Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1984/85:59

om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknads­utbildningen m. m.;

beslutad den 1 november 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

ANNA-GRETA LEIJON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ny organisation för den särskill anordnade arbetsmarknadsutbildningen som innebär att arbetsmarknads­utbildningen får en egen organisation fristående från både arbetsmarknads­verket och skolöverstyrelsen. Denna organisation bedöms bättre än f. n. kunna siärka och effektivisera verksamheten saml ha större förutsättning­ar att kunna anpassa verksamheten efter förändrade behov pä arbetsmark­naden. Den nya AMU-organisalionen föreslås ha en uppdragsmyndighel i varje län med ansvar för alt driva verksamheten samt en central myndighel med begränsade uppgifter. De nya uppdragsmyndigheterna för AMU skall anordna utbildning som beställs av i första hand länsarbetsnämnderna. AMU-myndigheterna föreslås ocksä fä möjlighet att mot ersättning för­medla utbildning och utbildningstjänster till bl.a. förelag och förvaltning­ar.

Den regionala uppdragsmyndigheten föreslås bestå av ell mindre region­kansli saml länets AMU-cenler och filialer. Den regionala organisationens huvuduppgift skall enligl propositionen vara att driva utbildningsverksam­heten med bästa möjliga ulbildningsresultal och ekonomiska utfall. Den regionala uppdragsmyndighelen föreslås ledas av en styrelse som utses av den cenlrala AMU-myndigheiens styrelse.

Den centrala myndigheten föreslås ledas av en styrelse som utses av regeringen. Styrelsens främsta uppgifter skall enligt proposilionen vara att ansvara för uppföljning dels av kvaliteten i utbildningen, dels av de ekono­miska resultaten. 1    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 59


Prop. 1984/85:59


 


Prop. 1984/85:59                                                                     2

Förslag läggs fram om att de kurser som AMU-organisalionen anordnar för arbetsmarknadsverkets räkning skall bygga på kursplaner som har utarbetats efter samråd med arbetsmarknadens parter och med skolöver­styrelsen (SÖ). Läns-AMU-organisalionen föresläs få möjlighel att anpas­sa de centralt fastställda kursplanerna efter regionala behov och att utarbe­ta försökskursplaner. Arbetsmarknadsverket kommer i vid mening att ha ansvar för utbildningens kvalitet i egenskap av beställare och köpare av utbildning.

AMU-organisalionen föreslås övergångsvis lillföras etl särskilt driflbi-drag att användas för bl.a. utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring.

Den elevsociala verksamheten föreslås förbli fmansiserad genom anslag fill arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Samarbete mellan AMU och det ordinarie utbildningsväsendet förekom­mer redan i dag. Nu föreslås en utökad samordning främsl med komvux vad gäller allmän teoretisk utbildning inför planerad yrkesutbildning. Vi­dare föresläs alt säväl länsarbetsnämnden som den regionala AMU-organi­salionen skall vara represenlerade i de regionala samråd som det ankom­mer på länsskolnämnderna att ta initiativ till.

Ansvaret för den grundläggande ulbildningen av vuxna zigenare föreslås överföras lill gmndvux, som därvid bör lillföras resurser som motsvarar nuvarande omfattning av grundutbildningen inom AMU.

Omorganisationen skall genomföras inom ramen för befintliga resurser. På sikt skall omorganisationen leda till minskade kostnader för staten.

Riksdagen föreslås ta ställning till huvudsakliga riktlinjer för organisatio­nen av den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. En organisa­tionskommitté avses bli tillkallad för att närmare bereda frågan om organi­sation för AMU m. m. Den nya organisalionen fömtsätts träda i kraft den 1 januari 1986.


 


Prop. 1984/85:59

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Görans­son, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknads­utbildningen m. m.

1    Inledning

Arbetsmarknadsutbildningen har sedan tillkomsten i slutet av 1940- talet utvecklats till etl av de viktigaste arbelsmarknadspolitiska medlen. Från en mycket begränsad verksamhei med enstaka kortare yrkesinriktade kur­ser för arbetslösa i AMS regi har arbetsmarknadsutbildningen dels utvid­gats både vad gäller omfattning och målgrupper, dels givits en fastare organisatorisk form. Under konjunkturnedgången i slutet av 1950-talel bemyndigades AMS att bevilja utbildningsbidrag till arbetslösa för studier inom del ordinarie utbildningsväsendet.

Under 1960-lalet utvidgades rätten till arbetsmarknadsutbildningen frän att tidigare enbart ha gällt faktiskt arbetslösa till all omfatta även dem som löper risk för arbetslöshet. Genom särskilda regler för bristyrkesutbildning blev det vidare möjligt även för dem som inle är eller löper risk att bli arbetslösa, att genomgå utbildning lill vissa yrken med påtaglig brist pä arbetskraft.

Under 1960- och 1970-talen utvecklades vidare flera olika former av bidrag till företag för utbildning av anställda.

Sedan mitten av 1960-lalel har arbetsmarknadsutbildningen successivt expanderat.

Under 1970-lalet fördubblades i stort sett anlalel deltagare i arbetsmark­nadsutbildningen vid jämförbara konjunkturlägen. Därefter har anlalel deltagare frånsett åren 1981 och 1982 legat kvar på en hög nivå.

Innevarande budgetår beräknas 130000 personer genomgå arbetsmark­nadsutbildning varav 80000 i särskill anordnade kurser för arbetslösa.


 


Prop. 1984/85:59                                                                      4

Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen sker f. n. i SÖ: s regi och äger företrädesvis rum vid AMU-cenler. I varje län finns en kurssiyrelse och elt anlal kursnämnder som är SÖ: s regionala organ för AMU. Merparten av dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning studerar vid AMU-cenler, men en stor del bedriver också utbildning inom del ordinarie skolväsendet främsl inom gymnasieskolan och komvux. Utbild­ningen av anställda vilken innevarande budgetär beräknas omfatta ca 30000 personer, kan äga rum vid AMU-cenler eller i företagen. I det följande används benämningen arbetsmarknadsutbildning (AMU) syno­nymt med den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.

Utvecklingen under 1970-talet med en stark ökning av arbetsmarknads­utbildningen ledde till att vissa frågor måste klaras ul. Del gällde bl.a. möjligheten alt snabbt kunna ändra omfattningen av den särskilt anord­nade arbetsmarknadsutbildningen saml frågan om hur den tilllagande "in-stitutionaliseringen" av AMU-centren skulle kunna motverkas. Mot bak­grund av den samtidigt stigande kostnadsutvecklingen framstod även bl. a. frågan om samverkan med andra utbildningsanordnare som angelägen.

En kartläggning av personalutbildning i företag, kommuner och lands­ting redovisades av utredningen om förelagsutbildning i betänkandet Ut­bildning i förelag, kommuner och landsting (SOU 1977:92). I denna rap­port framkom bl.a. behovet av samverkan mellan samhällel och företagen i fråga om personalutbildning.

Mot denna bakgrund och med stöd av regeringens bemyndigande tillkal­lade dåvarande arbetsmarknadsministern våren 1980 en kommitté (A 1980:02) för att göra en översyn av arbetsmarknadsutbildningen och sådan utbildning som sker inom. företag. Kommittén, som påbörjade sitl arbete i augusti månad 1980, antog namnet kommittén för arbetsmarknads­utbildning och företagsutbildning (KAFU).

Enligt sina direktiv skulle kommittén bl.a. pröva om den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen svarar mol de av riksdagen antagna målen för arbetsmarknadsutbildningen eller om verksamheten, för att uppnå dessa mål, skulle behöva ändras. Kommittén skulle därvid bl. a. analysera vad som behövs för alt säkerställa en sådan flexibilitet att resursinsatserna kan anpassas efter rådande konjunktur- och arbetsmark­nadsläge. I uppdraget ingick vidare att pröva möjligheterna att så långt möjligt decentralisera befogenheter och ansvar vad gäller verksamhetspla­nering samt drifladminislration. Därvid skulle kommittén ta del av fidigare utredningsförslag och erfarenheter och även pröva möjligheterna att för­ändra den nuvarande organisalionen. Flexibilitetsaspekterna framhölls därvid som väsentliga.

En annan uppgift för kommittén var alt klargöra gränserna mellan ar­betsmarknadsutbildningens ansvarsområde och de uppgifter som normall bör ankomma på företagens utbildning för de anställda.

En tredje huvuduppgift var att pröva om det behövs åtgärder från


 


Prop. 1984/85:59                          st;                        5

samhällets sida att främja en sädan inriktning av personalutbildningen alt såväl samhällets som förelagens och de anställdas inlressen blir tillgodo­sedda. Genom tilläggsdirektiv fick kommittén i uppdrag att utreda frågan om inrättande av särskilda fonder för utbildning i företag.

Enligt direktiven skulle KAFU med förtur pröva frågan om ett system för lokal budgetering och uppföljning vid AMU-centren. Detla uppdrag redovisades för regeringen i mars 1981 (DsA 1981:3) Budget för AMU-cenler. KAFU:s förslag utgör sedan budgetåret 1981/82 grunden för det budgetsystem som tillämpas inom den särskilt anordnade arbetsmarknads­utbildningen.

KAFU överiämnade i april 1983 sitt huvudbetänkande (SOU 1983:22) Utbildning för arbetslivet. En sammanställning av remissyttrandena har upprättals och finns tillgänglig i arbetsmarknadsdepartementet (Dnr A 1868/83).

I proposilionen 1983/84: 100, bil. 12, sid. 100-108 redovisade jag huvud­dragen i KAFU;s betänkande i fräga om arbetsmarknadsutbildningen. Därvid anförde jag bl. a. att del, mot bakgrund av det alltmer komplicerade läget på arbetsmarknaden, inle går alt upprälthålla någon strikt ansvarsför­delning i fråga om gränsdragningen mellan arbetsmarknadsutbildningens och arbetsgivarnas ansvar för utbildning av anställda. Omfattande struktu­rella förändringar, s.k. flaskhalsproblem i industrins produktion, risk för arbetslöshet vid svaga konjunkturer och ojämn fördelning mellan män och kvinnor kan genom riksdagens beslut om arbelsmarknadsutskotlels betän­kande (AU 1983/84:21) utgöra skäl för samhället att stödja utbildning för anställda. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i den ekonomisk-politiska propositionen 1984/85:45 aviserat ett förslag om av­sättning av företagens vinster till s. k. förnyelsefonder som skall användas till utbildning, utveckling och forskning.

I direktiven till KAFU angavs vidare att kommittén skulle pröva och analysera möjligheterna att förändra den nuvarande organisationen för den särskill anordnade arbetsmarknadsutbildningen med beaktande av de sär­skilda krav på flexibilitet i verksamheten som följer av förändringarna pä arbetsmarkanden. Kommittén var därvid oförhindrad att överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skulle bibehållas med den begränsningen att det pedagogiska ansvaret även framdeles borde åvila SÖ.

KAFU: s förslag till organisation för den särskilt anordnade arbetsmark­nadsutbildningen innebär i korthet att arbetsmarknadsverket är ensam huvudman för verksamhelen. Den kursstyrelse som finns för arbetsmark­nadsutbildningen i varje län ombildas till en delegation hos länsarbets­nämnden. Nämnden får överlåta ål delegationen att i dess ställe fatta beslut i den utsträckning som AMS avgör. En särskild AMU- avdelning inrättas vid länsarbetsnämnden. Kursnämnderna ges möjlighet alt repliera på AMU-avdelningens kansliresurser. SÖ: s ansvar och uppgifter koncen-


 


Prop. 1984/85:59                                                      6

treras lill pedagogisk tillsyn, läroplansarbete och pedagogisk utvärdering. En sammanfatlning av KAFU: s överväganden och förslag bör bifogas till protokollet för della ärende som bilaga 1.

Mot bakgrund av att ett slort anlal remissinstanser har ifrågasatt om enbart KAFU:s förslag till organisation kan leda lill en högre grad av flexibilitet i verksamheten, uppdrog jag i november år 1983 ål AMS att i samråd med statskontoret, riksrevisionsverkel och skolöverslyrelsen att vidareutveckla KAFU: s förslag. Utredarna skulle därvid se över förutsätt­ningarna och formerna för en från AMS mer fristående organisation för produklion av arbetsmarknadsutbildning efter beställning frän länsarbets­nämnderna. I riktlinjerna för uppdraget förutsattes vidare all AMU-kurser i slörre ulsträckning än för närvarande skulle kunna köpas från andra utbildningsanordnare. I enlighet med KAFU: s förslag förutsattes även att utbildningstjänster av olika slag skulle kunna säljas lill företag och kom­muner eller till andra utbildningsanordnare.

AMS har i månadsskiftet mars/april år 1984 lagt fram sina förslag i rapporten Ny organisation för den särskill anordnade arbetsmarknadsut­bildningen. En sammanfattning av rapporten jämte samrådsmyndigheler-nas yttranden bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 2.

En förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av re­missyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Regeringen uppdrog i juni år 1982 åt statskontoret att se över möjlighe­terna att inom ramen för oförändrade resurser föra över alfabetiseringsun­dervisningen för zigenare från arbetsmarknadsutbildningen till den kom­munala grundutbildningen för vuxna. Efter samråd med berörda myndig­heter och Svenska kommunförbundet överlämnade statskontoret i augusti är 1983 sin rapport (1983:43) Alfabetiseringsundervisning för zigenare till regeringen. En sammanfatlning av rapporten samt samrädsmyndigheter-nas synpunkter bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga 4.

Jag vill erinra om att riksdagen genom beslut i anledning av proposilio­nen (1983/84; 116, UbU 29, rskr412) om gymnasieskola i utveckling, har beslutat om vissl samarbete mellan den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och AMU.

Jag vill också erinra om att statsrådet Anita Gradin i prop. (1983/84:199) om svenskundervisning för vuxna invandrare föreslagit att påbyggnadsun­dervisning i svenska för invandrare skall kunna ske inom AMU i anknyt­ning till en efterföljande planerad yrkesutbildning eller, när så är aktuellt, till en teoretiskt förberedande utbildning inom AMU.

2   Målen för arbetsmarknadsutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningen är ett arbetsmarknadspolitiskt medel som har slabiliseringspolitiska, fördelningspoliliska och tillväxtpolitiska mäl.


 


Prop. 1984/85:59                                  ,                                 7

Della fastställdes av riksdagen är 1975 (prop. 1975:45, InU 1975; 14, rskr 1975:178). Dessa mål bör ligga fast. Det innebär att arbetsmarknadsutbild­ningen skall vara så flexibel att den minskar olägenheterna av konjunktur­svängningar, att den skall medverka lill alt stödja dem som har den sva­gaste ställningen på arbetsmarknaden och att den skall främja ekonomisk tillväxt genom att tillgodose behov av yrkesulbildad arbetskraft.

Arbetsmarknadsutbildningen är ett verksamt arbetsmarknadspolitiskt medel som kan genomföras i åtskilliga former och med olika innehåll beroende på efterfrågan och på den enskildes behov. Med utgångspunkt från de av riksdagen fastställda målen anges i det följande riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen vilka skall gälla oavselt om utbildningen an­ordnas vid AMU-cenler, hos annan utbildningsanordnare eller i företag.

2.1 Arbetsmarknadsutbildningens roll i vuxenutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningen är en hörnsten i arbetsmarknadspolitiken. Dess främsta syfte är alt den skall leda lill stadigvarande arbete. Etl huvudkrav på arbetsmarknadsutbildningen är därför att utbildningen snabbt skall kunna anpassas till förändringarna på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildningen är också en del av samhällets vuxenutbild­ning.

Som sådan omfattas den av de allmänna målen för vuxenutbildningen

som har antagits av statsmakterna och som syftar till

1.    all överbrygga utbildningsklyftorna och därigenom verka för ökad jämlikhet och social rättvisa,

2.    att öka vuxnas förmåga att förstå, kritiskt granska och medverka i kulturellt, socialt och politiskt liv och därigenom bidra lill det demokra­tiska samhällets utveckling,

3.    all utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka till arbets­livets förändring och bidra till full sysselsättning och därigenom främja utveckling och framsteg i samhällel samt

4.    att tillgodose vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter och ge dem tillfälle att komplettera ungdomsut­bildningen.

För AMU: s del utgör den tredje punkten det övergripande målet. Övriga allmänna mål för vuxenutbildningen är när det gäller AMU underordnade detta övergripande mål. Det är delta som skapar dess särart. Utbildningen inom AMU skall inriktas mol ett bestämt yrke och inte mot ett bredare yrkesområde. Utbildningen inom AMU bör därför vara kortare och mera koncentrerad än fullständig utbildning pä gymnasieskolans yrkesinriktade linjer. Arbetsmarknadsutbildningens yrkeskurser fär emellerlid inle vara så korta att de inte ger en rejäl grund i yrket.

Deltagarna i AMU bör ges nödvändig teoretisk utbildning för all de skall kunna klara yrkesutbildningen. Deltagare som inte har genomgått gmnd-


 


Prop. 1984/85:59                                                       8

skola bör liksom hittills ha möjlighet att genomgå viss teoretisk utbildning även om det inte är nödvändigt för att klara yrkesutbildningen. Denna utbildning bör dock utformas så att den anknyter lill yrkesutbildningen. Utgångspunkten bör vara alt den teoretiska utbildningen skall genomgås inom komvux. AMU-organisalionen kan dock behöva ha vissa resurser för teoretisk utbildning.

Arbetsmarknadsverket kommer fortfarande att ha ansvar dels för att ta ut deltagare lill arbetsmarknadsutbildning, dels för att genom sina beställ­ningar se till att deltagarna får en sädan utbildning att den kan leda till stadigvarande arbete och utgöra en grund för vidare utbildning. Det är AMU-organisationens ansvar att se till att deltagarna får en utbildning som till sitl innehåll är anpassad efter deras behov och förutsättningar så att de kan fullfölja ulbildningen.

2.2      Kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen

Ett kriterium på en kvalitetsmässigt god AMU är att deltagarna trots varierande förkunskaper får en utbildning som ger frihet i valel av arbets­plats inom yrket och som inte bara i ett kortsiktigt perspektiv bedöms leda till en arbetsplacering utan också bidrar till all stärka den enskildes ställ­ning pä arbetsmarknaden på längre sikl. En kvalitetsmässigt god arbets­marknadsutbildning förmedlar de yrkesmässiga kunskaper och färdigheter som del aktuella yrket kräver att utövaren skall behärska. Ulbildningen skall vidare ha en sådan yrkesmässig bredd att den ger kunskaper som, i förening med yrkeserfarenhet, kan ge en grund för vidare utbildning inom resp. yrkesområde och för befordran och personlig utveckling i arbetet.

En garanti för god kvalitet är en fortsatt och förstärkt samverkan med arbetsmarknadens parter, säväl vid arbetsmarknadsverkets bedömning av utbildningsbehov som vid framiagningen av nya kursplaner. Detta är sär­skilt viktigt i den fortsatta strävan att förlägga en större del av utbildningen till reguljära arbetsplatser.

Uppföljningsundersökningar av arbetsmarknadsutbildningen visar att den i stor utsträckning leder lill arbete. Detta är en avgörande mätare på utbildningens måluppfyllelse. Strävan måste vara att ytterligare förbättra dessa resultat. Delta kan ske genom förbättrade metoder vid valel av utbildning, genom förbättrad undervisning och bättre stöd under hela ulbildningen, genom mer individualiserade utbildningsplaner, genom för­bättrad kontakt med arbetslivet och genom mer ändamålsenliga insatser vid utbildningens slut för att finna ett arbete.

2.3      Målgrupp för AMU

Att vara arbetslös, riskera arbetslöshet eller ha svårt att finna elt arbete är de grundläggande villkoren för tillträde till arbetsmarknadsutbildning.


 


Prop. 1984/85:59                                                                    9

Arbetsmarknadsutbildningen skall genom förebyggande insatser stödja dem som har den svagaste ställningen på arbelsmarknaden. Detla är främst etl uttryck för den fördelningspolitiska målsättningen. En god utbildning stärker den enskildes ställning.

I ett snabbt föränderligt arbetsliv där kunskapskraven ständigt växer kan emellertid inle målgruppen enbart vara de som står utanför arbetsmarkna­den eller som löper risk att bli arbetslösa. Bl.a. för att undvika flaskhals-problem i produktionen måste ambitionerna utsträckas även lill särskilda insatser bland dem som finns i arbete.

2.4       Avgränsning mot företagens ansvar

Det är omöjligl att dra en precis och absolut gräns mellan arbetsgivarens ansvar för fort- och vidareutbildning av sina anställda och samhällels ansvar. Ansvarel för personalutbildningen måste primärt ligga hos arbets­givaren. Men samhällel har samtidigt ett intresse av all stärka landels långsiktiga konkurrenskraft genom att stimulera lill utbildning som stärker individerna. Samhället har sålunda ett inlresse t.ex. av att förebygga flaskhalsproblem som har sin grund i brist på utbildad arbetskraft och förebygga arbetslöshet och utslagning genom att se till att de anställda utbildas för kommande förändringar. Det är vidare i samhällets intresse att försöka konjunkturvariera insatserna sä att de får en ökad lyngd under tider med minskande produklion.

Den enskilde arbetstagarens yrkeskunnande och kompetens har fått och kommer alt få en allt större betydelse för näringslivet och för landels ekonomi. Arbetsmarknadsutbildningen måste därför även fortsättningsvis inriktas pä alt i nära samarbete med parterna på arbetsmarknaden främja en god anpassning mellan de anställdas kvalifikationer och produktionens krav.

2.5       Krav på snabb omställning

Arbetsmarknadsutbildningen skall inte ersätta eller dubblera insatser inom det reguljära utbildningsväsendet. Det innebär att arbetsmarknadsut­bildningen inte skall svara för långsiktiga gmndläggande utbildningsbehov. Det innebär ocksä alt lediga resurser inom det reguljära utbildningsväsen­det skall utnyttjas för arbetsmarknadsutbildning om delta är möjligt och lämpligt. En nödvändig fömtsättning är dock att dessa kan svara mot arbetsmarknadsmyndigheternas krav. Som arbetsmarknadspolitiskt in­stmment skall AMU framförallt tillgodose utbildningsbehov i ett kort tidsperspektiv. Etl huvudkrav blir därför att kursutbudet snabbt skall kunna anpassas lill förändringar på arbetsmarknaden och olika behov hos dellagarna. Kraven på snabb omställbarhet har ökat och kommer att öka i framtiden. Detta nödvändiggör också fortsatt decentralisering av beslut och ökade möjligheter lill lokal anpassning av utbildningen.


 


Prop. 1984/85:59                                                                 10

2.6       Krav på ökad individualisering

AMU skall vara en utbildning öppen för alla med gmndläggande skolut­bildning. Deltagarna i en kurs kan ha mycket varierande teoretisk bak­grund frän högskoleutbildning till folkskola. Arbetsmarknadsutbildningen måste därför utmärkas av en förmåga att anpassa utbildningar till kursdel­tagarnas bakgrund och fömtsättningar. Detta krav kan bällre tillgodoses i framtiden genom att en individuell utbildningsplan läggs upp som lar hänsyn till den enskildes tidigare teoretiska och prakliska kunskaper. Värvning mellan teoretisk och praktisk utbildning bör också ges en indivi­duell utformning. Större vikt bör läggas vid individuellt stöd under utbild­ningens gång. Det är ocksä väsentligt att arbetsförmedlingen tillsammans med utbildarna i god tid ger hjälp och stöd för kursdeltagarna att söka och finna ett arbete.

2.7       Krav på nära kontakt med arbetslivet

Arbetsmarknadsutbildningen skall till sin utformning likna förhållandena i arbetslivet. Därför är samarbete och nära kontakter med arbetslivet av avgörande betydelse. Samarbeiei med arbetsmarknadens parter finns in­stitutionaliserat i styrelser, yrkesnämnder och kursnämnder. Utbildning­ens innehåll och utformning måste i framtiden påverkas än starkare av arbetslivets villkor. Detla kan ske på olika sätt. En viktig väg är att i ökad grad förlägga hela utbildningar eller delar av utbildningar till reguljära arbetsplatser. En annan viktig väg är att AMU-centrens personal genom konsultmedverkan i näringslivet för uppläggning och genomförande av utbildning ständigt har en aktuell kunskap om arbetslivet och de föränd­ringar som sker där.

2.8      Krav på jämförbarhet

För att en över rikel enhetlig nivå pä arbetsmarknadsutbildningen skall kunna upprätthållas är det nödvändigt att ha centralt utarbetade kursplaner som en grund att utgå från. Dessa bör uiformas som ett modulsystem och utarbetas centralt efter samråd med parterna pä arbetsmarknaden och SÖ. Det bör emellertid vara möjligt för den regionala AMU-organisalionen att anpassa kursplanerna efter säväl individuella behov som regionala arbets­marknadsbehov.

Del är viktigt att man inom AMU kan dokumentera i vilka kurser eller kursmoment som den enskilde har deltagit. Detta är betydelsefullt vid ansökan om arbete och även för den enskilde som önskar bedriva vidare studier i det ordinarie utbildningsväsendet.


 


Prop. 1984/85:59                                                                11

2.9 Krav på samverkan med övrig utbildning

Samhällels resurser för utbildning måste utnyttjas så effeklivi som möj­ligt. Ekonomiska aspekter måste väga tungt vid valet mellan att bygga upp särskilda resurser för arbetsmarknadsutbildning och att utnyttja befintliga utbildningsresurser inom det reguljära utbildningsväsendet. AMU-organi­salionen måste samverka med andra utbildningsanordnare, främst gymna­sieskolan och komvux, i fråga om lokaler, utrustning och personal. När det gäller sådan allmänteoretisk utbildning som erfordras för en yrkesutbild­ning bör strävan vara att nå en så långt gående samordning mellan AMU och komvux som möjligt.

Även samverkan med studieförbund och andra utbildningsanordnare, t. ex. Utvecklingsfonderna bör kunna komma i fråga.

3    Motiv för en organisationsförändring

Den nuvarande organisationen för AMU har byggts upp successivt under de senaste 20 åren. I sin grundstruktur har den dock varit i slort sett oförändrad. Enligt den ansvarsfördelning som gäller mellan arbetsmark­nadsverket och SÖ svarar arbetsmarknadsstyrelsen för bedömningarna av behovet av arbetsmarknadsutbildning. AMS fastställer inriktning, omfatt­ning och lokalisering av arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsmarknadsver­kets ansvarsområde omfattar ocksä uttagning av deltagare samt förmedling av arbete åt deltagarna efter avslutad utbildning. AMS är också huvudman för slörre delen av den elevsociala personalen och servicefunktionerna vid AMU-cenler (främst hälsovård, elevsociall stöd och bostäder). I vissa fall svarar dock SÖ för elevsociala ålgärder (främst kosthåll och fritidsverk­samhet).

SÖ verkställer AMS beställningar av utbildning. SÖ svarar för den administrativa, pedagogiska, yrkestekniska och ekonomiska ledningen av den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. SÖ: s ansvarsområde omfattar konstmktion av särskilda läroplaner för AMU, pedagogisk upp­följning, utarbetande av lokalprogram, studieplaner, utmstningsspecifika-lioner samt anskaffning av resurser i form av personal, lokaler och utrust­ning.

Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan myndighelerna är oklar främst vad gäller den ekonomiska styrningen och kontrollen av verksam­heten. Arbetsmarknadsverket svarar för planeringen av utbildningen men kan inte ta de ekonomiska konsekvenserna av sina beslut eftersom det ekonomiska ansvaret åvilar SÖ. Även om en rad beslut har decentralise­rats till den regionala nivån under de senasle åren präglas organisalionen alltjämt av en stark centralisering.


 


Prop. 1984/85:59                                                                    12

Den huvudsakliga kritiken mot den nuvarande organisationen — häri inbegrips såväl AMS som SÖ: s organisation för AMU - ligger i att denna inte i tillräckligt hög grad tillgodoser kravet på snabb anpassning av utbild­ningsinsatserna. AMS-utredarna redovisar att det finns en uppenbar risk att länsarbetsnämnderna beställer den utbildning som finns tillgänglig vid AMU-cenler med hänsyn till lärar- och lokalresurser i ställel för alt ägna mer uppmärksamhet ät alt efter kontakter med organisationer, företag och kommuner förändra kursutbudet.

Enligt min mening är den nuvarande organisationsstrukturen inle den mest ändamålsenliga för en verksamhet som snabbt måste kunna ställas om efter förändringarna på arbetsmarknaden. AMU-organisalionen måste bli mer röriig och lyhörd för de behov av utbildning som finns på arbets­marknaden. Genom att skapa en organisation som i sig själv har lättare alt genomföra förändringar i verksamheten och som innehåller incitament lill att snabbi ställa om för att möta nya behov kan flexibiliteten i ulbildningen ökas. Verksamheten bör göras ekonomiskt beroende av alt den motsvarar beställarnas krav. Dessa krav skall när det gäller länsarbetsnämnderna utgå från de arbetssökandes och arbelsmarknadens behov. Den nya upp­gift för AMU-organisalionen som jag kommer att föreslå - att erbjuda utbildning och konsulttjänster till företag och förvaltningar - ställer ocksä krav på förändring av organisationen.

Enligt min mening utövas den centrala styrningen bäst genom resultat­krav och inte genom beslut i enskilda frågor av operationell karaktär. Detta synsätt stämmer också väl överens med den decentralisering av de opera­tiva funktionerna som jag avser alt föreslå. Formaliserade styrsystem som budget- och redovisningssystem blir nödvändiga hjälpmedel vid ledningen av verksamheten.

Sammanfattningsvis syftar organisationsförändringen till en ökad flexi­bilitet i utbildningsinsatserna, etl effekfivt utnyttjande av resurserna, mindre grad av detaljreglering samt ökad decentralisering. AMS har före­slagil att en uppdragsorganisation för AMU bildas som är fristående från både SÖ och arbetsmarknadsverket.

