Finansutskottets betänkande
1985/86:15

om vissa anslag för budgetåret 1986/87 inom
civildepartementets verksamhetsområde
(prop. 1985/86:100 bil. 15)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet delar av budgetpropositionens bilaga
15. Det är avsnitt 3 Den statliga förvaltningens effektivitet samt anslagen till
civildepartementet m. m. och vissa av dess myndigheter, nämligen statskontoret,
kammarkollegiet, statistiska centralbyrån samt till byggnadsstyrelsen.
Utskottet tillstyrker samtliga anslagsförslag i propositionen.

I anslutning till avsnitt 3 i propositionen tar utskottet upp två motioner om
den offentliga sektorns förnyelse. Motionerna avstyrks. Företrädare för
moderata samlingspartiet och folkpartiet redovisar i en gemensam reservation
sin syn på en effektivisering och utveckling av den offentliga sektorn. I
detta sammanhang behandlar utskottet även två motioner angående prioriteringen
av åtgärder inom dataområdet och en motion rörande begränsningskungörelsens
status. Utskottet avstyrker även dessa motioner. I en gemensam
reservation från företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet
krävs en förändring av begränsningskungörelsens status. På dataområdet
avlämnar centerpartiet en reservation angående den allmänna inriktningen
av datapolitiken medan företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna
avger ett särskilt yttrande rörande ADB-stöd inom offentlig sektor.

I övrigt behandlas i anslutning till resp. anslag ytterligare tio motioner. Av
följande sammanställning framgår inom vilka ämnesområden företrädare för
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet avlämnat reservationer.

Partisympatiundersökningarna (m)

Företagsstatistik om kooperativa företag (c)

Uppgiftslämnarkrav för företagen (m), (fp) och (c)

Statlig lokalförsörjning (fp)

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet

dels proposition 1985/86:100 bilaga 15 Civildepartementet i vad avser avsnitt
3 Den statliga förvaltningens effektivitet m. m.,

Litt. A Civildepartementet m.m.,

FiU

1985/86:15

I Riksdagen 1985/86. 5 sami. Nr 15

Litt. B Statlig rationalisering och revision, statistik m. m. punkterna B 1,
B 2 och B 4—B 9,

Litt. C Statlig lokalförsörjning,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1985/86:Fi219
yrkande 6, 1985/86:Fi401, 1985/86:Fi403-405, 1985/86:Fi408—411, 1985/
86:Fi703,1985/86:Fi705, 1985/86:Fi708,1985/86:Fi713 yrkandena 1,2 och 6,
1985/86:Fi719 och 1985/86:Fi722 yrkandena 2 och 3.

Den statliga förvaltningens effektivitet m. m.

1. Motioner om den offentliga sektorn m. m.

1985/86:Fi405 av Bo Hammar m. fl. (vpk) om ADB-stöd inom den offentliga
sektorn, vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om utveckling av ADB-stöd inom den offentliga
sektorn.

1985/86:Fi411 av Olof Johansson och Bengt Kindbom (c) om datapolitiken,
vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om prioriteringen inom datapolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om datapolitikens inriktning.

1985/86:Fi703 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) om förnyelse av den offentliga
sektorn, vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om förnyelsen av den offentliga sektorn.

1985/86:Fi708 av Britta Bjelle (fp) om översyn av den s. k. begränsningskungörelsen,
vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
begränsningskungörelsen i det syfte som motionen anger.

1985/86:Fi713 av Lars Leijonborg (fp) om en effektivare offentlig sektor, vari
hemställs

1. att riksdagen ansluter sig till huvudlinjerna i det handlingsprogram för
högre kvalitet och större effektivitet inom den offentliga sektorn som
presenteras i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av förutsättningarna
att effektivisera den offentliga sektorn genom samverkan med privata
företag,

6. att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med s. k.
servicekuponger (vouchers) genomförs på något område.

Utskottet

I bilaga 15 till proposition 100 under avsnitt 3 (s. 8-12) redovisar
föredragande statsrådet Bo Holmberg huvuddragen i det arbete med den
offentliga sektorns förnyelse som pågår med syfte att bl. a. förbättra den
statliga förvaltningens effektivitet. Uppmärksamhet ägnas bl. a. åt myndigheternas
ledning, försök med treåriga budgetramar, utvärdering, revisionskontorens
organisation och datafrågor.

FiU 1985/86:15

Utskottet vill i detta sammanhang också behandla motionerna Fi703 (m) och
Fi713 av Lars Leijonborg (fp) som tar upp frågor om den offentliga sektorns
förnyelse och effektivitet.

I motion Fi703 betonas att det är nödvändigt att öppna gränserna mellan
offentlig och privat sektor. Detta motiveras främst av tre skäl. För det första
tas människors olika önskemål och värderingar bäst till vara i ett system med
konkurrens och valfrihet samtidigt som även produktivitetsutvecklingen
främjas i ett sådant system. Exempel på områden där motionärerna menar
att välfärdsvinsterna blir betydande om den privata sektorn tillåts konkurrera
med den offentliga är skolan, sjukvården och äldreomsorgen. För det
andra framhålls att tjänstesektorn har visat sig vara den ur sysselsättningssynpunkt
mest expansiva delen i flera av i-ländernas ekonomier. För att Sverige
skall få samma positiva utveckling måste, sägs det i motionen, den offentliga
sektorns monopolställning och en mängd regleringar avskaffas. För det
tredje skulle, menar motionärerna, arbetsinnehållet utvecklas positivt
samtidigt som den personliga arbetstillfredsställelsen skulle öka om den
offentliga sektorn öppnades för privata initiativ.

I motion Fi713 framhålls att det är viktigt att vi har en effektivt fungerande,
kvalitetsmedveten och finansierad offentlig sektor. Denna sektors andel av
bruttonationalprodukten måste minska. I motionen hävdas att en expansion
av den offentliga sektorn leder till en överbelastning som medför ökad
tröghet och ökad makt åt särintressen och förvaltning. Liksom i motion Fi703
framhålls att en stor offentlig sektor inte främjar effektiviteten i tjänsteproduktionen
utan leder till onödigt höga kostnader och bristande konsumentanpassning.
I det handlingsprogram för en förändring av den offentliga
sektorn som presenteras i motion Fi713 understryks bl. a. att den offentliga
sektorns monopolställning inom flera områden måste brytas, att specialregleringar
och skattelagstiftning, som diskriminerar privat verksamhet, måste
avskaffas eller förändras. Vidare framhålls att fördelningspolitiska åtgärder i
större utsträckning bör inriktas på att omfördela köpkraft och skapa
konsumtionsmöjligheter, inte att tillhandahålla en viss tjänst hos en viss
producent. Vidare bör avgiftsfinansiering förekomma i ökad utsträckning för
att förbättra konsumentstyrningen och möjliggöra resurstillskott till angelägna
områden.

Vad gäller utvecklingen av den offentliga sektorn vill utskottet anföra
följande.

