Finansutskottets betänkande
1985/86:32

om kronoholmarnas framtida disposition
(prop. 1985/86:110)

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrks regeringens förslag rörande riktlinjer för den
framtida dispositionen av kronoholmarna. De områden som därvid behandlas
är överlåtelse med äganderätt, upplåtelse med utnyttjanderätt och
förslaget att domänverket övertar förvaltningen av de kronoholmar som idag
står under kammarkollegiets tillsyn. För övriga kronoholmar föreslås att
domänverket även skall ha ett samordnande ansvar.

Vidare tillstyrker utskottet propositionens förslag som berör fisket och
därtill hörande frågor vid kronoholmarna.

Utskottet avstyrker två motioner som behandlar riktlinjer i samband med
överlåtelse med äganderätt. Företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet reserverar sig i gemensamma reservationer dels
mot beslutet att generellt ge kommunerna företräde till förvärv av kronoholme
och dels vad gäller vissa frågor rörande förvärv av mark för enskild
person.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 1985/86:110 om kronoholmarnas framtida disposition samt

de med anledning av propositionen väckta motionerna
1985/86:453 av Lars Ernestam (fp) och
1985/86:454 av Lars Tobisson m.fl. (m).

Utskottet har inhämtat yttranden från lagutskottet, jordbruksutskottet och
bostadsutskottet i ärendet. Yttrandena (LU 1985/86:3 y, JoU 1985/86:6 y och
BoU 1985/86:1 y) återfinns som bilagor till betänkandet.

Propositionen

I proposition 110 bilaga 1 har regeringen — efter föredragning av statsrådet
Kjell-Olof Feldt — föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för
kronoholmarnas framtida disposition som förordats i propositionen.

FiU

1985/86:32

1 Riksdagen 1985/86. 5 sami. Nr 32

I proposition 110 bilaga 2 har regeringen — efter föredragning av statsrådet
Svante Lundkvist — föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske.

Lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om rätt till fiske

dels att 21 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

Vid sådana havsstränder samt i
havet belägna skär och holmar som
den 30 juni 1986 ägdes av staten

och som då inte hörde till något

hemman eller innehades på särskilda
villkor gäller, i stället för vad
som föreskrivs i 5 §, följande bestämmelser.

1. Varje svensk medborgare får
fiska med rörligt redskap.

2. Fasta redskap får sättas ut
endast efter tillstånd av den myndighet
och på de villkor som regeringen
bestämmer, om inte något
annat är särskilt föreskrivet.

21 §'

Utlänning, som sedan minst två Utlänning, som sedan minst två
år är stadigvarande bosatt här i ri- år är stadigvarande bosatt här i riket,
är likställd med svensk med- ket, är likställd med svensk medborgare
med avseende på fiske en- borgare med avseende på fiske enligt
föreskrifterna i 6—20 a §§. ligt föreskrifterna i 5 a—20 a §§.

I övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt
nämnda föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer så medgiver.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986, då förordningen (1950:597) om
fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder, skär och holmar m. m.
upphör att gälla.

I fråga om upplåtelser som skett enligt förordningen eller motsvarande
äldre bestämmelser gäller dock de äldre bestämmelserna till dess att rättighetsinnehavaren
har upphört med sitt yrkesfiske.

FiU 1985/86:32

' Senaste lydelse 1985: 138.

I propositionen föreslås riktlinjer för den framtida dispositionen av de s. k.
kronoholmarna. Riktlinjerna föreslås omfatta både bebyggda och obebyggda
holmar.

Riktlinjerna innebär att staten även i framtiden bör äga en kronoholme om
denna behövs för statligt ändamål eller om den är av riksintresse för
naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet enligt riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen. Om holmen saknar nämnvärd betydelse för dessa
intressen bör enskilda, efter erforderlig fastighetsbildning, kunna få köpa
mark på den. Kommunerna skall ha förvärvsföreträde. Köpeskilling och
övriga försäljningsvillkor skall bestämmas på marknadsmässiga grunder.

Kronoholmarna skall förvaltas rationellt. Marken på dem skall av staten
upplåtas på marknadsmässiga villkor i för ändamålet lämplig nyttjanderättsform.
Naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen skall
beaktas i enlighet med riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.
Även fiskenäringens intressen skall beaktas. Om det saknas sådana intressen
av nämnvärd betydelse och om det inte finns förutsättningar för en rationell
förvaltning, bör en försäljning övervägas.

Yrkesfiskares författningsgrundade rätt att avgiftsfritt få uppföra byggnader
på kronoholmarna föreslås upphöra att gälla.

I propositionen föreslås domänverket bli central statlig förvaltningsmyndighet
för de bebyggda och obebyggda kronoholmar som i dag står under
kammarkollegiets instruktionsenliga tillsyn, om inte någon annan statlig
myndighet av särskilda skäl bör förvalta dem. Den statliga förvaltningsmyndigheten
skall samråda med länsstyrelsen, fiskerimyndigheterna och domänverket
i försäljningsärenden.

Motionerna

1985/86:453 av Lars Ernestam (fp), vari hemställs att riksdagen avslår
förslaget i proposition 1985/86:110 om kommuns företrädesrätt vid förvärv
av kronoholmar vid försäljning till enskild person.

1985/86:454 av Lars Tobisson m.fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att kommuner ej skall ha företräde framför
enskilda vid förvärv av mark på de s. k. kronoholmarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förvärv av mark för enskild person på de s.k.
kronoholmarna.

Utskottet

Utskottet har att ta ställning till förslagen i propositionen om riktlinjer för
kronoholmarnas framtida disposition och frågor rörande fisket vid dessa
holmar.

Riktlinjerna behandlar följande områden:

- överlåtelse med äganderätt,

- upplåtelse vid utnyttjanderätt,

- förvaltningsmyndighet för kronoholmarna.

