Finansutskottets betänkande
1985/86:31

om betalningar till och från staten

FiU

1985/86:31

Sammanfattning

Utskottet avstyrker i betänkandet två motioner om att upphäva PK-bankens
och postverkets särställning i fråga om förvaltning av statliga medel och när
det gäller statliga in- och utbetalningar. Det är, som utskottet ser det,
angeläget att staten medverkar till att skapa rationella och bekväma
betalningsrutiner i samhället. Genom att staten utnyttjar postgirot för sina
betalningar får man tillgång till ett rikstäckande nät som varje dag når alla
företag och privatpersoner. Det finns därför enligt utskottet starka samhällsekonomiska
och regionalpolitiska skäl för staten att utnyttja postgirot.
Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet
reserverar sig mot beslutet.

Motionerna

1985/86:Fi505 av Björn Molin m. fl. (fp), vari hemställs
3. att riksdagen beslutar upphäva PK-bankens och postverkets monopol i
fråga om förvaltning av statliga medel och statliga in- och utbetalningar.

1985/86:Fi702 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att postgirots
gynnade ställning vid statliga betalningar bör upphävas,

2. att riksdagen beslutar upphäva PK-bankens monopol på förvaltningen
av postverkets överskottslikviditet,

3. att riksdagen begär att regeringen ändrar bestämmelserna om inbetalning
och återbetalning av mervärdeskatt och punktskatter så att sådan
betalning kan ske via bank,

4. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om utbetalning av
överskjutande skatt i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbetalning av statliga bidrag och förmåner,

6. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt statens löne- och
pensionsverk att föranstalta om upphandling avseende förmedling av statliga
löner, pensioner och utfallande belopp på grupplivförsäkringen till kontohavare
i andra banker än PK-banken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snabbare överföring till och från riksbanken av statens betalningar.

1 Riksdagen 1985/86. 5 sami. Nr 31

Rättelse: S. 3 sista raden. s. 4 rad 3 och s. 5 rad 3 från slutet: efter Fi505 tillkommer
yrkande 3.

S. 4 rad 9 nerifrån står: affärsbanker. Rättat till: banker.

I motion Fi505 av Björn Molin m. fl. (fp) anförs att i en marknadsekonomi är
det viktigt att på alla områden främja konkurrens och motverka monopol. På
många områden behövs det idag åtgärder för att öka konkurrensen. Ett
område där det omedelbart bör vara möjligt att öka konkurrensen är att
upphäva PK-bankens och postgirots särställning i fråga om statliga betalningar.
Bankerna bör fritt få konkurrera om förvaltningen av postgirots medel
och om att få sköta statens utbetalningar. Därefter bör väljas den bank som
erbjuder de förmånligaste villkoren. Det nuvarande monopolet för PKbanken
leder inte till den effektivaste förvaltningen av statliga medel och står
självfallet också i strid med principen om fri konkurrens mellan affärsbankerna.
Också när det gäller utbetalning av pensioner och statliga bidrag, liksom
löner till de statsanställda, bör olika betalningsförmedlare i princip få
konkurrera om betalningsuppdraget, och postverkets monopolställning på
denna punkt bör alltså i princip upphävas.

I motion Fi702 av Lars Tobisson m. fl. (m) anförs att snabba och smidiga
betalningsformer är viktiga för allmänheten och näringslivet. En utveckling
mot mer rationella betalningsformer hämmas emellertid av att statens
betalningsrutiner enligt vad motionärerna anför fortfarande är otidsenliga.
På många områden tillämpas fortfarande krångliga och föråldrade betalningsformer.
En förutsättning för att betalningssystemet skall fungera så
praktiskt som möjligt är att fri konkurrens skapas mellan olika institut och
betalningsformer. Staten får inte ge postgirot en gynnad ställning när
likvärdiga eller bättre betalningsrutiner finns att tillgå på annat håll.
PK-bankens monopolställning när det gäller att placera postgirots överskottslikviditet
bör upphävas. Bestämmelserna för inbetalning av mervärdeskatt
och punktskatter bör ändras så att de kan utföras via bank på samma
sätt som gäller för inkomstskatt, förmögenhetsskatt och arbetsgivaravgift.
Utbetalning av överskjutande skatt bör ske direkt till kontot i den bank som
den skattskyldige har uppgett. Utbetalningar av statliga bidrag, löner och
pensioner bör kunna ske via bank. Staten bör begära in anbud för olika
betalningsuppdrag för att utnyttja alla besparingsmöjligheter. Vidare bör en
snabbare hantering ske av de medel som betalas in och ut. Genom att minska
antalet bankdagar innan medlen når statsverkets checkräkning i riksbanken
skulle det kortfristiga lånebehovet kunna minskas med flera miljarder, anför
motionärerna.

