Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1984/85:56

med förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia;

beslutad den 1 november 1984.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pä regeringens vägnar OLOF PALME

MATS HELLSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen läggs fram förslag lill en ny lag om förbud mot investe­ringar i Sydafrika och Namibia. Bland nyheterna i lagen kan särskill nämnas förbud för svenska juridiska personer att ge lån till sydafrikanska staten eller dess myndigheter och att ställa säkerhet för sydafrikanska slatens eller dess myndigheters skulder. Del blir också förbjudet för svens­ka juridiska personer att bidra till att egendom hyrs av etl sydafrikanskt eller namibiskt dotterföretag genom s. k. finansiell leasing. Vidare föreslås skyldighet för svenska juridiska personer att lämna uppgifter om löner och anställningsvillkor saml sociala förhällanden för de anställda i sydafrikan­ska eller namibiska dotterföretag. Uppgiflsskyldighel skall även gälla för indirekta företagsförvärv samt för överlåtelser och upplåtelser av patent och lillverkningsräiter till sydafrikanskt eller namibiskt förelag. Regering­en föreslås också fä ett bemyndigande att införa förbud mot sådan teknik­överföring lill Sydafrika eller Namibia när detta med hänsyn till vissa omständigheter är påkallat.

Handläggningsordningen i fråga om ansökningar om undanlag från för­budet mot investeringar m.m. ändras så alt ansökningar kommer att be­handlas gemensamt vid ett tillfälle årligen.

Vidare föreslås att en möjlighel öppnas för företagen att efter regering­ens medgivande tills vidare företa bl.a. ersältningsinvesteringar under fömtsättning att företagen åtar sig att se till att delta inte leder tili en Ulvidgning av verksamhelen i Sydafrika och Namibia. Etl sådani medgi­vande kan kompletteras med ytteriigare villkor.

Slutligen föreslås inrättande av en fillsynsfunktion. 1    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 56

Prop. 1984/85:56

 

Prop. 1984/85:56                                                                 2

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

Vid sidan av förslagel till ny Sydafrikalag framläggs förslag till ytterliga­re åtgärder som sammantagna innebär en klar framflyitning av Sveriges positioner i kampen mot apartheid.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  3

Förslag till

Lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Härigenom föreskrivs följande.

Investeringsförbud m. m.

1 §   Svensk juridisk person får inte

1.  mot vederlag förvärva rörelse som drivs i Sydafrika eller Namibia eller del av sådan rörelse,

2.  mol vederlag förvärva aktier eller andelar i elt sydafrikanskt eller namibiskt företag eller obligationer eller andra för den allmänna omsätt­ningen avsedda skuldförbindelser som ett sådani förelag utfärdat,

ge ett sådant företag tillskott av pengar eller annan egendom som är avsedd all användas i dess verksamhet,

ge ell sådant företag penninglän eller annan kredit med en löptid över två år. eller

ställa säkerhet för ell sådani företags skulder med en löplid över fem är,

3.   ge penninglån eller annan kredit med en löplid över två år till sydafri­
kanska staten eller dess myndigheter eller ställa säkerhet för sydafrikanska
statens eller dess myndigheters skulder med en löptid över fem år.

Svensk juridisk person fär inte heller genom handling eller underlåtenhet bidra lill att åtgärder som anges i första stycket vidtas av utländskt dotter­förelag.

2 § Svensk juridisk person får inte genom handling eller underlåtenhet
bidra till all

1.  anläggningstillgångar anskaffas i sydafrikanskt eller namibiskt dotter­företag, eller

2.  egendom hyrs för att stadigvarande brukas eller innehas i ell sydafri­kanskt eller namibiskt dotterföretags rörelse, om hyresavtalels löplid är anpassad lill egendomens ekonomiska livslängd (finansiell leasing).

Ulan hinder av förbuden i första stycket fär ärligen tillgångar anskaffas och egendom hyras till ell sammanlagt värde av högsl 100000 kronor. Undantaget får inte möjliggöra en utvidgning av verksamhelen.

3 § Med dotterföretag i I och 2 §§ avses sådan juridisk person i vilken en
svensk juridisk person direkt eller genom annan juridisk person

1.   äger så många aktier eller andelar att den har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller

2.   pä gmnd av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ell bestämmande inflytande och en belydande andel i resultatet av verksam­heten.

Investeringsplan och redovisning

4 § Svensk juridisk person som själv eller genom utländskt dotterföretag
driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall ärligen upprätta en investe­
ringsplan för denna rörelse med angivande av finansieringsmetoder.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sädan investeringsplan.

5 § Svensk juridisk person som själv eller genom utländskt dotterföretag
driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skäll årligen lill den myndighet som
regeringen bestämmer redovisa hur verksamheten i dessa länder utveck­
las. Redovisningen skall avse

 

Prop. 1984/85:56                                                                     4

1.   produklion, omsättning, anlal anställda, företagna investeringar och andra sådana förhållanden som har betydelse för kontrollen av hur denna lag efterlevs,

2.   löner och anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställ­da.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sådan redovisning.

Undanlag från investeringsförbud m. in.

6 § Regeringen kan för visst fall medge undanlag från förbuden i I eller
2 § för sädan svensk juridisk person, som sedan den 1 juli 1979 själv eller
genom ulländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia.
Undantaget får inte göra det möjligt för sökanden alt utvidga sin verksam­
het i Sydafrika eller Namibia.

Etl medgivande om undantag får återkallas eller ändras om de uppgifter på vilka del grundals var oriktiga.

7 § Ansökan om undantag enligl 6 § skall avse samlliga de invesleringar
som sökanden vill göra och all den egendom som denne vill hyra under det
kommande verksamhetsåret. Sådan ansökan skall ges in lill den myndighel
som regeringen beslämmer före utgången av det kalenderår som föregår
verksamhetsåret. Regeringen får för visst fall medge undantag från denna
bestämmelse, om det föreligger särskilda skäl.

Särskilda åtaganden

8 § Regeringen får medge en sådan juridisk person som avses i 6 § rält
tills vidare att utan hinder av förbuden i I och 2 §§ ersätta anläggningstill­
gångar och hyrd egendom samt göra sädana investeringar och hyra sädan
egendom som förbättrar arbetsmiljö och arbetsförhållanden för de anställ­
da, om denne ålar sig att inte härigenom utvidga sin verksamhet i Sydafri­
ka och Namibia. Medgivandel får återkallas om verksamheten utvidgas
eller det i övrigi föreligger särskilda skäl.

Ett medgivande får förenas med villkor.

Tekniköverföring m. m.

9 § Svensk juridisk person skall i den omfattning och till den myndighel
som regeringen föreskriver lämna uppgifter om

1.  överlåtelse eller upplåtelse av patent eller tillverkningsrätt till ett sydafrikanskt eller namibiskt förelag,

2.  förvärv av utländskt förelag som äger aktier eller andelar i ett sydafri­kanskt eller namibiskt företag.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten.

10 § Regeringen fär föreskriva att svensk juridisk person inte får överlåta
eller upplåta patent eller lillverkningsrält fill sydafrikanskt eller namibiskt
förelag utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

TiU syn

11 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och
villkor som meddelats med slöd av lagen utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer.

Tillsynsmyndigheten får ålägga svensk juridisk person att tillhandahålla sådana uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Ett åläggande får förenas med vite.

 

Prop. 1984/85:56                                                      5

Ansvarsbestämmelser m.m.

12      § Den som bryter mot I eller 2 § eller mot föreskrift som har medde­
lats med stöd av 10 § döms, om gärningen skett uppsåtligen, lill böter eller
fängelse i högst två år eller, om gärningen skett av grov oaklsamhel, till
böler eller fängelse i högsl sex månader. I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.

För anstiftan av eller medhjälp till brott som i första slyckel sägs döms inte till ansvar.

13      §   Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1.   underiåter all fullgöra skyldighel enligt 4 §, 5 § första stycket I eller 9 § första stycket I, eller

2.   vid fullgörande av skyldighel som avses i första punkten eller 11 § andra stycket lämnar orikliga uppgifter, om åtgärden innebär fara i bevis­hänseende.

 

14  § Svensk medborgare, vilken som företrädare för en svensk juridisk person har utom rikel bmtit mot 1 eller 2 § eller mol föreskrift som har meddelats med stöd av 10 §, döms enligt denna lag och vid svensk dom­stol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

15  § Utbyte av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt.

Egendom som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt denna lag kan förklaras förverkad, om det är påkallat lill förebyggande av brott eller det i övrigt föreligger särskilda skäl. Delsamma gäller egendom med vilken tagits befattning som utgör brott enligt denna lag. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

16  § Beslul av tillsynsmyndigheten enligt denna lag fär överklagas hos kammarrätten genom besvär.

17  § Åtal för brott enligt denna lag fär väckas endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

 

1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

2.  Genom lagen upphävs lagen (1979:487) om förbud mol investeringar i Sydafrika och Namibia.

3.  I fråga om ansökan om undanlag enligt 6§ för investering och hyra under är 1985 gäller äldre bestämmelser.

 

Prop. 1984/85:56                                                                      6

Uldrag
UTRIKESDEPARTEMENTET                       PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-01

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Görans­son, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition med förslag till lag om förbud mot investeringar i Syd­afrika och Namibia

1    Inledning

Lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia trädde i kraft den I juli 1979. Med stöd av regeringens bemyndigande den 30 oktober 1980 tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet en särskild utredare' med uppdrag att företa en genomgång av tillämpningen av lagen och att kartlägga möjligheterna att vidga sanktionerna mot Syd­afrika. Den 10 december 1981 beslöt regeringen att med oförändrade direktiv överlämna uppdraget lill en kommitté. Denna, som antog namnet Sydafrikakommitlén avlämnade i juni 1984 betänkandet (SOU 1984:52) Svensk Sydafrikapolitik. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detla ärende bör fogas dels kommitténs sammanfattning av betänkandet som bUaga 1, dels kommitténs lagförslag som bUaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Jag kommer i det följande all redovisa Sydafrikakommilléns övervägan­den och förslag. Jag kommer därvid att i väsentliga drag följa uppställning­en i betänkandet. Under avsnitt 2.1 tar jag upp utgångspunkterna för den svenska Sydafrikapoliliken och redogör för den internationella ulveckling­en på skilda fronter. Jag går också igenom den svenska Sydafrikalagen och dess hittillsvarande effekter och berör frågan om handelsrestriktioner. Under avsnitt 2.2 redovisar jag slutsatser och motiv för en fortsatt aktiv

' Justiliekanslem Bengt O. Hamdahl.

 F.d, ambassadören Sverker Aslröm, ordförande, och riksdagsledamöterna Jan Bergqvist, Olle Göransson, Birgitta Johansson, Sture Korpås och Bo Lundgren samt direktören Olle Wästberg.

 

Prop. 1984/85:56

och skärpt svensk Sydafrikapolitik. AvsniUen 2.1 och 2.2 motsvarar i huvudsak kap. 2-7 i betänkandet.

Under avsnitt 2.3 behandlar jag miU förslag till ny lag om förbud mol investeringar i Sydafrika och Namibia. Detta avsnitt motsvarar betänkan­dets kap. 8-11. Slutligen går jag under avsnittet 2.4 igenom Sydafrikakom­milléns övriga överväganden och förslag som jag inte lagit upp tidigare, således den del som återfinns i 12 kap. i betänkandet.

2    Allmän motivering

2.1 Utgångspunkter

2.1.1  Ulvecklingen i Sydafrika och södra Afrika från år 1978

1 Sydaftikakommilténs betänkande lämnas en ulföriig redogörelse för utvecklingen i Sydafrika och i södra Afrika efter år 1978. Den täcker de väsentligaste inslagen i utvecklingen och belyser förhållanden som är av särskill inlresse vad gäller den miljö i vilken de svenska företagen i Syd­afrika har aU verka. Kommittén konstaterar i sin sammanfattning alt apartheidpoliliken består och skärps.

Samtliga remissinstanser ansluter sig till Sydafrikakommilléns grund­värderingar beträffande den sydafrikanska apartheidpolitiken. Flertalet remissinstanser har inte heller riktat någon invändning mot betänkandets beskrivning av de faktiska förhållandena. Industriförbundet anser dock att kommittén tonat ned eller inle redovisal sädana omständigheter som lalar för aU en uppluckring och eU upphävande av apartheid skulle kunna ske genom minskad konfrontation och fredlig samverkan mellan de olika be­folkningsgrupperna. Man hänvisar härvid främst till de förändringar som skett inom näringsliv och arbetsmarknad sedan mitten av 1970-talet.

Det är riktigt aU just på arbetsmarknadsområdet vissa förändringar har kunnal accepleras av de vila. Den snabba framväxten av en svart fackför­eningsrörelse som ägt rum sedan början av 1970-lalet och som resulterat i nya fackliga rättigheter och avskaffandet av lagar och bestämmelser om s.k. job reservation är dock i stor utsträckning en följd av de svarta arbetarnas egen kamp snarare än arbetsgivarnas initiativ. Dessa reformer kan ingalunda entydigt bedömas såsom steg i rätt riktning. Samtidigt med dessa har nämligen lagsliftning och förslag till åtstramningar rörande "in-flux control", förbud mot fackligt polifiskt agerande och villkor för regist­rering av svarta fackföreningar genomförts. Förändringarna på arbels­marknaden kan således bättre betecknas som ett led i moderniseringen av apartheid.

Huvuddragen i apartheidsystemei består och skärps. Hemlandspolili-ken, som utgör den kanske viktigaste grundstenen i apartheidpolitiken, påskyndas och befästs trots eU hårdnande motstånd. Ca 3,5 miljoner svarta har ivängsförflyUats från "vita områden" och ytteriigare 2 miljoner

 

Prop. 1984/85:56                                                      8

hotas av förflyttning. Allteftersom hemländerna blir självständiga kommer de svarta all förlora sitl sydafrikanska medborgarskap och i praktiken bli utlänningar i silt eget land. Redan har 9 miljoner svarta på detta sätt fråntagits sill sydafrikanska medborgarskap och hänvisats till misär och underutveckling i hemländerna. Avsaknaden av arbetslillfällen och för­sörjningsmöjligheter i hemländerna medför att flertalet arbetsföra tvingas söka sin utkomst i "vita" områden. Apartheidregimens skäl för denna polilik är ekonomiska, politiska och ideologiska. Ekonomiskt innebär den alt de vita får nära tillgång till en stor arbetskraftsreserv samtidigt som regimen slipper ifrån sitt sociala och ekonomiska ansvar för de svarta. Överskottet på outbildad arbetskraft kan på detta sätt förflyttas från de "vitas" områden när den inle längre behövs. Genom de svartas "avnatio-nalisering" förväntar sig de vita att komma ifrån de svartas krav på nationellt medbestämmande och därigenom kunna begränsa konfronta­tionen med de svarta. Politiken syftar till att främja stamtänkandet och därmed splittringen av de svarta i Sydafrika. Ideologiskt överensstämmer hemlandspolitiken med apartheidsystemets rasisliska ideologi. Det finns i dag inga tecken på att hemlandspoliliken skulle avskaffas eller ens uppmju­kas.

Andra tendenser i utvecklingen under de senaste åren är den tilltagande militariseringen av samhällel och av beslutssystemet och den skärpta säkerhetslagsliftningen. I den nya "totala nationella strategin" från år 1977 genomfördes en integrering av utrikes-, försvars- och inrikespolitiken med en dominans för "säkerhetsaspekten". Militären har givits etl avsevärt inflytande på viktigare politiska beslut.

Det ökande apartheidmoiståndel har drivit fram en skärpning och per­manentning av säkerhetslagsliftningen. Kärnan i del lagkomplex som in­fördes är 1982 utgörs av Internal Security Act, som är avsedd att skydda landets säkerhet och upprätthälla lag och ordning. Allt som med en myckel vid definition kan anses hota statens säkerhet, däri inbegripet politiska, sociala, ekonomiska och industriella förändringar, kan föranleda gripan-den och åtal för terrorism, sabotage och omstörtande verksamhet. Vidare har lagsliftning införts för all skydda strategiskt vikliga industrianläggning­ar. Här kan nämnas den år 1980 utfärdade National Key Point Act. enligt vilken ägaren till sådana anläggningar kan åläggas all salsa resurser på säkerhetsinstallationer och formera egna säkerhetsstyrkor. Enligt Natio­nal Supplies Procuremenl Act kan industrier och företag närhelsl åläggas att för sydafrikanska statens räkning tillverka, anskaffa och leverera varor eller tjänster av de slag och kvantiteter och inom den tid och pä den plats som föreskrivs. Protection of Business Act av år 1978 förbjuder industrier eller företag alt agera pä order frän någon utanför Sydafrika och all lämna information avseende näringsverksamhet som bedrivs i eller utanför Syd­afrika. Denna art av lagstiftning väver in även de internationella företagen i Sydafrikas totala försvarsstrategi.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    9

I augusti i år hölls val till del nya parlamentels kammare för färgade och asiater. Valet innebar etl nederlag för regimen och en framgång för aparl-heidmotståndet. Valdeltagandet lill den färgade kammaren uppgick lill ca 18% av de röstberättigade och till den asiatiska kammaren ca 10%, således ett klart ställningstagande som innebär att dessa befolkningsgrupper för­kastar konstitutionen och de rättigheter den innebär. Den nya konstitu­tionen genomförs dock som planerat. Den har fördömts av FN:s säkerhets­råd som ytterligare etl steg mot befästandet av rasåtskillnadspoliliken. Genom att den svarta befolkningen, som ulgör omkring 70% av den totala befolkningen, förblir utan representation försäkras den vila minoriteten elt fortsatt maktmonopol.

Den nya konstitutionen lägger den exekutiva makten i presidentens händer och denne ansvarar enligl författningen för den svarta befolkning­ens angelägenheter. President Botha har visat alt han själv kommer att styra tillämpningen av apartheidlagarna. Genom sill ordförandeskap i Na­tionella Partiet, som dominerar parlamentets vita kammare, har Bolha inflytande också över lagstiftnings- och budgetarbetet. Av apartheidla­garna väntas förbudet mot blandäktenskap och sexuellt umgänge över rasgränserna komma att föreslås bli upphävda som en eftergift mot den blandrasiga och asiatiska kammaren, medan förbudet mol partitillhörighet över rasgränserna torde bestå tills vidare liksom apartheidlagarna i övrigt.

Den opposition som Nationella Partiet mött från konservativt håll för att ha medgivit blandrasig och asiatisk representation i parlamentet ledde i juni till ett uttåg av konservativa afrikander ur det kulturella men ändå politiskt betydelsefulla Broederbond och bildandet av ett nytt förbund för afrikandnationalismens bevarande, "Afrikanervolkswag".

Motståndet mot apartheidpolitiken har under de senaste månaderna arbetat mer samlat än på många år. Del var framför allt kampanjerna för bojkott av valen som enade olika gmpper och organisalioner. United Democratic Front, UDF, var utan tvekan den ledande organisationen.

Någon vecka efter valen utbröt svåra oroligheler i elt anlal städer för svarta söder om Johannesburg. Polisen agerade med sedvanligt hårda metoder. Oron spred sig till andra delar av landel.

Orolighetema ufiöstes av hyreshöjningar, som beslutats av kommunala myndigheter. Många svarta familjer har drabbats hårt av den ekonomiska nedgången vilken medfört ökad arbetslöshet och sämre inkomster samti­digt som inflationen drivit upp priserna. Men missnöjet bottnar ocksä i vrede och bitterhet över rasdiskrimineringen, inle minst dess form av sämre undervisning för svarta än för vita. Missnöjet har ökal den politiska medvetenheten vartill också olika antiapartheidorganisalioners systema­tiska arbete bidragit.

Del är helt klart alt regeringen lyckats försvåra den öppna oppositionens arbeie bl. a. genom arresteringar och förbud av olika slag. Det är samtidigt lika klart att lugnet inte på något sätt återställts. Det är okänt hur många

 

Prop. 1984/85:56                                                                    10

människor som dödats eller särats under den senaste tiden. Den officiella dödssiffran uppgår till drygt 80 och bara under de första dagarnas orolig­heter sårades över 200. Många människor har arresterats, andra håller sig gömda. Klyftan vidgas allt mer. Bitterheten växer, inte minsl bland de unga.

I förhållande (ill sina grannstater har Sydafrika genom sin deslabilise-ringspolitik vunnit vissa framgångar. Detta innebär emellerlid inte all etl normalt och stabilt läge åstadkommits i södra Afrika. De ingångna avtalen med Mozambique, Swaziland och Angola har medfört en begränsning för befrielserörelserna SWAPO (South West African Peoples Organisation) och i synnerhet ANC (African National Congress) att bedriva sin befrielse­kamp. Det sydafrikanska samhällssystemets aggressiva politiska inten­tioner uttrycks genom en fortgående militarisering. Militär överlägsenhet ses som en av grunderna för samarbetet med andra stater i regionen. Nkomati-överenskommelsen mellan Sydafrika och Mozambique ledde inle till etl upphörande av RNM;s (den moijambiquiska motståndsrörelsen) verksamhet i Mozambique. Tvärtom intensifierades attackerna. Nyligen träffades en överenskommelse mellan Mozambique och RNM i syfte att fä tillstånd ett eld-upphör i Mozambique. Denna har dock ännu inte lett till något resultat.

Sydafrika har fortsatt att utöva påtryckningar mol främsl Lesotho och Botswana att signera icke-angreppsavtal.

Den utrymning av Angola som Sydafrika förpliktade sig företa under första halvåret 1984 har avstannat. Sydafrika föreslår fortfarande en upp­görelse i Namibia ulan FN:s medverkan, vari SWAPO skulle reduceras lill en av flera likställda politiska gmpperingar vilka tillsammans skall bilda regering i Windhoek. Sydafrika vidhåller sitt krav pä de kubanska impper-nas tillbakadragande från Angola.

Varje framtidsbedömning av ulvecklingen i södra Afrika i riktning mot elt självständigt Namibia och ett Sydafrika fritt från apartheid blir yttersi vansklig lill följd av de mänga interna och externa faktorer som påverkar denna. För dagen kan svårligen ses några bestämda tecken på en process mot en fredlig lösning. Tvärtom är flera av de tendenser som pekar mot en ökad konfrontation alltmer framträdande.

Regimen har inte redovisal några planer för den närmaste framtiden som i grunden skulle kunna ändra eller än mindre avskaffa apartheidsystemei. Den har i dag mycket starka militära, ekonomiska och politiska maktmedel till sitt förfogande. Apartheidsystemet fortsätter att ge de vila osedvanligt stora materiella privilegier. Dessa kommer sannolikt inle att överges sä länge man inte tvingas härtill eller hotas av yttre ätgärder. t.ex. i form av sanktioner.

Avgörande för hur och när förändringen sker blir de inre förhållandena, bl.a. den växande politiska medvetenheten hos de svarta och deras vilja att organisera sig och skrida till verksamma aktioner, den fortsatta indu-

 

Prop. 1984/85:56                                                                   II

strialiseringen som kräver ökad utbildning även av de svarta och därmed ger stöd åt deras krav på ökal inflylande saml förändringar i den vita befolkningens attityder. Den verksamhei som bedrivs av befrielserörel­serna och av oppositionen i övrigt mol apartheidpoliliken ulgör etl verk­samt medel för alt påskynda ulvecklingen.

Alt den inre utvecklingen är avgörande innebär inle att inflytanden utifrån skulle vara ulan betydelse. Den mur av ogillande som omger Sydafrika och de fördömanden som uttalas av en praktiskt laget enhällig världsopinion, underminerar i längden de vitas självkänsla förutom att de ger eU moraliskt stöd ål de svarta.

2.1.2 Kraven på inlernaliondla åtgärder Sydafrika och Namibia i FN m. m.

Förhållandena i södra Afrika ställer alltjämt FN inför organisationens mest seglivade politiska problem. Redan vid FN:s första generalförsamling år 1946 riktades uppmärksamheten mol Sydafrikas raspolitik. Mot slutet av 1950-talel och i början av 1960-talel skärptes hållningen mot Sydafrika. I resolutionsförslag framfördes krav pä ätgärder för att påverka den allt hårdare rasåtskillnadspoliliken. Genom alt avbryta ekonomiska, militära och diplomatiska förbindelser med Sydafrika antogs omväriden kunna medverka till nödvändiga samhällsförändringar.

Denna isoleringsstrategi vann småningom alltmer fotfäste i generalför­samlingen. År 1962 antogs av en majoritet av medlemsstaterna en resolu­tion vari dessa för första gången uppmanades att avveckla sina förbin­delser med Sydafrika samtidigt som säkerhetsrådet anmodades att vidta lämpliga åtgärder, däribland sanktioner.

I en rad resolutioner har generalförsamlingen alll sedan dess anvisat isoleringssiralegin som en väg för att utöva påtryckningar mot Sydafrika. Majoriteten av FN:s medlemsstater sluter upp kring denna strategi som dock beklagliglvis ännu inle kommil till uttryck i beslut av säkerhetsrådet, med undantag för vapenembargoi är 1977, och därmed resulterat i bin­dande praktiska åtgärder.

Sydafrikas raspolitik och Namibiafrågan behandlas årligen i generalför­samlingen. Varje år antas etl antal resolutioner av i huvudsak samma innehåll år från år.

I resolutionen avseende situationen i Sydafrika fördöms den sydafrikan­ska regimens åtgärder mot det egna folkel och dess aggression mot grann­länderna. Apartheid betecknas som ett brott mot mänskligheten och alla medlemsstater uppmanas att avbryta allt samarbete med Sydafrika, såväl politiskt, diplomatiskt och kommersiellt som militärt. I resolutionen om omfattande sanktioner mot Sydafrika uttalas att tvingande sanktioner är det lämpligaste och effektivaste instmmentel för alt stödja Sydafrikas förtryckta folks legitima kamp och hävda internationell fred och säkerhet. Vid generalförsamlingen år 1976 tillkom på svenskt initiativ en sedan dess

 

Prop. 1984/85: 56                                                                   12

återkommande resolution om förhindrande av nya utländska investering­ar. Från och med är 1978 omfattar resolutionen också finansiella lån. 1 resolutionen uttalas att ett stopp för nyinvesteringar och finansiella län utgör ett betydelsefullt sleg i kampen mot apartheid eftersom invesleringar och lån innebär elt slöd för apartheidpoliliken. Andra återkommande resolutioner avser oljeembargo, militärt och nukleärt samarbete saml apartheid inom idrotten. Dessa resolutioner har antagits med en mycket stor majoritet.

Generalförsamlingen har enträget uppmanat säkerhetsrådet alt faslstlå att Sydafrikas raspolitik utgör elt hot mot internationell fred och säkerhet liksom att vidta effektiva och bindande sanktioner mot Sydafrika enligl FN-sladgans kapitel VII. Samtidigt har generalförsamlingen uppmanat medlemsstaterna alt i avvaktan på etl säkerhetsrådsbeslut vidta unilaterala sanklionsålgärder på säll som församlingen konkretiserat i sina resolu­tioner.

Sverige stöder och röstar för flertalet av resolutionerna, men då vissa av dem orsakar principiella problem har vi tvingats att avstå från att ansluta oss. Det gäller bl.a. formuleringar som ifrågasätter universalitetsprinci-pen, inställningen lill väpnad kamp i ställel för fredliga lösningar och säkerhetsrådets kompetens i förhällande till generalförsamlingen.

Även säkerhetsrådet har vid flera tillfällen behandlat Sydafrika- och Namibiafrågan. År 1963 antogs av säkerhetsrådet en rekommendation till medlemsländerna att upphöra med leveranser av vapen och militär utrust­ning lill Sydafrika. I en resolution från år 1970 betecknades apartheidpoliti­ken som ett potentiellt hot mol internalionell fred och säkerhet. Liksom tidigare undvek man således den i FN-sladgan givna förutsättningen för ell bindande sanktionsbeslul, nämligen etl konstaterande av säkerhetsrådet att elt dylikt hot föreligger.

Mot bakgrund av det under 1970-talel ökade förtrycket, apartheidregi­mens fortsatta ohörsamhet gentemot FN och de ökade sydafrikanska rustningarna fattade säkerhetsrådet i november 1977 enligl kapilel VII i FN-sladgan elt bindande beslut om vapenembargo mol Sydafrika. Ullryc­ket "hot mot freden" förekom i beslutet men begreppet knöts inte till själva situationen i Sydafrika eller apartheidsystemei utan till den situation som skulle uppslå till följd av fortsatta leveranser av vapen lill Sydafrika. Västmakterna ville med denna formulering undvika att lägga grunden för mer omfattande sanktioner.

Vad avser Namibia har säkerhetsrådet antagit flera resolutioner som fastställer att Sydafrikas närvaro i Namibia är olaglig och uppmanat med­lemsstaterna att tillse att statligt ägda eller kontrollerade bolag upphör med alla ekonomiska transaktioner i Namibia liksom med vidare investerings­verksamhet. År 1978 antog säkerhetsrådet enhälligt en övergängsplan, resolution nr 435, avseende Namibias självständighet. Säkerhetsrådet har sedan dess fortlöpande behandlat frågan om Namibias självständighet.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    13

Under sommaren 1984 antog säkerhetsrådet en resolution i vilken den konstitutionella reformen i Sydafrika fördöms. I resolutionen uttalas vi­dare aU den nya konstitutionen befäster apartheidsystemet och splittrar de icke-vita grupperna.

Fä internationella organisalioner, inom eller ulom FN-familjen, torde ha ägnat sä stor uppmärksamhet ål Sydafrikas apartheidpoliiik som interna­tionella arbetsorganisationen, ILO. Redan år 1964 antogs av internationel­la arbetskonferensen inom ILO en deklaration angående apartheidpolili­ken och eU program för avskaffande av apartheid. 1 den nya deklaration som antogs år 1981 uttalar konferensen alt apartheidpoliliken forlfarande utövas pä elt sätt som inte ger den svarta befolkningen möjlighet till fritt lilllräde till arbeie och utbildning, alt lill fullo åtnjuta föreningsfrihet och räu alt organisera sig och lika möjligheter och behandling pä arbelsmark­naden. Vidare uttalas att de senaste händelserna visar alt den sydafrikan­ska regeringen genom hemlandspolitiken och bruket av repressiva ålgärder fortfarande handlar på ett sätt som strider mot internationella arbetsregler.

ILO:s deklaration innehåller flera förslag till åtgärder, säsom avbrytan­det av kommersiella förbindelser med den sydafrikanska regeringen, stopp för offenlliga och privata investeringar genom återkallande av kreditgaran­tier och licenser, införandet av obligatoriska uppföranderegler för utländs­ka företag och ålgärder på sportens och kullurens områden. Inom ramen för ILO:s program för avskaffandet av apartheid ges bistånd för utbild­ningsverksamhet, tekniskt bistånd till befrielserörelserna, lill svarta arbe­tare och deras oberoende fackföreningar m.m. Det bör anmärkas aU ILO-deklarationen inte är bindande för medlemsländerna.

Åtgärder av enskilda länder

Det är naturiigt alt del i första hand är genom FN som staterna försöker påverka Sydafrika all ändra sin raspolitik. Verkligt effektiva sanklionsål­gärder kräver bred anslulning, inle minst från de för Sydafrika ekonomiskt seu viktigare länderna.

Inle desto mindre har elt anlal länder beslutat om unilaterala ekonomis­ka åtgärder för alt söka påverka Sydafrika.

Den norska regeringen fattade redan år 1976 beslut om alt vägra valutali­censer för norska investeringar i Sydafrika. Samtidigt fattades beslul om att vägra statliga kreditgarantier för export lill Sydafrika. Ingen export­främjande verksamhei fär heller bedrivas. Enligt en överenskommelse frän år 1979 mellan regeringen och oljebolagen i Norge säljs inle norskprodu-cerad olja lill Sydafrika. Licensansökningar vid försäljning av fartyg till Sydafrika underkastas en politisk prövning. År 1981 log Norge initiativet lill en internationell konferens med deltagande av oljeproducerande och oljeexporterande länder och dellar nu i den expertgrupp som av FN:s generalförsamling utseUs au förbereda konferensen. - En inlerdeparte-mental arbetsgrupp utreder f. n. möjliga ytteriigare åtgärder mol Sydafrika. Gruppens arbete beräknas vara klart i slutet av år 1984.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    14

Mellan danska regeringen och danska företag med invesleringar i Syd­afrika föreligger sedan är 1978 en frivillig överenskommelse om att begrän­sa verksamhelen i Sydafrika. Sedan är 1980 medges inte nägon valutauiför-sel för investeringar. Därutöver har folketinget i maj 1984 antagit ett beslut om en skärpning av sanklionspoliliken mol Sydafrika. Regeringen har av folketingel getts i uppdrag att successivt begränsa kolimporten från Syd­afrika samt att begränsa de ekonomiska relationerna på andra områden. Vad gäller nyinvesteringar i Sydafrika har folketinget ålagt regeringen att söka motverka sådana, om nödvändigt genom lagstiftning. Regeringen har vidare ålagts att i FN:s säkerhetsråd verka för genomförandet av etl tvingande oljeembargo och för en skärpning av det gällande vapenembar­goi. Regeringen har uppmanats att tillsammans med övriga nordiska länder aktivt verka för ett avståndstagande vid IMF:s långivning till Sydafrika. Regeringen har slutligen ålagts alt inom ramen för det nordiska samarbetet resa frågan om förbud mot försäljning av licenser till Sydafrika.

En kartläggning av handeln med och transporter av olja lill Sydafrika har påbörjats. Likaså utreds frågan om kolimport och alternativa importmöj­ligheter.

