Prop. 1984/85:62

Regeringens proposition 1984/85:62

om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, m. m.;

beslutad den 23 oktober 1984.

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har upptagils i bifogade uldrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

ANNA-GRETA LEIJON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Under året har Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) träffat en preliminär överenskommelse om permit-teringslön och om inrättande av en s. k. permitteringslöneanordning SAF-LO. Överenskommelsen förutsätter statlig medverkan i fräga om finansieringen. Den nya ordningen innebär att en arbetstagare som permitteras skall få full lön av arbetsgivaren under hela permitteringstiden. Kostnaderna för detta skall bäras av den permitterande arbetsgivaren med bidrag från en permitteringslöneanordning, som i sin tur finansieras dels kollektivt av arbetsgivarna genom en avtalad avgift, dels genom bidrag frän staten.

Liknande överenskommelser kan förväntas komma att ingås ocksä pä andra delar av arbetsmarknaden där permitteringar är tillåtna.

I propositionen föreslås att 21 § anställningsskyddslagen ändras så att beslämmelsen ger uttryck för en grundsals om full lön under hela permitteringstiden. Avsteg från regeln skall kunna göras genom kollektivavtal som träffats på förbundsnivå. Även icke kollektivavlalsbundna arbetsgivare med permitteringsrätt skall i förhällande till sina arbetstagare kunna följa de villkor som gäller enligt kollektivavtal i branschen. Vidare föreslås nägra följdändringar i bl.a. anställningsskyddslagen.

Statens bidrag till permitleringslöneanordningar, som föreslås bli 300 kr. för varje hel permitteringsdag, avses att finansieras på samma sätt som bl.a. arbetslöshetsförsäkringen f.n. finansieras.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den I januari 1985.

I Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 62

Avtal är ogiltiga i den män de upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag. Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en cenlral arbetstagarorganisation fär dock göras avvikelser från 5, 6. Il, 15. 21. 22, 24-28, 32, 33, 40 och 41 SS. Den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 S saml avvikelser från bestämmelserna i 30 S, sävilt gäller besked enligl 15 S. liksom bestämmelserna i 30 och 31 SS, såviti gäller den lokala arbetstagarorganisationens räUigheler. tär ocksä beslämmas på det sättet.

Avtal är ogiltiga i den män de upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligl denna lag. Genom kollektivavtal som har slutils eller godkänts av en cenlral arbetstagarorganisation lär dock gö ras avvikelser från 5. 6. 11. 15. 21, 22, 25-28. 32. 33. 40 och 41 SS. Den närmare beräkningen av förmäner som avses i 12 S saml avvikelser frän bestämmelsema i 30S. såviii gäller besked enligl 15 S. liksom bestämmelserna i 30 och 31 SS. såvill gäller den lokala arbeistagarorgani-salionens räUigheler. lår ocksä beslämmas pä del sättet.

Avtal om avvikelser från reglerna i 21 S .får träffas även utanför kof leklivavtalsförliålhtiideii. om tivtu-lei innebär all kollektivavtal stun med slöd av andra stycket hur träffats Jör verksamhetsområdet skall tillämpas.

När efter bemyndigande av en cenlral arbetstagarorganisation ell lokall kollektivavtal har iräffats om avvikelser frän 22 S får avtalet tillämpas i fråga om uppsägning av arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisationens medgivande lill varje enskild uppsägning.

En arbelsgivare som är bunden av ell kollekfivavtal enligt andra stycket fär tillämpa avtalet även pä arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbeie som avses med avtalet.

Senasle lydelse 1984:510.

En arbetstagare som under anställningstiden har varit permitte-rad mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalenderår har rätt till lön och andra anställningsförmåner Jör ytterligare permitteringslid. Förmånerna får inte understiga vad Som normalt skulle ha utgått om arbetstagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter.

Hur en arbetstagare varit permuterad före ett sådant byte av anställning som avses i 3§ första stycket, skull permiiteringen räknas med när det avgörs om arbetstagaren har rätt till förmåner enligl första stycket. Om vissa anställningsförmåner enligt lag ulgår endast för arbetad tid. skall med så-diin tid jämställas tid under vilken arbetstagaren upphäi förmåner enligt första stycket.

Rällen lill lön och andra anställningsförmåner gäller ej, om permiiteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande till sin nalur.

En arbetstagare som permuteras har rätt till samma lön och andra anställningsförmåner som om arbetstagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte om permiiteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande tiU sin natur.

Prop. 1984/85:62 4

Nuvariinde lydelse Föreslagen Ivdelse

re med längre anställningslid har företräde IVamrör arbclsiagarc med ki>ria-re anställningslid. Vid lika anslällningslid ger högre äklcr förenade. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fonsall arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsällning för företräde enligl lurordningen au arbeisiagaren har tillräckliga kvalifikationer för det forisaiia arbetet.

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, tästslälls lurordningen för varje enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollekfivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avlalsonuäde. Finns del i ell sådani fall flera driftsenhcier pä samma ort. skall inom en arbeislagarorga-nisations avtalsomräde läslställas en gemensam lurordning lör samlliga enheier pä orten, om organisationen begär del senasl vid förhandlingar enligl 29 S.

Vid en permiltering som är iiv enstaka och kintvarig natur och som inte har kunnat förutses får arbetsgivaren, utan hinder av reglerna i andra och tredje styckena, per-initlera de arbetstagare som närmast berörs av driftsavbrottet.

33 S

En arbelsgivare, som vill alt en arbetstagare skall lämna sin anställning när arbetstagaren uppnår den ålder som medför skyldighel alt avgå med ålderspension eller, om någon sädan avgängsskyldighei inie finns, vid fyllda 65 är, skall skriflligen ge arbetslagaren besked om della minst en månad i förväg.

Om en arbetsgivare vill all en arbetstagare skall lämna sin anställning i samband med att arbetstagaren fär rätt lill hel förtidspension enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall arbetsgivaren skriflligen ge arbetstagaren besked om detta sä snart arbetsgivaren har fält kännedom om pensionsbesluiet.

En arbetstagare som är anställd En arbetstagare som är anställd
tills vidare och har uppnätt den ål- tills vidare och har uppnätl den ål
der som anges i första stycket har der som anges i förslå slyckel har
inte rätt till längre uppsägningstid inte räu lill längre uppsägningsiid
än en månad och har inle heller fö- än en manad och har inie heller fö
reträdesrätt enligl 22-25 H. reträdesräll enligt 22, 23 och 25 H.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. .Avtal om permiltering. som har ingåtts före lagens ikraftträdande, är utan verkan i den män avtalet innefattar avvikelse från den nya lagen.

Prop. J984/85:62 5

2 Förslag till

Lag om be.slutanderätt för bolag eller annan juridisk person med

uppgift att lämna permitteringslöneersättning

Härigenom föreskrivs föliande.

1 S Enligl de närmare lorcskrifter som bcshiliis av regeringen eller myndighet som regeringen hestämmcr fär bolag eller annan juridisk person med uppgift all lämna ersäuning lill arbetsgivare st)m har helalat permitlerings-lön beslula i frågor om slalsbidriig lill sädan lön.

2 § Lagen (1969:93) om bcgriinsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt skall tillämpas pä bidrag som avses i denna lag.

3 § Beslul som avses i 1 S fär av en arbetsgivare överklagas hos arbcls-marknadsstyrelsen. Styrelsens beslut i cd sådant ärende fär inle överklagas, om inte annal följer av lagen (l%9:93) om bcgriinsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7S lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse. '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.
7S
Arbetsmarknadsavgifter förs till Arbetsmarknadsavgifter förs lill

staten för finansiering av arbetslös- staten för finansiering av
helsersätlning enligl lagen /. arbetslöshetsersättning enligt

(1973: 370) om arbelslöshctsförsäk-      lagen (1973:370) om arbclslöshels-
ring och lagen 11973: 371) om kon-      försäkring och lagen (1973: 371) om
tant arbetsmarknadsstöd samt ut-      kontant arbetsmarknadsstöd,
bildningsbidrag    vid    arbetsmark-    2. utbildningsbidrag vid arbets-

nadsutbildning och yrkesinriktad marknadsutbildning och yrkesinrik-
rehabililering. tad rehabilitering.

.?. bidrog till permitteringslöneersättning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

Prop. 1984/85:62 6

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-09-27

Närvarande: statsrådet I.Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Göransson. Gradin. R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss med förslag till ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

1 Inledning

Den 12 april 1984 träffade Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) en preliminär överenskommelse om permitieringslön och om inrättande av en s. k. permitteringslöneanordning SAF-LO. Överenskommelsen är avsedd att träda i kraft den I januari 1985 och ersätter då överenskommelsen om permitieringslön mellan SAF och LO av den 7 april 1964 med ändringar av den 17 juni 1969. Samtidigt med den nya SAF-LO-överenskommelsen avses i anslutning därtill träffade förbundsavlal träda i kraft.

SAF-LO-överenskommelsen förutsätter statlig medverkan i fräga om finansieringen och är preliminär i avvaktan "på att statsmakterna fattar beslul om statsbidrag.

Överenskommelsen bör fogas lill detta protokoll som bilaga 1.

Mellan arbetsgivareföreningen för samfällt ägda företag och organisationer (SFO) och LO träffades den 26 april 1984 en preliminär överenskommelse med motsvarande innehåll och under samma förutsättning som SAF-LO-överenskommelsen. För de kooperativa och folkrörelseägda företagens del pågår för närvarande förhandlingar om ett nytt permitlerings-löneavtal mellan Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) och LO.

Jag har fortlöpande hållits informerad om parternas förhandlingar om nya permitteringslöneöverenskommelser. Avsikten med de nya avtalsreglerna är att arbetstagare som permitteras skall få full lön av arbetsgivaren och slå lill dennes förfogande under hela permitteringstiden. Därmed kommer arbetstagarna inte längre att under permitteringstiden behöva falla tillbaka pä arbetslöshetsförsäkring eller kontant arbetsmarknadsstöd och inte heller behöva vara anmälda hos arbetsförmedlingen såsom arbets.sö-

Prop. 1984/85:62 7

kände. Kostnaderna för löner under permillering kommer enligl den preliminära överenskommelsen alt bäras av de permillerande arbelsgivarna med bidrag frän permillcringslöneanordningen. Denna finansieras i sin lur dels kollcklivi av arbelsgivarna genom en avlalad avgift, dels genom bidrag från slalen, Slalens bidrag har i samråd med expertis frän regerings-' kansliel beräknats med utgängspiinkl i de koslnader som slalen nu har för arbetslöshelsförsäkring och kontant arbelsmarknadsslöd vid pcrmillerinp-ar.

Jag kommer senare i höst all föreslå regeringen all lägga fram förslag för riksdiigen i Iräga om finansieringen av en slatlig medverkan i etl nytt pcrmiiieringslönesyslem i enlighel med de mellan parlerna preliminärt avtalade nya reglerna.

Som framgår av de preliminära överenskommelserna om inrällandc av permillcringslöneanordningar SAF-LO och SFO-LO forlsäller arbetet pä de organisatoriska och administrativa frågor som föranleds av den nya ordningen. Till de huvudfrågor som behandlas i del arbetet hör valet av organisationsform för pcrmitteringslimeanordningarna och närmare regler föl verksamhelen i anordningarna och för förfarandet vid eventuella tvister. För statens del ägnas arbetel ät all finna lämpliga former för insyn och inflyUmdc i verksamhelen i syfte all säkerslälla nödvändig kontroll över den slalliga insalsen. Vidare behandlas frågan om anslulning till det nya syslemel även av arbelsgivare som inle tillhör SAF eller SFO men som enlipl gängse arbetsrältsligt synsätt fär anses ha permitteringsrätt.

Enligl de planer som nu föreligger kommer organisationen av permitle-ringslöneanordningarna alt i slora drag uiformas pä följande sätt.

Mellan berörda huvudorganisationer kommer att träffas avtal om inrällandc av sliflelser. vilkas huvudsakliga uppgift blir att uppbära i kollektivavtal bestiimda avgifter för permitteringslöneersättning från de anslutna arbetsgivarna saml beslula om hur dessa avgifter skall användas. Den arbelsgivare som blir bunden av en permilteringslöneöverenskommelse kommer aiilomatiskl au bli anslulen till en sädan stiftelse. En kolleklivav-talslös arbetsgivare, som har rält att permittcra, blir anslulen försl sedan han Iräffal avial med stiftelsen om alt belala avgift. I de förhandlingar som fiSr närvarande förs mellan SAF och LO är parterna ense om att Arbelsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) skall handha förvaltningen av parternas sliftelse. Till etl av AFA särskill tillskapat dotterbolag för utbetalning av permilteringslöneersältningen skall stiftelsen resp. staten skjuta till bidrag. Avsikten är. som jag tidigare har nämnt, alt staten skall ha insyn i verksamhelen.

En övergång till en grundsals om full lön under hela permitleringsliden har bedömls böra föranleda ändringar i reglerna om lön och andra förmäner under permillering i 21 S lagen (1982:80) om anställningsskydd och en översyn även i övrigi av berörda regler i arbelsmarknadslagsliflningen. I en promemoria, som har utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementels

Prop. 1984/85:62 8

rältssekrelariat, har redovisats resultatet av en sädan översyn. Promemorian bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av statens arbetsgivarverk (SAV). statens vattenfallsverk, riksförsäkringsverket, arbetsdomstolen (AD), Svea hovrätt, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbets-livscenlrum, universitets- och högskoleämbetet genom juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SAF, KFO, SFO, SHIO-Familjeföretagen, LO, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR och Arbetslöshetskassornas samorganisation.

LO har bifogat ell yttrande frän Svenska byggnadsarbetareförbundet.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till detta protokoll som hUaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

En arbetsgivares rätt alt ensidigt besluta om permiltering kan från en synpunkt betraktas som ett utflöde av rällen att leda förelaget, vilken ger möjlighet att ytterst bestämma om verksamhetens omfaltning. På de avtalsområden där permitteringsrält föreligger anses den rättsliga grunden för möjligheten att tillgripa permiltering ligga i det enskilda anställningsavtalet och i kollektivavtalet. Några lagregler rörande permilteringsrätten som sådan finns inte. I anställningsskyddslagen finns däremot regler om lön under permillering.

Även om begreppet permiltering inte närmare har definierats i lag synes det bland parterna på arbetsmarknaden inte råda nägra delade meningar om begreppels huvudsakliga innebörd. Med permiltering förstås att en arbetsgivare pä grund av tillfällig arbetsbrist, driflsstörning eller annan liknande omständighet inte kan tillhandahälla en arbetstagare något arbete och alt han i samband därmed befriar arbetslagaren frän skyldigheten att närvara på arbetsplatsen. Permiltering medför inte att arbetstagarens anställning upphör. Tvärtom anses arbetslagaren vara skyldig all under permitteringstiden stå till arbetsgivarens förfogande och alt med kort varsel kunna återuppta arbetet så snart det hinder som föranledde permiiteringen har bortfallit.

Den praktiskt viktiga frågan i samband med permiltering gäller arbetslagarens rält till lön. På de avtalsområden där permiltering förekommer går arbetstagaren miste om lön och andra anställningsförmåner under permitleringsliden. såvida inle annal särskilt har avtalats eller föreskrivils i lag. Häri ligger en skillnad i jämförelse med vad som gäller pä de avtalsområden där permiltering inte förekommer, bl.a. inom Ijänslemannasektorn. Kollektivavtalen på dessa senare områden anses i princip innefatta en

Prop. 1984/85:62 9

skyldighet för arbetsgivaren all belala full lön lill arbetstagaren även om arbetsgivaren inte kan tillhandahälla något arbete. Rättsläget brukar här, måhända något oegentligl, beskrivas sä att arbetsgivaren saknar permille-ringsrält. Att en arbelsgivare även på dessa områden kan komma i en situalion där han på grund av arbetsbrist eller driftsslörning inte kan erbjuda arbetstagare arbeie är emellerlid oomtvistligt och det är regelmässigt ocksä klart att arbetsgivaren dä kan befria arbetslagaren frän skyldighet att vara pä arbetet, låt vara att arbetstagarens rätt lill lön kvarstår.