De principer som bör ligga till gmnd för en organisationsförändring är i allt väsentligt de som ligger till gmnd för AMS principförslag till ny organisation. AMS förslag förutsätter att de organisatoriska konsekvenser­na närmare skulle behandlas av en organisationskommitté. Även jag anser att detta tillvägagångssätt är lämpligt. Jag lägger därför inte nu fram ett i detalj utarbetat organisationsförslag. Jag avser att senare begära regering­ens bemyndigande att få tillkalla en organisationskommitté för delaljut-formningen av organisationen. Jag återkommer till organisationskommit­téns uppgifter i avsnitt 11.


 


Prop. 1984/85:59                                                               13

4   Principförslag till ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen

4.1 Uppgifter och verksamhetsform

Mitt förslag: Arbetsmarknadsutbildningen får en egen organisation fri­stående från både arbetsmarknadsverket och skolöverstyrelsen. En uppdragsorganisalion bildas som byggs upp av en uppdragsmyndighet i varje län samt en central myndighet med begränsade uppgifter. De nya uppdragsmyndigheterna för AMU skall pä uppdrag anordna utbildning som beställs av i första hand länsarbetsnämnderna. AMU-myndighe­terna skall också ha möjlighet alt mot ersällning erbjuda utbildning och utbildningstjänster till bl. a. företag och förvaltningar. För den enskilde kursdeltagaren i AMU sker ingen förändring. För denne är utbildningen fortfarande kostnadsfri.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget. SACOISR anser dock att det inle är nödvändigt att frigöra arbetsmarknads­utbildningen från AMS och SÖ.

Samrådsmyndigheterna: SÖ har i sig inget att erinra mol all den särskill anordnade arbetsmarknadsutbildningen organiseras i form av en uppdrags­myndighel med relativt långtgående decentralisering av ansvar och befo­genheter lill regional nivå under förutsättning av bl. a. alten fast basorgani­sation anslagsfmansieras. SÖ anser dock att AMS utredning har så stora brister att den inte kan ligga till grund för etl ställningstagande till AMU: s framtida organisation. SÖ föreslår att regeringen uppdrar åt SÖ och AMS att med utgångspunkt i nuvarande organisation, i reell samverkan, genom etl successivt utvecklingsarbete finna former för en mer ändamålsenlig organisation av den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.

Statskontoret tillstyrker att AMU-verksamhelen finansieras enligl upp­dragsmodellen. Av de alternativa organisationsmodeller som prövas i rap­porten finner statskontoret all en AMU-organisation som är fristående frän arbetsmarknadsverket och med eget pedagogiskt ansvar för utbildningen bör vara den bästa lösningen. Vad beträffar den regionala indelningen föreslår statskontoret att större regioner än län övervägs.

Riksrevisionsverkel (RRV) anser i likhet med utredningen att behovet av insyn i verksamhelen är ett tungt vägande argument för val av uppdrags­myndighel i stället för stiftelse. RRV anser liksom uiredningen alt en uppdragsverksamhet där SÖ har del pedagogiska ansvaret skulle bli alltför komplicerad. Det föreslagna altemativel medför dock enligt RRV osäker-


 


Prop. 1984/85:59                                                                    14

het om hur det pedagogiska ansvaret skall kunna utkrävas. Det har enligt RRV inte visals att den föreslagna organisationen innebär någon förenk­ling. Man har fortfarande tvä myndigheter inblandade direkt i verksamhe­ten samtidigt som man har kopplingen lill yrkesnämnderna. RRV anser att den nya organisationen framför alll har sina fördelar i att beslällar- och producentfunktionerna hålls åtskilda och genom att kostnadsmedvetandet bör öka. Enligt RRV är dock osäkerheten stor om man verkligen når de åsyftade målen med organisationsförändringen.

Skäl för mitt förslag: Det är enligt min mening nödvändigt att få till stånd en ökad flexibilitet och en bättre resurshushållning inom arbetsmarknads­utbildningen. Organisatoriska former som främjar dessa syften måsle där­för väljas. Jag anser att det inte är möjligt att åsladkomma en sädan utveckling inom ramen för den nuvarande organisationen.

Det behövs ett sådant förhållande mellan beställaren av utbildningen och producenten av utbildningen att ulbildningen verkligen kommer alt svara mot beställarens krav. Det behövs former som underlättar en snabb an­passning av verksamhelen, såväl när det gäller att öka och minska utbild­ningens omfaltning som när det gäller att ändra innehållel i verksamheten. I valel av verksamhetsform bör för att verksamhetens mål skall kunna uppnås en avvägning ske mellan å ena sidan krav på ekonomisk styrning och insyn från statsmakternas sida och önskemål om flexibilitet i arbets­former och effektiv resursanvändning å den andra. Jag anser liksom utre­darna att övervägande skäl talar för att den särskilt anordnade arbetsmark­nadsutbildningen även i fortsättningen bör bedrivas i myndighetsform. Omvandlingen av AMU-organisalionen till fristående uppdragsorganisa­lion bör enligl min mening kunna bidra till att verksamhetens mäl uppnås.

Det är länsarbetsnämnden som måste bestämma volym, inriktning och lokalisering av den utbildning som nämnden anser behövas varvid hänsyn måste tas till de arbetssökandes behov och fill den väntade efterfrågan pä utbildad arbetskraft. Det betyder att länsarbetsnämnden har att avgöra om AMU-organisalionen eller nägon annan utbildningsanordnare bäst upp­fyller kraven med hänsyn lill önskad inriktning och lokalisering samt kvalitets- och kostnadsaspekter. Härigenom kommer AMU-organisa­lionen att arbeta under viss konkurrens och behöva anpassa sin verksam­het för att kunna få de erforderliga intäkterna. AMU- organisationen skall givetvis ha möjlighet att vända sig till andra utbildningsanordnare, t.ex. komvux eller utvecklingsfonderna för köp av delar i en utbildning för en kunds räkning. Del ligger i systemels nalur att en producent av utbildning som arbetar under sådana former strävar efter att i sä stor utslräckning som möjligt svara mot de behov som kunderna har. Det krävs vilja och förmåga att anpassa kursutbudet efter kundernas önskemål och det blir nödvändigl att kunna erbjuda kvalitativt god utbildning lill ell konkurrens­kraftigt pris. Delta kommer att innebära en press på AMU-organisalionen att hushälla med olika typer av resurser.


 


Prop. 1984/85:59                                                     15

Länsarbetsnämnden kommer att vara den dominerande kunden hos AMU- organisalionen. De nya AMU-myndigheterna kommer dock att ha möjlighel all mol ersättning erbjuda utbildning och utbildningstjänster till företag, förvaltningar och andra utbildningsanordnare som t. ex. gymnasie­skolan och komvux. Pä uppdrag av AMS har Statskonsult gjort en studie av förutsättningarna för AMU-organisalionen att sälja utbildnings- och konsullservice till bl.a. näringslivet. Statskonsult framhåller att AMU spelar en dominerande roll när det gäller konkret yrkesutbildning och alt AMU bör bygga vidare på sin tradition av yrkesutbildning med koncentra­tion till det Verkstadstekniska området. Men även kontorsutbildning anses vikiig i detla sammanhang. Enligl Statskonsult torde främst medellånga kurser om mellan en månad och etl år ha de största fömtsättningarna all komplettera det övriga utbudet pä utbildningsmarknaden. Jag konstaterar i likhel med uiredningen att det är svårt att göra någon mer preciserad bedömning av den utbildningsvolym som AMU-organisalionen kan kom­ma att omfalta. Idag är del arbetsmarknadsverket som helt svarar för dimensioneringen av AMU- cenlren. Den nuvarande AMU-organisalionen har endasl möjlighet att sälja enstaka platser i en utbildning och endasl efter hörande av länsarbetsnämnden. Den föreslagna verksamhetsformen ger AMU- organisalionen möjlighet att själv förfoga över sina resurser och vända sig lill t.ex. förelag. Detta bör enligt min mening leda lill fömtsätt­ningar för etl mer effektivt utnyttjande av resursema samtidigt som det sker en äterföring av kunskap och erfarenhet frän arbetslivet lill den undervisande personalen.

Utredningen befarar att villkoren vid försäljning av utbildning lill företag kommer att variera mellan AMU-organisalionen och komvux, eftersom komvux enligl utredningen under vissa fömtsättningar kan erbjuda företa­gen utbildning utan kostnad. Jag vill erinra om att utbildningsministern i prop. 1983/84:169 om kommunal och statlig utbildning för vuxna nyligen har förordat att olika former för samverkan med förelag bör utvecklas genom att försöksverksamhet bedrivs med uppdragsutbildning anordnad inom komvux och statens skolor för vuxna (SSV). Om riksdagen beslular i enlighet med detta förslag får komvux och SSV möjlighet att på försök sälja utbildning till företag. I ett sådant fall tillskjuls inle statliga medel till lärartimmar m.m. Dessa kostnader får liksom kostnader för administra­tion, lokaler m.m. i stället täckas av det pris som förelaget betalar. Den expertgmpp för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen som till­sattes inom utbildningsdepartementet sommaren 1984 skall enligt sina direktiv överväga möjligheten för gymnasieskolan att genomföra upp­dragsutbildning.


 


Prop. 1984/85:59                                                                16

4.2 Den regionala organisationen

4.2.1  Uppgifter

Mitt förslag: Den regionala uppdragsmyndigheten skall bestå av etl mindre regionkansli samt länets AMU-cenler och filialer. Regionkans­liet skall ledas av en chef som utses av regeringen efter förslag från den cenlrala styrelsen.

Regionchefen skall inför styrelsen svara för ledningen av den opera­tiva verksamheten. Den regionala organisationens huvuduppgift skall vara att driva utbildningsverksamheten med bästa möjliga utbildnings­resultat och ekonomiska utfall inom givna ramar.

Utbildningen skall i större ulsträckning än f. n. helt eller delvis kunna föriäggas lill företag.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig i dessa frågor tillstyrker en decentralisering av uppgifter från central till regional nivå.

Skäl för mitt förslag: Den regionala organisationen bör ges stor självstän­dighet vad gäller produktion av utbildning och marknadsföring. Den bör ha möjlighel alt ta initiativ såväl lill alt anpassa centralt utarbetade kursplaner efter regionala behov som att utarbeta försökskursplaner inom nya områ­den. Jag återkommer till frågan om kursplaner i avsnitt 5. Ett kostnadsan­svar bör kopplas till delegeringen av beslutsfattandet. Resultatansvaret bör därför spridas i myndigheten. Chefen för den regionala organisationen, regionchefen, skall ha ett resultatansvar för AMU-verksamhelen i länet inför sin styrelse. Chefen för AMU-cenler skall ha ell resultatansvar för verksamhelen vid center inför regionchefen. En sådan delegering av resul­tatansvaret ökar motivationen och kostnadsmedveiandet och möjliggör också en effektivare uppföljning.

Regionkansliets huvuduppgifter bör vara att fördela budgetramar lill cenlren, att ansvara för marknadsföring, utvecklingsarbete och personal­utbildning samt personal- och ekonomiadministration för hela länsorgani­sationen samt vidare att ta fram förslag säväl till anpassning av kursplaner efter regionala behov som försökskursplaner.

Den föreslagna organisationen är länsbaserad. Personalen är anställd i länet. De regionala myndigheternas storlek kommer dock all variera kraf­tigt mellan olika län. Eftersom de regionala enheterna har elt eget operativt ansvar måste de oavsett storlek ha en viss administrativ basorganisation för i första hand funktionsområdena marknadsföring, personal och ekono­mi. Jag förutsätler all organisationskommittén och därefter den nya cen­trala AMU-organisalionen överväger alt i vissa fall sammanföra delar av


 


Prop. 1984/85:59                                                     17

olika funktionsområden till slörre enheier än etl län för all nedbringa de administrativa kostnaderna. Köp av tjänster från andra myndigheter kan också pressa kostnaderna. Jag utgår ifrån att det regionala kansliet i flertalet fall kan lokaliseras lill etl AMU- center.

Enligt min mening bör ulbildningen också i större utsträckning än f.n. helt eller delvis kunna förläggas till företag. Jag utgår ifrån alt AMU-organisalionen därvid inle kommer att förlägga utbildning lill förelag i de fall lämpliga resurser finns disponibla vid AMU-cenler.

4.2.2 Styrelsens sammansättning och uppgifter

Mitt förslag: Den regionala uppdragsmyndigheten för AMU skall ledas av en styrelse som utses av den cenlrala styrelsen.

Utredningens förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagel med re­gionala slyrelser. SIPU är tveksam till den regionala organisationen med särskilda slyrelser. Enligt SIPU förefaller dessa inle vara nödvändiga med tanke på alt verksamheten i slor utsträckning kommer alt styras av länsar­betsnämndernas beställningar.

Skäl för mitt förslag: En bärande tanke i förslaget är decentralisering. De regionala behoven skall styra inriktningen av verksamheten. Ett kostnads­ansvar är kopplat lill decentraliseringen av beslutanderätten. Den regiona­la uppdragsorganisationens huvuduppgift skall vara att driva utbildnings­verksamheten med bästa möjliga utbildningsresultat och ekonomiska utfall inom givna ramar. De regionala styrelserna skall svara för ledningen av den operativa verksamhelen.

Det är enligt min mening till fördel för ett effektivt arbetssätt om styrel­sen kan vara så liten som möjligt. Jag anser i likhet med utredningen att parternas medverkan är betydelsefull. Företrädare för LO, TCO och SAF bör därför ingå i styrelsen. Med hänsyn lill all AMU- organisalionen enligl min mening inte bör anordna arbetsmarknadsutbildning på eftergymnasial nivå i egen regi anser jag del inte nödvändigt att SACO/SR är represen­terad i den regionala styrelsen. I den mån sådan utbildning skall upphand­las av t.ex. högskolan bör AMU-organisalionen samråda med SACO/SR. AMU- organisationen skall drivas på förelagsmässiga villkor. Det är därför viktigt att det i slyrelsen också finns sakkunskap från företagssektorn. Minst en av styrelsens ledamöter bör därför ha erfarenhet från företagsled­ning. Det bör enligt min mening vara möjligt för myndigheten att knyta ytterligare nägra experter pä företagsledning lill slyrelsen som ledamöter om sä bedöms lämpligt. Länsarbetsnämnden bör vara representerad i

2    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 59


 


Prop. 1984/85:59                                                      18

slyrelsen i sin egenskap av dominerande kund. Jag tillmäter frågan om samverkan med det reguljära utbildningsväsendet stor vikl varför länsskol­nämnden bör vara representerad i den regionala slyrelsen. Vidare bör personalföreträdare ingå i styrelsen.

Ordföranden bör utses bland styrelsens ledamöter. I likhel med utred­ningen anser jag att ordföranden inte bör företräda kunderna eller expert­myndigheterna. Det bör ankomma på regeringen alt utse ordförande i de regionala styrelserna.

Verksledningskommiltén (Dir. 1983:48) har bl.a. till upgift att se över ansvar och befogenheter för statliga lekmannastyrelser. De överväganden som föranleds av kommitléns arbete bör ligga fill gmnd för sådana frågor vad gäller de regionala styrelserna. Även personalförelrädarnas ställning i statliga styrelser skall ses över av verksledningskommiltén.

4.3 Den centrala organisationen

4.3.1  Uppgifter

Mitt förslag: En tjänst som verkschef för AMU-organisalionen inrättas. Till sitl förfogande bör verkschefen ha ett litet kansli med huvudsakli­gen ledande, rådgivande och samordnande funktioner.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna behandlar dessa frågor.

Skäl för mitt förslag:   Bland de uppgifter som enligt min mening bör ankomma på den centrala myndigheten är följande de viktigaste;

-     utarbeta gemensamma riktlinjer för de regionala myndighetemas verk­samhet

-     utarbeta och till regeringen ge in anslagsframställning och årsredovis­ning avseende hela organisafionen

-     svara för uppföljning dels av kvaliteten i utbildningen, dels av de ekono­miska resultaten för de regionala myndigheterna

-     fördela de anslagsmedel som lilldelas AMU-organisationen

-     fatta övergripande beslut beträffande ekonomi bl.a. vad gäller större investeringar

-     fastställa gmnderna för prissättningen hos de regionala myndigheterna

-     anpassa av SÖ fastställda kursplaner efter beställarens krav

-     ta initiativ till att nya kursplaner för AMU utarbetas i enlighet med beställarens krav

-     svara för vissa övergripande personaladministrativa frågor

-     utse ledamöter i de regionala myndighetemas styrelser


 


Prop. 1984/85:59                                                                   19

-    biträda och ge service ål de regionala myndighelerna inom vikliga funktionsområden, l.ex. inköp och administration samt förvaltningsju­ridiska frågor

-    ge de regionala myndighelerna stöd, särskilt i frågor rörande kursplaner, marknadsföring och personalutbildning.

Den erforderliga administrationen skall till slor del skötas av de regiona­la organen. Det centrala kansliet bör därför kunna vara litet. Del bör enligl min mening åligga organisationskommittén att lämna förslag om storleken på del centrala kansliet.

4.3.2 Styrelsens sammansättning och uppgifter

Mitt förslag: Jag föreslår att den centrala myndigheten skall ledas av en styrelse som utses av regeringen. Styrelsens främsta uppgifter skall vara att ansvara för uppföljning dels av kvaliteten i utbildningen, dels av de ekonomiska resultaten. Till styrelsens uppgifter bör ocksä höra alt falla beslut om kursplaner som skall ligga till grund för ulbildningen. Vidare bör slyrelsen efter samråd med riksrevisionsverket besluta om grunderna för prissättningen hos de regionala myndigheterna.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet som har yttrat sig i denna fråga har inget att invända mot utredningens förslag.

Skäl för mitt förslag: Stora krav måste ställas på styrelse och ledning i en myndighet med den avsedda centrala ställningen inom arbetsmarknadspo­litiken. Slyrelsen bör få en sådan representation alt den inom sig rymmer olika kompetens- och erfarenhetsområden. Jag anser i likhet med utred­ningen alt partemas medverkan i styrelsen är betydelsefull. AMU-organi­sationen skall drivas på förelagsmässiga villkor. Det är därför viktigt att det i styrelsen, fömtom representanter för de centrala parterna pä arbets­marknaden, LO, TCO, SACO/SR och SAF, expertmyndighetema SÖ och AMS också finns ledamöter som har erfarenhet frän förelagssektorn. AMS representation är också föranledd av att arbetsmarknadsverket kommer att vara den dominerande kunden hos AMU-organisationen. Två av styrel­sens ledamöter bör vara personer som har erfarenhet av företagsledning. Även Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet bör enligt min mening vara represenlerade i styrelsen i egenskap av stora offenUiga arbetsgivare. Vidare bör verkschefen och företrädare för personalen ingå i styrelsen. Utredningen har föreslagil att också UHÄ skall vara represen­terat i styrelsen. I likhet med vad UHÄ anför i sitt yttrande över utredning­ens förslag anser jag det angelägel aU, i den mån arbetsmarknadsutbild­ningen har högskolekaraktär, planeringen - både vad gäller utbud, organi-


 


Prop. 1984/85:59                                                     20

sation och innehåll — sker inom ramen för den reguljära högskoleutbild­ningen. Jag anser det därför inte nödvändigt att UHÄ är representerat i styrelsen. I den mån det blir aktuellt att upphandla arbetsmarknadsutbild­ning på eftergymnasial nivå bör man samräda regionalt med den lokala högskoleenheten.

Det ankommer på regeringen att tillsätta styrelsen.

Den tidigare omtalade verksledningskommittén har även lill uppgift alt se över lekmannastyrelsernas sammansättning. Häri ingår att undersöka för- och nackdelar med att myndighetschefen är ordförande. I avvaktan pä kommitléns arbete förordar jag ingen särskild lösning i denna fråga.

4.3.3 Ansvarsfördelning, central - regional nivå

Decentraliseringen av befogenheter och ansvar lill regional nivå akluali­serar frågan om ansvarsfördelningen mellan den centrala organisationen och de regionala myndigheterna. Jag vill redovisa hur jag ser pä denna fråga.

Den centrala organisalionen skall främst svara för den övergripande ulvecklingsplaneringen och uppföljningen av utbildningens resultat samt för kapitalförvaltningen inkl. den ekonomiska uppföljningen av verksam­helen, medan ledningen av den operativa verksamheten decentraliseras till de regionala styrelserna. De regionala myndighelerna skall ges en stor självständighet och ett stort eget ansvar för att inom ramen för tilldelade och förvärvade resurser inrikta och driva utbildningsverksamheten.

Den centrala organisafionen bör dock ges en något vidare uppgift än alt följa och till regeringen rapportera de ekonomiska konsekvenserna av fattade beslul på regional nivå. Den bör ha elt samordningsansvar för att de samlade resurserna utnyttjas optimalt. Den cenlrala organisationen måste därför fillförsäkras rätt att ingripa om del t.ex. visar sig att en regional myndighet inte kan täcka sina koslnader. Jag förutsätter att sam­spelet mellan den cenlrala organisationen och de regionala myndighelerna kommer att ske i dialogform och alt ingripanden av t. ex. nämnt slag endast behöver ske undantagsvis. Med hänsyn till ansvarsfördelningen mellan den centrala och den regionala nivån anser jag del befogat att en represen­tant för den centrala myndigheten ingår som ledamot i de regionala styrel­serna. Organisationskommittén bör emellertid enligt min mening fä i upp­drag att ytterligare överväga denna fråga med hänsyn till att en sädan ordning kräver ett stort personellt utrymme.

Det bör ankomma pä organisationskommittén att närmare precisera uppgiftsfördelningen mellan den centrala organisationen och de regionala myndigheterna.


 


Prop. 1984/85:59                                                               21

4.3.4 Lokalisering

Mitt förslag: Organisafionskommittén får i uppdrag att överväga den lämpligaste lokaliseringen av den centrala myndigheten.

Skäl för mitt förslag: Statsmakterna har betonat att det måsle finnas starka skäl om man skall färlägga ny statlig verksamhet till Stockholmsregionen. Det har vidare framhållits alt man målmedvetet skall pröva möjlighetema att omlokalisera ny eller expanderande förvaltning (AU 1983/84:23). Även en mycket liten myndighet som det här är frågan om kan självfallet få en stor betydelse för en liten eller ensidigt sammansatt arbetsmarknad både kvantitativt och kvalitativt. Ä andra sidan rör del sig här inle om någon ny verksamhet även om den organiseras om. Den berörda, i viss män myckel specialiserade personalen finns redan i Stockholm. Därutöver kommer alla styrelseledamöter liksom de viktigaste kontaktorganen, framförallt arbets­marknadens parter, att finnas i Stockholm. Vidare innebär omorganisa-fionen i sig en kraftig decentralisering av såväl beslutanderätt som perso­nal. Organisationskommittén bör emellertid noga studera för- och nackde­lar från olika utgångspunkter med en lokalisering till Stockholm eller något av skogslänen. Om den senare lokaliseringen väljs bör avgörande för ortsvalet vara möjligheten all behålla och rekrytera den kvalificerade personalen liksom kommunikationerna med Stockholm och andra delar av landet. Organisationskommittén bör samråda med civildepartementets ar­betsgmpp för decentralisering av statlig verksamhet. Jag avser att åter­komma med förslag som kan föreläggas riksdagen för beslut senast våren 1985.

5    Ansvar för kursplaner, utvecklingsarbete m. m.

Mitt förslag: Den nya myndigheten skall ha ansvar för kvaliteten i ulbildningen. De kurser som AMU-organisationen anordnar för arbets­marknadsverkels räkning skall bygga på kursplaner som har beslutats av den centrala myndighetens styrelse. I kursplanearbelet bör den centrala organisationen samverka med SÖ. Läns-AMU- organisationen skall ha möjlighet att anpassa de centralt fastställda kursplanerna efter regionala behov genom att lägga till eller byta ut moment eller moduler. Den regionala organisationen skall också få möjlighet alt utarbeta för­sökskursplaner och bedriva utbildning i enlighet med dessa under en viss tid.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag med det undanta­get alt utredningen inte har föreslagit alt läns-AMU- organisalionen skall fä möjlighet att utarbeta försökskursplaner.


 


Prop. 1984/85:59                                                               22

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. SIPU framhåller att en fortsatt knytning till det allmänna skolväsendet är viktig och att SÖ kontinuerligt bör kunna följa och utvärdera arbetsmarknadsut­bildningen. SAV anser att den sakkunskap som SÖ besitter vad gäller läroplansarbete och pedagogiskt utvecklingsarbete bör tas Ullvara på ett ändamålsenligt sätt.

Skäl för mitt förslag: Arbetsmarknadsutbildningen bör enligt min mening även i fortsättningen utformas utifrån centralt fastställda utbildnings­planer. I likhel med utredningen anser jag det lämpligt alt man övergår från benämningen läroplaner för AMU till kursplaner för AMU. Det pågår f. n. elt arbete med att övergå till modulindelade kursplaner. Enligt min mening bör på längre sikl alla kursplaner vara indelade i moduler för att möjliggöra individuella studiegångar och få lill stånd en ökad rörlighet inom och mellan utbildningarna.

Arbetsmarknadsverket kommer i vid mening alt ha ansvar för utbild­ningens kvalitet i egenskap av beställare och köpare av utbildning. Även i dag har arbetsmarknadsverket ett sådant ansvar, eftersom AMV svarar för alla beställningar av läroplansarbele samt för hela dimensioneringen av AMU-centren. Det nya är alt arbetsmarknadsverket i framtiden kan köpa utbildning av AMU- organisationen efter all ha undersökt vad andra ut­bildningsanordnare kan erbjuda. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 7.

AMU-organisationen bör ges ansvar för att initiera sådana förändringar i utbildningens innehåll som föranleds av att utvecklingen inom ett visst område har gjort en kursplan mindre modem i något avseende. Därmed kan enligl min mening kraven pä flexibilitet i ulbildningen tillgodoses på etl bättre sätt än f. n. Jag har i avsnitt 2 framhållit vikten av att arbetsmark­nadsutbildningen fortsätter sina ansträngningar att erbjuda kursdeltagarna en kvalitetsmässigt god utbildning. Den professionella kompetensen -yrkesmässigt och pedagogiskt - finns i dag i mycket slor utsträckning i fältorganisationen, som skall utgöra basen för den nya myndigheten. Där­för finner jag del naturligt att den nya AMU-organisationen ocksä får ett ansvar för kvaliteten i kursinnehållet och undervisningen. Jag har i likhet med vad SIPU har föreslagit i silt remissyttrande övervägt att låla SÖ ha ett ansvar för uppföljningen av utbildningen frän främsl pedagogiska ut­gångspunkter. Jag har emellertid avstått från att lägga fram ett sådant förslag främst emedan ett sådant ansvar för SÖ inte kan förenas med en rätt alt utfärda anvisningar, eftersom SÖ inte kommer att ha något ekono­miskt ansvar för utbildningen. Jag finner del däremot naturligt att den nya myndigheten samverkar med SÖ i del centrala kursplanearbetet i syfte dels att undvika alt resurser för kursplanearbete dubbleras, dels att säkerställa en viss jämförbarhet mellan AMU: s och komvux yrkesutbildningar.

Del är vikligt att samhällets resurser för kursplanearbele inte splittras.


 


Prop. 1984/85:59                                                     23

Den centrala AMU-organisationen bör därför samråda med SÖ innan den utarbetar kursplaner för AMU för att undersöka om det redan finns någon kursplan inom det reguljära utbildningsväsendet som kan ligga lill gmnd för arbetet. Om sä är fallel bör den centrala AMU- myndigheten anpassa den av SÖ fastställda kursplanen efter beställarens krav. I del arbetel Hksom då det är fråga om att utarbeta AMU- kursplaner som inte bygger på en kursplan som redan finns inom det reguljära utbildningsväsendet bör expertis från SÖ kunna medverka. För detta ändamål bör SÖ få behålla några av de tjänster som f. n. finns vid byrå V3.

Den regionala AMU-organisalionen bör ges möjlighet att i samråd med berörda fackliga organisationer anpassa centralt utarbetade kursplaner efter regionala behov genom att lägga till eller byta ut moment eller moduler. Den regionala organisationen bör också i samråd med berörda fackliga organisalioner fä rätt alt utarbeta försökskursplaner och bedriva utbildning i enlighet med dessa under en viss tid. Samarbete bör härvid eftersträvas med andra ulbildningsplanerande organisalioner i länen.

Jag anser det betydelsefullt främsl för utbildningens yrkesmässiga kvali­tet att parterna även i fortsättningen får ett slort ansvar för alt medverka i bl.a. kursplanearbetet. Detta uppnås bl.a. genom att de skall ingå som ledamöler i AMU-organisationens styrelse pä central och regional nivå.

Kursplanearbelet bör bedrivas i nära samarbete med parterna inom branschen, dvs. med de centrala yrkesnämnderna och molsvarande organ inom ijänstemannaområdel och med kursnämnderna. De centrala yrkes­nämnderna kommer att med den nya organisalionen få en fortsatt betydel­se för utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen. De har som utredning­en har påpekat varierande resurser för sitl arbete. Enligt uiredningen bör yrkesnämnderna för alt kunna klara de utökade arbetsuppgifterna tillföras ekonomiska resurser genom en omfördelning av de nuvarande resurserna för AMU. LO understryker detta i sitt remissyttrande. SAF framhåller i sitt yttrande att parternas medverkan i läroplansarbete eller andra ätgärder för att höja eller bevara utbildningens kvalitet inte bör betalas av samhäl­let. Skulle ökade resurser behövas är detla ett problem som enligt SAF bör lösas av parterna inom branschen. Jag finner del för min del rimligt att den nya AMU-organisationen kan ge ersättning åt de yrkesnämnder och mot­svarande organ inom Ijänstemannaområdel som på uppdrag av AMU-or­ganisalionen utför visst arbeie med att utforma kursplaner. Detta bör dock inte gälla vid normalt remissarbete, t.ex. över förslag till kursplaner som har utarbetats av den cenlrala eller regionala AMU-organisationen.

För yrken eller yrkesområden som AMU-myndighelen anordnar i länet skall det liksom hittills finnas särskilda kursnämnder som inrättas av den regionala AMU-organisationens styrelse. Organisationskommittén bör få i uppdrag alt se över representationen i kursnämnderna.

