Jordbruksutskottets betänkande
1985/86:21

om ändring i naturvårdslagen (1964:822)
m. m.
(prop. 1985/86:159, delvis)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas vissa regeringsförslag om ändring i naturvårdslagen
som bl. a. innebär att markavvattningsföretag inte får ske utan
länsstyrelsens tillstånd. Syftet med förslaget i denna del är att stärka
skyddet av våra våtmarker, som ofta har ett stort och mångsidigt värde
från naturvårdssynpunkt.

Utskottet tillstyrker förslaget om införande av tillståndsplikt för markavvattning
och avstyrker i ärendet väckta motioner om avslag på förslaget
resp. om utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde m. m. Vidare
föreslår utskottet att motioner rörande våtmarksinventering m. m. lämnas
utan åtgärd med hänvisning till en redovisning i propositionen om det
pågående arbetet härvidlag.

Utskottet biträder vidare förslaget att det i naturvårdslagen tas in en
bestämmelse som gör det möjligt för regeringen att överlämna åt statens
naturvårdsverk att meddela föreskrifter om nationalparkers vård och förvaltning.

Behandlingen av ett förslag i propositionen om ändring av 3§ naturvårdslagen
har av utskottet uppskjutits tills vidare för att möjliggöra en
samordnad behandling av följdlagstiftningen till den föreslagna plan- och
bygglagen (prop. 1985/86:1 och 90).

Till betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

1 proposition 1985/86:159 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

2. lag om ändring i lagen (1986:000) om ändring i naturvårdslagen
(1964:822).

För att stärka skyddet av våra våtmarker föreslås bestämmelser i naturvårdslagen
(1964:822) om krav på tillstånd av länsstyrelsen för markavvattningsföretag.
Vidare föreslås att i lagen tas in en bestämmelse som gör
det möjligt för regeringen att överlämna åt statens naturvårdsverk att
meddela föreskrifter om nationalparkers vård och förvaltning.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

Lagrådet har avgett yttrande över förslagen. 1

Lagförslagen har intagits som bilaga till detta betänkande.

1 Riksdagen 1985186. 16 sam!. Nr 21

JoU

1985/86:21

Motioner väckta med anledning av propositionen

1985/86:546 av Lars Ernestam (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullföljande av inventeringsarbetet
för våtmarkerna före utgången av år 1987.

1985/86:547 av Mats O. Karlsson och Ingrid Andersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om anmälningsplikt för vissa rensningar i diken och
vattendrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skyddsdikning.

1985/86:548 av Anna Wohlin-Andersson och Pär Granstedt (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar avslå proposition 1985/86: 159.

1985/86:549 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag till införande av 18 c § i
naturvårdslagen (1964:822),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett effektivt skydd för våtmarkerna.

1985/86:550 av Sven Munke m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
ändringen i naturvårdslagen (1964:822) 18 c § i regeringens förslag bör
kompletteras med tillägget: eller naturliga vattensamlingar och märgelgravar.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1986

1985/86: Jo738 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) såvitt nu är i fråga (yrkande
13) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skydd för våtmarker innebärande

a) intensifierad inventering av våtmarker,

b) klassning av deras skyddsvärde,

c) avgränsning och skydd för de våtmarksområden som inte får exploateras
för skogsbruk eller energiutvinning.

Utskottet

Tillståndsprövning av markavvattningsföretag

1 propositionen föreslås att naturvårdslagen (NVL) kompletteras med en
bestämmelse som innebär att markavvattning inte får ske utan länsstyrelsens
tillstånd. För detaljdränering genom täckdikning skall tillståndsplikt
föreligga endast om det finns sannolika skäl för att företaget medför menlig
inverkan på naturmiljön. Från tillståndsplikt undantas rensningar samt
markavvattning som sker i samband med täkt av torv, vartill tillstånd
lämnats enligt lagen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter m. m. Beträffande
områden där ett markavvattningsföretag inte skulle medföra någon
menlig inverkan på naturmiljön skall regeringen eller, efter regeringens

JoU 1985/86:21

bemyndigande, länsstyrelsen kunna föreskriva om undantag från till- JoU 1985/86:21
ståndsplikten.