FiU 1985/86:32

1* Riksdagen 1985/86.5 sami. Nr 32

Som framhålls i propositionen finns inte någon klart avgränsad och entydig
definition av begreppet kronoholme. En naturlig bestämning finns i förordningen
(1950:597) om fiskerätten vid vissa kronan tillhöriga havsstränder,
skär och holmar m. m. I den talas det om kronan tillhöriga holmar och skär i
Saltsjön som inte hör till något hemman eller innehas under särskilda villkor.

Utöver de holmar som omfattas av den nu nämnda förordningen finns det
öar som staten äger och som förvaltas av statliga myndigheter under särskilda
villkor, exempelvis gamla fyr- och lotsplatser. Dessa öar inryms i det följande
under kronoholmsbegreppet, liksom staten tillhöriga öar i de större insjöarna
och de holmar som staten förvärvat.

De riktlinjer, som behandlas i det följande, avser försäljning och
upplåtelse av såväl bebyggda som obebyggda kronoholmar.

Kronoholmsutredningen (DsFi 1983:12) har redovisat förslag till den
framtida dispositionen av bebyggda kronoholmar. I utredningen ingår ca 200
holmar. På ca 20 av dessa kan det enligt utredningen bli aktuellt med
fastighetsbildning. Det bör emellertid framhållas att några av dessa skärgårdsöar
är relativt stora och har en mycket tät bebyggelse. Antalet
bosättningar på de bebyggda kronoholmarna uppgår i dag till ca 1 000.

Överlåtelse med äganderätt

Om en statlig myndighet behöver en kronoholme för sin verksamhet eller om
en kronoholme är riksintressant ur de aspekter som en myndighet har att
bevaka bör enligt propositionen kronoholmen behållas i statlig ägo. Vidare
bör en kommun, helt eller delvis, ges företräde till förvärv av en kronoholme,
som inte bör behållas av staten. Om statens intressen eller kommunens
önskemål om köp inte hindrar det, bör enskilda personer efter fastighetsbildning
kunna få förvärva mark på en kronoholme. I tveksamma fall bör
presumtionen vara att egendomen behålls i statens ägo.

I motionerna 453 av Lars Ernestam (fp) och 454 av Lars Tobisson m. fl. (m)
framförs avvikande uppfattningar i fråga om den föreslagna företrädesrätten
för kommunerna. I båda motionerna hänvisas bl. a. till ett remissvar av
länsstyrelsen för Göteborgs och Bohus län, vari görs den bedömningen att
avyttring av kronoholmsmark främst kommer i fråga beträffande redan
bebyggd mark. Enligt länsstyrelsen finns inte anledning att anta att en
kommun skulle åsamkas ökade kostnader genom att marken friköps. Det
torde vidare enligt länsstyrelsen vara uteslutet att kommunen skulle utnyttja
företrädesrätten till att ta bort bostadsbyggnader av normal standard. Det
torde därför, anför länsstyrelsen, vara en onödig omgång att kommunen först
köper mark för att sedan sälja den vidare.

I motion 454 hemställs också (yrkande 2) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om förvärv av mark för
enskild person. Den linje som förespråkas i motionen är att statens och
kommunernas markinnehav bör minska till förmån för en bättre fungerande
marknadsekonomi. Om en kommun inte kan påvisa ett specifikt behov av
markförvärv, bör staten behålla marken. På holmar som har betydelse för
friluftslivet bör enskilda få förvärva enbart hus och normalstor tomt. Det bör
finnas utrymme för både privatägd och statlig mark på samma holme.

FiU 1985/86:32

Prövningen av frågor om avyttring av kronoholmsmark bör i varje ärende
vara förutsättningslös.

I sitt yttrande (BoU 1985/86:1 y) till finansutskottet ansluter sig bostadsutskottet
till förslaget i propositionen om kommuns företräde vid förvärv av
kronoholme. Till de skäl som åberopas i propositionen kan läggas att
kommunerna även i andra avseenden än i fråga om fastighetsbildningen har
tillagts ett stort ansvar i markpolitiska frågor. Det är därför konsekvent att
kommunerna får en stark ställning även i fråga om kronoholmsmarken. Det
finns en omfattande rätt för kommunerna att köpa mark enligt förköpslagen.
Denna lag gäller dock inte i fall där staten är säljare och det är därför, anför
bostadsutskottet, befogat att, såsom förutskickas i propositionen, anpassa
bestämmelserna i fastighetsförsäljningsförordningen (1971:727) till de föreslagna
riktlinjerna för att företrädesrätten skall få genomslagskraft.

Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och tillstyrker propositionen
i här berörd del. Detta innebär att finansutskottet avstyrker
motionerna 453 och 454 yrkande 1.

Vad gäller yrkande 2 i motion 454 om förvärv av mark för enskild person
framhåller lagutskottet i sitt yttrande (LU 1985/86:3 y) till finansutskottet, att
propositionen inte lägger något hinder i vägen för att ge utrymme för både
statlig och privatägd mark på samma holme. Motionärernas yrkande i denna
del är således tillgodosett.

Även om det emellertid i enlighet med propositionens förslag finns ett
utrymme för enskilda personer att förvärva mark på kronoholmarna talar de
olika statliga intressen som måste tillgodoses för att presumtionen bör vara
att egendomen inte säljs. I likhet med föredragande statsrådet kan lagutskottet
därför inte ställa sig bakom förslaget att varje försäljningsärende skall
prövas förutsättningslöst. Om en enskild person vill köpa mark åligger det
denne att visa att statliga intressen inte nämnvärt berörs av en överlåtelse.

Finansutskottet delar i här aktuella frågor den uppfattning som redovisas i
lagutskottets yttrande och tillstyrker propositionen i berörd del. Yrkande 2 i
motion 454 avstyrks således.

Upplåtelse med nyttjanderätt

I propositionen föreslås att vid upplåtelse av mark på kronoholmarna bör
arrendet även i framtiden vara den vanligaste upplåtelseformen medan det
mer komplicerade och kostnadskrävande tomträttsinstitutet endast bör
övervägas då flera för såväl samhället som enskilda husägare angelägna
behov kan tillgodoses samtidigt.

