Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1985/86:14

om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m. m.
(prop. 1985/86:138)

1985/86:14

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1985/86:138 om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde m. m., de fem med anledning av propositionen väckta
motionerna 1985/86:491-495 samt yrkanden beträffande lagstiftningen om
arbetsförmedling i fyra motioner från allmänna motionstiden i år och en av
utbildningsutskottet överlämnad motion väckt under samma tid.

I ärendet har yttranden avgivits av kultur- och utbildningsutskotten (KrU
1985/86:6 y resp. UbU 1985/86:5 y).

Propositionen bygger på förslag av AMS om ny organisation för arbetsförmedlingen
och i övrigt på AMS-kommitténs betänkande. I fråga om
arbetsförmedlingen förordas att nuvarande distriktsarbetsnämnder avskaffas
och ersätts av kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnder. I den delen
yrkar moderata samlingspartiet i en reservation att regeringens förslag skall
avslås. Från centerpartiet föreligger en reservation om nämndernas sammansättning.
I samma avsnitt behandlas motionsyrkanden om ändringar i
arbetsförmedlingslagen så att även enskilda arbetsförmedlingar kan etableras.
Yrkandena avstyrks med reservationer från moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet för bifall. Moderata samlingspartiet begär i en
annan reservation att lagen om allmän platsanmälan skall avskaffas. Vänsterpartiet
kommunisterna fullföljer i en reservation motionsyrkanden om
obligatorisk platsförmedling m. m.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag till omorganisation av den
offentliga kulturarbetsförmedlingen och om avgiftsuttag för service som inte
är att anse som arbetsförmedling. Åtgärderna har biträtts av kulturutskottet.

Moderata samlingspartiet avstyrker både omorganisationen och avgiftsuttaget.
Centerpartiet godtar en offentlig kulturarbetsförmedling men uttalar sig
för avreglering och rätt till fri etablering av annan arbetsförmedling på
kulturområdet. Folkpartiet förordar vidgade förmedlingsinsatser på det
internationella planet för musiker och artister.

I ett avsnitt av propositionen om korttidsanställningar förespråkar arbetsmarknadsministern
att arbetsförmedlingen skall intensifiera sina insatser
beträffande sådana anställningar. Centerpartiet har en motsatt uppfattning
och föreslår i en reservation att arbetsgivarnas skyldighet att anmäla lediga

platser skall inskränkas när det gäller korttidsarbeten. 1

1 Riksdagen 1985186. 18sami. Nr 14

I fråga om praktikplatser skall arbetsmarknadsverket liksom i dag svara för
ackvisitionen medan skolan svarar för platsernas fördelning och praktikens
genomförande. Utbildningsutskottet har samma uppfattning. Centerpartiet
har reserverat sig. Moderata samlingspartiet har ett särskilt yttrande.

När det gäller AMS styrelse ansluter sig utskottet till propositionens
uttalanden att det bör ankomma på regeringen att fastställa den närmare
sammansättningen med beaktande av att den bör återspegla trepartssamverkan
mellan staten, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna. Moderata
samlingspartiet hävdar i sin reservation på denna punkt att styrelsen bör
rekryteras utanför kretsen av arbetsmarknadens parter och att antalet
ledamöter bör vara färre än för närvarande. Centerpartiet anser i sin
reservation att styrelsen principiellt bör vara parlamentariskt sammansatt.

Slutligen avstyrks motionsyrkanden om en ny utredning av AMS organisation
och arbetsmarknadspolitiken samt om fortsatt decentralisering av arbetsmarknadsverket
med reservationer av moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centerpartiet.

Proposition 1985/86:138

Regeringen föreslår efter föredragning av statsråden Leijon att riksdagen
skall

1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för en ny organisation
av den offentliga arbetsförmedlingen fr.o.m. den 1 januari 1987,

2. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för kulturarbetsförmedlingen,

3. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för ackvisition av
praktikplatser.

Dessutom bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i
propositionen om styrelsefrågor.

Motioner med anledning av propositionen

1985/86:491 av Jan-Erik Wikström (fp) och Anne Wibble (fp), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
en från AMS fristående kulturarbetarförmedling.

1985/86:492 av Margareta Mörck m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kulturarbetsförmedlingens
verksamhet.

1985/86:493 av Elver Jonsson m. fl. (fp), vari yrkas att

1. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om sammansättningen av AMS styrelse,

2. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om en jämnare könsfördelning bland ledamöterna av AMS styrelse,

3. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om en förutsättningslös översyn av arbetsförmedlingslagen,

AU 1985/86:14

4. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen AU 1985/86:14
anförs om en utvärdering av arbetsförmedlingens möjligheter att ta ut
avgifter för vissa tjänster.

1985/86:494 av Börje Hörnlund m. fl. (c), vari yrkas att

1. riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetsförmedlingens organisation,

2. riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av arbetsförmedlingslagen
i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. riksdagen beslutar, med avslag på proposition 1985/86:138 i denna del,
att hos regeringen begära förslag om ändring i lagen om allmän platsanmälan
i de delar som rör förmedling av korta och tillfälliga arbeten i enlighet med
vad som anförs i motionen,

4. riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om formerna för kulturarbetsförmedling,

5. riksdagen beslutar avslå proposition 1985/86:138 i den del som rör
ackvisition för praktik och arbetslivskontakter,

6. riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om styrelsernas sammansättning i AMS och dess underorgan,

7. riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om betydelsen av fortsatt decentralisering av arbetsmarknadsverkets
organisation.

1985/86:495 av Alf Wennerfors m.fl. (m), vari yrkas att

1. riksdagen avvisar de av regeringen framlagda riktlinjerna för en ny
organisation av den offentliga arbetsförmedlingen,

2. riksdagen avvisar de av regeringen framlagda riktlinjerna för kulturarbetsförmedlingen,

3. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående uttag av avgifter i den offentliga arbetsförmedlingen,

4. riksdagen beslutar att ändra lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling, så att enskilda arbetsförmedlingar kan etableras
fr. o. m. den 1 januari 1987,

5. riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1976:157) om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen
fr. o. m. den 1 juli 1986,

6. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående en mer fristående ställning för den offentliga arbetsförmedlingen,

7. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående distriktsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsnämnder,

8. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående sammansättningen av AMS styrelse,

9. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående en förutsättningslös utredning av AMS organisation och
arbetsmarknadspolitikens inriktning.

Motioner från allmänna motionstiden

AU 1985/86:14

1985/86:A225 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari yrkas att

3. riksdagen beslutar att ändra lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling, så att enskilda arbetsförmedlingar kan etableras,

4. riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1976:157) om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen
fr. o. m. den 1 juli 1986.

Övriga yrkanden har behandlats i AU 1985/86:11.

1985/86:A259 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari yrkas att

2. riksdagen hos regeringen begär en översyn av arbetsförmedlingslagen
med bl. a. målsättningen att olika former för förmedlingsverksamhet skall bli
möjliga.

Övriga yrkanden har behandlats i AU 1985/86:11.

1985/86:A727 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att

1. riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk plats- och
arbetsförmedling i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. riksdagen hos regeringen begär förslag om lagbestämmelser som
förbjuder åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetare.

1985/86:A804 av Göthe Knutson m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning med uppgift att utreda möjligheterna
att på försök tillåta fristående arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden
i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motion överlämnad av utbildningsutskottet

1985/86:Ub237 av Bengt Harding Olson (fp), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ackvisition av
praktikplatser för skolväsendets behov.

Utskottet

Inledning

I en proposition på vintern 1979 om åtgärder på handikappområdet aviserade
regeringen att AMS avsåg att göra en intern organisationsutredning med
hänsyn till att de då nya arbetsmarknadsinstituten förutsattes ingå som en del
av arbetsmarknadsverket. Utskottet instämde i att en sådan intern översyn
var motiverad men tilläde i sitt betänkande (AU 1978/79:20 s. 43) i ett
enhälligt uttalande att det på något längre sikt fanns behov av en brett
upplagd organisatorisk översyn av verket under parlamentarisk medverkan.
På utskottets förslag gavs denna meningsyttring regeringen till känna (rskr.
1978/79:186).

På hösten 1981 tillsattes såsom riksdagen förutskickat en kommitté (A
1981:02) med uppgift att göra en översyn av arbetsmarknadsverkets ansvars -

område och organisation, AMS-kommittén. Dess direktiv ändrades vintern
1983.

Kommitténs slutbetänkande (SOU 1985:7) med bilagor och häröver
avgivna remissyttranden utgör underlaget för den föreliggande propositionen.
Den bygger därjämte på ett av AMS i december 1985 till regeringen
överlämnat förslag om ändrade samverkansformer på lokal nivå i arbetsmarknadsfrågor.
Även denna framställning är remissbehandlad.

Ett av kommittéförslagen har separat förelagts riksdagen redan i årets
budgetproposition. Det gäller förslaget att avveckla AMS s. k. egenregiverksamhet.
Frågan behandlades av utskottet i AU 1985/86:11 (s. 37 f.) och
avgjordes liksom övriga frågor i det betänkandet av kammaren den 3 april.

Propositionen ansluter i övrigt i huvuddragen till kommittébetänkandets
kapitelindelning, och utskottet följer i den fortsatta framställningen i det
väsentliga propositionens disposition av de aktuella frågorna: arbetsförmedlingens
organisation, kulturarbetsförmedling, förmedling av korttidsarbeten,
ackvisition av praktikplatser samt vissa styrelsefrågor.

Av de fem med anledning av propositionen avgivna motionerna är tre
kommittémotioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet resp. centerpartiet.
I dessa motioner har aktualiserats frågor om vidgade möjligheter att
bedriva arbetsförmedling i alternativa former. Motsvarande motionsyrkanden
från allmänna motionstiden behandlas samtidigt. Det har synts lämpligt
att i anslutning härtill även ta upp motionsyrkanden, likaledes från allmänna
motionstiden, om allmän platsanmälan och om införande av obligatorisk
platsförmedling m. m.

Som inledningsvis nämnts har kultur- och utbildningsutskotten avgivit
yttranden i ärendet. Yttrandena avser kulturarbetsförmedlingen resp.
ordningen för ackvisition av praktikplatser.

Arbetsförmedlingens organisation

I länen utgör länsarbetsnämnderna arbetsmarknadsverkets regionala styrelser.
Länen är indelade i arbetsförmedlingsdistrikt under ledning av distriktsarbetsnämnder.
Förmedlingsverksamheten bedrivs inom distriktet vid ett
distriktskontor och - under detta - vid ett eller flera lokalkontor. Vid behov
får inrättas tillfälliga kontor. Dessutom förekommer ambulerande förmedling.
Chefen för distriktskontoret leder arbetsförmedlingen i distriktet.
Antalet förmedlingskontor uppgår enligt propositionen till drygt 290 varav
84 är distriktskontor.

Efter en försöksverksamhet infördes distriktsarbetsnämnderna den 1 juli
1979 som permanent organ i arbetsmarknadsverket med uppgift att vara
styrelser för arbetsförmedlingen i distrikten. Som nämndledamöter sitter
företrädare för arbetsmarknadens parter och för den eller de kommuner som
ingår i distriktet. Chefen för distriktskontoret är som regel ordförande.

AMS har sedan år 1984 bedrivit försök med nya former för distriktsarbetsnämndernas
verksamhet, däribland med arbetsförmedlingsnämnder på
kommunnivå. På grundval härav och med hänsyn till den kritik som riktats
mot distriktsarbetsnämndernas arbetsformer och möjligheter att verka
föreslås att det införs en ny organisation för arbetsförmedlingen. Enligt denna

AU 1985/86:14

slopas den nuvarande distriktsorganisationen och i stället införs i huvudsak
kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnder, som alltså var och en i princip
har ansvar för arbetsförmedlingen i sin kommun. Detta är det ena ledet i
organisationsändringen. Det andra gäller beslutsordningen. De nuvarande
distriktsarbetsnämnderna - liksom arbetsförmedlarna - fattar beslut på det
lokala planet med länsarbetsnämnderna som överordnad instans. De nya
arbetsförmedlingsnämnderna skall inrättas som delegationer inom länsarbetsnämnderna,
och de beslut de fattar blir därmed länsarbetsnämndens
beslut.

Bakgrunden till den föreslagna nya ordningen är att till det problematiska
med distriktsarbetsnämndernas ställning har hört att nämnderna inte har
förfogat över egna resurser. De har inte heller haft rätt att besluta i
principiellt viktigare ärenden. I propositionen (s. 7) lämnas konkreta
exempel på typer av ärenden som skall kunna anförtros de nya arbetsförmedlingsnämnderna
så att de skall få möjlighet till ett verkligt inflytande över de
arbetsmarknadspolitiska resurser som skall användas lokalt. Här skall endast
konstateras att åtgärder som gäller enskilda arbetssökande eller arbetsgivare
liksom hittills normalt skall beslutas av förmedlingstjänstemännen, såvida
inte besluten innefattar principiellt viktiga avgöranden.

De s. k. frikommunförsöken med arbetsförmedlingsnämnder i bl. a. nio
kommuner som inletts i år (prop. 1985/86:25, bilaga 5, AU 1985/86:7) skall
fortsätta parallellt med den nya ordningen med arbetsförmedlingsnämnder i
övriga kommuner.

