Finansutskottets betänkande
1985/86:34

om sparande (prop. 1985/86:150 bil. 1, mom.
15-17 och 37-40)

FiU

1985/86:34

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande vissa förändringar i allemanssparande!
som föreslås i kompletteringspropositionen. Det gäller höjning av
taket för de totala insättningarna, vidgade placeringsmöjligheter för aktiefonder
samt en sänkning av räntan i allemanssparande!. Vidare tillstyrks
utvidgningar av bosparandet och förändringar i vinstsparandet.

Ett anslag för sparfrämjande åtgärder om 15 milj. kr. tillstyrks också av
utskottet.

De motioner som väckts med anledning av förslagen avstyrks av utskottet
liksom ett tiotal motionsyrkanden som väcktes under den allmänna
motionstiden i januari.

Till betänkandet har fogats 13 reservationer och ett särskilt yttrande.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1985/86:150 (kompletteringspropositionen) bilaga 1 Reviderad
finansplan, i vad avser avsnittet Sparfrågor, s. 97—105 (momenten
15—17 och 37—40 i hemställan),

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1985/86:566 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), i vad avser yrkandena 9-13,

1985/86:567 av Karin Söder m. fl. (c), i vad avser yrkandena 3 och 4,

1985/86:583 av Lars Tobisson m. fl. (m),

1985/86:586 av Ingvar Konradsson och Hans Rosengren (s),

1985/86:600 av Alf Svensson (c), i vad avser yrkande 6,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1985/86:Fi205 av Alf Svensson (c) om avskaffande av löntagarfonderna,
i vad avser yrkande 3,

1985/86:Fi701 av Lars Tobisson m. fl. (m) om hushållssparande och
ägandespridning,

1985/86:Fi707 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) om bosparande,

1

1 Riksdagen 1985186. 5 samt. Nr 34

1985/86:Fi7Q9 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c) om en personlig FiU 1985/86: 34
investeringsdepå,

1985/86:Fi720 av Karin Söder m. fl. (c) om ändrat bosparande bland
ungdom,

1985/86:Fi721 av Alf Svensson (c) om ett nyetableringssparande, m. m.,

1985/86:Fi723 av Kjell A. Mattsson m. fl. (c) om bosparande,

1985/86:Fi724 av Erling Bager m. fl. (fp) om bosparande,

1985/86:Fi725 av Rune Thorén och Rolf Kenneryd (c) om höjt sparav drag

m. m.,

1985/86:Fi726 av Erik Hovhammar m. fl. (m) om allemanssparande!,

1985/86:Fi727 av Stig Josefson m. fl. (c) om inrättande av privata investeringskonton,

1985/86:Fi729 av Lars De Geer och Margitta Edgren (fp) om ökat hushållssparande,
i vad avser yrkandena 1 och 2,

1985/86:Fi730 av Hugo Hegeland m. fl. (m) om ökning av det enskilda

aktiesparandet, i vad avser yrkande 1,

1985/86:Fi731 av Erik Hovhammar m. fl. (m) om bosparandet.

Propositionen

J proposition 150 bilaga 1 (finansdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Bengt K. A. Johansson -

dels föreslagit riksdagen att

15. i överensstämmelse med vad som angetts i propositionen uppdra åt
fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och sparkassor träffa nya
avtal om ersättning för skötsel av allemanssparkonton,

16. godkänna vad som förordats i propositionen i fråga om vinstsparandet,

17. till Sparfrämjande åtgärder — utöver vad som begärts i proposition
1985/86:100 bil. 9 — för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa
ytterligare 15 000 000 kr.,

dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

37. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

38. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

39. lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster,

40. lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.

Lagförslagen återfinns i bilaga till betänkandet.

2

Motionerna

FiU 1985/86: 34

Allemanssparandet

1985/86:566 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari hemställs

11. att riksdagen i lagen om allemanssparande (1983:890) beslutar införa
en övergångsbestämmelse av följande lydelse:

På medel innestående på allemanssparkonto den 30 juni 1986 skall utgå
ränta enligt 9 § samma lag enligt dess lydelse före den 1 juli 1986,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en sparfrämjande politik.

Sparavdrag

1985/86:Fi725 av Rune Thorén och Rolf Kenneryd (c), vari hemstälis att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förändring av sparavdraget.

1985/86:Fi726 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen snarast framlägger förslag om att
sparavdraget skall höjas till halvt basbelopp.

Sparmål, ökad aktiespridning m. m.

1985/86:Fi701 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala att målet för sparpolitiken skall vara att
hushållen skall ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen
för en industriarbetare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
riotionen anförts om vikten av att stimulera hushållssparande! och öka
ägandespridningen.

1985/86:Fi726 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av allemanssparandets
roll för sparstimulans resp. finansieringsform för budgetunderskottet i
enlighet med vad som i motionen anförts.

1985/86:Fi730 av Hugo Hegeland m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att öka det enskilda aktiesparandet.

Bosparande

1985/86:566 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari hemställs

12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparandet att 3 § 3 stycket samt 24 och 25 §§ utgår.

1985/86:583 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till Lag om ändring i lagen

(1983:890) om allemanssparande såvitt avser stadgandena i 24 § om Riks- FiU 1985/86: 34
byggens bosparande för ungdomar.

1985/86:Fi707 av Rolf Dahlberg m. fl. (m), vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1985/86:Bo410 — hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om bosparande.

1985/86:Fi720 av Karin Söder m. fl. (c), vari — med hänvisning till motiveringen
i motion 1985/86:Kr312 — hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ett ändrat bosparande bland ungdom i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1985/86:Fi724 av Erling Bager m. fl. (fp), vari - med hänvisning till motiveringen
i motion 1985/86:Bo227 - hemställs att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om
skattefrihet för ungdomars bosparande.

1985/86:Fi731 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1985/86:Bo231 — hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om att finansieringen av köp av bostadsrätter samordnas
med övriga sparfrämjande åtgärder.

Vinstsparandet

1985/86:586 av Ingemar Konradsson och Hans Rosengren (s), vari hemställs
att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om vinstskatten och utlottningsmöjligheterna i vinstsparandet.

1985/86:566 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari hemställs

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen om skatt
på lotterivinster.

Anslag till Sparfrämjande åtgärder

1985/86:566 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari hemställs

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om ytterligare medel för
Sparfrämjande åtgärder med 15 milj. kr.

1985/86:567 av Karin Söder m. fl. (c), vari hemställs

4. att riksdagen beslutar att till Sparfrämjande åtgärder utöver vad som
begärts i proposition 1985/86:100 anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 5 milj. kr. förhöjt anslag om 20 000 000 kr.

1985/86:583 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

2. att riksdagen avslår förslaget att till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret
1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ytterligare 15 000 000 kr.

1985/86:Fi729 av Lars De Geer och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

I. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att medel på skattesparkonto
och skattefondskonto skall behålla de ursprungliga skatteförmånerna
så länge kontona förblir orörda.

Privata investeringskonton

FiU 1985/86: 34

1985/86:567 av Karin Söder m. fl. (c), vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om främjande av enskilt sparande genom inrättande
av privata investeringskonton.

1985/86:Fi709 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c), vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om konkreta förslag avseende
personlig investeringsdepå enligt de riktlinjer som anges i motionen.

1985/86:Fi723 av Kjell A. Mattsson m. fl. (c), vari — med hänvisning till
motiveringen i motion 1985/86:Bo226 - hemställs att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
värdet av sparande för bostadsändamål.

1985/86:Fi727 av Stig Josefson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om inrättande av privata investeringskonton.

Övrigt

1985/86:600 av Alf Svensson (c), vari hemställs
6. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att stimulera sparandet.

1985/86:Fi205 av Alf Svensson (c), vari hemställs

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stimulansåtgärder för
vinstdelningssystem på företagen och för enskilt aktiesparande enligt vad
som anförts i motionen.

1985/86:Fi721 av Alf Svensson (c), vari - med hänvisning till motiveringen
i motion 1985/86:N305 — hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om utveckling av allemanssparande! och former för
’ ’ ny etableringssparande ’ ’,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs beträffande en begränsning av företagens uppgiftsskyldighet.

1985/86:Fi729 av Lars De Geer och Margitta Edgren (fp), vari hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om realränteskatts troliga effekter på sparviljan.

tl Riksdagen 1985186. 5 sami. Nr 34

5

Utskottet
Sparandets utveckling

Den svenska ekonomin har under det senaste decenniet präglats av en
permanent sparandebrist, vilket tagit sig uttryck i fortlöpande underskott i
bytesbalansen. Den offentliga sektorns finansiella sparande har från början
av 1970-talet minskat från ca 5% av bruttonationalprodukten till ett underskott
motsvarande drygt 6% år 1982. (Se diagram 1.) Denna försämring
kunde endast till en del uppvägas av ett ökat privat finansiellt sparande,
vilket gjorde att bytesbalansen försämrades.

Diagram 1. Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt bytesbalans 1970—
1986

Andel av BNP

10.0

5.0-

Privat sektor

0.0

Bytesbalans

-5.0

Offentlig sektor

-10.0

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 00 81 82 03 84 85 86

Källor: Statistiska centralbyrån och RNB 1986.

Uppgången i det privata sparandet berodde på att företagens finansiella
sparande ökade medan hushållens sparande var obetydligt.

Sedan 1982 har den offentliga sektorns finansiella sparandeunderskott
successivt minskat. För år 1986 beräknas underskottet till ca 1% av bruttonationalprodukten.
Det finansiella sparandet i den privata sektorn har
minskat de senaste åren vilket sammanhänger med ökningen av investeringarna,
särskilt industriinvesteringarna. Hushållens finansiella sparande
har legat i stort sett stilla på en mycket låg nivå de senaste åren (se diagram
2).

Hushållens reala sparande har minskat kontinuerligt sedan år 1979 vilket
sammanhänger med det minskade småhusbyggandet. Det negativa reala
sparandet som registrerades för år 1985 beror på att förslitningen av
hushållens kapitalstock, enligt statistiska centralbyråns nationalräkenskaper,
är större än hushållens investeringar.

