Finansutskottets betänkande
1985/86:2

om förlängd tillämpning av allmänna
prisregleringslagen (1956:236)
(prop. 1985/86:21)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1985/86:21 om förlängd tillämpning av
allmänna prisregleringslagen (1956:236) jämte de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1985/86:100—102.

I motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet
yrkas avslag på förslaget.

Utskottet biträder förslaget i propositionen att förlänga tillämpningen av
prisregleringslagen t.o.m. den 20 december 1986. Enligt utskottets mening är
det i rådande ekonomiska läge nödvändigt att staten har en hög handlingsberedskap
att ingripa om pris- och kostnadsutvecklingen inte håller sig inom de
samhällsekonomiska ramarna. Detta motiverar att prisregleringslagen är i
tillämpning.

I en gemensam reservation från företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet framhålls att prisregleringar som medel i
den ekonomiska politiken i allmänhet påverkar samhällsekonomin i negativ
riktning. Åtgärder som exempelvis ett allmänt prisstopp skall endast
utnyttjas i extrema krislägen. Reservanterna understryker att det beslut som
här begärs av riksdagen emellertid är helt obehövligt eftersom beslut om
prisreglering kan fattas av regeringen utan att lagen är i tillämpning. Den av
regeringen begärda fullmakten att utan hörande av riksdagen kunna
genomföra vilken slags prisreglering som helst bör avvisas av riksdagen.

Propositionen

I proposition 1985/86:21 föreslår regeringen — efter föredragning av
statsrådet Bengt K. Å. Johansson — att riksdagen godkänner att regeringen
förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen
(1956:236) under tiden den 21 december 1985 — den 20 december
1986.

Den 8 mars 1985 beslutade regeringen att införa allmänt prisstopp.

Förordningen (1985:82) om allmänt prisstopp, m.m. trädde i kraft den 13
mars 1985. Prisstoppet har därefter successivt avvecklats på skilda varu- och
tjänsteområden. Regeringen har bedömt att prisstoppet kan hävas i dess
helhet. Prisstoppsförordningen upphörde att gälla den 19 oktober 1985.

Regeringens ekonomiska politik syftar bl.a. till att varaktigt nedbringa 1

FiU

1985/86:2

1 Riksdagen 1985186.5 sami. Nr2

inflationstakten. Den förda politiken har hittills varit framgångsrik, och
prisökningstakten i Sverige har kunnat dämpas. Som tidigare anförts har
också det prisstopp som infördes i mars i år kunnat avvecklas i dess helhet.
För att kunna ytterligare nedbringa inflationstakten krävs emellertid en
fortsatt vaksamhet och en handlingsberedskap att ingripa om pris- och
kostnadsutvecklingen inte håller sig inom vad samhällsekonomin tål.

Motionerna

1985/86:100 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1985/86:21.

1985/86:101 av Björn Molin m.fl. (fp), vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1985/86:21.

1985/86:102 av Stig Josefson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen beslutar avslå
proposition 1985/86:21.

Utskottet

Räknat från mitten av december 1984 har hittills i år konsumentpriserna stigit
med 4,6 %. Detta är det lägsta oktobertalet som har uppmätts sedan år 1972.

Under perioden september 1984 — september 1985 steg konsumentpriserna
för samtliga OECD-länder med i genomsnitt 4,5%. Motsvarande
prisstegring i Sverige var, enligt konsumentprisindex, 6,7%. Bland de åtta
länder som Sverige har det största handelsutbytet med var ökningen störst i
Storbritannien (5,9 %) och i Norge (5,8 %). Lägst var ökningen i Nederländerna
och Västtyskland där konsumentpriserna steg med 2,2%.

Utskottet vill för sin del understryka att skillnaden i inflationstakt
gentemot våra viktigaste handelspartner skapar allvarliga problem. Det är
därför av yttersta vikt att ytterligare nedbringa inflationstakten. Detta kräver
en fortsatt vaksamhet och en handlingsberedskap att ingripa om pris- och
kostnadsutvecklingen inte håller sig inom vad samhällsekonomin tål.