Regeringen i Holland har sedan några är haft frågan om bl.a. investe­ringsförbud under prövning. I första hand inriktade man sig pä att genom överläggningar med näringslivel uppnå ett frivilligt nyinvesteringsstopp. 1 maj 1983 fattade pariamentet i Haag beslut om alt uppmana regeringen att, bl.a. på basis av svenska erfarenheter, komma med förslag till åtgärder mot investeringar i Sydafrika. Den svenska lagen nämndes därvid som ett exempel pä ätgärder som regeringen skulle kunna vidta. Kontakter före­kom under hösten 1983 mellan de svenska och nederländska regeringarna. 1 första hand sökte regeringen åter förmå förelagen att frivilligt inskränka sina investeringar i Sydafrika. Någon överenskommelse nåddes inte. Där­efter har vissa konsultationer ägt rum med företrädare för arbetslagar- och arbetsgivarorganisationer. Resultatet av dessa överläggningar förutses presenteras i slutet av år 1984.

I USA har representanthuset antagit ett förslag om lagstiftning mol bl. a. nyinvesteringar i Sydafrika och finansiella lån till sydafrikanska regeringen och statliga företag. Förslaget till förbud mot investeringar är utformat som ett kapitalexportförbud avsett alt förhindra nyetableringar i Sydafrika. Några ätgärder mol redan existerande amerikanska dotterbolag i Sydafrika föresläs således inle. Vidare föreslås en s.k. "fair employment code" avseende amerikanska företags uppträdande i Sydafrika som syftar fill att främja integration och likaberättigande för samtliga anställda i amerikans­ka företags sydafrikanska anläggningar. Dessa principer avses bli tvingan­de och särskilda ålgärder, inklusive straffsanktioner, föresläs för alt kon­trollera efterlevnaden.

Lagförslagen har diskuterats i en konferens, den s.k. sammanjämk-ningskommitlén, mellan senalen och representanthuset. Inom samman-

 

Prop. 1984/85:56                                                                    15

jämkningskommillén har enighet nåtts om förslagel om förbud mot lån till sydafrikanska regeringen och till av denna kontrollerade företag samt har man enats om att uppdra åt State Department att årligen rapportera om hur amerikanska förelag i Sydafrika behandlar sina svarta anställda. Övriga förslag synes numera inte aktuella.

Därutöver kan noteras att fem amerikanska delstater och 14 släder antagit lagstiftning om bl.a. avveckling av aktieinnehav i amerikanska företag som innehar sydafrikanska intressen. Förslag lill liknande åtgärder har framlagts i ytterligare ca 20 delstater och åtta släder.

Bland övriga unilaterala åtgärder kan nämnas alt Japan förhindrar direk­ta investeringar och s. k. joint ventures genom att inte bevilja tillslånd till valutaöverföring. Vidare har regeringen avrått från invesleringar i Sydafri­ka från eller via japanskägda förelag utanför Japan.

Flera länder har vidare vidtagit åtgärder för att begränsa lån- och kredit­givning m.m. lill Sydafrika. Så har, som jag nämnt tidigare, t.ex. Norge och Holland och även Kanada sedan flera år tillbaka infört restriktioner vad avser exportkrediter och kreditgarantier. I USA har vissa banker, bl.a. Export-Imporlbanken, ålagts restriktioner vad avser län och kredi­ter.

Flertalet oljeexporterande länder, t.ex. medlemsländerna i OPEC, Norge och även Storbritannien, har med stöd av generalförsamlingens resolution om oljeembargo mot Sydafrika vidtagit ensidiga ålgärder för alt förbjuda eller begränsa exporten av olja lill Sydafrika.

2./ .3 De utländska investeringarnas roll i Sydafrika

De utländska invesleringarna utgör en viktig länk mellan omväriden och Sydafrika. Huvudskälet lill att utländskt kapital dras lill Sydafrika torde vara landets råvarurikedom och snabba industriella utveckling. Sydafrika erbjuder relativt goda vinstmöjligheter. Utlandsägda företag som bedriver verksamhet i landet ingår vanligtvis i koncerner som har verksamhei i många länder och som eftersträvar en internationell expansion. Regering­en i Sydafrika visar på många sätt en välvillig inställning lill utländska förelag genom l.ex. en förhållandevis låg beskattning. Genom de utländska investeringarna tillförs Sydafrika inte bara kapital utan även avancerat teknologiskt kunnande. Investeringarna är också av politisk betydelse i det all de kan ses som uttryck för all omvärlden hyser tilltro till Sydafrika.

Antalet utländska förelag i Sydafrika uppskattas lill omkring 2 000-2 500. Det beräknade värdet av utländska direkta investeringar uppgavs år 1981 till omkring 100 miljarder kr. Därtill kommer indirekta investeringar molsvarande omkring 80 miljarder kr. Omkring 50% av den sydafrikanska tillverkningsindustrin är, om än i varierande omfallning, kontrollerad från utlandet. Det utländska kapitalets betydelse är således iögonfallande. Ägarbilden domineras av de slora västliga handelsnationerna. Således beräknas Storbritannien stå för nära hälften av investeringarna. Under

 

Prop. 1984/85:56                                                                    16

senare år har USA och Västtyskland visat en markant uppgång i sina investeringar och deras andel beräknas till ca20 resp. 15%. Övriga länder med belydande investeringar är Frankrike. Schweiz och Holland.

De svenska investeringarna i Sydafrika beräknades år 1981 uppgå till ett värde av omkring 490 milj. kr. De svenska förelagen svarar för knappt I % av de utländska företagens produklion i Sydafrika och 0.2"/oo av bmlloin-vesleringarna.

Synen på de utländska investeringarnas roll i det sydafrikanska systemet och betydelse för ulvecklingen i Sydafrika är inte entydig. I generalförsam­lingens resolution om stopp för nyinvesteringar i Sydafrika, som initiera­des av Sverige år 1976, uttalas den ståndpunkten att utländska investering­ar hjälper och uppmuntrar apartheidpolitiken och att ett förbud mot sådana invesleringar skulle utgöra ett betydelsefullt steg i kampen mot apartheid.

1 den allmänna debatten framförs framför allt från representanter för näringslivet ofta en annan ståndpunkt, nämligen all de sydafrikanska före­tagen i utländsk ägo kan utöva etl positivt inflytande på ulvecklingen i landet genom alt förbättra arbetsvillkoren för de svarta, genom att främja den verksamhet som bedrivs av de svarta fackföreningarna och genom all arbeta allmänt för lika behandling av arbetare och tjänstemän tillhörande olika raser. Det framhålls att de utländska förelagen kan tjäna som mönster för de inhemska. Om de tvingas avveckla sin verksamhet skulle elt motiv för de sydafrikanska myndigheterna att mjuka upp apartheidpoliliken bort­falla och en förbättring av villkoren utebli eller fördröjas.

Delta resonemang har ofta lett fram till utarbetandet av "uppförande­koder", i vilka uppställs en rad rekommendationer såsom bl.a. införandet av minimilöner och lika lön för lika arbete oberoende av ras, tillhandahål­lande av utbildning och yrkesträning, erkännande av arbetarnas räll alt ansluta sig till fackföreningar m.m.

De av Sydafrikalagen berörda företagen saml näringslivets organisatio­ner har i sina remissvar pä Sydafrikakommitténs förslag enhälligt ställt sig bakom ell sådant synsätt. Frän näringslivets sida framhålls vidare att utvecklingen inom näringsliv och arbetsmarknad visat så klara förbättring­ar rörande de svartas villkor alt det är detla område av samhällslivet som mest sannolikt kan utgöra grogrunden för en demokratisk utveckling. Genom förändrade attityder hos arbetsgivarna och ökade insikter hos de svarta anställda har en god grund lagts för att inom överskådlig tid fä bort all rasdiskriminering på arbetsplatserna vilket kommer att få följdverkning­ar på andra områden i samhällel och leda lill nödvändiga förskjutningar i del politiska och sociala mönstret.

Jag bestrider inle att vissa förändringar inom arbetslivet ägt rum under senare är, såsom t.ex. avskaffandet av vissa s.k. job restrictions och rällen lill facklig organisering. Kraven på förändringar och en uppluckring av apartheidsystemei har inte heller kommit enbarl från de svarta utan även från vissa vila grupper. Man inser all den fortsatta industrialiseringen

 

Prop. 1984/85:56                                                     17

kräver ökad utbildning och förbättrade livsvillkor för den svarta befolk-ningsmajorileten.

Jag delar däremol inle uppfattningen all de utländska förelagen genom sin närvaro kan påverka de avgörande frågorna inom del sydafrikanska samhället. Industrialiseringsprocessen i Sydafrika har pågått under hela detta sekel, framför allt sedan andra världskriget. Utländska företag har funnits pä plats sedan läng tid tillbaka. Att deras närvaro på elt positivt sätt skulle ha bidragit till attitydförändringar på andra områden än arbetslivets kan inle konstateras. En av det sydafrikanska statliga forskningsorganet "Human Sciences Research Council" nyligen genomförd opinionsunder­sökning bland afrikaans- och engelsktalande sydafrikaner visar entydigt på alt en massiv majoritet av de afrikaanstalande fortfarande sluter upp kring apartheidsystemels grundpelare. Mer än 90% vill ha fortsatt åtskild skol­undervisning. Nära 80% har en positiv inställning till hemlandspolitiken och separata bostadsområden för svarta. 80% vill ha kvar förbudet mot giftermål och sexuellt umgänge över rasgränserna. Även de engelsktalande föredrar åtskild skolundervisning (55%) och är positiva till hemlandspoliti­ken (60%). Däremol förespråkar en majoritet (57%) av de engelskspråkiga avskaffandet av förbudet mol giftermål och sexuellt umgänge över gränser­na och separata bostadsområden.

Det går inte att bortse från att utländska ekonomiska intressen är under­kastade sydafrikansk lagstiftning och att de därigenom tvingas all della i rasdiskrimineringen. Apartheidsystemet har vuxit fram och förstärkts jäm­sides med industrialiseringen. De reformer och förbättringar som uppnåtts främsl genom de svartas egen kamp har ännu inte och kommer sannolikt inle att inom en överskådlig framtid medföra nägon kursändring i den vila regimens fasta beslutsamhet att befästa hemlandspoliliken och alt fortsatt reglera villkoren för de svartas rättigheter till uppehållsullstånd och arbets­tillstånd i del "vila" Sydafrika.

Vi bör därför fortsätta vår isoleringspolitik så att denna i förening med åtgärder från andra länders sida kan utsätta minoritetsregimen i Sydafrika för ökal politiskt och moraliskt tryck.

2.1.4 Den svenska Sydafrikapolitiken

Den svenska Sydafrikapoliliken, föruiom all den ger uttryck för del svenska folkets avsky för apartheidregimen, har som mäl alt medverka till en förändring av samhällssystemet i Sydafrika och elt avskaffande av apartheid. Denna politik innefattar en rad olika åtgärder. Jag skall nedan kortfattat redogöra för dessa. 1 sammanhanget vill jag påpeka att Sverige ligger långt framme och enligt min uppfaltning gått längre vad gäller åtgär­der riktade mot Sydafrika än andra med Sverige jämförbara länder.

1 sill bilaterala förhällande lill Sydafrika söker Sverige uppträda på ell sådant sätt att vår avsky för apartheidpolitiken kommer till tydligt uttryck och att tryck kan utövas mot regimen. Exempel härpå är vår lagstiftning 2    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 56

 

Prop. 1984/85:56                                                                    18

om förbud mol investeringar och våra ålgärder på kulturens, idrottens och vetenskapens områden.

De nordiska utrikesministrarna enades år 1978 om ell gemensamt nor­diskt handlingsprogram för åtgärder mot Sydafrika. Programmet har haft stor betydelse för ulformningen av de nordiska ländernas.Sydafrikapolilik både vad avser unilaterala åtgärder och de nordiska ländernas agerande i FN. I programmet ingår förbud mot eller motverkande av nyinvesteringar i Sydafrika och förhandlingar med nordiska företag om att begränsa dessas produklion där. Vidare ingår en rekommendation om avbrytande av idrotts- och kulturkontakter med apartheidregimen, införande av vise-ringslvång för sydafrikaner samt utökning av de nordiska ländernas bi­stånd lill flyktingar, befrielserörelser och apartheidpoliiikens offer. Inom FN skall de nordiska länderna verka för beslut i säkerhetsrådet mot nyin­vesteringar i och handel med Sydafrika samt arbeta för en noggrann tillämpning av säkerhetsrådels vapenembargo mol Sydafrika.

Med utgångspunkt i det nordiska handlingsprogrammet utfärdade rege­ringen är 1982 förordningen (1982:562) om beviljande av visering för vissa kategorier medborgare i Republiken Sydafrika. Reglerna skärptes ytterli­gare är 1983. Visering vägras i princip representanter för offentliga organ och för organisationer som aktivt stöder apartheidsystemei. Alla svenska statliga myndigheter och institutioner tillställdes samtidigt härmed rikt­linjer för sitl handlande när det gäller samröre med Sydafrika.

Dessa båda åtgärder - visumreglerna saml riktlinjer lill myndigheter m. fl. - syftar lill att begränsa kontakterna med Sydafrika inom idrottens, kulturens och vetenskapens områden.

Vad gäller de diplomatiska förbindelserna med Sydafrika så utgörs vår representation av en svensk legation i Pretoria förestådd av en envoyé samt konsulat i Durban och Kapstaden föreslådda av honorärkonsuler. Legationens uppgifter skiljer sig i väsentliga avseenden från vad som normall åligger en diplomatisk representation. Legationen skall således inte arbeta för all främja de båda ländernas förbindelser på olika områden. 1 stället har Pretorialegationen l.ex. vad avser handelsutbyte uttryckliga instruktioner att inte hjälpa svenska företag med exportsatsningar i olika former.

Vidare har statsmakterna när det gäller import frän Sydafrika av uran och kol gjort vissa utlalanden. I fråga om uran har framhållits (prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken) att "det måste anses oaccepta­belt om svenska kraflföretag skulle köpa uran frän Sydafrikanska Republi­ken eller Namibia så länge det är ockuperat av Sydafrikanska Republi­ken". I fråga om kol har regeringen (prop. 1983/84:158 om vissa kolfrågor) uttalat starka reservationer från försörjningssynpunkt mot import frän Sydafrika. Något förbud mol import av sydafrikanskt kol råder dock inte.

En ytterligare åtgärd att nämna i sammanhangel är beslutet sedan några år tillbaka att inte bevilja statliga exportkreditgarantier för export till Sydafrika.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    19

Som en följd av säkerhetsrådets beslul år 1977 om vapenembargo mol Sydafrika infördes samma är lagstiftning som förbjuder export av krigsma­teriel och liknande materiel lill Sydafrika. År 1983 utfärdade regeringen också en förordning om förbud mol införsel frän Sydafrika av krigsmateriel (SFS 1983:870).

En vikiig del av vår Sydafrikapolilik är biståndet som, när det gäller södra Afrika, har etl klart politiskt syfte att bistå de angränsande fria länderna i deras ansträngningar att slå emot sydafrikanska påtryckningar och all efter hand göra sig mindre beroende av de ekonomiska och trans­portmässiga relationerna med Sydafrika. Den svenska insatsen är högst belydande. Av det totala bilaterala biståndet om ca 4 miljarder kr. för budgelårel 1984/85 är över 40% eller 1,7 miljarder kr. avdelade för ulveck-lingssamarbete och humanitära insatser i södra Afrika. Della kan jämföras med slorieken av de svenska investeringarna i Sydafrika som är 1981 beräknades uppgå till ett sammanlagt värde av ca 0.5 miljarder kr. Del humanitära biståndet utgår främsl som slöd till befrielserörelserna ANC och SWAPO i deras strävanden alt uppnå ett Sydafrika fritt frän apartheid resp. ett självständigt Namibia. Biståndet används lill försörjning och utbildning av sydafrikanska och namibiska flyktingar.

Lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia trädde i kraft den Ijuli 1979. Dess primära syfte är all genom en begräns­ning av svensk näringsverksamhet i Sydafrika och Namibia öka det poli­tiska trycket på den sydafrikanska regimen för att på sikl få till stånd en genomgripande samhällsförändring där. Lagstiftningen avser att förhindra nyetablering av företag i Sydafrika liksom all hindra där redan etablerade svenska företag från att utvidga den verksamhei de bedrev i Sydafrika och Namibia vid tiden för lagens ikraftträdande. Regeringen kan medge undan­tag från investeringsförbudel. Någon garanterad rätt för företagen att företa ersältningsinvesteringar föreligger dock inle.

Avslutningsvis kan jag med tillfredsställelse konstatera att det finns elt starkt engagemang för Sydafrikafrågan bland de svenska folkrörelserna. Dessa har genom sin verksamhet i slor utsträckning bidragit och medver­kat till ulformningen och innehållel i den svenska Sydafrikapolitiken. Vår polilik har härigenom ett brett slöd och är väl förankrad inom en rad olika organisalioner, såsom politiska partier, fackföreningar, ungdoms- och kvinnoorganisationer, solidaritetsgrupper, kyrkor m.fl.

2.7.5 Lagen omförbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia Syftet med lagen

Lagen om förbud mot invesleringar i Sydafrika och Namibia har som mål att utöva ett tryck på den sydafrikanska regimen och härigenom medverka lill en förändring av Sydafrikas samhällssystem och elt avskaf­fande av apartheidpoliliken.

Syftet är gemensamt för alla delar av den svenska Sydafrikapolitiken

 

Prop. 1984/85:56                                                                   20

och för de åtgärder som vidtagits eller planeras av internationella officiella eller icke-stalliga organisationer och unilaleralt av slaler eller enskilda grupper. Del är också innebörden i den isoleringspolilik mot Sydafrika som hävdas av majoriteten av FN:s medlemsstater och som stötts av Sverige under årtionden.

De svenska åtgärderna och den isoleringsslralegi som hävdas i FN har fullt stöd hos den svarta sydafrikanska opposifionen i exil och av frontsta­terna trots medvetenheten om att verkningsfulla internationella sanktioner med all sannolikhet skulle leda till ökade svårigheter och lidanden, inte minsl för de svarta själva i Sydafrika, och lill omfattande ekonomiska föriuster för vissa av de närgränsande staterna.

De svenska åtgärderna har hälsats med tillfredsställelse som ett viktigt bidrag lill övriga internationella åtgärder och man har uttryckt förhopp­ningen att andra länder genom unilaterala beslul eller till följd av resolu­tioner i FN skall följa det svenska exemplet.

Inställningen till ekonomiska sanktioner hos apartheidmoiståndel inne i Sydafrika är av förklarliga skäl svårare alt mäta. Uttalanden om slöd för ekonomiska påtryckningsåtgärder är förbjudna enligt den s.k. Internal Security Act och kan medföra fängelsestraff. Företrädare för fackliga, kyrkliga och andra organisationer har trots detta vid olika tillfällen, om än i indirekta ordalag, vädjat lill omväriden om sanktioner mol Sydafrika.

Från flera av remissinstanserna har invänts alt ekonomiska sanktioner är ulan verkan på apartheidregimen. Jag delar inte denna uppfattning. Sydafrika är starkt beroende av utländska investeringar och av sin utrikes­handel. Ekonomiska sanktioner skulle få slora negativa konsekvenser för levnadsstandarden för alla befolkningsgrupper i landet och utan tvekan ha en förödande långtidseffekt på ekonomin. Den ekonomiska strukturen kommer att i ökad utsträckning göra landet än mer sårbart för internatio­nella ekonomiska sankfioner. Den sydafrikanska regeringen har därför också redan vidtagit ätgärder och infört lagstiftning i syfte att förbereda sig på denna eventualitet.

Emellertid lorde elt beslul om omfattande internationella sanktioner inte kunna förutses i nuvarande läge. Men redan elt hot om internationella sanktioner eller verkställandet av begränsade ekonomiska bojkotter skulle kunna innebära en effektiv påverkan på den vita minoriteten.

De sanklionsålgärder och restriktioner mol ekonomiskt samröre med Sydafrika som flera länder vidtagit har medfört extrakostnader för Sydafri­ka. Det mest påtagliga exemplet är det frivilliga oljeembargot. Sydafrika tvingas också årligen anslå ansenliga summor för att försöka bryta bojkot­terna på kultur- och sportområdena. Ytteriigare sanklionsålgärder bidrar till att öka regimens extrakostnader för bevarandet av apartheidsystemet.

Flera av de, låt vara mycket begränsade, reformer som genomförts och som nägol förändrat de svartas ställning torde också delvis ha drivits fram som en eftergift mot den internationella opinionen.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   21

Del är i detta perspektiv den svenska isoleringspolitiken måste ses. Härtill kommer alt unilaterala ätgärder är en uppmuntran till motståndsrö­relsen, politiskt och moraliskt såväl som materiellt.

Effekter av lagen

Sydafrikakommitlén har sökt utreda pä vad sätt och i vilken utsträck­ning de politiska målen med lagen har främjats under den lid lagen varit i kraft. Kommittén konstaterar att det eftersträvade syftet med lagen hittills endast i begränsad mån kunnat uppnås.

Effekter i Sydafrika

Det är givet alt en unilateral svensk åtgärd med hänsyn lill de svenska investeringarnas begränsade ekonomiska betydelse inle kan förväntas ska­pa nägon omedelbar avgörande inverkan pä systemet eller medföra någon beaktansvärd skada för del sydafrikanska näringslivet eller påverka ul­formningen av lagstiftning eller praxis i rasfrågan. Detta var inle heller fömlsett. Den svenska lagen och den totala svenska Sydafrikapolitiken måste ses i sitl sammanhang, nämligen som ett av flera led i de gemensam­ma internafionella ansträngningarna all genom påtryckningar mol Sydafri­ka bidra till en förändring av samhällssystemet. Sverige kan inte ensamt utöva en sädan press.

För Sydafrika lorde däremot det allvarligaste inslaget i vår polilik vara risken för att andra och för Sydafrika viktigare länder skulle följa del svenska exemplet eller ensidigt beslula om andra åtgärder av ekonomisk karaktär. Ett viktigt mäl för våra åtgärder är därför att söka inspirera andra stater lill efterföljd.

I remissvaren från berörda förelag och näringslivels organisalioner har med kraft understrukits att de som i första hand kan komma att negativt påverkas av Sydafrikalagen och föreslagna skärpningar är de svarta an­ställda vid de svenska dotterföretagen i Sydafrika och deras familjer. Man anför att arbetslöshet för de svarta i Sydafrika medför långt allvarligare konsekvenser än för andra befolkningsgrupper. Arbetslöshet innebär inle bara ekonomisk misär och social utslagning. Rätten lill bostad och hemvist fömtsätter enligl gällande lagstiftning en fast och långvarig anställning. Svarta arbetare ulan sysselsättning riskerar tvångsförflyttning till hemlän­derna:

Jag är väl medveten om effekterna av arbetslöshet för de svarta i Syd­afrika. Arbetslösheten är redan i dag myckel hög, omkring 25%, om den arbetsföra befolkningen i hemländerna inräknas. Omfattande rationalise­ringar och mekaniseringen inom l.ex. gruvnäringen och jordbruket har lett till bortfall av tiotusentals arbetstillfällen under årens lopp. "Överflödiga" svarta har till följd härav tillsammans med sina familjer förflyttats till ett liv i misär i de extremt fattiga och underutvecklade hemländerna. Detla är innebörden av apartheid.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    22

Det är givet all sanktioner i enlighet med de krav som hävdas i FN i syfte all utöva påtryckningar på Sydafrika med all sannolikhet skulle leda lill ytterligare svårigheter. Trots detta tillstyrks allmänt tillgripandel av eko­nomiska sanktioner för att få till stånd en förändring av samhällssystemet i Sydafrika.

Effekter i Sverige

Från de berörda företagen har framförts att tillämpningen av gällande lagstiftning avsevärt försvagat deras verksamhet i Sydafrika och fått lill följd alt konkurrentförelag gynnats. AB SKF har bl.a. avvecklat ett av sina tillverkningsdolterbolag.

KK anför att investeringsförbudel otvivelaktigt verkat hämmande på ulvecklingen av svensk företagsamhet i Sydafrika och Namibia. Några företag har avvecklat sin verksamhei. Samtidigt framhåller kollegiet all del svårligen kan hävdas att de förelag som stannat kvar på marknaden häm­mats i någon betydande grad. Det huvudsakliga skälet härför har varit den kraftiga recessionen i den sydafrikanska ekonomin med minskat expan­sionsbehov hos företagen som följd.

SAF m.fl. remissinstanser anför alt en fortsatt eller skärpt lagstiftning fär som följd en avveckling av dotterföretagen i Sydafrika och ett upphö­rande av exporten dit, vilket kan medföra ett bortfall av 3000-4000 arbetstillfällen i Sverige. För vissa regioner och orter kan effekterna pä sysselsättningen bli mycket besvärande. SAF menar alt de indirekta och långsiktiga effeklerna för svensk ekonomi kan bli ännu allvarligare, fram­för alll för de av företagen som huvudsakligen levererar till gruvindustrin. Risk föreligger också att de svenska företagens trovärdighet som leveran­törer kommer att ifrågasättas även pä andra håll. Effekterna omfattar även kapitalförluster för svenska företag genom att dotterbolagen inte kunnal investera i takt med behoven.

SIND menar all investeringsförbudel hämmar de svenska företagen och försvagar deras konkurrenskraft pä den sydafrikanska marknaden. På lång sikt kan lagen fä till följd att företagen får avveckla sin verksamhei. Enligt SIND torde det vara svart att i längden driva industriell verksamhei pä sparlåga. En avveckling av verksamheten i Sydafrika får negativa effekler för svensk sysselsättning och ekonomi men dessa blir totalt sett sannolikt inle särskilt allvarliga, även om man inte kan utesluta alt de i enstaka fall blir mer betydelsefulla.

AMS anser att de eventuella sysselsättningseffekterna av den föreslagna skärpningen av lagstiftningen torde bli ringa men understryker viklen av en utförlig redovisning av effekterna på arbetskraftsefterfrägan i Sverige. Slyrelsen föreslår därför en utredning i denna del för planeringen av de arbelsmarknadspolitiska insaiser som eventuellt kan bli påkallade i framti­den. Ett sådant förslag har också framförts från Nordiska afrikainstitutet. ISAK och de kyrkliga organisationerna.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    23

Jag vill i della sammanhang erinra om de farhågor för återverkningar på sysselsättningen i Sverige som framfördes från näringslivets häll i samband med Sydafrikalagens introduktion. Dock har från berörda remissinstanser inte gjorts gällande all lagen under de år den varit i kraft lett lill något bortfall av arbetstillfällen i Sverige.

Jag utesluter emellertid inte att en fortsatt begränsning av näringsverk­samheten i Sydafrika på sikt kan fä negativa effekter för företagen och deras anställda i Sverige. För solidariteten med den svarta befolkningsma-jorilelen i Sydafrika måste vi dock vara beredda att belala elt visst pris. Effekterna torde emellertid bli relalivi begränsade och kunna klaras genom normala arbelsmarknadspolitiska insatser. I enslaka fall utesluter jag dock inte att särskilda arbelsmarknadspolitiska åtgärder kan komma att moti­veras.

Effekler i iredje land

Vid antagandet av den nu gällande lagstiftningen uttrycktes förhopp­ningen om all det svenska initiativet skulle inspirera andra stater till efterföljd. Samtidigt underslröks alt även om de regeringar som har elt omfattande ekonomiskt samarbete med Sydafrika kunde komma all inta en avvaktande hållning, skulle de svenska åtgärderna ändå få sin betydelse genom att intressegrupper i dessa länder skulle komma all uppfatta det svenska initiativet som etl stöd för sina krav pä åtgärder mot Sydafrika.

Sydafrikakommittén konstaterar att lagen hittills inte fält nägon konkret efterföljd i andra länder med investeringar i Sydafrika men att lagen otvi­velaktigt haft ell inflylande på opinionsbildningen.

Det finns flera förklaringar till att inget annat land ännu velat följa vårt exempel alt vidtaga lagstiftningsåtgärder avseende invesleringar i Sydafri­ka. På många håll råder misstro mot sanktioner som elt effektivt instru­ment eller finns juridiska betänkligheter alt genomföra unilaterala sank­lionsålgärder ulan stöd av bindande beslul i FN:s säkerhetsråd. I några länder anses alltför stora ekonomiska intressen stå på spel vilkel anses särskilt besvärande i nuvarande ekonomiska läge. Farhågor framkommer också för repressalier mol egna landsmän som är bosatta eller arbetar i Sydafrika. Flera länder har inga eller så begränsade invesleringar alt frågan saknar aktualitet. På vissa håll saknas information om den svenska lagen.

Jag vill vidare understryka att lagen har varit i kraft relativt kort lid vilkel kan ha viss betydelse när det gäller andra länders benägenhet alt följa vårt exempel.

Alt inget annat land än Sverige infört förbud eller restriktioner genom lagstiftning vad avser investeringar i Sydafrika innebär inte - som jag nyss antytt - att lagen inte haft någon betydelse i den internationella opinions­bildningen. Den har på många häll i debatten använts som etl argument för mera energiska ätgärder frän det egna landets sida. Den har skänkt upp-

 

Prop. 1984/85:56                                                                   24

muniran ål de kretsar och gmpper i olika länder som ägnar sig ät opinions­bildning kring Sydafrika och arbetar för verksamma sanktioner. I detla hänseende har lagen således otvivelaktigt haft betydelse. I flera länder åberopas lagen som ett exempel på det slags inlernalionell aktion som på sikt, om anlalel deltagande länder blir tillräckligl stort, kan utöva en verkningsfull påverkan på den sydafrikanska regimen och få efterföljd i ytteriigare länder. I länder som Holland, Danmark och även i USA barden svenska lagen diskuterats och studerats i lagstiftande församlingar.

Det är i sammanhanget viktigt att framhålla att de ekonomiska relatio­nerna med Sydafrika varierar i karaktär och omfattning från land till land. En rad andra länder har redan i dag vidtagit ensidiga sanklionsålgärder anpassade lill deras ekonomiska relationer med Sydafrika. Det svenska investeringsförbudet är således bara ell exempel på en bland flera andra sanklionsålgärder. En kopiering av den svenska modellen är därför inte det enda målel.

Jag har i avsnitt 2.1.2 lämnat en redogörelse för ålgärder som vidtagits och diskussioner som förs i andra länder. Jag menar alt det finns anledning att se positivt pä möjligheten av ytterligare åtgärder från andra länder i framtiden.

2.1.6 Handelssanktioner

Sydafrikakommittén har övervägt frågan om sanktioner pä handelsom-rådet men inte varit beredd alt föreslå nägol avsteg från den principiella hållning som statsmakterna under läng tid intagit i frågan, nämligen att endast ett beslut av eller en rekommendation frän FN: s säkerhetsråd kan upphäva de åtaganden pä handelns område som Sverige gjort som medlem i GATT.

Flera remissinstanser kritiserar kommitténs ställningstagande. SIDA på­pekar att Sverige redan gör flera inskränkningar i frihandeln pä t.ex. textilområdel och jordbruksområdet. SIDA menar också all varuutbytets kraftiga ökning under senare år tyvärr inte stär i överensstämmelse med Sveriges övriga strävanden att utöva påtryckningar mot och isolera apart­heidregimen. Nordiska afrikainstituiei m.fl. berör frågan om tolkningen av GATT-avlalet. Institutet anser att det är tveksamt om GATT-sladgan verkligen är ett hinder för handelsrestriktioner och anför att det på den punkten finns starkt skilda uppfattningar bland folkrältsexperter. Till de argument som har anförts mol tolkningen att GATT-avlalet är ell hinder för handelssanktioner hör att del redan i dag finns exempel på undantag och att Sverige skulle kunna åberopa artikel XXI om handelsrestriktioner i säkerhetssyfte saml artikel XXV som medger all en part kan befrias från vissa av sina förpliktelser enligl GATT om man vid omröslning erhåller tvä tredjedelars majoritet för delta (en s. k. waiver). ISAK m.fl. anför att utan kompletterande ätgärder pä handelspolitikens område är risken slor att lagen, trots försök alt skärpa den och täppa till vissa luckor, möjliggör

 

Prop. 1984/85: 56                                                                  25

fortsatt expansion av produktionen hos svenska företag i Sydafrika och därför inte får den verkan som avses.

Trots att någol förslag till åtgärder på handelns område inte framlagts finner jag ändock angeläget att redovisa den principiella ståndpunkt som Sverige sedan lång lid tillbaka intagit lill frågan om ekonomiska sanktioner saml även de grundläggande principer varpå GATT-avtalet bygger.

Sveriges principiella hållning har sedan länge varit att inte ansluta sig till ekonomiska sanktioner som inle beslutats av eller rekommenderats av FN:s säkerhetsråd. Endast sädana sanktioner har utsikter att vinna till­räcklig anslulning för att bli effektiva. Endast ett beslut av säkerhetsrådet kan lägga konkrela förpliktelser på Sydafrikas viktigaste handelspartners och ha utsikt att leda lill en förändring i Sydafrika i riktning mol demokra­tiska rättigheter för alla sydafrikaner. Sverige har också ansett att ell beslul av säkerhetsrådet fordras för all vi i sanklionssyfle skulle frångå våra förpliktelser på handelns område i GATT.

När del gäller investeringsförbudel ansågs det möjligt att göra ett undan­lag från dessa principer. Motiven härför är i korthet att den i lag fastställda rasdiskrimineringen i Sydafrika utgör elt unikt fall av kränkning av de mänskliga rättigheterna och att apartheid enhälligt och under lång lid fördömts av FN:s olika organ. Eftersom GATT-avialel inte äger tillämp­ning på internationella investeringar har investeringsförbudel kunnal infö­ras ulan att avvika från några internationella förpliktelser.

