Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:97

Regeringens proposition

1984/85:97

om begränsning av avdragsrätten för förluster på optionsskuldebrev;

beslutad den 6 december 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås att avdrag inte skall medges för realisafionsför-lust vid avyttring av ett skuldebrev som utgivits i förening med opfionsrätt att teckna eller köpa akfier. Avdragsförbudet skall gälla om beslut om utgivning av skuldebrevet fattats efter den 5 december 1984.

Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 97


 


Prop. 1984/85:97                                                                 2

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 36 S kommunal­skatlelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 36 §

4.' Avdrag för realisationsför-  4. Avdrag för realisationsförlust,
lust, beräknad enligt punkt 3 ovan.
beräknad enligt punkt 3 ovan, får,
får, om inte annat följer av andra
om inte annat följer av andra eller
stycket, göras från sådan realisa-
fjärde stycket, göras från sådan
tionsvinst eller lotlerivinsl som en-
realisationsvinst eller lotterivinsl
ligt punkt 5 av anvisningarna till
som enligt punkt 5 av anvisningarna
18 § är hänförlig till samma för-
till 18 § är hänförlig till samma för­
värvskälla som förlusten.
                    värvskälla som förlusten.

Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av premieobliga­tioner, som har utfärdals här i riket, får göras endast från realisationsvinst som har uppkommit vid avyttring av sådana premieobligationer. Har de med föriust avyttrade premieobligationerna utfärdals är 1980 eller tidigare, får dock avdrag för förlusten göras även från realisationsvinst vid avyttring av

a)  sådan aktie i svenskt aktiebolag som vid lidpunkten för avyttringen av aktien är inregistrerad vid Stockholms fondbörs och

b)  andel i sådan svensk aktiefond som, vid ingången av det år då andelen avyttras, till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

Avdrag för realisationsförlust skall i första hand göras från den realis'd-tionsvinst eller lotterivinsl som är hänförlig till samma beskattningsår som realisationsförlusten. Har en förlust inte kunnat utnyttjas för avdrag nämnda beskattningsår, får avdrag för förlusten göras ett senare beskatt­ningsår, dock senast sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten är hänförlig. En på detta sätt förskjulen realisationsförlust får dras av endast mot den realisationsvinst eller lotterivinst som det senare beskattningsåret återstår sedan avdrag har gjorts för de realisationförluster som är hänför­liga till det året.

Avdrag medges ej jör förlust vid avyttring av ett skuldebrev som ut­givits i förening med optionsrätt till nyteckning eller köp av aktier, om avyttringen inte också innefattar en överlåtelse av optionsrätten.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Äldre be­stämmelser tillämpas dock vid avyttring av ett skuldebrev om beslut om utgivning av skuldebrevet fattats av bolagsstämman eller bolagets styrelse före den 6 december 1984.

' Senaste lydelse 1981:1316.


 


Prop. 1984/85:97                                                      3

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET
                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-12-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om begränsning av avdragsrätten för förluster på optionsskuldebrev

1    Inledning

Kapitalvinstkommitlén har idag i betänkandet (Ds Fi 1984:24) Reavinst på optionslån lagt fram förslag till nya regler för vinstbeskattningen av s. k. optionslån, dvs. skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier i det låntagande bolaget. Betänkandet kommer nu att remissbehand-las. Jag avser att efter remissomgången återkomma med förslag till lagstift­ning på grundval av betänkandet och remissynpunkterna.

Kommittéförslaget innebär bl. a. att de påtagliga skattemässiga förmåner som f. n. kan uppnås genom optionslåneformen begränsas. En följd av de föreslagna bestämmelserna blir att avdrag inte kommer att medges för realisationsförluster vid avyttring av det i ett optionslån ingående skulde­brevet i den omfattning som följer av nuvarande bestämmelser. Det kan därför på goda grunder antas att emissioner av optionslån, som betingas av möjligheten att tillskapa sådana förluster, kommer att ske i stor omfattning under den tid som förflyter intill dess lagstiftning på grundval av betänkan­det kan genomföras. Jag har mot den bakgrunden funnit det påkallat att ta upp frågan om provisoriska åtgärder som syftar till att förhindra en sådan utveckling.

