Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1985/86:11

om arbetsmarknadspolitiken (prop. 1985/86:84 och 1985/86:11
1985/86:100, bil. 12)

I betänkandet behandlas dels proposition 1985/86:84 om nordisk överenskommelse
om arbetslöshetsförsäkring, dels proposition 1985/86:100
bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet) såvitt gäller avsnitten B. Arbetsmarknad
m. m. anslagspunkterna B 1-B 12 och B 16-B 20 samt C.Arbetslivsfrågor
anslagspunkterna C 3-C 6. Dessa punkter har i regeringen föredragits
av statsrådet Leijon.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 71 motioner från
allmänna motionstiden i år jämte en motion väckt med anledning av
proposition 1985/86:84. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en
sammanställning som följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning.
Av sammanställningen framgår var i betänkandet motionerna behandlas.

Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till
anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av innehållsförteckningen
i slutet av betänkandet. Regeringens förslag redovisas i den
löpande framställningen.

Anslagspunkterna B 13-B 15 behandlas i betänkandet AU 1985/86:10.
Punkterna C 1-C 2 är hänvisade till socialutskottet.

Sammanfattning

Medelsanvisningar

För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1986/87 tillstyrker
utskottet att 18,5 miljarder kronor anvisas enligt nedanstående huvudsakliga

fördelning

Milj. kr.

Arbetsmarknadsverket 1 561

Information, flyttningsbidrag 504

Arbetsmarknadsutbildning 1 883

Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag 3 257

Sysselsättningsskapande åtgärder m. m. 2 829

Vapenfria tjänstepliktiga m. m. 128

Ungdomslag 1 200

Samhällsföretag 3 052

Övriga sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade 4 041

1 Riksdagen 1985186.18sami Nr 11

Moderata samlingspartiet lägger i reservationer fram förslag som innebär att
totalbeloppet blir ca 1,4 miljarder kronor lägre än vad utskottet förordar.
Centerpartiet föreslår i en reservation att anslagen till AMS verksamhet skall
minskas med 1 miljard kronor medan vpk i ett antal reservationer lämnar
förslag som leder till anslagsökningar.

Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken

Utskottet anser att den ekonomiska politik regeringen förordar ger goda
förutsättningar för utvecklingen av arbetsmarknaden under nästa budgetår
och noterar att finansutskottet lämnar en bedömning enligt vilken sysselsättningsutvecklingen
skulle bli något bättre än vad som tidigare förutsågs.

Mot detta reserverar sig representanterna för moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet som i en gemensam reservation beskriver den
ekonomiska politik som de förordar och som enligt deras mening ger bättre
förutsättningar för näringslivets utveckling och därmed för sysselsättningen.
Vpk föreslår i en reservation ett åtgärdsprogram mot arbetslösheten som
innehåller bl. a. ett nationellt industrialiseringsprogram och en omfattande
utbyggnad av den offentliga sektorn.

Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken

Utskottet anser att den omläggning av arbetsmarknadspolitiken som skett
under den senaste högkonjunkturen bör fullföljas. Utskottet avstyrker
motioner från moderata samlingspartiet som förordar en annan avvägning
mellan åtgärderna, däribland en ytterligare prioritering av arbetsmarknadsutbildningen.
Vidare avstyrks motionsyrkanden av folkpartiet och centerpartiet
som rör avvägningen i arbetsmarknadspolitiken mellan den s. k.
kontantlinjen och arbetslinjen. Även vpk:s yrkande om en ny arbetsmarknadspolitik
avstyrks av utskottet. Resp. partiföreträdare har reserverat sig på
dessa punkter.

Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Utskottet biträder regeringens förslag om en viss utvidgning av verksamheten
med ungdomslag och avstyrker yrkanden från moderata samlingspartiet
och centerpartiet som föreslår att ungdomslagen skall avvecklas och ersättas
med andra insatser. De båda partierna har reserverat sig för ett sammanhållet
uppföljningssystem för ungdomar i åldern 16-19 år. Vidare avstyrks
motioner som föreslår nedsättning av arbetsgivaravgifterna för att stimulera
till ökad sysselsättning av ungdomar. I den delen reserverar sig folkpartiet.
Vpk reserverar sig för en satsning på nya fasta arbeten inom den offentliga
sektorn.

En rad motioner som bl. a. förordar särskilda åtgärder för ungdomar i
åldern 20-24 år avstyrks likaledes.

AU 1985/86:11

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

AU 1985/86:11

I detta avsnitt behandlar utskottet bl. a. egenregi verksamheten, dvs. beredskapsarbeten
som AMS driver i egen regi för främst personer med
socialmedicinska handikapp. Utskottet tillstyrker med hänvisning till att
andra rehabiliteringsinsatser numera står till buds AMS-kommitténs och
regeringens förslag att verksamheten skall avvecklas. Reservationer har
avgivits av centerpartiet och vpk.

Arbetsmarknadsservice

Med anledning av ett antal motioner föreslår utskottet i motsats till
regeringen att det s. k. återflyttningsbidraget skall bibehållas. Övriga regeringsförslag
i denna del tillstyrks av utskottet, bl. a. fortsatt bidrag vid
anställning av medflyttande. Moderata samlingspartiet anser att de båda
bidragen bör slopas.

Arbetsmarknadsutbildning

Enligt regeringens förslag bör AMU under nästa budgetår omfatta 115 000
deltagare. Utskottet instämmer häri och framhåller vikten av att den nya
AMU-gruppen kan starta sin verksamhet vid halvårsskiftet. Moderata
samlingspartiet vill öka AMU:s omfattning med ytterligare 5 000 deltagare
och kritiserar regeringens handläggning när det gäller genomförandet av den
nya organisationen. Vpk uttalar sig för en mindre företagsinriktad AMU.

Kontantstöd

Utskottet tillstyrker motionsyrkanden som innebär att högsta dagpenningen
inom arbetslöshetsförsäkringen höjs utöver regeringens förslag till 360 kr.
samt att utbildningsbidraget vid AMU anpassas i motsvarande mån.

Finansieringen avses ske bl. a. genom en höjd arbetsgivaravgift. Vpk
reserverar sig för en dagpenning om 400 kr. och högre utbildningsbidragsbelopp.
Centerpartiet godtar en höjning av ersättningsbeloppen men anser att
detta bör finansieras på annat sätt än genom ökade arbetsgivaravgifter. I en
reservation av folkpartiet förordas höjda medlemsavgifter till arbetslöshetskassorna.
Moderata samlingspartiet reserverar sig till förmån för sina
motionsförslag i dessa frågor.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet förespråkar i en
gemensam reservation att den i höstas inledda översynen av kontantstödet
breddas till en parlamentarisk utredning med uppgift att aktualisera en
allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Även vpk förespråkar en sådan
försäkring men med annan uppläggning.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Regeringen föreslår oförändrad volym i fråga om beredskapsarbete m. m.

under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker detta förslag. Utskottet avstyrker 3

bl. a. en motion som förordar att AMS inom detta anslags ram skall få större AU 1985/86:11
möjligheter att prioritera mellan insatserna. Reservation har avlämnats av
moderata samlingspartiet i denna del och i fråga om åtgärdernas omfattning.

Med anledning av några motioner motsätter sig utskottet regeringens
förslag att rekryteringsstödet skall avvecklas samt föreslår att regeringen
efter förnyad utvärdering återkommer till frågan.

I sammanhanget tillstyrker utskottet regeringens förslag om det tillfälliga
sysselsättningsbidraget till textil- och konfektionsindustrin men föreslår att
regeringen gör en utredning om de avskrivningslån till branschen som
föreslås i några motioner. Utskottet tillstyrker ett nytt anslag för utvecklingsinsatser
i östra Norrbotten (reservationer av centerpartiet och moderata
samlingspartiet).

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade

Utskottet tillstyrker regeringens förslag som bl. a. innebär en kraftig ökning
av antalet platser med särskilt lönebidrag, en ökning av antalet lönebidragsplatser
i allmännyttiga organisationer med 500 samt en oförändrad omfattning
av sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen. Utskottet
tillstyrker även regeringens förslag om att driftbidraget till företagsgruppen
skall utgöra 116,5 % av lönesumman för arbetstagare i skyddat arbete.

Utskottet avstyrker en rad motioner som gäller bl. a. reglerna för olika
former av lönebidrag vid anställning av handikappade, utökning av antalet
lönebidragsberättigade platser och sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen.
Förslag i dessa frågor i motioner från moderata samlingspartiet,
folkpartiet, centerpartiet och vpk följs upp med reservationer.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1986

1985/86:A201 av Barbro Sandberg (fp) och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regler för anställning i s. k. inbyggda verkstäder.

1985/86:A202 av Lennart Brunander (c) och Marianne Andersson (c) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att ge möjligheter för
AMS att beräkna lönebidrag på sätt som redovisas i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär höjning av medelstilldelningen
avseende speciella arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar till
handikappade egenföretagare.

1985/86:A203 av Birthe Sörestedt m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande
behovet av kartläggning och forskning om sociala konsekvenser vid arbetslöshet.

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p

102

1985/86:A204 av Kristina Svensson (s) och Hans Rosengren (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av bidragssystemet
för arbetslösa ungdomar med syfte att anpassa detta till den verksamhet som
bedrivs också inom de ungdomskooperativa projekten
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1985/86:N209.

1985/86:A205 av Hans Göran Franck m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att nödvändiga satsningar för kulturminnesvård görs inom
arbetsmarknadspolitikens ram enligt vad som angivits i motionen.

1985/86:A206 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att höja högsta dagpenningbelopp i arbetslöshetsförsäkringen
och anta följande förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring att gälla från den 1 juli 1986:

Föreslagen lydelse

Motionärernas förslag

17 §

Dagpenning utges med lägst 130
och högst 335 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Föreslagen lydelse

Motionärernas förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd utges
med 120 kronor per dag.

AU 1985/86:11

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

Dagpenning utges med lägst 130
och högst 400 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

2. att riksdagen beslutar att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
fr. o. m. den 1 juli 1986 lägst skall utgå med 300 kr. per dag fem dagar
i veckan,

3. att riksdagen beslutar höja KAS-ersättningen till 200 kr. per dag och
anta följande förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd att gälla från den 1 juli 1986:

Kontant arbetsmarknadsstöd utges
med 200 kronor per dag.

4. att riksdagen beslutar att kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidraget
kopplas till högsta dagpenningklass i arbetslöshetsförsäkringen
enligt vad i motionen anförs.

Yrkande 5 behandlas av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU
1985/86:14

1985/86:A210 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att man inom ramen för anslaget till beredskapsarbeten
skall avsätta erforderligt belopp för akuta räddningsåtgärder inom
fornvården i Stockholms län.

67 71

53 55

55 57

54 56

53, 54 56, 57

1985/86:A211 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin 39 24

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utsträckt tid
för avveckling av AMS egenregiverksamhet.

1985/86:A213 av Birthe Sörestedt (s) och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av speciella insatser vid arbetsförmedlingarna i Malmöhus
län.

1985/86:A214 av Nils T Svensson (s) och Margit Sandéhn (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att man beaktar vad som i
motionen anförts beträffande upprustning och elektrifiering av järnvägen
Malmö-Ystad vid fördelning av anslaget för regionala och arbetsmarknadsåtgärder.

1985/86:A215 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om en
större andel beredskapsmedel till naturvård och fornminnesvård.

1985/86:A216 av Rune Gustavsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om
fondresurser för personalutveckling och arbetsplatsutveckling.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1985/86:So218.

1985/86: A217 av Kenth Skårvik m. fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
lönebidrag till enskilda företag vid anställande av arbetshandikappad
personal.

1985/86:A218 av Jan Fransson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
rekryteringsstödet.

1985/86:A219 av Anders Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om
återflyttningsbidrag.

1985/86: A220 av Birgitta Johansson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om att
Skaraborgs län får vara delaktigt i den planerade försöksverksamheten med
AMU-utbildning i företag för anställda i kommuner och landsting.

1985/86:A223 av Lars Svensson (s) och Helge Hagberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet att behålla formen rekryteringsstöd inom arbetsmarknadspolitiken.

1985/86:A224 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till ett
nytt flexibelt lönebidragssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inbyggda avdelningar av Samhällsföretag i större företag.

AU 1985/86:11

Behandlas i
utskottets
yttr. s. hemst. p.
41 27

69 74

102

1985/86:A225 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående förutsättningarna för ökad sysselsättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetsmarknadsutbildningens framtida utveckling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sysselsättningsskapande åtgärder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om villkoren för statsbidrag till beredskapsarbeten i
offentlig sektor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om längden på beredskapsarbete inom offentlig sektor,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen
(1973:350) om arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som i motionen
anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom,

11. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1983:1070) om ungdomslag
fr. o. m. den 1 januari 1987,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till arbetspraktik för
ungdom i enlighet med vad som i motionen anförts,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riktlinjer för främjande av handikappades sysselsättning.

Yrkandena 3 och 4 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1985/86:A226 av Nils Berndtson (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en samlad
undersökning av de samhällsekonomiska följderna av arbetslösheten.

1985/86:A227 av Britta Bjelle m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av möjligheterna att förlänga den tid under
vilket bidraget skall utgå.

I motionen avses det bidrag som kan utgå till arbetslösa som startar eget
företag.

1985/86:A228 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utbildningsbidrag
till folkhögskoleelever på särskilda linjer för vuxna med läs- och
skrivsvårigheter.

AU 1985/86:11

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

53, 57 55, 60

78, 89
94, 95

86, 95,
101, 102

1985/86:A230 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att hos 34 15

regeringen begära utredning och förslag om nedsättning av arbetsgivaravgifterna
för åldersgruppen 16-24 år i syfte att stimulera anställande av ungdom.

1985/86:A231 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att väg- och brobyggnadsprojekt inom Västernorrlands län
prioriteras inom anslaget för beredskapsarbeten.

1985/86:A232 av Roland Brännström m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
återinförande av projekteringsbidrag.

1985/86:A234 av Erkki Tammenoksa m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
projekt i Stockholms län i syfte att förbättra invandrarnas möjligheter att få
arbete.

1985/86:A235 av Rune Backlund (c) och Nils Nordh (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om AMS ansvar för att leda arbetet med att få en ny
huvudman för AMS-arbetsplatsen på Visingsö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att driften vid arbetsplatsen skall fortsätta i oförändrad
omfattning fram till att en ny huvudman kan tillträda.

1985/86: A236 av Elver Jonsson (fp) och Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
att riksdagen med avvisande av regeringens förslag att avveckla rekryteringsstödet
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en fortsatt användning av stödformen.

1985/86:A237 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas

1. att riksdagen till anslaget för beredskapsmedel för Norrbottens län för
budgetåret 1986/87 anslår ett med 4 milj. kr. reducerat belopp i förhållande
till regeringens förslag,

2. att riksdagen till Luleå högskola för budgetåret 1986/87 anslår 4 milj.
kr. utöver vad regeringen har föreslagit.

1985/86: A238 av Hans Rosengren (s) och Ingemar Konradsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rekryteringsstöd som ett effektivt arbetsmarknadspolitiskt medel.

1985/86:A239 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av
körkortsutbildning för utvecklingsstörda människor.

1985/86:A240 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
särskilda stödåtgärder vid sysselsättningsproblem i företag som av arbetsmarknadspolitiska
skäl lokaliserats till sysselsättningssvaga orter.

AU 1985/86:11

Behandlas i
utskottets
yttr. s. hemst. p.
68 73

1985/86:A241 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 45 35

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av g

åtgärder för att stimulera rörligheten på byggarbetsmarknaden.

AU 1985/86:11

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1985/86:A242 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av
basprogram för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i vissa län.

1985/86:A243 av Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om behovet av medel för särskilda åtgärder för
anpassning och sysselsättning m. m. för egenföretagare.

1985/86:A244 av Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om vikten av att skapa ytterligare 800
arbetstillfällen i Samhällsföretag inom ramen för Samhällsföretags fasta
kostnader samt genom en budgetteknik som ser till helheten av de totala
samhällskostnaderna för svårt handikappade personer.

1985/86:A245 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
särskilda kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda bör utses på
länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar,

2. att riksdagen beslutar att utöka antalet platser inom Samhällsföretag
med 500 särskilt avsedda för psykiskt utvecklingsstörda personer,

3. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om begränsning av
ökningen i antalet platser med lönebidrag som kan beredas inom allmännyttiga
organisationer,

4. att riksdagen beslutar att allmänt lönebidrag skall kunna utgå till
allmännyttiga organisationer även för personer som inte är arbetshandikappade,

5. att riksdagen beslutar att utöka antalet platser som kan inrättas med
särskilt lönebidrag med 2 700,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om översyn av reglerna för särskilt lönebidrag.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1985/86:Sf283.

1985/86:A246 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för utbyggnad
av den offentliga sektorn med 100 000 nya jobb inom de närmaste åren
enligt de riktlinjer motionen anger,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om sextimmarsdagens betydelse för att långsiktigt avskaffa arbetslöshet
och undersysselsättning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om en ny arbetsmarknadspolitik för fasta jobb,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en särskild sysselsättningsbudget
enligt vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen
anför om en ny arbetsmarknadsutbildning,

105

41 25

96, 97 103, 105

92 98

91 97

89 95

21 1

24 2

26
26
48

43 9

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utbyggd barnomsorg, sex timmars arbetsdag, uppvärdering
av traditionella kvinnoyrken inom den offentliga sektorn och om den
offentliga sektorns betydelse för kvinnors möjlighet till arbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen
anför om kraftinsatser för att skapa fasta jobb med lön att leva på för den
arbetslösa ungdomen.

Yrkande 1 är hänvisat till näringsutskottet i motion 1985/86:N268.

1985/86:A247 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att under en femårsperiod avveckla AMS
egenregiverksamhet i Norrlandskommunerna.

1985/86:A248 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen angående
rekryteringsstöd, återflyttningsbidrag och bidrag till ungdomars månadsresor.

1985/86:A249 av Börje Hörnlund m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära att en parlementariskt sammansatt kommitté
tillkallas med direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i
enlighet med vad som anförs i motionen.

1985/86:A250 av Sigge Godin (fp) och Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för flyttningsbidrag
i enlighet med vad som sägs i motionen.

1985/86:A251 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag att AMS egenregiverksamhet
decentraliseras till länsarbetsnämnderna (LAN) enligt vad i motionen
anförs.

1985/86:A252 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär tillsättandet av en utredning, som skall ha till uppgift att
kartlägga den ekonomiska situationen för ungdomar.

1985/86:A253 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen under bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader beslutar anvisa 40 000 000 kr.
utöver regeringens förslag avseende personella förstärkningar i enlighet med
vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen uttalar att en övre gräns för antalet nytillkommande
anställda med lönebidrag i allmännyttiga organisationer ej bör fastställas,

3. att riksdagen uttalar att en övre gräns för antalet introduktionsbidrag ej
bör fastställas,

4. att riksdagen uttalar att en övre gräns för antalet särskilda lönebidrag ej
bör fastställas,

AU 1985/86:11

Behandlas i
utskottets
yttr. s. hemst. p.
28 6

44, 45, 32, 33, 67

5. att riksdagen beslutar att bidrag till arbetsbiträde skall kunna utgå även
för den som är anställd med lönebidrag,

6. att riksdagen under bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet C 4. Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning beslutar anvisa
50 000 000 kr. utöver regeringens förslag avseende Anställning med lönebidrag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att antalet
anställda inom Stiftelsen Samhällsföretag bör ökas i enlighet med stiftelsens
förslag,

8. att riksdagen under bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet C 5. Bidrag
till Stiftelsen Samhällsföretag beslutar anvisa 168 000 000 kr. utöver regeringens
förslag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om sysselsättningsverkstäder inom Stiftelsen Samhällsföretag,

10. att riksdagen hos regeringen hemställer om att förslag på grundval av
Handikappkommitténs betänkande (Ds A 1984:12) snarast bör utarbetas
och föreläggas riksdagen.

1985/86:A254 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen
om fortsatt verksamhet vid AMS-anläggningarna Hoting och Viken i
Jämtlands län och Viksjö och Liden i Västernorrlands län.

1985/86:A255 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om ny inriktning för sysselsättningspolitiken,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att förslag presenteras
riksdagen senast i samband med kompletteringspropositionen innebärande
en kostnadsminskning för AMS verksamhet om 1 miljard kronor enligt de
riktlinjer som redovisas i motionen,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om arbetstidens längd,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om förändrad
inriktning av insatserna för att bereda ungdomar i åldern 16-19 år arbete eller
utbildning i enlighet med de riktlinjer som redovisas i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk kommitté
tillkallas med direktiv att analysera och lägga förslag i syfte att underlätta
inträdet för ungdomar i åldern 20-24 år att vinna inträde på arbetsmarknaden,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ till särskilda
arbetsmarknadspolitiska åtgärder avseende långtidsarbetslösa i storstäderna
och sysselsättningssvaga områden i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om formerna för avvecklingen av AMS egenregiverksamhet,

AU 1985/86:11

Behandlas i
utskottets
yttr. s. hemst. p.
86 91

93 100

105

109

103

21 1

25, 27 3, 4

24 2

31 8

31 9

64 67

38 24

AU 1985/86:11

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om förbättrade möjligheter för arbetshandikappade
vid Samhällsföretag att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden,

9. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om förstärkta
lönebidrag för anställning av handikappade i den privata sektorn enligt de
riktlinjer som redovisats i motionen,

10. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att överläggningar
upptas med de fackliga organisationerna och arbetslöshetskassornas samorganisation
om formerna för att förbättra det ekonomiska skyddet vid
arbetslöshet.

Yrkande 11 behandlas av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU

1985/86:14.

1985/86: A256 av Hans-Eric Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anges om åtgärder
mot arbetslösheten i Stockholms län.

1985/86:A257 av Åsa Strömbäck-Norrman m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om situationen på arbetsmarknaden för åldersgruppen

20-24 år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att en försöksverksamhet av typ Örebroprojektet
genomförs i andra utsatta regioner.

1985/86:A258 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
återinförande av statligt projekteringsbidrag,

2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen får i
uppdrag att låta länsarbetsnämnderna ta fram åtgärdspaket i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1985/86:A259 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett nytt system för
arbetslöshetsförsäkring enligt de riktlinjer och förslag som redovisas i denna
motion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av flexibilitet i arbetsmarknadsutbildningen inte
minst genom stimulans och stöd till inbyggd utbildning i företagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
för ungdomar,

5. att riksdagen begär att regeringen aktivt verkar för att överläggning
med parterna om särskilda ungdomsavtal återupptas,

6. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till sådana diskussioner
med arbetsmarknadens parter som krävs för att förslaget om en temporär

101

81 88

31 9

66 70

66 69

20, 27, 1, 4, 60

50 45

32 10

33 11

AU 1985/86:11

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

nedsättning av arbetsgivaravgifterna kan genomföras enligt vad som redovisas
i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulans till ungdomar som vill starta eget,

8. att riksdagen beslutar att rekryteringsstödet även skall utgå efter den 1
juli 1986,

9. att riksdagen beslutar att dagpenning högst skall utgå med 360 kr.,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om forskning kring arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för handikappade,

11. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ändrad
finansiering av arbetslöshetsförsäkringen så att den enskildes egenavgift i
genomsnitt höjs med 25 kr. per månad.

Yrkande 2 kommer utskottet att behandla i ett senare betänkande.

1985/86:A260 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avslå regeringens hemställan att till Tillfälligt sysselsättningsbidrag
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1986/
87 anvisa ett förslagsanslag om 119 000 000 kr.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1985/86:N299.

1985/86:A261 av Börje Hörnlund m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att arbetsmarknadsstyrelsen
får i uppdrag att presentera förslag som syftar till att förbättra
förutsättningarna för praktikarbete och lärlingsutbildning i hantverksyrken,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av skilda
lag- och ersättningsregler i enlighet med vad som anförs i motionen i syfte att
underlätta för ungdomar att komma in som lärlingar i företag eller på annat
sätt få erfarenheter av olika hantverk.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1985/86:N300.

1985/86:A262 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en omprövning av äldrestödet i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1985/86:A263 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en försöksverksamhet med vidgat studiestöd i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar omfördela - i förhållande till budgetpropositionen
1986 - 500 000 kr. från anslagspost B 20 (Bidrag till åtgärder inom
kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m. m.) till
anslagspost E 3 (Studiehjälp m.m.) i utbildningshuvudtiteln,

3. att riksdagen beslutar omfördela - i förhållande till budgetpropositionen
1986 - 500 000 kr. från anslagspost B 6 (Statsbidrag för ungdomslag) i
arbetsmarknadshuvudtiteln till anslagspost E 3 (Studiehjälp m. m.) i utbildningshuvudtiteln.

1985/86: A264 av Görel Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om avtrappningssystem
av statsbidraget till lönekostnaderna inom Samhällsföretag.

1985/86:A265 av Gunhild Bolander (c) och Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om särskilda kontaktpersoner vid länsarbetsnämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att
det särskilda lönebidraget görs flexibelt i stället för att som nu sänkas från
90 % till 50 % efter 12 till 18 månader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anordningsbidrag
på arbetsplats får användas för hjälp i form av fadder- och stödpersonal
i de fall bidrag till arbetsbiträde ej kan utgå,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheterna
för begåvningshandikappade att få anställning inom Samhällsföretag bör
utökas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetsmarknadsverkets
s. k. uppsökarmedel i särskild utsträckning skall användas för att
uppmärksamma behovet av arbete bland de utvecklingsstörda.

1985/86: A266 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående avvecklingen av de s. k. jobbklubbarna,

2. att riksdagen till B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1 528 653 kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående bidrag för medflyttande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om AMS organisation,

5. att riksdagen till B 2. Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1986/87
anvisar ett förslagsanslag om 479 428 000 kr.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om regeringens handläggning av den nya AMU-organisationen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående utökning av antalet platser i arbetsmarknadsutbildning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående utbildning av nyanställda inom tekobranschen,

9. att riksdagen till B 3. Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1986/
87 anvisar ett reservationsanslag av 1 958 200 000 kr.,

11. att riksdagen till B 4. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
2 976 282 000 kr.,

AU 1985/86:11

Behandlas i
utskottets
yttr. s. hemst. p.
98 108

103

42 29

46 39

55, 56 57, 58

AU 1985/86:11

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

12. att riksdagen beslutar om en ny handläggning av anslaget till arbetsmarknadsverket
för sysselsättningsskapande åtgärder i enlighet med vad som
i motionen anförts,

13. att riksdagen ej godkänner vad regeringen förordat om avveckling av
rekryteringsstödet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om innehållet i sysselsättningsmål och medelsramar för
anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder,

15. att riksdagen till B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2 087 500 000 kr.,

16. att riksdagen avslår regeringens förslag att till B 6. Statsbidrag för
ungdomslag för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 1 200 000 000
kr.,

17. att riksdagen till Statsbidrag för arbetspraktik för ungdomar för
budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 720 000 000 kr.,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående inrättande av lönebidragsplatser i mindre
företag,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående utvecklingsinsatser i östra Norrbotten,

20. att riksdagen avslår regeringens förslag att till B 20. Utvecklingsinsatser
i östra Norrbotten för budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag av
22 500 000 kr.,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare,

22. att riksdagen till C 6. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av
231 000 000 kr.

Yrkande 10 behandlas av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU
1985/86:14.

1985/86: A267 av Maria Leissner (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om förbättrad
arbetsförmedlingsservice åt akademiker.

1985/86:A269 av Margareta Persson (s) och Georg Andersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av att en långsiktig plan för Samhällsföretag upprättas, så
att de sociala målen för verksamheten kan bibehållas.

1985/86:A270 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett praktik- och lärlingssystem
som ger alla ungdomar under 25 år möjlighet till en sådan plats i
enlighet med vad som anförs i motionen,

100

65, 70 68, 76

70, 71 77, 78

110

41 26

98 107

31 9

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

17 §

Dagpenning utges med lägst 130
och högst 335 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Dagpenning utges med lägst 130
och högst 360 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

AU 1985/86:11

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

2. att riksdagen i avvaktan på förslag om ett praktik- och lärlingssystem
hos regeringen begär förslag om att utöka ungdomslagen till att gälla heltid,
dvs. 8 timmar/dag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att platser inom ungdomslagen skall inrättas i större
utsträckning i näringslivet samt inom hushållssektorn och i jordbruket,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avskaffande av ATPavgiften
för ungdom under 25 år.

Yrkande 5 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1985/86:A271 av Rosa Östh (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om bidrag till hjälpmedel och utrustning för handikappade.

1985/86:A272 av Gunnel Jonäng (c) och Hadar Cars (fp) vari yrkas att
riksdagen hemställer att regeringen beaktar denna fråga och anslår erforderliga
medel inom ramen för det sysselsättningspolitiska programmet.

1985/86:A273 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen uttalar att i
riksdagens bemyndigande när det gäller omorganisation av AMS ingår icke
ett avskaffande av distriktsarbetsnämnderna.

1985/86: A274 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c) vari yrkas
att riksdagen uttalar att allmän trivsel, gemenskap och intresse för arbetet
skall ingå i Samhällsföretagsgruppens sociala mål samt att verksamheten
lokaliseras till de områden där behoven finns, vilket innebär ett bevarande av
Arbråverkstaden.

1985/86:A275 av Börje Hörnlund m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om fördelning av
ekonomiskt stöd till kooperativt ungdomsföretagande.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1985/86:N328.

1985/86:A276 av Lars Ulander m. fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen antar 17 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen
om arbetslöshetsförsäkring i nedan som Motionärernas förslag betecknade
lydelse:

104

3. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 3 257 282 000 kr.,

55, 56 57, 58

AU 1985/86:11

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 58 61

motionen anförs om tilläggsdirektiv till utredningen om ersättningarna vid
arbetslöshet.

Yrkandena 2 och 4 behandlas av socialförsäkringsutskottet.

1985/86: A405 av Karin Söder m. fl. (c) vari yrkas 45 33

19. att riksdagen beslutar avslå proposition 1985/86:100 i den del som rör
avskaffande av bidrag till arbetstagare som beviljats starthjälp för återflyttning
till hemorten.

Yrkandena 1-18 samt 20-21 kommer att behandlas i betänkandet AU
1985/86:13.

1985/86:A455 av Margö Ingvardsson m. fl. (vpk) vari yrkas 82 88

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de olika åtgärder
som prövats för arbetslösa med socialmedicinska handikapp i Stockholms
län.

Yrkande 1 kommer att behandlas i betänkandet AU 1985/86:13.

1985/86:A460 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen och omfattningen av det arbetsmarknadspolitiska
programmet för östra Norrbotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Utvecklingsfonden i Norrbottens län skall tilldelas medel ur
anslaget för Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten.

Yrkandena 3-12 kommer att behandlas i betänkandet AU 1985/86:13.

1985/86:A608 av Rosa Östh m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den av oss i annat sammanhang
föreslagna utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring får i uppdrag att
kartlägga de ekonomiska konsekvenserna av införandet av en allmän
arbetslöshetsförsäkring i dagens arbetsmarknadssituation med särskilt beaktande
av jämställdhetsfrågorna.

Övriga yrkanden kommer att behandlas i andra utskott.

74 81

74 82

57 60

Motion väckt med anledning av proposition 1985/86:84

1985/86:289 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att 58 62

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelser om
tillgodoräknande av anställning i annat nordiskt land för erhållande av
kontant arbetsmarknadsstöd bör tas in som en del av den nya nordiska
överenskommelsen.

Arbetsmarknadsläget

Andelen sysselsatta av totalbefolkningen uppgick enligt arbetskraftsunder- 17

sökningarna (AKU) i början av detta år till 82 %. Det betyder - även om
2 Riksdagen 1985186.18 sami. Nr 11

man beaktar att en del av de sysselsatta är föremål för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder - att sysselsättningsgraden är betydligt högre i Sverige än i andra
OECD-länder. USA och Storbritannien har t. ex. värden kring 65 % och
Västtyskland och Frankrike kring 60 %.

Sysselsättningen har under det gångna året enligt AKU ökat med 37 000
personer och uppgick i februari 1986 till 4 210 000 personer. Kvinnorna
svarade för huvuddelen av denna ökning och större delen skedde inom den
privata sektorn utanför industrin.

Antalet arbetslösa enligt AKU uppgick under samma månad till 120 000
vilket motsvarar 2,8 % av arbetskraften. Jämfört med föregående år vid
samma tidpunkt innebär detta en minskning med 10 000 personer. Arbetslösheten
bland ungdomar i åldern 16-19 år ligger numera på i stort sett
samma nivå som genomsnittet för arbetskraften. För gruppen 20-24 år är den
för närvarande mer än dubbelt så hög eller 7,0 %.

Arbetslöshetens utveckling under senare år dels totalt, dels för ungdomar i
åldern 16-24 år framgår av nedanstående figur.

De långtidsarbetslösas antal har minskat om man jämför de båda
januarimånaderna 1985 och 1986. Antalet personer med en arbetslöshetstid
av mer än sex månader gick ned under perioden med 12 000 och var vid dess
slut 27 000.

Som framgår av nedanstående sammanställning har omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna under samma tid minskat under året med
motsvarande 22 000 personer.

Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder januari 1985 och 1986

Åtgärd	Januari 1985	Januari 1986
Beredskapsarbete	29 900	24 000
Ungdomslag	39 000	30 000
Rekryteringsstöd	19 200	12 000
AMU	41 000	38 900
Samhällsföretag	25 900	27 100
Anställning med lönebidrag	38 300	39 200
Arbetsmarknadsinstitut	5 300	5 400
Totalt	198 600	176 600

Relativ arbetslöshet månadsvis och för ungdomar 16-24 år enligt AKU t.o.m. febr.
1986.

UNGDOMAR

TOTALT

AU 1985/86:11

Utskottet

Riktlinjer m. m.

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

Regeringen beskriver i propositionen resultaten av den ekonomiska
politik som har bedrivits i Sverige de tre senaste åren som goda. Återhämtningen
av ekonomin har gått snabbare än väntat. Balansen gentemot
omvärlden har förbättrats väsentligt och budgetunderskottet har reducerats.
En industriell expansion har inletts. Produktion och investeringar har ökat
kraftigt. Sysselsättningen har vuxit starkt efter tillbakagången åren 1981 och
1982.

Konjunkturbedömningar som redovisas pekar nu på en långsammare
produktionstillväxt inom industrin. Detta påverkar också utvecklingen inom
näringslivet i övrigt och totalproduktionens tillväxt kan väntas bli lägre under
år 1986 än under år 1985.

Regeringen anser att det i det perspektivet är nödvändigt att konsekvent
och uthålligt hålla fast vid den ekonomisk-politiska strategi som har följts de
tre senaste åren. Balansen i ekonomin har förbättrats på ett genomgripande
sätt. Målsättningen enligt propositionen är nu att befästa och ytterligare
förstärka dessa landvinningar. En avtagande tillväxttakt i ekonomin får
emellertid efter hand konsekvenser även på arbetsmarknaden. Den arbetsmarknadspolitiska
beredskapen måste därför vara hög. Målen full sysselsättning
och en fortsatt utveckling av välfärden förutsätter emellertid varaktig
balans i ekonomin, och dessa aspekter inverkar självfallet också på utformningen
av sysselsättningspolitiken.

Moderata samlingspartiet lämnar i motion 1985/86:A225 inledningsvis
en beskrivning av utvecklingen på arbetsmarknaden. Det erinras om
att högkonjunktur brukar medföra sysselsättningsökning och att det därför
är oroande att ökningen av antalet riktiga jobb under åren 1983-1985 varit
alltför liten för att sänka arbetslösheten till den normala svenska nivån i
högkonjunkturer.

I motionen erinras vidare om att den senaste långtidsutredningen presenterade
två sysselsättningsscenarios, ett s. k. balansalternativ och ett s. k.
referensalternativ. Utvecklingen de senaste åren har i centrala delar
huvudsakligen följt det senare alternativet, varför långtidsutredningens
prognos om en öppen arbetslöshet på ca 300 000 personer enligt motionärerna
riskerar att bli verklighet.

Det konstateras att arbetsmarknadspolitiska insatser aldrig kan annat än
marginellt förbättra sysselsättningsläget. Hög sysselsättning och låg arbetslöshet
kan bara uppnås genom en sammanhållen strategi som inriktas på nya
växande arbetsmarknader inom den privata sektorn. Detta förutsätter enligt
motionen att politiken på alla centrala områden inriktas på tillväxt och
rörlighet i ekonomin. Här nämns först en reformering av skattesystemet.
Motionärerna menar att den enskildes arbetsinsatser minskas vid höga
skattesatser. Viljan att satsa på utbildning och karriär minskar också,
eftersom det individuella resultatet av inkomstförbättringar är litet. Även
intresset och möjligheten att ta arbete på nya bostadsorter minskar.

AU 1985/86:11

Det totala skattesystemet- i form av inkomst-, arvs-, gåvo-, förmögenhetsoch
realisationsvinstskatter - påverkar sysselsättningsutvecklingen negativt
och de samlade resultaten blir enligt motionen att tillväxten och produktiviteten
minskar i takt med att skattetrycket ökar. Här hänvisas till förslag som
moderata samlingspartiet lagt fram i annat sammanhang om skattesänkningar
av skilda slag.

I motionen pekas vidare på lönebildningens roll för sysselsättningsutvecklingen.
Här framhålls att grunden för en sysselsättningsfrämjande lönebildning
är att parterna på arbetsmarknaden träffar avtal som inte skapar
arbetslöshet och att regering och riksdag svarar för inflationsbekämpningen.
Detta kräver enligt motionärerna bl. a. sänkta skatter och ändrad finanspolitik.

Vidare måste staten som arbetsgivare träffa avtal som ligger i linje med
dessa strävanden, inte minst för att skapa en lönestruktur inom den statliga
sektorn som överensstämmer med dess eget behov av utveckling och
rekrytering.

Utbildningssystemets möjligheter att förse arbetsmarknaden med välutbildad
arbetskraft beskrivs i moderaternas partimotion som avgörande för att
nå tillväxt och sysselsättning. Brist på kvalificerad arbetskraft har medfört att
konjunkturuppgången inte har kunnat utnyttjas till fullo - ett antal nya jobb
har inte kommit till. Förbättringar i utbildningssystemet är nödvändiga på
alla nivåer. Förslag härom har redovisats i andra sammanhang.

I motionen förordas vidare en omläggning av näringspolitiken som bl. a.
förbättrar villkoren för små och medelstora företag samt friare konkurrens
mellan offentlig och privat service. Även på dessa punkter hänvisas till
särskilt framlagda förslag som behandlas i annat sammanhang.

Vidare betonas att flexibiliteten på arbetsmarknaden måste förbättras
genom att enskilda människor stimuleras till ökad yrkesmässig och geografisk
rörlighet. Avslutningsvis erinras i denna del av motionen om att den
tekniska utvecklingen också ställer stora krav på flexibilitet och anpassning.
Datoriseringen får inte ses som en fara för sysselsättningen utan snarare som
en förutsättning för ett vitalt och modernt näringsliv.

I folkpartiets motion 1985/86:A259 framhålls att arbetslösheten trots
högkonjunktur ligger kvar på en mycket hög nivå. Omfattande resurser har
satts in på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta har minskat den öppna
arbetslösheten. Men kvar står att ett stort antal människor helt eller delvis
saknar arbete på den reguljära arbetsmarknaden. I december 1985 var ca
300 000 personer öppet, latent eller partiellt arbetslösa och ca 100 000
placerade i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Antalet är ungefär oförändrat jämfört med december 1984. Motionärerna
framhåller som ett särskilt problem att arbetslöshetens varaktighet ökat
sedan den förra högkonjunkturen.

Motionärerna anser att grunden för den fulla sysselsättningen ligger i det
enskilda näringslivets vitalitet och konkurrensförmåga. Alla ansträngningar
måste därför göras för att skapa ett sådant näringsvänligt klimat att
framtidstro och företagande stimuleras. Vidare framhålls att den del av
näringslivet som kommer att svara för en stor del av den framtida
sysselsättningsökningen sannolikt är tjänstesektorn. För att stimulera dess

AU 1985/86:11

expansion är det väsentligt att bryta upp vissa offentliga monopol och
stimulera konkurrens och nytänkande inom hela tjänsteproduktionen.

För att åstadkomma den nödvändiga återgången till ekonomisk balans
krävs.enligt motion 1985/86: A259 också att arbetsmarknadens parter tar ett
större samhällsekonomiskt ansvar. Den svenska pris- och kostnadsstegringen
måste pressas ned till omvärldens. Statsmakterna bör därför skapa
incitament för parterna att sluta avtal på en tillfredsställande nominell nivå.

Cen terpartie t anser i motion 1985/86:A255 att arbetsmarknadsproblemen
i rådande högkonjunktur är större än under den djupa lågkonjunkturen
1981/82 samt att det är långt till det angivna målet ”arbete åt alla”. Det
framhålls emellertid som angeläget att statens totala kostnader för arbetsmarknadspolitik
och sysselsättning kan minska. Detta kan, på ett ansvarsfullt
sätt, ske endast om antalet människor som nu kommer i åtnjutande av
samhälleligt stöd kan minska genom att näringslivet i dess olika former självt
förmår ge sysselsättning. Enligt motionärernas mening måste ökad uppmärksamhet
riktas mot möjligheterna att skapa fler jobb i näringsliv och
småföretagsamhet - jobb för dem som nu finns i arbetsmarknadspolitiska
eller liknande åtgärder.

Förutom grundläggande förändringar i den ekonomiska politiken för att
förbättra företagsklimatet föreslås bl. a.:

- sänkt arbetsgivaravgift med 5 procentenheter för egenföretagare och de 15
först anställda i varje företag,

- slopad beskattning av i företag arbetande kapital,

- fribelopp för egenavgifter,

- enklare administrativa regler vid nyföretagande,

- att jobben i jord- och skogsbruk bevaras och utvecklas som en nationell
resurs för trygg försörjning och förbättrad miljö,

- att de inhemska produktionsresurserna utnyttjas bättre bl. a. vad gäller
bränsle och drivmedel,

- att resurserna för att skapa regional balans kraftigt förstärks. Regionalpolitiken
inriktas mot särskilt skogslänen, Bergslagen och sydöstra Sverige,

- att stödet till glesbygden förstärks i alla delar av landet,

- att ungdomens introduktion på hela den ordinarie arbetsmarknaden
underlättas genom en bättre anpassad gymnasieskola, lärlingsutbildning
och en ändrad inriktning av ungdomslagsarbetena genom ett samlat grepp
för alla ungdomar i åldern 16-20 år,

- att de regionala utvecklingsfonderna och STU skall prioritera småföretagen,

- rekryteringsstöd när näringslivet anställer långtidsarbetslösa,

- utökade möjligheter att inom privata näringslivet anställa handikappade.
Enligt motionärerna ger åtgärder av denna typ förutsättningar att minska

satsningarna på kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vpk framhåller i partimotion 1985/86: A246 att det kapitalistiska systemet
i sig själv föder arbetslöshet samt att kapitalets krav på vinstmaximering och
samhällets och de anställdas krav på arbete är oförenliga. Det påpekas att
arbetslösheten numera inte väsentligen är en fråga om hög- och lågkonjunktur.
Den är ett stående inslag i ekonomin. Utstötningen av mänsklig
arbetskraft kan göras snabbare än varje tillväxtfaktor. Den svaga tillväxten

AU 1985/86:11

försvårar dessutom för den offentliga sektorn att med sin expansion
kompensera för det minskade antalet arbetstillfällen i den privata. Full
sysselsättning i klassisk mening är enligt motionärerna inte längre möjlig med
rådande ekonomiska och sociala strukturer. Kampen mot arbetslösheten bör
därför göras till politikens huvudfråga inför 1990-talet. En nationell politik
mot arbetslösheten formuleras i fem punkter.

1. Ett nationellt industrialiseringsprogram i samhällelig regi för 100 000
nya jobb måste upprättas. Programmet måste sikta till att ge industrin en ny
struktur och industriarbetet ett nytt innehåll. Den privata industrin saknar
förutsättningar att genomföra en sådan kvalitativ förändring.

2. Tekniken är inte neutral eller ödesbestämd. Tekniken är politisk och
dess karaktär betingas av de sociala maktförhållandena. De lönarbetande
har intresse av en kvalitativt annorlunda teknisk utveckling än den nu
förhärskande. De måste inom ramen för en samhällelig, politisk styrning
göra detta sitt intresse ledande. Särskilt datatekniken, som är en typ av
flexibel teknologi, formas helt olika, beroende på den styrande kraften.

3. Ett omfattande program för den offentliga sektorns utbyggnad och
förbättring är nödvändigt. För detta talar både infrastrukturella och sociala
argument. 100 000 nya jobb bör inom de närmaste åren tillföras den
offentliga sektorn.

4. En allmän arbetstidsförkortning är nödvändig. Ehuru den inte i sig själv
upphäver tendensen till utslagning, är arbete åt alla omöjligt att uppnå utan
förkortad arbetstid.

5. Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken måste reformeras. Den måste
inriktas på mer bestående typer av arbeten och mindre provisorier. De
arbetslösas rättsställning måste förbättras.

När det gäller förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken har utskottets
ställningstaganden de senaste åren haft sin utgångspunkt i
uppfattningen att arbetet och dess villkor har en grundläggande betydelse för
den enskilde och samhället. Arbetet är ett medel att skapa en god försörjning
men det har också ett egenvärde som en väg till social gemenskap. Att stå
utan arbete får mycket kännbara konsekvenser.

Målet om full sysselsättning har en central roll i den ekonomiska politiken,
och de åtgärder som vidtas inom finans-, penning- och valutapolitiken syftar
också till att främja utvecklingen på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken fungerar som ett komplement till de ekonomisk-politiska
åtgärderna. Om de generella medlen inte förmår skapa en
tillräckligt stor efterfrågan kan arbetsmarknadspolitiken lösa vissa temporära
problem och hjälpa till att utjämna effekterna av en konjunkturnedgång.
Arbetsmarknadspolitiken kan emellertid inte ensam svara för att full
sysselsättning upprätthålls. Det krävs också en aktiv och framgångsrik
närings- och industripolitik, bostadspolitik, utbildningspolitik osv.

Utskottet konstaterar att den socialdemokratiska regeringen alltsedan sitt
tillträde drivit en brett upplagd politik som syftar till att vända den tidigare
negativa sysselsättningsutvecklingen. Som en följd av denna politik har läget
på arbetsmarknaden successivt förbättrats, och under de senaste åren har
näringslivets efterfrågan av arbetskraft ökat och arbetslösheten minskat.
Obalansproblemen som uppstod under den senare delen av 1970-talet och de

AU 1985/86:11

första åren av 1980-talet var emellertid så djupgående att generella medel
inte varit tillräckliga för att värna om sysselsättningen. Det har varit
nödvändigt att trots de förbättringar som inträtt på arbetsmarknaden ge de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna en med hänsyn till konjunkturläget
relativt stor omfattning. Härigenom tar samhället sitt sociala ansvar för dem
som trots den förbättrade utvecklingen har problem på arbetsmarknaden.

När det gäller de förutsättningar för sysselsättningen som den ekonomiska
politik skulle ge som oppositionspartierna förordar vill utskottet hänvisa till
vad finansutskottet anför i sitt betänkande om den ekonomiska politiken
(FiU 1985/86:10).

Finansutskottet delar i och för sig den uppfattning som moderata
samlingspartiet för fram om att inflationen måste pressas ned till en nivå som
högst motsvarar vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. I den
åberopade motionen bortses emellertid enligt finansutskottet helt från de
konflikter som uppstår vid en ensidig prioritering av inflationsmålet; bl. a.
hänvisas till de resultat som uppnåtts i vissa länder i Västeuropa. Det är
riktigt, menar finansutskottet, att man i dessa länder genom en kraftig
sänkning av inflationen lyckats stabilisera tillväxten på en godtagbar nivå
sedan år 1984. Men detta har lett till en mycket negativ utveckling på
arbetsmarknaden. Det poängteras att det inte är tillräckligt att vidta åtgärder
för att öka tillväxten vilket först på längre sikt kan antas få positiva effekter
på sysselsättningen. Den ekonomiska politiken måste även på kort sikt
utformas så att den motverkar försvagning av sysselsättningen. Att upprätthålla
en hög sysselsättning är det viktigaste fördelningspolitiska målet.

Detta innebär enligt finansutskottets uppfattning att stora krav ställs på
bl. a. arbetsmarknadspolitiken. Den kan inte enbart ses som ett allmänt
tillväxtbefrämjande medel utan måste även vara selektivt inriktad och ge
omedelbara resultat för exempelvis sådana grupper som arbetslösa ungdomar
och långtidsarbetslösa. Enligt finansutskottets mening uppfyller inte den
ekonomiska politik som moderata samlingspartiet föreslår dessa villkor. Den
låga ambitionsnivå som detta parti sägs ålägga målet full sysselsättning
återspeglas även i synen på avtalsförhandlingarna. I fråga om dessa framhålls
i den berörda motionen att de avtalsslutande parterna skall ha ansvaret för
sysselsättningen. Innebörden av detta är att statsmakterna inte i efterhand
skall korrigera negativa effekter av för höga avtal. Finansutskottet godtar
inte ett sådant synsätt. Att nå full sysselsättning är ett övergripande mål,
vilket innebär att samhället inte kan avsäga sig ansvaret för sysselsättningen.

Finansutskottet framhåller vidare att även om det föreligger betydande
nivåskillnader mellan moderata samlingspartiets och folkpartiets förslag till
besparingar är den kritik som riktas mot det förra partiets ekonomiska politik
också giltig för det senares. Tillväxten skall främjas, men de sysselsättningsproblem
som måste uppstå vid en kraftig nedpressning av inflationen berörs
över huvud taget inte i motionen.

I fråga om den av vpk förordade ekonomiska politiken uttrycker finansutskottet
sympatier när det gäller effekter på sysselsättnings- och fördelningspolitiken.
Dock framhålls att den föreslagna politiken kommer att leda till
ökade obalanser som försvårar möjligheterna att nå en varaktigt hög
sysselsättning förenad med hög tillväxt i ekonomin.

AU 1985/86:11

Finansutskottet redovisar vidare i sitt betänkande beräkningar som tyder
på att inflationen skulle kunna bli något lägre och sysselsättningen något
högre under kommande år än regeringen beräknat i finansplanen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts drar arbetsmarknadsutskottet
slutsatsen att den ekonomiska politik som regeringen förordar i nuläget ger
de bästa förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden. Här kan
också hänvisas till de reviderade beräkningar som finansutskottet lämnat och
som förutser en något bättre sysselsättningsutveckling än som antogs i årets
finansplan. Det finns emellertid fortfarande kvarstående obalanser i den
svenska ekonomin som medför att behovet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder alltjämt är förhållandevis stort. Utskottet återkommer i det följande
till bedömningar av behovet av sådana insatser. Det anförda innebär att
aktuella delar av de i sammanhanget refererade motionerna A225, A246,
A255 och A259 avstyrks av utskottet.

Arbetstidsförkortning som sysselsättningspolitiskt instrument

Lars Werner m. fl. (vpk) hävdar i motion 1985/86: A246 att en förkortning av
den allmänna arbetsdagen är ett oundgängligt komplement i en politik, som
siktar till att långsiktigt avskaffa arbetslöshet och undersysselsättning. Det
betecknas som angeläget att en nyorientering av industrin och en utbyggnad
av viktiga delar av den offentliga sektorn sker i kombination med en
övergång till sex timmars arbetsdag, bl. a. för att nya verksamheter och nya
arbeten skall kunna organiseras på basis av den kortare arbetsdagen.

En motsatt uppfattning förs fram i motion 1985/86:A255 av Karin Söder
m. fl. (c). Enligt den motionen måste arbetslösheten pressas ned genom
långsiktiga offensiva närings- och regionalpolitiska insatser med målsättningen
att skapa nya jobb, inte genom delning av befintliga jobb. En sådan politik
kan bara uppfattas som ett misslyckande för samhället i dess ambitioner att
ge meningsfullt arbete åt alla. Frågan om arbetstidens längd måste enligt
motionärernas uppfattning diskuteras som en livskvalitetsfråga och inte
främst som en arbetsmarknadsfråga.

Även i motion 1985/86: A748 av Alf Wennerfors m. fl. (m) avvisas tanken
på att använda arbetstidsförkortning som ett medel att minska arbetslösheten.
Den föreställningen grundar sig enligt motionärerna på en felaktig
föreställning om vilka faktorer som leder till högre sysselsättning. Utskottet
återkommer till motion A748 i ett annat sammanhang.

Utskottet vill här erinra om att det råder delade meningar om arbetstidsförkortningars
effekter på sysselsättningen. Delegationen för arbetstidsfrågor
(DELFA) skall enligt sina direktiv bedriva ett brett upplagt arbete som
stimulerar till debatt i arbetstidsfrågor. DELFA behandlar också frågor om
arbetstidens betydelse för sysselsättningen och har redovisat en rad rapporter
i ämnet. Av en rapport om internationella erfarenheter framgår att de
arbetstidsförkortningar som genomförts av sysselsättningspolitiska skäl fått
långt mindre effekter på sysselsättningen än som avsågs vid beslutet om
förändringen. Hösten 1985 publicerades dessutom en studie av sysselsättnings-
och produktionseffekter av arbetstidsförkortningarna i Sverige under
perioden 1963-1982. Av denna studie framgår att arbetstidsförkortningarna

AU 1985/86:11

under den angivna tiden har lett till ett ökat antal sysselsatta på den offentliga
sektorn, men att de inom industrin och näringslivet i övrigt inte haft någon
inverkan på sysselsättningen. Det sägs inte heller finnas något i undersökningsresultaten
som talar för att sysselsättningen skulle komma att öka i
framtiden genom ytterligare arbetstidsförkortningar.

Utskottet återkommer i annat sammanhang till arbetstidsfrågorna. Motion
A246 avstyrks i denna del av utskottet. Yrkandet i motion A255 ligger i
linje med vad utskottet tidigare uttalat i denna fråga och behöver inte
föranleda någon åtgärd.

Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986/87

Det framhålls i propositionen att arbetsmarknadspolitiken under den senaste
konjunkturuppgången har lagts om i syfte att understödja expansionen av
näringslivet och att främja tillväxten. Omläggningen innebär bl. a. att ett mer
platsinriktat arbetssätt har tillämpats vid förmedlingarna. Utbildning har
satts in för att underlätta rekryteringen. Rekryteringsstöd har använts, bl. a.
för att jämka företagens krav till förmån för de långtidsarbetslösa. Stödet till
geografisk rörlighet har förbättrats. Vakanstiderna för de lediga platserna
har också kunnat hållas nere på en förhållandevis låg nivå under konjunkturuppgången.

Vidare påpekas i propositionen att bristen på överensstämmelse mellan
företagens krav och den enskildes erfarenhet, utbildning och förmåga utgör
ett växande problem på arbetsmarknaden, som ställer krav på ökade insatser
för att såväl stärka de arbetssökandes möjligheter som att jämka företagens
krav. Arbetsmarknadspolitiken har således också den fördelningspolitiska
uppgiften att stödja grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden och
förbättra deras konkurrensförmåga. Det sker genom olika sysselsättningsskapande
åtgärder, utbildning, praktik och yrkesinriktad rehabilitering.
Insatser för arbetshandikappade tar i anspråk en stor och under senare år
växande andel av de arbetsmarknadspolitiska resurserna. En annan viktig
del av arbetsmarknadspolitiken är att påverka det könsmässigt bundna
yrkesvalet. Först om detta breda register av åtgärder är olämpligt eller
otillräckligt skall kontantstöd tillgripas.

Moderata samlingspartiet anför i motion 1985/86 :A225 att arbetsmarknadspolitiken
skall i första hand vara ett hjälpmedel för enskilda individer.
Dessa skall i varje situation ges bästa möjliga alternativ för att snabbt komma
tillbaka i riktiga jobb. Utbildning beskrivs som det viktigaste instrumentet
för att stärka den arbetslöses ställning på arbetsmarknaden. Vid sidan av en
väl fungerande information om situationen på arbetsmarknaden och en
effektiv privat och offentlig arbetsförmedling måste olika typer av utbildning
alltid sättas före beredskapsarbeten, ungdomslag etc.

I motion 1985/86: A255 framhåller Karin Söder m. fl. (c) att kortsiktiga
arbetsmarknadspolitiska insatser inte förmår lösa de grundläggande orsakerna
till arbetslösheten samt att regeringens påstådda ambition att driva en
”arbetslinje” inte har någon motsvarighet i verkligheten.

Vpk är kritiskt mot arbetsmarknadspolitikens nuvarande utformning och

AU 1985/86:11

föreslår i motion 1985/86:A246 att den omformas enligt följande riktlinjer.
En särskild ”sysselsättningsbudget” upprättas vid sidan av det traditionella
budgetarbetet. Den bör innefatta såväl den statliga som den kommunala
sidan. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör organiseras och budgeteras på
flerårsbasis för att möjliggöra bättre framförhållning och säkrare anställningsformer.
Kommunerna bör erhålla ramanslag, som de friare kan
disponera. Detta underlättar för dem att kombinera olika åtgärder efter de
behov som regionalt föreligger. Arbetsmarknadsåtgärdernas innehåll och
syfte bör förändras. De bör enligt motionen bättre utveckla människors
kunnande och ansluta till deras yrkesskolning, överallt där så är möjligt. De
arbetandes rättsliga ställning bör stärkas och tvångsmomenten avvecklas.
Rätten till understöd vid arbetslöshet skall inte villkoras med ett tvång att ta
vilket arbete som helst. Rättssituationen för arbetande inom arbetsmarknadspolitikens
ram skall inte generellt vara sämre än i övriga arbetslivet. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vidare kopplas till en planerad
utbyggnad av industrin och den offentliga verksamheten samt till genomförandet
av en arbetstidsförkortning. Inriktningen skall vara att genom arbete
och studier på ett organiserat sätt leda över dem som i dag står utanför den
ordinarie arbetsmarknaden till fasta anställningsformer.

