Försvarsutskottets betänkande

1985/86:9

om vissa personalfrågor för det militära försvaret -med frågan om värnpliktigas fria resor
(prop. 1985/86:100 bil. 6 och skr. 1985/86:156)

I betänkandet behandlas vissa frågor som regeringen - efter föredragning av
försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson - har tagit upp i proposition
1985/86:100 bilaga 6, i det följande kallad budgetpropositionen. Sålunda
behandlas frågor (s. 37—45) angående försvarsmaktens anställda personal,
inkl. pilotfrågan om vilken regeringen har lämnat en särskild redovisning i en
skrivelse till riksdagen (skr. 1985/86:156). Vidare behandlas frågan om
värnpliktigas fria resor (s. 49—50). I betänkandet behandlas också sju
motionsyrkanden rörande den anställda personalen eller de värnpliktiga. Ett
av dessa gäller reglerna för näringsbidrag enligt familjebidragslagen.

Sammanfattning

I pilotfrågan redovisar betänkandet utvecklingen till mitten av april 1986.
Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen avser upphäva den
begränsning av pilotrekryteringen från flygvapnet som vissa flygbolag har
ålagts såvitt gäller år 1987. Enligt utskottets mening måste regeringen noga
följa den fortsatta utvecklingen, i första hand från säkerhetspolitisk synpunkt.

Beträffande försvarsmaktens behov av befäl delar utskottet försvarsministerns
uppfattning att marinens befälsbehov bör prövas i samband med
försvarsbeslutet 1987.1 en reservation (m) hävdas att statsmakterna redan nu
bör bifalla ett förslag av chefen för marinen och överbefälhavaren om en
ökning av marinens personalram för militär personal successivt fram till
budgetåret 1991/92 med 125 personår.

Frågor rörande försvarsmaktens anställda personal har kommit alltmer i
centrum. Problemen gäller såväl personalavgångar som otillräcklig rekrytering.
Försvarsministerns redovisning och i frågavarande motioner visar enligt
utskottets mening att det finns en betydande enighet om personalfrågornas
stora vikt och om behovet av åtgärder på både kort och lång sikt. Utskottet
förutsätter att denna syn kommer att prägla både försvarsmyndigheternas
förberedelser och regeringens förslag till nytt långsiktigt försvarsbeslut nästa
år. Utskottet föreslår ett tillkännagivande av riksdagen om detta.

Utskottet avstyrker att riksdagen uttalar sig om samlevnadsundervisning i
officersutbildningen (reservation fp).

Beträffande värnpliktigas fria resor tillstyrker utskottet en övergång till
lokal anpassning av resorna och till lokalt kostnadsansvar. Efter en redovisning
av avsedda resemöjligheter för värnpliktiga som grundutbildas i Umeå

1 Riksdagen 1985186.10 sami. Nr 9

FöU

1985/86:9

och på Gotland förklarar utskottet att det inte har något att invända.

Ett motionsförslag (c) om ändrade regler för näringsbidrag enligt familjebidragslagen
får ett positivt bemötande av utskottet liksom det tidigare har
fått av överbefälhavaren och försvarsministern. Ett lagförslag i ämnet från
regeringen kan väntas under nästa riksmöte.

1 Försvarsmaktens anställda personal

Regeringen har i proposition 1985/86:100 bilaga 6 (s. 41—42 och s. 54)
föreslagit riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet har förordat
om försvarsmaktens reservstater (moment 5).

Regeringen har i budgetpropositionen också (s. 37—45 och s. 54) berett
riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den
anställda personalen.

I skrivelse 1985/86:156 har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad föredragande statsrådet i skrivelsen har anfört om åtgärder för att
säkerställa behovet av civila och militära piloter.

Föredragande statsrådet
Pilotfrågan (budgetpropositionen s. 37-40)

Enligt försvarsministern har flygbolagen inom den civila luftfarten hittills
rättat sig efter de begränsningar i rekryteringen av militära piloter som
regeringen efter överläggningar med flygbolagen tidigare har förordat (prop.
1984/85:100 bil. 6, skr. 1984/85:148, FöU 9, rskr. 258). Avgångarna till andra
verksamheter är emellertid stora.

Försvarsministern berör vidare bl. a.
o regeringens föreskrifter om en särskild krigsplaceringspremie till flygförare
i flygvapnet som stannar kvar i försvarsmakten till minst 38 års ålder
o pågående arbete med att främja samordningen av utbildningen av piloter
för den civila luftfartens behov i Sverige, Norge och Danmark
o förslag av den s. k. flygförmånsutredningen i juni 1985
o förhandlingarna mellan statens arbetsgivarverk och berörda personalorganisationer
om löne- och andra anställningsvillkor för flygförare m. fl. inom
försvarsmakten

o andra orsaker än anställningsförmånerna som har betydelse när det gäller
att få försvarets piloter att stanna kvar i sin anställning
o frågor i samband med s. k. delat bruk mellan flygvapnet och flygbolagen
o utökningen av antalet elever vid den statliga civila trafikflygarhögskolan
(TFHS)

o nya överläggningar med de större flygbolagen om en rekryteringsbegränsning
under år 1987
o planerad ökning av utbildningen till stridspiloter budgetåret 1986/87.

Försvarsministern anser att det är av yttersta vikt att problemen med
flygförare för såväl flygvapnets som flygbolagens behov snabbt får en
långsiktig lösning. Beträffande helikopterförare konstaterar han att det
råder brist i arméns fredsorganisation. Bristen finner han allvarlig när det

FöU 1985/86:9

gäller tillgången på helikopterflyglärare. För att behålla erfaren personal och
kunna öka utbildningen av nya helikopterförare har chefen för armén
beslutat att åldersgränsen skall höjas till 55 år. De särskilda löneåtgärderna
för flygförarna liksom flygförmånsutredningens förslag omfattar också
helikopterpiloter inom försvarsmakten.

