Finansutskottets betänkande
1985/86:5

om datapolitik (prop. 1984/85:
220 och 1984/85:225 delvis)

Sammanfattning

Utskottet godkänner i detta betänkande regeringens förslag (proposition
1984/85:220) till riktlinjer för den framtida datapolitiken. Företrädarna för
moderata samlingspartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna
reserverar sig mot beslutet och redovisar egna alternativ till riktlinjer i
enlighet med i ärendet väckta motioner. I ett särskilt yttrande redovisar
företrädarna för folkpartiet sin syn på förslaget till riktlinjer.

Utskottet behandlar i detta betänkande dessutom ett antal motioner som
väckts under den allmänna motionstiden. Konstitutionsutskottet har med
eget yttrande överlämnat motioner som berör datatekniken och konsekvenserna
av denna i olika avseenden.

De motioner som tar upp ADB och offentlighetsprincipen, ADB och den
personliga integriteten, samkörningar av olika register, försäljning och
massuttag av uppgifter från personregister och liknande frågor avstyrks av
finansutskottet på förslag av konstitutionsutskottet med hänvisning till det
uppdrag som givits data- och offentlighetskommittén.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1984/85:220 om datapolitik,

dels proposition 1984/85:225 om statsförvaltningens användning av ADB
m. m. i vad avser hemställan under 3,

dels de med anledning av proposition 1984/85:220 väckta motionerna
1984/85:3243 av Rune Rydén (m) och Lennart Blom (m),

1984/85:3244 av Göthe Knutson m. fl. (m),

1984/85:3245 av Bengt Kindbom m.fl. (c),

1985/86:23 av Lars Tobisson m. fl. (m), i vad avser yrkandena 1—3, 5 och

6,

1985/86:24 av Sivert Andersson (s),

1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp),

1985/86:26 av Gunnar Hökmark (m), i vad avser yrkandena 1 och 3-7,

1985/86:27 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1

FiU

1985/86:5

1 Riksdagen 1985/86. 5sami. Nr 5

1985/86:28 av Pär Granstedt m. fl. (c),

1985/86:29 av Bengt Lindqvist (s),

dels de med anledning av proposition 1984/85:225 väckta motionerna
1985/86:33 av Lars Werner m. fl. (vpk), i vad avser yrkandena 2 och 3,
1985/86:35 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), i vad avser
yrkande 1,

1985/86:36 av Gunnar Hökmark (m), i vad avser yrkande 2,

1985/86:37 av Lars Tobisson m. fl. (m), i vad avser yrkandena 1,2 och 5,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1984/85:949 av Lars Werner m. fl. (vpk) om data- och elektronikutvecklingen,

1984/85:2233 av Lars Tobisson m. fl. (m) om åtgärder för att åstadkomma
kostnadssänkningar inom den offentliga sektorn, i vad avser yrkandena 1 och

2,

1984/85:2750 av Bengt Kindbom m. fl. (c) om decentralisering av System S
och SLÖR.

Utskottet har berett konstitutionsutskottet, justitieutskottet, försvarsutskottet,
utbildningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och näringsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1984/85:220 jämte motioner. Försvarsutskottet
har även beretts tillfälle att yttra sig över proposition 1984/85:225
jämte motioner. Justitieutskottet och arbetsmarknadsutskottet har avstått
från att avge yttrande.

Inkomna yttranden återfinns som bilagor till betänkandet.

Konstitutionsutskottet har med sitt yttrande (KU 1985/86:5 y) överlämnat
följande motioner:

1984/85:452 av Ulf Adelsohn m. fl., i vad avser yrkande 11,

1984/85:572 av Lena Öhrsvik (s),

1984/85:1177 av Christer Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m),
1984/85:1493 av Bengt Westerberg m. fl. (fp),

1984/85:2232 av Lars Tobisson m. fl. (m),

1984/85:2717 av Gunnar Hökmark (m), i vad avser yrkandena 1-7,
1984/85:2718 av Gunnar Hökmark (m),

1984/85:2749 av Bengt Kindbom m. fl. (c).

Propositionerna

I proposition 1984/85:220 har regeringen

1. efter föredragning av statsrådet Ingvar Carlsson föreslagit riksdagen att
godkänna de riktlinjer för den framtida datapolitiken som har angetts i
propositionen,

2. efter föredragning av statsråden I. Carlsson, Wickbom, Boström,
Hjelm-Wallén, Leijon, Gradin, Peterson och Holmberg berett riksdagen
tillfälle att ta del av vaH som har anförts om datapolitik i huvudprotokollet
och i de underprotokoll som redovisats i bilagorna 1-6.

FiU 1985/86:5

I proposition 1984/85:225 har regeringen efter föredragning av statsrådet

2

Holmberg berett riksdagen tillfälle att - såvitt nu är i fråga - ta del av vad
som anförts i propositionen om statsförvaltningens användning av ADB
m. m.

I proposition 220 anges följande riktlinjer för den framtida datapolitiken.

När det gäller användningen av datatekniken i arbetslivet är det viktigt att
det utvecklas system och program som främjar de anställdas kompetens och
ansvar. Tillgången till personal med erforderlig kompetens skall tryggas
inom viktiga områden. Vidare skall breddutbildningen stimuleras, inte minst
för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och öka handikappades
möjligheter att förvärvsarbeta.

För att fördjupa demokratin och förnya den offentliga sektorn bör
datatekniken användas för att förbättra medborgarnas tillgång till information,
förbättra kvaliteten på service till medborgarna och förbättra effektiviteten
i den offentliga verksamheten. Strävan bör vara att decentralisera
datakraften.

Vad gäller utbildning skall datautbildningen i grundskola, gymnasieskola
och högskola få en sådan omfattning och inriktning att den motsvarar de
förväntade behoven. Lärarrekryteringsfrågorna måste här uppmärksammas
särskilt. Vidare är det viktigt att skolan får tillgång till lämplig programvara.

När det gäller utbyggnaden av data- och telekommunikationer krävs en
långsiktig planering och uppföljning.

När det gäller forskning skall - förutom av vad som framgår av
regeringens skrivelse om ett informationsteknologiskt program - särskilt
möjligheterna att utnyttja datatekniken för att stödja och vidareutveckla de
anställdas yrkeskunskaper undersökas. Forskningen beträffande datateknikens
användning som stöd vid funktionsnedsättningar hos människor och
som undervisningshjälpmedel skall också främjas.

Datateknikens användning skall utformas med full respekt för den
enskildes personliga integritet. Det är viktigt att användningen av datateknik
på arbetsplatser inte tillåts bli ett hot mot den personliga integriteten.

För att minska sårbarheten skall man eftersträva att decentralisera stora
datorsystem och standardisera utrustning, programspråk och operativsystem.

Det är viktigt att Sverige har en hög nivå p& forskningen och den tekniska
utvecklingen inom vissa för telekommunikationer, försvarsmakten och
näringslivet strategiska områden inom informationsteknologin. Inom andra
områden bör man ha en hög kompetensberedskap. För att säkerställa detta
kommer regeringen att utarbeta ett informationsteknologiskt handlingsprogram.

Motionerna

Riktlinjer för den framtida datapolitiken

1985/86:26 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för den framtida
datapolitiken.

FiU 1985/86:5

3

1985/86:27 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförs i motionen rörande datorisering och klassmakt.

1984/85:949 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär ett samhällspolitiskt program för datoriseringens fortsatta
utveckling med sikte på att stödja en förstärkning av löntagarnas situation,
det demokratiska folkinflytandet och den nationella självständigheten.

1984/85:3244 av Göthe Knutson m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1979 års
datapolitiska beslut också i fortsättningen bör ligga till grund för datapolitiken.

1984/85:3245 av Bengt Kindbom m.fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om målsättningen för och behovet av en helhetssyn på
datapolitiken.

Datadelegationen

1984/85:3245 av Bengt Kindbom m.fl. (c), vari hemställs
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om bibehållande av datadelegationen.

Offentlighetsprincipen och ADB, tryckfrihetsförordningen

1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen och därmed data- och
offentlighetskommittén till känna vad i motionen anförts om vidgad tillgång
till offentlig information, med särskild uppmärksamhet på integritetskänsliga
och sekretessbelagda uppgifter.

1985/86:26 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en striktare tillämpning av de krav offentlighetsprincipen
ställer.

1985/86:33 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om ett konkret program för att
framdeles garantera innehållet i offentlighetsprincipen under den fortsatta
datoriseringen i statsförvaltningen.

1984/85:572 av Lena Öhrsvik (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en skyndsam översyn av tryckfrihetsförordningens tillämpning på
dataprogram och hithörande frågor.

1984/85:1493 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari hemställs

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om datahantering och offentlighetsprincipen.

FiU 1985/86:5

4

Myndigheternas försäljning av uppgifter från
personregister

1985/86:26 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående myndigheters försäljning av personuppgifter.

1984/85:2718 av Gunnar Hökmark (m), vari - med hänvisning till motiveringen
i motion 1984/85:2717 — hemställs att riksdagen hos regeringen begär
åtgärder för att myndigheters kommersiella försäljning av statistik baserad
på insamlade personuppgifter skall upphöra.

Register ansvar, rättelse i personregister m. m.

1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpning av datalagen för att åstadkomma ett förbättrat skydd
för den personliga integriteten.

1984/85:452 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), vari hemställs

II. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en översyn av reglerna för ansvarighet vid förande
av dataregister.

1984/85:1493 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillämpning av en striktare praxis av skadeståndsregeln i
datalagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en komplettering av 10 §
datalagen om rätt till registerutdrag i enlighet med motionens förslag.

1984/85:2717 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående den enskildes rätt till personuppgifter om sig själv,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående andra sökbegrepp än personnummer i SPAR,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående olika
välfärdssystems inverkan på den enskildes integritet,

6. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär att särskild
registerförare skall finnas för personregister.

1984/85:3244 av Göthe Knutson m. fl. (m), vari - såvitt nu är i fråga -hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om dataindustrin, telemonopolet och integritetsskyddet
med avslag på propositionens förslag i motsvarande delar.

Samköming av personregister

1985/86:23 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med
särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att ytterligare begränsa

FiU 1985/86:5

5

utrymmet för samkörningar.

1984/85:1177 av Christer Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m), vari
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ändring i datalagen
så att samköming av ADB-register, vilka berör företagsförhållanden, endast
tillåts om Företagens Uppgiftslämnardelegation tillstyrkt detta.

1984/85:1493 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samköming mellan register och personuppgifter.

1984/85:2232 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

1. att systemet med särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att
ytterligare begränsa utrymmet för samköming.

1984/85:2717 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs

7. att riksdagen ger regeringen till känna att dispensgivning för datasamkömingar
bör vara mer restriktiv än vad som hittills varit fallet.

1984/85:2749 av Bengt Kindbom m.fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om uppskov med införande av nya regler i datalagen
m. fl. lagar i avvaktan på resultatet av DOK:s arbete.

1984/85:3243 av Rune Rydén (m) och Lennart Blom (m), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med
särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att ytterligare begränsa
utrymmet för samkörningar.

1984/85:3245 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om uppskov med införandet av nya tillämpningar
baserade på personnummer, samköming av dataregister m. m. i avvaktan på
DOK:s förslag.

Begränsning av uppgiftslämnandet

1985/86:23 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndigheternas
rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter
begränsas,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift att
föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter och därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd.

1985/86:26 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att begränsa
myndigheters rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter.

1984/85:2232 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

2. att myndigheternas rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra
personuppgifter begränsas,

FiU 1985/86:5

6

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift att
föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftslämnande för att därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd och rättssäkerhet.

1984/85:2717 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att begränsa
uppgiftslämnandet,

5. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär att särskild lag
skall krävas för uppgiftsinsamling och registrering.

1984/85:2749 av Bengt Kindbom m.fl. (c), vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om inriktningen av offentliga sektoms utveckling.

1984/85:3243 av Rune Rydén (m) och Lennart Blom (m), vari hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndigheternas
rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter
begränsas,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift att
föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter och därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd och rättssäkerhet.

Besvärsinstans vid talan mot datainspektionens beslut

1985/86:23 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

5. att riksdagen beslutar att regeringsrätten och icke regeringen skall vara
besvärsinstans i frågor rörande datalagen.

1984/85:2232 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

4. att riksdagen beslutar att med verkan fr. o. m. den 1 juli 1986 ändra 25 §
datalagen, 23 § kreditupplysningslagen och 19 § inkassolagen (som samtliga
har exakt samma lydelse) enligt följande som Motionärernas förslag betecknade
förslag:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Talan mot datainspektionens be- Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringen genom be- slut fores hos regeringsrätten genom

svär. Justitiekanslem får föra talan besvär. Justitiekanslern får föra ta för

att tillvarataga allmänna in- lan för att tillvarataga allmänna intressen.
tressen.

1984/85:3243 av Rune Rydén (m) och Lennart Blom (m), vari hemställs

4. att riksdagen beslutar att regeringsrätten och icke regeringen skall vara
besvärsinstans i frågor rörande datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen
i enlighet med motiveringar och detaljförslag i motion 1984/85:
2232.

FiU 1985/86:5

7

Centralt slutenvårdsregister

FiU 1985/86:5

1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att socialstyrelsens arbete på ett centralt
slutenvårdsregister bör upphöra i avvaktan på data- och offentlighetskommitténs
förslag.

1985/86:26 av Gunnar Hökmark (m), vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående socialstyrelsens slutenvårdsregister,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående rätten att begära att den egna patientjournalen ej
förs på data.

Utbildningsfrågor m. m.

1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om breddutbildning inom dataområdet.

1985/86:27 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförs i motionen rörande datorisering, kunskap och kultur.

1985/86:28 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs rörande satsningarna på breddutbildning i datafrågor.

Forskning om datoriseringens effekter

1985/86:28 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs rörande forskning om datoriseringens effekter.

Datatekniken och de handikappade

1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på informationsteknik för handikappade.

1985/86:29 av Bengt Lindqvist (s), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av konkreta åtgärder för breddutbildning på
handikappområdet, forskningen och utvecklingen, integreringen av handikappåtgärder
i datapolitiken och handikapprepresentationen i referensgruppen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en särskild utredning om de långsiktiga
konsekvenserna och nödvändiga åtgärderna på datateknologins område för
personer med funktionshinder.

8

Sårbarhet

FiU 1985/86:5

1985/86:35 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), vari - med
hänvisning till motiveringen i motion 1985/86:25 — hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att sårbarhetsberedningen får fortsätta sitt
arbete tills nytt förslag till organisation och ansvar för sårbarhetsfrågor inom
såväl den privata som offentliga sektorn presenterats.

1985/86:36 av Gunnar Hökmark (m), vari - med hänvisning till motiveringen
i motion 1985/86:26 - hemställs

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att sårbarhetsberedningen omvandlas
till en nämnd, knuten till försvarsdepartementet.

1985/86:37 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari — med hänvisning till motiveringen
i motion 1985/86:23 — hemställs

5. att riksdagen beslutar att sårbarhetsutredningens uppgifter i dess helhet
överförs till överstyrelsen för civil beredskap.

1984/85:3245 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari hemställs

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om sårbarhetsfrågornas fortsatta handläggning.

Telekommunikationer m. m.

1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förslag till vidgad forskning inom informationsbehandlingsområdet
samt rörande större tillämpningsprojekt inom teleområdet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtskillnad mellan televerkets myndighets- och
marknadsmässiga verksamhet.

1984/85:2749 av Bengt Kindbom m.fl. (c), vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk
utredning angående de framtida telekommunikationstjänsterna tillsätts i
enlighet med vad som angetts i motionen.

1984/85:3244 av Göthe Knutson m. fl. (m), vari — såvitt nu är i fråga -hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om dataindustrin, telemonopolet och integritetsskyddet
med avslag på propositionens förslag i motsvarande delar.

Teknikupphandling

1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att välja de områden där teknikupphandling bör
utnyttjas.

Datoriseringens effekter på sysselsättning och jämställdhet

1985/86:24 av Sivert Andersson (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet av en snabb lagreglering av
dataanvändningen i arbetslivet.

1985/86:27 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en konkret bedömning
av datoriseringens kvantitativa verkningar på sysselsättningen inom olika
samhällssektorer,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ett program för att
utveckla alternativa system och tillämpningar av datatekniken i enlighet med
vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförs i motionen rörande datorisering och kvinnors samhälleliga
situation.

1985/86:33 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om ett utarbetat program för hur
datorisering i statsförvaltningen skall kunna ske för att åstadkomma en mer
demokratisk och jämlikhetsfrämjande arbetsorganisation.

Samordning av insatser för administrativ utveckling

1985/86:23 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

6. att riksdagen begär att regeringen genomför en strukturell översyn av de
myndigheter som verkar inom området administrativ utveckling och rationalisering
enligt i motionen anförda riktlinjer.

1984/85:2233 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1984/85:2232 — hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av bättre samordning mellan skilda centrala
myndigheter samt stimulans till administrativ utveckling.

Inriktning av den statliga sektorns ADB-användning

1985/86:37 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari - med hänvisning till motiveringen
i motion 1985/86:23 — hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om möjligheterna att åstadkomma kostnadssänkningar
inom den statliga sektorn med hjälp av ADB och hemställer om ett
åtgärdsprogram på detta område,

2. att riksdagen hos regeringen begär en sammanställning, med förslag till
prioriteringar, av resursbehovet för omläggningar o. d. av statliga ADBsystem
under 1980-talet.

1984/85:2233 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1984/85:2232 — hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om möjligheterna att åstadkomma kostnadssänkningar

FiU 1985/86:5

10

inom den statliga sektorn genom förbättrad användning av ADB samt
hemställer om ett åtgärdsprogram på detta område.

1984/85:2750 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1984/85:2749 — hemställs att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära en utredning om decentralisering av de statliga
redovisnings- och personalsystemen (S och SLÖR) till resp. användares
olika myndighetsled.

1984/85:3245 av Bengt Kindbom m.fl. (c), vari hemställs

5. att riksdagen beslutar att begära att regeringen låter utarbeta strukturplaner
för decentralisering av dataverksamheten inom den civila statsförvaltningen.

Utskottet

Riktlinjer för datapolitiken

Datatekniken har stor förändringskraft och räckvidd. Den kan påverka
sysselsättning, arbetsmiljö och arbetsorganisation. Den kan förändra relationer
mellan arbete, hem och fritid. Den kan medverka till ökad kunskap och
påverka människors kommunikation. Datatekniken griper in överallt i
samhället.

Datateknikens stora betydelse för samhället och den framtida utvecklingen
leder till kravet på en övergripande datapolitik. Datafrågorna är till sin
karaktär sådana att de spänner över olika områden. Datafrågorna har
betydelse för områden som arbetsmarknad och arbetsmiljö, forskning,
kommunikation, integritet och sårbarhet. Samtidigt är det viktigt att slå fast
att datatekniken inte skall styra utvecklingen utan vara underordnad
politiken på olika områden.

Som utskottet ser det bör riktlinjer för datapolitiken ange den utveckling
för vilken datatekniken kan utnyttjas i riktning mot det som i propositionen
kallas det goda samhället.

Det goda samhället kännetecknas bl. a. av en utveckling av datatekniken
inom olika områden som tillsammans med höjd kunskapsnivå hos de
anställda kan leda till att Sverige också i framtiden står sig gott när det gäller
sysselsättning och konkurrenskraft.

Den nya tekniken kan skapa en ny arbetsorganisation som innebär ett mer
decentraliserat ansvar. Alla på en arbetsplats kan göra ett bättre arbete än
tidigare, tack vare att de har bättre tillgång till information.

Genom ny teknik och att svenska arbetare och tjänstemän främst
konkurrerar med kvalitet i arbetet kan det i framtiden skapas utrymme för en
standardhöjning både när det gäller löner och arbetsförhållanden. Möjligheten
att tillgodose en arbetstidsförkortning kommer då att underlättas.

Även anställda som nu har enformiga arbetsuppgifter, till stor del kvinnor,
kommer i ökad utsträckning att kunna ta på sig nya och mer omväxlande
arbetsuppgifter.

FiU 1985/86:5

11

Den nya tekniken kommer att i ökad utsträckning kunna stimulera till ökat
kunnande och till mänsklig utveckling. Människorna kan efter hand vidareutveckla
sina skilda kunskaper, eftersom de lär i arbetet. Möjligheten att lära
kommer sannolikt att uppfattas som mycket värdefull och jämförbar med
arbetsgemenskap och löneförmåner.

Att bo ”avsides till” blir inte längre ett lika stort hinder när det gäller
människors frihet att välja mellan olika arbeten. Arbetena kan bli mer
utspridda, alltefter människornas egna önskemål om var de vill bo, eftersom
många arbetsuppgifter blir lätta att flytta. Sverige kan bli betydligt ”rundare”
genom att det blir enklare, snabbare och billigare att överföra information:
ljud, bild, text och annan data. Dessutom kan fler processer och transaktioner
skötas på avstånd. Denna utveckling kan emellertid om den drivs för
långt leda till vissa problem.

För människor med olika handikapp kommer vi att kunna ha många fler
hjälpmedel, som gör deras dagliga liv lättare och som gör att de i ökande
utsträckning kan delta i arbetslivet som alla andra.

I framtiden kan en rikligare och mer lättillgänglig information fördjupa
demokratin.

När människor vet allt mer om sin arbetsplats, blir det lättare att
förverkliga ett verkligt medbestämmande för de anställda. Och lusten att
delta i arbetet med att lösa problem och forma framtiden på arbetsplatsen
ökar också viljan att påverka samhället och att ta aktiv del i demokratin.

För att detta goda samhälle skall bli verklighet krävs att tekniken
stimuleras och utnyttjas på rätt sätt.

Det är viktigt att uppmärksamma att datapolitiken skall underordnas
politiken på olika områden, dvs. att datatekniken skall utnyttjas som ett
hjälpmedel för att uppnå vissa resultat och mål. Det har funnits en tendens till
att datatekniken har fått ta över och styra utvecklingen på olika områden.
Framför allt har vissa tekniska brister och ofullkomligheter gjort det omöjligt
eller svårt och kostsamt att rätta till de fel och brister som funnits i
systemen.

Datorerna (hårdvaran) har genomgått en mycket snabb förändring,
tekniska prestanda har mångdubblats, komponenterna komprimerats och
priserna sjunkit kraftigt. Därigenom har de tekniska begränsningarna blivit
ett allt mindre hinder för utnyttjande av datatekniken. Detta underlättar en
utveckling mot mer användaranpassade lösningar. I stället har programmen
(mjukvaran) kommit att innebära begränsningar. Standardiserade programvaror,
ofta av amerikanskt ursprung, har tvingat användaren att kommunicera
med datasystem på engelska och ibland via programmerare och andra
datatekniker.

Den under senare år snabba utvecklingen av mikroelektroniken har
inneburit att stora centraliserade system har kunnat ersättas eller byggas ut
med decentraliserade system i form av terminaler och persondatorer.
Dataverksamheten och kunnandet har därmed kunnat spridas mycket
snabbt.

Den snabba tekniska utvecklingen har således möjliggjort en förändring
till mer individ- och situationsanpassade system. Datatekniken är i dag i

FiU 1985/86:5

12

större utsträckning än tidigare ett smidigt och hanterbart redskap för
människan. Den kan underlätta arbetsuppgifterna, minska monotona och
rutinbetonade arbetsmoment. För äldre personer och för personer med
funktionshinder kan datatekniken utnyttjas för olika tekniska hjälpmedel på
ett sätt som underlättar sociala kontakter och deltagande i samhällslivet och
ökar förmågan att klara sig själv.

I propositionen framhålls att vår framgång är beroende av hur vi förmår
följa den tekniska utvecklingen och omsätta den i kommersiella produkter.
Vår framgång kommer vidare att bestämmas av hur vi löser en rad problem,
t. ex. hur vi skall säkra medborgarnas personliga integritet, minska sårbarheten
i fred och krig, sörja för grund- och vidareutbildning, bygga ut nätet för
datakommunikation och bygga upp databaser. Datapolitiskt viktiga frågor
behandlas inom en rad olika departement, och det är därför viktigt att arbetet
där står i överensstämmelse med en samlad syn på den framtida datoranvändningen.
Eftersom användningen av datorer förekommer i de mest skilda
sammanhang är det inte meningsfullt att tala om en enda datapolitik.
Samtidigt är det viktigt att slå fast att utvecklingen inte kan överlåtas åt vare
sig ”de fria marknadskrafterna” eller ”den tekniska utvecklingen”.

Propositionen ger en samlad bild av det pågående arbetet och av de
politiska åtgärder som nu genomförs eller förbereds på datapolitikens olika
områden samt en bedömning av den fortsatta utvecklingen.

I motion 1985186:26 av Gunnar Hökmark (m) anförs att regeringens
förslag till riktlinjer för datapolitiken inte ger några konkreta besked och
bygger på ett tänkesätt som knappast kan vara till gagn för utvecklingen och
användandet av informationsteknologin i det svenska samhället. Riksdagen
bör därför avslå regeringens förslag till riktlinjer för den framtida datapolitiken.
En politik för att på bästa sätt utnyttja den nya informationsteknologin
måste enligt motionären i stället bygga på följande riktlinjer. För det första
ställer det ökande användandet av datorer och dataregister krav på ett
förstärkt skydd av den enskildes integritet. För det andra måste offentlighetsprincipen
hållas levande även i en tid då en stor del av offentliga uppgifter
registreras på data. För det tredje måste sårbarheten i olika register och olika
system beaktas. För det fjärde måste strävan vara att med största möjliga
frihet öppna för att Sverige skall bli ett land som på bästa sätt, inom olika
samhällsområden, tar till vara de fördelar och möjligheter som den nya
teknologin ger.

I motion 1984/85:3244 av Göthe Knutson (m) anförs att propositionens
förslag innebär att regeringen återgår till situationen före 1979 års beslut.
Den föreslagna statsrådsgruppen (s. 31) kan på intet sätt ersätta riksdagsinflytandet.
Konsekvensen lär i praktiken komma att bli att en liten grupp
tjänstemän åter på egen hand sköter datapolitiken. Demokratin kring
teknikutvecklingen försämras, och riksdagen får mindre inflytande och
sämre insyn. Bland propositionens riktlinjer finns enligt motionären snusförnuftigheter
och datapolitiska truismer. Men inbäddat i dessa finns också
riktlinjer och förslag som riksdagen inte bör godkänna. Det gäller t. ex.
regeringens syn på hoten mot den personliga integriteten. Riksdagen bör slå
fast att 1979 års beslut fortfarande skall utgöra huvudgrunden för datapolitiken.

FiU 1985/86:5

13

I motion 1984185:3245 av Bengt Kindbom m. fl. (c) anförs att i den nu
presenterade propositionen saknas de övergripande målsättningarna liksom
en klar anslutning till den helhetssyn på datafrågorna som kännetecknade
1982 års proposition. I proposition 1981/82:123 angavs

1. att en samordnad datapolitik skulle utformas för att tillvarata datateknikens
positiva möjligheter och åstadkomma en utveckling och användning av
datatekniken under demokratisk styrning och kontroll,

2. att en samordnad datapolitik skall relateras till och vara underordnad
övergripande samhällsmål såsom demokrati, ekonomisk tillväxt, full sysselsättning,
ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, regional balans, god
arbetsmiljö, medbestämmande i arbetslivet samt jämställdhet mellan kvinnor
och män.

Enligt motionärernas uppfattning bör riksdagen fastställa att datapolitiken
skall underordnas de samhälleliga mål som gällt hittills och den helhetssyn
som angetts ovan.

I motion 1984185:949 (vpk) begärs ett samhällspolitiskt program för
datoriseringens fortsatta utveckling med sikte på att stödja en förstärkning av
löntagarnas situation, det demokratiska folkinflytandet och den nationella
självständigheten. I motion 1985186:27 (vpk) anförs att den tekniska
omvälvningen för närvarande i ovanlig grad är i händerna på en liten
ekonomiskt ledande klass i samhället. Enligt motionärerna kräver situationen
en förskjutning av makten mellan klasserna. För detta finns olika medel,
bl.a. bör en alternativ strategi utformas för den fortsatta datoriseringen med
sikte på lösningar som främjar jämlikhet, demokratisering och nationellt
oberoende samt motarbetar elitism, fåtalsmakt och nationellt beroende.
Vidare bör en uppbyggnad ske av en självständig industri- och utvecklingssektor
med demokratisk styrelse och insyn. De fackliga organisationerna bör
också ges nya befogenheter för att i de konkreta fallen kunna styra
datoriseringens utformning.

Som framgått av vad utskottet anfört, delar utskottet uppfattningen som
framförs i motion 3245 att datapolitiken skall relateras till och vara
underordnad övergripande samhällsmål. Vad som anförs i motion 3245
strider enligt utskottets uppfattning inte mot vad som anförs i propositionen.
Inte heller kan yrkandena i motion 26, att exempelvis offentlighetsprincipen
skall hållas levande och att sårbarheten i olika system beaktas, sägas stå i strid
med vad som anförs i propositionen.

Den tekniska utveckling som ägt rum och de förändringar som skett med
anledning härav bör emellertid, som utskottet ser det, föranleda att regering
och riksdag nu formulerar nya riktlinjer för den framtida datapolitiken. Det
är som utskottet ser det mycket värdefullt att en redovisning lämnas över vad
som är på gång och vad som planeras inom olika datapolitiska områden.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom de riktlinjer för den framtida
datapolitiken som presenteras i propositionen och avstyrker motionerna 26
yrkande 1, 3244 yrkande 1, 3245 yrkande 1,27 yrkande 3 och 949. Utskottet
återkommer i det följande till innehållet i dessa riktlinjer inom olika
områden.

FiU 1985/86:5

14

Datadelegationen

FiU 1985/86:5

Datadelegationen inrättades år 1980 med uppgift att bl. a. bevaka utvecklingen
i datoriseringen, främja kunskapsutvecklingen på området och föreslå
åtgärder för att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen i
samhället under demokratisk styrning och kontroll.

Delegationen skall enligt sina direktiv (Dir. 1980:15) följa det utredningsarbete
som pågår och ta initiativ till annat utredningsarbete och andra
åtgärder som behövs för att följa ADB- och elektronikutvecklingen såväl
nationellt som internationellt. Även utbildnings- och forskningsfrågor bör
ägnas stor uppmärksamhet.