Enligt min mening föreligger inte samma möjligheler vad gäller införan­de av sanktioner på handelns område. Genom att fungera som ell multila­teralt accepterat regelverk på den internationella handelns område har GATT-avlalet skapat elt nödvändigt mått av disciplin och förulsebarhel i det internationella handelssystemet. GATT bygger på vissa grundläggande principer. Den viktigaste är att såväl export som import skall styras av regeln om mest gynnad nalionsbehandling. Inget land skall ges bättre eller sämre behandling än andra länder. GATT innehåller också en regel om förbud mot kvantitativa importrestriktioner. En annorlunda tillämpning av denna regel tillåts endast inom jordbrukets område eller av länder med betalningsbalansproblem. Möjligheter till ingripande finns också om det kan påvisas alt importen ökat på ell sådani sätt att inhemsk industri lidit skada. Ålgärder som begränsar exporten lill vissa länder strider mol artikel XIII som föreskriver en icke-diskriminerande tillämpning av sådana re­striktioner.

Möjlighelerna lill undanlag från GATT:s regler är i mesta möjliga mån begränsade. Således kan artikel XXI om undanlag i säkerhetssyfte använ­das endast för ålgärder som är nödvändiga för alt skydda väsentliga säker-helsinlressen och där åtgärderna avser kärnenergiområdel, handel med krigsmateriel eller vidtas i krigstid eller vid kritiska lägen i de internationel­la förbindelserna saml slutligen för åtgärder i överensstämmelse med etl lands förpliklelser enligl FN:s stadga. Enligt svensk uppfattning ger endast

 

Prop. 1984/85:56                                                                    26

beslut av FN:s säkerhetsråd etl entydigt slöd för alt i fredstid införa andra utrikespolitiskt motiverade handelssanktioner än dem som gäller kärnener­gi och krigsmateriel. Ell fätal länder har under åren åberopat artikeln i andra lägen dock utan att få GATT:s godkännande av sina ätgärder. Staters tillgripande av artikel XXI pä andra grunder bidrar inte bara till en minskad väridshandel utan också till försämrade förutsättningar för många länder, inklusive Sverige, att i politiskt besvärliga lägen hänvisa lill inter­nationella regler i syfte att upprätthålla export och import i normal omfatt­ning.

Artikel XXV, som medger att en part kan befrias frän vissa av sina förpliklelser enligt GATT om man vid omröslning erhåller tvä tredjedelars majoritet för detta, äger heller inte tillämpning. Ingen part har beviljats befrielse från sina förpliktelser enligl denna artikel i syfte att införa utrikes­politiskt motiverade handelssanktioner. Del kan under inga omständighe­ter ligga i Sveriges inlresse all som etl litet och handelsberoende land söka skapa ett första prejudikat härvidlag.

Jag är p.g.a. nyss anförda skäl inte beredd att frångå Sveriges tidigare linje, nämligen att etl beslut i säkerhetsrådet fordras för att vi i sanktions-syfte skall frångå våra förpliktelser pä handelns område i GATT. Sverige stöder generalförsamlingens försök att få säkerhetsrådet att fatta beslut om tvingande ätgärder mot Sydafrika. Vi anser alt läget i södra Afrika till följd av Sydafrikas hållning är sådani att förutsättningar finns för säkerhetsrådet att i enlighet med FN-sladgan ingripa med för alla medlemsstater bindande sanktionsåtgärder. Tillsammans med de övriga nordiska länderna verkar vi för alt främja åtgärder i säkerhetsrådet som kan resultera i bindande resolutioner mol bl.a. handel med Sydafrika.

Jag finner del beklagligt att kraven på en effektiv isolering av Sydafrika på handelsområdel inte vunnit gehör och att något beslut inle kunnal fattas i denna riktning i säkerhetsrådet. Vi måste även fortsättningsvis kraftigt driva frågan i generalförsamlingen och i de andra fora som kan slå lill buds.

2.2 Slutsatser och motiv för en fortsatt aktiv och skärpt svensk Sydafrkkapolitik

Syftet för den svenska Sydafrikapolitiken är att medverka till en föränd­ring av Sydafrikas samhällssystem och ett avskaffande av apartheidpolili­ken. Svensk Sydafrikapolitik ger uttryck för det svenska folkets avsky för apartheidregimen och syftar till att lämna effektiva bidrag till kampen för avskaffandet av apartheid.

Ulvecklingen i Sydafrika sedan är 1978 har inte visat på nägon reform som syftar till att fä till stånd en ändring av apartheidpoliiikens grundvalar. Tvärtom kan hemlandspolitiken och tvångsförflytiningarna ses som tecken på regimens avsikter att ytterligare permanenta och konsolidera hörnste­narna i apartheidsystemet. Lagstiftning som syftar till att beskära den

 

Prop. 1984/85:56                                                                    27

svarta befolkningsmajoriteiens rörelsefrihet och bosällningsrätiigheler yt­terligare har införts. Den nya konstitutionen genom vilken färgade och asiater har getts rösträtt och vissa demokratiska rätlighetef utesluter de svarta som utgör 70% av den totala befolkningen. Den vita minoriteten är således ännu inle beredd att i grunden förändra syslemel i en riktning som ger den svarta majoriteten lika rättigheter och etl demokratiskt inflytande.

Ett markant inslag under de senaste åren har också varil Sydafrikas allt agressivare politik gentemot grannstaterna i syfte alt försvaga och domine­ra dessa. De avtal som slulits och de förhandlingar som förts mellan Sydafrika och vissa av grannstaterna berör dock inte aparlheidsyslemet inne i Sydafrika, vilkel ulgör den grundläggande orsaken lill konflikten i södra Afrika. Sä länge rasåtskillnadspoliliken präglar Sydafrikas inre för­hållanden och den vita regimens politik bestäms av en desperat strävan all fortsätta och fullgöra denna genom inre och yttre ålgärder, minskar inte spänningarna i området. Ingenting har skett som minskar kraften i den moraliska indignationen mot rasförtrycket. Hotet mot freden består.

Syftet för vår Sydafrikapolitik kvarstår oförändrat. Vi måste aktivt medverka lill att den förändring av del sydafrikanska systemet som är ofrånkomlig sker på fredlig väg och inom sådan tid att en våldsam omvälv­ning med ofantliga lidanden för både svarta och vila om möjligt undviks. Ju längre den vita minoriteten försvarar sina privilegier och sin överlägsenhet ju hårdare och våldsammare kommer motsättningarna att bli.

På det internationella planet måsle vi med ökad kraft verka för effektiva påtryckningar, i första hand i form av elt bindande beslut om ekonomiska sanktioner fattat av FN:s säkerhetsråd.

När det gäller unilaterala svenska ätgärder skall isoleringspolitiken fort­sättas så att denna i förening med ätgärder frän andra länders sida utsätter minoriteisregimen i Sydafrika för ökal politiskt och moraliskt tryck. Våra ålgärder på idrollens och kulturens områden bör göras så strikta som är prakliskl och rättsligt möjligt. Lagen om förbud mot investeringar bör skärpas och kompletteras med bl. a. etl förbud mol finansiell leasing.

För att motverka effeklerna av Sydafrikas deslabiliseringspolitik måste vi stödja frontstaternas oavhängighet genom bl.a. fortsatt bistånd, såväl bilateralt som regionall genom SADCC (Southern African Development Coordinalion Conférence) lill ändamål som direkl eller indirekt tjänar della syfte. Vi måste fortsätta och om möjligt öka det humanitära biståndet lill befrielserörelserna och apartheidpoliiikens offer.

När det gäller frågan om de svenska företagens närvaro i Sydafrika ansluter jag mig till de bedömningar som tidigare gjorts av statsmakterna, att frågan om dessas kvarstannande även haren moralisk sida. De svenska förelagen är liksom övriga utlandsägda företag underkastade sydafrikansk lagstiftning och kan således i denna mening sägas medverka i rasdiskrimi­neringen. Deras strävanden alt förbättra villkoren för sina svarta anställda lorde ha små möjligheter alt pä nägol mer avgörande säll avvika från de

 

Prop. 1984/85:56                                                                   28

normer som betingas av apartheidsystemei och den diskriminering som följer därav i såväl lagstiftning som praxis.

En begränsning av svenska ekonomiska intressen i Sydafrika är således inte bara en fråga om vad som kan tänkas utgöra effektiva påtryckningar pä den sydafrikanska regeringen.

Jag är emellertid inte beredd att föreslå en tvångsmässig och omedelbar avveckling av svensk näringsverksamhet i Sydafrika. Apartheidsystemet kan inte överleva på sikl. Vid utformningen av vår lagstiftning har jag utgått ifrån alt förändringar i det sydafrikanska samhället kommer att ske och utsikter öppnas till etl avskaffande av apartheid. Detta utgör enligt min mening etl skäl för att åtminstone nägra svenska förelag behåller elt fotfäste i Sydafrika i avvaktan pä att apartheidsystemei avskaffas. Dessa kan då ha en bas på vilken de kan bygga en framtida verksamhet. Denna utgångspunkt bör prövas grundligt även fortsättningsvis. Del är bl.a. mol den bakgrunden som jag kommer att föreslå en ny prövning av den svenska Sydafrikapolitiken till år 1990. Lagstiftningen bör således även fortsätt­ningsvis innehålla regler som tillåter regeringen att medge undanlag frän del principiella investeringsförbudel för all ge berörda företag möjlighet att överleva på spariäga. Jag vill dock underslryka att bibehållandet av dessa regler inle skall uppfattas såsom en garanti för överlevnad.

Sydafrikakommitlén har i sitl belänkande framhållit att utvecklingen i och kring Sydafrika kan la en sådan vändning och de inre förhållandena i landet bli så kaotiska alt förutsättningarna för de svenska företagens verk­samhet radikalt förändras och deras möjligheler att i elt nytt läge fortsätta eller återuppta en verksamhet bli omöjliga att överblicka. Vidare kan det länkas att elt svenskt förelag som elt led i samhällets fortsatta militarise­ring tvingas att direkl leverera till eller producera för militära eller polisiära myndigheter eller upprälla s. k. säkerhetskommandon.

Jag delar den av kommittén framförda uppfattningen alt del krävs en särskild beredskap från regeringens sida som kan medge etl snabbi ingri­pande för att avveckla den svenska företagsamheten i Sydafrika för den händelse situationen där skulle drastiskt förändras.

Ett angeläget mål för vår Sydafrikapolitik i nuvarande läge är enligl min uppfattning alt få andra länder att med ökad kraft verka för effektiva påtryckningar i första hand i form av ett bindande beslut om ekonomiska sanktioner fattat av FN:s säkerhetsråd men framför allt alt i avvaktan på ett sådant beslut ensidigt besluta om unilaterala sanklionsålgärder utfor­made i enlighet med deras respektive ekonomiska relationer med Sydafri­ka. Den svenska investeringsförbudslagen kan här tjäna som en förebild för liknande och andra åtgärder. Vi måsle därför öka vårt informalions-och opinionsarbete i olika internationella fora. Här finns en stor uppgift för inle minst alla organisationer med internationella kontakter, såsom poli­tiska partier, fackföreningar, solidariletsorganisationer, kyrkor m. fl.

Avslutningsvis villjag beröra de folkrätlsliga aspekterna pä den föreslag-

 

Prop. 1984/85: 56                                                    29

na lagstiftningen. Kompletteringen av investeringsförbudel med ett förbud även mot leasing samt de övriga förändringar och tillägg i lagsliftningen som föresläs är inte av sädan omfattning eller rättslig natur att de i sak kan föranleda en annan bedömning av de folkrätlsliga aspekterna pä lagstift­ningen än den statsmakterna redan tidigare redovisal. Del förslag till ny Sydafrikalag som nu läggs fram går således enligt min uppfattning inle utöver gränsen för en enskild stats unilaterala handlingsmöjligheter enligt FN-sladgan och folkrätten i övrigt.

Vad gäller lagstiftningens effekter pä dotterbolag i Iredje land - som berörts av några remissinstanser - finner jag lämpligt alt erinra om depar­tementschefens uttalande i prop. 1978/79:196 s. 29. Han anförde att vid eventuella lagkollisioner måste grundprincipen, enligl folkrätten, vara alt inle tvinga de egna rättssubjekten, när dessa lyder under främmande stats territorialhöghet, fill handlingar som är oförenliga med utländska rättssy­stem.

2.3 Lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Mitt förslag: Nuvarande Sydafrikalag ersätts med en ny lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. Den nya lagen träder i kraft den I januari 1985.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mill förslag såvitt avser en ny Sydafrikalag. I fråga om ikraftträdande utgår kommittén frän att lagen kan sättas i kraft vid årsskiftet 1984/85 eller kon tid därefter (se betänkandet s. 203 och 213-214).

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter om del är nödvändigl all ersätta den nuvarande lagen med en ny lag.

Skälen för mitt förslag: De förslag som jag nu lägger fram skulle innebära alt omfattande ändringar fick göras i nuvarande Sydafrikalag. Jag finner del därför naturiigt all - istället för all göra dessa ändringar i lagen -ersätta den med en ny även lagtekniskt moderniserad Sydafrikalag.

Det är angelägel att den nya lagstiftningen kan träda i kraft sä snan som möjligt. De nya förslagen i lagen torde inle kräva sådana förberedelser att inte lagen kan träda i kraft den 1 januari 1985. Jag förordar därför della.

I samband med att mina förslag presenteras lämnas också uppgift om var förslagen återfinns i den nya Sydafrikalagen,

 

Prop. 1984/85:56                                                                    30

2.3.1 Förhud mol lån m.m. till sydafrikanska slalen och dess myndigheter

Mitt förslag: Svenska juridiska personer får inte ge län eller annan kredit med en löptid över tvä är till sydafrikanska staten eller dess myndigheter eller ställa säkerhet för sydafrikanska statens eller dess myndigheters skulder med en löptid över fem år.

Svenska juridiska personer får inle heller bidra till att sådana åtgärder vidtas av utländska dotterföretag (1 § första stycket 3 och andra stycket).

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 202).

Remissinstanserna: Kommitténs förslag bemöts positivt av de flesla re­missinstanser som har yttrat sig särskilt häröver, bl. a. SIDA. ISAK. SEN. SMR och SKU samt Metall. KK vill inte motsätta sig ell sådant förbud men tillägger all detta ger lagstiftningen en delvis annan inriktning än hittills. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har från de synpunkler nämnden har att beakta ingen erinran men tillägger att ingrep­pet i renl sydafrikanska förhållanden framstår på visst sätt som mera långtgående än det nuvarande (se remissammanställningen avsnitt 7.1, s. 105-107).

Skälen för mitt förslag: I FN:s generalförsamling antogs år 1976 pä svenskt initiativ en sedan dess årligen återkommande resolution om förbud mot utländska invesleringar i Sydafrika. Resolutionen omfattar fr. o.m. år 1978 också etl förslag om förbud mol finansiella lån. 1 resolutionen, vari uttalas att etl upphörande av nya utländska investeringar i och finansiella lån lill Sydafrika skulle utgöra ett betydelsefullt sleg i kampen mot apartheid, uppmanas säkerhetsrådet alt snarast överväga ätgärder för alt åstadkom­ma ett avbrytande av utländska investeringar och finansiella lån.

Resolutionen har anlagils av en överväldigande majoritet i generalför­samlingen. Sverige har i generalförsamlingen uttalat all en minskad till­strömning av kapital skulle utgöra ett effektivt sätt att öka pressen pä den sydafrikanska regimen för att fä den att ändra sin raspolitik. Del skulle bl.a. försvåra för Sydafrika aU fullfölja sitt ambitiösa och kostnadskrä­vande uppbyggnadsprogram på de militära och nukleära områdena.

Flera länder har vidtagit åtgärder för att begränsa långivning till Sydafri­ka. Norge, Holland och Kanada har sedan flera år tillbaka infört restriktio­ner vad avser exportkrediter och kreditgarantier. I enlighet med gällande riktlinjer medger inle den svenska exportkredilnämnden nägra garantier överhuvudlaget för export till Sydafrika. 1 USA har vissa banker, bl.a. Export-Importbanken, sedan år 1978 ålagts vissa restriktioner.

Trots strävandena från olika häll har dock de internationella bankerna

 

Prop. 1984/85:56                                                                   31

och kreditinrättningarna inle upphört att bistå Sydafrika med lån och krediter. Långivningen har snarare ökat under senare är.

Mot denna bakgrund finner jag - i likhel med kommittén - det angelä­gel att införa etl förbud för svenska juridiska personer alt ge sydafrikanska staten eller dess myndigheter sådana penninglån eller andra krediter som redan nu är omfattade av lagen när de ges lill sydafrikanska privata och statliga företag. Detsamma bör gälla ställande av säkerhet för skulder med en löptid över fem är. Den svenska juridiska personen bör heller inle genom handling eller underlätenhet få bidra lill att sådana åtgärder vidtas av etl utländskt dotterföretag.

2.3.2 Förbud mot finansiell leasing

Mitt förslag: Svenska juridiska personer fär inle genom handling eller underlåtenhet bidra lill att egendom hyrs av sydafrikanskt eller nami­biskt dotterföretag genom finansiell leasing (2 § första stycket 2).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Härutöver har kommittén föreslagit att berörda företag åläggs att redovisa förekomsten av tidigare ingångna avtal avseende finansiell leasing (se betänkandet s. 151-153).

Remissinstanserna: Förslagel tillstyrks av bl.a. SIDA, arbetstagarorgani­sationerna. SEN. SMR och SKU. KK ifrågasätter dock förslagel avseende redovisning av redan ingångna leasingavtal. RA och Göta hovrätt ser ett förbud mol finansiell leasing som naturligt och följdriktigt mot bakgrund av lagens syfte. Samtidigt ser de dock vissa tillämpnings- och definitionssvä-righeter.

Bland dem som avstyrker förslagel återfinns JK. näringslivets organisa­tioner och de berörda företagen (se remissammanställningen avsnitt 7.1, s. 105-107).

Skälen för mitt förslag: Leasing har under senare år blivil etl attraktivt alternativ till vanliga investeringar. I dag förekommer leasing av en mängd olika lillgångar. Begreppet innebär i regel in- eller uthyrning av olika typer av egendom under en viss bestämd lid. I förhällande till köp har leasing vissa fördelar. Bl.a. behöver inte det företag som hyr objektet ha kapital bundet i samma utslräckning. vilket kan vara en fördel i en lid med snabb teknisk utveckling.

Leasing förekommer i skilda former. En skiljelinje går mellan direkt och indirekt leasing. Med direkl leasing förstås sådana transaktioner där till­verkare och andra leverantörer marknadsför sina produkter genom hyres­avtal som - i likhet med ell vanligt hyresavtal — tecknas direkl med kunderna. Vid indirekt leasing överiåler leverantören äganderätten lill

 

Prop. 1984/85:56                                                                    32

produkten mot kontant betalning lill etl leasingbolag med vilket kunden tecknar avtal.

En annan skiljelinje går mellan finansiell och operationell leasing eller full-service-leasing.

Finansiell leasing innebär att ell finansbolag (leasingbolag) köper in utrustning efter anvisning av kunden. Utrustningen ägs av leasingbolagel medan nyttjanderätten upplåts lill kunden genom elt leasingavtal under en första leasingperiod (basperiod) som är anpassad till utrustningens ekono­miska livslängd, vanligen 3-7 år. Avtalet är i princip ouppsägbart frän leasingkundens sida och kan inle heller sägas upp av leasingbolagel så länge leasingkunden fullgör sina förpliktelser. Summan av de leasingav­gifter kunden erlägger under basperioden ger leasingbolagel ersältning för räntekostnader, administration och affärsrisk. Avgifterna, i vilka även leasingbolagels vinst ligger inräknad, täcker också avskrivning av hela eller största delen av leasingobjekieis anskaffningskostnad. Leasingkun­den ansvarar för underhäll, service m. m. vilkel vanligen sker genom att ett separat serviceavtal tecknas med annan part.

Leasingbolaget har med andra ord en rent finansiell funktion. Från leasingkundens synpunkt kan leasingen betraktas som en form av kredit utan säkerhet. Leasingbolagets säkerhet utgörs normall endast av ägande-rätlen till leasingobjektet.

Leasingavgifterna erläggs vanligtvis kvartalsvis i förskoll och fastställs som en procentuell andel av egendomens anskaffningsvärde. Som jag nyss berört är för den finansiella leasingen vidare karakteristiskt att avtalet är ouppsägbart under så lång tid att de samlade leasingavgifterna överstiger summan av leasingbolagels beräknade avskrivningar och räntekostnader. Efter avtalstidens utgång har leasingobjektet ofta elt begränsat andra-handsvärde. Kunden har då normalt option på förlängning av avtalet, varvid avgiften vanligen reduceras till en tolftedel av den ursprungliga avgiften.

Med operationell leasing avses oftast mera traditionella hyresavtal med relativt kort avtalsperiod. Avtalsperioden och leasingavgifierna är inte anpassade till objektets ekonomiska livslängd och inte heller till dess anskaffningskostnad. Ulhyraren svarar i regel för underhåll och reparatio­ner.

Leasing har många likheter med förvärv och har därför - som jag nyss framhållit — blivil ett attraktivt alternativ lill förvärv. Därigenom har Sydafrikalagen successivt kommit all urholkas. Mol bakgrund av lagens syfte — all genom ell förbud mot anskaffning av anläggningstillgångar förhindra en utvidgning av dotterföretagens verksamhet i Sydafrika - är delta inte tillfredsställande.

Lagen bör därför nu kompletteras med ett förbud mol viss typ av leasing. Kommittén har i fråga om omfattningen av förbudet kommit fram lill att det bör omfatta finansiell leasing av sädana objekt som är avsedda

 

Prop. 1984/85:56                                                                   33

att stadigvarande bmkas eller innehas i rörelsen. Jag delar kommitténs ställningslagande härvidlag. Förbudet bör således omfatta finansiell leas­ing av sådan egendom som, om den hade förvärvats med äganderätt, skulle ha varit underkastad lagens investeringsförbud, dvs. sädan leasing som ulgör eu typiskt alternativ till anskaffning av anläggningsfillgångar.

Till den närmare utformningen av leasingförbudet, där jag föreslär en annoriunda lagteknisk lösning än kommittén, och vissa dilhörande frågor återkommer jag i specialmotiveringen.

Jag vill slutligen fillägga au jag inle finner au kommitténs förslag om redovisning av tidigare ingångna leasingavlal skulle ge ett utbyte som slår i rimlig proportion fill den administration m.m. som skulle krävas. Jag avstår därför från att framlägga något sådant förslag.

2.3.3 Mindre investeringar m. m.

Mitt förslag: Utan hinder av förbudet mol invesleringar m. m. får svens­kajuridiska personer årligen anskaffa tillgångar och leasa egendom lill ell värde av högst 100000 kr. ulan krav på ansökan om undanlag förulsau att anskaffningen eller leasingen inte gör det möjligt för företa­get att utvidga sin verksamhet i Sydafrika eller Namibia (2 § andra stycket).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mill förslag, dock att kommit­tén endast nämner anskaffning av tillgångar och anger beloppet lill "under­stigande lOOOOO kr. per är" (se betänkandet s. 131-132).

Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som särskilt går in på denna fråga anser JK att beloppet borde kunnat sättas betydligt högre. K K förordar - i stället för en bestämd beloppsgräns - att man tillåter sådana mindre investeringar som enligt svensk god redovisningssed fär omkost-nadsföras vid anskaffningen. Kollegiet anser ocksä att undantaget rimligen måste göras tillämpligt även pä leasing. Enligt ISAK förefaller 100000 kr. per år vara en onödigt generös markering, (se remissammanställningen avsnitt 7.2, s. 107).

Skälen för mitt förslag: Som jag redan tidigare framhållit måste tillämpning­en av Sydafrikalagen göras så enkel som möjligt. Kommitténs förslag i denna del, dvs. att frän förbudet mot investeringar m.m. undanta vissa mindre anskaffningar, är enligt min mening elt sleg i riktning mot ett önskvärt enklare förfarande. Det rör sig om sådana anskaffningar som i allmänhet inte har nägon faktisk betydelse för omsättning eller andra faktorer som kan innebära en utvidgning av verksamheten. Kommittén har som exempel nämnt anskaffning av möbler, enklare redskap och smärre

3    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 56

 

Prop. 1984/85:56                                                                    34

reparationsarbeten. Enligl min mening bör undanlagsmöjlighelen även gälla finansiellt leasad egendom i den mån detta förekommer av sä begrän­sade belopp som del är fråga om.

Om anskaffningen eller leasingen på något sätt skulle påverka verksam­heten i utvidgande riktning faller den naturligtvis under förbudet. Kommit­tén har föreslagil all det fria investeringsområdet skall understiga 100000 kr. Enligt min mening är detta en lämplig avvägning. Jag förordar dock av lagtekniska skäl att beloppet sätts fill högst 100000 kr.

2.3.4 Definition av dotterföretag

Mitt förslag: En justering görs i definitionen av dotterföretag så alt full överensstämmelse uppnås med aktiebolagslagens molsvarande defini­tion (3 §).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 163).

Remissinstanserna: Dessa tillstyrker i allmänhel förslaget. Juridiska fakul-lelsnämnden vid Stockholms universitet erinrar dock samtidigt om att akfiebolagslagens koncernbegrepp inte utan vidare kan appliceras på dot­terbolag som lyder under utländsk bolagsrätt. SEN, SMR och SKU anser att man måste vara uppmärksam så att en eventuellt ny praxis inte kommer att innebära att ännu färre företag än f.n. faller under investeringsförbudet (se remissammanställningen avsnitt 7.3, s. 107 — 108).

Skälen för mitt förslag: Kommittén har under avsnitt 10.3 i betänkandet lagit upp och utvecklat koncernbegreppet. Kommittén anför att Sydafrika­lagen förutsätter en situalion där det svenska moderföretaget i praktiken -vid dotterföretagets bolagsstämma, genom direktiv till företagets ledning eller på annat sätt - kan utöva ett reellt bestämmande inflytande på verksamheten i Sydafrika, så att därigenom kan säkerställas en kontroll av att lagens bestämmelser inte säus ur spel. Inflytandet måste vara entydigt och odiskutabelt framför allt med hänsyn till det straffrättsliga ansvar som åvilar moderbolaget. Kommittén kommer fram till att inte föreslå någon ändring i koncernbegreppet eller införande av ett nytt begrepp för att vidga kretsen av svenska juridiska personer som skall omfattas av Sydafrikala­gen. Kommilléns förslag innebär på denna punkt endast en mindre juste­ring i definitionen av dotterföretag så att full överensstämmelse nås med molsvarande definition i aktiebolagslagen.

För egen del kan jag helt instämma i kommitténs slutsatser. Justeringen av dotlerföretagsdefinitionen är närmast att se som en teknisk justering.

 

Prop. 1984/85:56                                                                35

2.3.5 Investeringsplan

Mitt förslag: I investeringsplanen skall uppgifter lämnas om dels inves­leringar i anläggningstillgångar, dels egendom som hyrs av företaget genom finansiell leasing (4 §).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mill förslag (se betänkandet s. 10, kommitténs lagförslag).

Remissinstanserna: Ingen av remissinslanserna har särskilt tagit upp frågan om investeringsplan.

Skälen för mitt förslag: Enligt 2 § i gällande Sydafrikalag skall en svensk juridisk person som själv eller genom ulländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia årligen upprätta en investeringsplan för rörelsen med angivande av finansieringsmetoder. Investeringsplanen skall enligl 2 § förordningen (1979:488) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia innehålla uppgifter om invesleringar i såväl anläggnings- som omsättningstillgångar.

Investeringsplanen tjänar bl.a. som grund för den straffrättsliga regle­ringen och mot denna bakgmnd bör naturligtvis ocksä uppgifter om hyra av egendom genom finansiell leasing ingå i planen.

Eftersom förbudet tar sikte på investeringar i anläggningstillgångar fyller uppgifter om anskaffning av omsättningstillgångar ingen egentlig funktion för att kontrollera efterlevnaden av lagen. Del lorde dessutom inte vara riktigt att använda begreppet investering i samband med anskaffning av omsättningstillgångar. Som en av flera ätgärder i syfte att förenkla lagstift­ningen, bör därför uppgiftsskyldigheten såvitt avser omsätlningstillgängar utgå. Jag kommer att föreslå regeringen att tillämpningsföreskrifterna änd­ras i enlighet härmed.

2.3.6 Redovisning av utvecklingen av verksamheten i Sydafrika och Namibia

Mitt förslag: Den nuvarande redovisningsskyldigheten beträffande ul­vecklingen av verksamheten i Sydafrika och Namibia utvidgas lill au avse även uppgiftsskyldighet rörande löner och anställningsvillkor saml sociala förhällanden för de anställda (5 §).

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 135).

Remissinstanserna: Av det fåtal remissinstanser som särskilt tar upp försla­get om utvidgad redovisningsskyldighet, anser kammarrätten i Stockholm

 

Prop. 1984/85:56                                                                    36

i första hand att nägon redovisningsskyldighet inle bör åläggas förelagen då syflel endasl är att regeringen skall få viss informaiion om utvecklingen av de svenska företagen i Sydafrika. Lagtexten bör därför jämkas så att däri sägs att företagen endasl om del är möjligt bör lämna sädana upplys­ningar. Om en uppgiflsskyldighel verkligen behövs bör den också vara förenad med sanktion. Även KK är tveksamt till att ålägga redovisnings­skyldighet utan att förknippa den med nägon sanktion. SEN, SMR och SKU är positiva lill att man noggrannare anger vad och hur företagen skall redovisa för svenska myndigheter och regeringen. ISAK anser att redovis­ningsskyldigheten bör utvidgas ytteriigare (se remissammanställningen av­sniu 7.4, s. 108).

Skälen för mitt förslag: Så länge svenska dotterföretag finns i Sydafrika och Namibia är det självklart av väsentligt intresse alt förelagen på arbetsplat­serna gör vad som är möjligt för att förbättra särskilt de svartas arbets- och levnadsvillkor för att söka minska effeklerna av rasålskillnadspolifiken. Mol bakgrund av syftet med lagstiftningen ligger det eU allmänt intresse i att få informaiion om utvecklingen på dessa områden i förelagen. Som jag senare kommer in pä i anslulning till avsnittet om undanlag frän förbudet mot investeringar m.m. (avsnitt 2.3.7) bör förelagens ansträngningar när det gäller att förbättra de svartas förhällanden beaklas vid prövningen av ansökningar om undantag. Förändringar i negativ riktning av personalpoli­tiken, bör ocksä inverka negativt på företagets möjligheter att fä ansökan beviljad.

Informationen ger regeringen en bra allmän grund för bedömning av ansökningar om undantag från investeringsförbudet. Jag förordar därför alt den nuvarande redovisningsskyldigheten utvidgas lill alt avse även löne- och anställningsvillkor samt sociala förhällanden för de anställda. Jag anser inte att redovisningsskyldigheten bör vara villkorad som en remissin­stans förordat.

Med hänsyn till den betydelse som uppgifierna bör ha vid prövning av ansökningar om undantag från investeringsförbudet anser jag all straff-sanktionering kan underlåtas.

2.3.7 Undanlag från förbudet mol investeringar m.m.

Mitt förslag: Undantag från förbudet mot investeringar m. m. skall kunna medges enligt samma bedömningsgrunder som f.n. (6 §). Detla innebär att ansökan skall behandlas restriktivt och att regeringen alllid kan avslå en ansökan.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med milt förslag, dock att kommit­tén därutöver har föreslagit en tidsbegränsning av möjligheten att medge undanlag frän förbudet mol investeringar m.m. lill den 31 december 1990 såvida inte beslul fattas om fortsalt giltighet (se belänkandet s. 123-131).

 

Prop. 1984/85:56                                                                   37

Remissinstanserna: Kommitténs förslag om tidsbegränsning avstyrks av bl.a. näringslivets organisationer och de berörda företagen, JK, Stock­holms tingsrätt. KK, och arbetstagarorganisationerna. Del tillstyrks av bl.a. SEN. SMR och SKU (se remissammanställningen avsnitt 7.5, s. 109-114).

Skälen för mitt förslag: Kommittén har i betänkandet ingående redogjort för de bedömningsgrunder vid prövning av ansökningar om undantag frän investeringsförbudel som hittills tillämpats och vad som enligl kommittén skall gälla framledes. Kommittén har tagit upp frågan om ny- och ersält­ningsinvesteringar och hur uttrycket "utvidga sin verksamhet" bör defini­eras. Sammanfattningsvis förordar kommittén att inga ändringar görs i nuvarande förhållanden. I korthet innebär detta alt undanlag i princip bör medges endasl för sådana investeringar som är nödvändiga för alt företa­gen efter hand skall kunna ersätta försliten eller föråldrad anläggningstill­gång. Vidare bör sådana investeringar som syftar lill alt förbättra arbets­miljö och arbetsförhållanden för de svarta i regel beviljas.

Inte heller enligl min mening bör några ändringar i de bedömningar som hittills legat till gmnd för prövningen av ansökningar om undantag från investeringsförbudel göras. Naturligtvis bör samma bedömningsgrunder tillämpas sävilt avser hyrd egendom (finansiell leasing).

Kommittén har i detla sammanhang också anmärkt (s. 153) att företa­gens redan aktuella leasingavgifter uppgår till icke obetydliga belopp och alt införande av elt förbud mot finansiell leasing med nödvändighet kom­mer all återspeglas i företagens ansökningar om undanlag från förbudet. Jag är medveten om att det i många fall kommer alt röra sig om större belopp än nu. Detla är emellertid en oundviklig konsekvens av utvidgning­en av investeringsförbudet. Del ändrar naturligtvis inle de bedömnings­grunder som jag nyss talat om.

Tidsbegränsning av möjligheten till undantag från förbudet mot investe­ringar m.m.