Enligt regeringens skrivelse 1985/86:156 måste tillgången på såväl civila
som militära piloter öka snabbt. För att de militära piloterna skall förmås att
stanna kvar i försvaret bedömer föredragande statsrådet att deras anställningsförmåner
behöver förbättras. När flygvapnets piloter uppnår åldern
38—43 år och inte längre kan vara krigsplacerade som stridspiloter måste de
kunna placeras i andra flygande befattningar. Även andra åtgärder av
personalpolitisk karaktär har stor betydelse i sammanhanget, uttalar försvarsministern.

Den viktigaste åtgärden är enligt försvarsministern att snabbt öka den
totala tillgången på piloter. Flygbolagen har hittills inte kunnat ställa upp
med instruktörer som hjälp vid utbildningen av civila piloter i den takt som
planerats. En arbetsgrupp inom regeringskansliet ser över organisationen
och huvudmannaskapet för trafikflygarhögskolan. Försvarsministern anser
nödvändigt att flygbolagen mer aktivt bidrar till utbildningen av piloter. Det
kan dessutom enligt hans mening bli nödvändigt att bedriva civil pilotutbildning
i andra former än för närvarande.

Danmark och Norge har motsvarande problem med avgångar av militära
piloter. Landshövdingen Eric Kronmark har efter utredning föreslagit en
samordnad dansk-norsk-svensk utbildning av civila piloter. Förslaget övervägs
i Danmark och Norge.

I regeringens skrivelse avslutar försvarsministern med att påpeka att
förmånsfrågorna utgör en väsentlig del av en totallösning på problemet med
avgångarna av flygförare från försvarsmakten. När skrivelsen beslutades den
20 mars 1986 pågick förhandlingarna om löne- och andra anställningsvillkor.

Försvarsmaktens behov av befäl (budgetpropositionen s. 40—42)

Föredragande statsrådet berör bl. a.

o föreslagna personalökningar för marinen och flygvapnet, som han anser
bör prövas i samband med försvarsbeslutet 1987
o betydelsen av att så långt möjligt all militär personal är krigsplacerad vid
krigsförband

o befälsbehovsutredningens uppfattning att antalet yrkesofficerare i fred
principiellt sett måste bestämmas utifrån behovet i krig.
Försvarsministern uttalar att förtidsavgångarna bland vissa kategorier av
yrkesofficerare för närvarande är besvärande. Han anser angeläget att de
förtidsavgångna yrkesofficerarna kan komma krigsorganisationen till godo i
så stor utsträckning som möjligt. Ett sätt att i viss mån vidmakthålla deras
krigsanvändbarhet är en anställning på reservstat. För att i ökad utsträckning
möjliggöra detta förordar han bl. a.

o att antalet reservstatstjänster utökas till att omfatta 200 tjänster på nivå 4
(bataljons-, fartygs- och flygdivisionschefer) och högre

FöU 1985/86:9

1* Riksdagen 1985/86.10sami. Nr9

o att det tillkommer ca 430 reservstatstjänster för officerare i nivå 5
(kompanichefer m.fl.)
o att tjänstgöringsskyldigheten för en anställd på reservstat minskas från 90
till 75 dagar per treårsperiod
o att en tredje - frivillig - tjänstgöringsperiod om 60 dagar t. o. m. 55 års
ålder införs för vissa särskilt lämpade reservofficerare i nivå 5.

Högre stabsutbildning vid militärhögskolan och högre intendentutbildning
m. m. (budgetpropositionen s. 42-44)

Försvarsministern anser det angeläget att den kvalificerade militära personalen
i åldersläget upp till 44 år kan utnyttjas i den direkta förbandsproduktionen.
Han uppger bl. a. att överbefälhavaren avser att under budgetåret
1987/88 genomföra en översyn av vissa frågor i befälsordningen.

Personalutveckling och personalrörlighet (budgetpropositionen s. 44)

Försvarsministern redovisar bl. a. vissa förslag och uppdrag i fråga om
personal inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Han uttalar att
vissa åtgärder som sannolikt kan behöva vidtas för att underlätta personalrörlighet
rör det rent kollektivavtalsreglerade området. Enligt hans mening
ligger därför ett ansvar på arbetsmarknadens parter om förbättringar, inom
det totala utrymmet, skall bli möjliga redan som ett resultat av 1986 års
avtalsrörelse.

Personalförsörjningssituationen (budgetpropositionen s. 45)

Utöver pilotfrågan har försvarsmakten för närvarande besvärande problem
med förtidsavgångar bland vissa kategorier militära och civila tjänstemän.
Avgångarna är särskilt påtagliga bland i huvudsak tre kategorier: yrkesofficersaspiranter
och nyutexaminerade yrkesofficerare, officerare i teknisk
tjänst samt officerare med högre stabsutbildning. Bland den civilanställda
personalen är det särskilt svårt att rekrytera - och inte minst att behålla -främst högskole- och gymnasieingenjörer, systemerare/programmerare,
ekonomer samt läkare.

Att personal inom nu nämnda kategorier kan behållas inom försvarsmakten
har enligt föredragande statsrådets mening avgörande betydelse för att
vidmakthålla och utveckla krigsorganisationen. En ökad rekrytering blir
sannolikt nödvändig för att kompensera för den förtidsavgångna personalen.
Försvarsministern bedömer att det finns ett betydande samband mellan å ena
sidan löne- och anställningsvillkoren och å andra sidan förmågan att
rekrytera och behålla vissa yrkeskategorier. Han nämner särskilt lönepolitiken
som ett av medlen för att bemästra personalförsörjningsproblemen.

FöU 1985/86:9

Motioner

FöU 1985/86:9

1985/86:Fö202 av Lennart Blom m. fl. (m) vari yrkas (yrkande 7) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs under avsnittet Personalproblem.

1985/86:Fö307 av Margareta Winberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
försvarsanställda inte skall behöva göra ekonomiska förluster till följd av
personalpolitiska åtgärder.