Enligt föredragande statsrådets bedömning har datadelegationen gjort
värdefulla insatser på dataområdet. Genom datadelegationens rapportering
har problemområden blivit belysta och ett underlag för datapolitiska insatser
tagits fram. Riksdagen, regeringen och skilda intressenter i datapolitiska
frågor har erhållit en överblick över utvecklingen. Viktiga samordningsfrågor
har blivit belysta. Detta var särskilt angeläget under en period då
datapolitiken skulle ges en ny utformning.

Datafrågorna behandlas numera i ökad utsträckning i anslutning till den
sakverksamhet som är berörd. Ett ökat ansvar för datafrågorna har därvid
lagts på de skilda departementen. Detta medför att datafrågorna inte
behandlas inom ett självständigt politikområde. Samtidigt kvarstår ett behov
av samordning när det gäller frågor av mer tvärdepartemental karaktär.

Statsrådet Ingvar Carlsson föreslår att en statsrådsgrupp tillsätts inom
regeringen med ett övergripande ansvar för datafrågorna. I gruppen bör ingå
de statsråd som har ansvar för de viktigaste datapolitiska frågorna. Till
statsrådsgruppen bör knytas en referensgrupp med representanter för
politiska partier, myndigheter, näringslivet och arbetsmarknadens parter.

Datadelegationen kommer därför att ges tilläggsdirektiv att avsluta sitt
arbete inom loppet av år 1985. Den kompetens som byggts upp inom
datadelegationen bör kunna tas till vara i den nya organisationen.

I motion 1984185:3245 av Bengt Kindbom m. fl. (c) yrkande 3 anförs att det
fortfarande finns behov av ett organ för samordning och initiativ inom
dataområdet. Datafrågorna bör handläggas med utgångspunkten att många
parter, grupper och enskilda ges möjlighet att påverka utvecklingen och
användningen av datatekniken. Den i propositionen föreslagna statsrådsgruppen
med tillhörande referensgrupp fyller inte detta behov. Enligt
motionärernas mening bör därför datadelegationen inte avskaffas.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att datadelegationen
gjort värdefulla insatser genom att belysa olika problemområden och ta fram
underlag för datapolitiska insatser. När det gäller det framtida datapolitiska
arbetet i regeringskansliet finns det skäl att uppmärksamma att den tekniska
utvecklingen inneburit att datakraften med fördel kan decentraliseras. De
stordriftsfördelar som tidigare var förknippade med de stora centraliserade
datasystemen föreligger inte längre. Detta gör det möjligt att i större
utsträckning än tidigare göra de nödvändiga datapolitiska övervägandena
inom de olika sakområdena.

För den mer övergripande samordningen och för frågor av forskningska -

raktär som griper över flera områden finns dock ett behov av ett samarbetsorgan.
Den i propositionen föreslagna statsrådsgruppen torde som utskottet ser
det väl kunna fylla denna funktion. Liksom datadelegationen har fungerat
som diskussionsforum och kontaktorgan mellan olika datapolitiska intressenter
bör också den referensgrupp som föreslås bli knuten till statsrådsgruppen
kunna fungera som motsvarande kontaktorgan mellan regeringen och
representanter för politiska partier, myndigheter, näringslivet och arbetsmarknadens
parter. Enligt utskottets mening finns det inte anledning befara,
som anförs i några motioner, att denna referensgrupp skall få endast en
passiv roll i detta arbete. Bredden och sammansättningen på såväl referensgruppen
som statsrådsgruppen är en garanti för att den föreslagna organisationen
skall kunna fungera som ett pådrivande och aktivt inslag i den
datapolitiska debatten. Enligt utskottet bör statsrådsgruppen vara fri att
finna lämpliga samarbetsformer med de olika datapolitiska intressenterna.
Utskottet har inte något att erinra mot att datadelegationen avslutar sitt
arbete snarast möjligt. Med denna fördelning av ansvaret för den övergripande
datapolitiken får dessa frågor som utskottet ser det en mer naturlig
lösning. De skilda intressenternas inblick i regeringskansliets arbete med
datafrågorna kommer att förstärkas genom att arbetet med kunskapsöversikter
och forskningsinitiering knyts till statsrådsberedningen och samordnas
med dess övriga forskningsuppgifter. Därigenom sköts dessa uppgifter av ett
organ med en mer renodlad arbetsuppgift. Med det anförda avstyrker
utskottet yrkande 3 i motion 3245.

Offentlighetsprincipen och ADB

I såväl propositionen som i flera av motionerna tas frågan upp om hur
datorlagrat material skall behandlas med hänsyn till allmänhetens rätt att få
ut handlingar enligt offentlighetsprincipen. I propositionen konstateras att
det finns problem när reglerna om allmänna handlingars offentlighet skall
tillämpas på datorlagrat material. Regeringen har därför beslutat att närmare
utreda dessa problem. Det görs för närvarande av data- och offentlighetskommittén
(DOK). En viktig uppgift är att undersöka huruvida tryckfrihetsförordningens
handlingsbegrepp är användbart även när det gäller datorlagrat
material. Utdrag ur kommitténs direktiv redovisas i konstitutionsutskottets
yttrande (KU 1985/86:3 y) till finansutskottet, som ingår som bilaga i
detta betänkande.

I motion 1985186:26 av Gunnar Hökmark (m) anförs att det finns skäl för
en striktare tillämpning av de förpliktelser offentlighetsprincipen ger myndigheterna.
I avvaktan på DOK:s förslag bör därför den statliga förvaltningen
iaktta återhållsamhet med formerna för hur information distribueras i
enlighet med offentlighetsprincipen.

I motionerna 1984185:1493 (fp) och 1985186:25 av Björn Molin (fp) och
Margitta Edgren (fp) anförs att samtidigt som det är önskvärt att använda
datatekniken för att öka medborgarnas insyn i olika myndigheters förehavanden,
måste hänsyn tas till enskilda individers behov av integritetsskydd.
Därför är det nödvändigt att samtidigt öka tillgängligheten för sådant
material som är offentligt och skärpa sekretessen för uppgifter som är av

FiU 1985/86:5

16

integritetskänslig natur. Denna avvägning blir i många fall svår att göra, men
den är nödvändig, anför motionärerna.

I motion 1985186:33 (vpk) anförs att datoriseringen inom den offentliga
förvaltningen har skapat ett helt nytt läge då det gäller offentlighetsprincipens
faktiska innehåll. Införandet av ADB har medfört försämrad offentlighet
och urholkat grundlagen. Orsaken till detta är emellertid inte tekniken
som sådan. Det är i stället så att regering och förvaltning inte har använt de
tekniska möjligheter som finns att ge databaserade uppgifter och handlingar
den grad av tillgänglighet grundlagen förutsätter.

Utskottet vill med anledning av vad som anförts i motionerna slå fast att
datatekniken inte får användas på ett sätt som innebär att innehåll i lagar och
förordningar blir ett annat än som avsetts. Enligt utskottets mening får den
rätt till insyn i den offentliga förvaltningen som medborgarna har enligt
offentlighetsprincipen inte begränsas eller försvåras genom att myndigheterna
utnyttjar datateknik. Offentlighetsprincipen får inte vara begränsad till
papperslagrad information. Utskottet förutsätter att detta synsätt kännetecknar
myndigheternas fortsatta agerande. Datatekniken bör kunna ge
ökade möjligheter till insyn i de allmänna handlingarna. I propositionen
nämns t. ex. att datorerna kan vitalisera demokratin genom att medborgarna
lättare får tillgång till information via terminaler även utanför de offentliga
förvaltningarna, på bibliotek och i hemmen.

Datatekniken har också gjort det möjligt att vidga offentlighetsprincipen
jämfört med den pappersbundna informationen, t. ex. genom massuttag av
data. Det finns därför, som nämns i propositionen, behov av att fastställa
regler för massuttag av data från offentliga register och myndigheternas
försäljning av data. Det ingår därför i data- och offentlighetskommitténs
uppdrag att utreda dessa frågor och föreslå nödvändiga åtgärder.

Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande (1985/86:3 y) till finansutskottet
att många problem kvarstår när det gäller att tillämpa reglerna om
allmänna handlingars offentlighet på datalagrat material. Konstitutionsutskottet
hänvisar till data- och offentlighetskommittén och anser att kommitténs
förslag bör avvaktas och förordar att motionsyrkandena skall anses
besvarade med detta.

Enligt finansutskottets mening är det viktigt att klarlägga vilka krav ett
uppfyllande av offentlighetsprincipen ställer på det datorlagrade materialet i
fråga om innehåll och tillgänglighet. Utskottet anser i likhet med konstitutionsutskottet
att data- och offentlighetskommitténs förslag bör avvaktas och
att motionsyrkandena därför inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Motionerna 1493 yrkande 4, 25 yrkande 3 samt 26 yrkande 7 och 33
yrkande 2 får därmed anses besvarade.

Yrkandena i motionerna 1984/85:2718 och 1985/86:26 (yrkande 6), båda av
Gunnar Hökmark (m), om åtgärder för att myndigheters kommersiella
försäljning av uppgifter från personregister bör upphöra får också anses
tillgodosedda med det uppdrag data- och offentlighetskommittén fått.
Utskottet avstyrker därmed motion 2718 och yrkande 6 i motion 26.

Offentlighetsprincipen kan också vålla problem när det gäller myndigheternas
möjlighet att anskaffa eller hyra dataprogram på den öppna marknaden.

FiU 1985/86:5

17

2 Riksdagen 1985186.5 sami. Nr 5

Dataprogrammen hos en myndighet utgör i princip offentlig handling och kan
således bli tillgängliga för allmänheten för kopiering eller användande.

I motion 1984185:572 av Lena Öhrsvik (s) anförs att detta problem redan
nu är allvarligt och att det kommer att öka i omfattning i mycket snabb takt.
Mot bakgrund härav begär motionären en skyndsam översyn av tryckfrihetsförordningens
tillämpning på dataprogram.

Data- och offentlighetskommittén har fått i uppdrag att utreda även denna
fråga och föreslå de åtgärder som kan behövas. Motionärens önskemål är
därmed tillgodosett och behöver inte föranleda någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed motion 572.

Datateknik och den personliga integriteten

Några av de mest och först uppmärksammade frågorna i samband med
utnyttjandet av datatekniken var de risker för kränkningar av den personliga
integriteten som den nya tekniken förde med sig. Genom denna gavs
möjligheter att, på ett sätt som tidigare inte hade varit möjligt, samla in,
bearbeta och sammanställa ett stort antal uppgifter om enskilda individer.
Därigenom skapades ett underlag för att kartlägga och kontrollera enskilda
personer. Detta var bakgrunden till tillkomsten av datalagen år 1973. Enligt
denna lag skulle automatisk databehandling av personuppgifter inte få
förekomma annat än efter särskilt tillstånd av myndighet. Det har emellertid
inte varit möjligt att behålla kravet på tillstånd för alla personregister. Lagen
har därför getts ett mindre vidsträckt tillämpningsområde och avser nu i
princip de viktigaste och mest integritetskänsliga registren.

I övervägandena om hur offentlighetsprincipen skall tillämpas måste
självfallet också ingå att bedöma på vilket sätt tillgängligheten av data kan
innebära intrång i den personliga integriteten. Detta är en fråga som ställts på
sin spets genom den nya tekniken. Avvägningen är mycket svår att göra men
det är, när den nya tekniken nu finns tillgänglig, nödvändigt att denna
gränsdragning görs. Dessa frågor kommer att behandlas av data- och
offentlighetskommittén.

I den allmänna debatten liksom i några av motionerna anges användningen
av personnummer som huvudorsak till att risker uppkommer som innebär
hot mot den personliga integriteten. Det finns anledning uppmärksamma att
samma risker finns med alla identifikationsbegrepp som namn, anställningsnummer
eller med att registrera sådana kombinationer av egenskaper som
kan knytas till en bestämd person. Utskottet förutsätter att även dessa
aspekter beaktas i det pågående utredningsarbetet.

De frågor som debatteras mest i dag gäller samköming och kontroll,
användning av personnummer, försäljning av uppgifter i offentliga register,
användningen och ansvaret för de stora statliga datasystemen. Det är som
framhålls i propositionen emellertid inte bara myndigheter som lagrar
uppgifter om enskildas personliga angelägenheter. Som ett exempel kan
nämnas kreditupplysningsföretagen som har ingående information om i stort
sett alla svenskar. Vidare kan nämnas reklamföretag som i dag väljer ut
reklammottagare via dataregister. Det blir tekniskt möjligt att kartlägga och
registrera olika individers ”konsumtionsprofil” för att steg för steg förfina

FiU 1985/86:5

18

den riktade marknadsföringen. Får systemet utvecklas okontrollerat, skapas
tekniska möjligheter att bl. a. kartlägga när och var en individ tankar sin bil,
vad han handlar på bensinstationen, vilket hotell han tar in på, vilka
telefonsamtal han ringer, när på dygnet han tar ut pengar på bankomaten och
var i staden det sker. Utskottet noterar att regeringen har för avsikt att följa
denna utveckling med största uppmärksamhet.

Det finns ett behov från samhällets sida att samla in och registrera
uppgifter om enskilda individer. Det gäller dels uppgifter för samhällsplaneringen
och för att kunna beskriva utvecklingen på olika områden, dels
uppgifter för kontroll att individerna åtnjuter de förmåner de har rätt till och
uppfyller de skyldigheter de har enligt statsmakternas beslut.

Den förstnämnda typen av uppgifter används främst för statistiska
ändamål. Dessa uppgifter har ett mycket starkt sekretesskydd (se KU
1984/85:29 och FiU 1984/85:6y).

Den andra typen av uppgifter används främst för myndigheternas kontrollverksamhet.
Det ligger i allas intresse att inte människor tillskansar sig
fördelar eller undandrar sig skyldigheter genom lögnaktiga uppgifter eller
skenförfaranden. Att möjligheterna finns att kontrollera dessa uppgifter är
viktigt för att människorna skall uppleva myndigheternas beslut som rättvisa.
Det är härvid nödvändigt att de uppgifter som används för kontroll är riktiga
och rättvisande för de uppgifter som skall kontrolleras. Att samla in uppgifter
som inte är sakligt motiverade skapar en misstro mot myndigheterna. Det är
således av avgörande betydelse för tilltron till de offentliga förvaltningarnas
myndighetsutövning att det klart framgår vilka uppgifter som skall registreras
och hur dessa register får användas. Betydelsefullt i detta sammanhang är
att felaktiga registeruppgifter snabbt kan upptäckas och rättas till.

Utskottet anser att det måste skapas klara regler för hur samkörningar får
ske så att det inte sker på ett sätt som kränker den enskildes integritet.

De frågor som här berörts kommer att behandlas av data- och offentlighetskommittén.
Kommittén har fått i uppdrag att överväga och utreda en
mängd frågor med anknytning till användningen av datatekniken. Kommittén
skall bl. a. överväga om det finns skäl att av integritetshänsyn begränsa
möjligheterna att få ut uppgifter ur myndigheternas ADB-register, om inte
uppgifterna begärs för kontroll av och insyn i myndigheternas verksamhet.
Vidare skall kommittén granska om användningen av personnummer, både
inom den offentliga och enskilda sektorn, kan medföra otillbörligt intrång i
den personliga integriteten.

Bland andra frågor som kommittén skall ta upp kan nämnas frågan om
rättelse av felaktiga uppgifter i dataregister. Eftersom resultatet av kommitténs
arbete inte kan förväntas föreligga förrän tidigast om ett par år, ansåg
regeringen att frågan om rättelse borde förtursbehandlas genom en särskild
utredning. Enligt regeringen borde man nämligen så snart som möjligt vidta
åtgärder för att komma till rätta med de olägenheter som enskilda kan
utsättas för om det uppkommer fel i ett personregister. Regeringen uppdrog
därför i januari 1985 åt datainspektionen att utarbeta vissa rekommendationer
för hur myndigheterna bör agera när någon anmäler att en registeruppgift
är felaktig eller när det av någon annan anledning finns skäl att befara att det
har uppstått fel i ett personregister. Datainspektionen har under våren 1985
meddelat vissa råd i ämnet.

FiU 1985/86:5

19

Möjligheterna att rätta felaktiga databeslut och de felaktiga uppgifternas
konsekvenser för den enskilde tas upp i motionerna 1984185:452 (m) yrkande
11,1984/85:1493 (fp) yrkande 2 och i 1984/85:2717 av Gunnar Hökmark (m)
yrkande 6. Med de råd som datainspektionen utfärdade våren 1985 anser
utskottet, i likhet med konstitutionsutskottet, att yrkandena i dessa motioner
är tillgodosedda.

Frågorna om användningen av personnummer, tillämpande av särskilda
registerlagar och förslag till kompletteringar av datalagen behandlas i
motionerna 1984/85:452 (m), 1984/85:2717 av Gunnar Hökmark (m),
1984185:3244 av Göthe Knutson (m) samt i 1984185:1493 (fp) och 1985/86:25
av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp). Även dessa frågor kommer
enligt direktiven att tas upp av data- och offentlighetskommittén. Finansutskottet
delar konstitutionsutskottets uppfattning att yrkandena i motionerna
452 yrkande 11 i denna del, 2717 yrkandena 1, 2 och 4, 3244 yrkande 2
(delvis), 1493 yrkande 1 och 25 yrkande 1 får anses tillgodosedda med detta.

Samköming av personregister

1 motionerna 1984/85:2232 av Lars Tobisson m. fl. (m), 1984/85:3243 av Rune
Rydén (m) och Lennart Blom (m) samt 1984/85:23 av Lars Tobisson m.fl.
(m) anförs att systemet med särskilda registerlagar väsentligt bör utvidgas
med syfte att ytterligare begränsa utrymmet för samkörningar. I motion
1984185:2717av Gunnar Hökmark (m) anförs att man framgent bör vara mer
restriktiv med dispenser för datasamkörningar än hittills. I motionerna
1984/85:2749 och 1984/85:3245, båda av Bengt Kindbom m. fl. (c), anförs att
nya regler eller nya tillämpningar baserade på personnummer inte bör
införas eller att samköming av dataregister inte bör medges innan data- och
offentlighetskommitténs förslag föreligger. I motion 1984185:1493 (fp) anförs
att samkörningar bör tillämpas med största försiktighet. I princip bör en
uppgift som är insamlad för ett ändamål inte användas på annat sätt. I motion
1984185:1177 av Christer Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m) anförs att
myndighetsregister med vissa företagsuppgifter ej bör få samköras utan att
Företagens Uppgiftslämnardelegation tillstyrker detta.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att under 1983/84 års riksmöte
behandlade konstitutionsutskottet vid sin granskning av regeringen regeringens
handläggning av vissa datafrågor. Konstitutionsutskottet uttalade därvid
i sitt av riksdagen godkända granskningsbetänkande (KU 1983/84:30 s. 27)
att tillstånd till samköming i vissa granskade fall fick ses som en icke avsedd
fördjupning av det statliga person- och adressregistret (SPAR). Regeringsbesluten
i fråga var därför enligt utskottets mening betänkliga från integritetssynpunkt.
Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att man har för
avsikt att också fortsättningsvis bevaka regeringens praxis i dataärenden.

Med hänsyn till det anförda finner konstitutionsutskottet det inte i
förevarande sammanhang påkallat med något tillkännagivande av den
innebörd som föreslås i motion 2717 yrkande 7.

Vad gäller yrkandena i motionerna 2749 och 3245 anser konstitutionsutskottet
att det knappast är möjligt eller ens lämpligt att generellt ”låsa”
tillämpningen av datalagen och hithörande lagstiftning eller ny lagstiftning

FiU 1985/86:5

20

under en längre tid. Konstitutionsutskottet förutsätter dock att såväl
regeringen som övriga tillämpande myndigheter noggrant bevakar integritetsproblemen.
Att så är fallet bestyrks av de uttalanden kring integritetsfrågorna
som görs i förevarande proposition.

Finansutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anfört och avstyrker
yrkande 7 i motion 2717 och yrkande 1 resp. 2 i motionerna 2749 och
3245.

Under hänvisning till det arbete som pågår inom data- och offentlighetskommittén
och till vad konstitutionsutskottet anfört avstyrker finansutskottet
motionerna 2232 yrkande 1, 3243 yrkande 1, 23 yrkande 1,1177 och 1493
yrkande 3.

Begränsning av uppgiftslämnandet

I motionerna 1984/85:2232, 1984/85:3243, 1984185:2717, 1985186:23 och
1985/86:26 med likalydande yrkanden av företrädare för moderata samlingspartiet
krävs att myndigheters rätt att insamla, registrera, lagra och
vidarebefordra personuppgifter skall begränsas. I tre av dessa motioner
föreslås att en särskild delegation tillsätts med uppgift att föreslå minskningar
i medborgarnas uppgiftsskyldigheter. I motion 2717 krävs en särskild lag för
uppgiftsinsamling och registrering.

I motion 1984/85:2749 anförs att i den mån kontroll av den enskilde
erfordras skall denna grundas på politiska beslut och inte på datatekniska
lösningar. Förmåns-, skatte-, avgifts- och andra regelsystem bör vara
konstruerade så att besluten kan grundas på de uppgifter som den enskilde
själv lämnat.

Såväl konstitutionsutskottet som finansutskottet har vid flera tillfällen
framhållit att det självfallet bör vara en utgångspunkt för alla myndigheter att
så långt möjligt begränsa uppgiftsinsamlandet (KU 1984/85:29, FiU 1984/
85:6 y).

Data- och offentlighetskommittén har i uppdrag att ta ställning till om det
är befogat att införa krav på lagstöd för vissa slag av register. Det finns därför
enligt utskottets mening skäl att avvakta kommitténs ställningstagande.
Någon åtgärd utöver vad utskottet har anfört bör därför inte vidtas från
riksdagens sida med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna 2232 yrkandena 2 och 3, 3243 yrkandena 2 och 3, 26
yrkande 5, 2717 yrkandena 3 och 5,23 yrkandena 2 och 3 samt 2749 yrkande
2.

I motion 1984/85:2232 av Lars Tobisson m. fl. (m) yrkande 4 , i motion
1984/85:3243 av Rune Rydén (m) och Lennart Blom (m) yrkande 4 och i
motion 1985186:23 av Lars Tobisson m. fl. (m) yrkande 5 anförs att
regeringsrätten och inte regeringen bör vara besvärsinstans vid talan mot
datainspektionens beslut enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen
(1973:1173) och inkassolagen (1974:182). Ett motionsyrkande med samma
innehåll prövade konstitutionsutskottet vid 1984/85 års riksdag (KU 1984/
85:7). Konstitutionsutskottet konstaterade att föredragande statsrådet vid
datalagens tillkomst 1973 uttalat viss sympati för att överprövningen skulle
ligga hos regeringsrätten men att han på grund av den politiska betydelse som

FiU 1985/86:5

21

datainspektionens beslut hade dock stannat för att förorda regeringen som
besvärsinstans. Konstitutionsutskottet förklarade sig dela bedömningen att
datainspektionens beslut ofta hade betydande politiska inslag och ansåg det
därför motiverat att behålla regeringen som besvärsinstans. Konstitutionsutskottet
anför i sitt yttrande till finansutskottet att man fortfarande har
samma uppfattning i frågan och avstyrker således motionsyrkandena. I
enlighet med vad konstitutionsutskottet anfört avstyrker finansutskottet
motionerna 2232 yrkande 4, 3243 yrkande 4 och 23 yrkande 5.

I motion 1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp) yrkande 2
begärs beslut av riksdagen om att socialstyrelsens arbete på ett centralt
slutenvårdsregister bör upphöra i avvaktan på data- och offentlighetskommitténs
förslag. Även motion 1985/86:26 av Gunnar Hökmark (m) yrkande 3
behandlar ifrågavarande register.

Socialstyrelsen har sedan många år flera medicinska register med personuppgifter,
s. k. personregister. Förutom register för den slutna vården finns
bl. a. cancerregistret och födelse- med missbildningsregistret. Uppgifterna är
ett viktigt underlag för socialstyrelsens tillsyn enligt hälso- och sjukvårdslagen
(1982:673). Genom bearbetning av uppgifter ur dessa register kan
socialstyrelsen följa och analysera utvecklingen av sjuklighet och vårdkonsumtion
inom olika befolkningsgrupper, bl. a. grupper med hög sjuklighet
och stor risk för tidig död. Uppgifterna i registren är också av stor betydelse
som underlag för epidemiologiska, hälsoekonomiska och andra forskningsprojekt
inom hälso- och sjukvården.

Samtidigt kan konstateras att den rättsliga regleringen av tillgängligheten
av uppgifter ur landstingens patientdatabaser är något oklar. Data- och
offentlighetskommittén har därför fått i uppdrag att ytterligare analysera
denna fråga. I propositionen (1984/85:181) om utvecklingslinjer för hälsooch
sjukvården uttalades emellertid att det var angeläget att socialstyrelsen
fortsatte med uppbyggnaden av system för bearbetning och analys av
uppgifter ur landstingens databaser. Riksdagen gjorde ingen erinran mot
detta uttalande (SoU 1984/85:28, rskr. 400).

Datainspektionen har nyligen i ett beslut givit socialstyrelsen tillstånd att
inrätta och föra ett personregister benämnt Slutenvårdsregister för riket.
Justitiekanslern (JK) har den 16 september 1985 anfört besvär över
datainspektionens beslut att inrätta detta register. Med anledning av att JK i
sina besvär begärt att regeringen skall meddela verkställighetsförbud har
socialstyrelsen underrättat regeringen att den tills vidare inte avser att inrätta
registret.

Statsrådet Sigurdsen har i ett frågesvar i riksdagen den 17 oktober 1985
meddelat att regeringen för närvarande inte har för avsikt att vidta några
åtgärder med anledning av JK:s yrkande om inhibition.

Konstitutionsutskottet förutsätter i sitt yttrande att frågan om det aktuella
registret inte tas upp förrän data- och offentlighetskommitténs förslag
föreligger. Med det anförda får motionsyrkandena anses tillgodosedda.
Finansutskottet avstyrker därför motionerna 26 yrkandena 3 och 4 samt 25
yrkande 2.

FiU 1985/86:5

22

Utbildningsfrågor m.m.

FiU 1985/86:5

Datatekniken medför som framgått stora omställningar i arbetslivet. Vissa
typer av arbeten försvinner. Nya arbetsuppgifter tillkommer. Efterfrågan på
datautbildad personal ökar. Om inte aktiva utbildningsinsatser görs finns det
stor risk att många människor med otillräckliga kunskaper får svårt att finna
en plats på arbetsmarknaden och att kunskapsklyftorna mellan generationer
och yrkeskategorier vidgas.

För att motverka detta har olika utbildningsinsatser gjorts de senaste åren.
Av propositionen framgår bl. a. att under budgetåren 1984/85 och 1985/86
har bedrivits och kommer att bedrivas en försöksverksamhet med utbildning
särskilt riktad till kortutbildade. Denna består dels av en kortare orientering
om datatekniken, dels av en längre vidareutbildning inom det egna yrket med
särskild tyngdpunkt lagd på de förändringar som datatekniken medför.
Utbildningen omfattar totalt 8000 personer, varav två tredjedelar är
kvinnor.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) planerar att ge korta orienteringskurser
om datateknik för alla deltagare i yrkeskurser. Fullt utbyggt beräknas
systemet omfatta 40 000 deltagare per år i AMS egna kurser och ytterligare
10 000 deltagare i arbetsmarknadsutbildning i företagen.

I propositionen pekas också på de möjligheter till breddutbildning i större
skala inom företagen som de av riksdagen beslutade förnyelsefonderna kan
ge (FiU 1984/85:9). Beslutet innebär att alla företag med en vinst på mer än
en halv miljon kronor måste avsätta medel till fonden för utbildning av de
anställda eller för forskning och utvecklingsarbete. Utskottet framhöll i
samband med behandlingen av förslaget om förnyelsefonder att denna
utbildning bör syfta till att förbättra de anställdas möjligheter att utföra
arbetsuppgifter i företaget. Särskild hänsyn bör därvid tas till de grupper av
anställda som hittills fått liten del av utbildningsresurserna. Det förhållandet
uppmärksammades även att kvinnor ofta innehar befattningar som riskerar
att bortrationaliseras vid införande av ny teknik i företagen och att det därför
fanns ett påtagligt utbildningsbehov för dessa grupper.

I motion 1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp) anförs
att insatser för breddat kunnande på dataområdet är bland det viktigaste som
dagens datapolitik bör omfatta. Det är särskilt motiverat att förbättra
möjligheterna till kompletterande vuxenutbildning, anför motionärerna och
pekar också på behovet av kraftfulla åtgärder för att häva bristen på
välutbildade lärare. Motionärerna anger att som grundprincip inom datautbildningsområdet
bör gälla att åtgärderna har en generell karaktär. Särskilt
bör uppmärksammas utbildningsåtgärder som riktar sig till lågutbildade
kvinnor.

Även i motion 1985/86:28 av Pär Granstedt m. fl. (c) påtalas de utbildningsinsatser
som kommer att krävas i framtiden. Under det att datautbildning
i grundskola och gymnasium byggs ut i den takt resurserna medger är,
enligt motionärerna, behovet sämre tillgodosett när det gäller en gedigen
breddutbildning. Det finns därför risk att utbildningsklyftorna ökar. Motionärerna
kräver därför att riksdagen nu uttalar att ett breddutbildningsprogram
i datafrågor måste läggas fram i budgetpropositionen i januari med

sikte på utbildningsstart höstterminen 1986. Detta utbildningsprogram bör
genomföras under medverkan av bl.a. folkrörelse- och studieförbund samt
kommunal vuxenutbildning.

Utbildningsutskottet instämmer i sitt yttrande (UbU 1985/86: ly) till
finansutskottet i vad som förordas i propositionen, nämligen att alla i
samhället bör få undervisning om användningen av datatekniken och om
datateknikens konsekvenser för individerna och samhället. Utbildningsutskottet
delar också föredragande statsrådets åsikt att alla måste få en
möjlighet att skaffa sig de basfärdigheter som grundskolan skall ge inom
dataområdet. Det är dock givet att de högt satta målen tar tid att nå.

