Finansutskottets betänkande
1985/86:28
om fortsatt valutareglering
(prop. 1985/86:143) ™
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i betänkandet att valutaregleringen förlängs ett år,
t. o. m. den 30 juni 1987, i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till
valutakommitténs förslag. Mot detta reserverar sig företrädarna för moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet. Reservanterna föreslår en
förlängning endast till årets slut.
Utskottet avstyrker i betänkandet tre motioner som tar upp frågor om rätt
till förtida återbetalning av utlandslån, en gemensam nordisk aktiemarknad
samt åtgärder för att minska det ekonomisk-politiska utlandsberoendet.
Även i dessa frågor har reservationer fogats till betänkandet.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1985/86:143 om fortsatt valutareglering,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1985/86:532 av Nils G. Åsling (c),
1985/86:533 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1985/86:534 av Björn Molin m.fl. (fp),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1985/86:Fi601 av Per Stenmarck m.fl. (m) om en gemensam nordisk
aktiemarknad,
1985/86:Fi603 av Lars Werner m.fl. (vpk) om Sveriges internationella
beroende i ekonomisk-politiska frågor, i vad avser yrkandena 1 och 3-7,
1985/86:Fi722 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) om förtida återbetalning av
utlandslån, m. m., i vad avser yrkande 1.
Propositionen
I proposition 143 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning av
statsrådet Bengt K. Å. Johansson
dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till (1) lag
om tillämpning av valutalagen (1939:350),
dels lämnat riksdagen tillfälle att ta del av i propositionen framlagt förslag
till (2) förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264).
1 Riksdagen 1985/86.5 sami. Nr 28
Lagförslagen har följande lydelse:
FiU 1985/86:28
1 Förslag till
Lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350)
Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 $ I och 3
valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den I juli 1986-den 30
juni 1987.
2 Förslag till
Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264)
Härigenom föreskrivs att valutaförordningen (1959:264), som enligt förordning
(1986; 320) gäller till utgången av juni 1986, skall fortsätta att gälla
till utgången av juni 1987.
Motionerna
Fortsatt valutareglering
1985/86:532 av Nils G. Åsling (c), vari hemställs att riksdagen beslutar avslå
proposition 1985/86:143.
1985/86:533 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen med
avslag på proposition 1985/86:143 beslutar att tillämpningen av valutalagen
skall gälla t. o. m. den 31 december 1986 och uttalar att valutaförordningen
skall äga fortsatt giltighet till den 31 december 1986.
1985/86:534 av Björn Molin m.fl. (fp), vari hemställs att riksdagen med
avslag på proposition 1985/86:143 beslutar att tillämpningen av valutalagen
(1939:350) skall gälla t. o. m. den 31 december 1986 och uttalar att
valutaförordningen skall äga fortsatt giltighet till den 31 december 1986.
Villkor för utlandslån m. m.
1985/86:Fi722 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1985/86:N307 — hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger riksbanken till känna vad som i
motionen anförts om rätt till förtida återbetalning av utlandslån.
Gemensam nordisk aktiemarknad
1985/86:Fi601 av Per Stenmarck m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
åtgärder för att underlätta en gemensam börsnotering av aktier i de nordiska
länderna.
Begränsning av svenska företags investeringar i utlandet m. m. FiU 1985/86:28
1985/86:Fi603 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nödvändigheten
av att öka spridningen av svensk utrikeshandel för att minska det ekonomiskpolitiska
utlandsberoendet,
3. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken omprövar sitt beslut att inte
längre pröva svenska direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det kan
påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de anställdas godkännande krävs för ett företags / en
koncerns utlandsinvesteringar,
6. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken återgår till tidigare restriktiva
praxis när det gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i svenska företag,
7. att riksdagen uttalar sig för att de fackliga organisationernas företrädare
också får delta i beslut i valutastyrelsen om tillstånd till utländska köp av
svenska aktier.
Utskottet
Fortsatt valutareglering
Valutaregleringen omfattar huvudsakligen sådana transaktioner som inte
har direkt samband med utrikeshandeln. Undantag har nämligen gjorts för
löpande betalningar. Regleringen omfattar numera främst rena finansiella
placeringar i utlandet.
Inom ramen för valutalagen och valutaförordningen ankommer det på
riksbanken att utforma de närmare bestämmelserna rörande kapitaltransaktionerna.
I propositionen anförs att den svenska ekonomin under en lång period
kännetecknades av tilltagande strukturella obalanser. Under senare år har
den ekonomiska situationen förbättrats men betydande problem kvarstår
alltjämt. Försvaret av växelkursen står i centrum för penningpolitiken och
valutaregleringen bedöms alltjämt underlätta denna politik. Det kan dock
konstateras att utvecklingen den senaste tiden medgivit en allt liberalare
tillämpning av valutaregleringen.