1985/86:Fö316 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari - med hänvisning till
motion 1985/86:A604 - yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge
regeringen till känna vad som anförts i motionen om samlevnadsundervisning
i den militära befälsutbildningen.

1985/86:Fö319 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen redovisar ett program för hur personalfrågorna skall lösas inom
försvarsmakten.

Utskottet

Pilotfrågan

Riksdagen har av regeringen beretts tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om pilotfrågan dels i budgetpropositionen, dels i
skrivelsen 1985/86:156. Vad försvarsministern har anfört är kortfattat
redovisat i det föregående. Något motionsyrkande i pilotfrågan finns inte.

Statssekreteraren i försvarsdepartementet har den 17 april 1986 inför
utskottet redovisat den senaste utvecklingen i pilotfrågan. Han anmälde
därvid att regeringen avsåg att inom kort häva den begränsning av
rekryteringen av flygvapenpiloter som vissa flygbolag har ålagts för år 1987.
Vad han i övrigt uttalade finns sammanfattat i en promemoria, som inkom till
utskottet den 21 april 1986. Promemorian bifogas detta betänkande som
bilaga.

Den 15 april 1986 slöt statens arbetsgivarverk ett avtal med Centralorganisationen
SACO/SR, Statsanställdas förbund (SF) och TCO:s statstjänstemannasektion
(TCO-S) om vissa löne- och andra anställningsvillkor för
flygtjänstgörande personal inom försvarsmakten. Delar av avtalet framgår
av nämnda promemoria (bilaga). I övrigt innebär avtalet i huvudsak bl. a.
o en höjning av utgående flygtillägg med ca 150—2 000 kr. för månad
o att en ny särskild flygförarpremie om 2 000-6 000 kr. för månad betalas
till flygförare som åtar sig att under tio år stanna kvar i tjänstgöring som
flygförare och som fullgör detta åtagande (med viss betalningsskyldighet
för den som bryter åtagandet och övergår till civil flygtjänst)
o att en flygförare fr. o. m. år 1991 under vissa förutsättningar får frivilligt
avgå med tjänstepension vid uppnådda 55 levnadsår.

För exempelvis en divisionschef i flygvapnet medför en tillämpning av det
nya avtalet att lön, flygtillägg och särskild flygförarpremie sammantaget
uppgår till mellan ca 19 000 och ca 22 000 kr. för månad. Härtill kommer den

särskilda krigsplaceringspremie som regeringen tidigare har beslutat om och
som under vissa förutsättningar utgår till flygförare i flygvapnet som stannar
kvar i försvarsmakten till minst 38 års ålder (prop. 1985/86:100 bil. 6 s. 38).

Liksom vid behandlingen av pilotfrågan under det föregående riksmötet
(FöU 1984/85:9 s. 35-38) ser utskottet allvarligt på de omfattande avgångarna
bland militära flygförare. Regeringen har bearbetat olika delar av
pilotfrågan och det börjar nu utkristalliseras vägar som kan leda till en
lösning av problemen för både flygvapnet och den civila luftfarten.

Utskottet delar regeringens uppfattning att innehållet i avtalet den 15 april
1986 talar för att rekryteringsbegränsningen för flygbolagen upphävs såvitt
gäller år 1987. Begränsningen har på sina håll uppfattats som ett ”yrkesförbud”.
Utskottet ser med tillfredsställelse att den nu kan hävas. Regeringen
måste självfallet noga följa utvecklingen, i första hand från säkerhetspolitisk
synpunkt. Tillgången på flygvapenpiloter måste säkerställas.

I skrivelse 1985/86:156 (s. 3) uttalar försvarsministern att det kan bli
nödvändigt för staten att medverka i den civila pilotutbildningen också i
andra former än för närvarande. Med anledning härav och vad utskottet
därefter har inhämtat anser utskottet att fjärde huvudtitelns förslagsanslag
D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet (prop. 1985/
86:100 bil. 6, FöU 8, rskr. 182) under budgetåret 1986/87 vid behov bör få
utnyttjas även för annan civil pilotutbildning än sådan som bedrivs vid
trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed. Som försvarsministern uttalar är det
nödvändigt att flygbolagen aktivt bidrar till utbildningen av trafikpiloter.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Utskottet har i övrigt inte något att anföra med anledning av vad
försvarsministern har anfört om pilotfrågan.

Övriga frågor om den anställda personalen

Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har uttalat om
försvarsmaktens reservstater. Riksdagen bör godkänna vad han har
förordat om dessa.

Beträffande försvarsmaktens behov av befäl tar försvarsministern
bl. a. ställning till förslag av chefen för marinen och överbefälhavaren
om en ökning av marinens personalram för militär personal successivt fram
till budgetåret 1991/92 med 125 personår. Enligt försvarsministern medför ett
genomförande av förslaget beredskapshöjande effekt först på lång sikt. Vid
bedömningen av det totala personalbehovet måste enligt hans mening
beaktas förslagen (Ds Fö 1985:3) från befälsbehovsutredningen om utnyttjandet
av befäl i krigsorganisationen. Vidare måste bl. a. fastläggas en
långsiktig inriktning av ubåtsskyddet. Han anser därför att frågan - liksom
förslag av chefen för flygvapnet om en ökning av antalet yrkesofficerare i
flygvapnet - bör behandlas i samband med försvarsbeslutet 1987.

Enligt motion FÖ202 (m) kan den föreslagna ökningen av marinens
personalram ske inom gällande ekonomiska ramar. En personalökning
betecknas som ”en nödvändig förutsättning för att uppnå bättre arbetsförhållanden,
hemresemöjligheter och sociala förhållanden för den nu hårt

FöU 1985/86:9

ansträngda och mycket lojala personalen”.

Utskottet anser att övervägande skäl talar för att marinens personalbehov
prövas i samband med försvarsbeslutet 1987 och därmed tillsammans med
övriga frågor om personal och personalbehov. Det är önskvärt att riksdagen
får en samlad redovisning av de långsiktiga behoven. Fler av förslagen från
befälsbehovsutredningen kan då komma in i bilden.