Den rättsliga utgångspunkten vid permiltering är således att en permitte-rad arbetstagare inte är berättigad lill lön och andra anställningsförmåner under permitteringstiden. Denna princip har dock efterhand genombrutits pä så sätt att permitieringslön under vissa förutsättningar betalas enligt bestämmelser i permitteringslöneavial och i anställningsskyddslagen. En permitlerad arbetstagare som är ansluten till en arbetslöshetskassa har ocksä möjlighel alt få ersättning från kassan. De flesla arbetstagare pä SAF-LO området uppbär numera lön eller annan ersättning under hela permitteringstiden. Denna ersättning motsvarar dock inte till fullo inkomstbortfallet. Summariskt och något förenklat kan följande sägas gälla för dessa arbetstagare. De första fem dagarna, dvs. under karenstiden för arbetslöshetsförsäkringen, betalar arbetsgivaren permitieringslön enligt bestämmelser i permitteringslöneavial. Därefter får arbetstagaren dagpenning från arbetslöshetskassan fram lill dess alt permitteringslönereglerna i anställningsskyddslagen blir tillämpliga. Från den dagen betalar arbetsgivaren full lön.

En arbetstagares inkomstbortfall i samband med permiltering kompenseras således enligt regler i skilda regelsystem. I vilken utsträckning del sker är emellerlid beroende av flera omständigheter, bl.a. anställningstidens längd i företaget, om arbetslagaren är ansluten lill en arbetslöshetskassa och om upparbetad ersättningsrält föreligger. För en närmare beskrivning av permilteringsreglerna och av arbetsdomstolens rättspraxis på området hänvisas till promemorian (bilaga 2).

De nya permitteringslöneöverenskommelserna innebär, som jag inledningsvis nämnde, att en arbetstagare som omfattas av en sådan överenskommelse kommer alt vara bibehållen vid sin lön även om arbetsgivaren tillfälligt inte tillhandahåller nägol arbeie. 1 praktiken får därmed de per-mitleringsbara arbelstagargrupperna pä SAF-LO- och SFO-LO-omrä-dena etl löneskydd vid permiltering som motsvarar vad som gäller för de s.k. icke-permilleringsbara arbetstagarkollektiven, bl.a. tjänstemännen. Rätt för arbetsgivare att permittcra arbetstagare utan lön kommer därmed all saknas över i princip hela arbelsmarknaden.

2.2 Principen om ett fullt löneskydd vid permittering

1 promemorian föreslås att anställningsskyddslagens permitteringslöne-regler skall anpassas till de förhällanden som i permilleringslönehänseende

Prop. 1984/85:62 10

kommer att gälla pä arbetsmarknaden framöver. Den lagändring som förespråkas går ul pä att en arbetstagare skall vara tillförsäkrad lön och andra anställningsförmåner även när arbetsgivaren inte kan tillhandahälla nägol arbete och därför befriar arbetstagaren frän skyldigheten all vara pä arbetsplatsen. 1 promemorian anförs all den föreslagna nya lagregeln, liksom 21 S anslällningsskyddslagen i gällande lydelse, lar sikte på permiltering med den innebörd som detla begrepp har i den praktiska tillämpningen pä arbelsmarknaden. Enligl promemorian berör lagregeln emellerlid inte per-mitleringsrällen som sådan utan bestämmelsen knyter enbart an till löneskyddet vid permittering. Medan della enligl gällande lag inträder efter viss lid. föreskriver den nya regeln alt arbetstagaren har rätt till full lön och andra anställningsförmåner under hela permitteringstiden.

Flertalet remissinstanser, bl.a. SAV. AD. Svea hovrätt. AMS, arbeis-livscenlrum. juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universitet. Svenska kommunförbundet. SAF. KFO. SFO. LO och Arbetslöshetskassornas samorganisalion har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Även om de gmndläggandn tankarna i förslaget sålunda har mött ell på del hela taget positivt gensvar bland remissinstanserna har förslaget inle gäll hell fritt frän invändningar. Kritiska synpunkler har bl.a. framförts pä dess, säsom det har uppfatlats på vissa häll. alltför snäva avgränsning genlemol vissa typer av anställningar och på delar av den lagtekniska utformningen. Jag återkommer i det följande till den kritiken. TCO. SACOISR och Landstingsförbundet har inle tagit ställning till förslagel. De har i remissvaren hänvisat till alt det inte berör deras verksamhetsområden. Endasl SHIO—Familjeföretagen har slälll sig helt negativ till förslagel. Enligl organisalionen är del oklarl på vilket säll förelag ulan kollekliv-avtal resp. företag som är bundna av kollektivavtal utan alt vara med i SAF skall anslutas till permilleringslöneanordningen. SHIO-Familjeföretagen anser mot den bakgrunden att ändringar i anställningsskyddstagen bör genomföras först när erfarenhel erhälliis frän verksamhelen i permille-ringslöneanordningarna.

Enligt min mening är del fulla löneskyddet vid permillering en angelägen reform pä anställningsskyddets område, inle minst frän synpunkten alt den nuvarande ordningen i permilleringslönehänseende gör åtskillnad mellan olika arbetstagarkalegorier på arbetsmarknaden. Jag tänker då främst pä skillnaden mellan arbetare och tjänstemän. Den utjämning i arbetsvillkoren som under åren har ägt rum mellan arbetar- och Ijänstemannakollekti-ven har gett styrka åt kraven på all denna kvardröjande orättvisa skall undanröjas. När nu arbetsmarknadsparterna själva har tagit det viktiga steget all genomföra en reform som frän arbelslagarnas synpunkt i realiteten innebär ell avskaffande av permitteringar och därmed en likabehandling av alla arbetstagare, är det naturligt att lagstiftaren vidtar de åtgärder som behövs för all reformen skall fä full genomslagskraft.

SHIO-Familjeföretagens tanke att tills vidare låta kollekiivavialslösa

Prop. 1984/85:62 11

arbetsgivare permittcra enligl nu gällande regler kan jag inte biträda. Som jag inledningsvis nämnde ges dessa arbetsgivare möjlighel att ansluta sig till permilleringslöneanordningen under fullt jämförbara villkor med dem som gäller för de organiserade arbelsgivarna. De kan därmed pä motsvarande sätt som övriga anslutna arbetsgivare fä statligt bidrag i samband med permitteringar. 1 förhandlingarna med SAF och LO har frän arbels-marknadsdepartemenlels sida lagts slor vikl vid att permilleringslönean-ordningens bestämmelser även i övrigi utformas så all nägon diskriminering genlemol de oorganiserade arbetsgivarna inte skall äga rum. Förslagel om ändringar i anställningsskyddslagen företer också ett sådant nära sakligt samband med de nya permitteringslöneavtalen alt det inte heller av det skälet är möjligt att dröja med genomförandel. Mitt förslag är alltså att lagändringen om full lön under permittering skall genomföras samtidigt med att de nya permitteringslöneavtalen träder i kraft.

2.3 Olika delfrågor

Som jag nyss nämnde har en del av den kritik som riklats mol förslagel tagit sikte på dess avgränsning gentemot vissa kategorier av arbetstagare. Det gäller sädana arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete och arbetstagare med säsongbetonat arbete eller arbete som av andra skäl inte är sammanhängande till sin natur.

När det galler beredskapsarbetare har bl. a. LO framhållit alt det inte är ovanligt att sädana arbetstagare permitteras, framförallt inom byggnadsbranschen där korltidspermilleringar till följd av otjänlig väderlek förekommer. Eftersom beredskapsarbetare överhuvud inte omfaltas av anställningsskyddslagens regler, kommer det föreslagna permitleringslöne-skyddel enligl 21 § inte att gälla för dem. Enligt LO:s mening är det inte rimligt all på det sättet göra åtskillnad mellan arbetstagare som är anställda i beredskapsarbete och sädana som är anställda enligt sedvanliga normer pä arbetsmarknaden.

Jag har förståelse för den kritiken. Det nu gällande undantaget i anställningsskyddslagen för beredskapsarbete har motiverats av alt arbetstagare i sådant arbete utan dröjsmål bör kunna lämna arbetet om de fär ett annal arbeie pä den öppna arbelsmarknaden. Av den anledningen har del inle ansetts lämpligt att anslällningsskyddslagens bestämmelser om uppsägningslid m. m. skall vara tillämpliga på dessa arbetstagare. Annoriunda förhäller det sig enligt min mening när det gäller lönen. Elt löneskydd vid permittering kan inte sägas minska eller försvära rörligheten för dessa arbetstagare vid övergång lill den öppna arbetsmarknaden. Jag förordar därför alt anställda i beredskapsarbete i permilleringslönehänseende jämställs med de arbetstagarkalegorier som omfattas av anställningsskyddslagen. Enligt min mening bör emellertid en sådan ordning enklast kunna genomföras genom ett tillägg i arbelsmarknadskungörelsen(l966: 368). där

Prop. 1984/85:62 12

del kan anges som villkor för beredskapsarbete att avtalsenlig lön betalas lill arbetstagaren även vid permittering. Jag vill tillägga att även om en sådan regel utformas generellt och således träffar alla typer av permitteringar. är syftet i första hand all bereda beredskapsarbetare inom byggnadsindustrin ett löneskydd vid s.k. väderpermitleringar. Förekommer permittering av beredskapsarbetare av andra skäl än otjänlig väderlek, exempelvis p. g. a. en konjunktursvacka, är det enligl min mening naturligt att beredskapsarbetet upphör.

Även det i promemorian föreslagna undanlaget för säsongbetonat arbete och annat arbete som inte är sammanhängande lill sin natur har satts i fräga av elt par remissinstanser på arbetstagarsidan. LO har i sitl remissvar uttalat alt undantagsbestämmelsen har en alltför vag och allmän utformning och att den därigenom motverkar det skyddssyfte som uppbär permitteringslönereglerna. LO menar all undantagsbestämmelsen helt kan utgå. Enligt LO:s uppfallning bör behovet av undantag på delta område bällre kunna tillgodoses genom centrala kollektivavtal.

Även jag anser att elt kollektivavtal bättre än en lag kan tillgodose de skiftande behov av undantag för säsongsarbete som kan förekomma inom skilda branscher. I de nya permilteringsöverenskommelserna ges också uttryck för alt parterna pä SAF-LO- resp. SFO-LO-området närmare kommer att reglera frågan i förbundsavlal pä de skilda avtalsområdena. Med hänsyn till att frågan om undantag för säsongsarbele även har betydelse utanför den organiserade delen av arbetsmarknaden, menar jag dock att undantaget liksom hittills även bör finnas inskrivet i lagen. I den män de nya permitteringslönereglerna skulle leda till ett överutnyttjande av undantagsbestämmelsen är delta, som jag ser det. i första hand en fräga för rättstillämpningen. Den allmänna utgångspunkten är, liksom enligl gällande rätt, att undantagsregeln skall tolkas restriktivt, sä att inte permitle-ringslönebestämmelsens karaktär av skyddsregel urholkas. Jag föreställer mig att kollektivavtalen på jämförbara områden kan komma att fä betydelse för hur en sädan gränsdragning närmare kommer all göras i domslolar-na.

1 anslulning till den nu nämnda kritiken har några remissinstanser berört skilda problem som i en mera vidsträckt mening rör skyddet vid permitteringar. Gemensam för den typ av resonemang som förs i dessa delar är tanken att arbetsgivarna på grund av de nya permitteringslönereglerna i ökad ulsträckning kan komma att begagna sig av anställningsformer, arrangemang i samband med uppsägningar eller dylikt, som möjliggör etl kringgående av permitleringslönebeslämmelserna.

LO har exempelvis påtalat att det pä flera avtalsområden, bl.a. inom handelns område, numera förekommer tillsvidareanställningar med arbets-uppehäll. s.k. flexlidsanställningar. Det enskilda arbetsavtalet anger vid den lypen av anställning endasl en genomsnittlig arbetstid per vecka eller månad under vilken arbetstagaren skall arbeta. Förelaget anser sig sedan

Prop. 1984/85:62 13

ha möjlighel all efter eget goilfinnande variera antalet arbetstimmar över den givna lidsperioden. Enligl LO förekommer även flexlidsanslällningar som hell saknar arbetsiidsgarantier. Flexlidsanställningarna utgör, enligt LO:s uppfaltning, elt sätt för arbetsgivarna att kringgå permitleringslöne-skyddel.

Liknande synpunkter har fiamförls av Svenska byggnadsarbetareförbundet vad gäller möjlighelerna för arbelsgivarna inom byggnadsindustrin all använda kortiidsanslällningar i syfte all undgå permitieringslönekosl-nader. Byggnadsarbetareförbundet lar i sammanhangel också upp möjligheten för en arbetsgivare all islället för all tillgripa permittering låta de anställda vara kvar på arbetsplatsen och belala vänlelidsersättning enligl regler härom i kollektivavtalen. Eftersom vänleiidsersäliningen inom branscher där ackordsarbele förekommer ligger pä en väsentligt lägre nivå än permilteringslönen har man, enligl förbundets uppfallning, anledning befara alt arbetsgivarna kommer all ulnytija denna möjlighet.

Arbetslivscentriiiii är i sill remissvar ocksä inne pä kringgäendeproblem i samband med permitteringar, om un delvis frän en annan utgångspunkt. Enligl arbelslivscenlmms uppfattning kommer permitieringslönereformen pä de områden där permittering förekommer förmodligen alt öka benägenheten hos arbelsgivarna att istället för att permittcra tillgripa uppsägning. Vissa undersökningar lyder, påpekar arbelslivscenlrum, på all arbelsgivarna redan nu inle sällan har möjligheler all manövrera driftslorhällan-dena sä all en arbetsbristsiiualion synes uppstå i företaget, varefter uppsägning kan äga rum. Enligl arbelslivscenlmms mening kan del ifrågasättas om inte ulvecklingen pä arbelsmarknaden numera har gjort del påkallat med en allmän översyn av villkoren för uppsägning vid arbetsbrist.

Jag är medveten om alt risken för eu kringgående av permilieringslöne-beslämnielserna kan komma alt öka med den nya regeln om full lön vid permillering. De problem som här har lagils upp av remissinsumsernii ligger emellerlid vid sidan av del egentliga higstiftningsärendei och berör endast indirekt permiileringslöncfrägan som sädan. Som jag bedömer saken tar det belräffande flera av dessa pioblem i första hand bli en fråga för rälislillämpningen all söka förhindra kringgäendeförtäranden av här angivet slag. Skulle del visa sig au frägornu är av den arl alt de inie kan lösas i rättstillämpningen och parterna inle heller genom avtalsregiering kan finna lillfiedsställande lösningar pä problemen, fär frågan om ell lagstiftningsingripande givetvis övervägas pä nytt.

Den föreslagna 21 S förulsätis bli dispositiv i den mening som åsyftas i 2S ansUillningsskyddslagen. dvs. kollektivavtal om avvikelser kan träffas på förbundsnivå pä arbetstagarsidan. De förbundsavlal som träffas på grundval av SAF-LO- och SFO-LO- överenskonmielserna kommer att utgöra sädana kollektivavtal.