Vidare föreslås att arrendeavtalen skall ha skriftlig form och att arrendeavgifterna
bör vara marknadsmässigt anpassade och ge full kostnadstäckning.
Arrendetiden bör vara minst fem år.

Utskottet har inget att invända mot här angivna riktlinjer för upplåtelse av
kronoholmar med nyttjanderätt. Förslaget i propositionen tillstyrks, men
finansutskottet vill i likhet med lagutskottet betona vikten av att initiativ
snarast tas till att rätta till den brist som avsaknaden av skriftliga avtal
medför.

FiU 1985/86:32

Förvaltningsmyndighet för kronoholmarna

FiU 1985/86:32

Försäljnings- och övriga förvaltningsfrågor som rör kronoholmarna är för
närvarande splittrade på en rad olika myndigheter, vilket fått som följd att en
oenhetlig förvaltningspraxis utbildats i dessa frågor. En sådan ordning är inte
ändamålsenlig. I och för sig skulle en mer enhetlig bedömning kunna uppnås
genom att förvaltningen av samtliga kronoholmar förs över till en enda
myndighet. En sådan förvaltningsform har inte valts för statens övriga fasta
egendom och bör enligt föredraganden inte heller införas för kronoholmarnas
vidkommande. Utskottet delar föredragandens uppfattning att det är
lämpligt att kronoholmar som kännetecknas av t. ex. utpräglade försvarsoch
sjöfartsintressen även i fortsättningen förvaltas av fortifikationsförvaltningen
resp. sjöfartsverket. Med hänsyn till önskemålet om en enhetlig
förvaltningspraxis bör dock det samarbete som redan finns i förvaltningsfrågor
mellan dessa myndigheter och domänverket utvidgas. Domänverket bör
därför ha ett samordnande ansvar för att en så långt möjligt enhetlig
förvaltningspraxis tillämpas.

De kronoholmar som har betydande naturvärden eller värden för friluftslivet,
s. k. riksintressanta områden enligt den fysiska riksplaneringen, bör
förvaltas av naturvårdsverket.

Förslaget i propositionen innebär att domänverket bör överta förvaltningen
av de obebyggda och bebyggda kronoholmar som i dag står under
kammarkollegiets tillsyn. Domänverket och övriga berörda myndigheter
skall på grundval av kronoholmsutredningens förslag överlägga om den
särskilda förvaltningen av övriga kronoholmar.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande ingen erinran mot förslaget i propositionen.
Finansutskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda förslaget i
propositionen.

Den framtida regleringen av fisket vid kronoholmarna m. m.

Yrkesfiskares rätt enligt förordningen (1950:697) om fiskerätten vid vissa
kronan tillhöriga havsstränder, skär och holmar m. m. att avgiftsfritt uppföra
byggnader på kronoholmarna föreslås i propositionen upphöra för framtiden.
Fiske med rörliga redskap vid dessa holmar föreslås genom ändring i
lagen (1950:596) om rätt till fiske förbli fritt. Fiske med fasta redskap vid
kronoholmarna får som hittills ske endast efter tillstånd. Fiske med rörliga
eller fasta redskap skall således inte påverkas av en eventuell försäljning.

Lagrådet har granskat förslaget utan erinran.

Jordbruksutskottet (JoU 1985/86:6 y) har från sina utgångspunkter ingen
erinran mot regeringens förslag i här aktuella delar.

Finansutskottet tillstyrker propositionens förslag vad gäller den framtida
regleringen av fisket vid kronoholmarna och upphävandet av yrkesfiskares
gällande rätt att avgiftsfritt utnyttja marken på dessa holmar för byggnader
m. m.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kommuns företräde vid förvärv av kronoholme

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:453 och 1985/86:454
yrkande 1 godkänner vad som anförts i proposition 1985/86:110 bilaga
1 i denna del,

2. beträffande förvärv av mark för enskild person

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:454 yrkande 2 godkänner
vad som anförts i proposition 1985/86:110 bilaga 1 i denna del,

3. beträffande riktlinjer för kronoholmarnas framtida disposition i
övrigt

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1985/86:110
bilaga 1,

4. beträffande fiskerättsliga bestämmelser

att riksdagen antar vid proposition 1985/86:110 bilaga 2 fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1950:596) om fiskerätt.

Stockholm den 6 maj 1986
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Nils
G. Åsling (c), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Arne Andersson i
Gamleby (s), Britta Hammarbacken (c), Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Gerd Engman (s),
Margitta Edgren (fp), Marianne Carlström (s) och Margit Gennser (m).

Reservationer

1. Kommuns företräde vid förvärv av kronoholme

Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Lars De Geer (fp), Britta Hammarbacken
(c), Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Margit Gennser
(m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Finansutskottet
delar bostadsutskottets” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Som framgår av till bostadsutskottets yttrande bilagda avvikande meningar
talar goda skäl för den uppfattning som kommer till uttryck i de båda
motionerna. Det förefaller, enligt utskottets mening, omotiverat att ge
kommunen en företrädesrätt i de fall staten säljer en bebyggd fastighet, som
skall fortsätta att utnyttjas för bostadsändamål. Kommunen har genom det
samrådsförfarande som gäller enligt fastighetsförsäljningsförordningen
(1971:727) redan så goda möjligheter att göra sina önskemål om markförvärv
på kronoholmarna gällande att en skyldighet därutöver för staten att alltid

FiU 1985/86:32

först erbjuda kommunen att köpa bebyggd kronoholmsmark inte framstår
som erforderlig för att kommunen skall kunna tillgodose sina intressen. Vad
utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kommuns företräde vid förvärv av kronoholme
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:453 och 1985/86:454
yrkande 1 avslår vad som anförts i proposition 1985/86:110 bilaga 1 i
denna del,

2. Förvärv av mark för enskild person

Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Lars De Geer (fp), Britta Hammarbacken
(c), Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Margit Gennser
(m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Vad gäller” och
slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Vad gäller yrkande 2 i motion 454 om förvärv av mark för enskild person
framhålls i en avvikande mening till lagutskottets yttrande (LU 1985/86:3 y)
att det i och för sig är riktigt att en utgångspunkt för prövningen av
friköpsärenden bör vara att staten behåller äganderätten till all sådan mark
på kronoholmarna som staten har ett väsentligt intresse av. Det innebär å
andra sidan att hinder mot friköp inte bör föreligga om kronoholmen är
belägen utanför områden som är av riksintresse eller av regionalt intresse för
naturvården, kulturminnesvården eller det rörliga friluftslivet. Finansutskottet
stöder denna uppfattning.

