Finansutskottets betänkande
1985/86:27

om inrättande av sedeldepåer för riksbanken
hos postverket (förs. 1985/86:22)

FiU

1985/86:27

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet en framställning från riksbanksfullmäktige
med begäran om att få inrätta ett begränsat antal sedeldepåer utöver
de båda som redan finns i Norrköping och Karlskrona. De nya sedeldepåerna
skall ersätta riksbankens kassakontor i Halmstad, Borås och Kalmar som
föreslås bli nedlagda. Enligt tidigare beslut skall riksbankens kontor i
Nyköping läggas ned och flyttas till Eskilstuna. Fullmäktige anser nu att det
planerade kassakontoret i Eskilstuna inte bör komma till stånd.

Utskottet biträder fullmäktiges förslag och avslår tre motioner som väckts i
ärendet.

Mot beslutet har vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet
reserverat sig.

1 Riksdagen 1985186. 5 sami. Nr27

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

riksbanksfullmäktiges förslag (1985/86:22) om inrättande av sedeldepåer för
riksbanken hos postverket samt

de med anledning av förslaget väckta motionerna
1985/86:508 av Leif Olsson (fp),

1985/86:509 av Hans Petersson i Hallstahammar m.fl. (vpk),

1985/86:510 av Olle Svensson m.fl. (s).

Förslaget

Riksbanksfullmäktige hemställer att riksdagen måtte godkänna att riksbanken
bedriver verksamhet genom sedeldepåer och utöver nuvarande två
depåer inrättar ytterligare ett begränsat antal sådana depåer.

Depåverksamheten innebär att postverket håller en depå av sedlar för
riksbankens räkning. Depåerna står till förfogande för post och banker som
där får sätta in och hämta ut sedlar. Sedlar som finns inneliggande i depåerna
anses som insatta i riksbanken. Någon sedelvård bedrivs inte vid depåerna. I
den mån inlämnade sedlar inte anses kunna återanvändas utan föregående
sortering och kontroll transporteras de till närliggande riksbankskontor för
uppräkning och sortering. Samtidigt fylls depån på från riksbankskontoret.

Motionerna

I motion 508 av Leif Olsson (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för god
sedelvård sedan sedeldepåerna inrättats.

Då en god sedelvård är viktig för såväl banker och post som för allmänhet
är det enligt motionären angeläget att riksbanken utarbetar klara riktlinjer
för hur hantering och makulering av skadade och defekta sedlar skall ske
även i fortsättningen.

I motion 509 av Hans Petersson i Hallstahammar m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen med avslag på förslag 1985/86:22 som sin mening ger fullmäktige i
riksbanken till känna vad som i motionen anförs om en utvärdering av
sedeldepåverksamheten.

Motionärernas uppfattning är att en ingående granskning bör göras av
depåsystemet med hänsyn till den kraftiga kritik som riksbankens personalorganisationer
riktat mot den hittillsvarande utvärderingen.

I motion 510 av Olle Svensson m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger riksbanken till känna vad som i motionen anförts om behovet av
bevarande av lokal verksamhet i riksbankens regi inom Södermanlands län.

Motionärerna påpekar att om riksdagen skulle besluta enligt fullmäktiges
förslag kommer kontoret i Nyköping att stängas hösten 1987 och därmed
kommer varken kassakontor eller sedeldepå att finnas i Södermanlands län.

FiU 1985/86:27

Utskottet

Riksbankens nuvarande regionala organisation lades fast vid 1982/83 års
riksmöte. Riksdagen beslöt då att riksbanken skulle ha åtta regionkontor och
att det under dessa skulle finnas högst 14 kassakontor. Enligt beslutet skulle
man också på två orter bedriva försök med postala sedeldepåer som ett
komplement till riksbankens egen kontorsorganisation.

Riksdagen överlät åt riksbanken att bestämma lokaliseringen av kontoren
och depåerna. Fullmäktige har därefter beslutat att riksbanken skall vara
representerad på följande 24 orter utanför Stockholm.

Riksbankens regionala organisation

Regionkontor	Underlydande
	kassakontor	sedeldepå
MALMÖ	Halmstad
GÖTEBORG	Borås Skövde Vänersborg
JONKOPING	Kalmar Växjö	Karlskrona
LINKOPING	Nyköping Visby	Norrköping
OREBRO	Karlstad Västerås
GÄVLE	Falun Uppsala
HÄRNÖSAND	Östersund
LULEÅ	Umeå

Trots att förhållandevis kort tid förflutit sedan omorganisationen finns det
enligt fullmäktige en rad skäl som talar för att det befintliga antalet
kassakontor begränsas och att ytterligare några sedeldepåer inrättas.