Valutaregleringen med sammanhängande spörsmål har utretts av valutakommittén
(E 1977:03). Kommittén överlämnade i november 1985 sitt
slutbetänkande som f. n. remissbehandlas. Remisstiden utgår den 30 april
1986. Föredragande statsrådet anför i propositionen att några ändringar i
nuvarande lagstiftning inte bör göras innan resultatet av en samlad bedömning
av valutakommitténs förslag föreligger. Valutaregleringen bör därför
förlängas t. o. m. den 30 juni 1987. En ny valutalagstiftning kan enligt
föredraganden träda i kraft tidigast den 1 juli 1987.
I motion 532 av Nils G. Åsling (c) anförs att valutaregleringen bör upphöra
eftersom den enligt motionären inte fyller någon rimlig funktion utan utgör
ett hinder i den ekonomiska politiken.
Även om förutsättningarna för valutaregleringen förändrats under senare
år anser utskottet inte att den kan avskaffas i sin helhet i ett enda steg.
Regleringen har i sin nuvarande utformning varit i kraft under en lång följd
av år och har utretts av valutakommittén i åtta år. Utskottet delar
föredragande statsrådets uppfattning att valutaregleringen bör förlängas i
avvaktan på statsmakternas ställningstagande till kommitténs förslag. Utskottet
avstyrker därför motion 532.
I motionerna 533 av Lars Tobisson m. fl. (m) och 534 av Björn Molin m. fl.
(fp) anförs att valutalagstiftningen bör förlängas endast till årets slut. Efter
remissbehandlingen av valutakommitténs slutbetänkande bör enligt motionärerna
förslag läggas fram om en avveckling av valutaregleringen. Avvecklingen
bör vara fullständig men kan enligt motionärerna genomföras stegvis.
Som motiv härför anförs att valutaregleringen är ett ineffektivt medel och
dess stabiliseringspolitiska värde snarast är negativt. Regleringen medför
också stora kostnader för näringslivet, anför man.
Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta ställning till om eller på vilket
sätt valutaregleringen bör förändras. Detta bör ske först sedan remissbehandlingen
av valutakommitténs förslag avslutats och en samlad bedömning
kan göras. Nuvarande valutareglering bör därför förlängas till dess statsmakterna
hinner ta ställning till kommitténs förslag och en eventuell ny
lagstiftning kan träda i kraft. Utskottet delar mot denna bakgrund bedömningen
i propositionen att valutaregleringen bör förlängas t. o. m. den 30 juni
1987.
Motionerna 533 och 534 avstyrks därför av utskottet.
Villkor för utlandslån m. m.
I motion Fi722 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) föreslås att mindre och
medelstora företag bör tillåtas att göra förtida återbetalningar av sina
utlandslån utan att ansöka hos riksbanken.
Riksbanken har tillämpat en restriktiv praxis när det gällt förtida inlösen av
utlandslån. Sådan återbetalning har medgivits endast under vissa förutsättningar.
Valutakommittén anför i sitt slutbetänkande att förtida återbetalning
av vissa utlandslån bör medges. Detta bör avse lån av begränsad ursprunglig
storlek upptagna av mindre företag med ingen eller begränsad verksamhet i
utlandet. Riksbanken har den 27 februari 1986 beslutat att alla lån som
upptagits före februari 1984 och som uppgår till högst 2 milj. kr. får
återbetalas utan att avvakta ordinarie förfallodag. Från 1984 har låntagarna
kunnat välja löptid fritt ned till två år, och de lån som tagits frivilligt därefter
torde inte i någon högre grad påverkas av en avreglering. De lån som skulle
förtidsamorteras om så blev tillåtet är dels äldre lån, som dock återbetalas i
snabb takt, dels lån som påtvingats företagen som en följd av finansieringskravet
vid direktinvesteringar utomlands. Utskottet ser inte anledning att
innan valutakommitténs betänkande slutbehandlats vidta några förändringar
vad gäller förbudet mot förtidsamorteringar. Motion Fi722 avstyrks av
utskottet.
FiU 1985/86:28
4
Gemensam nordisk aktiemarknad
I motion Fi601 av Per Stenmarck m. fl. (m) begärs åtgärder för att underlätta
en gemensam börsnotering av aktier i de nordiska länderna. Målsättningen
bör vara att etablera en nordisk gemensam aktiemarknad någon gång på
1990-talet.
