Regeringens proposition

1984/85:6

med förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar, m. m.;

beslutad den 17 maj 1984.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för de ålgärder och ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

CURT BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen föreslås regeringen få bemyndigande alt föreskriva atl en myndighets beslut om högsta lillåtna färdhastighel inle behöver kungöras enligt lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Vidare föreslås atl tingsrätterna i fortsättningen skall vara sista insians vid prövning av beslut om felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Slutligen förordas all verkställigheten av riksdagens beslut om mopedregislrering får anslå.

1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 6

Prop. 1984/85:6

Författning som beslui;is av länsstyrelse eller av annan regional eller lokiil stiitlig myndighel som iir underordn;id regeringen och ej tillhör försvarsmakten skall kungör;is i föifaiiningssamlingen lör del län inom vilket m>'ndigheien har sitt säle. Länets förfaltningssamling utges genom liinsst> relsens försorg.

Förtätlning som beslutas av länsstyrelse eller av annan regional eller lokal slallig myndighet som är underordnad regeringen och ej tillhör försvarsmakten skall kungöras i författningssamlingen för del län inom vilket myndigheten har sitl säle. Detsamma skall gälla beträffande Jöijättning som beslutas av skogsvårdsstyrelse. Länets författningssamling ulges genom länsstyrelsens försorg.

Gör utomordentliga förhållanden det päkiillal kan regeringen medge ;itt författning som avses i första stycket kungöres pä annat sätt än i länets författningssamling.

Om kungörande av författning som beslutas av regional eller lokal myndighet som tillhör försvarsmakten beslutar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag iräder i krafl den I januari 1985.

Lagen omlryckl 1982: 1254.

Prop. 1984/85:6 3

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs alt 15 lagen (1975:88) med bemyndigande all meddela föreskrifter om trafik, transporler och kommunikationer' skall ha nedan angivna lydelse.

Nitvaiande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifier som avses i 8 kap. 3 eller 5 S regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till
komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses
under I,

3. säkerheten i spårbunden irafik eller ordningens upprätthållande i
samband med sådan irafik,

4. postbefordran eller telekommunikationer,

5. rält alt driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg.

6. trafikregler eller säkerhetsanordningar lör sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare ulanför Sveriges sjölerrilorium,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

9. fordons beskaffenhet och utrustning,

10. regisirering eller annan kon- 10. regisirering eller annan kon
troll av fordon. troll av fordon,

//. skyldighet för kommunerna alt tillhandahålla föreskrijter och andra uppgifler som rör förhållandena i trajiken,

12. riksfärdljänst.

Regeringen bemyndigas alt meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första slyckel 3, 9 eller 10. Regeringen bemyndigas också alt besluta föreskrifier om avgifier för fariedsverksamheten saml om avgifter för skeppsmätning och avgifier för lillstånd enligt första stycket 5.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1985.

Lagen omtryckt 1978:233. ■ Senasle lydelse 1982: 167.

Prop. 1984/85:6 4

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att I. 3, 4, 10 och 11 SS lagen (1976:206) om felparkeringsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

\f- Regeringen fär förordna att denna lag skall tillämpas i fräga om överträdelser av föreskrifter som rör parkering eller suinnande av

1. fordon som är upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,

2. fordon som är upptagna i del militär;i lördonsregistret. eller

3. fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turisivagns-, exporivagns-eller interimslicens,

om överträdelsen inte är belagd med siraff.

Vad som sägs i lagen om ägaic av fordon gäller, ifråga om findon som brukas med stöd av licens som anges 13, licensinnehavaren.

3S Regeringen får ange det högsta och det lägsta belopp som felparkeringsavgifter får fastställas till. Beloppen lar därvid varieras med hiinsyn till skilda slag av parkeringsöverträdelser. Atl beloppel höjs i vissa fall framgår av 6§ andra stycket.

I de kominuner som svarar Jör Avgifiens belopp fastställs av rc-

trajlkövervakning enligt lagen geringen eller den myndighel eller (1964:321) om kommunal trafik- kommun .som regeringen bestäiii-övefvakning faslsläller komniun- mer. fullmäklige fdparkeringsavgiftens belopp. I andra kommuner fiisi-ställs beloppel av länssiyrelsen.