De skäl som talar för en sådan omprövning är bl. a. att investeringskostnaderna
för nya kontorslokaler har utvecklats mycket ogynnsamt. Verksamheten
bör därför koncentreras till ett något färre antal kontor, anser fullmäktige.

Därtill kommer att en övergång till maskinell sedelhantering kräver en viss
minimistorlek på kontoren. En sådan rationalisering, som är kraftigt
kostnadssänkande, motverkas av att flera av kontoren har en sedelinströmning
som inte når upp till denna minimigräns. Detta förhållande liksom den
omständigheten att sedeltransporterna numera sker med bättre skydd gör att
det finns ytterligare anledning att på nytt pröva behovet av antalet kontor.

På grund av brister i säkerhet och arbetsförhållanden bör, enligt fullmäktige,
kassakontorsverksamhet inte bedrivas i befintliga lokaler i Borås,
Halmstad och Kalmar. Fullmäktige framhåller vidare att det med hänsyn till
de betydande investeringskostnaderna inte bör förekomma någon nybyggnation
för kassakontor annat än i de fall som kan anses odiskutabla. Detta är
inte fallet för de aktuella orterna påpekar fullmäktige, som förordar att man

FiU 1985/86:27

istället inrättar sedeldepåer på dessa platser.

Kontoret i Nyköping skall enligt tidigare beslut av fullmäktige läggas ned
och ersättas med ett kassakontor i Eskilstuna. Fullmäktige anser emellertid
nu att nyetableringen i Eskilstuna bör utgå då kontoret skulle bli ett av de
allra minsta. Dessutom finns andra kontor på nära håll.

Om riksbanken inte kan erhålla långtidskontrakt på nuvarande kontorslokaler
i Vänersborg bör någon upprustning av dessa lokaler ej ske. I stället bör
enligt fullmäktige i ett sådant läge även detta kassakontor ersättas med en
sedeldepå.

Utskottet får för egen del anföra följande. När riksdagen drog upp
riktlinjerna för den nuvarande organisationen diskuterades ingående möjligheterna
att inrätta sedeldepåer av det nu aktuella slaget.

I det betänkande som låg till grund för beslutet — FiU 1982/83:27 —
konstaterade finansutskottet att både kassakontor och sedeldepåer innebar
klara säkerhetsmässiga fördelar. Mot den extra säkerhet som kunde vinnas
genom kassakontor på grund av att man där bedriver sedelvård måste enligt
utskottets mening ställas att kassakontor dels är betydligt mer personalkrävande
och sålunda föranleder relativt sett högre driftskostnader, dels är
beroende av att upptagningsområdena inte är för små för att kontoren skall
kunna fungera stömingsfritt och rationellt. Alltför många små upptagningsområden
skulle dessutom motverka en framtida övergång till mekaniserad
sedelvård ansåg utskottet, som ej heller hade något att erinra mot att
postverket skulle driva dessa depåer för riksbankens räkning. Tvärtom såg
utskottet detta närmast som en bekräftelse på den roll som postverket redan
hade i fråga om den regionala sedeldistributionen.

Utskottet ställde sig alltså positivt till tanken på postala sedeldepåer.
Sådana depåer, öppna även för banker, hade emellertid då ännu inte prövats
praktiskt. Utskottet föreslog därför att en eventuell utbyggnad av ett
depåsystem skulle föregås av en försöksverksamhet och att riksbanksfullmäktige
efter avslutat försök skulle underställa riksdagen ett förslag till
lösning. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

I motion 509 av Hans Petersson i Hallstahammar m. fl. (vpk) begärs att
riksdagen skall avslå riksbanksfullmäktiges framställning. Dessutom vill
motionärerna att depåsystemet skall granskas ingående mot bakgrund av den
kritik som personalorganisationerna vid riksbanken har riktat mot den
hittillsvarande utvärderingen.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksbanksfullmäktige i
enlighet med det tidigare riksdagsbeslutet avser att senare lämna en mer
fullständig redogörelse för försöksverksamheten med sedeldepåer. Man
skall då bl. a. redovisa om försöken givit sådana erfarenheter att det kan
finnas anledning att gå vidare och inrätta ytterligare ett stort antal depåer.
Dessa synpunkter kommer fullmäktige att redovisa i sin förvaltningsberättelse
för år 1986.

Vad frågan nu gäller är om riksbanken skall fullfölja nybyggnadsprogrammet
på samtliga de orter där man i dag är eller har planer på att vara
representerad med egna kontor. Gör man det får man en organisation där
vissa kontor skulle få så små upptagningsområden att de saknar förutsätt -

FiU 1985/86:27

ningar för att kunna bedriva en rationell sedelvård med maskinell utrustning.

