Justitieutskottets betänkande
1985/86:12

om brott mot borgenärer (prop. 1985/86:30 jämte
motioner)

JuU

1985/86:12

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 1985/86:30 om ändring i
brottsbalken m. m. (om brott mot borgenärer) samt två motioner (m) resp.
(fp) som väckts med anledning av propositionen.

I propositionen föreslås ändringar i 11 kap. brottsbalken om gäldenärsbrotten.
Bl. a. ändras enligt förslaget bestämmelserna om oredlighet och
vårdslöshet mot borgenärer så att straffansvar kan följa på vissa förmögenhetsförsämrande
åtgärder som någon företar när han är på obestånd eller när
det föreligger en påtaglig fara för att han skall komma på obestånd. Förslaget
innebär vidare ökade möjligheter att vid den straffrättsliga bedömningen ta
hänsyn till skulder som kan förutses vid gärningstillfället men som då ännu
inte har uppkommit.

I den ena motionen (m) yrkas att propositionen avslås vad gäller
möjligheten att beakta ännu inte uppkomna skulder. I den andra motionen
(fp) yrkas dels avslag på propositionen vad gäller det föreslagna nya
rekvisitet om fara för obestånd, dels viss ändring i bestämmelsen om
mannamån mot borgenärer.

Utskottet tillstyrker - med vissa uttalanden - bifall till regeringens förslag
till lagändringar och avstyrker bifall till motionerna. Utskottet föreslår att
den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 april 1986.

Reservationer har avgetts av m-ledamöterna till förmån för m-motionen
och av fp-ledamöterna till förmån för fp-motionen.

Propositionen m. m.

I proposition 1985/86:30 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i konkurslagen (1921:225).

Lagförslag 1 har granskats av lagrådet.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 11.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1985/86:109 av Per-Olof Strindberg m. fl. 1

1 Riksdagen 1985186. 7sami Nr 12

(m) och 1985/86:110 av Karin Ahrland m. fl. (fp). Motionsyrkandena
redovisas på s. 10.

I ärendet har till utskottet inkommit en skrift från Konkursförvaltarkollegiet
i Stockholm.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

JuU 1985/86:12

1 Förslag till
Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om 11 kap. brottsbalken att rubriken samt 1-7 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om giddenärsbrott

11 kap.

Om brott mot borgenärer m.m.

1 §'

Den som, när han är på obestånd
eller när påtaglig fara föreligger för
att han skall komma på obestånd,
förstör eller genom gåva eller någon
annan liknande åtgärd avhänder
sig egendom av betydande
värde, döms för oredlighet
mot borgenärer till fängelse i
högst två år. Detsamma skall gälla
om någon genom sådant förfarande
försätter sig på obestånd eller
framkallar påtaglig fara för att han
skall komma på obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord förtiger
tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig
uppgift, skall ock, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest
lägges till grund för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer.
Detsamma skall gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning
åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar
att erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda
borgenär betalning eller säkerhet.

Gäldenär, som förstör eller genom
gåva eller annan liknande åtgärd
avhänder sig egendom av betydenhet
och därigenom försätter sig
på obestånd eller förvärrar sitt obestånd,
dömes för oredlighet
mot borgenärer till fängelse i
högst två år. Detsamma skall gälla,
om gäldenär genom sådant förfarande
framkallar allvarlig fara för
att han skall komma på obestånd.

Gäldenär som, då konkurs är förestående,
ur riket bortför tillgång
av betydenhet med uppsåt att hålla
den undan konkursen, så ock gäldenär,
som i konkurs undandrager
eller undanhåller konkursförvaltningen
tillgång, dömes likaledes för
oredlighet mot borgenärer.

Gäldenär som, då konkurs är förestående,
ur riket bortför tillgång
av betydande värde med uppsåt att
hålla den undan konkursen, eller
gäldenär som i konkurs undandrar
eller undanhåller konkursförvaltningen
tillgång, döms likaledes för
oredlighet mot borgenärer.

2 §

Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grov oredlighet
mot borgenärer dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex
år.

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
gäldenären beedigat oriktig uppgift

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
gärningsmannen beedigat oriktig

JuU 1985/86:12

1 Senaste lydelse 1981:827.

Nuvarande lydelse

eller begagnat falsk handling eller
vilseledande bokföring eller om
brottet varit av betydande omfattning.

Föreslagen lydelse
uppgift eller begagnat falsk handling
eller vilseledande bokföring eller
om brottet varit av betydande
omfattning.

3 §2

Gäldenär, som fortsätter rörelse
under förbrukande av avsevärda
medel utan motsvarande nytta för
rörelsen eller lever slösaktigt eller
inlåter sig på äventyrligt företag eller
lättsinnig ansvarsförbindelse eller
vidtager annan sådan åtgärd och
som därigenom uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet framkallar elter
förvärrar obestånd, dömes för
vårdslöshet mot borgenärer
till fängelse i högst två år.

Den som, när han är på obestånd
eller när påtaglig fara föreligger för
att han skall komma på obestånd,
fortsätter rörelse under förbrukande
av avsevärda medel utan motsvarande
nytta för rörelsen eller lever
slösaktigt eller inlåter sig på
äventyrligt företag eller lättsinnig
ansvarsförbindelse eller vidtar annan
sådan åtgärd och därigenom
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
försämrar sin förmögenhetsställning
i avsevärd mån, döms för
vårdslöshet mot borgenärer
till fängelse i högst två år. Vad
som nu sagts skall gälla även om
gärningsmannen inte insåg men
hade skälig anledning anta att han
var på obestånd eller att påtaglig
fara förelåg för att han skulle komma
på obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord av
grov oaktsamhet förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar
annan sådan oriktig uppgift, dömes likaledes, om ej uppgiften rättas innan
den beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, för vårdslöshet
mot borgenärer.

4 §

Gäldenär som, då han är på obestånd,
gynnar viss borgenär genom
att betala skuld som ej är förfallen,
betala med annat än sedvanliga betalningsmedel
eller överlämna säkerhet
som ej var betingad vid skuldens
tillkomst eller genom att vidtaga
annan sådan åtgärd, dömes,
om åtgärden avsevärt förringar
andra borgenärers rätt, för mannamån
mot borgenärer till
fängelse i högst två år. Detsamma
skall gälla, om gäldenären i otillbörligt
syfte gynnar viss borgenär

Den som, då han är på obestånd,
gynnar viss borgenär genom att betala
skuld som ej är förfallen, betala
med annat än sedvanliga betalningsmedel
eller överlämna säkerhet
som ej var betingad vid skuldens
tillkomst eller genom att vidta
annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden
medför påtaglig fara för att
andra borgenärers rätt skall förringas
avsevärt, för mannamån mot
borgenärer till fängelse i högst
två år. Detsamma skall gälla om någon
som är på obestånd i otillbör -

JuU 1985/86:12

2 Senaste lydelse 1981:827.

3 Senaste lydelse 1976:56.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1985/86:12

pa annat sätt än som nyss sagts och ligt syfte gynnar viss borgenär på

andra borgenärers rätt därigenom annat sätt än som nyss sagts och

avsevärt förringas. detta medför påtaglig fara för att

andra borgenärers rätt skall förringas
avsevärt.