Som framgår av diagrammet har hushållens sparkvot, dvs. sparandet i

FiU 1985/86:34

6

Diagram 2. Hushållens sparkvot 1970—1986

Sparandet i procent av disponibel inkomst

FiU 1985/86:34

■ TOTAL SPARKVOT
REAL SPARKVOT
FINANSIELL SPARKVOT

4-

2-

-2-

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källar: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

relation till de disponibla inkomsterna, sjunkit till en mycket låg nivå,
0-1%, de senaste fyra åren jämfört med under förra decenniet då den låg i
intervallet 2,5-5%.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det totala sparandet är för lågt.
Det räcker inte till för att finansiera investeringarna och underskottet i
bytesbalansen. Det är därför nödvändigt att öka sparandet i den svenska
ekonomin. Sparandeökningen bör ske främst genom att minska det statliga
budgetunderskottet men det är också angeläget att hushållssparande! ökar.
Förutom samhällsekonomiska skäl talar också trygghetsskäl för att öka
hushållssparande!. Ett sparkapital behövs som ett komplement till det
kollektiva trygghetssystemet och är värdefullt som buffert för att kunna
möta oförutsedda utgifter.

De svenska hushållens reala disponibla inkomster sjönk påtagligt under
1980-talets första år. Från 1980 till 1983 sjönk de med 5%. För löntagarhushållen
var minskningen ännu större. Det är sett mot den bakgrunden inte
märkligt att hushållssparande! har minskat. Den negativa reallöneutvecklingen
har emellertid brutits. Förra året ökade reallönerna och för i år
förutses en fortsatt ökning. Det är, som utskottet ser det, nödvändigt att
förutsättningar skapas för fortsatta reallöneökningar de följande åren. Den
påtagliga nedgången i inflationstakten gör detta möjligt. Den bidrar också
till att ge en positiv realränta på det sparade kapitalet.

En rad åtgärder har vidtagits för att stimulera sparandet under senare år.

Rättelse: S. 33 höger spalt rad 4 och 5 uppifrån

Står: fjärde femte stycket

Rättat till: femte sjätte stycket

rad 9 nedifrån. Rättat till: fjärde och femte styckena

S. 34 höger spalt rad 4 och 5 Rättat till: femte och sjätte styckena

Sparavdraget har fördubblats och allemanssparande! har utvecklats. Förutsättningarna
för hushållssparande är genom den allmänna ekonomiska
utvecklingen och de särskilda åtgärder som vidtagits gynnsammare än på
mycket länge. Marginalskatterna har sänkts, realräntan är positiv, inflationen
avtar och reallönerna stiger. Genom att underskottsavdragens skattemässiga
värde begränsades, vilket stimulerade arbete och sparande, motverkades
spekulation och konsumtion på kredit.

Allemanssparandet

I kompletteringspropositionen anförs att inflationen på senare tid har dämpats
markant och fortsätter att sjunka. Därigenom har realräntan blivit
förhållandevis hög. De statsfinansiella kostnaderna för allemanssparandet
har därför blivit större än vad som tidigare förutsattes. Dessutom finns,
med dagens räntesatser i allemanssparandet, vissa risker både att s. k.
skattearbitrage blir lönsamt (dvs. att det i vissa fall kan löna sig att låna för
att sätta in pengar i allemanssparandet) och att andra sparformer, bl. a.
vanlig bankinlåning, får alltför svårt att konkurrera.

Mot den bakgrunden föreslås att räntenivån inom allemanssparandet
fr. o. m. den 1 juli i år sänks till samma nivå som diskontot, vilket motsvarar
en sänkning med 1,25 procentenheter. Även efter denna sänkning
kommer spararna att få en hög, positiv realränta och allemanssparandet
kommer alltjämt att vara den mest förmånliga sparformen. I syfte att
ytterligare minska statsutgifterna föreslås att ersättningen till bankerna för
deras hantering av allemanssparandet begränsas.

För att möjliggöra ett fortsatt uthålligt sparande inom allemanssparandet
föreslås dessutom att taket för de totala insättningarna höjs från 35 000 till
50 000 kr.

Vidare föreslås att allemansfonderna, liksom andra aktiefonder, skall
kunna placera upp till 30% av fondvärdet i OTC-aktier, vilket bl. a. möjliggör
för OTC-företag att starta företagsanknutna allemansfonder.

I motion 566 (fp) anförs beträffande förslaget om förändring av räntan på
allemanssparandet att den extra räntesatsen om 1,25% är ett av villkoren i
det civilrättsliga avtal som vaije sparare träffat via sin bank med riksgäldskontoret
och det kan enligt motionärerna inte ensidigt med retroaktiv
verkan sägas upp av den ena parten (staten). Däremot kan staten naturligtvis
som låntagare förhandla om ändrade villkor på lån från och med en viss
dag, vilket i detta fall får anses ske från och med den 1 juli i år. Detta
innebär att den som från och med nämnda datum placerar medel på
allemanssparkonto får anses ha accepterat det nya räntevillkoret. Motionärerna
anser att det i klarhetens intresse är nödvändigt att i övergångsbestämmelserna
till Lagen om ändring i lagen om allemanssparandet ta in ett
påpekande om att på medel som är innestående på allemanssparkonto den
30 juni 1986 skall utgå ränta enligt 9 § samma lag enligt dess lydelse före
den 1 juli 1986.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Räntan på sparade
medel i allemanssparandet anges i lagen om allemanssparande och bestäms

FiU 1985/86:34

8

således av riksdagen. Räntesatsen kan således inte ses som ett villkor i
civilrättsligt avtal. Den nu föreslagna räntesatsen skall tillämpas fr. o. m.
den 1 juli 1986 på hela det belopp som finns innestående på allemanssparkonto.

Avkastningsräntan i allemanssparande! har sedan systemet infördes varit
knuten till diskontot, liksom i princip räntan på en stor del av banksparandet.
Diskontot har varierat kraftigt sedan allemanssparande! introducerades
i april 1984. Diskontot har t. ex. sedan slutet av maj förra året sjunkit
från 11,5% till 8,5%, dvs. en minskning med 3 procentenheter. Variationerna
i diskontot har således varit betydligt större än den nu föreslagna
förändringen. Skulle någon sparare finna att villkoren i allemanssparande!
är ofördelaktiga finns möjligheten att ta ut hela eller del av sparkapitalet.
Det kan således flyttas till andra sparformer om så önskas. Det bör dock
framhållas att även efter det att hänsyn tagits till den föreslagna förändringen
är villkoren för allemanssparande! fördelaktigare än för alla andra
sparformer. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion 566 yrkande
11 och yrkande 13 i här berörd del.

Utskottet har inte något att erinra mot att avkastningsräntan i allemanssparande!
sänks med 1,25 procentenheter till samma nivå som diskontot.
Med nuvarande diskonto (8,5% i maj 1986) och en beräknad genomsnittlig
inflationstakt för år 1986 på ca 3,5-4% erhålls en positiv realränta med 4-5%, vilken får betraktas som mycket god med hänsyn till att sparformen är
riskfri och avkastningen befriad från skatt. Denna realränta kan jämföras
med den som gällde då allemanssparandet introducerades våren 1984.
Realräntan var då 0-1%.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen det motiverat
att begränsa storleken på de överföringsavgifter som gäller vid överföringar
mellan allemansfonder och allemanssparkonton till högst 100 kr.
Därigenom minskar inlåsningseffekterna av sparmedlen och ökar konkurrensen
mellan allemansfonderna. Utskottet tillstyrker med det anförda
motsvarande förslag till förändring i lagen om allemanssparande.

Utskottet anser det också motiverat, med hänsyn till den stora omfattning
allemanssparandet fått och den automatik som systemet nu fungerar
med, att ersättningen till bankerna för deras medverkan i allemanssparandet
reduceras. Utskottet tillstyrker förslaget att fullmäktige i riksgäldskontoret
ges i uppdrag att med banker och sparkassor träffa nya avtal angående
ersättning i enlighet med det förslag som redovisas i kompletteringspropositionen.

I propositionen föreslås vidare att maximigränsen för de samlade nettoinsättningarna
i allemanssparandet skall höjas från 35 000 kr. till 50 000
kr. En stor del av spararna sätter in det högsta tillåtna beloppet varje
månad (f. n. 800 kr.). De sparare som gjort detta från starten våren 1984
kommer under år 1987 att nå det nuvarande taket på 35 000 kr. Det finns
därför skäl att höja taket, anför föredragande statsrådet. En maximinivå på
50 000 kr. skulle enligt föredraganden innebära att vi nått en lämplig gräns.
Om man därtill beaktar höjningen av sparavdraget från 800 till 1 600 kr.
skulle det totala enskilda sparkapitalet kunna uppgå till 70 000— 80 000 kr.
utan att avkastningen beskattas.

FiU 1985/86:34

9

Ett alternativt sätt att nå samma effekt vore att i stället höja sparavdraget
vid beskattningen. I motion Fi726 av Erik Hovhammar m. fl. (m) föreslås
att sparavdraget höjs till ett halvt basbelopp. Det skulle för år 1986 betyda
ett sparavdrag på 11 650 kr. Enligt motionärerna bör rimligtvis avkastningen
på ett belopp som motsvarar en normal industriarbetarlön vara befriad
från skatt oavsett sparform. I motion Fi725 av Rune Thorén och Rolf
Kenneryd (c) föreslås att sparavdraget höjs till ett belopp som motsvaras
av det basbelopp som gäller det år deklarationen skall avlämnas multiplicerat
med gällande diskonto. Det skulle för år 1986 innebära ett sparavdrag
på ca 2 400 kr. Dessutom föreslås att makar återigen får rätt att utnyttja det
eventuella sparavdrag som den andra maken ej behövt för egen del.

Vad gäller den sistnämnda frågan vill utskottet anföra att en av förutsättningarna
för att kunna genomföra den förenklade självdeklarationen är att
skattesystemet individualiseras i så stor utsträckning som möjligt. Olika
former av sambeskattning, utnyttjande av makes outnyttjade avdrag och
liknande innebär en avsevärd administrativ merbelastning för ett sådant
system. Enligt utskottets mening bör strävan vara att försöka förenkla
skattesystemet såväl för den enskilde som för skatteadministrationen.
Förändringar av det slag som föreslås i motion Fi725 bör således enligt
utskottets mening inte genomföras.