I motion 548 (c) yrkas att propositionen avslås, varmed torde avses
endast förslaget om tillståndsplikt för markavvattning. Enligt motionen får
vattenlagen — inom ramen för den allsidiga prövning som lagen medger,
bl. a. från naturvårdsynpunkt - anses ge ett tillfredsställande skydd åt de
intressen som nu är aktuella. Att inrätta ytterligare ett prövningssystem
strider mot principen om ett enhetligt och rationellt prövningssystem.

Även i motion 549 (m) yrkas avslag på propositionen i fråga om tillståndsplikt
för markavvattning. Motiveringen överensstämmer i stort sett
med de synpunkter som anförts i motion 548. Vidare påpekas det motsägelsefulla
i att torvbrytning för energiändamål undantas från den föreslagna
tillståndsprövningen, trots att denna verksamhet medför störst åverkan
på våtmarkerna.

Utskottet erinrar om att riksdagen i samband med behandlingen av
förslag till ny vattenlag uttalade att våtmarker ofta kan ha ett stort och
mångsidigt bevarandevärde och att det vattenrättsliga prövningssystemet
beträffande markavvattningsföretag borde kompletteras med bestämmelser
om tillståndsprövning enligt NVL. Riksdagen har av regeringen begärt
förslag om sådan prövning (JoU 1982/83:30, rskr. 274). Vidare har förslag
framlagts om en lag om hushållning med naturresurser (prop. 1985/86:3)
som enligt utskottets mening ytterligare understryker det angelägna i att
områden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av sina naturvärden
skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada
naturmiljön. Det förslag om tillståndsplikt för markavvattning som regeringen
lagt fram bör ge förbättrade möjligheter att skydda värdefulla våtmarker
mot utdikning. Mot bakgrund bl. a. av det anförda biträder utskottet
förslaget att i NVL föra in regler om tillståndsplikt för markavvattningsföretag.
I enlighet härmed avstyrks motion 548 och motion 549 i motsvarande
del.

I stället för tillståndsplikt bör enligt motion 549 i återstående del länsstyrelser
och skogsvårdsstyrelser i det obligatoriska samrådsförfarande! enligt
23 § naturvårdsförordningen lägga stor vikt vid naturvärdena. En inventering
av våtmarkerna bör komma till stånd i alla län och ett effektivt
skydd bör ges åt våtmarker med stora miljövärden, t. ex. genom förordnande
om naturvårdsområde.

Utskottet utgår från att de berörda myndigheterna fäster stor vikt vid
naturvärdena, något som ju också är ett av huvudsyftena med det anmälnings-
och samrådsförfarande som motionärerna hänvisar till. Liksom
hittills bör det finnas möjlighet att besluta om särskilda skyddsåtgärder
enligt NVL i fråga om mer värdefulla våtmarker. I sammanhanget bör
vidare hänvisas till propositionens uttalanden om våtmarksinventeringen
m. m. (s. 7-8) som delvis återges nedan. Syftet med motionen i nu berörd
del bör kunna tillgodoses utan något särskilt uttalande från riksdagens
sida.

Enligt motion 550 (m) bör den föreslagna prövningsbestämmelsen omfatta
även åtgärder för att sänka eller tappa ur naturliga vattensamlingar och
märgelgravar. Dessa vattenområden har enligt motionen stora natur- och

kulturvärden. I Skåne har märgelgravarna sedan drygt ett århundrade
tillbaka präglat landskapsbilden. För fågellivet betyder dessa vattensamlingar
mycket. De är dessutom ofta kringgärdade av buskage som ger
fältviltet både skydd och häckningsplatser.