Utskottet kan i vissa delar instämma i vad som anförs i motion A225 (m)
om inriktningen på arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår. Detta
gäller t. ex. motionens synsätt att individen skall stå i centrum för verksamheten
och den prioritering av utbildning som görs. Samtidigt tar utskottet
avstånd från andra inslag, som t. ex. privatisering av arbetsförmedlingen.
Med det anförda avstyrker utskottet motion A225 i berörd del.

Arbetsmarknadspolitiken och dess åtgärdsarsenal har enligt utskottets
synsätt två huvudsyften. Det ena är att stödja dem som har en svag ställning
på arbetsmarknaden och som drabbas av sysselsättningsproblem. Det andra
huvudsyftet är att främja en väl fungerande arbetsmarknad och därmed bidra
till den ekonomiska utvecklingen av samhället. Beroende på konjunkturläget
måste tyngdpunkten i medelsarsenalen tid efter annan förskjutas. Den
ändring av arbetsmarknadspolitiken som skedde fr. o. m. år 1983 och som
kom till uttryck i en ökad satsning på arbetsförmedlingen och en delvis
ändrad inriktning på arbetsmarknadsutbildningen innebar ingen förskjutning
av arbetsmarknadspolitikens sociala mål, utan endast att dessa mål på
grund av konjunkturläget nu kan fullgöras med delvis andra medel än
tidigare. Att ge företagen en förbättrad service inom t. ex. arbetsförmedlingen
innebär inte att de arbetslösas intresse eftersätts som antyds i motion A246
(vpk). En effektivare arbetsförmedling underlättar företagens rekrytering av
arbetskraft men medför också att arbetslösa snabbare får arbete. Det är
därför angeläget att arbetsförmedlingen i nuvarande konjunkturläge fortsätter
att spela en framträdande roll i arbetsmarknadspolitiken och att AMS
s. k. serviceprogram som beslutades år 1984 och som syftar bl. a. till att
frigöra resurser för det direkta förmedlingsarbetet fullföljs. En ändrad
inriktning av arbetsmarknadspolitiken enligt de riktlinjer som förs fram i
motion A246 har därför inte utskottets stöd. Motionen avstyrks i denna del.

Utskottet vill i fråga om avvägningen mellan de olika medelstyperna inom
arbetsmarknadspolitiken framhålla vikten av att den s. k. arbetslinjen

AU 1985/86:11

fullföljs. Någon anledning att rikta kritik mot regeringen på denna punkt -vilket sker i motion A255 (c) - finns inte enligt utskottets mening. Även om
arbetslöshetsersättningen tar en ökande del av kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken
är dess andel vid en internationell jämförelse fortfarande liten i
Sverige och bör så förbli. Utskottets synsätt innebär att motion A255
avstyrks.

När det gäller de arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning under
nästa budgetår föreslås i centerpartiets motion 1985/86:A255 att regeringen
skall återkomma med förslag senast i samband med årets kompletteringsproposition
där kostnaderna för AMS verksamhet reduceras med i storleksordningen
1 miljard kronor med hänsyn till de insatser som föreslås i motionen.

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1985/86:A266 i anslutning till
regeringens förslag om medelsanvisning för de olika åtgärderna besparingar
med ca 1,3 miljarder kronor. Utskottet tar upp dessa besparingsförslag i
anslutning till behandlingen av de olika anslagen.

Folkpartiet anser i motion 1985/86: A259 att de konkreta åtgärder som
regeringen föreslår förefaller vara grundade på en annan, och mera positiv,
bild av sysselsättningsläget än den som ges i finansplanen. Trots prognoser
om ökad arbetslöshet föreslår regeringen inte någon förstärkning av
arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet noterar med förvåning att centerpartiet för nästa budgetår vill
göra avsevärda besparingar i fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
samtidigt som man beskyller regeringen för att ge en alltför ljus bild av
sysselsättningsläget. Den slutsats som borde dras av ett sådant synsätt vore
enligt utskottets mening att åtgärdsarsenalen borde förstärkas snarare än
försvagas. Centerpartiet hänvisar i stället till insatser som man vill göra inom
t. ex. skattepolitik, näringspolitik och regionalpolitik. Problemet är att
sådana insatser, som utskottet vill beteckna som långsiktiga, inte kan bli
något alternativ till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under den
tidsperiod som här avhandlas, dvs. budgetåret 1986/87. Dessa långsiktiga
åtgärder skulle ju om förslagen genomförs börja verka först fr. o. m. det
budgetåret. Utskottet betvivlar starkt att eventuella effekter skulle uppträda
så snabbt att åtgärderna på det arbetsmarknadspolitiska området kan dras
ned samtidigt. En minskning av de arbetsmarknadspolitiska insatserna av
den föreslagna omfattningen skulle därför leda till ökad arbetslöshet. Ett
fullföljande av en sådan politik skulle följaktligen medföra ökade kostnader
för arbetslöshetsersättningar och därmed innebära ett avsteg från den
arbetslinje som centerpartiet ansluter sig till i en annan del av samma motion.
Utskottet konstaterar att centerpartiet inte följer upp sitt allmänna besparingskrav
på arbetsmarknadspolitiken med yrkanden i fråga om de enskilda
anslagen. Förslaget i motion A255 innebär därför i praktiken ingen reell
besparing.

Folkpartiet kritiserar i motion A259 att regeringen inte föreslår någon
förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna trots prognoser i
bl. a. finansplanen om en ökad arbetslöshet. Utskottet vill här påpeka att inte
heller folkpartiet föreslår någon förstärkning av dessa resurser.

Utskottet delar regeringens allmänna bedömning i fråga om behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under nästa budgetår, men noterar samti -

AU 1985/86:11

digt den - i förhållande till regeringens tidigare beräkningar - något mer
positiva utveckling av sysselsättningen som finansutskottet förutser för det
kommande året. Osäkerheten i bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen
är emellertid i nuvarande läge ovanligt stor vilket också gäller synen på
behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser under nästa budgetår. Utskottet
konstaterar att regeringen avser att återkomma i samband med kompletteringspropositionen
med en reviderad bedömning. Utskottet vill stryka
under att, som sägs i propositionen, huvudstrategin i det kommande arbetet
måste vara fortsatta offensiva satsningar för att stärka de enskilda individerna
på arbetsmarknaden.

Utskottet återkommer i det följande till frågor om volymen på de olika
åtgärderna. Förslaget i motion A255 om att regeringen skall återkomma i
kompletteringspropositionen med förslag om neddragning av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna med 1 miljard kronor avstyrks med det anförda av
utskottet. Motion A259 behöver inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I två motioner begärs forskning om arbetslöshetens konsekvenser. Birthe
Sörestedt m. fl. (s) framhåller i motion 1985/86:A203 att risken är stor för
dem som inte erhåller ett arbete eller en utbildning att de ställs utanför
samhällsgemenskapen, vilket i sin tur kan medföra materiell nöd, missbruk
och kriminalitet. Om stora grupper ställs utanför uppstår ett motsatsförhållande
till andra, och sociala konflikter kan lätt blossa upp. För att samhället
skall kunna möta de problem som arbetslöshet orsakar krävs enligt motionärerna
att det sker en intensifierad kartläggning och forskning om de sociala
konsekvenserna.

Nils Berndtson (vpk) kräver i motion 1985/86:A226 en samlad undersökning
av de samhällsekonomiska följderna av arbetslösheten. Bakgrunden till
motionen är en undersökning som visar att samhällskostnaderna för arbetslösheten
i Motala kommun uppgår till 134 milj. kr. under ett år.

En brett upplagd forskning om arbetslösheten och dess konsekvenser
pågår sedan flera år, bl. a. med anknytning till delegationen för arbetsmarknadspolitisk
forskning (EFA) och vid Arbetslivscentrum. EFA lämnade en
kunskapsöversikt i sitt betänkande (SOU 1984:31) Arbetsmarknadspolitik
under omprövning, och fortsatt forskning inom detta ämnesområde bedrivs
med anknytning till EFA:s nya forskningsprogram (EFA:s rapport nr 14).
Arbetslivscentrum anordnade hösten 1984 en omfattande seminarieverksamhet
kring arbetslöshetens konsekvenser. En redovisning kommer att
lämnas senare i vår. Forskningsaktiviteterna kring de frågor som aktualiseras
i de båda motionerna fortsätter, och en rad forskare är engagerade. Något
initiativ från riksdagens sida för att ytterligare stimulera denna forskning är
enligt utskottets bedömning inte nu nödvändigt. Motionerna A203 och A226
avstyrks därför av utskottet.

Den offentliga sektorns betydelse för kvinnornas sysselsättningsmöjligheter
tas upp i motion 1985/86:A246 av Lars Werner m. fl. (vpk). I motionen
erinras om att det skett stora förändringar i kvinnornas livsmönster under de
senaste 20 åren. Kvinnornas deltagande i arbetslivet har ökat kraftigt, och
merparten av dem finns på områden i arbetslivet som bygger på service, vård
och omsorg. Över hälften av alla kvinnor arbetar inom den offentliga
sektorn. Motionärerna menar att politiska åtgärder mot den offentliga

AU 1985/86:11

sektorn får direkta återverkningar på kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta:
dels minskar den traditionella kvinnoarbetsmarknaden, dels försämras
den sociala service som är en förutsättning för det kvinnliga förvärvsarbetet.
Motionärerna föreslår bl. a. en uppvärdering av traditionella kvinnoyrken
inom den offentliga sektorn.

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna om den offentliga
sektorns stora betydelse för kvinnornas sysselsättningsmöjligheter. Denna
betydelse framgår än tydligare vid en regional belysning. Att som antyds i
motionen stimulera fram en tillväxt av den offentliga sektorn oberoende av
de samhällsekonomiska konsekvenserna kan utskottet däremot inte acceptera.
En stark offentlig sektor som förändras i takt med den ekonomiska
utvecklingen är en grundförutsättning för en balanserad sysselsättningsutveckling.
Det är också en förutsättning för en tillfredsställande serviceförsörjning
och därmed för kvinnornas deltagande i arbetslivet. Samtidigt måste
kraven på effektivitet och flexibilitet inom den offentliga sektorn vara stora
och förändringar kan förutses som gör det angeläget att kvinnornas
arbetsmarknad vidgas. Åtgärder vidtas också fortlöpande inom bl. a. arbetsmarknads-
och utbildningspolitiken som avses leda till att fler kvinnor söker
sig till andra yrken än de traditionellt kvinnodominerade. Mot bakgrund av
vad här sagts finner utskottet att något uttalande med anledning av motion
A246 i denna del inte bör ske. Motionen avstyrks alltså.

Åtgärder för ungdomar
Inledning

I förra årets arbetsmarknadsbetänkande (AU 1985/86:11 s. 34—36) gavs en
återblick på hur ungdomens arbetsmarknadssituation utvecklats under
1970-talet och den första hälften av 1980-talet. Översiktligt behandlades även
de åtgärder som vidtogs under de åren till stöd för ungdomarna.

Med hänvisning till den redovisningen skall här endast erinras om att
situationen på arbetsmarknaden successivt försämrades för ungdomarna
under den femtonårsperiod det här gäller. Sin högsta nivå nådde ungdomsarbetslösheten
åren 1982 och 1983 (7, 6 resp. 8,0 %, vilket kan jämföras med
2,9 % år 1970). Under år 1984 sjönk den till 6 %. En viss förbättring fortsatte
under år 1985. Den genomsnittliga arbetslösheten bland ungdomar 16—24 år
gick visserligen ned endast obetydligt, till 5,8 %, men antalet ungdomar i
åtgärder (AMU, beredskapsarbeten och ungdomslag) minskade från 63 000
år 1984 till 50 000 (årsgenomsnitt). Antalet sysselsatta ungdomar ökade
något. För de äldre ungdomarna, dvs. de i åldern 20—24 år, förblev
arbetslösheten oförändrat hög. Arbetslöshetstalet för denna åldersgrupp har
legat runt 30 000 (drygt 6 %) sedan år 1982 och förändras endast obetydligt.

Riktlinjer

AU 1985/86:11

Regeringen redovisar i budgetpropositionen att det pågår olika utvärderingar
av verksamheten med ungdomslag och av den försöksverksamhet som

pågår i Örebro för ungdomar i åldern 20-24 år. Beträffande ungdomar i
denna ålder skall AMS dessutom lämna en redovisning för bakgrundsdata
och insatser. Avrapportering skall göras i dagarna och den bedöms av
regeringen tillsammans med den översyn som gjorts av den gymnasiala
yrkesutbildningen ge underlag för fortsatta förbättringar av insatser för
ungdomar. En viss utvidgning av kretsen ungdomar som skall omfattas av
verksamheten med ungdomslag föreslås i budgetpropositionen. Detta redovisas
i ett följande avsnitt. I de nedan behandlade motionerna föreslås
betydande förändringar av insatserna för ungdomar.

Moderata samlingspartiet tar i ett särskilt avsnitt i motion 1985/86:A225
upp förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom och föreslår att vad
som därvid anförs skall ges regeringen till känna. Som orsaker till ungdomarnas
problem på arbetsmarknaden pekar motionärerna på de många hinder
som skapats genom löneavtal och nya lagar under 1970- och 1980-talen. Som
en annan viktig orsak anges brister i den praktiska yrkesutbildningen. I dessa
delar efterlyser motionärerna realistiska ingångslöner för ungdom, möjlighet
till provanställning under tolv månader och en utbyggd lärlingsutbildning.

De arbetsmarknadspolitiska särlösningarna för ungdomar beklagas av
motionärerna, som hävdar att sådana lösningar leder till inlåsningseffekter
genom att stora grupper ungdomar avskärmas från den reguljära arbetsmarknaden
med dess möjligheter till möten med tänkbara arbetsgivare.
Åtgärderna sägs dessutom leda till att andra ungdomar drabbas av arbetslöshet
genom att deras arbetsmöjligheter tas över av konstlade ungdomsjobb.

Utskottet avser inte att gå in på en närmare diskussion av de olika faktorer
som moderata samlingspartiet anser vara väsentliga för ungdomars sysselsättning
eller brist på sysselsättning. Till en del återkommer utskottet till
dessa faktorer antingen i den följande framställningen eller i senare
betänkanden. Allmänt kan konstateras att skilda uppfattningar råder om de
faktorer motionärerna velat framhålla och om de värderingar de redovisat.
För sin del kan utskottet inte dela motionärernas synsätt, och i enlighet
härmed anser utskottet att riksdagen inte bör ställa sig bakom vad som anförs
i motion A225 om förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom.
Motionen avstyrks sålunda i den delen.

I samma motion, 1985/86:A225, föreslår moderata samlingspartiet att
ungdomslagen avskaffas från den 1 januari 1987 med hänsyn till de enligt
motionärerna negativa erfarenheterna. Den lagstiftning verksamheten
grundas på föreslås bli upphävd. Den avses bli ersatt med en ny form av
insatser, av motionärerna benämnd arbetspraktik för ungdom, och den
bygger på erfarenheterna från det kommunala uppföljningsansvaret för
16-17-åringar. Regeringen föreslås få i uppdrag att utforma förslag till den
nya arbetspraktiken enligt motionens riktlinjer. I första hand skall ungdomarna
erbjudas utbildning, bl. a. lärlingsutbildning, eller intensifierad hjälp
till anställningar av arbetsförmedlingen. Om placering i utbildning eller
anställning inte lyckas skall den unge efter normalt tre månaders arbetslöshet
placeras på arbetspraktikplats under en tid av upp till sex månader. För de
ungdomar som efter en första period av arbetspraktik inte lyckas få arbete
skall individuella planer innehållande intensifierad arbetsförmedling, kompletterande
utbildning och möjligheter till ytterligare arbetspraktikperioder

AU 1985/86:11

upprättas. I normala fall bör ungdomarna först efter en ny aktiv sökperiod AU 1985/86:11
efter arbete kunna få en ny arbetspraktikplats. Statsbidrag förutsätts utgå. I
första hand skall placering ske i det privata näringslivet. Ersättningen till
18-19-åringarna skall vara högre än för 16-17-åringarna. Avtal mellan
arbetsmarknadens parter bör kunna träffas om ungefär samma villkor som
gäller för ungdomsplatserna.

Även centerpartiet begär i motion 1985/86:A255 en omprövning av
insatserna mot ungdomsarbetslösheten. Med beaktande av det splittrade
ansvaret för insatserna föreslås att kommunerna får huvudansvaret för att
bereda ungdomar i åldern 16—19 år utbildning eller arbete. Det nuvarande
systemet med ungdomslag och ungdomsplatser slopas. De ekonomiska
resurser som ställs till förfogande för dessa åtgärder bör i nödvändig
omfattning ställas till kommunernas förfogande. Insatserna skall avse
utbildning eller yrkespraktik med placering i jobb på hela arbetsmarknaden.
Yrkespraktikersättningen till ungdomarna bör fastställas av staten. Regeringen
föreslås få i uppdrag att framlägga förslag till dessa förändringar av
insatserna för ungdomar i åldern 16—19 år.

Ungdomslagen kom till mot bakgrund av en alarmerande ökning av
arbetslösheten bland ungdomar i åldern 18-19 år. Enighet rådde om att det
var förkastligt att ungdomar vid debuten i vuxenlivet skulle tvingas gå
sysslolösa och uppbära kontant stöd från det allmänna utan krav på
motprestation. Med ungdomslagen avsågs att skapa ett skyddsnät för
ungdomar som trots egna och andras ansträngningar inte kunde finna något
arbete och som inte heller var aktuella för fortsatt utbildning. Utskottet anser
att verksamheten med ungdomslag på det hela taget väl har lyckats uppfylla
målsättningen att ersätta sysslolöshet med meningsfull sysselsättning. När nu
verksamheten har pågått i två år finns möjligheter att utveckla den ytterligare
på grundval av de erfarenheter som har vunnits. Det nya utvärderingsmaterial
som framkommer bör därvid kunna tjäna till ledning.

Från de nu angivna utgångspunkterna anser utskottet att det inte är
aktuellt att lägga ned verksamheten och ersätta den med helt nya insatser.

Det bör noteras att i varje fall förslaget från moderata samlingspartiet
accepterar att ungdomarna går arbetslösa i perioder mellan utbildning och
praktik. Därmed bryter motionärerna med det principiellt nya och unika
med verksamheten med ungdomslag: att ge ungdomarna en i lag tryggad rätt
till betalt arbete. Utskottet avstyrker därmed motionerna A225 och A255 i
nu behandlade delar.

Centerpartiet föreslår vidare i motion 1985/86: A255 åtgärder för ungdomar
i åldern 20—24 år. Dessa ungdomar bör få liknande möjligheter som
16—19-åringarna till utbildning och yrkespraktik. En parlamentariskt sammansatt
utredning bör tillsättas med uppgift att analysera och finna lösningar
på svårigheterna för denna ungdomsgrupp att vinna inträde på arbetsmarknaden.

Problemen för ungdomar i åldern 20—24 år uppmärksammas vidare i
motionerna 1985/86:A257 av Åsa Strömbäck-Norrman m.fl. (s) och 1985/

86:A270 av Alf Svensson (c).

I den förstnämnda motionen (s) lämnas en redovisning för situationen på
arbetsmarknaden för ungdomar i den aktuella åldersgruppen och motionä- 31

rernas bedömning härav. De yrkar att vad de anfört i denna del skall ges
regeringen till känna. Vidare föreslår de att försök av det slag som pågår i
Örebro med arbete och utbildning åt samma åldersgrupp skall få prövas i
andra utsatta regioner.

Alf Svensson (c) föreslår i sin motion ett praktik- och lärlingssystem för alla
ungdomar under 25 år. Platser bör inrättas på både den privata och den
offentliga sektorn. Målsättningen skall vara att ordna fast anställning efter
praktik/lärlingstiden.

Som utskottet inledningsvis påpekat är arbetslösheten bland ungdomar i
åldern 20—24 år oförändrat hög. Detta motiverar särskilda åtgärder för
denna ungdomsgrupp. I Örebro pågår sedan den 1 juli 1984 ett tvåårigt
försök med varvad utbildning och arbetspraktik. Försöksperioden går nu
mot sitt slut, och detta pilotprojekt liksom motsvarande försök på andra håll
bör kunna ge värdefulla erfarenheter till ledning för hur man skall komma till
rätta med de äldre ungdomarnas svårigheter på arbetsmarknaden. Det bör
vara regeringens sak att bedöma i vilken ordning det material som
framkommer skall utvärderas och slutsatser i form av åtgärdsinriktade
förslag skall arbetas fram. Det är således enligt utskottets mening inte
påkallat att riksdagen i enlighet med centerpartiets förslag begär att en
parlamentarisk utredning tillsätts för ändamålet. Yrkandet härom i motion
A255 avstyrks därmed. Samtidigt avstyrks motion A270 (c) i förevarande
del.

AMS har, som redan nämnts, regeringens uppdrag att ge bakgrundsdata
och redovisa insatser för den ungdomsgrupp det här gäller. Ett tillkännagivande
till regeringen om den besvärliga situationen för ungdomsgruppen
såsom begärs i motion A257 (s) torde sålunda inte erfordras. Örebroprojektet
bör först utvärderas innan man tar ställning till om man skall bedriva en
fortsatt och bredare upplagd verksamhet av detta slag liksom till de
förändringar som kan behöva göras med hänsyn till de erfarenheter som har
vunnits. Utskottet avstyrker därmed även yrkandet i samma motion om
liknande försök i andra regioner.

Folkpartiet föreslår i motion 1985/86: A259 en översyn av det arbetsmarknadspolitiska
åtgärdssystemet för ungdomar. Motionärerna menar att för
16—17-åringar, 18—19-åringar resp. 20-24-åringar varierar åtgärderna i
fråga om utformning av huvudmän, ersättningsvillkor, statsbidrag och
subventionsgrader och arbetstider. Åtgärderna är dåligt samordnade, och
det råder snarast en viss konkurrens mellan dem.

Vidare föreslås i motionen att regeringen skall ta initiativ till överläggningar
mellan parterna om särskilda ungdomsavtal som förutsätts bli kombinerade
med en temporär nedsättning av arbetsgivaravgifterna med exempelvis
10 % första året, 7,5 % andra året, 5,0 % tredje året och 2,5 % fjärde året
varefter nedsättningen upphör. Syftet är att bringa ned lönekostnaderna för
ungdomarna och därmed öka deras konkurrenskraft.

Utskottet har i ett tidigare sammanhang (AU 1984/85:11 s. 51) vidgått att
samordningen av åtgärderna i form av ungdomsplatser och ungdomslag hör
till de problem som återstår att lösa. Stora och för ungdomarna svårförståeliga
skillnader råder i arbetstid och ersättningsnivåer. En samordning av de
nämnda åtgärderna har redan tidigare aktualiserats av utskottet, och i förra

AU 1985/86:11

årets budgetproposition (bilaga 12 s. 114) upplystes att frågan var under
beredning i utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen. Vid övervägandena
är det naturligt att även de särskilda insatserna för ungdomar som är
20-24 år kommer med i bilden. Utskottet förutsätter att samordningsproblemen
uppmärksammas av regeringen vid de förestående utvärderingarna av
ungdomsinsatserna utan ytterligare initiativ från riksdagens sida och anser att
motion A259 på denna punkt bör kunna anses besvarad därmed.

Ungdomars ingångslöner har behandlats av utskottet även föregående år
(bl. a. AU 1984/85:11 s. 40-41). När förslag har förts fram att begränsa
lönekostnaderna för ungdomar har utskottets huvudinvändning varit att det
är en vedertagen princip att löner och allmänna anställningsvillkor fastställs
genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden utan inblandning
från statsmakternas sida. Den invändningen kan riktas också mot det nu
föreliggande förslaget i motion A259 som innebär att regeringen på
riksdagens uppdrag skall ta initiativ till partsöverläggningar om särskilda
ungdomsavtal. Med hänsyn härtill och då arbetsmarknadsministern i budgetpropositionen
(s. 102) säger sig vara ”medveten om att parterna på
arbetsmarknaden har ett uttalat intresse av att medverka till lösningar på
ungdomens arbetsmarknadsproblem” vill utskottet inte heller i dessa delar
föreslå någon åtgärd med anledning av motionen. Av detta följer att
utskottet inte har anledning att gå in på motionens förslag om sänkta
arbetsgivaravgifter, som alltså avstyrks.

Vänsterpartiet kommunisterna gör i motion 1985/86:A246 en kritisk
genomgång av det nuvarande åtgärdssystemet för ungdomar. Genomgången
omfattar även egenföretagande bland ungdomar och ungdomskooperativ
samt de olika former av lärlingsutbildning som föreslagits i skilda sammanhang.
Motionärerna anser att det i många av de vidtagna specialåtgärderna
döljer sig en orättvis behandling av ungdomen, inte minst lönemässigt. De
säger sig tro på att ungdomskooperativ, rättvisa lärlingssystem och rejäla
yrkesutbildningar kan spela en positiv roll. Men i grunden är problemet med
ungdomsarbetslösheten djupare än så och måste bekämpas med kraftfulla
insatser för att skapa fasta jobb med lön som går att leva på. De nya
arbetstillfällena bör kunna tas fram genom en massiv satsning på utbyggande
av vård, omsorg och utbildning/kultur, finansierad genom skärpt kapitalbeskattning.
Motionärerna yrkar att detta skall ges regeringen till känna.

Uppbromsningen av den offentliga sektorns expansion med ett minskat
utbud av nya arbetstillfällen som följd bidrar till ungdomarnas svårigheter på
arbetsmarknaden. I motsats till motionärerna tror utskottet emellertid inte
att en ensidig satsning på utbyggnad av den offentliga sektom på det sätt de
förespråkar löser ungdomarnas sysselsättningsproblem och avstyrker därför
att riksdagen gör det i motionen begärda tillkännagivandet till regeringen.

I en annan motion, 1985/86: A252, begär vänsterpartiet kommunisterna att
regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift att kartlägga den
ekonomiska situationen för ungdomar.

Regeringen har inlett ett utredningsarbete om bakgrunden till det ökande
antalet socialbidragstagare, den s. k. nyfattigdomen. Arbetet utförs av en
särskild analysgrupp med statssekreterare Monica Andersson som ordförande.
Det skall vara slutfört före utgången av år 1986. Därmed får motionens

AU 1985/86:11

3 Riksdagen 1985186.18sami. Nr 11

önskemål om kartläggning anses vara tillgodosett. Motionen kan därför av
riksdagen lämnas utan åtgärd.

Två yrkanden som rör lärlingsutbildning i hantverksyrken läggs fram i
motion 1985/86: A261 av Börje Hörnlund m. fl. (c). Enligt det ena yrkandet
bör AMS få i uppdrag att presentera förslag med syfte att förbättra
förutsättningarna för praktikarbete och lärlingsutbildning i hantverksyrkena.
Det andra förslaget avser en översyn av olika regler i syfte att göra det
lättare för ungdomar att som lärlingar få erfarenhet av olika hantverksyrken.
Motionärerna nämner i det sammanhanget regler om arbetarskydd, försäkringar
m. m.

Motiveringarna till yrkandena finns i motion 1985/86:N300 om hantverk
och hemslöjd. Utskottet uppfattar därför att det grundläggande syftet med
de nu redovisade yrkandena är att främja hantverksnäringarna. Det är
numera en målmedveten strävan att frigöra arbetsmarknadsverket från
uppgifter som inte i egentlig mening är arbetsmarknadspolitiska. Därför bör
AMS inte tilldelas en ny uppgift som i grunden är av näringspolitisk art.
Motionen avstyrks därmed i den delen. Utskottet är inte heller berett att med
motionen som underlag föreslå en regelöversyn av där begärt slag. Eftersom
motionärerna hävdar att bl. a. försäkringar är ett hinder för ungdomar att
pröva olika hantverksyrken skall påpekas att de försäkringar det här gäller
har tillkommit genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och därför kan
påverkas till sitt innehåll endast i samma ordning. Motionen avstyrks
följaktligen även i denna del.

Nedsättning av arbetsgivaravgifter

Utskottet har i det föregående redovisat ett förslag i folkpartimotionen
1985/86:A259 om temporärt sänkta arbetsgivaravgifter i avvaktan på relativt
sänkta ungdomslöner. En nedsättning av arbetsgivaravgifterna utan koppling
till lönerna föreslås i två motioner, 1985/86:A230 av Martin Olsson (c)
och 1985/86:A270 av Alf Svensson (c). I båda motionerna avses avgifter för
ungdomar i åldern 16-24 år. Motion A230 gäller en ”viss nedsättning” av
avgifterna utan specificering. Kompensation till socialförsäkringssystemet
förutsätts. I motion A270 föreslås att ATP-avgiften slopas utan att kompensationsfrågan
berörs.

De båda motionsförslagen syftar till att göra det lättare för ungdomen att få
anställning. Motionärerna gör ingen kostnadsberäkning, men det kan
nämnas att i den nyssnämnda motionen, 1985/86:A259 (fp), beräknas
intäktsbortfallet för den avgiftsnedsättning som där föreslås till mellan 1,0
och 1,5 miljarder kronor. Beräkningen bör kunna godtas som en överslagsvis
gjord kalkyl och visar att det är fråga om betydande ekonomiska konsekvenser
för socialförsäkringssystemet. Utskottet avstyrker motionerna.

Ungdomsföretagande

Folkpartiet anför i motion 1985/86:A259 att det är självklart att ungdomar
som försöker starta eget företag möter stora svårigheter. De behöver
kunskaper om bokföring och marknadsföring och annat som har att göra med

AU 1985/86:11

fri företagsamhet. Motionärerna anser det vara en viktig uppgift för
arbetsmarknadspolitiken att ge hjälp och stimulans åt ungdomar som vill starta
eget.

Utskottet anser liksom motionärerna att man bör ställa sig positiv till
ungdomars försök att driva egen verksamhet och därmed komma ur en
arbetslöshetssituation. Möjligheter har också utvecklats till olika former av
arbetsmarknadspolitiskt stöd. Ungdomar i åldern 18-19 år kan i stället för att
delta i ungdomslag få bidrag med 600 kr. i veckan för att driva egen rörelse.
De ungdomar som har fyllt 20 år kan få del av bidraget till arbetslösa som
startar egen verksamhet. Inom AMU ges särskilda starta-eget-kurser. Av
medel från anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder har barn- och ungdomsdelegationen
kunnat stödja ungdomsföretagande. Medelstilldelningen
för bl. a. det ändamålet föreslås nästa budgetår bli förstärkt. Motionärernas
önskemål om arbetsmarknadspolitiskt stöd till ungdomsföretagande får med
det nu redovisade anses vara i rimlig mån tillgodosett. Motion A259 i den
aktuella delen påkallar därför inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Som nyss nämnts föreslås i budgetpropositionen en uppräkning av de
medel som ställts till barn- och ungdomsdelegationens förfogande för att
stödja bl. a. ungdomsföretagande. För nästa budgetår beräknas ett belopp
om 15 milj. kr. Börje Hörnlund m. fl. (c) yrkar i motion 1985/86:A275 att
riksdagen skall uttala att hälften av det anslagna beloppet skall användas för
satsningar på kooperativt ungdomsföretagande och avse stöd till startfasen i
sådana företag.

Olika företagsformer, däribland kooperativa, har fått stöd från barn- och
ungdomsdelegationen - motionärerna upplyser att 3 milj. kr. beviljades till
kooperativt ungdomsföretagande under år 1985. När nu anslagsramen vidgas
väsentligt utgår utskottet från att det skall bli möjligt att ge ökat stöd till
denna företagsform. Utskottet är dock inte berett att på det sätt motionärerna
begär prioritera stödet till ungdomskooperativen i förhållande till andra
projekt för ungdomars sysselsättning som det kan vara anledning att stödja
utan föreslår att motionen med det anförda lämnas utan åtgärd.

Kristina Svensson (s) och Hans Rosengren (s) begär i motion 1985/
86:A204 en översyn med syfte att anpassa bidragssystemet för arbetslösa
ungdomar till den verksamhet som bedrivs inom de ungdomskooperativa
projekten.

Motionärerna har inte gått in på vilka problem de anser föreligga i
bidragshänseende när arbetslösa ungdomar deltar i ungdomskooperativ
verksamhet. Utskottet är inte berett att föreslå någon åtgärd med anledning
av motionen som avstyrks.

Ändring i lagstiftningen om ungdomslag

Verksamheten med ungdomslag omfattar som tidigare nämnts ungdomar i
åldern 18-19 år. Regeringen föreslår i budgetpropositionen (s. 101-102) att
ungdomar i vissa fall skall kunna anvisas arbete i ungdomslag redan innan de
har fyllt 18 år. De fall det gäller är ungdomar som är i 17-årsåldern och har
avslutat en minst tvåårig gymnasieutbildning. Se vidare bilaga 1.

Utskottet biträder att denna begränsade utvidgning av kretsen ungdomar

AU 1985/86:11

med tillträde till ungdomslagen genomförs. En i sak likartad åtgärd har redan
innevarande budgetår fått vidtas i de s. k. frikommunerna. Det förslag till
lagändring som läggs fram i propositionen tillstyrks alltså av utskottet.

Alf Svensson (c) yrkar i motion 1985/86:A270 att riksdagen skall begära
förslag av regeringen om att utöka arbetstiden i ungdomslagen till heltid, dvs.
8 timmar per dag. Vidare anser motionären att arbetsplaceringarna i ökad
utsträckning bör ske i näringslivet och att de även bör kunna ske i enskilda
hushåll.

Arbete i ungdomslag är normalt på halvtid. Det kan i och för sig synas
önskvärt att förlänga tiden i ungdomslag. Det är emellertid en kostnadskrävande
reform. Det kan påpekas att statens kostnader för ungdomslagen
budgetåret 1984/85 uppgick till 1,5 miljarder kronor. Olika åtgärder har
vidtagits för att på annat sätt ge meningsfull sysselsättning, med utbildning,
jobbsökaraktiviteter etc., dvs. åtgärder som syftar till att slussa ut ungdomarna
på den öppna arbetsmarknaden. Kommunerna har dessutom möjlighet
att på egen bekostnad förlänga arbetstiden i de enskilda fallen. Utskottet
avstyrker med det anförda motionen i denna del.

Fler platser för ungdomslagen i näringslivet är en fråga som återkommande
behandlats i utskottet som därvid haft tillfälle att utförligt-och även i bred
politisk enighet - redovisa sin syn på frågan. Här skall särskilt hänvisas till de
uttalanden utskottet gjorde i AU 1983/84:24 s. 23-25 i samband med att det
fastslogs i lagtexten att placering kan ske hos enskilda arbetsgivare. Utskottet
står för sin del fast vid dessa uttalanden och anser det inte vara påkallat med
det i motionen föreslagna tillkännagivandet till regeringen. Motionen
avstyrks sålunda även i den delen.

Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag för ungdomslag

1984/85 Utgift 1 540 556 000

1985/86 Anslag 1 180 000 000

1986/87 Förslag 1 200 000 000

Från anslaget bekostas statens utgifter för verksamheten med ungdomslag.

Regeringen föreslår under punkt B 6. (s. 100-102) att riksdagen skall till
Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag
av 1 200 000 000 kr.

Med hänvisning till moderata samlingspartiets förslag i motion 1985/
86:A225 att avskaffa ungdomslagen och ersätta dem med arbetspraktikplatser
yrkar Alf Wennerfors m. fl. (m) i motion 1985/86:A266 att regeringens
anslagsframställning skall avslås. I stället bör anvisas ett nytt förslagsanslag
benämnt Statsbidrag för arbetspraktik för ungdomar om 720 milj. kr.

Moderata samlingspartiets förslag att ersätta ungdomslagen med nya
former för utbildning, praktik och arbete har avstyrkts i det föregående. I
konsekvens härmed avstyrks följdförslagen beträffande finansieringen i
motion A266. Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks.

I motion 1985/86: A263 föreslår Lena Öhrsvik (s) ett vidgat studiestöd vid
folkhögskolekurser. Meningen är att vid folkhögskolorna i Kalmar län inrätta
särskilda ungdomslinjer för arbetslös ungdom i åldern 16-24 år med

AU 1985/86:11

bristfällig grundutbildning. Studiestödet avses utgöra 120 kr. per dag, dvs.
motsvara ersättningen i ungdomslag och på ungdomsplatserna för 16-17-åringar. Studiestödskostnaden beräknas första året till 1 milj. kr. och föreslås
bli finansierad till hälften genom omföring av medel från förevarande anslag
och i övrigt från anslag på utbildningsdepartementets huvudtitel.

Förslaget i motionen innebär att det i en avgränsad del av landet införs en
ny och relativt förmånlig form av studiestöd. Ett sådant regionalt studiestöd
framstår som tveksamt från principiella synpunkter, och utskottet avstyrker
att det inrättas. Med detta ställningstagande saknas anledning för utskottet
att gå in på finansieringsdelen. Motionen avstyrks därför i sin helhet.

Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer

1984/85 Utgift 23 210 0001

1985/86 Anslag 6 762 000

1986/87 Förslag 7 323 000

'Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1.

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 7. (s. 102-103) bör anslag
för nästa budgetår anvisas med 7 323 000 kr.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

1985/86 Anslag 1 411 472 0001

1986/87 Förslag 1 537 253 000

1 Härtill kommer 2 milj. kr. på Tilläggsbudget I (AU 1985/86:7).

Från anslaget - som är nytt fr. o. m. innevarande budgetår - bekostas löner
m. m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnderna och
AMS. Beträffande den tidigare finansieringen hänvisas till förra årets
budgetproposition (bilaga 12 s. 53 f. och AU 1984/85:11 s. 56-58).
Regeringen föreslår under punkt B 1. (s. 64-70) att riksdagen skall

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1986/87
besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket
under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1985/86,

2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1986/
87 anvisa ett förslagsanslag av 1 537 253 000 kr.

Dessutom föreslås i ett annat avsnitt (s. 58—64) att riksdagen skall
godkänna vad som föreslagits i propositionen om avvecklingen av AMS
egenregiverksamhet.

Egenregiverksamheten

AMS-kommittén (A 1981:02) avslutade förra året sitt arbete med betänkandet
Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde (SOU 1985:7). Betänkandet är
remissbehandlat, och en särskild proposition på grundval av betänkandet är
aviserad. Ett av kommittéförslagen tas upp till behandling redan i budgetpro -

AU 1985/86:11

positionen, en avveckling av AMS egenregiverksamhet.

Vid AMS tillkomst år 1948 förutsattes att den nya styrelsen skulle ha
resurser för en byggande verksamhet, dvs. för att driva beredskapsarbeten i
egen regi. Syftet var att man snabbt skulle kunna dra i gång beredskapsarbeten
för att motverka arbetslöshet av konjunktur- eller säsongmässig natur. I
slutet av 1950-talet började försöksvis personer med svåra socialmedicinska
arbetshandikapp (framför allt alkoholmissbrukare) att sysselsättas i dessa
arbeten. Arbetstagarna kom att kallas specialanvisad arbetskraft (SA) och
arbetena att benämnas S A-arbeten. Det är sådana arbeten som numera utgör
merparten av egenregiarbetena. I viss utsträckning anordnas också vanliga
beredskapsarbeten, i första hand för äldre, lokalt bunden arbetskraft.

Egenregiarbetena hade sin största omfattning i början av 1970-talet.
Därefter har de successivt minskat i volym. Budgetåret 1983/84 sysselsattes i
medeltal 890 SA-anvisade och 475 äldre lokalt bundna. I augusti 1985 var
enligt propositionen sammantaget 900 personer anvisade till egenregiarbetena.
Dessutom deltog 340 (icke arbetslösa) yrkesarbetare i arbetena.

Driften av egenregiarbetena omhändertas under AMS av sju regionkontor,
förlagda i Luleå, Umeå, Härnösand, Solna, Örebro, Göteborg och
Växjö. Antalet anställda på dessa kontor samt på AMS kansli och på
arbetsplatserna uppgår till ca 490 personer.

För en del av de anvisade arbetstagarna driver AMS boendeförläggningar,
den s. k. förläggningsverksamheten. Antalet förläggningar var i slutet av
1970-talet ca 35 med ungefär 1 000 platser. Verksamheten omfattar nu 13
förläggningar med ca 250 boende. Hälften av dem är belägna i Västsverige.
Förläggningarna har ca 100 anställda.

AMS personal för egenregiverksamheten uppgår alltså till (490 + 100) ca
600 personer.

Det ingick i AMS-kommitténs uppdrag att pröva om det inom arbetsmarknadsverket
finns arbetsuppgifter som kan slopas eller föras över till annan
huvudman. Kommittén föreslår att AMS inte skall utföra beredskapsarbeten
i egen regi med hänvisning till att verksamheten inte längre kan sägas passa in
i den inriktning som arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken
numera har. Det framhålls vidare att de anvisade bör kunna få sysselsättning i
andra former. Även AMS huvudmannaskap för förläggningsverksamheten
bör avvecklas.

Arbetsmarknadsministern ansluter sig till kommitténs förslag. När det
gäller tidpunkten för avvecklingen har AMS föreslagit i sitt remissyttrande
att produktionen inom egenregin successivt trappas ned under år 1986 för att
upphöra vid årets utgång. Arbetsmarknadsministern ansluter sig också till
detta förslag.

Avvecklingsförslaget har mött invändningar i sex motioner. Centerpartiet
förordar i motion 1985/86: A255 att man i länsarbetsnämndernas regi behåller
viss verksamhet, varvid särskilt avses den som bedrivs i anslutning till de
särskilda förläggningarna i glesbygdskommuner. Härför åberopas regionalpolitiska
skäl men också att verksamheten i glesbygd visat sig lyckosam ur
rehabiliteringssynpunkt för de socialmedicinskt handikappade. Motionärerna
anser att för den kvarvarande verksamheten behövs inte längre AMS
produktionsenhet eller regionkontoren, som alltså kan avvecklas. Per-Ola

AU 1985/86:11

Eriksson m. fl. (c) uttalar i motion 1985/86: A211 med likartade motiveringar
att avvecklingen av egenregiarbetena bör utsträckas under betydligt längre
tid än regeringen har föreslagit och yrkar att regeringen skall ges detta till
känna.

Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) föreslår i motion 1985/86:A251 att egenregiverksamheten
med främst SA-arbeten skall fortsätta under AMS huvudmannaskap.
Verksamheten vid regionkontoren bör dock kunna överföras till
länsarbetsnämnderna. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram förslag till
en sådan decentralisering. Motionärerna anser att det är märkligt från
socialmedicinsk synpunkt att AMS skall avveckla en verksamhet utan att det
finns en annan huvudman som har beredskap, medel eller kompetens till sitt
förfogande.

Sigge Godin m. fl. (fp) befarar i motion 1985/86:A247 att särskilt de
Norrlandskommuner som har förläggningar kommer att få svårt att ordna
nya beredskapsarbeten för dem som hittills sysselsatts i SA-arbeten.
Norrlandskommunerna bör därför få längre tid, förslagsvis en femårsperiod,
att avveckla egenregiverksamheten.

Ett uppskov med avvecklingen av vissa angivna arbetsplatser begärs
slutligen i två motioner. Den ena motionen, 1985/86:A254 av Nils-Olof
Gustafsson m. fl. (s), gäller Hoting och Viken i Jämtlands län samt Liden och
Viksjö i Västernorrlands län. Den andra motionen, 1985/86:A235 av Rune
Backlund (c) och Nils Nordh (s), avser den arbetsplats som finns på Visingsö
(Jönköpings län).

För egen del får utskottet anföra följande.

Det har under senare år varit en strävan att flytta bort sådana uppgifter
från arbetsmarknadsverket som inte kan sägas vara arbetsmarknadspolitiska
i egentlig mening. Med exempel från propositionen kan hänvisas till att
vapenfriverksamheten och ansvaret för flyktingförläggningarna överförts till
andra huvudmän. Den nu föreslagna avvecklingen av egenregiarbetena är att
se som ett nytt steg i samma riktning.

De invändningar mot avvecklingen som har framkommit i de föreliggande
motionerna går olika långt. Vpk-motionen (A251) vill i stort sett hålla den
nuvarande verksamheten intakt. Den förändring som förespråkas är att den
tekniska och administrativa personalen på regionkontoren flyttas till länsarbetsnämndernas
kanslier. Övriga motioner syftar till att i olika omfattning
bevara delar av verksamheten eller att förlänga avvecklingstiden.

Ett genomgående argument i motionerna är farhågor för att avvecklingen
skall leda till försämrade rehabiliteringsmöjligheter för de socialmedicinskt
handikappade personer det här gäller. När egenregiarbetena för 30 år sedan
på försök började användas för att sysselsätta sådana handikappade kan man
säga att det inte fanns liknande sysselsättningsalternativ. Som AMSkommittén
upplyst sysselsätts numera enbart genom kommunernas försorg
ca 5 000 socialmedicinskt handikappade i särskilda arbeten, som förr
kallades T 1-arbeten och nu offentligt skyddat arbete. Därtill kommer den
omfattande sysselsättningen för dessa handikappade på Samhällsföretags
verkstäder eller, med lönebidrag, ute på den öppna arbetsmarknaden. Som
redovisas i det följande avsnittet om sysselsättningsskapande åtgärder har i
februari i år offentliggjorts planer på att starta en ny verksamhet inom

AU 1985/86:11

byggnadsindustrin för rehabilitering av byggnads- och anläggningsarbetare.
Denna verksamhet kan också komma att få betydelse som sysselsättningsform.
SA-arbetena spelar alltså numera en begränsad roll för sysselsättning
och rehabilitering av de socialmedicinskt handikappade. Dessutom är de
insatser som görs på detta sätt ojämnt fördelade över landet. Enligt
AMS-kommittén är det endast en tredjedel av landets kommuner som i
någon omfattning replierar på verksamheten. Det innebär att flertalet
kommuner har ordnat sysselsättning för dessa handikappade på annat sätt.

Det skall här starkt understrykas att en avveckling av egenregiarbetena
inte innebär att man samtidigt avvecklar de ekonomiska resurser som har
avsatts för att bedriva arbetena. Utskottet utgår från att de personer som är
anvisade sysselsättning i dessa arbeten kommer att kunna beredas motsvarande
arbeten i t. ex. vägverkets eller skogsvårdsstyrelsernas regi i takt med
att avvecklingen fortskrider. Dessa myndigheter sysselsätter redan i dag i
stort sett samma målgrupper i beredskapsarbeten. Därutöver har man de
alternativa placeringsmöjligheter som ovan nämnts, offentligt skyddat
arbete, anställning hos Samhällsföretag m. m.

Det görs vidare gällande att egenregiarbetena har en viss regionalpolitisk
betydelse. Särskilt avses det sysselsättningstillskott som förläggningsverksamheten
ger. Det skall inte förnekas att detta kan ha betydelse för de mindre
orter där förläggningarna är belägna. Det är fråga om ett hundratal anställda
fördelade på 13 förläggningar, varav merparten ligger på orter i södra
Sverige. Den regionalpolitiska betydelse detta kan ha måste vägas mot att
SA-arbetena enligt AMS-kommittén är en mycket dyr form av beredskapsarbeten.

I motionerna har inte berörts problemen för den personal, ca 600 personer,
som är anställd för egenregiarbetena. Kommittén säger att en del av
problemen hänger samman med att personalen länge varit för stor med
hänsyn till omfattningen av den verksamhet som numera bedrivs, vilket alltså
är en av svårigheterna för dem som nu är engagerade i verksamheten. Det
behöver inte bli problem för personer med yrkeskvalifikationer som gör dem
attraktiva på andra delar av arbetsmarknaden. Andra anställda bör kunna
omplaceras inom arbetsmarknadsverket eller få motsvarande arbetsuppgifter
hos andra huvudmän. Med den stora personalstyrka det här är fråga om
måste man dock räkna med att det uppstår problem vid omställningarna som
i de enskilda fallen kommer att upplevas som bekymmersamma och svåra att
lösa. Det är i första hand AMS sak att i samråd med personalorganisationerna
och de statliga personalpolitiska myndigheterna lösa dessa problem.
Utskottet understryker betydelsen av att så sker på ett smidigt sätt.

Insatserna av personalpolitisk natur vid avvecklingen underlättas av att det
inte är ifrågasatt att göra någon anslagsreducering. Den oförändrade
anslagstilldelningen innebär i sin tur att efter hand som avvecklingen
fortskrider så frigörs medel för angelägna förstärkningar av arbetsmarknadsverkets
service till arbetssökande och arbetsgivare eller för att kompensera
de besparingskrav arbetsmarknadsverket liksom andra myndigheter ställs
inför.

På de nu angivna skälen ställer sig utskottet bakom AMS-kommitténs och
regeringens förslag att avveckla egenregiarbetena och den därtill knutna

AU 1985/86:11

förläggningsverksamheten. Regeringen bör få det begärda godkännandet av
förslaget om denna avveckling. De i sammanhanget aktuella motionerna,
A211, A235, A247, A251, A254 samt A255 i motsvarande del avstyrks, i den
mån de inte anses besvarade med vad ovan anförts.

Personaltilldelning för särskilda grupper av arbetssökande

AMS har inte begärt någon personalförstärkning till verket, och någon sådan
förstärkning föreslås inte heller i propositionen i annan mån än att
länsarbetsnämnderna liksom innevarande budgetår avses få viss resursökning
för att planera och upphandla arbetsmarknadsutbildning.

Därutöver har personaltilldelningen aktualiserats i några motioner. Två av
dem gäller kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda. Folkpartiet i
motion A245 samt Gunhild Bolander (c) och Karin Israelsson (c) i motion
A265 anför att svårigheterna att bereda psykiskt utvecklingsstörda sysselsättning
är större än för någon annan grupp. En förutsättning för att de
utvecklingsstörda skall kunna tillgodogöra sig arbetsförmedlingens service
och få ett reellt stöd i försöken att få arbete är att det på länsarbetsnämnder
och arbetsförmedlingar finns särskilda kontaktpersoner med kunskap om de
utvecklingsstördas speciella behov. De båda motionerna mynnar ut i
yrkanden om att åtgärder vidtas för att sådana kontaktpersoner utses på
länsarbetsnämnder och förmedlingar.

Maria Leissner (fp) anför i motion 1985/86:A267 att arbetsförmedlingens
service åt akademiker behöver förbättras med hänvisning till att akademikernas
arbetsmarknad har försämrats och till de stora förändringar som skett i
högskoleväsendet. Motionären för fram tanken på viss specialisering bland
förmedlarna, alternativt återgång till den särskilda akademikerförmedling
som fanns vid 1970-talets början.

I motion 1985/86:A213 efterlyser Birthe Sörestedt (s) och Bengt Silfverstrand
(s) förstärkta resurser till arbetsförmedlingen i Malmöhus län till stöd
för arbetslösa ungdomar i åldern 20—24 år.

När utskottet tidigare år yttrat sig över motionsförslag om prioriteringar
inom förmedlingsverksamheten av särskilda grupper eller regioner har
hänvisats till att sådana prioriteringar bör ankomma på AMS med ledning av
behoven i de skilda delarna av landet och det aktuella arbetsmarknadslägets
krav. Utskottet har vidare menat att det finns så mycket större skäl för
riksdagen att avstå från att ge AMS anvisningar om personalomfördelningar
med hänsyn till den restriktivitet som har präglat senare års resurstilldelning
till arbetsmarknadsverkets personalsida och som i praktiken har lett till
personalindragningar.

Motionsyrkanden om kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda
framställdes även förra året (se AU 1984/85:11 s. 65). Utskottet vill nu
liksom då uttrycka sympati för det behjärtansvärda ändamål det här gäller.
Det kan erinras om att det är en strävan inom arbetsförmedlingen att
återbesökande kunder skall få träffa samma förmedlingstjänsteman. Det
synes särskilt angeläget att denna strävan upprätthålls när det gäller psykiskt
utvecklingsstörda arbetssökande. Utöver dessa uttalanden är utskottet
liksom i fjol inte berett att föreslå riksdagen att besluta om de organisations -

AU 1985/86:11

förändringar på länsarbetsnämnder och förmedlingar som förordats i motionerna
A245 och A265. Motionerna bör sålunda av riksdagen lämnas utan
åtgärd i de aktuella delarna.

Med hänvisning till den ovan lämnade allmänna motiveringen är utskottet
inte heller berett att föreslå någon åtgärd med anledning av motion A213 (s)
om ungdomsförmedling i Malmöhus län och motion A267 (fp) om förmedlingens
service för akademiker.

Personaltilldelningen till arbetsmarknadsverket återkommer i det följande
avsnittet om anslagsfrågor.

Avslutningsvis i detta avsnitt tar utskottet upp en fråga om distriktsarbetsnämnderna.
Gunnel Jonäng (c) erinrar i motion 1985/86: A273 om att dessa
nämnder inrättats genom beslut av riksdagen. Motionären befarar att den
förestående omorganisation av länsarbetsnämnderna som redovisas i budgetpropositionen
leder till att distriktsarbetsnämnderna avskaffas utan att
frågan först prövas av riksdagen. Hon anser att dessa nämnder bör finnas
kvar och begär att riksdagen skall uttala att ett bemyndigande från riksdagen
när det gäller omorganisation av AMS inte innefattar ett avskaffande av
distriktsarbetsnämnderna.

Som motionären påpekat permanentades distriktsarbetsnämnderna som
en del av arbetsmarknadsverkets reguljära organisation genom ett riksdagens
beslut (prop. 1978/79:131, AU 1978/79:34 s. 11-12). Beslutet föregicks
av en försöksverksamhet. Nämndernas ställning och uppgifter behandlades
av AMS-kommittén. Däremot kan utskottet inte finna att distriktsarbetsnämndema
berörs av den aktuella anpassningen av länsarbetsnämndernas
kanslier till den omorganisation som redan skett av AMS kansli. Alldeles
klart är att det i budgetpropositionen inte föreligger någon framställning från
regeringens sida att det tidigare riksdagsbeslutet om distriktsarbetsnämnderna
skall upphävas. En annan sak är att frågan kan aktualiseras i riksdagen i ett
senare sammanhang, och det kan erinras om att försök med andra typer av
nämnder pågår för närvarande. Själva sakfrågan får prövas i ett sådant
senare sammanhang. I dagsläget påkallar motion A273 med hänsyn till det
anförda inte någon åtgärd utan avstyrks.

Anslagsfrågor

Förra året förutskickades att AMS i stället för de årliga neddragningarna av
verksamheten med 2 % enligt det s. k. huvudförslaget skulle minska
förvaltningskostnaderna med 75,7 milj. kr. under en fyraårsperiod. En plan
för neddragningen läggs nu fram, avsedd att börja tillämpas nästa budgetår.
Som redan sagts i avsnittet om egenregiarbetena kommer de kostnadsminskningar
som uppnås genom avvecklingen av dessa arbeten att få utnyttjas för
att uppnå det nu angivna besparingsmålet.

Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkar att regeringen skall ges till känna vad som
anförs i motion 1985/86:A266 om möjligheterna att minska de totala
kostnaderna för arbetsmarknadsverket genom den ökade effektivitet hos
personalen som blir möjlig när man utnyttjar den tekniska utvecklingen,
bl. a. datatekniken.

Motionärerna har framställt sitt yrkande utan att uttryckligen nämna

AU 1985/86:11

besparingsplanen för arbetsmarknadsverket. Det synes ändå naturligt att när
man begär av verket att det inom ett flerårsperspektiv skall uppnå ett visst
sparmål man först låter verket fullfölja det målet innan nya besparingskrav
övervägs. Tanken har för övrigt varit att underlätta den långsiktiga planeringen
inom verket genom att ange besparingsmålet i ett fixerat belopp. Det
syftet bör inte överges. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts anser
utskottet att riksdagen inte bör ansluta sig till motion A266 i den nu
redovisade delen. Yrkandet avstyrks sålunda.

När det gäller behovet av anslag för nästa budgetår till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader så beräknas detta i budgetpropositionen till
1 537 253 000 kr. Häri ingår vissa resekostnader för arbetsförmedlare som
tidigare belastat medlen för flyttningsbidrag samt andra omkostnader som
också omförs från andra anslag.

Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 1985/86:A266 ett med 8,6 milj.
kr. minskat anslag. Minskningen hänger samman med förslaget att avskaffa
ungdomslagen från den 1 januari 1987 varigenom medel för de s. k.
jobbsökaraktiviteterna i ungdomslagen inte behövs från samma tidpunkt.

Lars Werner m.fl. (vpk) begär å andra sidan i motion 1985/86:A253 att
ytterligare 40 milj. kr. skall anvisas till personalförstärkningar för arbetet
med stöd till funktionshindrade. Bl. a. förordas att det inrättas en tjänst på
varje länsarbetsnämnd för att följa upp främjandelagen och att medel avsätts
till kampanjer för att skaffa jobb åt psykiskt utvecklingsstörda.

