Prop. 1984/85:83

Regeringens proposition

1984/85:83

om ändring i regeringsformen m.m.;

beslutad den 1 november 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att en ny bestämraelse införs i regeringsforraen som medger att den komraunala beslutanderätten i krig och vid krigsfara delegeras från koramunfuUraäktige till andra organ.

Vidare föreslås en ändring i övergångsbestäraraelserna till lagen (1976:871) ora ändring i regeringsforraen för att det skall bU raöjUgt att förhandsgranska videograra som skall visas offentUgt.

Slutiigen innehåller propositionen förslag om att riksdagens lönedelegation avskaffas och att dess uppgifter förs över till finansutskottet. Förslaget innebär ändringar i regeringsformen och en del följdändringar i riksdagsordningen och sekretesslagen (1980:100).

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

1 Riksdagen 1984/85. 1 saml Nr 83

Prop. 1984/85:83

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsråden Wickbom och Gustafsson Proposition om ändring i regeringsformen m.m.

Statsråden Wickbom och Gustafsson anmäler sina förslag. Anförandena redovisas i underprotokollen för justitie- resp. civildepartementet.

Statsrådet Wickbom hemställer att regeringen i en proposition föreslår riksdagen att anta de förslag han och statsrådet Gustafsson har lagt fram.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen

att anta de förslag som föredragandena har lagt fram.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilaga I och 2.

Prop. 1984/85:83

Bilaga I

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssararaanträde 1984-11-01

Föredragande: statsrådet Wickbom

Anmälan till proposition om ändring i regeringsformen m.m.

1 Inledning

I regeringskansliet övervägs f.n. frågan om en raodernisering av lagen (1942:87) raed särskilda bestäraraelser angående stats- och komraunalmyn-digheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m., den s.k. adrainistrativa fuUraaktslagen (AFL). I departeraentsproraemorian (Ds Ju 1982:9) De offenthga organens verksarahet vid krig eller krigsfara 1. Förvaltningsrayndigheter och korarauner har bl.a. föreslagits en ny adrainistraliv fullraaktslag som är avsedd att ersätta AFL. För att möjliggöra en ändaraålsenlig reglering av den koraraunala beslutsprocessen i händelse av krig innehåller proraemorian ett förslag till ändring i regeringsformen (RF). I en ny paragraf i 13 kap. föreslås en bestämraelse ora att beslutanderätten i koraraunema utövas på sätt sora anges i lag, ora riket är i krig eller oraedelbar krigsfara.

Proraemorian har remissbehandlats. Förslagen har tillstyrkts eller uttryckligen lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser.

I detta ärende tar jag upp frågan om ändring i 13 kap. RF.

1 juni 1977 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för justitiedepartementet att tillkalla en kommitté för att utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgmndlag. Koramittén, som antog namnet yttrandefrihetsutredningen (YFU)', avläranade i januari 1984 betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten, sora innehåller förslag till en ny yttrandefrihetsgmndlag (YGL). YGL bygger på de bärande principerna i tryckfrihetsförordningen. I betänkandet behandlas bl.a. frågor ora filracensur, pornografi och våldsskildringar. Betänkandet har remissbehandlats. Arbetet raed

1 Chefredaktören Hans Schöier, ordförande, författaren Anders Ehnmark, informationschefen Anders Ljunggren samt riksdagsledamöterna Bertil Fiskesjö, Lisa Mattsson, Olle Svensson, Per Unckel och Lars Hedfors.

Prop. 1984/85:83 4

reraissaramanställning pågår f.n. i justitiedeparteraentet.

Det förslag sora YFU har lagt frara är omfattande och avser ett flertal koraplicerade frågor. Den tid som har stått tiU buds för att bereda förslaget i regeringskansliet har varit kort. Det har därför inte varit raöjligt att lägga fram en proposition på grundval av hela det omfattande förslaget i sådan tid att ett första beslut skulle kunna fattas vid innevarande riksmöte. På grand av regeringsformens bestäraraelser om grundlagsändringar hade en proposition i så fall måst anmälas i kararaaren senast den 15 noveraber.

Arbetet har i stället inriktats på att få fram ett förslag tiU gmndlagsänd-ringar sora skall kunna antas av riksdagen i anslutning till 1988 års val. Det blir därigenora möjligt att samordna behandlingen av förslaget till yttrande-frihetsgrandlag med det koraraande förslaget till följdlagstiftning. Ett sådant förslag till lagstiftning bör kunna reraitteras till lagrådet våren 1986.

Utredningens förslag till åtgärder raot våldsskildringar i filmer och videogram har utsatts för betydande kritik under remissbehandlingen. Frågan har också blivit föremål för stor uppmärksamhet i den allmänna debatten, där olika meningar har hävdats. Många remissinstanser anser att förhandsgranskningen bör utvidgas till att omfatta också videogram och gälla även vid försäljning och uthyrning. Statsrådet Göransson kommer vid ett senare tillfälle att föreslå regeringen att låta utreda frågor om förhandsgranskning av filmer och videogram.

Det är eraellertid angeläget att åtgärder så snart sora raöjligt vidtas för att motverka spridningen av videogram med extrema våldsskildringar. Jag har därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen att lägga fram en proposition om ändringar i den nu gällande lagstiftningen som skall kunna tillärapas i awaktan på att utredningen blir klar. Arbetet med denna proposition pågår i departementet.

De tUltänkta ändringama förutsätter en mindre ändring i övergångsbestämraelserna till lagen (1976:871) ora ändring i regeringsforraen. Jag avser att ta upp den frågan nu.

Jag hade i detta saramanhang hoppats kunna anmäla en fråga sora har behandlats av arbetsgmppen (Ju 1981 :C) för gmndlagsfrågor, nämligen frågan om tidsfristerna vid gmndlagsändring och rättighetsbegränsande lagstiftning. Arbetsgruppen kom i januari 1984 överens om att denna fråga borde beredas vidare i justitiedepartementet och att samråd borde ske med företrädare för de fera riksdagspartiema i konstitutionsutskottet innan något förslag lades frara för riksdagen.

Sedan ett förslag utarbetats inora departeraentet och diskuterats med partiernas företrädare har det visat sig att det inte f.n. är möjligt att uppnå

2 Arbetsgruppen bestod av justitieministern som ordförande samt riksdagsledamöterna Nils Berndtson, Anders Björck och BertU Fiskesjö samt f.d. ledamötema av riksdagen fil. dr Hilding Johansson och professor Daniel Tarschys som företrädare för de fem riksdagspartiema.

Prop. 1984/85:83 5

enighet om förslaget. Företrädarna för de borgerliga partierna och vänsterpartiet komraunisterna har uttryckt önskeraål om att frågan skall behandlas i folkstyrelsekoraraittén (Ju 1984:05), sora har i uppdrag att utreda vissa centrala grundlagsfrågor. Mot denna bakgmnd har jag inte ansett raig kunna lägga fi-am något förslag i frågan (jfr KU 1982/83:9, rskr 65).

Med anledmng av den uppkomna situationen har jag också övervägt att för regeringen anmäla frågan om tilläggsdirektiv till folkstyrelsekommittén. Jag har emeUertid funnit att det raåste anses Ugga inora raraen för komraitténs uppdrag enligt de ursprungliga direktiven att ta upp även frågan om tidsfristerna vid gmndlagsändring och rättighetsbegränsande lagstiftning.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Kommunal beslutanderätt I krig och vid krigsfara

Mitt förslag: 113 kap. 13 § RF införs en ny bestämmelse som medger att den komraunala beslutanderätten delegeras, om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig. I bestäraraelsen föreskrivs att beslutanderätten i koraraunema i sådana situationer utövas på sätt sora anges i lag.

Skälen för mitt förslag: Regeringsforraens kapitel ora krig och krigsfara, 13 kap., innehåller bestäraraelser sora främst reglerar rikets styrelse när riket befinner sig i krig eller krigsfara. En inom riksdagen utsedd krigsdelegation skaU då träda tiU om förhållandena kräver det. I fråga om normgivningen föreskrivs, raed vissa undantag, att regeringen raed stöd av bemyndigande i lag får genom förordning meddela sådana föreskrifter i ett visst ämne som enligt gmndlag annars skall raeddelas genora lag (13 kap. 6 § RF).