Vad gäller själva sparavdragets storlek anser utskottet att en höjning i
enlighet med vad som föreslås i motion Fi726 skulle innebära en alltför
kraftig höjning av det belopp vars avkastning skulle vara skattebefriad. En
alltför stor ökning av sparavdraget och därmed höjning av det sparkapital
som får en skattefri avkastning gynnar endast dem som redan har ett stort
sparkapital. Det skulle dessutom innebära ett betydande inkomstbortfall
för staten. Utskottet avstyrker därför yrkande 1 i motion Fi726.

Enligt utskottets mening finns det goda skäl att höja det sparkapital som
tillåts ge en skattefri avkastning. 1 det sammanhanget bör, såsom framhålls
i propositionen, beaktas att ett stort antal sparare inom allemanssparande!
under år 1987 kommer att uppnå den nuvarande maximigränsen, 35 000 kr.
För att inte riskera att detta sparande upphör under år 1987 bör därför
enligt utskottets mening en höjning ske av maximigränsen för nettoinsättningarna
i allemanssparande!. Den föreslagna höjningen till 50 000 kr.
skulle möjliggöra ett fortsatt högt årligt sparande i allemanssparandet i
ytterligare ett par år. Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen
om motsvarande ändring i lagen om allemanssparande. Någon ändring av
sparavdraget utöver den höjning från 800 till 1 600 kr. som redan beslutats
anser utskottet inte befogad för närvarande. Utskottet avstyrker därför
motion Fi725.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget om att tillåta aktiefonder
att placera högst 30% av fondens värde i OTC-aktier inkl. övriga icke
börsregistrerade värdepapper. Utskottet tillstyrker förslagen om ändringar
i aktiefondslagen och i lagen om skattelättnader för allemanssparande.

Innan utskottet övergår till att behandla vissa speciella sparformer som
bosparande, vinstsparande m. m. vill utskottet ta upp vissa allmänna frågor
om hushållssparande! som aktualiseras i flera motioner.

FiU 1985/86:34

10

Sparmål, ökad aktiespridning m.m.

FiU 1985/86:34

I motion Fi701 (m) anförs att staten bör driva en aktiv politik för att
stimulera enskilda personers ägande. Målet bör vara att hushållen skall ha
ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare,
anför motionärerna. Att staten stimulerar till enskild förmögenhetsbildning
kan ses som ett led i en politik syftande till att flytta en del av
ansvaret för den framtida tryggheten från det allmänna till de enskilda
hushållen.

Utskottet har för sin del inte något att invända mot att man sätter ett
ambitiöst mål för hushållens sparande, t. ex. att ett hushåll skall ha ett
sparkapital motsvarande årslönen för en industriarbetare. Det är emellertid
ett mål som dessvärre är mycket avlägset för många hushåll som i dag
lever med mycket små marginaler.

Utskottet vill emellertid, till skillnad från vad som anförs i motion Fi701,
inte se uppställda mål och stimulanser för hushållssparande! som ett led i
att minska det allmännas ansvar för den framtida tryggheten. Ett ökat
sparande är nödvändigt för att öka investeringarna och tillväxten i ekonomin.
Därigenom underlättas finansieringen av den offentliga verksamheten
och möjligheterna att stödja de sämst ställda i samhället. Utskottet avstyrker
med det anförda motion Fi701 yrkande 1.

I motion Fi701 anförs vidare att den viktigaste förutsättningen för att
sparandet skall växa är en ekonomisk politik som ökar hushållens sparande.
En lägre inflation och sänkta marginalskatter är de viktigaste inslagen i
en sådan politik, anför motionärerna. Det är särskilt viktigt att sprida
ägandet av bostäder och aktier. Att bredda bostadsägandet är enligt motionärerna
det bästa sättet att åstadkomma en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna
i samhället. Sänkta inkomstskatter och slopande av
både fastighetsskatt och avdragsbegränsning är viktiga inslag i en politik
för att öka bostadsägandet. Även i motion Fi730 av Hugo Hegeland m. fl.
(m) anförs att det är angeläget att aktiesparandet är väl spritt bland medborgarna.
Ett ökat institutionellt ägande försvagar marknadsekonomin i
allmänhet och aktiemarknaden i synnerhet. För att vända den nuvarande
negativa trenden är det angeläget att väsentligt förbättra skattevillkoren för
enskilda personers skatte sparande.

I motion Fi726 av Erik Hovhammar m. fl. (m) begärs även en översyn av
allemanssparandets roll för sparstimulans resp. finansieringsform för budgetunderskottet.
Motionärerna anser att den sparfrämjande politiken i
alltför hög grad - genom introduktionen av allemanssparande! — har
inriktats på att tillgodose statens behov av direkt upplåning hos hushållen.
Enligt motionärerna bör varje medborgare ha samma rätt till obeskattad
avkastning på normalt sparande oavsett sparform.

Utskottet delar motionärernas uppfattning såtillvida att det är angeläget
att stimulera sparandet i ekonomin och att det sker bäst i en ekonomi där
inflationen är låg och reallönerna ökar. Utskottet delar emellertid inte
motionärernas uppfattning om politikens allmänna uppläggning. Dessa
frågor behandlar utskottet i sitt betänkande FiU 1985/86:30.

Vad gäller frågan om översyn eller förändringar av allemanssparande i
syfte att stimulera även annat sparande än det som tillgodoser statens
upplåningsbehov vill utskottet erinra om att även sparande i aktiefonder,
de s. k. allemansfonderna, omfattas av de förmåner som är förknippade
med allemanssparande. Värdestegringen på fondandelarna är befriade
från beskattning och fonderna kan göra omplaceringar i sitt aktieinnehav
utan att drabbas av realisationsvinstbeskattning. Utskottet ser det som
naturligt att staten stimulerar sparandet i för samhället önskvärd riktning.
Det är nödvändigt att också hushållen medverkar till att finansiera en del
av det statliga budgetunderskottet. Det kan bidra till att minska penningmängdens
tillväxt och hålla tillbaka hushållens efterfrågan. Vidare innebär
introduktionen av allemansfonderna att sparandet i aktier stimuleras vilket
är värdefullt för näringslivets kapitalförsörjning. Genom de förändringar
som föreslås i kompletteringspropositionen utvidgas också vissa av de icke
börsnoterade företagens, de s. k. OTC-företagens, möjligheter att få tillgång
till riskkapital via allemansfonderna. Utskottet ser mot denna bakgrund
inte något behov av översyn eller andra förändringar i allemanssparande!
av det slag som föreslås i motion Fi726. Yrkande 2 i motion Fi726
avstyrks därför av utskottet. Utskottet avstyrker också förslagen till sparstimulerande
åtgärder som föreslås i motionerna Fi701 yrkande 2 och
Fi730.

Bosparande

I finansutskottets betänkande om bosparande för ungdomar (FiU
1984/85:7) anförde utskottet att det är värdefullt att det utvecklas nya
sparformer med en nära koppling mellan sparande och bostadsanskaffning.
Utskottet ansåg att det samarbete som Riksbyggen och Sparbankerna då
hade inlett var ett bra exempel på detta. Detta samarbete befann sig då i ett
uppbyggnadsskede. Utskottet anförde att Riksbyggen har en ställning som
i flera avseenden överensstämmer med FISBrs. Det är viktigt att bostadskooperativa
organisationer behandlas likartat. Det kan därför, anförde
utskottet, finnas skäl att komplettera lagstiftningen så att inte endast
sparande i HSB inlemmas i allemanssparandet och ges lånerätt. Riksbyggens
ungdomsbosparande hade emellertid vid det tillfället inte en sådan
omfattning att det fanns anledning att överväga en sådan lagstiftning.
Utskottet anförde att det får ankomma på regeringen att uppmärksamt
följa denna fråga för att eventuellt senare återkomma till riksdagen med ett
förslag.

I kompletteringspropositionen föreslås att en möjlighet öppnas för Riksbyggen,
liksom tidigare för HSB, att bedriva bosparande för ungdomar
inom allemanssparandets ram. Detta förslag avslås i motion 583 av Lars
Tobisson m. fl. (m) och i motion 566 (fp). Samtidigt föreslås i motion 566
att även bosparandet i HSB avskaffas.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning och anser det riktigt att villkoren
för sparandet i Riksbyggen jämställs med HSB:s. Utskottet tillstyrker
därför förslaget till ändring av lagen om allemanssparandet och avstyrker
yrkandena 12 och 13 i här berörd del i motion 566 och yrkande 1 i
motion 583.

FiU 1985/86:34

12

I en rad andra motioner yrkas att även räntan på bosparande i bank skall
vara skattebefriad. I motion Fi724 av Erling Bager m. fl. (fp) anförs att
bosparande i bank ofta är förmånligare än allemanssparande!. Genom det
vanliga banksparandet bibehålls den normala kundrelationen. I allemanssparande!
saknas detta då bankerna inte får behålla de medel som sparas
inom allemanssparandet, anför motionärerna. Samma sak påtalas i motion
Fi720 (c). Vidare anförs att skattefriheten kan utformas med särskilda
beloppsgränser i stället för att stoppa bosparandet vid en viss åldersgräns.

I motion Fi707 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) redovisas ett förslag till nytt
bosparsystem som skall administreras av banker och andra kreditinstitut.
Sparandet för bostad bör ske under minst tre år och berättiga till en viss
skattefri bonus. Om bostadsköpet dessutom behöver finansieras genom
lån skall staten ställa en borgen som garanti.

I samband med att bosparande för ungdom infördes behandlade utskottet
flera motioner med liknande yrkanden. Riksdagen avslog motionerna.
Utskottets motivering är alltjämt giltig.

Allemanssparandet är en etablerad sparform som vunnit stor anslutning.
Reglerna är väl kända. Genom att knyta bosparande till allemanssparandet
kan man utnyttja detta i informationskampanjer för att dra till sig nya
sparare. Utskottet ser det därför som en stor fördel att bosparande för
ungdom ingår som en del i allemanssparandet. Det finns därför ingen
anledning att ompröva detta sparande. Skulle man, som föreslås i de
nämnda motionerna, dessutom göra avkastningen på ungdomens bosparande
i bankerna skattefri eller utge statliga premier skulle det leda till en
mycket kraftig subventionering av bosparande för de ungdomar som skulle
kunna utnyttja båda systemen. Även om utskottet anser det angeläget att
stimulera sparandet kan utskottet inte med hänsyn till det inkomstbortfall
som därvid skulle uppkomma för staten tillstyrka motionärernas förslag.