Kursnämndernas huvudsakliga uppgift skall vara alt inom sakområdet biträda regionkansliei i frågor som rör utbildningens innehall och utform-


 


Prop. 1984/85:59                                                     24

ning. Kursnämndema skall följa utbildningen och verka för att den anpas­sas till arbetslivets behov. Kursnämndema fyller därför en myckel viktig funktion.

Jag finner det ändamålsenligt att i den män det redan finns kursplaner inom komvux som är lämpliga att använda inom AMU man tillämpar dessa i ställel för att utarbeta särskilda kursplaner inom AMU. Jag utgår ifrån att del centrala kansliet kommer att bevaka sådana frågor så att dubbelarbete kan undvikas och samhällets totala resurser för utbildning kan utnyttjas på ett effektivt sätt. När del gäller sådan allmänteoretisk utbildning som f. n. ges inom AMU som en förberedelse för en yrkesutbildning anser jag att strävan bör vara att så långt möjligt utnyttja komvux.

Arbetsmarknadsutbildningen skall bedrivas utan terminsindelning och s. k. successiv antagning skall tillämpas i så stor utsträckning som möjligt. Att successiv antagning skall tillämpas innebär inte att antagning av nya kursdeltagare behöver ske så ofta som varje vecka. Det bör givelvis ankomma pä arbetsmarknadsmyndigheterna och den nya AMU-organisa­tionen att överenskomma om principerna för antagning. Jag vill endast erinra om alt det sannolikt är till fördel för deltagamas inlärning och trivsel om de kan få börja sin utbildning gruppvis så att det inte ständigt tillkom­mer nya deltagare i gmppen. Antagning av nya deltagare så ofta som varje vecka kan ge en känsla av främlingskap vilket i sin tur kan öka kursavbrol-ten. Samtidigt måste resurserna utnyttjas effektivt.

Utbildningen skall vara anpassad för vuxna deltagare som kan ha myc­ket varierande utbildnings- och arbetsbakgmnd och vara mer eller mindre väl motiverade för utbildning. Jag finner det angeläget att utbildningen kan planeras individuellt. I likhet med KAFU och AMS- utredarna anser jag att utbildningstiden vid AMU-center bör inledas med en introduktion dä en individuell utbildningsplan upprättas för varje deltagare. Jag har erfarit att man allmänt har börjat tillämpa introduktion vid AMU-centren fr.o.m. den 1 juli 1984. Del bör ankomma pä den nya AMU-organisationen att i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna närmare utforma introduk­tionen och överenskomma om arbetsförmedlingens medverkan i introduk­tionen.

Det utvecklingsarbete som skall bedrivas inom AMU-organisationen bör i största möjliga utsträckning ha regional/lokal förankring.

Spridningen och användandet av resultat och erfarenheter från utveck­lingsarbete torde inte komma att bli effektivt om inte de som skall bmka resultaten engageras i etl utvecklingsarbete. Utvecklingsprojekt måste därför såväl kunna genomföras som initieras pä AMU-centernivå. Därmed ökar också möjligheterna att vid cenlren pröva olika lösningar när det gäller verksamhetens utformning. Utvecklingsarbetet kommer därmed alt utgöra en naturlig del av den ordinarie verksamhelen. Det bör vara ett ansvar för det regionala kansliet att följa upp del utvecklingsarbete som sker lokalt. Det bör vidare vara ett ansvar för det centrala kansliet att


 


Prop. 1984/85:59                                                     25

sprida resultat och erfarenheter som har vunnits genom lokall utvecklings­arbete. Det nära samband som enligt min mening måste finnas mellan lokalt utvecklingsarbete och insatser för personalutveckling talar också för att det finns mycket att vinna pä att låta utvecklingsarbetet ha en lokal förankring.

Jag vill i detla sammanhang för riksdagens information nämna hur jag ser på utbildningspersonalens uppgifter i den nya organisationen.

Omvandlingen fill uppdragsmyndighet innebär att nya krav kommer att ställas på personalen. Den nya verksamhetsformen kräver en större delak­tighet från hela personalens sida i ansvaret för verksamhelen. För ulbild-ningspersonalens del betyder del såväl medansvar i utvecklingen av ar­betsmarknadsutbildningen som ökal ansvar för resultaten av verksamhe­len.

Den nya uppgiften för AMU-organisalionen alt erbjuda utbildningstjäns­ter till bl.a. företag och förvaltningar innebär nya arbetsuppgifter för utbildningspersonalen. Del gäller t.ex. att medverka i kursplanering, ut­forma kursmaterial eller all genomföra utbildning hos uppdragsgivaren. Sådana uppdrag liksom den ökade andelen företagsförlagd arbetsmark­nadsutbildning förutsätter vidare alt AMU-personalen kan följa företagets eller förvaltningens arbetstider.

Även för den inre verksamheten skulle som jag ser del en förändring av den nuvarande tjänsiekonsirukiionen vara till fördel. Jag har tidigare re­dovisat att en särskild introduktion och individuell utbildningsplanering har börjat tillämpas inom AMU. Dessa åtgärder ställer enligt min bedöm­ning slörre krav på utbildningspersonalen i fräga om samverkan och plane­ring. När det nu pågående arbetet med modulindelning av AMU-kurserna är helt genomfört torde kraven på samverkan och samplanering mellan utbildningspersonalen öka ytterligare. Utbildningspersonalen ulgör givet­vis det främsta stödet för kursdeltagarna. Alt utveckla en god studiesocial och utbildningsfrämjande miljö är viktiga inslag i utbildarnas arbete. Det är därvid en fördel om utbildningspersonalen är anträffbar under hela den tid på dagen som utbildning pågår. För att upprätthålla en god kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen anser jag att kompetenskraven för de nya utbildartjänsterna bör vara behörighet för lärartjänst pä motsvarande nivå inom det allmänna skolväsendet eller utbildning och erfarenhet som kan bedömas likvärdig med dessa krav.

Del bör fä ankomma på organisationskommittén att utforma förslag till befattningsbeskrivningar för de olika slag av utbildartjänster som kan komma ifråga. Därefter bör SAV ges i uppdrag att förhandla med berörda personalorganisationer.


 


Prop. 1984/85: 59                                                               26

6    Finansiering

Mitt förslag: Den nya myndigheten bör läcka sina kostnader genom inläkler.

Den elevsociala verksamheten bör finansieras genom anslag som ställs lill AMS förfogande.

Övergångsvis bör elt särskilt driflbidrag lillföras AMU- organisatio­nen. Driftbidraget bör främsl användas för utvecklingsarbete, personal­utbildning och marknadsföring samt för hyror av sådana lokaler som organisalionen önskar avveckla men där länga kontraktstider gäller. Driflbidraget bör successivt avvecklas under en period av fem år.

Utredningen: Uiredningen har föreslagit att den cenlrala administrationen, utvecklingsarbete, personalutbildning och den elevsociala verksamheten skall anslagsfinansieras saml att medel för anskaffning av ulrusining finan­sieras antingen över ett särskilt uirustningsanslag eller genom alt myndig­heten tillåts all själv gä ut på lånemarknaden. Utbildningsproduktionen i övrigt inkl. regional och lokal administration bör enligt uiredningen in-täklsfinansieras.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har behandlat finansieringsfrå­gan framför olika synpunkter. SIPU anser att AMU- organisationens verk­samhet i princip bör bedrivas med full kostnadstäckning, dvs. att även den cenlrala administrationen och utvecklingen av utbildningen bör intäklsfi-nansieras. SIPU föreslår all ell särskilt driftbidrag övergångsvis bör till­föras organisalionen.

TCO anser att en ny myndighel bör erhålla anslag för en stabil utbild­ningsorganisation direkt över arbetsmarknadsdepartementets budget. TCO anser vidare att arbetsmarknadsmyndigheterna bör erhålla anslag för en mer rörlig utbildningsverksamhet som bl. a. skulle omfatta arbetsmark­nadsutbildning i företag. Elt nytt finansieringssystem för AMU-verksam­helen oör enligt TCO gradvis utvecklas och införas under en treårsperiod.

SACO/SR finner alltför många principiella och praktiska frågor olösta för alt kunna stödja förslaget om inläktsfinansiering av verksamheten.

Skäl för mitt förslag: Ett syfte med den föreslagna organisationsföränd­ringen är alt söka uppnå att flexibiliteten i utbildningsinsatserna främjas, att befintliga resurser utnyttjas bättre och att utbildningsresultaten förbätt­ras. Finansieringssystemet skall uiformas så alt det stimulerar till att dessa mål uppnäs. Det är nödvändigl all organisationen uppträder konkurrens-neutralt gentemot andra utbildningsanordnare. Myndigheten bör därför kostnadsmässigt belastas med samtliga kostnader som kan betraktas som


 


Prop. 1984/85:59                                                                   27

normala utbildningskostnader. Det innebär att även kostnaderna för cen­tral ledning och administration bör täckas genom intäkter.

Kostnaderna för den elevsociala verksamheten kan däremot inle betrak­tas som normala utbildningskostnader. Med hänsyn lill att arbetsmark­nadsutbildningen främst riktar sig lill särskilt utsatta grupper är behovet av elevsocial verksamhet inom AMU jämförelsevis stort. Jag anser i likhel med statskontoret att anslag för den elevsociala verksamhelen bör ställas till AMS förfogande eftersom del endasl är den utbildning som arbetsmark­nadsverket beställer som bör omfattas av sädan verksamhet. Jag återkom­mer i avsnitt 9 lill vilka funktioner jag anser bör ingå i den elevsociala verksamheten.

Det bör åligga organisationskommittén att utifrån ovan nämnda förul­sällningar närmare överväga den nya organisationens anslagskonslruk-tion. I det sammanhanget avser jag all återkomma till frågan om alt AMU-organisationen för alt täcka tillfälliga likviditetsbehov bör fä utnyttja en röriig kredit hos riksgäldskonloret.

För uppdragsverksamheten skall gälla att full kostnadsläckning för verk­samheten skall uppnås även om myndigheterna kan uppvisa tillfälliga över-eller underskott. Principen bör vara alt varje myndighet i ett längre tids­perspektiv skall bära sina egna kostnader. Principen om full kostnadstäck­ning innebär att AMU-organisationens prissättning bör molsvara den verk­liga kostnaden för att på längre sikt tillhandahålla en viss utbildning.

Prissättningen måste således grundas på en beräkning av såväl de direk­ta som de indirekta kostnaderna för uppdragsverksamheten. Grunderna för prissättningen bör fastställas av den centrala AMU- organisalionen efter samråd med riksrevisionsverkel. En översyn bör göras varje är i samband med budgetarbetet. Det bör ankomma på den cenlrala AMU-or­ganisalionen all tillse att en ekonomisk utjämning mellan myndigheterna vid behov kommer till stånd. Jag förutsätter all den centrala AMU-organi­sationen tillåter att en regional myndighet som har ett överskott fär behålla en viss del av detla som stimulans till etl fortsatt gott resultat.

Även kostnaderna för förhyrning av lokaler skall täckas genom intäkter. Sedan den 1 juli 1982 ansvarar byggnadsstyrelsen för AMU:s lokalför­sörjning. I dag uiarbetar SÖ en verksamhelsbeskrivning och underlag för lokalprogram som översänds lill byggnadsstyrelsen.

Utredningen har föreslagil alt det inte skall vara en skyldighet men väl en möjlighet för den nya myndigheten att anlita byggnadsstyrelsen i lokal­försörjningsärenden. Byggnadsstyrelsen har genom sitt samlade ansvar för fastighetsförhyming, underhåll och drift avseende etl stort fastighetsbe­stånd byggt upp erfarenheter och kunskaper inom detta speciella fält som myndigheter med andra huvuduppgifter saknar. Jag finner att övervägande skäl talar för alt den nya myndigheten skall anlita byggnadsstyrelsen. I annat fall skulle vi riskera att den nya organisalionen bygger upp en egen kompetens i lokalfrågor och därmed dubblerar resurser som redan finns


 


Prop. 1984/85:59                                                                    28

inom byggnadsstyrelsen. Jag fömlsäller dock alt den nya AMU-organisa­tionen och byggnadsstyrelsen överenskommer om smidiga samarbetsfor­mer och att man kan träffa avtal som tar hänsyn till alt AMU-organisatio­nen måste kunna styra sina kostnader.

Utredningen har på motsvarande sätt föreslagit att kravel pä samarbete med försvarets materielverk (FMV) och förenade fabriksverken (FFV) vid anskaffning och avyttring av utrustning slopas. En tillstyrkan av förslaget skulle innebära alt AMU-organisalionen får möjlighet att själv avgöra i vilka fall man önskar anlita de nämnda myndigheterna. Jag anser all det finns skäl som talar för ett sådani ställningstagande med hänsyn lill all den nya organisationen måste få en smidig administration och korta beslutsvä­gar. När det gäller upphandling av utrustning bör emellertid denna fråga enligt min mening övervägas ytterligare av organisationskommittén mot bakgmnd av att det nu inle är klarlagt vilket utrymme AMU-organisa­tionen har att bygga upp en egen kompelens inom området. Slutlig ställ­ning bör därför senare tas av regeringen efter förslag av organisationskom­mittén. Organisationskommittén bör då det gäller frågor om utrustning även beakta den översyn som f.n. pågår av yrkesutbildningen inom gym­nasieskolan.

Skolöverstyrelsen omfattas av GATT-överenskommelsen om statlig upphandling (förordningen 1980:849 om tillämpning av GATT- överens­kommelsen om statlig upphandling). Jag avser att föreslå regeringen att den nya AMU-organisalionen också bör omfattas av denna överenskom­melse. Jag utgår ifrån alt den nya AMU-organisationen kommer att ta kontakt med RRV för att få råd och anvisningar inför tillämpningen av GATT-överenskommelsen.

När det gäller avyttring av utrustning finns det som FFV påpekar i sitt remissyttrande inte något skäl att göra ett generellt undantag för AMU-or­ganisationen från att anlita FFV i sådana frågor, eftersom varje förvalt­ning, om skäl föreligger, efter samråd med FFV Allmateriel AB har möjlig­het att träffa överenskommelse om avsteg från huvudregeln.

Uiredningen har vidare föreslagil alt såväl länsarbetsnämnderna som AMU-organisationen befrias frän det formella kravet alt handlägga köp av utbildning i enlighet med föreskrifter i upphandlingsförordningen. Jag fin­ner det av praktiska skäl naturligt med hänsyn till omfattningen av verk­samheten och till kravet på att utbildningsinsatserna snabbt skall komma till stånd, att länsarbetsnämnderna och AMU-organisationen genom före­skrifler utfärdade av regeringen medges en sådan befrielse. Jag vill emel­lertid understryka att länsarbetsnämnderna och AMU- organisationen bör uppträda affärsmässigt vid köp av utbildning även om upphandlingsförord­ningens bestämmelser inte behöver tillämpas formellt.


 


Prop. 1984/85:59                                                                29

7   Arbetsmarknadsverkets uppgifter 7.1 Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde

Mitt förslag: Arbetsmarknadsverket skall liksom hiuills pröva behovet av och planera arbetsmarknadsutbildning i fråga om dess inriktning och omfattning. Arbetsmarknadsverket skall vidare upphandla arbetsmark­nadsutbildning från utbildningsanordnare eller företag som bedöms lämpliga från kvalitets-, lokaliserings- och ekonomiska synpunkter.

Utredningens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Samrådsmyndigheterna: SÖ pekar på några frågor som rör relationen mellan länsarbetsnämnden och ulbildningsmyndigheterna och som inte belysts av utredarna. Det gäller bl. a. möjligheten för utbildningsmyndighe-len alt neka att anordna en kurs samt möjligheten att inte ta emot en kursdeltagare lill viss utbildning och visst pris.

Remissinstanserna: LO framhåller att arbetsmarknadsverket i sin beställar-funktion måste ta del i ansvaret för utveckling av utbildningen.

TCO anser att den nuvarande formen av huvudmannaskap har medfört problem och anser det angeläget att arbetsmarknadsverkets uppgifter ren­odlas och koncentreras lill arbelsmarknadspolitiska uppgifter.

SACO/SR ser positivt på decentralisering men anser att problemen bör lösas inom ramen för nuvarande huvudmannaskap och organisation.

Skäl för mitt förslag: En av den nuvarande organisationens brister är att den planerande funktionen och uppgiften att genomföra utbildning och det därmed förenade ekonomiska ansvaret faller under olika huvudmän. Detta skapar oklarheter mellan å ena sidan planeringsbeslut och å den andra sidan möjligheten att styra verksamheten ekonomiskt.

Andra brister som bl.a. påtalats av KAFU och AMS är den starka centraliseringen av verksamheten och en därmed sammanhängande kom­plicerad beslutsprocess med flera myndighetsnivåer inblandade. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att ansvarsfördelningen för arbets­marknadsutbildningen inom arbetsmarknadsverket anpassas i riktning mol en högre grad av regional beslutanderätt i fråga om planering och upphand­ling av arbetsmarknadsutbildning. Därvid bör arbetsmarknadsstyrelsen fä utökat utrymme för den övergripande planeringen inriktad mot att identifi­era mer långsikliga och för hela landel giltiga utbildningsbehov. Arbets­marknadsstyrelsen bör vidare svara för policy och riktlinjer för länsarbets­nämndernas planering av arbetsmarknadsutbildning. Vid planering av riks-rekryterande utbildning bör AMS ha ett samordnande ansvar. Till de centrala uppgiftema för slyrelsen hör också uppföljning och utvärdering av


 


Prop. 1984/85:59                                                                   30

de olika formerna för arbetsmarknadsutbildning i fråga om omfattning, målgmpper samt anställning efter utbildningen. Arbetsmarknadsstyrelsen skall vidare fördela budgetramar till länsarbetsnämnderna. Inom dessa ramar bör länsarbetsnämnderna få vittgående rält att besluta om den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningens inriktning och dimensio­nering. Länsarbetsnämnden skall dämtöver besluta om hur behovet av arbetsmarknadsutbildning skall lillgodoses. I dag har länsarbetsnämnderna möjlighet alt inom en av AMS fastställd ram besluta om större delen av den s. k. kompletteringsutbildningen medan den s. k. basutbildningen bestäms av AMS centralt. Genom en större frihet för länsarbetsnämnderna att inom ramen för de tilldelade ekonomiska resurserna besluta om hela arbets­marknadsutbildningen i länet ökar möjligheterna att göra avvägningar mel­lan olika former av arbetsmarknadsutbildning med hänsyn till den regiona­la arbetsmarknaden och det reguljära utbildningsväsendets utbud. För kurser som länsarbetsnämnden anser behövas men där hela antalet platser inte bedöms kunna fyllas av deltagare från det egna länet, bör såväl länsarbetsnämnden som AMU-organisationen samråda med angränsande län om möjligheter till samverkan.

Milt förslag innebär således att länsarbetsnämnderna vid planeringen av utbildningen får elt större ekonomiskt ansvar och således måste sträva efter en god hushållning med de medel som riksdag och regering avsätter för arbetsmarknadsutbildningen. Det betyder emellertid även att länsar­betsnämnden får ta de ekonomiska konsekvenserna av t.ex. en för AMU-organisationen ekonomiskt ofördelaktig lokalisering av en utbild­ning. Länsarbetsnämnderna får därvid, som jag tidigare anfört, större anledning att pröva i vilken utsträckning det ordinarie utbildningsväsen­dets utbud pä kort eller lång sikt tillgodoser behovet av utbildad arbets­kraft och möjligheter till samverkan med andra utbildningsanordnare. Jag vill i detta sammanhang erinra om att länsskolnämnden enligt sin instruk­tion skall la initiativ lill regelbundna samråd med bl. a. AMU-organisatio­nen i frågor av olika slag. Jag återkommer senare fill denna fråga. För mer kortvariga och föränderliga utbildningsbehov som ställer stora krav pä speciell och ofta dyr utmstning är det nödvändigt att länsarbetsnämnderna också i utökad utslräckning prövar möjligheterna att köpa utbildning frän företag. Länsarbetsnämndens uppgift att planera arbetsmarknadsutbild­ning fär således ett vidgat innehåll, nämligen att bedöma om den utbildning som upphandlas till innehåll och kvalitet svarar mot arbetslivets krav. Enligt min uppfaltning bör detta emellertid inte innebära något större problem. Samtliga yrkesutbildningar inom det ordinarie skolväsendet har fastställda kursplaner som har utarbetats i samråd med arbetsmarknadens parter. I de fall länsarbetsnämnden köper utbildning från företag bör ett sätt kunna vara att utbildningen läggs upp genom anpassning av en AMU-kursplan.

När länsarbetsnämnden finner alt en utbildning delvis skall förläggas till


 


Prop. 1984/85:59                                                     31

AMU-center och delvis till ett företag bör del enligt min uppfattning vara mest praktiskt att länsarbetsnämnden upphandlar hela utbildningen från AMU-organisationen, som i sin tur sköter kontakterna med företaget. AMU-organisationen svarar dä även för tillsyn av ulbildningen.

Genom att AMU-organisationen är fristående från arbetsmarknadsver­ket befrias länsarbetsnämnden från direkl ekonomiskt ansvar för utbild­ningens anordnande. Länsarbetsnämndens planering och beställningar bör därvid bättre än i dag avspegla del rådande arbetsmarknadsläget och de arbetssökandes behov av utbildning. För utbildningsbehov inom arbets­marknadsutbildningen som bedöms finnas kvar under relativt lång tid, anser jag, i likhet med AMS, att länsarbetsnämnden bör få möjlighet att sluta längtidskontrakl med AMU- organisationen exempelvis för tre bud­getär.

Det föreslagna arbetssättet och arbetsfördelningen mellan den regionala AMU-organisationen och länsarbetsnämnden innebär all planeringen av arbetsmarknadsutbildningen måste ges en mer framträdande plals i länsar­betsnämndernas verksamhet. För all kunna avgöra vilken utbildningsan­ordnare som är lämpligast från kvalitativa och ekonomiska synpunkter behöver länsarbetsnämnderna tillföras kunnande. Utredarna har föreslagit att 0,5 procenl av anslaget för arbetsmarknadsutbildning skall få användas för kompetenshöjning hos länsarbetsnämnderna medan RRV föreslär att finansieringen av en sädan förstärkning vid länsarbetsnämnderna i första hand bör ske genom omprioriteringar inom arbetsmarknadsverket. Genom samordnings- och rationaliseringsvinster i samband med omorganisationen räknar jag för min del med att kostnaderna för dessa ijänsler kan finansi­eras genom omdisponering av befintliga resurser för arbetsmarknadsut­bildningen. Jag återkommer till denna fräga i samband med mina ekono­miska bedömningar av mitt förslag till ny organisation för arbetsmarknads­utbildningen m. m.

7.2 Intensifierad platsförmedling i samband med avslutning av arbetsmark­nadsutbildning

Mitt förslag: För de deltagare i AMU som arbetsförmedlingen bedömer behöva extra stöd och träning i att söka arbete föreslår jag att intensi­fierad platsförmedling läggs in i utbildningen och att utbildningstiden därvid får förlängas med högst 5 dagar.

Utredningens förslag: Utredarna utgår ifrån att arbetsförmedlingen även i fortsättningen skall ha ansvaret för platsförmedling i anslutning lill avslu­tad utbildning och att personal från arbetsförmedlingen skall finnas vid AMU-centren. Utredningen pekar på att metodiken med s. k. jobbklubbar givit goda resultat i förmedlingsarbelet, men menar att det bör fä ankomma


 


Prop. 1984/85:59                                                                     32

på AMS att i samarbete med den nya myndigheten närmare utveckla metodiken i platsförmedlingen i samband med AMU.

Skäl för mitt förslag: Arbetsmarknadsutbildningens främsta uppgift är att leda till stadigvarande arbete.

Uppföljningsundersökningar av AMU-deltagare som avslutat yrkesut­bildning visar att AMU i stor utsträckning leder till anställning. Resultaten från AMS sexmänadersuppföljningar efter slutförd yrkesutbildning visar en viss konjunkturvariation men andelen som fält arbete har genomsnittligt under denna tid inle överstigit 68 procent. Lägst var andelen sysselsatta under lågkonjunkturen år 1978 då 54 procent hade arbeie sex månader efter slutförd yrkesutbildning. År 1983 var motsvarande andel 62 procenl. För vissa grupper bl.a. tonåringar och utländska medborgare har dock andelen som fått arbete efter avslutad arbetsmarknadsutbildning under de senaste åren varit betydligt lägre. Uppföljningsundersökningarna visar också en lägre andel i arbete för kursdeltagare med lång arbelslöshelstid före utbildningen.

Jag kan således konstatera att AMU för flertalet kursdeltagare klarar uppgiften att leda till etl arbete. För dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden har dock arbetsmarknadsutbildningen inte i lika hög grad givit detla resultat.

De åtgärder i fråga om individuell uppläggning och stödundervisning som jag tidigare redovisat hänför sig till förbättringar i ulbildningsitua-tionen. Därutöver behövs enligt min uppfattning en förstärkning av de platsförmedlande insatserna i slutet av utbildningen. Detta gäller speciellt personer som har svag ställning på arbetsmarknaden. Genom vad jag senare kommer att föreslå i samband med den elevsociala verksamheten räknar jag med alt de arbetsförmedlare som tjänstgör vid AMU-centren kommer alt kunna koncentrera sina arbetsuppgifter dels till den särskilda introduktionsperioden, dels fill platsförmedlande insatser.

AMS har i sin utredningsrapport bl.a. pekat på att metodiken med jobbklubbar visat sig vara effektiv. Jobbklubbar innebär alt elt antal ar­betslösa personer under ledning av personal frän arbetsförmedlingen dels lär sig hur man söker arbete, dels stöder och uppmuntrar varandra till alt söka olika anställningar. Jobbklubben ska i princip pågå till dess alla i gruppen har fält arbeie. Jobbklubbens metodik är dock om den praktiseras fullt ut mycket tidskrävande. I detta sammanhang vill jag även erinra om de metoder, som utvecklats för rekrytering av män resp. kvinnor till otraditionella yrken.

Jag menar, i likhel med AMS, att olika modeller för intensifierad plats­förmedling måste få utvecklas av arbetsförmedlingen i samråd med den nya organisationen. För att underlätta och möjliggöra sådana intensiva platsförmedlingsinsatser anser jag att utbildningstiden för de kursdeltagare som har behov av särskilt intensivt stöd bör få utökas med högsl 5 dagar.


 


Prop. 1984/85:59                                                                   33

Platsförmedlingsinsatserna bör kunna spridas ut under slutskedet av ut­bildningen eller koncentreras lill de sista dagarna. Genom ett mer utveck­lat lagarbete, individuellt upplagd utbildning och intensifierade plalsför-medlingsinsatser bör arbetsmarknadsutbildningen snabbare leda fill resul­tat.

Det bör ingå i AMS uppföljningsundersökningar all särskilt studera placeringsresultaten för dem som givits extra plalsförmedlingsslöd i kom­bination med arbetsmarknadsutbildning.

För deltagare som tillhör erkänd arbetslöshetskassa uppstår inte någon merkostnad till följd av förslaget eftersom dagpenningen i AMU för deras del är lika stor som ersätlningen frän arbetslöshetskassa och dessa utgifts­poster hänför sig till etl och samma anslag. För dem som inle uppfyller villkoren för ersättning från arbetslöshetskassa uppstår en merkostnad om 85 kr. per dag dvs. skillnaden mellan utbildningsbidrag om 185 kr. och det kontanta arbetsmarknadsstödet om 100 kr. per dag. Jag räknar med att denna merkostnad skall uppvägas av att en större andel personer erhåller arbete. Därvid kommer utgifterna för arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd alt minska.

8   Samarbete med andra utbildningsanordnare

Bakgrund

I syfte att sä effektivt som möjligt tillvarata samhällels resurser för utbildning, har frågan om samarbete mellan AMU och samhällets övriga utbildningsanordnare varit föremål för utredning av såväl KAFU som gymnasieutredningen och komvuxuiredningen. Utbildningsministern har i tvä propositioner under förra budgetåret - dels i prop. (1983/84: 116) om gymnasieskola i utveckling, dels i prop. (1983/84:169) om kommunal och stadig utbildning för vuxna- utföriigl redovisat de olika slag av samar­belsformer som förekommer och vad som behöver vidareutvecklas. Riks­dagen har genom att anta proposilionen (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling redan lagit ställning till au länsskolnämnden skall ha skyldighel alt la initiativ till regelbundna samråd om utbudet av utbildning i gymnasie­skola, komvux och AMU i länet.

Med hänsyn till den föreslagna förändringen av organisalionen för AMU anser jag del befogat att dels precisera hur arbetsmarknadsutbildningen bör företrädas i delta samråd, dels i övrigt redovisa hur samarbetet mellan å ena sidan den regionala AMU- organisationen och länsarbetsnämnden och å den andra sidan gymnasieskolan och komvux kommer all te sig. Jag använder mig därvid av samma terminologi som utbildningsministern i propositionen om gymnasieskola i utveckling (s.58). Med samverkan avser jag således samulnyttjande av resurser - såväl lokaler som utrust­ning och eventuellt lärare och övrig personal. Samplanering avser all man 3    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 59


 


Prop. 1984/85:59                                                      34

skaffar sig en överblick över utbildningsutbudet i en region med syfte alt undvika utbildningsdubbleringar. Regeringens uppdrag lill länsstyrelserna att medverka i planeringen av den yrkesinriktade utbildningen gör att ell för alla utbildningsanordnare gemensamt underlag kommer att föreligga. Samordning av utbildningsformerna innebär samundervisning i gemen­samma grupper inom en utbildningsform. Samordning för AMU: s del kan främst vara aktuellt med komvux men förekommer även med gymnasie­skolan t. ex. inom vårdområdet. Som en bakgrund villjag här kort redovisa vad som särskilt kännetecknar komvux.

Genom komvux kan vuxna få utbildning som svarar mol gmndskolans högstadium och gymnasieskolan, men kurserna är anpassade lill vuxnas behov och intressen och är därför kortare än i ungdomsskolan. Dessulom finns särskilda yrkesinriktade kurser som saknar motsvarighet i ungdoms­skolan. Sådana kurser tillgodoser främsl behov av fortbildning och vidare­utbildning för yrkesgrupper som hittills saknat egentlig yrkesutbildning. Överbryggande utbildning på gmndskolenivå, naturvetenskapliga och lek­niska ämnen samt arbetsmarknadsinriktade kurser prioriteras.