Om man å andra sidan avstår från att i alla delar bygga ut den egna
kontorsorganisationen enligt tidigare planer kan riksbanken göra betydande
besparingar i form av såväl lägre investeringskostnader som sänkta driftskostnader.
Dessutom skulle övriga riksbankskontor i ett sådant läge erhålla
en ökad sedelinströmning, vilket skulle bredda basen för deras verksamhet.

En begränsning av antalet kassakontor är, som utskottet ser det, möjlig att
genomföra eftersom det numera finns ett fungerande alternativ i sedeldepåerna.
Kundernas, dvs. postens och bankernas, primära behov av att kunna
hämta ut och sätta in sedlar kan därmed tillgodoses. Visserligen har full
verksamhet vid de båda försöksdepåerna pågått endast en begränsad tid,
men erfarenheterna är, enligt fullmäktige, fullt tillräckliga för att man skall
kunna gå vidare och inrätta de föreslagna depåerna. Fullmäktige framhåller
också att det har kunnat konstateras att tidigare uttalade farhågor om
kassakontoren i väsentliga avseenden inte har besannats. Antalet sedeltransporter
mellan sedeldepå och regionkontor är sålunda begränsat och sedelkvaliteten
inom depåernas försörjningsområden inger inte farhågor. Det
finns inte heller anledning att räkna med kvalitetsproblem så länge antalet
depåer är begränsat.

Genom att ersätta kassakontoren i Borås, Halmstad och Kalmar med
sedeldepåer samt att avstå från det planerade kontoret i Eskilstuna undviks
investeringar som inkl. ränta under byggtiden kan uppskattas till totalt ca
90-95 milj. kr. Därtill kommer en betydande sänkning av driftskostnaderna
även sedan hänsyn tagits till de ökade kostnader som uppstår vid kontor där
man får ta emot sedlar från de nya depåerna.

Eftersom dessa mycket betydande besparingar kan göras utan att postens
och bankernas krav på tillgänglighet eftersätts i nämnvärd grad anser
utskottet att fullmäktiges förslag bör genomföras. Utskottet avstyrker med
hänsyn härtill motion 509 av Hans Petersson i Hallstahammar m. fl. (vpk).

Enligt fullmäktige torde ett genomförande av förslaget inte kunna ske utan
uppsägning av personal. När ett kontor läggs ned sägs all personal som inte
kunnat omplaceras enligt trygghetsavtal m. m. upp på grund av arbetsbrist.
Utskottet förutsätter att riksbanken vidtar åtgärder för att i största möjliga
utsträckning underlätta omställningen och att statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) engageras i detta arbete.

Nyköpingskontoret skall enligt tidigare beslut av fullmäktige läggas ned och
ersättas av ett kassakontor i Eskilstuna. För Eskilstunas del innebär det nu
aktuella förslaget ingen förändring då det där finns varken kassakontor eller
sedeldepå. Eftersom andra riksbankskontor finns på nära håll föreligger
enligt utskottets mening inte anledning att behålla någon lokal verksamhet i
riksbankens regi i Södermanlands län utöver den mynttillverkning som
kommer att bedrivas i Eskilstuna. Utskottet kan mot denna bakgrund inte
biträda yrkandet i motion 510 av Olle Svensson m. fl. (s).

I motion 508 av Leif Olsson (fp) framhålls betydelsen av att en god sedelvård
upprätthålls även efter det att ytterligare sedeldepåer inrättats. Motionären
anser att det är viktigt att inlämnade sedlar kan återanvändas eftersom deras
omloppstid därmed förlängs, vilket bidrar till att minska kostnaderna för

FiU 1985/86:27

sedelhantering. Detta får dock ej ske på bekostnad av en försämrad
sedelvård, anser motionären.

Utskottet vill i likhet med motionären understryka vikten av en god
sedelvård. Helt naturligt vill såväl post som banker kunna få ut nya eller av
riksbanken kontrollerade sedlar. Såsom motionären framhåller är emellertid
en direkt återanvändning av inlämnade sedlar önskvärd eftersom kontrollen
är kostnadskrävande. Ett visst mått av återanvändning av sedlar utan
föregående kontroll bör därför eftersträvas. Av fullmäktiges framställning
framgår att riksbanken har planer på att införa ett system enligt vilket graden
av återanvändning och formerna därför avtalas mellan riksbanken och
posten resp. bankerna. Eventuellt skall detta ske med stöd av lämplig
taxesättning.

I övrigt kommer riksbanken med vissa intervall liksom hittills att till
närmast belägna riksbankskontor föra över de sedlar som post och banker
lämnat till en sedeldepå för uppräkning och kontroll i olika avseenden.
Utskottet utgår från att riksbanken därvid kommer att upprätthålla en god
kvalitet på sedelvården. Något särskilt tillkännagivande i denna fråga till
fullmäktige är mot denna bakgrund inte nödvändigt. Motion 508 avstyrks
därför.