Utbildningsutskottet anser att det av tidsskäl inte är möjligt att som
föreslås i motion 28 begära att regeringen i nästa budgetproposition skall
lägga fram ett breddutbildningsprogram för start hösten 1986. Mot bakgrund
av vad utskottet anfört anser utbildningsutskottet att det inte behöver göras
några sådana särskilda uttalanden som begärs i motionerna 25 och 28.
Företrädarna för folkpartiet och centerpartiet i utbildningsutskottet ger i en
avvikande mening till utskottets yttrande sitt stöd för det förslag till program
för den fortsatta utvecklingen av den breda datautbildningen som förs fram i
motionerna.

Finansutskottet konstaterar att stor samstämmighet tycks råda beträffande
de i propositionen föreslagna riktlinjerna för den framtida datapolitiken att
breddutbildning skall stimuleras, inte minst för att stärka kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden och öka handikappades möjligheter att
förvärvsarbeta. Datadelegationens uppdrag att utvärdera den breda utbildningen
i stort har nu slutförts. Resultatet redovisas i betänkandet Bred
datautbildning (SOU 1985:50). Utskottet förutsätter att denna utvärdering
och resultaten av försöksverksamheten kommer att ligga till grund för den
fortsatta verksamheten. Enligt föredragande statsrådet skall det bli möjligt
att under den närmaste femårsperioden åstadkomma väsentliga insatser i
fråga om utbildning i ny teknik för kortutbildade. Utskottet förutsätter att
detta program, som också begärs i motionerna 25 och 28, utarbetas så snart
det är möjligt. Några särskilda uttalanden om breddutbildning är därför inte
nödvändiga att göra. Finansutskottet avstyrker därmed yrkande 6 i motion 25
och yrkande 2 i motion 28.

I motion 1985/86:27 (vpk) tas frågan upp hur skolans utbildning kan
utnyttjas för att motverka datoriseringens skadliga inverkan på kunskaps- och
kulturutvecklingen. Enligt motionärerna bör skolan lära ut hur elektroniken
skulle kunna användas för att tjäna jämlikhet och demokratisering och varför
den inte används på detta sätt. Det finns vidare en risk att datatekniken leder
till en utarmning av språket. Datasystemens torftiga och utarmande språk
dominerar viktiga funktioner och blir därmed en del av de arbetande
människornas språkanvändning. Denna tendens är destruktiv. Enligt motionärerna
borde regeringen ha föreslagit åtgärder för att möta dessa problem.

Såväl i propositionen som i utbildningsutskottets yttrande (UbU 1985/86:

1 y) uppmärksammas att datatekniken påverkar vårt språk och de mänskliga
relationerna. Statsrådet anför att utvecklingen inom den tekniska världen
måste balanseras genom åtgärder bl. a. inom kultur- och utbildningspolitiken.
Det är t. ex. viktigt att skolan ger barnen tillräcklig utbildning i de

FiU 1985/86:5

24

naturliga mänskliga uttrycksformerna, såsom språk, konst och musik.
Utbildningsutskottet erinrar i detta sammanhang också om att läroplanerna
för grundskolan och gymnasieskolan ger uttryck för samma tankegångar och
att det i dem även föreskrivs att undervisningen i datalära skall innefatta
undervisning om datateknikens effekter i samhället och för enskilda individer.
Skolans relativt sett nya ansvar för att ge eleverna goda kunskaper och
färdigheter i datalära minskar enligt utbildningsutskottets uppfattning inte
dess uppgifter och ansvar i fråga om andra ämnen såsom språk, konst och
musik.

Utbildningsutskottet, som inte har något att erinra mot vad som anförts i
propositionen i de aktuella frågorna, anser att riksdagen inte behöver göra
något sådant särskilt uttalande om datorisering, kunskap och kultur som
yrkas i motion 27 yrkande 5.

Som finansutskottet ser det tar motionärerna här upp väsentliga frågor om
datateknikens effekter. Den tekniska utvecklingen leder till snabba förändringar
i de västerländska samhällenas struktur, organisation, produktion,
resursfördelning etc. Detta påverkar även förhållanden av kulturell art. Det
är frågor om hur vi människor utvecklar och bevarar vår kunskap, våra
livsmönster, sociala kontakter m. m. Det sägs ibland att datorerna är vår tids
motsvarighet till den mekaniska klockan och ångmaskinen, men redan den
utveckling datatekniken hittills haft och som vi anar kommer att ske visar att
den påverkar samhället på ett mycket mer genomgripande sätt än tidigare
tekniska landvinningar.

I propositionen sägs beträffande datateknik och kultur att svensk och
internationell forskning har visat hur datatekniska tillämpningar har påverkat
vårt språkbruk, våra kunskaper i arbetet och vår syn på varandra.
Teknikförmedlande kontakter påverkar relationen mellan människor samt
sammanhållningen och samhörighetskänslan i gruppen. Det finns risker att
samhörighetskänslan undergrävs. Föredragande statsrådet säger därför att vi
behöver en kulturpolitik som balanserar kraven från den tekniska världen
med de krav på solidaritet och värnande om individen som är självklara i ett
på humanistiska värderingar grundat samhälle. Förhoppningsvis kan den nya
tekniken utnyttjas för att berika de kulturella uttrycksformerna och öka
deras spridning bland människorna. I propositionen framhålls att i ett längre
perspektiv är det viktigt att skolan ger barnen utbildning i de kulturella
uttrycksformerna.

Utskottet vill också i detta sammanhang nämna att det finns en uppenbar
risk för att datatekniken kommer att öka informationsklyftorna i samhället.
De redan välutbildade skaffar sig ännu mer information. Det är därför, som
utskottet tidigare anfört, särskilt angeläget att genom breddutbildningsinsatser
ge människor möjligheter att skaffa sig de kunskaper och färdigheter som
behövs för att kunna ta del av och utnyttja denna information. Av vad
utskottet anfört framgår att regeringen uppmärksammat de frågor som tas
upp i motion 27 och kan förväntas ta de initiativ som behövs för att
åstadkomma en utveckling i enlighet med de angivna riktlinjerna. Utskottet
delar därför utbildningsutskottets uppfattning att riksdagen inte behöver
göra något särskilt uttalande om datorisering, kunskap och kultur som yrkas i
motion 27 yrkande 5. Utskottet avstyrker därmed motionens yrkande.

FiU 1985/86:5

25

I motion 1985186:28 av Pär Granstedt m. fl. (c) hävdas att forskning om
datoriseringens effekter ännu inte fått en tillfredsställande nivå. När framtida
forskningssatsningar inom dataområdet bereds bör detta beaktas (yrkande
1).

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

En summering av de hittillsvarande insatserna för uppbyggnad av forskningen
på det datatekniska området lämnas dels i propositionens bilaga 3,
dels - i vad gäller forskning och utveckling inom det informationsteknologiska
området - i bilaga 5. De senare frågorna redovisas också i regeringens
skrivelse 1984/85:218, vilken remitterats till näringsutskottet och behandlats i
näringsutskottets betänkande 1985/86:1.1 propositionens bilaga 3 konstateras
att huvudparten av de senare årens satsningar har gjorts med medel som
anslagits till forskningsråden inom utbildningsdepartementets område och
till sektorsorganen, främst styrelsen för teknisk utveckling (STU). Det
erinras också om att riksdagen i samband med behandlingen av de två senaste
forskningspolitiska propositionerna (1981/82:106 och 1983/84:107) godkänt
prioriteringar av vissa forskningsområden. Till de högst prioriterade områdena
hör bl.a. forskning som är en förutsättning för och en konsekvens av den
starka nationella satsningen på teknisk utveckling. Enligt föredragande
statsrådet har forskning inom de ämnesområden som är grunden för
informationsteknologi en stark ställning inom ramen för detta prioriterade
område. Forskning inom det datapolitiska området blir enligt statsrådet en
viktig fråga att behandla i samband med att nästa forskningspolitiska
proposition läggs fram våren 1987.

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU 1985/86:1 y) med anledning
av motion 28 yrkande 1 att forskning inom det datatekniska området
kommer, som framgår av propositionen, att bli en viktig fråga i nästa
forskningspolitiska proposition. Riksdagen får då tillfälle att väga insatserna
inom olika forskningsområden, bl. a. det datatekniska området, mot varandra.
Samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktad forskning om tekniksamhällets
utveckling och förutsättningar hör till ett av de av riksdagen högst
prioriterade forskningsområdena (UbU 1981/82:37 s. 22).

Utbildningsutskottet avstyrkte så sent som våren 1985 ett motionsyrkande
av samma innebörd som det nu aktuella (UbU 1984/85:34, s. 7—8).
Utbildningsutskottet hänvisade då till ett förslag från forskningsrådsnämnden
(FRN) om ett forskningsprogram rörande de grundläggande förutsättningarna
för datateknikens utveckling och tillämpning som behandlades i
den forskningspolitiska propositionen år 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 5, s. 14
ff). Utbildningsutskottet erinrade också om att medel anvisats för att
stimulera samverkan mellan forskare inom olika discipliner i syfte att öka
kunskaperna om sambandet mellan individen, samhället och datatekniken.
Utbildningsutskottet redovisade även att forskningen förstärkts inom temat
teknik och samhälle vid universitetet i Linköping.

Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet
avstyrker yrkande 1 i motion 28.

Finansutskottet har inte något att erinra mot vad utbildningsutskottet
anför och avstyrker därmed yrkande 1 i motion 28.

FiU 1985/86:5

26

Datatekniken och de handikappade

FiU 1985/86:5

I motion 1985/86:29 av Bengt Lindqvist (s) tas upp frågan om informationsteknologin
och dess konsekvenser för personer med funktionshinder. Motionären
begär konkreta åtgärder för breddutbildning i datafrågor för personer
med funktionshinder, åtgärder för forskning och utveckling samt integrering
av handikappåtgärder i datapolitiken. Vidare begärs att representanter för
handikappintressena bör ingå i den av regeringen föreslagna referensgruppen.
Slutligen begär motionären att en särskild utredning tillsätts för att
kartlägga och analysera de långsiktiga konsekvenserna och nödvändiga
åtgärderna på datateknologins område för personer med funktionshinder.

Motionären betonar breddutbildningens betydelse för de handikappade
men understryker också behovet av att andra grupper som lärare, arbetsgivare,
tekniker, forskare och utredare ges kunskap om möjligheter och problem
som den informationsteknologiska utvecklingen innebär för personer med
handikapp. Vidare anför motionären att de handikappades behov inte har
beaktats på ett tillfredsställande sätt i den utbildning i datakunskap som
genomförs på skolans område. Den särskilda arbetsgruppen för datafrågor
inom utbildningsdepartementet bör därför ges klara direktiv att också beakta
de handikappade elevernas behov. Motionären tar även upp insatser inom
handikappforskningen som är angelägna att beakta i arbetet med den
forskningspolitiska propositionen och det informationsteknologiska programmet.

Även i motion 1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp)
anförs att starka medmänskliga skäl talar för att hög prioritet ges åt
satsningar på informationsteknik för handikappade. Det har även en viss
betydelse för svensk industri som visat stort intresse för att utveckla olika
tekniska hjälpmedel.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. På liknande sätt som
andra arbetstagare påverkas handikappade när ny teknik införs på en
arbetsplats. Det är angeläget att man i dessa sammanhang också beaktar hur
tekniken skall kunna göras tillgänglig för handikappade anställda när man
bedömer frågor rörande utrustning, arbetsorganisation m. m.

Datatekniken bidrar också till att skapa nya hjälpmedel, t.ex. datorer med
utrustning för syntetiskt tal eller punktskrift. Handikappinstitutet och
televerket samarbetar i en arbetsgrupp för telematik för att utveckla
hjälpmedel. Regeringen har gett AMS i uppdrag att i samarbete med
styrelsen för teknisk utveckling (STU), Handikappinstitutet och statskontoret
genomföra ett projekt rörande teknikupphandling av mikrodatorer som
arbetshjälpmedel åt handikappade. AMS har tilldelats 1,5 milj. kr. för
projektet. Det finns också möjligheter att erhålla statligt ekonomiskt stöd för
att anskaffa datorbaserade hjälpmedel åt handikappade vid utformning av
arbetsplatser.

Dataeffektutredningen har föreslagit ett treårigt utvecklingsprogram som
skall omfatta dokumentation av gjorda anpassningar av arbetsplatser samt
insatser för forskning, utveckling och fortbildning. Av propositionen framgår
att dessa frågor kommer att övervägas av den statsrådsgrupp för beredning av
långsiktiga och övergripande datafrågor som föreslås bli inrättad.

Beträffande de handikappade skolelevernas behov anför utbildningsutskottet
i sitt yttrande (UbU 1985/86:1 y) att den aviserade arbetsgruppen
inom utbildningsdepartementet numera har tillsatts. Till de frågor som
arbetsgruppen särskilt skall behandla hör ”Datorer som hjälpmedel för
handikappade elever”. Resultatet av gruppens arbete skall redovisas senast
den 15 augusti 1986. Genom det påbörjade arbetet inom utbildningsdepartementet
är motionärens önskemål tillgodosett, varför motionen i denna del
enligt utbildningsutskottets mening inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Datadelegationens nyligen framlagda utvärdering av breddutbildningen
Bred datautbildning (SOU 1985:50) innehåller vissa rekommendationer.
Bl. a. sägs att bred datautbildning skall behandla såväl datateknik som
datateknikens användning och konsekvenserna av denna användning för
individer, organisationer och samhälle. Vidare anförs att det finns starka skäl
för samhället att göra särskilda satsningar på bred datautbildning till
medborgargrupper som lätt kommer till korta i personalutbildning och annan
vuxenutbildning. Utskottet förutsätter att de handikappades situation beaktas
i detta sammanhang när regeringen tar ställning till datadelegationens
rekommendationer. Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet
anfört i övrigt och anser att motion 29 i denna del inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Som utskottet nämnt beslutade riksdagen vid behandlingen av den senaste
forskningspolitiska propositionen att informationsteknologin skulle utgöra
ett prioriterat område för forsknings- och utvecklingsarbete inom den
närmaste treårsperioden. I förevarande proposition berör föredraganden
några särskilda forsknings- och utvecklingsfrågor som rör datateknikens
användning och som direkt hänger samman med dessa prioriteringar.
Särskilt nämns datatekniskt stöd vid funktionsnedsättningar beroende på
åldrande, bestående skador eller långvariga sjukdomar. Datatekniken kan
bidra till att ge äldres och handikappades liv ett rikare innehåll, bl. a. genom
att göra det lättare för dem att bo kvar i sina egna hem. Också de ekonomiska
vinsterna av att utveckla tekniken på detta område kan bli stora, framhålls
det i propositionen. Samhällets institutionsvård belastas inte lika hårt. Om vi
utvecklar ett särskilt kunnande på detta område, är det möjligt att våra
datatekniska produkter kan finna avsättning på den internationella marknaden.

Föredragande statsrådet anger också att forskningsrådsnämnden och
delegationen för social forskning kommer att få i uppdrag att kartlägga
pågående forskning och utveckling inom detta område och föreslå vilka
insatser inom området som skall ges förtur.

Utbildningsutskottet förutsätter i sitt yttrande att, när den forskningspolitiska
propositionen utarbetas, hänsyn tas till de riktlinjer som förordas i den
nu aktuella propositionen beträffande bl. a. forskning om datateknik som
stödjer och hjälper de handikappade. Därmed torde syftet med yrkandet i
motion 29 bli tillgodosett utan att riksdagen nu tar något särskilt initiativ
beträffande formerna för stödet till sådan forskning.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning. Mot bakgrund av
vad som anförts avstyrker finansutskottet motionerna 29 yrkande 1 i denna
del och 25 yrkande 5.

FiU 1985/86:5

28

Beträffande kravet att handikappintressena skall finnas representerade i
den till statsrådsgruppen knutna referensgruppen vill utskottet anföra
följande. Som motiv för att inrätta en särskild referensgrupp anges att
statsrådsgruppen skall få tillgång till erforderlig sakkunskap. Det kan därför
enligt utskottets mening förutsättas att i de frågor, som statsrådsgruppen
behandlar och som särskilt berör de handikappade, man kommer att utnyttja
den sakkunskap som finns samlad hos handikapporganisationerna. Det kan
även förutsättas att man inom den föreslagna statsrådsgruppen överväger
huruvida särskilda utredningsinsatser blir nödvändiga för att kartlägga
konsekvenserna och behovet av åtgärder på datateknologins område för
personer med funktionshinder. Något särskilt tillkännagivande från riksdagens
sida med anledning härav behövs inte. Med det anförda avstyrker
utskottet även denna del av yrkande 1 samt yrkande 2 i motion 29.

Sårbarhet

De övergripande sårbarhetsfrågorna är av den karaktären att de fordrar
samordning mellan olika departement. Många av de åtgärder som måste
vidtas har vittgående konsekvenser för samhället. I propositionerna 220 och
225 framhålls att eftersom sårbarhetsberedningen avslutar sitt arbete under
år 1985 blir det naturligt att de uppgifter på en övergripande nivå som har
ålegat SÅRB överförs till den i proposition 220 föreslagna statsrådsgruppen i
statsrådsberedningen (s. 31). Det praktiska arbetet att föra ut metoder m. m.
för att reducera sårbarheten inom ADB-området bör tas om hand av andra
organ.

I proposition 220 påpekas även att i de direktiv (Dir. 1984:14) som i mars
1984 har getts till en ny försvarskommitté anges bl. a. att den skall lämna
förslag till vilken datasäkerhet som skall eftersträvas på ADB-området under
kriser och i krig, jämfört med den säkerhet som finns redan i fred.

Frågan om hur datasäkerhetsfrågorna skall behandlas för totalförsvaret
både beträffande inriktning och de närmare formerna för genomförandet
liksom bl. a. ansvarsförhållanden bör därför bestämmas i samband med 1987
års försvarsbeslut.

Sammanfattningsvis innebär sårbarhetsfrågornas behandling i propositionerna
220 och 225 att riksdagen beretts tillfälle att ta del av följande
inriktning:

- övergripande sårbarhetsfrågor samordnas av en statsrådsgrupp

- statskontoret ges i uppdrag att ha ett samordnande ansvar för sårbarhetsfrågorna
inom den civila statsförvaltningen

- sårbarhetsberedningen (SÅRB) avslutar sitt arbete under år 1985.

I motionerna 1985/86:35 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp),
1985/86:36 av Gunnar Hökmark (m), 1985186:37 av Lars Tobisson m. fl. (m)
samt 1984185:3245 av Bengt Kindbom m. fl. (c) uttalas farhågor för att
förslagen i propositionerna får till följd att sårbarhetsfrågorna inte behandlas
med den prioritet som är nödvändig. Realiseras förslagen innebär detta en
uppdelning av dessa frågor på flera områden inom statsförvaltningen, vilket
enligt motionärerna kan leda till ineffektivitet och svårigheter att överblicka
var åtgärder bör sättas in för att minska sårbarheten. I motionerna 35 och

FiU 1985/86:5

29

3245 föreslås att SÅRB tills vidare får fortsätta sitt arbete medan det i motion
37 föreslås att beredningens uppgifter i sin helhet överförs till den kommande
myndigheten, överstyrelsen för civil beredskap. Enligt motion 36 bör SÅRB
omvandlas till en nämnd knuten till försvarsdepartementet.

Kritik mot förslagen i propositionerna med i stort samma innebörd som i
motionerna framförs även i skrivelser till utskottet från organisationer som
företräder industri och handel samt från kommunförbunden.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

SÅRB tillsattes av regeringen år 1981. Uppgiften var att dels utreda frågor
om säkerhet och sårbarhet på dataområdet, dels vara ett aktivt organ när det
gäller information och rådgivning. Enligt utskottets uppfattning har arbetet
inom beredningen om metoder för att minska sårbarheten och risk- och
konsekvensanalyserna av en ökad sårbarhet varit värdefullt. Verksamheten
har även inneburit en form av samarbete kring sårbarhetsfrågorna som
uppskattats av bl. a. näringslivet.

Det är en av de viktigaste uppgifterna för datapolitiken att minska
sårbarheten i samhället för såväl den militära som den civila sektorn. För att
ge ökad tyngd åt dessa frågor bör SÅRB:s myndighetsuppgifter nu, som
också föreslås i propositionerna, inlemmas i det löpande arbetet i statsförvaltningen
där statskontoret skall ha ett samordnande ansvar vad gäller den
civila statsförvaltningen. Frågan om hur datasäkerhetsfrågorna skall behandlas
för totalförsvaret bör bestämmas i samband med 1987 års försvarsbeslut.

Förslagen i propositionerna måste genomföras från den utgångspunkten
att intresset för och vikten av sårbarhetsfrågorna ökas hos departement och
myndigheter. Avsikten är att de åtgärder som vidtas inom detta område skall
få större genomslag än hittills inom den offentliga förvaltningen.

Enligt motionärerna innebär förslagen i propositionerna att sårbarhetsfrågorna
fortsättningsvis kommer att betraktas som mindre viktiga. Utskottet
delar inte denna uppfattning. Som utskottet här redovisat och som även
framhålls i försvarsutskottets yttrande (FöU 1985/86:2 y) är givetvis avsikten
att öka datasäkerheten. Att SÅRB:s arbete nu bör avslutas är naturligt
eftersom en kommitté inte under någon längre tid skall ha myndighetsuppgifter.
SÅRB:s avveckling innebär emellertid inte att samarbetet med näringslivet
skall upphöra. I likhet med försvarsutskottet förutsätter finansutskottet
att regeringen utvecklar lämpliga former för sådant samarbete. Exempelvis
bör olika initiativ i frågan kunna tas upp i den statsrådsgrupp som skall ha
speciellt ansvar för datapolitiken.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrks motionerna 35 yrkande 1,
36 yrkande 2, 37 yrkande 5 samt 3245 yrkande 4.

Telekommunikationer m. m.

I motionerna 1984185:3244 av Göthe Knutson m. fl. (m) och 1985186:25 av
Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp) behandlas frågor rörande
televerkets monopolställning och organisationsform.

I motion 3244 anförs att man i dag praktiskt taget är ense om att det endast
finns en enda expansiv bransch med tillräcklig dynamik att påverka
sysselsättningen i stort, nämligen data- och elektronikbranschen.

FiU 1985/86:5

30

I motionen framhålls att slopandet av televerksmonopolen m. fl. monopol
måste vara ett av de viktigaste strävandena i dataindustripolitiken. Diverse
STU-satsningar, teknikupphandlingar och planekonomiska teknikprogram
kan aldrig ge den omedelbara positiva effekt som ett avskaffat telemonopol
skulle ge. Detta förutsätter emellertid att televerkets myndighetsfunktioner
läggs över till ett opartiskt organ.

Även i motion 25 krävs en frikoppling av televerkets myndighetsuppgifter
från dess marknadsaktiviteter. Detta motiveras på följande sätt.

Televerket fungerar i dag som statligt affärsverk med vidsträckta faktiska
monopol, som statlig myndighet, men också som öppet konkurrerande
affärsföretag. Under senare år har i takt med att rollkonflikten skärpts en
alltmer växande kritik riktats mot televerket. Framför allt har det gällt
misstankar om att televerket utnyttjat sin monopolskyddade verksamhet för
att gynna sina konkurrensutsatta verksamheter. Samtidigt har televerkets
anseende som ett välskött och väl fungerande verk kommit att ifrågasättas.
Slutsatsen måste, enligt motionärerna, bli att televerkets funktioner bör
renodlas. Den konkurrensutsatta verksamheten bör helt skiljas från televerket.

Trafikutskottet behandlade våren 1985 (TU 1984/85:28) yrkanden av
samma innebörd som här redovisats. Trafikutskottet framhöll därvid att
motionärernas syn på televerkets roll är alltför snäv. Genom televerkets
breda verksamhet tillgodoses intresset för goda telekommunikationer.
Televerkets monopol beträffande telefonapparater upphävdes den 1 november
1985. Televerkets dominerande ställning i övrigt är emellertid, enligt
trafikutskottets mening, en god grund för att verket även framgent skall
kunna erbjuda sina tjänster till låga priser, svara för en god handikappanpassning,
hålla hög framkomlighet i nätet samt i övrigt ligga i främsta ledet
när det gäller teknisk utveckling. Mot denna bakgrund avstyrkte trafikutskottet
motionsyrkandena.

Finansutskottet finner inte någon anledning att inta någon annan ståndpunkt
än trafikutskottet. Motion 3244 yrkande 2 såvitt nu är i fråga och
motion 25 yrkande 8 avstyrks sålunda.

I motion 25 anförs att det är beklagligt att det av riksdagen begärda nationella
informationsteknologiska programmet försenats. Viktiga forskningsprojekt
har därigenom inte kunnat påbörjas. Motionärerna understryker att det är
viktigt att svensk informationsteknologisk forskning vidareförs genom att
nya resurser tillförs berörda forskningsområden.

Enligt regeringens bedömning föreligger inte ett tillräckligt underlag för
att ett informationsteknologiskt program skall kunna läggas fast. I näringsutskottets
yttrande (NU 1985/86:1 y) godtas det i proposition 220 angivna
skälet till att det informationsteknologiska programmet försenats. Med
hänsyn till att ett sådant program måste komma att beröra centrala delar av
det statliga stödet till forskning och tekniskt utvecklingsarbete genom bl. a.
STU anser näringsutskottet att det är naturligt att programmet samordnas
med den forskningspolitiska planeringen, som nu är inriktad på treårsperioden
1987/88 - 1989/90.

FiU 1985/86:5

31

Enligt finansutskottets mening måste, som också framhålls i proposition
220, frågor rörande bl. a. finansiering och prioritering av de statliga
insatserna vara avklarade innan ett informationsteknologiskt program kan
läggas fast.

Finansutskottet delar i övrigt de synpunkter på det informationsteknologiska
programmet som framförs i näringsutskottets yttrande. Mot här
angiven bakgrund avstyrker utskottet motion 25 i aktuell del.

I motion 25 framhålls att de samlade effekterna av mer omfattande
telekommunikationstillämpningar ofta är stora. De griper in på många
områden. Industriella, organisatoriska, sociala, regionala och kulturella
konsekvenser kan bli betydande. Ett antal kvalificerade demonstrationsprojekt
i full skala bör därför genomföras. Enligt motionärerna bör projekten
genomföras av fristående parter med användar-, industri- och universitetsanknytning.

I näringsutskottets yttrande över proposition 220, NU 1985/86:1 y, och i
betänkande NU 1985/86:1 framhålls att det av regeringens skrivelse (1984/
85:218) om informationsteknologi framgår att betydande forsknings- och
utvecklingsinsatser görs i fråga om utnyttjande av informationsteknologin i
arbetslivet, främst vid Arbetslivscentrum och vissa högskoleinstitutioner. I
sammanhanget bör även nämnas det forsknings- och utvecklingsarbete inom
telekommunikationsområdet som bedrivs av televerket. En redogörelse
härför lämnas i regeringens skrivelse. Av denna framgår bl. a. att televerket
har föreslagit ett informationsteknologiskt program under de närmaste åren
till en kostnad av ca 680 milj. kr., som delvis skulle kunna finansieras av
verket. Regeringen har sedermera uppdragit åt televerket att i samråd med
STU och statskontoret utreda förutsättningarna för och föreslå utformningen
av studier av användning av avancerad telekommunikation.

Av vad näringsutskottet anfört framgår att den typ av frågor som berörs i
motion 25 i anslutning till yrkande 4 beaktas i den pågående planeringen av
ett informationsteknologiprogram. Finansutskottet finner därför att riksdagen
inte nu bör ta ställning till de önskemål om olika projekt som framförs i
motionen. Utskottet avstyrker följaktligen förslaget om ett uttalande av
riksdagen i frågan.

De framtida datakommunikationstjänsterna behandlas i motion 1984185:2749
av Bengt Kindbom m. fl. (c). I motionen begärs att en parlamentarisk
utredning tillsätts angående de framtida telekommunikationstjänsterna.
Den alltmer avancerade tekniken bör användas så att den främjar etablering
av nya verksamheter och bidrar till decentralisering och regional utjämning.
Med de förslag som hittills presenterats kommer det, enligt motionärerna, att
finnas risk för att parallella nät byggs upp i vissa områden - dels televerkets,
dels kabel-TV-nät som skulle kunna nyttjas för samma ändamål. Kommersiella
begränsningar kan leda till att stora områden i landet inte får tillgång till
de nya kommunikationstjänsterna.

Frågan om de framtida kommunikationstjänsterna behandlas i proposition
220 under rubriken En ny infrastruktur. Vad som anförs i motion 2749 talar
starkt för det program som föreslås i propositionen. I detta avsnitt anförs
bl. a. att regeringens avsikt med den stora satsningen på telenätet är att

FiU 1985/86:5

32

priserna även i framtiden skall hållas låga, att framkomligheten ytterligare
skall förbättras och att avancerade teletjänster skall kunna erbjudas. Mycket
hög telekapacitet även för datakommunikation skall kunna erbjudas med
kort varsel var helst i landet som den efterfrågas. Utbyggnaden av detta
kommunikationssystem är mycket viktig för hur datateknikens möjligheter
kan tas till vara och för hur den kan förenas med andra samhällsmål, som
t. ex. decentralisering och regional utjämning. Taxorna är också av största
vikt för att få ett gynnsamt utnyttjande av denna del av infrastrukturen.
Televerket bör därför även i fortsättningen behålla internationellt sett låga
taxor. Det är regeringens avsikt att dessa taxor skall göras alltmer oberoende
av avståndet så att vi får ett ”rundare” Sverige. Teleförbindelserna och
taxorna skall i ännu mindre grad än idag utgöra en restriktion för
lokaliseringen av en verksamhet.

Utskottet delar den uppfattning, som framförs i motionen, att den tekniska
utvecklingen och eventuella framtida kommersiella begränsningar inte får
leda till att stora regionala skillnader uppstår vad gäller möjligheterna att
utnyttja tele- och övriga datakommunikationstjänster.

Som framgått av redovisningen av de riktlinjer i propositionen som
regeringen avser arbeta efter på tele- och datakommunikationsområdet
sammanfaller dessa med de synpunkter på decentralisering och regional
utjämning som framförs av motionärerna. Därför föreligger, enligt utskottets
mening, det inte nu något behov av en parlamentarisk utredning för att
utreda dessa frågor. Utskottet avstyrker motion 2749 yrkande 3.

