Bostadsutskottets betänkande
1985/86:6

om fukt- och mögelskador i småhus (prop. 1985/
86:48)

BoU

1985/86:6

Sammanfattning

I propositionen föreslås riktlinjer för stöd till ägare av småhus som drabbats
av fukt- eller mögelskador. Efter överläggningar med vissa byggproducenter
föreslås att staten gemensamt med dessa ställer medel till förfogande för
åtgärder som skall få skadade hus att fungera tillfredsställande som bostad.
Stöd från det gemensamma systemet skall kunna utgå efter beslut av en
skadenämnd, bestående av företrädare för staten och byggproducenterna.
En särskild lag föreslås ge stöd för att skadenämnden skall kunna utöva vissa
myndighetsfunktioner. Utöver de skadefall som omfattas av det gemensamma
systemet skall staten ensam kunna ge stöd i vissa situationer, bl. a. som
ersättning för den nuvarande möjligheten att få statliga tilläggslån, vilken
samtidigt föreslås avskaffad för småhusägarna. Medelsbehovet för den fond
som skall svara för statens åtagande beräknas för en fyraårsperiod bli 250
milj. kr., varav för budgetåret 1985/86 föreslås ett reservationsanslag av 20
milj. kr. Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen.

I en motion (s) föreslås att motsvarande stödformer borde utformas även
för hyres- och bostadsrättshusen. Motionen avstyrks med hänvisning bl. a.
till befintliga stödmöjligheter och pågående överläggningar.

Det gemensamma stödet föreslås utgå för hus byggda 1975-1985. En
motion (fp) med förslag om att hus byggda efter 1969 skall omfattas avstyrks,
bl. a. därför att dessa hus kan få stöd i annan form.

I en motion (c, m, fp, vpk) aktualiseras frågor om rätt att överklaga
skadenämndens bedömning och om offentlighet för handlingar m. m. hos
nämnden. Utskottet föreslår i dessa delar ett riksdagens tillkännagivande till
regeringen. Detsamma gäller en i samma motion aktualiserad fråga om
inflytande för småhusägargruppen på skadenämndens verksamhet. Däremot
avstyrks yrkande i en motion (fp) om närvarorätt i nämnden m.m. för
småhusägarna.

Vissa andra motionsförslag avstyrks såsom redan i huvudsak tillgodosedda
i propositionen.

Ett motionsyrkande (s) om större forskningsresurser avstyrks med hänvisning
till tidigare ställningstaganden.

Särskilt yttrande har avgetts av fp-ledamöterna.

1 Riksdagen 1985186.19sami. Nr 6

Propositionen

BoU 1985/86:6

Regeringen har i proposition 1985/86:48 (bostadsdepartementet) föreslagit
riksdagen

dels att

1. anta ett inom bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om rätt för
en skadenämnd att besluta i vissa frågor om avhjälpande av fukt- och
mögelskador.

dels att

2. bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att i enlighet
med i propositionen angivna riktlinjer bilda en statlig fond med de uppgifter
som där angetts,

3. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om tilläggslån till
ombyggnad av bostadshus m. m.,

4. till Bidrag till fond för fukt- och mögelskador på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av
20 000 000 kr.

Den föreslagna lagen har som bilaga fogats till detta betänkande.

Motionerna m. m.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1985/86:

132 av Kjell A. Mattsson (c, m, fp, vpk) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om redovisning
av skadenämndens verksamhet och om konsumentinflytande och offentlig
insyn,

133 av Mona Sahlin m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder mot fukt- och
mögelskador i hyres- och bostadsrättshus,

134 av Erling Bager m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ersättning till ägare av egnahem som byggts under
perioden den 1 januari 1970-den 31 augusti 1975,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om rätt för företrädare för egnahemsägarna att delta i
skadenämndens arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om stöd för villaägare som byggt om sina hus.

Till bostadsutskottet har för kännedom överlämnats en skrivelse från
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag vilken ställts till bostadsdepartementet.