Kommittén har som nyss nämnts föreslagil en lidsbegränsning av möjlig­heten att medge undanlag frän förbudet mot investeringar m. m. Möjlighe­ten att medge undantag skulle upphöra vid utgången av är 1990 såvida inle beslul fallas om fortsatt giltighet av undantagsbestämmelsen. Detta har kommit till uttryck i kommitténs lagförslag pä så sätt all de bestämmelser som rör undantag frän investeringsförbudet upphör alt gälla den 31 decem­ber 1990.

Jag anser i likhel med kommittén att frågan om undantag från förbudet mot investeringar m. m. bör bli föremål för diskussion och utvärdering. Det bör dock ske i etl större sammanhang. Jag förordar därför, i likhet med kommittén, att en ny prövning görs i god tid före den 31 december 1990 av den svenska Sydafrikapolitiken mot bakgrund av ulvecklingen under de

 

Prop. 1984/85:56                                                     38

mellanliggande åren och att vid prövningen särskilt uppmärksammas la­gens plats och överlevnadsmotivets fortsatta giltighet (se också avsnitt

2.4.2).

2.3.8 Handläggningsordning

Mitt förslag: Ansökan om undanlag från förbudet mot invesleringar m.m. får göras endasl en gång per år och skall avse samtliga investe­ringar m. m. som en sökande vill göra under det kommande verksam­hetsåret. Ansökan skall ges in till tillsynsmyndigheten före utgången av det kalenderår som föregår verksamhetsåret. Regeringen skall kunna medge undanlag från denna regel om det föreligger särskilda skäl (7 §).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 139-141).

Remissinstanserna: Förslaget bemöts positivt av de remissinstanser som uttalat sig i frågan. Ett par remissinstanser, KK och Industriförbundet, berör de fackliga organisationemas roll som remissinstans i samband med prövning av ansökningar om undantag från investeringsförbudet (se re­missammanställningen avsnitt 7.5, s. 109-114).

Skälen för mitt förslag: Som jag redan betonat är det önskvärt att lagen får en utformning som framstår som praktisk för andra länder att följa efter. Det är viktigt att handläggningstiden för ansökningar om undantag från investeringsförbudel förkortas och att arbetsbelastningen för berörda före­tag, kommerskollegium och i sista hand regeringen minskas. Enligt min mening har det förslag som kommittén framlagt uppenbara fördelar och det bör därför läggas till grund för den nya handläggningsordningen. Förslaget innebär att ansökningar om undantag frän förbudet mot investeringar m. m. skall behandlas samlat vid ett tillfälle årligen. Ansökningarna skall ges in senast vid ulgången av kalenderåret och sedan handläggas och prövas av tillsynsmyndigheten under den påföljande våren. Senast den 1 maj skall samtliga ärenden överlämnas tillsammans med tillsynsmyndighe­tens eget yttrande till regeringen som därefter har alt skyndsamt fatta beslut. Avsikten är att förslaget, förutom att förkorta handläggningstiden, också skall medföra en större förulsebarhel i företagens verksamhetspla­nering.

Kommittén har prövat frågan om de fackliga organisationernas roll som remissinstans och funnit denna så viktig att den självfallet bör gälla även i fortsättningen. Kommittén har också funnit de fackliga organisationernas önskemål välgrundade i fråga om att bl.a. få tillgäng till elt preliminärt ställningstagande frän kommerskollegium i varje enskilt fall innan organi­sationerna tar ställning. Viss kritik riktas häremot. Kritiken går ut på att

 

Prop. 1984/85:56                                                                   39

sådan förhandsinformationen om kollegiets ställningstagande inle ligger i linje med syftet med ett remissförfarande.

Redan nu fär de fackliga organisationerna tillgång till all informaiion i ärenden om undanlag frän investeringsförbudel. De får dock inte något preliminärt ställningstagande. Även i fortsättningen bör de fackliga organi­sationerna naturligtvis få tillgång till sä fullständigt material som möjligt. Detta bör kunna tillgodoses inom den givna tidsramen. När del däremot gäller ett preliminärt ställningstagande frän tillsynsmyndigheten kan jag inte förorda rätt för de fackliga organisationerna att i varje enskilt fall få tillgäng till ett sådani. Däremol kan jag givelvis inte se något hinder i alt myndigheten, i den omfaltning lid och resurser medger del, lämnar organi­sationerna information om sitt ställningstagande.

2.3.9 Särskilda åtaganden

Mitt förslag: Regeringen kan ge ett företag tillstånd tills vidare att utan hinder av investerings- och leasingförbudet göra de investeringar och leasa den egendom som är oundgängligen nödvändig, på villkor att företaget åtar sig att se till alt detla inte leder till en utvidgning av verksamheten i Sydafrika och Namibia. Tillståndet får omfatta ersätt­ning av utrangerad, avyttrad eller förlorad anläggningstillgång eller hyrd egendom och sädana sociala investeringar för vilka undanlag frän förbud mol invesleringar nu i regel beviljas. Tillståndets efterievnad blir föremål för minst lika noggrann och ingående kontroll som den som sker i samband med ett beviljat undantag enligt 6§. Medgivandel kan återkallas om verksamheten i Sydafrika eller Namibia utvidgas genom invesleringarna eller leasingen eller det i övrigi föreligger särskilda skäl (8§).

Kommitténs förslag: Kommittén har i denna fräga anfört att om olägen­heter i fråga om handläggningen består och ökar, kan regeringen tänkas vilja överväga elt reviderat system för dispensgivningen. Vad kommittén därvid tänkt sig överensstämmer i väsentliga delar med mitt förslag (se betänkandets. 135-136).

Remissinstanserna: SIF, Metall och SALF tillstyrker en möjlighet för före­tagen att göra åtaganden eftersom detta kan förenkla handläggningen och underlätta för andra länder att följa efter. Förbunden betonar alt företagen i samband med åtagandet måste förbinda sig att aktivt verka för att förbätt­ra de svartas anställningsvillkor och därvid ange hur och i vilken omfatt­ning detla skall ske (se remissammanställningen avsnitt 7.6, s. 114-115).

Skälen för mitt förslag: Frågan om elt alternativ lill etl ansökningsförfa­rande för varje investering har diskuterats vid flera tillfällen alltsedan

 

Prop. 1984/85:56                                                     40

tillkomsten av Sydafrikalagen. Sydafrikaulredningen övervägde på sin lid en dispensordning som skulle ge de svenska företagen i området frihet att inom vissa i lagen angivna ramar på eget ansvar företa ersältningsinveste­ringar i Sydafrika och Namibia. Utredningen fann emellertid all det på grund av företagens olika förhållanden knappasl var möjligt alt utforma generella regler på ett tillfredsställande sätt. I prop. 1978/79: 196 föreslog föredraganden (s. 40) att regeringen skulle få möjlighet att ge sådana förelag som, innan lagstiftningen trädde i kraft, förband sig att inte utvidga sin verksamhei i Sydafrika, räll att göra ersättningsinvesteringar utan särskild dispens. Rätten skulle omfatta utrangerad, avyttrad eller förlorad anläggningstillgång. Medgivandet förutsatte från övervakningssynpunkt informationsskyldighet om verksamheten och efterhandskontroll i samma utslräckning som för andra förelag som omfattades av investeringsförbu­del. Riksdagen tillstyrkte förslagel (UU 1978/79:33, rskr 421) och en betämmelse intogs i Sydafrikalagen (5 §). Inget företag var dock berett att göra ett sådant åtagande.

Mot bakgrund härav kan det vara förenat med viss osäkerhet att nu uttala sig om intresset från de berörda företagen för särskilda åtaganden. Enligt min mening har emellertid en konstruktion med särskilda åtaganden så stora fördelar att den ånyo bör prövas. Jag har redan tidigare betonat vikten av att förenklingar görs i lagstiftningen. Elt av de viktigaste syftena med lagen är att den skall kunna vara ett exempel för liknande åtgärder frän andra länders sida. En smidigare handläggning skulle öka möjligheler­na härtill.

Arbetel med att förenkla tillämpningen av lagen är också väsentligt för all undvika onödig byråkrati. Mot denna bakgrund har jag valt all lägga fram etl alternativ till förfarandet enligt 6 och 7 §§ som i slort liknar fidigare alternativa förslag och som innebär att företagen får möjlighet att fortlöpande göra oundgängligen nödvändiga ersättningsinvesteringar utan att behöva ansöka om undantag förutsatt att de åtar sig att se till alt investeringarna m. m. inle leder till att verksamheten i Sydafrika och Namibia utvidgas. Det bör också vara möjligt för förelagen att göra sädana sociala investeringar för vilka nu i regel medges undantag frän investe­ringsförbudel.

Innebörden av mitt förslag är alt företagen får möjlighel alt hos regering­en ansöka om rätt att fortlöpande få göra ersältningsinvesteringar och leasa egendom enligt vad jag nyss sagt. Som villkor för att regeringen skall kunna bevilja en sådan ansökan måsle i första hand gälla alt verksamheten härigenom inte får utvidgas. Ett ytterligare villkor måste vara att det rör sig om ersättning av utrangerade, avyttrade eller förlorade anläggningstill­gångar eller motsvarande inhyrd egendom eller en social investering. Med­givandet innebär inte befrielse från all i övrigt rätta sig efter lagens regler.

För att sådana särskilda utfästelser verkligen skall fylla sin funktion, dvs. att bidra till en förenkling av lagstiftningen, bör de som regel inte vara tidsbegränsade. Företagen skall dock regelbundet lämna redovisning över

 

Prop. 1984/85:56                                                                   41

genomförda och planerade investeringar m. m. och andra omständigheter som har betydelse för kontrollen av alt företagen håller sig inom den givna ramen. Redovisningen blir föremål för ingående granskning av tillsyns­myndigheten. Uppgifter skall lämnas i investeringsplanen och i den redo­visning som företagen är ålagda alt årligen lämna belräffande verksamhe­ten i Sydafrika och som enligt gällande lagstiftning skall ges in till kom­merskollegium senast sex månader efter räkenskapsårets slut. Vid sidan av denna åriiga kontroll skall också en fortlöpande kontroll ske frän tillsyns­myndighetens sida. Sammantaget blir kontrollförfarandet minst lika omfat­tande som efter beviljande av undanlag enligt 6 §.

Om det vid den årliga redovisningsgranskningen eller vid något annat tillfälle visar sig att företagna eller beslutade invesleringar går utöver åtagandet och meddelade villkor, skall fillsynsmyndigheten utan dröjsmål påtala detta för företagel och även anmäla förhållandel lill regeringen för prövning om humvida tillständet skall återkallas och förelaget återgå lill ansökningsförfarandet enligt 6§. Kan det misstänkas att överskridandet skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet kan frågan om väckande av åtal för brott mot förbudet mol invesleringar m.m. enligt de straffsanktioner jag strax skall redogöra för aktualiseras.

Även i andra fall skall tillståndet kunna återkallas, nämligen om det i övrigi föreligger särskilda skäl. Sädana särskilda skäl är t.ex. att företagels verksamhet genomgår en påtagligt snabb expansion pä annat sätt än genom investeringar eller finansiell leasing eller att företagets personalpolitik ge­nomgår förändringar i negativ riktning. Bestämmelsen kan också aktualise­ras om företagets invesleringsvolym drastiskt skulle ökas och därigenom avvika från en mera långsiktig investeringsnivå.

Från fackligt håll har betonats att företagen också måsle åta sig att satsa pä ell socialt program och aktivt verka för alt förbättra de svartas villkor. Jag välkomnar naturligtvis om överenskommelser härom kan nås mellan förelag och fackliga organisationer i Sverige. Delta påverkar emellertid inte vår grundläggande inställning, att de svenska företagen så länge de är kvar i Sydafrika tvingas följa de sydafrikanska lagarna och att de därige­nom utgör en del av apartheidsystemei.

Jag vill slutligen tillägga, i fråga om vad som skall anses utgöra en utvidgning av verksamheten, alt samma kriterier självklart bör gälla här som vid annan prövning enligt lagen.

2.3.10 Överlåtelser och upplåtelser av patent och tillverkningsrätler m.m.

Mitt förslag: Svenska juridiska personer som överlåter eller upplåter patent eller tillverkningsrätler lill sydafrikanskt eller namibiskt företag skall lämna uppgift härom till en tillsynsmyndighet (9 § första stycket 1).

Regeringen bemyndigas införa förbud mot sådana överlåtelser eller upplåtelser (I0§).

 

Prop. 1984/85:56                                                                   42

Kommitténs förslag: Kommittén har avstått frän att föreslå förbud mol överlåtelse eller upplåtelse av palenl eller tillverkningsrätt men funnit del angeläget att sådana överlåtelser och upplåtelser görs till föremål för registrering och övervakning (se betänkandet s. 174-177).

Remissinstanserna: JK kan inle finna alt en sädan registrering och övervak­ning fyller någon funktion utan endasl innebär besvärande byråkrati. KK anser alla skäl tala för alt Sverige även pä tjänstehandelsområdet bör värna om frihandelsprincipen och därför ej överväga införande av restriktioner i denna handel. PRV understryker att förbud för juridiska personer att söka patent i Sydafrika skulle vara oförenligt med tankarna bakom 1883 års Pariskonvention om industriellt rättsskydd. Ell registrerings- och övervak­ningssystem är att föredra. PRV pekar på lillämpningssvärigheler och ifrågasätter om inte en uppgiftsskyldighet blir nästintill meningslös.

Förslaget tillstyrkts av ISAK, Nordiska afrikainsiitutet m.fl. Enligt ISAK lorde del vara möjligt att förbjuda licensöverenskommelser som avser överlåtelse eller upplåtelse av patent eller lillverkningsrält inom ett begränsat område, t.ex. energisektorn, och samtidigt övervaka omfatt­ningen av övrig handel (se remissammanställningen avsnitt 7.7, s. 115-116).

Skälen för mitt förslag: Riksdagen uttalade vid 1979/80 års riksmöte (UU 1979/80:27, rskr 360) att det vore motiverat all regeringen gjorde en genomgång av Sydafrikalagens tillämpning samt all en sädan genomgång borde kunna utgöra utgångspunkt för en kartläggning av möjligheterna för Sverige att vidta åtgärder även på andra områden såsom överföring av teknologi. Riksdagen konstaterade att teknologiöverföring berör ett brett spektrum av tjänster, rättigheter och kunskaper som i större utslräckning än varor och kapitalflöde rör sig över gränserna på etl svårkontrollerbart sätt. En inventering av detta vida område ansågs ge en bild av möjligheter­na för ålgärder som skulle kunna komplettera investeringsförbudet, bl.a. vad avsäg tekniska samarbetsavtal, patent och licenser. Vad riksdagen sålunda uttalat ingick i direktiven för översynen av Sydafrikalagstiftning­en.

Kommittén har i sitt betänkande lämnat en redogörelse för olika former av tekniköverföring (se betänkandet s. 165-177). Av redogörelsen framgår att tekniköverföring sker i åtskilliga former. Någon ordentlig statistik över omfattningen finns f.n. inte. Den statistik som finns gäller betalningen till och från Sydafrika avseende överlåtelse och upplåtelse av rättigheter såsom licenser, royallies, patent, film m. m. och är behäftad med vissa brister. Kommittén stannade bl. a. av delta skäl för att föreslå en regislre-ringsskyldighet beträffande överlåtelser och upplåtelser av patent och fillverkningsrätter.

Enligt min mening är det önskvärt att i linje med vad som uttalas i direktiven åstadkomma begränsningar i tekniköverföringen till Sydafrika.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   43

Med hänsyn lill vad kommittén anfört finner jag det emellertid inle prak­tiskt och rimligl möjligt att reglera tekniköverföringen ulan alt dessförin­nan ha gjort en kartläggning av förhållandena. Kartläggningen bör avse den teknikhandel som innebär överlåtelser och upplåtelser av patent och till­verkningsrätter. Del bör ankomma på regeringen alt beslämma omfatt­ningen av uppgiftsskyldigheten.

Om det skulle visa sig att en omfattande tekniköverföring sker framför allt under former som kan uppfattas som alternativ till investeringar och således uppfattas som elt kringgående av syflel med Sydafrikalagen måste regeringen ha möjlighel alt snabbt kunna ingripa. Regeringen bör därför få riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifler om förbud för svenska juridiska personer mot alt överlåta och upplåta patent eller tillverknings­rätter lill sydafrikanskt eller namibiskt företag.

För att kunna tjäna som tillförlitlig kartläggning av teknikhandeln bör redovisningen naturligtvis vara sä exakt som möjligt. En straffsanktione-ring bidrar härtill. Som kommittén föreslagit bör underiåtenhet alt fullgöra uppgiflsskyldigheien därför kunna föranleda bötesstraff. Detsamma gäller lämnande av oriktiga uppgifter vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten.

Tillsynsmyndigheten bör redovisa nu aktuell kartläggning i den åriiga redogörelsen till regeringen.

2.3.11 Indirekta företagsförvärv

Mitt förslag: Svenska juridiska personer som förvärvar utländskt före­lag som äger aktier eller andelar i ell sydafrikanskt eller namibiskt företag skall lämna uppgift härom till en tillsynsmyndighet (9 § första stycket 2).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 155-158).

Remissinstanserna: JK anser inte att det finns anledning alt den föreslagna beslämmelsen införs i lagstiftningen. K K har ingen erinran mot förslaget. Förslaget tillstyrks av ISAK, SSKF och SKSF, CUF saml ST-Statskon-toret (se remissammanställningen avsnitt 7.8, s. 116-117).

Skälen för mitt förslag: I den allmänna debatten har bl.a. möjligheter att kringgå lagen diskuterats. Som en sådan har nämnts de s.k. indirekta företagsförvärven. Kommittén konstaterar att möjligheterna att i della avseende kringgå lagens syften är högst begränsade. I de fall som förekom­mit har de lillgångar som indirekt förvärvals i Sydafrika inte varit av den storlek eller på annat sätt av den betydelse att de utgjort en väsentlig faktor vid transaktionens tillkomst. Detla har lett kommittén till att anse att det är osannolikt att ett svenskt företag skulle förvärva ett dotterföretag i ett annal land just i syfte att komma i besittning av en rörelse i Sydafrika.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   44

Jag delar kommitténs uppfaltning. Ell förbud mol indirekta företagsför­värv eller skyldighet all avyttra den sydafrikanska tillgängen skulle också stöta på åtskilliga juridiska och politiska problem. Liksom i fråga om tekniköverföringen finner jag emellertid en uppgiftsskyldighet vara värde­full som etl led i kartläggningen av svenska företags ägarinlressen i sydafri­kanska och namibiska företag. Jag föreslär därför en skyldighel för svens­ka juridiska personer, som förvärvar utländska företag vari ingår sydafri­kanska eller namibiska lillgångar att, i den utslräckning regeringen före­skriver, anmäla förvärvet lill den tillsynsmyndighet som regeringen be­stämmer. Tillsynsmyndigheten bör i sin tur redovisa denna uppgift i den ärliga redogörelsen till regeringen.

2.3.12 Tillsyn m.m.

Mitt förslag: Tillsyn över efterlevnaden av den nya Sydafrikalagen bör utövas av en tillsynsmyndighet. Myndigheten får ålägga svenska juri­diska personer som omfattas av lagen att tillhandahålla för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar och härvid ålägga vite (I I §).

Tillsynsmyndighetens beslut skall kunna överklagas hos kammarrät­ten genom besvär (I6§).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom såvitt avser kretsen av företag som skall kunna omfattas av ett föreläggande. Kommit­tén föreslår här att alla svenska juridiska personer som driver näringsverk­samhet och som således kan omfaltas av investeringsförbudet skall vara skyldiga att lämna begärd informaiion. Kommittén anger kommerskolle­gium som tillsynsmyndighet (se betänkandet s. 142 och 210-213).

Remissinstanserna:

Tillsynsfunktionen

KK har ingen principiell invändning mol att bli tillsynsmyndighet men tillägger att förhållandena hittills inle varit sädana att elt nämnvärt behov av en offentlig tillsyn förelegat. ISAK, SEN. SMR och SKU stöder försla­get. Infordrande av uppgifter och handlingar

Ett par remissinstanser, JK och kammarrätten i Stockholm, anser att bestämmelserna om infordrande av handlingar och uppgifter är för oprecisa. JK tycker att det är alt gä väl långt i strävandena att utforska om lagen efterlevs om även andra förelag än dem som direkt berörs av lagen skall kunna tvingas aU lämna upplysningar. Del måste enligl JK anges i vilka hänseenden upplysningar skall lämnas. Kammarrätten framhåller vikten av att det närmare specificeras vilka uppgifter kollegiet skall kunna infordra.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   45

Överklagande

Kammarrätten i Stockholm anser med hänsyn till att lagstiftningen inne­håller diskretionära inslag, där bedömningen fömtsätts ske med hänsyn till bl.a. regeringens utrikes-, handels- och induslripoliliska ställningstagan­den, att regeringen och inte en domstol utgör den naturliga besvärsinstan­sen. Kammarrätten ifrågasätter också om ålägganden som inte är förenade med vite, överhuvud bör vara överklagbara (se remissammanställningen avsniu 7.9, s. 117-118).

Skälen för mitt förslag:

Tillsynsfunktionen

De förslag lill skärpningar av Sydafrikalagen som jag nu lägger fram ökar behovet av en tillsynsmyndighet. Kommerskollegium har redan nu vissa uppgifter som i allmänhet anses tillkomma en tillsynsmyndighet. Det bör ankomma på regeringen all beslämma tillsynsmyndighet. Det faller sig därvid naturligt att kommerskollegium tilläggs denna funktion.

Bankinspektionen svarar enligt skilda författningar på kreditmarknads-omrädet för tillsynen av att kreditinstitutens verksamhet sker i enlighet med lagar och förordningar. Även bankinspeklionen har härigenom ansvar för kontrollen av att kreditinstitut i sin verksamhet inte bryter mot Sydafri­kalagen och kan också ingripa med åtgärder. Om inspektionen i sin till­synsverksamhet upptäcker brott mot låneförbudet bör inspektionen dock normalt genom anmälan till kommerskollegium överiåta ät kollegiet all vidta åtgärder. Det sagda innebär alt bankinspektionen i praktiken kom­mer att svara för den fortlöpande kontrollen när det gäller kreditinstituten och alt kommerskollegiets tillsyn i motsvarande grad kan begränsas.

Infordrande av uppgifter och handlingar

Tillsynsmyndigheten bör kunna infordra vissa uppgifter och handlingar. Detla har kommil lill uttryck i kommilléns lagförslag på så säll alt kom­merskollegium får ålägga svensk juridisk person att tillhandahälla sädana uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Kommittén har beträf­fande kretsen av företag som skall kunna omfattas av elt föreläggande angivit alla svenska juridiska personer som driver näringsverksamhet och som således formelll sell kan omfattas av investeringsförbudel. Förslagel bör modifieras i ell avseende. Det bör inle komma ifråga alt tillsynsmyn­digheten med hjälp av en vitessanklionerad möjlighet att infordra uppgifter och handlingar får efterforska huruvida etl vissl företag kan misstänkas falla under lagens förbud. Delta får enligl gängse regler ankomma på polis-och åklagarmyndigheter. Däremot är det inget som hindrar att tillsynsmyn­digheten gör en förfrågan hos eu företag om förhällanden som har betydel­se härvidlag. Det kan dä naturligtvis framkomma omständigheter som i sig kan innebära misstanke mot förelaget för brott mol Sydafrikalagen. De företag mol vilka ett föreläggande bör kunna riktas bör vara sådana som

 

Prop. 1984/85:56                                                                   46

medgivits undantag från förbudet mot invesleringar m. m. eller som gjort ett särskilt åtagande i enlighet med vad jag tidigare förordat (avsnitt 2.3.9). Vid sidan härav måste sädana uppgifter och handlingar kunna inkrävas som har samband med en straffsanktionerad redovisnings- eller uppgifls­skyldighel.

Rällen alt infordra uppgifter och handlingar skall alltså inte användas för att kräva in sädana uppgifter som företagen är ålagda all lämna utan straffsanktionering.

Som kommittén anför kan skilda typer av uppgifter och handlingar bli aktuella, l.ex. protokoll, verifikationer och avtal.

För att kunna lägga kraft bakom ett föreläggande bör det ocksä finnas möjlighet att förena föreläggandet med vite. Vite bör emellertid inte utsät­tas regelmässigt utan endast om det föreligger särskilda skäl. Ett sådant kan vara tredska. Vid bedömningen i dessa frågor bör hänsyn tas till det berörda förelagets faktiska möjligheter att lämna ut uppgifterna eller hand-lingama. Dessa möjligheter kan vara kringskurna l.ex. genom etl avtalsför­hållande eller p.g.a. utländsk lagstiftning. Elt föreläggande som inte är förenat med vite kan naturligtvis följas av ett nytt föreläggande, då förenat med vite. Fråga om utdömande av vite handläggs enligt gängse bestämmel­ser, dvs. av allmän åklagare och domstolar.

Överklagande

Kammarrätten i Stockholm, som enligt milt förslag blir besvärsmyn­dighet, anser att överklagande bör ske till regeringen. Som skäl härtill anger kammarrätten att det är fråga om politiska bedömningar.

Jag kan dela kammarrättens uppfattning när det gäller vissa beslul enligl lagen, t.ex. sådana som rör undanlag från förbudet mot invesleringar m. m. Dessa bedömningar ligger ocksä pä regeringen. Lagstiftningen rym­mer emellertid andra mera handläggningsmässiga beslut där de politiska värderingarna inte är framträdande. Det är inom detta område överklagan­den kan bli aktuella. Inom regeringskansliet pågår ett fortlöpande arbeie med alt minska antalet besvärsärenden hos regeringen. Riksdagen har godkänt riktlinjerna (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr 250). Riktlinjerna innebär bl. a. att regeringen i möjligaste män skall befrias från besvärsären­den. Kvar bör endast finnas sädana som kräver ett ställningstagande från regeringen som politiskt organ.

Med hänsyn lill vad jag nyss anfört om typer av beslul som bör bli föremål för överklagande är jag inte beredd att frångå dessa riktlinjer. Kammarrätten bör således vara besvärsmyndighet. Enligt min mening bör inte heller göras någon inskränkning i möjligheten att överklaga tillsyns­myndighetens beslut.

 

Prop. 1984/85:56                                                                 47

Anslagsfrågan

Kommerskollegium hävdar att de nya uppgifterna kommer att kräva ansenliga resursförstärkningar.

Jag är medveten om att de förslag som nu läggs fram kommer all medföra vissa ytterligare arbetsuppgifter för kollegiet om del blir tillsyns­myndighet. Pä andra punkter innebär emellertid förslagen förenklingar. Med hänsyn härtill bör - såvitt jag nu kan förutse - kollegiets samlade uppgifter som tillsynsmyndighet ändå kunna klaras inom redan givna re­sursramar. Skulle delta visa sig vara omöjligt, kommer jag att la upp frågan om resursförstärkning mot bakgmnd av då gjorda erfarenheter.

2.3.13 Ansvar

Mitt förslag: Nuvarande sanktioner behälls för brott mot del utvidgade investeringsförbudet (12 §).

Den nya uppgiftsskyldigheten belräffande överlåtelser och upplå­telser av palenl och tillverkningsrätler straffsanktioneras med böter (I3§1).

Övriga uppgiftsskyldigheter, som nu fillkommer, blir inte straffsank-lionerade.

Lämnande av oriktiga uppgifter vid fullgörande av en uppgiflsskyl­dighel likställs i straffhänseende med underlåtenhet alt fullgöra upp­giflsskyldigheien (13 §2).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se belänkandet s. 177, 207, 210 och 212).

Remissinstanserna: RA lämnar kommitléns straffbestämmelser utan erin­ran, men ifrågasätter tillsammans med länsåklagaren i Västmanlands län om "orikliga uppgifter" borde utbytas mol "vilseledande uppgifter". ISAK. SEN. SMR och SKU vill ha utökat straffansvar (se remissamman­ställningen avsnitt 7.10, s. 118-119).

Skälen för mitt förslag: Jag finner del inte moliverat att göra några ändring­ar i gällande ansvarsbestämmelser i fråga om brott mot investeringsförbu­del. Den som bryter mol förbudet skall alltså kunna dömas lill böler eller fängelse i högst två år om gärningen skett uppsåtligen eller till böter eller fängelse i högst sex månader om gärningen skett av grov oaktsamhet. Ringa fall bör vara straffria. Samma bör gälla för anstiftan av eller med­hjälp till sådant brott.

Underiåtenhet alt fullgöra skyldigheten att upprätta investeringsplan och redovisa ulvecklingen av verksamheten i Sydafrika och Namibia kan nu föranleda böter. Ej heller härvidlag finner jag anledning till någon ändring. Som framgått av avsnitt 2.3.6. 2.3.10 och 2.3.11. lägger jag nu

 

Prop. 1984/85:56                                                                   48

också fram förslag till ytterligare uppgiftsskyldigheter, nämligen dels om löner och anställningsvillkor m.m. för anställda i förelaget (5 § första stycket 2), dels om överiåtelse och upplåtelse av patent eller tillverknings-räU (9 § första stycket I), dels om indirekta företagsförvärv (9 § första stycket 2). Av skäl som jag redovisat under varje avsnitt föreslår jag straffansvar endast i fråga om överiälelser eller upplåtelser av patent eller tillverkningsrätler.

De nya uppgiftsskyldigheterna avses inte bli fullgjorda i sådana former att ansvar enligl brousbalken kan komma i fråga.

2.3.14 Förverkande och åial m. m.

Mitt förslag: Någon ändring görs inte i förhållande lill nuvarande be­stämmelser i fräga om förverkande, åtal och tillämplighet av svensk lag (14,15 och 17§§).

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 213).

Remissinstanserna: Endast en remissinstans, kammarrätten i Stockholm. tar särskilt upp åtalsfrågan. Kammarrätten anser med hänsyn till lagstift­ningens innehåll och utformning att möjlighet inle bör öppnas till en dele­gation av ålalsprövningen (se remissammanställningen avsnitt 7.11, s. 119).

Skälen för mitt förslag: Enligl nuvarande Sydafrikalag fär åtal för brott enligt lagen väckas endast efter förordnande av regeringen eller den rege­ringen bemyndigar. Det är således regeringen som avgör om åtal skall anställas om inte regeringen utnyttjar sitt bemyndigande. Delta är en enligt min mening ändamålsenlig ordning som inte bör ändras.

Ej heller bör gällande bestämmelser om förverkande och tillämplighet av svensk lag ändras.

2.4 Sydafrikakommitténs övriga förslag och ställningstaganden

Kommittén har kartlagt möjlighelerna att på olika sätt komplettera in­vesteringsförbudet och övervägt vilka ålgärder som skulle kunna vidtas för att ytterligare markera vår protest mot apartheidregimen. Jag avser nu att ta upp dessa förslag i huvudsak i den följd kommittén redogjort för dem i betänkandet. Förslagen under de tvä inledande avsnitten, 2.4.1 och 2.4.2, återfinns i betänkandet pä s. 112 och 113. Övriga förslag återfinns i kap. 12 i betänkandet. Frågan om allomfattande ekonomiska sanktioner (betän­kandets avsnitt 12.1) har jag redan berört under avsnitt 2.1.6. Frågor om oljeembargo och FN: s vapenembargo saml del svenska förbudet i anled-

 

Prop. 1984/85:56                                                                   49

ning därav mol export av krigsmateriel m. m. till Sydafrika (betänkandets avsnitt 12.2.3, 12.5 och 12.6) tar jag upp i ett sammanhang under avsnitt 2.4.5.

Frågan om finansiella län m.m. till sydafrikanska staten m.fl. (betän­kandets avsnitt 12.8) har jag tidigare behandlat under avsnittet 2.3.1 efter­som kommitténs förslag i denna del föreslås ingå i den nya Sydafrikalagen.

2.4.1 Upplysning internationeUt om den svenska SydafrikapoUliken

Mitt förslag: Etl bidrag pä 1 milj.kr. ställs till politiska partiers, fackför­eningars och folkrörelsers förfogande för information utomlands om den svenska Sydafrikalagen liksom om den svenska Sydafrikapolitiken i övrigt.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Därutöver har kommittén föreslagil att initiativ tas lill sammanträffanden mellan paria-mentariker frän de länder vars politik kan ha en betydelse för att påverka utvecklingen i Sydafrika. Kommittén har vidare understrukit behovet av läuillgängligt informationsmaterial om svensk Sydafrikapolitik som kan användas av säväl myndigheter som organisationer och enskilda saml fömtsätter att sådant material utarbetas (se betänkandet s. 112.).

Remissinstanserna: Förslaget bemöts positivt av de relativt mänga remiss­instanser som särskill kommenterar det. Bland dessa återfinns SIDA, Nordiska afrikainstituiei, ILO-kommittén, KF. arbetstagarorganisatio­nerna. SEN. SMR och SKU.

SAF å andra sidan anser att det är oacceptabelt att statsbidrag för informaiion i utlandet skall förbehållas dem som är beredda att propagera för den svenska lagens efterföljd men däremol inle utgå till partier och organisationer, som är motståndare till lagen (se remissammanställningen avsnitt 8.1, s. 120).

Skälen för mitt förslag: Som jag redan tidigare framhållit är elt viktigt mål för vår Sydafrikapolitik att få andra länder alt med kraft verka för att effektiva påtryckningar kommer till stånd, främsl i form av bindande beslut om ekonomiska sanktioner av FN:s säkerhetsråd men också, i avvaktan härpå, i form av enskilda beslul om unilaterala sanklionsål­gärder. Jag finner del därför angeläget alt politiska partier, fackföreningar och folkrörelser utnyttjar sina internationella kontakter för all utomlands sprida information om vår lagsfiftning liksom om den svenska Sydafrika­politiken i övrigt. Etl särskilt bidrag bör, säsom kommittén föreslagil, utgå till stöd för dessas arbete. Medel härför bör kunna avsättas inom ramen för biståndsanslaget, anslagsposten Humanitärt bistånd i södra Afrika.