Angående personalutveckling, personalrörlighet och personalförsörjning
redovisar försvarsministern bl. a. att det finns problem
med förtidsavgångar och rekrytering. Förutom satsningar inom ramen för
lönepolitiken anser han att ett stort antal andra åtgärder måste vidtas på kort
sikt för att personalförsörjningsproblemen skall kunna bemästras. Problemen
och behovet av åtgärder tas upp i motionerna 1985/86:Fö202 (m), Fö307
(s) och Fö319 (fp).

Enligt motion FÖ202 (m) är försvarsmaktens största akuta problem för
närvarande de alltför stora avgångarna av kvalificerad personal och därmed
personalbrist i vissa nyckelbefattningar. I motionen anges en rad orsaker till
oönskade personalavgångar. Vidare behandlas åtgärder inom kollektivavtalsområdet,
fredsorganisationsförändringar, den dagliga verksamheten,
karriärstimulerande och rörlighetsstödjande åtgärder samt åtgärder för att
motverka flyttningsproblem. Bl. a. förordas en undersökning av möjligheterna
att föra över en del av befogenheterna hos statens arbetsgivarverk till
försvarsgrenscheferna. På samma sätt bör enligt motionen de direkt berörda
personalorganisationerna ges större frihet i förhållande till sina centrala
organisationer. Beträffande framtida planering av fredsorganisationsförändringar
anser motionärerna att hänsyn måste tas till riskerna för att personalproblem
motverkar de positiva effekter som kan vinnas. I fråga om
värnpliktsutbildningen uttalas att ”en utarmning av resurserna i sådan grad
att vardagsverksamheten blir lidande får allvarliga följder även på det
personalpolitiska planet”.

Motion Fö307 (s) gäller påstådda felaktigheter i den statliga personalpolitiken.
Som en sådan felaktighet betecknas den avtalsbundna regeln om
ersättning under ett år för dubbelt boende. Reglerna om dubbel bosättning
bör enligt motionärerna tillämpas mer generöst, både för statsnyttans skull
och för att ”bespara en liten grupp statsanställda mycket personligt lidande”.

I motion FÖ319 (fp)föreslås att regeringen skall anmodas att redovisa ett
program för hur personalfrågorna skall lösas inom försvarsmakten. Motionärerna
lyfter fram en rad tänkbara åtgärder för att skapa en gynnsammare
utveckling. Bl. a. nämns ett ökat arbetsgivaransvar för försvarsgrenscheferna.
Vidare pekas på åtgärder som de anser bör genomlysas för att kunna ingå
i de förslag till ändringar som kan komma i fråga. Bl. a. diskuteras
förmånerna under och efter utbildningen vid officershögskolorna. Enligt
motionärerna bör frågan om en sänkt pensionsålder för yrkesofficerare
uppmärksammas särskilt.

Utskottet påminner om att regeringen i en proposition om den statliga
personalpolitiken (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48) har förordat
en ändrad roll för statens arbetsgivarverk (SAV) och vissa organisatoriska
effekter av denna ändrade roll. Civilministern anförde bl. a. att arbetsgivarverkets
kontakter med olika delsektorer inom det statligt lönereglerade

FöU 1985/86:9

området behöver fördjupas och att som en följd av detta den nuvarande
förhandlingsdelegationen bör ersättas av nya, ”branschanknutna” förhandlingsdelegationer
under SAV:s styrelse. Arbetsgivarverkets organisation har
nu ändrats så att en särskild enhet (Sektor Försvar) inrättats för myndigheterna
inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. En försvarsdelegation
med representanter för ett antal myndigheter inom departementets område
har skapats. Detta bör enligt försvarsutskottets mening bidra till att de
försvarsspecifika frågorna inom det kollektivavtalsreglerade området uppmärksammas
på ett bättre sätt än tidigare.

Utskottet konstaterar att frågor rörande försvarsmaktens anställda personal
under de senaste åren har kommit alltmer i centrum. Tidigare planering
kan ha bidragit till personalproblemen. I dagens läge - med stark efterfrågan
på välutbildad personal i samhället - gäller svårigheterna både förtida
personalavgångar och otillräcklig rekrytering.

Personalen är försvarsmaktens viktigaste resurs. Behovet av anställd
personal för olika slag av verksamhet i fred och krig liksom en rad frågor
kring rekrytering, bibehållande och utnyttjande av sådan personal måste
enligt utskottets bedömning tas upp till ingående behandling i samband med
1987 års försvarsbeslut. Underlag finns eller tillförs från flera håll. Bl. a. har
utredningen om personal- och ekonomiadministrationen inom försvaret i sitt
betänkande (Ds Fö 1985:6) Personaladministration m. m. inom försvaret
lämnat förslag av betydelse på detta område. 1984 års försvarskommitté har
(Ds Fö 1986:1 s. 22) noterat de allvarliga problemen med förtidsavgångar och
tjänstledigheter. Överbefälhavaren har av regeringen ålagts att i det fortsatta
arbetet inför 1987 års försvarsbeslut särskilt uppmärksamma de personalpolitiska
och personaladministrativa konsekvenserna av planeringen.

Försvarsministerns redovisning och ifrågavarande motioner visar att det
finns en betydande enighet om personalfrågornas stora vikt och om behovet
av åtgärder på både kort och lång sikt. Utskottet förutsätter att denna syn
kommer att prägla både försvarsmyndigheternas olika förberedelser och
regeringens kommande förslag om försvarsmaktens utveckling under perioden
1987/88-1991/92. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Utskottet förutsätter att försvarsmaktens personalplanering bedrivs med
stor omsorg och på sådant sätt att den enskilde så långt möjligt kan förutse sin
fortsatta verksamhet. Riksdagen bör lämna utan erinran vad försvarsministern
har anfört om den anställda personalen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1985/86: Fö316 (fp) om
samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen.
Enligt motionärerna är det ”viktigt att ta till vara de tillfällen som erbjuds att
uppmuntra samtal om och ifrågasättande av traditionella könsrollsmönster
för män, särskilt under perioder - som under värnpliktstiden - när de sprids i
stor omfattning”. Ett första steg i denna riktning vore enligt motionärerna att
föra in samlevnadsundervisning och könsrollsfrågor i befälsutbildningen.