4§
Den som när överträdelsen sked- Fordonets ägare ansvarar för att

de var antecknad som fordonets felparkeringsavgifien betalas. Aga-ägare i regisler som avses i I § är ren ansvarar dock inte om omstän-ansvarig för all felparkeringsavgif- digheierna gör del sannolikl au fortenbetalas. Detta gäller dock ej om donet frånhänts honom genom omständigheterna gör del sannolikt brott.

att fordonet har frånhänts honom Med fordonets ägare avses

genombrott. /. den som när överträdelsen

skedde var antecknad som fordo-nels ägare i något av de register som avses i I § 1 eller 2 eller

' Lagen omtryckt 1981: 142.

- Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

Mot beslut enligt 9§ som innebär all betalningsansvaret undanröjts får lalan ej föras.

Talan mot annat beslut enligt 9S föres genom besviir hos den lingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har iigl rum. Vid prövning :iv besvären lillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden om ej annat anges i denna lag. Därvid gäller i fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen.

Talan mol lingsrälls beslut JÖres genom besvär i hovrätten.

Mot hovrätls beslut får talan ej föras.

Beslul enligt 9S som innebär att betalningsansvaret undanröjts får inte överklagas.

Andra beslut enligt 9 får överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären fillämpas lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden om ej annal anges i denna lag. Därvid giiller i frågji om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid anföras skriftligen.

Tingsrättens beslut får inte överklagas.

Prop. 1984/85:6 6

Uidrag KOMMUNIKATlONSDEPARrEMENTET PROfOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-05-17

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och suiisråden Lundkvist, Sigurdsen. (jiisialsson. Leijon, Hjclm-Wallcn. Andersst)n. Boström. Bodslröm, Giiiiinsson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Thunborg, Wickbom

Föredragande: slalsrådel Boström

Proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1976:6.33) om kungörande av iagiir och andra förfallningar, m. m.

1 Inledning

I en framställning den 6 december 1983 till regeringen har trafiksiiker-hetsverket, TSV, hemstiillt om sådana författningsändringar att verkets föreskrifter om högsia tillåtna hiistighel inte sk;ill behöva kungöras i verkets författningssamling. Jag avser nu att behandla de frägor om ändring bl.a. i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andni föifattningar som TSV:s framstiillning aktualiserat. Jag vill också i s;immanhanget aklualisera en smärre iindring i samma lag med anledning av skogsvårds-styrelsernas förstatligande. Vidare anhåller jag om atl få la upp vissa frågor om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och om regisirering av mopeder.

2 Lagen om kungörande av lagar och andra författningar

2.1 Trafiksäkerhetsverkets framställning

Enligt 64!} vägtrafikkungörelsen (1972:603. omlryckl 1978: 1000. ändrad senast 1984:78), VTK. är högsta tillåtna färdh;istighelen inom tättbebyggt område ."fl km/lim. Enligt 65 S första stycket VTK är högsia iill:''iina hastigheten utom lättbehyggl område 70 km/tim. I 65!} andra stycket har dock TSV fått bemyndigande att besluta atl den högsta lillålna hasiigheien skall vara 90 eller 110 km/lim. eller på motorväg 90. 110 eller 130 km/tim.

Särskilda föreskrifter om färdhastighel kan också meddehis genom lokala trafikföreskrifter. Enligt 147 och 148SS VTK lår kommunen och, i fråga om vägar som är avsedda för genomfartstrafik, liinsslyrelsen medde-

Prop. 1984/85:6 7

la fiireskrifter om lardh;islighel med avvikelse fiån 64 S eller med begriinsning lill liigre hastighet ån som loljer a\ bl.a. 65 S eller beslut som har meddelats mecl siötl av 65 S.

Hur beslul enligt 65 eller 147 S VTK sk;ill lillkännaijes finns del bestämmelser om i vägmärkesförordningen (197S:I()()I. iimlrad senasl 1984:79). VMF. VIK och lagen (1976:633) om kungörande av lap;ir oeh andra föiiätlnincar (omlryckt 1982:1254. ändrad senasl 1984:211). kiingöiande-Uigen.

1 6S VMF föreskrivs all så\'ål lokala liiifikföieskrifter som andra beslul om hasiighetshegriinsningar skall tillkiinnages med viigmårken.