Komvux finns i flertalet kommuner. I alla landsting och större kom­muner finns ett varierat utbud av kurser. Utbudet bestäms av resp. skol­styrelse och, vad gäller sådan yrkesutbildning som landstinget svarar för, av resp. utbildningsnämnd. Före beslul om yrkesinriktad utbildning skall samråd äga rum med arbetsmarknadens parter.

Komvux bedrivs till stor del som heltidsstudier under daglid. Utbild­ningen är uppbyggd av fristående kurser för varje ämne eller av särskilda yrkeskurser för varje yrkesområde.

För komvux finns en särskild läroplan Lvux 82. Den består av mål och riktlinjer, kursplaner och timplaner. Kursplanerna beskriver utbildningens inriktning och innehåll. Utbildningen behöver inte vara identisk med ung­domsskolans men den skall ha samma kvalitet. Kursplanerna fastställs av SÖ efter samråd med arbetsmarknadens parter. Allmänna ämnen är indela­de i etapper som ulgör fristående kurser i en sammanhängande studiegäng. Yrkeskurser är indelade i sidoordnade fristående delmomentkurser. Del­momenten kan indelas i moduler. Genom uppdelning i etapper, delmoment och moduler finns ett slort antal kombinationsmöjligheter.

8.1 Samplanering rörande det regionala utbildningsutbudet

Mitt förslag: Såväl länsarbetsnämnden som den regionala AMU- orga­nisalionen åläggs att ingå i det regionala samråd om utbildningsutbudet i gymnasieskolan, komvux och AMU som länsskolnämnden har alt ta initiativ till enligt riksdagens beslul i anledning av proposition (1983/84: 169, Ubu29, rskr412) om gymnasieskola i utveckling.


 


Prop. 1984/85:59                                                                35

Utredningens förslag: AMS har i sin rapport med förslag lill ny organisa­tion för AMU utgålt frän alt möjligheter till samarbete med andra utbild­ningsanordnare skall tillvaratas. Delta skall enligt förslagel ské dels genom att länsarbetsnämnden kan köpa utbildning från andra utbildningsanord­nare än AMU-organisationen dels genom att avgränsa AMU till sådana yrken och utbildningsområden där arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses genom det ordinarie skolväsendet. AMS förutsätter att den regionala AMU-organisationen bereds tillfälle att delta i de samplaneringsgrupper som har bildats i länen under ledning av länsstyrelserna.

Samrådsmyndigheterna: SÖ anser att uiredningens förslag till organisation för AMU innebär ett avsteg från de strävanden som redan finns mot en mer sammanhållen planering av samhällels utbildningsresurser. En klart defini­erad roll för SÖ och länsskolnämnderna efterlyses vad gäller inle minsl den långsikliga planeringen av all yrkesutbildning i samhällels regi.

Remissinstanserna: Bland remissinslanserna har särskill Landstingsför­bundet påpekat att samplanering av olika utbildningar måste ske om de totala samhällsresurserna skall kunna tas tillvara.

Skäl för mitt förslag: Arbetsmarknadsutbildning skall anordnas inom yr­kesområden där det föreligger ett behov av utbildad arbetskraft som inte omedelbart kan tillgodoses pä annat säll. Det kan innebära att en viss utbildning behöver finnas inom säväl det ordinarie utbildningsväsendet som inom AMU, men med den skillnaden alt arbetsmarknadsutbildningen syftar till att tillgodose aktuella behov av utbildad arbetskraft medan det mer långsikliga behovet skall täckas av det ordinarie utbildningsväsendet. Jag kan därför inte ställa mig bakom SÖ: s syn att AMU skall inordnas i det övriga utbildningsväsendets långsiktiga planering. Däremot anser jag att det regionalt bör finnas etl samråd mellan samhällets utbildningsanordnare så att de samlade utbildningsresurserna kan utnyttjas effeklivi och utan dubblering av utbildningsresurser.

Jag vill i delta sammanhang även erinra om regeringens uppdrag till länsstyrelserna att medverka i planeringen av den yrkesinriktade utbild­ningen i länen. Uppdraget innebär att länsstyrelserna dels ska lämna regi­onalpolitiska riktlinjer för sådan utbildning som bedöms ha en strategisk betydelse för länets utveckling pä längre sikt, dels biträda de utbildnings-ansvariga myndigheterna med underlag för deras långsiktiga planering av den yrkesinriktade utbildningen. Samplaneringsgmpper där även länsar­betsnämnden ingår har redan bildats i flera län under ledning av länsstyrel­sen.

I den ansvarsfördelning mellan länsarbetsnämnden och den regionala AMU-organisalionen som jag tidigare redovisat skall länsarbetsnämnden utöver sin uppgift att bedöma behovet av arbetsmarknadsutbildning även


 


Prop. 1984/85:59                                                                   36

avgöra hur och genom vilken utbildningsanordnare delta behov bäst tillgo­doses. Jag anser del därför väsentligt att nämnden får en god kännedom om utbildningsutbudet i länet. Insikter om del ordinarie utbildningsväsen­dets utbud torde inte minst underiälta länsarbetsnämndens bedömning av behovet av särskilda kurser för arbetsmarknadsutbildning inom olika yr­kesområden. Om arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft kan täckas genom det ordinarie utbildningsväsendets försorg bör någon sär­skild arbetsmarknadsutbildning inte anordnas. I sådana fall kan - liksom idag- samverkan mellan länsarbetsnämnden och del ordinarie skolväsen­det ske genom att enskilda arbetslösa personer beviljas utbildningsbidrag för kurser inom främst komvux och gymnasieskolan.

Enligt milt förslag skall AMU-organisalionen kunna köpa en utbildning helt eller delvis frän andra utbildningsanordnare eller frän förelag. Den skall också kunna sälja utbildnings- och konsulttjänster till företag och förvaltningar för deras interna personalutbildning. För att undvika dubble­ring av kursutbud är det som jag ser det nödvändigt att ocksä AMU-organi­sationen är företrädd i det regionala samrådet om utbildningsplaneringen.

Jag menar således att både länsarbetsnämnden och den regionala AMU-organisationen bör vara företrädda.

8.2 Samverkan mellan AMU och samhällets övriga utbildningsanordnare

Mitt förslag: Då gymnasieskolan och komvux köper utbildningskapaci­tet från den regionala AMU-organisationen eller tvärtom skall prissätt­ningen utgå från att full kostnadsläckning skall uppnås.

Utredningens förslag: AMS har utgått ifrån alt samverkan bör ske mellan AMU och andra utbildningsanordnare i syfte att få till stånd en god resurshushållning. Som exempel nämner uiredningen att delar av utbild­ningar kan köpas från komvux. Frågan om prissättningen dä gymnasiesko­lan köper resurser från AMU har AMS inte haft i uppdrag att utreda. Utredningens förslag bygger på förutsättningen att utbildningsverksamhe­ten skall finansieras genom intäkter.

Samrådsmyndigheterna: RRV menar att en ökad samverkan kan anlas leda till bättre resursutnyttjande. All en sädan samverkan inle kommit till stånd kan enligt RRV bero pä att de ekonomiska incitamenten har saknats. Enligt RRV: s mening kan del dock finnas vissa motsättningar i att samti­digt öka samordningen och konkurrensen. Enligt SÖ och Kommunförbun­det bör man inte räkna med all kommuner kommer alt ta på sig kostnader som hänför sig till krav på hög beredskap att öka eller minska omfattningen av viss arbetsmarknadsutbildning. SÖ pekar dock på möjligheterna att långsiktigt tillgodose utbildningsbehov för AMU genom avtal med kommu-


 


Prop. 1984/85:59                                                                   37

nerna. Genom minskningar av antalet 16-åringar under de närmaste åren kommer fömtsättningarna för många kommuner att bibehålla etl brell utbildningsutbud att minska. SÖ framhåller all det gmndläggande och långsiktiga behovet av arbetsmarknadsutbildning därför borde kunna till­godoses inom eller i anslulning till gymnasieskolan.

Remissinstanserna: Landstingsförbundet. SAF. SACO/SR och TCO fram­håller alt samverkan mellan offenlliga utbildningsanordnare bör eftersträ­vas för alt få lill stånd ett mer varierat utbud och ett mer effektivt utnytt­jande av samhällets totala utbildningsresurser. SACO/SR anser att tid­punkten för en omorganisation av arbetsmarknadsutbildningen till en fri­stående myndighel är mindre lämplig med tanke på att möjlighelerna lill samverkan dä försvåras.

Skäl för mitt förslag: Den nya AMU-organisationens uppgift skall enligt mitt förslag vara att producera utbildning pä uppdragsbasis. Samverkan mellan AMU-organisationen och andra utbildningsanordnare i fräga om utbildningskapacitet måste dä ordnas genom köp resp. försäljning.

Gymnasieskolan har i dag möjlighet att utnyttja tillfälligt lediga utbild­ningsplatser hos AMU för elt pris som molsvarar det statsbidrag som kommunema erhåller för att anordna viss gymnasiekurs. Efter vad jag erfarit har denna möjlighet använts endast i ringa grad. Däremot har AMU pä flera häll upplåtit lokaler till gymnasieskolan till s. k. självkostnadspris. Komvuxuiredningen har föreslagil alt gymnasieskolans villkor bör få gälla även för komvux.

I princip innebär mitt förslag ingen nyhet för AMU:s del eftersom det redan idag är möjligt för säväl länsarbetsnämnderna som kursstyrelserna att anlita andra utbildningsanordnare och förelag. Det är också som jag nyss anförde, möjligt att mol ersättning ställa temporärt vakanta utbild­ningsplatser inom AMU till gymnasieskolans förfogande. En nyhet är dock att den regionala AMU-organisalionen pä längre sikl skall finansiera sin utbildningsverksamhet fullt ut genom intäkter. Del bör därvid ligga i den regionala AMU-organisationens inlresse alt kunna variera sitt utbildnings­utbud efter arbetsmarknadens behov. I den mån gymnasieskolan kommer att få lediga utbildningsresurser som överensstämmer med AMU: s behov finner jag del naturligt alt dessa kan utnyttjas av AMU-organisalionen. Egna resurser måsle naturligtvis också finnas för sädana utbildningsbehov som bedöms kvarstå under lång lid. Mer kortvariga och föränderliga utbildningsutbud måste enligl mitt synsätt i utökad utsträckning anordnas genom köp eller hyra av utbildningsresurser från andra utbildningsanord­nare eller förelag. AMU:s nya roll som servicecenler innebär all utbild­ningstjänster även skall kunna säljas till förelag och andra utbildningsan­ordnare. Samverkan är således en förutsättning för AMU-organisalionen och inbyggt i det syslem som jag har förordat.


 


Prop. 1984/85:59                                                      38

Som jag anfört tidigare under avsnittet om finansiering av AMU- organi­sationen måsle prissättningen gmndas pä en beräkning av såväl direkta som indirekta kostnader. Med hänsyn till att AMU-organisationen kom­mer att bli beroende av intäkter från uppdragsverksamheten kan jag inte förorda några speciella villkor varken för komvux eller gymnasieskolan vid köp av resurser hos AMU. Prissättningen på sådan utbildningskapacitet som ett AMU-center vill sälja måste få vara en fråga för den som har det ekonomiska ansvaret för verksamheten dvs. för den regionala AMU-or­ganisationen. Jag utgår ifrån att reglerna för det statsbidrag som kommu­nerna erhåller för kurser inom gymnasieskolan och komvux anpassas så att molsvarande medel kan utnyttjas för delfinansiering av köp frän AMU-organisationen. De gällande bestämmelserna för bl. a. gymnasieskolan och komvux medger inte heller uppdragsutbildning. En sådan anpassning mås­te nu ske.

8.3 Samordning

För att åsladkomma samundervisning av AMU-deltagare och elever i gymnasieskolan eller komvux krävs, som jag ser det att kursdeltagare för vilka AMU-organisationen eller länsarbetsnämnden direkl köper utbild­ning följer del ordinarie utbildningsväsendets kursplaner.

Jag har redan tidigare redovisal min uppfattning att yrkesutbildningen inom AMU så långt möjligt bör vara jämförbar med motsvarande utbild­ning inom gymnasieskolan och komvux. När nya kursplaner för AMU utarbetas skall eventuellt befintliga läroplaner inom det ordinarie utbild­ningsväsendet ligga lill grund för utformningen. Jag har tidigare redovisat hur samarbetet i fråga om kursplaner bör gå till mellan AMU-organisa­tionen och SÖ. Detta utgör en viktig del av samordningen mellan AMU och det reguljära utbildningsväsendet.

Jag vill i sammanhanget också erinra om att chefen för utbildningsdepar­tementet sommaren 1984 tillsatte en expertgmpp för översyn av den gymn-siala yrkesutbildningen. Gmppen har tvä huvuduppgifter. Den ena gäller att analysera behovet av och förbereda förändringar av yrkesutbildningen pä både kort och läng sikt. Den andra är att se över fördelningen av ansvaret för olika inslag i yrkesutbildningen mellan utbildningsväsendet och arbetslivet samt att se över formerna för samarbete mellan utbildnings-anordnarna och arbetsgivarna vad gäller planering, dimensionering och förnyelse av yrkesutbildningen. Jag räknar med att resultatet av denna översyn skall leda till ytterligare samordningsmöjligheter.


 


Prop. 1984/85:59                                                               39

8.3.1 Samordning av allmän teoretisk utbildning

Mitt förslag: Jag föreslär i samråd med chefen för utbildningsdeparte­mentet att sådan allmänteoretisk utbildning som kan ingå i en arbets­marknadsutbildning skall få anordnas av den kommunala vuxenutbild­ningen. Kommunerna bör därvid efter beställning från länsarbetsnämnd eller AMU- organisation även kunna anordna sädan utbildning på mer grundläggande nivå som bedöms nödvändig för alt den enskilde med framgång skall kunna tillgodogöra sig förberedande allmän utbildning eller teoretisk utbildning i samband med en planerad yrkesutbildning.

Utredningens förslag: Utredningen har haft som utgångspunkt att möjlighe­ter till samordning med andra utbildningsanordnare skall tillvaratas och särskilt då ifråga om utbildning av mer allmän karaktär. Detta kan enligt utredningen ske antingen genom alt länsarbetsnämnderna beviljar utbild­ningsbidrag till enskilda elever för utbildning inom del ordinarie skolväsen­det eller genom att länsarbetsnämnden köper ledig utbildningskapacitet av kommunerna för att anordna en AMU-kurs.

Samrådsmyndigheterna: SÖ framhåller all undersökningar och försöks­verksamhet under senare år talar för att en integration eller värvning av yrkesutbildning och kompletterande teoretisk utbildning har positiv effekt på studieresultaten och minskar kursavbrotten. Organisatoriska ätgärder som kan försvära eller hindra en dylik integration bör därför undvikas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser framhåller att samordningen mellan AMU, gymnasieskolan och komvux bör utvecklas så att etl effek­tivt och ändamålsenligt resursutnyttjande av utbildningsresurserna kan uppnås.

Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt har en särskild introduktions-period lagts in i arbetsmarknadsutbildningen. Därmed har bättre möjlighe­ter givits att utifrån den enskilde kursdeltagarens fömtsättningar bedöma behovet av teoretisk utbildning i samband med en yrkesutbildning både ifråga om omfattning och inriktning. Det pågår också för närvarande arbete med att integrera delar av den nuvarande preparandulbildningen i yrkesut­bildningen. Värvning av teoriundervisning och yrkesutbildning praktiseras redan idag. Härvid kan ulbildningen i teoretiska ämnen bättre anpassas till yrkesutbildningens krav. Denna nya uppläggning överensstämmer med min syn på hur vuxenutbildning bör bedrivas. Den ligger också i linje med min strävan att anpassa arbetsmarknadsutbildningen lill kursdeltagarnas fömtsättningar och behov. Det är angeläget att del pågående utvecklings­arbetet inte avbryts av organisatoriska skäl. På sikt bör det dock vara möjligt att utveckla en samverkan med komvux även för den med yrkesut-


 


Prop. 1984/85:59                                                                    40

bildningen integrerade teoretiska utbildningen t. ex. genom all anlita lärare i komvux för de teoretiska ämnena.

För kursdeltagare som behöver en mer allmän teoretisk förberedelse i flertalet ämnen pä kuoskapsnivä som motsvarar grundskolans högstadium eller en mer gmndläggande förberedelse motsvarande den nuvarande s. k. baspreparandutbildningen finns också sammahållna teoretiska kurser inom AMU. För att siärka personer som har kort eller föråldrad skolutbildning finns inom AMU även möjlighet all genomgå utbildning i allmänna ämnen även om detta inte krävs för en efterföljande utbildning.

Dä länsarbetsnämnden bedömer att det föreligger behov av att ordna sammanhållna förberedande kurser i allmänna ämnen bör strävan vara att anlita komvux. Jag finner det inte motiverat att AMU-organisationen skall svara för fristående allmän teoretisk utbildning av förberedande karaktär.

Undervisningen i komvux är, som jag tidigare redogjort för, uppdelad i etappsystem. Etapp 1 motsvarar hel grundskolekompetens i elt ämne. För alt tillgodose AMU: s behov kan det emellertid i vissa ämnen vara lämpligt med en ytterligare uppdelning i deletapper. Principielll anser jag att förbe­redande studier bör motsvara kunskaper som inhämtas på grundskolans högstadium. Undantagsvis bör dock den förberedande ulbildningen kunna starta på en lägre nivå än i komvux. Detla fär dock inle avse personer som behöver en mer omfattande utbildning i grundvux.

Det är redan i dag möjligt att starta komvuxkurser när som helsl under läsåret. En onödig förlängning av arbetslöshetsperioden för den enskilde behöver således inle uppstå. Genom möjligheten till samläsning med ordi­narie komvux-elever kan ett bättre resursutnyttjande uppnås. Inle minst bör detta gälla i glesbygd samtidigt som det för den enskilde kan medföra belydande fördelar att under den förberedande teoretiska utbildningen kunna bo kvar i hemorten. Del bör också när så är lämpligt vara möjligt att förlägga den förberedande teoretiska utbildningen lill AMU-center. För den enskilde bör en teoretisk förberedelse inom komvux även medföra den fördelen att möjligheten att komplettera till gmndskolekompelens under­lättas.

Komvux kan dock behöva viss lid att planera uppläggningen av etapp 1 så all utbildningen svarar mot AMU:s krav. Del bör fä ankomma pä de regionala myndigheterna och kommunerna alt planera för en samordning i fråga om den teoretiska förberedelsen med hänsyn till de lokala och regio­nala förutsättningarna. Del bör därvid vara möjligt för den regionala AMU-organisationen eller länsarbetsnämnden att sluta avtal med kom­muner om köp av utbildning för längre tid än etl budgetår. 1 det enskilda fallet-bör det som hittills även vara möjligt för länsarbetsnämnden att bevilja utbildningsbidrag för förberedande studier vid t.ex. folkhögskola eller vid komvux för en fullständig grundskolekompetens.


 


Prop. 1984/85:59                                                                41

8.3.2 Grundläggande utbUdning för vuxna zigenare Bakgrund

Anpassningskurser och grundläggande utbildning för vuxna zigenare har anordnats inom AMU sedan början av 1970-talel, Sedan är 1978 tillämpas en läroplan för grundutbildning för vuxna zigenare. I ulbildningen som kan omfalla upp till 144 veckor ingår dels grundläggande utbildning i läsning, skrivning och räkning dels praklisk yrkesorientering vid yrkesutbildning inom AMU-cenler. Mot bakgrund av kommunernas skyldighel att anordna grundulbildning för vuxna framhöll AMS i sin anslagsframställning år 1981 all gmndutbildning för vuxna zigenare borde överföras till annan huvud­man. Regeringen uppdrog i juni månad 1982 lill statskontoret all i samråd med socialstyrelsen (SoS), AMS, statens invandrarverk (SIV) och Svens­ka kommunförbundet se över fömtsättningarna för en överföring av alfa­betiseringsundervisningen till grundvux. Statskontoret överiämnade i au­gusti 1983 sin rapport Alfabetisering för zigenare, (1983:43) till regeringen. En sammanfatlning av rapporten och samrädsyllrandena finns i bUaga 4.

Mitt förslag: I samband med omorganisationen av arbetsmarknadul-bildningen bör ansvarel för den nuvarande grundutbildningen av vuxna zigenare inom AMU överföras till grundvux.

Statskontorets förslag: Enligt statskontoret bör den nuvarande grundläg­gande utbildningen för vuxna zigenare uppdelas i tvä etapper. Den första etappen bör syfta till att ge dels teoretiska kunskaper molsvarande läsning, skrivning, matematik samt nalur- och samhällsorienterande ämnen upp t.o.m. årskurs 4 i grundskolan, dels praktisk yrkesorientering ca en dag per vecka. Den andra etappen bör syfta till all ge teoretiska kunskaper motsvarande årskurserna 5-6 i grundskolan saml praklisk yrkesoriente­ring (pryo). Enligl statskontoret bör den första etappen anordnas av kom­muner och ansluta till gmndvux med påbyggnad av pryo inom kommunen eller vid AMU-center och AMI. Etapp 2 föresläs integreras med prepa-randutbildning på mer gmndläggande nivå inom AMU. För pryo bör resurser vid AMU, AMI och externa arbetsplatser hos hemkommunen kunna ulnytljas. Statskontoret föreslår vidare vissa samordningsfunk­tioner mellan kommunerna och AMU dels vid antagningsförfarandet lill grundvux, dels i form av "kurslag" under utbildningstiden.

Statskontoret framhåller dock att etl ställningstagande till frågan om att föra över nuvarande undervisning för zigenare - hell eller delvis - frän arbetsmarknadsutbildningen till den kommunala gmndutbildningen för vuxna bör ses tillsammans med övriga beslut som kommer att fattas med anledning av de utredningar som rör vuxenutbildning och gränserna mellan arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning.


 


Prop. 1984/85:59                                                                    42

Samrådsmyndigheternas synpunkter: SIV förordar alt grundläggande ut­bildning för vuxna zigenare fortsättningsvis bedrivs inom AMU. Enligt SIV skulle statskontorets modell medföra betydande samordningsproblem mellan de olika utbildningsanordnarna. SoS avstyrker statskontorets för­slag till förändring av grundulbildning för vuxna zigenare. AMS är positiv till statskontorets förslag men delar statskontorets uppfattning att elt ställ­ningstagande angående överföring av del av eller hela grundutbildningen för zigenare lill gmndvux bör ses mot bakgrund av de övriga beslut som kommer att fattas i näraliggande frågor. Svenska kommunförbundet avvi­sar inte tanken pä en överföring av zigenarulbildningen till det kommunala ansvarsområdet men anser att staten bör bära elt heltäckande koslnadsan-

Skäl för mitt förslag: Vi har sedan början av 1970-lalel dä AMS och SÖ bemyndigades anordna de första anpassningskurserna för utomnordiska zigenare, genom invandringens ändrade karaktär, fått flera nya etniska minorilelsgmpper med en situation som liknar zigenarnas. Inslagen av vuxenanalfabefism hos dessa invandrare är relativl storl. Likaså saknar de ofta baskunskaper om vårt samhälles funktionssätt.

Kommunema har sedan 1977 en allmän skyldighet att svara för grundut­bildningen av vuxna, vilket sker i gmndvux. Sedan grundvux infördes har verksamheten expanderat från ett par lusen till nästan 18000 deltagare. Gmndutbildning anordnas nu av så gott som samlliga kommuner i landet.

Enligt förslagen i proposition (1983/84:169), om kommunal och statlig utbildning för vuxna skall målgmppen för grundvux vara alla de vuxna, som inte har kunskaper och färdigheter i att läsa och skriva pä silt eget språk eller i att räkna motsvarande en nivå i dessa avseenden som normalt uppnås pä grundskolans mellanstadium. Mot denna bakgmnd föreslår jag i samråd med utbildningsministern att den gmndläggande utbildningen för vuxna zigenare inom AMU läggs ner.

Den 1 juli i är deltog 160 elever i AMU:s grundläggande utbildning för zigenare vid etl 10-tal orter i landet. Enligl statskontorets beräkningar för den närmaste femårsperioden kommer antalet tillkommande zigenska ele­ver per år att uppgå till ca 170. Den genomsnittliga utbildningstiden i den nuvarande heltidsulbildningen uppgår till 60 veckor. Del är därför rimligl att räkna med maximalt antal undervisningslimmar inom grundvux under 60 veckor. Antalet undervisningstimmar i grundvux behöver då utökas med 203 500 per år.

Vid grundvux utgår timersättning med lägst 13 kr. i limmen och vid arbetsmarknadsutbildning utbildningsbidrag med lägst 185 kr./dag. För deltagarnas del kommer således överflyttningen lill gmndvux att medföra en förändring av sludiefinansieringen. De personer som deltar i grundut­bildning inom AMU bör ges tillfälle att med bibehållna förmåner slutföra sin pågående utbildning dock längst t.o.m. den 30 juni 1986. Det ankom­mer pä regeringen att utfärda övergångsbestämmelser.


 


Prop. 1984/85:59                                                     43

Slalen svarar i dag för samtliga koslnader för grundutbildning av vuxna zigenare samt för utbildningsbidrag. Vid en nedläggning av den nuvarande utbildningen inom AMU behöver grundvux tillföras resurser för den del av kostnaderna som staten finansierar. Detta bör ske genom omfördelning från anslaget för arbetsmarknadsutbildning till utbildningsdepartementets anslag för kommunal utbildning av vuxna. Likaså bör ökade kostnader för timersättning i grundvux kunna täckas genom omfördelning av befintliga anslagsmedel. Jag avser att under hösten 1985 återkomma med mer exakta beräkningar som jag dä avser föreslå regeringen att redovisa för riksdagen.

Jag anser del angelägel att kommunerna lar vara pä den speciella kom­petens och erfarenheter som lärarna vid grundutbildningen inom AMU besitter.

Jag fömtsätter all SÖ tar del av de erfarenheler som vunnits inom AMU och utformar kommenlarmaterial till den allmänna läroplanen för grund­vux.

Jag vill i delta sammanhang även erinra om regeringens proposition (1983/84: 199) om svenskundervisning för invandrare (sfi) i vilken den grundläggande delen av svenskundervisningen föreslås bli ett kommunalt ansvarsområde medan påbyggnadsundervisning för dem som skall genom­gå yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning föreslås ske inom AMU. Ell av syftena med den föreslagna uppdelningen av sfi, i en grundläggande del under ett kommunall ansvar och en päbyggnadsdel inom AMU, var att befria arbetsmarknadsverket frän en verksamhet som ligger utanför dess egentliga uppgifter. Samma skäl kan anföras vad gäller mitt förslag om överföringen av grundulbildning av vuxna zigenare till grundvux.

De zigenare som inom sin grundulbildning behöver och önskar alfabeti­sering pä silt hemspråk, förutsätts i likhet med andra invandrare i grund­vux även få språkträning i svenska pä gmndläggande nivå. För dem som efter studier i gmndvux avser att söka sig ut på arbetsmarknaden kan såväl påbyggnadskurs i svenska för invandrare ges inom AMU som förberedan­de teoretisk utbildning. Därvid bör del liksom inom den nuvarande grund­läggande ulbildningen vara möjligt att anordna särskild praktik för den zigenska gmppen.

Huvudmannaskapet för gmndutbildning av vuxna zigenare har behand­lats i skrivelser till regeringen. Skrivelserna bör anses behandlade genom det förslag jag nu lagt fram.

9    Elevsocial verksamhet m. m.

Bakgrund

Till den elevsociala verksamhelen räknas förutom kuratorer och elevas­sistenter med elevsociala funktioner även hälsovård, fritidsverksamhet, service   i   form   av   uthyrning   av   bostäder   saml   mältidsservice   vid


 


Prop. 1984/85:59                                                                    44

AMU-cenler och filialer. I den nuvarande organisalionen för AMU finns ingen hell klar uppdelning mellan AMS och SÖ av denna verksamhei.

Förläggningsverksamhei och hälsovård ombesörjs av arbetsmarknads­verket medan SÖ tillhandahåller mältidsservice. SÖ har inrättat etl antal kuralorstjänster men elevsociala uppgifter utförs även i stor utslräckning av arbetsförmedlare s. k. elevassistenter som tjänstgör vid AMU- cenlren, SÖ anordnar fritidsverksamhet vid AMU-centren. Vid vissa förläggningar ombesörjer AMS fritidsverksamhet. Till den elevsociala verksamhelen räknas ocksä en psykologtjänst inrättad av SÖ.

Efter förslag frän en arbetsgrupp, den s. k. AMU/S-gmppen, med repre­sentanter för AMU och SÖ var myndigheterna redan i slulel av 1970- talet överens om alt den elevsociala verksamheten inklusive de mer servicebe-lonade funktionerna, skulle samlas under en huvudman och alt SÖ som ansvarig för kursdeltagarnas utbildning låg närmast till för denna uppgift. Eftersom ell övertagande skulle kunna medföra ekonomiska konsekvenser beslöts dock att avvakta med övertagandet bl. a. med hänsyn lill KAFU: s organisationsöversyn.

Mitt förslag: AMS skall vara anslagsmyndighet för den elevsociala verksamhelen. AMU- organisationen skall efter AMS beställning svara för socialkurativ verksamhei samt för sjuk- och hälsovård vid AMU-center.

Om AMU-organisalionen ombesörjer måltidsservice till kursdeltaga­re så skall verksamheten bedrivas enligl samma principer som gäller för statliga myndigheters personalrestauranger.

AMS skall som hittills svara för föriäggningsverksamhel.

Fritidsverksamhet vid AMU-centren bör avvecklas.

Utredningens förslag: AMS förordar AMU-organisationen som huvudman och ekonomiskt ansvarig för samtliga elevsociala uppgifter och service­funktioner.