Om en holme är belägen inom ett område som är av riksintresse eller har
ett viktigt regionalt intresse bör sålunda möjligheterna att förvärva den vara
begränsade om holmen är obebyggd. Är holmen däremot bebyggd måste,
enligt utskottets mening, en mer nyanserad bedömning ske. Bebyggelsen har
ofta funnits sedan mycket lång tid tillbaka och utgörs i vissa fall av
permanentbebyggelse men också av fritidsbebyggelse av god standard. En
överlåtelse av äganderätten bör inte i de flesta fall innebära någon försämring
för naturvården eller det rörliga friluftslivet, allt under förutsättning att ett
större område inte avstyckas än som kan anses motsvara den hemfridszon
som tagits i anspråk.

FiU 1985/86:32

statsrådets uppfattning att presumtionen bör vara att egendomen inte säljs
och att det får ankomma på den enskilde köparen att visa att inga allmänna
intressen berörs negativt. I stället biträder utskottet i likhet med motionärerna
länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län ståndpunkt att försäljningsärendet
bör prövas förutsättningslöst. Som redovisats i den avvikande meningen
till lagutskottets yttrande kan olika allmänna och enskilda intressen i ett
ärende ha olika tyngd och det synes därför vara en naturlig ordning att
företrädare för de olika intressena får framföra och söka styrka sina
påståenden om lämpligheten av ett friköp, varefter den förvaltande myndigheten
har att förutsättningslöst pröva de synpunkter som framförts i ärendet.

Utskottet vill också tillägga att det är angeläget att man vid varje prövning
av friköp av mark, som utgör del av en större holme, överväger om inte det
allmänna intresset kan tillräckligt tillgodoses genom att bara en del av
holmen bibehålls i allmän ägo. Med en sådan ordning öppnas större
möjligheter för enskilda att kunna förvärva t. ex. ett mindre markområde i
anslutning till ett redan befintligt bostadshus.

Utskottet hemställer att riksdagen ger regeringen till känna vad som här
anförts med anledning av motion 454 yrkande 2 om prövningen av ärenden
om friköp av mark på kronoholmarna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förvärv av mark för enskild person
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:454 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår vad
som anförts i proposition 1985/86:110 bilaga 1 i denna del,

FiU 1985/86:32

Lagutskottets yttrande
1985/86:3 y

FiU 1985/86:32

Bil. 1

om kronoholmarnas framtida disposition
(prop. 1985/86:110)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1985/86:110 om kronoholmarnas framtida disposition jämte motioner.

Propositionen

I propositionen föreslås dels att riksdagen godkänner de riktlinjer för
kronoholmarnas framtida disposition som anges i propositionen, dels att
riksdagen antar ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i lagen
(1950:596) om rätt till fiske.

I propositionen betecknas som kronoholmar de staten tillhöriga öar och
holmar som finns i Östersjön och utmed västkusten samt i de större
insjöarna. De föreslagna riktlinjerna omfattar både bebyggda och obebyggda
kronoholmar. Riktlinjerna innebär att staten även i framtiden bör äga en
kronoholme, om denna behövs för statligt ändamål eller om den är av
riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet enligt
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Beträffande kronoholmar som inte
bör behållas av staten föreslås att kommunerna får företräde att förvärva
dem helt eller delvis. Om statens intressen eller kommunens önskemål om
köp inte hindrar det bör enligt propositionen enskilda personer efter
erforderlig fastighetsbildning kunna få förvärva mark på en kronoholme. I
tveksamma fall bör presumtionen vara att egendomen behålls i statens ägo.
Propositionen innehåller också förslag om lämpliga former för upplåtelse av
sådan bebyggd mark på en kronoholme som skall ägas av staten även i
fortsättningen. Härvid föreslås att arrende bör vara den vanligaste upplåtelseformen.
Arrendeavtalet skall ha skriftlig form och arrendetiden bör vara
minst fem år. I propositionen behandlas i övrigt främst vissa fiskerättsliga
frågor samt den statliga förvaltningen av kronoholmarna.

Till grund för förslagen i propositionen ligger det av kronoholmsutredningen
år 1983 avgivna betänkandet (Ds Fi 1983:12) Kronoholmarnas framtida
disposition. Betänkandet har remissbehandlats.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1985/86:453 av Lars
Ernestam (fp) och 1985/86:454 av Lars Tobisson m. fl. (m).

I motion 453 yrkas att riksdagen avslår förslaget om att kommunerna ges
en företrädesrätt till förvärv av en kronoholme eller del därav då frågan om
försäljning till en enskild person aktualiseras. Ett yrkande med samma syfte
framställs i motion 454 (yrkande 1). Motionärerna i den motionen anser
vidare under hänvisning till ett remissyttrande av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län att varje försäljningsärende bör prövas förutsättningslöst.
Enligt motionärerna bör det kunna finnas utrymme för både statlig och
privatägd mark på samma kronoholme utan att de olika intressena kommer i
konflikt med varandra. Motionärerna yrkar (yrkande 2) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sålunda anförts om
förvärv av mark på kronoholmarna för enskild person.

Utskottet

Lagutskottet begränsar sitt yttrande över propositionen till frågor som rör
överlåtelse av kronoholmarna med äganderätt till enskilda och upplåtelse av
holmarna med nyttjanderätt. I samband därmed behandlar utskottet även
yrkande 2 i motion 454. Däremot avstår utskottet från att kommentera
spörsmålet om kommunernas företrädesrätt.