För korarauner och landstingskorarauner gäller kommunallagen (1977:179, ändrad senast 1984:507). Den innehåller inga särskUda regler om komraunemas och landstingskoraraunemas organisation och verksamhet under beredskaps- och krigsförhållanden. Kommunallagens grundläggande bestämraelser att beslutanderätten i koraraunema och landstingskomraunema utövas av koraraunfuUraäktige resp. landstinget särat att förvaltning och verkställighet ankoraraer på koraraunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet och övriga nämnder skall alltså i princip tillämpas också under beredskap och krig.

Genom fullmaktslagstiftning finns emellertid möjligheter för regeringen att förordna ora ändringar i rayndighetemas organisation och verksarahet.

En av fuUraaktslagarna är lagen (1942:87) raed särskilda bestämraelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig

Prop. 1984/85:83 6

eller krigsfara m.m. (ändrad senast 1953:51), den s.k. administrativa fullmaktslagen (AFL). Lagen gäUer med vissa undantag för "statsmyndigheter" och "kommunalrayndigheter". Med "koraraunalrayndigheter" avses bl.a. de kommunala och landstingskoraraunala beslutande försaralingarna och nämnderna.

Bestämmelser ora tillärapningen av lagen finns i en anslutande kungörelse (1943:137). Enligt denna skall myndigheterna vid krig eller krigsfara anpassa sin verksamhet efter det rådande läget. För det fall att det beslutande organet inte kan samraanträda under krig eller krigsfara anges i 11 § beträffande det kommunala området vilka organ som skall utöva beslutanderätten i det ordinarie organets ställe. Med vissa inskränkningar utövas i sådant fall kommunernas och landstingskommunernas beslutanderätt av kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet.

Som jag har närant i inledningen förbereds inom justitiedepartementet en modernisering av AFL. I departementsproraeraorian (Ds Ju 1982:9) De offentliga organens verksarahet vid krig eller krigsfara 1. Förvahningsrayn-digheter och korarauner föreslås bl.a. en ny adrainistraliv fullmaktslag som är avsedd att ersätta AFL. Reformbehovet och de åtgärder som kan vidtas för att nå en bättre författningsmässig beredskap diskuteras i promeraorian. Det konstateras bl.a. att redan terrainologin i fråga ora koramunerna och deras organ numera är en annan än när AFL kom till. Enligt vad som anförs i departementspromeraorian raedger inte RF att den koraraunala beslutanderätten utövas av något annat organ än av valda församlingar (1 kap. 7 § RF).

Enligt kommunallagen har fullmäktige viss delegationsrätt. Den får emellertid inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. I promeraorian frarahålls att ordningen att koraraunstyrelsen övertar beslutanderätten i koraraunen och de förenklingar i övrigt av beslutsprocessen sora föreskrivs i tillämpningskungörelsen till AFL inte står i överensstäraraelse raed nya RF. För att göra en särreglering av den kommunala beslutanderätten i krig möjlig innehåller promeraorian ett förslag till ändring i RF.

1 en ny paragraf i 13 kap. föreslås en besläraraelse ora att beslutanderätten i kommunerna utövas på sätt som anges i lag, om riket är i krig eller omedelbar krigsfara.

Som jag har redovisat i inledningen har proraemorian remissbehandlats. Förslagen har tillstyrkts eller uttryckligen läranats utan erinran av nästan alla remissinstanser.

Inom justitiedepartementet förbereds också en modernisering av en annan fullmaktslag, nämligen lagen (1957:132) raed särskilda bestäraraelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.ra. (den särskilda rättegångslagen, SRL). I departeraentspromeraorian (Ds Ju 1983:8) De offenthga organens verksarahet vid krig eller krigsfara 2. Domstolar läggs fram förslag till judiciell fullmaktslag (JFL). JFL har

Prop. 1984/85:83 7

utarbetats på grundval av SRL och föreslås ersätta denna.

Hösten 1982 tillsattes en utredning (Kn 1982:04) för översyn av den komraunala beslutandeprocessen ra.m. under beredskap och krig. Utredningen (KBK-utredningen) har nu komrait med sitt betänkande (Ds Fö 1984:3) Komraunal beslutsordning under beredskap och krig.

KBK-utredningen föreslår att bestäraraelser som skall tillämpas om riket är i krig eller om beredskapstiUstånd råder skall samlas i ett nytt 8 kap. i koraraunallagen. En central punkt i förslaget är att koraraunstyrelsens och förvaltningsutskottets roll förstärks vid beredskap och krig. Enligt utredningen koramer förslaget i konflikt med föreskrifterna i 1 kap. 7 § RF att beslutanderätten i kommuner och landstingskommuner utövas av valda församlingar. För att säkerställa grundlagsenligheten i förslaget föreslås ett tillägg tUl 13 kap. RF med innebörden att en bestämmelse i vanlig lag skall ge möjlighet till avsteg från kravet i 1 kap. 7 § RF, om riket är i krig eller krigsfara eller ora det råder sådana utoraordentliga förhållanden sora är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

Avsikten är att det fortsatta arbetet raed AFL skall saraordnas raed förslaget till JFL och KBK-utredningens förslag. Eftersora KBK-utredning-ens förslag helt nyligen har överläranats, kan en proposition med fullständiga förslag inte läggas fram nu. Avsikten är att en sådan proposition skall läggas frara under det närmaste året.

Utgångspunkten för det kommande förslaget till beredskapslagstiftning är att de fullraaktsregler som behövs skall tas in i vanlig lag. Någon ändring i RF behövs inte annat än när det gäller möjligheten att delegera beslutanderätt från koraraunfuUraäktige och landsting.

För att inte det fortsatta lagstiftningsarbetet skall fördröjas bör frågan om ändring i RF tas upp redan nu.

Jag ansluter mig för min del tiU förslaget att det i 13 kap. RF tas in en bestämraelse som möjliggör avsteg från föreskriften i 1 kap. 7 § RF om att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.

När det gäller utformningen av bestämmelsen får jag efter sararåd med cheferna för försvars- och civildepartementen anföra följande.

Enligt min mening är det naturligt att möjligheten att göra avsteg från den gängse beslutsordningen i komraunerna utformas efter mönster av vad sora enligt RF gäller i fråga om förutsättningarna för att tillämpa extraordinära beslutsformer på riksplanet. Enligt 13 kap. 2 § RF kan krigsdelegationen träda i riksdagens ställe, om riket är i krig eller omedelbar krigsfara. RF drar emellertid inte upp någon gräns i tiden för krigsdelegationens behörighet. Till följd härav kan krigsdelegationen komma att vara verksam också i ett skede efter det att omedelbar krigsfara eller krigstillstånd har upphört. Av intresse i sararaanhanget är också reglerna i 13 kap. 6 § RF om möjligheten att överföra riksdagens lagstiftningsmakt till regeringen. Denna möjlighet finns under krig eller krigsfara samt under sådana utoraordentliga förhållanden sora är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

Prop. 1984/85:83 8

När det gäller koraraunema torde det finnas ett behov av att kunna överlåta beslutanderätt från koraraunfuUraäktige tUl andra koraraunala organ inte bara ora riket är i krig eller ora det föreUgger oraedelbar krigsfara.

En sådan raöjlighet kan behövas även vid krigsfara som inte är oraedelbar. Bl.a. bör beaktas att det, redan innan landet är i oraedelbar krigsfara, kan föreligga en situation sora leder till att det sker orafattande inkallelser av värnpliktiga och civilförsvarspUktiga. Många av dessa ingår i de valda kommunala församUngarna. Det kan därför vara svårt att sarala det antal ledaraöter sora behövs för beslutförhet.

Vidare är det enligt min mening befogat att det, efter mönster av vad som gäller på riksplanet, finns en möjlighet att låta komraunfuUraäktiges beslutanderätt utövas av något annat koraraunalt organ även i ett skede när krigstillstånd eller oraedelbar krigsfara har upphört.