I promemorian har föreslagils (se 21 S andra slyckel i promemorians lagförslag) en lill sin rättsliga innebörd ny regel om rält för oorganiserade

Prop. 1984/85:62 14

arbelsgivare inom ett verksamhelsområde att tillämpa det på området gällande kollektivavtalet i fråga om permittering. Enligt promemorian får konstruktionen ses mot bakgrund av bl.a. följande förhållanden.

En rådande uppfattning pä arbetsmarknaden är alt del i vissa speciella permilteringssiluationer inte är rimligt att en arbetsgivare skall vara skyldig all belala full lön under permitteringstiden. SAF, SFO och LO har i de nya permitleringslöneöverenskommelserna gjort undantag från skyldigheten att belala permitieringslön i fyra sädana fall. Etl undantag gäller det fallel all arbetstagaren genom eget vållande har föranlett permiiteringen. Arbetsgivaren är dä inte skyldig att belala permitieringslön till arbetstagaren. Inte heller betalas permitieringslön om permiiteringen är en följd av olovlig konflikt inom LO:s område eller en följd av en offenllig myndighets beslul som arbetsgivaren inte bort räkna med. Slutligen är arbetsgivaren inte skyldig att betala permitieringslön vid sädan permittering som föran-letts av semesterstängning i samband med huvudsemeslern, dock högst under de tio första dagarna.

1 promemorian anförs all det även för arbelsgivare, som inle blir bundna av nägol förbundsavlal inom ramen för de nya permitteringslöneöverens-kommelserna utan har all tillämpa lagen, är rimligt att frän huvudregeln om full lön vid permiltering göra vissa undantag av nu angiven arl.

Med hänvisning bl.a. till att de här behandlade undantagsreglernas ulformning och omfattning i grunden är en intressefråga som i hög grad är ägnad alt lösas genom förhandlingar och kollekfivavtal bedöms del i promemorian inte vara lämpligt att direkl i lagen ange vilka undanlag som skull gälla. 1 stället förespråkas den lösning som nämndes i det föregående, nämligen alt de oorganiserade arbetsgivarna ges möjlighet all i förhällande till sina arbetstagare tillämpa permilteringslöneavlalens bestämmelser.

Med undanlag för juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universitet har samlliga remissinstanser godtagit den principlösning pä problemet som föreslagits i promemorian. AD påpekar att den valda ordalydelsen, enligl vilken branschavlalel "fär" fillämpas, synes kunna ge upphov till viss tveksamhet. .AD har emellerlid uppfattat bestämmelsen så, all möjligheten alt lillämpa ell branschavtal utanför dess tillämpningsområde förulsätis vila på avlalsrättslig grund. Därmed anser sig domstolen kunna tillstyrka förslaget.

Juridiska fitkultetsnämnden vid Stockholms universitet, som har avstyrkt förslaget i denna del, anser att undanlag frän regeln om skyldighet lor arbetsgivaren att betala full lön under permittering bör anges direkt i lagen. Del finns emellertid enligl min mening vägande skäl i sak för alt inle genomföra en sådan ordning. Avgörande för frågans bedömning är alt arbetsmarknadens parter är överens om alt de här ifrågavarande undantagsreglernas omfaltning och närmare ulformning är en förhandlingsfråga mellan parlerna. som väl lämpar sig för kollektivavialsreglering inom skilda branscher. Del synes inie heller råda delade meningar om alt lagstif-

Prop. 1984/85:62 15

låren i del läge som nu föreligger bör avhälla sig frän all direkt i lagen söka läslslälla undanlag av delta slag som skall gälla för arbelsmarknaden i dess helhel. Lägel är här inte detsamma som i fråga om del tidigare behandlade undanlaget för permiltering som aren följd av alt arbelet är säsongbetonat eller av andra skäl inte sammanhängande till sin natur. Som jag ser del ligger lösningen pä problemet därmed inte i att finna en för hela arbetsmarknaden gemensam norm för undantagens beslämmande. Uppläggningen bör i slällel vara au vidga den möjlighel till undantag frän lagens huvudregel som redan finns i 2 S. så all även arbetsgivare som inte själva är bundna av något kollektivavtal om permiltering kan knyta an sina anställ-ningsförhällanden till de permitleringslönebeslämmelser som gäller i branschen. Självtällel skall en arbetsgivare inte ensidigt kunna införa kollektivavtalens bestämmelser om permitieringslön i avtalen med sina arbetstagare. Säsom AD framhåller skall möjligheten all tillämpa elt sådant avtal i ställel vila pä avlalsrättslig grund. Del blir med andra ord en tolkning av del enskilda anställningsavtalet som blir avgörande för om lagens regler eller villkoren i branschen skall gälla i fräga om permillering.

Jag anser alt den lagtexl som i promemorian har föreslagils i denna del i och lör sig är väl ägnad alt ligga lill grund för lagändring. För alt tydligare markera regelns syfte all utgöra en kompletterande möjlighet att irällä avtal om avvikelse fiän lagens huvudregel om permitieringslön i 21 S. bör bestämmelsen dock införas som ell särskilt stycke i 2S och redigeras om nägol. Jag äierkommer lill detla i specialmotiveringen.

Med den nya grundsatsen om lön under hela permitteringstiden. och med den lösning som permilteringslöneöverenskommelserna represenlerar i fräga bl.a. om liden för permillering, bedömer jag del ändamälsenligi alt ur anställningsskyddslagen stryka reglerna om turordning vid permittering i 22 S liksom reglerna i 24 S om företrädesrätt lill arbeie för permilierade iubclslagare. Däremol menar jag all 29 S med dess hänvisning lill medhe-sUimniandekigens förhandlingsreglcr bör lä slå kvar oförändrad. En permillering bör liksom nu betraktas som en förhandlingsfräga enligl 11 S medheslämmandelagen. irois all arbetslagarna lär lön under peimiiie-ringsiiden. Delta gäller oförändrat frågan om själva driftsinskränkningen men bör fortfara all gälla även frän synpunkten alt permiiteringen är en viktigare förändring av arheisförhällandena för de enskilda arbetstagarna. Liksom enligl gällande räu (jfr. prop. 1981/82:71 s. 143) bör i vissa undan-lagsläll förhandlingsskyldighet enligl 11 S medbestämmandelagen dock inte anses föreligga. Pä motsvarande säll kommer förhandlingsieglerna i medbestämmandelagen all i vissa silualioner bli tillämpliga vid äterintagning efter permiltering. Den nya huvudregeln i lagen medför också vissa andra följdändringar av redaktionell natur.

1 promemorian diskuteras huruvida arbelsgi\';unas varselsk> Idighel i törhällande till länsarbetsnämnden enligt lagen (1974: 13) om vissa ansiull-ningsfrämjande ätgärder (iVämjandelagen) skall las bon när nu arbetslagar-

Prop. 1984/85:62 16

na får full lön under hela permitteringstiden och när de inte längre skall stå till arbetsmarknadens förfogande i samband med permittering. Av remissinstansema har SAF förespråkat etl upphävande av varselskyldigheten. AMS har i sitl remissvar tillslyrkt promemorians förslag all varselreglerna skall kvarstå oförändrade. Även jag anser att det är angeläget alt arbetsmarknadsmyndigheterna inte berövas den möjlighel som varslen ger att nära följa utvecklingen på arbetsmarknaden, inle minsl som elt led i statens uppföljning av verksamheten i permilteringslöneanordningarna. Jag förordar därför att varselskyldighelen enligl främjandelagen lämnas oförändrad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1985. Med hänsyn till att ersättningsnivån med det nya lagförslaget kommer att ligga högre än vad som gäller enligt de nu löpande permitteringslöneavtalen, bör de avtalen genom en särskild föreskrift i övergångsbestämmelserna förklaras upphöra att gälla i berörda delar samtidigt med att den nya lagen träder i kraft. Det bör för tydlighetens skull påpekas att den nya lagens regler skall tillämpas på permitteringsdagar som inträffar efter ikraftträdandet, även om själva beslutet om permittering har fattats dessförinnan eller om per-mitteringsperioden i vilken dessa dagar ingår började före ikraftträdandet.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Förslaget bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 4'.

4 Specialmotivering

Förslagel till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

2 § Finns det i annan lag eller i förordning som har meddelats med stöd av lag särskilda föreskrifler som avviker från denna lag, gäller de föreskrifterna.

Avtal är ogiltiga i den mån de upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligl denna lag. Genom kollektivavtal som har slutils eller godkänts av en cenlral arbetstagarorganisation får dock göras avvikelser från 5, 6, 11, 15, 21, 22, 25-28, 32, 33, 40 och 41 S§. Den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 S samt avvikelser från bestämmelserna i 30S. såvitt gäller besked enligt 15 §, liksom bestämmelserna i 30 och 31 SS, såvitt gäller den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter, fär ocksä beslämmas på del sättet.

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är i alll väsenlligl likalydande med del förslag som är fogat till proposilionen.

Prop. 1984/85:62 17

Avtal om avvikelser från reglerna i 21 § får träffas även ulanjör kollek-livavtalsjörhållanden. om det sker på villkor som gäller enligt kollektivavtal som med slöd av andra stycket har träffats för verksamhetsområdet.

När efter bemyndigande av en central arbetstagarorganisation elt lokall kollektivavtal har iräffats om avvikelser från 22 S får avtalet tillämpas i fräga om uppsägning av arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren fär den centrala arbetstagarorganisationens medgivande till varje enskild uppsägning.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligl andra stycket fär tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslulande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses med avtalet.

1 denna paragraf ges, liksom i nuvarande lydelse, bl.a. regler om vilka bestämmelser i lagen som är tvingande till arbetstagarnas förmån och vilka bestämmelser som tillåter att avsteg görs genom kollektivavtal som Iräffas eller godkänns av central arbetstagarorganisation. Av andra stycket följer att reglerna om permitieringslön i 21 § är dispositiva i den meningen att avsteg från lagens regler kan göras genom kollektivavtal som träffas på förbundsnivå. Som framgår av den allmänna motiveringen har paragrafen tillförts en ny regel i Iredje slyckel som ger icke kollektivavlalsbundna arbetsgivare med permitteringsrätt en möjlighel att genom avtal med sina anställda göra avsteg från lagens regler om permitieringslön i 21 §, under förutsättning alt det sker på villkor som gäller enligt kollektivavtal i branschen. I den allmänna motiveringen har redogjorts för den närmare bakgrunden till beslämmelsen. Etl avtal meUan en arbetsgivare och en anställd rörande permittering som utan att ha sin motsvarighet i elt kollektivavtal för branschen upphäver eller inskränker arbetstagarens rättigheter enligt lagen är således ogiltigt.

Några problem för parterna i det enskilda anställningsavtalet att fastställa vad som är branschens villkor i fråga om permittering torde inte föreligga. De avtalsslutande organisationerna har i allmänhet dragit upp sådana gränser för sina resp. avtalsområden att några oklarheter beträffande vilkel avtal som skall gälla inle behöver uppstå. I den mån det skulle finnas avtalsområden som s.a. s. går in i varandra, har parterna i det enskilda anställningsförhållandet givetvis möjlighet att själva välja vilket kollektivavtal som skall ligga till grund för regleringen dem emellan. Några påtagliga skillnader i fråga om permitteringsvillkor mellan olika kollektivavtal kommer dock knappast att föreligga. De centrala uppgörelserna mellan SAF, SFO och LO blir i allt väsentligt styrande för de förbundsvisa uppgörelserna över hela den del av arbetsmarknaden där permittering förekommer.

Den omständigheten att det tiUfälligt råder avtalslöst tillstånd mellan de kollektivavtalsbärande organisationerna i en bransch bör inte påverka bedömningen av vad som skall anses gälla i fråga om permittering i branschen. I enlighet med vad som eljest gäller vid avtalslöst tillstånd på 2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 62

Prop. 1984/85:62 18

anställningsskyddslagens område bör ell förutvarande avtal kunna ligga lill grund för bedömningen av branschvillkoren innan del nya avtalet har trätt i kraft. Del finns för övrigi knappasl anledning räkna med nägra slörre förändringar efter den nu förestående reformen vad gäller permilterings-villkoren i de kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor som återkommande träffas pä skilda avtalsområden. De grundläggande bestämmelserna om permillering kommer med slor sannolikhet att förbli desamma under överskådlig lid framöver.

Syflel med den nya beslämmelsen är alltså att ge parterna i anställningsförhållanden, som inte regleras av kollektivavtal men där permilleringsrätl ändå får anses föreligga, en möjlighel alt göra avsteg från lagens regler genom att avtala om att de permitteringsvillkor som gäller enligt kollektivavtal i branschen ocksä skall gälla i avtalsförhållandet mellan dem. Som har framhållits i den allmänna motiveringen kan en arbetsgivare inte ensidigt införa kollektivavtalens bestämmelser om permitieringslön i avtalen med sina arbetstagare. Möjligheten att tillämpa ell sådant avtal beror i slällel av avial mellan arbelsgivare och arbetstagare. 1 sista hand lär del bli en tolkning av anställningsavtalet i varje enskilt fall som blir avgörande för om lagens regler eller villkoren i branschen skall anses gälla ifråga om permittering. I brist pä annan ullrycklig överenskommelse synes åtskilligt tala för alt en arbetsgivare som har anslutit sig till en permitteringslöneanordning också fär anses ha avtalat om rätt alt tillämpa branschens villkor i varje fall i förhällande lill arbetstagare som påbörjal sin anställning hos arbetsgivaren därefter.

21 § En arbetstagare som permitteras har räll till samma lön och andra ansliillniiigsjörinåiier som om arbetstagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte ont permiiteringen är en jöljd av alt arbetel är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande lill sin nalur.

Denna paragraf lar liksom 21 S anställningsskyddslagen i gällande lydelse sikte pä permittering med den innebörd som detla begrepp har i den praktiska avlalstillämpningen pä arbetsmarknaden. 1 vissa kollektivavtal framgår utlryckligen vad som menas med permittering. Av S 12 i byggnads-avtalet framgår t. ex. att s. k. väderpermiltering uppfattas som permittering i rättslig mening. Om arbelet avbryts tillfälligt till följd av en driftsslörning eller annan liknande omständighet ulan att arbetstagarna befrias från skyldigheten att närvara pä arbetsplatsen, är det inte fråga om permittering i den på arbetsmarknaden vedertagna meningen. Då utgår således inle lön och andra anställningsförmåner enligt den nya regeln. På flera avtalsområden innehåller kollektivavtalen regler om s.k. vänlelidsersättning, vilka blir lillämpliga i sådana silualioner. Även om avtalen inte innehåller sådana regler torde en arbetstagare ha rätt lill lön om arbetsgivaren inte har befriat honom från skyldigheten att vara på arbetsplatsen. Det bör tilläggas

Prop. 1984/85:62 19

att kollektivavtalens regler om väntetid och väntetidsersältning i regel bygger pä bestämda förutsättningar i fråga om i vilka situationer och i vilken omfattning de får tillämpas. Därmed torde en arbetsgivare inte kunna ensidigt ändra tillämpningen i syfte att undgå skyldighet alt betala permitieringslön ulan att riskera alt därmed anses bryta mol kollektivavtalet.

Beslämmelsen anknyter vidare principiellt nära till nu gällande regler i anställningsskyddslagen, såtillvida som lagregeln tar sikte enbart på löneskyddet. Medan detta enligt gällande lag inträder efter viss tid föreskriver den nya regeln att arbetstagaren har rätt till full lön och andra anställningsförmåner under hela permitteringstiden.

Hur permilteringslönen närmare skall beräknas kommer förbundsparterna alt fastställa för respektive avtalsområde. I fråga om förfallodag, utbelalningssätt m. m. får permilteringslönen jämställas med vanlig lön.