Enligt kiingörandeliigen skall förläiiniiigai som besluUis av en cenlral förvallningsmyndighel under regeringen kungöras i förfallninpssamling som nnnclicheten enligt regeringens beslul låier ulge. Oni en lörlällning har geografiskt begiiinsiid giltighet kan myndighelen besluta alt förläll-ningen i siiillei skall kungöras i berörila låns löifallningssamling. 6S. En förfallning som besluias av liinsslyrelsen skall enligt 9S kiingör;is i liinels förfallningssiimlinp. Regeringen fiir dock enligt 2S andr;i slyckel föreskriva alt lokala trafikföreskrifter inle behöver kimginiis på det sån som anges i9S.

Lokala trafikföreskrifter skall enligt I52S VIK tas in i en siirskild liggare som förs av kommunen. Lok;ila trafikföreskrifter som inle lillkånnages med vägmiirken sk;ill diirutiiver kungöras i löilaltningssamling, 152S innehåller också besliimmelser om berörda myndighelers skyldighet atl särskilt underr;ill;i varandra. Slutligen skall lånssiyrelsen enligi 157S VTK före mars mån;ids uigång varje år utlärda en kungörelse om vågar och lokala trafikföreskrifter inom liinel. Kungörelsen skall införas i liinels löriäll-ningssamling.

I enlighet med de beslämmelser jag nu har redogJDrl för lillkiinnagcs både rSV:s beslut enligt 65$ VTK och lokala trafikföreskrifter med has-tighetsbestämmclscr med viigmiirken. ■|SV:s beslul kungörs diirulöver i verkets förfiitlninpssiimling. TSVFS. medan de lokiila trafikliireskrifterna las in i kommunens ligg;ire.

Den nu beskrivna ordningen för ;itl lillk;inn;ige lokala trafikföreskrifter infördes 1978. I samhand med alt riksdagen behandlade propositionen om vissa kommunala irafik- och trafiksiikcrhetsfrågor (prop. 1977/78:81) tog trafikutskottet upp frågan om kungörandet av lokala trafikföreskrifter (TU 1977/78:20). Ulskottet redogjorde inledningsvis för cn framställning från bl.a. liinsslyrelsernas organisaiionsniimnd om all lokala trafikföreskrifter som tillkännages med viigmiirken inle skulle behöv;» kungöras i länets författningssamling. Utskottet konst;iierade hiireftcr bl.;i. all föreskrifterna skall las in i en särskild liggare och i liinssiyrelsens årskungörelse samt antingen utmärkas med viigmärken eller kungöras i ortstidning, Mot bakgrund härav fann utskottet all det dåvarande kungörelseförfarandel i länels förtallningssamling siarkt kunde ifrågasättas. På ulskotlets hemställan an-

Prop. 1984/85:6 8

log sedermera riksdagen en ändring i 2S kungörandelagen som innebar atl regeringen bemyndigades all i vissa fall föreskriva undantag från 9§ (rskr 1977/78:226).

I en framslällning lill regeringen den 6 december 1983 har TSV hemställt all sådana författningsändringar genomförs all verkets beslul enligt 65 § andra slyckel VTK kan behandlas på samma sätt som kommunernas och länsstyrelsernas beslut om lokala trafikföreskrifter. Verkel har anfört bl. a. följande.

Beslulen om hastighetsgränser som verkel meddelar med stöd av 65 § VTK kungörs alltsedan lagen om kungörande av lagar och andra författningar tillkom år 1977 i TSVFS. Sedan 1977 har besluten ändrats etl slort antal gånger pf ;ruiid av att nya vägar tillkommit eller gamla byggts om. Varje ändringsbeslut har föranlett en ny författning. Fram till den I september 1983 har sammanlagi 327 förfatiningar med haslighetsbestäm-melser införts i TSVFS. - Genom att hastighetsbesluten tas in i TSVFS får de onödigt slor spridning - en prenumerant i norra Sverige får också besluten som avser södra Sverige och vice versa. Del är givelvis möjligt att distribuera besluten mer differentierat. En differentierad distribution blir dock administrativt lungarbetad. - Den enda skillnaden mellan de beslul om färdhastighel som TSV meddelar och de som meddelas av länsstyrelsen är atl verkels beslut verkar höjande och länsstyrelsens sänkande. Denna skillnad motiverar inte olikheterna i kungörelseförfarandet. Om verkets framställning skulle bifallas, behöver förutom berörda kommuner endasl den som svarar för väghållningen underrättas särskilt. Delta skulle innebära en väsenllig administrativ förenkling.