Utskottet

Utskottet anförde våren 1985, då samma motionsyrkanden behandlades, att
man inte såg anledning att göra några ingrepp som påtagligt skulle förändra
förutsättningarna för PK-bankens och postgirots verksamhet.

Om PK-banken inte längre skulle få förvalta postgiromedlen skulle det få
stor betydelse för PK-bankens balansomslutning. Postgiromedlen utgör en
betydande del av den totala omslutningen. Frågan har också betydelse för
postgirots ekonomi. Förhandlingar pågår mellan PK-banken och postgirot
om ersättningen för förvaltningen av postgiromedlen.

Beträffande postgirots speciella ställning vad gäller de statliga betalningar -

FiU 1985/86:31

na vill utskottet liksom tidigare anföra följande. Det statliga redovisningssystemet,
system S, har utvecklats av riksrevisionsverket (RRV) och omfattar
samtliga statliga myndigheter utom affärsverken. Betalningsrutinerna i
systemet har utvecklats i samarbete med postgirot. De har som främsta syfte
att utgöra direktunderlag för löpande bokföring och avstämning av in- och
utbetalningar i statsförvaltningen. Normalt medför en utgiftsbokföring i
system S automatiskt en utbetalning från postgirot. Utbetalningarna överensstämmer
därmed automatiskt med myndigheternas bokföring i system S.

Enligt vad RRV anförde till utskottet våren 1983, med anledning av ett
motionsyrkande identiskt med det nu framförda, underlättar integrationen
med postgirot som betalningssystem för system S i hög grad intern kontroll
och säkerhet för betalningarna samt revision. Integrationen med postgirot
innebär också att överblicken över den statliga kassahållningen förenklas.

Utskotttet anser i likhet med vad ett enigt finansutskott anförde 1977 (FiU
1976/77:23) att myndigheternas skyldighet att anlita postgirot för utbetalningar
är en grundläggande förutsättning för att man skall kunna upprätthålla
rationella betalningsrutiner i statsförvaltningen.

Det är angeläget att staten medverkar till att skapa rationella och bekväma
betalningsrutiner i samhället. Genom att staten utnyttjar postgirot för sina
betalningar får man tillgång till ett rikstäckande nät som når alla företag och
privatpersoner varje dag. Det finns således starka samhällsekonomiska och
regionalpolitiska skäl för staten att utnyttja postgirot.

En väsentlig del av postverkets rörelseintäkter kommer från betalningsförmedlingen.
Enligt postverket är den stora omfattningen av verkets betalningsförmedling
en förutsättning för att kunna upprätthålla dagens höga
servicenivå. Det skulle inte vara möjligt att bibehålla antalet postkontor och
lantbrevbärare enbart för postdistributionens behov med intäkter endast
från denna verksamhet. Utskottet anser liksom tidigare att frågorna om
ändring av bestämmelserna om vissa statliga in- och utbetalningar måste ses i
ett sammanhang. Om vissa lönsamma delar av betalningssystemet skulle tas
om hand av bankssystemet förändras självfallet förutsättningarna för postverkets
övriga verksamhet.

Det är enligt utskottet nödvändigt att ekonomiska förutsättningar bibehålls
för att kunna upprätthålla en rikstäckande postservice- och betalningsförmedling.
En avgörande förutsättning för detta är att staten utnyttjar sitt
eget betalningsförmedlande institut.

Som utskottet konstaterat redan tidigare finns det tekniska möjligheter att
minska genomloppstiden för inbetalningarna i det statliga redovisningssystemet.
Om genomloppstiden minskas, uppkommer emellertid frågan om
postgirots ersättning för sin förmedling av in- och utbetalningar för statsverket
bör ske på annat sätt än via räntegottgörelse för behållningarna på
inbetalningspostgirokonton. Alternativet vore t. ex. att höja portot eller
minska den rikstäckande postkontorsservicen och betalningsförmedlingen.
Utskottet anser att detta vore olämpligt. Det finns därför inte anledning att
ändra nuvarande ordning beträffande betalningarna till och från staten. Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi505 yrkande 3 och Fi702.