I överensstämmelse med hittillsvarande bestämmelser innehåller den föreslagna nya paragrafen ingen regel om avräkning för lön som arbetstagaren under permitteringstiden har uppburit från annat håll. Det har inte bedömts böra införas en sådan regel med hänsyn till alt permittering enbart skall tillgripas vid tillfälliga avbrott i arbetet och att arbetstagaren är skyldig att under permitteringstiden stå till arbetsgivarens förfogande och med kort varsel kunna återgå i arbete. 1 permitteringslöneöverenskommel-sen mellan SAF och LO resp. SFO och LO finns inte heller någon regel om avräkningsskyldighet.

Undantag från regeln alt en arbelsgivare skall betala full lön vid permillering har i förslaget gjorts för del fall att arbelet är säsongbetonat eller av andra skäl inte sammanhängande till sin natur och permiiteringen beror därav. Redan enligt nuvarande bestämmelser i 21 § anställningsskyddslagen gäller etl sådant undantag och någon ändring av rättsläget åsyftas inte. I den allmänna motiveringen har understrukits att undantagsregeln, liksom enligl gällande rätt, skall tolkas restriktivt så att inte permitleringslönebe-slämmelsens karaktär av skyddsregel urholkas.

Den nuvarande regeln i 21 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen har strukits utan att någon rättsförändring åsyftas. Regeln har sitt ursprung i en motsvarande regel i 1974 års anställningsskyddslag som hade lill ändamål att reglera frågan om semesterrättigheter belöpande på permitteringslid. Med tillkomsten av den nya semesterlagen behövs regeln inte längre för detta ändamål och den fyller numera inte heller i övrigt nägon funktion. En motsvarande strykning har gjorts i 12 § andra stycket.

Prop. 1984/85:62 21

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-10-15

Närvarande: f. d. justitierådet Pelrén, regeringsrådet Mueller. justitierådet Jermsten.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 27 september 1984 har regeringen pä hemställan av statsrådet Anna-Greta Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill lag om iindring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsfiskalen Håkan Laven.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1984/85:62 22

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-23

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Gradin, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd och anför.

I det förslag till ändringar i anställningsskyddslagen som jag har förordat i lagrådsremissen har jag på en punkt funnit skäl att göra en mindre språklig justering. Det gäller utformningen av bestämmelsen i 2 § tredje stycket. Avsikten har inte varit att åstadkomma någon saklig förändring, utan endast att tydligare markera att ett sådant avtal som utanför kollektivavtalsförhållanden fär träffas om avvikelser frän reglerna i 21 § skall innebära alt elt kollektivavtal som avses i paragrafens andra stycke skall tillämpas.

2 Ytterligare överväganden och förslag

2.1 Finansiering av statlig medverkan i ett nytt permitteringslönesystem m.m.

Som jag nämnde redan i lagrådsremissen är avsikten att det mellan berörda huvudorganisationer skall träffas överenskommelser om inrättande av stiftelser, vilkas huvudsakliga uppgift blir alt uppbära i kollektivavtal bestämda avgifter för permitteringslöneersättning från de anslutna arbetsgivarna samt besluta om hur dessa avgifter skall användas. Den arbetsgivare som blir bunden av en permilteringslöneöverenskommelse kommer automatiskt att bli ansluten till stiftelsen. En kollektivavtalslös arbetsgivare, som har rätttt permittcra, blir ansluten först sedan han har träffat

' Beslul om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanlräde den 27 seplember 1984.

Prop. 1984/85:62 2?

avtal med stiftelsen om att betala avgift. I de förhandlingar som har förts mellan SAF och LO har parterna varil överens om att AFA skall sköta förvaltningen av stiftelsen. Till elt av AFA särskill lillskapat dotterbolag för utbetalning av permitteringslöneersättning till arbetsgivarna skall stiftelsen resp. slalen skjuta till medel. Avsikten är alt staten skall ha insyn i bolagets verksamhet bl. a. genom att vara representerad i slyrelsen. Det kan förmodas att motsvarande arrangemang för utbetalning av permitte-ringslöneersätlning till arbetsgivare kommer alt tillskapas inom SFO:s och KFO:s områden.

De villkor som bör gälla för statsbidrag till permitteringslöneersättning kommer jag senare att lägga fram förslag om. Villkoren kommer all i slor utslräckning följa vad arbetsmarknadens parter har kommil överens om vid sina förhandlingar. Den myndighet som administrerar bidraget, och del bör enligt min mening var AMS, bör självfallet ocksä utföra erforderlig tillsyn över verksamheten. Det bör ankomma pä regeringen att fastställa de närmare regler som skall gälla för bidraget.

Slalen svarar redan idag för en belydande del av kostnaderna för permit-teringarna genom de statsbidrag som lämnas till de erkända arbetslöshels-kassorna. Flertalet permilierade fär ju arbetslöshetsersättning för de arbetslösa dagar som inte ersätts med avtalsenlig permitieringslön eller genom reglerna i anslällningsskyddslagen. Det statsbidrag som jag nu föreslär skall lämnas till permitteringslöneersättning bör finansieras i samma ordning som statsbidraget till arbetslöshetskassorna.

Della statsbidrag finansieras lill 659f genom en arbetsgivaravgift, den s. k. arbetsmarknadsavgiften, som f. n. är 1,3'?? och som enligl riksdagens beslut (prop. I98.V84: 1.50 bil. 4. AU 24. rskr 385) höjs till 1,6% fr.o.m. den I januari 1985. Reslerande 35% av statsbidraget täcks genom medel frän anslaget B 3. Bidrag lill arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

Statsbidraget till permitteringsiöneersätlning bör lämnas med ett fast belopp per bidragsberättigad dag. För varje hel permitteringsdag föreslär jag som en huvudregel att 300 kr. lämnas i statsbidrag. Vid permittering av deltidsanställda bör beloppet minskas i förhållande till arbetslagarens arbetstid jämfört med arbetstiden för dem som är anställda pä heltid.

Behovet av medel för det totala statsbidraget till permitteringslöneer-sältning är svårt att beräkna med hänsyn till att omfattningen av permitteringar varierar kraftigt år från är. En utredning som LO och SAF har gjort visar att ett "lågpermitleringsär" omfattar ca 250000 dagar och ett "hög-permitleringsår" ca 900000 dagar. För egen del gör jag den bedömningen alt elt normalpermitteringsår omfattar ca 350000 statsbidragsberättigade dagar. Kostnaden för detta antal dagar med ett bidragsbelopp på 300 kr. per dag blir 105 milj. kr. Kostnaden för statsbidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna för samma antal ersättningsdagar kan uppskattas till ca 85 milj. kr. Statsbidragen lill permitteringslöneersättning kostar således något mer för slalen. Man skall dock hålla i minnet alt sociala avgifter skall

Prop. 1984/85:62 24

erläggas även för den del av lönen som ersätts genom statsbidraget. För ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa erläggs idag inte några sociala avgifter. Nettokostnaden för staten blir därför lägre för statsbidrag till permitteringslöneersättning än för motsvarande statsbidrag lill arbetslöshetskassorna.

Något statsbidrag till kostnaderna för administralionen av utbetalningsanordningarna skall inte lämnas. Dessa koslnader får läckas av den avgift som de anslutna arbetsgivarna kommer att belala.

För perioden den 1 januari - den 30 juni 1985 beräknar jag medelsbehovet för statsbidrag till permitteringslöneersättning till 52,5 milj. kr., varav 18,4 milj. kr. utgör anslagsmedel. Dessa senare medel bör las ifrån de medel som för innevarande år har anvisats för statsbidrag lill arbetslöshetskassorna under anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag och föras upp pä en egen anslagspost. I likhel med övriga medel under anslaget bör de disponeras av riksförsäkringsverket för utbetalning till AMS.

Slutligen vill jag nämna att det finns anledning all noga följa tillämpningen av de nya permitteringslönereglerna. Arbetsmarknadens parier är också införstådda med att en utvärdering av hur reglema har fungerat skall ske senast sedan de har varit i kraft under två år.

2.2 Behovet av ytterligare lagstiftning

Vad jag har föreslagit i avsnitt 2.1 ger bl. a. anledning lill en ändring i 4 kap. 7§ lagen (1981:691) om socialavgifter. Ändringen innebär aU arbetsmarknadsavgifterna förs lill staten för finansiering även av statens bidrag till verksamheten för att lämna permitteringslöneersältning.

Vissa av de uppgifter som inrättningarna kommer att syssla med innefattar enligt min mening myndighetsutövning. Jag tänker då främst på uppgiften att självständigt fatta beslut om statsbidrag till arbetsgivare. Enligt 11 kap. 6§ regeringsformen krävs det stöd av lag för att överlämna förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till bolag, förening, samfällighet, sliftelse eller enskild individ. Med hänsyn härtill lägger jag fram förslag lill en lag som ger inrättningarna rätt att besluta i dessa ärenden. I detta sammanhang är det naturiigt att följa huvudregeln att ett samhällsstöd inte betalas ut när mollagaren är indragen i en arbetskonflikt (jfr. lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt). Lagförslaget ger uttryck för denna princip och innehåller också en regel om rätten att överklaga besluten.

De regler som jag i detla avsnitt har förordat rör i och för sig sädan lagstiftning över vilken lagrådets yltrande bör inhämtas. Med hänsyn till att ändringen i lagen om socialavgifter är av teknisk natur och förslagel till lag om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersältning är av enkel beskaffenhet har jag funnit

Prop. 1984/85:62 25

att lagrådets hörande i förevarande frågor skulle sakna betydelse. Remiss till lagrådet i dessa delar av ärendet bör därför inte ske innan regeringen fattar beslut om proposition till riksdagen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med
uppgift att lämna permitteringslöneersättning,

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

4 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

2. lag om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med
uppgift att lämna permitteringslöneersättning,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
dels att

4. godkänna de av mig förordade gmnderna för statsbidrag till
permitteringslöneersältning,

5. godkänna att anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag används för det ändamål som jag har förordat.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1984/85:62 26

Bilaga I

ÖVERENSKOMMELSE

mellan

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)

och

Landsorganisationen i Sverige (LO)

om permitieringslön och om inrättande av permitteringslöneanordning

SAF-LO

I Permitteringslön

§ 1 Då arbetsgivare, utan att anställningen upphör, pä grund av arbetsbrist, driftstörning eller annan sådan omständighet inte tillhandahåller arbetstagaren något arbete saml befriar arbetstagaren från hans närvaro-skyldighet (permittering) utges ersällning (permitieringslön) i enlighet med §§ 7-9 nedan.

§ 2 Permittering kan vidtas oavsett regler om turordning.

§ 3 Arbetstagaren är skyldig att inom skälig tid återgå i arbete när det hinder, som föranledde permiiteringen, upphört.

§ 4 I permitteringsfrågor skall lagstadgad förhandlingsskyldighet iakttas. Vid dessa förhandlingar skall parterna eftersträva enighet om omfattning och förläggning av permiiteringen. Parterna bör dävid la hänsyn fill företagets produktions- och marknadsförhållanden saml eftersträva lösningar som medför minsta möjliga olägenhet för berörda arbetstagare.

§ 5 Permitteringslid räknas i hela dagar (arbetsdagar). Permiltering som föranleds av oförutsedda driftsavbrott, t.ex. strömavbrott och som beslutas inom en timme efter ordinarie arbetstidens början räknas som en permitteringsdag enligt detta avtal.

§ 6 Permittering enligt detta avtal får för en arbetstagare omfalta högsl 30 arbetsdagar per kalenderår.

8 7 För permitteringslid utbetalar arbetsgivaren permitieringslön. Permilteringslönen motsvarar vad arbetstagaren skulle ha erhållit om han arbetat under permitteringstiden. Hur permilteringslönen närmare skall beräknas fastställs av förbundsparterna inom respektive avtalsområde.

Permilteringslönen beräknas med hänsyn lill det antal timmar pä arbetstagarens ordinarie arbetstid, varunder han eljest skulle ha arbetat.

Permitteringslön ingår i underiaget för beräkning av lagstadgade arbetsgivaravgifter och semesterlön.

§ 8 Permitteringslön utges inte vid permillering som föranleds av

a) arbetstagarens eget vållande

b) olovlig konflikt inom LOs område

c) semesterslängning i samband med huvudsemeslern dock högst under de första 10 permitteringsdagarna

d) offentlig myndighets beslut som arbetsgivaren inte bort räkna med

Prop. 1984/85:62 27

§ 9 Frågan om humvida permitteringslön skall utges vid driftsavbrott som är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inle är sammanhängande till sin natur och frågan om huruvida permitteringslön skall utges till arbetstagare som utför arbete i sitt hem regleras i avtal mellan berörda förbundsparter.

Därvid skall riktpunkten vara att arbetstagare, som enligt hittills gällande regler vid permittering under pågående säsong eller motsvarande åtnjuter arbetslöshetsersättning, ges fortsalt skydd.

II Inrättande av permitteringslöneanordning SAF—LO

§ 1 SAF och LO är ense om att för bestridande av viss del av företagens kostnader för permitteringslön enligt detla avtal inrätta en särskild permitteringslöneanordning SAF—LO. Till anordningen ansluts företag inom avtalsområden som omfattas av permilleringslöneöverenskommelsen mellan SAF och LO.

§ 2 För finansiering av permilleringslöneanordningen disponeras elt utrymme motsvarande 0,05% av lönesumman för arbetare vid företag anslutna till anordningen. För 1984 är dock utrymmet 0,09%.

§ 3 Parterna har i sina förhandlingar utgått ifrån att permilleringslöneanordningen tillförs statsmedel om 300 kronor per permitteringsdag för vilken permitieringslön utgivits med undantag för första, andra, tredje, elfte, tolfte, tjugoförsta och tjugoandra permitleringsdagen för en arbetstagare under ett kalenderår. Statsmedel utgår för högst tjugotre dagar för en arbetstagare under ett kalenderår.

§ 4 Arbetsgivare, som är ansluten till permilleringslöneanordningen äger från denna uppbära etl visst krontalsbelopp per permitteringsdag för vilken permitteringslön utgivits med undantag för första, andra, tredje, elfte, tolfte, tjugoförsta och tjugoandra permitleringsdagen för en arbetstagare under etl kalenderår.

Slorieken på krontalsbelopp till arbetsgivare fastställs av permilleringslöneanordningen.

§ 5 Huvudmän för permilleringslöneanordningen är SAF och LO. Per-mitteringslöneanordningens verksamhei leds av en styrelse med företrädare för SAF. LO och statsmakterna.

SAF och LO tillsätter en gemensam arbetsgrupp med uppgift all. efter samråd med statsmakterna, upprätta förslag lill organisationsform för permilleringslöneanordningen samt om närmare regler för verksamhelen och om förfarandet vid eventuella tvister. Arbetet skall bedrivas sä, att parterna kan träffa fullständigt avtal om permilleringslöneanordningen att träda i kraft den I september 1984.

§ 6 Det fömtsätts att till permilleringslöneanordningen kan anslutas företag inom sädana områden utanför SAF-LO-omrädet där permitteringsrält finns. Undantagna områden kan, om parterna på respekive område enas härom och med statsmakternas godkännande, anslutas lill anordning-

Prop. 1984/85:62 29

BUaga2

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

Rältssekretarialet

Lön under permittering

Sammanfattning av promemorian

I april 1984 har mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) och mellan Arbetsgivareföreningen för samfällt ägda företag och organisationer (SFO) och LO träffats preliminära nya överenskommelser om permitteringslön och om inrättande av s. k. permitleringslöneanordningar för finansiering av permitteringar enligt de nya permitteringslönereglerna.