Utskottet

I propositionen redovisas hur konsumentskyddet på småhusmarknaden nu
gestaltar sig. Bostadsutskottet delar uppfattningen i propositionen att det
nuvarande konsumentskyddet på fastighetsmarknaden ofta inte är verksamt
när fukt- och mögelskador inträffar. De dominerande standardtyperna av
entreprenadavtal begränsar entreprenörens ansvar efter garantitidens utgång
- normalt efter två år - till att gälla skador som beror på grov
vårdslöshet. Som anförs i propositionen visar sig fukt- och mögelskador ofta
inte förrän garantitiden har gått ut. Det kan vara en svår uppgift för
småhusägaren att i förekommande fall bevisa att entreprenören verkligen
varit grovt vårdslös. Även om detta skulle lyckas, kan det hända att
entreprenören t. ex. på grund av konkurs inte längre kan fullgöra sina
skyldigheter.

Ansvarsregleringen mellan en entreprenör och hans beställare kompletteras
för gruppbyggda småhus med statliga lån med en produktionsgaranti och
en ansvarsutfästelse avseende väsentliga fel och brister efter garantitiden
men inom tio år från slutbesiktning. Systemet administreras av AB Bostadsgaranti
och avser hus för vilka låneansökningar inkommit till förmedlingsorganet
efter 1983.

En köpare av ett småhus som inte omfattas av de nämnda garantierna kan i
vissa fall föra talan mot säljaren av huset enligt jordabalkens regler om ansvar
för att försåld fast egendom har en viss beskaffenhet. Erfarenheterna talar
dock för att domstolsprocesser mot entreprenörer eller säljare tar lång tid
och att åtgärder mot skadorna måste sättas in långt innan en process slutförts.

Bostadsutskottet delar mot denna bakgrund bedömningen i propositionen
att det är ett stort samhälleligt intresse att de drabbade fastighetsägarna får
ekonomisk hjälp med att genomföra nödvändiga åtgärder för att befria husen
från fukt och mögel.

Det system för finansiering av åtgärder och reglering av ansvar mellan de
olika intressegrupperna som presenteras i propositionen har föregåtts av
överläggningar med vissa byggproducenter.

Det föreslagna systemet innebär att staten gemensamt med dessa byggproducenter
ställer medel till förfogande för åtgärder som skall få huset att
fungera tillfredsställande som bostad. Det gemensamma systemet kompletteras
med en ordning där staten ensam ställer medel till disposition för
samma ändamål.

Det gemensamma systemet avses få följande uppbyggnad. Den som har
byggt eller sålt ett småhus direkt till en konsument tar på sig ett ansvar för
skador som har vållats av byggaren eller säljaren med s. k. enkel vårdslöshet.
Byggproducenten tar därmed på sig ett vidare ansvar än som följer av de
gängse standardavtalen, vilka i regel efter garantitidens utgång föreskriver
ansvar endast för grov vårdslöshet. För att garantera detta avsätter byggproducenterna
- som ett första steg - inom Svenska byggnadsentreprenörföreningens
(SBEF) och Byggförbundets område medel till en fond med SBEF
och Byggförbundet som huvudmän. Det aviseras i propositionen att andra
lösningar kan komma att nås för andra byggproducenter.

För de fall där det inte är möjligt att fastställa vem som vållat skadan avses

BoU 1985/86:6

1* Riksdagen 1985/86.19sami. Nr 6

inom ramen för det gemensamma systemet en fond med staten som
huvudman träda in och betala skadorna. Denna fond skall även kunna träda
in om den byggare eller säljare som kan anses ha vållat skadan har försvunnit
från marknaden, t. ex. genom konkurs.

Det nu sammanfattningsvis presenterade gemensamma systemet avser
småhus som ägs av fysiska personer eller dödsbon. I motion 133 (s) riktas
kritik mot att flerbostadsbeståndet och småhus upplåtna med hyres- och
bostadsrätt inte omfattas. Motionärerna framhåller att fukt- och mögelskador
förekommer även i dessa hus. Ett motsvarande system borde därför
enligt motionärerna utformas för stöd åt hyres- och bostadsrättshusen, vilket
riksdagen borde ge regeringen till känna.