Moderata samlingspartiets förslag att avskaffa ungdomslagen har avvisats
av utskottet, som sålunda avstyrker följdförslaget i motion A266 om
anslagsminskning. Utskottet är inte berett att föreslå en ytterligare anslagstilldelning
i enlighet med vpk-motionen A253. Regeringens anslagsberäkning
godtas liksom vad som i övrigt anförts i anslutning till denna. Anslaget
bör sålunda uppföras med det belopp regeringen har begärt.

Slutligen tillstyrker utskottet att AMS liksom tidigare år bemyndigas att
avskriva vissa lånefordringar inom verket.

Arbetsmarknadsservice

1984/85 Utgift 1 499 962 0001

1985/86 Anslag 538 483 000

1986/87 Förslag 504 428 000

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86

beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Under anslagsposten Arbetsmarknadsinformation betalas utgifterna för
olika verksamheter som syftar till att underlätta för arbetssökande att finna
lämpligt arbete och för arbetsgivare att finna personal. Flyttningsbidrag
omfattar bidrag för att underlätta för arbetssökande att söka och anta
arbeten utanför hemorten. Under anslagsposten Inlösen av egna hem m. m.
betalas utgifterna för att inlösa fastigheter och bostadsrätter från arbetslösa
som flyttar av arbetsmarknadsskäl.

AU 1985/86:11

1985/86 1986/87

Anslag Beräknad ändring

AMS Föredraganden

Arbetsmarknadsinformation	166	357	000	+ 63	737	000	+ 5	771	000
Flyttningsbidrag	362	126	000	+257	874	000	-30	826	000
Inlösen av egna hem m. m.	10	000	000		-		- 9	000	000
538	483	000	+321	611	000	-34	055	000

Under punkt B 2 (s. 73-76) föreslår regeringen att riksdagen skall

1. anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1985:506) om vissa flyttningsersättningar,

2. godkänna vad som förordats i fråga om vissa flyttningsbidrag,

3. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag
av 504 428 000 kr.

Arbetsmarknadsinformation

När det gäller arbetsmarknadsinformationen erinras i propositionen inledningsvis
om den utbyggnad av ADB-systemet för platsförmedlingen som
pågår. Arbetsmarknadsministern menar att anskaffning av ytterligare terminaler
för denna verksamhet bör få ske i den takt som AMS kan finansiera
dem genom att frigöra medel vid rationaliseringar och effektiveringar inom
ADB-systemet och produktionen av platslistor. Vidare anmäls att upphandling
av det nya ADB-systemet för platsförmedlingen pågår.

Flyttningsbidrag m. m.

I fråga om flyttningsbidragen föreslås i propositionen vissa förändringar.
Sålunda föreslås de förmånligare villkor för flyttningsbidrag som gäller
övertaliga i malmfälten upphöra med utgången av detta budgetår. Detsamma
gäller försöksverksamheten med resor till hemorten för ungdomar i vissa fall
samt bidrag vid återflyttning till hemorten inom ett år från flyttningen till
anställningsorten. Däremot föreslås att den pågående försöksverksamheten
med bidrag till arbetsgivare som anställer en medflyttande skall fortsätta
under nästa budgetår.

I motion 1985/86:A248 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) föreslås att
bidraget till ungdomars månadsresor skall behållas. Motionärerna anför att
för många ungdomar främst i Norrland är flyttning till andra områden den
enda möjligheten att få ett nytt arbete. De menar att detta bidrag för de
arbetssökande är en viktig trygghetsfaktor inför ett beslut om arbete på
annan ort.

Utskottet har i och för sig förståelse för den syn på ifrågavarande bidrag
som lämnas i motion A248 men konstaterar att det i nuvarande statsfinansiella
läge inte finns förutsättningar att behålla bidraget. Utskottet vill
samtidigt erinra om att startbidraget tillsammans med de inkomster som
erhålls från den nya anställningen bör ge utrymme för tillräckligt antal
hemresor. Skulle etableringen på den nya orten misslyckas finns det för
närvarande möjlighet att i vissa fall stödja en återflyttning. Som utskottet

AU 1985/86:11

återkommer till nedan bör denna möjlighet vara kvar även under nästa
budgetår. Med det anförda avstyrks motion A248 i denna del av utskottet.

Krav på bibehållande av återflyttningsbidraget framförs i tre motioner.
Centerpartiet menar i motion 1985/86:A405 att flyttningsbidragen i sin
nuvarande utformning är en av de främsta stimulanserna för den pågående
koncentrationsutvecklingen och finner det anmärkningsvärt att den blygsamma
stimulans till återflyttning som nu finns föreslås bli borttagen.

I motion 1985/86: A219 av Anders Nilsson m. fl. (s) motiveras ett bibehållande
av återflyttningsbidraget med att det utgör en säkerhetsventil som kan
tillgripas om vederbörande inte klarar av de påfrestningar som en flyttning
innebär. Liknande motiv anförs i motion 1985/86: A248 av Nils-Olof Gustafsson
m. fl. (s).

Det är enligt utskottets mening angeläget att omflyttningen på arbetsmarknaden
sker under socialt godtagbara former. Häri bör enligt utskottets
mening bl. a. ligga att i de fall som flyttningen till en annan ort misslyckas bör
det finnas möjlighet att utan alltför stora uppoffringar återflytta till hemorten.
Bidrag härför har funnits några år men har utnyttjats i liten utsträckning.
Likväl bör denna bidragsform enligt utskottets mening bibehållas, bl. a.
därför att den uppfattas som en säkerhetsventil. Därmed underlättas det
svåra beslut som en flyttning från hembygd och anförvanter kan innebära.
Utskottet avstyrker med det anförda propositionens förslag om att återflyttningsbidraget
skall slopas och tillstyrker därmed motionerna A219, A248 och
A405 i motsvarande delar.

Bidraget för anställning av medflyttande bör enligt motion 1985/86: A266 av
Alf Wennerfors m.fl. (m) avvecklas. Motionärerna ser positivt på att
regeringen i budgetpropositionen utmönstrat ett flertal arbetsmarknadspolitiska
bidrag och menar att så borde skett även med detta bidrag.

Svårigheterna att rekrytera nyckelpersoner på vissa mindre och lokalt
avgränsade arbetsmarknader är omvittnade. En förutsättning är oftast att
arbete också kan erbjudas den andra parten i en familj. Bidraget har därför
stor betydelse för att näringslivet skall kunna utvecklas i områden av nyss
nämnt slag och skall därmed inte enbart ses som ett stöd till dem som flyttar.
Förslaget i motion A266 om att bidraget i fråga skall avvecklas avstyrks
därför av utskottet.

Utvidgning av flyttningsbidraget tas upp i två motioner.

Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) föreslår i motion 1985/86:A241 att rörligheten
på byggarbetsmarknaden skall stimuleras genom att möjlighet skall ges till
flyttningsbidrag för byggnadsarbetare motsvarande en hemresa per månad
utöver den fria hemresa som kollektivavtalet stipulerar.

Som framgår av motionen föreskrivs i traktamentsbestämmelserna enligt
kollektivavtalet på byggnadsområdet en fri hemresa varannan månad.
Vidare infördes särskilda regler om statliga flyttningsbidrag för byggnadsarbetare
i skogslänen fr. o. m. den 1 juli 1985. De innebär dels bidrag till två
hemresor per månad under ett år i de fall dagpendling inte kan ske, dels
starthjälp med 2 000 kr. för anställningar som beräknas vara minst tre
månader. Innan ytterligare erfarenheter vunnits av denna ordning är
utskottet inte berett tillstyrka en utvidgning av det slag som förordas i motion
A241, som därför avstyrks.

AU 1985/86:11

Sigge Godin (fp) och Christer Eirefelt (fp) förordar i motion 1985/86: A250
att reglerna för flyttningsbidrag skall ändras så att bidrag kan lämnas för
högskolestuderande vid anställning på studieorten om de under studietiden
varit skrivna hos föräldrarna i hemorten. Motionärerna menar att den
gruppen har samma dryga kostnader för flyttning av bohag m. m. som andra
arbetslösa.

Det är utskottets mening att den som flyttat till annan ort för att bedriva
studier under så lång tid som här avses vid studietidens slut måste anses ha
etablerat sig på studieorten, som därför i dessa fall bör räknas som hemort.
Någon utvidgning av flyttningsbidraget på det sätt som föreslås i motionen
bör inte ske. Utskottet avstyrker därför motion A250.

Utskottet tillstyrker det genom propositionen framlagda förslaget till
ändring i lagen (1985:506) om vissa flyttningsersättningar med innebörd att
de förmånligare villkor för flyttningsbidrag som i vissa fall gäller för Kiruna
och Gällivare upphör den 1 juli 1986. Lagförslaget har fogats som bilaga 2 till
betänkandet.

Medelsanvisning m. m.

Efter att ha föreslagit att de särskilda villkor som nu gäller vid inlösen av egna
hem i Kiruna och Gällivare skall upphöra med innevarande budgetårs slut
beräknar arbetsmarknadsministern medelsbehovet för hela anslaget Arbetsmarknadsservice
för nästa budgetår till 504 428 000 kr.

I motion 1985/86:A266 föreslår Alf Wennerfors m.fl. (m) att denna
medelsanvisning skall minskas med 25 milj. kr. med hänsyn till att
motionärerna, som redovisats ovan, föreslår att bidraget för anställning av
medflyttande slopas.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag till regeländringar
för flyttningsbidrag m. m. utom i fråga om återflyttningsbidraget som
enligt utskottets mening skall kvarstå som bidragsform. Någon justering av
medelsberäkningen på grund av detta är enligt utskottets bedömning inte
behövlig. Utskottet har vidare avstyrkt förslaget i motion A266 om att slopa
bidraget för anställning av medflyttande. Som en följd härav avstyrker
utskottet också den medelsberäkning som görs i motionen och som innebär
en besparing i förhållande till regeringens bedömning med 25 milj. kr.
Regeringens förslag tillstyrks alltså av utskottet, vilket innebär att
504 428 000 kr. bör anvisas för Arbetsmarknadsservice under budgetåret
1986/87.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

1984/85 Utgift 2 604 000 Reservation 3 519 000

1985/86 Anslag 9 500 0001

1986/87 Förslag 24 200 000

1 Härtill kommer 2 000 000 kr. enligt tilläggsbudget I (AU 1985/86:7).

Regeringen föreslår under punkt B 8. (s. 103-105) att anslaget för budgetåret
1986/87 skall uppföras med 24 200 000 kr.

AU 1985/86:11

Från anslaget har bekostats inköp av utrustning till arbetsmarknadsverket
med en kostnad överstigande 10 000 kr. och en beräknad livslängd av minst
tre år. Sådana kostnader kommer i fortsättningen att betalas från förvaltningskostnadsanslaget
(Bl.) med det undantaget att inköp av teleutrustning
liksom hittills skall betalas från detta anslag. Det nu begärda beloppet gäller
alltså enbart investeringar i sådan utrustning. Investeringarna är en del av de
omfattande ersättningsanskaffningar på telesidan som arbetsmarknadsverket
behöver göra under återstoden av 1980-talet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att anslaget anvisas
med det belopp regeringen har begärt.

Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets
verksamhetsområde

1984/85 Utgift 500 000 Reservation 7 089 964

1985/86 Anslag 1 000

1986/87 Förslag 1 000

Såsom regeringen föreslagit under punkt B 9. (s. 105) bör anslaget under
nästa budgetår kunna uppföras med endast ett formellt belopp av 1 000 kr.

Arbetsmarknadsutbildning

Regeringen föreslår i budgetpropositionen medel för arbetsmarknadsutbildning
under fyra anslag: Arbetsmarknadsutbildning, AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet,
AMU-gruppen: Bidrag till driftutgifter och AMU-gruppen:
Investeringar.

Arbetsmarknadsutbildning

1984/85 Utgift 1 829 006 0001 Reservation 783 062 0003

1985/86 Anslag 905 083 0002

1986/87 Förslag 1 838 200 000

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

2 Härtill kommer 906 250 000 kr. enligt tilläggsbudget I (AU 1985/86:7)

3 Av utgående reservation per den 30 juni 1985 får AMS ta i anspråk 198 500 000 kr.
för verksamhet under budgetåret 1985/86 och 407 700 000 kr. för kvarstående
utgifter.

Från anslaget betalas utgifterna för upphandling av särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning, bidrag för arbetsmarknadsutbildning i företag,
yrkesförberedande praktik inom försvaret, elevsocial verksamhet inom
AMU-gruppen samt för AMS boendeservice. Utbildningsbidrag till deltagare
i arbetsmarknadsutbildning finansieras dels genom arbetsgivaravgifter,
dels över anslaget B 4. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

Bestämmelser om särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning inkl. elevsocial
verksamhet och boendeservice finns i arbetsmarknadskungörelsen

AU 1985/86:11

(1966:368, omtryckt 1985:966). För arbetsmarknadsutbildning i företag
gäller en särskild förordning (1984:518).

Under punkt B 3 föreslås att riksdagen skall till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 1 838 200 000
kr.

AMU-gruppen

Tre nya anslag föreslås av regeringen

Uppdragsverksamhet

1986/87 Förslag 1 000

Bidrag till vissa driftutgifter
1986/87 Förslag 29 500 000

Investeringar

1986/87 Förslag 15 000 000

Anslaget Uppdragsverksamhet är ett formellt anslag för redovisning av
kostnader och intäkter för AMU-gruppens uppdragsverksamhet.

Under punkterna B 10-B 12 föreslås att riksdagen skall

- medge att AMU-styrelsen får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
om högst 160 000 000 kr. för ändamål som anges i propositionen,

- till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1986/87 anvisa ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

- till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1986/87
anvisa ett reservationsanslag av 29 500 000 kr.,

- till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1986/87 anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kr.

Den nya AMU-verksamheten

Fr. o. m. budgetåret 1986/87 gäller nya förutsättningar för AMU (prop.
1984/85:59, AU 1984/85:9 och prop. 1985/86:25, AU 1985/86:7). Arbetsmarknadsverket,
företrätt av länsarbetsnämnderna, skall genom upphandling
skaffa den utbildningskapacitet som erfordras. Denna utbildning kan
köpas av den nya AMU-organisationen eller av annan utbildningsanordnare.
Den nya AMU-organisationen - numera benämnd AMU-gruppen - består
av en uppdragsmyndighet i varje län med anknutna AMU-centra, därtill
Nordkalottens AMU-center och en central AMU-myndighet, AMU-styrelsen.
AMU-gruppens verksamhet skall finansieras genom intäkter, men
övergångsvis utgår ett visst driftbidrag. Huvuddelen av AMU-gruppens
utbildningskapacitet förutses i propositionen bli tagen i anspråk av arbetsmarknadsverket.

Målen för AMU aktualiseras i motion 1985/86: A246 av Lars Werner m. fl.
(vpk). Vpk anser att arbetsmarknadsutbildningen skall vara en del av
samhällets vuxenutbildning och att den bör verka för att stödja dem som har
den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Det bör ske genom åtgärder
som syftar till att överbrygga utbildningsklyftorna och som medför ökad

AU 1985/86:11

jämlikhet och social rättvisa. AMU bör därför frigöras från den företagsanpassning
som enligt motionärerna nu gäller. Den bör som en del av
vuxenutbildningen verka för uppfyllelsen av fördelningspolitiska och sociala
mål. Målgrupp för verksamheten är i första hand de arbetslösa eller de som
riskerar att bli det.

Utskottet kan för sin del först notera att arbetsmarknadsutbildningen
kommit att spela en allt större roll inom arbetsmarknadspolitiken, dels när
det gäller att förbättra enskilda individers förutsättningar att få eller behålla
ett arbete, dels i fråga om företagens möjligheter att rekrytera behövlig
arbetskraft. Vid lågkonjunktur har utbildningen medverkat till att minska
sysselsättningsproblem men samtidigt inneburit investeringar för framtiden i
yrkeskunnande m. m. som är avgörande för vårt näringslivs internationella
konkurrenskraft.

Vpk anför i motion 1985/86: A246 kritik mot AMU:s nyligen beslutade
inriktning och målen för verksamheten. Utskottet vill erinra om att den
omständigheten att utbildningen skall ske i andra former än tidigare innebär
inte någon nedprioritering av AMU:s sociala roll. Tvärtom bör som utskottet
uttalade hösten 1984 (AU 1984/85:9) AMU:s fördelningspolitiska mål ligga
fast. I sammanhanget kan också erinras om att de fördelningspolitiska och
sociala målen för verksamheten främst kommer till uttryck i de grundläggande
villkoren för tillträde till AMU, nämligen att vederbörande skall vara
arbetslös eller löpa risk för arbetslöshet eller på annat sätt ha en svag ställning
på arbetsmarknaden. Avsikten är att den nya AMU-organisationen med i
huvudsak samma målgrupper för utbildningen som tidigare skall erbjuda en
effektivare och bättre utbildning. Motion A246 i aktuell del avstyrks mot
bakgrund av vad här sagts.

Moderata samlingspartiet kritiserar i motion 1985/86:A225 regeringens
handläggning när det gäller genomförandet av den nya AMU-organisationen.
I motionen påpekas att utbildning ofta kan radikalt förändra arbetssökandes
möjligheter att finna arbete samt att det finns en betydande brist på utbildad
arbetskraft inom vissa områden. AMU:s nya organisation öppnar enligt
motionärerna delvis vägen för förbättrad arbetsmarknadsutbildning. De
menar emellertid att regeringens sätt att genomföra organisationsförändringen
av AMU har allvarligt försvårat den nya myndighetens möjligheter att
starta sin verksamhet med full kraft, vilket kan innebära allvarliga men för
den framtida effektiviteten. Liknande synpunkter framförs i motion 1985/
86:A266 av Alf Wennerfors m. fl. (m).

Utskottet vill med anledning av de initialsvårigheter som mött den nya
AMU-organisationen - och som utgör motivet för kritiken i motionerna
1985/86:A225 och A266 - anföra följande.

AMU har som utskottet pekat på ovan en central roll i arbetsmarknadspolitiken.
Behovet av AMU är även vid det fortsatt goda sysselsättningsläge
som nu kan väntas stort under nästa år. Det är inte osannolikt att
utvecklingen på arbetsmarknaden kan medföra att det framtida behovet blir
större än som nu kan förutses. Det är därför mycket angeläget att
arbetsmarknadsutbildningen kan bedrivas på av riksdagen beslutat sätt från
halvårsskiftet i år. Utskottet utgår från att inblandade parter tar sitt
samhällsansvar på ett sådant sätt att pågående förhandlingar om anställnings -

AU 1985/86:11

4 Riksdagen 1985/86.18 sami. Nr 11

villkor m. m. för dem som skall arbeta i den nya AMU-organisationen kan AU 1985/86:11
fullföljas i tid för detta. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
påpekandena i motionerna A225 och A266 är därför inte påkallad. De båda
motionerna avstyrks alltså i denna del.

I folkpartiets motion 1985/86: A259 påpekas att den snabba förskjutningen
av arbetskraftsefterfrågan under senare år understryker behovet av en
flexibilitet inom AMU. Erfarenheterna inom utbildningsplaneringen tyder på
att företagen själva utgör bättre ”känselspröt” när det gäller att förutse den
framtida efterfrågan på arbetskraft än centrala myndigheter. För att öka
flexibiliteten inom AMU bör enligt motionen en ökad andel av kurserna ske
inom företagen. Det erinras om att omorganisationen av AMU i och för sig
ger ökade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning inom företagen.

Utbildning i företag är enligt utskottets mening ett sätt att öka flexibiliteten
i arbetsmarknadsutbildningen när det gäller både utbildningens innehåll och
omfattning. Här kan erinras om att detta för närvarande kan ske dels så att
redan anställda erbjuds AMU i företag, dels så att länsarbetsnämnden direkt
eller genom den regionala uppdragsmyndigheten upphandlar utbildning som
sedan kommer till utförande i företagen. Det finns inte anledning för
utskottet att ha någon uppfattning om hur stor andel den senare utbildningen
bör ha av AMU totalt. Utskottet utgår från att länsarbetsnämnden vid sin
upphandling ser till att tillgängliga medel används så effektivt som möjligt.

Motion A259 behöver mot den här bakgrunden inte föranleda någon åtgärd.

Krav på viss utbildning inom AMU framförs i motion 1985/86: A239 av Ove
Karlsson m.fl. (s). Det gäller körkortsutbildning av utvecklingsstörda vid
AMU-centret i Hedemora. För närvarande gäller att körkortsutbildning
inom AMU får erbjudas den som behöver detta som komplement till
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning samt i fall där vederbörande är
berättigad till bidrag för anskaffning av motorfordon för handikappade. Det
får ankomma på länsarbetsnämnden att utifrån dessa förutsättningar bedöma
behovet av sådan körkortsutbildning i resp. län. Dessutom blir det
möjligt för den nya AMU-organisationen att på uppdrag av län och
kommuner erbjuda den typ av utbildning som motionärerna efterfrågar.

Motion A239 avstyrks med det anförda.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp motion 1985/86: A228 av Ove
Karlsson m. fl. (s) om att utbildningsbidrag skall utgå för vuxna med läs- och
skrivsvårigheter som bedriver studier vid folkhögskola.

Utskottet noterar att avgränsningen mellan arbetsmarknadsutbildning och
annan utbildning behandlats av riksdagen vid flera tillfällen de senaste åren.

Grundregeln är att alla vuxna som saknar kunskaper och färdigheter i att
läsa, skriva och räkna på en nivå som normalt uppnås på grundskolans
mellanstadium skall erbjudas utbildning inom grundvux. Efter individuell
bedömning kan bidrag utgå till yrkesinriktad utbildning för den som är över
20 år. Utskottet är inte berett föreslå någon ändring av gällande regler och
avstyrker därför motion A228.

AMU:s omfattning budgetåret 1986/87

Regeringen beräknar att behovet av AMU för budgetåret 1986/87 är 50

detsamma som för innevarande budgetår eller 115 000 deltagare. Härav

avses 80 000 deltagare i den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen,
20 000 deltagare i utbildning med utbildningsbidrag inom det reguljära
utbildningsväsendet och 15 000 i AMU i företag.

I fråga om den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen föreslås att
14 milj. kr. skall stå till regeringens disposition för bidrag till AMU-gruppen
för sådana lokaler som är avvecklingsbara men för vilka kontraktstiderna är
långa. Vidare förordas att icke arbetslösa som saknar yrkesutbildning eller
endast har kort eller föråldrad utbildning och som söker utbildning som avser
verksamhet där efterfrågan av arbetskraft är särskilt stor skall få erbjudas
utbildning på samma villkor som arbetslösa. Sammanlagt skall liksom
tidigare högst 10 % av det totala antalet platser få erbjudas icke arbetslösa.
Den praktiska innebörden av förslaget är såvitt utskottet kan bedöma att nyss
nämnda kategori av icke arbetslösa tillåts konkurrera med arbetslösa om
dessa utbildningsplatser.

När det gäller AMU i företag anförs i propositionen att behovsberäkningen
bygger på att medel från förnyelsefonderna får tas i anspråk under år 1986
för utbildning av anställda. I kostnaderna för AMU i företag har också
inräknats medel för fortsatt utbildning av nyanställda inom tekobranschen
med 10 milj. kr. Dessutom föreslås att försök med utbildning enligt
kriterierna för AMU i företag skall få bedrivas i kommuner och landsting i
Jämtlands och Värmlands län samt i Malmö kommun. Bidraget föreslås dock
bli lägre än som normalt gäller vid AMU i företag. Vidare förordas att den
andra etappen av det datautbildningsprojekt som bedrivs för kortutbildade
skall få anordnas inom ramen för de beräknade kostnaderna för AMU i
företag.

Det totala medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsutbildning för
budgetåret 1986/87 anges av arbetsmarknadsministern till 1 838,2 milj. kr.

Regeringsförslaget att nuvarande villkor för utbildning av nyanställda
inom tekobranschen skall förlängas till att gälla under ytterligare en
treårsperiod avvisas i motion 1985/86:A266 av Alf Wennerfors m. fl. (m).
Motionärerna menar att det inte finns anledning att fortsätta med specialbidrag
för utbildningsinsatser inom enskilda industrigrenar. Tekoföretagens
behov av utbildning bör täckas inom ordinarie anslag.

Utskottet vill här erinra om att utbildningen av nyanställda inom tekobranschen
sker enligt för företagen något gynnsammare villkor än som generellt
gäller för AMU i företag. Som anförs i propositionen förefaller det nu möjligt
för branschen att utvecklas och förbättra konkurrensförmågan. Goda
utbildningsmöjligheter i samband med nyrekrytering kan enligt utskottets
mening verksamt bidra till att förbättra utvecklingsförutsättningarna. Utskottet
tillstyrker därför propositionen och avstyrker motion 1985/86:A266 i
aktuella delar.

Försöksverksamheten med AMU i vissa landsting och kommuner enligt
kriterierna för AMU i företag tas upp i motion 1985/86:A220 av Birgitta
Johansson m. fl. (s). I motionen föreslås att också Skaraborgs län skall
omfattas av denna försöksverksamhet.

Enligt vad utskottet har erfarit har valet av försöksområden gjorts i samråd
med berörda parter på arbetsmarknaden. Som anmäls i propositionen
förutsätts försöket bli samordnat med den verksamhet som arbetsförmedlingen
och de fackliga organisationerna planerar i vissa län för att minska

AU 1985/86:11

antalet arbetslösa. Utskottet är mot den bakgrunden inte berett föreslå
någon utvidgning av försöksverksamheten. Motion A220 avstyrks därför.

När det gäller medelsanvisningen till anslaget Arbetsmarknadsutbildning
framhålls i motion 1985/86: A266 av Alf Wennerfors m. fl. (m) att det finns
anledning att prioritera denna form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd
eftersom dess resultat förbättrats under senare år. Motionärerna föreslår att
AMU utökas i förhållande till regeringens förslag med motsvarande 5 800
deltagare under kommande budgetår. Kostnaderna härför beräknas till 130
milj. kr. Eftersom ett särskilt resursutrymme för utbildning av nyanställda
inom tekobranschen avvisas, vilket ger en besparing av 10 milj. kr., uppgår
anslagsbehovet till 120 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Utskottet har inledningsvis poängterat svårigheterna att i nuvarande läge
säkert bedöma behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa
budgetår. Detta gäller också AMU. Utskottet utgår från att regeringen i den
kommande kompletteringspropositionen lämnar underlag för en säkrare
bedömning. I avvaktan härpå finns det inte anledning att nu fatta beslut om
en större omfattning av AMU än regeringen förordat. Utskottet avstyrker
därför motion A266 i denna del och tillstyrker att 1 838,2 milj. kr. anvisas till
anslaget i fråga för budgetåret 1986/87.

I fråga om medelsanvisning till AMU-gruppens skilda anslag samt
förslaget att AMU-styrelsen skall disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
finns inga andra förslag än regeringens. Utskottet tillstyrker propositionen
i denna del, innebärande att nya anslag uppförs avseende AMUgruppen:
Uppdragsverksamhet, AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter
och AMU-gruppen: Investeringar samt att dessa anslag för nästa budgetår
tillförs resp. 1 000 kr., 29,5 milj. kr. och 15 milj. kr.

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

1984/85 Utgift 3 106 104 0001

1985/86 Anslag 2 645 927 000

1986/87 Förslag 3 lil 282 000

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Från anslaget finansieras 35 % av kostnaderna för

- ersättning till de erkända arbetslöshetskassorna,

- statsbidrag till permitteringslöneersättning,

- kontant arbetsmarknadsstöd,

- utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning,

- utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut.

Resterande 65 % av kostnaderna finansieras med arbetsgivaravgifter

enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Regeringen föreslår under punkt B 4 (s. 84—88) att riksdagen skall

dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

AU 1985/86:11

dels till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 3 lil 282 000 kr.

Ett under samma punkt framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter har överlämnats till socialförsäkringsutskottet.

Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen

Från arbetslöshetskassorna utgår ersättning till arbetslösa medlemmar i form
av dagpenning, fem dagar per vecka. Dagpenningens storlek bestäms av
kassorna själva inom de ramar som anges i 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Enligt den paragrafen får sedan den 1 juli 1985 lägsta dagpenning
vara 110 kr. och högsta dagpenning 315 kr.

Regeringen föreslår att maximibeloppet höjs till 335 kr. och det lägsta
beloppet till 130 kr. Till propositionen är fogat ett lagförslag av denna
innebörd (se bilaga 3). Beloppshöjningen avses bli finansierad bl. a. genom
en höjd arbetsgivaravgift.

Med anledning av detta regeringsförslag yrkar Lars Ulander m.fl. (s) i
motion 1985/86:A276 att högsta dagpenning skall fastställas till 360 kr.
Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1985/86: A206 att högstbeloppet
skall vara 400 kr. I båda motionerna förutsätts en höjd arbetsgivaravgift.
Folkpartiet tillstyrker i sin partimotion 1985/86:A259 en höjning av dagpenningen
till 360 kr. och att den finansieras med höjd arbetsgivaravgift - dock
utan att framställa något yrkande i den senare delen.

Moderata samlingspartiet anser i motion 1985/86: A225 att en ny konstruktion
av arbetslöshetsförsäkringen bör utredas. Med hänsyn till den urholkning
som skett av försäkringsskyddet behöver detta emellertid förbättras
redan nu. Motionärerna anser det inte möjligt att höja dagpenningen mer än
regeringen föreslår, dvs. till 335 kr. Det beloppet bör fastställas som högsta
statsbidragsgrundande belopp. Därutöver bör öppnas möjlighet för arbetslöshetskassorna
att betala ut en förhöjd dagpenning som tilläggsförsäkring.
Denna skall kunna finansieras antingen på det sätt parterna på arbetsmarknaden
kommer överens om eller genom medlemsavgifter. Effekterna härav
exemplifieras av motionärerna med följande tabell:

Grund- dagpenning	Av löneut-rymmet procentenheter	Tilläggs-dagpenning genomsnitt kr.	Total möjlig dagpenning
335	0,1	14	349
	0,2	28	363
	0,3	42	377
	0,4	56	391
	0,5	70	405

Härutöver föreslår motionärerna som ett första steg i en reformering av
försäkringssystemet att den offentliga finansieringen av försäkringen fastställs
till 80 %. Därigenom behöver arbetsmarknadsavgiften inte höjas. Vad
nu förordats kräver ändringar dels i 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring,
dels i statsbidragsbestämmelserna. Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt
lägga fram förslag härom.

Centerpartiet avvisar i motion 1985/86:A255 tanken att finansiera en
uppräkning av dagpenningen med en höjd arbetsgivaravgift. Finansiering

AU 1985/86:11

bör i stället ske genom ökade medlemsavgifter till kassorna. Motionärerna
föreslår att riksdagen uppdrar åt regeringen att ta upp överläggningar med de
fackliga organisationerna och arbetslöshetskassornas samorganisation om
finansieringsformerna. Som målsättning för överläggningarna anger motionärerna
att dagpenningen skall höjas till 360 kr., att denna höjning betalas
genom ökade egenavgifter, att det ökade avgiftsuttaget sker på ett sådant sätt
att det verkar utjämnande mellan kassor med låga resp. höga medlemsavgifter
samt att statens andel i kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen
återställs till 90 %.

Som framgår av redovisningen av de olika förslagen är det en gemensam
uppfattning att ersättningarna från arbetslöshetskassorna på nytt bör höjas.
Däremot går meningarna i sär om hur förbättringen av ersättningarna skall
betalas. Utskottet avvisar för sin del den linje som företräds av moderata
samlingspartiet och centerpartiet. Den innebär att man inför en alldeles ny
finansieringsmetod, enligt vilken hela kostnaden för att förbättra ersättningarna
skall övervältras på kassorna och deras medlemmar samtidigt som
inskränkningar görs i redan utgående statsbidrag till kassorna. Det är inte
rimligt att ställa sådana villkor för en löpande anpassning av arbetslöshetsersättningarna
till pris- och löneutvecklingen som det här är fråga om. Statens
kostnader för denna anpassning bör enligt utskottets mening finansieras i
samma ordning som försäkringen i övrigt, dvs. med arbetsgivaravgifter (till
65 %) och budgetmedel (till 35 %). Motionerna A225 och A255 avstyrks i
förevarande delar.

När det gäller storleken på det belopp som dagpenningen bör höjas med
har utskottet stannat för den avvägning som gjorts i motion A276 av Lars
Ulander m. fl. (s) och föreslår alltså att dagpenningen höjs till 360 kr. Detta
är även det belopp som tillstyrks i folkpartiets motion, och det tillgodoser till
en del vänsterpartiet kommunisternas yrkande om en högre dagpenning än
regeringen föreslagit.

I utskottets hemställan läggs fram förslag till ändring i regeringens
lagförslag beträffande arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet återkommer i
den fortsatta framställningen till följdförslag i fråga om utbildningsbidragen
och finansieringen.

Kontant arbetsmarknadsstöd

Arbetslösa som inte har rätt till dagpenning från en arbetslöshetskassa kan i
stället få kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Detta är sedan den 1 januari
1983 100 kr. per dag. Regeringen föreslår att beloppet höjs till 120 kr. (se
bilaga 4). Förslaget tillstyrks av Alf Wennerfors m.fl. (m) i motion
1985/86:A266. Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 1985/86:A206
på ett belopp om 200 kr. och att KAS i fortsättningen skall utgöra hälften av
den högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet biträder på denna punkt regeringens förslag och avstyrker
motionen i de här redovisade delarna.

AU 1985/86:11

Utbildningsbidragen

AU 1985/86:11

Utbildningsbidragen till deltagare i AMU och till personer i yrkesinriktad
rehabilitering är knutna till arbetslöshetsersättningarna. Regeringen får
anpassa utbildningsbidragen till de ändrade belopp riksdagen fastställer för
ersättningarna vid arbetslöshet.

Det anmäls i propositionen att utbildningsbidraget till deltagare med rätt
till ersättning från arbetslöshetskassa kommer att höjas till högst 335 kr. per
dag. Det utbildningsbidrag som utgår till flertalet ungdomar under 20 år
avses bli höjt från 130 till 140 kr. per dag. Utbildningsbidraget för deltagare
som har fyllt 20 år men inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa höjs
från 185 kr. till 205 kr. per dag. Denna nivå på bidraget gäller även för
kassamedlemmar med låg dagpenning samt ungdomar under 20 år som har
försörjningsplikt mot barn (och inte har rätt till kassaersättning).

Alf Wennerfors m. fl. (m) uttalar i motion 1985/86:A266 att det statsbidragsberättigade
utbildningsbidraget bör höjas till 335 kr.

Lars Ulander m. fl. (s) anför i motion 1985/86: A276 att de i propositionen
angivna beloppen bör räknas upp till 360, 220 resp. 150 kr. om högsta
dagpenning från arbetslöshetskassorna höjs till 360 kr. Vänsterpartiet
kommunisterna yrkar i motion 1985/86:A206 att riksdagen skall besluta att
utbildningsbidraget till personer utan rätt till ersättning från en arbetslöshetskassa
skall utgöra tre fjärdedelar av den högsta dagpenningen inom
arbetslöshetsförsäkringen och från den 1 juli 1986 för sådana deltagare vara
300 kr. per dag.

Utskottet har ovan föreslagit en högsta ersättning från arbetslöshetskassorna
om 360 kr. Vid bifall härtill bör utbildningsbidragen höjas på det sätt
som föreslagits i motion A276 (s), dvs. till högst 360 kr. för deltagare med rätt
till kassaersättning, till 220 kr. för deltagare som fyllt 20 år och inte har sådan
ersättningsrätt samt till 150 kr. för ungdomar under 20 år i den mån dessa
ungdomar enligt gällande regler inte har rätt till bidrag med högre belopp.
Vad nu anförts om anpassning av utbildningsbidragens belopp från den 1 juli
1986-vilket innebär att motsvarande avsnitt i propositionen och motionerna
1985/86:A206 och 1985/86: A266 samtidigt avstyrks - bör ges regeringen till
känna.

Finansiering

Såsom inledningsvis nämnts finansieras statens kostnader för ersättningarna
vid arbetslöshet och utbildningsbidragen liksom det nya statsbidraget till
permitteringslöneersättningar till 65 % med arbetsgivaravgifter och till 35 %
av anslagsmedel. Den arbetsgivaravgift det här gäller är arbetsmarknadsavgiften
enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Avgiften tas för
närvarande ut med 1,586 % på lönesumman.

Den del av finansieringen som sker med arbetsmarknadsavgiften har
utskottet behandlat i yttrandet AU 1985/86:2 y till socialförsäkringsutskottet.
I yttrandet har arbetsmarknadsutskottet - med hänvisning till sitt
ställningstagande i fråga om de ersättningar det här gäller - förordat att
socialförsäkringsutskottet tillstyrker motion 1985/86: Sf432 av Lars Ulander
m. fl. (s) på denna punkt och föreslår riksdagen att höja arbetsmarknadsav -

giften till 2,006 %, dvs. med 0,42 %. I avvikande meningar till yttrandet har
företrädarna för moderata samlingspartiet och centerpartiet vidhållit yrkandena
i motionerna 1985/86:A266 resp. 1985/86:A255 om avslag på höjd
arbetsmarknadsavgift. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare har i sin
avvikande mening å andra sidan liksom i motion 1985/86:A206 förordat en
avgiftshöjning med 0,9 %. Folkpartiet har avgett ett särskilt yttrande i denna
finansieringsfråga.

När det sedan gäller finansieringen med budgetmedel begär regeringen ett
anslag om 3,1 miljarder kronor (+ 465 milj. kr.). Härav faller 2 miljarder
kronor på bidrag till arbetslöshetskassorna, 100 milj. kr. på bidrag till
permitteringslöneersättningar, 200 milj. kr. på KAS och 800 milj. kr. på
utbildningsbidragen.

Lars Ulander m. fl. (s) föreslår i motion 1985/86:A276 att anslaget
förstärks med ytterligare 146 milj. kr.

Alf Wennerfors m. fl. (m) beräknar i motion 1985/86:A266 ett med 135
milj. kr. sänkt anslag. Motionärerna utgår från att en minskning av
statsbidraget till arbetslöshetskassorna ger en besparing med 170 milj. kr.
och att deras förslag beträffande arbetsmarknadsutbildningen å andra sidan
medför en merutgift för utbildningsbidrag om 35 milj. kr.

Utskottet har i det föregående biträtt förslagen i motion A276 (s)
beträffande kassaersättningar och utbildningsbidrag. Förslagen i motion
1985/86:A225 (m) beträffande kassaersättningarna och i motion A266 (m)
om arbetsmarknadsutbildningens omfattning nästa budgetår har däremot
avstyrkts. Den grundläggande medelsberäkningen i propositionen godtas
liksom det beräknade behovet av medelstillskott i motion A276 (s). Med
hänsyn härtill bör anslaget föras upp med det belopp som föreslås i motion
A276, dvs. med 3 257 282 000 kr.

I anslutning till dessa finansieringsfrågor skall här redovisas ett yrkande i
folkpartimotionen 1985/86:A259 om ökad egenavgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram förslag
till ändrade statsbidragsbestämmelser som medför att medlemsavgiften i
kassorna ökar med i genomsnitt 25 kr. per månad. Detta beräknas ge en
minskad bidragskostnad för staten med drygt en miljard kronor. En ökad
egenavgiftsfinansiering sägs vidare i motionen kunna bidra till ett mer direkt
hänsynstagande till löneförhandlingarnas konsekvenser för sysselsättningen.

I det föregående har utskottet avstyrkt förslag från moderata samlingspartiet
och centerpartiet att finansiera kostnaden för att höja kassaersättningarna
med ökade egenavgifter till kassorna. Utskottet avstyrker även folkpartiförslaget
som visserligen har andra utgångspunkter men för kassornas del får
samma effekt i form av kraftiga avgiftshöjningar.

Utredningskrav

Arbetsmarknadsministern tillkallade i höstas en särskild utredare med
uppdrag att se över olika frågor om kontantstödet vid arbetslöshet, såsom
ersättningsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen, medlemsavgifter, karensvillkoret,
administrationen av KAS, arbetslöshetsersättning och pension
samt vissa finansieringsfrågor. Den allmänna inriktningen och uppläggning -

AU 1985/86:11

en av detta utredningsarbete tas upp i motionsyrkanden från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet som syftar till ett reformerat
system för arbetslöshetsförsäkringen.

I motion 1985/86:A225 förespråkar moderata samlingspartiet att det på
sikt införs en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som ger en
garanterad grundtrygghet. Möjlighet skall finnas till frivilliga tilläggsförsäkringar
som förutsätts bli helt finansierade i en avtalsenlig ordning eller genom
medlemsavgifter. Motionärerna menar att det ekonomiska skyddet vid
arbetslöshet har urholkats och måste förbättras, att det är angeläget att skapa
”raka rör” mellan parternas förhandlingsbord och utgifterna för att bekämpa
arbetslösheten, att staten inte kan frånsäga sig det sociala ansvaret för dem
som utan egen förskyllan drabbas av arbetslöshet men att staten inte ensidigt
kan bära kostnaderna för ett växande försäkringsskydd som till stor del
orsakas av för höga löneavtal. Den nyligen tillsatta utredningen om
kontantstödet bör få i uppdrag att behandla den nu föreslagna försäkringskonstruktionen
och samtidigt utvidgas till en parlamentarisk utredning.

Folkpartiet redovisar i motion 1985/86: A259 sin syn på behovet av ett nytt
system för arbetslöshetsförsäkringen. Det bör utformas som en allmän
försäkring för alla i åldern 18-65 år som står till arbetsmarknadens
förfogande. Ersättningsrätten förutsätts omfatta både löntagare och företagare.
Motionärerna anser att det är ett problem att ge hög ekonomisk
kompensation vid arbetslöshet samtidigt som utgifterna för arbetslöshet till
följd av höga löneavtal får bäras av andra än dem som kan påverka
avtalsförhandlingarnas utfall. En reformering av försäkringssystemet bör
därför skapa incitament för parterna att träffa löneavtal som inte orsakar
onödiga kostnader för de egna arbetslöshetskassorna.

En allmän arbetslöshetsförsäkring förordas även av Börje Hörnlund m. fl.
(c) i motion 1985/86.A249. En sådan försäkring skall ge ett grundskydd på
rimlig nivå med möjlighet att bygga på med avtalsenliga eller enskilt
tecknade försäkringar. En allmän arbetslöshetsförsäkring skulle även lösa
några av de frågor som behandlas knapphändigt eller inte alls i direktiven för
det nu inledda utredningsarbetet om kontantstödet, bl. a. ersättningsrätten
för företagare och den olösta frågan om vård av barn i hemmet skall vara
kvalificerande för ersättning.

I motion 1985/86:A608 hemställer Rosa Östh m.fl. (c) att den i motion
A249 föreslagna utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring skall få i
uppdrag att kartlägga de ekonomiska konsekvenserna av att en sådan
försäkring införs i dagens arbetsmarknadssituation med särskilt beaktande
av jämställdhetsfrågorna.

Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring utreddes i mitten av 1970-talet av den parlamentariskt sammansatta ALF-utredningen, som redovisade
resultatet av sitt arbete i ett betänkande framlagt år 1978. Det föreligger
alltså sedan länge ett färdigt utredningsförslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Under de följande åren i regeringsställning avstod moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet från att realisera utredningens
förslag, och dessa har inte heller senare ansetts aktuella att genomföra. I
stället för att initiera ett utredningsarbete med likartad inriktning som
ALF-utredningen anser utskottet att det är en bättre metod som regeringen

AU 1985/86:11

valt att se över det nuvarande ersättningssystemet med syfte att snabbt få
fram lösningar på en rad problem som framkommit under årens lopp. Flera
av de frågor som skall tas upp i det utredningsarbetet är av väsentlig art som
ersättningsnivåer, karensvillkoret, utjämning av medlemsavgifter och krångligheter
i regelsystemet. Utskottet aktualiserar nedan ytterligare en fråga.
När det gäller de utredningskrav som förs fram i de tre motionerna från
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet bör härutöver uppmärksammas
att man genomgående förutsätter att de försäkrade själva skall
bära en kraftigt ökad andel av kostnaderna för arbetslöshetsersättningarna.
Utskottet har i den föregående framställningen avvisat en sådan kostnadsövervältring
som metod att finansiera en uppräkning av ersättningsbeloppen.
Med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts avstyrker utskottet de aktuella
yrkandena i motionerna A225, A249 och A259 och det anslutande yrkandet i
motion A608.

Frågan om följsamhet mellan löneutveckling och arbetslöshetsersättning tas
upp i motion 1985/86:A276 av Lars Ulander m. fl. (s). Motionärerna anser
det vara angeläget att åstadkomma en sådan följsamhet även framdeles. Den
tillsatta utredningen om kontantstödet bör genom tilläggsdirektiv få i
uppdrag att också redovisa ett system för hur behovet av höjning av
dagpenningen skall bedömas. Vidare bör övervägas metoder för att räkna
upp dagpenningen som innebär att den fortlöpande kan anpassas till
löneutvecklingen. Motionärerna anser att det föreslagna tilläggsuppdraget
bör ges förtur i utredningsarbetet.

Utskottet tillstyrker att den nya utredningen om kontantstödet får ett
tilläggsuppdrag i enlighet med vad som anförts i motion A276. Vid bifall
härtill bör utskottets ställningstagande delges regeringen.

Ny nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet

Sedan lång tid tillbaka har de nordiska länderna ett samarbete i fråga om
arbetslöshetsförsäkringen. Samarbetet gäller gränsarbetare och andra arbetstagare
som flyttar mellan länderna. Den nuvarande överenskommelsen -som gäller tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m. m. i samband med
rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade - är från år 1976.

Sedan år 1982 har i Nordiska arbetsmarknadsutskottets regi pågått en
översyn av 1976 års överenskommelse med sikte på att ersätta den med en ny.
Sedan ärendet efter förslag av Nordiska ministerrådet behandlats av
Nordiska rådets 32: a session i Stockholm har en ny överenskommelse
undertecknats den 12 november 1985 av företrädare för regeringarna i de fem
nordiska länderna.

Det är förutsatt att överenskommelsen skall ratificeras, och i den
föreliggande propositionen, 1985/86:84, begärs att riksdagen skall godkänna
den. Enligt propositionen blir det klara förbättringar av möjligheterna att få
arbetslöshetsersättning för dem som flyttar mellan de nordiska länderna och
för dem som arbetar i ett nordiskt land men bor i ett annat.

I motion 1985/86:289 hänvisar andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp)
till att han i en tidigare motion, 1984/85:903, aktualiserade förhållandet att
anställning i annat nordiskt land inte är kvalificerande för kontant arbets -

AU 1985/86:11

marknadsstöd (KAS). I propositionen sägs att sådana situationer bör kunna
lösas i den praktiska tillämpningen. Motionären anser att vad som anförts i
propositionen är svårt att tolka som ett klart positivt ställningstagande.
Därför bör regeringen ges till känna att bestämmelser om tillgodoräknande
av anställning i annat nordiskt land för att erhålla KAS skall tas in som en del
av överenskommelsen.

Den nu föreliggande motionen liksom den tidigare vänder sig mot att det
hittills inte varit möjligt att till någon del åberopa anställning i annat nordiskt
land när det gäller att uppfylla arbetsvillkoret för KAS. Att det finns ett par
smärre undantag från denna grundregel kan man i detta sammanhang bortse
från. De tidigare nordiska överenskommelserna om kvalifikationsvillkor
m. m. har enbart gällt arbetslöshetsförsäkringen. Som motionären erinrat
om sägs i propositionen att problem av nu aktuellt slag bör kunna lösas i den
praktiska tillämpningen. Eftersom den nya överenskommelsen uttryckligen
innefattar även lagen om kontant arbetsmarknadsstöd förutsätter utskottet
att så kommer att ske för svensk del med beaktande av de allmänna
principerna för överenskommelsen. Med dessa uttalanden från utskottets
sida bör motionens syfte kunna tillgodoses utan att man, såsom är den
formella innebörden av motionärens yrkande, återförvisar ärendet till nya
överläggningar mellan de nordiska länderna. Motionen bör sålunda med
hänsyn till det anförda av riksdagen lämnas utan åtgärd.

I övrigt konstaterar utskottet att den nya överenskommelsen är resultatet
av ett flerårigt arbete på gemensam nordisk bas, och den bör av riksdagen
kunna godkännas.

Sysselsättningsskapande åtgärder

1984/85 Utgift 5 116 483 0001 Reservation 2 461 184 0002

1985/86 Anslag 2 695 470 0003

1985/86 Förslag 2 687 500 000

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

2 Reservationen består av beslutade medel till beredskapsarbeten, som skall betalas
under budgetåret 1985/86.

3 Dessutom har anslaget tillförts 187 000 000 kr. med utnyttjande av den av riksdagen
beviljade finansfullmakten.

Från anslaget betalas utgifter för Beredskapsarbeten, Rekryteringsstöd,
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet, Industribeställningar
och Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 5 (s. 88-99) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna vad som förordas i propositionen i fråga om avveckling av
rekryteringsstödet,

2. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1986/87 anvisa ett
reservationsanslag av 2 687 500 000 kr.

AU 1985/86:11

	1985/86 Anslag	1986/87 Beräknad ändring AMS	Föredraganden
Beredskapsarbeten	1 575 470 0001	+ 1 149 530 000	+ 1 032 030 000
Rekryteringsstöd och enskilda bered- skapsarbeten av icke investerings- karaktär	1 058 000 0002	+ 67 000 000	- 1 058 000 000
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet	37 000 000	+ 23 000 000	+ 13 000 000
Industri beställningar	15 000 000	-	-
	2 695 470 000	+ 1 239 530 000	7 970 000
Försöksverksamhet med sysselsätt- ningsskapande åtgärder	10 000 000		+ 5 000 000
	2 695 470 000	+ 1 239 530 000	-7 970 000

1 Dessutom har 187 milj. kr. tillförts med utnyttjande av den av riksdagen beviljade
finansfullmakten.

2 300 milj. kr. av dessa medel har överförts till anslagsposten Beredskapsarbeten.

Allmänt

Programmet Sysselsättningsskapande åtgärder har under åren visat en tydlig
följsamhet med konjunkturutvecklingen. Följdriktigt är antalet beredskapsarbeten
för närvarande mindre än tidigare år. Under fjärde kvartalet 1985
var antalet personer i beredskapsarbete ca 22 100 mot 73 500 samma tid två
år tidigare. Vid en sådan jämförelse bör dock erinras om att ungdomslagen
och rekryteringsstödet tillkom år 1984.

I propositionen framhålls att platsförmedling och andra anställningsfrämjande
åtgärder kommer att prioriteras i arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt
poängteras att det är nödvändigt att hålla en hög beredskap för sysselsättningsskapande
åtgärder som ger arbete främst åt grupper med svag
förankring på arbetsmarknaden.

I motionerna 1985/86:225 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) och 1985/86:A266 av
Alf Wennerfors m. fl. (m) anförs bl. a. att huvuddelen av de resurser som
avsätts för sysselsättningsskapande åtgärder bör inriktas mot åtgärder som
underlättar för de arbetslösa att få arbete i det privata näringslivet.

För att ge större förutsättningar för AMS ledning att fullfölja ambitionerna
att effektivera arbetsmarknadsverket bör därför enligt motionärerna en ny
anslagsteknik tillämpas/ör anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder fr. o. m.
nästa budgetår. För att åstadkomma större flexibilitet i sammansättningen av
de faktiska insatserna bör därför AMS ledning inom ramen för av riksdagen
formulerade mål och generella regler få möjlighet att disponera ett sammanhållet
anslag.

Enligt det moderata förslaget skall AMS-ledningen disponera anslagna
medel så att den av riksdagen angivna sysselsättningsvolymen uppkommer.

AU 1985/86:11

Åtgärderna skall i första hand inriktas mot näringslivet och ge resultat i form AU 1985/86:11
av faktiska anställningar som överskrider 50 % av totala antalet anvisningar.

Ingen enskild åtgärd får ha längre varaktighetstid än sex månader och den
maximala bidragsnivån får inte överstiga 50 % av lönekostnaden. Preliminära
resultat i form av kostnader och placeringar i varaktiga anställningar skall
redovisas för riksdagen i samband med arbetsmarknadsverkets anslagsframställning
för budgetåret 1988/89 för att ge riksdagen möjlighet att utvärdera
försöksverksamheten.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt med ett fortsatt
arbete som syftar till en effektivering inom arbetsmarknadspolitiken. En av
förutsättningarna härför är att medelsarsenalen används på ett flexibelt sätt.

Den nu gällande ordningen för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder
ger också verket möjligheter att inom givna ramar pröva olika vägar för att
uppnå en optimal effektivitet i verksamheten. Det bör för övrigt erinras om
att även om delanslaget Beredskapsarbeten enligt propositionens förslag
svarar för hela anslaget frånsett 80 milj. kr. sker successivt stor förändring i
anslagets användning. Arbetsmarknadsverket strävar bl. a. efter att minska
andelen dyra beredskapsarbeten, dvs. investeringsarbeten.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att det förändringsarbete som
pågår inom verket - och som utskottet behandlat tidigare i betänkandet -torde ge nya uppslag beträffande användningen av de arbetsmarknadspolitiska
medlen. Härutöver bör nämnas att frågan om de arbetsmarknadspolitiska
medlen varit föremål för utredning inom regeringens kansli. Av det anförda
framgår att frågan om de arbetsmarknadspolitiska medlens framtida utformning
hålls aktuell hos ansvariga myndigheter. Utskottet är mot denna
bakgrund inte berett att - utan ytterligare överväganden beträffande
konsekvenserna av motionärernas förslag - tillstyrka motionerna i denna del.

Behovet av ett basprogram för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i vissa län
förs fram i motion 1985/86:A242 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s). Motionärerna
framhåller bl. a. att de mest drabbade länens problem är så djupa och
långsiktiga att de måste motverkas med delvis nya metoder. Problemlänen
har ett svagt näringsliv som är - och kommer under överskådlig tid att vara -beroende av samhällsstöd. För de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör
därvid gälla att man utarbetar ett flerårigt basprogram. Dessa insatser skulle
kunna samordnas med länens utvecklingsprogram och inte styras av de
objekt som för tillfället är möjliga att starta snabbast.

Det föreslagna basprogrammet bör omfatta större delen av insatsvolymen
från samhällets sida, vara treårigt och rullande. Visst utrymme bör lämnas för
akutinsatser. Basprogrammet bör upprättas i förhandlingar mellan statsmakterna
och berörda kommuner och länsorgan.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt med planering
på längre sikt av samhällets insatser i främst problemlänen. Inom länsstyrelserna
bedrivs också i samråd med kommunerna, länsarbetsnämnderna,
skolmyndigheterna osv. ett intensivt planeringsarbete som syftar till att
skapa förutsättningar för en god framförhållning när det gäller utvecklingsinsatserna.

Beträffande önskemålen om ett långsiktigt basprogram för de arbetsmarknadspolitiska
insatserna vill utskottet erinra om att en stor del av de

sysselsättningspolitiska medlen till sin natur måste vara tillfälliga och
selektiva. De vänder sig främst till de arbetslösa, som skall stå till
arbetsmarknadens förfogande även under den tid som de omfattas av
åtgärderna.

Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att det ankommer på främst
länsarbetsnämnderna att utifrån denna principiella utgångspunkt se till att
insatserna så långt möjligt ligger i linje med även långsiktiga strävanden i
länen, t. ex. i fråga om utbyggnaden av infrastrukturen. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:A242.

I motion 1985/86: A240 av Leo Persson m. fl. (s) begärs särskilda stödåtgärder
vid företag i sysselsättningssvaga orter. Det gäller företag som av
arbetsmarknadspolitiska skäl tillkommit med statligt stöd och som av
företagsekonomiska skäl läggs ned. I dessa fall bör enligt motionärerna
företagen åläggas att föra en konstruktiv dialog med sina uppdragsgivare,
innan beslut om förändringar fattas, som är negativa för den lokala
arbetsmarknaden. Staten bör i sådana lägen gå in med stöd för att säkerställa
sysselsättningen.

Utskottet är medvetet om de ofta långtgående problem som en nedläggning
av ett företag kan föra med sig för sysselsättningssvaga orter. Utskottet
har anledning utgå från att beslut om nedläggning i dessa fall föregås av
omfattande överläggningar mellan företag, fackliga organisationer, länsstyrelse
och länsarbetsnämnd. Inte sällan har detta resulterat i att man
gemensamt funnit lösningar på problemen som möjliggjort fortsatt drift.
Samtidigt kan konstateras att det har funnits situationer då man bedömt att
fortsatt drift av verksamheten inte kunnat förenas med rimliga krav på
lönsamhet. I sådana lägen är en avveckling ofrånkomlig. Men det är också för
sådana situationer som arbetsmarknadspolitikens trygghetssystem är avsett.
Utskottet vill här peka på de möjligheter som främst varselreglerna i
främjandelagen skapar för arbetsförmedlingen att i god tid finna lösningar på
de problem för den enskilde som en uppsägning för med sig. Olika initiativ
prövas, bl. a. s. k. övertalighetspooler som möjliggör längre uppsägningstider
med hjälp av arbetsmarknadspolitiska stödinsatser.

Någon särskild åtgärd med anledning av motion 1985/86:A240 anser
utskottet med hänvisning till det anförda inte vara påkallad. Motionen bör
sålunda avslås.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp motion 1985/86:A234 av Erkki
Tammenoksa m. fl. (s) som behandlar behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser för arbetslösa invandrare i Stockholms län. Motionärerna föreslår att
ett projekt startas i länet som syftar till att förbättra invandrarnas möjligheter
att få arbete.