Teknikupphandling

För den civila förvaltningen pågår f. n. en upphandling av s. k. basdatorer,
som är avsedda för generella småskaliga tillämpningar. Ett syfte med
upphandlingen av sådana datorer är att myndigheterna skall få tillgång till ett
effektivt datorstöd i sin administration. Detta är av stor betydelse för att
åstadkomma en decentraliserad arbetsstruktur inom statsförvaltningen.
Regeringen har begärt att riksdagen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1985/86 anvisar 5 milj.kr. för upphandling av programvara till
basdatorerna.

I motion 1985/86:25 av Björn Molin (fp) och Margitta Edgren (fp) anförs
att teknikupphandling är ett sätt att komplettera marknadsutvecklingen där
marknaden ej fungerar. Teknikupphandling bör emellertid undvikas på
områden där den tekniska utvecklingen är så snabb att med teknikupphandling
utvecklade produkter visar sig föråldrade och marknadsfrämmande
redan när de presenteras. Själva den administrativa teknikupphandlingsprocessen
är, sägs det i motionen, tidskrävande, ofta mer tidskrävande än när
utvecklande och producerande företag själva har ansvaret. Det framhålls
även att de programvaror, som nämns i propositionen, finns tillgängliga på
marknaden och kräver därför ingen form av teknikupphandling.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att bl.a. teknikupphandling
av programvara på grund av den snabba tekniska utvecklingen inom
dataområdet bör undvikas. Utvecklingen av programvara har hittills inte
varit lika snabb som utvecklingen av maskinvara. Ett villkor för att

FiU 1985/86:5

33

3 Riksdagen 1985186.5 sami. Nr 5

satsningen på basdatorer skall lyckas är att en ändamålsenlig programvara
för bl. a. gemensamma, administrativa tillämpningar, t. ex. ekonomi- och
personaladministration, finns anpassad för tillgänglig hårdvara. Enligt
utskottets mening bör därför, som framhålls i proposition 225, ansträngningarna
att teknikupphandla till avsevärd del riktas mot mjuk varuområdet.
Statskontoret och styrelsen för teknisk utveckling (STU) bör här genom sina
centrala positioner ha goda möjligheter att aktivt med hjälp av teknikupphandling
stimulera till utvecklingsarbete till gagn för hela statsförvaltningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 25 yrkande 7.

Datoriseringens effekter på sysselsättning, arbetsliv och
jämställdhet

I motion 1985186:24 av Sivert Andersson (s) krävs en lagreglering av
dataanvändningen i arbetslivet.

Företagen inför allt fler system av övervakningskaraktär som innebär
inskränkningar i individernas integritet. Den utvecklingen innebär enligt
motionären stora svårigheter för de fackliga organisationerna eftersom det är
svårt att med nuvarande regelsystem stoppa system som kränker medlemmarnas
integritet. För att trygga de fackliga organisationernas möjlighet till
inflytande och insyn över företagens dataanvändning i arbetslivet krävs en
förstärkt lagstiftning.

Föredragande statsrådet tar i proposition 220 (s. 97) upp dessa frågor med
anledning av en skrivelse från Svenska Metallindustriarbetareförbundet den
13 mars 1985. Förbundet tar upp vissa frågor om hur de anställdas integritet
påverkas i samband med att datateknik tas i anspråk av företagen. Förbundet
önskar få en precisering och skärpning av datalagen (1973:289) i vad avser de
enskilda anställdas integritetsskydd i arbetet. Vidare vill förbundet att de
anställda och deras fackliga organisationer skall ges ett avgörande inflytande
över beslut om att ett system skall införas. Förbundet betonar också
betydelsen av att forskning och utvecklingsarbete på området initieras och
ges stöd.

Enligt föredragande statsrådets mening är frågan om arbetstagarnas
integritetsskydd i samband med införande av ny teknik i hög grad en fråga om
medbestämmande vid förändringar av arbetets organisation. Det är därmed i
första hand genom förhandlingar och avtal som lösningar skall sökas på
problem av den art som förbundet tar upp. Medbestämmandeavtal har också
träffats för samtliga sektorer av arbetsmarknaden, och för vissa branscher
gäller särskilda avtal om införande av ny teknik. I de frågor som ligger vid
sidan om datalagen är det naturligt att eventuella kompletteringar görs i avtal
av nyss nämnt slag. Föredragande statsrådet delar förbundets uppfattning
om behovet av ytterligare forskning och utvecklingsarbete rörande integritetsaspekterna
vid införandet av ny teknik.

De forsknings- och utvecklingsprojekt som hittills bedrivits om arbetsmiljö,
arbetsorganisation och medbestämmandefrågor i samband med ny teknik
har i liten utsträckning studerat integritetsfrågorna. Forskning och utveckling
inom området ligger inom ramen för arbetarskyddsfondens och Arbets -

FiU 1985/86:5

34

livscentrums uppgifter. Det är angeläget att dessa aspekter blir beaktade i
den forskning som bedrivs på området, framhålls det i propositionen.

Som utskottet anfört i det föregående ger datatekniken möjligheter att
kartlägga och registrera individers beteenden inte bara på arbetsplatser. Det
är enligt utskottets mening mycket viktigt att studera de integritetsaspekter
detta för med sig. Som utskottet anfört följer regeringen denna utveckling
med största uppmärksamhet.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande (KU 1985/86:3 y) till finansutskottet
att det är viktiga integritetsproblem som det här är fråga om. System
som leder till otillbörlig kontroll av de anställda bör givetvis inte få
förekomma. Om de av arbetsmarknadsministern anvisade vägarna inte kan
ge resultat får givetvis andra sätt prövas, anför konstitutionsutskottet.
Lagstiftning kan därvid bli nödvändig.

Med hänvisning till vad som anförs i propositionen och i konstitutionsutskottets
yttrande anser utskottet att andra vägar än lagstiftning först bör
prövas för att nå de mål motionen åsyftar.

Finansutskottet avstyrker därmed motion 24.

I motion 1985186:27 (vpk) anförs att det bör göras en grundad beräkning över
olika yrkesområden beträffande datoriseringens effekter på sysselsättningen.
Vad som utredningsvägen kommit fram i Sverige om detta är enligt
motionärerna diffust och otillräckligt. Vidare anförs att det måste ankomma
på riksdag och regering att ta ansvar för att datoriseringen i sin förlängning
inte leder till massarbetslöshet och en allmän försvagning av det mänskliga
arbetets ställning i produktionsprocessen. Motionärerna begär därför ett
handlingsprogram för hur detta kan ske.

Den dåvarande regeringen tillsatte år 1978 dataeffektutredningen (DEU)
och data- och elektronikkommittén (DEK).

Data- och elektronikkommittén hade till uppgift att utreda datatekniken
och elektronikens effekter på näringslivets utveckling. Studier och analyser
har gjorts av användningen av olika slags datorstyrd produktionsutrustning,
t. ex. numeriskt styrda verktygsmaskiner, industrirobotar och processtyrsystem.
Förutom att behandla datatekniken inom egentlig tillverkning genomförde
DEK också ett antal studier med syfte att sätta in datatekniken i ett
sammanhang som omfattade företaget som helhet.

Dataeffektutredningens uppdrag gällde en samlad utredning av datateknikens
framtida effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. I kommitténs arbete
har ingått studier av effekter inom verkstads- och processindustrin med
utgångspunkt från material som samlades in av data- och elektronikkommittén.
Vidare har ett antal branschstudier genomförts inom bank, försäkring,
handel och kontorsarbete inom den offentliga och privata sektorn. Kommittén
avslutade sitt arbete i januari 1984. Slutbetänkandet (SOU 1984:20)
Datorer och arbetslivets förändring har remissbehandlats, och regeringen
presenterar i proposition 220 sin syn på några av förslagen. Övriga förslag
övervägs för närvarande av regeringen. Utredningens förslag till åtgärder är
bl.a. initiering av regionala utvecklingsprogram, inrättande av ett Centrum
för administrativ datautveckling, strukturomvandlingsutbildning av anställda,
genomförande av ett åtgärdsprogram för kvinnor i samband med

FiU 1985/86:5

35

datoriseringen, genomförande av ett utvecklingsprogram för att göra datatekniken
tillgänglig för handikappade och forskning om arbetslivets datorisering.
Utskottet har i det föregående tagit upp utbildnings- och forskningsfrågorna
liksom datatekniken och de handikappade. Senare återkommer
utskottet till åtgärdsprogrammet för kvinnor och inrättandet av ett centrum
för administrativ utveckling.

Enligt utskottets mening har de två utredningarna om datoriseringens
effekter varit av stort värde. Det utredningsmaterial, de rapporter och de
debattböcker som tagits fram har varit värdefulla för debatten av dessa frågor
och som underlag för strategival. Utskottet anser således att Sverige har
tillgång till ett omfattande och välunderbyggt material om datoriseringens
effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

I detta betänkande behandlas datapolitikens allmänna inriktning. När det
gäller konkreta program på olika områden tar riksdagen ställning till dessa
allteftersom underlag föreligger. Sålunda kommer riksdagen exempelvis
detta budgetår att få ta ställning till ett informationsteknologiskt program
och längre fram till en forskningspolitisk proposition.

Som framgått av vad utskottet tidigare anfört anser utskottet att arbetslöshet
till följd av införande av datateknik bör förebyggas genom en medveten
närings- och utbildningspolitik. Därigenom underlättas införandet av ny
teknik. Väsentliga delar av personalutbildningen kan exempelvis ske genom
arbetsmarknadsutbildningen i företag och med hjälp av de nyligen införda
förnyelsefonderna. Det av motionärerna eftersträvade programmet är alltså
på väg att genomföras. Med det anförda avstyrker utskottet yrkandena 1 och
2 i motion 27.

I motionerna 1985186:27 (vpk) och 1985/86:33 (vpk) anförs att proposition
220 innehåller en rad förslag för att förbättra kvinnors situation i relation till
datoriseringens verkningar. Däremot finns inga förslag som berör själva
produktionens och arbetets organisation eller vilken typ av kunskapsfördelning
som personalutbildningen skall syfta till. I den sistnämnda motionen
berörs särskilt förhållandena för kvinnorna inom den statliga förvaltningen.

Regeringen lade i mars i år fram ett förslag till åtgärdsprogram för att
förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden (prop. 1984/85:130). I
denna proposition konstateras att kvinnors och mäns situation i arbetslivet
alltjämt är mycket olika. En utveckling i riktning mot en mindre delad
arbetsmarknad pågår dock. Det finns emellertid en risk att denna utveckling
mot en minskad uppdelning kan komma att brytas om inte särskilda åtgärder
vidtas. Ett skäl för denna bedömning är att datoriseringen inom arbetslivet
innebär att också många arbeten där kvinnor nu finns riskerar att rationaliseras
bort. Ett annat skäl är att denna omställning leder till ökade krav på
teknisk utbildning av arbetskraften. Det kan leda till att speciella insatser
måste vidtas för att få kvinnorna att bryta in på hittills mansdominerade
yrkesområden.

Flera insatser har gjorts för att öka kvinnornas intresse för arbete och
vidareutbildning inom industrin t. ex. genom den s. k. 10-miljonerskampanjen.

Kampanjen var ett led i en mer långsiktig strategi med målsättningen att

FiU 1985/86:5

36

bredda kvinnornas arbetsmarknad. I kampanjen ingick åtgärder för att
påverka flickors utbildnings- och yrkesval, datautbildning för kvinnor och
rekryterings- och vidareutbildningsåtgärder i arbetslivet. Datateknikfrågorna
ingick i flertalet projekt oavsett huvudinriktning. Andra datautbildningsprojekt
har inneburit vidareutveckling av datastugeverksamhet och internatutbildning
för invandrarkvinnor. Totalt har 1,3 milj. kr. satsats på datautbildningsprojekt.
Erfarenheterna från 10-miljonerskampanjen visar att datautbildningsprogram
som är specialdestinerade till kvinnor många gånger är en
förutsättning för att kvinnorna skall delta. Mycket av den verksamhet som
inleddes under kampanjen ingår nu som en del i myndigheters och
organisationers löpande arbete.

Dataeffektutredningen fick genom tilläggsdirektiv år 1982 i uppdrag att
särskilt studera kvinnornas arbetsmarknadssituation i samband med datorisering.
I anslutning härtill utarbetades en sekretariatsrapport (Ds A 1983:9)
Kontorsautomation och kvinnors framtida arbetsmarknad.

Mot denna bakgrund föreslog utredningen att ett särskilt åtgärdsprogram
utformas för att underlätta denna omställnings- och anpassningsprocess.
Inom ramen för detta program bör bl.a. beaktas vikten av att kvinnorna kan
tillgodogöra sig de möjligheter som den nya tekniken skapar både till nya
arbetstillfällen och ett rikare arbetsinnehåll. Åtgärdsprogrammet bör innehålla
insatser för forskning och utredning om kvinnors arbetsmarknad i
samband med att ny teknik införs. En sådan forsknings- och utredningsverksamhet
bör bl. a. omfatta områden som sysselsättning, arbetsuppgifter,
arbetsorganisation m. m.

Ett uppdrag har också lämnats till delegationen (A 1983:01) för jämställdhetsforskning
(JÄMFO) att utarbeta ett forskningsprogram avseende kvinnornas
villkor på arbetsmarknaden.

Totalt föreslås 15 milj. kr. anslås under budgetåret 1985/86 för projekt med
syfte att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att insatser görs inom ett flertal
områden för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden och
underlätta omställning vid införande av datorisering. Även särskild forsknings-
och utredningsverksamhet planeras som omfattar kvinnors arbetsuppgifter
och arbetsorganisation. Erfarenheterna från de dataprojekt som
genomfördes av studieförbunden inom 10-miljonerskampanjen bör tas till
vara och vidareutvecklas, bl.a. i personalutbildningen som finansieras för
fömyelsefonderna. Utskottet ser mot bakgrund av det anförda inte skäl att
nu begära ytterligare åtgärder från regeringen. Utskottet avstyrker därför
motionerna 27 yrkande 4 och 33 yrkande 3.

Samordning av insatser för administrativ utveckling

I motion 1984185:2233 och motion 1985186:23, båda av Lars Tobisson m.fl.
(m), framhålls att enligt samstämmiga bedömningar är de svåraste problemställningarna
inom ADB-området under överskådlig framtid icke förknippade
med de tekniska möjligheterna. Det är mycket mer väsentligt att öka
effektiviteten i systemutvecklingsprocessen samt att skapa flexibilitet och
enkelhet för användarna av de system som utvecklas. Eftersom ingen annan

FiU 1985/86:5

37

myndighet har till uppgift att stödja den administrativa utvecklingen på
nationell nivå har STU delvis tagit upp sådana frågor. Men STU:s intresse är
knutet främst till industripolitiska insatser.

En råd olika åtgärder behöver vidtas beträffande informationsteknologins
och ADB-teknikens användning inom administrationen. Dessa uppgifter bör
anförtros åt ett särskilt organ.

Det nya organet bör, enligt motionärerna, ges en inriktning mot administrativa
tekniker i en vidare mening. Ett lämpligt arbetsnamn på detta kan
vara Styrelsen för administrativ utveckling (SAU). Styrelsen för administrativ
utveckling skall inte ha sin verksamhet uteslutande inriktad på den statliga
sektorn utan även stimulera, stödja och samordna insatserna för administrativ
utveckling och forskning inom andra sektorer samt förmedla erfarenhetsutbyte
och främja samverkan mellan stat, kommun, landsting och näringsliv,
dvs. arbeta på nationell nivå.

De frågor som tas upp i här aktuella delar av motionerna 2233 och 23 har
behandlats av dataeffektutredningen, DEU (SOU 1984:20). I utredningen
föreslås att ett centrum för administrativ utveckling inrättas. Verksamheten
för centret skall enligt DEU koncentreras till tre områden: forskning,
industriellt utvecklingsarbete och användarfrämjande åtgärder. Men till
skillnad från förslaget i motionerna 2233 och 23 skall det organ som föreslås i
DEU främst bistå de mindre företagen, som ofta saknar egen kompetens på
dataområdet.

Utskottet vill för sin del framhålla att de allmänna riktlinjer för den
framtida datapolitiken, som dras upp i propositionerna 220 och 225, innebär
att frågor inom området administrativ utveckling får en väsentligt mer
framskjuten plats än tidigare.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna att det är
viktigt att öka effektiviteten i systemutvecklingsprocessen. Detta har också
varit utgångspunkten för det kollektiva forskningsprogram som påbörjats
inom ramen för den verksamhet som bedrivs av det nystartade Svenska
institutet för systemutveckling, SISU. Institutets verksamhet finansieras av
STU och Intressentföreningen för svensk informationssystemutveckling.
Det bör även i detta sammanhang nämnas att det forsknings- och utvecklingsarbete,
som skall bedrivas inom det kommande nationella informationsteknologiprogrammet
(NU 1983/84:11), kommer att ha anknytning till området
administrativ utveckling.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört om det pågående och
planerade arbetet med frågor rörande administrativ utveckling finns det för
närvarande ingen anledning att vidta några speciella åtgärder från riksdagens
sida. Motion 2233 yrkande 2 samt motion 23 yrkande 6 avstyrks.

Inriktning av den statliga sektorns ADB-användning

I motionerna 1984/85:2233 och 1985/86:37, båda av Lars Tobisson m. fl. (m),
framhålls att den fortsatta datoriseringen bör drivas med främst två syften:
att minska statens administrationskostnader och att förenkla olika legala och
administrativa system. En betydande del av de stora statliga ADB-system

FiU 1985/86:5

38

som är i drift kommer att behöva genomgå omläggningar i större eller mindre
grad vid 1980-talets mitt eller åren närmast därefter. Flera orsaker kan anges
till detta. Systemlösningarna är gamla, i flera fall från 1960-talet. Successiva
mindre förändringar har medfört höga underhållskostnader. Dessa problem
måste nu beslutsamt angripas. Om samtidigt de grundläggande administrativa
systemen förenklas kan rationaliseringsvinsterna bli flera gånger så stora.
Kunskaper saknas dock i hög grad om de sammanlagda insatser som kan bli
erforderliga. Detta är en allvarlig brist, som bör avhjälpas genom en
kartläggning och redovisning för riksdagen med förslag till prioriteringar
under 1980-talet.

Datatekniken för informationsbehandling är i ständig utveckling. Utskottet
är av samma uppfattning som motionärerna att dagens regelsystem för
statsförvaltningens användning av ADB till vissa delar blivit otidsenligt.
Detta har i första hand tagit sikte på regleringen av de stora centrala
datasystemen. De nuvarande reglerna har också tillkommit under en lång
tidsperiod vilket medfört att de inte fungerar på ett helt ändamålsenligt sätt.
Dessa omständigheter i kombination med målsättningen att ändra arbetssättet
så att användaren mer sätts i centrum innebär att gällande regler måste
ändras. Syftet med de i proposition 225 redovisade åtgärderna är också att
bl. a. minska statens administrationskostnader och förenkla olika legala och
administrativa problem. Exempel på effektivitetsfrämjande åtgärder är
förslaget att införa ett nytt styrsystem för investeringsbeslut inom statsförvaltningen.
Det innebär att fleråriga planer för administrativ utveckling skall
utgöra underlag för investeringar i ADB-system. Vidare föreslås teknikupphandling
av programvara för basdatorer och en aktivare statlig informationsförmedling.
Vad gäller den statliga informationsförmedlingen kan även
nämnas att regeringen avser att ge statskontoret i uppdrag att i samarbete
med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning
(DFI) göra en översyn av möjligheterna att bättre utnyttja de statliga
dataregister som har karaktär av informationsdatabaser.

Enligt utskottets mening kommer kravet på effektivitetshöjande åtgärder
som anges i motionerna 2233 och 37 att tillgodoses genom de åtgärder som
anges i proposition 225.

Utskottet avstyrker följaktligen yrkande 1 i motion 2233 och yrkandena 1
och 2 i motion 37.

I motionerna 1984185:2750 och 1984/85:3245, båda av Bengt Kindbom m. fl.
(c), begärs att regeringen låter utarbeta strukturplaner för decentralisering av
dataverksamheten inom den civila förvaltningen och att en särskild utredning
inrättas om decentralisering av de statliga redovisnings- och personalsystemen
(S och SLÖR) till resp. användares olika myndighetsled.

Vad gäller decentralisering av dataverksamheten inom den civila förvaltningen
vill utskottet anföra följande.

Arbetet med att utveckla och införa ADB-system för administrativa
ändamål i statsförvaltningen sker i olika former. Som huvudregel gäller att
myndigheterna själva har hand om systemutvecklingen som en del av
ansvaret för sin verksamhet. I proposition 225 ges en ingående beskrivning av
det pågående arbetet inom detta område.

FiU 1985/86:5

39

Utvecklingen inom mikrodatorområdet har, framhålls det i propositionen,
lett till ökade möjligheter att använda småskalig och decentraliserad
datateknik inom statsförvaltningen. Det finns ett alltmer växande intresse
från myndigheternas sida att utnyttja den nya tekniken. Kostnaderna för
anskaffning av datorutrustning är förhållandevis låga. Dessutom förväntas
att tekniken skall ge möjligheter till en effektiv utveckling av ADB-system
som bättre uppfyller användarnas krav och önskemål.

Ett första steg på vägen mot att prova den nya tekniken har för många
myndigheter varit att anskaffa persondatorer och skrivautomater för användning
i lokalt avgränsade tillämpningar. Tillgänglig teknik medger emellertid
nu även uppbyggnad av mer komplexa system avsedda för flera tillämpningar
samtidigt och som baseras på mikrodatorteknik.

Ett omfattande arbete för att utreda förutsättningarna härför pågår inom
statsförvaltningen.

Det är särskilt tre projekt som kan komma att få stor betydelse. För den
civila förvaltningen bedriver statskontoret ett arbete med s. k. basdatorer
avsedda för generella småskaliga tillämpningar. Basdatorerna är datorer som
uppfyller vissa gemensamma grundkrav. De har något större kapacitet än
persondatorerna och förväntas därmed kunna utnyttjas i större utsträckning
för administrativa funktioner.

Inom försvarets område genomförs för närvarande projektet Struktur 90
som innebär en övergång från en centraliserad system- och datakraftstruktur
till en decentraliserad. Dessa båda arbeten har stora likheter och grundar sig
på delvis gemensamma utgångspunkter.

Det tredje projektet är statens löne- och pensionsverks (SPV) arbete med
att utveckla för- och eftersystem till SLÖR - det s. k. PIR-projektet. Genom
det arbetet kommer myndigheterna att ha möjlighet att utnyttja materialet i
SLÖR för sin interna personaladministration. Detta innebär samtidigt en
praktisk delegering till myndigheterna vad avser lönehanteringen.

Av vad utskottet här anfört framgår att arbetet med att decentralisera
dataverksamheten inom statsförvaltningen pågår. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionerna 2750 och 3245 yrkande 5.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den framtida datapolitiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:26 yrkande 1,
1984/85:3244 yrkande 1,1984/85:3245 yrkande 1,1985/86:27 yrkande
3 och 1984/85:949 godkänner vad som förordats i proposition 1984/
85:220 moment 1,

2. beträffande datadelegationen

att riksdagen avslår motion 1984/85:3245 yrkande 3,

3. beträffande offentlighetsprincipen och ADB

a) att riksdagen avslår motionerna 1985/86:26 yrkande 7, 1984/
85:1493 yrkande 4 och 1985/86:25 yrkande 3,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:33 yrkande 2,

FiU 1985/86:5

40

4. beträffande myndigheternas försäljning av uppgifter från personregister att

riksdagen avslår motionerna 1984/85:2718 och 1985/86:26 yrkande
6,

5. beträffande översyn av tryckfrihetsförordningens tillämpning på
dataprogram

att riksdagen avslår motion 1984/85:572,

6. beträffande registeransvar, rättelse i personregister m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:452 yrkande 11,1984/85:2717
yrkandena 1, 2, 4 och 6, 1984/85:3244 yrkande 2 såvitt nu är i fråga,
1984/85:1493 yrkandena 1 och 2 samt 1985/86:25 yrkande 1,

7. beträffande restriktivare dispensgivning för datasamkörningar

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:2717 yrkande 7,

b) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2749 yrkande 1 och
1984/85:3245 yrkande 2,

8. beträffande samköming av personregister

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2232 yrkande 1,1984/85:3243
yrkande 1, 1985/86:23 yrkande 1, 1984/85:1177 och 1984/85:1493
yrkande 3,

9. beträffande begränsning av uppgiftslämnandet

a) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2232 yrkandena 2 och 3,
1984/85:3243 yrkandena 2 och 3, 1985/86:23 yrkandena 2 och 3,
1984/85:2717 yrkandena 3 och 5 och 1985/86:26 yrkande 5,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:2749 yrkande 2,

10. beträffande besvärsinstans vid talan mot datainspektionens
beslut

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2232 yrkande 4,1984/85:3243
yrkande 4 och 1985/86:23 yrkande 5,

11. beträffande centralt slutenvårdsregister

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:26 yrkandena 3 och 4,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:25 yrkande 2,

12. beträffande utbildningsfrågor m. m.

a) att riksdagen avslår motionerna 1985/86:25 yrkande 6 och
1985/86:28 yrkande 2,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:27 yrkande 5,

13. beträffande forskning om datoriseringens effekter
att riksdagen avslår motion 1985/86:28 yrkande 1,

14. beträffande datatekniken och de handikappade

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:25 yrkande 5,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:29,

15. beträffande sårbarhet

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:35 yrkande 1, 1985/86:36
yrkande 2, 1985/86:37 yrkande 5 och 1984/85:3245 yrkande 4,

16. beträffande telekommunikationer m. m.

a) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:3244 yrkande 2 såvitt nu
är i fråga och 1985/86:25 yrkande 8,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:25 yrkande 4,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:2749 yrkande 3,

FiU 1985/86:5

41

17. beträffande teknikupphandling

att riksdagen avslår motion 1985/86:25 yrkande 7,

18. beträffande lagreglering av dataanvändningen i arbetslivet
att riksdagen avslår motion 1985/86:24,

19. beträffande datoriseringens effekter på sysselsättning och jämställdhet att

riksdagen avslår motionerna 1985/86:27 yrkandena 1,2 och 4 samt
1985/86:33 yrkande 3,

20. beträffande samordning av insatser för administrativ utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2233 yrkande 2 och 1985/
86:23 yrkande 6,

21. beträffande inriktning av den statliga sektorns ADB-användning a)

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2233 yrkande 1 och
1985/86:37 yrkandena 1 och 2,

b) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:3245 yrkande 5 och
1984/85:2750,

22. beträffande statsförvaltningens användning av ADB m. m.

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1984/85:225 moment 3,

23. beträffande datapolitik i övrigt

att riksdagen lägger vad som anförts i proposition 1984/85:220 moment
2 samt i bilagorna 1-6 till propositionen till handlingarna.

Stockholm den 3 december 1985
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Roland Sundgren (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m),
Britta Hammarbacken (c), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m),
Margitta Edgren (fp), Marianne Carlström (s), Jörn Svensson (vpk), Olof
Johansson (c) och Leo Persson (s).

FiU 1985/86:5

42

Reservationer

FiU 1985/86:5

1. Riktlinjer för den framtida datapolitiken (mom. 1)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Datatekniken
har” och på s. 14 slutar med ”olika områden” bort ha följande lydelse:

Datatekniken eller, i vidare mening informationsteknologin, medför en
närmast revolutionerande förändring av samhället och av förutsättningarna
för verksamheter och individer. Den nya tekniken återfinns i nästan varje
sektor av samhällslivet: inom t. ex. sjukvård, industri, undervisning, trafik,
kontor, myndigheter, handel, banker och i hemmen. Enligt utskottets
uppfattning förändrar den nya tekniken inte bara de tekniska förutsättningarna
för informationsöverföring inom och mellan länder, näringsliv, förvaltningar,
organisationer och enskilda. De tekniska förändringarna påverkar
också vår livsstil, vårt språk, vår föreställningsvärld, vårt sätt att umgås och
ger oss nya kulturmönster.

En utgångspunkt för statens politik i de frågor som berör utnyttjandet av
data och informationsteknologi är att den inte får leda till centralstyrning och
rigid övergripande planering eller ökad kontroll och övervakning av medborgarna.
Istället skall de möjligheter till decentralisering, förenklingar och
besparingar som finns tas till vara. En sådan politik skall inriktas mot att
skydda den enskilde mot missbruk och stimulera till en ändamålsenlig
användning av datatekniken/informationsteknologin inom samhället i dess
helhet men främst inom den offentliga sektorn. Utvecklingen av datatekniken
inom den enskilda varu- och tjänstesektorn sker bäst utan statlig
inblandning. Staten bör däremot stimulera denna med lämpliga åtgärder och
med hjälp av en för ändamålet anpassad organisation av de statliga organ som
skall ge denna stimulans. Utskottet motsätter sig bestämt monopoliserade
verksamheter i statlig regi och att statliga myndigheter i allt större omfattning
med datateknikens hjälp antar verksamheter av kommersiellt slag såsom
t. ex. försäljning av insamlade personuppgifter och annan insamlad information.
Den lagliga grunden för ett flertal av dessa kan ifrågasättas.

Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med vad som anförs i motion
3243 att betydande delar av den datapolitik som nu framläggs av regeringen
inte kan godtas. Det finns betydande brister och underlåtenheter att
behandla väsentliga områden. Regeringens förslag till riktlinjer för datapolitiken
ger inga konkreta besked och bygger på ett tänkesätt som knappast kan
vara till gagn för utvecklingen och användandet av informationsteknologin i
det svenska samhället. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till
riktlinjer för den framtida datapolitiken.

En politik för att på bästa sätt utnyttja den nya informationsteknologin
måste i stället bygga på de riktlinjer som anges i motion 26.