Moderata samlingspartiet yrkar i kommittémotion 1985/86:495 att riksdagen
skall avvisa de riktlinjer regeringen har lagt fram för en ny organisation
för arbetsförmedlingen. Motionärerna framhåller att en effektiv arbetsförmedling
som kan ge en god service till arbetsgivare och arbetssökande är det
bästa medlet för att arbetsmarknaden skall fungera och för att arbetslösheten
skall kunna hållas på en låg nivå. Motionärerna fortsätter:

Kritiken mot förmedlingens effektivitet har under en lång följd av år varit
omfattande från såväl arbetssökande som arbetsgivare. Trots marknadsföringen
av AMS serviceprogram som den nya verksledningen genomför finns
det fortfarande inga konkreta bevis för att arbetsförmedlingen lyckats ta den
huvudroll i förmedlingsarbetet som monopolet förutsätter. Någon mer
omfattande attitydundersökning till arbetsförmedlingen bland arbetssökande
och arbetsgivare genomfördes dess värre aldrig av AMS-kommittén,
eftersom utredningens majoritet stoppade alla förslag i denna riktning.
Därför är också det bakgrundsmaterial som ligger till grund för regeringens
förslag ofullständigt och ger inte någon bild av vilka krav som olika
intressenter ställer på en effektiv arbetsförmedling.

Inte heller betydelsen av arbetsförmedlingens monopolställning för service
och effektivitet har belysts av utredningen. Det möjliggör för regeringen
att undvika en saklig prövning av monopolets betydelse trots att propositionen,
om än flyktigt, berör de konflikter och problem som monopolställningen
medför för förmedlingens möjligheter att fungera som en effektiv
serviceorganisation.

Motionärerna erinrar vidare om att moderata samlingspartiet under en
följd av år har krävt att distriktsarbetsnämnderna skall avskaffas, och de

AU 1985/86:14

konstaterar nu med tillfredsställelse att regeringen till sist hörsammat detta.
Men att omedelbart ersätta distriktsarbetsnämnderna med arbetsförmedlingsnämnder
vars uppgifter och funktion endast prövats under en kort tid i
samband med de s. k. frikommunförsöken sägs dock vara att gå alltför snabbt
till väga. Motionärerna utesluter inte att det i framtiden kan visa sig
motiverat med någon form av styrelse eller nämnd med anknytning till de
lokala arbetsförmedlingarnas geografiska verksamhetsområden. Med hänvisning
till att försöken med arbetsförmedlingsnämnder inom ramen för
frikommunförsöken ännu ej har kunnat utvärderas ordentligt samt till
moderata samlingspartiets förslag om en mer fristående ställning för den
offentliga arbetsförmedlingen är motionärerna för närvarande inte beredda
att biträda förslaget. De yrkar att vad de anfört i motionen om en mer
fristående ställning för den offentliga arbetsförmedlingen, om distriktsarbetsnämnder
och arbetsförmedlingsnämnder skall ges regeringen till känna.

Med anledning av vad motionärerna anfört vill utskottet erinra om att
AMS och regeringens förslag syftar till att skapa nya samverkansformer på
lokal nivå i arbetsmarknadsfrågor. Distriktsarbetsnämnderna infördes på sin
tid för att man den vägen skulle få ett organ för lokalt inflytande i dessa
frågor. Nämnderna har dock inte kommit att spela den roll som var avsedd.
Det har, som det sägs i propositionen, varit svårt att finna vettiga former för
nämndernas verksamhet och meningsfulla arbetsuppgifter. Alldeles oavsett
vilken inställning man har till arbetsförmedlingens effektivitet måste det
framstå som angeläget att åtgärder vidtas för att ge ett reellt innehåll åt den
verksamhet som skall bedrivas i de lokala nämnderna. Det bör leda till ett
ökat intresse för verksamheten bland nämndledamöterna, exempelvis för
effektivitetsfrågorna. Vidgade befogenheter för de nya lokala nämnderna
innebär en vidgad handlingsfrihet inom de givna ramarna, vilket är ett sätt att
ge arbetsförmedlingen den mer fristående ställning som motionärerna
önskar. I vad gäller invändningen att försöken med arbetsförmedlingsnämnder
i frikommunerna bör avvaktas skall påpekas att dessa försök går ett steg
längre därigenom att de även innefattar befogenheter för nämnderna att
friare hantera vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Sammanfattningsvis kan utskottet inte finna att motionärerna anfört
bärande grunder för att regeringens förslag skall avvisas. Vill man ha ett
lokalt lekmannainflytande i arbetsmarknadsfrågorna får man också se till att
de förtroendevalda ledamöterna kan känna engagemang för verksamheten.
När det nu visat sig att distriktsarbetsnämnderna inte har fungerat väl i detta
hänseende bör nya samverkansformer prövas. Med avstyrkande av motion
495 i angivna delar biträder utskottet alltså i princip regeringens förslag att
avskaffa distriktsarbetsnämnderna och ersätta dem med kommunanknutna
arbetsförmedlingsnämnder. Till detaljer i förslaget återkommer utskottet
nedan.

Kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnder innebär att det normalt
skall finnas en nämnd för varje kommun som har ett arbetsförmedlingskontor.
Avvikelser härifrån kan dock bli aktuella. I propositionen anförs att det
ibland kan vara lämpligt att sammanföra flera kommuner under en gemensam
nämnd. Det sägs vidare att man i den nya organisationen inte längre
behöver ha kvar distriktskontorsfunktionen och indelningen i arbetsförmedlingsdistrikt.

AU 1985/86:14

När det gäller arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning anförs i
propositionen att i nämnderna bör ingå företrädare för arbetsförmedlingen,
kommunen och de lokala arbetsmarknadsparterna. En chefstjänsteman på
länsarbetsnämnden bör vara ordförande. Det förutsätts att regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, AMS får besluta om sammansättningen.
Denna skall kunna varieras efter de lokala förhållandena.

Centerpartiet bedömer i kommittémotion 1985/86:494 att avskaffandet av
distriktsarbetsnämnderna och införandet av kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnder
i normala fall kan ge en effektivisering av verksamheten.
Detta torde dock förutsätta att de kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnderna
får en bred politisk förankring. Det bör vidare vara jämvikt i
antalet partsrepresentanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna
i nämnden. Ordföranden bör vara politiskt vald och representera kommunen.
En sådan organisation ger nämnden en mer demokratisk prägel och är
därmed att föredra. Motionärerna yrkar att vad de anfört skall ges regeringen
till känna.

Det är meningen att arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning - som
skall kunna variera från område till område - skall avgöras efter samråd med
de berörda parterna. Sammansättningen bör därför inte låsas på det sätt
motionärerna förordar. Införandet av arbetsförmedlingsnämnderna är, som
tidigare framhållits, att se som ett led i strävan att aktivera det lokala
engagemanget i arbetsmarknadsfrågorna. Men även de nya nämnderna
kommer att vara en del av den statliga arbetsmarknadsadministrationen, och
de skall ha statliga myndighetsuppgifter. Därför är det rimligt att man i varje
fall i ingångsskedet har en företrädare för staten som ordförande. Med
avstyrkande av motionen biträder utskottet regeringens förslag i fråga om
nämndernas sammansättning.

Som redan sagts kommer arbetsförmedlingsnämnderna att inrättas som
delegationer inom länsarbetsnämnden. Arbetsförmedlingsnämndernas beslut
kommer därmed att vara länsarbetsnämndens beslut. Formellt kommer
arbetsförmedlingen att ingå i länsarbetsnämnden, och även förmedlingstjänstemännens
beslut fattas därmed på länsarbetsnämndens vägnar. Detta
innebär att nuvarande möjlighet upphör att till länsarbetsnämnden överklaga
exempelvis ett avslag av arbetsförmedlingen på en bidragsansökan. Kvar
blir endast möjligheten att överklaga till AMS. För att kompensera detta
bortfall i överprövningsmöjligheterna förutskickas i propositionen att ett
omprövningsinstitut införs i statsförvaltningen genom den nya förvaltningslag
(27 §) som förelagts riksdagen i proposition 1985/86:60. Att ett sådant
institut införs anges som en uttrycklig förutsättning för att den nya
organisationen för arbetsförmedlingen skall kunna genomföras.

Den nya förvaltningslagen inkl. omprövningsinstitutet har numera antagits
av riksdagen på förslag av konstitutionsutskottet (KU 1985/86:21). Den
av regeringen angivna särskilda förutsättningen för den nya förmedlingsorganisationen
föreligger därmed.

Förvaltningslagen i sin nya form träder i kraft den 1 januari 1987.
Arbetsförmedlingens nya organisation är avsedd att börja gälla från samma
tidpunkt.

Inledningsvis har påpekats att de tre kommittémotionerna från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet, 1985/86:495,1985/86:493 resp.

AU 1985/86:14

1985/86:494, innehåller yrkanden som syftar till vidgade möjligheter att
bedriva arbetsförmedling i alternativa former. Liknande yrkanden har
tidigare framställts av moderata samlingspartiet i partimotion 1985/86: A225,
av folkpartiet i partimotion 1985/86:A459 och av Göthe Knutson m. fl. (m) i
motion 1985/86:A804.

Moderata samlingspartiet anför i motion A225 att arbetsförmedlingsmonopolet
bör upphävas så att vägen öppnas för alternativa arbetsförmedlingar
även i privat regi. Den offentliga förmedlingen måste dock spela en
dominerande roll också i framtiden, men den bör ges en från AMS mer
fristående ställning. Detta ökar möjligheten för förmedlingen att utveckla
och anpassa sin service- och konkurrensförmåga.

I kommittémotion 495 (m) uttalar motionärerna att de är övertygade om
att det är möjligt att avsevärt förbättra förutsättningarna för en bred, rikt
varierad och individinriktad förmedlingsservice på arbetsmarknaden om
även andra än arbetsmarknadsverket tillåts att bedriva arbetsförmedling.
Kravet på den offentliga förmedlingen att vara effektiv och anpassa sitt
serviceutbud till arbetsmarknadens krav ökar samtidigt som den också kan
koncentrera sig på de primära områden inom förmedlingsverksamheten som
svarar mot dess roll inom arbetsmarknadspolitiken. Riksdagen bör därför
besluta att upphäva arbetsförmedlingsmonopolet genom ändring i arbetsförmedlingslagen,
så att enskilda arbetsförmedlingar kan etableras från den 1
januari 1987.

Göthe Knutson m.fl. (m) förordar i motion A804 att försök görs med
fristående arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden, såsom artister,
fotomodeller m. fl. beträffande vilka det krävs specialistkunskap hos förmedlingarna.
Det skall vidare gälla förmedlingsbehov som den offentliga
förmedlingen har svårt att tillgodose. Verksamheten förutsätts av motionärerna
bli finansierad med avgifter som tas ut av de företag som anlitar de
förmedlingar det här gäller. Motionärerna yrkar att möjligheterna att på
försök bedriva en förmedlingsverksamhet av angivet slag skall utredas.

Folkpartiet säger sig i partimotion A259 ha svårt att förstå det envisa
motståndet mot att prova parallella förmedlingsformer. Det är självklart att
en väl skött arbetsförmedling med starka lokala enheter skall vara den stabila
grunden för förmedling av jobb och för att ta hand om de stödåtgärder som
behöver finnas. Det måste dock vara en fördel och ge mer tid över för aktivt
förmedlingsarbete, om en del arbetsuppgifter kan överföras på förmedlingar
knutna till yrkesområden med speciella behov.

Den offentliga arbetsförmedlingen bör enligt motionärerna kunna tillhandahålla
en god service över hela arbetsmarknaden. Den skall i princip vara en
förmedling för alla. Därför behövs kännedom om alla lediga platser för
extern rekrytering och ett väl utbyggt kontorsnät med god teknisk utrustning.
När en sådan service finns tillgänglig för alla utan avgift, kan man inte se
några nackdelar med privata förmedlingar som komplement. Tvärtom skulle
det förmodligen förbättra servicen till såväl arbetssökande som arbetsgivare
och innebära en stimulerande utmaning för de offentliga förmedlingarna.
Därför bör det göras en översyn av arbetsförmedlingslagen med målsättningen
att tillåta mer än en form för arbetsförmedling.

Även i kommittémotion 494 (c) begärs en översyn av arbetsförmedlingsla -

AU 1985/86:14

gen. Översynen bör vara total och skall ha till syfte att lägga fram förslag om
alternativ och komplement till de offentliga arbetsförmedlingarna. Det finns
specialområden där den offentliga förmedlingen visat bristande effektivitet.
En större öppenhet för privata arbetsförmedlingar skulle få gynnsamma
effekter för de arbetssökande och även medföra att de offentliga arbetsförmedlingarna
stimuleras till en större effektivitet och serviceanda.

Utskottet kan till den nu lämnade redovisningen för motionsyrkandena om
arbetsförmedlingslagen foga att AMS-kommittén förordade en översyn av
denna lag för ökad klarhet och bättre redaktionell utformning men utan
omprövning av den allmänna inriktningen. På den punkten avgav företrädarna
i kommittén för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet
en gemensam reservation. I denna förespråkades en översyn av lagen med
syfte att medge alternativ och komplement till den offentliga förmedlingen.

De restriktioner arbetsförmedlingslagen lägger på annan förmedlingsverksamhet
än den offentliga gäller verksamhet som är avgiftsbelagd. Däremot
står det var och en fritt att bedriva arbetsförmedling om ersättning inte tas ut
av arbetsgivare eller arbetssökande. Lagen kräver endast att sådan förmedling
skall anmälas till AMS, och den är underkastad styrelsens tillsyn. När det
i motionerna krävs ändringar i arbetsförmedlingslagen måste detta således
tolkas som att motionärerna förespråkar vidgade möjligheter att bedriva en
förmedling som är avgiftsbelagd. Detta utsägs dock endast i motion A804
(m).