Allmänna prisregleringslagen (1956:236; ändrad senast 1984:414) är en
beredskapslag som alltid är i kraft men som får tillämpas endast i vissa särskilt
angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt att
under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Fullmakten
innebär att ett sådant beslut inte behöver underställas riksdagen för
prövning.

I motionerna 100, 101 och 102 anförs att förslaget i propositionen att sätta
prisregleringslagen i tillämpning är en helt onödig åtgärd. Lagen behöver inte
vara i tillämpning om regeringen vill införa en prisreglering. I motionerna
framhålls även att om prisregleringar utnyttjas ofta eller under långa
perioder som medel i den ekonomiska politiken får detta oundvikligen
skadliga effekter på en marknadsekonomi. Härvidlag hänvisas till såväl
svenska (SOU 1981:40-42) som internationella undersökningar, som sägs
visa att prisregleringar inte varit ett effektivt medel mot inflation.

FiU 1985/86:2

Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna 100-102
anföra följande.

Med den förda politiken har regeringen lyckats pressa ned inflationstakten
samtidigt som arbetslösheten i ett internationellt perspektiv har kunnat
hållas kvar på en låg nivå. Denna inriktning av den ekonomiska politiken
måste vidmakthållas.

Utskottet vill i detta sammanhang dock understryka att förslaget att
förlänga tillämpningstiden för prisregleringslagen inte motiveras av att det i
dagsläget är aktuellt att införa någon form av prisreglering. Den 19 oktober
upphävdes de sista delarna av det allmänna prisstopp som infördes den 8
mars i år. De olika former av prisregleringar som utnyttjats under 1970-talet
och i början av 1980-talet med undantag för delar av åren 1983 och 1984 har
därmed upphört att gälla.

Den kritik som i de nämnda motionerna riktas mot prisreglering som
stabiliseringspolitiskt medel finner utskottet egendomlig i den meningen att
motionärerna tycks utgå ifrån att enbart en prisreglering - exempelvis ett
allmänt prisstopp — kan komma att utnyttjas som ett medel mot inflation.
Utskottet delar självfallet den uppfattning som framförs i motionerna att en
ensidig användning av prisregleringar aldrig kan hejda en inflationsutveckling
och att ett långvarigt prisstopp med stor sannolikhet bidrar till ett mindre
effektivt utnyttjande av våra produktionsresurser. Men detta motsäger inte
att ett prisstopp i kombination med andra stabiliseringspolitiska medel i vissa
situationer kan vara både en nödvändig och effektiv åtgärd.

Vad sedan gäller regeringens konjunkturpolitiska handlingsberedskap är
det, enligt utskottets mening, välmotiverat att med ett år förlänga tillämpningstiden
för den allmänna prisregleringslagen, som går ut den 20 december
1985. Skälet att höja beredskapen utöver den nivå som en beredskapslag
tillåter - dvs. ge regeringen fullmakt att under ett års tid utan riksdagens
hörande under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering - är
främst följande.

Möjligheter att kunna tillgripa prisreglerande åtgärder kan i vissa fall
underlätta för regeringen att skapa stabila förutsättningar och öka tilltron till
den ekonomiska politiken. Detta kräver att prisregleringslagen är i tillämpning.

Ett viktigt led i en aktiv prispolitik är också den övervakning av företagens
prissättning som åligger statens pris- och kartellnämnd (SPK). Erfarenheten
visar att denna övervakning varit effektiv. En förutsättning för att denna
verksamhet skall vara effektiv är emellertid att SPK även fortsättningsvis kan
aktualisera frågan om direkta ingripanden. Uttalanden från SPK med denna
innebörd får större tyngd om prisregleringslagen är i tillämpning.

Mot denna bakgrund yrkar utskottet bifall till propositionen och avslag på
motionerna 100, 101 och 102.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:21 och med avslag
på motionerna 1985/86:100, 1985/86:101 och 1985/86:102 godkänner
att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§

FiU 1985/86:2

allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december
1985 — den 20 december 1986.