4    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 56

 

Prop. 1984/85:56                                                                    50

När det gäller parlamentariska kontakter som kommittén berört utgår jag från att riksdagen själv tar de kontakter den anser ändamålsenliga.

2.4.2 Ny prövning av den svenska SydafrikapoUliken

Min bedömning: Lagen bör i sin helhel omprövas och en ny utredning bör tillsättas i så god lid alt ev. lagstiftningsåtgärder hinner vidtas före Ulgången av år 1990. En sådan utredning bör förutsättningslöst studera den svenska Sydafrikapoliliken mot bakgrund av utvecklingen i Syd­afrika och inlemafionellt under de mellanliggande åren och särskilt uppmärksamma lagens plats i denna politik.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med min bedömning (se belänkan­det s. 113).

Remissinstanserna: LO och Metall tillstyrker förslagel. ISAK vill att en ny utredning tillsätts redan nu (se remissammanställningen avsnitt 8.2, s. 120).

Skälen för min bedömning: Del är angeläget att den svenska Sydafrikapoli­tikens utformning och innehåll ägnas kontinuerlig uppmärksamhet av statsmakterna. Ulvecklingen i och utanför Sydafrika saml del internatio­nella klimatet i Sydafrikafrägan kräver en beredskap och villighet all i varje läge pröva vilka åtgärder som kan vara bäst ägnade att främja syftet med vår Sydafrikapolilik. Jag anser det vara lämpligt alt en ny utredning tillsätts i så god tid före den 31 december 1990 att ev. lagstiftningsåtgärder hinner vidtas före utgången av det året. Enligt min bedömning bör utred­ningen fä i uppdrag att fömtsätlningslöst studera den svenska Sydafrikapo­litiken mol bakgmnd av händelseutvecklingen i Sydafrika och de interna­tionella omsländigheler som påverkar läget i södra Afrika. Härvid bör särskill beaktas Sydafrikalagens dittillsvarande effekter i olika hänseen­den, överlevnadsmotivets fortsatta giltighet och lagens plats i den totala svenska Sydafrikapolitiken.

2.4.3 Namibia

Mitt förslag: Sverige bör inte införa något förbud mot import frän Namibia. Någon lagstiftning för att uppfylla kraven enligt Namibiadek-retel är inte erforderlig.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitt förslag. Reservation före­ligger pä denna punkt (se betänkandet s. 181-185, reservation s. 215 ff).

 

Prop. 1984/85:56                                                                   51

Remissinstanserna: SIDA anser att kommittén närmare skulle ha angivit de svenska internationella åtaganden på handelns område som enligl kommit­tén ulgör hinder för restriktioner beträffande bl.a. import frän Namibia. Nägra remissinstanser förordar etl importförbud, bl. a. ISAK. SEN. SMR och SKU samt SSKF och SKSF (se remissammanställningen avsnitt 8.3, s. 121-122).

Skälen för mitt förslag: Säkerhetsrådet har antagit flera resolutioner som fastställer att Sydafrikas närvaro i Namibia är olaglig. Rådet har uppmanat medlemsstaterna att avstå frän sådana förbindelser med Sydafrika som innebär ett erkännande av dess överhöghet i Namibia. Svenska regeringen har följt rådets uppmaningar dels genom att avge en uttrycklig förklaring om olaglighelen i Sydafrikas närvaro, dels genom att tillse all inga ålgärder vidtas som kan tolkas som ett erkännande av Sydafrikas överhöghet i området.

Säkerhetsrådet har vidare uppmanat alla staler att tillse att statsägda och statskontrollerade bolag upphör med alla transaktioner som rör kommer­siella eller industriella förelag eller koncessioner i Namibia liksom med ali vidare investeringsverksamhet m.m. i området. Staterna har också upp­manats att söka påverka sina privata förelag och medborgare alt inie investera eller skaffa sig koncessioner i Namibia.

Sverige uppfyller dessa rekommendationer i det alt inga svenska statliga företag har sådan verksamhet som avses i resolutionen. Vidare har inga privata svenska företag investeringar i produktion eller koncessioner i Namibia. Genom lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Nami­bia har Sverige i själva verket gått längre än rådets uppmaning lill regering­arna att endast söka påverka företagen lill återhållsamhet.

År 1974 antog FN:s Namibiaråd ett dekret om skydd mot exploatering av Namibias naturtillgångar. Enligl dekretet förbjuds all prospektering, utvinning, försäljning, utförsel m. m. av sädana fillgångar som sker ulan Namibiarådets samtycke. Sverige har stött resolutioner i generalförsam­lingen som åberopar dekretet och understmkit betydelsen av att det re­spekteras, trots att Sverige inle anser det vara i formell mening rättsligt bindande. Regeringen har också fäst de privata näringslivsorganisationer­nas uppmärksamhet pä dekretet. Jag vill här peka pä att det inte finns något svenskägt förelag i Namibia som bedriver verksamhet av den art som anges i dekretet. Till följd av investeringsförbudel är det också högst osannolikt att någon sädan rörelse skulle kunna tillkomma.

Såsom kommittén konstaterat uppfyller Sverige i huvudsak redan kra­ven i Namibiadekrelet, dels genom investeringsförbudet, dels genom stats­makternas rekommendationer till statliga och privata företag.

Den ytterligare åtgärd som övervägts av kommittén är ett förbud mot import frän Namibia. Jag instämmer i kommitléns bedömning att ett sådant förbud i och för sig inte skulle stöta på nägol hinder frän GATT-synpunkl.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    52

Jag är av följande skäl - liksom kommitténs majoritet - dock inte beredd att lägga fram något förslag om förbud mot import från Namibia. Ett förbud mot import från Namibia skulle ha en myckel begränsad ekonomisk betydelse p.g.a. handelns ringa omfattning och skulle med lätthet kunna kringgås genom att handeln leds genom Sydafrika. Att kontrollera efterlev­naden av ett importförbud skulle erbjuda betydande svårigheter. Det är vidare inte klarlagt på vilka sätt en mot Namibia riktad åtgärd av detta slag skall kunna ses som en sanktion riktad mol den ockuperande makten, Sydafrika. Innebörden av Namibiadekrelet är inte heller ell renodlat im­portförbud.

Istället avser jag att föreslå regeringen att ånyo fästa de privata närings-Uvsorganisationernas uppmärksamhet på Namibiadekrelet.

2.4.4 Offentlig upphandling

Mitt förslag: Regeringen bör rekommendera myndigheter och institutio­ner att avstå frän upphandling från Sydafrika.

Kommitténs förslag: Kommittén konstaterar att statliga myndigheter och företag har ett visst handlingsutrymme vid upphandling av varor och i många fall frihet all avstå från inköp i Sydafrika. Kommittén anser att detta förhållande bör utnyttjas när så är möjligt och att regeringen i lämplig form markerar sitl inlresse av att så sker (se betänkandet s. 185-187).

Remissinstanserna: Enligl KK:s mening finns del med hänsyn till GATT-avlalets bestämmelser anledning att iaklta försiktighet med sådana markeringar som kommittén har föreslagit. ISAK anser bl.a. att möjlighe­ter bör öppnas för kommuner och landsting att göra solidariielsyttringar (se remissammanställningen avsnitt 8.4, s. 122).

Skälen för mitt förslag: Frågan om kommuners och landstings möjligheler lill solidariielsyttringar är föremål för utredning inom ramen för Slat-kom-munberedningen (C 1983:02). Med hänsyn härtill går jag inle närmare in härpå.

För de statliga myndigheternas upphandling gäller reglerna i upphand­lingsförordningen (1980:850), om inte regeringen föreskriver annat. För upphandling i vissa fall gäller dessulom förordningen (1980:849) om tillämpning av GATT-överenskommelsen om statlig upphandling i vilken föreskrivs bl.a. att GATT-avlalets principer om nationell behandling och icke-diskriminering skall tillämpas vid statliga myndigheters upphandling.

Enligl huvudregeln i upphandlingsförordningen skall myndighelerna vid sin upphandling utnyttja de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt iaktta affärsmässighet.

Vad gäller de statliga aktiebolagen äger inte upphandlingsförordningen

 

Prop. 1984/85:56                                                                    53

tillämpning pä dessa. I ställel har de alt beakta artikel XVII i GATT-avlalet i vilken föreskrivs att statliga företag och monopolföretag skall handla på ett icke-diskriminerande sätt och alt köp och försäljning skall verkställas uteslutande i överensstämmelse med kommersiella hänsyn.

Reglerna ger, som kommittén konstaterat, inom de givna ramarna visst utrymme för alt avstå frän upphandling i Sydafrika. Jag kommer alt föreslå regeringen att gå ut med en rekommendafion till myndigheter och institu­tioner att begränsa kontakterna med Sydafrika (se avsnitt 2.4.7). Rekom­mendationen bör även behandla frågan om upphandling frän Sydafrika.

2.4.5 Oljeembargo och FN;s vapenembargo samt det svenska förbudet i anledning därav mot export av krigsmateriel m.m. till Sydafrika

Mitt förslag: Sverige bör i det nordiska samarbetet och inom FN verka för ett bindande beslut av säkerhetsrådet om oljeembargo samt ett effektivt genomförande av de embargon som antagits av oljeexporte­rande och oljeproducerande länder.

Sverige bör också tillsammans med övriga nordiska länder aktivt följa upp FN:s vapenembargo i enlighet med nordiska handlingspro­grammet från är 1978. Det svenska förbudet mot export av krigsmate­riel och liknande materiel till Sydafrika, som tillkommit som en följd av vapenembargot, utvidgas till att omfatta sådan datautmstning och där­till hörande programvara samt terränggående fordon och drivmedel som är avsedda för sydafrikanska militära eller polisiära myndigheter eller för sådana myndigheters räkning.

Kommitténs förslag:

Oljeembargo

Kommitténs förslag överensslämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 187-188).

FN:s vapenembargo m. m.

Ytteriigare åtgärder bör vidtas för att stärka FN:s vapenembargo och främja den intemationeUa efterievnaden. En aktiv svensk uppföljning av det intemationeUa vapenembargot i enlighet med det s. k. nordiska hand­lingsprogrammet rekommenderas. Därvid kan också en i september 1980 avgiven rapport frän en av säkerhetsrådet filisatt kommitté utgöra en viktig gmndval. I avvaktan på ytteriigare beslut av säkerhetsrådet bör förslagen i rapporten utredas vidare av utrikesdepartementet. Kommittén förordar slutligen att man frän svensk sida reser frågan om att säkerhetsrådet anmodar alla medlemsstater att periodiskt rapportera om egna åtgärder och att peka på möjligheter att göra vapenembargot mera effektivt.

I fråga om det svenska förbudet mol export av krigsmateriel m. m. överensslämmer kommitléns förslag med mitt förslag (se betänkandet s. 194-198).

 

Prop. 1984/85:56                                                                   54

Remissinstanserna:

FN:s vapenembargo m.m.

Arbetstagarorganisationerna, ISAK, SEN, SMR och SKU, CUF m.fl. fillstyrker kommitléns förslag. ISAK poängterar dessutom betydelsen av kontroll och begränsning av export av elektronik och kämvapenteknik

JK delar inte oreserverat kommitténs uppfattning att den föreslagna utvidgningen av det nuvarande förbudet mot export av krigsmateriel och liknande materiel är förenlig med säkerhetsrådets beslut om vapenem­bargo och att utvidgningen därmed inte skulle strida mot GATT-avtalet. Göta hovrätt lämnar förslaget utan erinran (se remissammanställningen avsnitt 8.5, s. 122-123).

Skälen för mitt förslag:

Oljeembargo

I FN:s generalförsamling har antagits flera resolutioner om oljeembargo, bl. a. med slöd från de nordiska ländema. Generalförsamlingen har under­stmkit vikten av etl effektivt genomförande av de beslut som tagils av flertalet oljeproducerande och -exporterande länder i syfte att stoppa olje­leveranser till Sydafrika och uppmanat säkerhetsrådet att enligt FN-slad­gans kapitel VII fatta etl beslut om tvingande oljeembargo. I resolutionen berörs fömtom direkt försäljning av olja även frågor om transport av olja och oljeprodukter, teknisk rådgivning, reservdelsförsörjning och kapitalin­vesteringar i sydafrikanska bolag. Generalförsamlingen har uppdragit åt en expertgmpp, i vilken bl.a. Norge ingår, att förbereda en intemationell konferens i syfte alt effektivisera genomförandet av oljeembargoåtgärder.

Införandet av etl ensidigt svenskt oljeembargo skulle - som kommittén framhåUit - inte stå i överensstämmelse med den svenska principstånd­punkten beträffande ensidiga sanktionsåtgärder på det ekonomiska områ­det. En sådan åtgärd skulle heller inte ha någon praktisk betydelse efter­som någon svensk verksamhei inte förekommer, vare sig ifråga om export eller transporter. Jag vill därför inte föreslå ett svenskt oljeembargo.

Del är emellertid av stor vikt - i enlighet med vad kommittén anfört -att Sverige både inom ramen för det nordiska samarbetet och i FN med kraft verkar för ett effektivt genomförande av de embargon som antagits av de flesta oljeexporterande och oljeproducerande ländema samt främjar ett bindande beslut av säkerhetsrådet om oljeembargo.

FN:s vapenembargo m.m.

Inom FN har under en lång tid bedrivits omfattande arbeie att begränsa leveranser av vapen och militär utrustning till Sydafrika. Ett första viktigt resultat av dessa strävanden kom år 1963 då säkerhetsrådet rekommende­rade medlemsländerna att upphöra med leveranser av vapen och militär utrustning till Sydafrika. Eftersom del rörde sig om en rekommendation

 

Prop. 1984/85:56                                                                   55

var del inte i folkrällslig mening bindande för staterna. Under 1970-talel ökade del sydafrikanska förtrycket och rustningarna tilltog. Säkerhetsrå­det fattade mot bakgrund härav är 1977 elt bindande beslut om vapenem­bargo.

Militariseringen och upprustningen i Sydafrika har tilltagit trots de åtgär­der som jag nyss redovisat. Säkerhetslagsliftningen har skärpts vartill kommer att Sydafrika bedriver en kontinueriig aggression mol vissa grann­stater. Mot denna bakgmnd är det angelägel att lägga fram förslag lill ytterligare ätgärder som kan siärka FN:s vapenembargo och främja dess internationella efterlevnad.

Som en följd av säkerhetsrådets beslul om vapenembargo i november 1977, förbjuder Sverige export av krigsmateriel och liknande materiel till Sydafrika. Bestämmelser härom finns i förordningen (1977: 1127) om vissa sanktioner mol Sydafrika. Förbudet omfattar dels sådan materiel som är upptagen i bilagan till förordningen (1982: 1062) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m., dels motsvarande materiel utformad för polisiärt bruk, dels förnödenheter särskill avsedda för tillverkning eller underhåll av sådan nämnd materiel.

FN:s vapenembargo har ett vidare syfte än att endast förbjuda krigsma­teriel säsom detta definieras i l.ex. svensk lagstiftning. Det ankommer pä de enskilda medlemsstaterna själva att närmare definiera den materiel och utmstning som anges i beslutet.

Kommittén har undersökt möjligheterna all skärpa den svenska håll­ningen och utvidga det svenska förbudet ytterligare. Kommittén har därvid kommit fram till att resolutionslexlens beskrivning av den materiel och utmstning som omfattas av beslutet om vapenembargo kan tillåta en viss ulvidgning av del svenska förbudet såvitt nu är i fråga. Jag delar kommit­téns bedömning och avser därför all föreslå regeringen all ändring görs i förordningen (1977: 1127) om vissa sanktioner mot Sydafrika. Den typ av materiel som nu bör omfattas av förbudet utgörs av sådan datautmstning och därtill hörande programvara samt terränggående fordon och drivmedel därtill som levereras lill sydafrikanska militära eller polisiära myndigheter eller för sådana myndigheters räkning.

2.4.6 SAS fiygförbinddse med Johannesburg

Mitt förslag: Regeringen bör ta upp frågan om en nedläggning av SAS flygförbindelse med Johannesburg med de danska och norska regering­arna. I samband därmed bör lämpliga alternativ lill denna flygförbin­delse utredas.

Kommitténs förslag: Den rekommenderar att regeringen nära följer frågan i kontakt med regeringarna i Danmark och Norge och prövar möjligheterna att vid ett tillfälle som kan bedömas lämpligt göra den politiska markering som en nedläggning skulle innebära (se betänkandet s. 188- 190).

 

Prop. 1984/85:56                                                                 56

Remissinstanserna: SIDA förordar all Sverige utreder fömtsättningen för en SAS-förbindelse fill södra Afrika med Harare som slutpunkt. Bakgmn­den härtill är det pågående samarbetet inom ramen för SADCC där svenskt och nordiskt bistånd ulgår lill uppbyggnaden av ett från Sydafrika obero­ende nät av flygförbindelser.

ISAK, SEN, SMR och SKU saml SSKF och SKSF m.fl. uttalar sig för en nedläggning (se remissammanställningen avsnitt 8.6, s. 123-124).

Skälen för mitt förslag: SAS upprätthäller f.n. en flygförbindelse i veckan med Johannesburg med mellanlandning i Nairobi. Frågan om nedläggning av denna flygförbindelse har prövats vid flera tillfällen utan att något beslut om nedläggning fatlats. Faktorer som därvid haft betydelse har varit från­varon av en rekommendation eller ett beslut i FN;s säkerhetsråd och den obetydliga eller obefintliga inverkan en sådan isolerad aktion skulle ha på Sydafrika och apartheidpolitiken. SAS har hävdat att en nedläggning av flyglinjen lill Johannesburg skulle medföra att även förbindelsen med Nai­robi fick läggas ned. Kommittén tillägger att en nedläggning skulle förorsa­ka vissa olägenheter för nordiska resenärer, affärsmän och biståndsarbe­tare och även ur konsulär synpunkt kunna vara besvärande vid uppkom­mande behov av snabb evakuering av svenska medborgare.

För egen del anser jag inte dessa olägenheter vara så slora alt de inle skulle kunna gå att lösa tillfredsställande även om flygförbindelsen med Johannesburg läggs ned. Jag kommer därför att föreslå regeringen alt ta upp frågan om en nedläggning av denna flygförbindelse med regeringarna i Danmark och Norge. I samband härmed bör ocksä lämpliga alternativ till denna flygförbindelse utredas.

2.4.7 Åtgärder på idrottens, kullurens och vetenskapens områden

Mitt förslag: Regeringen bör gå ut med en ny rekommendation till myndigheter och institutioner med riktlinjer avseende kontakter med Sydafrika.

Kommitténs förslag: Kommittén understryker vikten av att de svenska officiella åtgärderna på dessa områden görs så strikta som är praktiskt och rättsligt möjligt dvs. undanlag från isoleringsåtgärderna bör utöver utta­lade apartheidmotståndare endast medges för sådana kontakter som är nödvändiga med hänsyn till tidigare ingångna rättsliga förpliklelser eller sädana fall där en kontakt kan anses vara av väsentlig betydelse för Sveriges främjande av internationellt samarbete. Kommittén finner det angeläget alt regeringens rekommendationer till myndigheterna ses över och ges en utformning i enlighet härmed och att de tillställs alla berörda myndigheter för efterlevnad. Rekommendationen i den del som avser bidrag med offentliga medel bör utformas på ett administrativt och rättsligt

 

Prop. 1984/85:56                                                                   57

effektivt sätt så att del kan förväntas att den efterievs lill fullo och att statsmedel inte utgår till angivna typer av kontakter med Sydafrika (se betänkandets. 192-194).

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner visumreglerna i förordningen (1982:562) om beviljande av visering för vissa kategorier medborgare i Republiken Sydafrika tvivelaktiga. ISAK föreslår all de vetenskapliga och akademiska relationerna utreds för alt sedan åtgärdas med visumlagstiflning liknande den för idrottsmän och arfister och alt det vetenskapliga samarbetet mellan sydafrikanska företag i Sverige och t.ex. högskolor i Sverige upphör (se remissammanställningen avsniu 8.7, s. 124).

Skälen för mitt förslag: Sverige har på grundval av en resolution i FN:s generalförsamling och uttalanden i det nordiska handlingsprogrammet in­fört visumrestriktioner för vissa sydafrikanska medborgare. Reglerna, som återfinns i förordningen (1982:562) om beviljande av visering för vissa kategorier medborgare i Republiken Sydafrika innebär i korthet att vise­ring i princip skall vägras representanter för offentliga organ och för organisationer som stöder apartheidsystemei. Undantag görs för bl.a. turist- och affärsresor såvida besökaren inte är en framträdande represen­tant för apartheidsystemet. Efter en skärpning den 1 april 1983 av bestäm­melserna (SFS 1983:93) avseende idrottskontakter gäller att personer som inte representerar ett offentligt organ och som önskar delta i idrottsliga evenemang skall vägras visering. Visering skall dock beviljas, om vise-ringssökanden uppenbart är att anse som motståndare till apartheid. Sä skall anses vara fallet, om sökanden är medlem i en idrottsorganisation i Sydafrika som är allmänt känd för sitt motstånd mot apartheidsystemet eller om sökanden är verksam mol eller har framträtt som uttalad kritiker av delta system.

Förutom visumrestriktioner har regeringen ocksä gäll ut med en rekom­mendation till svenska statliga myndigheter och offenlliga institutioner att begränsa kontakterna med representanter för apartheidregimen inom vissa områden. I rekommendationen uttalas också alt bidrag med offentliga medel inte skall utgå till vissa kontakter med Sydafrika.

Enligt min mening utgör isoleringsaktioner på dessa områden ett effek­tivt komplement till sanktioner på det ekonomiska området. Sydafrika har visat sig vara känsligt för sådana åtgärder och de ligger väl till för efter­följd, vilket som jag redan tidigare betonat, är ett av de viktigaste syftena med vår sanktionspolitik. Det finns därför all anledning alt tillvarata de möjligheter som kan finnas till skärpning på dessa områden i vår hållning gentemot Sydafrika.

Vad angår statsbidrag till olika organisationer inom kultur och idrotts­områdena så fördefas bidraget mellan organisationerna av kulturrådet

 

Prop. 1984/85:56                                                                   58

resp. riksidrottsförbundet. Hur pengarna skall fördelas bestäms av rådet resp. förbundet utan närmare direktiv av regeringen.

Jag vill i sammanhanget upplysa om att riksidrottsförbundet självt beslu­tat vissa rekommendationer som i korthet innebär att specialförbunden skall verka för att de internationella idrottsförbunden i sina stadgar inför bestämmelser om att idrottsutbyte inte får äga rum med land där diskrimi­nering i olika former förekommer och att idrotlsulbyte i form av tävling eller uppvisning inle bör förekomma med sådant land som i idrottsligt sammanhang gör sig skyldigt lill diskriminering, är föremål för bindande sanktion enligt FN;s stadgar eller beträffande vilket den svenska regering­en har avbrutit de diplomatiska förbindelserna.

Jag kommer alt föreslå regeringen att gä ut med en förnyad rekommen­dation till myndigheter och institutioner alt avslå från sådana kontakter med Sydafrika som kan uppfattas som slöd ål apartheid.

2.4.8 Internationella valutafonden (IMF)

Mitt förslag: Sverige bör verka för att den nordiske representanten inom Internationella valutafonden, när frågor om Sydafrika behandlas, understryker apartheidsystemels negativa effekter på den sydafrikan­ska ekonomin och kritiskt granskar ärenden som berör lån till landet.

Kommitténs förslag: Kommittén är medveten om att svensk polilik går ul på att söka undvika en politisering av verksamhelen i IMF men anser att Sydafrikas fall är hell unikt och man därför kan bortse från risken av ell olyckligt prejudikat. Kommittén finner all, utöver politiskt betänkliga hinder, även de ekonomiskt-lekniska hindren bestämt bör redovisas.

Kommittén menar också att ett beslut av IMF om lån till Sydafrika innebär ett uttalande för landels kreditvärdighet och alt IMF-länen står i direkt motsättning till isoleringspolitiken och ger oförtjänt politisk prestige åt sydafrikanska regimen. Kommittén anser det viktigt att, när fräga om lån till Sydafrika uppstår, en reaktion av ogillande och avståndstagande klart kommer till uttryck. Kommittén uttalar slutligen ett starkt önskemål att ansvariga svenska myndigheter mätte la hänsyn till kommitténs syn­punkter vid utarbetandet av instmktioner för den nordiska exekutivdirek­tören (se betänkandet s. 198-200).

Remissinstanserna: Riksbanksfullmäktige betonar att medlemsskap i IMF ger rätt att vid betalningsbalansbehov utnyttja fondens resurser, att göra s.k. dragningar, i en omfattning som primärt bestäms av medlemmens insats. För vissa dragningar gäller i stort sett automatik. Politiskt motivera­de avståndstaganden från sådana automatiska dragningar skulle helt för­ändra förutsättningarna för denna del av fondens verksamhei. Den andra huvudtypen av IMF-stöd är kombinerad med ekonomiska anpassningspro-

 

Prop. 1984/85:56                                                                   59

gram varvid en närmare granskning sker av landels ekonomiska politik och utveckling. Vid de tillfällen Sydafrika behandlats har diskussionen varit av ekonomisk-teknisk karaktär. Ingel land har gjort renl politiska markering­ar. Vad gäller den nordiska representantens agerande har hemmamyndig-helernas inställning varil att Norden - med hänsyn till IMF-sladgans regler och fondens praxis — inle bör ta initiativet lill en politisering av IMF:s verksamhei. Däremot har den nordiske direktören under åren 1983 och 1984 instruerats att framföra ekonomisk krilik riktad mot Sydafrikas arbetsmarknadspolitik. Dessa principer bör tillämpas även fortsättnings­vis. Man bör alltså från nordisk sida inrikta sig på att komma med kritiska synpunkter av ekonomisk karaktär, innefattande ogynnsamma effekter av apartheidpolitiken pä landets ekonomiska utveckling och därmed också pä externbalansen.

ISAK anser att regeringen bör ge klara direktiv angående avståndsta­gande till lån. Den nordiska representanten bör ha klara politiska marke­ringar att agera utifrån. Sverige bör också tillsammans med de övriga nordiska länderna på lämpligt säll agera för att Sydafrika utesluts ur IMF. Åven SEN, SMR och SKU är för uteslutning av Sydafrika (se remissam­manställningen avsnitt 8.8, s. 124-125).

Skälen för mitt förslag: När det gäller Sveriges möjligheler att agera på egen hand i IMF är dessa begränsade. De nordiska länderna, som uppträ­der tillsammans, måste sammanjämka sina åsikter och komma fram till gemensamma handlingslinjer. Det är vidare väsentligt all Sverige värnar om att varje land skall ha de rättigheter som följer av medlemskapet om landet respekterar de förpliktelser det har enligt IMF:s stadga. Vårt age­rande bör givetvis ske inom ramen för de gmndläggande principer och den praxis som tillämpas inom IMF.

Den svenska Sydafrikapoliliken, säsom den kommer lill ullryck i Sveri­ges agerande i FN och i ålgärder direkt riktade mot den sydafrikanska regimen, gmndar sig bl.a. pä uppfattningen att apartheidpolitiken skapar en svår politisk och ekonomisk instabilitet som leder lill stor osäkerhet om framliden.

Del är enligt min mening klarlagt att apartheidsystemei har negativa effekter på den sydafrikanska ekonomin, externbalansen och landets inter­nationella kreditvärdighel.

Sverige bör verka för alt den nordiske representanten inom IMF, när frågor om Sydafrika behandlas, understryker apartheidsystemets negativa effekter pä den sydafrikanska ekonomin och kritiskt granskar ärenden som berör lån till landet.

Jag har i denna fräga samrätt med finansministern.

 

Prop. 1984/85:56                                                                60

3    Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag anfört har inom utrikesdepartementet upprättats förslag till lag om förbud mol investeringar i Sydafrika och Namibia.

Nu gällande lag om förbud mol invesleringar i Sydafrika och Namibia har lagrädsgranskats. Förslaget lill ny lag innebär att det grundläggande investeringsförbudet kvarstår men kompletteras med ett förbud mol finan­siell leasing. Även förbudet mol vissa lån m. m. till sydafrikanska förelag behälls oförändrat men utvidgas till att avse lån m. m. till sydafrikanska staten och dess myndigheter. Dessutom tillkommer viss uppgiftsskyldighet och en tillsynsfunktion. Slutligen undergår lagen en teknisk och språklig modernisering. De föreslagna ändringarna innebär enligt min mening inte att lagens förenlighet med folkrätten ändras. Inte heller innebär förslagen att nuvarande grundläggande principer i fräga om lagens uppbyggnad från­gås.

Det är angeläget alt den nya Sydafrikalagen kan sättas i tillämpning så snart som möjligt. Jag har förordat elt ikraftträdande den 1 januari 1985. Ett inhämtande av lagrådets yttrande skulle, med hänsyn till lagrådets nuvarande arbetsbelastning, komma att fördröja lagstiftningsärendets be­handling så att ett ikraftträdande vid den nyssnämnda lidpunkten omöjlig­görs. Om de skärpta ålgärder som jag föreslär inte kan sättas i tillämpning utan fördröjning uppstår ett avsevärt men med hänsyn till den internatio­nella opinionen, särskilt mol bakgmnd av den senasle tidens utveckling i Sydafrika.

Med hänsyn till vad nu anförts anser jag att lagrådets hörande kan undvaras.

4    Specialmotivering

Förslag till lag om förbud mol invesleringar i Sydafrika och Namibia.

Investeringsförbud m. m.

I § Svensk juridisk person får inle

1.   mot vederlag förvärva rörelse som drivs i Sydafrika eller Namibia eller del av sådan rörelse,

2.   mot vederlag förvärva aktier eller andelar i ett sydafrikanskt eller namibiskt företag eller obligationer eller andra för den allmänna omsätt­ningen avsedda skuldförbindelser som ett sådant förelag utfärdat,

ge elt sådant företag tillskoll av pengar eller annan egendom som är avsedd att användas i dess verksamhet,

ge ell sådant förelag penninglän eller annan kredit med en löplid över tvä år, eller

ställa säkerhet för elt sådant företags skulder med en löptid över fem år,

3.    ge penninglån eller annan kredit med en löptid över två år till sydafri-

 

Prop. 1984/85:56                                                                   61

kanska staten eller dess myndigheter eller ställa säkerhet för sydafrikanska statens eller dess myndigheters skulder med en löptid över fem år.

Svensk juridisk person får inte heller genom handling eller underlåtenhet bidra till att åtgärder som anges i första stycket vidtas av utländskt dotter­företag.

Bestämmelserna i första stycket i denna paragraf motsvarar 1 § första stycket punkterna 1-2 i nuvarande Sydafrikalag. Investeringsförbudel överförs ulan ändring i sak till den nya lagen.

Punkten 3 i förslaget innehåller det nya förbudet för svenska juridiska personer alt ge sydafrikanska staten eller dess myndigheter vissa penning­län och krediter eller ställa viss säkerhet. Del är här fräga om sådana lån, krediter och säkerheter som redan nu är förbjudna när de ges lill sydafri­kanska eller namibiska företag. När det gäller sädana företag som ägs eller kontrolleras av sydafrikanska staten faller dessa under del gällande inves­teringsförbudet.

Förbudet i andra stycket för svenska juridiska personer att genom hand­ling eller underlätenhet bidra lill att åtgärd som avses i första stycket vidtas av ulländskt dotterförelag är ulan sakliga ändringar överfört från 1 § första stycket 3 i nuvarande Sydafrikalag.

2§

Svensk juridisk person får inte genom handling eller underlåtenhet bidra till all

1.   anläggningstillgångar anskaffas i sydafrikanskt eller namibiskt dotter­
företag, eller

2.   egendom hyrs för att stadigvarande brukas eller innehas i ett sydafri­
kanskt eller namibiskt dotterförelags rörelse, om hyresavtalels löptid är
anpassad till egendomens ekonomiska livslängd (finansiell leasing).

Utan hinder av förbuden i första stycket får årligen tillgångar anskaffas och egendom hyras lill ett sammanlagt värde av högst 100000 kronor. Undantaget får inte möjliggöra en utvidgning av verksamheten.

Paragrafen saknar motsvarighet i nuvarande Sydafrikalag utom sävilt avser första stycket punkten I som rör förbudet för svenska förelag alt bidra till anskaffning av anläggningstillgångar i dotterföretag i Sydafrika eller Namibia. Detta förbud finns i 1 § första stycket 4 i den gällande Sydafrikalagen.

Första stycket i paragrafen innehåller förbudet mot finansiell leasing. Sådan leasing har tidigare berörts i svensk lagsliftning i lagen (1981: 1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. I 2 § i lagen lalas om inventarier som hyrs ul under en period av minsl tre år av akliebolag som avses i lagen (1980: 2) om finansbolag för alt enligt särskill avtal användas av hyrestagare (finansiell leasing). Formuleringen tillkom vid utskottsbehandlingen.

Kommittén har i sitt förslag valt att mera utföriigl ange de villkor som

 

Prop. 1984/85:56                                                     62

karaktäriserar finansiell leasing. Skälet härtill är att fråga är om ett straff-sanktionerat förbud. RA finner del tillfredsställande att faklorer som ka­raktäriserar finansiell leasing anges i lagen. Även Göta hovrätt är positiv härtill men påpekar all etl leasingavtal innehållande enbart mycket begrän­sad service- eller underhållsskyldighet faller utanför del förbjudna området även om det i övrigt haren rent finansiell funktion.