Vad jag nu har sagt ora överlåtelse av beslutanderätt i koraraunema gäller inte bara priraärkommunerna utan också landstingskomraunema.

Mot bakgrund av det anförda förordar jag att den nya bestäraraelsen i RF utformas så att beslutanderätten i komraunerna kan utövas på sätt sora anges i lag, ora riket är i krig eller krigsfara eller ora det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

2.2 Möjlighet tUl förhandsgranskning av filmer och videogram

Mitt förslag: Punkt 4 i övergångsbestämraelserna till lagen (1976:871) ora ändring i regeringsforraen, sora öppnar raöjlighet till förhandsgranskning av filmer som visas offentUgt, ändras så att det blir möjligt att införa bestäraraelser ora förhandsgranskning även av videograra sora skall visas offentiigt.

Skälen för mitt förslag: I förordningen (1959:348) raed särskilda bestämmelser om biografföreställningar ra.ra., biografförordningen, finns bestäramelser om förhandsgranskning av film sora skall visas offentUgt.

Bestämmelserna innebär att filmer inte får förevisas vid biografföreställningar, om de inte dessförinnan godkänts av statens biografbyrå (2 § första stycket).

Biografbyrån får inte godkänna en film bl.a. ora visandet av den på gmnd av det sätt sora händelserna skildras på och det sararaanhang som de förekoramer i kan verka förråande eller skadUgt upphetsande eller förleda tiU brott (3 § första stycket).

Någon motsvarande bestämraelse för videograra finns inte. Förhandsgranskning sker alltså inte av videograra sora visas offentiigt och inte beUer av

Prop. 1984/85:83 9

videograra sora sprids på annat sätt, t.ex. genom försäljning eller uthyrning. Däremot finns det raöjlighet att ingripa i efterhand raed stöd av bestämmelserna i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videograra med våldsinslag, den s.k. videovåldslagen.

Kravet på förhandsgranskning av filra som skall visas offentligt innebär begränsningar i yttrandefriheten och mötesfriheten. Både yttrandefriheten och mötesfriheten ingår bland de grandläggande fri- och rättigheter som omgärdas av särskUda skyddsregler i 2 kap. RF.

Begränsningar av yttrandefriheten och mötesfriheten kan under vissa angivna föratsättningar göras genom lag eller i vissa fall genom annan författning. Sådana begränsningar får göras endast för att tiUgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningama får aldrig gå utöver vad sora är nödvändigt raed hänsyn tiU det ändamål som har föranlett dera och inte heller sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsora en av folkstyrelsens grandvalar (2 kap. 12 § andra stycket RF).

Yttrandefriheten får enligt 2 kap. 13 § RF begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allraän ordmng och säkerhet, enskilds anseende , privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. I övrigt får begränsningar ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Mötesfriheten får enligt 2 kap. 14 § första stycket RF begränsas endast av hänsyn tUl rikets säkerhet, ordning och säkerhet vid sammankomsten eller trafiken eller för att motverka farsot.

RF:s bestäraraelser ora grandläggande fri- och rättigheter fick i allt väsentligt sin nuvarande utformning genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1977. I samband raed införandet diskuterades filmcensurens förenUghet med de nya reglerna. I propositionen (prop. 1975/76:209 s. 111) anfördes att bestäramelserna ora förhandsgranskning av biograffilra i biografförordningen i första hand utgör en begränsning av yttrandefriheten. Eftersora förordningens regler avser filra sora visas vid biografföreställningar, skulle reglema eraellertid betraktas också sora ingrepp i raötesfrihe-ten. '■■> Med hänvisning till att frågan om filmcensuren skulle utredas av yttrandefrihetsutredningen ansågs det att bestäraraelsema om filmcensur i avbidan på resultatet av utredningens arbete borde få stöd i en särskild övergångsbestäraraelse. Bestäraraelsen finns intagen i punkt 4 av övergångsbestäraraelserna till lagen (1976:871) ora ändring i regeringsformen. Där föreskrivs att vid ikraftträdandet föreUggande bestämraelser om att film inte får förevisas offentligt, om den inte dessförinnan har godkänts för sådan visning, gäller utan hinder av bestämmelserna ora raötesfriheten i RF.

Någon särskild besläraraelse raed anledning av att förhandsgranskningen innebär en begränsning av yttrandefriheten infördes inte. En sådan begränsning torde Ugga inora raraen för de undantagsraöjUgheter sora anges i 2 kap. 13§RF.

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml Nr 83

Prop. 1984/85:83 10

Yttrandefrihetsutredningen (YFU) har i sitt betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten föreslagit att förhandsgranskningen av filmer skall finnas kvar och utsträckas till att omfatta också offentiigt visade videogram, men raöjligheten att förbjuda visning föreslås avskaffad i fråga om vuxenfilm. Biografbyråns uppgift bUr att avge ett icke bindande utlåtande i frågan om en framställning innefattar olaga våldsskUdring. Detta skaU enligt förslaget vara ett särskilt yttrandefrihetsbrott enligt YGL. Även ora byrån anser att en framställning innefattar olaga våldsskildring, skall filmen eller videogrammet alltså kunna visas. Frågan huruvida ett brott har begåtts genom visningen skall då kunna prövas i efterhand av domstol i yttrandefrihetsrättslig ordning, vilket innebär att justitiekanslern är åklagare och att rättegången är densamma som för tryckfrihetsmål.

När det gäller offentiig visning för barn behålls däremot den bindande förhandsgranskningen och utsträcks så att den koraraer att omfatta barn och ungdom under 18 år.

Den bindande förhandsgranskningen av filmer och videogram som är avsedda alt visas för barn skall enligt förslaget utsträckas till att gälla också vid uthyrning och försäljning. Däremot föreslås inte några motsvarande bestämraelser i fråga ora uthyrning och försäljning till vuxna. Ora videograra raed extreraa våldsinslag hyrs ut eller säljs till vuxna, skall dock ingripande liksora f.n. kunna ske i efterhand.

Sora jag nämnde inledningsvis har YFU:s förslag till lösning av frågan om filmcensuren utsatts för betydande kritik under remissbehandlingen. Starka önskemål har framkommit om att förhandsgranskningen skall finnas kvar i sin nuvarande utformning och utvidgas till att omfatta också filmer och videogram för uthyrning och försäljning.

Som jag också nämnde kommer statsrådet Göransson vid ett senare tillfälle att begära regeringens bemyndigande att låta utreda frågor om förhandsgranskning av filmer och videogram. Syftet raed en sådan förhandsgranskning är i första hand att skydda bam och ungdom från de skadeverkningar som våldsskildringar i filmer och videograra kan medföra.

Det är angeläget att åtgärder så snart som möjligt vidtas för att motverka spridningen av videograra raed extreraa våldsskildringar. Eftersom det kan dröja innan utredningsarbetet leder till lagstiftning, anser jag att vissa ändringar bör göras i den nu gällande lagstiftningen för att man på ett mera effektivt sätt skall kunna ingripa mot våldsskildringar i videogram. Jag avser därför att inom kort förelägga regeringen förslag till regler som kan tillämpas i awaktan på resultatet av utredningsarbetet.

De förslag jag har för avsikt att lägga fram innebär bl.a. att förhandsgranskningen skall utsträckas till atl orafatta även videogram för offentlig visning. Ändringarna förutsätter stöd i RF. Övergångsbestämmelsen till lagen (1976:871) om ändring i regeringsforraen bör därför utvidgas så att det blir raöjligt att införa bestämraelser ora förhandsgranskning även av

Prop. 1984/85:83 11

videograra som skall visas offentligt.

Förslag till grundlagsändringar raåste - ora ett första beslut skall kunna fattas vid innevarande riksraöte - föreläggas riksdagen senast den 15 noveraber. Jag föreslår därför att regeringen redan nu beslutar att lägga frara ett förslag till ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1976:871) om ändring i regeringsformen. Jag återkommer senare till regeringen med förslag till övriga författningsändringar som behöver göras för att man på ett effektivare sätt skall kunna ingripa mot våldsskildringar i videogram.