Innan jag går in på mitt förslag till åtgärder skall jag kortfattat beskriva nuvarande beskattningsregler och optionslänemarknadens utveckling. I belänkandet Reavinst på optionslån lämnas en redogörelse för de aktiebo­lagsrättsliga reglerna på området. Redogörelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.


 


Prop. 1984/85:97                                                                4

2    Nuvarande förhållanden

2.1 Realisationsvinstbeskattningen

Uttryckliga bestämmelser för vinstbeskattningen av optionslån saknas i kommunalskatlelagen (1928:370), KL. Beskattningen grundas på en ana­log tillämpning av bestämmelserna om realisationsvinst i 35 och 36 S§ KL samt på praxis. Klarhet om rättsläget skapades i betydelsefulla hänseen­den när regeringsrätten i december 1983 avgjorde två förhandsbeskeds­ärenden (RÅ 83 1:77 I och II).

Först kan konstateras all de två delarna i ett optionslån - skuldebrevet och optionsrätten - behandlas enligt olika regler. En optionsrätt beskattas enligt aktiereglerna i 35§ 3 mom. KL. Detta innebär att en vinst är skattepliktig oavsett innehavstidens längd, att hela vinslen beskattas om innehavstiden är kortare än två år samt att 40% av vinsten är skattepliktig vid längre innehavslid. En vinst på ett optionsskuldebrev - liksom ford-ringsrälter i övrigt — behandlas enligt bestämmelserna för lös egendom i 35 § 4 mom. KL. Vinsten är således skattepliktig endast om avyttringen sker inom fem år från förvärvet. Den skattepliktiga delen av vinsten reduceras under femårsperioden. Vid en avyttring under de tvä första innehavsåren beskattas hela vinslen. Avyttras skuldebrevet och options­beviset gemensamt tillämpas bestämmelserna i 35 § 4 mom.

En realisationsförlust är avdragsgill i samma utsträckning som en vinst vid avyttringen skulle ha beskattats. Avdrag för realisationsförlust får i princip endast utnyttjas mot realisationsvinst. En realisationsförlust som inte kan utnyttjas under förluståret kan användas för kvittning av vinster under de sex följande åren.

Den fråga som under senare tid tilldragit sig särskilt intresse är effekter­na vid emissionen av ett oplionslån och då främst fördelningen av emis­sionspriset på skuldebrevet och optionsrätten. Det var bl. a. i det hänseen­det som klarhet skapades genom de förut nämnda regeringsrättsavgöran­dena. Följande kan konstateras.

Ges ett optionslån ut till pari hänförs hela emissionsbeloppet till skulde­brevet. Optionsrätten erhålls således utan kostnad. Förvärvas ett skulde­brev med optionsrätt på annat oneröst sätt än vid en emission är inköpspri­set anskaffningskostnad. Enligt regeringsrätten faller hela vederiaget även vid ett sådant förvärv på optionsskuldebrevet om någon kurs ännu inte registrerats för optionsrätten. Sker förvärvet efter den tidpunkt då options­rätten böljat noteras separat skall anskaffningskostnaden beräknas särskilt för skuldebrevet resp. optionsrätten. Inköpspriset fördelas i ett sådant fall med ledning av marknadsvärdena på förvärvsdagen.

Utöver vad som nu nämnts uppkommer en rad situationer då olika beskaltningsfrågor aktualiseras i samband med optionslånen. Det saknas dock här anledning att närmare beröra dessa. I den delen kan jag istället hänvisa till kapitalvinstkommitténs betänkande.