Utskottet kommer i nästa avsnitt om kulturarbetsförmedlingen tillbaka till
frågan om avgiftsbelagd förmedling på det speciella området. Här gäller det
alltså ett mer generellt tillåtande av avgiftsbelagd arbetsförmedling vid sidan
av den kostnadsfria offentliga förmedlingen. Den frågan har vid olika
tillfällen tidigare prövats av riksdagen. Senast skedde det i höstas då
riksdagen på förslag av utskottet (AU 1985/86:4) avslog sex motioner med
begäran om en översyn av arbetsförmedlingslagen med samma inriktning
som här aktualiserats på nytt. Några nya argument har inte framförts som
skulle ge riksdagen anledning att frångå sitt ställningstagande tidigare under
riksmötet. För närvarande pågår inom arbetsmarknadsdepartementet en
teknisk översyn av lagen, såsom AMS-kommitténs majoritet har förutsatt.
Däremot kan det inte bli tal om att ändra lagens allmänna inriktning, dvs. en
på internationella konventioner grundad restriktivitet mot avgiftsbelagd
arbetsförmedling. Därför avstyrker utskottet de föreliggande motionernas
krav på översyn av arbetsförmedlingslagen.

Från moderata samlingspartiets sida föreligger vidare yrkanden om
upphävande av 1976 års lag om allmän platsanmälan. Yrkandena framställs i
partimotion 1985/86:A225 och i kommittémotion 1985/86:495. I båda
motionerna begärs att lagen skall upphöra att gälla från den 1 juli i år. Som
motiv för åtgärden anförs att lagen inte utgör något effektivt instrument för
att förbättra arbetsförmedlingen, utan den leder till kostnader och problem
för såväl företagen som förmedlingen.

Liknande yrkande har tidigare framställts av moderata samlingspartiet
utan att vinna riksdagens bifall. Utskottet anser liksom tidigare att lagen är
ett betydelsefullt hjälpmedel för arbetsförmedlingen att få en så långt möjligt
fullständig överblick över den dagsaktuella efterfrågan på arbetskraft. Ett

AU 1985/86:14

sådant grepp om arbetskraftsefterfrågan blir så mycket mer önskvärt efter
hand som förmedlingens möjligheter förbättras att med datateknikens hjälp
matcha arbetssökande och lediga platser. Motionsyrkandena avstyrks sålunda.

I ett senare avsnitt om förmedling av korttidsanställningar redovisas ett
motionsyrkande om viss inskränkning av lagens tillämpningsområde.

Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp yrkandena i motion 1985/86: Alli
av Lars Werner m.fl. (vpk) om obligatorisk platsförmedling m.m. I
motionen framhålls att det inte bör vara arbetsgivarna som bestämmer vem
som skall anställas. Det helt avgörande inflytandet bör i stället ligga hos
samhället och de arbetandes organisationer. En obligatorisk arbetsförmedling
skulle även göra det lättare för kvinnorna att komma in på arbetsmarknaden.
Slutligen skulle en obligatorisk arbetsförmedling förhindra ”yrkesförbud”
och andra former för svartlistning på arbetsmarknaden. Förekomsten
av svartlistning, personundersökningar och åsiktsregistreringar på arbetsmarknaden
bör för övrigt förbjudas i lag.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motsvarande motionsyrkanden,
senast i höstas i betänkandet AU 1985/86:4. Sammanfattningsvis angav
utskottet att de problem det här är fråga om i första hand bör angripas genom
ett ökat inflytande över företagens personalpolitik inom de ramar som
medbestämmandelagen ger. Med hänvisning till uttalandena i det nyssnämnda
betänkandet avstyrker utskottet motion A727 i de aktuella delarna.

Kulturarbetsförmedling

Arbetsförmedling på kulturområdet är inom den offentliga förmedlingen
organiserad på det sätt som strax skall närmare anges. Dessutom bedrivs
förmedling av kulturarbetare vid vissa centrumbildningar med anlitande av
arbetsförmedlare anställda hos arbetsmarknadsverket. Helt fristående från
den offentliga förmedlingen är fyra organisationsförmedlingar verksamma
på området. De bedriver, med tillstånd av AMS, en avgiftsbelagd verksamhet.
Avgifterna får dock endast täcka organisationernas egna kostnader och
får således inte ge vinst. Därutöver finns tre förmedlingar som är de enda i
landet som har rätt att verka i vinstsyfte. De arbetar med förmedling av
tonkonstnärer på det internationella planet.

Den offentliga kulturarbetsförmedlingen är organiserad på fyra kulturarbetssektioner
vid de nuvarande distriktskontoren i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Umeå som under sig har var sin region. Dessutom finns särskilda
kulturarbetsförmedlare placerade i Växjö, Härnösand, Luleå och Örebro.

AMS-kommittén föreslog - enhälligt - att den offentliga kulturarbetsförmedlingen
i fortsättningen skulle organiseras som en fristående statlig
stiftelse. Kommittéförslaget biträddes av det stora flertalet remissinstanserdock
inte av AMS som i stället föreslog en annan organisationsform. I
enlighet med detta förslag av AMS förordas av regeringen att den offentliga
kulturarbetsförmedlingen blir kvar inom arbetsmarknadsverket men att de
nuvarande kulturarbetssektionerna ombildas till kulturarbetsförmedlingar
med befogenheter och uppgifter som arbetsförmedlingskontor. Därigenom
avses kulturarbetsförmedlingen få en starkare ställning inom verkets orga -

AU 1985/86:14

nisation. Varje kulturarbetsförmedling skall, liksom sektionerna gör i dag,
svara för sin region som omfattar flera län. Deras ansvarsområde eller
upptagningsområde, om man hellre vill uttrycka saken så, kommer sålunda
att avvika från den nya förmedlingsorganisation som behandlats i det
föregående avsnittet.

Regeringens förslag till omorganisation av den offentliga kulturarbetsförmedlingen
har mött följande reaktioner i de föreliggande motionerna.

Moderata samlingspartiet yrkar i kommittémotion 1985/86:495 att regeringens
riktlinjer skall avvisas av riksdagen. I motionen anförs att på en
arbetsmarknad med friare konkurrens och ett bredare och mer varierat
serviceutbud inom arbetsförmedlingsområdet kommer behovet av en omfattande,
särskilt organiserad kulturarbetsförmedling inom AMS att vara litet.
Detta behov kommer att kunna tillgodoses av fria förmedlingar. Redan i dag
finns det på detta område fristående förmedlingsorganisationer.

Centerpartiet accepterar enligt kommittémotion 1985/86:494 att AMS i en
eller annan form är verksam inom denna sektor. Det är emellertid olämpligt
att förmedlingen av aktiviteter och tjänster inom denna sektor omfattas av ett
monopol på arbetsförmedling där andra aktörer kan verka endast genom
dispenser. Som propositionen visar innebär kulturarbetsförmedling också en
lång rad andra tjänster (reseplanering och hotellbokning exempelvis) som
ligger vid sidan av normal arbetsförmedling. Framgångsrik verksamhet på
detta område förutsätter ett såväl nationellt som internationellt marknadskunnande
som inte lämpligen låter sig utövas i myndighetsform. Motionärerna
säger sig således kunna acceptera att AMS verkar på kulturområdet, men
verksamheten bör avregleras och fri etablering för kulturuppdragsförmedling
tillåtas. Detta bör enligt motionen ges regeringen till känna. Även
Margareta Mörck m. fl. (fp) vill i motion 1985/86:492 att riksdagen skall delge
regeringen att det inte är rimligt att de offentliga arbetsförmedlingarna har
monopol på kulturarbetsförmedling.

I sitt i ärendet avgivna yttrande (KrU 1985/86:6 y) konstaterar kulturutskottet
att motionärerna inte vänder sig emot en offentlig kulturarbetsförmedling
men önskar att nuvarande begränsningar av förmedling i andra
former skall upphöra. Detta förutsätter en ändring i lagen (1935:113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Kulturutskottet anser för sin del
att det skulle vara olämpligt om kulturarbetsförmedlingen skulle regleras
enligt andra principer än de som gäller för förmedlingen i övrigt. Utskottet
avstyrker därför motionerna i vad avser förslag om en friare etableringsrätt
då det gäller kulturarbetsförmedling.

Arbetsmarknadsutskottet gör samma bedömning. I vad särskilt gäller
avslagsyrkandet i motion A495 (m) skall tilläggas att detta bör ses i samband
med det i samma motion framställda yrkandet om ändringar i arbetsförmedlingslagen
så att privata arbetsförmedlingar kan etableras redan från
nästkommande årsskifte. Det yrkandet har utskottet avstyrkt i det föregående.
Slutsatsen blir att arbetsmarknadsutskottet liksom kulturutskottet ställer
sig bakom regeringens förslag till ny organisation för kulturarbetsförmedlingen,
medan motionerna avstyrks i förevarande delar.

Med anledning av vad kulturutskottet anfört i anslutning till sin tillstyrkan
av regeringsförslaget bör framhållas följande.

AU 1985/86:14

Den föreslagna nya organisationen bör inte utesluta att andra lösningar på
detta område kan bli aktuella i framtiden. En organisation med fristående
kulturarbetsförmedlingar ger ökade möjligheter att pröva olika arbetsmetoder
med särskild hänsyn till förhållandena inom kultursektorn. Det är vidare
viktigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna även i fortsättningen
utformas på ett sådant sätt att de överensstämmer med kulturpolitiska
utgångspunkter. Med hänsyn till uttalandet i propositionen att förmedlingsverksamheten
bör bedrivas i nära samverkan med bl. a. centrumbildningarna
får förutsättas att samma förhållanden kommer att gälla för övriga nu
verksamma förmedlingar.

I motion 1985/86:491 av Jan-Erik Wikström (fp) och Anne Wibble (fp)
aktualiseras den förmedlingsverksamhet som främst arbetar på det internationella
planet. Motionärerna erinrar om att Rikskonserter har fått tillstånd att
bedriva försöksverksamhet med arbetsförmedling i vinstsyfte på det internationella
planet för musiker och scenartister. Denna verksamhet bör byggas ut
och bedrivas utan restriktioner. Avsikten är att den försöksverksamhet som
inletts och som bedrivs med tillstånd från AMS skall pågå under tre år för att
därefter utvärderas.

Kulturutskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget med
alternativa insatser för att underlätta för svenska musiker och scenartister att
komma ut på den internationella marknaden men finner inte en särskild
framställning från riksdagens sida vara påkallad med anledning av motionen.
Med hänvisning till denna bedömning från kulturutskottets sida som
arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till avstyrks motion 491.

Med anledning av förslag av AMS-kommittén förordas i propositionen att
den offentliga kulturarbetsförmedlingen skall ta ut avgifter för tjänster som
inte kan anses utgöra arbetsförmedling, exempelvis kontraktsskrivning och
hotellbokning.

Moderata samlingspartiet i kommittémotion 1985/86:495 och Margareta
Mörck m. fl. (fp) i motion 1985/86:492 vill att regeringens förslag i denna del
skall avvisas.

Enligt motion 495 (m) öppnar det föreslagna avgiftsuttaget vägen för att i
framtiden ta betalt också för andra tjänster, vilka kostnadsfritt bör stå till de
arbetssökandes och arbetsgivarnas förfogande. Det kan också medföra att
arbetsmarknadsverket binder större resurser än vad som annars skulle bli
fallet till servicefunktioner som andra fria förmedlingar klarar bättre.

I motion 492 (fp) hävdas att det ofrånkomligen blir svårigheter att skilja
själva förmedlingsarbetet från sådan service som kontraktsskrivning, hotellbokning
och reseplanering.

Folkpartiet anser däremot i kommittémotion 1985/86:493 att det är rimligt
att det finns en viss möjlighet ta ut avgifter för den typ av tjänster som avses i
propositionen. Även dessa motionärer menar dock att det är svårt att avgöra
vad som skall avgiftsbeläggas. Den föreslagna rätten att ta ut avgifter bör
därför närmast betraktas som försöksverksamhet, och regeringen bör
återkomma till riksdagen med en utvärdering av hur verksamheten utfallit,
vilket bör ges regeringen till känna.

Liksom kulturutskottet tillstyrker arbetsmarknadsutskottet förslaget att
den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna ta ut avgifter för vissa tjänster

AU 1985/86:14

som inte innefattar ren arbetsförmedling. Motionerna 492 och 495 i här
aktuella delar avstyrks alltså.

Med anledning av förslaget om utvärdering i motion 493 (fp) erinrar
kulturutskottet om att den nya verksamheten med avgiftsfinansiering enligt
propositionen skall utgöra en försöksverksamhet under tre år och att
verksamheten bör utvärderas. Kulturutskottet konstaterar att motionen i
denna del är tillgodosedd. Arbetsmarknadsutskottet instämmer häri med
tillägget att det ligger i sakens natur att riksdagen delges en redovisning för
utvärderingens resultat med hänsyn till att det gäller ett principiellt nytt
inslag i förmedlingsverksamheten. Med hänvisning till dessa uttalanden
anser utskottet att motionen av riksdagen bör kunna lämnas utan åtgärd.

I övrigt ger vad som anförts i propositionen om kulturarbetsförmedlingen
inte utskottet anledning till särskilt yttrande.

Förmedling av korta och tillfälliga arbeten

I propositionen framhålls att den offentliga arbetsförmedlingen i dag svarar
för en relativt begränsad del av förmedlingen av korttidsanställningar.
Flertalet kommer till stånd genom annonser eller efter kontakter mellan
arbetsgivare och arbetssökande, antingen direkt eller via vänner och
bekanta. Vidare förekommer privat arbetsförmedling som sägs ha stor
omfattning särskilt på kontorsområdet. Det är förmedlingar som drivs av
organisationer och som antingen - efter tillstånd av AMS - får ta ut avgifter
eller tillhandahåller en avgiftsfri service.