Utskottet har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat likalydande
yrkanden (FiU 1983/84:42, FiU 1984/85:28). Utskottet har därvid konstaterat
att de åtaganden Sverige gjort genom att ansluta sig till OECD:s
kapitalliberaliseringsstadga gör det omöjligt att upphäva restriktioner vad
gäller aktiehandel endast de nordiska länderna emellan. Utskottet har därför
uttalat att eventuella liberaliseringsåtgärder när det gäller kapitalrörelser
inte kan begränsas till Norden utan måste införas på ett icke-diskriminerande
sätt gentemot samtliga länder som anslutit sig till OECD-stadgan.
Även valutakommittén anför i sitt betänkande att en prioritering innebärande
vidgade möjligheter att i första hand förvärva nordiska aktier inte är
möjlig till följd av Sveriges internationella åtaganden.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrker utskottet motion Fi601.
Åtgärder för att minska Sveriges internationella beroende
I motion Fi603 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att en nationell ekonomisk
politik inte kan baseras enbart på förhoppningar om generell ekonomisk
tillväxt samt ökad export. Med en viss industriell tillväxt och en export som
fördelas på flera ländergrupper kan en säkrare och mer nationell ekonomisk
politik föras. En generell ekonomisk politik bör ersättas med en mer selektiv
politik.
En selektiv ekonomisk politik kan innebära att expansionen i första hand
koncentreras till sektorer med relativt litet importinnehåll och där sysselsättningseffekterna
är stora i jämförelse med investeringarna.
Viss nationalisering av t. ex. affärsbanker och kreditinstitut och nyckelindustrier
blir nödvändig. Utlandsinvesteringar måste hållas tillbaka, och det
utländska inflytandet över svensk industri som kommer via utländska
aktieköp bör begränsas.
Utlandslånen måste begränsas, och utgifter för ekonomisk-politiska
åtgärder och industriinvesteringar bör i första hand finansieras genom
åtgärder inom den svenska ekonomin.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är önskvärt att öka
spridningen av den svenska utrikeshandeln liksom att minska sårbarheten för
internationella störningar genom att minska den utländska skuldsättningen
och begränsa importinnehållet i den svenska produktionen. Sverige är
emellertid ett land som sedan länge förespråkat och tillämpat en fri handel av
varor och tjänster. Det är därför inte förenligt med våra internationella
åtaganden att införa restriktioner eller att föra en mer selektiv ekonomisk
politik av det slag som förordas i motion Fi603. Utskottet anser att andra mer
generellt verkande åtgärder måste väljas. Utskottet avstyrker därmed
yrkande 1 i motion Fi603 om ett tillkännagivande angående spridning av
svensk utrikeshandel.
De övriga frågor motionärerna tar upp vad gäller svenska företags
FiU 1985/86:28
5
direktinvesteringar i utlandet och utlänningars köp av svenska aktier
behandlas i valutakommitténs betänkande. Som tidigare anförts anser
utskottet inte att riksdagen nu, innan remissbehandlingen av valutakommitténs
förslag avslutats och en samlad bedömning kan göras, bör företa
förändringar i gällande praxis och valutalagstiftning. Utskottet avstyrker
med det anförda motion Fi603 yrkandena 3-7.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen och fortsatt giltighet
av valutaförordningen
att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:532,1985/86:533 och
1985/86:534
a) antar i proposition 1985/86:143 framlagt förslag till lag om
tillämpning av valutalagen (1939:350),
b) lämnar utan erinran i proposition 1985/86:143 intaget förslag till
förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),
2. beträffande villkor för utlandslån m. m.
att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi722 yrkande 1,
3. beträffande gemensam nordisk aktiemarknad
att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi601,
4. beträffande åtgärder för att minska Sveriges internationella
beroende
att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi603 yrkandena 1 och 3-7.
Stockholm den 29 april 1986
På finansutskottets vägnar
Arne Gadd
Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Roland Sundgren (s), Lars
Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Bo Södersten (s), Iris Mårtensson (s), Filip
Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk), Hans-Eric Andersson (s), Hugo Hegeland (m), Rolf
Henneryd (c), Marianne Carlström (s) och Anne Wibble (fp).
Reservationer
1. Fortsatt valutareglering
Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Henneryd (c) och Anne Wibble (fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”därför av utskottet” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte propositionens uppfattning att valutaregleringen gör
FiU 1985/86:28
6
det lättare att bedriva en ekonomisk politik som avhjälper de betydande
problem som alltjämt kvarstår i den svenska ekonomin. I likhet med vad som
anförs i motionerna anser utskottet att valutaregleringens stabiliseringspolitiska
värde snarast är negativt. Den är ett ineffektivt medel för att nå
ekonomisk-politisk självständighet. Utskottet anser därför att valutaregleringen
snarast möjligt bör avvecklas. Avvecklingen bör vara fullständig och
definitiv men kan genomföras stegvis.