För det första ställer det ökande användandet av datorer och dataregister
krav på ett förstärkt skydd av den enskildes integritet. För det andra måste
offentlighetsprincipen hållas levande även i en tid då en stor del av offentliga
uppgifter registreras på data. För det tredje måste sårbarheten i olika register
och olika system beaktas. För det fjärde måste strävan vara att med största

möjliga frihet öppna för att Sverige skall bli ett land som på bästa sätt, inom
olika samhällsområden, tar till vara de fördelar och möjligheter som den nya
teknologin ger.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda
avstyrker utskottet propositionens förslag.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den framtida datapolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:26 yrkande 1 och
1984/85:3244 yrkande 1 avslår regeringens förslag i proposition
1984/85:220 moment 1 samt motionerna 1984/85:3245 yrkande 1,
1985/86:27 yrkande 3 och 1984/85:949 samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Riktlinjer för den framtida datapolitiken (mom. 1)

Britta Hammarbacken (c) och Olof Johansson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Sorn framgått”
och slutar med ”olika områden” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att man försöker tillämpa en
helhetssyn på datafrågorna, dvs. att i ett sammanhang betrakta tekniken,
dess användning och konsekvenserna av denna användning på människor,
organisationer och samhället. Det är viktigt att många parter, grupper och
enskilda ges möjlighet att påverka utvecklingen och användningen av
datatekniken, därför bör aktuella problem lösas i samverkan mellan berörda
parter, grupper och enskilda. Det är ett gemensamt intresse för samhället,
för företag och myndigheter, för fackliga organisationer och för enskilda
människor att en bred utbildning med en för dessa syften lämplig inriktning
genomförs.

I den aktuella propositionen accepteras ett ”datasamhälle” där framgången
beror på hur vi kan följa den tekniska utvecklingen och omsätta den i
kommersiella produkter.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen såsom föreslås i motion 3245
fastställa att datapolitiken skall underordnas de samhälleliga mål som gällt
hittills och den helhetssyn som angetts ovan. Riksdagen bör därför ge
regeringen i uppdrag att för riksdagen redovisa mål för datapolitiken där
datatekniken anpassas till människors förutsättningar och behov när det
gäller: demokrati, integritet, frihet, rättssäkerhet, sårbarhet, regional balans,
näringspolitik, full sysselsättning, god arbetsmiljö, jämställdhet, kultur
och miljö. Utskottet avstyrker med det anförda regeringens förslag till
riktlinjer och tillstyrker motion 3245.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den framtida datapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3245 yrkande 1 samt med
avslag på regeringens förslag i proposition 1984/85:220 moment 1 och
motionerna 1985/86:26 yrkande 1,1984/85:3244 yrkande 1,1985/86:27
yrkande 3 och 1984/85:949 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

FiU 1985/86:5

44

3. Riktlinjer för den framtida datapolitiken (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande sorn på s. 11 börjar med ”Datatekniken
har” och på s. 14 slutar med ”olika områden” bort ha följande lydelse:

Datatekniken — och i särskild grad dess avancerade utvecklingssteg:
mikroelektroniken - torde vara unik i industrisamhällets historia med
avseende på djupgående verkningar över nästan hela det samhälleliga fältet.
Ehuru propositionen i och för sig diskuterar en mängd viktiga aspekter
härpå, undviker den enligt utskottets mening ett flertal grundläggande
frågor.

Datatekniken har den inneboende förmågan att i extrem grad spara in
mänskligt arbete. Denna förmåga överträffar motsvarande egenskaper i
äldre industriella teknologier. Propositionen förhåller sig inte på något
rimligt sätt till vad detta betyder för det mänskliga arbetets samhälleliga
ställning och riskerna för omfattande strukturell arbetslöshet i framtiden.
Datateknikens genombrott inträffar dessutom i ett tidsskede, när tillväxten i
de kapitalistiska ekonomierna är svagare än tidigare och när de äldre
industrinationerna har uppenbara svårigheter att avsätta sin produktion.
Vad detta innebär i mätbara termer och vilken långsiktig politik som krävs
för att möta problemen lämnar propositionen i hög grad åsido. En
oreflekterad utvecklingsoptimism präglar i detta stycke regeringens inställning.

Ett brett genombrott för den nya teknologin får utomordentligt stora
verkningar på sysselsättningen. Inom tillverkningssektorn visar konkreta
exempel att en minskning av antalet sysselsatta med 40% eller mer tillhör det
typiska. Inom bank-, kontors- och administrationsarbete, som i utgångsläget
är ganska lågt automatiserade, blir verkningarna långt större. Studier av
exempel från andra länder visar också, att utslagningen av mänskligt arbete
går snabbare än tillväxten i branschen eller företaget. Tesen att den allmänna
produktionsökningen skulle kompensera för utslagningen av arbetstillfällen
är därmed starkt satt ifråga.

Tillgängliga studier i med Sverige jämförbara länder visar också klart att
med nuvarande tendens leder elektroniseringen till ökade klyftor i arbetsliv
och samhälle. Stora grupper yrkesarbetare löper risk att diskvalificeras och
andelen starkt underordnade arbeten ökar. I industrin ges arbetsgivarna
möjligheter att kraftigt inskränka de arbetandes inflytande över arbetsförlopp
och produktionsprocess.

Datatekniken är - måste samtidigt betonas - en långt mer flexibel
teknologi än äldre sådana. Det är möjligt att välja andra utvecklingsvägar,
andra system än de som idag är de dominerande. Propositionen uppehåller
sig inte i nämnvärd grad vid detta problem. Detta är nämligen en maktfråga,
och maktaspekter är inte i någon rimlig mening berörda i propositionen. Att
skaffa en maktpolitisk bas för en alternativ utveckling skulle bl. a. kräva en
från självständiga värderingar arbetande offentligt ägd sektor inom elektronikindustrin,
liksom en offentligt styrd forskning och applikation av datatekniken.
En väg att på sikt upprätta en sådan grundval kunde också vara att
man gick ”genvägar” till kommande stadier i teknikens utveckling - dvs.

FiU 1985/86:5

45

minskade den multinationella (väsentligen nordamerikanska) dominansen
på området genom att inrikta den nationella uppbyggnaden på att upprätta
kompetens inom ett mer avancerat stadium av teknologin, speciellt fiberoptiken.

En datapolitik, som verkligen syftar till att påverka datoriseringen i en viss
— och från nuvarande trender avvikande - riktning, måste alltså främst ha
tre inslag: ett klart erkännande av de allvarliga sysselsättningsproblemen, en
klar bild av hur en alternativ inriktning av teknologin skulle gestalta sig, samt
en strävan att genom samhälleligt inflytande över centrala delar av utvecklings-
och tillverkningsprocessen på dataområdet garantera det självständiga
valet av väg.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för den framtida datapolitiken
att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition
1984/85:220 moment 1 samt med avslag på motionerna 1985/86:26
yrkande 1, 1984/85:3244 yrkande 1 och 1984/85:3245 yrkande 1 och
med bifall till motionerna 1985/86:27 yrkande 3 och 1984/85:949
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
rörande datorisering och klassmakt,

dels hos regeringen begär ett samhällspolitiskt program för datoriseringens
fortsatta utveckling i enlighet med vad utskottet anfört,

4. Datadelegationen (mom. 2)

Britta Hammarbacken (c) och Olof Johansson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Datadelegationen
inrättades” och på s. 16 slutar med ”motion 3245” bort ha följande
lydelse:

När datadelegationen inrättades 1980 gavs den ett brett uppdrag med
uppgift att bevaka utvecklingen i datoriseringen, främja kunskapsutvecklingen
på området och föreslå åtgärder för att garantera en positiv utveckling av
datoranvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll.
Datadelegationen hade då också en förankring i regeringskretsen genom sin
ordförande. Delegationens arbete har genom den nuvarande regeringens
åtgärder successivt ändrat karaktär. Från att ha varit ett beredande organ
med bred förankring i samhället och det politiska livet som lagt förslag till
åtgärder har delegationen under den socialdemokratiska regeringen fått en
alltmer beskuren verksamhet. Den nära relationen till regeringskretsen har
upphört.

Enligt utskottets uppfattning finns det fortfarande ett behov av ett organ
för samordning och initiativ inom dataområdet. Datafrågorna bör handläggas
med utgångspunkten att många parter, grupper och enskilda ges
möjlighet att påverka utvecklingen och användningen av datatekniken.

Den i proposition 220 föreslagna statsrådsgruppen med tillhörande
referensgrupp fyller inte detta behov. Referensgruppen i vilken de partier
som inte representeras i regeringen och representanter för organisationslivet

FiU 1985/86:5

46

skall ingå kommer att sakna resurser och kommer endast att utnyttjas för
information vid för informationsgivaren lämpliga tillfällen.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 3245 att datadelegationen
inte bör avskaffas. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2.beträffande datadelegationen
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3245 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bibehållande
av datadelegationen,

5. Myndigheternas försäljning av uppgifter från personregister
(mom. 4)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Yrkandena i”
och slutar med ”motion 26” bort ha följande lydelse:

I motion 1984/85:2718 av Gunnar Hökmark och i motion 26 av Gunnar
Hökmark yrkande 6 begärs åtgärder för att myndigheters kommersiella
försäljning av uppgifter från personregister skall begränsas.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

En lång rad olika myndigheter sysslar i dag med försäljning av de uppgifter
som de har insamlat. Detta är betänkligt av olika anledningar. För det första
är det tveksamt om offentliga myndigheter skall finansieras på annat sätt än
genom de anslag som riksdagen beviljar. För det andra måste det anses vara
principiellt felaktigt att uppgifter som inhämtas av en myndighet för dess
myndighetsutövning, sedan sprids vidare till andra genom aktiv marknadsföring.
För det tredje saknar, i de flesta fall, myndigheterna stöd i lag eller
författning för denna verksamhet.

Offentlighetsprincipen innebär att alla sådana uppgifter som är insamlade
av en myndighet, som inte är sekretessbelagda, är tillgängliga för offentligheten.
Detta faktum legitimerar inte att man aktivt genom försäljning sprider
uppgifter om den enskilde. I avvaktan på resultaten från data- och
offentlighetskommittén bör regeringen tillse att myndigheter som saknar
lagstöd eller författningsstöd inte säljer personuppgifter och annan insamlad
information. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 2718 och 26
yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4.beträffande myndigheternas försäljning av uppgifter från personregister att

riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2718 och 1985/86:26
yrkande 6 hos regeringen begär åtgärder för att myndigheters
kommersiella försäljning av statistik baserad på insamlade personuppgifter
skall upphöra,

FiU 1985/86:5

47

6. Registeransvar, rättelse i personregister m.m. (mom. 6)

Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland
(m) och Margitta Edgren (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”De frågor” och
på s. 19 slutar med ”största uppmärksamhet” bort ha följande lydelse:

De frågor som debatteras mest idag gäller samköming och kontroll,
användning av personnummer, försäljning av uppgifter i offentliga register,
användningen och ansvaret för de stora statliga datasystemen. Det är som
framhålls i propositionen emellertid inte bara myndigheter som lagrar
uppgifter om enskildas personliga angelägenheter. Sådana finns också i
företags datasystem. Utskottet noterar att regeringen har för avsikt att följa
denna utveckling med största uppmärksamhet.

dels den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Frågorna om”
och slutar med ”med detta” bort ha följande lydelse:

I motion 1984/85:1493 (fp) yrkande 1 och i motion 1984/85:452 (m) tas
frågan upp om skadestånd vid registerfel. I motion 1493 anförs att om någon
person förvägras sin rätt eller råkar ut för obehag på grund av fel i
dataregister så skall han enligt 23 § datalagen kunna få skadestånd. Det
ansågs nämligen när datalagen kom till, att skadeverkningarna, om personregister
innehåller oriktig uppgift, kan bli betydande genom den stora
spridning av en uppgift som datatekniken möjliggör och den särskilda tilltro
som datauppgifter ofta åtnjuter. Skadestånd skulle regelmässigt utgå även
för s.k. ideell skada, dvs. för lidande eller annan omständighet som inte är av
rent ekonomisk betydelse. Skadeståndsskyldigheten är vidare ”strikt” dvs.
oberoende av om skadan vållats genom fel eller försummelse, eller omständighet
som ingen rått över.

Dessa bestämmelser finns som nämnts redan i datalagen. En striktare
praxis bör emellertid tillämpas.

Detta bör ges regeringen till känna.

De övriga frågor som tas upp i motionerna 3244 och 25 kommer enligt
direktiven att tas upp av data- och offentlighetskommittén. Utskottet delar
konstitutionsutskottets uppfattning att dessa motioner får anses tillgodosedda
härmed.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande registeransvar, rättelse i personregister m. m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:3244 yrkande 2 såvitt
nu är i fråga, 1984/85:2717 yrkandena 1, 2, 4 och 6, 1984/85:1493
yrkande 2 samt med anledning av motion 1984/85:452 yrkande 11 och
1985/86:25 yrkande 1 och med bifall till motion 1493 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1985/86:5

48

7. Restriktivare dispensgivning för datasamkörningar
(mom. 7)

Britta Hammarbacken (c) och Olof Johansson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Vad gäller” och
på s. 21 slutar med ”och 3245” bort ha följande lydelse:

Vad gäller yrkandena i motion 2749 och 3245 är utskottets utgångspunkt
att den enskilda människan måste skyddas. Regler och lagstiftning måste
utformas med utgångspunkt i enkla regler för den enskilde och utan krav på
samköming med andra dataregister.

I avvaktan på DOK:s arbete och med hänvisning till den grundläggande
synen på personnummeranvändningen, restriktivitet med samköming av
datauppgifter och begränsning av uppgiftslämnandet anser utskottet i likhet
med vad som anförs i motion 2749 och 3245 att moratorium för utvidgad
personnummeranvändning och nya samkörningar bör beslutas. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 2749 yrkande 1 och 3245 yrkande 2
bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande restriktivare dispensgivning för datasamkörningar
b) att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2749 yrkande 1
och 1984/85:3245 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

8. Samköming av personregister (mom. 8)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Som framgått av vad utskottet anfört finns i Sverige sedan 1973 en datalag.
Datalagen utgör ett legalt skydd mot att med hjälp av datorer genomföra
otillbörligt intrång i den enskildes integritet. Begreppet ”otillbörligt intrång”
har under de senaste åren fått en allt snävare innebörd. Allt fler och allt
kraftigare intrång blir i myndigheternas tolkning ”tillbörliga”. Den enskildes
ställning och rättssäkerhet har blivit allvarligt hotad under senare år. Detta
har skett dels genom att myndigheterna tillåtits samla in alltmer information
om medborgarna och lägga upp allt större dataregister, dels genom att
regeringen tillåter alltmer omfattande och besvärande samkörningar.

De föreliggande propositionerna om datapolitiken och om användningen
av ADB inom det statliga området ger ett skrämmande intryck vad gäller
betydelsen av den personliga integriteten. Den enda personliga integritet
som enligt propositionerna skall skyddas synes vara arbetstagares gentemot
arbetsgivares system, medan myndigheters kontroll av den enskilde är
berättigad. Utskottet delar inte denna syn och ej heller uppfattningen att
samhällets behov av kontroll i alla lägen skall ta över den enskilde
medborgarens krav på skydd för sin integritet.

Dessa frågor är föremål för utredning av data- och offentlighetskommittén

FiU 1985/86:5

49

4 Riksdagen 1985186.5 sami. Nr5

(DOK). Utskottet föreslår att DOK erhåller tilläggsdirektiv att utarbeta ett
förslag till hur rätten till den personliga integriteten skall grundlagsfästas i
enlighet med de förslag som anförs i motionerna 2232 yrkande 1, 3243
yrkande 1 och 23 yrkande 1. Enligt utskottets mening bör DOK också ges i
uppdrag att överväga förslaget i motion 1177 om att samkörningar av
myndighetsregister innehållande företagsuppgifter endast får ske om de
tillstyrks av Företagens Uppgiftslämnardelegation.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande samköming av personregister
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2232 yrkande 1,
1984/85:3243 yrkande 1 och 1985/86:23 yrkande 1 samt med anledning
av motionerna 1984/85:1177 och 1984/85:1493 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Samköming av personregister (mom.8)

Lars De Geer (fp) och Margitta Edgren (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Under
hänvisning” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

I motion 1177 anförs att i takt med de allt större uppgiftskraven har en
utbyggnad skett av centrala ADB-register.

Man beräknar att ungefär två miljarder deluppgifter från företagen varje
år lämnas till myndigheternas dataregister. Det finns nästan obegränsade
möjligheter att samköra och selektera i databaserade register. Identifikationen
är person- och organisationsnumren. Många uppgifter, som företagen
lämnar, är sekretessbelagda, exempelvis till livsmedelsverket, koncessionsnämnden
för miljöskydd och produktkontrollnämnden. Genom samköming
av register finns en risk att tillverkningshemligheter avslöjas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det av denna anledning
behövs en översyn av sekretesslagstiftningen, så att uppgiftslämnarna får ett
skydd i sekretesslagens egentliga mening. Ett grundläggande krav är att
ADB-registren skiljer på öppen och sekretessbelagd information och att
registren inte får samköras om inte Företagens Uppgiftslämnardelegation
har tillstyrkt samkörningen. Vid samköming av olika register kan förödande
fel uppkomma på grund av att kraven på registrens kvalitet är olika. Enligt
utskottets mening bör DOK få tilläggsdirektiv att också studera dessa frågor.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1177 bör ges regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande samköming av personregister
att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:2232 yrkande 1,
1984/85:3243 yrkande 1,1985/86:23 yrkande 1 samt med anledning av
motionerna 1984/85:1177 och 1984/85:1493 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1985/86:5

50

10. Begränsning av uppgiftslämnandet (mom. 9 a)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Data- och
offentlighetskommittén” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

Datatekniken har gett myndigheter och andra organisationer betydande
möjligheter att insamla och behandla information. Detta tillsammans med
den ökade möjligheten att sammanställa information har lett till att
uppgifter, som tidigare kunnat anses vara harmlösa var för sig, nu kan ställas
samman till en för den enskilde medborgaren avslöjande helhet.

I grunden är detta inte en konsekvens av datatekniken som sådan. Många
olika uppgifter om den enskilde kan även manuellt insamlas och sammanställas.
Datatekniken har däremot gett dem som vill och har rätt att insamla och
sammanställa information möjlighet att göra detta i stor skala.

Den avgörande frågan för människors integritet är inte datateknikens
användande eller ej utan vilken rätt en myndighet har att kräva uppgifter av
den enskilde, registrera dessa, vidarebefordra dem till andra myndigheter,
lagra dem för obestämd tid och, som tidigare påpekats, i stor utsträckning
även sälja dem. Omvänt kan detta beskrivas som frågan om hur stor rätt till
sitt privatliv den enskilde medborgaren har gentemot myndigheter.

Det behövs därför en klarare reglering av vilken typ av uppgifter om den
enskilde som en viss myndighet har rätt att begära. Myndigheter har inte
automatiskt rätt till information om den enskilde. Den enskilde skall ha stor
självbestämmanderätt över uppgifter om den egna personen. Kommunala
eller statliga myndigheter skall därför inte själva få avgöra vilka uppgifter
man skall insamla.

Dessa frågor är av en sådan omfattning och vikt att de — i varje fall under
en tid framåt — bör anförtros en särskild delegation. Denna delegation bör
även ges uppgiften att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftslämnarskyldighet.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 2232 yrkandena 2 och
3,3243 yrkandena 2 och 3,23 yrkandena 2 och 3,2717 yrkandena 3 och 5 samt
26 yrkande 5 bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 9 a) bort ha följande lydelse:

9. beträffande begränsning av uppgiftslämnandet
a) att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2232 yrkandena 2
och 3,1984/85:3243 yrkandena 2 och 3,1985/86:23 yrkandena 2 och 3,
1984/85:2717 yrkandena 3 och 5 och 1985/86:26 yrkande 5 hos
regeringen begär tillsättande av en delegation med uppgift att föreslå
minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter samt som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

FiU 1985/86:5

51

11. Besvärsinstans vid talan mot datainspektionens beslut
(mom. 10)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”1 motion
1984/85:2232” och på s. 22 slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Enligt motionerna 1984/85:2232 och 3243 samt 1985/86:23 bör regeringsrätten
och inte regeringen vara besvärsinstans vid besvär över datainspektionens
beslut.

Vid datalagens tillkomst uttalade föredragande statsrådet viss sympati för
att överprövningen skulle ligga hos regeringsrätten, men ansåg dock att
datainspektionens beslut hade sådan politisk betydelse både när det gällde
att förebygga risker för otillbörliga intrång i personlig integritet och när det
gällde att göra avvägningar mot samhällsekonomiska intressen att regeringen
(Kungl. Maj:t) borde vara besvärsinstans.

I likhet med vad som anförs i en avvikande mening till konstitutionsutskottets
yttrande anser utskottet att starka skäl talar för att flytta besvärsprövningen
av ifrågavarande ärenden till regeringsrätten, som med hänsyn till sin
övriga verksamhet har särskild kompetens att bedöma frågorna.

Det får också enligt utskottets mening anses olämpligt att frågor om
mänskliga fri- och rättigheter, dit besvär över datalagen kan höra, blir
föremål för bedömningar av regeringar med växlande politiska åsiktsinriktningar.
Genom att lägga besvärsprövningen hos regeringsrätten undviker
man varje antydan till misstanke om att ovidkommande synpunkter tillåtits
påverka avgörandet av ett besvärsärende på ifrågavarande område. Motionerna
bör därför bifallas i nu aktuella delar.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande besvärsinstans vid talan mot datainspektionens
beslut

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2232 yrkande 4,
1984/85:3243 yrkande 4 och 1985/86:23 yrkande 5 beslutar att med
verkan fr.o.m. den 1 juli 1986 ändra 25 § datalagen, 23 § kreditupplysningslagen
och 19 § inkassolagen (som samtliga har exakt samma
lydelse) enligt följande som motionärernas förslag betecknade
förslag:

Nuvarande lydelse
Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringen genom besvär.
Justitiekanslern får föra talan
för att tillvarataga allmänna intressen.

Motionärernas förslag

Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringsrätten genom
besvär. Justitiekanslern får föra talan
för att tillvarataga allmänna intressen.

FiU 1985/86:5

52

12. Utbildningsfrågor m.m. (mom. 12 a)

Lars De Geer (fp), Britta Hammarbacken (c), Margitta Edgren (fp) och Olof
Johansson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utbildningsutskottet
instämmer” och slutar med ”motion 28” bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening i utbildningsutskottets yttrande till finansutskottet
(UbU 1985/86:1 y) framhåller representanterna för folkpartiet och centerpartiet
att målet för den breda datautbildningen skall vara en förbättrad
dataallmänbildning. Eftersom det är viktigt att ingen ställs utanför, bör de
som inte har tillgång till breddutbildning inom företagen erbjudas möjligheter
till utbildning av motsvarande slag.

Finansutskottet vill även betona att utbildningsåtgärder som riktar sig till
lågutbildade kvinnor och flickor i skolsystemet särskilt bör uppmärksammas.

Finansutskottet delar den uppfattning som framförs i den avvikande
meningen att regeringen snarast bör lägga fram förslag till ett program för
den fortsatta utvecklingen av den breda datautbildningen, grundat bl. a. på
de erfarenheter som datadelegationen har redovisat och på erfarenheter som
gjorts beträffande verksamhet riktad till kortutbildade och kvinnor. Utbildning
enligt detta program bör starta hösten 1986 och genomföras under
medverkan av bl. a. folkrörelser, studieförbund, folkhögskolor och kommunal
vuxenutbildning.

Utskottet hemställer att riksdagen med bifall till motion 1985/86:28
yrkande 2 och med anledning av motion 1985/86:25 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad som här anförts om bred datautbildning.

dels utskottets hemställan under 12 a) bort ha följande lydelse:

12. beträffande utbildningsfrågor m.m.

a) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:28 yrkande 2 och med
anledning av motion 1985/86:25 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om breddutbildning inom
dataområdet,

13. Utbildningsfrågor m.m. (mom. 12 b)

Jörn Svensson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Såväl i” och på s.
25 slutar med ”motionens yrkande” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att propositionens formuleringar
av mål och strävanden för dataundervisning i det allmänna skolväsendet
är i alltför hög grad en spegling av samhällets allmänna maktstruktur.
Olika ämnen sägs t. ex. skola förändras ”med hänsyn till hur datorer används
i yrkeslivet”. Enligt utskottets mening är det just så man inte skall gå tillväga.
Man bör inte lära eleverna hur datorisering nu drivs för att de skall kunna
ideologiskt och inlärningsmässigt anpassa sig därtill. Då kommer skolan
återigen att spegla klasskillnader och bildningsklyftor. Vad man bör söka lära

FiU 1985/86:5

53

ut är hur elektroniken skulle kunna användas för att tjäna jämlikhet och
demokratisering, och varför den idag icke används på detta sätt.

Ett särskilt problem utgör i kunskaps- och kulturutvecklingen datoriseringens
verkan på språket. När därför datasystemens torftiga och utarmade
språkvärld skall dominera viktiga funktioner och utgöra en del av de
arbetande människornas språkanvändning, får det djupgående konsekvenser.
Särskilt allvarligt är att effektivitetssyftet, som ju driver datoriseringen
framåt, helt står i strid med behovet av ett rikt, varierat och flexibelt språk.
Torftigheten är ett intresse i den typ av effektivitet som är knuten till
ekonomisk vinning. Denna bärande tendens och datoriseringens verkan på
människors språkanvändning är klart destruktiv.

Propositionen innehåller inga referenser till eller åtgärder för att möta den
här nämnda typen av problem. För kulturens utveckling och tillgänglighet är
det dock oundgängligen nödvändigt att djupare undersöka de språkliga och
kulturella verkningarna av en från det mänskliga livet alltmer abstraherad
elektronikanvändning.

Vad utskottet har anfört om datorisering, utbildning och kultur bör
riksdagen med bifall till motion 27 yrkande 5 ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 12 b) bort ha följande lydelse:

12. beträffande utbildningsfrågor m.m.

b) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:27 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
datorisering, kunskap och kultur,

14. Forskning om datoriseringens effekter (mom. 13)

Britta Hammarbacken (c) och Olof Johansson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”därmed yrkande 1 i motion 28” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motion 28 anföra följande.

Datatekniken berör oss alla. Den finns i arbetslivet, hemmet, förvaltningen,
fritiden, kulturen och medierna. De positiva möjligheter och fördelar
som det framväxande informationssamhället ger måste tas till vara och de
negativa sidorna undvikas.

Till följd av den långtgående datoriseringen har samhällets sårbarhet ökat,
inte bara när det gäller kris eller avspärrning för vårt land utan också i
fredstid. På grund av bristerna i forskning och utbildning om datoriseringens
effekter har sårbarheten aldrig blivit riktigt belyst ur social synpunkt. Detta
område måste enligt utskottets uppfattning bli föremål för studium.

Med hänvisning till det anförda delar utskottet motionärernas bedömning
att UHÄ bör få i uppdrag av regeringen att lägga fram planer för förstärkning
av högre utbildning och forskning om datoriseringens effekter för hela vårt
samhälle. Detta bör även innefatta inrättande av en professur på ämnesområdet.
Vad utskottet har anfört om forskning m. m. om datoriseringens
effekter bör riksdagen med bifall till motion 28 som sin mening ge regeringen
till känna.

FiU 1985/86:5

54

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande forskning om datoriseringens effekter

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:28 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Datatekniken och de handikappade (mom. 14 a)

Lars De Geer (fp), Britta Hammarbacken (c), Margitta Edgren (fp) och Olof
Johansson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Finansutskottet
delar” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Modern informationsteknologi ger en utomordentlig möjlighet att överbrygga
många typer av handikapp. De färdigheter som med lämplig
datateknik kan inövas kan för personer med handikapp innebära ökade
möjligheter att komma in på den reguljära arbetsmarknaden och till
naturligare levnadsformer och intensifierad mänsklig kontakt.

Den uppmärksamhet som svensk industri visat och visar dessa områden
antyder att intressanta marknader finns här. Starka medmänskliga skäl talar
alltså för att hög prioritet ges åt satsningar på informationsteknik för
handikappade.

Mot bakgrund av vad utskottet har anfört tillstyrker utskottet motion 25
yrkande 5 och avstyrker motion 29 yrkande 1 i här aktuell del.

dels utskottets hemställan under 14 a) bort ha följande lydelse:

14. beträffande datatekniken och de handikappade

a) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:25 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om satsningar på
informationsteknik för handikappade,

16. Sårbarhet (mom. 15)

Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Britta Hammarbacken
(c), Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Olof Johansson
(c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Som följd av den ökande datoriseringen har vårt samhälle blivit alltmer
sårbart för störningar i datasystemen. Från totalförsvarssynpunkt är detta en
allvarlig fråga men den berör också i vidare bemärkelse hela vårt samhälles
sätt att fungera.

Sårbarhetsfrågorna är ofta komplicerade och kan komma i konflikt med
andra intressen som påverkar uppbyggnaden av olika datasystem. Det är
därför av stor vikt att dessa frågor behandlas av ett organ som kan samla olika
intressen i samhället och som är fristående från andra organ inom detta
område.

Förslaget i propositionen innebär att sårbarhetsfrågorna delas upp på fyra

FiU 1985/86:5

55

olika områden: den civila statsförvaltningen, övrig statsförvaltning, resten av
den offentliga sektorn och näringslivet. Enligt utskottets mening medför
detta en splittring av sårbarhetsarbetet som är både ineffektiv och olämplig.
Vad gäller den civila statsförvaltningen kan man möjligen hävda att
sårbarhetsfrågorna får en fortsatt god bevakning medan för de övriga här
nämnda sektorerna innebär förslaget en påtaglig försämring. Detta understryks
också i de skrivelser som inkommit till utskottet från representanter
för näringslivet, handeln och kommunerna.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna 35, 36, 37 och
1984/85:3245 att det är anmärkningsvärt att regeringen inte längre tillmäter
sårbarhetsproblemen samma vikt som tidigare. Allmänt sägs endast i
propositionen att en statsrådsgrupp skall bildas för att ta hand om ”övergripande
frågor” inom dataområdet. Även om det inte klart framgår av
propositionen kommer utifrån angivna förslag med stor sannolikhet samordningsfrågor
och de frågor som SÅRB arbetar med rörande totalförsvaret att
behandlas av denna grupp.