Arbetsmarknadsministern uttalar i propositionen att hon ser det som
synnerligen viktigt gentemot både sökande och arbetsgivare att förmedlingen
intensifierar sina insatser när det gäller korttidsarbeten. Som skäl härför
anges att fler arbeten därmed kommer att anmälas till förmedlingen och att
möjligheter skapas att ge de arbetssökande en bättre och bredare service. I
denna del är arbetsmarknadsministern ense med AMS-kommittén, som
också såg förmedling av korttidsarbeten som en viktig uppgift för den
offentliga arbetsförmedlingen. Däremot vill arbetsmarknadsministern inte
biträda kommitténs förslag om försök med avgiftsbelagd ”överservice” åt
arbetsgivare på kontorsområdet, t. ex. hjälp med inbetalning av skatter och
sociala avgifter. Arbetsmarknadsministern menar att avgiftsbelagd service
inom den offentliga förmedlingen bör begränsas till det särpräglade område
som kulturarbetsförmedlingen utgör. Frågan om avgiftsuttag i sådana fall har
berörts i det närmast föregående avsnittet.

Centerpartiet avvisar i kommittémotion 1985/86:494 vad som anförs i det
förevarande avsnittet av propositionen. Samtidigt begärs en ändring i lagen
om allmän platsanmälan.

Skyldigheten för arbetsgivare att anmäla lediga platser till den offentliga
arbetsförmedlingen omfattar anställningar som beräknas pågå minst tio
dagar. Kortare anställningar behöver alltså inte anmälas. I motionen hävdas
att lagen inte bör omfatta arbeten som varar mindre än 30 dagar. För sådana
korttidsanställningar är det inte rimligt att kräva platsanmälan. Merparten av
korttidsanställningarna förmedlas via andra kanaler. Det torde också vara ett
effektivare sätt än att låta AMS intensifiera sina insatser för korttidsarbeten.

AU 1985/86:14

Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram förslag om erforderlig lagändring i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet anser för sin del att det inte kan riktas invändningar mot
arbetsmarknadsministerns uttalanden till förmån för intensifierade insatser
från den offentliga förmedlingens sida i fråga om korttidsanställningarna.
Andelen sådana anställningar torde ha ökat. Vidgade insatser på detta
förmedlingsområde kan bl. a. vara till hjälp för ungdomar, som ofta utnyttjar
vikariat och tillfälliga jobb som ett sätt att bli etablerade i arbetslivet.

Med denna inställning är det inte förenligt att begränsa arbetsgivarnas
anmälningsskyldighet i fråga om lediga platser på det sätt som föreslagits i
motion 494. Den avstyrks följaktligen av utskottet.

Ackvisition av platser för praktik och arbetslivskontakter

Regeringen föreslår i enlighet med AMS-kommittén att arbetsmarknadsverket
normalt skall ha ansvaret för ackvisitionen av praktikplatser på samma
sätt som är fallet i dag. Det skall sedan vara skolans sak att ansvara för
fördelningen av platserna och för praktikens genomförande. När det inte är
fråga om kollektiv ackvisition av platser bör dock skolorna även i fortsättningen
själva sköta ackvisitionen. Lokalt skall kommunen och arbetsförmedlingen
kunna komma överens om en annan uppdelning än som förordats i
propositionen.

Centerpartiet yrkar i kommittémotion 1985/86:494 att regeringens riktlinjer
för ackvisition av praktikplatser skall avslås. Som grund härför hänvisas
till centerpartiets förslag i partimotion 1985/86:A255 att tilldela kommunerna
ett enhetligt utbildnings- och yrkespraktikansvar för alla ungdomar under
20 år.

I den av utbildningsutskottet överlämnade motionen 1985/86:Ub237 av
Bengt Harding Olson (fp) hävdas att ackvisitionsansvaret odelat bör åläggas
skolan som huvudman. Motionären anser att detta bäst gagnar den totala
praktikverksamhetens mål och syften. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

I denna fråga förklarar utbildningsutskottet i sitt yttrande (UbU 1985/
86:5 y) att det inte har något att erinra mot propositionens förslag utan för sin
del vill ytterligare understryka vikten av vad som i propositionen anförts om
samverkan mellan skola och arbetsförmedling. Utskottet finner en sådan
samverkan särskilt naturlig mot bakgrund av de senaste årens utveckling av
skolans praktikverksamhet.

Enligt utbildningsutskottet bör vidare den flexibilitet i samarbetet som är
ett villkor för en god praktikackvisition kunna tryggas genom regeringens
förslag att skola och arbetsförmedling också skall kunna välja egna modeller
för ansvarsfördelningen. Eftersom huvudprinciperna enligt regeringens
förslag skall vara desamma som hittills, förutsätter utskottet att hittillsvarande
reglering också behålls i huvudsak oförändrad.

Sammanfattningsvis föreslår utbildningsutskottet att motionerna Ub237
och 494 yrkande 5 avstyrks samt att propositionen i den aktuella delen
tillstyrks. Arbetsmarknadsutskottet har för sin del inget att tillägga till de av
utbildningsutskottet gjorda övervägandena utan hemställer att riksdagen

AU 1985/86:14

med avslag på motionerna Ub237 och 494, den sistnämnda i den nyss angivna
delen, godkänner regeringens förslag till riktlinjer för ackvisition av praktikplatser.

Styrelsefrågor

Under denna rubrik i propositionen informeras riksdagen om frågor
angående AMS och länsarbetsnämndernas styrelser.

AMS styrelse består för närvarande av 13 ledamöter. Generaldirektören är
ordförande och överdirektören vice ordförande. Arbetsmarknadsparterna
är företrädda på så sätt att tre ledamöter är utsedda på förslag av LO, två på
förslag av TCO och en på förslag av SACO/SR. Tre ledamöter kommer från
SAF. De återstående två ledamöterna utses för att särskilt bevaka jord- och
skogsbruksfrågor resp. kvinnofrågor.

AMS-kommittén föreslog vissa ändringar i styrelsens sammansättning,
bl. a. att Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet skulle bli
representerade.

I propositionen hänvisas till att styrelsefrågor behandlats i verksledningskommitténs
betänkande (SOU 1985:40) och att det betänkandet för närvarande
bereds inom regeringskansliet. Arbetsmarknadsministern uttalar att
det bör ankomma på regeringen att fastställa den närmare sammansättningen
av AMS styrelse. Redan nu vill hon emellertid uttrycka den principiella
uppfattningen att parterna på arbetsmarknaden bör vara företrädda i
styrelsen. Det framhålls också som viktigt att styrelsens sammansättning
återspeglar trepartssamverkan mellan staten och arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna.

AMS-kommittén var inte enig i sitt ovannämnda förslag beträffande AMS
styrelse. Företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet
reserverade sig var för sig. SAF-företrädaren avgav ett särskilt
yttrande.

Moderata samlingspartiet anför i kommittémotion 1985/86:495 att arbetsmarknadens
parter sedan lång tid har en helt dominerande ställning i AMS
styrelse. Detta medför en lång rad problem med målkonflikter för såväl
regering och riksdag som för parterna själva. Mot denna bakgrund reserverade
sig den moderate ledamoten i AMS-kommittén till förmån för en ändrad
styrelsesammansättning. Enligt de principer som angavs i den reservationen
bör styrelsen rekryteras utanför den krets av arbetsmarknadsparter som nu
dominerar styrelsen. Samtidigt bör denna göras mindre. Ett tillvaratagande
av sakkunskapen hos arbetsmarknadens parter bör i stället säkras genom att
de ingår i referensgrupper som är tillsatta enligt paritetsprincipen. Dessa
rådgivande referensgrupper bör indelas efter arbetsmarknadsverkets huvudverksamhetsområden.
Referensgrupperna skall lägga synpunkter på inom
verket framtagna förslag innan dessa behandlas av styrelsen. Motionärerna
säger sig stå fast vid dessa principer och föreslår att riksdagen skall ställa sig
bakom dem, varom regeringen bör underrättas.

Centerpartiet anför i kommittémotion 494 att styrelsen för en myndighet
som AMS bör vara parlamentariskt sammansatt. Rent principiellt måste
utgångspunkten vara att korporativt sammansatta styrelser ej skall förekom -

AU 1985/86:14

ma. Det är vidare med tanke på den mycket omfattande verksamhet som
AMS bedriver rimligt att styrelsen får parlamentariska inslag. Verket är ett
av de största med sina ca 11 000 anställda och kostnader för samhället som
varierat i storleksordningen 15-25 miljarder kronor. Motionärerna förutsätter
att när förslag läggs fram i anledning av verksledningskommitténs
betänkande möjligheterna att ge styrelserna i AMS och dess underorgan en
mer renodlad parlamentarisk sammansättning noggrant prövas. I avvaktan
härpå bör AMS styrelse få en sammansättning där paritet råder mellan
arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter, vilket också överensstämmer
med de principer Sverige ställt sig bakom i ILO. Detta innebär att AMS
styrelse bör ha sex representanter vardera för arbetsgivar- resp. arbetstagarsidan.

Folkpartiet anser i kommittémotion 1985/86:493 att övervägande skäl talar
för att trepartssamverkan mellan staten och arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna
avspeglas i styrelsens sammansättning. En lämplig sammansättning
av styrelsen är enligt motionärernas uppfattning att dessa tre parter
får samma tyngd och representation. Förslagsvis kan vardera parten
representeras av fyra ledamöter. Dessa synpunkter bör delges regeringen.

Utskottet gör för sin del följande bedömning.

Arbetsmarknadsparterna har alltsedan AMS tillkomst varit representerade
i styrelsen. De har som konstateras i motion 495 (m) utgjort flertalet. Det
kan påpekas att styrelsen från början bestod av nio ledamöter, varav fem
företrädare för arbetsmarknadens parter. I övrigt bestod styrelsen bl. a. av
verkets generaldirektör och överdirektör som skulle vara ordförande resp.
vice ordförande (se prop. 1947:237). Från riksdagens sida angavs som
önskvärt att en av ledamöterna företrädde jordbruksnäringen (statsutskottets
utlåtande 1947:227).

När det gäller frågans behandling i motionerna får konstateras att dessa ger
uttryck för skilda uppfattningar. Utskottet instämmer med regeringen och
folkpartiet i att det finns mycket som talar för att styrelsens sammansättning
bör avspegla den trepartssamverkan mellan staten samt arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationer som den svenska arbetsmarknadspolitiken i mycket
är beroende av. Den i centerpartimotionen berörda frågan om en
paritetisk sammansättning har dryftats i AMS-kommittén och får beaktas i de
fortsatta övervägandena i regeringskansliet. Med hänsyn till att jordbruket
inte har samma betydelse för sysselsättningen som vid AMS tillkomst under
de första efterkrigsåren kan det inte längre vara nödvändigt med särskild
representation för denna näring i styrelsen. Över huvud taget bör regeringen,
såsom förutskickas av arbetsmarknadsministern, ha frihet att utforma
styrelsens sammansättning utan bindning till tidigare riksdagsbeslut. Till de
jämställdhetsaspekter som kan anläggas i frågan återkommer utskottet
nedan. Med vad utskottet anfört är folkpartimotionen tillgodosedd i
motsvarande del, medan de aktuella yrkandena från moderata samlingspartiet
och centerpartiet avstyrks. Utskottets synpunkter bör delges regeringen.

1 den nyssnämnda kommittémotionen 493 (fp) framhålls att arbetsmarknadsfrågorna
är väsentliga inte minst för kvinnor. De drabbas ofta hårdare av
arbetslöshet. Motionärerna vill därför särskilt understryka vikten av att
riksdagens allmänna rekommendationer om jämn könsfördelning tillgodoses

AU 1985/86:14

2 Riksdagen 1985/86. 18saml.NrI4

vid tillsättandet av AMS styrelse. Detta bör ges regeringen till känna.

AMS-kommittén noterade den nuvarande mansdominansen i AMS styrelse
men föreslog det oaktat att det inte längre skulle finnas någon särskild
representant för kvinnofrågor. Kommittén hänvisade till att verksledningskommittén
enligt sina direktiv skulle medverka till att bryta den ojämna
könsfördelningen i de statliga verksstyrelserna. I det avseendet uttalar
verksledningskommittén i sitt betänkande (SOU 1985:40 s. 154) kort och
gott att det är kommitténs uppfattning att regeringen kraftfullare än hittills
måste tillse att könsfördelningen blir jämnare i de statliga styrelserna och
råden.

Med hänvisning till denna meningsyttring av verksledningskommittén och
med beaktande av arbetsmarknadsdepartementets särskilda ansvar för
jämställdhetsfrågorna utgår utskottet från att den i motionen aktualiserade
frågan om jämnare fördelning av kvinnor och män i AMS styrelse noga
beaktas i regeringskansliet utan särskilt påpekande från riksdagens sida.
Motionen bör därför i den delen kunna lämnas utan åtgärd.

I länsarbetsnämndernas styrelser är vanligen landshövdingen ordförande.
Vidare ingår länsarbetsdirektören som självskriven ledamot. Parterna på
arbetsmarknaden företräds av två ledamöter från SAF, två från LO, en från
TCO och en från SACO/SR. Vidare finns två obundna ledamöter.

AMS-kommittén föreslog att de två obundna ledamöterna skulle ersättas
av en ledamot för kommunerna i länet och en för landstinget.