Gäldenär, som för att främja ackord hemligen lämnar eller utlovar betalning
eller annan förmån, dömes ock för mannamån mot borgenärer.

Om någon som är bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen
(1976:125) uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att bokföra
affärshändelser eller bevara räkenskapsmaterial,
lämnar oriktiga uppgifter
i bokföringen eller annars åsidosätter
bokföringsskyldigheten
och om rörelsens förlopp eller ekonomiska
resultat eller ställning till
följd härav inte kan i huvudsak bedömas
med ledning av bokföringen,
döms han för bokföringsbrott
till fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa, till böter. Är brottet
grovt, skall han dömas till fängelse
i lägst sex månader och högst
fyra år.

För försök att, såsom i 1 § tredje
stycket sägs, ur riket bortföra tillgång
dömes till ansvar enligt vad i
23 kap. stadgas.

Begår den som är i gäldenärs ställe
en gärning som avses i detta kapitel,
skall han dömas såsom om han
själv vore gäldenär. Vad som nu
har sagts om gäldenär skall i fråga
om en sådan gärning som avses i
5 § gälla den bokföringsskyldige.

Borgenär, som i fall varom förmäles
i 4 § tager eller låter åt sig
utlova betalning, säkerhet eller annan
förmån, dömes för medverkan

§4

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet
enligt bokföringslagen
(1976:125) genom att underlåta
att bokföra affärshändelser eller bevara
räkenskapsmaterial eller genom
att lämna oriktiga uppgifter i
bokföringen eller på annat sätt,
döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska
resultat eller ställning till
följd härav inte kan i huvudsak bedömas
med ledning av bokföringen,
för bokföringsbrott till fängelse
i högst två år eller, om brottet är
ringa, till böter. Är brottet grovt,
skall han dömas till fängelse i lägst
sex månader och högst fyra år.

För försök till oredlighet mot
borgenärer enligt I § första stycket
eller försök till sådan oredlighet enligt
1 § tredje stycket som innebär
att tillgång bortförs ur riket döms
till ansvar enligt vad som föreskrivs
i 23 kap.

§5

Begår den som är i en gäldenärs
ställe en gärning, för vilken ansvar
för gäldenär är föreskrivet i detta
kapitel, skall han dömas såsom om
han själv vore gäldenär.

Borgenär som i fall som avses i
4 § tar eller låter åt sig utlova betalning,
säkerhet eller annan förmån,
döms för medverkan till brottet en -

4 Senaste lydelse 1982:150.

5 Senaste lydelse 1982:150.

1* Riksdagen 1985186. 7sami. Nr 12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1985/86:12

till brottet endast om han brukar
otillbörligt hot eller otillbörligt löfte
om förmån eller handlar i hemligt
samförstånd med gäldenären.

dast om han brukar otillbörligt hot
eller otillbörligt löfte om förmån eller
handlar i hemligt samförstånd
med gärningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2 Förslag till
Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom föreskrivs att 55, 185 b och 219 §§ konkurslagen (1921:225)
skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse
55 §'

Nuvarande lydelse

Förvaltaren skall så snart ske kan
upprätta skriftlig berättelse om
boets tillstånd, så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, såvitt
de kunnat utrönas. I berättelsen
skall upptagas en översikt över tillgångar
och gäld av olika slag ävensom
särskilt anmärkas, huruvida
förhållande har förekommit som
kan föranleda återvinning till konkursboet
och huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Förefinnes anledning
till antagande, som nyss sagts, skall
grunden därför angivas. Om gäldenären
är eller under det senaste
året före konkursansökningen varit
bokföringsskyldig, varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilket bokföringssystem
han har tillämpat och
hur bokföringsskyldigheten har
fullgjorts; och skall i sådant fall vid
berättelsen fogas den av gäldenären
senast uppgjorda balansräkningen.
Finns det skälig anledning till antagande
att gäldenären eller, om denne
är en juridisk person, någon sådan
företrädare som avses i 199 b §
har förfarit på ett sådant sätt att
näringsförbud enligt samma paragraf
kan meddelas, skall även det
angivas jämte grunden för antagandet.

Förvaltaren skall så snart ske kan
upprätta skriftlig berättelse om
boets tillstånd, så ock om orsakerna
till gäldenärens obestånd, såvitt
de kunnat utrönas. I berättelsen
skall upptagas en översikt över tillgångar
och gäld av olika slag ävensom
särskilt anmärkas, huruvida
förhållande har förekommit som
kan föranleda återvinning till konkursboet
och huruvida skälig anledning
förefinnes till antagande, att
gäldenären gjort sig skyldig till
brott som avses ill kap. brottsbalken.
Förefinnes anledning till antagande,
som nyss sagts, skall grunden
därför angivas. Om gäldenären
är eller under det senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
varde i berättelsen tilllika
anmärkt, vilket bokföringssystem
han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten
har fullgjorts;
och skall i sådant fall vid berättelsen
fogas den av gäldenären senast
uppgjorda balansräkningen. Finns
det skälig anledning till antagande
att gäldenären eller, om denne är en
juridisk person, någon sådan företrädare
som avses i 199 b § har förfarit
på ett sådant sätt att näringsförbud
enligt samma paragraf kan
meddelas, skall även det angivas
jämte grunden för antagandet.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid
fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren och
tillsynsmyndigheten samt varje borgenär, som det begär.

Om förvaltaren finner att gäldenären
kan misstänkas för gäldenärsbrott,
skall han omedelbart underrätta
allmän åklagare därom och
därvid angiva grunden för misstan -

Om förvaltaren finner att gäldenären
kan misstänkas för brott som
avses i II kap. brottsbalken, skall
han omedelbart underrätta allmän
åklagare därom och därvid angiva

JuU 1985/86:12

1 Senaste lydelse 1980:264.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1985/86:12

ken. Detsamma gäller om gäldenären
har drivit näringsverksamhet
och det under konkursförvaltningen
kommer fram att gäldenären kan
misstänkas för annat brott av ej
ringa beskaffenhet, som har samband
med verksamheten. Kan det
misstänkas att gäldenären eller, om
denne är en juridisk person, någon
såc in företrädare som avses i 199
b § har förfarit på ett sådant sätt att
näringsförbud enligt samma paragraf
kan meddelas, skall förvaltaren
omedelbart underrätta åklagaren
om detta och ange grunden för
misstanken.

grunden för misstanken. Detsamma
gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet
och det under
konkursförvaltningen kommer fram
att gäldenären kan misstänkas för
annat brott av ej ringa beskaffenhet,
som har samband med verksamheten.
Kan det misstänkas att
gäldenären eller, om denne är en
juridisk person, någon sådan företrädare
som avses i 199 b § har förfarit
på ett sådant sätt att näringsförbud
enligt samma paragraf kan
meddelas, skall förvaltaren omedelbart
underrätta åklagaren om detta
och ange grunden för misstanken.