Med de nya reglerna kommer arbetstagare som permitteras att vara berättigade till full lön under hela permitteringstiden. Arbetstagarna skall under den tiden stå lill arbetsgivarens förfogande och behöver inte vara anmälda hos arbetsförmedlingen såsom arbetssökande och inte anlita arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd. Arbelsgivarna kommer att själva slå kostnaderna för en andel av permitteringslönerna och får i övrigi bidrag från permilleringslöneanordningen. Denna finansieras dels kollektivt av företagen genom avtalade avgifter, dels genom statsbidrag. Slatens motsvarande kostnader för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet kommer i gengäld att inbesparas.

Arbetsmarknadsdepartementet har fortlöpande hållits informerat om parternas förhandlingar. Det är regeringens avsikt att i höst lägga fram förslag för riksdagen om statlig medverkan i det nya permilteringslöne-systemet.

I denna promemoria läggs fram förslag om ändringar i reglerna om lön och andra förmåner under permittering i 21 S lagen (1982:80) om anställningsskydd. Vidare behandlas etl anlal andra frågor om arbetsmarknadslagstiftningens regler med anknytning till permitteringar.

Promemorians lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd dels att 24 § skall upphöra att gälla,

dels att 12. 21 och 22 S8 samt rubriken närmast före 22 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

En arbetstagare som har blivit uppsagd har rätt att under uppsägningstiden behålla sin lön och andra anställningsförmåner även om arbetstagaren inle får några arbetsuppgifter alls eller får andra arbetsuppgifter än tidigare.

En arbetstagare som under anställningstiden har varil permUle-rad mer än Ivå veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalanderår har rätt lill lön och andra anställningsförmåner för ytterUgare permitteringslid. Förmånerna får inte understiga vad som normalt skulle ha utgått om arbetslagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter.

Har en arbetstagare varit permitlerad före elt sådant byte av anställning sotn avses i 3 § första stycket, skall permiiteringen räknas med när det avgörs om arbetstagaren har rält till förmåner enligt första stycket. Om vissa anställningsförmåner enligl lag ulgår endast för arbetad tid. skall med sådan tid jämställas tid under vilken arbetstagaren uppbär förmåner enligt första stycket.

Rätlen till lön och andra anställ-ningsjörmåner gäller ej. om permiiteringen är en Jöljd av alt arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande lill sin natur.

En arbetstagare som permitteras har rätt till samma lön och andra anställningsförmåner som om arbetstagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte om permitteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande till sin natur.

Ett kollektivavtal om permittering som träffas med stöd av 2 §får tillämpas även av andra arbetsgivare inom det verksamhetsområde som avses med avtalet än de som är bundna av avtalet.

Prop. 1984/85:62 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbelel.

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs turordningen för varje enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsomräde. Finns det i elt sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorganisations avtalsomräde fastställas en gemensam lurordning för samtliga enheier pä orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 29 §.

Vid en permittering som är av enstaka och kortvarig natur och som inle har kunnat JÖrutses får ur-betsgivaren, utan hinder av reglerna i andra och tredje styckena, per-inillera de arbetstagare som närmast berörs av driftsavbrottet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

1 Inledning

Den 12 april 1984 träffade Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) en preliminär överenskommelse om permitteringslön och om inrättande av en s. k. permitteringslöneanordning SAF-LO. Överenskommelsen är avsedd alt träda i kraft den I januari 1985 och ersätter då överenskommelsen om permitteringslön mellan SAF och LO av den 7 april 1964 med ändringar av den 17 juni 1969. Samtidigt med den nya SAF-LO-överenskommelsen avses i anslutning därtill träffade förbundsavtal träda i kraft.

SAF-LO-överenskommelsen förutsätter statlig medverkan i fråga om finansieringen och är preliminär i avvaktan pä att statsmakterna fattar beslut om statsbidrag.

Mellan Arbetsgivareföreningen för samfällt ägda förelag och organisationer (SFO) och LO träffades den 26 april 1984 en preliminär överenskommelse med samma innehåll och under samma förulsällning som SAF-LO-överenskommelsen.

Arbetsmarknadsdepartementet har under hand hållits informerat om parternas förhandlingar om en ny permiiteringslöneöverenskommelse. Avsikten med de nya avtalsreglerna är alt arbetstagare som permitteras skall få full lön av arbetsgivaren och stå till dennes förfogande under hela permiiteringsiiden. Därmed kommer arbetstagarna inle längre att behöva falla tillbaka på arbetslöshetsförsäkring eller kontant arbetsmarknadsstöd och inte heller behöva vara anmälda hos arbetsförmedlingen såsom sökande av arbeie under permitteringstiden. Kostnaderna för löner under per-

Prop. 1984/85:62 32

mittering kommer enligt den preliminära överenskommelsen att bäras av de permitterande arbetsgivarna med bidrag från permilleringslöneanordningen. Denna finansieras i sin tur dels kollektivt av arbelsgivarna genom en avtalad avgift, dels genom statsbidrag. Statens bidrag har i samråd med expertis från regeringskansliet beräknats med utgångspunkt i de kostnader som staten nu har för arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd vid permitteringar.

Det är regeringens avsikt att i höst lägga fram förslag för riksdagen i fråga om finansieringen av en statlig medverkan i ett nytt permitteringslönesystem i enlighet med de mellan parterna preliminärt avtalade nya reglerna.

Som framgår av de preliminära överenskommelserna om inrättande av permitleringslöneanordningar SAF-LO och SFO-LO forlsäller arbelet på de organisatoriska och administrativa frågor som föranleds av den nya ordningen. Till de huvudfrågor som behandlas i det arbetet hör valet av organisationsform för permilteringslöneanordningarna och närmare regler för verksamheten i anordningarna och för förfarandet vid eventuella tvister. För statens del syftar arbetel till att finna lämpliga former för insyn i och inflytande över verksamheten jämte nödvändig kontroll över utanord-nandet av de statliga bidragen. Vidare övervägs frågan om anslutning till det nya systemet även av arbetsgivare som inte tillhör SAF eller SFO men som enligt gängse arbetsrältsligt synsätt får anses ha permitteringsrätt.

En övergång till en grundsats om full lön under hela permitteringstiden har bedömls böra föranleda ändringar i reglerna om lön och andra förmåner under permiltering i 21 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och en översyn även i övrigt av berörda regler i arbelsmarknadslagsliflningen. I denna promemoria, som har utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementets rättssekretariat, redovisas resultatet av en sådan översyn.

Promemorian är avsedd att remissbehandlas för att därefter kunna läggas till grund för förslag till riksdagen i samband med de tidigare nämnda förslagen såviti gäller statens medverkan till finansieringen av ell nytt permitteringslönesystem.

2 Bakgrund

En arbetsgivares rätt att ensidigt besluta om permittering kan från en synpunkt betraktas som etl utflöde av rätten att leda företagel, vilken ger möjlighet att ytterst beslämma om verksamhetens omfattning. På de avtalsområden där permitteringsrätt föreligger anses den rättsliga grunden för möjligheten att tillgripa permittering ligga i det enskilda anställningsavtalet och i kollektivavtalet. Några lagregler rörande permilteringsrätten som sådan finns inle. I anställningsskyddslagen finns däremot regler om permitteringslön som närmare kommer att beröras i det följande.

Prop. 1984/85:62 33

Även om begreppet permittering inte närmare har definierats i lag synes det bland partema på arbetsmarknaden inte råda några delade meningar om begreppets huvudsakliga innebörd. Med permillering förstås att en arbetsgivare på gmnd av tilltallig arbetsbrist, driftsstöming eller annan liknande omständighet inte kan tillhandahålla en arbetstagare någol arbeie och att han i samband därmed befriar arbetstagaren från skyldigheten att närvara på arbetsplatsen. Permittering medför inte att arbetslagarens anställning upphör. Tvärtom anses arbetslagaren vara skyldig att under permitteringstiden stå till arbetsgivarens förfogande och att med kort varsel kunna återuppta arbetet så snart del hinder som föranledde permiiteringen har bortfallit.

Den praktiskt viktiga frågan i samband med permittering gäller arbetslagarens rätt lill lön. På de avtalsområden där permittering förekommer går arbetstagaren miste om lön och andra anställningsförmåner under permitteringstiden, såvida inte annat särskilt har avtalats eller föreskrivits i lag. Detta till skillnad från vad som gäller på de avtalsområden där permittering inte förekommer, bl. a. inom tjänstemannasektom, där utgångspunkten är den motsatta. Kollektivavtalen på dessa senare områden anses i princip innefatta en skyldighet för arbetsgivaren alt betala full lön lill arbetstagaren även om arbetsgivaren inte kan tillhandahålla något arbete. Rättsläget brukar här, måhända något oegentligl, beskrivas så alt arbetsgivaren saknar permitteringsrätt. Att en arbetsgivare även på dessa områden kan komma i en situation där han p. g. a. arbetsbrist eller driftsstörning inte kan erbjuda arbetstagare arbete är emellertid oomtvistligt och del är regelmässigt också klart att arbetsgivaren då kan befria från skyldighet att vara pä arbetel, låt vara alt arbetstagarens rätt till lön står kvar.

På de avtalsområden där det inte klart framgår av avtalen vad som gäller i fråga om permittering blir löneformen av stor betydelse vid bedömningen av om permitteringsrätt föreligger i bemärkelsen räll att permitlera utan lön. Betydelsefullt är vidare om det är fråga om privat eller offentlig anställning. 1 grova drag kan det i denna mening permitteringsbara området på arbetsmarknaden avgränsas enligt följande. Allmänt anses att en arbetsgivare över huvud saknar räll att ensidigt besluta om permittering på hela Ijänslemannasektorn och sannolikt också på de kommunala och landstingskommunala områdena även utanför tjänstemannaområdet. För privatanställda arbetare, varmed jämställs arbetare i statiiga bolag, är huvudregeln att månadsavlönade arbetstagare inte är skyldiga att underkasta sig permittering. Däremot föreligger traditionellt en vidsträckt permitteringsrätt belräffande timanställda och för veckoavlönade, om permiiteringen inte gäller för endast del av vecka. Även för ackordsavlönade och arbetstagare som uppbär betingslön är permittering i allmänhet tillåten. I praktiken har det visat sig att del främst är arbetare inom verkstads-, trä-och metallvaruindustrin som berörs av permitteringar. Inom byggnadsin-

.1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 62

Prop. 1984/85:62 34

dustrin utgörs en betydande del av permitteringarna av s.k. väderpermitleringar.

En permittering kan genomföras på olika sätt. Den kan avse en på förhand bestämd tidsperiod, såsom ett vissl anlal dagar eller veckor eller endasl några timmar. Men den kan också gälla tills vidare, antingen fortlöpande eller inlermitlenl. En numera vanlig form av permittering är införande av s. k. korttidsvecka. Permiiteringen gäller då återkommande under en eller flera veckodagar under en viss tidsperiod.

Arbetsdomstolen har i sin rättspraxis under åren utbildat vissa begränsningar i arbetsgivarens rätt att ensidigt permittcra. Dessa begränsningar har bl.a. gällt permitteringarnas omfaltning och de omständigheter på vilka permitteringsålgärderna har grundat sig. Däremot har arbetsdomstolen utgått från att någon rättslig prövning inte kan göras av det från företagsekonomiska eller arbelsmarknadspolitiska utgångspunkter ändamålsenliga i att i en given situation över huvud tillgripa permittering.

En av de begränsningar som har uppställts i rättspraxis gäller arbetsgivarens rätt att tillgripa permittering när en uppkommen arbetsbrist kan väntas bli långvarig eller om arbetstagaren inte vidare skall användas i arbetsgivarens tjänst. Domstolen har med avseende på sådana situationer vid flera tillfällen uttalat att permittering inte får tillgripas där en uppsägning framstår som den naturliga och riktiga åtgärden. Rättsfallet AD 1976 nr 2 avsåg en intermittent permittering två arbetsdagar i veckan som med säkerhet skulle pågå i tre månader och kunde komma att fortsätta längre. Domstolen fann att denna åtgärd utgjorde en sådan permittering för längre tid som arbetsgivaren inle har rätt att ensidigt beslula om. I rättsfallet AD 1978 nr 76 var det fråga om en permittering som hade pågått under en åttaveckorsperiod med avbrott för arbete under den andra, fjärde och sjätte veckan. Permitteringen avsåg tjugofem dagar. I det fallel blev ulgången den motsatta. Domstolen fann att arbetsgivaren hade räu att besluta om permitteringen utan hinder av att arbetstagarsidan motsatte sig åtgärden. På motsvarande sätt bedömdes i AD 1982 nr 16 en permiltering som pågått dels under en sammanhängande tid av tio arbetsdagar i anslutning till juluppehållet, dels i form av fyradagarsvecka under en period av tio veckor molsvarande tio arbetsdagar.

Domstolen har emellertid också påpekal alt synvinkeln skulle bli alltför snäv om den rättsliga prövningen enbart har som utgångspunkt vilken omfattning en viss permittering har. Även arbetsbristens karaktär och omfattning bör kunna vägas in vid prövningen av en permilteringsåtgärd som gmndas pä en sådan omständighet. I rättsfallet AD 1978 nr 76. där saken fördes på tal, anförde domstolen några exempel till klarläggande av delta. Domstolen uttalade bl. a. följande.

"Intermittent permittering, dvs. regelbundet återkommande permittering exempelvis en eller flera dagar varje vecka (korltidsvecka), torde när man prövar permilteringens tillåtlighet böra jämställas med sammanhängande

Prop. 1984/85:62 35

permittering under samma tid. fastän sammanlagda antalet permitteringsdagar kan vara avsevärt mindre (jfr AD 1976 nr 2). Blir arbetstagaren först permitlerad på grund av arbetsbrist och därefter uppsagd från sin anställning av samma anledning och har arbetsgivaren vid den tidpunkl dä permitteringen inleddes bort inse att den anställde inle kan beredas fortsatt sysselsättning, ler sig permitteringen obefogad även om den är helt kortvarig. Följs en permitteringsperiod inom kort tid av ny permittering och kan det begäras av arbetsgivaren att denne redan från början bort inse att den första permitteringen inte var tillräcklig för att lösa föreliggande sysselsättningsproblem, bör naturligen båda permitteringarna ses i ett sammanhang. Omfattningen och varaktigheten av den vid tidpunkten för permiiteringen fömlsebara arbetsbristen kan alltså få betydelse vid prövningen av om arbetsgivaren har rält att ensidigt vidtaga permilteringsåtgärd. Vad som därvid skall beaklas är dock arbetsbristens aktuella verkningar på sysselsätlningen. Om exempevis en ofrånkomlig produktionsbegränsning genomförs först genom permiltering och därefter genom annan åtgärd, exempelvis utbildning, som inte påverkar de anställdas sysselsältning. bör inle tillmätas någon särskild betydelse att arbetsbristen kvarstår vid permitte-ringsperiodens slut."

En annan begränsning som har uppställts i rättspraxis ligger i att permittering inte får tillgripas annat än då objekivt godtagbara omständigheter föreligger för en sädan åtgärd, dvs. arbetsbrist, driftsstörning eller liknande. En arbetsgivare får inte ensidigt permitlera sina anställda av helt ovidkommande skäl. Det skall inte heller vara möjligt alt kringgå exempelvis lagreglerna om uppsägning eller uppsägningslön genom att missbmka permilteringsrätten. Permiiteringen måste med andra ord gmnda sig på nägon omständighet som gör det sakligt moliverat att tilirälligt inte hålla verksamhelen i gång i normal omfattning.