Utskottet förutsätter att motionen gäller utbildningen till yrkesofficer. Det
överordnade syftet med sådan utbildning är att ge vederbörande man eller
kvinna kompetens att fullgöra uppgifter som chef, fackman och utbildare i
såväl krigs- som fredsorganisationen (prop. 1977/78:24, FöU 10, rskr. 179).

FöU 1985/86:9

Eftersom det är viktigt att utveckla en blivande chefs och utbildares förmåga
att samtala med underlydande om förhållanden även utom tjänsten är inslag
om människors samlevnad motiverade under utbildningen. Överbefälhavaren
har i skilda sammanhang och till utskottet framfört att könsrollsfrågor
och därmed sammanhängande attityder och värderingar kommer att beaktas
och ingå i ledarskapsutbildningen. Motionens syfte blir därigenom tillgodosett.
Något uttalande av riksdagen i denna fråga är inte påkallat.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande försvarsmaktens reservstater

att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat i
proposition 1985/86:100,

2. beträffande pilotfrågan

a) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1985/86:100,

b) att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i skrivelse 1985/86:156,

c) att riksdagen med anledning av skrivelse 1985/86:156 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
utnyttjande under budgetåret 1986/87 av medel under förslagsanslaget
Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet och om flygbolagens
bidrag till utbildningen av trafikpiloter,

3. beträffande övriga frågor om den anställda personalen

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fö202, yrkande 7 i denna
del, om marinens personalram,

b) att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 samt
motionerna 1985/86:Fö202, yrkande 7 i denna del, 1985/86:Fö307 och
1985/86:Fö319 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört om personalfrågornas betydelse i nästkommande långsiktiga
försvarsbeslut,

c) att riksdagen i övrigt lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har anfört i proposition 1985/86:100,

d) att riksdagen avslår motion 1985/86:Fö316 om samlevnadsundervisning
i den militära befälsutbildningen.

2 Värnpliktigas fria resor

Regeringen har i proposition 1985/86:100 bilaga 6 (s. 49-50 och del av
moment 4 på s. 54) såvitt nu är i fråga föreslagit riksdagen att godkänna vad
föredragande statsrådet har förordat beträffande värnpliktigas fria resor.

Föredragande statsrådet

FöU 1985/86:9

Försvarsministern redogör översiktligt för de värnpliktigas nuvarande reseförmåner
(s. 49). Han erinrar bl. a. om de värnpliktigas rätt till en fri resa i

veckan under grundutbildningen. Värnpliktiga som har mer än 80 mil hem,
som tjänstgör på Gotland eller som måste anslå mer än tio timmar för en resa
med tåg får utnyttja reguljärt flyg för två hemresor i månaden, om
myndigheten inte genom t. ex. charteröverenskommelse eller genom utnyttjande
av egna resurser kan anvisa annat färdmedel.

Försvarsministern anmäler att försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) på
överbefälhavarens uppdrag har föreslagit vissa åtgärder som reducerar
kostnaderna för värnpliktsresor. Uppdraget till FRI lämnades, uppger
försvarsministern, mot bakgrund av att dessa kostnader från budgetåret
1980/81 till budgetåret 1983/84 har ökat från ca 193 milj. kr. till ca 319 milj.
kr. eller med totalt ca 126 milj. kr.

FRI:s förslag innebär bl. a.

- övergång till lokalt kostnadsansvar för värnpliktigas resor

- ökat utnyttjande av anvisade färdmedel i form av flyg, tåg och båt

- beträffande resor på korta och medellånga avstånd övergång från tåg till
buss

- beträffande resor på medellånga och längre avstånd övergång från flyg till
tåg

- utnyttjande av huvudsakligen båt till och från Gotland och av tåg mellan
Stockholm och Umeå

- utnyttjande av flyg varje vecka för värnpliktsresor mellan Kiruna och
Mellansverige.

FRI beräknar att ett genomförande av dess förslag skulle med föra en årlig
besparing om 42 milj. kr. för budgetåret 1985/86 och om 67 milj. kr. för varje
budgetår därefter.

Försvarsministern förklarar sig dela överbefälhavarens oro över kostnadsutvecklingen
för värnpliktsresor och sympatisera med hans strävanden att
nedbringa dessa kostnader. Denna strävan får emellertid enligt försvarsministern
inte gå ut över de värnpliktigas rätt att komma hem under tjänstefria
veckoslut. Mot bakgrund av den allmänna ekonomiska situationen för
försvarsmakten anser han dock att värnpliktsresorna bör kunna rationaliseras
och förbilligas även om bekvämligheten för de värnpliktiga i vissa fall kan
komma att minska något. I anslutning härtill anför han bl. a. följande:

Sådana förändringar bör dock genomföras i samverkan med de värnpliktigas
representanter i resp. förbandsnämnd och så långt som möjligt anpassas till
de förhållanden som råder på förbandsorten varvid också möjligheterna att
variera utbildningens veckoanpassning bör uppmärksammas. Jag avser
föreslå regeringen att genom ändring i värnpliktsförmånsförordningen skapa
ytterligare möjlighet att lokalt anpassa resandet. De nuvarande bestämmelserna
om när ledighetsresorna får företas med reguljärt flyg bör därvid
ersättas med mera generella föreskrifter som ger ett ökat utrymme för lokala
initiativ. Med en långsiktig planering av resandet och utbildningsverksamheten
bör enligt min mening därvid kunna uppnås att såväl strävan efter
billigare transportlösningar som de värnpliktigas behov av rimlig bekvämlighet
och snabbhet i resandet kan tillgodoses. Den föreslagna övergången till
lokalt kostnadsansvar för värnpliktsresorna skapar enligt min mening goda
förutsättningar för detta. Strävan bör vidare vara att genomföra de förändringar
som kan bli aktuella vid tidpunkter när förbanden har få inneliggande
värnpliktiga.