185 b §2

1 fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51,51 a och 52 §§, 53 §
första stycket, 57 §, 58 § första och andra styckena samt 60 § andra
stycket motsvarande tillämpning. Vidare äger 54 § motsvarande tillämpning.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren
och tillsynsmyndigheten
skriftlig uppgift om orsakerna till
gäldenärens obestånd, såvitt de
kunnat utrönas. Samtidigt skall anmärkas,
om det har förekommit förhållande
som kan föranleda återvinning
till konkursboet och om det
finns skälig anledning antaga att
gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott.
Finns anledning till sådant
antagande, skall grunden därför
angivas. Om gäldenären är eller
under det senaste året före konkursansökningen
varit bokföringsskyldig,
skall vidare anmärkas, vilket
bokföringssystem han har tilllämpat
och hur bokföringsskyldigheten
har fullgjorts. I sådant fall
skall samtidigt den av gäldenären
senast uppgjorda balansräkningen
ingivas. Finns det skälig anledning
till antagande att gäldenären eller,
om denne är en juridisk person, någon
sådan företrädare som avses i
199 b § har förfarit på ett sådant
sätt att näringsförbud enligt samma
paragraf kan meddelas, skall även
det angivas jämte grunden för antagandet.

2 Senaste lydelse 1980:264.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren
och tillsynsmyndigheten
skriftlig uppgift om orsakerna till
gäldenärens obestånd, såvitt de
kunnat utrönas. Samtidigt skall anmärkas,
om det har förekommit förhållande
som kan föranleda återvinning
till konkursboet och om det
finns skälig anledning antaga att
gäldenären gjort sig skyldig till
brott som avses i 11 kap. brottsbalken.
Finns anledning till sådant antagande,
skall grunden därför angivas.
Om gäldenären är eller under
det senaste året före konkursansökningen
varit bokföringsskyldig,
skall vidare anmärkas, vilket bokföringssystem
han har tillämpat och
hur bokföringsskyldigheten har
fullgjorts. 1 sådant fall skall samtidigt
den av gäldenären senast uppgjorda
balansräkningen ingivas.
Finns det skälig anledning till antagande
att gäldenären eller, om denne
är en juridisk person, någon sådan
företrädare som avses i 199 b §
har förfarit på ett sådant sätt att
näringsförbud enligt samma paragraf
kan meddelas, skall även det
angivas jämte grunden för antagandet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JuU 1985/86:12

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld skall förvaltaren
anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där gätdenären
bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller
pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte uppgifter enligt andra stycket tillställas
konkursdomaren och tillsynsmyndigheten snarast och senast en månad
från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkursdomaren
bevilja uppskov.

Om förvaltaren finner att gäldenären
kan misstänkas för att ha
gjort sig skyldig till gäldenärsbrott,
skall han omedelbart underrätta allmän
åklagare därom och därvid angiva
grunden för misstanken. Detsamma
gäller om gäldenären har
drivit näringsverksamhet och det
under konkursförvaltningen kommer
fram att gäldenären kan misstänkas
för annat brott av ej ringa
beskaffenhet, som har samband
med verksamheten. Kan det misstänkas
att gäldenären eller, om denne
är en juridisk person, någon sådan
företrädare som avses i 199 b §
har förfarit på ett sådant sätt att
näringsförbud enligt samma paragraf
kan meddelas, skall förvaltaren
omdelbart underrätta åklagaren om
detta och ange grunden för misstanken.

Om förvaltaren finner att gäldenären
kan misstänkas för att ha
gjort sig skyldig till brott som avses
i II kap. brottsbalken, skall han
omedelbart underrätta allmän åklagare
därom och därvid angiva grunden
för misstanken. Detsamma gäller
om gäldenären har drivit näringsverksamhet
och det under
konkursförvaltningen kommer fram
att gäldenären kan misstänkas för
annat brott av ej ringa beskaffenhet,
som har samband med verksamheten.
Kan det misstänkas att
gäldenären eller, om denna är en
juridisk person, någon sådan företrädare
som avses i 199 b § har förfarit
på ett sådant sätt att näringsförbud
enligt samma paragraf kan
meddelas, skall förvaltaren omedelbart
underrätta åklagaren om detta
och ange grunden för misstanken.

219 §3

Åtal mot gäldenär för gäldenärsbrott,
så ock åtal för förbrytelse,
som omförmäles i 213 §, må väckas
vid den rätt, där konkursen är eller
varit anhängig.

Åtal mot gäldenär för brott som
avses i II kap. brottsbalken, så ock
åtal för förbrytelse, som omförmäles
i 213 §, må väckas vid den
rätt, där konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöras vid den rätt, dit målet om
gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas, och
må i nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot vilken sådan
talan föres, är tillstädes genom ombud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' Senaste lydelse 1979:340.

Motionerna

JuU 1985/86:12

I motion 1985/86:109 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) hemställs, att
riksdagen avslår propositionen såvitt avser att brotten oredlighet mot
borgenärer, vårdslöshet mot borgenärer och mannamån mot borgenärer
skall kunna begås av var och en i stället för endast av den som är gäldenär.

I motion 1985/86:110 av Karin Ahrland m.fl. (fp) hemställs

1. att 11 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken skall få följande som motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

11 kap.

Gäldenär, som förstör eller genom
gåva eller annan liknande åtgärd
avhänder sig egendom av betydenhet
och därigenom försätter sig på obestånd
eller förvärrar sitt obestånd,
dömes för oredlighet mot borgenärer
till fängelse i högst två år.
Detsamma skall gälla, om gäldenär
genom sådant förfarande framkallar
allvarlig fara för att han skall komma
på obestånd.

Gäldenär, som eller säkerhet.

Gäldenär som mot borgenärer.

Den som, när han är pä obestånd
förstör eller genom gåva eller någon
annan liknande åtgärd avhänder sig
egendom av betydande värde, döms
för oredlighet mot borgenärer
till fängelse i högst två år. Detsamma
skall gälla om någon genom
sådant förfarande försätter sig på
obestånd eller framkallar påtaglig fara
för att han skall komma på obestånd.