Som tidigare nämnts är den rättsliga utgångspunkten att en permitlerad arbetstagare inte är berättigad till lön och andra anställningsförmåner under permitleringsliden. Denna princip har dock efterhand genombmtils på sä sätt att permitieringslön under vissa fömtsättningar betalas ut enligt bestämmelser i permitteringslöneavtalen och anslällningsskyddslagen. En arbetstagare ansluten till en arbetslöshetskassa har också möjlighet att få ersällning från kassan. De flesta arbetstagare på SAF-LO-områdel uppbär numera lön eller annan ersättning under hela permitteringstiden, låt vara att denna ersättning inte till fullo motsvarar inkomstbortfallet. Summariskt och något förenklat kan följande sägas gälla för dessa arbetstagare. De första fem dagama, dvs. under karensliden för arbetslöshetsförsäkringen, betalar arbetsgivaren permitteringslön enligt bestämmelser i permitteringslöneavial. Därefter får arbetstagaren dagpenning från arbetslöshetskassan fram till dess att permitteringslönereglerna i anställningsskyddslagen blir tillämpliga. Från den dagen betalar arbetsgivaren full lön.

En arbetstagares inkomstbortfall i samband med permittering kompenseras således av skilda regelsystem. 1 vilken utsträckning det sker är emellertid beroende av flera omständigheter, bl. a. anställningstidens längd

Prop. 1984/85:62 36

i företagel, om arbetstagaren är ansluten till en arbetslöshetskassa och om upparbetad ersättningsrält föreligger. I del följande lämnas en kortfattad redogörelse för de olika regelsystemen.

Enligl 21 § anslällningsskyddslagen är en arbetstagare som har varil permitlerad mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalenderår berättigad lill lön och andra anställningsförmåner (permitteringslön) för överskjutande permitteringstid. Lönen får inte understiga vad som vanligen betalas lill arbetstagaren. Vid beräkningen av karenstiderna om två veckor respektive 30 dagar medräknas i sammanhängande permitteringsperioder ingående arbetsfria dagar. Arbetsfria dagar före eller efter en permitteringsperiod medräknas däremot inte. En arbetstagare som övergår till annan anställning inom samma koncern eller som byter arbelsgivare i samband med en företagsöverlåtelse kan åberopa tidigare permitteringslid vid beräkning av permitteringslön. Permitteringslönereglerna är enligt en undantagsbestämmelse i lagen inle tillämpliga om permitteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inle sammanhängande till sin natur. De permitteringar som då åsyftas är sådana som sker inom ramen för en tillsvidareanställning. När det gäller arbetstagare med tidsbegränsade anställningar i form av säsonganställningar uppkommer över huvud inte fråga om permitteringslön, eftersom dessa arbetstagare inte är att betrakta som permitterade under tiden mellan två säsonger.

En arbetstagare som är medlem i en arbetslöshetskassa kan för permitteringstid då lön inte betalas från arbetsgivaren få ersättning från arbetslöshetskassan. Enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring krävs att arbetstagaren varit medlem i kassan viss tid, medlemsvillkoret, och utfört arbete viss tid före arbetslöshetens början, arbetsvillkoret. Arbetstagaren måste också vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och vara beredd att anla ett erbjudande om lämpligt arbete. Ersättningen från arbetslöshetskassan, den s.k. dagpenningen, betalas ut efter en karenstid på fem dagar. Dagpenningen, som i regel motsvarar ca 85-90 procent av lönen, bestäms av kassan inom viss i lagen närmare angiven ram. Om det inte har förflutit mer tid än tolv sammanhängande månader sedan den försäkrade senast uppbar ersättning, föreligger enligt lagen rätt till ersättning ulan föregående karenstid. De som inte tillhör en arbetslöshetskassa kan under permitteringslid få ersättning enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Enligl 1964 års överenskommelse om permitteringslön mellan SAF och LO, vilken har antagits som kollektivavtal på de flesta avtalsområden inom SAF-LO-områdel, är en arbetsgivare skyldig att betala permitieringslön lill permitterade arbetstagare under högst 10 dagar per s. k. försäkringsår. För arbetstagare som är anslutna till en arbetslöshetskassa och som har upparbetad ersältningsrätt betalas permilteringslönen under karenstiden för arbetslöshetsförsäkringen, dvs. som regel de fem första dagama av

Prop. 1984/85:62 37

permitleringsliden. För rält till permitteringslön gäller dock all arbetstagaren skall ha en sammanlagd anställningslid hos arbetsgivaren av minst tre månader under de senaste 24 månaderna och ha varil anställd att utföra arbeie under i genomsnitt lägst 18 timmar per vecka. Permilteringslönen betalas med ett belopp motsvarande tidlön under de arbetstimmar som permiiteringen avser.

3 De fackliga kraven och de nya permitteringslöneavtalen

Arbetsgivarnas rätt att ensidigt besluta om permittering utan lön har länge kritiserats av främst induslriarbetargrupperna inom LO. Särskilt pådrivande i frågan har Svenska Metallinduslriarbetareförbundet varit, vilket är naturligt mot bakgrund av att verkstadsindustrins arbetare i större utsträckning än andra arbetarkategorier har drabbats av permitteringar. LO har vid flera tillfällen hemställt alt rätten att permitlera utan lön skall avskaffas.

De fackliga argumenten för att avskaffa permilteringsrätten kan i huvudsak sammanfattas enligl följande. Det är inte rättvist att arbetsgivaren ensidigt skall kunna besluta om permittering av arbetarna vid ett företag medan tjänstemännen i samma förelag är skyddade mol permittering. För de enskilda arbetstagarna innebär arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneavtalen inle någon fullgod kompensation för lönebortfallet vid permittering. Det är principiellt inle heller rikligt alt arbetslöshetsförsäkringen skall behöva bära en väsentlig del av kostnaderna för företagens permitteringar. Ett avskaffande av permilteringsrätten skulle bidra tiU en bättre planering av förelagens verksamhet och en större aktsamhel vad gäller arbetslagarnas förhällanden.

För del fall ändringar skulle övervägas i lagstiftningen har LO:s mening varil alt de nuvarande reglerna i 21 § anslällningsskyddslagen bör ersättas av en bestämmelse om att arbetstagarna har rätt till lön och andra anställningsförmåner även för tid då arbetsgivaren inte kan tillhandahålla arbete. Undantag kan dock enligt LO:s uppfattning göras för arbete som är säsongbetonat eller annars lill sin natur inte sammanhängande. LO kan också tänka sig att bestämmelsen görs dispositiv så att en central arbetstagarorganisation för särskilda fall kan medge permittering utan lön.

Från arbetsgivarsidan har å andra sidan i skilda sammanhang riktats kritik mot lagens nu gällande regler om permitteringslön och begärts lättnader, bl.a. i fråga om skyldigheten att betala lön vid permittering i samband med arbetskonflikt och vid s. k. force majeure.

Permilteringsrätten omfattades av direktiven för anställningsskyddskommittén (A 1977:01) men den kommitléns arbete lades ned innan frågan hade hunnit utredas (jfr Ds A 1981:6 AnstäUningsskydd s. 6).

Som inledningsvis nämndes har SAF och LO respektive SFO och LO i

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 62

Prop. 1984/85: 62 38

april 1984 irältät överenskommelser om permitteringslön samt om inrättande av en s. k. permitteringslöneanordning för parternas respektive områden.

Överenskommelserna föreskriver alt permillering enligt överenskommelserna får för en arbetstagare omfatta högst 30 arbetsdagar per kalenderår. Permiileringstid räknas i hela dagar (arbetsdagar).

Permittering som föranleds av oförutsedda driftsavbrott, t.ex. strömavbrott, och som beslutas inom en timme efter den ordinarie arbetstidens början räknas som en permitteringsdag. För permitteringslid utbetalar arbetsgivaren permitteringslön. Denna motsvarar vad arbeisiagaren skulle ha erhållit om han arbetat under permitteringstiden. Hur permilteringslönen närmare skall beräknas skall fastställas av förbundsparterna inom respektive avtalsområde. Permilteringslönen beräknas med hänsyn lill del anlal timmar pä arbetstagarens ordinarie arbetstid, varunder han eljest skulle ha arbetat. Permitteringslön ingår i underiaget för beräkning av lagstadgade arbetsgivaravgifter och semesterlön. Från skyldigheten att belala permitteringslön görs vissa undantag. Permitteringslön skall sålunda inte betalas vid permillering som föranleds av arbetstagarens eget vållande, olovlig konflikt inom LO:s område, semesterslängning i samband med huvudsemeslern, dock högsl under de första tio permitteringsdagarna, eller offentlig myndighets beslut som arbetsgivaren inte bort räkna med. Vidare förutsätts förbundsavialen kunna innehålla särskilda regler om permiltering som är en följd av att arbetet är säsongbetonat och vid hemarbete.

Parterna är vidare ense om all inrätta en särskild permitteringslöneanordning som skall svara för viss del av företagens kostnader för permitteringslön. Permitleringslöneanordningens verksamhet skall ledas av en styrelse med förelrädare för SAF (SFO), LO och staten. Till anordningen skall anslutas företag inom avtalsområden som omfaltas av permitterings-löneöverenskommelsen. Det förulsätts dock att även förelag utanför SAF-LO-områdel (SFO-LO-området) där permitteringsrätt finns skall kunna anslutas till anordningen. En arbetsgivare som har betalat permitteringslön till en arbetstagare skall ha rätt att från permilleringslöneanordningen uppbära elt visst kronlalsbelopp per permitteringsdag med undantag för första, andra, tredje, elfte, tolfte, tjugoförsta och tjugoandra permitleringsdagen under ett kalenderår. Storleken på krontalsbeloppet skall fastställas av permilleringslöneanordningen. Parterna har i sina förhandlingar utgått från att permilleringslöneanordningen med undantag för de nyss angivna karensdagarna skall lillföras statsmedel om 300 kr. per permitteringsdag under vilken permitteringslön betalats ut.

I överenskommelsen mellan SAF och LO respektive SFO och LO har gjorts undanlag för vissa förbundsområden där permitteringsrätt inte anses föreligga. Därjämte har gjorts etl preliminärt undantag för byggnadsindustrin, dock med förbehållet att ett slutUgt ställningstagande skall ske före utgången av maj 1984.

Prop. 1984/85:62 39

4 Lagändringar

De enskilda arbetstagarnas ekonomiska skydd vid permitteringar har successivt förstärkts under årens lopp.Både 1964 års permitteringslöneavial mellan SAF och LO och anställningsskyddslagens regler om permitteringslön har inneburit förbättringar för arbetslagarna i förhällandetill vad som tidigare gällde. Den nya permitleringslöneöverenskommelsen innebär att en arbetstagare som omfattas av överenskommelsen kommer att vara bibehållen vid sin lön även om arbetsgivaren tillfälligt inte kan tillhandahålla något arbete. I praktiken har därmed de på SAF-LO- och SFO—LO-områdena permitteringsbara arbetargrupperna fått etl löneskydd vid permitteringar som motsvarar vad som gäller för de s. k. icke-permilleringsbara arbetstagarkollektiven, bl. a. tjänstemännen. Rätt för arbelsgivare att permitlera arbetstagare utan lön saknas därmed över i princip hela arbelsmarknaden.

Mol bakgmnd av den rättsutveckling som har ägl rum pä permilterings-löneområdet bör anställningsskyddslagens permitteringslöneregler anpassas lill de förhållanden som kommer att gälla på arbetsmarknaden framöver. Den lagändring som föreslås i denna promemoria går ut på all en arbetstagare skall vara tillförsäkrad lön och andra anställningsförmåner även när arbetsgivaren inte kan tillhandahålla något arbete och därför befriar arbetstagaren från skyldighet att vara på arbetsplatsen.

Den föreslagna nya lagregeln tar liksom 21 § anställningsskyddslagen i gällande lydelse sikte på permiltering med den innebörd som detta begrepp har i den praktiska avtalstillämpningen på arbetsmarknaden. 1 vissa kollektivavtal framgår uttryckligen vad som menas med permittering. Av § 12 i byggnadsavtalet framgår t. ex. att s. k. väderpermiltering uppfattas som en permittering i rättslig mening. Om arbetet avbryts lilifälligt till följd av en driftsslörning eller annan liknande omständighet utan att arbetstagarna befrias frän skyldigheten att närvara på arbetsplatsen är det inte fräga om permittering i den pä arbelsmarknaden vedertagna meningen. Då utgår således inte lön och andra anställningsförmåner enligl den nya regeln. På flera avtalsområden innehåller kollektivavtalen regler om s. k. vänlelidsersättning, vilka blir tillämpliga i sådana situationer. Även om avtalen inte innehåller sådana regler torde en arbetstagare ha rätt till lön om arbetsgivaren inte har befriat honom från skyldigheten all vara på arbetsplatsen.

Den föreslagna lösningen anknyter vidare principiellt nära till nu gällande regler i anställningsskyddslagen, såtillvida som lagregeln tar sikte enbarl på löneskyddel. Medan delta enligt gällande lag inträder efter viss tid föreskriver den nya regeln alt arbetstagaren har rätt till full lön och andra anställningsförmåner under hela permitteringstiden.

Lagregeln berör alltså inte permilteringsrätten som sådan. Det fömtsätts i lagen att permittering förekommer på arbetsmarknaden och att begreppet permiltering har en viss rättslig innebörd, lät vara att denna innebörd i viss

Prop. 1984/85:62 40

mening har förskjutits med inlörandci av den ny;i grundsatsen om full lon under permitleringsliden. Med (.Icnuii lösning ar del inte nödvändigt all närmare gä in pä fiägiui hiii' l.ex, ijänsiemannaavialen skall tolkas och vilken betydelse som skall lillniäias arbetsgivarens räll enligl de avtalen all befria arbetstagarna fiän arbetsuppgifter i samband med arbetsbrist under rörutsätlning all full lon bcUilas. Inle heller finns det anledning all gä närmare in pä gränsdragningen till ledighcicr a\ Lmdra skäl än sädana som har att göra med tillgängen pä arbeie. i. e.\. ijänsiledigheicr och ledighet lör sjukdom ni. m. 1 de avseendena kommer all gälla deisamma som nu.

Undanlag frän regeln au en arbelsgivare skall beUiUi full lön vid permillering har i förslaget gjorts för del fall all arbelet är säsongbetonat eller av andra skäl inte sammanhängande lill sin nalur och perniiltei ingen beror därav. Redan enligt nuvarande besiiimmclser i 21 S anställningsskyddslagen gäller elt sådani undanlag. Del kan visscrlijien ifiägasiiiias om det finns behov av undantaget när kigen taktiskt gi.'r uiiymme för sasongsan-slällning. I vissa branscher har inan emellerlid inriiiiai sig efter den befintliga regleringen pä sä säll att man anställer personal tills vidare och permillerar när arbeie inle kan ulföras. irois all del i och för sig hade varil möjligt att i ställel använda siisongsanställning, Arhelslagarnu har vid ingåendet av sädana ansiällningsavial i allmänhel klart lör sig förulsällningarna för arbetets bedrivande och frän anställningsskyddss>'npunkl finns del därför knappasl anledning au ställa sig kritisk lill förläringssäiiei. Undanlaget i lagen för arbete som är sasongbelon;ii ellei' annars lill sin natur inle sammanhängande har av dessa skal ansetts bör.i kvaislä oförändrat.

Den föreslagna 21 S fömtsätts bli dispositiv i den mening som åsyftas i 2 S anställningsskyddslagen, dvs. kollektivavtal om avvikelser kan trallas på förbundsnivå på arbetstagarsidan. De lörbimi.tsavuil som träffas pä grundval av SAF-LO- och SFO-LO-överenskommelserna kommer att utgöra sådana kollekiivavuil.