Utskottet kan inte godta regeringens vagt utformade förslag angående den
fortsatta handläggningen av datasäkerhetsfrågorna. I en avvikande mening
till försvarsutskottets yttrande (FöU 1985/86:2 y) av utskottets borgerliga
ledamöter framhålls att sårbarhetsberedningen bör behållas. Finansutskottet
delar denna uppfattning och vill samtidigt understryka att detta är ett villkor
för att kontinuiteten i arbetet med dessa viktiga frågor inte skall brytas. Hur
datasäkerhetsfrågorna i framtiden skall behandlas för totalförsvaret utreds
för närvarande av försvarskommittén (Dir. 1984:14). Resultatet av kommitténs
arbete bör avvaktas innan ställning tas till den framtida organisationen
av sårbarhetsfrågornas handläggning.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 1985/86:35, 36, 37
och 1984/85:3245 bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande sårbarhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:35 yrkande 1 och
1984/85:3245 yrkande 4 samt med anledning av motionerna 1985/86:36
yrkande 2 och 1985/86:37 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om sårbarhetsfrågornas fortsatta handläggning,

17. Telekommunikationer m. m. (mom. 16 a)

Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland
(m) och Margitta Edgren (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Trafikutskottet
behandlade” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Våren 1985 behandlade trafikutskottet (TU 1984/85:28) yrkanden av
samma innebörd som här redovisats. I en reservation till betänkandet av
företrädare för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet
framhölls att televerkets monopolområde bör avvecklas och att i princip all
teleutrustning bör öppnas för konkurrens. I reservationen betonades att

FiU 1985/86:5

56

televerkets monopol på telefonapparater borde helt slopas. Samtidigt borde
också monopolet på abonnentväxlar upphävas.

Därutöver ansåg reservanterna att monopolet också bör hävas på höghastighetsmodem.
Detta är av särskild betydelse både för våra möjligheter att
utveckla modemen och för våra möjligheter att i framtiden kunna upprätthålla
fri konkurrens i fråga om informationsförmedling.

Den avmonopolisering och ökade konkurrens som trafikutskottet sålunda
förordade syftar till att stärka konsumentens ställning. En fri marknad
kommer att tillförsäkra landets alla delar ett fullgott utbud och likvärdig
service. Erfarenhetsmässigt har konkurrens dessutom en återhållande effekt
på priserna.

Finansutskottet delar den uppfattning om televerkets monopolställning
som i samband med trafikutskottets behandling av betänkandet om vissa
telefrågor framfördes av trafikutskottets borgerliga ledamöter. Som framhålls
i motionerna 1984/85:3244 och 1985/86:25 bör sålunda den konkurrensutsatta
verksamheten helt skiljas från televerket.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 16 a) bort ha följande lydelse:

16. beträffande telekommunikationer m. m.

a) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:25 yrkande 8 och med
anledning av motion 1984/85:3244 yrkande 2 såvitt nu är i fråga som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om dataindustrin
och telemonopolet,

18. Telekommunikationer m.m. (mom. 16 b)

Lars De Geer (fp) och Margitta Edgren (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Enligt
regeringens” och på s. 32 slutar med ”i frågan” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de kritiska synpunkter som framförs i motion 25 på
planeringen av det nationella informations-teknologiska programmet, vilket
inneburit att programmet försenats med tre år. Enligt utskottets mening
borde det programunderlag som STU m. fl. myndigheter redovisade år 1984
kunnat läggas till grund för konkreta förslag.

I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande (NU 1985/86:1 y)
framhåller representanterna för folkpartiet och centerpartiet att betydande
resursförstärkningar måste tillföras detta forskningsområde. I den avvikande
meningen betonas även att såväl vissa affärsverk som militära myndigheter
inte bör ges ett alltför starkt inflytande över planering och genomförande av
ett informationsteknologiskt program. Finansutskottet delar de synpunkter
som framförts i denna avvikande mening.

Utskottet delar även den uppfattning som framförs i motion 25 att ett antal
kvalificerade demonstrationsprojekt i full skala inom telekommunikationsområdet
bör genomföras. Projekten bör främst inriktas mot tvåvägskommunikation.
Berörda tillämpningsområden kan därvid vara:

FiU 1985/86:5

57

- distribuerad utbildning till arbetsplatser - fjärrarbete - datorstyrd
konsumentupplysning, med t. ex. användning av nya betalkort m.m.

Utskottet biträder vad som i motionen anförs om projektarbetets organisation
som innebär att projekten bör genomföras av fristående parter med
användar-, industri- och universitetsanknytning.

Med hänvisning till vad som här anförts tillstyrker utskottet motion 25
yrkande 4.

dels utskottets hemställan under 16 b) bort ha följande lydelse:

16. beträffande telekommunikationer m.m.

b) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:25 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vidgad
forskning inom informationsbehandlingsområdet och telekommunikationstillämpningar,

19. Telekommunikationer m. m. (mom. 16 b)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Flugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Enligt
regeringens” och på s. 32 slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande NU 1985/86:1 y
framhöll utskottets moderata ledamöter att utskottet måste ta avstånd från
den uppfattning om statens roll för att främja utvecklingen av informationsteknologin
som kommer till uttryck i proposition 220 och i motion 25.
Utvecklingen inom varu- och tjänstesektorn sker bäst utan statlig inblandning.
Finansutskottet delar de synpunkter på det informationsteknologiska
programmet som framförs i denna avvikande mening.

20. Datoriseringens effekter på sysselsättning och jämställdhet
(mom. 19)

Jörn Svensson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Den dåvarande”
och på s. 36 slutar med ”motion 27” bort ha följande lydelse:
Datatekniken, och särskilt dess f. n. mest avancerade form: mikroelektroniken,
har en förmåga att slå ut mänskligt arbete, som saknar varje motstycke
hittills i den industriella utvecklingen. Dess spridning sammanfaller med en
period av reducerad tillväxt och tydliga stagnationsfenomen särskilt i de
avancerade industriländerna.

Då det gäller förändringen i det mänskliga arbetets fördelning och struktur
i industrisamhället är tendensen en viss ökning av de högt kvalificerade
arbetena, en stark ökning av de okvalificerade och en avsevärd minskning av
andelen yrkesarbete i ”klassisk” mening.

Dessa omfattande problem avfärdas på någon enstaka rad i propositionen

FiU 1985/86:5

58

med att tekniken också ger upphov till nya arbeten. Påståendet fälls i ett läge,
när tecken på viss överexpansion i dataindustrin börjat visa sig.

Propositionens hållning är alltför lättsinnig. Som framhålls i motion 27
måste det göras en grundad beräkning över olika yrkesområden beträffande
det mätbara, förväntade utfallet av en avancerad datorisering. Vad som
utredningsvägen kommit fram i Sverige beträffande detta är diffust och
otillräckligt. Det måste ankomma på riksdag och regering att ta ansvar för att
datoriseringen i sin förlängning inte leder till massarbetslöshet och en allmän
försvagning av det mänskliga arbetets och arbetarens ställning i produktionsprocessen.
Ett handlingsprogram för hur detta kan ske är därför högst
angeläget.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Regeringen
lade” och på s. 37 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Vad gäller datoriseringen och kvinnornas situation på arbetsmarknaden
vill utskottet anföra följande.

Datoriseringens genombrott blir speciellt kännbart inom områden, som
tidigare haft en förhållandevis låg grad av mekanisering och automatisering
— kontor, administration, handel. Detta i förening med den verkan den nya
tekniken tycks ha, då det gäller att urholka den del av yrkesinnehållet, som
har mänskliga kvaliteter som sin grund, är starkt ägnat att kvantitativt och
kvalitativt försämra kvinnornas situation - och detta på ett brett och allmänt
samhälleligt plan. De negativa sociala verkningarna härav kan befaras bli
omfattande.

Propositionen innehåller en rad förslag för att förbättra kvinnors situation i
relation till datoriseringens verkningar. Däremot finns synbarligen inga
förslag som berör själva produktionens och arbetets organisation. Utan en
förändring härvidlag riskerar de föreslagna åtgärderna att få anpassningskaraktär
och bli underordnade en utveckling som styrs av storföretagen och
datajättarna.

En annan mycket central faktor i detta sammanhang är att utveckla det
”mänskliga” innehållet i en yrkesfunktion, dvs. ge vidgat utrymme åt sådana
inslag i funktionen, vilka antingen inte kan datoriseras eller gör en förlust i
kvalitet och innehåll vid en datorisering. Möjligheterna att på detta sätt
utveckla och fördjupa yrkesinnehållet är naturligtvis inte begränsade till de
traditionella kvinnoyrkena. De finns mer eller mindre i alla yrken. Men de
framträder särskilt påtagligt inom det slag av service- och omsorgsarbete,
som är lokaliserat till de offentliga verksamheterna och där inslaget av
kvinnor är mycket stort. En sådan utveckling av det mänskliga arbetet är inte
bara betydelsefullt ur sysselsättningsperspektiv utan minst lika mycket för
alla dem, vilka påverkas av arbetets verkningar och kvaliteter. Saken har
även en jämlikhetsaspekt — ett fördjupat mänskligt innehåll i ett socialt
arbete gynnar människor, som tillhör de minst gynnade i samhället. Här finns
alltså möjligheter att låta den offentliga sektorn spela en offensiv och
nydanande roll. Detta kan dock ske på allvar först om stat och kommuner tar
upp de anställdas idéer och gör dem till sin officiella politik på området.

FiU 1985/86:5

59

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande datoriseringens effekter på sysselsättning och jämställdhet att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:27 yrkandena 1,2 och
4 samt 1985/86:33 yrkande 3 hos regeringen begär dels en konkret
bedömning av datoriseringens kvantitativa verkningar på sysselsättningen,
dels ett program för att utveckla alternativa system och
tillämpningar av datatekniken, dels ett program för datoriseringen i
statsförvaltningen samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om datorisering och kvinnors samhälleliga situation,

21. Samordning av insatser för administrativ utveckling (mom.
20)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”De frågor” och
slutar med ”6 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna 2233 och 37 finns det i dag ingen myndighet
vars ansvarsområde täcker administrativ utveckling. Risken är därför stor att
informationsteknologi och ADB-teknikens användning inom detta fält inte
får det stöd som är nödvändigt.

Utskottet måste konstatera att de förslag som i propositionerna 220 och
225 behandlar området administrativ utveckling praktiskt taget endast berör
den civila statsförvaltningen. Vidare är intresset i propositionerna främst
riktat mot de tekniska utvecklingsmöjligheterna. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det främst är effektiviteten i systemutvecklingsprocessen
som måste öka och att flexibilitet och enkelhet för användarna måste
skapas vid utvecklingen av nya system.

Som utskottet ser det måste en rad olika åtgärder vidtas beträffande
informationsteknologins och ADB-teknikens användning inom administrationen.
Dessa uppgifter bör anförtros åt ett särskilt organ. Det kan i princip
ske antingen genom att ett befintligt organ erhåller förändrade, vidgade och
delvis nya arbetsuppgifter eller genom att ett nytt organ skapas. Oavsett
vilken av dessa metoder som väljs kommer det att påverka arbetsuppgifterna
för andra myndigheter och organisationer.

Bristerna i den nuvarande ordningen har sådana orsaker och är av sådan
omfattning att det förefaller ogenomförbart att avhjälpa dem på ett
tillfredsställande sätt enbart genom smärre förändringar av något av de
befintliga organen. Enligt utskottets mening talar de starkaste skälen för att
ett nytt organ bör bildas för de här avsedda uppgifterna. Som motionärerna
framhåller kan en framkomlig väg vara att bygga upp det nya organet kring
vissa personella resurser inom statskontoret, samtidigt som i övrigt en allmän
effektivisering av den statliga rationaliserings- och revisionsverksamheten
åstadkommes genom att den redan tidigare väckta tanken om en sammanslagning
av delar av statskontoret och riksrevisionsverket realiseras. Någon

FiU 1985/86:5

60

ökning av de totala kostnaderna förutsätts därvid icke ske. Den sålunda
”sektorsinriktade” rationaliseringsverksamheten bör uppdragsfinansieras,
vilket även bör påverka dess effektivitet.

Med hänvisning till vad utskottet anfört angående frågor rörande administrativ
utveckling och rationalisering tillstyrks motion 2233 yrkande 2 samt
motion 23 yrkande 6.

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande samordning av insatser för administrativ utveckling
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2233 yrkande 2 och
1985/86:23 yrkande 6 hos regeringen begär att en strukturell översyn
av de myndigheter som verkar inom området administrativ utveckling
och rationalisering genomförs samt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om behovet av bättre samordning mellan
skilda centrala myndigheter,

22. Inriktning av den statliga sektorns ADB-användning
(mom. 21 a)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Datatekniken
för” och slutar med ”motion 37” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna 2233 och 37 att
syftena med den fortsatta datoriseringen av den offentliga sektorn främst
måste vara att minska statens administrationskostnader och att så långt som
möjligt förenkla olika legala och administrativa system. Strävan att tillgodogöra
sig de rationaliseringseffekter som uppstår till följd av en ökad
datorisering är naturlig i ett läge där de politiska beslutsfattarna tvingas göra
djupgående ingrepp i de offentliga utgifterna. I en situation då bidrag till
medborgarna måste skäras ned är det inte bara ekonomiskt nödvändigt utan
även en rättvisefråga att administrationskostnader så långt möjligt minskas.
Med denna utgångspunkt borde det vara realistiskt att åstadkomma en rejäl
minskning av antalet heltidsarbetsinsatser inom statsförvaltningen under
resten av 1980-talet.

Statens användning av informationsteknologi och ADB har hittills i viktiga
avseenden inte varit särskilt framgångsrik. Betydande kostnadsöverskridanden,
förseningar och tekniska problem har snarare varit regel än undantag.
Detta beror dock mer på brister i inblandade myndigheters förmåga att
utnyttja hjälpmedlet samt på en förkärlek för komplexa, centraliserade
systemlösningar än på hjälpmedlet som sådant och de möjligheter detta
erbjuder. En betydande del av de stora statliga ADB-systemen som är i drift
kommer att behöva genomgå omläggningar i större eller mindre grad under
resten av 1980-talet. Som exempel på ADB-system inom den civila statsförvaltningen
som av olika skäl behöver genomgå stora förändringar kan
nämnas rättsväsendets informationssystem, skatteadministrationens ADBsystem,
allmänna försäkringens ADB-system, REX-systemet, System S,
centrala bil- och körkortsregistersystemet, studiestödssystemet, invandrarverkets
ADB-system, fastighetsdata- och inskrivningsregistersystemet. Flera

FiU 1985/86:5

61

av dessa krav på förändringar har i och för sig redan behandlats av separata
utredningar. Men uppgifter om de sammanlagda insatser som kan bli
erforderliga har inte ställts samman. Detta är en allvarlig brist, som bör
avhjälpas genom en kartläggning och en redovisning för riksdagen med
förslag till prioriteringar under 1980-talet.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört yrkas bifall till motion 2233
yrkande 1 och motion 37 yrkandena 1 och 2.

dels utskottets hemställan under 21 a) bort ha följande lydelse:

21. beträffande inriktning av den statliga sektorns ADB-användning a)

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2233 yrkande 1 och
1985/86:37 yrkandena 1 och 2 hos regeringen begär en sammanställning
med förslag till prioriteringar av resursbehovet för omläggningar
av statliga ADB-system under 1980-talet samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört rörande kostnadssänkningar
inom den statliga sektorn med hjälp av ADB m. m.

23. Inriktning av den statliga sektorns ADB-användning
(mom. 21 b)

Britta Hammarbacken (c) och Olof Johansson (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utvecklingen
inom” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Såväl i proposition 220 som 225 talas det i allmänna ordalag om vilka
möjligheter datatekniken ger till decentralisering av arbetsuppgifter, information
och medbestämmande. Det saknas, enligt utskottets mening,
tillräckligt konkreta förslag i propositionerna till åtgärder för att fullfölja
dessa allmänna uttalanden med ett undantag, försvarssektorn. Som framhålls
i motionerna 2750 och 3245 bör regeringen ge övriga sektorer av den
statliga sektorn i uppdrag att utarbeta strukturplaner för decentralisering av
datasystem enligt den modell som för närvarande tillämpas inom försvaret.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att flera av de stora
administrativa datasystemen borde ägnas särskild uppmärksamhet. Som
exempel kan nämnas systemen inom folkbokföringen och skatteförvaltningen
(RS/AFB) och de statliga redovisnings- och lönesystemen (S och SLÖR).
Gemensamt för dessa system är att inom de myndigheter de betjänar finns väl
utbyggda regionala och lokala enheter, som mer än väl redan i dag har egen
utrustning och kompetens. Regeringen bör därför tillsätta utredningar för
genomförande av strukturförändringar inom RS/AFB-systemet och S/
SLÖR-systemet.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört yrkas bifall till motion 2750 och
3245 yrkande 5.

dels utskottets hemställan under 21 b) bort ha följande lydelse:

21. beträffande inriktning av den statliga sektorns ADB-användning -

FiU 1985/86:5

62

b) att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:3245 yrkande 5 och
1984/85:2750 hos regeringen begär dels utarbetande av strukturplaner
för decentralisering av dataverksamheten inom den civila statsförvaltningen,
dels en utredning om decentralisering av de statliga redovisnings-
och personalsystemen (S och SLÖR) till resp. användares olika
myndighetsled,

Särskilda yttranden

1. Riktlinjer för den framtida datapolitiken (mom. 1)

Lars De Geer (fp) och Margitta Edgren (fp) anför:

De i propositionen angivna och av utskottet tillstyrkta riktlinjerna för
datapolitiken är sammanfattade på en sida, uppdelade i åtta avsnitt. Enligt
vår mening är sammanfattningen så komprimerad och därmed så allmänt
hållen att den inte föranleder någon erinran från vår sida. Vi har däremot i
olika reservationer till betänkandet redovisat vår syn på det konkreta
innehållet i olika avsnitt.

2. Offentlighetsprincipen och ADB (mom. 3)

Britta Hammarbacken (c) och Olof Johansson (c) anför:

Data- och offentlighetskommittén (DOK) utreder användningen av personnummer
i samhället. Kommittén har också fått i uppdrag att utreda de
problem som är förenade med offentlighetsprincipens tillämpning på ADBupptagningar.

En central uppgift för kommittén är att undersöka hur TF:s bestämmelser
om allmänna handlingar har fungerat vid tillämpningen på ADB-upptagningar
och att föreslå de ändringar som kan vara befogade. Kommittén bör
enligt sina direktiv särskilt överväga åtgärder för att stärka offentlighetsprincipen
när det gäller dess egentliga syfte att ge medborgarna möjligheter till
kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet.

Vidare bör kommittén överväga om det finns skäl att begränsa möjligheterna
att få ut uppgifter från myndigheterna för andra ändamål, t. ex. att göra
massuttag ur ADB-register för kommersiella syften.

Bland andra frågor som kommittén skall ta upp kan nämnas frågan om
rättelse av felaktiga uppgifter i ADB-register och om rätten till skadestånd
när ett ADB-register innehåller oriktiga uppgifter.

Ett stort antal motioner tar upp de frågor som kommittén skall utreda. Det
finns därför enligt vår mening inte anledning att nu innan kommittén lämnat
några förslag ta ställning till motionsyrkandena. Vi godtar därför utskottets
förslag att nu inte vidta några åtgärder med anledning av motionsförslagen.

FiU 1985/86:5

63

3. Centralt slutenvårdsregister (moni. 11)

Jörn Svensson (vpk) anför:

Jag noterar, att utskottets betänkande vad avser centralt slutenvårdsregister i
sak innebär ett uppskjutande av ställningstagandet, inte ett övergivande av
idén. Förutsatt att integritetsfrågorna får en tillfredsställande lösning —
vilket vore tekniskt helt möjligt — är ett slutenvårdsregister av stort värde för
vetenskapliga studier och för planering av hälso- och sjukvårdens utformning.

4. Telekommunikationer m.m. (mom. 16 a)

Britta Hammarbacken (c) och Olof Johansson (c) anför:

Vi delar de synpunkter på televerkets monopolsituation som framfördes i en
reservation av trafikutskottets borgerliga ledamöter i betänkandet om vissa
telefrågor (TU 1984/85:28).

I reservationen framhölls att televerkets monopolområde bör avvecklas
och att i princip all teleutrustning bör öppnas för konkurrens. Det betonades
att televerkets monopol på telefonapparater borde helt slopas. Samtidigt
borde också monopolet på abonnentväxlar upphävas. I det sammanhanget
måste dock utredas hur underhållsfrågan bör lösas på såväl telefoner som
växlar, så att alla delar av landet garanteras en jämbördig service.

5. Teknikupphandling (morn. 17)

Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland
(m) och Margitta Edgren (fp) anför:

Som framhålls i motion 25 kan teknikupphandling användas i situationer där
marknaden inte fungerar. Teknikupphandling bör emellertid undvikas på
områden där den tekniska utvecklingen är så snabb, att de med teknikupphandling
utvecklade produkterna är föråldrade redan när de presenteras.
Den administrativa teknikupphandlingsprocessen är mera tidskrävande än
när företag själva har ansvar för att utveckla och producera produkter.

I proposition 225 anförs att särskilda medel bör avsättas för teknikupphandling
av programvara för basdatorer. Det bör emellertid påpekas att de
programvaror som avses redan finns på marknaden. Vad som krävs är att
dessa program anpassas till de specifika krav som ställs av statsförvaltningen.
I detta fall är det sålunda inte fråga om teknikupphandling utan en
upphandling av en vara och en tjänst som redan finns på en väl etablerad
marknad.

FiU 1985/86:5

64

J

Konstitutionsutskottets yttrande

1985/86:5 y

om datapolitik och integritet, m. m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1984/85:220 om datapolitik jämte motioner såvitt propositionen
och motionerna rör utskottets beredningsområde.

Utskottet begränsar sitt yttrande över propositionen och de med anledning
av dessa väckta motionerna till de delar som rör integritetsproblem och
angränsande frågor.

Utskottet överlämnar i detta sammanhang med eget yttrande även vissa
motioner som hänvisats till konstitutionsutskottet under den allmänna
motionstiden 1985. Ifrågavarande motionsyrkanden sammanfaller i betydande
grad med de till finansutskottet i anslutning till propositionen hänvisade
motionerna. I ett särskilt betänkande (KU 1985/86:8) behandlar konstitutionsutskottet
vissa motionsyrkanden rörande reglering i grundlag av integritetsfrågor
på dataområdet.

Motionsyrkandena
Till KU hänvisade motioner

I motion 1984185:452 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en översyn av reglerna för ansvarighet vid förande
av dataregister.

I motion 1984185:572 av Lena Öhrsvik (s) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av tryckfrihetsförordningens
tillämpning på dataprogram och hithörande frågor.

I motion 1984185:1177 av Christer Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m) yrkas
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ändring i datalagen så att
samköming av ADB-register, vilka berör företagsförhållanden, endast tillåts
om Företagens uppgiftslämnardelegation tillstyrkt detta.

I motion 1984185:1493 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillämpning av en striktare praxis av skadeståndsregeln i
datalagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en komplettering av 10 §

FiU 1985/86:5

Bil. 1

65

5 Riksdagen 1985186.5 sami. Nr5

datalagen om rätt till registerutdrag i enlighet med motionens förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samköming mellan register och personuppgifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om datahantering och offentlighetsprincipen.

I motion 1984/85:2232 av Lars Tobisson m. fl. (m) yrkas

1. att systemet med särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att
ytterligare begränsa utrymmet för samköming,

2. att myndigheternas rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra
personuppgifter begränsas,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift
att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftslämnande för att därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd och rättssäkerhet,

4. att riksdagen beslutar med verkan fr. o. m. den 1 juli 1985 ändra 25 §
datalagen, 23 § kreditupplysningslagen och 19 § inkassolagen (som samtliga
har exakt samma lydelse) enligt följande som Motionärernas förslag betecknade
förslag:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Talan mot datainspektionens be- Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringen genom be- slut föres hos regeringsrätten genom
svär. Justitiekanslern får föra talan besvär. Justitiekanslem får föra taför
att tillvarataga allmänna in- lan för att tillvarataga allmänna intressen.
tressen.

I motion 1984/85:2717 av Gunnar Hökmark (m) yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående den enskildes rätt till personuppgifter om sig själv,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående andra sökbegrepp än personnummer i SPAR,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att begränsa
uppgiftslämnandet,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående olika
välfärdssystems inverkan på den enskildes integritet,

5. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär att särskild
lag skall krävas för uppgiftsinsamling och registrering,

6. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär att särskild
registerförare skall finnas för personregister,

7. att riksdagen ger regeringen till känna att dispensgivning för datasamkömingar
bör vara mer restriktiv än vad som hittills varit fallet,

I motion 1984/85:2718 av Gunnar Hökmark (m) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att myndigheters kommersiella
försäljning av statistik baserad på insamlade personuppgifter skall
upphöra.

FiU 1985/86:5

Bil. 1

I motion 1984/85:2749 av Bengt Kindbom m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om uppskov med införande av nya regler i datalagen

66

m. fl. lagar i avvaktan på resultatet av DOK:s arbete,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om inriktningen av offentliga sektorns utveckling,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk
utredning angående de framtida telekommunikationstjänsterna tillsätts i
enlighet med vad som angetts i motionen.

Till FiU hänvisade motioner över vilka KU yttrar sig.

1 motion 1984/85:3243 av Rune Rydén och Lennart Blom (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med
särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att ytterligare begränsa
utrymmet för samkörningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndigheternas
rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter
begränsas,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift
att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter och därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd och rättssäkerhet,

4. att riksdagen beslutar att regeringsrätten och icke regeringen skall vara
besvärsinstans i frågor rörande datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen
i enlighet med motiveringar och detaljförslag i motion 1984/85:2232.

I motion 1984185:3244 av Göthe Knutson m. fl. (m) yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om dataindustrin, telemonopolet och integritetsskyddet
med avslag på propositionens förslag i motsvarande delar.

I motion 1984/85:3245 av Bengt Kindbom m.fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om målsättningen för och behovet av en helhetssyn på
datapolitiken,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om uppskov med införandet av nya tillämpningar
baserade på personnummer, samköming av dataregister m. m. i avvaktan på
DOK:s förslag,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om bibehållande av datadelegationen,

I motion 1985/86:23 av Lars Tobisson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med
särskilda registerlagar väsentligt utvidgas i syfte att ytterligare begränsa
utrymmet för samkörningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndigheternas
rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter
begränsas,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en delegation med uppgift
att föreslå minskningar i medborgarnas uppgiftsskyldigheter och därigenom
stärka den enskildes integritetsskydd,

5. att riksdagen beslutar att regeringsrätten och icke regeringen skall vara
besvärsinstans i frågor rörande datalagen,

FiU 1985/86:5

Bil. 1

67

I motion 1985186:24 av Sivert Andersson (s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en snabb
lagreglering av dataanvändningen i arbetslivet.

I motion 1985186:25 av Björn Molin och Margitta Edgren (båda fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpning av datalagen för att åstadkomma ett förbättrat skydd
för den personliga integriteten,

2. att riksdagen beslutar att socialstyrelsens arbete på ett centralt slutenvårdsregister
bör upphöra i avvaktan på data- och offentlighetskommitténs
förslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen och därmed data- och
offentlighetskommittén till känna vad i motionen anförts om vidgad tillgång
till offentlig information, med särskild uppmärksamhet på integritetskänsliga
och sekretessbelagda uppgifter,

I motion 1985/86:26 av Gunnar Hökmark (m) yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för den framtida
datapolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående socialstyrelsens slutenvårdsregister,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående rätten att begära att den egna patientjournalen ej
förs på data,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att begränsa
myndigheters rätt att insamla, registrera, lagra och vidarebefordra personuppgifter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående myndigheters försäljning av personuppgifter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en striktare tillämpning av de krav offentlighetsprincipen
ställer.

Data- och offentlighetskommittén (DOK)

Regeringen tillsatte våren 1984 en parlamentarisk utredning om användningen
av personnummer både inom den offentliga och den enskilda sektorn (dir.
1984:27). Utredningen bör kartlägga den nuvarande ordningen och belysa de
fördelar och nackdelar som är förenade med bruket av personnummer. Den
bör bl. a. granska om användningen av personnummer kan medföra otillbörligt
intrång i den personliga integriteten. Kommer den fram till att en viss
användning av personnummer kan medföra risk för integritetskränkningar
bör den ta ställning till hur detta hot skall kunna avvärjas och föreslå lämpliga
åtgärder. I direktiven redogörs bl. a. för omfattningen och användningen av
personnummer vid uppgiftslämnande. För att belysa i vilka olika sammanhang
personnummer används finns anledning att återge följande ur direktiven: Personnumret

används framför allt som hjälpmedel vid identifiering av
personer. Det är också vanligt att personnumret används som sökbegrepp i
ADB-stödda personregister och som kopplingsbegrepp när man vill samköra

FiU 1985/86:5

Bil. 1

68

flera personregister.

Jag har redan sagt att personnumren utnyttjas i folkbokföringen. En
omfattande användning av personnummer förekommer också inom andra
delar av den offentliga sektorn, t. ex. inom skatteförvaltningen, hälso- och
sjukvården och socialtjänsten. Även inom den enskilda sektorn används
personnumren i betydande omfattning.

Ett flertal författningar innehåller regler om att personnummer skall eller
bör anges i inlagor till myndigheter. Som exempel kan nämnas bestämmelser
om taxering, skatt och uppbörd, tull, prisreglering, folk- och bostadsräkning,
val, förundersökning, rättegång, lagsökning, utmätning, ordningsvakter,
pass, jakt, vapen, inkassoverksamhet, kreditupplysning, arbetslöshetsförsäkring,
försäkringsrörelse, aktiebolag, utländska förvärv av svenska företag
och fast egendom i Sverige, handel med skrot och begagnade varor,
yrkestrafik, transportförmedling, biluthyrning och körkort.

I andra sammanhang inom såväl den offentliga som den enskilda sektorn
kan krav på personnummer grundas på avtal av olika slag. Det förekommer
inte sällan att den som beställer en vara eller tjänst krävs på uppgift om sitt
personnummer. Den enskildes möjlighet att avstå från att uppge sitt
personnummer är i praktiken ofta begränsad, om han vill ha varan eller
tjänsten.

Som ett resultat av att uppgifter om personnummer lämnas till myndigheter,
företag etc. förekommer sådana uppgifter i ett stort antal ADB-register
både inom den offentliga och den enskilda sektorn.

Inom den offentliga sektorn förs register med personnummer över t. ex.
skattskyldiga, fastighetsägare, vissa funktionärer i aktiebolag, bilägare,
körkortsinnehavare, straffade, patienter, blodgivare, bostadssökande och
elabonnenter.