2.2 Föredraganden

Likheten mellan de beslul som trafiksäkerhelsverket fattar enligt 65 § VTK och de som kommuner och länsstyrelser fattar om lokala trafikföreskrifter om färdhastighel är mycket stor. Rättsverkningarna av de båda typerna av beslut är desamma.

Den omständigheten att de lokala trafikföreskrifter som tillkännages med vägmärken inte kungörs i någon författning har såvitt känt inte vållat några problem från rättssäkerhetssynpunkt. Detta är. enligt min mening, inle särskilt förvånande. Allmänhetens behov av informalion om gällande hastighetsbegränsningar torde nämligen tillgodoses genom vägmärkena. Har ett beslut om färdhastighet inte utmärkts med vägmärke på föreskrivet sätl kan straffrältslig påföljd inte utgå för den som överskridit den beslutade hastigheten (167 § VTK). Berörda myndigheters - främsl polis och väghållare - behov av särskild informafion om haslighelsbesluten kan fillgodoses både säkert och enkell på annal sätt än genom all beslulen kungörs i författning. Det är också uppenbart att TSV:s administrativa mliner med haslighelsbesluten kan förenklas väsentligt om besluten inte

Prop. 1984/85:6 9

behöver kungöras i författning. Jag föreslår därför alt TSV: s framslällning bifalls. Etl bifall lill framställningen förutsätter all regeringen får ell bemyndigande att föreskriva undantag från 6§ kungörandelagen i fråga om beslut om tillåten färdhastighel.

Min lanke är alltså all haslighelsbesluten enligt 65 § VTK skall inlemmas i del system för tillkännagivande som gäller för lokala trafikföreskrifter. Lokala trafikföreskrifter skall, somjag lidigare nämnl, tas in i en särskild liggare som kommunerna för. Förslaget medför därför vissa nya arbetsuppgifter för kommunerna, eflersom också TSV: s beslul avses bli inlagna i liggaren. Regeringen har i lagen (1975:88) med bemyndigande all meddela föreskrifier om trafik, transporter och kommunikationer (omlryckl 1978:233, ändrad senasl 1982: 167), bemyndigandedelagen, fillerkänls en rad befogenheter på trafiklagsliftningens område. Någol direkt bemyndigande alt föreskriva skyldighet för kommunerna atl föra liggare över trafikföreskrifter har emellertid inte lämnals. Jag förordar atl regeringen nu får ell sådant bemyndigande. Ell sådanl bemyndigande bör formuleras så all inle den nuvarande formen för att tillhandahålla uppgifter låses. I sammanhanget vill jag också framhålla atl del måste ankomma på TSV atl ulforma sina beslut så atl de nya arbetsuppgifterna inle blir belungande för kommunerna.

Om det förslag somjag nu lägger fram leder till lagstifining, avser jag all åierkomma till regeringen med förslag lill följdändringar i VTK.

Riksdagen har godkänl rikllinjer för den fortsatta verksamheten med riksfärdQänsl (se prop. 1983/84:100 bil. 8, TU 1983/84:23, rskr 1983/ 84:289) som innebär bl. a. att ersäitning kan lämnas till den som svarar för befordran av personer som har tillstånd att anlita riksfärdQänsl. För all del inte i någol hänseende skall råda Ivekan om regeringens kompelens atl meddela de föreskrifier som behövs föreslår jag etl fillägg (p. 12) i 1 § bemyndigandelagen med den lydelse som framgår av förslagel lill lag om ändring i denna lag.