2.3 Ikraftträdande

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1986. Några särskUda övergångsbestäraraelser torde inte behövas.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet raed vad jag nu har anfört har inora justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i regeringsforraen.

Chefen för civildeparteraentet koraraer senare denna dag att föreslå att riksdagens lönedelegation avskaffas och att dess uppgifter förs över till finansutskottet. Mitt förslag till ändring i regeringsforraen innefattar även denna ändring.

Förslaget bör fogas till protokollet sora underbilaga 1.1.

4 Hemställan

Jag heraställer att regeringen föreslår riksdagen att i den ordning som anges i 8 kap. 15 § regeringsformen anta förslaget.

Finansutskottet överlägger i förhandlingsfrågor rörande anställningsvillkor, som skall gälla för statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning, med statsråd som regeringen bestämmer. Beträffande arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter överlägger utskottet dock i stället med den som riksdagen bestämraer. Utskottet får på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådan fråga eller, om frågan har undantagits från avtal, förslag till reglering av den. Vad nu sagts gäller ej om riksdagen för visst fall har beslutat annat.

9 kap 11 § En inom riksdagen utsedd lönedelegation överlägger i förhandlings-frågor rörande anställningsvillkor, sora skall gälla för statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning, raed statsråd sora regeringen bestäraraer. Beträffande arbetstagare hos riksdagen eller dess rayndigheter överlägger lönedelegationen dock i StäUet raed den sora riksdagen bestämraer. Lönedelega-lionen får på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådan fråga eller, om frågan har undantagits från avtal, förslag till reglering av den. Vad nu sagts gäller ej ora riksdagen för visst fall har beslutat annat.

Närmare bestämmeher om lönedelegationens sammansättning meddelas i riksdagsordningen.

Prop. 1984/85:83 14

Bilaga 2

Utdrag
CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om ändring i regeringsformen m.m.

1 Inledning

Jag skall här ta upp frågan om att avskaffa riksdagens lönedelegation och låta dess uppgifter tas över av finansutskottet.

Riksdagens lönedelegation inrättades år 1965. Den har enligt 9 kap. 11 § regeringsforraen vissa uppgifter i förhandlingsfrågor rörande sådana anställningsvillkor sora skall gälla för statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning. Med det sistnäranda uttrycket avses anställningsvillkoren för lärarna inora grund- och gyranasieskolan och för vissa andra arbetstagargmpper raed statligt reglerade tjänster.

Huvuduppgifterna för lönedelegationen är följande.

- Dels skall delegationen i frågor av det slag sora nyss nämnts överlägga med ett av statsråden efter regeringens bestäraraande, för närvarande raed chefen för civUdepartementet. Gäller det arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter, överlägger delegationen dock i stället med den som riksdagen bestäraraer.

- Dels får delegationen på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådana frågor. Har en förhandlingsfråga undantagits från avtal, får delegationen på riksdagens vägnar godkänna förslag till reglering av den.

Riksdagen kan enligt det angivna lagmraraet för ett visst fall besluta ora någon annan ordning.

Det finns också andra lagregler sora rör lönedelegationen. I riksdagsordningen finns sålunda föreskrifter ora bl. a. antalet ledaraöter i lönedelegationen samt om tystnadsphkt för dera (8 kap. 4 och 5 §§ särat tilläggsbestämmelserna 8.5.1-8.5.5). Föreskrifter ora sekretess för uppgifter hos lönedelegationen ra. m. finns i 6 kap. 5 § och 11 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100, oratryckt 1982:1106, ändrad senast 1984:403).

I fråga om lönedelegationens närraare uppgifter kan hänvisas till

Prop. 1984/85:83 15

redogörelsen i prop. 1975/76:105 (bil. 2 s. 10). Delegationen avger varje år till riksdagen en redogörelse för sin verksarahet.

År 1972 tillkallades en särskild sakkunnig' med uppdrag att undersöka vilka kollektivavtal om arbets- och anställningsvillkor för statstjänstemän sora skulle underställas regeringen och vilka sora därutöver skulle underställas riksdagen.

Den sakkunnige, sora har bedrivit sitt arbete under naranet utredningen (Fi 1972:06) ora underställning av avtal, har den 21 maj 1984 lämnat över betänkandet (Ds C 1983:2) Riksdagen och statstjänstemännens anställningsvillkor. Betänkandets sararaanfattning bör fogas till protokollet i detta ärende sora underbilaga 2.1.

Efter reraiss har yttranden över betänkandet avgetls av kammarrätten i Göteborg, statskontoret, riksrevisionsverket, statens arbetsgivarverk, Svenska koraraunförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Statsanställdas förbund, TCOs statsljänstemannasektion (TCO-S) och Centralorganisationen SACO/SR. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som underbilaga 2.2.

2 Föredragandens överväganden

2.1 VUket riksdagsorgan bör ha ansvaret för kollektivavtalsfrågorna på det statligt reglerade området?

Mitt förslag: Riksdagens lönedelegation avskaffas och dess uppgifter tas över av finansutskottet.

Berörda lagrum: 9 kap. 11 § regeringsformen, 4 kap. 5 § och tilläggsbestämmelsen 4.8.1 samt 8 kap. 4 och 5 §§ och tilläggsbestämmelserna 8.5.1-8.5.5 riksdagsordningen.

Utredningens förslag: Överensstäraraer raed mitt förslag (s. 259-263).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har funnit anledning att yttra sig i sak tillstyrker utredningsförslaget - utom Försäkringskasseförbundet som raenar att lönedelegationens uppgifter bör tas över inte av finansutskottet utan i stället av arbetsraarknadsutskottet.

Som skäl för sin ståndpunkt åberopar förbundet att arbetsmarknadsutskottets funktion som beredningsorgan i den mån staten skulle ingripa i förhållandet raellan arbelsraarknadsparterna väl kan förenas med rollen som riksdagens "företrädare" vid förhandlingarna med statstjänstemännens organisationer. Förbundet ser en fara i att de statsfinansiella aspekterna lyfts

' Kanslichefen Lars Foyer.

Prop. 1984/85:83 16

fram som utredaren gör. Dessa aspekter kan enligt förbundet mycket väl beaktas också av arbetsmarknadsutskottet, ora detta åläggs att sararåda raed finansutskottet inför raer avgörande ställningstaganden. Staten som arbetsgivare måste ju i minst lika stor utsträckning föra fram de lönepolitiska aspekterna, påpekas det.

Skälen för mitt förslag: En överföring av lönedelegationens uppgifter till något av riksdagens utskott medför praktiskt sett att uppgiftema smidigt kan inordnas i utskottets och därmed i ledamöternas totala arbetsprogram. Genom en sådan reforra kan man undvika vissa olägenheter med det nuvarande systemet, bl. a. att det råder en konkurrens meUan lönedelegationen och utskotten ora tillgänglig sararaanträdestid.

Med reforraen komraer förhandUngsfrågorna för de statsanställda att hos riksdagen behandlas inom ramen för en kontinuerlig verksamhet i stället för att som för närvarande tas upp i ett mer sporadiskt samraanträdande specialorgan. En fördel raed den ordning sora jag föreslår är att den sålunda skapar större förutsättningar för en grundligare behandling av ärendena.

Till detta bidrar också att ärendemängden kan förväntas minska. Jag avser nämligen att senare föreslå regeringen att inhärata riksdagens bemyndigande till ökade befogenheter för regeringen att godkänna kollektivavtal ora anstäUningsvillkor för bl.a. arbetstagare vid rayndigheterna under regeringen och lärare.

Jag viU särskilt betona att det är angeläget att det utskott sora det bhr fråga om kan finna arbetsforraer sora leder till överväganden kring de personalpolitiska huvudfrågorna på ett tidigt stadiura av en avtalsrörelse. Det är uppenbart att möjligheterna till konstruktiva insatser från utskottets sida blir mera begränsade, när parterna befinner sig i direkta förhandlingskontakter.

När det gäller frågan vilket av riksdagens utskott som bör ta över lönedelegationens uppgifter, står valet närraast raellan arbetsraarknads- och finansutskotten.