Utskottet anser självfallet att det är lika angeläget att fukt- och mögelskador
avhjälps i hyres- och bostadsrättshusen som i småhusen. Den ekonomiska
situationen och därmed resurserna att avhjälpa skador är emellertid ofta
inte desamma för ägarna av hyres- och bostadsrättsfastigheter som för
småhusägarna. Som framhållits i många sammanhang, bl. a. i betänkandet
BoU 1984/85:19, kan verkningarna av omfattande fukt- och mögelskador för
småhusägarna vara katastrofala, både ekonomiskt och på det mer sociala
eller personliga planet. Liknande svårigheter torde generellt sett inte drabba
ägarna av flerbostadshus. Oavsett ägandeform står i dag vissa möjligheter
öppna till statlig hjälp, främst i form av de ränte- och amorteringsfria statliga
tilläggslånen. Frågan om tilläggslånens utformning m. m. behandlar utskottet
nedan (s. 8). Beträffande den av motionärerna aktualiserade frågan om
stöd även för hyres- och bostadsrättshusen vill utskottet erinra om att SABO,
HSB och Riksbyggen deltar i de ännu inte avslutade överläggningarna med
bostadsdepartementet. Vidare bör upplysas om att de frågor som motionärerna
tar upp aktualiseras av SABO i en nyligen avgiven skrivelse till
departementet, vilken SABO överlämnat för kännedom till utskottet.
Motionärernas synpunkter kommer därmed att övervägas av regeringen utan
någon åtgärd från riksdagens sida. Motion 133 (s) såvitt nu är i fråga avstyrks
med hänvisning till vad nu anförts.

Det gemensamma systemet avser småhus som färdigställts efter den 31
augusti 1975 men före den 1 augusti 1985. Även äldre hus omfattas, om
ägarens anspråk har väckts i sådan tid att anspråket inte är preskriberat.
Därmed avses, enligt vad utskottet erfarit, anspråk som framställs skriftligen
inom den allmänna tioåriga preskriptionstiden mot någon som kan anses som
vållande till skadan. I motion 134 (fp) yrkande 1 föreslås att även hus byggda
efter 1969 skall omfattas. Som motivering framhålls att det nästan enbart är
hus byggda under 1970- och 1980-talet som är fukt- och mögelskadade och att
man borde vara lika generös mot alla. Det förefaller motionärerna inte
rättvist att endast den som kan visa att hans anspråk inte är preskriberat skall
kunna få hjälp från det gemensamma systemet.

Utskottet finner det naturligtvis i och för sig angeläget att även äldre hus
kan befrias från fukt- och mögelskador. Någon tidsgräns måste ändå sättas,
och den föreslagna tioårsperioden förefaller utskottet vara den lämpligaste.
Den sammanfaller med vad som allmänt gäller om preskription av
fordringsanspråk. Det bör dessutom vara endast ganska få hus som först mer
än tio år efter färdigställandet uppvisar fukt- och mögelskador, och där

BoU 1985/86:6

ägaren sålunda har saknat möjlighet att framställa preskriptionsbrytande
anspråk. Utskottet vill peka på att det för dessa fall i propositionen (s. 12)
anvisas en viss möjlighet att få bidrag från de fondmedel över vilka staten
ensam beslutar. Med hänvisning till dessa förhållanden avstyrker utskottet
motion 134 (fp) yrkande 1 om stöd även för hus byggda efter 1969.

För skadebedömningarna i det gemensamma systemet avses en särskild
skadenämnd svara. Skadenämnden skall pröva om en husägares ansökan
omfattas av de överenskommelser som reglerar det gemensamma systemet
och vilka huvudsakliga åtgärder som behövs för att avhjälpa skadorna.
Husägaren erbjuds därefter hjälp av nämnden. Vill han ta emot denna skall
han anmäla det inom viss tid. Först därefter avgör nämnden ur vilken fond
eller motsvarande nödvändiga medel skall tas.