Utskottet anser att regeringen snarast efter det att remissbehandlingen
avslutats bör lägga fram förslag om en avveckling av valutaregleringen. I
avvaktan på detta bör riksbanken genomföra sådana liberaliseringar som är
särskilt angelägna. Hit hör ett slopande av kravet på utlandsupplåning vid
direktinvesteringar utomlands.
I avvaktan på en proposition anser utskottet att en förlängning av
valutaregleringen bör begränsas till att gälla tiden fram till årets slut trots att
den aktuella lagtexten har vissa brister. Med det anförda avstyrker utskottet
propositionens förslag om förlängning av valutaregleringen till den 30 juni
1987.
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen och fortsatt giltighet
av valutaförordningen
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:143 momenten 1
och 2 och med avslag på motion 1985/86:532 samt med bifall till
motionerna 1985/86:533 och 1985/86:534
a) antar följande
Förslag till
Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)
Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4—9 samt 5 § 1 och 3
valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1986 — den 31
december 1986.
b) som sin mening ger regeringen till känna att valutaförordningen
(1959:264) bör fortsätta att gälla till utgången av december 1986.
2. Villkor för utlandslån m. m.
Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Anne Wibble (fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Riksbanken har”
och slutar med ”avstyrks av utskottet” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att valutaregleringen bör avvecklas så snart som möjligt.
Ett antal förändringar bör kunna genomföras omgående. Det gäller exempelvis
att medge förtida återbetalningar av företagens utländska lån.
Vissa lättnader har genomförts men det bör enligt utskottets mening vara
möjligt att genomföra långtgående liberaliseringar av dessa regler. Dessa bör
inte begränsas enbart till de mindre och medelstora företagen. Även större
låntagare bör få återbetala sina lån om man så önskar. Inledningsvis kan
FiU 1985/86:28
7
detta ske genom att man medger en snabbare amorteringstakt. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Fi722 bör ges regeringen och riksbanksfullmäktige
till känna.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande villkor för utlandslån m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Fi722 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört,
3. Gemensam nordisk aktiemarknad
Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Anne Wibble (fp) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”motion FiöOl” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att motionärernas önskemål bäst tillgodoses genom att
restriktionerna vad gäller aktiehandeln avskaffas generellt inte enbart för de
nordiska länderna. Utskottet anser att valutaregleringen så snart som möjligt
bör avskaffas. Utskottet delar motionärernas uppfattning att även andra
hinder, som t. ex. löntagarfonder, bör undanröjas för att underlätta en
internationell handel med svenska aktier. Vad utskottet anfört med anledning
av motion FiöOl om åtgärder för att underlätta den internationella
handeln med aktier bör riksdagen som sin mening ge regeringen och
riksbanksfullmäktige till känna.
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande gemensam nordisk aktiemarknad
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Fi601 som sin mening
ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet
anfört,
4. Åtgärder för att minska Sveriges internationella beroende
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att
dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet anser”
och slutar på s. 6 med ”yrkandena 3—7” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sveriges internationella
beroende gör det svårt att föra en självständig ekonomisk politik. Beroendet
tar sig många uttryck. Det finns, som utskottet ser det, starka skäl för att man
från svensk sida gör en allsidig analys av det internationella handelssystemets
nuvarande karaktär och verkningar.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att utvecklingen innebär att det
finns klara begränsningar för möjligheterna att lösa svensk ekonomis
balansproblem genom generella åtgärder, samtidigt som sårbarheten ökar i
samma takt som importberoendet.
När det gäller det finansiella beroendet så innebär underskott i bytesbalans
och statsbudget ett problem i fråga om svenskt utlandsberoende i den mån
underskottet måste finansieras genom lån utomlands.
FiU 1985/86:28
Karaktären av det internationella politisk-ekonomiska beroendet beror på
vem som tar upp lånen, vem som är långivare samt hur koncentrerade lånen
är. Det är förmodligen så att utländska långivare har större möjlighet att
ställa politisk-ekonomiska krav på offentliga myndigheter än på privata
företag.
Det institutionella beroendet utgörs av de begränsningar som ligger i att
regeringen och riksdagen måste föra en ekonomisk politik som accepteras av
internationella organisationer, till vilka landet är anslutet. Även om det bara
kan vara frågan om informationsplikt så är det sannolikt att själva plikten är
begränsande i olika avseenden.