Utskottet erinrar om att den föreslagna 18 c § bygger på i princip samma
markavvattningsbegrepp som enligt definitionen i 4§ punkt 4 vattenlagen.
Det innebär att tillståndsprövningen bl. a. omfattar åtgärder för att sänka
eller tappa ur en sjö men ej annan typ av vattenområde. Åtgärder som
avses i motionen kan däremot komma att definieras som ett vattenföretag
enligt den allmänna definitionen i 1 kap. 3 § punkt 1 vattenlagen. Vid en
eventuell tillståndsprövning enligt denna lag finns möjlighet att beakta
även sådana natur- och kulturvärden som är förknippade med vissa vattensamlingar
av det slag som åsyftas i motionen.

Vidare bör framhållas att ett dikningsföretag som tillståndsprövas enligt
naturvårdslagen 18 c § kan tänkas beröra också vattenområden av typ
märgelgravar och liknande. I så fall omfattar prövningen enligt NVL också
detta förhållande.

Utskottet delar motionärernas synpunkter på bl. a. märgelgravarnas värde
från naturvårds- och kulturvårdssynpunkt och anser det angeläget att
dessa värden beaktas i de sammanhang där en prövning av vattenföretag
äger rum enligt naturvårds- eller vattenlagstiftningen. Utöver dessa uttalanden
av utskottet bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

I motion 547 (s) anförs att många s. k. rensningar av vattendrag inneburit
att vattennivån sänkts, .till förfång för olika naturvårdsintressen. Flera
exempel finns, t. ex. i Uppsala län, på rensningar som förorsakat sänkningar
av vattennivån i vissa sjöar för att man grävt för djupt. Enligt motionärerna
bör en anmälningsplikt införas för sådana underhållsrensningar som
berör sjöars vattenstånd, speciellt när rättsliga handlingar saknas. Länsstyrelsen
skulle i dessa fall ha möjlighet att föreskriva villkor för rensningsföretaget.
Vidare framhåller motionärerna att begreppet skyddsdikning -som ej omfattas av tillståndspiikten - inte får bli en etikett som åsätts
omfattande avvattningsföretag för att dessa skall kunna utföras utan prövning
enligt NVL. Tillsynsmyndigheterna — länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen
- har här en viktig uppgift att fylla. Anmälningsplikt bör enligt
motionen föreligga för skyddsdikning.

Utskottet vill understryka att undantaget från tillståndsplikt för rensningar
endast gäller normala underhållsåtgärder, syftande till att bibehålla
vattendragets tidigare djup eller läge. Det finns enligt utskottets mening
inte anledning att utvidga anmälningsplikten enligt naturvårdsförordningen
till att gälla sådana rensningar som anges i motionen. Motionen bör således
inte föranleda någon vidare åtgärd, såvitt avser anmälningsplikt för underhållsrensningar.

När det gäller skyddsdikning bör framhållas att denna åtgärdstyp noga
beskrivits i propositionen (s. 11). Som framgår av dessa uttalanden är det
fråga om åtgärder som vidtas för att hindra grundvattnet att stiga efter en
skogsavverkning och som därför underlättar återväxten. Om åtgärden är
ägnad att varaktigt öka en fastighets lämplighet för visst ändamål omfattas
den däremot av tillståndspiikten. Utskottet förutsätter givetvis att defini -

JoU 1985/86:21

tionen skyddsdikning förbehålls sådana åtgärder som överensstämmer JoU 1985/86:21
med propositionens uttalanden härvidlag och att termen inte används för
att kringgå de nya bestämmelserna i NVL. Det bör tilläggas att skyddsdikning
också kan bli föremål för samråd enligt 20 § NVL. Motionen
påkallar således ej heller i denna del någon åtgärd från riksdagens sida.

I två motioner från folkpartiet, nämligen 546 och Jo738 (yrkande 13)
framställs yrkanden som syftar till att öka skyddet för våtmarker i allmänhet
och att påskynda den pågående inventeringen av våtmarker i Sverige.