Beslutsordningen sammanhänger, enligt vad utskottet har erfarit, med ett
villkor sorn skall gälla för stöd från det gemensamma systemet. Husägaren
skall nämligen för att få detta stöd förbinda sig att avstå från att föra
civilprocess mot en eventuellt ansvarig byggare eller säljare. Om skadenämnden
redan i sitt erbjudande om hjälp till husägaren skulle ha gjort en
bedömning av frågan ur vilken fond erforderliga medel skall utgå, skulle
detta kunna ses som ett uttalande i den civilrättsliga frågan om vem som är
vållande och eventuellt kunna åberopas av en husägare som i stället för att få
stöd vill föra talan mot en byggare eller säljare. Skadenämndens ställning och
uppgifter är emellertid inte sådana att den kan jämställas med en domstol.
Utskottet har ingen erinran mot att det gemensamma systemet utformas på
det här angivna sättet, men finner anledning att påpeka att ett stöderbjudande
från nämnden sålunda i vissa fall kan ställa en husägare inför ett svårt val.
Accepterar han nämndens erbjudande måste han avstå från att föra talan mot
en byggare eller säljare rörande de skador som erbjudandet omfattar, och
han måste betala en självrisk om ett basbelopp. Han får väga detta mot
möjligheten att eventuellt mer fullständigt kompensera sig för skador genom
en civilprocess mot ansvarig byggare eller säljare, men måste då avstå från
nämndens erbjudande och får inte tillgång till dess bedömning i vållandefrågan.

Skadenämnden skall inte ha ställning av myndighet men dess uppgifter kan
enligt propositionen till viss del komma att innefatta myndighetsutövning,
varför det fordras stöd av lag för att ifrågavarande uppgifter skall få
överlämnas till nämnden. Utskottet tillstyrker lagförslaget i propositionen.

Skadenämndens ställning uppmärksammas i fyrpartimotion 132 (c, m,
fp, vpk). Motionärerna tolkar uttalandet i propositionen om nämndens
ställning och den föreslagna lagen som att skadenämndens beslut inte skall
kunna överklagas och att offentlighetsprincipen inte skall gälla för dess
verksamhet. Eftersom nämnden ändå anses ha myndighetsutövande uppgifter,
ifrågasätter motionärerna om inte den offentliga insynen borde förbättras
och om inte någon form av rättsmedel mot felaktigt beslutsfattande borde
skapas. Motionärerna vill av hänsyn till de preliminära överenskommelser
som har träffats inte nu lägga fram något förslag i frågan, men begär att den
uppmärksammas av regeringen och redovisas vid en kommande översyn av
det gemensamma systemet.

Utskottet gör i fråga om skadenämndens ställning följande bedömning.

BoU 1985/86:6

Föreskriften i 11 kap. 6 § regeringsformen medger att förvaltningsuppgifter
överlämnas till enskilda organ och individer. Om uppgiften innefattar
myndighetsutövning, skall överlämnandet ske med stöd av lag. Det finns inga
hinder mot att riksdagen, när den stiftar lagen, meddelar närmare föreskrifter
om villkor och regler för myndighetsutövningen. Inte heller regeringen är
förhindrad att föreskriva sådana närmare villkor och regler, när den med stöd
av riksdagens bemyndigande överlämnar uppgiften i fråga. Härigenom kan
föreskrivas bl. a. rätt för berörda parter att anföra besvär - så har skett t. ex. i
fråga om de erkända arbetslöshetskassornas myndighetsutövning - eller rätt
för allmänheten att få ta del av handlingar.

Även om inga föreskrifter meddelas när uppgiften överlämnas till det
enskilda organet eller individen, finns ändå ett visst mått av offentlig insyn i
och offentligt ansvar för den överlämnade myndighetsutövningen. Staten
kan sålunda göras skadeståndsansvarig. Befattningshavare som utses av
staten kan bli föremål för straffrättsligt ansvar för fel i sin myndighetsutövning,
och de står under tillsyn av JO och JK.

Frågan om handlingars offentlighet utanför myndighetsområdet har
behandlats i kommunalföretagskommitténs slutbetänkande (SOU 1983:61),
vari framlagts förslag till generell lagreglering i ämnet. Betänkandet är för
närvarande under övervägande i justitiedepartementet. Avsikten är att
frågan skall behandlas i sammanhang med vissa yttrandefrihetsfrågor.

Här aktuell för utskottet är alltså frågan om skadenämndens
myndighetsutövning bör regleras av några närmare föreskrifter om rätt att
överklaga eller om offentlighet för handlingar och andra uppgifter hos
nämnden. Utskottet noterar att motionärerna begär ett mer allmänt
uttalande av riksdagen med innebörd att frågan kan behöva övervägas vidare
vid en översyn av skadenämndens verksamhet. Utskottet ansluter sig till
motionärernas förslag på det sättet att riksdagen med anledning av motion
132 (c, m, fp, vpk) såvitt nu är i fråga bör uttala att skadenämndens ställning
kan behöva övervägas ytterligare i en framtid i fråga om graden av offentligt
inflytande över dess verksamhet.