Det strukturella beroendet utgörs av de begränsningar i den svenska
regeringens handlingsmöjligheter som det innebär att vara starkt export- och
importberoende för att upprätthålla både konsumtion och produktion (och
därmed sysselsättning) inom landet. En ytterligare begränsning av handlingsfriheten
sker om man från svensk sida är starkt beroende av utländska lån för
att kunna finansiera nödvändiga investeringar.
Enligt utskottet bör ansträngningarna inriktas på att förädla svenska
råvaror i högre grad samtidigt som en större länderspridning när det gäller
såväl import som export måste åstadkommas. Framför allt måste handeln
med de socialistiska länderna och tredje världen utvecklas.
Det är angeläget att den svenska regeringen snabbt vidtar åtgärder för att
minska de transnationella bolagens och de internationella ekonomiska
organisationernas inflytande över landets ekonomisk-politiska handlande.
Mot denna bakgrund bör den svenska regeringen sträva till att få en bättre
länderspridning vad gäller handelsförbindelserna, utveckla den inhemska
underleverantörsindustrin, söka utvinna inhemska råvarutillgångar där
dessa inte kan fås utan ett starkt internationellt beroende (t. ex. Sydafrika)
samt vidta åtgärder för att såväl begränsa de svenska utlandsinvesteringarna
som de utländska uppköpen av svenska aktiebolag.
Omedelbara åtgärder på området som utskottet vill förorda är att återgå
till tidigare praxis att pröva svenska direktinvesteringar ur bytesbalanssynpunkt,
bedöma den samhällsekonomiska effekten och ge de anställda
möjlighet att godkänna ett företags utlandsinvesteringar innan dessa får ske.
Samma sak gäller utlänningars möjligheter att köpa upp svenska aktier.
Där bör valutastyrelsen återgå till tidigare restriktiva praxis vid tillståndsgivningen,
och de fackliga organisationernas företrädare bör också få delta i
valutastyrelsens beslut i sådana frågor.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi603 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen och riksbanksfullmäktige till känna.
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande åtgärder för att minska Sveriges internationella
beroende
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fi603 yrkandena 1 och
3-7
a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
nödvändigheten att öka spridningen av svensk utrikeshandel för att
minska det ekonomisk-politiska utlandsberoendet,
FiU 1985/86:28
9
b) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om omprövning av beslutet att inte längre pröva
direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt,
c) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det kan
påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse,
d) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de anställdas godkännande krävs för ett företags/en
koncerns utlandsinvesteringar,
e) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om återgång till tidigare restriktiva praxis när det
gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i svenska företag,
f) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
deltagande av fackliga organisationers företrädare i valutastyrelsen
vid beslut om tillstånd till utländska köp av svenska aktier.
5. Åtgärder för att minska Sveriges internationella beroende
Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Anne Wibble (fp) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet anser” och
på s. 6 slutar med ”yrkandena 3—7” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den inriktning av valutapolitiken och den ekonomiska
politiken i övrigt som förespråkas i motion Fi603 bygger på ett synsätt som
utskottet inte kan acceptera. Utskottet tar t. ex. avstånd från en övergång till
en mer selektiv ekonomisk politik, från nationaliseringar av banker och s. k.
nyckelindustrier liksom den begränsning av svenska företags utlandstransaktioner
som motionärerna förordar.
De yrkanden som tas upp i motionen innebär krav på skärpningar i
valutaregleringen och tillämpad praxis i dessa frågor. Utskottet delar inte
motionärernas uppfattning utan anser att liberaliseringar i valutaregleringen
bör genomföras så snart som möjligt. Utskottet anser därför att riksdagen
bör avslå motion Fi603 yrkandena 1 och 3-7.
Särskilt yttrande
Ärendets handläggning
Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils G. Åsling (c), Filip Fridolfsson
(m), Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Anne Wibble (fp) anför:
Det framstår som märkligt att utskottet inte ens antyder att betydande
förändringar av valutaregleringen har föreslagits av riksbanksfullmäktige.
Inte heller berör utskottet att regeringen i kompletteringspropositionen
föreslagit en liberalisering av valutapolitiken.
Utskottet hänvisar i sin behandling av motionerna endast till att valutakommitténs
förslag bör slutbehandlas innan riksdagen tar ställning till själva
FiU 1985/86:28
10
sakfrågan om liberaliseringar i valutalagstiftningen. Vi anser att motionerna
vore värda en sakbehandling. Det hade därför varit en fördel om de motioner
som väckts under allmänna motionstiden hade behandlats av utskottet i
anslutning till kompletteringspropositionen där liberaliseringar av valutalagstiftningen
föreslås.
FiU 1985/86:28
11
gotab Stockholm 1986 10906