Invandrarna har en utsatt position på arbetsmarknaden med bl. a. en
större arbetslöshet än genomsnittet. I Stockholms län utgör invandrarna en
förhållandevis stor andel av de arbetslösa.

De problem som hänger samman med arbetsförmedlingarnas insatser för
denna grupp har uppmärksammats inom arbetsmarknadsverket. Bl. a. har
särskilda projekt startats i fyra kommuner med intensifierade förmedlingsinsatser
för invandrare. Projekten bedrivs i samarbete mellan resp. arbetsförmedling
och kommun. Syftet är att få fram nya modeller för att hjälpa

AU 1985/86:11

invandrarna till ett arbete. Hithörande frågor tas för övrigt även upp i AU 1985/86:11
regeringens i dagarna framlagda proposition 1985/86:98 om invandrarpolitiken.
Bl. a. föreslås att AMS regelbundet skall göra en översyn av personalbehovet
vid arbetsförmedlingar i invandrartäta områden och göra de omprioriteringar
och de utbildningsinsatser för personalen som bedöms nödvändiga.

Utskottet vill stryka under vikten av att arbetet med att underlätta för
invandrarna att få ett arbete bedrivs med stor målmedvetenhet inom
arbetsmarknadsverket. Den försöksverksamhet som pågår i fyra kommuner
bör härvid kunna ge nya uppslag. Det får ankomma på verket att ta ställning
till hur man skall gå vidare sedan försöksverksamheten avslutats. Utskottet
avstyrker med det anförda motion 1985/86:A234.

Rekryteringsstöd

Sedan den 1 januari 1984 kan statligt stöd utgå i form av bidrag till rekrytering
inom näringslivet, s. k. rekryteringsplatser. Ungdomar och långtidsarbetslösa
angavs som de målgrupper som i första hand skulle komma i fråga för den
nya stödformen.

Fr. o. m. den 1 januari 1985 gäller att stödet skall förbehållas långtidsarbetslösa.
Stödet kan i särskilda fall användas för att placera ungdomar.

Bidraget kan även utgå för kommunernas och landstingskommunernas
rekrytering av långtidsarbetslösa. Som en kompletterande åtgärd kvarstår de
enskilda beredskapsarbetena av icke investeringskaraktär. Bidraget enligt
ovan uppgår till 50 % av den totala lönekostnaden för de arbetslösa som
rekryterats.

Antalet personer som anställts med rekryteringsstöd uppgick under fjärde
kvartalet år 1985 till i genomsnitt 12 600 mot 24 400 personer samma kvartal
året före. I propositionen konstateras att rekryteringsstödet, som infördes
när konjunkturen var på väg uppåt, har utgjort ett verksamt hjälpmedel inom
arbetsmarknadspolitiken under den konjunkturfas som vi nu har genomgått,
främst genom att påverka företag att tidigarelägga sina rekryteringar eller att
skapa nya arbetstillfällen.

När vi nu går in i en mer dämpad konjunktur anser det föredragande
statsrådet att förutsättningarna att uppnå en av de viktigaste målsättningarna
med stödet - att stimulera företagen att tidigarelägga rekryteringar - därmed
minskar. Samtidigt konstateras att stora grupper på arbetsmarknaden har
svårigheter att snabbt finna en anställning eller få möjlighet att pröva ett
arbete. Ett tecken härpå är enligt propositionen att antalet långtidsarbetslösa
fortfarande ligger på en hög nivå.

Mot den angivna bakgrunden förordas ett ökat utnyttjande av de
sysselsättningsskapande åtgärderna för att skapa möjligheter för framför allt
långtidsarbetslösa att få arbete. I propositionen föreslås därför att rekryteringsstödet
för tillfället avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1986. I stället bör
stödformen enskilt beredskapsarbete utnyttjas under den väntade konjunkturfasen.

För enskilda beredskapsarbeten föreslås även i fortsättningen gälla att
statsbidrag får utgå med högst 50 % i upp till sex månader. De fördelar i
administrativt avseende som nu gäller för rekryteringsstödet bör enligt

propositionen tas till vara när det gäller enskilda beredskapsarbeten. Härvid
förutsätts att AMS i samarbete med arbetsmarknadens parter kan finna
lämpliga lösningar.

Frågan om rekryteringsstödets avskaffande tas upp i ett flertal motioner.

I motion 1985/86: A266 av Alf Wennerfors m. fl. (m) framhålls att
moderata samlingspartiets förslag beträffande anslagets användning - som
redovisats i ett tidigare avsnitt - kan innebära att rekryteringsstödet kan
användas om villkoret med kraftigt ökat placeringsresultat uppnås.

Även folkpartiet föreslår i sin partimotion 1985/86:A259 att rekryteringsstödet
skall kunna finnas kvar bl. a. mot bakgrund av stödets betydelse för de
långtidsarbetslösa. I centerpartiets partimotion 1985/86:A255 förordas ett
förstärkt rekryteringsstöd för anställning av långtidsarbetslösa i näringslivet.

I ytterligare fem motioner föreslås med likartade argument att rekryteringsstödet
skall finnas kvar. Det gäller 1985/86:A218 av Jan Fransson m. fl.
(s), 1985/86: A223 av Lars Svensson (s) och Helge Hagberg (s), 1985/86: A236
av Elver Jonsson (fp) och Bengt Harding Olsson (fp), 1985/86: A238 av Hans
Rosengren (s) och Ingemar Konradsson (s) samt 1985/86:A248 av Nils-Olof
Gustafsson m. fl. (s).

Bland de argument som förs fram kan nämnas att rekryteringsstödet är lätt
att administrera. Det anses också vara ett verksamt medel för att rekrytera
arbetslösa till fasta anställningar. Slutligen kan nämnas argumentet att stödet
fyller en viktig funktion när det gäller att hålla arbetslösheten nere i
skogslänen. I motion A218 sägs att rekryteringsstödet i stället för att
avvecklas borde utvecklas, t. ex. för att stimulera till icke könstraditionella
yrkesval och rekryteringar.

Som framgår av redovisningen råder det olika uppfattningar om rekryteringsstödets
fortsatta användning. Enligt vad utskottet inhämtat pågår för
närvarande inom arbetsmarknadsverket ytterligare överväganden beträffande
stödets användning och effekter. Resultatet av det arbetet avses bli
presenterat i god tid före regeringens ställningstaganden i samband med
kompletteringspropositionen senare i vår.

Enligt utskottets uppfattning finns det mot denna bakgrund skäl att inte nu
ta ställning till rekryteringsstödets framtida användning. Till denna slutsats
bidrar också den ändrade bedömning av konjunkturutvecklingen som
numera görs (se finansutskottets betänkande FiU 1985/86:10). Utskottet
förutsätter i stället att regeringen i kompletteringspropositionen redovisar
förslag till hur ett effektivt stöd till de långtidsarbetslösa lämpligen bör
utformas.

Utskottets ställningstagande innebär att förslaget i propositionen om en
avveckling av rekryteringsstödet fr. o. m. den 1 juli 1986 bör avslås. Därmed
kan i sammanhanget upptagna motioner anses vara i huvudsak tillgodosedda.
Vad utskottet anfört om rekryteringsstödets avveckling bör ges regeringen
till känna.

Beredskapsarbeten

AU 1985/86:11

I delprogrammet Beredskapsarbeten ingår statliga beredskapsarbeten, statsbidrag
till kommunala beredskapsarbeten samt enskilda beredskapsarbeten

av investeringskaraktär. Syftet med beredskapsarbetena är att motverka
arbetslöshet till följd av säsong- och konjunkturnedgång eller när arbetstillgången
av andra skäl är otillräcklig. Beredskapsarbetena ger vidare sysselsättning
åt äldre, lokalt bunden eller handikappad arbetskraft, som har
svårigheter att få arbete på den öppna marknaden även i goda konjunkturer.

Antalet sysselsättningsdagar i beredskapsarbete var ca 5,6 miljoner under
budgetåret 1984/85. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande tal för
budgetåren 1983/84 och 1982/83 var ca 10,1 miljoner resp. 11,6 miljoner. Det
faktum att rekryteringsstöd och ungdomslag infördes den 1 januari 1984
måste dock vägas in vid en jämförelse.

För innevarande budgetår har riksdagen med anledning av budgetpropositionen
(prop. 1984/85:100bil. 12, AU ll.rskr 188) anvisat 1 575 milj. kr. för
beredskapsarbeten. Vidare har regeringen den 31 oktober 1985 med
utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop. 1984/
85:159, FiU 30, rskr 409) beslutat om ytterligare 187 milj. kr. till beredskapsarbeten.
Samtidigt har 300 milj. kr. omfördelats från rekryteringsstöd till
beredskapsarbeten. Sammanlagt har således 2 062,5 milj. kr. beslutats för
beredskapsarbeten.

I propositionen framhålls att det finns anledning att räkna med att
konjunkturen under nästa budgetår kommer att vara svagare än under
innevarande budgetår. Det är dock för närvarande inte möjligt att bedöma
styrkan i avmattningen. Mot denna bakgrund bedöms behovet av beredskapsarbeten
inkl. enskilda beredskapsarbeten till 6,5 miljoner sysselsättningsdagar
under nästa budgetår. Som tidigare redovisats avser regeringen
att senare i vår i kompletteringspropositionen återkomma med en reviderad
bedömning av behovet av de sysselsättningsskapande åtgärderna. Det
förutsätts att regeringen liksom för innevarande budgetår kommer att få
disponera en finansfullmakt för eventuell förstärkning av bl. a. de sysselsättningsskapande
åtgärderna.

Det sammanlagda medelsbehovet för beredskapsarbeten beräknas till
2 607,5 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

I motion 1985/86:225 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) föreslås - som tidigare
nämnts - ett sammanhållet anslag för sysselsättningsskapande åtgärder och
särskilda villkor för åtgärderna. Den principfrågan har utskottet tagit
ställning till. När det gäller insatsernas omfattning anges i motion 1985/
86:A266 av Alf Wennerfors m. fl. (m) att AMS inom ett anslag för
sysselsättningsskapande åtgärder på 2 057 milj. kr. skall få i uppdrag att
genomföra ett program som uppgår till minst 5,5 miljoner sysselsättningsdagar.

Utskottet tillstyrker den bedömning av behovet av insatser som görs i
propositionen. Som där framhålls har regeringen möjlighet att återkomma
till riksdagen med förslag om ytterligare medel eller utnyttja finansfullmakten
om behovet av insatser blir större än väntat. Utskottets ställningstagande
innebär att motion 1985/86:A266 avstyrks i aktuell del.

I propositionen erinras om det uppdrag AMS erhållit att i samråd med
berörda intressenter på byggarbetsmarknaden utreda alternativa lösningar
som mer långsiktigt skulle ge arbete - inom eller utanför byggnadsverksamheten
- åt arbetshandikappade byggnadsarbetare.

AU 1985/86:11

5 Riksdagen 1985186.18 sami. Nr 11

Som tidigare kortfattat nämnts i samband med utskottets behandling av
AMS egenregiarbeten har nyligen träffats en preliminär överenskommelse
mellan AMS och byggnadsindustrin om att starta en ny verksamhet för att ge
arbetshandikappade byggnads- och anläggningsarbetare arbete och rehabilitering.
Verksamheten skall enligt förslaget kunna omfatta upp till 2 000
personer.

Enligt överenskommelsen har byggföretagen åtagit sig att upprätta en
riksomfattande organisation. Denna organisation skall ha ett antal regionala
aktiebolag, som omfattar ett eller flera län. I dessa bolag avses bygg- och
anläggningsarbetarna få tillsvidareanställning.

Staten förutsätts ge ett lönebidrag av samma storlek som i motsvarande
anställningar i kommunerna, dvs. 75 % av lön och lönebikostnad. Arbetsförmedlingen
skall besluta om vem som kan komma i fråga för en sådan
lönebidragsanställning. Byggföretagen har åtagit sig det ekonomiska ansvaret
för verksamheten.

Enligt utskottets uppfattning är det positivt att AMS och intressenterna på
byggarbetsmarknaden tar ett gemensamt ansvar för att finna nya lösningar på
de arbetshandikappade byggnadsarbetarnas problem. Det förslag som man
kommit fram till övervägs för närvarande i regeringens kansli.

Utskottet övergår härefter till att behandla ett antal motioner i vilka förs
fram olika önskemål i anslutning till delanslaget Beredskapsarbeten.

Behovet av mer långsiktiga beredskapsobjekt tas upp i motion 1985/
86:A258 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s). Motionärerna framhåller bl. a.
att nya objekt för beredskapsarbeten skulle kunna tas fram om man i förväg
kunde garantera en viss kontinuitet i genomförandet. Som exempel anges
objekt inom kulturminnesvård, turism och skogsbruk. Motionärerna föreslår
att länsarbetsnämnderna skall få möjlighet att ta fram större åtgärdspaket i
områden där beredskapsarbeten kommer att behövas under många år.
Genomförandet av dessa mer långsiktiga insatser skulle garanteras genom att
medel anslås för en längre period.

Utskottet vill först erinra om att beredskapsarbetena är tillfälliga till sin
natur. De vänder sig främst till de arbetslösa, som skall stå till arbetsmarknadens
förfogande även under den tid som de omfattas av åtgärderna. Dessa
medel skall således inte utgöra en basresurs för skogsvård, turism, kulturminnesvård
m.m. Detta hindrar i och för sig inte att man inom t. ex.
kommunerna kan hålla en god projektberedskap. Som tidigare nämnts är det
emellertid också viktigt att länsarbetsnämnderna så långt möjligt tar hänsyn
till att insatserna ligger i linje med även - i det här fallet - långsiktiga
strävanden i kommunerna.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1985/86:A258 i denna del.

Utskottet tar därefter upp två motioner som föreslår ett återinförande av
statliga projekteringsbidrag. Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) framhåller i
motion 1985/86:A258 att de senaste årens insatser har tärt framför allt på
kommunernas objektreserv som nu sägs vara för liten. Enligt motionärerna
begränsar kommunernas ekonomi deras möjligheter att bygga upp nya
reserver av angelägna byggnadsprojekt. Det är därför rimligt att statsbidrag
för projektering införs.

I motion 1985/86:A232 av Roland Brännström m.fl. (s) anförs att

AU 1985/86:11

arbetsmarknadssituationen i de fyra nordligaste länen och främst i våra
struktursvaga glesbygdskommuner inger allvarliga farhågor om möjligheten
att hålla sysselsättningen uppe. Det skulle därför vara av stort värde för
främst kommuner inom stödområde A och B, om projekteringsbidraget
enligt tidigare regler återinfördes.

Utskottet vill liksom tidigare år framhålla vikten av att lämpliga sysselsättningsskapande
objekt tas fram i bl. a. kommunerna. Det är en viktig
förutsättning för att en effektiv arbetsmarknadspolitik skall kunna föras.
Den objektreserv som varje år tas fram har också i huvudsak motsvarat de
behov som funnits. När det gäller projekteringsbidraget har detta enligt
utskottets mening generellt sett en liten betydelse för projekteringsverksamheten.
Projekteringskostnaden är normalt en liten del av hela kostnaden för
investeringen. Härtill kommer att bidrag utgår för projektering när ett objekt
antagits som beredskapsarbete. I detta sammanhang bör även erinras om de
båda program för reparation, ombyggnad och tillbyggnad (ROT) som
statsmakterna beslutade om hösten 1983 och som kan leda till en inriktning
från kommunernas sida på projekt som inte kräver projektering i samma
omfattning. Utskottet har dock samtidigt förståelse för att stöd till projekteringskostnader
kan vara en välbehövlig stimulans i vissa enstaka kommuner
med ansträngd ekonomi. Med hänvisning till vad ovan sagts, samt mot
bakgrund av det statsfinansiella läget, avstyrker utskottet motionerna
1985/86:A258 i denna del och 1985/86:A232.

I fyra motioner begärs ökade beredskapsmedel till natur- och kulturminnesvård.
Det gäller motionerna 1985/86: A205 av Hans-Göran Franck m. fl. (s),
1985/86:A210 av Görel Bohlin (m) och 1985/86:A272 av Gunnel Jonäng (c)
och Hadar Cars (fp) i vilka föreslås att kulturminnesvården skall komma i
fråga för ytterligare arbetsmarknadspolitiska medel. I motion 1985/86:A215
av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp) föreslås att både natur- och
fornminnesvården skall komma i fråga för arbetsmarknadspolitiska medel.

Bakgrunden till motionerna är att den kraftiga neddragningen av beredskapsmedlen
fått som konsekvens att arbetena inom natur- och kulturminnesvården
reducerats avsevärt. För fornvården gäller t. ex. att verksamheten
sedan en följd av år praktiskt taget helt drivits inom ramen för beredskapsarbetena.
Den personal riksantikvarieämbetet har anställd för projektering av
dessa arbeten bekostas av beredskapsmedel. Under budgetåret 1984/85
beviljade länsarbetsnämnderna medel för fornvård till ett belopp av drygt 31
milj. kr. mot ca 43 milj. kr. budgetåret innan.

Riksantikvarieämbetets egna medel för fornvård uppgick under budgetåret
1984/85 till 600 000 kr. Den neddragning av beredskapsmedlen som skett
har bl. a. drabbat kulturminnesvården i Stockholms län mycket hårt. Även
naturvården har under åren varit i hög grad beroende av beredskapsarbetena.
Vården av naturreservat, landskapsvård m. m. har till huvudsaklig del
finansierats via beredskapsmedlen.

Utskottet har förståelse för de problem som de minskade anslagen till
beredskapsarbeten fört med sig för bl. a. natur- och kulturminnesvården.
Utnyttjandet av de arbetsmarknadspolitiska medlen bör emellertid bedömas
utifrån arbetslösheten och dess sammansättning. De är till sin natur tillfälliga
och vänder sig främst till de arbetslösa, som skall stå till arbetsmarknadens
förfogande även under den tid som de omfattas av åtgärderna.

AU 1985/86:11

Utskottet vill samtidigt framhålla betydelsen av natur- och kulturminnesvården
i arbetsmarknadspolitiken. Arbetena har visat sig vara väl lämpade
som beredskapsarbeten. Inte minst socialmedicinskt handikappade arbetssökande
har i dessa verksamheter erhållit lämpliga arbetsuppgifter. Utskottet
utgår också från att möjligheten att utföra vårdarbeten med beredskapsmedel
kommer att kvarstå. Såvitt nu kan bedömas kommer emellertid nivån på
insatserna att vara betydligt lägre än under tidigare år.

Mot den angivna bakgrunden framstår det som angeläget att natur- och
kulturminnesvården blir mindre beroende än hittills av de arbetsmarknadspolitiska
medlen. Denna inställning kommer också när det gäller kulturminnesvården
till uttryck i budgetpropositionen (prop. 1985/86:100 bil. 10,
s. 437). På naturvårdsområdet har regeringen tillkallat en utredning med
uppgift att bl. a. pröva hur tillgängliga resurser skall användas på effektivaste
sätt från naturvårdssynpunkt. Häri ingår bl. a. att pröva förutsättningarna att
i högre grad engagera t. ex. kommunerna i finansieringen av naturvårdsarbetet
(Dir. 1986:2). Dessa frågor är sålunda uppmärksammade i regeringens
kansli.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet i sammanhanget
upptagna motioner.

I motion 1985/86: A237 av Erik Holmkvist (m) föreslås ytterligare anslag till
Luleå högskola, varvid beredskapsmedlen för Norrbottens län skulle reduceras
i motsvarande utsträckning. Motionären pekar på högskolans roll i
utvecklandet av Norrbotten. En forskarby med hotelldel, forskningsråd och
ett teknikcentrum i anslutning till högskolan planeras. Det behövs emellertid
ökade finansiella resurser för att högskolan skall kunna utvecklas på önskvärt
sätt. Inte minst är detta fallet för forskningen inom nya områden som kan
innebära utveckling av befintlig industri men också etablering inom framtidsbetonade
områden som data/elektronik, maskin- och verkstadsteknik,
metallurgi och arktisk teknik. För detta ändamål föreslås att högskolan i
Luleå tilldelas 4 milj. kr. utöver vad som föreslås i budgetpropositionen för
nästa budgetår. Anslaget för beredskapsmedel för Norrbottens län föreslås
bli reducerat med motsvarande belopp.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären när det gäller
forskningens betydelse för en positiv utveckling av näringslivet i Norrbottens
län. Verksamheten vid Luleå högskola har därvid en mycket stor betydelse.
Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom att verksamheten vid
högskolan skall tilldelas medel som är ämnade till arbetsmarknadspolitiska
insatser i länet. I sammanhanget bör erinras om det besvärliga arbetsmarknadsläget
i länet, som motiverar kraftfulla arbetsmarknadspolitiska insatser.
Finansiering av verksamheten vid högskolan i Luleå bör i stället ske via
ordinarie sakanslag för högskoleverksamheten. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 1985/86:A237.

Martin Segerstedt m.fl. (s) begär i motion 1985/86:A231 ytterligare
beredskapsmedel för väg- och brobyggnadsprojekt inom Västernorrlands län.
Behovet av upprustning av vägnätet i länet är enligt motionärerna sedan lång
tid stort. De investeringsanslag som tilldelats länet har inte förmått avhjälpa
väsentliga brister. Inte minst industristrukturen i länet med en stor andel
skogsindustri ställer stora krav på vägstandarden. I motionen anges särskilt
angelägna vägprojekt.

AU 1985/86:11

Utskottet är väl medvetet om behovet av en god vägstandard i Västernorrlands
län. Betydande belopp har också under åren anvisats av beredskapsmedel
för väginvesteringar i länet. Det ankommer på AMS att fördela
beredskapsmedlen länen emellan. Den lokala arbetslösheten och arbetslöshetens
sammansättning, kostnader för olika projekt samt projektens angelägenhet
får sedan avgöra länsarbetsnämndens fördelning av de tilldelade
medlen på olika projekt. De allmänna behoven av byggande av vägar får
beaktas vid fördelningen av de ordinarie väganslagen. Med hänvisning till
denna principiella inställning avstyrker utskottet motion 1985/86:A231.

Slutligen tar utskottet i detta sammanhang upp motion 1985/86:A214 av
Nils T Svensson (s) och Margit Sandéhn (s) i vilken begärs en upprustning och
elektrifiering av järnvägen Malmö—Ystad med beredskapsmedel. Motionärerna
framhåller bl. a. att en modernisering och utveckling av den aktuella
banan skulle kunna bidra till en positiv närings- och befolkningsutveckling i
sydöstra Skåne och därmed förbättra förutsättningarna för en regional balans
i länet.

Utskottet utesluter inte att det projekt som tas upp i motionen kan vara
lämpligt som beredskapsarbete. Som redan framhållits bör det dock ankomma
på arbetsmarknadsmyndigheterna att avgöra var och i vilken omfattning
som beredskapsarbeten skall komma till stånd. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att regeringen med anledning av utvecklingen vid Kockums
Varv har aviserat att ytterligare 20 milj. kr. av beredskapsmedlen bör
tilldelas Malmöregionen. Med det anförda avstyrker utskottet motion
1985/86:A214.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

Bidraget, som infördes den 1 juni 1984, utgår till arbetslösa som vill starta
egen verksamhet. Det motsvarar den arbetslöshetsersättning som annars
skulle ha utgått och avser i första hand att klara vederbörandes försörjning
under en viss tid. Den arbetslöse skall på det sättet ges en möjlighet att
komma i gång med den nya verksamheten utan att i inledningsskedet belasta
driften med att ta ut lön för det egna uppehället.

För innevarande budgetår har tidigare anvisats 37 milj. kr. Härtill kommer
10 milj. kr. i tilläggsbudget II till statsbudgeten, ett förslag som utskottet
tillstyrkt (AU 1985/86:9). Totalt disponeras härigenom 47 milj. kr. under
innevarande budgetår.

I propositionen föreslås att 50 milj. kr. skall anvisas för verksamheten
under nästa budgetår. Detta möjliggör att bidrag kan betalas ut till ca 1 700
personer under i genomsnitt sex månader.

I motion 1985/86:A227 av Britta Bjelle m. fl. (fp) förordas en förlängning
av tiden för starta-eget-bidraget. Enligt motionärerna är det mycket svårt att
få ett nystartat företag att på sex månader bli så inarbetat att det ger
inkomster som både täcker företagarens lön och övriga omkostnader i
företaget. Bidrag bör därför kunna utgå under en tid av ett år. Regeringen
föreslås göra en översyn av möjligheterna till förlängning av bidraget.

Som framgår av propositionen har den aktuella stödformen varit föremål
för utvärdering av dels AMS, dels högskolan i Växjö. Bl. a. har de som

AU 1985/86:11

mottagit bidraget fått möjlighet att redovisa sina erfarenheter av stödet.
Resultatet av det arbetet övervägs i regeringens kansli. Med hänsyn härtill är
utskottet inte berett föreslå några ändringar i de regler som gäller för det
aktuella stödet.

Motion 1985/86:A227 bör med hänvisning till det anförda avslås.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen på 50 milj. kr. för
nästa budgetår.

Industribeställningar

Inom ramen för de medel som anvisas till detta delprogram får industribeställningar
göras. Därmed menas statliga beställningar av förnödenheter som
behövs inom den statliga verksamheten och som av AMS läggs ut till företag
som varslat om uppsägning eller permittering av anställda i större omfattning.
Härigenom kan sysselsättningen upprätthållas under en begränsad tid
för att ge rådrum för omplacering av personalen. Regeringen kan också
medge utgifter för AMS ordinarie beställningar som staten tidigarelägger i
sysselsättningsfrämjande syfte. I propositionen beräknas ett oförändrat
medelsbehov nästa budgetår på 15 milj. kr.

Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 1985/86:A266 att regeringens
förslag avvisas. Motionärerna anser att det i princip är fel att arbetsmarknadsverket
skall betala för särskilda industrisubventioner.

Utskottet ansluter sig till regeringens beräkningar av behovet av medel till
industribeställningar. I svåra sysselsättningslägen kan stödet möjliggöra
erforderligt rådrum för omplacering av personal vid företag som varslat om
uppsägning. Utskottet avstyrker därför motion A266 i denna del.

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder

Sedan ett par års tid har pågått en försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder. Syftet med verksamheten är att ta till vara de idéer som finns
och som kan leda till nya typer av arbetsmarknadspolitiska insatser.

En del i denna verksamhet har varit den s. k. industrikampanjen.
Kampanjen genomfördes i huvudsak under år 1984 i syfte att tidigarelägga
och stimulera industrins rekrytering. För kampanjen avsattes 100 milj. kr.
varav 50 milj. kr. fördelades regionalt till särskilda samarbetsgrupper. I
propositionen anförs att kampanjen varit mycket framgångsrik. Åtskilliga
intressanta företagsinriktade projekt har lett till positiva resultat.

De medel som under det här aktuella anslaget stått till regeringens
förfogande under de två senaste budgetåren för en försöksverksamhet inom
arbetsmarknadspolitiken har enligt propositionen möjliggjort ett antal
nyskapande försök. Här kan nämnas teknikupphandling av mikrodatorer för
handikappade, försöksverksamhet för invandrare i Södertälje och Malmö,
företagsutveckling (lokala initiativ) i Bergslagen och industrimässa m.m.

En del av medlen - 7 milj .kr. - för budgetåret 1984/85 har utnyttjats för att
via barn- och ungdomsdelegationen stödja olika projekt för arbetslösa
ungdomar. Ett stort antal projekt har på detta sätt kunnat erhålla stöd.

Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna föreslås att försöksverksam -

AU 1985/86:11

heten får bedrivas även under budgetåret 1986/87 samt även utvidgas något.
För verksamheten beräknas ett medelsbehov av 15 milj. kr.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen under denna punkt.

Anslaget

I propositionen beräknas under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder
för budgetåret 1986/87 2 687,5 milj. kr.

I motion 1985/86:A266 av Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslås att anslaget
förs upp med 2 087 500 000 kr.

Utskottet har tidigare i betänkandet godtagit regeringens bedömning
beträffande omfattningen av insatserna. Vad utskottet anfört om rekryteringsstödets
avveckling påverkar inte det totala medelsbehovet. Till anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder bör sålunda anvisas 2 687 500 000 kr. för
budgetåret 1986/87. Motion 1985/86:A266 avstyrks i denna del.

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och
konfektionsindustrierna

1984/85 Utgift 217 869 000

1985/86 Anslag 166 000 000

1986/87 Förslag 119 000 000

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom tekoindustrin har
för budgetåret 1984/85 beviljats 680 företag med tillsammans 33 280 anställda,
varav 8 812 var fyllda 50 men inte 65 år. Det beräknade bidragsbeloppet
för perioden uppgår till ca 218 milj. kr., varav 42 % faller på företag i
Älvsborgs län.

För innevarande budgetår har 166 milj. kr. beräknats för tillfälligt
sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom tekoindustrin. Enligt riksdagens
beslut våren 1983 (AU 1982/83:29, rskr. 322) har bidraget successivt
trappats ned och får för budgetåret 1985/86 beräknas på ett bidragsunderlag
motsvarande högst 7 % av lönekostnaderna för personal i tillverkning.

Regeringen har under punkt B 18 (s. 118) föreslagit att riksdagen till
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna för
budgetåret 1986/87 skall anvisa ett förslagsanslag av 119 000 000 kr.

I propositionen framhålls att situationen för tekoindustrin har förbättrats
betydligt under de senaste åren. Branschen har genomgått stora förändringar
och har kunnat omstruktureras och stärkas. Den påbörjade nedtrappningen
av äldrestödet bör enligt föredragande statsrådet fortsätta.

För budgetåret 1986/87 föreslås att bidraget får beräknas på ett bidragsunderlag
motsvarande högst 5 % av lönekostnaderna för personal i tillverkning.
Medelsbehovet beräknas till 119 milj. kr.

För budgetåren 1987/88 och 1988/89 bör bidraget enligt propositionen
beräknas på ett bidragsunderlag om högst 4 resp 3 % av lönekostnaderna.

I vpk-motionen 1985/86:A262 föreslås att äldrestödet omprövas. Regeringen
bör i stället överväga om ett s. k. avskrivningslån kan ersätta
äldrestödet. Motionärerna anser att avskrivningslån kan användas på ett mer

AU 1985/86:11

offensivt sätt. Med utbetalning av lånet skulle följa krav på motprestation
gentemot företagen.

Även Hans Nyhage m. fl. (m) förordar i motion 1985/86: A260 en övergång
till avskrivningslån i stället för äldrestöd.

Frågan om införande av avskrivningslån för tekoindustrin har också tagits
upp i ett antal motioner, vilka skall behandlas i näringsutskottet.

Enligt utskottets uppfattning är det tillfredsställande med de senaste årens
utveckling för tekoindustrin. Den av riksdagen beslutade nedtrappningen av
äldrestödet har därmed kunnat fullföljas.

Som framgår i motionerna har från branschorganisationernas sida förts
fram förslag om en omvandling av äldrestödet till någon form av avskrivningslån.
Enligt utskottets uppfattning är emellertid förslaget ännu inte
tillräckligt genomarbetat för att riksdagen skall kunna ta ställning i frågan.
Det kan mycket väl finnas såväl fördelar som nackdelar med ett införande av
nya stödformer. Olika effekter måste därför utredas mycket noggrant. Bl. a.
måste enligt utskottets uppfattning belysas de sysselsättningsmässiga konsekvenserna
för den äldre arbetskraften vid de mindre konkurrenskraftiga
tekoföretagen om äldrestödet med kort varsel utgår ur medelsarsenalen.

Av det sagda framgår att utskottet anser att man i berörda departement
bör närmare bereda förslaget från branschorganisationerna. Regeringen bör
därefter återkomma till riksdagen med resultatet av det arbetet. Vad
utskottet anfört i denna fråga med anledning av motionerna A260 och A262
bör regeringen underrättas om.

Mot bakgrund av att den av utskottet begärda beredningen av frågan om
en avveckling av äldrestödet till förmån för ny stödform kan ta viss tid
tillstyrker utskottet den för äldrestödet begärda medelsanvisningen för
budgetåret 1986/87 om 119 000 000 kr.

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

1984/85 Utgift 0

1985/86 Anslag 1 000

1986/87 Förslag 1 000

Anslaget har inrättats fr. o. m. budgetåret 1984/85 (prop. 1983/84:150, bil. 4,
AU 24, rskr. 385). Från anslaget skall bekostas tidigareläggningsbidrag till
affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten.

Regeringen har under punkt B 18 (s. 119) föreslagit att riksdagen till
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1986/87 skall anvisa
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag som alltså tillstyrks.

Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten
Nytt anslag

1986/87 Förslag 22 500 000

Regeringen har under punkt B 20 (s. 119-121) föreslagit att riksdagen skall

1. godkänna vad som förordats i propositionen om användningen av medel
för beredskapsarbete,

AU 1985/86:11

2. till Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret 1986/87 anvisa
ett reservationsanslag av 22 500 000 kr.

Bakgrunden till det nya anslaget är att AMS i skrivelse den 7 november
1985 föreslagit att en försöksverksamhet påbörjas med friare användning av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i östra Norrbotten. Framställningar om
åtgärder har också kommit från Övertorneå och Överkalix kommuner.
Definitionen på östra Norrbotten är i detta sammanhang Haparanda,
Övertorneå, Överkalix och Pajala kommuner samt Karesuando och Vittangi-delarna
av Kiruna kommun.

I propositionen framhålls att en positiv utveckling har skett på arbetsmarknaden
i Norrbottens län under den senaste tiden. Arbetslösheten har kunnat
pressas ned till ca 5 %, vilket dock väsentligt överstiger riksgenomsnittet.
Alltjämt kvarstår således betydande problem i östra Norrbotten med
befolkningsminskning och låg förvärvsfrekvens, hög arbetslöshet samt ett
ensidigt näringsliv. Målet med AMS förslag är att under en femårsperiod
kraftigt minska arbetslösheten i denna del av Norrbotten med hjälp av bl. a.
rörlighetsfrämjande, kompetenshöj ande och sysselsättningsskapande åtgärder.
Försöksverksamheten syftar till att genom offensiva insatser inom
arbetsmarknadspolitikens ram skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen.
I AMS strategi ingår att också andra myndigheter prioriterar regionen.
Kostnaden för försöksverksamheten har beräknats till ca 150 milj. kr. under
en femårsperiod.

I propositionen föreslås att AMS genom länsarbetsnämnden i Norrbottens
län skall dels ges möjlighet att i östra Norrbotten inom givna medelsramar få
pröva en ordning med friare disposition av de arbetsmarknadspolitiska
medlen, dels tillförs särskilda medel för insatser som ligger utanför nuvarande
åtgärdsarsenal. Försöksperioden i östra Norrbotten bör omfatta tre
budgetår och syftet bör vara att skapa varaktiga anställningar för dem som nu
är arbetslösa eller finns i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Enligt förslaget bör gällande regelsystem ändras så att länsarbetsnämnden
ges möjlighet att förlänga tiden i beredskapsarbete till högst tolv månader.
Beredskapsmedlen bör vidare - om nämnden finner det motiverat - få
användas för att finansiera utbildningsinsatser. Medlen för beredskapsarbeten
bör också kunna användas på så sätt att en utvidgning av den dagliga
arbetstiden i ungdomslag kan åstadkommas.

Utöver dessa regeländringar behövs enligt propositionen särskilda resurser
för att separat eller i kombination med ordinarie arbetsmarknadspolitiska
insatser skapa mer varaktiga arbeten. Dessa särskilt tilldelade medel bör få
användas relativt fritt och bl. a. för att skapa förutsättningar för permanenta
året-runt-anställningar för såväl arbetslösa som säsong- eller andra korttidsanställda
inom olika områden i regionen. Ett sätt att åstadkomma sådana
anställningar är att i samarbete med kommuner och företag lägga upp
utbildningsprogram som inom ramen för en anställning kan överbrygga t. ex.
säsongvariationer. En annan väg kan vara att stödja särskilda introduktionsinsatser.
Ett alternativt utnyttjande av de särskilda medlen bör kunna vara
att t. ex. genom utbildning stärka befintliga företag eller företagare i syfte att
åstadkomma sysselsättningsmöjligheter för arbetslösa. Länsarbetsnämnden
bör vidare kunna använda medlen för att initiera olika sysselsättningsskapande
projekt och även till ren projektverksamhet.

AU 1985/86:11

Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att närmare utforma
nödvändiga riktlinjer för verksamheten. 22,5 milj. kr. bör anvisas för dessa
särskilda insatser av mer offensiv karaktär. AMS bör redan under våren 1986
börja planera för ifrågavarande verksamhet, och det kan härvid vara lämpligt
att regionalt ha en särskild ledningsgrupp.

I propositionen framhålls avslutningsvis att syftet med försöksverksamheten
är att söka skapa permanent sysselsättning. Vid beräkningarna har
utgåtts från att insatserna skall kunna leda till en mer varaktig reducering av
arbetslösheten i storleksordningen 300 personer i förhållande till den
genomsnittliga redovisade arbetslösheten första, tredje och fjärde kvartalen
de senaste tre budgetåren. Om AMS kan redovisa ett sådant gynnsamt
resultat kan en fortsatt försöksverksamhet under ytterligare två år bli aktuell.
En förutsättning härför är att de årliga kontrollstationerna visar att godtagbara
resultat har uppnåtts. Om så inte blir fallet bör det enligt föredragande
statsrådet få ankomma på regeringen att besluta om att avbryta hela eller
delar av försöksverksamheten.

Regeringens förslag under denna punkt avvisas i motion 1985/86:A266 av
Alf Wennerfors m. fl. (m). Motionärerna anser att östra Norrbotten är i
behov av mera långsiktiga åtgärder än de som föreslås i propositionen. De
insatser som krävs bör kunna inrymmas inom länsstyrelsens ansvar för
regional utveckling. Finansiering föreslås ske via de s. k. länsanslagen inom
regionalpolitiken. I motionen hänvisas till att moderata samlingspartiet
föreslagit att de anslagen skall utökas.

I motion 1985/86:A460 av Per-Ola Eriksson (c) framhålls bl. a. att det
krävs ordentliga satsningar som långsiktigt kan ge en positiv utveckling i östra
Norrbotten. Detta torde inte vara möjligt med enbart en friare användning
av beredskapsmedel. Motionären anser dessutom att regeringens begäran att
kunna bryta försöksverksamheten med att skapa arbetstillfällen är anmärkningsvärd.
Motionären anser vidare att regeringens förslag till sin omfattning
är en alltför begränsad åtgärd i en av landets mest utsatta glesbygdsregioner.
Åtgärderna måste ges en betydligt mer offensiv omfattning och inriktning.
Även om arbetsmarknadspolitiska insatser kortsiktigt kan ge ett visst resultat
bör man vara mer angelägen att stärka de regional- och näringspolitiska
insatserna. Därför föreslås att en större del av medlen överförs till
utvecklingsfonden i Norrbottens län.

Utskottet kan först konstatera att det inte råder några delade meningar om
behovet av kraftfulla insatser för att hålla sysselsättningen uppe i östra
Norrbotten. Enligt utskottets uppfattning krävs både kortsiktiga och mer
långsiktiga åtgärder om utvecklingen skall kunna vändas. Detta innebär ett
behov av såväl arbetsmarknadspolitiska som industri- och regionalpolitiska
initiativ.

I den del av budgetpropositionen som utskottet behandlar i detta
betänkande redovisar regeringen nya uppslag till utvecklingsinsatser i
regionen på det arbetsmarknadspolitiska området. Senare i vår kommer
utskottet att ta ställning till behovet av mer långsiktiga insatser inom
regionalpolitiken.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen i denna del. Den
föreslagna försöksverksamheten bör för övrigt kunna ge värdefulla erfa -

AU 1985/86:11

renheter för arbetsmarknadspolitiken i stort. Utskottet tillstyrker även den AU 1985/86:11
begärda medelsanvisningen för offensiva insatser i östra Norrbotten. De i
sammanhanget upptagna motionerna avstyrks därmed i aktuella delar.

Nämnden för vapenfriutbildning

1984/85 Utgift 4 733 000

1985/86 Anslag 4 513 000

1986/87 Förslag 5 138 000

Nämnden för vapenfriutbildning (NVU) administrerar tillsammans med
godkända utbildningsmyndigheter och organisationer de vapenfrias utbildning,
inkvartering och förmåner.

Kostnaderna för utbildning och förmåner till de vapenfria betalas från
anslaget B 17. Vapenfria tjänstepliktiga.

	1985/86 Anslag	Beräknad ändring NVU	1986/87 Föredraganden
Personal	22	_	_
Anslag
Förvaltningskostnader	3 993 000	+ 790 000	+ 606 000
(därav lönekostnader)	(3 072 000)	(+ 498 000)	(+ 525 000)
Lokalkostnader	520 000	+ 19 000	+ 19 000
	4 513 000	+ 809 000	+ 625 000

Regeringen har under punkt B 16 (s. 115 — 116) föreslagit att riksdagen till
Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret 1986/87 skall anvisa ett
förslagsanslag av 5 138 000 kr. Förvaltningskostnaderna har beräknats utan
tillämpning av huvudförslaget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt.

Vapenfria tjänstepliktiga

1984/85 Utgift 99 954 000

1985/86 Anslag 93 875 000

1986/87 Förslag 115 085 000

Från anslaget betalas utgifter för ekonomiska och sociala förmåner åt
vapenfria tjänstepliktiga samt ersättningar för vissa utbildningskostnader
m. m. till kommuner, organisationer och affärsdrivande verk som tilldelas
vapenfria tjänstepliktiga.

	1985/86 Anslag	Beräknad ändring 1986/87 NVU Föredraganden
Vapenfria tjänstepliktiga Ersättning för utbildnings-	90 590 000	+ 29 010 000	+ 21 090 000
kostnader m. m.	3 285 000	+ 2 830 000	+ 120 000
	93 875 000'	+ 31 840 000	+ 21 210 000

1 Regeringen har i enlighet med riksdagens bemyndigande medgivit att anslaget får 75

överskridas med 7 200 000 kr. för att öka antalet tjänstgöringsdagar för de vapenfria
med 50 000.

Regeringen har under punkt B 17 (s. 116-118) föreslagit att riksdagen skall

1. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1986/87, om det på grund av
arbetsmarknadsläget bedöms angeläget, besluta om en ökning av antalet
tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga med högst 50 000.

2. Till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag
av 115 085 000 kr.

Medelsberäkningen för budgetåret 1986/87 utgår från ett oförändrat antal
tjänstgöringsdagar - 650 000 - för de vapenfria och en oförändrad ersättning
till utbildningsanordnarna.

Det samlade medelsbehovet beräknas till 115 085 000 kr., varav 3,4 milj.
kr. för ersättning till utbildningsanordnarna. Samtidigt föreslås dock att
regeringen i likhet med vad som gäller för innevarande budgetår skall ges
möjlighet att få öka antalet utbildningsdagar med 50 000 om det på grund av
arbetsmarknadsläget bedöms angeläget att inkalla arbetslösa som har
uttagits till vapenfri tjänst och som annars skulle blivit föremål för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Kostnaden för 50 000 dagar beräknas till 9,7
milj. kr.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen. Regeringen bör
också erhålla bemyndigande att vid behov kunna utöka antalet tjänstgöringsdagar
med högst 50 000.

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade

Inledning

I arbetskraften finns ett förhållandevis stort antal personer som har en
nedsatt arbetsförmåga. Hur stort detta antal är kan inte utläsas ur arbetskraftsundersökningarna.
Uppskattningar som gjorts antyder emellertid att
150 000—200 000 personer har en i hög grad nedsatt arbetsförmåga.
400 000-500 000 personer har beräknats ha en i någon mån nedsatt
arbetsförmåga. Antalet personer i arbetskraften med nedsatt arbetsförmåga
varierar över åren i relativt liten utsträckning.

Under fjärde kvartalet 1985 var 31 000 arbetshandikappade inskrivna vid
arbetsförmedlingen, vilket utgjorde 9,9 % av samtliga inskrivna. Utvecklingen
sedan år 1980 framgår av följande tabell.

Antal sökande

År Totalt Arbetshandikappade

1980	217 500	27 800
1981	278 500	30 300
1982	317 800	30 700
1983	335 200	30 100
1984	319 700	31 000
1985	313 400	31 000

AU 1985/86:11

Källa: AMS

Av tabellen framgår att andelen arbetshandikappade bland de arbetssökande
uppgår till ca 10 %. Av de sökande med arbetshandikapp fjärde kvartalet
1985 var 5 500 under 25 år och 3 000 var 55 år eller äldre.

I december månad år 1985 var de arbetshandikappade som var aktuella vid
arbetsförmedlingen fördelade efter arbetshandikapp enligt följande sammanställning.

A rbetshandikapp

Rörelsehindrade
Hjärt-, kärl- och lungsjukdom
Hörselskada
Synskada

Övriga somatiska arbetshandikapp
Förståndshandikapp
Psykiska arbetshandikapp
Socialmedicinska arbetshandikapp

Källa: AMS

Under fjärde kvartalet 1985 var 85 000 arbetshandikappade i olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. I följande tabell redovisas antal arbetshandikappade
vid månadens slut i olika åtgärder under åren 1982-1985. Uppgifterna
avser medeltal per månad för sista kvartalet.

Åtgärd	1982	1983	1984	1985
Anställda med lönebidrag	34 600	36 700	38 000	39 900
Samhällsföretag	24 000	25 200	25 600	27 000
Ami	3 400	3 100	3 300	3 600
Beredskapsarbete	7 300	8 500	6 700	4 200
AMU (exkl. företagsutbildning)	9 300	9 200	9 400	9 200
Ungdomslag	—	-	1 100	1 100
Summa	78 600	82 700	84 100	85 000

Källa: AMS

Av tabellen framgår att antalet arbetshandikappade i åtgärder under
perioden ökade med 6 400. Vidare kan utläsas att antalet arbetshandikappade
med lönebidrag och i Samhällsföretag ökat kraftigt, medan antalet i
beredskapsarbete nästan halverats. Till bilden hör även att antalet personer i
offentligt skyddat arbete - en verksamhet som tillkom under budgetåret
1984/85 och ersatte en form av beredskapsarbeten - beräknas uppgå till ca
5 000 under innevarande budgetår.

I sammanhanget bör också redovisas utvecklingen beträffande av arbetsmarknadsskäl
nybeviljade förtidspensioner. I sammanställningen visas utvecklingen
under perioden 1980—1984.

Procent

37.6
5,1
3,0
2,5

18.6
3,3

10,7

19,2

AU 1985/86:11

År Män Kvinnor Totalt %c av de försäkrade

1980	1 585	2 019	3	604	10,2
1981	1 400	2 064	3	464	9,5
1982	1 366	2 324	3	690	10,0
1983	2 427	3 057	5	484	14,9
1984	4 781	4 343	9	124	24,9

Källa: Riksförsäkringsverket

Under år 1985 ökade antalet ytterligare i betydande omfattning.

Riktlinjer för sysselsattningsåtgärder för arbetshandikappade

I propositionen framhålls när det gäller riktlinjer för sysselsättningsåtgärder
för arbetshandikappade att de handikappade måste ges möjlighet till full
delaktighet i arbetslivet om vi skall nå målet arbete åt alla. Vidare erinras om
att arbetslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik bl. a. innebär att handikappade,
i stället för att erhålla kontantstöd, skall kunna försörja sig genom eget
arbete. Eftersom arbetsinkomsten i de flesta fall överstiger exempelvis
förtidspension, blir arbetet det främsta medlet för att jämna ut skillnader i
standard mellan handikappade och befolkningen i övrigt. För den enskilde
ger arbetet inte bara en försörjning utan också sociala kontakter, självförtroende
och ökade möjligheter att aktivt delta i samhällslivet. I propositionen
anförs vidare att det är angeläget att såväl de särskilda stöden för arbetshandikappade
som övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder för sysselsättning,
utbildning m. m. används för att underlätta för sökande med arbetshandikapp
att få arbete. Särskilt viktigt är det att unga människors arbetsförmåga
och arbetsvilja kan tas till vara. Från samhällsekonomisk synpunkt är detta
enligt propositionen ett väsentligt bättre alternativ än att under decennier
betala ut ersättning från socialförsäkringssystemet. Än mer betydelsefullt är
värdet för den enskilde av att ha ett arbete.

Vidare erinras i propositionen om den betydelse lagen (1982:80) om
anställningsskydd har för handikappades möjligheter att behålla ett arbete.
Genom de beslut som riksdagen har fattat (prop. 1984/85:89, SoU 13, rskr.
172) om företagshälsovård och arbetsanpassning har ytterligare ett viktigt
steg tagits för att hejda utslagningen.

Slutligen anförs i propositionen i denna del att man genom omprioritering
och besparingar i budgetarbetet har lyckats skapa utrymme till förmån för
reformer på handikappområdet som ökar möjligheterna för personer med
svårare funktionsnedsättningar att få och utföra ett arbete. Det gäller bl. a.
insatser för unga handikappade, en intensifierad satsning på avancerade
hjälpmedel, höjda bidrag till arbetsbiträde. Dessutom sker en fortsatt
utbyggnad av lönebidrag till arbetsgivare som anställer dem som har nedsatt
arbetsförmåga och inte kan få anställning utan sådant bidrag.

I moderata samlingspartiets motion 1985/86:A225 konstateras bl. a. att
många arbetshandikappade trots stora statliga insatser -5,5 miljarder kronor
- står utanför arbetsmarknaden. I de riktlinjer för de handikappades

AU 1985/86:11

sysselsättning som läggs fram i motionen anförs att det bör vara möjligt att
åstadkomma ökat utrymme för arbetsplacering av de handikappade som nu
står utanför arbetsmarknaden genom en annan och mer rättvis fördelning av
resurserna. Insatserna måste differentieras med hänsyn till arten och
svårighetsgraden av olika handikapp. Motionärerna pekar också på de
handikappade ungdomarnas situation, som man anser bör uppmärksammas
särskilt. Slutligen framhålls att kommunernas socialtjänst bör ha det
övergripande ansvaret för missbrukarna.

I folkpartiets partimotion 1985/86:A259 framhålls att politiken för handikappades
sysselsättning bör ligga fast och vidareutvecklas. Även om det finns
helt andra modeller för stöd till handikappade talar det mesta enligt
motionen för att den svenska modellen är effektiv. En politisk deklaration
om att denna politik skall fortsätta innebär också att företagen inte behöver
tvivla på att lönekostnaderna för handikappade kommer att vara låga även i
framtiden. Det sagda hindrar emellertid inte att själva hanteringen av
politiken kan vara ineffektiv liksom avvägningen mellan olika åtgärder. I
motionen efterlyses en intensifierad forskning om samhällets insatser för de
arbetshandikappade.

I centerpartiets partimotion 1985/86:A255 framhålls i de allmänna riktlinjer
för arbetsmarknadspolitiken, som utskottet i ett inledande avsnitt
behandlat, bl. a. att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör vara så
utformade att de underlättar för de handikappade att få arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Förslag i motionen i detta syfte när det gäller
lönebidragen behandlas i ett senare avsnitt.

I vpk:s partimotion 1985/86: A253 konstateras inledningsvis att det ständigt
växande antalet förtidspensionerade vittnar om de funktionshindrades
ökade svårigheter på arbetsmarknaden. Detta gäller inte endast ”traditionella”
grupper utan också nya grupper som tillkommer och som tidigare kunnat
få arbete. Enligt motionärerna står de arbetshandikappade inför en arbetsmarknadssituation
som innebär ökande lönsamhetskrav, diskriminering
samt ett otillräckligt antal arbetstillfällen. Regeringens politik som bl. a.
innebär en minskande offentlig sektor kommer att innebära ytterligare
arbetslöshet, vilket kommer att drabba de arbetshandikappade särskilt hårt.
Regeringens deklaration i budgetpropositionen om att rätten till arbete
också måste gälla för arbetshandikappade rimmar enligt motionen dåligt
med de konkreta förslagen. Bl. a. konstateras att handikappkommitténs
förslag till åtgärder för att stärka de arbetshandikappades ställning på
arbetsmarknaden (Ds A 1984:12) i propositionen följs upp i mycket begränsad
omfattning. Regeringen bör därför snarast utarbeta förslag på grundval
av kommitténs överväganden.

Enligt utskottets uppfattning är det en given utgångspunkt för arbetsmarknadspolitiken
att målet om arbete åt alla omfattar samtliga som önskar ett
arbete, dvs. även de arbetshandikappade. Som tidigare redovisats finns ett
betydande antal i arbetskraften som har en nedsatt arbetsförmåga.

För den arbetshandikappade har arbetet en mycket stor betydelse. För
denna grupp kan det t. o.m. vara viktigare än för andra grupper på
arbetsmarknaden att ha ett arbete att gå till. Eftersom arbetsinkomsten i de
flesta fall överstiger exempelvis förtidspension, blir arbetet det främsta
medlet för att uppnå en med övriga grupper jämförbar ekonomisk standard.

AU 1985/86:11

Av grundläggande betydelse när det gäller att skapa förutsättningar för de
arbetshandikappade att få ett arbete är också vetskapen om arbetets
betydelse för individen. Arbetet aktiverar och ger också mening åt fritiden.
Det skapar naturliga sociala kontakter, ger individen självförtroende och
egenvärde. Ett arbete kan därför i grunden förändra den handikappades
sociala, psykiska och kulturella situation.

Härtill kommer att olika insatser för att bereda handikappade sysselsättning
oftast är den lösning som samhällsekonomiskt är den bästa.

Vad utskottet anfört gäller i särskilt hög grad ungdomarna. Såväl ur de
enskilda ungdomarnas som ur samhällsekonomisk synvinkel finns det starka
skäl att göra det möjligt för fler att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.

De handikappades möjligheter att få arbete hänger i hög grad samman
med utvecklingen på arbetsmarknaden i stort. Den ekonomiska politiken
och den allmänna sysselsättningspolitiken har således stor betydelse för
möjligheterna för de arbetshandikappade att få ett arbete. De allmänna
förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden har utskottet behandlat
i ett tidigare avsnitt.

Enligt utskottets uppfattning råder det en bred politisk enighet om behovet
av fortsatta kraftfulla selektiva insatser som riktar sig mot dem som på grund
av handikapp har svårigheter att få arbete. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om att i runda tal 8 miljarder kronor av de arbetsmarknadspolitiska
medlen avser insatser för de arbetshandikappade, dvs. drygt 40 %. Förslagen
i propositionen innebär att ytterligare medel skall sättas in för denna
grupp. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att en ökad andel av
placeringarna kan ske inom näringslivet och hos kommuner och landsting.

När det gäller avvägningen mellan insatserna är det nödvändigt att man
prövar sig fram för att finna de mest effektiva formerna. Utskottet delar
härvid uppfattningen i folkpartiets partimotion 1985/86: A259 om forskningens
betydelse. Enligt vad utskottet inhämtat kommer handikappåtgärderna
att ägnas särskild uppmärksamhet i arbetet inom delegationen för arbetsmarknadsforskning
(EFA). Utskottet vill stryka under vikten av det arbetet.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla värdet av handikappkommitténs
arbete. Kommittén har på ett förtjänstfullt sätt belyst de handikappades
situation på arbetsmarknaden. En del förslag till åtgärder som lagts fram har
efter remissbehandling resulterat i konkreta förslag i bl. a. budgetpropositionen.
Andra förslag bereds vidare. Det gäller bl. a. de handikappade
ungdomarnas deltagande i ungdomslagen.

En fråga som ägnats stor uppmärksamhet i kommitténs arbete är behovet
av samordning av de olika myndigheternas insatser på rehabiliteringsområdet.
Kommittén betonar bl. a. att det inte är meningsfullt att dra bestämda
gränser mellan social, medicinsk och yrkesinriktad rehabilitering. I stället är
det viktigt att på lokal nivå fläta samman rehabiliteringsinsatserna. Detta
ställer stora krav på samarbete och samordning myndigheterna emellan.
Hithörande frågor kommer att belysas ytterligare inom ramen för rehabiliteringsberedningens
arbete.

Utskottet vill stryka under vikten av att den handikappade står i centrum
för samhällets insatser även om flera olika huvudmän är engagerade. Detta

AU 1985/86:11

ställer krav på en effektiv samordning av insatserna. Det är sålunda positivt
att hithörande frågor blir föremål för särskilda överväganden.

Av det sagda framgår att handikappkommitténs arbete på olika sätt följts
upp inom regeringens kansli. Att inte alla uppslag från kommittén resulterat i
förslag från regeringen i budgetpropositionen kan inte - som sker i
vpk-motionen 1985/86: A253 - betraktas som anmärkningsvärt. Regeringen
har bl. a. haft att ta hänsyn till remissopinionen, det statsfinansiella läget
samt pågående arbete i andra utredningar, t. ex. rehabiliteringsberedningen.

Utskottet har tidigare i betänkandet redovisat de arbetssökande med
handikapp med fördelning efter arbetshandikapp. Där framgår att mer än
var tredje sökande är rörelsehindrad, medan nästan var femte sökande har
socialmedicinska handikapp samt en lika stor andel ”övriga” somatiska
handikapp. Det bör emellertid framhållas att de regionala och lokala
variationerna är stora. I storstadsregionerna är t. ex. andelen sökande med
socialmedicinska handikapp i allmänhet större än riksgenomsnittet. Enligt
utskottets uppfattning är det viktigt att man tar hänsyn till dessa skillnader
och förutsättningar vid valet av åtgärder.