 


Prop. 1984/85:97                                                      5

Det finns emellertid skäl att redan här stanna vid effekterna av den princip för fördelningen av emissionsbeloppet som regeringsrätten lagt fast. 1 sammanhanget bör noteras att optionsskuldebreven löper med en ränta som betydligt understiger marknadsräntan för andra obligationer eller förlagsbevis med motsvarande löptid och en kreditvärdig låntagare. Detta medför i sin tur att en avyttring av skuldebrevet ger upphov till en relativt stor realisationsförlust som är avdragsgill i sin helhet. Avyttras skuldebrevet omedelbart efter förvärvet har placeraren i realiteten förvär­vat en optionsrätt för ett belopp motsvarande emissionspriset minskal med avyttringspriset för skuldebrevet och samtidigt fått en avdragsgill realisa­tionsförlust på samma belopp.

Av regeringsrättens nyss nämnda dom torde också den slutsatsen kunna dras att samma realisationsförlusteffekt uppkommer även i samband med vissa låneemissioner vid sidan av de egentliga optionslånen. Ed exempel på ett sådant lån är det som nyligen tagits upp av investmentbolagen AB Investoroch Förvaltnings AB Providenlia. Till de skuldebrev som bolagen givit ut har knutits två separata optionsrätter avseende köp av aktier från del av Investor och Providenlia helägda AB Patricia.

2.2 Optionslånemarknaden

Under nästan hela den tioårsperiod som förflutit sedan optionslånen tillkom som finansieringsform har emissioner av sådana lån förekommit i endast begränsad omfattning. Först under det senaste året har emissions­verksamheten tagit fart. Såvitt bekant har enbart optionslån med avskilj-bara optionsrätter givits ut.

Under år 1981 utgavs de två första lånen. Lånebeloppen uppgick till 55 resp. 15.6 miljoner kr. Ytterligare några lån gavs ut under åren 1982 och 1983. Under 1984 har ett trettiotal oplionslån givits ut med ett sammanlagt lånebelopp som överstiger 3 miljarder kr. Härtill kommer del i föregående avsnitt nämnda lånet som tagits upp av AB Investor och Förvaltnings AB Providenlia på drygt 3 miljarder kr.

Räntesatsen på 1984 års lån har i allmänhet legat på 7-8%. Det har varit vanligt att emissionsbanken gentemot de som tecknat lånen åtagit sig all omedelbart avyttra optionsskuldebreven till marknadspris.

Optionsrätter har hittills inte inregistrerats på Stockholms fondbörs. En regelbunden handel förekommer emellertid genom bankernas och fond-kommissionärernas försorg vid sidan av fondbörsen. Inofficiella noteringar om köp-, sälj- och betalkurser återfinns dagligen på tidningarnas ekono­misidor.


 


Prop. 1984/85:97                                                                6

3    Föredraganden

3.1 Behovet av åtgärder

Genom finansieringsformerna konvertibla skuldebrev och optionslån har aktiebolag givits möjligheter att tillgodose sitt kapitalbehov vid sidan av de traditionella vägarna, nyemission och lån. Emissioner av konvertibla skuldebrev har varit vanligt förekommande alltsedan de nya finansierings­formerna tillskapades är 1973. Optionslån har däremot i större omfattning endast givils ut under innevarande år.

Bakgrunden till del starkt tilltagande intresset för emissioner av options­lån under senare tid torde i första hand vara alt söka i de beskattningskon­sekvenser som uppkommer för en aktieägare som deltar i en optionslåne-emission. Genom två regeringsrältsdomar i december 1983 klargjordes att hela det inbetalade beloppet för ett optionslån skall avse optionsskuldebre­vet medan optionsrätten förvärvas utan kostnad. Genom att räntan för länet kan sältas under marknadsräntan understiger skuldebrevets mark­nadsvärde det nominella beloppet. En omedelbar avyttring av skuldebre­vet medför en i sin helhet avdragsgill realisalionsföriusl. Det kan enligt min mening hävdas att denna realisalionsföriusl är fiktiv eftersom den som tecknat lånet har kvar den samtidigt med skuldebrevet förvärvade options-rätlen som regelmässigt har ett större värde än den "föriust" som fram­kommer vid avyttringen av optionsskuldebrevet.