Arbetsmarknadsministern anför att det även när det gäller länsarbetsnämndernas
styrelser bör ankomma på regeringen att fastställa den närmare
sammansättningen. Vidare uttalas liksom beträffande AMS styrelse att
parterna på arbetsmarknaden också i fortsättningen bör vara företrädda i
länsarbetsnämndernas styrelser och att principen om trepartssamverkan bör
gälla.

Enligt kommittémotionen från centerpartiet, 1985/86:494, bör länsarbetsnämnderna
ha en majoritet som inte utgörs av partsföreträdare. Antalet
representanter för arbetsmarknadens parter bör också på motsvarande sätt
som för AMS styrelse överensstämma med gällande ILO-konvention.
Parlamentariskt sammansatta styrelser kan genom beredningsorgan där
parterna ingår ge arbetsmarknadens parter inflytande och information.

Utskottets uttalanden om AMS styrelse har tillämplighet på länsarbetsnämndernas
styrelser. Med avstyrkande av motion 494 i den aktuella delen
föreslår utskottet att det berörda avsnittet i propositionen av riksdagen utan
erinran läggs till handlingarna.

Fortsatt utredningsverksamhet m. m.

I de ursprungliga direktiven för AMS-kommittén ingick att kommittén skulle
överväga förutom arbetsmarknadsverkets organisation och ansvarsområde
även det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet med sikte på ett effektivare
resursutnyttjande. Denna del av uppdraget ströks i de tilläggsdirektiv som
utfärdades år 1983. De begränsningar av uppdraget som gjordes i tilläggsdirektiven
kritiserades av företrädarna för moderata samlingspartiet, folkpar -

AU 1985/86:14

tiet och centerpartiet i ett gemensamt avgivet särskilt yttrande till kommitténs
betänkande.

I moderata samlingspartiets kommittémotion 1985/86:495 anförs i denna
del bl. a. att inga av de väsentliga problem som AMS-kommittén ursprungligen
fick i uppdrag att framlägga förslag till lösningar på behandlas, eftersom
den socialdemokratiska regeringen efter valet 1982 fråntog utredningen alla
uppdrag av mer djupgående karaktär. Utredningens ursprungliga uppgift att
förutsättningslöst granska såväl AMS organisation som effektiviteten i de
arbetsmarknadspolitiska medlen har fortfarande samma aktualitet, och en
sådan utredning bör snarast genomföras. Motionärerna begär att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna vad de anfört om en
förutsättningslös utredning av AMS organisation och arbetsmarknadspolitikens
inriktning.

Den parlamentariskt sammansatta AMS-kommitténs arbete avslutades
förra året och resultatet härav har nu och i årets budgetproposition förelagts
riksdagens prövning. I motsats till motionärerna bedömer utskottet det inte
som aktuellt att i det läget initiera ett nytt utredningsarbete. Det pågår en
successiv förnyelse av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet och av
arbetsmarknadsverkets inre och yttre organisation. Detta är en naturlig följd
av att det hela tiden gäller att möta nya eller förändrade krav efter
skiftningarna på arbetsmarknaden. Förutom de förändringar av arbetsmarknadsverket
som pågår enligt serviceprogrammet skall här erinras om den
genomgripande omorganisation av arbetsmarknadsutbildningen som börjar
gälla i år. Också handikappkommitténs arbete bör uppmärksammas i
sammanhanget. En mer övergripande genomlysning av arbetsmarknadsfrågorna
av det slag som varit AMS-kommitténs uppdrag och som nu åsyftas i
motionen kan bara ifrågakomma med vissa intervaller. Det kan erinras om
att AMS-kommittén, som arbetade under 1980-talets första hälft, föregicks
av den under senare delen av 1970-talet verksamma sysselsättningsutredningen.
Utskottet har alltså uppfattningen att det inte är ändamålsenligt att
låta parlamentariska utredningar med övergripande inriktning avlösa varandra
på samma ämnesområde och avstyrker därmed motion 495 på denna
punkt.

Slutligen i detta betänkande tar utskottet upp yrkandet i kommittémotion
1985/86:494 av centerpartiet om fortsatt decentralisering av arbetsmarknadsverket.
I motionen hänvisas till att det under de senaste åren har skett en viss
decentralisering av AMS verksamhet. Detta är positivt, och man bör gå
vidare på den inslagna vägen. Antalet anställda på centrala AMS och på
länsarbetsnämnderna bör alltså minskas för att resurser skall kunna tillföras
den direkta arbetsförmedlingen.

Omorganisationen på AMS kansli medför att successivt närmare 200
tjänster kan överföras till fältorganisationen. En motsvarande omorganisation
av länsarbetsnämndernas kanslier är nu förestående. Dessa delvis
genomgripande organisationsförändringar bör först få genomföras och sätta
sig innan man kan bedöma om en fortsatt resursöverföring från de centrala
funktionerna till fältorganisationen är möjlig. Motionsyrkandet avstyrks.

AU 1985/86:14

Hemställan

AU 1985/86:14

Utskottet hemställer

1. beträffande principfrågan om en ny organisation för arbetsförmedlingen att

riksdagen med avslag på motion 1985/86:495 yrkandena 1, 6 och 7
bifaller proposition 1985/86:138 i motsvarande del,

2. beträffande arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:494 yrkande 1 bifaller
propositionen i motsvarande del,

3. beträffande arbetsförmedlingens organisation i övrigt

att riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för
en ny organisation av den offentliga arbetsförmedlingen fr. o. m. den 1
januari 1987 i den mån frågan inte behandlats i föregående moment,

4. beträffande vidgade möjligheter till arbetsförmedling i alternativa
former

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A225 yrkande 3, 1985/
86:A259 yrkande 2, 1985/86:A804, 1985/86:493 yrkande 3, 1985/
86:494 yrkande 2 och 1985/86:495 yrkande 4,

5. beträffande upphävande av lagen om allmän platsanmälan

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A225 yrkande 4 och 1985/
86:495 yrkande 5,

6. beträffande obligatorisk platsförmedling m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86: A727 yrkandena 1 och 2,

7. beträffande omorganisation av den offentliga kulturarbetsförmedlingen att

riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:492 i motsvarande
del, 1985/86:494 yrkande 4 och 1985/86:495 yrkande 2 bifaller propositionen
i motsvarande del,

8. beträffande förmedlingsverksamhet pä det internationella planet
att riksdagen avslår motion 1985/86:491,

9. beträffande avgiftsuttag för vissa tjänster inom kulturarbetsförmedlingen att

riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:491 i motsvarande del
och 1985/86:495 yrkande 3 bifaller propositionen i motsvarande del,

10. beträffande utvärdering av avgiftsuttaget inom kulturarbetsförmedlingen att

riksdagen avslår motion 1985/86:493 yrkande 4,

11. beträffande kulturarbetsförmedling i övrigt

att riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för
kulturarbetsförmedlingen, i den mån frågan inte har behandlats i
föregående moment,

12. beträffande begränsning av arbetsgivares anmälningsskyldighet
enligt lagen om allmän platsanmälan

att riksdagen avslår motion 1985/86:494 yrkande 3,

13. beträffande ackvisition av platser för praktik och arbetslivskontakter att

riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:Ub237 och 1985/
86:494 yrkande 5 godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna
för ackvisition av praktikplatser,

14. beträffande sammansättningen av AMS styrelse

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del och
motion 1985/86:493 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1985/86:494 yrkande 6 i motsvarande del och 1985/86:495 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande jämnare fördelning av kvinnor och män i AMS
styrelse

att riksdagen avslår motion 1985/86:493 yrkande 2,

16. beträffande länsarbetsnämndernas styrelser

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:494 yrkande 6 i motsvarande
del lägger till handlingarna vad som anförts i propositionen i
motsvarande del,

17. beträffande ny utredning om arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken att

riksdagen avslår motion 1985/86:495 yrkande 9,

18. beträffande fortsatt decentralisering av arbetsmarknadsverket
att riksdagen avslår motion 1985/86:494 yrkande 7.

Stockholm den 15 maj 1986

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Alf Wennerfors (m), Lahja Exner (s),
Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp),
Sonja Rembo (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Anders G Högmark
(m), Sigge Godin (fp), Monica Öhman (s), Ture Angqvist (s), Karl-Erik
Persson (vpk) och Görel Thurdin (c).

Reservationer

1. Principfrågan om en ny organisation för arbetsförmedlingen
(mom. 1)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Med
anledning” och slutar med ”utskottet nedan" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 495 (m) är en effektiv arbetsförmedling med en god
service till arbetsgivare och arbetssökande det bästa medlet för att arbetsmarknaden
skall fungera och för att arbetslösheten skall kunna hållas på en
låg nivå. Arbetsförmedlingens effektivitet har emellertid sedan länge varit

AU 1985/86:14

3 Riksdagen 1985186. 18 sami. Nr 14

ifrågasatt såväl av arbetsgivarna som de arbetssökande. Det serviceprogram
och härav föranledda organisationsändringar som den nya verksledningen
tagit initiativ till kan ses som ett erkännande av det berättigade i den
framförda kritiken.

I den nyssnämnda motionen anges som exempel på bristande effektivitet
det ointresse som arbetsförmedlingen visat för korttids- och andra tillfälliga
arbeten. Bristen på effektivitet påtalades av AMS-kommittén och medges
indirekt även i den föreliggande propositionen av arbetsmarknadsministern.

Det finns alltså en växande insikt om effektivitetsproblemen inom den
offentliga arbetsförmedlingen. Man saknar dock en heltäckande bild av de
krav som olika intressenter ställer på en effektiv förmedling. Inte heller
betydelsen av den offentliga förmedlingens faktiska monopolställning för
service och effektivitet har belysts. Sådana undersökningar kom aldrig till
stånd genom AMS-kommitténs försorg, därför att de stoppades av kommittémajoriteten.
Det innebär att de förslag regeringen nu lägger fram till
riktlinjer för en ny organisation för den offentliga arbetsförmedlingen är
ofullständiga. De konflikter och problem som en monopolställning leder till
när det gäller förmedlingens möjligheter att fungera som en effektiv
serviceorganisation berörs bara flyktigt i propositionen.

Organisationsförslaget beträffande arbetsförmedlingen innefattar att distriktsarbetsnämnderna
avskaffas och ersätts med kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnder.
Det är i och för sig bra att distriktsarbetsnämnderna
upphör. Men det bör erinras om att beslut om en försöksverksamhet med
arbetsförmedlingsnämnder i de s. k. frikommunerna fattades i höstas med
sikte på att den skall börja i år. Eftersom dessa försök knappt mer än hunnit
komma i gång kan några slutsatser av verksamheten självfallet ännu inte
dras. Det är alltså för tidigt att nu införa arbetsförmedlingsnämnder i hela
landet.

I det följande behandlas frågan om ändringar i arbetsförmedlingslagen
med syfte att upphäva den offentliga arbetsförmedlingens monopolställning.
En sådan åtgärd i kombination med att den offentliga arbetsförmedlingen,
såsom moderata samlingspartiet föreslår, ges en mer fristående ställning
skulle verksamt kunna bidra till en effektivare och mer differentierad
förmedlingsservice, till allmänt gagn för arbetssökande och arbetsgivare men
också med nya möjligheter att ge en god förmedling till grupper vilkas
servicebehov nu inte alls eller endast bristfälligt kan tillgodoses.

På grund av det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom de i
propositionen föreslagna riktlinjerna för en ny organisation för arbetsförmedlingen
utan ansluter sig till de yrkanden om avslag och därtill knutna
tillkännagivanden till regeringen som framställs i motion 495.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principfrågan om en ny organisation för arbetsförmedlingen att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:495 yrkandena 1, 6 och 7
dels avslår proposition 1985/86:138 i motsvarande del, dels som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en mer
fristående ställning för arbetsförmedlingen samt om distriktsarbetsnämnder
och arbetsförmedlingsnämnder.

AU 1985/86:14

2. Arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning (mom. 2) AU 1985/86:14

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”nämndernas sammansättning” bort ha följande lydelse:

Vad beträffar sammansättningen av de nya kommunanknutna arbetsförmedlingsnämnderna
anförs i propositionen att en tjänsteman från länsarbetsnämnden
bör vara ordförande och att sammansättningen i övrigt skall kunna
varieras. Utskottet delar centerpartiets uppfattning att det är viktigt att
nämnderna redan i starten får en bred politisk förankring. Ordföranden bör
vara en politiskt vald förtroendeman som representerar kommunen. Vidare
bör i fråga om representationen för arbetsmarknadsparterna jämvikt råda
beträffande antalet arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter i enlighet
med den av Sverige biträdda ILO-konventionen nr 88. Riksdagen föreslås
ansluta sig till vad utskottet nu anfört om arbetsförmedlingsnämndernas
sammansättning och ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:494 yrkande 1 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Vidgade möjligheter till arbetsförmedling i alternativa
former (mom. 4)

Charlotte Branting (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Sigge Godin (fp)
och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”av arbetsförmedlingslagen” bort ha följande lydelse:
För närvarande görs i arbetsmarknadsdepartementet en översyn av
arbetsförmedlingslagen med det begränsade syftet att förbättra lagens
redaktionella utformning. Enligt utskottets uppfattning bör översynsarbetet
vidgas och ha som uttrycklig målsättning att det blir i lag tillåtet att bedriva
olika former av arbetsförmedling som alternativ och komplement till den
offentliga förmedlingen. Detta bör i enlighet med vad som yrkas i motionerna
A259 (fp), 493 (fp) och 494 (c) delges regeringen. Därmed tillgodoses
samtidigt motsvarande yrkanden i motionerna A225 (m), A804 (m) och 495
(m).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande vidgade möjligheter till arbetsförmedling i alternativa
former

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A259 yrkande 2,
1985/86:493 yrkande 3 och 1985/86:494 yrkande 2 samt med anledning
av motionerna 1985/86:A225 yrkande 3, 1985/86:A804 och 1985/
86:495 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Vidgade möjligheter till arbetsförmedling i alternativa
former (mom. 4)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”av arbetsförmedlingslagen” bort ha följande lydelse:
När krav rests på att det skall bli möjligt att bedriva alternativa
arbetsförmedlingar, även sådana i privat regi, har det inte skett för att ta ifrån
den offentliga förmedlingen en ledande roll. Den rollen kommer den
offentliga förmedlingen att ha även framdeles, i kraft av dess tillgång till stora
ekonomiska och tekniska resurser, däribland ett hela landet täckande
kontorsnät. Denna dominerande roll stöds av en lagstiftning som ytterligt
snävt begränsar andra former av arbetsförmedling. Dessutom har arbetsmarknadsverket
kontroll över tillkomsten av och tillsyn över eventuellt
tillkommande förmedlingar. Därmed inträder en faktisk monopolställning
för den offentliga förmedlingen.