Utskottet hemställer

1. beträffande sedeldepåer m. m.

att riksdagen med bifall till förslag 1985/86:22 och med avslag på
motion 1985/86:509 godkänner att riksbanken bedriver verksamhet
genom sedeldepåer och utöver nuvarande två depåer inrättar ytterligare
ett begränsat antal sådana depåer,

2. beträffande lokal verksamhet i riksbankens regi inom Södermanlands
län

att riksdagen avslår motion 1985/86:510,

3. beträffande sedelvård

att riksdagen avslår motion 1985/86:508.

Stockholm den 22 april 1986
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Nils G. Åsling (c), Bo Södersten (s),
Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg
(s) och Rolf Kenneryd (c).

FiU 1985/86:27

Reservation

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Trots att” och på
s. 6 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Försöksverksamheten skulle vara tidsbegränsad. Den skulle följas systematiskt
av riksbanken i samverkan med post, banker, rikspolisstyrelse och
brottsförebyggande rådet (BRÅ). I avvaktan på en sådan utvärdering skulle,
enligt riksdagens uttalande, beslut om reguljär verksamhet med sedeldepåer
anstå. Det förutsattes också att riksbanksfullmäktige efter avslutad försöksverksamhet
skulle återkomma till riksdagen i frågan.

Fullmäktige begär nu att försöksverksamheten vid de båda sedeldepåerna i
Norrköping och Karlskrona skall permanentas. Dessutom föreslår man att
riksbanken skall få inrätta ytterligare ett begränsat antal sådana depåer. De
nya depåerna skall ersätta kassakontoren i Halmstad, Borås och Kalmar,
vilka alla föreslås bli indragna. Vidare vill fullmäktige, i strid mot tidigare
beslut, inte bygga ett kassakontor i Eskilstuna.

Utskottet får med anledning härav anföra följande. Den av riksdagen
begärda försöksverksamheten har ännu inte avslutats. Trots detta begär
fullmäktige att sedeldepåverksamheten inte bara skall permanentas utan
också byggas ut. Visserligen har antalet sedeltransporter mellan försöksdepåerna
och de närbelägna riksbankskontoren inte blivit av den omfattningen
som man tidigare befarade. Sedelkvaliteten inom depåernas upptagningsområden
sägs inte heller inge farhågor. Det kan dock sättas i fråga om man,
såsom fullmäktige hävdar, redan nu har tillräckliga erfarenheter för att
kunna gå vidare och inrätta ytterligare depåer. Såsom framgår av motion 509
av Hans Petersson i Hallstahammar m. fl. (vpk) finns det alltjämt en rad
oklarheter kring depåernas verksamhet. Personalorganisationerna vid riksbanken
anser att den hittillsvarande utvärderingen är otillfredsställande. Det
hävdas att faktorer som internkontroll, sedelförfalskningar, utlämning av
ouppräknade sedlar, transport- och säkerhetsfrågor m.m. borde ha granskats
närmare innan beslut tas om ytterligare förändringar av den organisation som
nu finns. Utskottet delar denna bedömning. Det finns, som utskottet ser det,
inte anledning att avvika från riksdagens tidigare uttalande om att reguljär
verksamhet med depåer skall anstå tills en utvärdering föreligger.

Även bortsett från dessa synpunkter kan enligt utskottets mening principiella
invändningar riktas mot att annan än riksbanken själv har att ta hand
om sedlar som anses vara insatta eller inneliggande i riksbankens valv. Enligt
lag åvilar det riksbanken att tillhandahålla sedlar och mynt. I 9 kap. 13 §
regeringsformen föreskrivs rent utav att endast riksbanken har rätt att utgiva
sedlar. Det kan sättas ifråga om detta grundlagsenlig! givna ansvar kan
anförtros en av riksbankens kunder, såsom posten.

Utskottets uppfattning är att en ingående granskning bör göras av
depåsystemet med hänsyn till den kraftiga kritik som personalorganisationerna
riktat mot utvärderingen. Utskottet delar sålunda den bedömning som
görs i motion 509 och förordar att riksdagen avslår riksbanksfullmäktiges
framställning. Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att de yrkanden
som förs fram i motionerna 508 och 510 blir tillgodosedda. Även dessa
motioner avstyrks därför.

FiU 1985/86:27

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sedeldepåer m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:509 avslår förslag 1985/
86:22 om riksbankens verksamhet genom sedeldepåer samt som sin
mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört om
utvärdering av sedeldepåverksamheten.

FiU 1985/86:27

gotab Slockholm 1986 10827