Finansutskottets betänkande
1985/86:11

om ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m.
(förs. 1985/86:11)

FiU

1985/86:11

Sammanfattning

Utskottet uttalar i betänkandet att betalningsbalansstatistiken behöver
förbättras. Riksbankens heltäckande rapporteringssystem beträffande betalningarna
från utlandet (det s. k. BOK Il-projektet) kommer att innebära en
väsentlig förbättring av statistiken. Utskottet tillstyrker därför riksbankens
förslag till ändringar av sekretesslagen och valutaförordningen.

I en gemensam reservation från företrädarna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centern uttalas att förbättringar av betalningsbalansstatistiken
i stället bör ske genom att utveckla SCB:s enkäter. Någon ändring av
valutaförordningen bör därför inte göras, anför reservanterna.

Förslaget

I förslag 1985/86:11 har fullmäktige i riksbanken hemställt

1. att riksdagen måtte anta fullmäktiges förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100),

2. att riksdagen måtte ge regeringen till känna att valutaförordningen bör
ändras i överensstämmelse med fullmäktiges förslag till förordning om
ändring i valutaförordningen (1959:264).

Fullmäktiges lagförslag har följande lydelse:

Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100)’ skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Sekretess gäller hos riksbanken i
ärenden om tillståndsgivning eller
tillsyn enligt valutalagstiftningen för
uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden, om det
kan anias att den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs.

5 §

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller hos riksbanken i
ärenden om tillståndsgivning eller
tillsyn enligt valutalagstiftningen för
uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde lider skada
eller men.

Omtryckt 1982:1106.

1 Riksdagen 1985186. 5 sami Nr 11

Rättelse: S. 2 Tillägg av Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sekretess gäller i ärende om studiestöd för uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs. Såvitt gäller annat än studiestöd under sjukdom
gäller sekretessen dock inte beslut i ärendet.

Sekretess gäller, i annat fall än som avses i andra stycket och 8 kap. 6-8 §§,
i ärende om utlåning av allmänna medel för uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte ansökan eller beslut
i ärendet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Förslag till
Förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrivs i fråga om valutaförordningen (1959:264) att i
förordningen skall införas en ny paragraf, 15 §, av nedan angivna lydelse.

15 §

En var, som är bosatt här i riket
eller eljest här uppehåller sig, är pliktig
att, i den omfattning riksbanken
finner erforderligt, till riksbanken
lämna uppgift angående de betalningar
han verkställer till eller mottager
från någon som är bosatt i utlandet
eller där uppehåller sig.

Har någon efter anmaning underlåtit
att lämna uppgift enligt första
stycket, äger riksbanken påföra honom
särskild avgift (förseningsavgift).
Sådan avgift påförs med 500
kronor för aktiebolag och högst 300
kronor för övriga. Påförd förseningsavgift,
som inte betalas inom
föreskriven tid, får omedelbart drivas
in i den ordning som gäller för indrivning
av skatt enligt uppbördslagen
(1953:272). Restavgift utgår dock ej.

Underlåter någon alltjämt, trots att
förseningsavgift påförts, att lämna
uppgift enligt första stycket äger riksbanken
förelägga honom lämpligt
vite.

Motionerna

1985/86:226 av Björn Molin m.fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen avslår fullmäktiges i riksbanken förslag om ändring i
valutaförordningen,

2. att riksdagen uttalar sig för att frågan om en förbättrad betalningsbalansstatistik
måste lösas på sätt som redovisats i motionen,

3. att riksdagen uttalar sig för att frågan om omfattningen av valutakon -

FiU 1985/86:11

2

trollen får vila i avvaktan på riksdagens ställningstagande till valutakommitténs
förslag.

1985/86:227 av Lars Tobisson m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår fullmäktiges hemställan såvitt avser ändringen i
valutaförordningen (1959:264),

2. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
i motionen anförts om det nya rapporteringssystemet för betalningar från
utlandet.

1985/86:228 av Karl Boo (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen begära att riksbanksfullmäktiges begäran om ändring i valutaförordningen
skall avslås (förslag till riksdagen 1985/86:11).