Som tidigare sagts har kritik riktats mot den service som ges av den
offentliga förmedlingen liksom mot dess effektivitet. Samtidigt skall sägas att
arbetsmarknadsverkets serviceprogram och de senare årens utvecklingsarbete
har fått positiva genomslag i verksamheten ute i fältorganisationen. Det
bör dock vara möjligt att ge avsevärt bättre förutsättningar för en bred, rikt
varierad och individinriktad förmedlingsservice om även andra än arbetsmarknadsverket
får bedriva arbetsförmedling. En direkt följd skulle t. ex. bli
att kraven ökar på den offentliga förmedlingens effektivitet och på att den
anpassar sitt serviceutbud till arbetsmarknadens krav.

Såsom föreslås i motionerna A225 (m) och 495 (m) bör riksdagen nu fatta
ett principbeslut om att arbetsförmedlingsmonopolet skall avskaffas och
enskilda arbetsförmedlingar tillåtas. Detta bör ske fr. o.m. den 1 januari
1987. Regeringen bör ges i uppdrag att i höst förelägga riksdagen förslag om
erforderliga ändringar i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling.

Vid bifall till vad ovan förordats tillgodoses samtidigt motsvarande
yrkanden i motionerna A259 (fp), A804 (m), 493 (fp) och 494 (c).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande vidgade möjligheter till arbetsförmedling i alternativa
former

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A225 yrkande 3 och
1985/86:495 yrkande 4 samt med anledning av motionerna 1985/
86:A259 yrkande 2, 1985/86:A804, 1985/86:493 yrkande 3 och 1985/
86:494 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Upphävande av lagen om allmän platsanmälan (morn. 5)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Liknande
yrkande” och på s. 11 slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Utskottet har samma uppfattning som motionerna A225 (m) och 495 (m)

AU 1985/86:14

att lagen om allmän platsanmälan inte ger den offentliga arbetsförmedlingen
ökad effektivitet. I stället leder lagen till ökade kostnader och besvär för
såväl arbetsgivarna som förmedlingen själv. Lagen bör således avskaffas.
Förslag härom läggs fram i hemställan.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande upphävande av lagen om allmän platsanmälan

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A225 yrkande 4 och
1985/86:495 yrkande 5 antar följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1976:157) om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga
arbetsförmedlingen

Härigenom föreskrivs att lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att
anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1986.

6. Obligatorisk platsförmedling m. m. (mom. 6)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuella delarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkandena i motion A727 (vpk) om att regeringen bör
lägga fram förslag rörande obligatorisk arbetsförmedling och förbud mot
åsiktsregistrering m. m. Som bakgrund till detta ställningstagande skall här
anföras:

Det står i dag arbetsgivarna fritt att avgöra vem som skall anställas. Varken
fackföreningar eller arbetsförmedlare har härvidlag något som helst inflytande.
Trots att arbetsförmedlingarna under senare år prioriterat äldre och
handikappade har det varit svårt att placera dessa kategorier på de lediga
arbetena. Utskottet delar vpk:s uppfattning att det bör vara arbetsförmedlingens
och de fackliga organisationernas sak att avgöra vem som skall få ett
visst arbete. En obligatorisk arbetsförmedling som utskottet förordar måste
därför utformas så, att en arbetsgivare inte kan avvisa en sökande som
arbetsförmedlingen anvisar. Förslag till lagstiftning härom bör utarbetas. En
sådan ordning skulle också motverka den typ av informella yrkesförbud och
andra former av svartlistning som förekommer. Utskottet anser i likhet med
vpk att den senare frågan dock är så allvarlig att en särskild lag som förbjuder
åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetare är
påkallad. Regeringen bör underrättas om vad utskottet här har anfört med
anledning av motion A727.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande obligatorisk platsförmedling m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A727 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
lagstiftning angående obligatorisk platsförmedling och förbud mot
åsiktsregistrering m. m.

AU 1985/86:14

7. Omorganisation av den offentliga kulturarbetsförmedlingen
(mom. 7)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
gör” och på s. 13 slutar med ”verksamma förmedlingar” bort
ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet kan inte ställa sig bakom förslaget om särskilda
enheter för kulturarbetsförmedling inom arbetsmarknadsverkets organisation.
Utskottet hyser den principiella uppfattningen att det bör finnas fri
etableringsrätt för olika slag av arbetsförmedlingar. På en arbetsmarknad
med friare konkurrens och ett mer varierat serviceutbud på arbetsförmedlingens
område kommer behovet av en särskild kulturarbetsförmedling inom
arbetsmarknadsverket att vara litet. Den speciella karaktär som kulturell
verksamhet har gör detta område lämpat för fristående, specialiserade
förmedlingsorganisationer och sådana verkar redan nu. Såsom yrkas i
motion 495 (m) bör riksdagen awisa de av regeringen framlagda riktlinjerna
för kulturarbetsförmedlingen i denna del. Därmed tillgodoses också motionerna
492 och 494 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande omorganisation av den offentliga kulturarbetsförmedlingen att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:495 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1985/86:492 i motsvarande del och 1985/
86:494 yrkande 4 avslår propositionen i motsvarande del.

8. Omorganisation av den offentliga kulturarbetsförmedlingen
(mom. 7)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
gör” och på s. 13 slutar med ”verksamma förmedlingar” bort
ha följande lydelse:

Det offentliga arbetsförmedlingsmonopolet omfattar också kulturområdet.
Det är naturligt att detta monopol upphör. Kulturarbetsförmedling
kräver så speciella kunskaper och marknadskontakter att den i själva verket
är ett främmande inslag i arbetsförmedlingen. Verksamhetens speciella
karaktär framträder särskilt tydligt när det blir fråga om exempelvis
hotellbokningar m. fl. liknande tjänster. För en impressario eller en renodlad
artistförmedling är detta en integrerad del av uppdraget. Arbetsförmedlingsmonopolet
på kulturområdet bör således redan nu avskaffas och en fri
förmedlingsetablering tillåtas. En sannolik utveckling är då att många
uppdragssökande kommer att utnyttja fria byråer.

Det nuvarande monopolet bör inte vändas till ett förbud för arbetsmarknadsverket
att syssla med kulturarbetsförmedling. Verket skall även framöver
kunna erbjuda artister service och därmed valmöjlighet i en fri
konkurrens.

AU 1985/86:14

Vad utskottet med anslutning till motion 494 (c) anfört om formerna för
kulturarbetsförmedling bör ges regeringen till känna. Med de gjorda
uttalandena får yrkandena i motionerna 492 (fp) och 495 (m) anses vara
tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande omorganisation av den offentliga kulturarbetsförmedlingen att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:494 yrkande 4 samt med
anledning av dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna
1985/86:492 i motsvarande del och 1985/86:495 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om formerna för
kulturarbetsförmedling.

9. Förmedlingsverksamhet på det internationella planet
(mom. 5)

Charlotte Branting (fp) och Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Kulturutskottet
anser” och slutar med ”motion 491” bort ha följande lydelse:

Förmedling på det internationella planet av musiker och sångare får för
närvarande utövas av två konsertagenturer. Dessutom bedriver stiftelsen
Institutet för rikskonserter på försök internationell kulturarbetsförmedling.
Som anförs i motion 491 (fp) behövs dock fler konsertagenturer som kan
hjälpa den ökande skaran unga och begåvade sångare och musiker med
introduktionen både i Sverige och i utlandet. För svenskt kulturliv är det
därmed viktigt att konsertagenturernas verksamhet underlättas. Det är här
fråga om en från vanlig arbetsförmedling artskild verksamhet. Riksdagen bör
med hänsyn till dessa överväganden ta initiativ till att agenturverksamhet får
bedrivas utan de stränga restriktioner som nu gäller. Detta kan lämpligen ske
genom uppdrag åt regeringen att utarbeta förslag till erforderliga lagändringar
som leder till att begränsningarna avskaffas för den verksamhet det här
gäller.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande förmedlingsverksamhet på det internationella planet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:491 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Avgiftsuttag för vissa tjänster inom kulturarbetsförmedlingen
(mom. 9)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Liksom
kulturutskottet” och på s. 14 slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande
lydelse:

Förslaget att den offentliga kulturarbetsförmedlingen skall ta ut avgifter
för bokningstjänster o. d. avstyrks. Det är naturligt att fristående artistför -

AU 1985/86:14

medlingar kompletterar sin förmedlingsverksamhet med sådana tjänster och
tar betalt för dem. Den offentliga förmedlingen bör däremot inte tillhandahålla
sådan service utan koncentrera sig på sin primära uppgift, arbetsförmedling,
som bör vara kostnadsfri. Utskottet biträder alltså avslagsyrkandena
i motionerna 492 (fp) och 495 (m).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande avgiftsuttag för vissa tjänster inom kulturarbetsförmedlingen att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:492 i motsvarande del
och 1985/86:495 yrkande 3 avslår propositionen i motsvarande del.

11. Begränsning av arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt
lagen om allmän platsanmälan (mom. 12)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med centerpartiet i att det inte finns anledning att
intensifiera den offentliga arbetsförmedlingens insatser beträffande korttidsanställningar,
såsom arbetsmarknadsministern förordar i propositionen.
Förmedling av sådana anställningar sker i hög utsträckning och effektivt via
andra kanaler. I linje med denna inställning anser utskottet att riksdagen bör
ta initiativ till ändring av lagen om allmän platsanmälan. Lagen föreskriver
en skyldighet för arbetsgivare att anmäla lediga platser till den offentliga
arbetsförmedlingen även för anställningar som väntas pågå så kort tid som tio
dagar. Detta kan inte anses rimligt. Skyldigheten bör inträda först om det
gäller anställningar som skall pågå minst en månad. Det bör uppdras åt
regeringen att lägga fram förslag till lagändring i enlighet med det nu anförda.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande begränsning av arbetsgivares anmälningsskyldighet
enligt lagen om allmän platsanmälan

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:494 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Ackvisition av platser för praktik och arbetslivskontakter
(mom. 13)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”1 denna” och
på s. 16 slutar med ”av praktikplatser” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den till utbildningsutskottets yttrande fogade avvikande
meningen är det viktigt med samverkan mellan skola och arbetsförmedling.
En sådan samverkan är särskilt naturlig mot bakgrund av de senaste årens
utveckling av skolans praktikverksamhet. Tyngdpunkten i denna har, som
konstateras i motion Ub237, successivt förskjutits från att bara ge inblickar i
arbetet på en arbetsplats till att ge utbildning om arbetets villkor, från

AU 1985/86:14

yrkesorientering till arbetslivsorientering. Detta gäller främst grundskolans
prao och försöksverksamheten med ämnesanknuten praktik för gymnasieskolelever.
Just ämnesanknytningen och därmed ett ytterligare ökat ansvar
för skolan har särskilt uppmärksammats inom den nämnda försöksverksamheten
som nu bedrivs enligt riksdagsbeslut med anledning av proposition
1983/84:116 (s. 41—50) om gymnasieskola i utveckling (UbU 1983/84:29,
rskr. 1983/84:412). Därvid är det, som utskottet anförde vid riksdagsbehandlingen
(UbU 1983/84:29, s. 28) angeläget att sådana platser anskaffas som
ger en meningsfull praktikverksamhet. I sammanhanget betonades uttryckligen
kraven på kvalitet beträffande praktikens innehåll.

Utskottet delar den i motion 494 (c) framförda uppfattningen att den
nuvarande splittringen av ansvaret mellan myndigheter på central nivå är
olycklig. Kommunerna bör ha huvudansvaret för att bereda ungdomar i
åldern 16—19 år praktikarbete eller utbildning. Insatserna bör utformas så,
att de utgör ett led i ungdomarnas gymnasieutbildning, val av yrke och
yrkespraktik. En sådan utformning skulle ge kommunerna ett enhetligt
utbildnings- och yrkespraktikansvar för ungdomar t. o. m. 19 år. AMS bör
däremot ha ansvaret för att ungdomarna snabbast möjligt placeras på den
öppna arbetsmarknaden.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna Ub237 och 494 i
aktuell del samt med avslag på propositionen i motsvarande del godkänner
de ovan förordade riktlinjerna för ackvisition av praktikplatser.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande ackvisition av platser för praktik och arbetslivskontakter att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Ub237 och 1985/
86:494 yrkande 5 samt med avslag på propositionen i motsvarande del
godkänner de av utskottet förordade riktlinjerna för ackvisition av
praktikplatser.