Motion Jo738 är enligt utskottets bedömning delvis tillgodosedd genom
det föreliggande regeringsförslaget om tillståndsprövning av markavvattningsåtgärder.
När det gäller inventeringsfrågorna vill utskottet hänvisa till
uttalandena på s. 7—8 i propositionen. Där anförs bl. a. följande:

En avgörande förutsättning för en god naturresurshushållning i fråga om
våtmarkerna är att vi har tillfredsställande kunskaper om våtmarkerna,
deras antal och karaktär. Denna kunskap nås bl. a. genom de inventeringar
av våtmarkerna som naturvårdsverket utför i samarbete med länsstyrelserna
i Uppsala, Jönköping, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands,

Älvsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbottens län. 1 flertalet av
de nu nämnda länen beräknas inventeringsarbetet vara avslutat i år, medan
arbetet i Kopparbergs och Västerbottens län, där våtmarksarealen är mycket
stor, väntas vara slutfört år 1989. I flertalet av landets övriga län har
länsstyrelserna utfört egna inventeringar.

Genom de nu beskrivna inventeringarna bör det vara möjligt att successivt
få ett bättre underlag för bedömningar av olika våtmarkers skyddsvärde.
Utöver denna form av inventering pågår också en mera riktad
inventeringsverksamhet. Regeringen gav således våren 1986 statens energiverk
i uppdrag att genomföra en torvmarksinventering i syfte att öka
kunskaperna om torvmarkernas förutsättningar för energiproduktion.

Denna inventering skall bedrivas i samarbete med naturvårdsverket och
vara slutförd senast den 30 september 1986.

Det är viktigt att den kunskap vi har om behovet av att skydda våtmarkerna
förs ut till dem som har inflytande över dessa markers utnyttjande
eller bevarande. Särskild betydelse i detta sammanhang harden rådgivning
som skogsvårdsstyrelser och lantbruksnämnder lämnar till markägare i
olika produktionsfrågor. Såsom framhållits bl. a. i prop. 1985/86:74 om
jordbruksforskning, m. m. är det viktigt att rådgivningen inom lantbruket i
ökad utsträckning kommer att omfatta rådgivning om produktionsmetoder
som innebär ett ökat hänsynstagande till miljöskydds- och naturvårdsaspekter.

Också forskningen om våtmarkerna måste vidgas och intensifieras. Som
ett uttryck för detta behov vill jag se det långsiktiga, tvärvetenskapliga
program för skogsforskning som skogs- och jordbrukets forskningsråd lagt
fram. Programmet omfattar en intensifierad och vidgad forskning kring
skogsskötsel på våra marker. I regeringens skrivelse till riksdagen om
forskning rörande skog och miljö (1985/86:76) har förordats att forskningsprogrammet
genomförs.

Av det anförda framgår att värdet och behovet av våtmarksinventeringen
och annat informationsunderlag på hithörande område uppmärksammats i
flera olika sammanhang. Utskottet utgår från att inventeringsarbetet slutförs
med all den skyndsamhet som är möjlig med hänsyn till behovet av ett

fullgott underlag för bedömningarna av olika våtmarkers skyddsvärde. Ett JoU 1985/86: 21

sådant underlag är värdefullt inte minst för tillämpningen av den nu aktuella
bestämmelsen om tillståndsprövning av markavvattningsföretagen.

Med dessa uttalanden föreslår utskottet att motionerna 546 och Jo738
yrkande 13 lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Förslag till ändring i 5 § NVL

Enligt 5 § andra stycket NVL får regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande
rätten att färdas över nationalparker och att vistas där liksom
angående ordningen i övrigt inom området som behövs för att trygga
ändamålet med nationalparken. I naturvårdsförordningen finns närmare
bestämmelser angående förvaltningen av nationalparkerna.

Statens naturvårdsverk har framfört önskemål om att bestämmelserna
om nationalparkerna och parkernas vård och förvaltning samlas i en nationalparksförordning.
I förordningen skulle därvid förtecknas alla landets
nationalparker och de syften för vilka de bildats. Av kartbilagor till förordningen
skulle vidare framgå nationalparkernas gränser. Till förordningen
skulle dessutom föras över naturvårdsförordningens bestämmelser om
nationalparker. Föredragande statsrådet har för avsikt att föreslå regeringen
att besluta om en sådan nationalparksförordning.