Det är en självklarhet att den offentliga sektorn måste utvecklas i enlighet
med medborgarnas krav. Det är därvid viktigt att den inte sluter sig inom sig
själv och sitt eget beslutssystem. Den offentliga sektorn bör också ta vara på
de utvecklingsmöjligheter som erbjuds av idéer och impulser från verksamheter
i icke-offentlig regi.

Utskottet delar inte den syn på den offentliga sektorn som kommer till
uttryck i motionerna Fi703 och Fi713.

En väl fungerande och stor offentlig sektor är en avgörande förutsättning
för en framgångsrik välfärdspolitik. I dag är det givet att verksamheter som
vård, omsorg och utbildning är av så grundläggande betydelse för människorna
att de måste tillkomma alla medborgare på lika villkor utan hänsyn till
deras individuella ekonomiska resurser. Villkoret att dessa tjänster skall

FiU 1985/86:15

fördelas efter behov och inte efter inkomst måste ligga fast.

Som utskottet framhöll i ett yttrande (FiU 1985/86:2 y) till näringsutskottet
angående försäljning av statliga företag kan en privatisering av tjänsteproduktionen
leda till fördelningspolitiska förändringar av icke önskvärt slag. I
ett kommersiellt system för förmedling av de offentliga tjänsterna är det de
mest köpstarka grupperna som kan få sin valfrihet ökad. För de övriga
försämras valfriheten. Enligt utskottets mening måste möjligheten att välja
vara något som tillkommer alla, lika självklart som möjligheten att få en
kvalitativt god service. En sådan valfrihet skapas med nuvarande inkomstoch
förmögenhetsfördelning inte inom ett kommersiellt system. Det ligger i
medborgarnas intresse att service ges i effektiva former utan att därför
sociala aspekter på verksamheten försummas. Vidare måste möjligheterna
att ge alla delar av landet en tillfredsställande service tillmätas stor vikt. Den
ökade valfriheten åstadkommes bäst genom förändringar i den offentliga
sektorn - den sektor som ägs av medborgarna själva och förvaltas och styrs
av dem själva. Regeringen har i det s. k. förnyelseprogrammet (skr.
1984/85:202, FiU 1984/85:35) för den offentliga sektorn stakat ut hur
förändringar i denna riktning skall kunna genomföras.

Det finns självfallet områden av tjänsteproduktionen, främst teknisk
sådan, där det finns få fördelningspolitiska invändningar mot privata
alternativ. På dessa områden är det värdefullt om de olika företagsformerna
— statligt, kommunalt, kooperativt och privat företagande — kan konkurrera
på lika villkor. I vissa fall - om än inte alltid - kan offentlig verksamhet
också utformas så att politiskt uppställda mål kan förverkligas även genom
att utnyttja lämpliga entreprenader. De tidigare angivna fördelningspolitiska
aspekterna måste få avgöra om produktion skall kunna ske även utanför den
offentliga sektorn.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motionerna
Fi703 och Fi713 yrkandena 1, 2 och 6.

Två motioner behandlar frågor om prioriteringen av åtgärder inom datapolitiken.

I motion Fi411 av Olof Johansson och Bengt Kindbom (c) framhålls att
datafrågorna måste integreras i utbildningen inom hela systemet och inte
enbart knytas till de tekniska och naturvetenskapliga ämnena. Samhället
måste också medverka till spridning av kunskaper och kompetens inom detta
område och då inte minst till de många mindre och medelstora företagen.
Vidare understryks att vid val av datateknik bör decentraliserade och
användarnära system ha företräde. Vad gäller den allmänna inriktningen av
datapolitiken betonas att det är viktigt att man försöker tillämpa en
helhetssyn på datafrågorna, dvs. att i ett sammanhang betrakta tekniken,
dess användning och konsekvenserna av denna användning på människor,
organisationer och samhälle. Vidare måste många parter, grupper och
enskilda ges möjlighet att påverka utveckling och användning av datatekniken.
Det understryks att aktuella problem skall lösas i samverkan mellan
berörda parter, grupper och enskilda.

I december 1985 behandlade riksdagen regeringens proposition
1984/85:220 om datapolitik. Utskottet framhöll i samband härmed (FiU

FiU 1985/86:15

1985/86:5) datateknikens stora betydelse för samhället och behovet av en
övergripande datapolitik. Datafrågorna är till sin karaktär sådana att de
spänner över olika områden. Datafrågorna har betydelse för områden som
arbetsmarknad och arbetsmiljö, forskning, kommunikation, integritet och
sårbarhet. Utskottet slog fast att datatekniken inte skall styra utvecklingen
utan vara underordnad politiken på olika områden. Vidare underströk
utskottet utbildningsfrågornas betydelse i detta sammanhang, och speciellt
uppmärksammades kravet på en bred utbildning inom dataområdet.

Enligt utskottets mening finns det ingen motsatsställning mellan vad som å
ena sidan sägs i motion Fi411 om den allmänna inriktningen av datapolitiken
och prioriteringen av statliga insatser inom detta område och å andra sidan
vad utskottet framhöll i sitt betänkande (FiU 1985/86:5) om datapolitiken.
Utskottet finner därför inget skäl till att riksdagen med anledning av motion
Fi411 gör något ytterligare uttalande om inriktningen av datapolitiken.
Utskottet avstyrker sålunda motion Fi411 yrkandena 1 och 2.

I motion Fi405 av Bo Flammar m.fl. (vpk) framhålls att den offentliga
sektorn idag präglas av besparingskraven. Besparingarna lägger hämsko på
fantasi och utveckling inom myndigheter och förvaltning. Därigenom
hamnar den offentliga sektorn på efterkälken när det gäller användningen av
och kunskapen om ny teknik. Detta är, menar motionärerna, speciellt
allvarligt när det gäller datatekniken. I motionen föreslås därför att ett
särskilt anslag inrättas för utveckling av ADB-stöd inom den offentliga
sektorn.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att besparingar i den offentliga
sektorn kan bromsa utvecklingen av datorstöd och införandet av ny teknik.
Enligt utskottets mening bör sådana utgifter som avses i motionen bestridas
av anslaget Anskaffning av ADB-utrustning på samma sätt som hittills. Det
kan i detta sammanhang nämnas att civildepartementet i särskilda direktiv
till myndigheterna angett riktlinjer för prioritering vid anskaffning av
ADB-utrustning. En viktig utgångspunkt är därvid att tillgängliga medelsramar
skall utnyttjas för sådana ADB-investeringar som motiveras av myndigheternas
ansträngningar att få en effektivare verksamhet. Det betonas
samtidigt att anskaffningar för att tillgodose angelägna krav på ökad service
till medborgarna skall prioriteras. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta
särskilt initiativ i frågan med anledning av motionen.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrks motion Fi405.

I motion Fi708 av Britta Bjelle (fp) föreslås att begränsningsförordningens
(SFS 1977:629) status ändras så att den får formen av en av riksdagen beslutad
lag. Motionären vill att förordningens 1 § samtidigt ändras så att myndigheterna
får en mer uttalad skyldighet att underställa kostnadskrävande
föreskrifter m.m. regeringens prövning.