Vidare vill utskottet framhålla betydelsen av att man koncentrerar de
sysselsättningsskapande åtgärderna för handikappade på denna grupp på
arbetsmarknaden. Det förekommer att man från olika håll vill vidga dessa
åtgärder till att även gälla andra grupper på arbetsmarknaden, t. ex. hela
gruppen invandrare, dvs. även de som inte är arbetshandikappade. Utskottet
har emellertid den bestämda uppfattningen att detta skulle vara olyckligt. De
speciella behov som kännetecknar andra utsatta grupper på arbetsmarknaden
får man möta med särskilt anpassade åtgärder eller med de ordinarie
medel som står till buds, beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning osv.
Det bedrivs också ett fortlöpande arbete med det syftet, t. ex. försök i några
kommuner med särskilda insatser för invandrare.

Med hänsyn till det anförda bör de i sammanhanget behandlade motionerna
i aktuella delar inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tar härefter upp motion 1985/86: A216 av Rune Gustavsson m. fl.
(c) om bl. a .förnyelsefondernas användning för att gynna de handikappade på
arbetsmarknaden. Möjligheterna att utveckla arbetsplatserna och anpassa
utbildningen så att den öppna arbetsmarknaden blir tillgänglig för alla skulle
öka avsevärt om dessa medel kunde användas för att stötta de handikappades
situation, menar motionärerna.

Utskottet vill erinra om att förnyelsefonderna, vilka motionärerna synes
syfta på, skall ge de anställda ökade möjligheter till utbildning och
utveckling. De får därmed större möjligheter att möta de krav som den
tekniska utvecklingen på arbetsmarknaden kommer att ställa. Det finns
anledning utgå från att även de på arbetsplatsen som har nedsatt arbetsförmåga
kommer i fråga för dessa insatser. Det ankommer emellertid på
parterna på arbetsmarknaden att ta ställning till hur medlen skall användas.
Något särskilt uttalande om medlens användning, som motionärerna förespråkar,
kan utskottet sålunda inte ställa sig bakom. Motionen bör därför
avslås.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp två motioner om insatser för
svårplacerade i Stockholms län. I motion 1985/86.A256 av Hans-Eric

AU 1985/86:11

6 Riksdagen 1985186.18sami. Nr 11

Andersson m.fl. (s) framhålls att en väsentlig del av antalet arbetslösa i
Stockholms län utgörs av arbetshandikappade. Den sociala problematiken i
ett storstadslän som Stockholms län har därvid en särskild betydelse. I
gruppen arbetslösa finns ett allt större inslag av personer med socialmedicinska
problem, som i många fall omöjliggör en direkt anpassning i öppna
marknaden. Härtill kommer att inslaget av invandrare är större i länet än i
riket. Bland invandrarna är arbetslösheten dubbelt så hög som för andra.

Länsarbetsnämndens resurser beskrivs emellertid som otillräckliga. I
motionen föreslås därför bl. a. att Samhällsföretag, offentligt skyddad
verksamhet och arbetsförmedling skall utökas. Dessutom anser motionärerna
att invandrare skall kunna placeras i skyddat arbete om kultur, språk eller
hög ålder var för sig eller tillsammans utgör ett hinder för arbetsplacering i
öppna marknaden.

Även i motion 1985/86:A455 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) begärs
särskilda insatser på arbetsmarknaden i Stockholms län. I detta sammanhang
behandlas vad som anförs i motionen om insatser för arbetslösa med
socialmedicinska handikapp. Motionärerna framhåller bl. a. att det ofta
krävs massiva insatser för att ordna sysselsättning/arbete för den gruppen. I
motionen föreslås att de olika insatser som hittills prövats för arbetssökande
med socialmedicinska handikapp utvärderas. Därefter kan man ta ställning
till vilka insatser som skall prioriteras. Slutligen anförs att arbetsmarknadsverkets
nya inriktning med sikte på ökad service inte får innebära minskade
resurser för de arbetssökande med socialmedicinska handikapp.

Utskottet är medvetet om att det faktum att arbetsmarknadssituationen i
stort i Stockholms län har många positiva inslag inte innebär att det saknas
problem på arbetsmarknaden. Inte minst ett förhållandevis stort antal
arbetssökande med socialmedicinska handikapp ställer speciella krav på
samhällets insatser. Som utskottet tidigare framhållit är det betydelsefullt att
man tar hänsyn till hur de arbetssökande är fördelade på olika handikapp när
insatserna skall bestämmas. I ett län med förhållandevis många sökande med
socialmedicinska handikapp är det inte minst angeläget med ett nära
samarbete mellan arbetsförmedlingen och andra huvudmän som socialtjänsten,
försäkringskassan m.fl. Regeringen har för övrigt under innevarande
budgetår avsatt särskilda medel till försöksverksamhet med effektivare
användning av rehabiliteringsresurserna i länet. Försöksverksamheten bedrivs
i samarbete mellan berörda huvudmän och ingår i de försök som bedrivs
av rehabiliteringsberedningen.

Utskottet utgår från att man vid fördelningen av resurserna mellan länen
tar hänsyn till arbetslöshetens sammansättning i Stockholms län. Av
betydelse i sammanhanget är den pågående omorganisationen av arbetsmarknadsverket
som bl. a. syftar till en förstärkning av arbetsförmedlingens
resurser.

Utskottet anser slutligen att det i första hand bör ankomma på AMS och
länsarbetsnämnden att ta initiativ till utvärdering av de projekt som pågår
inom länet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1985/86:A256 och
1985/86:A455 i här aktuella delar.

AU 1985/86:11

Yrkesinriktad rehabilitering

1984/85 Utgift 460 798 0001 Reservation 37 466 000

1985/86 Anslag 507 399 000

1986/87 Förslag 530 309 000

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Från anslaget finansieras anordnande och drift av arbetsmarknadsinstituten
(Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen.

1984/85

1985/86

Beräknad ändring 1986/87

Utgift

Anslag

AMS Föredraganden

Yrkesinriktad

rehabilitering

Förvaltnings-

kostnader1

452 675 000

8 123 000
460 798 000

507 399 000
507 399 000

+ 30 509 000 + 22 910 000
+ 30 509 000 + 22 910 000

'Förvaltningskostnaderna behandlas fr.o.m. budgetåret 1985/86 under anslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen underpunkt C 3 (s. 131 — 134) att
riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering förbudgetåret 1986/87 skall anvisa
ett reservationsanslag av 530 309 000 kr.

Antalet personer inskrivna vid arbetmarknadsinstituten (Ami) i medeltal
per månad under fjärde kvartalet 1985 var 5 500.

I medelsberäkningen för nästa budgetår om 530 309 000 kr. ingår bl. a. 2,5
milj. kr. för tillfälliga förstärkningar av Ami på orter med större företagsnedläggningar
eller personalinskränkningar.

I propositionen anförs att ökade insatser för att motverka att handikappade
ungdomar blir förtidspensionerade är mycket angelägna och brådskande.
Bl. a. har AMS försöksverksamhet med inriktning på handikappade ungdomar
visat att det är möjligt att bereda ett antal av dessa ungdomar arbete i
stället för pension. Försöksverksamheten bedrevs i fyra län under budgetåret
1983/84 och omfattade 547 personer under 35 år. Mer än hälften av dessa
kunde placeras i arbete, utbildning, praktik eller annan åtgärd, som
bedömdes kunna leda till arbete. 21 % fick varaktiga arbeten under
försöksperioden.

Försöksverksamheten för handikappade ungdomar, som uppbär sjukbidrag
eller förtidspension, föreslås bli utvidgad och omfatta hela riket. För
ändamålet bör AMS få disponera 10 milj. kr.

Rehabiliteringsberedningen bör fortlöpande informeras om verksamheten
och erfarenheterna av den. Försöket förutsätts bli utformat så att verksamheten
efter försökstiden kan övergå i den reguljära verksamheten vid arbetsförmedlingen
och Ami. Försöksverksamheten skall utvärderas. Kostnaderna
härför skall betalas av projektmedlen. En utvärdering av de samhällsekonomiska
effekterna bör enligt propositionen kunna göras inom ramen för det
arbete som delegationen för arbetsmarknadsforskning (EFA) bedriver.

AU 1985/86:11

Slutligen understryks vikten av att försäkringskassorna noggrant prövar AU 1985/86:11
möjligheterna att vidta rehabiliteringsåtgärder i det enskilda fallet innan de
beslutar om sjukbidrag eller pension.

Utskottet vill stryka under den betydelse Ami har när det gäller att erbjuda
sökande med arbetshandikapp de förberedande åtgärder i form av arbetsprövning,
träning och vägledning som behövs innan en arbetsplacering kan
bli aktuell.

Vad som anförs beträffande en utvidgning av försöksverksamheten för de
handikappade ungdomarna framstår som mycket angeläget. Kan de unga
handikappade med intensifierade insatser komma ut på arbetsmarknaden i
stället för att förtidspensioneras innebär detta inte bara fördelar för den
enskilde, utan även för samhällsekonomin.

I motion 1985/86:A265 av Gunhild Bolander (c) och Karin Israelsson (c)
behandlas frågan om de s. k. uppsökarmedlens användning bland de utvecklingsstörda.
Motionärerna föreslår att medlen särskilt bör avse insatserna
bland denna grupp handikappade.

Som redovisats ovan skall den uppsökande verksamheten inriktas på unga
personer som uppbär förtidspension eller sjukbidrag. Mot bakgrund av att de
psykiskt utvecklingsstörda utgör en betydande del av dessa finns det enligt
utskottets uppfattning anledning utgå från att de kommer att omfattas av
verksamheten. Det får emellertid ankomma på arbetsmarknadsverket att
närmare lägga upp verksamheten. Som redovisas i propositionen är avsikten
att rehabiliteringsberedningen skall informeras om insatserna och erfarenheterna
av dessa. Motion 1985/86: A265 avstyrks i denna del med hänvisning till
vad ovan anförts.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen till anslaget Yrkesinriktad
rehabilitering. Anslaget bör således föras upp med 530 309 000 kr. för
budgetåret 1986/87.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1984/85 Utgift 2 563 264 0001

1985/86 Anslag 2 691 714 000

1986/87 Förslag 3 164 994 000

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning omfattar
delanslagen Arbetshjälpmedel åt handikappade, Näringshjälp och Anställning
med lönebidrag.

1984/85 1985/86

Utgift Anslag Beräknad ändring 1986/87

AMS Föredraganden

Arbetshjälpmedel åt handikappade	118	488	000	140	760	000	+	24 240 000	+	6	455	000
Näringshjälp1			-			-		-	+	25	600	000
Anställning med lönebidrag	2 415	766	000	2 550	954	000	+	399 546 000	+	441	225	000
Förvaltningskostnader2	29	010	000			-		-				-
	2 563	264	000	2 691	714	000	+	423 786 000	+	473	280	000

1 Kostnader för Näringshjälp har t. o. m. budgetåret 1985/86 betalats av medel som anvisats under Arbetshjälpmedel
åt handikappade.

2 Förvaltningskostnaderna behandlas fr. o. m. budgetåret 1985/86 under anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 4 (s.135—143) att
riksdagen

1. skall godkänna vad som har anförts om ändrade regler för bidrag till
Arbetshjälpmedel åt handikappade och Näringshjälp,

2. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för
budgetåret 1986/87 skall anvisa ett förslagsanslag av 3 164 994 000 kr.

Arbetshjälpmedel åt handikappade

Anslagsposten omfattar bidrag till arbetsbiträde, särskilda anordningar på
arbetsplatsen, speciella arbetstekniska hjälpmedel samt stöd till motorfordon.
Från denna anslagspost betalas även utgifter för näringshjälp i form av
bidrag och lån. Arbetsmarknadsverkets beslut i fråga om arbetshjälpmedel
framgår av nedanstående tabell.

Budgetår	Speciella ar-betstekniska hjälpmedel	Särskilda an-ordningar på arbetsplatsen	Arbets- biträden	Motorfordon för handi-kappade
Antal bidrag	Antal bidrag	Antal biträden	Antal bidrag	Antal lån
1979/80	2 089	893	565	1 364	176
1980/81	2 735	916	753	1 169	140
1981/82	3 025	1 044	852	1 273	95
1982/83	3 182	1 003	793	1 478	70
1983/84	3 484	969	865	1 522	82
1984/85	3 764	1 013	856	1 444	61

På senare år har datatekniken fått en allt större betydelse på hjälpmedelsområdet.
Redan nu finns arbetsplatser, där mikrodatorer har försetts med
utrustning för punktskrift, syntetiskt tal eller annan utrustning som behövs
för att människor med olika handikapp skall kunna arbeta med dem.

I propositionen föreslås att 10 milj. kr. skall tillföras de under anslagsposten
Arbetshjälpmedel åt handikappade beräknade medlen för att ge
arbetsmarknadsverket möjlighet att bekosta avancerade tekniska hjälpmedel
i samband med arbetsplaceringar av handikappade sökande. Härigenom
bör enligt propositionen bl. a. möjligheterna öka att få till stånd varaktiga
anställningar för de unga handikappade som kommer att omfattas av den
föreslagna uppsökande verksamheten. Om det finns särskilda skäl bör också
bidrag kunna lämnas till sådan utrustning åt en anställd, som har blivit
handikappad.

Vidare förordas att AMS får använda 2 milj. kr. av medel till Arbetshjälpmedel
åt handikappade för extern konsulthjälp i vissa frågor rörande
arbetsplatsanpassningar.

I många fall behövs dessutom ett arbetsbiträde, som kan fungera som ett
”mänskligt hjälpmedel” i arbetssituationen. Det kan t. ex. gälla en teckenspråkstolk
eller läshjälp. I propositionen tillstyrks AMS förslag att bidraget
skall fördubblas och kunna lämnas med upp till 50 000 kr. Kostnaden härför
beräknas till 15 milj. kr.

I syfte att underlätta för handikappade att förvärvsarbeta eller skaffa
utbildning med yrkesinriktning lämnar samhället stöd till handikappades
bilinnehav. Den 1 juli 1985 genomfördes vissa förbättringar av det arbets -

AU 1985/86:11

marknadspolitiskt motiverade bilstödet. Nu föreslås att inkomstgränsen för AU 1985/86:11

bidrag till anskaffning av bil justeras uppåt, så att helt bidrag kan lämnas vid

inkomster upp till 63 000 kr. per år. Möjligheten att erhålla bidrag till

anskaffning av motorfordon skulle därmed upphöra vid inkomster om 79 000

kr. per år och däröver.

I propositionen framhålls vidare att det många gånger kan vara svårt att
särskilja vad som skall anses som ett arbetstekniskt hjälpmedel resp. som en
anordning på arbetsplatsen. Handikappkommitténs förslag att bidragsformerna
kan slås samman tillstyrks därför i propositionen. Reglerna i övrigt
bör emellertid inte ändras. Vid anställning av en handikappad person bör
således både arbetsgivaren och den handikappade personen kunna erhålla
bidrag till anpassningsåtgärder. Bidragsbeloppet föreslås i båda fallen vara
oförändrat högst 50 000 kr. Sammantaget kan således upp till 100 000 kr.
betalas för anpassningsåtgärder i samband med anställning av handikappade.

Möjligheten att lämna bidrag med ett högre belopp i särskilda fall bör enligt
propositionen behållas.

Slutligen anförs i detta avsnitt av propositionen att reglerna för bidrag till
arbetsbiträde kan innebära åtskilligt krångel och rentav hindra en praoplacering.
Nu lämnas bidraget enbart till arbetsgivaren. Det förekommer
dock att arbetsgivare inte kan tillhandahålla biträdeshjälp och att det därför
kan vara mer ändamålsenligt att sådan hjälp skaffas utanför företaget. I
sådana fall bör det vara möjligt för arbetsmarknadsverket att överenskomma
med skolan eller annan berörd instans om en annan ordning för ersättning av
biträdeshjälpen. Det bör enligt propositionen ankomma på AMS att utfärda
närmare föreskrifter om detta. Därvid skall styrelsen bl. a. tillse att
ersättning inte lämnas för sådana utgifter som det ankommer på annan
huvudman att svara för.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen i vad gäller arbetshjälpmedel
åt handikappade. Förslagen - som innebär förbättringar av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för handikappade - är inriktade på att
särskilt stödja dem som har betydande funktionsnedsättningar. Utöver vad
som anförs i propositionen i denna del kan nämnas att statsrådet Lindqvist
tidigare i år har tillkallat en särskild utredare för att bl. a. överväga
möjligheterna att utvidga den personkrets som kan komma i fråga för bilstöd
(S 1986:01).

I fem motioner behandlas frågor om arbetshjälpmedel.

I vpk-motionen 1985/86:A253 föreslås att bidrag till arbetsbiträde skall
kunna utgå även för den som är anställd med lönebidrag.

Utskottet har i och för sig uppfattningen att det skulle vara positivt om man
i större omfattning än i dag kunde kombinera de båda bidragen. Utskottet är
emellertid inte berett tillstyrka förslaget, mot bakgrund av att det vid ett
genomförande skulle kunna få betydande ekonomiska konsekvenser. Det
kan nämnas att bidrag till arbetsbiträde under budgetåret 1984/85 utgick för
ca 850 personer medan ca 40 000 personer omfattades av lönebidrag.

Motionen avstyrks därför i denna del.

I motion 1985/86: A265 av Gunhild Bolander (c) och Karin Israelsson (c)
begärs att anordningsbidragpå arbetsplats bör få användas för hjälp i form av
fadder- och stödpersonal i de fall bidrag till arbetsbiträde ej kan utgå. 86

Utskottet har förståelse för syftet bakom motionärernas förslag. Förslaget

skulle emellertid, om det genomförs, innebära att man får två bidragsformer
för arbetsbiträde. Utskottet vill inte medverka till en sådan ordning, varför
motionen avstyrks i aktuell del.

I motionerna 1985/86:A202 av Lennart Brunander (c) och Marianne
Andersson (c) och 1985/86: A243 av Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) begärs ytterligare medel för arbetshjälpmedel åt arbetshandikappade
egna företagare. Motionärerna anser att de belopp för särskilda
åtgärder för arbetsanpassning m. m. som utgår till egna företagare måste
förstärkas. I motion A243 föreslås en fördubbling i förhållande till innevarande
budgetår. Det belopp som står till förfogande har varit för lågt i
förhållande till behovet, varför ett stort antal personer fått avslag på grund av
medelsbrist, framhålls bl. a.

Utskottet är medvetet om att det även bland de egna företagarna kan
finnas ett behov av arbetshjälpmedel. Enligt arbetsmarknadskungörelsen är
det också möjligt för denna grupp att få bidrag till arbetshjälpmedel om det
finns särskilda skäl. För budgetåret 1984/85 beräknades för detta ändamål ca
5,1 milj. kr., vilket motsvarade ca 15 % av de medel som sammantaget
betalades ut. Därefter höjdes under budgetåret beloppet till ca 7,1 milj. kr.
Samma belopp har beräknats för innevarande budgetår. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att bidragsgivningen under det aktuella anslaget
endast skall avse sådana handikapphjälpmedel eller anordningar som inte är
att betrakta som en sådan investering som normalt erfordras i verksamheten
eller för att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande. Utskottet utgår från att
man fördelar medlen på olika grupper på ett sätt som bäst gagnar syftet med
bidraget, dvs. att underlätta för de arbetshandikappade att erhålla och kunna
utföra ett arbete. Motionerna A202 och A243 bör med hänvisning till vad
utskottet anfört avslås.

I motion 1985/86: A271 av Rosa Östh (c) och Lennart Brunander (c) begärs
mer generösa bidrag till arbetstekniska hjälpmedel till mindre företagare.
Enligt motionärerna förekommer det allt oftare att framställningar från egna
företagare avslås med hänvisning till att begärt hjälpmedel är att betrakta
som normal utrustning för det berörda företaget. Bl. a. har lantbrukare med
svåra allergiska problem fått avslag med denna motivering vid framställning
om bidrag till industridammsugare. Inte minst arbetsmarknadsskäl talar
enligt motionärerna för en större generositet när det gäller de jämförelsevis
små bidrag det ofta handlar om för att arbetshandikappade personer skall
kunna fortsätta den verksamhet som de har sin utkomst från.

Som tidigare nämnts finns möjligheter för egna företagare att få bidrag för
arbetshjälpmedel, om det finns särskilda skäl. Lantbrukare vid mindre
jordbruk kan således få bidrag till sådana handikapphjälpmedel eller
anordningar som inte är att betrakta som normala arbetsmiljöåtgärder som
behövs för att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande enligt arbetsmiljölagen.
Arbete inom jordbruk är förenat med risker för olycksfall och skador.
Likaså är riskerna för allergier betydande. Förebyggande åtgärder för att
motverka belastningsskador, olycksfall och även allergier har därför ansetts
vara en normal arbetsmiljöåtgärd inom denna sektor. Utskottet är mot den
angivna bakgrunden inte berett tillstyrka motionens krav på ett riksdagsuttalande
om en mer generös praxis vid arbetsmarknadsverkets prövning av
dessa fall. Motionen bör därför avslås.

AU 1985/86:11

I propositionen beräknas kostnaderna för Arbetshjälpmedel åt handikappade
till 147 215 000 kr. Kostnader för näringshjälp har t. o. m. innevarande
budgetår tagits upp under Arbetshjälpmedel åt handikappade. Medel till
näringshjälp kommer i det följande att beräknas under en särskild delpost.
Utskottet godtar de gjorda medelsberäkningarna.

Näringshjälp

Näringshjälp kan utgå i form av lån och bidrag till handikappad som startar
egen verksamhet. Under budgetåret 1984/85 uppgick antalet som beviljades
näringshjälp till totalt 820 personer. Omfattningen det budgetåret kan
jämföras med 553 beviljade stöd under budgetåret 1983/84 och 436 under
budgetåret 1982/83.

I propositionen framhålls att näringshjälp till start av eget företag bör
förbehållas handikappade sökande. Den möjlighet som nu finns för medelålders
och äldre arbetslösa utan handikapp föreslås således upphöra. Vidare
bör bidraget till fortsatt drift samt möjligheten att få lån till start av företag
slopas. I stället föreslås att bidraget - som nu kan utgå med 15 000 kr. - skall
höjas till 30 000 kr.

Vidare beräknas att ca 550-600 kommer att beviljas näringshjälp under
budgetåret 1986/87. Den som uppfyller villkoren för att erhålla starta-egetbidrag
bör dessutom kunna få sådant bidrag. Handikappade som beviljas
näringshjälp men som inte uppfyller villkoren för starta-eget-bidraget
föreslås få ett tilläggsbelopp inom näringshjälpen med upp till 12 000 kr.

Enligt nuvarande regler skall näringshjälp i form av bidrag återbetalas, om
rörelsen läggs ned eller avyttras. Det återbetalningspliktiga beloppet får
därvid minskas med högst en tiondel för varje helt år som förflutit sedan
bidraget beviljades. Återbetalningsskyldigheten bör enligt propositionen
föreligga också fortsättningsvis. Det återbetalningspliktiga beloppet föreslås
emellertid i stället minskas med en tredjedel för varje helt år som förflutit
sedan bidraget beviljades.

AMS har under en följd av år bedrivit försöksverksamhet i ett antal län
med näringshjälp till långtidsarbetslösa. Ca 50 personer har omfattats
årligen. Stöd till arbetslösa som vill starta eget företag kan nu lämnas genom
starta-eget-bidraget. Försöksverksamheten med näringshjälp till långtidsarbetslösa
föreslås därför upphöra fr. o. m. budgetåret 1986/87.

Utskottet tillstyrker de förändringar beträffande näringshjälpen som
föreslås i budgetpropositionen. Likaså tillstyrks den beräknade omfattningen
på verksamheten. Till delanslaget Näringshjälp bör sålunda beräknas 25,6
milj. kr. för budgetåret 1986/87.

Anställning med lönebidrag

Den 1 juli 1984 genomfördes i enlighet med riksdagens beslut (prop.
1983/84:122, AU 19, rskr. 322) en viss reformering av lönebidraget. Bl. a.
tillkom ett introduktionsbidrag som utgår med 90 % av lönekostnaden under
högst 960 timmar vid anställning av arbetshandikappade. Ett särskilt

AU 1985/86:11

lönebidrag infördes för att öka möjligheterna för sökande med svåra
arbetshandikapp att få en anställning. Fr. o.m. budgetåret 1984/85 gäller
också att lönebidrag till statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer,
som utgår med 100 resp. 90 % av lönekostnaden, endast skall avse
anställning av personer med svårare arbetshandikapp. Slutligen sänktes
bidragsprocenten för det allmänna lönebidraget.

Som tidigare redovisats har antalet personer som sysselsätts med hjälp av
lönebidrag ökat med drygt 5 000 sedan 1982 och uppgår för närvarande till
knappt 40 000. De olika former som kan komma i fråga är introduktionsbidrag,
allmänt lönebidrag, särskilt lönebidrag, lönebidrag till statliga myndigheter
och allmänna försäkringskassor jämte vissa andra enligt regeringens
bestämmande samt lönebidrag till allmännyttiga organisationer.

Kostnaderna för lönebidragen har ökat betydligt. Utfallssiffrorna för
budgetåren 1980/81-1984/85 framgår av det följande.

1980/81 1 360,9 milj. kr.

1981/82 1 708,2 milj. kr.

1982/83 1 903,2 milj. kr.

1983/84 2 144,9 milj. kr.

1984/85 2 415,7 milj. kr.

Utgifterna för lönebidrag under budgetåret 1984/85 fördelade sig så, att
statliga myndigheter m. fl. med 100 % bidrag erhöll knappt 674 milj. kr.,
allmännyttiga organisationer ca 1 035 milj. kr. medan återstoden ca 707 milj.
kr. gick till enskilda och kommunala arbetsgivare samt affärsverken. Den
sistnämnda sektorn svarar således för mindre än 30 % av utgifterna, men
sysselsätter nästan hälften av de anställda med lönebidrag.

I propositionen anmäler statsrådet Leijon sin avsikt att låta genomföra en
översyn av lönebidraget, för att bl. a. studera effekterna av vidtagna
regeländringar för sökande med svårare arbetshandikapp.

Vidare framhålls att det är angeläget med en ökad andel av placeringar
med lönebidrag inom näringslivet och hos kommuner och landsting. Det
skulle innebära ökade möjligheter för de lönebidragsanställda att på sikt
övergå till anställningar utan särskilt stöd från arbetsmarknadsmyndigheterna.
Det skulle dessutom enligt propositionen medföra en dämpning av
kostnadsutvecklingen, eftersom bidraget trappas ned inom dessa sektorer.

Utskottet tar i detta sammanhang upp några motioner om den allmänna
utformningen av lönebidraget.

I motionerna 1985/86: A225 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) och 1985/86:A266
av Alf Wennerfors m. fl. (m) anförs att ett mer flexibelt lönebidragssystem
bör utarbetas. Bidraget bör enligt motionärerna kunna varieras beroende på
hur den handikappades arbetsförmåga utvecklas och skall kunna utgå så
länge den handikappade är anställd. Även höga lönebidrag anser man blir
billigare än en anställning i Samhällsföretag, samtidigt som den handikappades
sociala situation i regel främjas av att vederbörande är placerad på en
vanlig arbetsplats. Lönebidragen bör vidare vara oberoende av vem som är
arbetsgivare. Dessa bidrag bör också kunna utgå till arbetsgivare med färre
än fem anställda.

I motion 1985/86:A245 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) framhålls att det

AU 1985/86:11

med nuvarande regler med en nedtrappning av det särskilda lönebidraget
kan vara svårt för vissa grupper med mycket grava handikapp att få arbete.
Det bör därför övervägas om det inte i dessa fall bör vara möjligt att låta
lönebidraget permanent utgå på en högre nivå än vad som i dag är möjligt.

Karin Söder m. fl. (c) föreslår i motion 1985/86: A255 att lönebidraget skall
förbättras med syftet att öka antalet anställningar av handikappade i
näringslivet. Lönebidraget till anställda inom det privata näringslivet föreslås
under det första anställningsåret kunna utgå med 90 % av lönesumman,
därefter fram till fyra års anställning med 75 % samt därefter kunna ges
under en obegränsad följd av år till 50 % av lönesumman. Det bör även
finnas möjligheter att efter särskild prövning medge en bidragsnivå för
svårplacerad arbetskraft med lönebidrag motsvarande de regler som gäller
för lönebidragsanställda i statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer.

Lennart Brunander (c) och Marianne Andersson (c) föreslår i motion
1985/86: A202 att reglerna för lönebidrag bör ändras så att de kan anpassas till
arbetshandikappets nivå. Procentsatsen anser man bör vara rörlig, och efter
omprövning bör den kunna såväl höjas som sänkas.

I motion 1985/86:A217 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c) föreslås att
bidragen till de enskilda företagen bör likställas med bidragen till statliga
institutioner och kanske även till Samhällsföretag.

Göran Ericsson (m) yrkar i motion 1985/86:A224 att regeringen bör
utarbeta förslag till ett nytt flexibelt lönebidragssystem. Bidraget bör vara
individanknutet och kunna trappas upp. Det bör inte göras någon skillnad på
olika arbetsgivarkategorier.

Slutligen föreslås i motion 1985/86:A265 av Gunhild Bolander (c) och
Karin Israelsson (c) att det särskilda lönebidraget bör göras mer flexibelt än i
dag.

Utskottet vill först stryka under den betydelse lönebidragen har för att
underlätta för de arbetshandikappade att få en anställning. Som inledningsvis
nämnts har lönebidraget i dag en betydande omfattning.

Lönebidragssystemet ändrades, som tidigare nämnts, senast den 1 juli
1984. Bidraget differentierades med avseende på bl. a. den sökandes
handikapp. Ett särskilt lönebidrag infördes t. ex. för att öka möjligheterna på
arbetsmarknaden för sökande med svåra handikapp.

Enligt utskottets uppfattning är det emellertid väsentligt att de arbetsmarknadspolitiska
instrumenten ständigt blir föremål för utvärderingar
beträffande bl. a. effekterna av insatserna. Det är mot den bakgrunden
tillfredsställande att statsrådet Leijon avser att låta genomföra en översyn av
lönebidraget. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om vad tidigare
sagts om den forskning som pågår inom EFA på detta område.

De överväganden som görs beträffande lönebidraget bör ta sikte på att
bidragsformen skall vara flexibel och så långt möjligt anpassad till de
arbetshandikappades behov. Bidraget bör också vara konstruerat så att det i
enlighet med både propositionens och motionernas intentioner ökar antalet
placeringar i näringslivet, kommunerna och landstingen.

Slutligen vill utskottet med anledning av vad som anförs i motionen från
moderata samlingspartiet framhålla att lönebidrag kan utgå även vid företag

AU 1985/86:11

med färre än fem anställda. Bidraget kan också förlängas och utgå så länge
den handikappade är anställd.

Med hänsyn till vad som anförts och till att lönebidraget sålunda skall ses
över bör de i sammanhanget behandlade motionerna i aktuella delar inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Introduktionsbidraget tillkom den 1 juli 1984 för att öka möjligheterna för
arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga att få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden hos enskilda företag och affärsdrivande verk samt hos
kommuner och landsting. Stödet skall också ge möjlighet för en arbetshandikappad
person att få en god introduktion och inskolning i arbetet. Avsikten
är att det skall medge en period för träning och ömsesidig anpassning för den
arbetshandikappade och arbetsgivaren under vilken man också bör kunna
genomföra sådana förändringar av arbetsmiljön och arbetsförhållandena i
övrigt som kan behövas i det enskilda fallet.

Introduktionsstödet utgår med 90 % av lönekostnaden under högst 960
timmar, dvs. ca sex månader. Den ram för verksamheten som gäller är ca
3 000 personer eller 2,7 miljoner årsarbetstimmar.

I propositionen beräknas att ca 3 000 personer skall kunna omfattas av
introduktionsbidrag under budgetåret 1986/87.

I vpk-motionen 1985/86:A253 begärs att det inte skall finnas en övre gräns
för antalet introduktionsbidrag.

Utskottet tillstyrker den omfattning av verksamheten som beräknas i
propositionen. Utskottet kan av statsfinansiella skäl inte tillstyrka att
bidraget skall kunna betalas ut i obegränsad omfattning. Motionen bör
sålunda avslås i denna del.

Det särskilda lönebidraget utgår sedan den 1 juli 1984 vid anställning av en
arbetssökande som har svåra fysiska, psykiska eller socialmedicinska arbetshandikapp
eller är psykiskt utvecklingsstörd och som utan bidraget skulle
riskera att bli förtidspensionerad eller måste beredas skyddat arbete.

Bidraget kan också utgå vid anställning av en svårt handikappad person,
som dels har nedsatt arbetsförmåga, dels behöver fortlöpande arbetsbiträde.
Bidraget får lämnas under förutsättning att den anställde på grund av sitt
handikapp åsamkar arbetsgivaren utgifter för sådant biträde i en utsträckning
som väsentligt överstiger vad som kan anses vara normalt för befattningen.

Det särskilda lönebidraget får uppgå till 90 % av lönekostnaden för den
anställde under det första anställningsåret - utöver eventuell anställningstid
med introduktionsstöd - och med 50 % under det andra, tredje och fjärde
anställningsåret. Behöver bidraget förlängas därefter finns möjlighet till
förlängt bidrag med 25 eller 50 % av lönekostnaden. För innevarande
budgetår gäller en ram om högst 2 600 platser.

I propositionen föreslås att antalet platser skall utökas med 1 200 till 3 800
platser under nästa budgetår för att fler skall kunna placeras inom näringslivet
samt hos kommuner och landsting. Härtill kommer ett antal platser som
under budgetåret 1986/87 disponeras för särskilda insatser i Uddevalla- och
Bergslagsregionerna.

I folkpartiets partimotion 1985/86:A245 föreslås att antalet platser med
särskilt lönebidrag bör öka med 2 700. Kostnaden härför bör täckas genom

AU 1985/86:11

omfördelning från socialförsäkringssektorn. Det bör uppdras åt regeringen
att föreslå hur en sådan finansieringsmodell praktiskt skall genomföras.

I vpk-motionen 1985/86:A253 föreslås att det inte bör finnas någon övre
gräns för antalet platser med särskilt lönebidrag.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i budgetpropositionen
föreslår en kraftig ökning av antalet platser med särskilt lönebidrag. Med
hänsyn till det statsfinansiella läget kan utskottet inte tillstyrka en ytterligare
utökning av stödformen utöver regeringens förslag. Som utskottet tidigare
framhållit (AU 1985/86:7) står inte den finansiella lösningen av problemen
att finna i en omedelbar överföring av medel från socialförsäkringssystemet.
Socialförsäkringsutskottet har för övrigt tidigare avvisat liknande förslag.

Som framgår av propositionen kommer effekterna av lönebidraget för
sökande med svårare handikapp att utredas. Sedan det arbetet slutförts får
man ta ställning till hur man skall gå vidare för att underlätta för den gruppen
på arbetsmarknaden.

Utskottet tillstyrker med det anförda vad som anförs i propositionen i
denna del. Motionerna 1985/86:A245 och 1985/86:A253 bör därför avslås i
aktuella delar.

Lönebidrag till allmännyttiga organisationer m. m. lämnas vid anställning
av handikappade hos allmännyttiga organisationer. Bidraget uppgår till
90 % av lönekostnaden. Antalet som omfattas av detta bidrag ökade under
budgetåret 1984/85 med drygt 900 personer. Sedan lönebidragsreformen
infördes år 1980 har den årliga ökningen hos organisationerna legat
genomsnittligt på omkring tusentalet personer, med undantag för budgetåret
1983/84, då ökningen begränsades till 500 personer.

I propositionen framhålls vikten av att anställning med lönebidrag
kommer till stånd inom en väsentligt bredare sektor av arbetsmarknaden.
Den fortsatta ökningen av antalet lönebidragsanställningar hos de allmännyttiga
organisationerna föreslås därför bli begränsad. I sammanhanget
erinras om den föreslagna utökningen av antalet platser med särskilda
lönebidrag inom näringsliv och kommuner. En viss fortsatt expansion av
lönebidragsplatserna hos de allmännyttiga organisationerna föreslås emellertid.
Ökningen bör enligt propositionen kunna uppgå till ytterligare 500
platser under nästa budgetår.

I motion 1985/86: A245 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) anförs att förslaget
om en begränsning av ökningen i antalet platser med lönebidrag inom
allmännyttiga organisationer skall avvisas. Finansieringen föreslås ske
genom en omfördelning av medel från socialförsäkringssektorn. I sammanhanget
föreslås i motionen att även icke handikappade personer skall kunna
komma i fråga för lönebidrag vid de allmännyttiga organisationerna. Även i
vpk-motionen 1985/86:A253 begärs att förslaget om ett tak för det här
aktuella stödet inte fastställs.

Utskottet är för sin del överens med motionärerna om betydelsen av
lönebidraget hos allmännyttiga organisationer för de handikappades möjligheter
till en sysselsättning. Som framgår i propositionen har antalet
personer som omfattas av bidraget ökat betydligt sedan lönebidragsreformen
år 1980. Utskottet anser sig kunna godta att ökningen under nästa budgetår
blir i storleksordningen 500 platser. Bakgrunden till utskottets ställningsta -

AU 1985/86:11

gande är dels den föreslagna ökningen av antalet platser med särskilt AU 1985/86:11
lönebidrag, dels det statsfinansiella läget.

Beträffande de finansiella förutsättningarna för ytterligare expansion har
utskottet tidigare avvisat folkpartiets förslag om en överföring av medel från
socialförsäkringssystemet. Utskottet vidhåller slutligen sitt ställningstagande
från förra året att ett så högt kontinuerligt bidrag som det är fråga om till
allmännyttiga organisationer bör förbehållas handikappade.

Med det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i propositionen om
lönebidrag i allmännyttiga organisationer. De båda motionerna, A245 och
A253 avstyrks därför i aktuella delar.

Avslutningsvis tar utskottet upp medelsanvisningen. Utskottet har i det
föregående ställt sig bakom budgetpropositionens beräkningar under de
olika delposterna. Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning för budgetåret 1986/87 bör därför föras upp med 3 164 994 000
kr. Vpk-motionen 1985/86:A253, i vilken föreslås att till anslaget skall
anvisas ytterligare 50 milj. kr., bör följaktligen avslås.

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

1984/85 Utgift 2 776 072 000

1985/86 Anslag 2 822 000 000

1986/87 Förslag 3 052 000 000

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag, dels för täckande
av underskottet i verksamheten vid verkstäderna för skyddat arbete, dels för
investeringar.

1985/86 Beräknad ändring 1986/87

Stiftelsen Föredraganden

Samhällsföretag

Driftbidrag	2 491 000 000	+ 277 000 000	+ 206 000 000
Bidrag till fastig-
hetsfonden	321 000 000	+ 56 000 000	+ 29 000 000
Ägartillskott för in-
vesteringar	10 000 000	+ 65 000 000	- 5 000 000
	2 822 000 000	+ 398 000 000	+ 230 000 000

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 5 (s. 149—153) att
riksdagen skall

1. till driften av Samhällsföretagsgruppens verksamhet under budgetåret
1986/87 anslå medel motsvarande 116,5 % av lönesumman för arbetstagarna
i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader) upp till högst 30 miljoner arbetstimmar,
exkl. de särskilda uppdragen i malmfälten m. m.,

2. medge att regeringen vid behov får besluta om ökat antal bidragsberättigade
arbetstimmar under budgetåret 1986/87,

3. till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1986/87 anvisa
ett förslagsanslag av 3 052 000 000 kr.

Samhällsföretagsgruppen omfattar den centrala stiftelsen - Samhällsföretag
- och 24 regionala stiftelser/företag. Företagsgruppen skall ge avlönat
arbete och en trygg och meningsfull sysselsättning åt arbetshandikappade
som inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen
disponerar samtliga platser i skyddat arbete hos företagsgruppen och
anvisar de personer som är i behov av sådant arbete.

Verksamheten inom företagsgruppen skall bedrivas affärsmässigt och vara
en del av det svenska näringslivet. Det innebär att företagsgruppen skall
iaktta de regler och principer som normalt tillämpas i näringslivet.

Företagsgruppen har ca 340 verkstäder i 219 kommuner. Till Samhällsföretag
hör dessutom en fastighetsfond som äger och förvaltar hela företagsgruppens
fastighetsbestånd samt ett marknadsföringsbolag - Samhall AB - som
svarar för samordning av viss försäljning och marknadsföring, i huvudsak på
exportmarknaden.

Inriktningen av Samhällsföretags verksamhet

I propositionen erinras om att Samhällsföretagsgruppen tillkom för sex år
sedan samt att den nya organisationen övertog en splittrad verksamhet med
dålig affärsmässighet och bekymmersam kostnadsutveckling. Företagsgruppen
har sedan sin tillkomst varit föremål för fortlöpande översyn. Ett resultat
därav är att behovet av statsbidrag uttryckt som procentandel av de
handikappades löner minskat varje år. Det har framförts farhågor för att de
ekonomiska krav som ställs på företagsgruppen kan äventyra möjligheterna
att uppfylla verksamhetens sociala och arbetsmarknadspolitiska mål. Regeringen
har därför givit AMS i uppdrag att i samråd med Stiftelsen
Samhällsföretag utreda denna problematik.

En fråga som tas upp i flera motioner och som utskottet finner anledning
uppmärksamma i detta sammanhang gäller utslussning av anställda från
Samhällsföretag till den reguljära arbetsmarknaden. I motion 1985/86:A225
av Ulf Adelsohn m. fl. (m) erinras om att anställning i Samhällsföretag är den
dyraste formen av handikappsysselsättning och att den måste förbehållas
dem som på grund av svåra handikapp har stort behov av de särskilda
resurser som Samhällsföretag har. Genom en ökad genomströmning kan fler
gravt handikappade beredas plats inom Samhällsföretag. Utslussning från
företagsgruppen är därför angelägen, vilket bör understödjas genom att
anställningen i Samhällsföretag blir föremål för regelbunden prövning. Ett
speciellt problem vid utslussning är enligt motionen att det nuvarande
riksavtalet för löner inte tar hänsyn till den lönespännvidd som finns på den
öppna marknaden mellan olika geografiska områden. Detta leder till att en
del yrkeskategorier på vissa orter kan vara bättre betalda i Samhällsföretag
än i andra företag. Avtalet bör enligt motionerna revideras. Samtidigt som
ansträngningar görs för att slussa ut fler från Samhällsföretag bör den
centrala administrationen kunna minska. För den kvarvarande verksamheten
vid Samhällsföretag är det väsentligt att man prövar nya driftformer för
verkstäderna.

Även i motion 1985/86: A255 av Karin Söder m. fl. (c) behandlas utslussningsproblematiken.
Det framhålls som viktigt att utslussningen från Sam -

AU 1985/86:11

hällsföretag ökar, som ett led i strävandena att försöka minska påfrestningarna
på samhällets ekonomi. I den vikande konjunktur som kan förväntas
anser motionärerna att några neddragningar i Samhällsföretags verksamhet
inte bör ske med hänsyn till svårigheterna för de arbetshandikappade att få
anställning i ett försämrat konjunkturläge. Det är dock angeläget att så
många som möjligt av de arbetshandikappade slussas ut från Samhällsföretag
och bereds plats på den ordinarie arbetsmarknaden. En slutsats härav är
förslag beträffande lönebidragets utformning som utskottet behandlat i det
föregående.

Handikappkommittén har i betänkandet (Ds A 1984:12) Vägar till arbete
för handikappade lagt fram förslag som bl. a. rör övergången från skyddat
arbete till den reguljära arbetsmarknaden. Vissa av förslagen har redan
genomförts inom Samhällsföretagsgruppen, t. ex. ökad satsning på inbyggda
verkstäder och införande av särskilda arbetskonsulenter för stöd vid
utslussningen. Vissa andra förslag avvisas i propositionen. Det gäller t. ex.
införandet av individuella rehabiliteringsplaner och bibehållande av Samhällsföretags
anställningsförmåner även efter övergången till annan arbetsgivare.

När det gäller utslussningen från Samhällsföretagsgruppen finns det först
anledning kommentera påståendet i motion A225 om att löneläget inom
företagsgruppen skulle utgöra ett speciellt problem i sammanhanget. Enligt
utskottets mening saknar detta påstående allmän giltighet. Av Samhällsföretagsgruppens
senaste årsberättelse framgår nämligen att genomsnittslönen
inom gruppen motsvarar ca 90 % av lönenivån för berörda LO-förbund inom
industrin i övrigt. Det framgår vidare att 540 anställda under budgetåret
1984/85 fått arbete utanför företagsgruppen. Det innebär att man mer än väl
uppfyllt målsättningen att 2 % av de anställda under den angivna perioden
borde gå över till arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Utskottet ser med tillfredsställelse på denna förbättring och utgår ifrån att
fortsatta ansträngningar görs i samma riktning. Utskottet vill emellertid
samtidigt betona att många arbetssökande har så svåra arbetshandikapp att
redan fullgörandet av ett arbete inom Samhällsföretagsgruppen utgör en
påtaglig och framgångsrik rehabilitering. För huvuddelen av de anställda är
därför arbete utanför gruppen inte något alternativ. Men självfallet måste
stora ansträngningar sättas in för att slussa ut dem på den reguljära
arbetsmarknaden som efter rehabilitering inom Samhällsföretagsgruppen
kan beredas arbete där. Utskottet noterar att företagsgruppen räknar med
att drygt 600 anställda under innevarande budgetår skall gå över till arbete på
den reguljära arbetsmarknaden. Mot bakgrund av det anförda bör motionerna
A225 och A255 inte föranleda någon riksdagens åtgärd i berörda delar.

I såväl proposition som motioner tas upp frågor kring inbyggda verkstäder.

Sedan några år kan anställda inom företagsgruppen få arbete i inbyggda
verkstäder i andra företag eller fullgöra entreprenadåtaganden som Samhällsföretag
har gentemot andra företag. Vid halvårsskiftet 1985 fanns sex
inbyggda verkstäder med ca 230 arbetstillfällen. Arbetsmarknadsministern
redovisar i budgetpropositionen en positiv inställning till dessa verkstäder.

Moderata samlingspartiet ser i motion 1985/86:A225 denna typ av
verkstäder som en ny driftform som bör prövas.

AU 1985/86:11

Barbro Sandberg (fp) och Kenth Skårvik (fp) anför i motion 1985/86: A201
att Företagarförbundet haft diskussioner med Samhällsföretag, eftersom
denna organisation har medlemsföretag som är villiga att medverka i
rehabiliteringsarbetet genom inbyggda verkstäder. Det har därvid framkommit
att gällande regler, att minst fem anställda måste finnas på varje
arbetsplats, leder till att mindre företag utesluts. Samhällsföretag bör därför
enligt motionärerna ändra sina regler så att även företag som endast kan ta
emot en eller två personer kan komma i fråga för anställning av arbetshandikappade.

I motion 1985/86:A224 pekar vidare Göran Ericsson (m) på de fördelar
från rehabiliteringssynpunkt som de inbyggda verkstäderna har. De handikappade
får arbete i en riktig industri, och det blir lätt att åstadkomma en
överföring till ordinarie jobb inom företaget. I motionen hänvisas till den
verksamhet som pågår inom vapensmedjan i Husqvarnafabriken och påpekas
att det borde vara möjligt att åstadkomma motsvarande inom fler
områden i svenskt näringsliv.

Liksom arbetsmarknadsministern i propositionen ser utskottet positivt på
Samhällsföretagsgruppens försök med verkstäder som är inbyggda i andra
företag. Samma ståndpunkt redovisas också i motionerna A224 och A225
som därför inte bör föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd. Tilläggas
kan att företagsgruppen enligt uppgift räknar med att under innevarande
budgetår sluta ytterligare avtal om sådana verkstäder.

Samhällsföretags praxis att inte medge inbyggda verkstäder med mindre
än fem anställda kritiseras i motion A201. Utskottet vill först framhålla att
det bör ankomma på företagsgruppen att med utgångspunkt i de riktlinjer
och ekonomiska ramar som statsmakterna anger besluta i organisatoriska
frågor av det slag som tas upp i motionen. Därutöver kan sägas att
Samhällsföretagsgruppen - som har kvar sitt ansvar för de anställda vid de
inbyggda verkstäderna, bl. a. när det gäller fullföljandet av verksamhetens
sociala mål - bedömt att det saknas ekonomiska förutsättningar att ansvara
för arbetsledning m.m. om verkstaden omfattar färre personer. Det finns
inte anledning för utskottet att ifrågasätta riktigheten i denna bedömning.
Det kan vidare påpekas att om det finns mindre företag som är beredda att
sysselsätta arbetshandikappade i ett mindre antal kan anställning med
lönebidrag komma i fråga. Motion A201 avstyrks av utskottet.

Prioritering av vissa handikappgrupper krävs i tre motioner. I motion
1985/86: A245 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) behandlas särskilt svårigheterna
att bereda sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda människor, varvid
föreslås att 500 nya platser skall inrättas inom Samhällsföretag för denna
grupp av arbetssökande.

Vpk påpekar i motion 1985/86: A253 att det i den skyddade verksamhet
som föregick Samhällsföretag fanns sysselsättningsverkstäder för svårt
funktionshindrade. Enligt socialtjänstlagen är det numera kommunen som
skall bedriva sådan verksamhet. En undersökning som gjorts av Handikappförbundens
centralkommitté (HCK) visar enligt motionen att det är mycket
stora skillnader mellan olika kommuner i vad mån man gjort något åt
sysselsättningen för svårt funktionshindrade. Dessa grupper bör därför
erbjudas verksamhet inom ramen för Samhällsföretag.

AU 1985/86:11

Vidare tas i motion 1985/86:A265 av Gunhild Bolander (c) och Karin
Israelsson (c) upp frågan om möjligheterna för begåvningshandikappade att
få anställning inom Samhällsföretag.

Krav om att en viss handikappgrupp skall prioriteras inom Samhällsföretag
har tidigare framförts och då avstyrkts av utskottet. Utskottet gör så även i
dessa fall. Det måste vara behovet av skyddat arbete i det enskilda fallet som
avgör om en placering inom Samhällsföretagsgruppen skall ske eller ej. Den
bedömningen bör ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna att göra med
utgångspunkt i de sociala mål som anges och inom de ekonomiska ramar som
anvisas. Utskottet avstyrker med det anförda aktuella delar av motionerna
A245, A253 och A265.

Frågan om hur lokaliseringsfrågor skall bedömas vid fullföljande av
Samhällsföretagsgruppens sociala mål aktualiseras av Gunnel Jonäng (c) och
Gunnar Björk i Gävle (c) i motion 1985/86: A274. De menar att ett beaktande
av dessa mål leder till att verksamheten bör lokaliseras till de områden där
behoven finns samt att detta innebär att gruppens verkstad i Arbrå bör
bevaras.

Som utskottet återkommer till i det följande ställs höga krav på fortlöpande
rationaliseringar inom Samhällsföretagsgruppen, bl. a. med hänsyn till att
gruppen när den bildades tog över en verksamhet med bekymmersam
kostnadsutveckling. Verksamheten har genomgått en betydande förbättring
i detta hänseende inom de gränser som uppfyllandet av de sociala målen
sätter. Det måste ankomma på företagsgruppen att med utgångspunkt i det
behov av skyddat arbete som arbetsmarknadsmyndigheterna redovisar
besluta i organisatoriska frågor, t. ex. avveckling och nyetablering av
verkstäder. Det bör därför inte vara en uppgift för riksdagen att göra något
uttalande i lokaliseringsfrågor av det slag som nämns i motion A274, som
därför avstyrks.

Omfattningen av Samhällsföretags verksamhet

Regeringen föreslår att verksamheten räknat i antal bidragsberättigade
arbetstimmar skall bli oförändrad under nästa budgetår, dvs. 30 miljoner.
Samtidigt föreslås att regeringen vid behov skall få besluta om ökat antal
sådana arbetstimmar.

Högre sysselsättningsvolym inom Samhällsföretagsgruppen föreslås i tre
motioner. Som redovisats ovan krävs i motion 1985/86:A245 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp) att platsantalet skall utvidgas med 500 för psykiskt
utvecklingsstörda. I motion 1985/86:A244 av Börje Hörnlund (c) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) pekas på att Samhällsföretag lämnat en offert för en
utökning av företagsgruppen med 800 anställda. Beroende på marginalkostnadseffekter
skulle bidragsbehovet bli ca 60 000 kr. per arbetstillfälle.
Motionärerna föreslår att denna offert skall antas. Vidare föreslår vpk i
motion 1985/86:A253 att antalet platser i Samhällsföretag skall utökas med
900 i enlighet med stiftelsens budgetframställning.

Skälet till att antalet arbetstimmar för skyddat arbete i Samhällsföretagsgruppen
nu måste begränsas till 30 miljoner är statsfinansiellt. Av samma
skäl kan inte heller den offert från företagsgruppen som nämns i motionerna

AU 1985/86:11

7 Riksdagen 1985/86.18sami. Nr 11

accepteras. Utskottet vill därutöver i den senare frågan tillägga att även om
det just nu skulle finnas marginalkostnadsfördelar vid en utbyggnad av
Samhällsföretagsgruppen av det slag som nämnts är det oklart efter vilka
grunder bidraget till verksamheten skulle beräknas på längre sikt. Utskottet
ställer sig också tveksamt till att de outnyttjade resurser som förslaget bygger
på har en fördelning över landet som motsvarar ett eventuellt ökat behov av
skyddat arbete. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag när det gäller
den skyddade verksamhetens omfattning under nästa budgetår och avstyrker
därmed motionerna A244, A245 och A253 i dessa delar.

Utskottet tillstyrker även regeringens hemställan att vid behov få besluta
om ett ökat antal bidragsberättigade arbetstimmar utöver det ovan nämnda.

En långsiktig plan för Samhällsföretags verksamhet förordas av Margareta
Persson (s) och Georg Andersson (s) i motion 1985/86:A269. Motionärerna
erinrar om att avsaknaden av en långsiktig strategi för den skyddade
sysselsättningen har kritiserats av Samhällsföretag och handikapprörelsen.
De menar att denna kritik är lätt att förstå. I nuvarande läge får Samhällsföretag
besked om vilka ekonomiska förutsättningar som skall gälla endast för
det närmaste året. Avsaknaden av en långsiktig strategi innebär tillsammans
med den årliga reduceringen av driftbidraget svårigheter för verksamheten.
Det framhålls som angeläget att regeringen snarast redovisar en mera
långsiktig plan för verksamheten samt att planen utformas så att det skapas
garantier för att de sociala målen för Samhällsföretag kan infrias.

En långsiktig plan för Samhällsföretagsgruppens verksamhet måste föregås
av varsam avvägning mellan ekonomiska hänsyn och sociala mål.
Utskottet har förståelse för att regeringen avstår från att nu göra en sådan
bedömning. Tillräckligt underlag torde saknas. Här kan nämnas t. ex. den
svårighet att bedöma rationaliteten i företagsgruppens verksamhet som den
stora skillnaden mellan gruppens marginalkostnader och bidragsbehov pekar
på. Härtill kommer att AMS fått i uppdrag att i samråd med Stiftelsen
Samhällsföretag göra en studie av hur de sociala och arbetsmarknadspolitiska
målen för den skyddade verksamheten kan uppfyllas inom företagsgruppen.
Studien som skall redovisas senast den 30 juni 1986 skall behandla både
den hittillsvarande utvecklingen och en bedömning av förutsättningarna i
framtiden.

Motion A269 avstyrks med det anförda.

Driftbidraget till Samhällsföretagsgruppen föreslås i propositionen beräknas
till 116,5 % av lönesumman för arbetstagarna i skyddat arbete (inkl.
lönebikostnader). Detta är 1 procentenhet lägre än stiftelsen yrkar i sin
anslagsframställning och 3,5 procentenheter lägre än innevarande budgetår.

I motion 1985/86:A264 av Göran Ericsson (m) föreslås att driftbidraget
under en femårsperiod skall trappas av ned till 100 %.

I det föregående har utskottet angivit varför en långsiktig plan för
Samhällsföretagsgruppen nu inte bör anges. Detta gäller också i fråga om
driftbidragets framtida utveckling. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
att driftbidraget under 1986/87 skall uppgå till 116,5 % av lönesumman enligt
de förutsättningar som anges i propositionen.

I propositionen föreslås vidare att fastighetsfonden tillförs ett bidrag av 350
milj. kr. samt att stiftelsen tilldelas ett ägartillskott på 5 milj. kr. för

AU 1985/86:11

investeringar under nästa budgetår. Med tillämpning av nyssnämnda storlek
på driftbidraget och tillägg av det av regeringen förordade bidraget till

fastighetsfonden och ägartillskottet skulle behovet av medel till anslaget

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag uppgå till 3 052 milj. kr.

I motion 1985/86: A253 i vilken föreslås en ökning av antalet anställda med
900 personer förordas ett belopp som är 168 milj. kr. högre.

Utskottet har i det föregående avstyrkt utökningen av sysselsättningsvolymen
vid företagsgruppen och avstyrker därför också den i motionen
föreslagna anslagshöjningen. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag
till medelsanvisning.