Uiredningen föreslår att medel molsvarande 33 arbetsförmedlare/elevas­sistenter vid AMU-centren skall överföras lill AMU-myndighelen för ku­ralorstjänster. Dessutom föreslär uiredningen en ytterligare förstärkning av den socialkurativa verksamhelen med 33 tjänster för kuratorer.

KAFU framhöll som en fördel med sitt förslag till enhetligt huvudman­naskap för AMU, att den nuvarande splittringen av ansvaret för den elevsociala verksamheten skulle bortfalla. KAFU föreslog en utökning av den social-kuraliva verksamheten med 64,5 tjänster.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan har ställt sig positiva till utredningens förslag.


 


Prop. 1984/85:59                                                               45

Skäl för mitt förslag: Jag anser lill skillnad frän utredarna och remissin­slanserna att AMS bör vara ekonomiskt ansvarig för den elevsociala verksamheten m.m. för dellagarna i arbetsmarknadsutbildning. Däremot finner jag del lämpligt att AMU- organisationen som har den direkta kontakten med deltagarna efter beställning från arbetsmarknadsverket får svara för den kurativa verksamhelen samt för sjuk- och hälsovården vid AMU-centren. Därvid bör de nuvarande medlen för de av SÖ inrättade psykolog- och kuratorstjänslerna disponeras av AMS för tjänster inom AMU-organisalionen.

I fråga om AMS förslag till omdisponering av medel för inrättande av kurativa tjänster vill jag anföra följande. AMS har pä anslaget för arbets­marknadsutbildning bl.a. inrättat ett antal arbetsförmedlartjänster vid AMU-centren. Dessa utnyttjas till ca 25 procenl eller molsvarande 33 tjänster för elevsociala uppgifter. Jag bilräder AMS förslag att medel motsvarande kostnaderna för arbetsförmedlingens nuvarande elevsociala insatser bör omdisponeras sä att de kan användas för kurativa tjänster inom AMU-organisationen. Därmed kan den nuvarande omfattningen av den rent kurativa verksamheten bibehållas. Jag avser även i denna fråga att återkomma till regeringen med mer exakta beräkningar och förslag till riksdagen under hösien 1985. Del är dock min uppfattning att kursdeltaga­re som behöver kuraliv eller social hjälp i första hand bör vända sig till samhällets ordinarie socialtjänst. På sikt bör därför möjligheten att utnyttja kurativa resurser hos kommuner och landsting beaktas. Del bör ankomma på arbetsmarknadsverket alt närmare överväga denna fräga.

Jag delar således inte AMS och KAFU: s uppfaltning att en ytterligare förstärkning av den elevsociala verksamheten är nödvändig för att motver­ka kursavbrott. Detta syfte bör främst kunna uppnäs genom sådant slöd och stimulans i själva utbildningssituationen som en individuell utbild­ningsplan och stödundervisning kan ge.

Frågan om de av AMS inrättade tjänsterna på anslaget B 2 Arbetsmark­nadsutbildning avser jag att återkomma lill i samband med mina förslag i fräga om medelsbehovel för arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1985/86.

Jag delar inte heller AMS och KAFU:s uppfaltning om den nuvarande fritidsverksamheten inom AMU. Flertalet kursdeltagare bor under utbild­ningstiden i sin hemort och kan under sin utbildning della i de fritidsaktivi­teter som anordnas av kommuner, föreningar och organisationer. Särskild fritidsverksamhet inom AMU kan enligt min uppfallning endasl vara befo­gad vid enstaka AMU-förläggningar pä mindre orter där utbudet av fritids­verksamhet är litet och där deltagarna i hög grad rekryteras från andra län. Jag anser därför alt fritidsverksamheten inom AMU lill största delen kan avvecklas.

Kostnaderna för mältidsservice vid AMU-center bör enligt min uppfatt­ning inte på samma sätt som sker i dag belasta statsbudgeten.


 


Prop. 1984/85:59                                                     46

Deltagare i utbildning vid AMU-center och filialer bör givetvis ha till­gång till en servering för lunch och mellanmål. Vid de flesla AMU- cenlren finns också denna möjlighet. Vid vissa AMU-cenler är matserveringen samordnad med utbildningsverksamhet inom storköks- och restaurangom­rådena. För såväl matproduktion i samband med utbildning som för driften av måltidsservicen för kursdeltagare och personal vid AMU-centren har SÖ etl stort antal tjänster inrättade. Det förekommer även att måltidsser­vice anordnas i andra former t.ex. genom avtal med entreprenörer och kommuner.

När AMU-organisationen ombesörjer mältidsservice bör kostnader för lokaler och utmstning avseende denna verksamhet betraktas som en del av utbildningskostnaden. Personal- och råvamkostnader bör dock i likhet med måltidsverksamhel vid statliga myndigheter finansieras genom in­täkter från matserveringen. Medel för tjänster inom mältidsservice och matproduktion får således liksom huvuddelen av verksamhelen i övrigt skaffas genom intäkter. I det fall att etl lågt underiag vid en servering leder till orimligt höga måltidspriser och måltidsservicen inte kan lösas i annan ordning bör dock prissättningen fä las under särskild prövning.

Jag fömtsätter att AMU-deltagare som uppbär utbildningsbidrag för studier inom det reguljära skolväsendet liksom hittills kan utnyttja den service ifråga om skolmåltider och hälsovård som anordnas för de ordina­rie eleverna. För de AMU-deltagare som helt eller delvis kommer att få sin utbildning föriagd till etl företag bör möjligheter till kosthåll kunna ordnas pä samma sätt som för de anställda. Förelag som kan komma ifråga för anordnande av arbetsmarknadsutbildning torde i allmänhet vara av den slorieken att de har personalmatsal. För sjuk- och hälsovård bör särskild överenskommelse kunna göras med företaget ifråga. Om det inte skulle gå att lösa bör överenskommelse kunna träffas med närmaste AMU-center.

Förläggningsverksamheten som f. n. ombesörjs av länsarbetsnämnden omfattar dels föriäggningar i anslutning lill AMU-cenler dels bostäder som länsarbetsnämnden hyr i det ordinarie bostadsbeståndet och sedan hyr ut till såväl deltagare i AMU-kurser som AMU-deltagare i del reguljära skolväsendet. Av praktiska skäl anser jag det lämpligt att förläggnings- och bostadsfrågor hålls samman på ett ställe. Arbetsmarknadsverket bör där­för även fortsättningsvis sköta denna uppgift.


 


Prop. 1984/85:59                                                                47

10    Ekonomiska konsekvenser 10.1 Mål för verksamheten

Mitt förslag: Organisationsförändringen skall genomföras inom ramen för befintliga resurser. Övergångsvis bör dock AMU-organisationen tillställas särskilda medel för nya uppgifter och utbildning av personal till följd av omorganisationen. Omorganisationen skall leda till minska­de kostnader beräknat på oförändrad verksamhetsvolym.

Den egendom som SÖ förvaltar för arbetsmarknadsutbildningen skall överföras till den nya organisalionen ulan vederlag.

Utredningens förslag: Utredarna har utgått från att omorganisationen skall genomföras inom ramen för befintliga resurser samt alt den skall leda till minskade koslnader för staten.

Samrådsmyndigheterna: Enligt SÖ;s uppfaltning finns endast begränsade rationaliseringsmöjligheter. SÖ lar avstånd från bedömningen all verksam­heten centralt ens med en omfattande decentralisering skall kunna begrän­sas. Bl. a. påpekar SÖ att erbjudande om anställning på annan ort i den nya organisationen inte utgör ett realistiskt alternativ för huvuddelen av den berörda personalen. Statskontoret menar att del inte är möjligt att dra några bestämda slutsatser om hur den föreslagna organisationen kan på­verka statsbudgeten pä sikt. Statskontoret ser starka skäl att vara restrik­tiv vid uppbyggnaden av den nya organisationen.

Skäl för mitt förslag: Den nuvarande organisationen för den särskilt anord­nade arbetsmarknadsutbildningen är mycket stor. Det sammanlagda anta­let inrättade tjänster inom SÖ centralt och AMS och SÖ: s regionala och lokala verksamheter uppgick den I juli i är lill 4497. Antalet anställda med uppgifter inom AMU-verksamhelen uppgår till närmare 6000. De samman­lagda kostnaderna för den särskill anordnade arbetsmarknadsutbildningen exklusive utbildningsbidrag beräknas för innevarande budgetår uppgå till ca I 775 milj. kr. Det bör i sammanhanget också nämnas att utbildnings­verksamheten för innevarande budgetår är planerad för genomsnittligt 30000 deltagare.

I en verksamhei av denna storleksordning och med så stora kostnader för staten är det väsentligt all de tilldelade resurserna utnyttjas effektivt och ändamålsenligt från såväl samhällels som den enskilde kursdeltaga­rens synpunkter.

Genom mina förslag i fråga om ny organisations- och verksamhetsform för arbetsmarknadsutbildningen räknar jag med större möjligheter att driva utbildningen ekonomiskt och rationellt. Den nya AMU- organisationen


 


Prop. 1984/85:59                                                     48

måste för att kunna erbjuda elt varierat utbildningsutbud, som efterfrågas pä arbelsmarknaden dels samverka inbördes inom länen, dels anlita andra utbildningsanordnare och företag. Resurser som inte används för arbets­marknadsutbildning kan säljas eller avyttras beroende pä efterfrågan frän andra än länsarbetsnämnd.

Det är viktigt att genomförandet av omorganisationen inte stör den pågående verksamheten. Effekterna av den nya verksamhetsformen måste därför få ses på nägra års sikt.

Avsikten med omorganisationen är inle att minska omfattningen av anlalel deltagare i arbetsmarknadsutbildning totalt sell. Volymen av ar­betsmarknadsutbildning måsle kunna variera år från år efter beslut av riksdag och regering. Del är därför inle rimligl att sälla upp nägra bestäm­da ramar för dimensioneringen av den nya organisationen. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört dels i fråga om samverkan med andra utbildnings­anordnare och förelag, dels i fråga om verksamhetens funktionssätt anser jag del rimligl all de fasta resurserna inom AMU- organisation kan begrän­sas i förhällande till dagens läge. Jag avser senare föreslå regeringen att en organisationskommitté får tillsättas med uppgift att lägga fram detaljerade organisalionsförslag för den nya AMU-organisationen. Jag kommer då ocksä att uppdra åt kommittén att redovisa förslag pä hur en minskning av kostnaderna med 15% under den närmaste femårsperioden beräknat på oförändrad verksamhetsvolym skall kunna ske. Syftet är därvid att åstad­komma en mindre bindning vid fasta resurser.

Bl.a. genom samordning av vissa uppgifter t.ex. delar av nuvarande personal- och ekonomiadministration från AMU-centren till de regionala kanslierna räknar jag med rationaliseringsvinster. Jag förutsätter också att möjligheler till administrativ samordning med andra statliga myndigheter kommer att prövas av organisationskommittén. Den nuvarande centrala administrationen skall samtidigt i stor ulsträckning decentraliseras till re­gional nivå. Det behov av nya resurser som då krävs vid de regionala kanslierna saml den förstärkning av länsarbetsnämnderna, som jag föresla­git i avsnittet om arbetsmarknadsverkets uppgifter bör således kunna finansieras inom ramen för befintliga resurser.

Huvuddelen av den nuvarande personalen kommer att kunna beredas anställning i den nya AMU-organisationen. Den möjlighel som påpekas i prop. (1982/83:42) om irygghelsfrägor i statlig anställning m. m., för slalen att besluta om omställningsätgärder, t. ex. särskilda utbildningsinsatser, stär öppen även i della fall om så skulle visa sig nödvändigt.

Mina förslag i fråga om avveckling av fritidsverksamheten vid AMU-cenler, nedläggning av grundutbildning för vuxna zigenare saml intäktsfi­nansiering av måltidsverksamhelen innebär på längre sikl besparingar för staten med ca 20milj. kr. Mina förslag beträffande de elevsociala funktio­nerna innebär inga kostnadsförändringar.

Mitt förslag om intensifierad platsförmedling i samband med avslutning av arbetsmarknadsutbildning för deltagare som bedöms ha svårigheter all


 


Prop. 1984/85:59                                                     49

fä anställning medför kostnader i form av utbildningsbidrag. Jag räknar med att dessa uppvägs av minskade kostnader för kontant arbetsmark­nadsstöd.

Övergångsvis räknar jag med att AMU-organisationen behöver tillföras medel för bl.a. utbildning av personal till följd av omorganisation och marknadsföring. Jag avser att under hösten 1985 återkomma till regeringen med mer exakta beräkningar och förslag till riksdagen i fråga om de medel som krävs för den nya AMU-organisalionen och arbetsmarknadsverket till följd av omorganisationen av arbetsmarknadsutbildningen.

11    Genomförande

Mitt förslag: Den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildning bör träda i kraft den 1 januari 1986.

Utredningens förslag: Utredningen föreslog ikraftträdande av den nya or­ganisationen i samband med budgetårsskiftet 1984/85.

Remissinstanserna: SAV anser all genomförandet bör senareläggas med åtminstone ett halvt år. TCO menar att en ytteriigare översyn av arbets­marknadsutbildningen behöver göras. I övrigt har inga synpunkter lämnats i denna fråga.

Skäl för mitt förslag: Jag delar AMS uppfattning att omorganisationen bör genomföras så snart som möjligt. Mot bakgmnd av det omfattande arbete som skall ulföras av organisationskommittén anser jag det dock rimligt all genomförandet sker vid årsskiftet 1985/86. För riksdagens kännedom vill jag även nämna om hur genomförandet av den nya organisationen bör ske. Jag har redan tidigare förklarat aU jag har för avsikt att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en organisationskomitté med uppgift alt utarbe­ta och lämna förslag lill detaljutformningen av den nya AMU-organisa­tionen. Organisationskommittén bör bedriva silt arbete med utgångspunkt i mina tidigare redovisade förslag i fråga om organisation och verksamhet för den nya AMU-organisationen. Kommittén bör samråda med den ex­pertgrupp som f. n. ser över den gymnasiala yrkesutbildningen. Med hän­syn lill de omfattande uppgifter som kommittén har att svara för är det av vikt att kommitténs arbete snabbt kan komma igång.

Organisationskommittén bör utarbeta en organisationsplan för såväl den centrala och regionala administrationen som för AMU-centren. En strävan bör vara att hälla administralionen sä liten som möjligt och att anpassa den efter lokala förutsättningar. Jag fömtsätter härvid att samordning med andra statliga myndigheter kommer att prövas. 4   Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 59


 


Prop. 1984/85:59                                                                    50

Kommittén bör också lämna förslag till hur verksamheten skall kunna anpassas till den dimensionering som jag har föreslagit, överväga och lämna förslag till anslagskonslmklion samt lämna förslag till lokalisering av den centrala AMU-myndighelen.

En viktig uppgift för organisationskommittén blir att utarbeta ett enhet­ligt och gemensamt ekonomiadministrativt system för den nya organisatio­nen samt anvisningar för detta. Därvid bör organisationskommittén i första hand undersöka om SÖ:s redovisningscenlral även fortsättningsvis kan utnyttjas.

Organisationskommittén bör vidare förbereda övertagande av inventa­rier och utrustning från SÖ.

Såväl byte av arbetsuppgifter som nya rutiner ställer krav på utbild­ningsinsatser. Behovet av utbildning för att underlätta övergången till nya arbetsuppgifter bör vara en uppgift för organisationskommittén att upp­märksamma.

I organisationskommitténs uppdrag bör även ingå att avge förslag om andra ålgärder som kan bli aktuella för att anpassa organisationen till den verksamhet som jag föreslagit för den nya organisafionen. Kommittén bör också utarbeta förslag till instmkfion för den centrala och de regionala AMU-myndigheterna.

Organisationskommittén bör vidare utifrån den organisationsplan som föreslagits beräkna AMU-organisationens medelsbehov för det första halv­året 1986. Vidare bör organisationskommittén lämna underlag lill AMS för anslagsframställning för köp av utbildning och inlämna anslagsframställ­ning för budgetåret 1986/87 för sådana driftutgifter som jag tidigare angivit.

12    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att

1.      godkänna vad jag har anfört i fråga om riktlinjer för arbetsmark­
nadsutbildningen, (avsnitt 2, 7, 8 och 9)

2.    godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisalionen för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen att gälla fr. o. m. den I januari 1986, (avsnitt 4 och 5)

3.    godkänna de riktlinjer för finansiering av den nya AMU- organi­sationen som jag har förordat, (avsnitt 6 och 10)

4.    bemyndiga regeringen att för chefen för AMU-organisationen inrätta en tjänst med beteckning CP, (avsniU 4.3.1)

5.    bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåigärder som be­hövs, (avsnitt 11)


 


Prop. 1984/85:59                                                                51

13    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen alt anta de föreslag som föredra­ganden har lagt fram.


 


Prop. 1984/85:59                                                     52

Bilaga 1

SAMMANFATTNING AV KAFU: s FÖRSLAG ANGÅENDE ARBETSMARKNADSUTBILDNINGENS ORGANISATION OCH ADMINISTRATION (SOU 1983:22 Utbildning för arbetslivet, kapitel 15)

Huvudmannaskapet för AMU-kurserna är delat mellan AMS och SÖ. Enligt den nuvarande ansvarsfördelningen mellan myndighelerna ankom­mer det pä arbetsmarknadsverket att svara för den arbetsmarknadspolitis­ka planeringen av utbildningsinsatserna, att hänvisa deltagare till utbild­ningen samt att förmedla arbete till deltagarna efter avslutad utbildning. AMS har också huvudansvaret för elevsociala åtgärder. SÖ ansvarar för genomförandet av den utbildning som AMS beställer och har samtidigt ansvaret för driften av AMU-cenlrer occh filialer. AMS är anslagsmyn­dighet för arbetsmarknadsutbildningen och har i denna egenskap ett över­gripande ansvar för utbildningen som arbetsmarknadspolitiskt instmment.

AMU-verksamhelen skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra skol- och utbildningsformer. Sålunda bedrivs utbildningen hela året utan terminsuppehåll. Lärarna har inte ferier utan semester på samma villkor som övriga statsanställda. Till flertalet utbildningar antas deltagare succes­sivt. Med hänsyn till att ulbildningen främst är avsedd för vuxna deltagare som ofta har tidigare yrkeserfarenhet måste uppläggningen av utbildningen vad gäller säväl innehåll och längd som undervisningsmetoder vara en annan än inom vissa delar av den reguljära 'Jtbildningsverksamheten. Del arbetsmarknadspolitiska syftet med verksamheten ställer krav pä flexibili­tet i utbildningsplanering och omfattning. Snabbhet i insatserna ingår som ett av de viktigaste elementen i ett arbetsmarknadspolitiskt handlande och måste främjas av korta beslutsvägar och en rationell administration. Att AMU-kurser snabbi kan göras lillgängliga för arbetslösa personer är vik­tigt. De arbetslösa skall i princip inte behöva vänta för att få tillträde till AMU-kurser. Snabbheten i insatserna får dock inte gå ut över kvaliteten i utbildningen. Genom AMU-kurserna skall arbetslösa personer kunna få en kvalitetsmässigt god utbildning som väsentligt ökar deras möjligheter att erhålla stadigvarande arbete.

För att AMU-kurserna skall kunna utnyttjas effektivt i arbetsmarknads­politiken är del nödvändigl att dessa synpunkter blir tillgodosedda. Detta medför att särskilda krav måste ställas på AMU- verksamhetens organisa­tion.

I kapitlet redovisar kommittén sin bedömning av den nuvarande organi­sationen. Ölägenheterna av del delade huvudmannaskapet fär, som KAFU ser det, främst konsekvenser för AMU-kursernas flexibilitet och för den ekonomiska styrningen och kontrollen av verksamhelen. Den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna medför att beslutsprocessen


 


Prop. 1984/85:59                                                                   53

blir onödigt komplicerad med långa beslutsvägar och uppenbar risk för att angelägna utbildningsinsatser försenas. Omvänt gäller att risken är stor alt resurser för utbildning inle avvecklas i tid när behovet av AMU minskar och kapacitetsutnyltjandet sjunker. Del är inte att förvåna att det här beskrivna organisalionsmönstrel skapar svårigheter för ledning och sam­ordning av verksamheten. Oklarheter i de olika organens roller och kom­petensfördelningen dem emellan skapar också risker för dubbelarbete och ett ineffektivt resursutnyttjande. Överblicken och kontrollen av tillgäng­liga resurser försvåras.

Genom det nya planerings- och budgetsystemet har grunden lagts för ett förbättrat koslnadsmedvetande inom organisationen säväl pä AMS — som pä SÖ-sidan. Samtidigt har det nya systemet inneburit all nackdelarna med del delade huvudmannaskapet har blivit tydligare. Det framstår nu som än mer oacceptabelt att ha planeringsansvaret hos en myndighet och det ekonomiska ansvarel hos en annan. Den omständigheten att man har två huvudmän för verksamheten innebär nära nog definilionsmässigt att den ekonomiska styrningen och kontrollen försvåras och ibland omöjliggörs.

Kommittén framhåller att det delade huvudmannaskapet inte är den enda orsaken till risken för bristande flexibilitet. Det finns också andra bidragande orsaker, l.ex. den starka centraliseringen av verksamheten. En slutsats är emellertid att fömtsättningarna för en förbättrad flexibilitet i utbildningsinsatsema skulle främjas av att ansvaret för planering och ge­nomförande samlades hos en huvudman som ocksä hade det fulla ekono­miska ansvaret för verksamhelen. Genom att ha en huvudman för verk­samhelen undviks dubbelarbete och beslutsvägarna blir kortare. Vi be­dömer att delta i förening med ett decentraliserat ekonomiskt ansvar för verksamhelen leder till att flexibiliteten i utbildningsinsatserna kommer alt främjas.

Principiella utgångspunkter för kommitténs överväganden om AMU-verksamhetens organisation och admmistration

-     Den planerande funktionen och det ekonomiska ansvaret för verk­samheten bör hållas samman hos en instans. Det ankommer f. n. på AMS att svara för planeringen av AMU-kurserna, dvs. fastställa omfaltning, inriktning och lokalisering av utbildningen, men AMS har inte möjlighet alt ta de direkta ekonomiska konsekvenserna av sina beslul, eftersom det ekonomiska ansvaret för genomförande av utbildningen åvilar en annan myndighet.

-     Vi konstaterar i kapillel att den nuvarande kursstyrelsens formella ställning är oklar. AMU-verksamhelen bör på regional nivå ledas av etl organ som har ställning av myndighet. Detla kan ske anfingen så all den nuvarande kursstyrelsen inordnas i en annan regional myndighel eller på så sätt att kursstyrelsen får ställning av egen myndighet.


 


Prop. 1984/85:59                                                      54

—   Decentralisering av uppgifter och ansvar bör ske till regional och lokal
nivå i största möjliga utsträckning. En fömtsättning för en omfattande
decentralisering är att verksamheten på det regionala planet leds av ett
organ som har ställning av myndighet.

I direktiven understryks att kommittén bör överväga skilda ätgärder för att med oförändrad kvalitet på verksamheten värna om och förbättra flexibiliteten i arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén bör enligt direkti­ven analysera och pröva möjlighetema att förändra den nuvarande orga-nsiationen med beaktande av flexibilitetsaspekterna. Kommittén är därvid enligl direktiven oförhindrad att överväga om den nuvarande ansvars­fördelningen mellan AMS och SÖ skall behållas. Direktiven anger dock en begränsning i ett avseende; Del pedagogiska ansvarel för utbildningen bör även framledes åvila skolöverstyrelsen. KAFU har definierat begreppet "pedagogiskt ansvar" på följande sätt.

Pedagogisk tillsyn. Det pedagogiska tillsynsansvaret innebär att SÖ skall biträda och ge service i pedagogiska frågor ål AMU: s fältorganisa­tion.

Läroplansarbele. SÖ skall utarbeta och fastställa riksgilfiga läropla­ner för AMU samt konsulteras inför regionalt läroplansarbete på försöks­basis.

Pedagogisk utvärdering. SÖ skall utvärdera kursverksamheten från pedagogiska utgångspunkter och ta initiafiv till de åtgärder som denna utvärdering kan föranleda.

Tillsynsansvaret skall utövas mot bakgmnd av att föreskrifter om under vilka betingelser AMU-verksamhelen skall bedrivas har utfärdats i förord­ning av regeringen. KAFU anser att det är befogal att vissa förutsättningar för AMU-verksamhetens bedrivande fastställs i förordning. Avsikten är inte att detaljreglera verksamhelen, utan att fastställa de gmndläggande fömtsättningama under vilka AMU- verksamheten skall bedrivas. Det gäller t.ex. att AMU-kurserna vid centrer och filialer skall bedrivas utan terminsindelning och i princip året mnt. Det gäller vidare att successiv antagning av kursdeltagare i största möjliga utsträckning skall tillämpas vid sådan utbildning, vilket innebär att sökande kan hänvisas till utbildningen varje vecka. KAFU föreslår att en sådan förordning utarbetas och fast­ställs av regeringen.

KAFU:s tolkning av begreppet "pedagogiskt ansvar" innebär alt ar­betsgivaransvaret för den personal av olika kategorier som är anställd i AMU; s fältorganisation kan ligga hos annan huvudman än SÖ i likhel med vad som gäller i fråga om den statliga skoladministraiionens roll belräffan­de skolväsendet och övrig vuxenutbildning.

Kommittén skisserar följande alternativa organisaUonsmodeller samt belyser fördelar och nackdelar med de olika modellerna.

Gemensamt för dem är dels alt en långtgående decentralisering sker, dels att del pedagogiska ansvaret åvilar SÖ.


 


Prop. 1984/85:59                                                      55

- Alternativ A (SAMS-altemativet)

Alternativet innebär endast marginella förändringar jämfört med nuläget. I stort behålls den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna med undantag för alt det elevsociala ansvarel överflyttas till SÖ. Kurssty­relsen får status av regional myndighet med SÖ som chefsmyndighet. För att understryka verksamhetens arbetsmarknadspolitiska målsättningar anknyts SAMS till AMS som en rådgivande delegation och generaldirektö­ren i AMS blir ordförande i delegationen.

- Alternativ B (AMV-altemalivet)

Altemafiv B innebär att arbetsmarknadsverket är ensam huvudman för verksamheten. Kursstyrelsen ombildas till en delegation hos länsarbets­nämnden: Nämnden fär överlämna åt delegationen att i dess ställe fatta beslut i den utslräckning som AMS avgör. En särskild AMU- avdelning inrättas hos länsarbetsnämnden. Kursnämnderna ges möjlighet att repliera på AMU-avdelningens kansliresurser. I alternativ B koncentreras SÖ; s uppgifter till det pedagogiska området.

- Alternativ C (SÖ-alternativet)

Alternativ C innebär att det sker en förskjutning av ansvaret för AMU-kurserna till SÖ och länsskolnämnderna. Kursstyrelsen ombildas till en delegation hos länsskolnämnden. Länsskolnämnden har möjlighel att dele­gera beslutsfunktioner till delegationen.

-     SÖ fastställer budgetramar för AMU-kurserna och fördelar dessa till länsskolnämnderna. Efter samråd med länsarbetsnämnden och arbets­marknadens parter fattar länsskolnämnden beslut om inriktning och om­fattning av kursverksamheten. I altemafiv C koncentreras AMS uppgifter till den arbelsmarknadspolitiska bedömningen av om enskilda personer skall beviljas arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag.

-     Alternativ D (ny myndighet)

Aliemativ D innebär att det huvudsakliga ansvaret för AMU-kurserna anförtros åt en ny myndighel, förslagsvis kallad Centrala AMU-nämnden. Kursstyrelserna omvandlas till myndigheter, regionala AMU-nämnder. Till den nya myndighetens uppgifter hör att svara för planeringen och genomförandet av AMU-kursema saml för driften av AMU-centrerna. Den nya myndigheten bör tillhöra arbetsmarknadsdepartementets ansvars­område med hänsyn till sin karaktär av arbetsmarknadspolitiskt organ. AMS resp. SÖ får i huvudsak samma uppgifter som i alternativ C resp. B. Alternativ B, AMV-aliemaiivet, är enligt KAFU:s mening det från arbelsmarknadspolitiska utgångspunkter mest rationella alternativet med hänsyn till AMU;s uppgifter och verksamhelsvillkor. Avgörande argu­ment för en överföring av driftansvaret för AMU-kurserna från SÖ till AMS är enligl KAFU:s bedömning att de planerande och verkslällande funktionema därigenom hålls samman i en organisation. Nackdelarna med ett delat ansvar mellan två myndigheter i den delen har länge varit uppen­bara. Frågan har därför närmast gällt vilken av myndigheterna som vi


 


Prop. 1984/85:59                                                     56

skulle förorda få ett ökat ansvar för verksamheten. I vägvalet mellan all knyta AMU närmare arbetsmarknadspolitiken eller att låta AMU tydligare ingå som en del i utbildningspolitiken har KAFU valt den förra lösningen. Enligt kommitténs bedömning bör AMU knytas närmare till arbetsmark­nadspolitiken varigenom AMU bättre kan fylla sina uppgifter i framtiden. Den nödvändiga anpassningen av kursutbudet efter förändringama på arbelsmarknaden kan lättare säkerställas om den planerande insatsen ock­så får det fulla ansvaret för driften av AMU- kurserna. Därigenom ges ocksä bättre förutsättningar för en effektiv ekonomisk styrning och kon­troll av verksamheten. EU särskilt argument för att AMS bör bli ensam huvudman för verksamheten är de nya uppgifter inom personalutbildning­ens område som KAFU har föreslagit skall åvila AMU i framtiden. Det är arbetsmarknadsmyndigheterna som har ansvaret för AMU i företag. Ge­nom förmedlingsverksamheten har arbetsmarknadsmyndigheterna också kontaktytor mot företagen.

Allernaliv B är också det av de redovisade alternativen som ter sig mest fördelaktigt från statsfmansiell synpunkt. Enligt kommitténs bedömning bör alternativ B kunna genomföras genom omorientering av befintliga resurser.