3 §

Gäldenär, som fortsätter rörelse
under förbrukande av avsevärda medel
utan motsvarande nytta för rörelsen
eller lever slösaktigt eller inlåter
sig på äventyrligt företag eller lättsinnig
ansvarsförbindelse eller vidtager
annan sådan åtgärd och som
därigenom uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet framkallar eller förvärrar
obestånd, dömes för vårdslöshet
mot borgenärertillfängelse
i högst två år.

Den som, när han är på obestånd
fortsätter rörelse under förbrukande
av avsevärda medel utan motsvarande
nytta för rörelsen eller lever slösaktigt
eller inlåter sig på äventyrligt
företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse
eller vidtar annan sådan
åtgärd och därigenom uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet försämrar
sin förmögenhetsställning i avsevärd
män, dömsiör vårdslöshet mot
borgenärer till fängelse i högst två
år. Vad som nu sagts skall gälla även
om gärningsmannen inte insåg men
hade skälig anledning anta att han var
på obestånd.

Gäldenär, som

mot borgenärer.

2. att 11 kap. 4 § brottsbalken skall kompletteras så att det framgår att
kompletteringsregeln i stadgandets andra del syftar på ett gynnande av
närstående fysiska och juridiska personer.

Utskottet

Inledning

Bestämmelserna om straff för gäldenärsbrott har setts över av en särskild
sakkunnig. Resultatet av översynen, upptaget i promemorian (Ds Ju
1983:17) Gäldenärsbrott En översyn av 11 kap. brottsbalken med förslag till
ändringar, har redovisats till den av regeringen i november 1982 tillkallade
kommissionen (Ju 1982:05) mot ekonomisk brottslighet. I en skrivelse till
regeringen i oktober 1983 redovisade kommissionen sina överväganden om
behovet av nya bestämmelser om gäldenärsbrott. Den nämnda promemorian
var fogad som bilaga till skrivelsen. Kommissionen förklarade sig kunna i
huvudsak ställa sig bakom förslagen i promemorian.

Skrivelsen och promemorian har remissbehandlats. Propositionen bygger
på det samlade utredningsmaterialet och remissbehandlingen av det.

Propositionens huvudsakliga innehåll

111 kap. brottsbalken (BrB) ges straffbestämmelser om gäldenärsbrott, dvs.
där kriminaliseras olika handlingssätt som strider mot vad en person bör
iaktta med hänsyn till sina fordringsägare. De straffbelagda gärningarna är
oredlighet mot borgenärer (1 §), grov oredlighet mot borgenärer (2 §),
vårdslöshet mot borgenärer (3 §), mannamån mot borgenärer (4 §) samt
bokföringsbrott (5 §). Det finns också bestämmelser om försök till oredlighet
mot borgenärer i vissa fall (6 §) och om ansvar för medverkan i visst fall (7 §).
En regel om särskild åtalsprövning i fråga om vårdslöshet mot borgenärer
återfinns i 8 §.

Enligt de nuvarande bestämmelserna om oredlighet och vårdslöshet mot
borgenärer är det ett nödvändigt rekvisit för ansvar att vissa förmögenhetsförsämrande
handlingar, som vidtas av en gäldenär, antingen orsakar eller
förvärrar dennes obestånd eller - såvitt gäller oredlighet mot borgenärer -medför allvarlig fara för att obestånd skall uppkomma.

I propositionen föreslås beträffande huvudbestämmelserna om de båda
brotten att det nuvarande effektrekvisitet (åstadkommande eller förvärrande
av obestånd) slopas och att kriminaliseringen i stället knyts till att
handlandet sker i ett visst ekonomiskt läge (när gärningsmannen är på
obestånd eller när det föreligger påtaglig fara för att han skall komma på
obestånd). Det huvudsakliga motivet för ändringarna är att underlätta
brottsutredningen.

Propositionsförslaget innebär vidare ökade möjligheter att vid den straffrättsliga
bedömningen ta hänsyn till skulder som kan förutses vid gärningstillfället
men som då ännu inte har uppkommit, s.k. latenta skulder. Detta
föreslås gälla i fråga om oredlighet, vårdslöshet och mannamån mot
borgenärer.

JuU 1985/86:12

Ansvaret för vårdslöshet mot borgenärer begränsas enligt förslaget till fall
då någon genom sitt handlande försämrar sin förmögenhetsställning ”i
avsevärd mån”. Enligt gällande rätt krävs, som nyss sagts, att gäldenären
genom sin handling framkallar eller förvärrar sitt obestånd.

Straffansvaret för försök till oredlighet mot borgenärer utvidgas något.
Vissa, huvudsakligen formella, ändringar föreslås också i bestämmelserna
om bokföringsbrott och om medverkansansvar i 11 kap. BrB samt i 55,185 b
och 219 §§ konkurslagen (1921:225).

Slutligen föreslås att rubriken till 11 kap. brottsbalken skall vara Om brott
mot borgenärer m. m.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Obeståndskravet

Enligt gällande rätt är straffansvaret för förmögenhetsförsämrande åtgärder,
som redan nämnts, uppdelat på två olika brott - oredlighet och vårdslöshet
mot borgenärer. Brottet oredlighet mot borgenärer omfattar förfaranden
varigenom en gäldenär förstör eller genom gåva eller någon annan liknande
åtgärd avhänder sig egendom av betydenhet. Andra förmögenhetsförsämrande
förfaranden är - i den mån de är straffbara - att bedöma som
vårdslöshet mot borgenärer. Straffbarheten i sistnämnda fall avser den som
fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande
nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag
eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan åtgärd.

Vid vårdslöshet mot borgenärer och enligt huvudregeln om oredlighet mot
borgenärer förutsätts dessutom att gärningsmannen genom sitt förfarande
har försatt sig på obestånd eller förvärrat sitt obestånd. I fråga om oredlighet
mot borgenärer gäller härutöver, efter lagändring år 1976, att en gäldenär
kan dömas redan om han har framkallat allvarlig fara för att han skall komma
på obestånd.

Ansvar för oredlighet mot borgenärer kan komma i fråga endast om
gärningsmannen har handlat uppsåtligen. Den som har avhänt sig egendom
utan att ha haft uppsåt i fråga om sitt obestånd kan dömas för vårdslöshet mot
borgenärer, om han har varit grovt oaktsam i förhållande till denna effekt av
förfarandet.

I propositionen föreslås att bestämmelserna om oredlighet och vårdslöshet
mot borgenärer ändras på det sättet att straffansvar skall kunna följa på de
angivna gärningarna, om de begås av någon när han är på obestånd eller när
det föreligger en påtaglig fara för att han skall komma på obestånd.
Beträffande mannamån mot borgenärer behålls den nu gällande anknytningen
till en inträffad obeståndssituation.