13. Sammansättningen av AMS styrelse (mom. 14)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”När det” och
slutar med ”delges regeringen” bort ha följande lydelse:

Som konstateras i motion 495 (m) har arbetsmarknadens parter en helt
dominerande roll i AMS styrelse. Det medför problem med målkonflikter
såväl för statsmakterna som för parterna själva. Som sägs i motionen bör
styrelsen rekryteras utanför den krets av arbetsmarknadsparter som nu
dominerar styrelsen. Samtidigt bör styrelsen göras mindre. Ett tillvaratagande
av sakkunskapen hos arbetsmarknadens parter bör i stället säkras genom
att de ingår i referensgrupper som är tillsatta enligt paritetsprincipen. Dessa
rådgivande referensgrupper bör indelas efter arbetsmarknadsverkets huvudverksamhetsområden.
Referensgrupperna skall lägga synpunkter på inom
verket framtagna förslag innan dessa behandlas av styrelsen.

Riksdagen bör ställa sig bakom de nu angivna principerna för sammansättningen
av AMS styrelse och för arbetsmarknadsparternas medverkan. Vid

AU 1985/86:14

4 Riksdagen 1985/86. 18sami. Nr 14

bifall härtill bör riksdagen delge sitt ställningstagande till regeringen.
Motsvarande yrkanden i motionerna 493 (fp) och 494 (c) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande sammansättningen av AMS styrelse
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:495 yrkande 8, med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1985/86:493 yrkande 1 och 1985/86:494 yrkande 6 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

14. Sammansättningen av AMS styrelse (morn. 14)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”När det” och
slutar med ”delges regeringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till centerpartiets mening att AMS styrelse på sikt
bör vara parlamentariskt sammansatt. Rent principiellt måste utgångspunkten
vara att korporativt sammansatta styrelser ej skall förekomma. Parlamentariskt
sammansatta styrelser kan genom beredningsorgan i vilka
parterna ingår ge dessa inflytande och information. Det är vidare med tanke
på den mycket omfattande, samhällsbetalda verksamhet som AMS bedriver
rimligt att styrelsen blir parlamentariskt sammansatt. I avvaktan på att en
sådan ordning kan genomföras bör AMS styrelse i det perspektivet få en
sammansättning där paritet råder mellan arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter,
vilket överensstämmer med de principer Sverige ställt sig bakom i
ILO. Detta innebär att styrelsen bör ha sex representanter vardera för
arbetsgivar- resp. arbetstagarsidan.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 494 (c) i den
förevarande delen som sin mening delger regeringen vad ovan anförts.
Motsvarande yrkanden i motionerna 493 (fp) och 495 (m) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande sammansättningen av AMS styrelse
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:494 yrkande 6 i motsvarande
del, med anledning av propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1985/86:493 yrkande 1 och 1985/86:495
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

15. Länsarbetsnämndernas styrelser (mom. 16)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottets
uttalanden” och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till centerpartiets principiella uppfattning att länsarbetsnämndernas
styrelser bör ha en majoritet som inte är partsföreträdare.
Antalet representanter för arbetsmarknadens parter bör på motsvarande sätt

AU 1985/86:14

som för AMS styrelse överensstämma med gällande ILO-konvention.
Riksdagen bör ansluta sig till vad nu anförts och ge regeringen detta till
känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande länsarbetsnämndernas styrelser
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:494 yrkande 6 i motsvarande
del samt med anledning av propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Länsarbetsnämndernas styrelser (morn. 16-motiveringen) Alf

Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottets uttalanden”
och slutar med ”till handlingarna” bort ha följande lydelse:

När det gäller länsarbetsnämndernas styrelser kan det vara befogat att det
finns politisk representation liksom att arbetsmarknadens parter ges möjlighet
att delta. De kan tillföra verksamheten värdefull kompetens och kunskap
om de lokala förhållandena. Styrelsesammansättningen på det regionala
planet var inte föremål för överväganden i AMS-kommittén. Utskottet är
inte berett att utan ytterligare beredning uttala sig i denna fråga med
anledning av motion 494. Detsamma gäller om de uttalanden som arbetsmarknadsministern
gör i propositionen. Med avstyrkande av motion 494 i
den aktuella delen föreslås sålunda att det berörda avsnittet i propositionen
med hänvisning till det anförda av riksdagen läggs till handlingarna.

17. Ny utredning om arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken
(mom. 17)

Alf Wennerfors (m). Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c), Anders G Högmark (m), Sigge Godin (fp) och
Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Den
parlamentariskt” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:
Regeringsförslagen till förändringar av arbetsmarknadsverket är marginella.
De behandlar inte några av de väsentliga problem som AMSkommittén
ursprungligen fick i uppdrag att försöka lösa, eftersom den
socialdemokratiska regeringen efter valet 1982 fråntog utredningen alla
uppdrag av mer övergripande karaktär. Utredningens ursprungliga uppgift
att förutsättningslöst granska såväl AMS organisation som effektiviteten i de
arbetsmarknadspolitiska medlen har fortfarande samma aktualitet. En sådan
utredning bör snarast genomföras i enlighet med de uttalanden som de
icke-socialistiska partiernas företrädare gjorde i ett gemensamt särskilt
yttrande till AMS-kommitténs betänkande.

AU 1985/86:14

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande ny utredning om arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:495 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Fortsatt decentralisering av arbetsmarknadsverket
(mom. 18)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Görel Thurdin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Omorganisationen
på” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

I likhet med centerpartiet anser utskottet att den decentralisering av
arbetsmarknadsverket som nu pågår inte skall anses vara avslutad i och med
att serviceprogrammet har genomförts. Decentraliseringen bör fortgå med
fortsatt inriktning på att minska antalet anställda på AMS kansli och
länsarbetsnämnderna och tillföra arbetsförmedlingen motsvarande resurser.
Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande fortsatt decentralisering av arbetsmarknadsverket
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:494 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning m. m.
(mom. 2 och 3)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anför:

Som framgår av reservation 1 anser vi att riksdagen bör avslå regeringens
förslag till riktlinjer för en ny organisation av den offentliga arbetsförmedlingen.
Vid bifall till reservationen kommer förslagen om arbetsförmedlingsnämndernas
sammansättning och andra i sammanhanget berörda delfrågor
att för närvarande sakna aktualitet. Med hänsyn härtill har vi inte anledning
att ta ställning till utskottsmajoritetens skrivningar i motsvarande delar.

2. Ackvisition av platser för praktik och arbetslivskontakter
(mom. 13)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo och Anders G Högmark (alla m) anför:

Som framhålls i propositionen får praktik i samband med utbildning allt
större betydelse. Behovet av platser härför liksom för yrkes- och arbetslivsorienteringen
är omfattande, vilket ställer stora anspråk på att arbetsgivarna
tar fram de platser som behövs. Det finns sålunda anledning att understryka

AU 1985/86:14

Utbildningsutskottets yttrande
1985/86:5 y

om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m. m.
(prop. 1985/86:138)

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har den 17 april 1986 beslutat bereda utbildningsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1985/86:138 om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde m.m. jämte motionerna 1985/86:491—495.
Utskottet begränsar sitt yttrande över propositionen till den del, där
föredragande statsrådet behandlar ackvisition av platser för praktik och
arbetslivskontakter. Motsvarande begränsning görs i fråga om motionerna.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion 1985/86:Ub237 (fp),
som väckts under den allmänna motionstiden innevarande riksmöte. Sistnämnda
motion överlämnas samtidigt till arbetsmarknadsutskottet för
fortsatt beredning.

I propositionen föreslås att arbetsmarknadsverket normalt bör ha ansvaret
för den tekniska, oftast ADB-baserade, delen av arbetet med att skaffa fram
erforderligt antal praktikplatser. Skolan bör sedan ansvara för fördelningen
av platserna och genomförandet av praktiken. Denna ansvarsfördelning,
som överensstämmer med nuvarande praxis, bör enligt föredragande
statsrådet vara huvudregel vid s. k. kollektiv ackvisition, dvs. t. ex. vid
praktisk arbetslivsorientering (prao) i grundskolan. När det gäller icke
kollektiv ackvisition, t. ex. vid inbyggd utbildning, bör ansvaret som nu ligga
hos skolan men platsackvisitionen bör ske i samverkan med arbetsförmedlingen.
Även annan uppdelning av ansvaret bör enligt propositionen vara
möjlig, då skola och arbetsförmedling så finner lämpligt. Föredragande
statsrådet betonar särskilt vikten av att ansvars- och arbetsfördelningen
mellan dessa parter är genomtänkt och väl fungerande. För att ackvisitionen
skall fungera behövs god kontakt mellan skola och arbetsförmedling.
Kommunens lokala planeringsråd (SSA-råd) anförs som ett lämpligt forum
för planering och samordning av verksamheten.

I motionerna 1985/86:Ub237 (fp) och 1985/86:494 (c) yrkande 5 föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunen (skolan)
bör få svara för alla led i platsackvisitionen, dvs. i praktiken även det
inledande, tekniska arbetet. I den förra motionen förordas ett odelat ansvar
för skolan bl. a. utifrån dess behov av nära samarbete med företagen för att
åstadkomma en kvalitativt god praktik. Resurser till ytterligare ackvisitionsuppgifter
för skolans SSA-råd bör enligt motionären överföras från arbetsförmedlingarna.
Enligt den senare motionen är den nuvarande uppdelningen
av ansvaret på olika myndigheter olycklig. Motionärerna erinrar om vad som

AU 1985/86:14

Bil. 1

i en av centerpartiets partimotioner (mot. 1985/86: A255) har föreslagits om
ett huvudansvar för kommunerna för att bereda ungdomar i åldern 16—19 år
utbildning eller arbete. Insatserna bör enligt partimotionen utformas som ett
led i ungdomars gymnasieskolutbildning, val av yrke och yrkespraktik.
Motion 1985/86: A255 har i denna del avslagits av riksdagen (AU 1985/86:11,
s. 31, rskr. 1985/86:153).

Utbildningsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag och vill
för sin del ytterligare understryka vikten av vad som i propositionen anförts
om samverkan mellan skola och arbetsförmedling. Utskottet finner en sådan
samverkan särskilt naturlig mot bakgrund av de senaste årens utveckling av
skolans praktikverksamhet. Tyngdpunkten i denna har, som konstateras i
motion 1985/86:Ub237, successivt förskjutits från att bara ge inblickar i
arbetet på en arbetsplats till att ge utbildning om arbetets villkor, från
yrkesorientering till arbetslivsorientering. Detta gäller främst grundskolans
prao och försöksverksamheten med ämnesanknuten praktik för gymnasieskolelever.
Just ämnesanknytningen och därmed ett ytterligare ökat
ansvar för skolan har särskilt uppmärksammats inom den nämnda försöksverksamheten,
som nu bedrivs enligt riksdagsbeslut med anledning av
proposition 1983/84:116 (s. 41-50) om gymnasieskola i utveckling (UbU
1983/84:29, rskr. 1983/84:412). Därvid är det, som utskottet anförde vid
riksdagsbehandlingen (UbU 1983/84:29, s. 28) angeläget att sådana platser
avskaffas som ger en meningsfull praktikverksamhet. I sammanhanget
betonades uttryckligen kraven på kvalitet beträffande praktikens innehåll.
Utskottet finner särskilt på denna punkt grund för den mening som framförs
både i propositionen och i motion 1985/86:Ub237 om SSA-rådens roll för
samverkan skola-arbetsliv.

Enligt utskottet bör vidare den flexibilitet i samarbetet som är ett villkor
för en god praktikackvisition kunna tryggas genom regeringens förslag att
skola och arbetsförmedling också skall kunna välja egna modeller för
ansvarsfördelningen.

Eftersom huvudprinciperna enligt regeringens förslag skall vara desamma
som hittills, förutsätter utskottet att hittillsvarande reglering också behålls i
huvudsak oförändrad. Enligt regeringsbeslut den 18 februari 1982 åligger det
arbetsförmedlingen att anskaffa praktikplatser i enlighet med mål och
riktlinjer i skolans läroplaner, och arbetsförmedlingens nära kontakt med
skolan anförs som väsentlig. Härigenom tillgodoses enligt utskottets mening
det som i motionerna avses med skolans möjligheter till inflytande över
praktikackvisitionen. Det är, som utskottet uppfattat saken, endast i fråga
om den rent tekniska delen av ackvisitionsarbetet som motionernas yrkanden
avser en annan ordning än vad som föreslås i propositionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) räknar med att inom några år ha byggt
upp ett eget arbetsgivarregister. Mot den bakgrunden anser utskottet det
naturligt att även i fortsättningen använda den kompetens AMS har och de
investeringar som redan gjorts för att bygga upp ett i stort sett rikstäckande
system.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att arbetsmarknadsutskottet
avstyrker motionerna 1985/86:Ub237 och 1985/86:494 yrkande 5 och

AU 1985/86:14

tillstyrker proposition 1985/86:138 i den delen som avser huvudprinciper för
ackvisition av platser för praktik och arbetslivskontakter.

Stockholm den 29 april 1986

På utbildningsutskottets vägnar

Georg Andersson

Närvarande: Georg Andersson (s), Pär Granstedt (c), Lars Gustafsson (s).
Per Unckel (m), Helge Hagberg (s), Ylva Annerstedt (fp). Lars Svensson (s),
Birgitta Rydle (m), Ingvar Johnsson (s), Barbro Nilsson (s), Lars Leijonborg
(fp), Margareta Hemmingsson (s), Björn Samuelson (vpk), Birger Hagård
(m) och Jan Hyttring (c).