Förslagel innebär att SÖ kan koncentrera sina insaiser beträffande AMU till det pedagogiska området. Sammanlaget innebär förslaget att SÖ; s roll beträffande AMU bättre kommer att överensstämma med de uppgifter som SÖ i övrigt har för skolväsendet och övrig vuxenutbildning även om vissa skillnader fortfarande består. När det gäller t. ex. läroplans­arbete för riksgiltiga läroplaner kommer SÖ även i fortsättningen alt agera efter beställning från AMS. 1 övriga pedagogiska frågor agerar SÖ på eget initiativ. Förslaget innebär att SÖ har ett pedagogiskt tillsynsansvar och ett pedagogiskt utvärderings- och FoU-ansvar för AMU-verksamhelen.

Förslagel innebär vidare att länsarbetsnämnden tillförs etl övergripande ledningsansvar för den verksamhet som bedrivs vid länets AMU-centrer och filialer. Den nuvarande kursstyrelsen omvandlas till en delegation hos länsarbetsnämnden med länsarbetsdirektören som ordförande. Övriga le­damöler i delegationen bör vara företrädare för länsskolnämnden, arbets­marknadens parter; SAF, LO, TCO och SACO/SR, landstinget och Kom­munförbundets länsavdelning. KAFU föreslår att SAF och LO får två representanter vardera i delegationen med hänsyn lill att den övervägande delen av kursverksamheten faller inom dessa organisationers intresseom­råden. Hos länsarbetsnämnden inrättas en särskild AMU-avdelning, där frågor som rör säväl AMU-planering och genomförande av AMU-kurser som AMU i företag handläggs. Chefen för länsarbetsnämndens AMU-av­delning bör vara föredragande i delegationen för AMU och ansvara under länsarbetsdirektören för samordning av verksamheten inom länet. Delega­tionen för AMU bör utöver rådgivande funktion också ha beslutandefunk-lioner i den utsträckning som AMS bestämmer. Exempel pä ärenden som


 


Prop. 1984/85:59                                                     57

bör kunna delegeras till delegationen för AMU är att i enlighet med regionala behov fatta beslut om aU kombinera olika moment/moduler ur befintliga läroplaner saml att efter samråd med SÖ svara för att försöks­läroplaner utarbetas. Arbetet med läroplansutveckling bör ske i samarbete med kursnämnderna. Kursnämnderna bör ges möjlighet alt repliera på AMU-avdelningens kansliresurser. Kursnämndernas sammansättning bör inte låsas genom en pä förhand fastställd ordning. Enligt KAFU: s uppfatt­ning är det mest ändamålsenligt att delegationen för AMU fär möjlighet att efter sin bedömning fastställa och utse representanter i kursnämnderna. Ett förbehåll bör dock vara att arbetsgivare och arbetstagare skall företrä­das av lika många ledamöler saml att kursdeltagare och utbildningsmän/ lärare alltid skall vara företrädda i kursnämnd. KAFU anser att del med hänsyn lill ändamålet med kursnämnderna bör vara övervikt för represen­tanterna för arbelsmarknaden.

Genom elt enhetligt huvudmannaskap för verksamhelen bortfaller också den splittring av ansvaret för de elevsociala åtgärderna som f. n. gäller. KAFU har inte fält något uppdrag av regeringen all särskill behandla de elevsociala frågorna. KAFU anser emellertid att det är mycket angeläget att den elevsociala servicen vid AMU-centerna förstärks genom att kura­torstjänster inrättas i enlighet med den s.k. AMU/S-gruppens förslag. SÖ har också inrättat kuratorstjänster vid vissa centrer. KAFU föreslår att sammanlagt 64,5 kuratorstjänster inrättas vid AMU-cenlrer och filialer. Genom inrättande av kuralorstjänster kan arbetsförmedlingspersonalens uppgifter koncentreras dels till att söka arbelsplacera kursdeltagarna efter avslutad utbildning, dels till insatser av utredande karaktär i den förbere­delseperiod som KAFU har föreslagit skall inrättas vid AMU- centrerna.

Personalmässigt får kommitléns förslag till konsekvens att all personal inom den regionala och lokala AMU-organisalionen som f. n. är anställd av SÖ får ny statlig arbetsgivare. Kommittén har enligl sina direktiv inte haft anledning att behandla tjänstekonstmktionen för lärarpersonalen. För byrå V3: s del innebär kommitténs förslag förändringar som föranleds såväl av förslaget om decentralisering som av förslaget om ändrat huvudmannaskap för verksamheten.

Kommitténs förslag om en ny organisation för AMU är ett principför­slag. Förberedelsearbetet i detalj inför överförandet till arbetsmarknads­verket av uppgifter och ansvar frän SÖ bör, om statsmakterna godkänner det lagda förslaget, anförtros åt en organisationskommitté, som bör utarbe­ta en organisationsplan för de enheier som skall ingå i verksamheten på olika nivåer samt medverka vid överföring av personal och egendom från SÖ till arbetsmarknadsverket.

Tidsmässigt bedömer KAFU all förslaget kan genomföras sä att den nya organisationen kan påbörja sin verksamhet I juli 1985.


 


Prop. 1984/85:59                                                                58

Bilaga 2

SAMMANFATTNING AV AMS RAPPORT (1984-03-29) NY ORGANISATION FÖR DEN SÄRSKILT ANORDNADE ARBETSMARKNADS­UTBILDNINGEN JÄMTE SAMMANFATTNING AV SAMRÅDSMYNDIGHETERNAS YTTRANDEN

1    Motiv

Förslaget till ny AMU-organisation syftar till att ta tillvara de kvaliteter som finns i arbetsmarknadsutbildningen och utveckla dem sä aU en slörre flexibilitet kan uppnås och närheten till arbetslivet betonas. Utredarna vill öka flexibiliteten i utbildningen genom att skapa en organisation som i sig själv har lättare att genomföra förändringar i verksamheten och som inne­håller incitament till att snabbt ställa om för att möta nya behov. Vad utredarna vill åstadkomma är en utbildningsorganisation som är befriad från tyngande byråkrati och som är starkt decentraliserad. Det fömtsätter att verksamheten i organisatoriskt avseende är fristående både från skol­överstyrelsen och arbetsmarknadsverket. Det förutsätter vidare att verk­samheten i ekonomiskt avseende görs beroende av att den motsvarar beställarnas krav. Den bör därför inte bedrivas i traditionell myndighets­form. Verksamheten bör i stället läggas upp på så sätt att det etableras eU köp/säljarförhållande mellan beställarna (i första hand länsarbetsnämnden, men ocksä företag och förvaltningar) å ena sidan och AMU-organisalionen ä den andra sidan.

2   Verksamhetsform och uppgifter

Utredarna har övervägt om verksamheten skall bedrivas som bolag, uppdragsmyndighet eller stiftelse. Utredarna avvisar tanken på bolag och stiftelse och föreslår en uppdragsmyndighet.

Den nya uppdragsmyndigheten får tre huvuduppgifter

1.   Den skall producera kurser som säljs till länsarbetsnämnderna och till
näringsliv och förvaltningar.

2.    Den skall svara för elevsocial verksamhet i anslutning till kurserna.

3.    Den skall också ha ansvaret för pedagogisk utveckling och framtag­ning av kursplaner. Kraven på kvalitet i ulbildningen kan lillgodoses främsl genom all utbildningen styrs av kursplaner, som fastställs av den cenlrala myndigheten i samråd med parterna samt genom att det ställs krav på pedagogisk och yrkesmässig kompetens hos de anställda lärarna. Den nya myndigheten som omfattar ca 4000 lärare kommer att ha en hög


 


Prop. 1984/85:59                                                     59

kompetens när det gäller pedagogiska frågor och fär ell självständigt an­svar för att hävda kvaliteten i kursinnehållet och undervisningen.

3   Organisation

Den nya myndigheten föreslås bli organiserad i tvä nivåer: en central nivå, styrelsen för AMU, som utgörs av styrelse och kansli och en länsnivå som likaledes utgörs av styrelse och kansli samt AMU-cenler. Den cen­trala styrelsen utses av regeringen efter förslag från bl.a. arbetsmarkna­dens parter, AMS, SÖ och UHÄ. Ordföranden bör vara fristående och således inte företräda kundernas eller parternas inlressen. Verksamhelen vid det centrala kansliet skall ledas av en chef som utses av regeringen.

Styrelsen för AMU som skall arbeta pä riksnivå, blir en liten organisa­tion. Den skall bestå av ca 30 personer, dvs. en tredjedel av det antal personer som idag arbetar med AMU-frägor pä skolöverstyrelsen. Det centrala kansliet arbetar bl. a. med policyfrågor, långsiktig planering, peti-tafrågor, långsiktiga investeringar i lokaler och utrustning, övergripande personalfrågor, kursplanefrägor, pedagogiskt utvecklingsarbete samt för­valtningsjuridiska frågor.

I varje län skall det finnas en regional styrelse med motsvarande sam­mansättning som den centrala styrelsen samt ett regionkansli. Den regio­nala styrelsen utses av den cenlrala styrelsen efter förslag från de berörda organisationerna. Regionkanshet leds av en chef som utses av den regiona­la slyrelsen. Denne har inför styrelsen ett resultatansvar för verksamheten och leder marknadsföring, drift och administration. Regionkansliet med etl tiotal anställda biträder i marknadsföring och pedagogisk ledning av verk­samhelen.

I ledningen för varje center finns en utbildningschef och en eller flera utbildningsledare. Utbildningschefen har i samverkan med utbildningsle-dama ansvaret för den direkta pedagogiska ledningen av verksamheten. Dessutom har utbildningschefen driftansvar och resultatansvar för den tilldelade budgeten.

4   Finansiering

Utbildningsproduktionen föresläs bli intäktsfinansierad medan den cen­trala administrationen, utvecklingsarbete, personalutbildning och elevso­cial verksamhet föresläs bli anslagsfinansierade. Intäkterna kommer hu­vudsakligen från länsarbetsnämnderna, men den nya myndigheten kan också sälja utbildning och konsulttjänster till företag och andra anordnare av utbildning.


 


Prop. 1984/85:59                                                               60

5   Arbetsmarknadsverkets uppgifter

AMS kommer bl.a. att förmedla medelsramar till länsarbetsnämnderna samt svara för policy och riktlinjer för länsarbetsnämndernas planering av arbetsmarknadsutbildningen. Andra centrala uppgifter för AMS är övergri­pande planering som inriktas mot att identifiera långsiktiga behov på arbetsmarknaden samt uppföljning av placeringsresultaten.

Länsarbetsnämnderna fär rält alt i samråd med arbetsmarknadens parter besluta om att beslälla och köpa arbetsmarknadsutbildning hos den nya myndigheten. För långsiktiga behov bör länsarbetsnämnderna ha möjlighet att sluta längtidskontrakl med AMU-myndighelen för exempelvis tre år. Länsarbetsnämnderna har ansvar för alt la ul deltagare till ulbildningen och skall vid beställningen av kurser ställa krav på att deltagarna fär en sädan yrkesutbildning att de har goda fömtsättningar att få arbeie i del yrke de utbildat sig till.

6   Genomförande

Förslaget är elt principförslag. Utredarna fömtsätter alt en organisa­tionskommitté tillsätts för detaljutformningen av organisalionen, dvs. framtagande av underlag för beslut om inre organisation och resurser. Under fömtsättning att riksdagen fattar beslut om den nya organisationen i höst skall verksamheten starta den 1 juli 1985.

Ca 6000 personer, varav ca 4000 lärare, berörs av organisationsföränd­ringen. Som utgångspunkt för övergången gäller, att personal vid AMS med elevsociala uppgifter med undantag för elevassistenter, och personal vid SÖ med AMU-uppgifter, går över till den nya arbetsgivaren. Detta gäller under fömtsättning av att molsvarande tjänster finns inrättade i den nya organisationen. Övergången sker genom ett arbetserbjudande, som lämnas till alla dem, som skall gä över och är anställda den 30 juni 1985.

Anställningen hos den nya arbetsgivaren gäller fr.o.m. den I juli 1985 och utformas på så sätt att

-     fillsvidareanställd personal erbjuds tillsvidareanställning

-     förordnade på långtidsvikariat erbjuds motsvarande anställning

-     förordnade på korttidsvikariat erbjuds motsvarande fidsbegränsad anställning.

Till arbetserbjudandet skall fogas organisationsplan för AMU- organisa­tionen i länet samt befattningsbeskrivningar i de fall arbetsuppgifterna förändras. För den hell övervägande delen av personalen medför bytet av huvudman inga förändringar av arbetsuppgifter, tjänstgöringsförhållanden eller tjänstgöringsort.

För den övervägande delen av den SÖ-anställda personalen vid AMU-center och för de AMS-anställda sjuksköterskorna samt den elevsociala


 


Prop. 1984/85:59                                                     61

personalen vid AMU-förläggningar görs ell "rakt" övertagande. Detta innebär alt personalen erbjuds likvärdig tjänst på F- resp. L-plan.

Såvitt man nu kan bedöma kommer trygghetsavtalets regler att gälla fullt ut vid övergängen. För den centralt anställda SÖ-personalen bör emellertid enligt utredarnas mening samma förfaringssätt tillämpas som vid SÖ: s omorganisation den I juli 1982.


 


Prop. 1984/85:59                                                                62

Bilaga 2.1

Sammanfattning av samrådsmyndigheternas (skolöver­styrelsen (SÖ), statskontoret och riksrevisionsverket (RRV)) yttrande över AMS rapport principförslag till ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknads­utbildningen

1    Skolöverstyrelsen

1.1      Basorganisation

SÖ framhåller att en betydande del av AMU tillgodoser relativt stadigva­rande utbildningsbehov för vilka möjligheterna till planering och kraven på förändringstakt inte väsentligt skiljer sig från annan utbildning i samhället. En långsiktigt planerad basorganisation bör därför enhgt SÖ kunna an­slagsfinansieras. Enligt SÖ; s uppfattning kommer en utbildningsmyn­dighet i längden inte att kunna meddela kvalitativt godtagbar yrkesutbild­ning, om denna inte har sin utgångspunkt i en mer långsiktigt planerbar fast organisation. En fast organisation är nödvändig för att upprällhålla peda­gogisk kompetens, för utveckling av yrkespedagogisk metodik samt för möjligheterna att hålla en godtagbar lokal- och utmstningsmässig standard. Det är också ekonomiskt förmånligt att för långsiktiga utbildningsbehov göra långsiktiga bindningar bl. a. i lokaler och utmstning.

Utan en egen fast bas för uppdragsverksamheten blir utbildningsmyn­digheten hell beroende av beställaren länsarbetsnämnden, vilket enligt SÖ blir en oacceptabel situation för en myndighet med ansvar för tolalfinan-siering genom intäkter.

1.2      Samverkan med andra utbildningsanordnare

SÖ pekar på möjlighetema att långsiktigt tillgodose utbildningsbehovet för AMU genom avtal med kommunema. Genom minskningen av antalet sextonåringar under de närmaste åren kommer fömtsättningarna inom många kommuner alt vidmakthålla ett brett utbildningsutbud inom gymna­sieskolan att minska. Härvid skapas förutsättningar för en ordning där det grundläggande och långsikliga behovet av arbetsmarknadsutbildning kan tillgodoses inom eller i anslutning till gymnasieskolan. Frågorna om likvär­dighet, pedagogisk ledning, utveckling och uppföljning får då en naturlig lösning inom gällande ramar för skolväsendet.

SÖ framhåller att man inte bör räkna med att kommuner eller företag kommer att ta på sig kostnader som hänför sig till krav på hög beredskap att öka eller minska omfattningen av viss AMU.


 


Prop. 1984/85:59                                                                63

1.3      Pedagogiskt ansvar

SÖ hänvisar till sitt yttrande över KAFU: s betänkande där SÖ framhöll vikten av alt ansvar och befogenheter hålls samman. Ett pedagogiskt ansvar inom den statliga skoladministralionen för en utbildningsverksam­het där de ekonomiska befogenhelema ligger inom arbetsmarknadsverket och/eller en fristående utbildningsmyndighet avvisades dä av SÖ. SÖ vidhåller denna uppfattning. I remissyttrandet framförde SÖ förslag om en delning av AMU mellan SÖ och arbetsmarknadsverket. En anslagsfman-sierad fast bas för den mer långsiktigt planerbara utbildningsverksamheten föreslogs utgöra en del av den statliga skoladministralionen. En sådan organisation skulle göra det möjligt att förena ett pedagogiskt ansvar inom SÖ och länsskolnämnderna med elt planeringsansvar inom länsarbets­nämnderna för den del av AMU som kräver hög grad av flexibilitet. I det föreliggande förslaget utlämnas enligt SÖ kvalitetskontrollen i väsentlig mån lill organ, yrkesnämnderna, över vilka samhället saknar inflytande. Det pedagogiska ansvaret för AMU bör enligl SÖ även fortsättningsvis ligga inom den statliga skoladministralionen.

1.4      Huvudmannaskap och organisation

Enligt SÖ löses inte frågan om huvudmannaskapet för AMU genom del nu lagda förslaget. Fortfarande kommer i den föreslagna organisationen att råda oklarhet om var del yttersta ansvaret för verksamheten ligger. Sä tillvida innebär förslaget dock en förbättring att det skärper kraven på ansvarstagande för de ekonomiska konsekvenserna av beslut om verksam­hetens inriktning, lokalisering och omfattning.

SÖ har i sig inget att erinra mot att den särskilt anordnade arbetsmark­nadsutbildningen organiseras i form av en uppdragsmyndighet med relativt långtgående decentralisering av ansvar och befogenheter lill regional nivå under fömtsättning bl.a. att en fast basorganisalion anslagsfinansieras.

Sammanfattningsvis anser SÖ att den föreliggande rapporten i så hög grad brister i analys och konsekvensbedömning, att den inte kan ligga till grund för ställningstagande till AMU: s framlida organisation. I stället bör regeringen uppdra åt SÖ och AMS att med utgångspunkt i nuvarande organisation, i reell samverkan, genom ett successivt utvecklingsarbete finna former för en mer ändamålsenlig organisafion av den särskilt anord­nade arbetsmarknadsutbildningen.

1.5       Personalkonsekvenser

Enligl SÖ: s uppfattning finns begränsade rationaliseringsvinster att göra genom att en del av den lokala administralionen sammanförs lill regional nivå. Samtidigt innebär förslagel kraftigt ökade uppgifter för de regionala


 


Prop. 1984/85:59                                                     64

kanslierna dels genom decentralisering från central nivå dels genom över­föring av uppgifter som nu ligger pä byggnadsstyrelsen, försvarels mate­rielverk och förenade fabriksverken. Del är därför osannolikt att verksam­heten kan bedrivas utan en nettoökning av de administrativa resurserna. SÖ ifrågasätter om den föreslagna organisationen innebär ett effektivt användande av resurserna eftersom etl genomförande av förslaget fömt­sätter att länsarbetsnämnderna förstärks med kompetens av ekonomisk och pedagogisk art.

När det gäller den centrala nivån tar SÖ avstånd från bedömningen i förslaget att verksamheten, ens med en omfattande decentralisering av uppgifter, ansvar och befogenheter skall kunna ledas av ca 30 personer. Delta i synnerhet som uppgifter rörande taxesätlning, marknadsföring, upphandling, försäljning och lokalförsörjning fillkommer jämfört med nu­varande organisation. SÖ ifrågasätter också om det är rimligl att föra över de funktioner som nu fullgörs på SÖ: s redovisningscenlral till regional nivå. SÖ anser del vidare orimligt alt SÖ skulle ha ansvarel för att bereda övertalig personal såväl inom SÖ som inom fältorganisationen meningsfull sysselsättning i avvaktan på alt uppsägningstiden löper ut.

2    Statskontoret

2.1      Allmänna synpunkter

Statskontoret finner sammantaget att man tills vidare måste ulgå frän att staten, via arbetsmarknadsverket, kommer alt bli den alll dominerande köparen av AMU-tjänster och AMU-organisationen den allt dominerande säljaren. I effektivitetshöjande syfte tillstyrker statskontoret dock att en ny AMU-organisation blir avgiftsfinansierad. En fördel med alt gä över till en prisslyrning av arbetsmarknadsutbildningen är enligt statskontorets me­ning att arbetsmarknadsmyndigheterna ställs inför ett större tryck att anvisa en utbildning som med rimlig säkerhet leder lill elt arbete för kursdeltagaren. Statskontoret pekar samtidigt på att den nya situationen kan leda till att arbetsmarknadsutbildningens mål - främst det fördelnings­politiska- eftersatts. En sådan risk skulle kunna uppstå eftersom utbild­ningskostnaden för varje enskild individ klart framstår. Statskontoret för­utsätter all detta uppmärksammas och vid behov föranleder kompletteran­de riktlinjer från statsmakternas sida.

2.2      AMU-organisationens utformning

Statskontoret tillstyrker att AMU-verksamhelen finansieras enligt upp­dragsmodellen, och framhåller att denna verksamhetsform måste anses som den naturligaste med hänsyn till de bedömningar som f.n. kan göras belräffande den framtida marknadssituationen och det därav följande be­hovet av ekonomisk insyn från statsmakternas sida.


 


Prop. 1984/85:59                                                                   65

I utredningen knyts valel av uppdragsmyndighet till villkoret att denna skall befrias från de generella regler om lokalförsörjning, upphandling och avyttring av utmstning som eljest gäller för slatliga myndigheter. Statskon­toret erinrar om all det ifrågavarande regelverket syftar till alt åstadkom­ma en sä rationell ordning som möjligt för slatsverkskoncernen. Statskon­toret anser att frågan om vilka generella regler den nya organisationen skall underordna sig måsle prövas mera nyanserat och utifrån en konkret dis­kussion om för- och nackdelar för statsverket - finansiären.

Av de alternativa organisationsmodeller som prövas i rapporten finner statskontoret att en AMU-organisation som är frislående frän arbetsmark­nadsverket och med eget pedagogiskt ansvar för utbildningen bör vara den bästa lösningen för en avgiftsfinansierad verksamhet.

Statskontoret anser att vissa grundläggande frågor ytterligare bör bely­sas. Det gäller främst de regionala styrelsernas ansvar och uppgifter som klarare behöver specificeras. Statskontoret finner det dock moliverat alt någon form av regionala styrelser skall finnas. Även kursnämndernas roll och ställning behöver belysas ytterligare innan ställning kan tas lill organi­sationsutformningen i della avseende. Statskontoret ifrågasätter ocksä om högskolemyndigheterna skall vara självskrivet represenlerade på olika nivåer.

Vad beträffar den regionala indelningen förordar statskontoret att större regioner än län övervägs, då det är viktigt all varje resullatansvarig region omfattar ett tillräckligt stort marknadsunderlag så alt inle den centrala ledningen skall behöva laborera med ständiga uljämningsinsatser.

Statskontoret ifrågasätter av kostnadsskäl förslaget att huvuddelen av nuvarande AMU-filialer skall omvandlas till AMU-center. Frågor om änd­ring av utbildningsenheternas ställning bör enligt statskontoret lösas suc­cessivt när det står klart hur slor den framtida utbildningsorganisationen kan bli.

2.3      Utbildningens kvalitet

Statskontoret anser att det bör vara möjligt alt upprätthålla utbildning­ens kvalitet även om ansvarel förs över frän SÖ till den föreslagna AMU-organisationen. Elt fortsatt utnyttjande av lärarpersonalens och par­temas kompetens bör borga för detta. Däremot finner statskontoret det förslaget Iveksaml alt statsmakterna skall fastställa elt nytt övergripande måldokument för AMU innehållande de kvalitativa målen m. m. för utbild­ningen.

2.4      Finansieringsprincipen

Statskontoret delar uppfattningen att vissa delar av verksamheten, t. ex. den elevsociala, lämpligen kan vara anslagsfinansierade. Detta bör enligl 5    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 59


 


Prop. 1984/85:59                                                                   66

statskontoret företrädesvis lösas genom anslag som ställs till AMS förfo­gande. Belräffande AMU-organisalionen bör uppdragsmodellen tillämpas renodlad. Kostnaderna bör så långt möjligt belasta produktionen. Enligl statskontoret bör också AMU-styrelsens kostnader kunna fördelas.

2.5      Samverkan med andra utbildningsanordnare

Statskontoret bedömer möjligheterna att samverka med kommunernas reguljära utbildning som mera positiva än AMU-organisationens framtida möjligheter att sälja utbildning lill företag och förvaltningar. Statskontoret påpekar emellertid att staten och kommunerna f n. tillämpar helt olika praxis för prissättning vid försäljning av utbildningstjänster. Bilden kom­pliceras också av all den kommunala ulbildningen till slor del finansieras med statsbidrag. En ökad samverkan mellan stat och kommun bör enligt statskontorets mening bygga pä klara ansvarsgränser mellan olika slag av utbildning samt normerande centrala avtal om ersättning m. m.

Statskontoret konstaterar att man i rapporten inte närmare går in pä frågan om att klarare än nu avskilja allmänutbildning från yrkesutbildning och låta allmänutbildningen bli en uppgift för komvux. I sitl yttrande över KAFU framförde statskontoret att exempelvis preparandulbildningen i princip borde åligga den kommunala vuxenutbildningen.

2.6      Genomförande

Statskontoret bedömer att etl genomförande av organisationsförändring­en bör anstå till kalenderårsskiftet 1985/86 med hänsyn till de frågor som återstår att belysa. Finansiellt bör övergången till 1 000-kronors-anslag ske samtidigt som organisationen träder i kraft. Statskontoret påpekar att det under en övergångsperiod kan bli nödvändigt med särskilda underskoltsbi-drag beroende på osäkerheten i bedömningen av marknadssituationen.

3   Riksrevisionsverket

3.1 Allmänt

Enligt RRV: s mening vilar förslaget på en osäker grund eftersom det inte har varit möjligt att på kort tid penetrera problematiken kring AMU så allsidigt att elt någoriunda säkert beslutsunderlag kunnat erhållas. Bland de gmndläggande problem som utredningen enligl RRV inle har hunnit alt ge en tillfredsställande belysning är

1.    AMU: s marknadsförutsättningar

2.    Orsakerna till AMU: s problem, framför allt den bristande flexibilite­ten

3.    Konsekvenserna av en ökad flexibilitet för andra krav som samtidigt ställs på AMU


 


Prop. 1984/85:59                                                     67

4.   Sambandet mellan de olika dimensionerna i flexibilitetsbegreppet och
föreslagna organisationsförändringar

5. Konflikten mellan kravet på samordning och kravel på konkurrens
Även om osäkerheten fortfarande är stor kring vissa frågor finns det

enligt RRV: s mening möjligheter att lösa dessa via organisationskommit­tén. RRV fömtsätter att organisationskommittén samräder med verket vid detaljutformningen av ekonomiadministrafionen. Organisationskommittén bör ocksä lämna underiag till RRV inför anslutningen till redovisnings-och revisionsorganisationen.

3.2 Organisationens utformning

RRV framhåller att det inte är entydigt att den föreslagna verksamhets­formen skulle leda till en avsevärt mindre bindning till fasta resurser än vad den nuvarande formen gör. RRV anser liksom utredningen att behovet av insyn i verksamhelen är ett starkl vägande argument för val av uppdrags­myndighet i stället för stiftelse. RRV finner emellertid inte alt kravel på frikoppling frän byggnadsstyrelsen, försvarets materielverk och förenade fabriksverken är sakligt motiverat i utredningen. Likaväl som dessa myn­digheters verksamhet kan ses som "restriktioner" kan de ses som en servicefunktion från statens sida. RRV menar alt om den inte fungerar bra borde man i första hand ta reda på varför, snarare än att överge funkfio-nen. En frikoppling frän l.ex. byggnadsstyrelsens medverkan skulle inne­bära att motsvarande kompetens skulle behöva byggas upp inom AMU-or­ganisalionen, vilkel skulle medföra ökade koslnader. När del gäller de övriga nämnda myndigheternas medverkan finner RRV det inte heller motiverat att en uppdragsmyndighel för AMU-verksamhelen skall undan­tas från de bestämmelser som gäller andra myndigheter av samma slag.

RRV anser liksom utredningen att en uppdragsverksamhet där SÖ har det pedagogiska ansvaret skulle bli alltför komplicerad för all de åsyftade förenklingarna av organisationen skulle uppnäs. Det föreslagna alternati­vet medför dock enligt RRV osäkerhet om hur det pedagogiska ansvarel skall utkrävas. RRV anser också att ansvarsfördelningen mellan den cen­trala och den regionala nivån är oklar och behöver preciseras ytterligare av organisationskommittén.

Det har enligt RRV inle visats att den föreslagna organisationen innebär någon förenkling. Man har fortfarande två myndigheter inblandade direkt i verksamhelen samtidigt som man har kopplingen till yrkesnämnderna. RRV anser att den nya organisationen framför alll har sina fördelar i all beslällar- och producentfunklionerna hålls ålskilda och genom au kost­nadsmedveiandet bör öka. Enligt RRV är dock osäkerheten stor om man verkligen när fram till de åsyftade målen med organisationsförändringen.


 


Prop. 1984/85:59                                                                 68

3.3       Finansiering

Uiredningen föreslär att den centrala nivån anslagsfinansieras och att den regionala nivån intäktsfinansieras. RRV anser au det i allmänhel är en fördel att anslagsfinansiera funktioner snarare än nivåer.

När det gäller inköp av utmstning föreslår utredningen att den antingen finansieras över ett särskilt utrustningsanslag eller genom att myndigheten tillåls att själv gå ut på lånemarknaden. Det sista alternativet har hittills inte förekommit. RRV föreslår all dessa finansieringsfrågor tas upp i anslutning till organisationskommitténs arbete.

3.4       Länsarbetsnämndens ansvar

Uiredningen föreslår att länsarbetsnämnden tillförs extra resurser för alt kunna avgöra t.ex. vilken utbildningsanordnare pä marknaden som är lämpligast från kvalitetsmässiga och ekonomiska synpunkter. RRV har inget att invända mol gmndtanken men föreslär att finansieringen i första hand sker via omprioriteringar inom arbetsmarknadsverket.

RRV anser det förslaget olämpligt att länsarbetsnämnden vid köp av utbildning i förelag köper resurser för tillsyn av AMU-organisationen eftersom det skulle kunna innebära all AMU-organisafionen både var konkurrent och kontrollant i förhällande till företaget.