I motion 110 begärs att det föreslagna rekvisitet ”när påtaglig fara
föreligger för att han skall komma på obestånd” utgår ur bestämmelserna om
oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer. Som skäl anför motionärerna
bl. a., att den oklarhet som skapas genom att lagtexten inbegriper en
”faresituation” kan leda till bristande förutsebarhet och svårigheter för alla
berörda. T. ex. kan vad som i en bransch är en acceptabel ekonomisk
situation i andra branscher eller sammanhang uppfattas som att det föreligger

JuU 1985/86:12

en fara för obestånd.

Utskottet vill inledningsvis uttala sin anslutning till den ambition som har
föranlett propositionsförslaget, nämligen att åstadkomma enklare och
effektivare bestämmelser mot gäldenärsbrott. Strävandena i denna riktning
överensstämmer med de riktlinjer för arbetet mot den ekonomiska brottsligheten
som riksdagen lagt fast (prop. 1984/85:32, JuU 28, rskr. 270). Utskottet
tillstyrker att kriminaliseringen inte längre primärt anknyts till ett skaderekvisit,
som nämligen i praktiken har visat sig vara komplicerat att leda i bevis,
utan i stället till det förhållandet att en viss transaktion framstod som
ekonomiskt oförsvarlig med hänsyn till den situation som rådde då den
företogs.

När det gäller det av motionärerna kritiserade farerekvisitet vill utskottet, i
linje med vad lagrådet och departementschefen uttalat, slå fast att sådana
allmänna och för ett företags framtidsutsikter betydelsefulla faktorer som
konjunkturförändringar, minskad efterfrågan inom branschen och kreditåtstramningar
inte i och för sig skall kunna föranleda att rekvisitet ”påtaglig
fara” anses uppfyllt. För detta krävs att det föreligger särskilda omständigheter
som gör att det enskilda företagets situation framstår som prekär. Akuta
betalningssvårigheter skall ha inträtt eller, i vart fall, med stor sannolikhet
kunna förutses uppstå inom en överskådlig framtid. Gärningsmannen måste
för att kunna dömas till ansvar ha insett dessa förhållanden eller - vid brottet
vårdslöshet mot borgenärer - åtminstone ha haft skälig anledning anta att det
förhöll sig så. Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på att det i fråga
om ansvar för oredlighet mot borgenärer redan enligt nuvarande regler finns
ett farerekvisit liknande det som nu föreslås. Mot denna bakgrund kan
utskottet inte ansluta sig till motionärernas bedömning i denna del.

I fråga om bestämmelsen om vårdslöshet mot borgenärer är farerekvisitet
en nyhet. Härvidlag bör emellertid beaktas vad som redan har sagts om den
avsedda tillämpningen av rekvisitet ”påtaglig fara”. Härtill kommer att
bestämmelsen genom den föreslagna nya lydelsen samtidigt ges en snävare
innebörd i fråga om förmögenhetsförsämringsrekvisitet. Mot denna bakgrund
kan utskottet inte dela motionärernas farhågor utan tillstyrker den
föreslagna utformningen av obeståndskravet även vad gäller vårdslöshet mot
borgenärer. Utskottet vill dock samtidigt understryka att tillämpningen,
såsom departementschefen framhåller, självfallet bör koncentreras till
verkligt straffvärda förfaranden. I rekvisitet ”skälig anledning anta” får
också anses ligga en anvisning om att bestämmelsen skall tillämpas med
försiktighet. Den valda formuleringen får enligt utskottets mening anses
innefatta krav på en hög grad av oaktsamhet.

Med det sagda godtar utskottet regeringens förslag vad avser 11 kap. 1 och
3 §§ BrB i nu berört avseende. Utskottet avstyrker bifall till motion 110 i
motsvarande delar.

Latenta skulder

I de nu gällande bestämmelserna om oredlighet, vårdslöshet och mannamån
mot borgenärer anger lagtexten gärningsmannen som ”gäldenär”. I praxis
och litteratur har det ansetts att straffansvaret enligt bestämmelserna inte

JuU 1985/86:12

täcker sådana åtgärder som någon vidtar innan en skuld uppkommer och
innan han alltså formellt blir att anse som gäldenär. Detta har ansetts gälla
även om skulden är klart förutsebar både vad gäller dess omfattning och
tidpunkten för dess inträde, t. ex. en skatteskuld avseende löpande inkomster.

I propositionen anförs att det finns starka skäl att uttryckligen straffbelägga
transaktioner som syftar till att åstadkomma ”immunitet” mot väntade
fordringsägare. Enligt den föreslagna nya lydelsen av 11 kap. 1, 3 och 4 §§
BrB skall därför gärningsmannen inte längre betecknas som gäldenär. Syftet
med ändringen är att klargöra att man vid den straffrättsliga bedömningen
skall kunna ta hänsyn inte bara till skulder som förelåg vid gärningstillfället
utan också till då förutsebara men ännu inte uppkomna skulder. Detta skall
gälla även i fråga om bedömningen i vad mån förfarandet kan förväntas
påverka en framtida borgenärs rätt (4 §) (prop. s. 42-44). I samtliga fall är
det en förutsättning för ansvar att gärningsmannen har haft uppsåt eller - vid
vårdslöshetsbrottet på sätt nyss angivits - varit oaktsam med avseende på
dessa förhållanden.

I motion 109 förespråkas att ordet gäldenär behålls som beteckning på
gärningsmannen. Motionärerna menar att förslaget i denna del inte uppfyller
kraven på förutsebarhet och därmed rättssäkerhet för den enskilde. Ytterligare
omfattande bearbetning av frågeställningarna krävs, särskilt vad gäller
betydelsen av t. ex. skatteskulder som påförts efter skönsmässiga grunder
liksom skadeståndsskulder, menar motionärerna.

Utskottet vill till en början påpeka att det är naturligt att man - såsom
redan är fallet vid bedömningen av om obestånd föreligger - vid avgörande
av ansvarsfrågan skall kunna ta hänsyn både till vad som kan förutses om en
persons framtida intäkter och till de kostnader som kan väntas uppkomma.
Det är enligt utskottets mening då följdriktigt att man i enlighet med en av
huvudtankarna i propositionen skall kunna beakta s. k. latenta skulder. I
linje med önskemålen i motionen måste emellertid härvidlag ställas krav på
förutsebarhet. I detta hänseende vill utskottet framhålla att det med den i
propositionen föreslagna ordningen inte är meningen att andra framtida
betalningsförpliktelser skall få beaktas än sådana som klart kunde förutses
vid gärningstillfället. Det sagda innebär bl. a. att skulder, som grundar sig på
omständigheter som inte förelåg då, inte kan beaktas annat än i mycket
speciella undantagsfall. Utskottet vill vidare erinra om att det i samtliga här
aktuella fall för straffbarhet krävs subjektiv täckning hos gärningsmannen
med avseende på de förhållanden som inverkar på bedömningen. Sammantaget
innebär vad nu sagts enligt utskottets mening att de möjligheter till
beaktande av en framtida händelseutveckling som regeringsförslaget medför
väl tillgodoser högt ställda anspråk på förutsebarhet.