Bestämmelser i en av regeringen utfärdad förordning är lika bindande för
myndigheten som en av riksdagen antagen lag. Enligt 1 § i begränsningsförordningen
måste statlig myndighet vid utfärdande av ändrade eller nya
föreskrifter som ger icke oväsentliga kostnadsökningar för berörd verksamhet
underställa dessa regeringen för prövning. Som också framhålls i
motionen har riksrevisionsverket i uppdrag att följa myndigheternas norm -

FiU 1985/86:15

1* Riksdagen 1985/86.5sami. Nr 15

givning och bedöma de kostnadsmässiga konsekvenserna.

Det kan i detta sammanhang även nämnas att en särskild arbetsgrupp har
bildats inom industridepartementet med uppgift att leda arbetet med att
förenkla regler och avbyråkratisering. De regler som riktar sig till näringslivet
och som uppfattas som särskilt kostnadsdrivande skall granskas i syfte att
onödig byråkrati och krångliga regler skall kunna undvikas. Regeringen har
därutöver i januari i år även givit riksrevisionsverket i uppdrag att genomföra
en studie av behovet av och möjligheterna till ett samordnat agerande vid
statlig reglering gentemot näringslivet.

Utskottet delar inte uppfattningen att begränsningsförordningen med av
motionären föreslagen ändring bör upphöjas till lag. Motion Fi708 avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande den offentliga sektorns förnyelse

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi703,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi713 yrkandena 1, 2 och 6,

2. beträffande prioriteringen av åtgärder inom datapolitiken

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi411 yrkandena 1 och 2,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi405,

3. beträffande begränsningsförordningens status
att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi708.

TRETTONDE HUVUDTITELN

Civildepartementet m. m.

2. Civildepartementet m. fl. anslag

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i proposition 1985/86:100 bilaga 15
(civildepartementet) under punkterna Al—A4 (s. 16—18) och hemställer

1. att riksdagen till Civildepartementet för budgetåret 1986/87
anvisar ett förslagsanslag av 26561000 kr.,

2. att riksdagen till Utredningar m. m. för budgetåret 1986/87
anvisar ett reservationsanslag av 10000000 kr.,

3. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1986/87 anvisar ett
reservationsanslag av 418000 kr.,

4. att riksdagen till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 194010000 kr.

Statlig rationalisering och revision, statistik m. m.

3. Statskontoret

Regeringen har under punkt Bl (s. 19-21) föreslagit riksdagen att till
Statskontoret för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 70 520000
kr.

FiU 1985/86:15

Motionen

FiU 1985/86:15

1985/86:Fi719 av Lena Öhrsvik (s) om statskontorets medverkan tilldatabaserad
mikrofilmning av arkivhandlingar, vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statskontorets
medverkan till databaserad mikrofilmning av arkivhandlingar.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 1.

I motion Fi719 av Lena Öhrsvik (s) anförs att resultatet av det utvecklingsarbete
för databaserad mikrofilmning av arkivhandlingar som pågår inom
Samhällsföretag bör kunna utnyttjas inom den offentliga förvaltningen.
Utöver rena besparingseffekter kan, sägs det i motionen, arbetshandikappade
erbjudas meningsfulla och utvecklande arbetsuppgifter om arbetet
bedrivs i samarbete med Samhällsföretag. Statskontoret bör ges i uppdrag att
initiera och samordna sådan verksamhet i statsförvaltningen.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att bredda arbetsmarknaden
för handikappade. Nya informationsmedier, som ADB-band och
mikrofilm, har i allt större utsträckning kommit att användas i arkivhanteringen.
Arkivfrågorna är för närvarande under utredning (dir. 1985:17). En
väsentlig fråga är därvid vilken roll arkivväsendet skall ha och hur arkiven
skall användas. Utredningen skall också undersöka effektiviteten i olika
myndigheters hantering av arkiven och belysa frågor om kontorstekniska och
administrativa rutiner. Utredningsresultatet skall redovisas vid årsskiftet
1986-1987. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion
Fi719.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen till Statskontoret för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 70 520 000 kr.,

2. beträffande statskontorets medverkan till databaserad mikrofilmning
av arkivhandlingar

att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi719.

4. Anskaffning av ADB-utrustning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 2 (s. 21—24) och
hemställer

1. att riksdagen till Anskaffning av ADB-utrustning för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 310000000 kr.,

2. att riksdagen medger att datorutrustning beställs — utöver
tidigare medgivet belopp — till ett värde av högst 260000000 kr.,

3. att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförs i propositionen
om teknikupphandling av programvara till småskalig ADButrustning
samt finansiering av sådan utrustning.

5. Kammarkollegiet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 4 (s. 25—27) och
hemställer

att riksdagen till Kammarkollegiet för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 15406000 kr.

6. Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 5 (s. 27) och
hemställer

att riksdagen till Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet för
budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1000000 kr.

7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser

Regeringen har under punkt B 6 (s. 28—31) föreslagit riksdagen att till
Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret
1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 276411000 kr.

Motionerna

1985/86:Fi403 av Kjell Johansson m. fl. (fp, m, c) om myndigheters
insamlande av uppgifter, vari hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående en precisering i
lagar och förordningar av de uppgifter myndigheter har rätt att samla in.

1985/86:Fi404 av Lars Tobisson m.fl. (m) om statistiska centralbyråns
partisympatiundersökningar, vari hemställs att riksdagen under anslaget B 6
Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser anslår 274895000
kr.

1985/86:Fi408 av Gunilla André m. fl. (c) om kooperativ statistik, vari — med
hänvisning till motiveringen i motion 1985/86:N306 - hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag om återinförande av kooperativ
statistik enligt de riktlinjer som redovisas i motionen.

1985/86:Fi409 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) om minskat uppgiftslämnande
för företagen, vari — med hänvisning till motiveringen i motion
1985/86:Sk351 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts angående åtgärder för att minska
företagens uppgiftslämnande.

1985/86:Fi410 av Börje Hörnlund m.fl. (c) om statistik om kooperativ
verksamhet, vari - med hänvisning till motiveringen i motion 1985/86:N328
— hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om återinförande av statistik om kooperativ verksamhet.

1985/86:Fi722 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) om förtida återbetalning av
utlandslån, m.m., vari — med hänvisning till motiveringen i motion
1985/86:N307 - hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om att undvika onödigt krångel och begränsa uppgiftslämnandet.

FiU 1985/86:15

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om företagens kostnader för uppgiftslämnande.

Utskottet

Som ett led i en försöksverksamhet med treåriga budgetramar har SCB getts
särskilda direktiv för anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 inför
budgetperioden 1987/88-1989/90. Syftet är att fastställa en treårig budgetram
samt verksamhetsinriktning för perioden. SCB skall enligt direktiven
lämna förslag till en ny programindelning som i huvudsak motsvarar
departementens ämnesområden samt se över uppdragsverksamhetens förutsättningar
och utarbeta en ADB-plan.