3.5       Kostnader och finansiering

Enligt uiredningens kostnadsberäkning skulle den nya organisationen bli nägol billigare än den nuvarande. Detta gäller under fömtsättning att de berörda myndigheterna tillförsäkras medel från regeringen för att kunna genomföra den föreslagna organisationsförändringen enligt del stadiga trygghetsavtalets regler. RRV anser alt, i den män myndigheterna hinner planera in organisationsförändringen i sina petita, kostnaderna bör kunna tas inom ramen för ordinarie anslag.


 


Prop. 1984/85:59                                                     69

BUaga3

SAMMANFATTNING AV REMISSYTTRANDENA ÖVER AMS RAPPORT NY ORGANISATION FÖR DEN SÄRSKILT ANORDNADE ARBETSMARKNADS­UTBILDNINGEN (1984-03-29)

Efter remiss har yltranden över rapporten avgivits av försvarels mate­rielverk (FMV), byggnadsstyrelsen (BS), universitets- och högskoleämbe­tet UHÄ, statens arbetsgivarverk (SAV), förenade fabriksverken (FFV), statens institut för personaladministration och personalutveckling (SIPU), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorgani­sationen SACO/SR (SACO/SR) och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF).

UHÄ har bifogat yttranden frän regionstyrelserna i Stockholms, Uppsa­las, Linköpings, Lund/Malmös, Göteborgs och Umeås högskoleregioner saml från universiteten i Stockholm, Linköping, Lund och högskolorna i Kalmar, Örebro, Karlstad, Luleå och Sundsvall/Härnösand. LO har bifo­gat yttranden frän Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska kommu­nalarbetareförbundet. Svenska Melallindustriarbeiareförbundet, Statsan­ställdas förbund och Svenska Träindustriarbetareförbundet.

1    Allmänt

Flertalet remissinstanser tillstyrker AMS-rapportens förslag i sin helhet eller med vissa kommentarer eller invändningar. Till dessa hör FMV, SAV, SIPU, Landstingsförbundet, TCO, LO och SAF. UHÄ har avståu från att lämna synpunkter på organisalionen för arbetsmarknadsutbild­ningen. BS har enbart yttrat sig i frågan om ansvarel för AMU: s lokalför-- sörjning. SACO/SR och kommunförbundet är negativa lill den föreslagna verksamhets- och organisationsformen för den särskill anordnade arbets­marknadsutbildningen men ställer sig positiva till de förslag som syftar till en ökad flexibilitet och högre effektivitet i verksamheten.

TCO framhåller alt ell eventuellt beslul om alt inrätta en självständig myndighel för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen i så fall bör ses som etl första steg i en mer långsiktig satsning pä alt utveckla etl system för återkommande utbildning där arbetsmarknadsutbildningen spe­lar en cenlral roll. Etl sådant utvecklingsarbete bör bl. a. omfatta en allmän översyn av formerna för finansiering och kostnadsberäkning för både arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning. Syftet bör vara att nä en bättre samstämmighet mellan de olika finansieringssystemen och bällre fömtsättningar för samverkan mellan de olika utbildningsanord­narna. 6   Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 59


 


Prop. 1984/85:59                                                                70

2    Utformning av ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen

2.1       Utbildningens inriktning och organisation

Utredarnas överväganden se AMS rapport s. 61—64.

Svenska kommunförbundet framhåller under detta avsnitt att del är viktigt att utveckla ett system för återkommande utbildning.

TCO tillstyrker förslaget om ell av riksdagen fastställt måldokument för arbetsmarknadsutbildningen. Måldokumentet bör enligt TCO:s mening också omfatta operativa mål.

SACO/SR framhåller att AMU har många olika slags elever med olika behov av utbildning. För en del elever bör en nära samordning med utbildningsväsendet i övrigt vara en fördel. Dit hör enligl SACO/SR in­vandrare, svårplacerad arbetskraft och ungdomar med ofullständig skol­gång. En annan gmpp är de som behöver omskolning och yrkesutbildning. SACO/SR ifrågasätter om det är lämpligt att föra in alla dessa olikartade verksamheter under en organisation.

SACO/SR har dock inget att invända mot förändringar som leder fill en ökad effektivitet. Decentralisering av beslutsbefogenheter, samverkan mellan utbildningsanordnare, ökat samarbete med näringslivet bör enligt SACO/SR leda till en högre grad av flexibilitet.

LO understryker att de av riksdagen fastlagda målen för arbetsmark­nadsutbildningen bör ligga fast. Det är vikligt, menar LO att utbildningsin­satserna även framgent inriktas mol dem som är eller förväntas bli arbets­lösa eller mot dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden.

LO fäster stor vikt vid den föreslagna organisationens möjligheter alt fungera flexibelt.

De fasta resurserna vid AMU-centren bör enligt LO vara relaterade dels fill nödvändiga stmkturella förändringar i arbetslivet och dels till arbets­marknadsverkets bedömingar om den framtida sysselsättningsutveckling­en inom skilda näringsgrenar.

2.2       Uppgifter

Utredarnas överväganden se AMS rapport s. 64-66.

SIPU tillstyrker utredarnas förslag, men framhåller att den föreslagna möjligheten för AMU att sälja utbildning och konsultservice lill företag, kommuner och landsting kräver betydande förändringar i organisationens synsätt, dess sätt att arbeta och i personalens kompetens. Delta kräver investeringar i utveckling av utbildningsplanering och ny utbildning samt en effektiv marknadsföring av utbildningen. SIPU påpekar att den mark­nadsutredning som AMS låtit genomföra inte ger någon heltäckande analys av företagens eller andra organisationers efterfrågan när det gäller tjänster, kvalitet, pris och omfattning.


 


Prop. 1984/85:59                                                                   71

Landstingsförbundet tillstyrker en organisation för AMU med tre hu­vuduppgifter; alt producera utbildning för länsarbetsnämnder, näringslivel och förvaltningar, att svara för elevsocial verksamhet samt att ansvara för pedagogiskt utvecklingsarbete.

Svenska kommunförbundet finner alt Statskonsults bedömningar beträf­fande möjligheten att sälja utbildning och tjänster till företag och kom­muner vilar på en alltför osäker gmnd.

Enligt LO bör huvuduppgiften för den nya AMU-organisalionen vara att producera arbetsmarknadsutbildning för arbetsmarknadsverket.

LO påpekar alt fömtsättningen för att AMU-organisationen skall kunna fungera som servicecenter åt näringslivet är alt statsmakterna ger AMU-organisalionen sådana riktlinjer att de regionala enheterna kan fatta snabba beslul under eget koslnadsansvar.

LO menar dock att den av Statskonsult AB utförda utredningen om möjligheten att sälja utbildning till företag, bör tas med försiktighet. Avgö­rande för en framgång i detta avseende är enligl LO alt AMU-organisatio­nens utbildningsutbud blir konkurrenskraftigt och effektivt och att ulbild­ningen leder till tryggad anställning för individen. LO understryker vidare del positiva i alt AMU-organisationen genom en funktion som service­cenler åt näringslivel får ökad anknytning till arbetslivet.

SACO/SR påpekar att det väsentliga för en marknadsorienterad organi­sation är att del finns mänga köpare och säljare så att konkurrens kan uppstå. Länsarbetsnämnderna torde bli den dominerande köparen av ut­bildning. I övrigi kan marknaden inte bedömas. Bland övriga uppgifter anser SACO/SR att den elevsociala funktionen inte har beaktats i tillräck­lig grad. Däremot anser SACO/SR att den föreslagna introduktionen bör kunna bedrivas av arbetsmarknadsinstituten.

TCO tillstyrker förslaget om att AMU-myndighelen skall svara för den elevsociala verksamheten.

2.3 Verksamhetsform och organisation

Utredarnas förslag se AMS rapport s. 66—72.

UHÅ lämnar frågan om organisationsmodell och verksamhetsplan utan yttrande. UHÄ framför dock som en principiell synpunkt att det är angelä­get alt samhället inte får ytterligare en central utbildningsmyndighet — utöver SÖ och UHÄ - med tillhörande regionala och lokala myndigheter, som till betydande del arbetar med frågor för vilka det redan finns organi­sationer med kompetens pä området.

5A V anser att en uppdragsmyndighet med ansvar för arbetsmarknadsut­bildningen tillgodoser fömtsättningarna för en rationell arbetsgivarroll.

SIPU tillstyrker utredamas förslag alt AMU-organisalionen bör vara en frän AMS och SÖ fristående myndighet.

SIPU är däremot tveksam till den regionala organisafionen med särskil-


 


Prop. 1984/85:59                                                     72

da slyrelser. De förefaller enligt SIPU inle vara nödvändiga med tanke på att verksamheten i stor utslräckning kommer att styras av länsarbetsnämn­dens beställningar.

Landstingsförbundet anser det positivt att pröva nya former för en frislående marknadsanpassad och flexibel organisation för arbetsmark­nadsutbildningen. Decentralisering av ansvarel för ekonomi, planering och genomförande av utbildning tillstyrks.

Landstingsförbundet utgår ifrån att kommuner och landsting i egenskap av offenlliga arbetsgivare blir represenlerade i såväl den cenlrala som de regionala styrelserna.

Svenska kommunförbundet är positivt lill att delar av AMU- verksamhe­ten anordnas som uppdragsutbildning, och anser att avnämar/beställar-funklionen skall vara styrande för producentfunktionen. Kommunförbun­det finner emellertid inte att den nu föreliggande utredningen ger överty­gande belägg för att bildandet av en fristående uppdragsmyndighet ger den bästa lösningen av frågan om huvudmannaskapet för AMU-verksamhelen.

I sitt yttrande över KAFU anser kommunförbundet att del av KAFU förordade alternativ B bör vara vägledande för det fortsatta arbetet med organisalionen. Kommunförbundet finner inte anledning alt frångå sitt tidigare ställningstagande.

Vilken verksamhetsform som är den bästa för att nå de åsyftade målen bör enligt kommunförbundet belysas ytterligare.

SACO/SR anser det inte nödvändigt att frigöra arbetsmarknadsutbild­ningen frän AMS och SÖ. Del torde enligt SACO/SR vara möjligt att med oförändrat huvudmannaskap genomföra sädana förändringar i den nuva­rande organisationen att kraven på verksamhelen vad avser flexibilitet och effektivitet blir tillgodosedda. SACO/SR ser dock positivt på decentralise­ring, ökade inslag av konkurrens och marknadsstyrning.

De befogenheter som utredarna föreslagit för den regionala AMU- orga­nisalionen vill SACO/SR ge de nuvarande kursslyrelserna.

LO tillstyrker förslaget att arbetsmarknadsutbildningen organiseras som uppdragsmyndighet med central och regional nivå. LO finner att denna organisationsform till skillnad mot stiftelsealternativet garanterar en demo­kratisk insyn och ger berörda intressenter möjlighet att påverka organisa­tionens verksamhet. Därmed förutsätter LO att arbetsmarknadens parter ges stor vikt vid sammansättningen av de två myndighetsnivåerna.

I fråga om organisationens ledning menar LO att ordföranden i de regionala styrelserna — vilka enligt utredarna inte skall företräda kunderna eller expertmyndighetema — mycket väl kan hämtas från arbetsmarkna­dens parter. LO anser att lämpligheten bör fä vara avgörande. LO delar utredarnas uppfatining att länsarbetsdirektören som företräder köparna inte bör utses till denna posl.

LO anser alt det bör prövas om Kommunförbundet och Landstingsför­bundet skall vara företrädda som arbetsgivarpart.


 


Prop. 1984/85:59                                                    73

TCO anser alt en ny myndighel bör ha en självständig ställning i förhäl­lande till både AMS och SÖ. TCO tillstyrker förslaget att arbetsmarkna­dens parter skall ingå i styrelsen för den nya myndigheten samt förelrädare för AMS, SÖ och UHÄ. TCO understryker att styrelsens ordförande inle bör företräda någon av dessa myndigheter. TCO anser att de anställda också bör fä utse styrelserepresentanter.

TCO tillstyrker förslaget att myndighetens regionala beslutande organ skall vara sammansatt på motsvarande säll. TCO tillstyrker förslaget om en stark regional beslutsnivå med ett självständigt resultatansvar. Behovet av samarbete med länsarbetsnämnd och andra länsbaserade organ medför, enligl TCO: s uppfaltning att myndighetens regionala nivå bör vara länsba­serad.

SAF finner det principiellt rikligt att AMU-verksamhelen skall drivas av en fristående organisation. Stiftelseformen skulle emellertid enligt SAF: s bedömning i högre grad än en uppdragsmyndighet kunna uppfylla de krav som måste ställas på arbetsmarknadsutbildningen.

3   Finansiering

Utredarnas förslag se AMS rapport s. 75—77.

SIPU anser mot bakgrund av att den nya AMU-organisationens verk­samhet delvis kommer att bedrivas i konkurrens med andra utbildningsan­ordnare all den i huvudsak bör bedrivas med full kostnadstäckning, dvs. även den centrala administrationen och utvecklingen av ulbildningen bör intäktsfinansieras. Den kurativa verksamheten bör dock, som utredarna föreslär, anslagsfinansieras.

SIPU framhåller att övergången från anslags- till uppdragsfinansierad verksamhei innebär en stor omställning i en organisation. Utöver vidareut­bildning av den egna personalen bör AMU-organisationen under en över­gångstid tillföras ett särskilt driflbidrag för utveckling av ny utbildning, marknadsföring och egen kompelens. Driftbidraget bör avvecklas under en period av fyra lill fem år.

TCO tillstyrker inte förslaget lill finansiering. TCO anser att en ny myndighet bör erhålla anslag för en stabil utbildningsorganisation direkt över arbetsmarknadsdepartementels budget. Den anslagsfinansierade or­ganisationen bör i första hand uiformas för att möta de långsiktiga fördel­ningspoliliskl motiverade behov som redan nu kan förutses. Hämtöver bör myndigheten erhålla resurser för en individinriklad utbildnings- och ut­vecklingsverksamhet liknande den som bedrivs inom SAF/PTK: s trygg­hetsråd.

Myndigheten bör ha möjlighel alt när så bedöms lämpligt köpa utbild­ningar, utbildningsplatser eller andra utbildningstjänster i ställel för att tillhandahålla dem i egen regi.


 


Prop. 1984/85:59                                                     74

TCO anser all arbetsmarknadsmyndigheterna bör erhålla anslag för en mer rörlig utbildningsverksamhet som bl.a. skulle omfatta arbetsmark­nadsutbildning i förelag.

TCO anser att det med den av TCO förordade finansieringsmodellen bör vara möjligt att omedelbart genomföra organisationsförändringen och att sedan gradvis utveckla etl mer differentierat och flexibelt finansieringssy­stem. En ny myndighet bör därför inledningsvis erhålla anslag som i huvudsak motsvarar den nuvarande särskilda AMU- organisalionen. Ett nytt finansieringssystem bör sedan enligt TCO gradvis utvecklas och infö­ras under en treårsperiod.

SACO/SR finner alltför många principiella och praktiska frågor olösta för alt kunna stödja förslaget om intäktsfinansiering av verksamheten.

4    Ansvar för kursplaner, pedagogiskt arbete

Utredarnas förslag se AMS-rapporten s. 72-75.

SA V anser att den sakkunskap som SÖ besitter vad gäller läroplansarbe­le och pedagogiskt utvecklingsarbete bör tas tillvara pä elt ändamålsenligt sätt.

Enligt SIPU;s mening bör den nya organisationen själv ha eU pedago­giskt ansvar och själv utarbeta kursplaner. SÖ bör dock kontinuerligt kunna följa och utvärdera arbetsmarknadsutbildningen. Det bör dock an­komma på AMU-organisationen att avgöra i vilken utsträckning utvärde­ringen bör leda lill förändringar i arbetsmarknadsutbildningen.

TCO tillstyrker förslaget att myndigheten skall ansvara för utarbetandet av kursplaner för arbetsmarknadsutbildningen.

TCO understryker vikten av att parterna också medverkar vid den lokala eller regionala anpassningen av de centralt utformade kursplanerna. Enligt TCO bör myndigheterna ha ett nära samarbete på kursplaneområdel med det reguljära undervisningsväsendets myndigheter för att därigenom säkerställa en rimlig grad av likformighet.

Enligt TCO bör kraven på yrkesmässig och pedagogisk kompetens hos de anställda lärarna ställas minst lika högt i en ny organisation som i den nuvarande.

SACO/SR anser mot bakgmnd av den omfattning som AMU har, att det är väsentligt att AMU i kvalitetshänseende är jämförbar med den utbild­ning som ges i komvux och gymnasieskolan. Det är därför SACO/SR: s uppfaltning att den stadiga skoladministralionen bör ha ett pedagogiskt ansvar även för arbetsmarknadsutbildningen.

SACO/SR instämmer i princip i den föreslagna ansvarsfördelningen mellan central och regional nivå avseende ansvaret för kursplaner under fömtsättning att ramläroplanerna också innehåller allmänna ämnen. SACO/SR anser vidare att UHÄ bör få en fastare roll vid planeringen av


 


Prop. 1984/85:59                                                                   75

arbetsmarknadsutbildningen. SACO/SR vill se ett utökat utbud av kurser inom AMU som riktar sig till långtidsutbildade och är för sin del beredd att medverka lill att identifiera sådana utbildningsbehov.

LO ansluter sig till utredarnas resonemang att del pedagogiska ansvaret sä långt möjligt måste renodlas och till förslagel att det samlade pedago­giska ansvaret skall åvila den kommande AMU- organisationen. Parternas aktiva medverkan samt att personalen vid SÖ: s byrå V 3 erbjuds anställ­ning i den nya organisationen borgar för fortsatt hög utbildningskvalitet i arbetsmarknadsutbildningen. LO anser det dock nödvändigl all yrkes­nämnderna och motsvarande organ inom Ijänstemannaområdel fär tillräck­liga ekonomiska resurser för sin medverkan.

SAF framhåller likaså att parternas aktiva medverkan vid utformningen av ulbildningen garanterar hög utbildningsnivå. Enligt SAF bör parternas medverkan inle heller i fortsättningen betalas av samhällel. Skulle ökade resurser behövas är detta etl problem som bör lösas av parterna inom branschen.

5    Samverkan med andra utbildningsanordnare

Utredarnas överväganden se AMS-rapporten s. 74-75.

UHÄ framhåller att sådan utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen som ligger pä eftergymnasial nivå och är jämförbar med högskolans utbild­ning bör planeras inom ramen för den regionala högskoleutbildningen. Annan utbildning på högskolenivå, som kan motiveras av arbetsmark­nadsskäl, bör enligt UHÄ antingen ske genom att planeringsramen för högskolan vidgas eller att utbildningen anordnas som uppdragsutbildning.

Svenska kommunförbundet erinrar om sitt yttrande över KAFU där man framhöll alt samordningen mellan AMU, gymnasieskolan och komvux bör utvecklas vidare. Kommunförbundet framhåller när del gäller utbildnings­verksamheten i kommunerna att det inte kan bedömas möjligt att kommu­nerna skall kunna hålla någon extra utbildningskapacitet i reserv för ar­betsmarknadsutbildningens eventuella behov. Med hänsyn till del sjun­kande anlalel 16-äringar kan emellertid viss utbildningskapacitet bli ledig i kommunerna vilken genom en långsiktig planering skulle kunna vara möj­lig att bevara för arbetsmarknadsutbildningens utbildningsbehov.

Landstingsförbundet menar alt reella fömtsättningar för regionall och lokall samarbete måste byggas in i den nya organisationen för arbetsmark­nadsutbildning. Enligt landstingsförbundet bör den som har ansvarel för den reguljära gymnasieutbildningen ha ett huvudansvar vid samverkan och planering av utbildning.

SACO/SR anser att fömtsättningarna för samverkan mellan AMU, kom­vux och gymnasieskolan borde vara större om AMU finns kvar inom den


 


Prop. 1984/85:59                                                                   76

statliga skoladministralionen. Därigenom underlättas gemensamt resursut­nyttjande och samplanering av utbildningen. För att radikalt öka samver­kansmöjligheterna mellan AMU och kommunerna nämner SACO/SR att del kunde vara en idé att överlåta AMU-centren till kommunerna. Vidare påpekar SACO/SR att UHÄ bör fä en fastare roll i planeringen av AMU.

6   Samarbete med andra statliga myndigheter

Utredarnas förslag se AMS-rapporten s. 68.

FMV är posiiiv lill förslaget att AMU-organisationen skall få möjlighet att själv svara för upphandlingen av utmstning. FMV är berett att medver­ka om AMU-organisationen så önskar.

FFV erinrar om att FFV genom sitt koncernbolag FFV Allmateriel AB har etl åtagande att försälja övertalig eller kasserad materiel och inventa­rier för statsverkets räkning. FFV anser att del inle finns någol skäl alt göra etl generellt undantag avseende en enstaka verksamhei inom statsför­valtningen, eftersom varje förvaltning om skäl föreligger, efter samråd med FFV Allmateriel AB har möjligheter att träffa överenskommelse om avsteg från huvudregeln.

BS avstyrker förslaget om att överföra lokalförsörjningen från BS lill AMU-organisationen. BS framhåller alt man samtidigt är beredd att med­verka lill de anpassningar av lokalförsörjningen som erfarenheterna av nu tillämpad handläggningsordning och kommande beslut om organisations­form för AMU ger anledning till.

SIPU anser inte att särskilda undanlag bör göras för arbetsmarknadsut­bildningen vad gäller skyldighet att samverka med vissa myndigheter. Däremot anser SIPU att de cenlrala servicefunktionerna för myndigheter generellt bör omprövas. Enligl SIPU: s uppfatining bör dessa servicefunk­tioner baseras på ett kundförhållande. Myndighelerna bör mot betalning ha frihet att välja att utnyttja dessa funktioner. Detta bör gälla lokalhållning, upphandling, personaladministrativa system och redovisningssystem.

Landstingsförbundet ansluter sig till utredarnas uppfattning att den nya organisationen bör befrias från tyngande byråkrati.

TCO tillstyrker förslaget att myndigheten befrias från skyldigheten att samverka med försvarets materielverk och med byggnadsstyrelsen. TCO understryker samtidigt att detta inte får uppfattas som att samarbetet skall upphöra. Myndigheten bör kunna dra fördel av den kompetens som finns inom dessa båda myndigheter, men bör samtidigt själv få avgöra formerna och omfattningen av samarbetet. TCO framhåller att dessa myndigheter bör beredas lillfälle att redovisa personalkonsekvenserna innan de nuva­rande samverkansreglerna ändras.


 


Prop. 1984/85:59                                                               77

7   Personalfrågor

Utredningens överväganden och förslag se AMS-rapporten s. 85— 94.

SAV påminner om att vissa frågor om tjänstekonstmktionen för lärare inom AMU bör lösas i samband med övergången till en ny organisation. Gymnasieskolans anställningssystem har varit förebild för anställningssy­stemet inom AMU. Detla är som SAV redan långt tidigare påpekat inte det ideala för de förhållanden som måsle råda inom arbetsmarknadsutbildning­en på gmnd av dess ställning som arbetsmarknadspolifiskt instmment. SAV anser att beslut om ny organisation med syfte att öka flexibiliteten och effektiviteten i verksamheten inte bör fattas utan att man utförligt behandlar och klart tar ställning till vilka eventuella principiella förändring­ar som bör ske i det nu rådande anställningssystemet utifrån den nya organisationens krav.

TCO tillstyrker förslaget att lärare och övriga anställda vid AMU- cen­ter, AMS-anställda sjuksköterskor och anställda vid AMU- förläggningar­na skall föras över direkt till anställning hos den nya myndigheten med oförändrade anställningsvillkor. TCO understryker att detta också bör gälla för den administrativa personalen vid AMU-center. De anställda vid SÖ: s enhet för AMU-frågor bör enligt TCO: s mening erbjudas anställning hos den nya centrala myndigheten om liknande uppgifter skall utföras där. I annat fall bör de ha företräde till de tjänster som inrättas hos den nya regionala myndigheten.

SACO/SR påpekar att övergången från riksanställning till regional an­ställning för AMU-lärama inte har belysts. Vidare menar SACO/SR att AMU-centra även i fortsättningen behöver administrativa och pedagogiska resurser för stöd till lärare och kursdeltagare. SACO/SR påpekar att kurs-föreståndartjänster alltsedan AMU infördes har varit arvodestjänster. SACO/SR anser alt dessa tjänster bör bli extra ordinarie.

8   Övergången till den nya organisationen

Utredarnas förslag se AMS-rapporten s.91-92.

SA V anser att genomförandet bör skjutas fram till åtminstone 1 januari 1986 så att konsekvenserna för all berörd personal kan överblickas. SAV har tidigare berört frågan om tjänstekonstmktionen föu AMU-lärarna. Även om genomförandet sker utan att anställningssystemet för lärare behandlas krävs enligt SAV en viss senareläggning.

LO framhåller som en absolut fömtsättning att organisationen blir repre­senterad i den föreslagna organisafionskommittén.

7    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 59


 


Prop. 1984/85:59                                                               78

Bilaga 4

SAMMANFATTNING AV STATSKONTORETS RAPPORT (1983:43) ALFABETISERINGSUNDER­VISNING FÖR ZIGENARE, JÄMTE SAMMAN­STÄLLNING AV SAMRÅDSMYNDIGHETERNAS YTTRANDEN

1    Uppdraget och arbetets uppläggning

Regeringen uppdrog 1982-06-17 åt statskontoret att se över fömtsätt­ningama för att föra över alfabetiseringsundervisningen' för zigenare från arbetsmarknadsutbildningen till den kommunala gmndutbildningen för vuxna. Frågan hade dessförinnan väckts av arbetsmarknadsstyrelsen i anslagsframställningen för budgetåret 1982/83.

' Några begrepp; I olika sammanhang har man haft anledning att närmare bestämma vad analfabetism innebär. En arbetsgmpp inom SÖ, den s.k. ALFAVUX-utredningen (1975), definierade två nivåer av läs- och skriv­kunskaper. Med analfabet avsäg man en person som saknar elementära färdigheler i att läsa, skriva och räkna motsvarande ungefär medelnivån i dessa avseenden hos elever som gått ut årskurs 3 i gmndskolan. Funktio­nellt läs- och skrivkunnig -funktionellt litterat- är en person först "när han uppnått de gmndläggande kommunikafionsfärdigheter som gör det möjligt för honom att ta del av alla de akfiviteter i vilka kunskaper i läsning, skrivning och matematik är nödvändiga i hans gmpp eller samhälle och när de uppnådda kunskapema och färdigheterna gör det möjligt för honom att använda dessa för sin egen eller samhällets utveckling". Måttet på funktionell läs- och skrivfärdighet i Sverige ansåg ALFA-VUX vara medelnivån hos elever som gått ut årskurs 6 i gmndskolan.

Utbildning av vuxna upp till den sistnämnda nivån har inom den kommu­nala vuxenutbildningen kommit att benämnas grundutbildning. Häri ingår då även natur- och samhällsorienterande moment m. m.

Alfabetisering, som ofta synes användas som ett mera generellt begrepp för undervisning i läsning och skrivning, används här i begränsad betydelse som benämning pä utbildning som förmedlar kunskaper på den förstnämn­da nivån, dvs. ungefär motsvarande gmndskolans lågstadium.

Eftersom vuxenutbildningen för närvarande är föremål för övervägan­den i flera avseenden som griper in i det aktuella problemet har statskon­toret valt alt i anslutning till uppdraget göra en något bredare undersökning och även belysa andra alternativ av kommunalisering än att bara föra över alfabetiseringsundervisningen för zigenare. Behov av en liknande, arbets­marknadsinriktad grundutbildning även för andra minorilelsgmpper än zigenarna har därvid berörts.

En projektgrupp inom statskontoret har genomfört utredningen. Arbetel har skett i kontakt med bl.a. företrädare för berörda statliga myndigheter


 


Prop. 1984/85:59


79


och Svenska kommunförbundet. Dämtöver har även personal vid berörda AMU-centra samt företrädare för Nordiska Zigenarrådet fillslällts utred­ningsmaterial för information och synpunkter.

1.1 Grundutbildning för vuxna— en översikt av olika former

Kommunerna har sedan 1977 en allmän skyldighet att svara för gmndut­bildningen av vuxna. Det sker inom grundvux. Undantagna är bl. a. de som kan beredas sådan utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU). Inom AMU har gmndutbildning organiserats för vissa AMU-elever (s.k. baspreparandulbildning) och för vuxna zigenare (GZ-utbildning). Den förstnämnda är tills vidare en försöksverksamhet som startade 1979 och finns pä sex platser. GZ- utbildningen bedrivs i sin nuvarande form sedan hösten 1977, f. n. pä tio orter.

AMU-ulbildningarna skiljer sig från gmndvux främst genom värvning mellan teoretiska och praktiska moment, de senare i form av prakfisk yrkesorientering (pryo).

I kapilel 2 ges en översiktlig beskrivning av dessa tre utbildningsvägar som alla berörs av utredningsuppdraget, deras framväxt m. m. Beskriv­ningen sammanfattas i följande faktamta.

 

Faktaruta om olika former

för grundutbi

.Idning för vuxna åren 1982

 

Grundvux

Baspreparand-utbildning

GZ

Ansvarsförhållanden

Kommunerna

SÖ/AMS

AMS

(huvudmannaskap)

 

 

 

Maximal utbildningstid

 

 

 

då studieersättning

 

 

 

utgår:

 

 

 

- antal veckor

*)

24-72 v.

48-144 v.