Stockholm den 26 november 1985
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Iris
Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m),
Arne Andersson i Gamleby (s), Britta Hammarbacken (c), Hans-Eric
Andersson (s), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd
(c), Anne Wibble (fp) och Jörn Svensson (vpk).

Reservation

Rune Rydén (m). Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m), Britta Hammarbacken
(c), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Anne Wibble (fp)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Med den” och
slutar med ”och 102” bort ha följande lydelse:

I propositionen motiveras inte varför lagen skall sättas i tillämpning. Det
enda som sägs är att ”en fortsatt vaksamhet och handlingsberedskap” är
nödvändig om inflationstakten ytterligare skall kunna nedbringas. Det bör
här framhållas att den allmänna prisregleringslagen är en beredskapslag
vilket innebär att regeringen kan med omedelbar verkan förordna om ett
allmänt prisstopp eller någon form av selektiv prisreglering.

Regeringen har tre gånger under den förra mandatperioden infört
prisstopp. Senaste gången som allmänt prisstopp tillgreps var den 8 mars i år
när det stod klart att regeringen ännu en gång hade misslyckats med
inflationsbekämpningen. F. n. gäller emellertid ingen prisreglering alls.
Utskottet vill därför understryka att det inte finns något som motiverar att
allmänna prisregleringslagen tillämpas. Det beslut som begärs av riksdagen
är helt obehövligt. Vad regeringen begär är i själva verket att få helt fria
händer att i framtiden genomföra vilket slags prisreglering som helst utan att
det skall kunna bli föremål för debatt och ställningstagande i riksdagen.
Utskottet finner en sådan ordning synnerligen otillfredsställande och motsätter
sig bestämt att tillämpningstiden för prisregleringslagen utan någon som
helst motivering från regeringens sida förlängs ytterligare ett år.

Vad gäller prisregleringar som stabiliseringspolitiskt instrument vill utskottet
anföra följande.

Svenska och internationella undersökningar visar att prisregleringar
praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det marknadsekonomiska
systemets funktionssätt med bl.a. snedvridande effekter på resursallokeringen
och aldrig varaktigt kan hålla nere prisstegringen. Genom att störa

FiU 1985/86:2

marknadsprisbildningen verkar prisregleringar snarare långsiktigt uppdrivande
på inflationstakten. Dessa erfarenheter bekräftas i en utvärdering av
den svenska prispolitiken under 1970-talet, som utförts av prisregleringskommittén.
I sitt slutbetänkande, Prisreglering mot inflation? (SOU
1981:40), konstaterar kommittén att för att en prisregleringspolitik skall ha
en chans till framgång måste det röra sig om ett sällan förekommande ingrepp
av extraordinär karaktär i kombination med omfattande stabiliseringspolitiska
åtgärder av annat slag. Utredningen konstaterar vidare att det svenska
systemet med prisreglering och prisövervakning efter år 1972 inte haft sådan
undantagskaraktär.

Efter en bedömning av den förda prispolitikens effekter ger prisregleringskommittén
följande rekommendation (s. 126):

En huvudslutsats blir därvid att prispolitiken inte bör fortsätta i sin
nuvarande form. Detta innebär i första hand att formella prisregleringar
enligt prisregleringslagen inte bör tillämpas som ett reguljärt inslag i den
ekonomiska politiken.

Enligt utskottets uppfattning kan prisreglering aldrig vara ett effektivt
medel att bekämpa inflationen. Det är nu hög tid att avbryta den nära nog
automatiska årliga förlängningen av tillämpningstiden för denna lag.

Riksdagen uttalade hösten 1983 att den nuvarande prisregleringslagen
måste ses över. Regeringen har tillsatt den begärda utredningen, men den
beräknas inte vara färdig förrän till sommaren 1986. Enligt utskottets mening
borde ett förslag ha lagts redan i år, som riksdagen nu kunnat ta ställning till.

Mot här angiven bakgrund anser inte utskottet att tillämpningstiden för
prisregleringslagen skall förlängas.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:100, 1985/86:101
och 1985/86:102 avslår proposition 1985/86:21 om fortsatt tillämpning
av allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december
1985 - den 20 december 1986.

FiU 1985/86:2