Arbetsmarknadsutskottet bereder ärenden ora bl. a. arbetsmarknaden, arbetsavtalsrätt samt arbets- och anställningsförhållanden i aUraän tjänst (tilläggsbestäraraelse 4.6.15 till riksdagsordningen). Detta innebär att utskottet blir beredningsorgan - f. ö. raed egen initiativrätt - om det bUr fråga om ett ingripande från riksdagen i förhållandet mellan arbetsraark-nadspartema.

En sådan beredningsuppgift för arbetsraarknadsutskottet kan sora jag ser saken inte riraligen förenas raed rollen sora instmment för styming från riksdagens sida av förhandlingama med de statsanställdas organisationer. Redan detta förhållande talar för att arbetsraarknadsutskottet inte bör koraraa i fråga. DärtiU koramer att statsfinansieUa överväganden av mer övergripande natur inte hör hemma hos detta utskott.

Finansutskottet har som en av sina huvuduppgifter att bereda ärenden om

allraänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (4 kap. 5 § riksdagsordningen). Detta utskott är alltså inriktat på sådana statsfinansiella aspekter som det bl. a. gäller här. De lönepolitiska aspekterna - sora givetvis också är av största vikt i saramanhanget - har för övrigt samband med sådana fördelningspolitiska resonemang som kan bU aktuella vid behandlingen av den ekonomiska politiken.

Finansutskottet är sålunda enUgt min mening bäst ägnat att ta över lönedelegationens uppgifter. Denna uppfattning delas f. ö. av den övervägande remissopinionen.

De anförda föreskrifterna i regeringsformen och riksdagsordningen bör sålunda ändras i enlighet raed vad jag har anfört.

Slutligen vill jag nämna att Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund i sitt remissvar hemställer om utarbetande av förslag som rör kyrkokoraraunernas inflytande på vissa avtalsförhandlingar. Den frågan faller eraellertid enligt rain raening utanför raraen för detta lagstiftningsärende.

2.2 Sekretessfrågor

Mitt förslag: När det gäller förhandlingsfrågorna, införs i riksdagsordningen för finansutskottets del en tystnadspUktsbestäraradse motsvarande den som nu gäller för arbetet i lönedelegationen.

Vidare ändras föreskrifterna om förhandUngssekretess i sekretesslagen så, att de i stäUet för att avse lönedelegationen avser förhandlingsfrågor hos finansutskottet.

Berörda lagrum: 4 kap. 16 § riksdagsordningen (ny paragraf), 6 kap. 5 § och 11 kap. 2§ sekretesslagen.

Utredningens förslag: Överensstäraraer raed raitt förslag (s. 271-273).

Remissinstanserna: De reraissinstanser sora yttrat sig i sakfrågorna tillstyrker utredningsförslaget i denna del.

Skälen för mitt förslag: Vad först gäUer tystnadsplikten för dera sora medverkar i arbetet hos riksdagens lönedelegation (8 kap. 5 § tredje stycket riksdagsordningen) har den motiverats med att delegationen kunde komraa att få information vars röjande skulle kunna försätta staten i en försärarad förhandlingsposition (prop. 1964:140 s. 164). Dessa skäl äger fortfarande bärkraft.

En raotsvarande regel ora tystnadsplikt för ledamöter, suppleanter och tjänstemän i finansutskottet bör alltså införas. Detta kan lämpligen ske genom en ny föreskrift sora tas in i 4 kap. 16 § riksdagsordningen. Därvid behövs också en följdändring i 11 kap. 2 § sekretesslagen.

Prop. 1984/85:83 18

Vad härefter angår uppgifter sora rör fackliga förhandlingar på den offentliga arbetsraarknaden gäller sekretess, om det kan antas att det allmännas ställning som förhandlingspart försämras om uppgiften röjs (6 kap. 5 § första stycket sekretesslagen). För uppgifter i allmänna handlingar som har upprättats hos eller kommit in till lönedelegationen gäller sekretessen längst till dess förhandlingsöverenskommelse har träffats eller förhållandel annars har reglerats (samma paragraf andra stycket). Beträffande uppgifter hos delegationen ankommer det på delegationen eller på den myndighet som delegationen bestämmer att pröva frågor om utlämnande till enskilda (samma paragraf ttedje stycket).

De här angivna reglerna om sekretess vid fackliga förhandlingar bör raed ett undantag fortsättningsvis gälla finansutskottet.

Det undantag jag syftar på är bestämmelsen i 6 kap. 5 § tredje stycket att lönedelegationen kan överlåta på en annan myndighet att pröva frågan om utlämnande av uppgifter till någon enskild. I praktiken har någon sådan delegering inte förekommit. Och f. ö. har lönedelegationen inte heller själv någonsin haft att pröva en fråga av detta slag. Föreskriften om delegerings-raöjlighet synes därför kunna strykas.

Föreskrifterna i paragrafens andra och tredje stycken bör i övrigt som fraragått ändras till att avse finansutskottet.

Sora jag ser saken behöver något yttrande av lagrådet inte inhäratas vad gäller de föreslagna ändringarna i sekretesslagen. Skälet till detta är att förslagen närmast är av redaktionell art och att lagrådets börande därför på grund av frågans beskaffenhet saknar betydelse.

2.3 Ikraftträdande

Ändringama i regeringsformen, riksdagsordningen och sekretesslagen bör träda i kraft den 1 januari 1986.

3 Upprättade lagförslag, m. m.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom civUdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i riksdagsordningen,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Förslagen torde fogas till protokollet som underbilaga 2.3.

Ett förslag till de ändringar i 9 kap. 11 § regeringsformen som föranleds av vad jag förordat har upprättats inom justitiedepartementet. Det förslaget har chefen för justitiedepartementet tidigare i dag redovisat i sin anraälan tUl denna proposition.

Ett genoraförande av mitt förslag kräver också vissa formella ändringar i lagen (1983:1061) med instruktion för riksdagens förvaltningskontor och i ersättningssladgan (1971:1197) lör riksdagens ledamöter (ändrad senast

Prop. 1984/85:83 19

1983:1119). Dessutom har utredaren förordat vissa ytterligare ändringar i 9 kap. 11 § regeringsforraen och i tilläggsbestämmelserna tUl 8 kap. 5§ riksdagsordningen, såvitt avser arbetstagarna hos riksdagen och dess myndigheter.

Ändringsförslag i dessa delar torde få föreläggas riksdagen av vederbörande utskott.

4 Hemställan

Jag heraställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. i den ordning sora anges i 8 kap. 16 § regeringsformen anta förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen,

2. anta förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Prop, 1984/85:83 20

Underbilaga 2.1 Betänkandets sammanfatming

Betänkandet (Ds C 1983:2) Riksdagen och statstjänstemännens anställningsvillkor

Sammanfattning (s. 11-13)

Riksdagens lönedelegation inrättades år 1965. Syftet var att möjliggöra ett reellt riksdagsinflytande på löneuppgörelserna inom den statUga sektorn, något som länge hade efterlysts inom riksdagen. Delegationen har två uppgifter. Den överlägger med ett statsråd - "personalministern", dvs. f. n. civilministern - i förhandlingsfrågor som rör anställningsvillkor för statens arbetstagare ra. fl. Den får på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådana frågor och även förslag till reglering av avtalsbara frågor som har undantagits från avtal.

Bestämraelserna ora lönedelegationen tillkora på förslag av författnings-utredningen. I propositionen fömtsättes att de förhandskontakter varigenom delegationen utövade sin rådgivande funktion frärast skulle koncentreras till de statsfinansiella och lönepolitiska huvudlinjema i en avtalsrörelse.

Orarådet för lönedelegationens beslutsfunktion har efter hand förändrats på olika sätt. Det har utvidgats bl. a. genora att fler frågor genora lagstiftning har gjorts avtalsbara. Det har inskränkts genom att regeringen har fått ökad beslutanderätt. I några fall har det varit osäkert humvida delegationen var behörig att godkänna ett visst avtal. Riksdagen har i efterhand tagit ställning till dessa fall så tUl vida att den efter beredning i utskott har lagt den ärliga redogörelsen för lönedelegationens verksamhet tiU handUngama.