Det är också att märka att realisationsförluster efter de senaste årens kraftiga kursuppgång har ett värde för ett mycket stort antal aktieägare när dessa realiserar sina vinster. Det är även fallet efter den nedgång som ägt rum i aktiekurserna under den senaste liden. Att räntan på optionslånen kunnat sättas så långt under marknadsräntan för jämförbara lån förklaras i vart fall delvis av att avdragsrätten för dessa realisationsförluster av pla­cerarna bedömts ha ett värde i sig.

I det inledningsvis omnämnda betänkandet från kapitalvinstkommittén föreslås bl. a. den ändringen i beskattningen av optionslänen att emis­sionspriset skall fördelas på finansieringsinstrumentets två delar, skulde­brevet och optionsrätten. Olika grunder för hur denna fördelning skall gå till diskuteras i betänkandet. Kommittén har stannat för att en så stor del av emissionspriset skall hänföras till skuldebrevet som motsvarar dess marknadsvärde vid emissionstidpunkten medan återstoden utgör anskaff­ningskostnad för optionsrätten. En effekt av förslaget blir alt varken vinst eller förlust uppkommer vid en omedelbar avyttring av skuldebrevet.

Betänkandet innehåller vidare förslag till reglering av en rad andra frågor som uppkommer i anslutning till optionslånen. Först efter remissbehand­ling och ytterligare beredningsarbete finns underlag för ett ställningstagan­de till förslagen i sin helhet. I ett hänseende framstår det emellertid enligt min mening som uppenbart att en ändring bör komma till stånd, nämligen


 


Prop. 1984/85:97                                                      7

när det gäller emissionsprisets fördelning. Om fördelningen bör ske enligt den av kommittén anvisade metoden eller efter andra principer vill jag för dagen låta vara osagt.

Det förhållandet att förslag nu presenterats som medför att fiktiva reali­sationsförluster framdeles inte skall kunna uppkomma vid optionslåne-emissioner aktualiserar emellertid frågan om omedelbara åtgärder. Med hänsyn till den mycket omfattande emissionsaktivitel som förekommit sedan rättsläget i fråga om emissionsprisets fördelning klariagts av rege­ringsrätten kan det på goda grunder antas att den tid som förflyter till dess nya bestämmelser hinner träda i kraft kommer att utnyttjas för en omfat­tande utgivning av optionslån. Det är givetvis inte möjligt att på förhand ange omfattningen av denna verksamhet och storieken av de fiktiva reali­sationsförluster som skulle följa. Risken är emellertid enligt min mening uppenbar för att del kan bli fråga om myckel stora sådana förluster. En sådan emissionsaktivitel kan utan vidare karaktäriseras som ett osunt inslag på kapitalmarknaden.

Jag anser det mot den angivna bakgrunden påkallat alt omedelbart vidta åtgärder som medför att ytteriigare utgivning av optionslån inte skall kunna ske med möjligheter alt tillskapa avdragsgilla realisationsförluster.

3.2 Förslag

Mitt förslag: Avdrag medges ej för realisationsförlust vid avyttring av ett oplionsskuldebrev om beslut om utgivning av optionslånet fattats efter den 5 december 1984

Skäl för mitt förslag: Av vad jag anfört i föregående avsnitt följer att syftet med den nu aktuella åtgärden bör vara alt förhindra ytterligare utgivning av optionslån som är förenade med möjligheter att tillskapa fiktiva realisa­tionsförluster. Åtgärderna är alt se som en provisorisk lösning i avvaktan på en kommande lagstiftning som grundas på det idag framlagda belänkan­det från kapilalvinstkommiltén.

De provisoriska bestämmelserna bör enbart ta sikte på lån som ännu inte emitterats. Avyttras ett skuldebrev som ingår i ett sådant lån skall avdrag inte medges för en förlust som uppkommer om inte optionsrätten också överlåts genom avyttringen. Anskaffningskostnaden för optionsrätten bör vara oförändrad. Detta innebär att en optionsrätt som förvärvas vid emis­sionen av optionslånet skall anses anskaffad för O kr.