För budgetåret 1986/87 har medel beräknats enligt ett ettårigt huvudförslag
med en real minskning av utgifterna med 2%. Med hänvisning till det
pågående arbetet med en ny programindelning motsätter sig föredragande
statsrådet SCB:s förslag att 5,3 milj. kr. för sysselsättningsregistret överförs
från anslaget Folk- och bostadsräkningar till SCB:s anslag Statistik, register
och prognoser. I övrigt föreslår föredraganden en del mindre omprioriteringar
inom anslagen i förhållande till SCB:s förslag. Utskottet har inte något att
erinra mot den föreslagna inriktningen av verksamheten i stort.

I motion Fi404 av Lars Tobisson m. fl. (m) anförs att de s. k. partisympatiundersökningarna
bör läggas ned. SCB:s anslag kan därigenom minskas med
1516000 kr. nästa budgetår. Motionärerna anser att opinionsundersökningar
bör genomföras på uppdragsbasis och inte finansieras av skattemedel.

Partisympatiundersökningarna återupptogs av SCB under år 1985 på
initiativ av utskottet (FiU 1983/84:35). För budgetåret 1986/87 planeras två
undersökningar, en i november 1986 och en i maj 1987. Utskottet anser
liksom tidigare att det med hänsyn till mångfalden är värdefullt att dessa
undersökningar genomförs. Undersökningarna är av hög kvalitet vetenskapligt
sett. Det relativt sett stora urvalet gör det möjligt att ange väljarsympatier
även på regional nivå. Dessa undersökningar görs, till skillnad från andra
opinionsundersökningar, med full insyn i materialet. Undersökningarna bör
enligt utskottets mening genomföras enligt planerna. Utskottet avstyrker
med det anförda motion Fi404.

I två motioner, Fi408 av Gunilla André m.fl. (c) och Fi410 av Börje
Hörnlund m.fl. (c), anförs att fram t.o.m. 1967 upprättades årligen
företagsstatistik om kooperativa företag av SCB. En ingående statistik är
ytterst värdefull, anser motionärerna, inte minst för kooperationsforskningen.
Detta påtalades också av kooperationsutredningen. Enligt motionärerna
bör medel tillföras SCB för att återinföra en kooperativ företagsstatistik.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Fram t. o. m. år 1967
redovisade SCB omsättningsstatistik för detaljhandeln fördelad på bl. a.
konsumentkooperativ handel. Därefter redovisas omsättningsstatistik enligt
en ny internationellt anpassad branschkod. I den årliga företagsstatistiken
redovisas i ett särskilt appendix företag med minst 50 anställda efter
ägarkategori, bl. a. konsumentkooperativa företag och producentkooperativa
företag fördelade branschvis. Fram t. o. m. år 1967 redovisades viss
statistik rörande kooperationen i en särskild publikation som finansierades

FiU 1985/86:15

bl. a. av Kooperativa förbundet. Den lades ned när förbundet upphörde med
sitt stöd.

Det kan också i detta sammanhang nämnas att Nordiska rådet vid sitt möte
i Köpenhamn i mars 1986 rekommenderade Nordiska ministerrådet att i
samråd med berörda organisationer utarbeta ett nordiskt forskningsprogram
för kooperationen. Rådet rekommenderade att man i de nordiska länderna
främjar forskning och utveckling rörande både producent- och konsumentkooperativ
verksamhet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna det värdefullt att statistiskt
kunna följa den kooperativa verksamheten. Som utskottet anfört publicerar
SCB visst material som belyser denna verksamhet. Utskottet ser sig
emellertid inte i nuvarande statsfinansiella läge kunna tillstyrka att ytterligare
medel anslås för denna statistik. Det kan antas att frågan om att göra
ytterligare sammanställningar eller att utöka uppgiftsinsamlandet för detta
ändamål kan komma att prövas i samband med att treårsplanen för SCB:s
verksamhet utarbetas. I förberedelsearbetet för denna ingår som nämnts att
ändra programindelningen så att statistikproduktionen fördelas efter avnämarområden.
Därigenom underlättas avvägningen mellan statistikproduktion
å ena sidan och konsumentintressena och finansieringsmöjligheterna å
den andra. Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka motionerna Fi408
och Fi410.

Utskottet vill också i detta sammanhang ta upp vissa frågor om uppgiftslämnarkravet
pä företagen för statistikändamål med anledning av några motioner
som väckts under den allmänna motionstiden. Gemensamt för dessa
motioner är att man på olika sätt vill begränsa företagens arbete och
kostnader för att lämna uppgifter till statliga myndigheter.

I motion Fi409 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) anförs att en stor del
av SCB:s statistikproduktion baseras på totalundersökningar där alla företag
åläggs lämna uppgifter. Uppgiftslämnandet är enligt motionärerna särskilt
betungande för de mindre företagen som saknar utvecklade administrativa
rutiner för detta. Kvaliteten på uppgifterna blir därför mycket låg. Motionärerna
anser därför att det är nödvändigt att man i större utsträckning försöker
använda sig av urvalsundersökningar och att man i samband härmed
allvarligt prövar vilka uppgifter som måste samlas in.

I motion Fi722 av Christer Eirefelt m. fl. (fp) anförs att det krävs
återhållsamhet med nya lagar och bestämmelser som berör näringslivet. Det
är nödvändigt för att minska krångel för företagen i samband med myndighetskontakter.
En bra arbetsmetod kan vara att återinföra delegationen för
företagens uppgiftslämnande för att rensa i blankettfloran. Uppgifts- och
uppbördsskyldigheten innebär stora kostnader för företagen. Om man inte
lyckas med att begränsa uppgiftslämnandet väsentligt bör man enligt
motionärerna överväga att ge företagen ekonomisk kompensation för
merarbetet. Motionärerna anser allmänt att myndigheternas agerande
gentemot småföretagen måste mera än i dag präglas av servicekänsla och en
positiv attityd.

I motion Fi403 av Kjell Johansson m. fl. (fp, m, c) anförs att enda sättet att
skydda företagen mot en ökad myndighetsiver att samla in uppgifter är att i

FiU 1985/86:15

lag klart ange vilka uppgifter som en myndighet har rätt att samla in. Detta är
nödvändigt framför allt inom området för tillsyn och kontroll.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner redovisa några av
resultaten av en undersökning som industriverket gjort och överlämnat till
industridepartementet den 3 april 1986. Rapporten heter Krångelsverige —
myt eller sanning. Företagare ser på offentlig reglering (Industriverket
1986:4). Utredningens syfte har varit att identifiera de regler och regeltillämpningar
som verkar onödigt kostnadshöjande för företagen. I uppdraget
har ingått att redovisa vilka kostnadskomponenter som åsamkar företagen
merutgifter. Vidare har utredningen belyst karaktären av de problem
som det enskilda företaget ställs inför.