Som ett led i det pågående delegeringsarbetet i regeringskansliet vore
det enligt propositionen lämpligt att regeringen kunde delegera uppgiften
att förordna om en nationalparks vård och förvaltning till den myndighet
som regeringen bestämmer. De föreskrifter som kan komma i fråga kan i
vissa fall medföra sådana inskränkningar i t. ex. allemansrätten att de faller
under det primära lagområdet enligt 8 kap. 3 § regeringsformen utan att
omfattas av det nuvarande bemyndigandet i 5 § andra stycket NVL. Riksdagens
bemyndigande för regeringen att överlåta åt en myndighet att
meddela vård- och förvaltningsföreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § första
stycket 4 och 11 § regeringsformen behövs därför. Föredraganden föreslår
(prop. s. 14) att 5 § första stycket NVL ändras i enlighet härmed. Med stöd
av detta bemyndigande avser han att föreslå att i den nyss omnämnda
nationalparksförordningen införs en bestämmelse om att statens naturvårdsverk
efter samråd med länsstyrelsen får meddela närmare föreskifter
om vården och förvaltningen av nationalparkerna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring i 5 § NVL.

Övrigt

Förslaget om ändring i lagen (1986:000) om ändring i naturvårdslagen är
utformat med beaktande av bestämmelserna i den föreslagna plan- och
bygglagen (PBL) och därmed sammanhängande följdändringar i annan
lagstiftning. Utskottet har beslutat uppskjuta behandlingen av propositionen
i denna del för att möjliggöra en samordnad behandling av PBL och de
följdändringar som kan bli aktuella.

Hemställan

JoU 1985/86:21

Utskottet hemställer

1. beträffande tillståndsplikt för markavvattning s ä t# ärd e r

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1985/86:548. 1985/86:549 yrkande 1 och 1985/86:550
antar förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) såvitt
avser 18 c §, 20§ och 37 §,

2. beträffande anmälningsplikt för vissa rensningar m.m.
att riksdagen avslår motion 1985/86: 547,

3. beträffande inventering av våtmarker m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: 546. 1985/86: 549 yrkande 2
och 1985/86:Jo738 yrkande 13,

4. beträffande bemyndigande i fråga om nationalparkers vård
och förvaltning

att riksdagen antar det under 1 angivna lagförslaget såvitt avser 5 §.

Stockholm den 29 april 1986
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c). Grethe Lundblad (s). Arne Andersson i
Ljung (m), Ove Karlsson (s). Lars Ernestam (fp). Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s). Kerstin
Gellerman (fp), Åke Selberg (s). Lennart Brunander (c), John Andersson
(vpk), Kaj Larsson (s) och Ingrid Hemmingsson (m).

Reservationer

1. Tillståndsplikt för markavvattningsåtgärder (mom. 1)

Arne Andersson, Sven Eric Lorentzon och Ingrid Hemmingsson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar "Utskottet erinrar”
och slutar ”motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas åsikt att det strider mot principerna om
ett enhetligt och rationellt prövningssystem att inrätta ytterligare ett förfarande
för tillståndsprövning av markavvattningsföretagen. Genom den nya
vattenlagen har tillståndsplikten för hithörande företag utvidgats och naturvårdsintressena
fått en starkare ställning. Inom ramen för den allsidiga
prövning som vattenlagen medger kan ett tillfredsställande skydd ges åt de
intressen som nu är aktuella. Utskottet kan, i likhet med ett flertal tunga
remissinstanser, inte inse det nödvändiga i att ett nytt prövningssystem nu
införs för markavvattningsåtgärder. Utskottet avstyrker således regeringens
förslag i motsvarande del samt tillstyrker de i motionerna framförda
avslagsyrkandena.