Utskottet avstyrker motionerna Fi707, Fi724 och Fi720.

I motion Fi731 av Erik Hovhammar m. fl. (m) anförs att för att finansiera
köp av bostadsrätter och ge rimliga villkor för de boende bör finansiering,
i vart fall för ungdomar, ske med statlig eller kommunal borgen. Det
finns som utskottet ser det inte skäl att utvidga antalet stödformer för
bosparande ungdomar, eftersom lånemöjlighetema och villkoren för ungdomens
bosparande i allemanssparandet väl tillgodoser de krav som ställs i
motionen.

Utskottet avstyrker därmed motion Fi731.

Vinstsparandet

I propositionen föreslås också vissa förändringar inom vinstsparandet.
Den del av räntan som kan lottas ut föreslås bli höjd från 2 till högst 4%.
Skatten på vinstutbetalningar föreslås bli höjd till 40%, vilket bättre motsvarar
den normala beskattningen av kapitalinkomster. Vidare föreslås att
det under perioden december 1986—februari 1987 skall vara möjligt att,
utöver sedvanliga månadsinsättningar om högst 800 kr., sätta in ytterligare
högst 5 000 kr. i vinstsparandet. Därmed erbjuds samma möjlighet till
vinstsparama som tidigare stått öppen för allemansspararna.

FiU 1985/86: 34

13

+2 Riksdagen 1985186. 5 sami. Nr 34

I motion 586 av Ingemar Konradsson och Hans Rosengren (s) anförs att
det sakligt sett är viktigare att avstå från vinstskattehöjningen än att vidga
utlottningsmöjligheterna. Det finns annars en risk för att intresset för
vinstsparandet minskar. I motion 566 (fp) anförs att den föreslagna skattehöjningen
skulle motverka en i högsta grad önskvärd och nödvändig sparstimulans.
Motionärerna yrkar därför avslag på förslaget om höjd vinstskatt.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att vinsten
inte bör beskattas väsentligt lägre än den marginalskatt som utgår på den
fasta räntan i vinstsparandet. Genom att göra det möjligt att höja den totala
vinstsumman torde ändå vinstsparandet väl kunna hävda sin popularitet
hos spararna. Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker
därmed motionerna 586 och 566 yrkande 10.

Anslag till sparfrämjande åtgärder

Spardelegationen föreslås i propositionen få ytterligare medel för informationsinsatser
bl. a. för att informera skattefondsparare om fördelarna med
att låta sina sparmedel kvarstå i skattefonderna.

I motion Fi729 av Lars De Geer och Margitta Edgren (fp) begärs att
medel på skattefondkontona skall behålla sina ursprungliga skatteförmåner
så länge kontona förblir orörda. I motionerna 566 (fp) och 583 (Lars
Tobisson m.fl. m) yrkas avslag på propositionens förslag om ökade informationsinsatser.
Genom att bibehålla skatteförmånerna blir incitamentet
att låta medlen kvarstå i skattefondsparandet tillräckligt stort varför ytterligare
informationsinsatser inte behövs, anför motionärerna.

Enligt utskottets mening har skattespararna redan erhållit betydande
skattesubventioner och har alltjämt betydande fördelar enligt den nu gällande
skattelagstiftningen. Det innebär att om andelar avyttras med vinst
två år efter det de frigjorts så behöver endast 40% av vinsten tas upp till
beskattning. Utskottet avstyrker därför yrkande 1 i motion Fi729.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att det finns skäl att informera
skattefondspararna om fördelarna med att låta sparmedlen stå orörda i
skattefonderna. Motionerna 583 yrkande 2 och 566 yrkandena 9 och 13 i
här berörd del avstyrks därför av utskottet.

I motion 567 (c) anförs att samhällets starka motiv för att stimulera sparandet
ger skäl att också vara aktiv när det gäller informationsinsatser. För
sparfrämjande åtgärder bland ungdomar föreslås därför att anslaget för
sparstimulerande åtgärder utökas med 5 milj. kr. till totalt 20 milj. kr.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att informera
ungdomar om behovet av att spara. De i propositionen föreslagna
insatserna borde ge utrymme även för sådana åtgärder. Behovet av ytterligare
åtgärder får prövas efter det att en utvärdering skett av de tidigare
insatserna. Utskottet tillstyrker propositionens förslag till sparfrämjande
åtgärder och avstyrker motion 567 yrkande 4.

FiU 1985/86: 34

14

Privata investeringskonton

FiU 1985/86:34

I flera motioner begärs förslag om inrättande av privata investeringskonton.
I motion Fi709 av Ivar Franzén och Kjell A. Mattsson (c) anförs att
den personliga investeringsdepån skall finnas hos den lokala banken. I
depån kan placeras banksparande, obligationer och aktier samt avkastningen
från dessa tillgångar. Tillgångar/inkomster som tillförs depån befrias
från kommunalskatt och statlig grundskatt. Statlig tilläggsskatt utgår i
vanlig ordning på bruttoinkomsten. Depåägaren kan låna ur sin depå utan
skattekonsekvenser till

- finansiering av eget boende

- insatser i eget producerande företag

- de övriga produktiva investeringar som angivits i särskild förteckning.

Tas pengar ut från kontot för konsumtion sker en schablonbeskattning

med 50% eller det lägre belopp som blir aktuellt om uttaget läggs till årets
inkomst. Genom förslaget förenklas skattesystemet väsentligt och ett
första steg tas mot utgiftsskatt.

I motion Fi727 av Stig Josefson m. fl. (c) anförs att ett genomförande av
förslaget om privata investeringskonton skulle få betydande samhällsekonomiska
effekter. Förslaget skulle leda till en kraftig ökning av sparandet. I
motion 567 (c) anförs att av statsfinansiella skäl bör i ett inledningsskede
en begränsning ske av högsta möjliga insättningsbelopp till förslagsvis
20 000 kr. Privata investeringskonton skulle vara ett viktigt instrument för
decentralisering av ekonomin och för ett ökat personligt ägande.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen de senaste åren behandlat förslag
om inrättande av privata investeringskonton. Riksdagen har på utskottets
förslag avslagit dessa motionsyrkanden. Utskottet anser att förslaget är
intressant i sin avvägning mellan konsumtion och sparande. Det finns
emellertid vissa problem med förslaget. Det skulle bl. a. öppna möjligheter
för s. k. skattearbitrage, dvs. att låna medel med avdragsgilla räntor och
placera dem på skattemässigt gynnade konton. Det är inte heller lämpligt
att använda alltför många sparstimulanser samtidigt. Införandet av privata
investeringskonton skulle dessutom innebära betydande inkomstbortfall
för staten och kommunerna. Utskottet avstyrker därför motionerna Fi709,
Fi727 och 567 yrkande 3. Utskottet avstyrker därmed också motion Fi723
som begär ett bosparsystem som bygger på samma princip som de privata
investeringskontona.

Övriga yrkanden

I motion Fi729 av Lars De Geer och Margitta Edgren (fp) anförs att en
realränteskatt troligen skulle få stora negativa effekter på sparviljan.

Ett förslag till utformning av en realränteskatt utreds f. n. Utskottet har
inte anledning att nu, innan förslagets slutliga utformning är känd, göra
något uttalande om dess effekter på sparviljan. Utskottet avstyrker därmed
motion Fi729.

15

I motion 600 av Alf Svensson (c) anförs att regeringens förslag i kompletteringspropositionen
är otillräckliga för att stimulera sparandet. Motionären
förordar att sparavdraget höjs, att progressiv utgiftsskatt införs och att
sparande i aktier stimuleras genom att införa ett system motsvarande
privata investeringskonton.

Aven i motionerna Fi721 och Fi205 av samma motionär begärs en
utveckling av allemanssparandet och stimulanser av sparande i aktier som
underlättar tillförseln av riskvilligt kapital till näringslivet. Motionären
begär också i samma motion att åtgärder vidtas för att väsentligt minska
merarbetet och kostnaderna för uppgiftslämnandet från företagen.

Vad utskottet anfört i det föregående med anledning av förslagen om
höjt sparavdrag, allemanssparande och privata investeringskonton innebär
att utskottet avstyrker motionerna Fi205 yrkande 3, Fi721 yrkande 1 och
600 yrkande 6.

Frågor om företagens uppgiftslämnande behandlade utskottet tidigare i
vår (FiU 1985/86:15). Riksdagen avslog med anledning härav flera yrkanden
med samma innebörd som det nu aktuella. Utskottet avstyrker med
hänvisning till den tidigare behandlingen yrkande 2 i motion Fi721.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande räntenivån inom allemanssparandet

att riksdagen antar det i proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom 37 i
denna del framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890)
om allemanssparande såvitt avser 9 §,

2. beträffande införande av en övergångsbestämmelse i lagen
(1983:890) om allemanssparande

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:566 yrkandena 11 och 13
såvitt nu är ifråga antar ikraftträdandebestämmelsen till det i proposition
1985/86:150 bilaga 1 mom 37 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

3. beträffande maximigräns för nettoinsättning, överföringsavgift
och placeringsmöjligheter för allemansfond

att riksdagen antar det i proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom 37 i
denna del framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890)
om allemanssparande såvitt avser 4, 7, 15 och 16 §§,

4. beträffande ersättning till bankerna

att riksdagen i överensstämmelse med vad som angetts i proposition
1985/86:150 bilaga 1 mom 15 uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att med banker och sparkassor träffa nya avtal om ersättning
för skötsel av allemanssparkonton,

5. beträffande sparavdrag vid beskattningen

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi726 yrkande 1,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi725,

6. beträffande aktiefondslagen

att riksdagen antar i proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom 38 framlagt
förslag till lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

FiU 1985/86:34

16

7. beträffande lagen om skattelättnader för allemanssparandet
att riksdagen antar i proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom 40 framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader
för allemanssparande!,

8. beträffande målet för hushållssparandet

att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi701 yrkande 1,

9. beträffande sparstimulans och ökad aktiespridning

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Fi701 yrkande 2, 1985/
86:Fi730 yrkande 1 och 1985/86:Fi 726 yrkande 2,

10. beträffande möjlighet för Riksbyggen att bedriva bostadssparande
för ungdomar inom allemanssparandets ram