Av de 80 intervjuade företagen uppger 30 % att de inte har några eller
endast få problem över huvud taget i sin verksamhet. Bland de företag som
uppger att de har problem nämns svårigheter med utveckling av nya
marknader, försäljning, rekrytering av personal och finansieringsproblem.
Dessa problem utgör nästan 70% av dem som uppges. De allra flesta
företagare anser att myndigheternas och de offentliga organens agerande i
stort inte ger upphov till några problem. Allmänt anses att servicen gentemot
företagare förbättrats under senare år. Ca 15 % av företagen uppger
emellertid att myndighetsproblem tillhör företagets tre viktigaste problem.
För flertalet myndigheter, framförallt de lokala, överväger de positiva
omdömena. De mest negativa omdömena ges om SCB och ett par andra
centrala myndigheter. Från de 25 % av företagen som har erfarenhet av SCB
är det allmänna intrycket om uppgiftslämnandet till SCB starkt negativt.
Företagen anser att uppgiftslämnandet innebär en börda som företagen inte
har någon nytta av. De anser också att det är svårt att ge korrekta uppgifter.

I rapporten redovisas även hur företrädare för myndigheterna ser på
företagen och deras problem. Från SCB:s sida betonas att man i stor
utsträckning utnyttjar andra källor för att undvika onödig belastning på
företagen. Som regel gör SCB urvalsundersökningar i stället för totalundersökningar.
Eftersom företagen skiljer sig åt i många avseenden är det inte
tillräckligt med enbart små urval. Statistikens kvalitet ser man inte som något
problem från SCB:s sida när det gäller småföretagens uppgifter.

En av industriverkets slutsatser när det gäller uppgiftslämnandet är att
SCB behöver informera företagarna bättre om nyttan av den statistik som
krävs in.

Utskottet förutsätter att de problem och förslag till åtgärder som utredningen
tar upp kommer att övervägas inom industridepartementet. En
självklar utgångspunkt för myndigheternas uppgiftsinsamlande måste vara
att undvika att onödiga uppgifter samlas in. Utskottet vill i detta sammanhang
också erinra om att regeringen har utfärdat en förordning om statliga
myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner
(SFS 1982:688). Enligt denna skall de uppgifter som skall lämnas vara
utvalda och definierade så att uppgiftslämnandet begränsas till den information
som behövs med hänsyn till ändamålet och uppgiftslämnandet underlättas
så långt möjligt. Myndigheten har också skyldighet att samråda med
organisation eller annan som kan anses företräda uppgiftslämnarna.

Utskottet vill också i detta sammanhang erinra om den försöksverksamhet

FiU 1985/86:15

i statlig reglering gentemot näringslivet som föreslås i proposition 1985/ FiU 1985/86:15

86:142. Propositionen ingår som ett led i arbetet med att uppnå enklare och

smidigare fungerande statliga regler gentemot näringslivet. För att uppnå

detta syfte föreslås att försöksverksamheten skall utnyttjas mer systematiskt

än hittills. Försöksverksamheten bör enligt förslaget kunna utnyttjas för att

pröva bl. a. alternativa styrmedel i regleringen av företagen.

Utskottet anser inte att det finns orsak att nu vidta några ytterligare
åtgärder med anledning av vad som anförs i motionerna Fi409 och Fi722
yrkandena 2 och 3. Motionerna avstyrks.

Beträffande motion Fi403 vill utskottet anföra följande. Myndigheternas
behov av uppgifter förändras över tiden. Det finns därför skäl att med jämna
mellanrum ompröva behovet av uppgifter. Delegationen för företagens
uppgiftslämnande medverkade på sin tid verksamt till detta. Med kravet att
myndigheterna skall anpassa sin verksamhet till förändringar i omvärlden
följer att också uppgiftsbehovet varierar. Det torde därför vara omöjligt att i
en lagtext göra en fullständig uppräkning av vilka uppgifter myndigheten får
samla in. Utskottet vill därför inte tillstyrka yrkandet i motion Fi403.

Utskottet har utöver vad som här anförts inte något att erinra mot den
föreslagna inriktningen av SCB:s verksamhet och tillstyrker medelsberäkningen
av anslaget Statistik, register och prognoser.

Utskottet hemställer

1. beträffande kooperativ statistik

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Fi408 och 1985/86:Fi410,

2. beträffande företagens uppgiftslämnande

a) att riksdagen avslår motion 1985/86 :Fi409,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi722 yrkandena 2 och 3,

3. beträffande myndigheters insamlande av uppgifter
att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi403,

4. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 15 punkt
B 6 samt med avslag på motion 1985/86:Fi404 till Statistiska centralbyrån:
Statistik, register och prognoser för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 276411000 kr.

8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 7 (s. 31) och
hemställer

att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr.

9. Folk- och bostadsräkningar

Regeringen har under punkt B 8 (s. 32-33) föreslagit riksdagen att till Folkoch
bostadsräkningar för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av
25949000 kr.

Motionen

FiU 1985/86:15

1985/86:Fi401 av Siw Persson (fp) om folk- och bostadsräkningen, vari
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statistiska
centralbyrån i kommande folk- och bostadsräkningar bör skilja på uppgiftsinsamlingen
till statistik från insamling till folkbokföringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att innehållet i
lagen om folk- och bostadsräkningen bör lämnas ut på ett sådant sätt, att
uppgiftslämnaren inte måste läsa det finstilta för att få information om viktiga
delar av lagtexten.

Utskottet

Folk- och bostadsräkningar har sedan lång tid tillbaka genomförts vart femte
år i vårt land. Riksdagen beslutade våren 1984 (FiU 1983/84:35) att SCB
skulle år 1985 genomföra en folk- och bostadsräkning (FoB 85).

Materialet från folk- och bostadsräkningarna utgör underlag för samhällsplaneringen
framför allt på regional och lokal nivå. Det gäller främst för
planering av sysselsättning, arbetspendling, utbildning, barnomsorg, äldreomsorg,
boende och försvar. Statistiken används även för forskning och
allmän information. Folk- och bostadsräkningen företas också för att
kontrollera folkbokföringen. För kontroll av folkbokföringen får folkbokföringsmyndigheterna,
bl.a. riksskatteverket, ta del av de uppgifter från folkoch
bostadsräkningen som behövs för denna kontroll.

I en motion, Fi401 av Siw Persson (fp), tas frågan upp om att samtidigt samla
in uppgifter både för statistik och för folkbokföring. Man bör skilja på
insamling av uppgifter för dessa båda ändamål, anser motionären. Vidare
anförs att information som går ut till allmänheten inte får utelämna eller med
finstilt text anmäla vad som står i lagen. Motionären påstår vidare med stöd
av tidningsuppgifter att skattemyndigheterna fått tillgång till de insamlade
uppgifterna och använder dem för att upptäcka fusk med skatt och bidrag.