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

1985/86 Anslag 300 000 0001

1986/87 Förslag 346 000 000

1 Härtill kommer 13 milj. kr. enligt tilläggsbudget I.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 6 (s. 154—155) att
riksdagen till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för
budgetåret 1986/87 skall anvisa ett reservationsanslag av 346 000 000 kr.

Riksdagen beslutade under hösten 1984 (prop. 1984/85:45, AU 7, rskr.
100) att statsbidrag skulle utgå till kommuner och i vissa fall andra offentliga
myndigheter för att anordna skyddat arbete. Avsikten var att ett antal
personer som var sysselsatta i kommunala beredskapsarbeten för socialmedicinskt
arbetshandikappade (s. k. Tl-arbeten) skulle anställas av kommunen i
offentligt skyddat arbete med högst 75 % i statsbidrag.

Under budgetåret 1985/86 anvisades för ändamålet 300 milj. kr. Medlen
beräknades för ca 3 800 platser och ca 5 000 sysselsatta personer. Riksdagen
har sedermera i anledning av prop. 1985/86:25 med förslag om tilläggsbudget
I till statsbudgeten för innevarande budgetår beslutat om en ökning av
antalet platser med 270 att tilldelas Västerbottens och Norrbottens län, till en
beräknad helårskostnad av 26 milj. kr. (AU 7).

Sedan riksdagen fattat beslut om den nya verksamhetsformen träffades
under våren 1985 kollektivavtal för verksamheten mellan berörda kommunförbund
och arbetstagarorganisationer. Avtalet, som har tillämpats sedan
verksamhetens start vid ingången av budgetåret 1985/86, innebär tryggare
anställningsförhållanden för berörda arbetstagare. Samtidigt får arbetsgivarna,
dvs. främst kommunerna, ta på sig ett mer långsiktigt ansvar för de
sysselsattas sociala rehabilitering.

I propositionen redovisas att man från kommunernas sida uttryckt oro i
samband med avtalsförhandlingarna över statsbidragskonstruktionen och då
främst det förhållandet att bidrag får utgå med högst 75 % av de anvisades
löner inkl. lönebikostnader. Kommunernas oro gällde främst om statsbidragsgivningen
för verksamheten skulle bli så långsiktig att man kunde ta på
sig ansvaret för tillsvidareanställning även av gravt socialmedicinskt handikappade.
Länsarbetsnämnderna har nu med så gott som samtliga berörda
kommuner träffat överenskommelser om att statsbidrag skall utgå med 75 %
av lönekostnaderna.

I propositionen framhålls att det, samtidigt som det finns starka skäl som

AU 1985/86:11

talar för en långsiktighet i statsbidragsgivningen, står klart att behovet av
skyddat arbetet hos offentliga arbetsgivare är stort. Förutsättningarna för
staten att väsentligt kunna vidga bidragsgivningen är samtidigt starkt
begränsade på grund av det statsfinansiella läget. Mot denna bakgrund
erinras om möjligheterna för länsarbetsnämnder och berörda offentliga
arbetsgivare att träffa långsiktiga överenskommelser som innebär att fler
socialmedicinskt handikappade kan sysselsättas i verksamheten, men då med
lägre statsbidrag än 75 % av lönekostnaden. För den enskilde, som
därigenom kan få ett arbete, innebär det ökade möjligheter till rehabilitering
och därmed ökad social och ekonomisk trygghet.

För budgetåret 1986/87 beräknas 346 milj. kr. för ändamålet.

I motion 1985/86:A266 av Alf Wennerfors m. fl. (m) framhålls att socialt
omhändertagande primärt är en kommunal uppgift. Kommunerna bör
därför ta en större del av ansvaret för kostnaderna för dessa speciella
beredskapsarbeten. Statsbidraget bör därför sänkas till 50 %. Till verksamheten
bör anvisas 231 milj. kr.

Utskottet vill erinra om att de personer det här är fråga om är personer som
i omgångar och under lång tid har varit sysselsatta i kommunala beredskapsarbeten.
I vissa fall har detta varit deras enda kontakt med arbetslivet sedan
lång tid. I de fall rehabiliteringsinsatserna leder till framgång är målsättningen
att dessa arbetstagare så snart som möjligt skall beredas anställning på den
öppna marknaden.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet att verksamheten drivs
vidare med i stort sett samma omfattning och med samma villkor som i dag.
Utskottet vill härutöver stryka under vad som anförs i propositionen om
möjligheten för länsarbetsnämnder och berörda offentliga arbetsgivare att
träffa långsiktiga överenskommelser som innebär att fler socialmedicinskt
handikappade kan sysselsättas i skyddat arbete, men då med lägre statsbidrag.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker vad som anförs i
propositionen under denna punkt. Anslaget bör därför föras upp med 346
milj. kr. Motion 1985/86:A266 bör sålunda avslås i aktuell del.

Hemställan
Utskottet hemställer

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A225 yrkande 1, 1985/
86:A246 yrkande 2, 1985/86:A255 yrkande 1 och 1985/86:A259
yrkande 1 i motsvarande del,

2. beträffande arbetstidsförkortning som sysselsättningspolitiskt instrument att

riksdagen avslår motionerna 1985/86:A246 yrkande 3 och 1985/
86:A255 yrkande 3,

AU 1985/86:11

res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (vpk)

res. 3 (vpk)

100

3. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986187
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A225 yrkande 2, 1985/
86: A246 yrkandena 4 och 5 samt 1985/86: A255 yrkande 2 i motsvarande
del,

4. beträffande de arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning
under nästa budgetår

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: A255 yrkande 2 i motsvarande
del och 1985/86:A259 yrkande 1 i motsvarande del,

5. beträffande forskning om arbetslöshetens konsekvenser

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A203 och 1985/86:A226,

6. beträffande kvinnornas sysselsättningsmöjligheter
att riksdagen avslår motion 1985/86:A246 yrkande 7,

Ungdomsfrågor

7. beträffande förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom att

riksdagen avslår motion 1985/86:A225 yrkande 10,

8. beträffande avskaffande av ungdomslagen

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A225 yrkandena 11 och 12
och 1985/86:A255 yrkande 4,

9. beträffande åtgärder för ungdomar i åldern 20-24 år

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A255 yrkande 5, 1985/
86:A257 och 1985/86:A270 yrkande 1,

10. beträffande översyn av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet
för ungdomar

att riksdagen avslår motion 1985/86:A259 yrkande 4,

11. beträffande särskilda ungdomsavtal

att riksdagen avslår motion 1985/86:A259 yrkandena 5 och 6,

12. beträffande insatser för fasta jobb åt ungdomar
att riksdagen avslår motion 1985/86:A246 yrkande 8,

13. beträffande kartläggning av ungdomars ekonomiska situation
att riksdagen avslår motion 1985/86:A252,

14. beträffande lärlingsutbildning i hantverksyrken
att riksdagen avslår motion 1985/86:A261,

15. beträffande nedsättning av arbetsgivaravgifter

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A230 och 1985/86:A270
yrkande 4,

16. beträffande arbetsmarknadspolitiskt motiverat stöd till ungdomsföretagande att

riksdagen avslår motion 1985/86:A259 yrkande 7,

17. beträffande stöd till kooperativt ungdomsföretagande
att riksdagen avslår motion 1985/86:A275,

18. beträffande anpassning av bidragssystemet för arbetslösa ungdomar
till ungdomskooperativ verksamhet

att riksdagen avslår motion 1985/86:A204,

19. beträffande utvidgning av kretsen ungdomar med tillträde till
ungdomslag

AU 1985/86:11

res. 4 (m)
res. 5 (c)
res. 6 (vpk)
res. 7 (fp)
res. 8 (c)
res. 9 (m)

res. 10 (vpk)
res. 11 (m)

res. 12 (m)

res. 13 (m, c)

res. 14 (c)

res. 15 (fp)
res. 16 (m)

res. 15 (fp)
res. 16 (m)
res. 17 (vpk)

res. 17 (vpk)

res. 18 (c)
res. 19 (m)

res. 20 (fp)

res. 21 (c)

att riksdagen antar det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1070) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare,

20. beträffande utökning av arbetstiden i ungdomslag
att riksdagen avslår motion 1985/86:A270 yrkande 2,

21. beträffande fler ungdoms lagsplatser i näringslivet
att riksdagen avslår motion 1985/86:A270 yrkande 3,

22. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1985/86:A266 yrkandena 1, 16 och 17 till
Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag
av 1 200 000 000 kr.,

23. beträffande vidgat studiestöd vid vissa folkhögskolekurser
att riksdagen avslår motion 1985/86:A263,

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

24. beträffande egenregiverksamheten

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:A211,1985/86: A235,
1985/86:A247,1985/86:A251,1985/86: A254 och 1985/86:A255 yrkande
7 godkänner vad som i propositionen föreslagits om avvecklingen
av AMS egenregiverksamhet,

25. beträffande kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A245 yrkande 1 och 1985/
86:A265 yrkande 1,

26. beträffande förmedlingsservice åt akademiker
att riksdagen avslår motion 1985/86:A267,

27. beträffande förstärkta resurser till arbetsförmedlingen i Malmöhus
län

att riksdagen avslår motion 1985/86:A213,

28. beträffande distriktsarbetsnämnderna
att riksdagen avslår motion 1985/86:A273,

29. beträffande möjligheten att minska arbetsmarknadsverkets kostnader
genom den tekniska utvecklingen

att riksdagen avslår motion 1985/86:A266 yrkande 4,

30. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1985/86:A253 yrkande 1 och 1985/
86:A266 yrkande 2 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1 537 253 000 kr.,

31. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att
under budgetåret 1986/87 besluta om avskrivning av lånefordran som
uppkommit inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som
gäller för budgetåret 1985/86,

Arbetsmarknadsservice

AU 1985/86:11

res. 22 (vpk)
res. 23 (m, c)
res. 24 (m, c)

res. 25 (m)

res. 26 (c)
res. 27 (vpk)

res. 28 (fp)

res. 29 (m)
res. 30 (vpk)

32. beträffande bidrag till ungdomars månadsresor
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1985/86:A248 i motsvarande del,

102

33. beträffande bibehållande av återflyttningsbidraget

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: A219, 1985/86:A248 '
motsvarande del och 1985/86:A405 yrkande 19 samt med avslag på
propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

34. beträffande bidraget för anställning av medflyttande

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1985/86:A266 yrkande 3,

35. beträffande flyttningsbidrag till byggnadsarbetare
att riksdagen avslår motion 1985/86: A241,

36. beträffande flyttningsbidrag för högskolestuderande
att riksdagen avslår motion 1985/86:A250,

37. beträffande ändring i lagen (1985:506) om vissa flyttningsersättningar att

riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i nämnda lag,

38. beträffande flyttningsbidrag i övrigt

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen i fråga om
vissa flyttningsbidrag i den mån frågan inte behandlats i föregående
moment,

39. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1985/86:A266 yrkande 5 till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
504 428 000 kr.,

40. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1986/87
anvisar ett förslagsanslag av 7 323 000 kr.,

41. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 24 200 000 kr.,

42. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

Arbetsmarknadsutbildning

43. beträffande målen för AMU

att riksdagen avslår motion 1985/86:A246 yrkande 6,

44. beträffande genomförandet av den nya AMU-organisationen
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A225 yrkande 5 och 1985/
86:A266 yrkande 6,

45. beträffande flexibilitet inom AMU

att riksdagen avslår motion 1985/86: A259 yrkande 3,

46. beträffande krav på viss utbildning inom AMU
att riksdagen avslår motion 1985/86:A239,

47. beträffande utbildningsbidrag för vuxna med läs- och skrivsvårigheter att

riksdagen avslår motion 1985/86:A228,

AU 1985/86:11

res. 31 (m)

res. 32 (m)

res. 33 (m)

res. 34 (vpk)
res. 35 (m)

res. 36 (vpk)

48. beträffande utbildning av nyanställda inom tekobranschen

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1985/86:A266 yrkande 8,

49. beträffande AMU i vissa landsting och kommuner

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1985/86 :A220,

50. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1985/86: A266 yrkandena 7 och 9 till
Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
av 1 838 200 000 kr ,

51. beträffande rörlig kredit till AMU-styrelsen

att riksdagen bifaller propositionen i motsvarande del,

52. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1986/87 anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

53. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1986/87
anvisar ett reservationsanslag av 29 500 000 kr.,

54. att riksdagen med bifall till propositionen till AMU-gruppen:
Investeringar för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av
15 000 000 kr.,

Arbetslöshetsersättning

55. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen dels med bifall till motionerna 1985/86:A259 yrkande 9
och 1985/86:A276 yrkande 1 samt med anledning av propositionen i
motsvarande del och motion 1985/86: A206 yrkande 1, dels med avslag
på motionerna 1985/86:A225 yrkande 9 i motsvarande del och
1985/86: A255 yrkande 10 antar 17 § i det inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring i följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Utskottets förslag
17 §

Regeringens förslag

Dagpenning utges med lägst 130
och högst 335 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Dagpenning utges med lägst 130
och högst 360 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

56. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motion 1985/86:A206 yrkandena 3 och 4 i motsvarande del
antar det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till
lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

57. beträffande utbildningsbidragen

att riksdagen med anledning av motion 1985/86: A276 yrkande 3 i

AU 1985/86:11

res. 37 (m)

res. 38 (m)

res. 39 (m)
res. 40 (c)
res. 41 (vpk)

res. 42 (vpk)

res. 43 (m)
res. 44 (c)
res. 45 (vpk)

motsvarande del samt med avslag på dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1985/86:A206 yrkandena 2 och 4 i motsvarande
del och 1985/86:A266 yrkande 11 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

58. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A276 yrkande 3 i
motsvarande del med anledning av propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1985/86:A266 yrkande 11 i motsvarande
del till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för
budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 3 257 282 000 kr.,

59. beträffande ökad egenavgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen att

riksdagen avslår motion 1985/86:A259 yrkande 11,

60. beträffande utredning om reformerat system för arbetslöshetsförsäkringen att

riksdagen avslår motionerna 1985/86: A225 yrkande 9 i motsvarande
del, 1985/86: A249, 1985/86: A259 yrkande 1 i motsvarande del och
1985/86:A608 yrkande 1,

61. beträffande följsamhet mellan löneutveckling och arbetslöshetsersättning att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:A276 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

62. beträffande ny nordisk överenskommelse om förmåner vid
arbetslöshet

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:84 samt med avslag på
motion 1985/86:289 godkänner den nordiska överenskommelsen den
12 november 1985 om förmåner vid arbetslöshet,

Sysselsättningsskapande åtgärder

63. beträffande ny anslagsteknikför anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen avslår motion 1985/86: A225 yrkandena 6, 7 och 8 och
1985/86:A266 yrkande 12,

64. beträffande basprogram för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
vissa län

att riksdagen avslår motion 1985/86:A242,

65. beträffande särskilda stödåtgärder vid företag i sysselsättningssvaga
orter

att riksdagen avslår motion 1985/86:A240,

66. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser för arbetslösa invandrare
i Stockholms län

att riksdagen avslår motion 1985/86:A234,

67. beträffande avveckling av rekryteringsstödet

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:A218, 1985/
86:A223, 1985/86:A236, 1985/86:A238, 1985/86:A248 i motsvarande
del, 1985/86:A255 yrkande 6, 1985/86:A259 yrkande 8 och 1985/
86: A266 yrkande 13 samt med avslag på propositionen i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

AU 1985/86:11

res. 46 (m)
res. 47 (c)

res. 48 (fp)

res. 49 (m, fp, c)
res. 50 (vpk)

res. 51 (m, c, fp)

res. 52 (m)

res. 53 (vpk)
res. 54 (vpk)

res. 55 (vpk)

68. beträffande omfattningen på beredskapsarbetena m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1985/86:A266 yrkande 14 i motsvarande del,

69. beträffande mer långsiktiga beredskapsobjekt
att riksdagen avslår motion 1985/86:A258 yrkande 2,

70. beträffande återinförande av statliga projekteringsbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: A258 yrkande 1 och 1985/
86:A232,

71. beträffande ökade beredskapsmedel till natur- och kulturminnesvård att

riksdagen avslår motionerna 1985/86:A205, 1985/86:A210, 1985/
86:A215 samt 1985/86:A272,

72. beträffande ytterligare anslag till Luleå högskola
att riksdagen avslår motion 1985/86:A237,

73. beträffande ytterligare beredskapsmedel för väg- och brobyggnadsprojekt
inom Västernorrlands län

att riksdagen avslår motion 1985/86: A231,

74. beträffande upprustning och elektrifiering av järnvägen MalmöYstad
med beredskapsmedel

att riksdagen avslår motion 1985/86:A214,

75. beträffande en förlängning av tiden för starta-eget-bidraget
att riksdagen avslår motion 1985/86:A227,

76. beträffande medel till industribeställningar

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1985/86:A266 yrkande 14 i motsvarande del,

77. beträffande försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1985/86:A266 yrkande 15 i motsvarande del,

78. att riksdagen med avslag på motion 1985/86:A266 yrkande 15 i
motsvarande del till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2 687 500 000 kr.,

79. beträffande äldrestödet
att riksdagen

dels med bifall till propositionen i motsvarande del till Tillfälligt
sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 119 000 000 kr.,
dels med anledning av motionerna 1985/86:A260 och 1985/86:A262
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

80. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1986/87 anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

81. beträffande användningen av medel för beredskapsarbeten i
östra Norrbotten m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86: A266 yrkande 19 och
1985/86: A460 yrkande 1 godkänner vad som förordas i propositionen,

82. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1985/86:A266 yrkande 20 och

AU 1985/86:11

res. 56 (m)

res. 57 (vpk)

res. 58 (fp)
res. 59 (m)

res. 60 (m)

res. 61 (m)
res. 62 (c)

1985/86: A460 yrkande 2 till Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 22 500 000 kr.,

83. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 5 138 000 kr.,

84. beträffande den vapenfria tjänstgöringens omfattning

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1986/87, om det på grund av
arbetsmarknadsläget bedöms angeläget, besluta om en ökning av
antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga med högst
50 000,

85. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag
av 115 085 000 kr.,

Åtgärder för arbetshandikappade

86. beträffande riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade att

riksdagen avslår motionerna 1985/86:A225 yrkande 13 i motsvarande
del, 1985/86:A253 yrkande 10 samt 1985/86:A259 yrkande 10,

87. beträffande förnyelsefondernas användning för att gynna de
handikappade på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motion 1985/86:A216,

88. beträffande insatser för svårplacerade i Stockholms län

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A256 och 1985/86:A455
yrkande 2,

89. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
av 530 309 000 kr.,

90. beträffande de s. k. uppsökarmedlens användning bland de
utvecklingsstörda

att riksdagen avslår motion 1985/86:A265 yrkande 5,

91. beträffande bidrag till arbetsbiträde

att riksdagen avslår motion 1985/86:A253 yrkande 5,

92. beträffande anordningsbidrag på arbetsplats
att riksdagen avslår motion 1985/86:A265 yrkande 3,

93. beträffande arbetshjälpmedel ät arbetshandikappade egna företagare att

riksdagen avslår motionerna 1985/86:A202 yrkande 2 och 1985/
86:A243,

94. beträffande mer generösa bidrag till arbetstekniska hjälpmedel
till mindre företagare

att riksdagen avslår motion 1985/86: A271,

95. beträffande den allmänna utformningen av lönebidraget

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A202 yrkande 1, 1985/
86:A217,1985/86:A224 yrkande 1,1985/86: A225 yrkande 13 i motsvarande
del, 1985/86:A245 yrkande 6, 1985/86:A255 yrkande 9, 1985/

AU 1985/86:11

res. 63 (m)
res. 64 (vpk)

res. 65 (vpk)

res. 66 (vpk)

res. 67 (c)

res. 68 (m, fp, c)

86:A265 yrkande 2 samt 1985/86:A266 yrkande 18,

96. beträffande introduktionsbidraget

att riksdagen avslår motion 1985/86:A253 yrkande 3,

97. beträffande det särskilda lönebidraget

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:A245 yrkande 5 och 1985/
86:A253 yrkande 4,

98. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1985/86: A245 yrkandena 3 och 4 samt
1985/86:A253 yrkande 2,

99. att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om
ändrade regler för bidrag till Arbetshjälpmedel åt handikappade och
Näringshjälp, i den mån frågan inte behandlats i föregående moment,

100. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1985/86: A253 yrkande 6 till Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1986/87
anvisar ett förslagsanslag av 3 164 994 000 kr.,

Skyddat arbete

101. beträffande utslussning av anställda frän Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen avslår motionerna 1985/86:A225 yrkande 13 i motsvarande
del och 1985/86:A255 yrkande 8,

102. beträffande inbyggda verkstäder

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: A201,1985/86:A224 yrkande
2 och 1985/86:A225 yrkande 13 i motsvarande del,

103. beträffande prioritering av vissa handikappgrupper

att riksdagen avslår motionerna 1985/86: A245 yrkande 2 i motsvarande
del, 1985/86:A253 yrkande 9 och 1985/86:A265 yrkande 4,

104. beträffande lokaliseringsfrågor och Samhällsföretagsgruppens
sociala mål

att riksdagen avslår motion 1985/86:A274,

105. beträffande sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med avslag på motionerna 1985/86:A244, 1985/86:A245
yrkande 2 i motsvarande del och 1985/86:A253 yrkande 7 bifaller
propositionen i motsvarande del,

106. beträffande bemyndigande för regeringen att besluta om utvidgning
av antalet arbetstimmar vid Samhällsföretag

att riksdagen bifaller propositionen i motsvarande del,

107. beträffande långsiktig plan för Samhällsföretagsgruppen
att riksdagen avslår motion 1985/86:A269,

108. beträffande driftbidraget till Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:A264 bifaller propositionen
i motsvarande del,

AU 1985/86:11

res. 69 (vpk)

res. 70 (fp)
res. 71 (vpk)

res. 72 (fp, vpk)
res. 73 (vpk)

res. 74 (m)

res. 75 (fp)

res. 76 (fp)
res. 77 (vpk)

res. 78 (fp, c)
res. 79 (vpk)

res. 80 (vpk)
res. 81 (m)

108

109. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del AU 1985/86:11

samt med avslag på motion 1985/86:A253 yrkande 8 till Bidrag till res. 82 (vpk)

Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag
av 3 052 000 000 kr.,

110. att riksdagen med avslag på motion 1985/86: A266 yrkandena res. 83 (m)

21 och 22 till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 346 000 000
kr.

Stockholm den 12 mars 1986
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Marianne Stålberg (s),
Alf Wennerfors (m), Lahja Exner (s). Börje Hörnlund (c), Gustav Persson
(s), Bengt Wittbom (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting
(fp), Sonja Rembo (m), Inge Carlsson (s). Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
och Lars-Ove Hagberg (vpk).

Reservationer

1. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (morn. 1)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt
Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”När det” och
på s. 24 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Som närmare utvecklas i partimotioner från moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet - motionerna 1985/86:A225, 1985/86:A259
resp. 1985/86:A255 - ligger arbetslösheten trots högkonjunkturen kvar på
en mycket hög nivå. Högkonjunktur brukar medföra sysselsättningsökning.

Det är därför oroande att utvecklingen av antalet reguljära jobb under de
senaste åren varit negativ eller som under senaste år svag. Det är värt att
notera att i december 1985 var ca 300 000 personer öppet, latent eller partiellt
arbetslösa samtidigt som ca 170 000 personer omfattades av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Det finns anledning att rikta kritik mot den förda politiken
när det i nuvarande läge krävs så omfattande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att motverka öppen arbetslöshet. Som närmare utvecklas i de
nämnda motionerna fordras en klar omläggning av den förda politiken så att
ekonomisk utveckling främjas och därmed stigande välfärd och en mera
positiv sysselsättningsutveckling. Detta är viktigt inte minst för att åstadkom- 109

ma en regionalt balanserad utveckling inom landet. Tillväxten och utveck- AU 1985/86:11
lingen måste komma hela landet till del. Målet skall vara en decentraliserad
samhällsstruktur där det råder balans såväl mellan som inom olika regioner.

Uppnås inte detta skapas stora problem i storstadsområden liksom i
glesbygder.

De icke-socialistiska partierna har i motioner utvecklat hur den ekonomiska
politiken bör inriktas för att en väsentligt bättre utveckling på arbetsmarknaden
skall uppnås. Styrkan i den ekonomiska utvecklingen bestäms framför
allt av valet av ekonomiskt system och av spelregler inom den ekonomiska
politiken. Dessa spelregler kan vara tillväxtfrämjande eller tillväxthämmande.
Tillväxt- och utvecklingshindren i den svenska ekonomin måste elimineras.
För att den ekonomiska politiken skall kunna leda till stabilitet och en
snabbare välfärdsutveckling är det nödvändigt att marknadssystemets funktionssätt
förbättras. Härigenom möjliggörs en tillväxtnivå som ligger avsevärt
över det senaste decenniets.

Viktiga åtgärder för att stimulera den ekonomiska utvecklingen är
sänkningar av de skatter som direkt eller indirekt träffar arbete och
sparande. Siktet måste vara inställt på ett sänkt skattetryck. Förslag härom
från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet behandlas i
annat sammanhang.

Vidare måste besparingar genomföras inom vissa samhällssektorer, bl. a.
för att skapa utrymme för höjda reallöner. Detta gäller också det offentliga
transfereringssystemet t. ex. i fråga om arbetslöshetskassorna.

Den offentliga sektorn måste göras mer effektiv bl. a. genom att konkurrens
möjliggörs från privata intressenter. Härigenom sänks kostnaderna och
ökar valfriheten för konsumenterna. Dessutom skapas förutsättningar för
uppbyggnad av småföretagsamhet.

För att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt måste också vissa
ändringar vidtas när det gäller den arbetsrättsliga lagstiftningen bl. a. för att
medverka till en positiv utveckling av de mindre företagen.

I sammanhanget bör också framhållas betydelsen av att löntagarfonderna
avskaffas. Därmed ökar viljan och förmågan till nyinvesteringar, risktagande
och nyetableringar hos både små och stora företag. Det finns också anledning
att peka på den centraliseringseffekt som fonderna medför. Resurser slussas
nämligen via dessa fonder från små till stora företag och från svaga till starka
regioner.

Vidare är det som sägs i motionerna nödvändigt att finna ett system där
arbetsmarknadens parter ges incitament för att sluta löneavtal som inte
skapar arbetslöshet. Samtidigt bör statsmakterna stå fast vid ett ansvar för
dem som ändå blir arbetslösa. Det är också nödvändigt med en sådan
utformning att incitamenten byggs in i själva systemet och inte är beroende av
de beslut som efter förhandlingarna kan komma att fattas av statsmakterna.

Här kan erinras om de utredningsförslag rörande en allmän arbetslöshetsförsäkring
som de icke socialistiska partierna lägger fram i en senare del av detta
betänkande.

Det är utskottets uppfattning att den politik utskottet här redogjort för,
med tillstyrkan av motionerna A225 (m), A255 (c) och A259 (fp), ger en
avsevärt bättre sysselsättningsutveckling än vad som uppnås med den av

regeringen förda politiken. Därmed påverkas också behovet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för det närmaste budgetåret.

Den kritik utskottet ovan riktat mot den socialdemokratiska regeringens
politik är i än högre grad giltig för den politik vpk förordar i motion
1985/86: A246. Inflationen skulle bli än större med negativa konsekvenser för
sysselsättningen och utrymmet för standardökning för hushållen skulle
minskas ytterligare till följd av den utbyggnad som föreslås av den offentliga
sektorn. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motion A246 i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A225 yrkande 1,
1985/86:A255 yrkande 1 och 1985/86:A259 yrkande 1 i motsvarande
del samt med avslag på motion 1985/86:A246 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (morn. 1)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”När det” och
på s. 24 slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Som påpekas i vpk:s partimotion 1985/86 :A246 håller målen om full
sysselsättning och rätten till arbete på att förflackas. Efter varje högkonjunktur
är allt fler arbetslösa eller befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
utan en chans att få ett ordinarie arbete. Kampen mot arbetslösheten intar en
underordnad ställning i regeringens ekonomiska politik. Underskotten,
stimulans till exportinriktningen och åtgärder mot löneökningar i är i stället
regeringens huvudmålsättningar.

Accepteras en arbetsmarknad där 120 000—150 000 är arbetslösa, där
närmare 200 000 är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, där de
långtidsarbetslösa inte minskar och där andelen förtidspensionerade ökar,
sviks arbetarrörelsens långvariga kamp för allas rätt till arbete.

Utskottet vill också erinra om att inte i något land har kapitalismen
bemästrat arbetslöshetsproblemet. Det kapitalistiska systemet föder i sig
självt arbetslöshet och är nu i västvärlden inne i en period av svag tillväxt.
Följden är kronisk överkapacitet inom näringslivet och en stor armé av
arbetslösa och undersysselsatta.

Kampen mot arbetslösheten måste som anförs i motionen göras till
politikens huvudfråga inför 1990-talet. Det betyder att landets ekonomiska
politik och statens insatser måste inriktas på att bekämpa arbetslösheten.
Statsföretag, löntagarfonder, regionalpolitik m. m. skall omvandlas till
redskap för en arbetsskapande politik.

Följande huvudpunkter bör ingå i en nationell politik mot arbetslösheten:

AU 1985/86:11

lil

4. En allmän arbetstidsförkortning är nödvändig. Ehuru den inte i sig själv
upphäver tendensen till utslagning, är arbete åt alla omöjligt att uppnå utan
förkortad arbetstid.

5. Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken måste reformeras. Den måste
inriktas på mer bestående typer av arbeten och mindre provisorier. De
arbetslösas rättsställning måste förbättras.

Den kritik som inledningsvis riktats mot den ekonomiska politik som
regeringen bedrivit kan i ännu högre grad riktas mot den politik som förordas
i de borgerliga partiernas motioner 1985/86:A225 (m), 1985/86:A255 (c) och
1985/86:A259 (fp). Det är en politik som ensidigt gynnar företag och
kapitalägare och som får helt oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser.
De tre motionerna avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A246 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1985/86: A225 yrkande 1,1985/86: A255 yrkande
1 och 1985/86:A259 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Arbetstidsförkortning som sysselsättningspolitiskt
instrument (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 25 slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

I motion 1985/86: A246 av Lars Werner m. fl. (vpk) ställs frågan hur många
arbetstillfällen som finns och hur lång den dagliga arbetstiden med hänsyn
därtill kan vara för att uppnå full sysselsättning. Utskottet instämmer i den
frågan.

Redan i dag är inom varu- och tjänsteproduktionen den totala arbetstiden
för liten för att medge ekonomisk försörjning för alla som behöver och vill ha
arbete. En förkortning av den allmänna arbetsdagen är därför ett oundgängligt
komplement i en politik, som siktar till att långsiktigt avskaffa arbetslöshet
och undersysselsättning. Det är således angeläget att en nyorientering av
industrin och en utbyggnad av viktiga delar av den offentliga sektorn sker i
kombination med en övergång till 6 timmars arbetsdag, bl. a. för att nya
verksamheter och nya arbeten skall kunna organiseras på basis av den
kortare arbetsdagen.

AU 1985/86:11

112

Skälen för övergång till 6 timmars arbetsdag är många och berör vitt skilda AU 1985/86:11
sidor av det samhälleliga och personliga livet. Utskottet återkommer i ett
annat sammanhang till dessa synpunkter.

Såsom en åtgärd för att bekämpa arbetslösheten får 6-timmarsdagen enligt
utskottets mening inte ses som enbart delning av en viss mängd arbetstid.

Vore sambandet så enkelt, skulle 6-timmarsreformen snabbt neutraliseras av
den ständigt fortskridande utslagningen av mänskligt arbete i den kapitalistiska
produktionsprocessen. 6-timmarsdagen står i samband med den nya roll
som utvecklingen av ekonomin bör ge åt det mänskliga arbetet. En starkt
höjd kvalitet på de mänskliga arbetsinsatserna förutsätter en kortare
arbetsdag. En förskjutning av ekonomins mål och av produktionsresultatets
användning i riktning mot icke-kommersiella värden gör det också naturligt
att livsvillkorens förbättring tar formen av minskad arbetstid, ökad personlig
frihet och möjligheter till en allmänt höjd kultur- och civilisationsnivå.

Den negativa synen på arbetstidsförkortningens effekter på sysselsättningen
som förs fram i motion 1985/86:A255 delas inte av utskottet. Den
motionen avstyrks.

Utskottet tillstyrker därmed motion A246 i refererad del. Det anförda bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetstidsförkortning som sysselsättningspolitiskt instrument att

riksdagen med bifall till motion 1985/86: A246 yrkande 3 samt med
avslag på motion 1985/86: A255 yrkande 3 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986/87
(mom. 3)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 27 slutar med ”A255 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadspolitiken skall som anförs i motion 1985/86:A225 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m) i första hand vara ett hjälpmedel för enskilda individer.

Dessa skall i varje situation ges bästa möjliga alternativ för att snabbt komma
tillbaka i riktiga jobb. Inom arbetsmarknadspolitiken måste utbildning vara
ett av de viktigaste instrumenten för att stärka den arbetslöses ställning på
arbetsmarknaden. Vid sidan av en väl fungerande information om situationen
på arbetsmarknaden och en effektiv privat och offentlig arbetsförmedling
måste olika typer av utbildning alltid sättas före beredskapsarbeten,
ungdomslag etc. Det är också som anförs i motionen angeläget att flexibiliteten
på arbetsmarknaden förbättras genom att enskilda människor stimuleras
till ökad yrkesmässig och geografisk rörlighet. Här spelar faktorer som lägre
marginalskatter och en fungerande bostadsmarknad avgörande roller men
arbetsmarknadspolitiken har också betydelse i sammanhanget.

Det synsätt utskottet här redovisat i fråga om den allmänna avvägningen
mellan de arbetsmarknadspolitiska medlen bör också komma till uttryck vid

8 Riksdagen 1985/86. 18 sami. Nr 11

anvisning av medel till de olika ändamålen. Utskottet återkommer härtill i
det följande men vill redan här fästa uppmärksamheten på de problem som
riksdagens nuvarande detaljstyrning av AMS ger upphov till i samband med
den nya målstyrningsstrategi som är under utveckling inom AMS. Ett första
exempel på detta är den öppna konflikt i bedömningen av inriktningen på de
sysselsättningsskapande åtgärderna som utvecklats mellan AMS och regeringen.
Med stor sannolikhet kommer dessa problem att öka i framtiden om
inte riksdagens och regeringens teknik för att styra AMS förändras. Det kan
därför finnas skäl att redan kommande budgetår genomföra försök med nya
principer för anslagsgivning till AMS inom vissa anslagsområden. Utskottet
återkommer till frågan vid behandlingen av anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder. Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A225 bör
regeringen underrättas om.

Påpekandet i motion 1985/86:A255 om att arbetslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik
bör fullföljas kan utskottet instämma i så till vida att det
måste vara denna politiks uppgift att så snabbt som möjligt hjälpa dem som
får sysselsättningsproblem över till riktiga jobb på den reguljära arbetsmarknaden.
En arbetsmarknadspolitik av det slag som förordas i motion
1985/86: A246 avstyrks av utskottet. Motion 1985/86: A255 bör inte föranleda
någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986187
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A225 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1985/86: A246 yrkandena 4 och 5 samt 1985/
86: A255 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

5. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986/87 (mom. 3)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 27 slutar med ”A255 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att arbetsmarknadsministern i propositionen anför
att vad som brukar kallas arbetslinjen skall hävdas i arbetsmarknadspolitiken.
Det innebär att utbildning och andra aktiva åtgärder sätts i främsta
rummet och att kontantstöd tillgrips i sista hand. Som framhålls i centerpartiets
motion 1985/86-.A255 förmår inte regeringen leva upp till denna
programförklaring. Under de senaste budgetåren har arbetslöshetsersättningar
o. d. svarat för nästan 30 % av kostnaderna för arbetsmarknadspolitikens
åtgärder. Denna andel har ökat under de senaste åren. Det troliga är att
denna utveckling fortsätter nästa budgetår.

Som framhålls i motion A255 måste kampen mot arbetslösheten föras mer
aktivt och på två fronter samtidigt. Det gäller att driva en närings-, regionaloch
glesbygdspolitik som ger tillräckligt många arbetstillfällen utan behov av
långsiktigt samhällsstöd, samt arbetstillfällen i alla delar av landet. Det gäller
också att med utbildningsinsatser hjälpa människor att ta de jobb som
tillskapas. Särskilt måste dessa åtgärder riktas till de nytillträdande på

AU 1985/86:11

114

arbetsmarknaden och till långtidsarbetslösa. AU 1985/86:11

Regeringen bör ges till känna vad utskottet här anfört med tillstyrkan av
motion A255 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986187
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A255 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1985/86:A225
yrkande 2 och 1985/86:A246 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986/87 (mom. 3)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Arbetsmarknadspolitiken
och” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Dagens svenska arbetsmarknadspolitik är som framhålls i vpk:s partimotion
1985/86:A246 organiserad för att möta tillfälliga vågor av begränsad
arbetslöshet. Den är inte relevant i massarbetslöshetens epok. Långsiktiga,
kroniska problem i ett samhälle kan inte lösas med improvisatoriska och -sett i förhållande till problemens svårighetsgrad - primitiva medel.

Arbetsmarknadspolitiken är en del av regeringens ”nyliberala” ekonomiska
politik. Den skyler över och döljer det kapitalistiska systemets sönderfall
och dess syfte är att jämna vägen för kapitalets strukturomvandling. Därmed
blir arbetsmarknadspolitiken ett verksamt medel för att ”effektivera” och
bevara kapitalismen.

Kännetecknande för dagens arbetsmarknadspolitik är att den förvaltar och
gömmer undan de strukturarbetslösa med allehanda projekt. Därför kan den
öppna arbetslösheten hållas nere samtidigt som behovet av nya jobb inte
framträder så tydligt.

AMS är förvaltaren av dagens arbetsmarknadspolitik. Den s. k. serviceinriktningen
av AMS verksamhet är en strikt serviceåtgärd för företagens och
det kapitalistiska systemets fortlevnad och inte i första hand en service åt de
arbetslösa eller en åtgärd för att skapa arbete åt alla.

Nya riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken måste därför formuleras i
enlighet med följande:

En särskild ”sysselsättningsbudget” bör upprättas vid sidan av det
traditionella budgetarbetet. Den bör innefatta såväl den statliga som den
kommunala sidan. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör organiseras och
budgeteras på flerårsbasis för att möjliggöra bättre framförhållning och
säkrare anställningsformer. Kommunerna bör erhålla ramanslag, som de
friare kan disponera. Detta underlättar för dem att kombinera olika åtgärder
efter de behov som regionalt föreligger.

Arbetsmarknadsåtgärdernas innehåll och syfte bör förändras i betydelsefulla
delar. De bör bättre utveckla människors kunnande och ansluta till
deras yrkesskolning, överallt där så är möjligt. De arbetandes rättsliga
ställning bör stärkas och tvångsmomenten avvecklas. Rätten till understöd
vid arbetslöshet skall inte villkoras med ett tvång att ta vilket arbete som

helst. Rättssituationen för arbetande inom arbetsmarknadspolitikens ram AU 1985/86:11
skall inte generellt vara sämre än i övriga arbetslivet.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall kopplas till en planerad
utbyggnad av industri och offentlig verksamhet samt till genomförandet av en
arbetstidsförkortning. Inriktningen skall vara att genom arbete och studier
på ett organiserat sätt leda över dem som i dag står utanför den ordinarie
arbetsmarknaden till fasta anställningsformer. Det anförda som innebär att
motion 1985/86:A246 tillstyrks i motsvarande del bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986/87
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A246 yrkandena 4 och 5
samt med avslag på motionerna 1985/86:A225 yrkande 2 och 1985/

86:A255 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. De arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning under
nästa budgetår (mom. 4)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Utskottet
noterar” och på s. 28 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har med anledning av bl. a. folkpartiets partimotion 1985/

86:A259 pekat på de svårigheter som präglar dagens arbetsmarknad trots
högkonjunkturen. Här kan särskilt nämnas de svårigheter som fortfarande
möter ungdomarna vid inträdet på arbetsmarknaden och på de ökade
problemen med långtidsarbetslöshet.

Det förhållandet att högkonjunkturen inte fått ett bättre genomslag på
arbetsmarknaden beror främst på att regeringen inte fört en tillräckligt
tillväxtfrämjande ekonomisk politik. Folkpartiet har i annat sammanhang
lagt fram en rad förslag som syftar till att ge en bättre ekonomisk tillväxt och
därmed efter hand också en gynnsammare utveckling på arbetsmarknaden.

De senaste årens förda politik lämnar dock kvar en rad olösta problem som
kräver fortsatta arbetsmarknadspolitiska insatser. Regeringens förslag rörande
dessa åtgärders omfattning måste därför på vissa punkter bli föremål
för justeringar och förutsätter i andra fall att regeringen återkommer med
kompletteringar. Det sagda innebär att utskottet avstyrker motion 1985/

86:A255 i vilken förordas besparingar under kommande budgetår på 1
miljard kronor. Regeringen bör ges till känna vad utskottet anfört med
tillstyrkan av motion 1985/86:A259 i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande de arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning
under nästa budgetär

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A259 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1985/86: A255 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

8. De arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning under AU 1985/86:11
nästa budgetår (mom. 4)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Utskottet
noterar” och på s. 28 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Centerpartiet har i annat sammanhang föreslagit en rad åtgärder för att
åstadkomma grundläggande förändringar av den ekonomiska politiken. Det
är utskottets uppfattning att dessa åtgärder tillsammans med förstärkningar
av det regionalpolitiska stödet, förändrade skatteregler, ökat stöd till
utvecklingsfonderna, teknisk forskning och utveckling m. m. kommer att ge
ett ökande antal arbetstillfällen i framför allt småföretag och genom att
nyföretagandet återigen ökar. En omfördelning av kostnaderna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör därför ske till förmån för offensiva
närings- och regionalpolitiska satsningar.

De omfattande förstärkningar som centerpartiet föreslår - och som
behandlas i annat sammanhang - för främjande av framför allt småföretagen
via STU, utvecklingsfonderna, länsstyrelserna och genom sänkning av
arbetsgivaravgifterna m. m., ger utrymme för neddragningar av de sysselsättningsskapande
åtgärderna i AMS regi, men endast under dessa förutsättningar.
En minskande volym av denna verksamhet bör även såväl minska behovet
av arbetsmarknadsutbildning som AMS centrala kostnader.

Riksdagen bör därför som föreslås i motion 1985/86:A255 begära att
regeringen i samband med årets kompletteringsproposition presenterar
förslag enligt vilka kostnaderna för AMS verksamhet reduceras med i
storleksordningen 1 miljard kronor. Utöver den här angivna besparingen bör
utgiftsminskningar med ca 100 milj. kr. kunna ske genom ändrade regler för
flyttningsbidrag. Utskottet återkommer till denna fråga vid behandlingen av
förslag om regionalpolitiken senare under riksmötet.

Motion 1985/86:A259 som anger behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser till ungefär samma storleksordning som regeringen avstyrks av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande de arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning
under nästa budgetår

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A255 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1985/86: A259 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

9. De arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning under
nästa budgetår (mom. 4 - motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Utskottet noterar” och på
s. 28 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad förslag som kommer att på
ett avgörande sätt ändra förutsättningarna för sysselsättningsutvecklingen.

Förslagen behandlas i annat sammanhang men omfattar förutom en grundläggande
omläggning av den ekonomiska politiken en rad åtgärder som syftar
till att främja näringslivets utveckling och åstadkomma en väl fungerande
arbetsmarknad. Hit hör åtgärder som leder till ökad flexibilitet och rörlighet
som t. ex. ändrad inriktning på utbildning, sänkta marginalskatter och en
avreglering av bostadsmarknaden. Den omläggning av politiken som föreslås
leder till att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder totalt sett kan
minskas - med drygt 1 miljard kr. i förhållande till propositionen - men
samtidigt till en annan prioritering mellan de olika åtgärderna än regeringen
föreslår. I första hand gäller detta en ökad satsning på arbetsmarknadsutbildning.
Utskottet återkommer till dessa frågor i det följande vid behandlingen
av medelsanvisningen till de skilda anslagen.

Med det anförda tillgodoses också de förslag till besparingar som läggs
fram i motion 1985/86: A255 som därför inte behöver föranleda någon åtgärd.
Utskottet avstyrker motion 1985/86:A259 i aktuell del vars bedömning av
behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser under nästa budgetår i stort sett
sammanfaller med regeringens.

10. Kvinnornas sysselsättningsmöjligheter (morn. 6)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Merparten av de förvärvsarbetande kvinnorna finns som påpekas i vpk:s
partimotion 1985/86:A246 på områden i arbetslivet som bygger på service,
vård och omsorg. Kvinnor är i stor utsträckning kommunal- eller landstingsanställda
och arbetar ofta inom hälso- och sjukvård, socialvård och undervisning.
Just dessa delområden inom den offentliga sektorn har haft en kraftig
expansion de sista decennierna. Parallellt med denna expansion har många
kvinnor börjat förvärvsarbeta. Den offentliga sektorns utbyggnad och den
höjda kvinnliga förvärvsintensiteten har gett till resultat att över hälften
(56 %) av alla kvinnor på arbetsmarknaden är anställda av kommunen,
landstinget eller staten.

På senare år har de offentliga verksamheterna på olika sätt kringskurits
och den offentliga sektorn har därmed slutat att växa. Politiska åtgärder
riktade mot den offentliga sektorn får direkta återverkningar på kvinnors
möjligheter att förvärvsarbeta: dels minskar den traditionella kvinnoarbetsmarknaden,
dels försämras den sociala service som är en förutsättning för det
kvinnliga förvärvsarbetet.

Utskottet anser i likhet med vpk att samhället måste erkänna att det är
villigt att betala för den typ av omsorgsarbete som kvinnor utför. Det är
samhällsnyttig verksamhet som bör inte som nu sker stramas åt utan i stället
byggas ut. Det finns fortfarande många barn som väntar på daghemsplats,
köerna till sjukvården är långa, äldreomsorgen är otillräcklig. En planerad
utbyggnad av de samhällsnyttiga delarna av den offentliga sektorn har stora
fördelar: dels skapas här jobb, dels tillfredsställs nu eftersatta behov.

AU 1985/86:11

118

Det är i och för sig viktigt att kvinnors arbetsmarknad breddas men AU 1985/86:11
samtidigt måste det arbete som kvinnor traditionellt utför också uppvärderas
av samhället. Det måste tillmätas ett värde.

Samhället måste ta till vara och värdera de traditionellt ”kvinnliga”
erfarenheterna lika väl som de traditionellt ”manliga”. Riksdagen bör
begära av regeringen att den återkommer med förslag som syftar till detta.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kvinnornas sysselsättningsmöjligheter
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A246 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Kvinnornas sysselsättningsmöjligheter
(mom. 6-motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Sedan början av 1970-talet har den socialdemokratiska politiken - stödd av
vänsterpartiet kommunisterna - präglats av en ensidig satsning på den
offentliga sektorn vilket hämmat expansionen inom det privata näringslivet.

När kvinnornas deltagande i arbetslivet ökade var valmöjligheterna på
arbetsmarknaden därför mycket begränsade. I stort sett det enda som bjöds
var sysselsättning inom de traditionella kvinnliga arbetsuppgifterna inom
vård och service. Den näringslivsfientliga politik som har förts har nämligen
medfört att sysselsättningen inom t. ex. industrin, utom enstaka år, har
minskat, vilket medfört att kvinnornas möjligheter att få sysselsättning inom
denna del av näringslivet minskat starkt.

Det är utskottets mening att kvinnornas yrkesval under dessa år präglats av
denna ensidiga och dåligt fungerande arbetsmarknad. Om en politik hade
förts som främjat ett mera differentierat arbetsliv hade kvinnorna nu inte
varit låsta till arbeten inom samhällssektorer som i huvudsak saknar
utvecklingsmöjligheter. Förbättringen av kvinnornas sysselsättningsmöjligheter
står att finna inte i en ökad tillväxt av den offentliga sektorn - den bör
tvärtom kunna minskas - utan i den utveckling av privat näringsliv och
service som är huvudmålet för den politik som moderata samlingspartiet
förordar. Med det anförda avstyrks motion 1985/86:A246 i aktuell del.

12. Förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom
(mom. 7)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Utskottet
avser” och slutar med ”den delen” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i moderata samlingspartiets motion 1985/86:225 har ungdomarnas
svårigheter på arbetsmarknaden stått i centrum för den arbetsmarknadspolitiska
debatten under många år. Förutom att ungdomen i högre grad 119

än andra grupper påverkas av problemen på arbetsmarknaden försvåras dess AU 1985/86:11
möjligheter att få arbete av de många hinder som skapats genom löneavtal
och nya lagar under 1970- och 1980-talen. Bristerna i den nuvarande
praktiska yrkesutbildningen är också en viktig orsak till ungdomarnas
arbetsmarknadsproblem.

Den höga ungdomsarbetslösheten har i sin tur lett till en flora av
arbetsmarknadspolitiska särlösningar med syfte att på konstlad väg skapa
jobb. Dessa har samordnats dåligt, vilket medfört mycket varierande villkor
för olika ålderskategorier ungdomar. Ett beklagligt resultat är att andra
ungdomar drabbats av arbetslöshet i än större utsträckning, eftersom deras
arbetsmöjligheter tagits över av konstlade ungdomsjobb. De växande
AMS-programmen har, trots mycket höga kostnader, varit i stort sett
verkningslösa. Ungdomslagen medför t. o. m. direkt negativa effekter genom
att stora grupper ungdomar har avskärmats från den reguljära
arbetsmarknaden och ”låsts” in i jobb inom den offentliga sektorn.

Med allt fler ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har antalet
möten mellan ungdomar och företag på den riktiga arbetsmarknaden
minskat. Detta är allvarligt, eftersom ungdomarna är särskilt beroende av ett
stort antal kontakter för att komma in på den reguljära arbetsmarknaden.

Erfarenheterna visar att ungdomars arbetslöshet normalt är kortvarig och att
de unga är rörliga och därför kan utnyttja vikariat och tillfälliga jobb som en
effektiv språngbräda in i arbetslivet. Arbetsmarknadspolitiken bör därför ge
möjlighet till ett stort antal möten mellan ungdomar och tänkbara arbetsgivare.
Att under lång tid placera de arbetslösa ungdomarna i den offentliga
sektorn motverkar direkt detta syfte.

Regeringen har, trots stora ansträngningar att påverka avtalsrörelserna,
varit helt passiv bl. a. i sin egen roll som arbetsgivare när det gäller att få
arbetsmarknadens parter att avtala om realistiska ingångslöner för ungdom.

Regeringens ointresse är djupt beklagligt, eftersom just de höga ingångslönerna
är en viktig orsak till den trendmässigt stigande ungdomsarbetslösheten.

Ungdomars möjlighet att få jobb underlättas om det finns möjlighet till
provanställning. En utvidgad provanställningsrätt för ungdomar till högst
tolv månader bör därför snarast genomföras.

Den praktiska yrkesutbildningen är viktig för att ge ungdomarna fotfäste
på arbetsmarknaden. Moderata samlingspartiet har under flera år försökt
övertyga framför allt socialdemokraterna och LO om fördelarna med en
utbyggd lärlingsutbildning. Resultatet hittills är det arbete som bedrivs inom
den s. k. ÖGY-utredningen. Det är angeläget att den förestående reformeringen
av den praktiska yrkesutbildningen genomförs enligt de förordade
riktlinjerna för en utbyggd lärlingsutbildning.

Utskottet föreslår att riksdagen uttalar sin anslutning till vad som anförts
om förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom och ger detta
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A225 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Avskaffande av ungdomslagen (mom. 8)

AU 1985/86:11

Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt Wittbom (m), Sonja Rembo
(m) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Ungdomslagen
kom” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Yrkes!arbetspraktik i stället för ungdomslag

I strävandena att på ett genomgripande sätt förbättra unga människors
möjligheter till en plats i det ordinarie arbetslivet var det ett viktigt framsteg
som gjordes när ungdomar i åldern 16—19 år erbjöds någon form av arbete i
stället för kontant ersättning. Verksamheten i form av ungdomslag för
åldersgruppen 18-19 år kom dock att i centrala avseenden få en felaktig
inriktning. Det hade varit bättre för ungdomarna om arbetet i väsentlig
utsträckning kommit att utföras inom enskilt näringsliv och småföretagsamhet
i stället för den offentliga sektorn. Det hade varit bättre om arbetstiden
hade omfattat hel arbetsdag - inte halv. Långsiktigt hade ungdomarna varit
bättre rustade för arbetslivets krav om lönesättningen inledningsvis anpassats
till förmåga och arbetsinsats. Till detta kommer inlåsningseffekter och
därav förlängd tid utanför den reguljära arbetsmarknaden beroende på att
ungdomslagen i alltför stor utsträckning använts som första i stället för sista
åtgärd för att ge ungdomarna sysselsättning. Stora skillnader råder i fråga om
åtgärdernas inriktning, organisation och huvudmannaskap m. m. för ungdomar
som är 16-17 år resp. 18-19 år.

I enlighet med de riktlinjer som dragits upp i partimotionerna från
moderata samlingspartiet och centerpartiet bör nuvarande åtgärder ersättas
med ett sammanhållet uppföljningssystem för ungdomar i den aktuella
åldersgruppen 16—19 år. Det nya systemet avser att vidareutveckla de
positiva erfarenheterna av ungdomsplatser och övriga åtgärder inom det
kommunala uppföljningsansvaret för 16-17-åringarna.

Det nuvarande splittrade ansvaret mellan myndigheter och kommuner är
olyckligt. I fortsättningen bör kommunerna ha huvudansvaret för det
praktiska genomförandet av insatserna. Dessa avses fylla fler uppgifter.
Ungdomar med bristande förkunskaper för gymnasiestudier skall kunna få
kompletterande utbildning. Ungdomar med önskan att komma ut på
arbetsmarknaden skall kunna få stöd och hjälp. Yrkes/arbetspraktik skall
kunna erbjudas de ungdomar som inte erhållit arbete eller utbildning.

Den första åtgärden för att hjälpa arbetssökande ungdomar skall vara att
erbjuda en effektiv arbetsförmedling, den andra att stimulera dem att skaffa
sig utbildning som gör dem mer attraktiva på arbetsmarknaden. Detta kan
ske genom gymnasiestudier, bl. a. i form av lärlingsutbildning. Om detta inte
leder till anställning skall yrkes/arbetspraktik kunna erbjudas under normalt
upp till sex månader. Under denna praktik skall arbetstiden omfatta åtta
timmar per dag. För de ungdomar som efter en första praktikperiod inte
lyckas få arbete skall individuella planer, innehållande intensifierad arbetsförmedling,
kompletterande utbildning och möjligheter till ytterligare praktikperioder
upprättas. I normala fall bör de först efter en intensiv aktiv

sökperiod efter arbete kunna få en ny praktikplats.

Platserna för yrkes/arbetspraktik skall vara ett led i ungdomarnas väg till
önskat arbete eller utbildning. Det innebär att hela arbetsmarknaden måste
öppnas, och det innebär i sin tur att en merpart av ungdomarna erhåller
yrkes/arbetspraktik inom det privata arbetslivet. Statens bidrag till kommunerna
bör utformas på liknande sätt som nu gällande statsbidrag till det
kommunala uppföljningsansvaret. Det bör läggas på en sådan nivå att
dagersättningen till 18- och 19-åringarna blir högre än för 16—17-åringarna.
Statsbidragsreglerna bör också utformas så att det blir möjligt för parterna på
arbetsmarknaden att träffa avtal för ersättning till ungdomar i yrkes/
arbetspraktik på samma villkor som gäller i nuvarande avtal för ungdomar i
ungdomsplatser och inom de ramar som anges genom statsbidraget.

Det bör uppdras åt regeringen att med ledning av nu angivna riktlinjer
utforma förslag till den nya verksamhetens uppläggning mer i detalj. Till
detta hör statsbidrags- och övriga finansieringsfrågor samt prövning av den
nuvarande regleringen av kommunernas uppföljningsansvar i den nya
skollagen (1985:1100). Det gäller här att bygga vidare på fleråriga erfarenheter
av nuvarande ungdomsåtgärder. Det bör därför vara fullt möjligt för
regeringen att redan i början av hösten 1986 förelägga riksdagen erforderliga
förslag till den nya verksamheten med start den 1 januari 1987. Mot denna
bakgrund bör beslut kunna tas redan nu att med verkan från samma tidpunkt
upphäva lagstiftningen om verksamheten med ungdomslag. Förslag härom
läggs fram i hemställan.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande avskaffande av ungdomslagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A225 yrkandena 11
och 12 och 1985/86:A255 yrkande 4

dels godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett sammanhållet

uppföljningssystem för ungdomar i åldern 16-19 år,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

förslag till riksdagen om finansiering och författningsmässig reglering

av nämnda uppföljningssystem,

dels antar följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1983:1070) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare skall upphöra att gälla vid utgången av år 1986.