Om bestämmelsen utformas på del sätt somjag nu angivit torde effekten bli att optionslån inte kommer att ges ut förrän permanenta regler trätt i kraft. Enligt det tidigare nämnda kommittéförslaget bör detta ske per den I juli 1985 vilket förutsätter ett riksdagsbeslut kommande vår. Jag kommer att driva det lagstiftningsarbetet med den inriktningen. Enligt min mening


 


Prop. 1984/85:97                                                      8

utgör de olägenheter som följer av ett uppehåll i emissioner av optionslån under ett halvt år inget hinder mot förslaget. Det bör i sammanhanget påpekas att utgivning av konvertibla skuldebrev som inte är förenade med optionsrätter liksom nyemissioner av aktier självfallet inte berörs av de nu föreslagna åtgärderna.

Mitt förslag kräver preciseringar i vissa hänseenden. Jag syftar då i första hand på hur gränsen skall dras mellan optionslån som alltjämt kommer att omfattas av nuvarande bestämmelser och län som skall be­handlas enligt den föreslagna provisoriska ordningen. Enligt min mening är det rimligt att redan påbörjade emissioner i sin helhet får behandlas enligt nuvarande bestämmelser. De syften som skall tillgodoses genom bestäm­melsen uppnås om emissioner av optionslån som beslutas fr.o.m. denna dag omfattas av den föreslagna regeln. Jag föreslår därför att tidpunkten för beslut om en emission bör vara avgörande. Ett beslut om en emission av ett optionslån fattas enligt 5 kap. 3§ aktiebolagslagen (1975:1385), AL, av bolagsstämman. Enligt 5 kap. 8 § nämnda lag kan också emissionsbe-slutel fattas av bolagets styrelse under förutsättning att det i efterhand godkänns av stämman. Det avgörande för om ett optionslån bör omfattas av den här förordade bestämmelsen blir i fall som avses i 5 kap. 3§ AL dagen för stämmobeslut och i det fall som anges i 5 kap. 8§ dagen för styrelsens beslut. I AL anvisas ytteriigare en ordning för beslut om emis­sion, nämligen den all bolagsstämman bemyndigar styrelsen att besluta om en emission. I det fallet bör dagen för styrelsebeslutet vara avgörande för om ett lån skall omfattas av den nya bestämmelsen.

Vad jag hittills sagt tar sikte på optionslån i aktiebolagslagens mening. Som nämnts i avsnitt 2.1 har det förekommit utgivning av ett optionslån i vilket skuldebreven förenats med optionsrätter som avser köp av aktier som innehas av ett dotterbolag till de låntagande bolagen. Villkoren för det lånet var utformade på sådant sätt alt den tidigare beskrivna realisations­förlusteffekten uppkommer. Det är därför påkallat att även förluster på skuldebrev som utges i en sådan emission omfattas av avdragsförbudet för realisationsförluster.

Jag vill vidare göra ytterligare några påpekanden. Mitt förslag avser enbart realisationsvinstbeskattningen. Om ett skuldebrev utgör lagertill­gång i en rörelse påverkas inte behandlingen av eventuellt uppkommande förluster. Det är också att märka att förslaget omfattar även optionslån vars beståndsdelar utgörs av en optionsrätt jämte ett konvertibelt skulde­brev eller ett vinstandelsbevis. Förluster på konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis i övrigt berörs inte av förslaget. För fullsländighelens skull vill jag också framhålla alt mitt förslag, i fråga om skuldebrev som är förenade med en optionsrätt som endast kan avskiljas vid nyteckning av aktier, innebär att avdrag inte skall medges för en föriust som uppkommer vid avyttring av skuldebrevet sedan optionsrätten utnyttjats.