Som utskottet anfört är ett av syftena med folk- och bostadsräkningen att
kontrollera folkbokföringen. Detta framgår av den lag om 1985 års folk- och
bostadsräkning som riksdagen antagit. Detta anges också klart och tydligt i
en särskild faktaruta på s. 3 i folk- och bostadsräkningens frågeformulär där
information ges om varför folk- och bostadsräkningar görs och vem som
använder statistik från FoB. Stilsorten överensstämmer med den som
används i formuläret i övrigt. Motionären utgår således i sin motion från
felaktiga faktauppgifter som presenterats i tidningar. Det finns inte som
utskottet ser det några fördelar att vinna med att begära in uppgifter för
folkbokföringen om namn och adress i särskild ordning. Det skulle orsaka
merarbete både för de tillfrågade och de berörda myndigheterna med ökade
kostnader som följd. Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi401.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Folk- och bostadsräkningar för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 25949000 kr.,

2. att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi401.

10. Bidrag till Institutet för storhushållens rationalisering

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 9 (s. 33) och
hemställer

att riksdagen till Bidrag till Institutet för storhushållens rationalisering
för budgetåret 1986/87 anvisar ett anslag av 679 000 kr.

Statlig lokalförsörjning

11. Byggnadsarbeten för statlig förvaltning

Regeringen har under punkt Cl (s. 34—37) föreslagit riksdagen

1. att bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten för statlig
förvaltning inom de kostnadsramar som har förordats i propositionen,

2. att till Byggnadsarbeten för statlig förvaltning för budgetåret 1986/87
anvisa ett reservationsanslag av 202 000 000 kr.

Motionerna

1985/86:Fi219 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) om den ekonomiska politiken,
vari hemställs

6. att riksdagen till Byggnadsarbeten för statlig förvaltning anvisar ett med
13 milj. kr. minskat anslag (bil. 15, Cl),

1985/86:Fi705 av Inge Carlsson (s) om ett nytt polishus i Finspång, vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
uppförandet av ett polishus i Finspång ges högsta prioritet vid fördelning av
investeringsmedel för statligt byggande.

Utskottet

I motion FI219 (fp) föreslås att anslaget Byggnadsarbeten för statlig
förvaltning minskas med 13 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag i
budgetpropositionen. Det projekt som avses är en nybyggnad i kvarteret
Rosteriet på Liljeholmen i Stockholm. Motivet till att bygga en ny fastighet
för den statliga förvaltningen i Stockholmsområdet är att byggnadsstyrelsen
vill minska inhyrningen av lokaler i de centrala delarna av Stockholm och
därigenom på sikt sänka kostnaderna. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker sålunda motion Fi219 yrkande 6.

I motion Fi705 av Inge Carlsson (s) framställs ett yrkande om ett nytt
polishus i Finspång. Beträffande detta byggnadsprojekt har i samband med
regeringens projekteringsbeslut förordnats att det skall ingå i byggnadsstyrelsens
projektreserv och alltså kunna utföras när behov föreligger med
hänsyn till sysselsättningsläget. Det finns därför enligt utskottets mening inte
skäl för riksdagen att vidta någon ytterligare åtgärd. Utskottet avstyrker
motion Fi705.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten
för statlig förvaltning inom de kostnadsramar som har förordats
i propositionen,

FiU 1985/86:15

2. att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 15
punkt Cl och med avslag på motion 1985/86:Fi219 yrkande 6 till
Byggnadsarbeten för statlig förvaltning för budgetåret 1986/87 anvisar
ett reservationsanslag av 202000000 kr.,

3. att riksdagen avslår motion 1985/86:Fi705.

12. Inredning av byggnader för statlig förvaltning m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt C2 (s. 37-39) och

hemställer

att riksdagen till Inredning av by ggnader för statlig förvaltning m. m.
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 7 450 000 kr.

Stockholm den 3 april 1986

På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s),
Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk), Hans-Eric Andersson (s), Hugo Hegeland (m),
Margitta Edgren (fp), Rolf Kenneryd (c) och Marianne Carlström (s).

Reservationer

1. Punkt 1. Motioner om den offentliga sektorn m. m. (mom.

Björn Molin (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland
(m) och Margitta Edgren (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Det är” och på s. 4
slutar med ”och 6” bort ha följande lydelse:

Inget annat demokratiskt land satsar så mycket av sina mänskliga resurser i
den offentliga sektorn som Sverige. 1984 var den offentliga sektorns
utgiftsandel av BNP 65 %. Antalet anställda i den offentliga sektorn var 1984
1,6 miljoner människor, vilket motsvarar 38 % av sysselsättningen i Sverige.

Kommuner och landsting utgör en alltmer dominerande del av den
offentliga sektorn. Av de anställda inom denna sektor arbetar nu ca 80%
inom kommuner och landsting.

Utskottet vill understryka att den enskilde medborgarens intresse måste
stå i förgrunden för en meningsfull förnyelse inom den offentliga sektorn.
Som framhålls i motionerna Fi703 och Fi713 får emellertid inte de politiska
ambitionerna stanna vid detta. Förnyelsearbetet måste gälla tjänstesektorn
som sådan. Det ställer krav på en politik som öppnar möjligheter till

FiU 1985/86:15

alternativ verksamhet för de offentliganställda, vilken kan erbjuda medborgarna
nya alternativ inom tjänstesektorn i dess helhet.

Människors olika önskemål och värderingar tas bäst till vara i ett system
med konkurrens och valfrihet. Välfärden ökar om människor själva får välja
den service som passar dem bäst. Den svenska välfärden mäts i dag ofta i
kvantitativa mått, exempelvis i antalet daghemsplatser. Välfärd handlar
emellertid inte bara om kvantitet utan också om kvalitet. Att det finns
möjlighet att välja den barnomsorgsform man själv anser bäst ger välfärden
en kvalitativ dimension.

Om man utnyttjar de anställdas idérikedom och tillåter alternativ till
många av dagens offentliga monopol blir servicen bättre och valfriheten
reell. Mänsklig värme, anpassning till kunden och viljan att göra ett gott jobb
i varje enskilt fall är beroende av den personliga insatsen och inte av uppsatta
regler.

Mot här angiven bakgrund vill utskottet förorda en politik som öppnar för
privata alternativ och som stimulerar en framväxande tjänstesektor.

Fristående skolor måste få med den offentliga skolan likvärdiga bidrag.
Därmed kan nya skolor etableras. Det är självklart att privata barndaghem
skall få offentligt stöd som är likvärdigt med bidragen till de kommunala
daghemmen. Därmed öppnas nya möjligheter för personal som i dag har
svårt att starta eget eller söka sig en ny arbetsgivare. På samma sätt vill vi ge
möjlighet till privata alternativ inom äldreomsorgen.

Inom sjukvården måste fristående alternativ kunna växa fram som ett
resultat av nytänkande och enskilt initiativtagande kombinerat med patienternas
efterfrågan. Enligt utskottets mening är det en sådan politik,
präglad av en vilja att öppna för konkurrens och fri etablering, som måste
prägla en verklig förnyelse av den offentliga sektorn. I kommuner, i landsting
och inom statliga myndigheter finns mängder av anställda med kunskap,
kompetens, kreativitet och engagemang. Denna resurs måste tas till vara
inom de ovan angivna områdena, liksom inom andra områden där så är
möjligt. Konkreta förslag om hur fristående och privata alternativ till den
offentliga sektorn skall ges möjlighet att växa fram redovisas i andra
motioner.