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:566 yrkandena 12
och 13 såvitt nu är ifråga samt 1985/86:583 yrkande 1 antar det i
proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom 37 i denna del framlagda
förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
såvitt avser 3, 24 och 25 §§,

11. beträffande bosparande

a) att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Fi707 och 1985/86:Fi731,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi724,

c) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi720,

12. beträffande vinstsparandet

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:586 såvitt nu är i fråga
godkänner vad som förordats i proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom
16,

13. beträffande skatt på lotterivinster

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:566 yrkande 10 och
1985/86:586 såvitt nu är i fråga antar i proposition 1985/86:150 bilaga
1 mom 39 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1928:376) om
skatt på lotterivinster,

14. beträffande anslag till sparfrämjande åtgärder m.m.

a) att riksdagen avslår motion 1985/86: Fi729 yrkande 1,

b) att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom
17 samt med avslag på motionerna 1985/86:566 yrkandena 9 och 13
såvitt nu är ifråga, 1985/86:583 yrkande 2 och 1985/86:567 yrkande 4
till Sparfrämjande åtgärder för budgetåret 1986/87 under sjunde
huvudtiteln — utöver av riksdagen tidigare anvisat anslag1 — anvisar
ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.,

15. beträffande privata investeringskonton

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Fi709, 1985/86:Fi727,
1985/86:567 yrkande 3 och 1985/86:Fi723,

16. beträffande realränteskatts inverkan på sparviljan
att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi729 yrkande 2,

17. beträffande förslag till stimulansåtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Fi205 yrkande 3,
1985/86:Fi721 yrkande 1 och 1985/86:600 yrkande 6,

FiU 1985/86: 34

1 FiU 1985/86:17, rskr. 193.

17

18. beträffande företagens uppgiftslämnande

att riksdagen avslår motion 1985/86: Fi721 yrkande 2,

19. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande i övrigt

att riksdagen antar i proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom 37 framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande
i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 20 maj 1986
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Christer Nilsson (s), Nils G. Åsling (c), Lisbet Calner (s),
Lars De Geer (fp). Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Flans Petersson i Flallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Arne
Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c).

Reservationer

1. Räntenivån inom allemanssparande!

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m). Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att

den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”De svenska” och
på s. 8 slutar med ”på kredit” bort utgå.

2. Införandet av en övergångsbestämmelse i lagen (1983:890)
om allemanssparande

Björn Molin och Lars De Geer (båda fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 9 slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion 566 att ett klargörande
måste ske av vilka regler som gäller för de sparmedel som satts in på
allemanssparkontona före den 1 juli 1986 då räntesatsen sänks. Utskottet
tillstyrker därför att en särskild övergångsbestämmelse tas in i lagen om
allemanssparande med den lydelse som föreslås i motion 566. Utskottet
tillstyrker således yrkandena 11 och 13 såvitt nu är ifråga.

FiU 1985/86: 34

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

18

2. beträffande införande av en övergångsbestämmelse i lagen
(1983:890) om allemanssparande

att riksdagen dels antar ikraftträdandebestämmelsen till det i proposition
1985/86:150 bilaga 1 mom 37 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande, dels med bifall till
motion 1985/86:566 yrkandena II och 13 såvitt nu är ifråga antar
följande övergångsbestämmelse till lagförslaget: På medel innestående
på allemanssparkonto den 30 juni 1986 skall utgå ränta enligt
9 § i dess lydelse före den 1 juli 1986.

3. Målet för hushållssparande!

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Fi701 yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de enskilda medborgarnas
förmåga att utstå påfrestningar — liksom att begagna uppdykande tillfällen
- förstärks avsevärt när de har ett eget sparkapital. Det fungerar som ett
slags privat skyddsnät, vilket ger ökad trygghet vid oförutsedda situationer.
Därigenom minskar också behovet av offentliga transfereringar.

Staten bör bedriva en aktiv politik för att stimulera enskilda människors
ägande. Det bör ske genom sänkta marginalskatter, åtgärder för att dämpa
inflationen och genom skattelättnader på produktivt sparande. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att målet bör vara att hushållen skall ha
ett sparkapital som motsvarar årslönen för en industriarbetare. Detta ligger
också i linje med regeringens aktuella strävanden. Med höjningen av
maximigränsen för de samlade nettoinsättningarna i allemanssparande! till
50 000 kr. och med utnyttjande av sparavdraget kan två makar ha ett
sparkapital som ungefär motsvarar årslönen för en industriarbetare utan
att man behöver skatta för räntan. Utskottet anser att riksdagen, i enlighet
med vad som anförs i motion Fi701 yrkande 1, bör uttala att målet för
sparpolitiken skall vara att hushållen skall ha ett sparkapital som motsvarar
den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande målet för hushållssparandet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fi701 yrkande 1 godkänner
vad utskottet anfört om att målet för sparpolitiken skall vara att
hushållen skall ha ett sparkapital som motsvarar den genomsnittliga
årslönen för en industriarbetare,

4. Sparstimulans och ökad aktiespridning

Björn Molin (fp). Lars Tobisson (m), Lars De Geer (fp). Filip Fridolfsson
(m) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 12 slutar med ”och Fi730” bort ha följande lydelse:

FiU 1985/86: 34

19

Staten bör bedriva en aktiv politik för att stimulera människors sparande.
Den viktigaste förutsättningen för att sparandet skall växa är en ekonomisk
politik som ökar hushållens disponibla inkomster och höjer realavkastningen
efter skatt på sparande. En kraftig minskning av inflationen
kombinerad med sänkta marginalskatter är de viktigaste inslagen i en
sådan politik.

Det är enligt utskottets mening särskilt viktigt att sprida ägandet av
bostäder och aktier. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett
breddat bostadsägande är det bästa sättet att åstadkomma en jämnare
fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället. I en marknadsekonomi
är det angeläget att aktiesparandet är väl spritt bland de enskilda medborgarna.
Det enskilda aktie sparandet har straffbeskattats under lång tid,
vilket har gjort att privatpersonernas andel av aktieinnehavet har minskat.
Institutionernas aktieinnehav har ökat i motsvarande utsträckning. Denna
koncentration av ägandet försvagar marknadsekonomin. Sparandets effektiva
användning på investeringssidan är beroende av riskkapitalets ursprung.
Ju närmare individen befinner sig de investeringsbeslut i företag
där han/hon har sitt kapital placerat, desto noggrannare fattas besluten.

De stimulanser av sparandet som f. n. erbjuds är i alltför hög grad
inriktade på att tillgodose statens behov av lånemedel. För att stimulera
aktiesparandet och bredda aktieägandet bör följande åtgärder vidtas.

Löntagarfonderna bör avskaffas och tillgångarna användas som stimulans
till deltagande i allemansfondsparandet. Dubbelbeskattningen av aktier
bör avskaffas, förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i familjeföretag
bör slopas. Taxeringsvärdet på börsaktier måste sänkas. Förändringar
inom aktieportfölj - enskilds eller aktiefonds - bör inte realisationsvinstbeskattas.

Vad utskottet anfört med anledning av vad som anförs i motionerna
Fi701, Fi730 och Fi726 yrkande 2 om åtgärder för att stimulera hushållssparande!
och en ökad aktiespridning bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande sparstimulans och ökad aktie spridning
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86: Fi701 yrkande
2, 1985/86:Fi730 yrkande 1 och 1985/86:Fi726 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Sparstimulans och ökad aktiespridning

Nils G. Åsling och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet delar”
och på s. 12 slutar med ”och Fi730” bort ha följande lydelse:

Det är nödvändigt att den ekonomiska politiken inriktas så att det
enskilda sparandet främjas. Inflationsbekämpningen måste föras vidare
och marginaleffekterna i skattesystemet måste minskas. Sparandet måste
återfå sin centrala roll i stabiliseringspolitiken. Detta är angeläget både från
samhällsekonomiska utgångspunkter och utifrån individernas. Det är viktigt
att skapa reella möjligheter för människor att genom eget sparkapital
lägga grunden för ett eget företagande eller för ett eget boende.

FiU 1985/86:34

20

För närvarande stimuleras sparandet genom en rad olika åtgärder som FiU 1985/86: 34
kan vara svåra att överblicka för den enskilde. Utskottet an.^er att ett
införande av privata investeringskonton kan göra det möjligt att successivt
kanalisera sparandet i en sparform som passar alla. Det skulle ge individerna
möjlighet till ett sparande med uppskjuten beskattning och skulle långsiktigt
främja en decentralistisk utveckling av ägandet i landet.

Det är enligt utskottet den vägen som bör väljas för att stimulera sparandet
i Sverige och sprida ägandet. Det finns i motionerna Fi701, Fi726 och
Fi730 flera förslag som är väl värda att genomföra som ett led i en sparstimulerande
politik. Det gäller t. ex. förslagen att slopa löntagarfonderna
och använda medlen för enskilt aktieägande, avskaffa dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar, slopa förmögenhetsskatten på arbetande kapital i
familjeföretag och mildra arvs- och förmögenhetsskatten.

Enligt utskottets mening bör emellertid sparandet stimuleras enligt de
riktlinjer som utskottet angivit baserade på utgiftsskattens principer. Utskottet
avstyrker därför motionerna Fi701 yrkande 2, Fi726 yrkande 2 och
Fi730.

6. Möjlighet för Riksbyggen att bedriva bostadssparande för
ungdomar inom allemanssparandets ram

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”1 finansutskottets”
och slutar med ”motion 583” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns starka skäl för att förbättra bosparandet.
Att spara till en egen bostad är ett angeläget mål både för den enskilde och
för samhället. Utskottet anser emellertid inte att den anknytning som
b jsparandet fått till allemanssparande! är lämplig. Denna knytning innebär
en lagstadgad skyldighet för banker att prioritera utlåning till personer
under 28 år som inte har något annat kundförhållande med banken än att de
under viss tid satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret. Bankerna
är skyldiga att ställa upp med utlåning motsvarande tre gånger det sparade
beloppet. Dessa medel måste då tas ur andra kunders inlåning, vilket
strider mot grundprinciperna för normal bankverksamhet.

Genom förslaget i propositionen skulle HSB och Riksbyggen ges en
särställning, som innebär att HSB och Riksbyggen förfogar över de medel
som sparas i HSB-sparkassa och Riksbospar. I motsats till vad som gäller
för bankerna behöver inte sparmedlen levereras in till riksgäldskontoret
eller till kapitalsparfonder. Därigenom förstörs konkurrensneutraliteten
mellan de olika sparlåneformerna.