Inom den enskilda sektorn förs register med personnummer över t. ex.
anställda, köpare, prenumeranter, hyresgäster, leverantörer, kontokortsinnehavare
och föreningsmedlemmar.

I tilläggsdirektiv (dir. 1984:48) till DOK har dess utredningsuppgifter
vidgats. Utredningsuppdraget sammanfattas av justitieministern på följande
sätt:

Under senare år har användningen av ADB inom den offentliga sektorn
blivit alltmer utbredd. Detta har medfört vissa problem vid tillämpningen av
bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet. Problemen hänger
framför allt samman med att tryckfrihetsförordningens (TF:s) bestämmelser
härom är utformade i första hand med tanke på traditionella pappersdokument.

Mot denna bakgrund föreslår jag att data- och offentlighetskommittén
(DOK), som utreder användningen av personnummer i samhället också får i
uppdrag att utreda de problem som är förenade med offentlighetsprincipens
tillämpning på ADB-upptagningar.

En central uppgift för kommittén bör vara att undersöka hur TF:s
bestämmelser om allmänna handlingar har fungerat vid tillämpningen på
ADB-upptagningar och att föreslå de ändringar som kan vara befogade.
Kommittén bör särskilt överväga åtgärder för att stärka offentlighetsprincipen
när det gäller dess egentliga syfte att ge medborgarna möjligheter till
kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet.

Vidare bör kommittén överväga om det finns skäl att begränsa möjligheterna
att få ut uppgifter från myndigheterna för andra ändamål, t. ex. att göra
massuttag ur ADB-register för kommersiella syften.

Bland andra frågor som kommittén skall ta upp kan nämnas frågan om

FiU 1985/86:5

Bil. 1

69

6 Riksdagen 1985186.5 sami. Nr 5

rättelse av felaktiga uppgifter i ADB-register och om rätten till skadestånd
när ett ADB-register innehåller oriktiga uppgifter.

Utredningsuppdraget anges vidare i tilläggsdirektiven som följer:

En primär uppgift för kommittén bör vara att analysera grundlagsbestämmelserna
om offentlighetsprincipen och ADB, att undersöka hur de har
fungerat i praktiken och att lägga fram förslag till de ändringar som kan
behövas.

Kommittén bör också behandla en rad andra frågor, som jag skall ta upp i
det följande. Kommittén bör emellertid ha relativt fria händer att gå in även
på andra frågor som har anknytning till huvudfrågorna.

Kommittén bör särskilt överväga åtgärder för att stärka offentlighetsprincipen
när det gäller dess egentliga syfte att ge medborgarna möjligheter till
kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet. En utgångspunkt bör
härvid vara att allmänheten även i fortsättningen i princip skall ha tillgång till
myndigheternas ADB-upptagningar i samma utsträckning som myndigheterna
själva.

För detta ändamål bör kommittén överväga åtgärder för att underlätta för
allmänheten att utnyttja de insyndsmöjligheter som offentlighetsprincipen
ger. Jag vill särskilt understryka vikten av att myndigheternas ADB-system
anpassas efter offentlighetsprincipen och inte tvärtom. Man bör alltså
eftersträva att ADB-systemen ges en god offentlighetsstruktur.

Som bakgrund till kommitténs arbete vill jag också nämna att riksdagen
helt nyligen har behandlat ett antal motioner med anknytning till kommitténs
uppdrag. I betänkandet 1984/85:7 har konstitutionsutskottet tagit upp dels
frågor om användning av personnummer och samköming av dataregister

o. d., dels frågor om myndigheternas försäljning av ADB-uppgifter, rättelse
av felaktiga uppgifter m. m.

Utskottet hänvisade vid sin behandling av motionerna dels till DOK:s
pågående arbete, dels till de väntade tilläggsdirektiven om offentlighetsprincipen
och ADB. I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen att
motionerna skulle anses besvarade med vad utskottet anfört.

Med anledning av motionerna om samköming av personregister m. m. vill
jag erinra om att kommittén enligt sina ursprungliga direktiv skall föreslå
åtgärder för att undanröja de risker för integritetskränkningar som användningen
av ADB kan visa sig medföra. Bl. a. skall kommittén överväga om det
finns skäl att föreslå ändringar i datalagens och sekretesslagens regler till
skydd för den personliga integriteten.

Utskottets överväganden

I propositionen redovisas regeringens arbete på dataområdet och föreslås att
riksdagen godkänner vissa riktlinjer för den framtida datapolitiken.

Några avsnitt i propositionen berör konstitutionsutskottets beredningsområde.
Det är i första hand kapitel 7 i det inledande avsnittet om datatekniken
och den personliga integriteten och kapitlen 2-4 i justitiedepartementets
avsnitt om offentlighet och sekretess, rättelse i myndigheternas ADBregister
och integritetsfrågorna.

Flertalet följdmotioner med anledning av propositionen behandlar problem
som har anknytning till nu nämnda delar av propositionen. Till
konstitutionsutskottet har under den allmänna motionstiden 1985 remitterats
elva motioner i datafrågor. Dessa motioner har ännu inte behandlats av

FiU 1985/86:5

Bil. 1

70

utskottet. Med undantag av några motionsyrkanden som syftar till grundlagsändringar,
vilka utskottet behandlar i annat sammanhang, överlämnar
utskottet med eget yttrande motionerna till finansutskottet för att de skall
kunna behandlas i anslutning till propositionen. Utskottet vill understryka
att de frågor som tas upp i dessa motioner liksom i flertalet följdmotioner till
propositionen tillhör konstitutionsutskottets beredningsområde. Den nu
tillämpade handläggningsordningen är emellertid enligt utskottets mening
att föredra av praktiska skäl i det läge som uppstått genom att propositionen
remitterats till finansutskottet.

De motioner som utskottet med finansutskottets medgivande överlämnar
till finansutskottet är: 1984/85:452, yrkande 11, 572,1177,1493, 2232,2717,
yrkandena 1-7, 2718 och 2749. Utskottets yttrande omfattar samtliga
motioner utom yrkande 3 i motion 2749. Detta yrkande tillhör inte i första
hand utskottets beredningsområde.

Hösten 1984 behandlade konstitutionsutskottet ett stort antal motionsyrkanden
i datafrågor; många med väsentligt samma innehåll som de nu
aktuella motionerna (KU 1984/85:7). Det viktigaste syftet med flertalet av
motionerna var då som nu att stärka skyddet för människornas integritet i
datasamhället. Utskottet pekade på en rad insatser som gjorts på området
men konstaterade att det trots dessa insatser utan tvekan fanns en oro i
samhället för datorernas förmåga att lagra information om den enskilda
människan. Som anförs i den nu aktuella propositionen (s. 24 f.) är
diskussionen framför allt koncentrerad till de olika risker för integritetskränkningar
som kan uppkomma till följd av datateknikens användning inom
den offentliga sektorn, där den mest inträngande och känsliga informationen
om den enskilde finns.

Alla viktiga integritetsfrågor får enligt utskottets mening anses omfattas av
direktiven till den år 1984 tillsatta data- och offentlighetskommittén, som är
parlamentariskt sammansatt. Kommittén skall enligt sina direktiv (1984:24
och 1984:48) utreda användningen av personnummer och de problem som är
förenade med offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar.
Därvid ingår bl. a. att undersöka hur tryckfrihetsförordningens bestämmelser
om allmänna handlingar har fungerat vid tillämpningen på ADBupptagningar
och att föreslå de ändringar som kan vara befogade. Bland de
frågor som särskilt tas upp i direktiven kan dessutom nämnas massuttag,
myndigheternas försäljningsverksamhet, rättelse i ADB-register och skadeståndsfrågor.
Det framhålls att kommittén emellertid bör ha relativt fria
händer att gå in även på andra frågor som har anknytning till huvudfrågorna.
Avsikten är att utredningsuppdraget skall vara slutfört så snart som möjligt. I
den mån kommittén kommer att framlägga förslag till grundlagsändringar
skall förslag föreläggas riksdagen senast hösten 1986.

Regeringens redovisning av integritetsfrågoma i propositionen föranleder
mot bakgrund av det arbete som pågår inom data- och offentlighetskommittén
inte någon annan kommentar från utskottets sida än att det får anses
tillfredsställande att den viktiga frågan om rättelse i felaktiga dataregister på
regeringens uppdrag behandlats av datainspektionen och lett till att denna
utfärdat allmänna råd om tillämpningen av 8 § datalagen (1973:289). Dessa
innebar sammanfattningsvis följande:

FiU 1985/86:5

Bil. 1

71

Vid varje registeransvarig myndighet bör finnas en tjänsteman med uppgift
att ta emot felanmälningar. Denne skall i samråd med för verksamheten
ansvariga tjänstemän inom myndigheten verka för

- att varje personregister är utformat på sådant sätt att rättelser och
kompletteringar kan ske enligt bestämmelserna i datalagen,

- att den registrerade alltid underrättas om de åtgärder en anmälan om
felaktighet föranlett,

- att anmälda fel alltid behandlas utan dröjsmål och att de registrerade alltid
underrättas om orsaken till att en felanmälan inte kan utredas och åtgärdas
inom tre arbetsdagar,

- att den registrerade får upplysning om sin rätt till skadestånd enligt 23 §
datalagen eller att anmälan kan ske till justitiekanslern (JK) enligt
skadeståndslagen,

- att allmänheten underrättas om vilka personregister myndigheten för,

- att rutinen för tillämpningen av 10 § datalagen är utformad så att lagenligt
begärda registerbesked expedieras utan dröjsmål och utan att orsaka
myndigheten onödiga kostnader,

- att myndigheten fortlöpande fullgör sin förteckningsskyldighet enligt
sekretesslagen och datalagen,

- att hålla chefen för myndigheten underrättad om de problem som
framkommer vid myndighetens tillämpning av datainspektionens råd.

I motion 1985/86:26, yrkande 1 har yrkats avslag på propositionen. Det
anförda innebär att utskottet avstyrker motionsyrkandet i den del det tar
sikte på utskottets beredningsområde.

Frågan om felaktiga databeslut och dess konsekvenser för den enskilde tas
upp i motionerna 1984/85:452, yrkande 11 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) och
1493, yrkande 1 av Bengt Westerberg m. fl. (fp). Vissa andra frågor som har
samband med registeransvaret och rätten till registerutdrag behandlas i
motionerna 1984/85:1493, yrkande 2 och 2717, yrkandena 1 och 6 av Gunnar
Hökmark (m).

De nu redovisade av datainspektionen utfärdade anvisningarna får
tillsammans med det uppdrag som i hithörande frågor lämnats data- och
offentlighetskommittén anses tillgodose nu berörda motionsyrkanden.

Motionerna 1984/85:572 av Lena Öhrsvik och 1493, yrkande 4 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp) samt motionerna 1985/86:25, yrkande 3 av Björn
Molin och Margitta Edgren (båda fp) och 26, yrkande 7 av Gunnar Hökmark
(m) behandlar frågor med anknytning till offentlighetsprincipens tillämpning
på ADB-material. Dessa frågor har varit föremål för utredning tidigare och
lett till vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (prop. 1981/82:37, KU
1981/82:21).

Många problem kvarstår emellertid när det gäller att tillämpa reglerna om
allmänna handlingars offentlighet på datalagrat material. Dessa problem
skall som framgår av det föregående utredas av data- och offentlighetskommittén,
som därvid är oförhindrad att föreslå de grundlagsändringar som den
anser befogade. Utskottet anser att kommitténs förslag bör avvaktas och
förordar att motionsyrkandena anses besvarade härmed.

Vad nu sagts om att arbetet i data- och offentlighetskommittén bör
avvaktas gäller enligt utskottets mening också de problem som vållas av
samköming av olika dataregister - motionerna 1984/85:1177 av Christer
Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m), 1493, yrkande 3 av Bengt Westerberg

FiU 1985/86:5

Bil. 1

72

m. fl. (fp), 2232, yrkande 1 av Lars Tobisson m. fl. (m) och 3243, yrkande 1 av
Rune Rydén och Lennart Blom (båda m) samt 1985/86:23, yrkande 1 av Lars
Tobisson m. fl. (m) - kraven på begränsningar i uppgiftslämnandet till
myndigheter-motionerna 1984/85:2232, yrkandena 2 och 3 av LarsTobisson
m. fl. (m), 2717, yrkandena 3 och 5 av Gunnar Hökmark (m) och 3243,
yrkandena 2 och 3, 1985/86:23, yrkandena 2 och 3 samt 26, yrkande 5 av
Gunnar Hökmark (m) - samt myndigheternas försäljning av datauppgifter -motionerna 1984/85:2718 och 1985/86:26, yrkande 6, båda av Gunnar
Hökmark (m). Detsamma gäller motion 2717, yrkande 2 om andra sökbegrepp
än personnummer och yrkande 4 om olika välfärdssystems inverkan på
den enskildes integritet, motion 1984/85:3244, yrkande 2 av Göthe Knutson
m. fl. (m) i den del som avser integritetsskyddet samt motion 1985/86:25,
yrkande 1 av Björn Molin och Margitta Edgren om ett ökat skydd för den
personliga integriteten. Samtliga dessa motioner får således anses besvarade
med hänvisning till data- och offentlighetskommitténs arbete.

Utskottet vill beträffande myndigheternas uppgiftsinsamlande tillägga att
såväl konstitutionsutskottet som finansutskottet i tidigare sammanhang
framhållit att det självfallet bör vara en utgångspunkt för alla myndigheter att
så långt möjligt begränsa uppgiftsinsamlandet (KU 1984/85:29, FiU 1984/
85:6 y).

I motion 1984/85:2717, yrkande 7, begärs ett tillkännagivande till regeringen
av innebörd att regeringen bör vara mindre generös med dispenser för
datasamkörningar än vad som hittills varit fallet. Enligt motionen har
regeringen vid ett antal tillfällen gett tillstånd till datasamkörningar i strid
mot datainspektionens beslut.

Under 1983/84 års riksmöte behandlade utskottet vid sin granskning av
regeringen bl. a. regeringens handläggning av vissa datafrågor. Utskottet
uttalade därvid i sitt av riksdagen godkända granskningsbetänkande (KU
1983/84:30 s. 27) att tillstånd till samköming i vissa granskade fall fick ses som
en icke avsedd fördjupning av det statliga person- och adressregistret
(SPAR). Regeringsbesluten i fråga var därför enligt utskottets mening
betänkliga från integritetssynpunkt. Utskottet, som har för avsikt att också
fortsättningsvis bevaka regeringens praxis i dataärenden, anser det inte i
förevarande sammanhang påkallat med något tillkännagivande av den
innebörd som föreslås i motionen. Utskottet vill också erinra om det arbete
som enligt vad som redovisats i det föregående pågår inom data- och
offentlighetskommittén. Motionsyrkandet får anses besvarat härmed.

I motion 1984/85:2749, yrkande 1 och 3245, yrkande 2 båda av Bengt
Kindbom m. fl. (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att
nya regler eller nya ”tillämpningar” baserade på personnummer, samkörning
av dataregister m. m. inte bör införas innan data- och offentlighetskommitténs
förslag föreligger.

Enligt utskottets mening är det knappast möjligt eller ens lämpligt att
generellt ”låsa” tillämpningen av datalagen och hithörande lagstiftning eller
ny lagstiftning under en längre tid. Utskottet förutsätter dock att såväl
regeringen som övriga tillämpande myndigheter noggrant bevakar integritetsproblemen.
Att så är fallet bestyrks enligt utskottets mening av de

FiU 1985/86:5

Bil. 1

73

uttalanden kring integritetsfrågorna sorn görs i förevarande proposition.
Med det anförda avstyrks motionsyrkandena.

Enligt motion 1984/85:2232, yrkande 4 av Lars Tobisson m. fl. (m), motion
1984/85:3243, yrkande 4 av Rune Rydén m. fl. (m) och motion 1985/86:23,
yrkande 5 av Lars Tobisson m. fl. (m) bör regeringsrätten och inte regeringen
vara besvärsinstans vid talan mot datainspektionens beslut enligt datalagen
(1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen
(1974:182). Ett motionsyrkande med samma innehåll prövade utskottet vid
1984/85 års riksmöte (KU 1984/85:7). Utskottet konstaterade att föredragande
statsrådet vid datalagens tillkomst 1973 uttalat viss sympati för att
överprövningen skulle ligga hos regeringsrätten men att han på grund av den
politiska betydelse som datainspektionens beslut hade dock stannat för att
förorda regeringen som besvärsinstans. Utskottet förklarade sig dela bedömningen
att datainspektionens beslut ofta hade betydande politiska inslag och
ansåg det därför motiverat att behålla regeringen som besvärsinstans.
Utskottet har fortfarande samma uppfattning i frågan och avstyrker således
motionsyrkandena.

I motion 1985/86:24 av Sivert Andersson (s) begärs en snabb lagreglering
av dataanvändningen i arbetslivet. Det framhålls i motionen att datatekniken
medför alltmer avancerade övervakningssystem för att upptäcka störningar i
produktionen. Ibland innebär detta mycket ingående analyser av individernas
arbete och spilltider, t. ex. registrering av toalettbesök, närgångna
prestationsmätningar, samtal med arbetskamrater o. d.

En motion med motsvarande frågeställning behandlade konstitutionsutskottet
i förra årets databetänkande (KU 1984/85:7). Utskottet framhöll då
att dataeffektutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1984:20) berörde
problem som sammanhänger med datatekniken och de anställdas integritet.
Bl. a. förordade utredningen en viss skärpning av datalagen för att tillgodose
integritetsbehoven.

I förevarande proposition (s. 97) uttalar arbetsmarknadsministern med
anledning av en skrivelse från Svenska metallindustriarbetareförbundet
följande i frågan:

Enligt min mening är frågan om arbetstagarnas integritetsskydd i samband
med införande av ny teknik i hög grad en fråga om medbestämmande vid
förändringar av arbetets organisation. Det är därmed i första hand genom
förhandlingar och avtal som lösningar skall sökas på problem av den art som
förbundet tar upp. Medbestämmandeavtal har också träffats för samtliga
sektorer av arbetsmarknaden och för vissa branscher gäller särskilda avtal
om införande av ny teknik. I de frågor som ligger vid sidan om datalagen är
det naturligt att eventuella kompletteringar görs i avtal av nyss nämnt slag.
Jag delar förbundets uppfattning om behovet av ytterligare forskning och
utvecklingsarbete rörande integritetsaspekterna vid införandet av ny teknik.

Som utskottet uttalade förra året är det viktiga integritetsproblem som det
här är fråga om. System som leder till långtgående kontroll av de anställda
bör givetvis inte få förekomma. Om de av arbetsmarknadsministern anvisade
vägarna inte kan ge resultat får givetvis andra sätt prövas. Lagstiftning kan
därvid bli nödvändig. Med det anförda får motionen anses besvarad.

I motion 1985/86:25, yrkande 2 av Björn Molin och Margitta Edgren (båda

FiU 1985/86:5

Bil. 1

74

fp) begärs beslut av riksdagen om att socialstyrelsens arbete på ett centralt
slutenvårdsregister bör upphöra i avvaktan på data- och offentlighetskommitténs
förslag. Även motion 1985/86:26, yrkande 3 av Gunnar Hökmark
(m) behandlar ifrågavarande register.

Justitiekanslern (JK) har den 16 september 1985 anfört besvär över
datainspektionens beslut den 26 augusti 1985, vari socialstyrelsen getts
tillstånd att inrätta och föra personregister, ”slutenvårdsregistret för hela
riket”. Regeringen har ännu inte prövat ärendet. Med anledning av att JK i
sina besvär begärt att regeringen skall meddela verkställighetsförbud har
socialstyrelsen underrättat regeringen att den tills vidare inte avser att inrätta
registret.

Data- och offentlighetskommittén har till uppdrag att också utreda de
integritetsproblem som föreligger inom sjukvården.

Mot bakgrund av det anförda får enligt utskottets mening förutsättas att
frågan om det aktuella registret inte tas upp förrän data- och offentlighetskommitténs
förslag föreligger. Med det anförda får motionsyrkandena anses
tillgodosedda.

Även den i motion 1985/86:26, yrkande 4 upptagna frågan om rätt att
begära att den egna patientjournalen inte förs på data får anses omfattas av
kommitténs uppdrag. Motionsyrkandet bör anses besvarat härmed.

Avslutningsvis vill utskottet något kommentera frågorna om den mera
övergripande bevakningen av utvecklingen på dataområdet. Det är frågor
som berörs i flera motioner. Konkreta yrkanden härom finns i första hand i
motionerna 1984/85:2749, yrkande 2 och 3245, yrkande 1 båda av Bengt
Kindbom m. fl. (c).

Som uttalas i propositionen griper datafrågorna in på nästan alla samhällsområden.
Vikten av att det från statsmakternas sida skapas instrument som
gör det möjligt att följa utvecklingen kan därför inte nog understrykas.
Datadelegationen har haft detta som sin huvuduppgift. Häri har ingått att
främja kunskapsinhämtande på området och att uppnå en positiv utveckling
av dataanvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll.
Dessa uppgifter skall enligt propositionen övertas av en statsrådsgrupp,
biträdd av en referensgrupp som representerar de politiska partierna,
myndigheterna, näringslivet och arbetsmarknadens parter.

Enligt utskottets bedömning bör det finnas möjligheter för en så allsidigt
sammansatt grupp med representanter för regeringen i ledningen att finna
effektiva former för denna viktiga verksamhet. Det får förutsättas att
gruppen ges tillräckliga resurser för att kunna uppnå meningsfulla resultat.

Med det anförda får de nu aktuella motionsyrkandena anses besvarade.
Yrkande 3 i motion 3245 om bibehållande av datadelegationen avstyrks.

Stockholm den 21 november 1985

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

FiU 1985/86:5

Bil. 1

75

Närvarande: Olle Svensson (s), Wivi-Anne Cederqvist (s), Birgit Friggebo
(fp), Bertil Fiskesjö (c), Kurt Ove Johansson (s), Hans Nyhage (m), Sture
Thun (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sören Lekberg (s), Bengt Kindbom
(c), Nils Berndtson (vpk), Ulla Pettersson (s), Kristina Svensson (s), Ingela
Mårtensson (fp) och Gunnar Hökmark (m).

Avvikande meningar

1. Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Gunnar Hökmark (alla m)
anser att utskottet

beträffande avslag på propositionen bort anföra följande:

De uttalanden i propositionen som berör utskottets beredningsområde - dvs.

1 första hand integritetsfrågorna - innehåller inga konkreta förslag. Den
attityd som uttalandena ger uttryck för visar att regeringen anser frågan om
den enskildes integritet vara en avvägningsfråga. Mycket långtgående
integritetskränkningar skulle således bli möjliga om samhällets intresse
kräver det. En sådan inställning kan inte accepteras. Enligt utskottets
mening får inte samhällsintressena drivas så långt att den enskilda människans
berättigade krav på personlig frihet och okränkbarhet sätts åsido.
Utskottet behandlar i ett särskilt betänkande behovet av ett i regeringsformen
stadgat integritetsskydd.

Med det anförda anser utskottet att uttalandena i propositionen i berörda
delar inte kan godtas. Utskottet tillstyrker således motion 1985/86:26,
yrkande 1 av Gunnar Hökmark, i den del den hänför sig till utskottets
beredningsområde.

beträffande begränsningar i myndigheternas uppgiftsinhämtande bort anföra
följande

Flera motioner tar upp frågan om begränsningar i uppgiftslämnandet till
statliga myndigheter.

Enligt utskottets mening är detta ett område som hittills inte ägnats
tillräcklig uppmärksamhet av statsmakterna. Det är uppenbart att många
statliga myndigheter påtar sig en avsevärd överinsamling av uppgifter. Det är
enligt utskottets mening nödvändigt med en skärpt praxis så att en mer
ingående prövning av behovet av uppgifterna sker innan beslut fattas om
insamling och lagring av data om enskilda medborgare. Dessa frågor måste
bedömas vara av en sådan vikt att de bör anförtros åt en särskilt utsedd
delegation. Utskottet tillstyrker därför motionerna 1984/85:2232, yrkandena

2 och 3 och 2717, yrkandena 3 och 5 samt 1985/86:23, yrkandena 2 och 3 och
26, yrkande 5.

beträffande besvärsinstans vid besvär över datainspektionens beslut

Enligt motionerna 1984/85:2232 och 3243 samt 1985/86:23 bör regeringsrätten
och inte regeringen vara besvärsinstans vid besvär över datainspektionens
beslut.

Vid datalagens tillkomst uttalade föredragande statsrådet viss sympati för
att överprövningen skulle ligga hos regeringsrätten, men ansåg dock att

FiU 1985/86:5

Bil. 1

76

datainspektionens beslut hade sådan politisk betydelse både när det gällde
att förebygga risker för otillbörliga intrång i personlig integritet och när det
gällde att göra avvägningar mot samhällsekonomiska intressen att regeringen
(Kungl. Maj:t) borde vara besvärsinstans.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att flytta besvärsprövningen
av ifrågavarande ärenden till regeringsrätten, som med hänsyn till sin övriga
verksamhet har särskild kompetens att bedöma frågorna.

Det får också enligt utskottets mening anses olämpligt att frågor om
mänskliga fri- och rättigheter, dit besvär över datalagen kan höra, blir
föremål för bedömningar av regeringar med växlande politiska åsiktsinriktningar.
Genom att lägga besvärsprövningen hos regeringsrätten undviker
man varje antydan till misstanke om att ovidkommande synpunkter tillåtits
påverka avgörandet av ett besvärsärende på ifrågavarande område. Motionerna
bör därför bifallas i nu aktuella delar.

2. Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) samt Nils Berndtson (vpk)
anser att utskottet

beträffande frågan om att avvakta data- och offentlighetskommitténs arbete
bort anföra följande

I ett par motioner begärs ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att
nya regler eller nya tillämpningar, baserade på personnummer, samköming
av dataregister m. m. inte bör införas innan data- och offentlighetskommitténs
förslag föreligger.

Som framhållits i det föregående ingår alla viktiga integritetsfrågor i dataoch
offentlighetskommitténs uppdrag. Detta uppdrag får bl. a. ses som ett
försök att få ett samordnat grepp av och söka lösningar till de problem som
användningen av ADB skapat på detta område. Som anförs i motionerna är
det därför angeläget att medan utredningen pågår ingen ny integritetskränkande
praxis tillämpas eller nya regler tillskapas, som ytterligare inskränker
den personliga integriteten. Detta bör med anledning av motionerna 2749,
yrkande 1 och 3245, yrkande 2 ges regeringen till känna.

beträffande datadelegationen bort anföra följande

Datadelegationen har hittills haft som huvuduppgift att följa utvecklingen på
dataområdet. Avsikten är nu att delegationen skall ersättas med en
statsrådsgrupp, förstärkt med en särskild referensgrupp.

Enligt utskottets uppfattning kan en statsrådsgrupp sådan som den
föreslagna inte uppfylla de krav på samordning och initiativ inom dataområdet
som måste ställas. Som anförs i motion 1984/85:3245 bör datafrågorna
handläggas med utgångspunkten att många parter, grupper och enskilda ges
möjlighet att påverka utvecklingen och användningen av datatekniken. Det
finns en risk att statsrådsgruppen endast kommer att utnyttjas för information
vid de tillfällen som den själv finner lämpliga.

Utskottet anser därför att datadelegationen bör fortsätta sin verksamhet.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 3245, yrkande 3.

FiU 1985/86:5

Bil. 1

77

7 Riksdagen 1985/86.5 sami. Nr 5

Försvarsutskottets yttrande
1985/86:2 y

om datapolitik m. m. (prop. 1984/85:220 och 225)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över två
propositioner jämte motioner såvitt de rör försvarsutskottets beredningsområde.
Detta har skett dels genom beslut den 8 oktober 1985 beträffande
proposition 1984/85:220 om datapolitik, dels genom beslut den 17 oktober
beträffande proposition 1984/85:225 om statsförvaltningens användning av
ADB m. m.

Försvarsutskottet

Samhällets sårbarhet för krigshandlingar, sabotage och handelsstömingar
ökar i takt med växande beroende av datorer, ökad koncentration av
verksamhet till få och stora enheter och en alltmer omfattande internationell
integration. Sårbarheten togs upp i samband med 1982 års försvarsbeslut
(prop. 1981/82:102 bil. 1, FöU 18, rskr. 374) och behandlades i riksdagen
senast under våren 1985 (FöU 1984/85:9 s. 9-11). 1984 års försvarskommitté
skall enligt sina direktiv (dir. 1984:14) analysera den svenska samhällsutvecklingen
från sårbarhets- och resurssynpunkt och för vissa samhällsområden
föreslå ambitionsnivåer för den säkerhet som bör eftersträvas. Resultaten av
kommitténs arbete avses ligga till grund för ett nytt långsiktigt försvarsbeslut
år 1987.

I proposition 1984/85:220 (s. 32-33) föreslås att riksdagen godkänner vissa
riktlinjer för den framtida datapolitiken. Beträffande sårbarheten anges som
riktlinje att vi för att minska denna skall bl. a. verka för att decentralisera
stora datorsystem och för att utrustning, programspråk och operativsystem
standardiseras. Vidare anges som viktigt att Sverige har en hög nivå på
forskningen och den tekniska utvecklingen inom vissa för telekommunikationer,
försvarsmakten och näringslivet strategiska områden inom informationsteknologin.
Försvarsutskottet tillstyrker att riksdagen godkänner dessa
riktlinjer.

Totalförsvaret är ett samlingsbegrepp för alla de åtgärder som är nödvändiga
för att förbereda landets försvar inför yttre hot och ställa om samhället
för kris- och krigsförhållanden. Sådana åtgärder måste vidtas av bl. a.
primärkommuner och landsting, försörjningsviktiga företag och statliga
myndigheter. För att minska behovet av särskild beredskapsplanering är det
betydelsefullt att samhällets skilda delar redan i fredstid så långt möjligt

FiU 1985/86:5

Bil. 2

78

planeras, utvecklas och förbereds på ett sätt som är lämpligt från totalförsvarssynpunkt
(jfr prop. 1984/85:160 s. 5-6). Inte minst gäller det att minska
sårbarheten i system som är betydelsefulla för folkförsörjning och grundläggande
samhällsservice. Datasäkerhet i sådana system är väsentlig redan i
fred.