FöU 1985/86:9

Enligt försvarsministern ankommer det på berörda myndigheter att fatta
beslut med anledning av FRI:s förslag. Dessa bör därvid enligt hans mening
åläggas att beakta vad han har anfört i propositionen.

Försvarsministern berör också de värnpliktigas möjligheter att med stöd av
avtal som har träffats med lokaltrafikföretagen utnyttja dessa företags
trafiklinjer utan kostnad för den enskilde. Kostnaden för denna förmån har
under senare tid ökat med ca 75 % och uppgår, anför försvarsministern, till
46 milj. kr. för innevarande budgetår. Av försvarsministerns anförande
framgår att denna förmån delvis har utgått utöver vad som anges i
värnpliktsförmånsförordningen. Med hänsyn till de begränsade medel som
kan avsättas till värnpliktsförmåner måste enligt försvarsministern allvarligt
övervägas om så omfattande belopp även fortsättningsvis skall avdelas för
detta speciella ändamål.

Motioner

1985/86:Fö309 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till förbättringar av de värnpliktigas ekonomiska
förmåner, resor m. m. i enlighet med vad som föreslås i motionen (delvis).

1985/86:Fö310 av Margareta Hemmingsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
de värnpliktigas fria resor.

Utskottet

Utskottet anser liksom försvarsministern att kostnadsutvecklingen måste
hållas under uppsikt även såvitt gäller värnpliktsresor. Den avsedda övergången
till lokal anpassning av resorna och till lokalt kostnadsansvar
tillstyrks. Samtidigt är det viktigt att slå fast att tjänstgörande värnpliktiga
skall kunna komma hem under tjänstefria veckoslut.

I den nu aktuella delen av motion FÖ309 förordar vänsterpartiet kommunisterna
ett system med rätt för tjänstgörande värnpliktiga till ett obegränsat
antal resor på alla privata, statliga och kommunala kommunikationsmedel.
Ett sådant system kan utskottet av kostnadsskäl inte tillstyrka.

Enligt motion Fö310 (s) skulle en förändring av tjänstgörande värnpliktigas
resemöjligheter allvarligt försämra motivationen hos värnpliktiga i de
fjärrekryterade förbanden. Med anledning av kritik som har framförts mot
förslaget och frågor kring de ekonomiska kalkylerna anser motionären det
vara angeläget att man noga följer utvecklingen.

När utskottet under våren 1986 inhämtat uppgifter om det aktuella läget
beträffande värnpliktsresor har intresset i första hand kommit att knytas till
förhållandena för värnpliktiga som grundutbildas i Umeå och på Gotland.

Beträffande Umeå har inhämtats att ett nytt avtal med Linjeflyg AB
medger kostnadseffektiva värnpliktsresor med flyg till Mellansverige. Sådan
hemresa beräknas kunna erbjudas den värnpliktige i sådan utsträckning att
han liksom för närvarande kan utnyttja flygresa vartannat veckoslut. För
övriga veckoslut planeras resor med tåg. Utskottet har inte något att invända.

FöU 1985/86:9

För värnpliktiga som tjänstgör på Gotland har beslutats att resor med
båt skall utnyttjas i första hand. För vissa värnpliktiga utnyttjas flygresor.
Som princip har fastslagits att den värnpliktige skall nå hemmet samma dag
som tjänsten slutar. Utskottet ansluter sig till denna princip, som enligt
utskottets mening också bör få betydelse när man beslutar vilka värnpliktiga
som skall grundutbildas på Gotland.

Ett ändrat mönster för värnpliktsresor till och från Gotland liksom i övriga
delar av landet kan tänkas få effekter som inte är avsedda. Det finns därför
anledning att, i första hand garnisonsvis, följa utvecklingen och göra
nödvändiga förändringar. Något uttalande av riksdagen enligt motion FÖ310
är dock inte påkallat. Utskottet avser att informera sig om utvecklingen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 och med
avslag på motion 1985/86:Fö309 i denna del godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat om värnpliktigas fria resor,

2. att riksdagen avslår motion 1985/86:Fö310 om ett uttalande av
riksdagen beträffande vikten av att följa utvecklingen.

3 Reglerna för näringsbidrag

I motion 1985/86:Fö318 av tredje vice talman Anders Dahlgren (c) yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ändrade regler för
näringsbidrag i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Enligt familjebidragslagen (1978:520) har en tjänstepliktig under vissa
förutsättningar rätt till näringsbidrag under plikttjänstgöring. Ett av villkoren
är att den tjänstepliktige helt eller delvis har sin försörjning från näring
som drivs av honom eller hans maka. Rätten föreligger också ”om näringen
drivs av juridisk person, vari aktier eller andelar till övervägande del ägs eller
på därmed jämförligt sätt innehas av den tjänstepliktige eller hans maka”
(19 §).

Motionären påpekar att nämnda regel medför att om det i en rörelse finns
flera delägare med lika stora andelar så kan näringsbidrag inte utgå. ”Detta
leder till orimliga konsekvenser för två personer som gemensamt driver t. ex.
ett åkeriföretag. Enligt min mening bör näringsbidrag kunna utgå även om de
tjänstepliktigas andel är hälften eller mindre i rörelsen, förutsatt att den
tjänstepliktige har sin huvudsakliga inkomst från rörelsen.”

Utskottet har inhämtat att såväl överbefälhavaren som försvarsministern
delar uppfattningen i motionen. En preliminär uppskattning av merkostnaden
för en ändring enligt förslaget har gjorts. Inom försvarsdepartementet
görs förberedelser för ett lagförslag under riksmötet 1986/87. Med hänsyn
härtill finner utskottet inte nödvändigt att riksdagen begär förslag om
ändrade regler.