Kommittén har i sitt förslag angivit de faktorer som normalt känneteck­nar finansiell leasing, nämligen att ulhyraren (leasingbolaget) köper in tillgångarna efter anvisningar av företaget (leasingkunden) för att tillgång­arna skall innehas och brukas stadigvarande i företagets rörelse, alt lea­singavtalets löptid är anpassad till tillgångarnas ekonomiska livslängd, alt avtalet har en renl finansiell funktion utan service och underhållsskyldig­het samt att avtalet är i princip ouppsägbart så länge leasingkunden fullgör sina skyldigheter.

Enligl min mening ger kommilléns förslag till definition av begreppet alltför stora möjligheter alt kringgå förbudet. Jag tänker dä närmast på rekvisitet att leasingavtalel inte får omfatta service och underhåll. En sådan beslämmelse torde medelst skilda avtalskonstruktioner relativt lätt kunna kringgås. Lagtexten har därför i mitt förslag utformats sä att färre men för finansiell leasing cenlrala och särskiljande rekvisit anges. 1 lagtex­ten har sålunda upptagits dels alt egendomen hyrs för att stadigvarande bmkas eller innehas i etl sydafrikanskt eller namibiskt företag, dels att löptiden är anpassad lill egendomens ekonomiska livslängd. Dessa tvä faktorer motsvarar också - med viss precisering och anpassning till ak­tuella förhållanden - den definition som redan finns i den nyssnämnda lagen (1981:1099) om särskilt invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. Det kan av flera skäl vara en fördel. Liksom i den lagen bör också i Sydafrikalagen utlryckligen anges att del är fråga om finansiell leasing.

Utan alt rättssäkerheten eftersatts minskar en sådan konstruktion enligt mitt mening i väsentlig män möjligheterna alt kringgå förbudet. Även i en annan del skiljer sig mitt förslag från kommitténs, nämligen i fråga om angivande av objektet för leasing. Kommittén använder ordet "tillgång­ar". Det kan emellertid - som JK påpekar - ge associationer lill ägande­rätt eftersom termen används på del sättet i bokföringslagen (1976:125). Jag finner detla mindre tillfredsställande. I stället bör ordet "egendom" användas för att ange de hyrda objekten.

Förbudet mol leasing omfattar sädan egendom som är avsedd att stadig­varande bmkas eller innehas i rörelsen, dvs. sädan egendom som, om den hade förvärvats med äganderätt, skulle ha redovisals som anläggningstill­gång i företagels bokföring. Uttrycket "stadigvarande brukas eller inne­has" innebär att egendomens livslängd regelmässigt inte får understiga tre är (jfr. nyssnämnda 2 § i lagen (1981; 1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt där tidsgränsen "minsl tre år" anges).

 

Prop. 1984/85:56                                                                   63

Au leasingavtalets längd är avpassad till egendomens ekonomiska livs­längd innebär att de sammanlagda leasingkostnaderna är anpassade lill del bokförda anskaffningsvärdet hos leasingbolaget. Detla skall under avtals­perioden kunna få full ersättning för räntekostnader, administration och risk saml kunna avskriva hela eller största delen av egendomens anskaff­ningsvärde. Utrymme måste också finnas för vinst.

Förbudet mot finansiell leasing omfattar egendom som företaget leasar efter lagens ikraftträdande, oberoende av om leasingen sker inom ramen för ett dä redan löpande leasingavlal.

Enligt andra stycket får utan hinder av förbuden i första stycket årligen tillgångar anskaffas och egendom hyras lill ett sammanlagt värde av högst 100000 kr. per år utan all ansökan om undantag frän förbuden behöver göras. Undantaget fär dock inle möjliggöra en ulvidgning av verksamhe­ten.

Syftet med bestämmelsen är - som jag redan framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3) - alt underlätta lagens tillämpning. Undan­lagsbestämmelsen avser att omfatta mindre anskaffningar av sådana till­gångar som enligl god redovisningssed regelmässigt kan omkoslnadsföras. Den omfattar också egendom som leasas genom ett finansiellt leasingför­farande varvid gäller att egendomens totala värde enligl leasingavtalel får uppgå till högst den angivna summan.

3§

Med dotterföretag i I och 2 §§ avses sådan juridisk person i vilken en svensk juridisk person direkt eller genom annan juridisk person

1.    äger så många aktier eller andelar att den har mer än hälften av rösterna för samlliga aktier eller andelar, eller

2.    på gmnd av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har etl bestämmande inflylande och en belydande andel i resultatet av verksam­heten.

I denna paragraf som motsvarar I § andra stycket i nuvarande Sydafri­kalag görs endasl en justering så att överensstämmelse nås med definifio-nen i aktiebolagslagen.

Investeringsplan och redovisning 4§

Svensk juridisk person som själv eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall årligen upprätta en investe­ringsplan för denna rörelse med angivande av finansieringsmetoder.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sådan investeringsplan.

Denna paragraf motsvarar 2 § i nuvarande Sydafrikalag och 4 § i kom-miuéns förslag. Enligt första stycket skall investeringsplan upprättas för rörelse i Sydafrika eller Namibia. Planen tjänar som grund bl.a. för den straffrättsliga regleringen. Planen skall därför - med hänsyn till det nya

 

Prop. 1984/85:56                                                                    64

leasingförbudet — naturligtvis också innehålla uppgifter om egendom som hyrs genom finansiell leasing.

Av skäl som jag har angivit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.5) avser jag också att föreslå regeringen en ändring av tillämpningsföreskrif­terna belräffande omsättningstillgångar som innebär att nuvarande redo­visningsskyldighet beträffande sådana tillgångar utgår.

Paragrafen innehåller i andra stycket elt bemyndigande för regeringen all meddela närmare föreskrifter om investeringsplanen. Även denna be­stämmelse har sin motsvarighet i nuvarande Sydafrikalag.

5§

Svensk juridisk person som själv eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall årligen till den myndighet som regeringen bestämmer redovisa hur verksamheten i dessa länder utveck­las. Redovisningen skall avse

1.  produktion, omsättning, anlal anställda, företagna investeringar och andra sädana förhällanden som har betydelse för kontrollen av hur denna lag efterlevs,

2.  löner och anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställ­da.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sädan redovisning.

Paragrafen som motsvarar 3 § i nuvarande Sydafrikalag och 5 § i kom­mitténs förslag behandlar i första stycket den redovisning som svenska moderföretag skall lämna över ulvecklingen av verksamheten i Sydafrika och Namibia. Det är här fräga om två slag av redovisning. Under första punkten återfinns den redovisningsskyldighet som moderföretagen redan nu är ålagda och som rör förhållanden som har betydelse för kontroll av lagens efterlevnad.

Redovisningsskyldigheten enligt punkten 2 är ny och innebär att företa­gen skall lämna uppgifter om löne- och anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställda i företaget. Denna uppgiftsskyldighet har inle - säsom i fråga om uppgiftsskyldigheten under punkten I - ell kontroll­syfte. Uppgifierna om dessa förhållanden i företagen skall i ställel utgöra allmän information och ett underlag för regeringens prövning av ansök­ningar om undantag från förbudet mot investeringar m. m.

Uppgiftsskyldigheten enligl punkten I är straffsanktionerad i 13 §. Den nya uppgiftsskyldigheten under punkten 2 kan däremot inte föranleda straffansvar. Med hänsyn till att delta informationslämnande inte är etl led i kontrollen av lagens grundläggande investeringsförbud och till den bety­delse som informationen har vid prövning av undantag från förbudet mot invesleringar m. m. är nägon straffsanktion inte påkallad.

På motsvarande sätt som i föregående paragraf utgörs andra stycket i denna paragraf av ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifler om uppgiflsskyldigheien. Detta fär regeringen göra också en­ligl nuvarande Sydafrikalag.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   65

Undantag Jrån investeringsförbud m. m.

6§

Regeringen kan för vissl fall medge undantag från förbuden i I eller 2 § för sådan svensk juridisk person, som sedan den I juli 1979 själv eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia. Undantaget får inte göra det möjligt för sökanden att utvidga sin verksam­het i Sydafrika eller Namibia.

Ett medgivande om undanlag får återkallas eller ändras om de uppgifter på vilka del grundals var oriktiga.

Paragrafen reglerar regeringens möjlighel all medge undanlag från inves-terings- och leasingförbudet och har sin motsvarighet i 4 § i gällande Sydafrikalag och 6 § i kommitténs förslag.

Enligt bestämmelsen kan regeringen medge undanlag från investerings-och leasingförbudel för sådana företag som alltsedan liden för nuvarande Sydafrikalags ikraftträdande själva eller genom utländska dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia. Som jag anfört i den allmänna motiveringen görs ingen ändring i nuvarande bedömningsgrunder i fräga om undantagsmöjligheterna.

Som jag också tagit upp i den allmänna motiveringen blir undanlagsbe­stämmelsen inte pä det sätt som kommittén föreslagit tidsbegränsad. Jag förordar i stället alt bestämmelsen tas upp i ett bredare perspektiv i vilkel lagen bör ingå som en del (se vidare härom avsnitt 2.3.7 och 2.4.2).

7§

Ansökan om undantag enligt 6 § skall avse samlliga de investeringar som sökanden vill göra och all den egendom som denne vill hyra under del kommande verksamhetsåret. Sädan ansökan skall ges in till den myndighel som regeringen bestämmer före ulgången av del kalenderår som föregår verksamhetsåret. Regeringen får för vissl fall medge undantag från denna bestämmelse, om del föreligger särskilda skäl.

Denna paragraf saknar sin motsvarighet i nuvarande Sydafrikalag. Den finns som 7 § i kommitténs förslag. HiUills har gällt au ansökningar kan inges när som helst under året. Delta har medföri vissa svårigheter bl.a. när det gäller att göra en samlad bedömning huruvida investeringarna medför risk för ulvidgning av verksamheten.

Enligt 7 § skall ansökningar avseende investeringar m. m. för det kom­mande verksamhetsåret inges senast den 31 december året innan. Ansökan skall avse hela investeringsbehovet. Prövningen av ansökan sker därefter samlat på sätt som jag redogjort för i den allmänna motiveringen.

Någol tidigaste datum för ingivande av ansökningar är inte utsatt. Dessa kan därför i och för sig ges in när som helst under året. De blir dock inle föremål för annan handläggning än den som sker efter ansökningstidens utgång.

Är del fråga om en flerårig investering skall ansökan ges in året innan

5    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 56

 

Prop. 1984/85:56                                                                    66

investeringen skall påbörjas. De investeringar för vilka undanlag medgivils behöver inte vara avslutade under det aktuella verksamhetsåret. De måste dock vara påbörjade.

Det nya handläggningsförfarandet kan av naturliga skäl inte tillämpas pä ansökningar avseende invesleringar m.m. under år 1985. Härför måste äldre bestämmelser gälla. Någon särskild ansökningstid gäller således inle. Detta framgår av lagens övergångsbestämmelser.

Särskilda åtaganden

8§

Regeringen får medge en sådan juridisk person som avses i 6§ rätt tills vidare att ulan hinder av förbuden i I och 2 §§ ersätta anläggningstillgångar och hyrd egendom samt göra sådana investeringar och hyra sådan egen­dom som förbättrar arbetsmiljö och arbetsförhållanden för de anställda, om denne åtar sig att inle härigenom utvidga sin verksamhet i Sydafrika och Namibia. Medgivandet får återkallas om verksamheten utvidgas eller det i övrigi föreligger särskilda skäl.

Elt medgivande får förenas med villkor.

För denna paragraf som motsvarar 5 § i nuvarande Sydafrikalag, har jag lämnat en redogörelse i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.9).

Första stycket behandlar regeringens möjlighel att medge företagen en lillsvidarerätt att göra vissa ersättningsinvesteringar m.m.

För att underlätta tillämpningen av lagen och uppnå etl mindre byråkra­tiskt förfarande fär regeringen möjlighet att medge förelag att under eget ansvar göra oundgängligen nödvändiga ersättningsinvesteringar och sä­dana invesleringar som förbättrar arbetsmiljön och arbetsförhållandena för de anställda. Del skall således vara fråga om sådana investeringar för vilka hittills i regel medgivits undanlag frän investeringsförbudel. Vad nu sagls gäller också hyra genom finansiell leasing.

Förelaget måste åtaga sig att inte tillåta all verksamheten utvidgas i Sydafrika eller Namibia genom investeringarna och leasingen. Detla åta­gande bör lämpligen kunna ske i ansökan till regeringen. Om det vid granskningen visar sig att de investeringar och den leasing som omfaltas av medgivandet leU till en utvidgning av verksamheten kan medgivandet återkallas. Della kan ocksä ske om det i övrigt föreligger särskilda skäl. Exempel härpå finns i den allmänna motiveringen.

Enligl andra stycket kan regeringen knyta villkor lill medgivandet. Elt sådani kan t. ex. vara att företaget tidsmässigt skall sprida investeringarna.

Tekniköverföring m.m.

9§

Svensk juridisk person skall i den omfattning och lill den myndighel som regeringen föreskriver lämna uppgifter om

I. överlåtelse eller upplåtelse av patent eller lillverkningsrält till elt sydafrikanskt eller namibiskt företag.

 

Prop. 1984/85: 56                                                                  67

2. förvärv av ulländskt företag som äger aktier eller andelar i elt sydafri­kanskt eller namibiskt företag. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uppgiflsskyldigheien.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i nuvarande Sydafrikalag, åter­finns i 8 § i kommitténs förslag.

Svenska juridiska personer åläggs genom beslämmelsen i första stycket uppgiflsskyldighel belräffande viss teknikövertoring och indirekta före­tagsförvärv. Tekniköverföringen avser överlåtelser och upplåtelser av pa­tent eller tillverkningsrätler till sydafrikanskt eller namibiskt företag och skall fullgöras i den omfattning som regeringen föreskriver.

Även i fråga om uppgiftsskyldighcten beträffande indirekta förelagsför­värv ankommer det på regeringen att föreskriva i vilken omfallning upp­giflsskyldigheien skall fullgöras.

Enligl andra stycket fär regeringen också meddela närmare föreskrifter om uppgiflsskyldigheien. Sådana föreskrifler bör avse bl. a. tidpunkten för fullgörande av de olika uppgiftsskyldighelerna.

10        §

Regeringen får föreskriva att svensk juridisk person inte får överlåta eller upplåta patent eller tillverkningsrält lill sydafrikanskt eller namibiskt förelag ulan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer.

Regeringen får i denna paragraf ett bemyndigande att förbjuda överfö­ring av viss teknik till Sydafrika och Namibia. Det kommer att gälla sädan leknik som enligt 9 § första stycket punkten 1 görs till föremål för registre­ring. Som framgår av min redogörelse i avsnitt 2.3.10 sker tekniköverfö­ring i åtskilliga former av vilka några av flera skäl torde vara myckel svära att reglera. Den registreringsskyldighel som nu införs avser att tjäna som en kartläggning av den teknikhandel som sker i form av överföring av patent och tillverkningsrätler. Skulle det visa sig att överföring sker under former som framstår som elt kringgående av lagens gmndläggande förbud bör regeringen ha en möjlighet att snabbt kunna ingripa.

Riksdagen bör få upplysningar om utnyttjandet av bemyndigandet. Det­la kan lämpligen ske i regeringens åriiga skrivelse till riksdagen.

TiUsyn

11        §

Tillsyn över efterievnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsynsmyndigheten får ålägga svensk juridisk person att tillhandahålla sådana uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Elt åläggande får förenas med vite.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   68

Paragrafen som motsvarar 9 § i kommitténs förslag tar i första slyckel upp tillsynsfunktionen. Någon sädan funktion finns inte enligl gällande Sydafrikalag. Kommerskollegium har dock uppgifter som normalt ankom­mer på en tillsynsmyndighet. Det kan vara lämpligt alt kollegiet fär rege­ringens uppdrag att bli tillsynsmyndighet. Tillsynen förutsätts bli utövad i Sverige.

Tillsynsmyndigheten kan enligt andra stycket ålägga förelag att tillhan­dahålla sådana uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen och därvid förena ett åläggande med vite. Jag har i den allmänna motiveringen berört dessa frågor (avsnitt 2.3.12).

Ansvarsbestämmelser m.m.

12        §

Den som bryter mot I eller 2 § eller mol föreskrift som har meddelats med stöd av 10 § döms, om gärningen skett uppsåtligen, lill böter eller fängelse i högst två är eller, om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

För anstiftan av eller medhjälp lill brott som i första stycket sägs döms inte till ansvar.

Denna paragraf innehåller ansvarsbestämmelser för brott mot förbudet mot investeringar m. m. Den har sin motsvarighet i 6 § första och andra styckena i gällande Sydafrikalag och 10 § i kommitléns förslag. De änd­ringar som görs inskränker sig lill en anpassning till del nya leasingförbu­del och till bemyndigandet i 10 § för regeringen att reglera viss tekniköver­föring. Brott mol sådana föreskrifler som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet straffas på samma sätt som brott mot förbudet mot investe­ringar och finansiell leasing.

13        §

Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1.   underiåter att fullgöra skyldighel enligt 4 §, 5 § första stycket 1 eller 9 § första stycket I, eller

2.   vid fullgörande av skyldighet som avses i första punkten eller 11 § andra stycket lämnar oriktiga uppgifter, om åtgärden innebär fara i bevis­hänseende.

Paragrafen, som motsvarar 11 § i kommitténs förslag stadgar bötesstraff för underiåtenhet att fullgöra skyldighel att upprätta investeringsplan (4 §), lämna uppgifter om verksamheten i Sydafrika eller Namibia enligl 5 § punkten 1 eller lämna uppgifter om överföring av viss teknik (9 § första stycket punkten I). Endast den sistnämnda uppgiftsskyldighcten är ny. Straffbestämmelser för de övriga finns i 6 § tredje slyckel i nuvarande Sydafrikalag. Även beträffande dessa görs en ändring genom att även grov oaktsamhet blir straffsanktionerad.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   69

En nyhet i förhällande till vad som f. n. gäller är ocksä att lämnande av oriktiga uppgifter likslälls i straffhänseende med underlåtenhet att lämna uppgiftema. En förutsättning för straff är emellertid all åtgärden, dvs. lämnandet av de oriktiga uppgifterna, innebär fara i bevishänseende. Upp­gifterna måsle således ha betydelse för prövningen.

Etl par remissinstanser vill göra en ytterligare utvidgning så att även vilseledande uppgifter blir straffbara. Jag är emellertid inte beredd att utsträcka det straffbelagda området på detta sätt.

14        §

Svensk medborgare, vilken som förelrädare för en svensk juridisk per­son har utom riket brutit mot I eller 2 § eller mot föreskrift som har meddelats med stöd av 10 §, döms enligt denna lag och vid svensk dom­stol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

Paragrafen har sin motsvarighet i 7 § i gällande Sydafrikalag och 12 § i kommitténs förslag. Det görs endast en anpassning till det nya leasingför­budet och till bemyndigandet för regeringen i 10 §.

15        §

Utbyte av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om del ej är uppenbart oskäligt.

Egendom som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt denna lag kan förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller del i övrigt föreligger särskilda skäl. Detsamma gäller egendom med vilken tagits befattning som utgör brott enligt denna lag. I ställel för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Paragrafen överensstämmer till det sakliga innehållel med 8 § i nuvaran­de Sydafrikalag och 13 § i kommitléns förslag. Som en språklig modernise­ring har dock ordet "obilligt", utbytts mol "oskäligt".

16        §

Beslul av tillsynsmyndigheten enligl denna lag får överklagas hos kam­marrätten genom besvär.

Paragrafen motsvarar 14 § i kommilléns förslag.

Som jag berört i den allmänna motiveringen skall tillsynsmyndighetens beslul kunna överklagas lill kammarrätten. Nägon inskränkning i möjlighe­terna alt överklaga görs inte.

17        §

Aial för brott enligt denna lag fär väckas endasl efter förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Paragrafen överensstämmer med 9 § i gällande Sydafrikalag och motsva­rar 15 § i kommitténs förslag.

 

Prop. 1984/85:56                                                     70

Kommittén har i sitt förslag gjort en justering i lagtexten och skälet härtill skulle vara att, i enlighet med vad som anfördes i prop. 1983/84: 142 om ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m., uppnå en med andra likarta­de lagbestämmelser enhetlig terminologi. Bestämmelser i propositionen avsäg emellertid principiellt andra situationer än den föreliggande vid vilken regeringen har den grundläggande prövningsrätten. Formuleringen i nuvarande Sydafrikalag bör därför kvarstå.

Övergångsbestämmelser m. m.

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2.  Genom lagen upphävs lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia.

3.  I fråga om ansökan om undanlag enligt 6 § för investering och hyra under år 1985 gäller äldre bestämmelser.

För ansökningar om undantag från förbudet mol investeringar och finan­siell leasing under år 1985 måste äldre bestämmelser gälla. Delta innebär att någon tidsgräns inte är stipulerad för ansökningar. De bör dock av naturliga skäl göras så tidigt som möjligt under året.

5   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

dels att antaga inom utrikesdepartementet upprättat förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia.

dels att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för den svenska Sydafrikapoliliken.

6    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredra­ganden har lagl fram.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   71

Bilaga 1

Sydafrikakommitténs sammanfattning av sitt betänkande

Sydafrikakommittén konstaterar att apartheidpolitiken i Sydafrika be­står och skärps. Att Sydafrika vunnit vissa framgångar som resultat av sin deslabiliseringspolitik gentemot grannländerna innebär inle att etl normalt och stabilt läge åstadkommits i södra Afrika. Så länge rasåtskillnadspolili­ken präglar Sydafrikas inre förhällanden och den vila regimens polilik bestäms av en desperat strävan att fortsätta och fullfölja denna genom inre och yttre ålgärder, minskar inle spänningarna i området. Ingenting har skell som minskar kraften i den moraliska indignationen mol rasförtrycket. Hotet mot freden består.

Kommitténs bedömning av utvecklingen i Sydafrika är att den vita regimen inte visar några tecken pä alt vilja åstadkomma en förändring som ger den svarta folkmajoriteten lika rättigheter och demokratiskt inflytande. Avgörande för hur och när förändringen sker blir de inre förhållandena, bl.a. den växande politiska medvetenheten hos de svarta och deras vilja all organisera sig och skrida lill verksamma aktioner, den fortsatta indu­strialiseringen som kräver ökad utbildning även av de svarta och därmed ger slöd ät deras krav pä ökal inflylande och förändringar i den vita befolkningens attityder. Den verksamhet som bedrivs av befrielserörel­serna och av oppositionen i övrigi mot apartheidpolitiken ulgör etl verk­samt medel för att påskynda utvecklingen.

Till dessa långsamt verkande faktorer kommer möjligheten av plötsliga eruptioner i form av strejker, upplopp, kravaller och attentat som föranle­der våldsanvändning av militär och polis.

Att den inre ulvecklingen är avgörande innebär inle att inflytanden utifrån skulle vara ulan betydelse. Den mur av ogillande som omger Sydafrika och de fördömanden som uttalas av en praktiskt laget enhällig världsopinion, måste i längden underminera de vitas självkänsla förutom att de ger ett moraliskt slöd ät de svarta.

Sverige bör medverka lill alt den förändring som är ofrånkomlig sker på fredlig väg och inom sådan tid att en våldsam omvälvning med ofantliga lidanden för både svarta och vita om möjligt undviks.

Kommiuén har under sitt arbeie hållit del väsentliga syftet med svensk Sydafrikapolilik för ögonen, således all medverka lill en förändring av samhällssystemet och elt avskaffande av apartheidpolitiken. De svarta lever i etl samhälle där de systematiskt utsätts för en förödmjukande behandling som strider mot de internationella reglerna till skydd för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Kommittén har sell det så att svensk polilik, föruiom alt den ger uttryck för del svenska folkels avsky för apartheidregimen, skall syfta till att lämna effekfiva bidrag lill kampen

 

Prop. 1984/85:56                                                                   72

för dess avskaffande. Sverige bör även fortsättningsvis bedriva en aktiv Sydafrikapolitik.

Pä det internationella planet föreslår kommittén att Sverige med ökad kraft verkar för verksamma påtryckningar, i första hand i form av etl bindande beslut om ekonomiska sanktioner fallat av Förenta Nationernas säkerhetsråd. Vapenembargot av år 1977 måsle strikt iakttas av alla stater och övervakningen skärpas. För svensk del föreslår kommittén alt förbu­det mol export av krigsmateriel m. m. till Sydafrika skall utvidgas och omfalla även viss materiel och utrustning som inköps av militär eller polisiär myndighet i Sydafrika eller för sädan myndighets räkning.

Sverige bör markera avståndstagande från apartheidpolitiken i interna­tionella organ, exempelvis IMF. och verka för att så många andra länder som möjligt handlar pä molsvarande sätt.

När del gäller konkreta ätgärder varom Sverige självl kan besluta fäster kommittén vikt vid att isoleringspolitiken fortsätts så att denna polilik i förening med ålgärder från andra länders sida utsätter minoriteisregimen i Sydafrika för ökat moraliskt och psykologiskt tryck. Del gäller inle minst på idrottens och kulturens område.

Kommittén har särskill uppmärksammat Sydafrikas politik alt genom hot och erbjudanden söka försvaga den politiska och ekonomiska själv­ständigheten hos grannländerna och att på denna väg i förening med bantustanpoliliken söka konsolidera apartheidpolitiken. 1 nuvarande läge är del väsentligt alt elt land som Sverige markerar sin vilja alt göra allt vad som står i dess makt att stödja dessa länders oavhängighet. Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att en mycket stor del av det svenska bilaterala biståndet går till ändamål som direkl eller indirekt tjänar detla syfte.

Kommittén finner det viktigt alt Sverige fortsätter och om möjligt ökar sitt humanitära bistånd för stöd till befrielserörelserna m. m. Detla bistånd är av slor betydelse genom att förbättra flyktingarnas villkor, bidra lill utbildning m.m. samt skänka en moralisk uppmuntran åt dem som kämpar för en förändring.

När del gäller frågan om de svenska företagen i Sydafrika ansluter sig kommittén till de bedömningar som gjorts av statsmakterna att frågan om dessas kvarstannande även har en moralisk sida och alt de "tvingas delta i rasdiskrimineringen genom att de måste följa sydafrikansk lag". Samtidigt anser kommittén att skälen mot en tvångsmässig avveckling fortfarande är giltiga och att de således skall ges möjlighel alt överieva "pä spariäga" tills förhållandena förändrats. Kommittén finner all frågan om avvägningen mellan dessa synpunkter är sä viktig att den måste ägnas kontinuerlig uppmärksamhet av statsmakterna.

Kommittén föreslår att bestämmelsen om möjlighel till dispens från investeringsförbudel skall upphöra att gälla den 31 december 1990, såvida inte beslut fattas om dess fortsatta giltighet. Statsmakterna får inför detla

 

Prop. 1984/85:56                                                                   73

beslul lillfälle all i samlad form la ställning lill en rad frågor som avser lagens dittillsvarande effekler i olika hänseenden, överlevnadsmolivels fortsatta giltighet, lagens allmänna plats i den svenska Sydafrikapolitiken, utvecklingen i Sydafrika och de internationella omsländigheler som påver­kar läget i södra Afrika. Kommittén föreslär vidare att en ny utredning tillsätts i god lid före den31 december 1990. Denna bör fä i uppdrag alt förutsättningslöst studera den svenska Sydafrikapolitiken mol bakgrund av utvecklingen under de mellanliggande åren och all särskilt uppmärk­samma lagens plats i denna polilik.

Kommittén framlägger förslag om skärpning av lagen. Förbudet mol investeringar bör utsträckas även till leasing av lillgångar. Frågan om andra "luckor" i lagen diskuteras säsom indirekta förelagsförvärv och koncernbegreppet.

Övervakningen av de svenska dotterföretagen i Sydafrika skärps och en tillsynsmyndighet skapas. Handläggningsordningen förenklas.

En möjlig alternativ lösning av dispensfrågan diskuteras. Efter överiägg­ningar med myndigheterna skall företagen kunna fä räll att företa ound­gängligen nödvändiga invesleringar under förutsätining au de uifäsler sig att inte fillåta att dessa leder fill en utvidgning av verksamhelen.

Förslag framläggs om uppgiftsskyldighet beträffande upplåtelse eller överiåtelse av patent och tillverkningsrättighet till sydafrikanskt eller na­mibiskt företag.

Län eller krediter till sydafrikanska staten eller sydafrikanska myndighe­ter förbjuds.

Kommittén anser att alla ansträngningar bör göras för att i andra länder sprida informaiion om den svenska Sydafrikapolitiken. Del är viktigt att denna blir känd så att den kan ge impulser lill molsvarande ålgärder i andra länder. Politiska partier, fackföreningar och folkrörelser bör delta i infor­mationsarbetet. Särskill stöd härtill bör ulgå. Representanter för paria-menlen i olika länder bör sammanträffa.

Sammantagna innebär kommilléns förslag en klar framflyitning av Sve­riges positioner i kampen mot apartheid.

 

Prop. 1984/85:56                                                                74

Bilaga 2

Sydafrikakommitténs författningsförslag

Lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia, m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Investeringsförbud m. m.

1 §    Svensk juridisk person fär inte

1.  mot vederlag förvärva rörelse som drivs i Sydafrika eller Namibia eller del av sådan rörelse,

2.  mol vederiag förvärva aktie eller andel i sydafrikanskt eller namibiskt förelag eller obligation eller annan för den allmänna omsättningen avsedd skuldförbindelse som sådant förelag utfärdat,

ge sådant företag tillskolt av pengar eller annan egendom som är avsedd att användas i dess verksamhei,

ge sådant företag penninglån eller annan kredit med en löptid över tvä år, eller

ställa säkerhet för sådant förelags skulder med en löptid över fem år,

3.   ge sådani penninglån eller annan kredit som anges i 2 tredje meningen
lill sydafrikanska staten eller dess myndigheter eller ställa sådan säkerhet
som anges i 2 fjärde meningen för sydafrikanska statens eller dess myn­
digheters skulder.

Svensk juridisk person fär inte heller genom handling eller underiålenhel bidra lill att åtgärd som anges i första slyckel vidtas av utländskt dotter­företag.

2 §    Svensk juridisk person får inte genom handling eller underlåtenhet
bidra lill aU

1.  anläggningstillgångar anskaffas i sydafrikanskt eller namibiskt dotter­företag, eller

2.  tillgångar hyrs in i elt sådant förelag om

a)   tillgångarna inköps av ulhyraren enligt anvisningar av företaget för alt
stadigvarande innehas och brukas i förelagels rörelse,

b)   hyresavtalets löplid är anpassad lill tillgångarnas ekonomiska livs­längd,

c)   hyresavtalet ej omfattar service eller liknande underhällsskyldighet och

d)     hyresavtalet är ouppsägbart, om det inte föreligger särskilda skäl.
Utan hinder av förbudet enligt första stycket 1 får tillgångar anskaffas lill

elt sammanlagt värde understigande 100000 kronor per år. Anskaffningen fär inte göra det möjligt för förelaget att utvidga sin verksamhei.

3 §    Med dotterföretag i I och 2 §§ avses sädan juridisk person i vilken en
svensk juridisk person direkt eller genom annan juridisk person

1.  äger så många aktier eller andelar att den har mer än hälften av rösterna för samlliga aktier eller andelar, eller

2.  på grund av aktie eller andelsinnehav eller avtal ensam har elt bestäm­mande inflylande och en belydande andel i resultatet av verksamheten.

 

Prop. 1984/85:56                                                                75

Investeringsplan och redovisning

4   S Svensk juridisk person som själv eller genom Utländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall ärligen upprälla en investe­ringsplan för denna rörelse med angivande av finansieringsmetoder. Planen skall innehålla förutom uppgift om investeringar i anläggningstill-gängar, uppgift om hyra av sädana tillgångar som omfaltas av förbudet enligt 2 § första slyckel 2. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sådan plan.

5   § Svensk juridisk person som själv eller genom ulländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall ärligen lill kommerskollegium redovisa hur verksamheten i dessa länder utvecklas. Redovisningen skall avse

 

1.  produktion, omsättning, anlal anställda, företagna investeringar och andra sådana förhållanden som har betydelse för kontroll av efterlevnaden av denna lag,

2.  löner och anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställ­da.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sädan redovisning.

Undantag från investeringsförbud m. m.

6 § Regeringen kan för vissl fall efter ansökan medge undanlag frän 1
eller 2 § avseende sådan svensk juridisk person, som sedan den I juli 1979
eller tidigare själv eller genom utländskt dotterföretag driver rörelse i
Sydafrika eller Namibia. Undanlaget fär inte göra det möjligt för sökanden
alt utvidga sin verksamhei i Sydafrika eller Namibia.

Elt medgivande fär återkallas eller ändras om de uppgifter pä vilka det grundals var oriktiga.

7 § Ansökan om undanlag frän investeringsförbudel skall inges lill kom­
merskollegium före kalenderårets utgång och avse samtliga de investering­
ar som sökanden vill göra under del kommande verksamhetsåret. Rege­
ringen får för visst fall medge undantag frän denna beslämmelse, om del
föreligger särskilda skäl.

Uppgiftsskyldighet beträffande tekniköverföring m.m.

8 §    Svensk juridisk person skall lill kommerskollegium lämna uppgift om

1.   överiåtelse eller upplåtelse av palenl eller tillverkningsrält till sydafri­
kanskt eller namibiskt företag,

2.    förvärv av sådant utländskt företag som äger aktie eller andel i
sydafrikanskt eller namibiskt förelag.

Regeringen får meddela närmare föreskrifler om uppgiflsskyldigheien.