Avslutningsvis vill jag anmäla, alt vägverket och länsslyrelsernas organisationsnämnd. LON, i en gemensam framställning lill regeringen den 26 mars 1984 föreslagit vissa ändringar i VTK. De ändringar som föreslås avser huvudsakligen befogenheien alt fatta beslut om lokala trafikföreskrifter, men också att beslulen om färdhastighel enligt 65 § VTK i fortsättningen skall fattas av väghållaren i stället för av TSV. Inom kommunikationsdepartementet pågår f. n. en översyn av väglrafiklagstiftningen i bl. a. de avseenden som vägverkel och LON lar upp i sin framställning. De lagändringar somjag nu förordal bör enligt min mening genomföras oberoende av denna översyn.

Skogsvårdsslyrelserna är sedan den I juli 1981 statliga myndigheter. Den särskilda bestämmelsen om skogsvårdsstyrelsernas författningar som nu finns i 9 S kungörandelagen är därför överflödig och bör upphävas.

Prop. 1984/85:6 10

3 Lagen om felparkeringsavgift

3.1 Besvärsinstanser

Bestämmelser om rättelse av felaktiga beslut om felparkeringsanmärk-ningar och om fullföljd av talan mol beslut om betalningsansvar för felparkeringsavgifter finns i 8-ll§§ lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (omlryckl 1981: 142. ändrad senasl 1982:195). Bestämmelserna innebär i korthet följande.

Anser en fordonsförare eller ägare att en parkeringsanmärkning inle hade bort meddelas, får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten. Om denna ansökan bifalls, skall polismyndigheten undanröja betalningsansvaret. Beslul med anledning av en ansökan om rättelse kan inte överklagas.

Fordonsägaren kan också skriftligen hos polismyndigheten bestrida betalningsansvaret. Detla gäller även om han har fåll avslag på en ansökan om rättelse. Han skall då ange grunden för bestridandel. Polismyndigheten verkställer den utredning som behövs. Om det beslut som polismyndigheten meddelar med anledning av bestridandet innebär att betalningsansvaret undanröjs, kan beslutet inte överklagas. I annat fall får beslutet överklagas genom besvär hos tingsrätten. Tingsrättens beslut kan i sin tur överklagas genom besvär i hovrätten. Allmän åklagare för det allmännas talan i lingsrätt och hovrätt.

1 prop. 1975/76: 106 med förslag till lag om felparkeringsavgift föreslog regeringen att tingsrätt skulle vara sista instans vid prövning av betalningsansvar för felparkeringsavgifter.

Med anledning av en molion i ämnet anförde trafikutskottet i silt betänkande (TU 1975/76:14) över proposilionen emellertid följande (s. 13).

Med hänsyn lill behovet av prejudikat på området finner utskottet del erforderiigl atl i varje fall under en övergångstid talan mot ifrågavarande ärenden kan föras i hovrätt. Skulle det visa sig att del blir en stor tillströmning av ärenden av ifrågavarande slag till hovrätterna bör denna överklag-ningsmöjlighet efter övergångstiden kunna avskaffas. Utskottet vill också erinra om att enligi proposilionen behandlingen av ärendena i fråga l.v, förlagts till polismyndighet och allmän domstol i avvaktan på hur andra liknande frägor om övergång till avgiftssystem kommer att få sin lösning. I samband därmed lorde - mot bakgrund av erfarenheler av lagens tillämpning - även frågan om prejudikatsinslans komma alt upptas lill förnyad prövning.

Riksdagen antog förslaget lill lag om felparkeringsavgift med de ändringar som utskottet föreslagit bl.a. beträffande fullföljdsrällen (rskr 1975/76: 240).

Lagsiiftningen om felparkeringsavgifter trädde i kraft den 1 april 1977 och har nu alltså tillämpats i ungefär sju år. Eriarenheterna av lagstiftningens tillämpning är i allt väsentligt goda. En domstolspraxis har under

Prop. 1984/85:6 II

denna tid hunnit utvecklas. Jag anser därför all liden nu är mogen att överväga frågan om antalet besvärsinstanser.

Det finns inte någon särskild statistik över antalet ärenden enligt lagen om felparkeringsavgift hos hovrätterna. Någon exakl kunskap om hur handläggningen av dessa ärenden påverkar hovrätternas arbetsbörda har vi därför inle. Ingenting lyder i och för sig på alt lillslrömningen av parkeringsärenden normall är anmärkningsvärt slor. Varje lättnad i hovrätternas arbetsbörda är emellertid önskvärd. Delsamma gäller åklagarna. Eftersom behovel av prejudikat numera torde vara tillgodosett, finns del enligt min mening inte längre skäl all ha tre prövningsinstanser i ärenden enligt lagen om felparkeringsavgift. Jag föreslår därför alt fingsrällerna i fortsättningen skall vara sisla instans.