FöU 1985/86:9

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1985/86:Fö318.

Stockholm den 30 april 1986

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c),
Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad
(fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer
Skoog (s) och Lennart Holmsten (s).

Reservationer

1. Försvarsmaktens anställda personal

Lennart Blom, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser beträffande
marinens personalram

dels att den del av utskottets anförande som på s. 7 börjar med "Utskottet
anser” och slutar med ”i bilden” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att riksdagen redan nu bör ta
ställning för en ökning av marinens personalram enligt marinchefens och
överbefälhavarens förslag. Om ett beslut inte fattas nu riskerar man bl. a. att
ubåtsskyddsverksamheten försvåras av personalbrist. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 9) i moment 3. a) bort ha följande lydelse:
3. beträffande övriga frågor om den anställda personalen
a) att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 och med
bifall till motion 1985/86:Fö202, yrkande 7 i denna del, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om marinens
personalram.

2. Försvarsmaktens anställda personal

Kerstin Ekman (fp) och Hans Lindblad (fp) anser beträffande samlevnadsundervisning
i den militära befälsutbildningen

dels att den del av utskottets anförande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
förutsätter att motionen” och på s. 9 slutar med ”inte påkallat” bort ha
följande lydelse:

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de viktigaste frihetsfrågorna
i samhället. Attitydförändringar och reformer behövs på alla samhällsområden.
Jämställdhetstanken bör bli en del av allt beslutsfattande. Den måste
därför enligt utskottets mening beaktas också när det gäller utformningen av
utbildningen till yrkesofficer.

FöU 1985/86:9

Yrkesofficerarna har avgörande betydelse för värnpliktsutbildningen.
Deras attityder får stor betydelse för unga värnpliktiga. Det är därför viktigt
att frågor om samlevnad och könsroller förs in i utbildningen till officer.

Överbefälhavaren har i skilda sammanhang och till utskottet framfört att
könsrollsfrågor och därmed sammanhängande attityder och värderingar
kommer att beaktas och ingå i ledarskapsutbildningen. Denna strävan bör
stödjas och preciseras av statsmakterna. Enligt utskottets mening bör
utbildningen vid officershögskolorna kompletteras med ett avsnitt angående
samlevnad och jämställdhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 9) i moment 3. d) bort ha följande lydelse:

3. beträffande övriga frågor ont den anställda personalen

d) att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Fö316 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
samlevnadsundervisning i den militära befälsutbildningen.

Särskilda yttranden

1. Försvarsmaktens anställda personal

Lennart Blom (m), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe
Knutson (m), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m) och Gunhild Bolander (c)
anför:

I motion FÖ202 (m) påpekas att om man utarmar försvarsmaktens resurser i
sådan grad att vardagsverksamheten blir lidande så får detta allvarliga följder
även på det personalpolitiska planet. Vi delar denna uppfattning. Utöver
personalpolitiska åtgärder måste avdelas tillräckliga resurser för bl. a. en
realistisk övningsverksamhet. Personalen måste uppleva att förmågan till
insats, och skickligheten i den personliga rollen, kan upprätthållas och
utvecklas.

Det hade funnits betydligt större utrymme för att redan under kommande
budgetår genomföra förbättringar på dessa områden om riksdagen hade
beslutat enligt reservation 6 (m, fp, c) till försvarsutskottets betänkande
1985/86:8. Ytterligare 240 milj. kr. hade i så fall stått till förfogande för
betydelsefulla åtgärder.

Vi finner det vidare angeläget att framhålla att staten - arbetsgivaren -givetvis har möjlighet att omedelbart, och ensidigt, vidta rekryteringsfrämjande
åtgärder.

2. Värnpliktigas fria resor

Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunhild Bolander (c) anför:

Det ändrade mönstret för värnpliktsresor till och från Gotland, som
redovisas i budgetpropositionen, kommer med all sannolikhet att få effekter
på det civila resandet som inte är önskvärda.

Det tidigare avtalet med Linjeflyg AB möjliggjorde för studerande
ungdomar och övriga pendlare att utnyttja flyget i omvänd riktning till och

FöU 1985/86:9

från Visby fredagar och söndagar. Risken är stor att avgångarna med flyg blir
färre. Den av Linjeflyg planerade övergången från 120- till 90-minuterstrafik
kommer troligen att anstå tills vidare.

När nu Gotlandsfärjan är anvisat färdmedel på grund av att flyget blivit för
kostsamt så kommer detta att medföra betydande inskränkningar för civila
resenärers möjlighet att få hyttplatser från Nynäshamn till Visby på
söndagkvällar.

Det är från regionalpolitisk synpunkt otillfredsställande att den tidigare
ömtåliga trafiksituationen till och från Gotland blir utsatt för ytterligare
störningsmoment. Det lokala kostnadsansvaret borde i stället ha möjliggjort
andra alternativ, eftersom inga extra resurser sätts in i färjetrafiken.

FöU 1985/86:9

PM 24/86
1986-04-21

FöU 1985/86:9

Bilaga

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Fredsorganisationsenheten

Överlämnas försvarsutskottet. På uppdrag av statssekreteraren
I. Ehrling
I. Ehrling

Underlag för försvarsutskottet beträffande pilotfrågan

Statssekreteraren i försvarsdepartementet har 1986-04-17 orienterat FöU om
utvecklingen beträffande pilotfrågan, utöver vad som anförs i regeringens
skrivelse 1985/86:156. Härvid gjordes även vissa kompletteringar till skrivelsen.
Dessa sammanfattas nedan.

1. Avtal om lönevillkor m. m.

Parterna har 1986-04-15 slutit avtal om vissa löne- och anställningsvillkor för
flygtjänstgörande personal inom försvarsmakten. Regeringen skall godkänna
avtalet innan det blir giltigt och får tillämpas. Avtalet bifogas.