- antal tim

1 120 tim (2 220 **)

2 448 tim

4 752 tim

- antal tim per vecka

28 tim

34 tim

33 tim

Studieförmåner

Timersättn,

Utbildnings-

Utbildnings-

 

högst 33 och

bidrag dag-

bidrag - dag-

 

lägst 13 kr

penning

penning högst

 

per timme

högst 230***

230***) och

 

 

och lägst

lägst 165/dag

 

 

165 kr per

 

 

 

dag

 

Innehåll

 

 

 

- teoretiska ämnen

ja

ja

ja

- pryo

nej

ja

ja

Heraspråksundervisning

Ja - när så

Nej

Ja - när så

 

är möjligt

 

är möjligt

Antal kursdeltagare

10 181

92

268

Gruppstorlekar, genom-

3,5

8

3,5**»*)

snitt

 

 

 

Lokalisering

257 kommuner

6 AMU-center

12 AMU-center (inkl Gbg)

*)  Undervisningstiramarna kan spridas ut på valfritt antal veckor,

**)   Vid särkilda skäl,

***)   F, n,   högst  280 kr,

****) Från 1982/83 är delningstalet höjt till 3-8,


 


Prop. 1984/85:59                                                     80

Beträffande GZ-utbildningen konstateras att zigenarna har en särställ­ning i förhållande till bl. a. andra minoritetsgmpper med likartade problem och kunskapsbrister. Den består dels i en särskilt anpassad utbildning dels i att högre studieförmåner utgår. GZ har under åren utvärderats i flera sammanhang och vi fömtsätter att resultaten därav kan ingå som ett beslutsunderiag när statsmakterna skall ta ställning till zigenamtbildning-ens fortsatta former. Här noteras endast några problem och erfarenheter av särskilt intresse i detta sammanhang. De avser deltagarnas närvaro, genomförandet av pryon, kursdeltagarnas mofivallon för utbildningen samt läramas anställningsförhållanden.

1.2 Motiv för en kommunaliserad GZ-utbildning

Här redovisas de, enligt statskontorets uppfattning, främsta orsakema som motiverar att man nu diskuterar en kommunalisering av GZ- utbild­ningen.

Genom invandringens ändrade karaktär har nya etniska minoritets­grupper kommit hit. Inslagen av vuxenanalfabetism hos dessa invandrare är relativt stort. Likaså saknar de ofta baskunskaper om ett modernt samhälles funktionssätt. Gmndutbildningen av zigenare synes mot den bakgmnden antalsmässigt vara på väg alt bli ett allt mindre delprobelm. Storleksordningen kan möjligen belysas av att antalet kursdeltagare i gmndvux fillhörande spräkgmpperna assyrier/syrianer, turkar och greker - där problem liknande zigenarnas uppges finnas - nu uppgår till ca 2 300 dvs. tio gånger fler än zigenare i GZ- utbildning.

Grundvux har sedan starten 1977 expanderat från etl par tusen till drygt 10000 deltagare och anordnas nu av så gott som alla kommuner. Läropla-nema anpassas successivt till vuxna. Statskontoret utgår därför från att det finns helt andra fömtsättningar i dag att ta över även vuxenutbildningen av zigenare i kommunal regi jämfört med vad fallet var i början av 1970-talet när beslutet fattades all den skulle ske inom ramen för arbets­marknadsutbildningen.

Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken för 1980-talel innebär en prioritering av den arbetsförmedlande verksamheten. Uirymme måste skapas bl.a. genom effektivisering och omfördelning av arbets­marknadsverkets uppgifter till närliggande sektorer. Gränsdragningen mellan arbetsmarknadsutbildningen och den vanliga skolans vuxenutbild­ning behandlas f. n. av fler kommittéer och inom regeringskansliet. När­mast aktuell är kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsut­bildning (KAFU). Vissa konkreta åtgärder för att avlasta arbetsmarknads­myndigheterna har redan genomförts. Frågan om att föra över alfabelise-ringsundervisningen för zigenare till annan huvudman framstår därmed som en del i ett större sammanhang med det samlade syftet att klarare avgränsa arbetsmarknadsverkets och arbetsmarknadsutbildningens upp­gifter gentemot andra samhällsorgan.


 


Prop. 1984/85:59                                                               81

1.3 Förutsättningar för att konununalisera grundutbildningen för zigenare

Vi inleder här med aU något närmare granska fömtsättningama för att en överföring av GZ-utbildningen till kommunen skall kunna ske. Olika faklorer kan därvid utpekas som centrala. Ibland anförs försörjningsmäs-siga skäl för aU utbildningen skall ske inom AMU. Vi utgår dock frän all del avgörande bör vara om det finns utbildningsmässiga fömtsättningar inom nuvarande ekonomiska ramar samt om ett tillräckligt underlag finns för alt även fortsäuningsvis arrangera en särskild utbildningsväg.

De utbildningsmässiga förutsättningarna belyses genom att jämföra gmndvux och GZ. Jämförelsen omfattar gmndläggande bestämmelser, utbildningens syfte och mål, utbildningens innehåll, arbetsformer och stu-diegmpper, utbildningens längd, sludietakl, pedagogiska frågor samt sam­band med efterföljande utbildning.

Därvid konstateras att grundvux saknar pryo. I övrigt visar jämförelsen dock i huvudsak att likheterna mellan GZ och gmndvux är sådana all GZ kan föras över dit utan att alltför slora pedagogiska olägenheter skulle behöva uppslå.

Det framtida utbildningsbehovet för vuxna zigenare är myckel vansk­ligt att bedöma. Utifrån ett räkneexempel kommer vi fram till ett nytill­kommande, årligt behov under den närmaste fem-årsperioden enligt föl­jande:

Vuxna zigenare som nu bor i  landet 70

Zigenare som går ur grundskolan 20

Zigenska invandrare                  80

Totalt                                              170

En tillströmning av 170 elever per år motsvaras av ca 200 utbildnings­platser eftersom eleverna i genomsnitt går ca 60 veckor.

Tillströmningen av elever påverkas av osäkra faktorer säsom bmttoin-vandring, information om utbildningen, rådande konjunkturer etc. Ett rimligl antagande som gmnd för fortsatta ställningstaganden synes vara att utbildningsbehovet under de närmaste åren inte ändrar sig så mycket från dagsläget - drygt 200 platser - men att det på sikt minskar vartefter utbildningsbehovet fylls hos dem som nu bor i landet.

1.4 Överväganden av alternativa modeller

Statskontoret konstaterar att del kan finnas behov av en arbetsmark­nadsinriktad gmndutbildning liknande GZ även för invandrare som tillhör andra etniska minoriteter och har problem liknande zigenarnas. Detta latenta utbildningsbehov kan vara mångdubbelt större än zigenamas. För de senare gäller, enligt uppdraget, att del skall finnas en sammanhållen utbildningsväg med bl.a. samordnad teoretisk/praktisk utbildning även efter en kommunalisering.


 


Prop. 1984/85:59                                                     82

Vi anser att den modell man väljer för zigenare bör vara lämpad att pä sikt även ge service åt andra med motsvarande behov. En lämplig väg, som samtidigt bör göra del möjligt att hålla sig inom ramen för befintliga resurser, bör vara en organiserad samverkan mellan stat och kommun genom hopkoppling av befintliga utbildningsmoduler. Av kostnads- och rättviseskäl samt för att undvika administrativt tunga säriösningar fömtsät­ter vi att reglerna för statsbidrag och studieförmåner för gmndvux och AMU skall gälla oförändrade i de delar utbildningen sker inom respektive utbildningsform.

Mot bakgmnd av vår valda ansats att ta fram etl någol bredare besluts­underiag och även belysa andra alternativ av kommunalisering än att enbart föra över alfabetiseringsundervisningen för zigenare skisserar vi tre principmodeller för huvudmannskap och anordnande av en arbetsmark­nadsinriktad gmndutbildning för zigenare m. fl.

-    Del första alternativet ansluter fill det i uppdraget givna och innebär att kommunen anordnar alfabetiseringsutbildning medan kompleUerande teori och all pryo ges av AMU. Huvudman är staten eller kommunen.

-    Det andra alternativet innebär att all teortisk utbildning anordnas av kommunen genom gmndvux och pryon av AMU. Kommunen är huvud­man.

-    Det tredje alternativet avser överföring av hela utbildningen lill kom­munen. I den mån kommunen saknar resurser för prakfisk utbildning fömtsätts arbetsmarknadsverkets resurser kunna utnyttjas enligt sär­skilt avtal.

-    En översiktlig bedömning av möjligheterna att på kort sikt genomföra något av de skisserade alternativen visar bl. a.

beträffande alternativet 3 att kommunen saknar lämpliga resurser för att anordna de praktiska delarna av utbildningen,

beträffande alternativet 2 alt detta bör vara utvecklingsbart i den mån gmndutbildning fortsättningsvis inle alls skall bedrivas inom AMU, men att praktiska olägenheter uppstår för deltagama bl. a. till följd av föriängda resvägar och försämrad studieekonomi samt i övrigt i fråga om samord­ningen mellan utbildning som parallellt skall bedrivas inom gmndvux och AMU,

beträffande alternativet 1 att samma olägenheter som i det föregående vidlåder delta men i mindre utsträckning. Den eftersträvade avlastningen av arbetsmarknadsverket blir liten.

En lösning, som något mer avlastar arbetsmarknadsverkets organisation och som gör det läUare att hålla samman utbildningen praktiskt, finner vi vara att dela upp utbildningspaketet i två etapper. Den första etappen omfattar alfabetiseringsutbildningen jämte pryo och har kommunen som huvudman. Den andra ansluter fill baspreparandutbildningen (som därvid fömlsäus bli permanent) inom AMU. Som gmnd för våra konsekvensbe­dömningar i kapitel 7 utvecklar vi detaljerna i en sådan lösning något


 


Prop. 1984/85:59                                                    83

1.5 Konsekvensbedömningar

I kapitel 7 diskuteras vilka konsekvenser en kommunalisering av alfa­betiseringsundervisningen och pryon i GZ under denna period skulle kun­na medföra.

TiUgängligheten tiU utbildning kan bli sämre genom att underlaget för att bilda särskilda zigenargmpper i flertalet berörda kommuner blir för litet. Positivt kan vara alt närheten lill bostaden gör det möjligt för flera att utnyttja utbildningen. Enskild undervisning, blandade gmpper eller frivil­lig samverkan mellan flera kommuner måste sannolikt komma ifråga.

Vad gäller konsekvenserna för utbildningens kvalitet och samband med efterföljande utbildning konstaterar vi följande: En följd av att grundvux saknar resurser för praktisk utbildning blir att man under etapp 1 får söka flexiblare lösningar beroende pä förhållandena i respektive kommuner. En är att utnyttja resurserna hos ett närbeläget AMU-center, en annan att inrätta pryo i den kommunala verksamhelen.

I de flesta kommuner blir elevunderlaget troligen för litet för att zigen­arna skall kunna bilda egna sludiegmpper. Genom en frivillig samverkan mellan flera berörda kommuner skulle en särkild zigenamndervisning ändå kunna komma till stånd. Enskild undervisning och blandade gmpper kan av zigenarna upplevas negativt och återverka pä viljan till utbildning eller på utbildningens resultat.

I övrigt torde inga större negativa konsekvenser uppstå i fråga om utbildningens kvalitet eller sambanden med efterföljande utbildning ge­nom att etappen 1 kommunaliseras.

För utbildningssamordnare och personal uppkommer konsekvenser till följd av att ett femfiotal zigenare per år blir aktuella för utbildning i kommunal regi.

För kommunernas del uppstår därvid etl visst, ökat resursbehov för lokaler, utmstning m.m. som emellertid inte är möjligt att närmare ange beroende på att utbildningen kan anordnas olika i olika kommuner. Det nytillkommande lärarbehpvel beräknas till sex ä sju tjänster fördelade pä fyra kommuner.

För statens del friställs inom AMU lokaler och utmstning. Dessa re­surser bedöms kunna utnyttjas inom centrens övriga utbildningsverksam­het. Cirka tretton lärare inom GZ berörs när alfabetiseringsutbildningen förs över till kommunen. Vissa tjänster bör kunna frigöras genom naturlig avgång. De kvarvarande lärama bör i första hand kunna beredas syssel­sättning inom en utbyggd baspreparandulbildning eller en eventuell SFI-undervisning hos AMU. Fyllnadstjänstgöring inom gmndvux kan också övervägas. Även övriga lärare kommer att beröras om GZ-utbild­ningen övergår i baspreparandulbildning.

Etl särskilt problem är att flertalet GZ-lärare f. n. är formellt obehöriga. Statskontoret föreslär på den punkten att


 


Prop. 1984/85:59                                                     84

— SÖ överväger särskilda övergångsregler om behörighet för dem som har lång erfarenhet av GZ-utbildning,

— SÖ får i uppdrag att utarbeta kompetenskrav för de lärare som skall
arbeta i en eventuell utbyggd baspreparandulbildning,

-  GZ-lärare bereds möjligheter att komplettera tidigare utbildning för
att passa dessa kompetenskrav.

Vad gäller de ekonomiska effekterna görs inledningsvis ett försök att beräkna kostnadema för GZ respektive gmndvux i nuläget. Vidare redo­visas nuvarande finansierings- och studieförmånssystem.

Den sammanlagda produktionskostnaden för GZ uppskattas till 11,25 milj. kr/år eller ca 45 000 kronor per kursdeltagare. Den finansieras helt av statliga medel.

Kostnaden för gmndvux uppskattas till ca 200 milj. kr/år eller ca 20000 kronor per deltagare. Den finansieras av stat och kommun gemensamt.

Att göra några direkta jämförelser mellan kostnadema för GZ och grundvux på gmndval av dessa kostnadsberäkningar är emellertid inte möjligt pä gmnd av skillnader i utbildningarnas uppläggning, olika gmnder för kostnadsberäkningar och osäkerhet i kalkylerna.

Studiefinansiering sker enligt olika system. För gmndvux utgår er-sättnng med lägst 13 kronor i timmen och för GZ med lägst 165 kronor per dag under studietiden.

Kompletterande socialbidrag ulgår vid behov.

De ekonomiska effekter som bedöms följa av den föreslagna lösningen kan sammanfattas enligt följande:

Saimanvägnjngen av kostnadsförändringarna fer stat och koitmun


Statsbidrag till grundvux

+ 1,3 milj.

kr.

 

Timersättning till kursdeltagare

+ 0,7 milj.

kr.

 

Kostnader för AMU m.m.

-3,2 milj.

kr.

 

Utbildningsbidrag m,m, till kurs-

 

 

 

deltagare

-1.8 milj.

kr,

3.0 milj.

Koimnunerna

 

 

 

Kostnader för grundvux

+ 0,8 milj.

kr.

 

Socialbidrag

+ 0.5 milj.

kr.

■hl, 3 milj


kr.

kr.


Det synes sålunda möjligt att föra över utbildningen under alfabelise-ringsfasen inom ramen för totaU sett oförändrade resurer. Åtgärden inne­bär samtidigt att kommunernas kostnader ökar.

För statsbudgeten mätbara effekter uppstår främst beträffande statsbi­drag till grundvux, timersättning samt utbildningsbidrag.

1.6 Avslutande bedömningar

Om man återknyter till direktivens problemställningar leder statskonto­rets undersökning till följande slutsatser:


 


Prop. 1984/85:59                                                     85

- Att föra över alfabetiseringsundervisningen i GZ till kommunen är en fullt möjlig åtgärd. Statskontoret rekommenderar dock att vid en kommunalisering bor hela utbildningen under alfabetiseringsfasen överföras.

-     Åtgärden kan genomföras inom ramen för totalt sett oförändrade resurser men kommunen kommer att belästs med högre kostnader.

-     Inga särlösningar föreslås beträffande studiefinansieringen för kurs­deltagarna.

-     Samordningen mellan teoretisk och praktisk yrkesorientering under etapp 1 måste lösas på olika sätt beroende på hur kommunerna väljer att anordna pryon.

-     Övergången lill efterföljande utbildningsvägar påverkas inte negativt eftersom undervisningens avslutande delar ligger kvar hos AMU.

— Konsekvenser för berörd personal uppstår främst för AMU-lärarnas
del på grund av det arbetsbortfall som uppstår när alfabetiseringsut­
bildningen flyttas. Bland annal en permanent baspreparandulbildn­
ing bör kunna lillföras molsvarande arbetsuppgifter. I övrigt bör
ätgärder övervägas för att siärka lärarnas behörighet.

Utöver dessa slutsatser anförs följande synpunkter inför fortsatta ställ­ningstaganden.

Området vuxenutbildning och gränserna mellan arbetsmarknadsutbild­ningen och kommunal vuxenutbildning övervägs f. n. i flera olika avseen­den. Aktuella frågor som har samband med vårt uppdrag är

- en reform av svenskundervisningen för invandrare (SFI),

översynen av den kommunala vuxenutbildningen,

översynen av arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU),

Översynen av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisa­tion (AMS-utredningen).

Ett ställningstagande till kommunalisering av GZ bör enligt statskonto­rets uppfattning ses i ett sammanhang med de övriga beslut och åtgärder som kan följa av dessa frågors behandling.

Frågan om det är motiverat att vissa grupper, zigenare och eventuellt andra, skall särbehandlas genom att gmndutbildningen sker inom AMU och ej gmndvux har vi inte haft att behandla. Som framgått har vi för vår del utgått frän att viss gmndutbildning även i fortsättningen skall förekom­ma inom AMU. För att underlätta administrationen av dylika ärenden bör då villkoren för en sådan särbehandling förtydligas, exempelvis i arbeis­marknadskungörelsen.

Även frågan om studiefinansieringens storlek är av politisk natur. Vi vill inte här förorda några selektiva åtgärder. Den ekonomiska ersättning­en fill studiedeltagarna kan generellt övervägas i anslutning lill exempelvis komvux-utredningens förslag om översyn av timersättningssyslemet i gmndvux.


 


Prop. 1984/85:59                                                     86

Statskontoret har enligl regeringens uppdrag haft att samråda med be­rörda myndigheter samt svenska kommunförbundet. Samrådsyttranden har inkommit från socialstyrelsen (SoS), skolöverstyrelsen (SÖ), arbets-marknadsstyrelen (AMS), statens invandrarverk (SIV) och Svenska kom­munförbundet.

SoS och SIV avstyrker statskontorets förslag med motiveringen att del inte leder till några förbättringar för den zigenska gmppen och endast marginella rationaliseringsvinster för AMS.

SÖ förordar att nuvarande organisation bibehålls då förslaget enligt SÖ: s uppfatining inte innebär någon egentlig kommunalisering men med­för belydande samordningsproblem. SÖ: s mening är dock att en bedöm­ning av den lämpligaste formen för zigenarnas utbildning kan göras först efter det att den principiella frågan har lösts om humvida den zigenska gruppen behöver särbehandlas.

AMS delar statskontorets uppfatining att frågan om överföring av del av eller hela grundutbildningen för zigenare till gmndvux är beroende av ställningstaganden i fråga om vuxenutbildning av olika slag.

2 Samrådsmyndigheternas synpunkter

2.1 Motiv och bakgrund

Socialstyrelsen (SoS) anser fill skillnad från statskontoret all det finns störa skillnader mellan andra etniska minoriteter och den zigenska. För-domama mot zigenarna är djupt rotade och den zigenska gmppen utsätts för diskriminering i högre grad än någon annan minoritet i vårt samhälle. Det finns ingen utbildningstradition i den zigenska gmppen. Analfabetism är vanligare bland zigenare än bland andra minoriteter. Socialstyrelsen framhåller att utbildning och insatser som syftar till ekonomisk självstän­dighet är ytterst väsentliga för den zigenska kulturens överlevnad och att sådana insatser bör ses i ett större sammanhang.

Socialstyrelen erinrar om att den nuvarande gmndutbildningen för vuxna zigenare inom AMU vuxit fram under lång tid och att den är en produkt av försöksverksamhet med praktisk och teoretisk utbildning. De erfarenheter som vunnits bör tas fillvara för ytterligare förbättringar av utbildningen för zigenare.

Arbetsmarkandsstyrdsen (AMS) framhåller att grundutbildningen för zigenare formades inom AMU vid en fidpunkt då grundutbildning för vuxna saknades i kommunerna. Samtidigt var resurser för arbetslivs- och yrkesorientering samt arbetsträning och prövning samlade inom AMU. Dessa resurser är fr. o. m. 1980 knutna till arbetsmarknadsintituten. AMS delar statskontorets uppfattning alt förutsättningarna för alt kunna erbju­da zigenarna grundutbildning inom det ordinarie skolväsendet är helt andra än då nuvarande gmndutbildning inom AMU formades. AMS delar också statskontorets uppfattning alt dyrbara särlösningar och dubblering av resurserna bör undvikas.


 


Prop. 1984/85:59                                                                   87

Syftet med gmndutbildningen för vuxna zigenare sammanfaller väl med gmndvux målsättning. En ny gmndutbildning för vuxna zigenare bör ut­formas på så sätt alt den på sikt även kan erbjudas andra minoritetsgmp­per med liknande problem som zigenarna.

Invandrarverket (SIV) delar inte statskontorets uppfattning i fråga om motiven för en förändring av gmndutbildningen för vuxna zigenare. SIV framhåller att den zigenska socialiseringsprocessen är extremt erfaren-hetsinriktad och att värvning mellan teori och praktik är en fömtsättning för utbildning av vuxna zigenare. SIV har uppfattningen att en sådan nära integrering av teoretisk och praktisk utbildning bäst tillgodoses inom ar­betsmarknadsutbildningen.

Skolöverstyrelsen (SÖ) berör den principiella frågan om del är motiverat att särbehandla zigenama genom att grundutbildningen för dessa sker inom AMU. Det bör enligt SÖ: s mening finnas även andra minoritetsgmpper för vilka det vore hka motiverat med särskilda insaiser. Även vissa svenska deltagare inom gmndvux är i behov av extra insatser. Enligt SÖ: s mening bör den principiella frågan lösas innan en bedömning av den lämpligaste formen för zigenamas utbildning kan göras.

2.2      Etappindelning av grundutbildningen för vuxna zigenare.

AMS ställer sig positiv till statskontorets förslag, men påpekar att vill­koren för arbetsmarknadsutbildning bör ställas i och med övergången till etapp 2 dvs. teoretisk förberedande utbildning pä mer gmndläggande nivå inom AMU. En sådan bedömning är i nuvarande system svår att göra eftersom arbetsmarknadsutbildning bör vara förbehållna dem som är inrik­tade mot arbetsmarknaden.

SIV menar att det antagningssystem som statskontoret föreslår verkar krångligt.

2.3 Konsekvensbedömningar

2.3.1 Praktik

SÖ instämmer i statskontorels uppfattning att vissa kommuner kommer att fä problem med att erbjuda pryo under etapp 1 dvs. i gmndvux. Samtidigt framhåller dock SÖ att det i de mål och riktlinjer för gmndutbildning för vuxna som ingår i läroplanen för kommunal vuxenutbildning (Lvux 82) finns en klar markering vad gäller krav på yrkes- och arbetslivsförbere-dande inslag i gmndvux.

AMS menar att praktik i syfte all ge arbetslivsorienlering enbart förlagd fill AMU-center inte är tillräckligl. Inom den nuvarande baspreparandut­bildningen kan praktik i viss utslräckning förläggas lill näringslivet. I första hand varvas dock preparandundervisningen med yrkesutbildning. I den mån gmndvuxstudierna för zigenarna i etapp 1 kan varvas med praktik innebär det en marginell belastning ca 40 personer per år. Om däremot en


 


Prop. 1984/85:59                                                      88

sådan uppläggning skulle komma att tillämpas även för andra etniska minoritetsgmpper medför detta en starkt ökad efterfrågan på arbetsmark­nadsutbildningens och AMI: s resurser.

Arbetsmarknadsutbildningen har redan idag svårigheter att tillgodose AMI: s behov av prakfikplatser. AMS anser del därför väsentligt att prak­tikfrågan utreds ytterligare och att genomförandet av pryon klargörs.

SIV Avtal om samarbete i fråga om praktik bör upprättas. SIV påpekar att gmndvux till skillnad från AMU har heltidsundervisning.

2.3.2   Tillgängligheten UU utbildning

SoS. Det lagda förslagel medför svårigheter alt bilda homogena zigenska grupper. Tillgängligheten till utbildning försämras.

SÖ framhåller att belastningen på gmndvux är hård. Flera kommuner har tvingats acceptera köer och väntetid till gmndvux. Även om överfö­ringen av gmndutbildningen av vuxna zigenare till gmndvux endasl berör ett begränsat antal deltagare så innebär statskontorets förslag en ytteriiga­re belastning av de fillgängliga resurserna inom gmndvux.

AMS framhåller att den nuvarande gmndutbildningen inom AMU anord­nas på de orter där sökandeunderlaget bedöms vara tillräckligt stort. Enligt AMS är det inte troligt att elevunderlaget förändras vid en överför­ing till kommunema även om utbildning erbjuds närmare bostadsområdet. Samverkan mellan kommunerna torde bli nödvändig.

2.3.3   Studiesociala konsekvenser

SoS och SIV framhåller att förslagel innebär ekonomisk försämring för deltagarna. Timersättning i gmndvux innebär i de flesta fall lägsta ersätt­ning dvs. 13 kr. per timme vilket är betydligt lägre än utbildningsbidrag. Deltagama skulle därigenom bli beroende av socialhjälp. SoS kan ej biträda en förändring av sludiefinansieringen.

AMS förutsätter att sludiefinansieringen under etapp 1 utgörs av timer­sättning enligt gällande bestämmelser.

SIV menar att en av fördelarna med grundutbildningen för vuxna zige­nare inom AMU är att utbildningsbidrag utgår under hela studietiden. Förmodligen har i en del fall utbildningsbidraget varit det rent avgörande skälet till deltagande. SIV menar alt det både är psykologiskt och pedago­giskt värdefullt att kunna försöija sig under utbildningsfiden. SIV av­styrker bestämt en sådan förändring som medför ökat samhällsberoende i form av socialbidrag.

2.3.4   Lärarfrågor

AMS delar statskontorets uppfattning att den kompetens som lärarna vid gmndutbildningen för vuxna zigenare har skaffat sig genom lång erfa­renhet och fortbildning bör tas fillvara.

5/V erinrar om behovet av proffesur i vuxenpedagogik med särskild teknik på invandrare.


 


Prop. 1984/85:59                                                     89

2.3.5   Kostnadsberäkningar

AMS finner statskontorets bedömning av den genomsnittliga utbild­ningstiden till 60 veckor i gmndvux underskattad. Enligt AMS behöver kursdeltagare som saknar färdigheter i läsning, skrivning och räkning 144 veckor för att kunna fortsäita utbildning inom AMU. AMS har i likhet med SIV funnit att kostnaderna för en utökad preparandutbildning inte redovi­sas.

2.3.6   Samordning

Enligt SÖ:s uppfattning leder förslaget till en onödig splittring av såväl administrativa som pedagogiska resurser och en omotiverad belastning på kommunema. 5/V anser att förslaget medför betydande samordningsprob­lem.


 


Prop. 1984/85:59                                                                90

Innehåll

sid.

Regeringens proposition    ................................................       1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .............................       1

1      Inledning  ................................................................... ..... 3

2      Målen för arbetsmarknadsutbildningen  ..................... ..... 6

 

2.1    Arbetsmarknadsutbildningens roll i vuxenutbildningen   ....     7

2.2    Kvalitet i arbetsmarknadsutbildning   .................... ..... 8

2.3    Målgmpp för AMU   ................................................. ..... 8

2.4    Avgränsning mot företagens ansvar   ...................       9

2.5    Krav pä snabb anställning   ...................................       9

2.6    Krav pä ökad individualisering   .............................     10

2.7    Krav på nära kontakt med arbetslivet   ................. ... 10

2.8    Krav på jämförbarhet   .......................................... ... 10

2.9    Krav på samverkan med övrig utbildning   ............. ... 11

 

3      Motiv för en organisationsförändring    ....................... ... 11

4      Principförslag till ny organisation för den särskilt anordnade ar­betsmarknadsutbildningen                 13

 

4.1    Uppgifter och verksamhetsform   .......................... ... 13

4.2    Den regionala organisationen    ............................ ... 16

 

4.2.1     Uppgifter    .................................................... ... 16

4.2.2     Styrelsens sammansättning och uppgifter .... ... 17

4.3 Den centrala organisationen   ...............................    18

4.3.1     Uppgifter   ..................................................... ... 18

4.3.2     Styrelsens sammansättning och uppgifter .... ... 19

4.3.3     Ansvarsfördelning, central-regional nivå   ..... ... 20

4.3.4     Lokalisering   .................................................    21

 

5      Ansvar för kursplaner, utvecklingsarbete m. m............    21

6      Finansiering   .............................................................. ... 26

7      Arbetsmarknadsverkets uppgifter   .............................    29

 

7.1    Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde   .............    29

7.2    Intensifierad platsförmedling i samband med avslutning av arbetsmarknadsutbildning                           31

8   Samarbete med andra utbildningsanordnare   ........... ... 33

8.1    Samplanering rörande det regionala utbildningsutbudet ....   34

8.2    Samverkan mellan AMU och samhällets övriga utbildnings­anordnare                   36

8.3    Samordning ...........................................................    38

 

8.3.1     Samordning av allmän teoretisk utbildning    ... 39

8.3.2     Grundläggande utbildning för vuxna zigenare                41

9   Elevsocial verksamhei   ............................................... .. 43

10     Ekonomiska konsekvenser   ....................................... .. 47

11     Genomförande  ...........................................................    49

12     Hemställan   ................................................................    50

13     Beslut   .......................................................................    51


 


Prop. 1984/85:59                                                     91

Bilaga 1 Sammanfattning av KAFU:s förslag angående arbets­marknadsutbildningens organisation och administration (SOU 1983:22 Utbildning för arbetslivet, kapitel 15)    ..    52

Bilaga 2 Sammanfattning av AMS-utredningens rapport
(1984-03-29) Ny organisation för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen jämte sammanfattning av
samrådsmyndighetens yltranden    ............     58

Bilaga 2.1 Sammanfattning av samrådsmyndigheternas (skolöver­
styrelsen (SÖ), Statskontoret och Riksrevisionsverkel
(RRV) yttrande över AMS rapport princip förslag till ny
organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknads­
utbildningen    ......................................     62

Bilaga 3 Sammanfattning av remissyttrandena över AMS rapport
ny organisation för den särskill anordnade arbetsmark­
nadsutbildningen (1984-03-29)   ..............     69

Bilaga 4 Sammanfattning av statskontorets rapport (1983:43) al­
fabetiseringsundervisning för zigenare, jämte samman­
ställning av samrådsmyndigheternas yttranden               78

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984