Sammanfattningsvis innebär milt förslag följande. Förlust pä ett op-


 


Prop. 1984/85:97                                                      9

fionsskuldebrev är inte avdragsgill om beslut om utgivningen av options-länet fattas av bolagsstämman eller i förekommande fall av bolagets styrel­se efter den 5 december 1984. Avdrag medges inte heller för förlust som uppkommit vid avyttring av ett skuldebrev som utgivits gemensamt med en eller flera optionsrätter som avser köp av akfier om beslut om uppta­gande av lånet fattats efter nämnda datum.

De av mig föreslagna nya bestämmelserna bör tas in i ett nytt sista stycke i punkt 4 av anvisningarna till 36 § KL.

Avslutningsvis vill jag framhålla att den föreslagna åtgärden inte innebär att jag tagit ställning fill hur permanenta skatteregler för optionslånen skall utformas. Efter remissbehandlingen av betänkandet Reavinst på options­lån återkommer jag med förslag till sådana bestämmelser. Genom mitt ställningstagande i den för dagen aktuella frågan har jag emellertid klar­gjort att det nuvarande rättsläget i fråga om emissionsprisets fördelning inte bör bestå i ett framtida system för beskattningen av optionslån.

3.3 Ikraftträdande, m. m.

Avsikten är att propositionen med förslaget skall överlämnas till riksda­gen senare denna dag. Detta innebär att de nya bestämmelserna inte kan bli tillämpliga på avyttringar av skuldebrev som ägt rum före avlämnandet av propositionen. I fråga om försäljningar som sker under den tid riksdags­behandlingen pågår bör bestämmelserna inte heller bli tillämpliga om be­slut om emissionen har fattats före denna dag. Av vad jag ridigare anfört om bakgrunden till och syftet med förslaget följer att särskilda skäl där­emot föreligger att låta de nya reglerna gälla beträffande övriga överlå­telser under tiden för riksdagsbehandlingen. Riksdagen bör således med stöd av 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen i en särskild övergångs­bestämmelse besluta att äldre bestämmelser endast tillämpas vid avyttring av ett skuldebrev om beslut om utgivning av skuldebrevet fattats av bolagsstämman eller bolagets styrelse före den 6 december 1984.

4   Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Den föreslagna lagändringen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5   Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.


 


Prop. 1984/85:97                                                               10

6    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra­ganden lagt fram.


 


Prop. 1984/85:97                                                     II

Bilaga

Gällande rätt

2.1 Aktiebolagslagen

Ett aktiebolags behov av nytt kapital kunde tidigare i huvudsak tillgo­doses endast genom nyemission eller genom lån. Under 1960- och 1970-ta­len framfördes från skilda håll önskemål om alternativ till dessa finansie­ringsformer och från industrin påpekades också att utländska konkurtenter hade tillgång till flera finansieringsalternativ som saknades för de svenska företagen. Som möjliga finansieringsformer nämndes konvertibla skulde­brev, vinstandelslån och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteck­ning. Ett konvertibelt skuldebrev ger innehavaren rätt att på vissa villkor byta ut skuldebrevet mot en aktie i bolaget. På ett vinstandelslån är räntan beroende av bolagets vinst eller utdelning till aktieägarna. En optionsrätt berättigar innehavaren att för ett i förväg bestämt pris genom nyteckning förvärva en aktie i bolaget. Optionsrätten kan knytas till skuldebrevet så att den inte kan avskiljas från detta. Det är också möjligt att utforma emissionsvillkoren så att optionsrätten får avskiljas frän skuldebrevet och avyttras separat. Optionsrätten kan även vara knuten till ett konvertibelt skuldebrev eller till ett vinstandelsbevis.