Skadenämnden föreslås bestå av två företrädare vardera för staten resp.
byggproducenterna samt en gemensamt utsedd ordförande. Skadenämndens
sammansättning aktualiseras dels i fyrpartimotionen 132 (c, m, fp, vpk),
dels i motion 134 (fp) yrkande 2.1 den förstnämnda motionen såvitt nu är i
fråga föreslås - också med sikte på en kommande översyn - ett riksdagsuttalande
om inflytande för företrädare för småhusägarna över nämndens beslut.

I den senare motionen förespråkas att en sådan företrädare bör få rätt att
utan rösträtt delta i nämndens arbete och befogenhet att få ärenden
bordlagda i nämnden i avvaktan på ytterligare beslutsunderlag.

Utskottet ansluter sig till det första men inte till det andra förslaget. När
erfarenhet under en inledningsperiod vunnits av den i propositionen
förordade ordningen anser utskottet att skäl kan finnas att överväga den i
motion 132 (c, m, fp, vpk) aktualiserade frågan om ett inflytande för
småhusägargruppen. Det är nu för tidigt att binda sig för den lösning som
anges i fp-motionen eller över huvud taget för hur detta inflytande bör
gestalta sig. Redan när skadenämnden nu skall inleda sin verksamhet bör det
dock, enligt utskottets mening, finnas utrymme för samråd med företrädare

BoU 1985/86:6

för småhusägarna rörande frågor om hur ansökningsförfarandet lämpligen
kan utformas, vilken utredning som bör inges till nämnden m. m. Beträffande
sålunda frågan om skadenämndens sammansättning avstyrker utskottet
motion 134 (fp) yrkande 2 och föreslår riksdagen med anledning av
propositionen och motion 132 (c, m, fp, vpk) såvitt nu är i fråga att som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört.

Några tillämpningsfrågor tas upp i motion 132 (c, m, fp, vpk) såvitt nu är i
fråga. I motionen ifrågasätts om inte hus som byggts om med hjälp från
skadenämnden därefter borde omfattas av det försäkringsskydd för gruppbyggda
småhus som administreras av AB Bostadsgaranti.

Utskottet har erfarit att det i de preliminära överenskommelserna har
föreskrivits en tvåårig garantitid för sådana reparationsåtgärder som motionärerna
avser. Det kan dock med skäl ifrågasättas om det inte av konsumenttjänstlagen
(1985:716), som enligt riksdagens beslut skall träda i kraft den 1
januari 1986, kan anses följa att garantitiden skall vara tio år. Utskottet
förutsätter att regeringen följer frågan så att klarhet nås. Därmed finner
utskottet att motionärerna på denna punkt bör kunna anses vara tillgodosedda.

I samma motion förordas att skadenämnden skall få möjlighet att, när
reparationsåtgärder ställer sig alltför dyrbara, lösa fastigheten med medel ur
resp. fond. Utskottet finner att propositionsförslaget inte utesluter denna
möjlighet och att motionärerna alltså även på denna punkt bör anses
tillgodosedda. Motion 132 (c, m, fp, vpk) avstyrks såvitt nu är i fråga.

I motion 134 (fp) yrkande 3 förespråkas att även småhusägare som själva
byggt om sina hus för att spara energi och därvid drabbats av mögelproblem
skall kunna få hjälp av skadenämnden enligt det gemensamma systemet.
Utskottet vill här peka på att det i propositionen föreslås (s. 12) att stöd skall
kunna utgå till hus där skadan vållats av ägaren själv. Detta stöd föreslås
kunna utbetalas av den statliga fonden enligt de regler som skall träda i stället
för reglerna om tilläggslån till småhusen. Det kan dock finnas skäl att i de
fortsatta överläggningarna överväga huruvida för dessa småhusägare alternativt
en prövning av deras anspråk skall ske inom skadenämnden. Motion
134 (fp) yrkande 3 bör mot bakgrund av denna inställning inte bifallas.