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som böljar ”Utskottet erinrar” JoU 1985/86: 21
och slutar ”detta förhållande” bort utgå.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tillståndsplikt för markavvattningsåtgärder att
riksdagen med anledning av motion 1985/86:548 och motion 1985/

86:549 yrkande 1 och med avslag på motion 1985/86:550 avslår
förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822) såvitt avser
18 c §, 20 § och 37 §,

2. Tillståndsplikt för markavvattningsåtgärder (mom. 1)

Lars Ernestam och Kerstin Gellerman (båda fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas synpunkter på bl. a. märgelgravarnas stora
betydelse från naturvårds- och kulturvårdssynpunkt. De möjligheter till
beaktande av hithörande intressen som enligt utskottets redovisning ovan
föreligger i samband med prövning enligt vattenlagen och - i vissa fall -enligt naturvårdslagen är enligt utskottets mening inte tillräckliga. Utskottet
tillstyrker förslaget i motionen att tillståndsplikten enligt naturvårdslagen
bör omfatta även åtgärder för att sänka eller tappa ur naturliga vattensamlingar
och märgelgravar. I lagtexten bör detta anges med användande
av samma uttryck som förekommer i definitionen av vattenföretag i 1 kap.

3 § vattenlagen. Den föreslagna 18 c § naturvårdslagen bör således kompletteras
så att den omfattar åtgärder för att sänka eller tappa ur en sjö eller
annat vattenområde.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tillståndsplikt för markavvattningsåtgärder att
riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1985/

86:550 samt med avslag på motionerna 1985/86:548 och 1985/86:549
yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822) såvitt avser 18 c §, 20 § och 37 §, med den ändringen att
18 c § erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

18 c §

Åtgärder som utförs för att av- Åtgärder som utförs för att avvattna
mark, för att sänka eller tap- vattna mark, för att sänka eller tappa
ur en sjö eller för att skydda mot pa ur en sjö eller annat vattenom vatten,

när syftet med åtgärden är råde eller för att skydda mot vat att

varaktigt öka en fastighets lämp- ten, när syftet med åtgärden är att

lighet för något visst ändamål varaktigt öka en fastighets lämplig (markavvattning),

får inte vidtas het för något visst ändamål (markman
länsstyrelsens tillstånd. Ett avvattning), får inte vidtas utan

tillstånd till markavvattning skall länsstyrelsens tillstånd. Ett tillförenas
med de villkor som behövs stånd till markavvattning skall för -

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

JoU 1985/86:21

för att begränsa eller motverka
menlig inverkan på naturmiljön av
företaget.

För detaljdränering genom täckdikning
krävs tillstånd endast om
det föreligger sannolika skäl att företaget
medför menlig inverkan på
naturmiljön. Tillstånd behövs inte
för markavvattning som sker i samband
med täkt av torv vartill tillstånd
har lämnats enligt lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter
m.m. Tillstånd behövs inte
heller för att utföra rensningar för
att bibehålla vattnets djup eller
läge.

Om en markavvattning inte skulle
medföra någon menlig inverkan
på naturmiljön inom ett område, får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, länsstyrelsen beträffande
detta område föreskriva
undantag från skyldigheten att söka
tillstånd enligt första stycket.

enas med de villkor som behövs för
att begränsa eller motverka menlig
inverkan på naturmiljön av företaget.

För detaljdränering genom täckdikning
krävs tillstånd endast om
det föreligger sannolika skäl att företaget
medför menlig inverkan på
naturmiljön. Tillstånd behövs inte
för markavvattning som sker i samband
med täkt av torv vartill tillstånd
har lämnats enligt lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter
m. m. Tillstånd behövs inte
heller för att utföra rensningar för
att bibehålla vattnets djup eller
läge.