TiUsyn

9 § Kommerskollegium utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag
och av föreskrifler och villkor som meddelats med stöd av lagen.

Kollegiet får ålägga svensk juridisk person att tillhandahålla sådana uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Ett åläggande får för­enas med vite.

Ansvarsbestämmelser m. in.

10 § Den som bryter mot I eller 2 § döms. om gärningen skett uppsåtli­
gen. lill böler eller fängelse i högsl tvä år eller, om gärningen skett av grov

 

Prop. 1984/85:56                                                                    76

oaktsamhet, till böter eller fängelse i högsl sex månader. 1 ringa fall skall inle dömas lill ansvar.

För anstiftan av eller medhjälp lill brott mol I eller 2 S döms inle lill ansvar.

11 §    Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1, underiåter att fullgöra skyldighet enligl 4 §, 5 S 1, eller 8 § 1. eller

2.    vid fullgörande av skyldighel som avses i första punkten eller 9 §
andra stycket lämnar oriktiga uppgifter.

12   § Svensk medborgare, vilken som företrädare för juridisk person har ulom riket brulil mol I eller 2 §, döms efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tilllämplig.

13   § Utbyte av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om del ej är uppenbart oskäligt.

Egendom som använts säsom hjälpmedel vid brott enligt denna lag kan förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller del i övrigi föreligger särskilda skäl. Detsamma gäller egendom med vilken tagils befattning som ulgör brott enligt denna lag. 1 ställel för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

14   § Beslut av kommerskollegium enligl denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

15   § Allmänt åtal för brott enligt denna lag får väckas endasl efter medgi­vande av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer.

 

1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1985. 6 och 7 §§ i lagen upphör att gälla vid utgången av år 1990.

2.  Genom lagen upphävs lagen (1979:487) om förbud mol investeringar i Sydafrika och Namibia.

3.  I fräga om ansökan om undantag för investering under år 1985 gäller äldre bestämmelser.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    77

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över Sydafrika­kommitténs betänkande

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, kammarrätten i Stockholm, Stock­holms tingsrätt, styrelsen för internalionell utveckling (SIDA), kommers­kollegium (KK), exportkreditnämnden (EKN), överstyrelsen för ekono­miskt försvar (ÖEF), juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universi­tet, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND), paient-och registreringsverket (PRV), fullmäktige i Sveriges riksbank. Nordiska afrikainsiitutet, ILO-kommittén, Sveriges Exportråd, Svenska Handels­kammarförbundet, Internationella Handelskammarens Svenska National-kommiUé, Jernkonlorel, Sveriges grossislförbund, Sveriges köpmannaför­bund, Sveriges industriförbund. Sveriges hantverks- och induslriorganisa­tion (SHIO-Familjeföretagen), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareför­eningen (SAF), Sveriges redareförening. Svenska bankföreningen. Isolera Sydafrika Kommittén (ISAK)', Kooperativa förbundet (KF), Svenska Ekumeniska Nämnden gemensamt med Svenska Missionsrådet och Sveri­ges Kristna Ungdomsråd (SEN, SMR och SKU), Svenska industritjänsle-mannaförbundet (SIF), Svenska metallindustriarbetareförbundet (Metall), Sveriges mekanförbund. Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU, tidigare Sveriges ungdomsorganisationers landsråd). Atlas Copco AB, AB SKF, Alfa Laval AB. Esselte AB, Secoroc AB (Fagersta AB) och Sandvik AB.

Vidare har yttranden inkommit frän Sveriges Socialdemokratiska Kvin­noförbund gemensamt med Sveriges Kristna Socialdemokrater (SSKF och SKSF), Sveriges Arbelsledareförbund (SALF), Statsjänstemannaförbun-del, avdelning 426 (statskontoret) och AB Distrikt, Centerns Ungdomsför-

' 1 Isolera Sydafrika Kommittén ingär följande organisalioner: Afrikagrupperna i Sverige. Afrikagruppernas Rekryleringsorganisaticn. Arbetarpartiel Kommunister­na. Centerns Kvinnoförbund, Centerns Ungdomsförbund, Elevorganisationen, Folkpartiels Kvinnoförbund, Folkpartiets Ungdomsförbund, Frikyrkliga Gymna-sislrörelsen, Förbundel Vi Unga, Föreningen Svenska U-landsvolonlärer. Interna­tionella Arbetslag. Kommunistiska Högskoleförbundel, Kommunistisk Ungdom. Kooperaliva Konsumentgillesförbundei. Kristen Demokratisk Ungdom. Kristna Fredsrörelsen. Kristna Studentrörelsen. Landsrådet för Sveriges Ungdomsorgani­sationer. Metodistkyrkans Ungdom. Riksförbundet Kyrkans Ungdom. Svenska Baptisters Ungdomsförbund, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Svenska Kvinnors Vänsterförbund. Svensk Kubanska Föreningen. Svenska Missionsförbun­dets Ungdom. Svensk Tanzaniska Föreningen. Sveriges Blåbandsungdom. Sveriges Folkhögskoleelevers Förbund. Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund. Sveri­ges Kommunisli.ska Ungdomsförbund. Sveriges Kristna Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokraters Kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokraters Ungdomsförbund, Sveriges Unga Katoliker, Utrikespolitiska Föreningarnas FN-förbund, Vänsterpar­tiets Kommunisterna.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   78

bund (CUF) och dess lokalavdelning i Uppsala, Sveriges socialdemokratis­ka ungdomsförbund (SSU), Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU), Kristna Fredsrörelsen, Afrikagmpperna i Sverige (AGIS) och Kommunistisk Ung­dom.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagaren i Malmö åkla­gardistrikt saml cheferna för länsåklagarmyndighelerna i Västmanlands län och Västerbottens län.

1    Allmänna synpunkter

Utredningsförslagen har fåll ell blandat mottagande under remissbe­handlingen.

Förslagen tillstyrks eller får elt i huvudsak positivt mottagande av ar­betstagarorganisationerna (Z:0, TCO. SIF. Metad och SALF), SIDA. KF. Nordiska afrikainsiUutel. ISAK. SEN. SMR och SKU. LSU. de poUiiska ungdomsförbunden m.fl.

Arbetstagarorganisationerna avstyrker dock uiredningens förslag om all investeringsförbudslagens reglerom undantag från förbudet skall upphöra all gälla med utgången av är 1990.

Flertalet av ungdoms-, solidaritets- och de kyrkliga organisationerna menar att uiredningen borde ha gått längre och föreslår en avveckling av svensk näringsverksamhet i Sydafrika.

Frän näringslivels sida och då i första hand frän Industriförbundet. SAF och de berörda företagen avstyrks förslagen. Eftersom lagens syften inle kunnal uppnäs bör den avskaffas i ställel för alt skärpas. Industriförbun­det/SAF anser all lagen strider mot folkrätten och alt Sverige inte bör bidra lill att sprida användandet av exlra-lerritoriell lagsliftning. Sanktioner bör företas endast pä basis av beslut fattade av FN:s säkerhetsråd.

SIF och MetaU förordar en förenkling av gällande lagstiftning och före­slär, säsom etl alternativ till nuvarande ordning, all möjligheler skapas för företagen att träffa överenskommelse med regeringen om en ram för inves­leringar all genomföras ulan föregående prövning.

2    Den svenska Sydafrikapolitiken

De myndigheter som anmodats att avge yttranden har med undanlag för JK, SIDA och KK förklarat sig inle ta ställning lill ulformningen eller innehållet i den svenska Sydafrikapoliliken.

JK; Lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (Sydafrikalagen) tillkom i syfte att genom en begränsning av svensk näringsverksamhet i Sydafrika och Namibia påverka den sydafri­kanska raspolitiken och samhällsordningen. 1 enlighet med FN-sladgan

 

Prop. 1984/85:56                                                                   79

hävdar Sverige dock som grundläggande princip alt sädana internationella sanktioner som Sydafrikalagen innebär förutsätter en rekommendation eller ett bindande beslut i FN:s säkerhetsråd. Sydafrikalagen som innebär ensidiga svenska sanktioner är således inte förenlig med den traditionella svenska inställningen. De svenska lagstiftningsåtgärderna var emellertid avsedda att medverka till att andra stater och säkerhetsrådet skulle ta ställning lill vidgade sanktioner mot Sydafrika.

De uteblivna effekterna av lagsliftningen borde mot bakgrund av Sveri­ges principiella inställning lill unilaterala sanklionsålgärder snarast ha lett lill slutsatsen alt lagen skulle avskaffas eller att den i varje fall skulle göras tidsbegränsad i förening med alt informaiion spreds om den lill andra länder. Skäl saknas för all, särskilt under nu angivna förhällanden, skärpa lagen ylleriigare. Sannolikheten för att utvecklingen skall gå i önskad riktning på grund av en skärpning av lagen måste bedömas som ringa, medan skärpningen troligen fär negativa effekter för de drabbade företagen och de anställdas sysselsättning.

SIDA: Kommittén har tagit ett brett grepp på sitl utredningsuppdrag, vilket gjort det möjligt alt inte bara sätta in de olika delarna av den svenska Sydafrikapolitiken i deras rätta sammanhang, utan också alt ge dem deras rätta proportioner. Inom ramen för den samlade svenska Sydafrikapoliti­ken utgör sålunda del svenska biståndet elt högsl belydande inslag. Av det totala bilaterala biståndet om ca 4 miljarder kronor för budgetåret 1984/85 är över 40% eller 1.7 miljarder kronor, avdelade för utvecklingssamarbete och humanitära insaiser i södra Afrika. Della kan jämföras med slorieken av de svenska investeringarna i Sydafrika, som år 1981 beräknades uppgå lill ell sammanlagt värde av omkring 490 miljoner kronor.

Sydafrikalagen, sedd som etl uttryck för svensk utrikespolitik, samver­kar med biståndspolitiken i södra Afrika. Biståndet har till syfte att bistå de självständiga staterna i deras strävanden att slå emol sydafrikanska på­tryckningar och all efter hand göra sig mindre beroende av de ekonomiska relationerna med Sydafrika. 1 biståndet ingår ell omfattande humanitärt slöd till befrielserörelser och till apartheidpolitikens offer. Utvecklingsin­satser, humanitärt bistånd och åtgärder syftande lill att apartheid avskaffas bör alltså betraktas som delar i en samlad utrikespolitik.

Styrelsen ansluter sig principiellt till kommitléns rekommendationerom fortsalt och utökat svenskl bistånd lill Sydafrikas självständiga grannlän­der och lill befrielserörelserna men önskar samtidigt erinra om de hinder, som bislåndsmyndighelens kapacileisbrist i förening med mottagande in­stansers politiska, organisatoriska och administrativa svårigheter utgör för en ökning av det redan relativt omfattande svenska biståndet.

KK: Kollegiet kan för egen del ha förståelse för synpunkten all lagen -trots all den inle lett lill åsyftat resultat - inle nu bör avskaffas. Däremot är del svårt all tro all kommitténs förslag om skärpningar i olika avseenden kan leda till meningsfulla resultat. Risken för all dessa skulle bli konlrapro-

 

Prop. 1984/85:56                                                                    80

duktiva är uppenbar. De skärpningar som föreslås ökar den administrativa belastningen och de rättsliga betänkligheterna. Detta kan rimligen inte öka benägenheten hos andra länder att efterlikna den svenska förebilden. I formell mening kan skärpningen anses innebära en framflyitning av de svenska positionerna men i fråga om huvudsyftet, dvs. au genom andra länders efterföljd påverka den sydafrikanska regimen, torde effekten bli den motsatta.

I belänkandet framställs den framväxande svarta fackföreningsrörelsen som den kraft som skulle kunna slå en bräsch i apartheidsystemei. Möjlig­heterna härtill skulle ökas av att krafter inom del sydafrikanska näringsli­vel sägs uppfatta apartheidsystemei som etl hinder mot ekonomiska fram­sleg. Om lagsliftningen av olika skäl bör behållas syns del naturligt att i första hand söka länka den till denna utveckling i Sydafrika. En möjlig ordning vore att företagen som en förutsättning för fortsatta investeringar och kvarblivande i Sydafrika åläggs att tillvarata möjligheterna alt vidta aktiva och konkrela åtgärder för all främja en utjämning mellan svarta och vita i företagen saml att ärligen redovisa vad som gjorts härvidlag. Härige­nom skulle en kraft för utveckling i rält riktning i Sydafrika kunna aktivt understödjas samtidigt som önskemålet att genom lagstiftningsåtgärder kunna markera en skarp hållning också skulle tillgodoses. Vidare, och inle minsl. skulle förelagen härigenom få tillfälle alt genom egna ålgärder påverka fömtsättningarna för silt kvarstannande och inte bara behöva passivt åse ulvecklingen. Det är svårt att förutse hur en sådan inriktning av lagstiftningen skulle inverka pä möjlighetema lill andra länders efterföljd. Dock lorde möjligheterna vara större med en sädan utformning än med de av kommittén föreslagna skärpningarna. Den här förordade utformningen torde också på etl minst lika gott sätt tillgodose de moraliska och politiska skälen för lagsliftningen.

Näringslivets organisationer och företagen delar den allmänna uppfatt­ningen alt apartheid är ett avskyvärt syslem. oförenligt med de grundläg­gande mänskliga rättigheterna och oförenligt med ell modernt industrisam­hälle. Allmänt uttalas dock en kritisk inställning lill den svenska politikens utformning främst vad avser lagsliftningen avseende förbud mot invesle­ringar i Sydafrika och Namibia.

Handelskammarförbundet; Förbundet är kritiskt mol den svenska Syd-afrikadebatlen och den svenska Sydafrikapolitiken som lätt kan ge intryck av opportunism. För alt skapa tilltro i omvärlden lill värt engagemang i kampen för bättre villkor för de svarta bör Sverige inte ensidigt fokusera intresset lill förhållandena i Sydafrika ulan konsekvent fördöma varje form av förtryck och broll mot mänskliga rättigheter i Afrika och övriga delar av världen. Del som händer i vissa andra afrikanska länder är väl så avskyvärt som situationen i Sydafrika. Som exempel kan nämnas ulvecklingen i Uganda. Enligl vittnesförhör i amerikanska kongressen har mer än 100000 människor dödals av militären i Uganda sedan 1981. Händelserna i södra

 

Prop. 1984/85:56                                                                   81

Zimbabwe är ett annat exempel på brott mot mänskliga rättigheter. Går man utanför Afrika kan man exempelvis peka på Vietnams ockupation av grannländer. Förbundet vill mot denna bakgrund vidga debatten och det svenska engagemanget till att omfalta även övriga afrikanska staler som bryter mol de mänskliga rättigheterna.

Förbundet förordar att Sverige med kraft fortsätter att fördöma apart­heidpoliliken men alt detla bör ske inom ramen för FN:s rekommendatio­ner. Sverige bör inle frångå principen all endasl vidta ekonomiska sank­tioner som är beslutade av FN.

Jernkonlorel anser del förvånande att kommittén förordar en fortsätt­ning av den verkningslösa svenska politiken ulan någon analys av olika handelspolitiska handlingslinjer. Kontoret tror inte på den linje som valts i Sydafrikapolitiken men skulle dock ha sett det som politiskt respektabelt och rakryggat om kommittén tagit en klar, otvetydig ställning till om svenska förelag i Sydafrika skall "överleva på sparlåga" eller om man verkligen menar att verksamhelen där skall avvecklas.

Grossistförbundet; Ekonomiska bojkoller strider mot den traditionella och för Sverige vikliga principen om frihandel som Sverige pä goda grun­der försvarar i internationella fora. Ett undantag är sådana bojkotter som beslutas av FN:s säkerhetsråd. Lagen belyser inkonsekvensen i den svens­ka Sydafrikapoliliken. Både frågan om investeringsförbud och oljeem­bargo har varil föremål för resolutioner i FN:s generalförsamling. Sverige och övriga nordiska länder har röstat för resolutionerna. Beslut om sank­tioner har dock inle fattats av säkerhetsrådet. Sverige dellar, pä princi­piella grunder, inle i oljeembargot. Sydafrikakommitlén säger i betänkan-del att "etl svenskl deltagande i oljeembargot inte skulle stå i överens­stämmelse med den svenska principståndpunkten belräffande ensidiga sanklionsålgärder på del ekonomiska området". Trots delta principiella motstånd infördes invesleringsförbudslagen 1979. Pä samma grunder som vi avrådde från att lagen infördes unilaleralt avstyrker vi nu de skärpningar som Sydafrikakommittén föreslår.

Industriförbundet: All internalionell erfarenhet visar all ekonomiska sanktioner är mycket ineffektiva som påtryckningsmedel för all ändra de politiska förhållandena i andra länder. Della gäller särskih unilaterala sådana. Sanktioner bör därför endast företas om de beslutas i FN:s säker­hetsråd.

Den svenska Sydafrikalagen strider mol folkrätten. Även om lagen formelll riktar sig mot de svenska moderbolagen innebär den i praktiken ett ingripande mot sydafrikanska rättssubjekt. Den internationella ulveck­lingen pä delta område gör del angelägel alt Sverige inte bidrar till att sprida elt okontrollerat användande av exlra-lerritoriell lagstiftning.

Sveriges Sydafrikapolitik bör omprövas i syfte att finna mer konstruk­tiva vägar för att förbättra de svartas villkor i Sydafrika. Lagen är ett dåligt uttryck för moralisk protest och solidaritet. 6   Riksdagen 1984/85. 1 sninl. Nr 56

 

Prop. 1984/85:56                                                                    82

Den största nytta som kan uppnås genom svenskl näringsliv för de svarta i Sydafrika är att de svenska företagen får vara kvar på marknaden och ges ekonomiska möjligheler att föra en företagspolitik som bidrar till alt förbättra denna folkgrupps villkor. Övervägande skäl talar för att Syd­afrikalagen upphävs.

Industriförbundets inställning i denna del delas ocksä av Bankförening­en. Åven Inlernaliondla Handelskammarens Svenska Nationalkommitté ansluter sig till Industriförbundels yttrande.

SHIO-Familjeföretagen anför alt denna typ av utrikes- eller snarare inrikespolitik vars syfte må vara gott drabbar enbart - åiminslone hittills - svenska företag och deras anställda i Sverige och inle minst i Sydafrika. Det hade varit naturligt att utredningen stannat för all föreslå ett avskaf­fande av nuvarande investeringsförbud. 1 all synnerhet som kommittén framhåller att avgörande för de svartas situation i Sydafrika är den fortsat­ta industrialiseringen som kräver ökad utbildning även av de svarta och därmed ger slöd ål deras krav på ökat inflylande och förändringar i den vita befolkningens attityder. Ett vidgat investeringsförbud kommeri stället alt medföra försämrade arbets- och utbildningsmöjligheter för de svarta arbetarna. Detla har ocksä påpekats av ledare för denna grupp.

SAF: Föreningen tar bestämt avstånd från apartheid och har tillsam­mans med andra arbetsgivarorganisationer inom ILO medverkat till att ILO redan år 1964 antog sin första deklaration mol apartheid. Föreningen erinrar ocksä om den Deklaration mot apartheid som är 1973 enhälligt antogs av Internafionella Arbetsgivarorganisationen, lOE.

Föreningen har inga invändningar mol det övergripande målet för den svenska Sydafrikapoliliken men anser däremot alt Sydafrikalagen motver­kar det uppställda målet, dvs. all pä fredlig väg medverka till att apartheid avskaffas. Samtidigt skadas vitala svenska intressen och hindras svenska förelag att fullgöra både sedvanliga åtaganden mot sina anställda och planerade sociala insaiser. Föreningen är övertygad om alt det finns bättre sätt än Sydafrikalagen att visa solidaritet med de svarta. Utredningen kunde t.ex. ha undersökt möjligheten att via Svenska Kyrkan slussa svens­ka biständsmedel till Sydafrika för utbildning och annal slöd ät den svarta majoriteten.

Föreningen anför vidare att Sydafrikalagen utgör ell brott mot grundläg­gande principer i folkrätten. Del utmärkande för lagen är att den svenska regeringen detaljstyr verksamhelen vid svenskägda företag i andra länder via svensk lag och straffrättsligt ansvar för styrelseledamöterna i de svens­ka moderbolagen. Via svensk lag tvingas säväl svenska moderbolag som dotterbolag i Sydafrika och i iredje länder att tjäna som instrument för den svenska utrikespolitiken.

Föreningen erinrar om de mycket allvarliga konsekvenserna för del internationella ekonomiska samarbetet om denna form av exlra-lertiloriell lagsliftning sprider sig lill andra länder och områden. Förbundel hänvisar i

 

Prop. 1984/85: 56                                                                   83

sammanhangel till de dokument som antogs av OECD-regeringarna i maj 1984 och som ingår i 1984 års "översyn av 1976 års Deklaration och Beslut om internationella investeringar och multinationella förelag". Den främsta nyheten i 1984 års översyn är att OECD antagit en serie regler som syftar till all förhindra alt ett medlemsland inför lagar och bestämmelser som har exlra-lerritoriell tillämpning och därigenom dels kan komma i konflikt med etl annat lands lagar eller allmänna policy, dels därigenom utsäiier multi­nationella förelag för "conflicting requiremenls". Förbundet menar att Sydafrikalagen är ett tydligt exempel på den typ av exlra-lerritoriell lag­stiftning som OECD-reglerna avser att försöka förebygga.

Arbetstagarorganisationerna ullalar silt stöd för den svenska Sydafrika­politiken och ställer sig i stort sett positiva lill de förslag som lagts fram av Sydafrikakommitlén. Samma inställning redovisas av KF.

SIF; Förbundet har under många år ägnat förhållandena i Sydafrika stor uppmärksamhet och har aktivt deltagit i det arbete som följer av Sydafrika­lagens tillämpning. Utöver detla försöker förbundel på olika sätt stödja de svartas befrielsekamp, inte minst via internationella fackliga organisalio­ner. Yttre påtryckningar genom internationella aktioner av olika slag kan givetvis ocksä ha betydelse. Förbundet stöder därför del arbeie som görs från svensk sida i olika internationella sammanhang på att fä till stånd effektiva sanklionsålgärder. Viktigast är alt FN:s säkerhetsråd fattar en­hälligt beslut om ålgärder mol Sydafrika p.g.a. del hot mot världsfreden som aparlheidsyslemet innebär.

De möjligheter som finns att stödja en fredlig utveckling mot demokrati och rättvisa i Sydafrika bör utnyttjas. Del är därför vikligt alt svenska företag kan fortsätta alt verka i Sydafrika för att ge oss möjligheten alt genom de svenska förelagen påverka villkoren för de svarta. Vid en avveckling frånhänder vi oss möjligheten att vara pådrivande i denna utveckling. Elt tillbakadragande av svenska förelag lämnar uirymme för sydafrikanska apartheidintressen alt ta över och della påskyndar sannolikl inte en positiv utveckling för de svarta.

Metall; Förbundel stöder de krafter som genom samfällda internationel­la åtgärder vill isolera Sydafrika för att på så sätt öka det politiska trycket för förändringar. Förbundel hyser dock stor tveksamhet mol ensidiga svenska ålgärder och förespråkar ell arbeie som i första hand går ut på att uppnå en gemensam inlernalionell praktisk/konkret politik mol Sydafrika. Invesleringsförbud kan då vara en del av en sådan mer sammanhållen polilik. De större västländerna har etl avgörande ansvar i denna polilik. En stor del av värt gemensamma arbete måste därför riktas mot regeringar, politiska partier och folkrörelseorganisationer i västvärlden. Genom elt aktivt opinionsarbete kan regeringarna förvänlas ändra sina allilyder och öka del politiska och ekonomiska trycket mol Sydafrika. Därigenom kom­mer vår egen sanktionsmeiod på investeringsområdet att bli framgångsrik i en mer praklisk mening.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   84

Förbundel menar all den svenska Sydafrikapoliliken, i jämförelse med andra länder, hävdal sig väl. Sverige ligger långl framme när del gäller FN-arbeiet och biståndet och är etl av de få länder som genomfört etl förbud mol nyinvesteringar.

Metall stöder Sydafrikakommilléns belänkande i många avseenden. En fortsatt starkt negativ hållning mot rasistregimen är inle bara viktig ulan också nödvändig. Hållningen ska manifesteras inom ramen för FN-arbetet, fortsatt och ökad bislåndsgivning till södra Afrika, men också en restriktiv hållning mot de svenska förelagens verksamhet i Sydafrika.

Förbundet anser all den viktigaste politiska handling vi kan företa oss idag är att verkligen försöka förmå andra länder att skärpa sin hållning mot den sydafrikanska regimen. Utan en sädan kraftig omsvängning i både attityder och praklisk politik blir vår egen politik enbart symbolisk. För­bundet kommer även i fortsättningen att arbeta hårt för att den internatio­nella fackliga rörelsen ökar sitt agerande mol apartheid och förutsätter att regering, politiska partier och andra organisationer verkligen tar kraftlag i denna uppgift. Utredningen öppnar ju entydiga möjligheter till elt interna­tionellt opinionsarbete.

TCO; Förbundet har bl. a. genom den Fria fackföreningsinternationalen slött de fackliga organisationerna i Sydafrika i deras kamp mot de vilas förtryck. Även pä annat sätt har TCO nationellt och internationellt givit sill slöd ät kampen mot apartheid i Sydafrika.

Som ulvecklingen varit inom Sydafrika sedan lagen tillkom och trots den ringa internationella effekt som del svenska investeringsförbudel medföri, finner TCO det välgrundat att förbudet mot investeringar i svenska förelag i Sydafrika bibehälles. Del är vidire nödvändigl all fler länder aktivt deltar i kampen mol apartheid för att den skall bli framgångsrik. En vikiig förulsällning för att fä en ökad förståelse för denna kamp är att information sprids om de konkrela åtgärder som hittills vidtagits inom den svenska Sydafrikapoliliken. TCO vill därför starkt underslryka värdet av kommit­téns förslag om alt särskilt slöd bör utgå för att sprida kunskap om den svenska Sydafrikapoliliken både inom Sverige och utomlands. I denna upplysningsverksamhet bör de politiska partierna, de fackliga organisatio­nerna och andra folkrörelser della.

LO ulgår från all det i Sverige råder enighet om all Sverige ska ta avstånd från och fördöma den sydafrikanska apartheidpoliliken. Detla måste dä rimligtvis ocksä innebära att vi är beredda att offra något för att ge eftertryck ät vad vi känner. LO tillstyrker därtör kommitléns förslag.

LO pekar vidare på alt de svenska förelagen har en myckel liten del av den totala utländska produktionen i Sydafrika; enligl beräkningar mindre än I %. En lag om förbud mol invesleringar i Sydafrika och Namibia blir med tanke på delta och del faktum att andra investerarländer ej följer efter, en symbollag. LO bedömer dock symbolvärdet vara sä slort all lagen bör behällas, även om andra nationer ej följer efter.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   85

KF: Konsumentkooperationen har för egen del tagit ställning genom restriktioner och i många fall inköpsbojkolter vad gäller varuutbytet med Sydafrika. Samtidigt har konslalerais all effeklerna av dessa ålgärder inle hindrat att handeln med Sydafrika lillvuxit. 1 detta läge syns våra egna insatser främst ha fungeral som moraliskt stöd till dem som arbetar för människovärdets återupprättande.

Förbundels grundläggande värdering är all konsumentintresset bäsl till­godoses genom fri utrikeshandel. De åtgärder som KF och dess medlems­föreningar redan vidtagit mol apartheidpoliliken är därför ur principiell synpunkt extraordinära. Trots alt föreslagen lagstiftning har konsekvenser som syns svåröverskådliga och i vissa delar tveksamma är förbundet dock berett att tillstyrka denna. Sverige bör i enlighet med förslagen göra an­strängningar för alt genom internalionell samverkan ekonomiskt och poli­tiskt isolera Sydafrika. För nödvändig internationell opinionsbildning blir då särskill väsentligt att redovisa svensk Sydafrikapolitik. För folkrörel­sernas medverkan härvid föreslås i utredningen att samhällsbidrag skall kunna utgå vilkel tillstyrks.

ST Statskontoret och AB Distrikt: Den svenska politiken har ett brett slöd i den svenska opinionen, inle minst inom den svenska fackförenings­rörelsen. De svenska fackförbunden hjälper, bl.a. genom LO/TCO:s bi-siåndsnämnd och olika solidaritelsinsamlingar, lill att bygga upp en demo­kratisk fackföreningsrörelse i länder, där del fackliga arbetet förtrycks. TCO har bl. a. genom kongressbeslut fördömt förtrycket i Sydafrika. Siais-tjänstemannaförbundel har antagit etl internationellt handlingsprogram, som i etl särskilt avsnitt behandlar lägel i södra Afrika.

Förbundena tillstyrker den skärpning av lagen som kommittén föreslår och anför att detla är ell viktigt sleg framåt i arbelet att isolera Sydafrika och avskaffa apartheid. Sverige måste dock gä ännu längre och avveckla alla ekonomiska inlressen i Sydafrika.

SALF stöder internationella ålgärder i syfte all isolera Sydafrika för att på sä sätt öka del politiska trycket för förändringar. SALF förespråkar elt arbeie som går ul pä all uppnå en gemensam inlernalionell praktisk/kon-krel polilik mol Sydafrika. Investeringsförbud kan vara en del av en sädan mer sammanhållen polilik. En fortsatt stark negaliv hållning mot rasistregi­men är inle bara viktig utan också nödvändig. Hållningen ska manifesteras inom ramen för FN-arbetet. fortsall och ökad bislåndsgivning till södra Afrika, men också en restriktiv hållning mol de svenska företagens verk­samhet i Sydafrika. Den viktigaste politiska handling vi kan företa oss idag är att verkligen försöka förmå andra länder att skärpa sin hållning mot den sydafrikanska regimen.

Även ungdoms-, solidaritets- och de kyrkliga organisationerna ger sitl stöd till den svenska Sydafrikapolitiken. Flertalet av dessa anser dock alt den borde skärpas ytteriigare bl.a. genom en avveckling av svensk nä­ringsverksamhet i Sydafrika och ell förbud mol handel med Sydafrika.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    86

SEN. SMR och SKU; Bakom vårt remissyttrande står elt femtiotal kristna kyrkor, samfund, missionsorganisalioner och ungdomsrörelser i Sverige. Genom våra tre samarbetsorgan - SEN, SMR och SKU -uttrycker vi värt stöd för en aktiv svensk antiaparlheidpolilik. En väsentlig del av en sådan polilik är humanitär hjälp, bistånds- och utvecklingsprojekt till förmån för den svarta folkmajoriteten i Sydafrika och Namibia och deras grannstater. Ell annal inslag i denna solidarilelspolilik är ekonomis­ka påtryckningar på aparlheidregimen. De kristna rörelserna i Sverige har sedan flera år aktivt sökt skapa opinion för en begränsning av Sveriges ekonomiska förbindelser med Sydafrika och Namibia.

Den nu föreliggande utredningen om svensk Sydafrikapolitik har fram­lagt nägra förslag lill begränsning av Sveriges ekonomiska förbindelser med apartheidregimen. Vi anser dock alt Sverige på flera punkter kan gå längre än vad utredarna föreslår. Någon effektiv åtgärd för all begränsa överföring av svensk teknologi till Sydafrika föresläs inte. Genom alt inte på något sätt reglera handeln - t.ex. genom licenstvång el.dyl. - riskerar man nu att invesieringsförbudeis ekonomiska effekt urholkas. Sverige bör vidare betydligt mer aktivt än f n. söka påverka andra stater - genom diplomatiska och andra internationella kanaler - alt pä olika sätt utöva påtryckningar mol regimen i Pretoria.

ISAK; Del är lSAK:s uppfattning att svensk Sydafrikapolitik bör utfor­mas utifrån målsättningen att den skall ge etl så kraftigt stöd som möjligt till molståndskampen och i molsvarande grad försvaga aparlheidregimen. Vi menar all Sverige har råd alt bära denna solidaritet med de förtryckta i Sydafrika och att en majoritet av vårt folk är beredd att bära de kostnader som krävs.

Svenska sanktioner mot Sydafrika är viktiga som påtryckningsmedel pä regimen saml för arbetet med att driva fram internationella sanktioner genom FN och i andra länder. Sanktioner är elt komplement lill befrielse­kampen och är en av de möjligheter vi har alt stödja oppositionen i Sydafrika i att medverka lill att den förändring som är ofrånkomlig sker pä fredlig väg och inom sädan tid att elt blodbad om möjligt undviks.

Sydafrikaulredningen föreslår i betänkandet en rad ålgärder för att för­bättra den nuvarande Sydafrikalagen. ISAK välkomnar dessa förslag. Vi menar dock att förslagen bör ingå i en plan för att avveckla de svenska förelagens verksamhet i Sydafrika och Namibia samt att åtgärder mot handeln bör införas.

AGIS; Enligl direktiven har Sydafrikakommitlén haft att utvärdera den nuvarande lagstiftningen, men inle alt belysa förutsättningar och effekler av mer omfattande ekonomiska sanktioner mot Sydafrika eller att föreslå sådana. Det har bidragit till all egentligt underlag för överväganden om en samlad isoleringspolitik saknas i själva utredningen. En stor del av den kritik som Afrikagrupperna anser kan riktas mot det delvis bristfälliga underiagel i uiredningen återfaller således på de regeringar som beslutat om direktiven.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    87

Afrikagrupperna menar att en total ekonomisk bojkott måste beslutas om Sverige i lid ska kunna ge ell effektivt stöd till det folkliga motståndet mol apartheid, att folkmajoritetens organisationer i Sydafrika stär bakom kraven på bojkott, att Sveriges internationella förpliktelser i GATT och andra sammanhang inte innebär någol avgörande hinder för en sädan bojkoll. saml alt bojkotten kommer att innebära en ytterligare ekonomisk politisk belastning för en redan hårt trängd regim i Sydafrika, samt alt Sveriges uppoffringar är högsl rimliga mol bakgrund av del våld och det lidande som en sanklionspolilik kan bespara folken i hela södra Afrika.