Med dessa uttalanden godtar utskottet regeringens förslag avseende 11
kap. 1, 3 och 4 §§ BrB i nu aktuell del. Utskottet avstyrker bifall till motion
109.

JuU 1985/86:12

Mannamån mot borgenärer

JuU 1985/86:12

Enligt 11 kap. 4 § BrB i gällande lydelse döms för mannamån mot borgenärer
den gäldenär som, när han är på obestånd, gynnar en viss borgenär genom att
betala skuld som ej är förfallen, betala med annat än sedvanliga betalningsmedel
eller överlämna säkerhet som ej var betingad vid skuldens tillkomst
eller genom att vidta någon annan sådan åtgärd, om åtgärden avsevärt
förringar andra borgenärers rätt. Även t. ex. betalning av en förfallen skuld
med vanliga betalningsmedel kan emellertid vara straffbar, men förutsätter
då att gäldenären handlade i otillbörligt syfte (4 § första stycket andra
meningen).

I propositionen föreslås endast sådan saklig ändring i bestämmelsen att
även latenta skulder skall kunna beaktas vid den straffrättsliga bedömningen.

I motion 110 (yrkande 2) anförs att det råder stor osäkerhet i vilka
sammanhang som ansvar för mannamån skall inträda enligt den nyss nämnda
kompletterande regeln om handlande i otillbörligt syfte i 4 § första stycket
andra meningen. Lagtexten bör därför enligt motionärerna ändras så att det
framgår att gynnandet skall avse närstående fysiska eller juridiska personer.
Detta skulle, menar motionärerna, klarare beskriva vilken krets av otillbörligt
gynnade borgenärer som lagstiftaren avsåg när den aktuella regeln
infördes.

Bestämmelsen i fråga tillkom år 1976 (prop. 1975/76:82, JuU 20, rskr.
150). I det då aktuella lagstiftningsärendet hade lagrådet inte ansett sig kunna
godta att betalning av förfallen skuld på vanligt sätt och därmed jämställda
åtgärder generellt skulle lämnas utan straffsanktion. Departementschefen
underströk för sin del önskemålet att åstadkomma en ordning som innebär
att kriminaliseringen inte träffar sådana betalningar som kan betraktas som
ordinära och anförde i frågan om vilket tillämpningsområde bestämmelsen
avsågs få följande (prop. s. 120):

Vad som kriminaliseras blir de fall då själva syftet med betalningen kan
betecknas som otillbörligt, dvs. fall då gäldenärens handlande bestäms av en
önskan att i en obeståndssituation visa välvilja gentemot en speciell
borgenär, fastän det sker på de övrigas bekostnad. Det kan naturligtvis inte
uteslutas att det i några fall kan tänkas uppkomma avgränsningssvårigheter
när det gäller att bedöma om en gäldenär vid en betalning av vanlig typ har
handlat i otillbörligt syfte. Sådana svårigheter torde dock knappast behöva
uppkomma i en situation som svarar mot lagrådets exempel med ställföreträdaren
för ett gäldenärsbolag som låter detta betala en förfallen skuld till ett
annat bolag, där han själv har intressen, liksom inte heller i det av lagrådet i
annat sammanhang berörda fallet att gäldenären gör en otillbörlig betalning
till närstående av en skuld som har bringats att förfalla genom särskild
förfalloklausul. Det illojala motivet torde nämligen i sådana fall framstå som
uppenbart. Det bör tilläggas att ett otillbörligt syfte givetvis också föreligger,
om gäldenärens direkta avsikt är att skada de övriga borgenärerna, en
situation som dock enligt vad som har sagts förut får betecknas som
opraktisk.

Utskottet noterar att i det nu aktuella lagstiftningsärendet departementschefen
tar avstånd från förslag i den inledningsvis nämnda promemorian om en
relativt omfattande omkonstruktion av mannamånsbrottet, bl. a. såvitt gäller

en begränsning till närståendetransaktioner. Utskottet är inte berett att nu
förorda en sådan ändring i 4 § som motionärerna har påyrkat. Om det, trots
uttalandena i 1976 års lagstiftningsärende, skulle yppas sådana svårigheter i
den praktiska tillämpningen som motionärerna antyder, får saken på nytt
övervägas i lämpligt sammanhang.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 110 såvitt nu är i
fråga (yrkande 2).

I detta sammanhang vill utskottet något beröra innebörden av begreppet
borgenär i den nya lydelsen av 4 §. Som framgått av det föregående skall
både vid obeståndsbedömningen och vid bedömningen av åtgärdens inverkan
på ”andra borgenärers rätt” kunna tas hänsyn till inte bara redan
uppkomna skulder utan också skulder som ännu inte har uppkommit men
som är klart förutsebara, s. k. latenta skulder. I syfte att klargöra detta ändras
bl. a. det s. k. effektrekvisitet i bestämmelsen (”åtgärden avsevärt förringar
andra borgenärers rätt”) så, att det för straffansvar blir tillräckligt att
åtgärden har medfört påtaglig fara för att andra borgenärers rätt skall
förringas avsevärt. Av vad departementschefen uttalar i specialmotiveringen
i propositionen (s. 44) framgår att om en viss förutsebar skuld, som ännu inte
har uppkommit, har beaktats vid obeståndsbedömningen det också skall
beaktas i vad mån förfarandet kan förväntas påverka ”denna borgenärs”
rätt. Så till vida är det alltså enligt utskottets mening anledning att förstå
ordet borgenär i denna del av stadgandet såsom innefattande även blivande
borgenär.

Som framgått tidigare förutsätter bestämmelsen att gärningsmannen
gynnar en viss borgenär. I tydlighetens intresse vill utskottet i denna del
konstatera att paragrafens ändrade lydelse inte medför någon ändring i
förhållande till gällande rätt när det gäller den straffrättsliga bedömningen av
frågan vem som är att anse som borgenär vid gärningstillfället.

Övrigt

Utskottet vill notera att departementschefen i propositionen på anförda skäl
har valt att inte föreslå någon ändring i 11 kap. 8 § BrB, dvs. den
bestämmelse som föreskriver särskild åtalsprövning vid misstanke om
vårdslöshet mot borgenärer. Utskottet har ingenting att erinra mot detta
ställningstagande. Utskottet vill dock understryka vikten av att åtalsprövningsregeln
inte tillämpas så vidsträckt att också uppenbart straffvärda
handlingar kommer att förbli oprövade av domstol.

Tidpunkten för lagstiftningens ikraftträdande bör bestämmas till den
1 april 1986.