FiU 1985/86:31

Hemställan

FiU 1985/86:31

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Fi505 yrkande 3 och
1985/86:Fi702.

Stockholm den 24 april 1986
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp). Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m). Iris Mårtensson
(s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson (m), Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp), Rolf
Kenneryd (c) och Marianne Carlström (s).

Reservation

Björn Molin (fp), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m),
Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet
anförde” och på s. 3 slutar med ”och Fi702” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att staten måste medverka till att skapa rationella, billiga
och bekväma betalningsrutiner i samhället. En väsentlig förutsättning härför
är att fri konkurrens skapas mellan olika institutioner och betalningsformer.
Det är därför nödvändigt att såväl formella som praktiska hinder för en sådan
konkurrens snarast möjligt undanröjs. Genom att staten för sina betalningar
endast anlitar postgirot saknas en av förutsättningarna för att låta olika
betalningsrutiner konkurrera på lika villkor med varandra. Enligt utskottets
mening borde denna typ av banktjänster upphandlas på samma villkor som
övriga tjänster och varor i statsförvaltningen, dvs. i enlighet med upphandlingsförordningens
krav på affärsmässighet. Genom ett sådant förfarande
skulle olika betalningsförmedlare kunna jämställas i konkurrenshänseende.

En betydande del av PK-bankens inlåning härstammar från postverket,
som PK-banken förvaltar med ensamrätt. Enligt utskottets mening finns det
inte anledning att skydda denna del av PK-bankens verksamhet genom ett
sådant monopol. I och med att PK-banken börsintroducerats skärps också
kravet på likställighet med övriga banker. För att förverkliga banklagstiftningens
grundläggande princip om konkurrensneutralitet mellan de olika
bankerna bör enligt utskottets mening PK-bankens monopolställning såvitt
avser förvaltningen av postgiromedlen avskaffas.

Utskottet anser vidare att i begreppet rationell betalningsförmedling
måste inbegripas att rutinerna utformas på ett för enskilda personer och
företag smidigt sätt. Därvid bör beaktas möjligheterna för betalningsmottagare
eller inbetalare att fritt kunna välja betalningsform. Eftersom huvuddelen
av de anställda, över 80%, erhåller lön via kontoinsättning i bank och

praktiskt taget hela den vuxna befolkningen i vårt land har bankkonton från
vilka betalningar kan utföras smidigt och enkelt framstår det som närmast
självklart att också betalningar till staten borde kunna få göras från dessa
konton. Om denna möjlighet öppnades skulle det underlätta för många
företag. Onödiga inbetalningar till postgirot med ränteförluster som följd
skulle kunna undvikas. Medlen skulle inte behöva flyttas flera gånger mellan
olika konton.

Förslaget om att göra det möjligt för staten att utbetala överskjutande
skatt samt statliga bidrag och förmåner direkt till konto i bank eller postgiro
ligger väl i linje med vad utskottet anfört om att skapa en för allmänheten
smidig betalningsförmedling och ge utrymme för frihet att välja betalningsform.
Genom ett sådant förfarande minskas mottagarnas hantering av
medlen påtagligt. Mottagarna slipper att lösa in utbetalningsavin i post eller
bank och därmed att göra ränteförluster. Sedan några år tillbaka gäller att
t. ex. barnbidrag och studiemedel kan sättas in direkt på konto i bank om
mottagaren begär det. Detta bör enligt utskottet vara möjligt med alla
statliga bidrag. Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta förslag härom.

När det gäller utbetalningen av löner och pensioner finns det, som anförs i
motion Fi702, besparingsmöjligheter för statsverket genom att låta olika
betalningsförmedlare konkurrera om betalningsuppdraget. Regeringen bör
uppdra åt statens löne- och pensionsverk att föranstalta om upphandling
avseende förmedling av statliga löner, pensioner och utfallande belopp på
grupplivförsäkringen till kontohavare i andra banker än PK-banken.

Enligt utskottets mening är det angeläget att alla möjligheter att minska
statens upplåningsbehov och därmed minska räntekostnaderna prövas.
Eftersom det tycks finnas tekniska möjligheter att minska postgirots
handhavandetid för inbetalningarna och därmed minska statens räntekostnader
bör denna möjlighet prövas.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi505 och Fi702 bör ges
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Fi505 yrkande 3
och 1985/86:Fi702 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

FiU 1985/86:31

gotab Stockholm 1986 10939