Ambitionen för förnyelsearbetet skall vara att avmonopolisera den
offentliga sektorns verksamhet där så är möjligt. Den offentliga sektorn
avregleras och anställda i den offentliga sektorn ges bättre möjligheter att få
utlopp för eget omdöme och egna yrkeskunskaper, samtidigt som medborgarens
frihet att välja ökar.

Vidare är det tveksamt om det finns något hållbart argument för att
bibehålla ett offentligt huvudmannaskap för sådan offentligt ägd verksamhet,
som kan skötas i fullt affärsmässiga former. Exempel på verksamhet som
skulle kunna utförsäljas är, förutom många av de statliga bolagen, de
affärsverk som inte har myndighetsfunktioner, t. ex. domänverket och FFV.
Det gäller vidare att kunna dra klarare gränser för de naturliga monopolen:
det allmänna telenätet men inte telefonapparater, järnvägsspår men inte
trafikrestauranger osv. Även kommunala bolag, t. ex. inom industrisektorn,
bör kunna utförsäljas liksom offentligt ägda fastigheter. Motivet för att sälja
ut viss offentlig verksamhet är att den kan skötas bättre om den drivs i strikt

FiU 1985/86:15

affärsmässiga former. Avkastningskravet kommer att bevakas hårdare.
Riskerna för öppen eller dold subventionering minskar.

Åtgärder som är nödvändiga för att åstadkomma en förnyelse av den
offentliga sektorn kan sammanfattas på följande sätt.

- Monopol och specialregleringar bör avskaffas inom ett flertal områden
som t. ex. arbetsförmedling, post, tele, radio/TV, finansiella tjänster och
transporter.

- Statsbidrag och skattelagstiftning som diskriminerar privat verksamhet,
t. ex. Lex Pysslingen, bör avskaffas.

- Hoten mot de privata läkarna, tandläkarna och sjukgymnasterna måste
undanröjas. Dagmarreformen bör upphävas, etableringsrätten liberaliseras
och försäkringsersättningen göras rättvis.

- Den offentliga sektorn bör tillämpa samma principer för val mellan
entreprenad och egen regi som används för val mellan olika entreprenörer.
Syftet bör vara att göra den offentliga produktionen mer konkurrensutsatt
och konkurrensmedveten.

- Oklara och missvisande kalkylmetoder, sammanblandning av monopolverksamhet
och konkurrensutsatt verksamhet, dålig åtskillnad mellan
upphandlande och producerande funktioner m. m. måste försvinna.

- Möjligheterna att genom MBL stoppa seriösa entreprenörer måste
undanröjas.

- En plan för utförsäljning av statliga bolag m. m. bör utarbetas.

- Särskilda åtgärder bör vidtas för att stimulera offentliganställda att ta
över verksamheter som lämpar sig för konkurrens på marknaden.

- Fördelningspolitiska åtgärder bör i större utsträckning inriktas på att
omfördela köpkraft och skapa konsumtionsmöjligheter, inte att tillhandahålla
en viss tjänst hos en viss producent.

- Avgiftsfinansiering bör förekomma i ökad utsträckning för att öka
konsumentstyrningen och möjliggöra resurstillskott till angelägna områden.

- Valfriheten inom socialförsäkringssektorn bör öka, sambandet mellan
avgifter och förmåner stärkas. Privat sparande och privata försäkringar
måste ges en gynnsam skattemässig behandling.

Vad utskottet här anfört om en förnyelse av den offentliga sektorn bör ges
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den offentliga sektorns förnyelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Fi703 och 1985/
86:Fi713 yrkandena 1,2 och 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. Punkt 1. Motionerom den offentliga sektorn m. m. (mom.

2 a)

Nils G. Åsling och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”1 december” och

FiU 1985/86:15

på s. 5 slutar med ”och 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i motion Fi411 att det är
nödvändigt att man försöker tillämpa en helhetssyn på datafrågor, dvs. att i
ett sammanhang betrakta tekniken, dess användning och konsekvenserna av
denna användning på människor, organisationer och samhälle. Det är viktigt
att många parter, grupper och enskilda ges möjlighet att påverka utvecklingen
och användningen av datatekniken, därför bör aktuella problem lösas i
samverkan mellan berörda parter, grupper och enskilda. Det är ett gemensamt
intresse för samhället, för företag och myndigheter, för fackliga
organisationer och för enskilda människor att en bred utbildning med en för
dessa syften lämplig inriktning genomförs.

Ett ”datasamhälle” kan inte accepteras där framgången beror på hur vi
kan följa den tekniska utvecklingen och omsätta den i kommersiella
produkter.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen såsom föreslås i motion Fi411
fastställa att datapolitiken skall underordnas den helhetssyn som angetts i
motionen. Men för att en datapolitik med denna inriktning skall kunna
genomföras krävs att förverkligandet sker både inom den politiska och
fackliga sfären i samhället. Dessutom måste de enskilda människornas rätt
att värdera tekniken respekteras, även när de gör detta som lekmän. Alla
människor påverkas mer eller mindre av teknikutvecklingens samhällskonsekvenser,
det gäller i synnerhet på data- och elektronikområdet. Alla
människor är dessutom lekmän, eftersom varje expert endast behärskar en
mindre del av helheten. Dataprogrammen eller mjukvaran är dessutom i stor
utsträckning modeller av verkligheten, där urvalet är beroende av värderingar
och verklighetsuppfattning. Det kräver i sin tur möjligheter till insyn och
inflytande också för lekmän, dvs. i realiteten ett decentraliserat samhälle.

Vad utskottet nu anfört om prioriteringen av åtgärder inom datapolitiken
med anledning av motion Fi411 yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 a bort ha följande lydelse:

2. beträffande prioriteringen av åtgärder inom datapolitiken
a) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fi411 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Punkt 1. Motioner om den offentliga sektornm. m. (mom.

Björn Molin (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Hugo Hegeland
(m) och Margitta Edgren (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Bestämmelser i”
och på s. 6 slutar med ”Fi708 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att begränsningsförordningens
(SFS 1977:629) status bör omprövas.

Svagheterna i nuvarande ordning är att myndigheter alltför ofta underlåter
att göra föreskrivna kostnadsanalyser, att man inte alltid informerar

FiU 1985/86:15

riksrevisionsverket och att, utom när det gäller kommunerna, det inte
regelmässigt sker samråd med företrädare för dem som drabbas av ökade
kostnader som en följd av myndighetsföreskrifter m.m. (främst näringslivet/
företagen).

Enligt utskottets mening bör därför övervägas att höja den nuvarande
förordningens status genom att låta den ta formen av en av riksdagen
beslutad lag. Som framhålls bör nuvarande 1 § skärpas så att myndigheterna
får en mer uttalad skyldighet att underställa kostnadskrävande föreskrifter
m.m. regeringens prövning. Riksrevisionsverkets roll som tillsynsmyndighet
bör även omprövas.