3. Inventering av våtmarker m. m. (mom. 3)

Arne Andersson (m), Lars Ernestam (fp), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin
Geberman (fp) och Ingrid Hemmingsson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Av det” och på s. 6
slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som anförs i motion 546 om behovet
av att våtmarksinventeringen avslutas med det snaraste. Frågan berörs
även i motion Jo738 yrkande 13. Som motionärerna anfört kommer
inventeringen att ha stor betydelse för tillämpningen av den föreslagna
tillståndsprövningen. En slutförd inventering skulle bl. a. göra det betydligt
lättare att avgränsa de områden som kan undantas från tillståndsprövningen.
Utskottet förordar därför att riksdagen uttalar sig för att inventeringsarbetet
bedrivs så att det kan avslutas senast under år 1987. Vidare
ansluter sig utskottet till yrkandet i motion 549 att länsstyrelser och
skogsvårdsstyrelser lägger stor vikt vid naturvärdena i samrådsförfarande!
enligt naturvårdslagstiftningen och att värdefulla våtmarksområden avsätts
som t. ex. naturvårdsområde när det är motiverat av bevarandeskäl.

Riksdagen bör i ett uttalande understryka vikten av att så sker. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 546, 549 yrkande 2 och

Jo738 yrkande 13 bör ges regeringen till känna. 9

dels — för den händelse riksdagen avslår reservation 2 — att utskottet JoU 1985/86:21
dessutom bort anföra följande:

Genom att utskottet sålunda lägger ökad vikt vid frågorna om skydd för
våtmarker och samrådsförfarande! enligt naturvårdslagen kan det förutsättas
att syftet även med motion 550 om bevarande av märgelgravar i allt
väsentligt kommer att tillgodoses. Sådana vattenområden som avses i
motionen bör givetvis också kunna bli föremål för skyddsåtgärder enligt
naturvårdslagen.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inventering av våtmarker m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:546, 1985/

86:549 yrkande 2 och 1985/86: Jo738 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om skyndsamt slutförande
av våtmarksinventeringen och beaktande av våtmarkers naturvärden
m. m.,

Särskilt yttrande

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

I anslutning till utskottets uttalanden om den föreslagna tillståndsprövningen
av markavvattningsföretagen vill vi tillägga att nuvarande prövningsförfarande
enligt vattenlagen ger minst lika stora — och ibland större -möjligheter att tillvarata naturvårdsintressen. Att inrätta ytterligare ett
prövningssystem strider mot principen om ett enhetligt och rationellt prövningssystem.
Det bör krävas starka skäl för att införa dubbelprövning. Då
syftet med propositionen är att skydda värdefulla våtmarker och vi inte har
något att invända häremot har vi emellertid valt att inte reservera oss mot
förslaget i nu aktuella delar. Skulle det visa sig att tillämpningen av vattenlagen
och naturvårdslagen leder till praktiska och byråkratiska problem får
vi anledning att återkomma.

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

JoU 1985/86:21

Bil.

Lag om ändring i naturvardslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)'
dels att 5, 20 och 37 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas
lydelse.

Nuvarande lydelse

Angående nationalparkers vård
och förvaltning förordnar regeringen.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer äger för varje
särskild nationalpark meddela de
föreskrifter beträffande rätten att
färdas över nationalparken eller eljest
vistas där ävensom angående
ordningen i övrigt inom området,
som finnas erforderliga för att trygga
ändamålet med nationalparken.

en ny paragraf, 18 c §, av följande

Föreslagen lydelse

Angående nationalparkers vård
och förvaltning förordnar regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får för
varje särskild nationalpark meddela
de föreskrifter beträffande rätten
att färdas över nationalparken eller
annars vistas där och beträffande
ordningen i övrigt inom området,
som behövs för att tillgodose ändamålet
med nationalparken.

18 c §

Åtgärder som utförs för att avvattna
mark, för att sänka eller tappa
ur en sjö eller för att skydda mot
vatten, när syftet med åtgärden är
att varaktigt öka en fastighets
lämplighet för något visst ändamål
(markavvattning), får inte vidtas
utan länsstyrelsens tillstånd. Ett
tillstånd till markavvattning skall
förenas med de villkor som behövs
för att begränsa eller motverka
menlig inverkan på naturmiljön av
företaget.

' Lagen omtryckt 1974:1025.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

JoU 1985/86:21

Bil.

ler för att utföra rensningar för att
bibehålla vattnets djup eller läge.