Av de närmare 1 000 avtal etc. som har underställts lönedelegationen genom åren är det endast få sora har förberetts genom överläggning mellan lönedelegationen och personalministern. Sådant samråd förekomraer i praktiken bara i saraband raed de allraänna avtalsrörelserna, dvs. med ett-tre års raeUanmra. De flesta sararaaniträdena ägnas åt en rutinmässig behandling av avtal med mindre räckvidd.

Lönedelegationens uttalanden med direktiv för löneförhandlingar har praktiskt taget enbart gällt lönepolitiska frågor, medan de statsfinansiella har lämnats därhän. De har i regel varit ganska allmänt hållna. När förlikningsman har kopplats in och särskilt när stridsåtgärder har tiUgripits har lönedelegationen i realiteten trätt åt sidan och inte gjort några ställningstaganden förrän en uppgörelse träffats.

Syftet att förhandUngsfrågorna genom lönedelegationens tUlkomst skulle föras bort från behandling i kammare och utskott har inte blivit uppfyllt. Motioner samt interpellationer och frågor i sådana äranen har förekommit i ganska stor utsträckning. De bar regelmässigt mött invändningen att de framförda synpunkterna hörde hemma i lönedelegationen, men där har

ingen tagit upp dem.

Det system inom vilket lönedelegationen verkar har under årens lopp förändrats i oUka avseenden. Särskilt kan nänmas medbestäramanderättsre-formen år 1975 och en viss decentralisering av förhandUngarna, vilken har inneburit ökade raöjligheter till individuell lönesättning.

I anslutning till prelirainärt redovisade resultat av utredningsarbetet beslöt lönedelegationen hösten 1979 att aktivera sin verksarahet. Bl. a. skulle raan eftersträva ett raera orafattande sararåd raed personalrainistern under de allmänna avtalsrörelsema. Arabitionerna har eraellertid inte förverkligats.

Fraraställningen ora lönedelegationens verksarahet och de rättsliga och praktiska förutsättningama för denna har gett underlag för en del kritiska synpunkter. Dessa fraraförs raot bakgmnd av ett resonemang om olika teoretiskt tänkbara nivåer för det riksdagsinflytande som delegationen skall utöva. Förarbetena till beslutet om lönedelegationens inrättande var ganska knapphändiga. Möjligheterna att åstadkomraa ett raera långtgående parlamentariskt inflytande på förhandlingarna framstår som begränsade. Den del av verksamheten som består av rutinmässigt godkännande av avtal saknar i huvudsak riralig funktion. Sararaanfattningsvis kan sägas att lönedelegationen spelar en oklar roll och befinner sig långt från politikens centmra.

Den preliminära slutsatsen är att lönedelegationen borde avskaffas och regeringen få befogenhet att godkänna de avtal etc. som nu raåste underställas lönedelegationen. De flesta riksdagspartiema är emellertid inte beredda att medverka till en så genomgripande förändring.

Utredningens förslag är i stället följande. Riksdagen berayndigar regeringen att utan att höra lönedelegationen godkänna sådana avtal sora nu skall understäUas denna, dock raed undantag av deh avtal sora gäller generell reglering av anstäUningsviUkoren för statstjänsteraän m. fl. i saraband raed de allraänna avtalsrörelserna, deh andra avtal etc. av mera avsevärd självständig statsfinansiell betydelse. Befogenheten att godkänna avtal etc. sora tUlhör riksdagens prövning och uppgiften att överlägga med personal-rainistem i förhandUngsfrågor överförs på riksdagens finansutskott. Denna senare åtgärd kommer tUl stånd genom ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen, vilka fömtsätts träda i kraft den 1 januari 1986.

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslås få bemyndigande att utan underställning godkänna avtal ora anställningsvillkor för tjänstemän inom riksdagens och dess rayndigheters förhandlingsoraråde. Det konstateras att statsrådens arvoden inte är avtalsbara och därför inte kan behandlas av lönedelegationen.

Prop. 1984/85:83 22

Underbilaga 2.2 Remhsammanställning

En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds C 1983:2) Riksdagen och statstjänstemännens anställningsvillkor

Reraissinstansema har genomgående - utora på någon enstaka punkt -ansett sig sakna anledning att ifriigasätta de förslag sora utredningsmannen har lagt fram.

Sålunda tillstyrks förslagen eller lämnas utan erinran av kammarrätten i Göieborg, statskontoret, riksrevhionsverket, slalens arbetsgivarverk. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundei.

Därvid anförs bl. a. följande.

Kammarrätten i Göteborg: Utredningen har preliminärt korarait till den slutsatsen att lönedelegationen borde helt avskaffas och regeringen få befogenheten att godkänna de avtal sora nu måste underställas delegationen. De skäl som utredningen redovisar för en sådan ordning (s. 253-257) är enligt kamraarrättens raening i sig helt övertygande. Emellertid skulle den innebära ett markant avsteg från den sedan länge upprätthållna principen att finansraakten, inklusive raakten över utgifterna, ytterst skall Ugga hos riksdagen. Även om detta i dag är en illusion när det gäller frågoma om statstjänstemännens anställningsvillkor, talar raycket för att en ändring härvidlag, som skapar bättre överensstäraraelse raellan norra och verklighet, får anstå till dess den kan prövas i ett större sararaanhang. Härtill kommer att tanken på en sådan ändring har avvisats av flertalet partigrupper i lönedelegationen. Kamraarrätten kan därför godta att raan låter tanken på en genoragripande förändring falla tills vidare.

1 stället föreslår utredningen en mera begränsad reform. Den innebär att rutinärendena delegeras till regeringen respektive tUl riksdagens förvaltningsstyrelse samt att uppgifterna att samråda med personalministern och att godkänna de centrala avtalsuppgörelserna förs över från lönedelegationen till finansutskottet. Kararaarrätten har inte något att erinra i sak mot dessa förslag.

Siaiskonioret: Betänkandets ingående redovisning av lönedelegationens verksarahet sedan dess tillkorast 1965 utraynnar i omdöraet att delegationen korarait att spela en oklar roll långt från politikens centmra. Såväl förslag tUl aktivering av lönedelegationen som förslag tiU genomgripande förändring genom avskaffande av lönedelegationen - och därraed avskaffande av riksdagens inflytande i löneuppgörelsema inora den statliga sektorn - har föregått den begränsade förändring sora nu föreslås. Förändringen innebär att riksdagen genora berayndigande överläranar nuvarande "mtinärenden" till regeringen respektive till riksdagens förvaltningsstyrelse och att finansutskottet övertar godkännandefuiiktionen bl. a. i samband raed de alhnänna avtalsrörelserna och sararådsfunktionen raed personalrainistem.

Statskontoret har inget att invända raot att en organisatorisk lösning raed denna innebörd prövas. Ärendeinängden är inte omfattande och förslagen medför inga förändringar för berörda förvaltningsrayndigheter.

Sora också påtalas i betänkandet är det partigmppernas sak att bestäraraa i

vilken raån de instmment som står till buds för parlamentariskt inflytande på förhandlingsområdet skall utnyttjas.

Svenska kommunförbundet: Förbundets styrelse får anföra att den inte har något att erinra raot betänkandets synpunkter och förslag i de avseenden dessa rör förhandlingar och avtal för kommunala befattningshavare raed statligt reglerade villkor inora väsentligen undervisningsorarådet.

Landstingsförbundei: Landstingsförbundet konstaterar, att förbundets behov av sararåd raed det statliga avtalsorarådet tillgodoses genora Offentliga arbetsgivares saraarbetsnämnd (Oasen).

Landstingsförbundei delar utredningens förslag att riksdagen även fortsättningsvis bör ges möjlighet att utöva inflytande över förhandlingsfrågor avseende enligt statliga avtal reglerad personal. Flera olika organisatoriska lösningar kan tänkas, raen på grundval av utredningens analys av lönedelegationens hittillsvarande verksamhet förefaller förslaget rimligt.