Samrådsförfarandet och samrådsskyldigheten med företrädare för näringslivet
måste även preciseras bättre. Hur detta bäst kan ske är emellertid
en fråga som bör tas upp till överläggningar med organisationer som kan
betraktas som representativa för enskilda, statliga och kooperativa företag.
Företagen får i hög grad bära kostnaderna för myndigheternas normgivning
inom en rad områden.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande begränsningsförordningens status
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fi708 hos regeringen
hemställer om en översyn av begränsningskungörelsen i det syfte
utskottet anfört.

4. Punkt 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser (moment 1)

Nils G. Åsling och Rolf Kenneryd (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”och Fi410” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, det värdefullt att statistiskt
kunna följa den kooperativa verksamheten. Rekommendationen från Nordiska
rådet om ökad satsning på kooperativ forskning bör enligt utskottets
mening följas upp genom en konkret satsning på en årlig produktion av
företagsstatistik om kooperativa företag. SCB bör därför inför besluten om
inriktningen av verksamheten under den kommande treårsperioden ges i
uppdrag att utarbeta sådan statistik. Vad utskottet anfört med bifall till
motionerna Fi408 och Fi410 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kooperativ statistik
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: Fi408 och 1985/
86:Fi410 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

FiU 1985/86:15

5. Punkt 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser (mom. 2)

Björn Molin (fp), Nils G. Åsling (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m),
Hugo Hegeland (m), Margitta Edgren (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande sorn på s. 11 börjar med ”Utskottet
förutsätter” och på s. 12 slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att onödigt uppgiftssamlande
måste undvikas. Det framgår av industriverkets undersökning att SCB:s
uppgiftssamlande innebär en belastning för företagen som de uppfattar
mycket negativt. Det gäller i synnerhet de små företagen. Det finns därför
skäl att, som föreslås i motion Fi409, oftare överväga att ersätta totalundersökningar
med urvalsundersökningar. Man bör också mer noggrant pröva
frekvensen av olika undersökningar. Många insamlingar behöver inte
upprepas varje månad eller varje år utan de kan göras med längre intervall.
Dessutom måste de uppgiftsinsamlande myndigheterna noga pröva i varje
enskilt fall om uppgifterna verkligen behövs. Ett återinförande av en
delegation för företagens uppgiftslämnande bör övervägas. Vidare måste
myndigheternas arbete i större utsträckning präglas av servicekänsla och en
positiv attityd gentemot företagen. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna Fi409 och Fi722 yrkande 2 och 3 bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande företagens uppgiftslämnande
att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Fi409 och 1985/
86:Fi722 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

6. Punkt 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser (mom. 4)

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Partisympatiundersökningarna
återupptogs” och slutar med ”motion Fi404” bort ha
följande lydelse:

Partisympatiundersökningar genomförs regelbundet av ett flertal fristående
opinionsinstitut. Det finns som utskottet ser det inte skäl att finansiera
denna typ av undersökningar över statsbudgeten. I nuvarande statsfinansiella
läge bör i stället alla möjligheter till besparingar tas till vara. Utskottet
anser därför i likhet med vad som anförs i motion Fi404 att SCB inte bör
genomföra några partisympatiundersökningar om de inte kan finansieras på
annat sätt än genom anslagsmedel. Utskottet tillstyrker motionens förslag att
SCB:s anslag minskas med 1 516000 kronor i förhållande till budgetpropositionen.

FiU 1985/86:15

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande anslag
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fi404 och med anledning
av proposition 1985/86:100 bilaga 15 punkt B 6 till Statistiska centralbyrån:
Statistik, register och prognoser för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 274 895 000 kr.

7. Punkt 11. Byggnadsarbeten för statlig förvaltning

Björn Molin och Margitta Edgren (båda fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”1 motion Fi219"
och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen har föreslagits ett anslag till Byggnadsarbeten för
statlig förvaltning om 202000000 kr. I detta belopp ingår 13 milj. kr. för
nybyggnad i kvarteret Rosteriet på Liljeholmen, i vilken bl. a. överstyrelsen
för ekonomiskt försvar (ÖEF) avses tilldelas lokaler. I motion Fi219 har
folkpartiet föreslagit att dessa 13 miljoner skall utgå ur anslaget, som
därigenom reduceras till 189 milj. kr. Detta förslag motiveras dels av en
allmän önskan att inte öka byggnationen av statliga lokaler i huvudstaden
med dess ändå överhettade byggnadsmarknad, dels av att folkpartiet i
motion 1985/86:Fö417 föreslagit att ÖEF i stället för att flytta till nybyggda,
dyra lokaler på Liljeholmen skall utnyttja de lokaler inom 11 :s kasernområde
som inom kort evakueras av försvarets forskningsanstalt. Genom en sådan
omflyttning skulle vinnas två fördelar. För det första skulle ÖEF kunna
stanna kvar i Stockholms centrum, vilket är värdefullt för en myndighet med
så många besök som ÖEF normalt har och ÖCB beräknas få. För det andra
sparar staten ett betydande belopp, vilket skulle krävts för en nybyggnad på
Liljeholmen.

Utskottet yrkar mot här angiven bakgrund bifall till motion Fi219 yrkande

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fi219 yrkande 6 samt
med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 15 punkt C 1 till
Byggnadsarbeten för statlig förvaltning för budgetåret 1986/87 anvisar
ett reservationsanslag av 189 000 000 kr.,

Särskilt yttrande

Punkt 1. Motioner om den offentliga sektorn m. m. (mom. 2 b)
Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anför:

Jag delar den uppfattning som framförs i motion Fi405 att besparingar i den
offentliga sektorn allvarligt kan försena utvecklingen av datorstöd och
införandet av ny teknik i den offentliga sektorn. Med nuvarande regler styrs
införandet av ADB av hårda lönsamhetskrav. För att finansiera inköp av

FiU 1985/86:15

datorkraft skall myndigheterna göra besparingar inom andra delar av sin
förvaltning, dvs. normalt genom att dra in tjänster. Följden av dessa hårda
besparingskrav är att ADB-stöd i regel oftast utnyttjas för rationaliseringsändamål
och för arbetskraftsintensiva rutiner, men sällan för att höja kvaliteten
på förvaltningens tjänster till medborgarna.

För att vända denna utveckling bör, enligt min mening, ett anslag inrättas
för utveckling av ADB-stöd inom den offentliga sektorn. Syftet skall vara att
med ADB-stöd höja kvaliteten på den offentliga sektorns tjänster.

Vid anslagsfördelningen bör förtur ges dels åt projekt som syftar till att
göra information inom olika områden tillgänglig för stora grupper av
medborgare, dels åt projekt som bedrivs inom förvaltning i skogs- och andra
glesbygdslän där utvecklingsarbetet kan väntas tillföra den lokala miljön och
näringslivet ökade kunskaper om den nya tekniken.

Anslaget kunde lämpligen förvaltas av en nämnd knuten till statskontoret,
där företrädare för de fackliga organisationerna, forskningen och statskontoret
självt ingår.

FiU 1985/86:15

gotab Stockholm 1986 10667