I aktiebolagsutredningens betänkande Förslag till aktiebolagslag m.m. (SOU 1971: 15) lämnades förslag till civilrättsliga regler för konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Utredningen fann dock inte tillräckliga skäl föreligga att föreslå särskilda bestämmelser om optionslån. Vid arbe­tet med aktiebolagsutredningens förslag behandlades frågan om lagstift­ning beträffande de nya finansieringsformerna med förtur. Från näringsli­vets sida hade behovet av lagstiftning om optionslån starkt framhållits, främst med hänsyn till de möjligheter utländska företag hade att uppta sådana lån. Det framhölls som nödvändigt att svenska förelag fick finan­sieringsmöjligheter likartade de som utländska företag hade. Dessa syn­punkter beaktades vid den lagstiftning som genomfördes 1973 om nya finansieringsformer för aktiebolag genom att uttryckliga regler infördes för såväl konverteringslån som optionslån. Bestämmelserna togs in i en sär­skild lag (1973:302) om konvertibla skuldebrev m.m. Dessa bestämmelser överfördes i sak oförändrade till aktiebolagslagen (1975:1385). 1 denna lag infördes också regler om vinstandelslån..

Skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning behandlas i 5 kap aktiebolagslagen.

Bestämmelserna är i många hänseenden desamma som gäller för konver­tibla skuldebrev. Skuldebrevet, som skall vara löpande, kan ges ut mot betalning i pengar eller mot annat vederlag, t.ex. aktier i annat bolag. Optionsrätten skall ge innehavaren rätt att teckna aktie i bolaget mot


 


Prop. 1984/85:97                                                     12

betalning i pengar. Vanligtvis är optionsrätten knuten till en vid skuldebre­vet fogad kupong, ett optionsbevis. Så är alltid fallet när optionsrätten får skiljas från skuldebrevet av borgenären och överlåtas särskilt. Ett sådant optionsbevis skall vara ett löpande skuldebrev och det kan således cirku­lera självständigt. En optionsrätt som inte får avskiljas från skuldebrevet kan frikopplas från detta endast vid nyteckning av aktie (1 §).

Vid kontantemission har aktieägarna företrädesrätt att teckna skulde­brev förenade med optionsrätt såvida inte annat föreskrivs i emissionsbe­slutet (2 §, 4 §).

Bolagsstämman beslutar om emission av optionslån. Styrelsen kan dock fatta beslut om en sådan emission om stämman senare godkänner styrel­sens beslut eller om styrelsen erhållit stämmans bemyndigande att fatta ett emissionsbeslut (3 §, 8-9 §§).

Av emissionsbeslutet skall framgå bland annat emissionens belopp, vilka som har företrädesrätt alt delta i emissionen, skuldebrevens nomi­nella belopp, emissionskurs och räntefot samt tid och villkor för nyteck­ning. Beslutet skall också ange den rätt som tillkommer borgenär eller innehavare av optionsbevis för den händelse aktiekapitalet ökas eller ned­sätts före nyteckningen eller om bolaget före samma tidpunkt ger ut nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt eller om bolaget upplöses eller upphör genom fusion (4§).

Bland de viktigare frågor som skall regleras i emissionsbeslutet är de villkor som skall gälla vid nyteckningen. Hit hör teckningskursen, faststäl­landet av det antal aktier som skuldebrevs- eller optionsrällsinnehavaren får teckna samt den tid under vilken teckningen får ske (optionsliden).

Teckningskursen får inte understiga aktiens nominella belopp men väl dess marknadsvärde. Det är möjligt att bestämma en under hela tecknings­tiden fast kurs, men inget hindrar bolaget att föreskriva varierande belopp. Detta kan ske genom att priset fören aktie sätts högre ju senare teckningen sker eller genom att teckningskursen ändras i ett visst angivet förhållande till marknadskursen på aktierna i bolaget. Även om nyleckningskursen är fast kan den komma att ändras som en följd av beslut om fondemission, nyemission, akliesammanläggning, aktieuppdelning eller genom ny emis-'sion av konverteringslån eller optionslån under lånets löplid. Detsamma gäller vid nedsättning av aktiekapitalet. Det är vanligt att teckningskursen sätts högre än aktiernas marknadsvärde vid emissionstillfället, varför ing­en nyteckning sker i början av optionsliden.