Avtalet rör samtlig flygtjänstgörande personal inom försvarsmakten,
således även de militära helikopterpiloterna.

Flygbolagen har av säkerhetspolitiska skäl ålagts att begränsa sin rekrytering
av flygvapenpiloter för åren 1985 och 1986 till sammanlagt ett tjugotal.
Regeringen har i proposition 1985/86:100 (bil. 6 s. 40) anmält att det har
gjorts klart för flygbolagen att det kan godtas att högst tio piloter rekryteras
från flygvapnet under år 1987. Den säkerhetspolitiska utgångspunkten
framhålles härvid.

I förhandlingarna inför det avtal som parterna har slutit, har regeringens
restriktioner mot flygbolagen varit en dominerande fråga men har av
formella skäl inte kunnat tas upp till förhandling eftersom den inte är
avtalsbar. Problemet har lösts på så sätt att parterna hemställer om att
regeringen anmäler till riksdagen att den begränsning av rekryteringen av
flygvapenpiloter som flygbolagen har ålagts för 1987 upphävs. Härvid har
parterna enats om följande grunder:

- Tillgången på flygvapenpiloter måste bestämmas från säkerhetspolitiska
utgångspunkter.

- Avtalet skapar förutsättningar för att ett från säkerhetspolitiska utgångspunkter
tillräckligt antal piloter kommer att välja att stanna kvar i
flygvapnet.

Till detta har arbetsgivarsidan fogat en protokollsanteckning som anger att
utfallet av pilotavgångarna kommer att fortlöpande utvärderas från säkerhetspolitiska
utgångspunkter.

Mot bakgrund av att de avtalsslutande parterna är ense om att avtalet är så
bra att ett tillräckligt antal piloter kommer att välja att stanna kvar i

(ej här)

flygvapnet, bedömer försvarsministern att de restriktioner som har angetts
för flygbolagen för år 1987 inte längre behövs. Restriktionerna mot
flygbolagen finns emellertid kvar under hela år 1986. Det gör att det finns tid
att utvärdera effekterna av avtalet och hur det påverkar piloternas benägenhet
att stanna kvar i flygvapnet medan det hittillsvarande ”skyddet” mot
flygbolagen fortfarande finns kvar. De totala tillgångarna på flygvapenpiloter
måste givetvis säkerställas och bestämmas från säkerhetspolitiska utgångspunkter.

2. Flygbolagens medverkan i den civila pilotutbildningen

Det finns ett samarbetsavtal mellan staten och SAS om att staten i princip
skall utbilda civila trafikflygare i sådan omfattning att SAS svenska rekryteringsbehov
kan mötas liksom även behoven hos det civila trafikflyget i landet
i övrigt. Avtalet slöts 1983 och gäller i 10 år. Det är viktigt att snabbt öka den
totala tillgången på piloter. Som framgår av skr. 1985/86:156 finns en
arbetsgrupp som undersöker om organisation och huvudmannaskap för
TFHS i Ljungbyhed kan ändras för att rekryteringen av civila flyglärare från
flygbolagen skall underlättas. Arbetsgruppen har just slutfört sitt arbete och
finner att frågan om byte av huvudmannaskap för TFHS är för tidigt väckt.
Arbetsgruppen anser att någon förändring för närvarande inte bör ske.
Därmed följer också att den utökning av utbildningen av kvalificerade civila
trafikflygare som föreslogs i årets budgetproposition (från 30 till 60 elever per
år) inte kan genomföras. Arbetsgruppen bedömer att insatser i andra former
än via TFHS för att på kort sikt milda bristen på kvalificerade piloter kan bli
nödvändiga och pekar på att en framkomstmöjlighet kan vara att staten nu
mera aktivt - och parallellt med verksamheten vid TFHS - stöder annan
kvalificerad pilotutbildning som i dag bedrivs i landet.

Försvarsministern delar arbetsgruppens bedömningar och anmäler att de
medel som under anslaget Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
har beräknats för utbildning av civila piloter vid TFHS bör få
utnyttjas för utbildning av civila piloter inte enbart vid TFHS.

3. Samordning av civil pilotutbildning i Danmark, Norge och Sverige

Utredningsläget beskrivs i skrivelsen. Några officiella besked har ännu inte
lämnats från Danmark och Norge men på tjänstemannanivå har meddelats
att man i Norge avser att genom en proposition i maj 1986 ansluta sig till en
gemensam utbildning i Ljungbyhed. Som föreslås i Krönmarks utredning rör
det sig om de sista 6 månadernas utbildning medan den inledande flygutbildningen
under 12 månader genomförs i Norge. Utbildningen i Sverige av
norska elever beräknas börja under år 1988. En viktig förutsättning är härvid
att flyglärare från Norge ställs till förfogande. Från dansk sida har på
tjänstemannanivå anmälts att man inte avser att ansluta sig till utbildningen i
Ljungbyhed men att det är angeläget med ett fortsatt nordiskt samarbete
beträffande utbildningsmetoder m. m.

I proposition 1985/86:100 (bil. 6 s. 39) anmäler försvarsministern att han
har ålagt chefen för flygvapnet att planera för en intagning vid TFHS av ca 60

FöU 1985/86:9

Bilaga

elever per år, varför chefen för flygvapnet har genomfört eller kommer att
genomföra vissa investeringar i byggnader och materiel för att kunna svara
upp mot den ökade intagningen av elever.

Som anförts under p. 2 ovan blir intaget av svenska elever inte så stort som
planerats. Genom den förutsedda norska anslutningen till utbildningen i
Ljungbyhed kommer ändå investeringarna till nytta. De medel som 1986/87
har beräknats för investeringar för en utökad svensk pilotutbildning bör
därför i stället vid behov få utnyttjas för att göra sådana investeringar som är
angelägna för att förbereda en norsk utbildning i Ljungbyhed. Avsikten är att
investeringarna återbetalas genom de årliga avgifter som tas ut för utbildningen
av de norska eleverna.

FöU 1985/86:9