14. Åtgärder för ungdomar i åldern 20—24 år (mom. 9)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”andra regioner” bort ha följande lydelse:

I det föregående har angetts riktlinjer för ett system för en sammanhållen
uppföljning av ungdomar i åldern 16—19 år. För ungdomsgruppen 20 - 24 år

AU 1985/86:11

122

kvarstår dock problemen på arbetsmarknaden med den höga andelen öppen AU 1985/86:11
arbetslöshet och beredskapsarbeten. Även denna åldersgrupp måste erhålla
liknande förutsättningar som 16-19-åringarna till utbildning, yrkespraktik
m. m. Som centerpartiet föreslår bör riksdagen hos regeringen begära att en
parlamentarisk utredning tillsätts med direktiv att analysera och finna
lösningar på de svårigheter 20-24-åringarna har att vinna inträde på
arbetsmarknaden. Vid detta utredningsarbete bör man kunna få ledning av
de försök med varvad utbildning och arbetspraktik som gjorts i Örebro och
på andra håll i landet för ungdomar i den aktuella åldersgruppen.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Därmed tillgodoses samtidigt de
yrkanden med likartad inriktning som finns i motionerna 1985/86:A257 (s)
och 1985/86:A270 (c).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande åtgärder för ungdomar i åldern 20—24 år
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A255 yrkande 5 samt med
anledning av motionerna 1985/86:A257 och 1985/86:A270 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Översyn av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet
för ungdomar m. m. (mom. 10 och 11)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 33 slutar med ”alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:

Arbetslösheten för ungdomar har trendmässigt ökat sedan 1960-talet och
är således inget tillfälligt problem som enbart kan förklaras av svängningar i
konjunkturläget. En av orsakerna är att söka i att en mängd arbetstillfällen
som var lämpliga ”första jobb” helt enkelt har försvunnit. Detta hänger i sin
tur samman med de ökade kostnaderna för att anställa ungdomar. Ungdomslönerna
har successivt närmat sig lönenivån för andra löntagare.

I likhet med folkpartiet anser utskottet att konsekvensen av denna
inställning är att arbetsmarknadens parter måste ta ett större ansvar för
ungdomsarbetslösheten. För detta krävs avtal som bl. a. reglerar villkoren
för företagen att anordna introduktionsutbildning i företagen för ungdomar
som kommer ut på arbetsmarknaden. I praktiken innebär detta att de totala
lönekostnaderna för ungdomar blir lägre under introduktionsskedet på
arbetsmarknaden. För att underlätta tillkomsten av sådana avtal bör
arbetsgivaravgifterna för ungdomar sänkas under en övergångstid. På så sätt
får parterna den tid på sig som krävs för att i avtalsförhandlingar ta hänsyn till
behovet av avtalsvillkor som gör det möjligt för ungdomar att etablera sig på
arbetsmarknaden utan att dessförinnan ha tillbringat lång tid som arbetslösa.

Den temporära avgiftsnedsättning som här förordas kan t. ex. innebära att
avgiftsreduktionen första året är 10 %, andra året 7,5 %, tredje året 5 %,
fjärde året 2,5 % och sedan ingen nedsättning. Med nedtrappningen
motverkas risken att avgiftsnedsättningen utnyttjas av parterna till lönehöjningar.

Den föreslagna nedsättningen beräknas leda till minskade avgiftsintäkter AU 1985/86:11
för det allmänna med mellan 1 och 1,5 miljarder kronor. Den mera rimliga
nivån på lönekostnaderna för ungdomar ger dem emellertid en kraftig
konkurrensförbättring som vidgar deras arbetsmarknad. Därmed uppstår
samtidigt ett starkt minskat behov av andra former av sysselsättningsstödj ande
ungdomsåtgärder, varigenom intäktsminskningen kan balanseras.

Vad härefter beträffar det nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet
för ungdomar skall först noteras att detta är utformat efter olika
principer för åldersgrupperna 16—17 år, 18—19 år resp. 20—24 år.

Hälften av ungdomsplatserna för 16—17-åringama finns på den privata
arbetsmarknaden medan ungdomslagen för 18—19-åringarna är koncentrerade
till den offentliga sektorn. Ungdomslagen ger sysselsättning på halvtid,
medan övriga åtgärder innebär heltidssysselsättning. De olika åtgärderna
handläggs olika ur organisatorisk synvinkel. Skolan svarar för 16—17-åringarna, kommunerna i hög grad för 18—19-åringarna och arbetsförmedlingen
för dem som är äldre. Ersättningsvillkoren varierar kraftigt. Samordningen
mellan de olika åtgärderna är dålig, och det råder snarast en viss
konkurrens.

Även om målet är att minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
ungdomar kommer det även framöver att finnas ett behov av sådana. Det är
därför angeläget att få till stånd en utvärdering av de gjorda insatserna för
olika åldersgrupper och en översyn av utformningen.

Vid översynen bör bl. a. subventionsgraden ses över liksom fördelningen
av insatser på olika arbetsgivare, arbetstider, ersättningsvillkor och den
organisatoriska uppbyggnaden. Vidare bör beaktas risken för att de arbetsmarknadspolitiska
insatserna medför att den normala arbetsmarknaden för
ungdomar fungerar sämre genom att insatserna ofta innebär att arbetsgivarna
kan anställa ungdomar för en liten eller obefintlig kostnad.

Vid den översyn som här förordas bör man kunna dra nytta av utvärderingsrapporter
om olika ungdomsåtgärder som i dagarna skall läggas fram av
AMS, RRV och Göteborgs universitet.

Vad utskottet här med anslutning till folkpartimotion 1985/86: A259 anfört
om dels initiativ till särskilda ungdomsavtal och därmed sammanhängande
nedsättning av arbetsgivaravgifterna, dels en översyn av åtgärdssystemet för
ungdomar bör bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 10 och 11 bort ha följande lydelse:

10. beträffande översyn av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet
för ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A259 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande särskilda ungdomsavtal

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A259 yrkandena 5 och 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

124

16. Översyn av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet AU 1985/86:11

för ungdomar m. m. (mom. 10 och 11-motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservationerna 12 och 13

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 33 slutar med ”alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:

I avsnittet om förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom har
förutskickats bl. a. initiativ för att få arbetsmarknadens parter att avtala om
realistiska ingångslöner för ungdom. Med den inriktning av ungdomsåtgärderna
som i övrigt förordas i samma avsnitt om införande av lärlingsutbildning,
minskning av de hinder som arbetsmarknadslagarna utgör för ungdomar,
riksdagens uttalade krav på mer realistiska ingångslöner för ungdomar
samt de förslag som därefter läggs fram till ett system för ett sammanhållet
uppföljningsansvar för ungdom får de nu föreliggande förslagen i motion
1985/86:A259 anses vara i huvudsak tillgodosedda, och de påkallar därför
inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

17. Insatser för fasta jobb åt ungdomar m. m. (mom.

12 och 13)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Uppbromsningen
av” och slutar med ”till regeringen” bort ha följande lydelse:

Med ungdomsplatser, ungdomslag och andra åtgärder av typ Örebromodellen
har för ungdomar tillskapats särlösningar som alla har det gemensamt
att de på intet sätt skapar fler jobb eller ger de unga trygghet för framtiden.
Till det problematiska med många av dagens särlösningar hör vidare att man i
dem döljer en mycket orättvis behandling av ungdomen, inte minst
lönemässigt. Det är en orättvisa mot de unga som också skiner igenom på
andra områden, exempelvis studiestöd och studielån. I hela samhället märks
en otäck tendens att ungdomar anses som ”mindre värda”. Det har inneburit
att myndighetsåldern i vårt land snart bara i teorin är 18 år, men på allt fler
ställen i praktiken 20 år. Detta gäller inte minst på arbetsmarknaden. En
sådan samhällsutveckling hotar redan i dag ungdomens rätt och värdighet.
Denna tendens och farliga ungdomsfientliga utveckling måste bekämpas
med all kraft. Stora behov finns i samhället. Genom att tillfredsställa dessa
behov skapas också fasta och nya jobb. Denna syn är den verkligt
optimistiska och offensiva. Ungdomskooperativ, rättvisa lärlingssystem och
rejäla yrkesutbildningar kan spela en positiv roll för ungdomen. Men i
grunden är problemet med ungdomsarbetslöshet så mycket djupare och
kräver en politik som syftar till fasta jobb med lön att leva på. För att nå dit
krävs utöver att tillfredsställa en rad samhälleliga behov också kraftåtgärder
mot storkapitalets penningspekulation, kapitalexport och för skärpt beskattning
av storbolagsvinsterna.

Ett sätt att kombinera kampen för ungdomens rätt till fasta jobb med lön
att leva på med åtgärder mot storkapitalet är att införa en ”beskattning mot

ungdomsarbetslöshet”. Skattemedlen kan sedan användas till åtgärder för
att skapa fasta jobb inom samhällsnödvändiga sektorer.

I enlighet med vpk:s förslag bör uppdras åt regeringen att utarbeta en
kraftfull åtgärdsplan för att tillfredsställa den mängd av behov av vård,
omsorg och utbildning/kultur som finns i vårt samhälle. Med en sådan massiv
satsning skapas nya arbetstillfällen som ger arbetslösa ungdomar jobb med
lön som de kan leva på.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Regeringen
har” och på s. 34 slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:
Regeringen har inlett en undersökning om bakgrunden till det ökade
antalet socialhjälpstagare, den s. k. nyfattigdomen. Parallellt härmed bör
göras en kartläggning av den ekonomiska situationen för ungdomar. Som
framgår av motion 1985/86:A252 är problembilden för dem en annan på
grund av låga ingångslöner - i den mån de får jobb - och därför att
ersättningarna vid studier och andra åtgärder inte går att leva på. Utskottet
ansluter sig alltså till motionens krav på en kartläggning av här avsett slag.

dels att utskottets hemställan under 12 och 13 bort ha följande lydelse:

12. beträffande insatser för fasta jobb åt ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A246 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande kartläggning av ungdomars ekonomiska situation
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A252 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Lärlingsutbildning i hantverksyrken (morn. 14)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Motiveringarna
till” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Hantverksnäringarna har stor betydelse för att upprätthålla sysselsättning
och service. Inte minst i det sammanhang det här gäller - sysselsättning för
ungdom - är hantverket av särskilt intresse. En ökad rekrytering till
hantverksyrkena leder till minskad arbetslöshet och till minskat behov av
platser i ungdomslag och andra ungdomsåtgärder. Det bör undersökas i vad
mån man kan förbättra möjligheterna till praktik och lärlingsutbildning i
hantverksyrkena. Häri bör ingå en översyn av sådana lag- och ersättningsbestämmelser
som upplevs som ett hinder för ungdomar att pröva på olika typer
av hantverk.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lärlingsutbildning i hantverksyrken

att riksdagen med bifall till motion 1985/86 :A261 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1985/86:11

126

19. Lärlingsutbildning i hantverksyrken (mom. 14-motiveringen)

AU 1985/86:11

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Motiveringarna
till” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om hantverksnäringarnas
betydelse och att det är angeläget att underlätta för ungdomar att som
lärlingar komma in i de olika hantverksyrkena. De förslag till en utbyggnad
av lärlingsutbildningen som under en lång tid förordats av moderata
samlingspartiet - senast i motion 1985/86:Ub833 - kommer att främja en
utveckling i den riktning motionärerna önskar. Med hänsyn härtill påkallar
de här aktuella förslagen i motion 1985/86:A261 inte någon åtgärd.

20. Arbetsmarknadspolitiskt motiverat stöd till
ungdomsföretagande (mom. 16)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att stödja det växande intresset för egenföretagande hos
ungdomar. Under de senaste åren har i det syftet införts bidrag med vissa
belopp per månad vid starten av företag. Bidragen har närmast till uppgift att
täcka den nyblivne företagarens levnadsomkostnader i det vanskliga startskedet.
De kompletteras av det etableringsstöd som lämnas via barn- och
ungdomsdelegationen. Detta räknas som en försöksverksamhet, finansierad
från anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder. Det bör övervägas om
inte tiden är mogen för att permanenta möjligheterna till ett för ungdomar
anpassat etableringsstöd.

Egenföretagande kräver kunnande. Starta-eget-kurserna för ungdom
inom AMU bör utvecklas och samordnas med de regionala utvecklingsfondernas
stöd- och utbildningsverksamhet.

Det ovan anförda bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande arbetsmarknadspolitiskt motiverat stöd till ungdomsföretagande att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:A259 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Stöd till kooperativt ungdomsföretagande (mom. 17)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Olika
företagsformer” och slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

Under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder anvisas medel till viss
försöksverksamhet. Med anlitande av sådana medel har bl. a. barn- och 127

ungdomsdelegationen kunnat ge stöd till kooperativt ungdomsföretagande. I
årets budgetproposition beräknas ett belopp om 15 milj. kr. till olika projekt
för arbetslösa ungdomar. Såsom föreslås i motion 1985/86:A275 (c) bör
riksdagen uttala att hälften av det angivna beloppet bör avsättas till fortsatt
stöd för etablering av kooperativa ungdomsföretag.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande stöd till kooperativt ungdomsföretagande
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A275 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Utökning av arbetstiden i ungdomslag (morn. 20)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Arbete i” och
slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som tidigare framhållits kan man i grunden komma till rätta med
ungdomsarbetslösheten endast genom att förverkliga målsättningen fasta
jobb med lön som går att leva på. Tills man hunnit bygga ut samhällsägda
förädlingsindustrier och den offentliga sektorn och därmed tillskapat de nya
jobb som behövs får accepteras att man har ungdomslag och liknande
åtgärder som övergångsanordningar. Det måste dock kunna krävas att den
ersättning som utgår inte tvingar de unga människor det gäller att söka hjälp
hos socialbyråerna eller fortsätta att bo hos föräldrarna fastän de är i den
ålder då de skall börja ett vuxenliv. Av det skälet bör halvdagsarbetet i
ungdomslagen generellt ökas till heltidsarbete. De ökade kostnaderna för
staten kommer att kompenseras av lägre kostnader för bl. a. socialbidrag.
Det bör uppdras åt regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till
lagändring och den ökade medelsanvisning som blir aktuell.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande utökning av arbetstiden i ungdomslag
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:A270 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Utökning av arbetstiden i ungdomslag (mom. 20-motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 13

Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt Wittbom (c), Sonja Rembo
(m) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 36 som börjar med ”Arbete i” och slutar med ”denna del” bort
ha följande lydelse:

I det föregående har föreslagits att ungdomslagen avskaffas och ersätts
med ett sammanhållet uppföljningsansvar för ungdomar. Den yrkes- och
arbetspraktik som ingår häri förutsätts normalt ske på heltid. Föreliggande
förslag i motion 1985/86: A270 (c) kan med hänsyn till vad nu sagts i huvudsak
anses vara tillgodosedda.

AU 1985/86:11

128

24. Fler ungdomslagsplatser i näringslivet (mom. 21- AU 1985/86:11

motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 13

Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt Wittbom (m), Sonja Rembo
(m) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 36 som börjar med ”Fler platser” och slutar med ”den delen”
bort ha följande lydelse:

Den nya form av yrkes/arbetspraktik som utskottet uttalat sig för avses i
helt annan omfattning än i dag bli förlagd till det enskilda näringslivet.

Därmed kommer man också att kunna tillmötesgå de ungas önskemål om
sådan praktik. Härigenom tillgodoses det aktuella yrkandet i motion
1985/86:A270.

25. Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag för ungdomslag
(mom. 22)

under förutsättning av bifall till reservation 13

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Moderata
samlingspartiets” och slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha
följande lydelse:

Med hänsyn till förslaget om ett nytt uppföljningsansvar för ungdomar från
den 1 januari 1987 behöver medel beräknas dels för ungdomslagen till
utgången av år 1986, dels för den nya verksamheten under första halvåret
1987. Såsom föreslås i motion 1985/86:A266 (m) bör erforderliga medel
anvisas under ett nytt anslag benämnt Statsbidrag till arbetspraktik för
ungdomar. Beloppet för budgetåret 1986/87 kan anges till 720 milj. kr. Det
förutsätts att regeringen senast till hösten 1986 återkommer till riksdagen
med ett detaljerat förslag till statsbidrag för den ändrade verksamheten.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A266 yrkandena 1,

16 och 17

dels avslår regeringens framställning om anslag för budgetåret 1986/87
till Statsbidrag för ungdomslag,

dels till Statsbidrag för arbetspraktik för ungdomar för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 720 000 000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
förslag till statsbidragsbestämmelser för den nya verksamheten.

26. Egenregiverksamheten (morn. 24)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Det har” och
på s. 41 slutar med ”ovan anförts” bort ha följande lydelse:

9 Riksdagen 1985/86. 18 sami. Nr 11

Inom ramen för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder svarar AMS i
egen regi för beredskapsarbeten för en betydande grupp människor som av
olika skäl står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Dessa personer är
ofta äldre ortsbunden arbetskraft eller arbetslösa med socialmedicinska
handikapp. AMS-kommittén har föreslagit att egenregiverksamheten helt
avvecklas, och att resp. kommun tar ansvar för den svårplacerade arbetskraften.
Regeringen ansluter sig till detta förslag.

Utskottet instämmer i centerpartiets uppfattning att det vore olyckligt att
nu helt avveckla denna verksamhet. Bl. a. regionalpolitiska skäl talar för att
en viss verksamhet av denna art bibehålls inom verket. Förläggningen i
glesbygden av beredskapsarbeten för personer med socialmedicinska handikapp
har visat sig lyckosam ur rehabiliteringssynpunkt. Det är dock mycket
tveksamt om glesbygdskommuner med ansträngd ekonomi själva kan ta
ansvaret för förläggningarna. Den lokalt bundna arbetskraften har också
mycket begränsade alternativa sysselsättningsmöjligheter. Kvarvarande beredskapsarbeten
av denna art kan administreras av AMS inom ramen för
berörda länsarbetsnämnders verksamhet. Produktionsenheten på AMS och
regionkontoren kan sålunda avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda får syftet med övriga aktuella motioner anses vara
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande egenregiverksamheten
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A255 yrkande 7 samt med
anledning av motionerna 1985/86:A211, 1985/86:A235, 1985/

86:A247, 1985/86:A251 och 1985/86:A254 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om avvecklingen av AMS
egenregiverksamhet.

27. Egenregiverksamheten (mom. 24)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Det har” och
på s. 41 slutar med ”ovan anförts” bort ha följande lydelse:

AMS-kommittén föreslog våren 1985 att AMS egenregiverksamhet skulle
avvecklas. Verksamheten sysselsätter i dag främst personer med socialmedicinska
handikapp, s. k. specialanvisade (SA). De arbeten de utför kallas
SA-arbeten. Därutöver förekommer arbeten för äldre, lokalt bundna
arbetstagare främst i Norrlandslänen.

Arbetsmarknadsministern föreslår att egenregiverksamheten i enlighet
med kommittéförslaget skall upphöra. De socialmedicinskt handikappade
skall fortsättningsvis i huvudsak komma under ett kommunalt ansvar.

Behovet av fortsatta insatser i form av SA-arbeten är emellertid stort. Ett
överförande av dessa arbeten till andra huvudmän är inte rationellt. AMS har
för verksamheten byggt upp och vidareutvecklat en organisation med unik
kompetens. Den bör tas till vara för att bedriva verksamhet för de utslagna
människor det här gäller.

Utskottet anser det vara märkligt från socialmedicinska utgångspunkter

AU 1985/86:11

130

att AMS skall åläggas att avveckla egenregiverksamheten utan att det finns AU 1985/86:11
en ny huvudman som har beredskap, medel eller kompetens till sitt
förfogande. I likhet med vpk föreslår utskottet att verksamheten med främst
SA-arbeten skall fortgå under AMS huvudmannaskap. Däremot bör nuvarande
organisation med regionkontor kunna avvecklas och resurserna i form
av personal och utrustning överföras till länsarbetsnämnderna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande egenregiverksamheten

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A251 samt med anledning
av motionerna 1985/86:A211, 1985/86:A235, 1985/86:A247, 1985/

86:A254 och 1985/86:A255 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om avvecklingen av AMS egenregiverksamhet.

28. Kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda
(mom. 25)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Motionsyrkanden
om” och på s. 42 slutar med ”aktuella delarna” bort ha följande
lydelse:

Svårigheterna att bereda psykiskt utvecklingsstörda sysselsättning är
mycket stora. De torde utgöra den grupp som är hårdast drabbad av
utestängning från arbetsmarknaden.

Omsorgskommittén föreslog i sitt betänkande att särskilda kontaktpersoner
bör utses på länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar för de psykiskt
utvecklingsstörda. Utskottet är av samma mening att förutsättningarna för
att de skall kunna tillgodogöra sig arbetsförmedlingarnas service bör öka
väsentligt om det finns personer som har ökade kunskaper om denna
handikappgrupp.

Utskottet föreslår att vad nu anförts i anslutning till motionerna 1985/

86:A245 (fp) och 1985/86-.A265 (c) om arbetsmarknadsverkets service åt
psykiskt utvecklingsstörda skall delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A245 yrkande 1 och
1985/86: A265 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

29. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 30)

under förutsättning av bifall till reservation 13.

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Moderata 131

samlingspartiets” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

I de förvaltningskostnader regeringen beräknat ingår ett belopp av 19,2
milj. kr. för handledarinsatser i ungdomslagens s. k. jobbsökarklubbar. Med
hänsyn till förslaget att avskaffa ungdomslagen från den 1 januari 1987 och
ersätta dem med ett sammanhållet uppföljningsansvar för 16- 19-åringar bör
det angivna beloppet kunna minskas till 8,6 milj. kr. i enlighet med
beräkningen i motion 1985/86: A266 (m). Utskottet är inte berett att biträda
den ytterligare anslagstilldelning som förordas i motion 1985/86: A253 (vpk).
Med åberopande av det anförda tillstyrks ett anslag till AMV:s förvaltningskostnader
med 1 528 653 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkande 2,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1985/86:A253 yrkande 1 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
1 528 653 000 kr.

30. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 30)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Moderata
samlingspartiets” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

I handikappkommitténs förslag ingår att länsarbetsnämnderna skall
tillföras resurser för uppföljning av främjandelagen. Denna lag syftar till att
främja äldres och handikappades tillträde till arbetsmarknaden. Eftersom
resursbrist är ett viktigt skäl till att lagens intentioner inte fullföljts anser
utskottet i likhet med vpk att var och en av länsarbetsnämnderna skall
tillföras en tjänst för att sätta främjandelagen i praktisk tillämpning.

De försök som arbetsmarknadsverket gjort för att mer intensivt söka
arbete åt funktionshindrade har gett bra resultat. Verket bör tilldelas medel
för att mer permanent kunna bedriva sådana kampanjer. Särskilt bör man då
ta hänsyn till behovet av att skaffa jobb åt utvecklingsstörda.

För ovan angivna personalförstärkningar inom arbetsmarknadsverket för
arbete med funktionshindrade bör riksdagen anvisa 40 milj. kr. utöver
regeringens förslag som i övrigt godtas. Förslaget i motion 1985/86: A266 (m)
om viss anslagsreducering avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A253 yrkande 1,
med anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1985/86:A266 yrkande 2 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
1 577 253 000 kr.

AU 1985/86:11

132

31. Bibehållande av återflyttningsbidraget (mom. 33) AU 1985/86:11

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Sedan ett antal år har gällt att den som fått starthjälp för att flytta från
hemorten för att ta ett arbete på annan ort har kunnat få bidrag för att flytta
tillbaka till hemorten. Detta bidrag har använts i mycket liten utsträckning.
Under budgetåret 1984/85 betalades endast ut ca 400 000 kr. i sådant stöd.
Detta tyder på att behovet är ringa. Eftersom det är angeläget att
arbetsförmedlingen så långt möjligt befrias från administrativa uppgifter bör
bidraget i enlighet med propositionen slopas med utgången av detta
budgetår. Förslagen i motionerna A219, A248 och A405 om att återflyttningsbidraget
skall bibehållas avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande bibehållande av återflyttningsbidraget

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86: A219,1985/86: A248 i
motsvarande del och 1985/86: A405 yrkande 19 bifaller propositionen i
motsvarande del.

32. Bidraget för anställning av medflyttande (mom. 34)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Svårigheterna
att” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Det är ofta förenat med stora svårigheter att rekrytera s. k. nyckelpersoner
till sysselsättningssvaga regioner eftersom deras hustrur/män har svårt att
finna anställning på den nya orten. Som anförs i motion A266 är det
utskottets mening att de problemen bör lösas på annat sätt än genom det
bidrag till anställning av medflyttande som nu finns. De grundläggande
skälen till den bristande rörligheten på arbetsmarknaden, i detta som andra
fall, utgörs av en mängd hinder som närmare redovisas i moderata
samlingspartiets motion 1985/86: A225. Moderata samlingspartiet har i annat
sammanhang lagt fram förslag om ändringar av beskattningsreglerna som
bl. a. leder till en bättre fungerande arbetsmarknad. Det berörda bidraget
bör avskaffas. Utskottet återkommer nedan till de anslagsmässiga konsekvenserna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande bidraget för anställning av medflyttande

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

133

33. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsservice
(morn. 39)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”budgetåret 1986/87” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet dels tillstyrkt förslaget i motion 1985/
86:A266 om att bidraget till medflyttande skall slopas, dels regeringens
förslag till regeländringar för vissa flyttningsbidrag i övrigt. Förslagen i
motion A266 leder till kostnadsbesparingar av 25 milj. kr. Utskottet föreslår
därför att 479 428 000 kr. anvisas för Arbetsmarknadsservice under kommande
budgetår.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A266 yrkande 5 samt
med anledning av propositionen i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
479 428 000 kr.

34. Målen för AMU (mom. 43)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Vpk anför”
och slutar med ”här sagts” bort ha följande lydelse:

Den nya organisationen innebar enligt utskottets mening att AMUverksamheten
görs än mer företagsanpassad än tidigare, vilket innebär att
AMU omvandlas till ett serviceorgan för näringslivet.

Arbetsmarknadsutbildningens högtidligt proklamerade fördelningspolitiska
mål, som innebär stöd till dem som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden, skjuts i bakgrunden till förmån för de tillväxtpolitiska
målen.

Förläggningen av hela utbildningar eller delar av utbildningar till reguljära
arbetsplatser innebär vidare att man stegvis suddar ut gränserna mellan
arbetsgivarnas och samhällets ansvar för fort- och vidareutbildning av de
anställda. Därigenom överför man en större del av personalutbildningskostnader
på samhället.

Det betyder att arbetsmarknadsutbildningens primära målsättning blir
åtgärder som stimulerar, underlättar och påskyndar industrins strukturella
omvandling i stället för åtgärder som tillvaratar de arbetslösas och riskgruppernas
intressen under denna omvandlingsprocess.

Utskottet anser liksom vpk att arbetsmarknadsutbildningen är en del av
samhällets vuxenutbildning och att den bör verka för att stödja dem som har
den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Det bör ske genom åtgärder
som syftar till att överbrygga utbildningsklyftorna och därigenom verkar för
ökad jämlikhet och social rättvisa. Därför bör utbildningen vara allsidig och
bred, och den bör hållas på så hög nivå som möjligt. Den nuvarande
inriktningen, med en kraftig företagsanpassning, står i direkt strid mot krav
om utbildningens kvalitet. AMU bör därför frigöras från den markanta

AU 1985/86:11

134

företagsanpassning den har i dag. Den bör som en del av vuxenutbildningen AU 1985/86:11

verka för uppfyllelsen av fördelningspolitiska och sociala mål, genom en
allsidig och bred utbildning som syftar till att överbrygga utbildningsklyftorna.
Följaktligen bör målgrupperna för verksamheten i första hand vara de
arbetslösa eller de som riskerar att bli det. Vad här anförts med tillstyrkan av
motion 1985/86:A246 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande målen för AMU

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A246 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Genomförandet av den nya AMU-organisationen
(mom. 44)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 50 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först med instämmande i vad som sägs i de båda motionerna
1985/86:A225 och A266 från moderata samlingspartiet poängtera att en väl
fungerande arbetsmarknadsutbildning, vid sidan av en effektiv arbetsförmedling,
är det kanske effektivaste medlet i den arbetsmarknadspolitiska
åtgärdsarsenalen. Riksdagen har nyligen beslutat om en nyordning i fråga om
AMU som bl. a. innebär att utbildningen skall köpas från de uppdragsmyndigheter
som bildas i varje län eller från fristående utbildningsanordnare.

Beslutet innebär att det skapas förutsättningar för en mera effektiv framtida
verksamhet.

Utskottet återkommer i det följande till frågan om AMU:s omfattning
under nästa budgetår men vill redan här med anledning av vad som sägs i de
berörda motionerna framhålla att behovet av AMU är större än vad
regeringen föreslår. Med hänsyn till AMU-verksamhetens centrala roll i
arbetsmarknadspolitiken är det med beklagande utskottet nu ser att regeringen
inte förmår genomföra den planerade organisationen på avsett sätt.

Riksdagen nödgades i höstas medge att starten av den nya verksamheten
sköts upp ett halvt år. Med den takt arbetet nu bedrivs synes regeringen
planera för ytterligare förskjutningar i tiden. I nuläget har den centrala
AMU-styrelsen visserligen börjat att fungera, men ute i länen har endast
styrelse och chef för resp. uppdragsmyndighet tillsatts. Det är utskottets
mening att ett nytt uppskov med igångsättningen inte kan accepteras.

Ytterligare fördröjningar innebär allvarliga men för verksamhetens framtida
effektivitet. Det anförda som innebär att utskottet tillstyrker motionerna
A225 och A266 i behandlade delar bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande genomförandet av den nya AMU-organisationen
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A225 yrkande 5 och
1985/86: A266 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört. 135

36. Utbildningsbidrag till vuxna med läs- och skrivsvårigheter
(mom. 47)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”motion A228” bort ha följande lydelse:

Det är utskottets mening att grundläggande läs- och skrivkunskaper är
förutsättningar för att få och behålla ett arbete. I vissa län får personer med
läs- och skrivsvårigheter utbildningsbidrag för att förbättra sina kunskaper. I
andra län hänvisas man till att finansiera sina studier med vuxenstudiestöd,
vilket är mindre gynnsamt och därför inte innebär någon stimulans att
bedriva dessa kompletterande studier. Utskottet tillstyrker därför förslaget i
motion A228 att utbildningsbidrag skall utgå för vuxna med lässvårigheter i
hela landet. Regeringen bör utforma närmare föreskrifter härom.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande utbildningsbidrag till vuxna med läs- och skrivsvårigheter att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:A228 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Utbildning av nyanställda inom tekoindustrin (morn. 48)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets kommittémotion
1985/86: A266 att den särskilda bidragsramen för utbildning av nyanställda
inom tekobranschen bör avskaffas. Tekoföretagens behov av utbildning
får täckas inom ramen för huvudanslaget till AMU och enligt de regler som
gäller andra företag. Regeringen bör underrättas om utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande utbildning av nyanställda inom tekoindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A266 yrkande 8 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsutbildning
(mom. 50)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”budgetåret 1986/87” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1985/86:A266 (m) har AMU:s resultat under de
senaste åren klart förbättrats, varför det finns anledning att i högre grad än
tidigare prioritera denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd.

AU 1985/86:11

136

Det bör också påpekas att utbildning ofta kan förbättra arbetssökandes AU 1985/86:11
möjligheter på ett radikalt sätt. Nämnas bör att det trots den höga
arbetslösheten finns en betydande brist på utbildad arbetskraft inom vissa
områden. Därutöver ökar också kraven på vidareutbildning för att redan
anställda skall kunna behålla sina arbeten. Utbildning är därför enligt
utskottets mening vid sidan av arbetsförmedling ett av arbetsmarknadspolitikens
främsta medel.

Utskottet har i det föregående poängterat vikten av att den nya AMUverksamheten
verkligen startar enligt riksdagens beslut och ser en av de stora
fördelarna med den nya ordningen vara att arbetsmarknadsverket får större
frihet att upphandla utbildningen. Detta måste användas till att ge andra
utbildningsanordnare än AMU-gruppen möjligheter att verka inom arbetsmarknadspolitikens
utbildningsverksamhet. Det finns också betydande
utrymme för direkta privatiseringar på detta område i takt med att den
återkommande utbildningens betydelse växer. Detta kan öppna nya vägar
för finansiering av verksamheten, varvid AMU på sikt kan ytterligare
frikopplas från den traditionella arbetsmarknadspolitiska inriktningen.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion A266
att antalet platser inom AMU utökas med 5 800 utöver regeringens förslag
för budgetåret 1986/87, vilket medför en anslagshöjning av 120 milj. kr.

Totalt bör därför till anslaget Arbetsmarknadsutbildning anvisas 1 958,2
milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkandena 7
och 9 samt med anledning av propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
av 1 958 200 000 kr.

39. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (mom. 55)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”och finansieringen” bort ha följande lydelse:

I ett följande avsnitt redovisas behovet av en genomgripande reformering
av arbetslöshetsförsäkringen med hänvisning bl. a. till de brister som finns i
det nuvarande systemet. Till dess man får en bättre fungerande försäkring
behöver emellertid åtgärder vidtas, bl. a. för att höja dagpenningnivån med
hänsyn till den urholkning som har skett av försäkringsskyddet. Av
statsfinansiella skäl och på grund av utvecklingen på arbetsmarknaden är det
med nuvarande ordning inte möjligt att medge en högre statsbidragsberättigad
dagpenning än regeringen föreslår, dvs. 335 kr. per dag.

En sådan höjning innebär dock att arbetslösa med en tidigare inkomst av
8 000 kr. eller mer per månad inte kan kompenseras fullt ut för inkomstförlusten
på grund av arbetslösheten. Enligt utskottets mening måste därför
möjlighet öppnas för arbetsmarknadens parter att avtala om en tilläggsförsäkring
som ger en förhöjd ytterligare dagpenning. Lagen om arbetslöshetsförsäkring
anger för närvarande högsta tillåtna dagpenning. Det beloppet 137

bör i fortsättningen utgöra högsta statsbidragsgrundande belopp. Arbetslös -

hetskassorna skall ges rätt att ovanpå detta betala ut en tilläggsdagpenning.
Denna kan finansieras antingen på sätt parterna på arbetsmarknaden träffar
avtal om eller genom medlemsavgifter. Det är betydande förbättringar av
dagpenningen som kan uppnås genom begränsade avsättningar av löneutrymmet.
Detta framgår av tabellen på s. 53.

Dessa ändringar gör det möjligt för arbetsmarknadens parter att ta ett
större ansvar för kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. I förhandlingar
kan överenskommelse träffas om påbyggnadsförsäkringar som bättre än nu
täcker det verkliga inkomstbortfallet och som administreras inom ramen för
den nuvarande A-kasseorganisationen.

Regeringen har förutsatt att större delen av kostnaden för att höja
dagpenningen skall betalas med att arbetsmarknadsavgiften höjs. Arbetslöshetskassornas
utgifter betalas nu till uppemot 95 % av statsbidrag som i sin
tur till 65 % finansieras av den nyssnämnda arbetsgivaravgiften. Vid 1973 års
genomgripande reformering av kontantstödet vid arbetslöshet fastställdes
80 % som norm för statens andel av kassornas utgifter. Riksdagen bör uttala
sig för att man återgår till denna statsbidragsandel. I så fall behövs inte någon
höjning av arbetsmarknadsavgiften.

Vad nu anförts kräver ändringar i 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring
och i statsbidragsbestämmelserna. Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt
förelägga riksdagen förslag härom enligt nu angivna riktlinjer.

På annan plats i betänkandet föreslår utskottet att en mer långsiktig
lösning i form av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring utreds. Ställningstagandet
från utskottets sida innebär att förslagen i motion 1985/86:A255 av
Karin Söder m. fl. (c) med en likartad syn på finansieringsfrågan delvis
tillgodoses. Förslagen i motionerna 1985/86:A206 (vpk), 1985/86:A259 (fp)
och 1985/86:A276 (s) om högre dagpenningbelopp, finansierade med en
ytterligare förhöjd arbetsmarknadsavgift, avstyrks. Vid bifall till vad utskottet
ovan förordat är regeringens i budgetpropositionen framlagda förslag till
ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring inte längre aktuellt. Lagförslaget
avstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A225 yrkande 9 i
motsvararande del och med anledning av motion 1985/86:A255
yrkande 10

dels avslår det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
dels avslår motionerna 1985/86: A206 yrkande 1,1985/86: A259 yrkande
9 och 1985/86:A276 yrkande 1,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
skyndsamt nytt förslag till ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring
och till ändrade bestämmelser om statsbidrag till arbetslöshetskassorna.

AU 1985/86:11

138

40. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (mom. 55)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”och finansieringen” bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår en höjning av dagpenningen som enligt gällande
finansieringsprinciper till större delen skall betalas genom en höjd arbetsgivaravgift.
Detta intecknar ett obefintligt löneutrymme och strider för övrigt
mot regeringens uttalanden om att inga arbetsgivaravgifter skall höjas. En
höjd dagpenning bör i stället finansieras med ökade egenavgifter till
kassorna. Eftersom det för närvarande råder en stor spännvidd i avgiftsuttaget
kassorna emellan bör ett ökat uttag främst belasta kassor som tack vare
liten arbetslöshetsrisk har låga avgifter. Det finansieringssättet får därigenom
även en utjämnande effekt mellan kassor med höga resp. låga avgifter.

Statens andel av kassornas utgifter skulle enligt beslut av riksdagen på
hösten 1976 uppgå till 90 %. Den faktiska andelen är emellertid ca 95 %. Av
statsfinansiella skäl bör statsbidragsandelen återföras till 1976 års nivå.

Såsom förordas i motion 1985/86:A255 av Karin Söder m.fl. (c) bör det
uppdras åt regeringen att överlägga med de fackliga organisationerna och
arbetslöshetskassornas samorganisation om en ökad finansiering av ersättningarna
vid arbetslöshet enligt de nu beskrivna principerna. Dessa bygger
på tanken att de som har arbete genom ökade avgifter efter förmåga skall
solidariskt bidra till ekonomisk trygghet för dem som är arbetslösa. När det
gäller nivån på ersättningen från arbetslöshetskassorna bör man vid överläggningarna
utgå från att det skall göras möjligt att nå en högsta dagpenning
av 360 kr. så att ersättningen håller jämna steg med pris- och löneutvecklingen.
Regeringen förutsätts återkomma till riksdagen med de förslag som
aktualiseras av överläggningarnas resultat.

Vad nu anförts tillgodoser delvis förslagen i motion 1985/86:A225 (m) som
bl. a. syftar till ett likartat finansieringssätt utan höjning av arbetsmarknadsavgiften.
Samtidigt avstyrks yrkandena om dagpenningen i motionerna
1985/86:A206 (vpk), 1985/86: A259 (fp) och 1985/86:A276 (s) som båda utgår
från en finansiering med ökade arbetsgivaravgifter. Budgetpropositionens
förslag till ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring blir vid bifall till vad här
förordats inte längre aktuellt och bör sålunda avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A255 yrkande 10 och med
anledning av motion 1985/86:A225 yrkande 9 i motsvarande del
dels avslår det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
dels avslår motionerna 1985/86: A206 yrkande 1,1985/86:A259 yrkande
9 och 1985/86: A276 yrkande 1,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
en höjd dagpenning och dess finansiering.

AU 1985/86:11

139

41. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (mom. 55) AU1985/86:11

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”och finansieringen” bort ha följande lydelse:
Dagpenningen bör i enlighet med yrkandet i vpk:s motion 1985/86:A206
höjas till 400 kr. Detta belopp har gemensamt begärts av LO, TCO,
SACO/SR och Arbetslöshetskassornas samorganisation och krävs för att ge
en inkomstkompensation av 90 % vid arbetslöshet.

Med detta förslag tillgodoses yrkandena i motionerna 1985/86:A259 (fp)
och 1985/86:A276 (s) om en högre dagpenning än regeringen har föreslagit.
Förslagen i motionerna 1985/86:A225 (m) och 1985/86:A255 (c) om en
förbättring av ersättningen betalad av medlemmarna själva avvisas.

I hemställan läggs fram förslag till lagändring. I detta har bestämmelsen
om lägsta dagpenning anpassats till ett följande förslag om det kontanta
arbetsmarknadsstödet.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen dels med bifall till motion 1985/86: A206 yrkande 1 samt
med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna
1985/86: A259 yrkande 9 och 1985/86:A276 yrkande 1, dels med avslag
på motionerna 1985/86:A225 yrkande 9 i motsvarande del och
1985/86: A255 yrkande 10 antar 17 § i det inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring i följande som Reservantens förslag betecknade
lydelse:

Reservantens förslag
17 §

Regeringens förslag

Dagpenningen utges med lägst
130 och högst 335 kronor om inte
annat följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Dagpenningen utges med lägst
210 och högst 400 kronor om inte
annat följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

42. Kontant arbetsmarknadsstöd (mom. 56)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
biträder” och slutar med ”redovisade delarna” bort ha följande lydelse:
Med regeringens förslag höjs KAS från 100 till 120 kr. Det beloppet kan de
arbetslösa inte leva och försörja sig på. Det bör såsom vpk föreslår höjas
väsentligt och dessutom oftare än hittills varit fallet anpassas till prisutvecklingen.
Detta kan uppnås genom att föra in en ny lagregel om att KAS skall
utgöra hälften av den högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen.
Om denna dagpenning, som vpk föreslår, blir höjd till 400 kr. kommer KAS

140

att automatiskt höjas till 200 kr. från den 1 juli i år, vilket är det belopp som
vpk anser vara rimligt.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A206 yrkandena 3 och 4
samt med anledning av propositionen i motsvarande del antar 18 § i
det inom arbetsmarknadsdepartementet uppräknade förslaget till lag
om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i
följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utges
med 120 kronor per dag. ges med belopp som utgör hälften av

högsta dagpenning enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

Till den fastställd omräkningstabell.

Arbete som på heltid.

43. Utbildningsbidragen (mom. 57)

under förutsättning av bifall till reservation 39

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Utbildningsbidraget till AMU-elever med rätt till kassaersättning bör
höjas till det i propositionen förordade, och i motion 1985/86:A266 (m)
tillstyrkta beloppet, dvs. 335 kr. per dag. Även i övrigt godtas propositionens
beloppsförändringar av bidraget. Vid ett genomförande av en tilläggsdagpenning
inom arbetslöshetsförsäkringen enligt de riktlinjer som förordats i
det föregående bör utbildningsbidraget ytterligare förbättras i motsvarande
mån med en motsvarande finansiering som för tilläggsdagpenningen.

De förslag om utbildningsbidraget som finns i motionerna 1985/86:A206
(vpk) och 1985/86 :A276 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande utbildningsbidragen

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och till
motion 1985/86:A266 yrkande 11 i motsvarande del samt med avslag
på motionerna 1985/86: A206 yrkandena 2 och 4 i motsvarande del och
1985/86:A276 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om höjning av utbildningsbidragen.

AU 1985/86:11

141

44. Utbildningsbidragen (mom. 57)
under förutsättning av bifall till reservation 40

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

I avvaktan på de partsöverläggningar om ersättningarna vid arbetslöshet
som har förordats i föregående avsnitt bör det nu anstå med att ta ställning till
utbildningsbidragens belopp. När resultatet av överläggningarna är klart blir
det regeringens sak att i vanlig ordning anpassa utbildningsbidragen till de
förbättringar som görs av arbetslöshetsersättningarna. Detta bör ges regeringen
till känna. Som en konsekvens av det anförda avstyrks propositionen
och aktuella motioner i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande utbildningsbidragen
att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del samt
motionerna 1985/86:A206 yrkandena 2 och 4 i motsvarande del,
1985/86:A266 yrkande 11 i motsvarande del och 1985/86:A276 yrkande
3 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om höjning av utbildningsbidragen.

45. Utbildningsbidragen (mom. 57)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:
Utbildningsbidraget till AMU-elever med rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
utgår med samma belopp som dagpenningen från arbetslöshetskassan.
Övriga elever har ett avsevärt lägre bidrag. Det kan inte
accepteras att de skall tvingas leva långt under existensminimum när de
genomgår sin utbildning. Regeringsförslaget till förbättring - från 185 till 205
kr. per dag - är otillräckligt. Bidraget bör, såsom föreslås i vpk-motionen
1985/86:A206, utgöra tre fjärdedelar av den högsta dagpenningen inom
arbetslöshetsförsäkringen. Med den av vpk föreslagna dagpenningen om 400
kr. blir utbildningsbidraget lägst 300 kr. per dag från den 1 juli 1986. Det
anförda bör delges regeringen. Förslagen i propositionen och i övriga
aktuella motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande utbildningsbidragen
att riksdagen dels med bifall till motion 1985/86: A206 yrkandena 2 och
4 i motsvarande del, dels med avslag på propositionen i motsvarande
del samt motionerna 1985/86:A266 yrkande 11 i motsvarande del och
1985/86:A276 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om höjning av utbildningsbidragen.

AU 1985/86:11

142

46. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till AU 1985/86:11

arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag (mom. 58)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”3 257 282 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till de tidigare behandlade förslagen om arbetsmarknadsutbildningens
omfattning, kassaersättningar och utbildningsbidrag föreslås
med anslutning till motion 1985/86: A266 (m) i den aktuella delen att anslaget
uppförs med 2 976 280 000 kr., en sänkning med 135 milj. kr. av det belopp
regeringen har begärt. Det föreslagna medelstillskottet i motion 1985/
86:A276 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkande 11 i
motsvarande del, med anledning av propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1985/86: A276 yrkande 3 i motsvarande del
till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 2 976 282 000 kr.

47. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag (mom. 58)

under förutsättning av bifall till reservation 40

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”3 257 282 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Det samlade medelsbehovet under anslaget kan bättre bedömas när de
förutsatta överläggningarna om ersättningarna vid arbetslöshet har ägt rum.
I avvaktan härpå bör anslaget uppföras med oförändrat belopp med
möjlighet för regeringen att återkomma i anslagsfrågan, exempelvis i
kompletteringspropositionen. Med hänvisning härtill avstyrks anslagsframställningarna
i aktuella motioner.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1985/86: A266 yrkande 11 i motsvarande
del och 1985/86:A276 yrkande 3 i motsvarande del till Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1986/87
anvisar ett förslagsanslag av 2 645 927 000 kr.

48. Ökad egenavgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen
(mom. 59)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”1 det” och
slutar med ”kraftiga avgiftshöjningar” bort ha följande lydelse:
Ersättningssystemet vid arbetslöshet bör ha inbyggda incitament för

parterna att träffa löneavtal som inte orsakar onödiga kostnader för de egna
arbetslöshetskassorna. Med det syftet bör medlemsavgifterna till kassorna
höjas. Detta motiveras också av att avgifterna varierar kraftigt i de olika
kassorna. Rättviseskäl talar för ett jämnare avgiftsuttag, vilket bör möjliggöras
i nya statsbidragsbestämmelser. Höjda medlemsavgifter begränsar
statens kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Om avgiften höjs med i
genomsnitt 25 kr. per månad minskar kostnaderna med drygt en miljard
kronor. I enlighet med yrkandet i motion 1985/86:A259 (fp) bör riksdagen
uppdra åt regeringen att lägga fram förslag till ändrad finansiering av
arbetslöshetsförsäkringen med utgångspunkt i att egenavgifterna höjs med i
genomsnitt 25 kr. per månad.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande ökad egenavgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:A259 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

49. Utredning om reformerat system för arbetslöshetsförsäkringen
(mom. 60)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt
Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Frågan om”
och på s. 58 slutar med ”motion A608” bort ha följande lydelse:

Dagens arbetslöshetsförsäkring fyller inte de krav som måste ställas. Den
har alltmer förlorat sin karaktär av försäkring. Den andel av utbetalningarna
som sker med offentliga medel har successivt ökat och uppgår nu till ca 95 %.
Därav svarar arbetsmarknadsavgiften för 65 %. Resterande del bekostas
med budgetmedel. Egenavgifterna är, med få undantag, närmast försumbara
för kassornas medlemmar. Genomsnittet ligger på ca 12 kr. per månad, ett
belopp som också är avdragsgillt vid beskattningen.

En avsevärd del av de arbetslösa är över huvud taget inte ersättningsberättigade
från någon arbetslöshetskassa. En del av dessa får kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS), för närvarande 100 kr. per dag. Andra får ingen
ersättning alls.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under senare år med en ökad arbetslöshet
och allt längre ersättningstider har inneburit att kostnaderna för
kontantstödet vid arbetslöshet har kommit att utgöra en allt större andel av
utgifterna för arbetsmarknadspolitiken. Budgetåret 1975/76 uppgick denna
andel till ca 10 %, och den har därefter ökat för att under innevarande
budgetår utgöra drygt 30 % av utgifterna.

Nuvarande system för ersättning vid arbetslöshet bygger på principen att
den arbetslöse skall ersättas för 90 % av inkomstbortfallet. Kostnadsutvecklingen
har medfört att denna ersättningsnivå inte kan hållas. Den återkommande
kritiken mot arbetslöshetsförsäkringen och urholkningen av det
ekonomiska skyddet visar på det nuvarande systemets brister.

AU 1985/86:11

144

Som tidigare har framhållits är det angeläget att skapa ett nära samband AU 1985/86:11
mellan parternas förhandlingsbord och utgifterna för att bekämpa arbetslösheten.
En genomgripande reformering av arbetslöshetsersättningen är
därför nödvändig.

Staten får och kan emellertid inte frånsäga sig det sociala ansvaret för dem
som utan egen förskyllan drabbas av arbetslöshet. Samtidigt kan staten inte
heller ensidigt bära kostnaderna för ett ständigt växande försäkringsskydd
som till en del förorsakas av för höga löneavtal.

Det är i och för sig positivt att regeringen har startat ett utredningsarbete
om arbetslöshetsersättningarna. Ett bredare grepp borde dock ha tagits på
ämnet. Bl. a. synes direktiven innebära att regeringen håller fast vid det
nuvarande systemet för ersättningarna med en uppdelning på en frivillig
försäkring och ett kompletterande stöd, KAS, på en väsentligt lägre nivå för
de icke försäkrade.

Utskottet ansluter sig till den gemensamma uppfattning som företräds av
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet, nämligen att det på
sikt bör införas en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Som inledningsvis
nämnts är det många som helt saknar ekonomiskt stöd vid
arbetslöshet och sålunda är hänvisade till socialhjälp eller endast har det
begränsade skydd som KAS kan ge. Detta gäller särskilt kvinnor och
ungdomar. Det är otillfredsställande att en socialförsäkring som i stort sett i
sin helhet finansieras över statsbudgeten inte kommer alla till del på
likvärdiga villkor.

I det nya utredningsarbetet bör alltså tanken på en allmän arbetslöshetsförsäkring
aktualiseras på nytt. En sådan försäkring skulle ge ett grundskydd
på en rimlig nivå med möjlighet att bygga på med avtalsenliga eller enskilt
tecknade försäkringar. I sammanhanget bör erinras om den möjlighet till
frivillig påbyggnad av den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen som temporärt
gällde under år 1982 på initiativ av den dåvarande center-folkpartiregeringen.

I sammanhanget skulle även några av de frågor som i regeringens direktiv
behandlas knapphändigt eller inte alls kunna lösas. Det gäller bl. a.
ersättningsrätten för företagare och frågan om huruvida vård av egna barn i
hemmet skall vara kvalificerande för ersättning. Vidare kan aktualiseras
jämställdhetsaspekter på hithörande frågor.

Med den föreslagna vidgningen av utredningsdirektiven bör även formen
för utredningsarbetet breddas. Arbetet är för närvarande anförtrott åt en
ensamutredare. Det synes naturligt att det fortsatta arbetet och dess resultat
förankras i en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Vad utskottet anfört med anslutning till motionerna 1985/86:A225 (m),

1985/86:A249 (c), 1985/86:A269 (fp) och 1985/86:A608 (c) i de aktuella
delarna bör bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande utredning om reformerat system för arbetslöshetsförsäkringen att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86 :A225 yrkande 9 i
motsvarande del, 1985/86: A249,1985/86: A259 yrkande 1 imotsvaran -

10 Riksdagen 1985/86. 18 sami. Nr 11

de del och 1985/86: A608 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till AU 1985/86:11
känna vad utskottet anfört.

50. Utredning om reformerat system för
arbetslöshetsförsäkringen (mom. 60-motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 57
börjar med ”Frågan om” och på s. 58 slutar med ”motion A608” bort ha
följande lydelse:

Det allmänna krav som kan ställas på en arbetslöshetsförsäkring är att den
bör ha en utformning som är så rättvis och gynnsam som möjligt för dem som
drabbas av arbetslöshet. Som den bästa lösningen framstår att alla typer av
inkomstbortfall och oförmåga att skaffa inkomst täcks av en enda socialförsäkring
med en enhetlig administration. Kraven på en ny utredning om en
allmän eller obligatorisk försäkring mot arbetslöshet i motionerna från
moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet har inte denna
principiella inriktning. Vad som förefaller mest angeläget för motionärerna
är deras gemensamma strävan att vältra över kostnaderna för försäkringen
på medlemskollektivet. De aktuella motionerna avstyrks.

51. Följsamhet mellan löneutveckling och arbetslöshetsersättning
(mom. 61)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt
Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”delges regeringen” bort ha följande lydelse:

I motion 1985/86: A276 (s) yrkas på en form för indexering av dagpenningen
från arbetslöshetskassorna. Yrkandet utgår från det försäkringssystem
som gäller i dag.

Med hänvisning till vad som anförts om behovet av en ny konstruktion för
ersättningssystemet har yrkandet förlorat i aktualitet och avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande följsamhet mellan löneutveckling och arbetslöshetsersättning att

riksdagen avslår motion 1985/86:A276 yrkande 5.

52. Ny anslagsteknik för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder (mom. 63)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

För att öka effektiviteten i de sysselsättningspolitiska åtgärderna och

146

därutöver ge AMS-ledningen möjligheter att fullfölja förändringsarbetet AU 1985/86:11
inom verket mot mindre detaljreglering och mer målstyrning och resultatkontroll
bör förutsättningarna för anslaget för sysselsättningsskapande
åtgärder förändras inför nästa budgetår. Som framhålls i de moderata
motionerna bör anslaget vara sammanhållet och ge AMS möjligheter att
inom ramen för av riksdagen formulerade mål och generella regler disponera
de faktiska insatserna på ett mer flexibelt sätt än i dag.

Som motionärerna föreslår bör medlen disponeras på ett sådant sätt att
den av riksdagen angivna sysselsättningsvolymen uppnås. Åtgärderna bör i
första hand inriktas mot näringslivet och ge resultat i form av faktiska
anställningar som överskrider 50 % av det totala antalet anvisningar. Ingen
enskild åtgärd bör vidare ha en längre varaktighetstid än sex månader, och
den maximala bidragsnivån bör inte överstiga 50 % av lönekostnaden.

Utskottet anser slutligen i likhet med motionärerna att preliminära resultat
i form av kostnader och placeringar i varaktiga anställningar skall redovisas
för riksdagen i samband med arbetsmarknadsverkets anslagsframställning
för budgetåret 1988/89. Därmed får riksdagen en möjlighet att utvärdera
försöksverksamheten.

Med denna uppläggning ankommer det på AMS att ta ställning till den
optimala avvägningen mellan olika insatser (beredskapsarbeten, rekryteringsstöd,
försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder m. m.)
för att nå de uppställda målen. Det får vidare ankomma på verket att fördela
insatserna på offentlig eller privat sektor. Målsättningen bör emellertid vara
att huvuddelen av åtgärderna skall inriktas på det privata näringslivet.

Placering av långtidsarbetslösa bör särskilt uppmärksammas.

Vad utskottet med bifall till de moderata motionerna A225 och A266 i
aktuella delar anfört om en ny anslagsteknik för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande ny anslagsteknik för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A225 yrkandena 6, 7
och 8 och 1985/86: A266 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

53. Basprogram för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i vissa
län (mom. 64)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 62 slutar med ”motion 1985/86:A242” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är problemen i de mest drabbade länen så
djupa och långsiktiga att de måste motverkas med nya metoder. Kännetecknande
för dessa län är att de har ett svagt näringsliv och är i hög grad
beroende av samhällsstöd.

Samhället måste ta ett särskilt ansvar för utvecklingen i dessa delar av 147

landet. För de arbetsmarknadspolitiska insatserna bör, som föreslås i motion
A242, upprättas fleråriga basprogram. Programmen bör utarbetas i samverkan
mellan kommuner, länsorgan och statsmakterna.

Vad utskottet i anslutning till motion A242 anfört om ett flerårigt
basprogram för arbetsmarknadspolitiska insatser i vissa län bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:

64. beträffande basprogram för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
vissa län

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A242 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

54. Särskilda stödåtgärder vid företag i sysselsättningssvaga
orter (mom. 65)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”sålunda avslås” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste staten ta ett särskilt ansvar för
företagen i orter som haft speciella struktursvårigheter. Det gäller inte minst i
de statliga företagen eller övriga företag som erhållit samhälleligt stöd. Här
måste man i första hand ta hänsyn till de samhällsekonomiska konsekvenserna
av en nedläggning och inte endast till de strikt företagsekonomiska skälen.

Som motionärerna visar finns det ett aktuellt exempel på denna problematik
i dag i Särna. Där har domänverket beslutat att definitivt lägga ned
verksamheten vid sågverket, trots att försäkringspengar skulle ha räckt till
ungefär halva uppbyggnadskostnaden efter branden. För Särna får en
nedläggning konsekvenser som är mer vittgående än de som drabbar
domänverket om sågen drivs vidare.