I 21 S andra stycket har föreslagits en lill sin räilsliga innebörd ny regel om räll för oorganiserade arbetsgivare inom elt verksamhelsområde all tillämpa del pä området gällande kollektivavtalet i fräga om permiltering. Konstruktionen bör ses mol bakgrund av bl. a. följande lorhällanden.

En rådande uppfattning pä arbetsmarknaden är au del i vissa speciella permilteringssiluationer inle är rimligt att en arbelsgivare skall vara skyldig att betala full lön under permitteringstiden. SAF. SFO och LO har i de nya permitteringslöneöverenskommelsern;) gjort undantag frän skyldigheten att betala permitieringslön i fyra sädana fall, Elt undantag gäller del fallel alt arbetstagaren genom eget vällande har föranlett permitteringen. Arbetsgivaren är då inle skyldig all betala permitieringslön lill arbetstagaren. Inle heller betalas permitieringslön om permiiteringen är en följd av olovlig konflikt inom LO:s område eller en följd av en offentlig myndighets beslut som arbetsgivaren inte bort räkna med. Slutligen är arbetsgivaren

Prop. 1984/85:62 41

inle skyldig all belala permitteringslön vid sädan permillering som ftiran-letls av semeslerstängning i samband med huvudsemeslern. dock högst under de tio första dagarna.

Även för arbetsgivare som inte blir bundna av nägol förbundsavlal inom ramen för de nya permitleringsUincöverenskommcIserna ulan har alt till-lämpa lagen är det rimligt alt frän huvudregeln om full lön vid permiltering göra vissa undanlag av nu angiven art. Del kunde i och för sig synas naturligt att direkl i lagen ange vilka undanlag som skall gälla och utforma dessa i huvudsaklig överensstämmelse med vad som giiller enligt pcrmil-teringslöneöverenskommelscrna. Undantagsreglernas utformning och om-fnltning är emellertid i grunden en intressefräpa. vilkeii enligt sakens natur är föremal för föränderliga värderingar och dessutom präglad av de förhällanden som gäller inom varje bransch pä arbetsmarknaden. Den är därför i hög grad ägnad att lösas genom förhandlingar och kollcklivavial, Mol denna bakgrund och dä rättsutvecklingen även i övrigt i realiteten kommer att styras av kollektivavtalens regler, har den löreslagn;! lösningen i 21 S andra stycket bedömts lämplig.

Vidare bör påpekas alt även en utanförstäcndc arbetsgivare avses av likställigheisskäl fä rält all enligt vissa närmare bestämda regler ansluta sig till permilleringslöneanordningen och därmed komma i ätnjiilande av statsbidragen pä de för anordningen gällande villkoren. Del kan då vara naturligt att en sädan arbetsgivare ocksä tillämpar del för avtalsomrädcl gällande permitteringslöneavialel.

Principielll sett skulle man kunna invända mot all den anvisade lösningen utan vidare jämställer den oorganiserade delen av arbelsmarknaden med den organiserade och därmed ger fördelar för oorganiserade arbelsgivare som de organiserade försl genom förhandlingar har kunnal erhålla. Det skulle kunna hävdas att en sädan lösning som princip betraktat riktar sig mot organiserad facklig verksamhet och att man därigenom motverkar samhällsintresset av all partsumgänpet pä arbetsmarknaden sker i organiserade former. Som tidigare har framhållits är den föreslagna regeln emellertid avsedd alt lösa det speciella problem som ligger i alt undanlag frän regeln om full lön såvitt gäller den helt dominerande, organiserade delen av arbelsmarknaden inte har bedömts böra införas i lagen ulan all rättsutvecklingen bör ske genom avtal. Mol den bakprunden har del ansetts försvariigt att ge de oorganiserade arbetsgivarna möjlighet att i Ibrhällan-del lill sina arbetstagare lillämpa permitteringslöneavtalen.

Den sakliga huvudregeln i den föreslagna 21 S är all en arbetstagare har rätt lill samma lön och andra anställningsförmåner under permitleringsliden som om arbetstagaren hade fäll behälla sina arbetsuppgifter. Hur pcrmitleringslönen närmare skall beräknas kommer förbundsparterna alt fiislställa för respektive avtalsomräde. I fråga om förfallodag. ulbetalnings-säll m.m. fär permilteringslönen jämställas med vanlig lön.

1 överensstämmelse med hittillsvarande bestämmelser innehåller den

Prop. 1984/85:62 42

föreslagna nya lagen ingen regel om avräkning för lön som arbetslagaren under permitteringstiden har uppburit från annal häll. Del har inte bedömls böra införas en sådan regel med hänsyn lill all permittering enbart skall tillgripas vid tillfälliga avbrott i arbetet och all arbetslagaren är skyldig att under permitteringstiden stå till arbet.sgivarens förfogande och med kort varsel kunna återgå i arbeie. I permitteringslöneöverenskommelsen mellan SAF och LO resp. SFO och LO finns inte heller någon regel om avräkningsskyldighet.

Den nuvarande regeln i 21 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen hade strukits utan att någon rältsförändring åsyftas. Regeln har sitt ursprung i en motsvarande regel i 1974 års anställningsskyddslag som hade till ändamål alt reglera frågan om semesterrättigheter belöpande på permitteringslid. Med tillkomsten av den nya semesterlagen behövs regeln inle längre för detla ändamål och den fyller numera inte heller i övrigt någon självständig funktion. En motsvarande strykning har gjorts i 12 § andra stycket.

Med den nya grundsatsen om lön under hela permitteringstiden, och med den lösning som permitleringslöneöverenskommelsen representerar i fråga bl.a. om tiden för permittering, har det bedömts ändamålsenligt alt ur anställningsskyddslagen stryka reglerna om turordning vid permittering i 22 § liksom reglerna i 24 S om företrädesrätt till arbete för permitterade arbetstagare. Däremot har 29 § med dess hänvisning till medbestämmandelagens förhandlingsregler fått slå kvar oförändrad. En permittering bör liksom nu betraktas som en förhandlingsfråga enligt 11 § medbestämmandelagen, trots att arbetstagarna får lön under permitteringstiden. Detla gäller oförändrat frågan om själva driftsinskränkningen men bör fortfara att gälla även från synpunkten att permiiteringen är en viktigare förändring av arbetsförhållandena för de enskilda arbetstagarna. Liksom enligt gällande rätt (jfr. prop. 1981/82:71 s. 143) bör i vissa undanlagsfall förhandlingsskyldighet enligl 11 § medbestämmandelagen dock inle anses föreligga.

Någon ändring i 8 8 förtroendemannalagen i fråga om företrädesrätt för facklig förtroendeman till arbete vid bl.a. permittering har inle ansetts böra göras. Inte heller synes någon ändring behöva göras i 7 och 13 88 semeslerlagen.

I lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen) föreskrivs att arbetsgivarna skall minsl en månad i förväg varsla länsarbetsnämnden om driftsinskränkningar som kan medföra permittering, när driftsinskränkningen berör minst fem arbetstagare (I och 3 88). Har arbetsgivaren inte kunnat förutse de omständigheter som föranleder driftsinskränkningen så lång lid i förväg, skall varsel lämnas så snart del kan ske (4 8). Lagen innehåller också bestämmelser om vilka uppgifter elt varsel skall innehålla (5 8) och om rätt för arbetsgivaren att byta ut varslet mot en underrättelse om förhandlingar enligt 11 8 medbestämmandelagen (68).

Prop. 1984/85:62 43

Med den ändring som sker genom att arbetstagarna fär full lön under hela permitteringstiden och då inte skall stå lill arbelsmarknadens förfogande, kan med visst fog hävdas att varselskyldigheten kan las bort. Det är å andra sidan vikligt att arbetsmarknadsmyndigheterna inle berövas en möjlighel att nära följa utvecklingen pä arbetsmarknaden och i det sammanhangel spelar varslen om permitteringar en viktig roll. Det kan också vara värdefullt att länsarbetsnämnden fär ett medel att följa permitteringarna som ett led i statens uppföljning av verksamheten i permilteringslöneanordningarna och av de statliga bidragsbetalningarna enligt del föreslagna nya systemet. Mot denna bakgrund har inle föreslagits att varselskyldigheten skall tas bort.

Inte heller föresläs något ingrepp i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarkn.idsstöd. Arbetstagare som permitteras med full lön betraktas inte som arbetslösa i dessa lagars mening (jfr. prop. 1973: .56 s. 174) och kan alllsä inle få kassaersäll-ning eller kontant arbetsmarknadsstöd under permitteringen. I de fall permiltering sker utan permitteringslön. nägol som enligl den nya överens-kcmmelsen kommer att vara mcijlipl i vissa fall. kan däremot ersättning enligt de båda lagarna komma ifråga, om de föreskrivna villkoren i övrigt är uppfyllda.

Prop. 1984/85:62 44

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över promemorian Lön under permittering avgetls av slatens arbetsgivarverk (SAV), statens vattenfaUsverk, riksförsäkringsverket, arbetsdomstolen (AD), Svea hovrätt, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetslivscentrum, universitets- och högskoleämbetet genom juridiska fakultetetsnämnden vid Stockholms universitet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO), Arbetsgivareföreningen för samfällt ägda företag och organisationer (SFO), SHIO-Familjeföretagen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR och Arbetslöshetskassornas samorganisation. LO har bifogat etl yttrande från Svenska byggnadsarbetareförbundet. Promemorians förslag att utgångspunkten i anställningsskyddslagen bör vara att full lön skall utgå under hela permitteringstiden har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av SAV, statens vattenfaUsverk, riksförsäkringsverket, AD. Svea hovrätt, AMS, arbetsliv.scentrum, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Kommunförbundet, SAF, KFO, SFO, LO och Arbetslöshetskassornas samorganisation. LO framhåller det väsentliga i att alla arbetstagare omfattas av en rätt till bibehållna anställningsförmåner i samband med permittering.

TCO, SACO/SR och Lundstingsförbtmdet har inte tagit ställning till förslaget. De hänvisar lill att förslaget inte berör deras verksamhetsområden.

Endast SHIO-Familjeföretagen har ställt sig heU negativ lill förslaget. Organisationen påpekar att promemorian inte tillräckligt klart visar hur den mycket stora andelen arbetsgivare som inte är kollektivavlalsbundna skall anslutas till permilleringslöneanordningen. SHIO-Familjeföretagen framhåller bl. a. följande.

Utifrån denna beskrivning är det inte möjligt att bedöma om några praktiska svårigheter kan uppstå vid anslutningen av icke organiserade företag till anordningen.

Mot denna bakgmnd anser SHIO-Familjeföretagen del olämpligt alt för närvarande göra förändringar i anställningsskyddslagen så alt permilteringsrätten utan lön i huvudsak slopas. Ifrågavarande överenskommelser kan genomföras utan dessa ändringar.

Det synes motiverat att samma rätt till permittering gäller oberoende om företag är bundna av kollektivavtal eller inte. De ändringar i anställningsskyddslagen som detla ger upphov lill bör dock genomföras först när erfarenhet erhållits av de av parterna föreslagna reglerna om permitteringslöneanordning. Organisationen föreslår därför att en förnyad beredning av lagförslagen inklusive remissbehandling sker sedan avtalet varit i kraft under förslagsvis två år.

Prop. 1984/85:62 45

AMS och Arbetslöshetskassornas samorganisation framhåller att förslaget medför administrativa vinster. Således anför AMS:

Arbetsmarknadsstyrelsen ser med tillfredsställelse att fråga om ersättning till permitterade löses genom ett avtal om permitteringslön i stället för över arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Förutom de fördelar detta medför för arbetstagarna har det även positiva effekler för arbelsförmedlingarna, som avlastas administrativa uppgifter i samband med hanteringen av arbetslöshetsförsäkrigen m m. Även för arbetslöshetskassorna och länsarbetsnämnderna medför förslagel administrativa lättnader.

Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) vänder sig mot förslaget alt låta kollektivavtalslösa arbetsgivare tillämpa undantag frän skyldigheten all utge permitieringslön som kan gälla enligt kollektivavtal och anför:

LO, SAF och SFO har i överenskommelserna gjort undanlag frän skyldigheten alt betala permitteringslön i fyra fall, bl.a. vid semesterstängning. Det föreslås i promemorian att undantagen skall gälla även för arbetsgivare som inle är bundna av någol kollektivavtal. Från SOs sida vill vi uttala slor tveksamhet till detta förslag p.g.a. följande. Kontrollen av att reglerna följs kan inte utövas av de fackliga organisationema utan kommer, i de fall den permitterande ansöker om ersättning, att falla på arbetslöshetskassan. Kassan kommer att ha små eller obefintliga möjligheter att utföra denna kontroll med följd av att arbetslöshetsersättning felaktigt kan komma att utbetalas. SO anser därför att för arbetsgivare som inte är bundna av kollektivavtal bör endast lagen gälla.

En kritik som förs fram är att förslaget inte kommer att omfalta beredskapsarbetare. Kritiken framförs av LO, byggnadsarbetarförbundet och Arbetslöshetskassornas samorganisalion som menar all LAS får tillföras en särskild regel som garanterar att även dessa får ett löneskydd vid permittering.

LO anför:

Även beredskapsarbetare permitteras. Eftersom dessa inte omfattas av anställningsskyddslagens regler kommer inte det föreslagna permitlerings-löneskyddel enligl 21 8 att gälla denna kategori arbetstagare. Däremot drabbas dessa arbetstagare av löneavdrag. LO anser det inte vara rimligt att åtskillnad göres i permilleringslönehänseende mellan arbetstagare beroende på om de är anställda enligt sedvanliga normer och villkor på arbetsmarknaden. LO föreslår därför att en särskild regel utformas för beredskapsarbetare som jämställer dessa i permitteringslönehänseende med övriga anställda på arbetsmarknden.

Arbel.slöshetskassorns samorganisation och LO menar vidare att undantaget 1218 tredje stycket LAS för säsongsarbeiare bör tas bort. Båda organisationerna anser att behovet av undantag istället kan lösas genom kollektivavtal på cenlral nivå. LO anför:

Prop. 1984/85:62 46

Nuvarande tredje stycket i 21 § anslällningsskyddslagen föreslås bli överflyttat till första stycket, andra punkten. 21 8 i förslagel. Det rör ett undantag från rätten till permitteringslöneskydd vid säsongsbetonat arbete eller arbeie som till sin natur inte är sammanhängande. Det redovisade motivet för att behålla detta undanlag anges vara att vissa branscher har "inrättat sig efter den befintliga regleringen på så sätt att man anställer personal tills vidare och permillerar när arbete inte kan utföras, trots att det i och för sig hade varit möjligt att istället använda säsongsanställning". Denna utveckling har emellertid ägt rum i strid med arbetstagarparternas vilja. En bidragande omständighet har ocksä varit undantagsbestämmelsens vaga och allmänna utformning. LO vill däremot instämma i promemorians uppfattning att det kan "ifrågasättas om det finns behov av undantaget när lagen ger utrymme för säsongsanställning". Vidare kan tilläggas att permitteringslöneskyddel är en social skyddsregel. Eventuella undantag får därför göras snäva för alt inte skyddssyflet ska urholkas alltför mycket. LO anser att den nämnda undantagsbestämmelsen 1218 ska ulgå. Istället får behovet av undanlag tillgodoses genom centrala kollektivavtal.