Lagutskottet delar departementschefens uppfattning att utgångspunkten
vid prövningen av ansökningar om friköp av kronoholme bör vara att staten
skall behålla äganderätten till all mark på kronoholmarna som staten har ett
intresse av. Om några nämnvärda samhällsintressen inte står på spel är det
enligt utskottets mening emellertid rimligt att en holme eller en del därav får
avyttras. Det innebär således att, om naturvårdens, kulturminnesvårdens,
friluftslivets, fiskenäringens eller något allmänt intresse i övrigt inte är
nämnvärt berört i ett försäljningsärende, något hinder för en privat husägare
att få förvärva tomtmark inte bör föreligga. Som framhålls i propositionen
bör dock en förutsättning för markförvärvet vara att fastighetsbildning kan
ske, dvs. att en lämpligt anpassad tomt kan avstyckas.

Med anledning av vad motionärerna i motion 454 anför om att det bör
kunna finnas utrymme för både statlig och privatägd mark på samma holme
vill utskottet framhålla att propositionen inte lägger något hinder i vägen för
ett sådant utnyttjande av holmarna. Departementschefen framhåller sålunda
(prop. s. 15) att - om det exempelvis på en stor kronoholme som är av
intresse för staten finns en enstaka byggnad eller enstaka grupper av hus -han har svårt att se något avgörande principiellt hinder för en kommun eller
privat husägare att få förvärva lämpligt anpassad tomtmark förutsatt att en
avstyckning inte innebär intrång på det statliga intresset. Utskottet delar
denna uppfattning. Motionärernas yrkande i denna del får således anses
tillgodosett genom dessa uttalanden.

Även om det i enlighet med propositionens förslag finns ett utrymme för
enskilda personer att förvärva mark på kronoholmarna talar de olika statliga
intressen som måste tillgodoses för att presumtionen bör vara att egendomen
inte säljs. I likhet med departementschefen kan utskottet därför inte ställa sig
bakom förslaget att varje försäljningsärende skall prövas alldeles förutsättningslöst.
Om en enskild person vill köpa mark får han följaktligen visa att
statliga intressen inte nämnvärt berörs av en överlåtelse.

FiU 1985/86:32

Bil. 1

På anförda skäl förordar lagutskottet att finansutskottet avstyrker bifall till
motion 454 yrkande 2 och tillstyrker bifall till propositionen i berörd del.

Lagutskottet vill i likhet med departementschefen framhålla att det i en del
fall kan vara förenligt med samhällsintresset att bosättningen på en kronoholme
underlättas. Orsaken till att en arrendator vill förvärva äganderätten till
marken är ofta att han vill kunna använda sin fastighet i belåningssyfte.
Någon möjlighet att inteckna hus på ofri grund finns inte för närvarande. I
stället tillämpas ett system med s. k. säkerhetsöverlåtelse innebärande att en
gäldenär utan besittningsövergång (tradition) överlåter egendom (t. ex. en
byggnad) till en fordringsägare som säkerhet för en betalningsskyldighet.
Det finns emellertid flera nackdelar knutna till säkerhetsöverlåtelsen, och
den anses mindre önskvärd av kreditinstituten. I det fall att arrendatorn är
näringsidkare finns dock vissa möjligheter för honom att kunna få önskat
kreditbehov för rörelsens bedrivande tillgodosett genom företagshypotek
och företagsinteckning enligt lagen (1984:649) om företagshypotek.

Det anförda visar att det i dag kan vara svårt för en arrendator att använda
sin fastighet som kreditsäkerhet. Belåningsbehovet i förening med det
allmänna intresset att stödja en yrkesverksamhet eller ett året-runt-boende
på en kronoholme för t. ex. bevaknings- eller sjöräddningsändamål bör
därför, som departementschefen framhåller, vägas in vid prövningen av en
ansökan om friköp.

Byggnadspantutredningen har i betänkandet (SOU 1984:22) Panträtt i
registrerad nyttjanderätt föreslagit införande av ett registerpantsystem avsett
för byggnader på ofri grund. Förslaget övervägs för närvarande i regeringskansliet.
Enligt vad utskottet inhämtat är beredningsarbetet inriktat på att
söka få fram en något enklare lösning än den som utredningen föreslagit. Om
det införs ett registerpantsystem som ger belåningsmöjligheter för ägare av
hus på annans mark bör, såsom påpekas i propositionen, även detta
förhållande beaktas vid prövningen av en ansökan om friköp. I det
sammanhanget bör enligt lagutskottets mening också uppmärksammas den
tid under vilken ett arrende på kronoholmarna bör upplåtas. Enligt 10 kap.
2 § första stycket jordabalken får inte utan arrendenämndens tillstånd
arrendetiden understiga fem år. Under hänvisning till det starka besittningsskydd
som bostadsarrendatorer åtnjuter finner sig departementschefen i
propositionen inte böra generellt förorda en längre arrendetid än fem år.
Departementschefen framhåller emellertid att, om kreditgivare skulle kräva
längre arrendetider än fem år, förvaltningsmyndigheten många gånger torde
ha anledning att se positivt på önskemålet om en längre arrendetid. Mot
bakgrund av det arbete som pågår på att tillskapa ett pantsystem för hus på
ofri grund vill lagutskottet understryka vikten av att departementschefens
uttalande följs.