Om en markavvattning inte skulle
medföra någon menlig inverkan
på naturmiljön inom ett område,
får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, länsstyrelsen
beträffande detta område föreskriva
undantag från skyldigheten att
söka tillstånd enligt första stycket.

20 f

Kan arbetsföretag, som ej omfattas
av tillståndst vång enligt 18 eller
19 §, komma att väsentligt ändra
naturmiljön, skall, innan företaget
utföres, samråd ske med länsstyrelsen.
Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer kan föreskriva
att inom landet eller del
därav anmälan för samråd alltid
skall göras i fråga om särskilda slag
av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som
sägs i första stycket äger länsstyrelsen
förelägga företagaren att vidtaga
de åtgärder som finnas erforderliga
för att begränsa eller motverka
skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf
skola ej avse bebyggelse inom område,
som ingår i fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan,
och ej heller företag vartill tillstånd
lämnats enligt vattenlagen
(1983:291) eller miljöskyddslagen
(1969:387).

Kan arbetsföretag, som ej omfattas
av tillståndstvång enligt 18,18 c
eller 19 §, komma att väsentligt
ändra naturmiljön, skall, innan företaget
utföres, samråd ske med
länsstyrelsen. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
kan föreskriva att inom landet
eller del därav anmälan för samråd
alltid skall göras i fråga om särskilda
slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som
sägs i första stycket får länsstyrelsen
förelägga företagaren att vidtaga
de åtgärder som behövs för att
begränsa eller motverka skada på
naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf
skall ej avse bebyggelse inom område,
som ingår i fastställd generalplan,
stadsplan eller byggnadsplan,
och ej heller företag vartill tillstånd
lämnats enligt vattenlagen
(1983:291) eller miljöskyddslagen
(1969: 387).

37 §3

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11
eller 14 §, 16 § andra stycket eller 19 §,

2. bryter mot 16 § första stycket första punkten eller, om ej gärningen är
ringa, mot 16 § första stycket andra punkten,

3. bryter mot 17 § andra stycket, om ej gärningen är ringa,

2 Senaste lydelse 1983:654.

3 Senaste lydelse 1982:1097.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4. utför täkt i strid mot 18 § eller 4. utför täkt eller åtgärd för
åsidosätter villkor som är förenat markavvattning utan att ha behövmed
tillstånd till täkt, ligt tillstånd enligt 18 eller 18 c §

eller bryter mot villkor eller föreskrift
som har meddelats i samband
med sådant tillstånd,

5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a §
eller 20 § första stycket,

6. bryter mot 22 § första eller tredje stycket eller mot föreskrift som
meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,

7. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till vilken
allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a § eller åsidosätter villkor som är
förenat med tillstånd till vilthägn.

Utbyte av brott som avses i förs- Utbyte av brott som avses i första
stycket 4 skall förklaras förver- ta stycket 4 skall förklaras förverkat,
om det ej är uppenbart obilligt. kat, om det ej är uppenbart oskä ligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Beträffande markavvattningsföretag, för vilka ansökan om förordnande
av förrättningsman att handlägga förrättning enligt vattenlagen (1983:291)
eller motsvarande äldre bestämmelser har inkommit till länsstyrelsen före
ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

JoU 1985/86:21

Bil.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:000) om ändring i
naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs att 3 § naturvårdslagen (1964:822) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1986:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.

3 §'

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till
övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (0000:000) om
hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7- Beslut i frågor som avses i 7-11 §§, 13 §, 18 § första, andra och 11 §§, 13 §, 18 § första, andra och

fjärde styckena, 19 § samt 20 § and- fjärde styckena, 18 c §, 19 § samt

ra stycket får inte meddelas i strid 20 § andra stycket får inte medde mot

en detaljplan eller områdesbe- las i strid mot en detaljplan eller

stämmelser. Om syftet med planen områdesbestämmelser. Om syftet

eller bestämmelserna inte motver- med planen eller bestämmelserna

kas, får dock mindre avvikelser gö- inte motverkas, får dock mindre avras.
vikelser göras.

JoU 1985/86:21

Bil.

1 Lydelse enligt prop. 1985/86:90.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986