Utskottet anser därför att propositionens förslag bör avslås av riksdagen
och att bosparandets koppling till allemanssparande! skall upphöra snarast
möjligt.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

21

10. beträffande möjlighet för Riksbyggen att bedriva bostadsspa- FiU 1985/86: 34
rande för ungdomar inom allemanssparandets ram
att riksdagen med avslag på proposition 1985/86:150 bilaga 1 mom 37
i denna del och med bifall till motionerna 1985/86:566 yrkandena 12
och 13 såvitt nu är i fråga samt 1985/86:583 yrkande 1 dels beslutar
att 24 och 25 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande skall upphöra
att gälla samt vidtar sådan ändring av ingressen till det i proposition
150 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande som föranleds härav, dels antar 3 § förslaget till
lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande med den
ändring att paragrafen erhåller följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Propositionens förslag Reservanternas förslag

3 §2

Sparmedlen skall sättas in i en svensk bank som enligt överenskommelse
med riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får inte
spara på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om
bank gäller, med undantag för bestämmelserna om lån för förvärv av
bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8a och 26-28 §§, också i
fråga om sparkassa.

För visst sparande på sparkonto
hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa
(HSB.s Sparkassa) samt för visst
sparande som är anordnat av Riksbyggen
ekonomisk förening gäller
särskilda bestämmelser enligt 24
och 25 §§.

7. Bosparande

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Lars De Geer (fp),

Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”1 samband”
och slutar med ”motion Fi731 ” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den principiella uppfattning som framförs i motionerna
att stimulanser till bosparande bör bygga på redan existerande ”spara/låna
till bostad-system” hos banker och andra kreditinstitut. Kopplingen till
allemanssparande! innebär endast ökat krångel. Det är en klar fördel både
för sparare och banker om de medel som sparas får behållas av bankerna
och kan användas för utlåning till bostadsändamål. Därmed skapas normala
kundrelationer. En särskild premiering bör ske av bosparandet an -

2 Senaste lydelse 1984:1036.

22

tingen genom att avkastningen upp till ett visst sparbelopp är skattefri eller FiU 1985/86: 34

genom en särskild sparpremie för medel som stått inne en viss tid. Till

sparandet bör en viss lånerätt knytas vid bostadsköpet. Det finns, som

utskottet ser det, inte anledning att begränsa dessa sparmöjligheter endast

till ungdomar. Begränsningen bör i stället ligga i själva sparpremieringen.

Enligt utskottets mening bör riksdagen hos regeringen begära ett förslag till
utformning av ett system för bosparande i enlighet med de riktlinjer utskottet
angivit.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86: Fi707,

1985/86:Fi720, 1985/86:Fi724 och 1985/86:Fi731 hos regeringen begär
förslag om nytt system för bosparande i enlighet med vad utskottet
anfört.

8. Skatt på lotterivinster

Björn Molin och Lars De Geer (båda fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
anser i likhet med vad” och slutar med ”yrkande 10” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna att motiven för
att höja lotterivinstskatten är mycket svaga, i synnerhet som höjningen kan
motverka den sparstimulans som är i högsta grad önskvärd och nödvändig.

Utskottet anser därför att propositionens förslag om höjd lotterivinstskatt
på vinstutlottningar i vinstsparandet bör avslås av riksdagen.

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande skatt på lotterivinster
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:566 yrkande 10 samt med
anledning av motion 1985/86:586 såvitt nu är i fråga avslår i proposition
1985/86:150 bil. 1 mom 39 framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster,

9. Anslag till sparfrämjande åtgärder

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Lars De Geer (fp),

Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motion Fi729” bort ha följande lydelse:

Under de närmaste åren kommer betydande sparkapital på skattefondkontona
att frigöras. För att inte dessa medel skall användas för konsumtion
eller överföras till andra sparformer och därmed dämpa nysparandet i
dessa former bör särskilda åtgärder vidtas för att förmå spararna att hålla
kvar medlen på skattefondkontona. Utskottet tillstyrker därför förslaget i
motion Fi729 att medlen på skattefondkontona skall behålla sina ursprungliga
skatteförmåner så länge kontona förblir orörda. 23

dels utskottets hemställan under 14 a) bort ha följande lydelse: FiU 1985/86: 34

14. beträffande anslag till sparfrämjande åtgärder m. m.

a) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fi729 yrkande 1 hos
regeringen begär förslag om att medel på skattefondkonto skall
behålla de ursprungliga skatteförmånerna så länge kontona förblir
orörda,

10. Anslag till sparfrämjande åtgärder

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m). Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Eftersom utskottet anser att skattefondsparama bör få behålla sina
ursprungliga skatteförmåner så länge kontona förblir orörda finns det inte
skäl att, som föreslås i propositionen, ge spardelegationen ytterligare medel
för att informera skattefondsparare om vilka beskattningsregler som
gäller för sparmedlen i skattefonderna när bindningstiden går ut. Utskottet
avstyrker därför propositionens förslag om ytterligare medel till sparfrämjande
åtgärder liksom yrkande 4 i motion 567.

dels utskottets hemställan under 14 b) bort ha följande lydelse:

14. beträffande anslag till sparfrämjande åtgärder m. m.

b) att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:566 yrkande 9 och
13 såvitt nu är i fråga samt 1985/86:583 yrkande 2 avslår proposition
1985/86:150 bil. 1 mom 17 och motion 1985/86:567 yrkande 4 om
anvisande av ytterligare medel under anslaget Sparfrämjande åtgärder
under sjunde huvudtiteln,

11. Anslag till sparfrämjande åtgärder
Nils G. Åsling (c) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 567 (c) att det är
angeläget med en väsentligt utökad information till ungdomar om behovet
att spara. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion 567 yrkande 4 att
tillskottet till anslaget för sparstimulerande åtgärder utökas med 5 milj. kr.
till 20 milj. kr. och avstyrker därmed motionerna 583 yrkande 2 och 566
yrkandena 9 och 13 i här berörd del.

dels utskottets hemställan under 14 b) bort ha följande lydelse:

14. beträffande anslag till sparfrämjande åtgärder m.m.
b) att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:150 bil. 1
mom 17 och med bifall till motion 1985/86:567 yrkande 4 samt med
avslag på motionerna 1985/86:566 yrkande 9 och 13 såvitt nu är i
fråga samt 1985/86:583 yrkande 2 till Sparfrämjande åtgärder för 24

budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln — utöver av riksdagen FiU 1985/86: 34
tidigare anvisat anslag1 — anvisar ett reservationsanslag av
20 000 000 kr.

12. Privata investeringskonton

Nils G. Åsling och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
har" och slutar med ”privata investeringskontona” bort ha följande lydelse: Utskottet

får för egen del anföra följande. Det i motionerna föreslagna
systemet med privata investeringskonton ger individerna möjlighet till ett
sparande med uppskjuten beskattning. Därigenom är förslaget intressant
eftersom det skattebefriar sparande och beskattar konsumtion. Såsom
visas i bl. a. motion Fi709 kan systemet också byggas ut och användas för
att stimulera investeringar i för såväl den enskilde som samhället angelägna
ändamål.

De privata investeringskontona kan bidra till en kraftig ökning av sparandet.
Detta är angeläget eftersom allemanssparande! trots stor uppslutning
inte har resulterat i den ökning av hushållssparande! som man väntat
sig. Hushållens sparkvot har de senaste fyra åren legat på den extremt låga
nivån 0-1%. Ett omfattande sparande inom den privata sektorn är enligt
utskottets mening av stor betydelse för kapitalbildningen och därmed för
den ekonomiska tillväxten.

Det bör framhållas att den nominella ökning av budgetunderskottet som
förslaget övergångsvis ger upphov till motsvaras av en skattefordran.

Eftersom förslaget om privata investeringskonton är förenat med så
uppenbara fördelar anser utskottet att det bör genomföras. Såsom framhålls
i motion 567 (c) bör dock i ett inledningsskede en begränsning av
högsta möjliga insättningsbelopp göras. Den i motionen föreslagna gränsen
på 20 000 kr. synes vara väl avvägd.

Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta ett konkret förslag avseende
privata investeringskonton och snarast förelägga riksdagen detta. Vad
utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande privata investeringskonton
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Fi709, 1985/86:

Fi723, 1985/86:Fi727 och 1985/86:567 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om främjande av enskilt
sparande genom inrättande av privata investeringskonton,

1 FiU 1985/86:17, Rskr 193.

25

13. Realränteskatts inverkan på sparviljan FiU 1985/86:34

Björn Molin (fp). Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Lars De Geer (fp),

Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Ett förslag”
och slutar med ”motion Fi729” bort ha följande lydelse:

Regeringen har givit en arbetsgrupp i uppdrag att utarbeta ett förslag till
realräntebeskattning av försäkringsbolagens tillgångar. Denna skatt kommer
att drabba försäkrings sparandet, främst pensionssparandet. Detta
kommer att få negativa effekter på sparviljan.

En realränteskatt ger staten stora inkomster vid hög realränta och försäkringsspararen
motsvarande reducerad avkastning. Vid låg realränta får
spararen finna sig i minskat värde på sin försäkring utan kompensation från
staten. Dvs. försäkringsspararen blir den ständige förloraren. Utskottet
anser därför att riksdagen i enlighet med vad som föreslås i motionen bör
ge regeringen till känna vad utskottet anfört om realränteskattens troliga
negativa effekter på sparviljan.

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande realränteskatts inverkan på sparviljan
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fi729 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Sparavdrag vid beskattningen

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m). Hugo Hegeland (m) och Rolf Kenneryd (c) anför:

De åtgärder som under senare år har satts in för att stimulera hushållssparande!
har i mycket stor utsträckning inriktats på att stödja statens behov
av direkt upplåning i hushållen. Det har varit naturligt i en tid av stora
budgetunderskott och snabbt stigande statsskuld. Strävan är emellertid att
successivt minska statens lånebehov. I den mån detta lyckas försvagas
argumenten för en fortsatt ensidig satsning på allemanssparande!. Tvärtom
blir det då angeläget att göra sparstimulanserna mer neutrala mellan olika
sparformer. På sikt bör således de skattefördelar som ges åt hushållens
sparande ges en mer generell utformning.