Avvikande mening

Pär Granstedt (c) och Jan Hyttring (c) anser att den del av utskottets yttrande
som på s. 2 börjar ”Utbildningsutskottet har” och på s. 3 slutar ”och
arbetslivskontakter” bort ha följande lydelse:

Det är viktigt med samverkan mellan skola och arbetsförmedling.
Utskottet finner en sådan samverkan särskilt naturlig mot bakgrund av de
senaste årens utveckling av skolans praktikverksamhet. Tyngdpunkten i
denna har, som konstateras i motion 1985/86:Ub237, successivt förskjutits
från att bara ge inblickar i arbetet på en arbetsplats till att ge utbildning om
arbetets villkor, från yrkesorientering till arbetslivsorientering. Detta gäller
främst grundskolans prao och försöksverksamheten med ämnesanknuten
praktik för gymnasieskolelever. Just ämnesanknytningen och därmed ett
ytterligare ökat ansvar för skolan har särskilt uppmärksammats inom den
nämnda försöksverksamheten, som nu bedrivs enligt riksdagsbeslut med
anledning av proposition 1983/84:116 (s. 41-50) om gymnasieskola i utveckling
(UbU 1983/84:29, rskr. 1983/84:412). Därvid är det, som utskottet
anförde vid riksdagsbehandlingen (UbU 1983/84:29, s. 28), angeläget att
sådana platser anskaffas som ger en meningsfull praktikverksamhet. I
sammanhanget betonades uttryckligen kraven på kvalitet beträffande praktikens
innehåll.

Utskottet delar den i motion 1985/86:494 framförda uppfattningen att den
nuvarande splittringen av ansvaret mellan myndigheter på central nivå är
olycklig. Kommunerna bör ha huvudansvaret för att bereda ungdomar i
åldern 16—19 år arbete eller utbildning. Insatserna bör utformas så, att de
utgör ett led i ungdomarnas gymnasieutbildning, val av yrke och yrkespraktik.
En sådan utformning skulle ge kommunerna ett enhetligt utbildningsoch
yrkespraktikansvar för ungdomar t. o. m. 19 år. Arbetsmarknadsstyrelsen
bör däremot ha ansvaret för att ungdomarna snabbast möjligt placeras på
den öppna arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att arbetsmarknadsutskottet med
bifall till motionerna 1985/86:Ub237 och 1985/86:494 yrkande 5 och med
avslag på proposition 1985/86:138 i här berört avseende föreslår riksdagen att
godkänna de av utbildningsutskottet förordade riktlinjerna för ackvisition av
praktikplatser.

AU 1985/86:14

Kulturutskottets yttrande
1985/86:6 y

om kulturarbetsförmedling (prop. 1985/86:138
delvis)

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett kulturutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1985/86:138 om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m.rn.,
såvitt avser avsnittet Kulturarbetsförmedling samt motionerna 1985/86:491,
492, 493, 494 och 495 i motsvarande delar.

Inledning

Arbetsmarknadsverket (AMV) har ansvaret för arbetsförmedling på kulturområdet
liksom för övrig förmedling på arbetsmarknaden. Den offentliga
arbetsförmedlingen på kulturområdet bedrivs vid fyra kulturarbetssektioner,
som är knutna till arbetsförmedlingens distriktskontor i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Umeå. Vid sidan av den offentliga kulturarbetsförmedlingen
finns vissa enskilda förmedlingar på kulturområdet. Dessa
förmedlingar är dels fyra s. k. organisationsförmedlingar som har tillstånd
från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), dels tre vinstsyftande förmedlingar
som bedrivs i enskild regi. Dessa senare som främst arbetar på det
internationella planet har tillstånd från AMS som gäller för ett år i taget.
Därutöver bedrivs vid vissa centrumbildningar förmedling av kulturarbetare
med arbetsförmedlare som är anställda av arbetsmarknadsverket. Kritik har
riktats mot den nuvarande organisationen för kulturarbetsförmedling. I
uppdraget till den kommitté (A 1981:02) som hade i uppgift att göra en
översyn av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation ingick
därför att även pröva om de nuvarande kulturarbetarsektionerna inom AMV
är den mest ändamålsenliga formen. Kommittén som behandlade denna
fråga i en särskild beredningsgrupp föreslog att kulturarbetsförmedlingen
skulle organiseras som en fristående statlig stiftelse. Stiftelsen förutsattes
nära samarbeta med arbetsmarknadsverket. Organisationsförmedlingarna
liksom centrumbildningarna skulle enligt förslaget fortsätta sin verksamhet
på i huvudsak nuvarande villkor. Den individuella förmedlingen skulle som i
dag vara avgiftsfri medan en särskild avgift skulle tas ut för s. k. överservice,
dvs. hjälp med skatter, reklam, resor m.m.

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrkte AMS-kommitténs
förslag. AMS avstyrkte förslaget och föreslog en viss omorganisation för att
förstärka den offentliga förmedlingen.

AU 1985/86:14

Bil. 2

Organisationen för kulturarbetsförmedling

AU 1985/86:14

Förslaget i propositionen innebär att de nuvarande kulturarbetssektionerna
skall omvandlas till kulturarbetsförmedlingar med befogenheter och arbetsuppgifter
som arbetsförmedlingskontor. Härigenom tillförsäkras de en
starkare ställning i arbetsmarknadsverkets organisation. Varje kulturarbetsförmedling
bör ha ett ansvarsområde som omfattar flera län. Den bör
organisatoriskt knytas till länsarbetsnämnden i det län den är belägen. Det
övergripande ansvaret för kulturarbetsförmedlingen bör ligga hos AMS, som
fastställer resurser och riktlinjer för verksamheten. AMS ställning beträffande
arbetsförmedling på kulturområdet ifrågasätts i motioner från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet. Enligt motion 495 (m) bör det
som motionärerna kallar arbetsförmedlingsmonopolet avskaffas. När det
gäller kulturarbetsförmedling anförs att på en arbetsmarknad med friare
konkurrens och ett bredare och mer varierat serviceutbud det knappast
kommer att finnas behov av en arbetsförmedling inom AMS. Motionärerna
föreslår därför att riksdagen skall avvisa de av regeringen framlagda
riktlinjerna för kulturarbetsförmedlingar. I motion 494 (c) accepteras att
AMS skall ha en kulturarbetsförmedling men, sägs det, verksamheten bör
avregleras och fri etablering tillåtas. I huvudsak samma synpunkter förs fram
i motionerna 491 (fp) och 492 (fp).

Utskottet konstaterar att motionärerna inte vänder sig emot en offentlig
kulturarbetsförmedling men önskar att nuvarande begränsningar av förmedling
i andra former skall upphöra. Detta förutsätter en ändring av lagen
(1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Utskottet anser
för sin del att det skulle vara olämpligt om kulturarbetsförmedlingen skulle
regleras enligt andra principer än de som gäller för arbetsförmedlingen i
övrigt. Utskottet avstyrker därför motionerna i vad avser förslag om en friare
etableringsrätt då det gäller kulturarbetsförmedling.

Regeringens förslag till ny organisation för kulturarbetsförmedling kan
utskottet ställa sig bakom. Utskottet vill understryka vad statsrådet anför,
nämligen att den föreslagna nya organisationen inte bör utesluta att andra
lösningar på detta område kan bli aktuella i framtiden. I propositionen
framhålls också att organisationen med fristående kulturarbetsförmedlingar
ger ökade möjligheter att pröva olika arbetsmetoder med särskild hänsyn till
förhållandena inom kultursektorn. Det är enligt utskottets mening viktigt att
de arbetsmarknadspolitiska insatserna även i fortsättningen utformas på ett
sådant sätt att de överensstämmer med kulturpolitiska utgångspunkter. Med
hänsyn till vad statsrådet uttalar om att förmedlingsverksamheten bör
bedrivas i nära samverkan med bl. a. centrumbildningarna utgår utskottet
från att samma förhållande kommer att gälla för övriga nu verksamma
förmedlingar.

I motion 491 (fp) aktualiseras den förmedlingsverksamhet som främst
arbetar på det internationella planet. Motionärerna erinrar om att Rikskonserter
har fått tillstånd att bedriva försöksverksamhet med arbetsförmedling i
vinstsyfte pä det internationella planet för musiker och scenartister. Denna
verksamhet bör byggas ut och bedrivas utan restriktioner. Avsikten är att

denna försöksverksamhet som bedrivs med tillstånd från AMS skall pågå
under tre år för att därefter utvärderas.

Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget med alternativa
insatser för att underlätta för svenska musiker och scenartister att komma ut
på den internationella marknaden. Med hänsyn till vad som anförts finner
utskottet inte att en särskild framställning från riksdagens sida är påkallad
med anledning av motionsyrkandet.

Avgiftsuttag

I propositionen föreslås att den offentliga arbetsförmedlingen inom kulturområdet
bör ta ut avgifter för sådana tjänster som inte kan betraktas som
arbetsförmedling enligt arbetsförmedlingslagen. Statsrådet erinrar om att
såväl arbetsförmedlingar som organisationsförmedlingar tillhandahåller vissa
tjänster som t. ex. kontraktsskrivning och hotellbokning. Sådana tjänster
kan inte anses vara av arbetsförmedlingskaraktär. Hon anser därför att den
offentliga arbetsförmedlingen på samma sätt som gäller för olika privata
förmedlingar bör ta betalt för sådan service som inte innefattar ren
arbetsförmedling.

I motionerna 492 (fp) och 495 (m) avvisas detta förslag. Enligt motion 493
(fp) är det rimligt att det finns en viss möjlighet att ta ut avgifter för denna typ
av tjänster. Motionärerna anser dock att avgiftsuttaget bör betraktas som en
försöksverksamhet som skall bli föremål för utvärdering.

Utskottet tillstyrker förslaget om att den offentliga arbetsförmedlingen
skall kunna ta ut avgifter för vissa tjänster som inte innefattar ren
arbetsförmedling. Motionerna 492 och 495 i här aktuell del avstyrks alltså.
Med anledning av förslaget i motion 493 vill utskottet erinra om att den nya
verksamheten med avgiftsfinansiering enligt propositionen skall utgöra en
försöksverksamhet under tre år och att verksamheten bör utvärderas.
Utskottet konstaterar att motionen i denna del är tillgodosedd.

Stockholm den 29 april 1986

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Catarina Rönnung
(s), Maja Bäckström (s), Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c), Berit
Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Sylvia Pettersson (s), Gunnel Liljegren
(m), Erkki Tammenoksa (s), Kerstin Göthberg (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk), Margareta Fogelberg (fp) och Håkan Stjernlöf (m).

AU 1985/86:14

Avvikande meningar

AU 1985/86:14

1. Etableringsrätt för kulturarbetsförmedling

Jan-Erik Wikström (fp), Karl Boo (c) och Kerstin Göthberg (c) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar "Utskottet konstaterar” och
slutar "verksamma förmedlingar” bort ha följande lydelse:

Det offentliga arbetsförmedlingsmonopolet omfattar också kulturområdet.
För vår del finner vi det naturligt att detta monopol upphör. Kulturarbetsförmedling
kräver så speciella kunskaper och marknadskontakter att det
i själva verket kommer att utgöra en främmande del av arbetsförmedlingen.
Verksamhetens speciella karaktär framträder särskilt tydligt när det blir
fråga om exempelvis hotellbokningar m. fl. liknande tjänster för artister. För
en impressario eller en renodlad artistförmedling är detta en integrerad del
av uppdraget. Vi vill således avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet på
kulturområdet och tillåta en fri förmedlingsetablering.

En sannolik utveckling är då att de uppdragssökande kommer att utnyttja
de fria byråer som kan väntas växa fram. Efterfrågan på arbetsmarknadsverkets
tjänster inom denna sektor kommer därvid att drastiskt minska, vilket
ger möjlighet att satsa på andra delar av verksamheten.

Vi är dock inte beredda att vända det nuvarande monopolet till ett direkt
förbud för arbetsmarknadsverket att syssla med kulturarbetsförmedling. Det
kan naturligtvis finnas situationer då en sådan är både naturlig och angelägen
ur arbetsmarknadssynpunkt samt även för att erbjuda artister valmöjlighet i
en fri konkurrens. När arbetsförmedlingen utför tjänster som inte är av ren
arbetsförmedlingskaraktär anser vi i likhet med propositionen att möjligheten
till att ta ut avgifter skall finnas.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 494 yrkande 4 och 493
yrkande 4. Motion 492 blir härigenom i viss mån tillgodosedd.

2. Fri etableringsrätt för kulturarbetsförmedling samt
avgiftsfri förmedling

Ingrid Sundberg, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar "Utskottet konstaterar” och
på s. 3 slutar "är tillgodosedd” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget om en särskild enhet för
kulturarbetsförmedling inom arbetsmarknadsverkets organisation. Utskottet
hyser den principiella uppfattningen att det bör finnas fri etableringsrätt
för olika slag av arbetsförmedlingar, och på en arbetsmarknad med friare
konkurrens och ett mer varierat serviceutbud på arbetsförmedlingens
område kommer behovet av en särskild kulturarbetsförmedling inom AMS
att vara litet. Den speciella karaktär som kulturell verksamhet har gör detta
område lämpat för fristående specialiserade förmedlingsorganisationer, och
sådana verkar redan nu. En impressario eller artistförmedling kan utöka
förmedlingsverksamheten med t. ex. bokningstjänster och ta betalt för dem.
AMS bör över huvud taget inte tillhandahålla sådana tjänster. Den
arbetsförmedling som AMS svarar för bör vara kostnadsfri.