Försäkringskasseförbundel säger sig dela utredarens uppfattning att lönedelegationen bör kunna avskaffas men anser att lönedelegationens uppgifter i stället borde övertas av arbetsmarknadsutskottet. Förbundet fortsätter:

Arbetsmarknadsutskottet skall ju - enligt riksdagsordningen - bereda ärenden om bl. a. arbetsmarknaden, arbetsavtalsrätl samt arbets- och anställningsförhållanden i allmän tjänst. Arbetsraarknadsutskottet är enligt vår uppfattning utoraordentUgt väl lärapat att hantera denna typ av frågor. Utskottets funktion, som bl. a. beredningsorgan i den mån staten skulle ingripa i förhållandet raellan arbetsmarknadsparterna, kan enUgt vår uppfattning väl förenas med rollen sora riksdagens "företrädare" vid förhandlingarna med statstjänstemännens organisationer. Utredaren konstaterar vidare att statsfinansiella överväganden av mera övergripande natur inte hör hemraa i arbetsraarknadsutskottet. Vi ser en stor fara i att de statsfinansiella aspekterna lyfts frara på detta sätt och anser att dessa aspekter raycket väl bör kunna tillvaratas av arbetsraarknadsutskottet genora att detta åläggs att sararåda raed finansutskottet inför raer avgörande StäUningstaganden. Staten sora arbetsgivare raåste ju i minst lika stor utsträckning föra frara de lönepolitiska aspekterna varför vi tror att den av oss föreslagna ordningen gör att såväl de lönepolitiska sora de statsfinansiella aspekterna kan balanseras bättre.

Ora utskottet skall fatta beslut "på riksdagens vägnar" måste dessutora utskottet ges sådana befogenheter att sådana beslut kan fattas.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tillstyrker utredarens förslag och herastäUer saratidigt att förslag utarbetas sora ger företrädare för kyrkokoraraunerna ett direkt och forraellt inflytande på sådana förhandlingar sora berör anställningsvillkor vilka skall gälla för arbetstagare med statiigt reglerade anställningar i de kyrkliga komraunerna. Förbundet utvecklar sina ståndpunkter på detta sätt:

Utredningen föreslår att till finansutskottet överföra nuvarande uppgifter att överlägga med personalministern i vissa förhandlingsfrågor och att godkänna vissa avtal. Förslagen synes väl övervägda och väl svara mot behoven av en rationell handläggning av de ärenden som det är fråga om. Förslagens genomförande tillstyrkes således.

Förbundsstyrelsen är emellertid angelägen att i förevarande sammanhang, då beslutsprocessen i förhandlingsfrågor på det offentliga området får en så genoragripande belysning sora nu sker i betänkandet, tillägga följande raed

Prop. 1984/85:83 24

avseende på förhandUngsverksanihetens bedrivande på det kyrkokommunala området.

Utredningen belyser utförligt den poUtiska beslutsprocessen på det statUgt reglerade området på arbetsgivarsidan under centrala kollektivavtalsförhandlingar. Mot beskrivningen har förbundsstyrelsen inte något att erinra.

Den politiska beslutsprocessen på det kyrkokomraunala orarådet vid dessa förhandlingar bör, enligt principerna för den representativa demokratin, ha sitt fäste i den intresseorganisation som företräder de kyrkliga koramuner som bär ansvaret för den ekonomiska förvaltningen av den verksarahet i vilken berörda arbetstagare är anställda. Senare års utveckling inora det oraråde som kan göras till föreraål för kollektivavtalsreglering, kan anses ge ett ökat stöd för en sådan ståndpunkt.

Försaralings- och pastoratsförbundet utgör, på det rent kyrkokoramunala anställningsområdet, central part och har där för andra arbetstagare än församlingspräster och kyrkomusiker, erforderUgt inflytande bl. a. genom sin förhandlingsdelegation.

När det gäller kollektivavtalsförhandlingar om anstäUningsvillkor för församlingspräster och kyrkomusiker med statUgt reglerade anställningsviUkor saknas f. n. ett rimligt inflytande, forraellt och praktiskt, för de kyrkliga koraraunemas del.

Förbundets verksarahet på förhandUngsområdet har sin bas i lokala kyrkopolitikers kunskaper och erfarenheter särat i deras kontaktytor i kyrkoförvaltningama. Vidare har förbundets kansli nära och kontinuerliga kontakter raed kyrkoförvaltningama deh genora dagUga kontakter och dels genom kurs- och konferensverksamhet.

Ifråga om riksdagens lönedelegation torde dess verksamhet, då den initierades, ba haft till syfte att - låt vara på ett betydligt raera vidsträckt förvaltningsoraråde - delvis på motsvarande sätt som pastoratsförbundets förhandlingsdelegation utgöra poUtisk förankringsplats för det materiella innehållet i kollektivavtalen inför och under förhandlingsverksamhetens bedrivande.

Förbundsstyrelsen måste konstatera att vare sig riksdagens lönedelegation eller arbetsgivarverkets styrelse av förklarliga skäl kunnat fylla denna angivna funktion raed avseende på avtalsförhandlingar som rört de statUgt reglerade anställningama på det kyrkokomraunala orarådet. Ifråga om riksdagens lönedelegation har orsakema härtill berott på omständigheter som den nu aktueUa utredningen väl utvecklat i sitt betänkande och ifråga om arbetsgivarverkets styrelse synes orsaken närmast vara beroende av styrelsens sararaansättning och karaktär av tjänstemannaorgan.

I saraband raed att riksdagen nu eventuellt förelägges förslag i ärendet rörande riksdagens lönedelegation bör utarbetas förslag som ger företrädare för kyrkokoraraunema ett direkt och formellt inflytande på sådana förhand-Ungar sora berör anstäUningsviUkor vilka skaU gälla för arbetstagare raed StatUgt reglerade anställningar i de kyrkliga koraraunema.

Förbundsstyrelsen vill således, med tillstyrkande av utredningens förslag, heraställa att civUdepartementet tar initiativ till utarbetande av förslag i den riktning som förbundsstyrelsen här angivit.

Statsanställdas förbund, TCOs statsljänstemannasektion (TCO-S) och Centralorganhationen SACOISR har förklarat sig inte ha anledning att yttra sig över förslaget hur raotpartens beslutsorganisation utformas. Personalorganisationema har närraare uttalat följande.

Prop. 1984/85:83 25

Statsanställdas förbund: När dåvarande Statstjänarkartellen i reraissbehandlingen av Författningsutredningens förslag 1963 (SOU 1963:16, 17) tillstyrkte förslaget ora imättande av en särskild lönedelegation var bakgrunden till det positiva ställningstagandet att finna en väg sora innebar att förhandlingama ora de statligt anställdas löne- och anställningsvillkor inte skulle vara beroende av att viss tidpunkt förelåg för avläranande av proposition till riksdagen och att fömtsättningar skapades för att resultatet av förhandlingama skulle kunna träda i kraft snarast möjligt och i enlighet med överenskoraraelserna.

Statsanställdas Förbund som nu erhållit förslaget ora slopande av lönedelegation har sararaa uppfattning sora Statstjänarkartellen 1963. Förbundet, i egenskap av arbetstagarorganisation, har inte anledning att ha synpunkter på hur raotparten bygger upp sin beslutsorganisation. De enda krav sora förbundet kan stäUa är att organisationen och befogenhetsfördelningen ska vara sådan att de uppfyller de krav på frihet och snabbhet sora var en föratsättning vid det tidigare tUlfäUet.

Därutöver vill Statsanställdas Förbund särskilt understryka att fördelningen av beslutsbefogenheterna raellan riksdagens finansutskott och regeringen blir sådan sora utredningsraannen föreslår. Förbundet viU understryka att endast avtal raed en raera avsevärd självständig betydelse för anställnings-förraånernas nivå och raed statsfinansiella konsekvenser ska behandlas av utskottet tillsararaans raed avtal under de aUraänna avtalsrörelserna. EnUgt Statsanställdas Förbunds raening ska denna uppdelning göras raycket strikt, så att endast de särskilt och principieUt viktiga frågorna blir föreraål för riksdagens bedöraning. Avtal innebärande endast mindre statsfinansiella konsekvenser, även ora kostnadsbeloppen kan vara stora, bör slutligt godkännas av regeringen eller efter delegation av statens arbetsgivarverk.