Utskottet har under ärendets beredning hört statssekreteraren Erik Åsbrink,
finansdepartementet. Företagens uppgiftslämnardelegation har uppvaktat
utskottet och överlämnat skrivelser med anledning av riksbankens rapporteringssystem
för betalningar från utlandet.

Utskottet

Den svenska betalningsbalansstatistiken har varit behäftad med allvarliga
brister under en följd av år. Förbättringar har skett under senare år
beträffande rapporteringen av betalningar till utlandet. Riksbanken har
datoriserat rutinerna och gjort denna rapportering i princip heltäckande.
Rapporteringen av betalningarna/rån utlandet, framför allt tjänsteexporten,
är emellertid alltjämt otillfredsställande. Sedan år 1961 gäller att varuexportbetalningar
är undantagna från rapporteringsskyldighet. Alla övriga betalningar
från utlandet skall rapporteras, men det kan förmodas att undantaget
för varuexporten fört med sig att betalningar avseende tjänster, transfereringar
och kapital rapporteras ofullständigt.

Statistiska centralbyrån (SCB) genomför en gång varje år en urvalsundersökning
för att skatta företagens tjänsteexport, den s. k. tjänsteenkäten. En
jämförelse mellan tjänsteexporten skattad med utgångspunkt i denna enkät å
ena sidan och valutaanmälningarna till riksbanken å den andra visar att drygt
hälften av företagens tjänsteexport räknat till såväl antal som värde inte
rapporteras till riksbanken. För år 1982 beräknades tjänsteexporten till 23
miljarder kronor enligt tjänsteenkäten under det att det till riksbanken
rapporterade beloppet uppgick till 10 miljarder kronor. Betalningsbalansstatistiken
måste därför korrigeras på grundval av uppgifter från tjänsteenkäten.
För kapitaltransaktioner saknas enkätmaterial som visar bortfallets
omfattning och inriktning.

Enligt utskottets mening är det angeläget att betalningsbalansstatistiken
förbättras. En god statistik över de löpande transaktionerna med utlandet är
av avgörande betydelse för att kunna bedöma den ekonomiska utvecklingen i
Sverige. Uppgifter om betalningarnas fördelning på varor, tjänster och olika
kapitaltransaktioner är betydelsefulla för avvägningen mellan finans- och
penningpolitiken och för utformningen av penning- och valutapolitiken. Vid
störningar i externbalansen är det angeläget att dessa snabbt kan analyseras

FiU 1985/86:11

3

för att nödvändiga motåtgärder skall kunna vidtas.

Utskottet vill i detta sammanhang nämna vad valutakommittén anför i sitt
betänkande Översyn av valutaregleringen (SOU 1985:52) om behovet av god
betalningsbalansstatistik och om förändringar i valutaregleringen. Det
föreligger delade meningar inom valutakommittén om vilken roll valutaregleringen
bör ha och i vilken takt liberaliseringar bör ske i förhållande till en
utveckling där balansbristerna reduceras. Kommittén är emellertid enig om
att effekterna av förändringar i regleringen, t. ex. liberaliseringsåtgärder,
måste kunna följas med hjälp av tillförlitligt statistiskt underlag. Följaktligen
kan, anför kommittén, statistikens kvalitet ses som en förutsättning för beslut
om avregleringen, i synnerhet på områden som kan väntas ge upphov till mer
betydande valutaströmmar.

För att förbättra statistiken står i huvudsak två handlingsalternativ till
buds, antingen att utvidga anmälningsplikten till riksbanken eller att
fördjupa enkäterna till företagen. Riksbanksfullmäktige anger i sitt förslag
till riksdagen 1985/86:11 motiven för att den förstnämnda metoden bör
användas, dvs. att ett heltäckande rapporteringssystem införs beträffande
betalningarna från utlandet på motsvarande sätt som tidigare genomförts för
betalningarna till utlandet. Valutabankerna skall, enligt riksbanksfullmäktige,
månadsvis rapportera alla slag av betalningar från utlandet på magnetband
till riksbanken. Härigenom åstadkommes en nödvändig förbättring av
betalningsbalansstatistiken. Samtidigt uppnås enligt fullmäktige den förbättring
av valutakontrollen som får anses nödvändig oavsett vilken stramhet
valutaregleringen har. Sammankopplingen av betalningsbalansstatistik- och
kontrollintressena görs på ett praktiskt och totalt sett resursbesparande sätt.