Utöver vad som har anförts i det föregående föranleder propositionen och
motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande latenta skulder
att riksdagen avslår motion 1985/86:109,

JuU 1985/86:12

2. beträffande obeståndsrekvisitet

att riksdagen avslår motion 1985/86:110 i denna del (yrkande 1),

3. beträffande gynnande i otillbörligt syfte

att riksdagen avslår motion 1985/86:110 i denna del (yrkande 2),

4. beträffande oredlighet mot borgenärer

att riksdagen antar 11 kap. 1 § i det genom proposition 1985/86:30
framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

5. beträffande vårdslöshet mot borgenärer

att riksdagen antar 11 kap. 3 § i det under moment 4 nämnda
lagförslaget,

6. beträffande mannamån mot borgenärer

att riksdagen antar 11 kap. 4 § i det under moment 4 nämnda
lagförslaget,

7. att riksdagen antar det under moment 4 nämnda lagförslaget i
övrigt i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
dock med den ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande
bestäms till den 1 april 1986,

8. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i konkurslagen (1921:225), dock med den ändringen
att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 april 1986.

Stockholm den 3 december 1985

På justitieutskottets vägnar

Arne Nygren

Närvarande: Arne Nygren (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Björn
Körlof (m), Helge Klöver (s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m),
Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s), Hans Petersson i Röstånga
(fp), Arne Svensson (m), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Rune
Backlund (c), Bengt Rosén (fp) och Ingbritt Irhammar (c).

Reservationer

1. Latenta skulder (morn. 1)

Björn Körlof (m), Sven Munke (m) och Arne Svensson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 109” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början i princip ansluta sig till den tanke som ligger
bakom regeringsförslaget i denna del och som innebär att man bör söka
hindra transaktioner som syftar till att åstadkomma ”immunitet” mot
förväntade fordringsanspråk. Ett av problemen med den nuvarande ordningen
har angetts vara att det i viss mån är oklart från vilken tidpunkt en skuld
som avser t. ex. skatt eller allmän avgift skall anses föreligga.

Vid en omreglering av de aktuella bestämmelserna är det enligt utskottets

JuU 1985/86:12

mening nödvändigt att de inom straffrätten sedvanligt gällande kraven på
förutsebarhet och rättssäkerhet tillgodoses. Utskottet vill gärna peka på det
förslag i detta hänseende som tagits upp i den till grund för regeringsförslaget
liggande promemorian (”Även en skuld som uppkommit efter förfarandet
skall beaktas under förutsättning att skulden grundar sig på en omständighet
som förelåg vid tidpunkten för förfarandet”). Någon begränsningsregel av
detta eller liknande slag har emellertid inte tagits upp i regeringsförslaget.
Och, som framgår av remissbehandlingen, träffas såväl promemorieförslaget
som - i än högre grad - regeringsförslaget av allvarliga anmärkningar från
legalitetssynpunkt. Den föreslagna regleringen leder enligt utskottets mening
till än större ovisshet än den nuvarande, och vad värre är, denna ovisshet
går ut över den enskilde.

Utskottet finner därför att de delar av lagförslaget, som avser att inbegripa
även s. k. latenta skulder fullt ut i den straffrättsliga bedömningen, bör bli
föremål för ytterligare överväganden. Det bör ankomma på regeringen att
besluta om formerna för dessa överväganden. Utskottet ställer sig sålunda
bakom yrkandet i motion 109.1 avbidan på den överarbetning som utskottet
förordar bör i den genom propositionen föreslagna lagtexten (11 kap. 1 och
3 §§ BrB) ordet ”gäldenär” återinföras i stället för ”den” resp. ”någon” på
sätt framgår av utskottets hemställan, och i konsekvens härmed bör
propositionen avslås såvitt gäller 11 kap. 4 §.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”1 detta” och
slutar med ”vid gärningstillfället” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande latenta skulder
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:109 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare överväganden
i detta hänseende.

2. Obeståndsrekvisitet(mom. 2)

Hans Petersson i Röstånga (fp) och Bengt Rosén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”När det” och
slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

När det gäller det av motionärerna kritiserade farerekvisitet vill utskottet
dock, i enlighet med motionärerna, framhålla nödvändigheten av att den
straffrättsliga regleringen präglas av klarhet och entydighet. Ett farerekvisit
av det slag som föreslås upptaget i 11 kap. 1 och 3 §§ BrB (”när påtaglig fara
föreligger för att han skall komma på obestånd”) ger upphov till oöverblickbara
gränsdragningsproblem. Vad som i en bransch kan vara en acceptabel
ekonomisk situation kan i andra branscher eller sammanhang uppfattas som
att det föreligger en ”fara” för obestånd. Den oklarhet som skulle skapas om
lagtexten inbegriper en sådan ”faresituation” skulle leda till bristande
förutsebarhet och svårigheter för alla berörda. Utskottet vill tillägga att det
för att nå den effekt i form av ett förenklat bevisläge som ändringsförslagen
syftar till inte är särskilt meningsfullt att införa ett nytt, oklart rekvisit som

JuU 1985/86:12

förutsätter prognosbedömningar. Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet
till förslaget i motion 110 i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande obeständsrekvisitet

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört med anledning av motion
1985/86:110 i denna del (yrkande 1).

3. Gynnande i otillbörligt syfte (morn. 3)

Hans Petersson i Röstånga (fp) och Bengt Rosén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
noterar” och slutar på s. 16 med ”(yrkande 2)” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att de nyss återgivna uttalandena i 1976 års lagstiftningsärende
väl i och för sig bidrar till tolkningen av frågan vilken krets av otillbörligt
gynnade borgenärer som regeln skall vara tillämplig på. Emellertid finnér
utskottet - i likhet med motionärerna - att det råder osäkerhet om i vilka
sammanhang ansvar skall inträda enligt regeln. Utskottet anser att bestämmelsens
syfte skulle komma till klarare uttryck om det allmänna begreppet
”borgenär” ersattes med ett mera entydigt uttryck. I sammanhanget bör
övervägas ett närståendebegrepp liknande det som används i 29 a § konkurslagen
(1921:225). Enligt utskottets uppfattning bör frågan om den nödvändiga
preciseringen av lagrummet närmare övervägas. Det bör ankomma på
regeringen att besluta om formerna härför. Vad utskottet nu med anledning
av motion 110 anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande gynnande i otillbörligt syfte

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:110 i denna del
(yrkande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om ytterligare överväganden i detta hänseende.

4. Oredlighet mot borgenärer (morn. 4)

Björn Körlof (m), Sven Munke (m) och Arne Svensson (m) anser - under
förutsättning av bifall till reservation 1 - att utskottets hemställan under
moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande oredlighet mot borgenärer
att riksdagen antar 11 kap. 1 § i det genom proposition 1985/86:30
framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken med följande
såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

11 kap.