I emissionsbeslutel skall anges det antal aktier som en innehavare av ett skuldebrev eller optionsbevis får teckna. Bolaget är inte bundet av några tvingande bestämmelser härom. I beslutet kan därför föreskrivas att en optionsrätt skall ge rätt all teckna en eller flera aktier men också att flera optionsrätter skall krävas för att fä teckna en aktie. Utges skuldebrev i olika valörer kan bestämmas att skuldebrevsinnehavare får teckna en aktie i bolaget för ett visst bestämt nominellt skuldebrevsbelopp.


 


Prop. 1984/85:97      *                                             13

Inte heller för optionstiden gäller några tvingande bestämmelser. Denna kan, om optionsbevisen får avskiljas från skuldebrevet, sträcka sig längre än lånets löplid. Ofta bestäms att nyteckning inte får ske förrän en viss lid gått efter emissionstillfället. Det är också vanligt att nyteckning inte får ske årligen under några månader vid tiden för bolagsstämman och utbetalning­en av aktieutdelningen.

Aktiebolagslagen saknar bestämmelser om hur teckningen av ett skulde­brev med optionsrätt skall ske. Anledningen är att teckningen av skulde­brevet inte medför någon skyldighet ulan endast en rätt att vid ett senare tillfälle nyteckna en aktie. Det har därför inte ansetts nödvändigt all införa motsvarande formföreskrifter som gäller vid en nyemission, t.ex. att teck­ningen måste ske på en särskild leckningslista där emissionsvillkoren anges.

När teckningen av skuldebreven avslutats skall emissionsbeslutel regi­streras (7§).

Nyteckning av aktie skall ske på leckningslista som innehåller emis­sionsbeslutet (12§). Betalning av aktierna skall ske i pengar (1§). De nytecknade aktierna skall därefter tilldelas aktielecknaren och ofördröjli-gen upptas i aktieboken (12§). Sedan detta skett kan rösträtt utövas för aktien.

Senast tre månader efter det att teckningstiden gått ut skall bolagels styrelse för registrering anmäla hur många aktier som nytecknats och till fullo betalats. Om teckningsliden är längre än ett år skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket nyteckning har skett. Genom registreringen är aktiekapitalet ökat med sammanlagda nominella beloppet av de anmälda aktierna (14§).

De nya aktierna berättigar till utdelning enligt vad som bestämts i emis­sionsbeslutel. Rätten till utdelning får dock inte inträda senare än för räkenskapsåret efter det under vilket aktierna skall ha till fullo betalats (I5§).

Aktiebolagslagen medger inte bolagen rätt att emittera fristående op­tionsbevis. Inte heller föreligger möjlighet alt emittera aktier till vilka knutits optionsbevis. Dessa måste vid emissionen vara knutna till skulde­brev. På marknaden förekommer erbjudanden om köp av units bestående av exempelvis en aktie i ett bolag jämte ett optionsbevis som gäller för teckning av nya aktier i bolaget. Sådana erbjudanden kan åstadkommas genom sammanförande av en större post aktier i bolaget med avskiljda optionsbevis från ett av bolaget utgivet vanligt optionslän. För sädana units gäller vanliga civilrättsliga regler för överlåtelse av värdepapper.

Vinstandelslån behandlas i 7 kap. 2-3§§.

Det är numera förbjudet att ge ut lån på villkor att lånet skall betalas på annat sätt än mot ett nominellt penningbelopp eller med ett penningbelopp som bestäms med hänsyn till förändringar i penningvärdet. Genom denna bestämmelse har s. k. delägardebentures förbjudits (2§ första stycket).


 


Prop. 1984/85:97                                                     14

Däremot är det tillåtet att uppta lån mot skuldebrev med rätt till ränta, vars storlek är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst (lånedebentures). Upptagande av sådana lån beslutas av bolagsstämman eller, efter dess bemyndigande, av styrelsen (2 § andra stycket).

Om vinstandelsbevisen skall kunna konverteras till aktier eller om de utges i kombination med optionsrätter gäller de mera utföriiga bestämmel­serna i 5 kap. om emissionen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984