3.2 Vissa bemyndiganden m. m.

Regeringen fastställer enligt 3 § försia slycket lagen om felparkeringsavgift det högsta och lägsla belopp som avgiften får faslslällas lill. Enligt andra stycket .samma paragraf skall beloppet fastställas av kommunfullmäktige i de kommuner som svarar för trafikövervakning enligt lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning (ändrad senast 1978:235) och av länsstyrelsen i övriga kommuner.

En sådan delegaiion direkl från riksdagen står inle i överensslämmelse med bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen om delegation av normgivningsmakten. Jag föreslår därför atl 3 S lagen om felparkeringsavgift ändras så atl regeringen bemyndigas besluta vilka statliga eller kommunala organ som skall bestämma avgifternas belopp. Nödvändiga vidare bemyndiganden kan regeringen därefter lämna i förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift (omlryckl 1981: 144, ändrad senasl 1983: 189).

Slutligen föreslår jag atl vissa redaktionella jämkningar görs i 1 och 4§§. Bakgrunden till della förslag är etl önskemål om förtydligande av innebörden av begreppet licensinnehavare.

4 Mopedregistrering

Riksdagen beslöt i april 1982 atl införa obligalorisk regisirering av mopeder (prop. 1981/82: 81. TU 1981/82: 19 och 26. rskr 1981/82: 231). Riksdagens beslut var i linje med etl förslag som trafiksäkerhetsulredningen år 1979 lade fram i beiänkandei Säkrare mopedtrafik (Ds K 1979:3).

På uppdrag av regeringen har TSV övervägl och kommit med förslag till hur registrering av mopederna skall ordnas. Datainspektionen har yttrat sig över TSV: s förslag.

Enligt min mening finns det nu tillräckliga uppgifler och kunskaper om hur mopedregistreringen liimpligen bör genomföras.

Prop. 1984/85:6 12

När det gäller frågan om lämplig lidpunkt för att införa mopedregistrering, finns del emellertid anledning atl beakla utvecklingen på mopedområdet under de senaste åren. Slora förändringar har nämligen skell frän vad som gällde vid lidpunkten för de utredningar och förslag på vilka riksdagsbeslulet i väsenlliga drag baserades.

Trafiksäkerhetsulredningen, som fömtsatle att registreringen totalt skulle omfatta 300000-400000 mopeder, ulgick ifrån ell åriigl lillskou på ca 30000-40000 mopeder. Bilden har emellertid förändrals radikalt, vilket framgår av följande uppgifler. År 1977 såldes ca 41 000 mopeder, år 1981 såldes ca 15800, år 1982 ca 12600 och år 1983 endast ca 8300. Från 1977 till 1983 har aUtså mopedförsäljningen minskat med ca 80 procent. En kraftig nedgång har noterats också av antalet trafikförsäkrade mopeder.

I sammanhanget kan redovisas alt också olycksbilden förändrals kraftigt på mopedsidan. Som exempel kan nämnas alt antalet Irafikdödade mopedister år 1974 uppgick lill 92, år 1977 till 73, år 1980 till 34 och är 1983 till 31.

De senasle årens förändringar på mopedområdet är så omfattande atl det finns anledning ifrågasätta om tidpunkten nu är den rätta för att införa mopedregislrering. Enligt min mening bör man därför - utan att rubba riksdagens principbeslut - avvakla ytteriigare någon tid bl. a. för att se om den slarki nedåtgående utvecklingen fortsäller.

5 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag nu anfört har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra förfatiningar,

2. lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifterom trafik, transporter och kommunikalioner.

3. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Det under 1 angivna förslagel har upprättals i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Lagförslagen är okomplicerade och av enkel beskaffenhet. Jag anser därför alt en lagrådsgranskning inte är påkallad.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl anta de upprättade lagförslagen.

Vidare hemsläller jag atl regeringen bereder riksdagen lillfälle att ta del av vad jag anförl om registrering av mopeder.