1 §

Den som, när han är på obestånd Gäldenär som, när han är på obeeller
när påtaglig fara föreligger för stånd eller när påtaglig fara förelig att

han skall komma på obestånd, ger för att han skall komma på

förstör eller genom gåva eller någon obestånd, förstör eller genom gåva

JuU 1985/86:12

Regeringens förslag

Utskottets förslag

JuU 1985/86:12

annan liknande åtgärd avhänder sig
egendom av betydande värde, döms
för oredlighet mot borgenärer
till fängelse i högst två år. Detsamma
skall gälla om någon genom
sådant förfarande försätter sig på
obestånd eller framkallar påtaglig
fara för att han skall komma på
obestånd.

eller någon annan liknande åtgärd
avhänder sig egendom av betydande
värde, döms för oredlighet mot
borgenärer till fängelse i högst två
år. Detsamma skall gälla om gäldenär
genom sådant förfarande försätter
sig på obestånd eller framkallar
påtaglig fara för att han skall komma
på obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord förtiger
tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift,
skall ock, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges till
grund för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall
gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar
oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig
egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär
betalning eller säkerhet.

Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av
betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär
som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång,
döms likaledes för oredlighet mot borgenärer.

5. Oredlighet mot borgenärer (morn. 4)

Hans Petersson i Röstånga (fp) och Bengt Rosén (fp) anser - under
förutsättning av bifall till reservation 2 - att utskottets hemställan under
moment 4 bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

11 kap.

Den som, när han är på obestånd
eller när påtaglig fara föreligger för
att han skall komma på obestånd,
förstör eller genom gåva eller någon
annan liknande åtgärd avhänder sig
egendom av betydande värde, döms
för oredlighet mot borgenärer
till fängelse i högst två år. Detsamma
skall gälla om någon genom
sådant förfarande försätter sig på
obestånd eller framkallar påtaglig
fara för att han skall komma på
obestånd.

Den som, när han är på obestånd,
förstör eller genom gåva eller någon
annan liknande åtgärd avhänder sig
egendom av betydande värde, döms
för oredlighet mot borgenärer
till fängelse i högst två år. Detsamma
skall gälla om någon genom
sådant förfarande försätter sig på
obestånd eller framkallar påtaglig
fara för att han skall komma på
obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord förtiger
tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift,

Regeringens förslag Utskottets förslag

skall ock, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges till
grund för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall
gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar
oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig
egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär
betalning eller säkerhet.

Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av
betydande värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär
som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång,
döms likaledes för oredlighet mot borgenärer.

6. Vårdslöshet mot borgenärer (morn. 5)

Björn Körlof (m), Sven Munke (m) och Arne Svensson (m) anser - under
förutsättning av bifall till reservation 1 - att utskottets hemställan under
moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande vårdslöshet mot borgenärer
att riksdagen antar 11 kap. 3 § i det under moment 4 nämnda
lagförslaget med följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

11 kap.
3 §

Den som, när han är på obestånd
eller när påtaglig fara föreligger för
att han skall komma på obestånd,
fortsätter rörelse under förbrukande
av avsevärda medel utan motsvarande
nytta för rörelsen eller lever slösaktigt
eller inlåter sig på äventyrligt
företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse
eller vidtar annan sådan
åtgärd och därigenom uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet försämrar
sin förmögenhetsställning i avsevärd
mån, döms för vårdslöshet mot
borgenärer till fängelse i högst två
år. Vad som nu sagts skall gälla även
om gärningsmannen inte insåg men
hade skälig anledning anta att han
var på obestånd eller att påtaglig fara
förelåg för att han skulle komma på
obestånd.

Gäldenär som, när han är på obestånd
eller när påtaglig fara föreligger
för att han skall komma på
obestånd, fortsätter rörelse under
förbrukande av avsevärda medel utan
motsvarande nytta för rörelsen
eller lever slösaktigt eller inlåter sig
på äventyrligt företag eller lättsinnig
ansvarsförbindelse eller vidtar annan
sådan åtgärd och därigenom
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
försämrar sin förmögenhetsställning
i avsevärd mån, döms för vårdslöshet
mot borgenärer till
fängelse i högst två år. Vad som nu
sagts skall gälla även om gärningsmannen
inte insåg men hade skälig
anledning anta att han var på obestånd
eller att påtaglig fara förelåg
för att han skulle komma på obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord av grov
oaktsamhet förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan
sådan oriktig uppgift, dömes likaledes, om ej uppgiften rättas innan den
beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, för vårdslöshet mot
borgenärer.

JuU 1985/86:12

7. Vårdslöshet mot borgenärer (mom. 5)

JuU 1985/86:12

Hans Petersson i Röstånga (fp) och Bengt Rosén (fp) anser - under
förutsättning av bifall till reservation 2 - att utskottets hemställan under
moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande vårdslöshet mot borgenärer
att riksdagen antar 11 kap. 3 § i det under moment 4 nämnda
lagförslaget med följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

11 kap

3 §

Den som, när han är på obestånd
eller när påtaglig fara föreligger för
att han skall komma på obestånd,
fortsätter rörelse under förbrukande
av avsevärda medel utan motsvarande
nytta för rörelsen eller lever slösaktigt
eller inlåter sig på äventyrligt
företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse
eller vidtar annan sådan
åtgärd och därigenom uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet försämrar
sin förmögenhetsställning i avsevärd
mån, döms för vårdslöshet mot
borgenärer till fängelse i högst två
år. Vad som nu sagts skall gälla även
om gärningsmannen inte insåg men
hade skälig anledning anta att han
var på obestånd eller att påtaglig fara
förelåg för att han skulle komma på
obestånd.

Gäldenär, som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord av grov
oaktsamhet förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan
sådan oriktig uppgift, dömes likaledes, om ej uppgiften rättas innan den
beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, för vårdslöshet mot
borgenärer.

Den som, när han är på obestånd,
fortsätter rörelse under förbrukande
av avsevärda medel utan motsvarande
nytta för rörelsen eller lever slösaktigt
eller inlåter sig på äventyrligt
företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse
eller vidtar annan sådan
åtgärd och därigenom uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet försämrar
sin förmögenhetsställning i avsevärd
mån, döms för vårdslöshet mot
borgenärer till fängelse i högst två
år. Vad som nu sagts skall gälla även
om gärningsmannen inte insåg men
hade skälig anledning anta att han
var på obestånd.

8. Mannamån mot borgenärer (morn. 6)

Björn Körlof (m), Sven Munke (m) och Arne Svensson (m) anser - under
förutsättning av bifall till reservation 1 - att utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

6. beträffande mannamån mot borgenärer
att riksdagen avslår det under moment 4 nämnda lagförslaget såvitt
avser ändring i 11 kap. 4 § brottsbalken.