Beträffande arrendeförhållandena i övrigt konstaterar lagutskottet i likhet
med departementschefen att det förekommer att enskilda äger och nyttjar
byggnader på kronoholmarna utan att de närmare villkoren för rätten att
behålla byggnaden på platsen regleras i ett skriftligt avtal mellan staten som
markägare och byggnadens ägare. Enligt lagutskottets mening är det från
flera synpunkter klart otillfredsställande att skriftliga avtal i förevarande fall
inte finns. Departementschefen framhåller att avsaknaden av skriftliga avtal

FiU 1985/86:32

Bil. 1

är en brist bl. a. med hänsyn till den förköpsrätt enligt lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället som under vissa förutsättningar
gäller till förmån för en arrendator då ett arrendeställe skall säljas.
Lagutskottet kan tillägga att en skriftlig avtalsreglering även är motiverad för
att skapa ordnade förhållanden och för att av rättviseskäl likställa alla
husägare på kronoholmarna vad avtalsregleringen beträffar. Det sistnämnda
har betydelse inte minst i avgiftshänseende, eftersom de husägare som inte
har något skriftligt arrendeavtal inte betalar någon arrendeavgift. Det
förtjänar också framhållas att den enskilde genom ett skriftligt avtal kan få
sin rättsliga ställning i förhållande till markägaren förbättrad även i andra
avseenden än de som har samband med den ovannämnda förköpslagen. Med
hänvisning till det anförda vill lagutskottet understryka vikten av att de
statliga förvaltningsmyndigheterna i förekommande fall snarast bör ta
initiativ till att rätta till den brist som avsaknaden av skriftliga avtal medför.

Propositionen föranleder i övrigt inte någon erinran eller något särskilt
uttalande av lagutskottet.

Stockholm den 24 april 1986

På lagutskottets vägnar

Per-Olof Strindberg

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Ulla Orring
(fp), Martin Olsson (c), Inga-Britt Johansson (s), Allan Ekström (m), Bengt
Kronblad (s), Inger Hestvik (s), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall
(m), Gunnar Thollander (s), Marianne Karlsson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa
Hedkvist Petersen (s) och Hans Rosengren (s).

Avvikande mening

Per-Olof Strindberg (m), Ulla Orring (fp), Martin Olson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp), Nic Grönvall (m) och Marianne Karlsson (c)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Lagutskottet
delar” och slutar på s. 3 med ”om friköp” bort ha följande lydelse:

Lagutskottet anser det i och för sig riktigt att en utgångspunkt för prövningen
av friköpsärenden bör vara att staten behåller äganderätten till all sådan
mark på kronoholmarna som staten har ett väsentligt intresse av. Det innebär
å andra sidan att hinder mot friköp inte bör föreligga om kronoholmen är
belägen utanför områden som är av riksintresse eller av regionalt intresse för
naturvården, kulturminnesvården eller det rörliga friluftslivet.

Om en holme är belägen inom ett område som är av riksintresse eller har
ett viktigt regionalt intresse bör möjligheterna att förvärva den vara
begränsade om holmen är obebyggd. Är holmen däremot bebyggd måste,
som framhålls i remissvaret av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, en
mer nyanserad bedömning ske. Bebyggelsen har ofta funnits sedan mycket

FiU 1985/86:32

Bil. 1

lång tid tillbaka och utgörs i vissa fall av permanentbebyggelse men också av
fritidsbebyggelse av god standard. Även om de allmänna intressen som står
emot köpintresset har stor tyngd kan man inte bortse från att arrendatorn, i
sin egenskap av bostadsarrendator, har ett starkt besittningsskydd. Det
förhållandet innebär att, om försäljning inte medges, man ändå har att räkna
med att huset kommer att stå kvar med marken alltjämt upplåten som
bostadsarrende. I den hemfridszon som finns kring bostadshuset är allemansrätten
redan utsläckt. Sett från denna synpunkt innebär, som länsstyrelsen
också framhåller, en överlåtelse av äganderätten inte någon försämring för
naturvården eller det rörliga friluftslivet, allt under förutsättning att ett större
område inte avstyckas än som kan anses motsvara den hemfridszon som
tagits i anspråk. Att utnyttjandet av bostadshusen skulle nämnvärt förändras
av avstyckningen saknas anledning att anta.

Utskottet vill vidare peka på att orsaken till att en husägare på en
kronoholme vill förvärva äganderätt till den arrenderade marken ofta är att
han vill kunna använda sin fastighet i belåningssyfte, exempelvis för att
kunna genomföra en nödvändig renovering eller modernisering av fastigheten.
Någon möjlighet att inteckna en fastighet på ofri grund finns inte för
närvarande och möjligheterna att på annat sätt använda fastigheten som
kreditsäkerhet är begränsade. Enligt lagutskottets mening bör belåningsbehovet
vägas in vid prövning av frågan om rätt till friköp. Som framhålls i
propositionen kan det också vara angeläget för samhället att stödja en
yrkesverksamhet eller ett året-runt-boende på en kronoholme för t. ex.
bevaknings- eller sjöräddningsändamål. Lagutskottet delar departementschefens
uppfattning att även sådana omständigheter bör kunna vägas in vid
friköpsprövningen.

Det anförda visar att friköp av eller på bebyggda kronoholmar bör kunna
ske även inom områden av riksintresse eller regionalt intresse för naturvården
och det rörliga friluftslivet, allt under förutsättning att fastighetsbildning
är möjlig. Med denna utgångspunkt kan utskottet inte dela departementschefens
uppfattning att presumtionen bör vara att egendomen inte säljs och
att det får ankomma på den enskilde köparen att visa att inga allmänna
intressen berörs negativt. I stället biträder lagutskottet i likhet med
motionärerna länsstyrelsens i Göteborg och Bohus län ståndpunkt att
försäljningsärendet bör prövas förutsättningslöst. Som lagutskottet redovisat
ovan kan olika allmänna och enskilda intressen i ett ärende ha olika tyngd,
och det synes därför vara en naturlig ordning att företrädare för de olika
intressena får framföra och söka styrka sina påståenden om lämpligheten av
ett friköp, varefter den förvaltande myndigheten har att förutsättningslöst
pröva de synpunkter som framförts i ärendet.