26

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande*
dels att i 27 § ordet ”rikssparkonto” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot ”allemanssparkonto” i motsvarande form,
dels att i 8, 10-12, 14, 18-23 och 27 §§ ordet ”kapitalsparfond”i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”allemansfond” i motsvarande form,
dels att i rubriken närmast före 9 § ordet ”Rikssparkonton” skall bytas
ut mot ”Allemanssparkonton”,

dels att i rubrikerna närmast före 10 och 19 §§ orden ”Kapitalsparfonder”
respektive ”kapitalsparfonder” skall bytas ut mot ”Allemansfonder”
respektive ”allemansfonder”,

dels att 3, 4, 7, 9, 15, 16, 24 och 25 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 24 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Sparmedlen skall sättas in i en
svensk bank som enligt överenskommelse
med riksgäldskontoret
förmedlar allemanssparande. En
sparare får inte spara på mer än ett
rikssparkonto och i fler än två kapitalsparfonder.

Sparmedlen skall sättas in i en
svensk bank som enligt överenskommelse
med riksgäldskontoret
förmedlar allemanssparande. En
sparare får inte spara på mer än ett
allemanssparkonto och i fler än två
allemansfonder.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om
bank gäller, med undantag för bestämmelserna om lån för förvärv av

bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8 a och 26-28 §§, också i

fråga om sparkassa.

För visst sparande på sparkonto
hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa
(HSB:s Sparkassa) gäller särskilda
bestämmelser enligt 24 och 25 §§.

För visst sparande på sparkonto
hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa
(HSB:s Sparkassa) samt för visst
sparande som är anordnat av Riksbyggen
ekonomisk förening gäller
särskilda bestämmelser enligt 24
och 25 §§.

4 §3

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparande!.

Under första kvartalet år 1986
får en sparare, utöver insättningar
enligt första stycket, sätta in sammanlagt
högst 5 000 kronor i allemanssparande!'.

FiU 1985/86:34

Bilaga

1 Senaste lydelse av 27 § 1984: 1036.

2 Senaste lydelse 1984:1036.

3 Senaste lydelse 1985:1078.

27

Nuvarande lydelse

Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med uttag,
får sammanlagt inte överstiga
35 000 kronor.

Föreslagen lydelse

Spararens insättningar, i förekommande
fall minskade med uttag,
får sammanlagt inte överstiga
50000 kronor.

7 §

En sparare får överföra hela behållningen
på sitt rikssparkonto till
ett sådant konto i en annan bank.
Med iakttagande av 3 § första
stycket får han även överföra, helt
eller delvis, behållningen i en kapitalsparfond
till annan sådan fond.

Banken är berättigad till ersättning
av spararen för sina kostnader
för en överföring. Någon uttagsavgift
enligt 6 § skall inte betalas.

En sparare får överföra hela behållningen
på sitt allemanssparkonto
till ett sådant konto i en annan
bank. Med iakttagande av 3 §
första stycket får han även överföra,
helt eller delvis, behållningen i
en allemansfond till annan sådan
fond.

Banken är berättigad till ersättning
med högst 100 kronor av spararen
för sina kostnader för en
överföring. Någon uttagsavgift enligt
6 § skall inte betalas.

9 §

De medel som sätts in på ett rikssparkonto
skall överföras från banken
till riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett
rikssparkonto utgår årlig ränta enligt
en räntefot som motsvarar det
av riksbanken fastställda, vid vaije
tid gällande diskontot med tillägg
av 1,25 procentenheter.

De medel som sätts in på ett allemanssparkonto
skall överföras från
banken till riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett
allemanssparkonto utgår årlig ränta
enligt en räntefot som motsvarar
det av riksbanken fastställda, vid
varje tid gällande diskontot.

15 i

Fondbolag får till en kapitalsparfond
förvärva endast följande slag
av värdepapper, nämligen

Fondbolag får till en allemansfond
förvärva endast följande slag
av värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning
som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

2. svenska aktier i bolag som
träffat avtal med fondkommissionär
om att denne på begäran
skall ange kurser på aktier i bolaget
och till dessa kurser köpa och sälja
aktier i bolaget (OTC-bolag),

3. sådana svenska aktier och av
svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt till
nyteckning som utbjuds till försälj -

2. sådana svenska aktier och av
svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt till
nyteckning som utbjuds till försälj -

FiU 1985/86:34

Bilaga

4 Senaste lydelse 1984:192.

28

Nuvarande lydelse

ning under sådana förhållanden att
sannolika skäl finns för antagande
att de inom ett år från förvärvet
kommer att inregistreras vid Stockholms
fondbörs,

3. andra svenska aktier samt andra
av svenskt aktiebolag utfärdade
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt
till nyteckning,

4. förlagsandelsbevis i svensk
ekonomisk förening,

5. bevis om rätt att teckna eller
erhålla aktier eller andra värdepapper
som avses i 1 -4,

6. obligationer och andra skuldförbindelser,
utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats
enligt första stycket 2 ej inregistrerats
inom ett år från förvärvet, skall
de avyttras så snart det lämpligen
kan ske, om de inte vid något tillfälle
under ettårsperioden kunnat inrymmas
inom tioprocentsgränsen
enligt sista stycket.

Ett fondbolag får inte till en kapitalsparfond
förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden
mot vederlag förvärva värdepapper
som avses i första stycket 3 och 4
eller bevis om rätt att teckna eller
erhålla sådana värdepapper i sådan
omfattning att värdet av värdepapperen
och bevisen genom förvärvet
kommer att överstiga tio procent av
fondens värde. Bankinspektionen
kan, om det finns särskilda skäl,
medge att procenttalet överskrids.
Ej heller får ett fondbolag till fonden
mot vederlag förvärva värde -

Föreslagen lydelse

ning under sådana förhållanden att
sannolika skäl finns för antagande
att de inom ett år från förvärvet
kommer att inregistreras vid Stockholms
fondbörs,

4. andra svenska aktier samt andra
av svenskt aktiebolag utfärdade
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt
till nyteckning,

5. förlagsandelsbevis i svensk
ekonomisk förening,

6. bevis om rätt att teckna eller
erhålla aktier eller andra värdepapper
som avses i 1—5,

7. obligationer och andra skuldförbindelser,
utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats
enligt första stycket 3 ej inregistrerats
inom ett år från förvärvet, skall
de avyttras så snart det lämpligen
kan ske, om de inte vid något tillfälle
under ettårsperioden kunnat inrymmas
inom trettioprocentsgränsen
enligt fjärde stycket eller tioprocentsgränsen
enligt femte
stycket.

Ett fondbolag får inte till en allemansfond
förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden
mot vederlag förvärva aktier som
avses i första stycket 2 eller bevis
om rätt att teckna eller erhålla sådana
aktier i en sådan omfattning
att värdet av aktierna och bevisen,
tillsammans med de värdepapper
som omfattas av tioprocentsgränsen
enligt sista stycket, genomförvärvet
kommer att överstiga trettio
procent av fondens värde.

Ett fondbolag får inte till fonden
mot vederlag förvärva värdepapper
som avses i första stycket 4 och 5
eller bevis om rätt att teckna eller
erhålla sådana värdepapper i sådan
omfattning att värdet av värdepapperen
och bevisen genom förvärvet
kommer att överstiga tio procent av
fondens värde. Bankinspektionen
kan, om det finns särskilda skäl,
medge att procenttalet överskrids.
Ej heller får ett fondbolag till fonden
mot vederlag förvärva värde -

FiU 1985/86:34

Bilaga

29

Nuvarande lydelse

papper enligt första stycket 6 i sådan
omfattning att värdet av de värdepapper
som där avses genom förvärvet
kommer att överstiga tjugofem
procent av fondens värde. Den
sistnämnda begränsningen gäller
dock inte förrän ett år efter det att
fondbolaget erhållit bankinspektionens
tillstånd att bedriva fondverksamhet.

Föreslagen lydelse

papper enligt första stycket 7 i sådan
omfattning att värdet av de värdepapper
som där avses genom förvärvet
kommer att överstiga tjugofem
procent av fondens värde. Den
sistnämnda begränsningen gäller
dock inte förrän ett år efter det att
fondbolaget erhållit bankinspektionens
tillstånd att bedriva fondverksamhet.

16 §

Ett fondbolag skall tillse att en
allemansfond får en med hänsyn till
intresset av riskspridning lämplig
sammansättning av värdepapper.

Ett fondbolag skall tillse att en
kapitalsparfond får en med hänsyn
till intresset av riskspridning lämplig
sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper av
samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden
som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio procent
av fondens värde. Detta gäller ej värdepapper som har utfärdats av staten.

Om det finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge att procenttalet
i andra stycket överskrids.

Utan hinder av andra stycket och
15 § sista stycket får vid emission
aktier, konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning förvärvas på
grund av fondens tidigare aktieinnehav.
Sådana aktier eller skuldebrev
skall dock avyttras så snart
det lämpligen kan ske och senast ett
år efter förvärvet, om värdepapperen
ej vid något tillfälle under ettårsperioden
kunnat inrymmas inom
de gränser som anges i andra
stycket och 15 § sista stycket första
meningen. Om det finns särskilda
skäl, kan bankinspektionen medge
uppskov med avyttringen.

HSB-Sparkassa

Utan hinder av andra stycket och
15 § fjärde och femte styckena får
vid emission aktier, konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning
förvärvas på grund av fondens tidigare
aktieinnehav. Sådana aktier eller
skuldebrev skall dock avyttras
så snart det lämpligen kan ske och
senast ett år efter förvärvet, om
värdepapperen ej vid något tillfälle
under ettårsperioden kunnat inrymmas
inom de gränser som anges i
andra stycket och i 15 § fjärde
stycket och femte stycket första
meningen. Om det finns särskilda
skäl, kan bankinspektionen medge
uppskov med avyttringen.