Riksbanksfullmäktiges rapporteringssystem förutsätter emellertid att sekretesskyddet
för lämnade uppgifter förbättras. Fullmäktige föreslår därför
att sekretesslagen ändras. Vidare föreslås att valutaförordningen ändras så
att det klarare framgår att det åligger alla som uppehåller sig i Sverige att till
riksbanken, i den omfattning banken finner erforderligt, lämna uppgifter
angående de betalningar man gör till eller tar emot från någon i utlandet.

I de motioner, 226, 227 och 228, som väckts med anledning av förslaget,
anförs att betalningsbalansstatistiken bör förbättras, men det bör inte ske
genom att införa anmälningsplikt av alla betalningar från utlandet. I stället
bör man välja att utveckla enkätmetoden. Motionärerna hänvisar till det
förslag som Industriförbundet och Svenska bankföreningen genom Företagens
uppgiftslämnardelegation har skisserat tillsammans med statistiska
centralbyrån (SCB). Riksbankens rapporteringssystem kommer att medföra
en kraftig ökning av företagens arbete och kostnader att lämna uppgifter till
riksbanken. Motionärerna anför vidare att de uppgifter som företagen
tvingas lämna är mycket känsliga ur konkurrenssynpunkt. De avser information
om kunder och affärsförhållanden. Central registrering av dessa
uppgifter kan påverka de svenska företagens konkurrenskraft negativt.

Enligt motionärerna har riksbanken inte heller redovisat några skäl eller
erfarenheter som ger stöd för att införa kontroll av betalningar från utlandet.
Valutaregleringen bör liberaliseras med syfte att avskaffas. Åtgärder för att
kontrollera valutaregleringen kommer därför inte att behövas, anförs det i
motionerna. Förslaget om ändring av valutaförordningen avstyrks därför.

FiU 1985/86:11

4

Förslaget att stärka sekretesskyddet för uppgifterna hos riksbanken
tillstyrks däremot i motionerna.

Företrädare för Industriförbundet, Bankföreningen och Företagens uppgiftslämnardelegation
har vid en hearing i utskottet anfört kritiska synpunkter
på riksbanksfullmäktiges rapporteringssystem, det s. k. BOK II-projektet.
Enligt uppskattningar delegationen gjort kan företagens kostnader för
att lämna de begärda uppgifterna till riksbanken beräknas till 450-500 milj.
kr.

Vad gäller företagens arbete och kostnader för att medverka i uppgiftslämnandet
vill utskottet anföra följande. Det finns anledning att ifrågasätta de
uppgifter om kostnader som presenterats av Företagens uppgiftslämnardelegation.
Enligt vad utskottet erfarit baseras dessa på tolkningar av uppgifter
från ett tjugotal företag. Riksbanken har som underlag för sitt beslut låtit ett
konsultföretag genomföra en enkät till cirka ett tusen företag för att
kartlägga företagens arbete och kostnader för att lämna uppgifter om
betalningar från utlandet. Riksbanken har också samrått med Företagens
uppgiftslämnardelegation beträffande utformningen av enkäten. Enligt
enkäten anser 85-90 % av företagen att uppgifterna är lätta att lämna. På
grundval av enkäten har också tidsåtgången per betalning kunnat skattas för
olika typer av företag. Med utgångspunkt i att antalet betalningar överstigande
25 000 kr. kan uppskattas till cirka en miljon beräknar riksbanken
kostnaderna för företagen till ca 50 milj. kr. Dessa resultat överensstämmer
med erfarenheterna från motsvarande system för registreringen av betalningar
till utlandet.