Lagutskottet vill tillägga att det, om ärendet rör en stor holme, inte är
säkert att ett viktigt allmänt intresse behöver tillgodoses genom att hela
holmen förbehålls staten eller eventuellt kommunen. Som motionärerna
anför bör det kunna i vissa fall finnas utrymme för såväl statlig som privatägd
mark på en holme utan att de olika intressena kommer i konflikt med
varandra. Även departementschefen har i propositionen (s. 15) ställt sig
positiv till en sådan ordning. Lagutskottet anser för sin del det angeläget att
man vid varje prövning av friköp av mark, som utgör del av en större holme,

FiU 1985/86:32

Bil. 1

överväger om inte det allmänna intresset kan tillräckligt tillgodoses genom
att bara en del av holmen bibehålls i allmän ägo. Med en sådan ordning
öppnas större möjligheter för enskilda att kunna förvärva t. ex. ett mindre
markområde i anslutning till ett redan befintligt bostadshus.

Lagutskottet förordar att finansutskottet hemställer att riksdagen ger
regeringen till känna vad lagutskottet med anledning av motion 454 yrkande
2 anfört om prövningen av ärenden om friköp av mark på kronoholmarna.

FiU 1985/86:32

Bil. 1

Jordbruksutskottets yttrande
1985/86:6 y

om kronoholmarnas framtida disposition

FiU 1985/86:32

Bil. 2

Till finansutskottet

Genom beslut den 3 april 1986 har finansutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1985/86:110 om kronoholmarnas
framtida disposition jämte motioner.

I propositionen föreslås riktlinjer för den framtida dispositionen av de s. k.
kronoholmarna. Riktlinjerna innebär att staten även i framtiden bör äga en
kronoholme om denna behövs för statligt ändamål eller om den är av
riksintresse för naturvården m.fl. intressen enligt riktlinjerna i den fysiska
riksplaneringen. Om holmen saknar nämnvärd betydelse för dessa intressen
bör enskilda kunna få köpa mark på den.

Yrkesfiskares rätt enligt förordningen (1950:697) om fiskerätten vid vissa
kronan tillhöriga havsstränder, skär och holmar m. m. att avgiftsfritt uppföra
byggnader på kronoholmarna föreslås upphöra för framtiden. Fisket med
rörliga redskap vid dessa holmar föreslås förbli fritt genom ändring i lagen
(1950:596) om rätt till fiske. Fisket med fasta redskap vid kronoholmarna får
som hittills ske endast efter tillstånd. Fisket med rörliga eller fasta redskap
skall således inte påverkas av en eventuell försäljning.

Lagrådet har utan erinran granskat lagförslaget.

Två motioner har avlämnats med anledning av propositionen. Dessa berör
icke jordbruksutskottets beredningsområde och föranleder således inget
yttrande från utskottets sida.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag i de delar detta berör
utskottets beredningsområde. Förslaget tillstyrks.

Stockholm den 17 april 1986

På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad
(s), Arne Andersson i Ljung (m). Ove Karlsson (s). Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Kerstin Gellerman (fp). Jens Eriksson (m). Åke Selberg (s).
Lennart Brunander (c) och John Andersson (vpk).

Bostadsutskottets yttrande
1985/86:1 y

om kronoholmarnas framtida disposition (prop.
1985/86:110)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1985/86:110 om kronoholmarnas framtida disposition jämte motioner.

Bostadsutskottets yttrande avser propositionen och motionerna såvitt rör
frågor dels om den fysiska riksplaneringens inverkan på de föreslagna
riktlinjerna för dispositionen av kronoholmarna, dels om det föreslagna
företrädet för kommunerna att förvärva kronoholmar och dels om länsstyrelsernas
befattning med förvaltningen av kronoholmarna.

Enligt propositionens riktlinjeförslag bör kronoholmar behållas i statlig
ägo om den samhällsekonomiska nyttan täcker den samhällsekonomiska
kostnaden. Denna förutsättning skall anses vara för handen bl. a. om en
kronoholme är riksintressant ur de synpunkter som en myndighet har att
bevaka. Detta gäller särskilt de kronoholmar som med hänsyn till förekommande
betydande naturvärden eller kulturminnesvärden har utpekats som
riksintressanta i den fysiska riksplaneringen och därtill knuten kommunal
översiktsplanering.

Finns inte skäl att behålla en kronoholme i statlig ägo, bör, enligt
propositionen, en avyttring kunna övervägas. Därvid bör kommunen ges
företräde till förvärv. I propositionen anförs som skäl för en sådan ordning att
kommunen har inflytande över de allmänna lämplighetsbedömningar som
skall göras enligt fastighetsbildningslagen för att en avstyckning ledande till
försäljning av den statliga marken skall kunna göras. Vidare anförs att
kommunen som ägare tidsmässigt kan anpassa en eventuell vidareförsäljning
med hänsyn till de krav på utbyggd kommunal service m. m. som kan följa på
sådana överlåtelser.

I motionerna 1985/86: Fi453 (fp) och Fi454 (m) framförs avvikande
uppfattningar i fråga om den föreslagna företrädesrätten för kommunerna. I
båda motionerna hänvisas bl. a. till ett remissvar av länsstyrelsen för
Göteborgs och Bohus län, vari görs den bedömningen att avyttring av
kronoholmsmark främst kommer i fråga beträffande redan bebyggd mark.
Enligt länsstyrelsen finns inte anledning att anta att en kommun skulle
åsamkas ökade kostnader genom att marken friköps. Det torde vidare enligt
länsstyrelsen vara uteslutet att kommunen skulle utnyttja företrädesrätten
till att ta bort bostadsbyggnader av normal standard. Det torde därför, anför
länsstyrelsen, vara en onödig omgång att kommunen först köper mark för att
sedan sälja den vidare.

FiU 1985/86:32

Bil. 3

I motion Fi453 yrkas avslag på riktlinjerna i proposition såvitt rör
kommunernas företrädesrätt, och i motion Fi454 yrkande 1 föreslås riksdagen
besluta att kommunerna inte skall ha företräde framför enskilda. I denna
motion hemställs också, yrkande 2, att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om förvärv av mark för
enskild person. Den linje som förespråkas i motionen är att statens och
kommunernas markinnehav bör minska till förmån för en bättre fungerande
marknadsekonomi. Om en kommun inte kan påvisa ett specifikt behov av
markförvärv, bör staten behålla marken. På holmar som har betydelse för
friluftslivet bör enskilda få förvärva enbart hus och normalstor tomt. Det bör
finnas utrymme för både privatägd och statlig mark på samma holme.
Prövningen av frågor om avyttring av kronoholmsmark bör vara förutsättningslös
i varje ärende.