Bosparande i HSB och Riksbyggen -

24 §6

Bestämmelserna om sparande på
rikssparkonto får, med de undantag
som följer av andra stycket och
25 §, även tillämpas på sparande på

Bestämmelserna om sparande på
allemanssparkonto får, med de undantag
som följer av andra stycket
och 25 §, även tillämpas på sparan -

FiU 1.985/86: 34

Bilaga

5 Senaste lydelse 1984: 1036.

6 Senaste lydelse 1984: 1036.

30

Nuvarande lydelse

sparkonto i HSB:s Sparkassa under
förutsättning att kassan har åtagit
sig att lämna spararen lån för förvärv
av bostadsrätt avseende en
nyproducerad lägenhet i en bostadrättsförening
inom HSB. Dessa bestämmelser
får dock tillämpas
längst till utgången av det kalenderår
spararen fyller 28 år.

Föreslagen lydelse

de på sparkonto i HSB:s Sparkassa
samt på bosparande anordnat av
Riksbyggen under förutsättning att
den som tar emot inlåningen har
åtagit sig att lämna spararen lån för
förvärv av bostadsrätt avseende en
nyproducerad lägenhet i en bostadrättsförening
inom HSB eller Riksbyggen.
Dessa bestämmelser får
dock tillämpas längst till utgången
av det kalenderår spararen fyller 28
år.

Insatta medel skall inte överföras till riksgäldskontoret.

25 §7

En sparare i HSB.s Sparkassa
får under det kalenderår spararen
fyller 28 år överföra hela eller en
del av sparandet enligt 24 § till rikssparkonto
eller kapitalsparfond.

Den som bosparar i HSB eller
Riksbyggen får under det kalenderår
han fyller 28 år överföra hela
eller en del av sparandet enligt 24 §
till allemanssparkonto eller allemansfond.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

FiU 1985/86:34

Bilaga

7 Senaste lydelse 1984: 1036.

31

2 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ aktiefondslagen (1974:931) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Medel som tillföres aktiefond skall så snart det anses lämpligt placeras i
värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke föreligger.

Fondbolag får till aktiefond förvärva endast följande slag av värdepapper,
nämligen

1. svenska aktier, obligationer
och andra värdepapper som noteras
vid Stockholms fondbörs,

2. utländska aktier, obligationer
och andra värdepapper, om förvärv
av sådana får ske enligt fondbestämmelsema
och värdepapperen
är föremål för notering och handel
vid fondbörs eller eljest under betryggande
förhållanden,

i. aktier, obligationer och andra
värdepapper som utbjudes till försäljning
under sådana förhållanden
att sannolika skäl finnes för antagande
att de inom ett år från förvärvet
kommer att inregistreras vid
fondbörs,

4. andra svenska aktier, obligationer,
förlagsbevis, konvertibla
skuldebrev och skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning,

5. bevis om rätt att teckna eller
erhålla aktier eller andra värdepapper
som avses i 1—4,

6. skattkammar- och statsskuldväxlar.

Har värdepapper som förvärvats
enligt andra stycket 3 ej inregistrerats
eller noterats inom ett år från
förvärvet, skall de avyttras så snart

1. svenska aktier, obligationer
och andra värdepapper som är inregistrerade
vid Stockholms fondbörs,

2. svenska aktier i bolag som
träffat avtal med fondkommissionär
om att denne på begäran
skall ange kurser på aktier i bolaget
och till dessa kurser köpa och sälja
aktier i bolaget (OTC-bolag),

3. utländska aktier, obligationer
och andra värdepapper, om förvärv
av sådana får ske enligt fondbestämmelserna
och värdepapperen
är föremål för notering och handel
vid fondbörs eller eljest under betryggande
förhållanden,

4. aktier, obligationer och andra
värdepapper som utbjuds till försäljning
under sådana förhållanden
att sannolika skäl finns för antagande
att de inom ett år från förvärvet
kommer att inregistreras vid fondbörs,

5. andra svenska aktier, obligationer,
förlagsbevis, konvertibla
skuldebrev och skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning,

6. bevis om rätt att teckna eller
erhålla aktier eller andra värdepapper
som avses i 1—5,

7. skattkammar- och statsskuldväxlar.

Har värdepapper som förvärvats
enligt andra stycket 4 ej inregistrerats
inom ett år från förvärvet, skall
de avyttras så snart det lämpligen

FiU 1985/86: 34

Bilaga

1 Senaste lydelse 1983:586.

32

Nuvarande lydelse

det lämpligen kan ske, om de inte
vid något tillfälle under ettårsperioden
kunnat inrymmas inom tioprocentsgränsen
enligt sisla stycket.

Föreslagen lydelse

kan ske, om de inte vid något tillfälle
under ettårsperioden kunnat inrymmas
inom trettioprocentsgränsen
enligt femte stycket eller tioprocentsgränsen
enligt sjätte
stycket.

Fondbolag får ej till aktiefond förvärva aktier i bolaget eller fondandel i
fonden.

Ett fondbolag får ej till fonden
mot vederlag förvärva aktier som
avses i andra stycket 2 eller bevis
om rätt att teckna eller erhålla sådana
aktier i sådan omfattning att
värdet av aktierna och bevisen, tillsammans
med de värdepapper som
omfattas av tioprocentsgränsen enligt
sista stycket, genom förvärvet
kommer att överstiga trettio procent
av fondens värde.

Ett fondbolag får ej till fonden
mot vederlag förvärva värdepapper
som avses i andra stycket 5 eller
bevis om rätt att teckna eller erhålla
sådana värdepapper i sådan omfattning
att värdet av värdepapperen
och bevisen genom förvärvet kommer
att överstiga tio procent av fondens
värde.

Ett fondbolag får ej till fonden
mot vederlag förvärva värdepapper
som avses i andra stycket 4 eller
bevis om rätt att teckna eller erhålla
sådana värdepapper i sådan omfattning
att värdet av värdepapperen
och bevisen genom förvärvet kommer
att överstiga tio procent av fondens
värde.

21 §2

Fondbolag skall tillse att aktiefond får en med hänsyn till intresset av
riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper med
samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden
som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio procent
av fondens värde. Föreligger särskilda skäl, kan bankinspektionen medge
att procenttalet överskrids.

Utan hinder av andra stycket får till fonden förvärvas obligationer och
andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Utan hinder av andra stycket och
19 § sista stycket får vid emission
aktier, konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning förvärvas på
grund av fondens tidigare aktieinnehav.
Sådana aktier eller skuldebrev
skall dock avyttras så snart
det lämpligen kan ske och senast ett
år efter förvärvet, om värdepap -

Utan hinder av andra stycket och
19 § femte och sjätte styckena får
vid emission aktier, konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning
förvärvas på grund av fondens tidigare
aktieinnehav. Sådana aktier eller
skuldebrev skall dock avyttras
så snart det lämpligen kan ske och
senast ett år efter förvärvet, om

FiU 1985/86: 34

Bilaga

2 Senaste lydelse 1983:586.

33

Nuvarande lydelse

peren ej vid något tillfälle under ettårsperioden
kunnat inrymmas inom
de gränser som anges i andra
stycket och 19 § sista stycket. Om
särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen
medge uppskov med
avyttringen.

Föreslagen lydelse

värdepapperen ej vid något tillfälle
under ettårsperioden kunnat inrymmas
inom de gränser som anges i
andra stycket och 19 § femte och
sjätte styckena. Om särskilda skäl
föreligger, kan bankinspektionen
medge uppskov med avyttringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

FiU 1985/86:34

Bilaga

34

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster

Härmed föreskrivs att 1 § lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Skatt betalas enligt denna lag till staten för vinst i svenskt lotteri.

Skatten utgör trettio procent av Skatten utgör fyrtio procent av
vinstens värde. Skatt skall dock vinstens värde i fråga om vinst vid

inte betalas med högre belopp än vinstdragning i vinstsparande anatt
av vinsten återstår etthundra ordnat av bank eller sparkassa och

kronor. trettio procent av vinstens värde i

fråga om annan vinst. Skatt skall
dock inte betalas med högre belopp
än att av vinsten återstår etthundra
kronor.

Skatt skall inte betalas för

1. vinst vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar eller vinst vid
vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer,

2. vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar,

3. vinst i sådant spel som avses i lagen (1972: 820) om skatt på spel,

4. vinst som uppgår till högst etthundra kronor.

Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den
skatt som belöper på vinsten.

Skatt skall inte betalas på vinster som utfallit på lotter som inte sålts,
eller för vinster som inte tagits ut av vinnaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

1 Lagen omtryckt 1984: 152.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1984: 152.

2 Senaste lydelse 1986:126.

FiU 1985/86: 34

Bilaga

35

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader för
allemanssparande

Härigenom föreskrivs att i lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande1
ordet "kapitalsparfond” skall bytas ut mot ”allemansfond”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

FiU 1985/86:34

Bilaga

1 Senaste lydelse 1985: 264.

36

.... FiU 1985/86: 34

Innehall

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Allemanssparande 3

Sparavdrag 3

Sparmål, ökad aktiespridning m. m 3

Bosparande 3

Vinstsparande 4

Anslag till Sparfrämjande åtgärder 4

Privata investeringskonton 5

Övrigt 5

Utskottet 6

Sparandets utveckling 6

Allemanssparande 8

Sparmål, ökad aktiespridning m.m 11

Bosparande 12

Vinstsparande 13

Anslag till sparfrämjande åtgärder 14

Privata investeringskonton 15

Övriga yrkanden 15

Hemställan 16

Reservationerna

1. Räntenivån inom allemanssparande (m, fp, c) 18

2. Införandet av en övergångsbestämmelse i lagen (1983:890) (fp)
mom. 2 18

3. Målet för hushållssparande! (m) mom. 8 19

4. Sparstimulans och ökad aktiespridning (m, fp) mom. 9 19

5. Sparstimulans och ökad aktiespridning (c) mom. 9 20

6. Möjlighet för Riksbyggen att bedriva bostadssparande för ungdomar
inom allemanssparandets ram (m, fp) mom. 10 21

7. Bosparande (m, fp, c) mom. 11 22

8. Skatt på lotteri vinster (fp) mom. 13 23

9. Anslag till sparfrämjande åtgärder (m, fp, c) mom. 14 23

10. Anslag till sparfrämjande åtgärder (m, fp) mom. 14 24

11. Anslag till sparfrämjande åtgärder (c) mom. 14 24

12. Privata investeringskonton (c) mom. 15 25

13. Realränteskatts inverkan på sparviljan (m, fp, c) mom. 16 26

Särskilt yttrande

Sparavdrag vid beskattningen (m, fp, c) 26

Bilaga

Propositionens lagförslag 27

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

37