Enligt vad utskottet erfarit har riksbankens beslutsgrupp för utveckling av
ett heltäckande rapporteringssystem för betalningar från utlandet (det s. k.
BOK Il-systemet) i januari 1986 beslutat att uppgift om betalningsavsändarens
namn inte skall rapporteras. Det innebär en avvikelse från det
ursprungliga systemförslaget. Ändringen innebär en försvagning av rapporteringssystemets
valutakontrollfunktion och i viss mån även av statistikfunktionen
men beslutsgruppen har vid fortsatta kontakter med företag funnit att
de praktiska svårigheterna med att lämna denna uppgift och sekretessriskerna
är så väsentliga att fördelarna inte uppväger nackdelarna.

Företagens uppgiftslämnardelegation har med anledning härav uppgivit
att företagens arbete med att lämna uppgifterna härigenom förenklas på så
sätt att företagen inte behöver förändra sina fakturerings- och reskontrarutiner.
Detta begränsar företagens kostnader för att klara uppgiftskraven.
Delegationen har för sin del-efter de genomförda justeringarna-inte något
att erinra mot de uppgiftskrav som systemet kommer att innehålla. Det kan
antas att företagens kostnader därför kan komma att begränsas till den av
riksbanken angivna storleksordningen. Genom justeringen minskar också
sårbarhetsriskerna med systemet på ett avgörande sätt enligt delegationen.

Självfallet bör, enligt utskottets mening, strävan i den praktiska utformningen
av rapporteringsrutiner m. m. vara att så långt möjligt underlätta
bankernas och företagens arbete. Sålunda torde uppgiften om betalningsavsändare
kunna utgå ur systemet utan att statistiken försämras nämnvärt. Med
en sådan ambition från riksbankens och de berörda företagens sida torde
kostnaderna för företagen kunna stanna vid en acceptabel nivå.

FiU 1985/86:11

5

Det råder stor enighet om att betalningsbalansstatistiken bör förbättras.
Från penning- och valutapolitisk synpunkt inkl. för att följa valutaregleringens
effekter är det viktigt att snabbt kunna analysera olika typer av
transaktioner i kapitalbalansen och bytesbalansen.

Kraven på statistiken kan sammanfattas på följande sätt. För att få snabb
information bör rapporteringen ske månadsvis. Man bör mäta betalningsströmmarna.
Att kunna följa betalningsflödena är ett värde i sig
eftersom de i den kortsiktiga jämförelsen kan avvika kraftigt från varuströmmar
och tjänsteprestationer. Samma kvalitet och samma mätmetoder bör
eftersträvas och tillämpas för såväl betalningar från utlandet som betalningar
till utlandet. Statistiken bör vidare ge information om betalningarnas
fördelning på länder och valutaslag.

Dessa krav på statistiken, främst vad det gäller en snabb rapportering,
leder utskottet till slutsatsen att den av riksbanksfullmäktige förordade
metoden bör väljas. Den alternativa metoden, enkäter från SCB, kan inte
uppfylla samma krav på snabbhet och information om betalningsflödena.
Önskemålet att fördela betalningarna mellan olika länder och valutor kan
heller inte tillgodoses genom enkäter.

Det kan nämnas att man i de nordiska länderna liksom i t. ex. Holland och
Österrike valt att hämta information om tjänstedelen av bytesbalansen från
betalningsuppgifter. Ett sådant rapporteringssystem har ansetts motiverat
oavsett intresset från valutakontrollsynpunkt. Det kan också konstateras att
trots att man i samtliga länder använder tulluppgifter för utrikeshandeln,
insamlar man också betalningsuppgifter om varuhandeln för att kunna följa
varuhandelns betalningsflöden.