Bostadsutskottet ansluter sig till förslaget i propositionen om rätt för
kommunerna att få företräde till förvärv av kronoholmsmark som staten, vid
den samhällsekonomiska prövningen och däri ingående avvägningar mot
bl. a. riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen, finner sig böra avyttra. Till de
skäl som åberopas i propositionen kan läggas att kommunerna även i andra
avseenden än i fråga om fastighetsbildningen har tillagts ett stort ansvar i
markpolitiska frågor. Det är därför konsekvent att kommunerna får en stark
ställning även i fråga om kronoholmsmarken. Det finns en omfattande rätt
för kommunerna att förköpa mark enligt förköpslagen. Denna lag gäller
dock inte i fall där staten är säljare, och det är därför befogat att, så som
förutskickas i propositionen, anpassa bestämmelserna i fastighetsförsäljningsförordningen
(1971:727) till de föreslagna riktlinjerna för att företrädesrätten
skall få genomslagskraft. Bostadsutskottet föreslår att finansutskottet
tillstyrker propositionen i nu berörd del och avstyrker de med
anledning av propositionen väckta motionerna Fi453 (fp) och Fi454 (m)
yrkande 1.

Utskottet finner inte anledning tillstyrka förslaget i motion Fi454 (m)
yrkande 2 om ett uttalande om att statens och kommunernas markinnehav
bör minska till förmån för en bättre fungerande marknadsekonomi. Från de
utgångspunkter bostadsutskottet närmast har att beakta finns inte anledning
föreslå riksdagen göra det i motion Fi454 (m) yrkande 2 föreslagna
uttalandet.

Propositionen innehåller i övrigt bl. a. förslag om att den nuvarande
tillsynen genom kammarkollegiet och länsstyrelserna av vissa kronoholmar,
som inte förvaltas av annan myndighet, skall överföras till domänverket.
Bostadsutskottet har ingen erinran mot att länsstyrelsernas i dag begränsade
ansvar för vissa förvaltningsfrågor upphör.

Propositionen har i övrigt - såvitt den omfattas av bostadsutskottets
granskning - inte föranlett någon erinran eller något särskilt uttalande av
bostadsutskottet.

Stockholm den 22 april 1986

På bostadsutskottets vägnar

FiU 1985/86:32

Bil. 3

Kjell A. Mattsson

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m),
Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Per Olof Håkansson (s), Knut Billing
(m), Karl-Göran Biörsmark (fp). Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus
(c), Tore Claeson (vpk). Nils Nordh (s), Berit Bölander (s). Britta Sundin (s)
och Bengt-Ola Ryttar (s).

Avvikande meningar

1. Kommunal företrädesrätt vid avyttring av kronoholmsmark

Rolf Dahlberg (m), Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar "Bostadsutskottet ansluter” och slutar "Fi454 (m)
yrkande 1” bort lyda:

Enligt bostadsutskottets uppfattning talar goda skäl för den uppfattning som
kommer till uttryck i de båda motionerna. Det förefaller sålunda omotiverat
att ge kommunen en företrädesrätt i de fall staten säljer en bebyggd fastighet,
som skall fortsätta att utnyttjas för bostadsändamål. Kommunen har genom
det samrådsförfarande som gäller enligt fastighetsförsäljningsförordningen
(1971:727) redan så goda möjligheter att göra sina önskemål om markförvärv
på kronoholmarna gällande att en skyldighet därutöver för staten att alltid
först erbjuda kommunen att köpa kronoholmsmark inte framstår som
erforderlig för att kommunen skall kunna tillgodose sina intressen. Förfarandet
för att bereda kommunen tillfälle att utnyttja den föreslagna företrädesrätten
innebär dessutom att ytterligare ett byråkratiskt tröghetsmoment
tillskapas i försäljningsärendena. Det förtjänar påpekas att kommunen
genom sin starka ställning i fastighetsbildningsfrågor har goda möjligheter att
tillse att inte mer mark än kommunen finner lämpligt försäljs till enskilda.
Bostadsutskottet föreslår därför finansutskottet att avstyrka propositionsförslaget
i nu behandlad del och att med anledning av motionerna Fi453 (fp)
och Fi454 (m) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna vad
bostadsutskottet här anfört.

2. Försäljning av kronoholmsmark till enskilda

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Bertil Danielsson (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar "Utskottet finner" och slutar "föreslagna
uttalandet" bort lyda:

Det är vidare rimligt att riksdagen gör uttalanden om riktlinjerna för
försäljning av kronoholmsmark till enskilda i enlighet med vad som ovan
redovisats om innehållet i motion Fi454 (m). Bostadsutskottet föreslår därför
finansutskottet att tillstyrka att riksdagen med anledning av motion Fi454
(m) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad bostadsutskottet
har anfört.

FiU 1985/86:32

Bil. 3

3. Kommunal företrädesrätt avseende bebyggd
kronoholmsmark

Kjell A. Mattsson och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:

Vi anser det rimligt att kommunen får en företrädesrätt vid avyttring av
kronoholmsmark som inte är bebyggd. När det däremot gäller mark som
redan är bebyggd får man förutsätta att ändamålet med en försäljning är att
bebyggelsen, som oftast torde utgöras av bostadsbyggnader, skall bestå
fastän i annan ägo. Kommunen torde i sådana fall endast undantagsvis ha
något intresse av att behålla mark som den förvärvat genom sin företrädesrätt.
Det framstår alltså i dessa fall som en onödig omgång att ha en ordning
med kommunal företrädesrätt.

FiU 1985/86:32

Bil. 3

gotab Stockholm 1986 10924