Regeringen bör sålunda i dessa fall agera mer med ett samhällsekonomiskt
ansvar och inte som de privatkapitalistiska företagen. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande särskilda stödåtgärder vid företag i sysselsättningssvaga
orter

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A240 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

55. Avveckling av rekryteringsstödet (mom. 67)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag att rekryteringsstödet
skall avvecklas. Detta stöd är en direkt subvention till näringslivet samtidigt
som dess betydelse för nyanställningar är begränsad. De studier som gjorts
visar också att stödet varit mindre verksamt för att underlätta arbetsplaceringar
av långtidsarbetslösa.

AU 1985/86:11

148

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det finns anledning att i AU 1985/86:11
större utsträckning än i dag utnyttja de sysselsättningsskapande åtgärderna
för att skapa möjligheter för framför allt långtidsarbetslösa att få ett arbete.

Man bör också på olika vägar utkräva ett större ansvar hos de enskilda
arbetsgivarna, t. ex. olika former av anställningsgarantier.

Utskottets ställningstagande till propositionens förslag i denna del innebär
att i sammanhanget upptagna motioner bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande avveckling av rekryteringsstödet

att riksdagen med avslag på motionerna 1985/86: A218,1985/86:A223,

1985/86:A236, 1985/86:A238, 1985/86:A248 i motsvarande del, 1985/

86:A255 yrkande 6, 1985/86:A259 yrkande 8 och 1985/86:A266
yrkande 13 bifaller vad som förordas i propositionen.

56. Omfattningen av beredskapsarbetena m. m. (mom. 68)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

När det gäller omfattningen av de sysselsättningsskapande åtgärderna
under budgetåret 1986/87 ansluter sig utskottet till den bedömning av
behovet av insatser som görs i den moderata motionen 1985/86: A266. Inom
ramen för ett gemensamt anslag för sysselsättningsskapande åtgärder på
2 057 milj. kr. bör sålunda AMS få i uppdrag att genomföra ett program som
uppgår till minst 5,5 miljoner sysselsättningsdagar. Utskottets ställningstagande
innebär att regeringens bedömning i denna del inte vinner utskottets
gehör.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande omfattningen på beredskapsarbetena m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkande 14 i
motsvarande del avslår propositionen i motsvarande del.

57. Ökade beredskapsmedel till natur- och kulturminnesvård
(mom. 71)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 68 slutar med ”upptagna motioner” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att beredskapsmedlen haft en stor betydelse för
natur- och kulturminnesvården under många år. Genom dessa insatser har
för hela samhället mycket angelägna projekt kunnat förverkligas.

Samtidigt har dessa arbeten varit lämpliga som beredskapsarbeten. Inte
minst socialmedicinskt handikappade arbetssökande har i dessa verksamheter
erhållit väl lämpade arbetsuppgifter.

När arbetsmarknadsdepartementet drastiskt drar ned antalet beredskapsarbeten
får detta allvarliga konsekvenser både för natur- och kulturminnes -

vården och för de arbetslösa.

Utskottet kan inte acceptera en sådan politik. Regeringen måste se till
samhällets samlade intressen. Regeringen bör sålunda tillse både att naturoch
kulturminnesvården i hela samhällets intresse värnas och att de
arbetslösa, främst arbetshandikappade och äldre, får möjlighet att även i
fortsättningen bli engagerade i dessa verksamheter.

Vad utskottet anfört i anslutning till i sammanhanget upptagna motioner
bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:

71. beträffande ökade beredskapsmedel till natur- och kulturminnesvård att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A205,1985/86: A210,
1985/86:A215 och 1985/86:A272 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

58. En förlängning av tiden för starta-eget-bidraget (mom. 75)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med ”Sorn
framgår” och på s. 70 slutar med ”anförda avslås” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A227 av Britta Bjelle m. fl. (fp) kan det vara både
stimulerande och otryggt att starta ett eget företag. För många ungdomar är
det emellertid ett steg ut ur arbetslöshet. Inte minst i Norrland och då särskilt
i inlandskommunerna är ungdomsarbetslösheten mycket stor. Många av
dessa ungdomar försöker sig därför på att starta egna företag.

Emellertid är det mycket svårt att få ett nystartat företag att på sex
månader bli så inarbetat att det ger inkomster som täcker både företagarens
lön och övriga omkostnader i företaget.

Utskottet delar mot den angivna bakgrunden uppfattningen att de som
startar nya företag borde kunna erhålla stöd under längre tid än sex månader.
Som motionärerna föreslår bör stödet kunna beviljas under en tid av ett år.

Vad utskottet med bifall till motion A227 anfört om en förlängning av tiden
för starta-eget-bidraget bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. beträffande en förlängning av tiden för starta-eget-bidraget
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A227 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

59. Medel till industribeställningar (mom. 76)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i den moderata motionen A266 att det i
princip är fel att arbetsmarknadsverket skall betala för särskilda industrisubventioner.
Systemet med industribeställningar bör därför omedelbart av -

AU 1985/86:11

150

vecklas. Utskottets ställningstagande innebär en besparing på 15 milj. kr. AU 1985/86:11
Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:

76. beträffande medel Ull industribeställningar
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkande 14 i
motsvarande del samt med avslag på propositionen i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

60. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder (morn. 78)

under förutsättning av bifall till reservationerna 56 och 59

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet ställt sig bakom den bedömning av
omfattningen på insatserna som förs fram i den moderata motionen
1985/86:A266. Vad utskottet anfört om rekryteringsstödets avveckling
påverkar inte det totala medelsbehovet. Som en följd härav bör till anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder anvisas 2 087 500 000 kr., i enlighet med
moderata samlingspartiets förslag, dvs. 600 milj. kr. mindre än enligt
regeringens förslag.

dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:

78. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkande 15 i
motsvarande del samt med avslag på propositionen till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
av 2 087 500 000 kr.

61. Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten (morn. 81 och 82)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 75 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet är medvetet om behovet av sysselsättningsskapande åtgärder i
östra Norrbotten. De av regeringen föreslagna åtgärderna kan dock knappast
betraktas som offensiva. Som framhålls i den moderata motionen A266
torde t. ex. en förlängning av beredskapsarbetena till 12 månader eller en
utökning av tiden i ungdomslag inte ge någon förbättring av det verkliga
arbetsmarknadsläget.

Vad östra Norrbotten behöver är mera långsiktiga åtgärder. Dessa bör -som moderata samlingspartiet anför - kunna inrymmas inom länsstyrelsens
ansvar för regional utveckling. Finansiering av insatserna bör sålunda ske via
anslaget till de s. k. samlade länsanslagen. Förslag om en utökning av dessa
medel kommer utskottet att ta ställning till senare i vår.

Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen med bifall till den

moderata motionen i aktuell del bör avslå regeringens förslag beträffande
utvecklingsinsatser i östra Norrbotten. Vad utskottet anfört om användningen
av beredskapsmedlen bör regeringen underrättas om. Utskottets ställningstagande
innebär att motion A460 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 81 och 82 bort ha följande lydelse:

81. beträffande användningen av medel för beredskapsarbeten i östra
Norrbotten m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkande 19, med
anledning av propositionen i motsvarande del, samt med avslag på
motion 1985/86:A460 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

82. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A266 yrkande 20
avslår dels motion 1985/86:A460 yrkande 2, dels propositionens
framställning om anslag till Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten.

62. Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten (mom. 81 och 82)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 75 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Avfolkningen av Norrbotten har åter blivit ett faktum. En allvarlig och
negativ utveckling har inletts. En strid ström av flyttlass har lämnat länet de
senaste åren. Nettoutflyttningen under åren 1983, 1984 och 1985 uppgår till
ca 4 200 personer. Det motsvarar nästan 30 personer per vecka.

Särskilt hårt drabbade är kommunerna i inlandet, malmfälten och östra
Norrbotten.

De senaste årens utveckling i Norrbotten har stora likheter med vad som
hände under 1960-talet då länet också utsattes för en omfattande avfolkningspolitik.
Enligt utskottets mening är dock situationen för Norrbotten
ännu allvarligare i dag än för 20 år sedan. Åldersstrukturen hos befolkningen
i de värst drabbade kommunerna har kraftigt försämrats. Glesbygden blir allt
glesare samtidigt som Luleå-Piteå—Boden-regionens ekonomiska styrka
ökat.

Utvecklingen i östra Norrbotten är särskilt oroväckande. Regeringen har
därför i budgetpropositionen föreslagit en försöksverksamhet med friare
användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Insatserna beräknas leda
till en mer varaktig reducering av arbetslösheten i storleksordningen 300
personer. Har ett positivt resultat uppnåtts efter ett år skall försöksverksamheten
fortsätta under ytterligare två år. Om däremot det uppsatta målet inte
uppnås skall regeringen enligt propositionen kunna besluta att avbryta
verksamheten.

Denna uppläggning kan utskottet inte ställa sig bakom. Som framhålls i
motion 1985/86:A460 av Per-Ola Eriksson (c) är det anmärkningsvärt att
regeringen på detta sätt skall kunna avbryta verksamheten. Nedläggningen
av skolor, affärer, industriföretag och jordbruk har varit omfattande. När nu
regeringen förväntar sig att några tiotals miljoner kronor i beredskapsmedel
skall ge omedelbar effekt visar detta hur litet man prioriterar regionalpoliti -

AU 1985/86:11

152

ken. Det krävs i stället ordentliga satsningar som långsiktigt kan ge en positiv AU 1985/86:11

utveckling i regionen, vilket inte torde vara möjligt med enbart en friare
användning av beredskapsmedel.

För att befolkningen i östra Norrbotten skall kunna känna tilltro till
statsmakternas åtgärder och vilja att åstadkomma en positiv förändring är
det nödvändigt att de åtgärder som vidtas garanteras under en betydligt
längre tid än vad regeringen föreslår. Länsarbetsnämnden i Norrbotten har
föreslagit en femårig försöksverksamhet, vilket regeringen uppenbarligen
anser vara en för lång tid.

Utskottet anser i likhet med motionären att man här bör göra en
jämförelse med regeringens insatser för att trygga sysselsättningen i Uddevallaregionen.
I det fallet handlade det varken om försöksverksamhet eller
beredskapsmedel utan om en långsiktig, näringspolitisk insats tillsammans
med landets största industriföretag. Ändå är inte sysselsättningsproblemen i
Uddevallaregionen tillnärmelsevis lika allvarliga som i östra Norrbotten.

Utskottet delar vidare motionärens uppfattning att regeringens förslag om
ett arbetsmarknadspolitiskt försöksprogram under högst tre år och med
några tiotals miljoner kronor i omfattning är en alldeles för begränsad åtgärd
i en av landets mest utsatta glesbygdsregioner. Därför bör åtgärdsprogrammet
ges en betydligt offensivare omfattning och inriktning. Även om
arbetsmarknadspolitiska insatser kortsiktigt kan ge ett visst resultat torde det
vara mera angeläget att stärka de regional- och näringspolitiska insatserna.

Därför bör en större del av medelstilldelningen överföras till Utvecklingsfonden
i Norrbottens län. Utvecklingsfonden torde äga såväl bättre kännedom
som kompetens om vilka insatser som behöver vidtas för att utveckla
näringslivet i östra Norrbotten på ett varaktigt sätt.

Genom att tillföra länsstyrelsen i Norrbottens län utökat anslag för
regionala utvecklingsinsatser, det s. k. länsanslaget, skulle för övrigt också
länsorganens möjligheter att göra näringspolitiska insatser i det aktuella
området väsentligt förstärkas. Till frågan om ytterligare medel till de s. k.
länsanslagen återkommer utskottet senare i vår.

Vad utskottet med bifall till motion 1985/86:A460 anfört om propositionens
förslag beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör regeringen
underrättas om. Utskottet godtar medelsanvisningen men hemställer
att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till omfördelning av
medlen i enlighet med intentionerna i motion A460. Utskottet avstyrker
motion A266 i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 81 och 82 bort ha följande lydelse:

81. beträffande användningen av medel för beredskapsarbeten i östra
Norrbotten m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A460 yrkande 1, med
anledning av propositionen i motsvarande del, samt med avslag på
motion 1985/86:A266 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

82. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A460 yrkande 2,
med anledning av propositionen i motsvarande del, samt med avslag

på motion 1985/86:A266 yrkande 20 153

dels till Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten för budgetåret 1986/87
anvisar ett reservationsanslag av 22 500 000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
omfördelning av medlen.

63. Riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade
(mom. 86)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med ”När det” och
på s. 81 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i likhet med den moderata partimotionen 1985/86:A225
konstatera att trots de stora belopp som satsas på detta område står i dag
många människor med handikapp utanför arbetsmarknaden.

Som framhålls av motionärerna bör det emellertid vara möjligt att
åstadkomma ett ökat utrymme för arbetsplacering av arbetshandikappade
genom en annan och mer rättvis fördelning av resurserna. Insatserna måste
då differentieras med hänsyn till arten och svårighetsgraden av olika
handikapp.

Regeringen bör ta initiativ till sådana förändringar av medelsanvändningen
som utskottet förordat i anslutning till den moderata partimotionen A225.
En möjlighet som bör prövas är att ge EFA i uppdrag att med förtur gripa sig
an dessa frågeställningar.

Utskottet vill (= utskottet) för invandrare.

Utskottet har tidigare i detta avsnitt tillstyrkt vad som anförs i den
moderata motionen om en fördelning av medlen till arbetshandikappade. I
övriga delar bör de i sammanhanget behandlade motionerna inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:

86. beträffande riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:A225 yrkande 13 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1985/86:A253
yrkande 10 och 1985/86:A259 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om fördelningen av medlen
till arbetshandikappade.

64. Riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade
(mom. 86)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 81 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

De funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden har varit föremål för
upprepade utredningar och beslut på olika nivåer i samhället under hela

AU 1985/86:11

154

efterkrigstiden. Det genombrott för denna grupps rätt till arbete som AU 1985/86:11

handikapporganisationerna har kämpat för har emellertid hittills uteblivit.

De senare årens allt kärvare arbetsmarknad har inte förbättrat situationen.

Det ständigt växande antalet förtidspensionerade vittnar om de funktionshindrades
ökade svårigheter på arbetsmarknaden, inte bara genom att
”traditionella” grupper utestängs utan också genom att nya grupper tillkommer
som tidigare kunnat få jobb.

Utskottet vill i likhet med vpk peka på de stigande lönsamhetskraven på de
anställda. Fördomarna som ligger till grund för diskrimineringen av funktionshindrade
har också betydelse i sammanhanget. Framför allt har
emellertid det förhållandet att det finns för få arbetstillfällen varit avgörande
för de funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden.

I årets budgetproposition har regeringen - som vpk framhåller - anslutit sig
till de borgerligas uppfattning och föreslagit en politik i enlighet därmed.

Denna politik kommer att leda till ytterligare arbetslöshet. Industrin har
sedan en lång följd av år haft ett minskande antal anställda. Det senaste året
har den trenden visserligen brutits, men detta förhållande är bara tillfälligt.

När tillväxten i ekonomin kommer att minska, vilket i sin tur kommer att
innebära att arbetslösheten återigen ökar, kommer funktionshindrade att
drabbas hårt av detta. När arbetslösheten stiger är det de som drabbas
hårdast och när sysselsättningen ökar är det den gruppen som sist erbjuds ett
arbete.

Utskottet anser i likhet med vpk att skall man råda bot på arbetslösheten i
allmänhet och arbetslösheten bland funktionshindrade i synnerhet, behövs
det fler jobb, och de skapas genom en expansiv ekonomisk politik. Det är
samhället - genom staten, kommunerna eller genom kooperativ - som måste
sörja för att de nya jobben kommer till. Det privata kapitalet har varken
intresse eller förmåga att organisera industriell och annan verksamhet så att
rimliga krav på hushållning, gemensamma behov och vars och ens rätt till
arbete kan tillgodoses.

I propositionen redovisas allmänna deklarationer om att rätten till arbete
också måste gälla för funktionshindrade. Detta är självfallet vällovligt, men
när aldrig så positiva deklarationer inte motsvaras av konkreta förslag
framstår de inte som trovärdiga.

Utskottet kommer senare i betänkandet att presentera förslag från
regeringen när det gäller lönebidragen och Samhällsföretag som hämmar en
nödvändig expansion. Förslaget att lägga ned AMS egenregiverksamhet får
direkt negativa konsekvenser för de arbetshandikappade.

Slutligen vill utskottet - i likhet med vpk - peka på att en rad konkreta
förslag från handikappkommittén inte följts upp av regeringen. Regeringen
bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag med anledning av
kommitténs betänkande.

Vad utskottet med bifall till vpk-motionen A253 i aktuell del anfört om
riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade bör regeringen
underrättas om. Övriga motioner i detta sammanhang har en inriktning som
inte kan innebära en förbättring av möjligheterna för de arbetshandikappade
att få ett arbete. De motionerna bör följaktligen avvisas.

dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse: AU 1985/86:11

86. beträffande riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade att

riksdagen med bifall till motion 1985/86: A253 yrkande 10 samt med
avslag på motionerna 1985/86: A225 yrkande 13 i motsvarande del och
1985/86: A259 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

65. Insatser för svårplacerade i Stockholmslän (mom. 88)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna finns omfattande problem på arbetsmarknaden
också i Stockholms län. Ett stort antal personer är arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andelen arbetslösa med socialmedicinska
handikapp av de arbetssökande är större än i andra län. Samma
förhållande gäller för de arbetssökande invandrarna.

Utskottet delar uppfattningen att det krävs arbetsmarknadspolitiska
insatser på bred front som riktar sig mot de svårplacerade i länet. De olika
åtgärder som prövats måste utvärderas. Därefter får man ta ställning till vilka
insatser som skall prioriteras.

Slutligen vill utskottet stryka under vad som anförs i vpk-motionen A455
beträffande den nya serviceinriktningen inom arbetsmarknadsverket. De
resurser som sätts in för servicen till företag och ombytessökande får inte gå
ut över verksamheten för de arbetssökande som har socialmedicinska
handikapp. Alternativet för denna grupp är i allmänhet utslagning och
därmed ökade kostnader för kommunernas socialtjänst och sjukvården.

Vad utskottet anfört om åtgärder för svårplacerade i Stockholms län i
anslutning till motionerna A256 och A455 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:

88. beträffande insatser för svårplacerade i Stockholms län
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A256 och 1985/

86:A455 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

66. Bidrag till arbetsbiträde (mom. 91)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 86 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i vpk-motionen A253 att bidrag till arbetsbiträde
också bör kunna utgå för den som är anställd med lönebidrag.

Därmed skulle arbetsmarknaden vidgas betydligt för lönebidragsanställningar.
Utskottet ställningstagande - som innebär att vpk-motionen A253 i denna
del tillstyrks - bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse: AU 1985/86:11

91. beträffande bidrag till arbetsbiträde
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A253 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

67. Arbetshjälpmedel åt arbetshandikappade egna företagare
(mom. 93)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”anfort avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att de belopp som beräknas för
arbetshjälpmedel åt arbetshandikappade egenföretagare måste öka väsentligt.
Den restriktiva hållning arbetsmarknadsverket i dag har till de egna
företagarnas behov av arbetshjälpmedel leder till att ett stort antal egenföretagare
får avslag på sina ofta angelägna ansökningar. Därmed riskerar man i
vissa fall att verksamheten måste läggas ned och att hälsotillståndet
ytterligare förvärras med förtidspensionering som följd.

Enligt utskottets uppfattning måste behovet av arbetshjälpmedel vara
avgörande, detta oavsett om man är anställd eller är egen företagare. En mer
generös inställning från verkets sida kan också öka möjligheterna för
lantbrukare med t. ex. allergiska problem att kunna införskaffa erforderliga
hjälpmedel.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A202 och A243 bör
regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 93 bort ha följande lydelse:

93. beträffande arbetshjälpmedel åt arbetshandikappade egna företagare att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A202 yrkande 2 och
1985/86:A243 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

68. Den allmänna utformningen av lönebidraget (morn. 95)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m), Börje Hörnlund (c), Bengt
Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 91 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar uppfattningen som förs fram i motionerna att lönebidragen
måste göras flexibla i mycket högre grad än vad som är fallet i dag. Bidraget
måste, oberoende av vem som är arbetsgivare, kunna anpassas till individen
och varieras efter hand som arbetsförmågan utvecklas. Det kan innebära att
lönebidraget i vissa fall t. o. m. skall kunna utgå på en högre nivå än vad som i
dag är möjligt. Det bör vidare finnas en målmedveten strävan att få en större 557

andel lönebidragsanställda på reguljära arbetsmarknaden än i dag.

Utskottet anser mot den angivna bakgrunden att regeringen bör ta initiativ
till en genomgripande förändring av lönebidragssystemet enligt de riktlinjer
som förs fram i motionerna. Detta kan förslagsvis ske inom ramen för den
översyn av lönebidraget som aviseras i propositionen. Vad utskottet anfört i
anslutning till motionerna bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 95 bort ha följande lydelse:

95. beträffande den allmänna utformningen av lönebidraget

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:A202 yrkande 1,
1985/86:A217, 1985/86:A224 yrkande 1, 1985/86:A225 yrkande 13 i
motsvarande del, 1985/86:A245 yrkande 6, 1985/86:A255 yrkande 9,
1985/86:A265 yrkande 2 samt 1985/86 :A266 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

69. Introduktionsbidraget (mom. 96)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som vpk framhåller i partimotion A253 bör introduktionsbidraget kunna
användas i den utsträckning det behövs. Utskottet anser sålunda att det skall
finnas möjligheter att överskrida det högsta antal bidrag som anges i
propositionen. Regeringen bör underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:

96. beträffande introduktionsbidraget

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A253 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

70. Det särskilda lönebidraget (morn. 97)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i folkpartiets partimotion A245 att det är
angeläget att man ger de svårt handikappade förbättrade möjligheter till en
arbetsplacering. Alternativet för många av dem som i dag står utanför
möjligheten till särskilt lönebidrag är en förtidspensionering. En sådan
lösning är både negativ för den enskilda och för samhällsekonomin.

Antalet platser bör mot denna bakgrund i enlighet med folkpartiets förslag
öka med 2 700, dvs. med 1 500 fler än enligt propositionens förslag.
Kostnaden härför bör täckas genom en omfördelning från socialförsäkringssystemet.
Det bör ankomma på regeringen att föreslå hur en sådan
finansieringsmodell skall genomföras.

Vad utskottet anfört i anslutning till folkpartiets partimotion A245 om en
ytterligare ökning av antalet platser med särskilt lönebidrag och om
finansieringen härför bör ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande
tillgodoser till viss del förslaget i vpk-motionen A253 om en
obegränsad utökning av platsantalet.

AU 1985/86:11

158

dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse: AU 1985/86:11

97. beträffande det särskilda lönebidraget
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A245 yrkande 5 samt med
anledning av motion 1985/86:A253 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

71. Det särskilda lönebidraget (morn. 97)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

De särskilda lönebidragen har en stor betydelse för de svårt handikappades
möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. En restriktiv inställning
från statsmakternas sida när det gäller detta stöd kan få som konsekvens att
den handikappade måste välja en förtidspensionering. En sådan utväg är
oftast negativ både för den enskilde och för samhällsekonomin. AMS har för
övrigt föreslagit att särskilt lönebidrag skall kunna beviljas utan begränsningar
för personer som övergår från Samhällsföretag till den öppna arbetsmarknaden.

Utskottet ansluter sig till vpk:s förslag, vilket innebär att antalet platser
med särskilt lönebidrag skall bestämmas av behovet, inte av snäva ekonomiska
skäl. Detta bör ges regeringen till känna. Med utskottets ställningstagande
tillgodoses önskemålet i motion A245 om en utökning av antalet bidrag.

dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:

97. beträffande det särskilda lönebidraget
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A253 yrkande 4 samt med
anledning av motion 1985/86:A245 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

72. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer m. m.

(mom. 98)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp) och Lars-Ove Hagberg (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med ”Utskottet är”
och på s. 93 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Sysselsättningsläget för arbetshandikappade är oberoende av konjunkturläget
svårartat. Det är därför angeläget att alla vägar prövas att bereda dem
sysselsättning. Våren 1984 (AU 1983/84:19) beslutade riksdagen därför att
slopa det tak för tillväxten av antalet anställda med lönebidrag hos
allmännyttiga organisationer som regeringen hade föreslagit. Utskottet
påpekade därvid att den statsfinansiella vinsten av ett sådant tak var
begränsat. Regeringen återkommer nu ånyo med förslag om ett tak för
ökningen av sådana lönebidragsanställningar med 500 under nästa budgetår.
Skälen härför är lika litet nu som tidigare övertygande. Det kan erinras om
att under budgetåret 1984/85 ökade antalet bidragsplatser av nämnt slag med

900. Regeringens förslag bör i denna del avslås av riksdagen. Det anförda
innebär att utskottet tillstyrker berörda delar av motionerna A245 (fp) och
A253 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 98 bort ha följande lydelse:

98. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer m. m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: A245 yrkandena 3 och
4 och 1985/86:A253 yrkande 2 samt med avslag på propositionen i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

73. Medelsanvisning till anslaget Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning (mom. 100)

under förutsättning av bifall till reservationerna 69, 71 och 72
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93 börjar med ”Avslutningsvis
tar” och slutar med ”följaktligen avslås” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet tillstyrkt motionsyrkanden som innebär att
regeringens förslag till begränsningar av ökningen av lönebidragsanställningar
och introduktionsbidrag avslås. Det finns vare sig statsfinansiella eller
andra skäl att bromsa ansträngningarna att i ökad grad bereda de handikappade
sysselsättningsmöjligheter. Vpk:s förslag medför att medelsbehovet
ökar. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion A253 att 50 milj. kr.
utöver regeringens förslag anvisas till anslaget Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning. Detta betyder att anslaget under nästa
budgetår kommer att uppgå till 3 214 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 100 bort ha följande lydelse:

100. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A253 yrkande 6
samt med anledning av propositionen i motsvarande del till Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1986/87
anvisar ett förslagsanslag av 3 214 994 000 kr.

74. Utslussning av anställda från Samhällsföretagsgruppen
(mom. 101)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med ”När det” och
slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A225 (m) är en anställning inom Samhällsföretagsgruppen
den dyraste formen av handikappsysselsättning. Den måste därför
förbehållas dem som på grund av svåra handikapp har stort behov av de
särskilda resurser som Samhällsföretag har. Det finns en risk att Samhällsföretags
dubbla målsättning - att ge arbete åt arbetshandikappade och
samtidigt agera företagsekonomiskt - leder till att Samhällsföretag vid sin
rekrytering inte prioriterar gravt handikappade i den utsträckning som vore
önskvärt.

AU 1985/86:11

160

För att understödja en utslussning från Samhällsföretag till den öppna AU 1985/86:11
arbetsmarknaden eller till lönebidragsplatser bör anställningen vid Samhällsföretag
bli föremål för regelbunden prövning. En intern undersökning inom
företagsgruppen visar att en betydande del av de anställda skulle föredra ett
arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Ett speciellt problem vid utslussningen
är dock att det nuvarande riksavtalet för löner inte tar hänsyn till den
lönespännvidd som finns på den öppna marknaden mellan olika geografiska
områden. Detta leder till att en del yrkeskategorier på vissa orter kan vara
bättre betalda på Samhällsföretag än på andra företag. Detta försvårar
utslussningen till den öppna arbetsmarknaden. Avtalet bör därför revideras.

Genom en ökad genomströmning kan fler gravt handikappade beredas plats
inom Samhällsföretag.

Samtidigt som ansträngningar görs för att slussa ut fler från Samhällsföretag
bör den centrala administrationen kunna minska. För den kvarvarande
verksamheten vid Samhällsföretagsgruppen är det väsentligt att man prövar
nya driftformer för verkstäderna, t. ex. ett ökat antal inbyggda verkstäder,
dvs. verkstäder som tillhör Samhällsföretag men som är lokaliserade hos ett
vanligt företag. Detta förbättrar de handikappades kontakter med vanliga
arbetsplatser.

Utskottet tillstyrker motion A225 i denna del. Motion A255 är därmed
också tillgodosedd. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 101 bort ha följande lydelse:

101. beträffande utslussning av anställda från Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:A225 yrkande 13 i
motsvarande del samt med anledning av motion 1985/86:A255 yrkande
8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

75. Inbyggda verkstäder (mom. 102)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med ”Samhällsföretags
praxis” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottets positiva inställning till de inbyggda verkstäderna leder naturligen
till den slutsats som dras i motion A201 (fp) om att sådana verkstäder bör
kunna etableras även om de omfattar färre än fem personer. Det borde
nämligen vara möjligt för Samhällsföretagsgruppen att komplettera den
arbetsledning som i så fall måste köpas av värdföretaget med särskilda
kurativa insatser så att de sociala målen för det skyddade arbetet kan
fullföljas. Regeringen bör mot denna bakgrund uppdra åt Stiftelsen Samhällsföretag
att bedriva försöksverksamhet med inbyggda verkstäder som är
mindre än dem som drivs för närvarande. Motion A201 tillstyrks av
utskottet. Det anförda bör bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:

102. beträffande inbyggda verkstäder

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A201 samt med avslag på 161

motionerna 1985/86:A224 yrkande 2 och 1985/86:A225 yrkande 13 i

11 Riksdagen 1985/86. 18 sami. Nr 11

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

76. Prioritering av vissa handikappgrupper (mom. 103)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med ”Krav om” och
slutar med ”och A265” bort ha följande lydelse:

I motion 1985/86:A245 pekas på de mycket stora svårigheter som möter
när det gäller att bereda psykiskt utvecklingsstörda människor arbete.
Förmodligen är denna grupp den som är allra hårdast drabbad av utestängning
från arbetsmarknaden. Det finns därför anledning att se över möjligheterna
för psykiskt utvecklingsstörda att få arbete inom Samhällsföretagsgruppen.
Detta är för närvarande mycket svårt. Det förekommer t.o.m. att
landsting köper platser för psykiskt utvecklingsstörda av Samhällsföretag.

Folkpartiet föreslår en överföring av resurser från socialförsäkringssektorn
till arbetsmarknadssektorn. Utskottet återkommer till det förslaget i det
följande, men med den finansiering som föreslås skapas förutsättningar att
inrätta 500 nya platser inom Samhällsföretag, särskilt för personer som är
psykiskt utvecklingsstörda. Detta kräver också att de utvecklingsstörda ges
extra stöd och handledning. Utskottet biträder motion A245 i denna del.
Övriga i sammanhanget upptagna motioner avstyrks. Regeringen bör
underrättas om det anförda.

dels att utskottets hemställan under 103 bort ha följande lydelse:

103. beträffande prioritering av vissa handikappgrupper
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A245 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1985/86:A253
yrkande 9 och 1985/86: A265 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

77. Prioritering av vissa handikappgrupper (mom. 103)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med "Krav om” och
slutar med "och A265" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A253 (vpk) är det stora skillnader mellan olika
delar av landet när det gäller att bereda sysselsättning åt personer med svåra
funktionshinder. Utskottet delar motionens uppfattning att för denna grupp
bör verksamhet erbjudas inom Samhällsföretagsgruppen. Det får som sägs i
motionen konsekvenser för ersättningsnivån, bl. a. i fråga om bidrag till
investeringar. Utskottet återkommer till dessa frågor i det följande. Det
anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A253 och avstyrker motionerna
A245 och A265 i motsvarande delar.

AU 1985/86:11

dels att utskottets hemställan under 103 bort ha följande lydelse:

103. beträffande prioritering av vissa handikappgrupper
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A253 yrkande 9 samt med

162

avslag på motionerna 1985/86: A245 yrkande 2 i motsvarande del och AU 1985/86:11
1985/86: A265 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

78. Sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen
(mom. 105)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Charlotte Branting (fp) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med ”Skälet till”
och på s. 98 slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Behovet av ytterligare sysselsättningsåtgärder för handikappade kvarstår.

Som framgått av den tidigare redovisningen är ständigt ca 30 000 handikappade
anmälda som arbetssökande. Det finns alltså ett ytterligare behov av
skyddat arbete. Vissa grupper som t. ex. psykiskt utvecklingsstörda är som
påpekas i motion A245 (fp) särskilt eftersatta. Utskottet tillstyrker därför
förslaget i motion A244 (c) att riksdagen skall anta Samhällsföretags
erbjudande att utöka antalet anställda med 800 personer till en bidragskostnad
av 60 000 kr. per arbetstillfälle. Som anförs i motion A245 (fp) blir dessa
ökade kostnader av ungefär samma storleksordning som de minskade
utgifterna för socialförsäkringssystemet. Regeringen bör återkomma i kompletteringspropositionen
med förslag till finansiering av denna utbyggnad.

Utskottet tillstyrker alltså motionerna A244 och A245 och avstyrker
motsvarande del av propositionen. Motion A253 blir i huvudsak tillgodosedd
med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:

105. beträffande sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:A244 och 1985/

86: A245 yrkande 2 i motsvarande del samt med avslag på propositionen
i motsvarande del och motion 1985/86: A253 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

79. Sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen
(mom. 105)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med ”Skälet till”
och på s. 98 slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Behovet av skyddat arbete är betydande. Under lång tid har antalet
handikappade som anmäler sig som arbetssökande varje månad överstigit
31 000. Vissa grupper av handikappade, t. ex. de som har svåra funktionshinder,
är för närvarande praktiskt taget helt utestängda från arbetsmarknaden.

Det finns därför anledning att följa förslaget i motion 1985/86: A253 (vpk) om
att Samhällsföretagsgruppen får öka sin verksamhet under nästa budgetår
såsom den föreslagit, dvs. med 900 anställda. Härigenom tillgodoses också
motionerna A244 och A245. Regeringen bör underrättas om det anförda.

dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:

105. beträffande sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till motion 1985/86: A253 yrkande 7 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del och motionerna 1985/
86:A244 och 1985/86:A245 yrkande 2 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

80. Långsiktig plan för Samhällsföretagsgruppen (morn. 107)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 98 börjar med ”En
långsiktig” och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:

Samhällsföretagsgruppen har svåra uppgifter att lösa. Å ena sidan ålägger
regeringen gruppen långtgående krav på rationaliseringar som hotar de
sociala målen för verksamheten. För varje år har driftbidraget reducerats
med 2 å 3 %. Å andra sidan finns ett stort tryck från alla de handikappade
som står utan arbete att få sysselsättning.

En grundläggande brist i statsmakternas hantering av Samhällsföretagsgruppen
är bristen på långsiktighet. Både sysselsättningsvolym och driftbidrag
bestäms för ett år i taget och bestäms dessutom som det synes oberoende
av varandra. Detta är den enda rimliga förklaringen till att företagsgruppen
nu har administrativa resurser och lokaler för att sysselsätta fler handikappade
än som är anställda. Med ett långsiktigare perspektiv på verksamheten
borde en sådan situation inte ha uppstått. Det är ett minimikrav att
statsmakterna anger både driftbidraget och sysselsättningsutvecklingen för
den närmaste treårsperioden. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker
motion A269.

dels att utskottets hemställan under 107 bort ha följande lydelse:

107. beträffande långsiktig plan för Samhällsföretagsgruppen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A269 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

81. Driftbidraget till Samhällsföretagsgruppen (mom. 108-motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 98 börjar med ”1 det” och slutar med ”i
propositionen” bort ha följande lydelse:

Kravet på ökad rationalitet i Samhällsföretagsgruppens verksamhet bör
komma till uttryck i bl. a. en fortlöpande minskning av driftbidraget beräknat
i procent av lönesumman för anställda med arbetshandikapp. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag att driftbidraget under 1986/87 skall uppgå till
116,7 % av lönesumman. Utskottet vill här erinra om att den av regeringen
tillsatta arbetsgrupp som för ett par år sedan arbetade med en översyn av
företagsgruppens organisation räknade med att driftbidraget skulle uppgå till
101 % av nämnda kostnader under budgetåret 1988/89. Förslaget i motion

AU 1985/86:11

164

A264 att driftbidraget under en femårsperiod, bör trappas ned till 100 % är
därför inte orimligt. Utskottet saknar emellertid underlag för att nu kunna ta
mer konkret ställning. Motionen bör mot denna bakgrund inte föranleda
någon åtgärd.

82. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag(mom. 109)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”till medelsanvisning” bort ha följande lydelse:
Tidigare i betänkandet har utskottet med anledning av förslag från vpk
tillstyrkt att förutsättningar skall skapas för anställning inom Samhällsföretag
av personer med svåra funktionshinder. Utskottet har också tillstyrkt att
platsantalet inom företagsgruppen ökas med 900. Härutöver bör stiftelsen
tillföras ägartillskott som täcker dess behov av investeringar. Sammantaget
betyder detta som framgår närmare av motion A253 (vpk) att till anslaget
Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag bör anvisas 168 milj. kr. mer än
regeringen föreslår eller totalt 3 220 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande lydelse:

109. att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A253 yrkande 8
samt med anledning av propositionen i motsvarande del till Bidrag till
Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag
av 3 220 000 000 kr.

83. Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag till skyddat
arbete hos offentliga arbetsgivare (mom. 110)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A266 (m) bör omhändertagande och rehabilitering
av missbrukare primärt vara en kommunal uppgift. Kommunerna bör med
hänsyn därtill som sägs i motionen ta en större del av ansvaret och
kostnaderna för detta skyddade arbete. Statsbidraget bör därför sänkas till
50 % av lönekostnaderna för dem som anvisats sådant arbete. Utskottet
tillstyrker förslaget i motion A266 att den av regeringen föreslagna medelsanvisningen
för budgetåret 1986/87 minskas med 115 milj. kr. Riksdagen bör
således anslå 231 milj. kr. för ändamålet.

dels att utskottets hemställan under 110 bort ha följande lydelse:

110. att riksdagen med bifall till motion 1985/86: A266 yrkandena 21
och 22 samt med anledning av propositionen i motsvarande del till
Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 231 000 000 kr.

AU 1985/86:11

165

Särskilda yttranden

AU 1985/86:11

1. Avskaffande av ungdomslagen (mom. 8)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Även vpk anser att ungdomslagen bör avskaffas, men vi har förutsatt att det
skall ske i takt med att ungdomarna kan erbjudas fasta jobb med lön som de
kan leva på. Detta har utvecklats i vår motion 1985/86: A246 och den därtill
anslutande reservationen 17 till detta betänkande.

Moderater och centerpartister föreslår i reservation 13 att ungdomslagen
skall avskaffas. Det sker emellertid under förutsättningar som är helt
oacceptabla. Arbetet i ungdomslag skall ersättas med en tidsbegränsad
arbetspraktik som förläggs framför allt till det enskilda näringslivet. Detta
leder till att många ungdomar kommer att växla perioder av illa betalt
praktikarbete med perioder av arbetslöshet, och under arbetslösheten är
socialbidrag det ekonomiska stöd de kan få från det allmänna eftersom de
inte längre har rätt till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) på grund av den
nya åldersgränsen 20 år. De som kan tänkas få glädje av det föreslagna
systemet är företagen som genom det allmännas försorg gratis skulle få
disponera ung, gymnasieutbildad arbetskraft. Vad detta får för konsekvenser
för de arbetstillfällen som trots allt finns på den öppna arbetsmarknaden
för tonåringar förefaller reservanterna inte ha ägnat någon eftertanke.

2. Åtgärder för ungdomar i åldern 20-24 år (mom. 9)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

I motion 1985/86: A257 (s) görs markeringar av de problem på arbetsmarknaden
som ungdomsgruppen 20—24 år ställs inför. Mycket av vad som där sägs
kan vara värt att instämma i. När det kommer till det konkreta åtgärdsförslaget
i motionen - att försök enligt den s. k. Örebromodellen bör prövas även i
andra utsatta regioner - bör dock framhållas att även den modellen har
nackdelar. Liksom andra ungdomsåtgärder leder Örebromodellen inte över
till fasta anställningar. Detta kan i varje fall inte på något sätt garanteras.

Utbildningsdelen i modellen ger inte heller poäng eller meriter vid sökande
av högre utbildning, och även om ersättningen blir betydligt bättre än i
ungdomslag är den fortfarande mycket låg. Även de äldre ungdomar det nu
är fråga om är sålunda bättre betjänta av den åtgärdsinriktning som
förespråkas av vpk och som syftar till att fasta jobb skapas åt ungdomarna.

3. Översyn av det arbetsmarknadspolitiska systemet för
ungdomar (mom. 10)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

När det gäller det samordningsbehov som efterlyses i motion 1985/86:A259
(fp) beträffande åtgärderna för skilda ungdomsgrupper hänvisar vi till våra
reservationer. Problemet med skilda åtgärder för 16-17-åringarna (ung domsplatser)

och för 18-19-åringarna (ungdomslag) löses genom vårt 166

förslag om ett sammanhållet uppföljningsansvar för dessa ungdomsgrupper AU 1985/86:11

enligt reservation 13. I reservation 14 om en parlamentarisk utredning om

åtgärder för ungdomar i åldern 20- 24 år har vi förutsatt att åtgärderna

utformas så, att dessa ungdomar får liknande förutsättningar till utbildning

och yrkespraktik som underlättar tillträdet till arbetsmarknaden.

4. Lärlingsutbildning i hantverksyrken (morn. 14)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anför:

Vi anser att lärlingsutbildningen är ett betydelsefullt instrument för att
motverka ungdomsarbetslöshet. Få eller ens någon av gymnasiets yrkesinriktade
linjer leder så framgångsrikt över till fasta anställningar som lärlingsutbildningen.
Det är därför beklagligt att denna form av utbildning behandlas
så negativt av regeringen. När det gäller folkpartiets förslag till främjande av
lärlingsutbildningen hänvisas till motionerna 1985/86:A259 och 1985/

86:Ub213 samt pågående behandling i utbildningsutskottet av folkpartiets
motionsförslag i dessa utbildningsfrågor.

5. Genomförandet av den nya AMU-organisationen
(mom. 44)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Jag vill påpeka att vpk motsatte sig det beslut som riksdagen tog hösten 1984
att kommersialisera AMU. Vpk:s huvudmotiv var att beslutet stred mot
målen för AMU-verksamheten, men uppenbarligen hade den beslutade
förändringen också dålig förankring bland dem som har hand om denna
utbildning. Svårigheterna att genomföra omorganisationen tyder på detta.

6. Flexibilitet inom AMU (mom. 45)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anför:

Vi vill understryka att en av fördelarna med den nya AMU-organisationen är
att den ger möjlighet till ökad flexibilitet. Det blir möjligt för länsarbetsnämnderna
att som sägs i motion A259 förlägga en ökad andel av kurserna
inom företagen. Vi utgår ifrån att denna möjlighet också kommer att framstå
som ekonomiskt fördelaktig vid den upphandling som skall ske. Vi vill i
sammanhanget också framhålla betydelsen av att de elevsociala frågorna
uppmärksammas vid genomförandet av den nya organisationen.

7. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (morn. 55)

Elver Jonsson (fp) och Charlotte Branting (fp) anför:

Folkpartiet biträder en höjning av dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen
till 360 kr. När det gäller finansieringen godtar vi en höjning av
arbetsmarknadsavgiften samtidigt som vi förordar att kassamedlemmarnas
andel av finansieringen ökar genom höjda egenavgifter. Därigenom vill vi

uppnå incitament för arbetsmarknadens parter på båda sidor att sluta
löneavtal som inte driver på inflationen och inte heller skapar arbetslöshet.

8. Avveckling av rekryteringsstödet (mom. 67)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

Vi har alltsedan rekryteringsstödets införande för ett par år sedan ställt oss
tveksamma till denna stödform. Rekryteringsstödet kan enligt vår mening
alltför lätt komma till användning även om det finns anledning förmoda att
nyrekrytering under alla förhållanden kommit till stånd. Det ligger därför
nära till hands att stödet blir en dold lönesubvention till ordinarie arbetskraft.
Mycket tyder också på att nettoeffekten av åtgärden i form av nya
arbetstillfällen är begränsad.

Moderata samlingspartiet föreslår i år en ny anslagsteknik för anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder. Vi har menat att arbetsmarknadsverket
självt bör inom en viss given ram och med bestämda villkor när det gäller
resultatet av insatser bestämma avvägningen mellan olika åtgärder. Med den
inriktningen får verket ett särskilt ansvar och intresse för att insatserna skall
få största möjliga effekter. Om rekryteringsstödet därvid är motiverat får det
ankomma på verket att ta ställning till.

Vi har emellertid inte velat motsätta oss utskottets förslag att rekryteringsstödets
hittillsvarande effekter ytterligare övervägs.

9. Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder
(mom. 77)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

Vi har för vår del uppfattningen att det finns delar inom den s. k.
försöksverksamheten med sysselsättningsskapande åtgärder som är värdefulla.
Vi vill därför inte motsätta oss att aktiviteter av det slag det här är fråga
om kan drivas vidare. Med den teknik vi förordat för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder bör det emellertid närmast ankomma på arbetsmarknadsverket
att väga dessa insatser mot andra angelägna behov inom en
given anslagsram. Den metoden ger för övrigt större förutsättningar för en
försöksverksamhet som kan utveckla nya socialt intressanta och effektiva
former av försöksverksamheter.

10. Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder
(mom. 77)

Börje Hörnlund (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

När det gäller användningen av det föreslagna beloppet på 15 milj. kr. för
försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder vill vi erinra om
vad vi föreslagit i reservation 21 om avsättning av medel till kooperativt
ungdomsföretagande.

AU 1985/86:11

168

11. Ändrade regler för bidrag till Arbetshjälpmedel åt
handikappade och Näringshjälp (mom. 99)

Elver Jonsson (fp), Alf Wennerfors (m). Börje Hörnlund (c), Bengt
Wittbom (m), Charlotte Branting (fp), Sonja Rembo (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

Frågan om ett reformerat bilstöd har blivit utredd av bilstödskommittén
(A1979:04) som redovisade sina förslag under hösten 1982 (SOU 1982:44).
Betänkandet har remissbehandlats, varvid flertalet remissinstanser anslöt sig
till förslaget om ett sammanhållet stöd till handikappades bilkostnader och
om viss utvidgning av stödet till nya grupper.

Vi anser att det är anmärkningsvärt att regeringen ännu - trots att mer än
tre år gått sedan betänkandet avlämnades - inte framlagt ett förslag om ett
reformerat bilstöd till riksdagen. Härtill kommer att riksdagen gjorde ett
förnyat uttalande så sent som i maj 1985 om att ett reformerat bilstöd skulle
träda i kraft den 1 januari 1986. Nu anmäls att statsrådet Lindqvist tillsatt en
särskild utredare för att ytterligare överväga hithörande frågor. Vi vill starkt
stryka under att det arbetet bör bedrivas skyndsamt. Siktet bör vara inställt
på att riksdagen skall föreläggas ett förslag från regeringen före årets slut.

AU 1985/86:11

169

De aktuella lagförslagen i proposition 1985/86:100 bilaga 12 AU 1985/86:11
Bil. 1
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Reglerna tillämpas också på ungdomar
som inte har fyllt tjugofem år
och som bereds eller har beretts undervisning,
vård eller omsorger i
övrigt enligt lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda.

Denna lag innehåller regler om
arbete i ungdomslag hos staten,
kommuner, landstingskommuner,
kommunalförbund, församlingar
och kyrkliga samfalligheter för arbetslösa
ungdomar som har fyllt antingen
arton men inte tjugo år eller,
om de har fullföljt en minst tvåårig
gymnasial utbildning, sjutton men
inte tjugo år.

Reglerna tillämpas också på ungdomar
som inte har fyllt tjugofem år
och som avses i ]§ lagen (1985:
568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Ett ungdomslag är en grupp av ungdomar som deltar som biträden i
arbete som utförs åt arbetsgivaren och uträttar andra nyttiga sysslor som
annars inte skulle ha blivit uträttade. Syftet är att ungdomarna skall få en
meningsfull sysselsättning och praktisk erfarenhet av arbetslivet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

170

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985: 506) om vissa
flyttningsersättningar

Härigenom föreskrivs att 1 § och övergångsbestämmelserna till lagen
(1985: 506) om vissa flyttningsersättningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Till arbetstagare som är inskrivna vid den särskilt inrättade arbetsförmedlingen
i Uddevalla kommun får lämnas särskild flyttningsersättning i
form av traktamente vid dubbel bosättning och bidrag till merkostnader för
dagliga arbetsresor.

Traktamente vid dubbet bosättning
får lämnas även till arbetstagare
som har haft sin arbetsplats i
Gällivare eller Kiruna kommun.

Denna lag1 träder i kraft den 1 juli
1985 och gäller till utgången av juni

1986. Bestämmelserna i 5 § tillämpas
vid 1984 -1987 års taxeringar
och gäller även i fråga om motsvarande
traktamente och bidrag som
har lämnats före ikraftträdandet enligt
då gällande bestämmelser. Den
som vid 1984 eller 1985 års taxering
inte har fått avdrag på grund av att
sådant traktamente har uppburits,
får anföra besvär över taxeringen
enligt 100 § taxeringslagen (1956:
623).

Denna lag1 träder i kraft den 1 juli
1985 och gäller till utgången av juni

1987. I fråga om ansökan om traktamente
eller bidrag som har gjorts
före den 1 juli 1987 gäller dock lagen
fortfarande. Bestämmelserna i
5 § tillämpas vid 1984—1989 års
taxeringar och gäller även i fråga
om motsvarande traktamente och
bidrag som har lämnats före ikraftträdandet
enligt då gällande bestämmelser.
Den som vid 1984 eller
1985 års taxering inte har fått avdrag
på grund av att sådant traktamente
har uppburits, får anföra besvär
över taxeringen enligt 100 §
taxeringslagen (1956:623).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. I fråga om arbetstagare som har
haft sin arbetsplats i Gällivare eller Kiruna kommun gäller äldre föreskrifter,
om ansökan om traktamente har gjorts före den 1 juli 1986.

1 1985:506-

AU 1985/86:11
Bil. 2

171

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 370) om

arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §2

Dagpenning utges med lägst 110 Dagpenning utges med lägst 130
och högst 315 kronor om inte annat och högst 335 kronor om inte annat

följer av denna lag. Arbetslöshets- följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens kassan beslutar om dagpenningens

storlek. storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1
skall ha följande lydesle.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §2

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utges
med 100 kronor per dag. ges med 120 kronor per dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del
av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per
vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Arbete som har utförts enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare skall jämställas med arbete på heltid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

1 Lagen omtryckt 1982:433.

2 Senaste lydelse 1983: 1072.

AU 1985/86:11
Bil. 3

172

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Motionerna

Arbetsmarknadsläget

Utskottet

Riktlinjer m. m

Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

Arbetstidsförkortning som sysselsättningspolitiskt instrument ..

Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986/87

Åtgärder för ungdomar

Inledning

Riktlinjer

Nedsättning av arbetsgivaravgifter

Ungdomsföretagande

Ändring i lagstiftningen om ungdomslag

Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag för ungdomslag

Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Energiverksamheten

Personaltilldelning för särskilda grupper av arbetssökande

Anslagsfrågor

Arbetsmarknadsservice

Arbetsmarknadsinformation

Flyttningsbidrag m. m

Medelsanvisning m. m

AMV: Anskaffning av utrustning

Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde.

Arbetsmarknadsutbildning

AMU-gruppen

Den nya AMU-verksamheten

AMU:s omfattning budgetåret 1986/87

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen

Kontant arbetsmarknadsstöd

Utbildningsbidragen

Finansiering

Utredningskrav

Ny nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet

Sysselsättningsskapande åtgärder

Allmänt

Rekryteringsstöd

Beredskapsarbeten

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

Industribeställningar

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder

Anslaget

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna 71 AU 1985/86:11

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar 72

Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten 72

Nämnden för vapenfriutbildning 75

Vapenfria tjänstepliktiga 75

Sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade 76

Inledning 76

Riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade .. 78

Yrkesinriktad rehabilitering 83

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 84

Arbetshjälpmedel åt handikappade 85

Näringshjälp 88

Anställning med lönebidrag 88

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag 93

Inriktningen av Samhällsföretags verksamhet 94

Omfattningen av Samhällsföretags verksamhet 97

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare 99

Utskottets hemställan 100

Reservationer

1. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken (m,fp,c) 109

2. ” ” ” (vpk) lil

3. Arbetstidsförkortning som sysselsättningspolitiskt instrument

(vpk) 112

4. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986/87 (m) 113

5. ” ” ” ” (c) 114

6. ” ” ” ” (vpk) 115

7. De arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning under nästa

budgetår (fp) 116

8. De arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning under nästa

budgetår (c) 117

9. De arbetsmarknadspolitiska insatsernas omfattning under nästa

budgetår (m) 117

10. Kvinnornas sysselsättningsmöjligheter (vpk) 118

11. ” ” (m) 119

12. Förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom (m) 119

13. Avskaffande av ungdomslagen (m,c) 121

14. Åtgärder för ungdomar i åldern 20-24 år (c) ....' 122

15. Översyn av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet för

ungdomar (fp) 123

16. Översyn av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet för

ungdomar m. m. (m) 125

17. Insatser för fasta jobb åt ungdomar m. m. (vpk) 125

18. Lärlingsutbildning i hantverksyrken (c) 126

19. ” ” ” (m) 127

174

20. Arbetsmarknadspolitisk motiverat stöd till ungdomsföretagan- AU 1985/86:11

de (fp) 127

21. Stöd till kooperativt ungdomsföretagande (c) 127

22. Utökning av arbetstiden i ungdomslag (vpk) 128

23. ” ” ” ” ” (m,c) 128

24. Fler ungdomslagsplatser i näringslivet (m,c) 129

25. Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag för ungdomslag (m) .. . 129

26. Egenregiverksamheten (c) 129

27. ” (vpk) 130

28. Kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda (fp) 131

29. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
(m) 131

30. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
(vpk) 132

31. Bibehållande av återflyttningsbidraget (m) 133

32. Bidraget för anställning av medflyttande (m) 133

33. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsservice (m) 134

34. Målen för AMU (vpk) 134

35. Genomförandet av den nya AMU-organisationen (m) 135

36. Utbildningsbidrag till vuxna med läs- och skrivsvårigheter (vpk) 136

37. Utbildning av nyanställda inom tekoindustrin (m) 136

38. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsutbildning (m) ... 136

39. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (m) 137

40. ” ” ” (c) 139

41. ” ” ” (vpk) 140

42. Kontant arbetsmarknadsunderstöd (vpk) 140

43. Utbildningsbidragen (m) 141

44. ” (c) 141

45. ” (vpk) 142

46. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning

och utbildningsbidrag (m) 143

47. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning

och utbildningsbidrag (c) 143

48. Ökad egenavgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen (fp) 143

49. Utredning om reformerat system för arbetslöshetsförsäkringen

(m,fp,c) 144

50. Utredning om reformerat system för arbetslöshetsförsäkringen

(vpk) 146

51. Följsamhet mellan löneutveckling och arbetslöshetsersättning

(m,fp,c) 146

52. Ny anslagsteknik för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder

(m) 146

53. Basprogram för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i vissa län

(vpk) 147

54. Särskilda stödåtgärder vid företag i sysselsättningssvaga orter

(vpk) 148

55. Avveckling av rekryteringsstödet (vpk) 148

56. Omfattningen av beredskapsarbetena m. m. (m) 149 175

57. Ökade beredskapsmedel till natur-och kulturminnesvård (vpk) 149 AU 1985/86:11

58. En förlängning av tiden för starta-eget-bidraget (fp) 150

59. Medel till industribeställningar (m) 150

60. Medelsanvisning till anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder
(m) 151

61. Utvecklingsinsatser i östra Norrbotten (m) 151

62. ” ” ” ” (c) 152

63. Riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade

(m) 154

64. Riktlinjer för sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade

(vpk) 154

65. Insatser för svårplacerade i Stockholms län (vpk) 156

66. Bidrag till arbetsbiträde (vpk) 156

67. Arbetshjälpmedel åt arbetshandikappade egna företagare (c) .. 157

68. Den allmänna utformningen av lönebidraget(m,fp,c) 157

69. Introduktionsbidraget (vpk) 158

70. Det särskilda lönebidraget (fp) 158

71. ” ” ” (vpk) 159

72. Lönebidraget till allmännyttiga organisationer (fp,vpk) 159

73. Medelsanvisning till anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning (vpk) 160

74. Utslussning av anställda från Samhällsföretagsgruppen (m) 160

75. Inbyggda verkstäder (fp) 161

76. Prioritering av vissa handikappgrupper (fp) 162

77. ” ” ” ” (vpk) 162

78. Sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen (fp,c) .. 163

79. ” ” ” (vpk) .. 163

80. Långsiktig plan för Samhällsföretagsgruppen (vpk) 164

81. Driftbidraget till Samhällsföretagsgruppen (m) 164

82. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföre tag

(vpk) 165

83. Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag till skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare (m) 165

Särskilda yttranden

1. Avskaffande av ungdomslagen (vpk) 166

2. Åtgärder för ungdomar i åldern 20-24 år (vpk) 166

3. Översyn av det arbetsmarknadspolitiska systemet för ungdomar

4. Lärlingsutbildning i hantverksyrken (fp) 167

5. Genomförandet av den nya AMU-organisationen (vpk) 167

6. Flexibilitet inom AMU (fp) 167

7. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (fp) 167

8. Avveckling av rekryteringsstödet (m) 168

9. Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder (m) . 168

10. ” ” ” ” (c) ... 168

11. Ändrade regler för bidrag till Arbetshjälpmedel åt handikappade

och Näringshjälp (m,fp,c) 169

Bilagor med lagförslag 170

176

gotab Stockholm 1986 10461