I detta sammanhang lar LO upp ett närliggande problem och anför:

Annorlunda släller det sig med "tillsvidare anställningar med arbetsup-pehåll", som börjat utbreda sig inom framförallt handelns område eller "flexlidsanställningar", dvs ett enskilt arbetsavtal med en genomsnittlig arbetstid per vecka eller månad men där antalet arbetstimmar varierar per tidsenhet efter företagets önskemål. Exempel finns även på flexlidsanställningar utan arbetstidsgaranti. Det gäller exempelvis fiskfiléarbetarna. I båda fallen uppkommer problem. Arbetsavtal med arbetsuppehåll medför att en permitteringssituation inte anses föreligga. Istället inträder arbetslöshet i allmänhet under arbetsuppehållen. Arbetslöshetskassan far ta den kostnad, som arbetsuppehållel medför i form av arbetslöshet. Samtidigt gör den enskilde en ekonomisk förlust. "Flexlidsanställningarna" medför en oregelbunden inkomst. Ej heller i detta fall är en permitteringssituation för handen. Utnyttja arbetslöshetsförsäkringen går i princip inte, eftersom den anställde står till arbetsgivarens förfogande för att med kort varsel rycka in i arbete, när sådant behov bedöms föreligga. Vederbörande person kan då inle samtidigt slå till arbetsmarknadens förfogande.

Dessa anställningsformer medför alt arbetskraften blir det dragspel varpå arbetsgivaren spelar. Detta stimulerar inte till god planering och omvårdnad av arbetskraften. En annan effekl är att företrädesrätt till ny anställning inle föreligger, eftersom anställning redan innehas.

Särskill "flexlidsanställningarna" slår i mindre god överensstämmelse med god sed pä arbetsmarknaden. Den enskilde ska på förhand veta vilka timmar och dagar han ska utföra arbeie. Visserligen reglerar inte lagen om anställningsskydd omfattning och förläggning av arbetet. Men när nu ett principiellt permitteringslöneskydd införs bör. enligt LO, också övervägas vilka konsekvenser detta bör medföra för synen på vissa speciella anställningsformer. Syftet är alt minska utrymmei för kringgående av det införda skyddet. LO förordar därvid att flexlidsanställningar och anställningar med arbetsuppehåll medges först efter överenskommelser i centrala kollektivavtal.

Prop. 1984/85:62 47

Vissa remissinstanser har lagl rälistekniska .synpunkter på lagförslaget. Juridiska fakultetsnämnden i Stockholm anför;

Den nya regeln om arbetsgivares plikt alt betala full lön vid all permitte
ring föreslås införd 1218 1 st. lagen om anställningsskydd (LAS). Regeln
skall enligt 2 8 2 st. LAS vara disposiliv på det sättet alt den skall kunna
frängås genom kollektivavtal i viss ordning. De i april 1984 träffade cen
trala överenskommelserna om permitieringslön uppställer i linje härmed
viktiga undantag frän den angivna nya regeln, se 1 8 8, där fyra undantags-
situationer anges. Säsom framgår av promemorian (s. 19) återspeglar dessa
undantagsbestämmelser en rådande uppfatining på arbetsmarknaden av
innehåll, att del i vissa situationer inte är rimligt att en arbetsgivare skall
vara skyldig att betala full lön under permitteringstiden.

Regleringen kan sägas ge uttryck för vad som anses vara en rimlig och
skälig riskfördelning mellan parterna.

Genom kollektivavtalsreglering löses emellertid problemen om behövliga undantag från den nya permitleringslöneregeln endast för anställningsavtal som lyder under kollektivavtalen. Kvar står motsvarande problem för anställningsförhållanden, som inle regieras av kollektivavtal eller i vart fall inte av kollektivavtal som innehåller här åsyftade undantagsregler. Dessa problem har författarna lill promemorian försökt lösa genom en bestämmelse 1218 2 st. av förslaget, vilket ger också utomstående arbetsgivare rätt alt lillämpa ett av andra parter inom branschen träffat kollektivavtal om permiltering. Meningen tycks vara att en utomstående arbetsgivare genom vad som inom obligalionsrätten brukar benämnas ett påbud, dvs en ensidig rättshandling, skall kunna införa bestämmelser om permitteringslön, vilka motsvarar kolleklivavtalsregleringen, i avtalen med sina arbetare. På det sättet skulle åstadkommas att utomstående arbelsgivare kunde undgå plikten att utge permitteringslön enligt lagens bokstav i sådana undanlagssitualioner då del inte kunde anses rimligt att full lön utgår.

Att en utomstående arbelsgivare kan pä del sättet ansluta sina anställ
ningsförhållanden till en kollektivavtalsreglering synes egenartat vid inter
nationell jämförelse (jfr institutet "adhésion ä la convention collective" i
fransk rätt som dock gäller fackförenings rätt att åstadkomma koppling till
elt kollektivavtal) och skulle i vart fall innebära en helt ny princip för
svensk räll. Det är alltså fråga om en nymodighet som framstår som
främmande för svensk rättstradilion.

Redan vad som sagts i del föregående talar emot den föreslagna lösning
en i 21 8 2 st. Den motivering som anförs för lösningen i promemorian (s.
20) går i huvudsak ut på att del är svårt alt i lagtext formulera undantags
regler, eftersom dessa reglers ulformning och omfattning i grunden är en
intressefråga, vilken enligt sakens natur är föremål för föränderliga värde
ringar och dessutom präglad av de förhållanden som gäller inom varje
bransch på arbetsmarknaden. Motiveringen är knappast övertygande.

Självfallet finns det ett starkt allmänt inlresse av att det direkt i lagen anges vilka undanlag som skall gälla från regeln om arbetsgivarens plikt att utge permitteringslön. och i promemorian medges för övrigt (s. 20) att det vore naturligt att så skedde.

Prop. 1984/85:62 48

Man kan länka sig följande ungefärliga formulering av 21 S 1 st. andra meningen:

Delta gäller dock ej om permiiteringen föranleils av arbetstagarens eget vållande eller om omständigheterna eljest är sädana att det ej framslär som förenligt med skälig riskfördelning mellan parlerna alt lön skall utgå. Bedömningen av vad som därvid är skäligt skall i anställningsförhållanden, för vilka rätten till permitieringslön ej är bestämd i kollektivavtal enligt 2 8 andra stycket, göras med beaktande av kollektivavtal i jämförbara förhållanden.

Med en sådan utformning av lagtexlen bör innehållet 121 8 1 st. andra meningen i det framlagda förslaget (avseende undanlag belräffande säsongbetonat arbete etc.) flyttas till paragrafens andra stycke och där ersätta förslagets ovan behandlade beslämmelse avseende utomstående arbetsgivare. Formuleringen 121 S 3 st. av nu gällande lag synes i så fall kunna användas.

AD anför:

1218 andra stycket föresläs en bestämmelse av innebörd att arbetsgivare som inte blir bunden av något förbundsavtal rörande permillering ändå skall få tillämpa sådant avtal. Denna konstruktion syftar lill att bereda oorganiserad arbetsgivare möjlighet att göra motsvarande undantag frän den i första stycket intagna regeln om full lön vid permiltering som genom kollektivavtalsreglering tillkommer organiserade arbetsgivare.

Den valda ordalydelsen enligt vilken branschavlalel "fär" tillämpas synes kunna ge upphov till viss tveksamhet. Arbetsdomstolen har uppfattal bestämmelsen på det sätt att möjligheten alt tillämpa etl branschavial utanför dess tillämpningsområde förutsätts vila på avtalsenlig grund. Skulle emellertid bestämmelsen avses innefatta en räll för organiserad arbelsgivare att ensidigt bestämma om branschavialets tillämplighet innebär förslagel i denna del en betydande nyordning vars förutsättningar och konsekvenser närmare torde böra belysas.

5AF anmärker.

På sid 20 i promemorian berörs möjligheten att själva lagen skulle kunna innehålla undantagsregler i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller enligt permitteringslöneöverenskommelserna. Föreningen har inget yrkande i ifrågavarande hänseeende men vill framhälla att överväganden av denna art givetvis kan få förnyad aktualitet beroende pä ulformningen av den framlida avtalsregleringen.

5rÉ'<7 hovrätt gör följande påpekanden i frågor av mera redaktionell natur.

I och med alt reglerna i 24 8 om äterintagning efter permittering slopas, bör genomföras en molsvarande justering av lagtexten i 2 8 andra stycket och 29 8. Del bör också klargöras, om medbestämmandeförhandlingar bör inledas i en återinlagningssiluation, när någon lurordning inle längre behöver följas (jfr det ställningstagande som har kommit lill uttryck i 32 8). Möjligen bör också hänvisningen i 33 8 tredje stycket justeras, när 24 8 faller bort.

Prop. 1984/85:62 49

Bland de övriga frågor som tas upp av remissinslanserna kan följande nämnas:

SAF riktar krilik mol förslagel att varselskyldighelen till länsarbetsnämnden enligt främjandelagen vid förestående permitteringar skall bibehållas och anför:

Del gäller förslaget all de nuvarande reglerna i främjandelagen om varsel lill länsarbetsnämnden skall bibehållas trots all del för framtiden rör sig om en ordning där arbetslagarna får full lön under hela permitteringstiden och därunder inle skall stå till arbelsmarknadens förfogande. De skäl som redovisas i promemorian för bibehållande av reglerna synes inle övertygande; önskemålen om en överblick av ulvecklingen på arbelsmarknaden och om det allmännas uppföljning av verksamhelen i permitleringslönean-ordningarna kan och bör lillgodoses pä ett annat och mera adekvat säll än genom de berörda varselreglerna. Föreningen föreslår sålunda att dessa upphävs.

Byggnudsarhetareförbundet berör frågan om visslidsanställningar och anför:

Slutligen vill förbundet påpeka au det finns en annan risk beträffande spekulation frän arbetsgivarens sida. För all i så slor ulslräckning som möjligt undgå att belala ut permitteringslön kan arbetsgivarna frestas alt börja kortiidsanställa folk i slörre utslräckning än tidigare. Det kan även uppslå en lendens lill att man försöker undvika anställningar när risken för väderstörningar är slor.

Del är enligl förbundels mening av stor vikt att nuvarande praxis beträffande anställningsformer inte luckras upp. Förbundel anser all del vore värdefullt om delta synsätt kom fill uttryck i promemorian.

Liknande synpunkler förs fram av Arbetslösheiskassornas saiiiorgaiiisa-lioii.

LO berör löneberäkniiigen under en övergångsperiod och anför:

Slutligen vill LO peka pä all lönenivån i promemorielörslaget skiljer sig nägol frän vad som hittills har gällt enligl särskilda permitteringslöneavial. För säkerhels skull och för au undvika dispyter om vilken lönenivå som ska gälla för den lid del äldre permitleringslöneavuilet gäller parallellt med lagförslaget och för den händelse inle parterna inom etl förbundsomräde kan enas om ett nytt förbundsavlal anser LO att 21 S 1 slyckel i lagförslaget görs indisposilivt eller alt erforderliga övergångsbestämmelser införs om förklaiar att lagförslagets lönenivå gäller.

Svenska byggnadsarbetare förbundet och Arbetslöshetskassornas saiii-orgaiiisiition anser alt det främsl i familjeföretag finns en risk lör all arbetslagarna hellre uppbär arbetslöshetsunderstöd än permitteringslön. By ggnadsiirbet are förbundet anför:

Prop. 1984/85:62 50

Det framhålls i promemorian att det inle finns behov av någol ingrepp i vare sig Lagen om arbetslöshetsförsäkring eller Lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. I de fall permittering sker utan permitteringslön. vilket kan bli möjligt i vissa fall, blir ersättning aktuell enligt de båda lagarna om villkoren i övrigi är uppfyllda. Förbundet vill här påpeka att del kan föreligga en risk för missbruk i mindre förelag. Del måsle klart framgå att ersättning från arbetslöshetskassan inte skall kunna betalas ut i de fall där någon avstår från permitteringslön. Situationen kan uppslå i företag där exempelvis anställda står i nära släktskap till arbetsgivaren.

Samorganisationen anför:

Del förkommer att permitterade, framförallt i mindre företag, vill avstå från rätten till permitieringslön enligt LAS och i stället vill uppbära ersällning från arbetslöshetskassan. Risken finns att delta kan förekomma även fortsättningsvis. Det bör därför i förarbelena till lagändringarna klart anges att den som avstår från permitteringslön inte kan anses slå lill arbetsmarknadens förfogande och därmed inte kan uppbära arbetslöshetsersättning.

Byggnadsarbetareförbundet anser också:

Gällande avtalsregler om exempelvis väntetidsersättning ger en väsentligt lägre nivå på ersättning än om permitteringslön skulle betalas ul. Detta förhållande torde vara vanligt även inom andra branscher där ackordsarbele förekommer. Därför måste del klart anges både i förarbeten och lagtext att lönen ej får bli lägre i permilteringssiluationer där arbetsgivaren väljer att låta de anställda vara kvar på arbetsplatsen. I annat fall behålls en av orättvisorna i ekonomiskt hänseende mellan arbetare och tjänstemän.

Arbetslivscentrum pekar i sin remiss på elt helt annat problem, den fria uppsägningsrätlen vid arbetsbrist. Arbetslivscentrum menar att när man nu ser över permilteringsreglerna kan det vara lämpligt all även ägna uppsägningsrätten etl visst inlresse. Man påpekar:

Vid ett upphävande av rätten att permitlera utan lön riktas emellertid enligt arbetslivscentrums mening uppmärksamheten mot en närliggande fråga, nämligen den om arbetsgivarens rält att säga upp personal på grund av arbetsbrist. Det kan förmodas alt reformen på de områden där permiltering förekommer kommer att öka benägenheten att i stället för att permitlera tillgripa uppsägning. Men även bortsett från denna konsekvens kan det ifrågasättas om inte utvecklingen på arbelsmarknaden numera gjort del påkallat men en översyn av villkoren för uppsägning vid arbetsbrist. Bland de fackliga organisationerna torde den inställningen ha blivit alltmer utbredd att rätten att säga upp pä denna grund är alltför vidsträckt och lämnar stort utrymme för godtycklighet jämfört med de restriktioner som omgärdar uppsägning av personliga skäl. I den programutredning för arbetsrättslig forskning som inletts av arbetarskyddsfonden i samarbete med arbelslivscenlrum har företagits intervjuer bl a med företrädare för flertalet förbund inom LO som vittnar om detta. Bland annat har man pekat på de möjligheler som inte ovanligt erbjuder sig för arbetsgivare all manövrera

Prop. 1984/85:62 52
Innehåll

Propositionen .................................................... .... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... 1

Propositionens lagförslag ....................................... .... 2

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd . 2

2 Förslag till lag om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringsiöneersätlning ................................ .... 5

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter .... 5
Uldrag av regeringsprotokollet den 27 seplember 1984 med beslut om
lagrådsremiss .................................................... ... 6

1 Inledning ......................................................... ... 6

2 Allmän motivering ............................................ ... 8

2.1 Bakgrund ................................................... ... 8

2.2 Principen om ett fullt löneskydd vid permiltering ... 9

2.3 Olika delfrågor ............................................. II

3 Upprättat lagförslag ......................................... 16

4 Specialmotivering ............................................ 16

5 Hemställan ..................................................... 20

6 Beslul ............................................................ 20

Utdrag av lagrådets protokoll den 15 oktober 1984 .... 21

Utdrag av regeringsprotokollel den 23 oktober 1984 med beslut om

proposition ....................................................... 22

Bilagor

1 Överenskommelse mellan SAF-LO om permitteringslön och om inrättande av permitteringslöneanordning SAF-LO ............................................................... 26

2 Promemorian Lön under permittering ..................... 29

3 Sammanställning av remissyttrandena ................. 44

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1984