Enligt det gemensamma systemet skall sålunda sammanfattningsvis byggproducenterna
med sina fondmedel eller på annat sätt svara för skador som
vållats av någon entreprenör inom denna grupp, medan de fondmedel som
staten ställer till skadenämndens förfogande avses bli använda i de fall
vederbörande byggare eller säljare ingår i det gemensamma systemet men
inte kan anses vållande eller har försvunnit från marknaden.

Som komplement till det gemensamma systemet föreslås att medel ur den
statliga fonden skall kunna användas i ytterligare tre situationer. Beslut i
dessa fall fattas inte av skadenämnden utan av den statliga fondstyrelse som
skall tillsättas. De situationer i vilka den statliga fondstyrelsen skall kunna
lämna hjälp är de följande. Småhusägare, som fått hus uppförda på kontrakt
med en byggare eller säljare som inte ingår i någon byggproducentgrupp i det
gemensamma systemet, skall kunna få hjälp. Även andra småhusägare bör i
särskilda fall och i skälig utsträckning kunna få stöd, t. ex. i de fall en allmän
domstol förklarat någon byggare eller säljare skadeståndsskyldig, men

BoU 1985/86:6

vederbörande inte kan fullgöra skyldigheten. Slutligen bör den statliga
fonden kunna lämna bidrag till småhusägare, som enligt nuvarande regler är
berättigade till tilläggslån. Det skall som redan nämnts bl. a. gälla i fråga om
vissa hus som uppförts före den 31 augusti 1975 och i de fall där småhusägaren
själv får anses vållande till skadan.

Behovet av medel för den statliga fonden beräknas under den närmaste
fyraårsperioden till sammanlagt 250 milj. kr. Medelsbehovet för innevarande
budgetår beräknas till 20 milj. kr. Dessa medel föreslås anvisade på
tilläggsbudget I till statsbudgeten under ett nytt reservationsanslag benämnt
Bidrag till fond för fukt- och mögelskador. Kostnaderna för bidrag till
fondens verksamhet föreslås bestridas genom att den ram som riksdagen
anvisat för tilläggslån som avser åtgärder för att avhjälpa byggskador och
byggfel m. m. under innevarande budgetår minskas med motsvarande
belopp.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om fondens finansiering under
innevarande budgetår.

Inte heller har utskottet någon erinran mot förslaget i propositionen om att
tilläggslån inte skall lämnas för avhjälpande av fukt- och mögelskador i
egnahem samt att lånen bör kunna efterges oavsett för vilket ändamål de har
lämnats.

Även vad i övrigt förordats om riktlinjer för den statliga fonden tillstyrks i
den del förslaget inte behandlats ovan.

I motion 133 (s) tas i ännu ej behandlad del upp frågor om större resurser
för forsknings- och utvecklingsarbete främst såvitt avser fukt- och mögelproblem
i flerbostadshusen. Motionärerna yrkar att särskilda medel skall anvisas
dels till de stora organisationerna på hyres- och bostadsrättssektorn för deras
utvecklingsarbete, dels till statens råd för byggnadsforskning.

I betänkandet BoU 1984/85:16 och i det förut nämnda betänkandet BoU
1985/86:19 behandlade utskottet frågor om byggforskningen. I det sistnämnda
betänkandet redovisade utskottet översiktligt vilka insatser som görs på
det byggnadshygieniska forskningsområdet, särskilt vad gäller fukt och
mögel. Utskottet anförde att mögelskadorna utan tvekan tillhörde de
viktigaste byggnadshygieniska problemområdena. Med den inriktning som
forskningen kunde förväntas få, föreföll det utskottet som om syftet att skapa
tillräckliga kunskaper på området var på god väg att tillgodoses utan någon
riksdagens åtgärd. Utskottet har noterat att en framställning om forskningsmedel
gjorts hos bostadsdepartementet i den tidigare omnämnda skrivelsen
från SABO. Den av motionärerna aktualiserade frågan har sålunda anhängiggjorts
i bostadsdepartementet. Ett tillkännagivande enligt förslaget i
motionen kan därför inte anses tjäna något reellt syfte. Utskottet avstyrker
därför motion 133 (s) såvitt nu är i fråga om större resurser till forsknings- och
utvecklingsarbete.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande stöd för hyres- och bostadsrättshusen
att riksdagen avslår motion 1985/86:133 såvitt nu är i fråga,