Riksbanksfullmäktiges heltäckande rapporteringssystem av betalningarna
skapar förutsättningar att löpande bevaka och analysera valutaströmmarna
med bättre precision. Det har särskild betydelse för valutaregleringen
eftersom det ger möjligheter att bedöma effekterna av utfärdade bestämmelser.
Därigenom kan regleringen ges en flexibel utformning och anpassas till
den ekonomiska utvecklingen. En förbättrad statistik är därför, som
utskottet ser det, en förutsättning för liberaliseringar av valutaregleringens
tillämpning. Behovet av valutakontroll kan variera över tiden men så länge
någon form av förbud upprätthålls är det ett krav att riksbanken måste ha
möjlighet att kontrollera att förbuden inte överträds. Det är därför angeläget
att, som riksbanksfullmäktige uttrycker det, återupprätta möjligheterna till
kontroll över betalningarna från utlandet. Utskottet ser det därför i likhet
med riksbanksfullmäktige som en fördel att betalningsbalansstatistik- och
kontrollintressena kan kopplas samman på ett praktiskt och totalt sett
resursbesparande sätt. Utskottet har inte något att erinra mot att fullmäktiges
rapporteringssystem av betalningar från utlandet genomförs. Utskottet
anser mot bakgrund härav att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna att valutaförordningen bör ändras i överensstämmelse med riksbanksfullmäktiges
förslag. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 226,
227 och 228.

Förslaget om ändring i sekretesslagen (1980:100) föranleder inte någon
erinran från utskottets sida.

FiU 1985/86:11

6

Hemställan

FiU 1985/86:11

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i valutaförordningen att riksdagen med
avslag på motionerna 1985/86:226, 1985/86:227 och 1985/86:228 som
sin mening ger regeringen till känna att valutaförordningen bör ändras
i överensstämmelse med i fullmäktiges i riksbanken förslag (1985/
86:11) framlagt förslag till förordning om ändring i valutaförordningen
(1979:264),

2. beträffande ändring i sekretesslagen att riksdagen antar i fullmäktiges
i riksbanken förslag (1985/86:11) framlagt förslag till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 11 februari 1986

På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Nils G. Åsling (c), Bo Södersten (s), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Britta Hammarbacken
(c), Hans Petersson i Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo
Hegeland (m), Marianne Carlström (s) och Margit Gennser (m).

Reservation

Björn Molin (fp), Nils G. Åsling (c), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson
(m), Britta Hammarbacken (c), Hugo Hegeland (m) och Margit Gennser
(m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Företrädare för”
och på s. 6 slutar med ”och 228” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det mycket angeläget att betalningsbalansstatistiken
förbättras. Det är dock angeläget att det görs på ett sätt som inte
ytterligare försvårar arbetet och ökar kostnaderna för de svenska företagen.
Utskottet delar därför uppfattningen som framförs i motionerna att man i
stället för den av riksbanken valda metoden bör välja enkätmetoden. Genom
att utvidga SCB :s tjänsteenkäter och göra dem kvartalsvis kan den nödvändiga
förbättringen av betalningsbalansstatistiken komma till stånd.

De av riksbanken i januari föreslagna lättnaderna i företagens uppgiftslämnande
är i och för sig betydelsefulla. De innebär framför allt att
valutakontrollaspekten tonas ned och att man avstår från att centralt
registrera uppgifter som företagen upplever som känsliga ur konkurrenssynpunkt.
Det förefaller emellertid onödigt att för statistikbehov kräva generell
anmälningsplikt för alla betalningar. Som utskottet ser det finns det inte skäl

att av kontrollskäl bygga upp ett nytt rapporteringssystem. Strävan bör vara
att avskaffa valutaregleringen så snart som möjligt och underlätta kapitalrörelserna.
Det finns därför inte någon anledning att genomföra de förändringar
i valutaförordningen som riksbanken föreslår. Vad utskottet anfört med
anledning av riksbankens heltäckande rapporteringssystem av betalningar
från utlandet bör riksdagen som sin mening ge regeringen och riksbanksfullmäktige
till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i valutaförordningen

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:226 yrkande 1,
1985/86:227 yrkande 1 och 1985/86:228 som sin mening ger regeringen
till känna att i fullmäktiges i riksbanken förslag (1985/86:11) framlagt
förslag till förordning om ändring i valutaförordningen (1979:264) bör
avslås,

b) att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:226 yrkande 2
och 1985/86:227 yrkande 2 som sin mening ger fullmäktige i riksbanken
till känna vad utskottet anfört om en förbättrad betalningsbalansstatistik,

c) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:226 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna att frågan om omfattningen av
valutakontrollen bör vila i avvaktan på riksdagens ställningstagande
till valutakommitténs förslag.

FiU 1985/86:11

gotab Stockholm 1986 10304