Sårbarheten på grund av datorisering är både ett allmänt fredstida
samhällsproblem och ett särskilt problem för totalförsvaret. Inom totalförsvaret
blir försvarsmakten för sin funktion i allt högre grad beroende av att
försvarets civila delar utvecklas på ett sätt som underlättar beredskap och
uthållighet.

I proposition 1984/85:220 (s. 28) betonas att det måste ställas särskilda
krav på datasäkerheten för totalförsvaret samt att denna säkerhet måste
byggas upp redan under fredsförhållanden och bör samordnas med de
säkerhetskrav som behöver uppfyllas redan i den normala fredsdriften .Detta
är en omfattande och komplicerad fråga. Försvarskommittén har i uppdrag
att lämna förslag om vilken datasäkerhet som försvaret skall eftersträva
under kriser och i krig, jämfört med den säkerhet som finns i fred.
Försvarsutskottet räknar liksom regeringen med att det i samband med 1987
års försvarsbeslut kan bestämmas vilken datasäkerhet i totalförsvaret som
skall eftersträvas.

Beträffande sårbarhetsfrågornas behandlinginnebär propositionerna
1984/85:220 och 225 sammanfattningsvis att riksdagen har beretts
tillfälle att ta del av följande inriktning:

- övergripande sårbarhetsfrågor samordnas av en statsrådsgrupp

- statskontoret ges i uppdrag att ha ett samordnande ansvar för sårbarhets frågorna

inom den civila statsförvaltningen

- sårbarhetsberedningen avslutar sitt arbete under år 1985.

I ärendet finns motionsförslag att sårbarhetsberedningen skall behållas
(mot. 1984/85:3245 - c), åtminstone tills det finns ett nytt förslag om
organisation och ansvar för sårbarhetsfrågor inom såväl den privata som den
offentliga sektorn (mot. 1985/86:35 - fp). Enligt motion 1985/86:36 (m) bör
beredningen omvandlas till en nämnd som är knuten till försvarsdepartementet.
I motion 1985/86:37 (m) föreslås att beredningens uppgifter i dess helhet
förs över till den beslutade överstyrelsen för civil beredskap (prop. 1984/
85:160, FöU 11, rskr. 388).

Sårbarhetsberedningen tillsattes av regeringen i augusti 1981. Uppgiften
var att dels utreda frågor om säkerhet och sårbarhet på dataområdet, dels
vara ett aktivt organ när det gäller information och rådgivning på området. I
beredningen ingår representanter för försvarsmakten, det civila totalförsvaret,
statskontoret, kommunerna, näringslivet och dess organisationer,
datainspektionen och datadelegationen. Beredningen har lämnat en rad
rapporter m. m. I personellt och ekonomiskt samarbete med bl. a. Riksdataförbundet,
statliga myndigheter, företag och näringslivsorganisationer har
beredningen utarbetat en speciell metod för sårbarhetsanalys av datoriserade
informationssystem, den s. k. SBA-metoden. Beredningens verksamhet
innebär en form av samarbete kring sårbarhetsfrågorna som av allt att döma
uppskattas av bl. a. näringslivet.

Sårbarhetsfrågornas fortsatta behandling enligt de båda propositionerna

FiU 1985/86:5

Bil. 2

79

syftar bl. a. till att övergripande frågor som fordrar samordning mellan olika
departement och där nödvändiga åtgärder får vittgående konsekvenser för
samhället skall bli prövade på tillräckligt hög nivå. Vidare torde vara avsikten
att förslag om åtgärder för att öka datasäkerheten skall få större genomslag
än hittills inom den civila statsförvaltningen.

Sårbarhetsberedningens avveckling innebär enligt försvarsutskottets mening
naturligtvis inte slutet för diskussion och brett samarbete kring alla
olösta frågor om samhällets sårbarhet på dataområdet och kring det
praktiska genomförandet av beslutade säkerhetsåtgärder. Försvarsutskottet
räknar med att regeringen finner en lämplig form för sådant samarbete.

Stockholm den 5 november 1985

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c),
Evert Hedberg (s), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Olle Aulin
(m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Carljohan
Wilson (fp) och Sten Andersson i Malmö (m).

Avvikande mening

Lennart Blom (m), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c), Olle
Aulin (m), Gunhild Bolander (c), Carl-Johan Wilson (fp) och Sten Andersson
i Malmö (m) anser att det sista stycket i utskottets yttrande bort ha
följande lydelse:

Försvarsutskottet anser att det även i fortsättningen behövs ett forum för
diskussion och brett samarbete kring alla olösta frågor om samhällets
sårbarhet på dataområdet och kring det praktiska genomförandet av
beslutade säkerhetsåtgärder. Utskottet förordar i första hand att sårbarhetsberedningen
behålls. Alternativt kan för samma uppgifter inrättas ett likartat
organ, knutet till försvarsdepartementet. Denna uppfattning bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

FiU 1985/86:5

Bil. 2

80

Utbildningsutskottets yttrande
1985/86:1 y

FiU 1985/86:5

Bil. 3

om datapolitik (prop. 1984/85:220)

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 8 oktober 1985 beslutat att bereda utbildningsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1984/85:220 om datapolitik jämte
motioner såvitt propositionen och motionerna rör utbildningsutskottets
beredningsområde.

Utbildningsutskottet begränsar sitt yttrande till vissa delar av de i
propositionens inledande avsnitt föreslagna riktlinjerna vilka rör utbildning
och forskning inom utskottets område samt till vad som anförs i propositionens
bilaga 3. I anslutning härtill behandlar utskottet vissa delar av
motionerna 1985/86:25, 27 och 29 samt motion 1984/85:28.

En framtidsbild tecknas i propositionen av det önskvärda ”goda datasamhället”.
För att nå dithän fordrar vissa frågor om datoranvändningen i
framtiden särskild uppmärksamhet, däribland frågor om undervisning,
forskning och kultur. Utbildningen är enligt föredragande statsrådet en av de
allra viktigaste frågorna när det gäller det framtida datasamhället. Datatekniken
tillämpas inom praktiskt taget samtliga samhällssektorer. Den ger
upphov till vitt skilda konsekvenser - såväl godartade som elakartade, på
såväl kort som lång sikt. En politisk slutsats härav är enligt föredragande
statsrådets mening att alla i samhället bör utbildas dels i att använda
tekniken, dels om dess konsekvenser för individerna och samhället. Det är
vidare ett centralt datapolitiskt mål att se till att utbildningssystemet - från
grundskolan och uppåt - förmår att ge de nya generationernas dataexperter
såväl kunskaper som samhälleliga insikter som gör det möjligt att förverkliga
det ”goda datasamhället”. I bilaga 3 lämnas en sammanfattande redovisning
av dataundervisningens inriktning och omfattning inom grundskolan och
gymnasieskolan.

I motion 1985/86:27 (vpk) yrkande 5 hemställs om ett uttalande från
riksdagen om datorisering, kunskap och kultur med utgångspunkt i skolans
dataundervisning. Denna undervisning måste innefatta hur datatekniken kan
användas för att tjäna demokratisering och jämlikhet och varför tekniken i
dag inte används på detta sätt. Ett särskilt problem i kunskaps- och
kulturutvecklingen är datoriseringens inverkan på språket. Torftighet och
utarmning av språket genom datorisering och effektivitetskrav måste motverkas.
Motionärerna efterlyser undersökningar av datoriseringens inverkan
på språk och kultur.

Utskottet instämmer med vad som anförs i propositionens inledande 81

avsnitt om att alla i samhället bör få möjlighet till undervisning om
användningen av datatekniken och om datateknikens konsekvenser för
individerna och samhället. Utskottet delar också föredragande statsrådets
uppfattning att dataexperter måste få sådan undervisning som gör det möjligt
för dem att verka för det ”goda datasamhället”. Utskottet noterar också att
statsrådet uppmärksammat att datatekniken påverkar vårt språk och de
mänskliga relationerna. Som statsrådet anför måste utvecklingen inom den
tekniska världen balanseras genom åtgärder bl. a. inom kultur- och utbildningspolitiken.
Det är t. ex. viktigt att skolan ger barnen tillräcklig utbildning
i de naturliga mänskliga uttrycksformerna, såsom språk, konst och musik.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att läroplanerna för
grundskolan och gymnasieskolan ger uttryck för samma tankegångar och att
det i dem även föreskrivs att undervisningen i datalära skall innefatta
undervisning om datateknikens effekter i samhället och för enskilda individer.
Skolans relativt sett nya ansvar för att ge eleverna goda kunskaper och
färdigheter i datalära minskar enligt utskottets uppfattning inte dess uppgifter
och ansvar i fråga om andra ämnen såsom språk, konst och musik.

Utskottet vill vidare framhålla att samhällsvetenskapligt och humanistiskt
inriktad forskning om tekniksamhällets utveckling och förutsättningar hör
till ett av de av riksdagen högst prioriterade forskningsområdena (UbU
1981/82:37 s. 22).

Utskottet, som inte har något att erinra mot vad som anförts i propositionen
i de nu aktuella frågorna, anser att riksdagen inte behöver göra något
sådant särskilt uttalande om datorisering, kunskap och kultur som yrkas i
motion 1985/86:27. Finansutskottet bör således avstyrka motionens yrkande

5.

I propositionens bilaga 3 redovisas de åtgärder som vidtagits de senaste
åren inom skolan beträffande dataundervisningen. Då fortsatta åtgärder nu
behöver övervägas skall en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet göra
en utvärdering av de hittillsvarande insatserna inom skola och vuxenutbildning
och arbeta fram underlag för ett handlingsprogram för den framtida
utvecklingen. Ett sådant program avses läggas fram för riksdagen.

Enligt motion 1985/86:29 (s) bör arbetsgruppen inom utbildningsdepartementet
få klara direktiv om att den skall beakta de handikappade skolelevernas
behov. Det är enligt motionärernas mening angeläget att skyndsamma
åtgärder vidtas så att elever med funktionshandikapp inte blir än mer
handikappade i undervisningssituationen.

Utskottet har inhämtat att den aviserade arbetsgruppen inom utbildningsdepartementet
numera har tillsatts. Till de frågor som arbetsgruppen särskilt
skall behandla hör ”Datorer som hjälpmedel för handikappade elever”.
Resultatet av gruppens arbete skall redovisas senast den 15 augusti 1986.
Genom det påbörjade arbetet inom utbildningsdepartementet är motionärernas
önskemål tillgodosett, varför motionen i denna del inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

En summering av de hittillsvarande insatserna för uppbyggnad av forskningen
på det datatekniska området lämnas dels i propositionens bilaga 3, dels
- i vad gäller forskning och utveckling inom det informationsteknologiska
området - i bilaga 5. De senare frågorna redovisas också i regeringens

FiU 1985/86:5

Bil. 3

82

skrivelse 1984/85:218, vilken remitterats till näringsutskottet och behandlats i
näringsutskottets betänkande 1985/86:1.1 propositionens bilaga 3 konstateras
att huvudparten av de senare årens satsningar har gjorts med medel som
anslagits till forskningsråden inom utbildningsdepartementets område och
till sektorsorganen, främst styrelsen för teknisk utveckling (STU). Det
erinras också om att riksdagen i samband med behandlingen av de två senaste
forskningspolitiska propositionerna (1981/82:106 och 1983/84:107) godkänt
prioriteringar av vissa forskningsområden. Till de högst prioriterade områdena
hör bl. a. forskning som är en förutsättning för och en konsekvens av den
starka nationella satsningen på teknisk utveckling. Enligt föredragande
statsrådet har forskning inom de ämnesområden som är grunden för
informationsteknologi en stark ställning inom ramen för detta prioriterade
område. Forskning inom det datapolitiska området blir enligt statsrådet en
viktig fråga att behandla i samband med att nästa forskningspolitiska
proposition läggs fram våren 1987.

I motion 1985/86:28 (c) hävdas att forskning om datoriseringens effekter
ännu inte fått en tillfredsställande nivå. När framtida forskningssatsningar
inom dataområdet bereds bör detta beaktas (yrkande 1).

Utskottet vill med anledning av yrkandet anföra följande.

Som anförs i propositionen kommer forskning inom det datatekniska
området att bli en viktig fråga i nästa forskningspolitiska proposition.
Riksdagen får då tillfälle att väga insatserna inom olika forskningsområden,
bl. a. det datatekniska området, mot varandra. Utskottet har redan i det
föregående erinrat om att samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktad
forskning om tekniksamhällets utveckling och förutsättningar hör till ett av
de högst prioriterade forskningsområdena (UbU 1981/82:37 s. 22)

Utskottet avstyrkte så sent som våren 1985 ett motionsyrkande av samma
innebörd som det nu aktuella (UbU 1984/85:34, s. 7-8). Utskottet redovisade
då ett förslag till forskningsprogram rörande de grundläggande förutsättningarna
för datateknikens utveckling och tillämpning som forskningsrådsnämnden
(FRN) lagt fram året dessförinnan och vad som anförts om detta
program i den forskningspolitiska propositionen år 1984 (prop. 1983/84:107
bil. 5, s. 14 ff.). Utskottet erinrade också om att medel anvisats för att
stimulera samverkan mellan forskare inom olika discipliner i syfte att öka
kunskaperna om sambandet mellan individen, samhället och datatekniken.
Utskottet redovisade även att forskningen förstärkts inom temat teknik och
samhälle vid universitetet i Linköping.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att finansutskottet
avstyrker yrkande 1 i motion 1984/85:28.

Enligt de riktlinjer för datapolitiken som riksdagen föreslås godkänna skall
forskning beträffande datateknikens användning som stöd vid funktionsnedsättningar
hos människor främjas.

I motion 1985/86:29 (s) yrkande 1 i denna del hemställs om åtgärder för att
säkerställa resurser för forskning om datatekniskt stöd vid funktionsnedsättningar.
Detta bör beaktas bl. a. i arbetet med den kommande forskningspolitiska
propositionen.

Utskottet förutsätter att, när den forskningspolitiska propositionen utarbetas,
hänsyn tas till de riktlinjer som förordas i den nu aktuella propositio -

FiU 1985/86:5

Bil. 3

83

nen beträffande bl. a. forskning om datateknik som stödjer och hjälper de
handikappade. Därmed torde syftet med yrkandet i motion 1984/85:29 bli
tillgodosett utan att riksdagen nu tar något särskilt initiativ beträffande
formerna för stödet till sådan forskning. Yrkandet bör således avstyrkas av
finansutskottet.

Den s. k. breda utbildningen inom dataområdet är i princip av två slag.

Den ena formen av bred datautbildning sker på fritiden. Den vänder sig till
en bred allmänhet och ges i huvudsak av studieförbunden men i viss mån även
inom kommunal vuxenutbildning. Datautbildningen inom studieförbunden
får statligt stöd i form av grundbidrag till studiecirklar. Kurser, som avser inte
bara tekniken som sådan utan även dess användning och konsekvenser samt
är att hänföra till undervisning i samhällsinriktade ämnen, är dessutom
berättigade till tilläggsbidrag.

Den andra formen av bred datautbildning sker i arbetslivet. Här har
statligt stöd utgått under senare tid till särskilda projekt riktade till vissa
kategorier. Ett exempel är den försöksverksamhet under budgetåren 1984/85
och 1985/86 med särskild arbetsmarknadsutbildning i två steg inom dataområdet,
som vänder sig till kortutbildade anställda och som genomförs inom
företagen. Ett annat är kampanjen för att öka kvinnors intresse för arbete
och vidareutbildning inom industrin, vilken till viss del avsett datautbildning.
Även ett åtgärdsprogram under budgetåret 1985/86 med syfte att förbättra
kvinnors villkor på arbetsmarknaden innefattar bred datautbildning. I
sammanhanget bör även nämnas den breda datautbildning med statligt stöd
som ges inom arbetsmarknadsutbildningen.

Enligt de i propositionen föreslagna riktlinjerna för den framtida datapolitiken
skall breddutbildning stimuleras, inte minst för att stärka kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden och öka handikappades möjligheter att
förvärvsarbeta. I bilaga 3 redovisas de hittillsvarande resultaten av den
pågående försöksverksamheten med datautbildning i två steg för kortutbildade
på arbetsmarknaden. Vidare redovisas att datadelegationen har i
uppdrag att utvärdera den breda datautbildningen i stort. På grundval av
datadelegationens utvärdering och resultaten av nu pågående försöksverksamhet
skall det enligt föredragande statsrådet bli möjligt att under den
närmaste femårsperioden åstadkomma väsentliga insatser i fråga om utbildning
i ny teknik för kortutbildade. Statsrådet hyser den förhoppningen att
förnyelsefonderna skall komma till användning för sådan utbildning. I övrigt
får utbildningens innehåll och organisation samt de ekonomiska förutsättningarna
för den prövas närmare när erforderligt underlag föreligger.

I motion 1985/86:25 (fp) konstateras att det inom kort kommer att finnas
underlag för beslut om vidgade satsningar på breddutbildningen inom
dataområdet. De åtgärder som då övervägs bör vara av generell natur.
Särskilt bör uppmärksammas åtgärder som riktas till lågutbildade kvinnor.
Vidare bör insatser för flickor göras på ferierna genom att utnyttja skolornas
utrustning till s. k. datastugor.

Även i motion 1985/86:28 (c) yrkande 2 uppmärksammas breddutbildningen
inom dataområdet. Motionärerna hemställer om förslag i nästa budgetproposition
beträffande ett breddutbildningsprogram som kan starta hösten
1986. Detta program bör genomföras under medverkan av bl. a. folkrörelser,

FiU 1985/86:5

Bil. 3

84

studieförbund och kommunal vuxenutbildning. Målet skall vara att åstadkomma
en förbättrad dataallmänbildning i landet.

I det föregående har utbildningsutskottet instämt i vad som förordas i
propositionen, nämligen att alla i samhället bör få undervisning om
användningen av datatekniken och om datateknikens konsekvenser för
individerna och samhället. Utskottet delar också föredragande statsrådets
åsikt att alla måste få en möjlighet att skaffa sig de basfärdigheter som
grundskolan skall ge inom dataområdet. Det är dock givet att de högt satta
målen tar tid att nå.

Utskottet ansluter sig också till att situationen för kvinnor och handikappade
skall uppmärksammas särskilt.

Med hänsyn till att material från pågående utvärderingar och undersökningar
ännu inte föreligger anser utskottet att det av tidsskäl inte är möjligt
att, såsom föreslås i motion 1985/86:28, begära att regeringen i nästa
budgetproposition skall lägga fram ett breddutbildningsprogram för start
hösten 1986. Utskottet förutsätter emellertid att de erfarenheter som
kommer att redovisas beträffande olika former av breddutbildning kan
läggas till grund för en utveckling av verksamheten. Utskottet noterar att
föredragande statsrådet talar om att väsentliga insatser skall kunna göras
under en femårsperiod, bl. a. med användning av förnyelsefonderna, och att
omfattande utbildningsinsatser behövs för både yrkesverksamma och medborgare
i allmänhet.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte behöver göras
några sådana särskilda uttalanden om breddutbildning som begärs i motionerna
1985/86:25 och 1985/86:28. Finansutskottet bör således avstyrka
yrkande 6 i motion 1985/86:25 och yrkande 2 i motion 1985/86:28.

I motion 1985/86:29 (s) yrkande 1 i denna del hemställs om konkreta
åtgärder för breddutbildning på handikappområdet, bl. a. kortkurser för
handikappade, uppsökande verksamhet bland dem och utbildning av
handikapporganisationernas funktionärer och medlemmar i datafrågor.

Enligt de föreslagna riktlinjerna för datapolitiken skall breddutbildningen
ha till syfte bl. a. att öka de handikappades möjligheter att förvärvsarbeta.
Därmed torde motionärernas önskemål i motion 1985/86:29 beträffande
breddutbildning för handikappade inom den reguljära vuxenutbildningen
kunna bli tillgodosett. I den mån motionen även avser insatser inom
arbetsmarknadsutbildningen ankommer dessa frågor inte på utbildningsutskottet
att behandla.

Utskottet har i övrigt inget att erinra mot vad som anförs eller föreslås i
propositionen i de delar den berör utbildningsutskottets beredningsområde.

Stockholm den 5 november 1985

På utbildningsutskottets vägnar

Georg Andersson

Närvarande: Georg Andersson (s), Helge Hagberg (s), Ylva Annerstedt
(fp), Lars Svensson (s), Birgitta Rydle (m), Ingvar Johnsson (s), Barbro
Nilsson (s), Lars Leijonborg (fp), Göran Allmér (m), Margareta Hemmingsson
(s), Larz Johansson (c), Birger Hagård (m), Kristina Svensson (s),
Marianne Andersson (c) och Bo Hammar (vpk).

FiU 1985/86:5

Bil. 3

85

Avvikande meningar

1. Uttalande om datorisering, kunskap och kultur

Bo Hammar (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar
”Utskottet, som” och slutar ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Utskottet framhåller vikten av att skolan söker lära ut hur elektroniken
skulle kunna användas för att tjäna jämlikhet och demokratisering och varför
den i dag icke används på detta sätt. Finansutskottet bör därför tillstyrka
yrkande 5 i motion 1985/86:27 och hemställa att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad här anförts.

2. Forskning om datoriseringens effekter

Larz Johansson (c) och Marianne Andersson (c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Sorn anförs” och slutar ”motion
1984/85:28” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående erinrat om att samhällsvetenskapligt och
humanistiskt inriktad forskning om tekniksamhällets utveckling och förutsättningar
hör till ett av de högst prioriterade forskningsområdena (UbU
1981/82:37 s. 22). Mot denna bakgrund är det inte tillfredsställande att sådan
forskning inte fått ett mera omfattande stöd. Eftersom datatekniken berör
oss alla och ingriper djupt på olika samhällsområden är det av stor vikt att öka
kunskaperna om hur datateknikens positiva effekter skall kunna tas till vara
och dess negativa effekter undvikas. I beredningsarbetet inför nästa forskningspolitiska
proposition bör dessa frågor uppmärksammas. Finansutskottet
bör därför tillstyrka yrkande 1 i motion 1985/86:28 och hemställa att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad här anförts.

3. Bred utbildning inom dataområdet

Ylva Annerstedt (fp), Lars Leijonborg (fp), Larz Johansson (c) och
Marianne Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar ”Med hänsyn” och slutar ”motion 1984/85:28” bort ha följande
lydelse:

Sammanfattningsvis anser utskottet att målet för den breda datautbildningen
skall vara en förbättrad dataallmänbildning. Eftersom det är viktigt
att ingen ställs utanför, bör de som inte har tillgång till breddutbildning inom
företagen erbjudas möjligheter till utbildning av motsvarande slag. Utskottet
erinrar om att riksdagen tidigare har anvisat särskilda stimulansbidrag till
datautbildning i studieförbundens regi. Ett återinförande av sådana bidrag
skulle få stor betydelse för dem som ställs utanför den breddutbildning som
erbjuds om man t. ex. är anställd.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringen snarast bör
lägga fram förslag till ett program för den fortsatta utvecklingen av den breda
datautbildningen grundat bl. a. på de erfarenheter som datadelegationen
inom kort redovisar och på erfarenheter som gjorts beträffande verksamhet
riktad till kortutbildade och kvinnor. Utbildning enligt detta program bör

FiU 1985/86:5

Bil. 3

86

starta hösten 1986 och genomföras under medverkan av bl. a. folkrörelser,
studieförbund, folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning.

Finansutskottet bör hemställa att riksdagen med bifall till motion 1985/
86:28 yrkande 2 och med anledning av motion 1985/86:25 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad som här anförts om bred datautbildning.

FiU 1985/86:5

Bil. 3

87

Näringsutskottets yttrande
1985/86:1 y

om datapolitik (prop. 1984/85:220)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1984/85:220 om datapolitik jämte motioner såvitt propositionen och
motionerna rör näringsutskottets beredningsområde. Hit hör i första hand
bilaga 5 (industridepartementet) till propositionen. Av de aktuella motionerna
synes endast motion 1985/86:25 (fp) innehålla yrkanden (4 och 5) som är
direkt hänförliga till nämnda bilaga. Även motionerna 1984/85:3243 (m),
1984/85:3244 (m), 1984/85:3245 (c) och 1985/86:27 (vpk) har viss anknytning
till denna del av propositionen.

I samband med propositionen om datapolitik har regeringen i skrivelse
1984/85:218 lämnat en redovisning av vissa planerade åtgärder för att
effektivisera statens insatser inom informationsteknologiområdet. I denna
skrivelse, som har hänvisats till näringsutskottet, redogörs bl. a. för den
pågående planeringen av ett svenskt informationsteknologiprogram. Denna
redogörelse återfinns också i förkortad form i bilaga 5 till propositionen.

Näringsutskottet har vidare haft att behandla åtta motioner från allmänna
motionstiden år 1985 såvitt gäller yrkanden om informationsteknologiska
frågor m.m. En av dessa motioner, nämligen motion 1984/85:1496 (fp),
innehåller två yrkanden som i sak sammanfaller med de förenämnda
yrkandena i motion 1985/86:25 (fp).

Näringsutskottet har valt att behandla regeringens skrivelse och motionerna
från allmänna motionstiden i sitt betänkande NU 1985/86:1, som
föreligger samtidigt med detta yttrande. I betänkandet lämnas bl. a. vissa
allmänna synpunkter på planeringen och inriktningen av ett svenskt informationsteknologiprogram
.

Näringsutskottets uppfattning i de frågor som omfattas av remissen från
finansutskottet kommer till uttryck i betänkandet, vilket överlämnas för
finansutskottets kännedom. Näringsutskottet avstår från att i yttrandets form
upprepa vad som anförs i betänkandet och hänvisar alltså till detta i
tillämpliga delar.

Stockholm den 22 oktober 1985

På näringsutskottets vägnar

Christer Eirefelt

88

Närvarande: Christer Eirefelt (fp), Lilly Hansson (s), Lennart Pettersson (s),
Olof Johansson (c), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta
Johansson (s), Hadar Cars (fp), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Jörn
Svensson (vpk), Bo Finnkvist (s), Sivert Andersson (s), Per Westerberg (m)
och Per-Ola Eriksson (c).

A vvikande meningar

Christer Eirefelt (fp), Olof Johansson (c), Hadar Cars (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) har anmält avvikande mening i enlighet med reservation 1 i
betänkandet NU 1985/86:1.

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) har anmält
avvikande mening i enlighet med reservation 2 i betänkandet NU 1985/86:1.

Jörn Svensson (vpk) har anmält avvikande mening i enlighet med reservationerna
3 och 5 i betänkandet NU 1985/86:1.

Olof Johansson (c) och Per-Ola Eriksson (c) har anmält avvikande mening i
enlighet med reservation 4 i betänkandet 1985/86:1.

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) har anmält avvikande mening i
enlighet med reservation 6 i betänkandet NU 1985/86:1.

Christer Eirefelt (fp), Olof Johansson (c), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars
(fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m) och Per-Ola Eriksson (c) har
anmält avvikande mening i enlighet med reservation 7 i betänkandet NU
1985/86:1.

FiU 1985/86:5

Bil. 4

89

Innehåll

FiU 1985/86:5

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionerna 2

Motionerna 3

Utskottet 11

Riktlinjer för datapolitiken 11

Datadelegationen 15

Offentlighetsprincipen och ADB 16

Datateknik och den personliga integriteten 18

Samköming av personregister 20

Begränsning av uppgiftslämnandet 21

Utbildningsfrågor m. m 23

Datatekniken och de handikappade 27

Sårbarhet 29

Telekommunikationer m. m 30

Teknikupphandling 33

Datoriseringens effekter på sysselsättning, arbetsliv och jämställdhet
34

Samordning av insatser för administrativ utveckling 37

Inriktning av den statliga sektorns ADB-användning 38

Hemställan 40

Reservationer

1. Riktlinjer för den framtida datapolitiken (mom. 1) (m) 43

2. Riktlinjer för den framtida datapolitiken (mom. 1) (c) 44

3. Riktlinjer för den framtida datapolitiken (mom. l)(vpk) 45

4. Datadelegationen (mom. 2) (c) 46

5. Myndigheternas försäljning av uppgifter från personregister

(mom. 4)(m) 47

6. Registeransvar, rättelse i personregister m. m. (mom. 6) (m, fp) 48

7. Restriktivare dispensgivning för datasamkörningar (mom. 7) (c) 49

8. Samköming av personregister (mom. 8) (m) 49

9. Samköming av personregister (mom. 8) (fp) 50

10. Begränsning av uppgiftslämnandet (mom. 9 a) (m) 51

11. Besvärsinstans vid talan mot datainspektionens beslut (mom. 10)

(m) 52

12. Utbildningsfrågor m. m. (mom. 12 a) (fp, c) 53

13. Utbildningsfrågor m. m. (mom. 12 b) (vpk) 53

14. Forskning om datoriseringens effekter (mom. 13) (c) 54

15. Datatekniken och de handikappade (mom. 14 a) (fp, c) 55

16. Sårbarhet (mom. 15) (m, fp, c) 55

17. Telekommunikationer m. m. (mom. 16 a) (m, fp) 56

18. Telekommunikationerm. m. (mom. 16 b) (fp) 57

19. Telekommunikationer m. m. (mom. 16 b) (m) 58

20. Datoriseringens effekter på sysselsättning och jämställdhet

(mom. 19) (vpk) 58 90

21. Samordning av insatser för administrativ utveckling (mom. 20) FiU 1985/86:5

(m) 60

22. Inriktning av den statliga sektorns ADB-användning

(mom. 21 a) (m) 61

23. Inriktning av den statliga sektorns ADB-användning

(mom. 21 b) (c) 62

Särskilda yttranden

1. Riktlinjer för den framtida datapolitiken (mom. 1) (fp) 63

2. Offentlighetsprincipen och ADB (mom. 3) (c) 63

3. Centralt sluten vårdsregister (mom. 11) (vpk) 64

4. Telekommunikationer m. m. (mom. 16 a) (c) 64

5. Teknikupphandling (mom. 17) (m, fp) 64

Bilagor

1. Konstitutionsutskottets yttrande (KU 1985/86:5 y) 65

2. Försvarsutskottets yttrande (FöU 1985/86:2 y) 78

3. Utbildningsutskottets yttrande (UbU 1985/86:1 y) 81

4. Näringsutskottets yttrande (NU 1985/86:1 y) 88

91