BoU 1985/86:6

2. beträffande hus byggda efter 1969

att riksdagen avslår motion 1985/86:134 yrkande 1,

3. beträffande lagen om skadenämnden

att riksdagen antar det vid propositionen och detta betänkande fogade
förslaget till lag om rätt för en skadenämnd att besluta i vissa frågor om
avhjälpande av fukt- och mögelskador,

4. beträffande skadenämndens ställning

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1985/86:132
såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,

5. beträffande skadenämndens sammansättning

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1985/86:132
såvitt nu är i fråga och med avslag på motion 1985/86:134 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

6. beträffande några tillämpningsfrågor

att riksdagen avslår motion 1985/86:132 såvitt nu är i fråga,

7. beträffande småhusägare som själva byggt om sina hus
att riksdagen avslår motion 1985/86:134 yrkande 3,

8. beträffande medel för den statliga fonden

att riksdagen till Bidrag till fond för fukt- och mögelskador på
tilläggsbudget I till statsbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

9. beträffande tilläggslån

att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen,

10. beträffande riktlinjer för den statliga fonden i de delar som inte
behandlats ovan

att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs
för att i enlighet med i propositionen angivna riktlinjer bilda en statlig
fond med de uppgifter som där angetts,

11. beträffande större resurser för forsknings- och utvecklingsarbete
att riksdagen avslår motion 1985/86:133 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 28 november 1985

På bostadsutskottets vägnar

Kjell A. Mattsson

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m),
Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Margareta
Palmqvist (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Bertil Danielsson (m), Rune
Evensson (s), Tore Claeson (vpk), Nils Nordh (s), Margareta Gard (m),
Britta Sundin (s) och Agne Hansson (c).

BoU 1985/86:6

Särskilt yttrande

BoU 1985/86:6

Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anför:

I motion 134 (fp) föreslås bl. a. ett riksdagens tillkännagivande till regeringen
om att även egnahemsägare med hus byggda under perioden den 1 januari
1970- den 31 augusti 1975 skall omfattas av det i propositionen förordade och
av bostadsutskottet tillstyrkta ersättningssystemet. Vidare föreslås i motionen
att de villaägare som själva byggt om sina hus i avsikt att spara energi och
därvid drabbats av mögelproblem skall kunna erhålla ersättning inom ramen
för det s. k. gemensamma systemet.

Vi har kunnat ställa oss bakom utskottets enhälliga ställningstagande och
finner det värdefullt att den enighet som riksdagen tidigare givit uttryck för
vid behandling av motioner om fukt- och mögelproblem (se BoU 1984/85:19)
kunnat bestå. Det måste anses viktigt att riksdagen inför de pågående
överläggningarna mellan bostadsdepartementet och byggproducenterna
återigen manifesterar denna enighet.

Emellertid anser vi att i dessa överläggningar bör tas upp de i motion 134
(fp) aktualiserade frågorna som redovisats ovan. Enligt vår uppfattning bör
det vara möjligt att även de fastighetsägare som under perioden den 1 januari
1970-den 31 augusti 1975 drabbats av fukt- och mögelskador kan få
ersättning. Det finns goda motiv för att även dessa husägare bör omfattas av
systemet liksom även de som själva byggt om sina hus. Därvid bör ett absolut
krav på skriftlig dokumentation om skadornas omfattning kunna undvaras
om skadorna kan styrkas genom annan information.

Vi förutsätter sålunda att de i motion 134 (fp) och i detta särskilda yttrande
uppmärksammade synpunkterna beaktas i de kommande överläggningarna.

BoU 1985/86:6
Bil.

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringen får överlämna till en skadenämnd som har inrättats i enlighet
med avtal som staten har ingått med Svenska kommunförbundet, med
sammanslutningar av aktiebolag, stiftelser eller föreningar eller med andra,
att besluta om avhjälpande av fukt- och mögelskador i en- eller tvåbostadshus
och därmed sammanhängande frågor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Propositionens av utskottet tillstyrkta
Förslag till
Lag om rätt för en skadenämnd att besluta i vissa frågor om
avhjälpande av fukt- och mögelskador