TCO-S: TCO-S tar i princip inte stälhiing till SAVs fortlöpande kontakter med regering och riksdag eUer hur den forraella beslutsprocessen ordnas efter det att ett avtal undertecknats. Men TCO-S viU ändå sora sin raening frarahålla, att den föreslagna ordningen vad avser rätten för regeringen att slutgiltigt godkänna vissa avtal är ändaraålsenlig. Förhandlingsuppgörelser mellan SAV och huvudorganisationerna kan genora denna koraraa att tillämpas utan den fördröjning som ibland uppstår med nuvarande ordning.

Tidsmässiga synpunkter kan också läggas på förslaget att ersätta riksdagens lönedelegation med riksdagens finansutskott vid godkännande av övriga avtal. Garantier måste här skapas så att t. ex. ett centralt avtal kan godkännas inom rimlig tid även om avtalet träffas efter det att riksraöte har avslutats.

Centralorganhationen SACOISR: SACO/SR kan för sin del konstatera att frågan ora lönedelegationens vara eller inte vara priraärt är en fråga för staten sora arbetsgivare. Mot den bakgmnden finner vi ingen anledning yttra oss.

Däreraot vill vi framhålla vikten av att den part som för statens räkning för förhandUngar har mandat att slutföra dessa och att teckna avtal. Vi föratsätter att eventuella ändringar beträffande lönedelegationen inte innebär någon ändring av nuvarande ordning i denna del.

Prop. 1984/85:83 26

Underbilaga 2.3

1 Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen'

dels att 8 kap. 4 och 5 §§ sarnt tilläggsbestämmelsema 8.5.2-8.5.5 skall upphöra att gäUa,

dels att 4 kap. 5 § och tilläggsbestämmelsema 4.8.1 och 8.5.1 skaU ha nedan angivna lydelse,

deh att i 4 kap. skall införas en ny paragraf, 16 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

4 kap. 5§

Finansutskottet skall, utöver sina Finansutskottet skall, utöver sina uppgifter enligt 8 kap. 6 § och 9 kap. uppgifter enligt 8 kap. 6 § saml 9 4 § regeringsformen, bereda aren- kap. 4 och 11 §§ regeringsforraen, den ora aUraänna riktlinjer för den bereda ärenden ora allraänna riktlinekonomiska poUtiken och för jer för den ekonomiska politiken och budgetregleringen samt ärenden för budgetregleringen samt ärenden sora rör riksbankens verksarahet. sora rör riksbankens verksarahet.

Skatteutskottet skall, utöver sin uppgift enligt 8 kap. 6 § regeringsformen, bereda ärenden om statUga och komraunala skatter.

Tilläggsbestämmelse 4.8.1
Beslut av finans- och skatteutskot-        Beslut av finans- och skatteutskot
ten i fråga som avses i 8 kap. 6 §     ten i fråga som avses i 8 kap. 6 §
regeringsformen meddelas regering-     regeringsformen och av finansut-
en genom skrivelse.               skottet i fråga om godkännande enligt

9 kap. 11 § regeringsformen raeddelas regeringen genora skrivelse.

16 §

Vad som har förekommit vid behandling i finansutskottet av frågor enligt 9 kap. 11 § regeringsformen får ledamot, suppleant eller tjänsteman inte utan utskottels tilhtånd yppa, förrän avtal har träffats eller förhandling annars har slutförts eller förslag som avses i paragrafen har framlagts för utskottet

8 kap. TiUäggsbestäramelse 8.5.1 I förhandlingsfrågor rörande an- I förhandlingfrågor rörande anställningsvillkor för arbetstagare hos ställningsvilUcor för arbetstagare hos

' Riksdagsordningen omtryckt 1983:86.

6 kap. 5§

Sekretess gäller för uppgift som har tillkorarait eller inhäratats för att användas vid facklig förhandling på den offentliga sektorn eller vid förberedelse för sådan förhandUng, ora det kan antas att det allmännas eUer statligt eller koraraunalt företags ställning sora förhandlingspart försämras om uppgiften röjs. Med facklig förhandling på den offentliga sektom avses sådan förhandling i fråga angående förhållandet raellan arbetsgivare och arbetstagare, vari rayndighet, sararaanslutning av korarauner eller statligt eller kommunalt företag har att delta.

I fråga ora uppgift i allraän hand- I fråga ora uppgift i aUraän hand-

ling gäller sekretessen i högst fera år. ling gäller sekretessen i högst fera år.

Beträffande handUng som har upprättats hos eller inkorarait till riksdagens lönedelegation gäller sekretessen dock längst till dess förhand-Ungsöverenskoramelse har träffats eller förhållandet annars har reglerats.

Vid tillärapningen av denna paragraf ankoraraer det på myndighet, sora har att självständigt handlägga ärende ora förhandUng i fråga angående förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, att pröva fråga ora utiäranande till enskild av uppgift sora hänför sig till ärendet. Beträffande uppgift hos riksdagens lönedelegation ankoraraer det dock på lönedelegationen eller myndighel, som denna bestämmer, att pröva

Beträffande handUng sora har upprättats hos eller inkorarait till riksdagens/jnfl/isuöfcott gäller sekretessen dock längst till dess förhandlings-överenskoraraelse har träffats eller förhållandet annars har reglerats.

Vid tillämpningen av denna paragraf ankomraer det på myndighet, som har att självständigt handlägga ärende ora förhandling i fråga angående förhållandet meUan arbetsgivare och arbetstagare, atl pröva fråga ora utiäranande till enskild av uppgift sora hänför sig till ärendet. Beträffande uppgift hos riksdagens finansutskott ankomraer det dock på utskotlet att pröva frågan. Om förhandlingsärende har uppdragits åt

11 kap. 2§

Föreskrifterna i 1 kap. 2-4 §§ gäller inte för ledamot av riksdagen såvitt avser uppgift som han har erhåUit under utövandet av sitt uppdrag. Föreskrifter om tystnadsplikt för sådan ledaraot och för tjänsteraan i riksdagen finns i 10 kap. 7 § regeringsformen samt 2 kap. 4 §, 4 kap. 15 § och 8 kap. 5 § riksdagsordningen.

Föreskrifterna i 1 kap. 2-4 §§ gäller inte för ledamot av riksdagen såvitt avser uppgift som han har erhålUt under utövandet av sitt uppdrag. Föreskrifter om tystnadsplikt för sådan ledamot och för tjänsteman i riksdagen finns i 10 kap. 7 § regeringsformen samt 2 kap. 4 § och 4 kap. 15 och 16 §§ riksdagsordningen.

Prop. 1984/85:83 29

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssararaanträde den 1 novem
ber 1984.......................................................... .... 2

Bilaga 1 Justitiedeparteraentet............................. 3

1 Inledning .................................................... .... 3

2 Föredragandens överväganden ..................... 5

2.1 Komraunal beslutanderätt i krig och vid krigsfara 5

2.2 Möjlighet till förhandsgranskning av filraer och videograra 8

2.3 Ikraftträdande ...................................... .... 11

3 Upprättat lagförslag ................................... .... 11

4 HerastäUan ............................................... 11

Underbilaga 1.1 Lagförslag................................... .... 12

Bilaga 2 Civildeparteraentet ................................ 14

1 Inledning..................................................... 14

2 Föredragandens överväganden ...................... 15

2.1 Vilket riksdagsorgan bör ha ansvaret för kollektivavtalsfrågorna på det statiigt reglerade orarådet? .......................................................... 15

2.2 Sekretessfrågor .................................... .... 17

2.3 Ikraftträdande....................................... 18

3 Upprättade lagförslag ra.m............................. .... 18

4 Heraställan ................................................ 19

Underbilaga 2.1 Sararaanfattning av betänkandet (Ds C 1983:2)

Riksdagen och statstjänsteraännens anställnings
villkor .......................................... .... 20

Underbilaga 2.2 Remissammanställning .................. .... 22

Underbilaga 2.3 Lagförslag .................................. .... 26