LSU; Landsrådet har bland sina medlemsorganisationer huvuddelen av de svenska ungdomsorganisationerna, såväl partipolitiska som partipoli­tiskt obundna. Det har under en längre tid funnits en bred majoritet bland medlemsorganisationerna för all Sverige på olika sätt bör försöka isolera Sydafrika. Sydafrikakommitténs belänkande har inte förändrat den bilden.

Som represeniani för merparten av de svenska ungdomsorganisationer­na, stär vi fast vid vårt tidigare krav på att Sverige så långl möjligt bör isolera Sydafrika. Det innebär att vi stödjer de skärpningar kommittén föreslår men anser att Sverige bör gå längre. Vi anser att regeringen bör utse en ny kommitté med uppgift att la fram förslag till hur de svenska investeringarna i Sydafrika ska avvecklas och svensk handel med Sydafri­ka så långt möjligt begränsas.

Svenska investeringar gynnar Sydafrika och svenska intressen utnyttjar otillbörligt rasätskillnad för alt förbättra sina resultat. Det är grunden för ställningstagandet att dispensmöjligheierna bör avskaffas och svenska fö­relag åläggas att dra sig tillbaka frän Sydafrika. Oberoende av hur effektiva svenska insatser mol Sydafrika blir, är förtrycket där till sin natur så unikt att svenska insatser mot det är motiverade. Genom att upprätthålla kon­takter med Sydafrika bidrar Sverige, om än i liten omfattning, lill rasät-skillnadssystemets fortlevnad.

Kristna Fredsrörelsen stöder de riktlinjer för agerande som Sydafrika­kommitlén presenterar. Sverige bör medverka till alt förändringar i Syd­afrika sker på fredlig väg innan en våldsam omvälvning med ofantliga lidanden blir nödvändig. 1 relation till kommitléns beskrivning av situa­tionen i Sydafrika samt dess ställningslagande alt Sverige ska medverka lill en fredlig utveckling i Sydafrika lägger kommittén fram förvånansvärt få förslag till förändring av den nuvarande lagen. För att göra Sydafrikalagen effektiv och trovärdig bör kommitléns förslag kompletteras med etl förslag som innebär alt de ekonomiska sanktionerna mol Sydafrika skärps ytterli­gare och att en plan för att avveckla de svenska förelagen i Sydafrika och Namibia utarbetas.

SSKF och SKSF: Vi konstaterar med slor tillfredsställelse all utredning­en drar den enligt vår mening självklara slutsatsen att del inte finns nägra skäl att avskaffa eller försvaga den lagstiftning som i sä hög grad varil etl ullryck för elt svenskt avståndstagande gentemot en utpräglad rasislregim.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   88

Allra minsl får de uteblivna internationella effekterna, dvs. det faktum att sä få eller inga länder tagit efter värt exempel, leda till en sädan uppgiven-hel. Liksom uiredningen menar vi att detta i ställel måste leda till ytterliga­re informations- och opinionsarbete i olika internationella fora.

SSKF och SKSF tillstyrker förslagen till skärpningar i lagen och menar ocksä alt Sverige myckel aktivt bör verka för elt vidgat nordiskt samarbete när det gäller en gemensam hållning genlemol Sydafrika. Gemensamma nordiska akiioner skulle ge ylleriigare slagkraft åt opinionsarbetet interna­tionellt.

SSU; Kommittén har inte låtit den bakgrund som man själv tecknar i betänkandet också fä sin logiska följd i det nya lagförslag som man lägger fram. Kommittén har således inle på etl övertygande sätt löst den kanske för svensk polilik (och inlernalionell opinion) viktigaste frågan; huruvida Sverige efterlever sin egen kritik eller endasl "säger en sak och handlar på ett annat säll", dvs. hur pass irovärdig vår Sydafrikapolitik är. Enligl vårt förmenande finns det bara en lösning pä della dilemma: all framlägga en avvecklingsplan för de idag verksamma svenska förelagen. Det är vad vi menar är den logiska följden av bakgrundsbeskrivningen. Tidsaspekten i en avveckling är naturligtvis vikiig i delta sammanhang, inte minst med tanke på de konsekvenser elt dylikt beslul kan komma all fä pä den svenska arbetsmarknaden. För all minimera dessa negativa erfarenheter anser SSU 15 år kunna vara en rimlig tidsperiod att ge förelagen och Sverige genom normala arbelsmarknadspolitiska insaiser möjlighel till en avveckling under ordnade former.

CUF; Förbundel ser med tillfredsställelse på de förslag som utredningen lagl om en skärpning och utvidgning av Sydafrikalagen. Samtidigt är vi besvikna över att uiredningen inte lagl några förslag som syftar till en total avveckling av svensk företagsverksamhet i Sydafrika och Namibia. Del bästa säll som Sverige kan medverka lill all "en våldsam omvälvning med ofantliga lidanden för både svarta och vita undviks" är att genomföra en total isolering av Sydafrika i syfte alt få lill stånd en internalionell isolering som tvingar aparlheidregimen på fall.

CUF förespråkar en total planmässig avveckling av svensk förelags­verksamhet i Sydafrika och Namibia. Ett första sleg bör vara all omedel­bart avskaffa dispensmöjligheierna i nuvarande lagstiftning. Även handeln med Sydafrika bör avvecklas eftersom även den stöder apartheidregimen och är intimt förknippad med förelagsinvesteringar. GATT-avlalet innebär enligt förbundets uppfatining inte ett hinder för Sverige att genomföra en handelsbojkotl mol Sydafrika.

Uppsala CUF-disiriki; De förslag lill skärpning som lagts fram av Syd­afrikakommitlén är bra men dessvärre inle tillräckliga. Övervinlringsteorin häller inle. Alla förelag i Sydafrika måste följa sydafrikansk lag och där­med medverka i rasismen. Företagen medverkar i militariseringen. Del är nödvändigt att man upprättar en plan över hur man skall bryta det ekono­miska samarbetet med Sydafrika.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   89

FPU; Vi ser med tillfredsställelse alt Sydafrikakommiltén föreslår en skärpning i praktiken på vissa punkter i svensk Sydafrikapolilik. Men tyvärr är del relativt små förändringar man föreslår. FPU anser all Syd­afrikapoliliken är obefogat försiktig.

Sydafrikalagens tillkomst 1979 var etl viktigt framsleg. Tyvärr har den ytterst generösa tillämpningen av dispensmöjligheten i viss mån urholkat lagen. Därför är det bra all utredningen säger all de moraliska argumenten för investeringsförbudet bör tillmätas stor vikt. Etl annat klarläggande som uiredningen gör är all man framhåller att svenska företag tvingas delta i rasdiskrimineringen genom att de måsle följa sydafrikansk lag. Förhopp­ningsvis kan dessa påpekanden lägga grunden till ställningstaganden i dispensärenden på politisk och moralisk grund snarare än rent juridiskt som hittills.

Tanken om övervintring bygger på föreställningen att förelagen kan stå neutrala i konflikten mellan rasismens förespråkare och den röstlösa svarta folkmajoriteten. Uiredningen har själv konstaterat all della inle är möjligt. Därför borde del bli ell självklart svenskt ställningstagande att svenska företag inte ska tillåtas spela denna roll i ett föriryckarsysiem. FPU föror­dar därför etl totalt tillbakadragande av de svenska invesleringarna, inte enbart ell nyinvesleringsstopp. Dock las ett steg i rält riktning: kommittén föreslår alt dispensinstiiutel tidsbegränsas till är 1990, och avvecklas där­efter. Della är en klar framflyitning av positionerna i svensk Sydafrikapoli­lik. FPU menar dock att dispensmöjligheten bör avskaffas omgående.

Handeln med Sydafrika har ökal kraftigt under den tid som lagen verkat, med ca 300%. En heltäckande svensk Sydafrikapolitik som syftar lill att begränsa och hindra ekonomiska relationer mellan länderna bör komplet­teras med ell stopp för all handel.

Kommunistisk ungdom: Sydafrikaulredningen gör en riklig analys av utvecklingen och den nuvarande situationen i Sydafrika. Däremot drar man inle de nödvändiga slutsatserna av delta. Det finns inget som tyder pä alt apartheidpolitiken i Sydafrika skulle vara på väg all mjukas upp. Tvärtom lyder ulvecklingen pä ett ökal förtryck, ökad militarisering och ell försök av regimen att cementera apartheid. Del är därför märkligt att uiredningen inle föreslår ätgärder som svarar upp mol det ökade förtryc­ket. Skärpningen av den svenska Sydafrikalagen borde vara betydligt större.

3    Utvecklingen i Sydafrika och södra Afrika efter år 1978

Betänkandet s. 35—67

Flertalet remissinstanser har inte riktat någon invändning mol utredning­ens beskrivning av ulvecklingen i Sydafrika och södra Afrika och av de fakliska förhållandena.

 

Prop. 1984/85:56                                                                    90

Industriförbundet anser dock att kommiuén tonat ned eller inte redovi­sat sädana omständigheter som talar för alt en uppluckring och ett upphä­vande av apartheid skulle kunna ske genom minskad konfrontation och fredlig samverkan mellan de olika befolkningsgrupperna. Kommittén sy­nes överskatta möjligheterna att en förbättring av de svartas villkor skulle kunna ske med våld.

Industriförbundet invänder ocksä mot beskrivningen att apartheidmoi­ståndel blivit mer militant och mer enat och att samtidigt splittringen bland regimanhängare ökat. Även om del finns betydande militanta inslag i apartheidmotståndet genom ANC:s verksamhei anser förbundet att kom­mittén underlåtit all tillfredsställande redovisa de rörelser och organisatio­ner som arbetar ulan våldsmetoder.

Förbundel anför alt viktiga förändringar särskill sedan millen av sjuttio­talet ägt rum i del sydafrikanska arbetslivet. Innebörden av dessa är att diskrimineringen av svarta arbetare och tjänstemän pä ett radikalt sätt minskat. Genom främst ändrad lagstiftning, förändrade attityder hos ar­belsgivare och ökade insikter hos de svarta anställda har en god grund lagts för att inom överskådlig lid få bort all rasdiskriminering pä arbetsplat­serna. En sådan utveckling har givetvis stor betydelse för de svartas möjligheter att på lika villkor och genom egna arbetsinsatser skapa bättre materiella och sociala levnadsförhållanden. Då diskrimineringen försvin­ner på arbetsplatsen och också pä arbetsmarknaden i stort får detla följd­verkningar på andra områden i samhällel. Nya värderingar om likaberätti­gande liksom elt nytt synsätt pä medmänniskan gör sig gällande, vilket efter hand bidrar lill nödvändiga förskjutningar i det politiska och sociala mönstret.

SAF beklagar starkt att Sydafrikakommittén systematiskt underskattat allvaret och betydelsen av såväl det sydafrikanska näringslivets motstånd mot apartheid som de förändringar i arbetslivet som åstadkommits särskilt under de senasle fem åren. Dessa förändringar grundas inte heller enbarl — vilket kommittén förutsätter - på behovet av utbildad svart arbetskraft ulan framför alll på moraliska värderingar saml en växande insikt om att rasdisl riminering och avsaknad av grundläggande mänskliga rättigheter är oförenlig med ulvecklingen mol etl modernt industrisamhälle och mark­nadsekonomi. Enligt föreningens mening erbjuder Sydafrikas fortsatta ut­veckling till ett modernt industrisamhälle den starkaste drivkraften till förändrade attityder, till utjämning och lill avskaffande av rasdiskrimine­ring även utanför arbetslivets område.

4    Företagens roll i utvecklingen i Sydafrika

Frän näringslivets organisationers och de berörda företagens sida häv­das uppfattningen alt de utlandsägda företagen i Sydafrika genom sin närvaro kan positivt bidra till en förändring av samhällssystemet.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   91

Indusiriförhiindei; Näringslivet insåg tidigt det omöjliga och mänskligt orimliga i att bibehålla elt rassegregerat arbetsliv. Därtör har frän det hållet gjorts, och görs, aktiva och framgångsrika insatser för all påverka arbeis-marknadslagstiftning. förbälira de svartas anställningsvillkor saml ordna mer lillfredssläliande utbildning och en anständigare bostadssituation. Härvid har de utlandsägda företagen, däribland svenska, allisomoftasi varil föregångare.

Genom den ekonomiska ulvecklingen. som innebär ökad efterfrågan på utbildad arbetskraft, kommer integrationssträvandena att främjas. Ulveck­lingen inom näringsliv och arbetsmarknad har visat så klara förbättringar rörande de svartas villkor att det är detta område av samhällslivet som sannolikast kan utgöra grogrund för en demokratisk utveckling som omfat­tar även de svarta. Då diskrimineringen försvinner på arbetsplatser och också på arbetsmarknaden i stort får detta följdverkningar på andra områ­den i samhället. Nya värderingar om likaberättigande liksom ell nytt synsätt på medmänniskan gör sig gällande vilkel efter hand bidrar till nödvändiga förskjutningar i det politiska och sociala mönstret.

SAF; Enligl föreningens mening erbjuder Sydafrikas fortsatta utveckling lill ett modernt industrisamhälle den starkaste drivkraften lill förändrade attityder, lill utjämning och lill avskaffande av rasdiskrimineringen även utanför arbetslivels område. De snabba och djupgående förändringarna i del sydafrikanska arbetslivet kan pä sikt inte undgå att påverka attityder, handlingsmönster elc. inom andra delar av samhället.

Handelskammarförbundet; Så länge Sverige inle kan få med sig andra länder i en verksam bojkott inom ramen för FN gör de svenska företagen mer nytta än skada i landet. Kontakten med ytlerväriden är viktigare för alt förbättra förhållandena i Sydafrika än en isolerad svensk aktion med negligerbar effekl.

Grossistförbundet: De svenska företagens närvaro innebär positiva möj­ligheter för opinionsbildare. Även om de naluriigen måsle verka inom det regelsystem som finns i landel, kan de genom sitl uppträdande tjäna som förebilder vad gäller socialt ansvar, arbetsmiljö, utbildning, fackförenings­verksamhet etc. Förutsättningarna för en förbällrad situation för den svarta befolkningen förbättras genom ekonomiskt framåtskridande, som ökar efterfrågan på svart arbetskraft och därmed förutsättningarna för yrkesutbildning.

SIF; Vi bör utnyttja de möjligheler som finns au stödja en fredlig utveckling mot demokrati och rättvisa i Sydafrika. Det är därför viktigt all svenska förelag kan fortsätta alt verka i Sydafrika för att ge oss möjlighe­ten att genom dessa påverka villkoren för de svarta. Vid en avveckling frånhänder vi oss möjligheten att vara pådrivande i denna utveckling.

En annan bild av förelagens roll i utvecklingen i Sydafrika tecknas av ungdoms-, solidaritets- och de kyrkliga organisationerna. Nedan redovi­sas några av dessa.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   92

ISAK; Företagens fortsatta medverkan i Sydafrikas näringsliv bidrar till all förslärka del apartheidsystem man med lagen vill bekämpa. Mot ensta­ka mycket marginella positiva effekler av svenskl dellagande i del sydafri­kanska näringslivels kollektiva agerande måste ställas det faktum att de svenska företagen allt mer integreras i apartheidregimens totala strategi.

LSU; Svenska investeringar gynnar Sydafrika och svenska intressen utnyttjar otillbörligt rasåiskillnaden för att förbättra sina resultat. Genom nya lagar och p.g.a. det hårdnade lägel kan svenska förelag tvingas med­verka i Sydafrikas krig mot sina egna förtryckta medborgare. Argumentet alt svenska investeringar skulle underminera apartheidsystemei motsägs av alt del officiella Sydafrika på alla sätt uppmuntrar utländska invesle­ringar medan de svartas egna representanter i de flesla fall förespråkar investeringsslopp och sanktioner.

CUF; De svenska förelagens verksamhet i Sydafrika och Namibia inne­bär tveklöst ell slöd för aparlheidregimen. Företagen överför teknologi och tillverkar varor av strategisk betydelse. De betalar bolagsskatten som lill slor del går lill regimens ökade militärutgifter. Företagen omfattas av säkerhetslagsliftningen och kan i konfiiklsiluationer tvingas att använda våld för att försvara apartheidpoliliken.

FPU; Svenska företag måste följa alla sydafrikanska lagar, även rasis­liska sådana om t.ex. tvång för svarta att bära pass där det skrivs in var de arbetar och fär uppehålla sig. Arbetare på svenska företag i Sydafrika blir årligen arresterade för brott mot dessa passlagar. Svarta är i lag förbjudna alt la vissa arbeten - detla måste svenska förelag respekiera vid tillsätt­ningar av platser. Det är dessutom en myt all svenska förelag skulle ha möjlighet all radikalt bryta mot aparlheidsyslemet och föregå med gott exempel: man har separerade personalmatsalar med olika matsedlar ("tra­ditionell" mat för de svarta), saml separerad förelagshälsovård, som om svarta och vita skulle lida av olika sjukdomar. Naturiiglvis kan svenska förelag inle bryta sä mol ell hell lands traditioner som man kanske vill ge sken av. De senaste åren har vidare tillkommit en rad lagar som väver in även internationella företag i Sydafrikas totala försvarsstrategi.

5    Effekter av lagstiftningen

Betänkandet s. 103-113.

5.1 Effekter i Sverige

KK: Investeringsförbudel har otvivelaktigt verkat hämmande på utveck­lingen av svensk företagsamhet i de båda länderna. De med stöd av meddelade dispenser gjorda invesleringarna har varit av begränsad omfatt­ning. Några förelag har i samband med lagens ikraftträdande och därefter avvecklat sin verksamhet. Med undanlag för de s.k. indirekta förvärven

 

Prop. 1984/85:56                                                                   93

har givetvis inga nyetableringar skett på marknaden. Samtidigt skall sägas all det svårligen kan hävdas alt de företag som stannat kvar pä marknaden hämmats i nägon belydande grad i sin utveckling till följd av investerings-förbudet. Det huvudsakliga skälet härför är att den sydafrikanska ekono­min under senare är präglats av en kraftig recession med minskal expan­sionsbehov hos förelagen som en följd. 1 etl längre perspektiv och vid en allmän ekonomisk uppgång i Sydafrika skulle däremot följderna av redan nuvarande lagstiftning bli besvärande för förelagen eftersom en konkur­renskraftig verksamhet svårligen kan bedrivas om den ej får expandera när så är ekonomiskt möjligt och lämpligt. En skärpt lagstiftning och framför alll etl borttagande av dispensmöjligheten skulle efter hand omöjliggöra företagens verksamhet i Sydafrika i nuvarande former. Om investeringar helt skall förbjudas efter 1990 torde effekten bli att företagen avytirar sin verksamhei i Sydafrika. Redan hotet om ett sådani förbud lorde föranleda överväganden i den riktningen. Del bör påpekas att en avyttring knappast innebär alt verksamheten nedläggs ulan drivs vidare av andra. Sydafrikan­ska inlressen skadas således inle, utan tvärtom uppkommer möjlighet till förmänliga förelagsförvärv.

AMS; Begränsningen av svenska företags investeringar i Sydafrika kan medföra vissa negativa konsekvenser för sysselsättningen i Sverige. Vid den svenska Sydafrikapolilikens utformning förutsattes dock att sädana problem skulle kunna lösas genom normala arbetsmarknadspolitiska insat­ser. Styrelsen anser att de eventuella sysselsättningseffekterna av den nu föreslagna skärpningen av lagsliftningen torde bli ringa, men vill ändå underslryka vikten av all man utförligare redovisar de bedömningar som görs rörande lagstiftningens effekter pä arbetskraftsefterfrågan i Sverige. En sådan redovisning skulle, enligl styrelsens mening, vara av värde för planeringen av de arbelsmarknadspolitiska insaiser som evenluelll kan bli påkallade i framliden.

SIND; För flertalet av de berörda företagen spelar visserligen den sydaf­rikanska marknaden en underordnad roll, men för de förelag som levererar ulrusining lill gruvindustrin är den dock belydande. Härtill har den mark­naden också en indirekt betydelse för utveckling av produkter som kan exploateras på andra marknader. Förbudet mot investeringar hämmar självfallet de svenska förelagen och försvagar deras konkurrenskraft på den sydafrikanska marknaden. Om förbudet utvidgas till alt även avse leasing av tillgångar - vilket i och för sig vore i enlighet med lagens anda -försämras situationen givetvis ytterligare. Behovet i dagsläget av investe­ringar och därmed förmågan att hålla ut trots investeringsförbudel. vari­erar mellan de berörda förelagen. På lång sikt kan emellertid lagen få lill resultat att de svenska företagen får avveckla sin verksamhet i Sydafrika, även om möjligheten till dispens bibehälls. Det kommer vara svåri all i längden driva industriell verksamhet "pä spariäga". Ell avskaffande av dispenserna kommer av allt all döma all avsevärt påskynda en avveckling

 

Prop. 1984/85:56                                                                    94

av de svenska förelagens verksamhet. En isolerad avveckling av de svens­ka dotterbolagens verksamhet i Sydafrika kommer sannolikl inle nämnvärt skada Sydafrikas intressen, däremot gynnar den de svenska företagens konkurrenter. Hur sysselsättningen i Sverige påverkas kan man inte bedö­ma med säkerhet. Leveranser från Sverige till dotterbolag i Sydafrika beräknas molsvara 1000 arbetstillfällen. Det är inte säkert all förelagen avvecklar sina dotterbolag där. På lång sikl bör en slörre eller mindre del kunna ersättas med ökad försäljning i resten av världen. Vissa av de svenska leverantörerna av gruvulrustning kan dock få svårt att även på lång sikt ersätta bortfallet av exporten till Sydafrika, vilket kan leda till vissa omställningsproblem för den arbetskraft som berörs. Till della kom­mer de mer svårbedömbara konsekvenserna för förelagens konkurrens­kraft på grund av Sydafrikas betydelse som referensmarknad för gruvindu­strin. En avveckling av de svenska dotterbolagens verksamhet i Sydafrika fär sammanfattningsvis negativa effekler för svensk sysselsättning och ekonomi men de blir totalt sett sannolikl inle särskill allvarliga, även om man inte kan utesluta att de i enstaka fall blir mer betydelsefulla. Alll talar för att de negativa återverkningarna på Sverige blir slörre än på Sydafrika.

ÖEF har yttrat sig över frågan om utredningsförslagels påverkan på Sveriges försörjningsberedskap och anför att man för sin del inte funnit att nägon försämring härvidlag ägl rum under de år lagsliftningen varil i kraft. De ätgärder som nu föreslagits bedöms mot bakgrund av tidigare analyser och erfarenheterna under perioden 1979-1984 samt de behov som för­anleds av 1982 års försvarsbeslut inte medföra nägra allvarliga konsekven­ser för försörjningsberedskapen enligt ÖEF.

Från näringslivels organisationers och förelagens sida har påpekats de risker för förlust av arbetslillfällen och försämrade exportmöjligheter som en skärpning av gällande lagstiftning skulle medföra. Vidare framhålls de konsekvenser som en avveckling eller fortsatt begränsning av näringsverk­samheten har för de sydafrikanska svarta anställda.

Industriförbundet: Ell bortlagande av svenska invesleringar i Sydafrika skulle innebära stora kapitalförluster och tusentals förlorade arbeten i Sverige och Sydafrika - förluster som inte motiveras av något uppnäeligl mål. Den ekonomiska skada företagen åsamkas genom investeringsförbu­del begränsas inle lill värdet av den produktion som uteblir på grund av att byggnads- och maskininvesieringar inte får göras. Den allvariigaste skadan kommer av att investeringsförbudel undergräver förtroendet hos anställda och kunder för företagens förmåga och vilja att långsiktigt ge anställnings­trygghet och all uthålligt betjäna marknaden. För dotterbolagens ledning är det en slor och svår uppgift all övertyga olika intressenter om företagens överlevnadsförmäga. Företagen har svårigheter att rekrytera och behålla nyckelpersoner.

SAF; Föreningen erinrar om att Sydafrika ulgör den ojämföriigl viktigas-le marknaden för svensk export och tillverkning i Afrika. Den förra utred-

 

Prop. 1984/85:56                                                                   95

ningens förhoppning att Sydafrikalagen skulle bidra lill all öppna allerna-liva marknader i Afrika har inte infriats. Om en fortsatt eller skärpt lagstiftning leder lill att dotterbolagen i Sydafrika måste läggas ner och exporten upphör kan man räkna med elt bortfall av 3000—4000 arbetstill­fällen i Sverige. För nägra svenska regioner och orler kan effekterna på sysselsättningen bli mycket besvärande. De indirekta och långsiktiga ef­feklerna för svensk ekonomi kan bli ännu allvarligare. Som exempel kan nämnas all de tre svenska företag som huvudsakligen levererar till gruv­industrin, genom ell påtvingat avtag skulle överlämna en av sina nu vikti­gaste marknader lill sina främsta konkurrenter på världsmarknaden. En del av dessa konkurrenter är sydafrikanska. Som kommittén noterat är tillgången till den sydafrikanska gruvindustrin särskill vikiig för produkt-ulvecklingen och därmed för de svenska förelagens konkurrenskraft. Om svenska företag av renl politiska skäl av sitt hemlands regering tvingas bort från en viktig marknad finns del också påtaglig risk för att svenska företags trovärdighei som leverantörer kommer att ifrågasättas även på andra håll. Del "pris" som Sverige får belala omfattar ocksä kapitalförluster för svenska företag. Sädana har redan uppkommit genom att dotterbolagen inte kunnat investera i takt med behovet.

Exportrådet. Handelskammarförbundet. Grossislförbundet. Mekanför-bundei m.fl. påpekar all uiredningens förslag skulle få negativa konse­kvenser för svensk export.

Bland förelagen framför AB SKF att lönsamhelen vid SKFs sydafrikan­ska dotterbolag har försämrats. Ett tillverkande bolag har avvecklats. Leveransvolymerna till denna marknad från sysierbolagen inom koncer­nen har minskal. Marknadsandelar har förlorats, i främsta rummet till importörer av japanska lager. Verksamheten behäftas med osäkerhetsmo­ment och en teknisk stagnation som hämmar företagens möjligheter all upprällhålla sina marknadspositioner. Ytterligare inskränkningar i verk­samheten skulle allvarligt hämma den sociala utvecklingen till skada för enskilda anställda och för SKFs anseende. Sysselsältningsförluster skulle dessulom uppkomma, förutom vid anläggningar i Sverige och vid flera koncernfabriker utomlands, framför alll i Sydafrika där mänga medarbeta­re skulle försällas i en svår ekonomisk och social situation.

Alfa Laval AB pekar på svårigheterna att rekrytera utbildad arbetskraft specielll på högre och mera ansvarsfyllda poster. Ända sedan lagen trädde i kraft har man haft svårt att övertyga personalen om att förelaget skall fortleva. Konkurrenterna använder lagstiftningen för alt övertyga kunden om att Alfa Laval inle är alt räkna med i framliden. Om lagen skärps lorde en nedläggning av verksamheten bli nödvändig med friställning av ca 150 medarbetare, varav 50 svarta, som följd. Effeklerna i Sverige av en sådan nedläggning torde omfatta ca ett 50-lal anställda.

Atlas Copco AB menar all investeringsförbudel innebär en starkl häm­mande faklor, inle bara för den lokala tillverkningen, ulan också när det

 

Prop. 1984/85:56                                                                   96

gäller försäljningen i Sydafrika av produkter exporterade frän främsl de svenska tillverkningsenheterna. En ytterligare skärpning skulle få till följd minskad sysselsättning inom koncernen och etl minskat leknologiiillskoti lill Atlas Copcos totala utvecklingsarbete.

De svenska sanktionsbestämmelserna skapar vidare hos kunderna osä­kerhet om Allas Copcos förmåga lill framlida leveranser. En skärpning av Sydafrikalagen skulle öka dessa hinder för Atlas Copco och i molsvarande män underiälta för företagets sydafrikanska och amerikanska konkurren­ter. Exporten frän Sverige fill Sydafrika uppgår till ca 100 MSEK, vilket molsvarar en sysselsättning pä ca 300 personer, arbetare och tjänstemän. Ett mer eller mindre stort bortfall av exporten lill följd av investeringsför­budet m. m. skulle slå ojämnt, men skulle främst drabba sysselsättningen i Örebro, Nacka och Kalmar. Om Allas Copco i Sydafrika på sikl måsle avveckla sin verksamhet drabbas 700 anställda, representerande alla raser. Med familjemedlemmar betyder detta ca 3 000 personer.

Enligt Esselte AB ler det sig något orealistiskt att tala om all de svenska dotterbolagen i Sydafrika bereds möjlighet till övervintring och överlevnad till den dag annorlunda förhållanden råder. På sikt kommer deras möjlighe­ter lill anpassning till marknadens krav och till den lekniska ulvecklingen att leda lill en utarmning.

Secoroc AB (Fagersta AB) menar att utredningsförslaget i realiteten innebär att svenska företag pä sikt ej kan fortsätta sin verksamhet i Syd­afrika. Detla skulle få starkt negativa effekter pä affärsresultatet inom Secoroc AB. Förutom bortfall av utdelning och royalty från del sydafri­kanska dotterbolaget, bortfaller resullalel på leveranserna från Sverige. Möjligheterna att bedriva målinriktat produktutvecklingsarbete försämras. Antalet anställda inom Fagerslaorlen bedöms som en följd av de föreslag­na åtgärderna komma all minska med 50-75 personer. Della är myckel allvarligl pä en ort, som idag är synnerligen hårt drabbad av sysselsält-ningsminskningar som en följd av nedskärningar och slrukluromvandling inom specialslålindusirin. Utredningsförslaget skulle vidare medföra stor osäkerhet för den personal som verkar inom det sydafrikanska dotterbola­get. Nyckelpersoner kommer med största sannolikhet all inom kort lid söka sig lill andra arbetsgivare, varvid risken för elt snabbt sönderfall av verksamheten kommer alt bli akut. Konkurrenlföreiag skulle sannolikt härvid komma i åtnjutande av den teknologi, varpå förelagels marknads­ställning bygger, vilket skulle bli lill storl men för bolaget pä marknader även utanför Sydafrika. Den osäkerhet som Sydafrikalagen skapat och som ytterligare poängteras av den tid efter annan återkommande debatten om en skärpning av lagsliftningen, inverkar skadligt på bolagets möjlighet att framstå som en tillförlitlig leverantör eller samarbetspartner. Denna negativa påverkan gäller även Secoroc AB:s verksamhei i stort.

Sandvik AB; De invesleringsbegränsningar som rått under en längre lid förhindrar företagel att i önskad takt förbättra arbetsförhållandena i våra

 

Prop. 1984/85:56                                                                   97

fabriker. Affärsmässigt kan konstaleras, att Sandviks försäljning i Sydafri­ka utanför bergborrområdel i huvudsak är baserad på export från Sverige och väsentligt bidrar till såväl lönsamhet som sysselsättning i Sverige (ca 400 personer berörda). Företagets ställning på bergborrområdel är myckel speciell. Om konkurrenter genom den föreslagna lagsliftningen skulle kun­na överta våra affärer och eventuellt vårt know-how inom bergborrning, skulle delta innebära en stor fara för Sandviks och Atlas Copcos affärer på detla område. I det större arbetsmarknadspolitiska perspektivet kan 2-3000 arbetstillfällen synas vara en låg siffra. Om man däremol betänker, all del i det aktuella fallel är enskilda förelag som drabbas och alt i fallel Sandvik-orten Sandviken kanske skulle fä uppleva ett bortfall av 3-400 personer, är della en oerhört hög siffra. Normala arbelsmarknadspolitiska insaiser lorde här inte pä långt när vara tillräckliga.

Redareföreningen; Den ekonomiskt mest betydelsefulla delen av svensk sjöfartsverksamhet till och frän Sydafrika representeras av den linjesjöfart som numera drivs genom Rederi AB Transocean, i vilket Transallanlics och Broströms Sverige-baserade linjelrafik samlats. Om rederiet till följd av vikande lastunderlag skulle tvingas inställa Sydafrikatrafiken finns inle längre ekonomiska förutsättningar all fortsätta den också i bisiändssam-manhang betydelsefulla trafiken på angränsande u-länder. En nedläggning av Transoceans linje skulle med all sannolikhet leda till försäljning av de båda där engagerade fartygen med åtföljande föriust av 150 å 175 arbetstill­fällen till sjöss och lill lands i Sverige och 20 ä 30 i Sydafrika.

Bland de fackliga organisationerna framför Metall och SALF att man delar uiredningens syn när det gäller de svenska företagens överlevnad tills vidare i Sydafrika. De ska alltså kunna överleva "på sparlåga" tills silua­lionen ändras i posiiiv riktning. Om situationen genomgår försämringar ska en beredskap finnas för ett snabbt borttagande.

Metall: När del gäller företagens möjlighet att överleva på sparlåga lar inte kommittén konsekvenserna av sitt eget resonemang. Det är riktigt all ell förelag kan överleva en viss tid om del får möjlighet all återinvestera förslitet realkapital; men om den tekniska utvecklingen går fori och mark­naden ökar kraftigt så försämras de svenska företagens konkurrensför­måga i snabb takt. Alt överleva på spariäga kommer vid en sådan utveck­ling alt bli en ren illusion. De svenska produktionsbolagen i Sydafrika sysselsätier omkring 3 000 personer. 1 Sverige torde omkring I 000 perso­ner vara anställda i produklion direkt till de sydafrikanska dotterbolagen. Siffran blir högre om man inräknar även den export som blir möjlig tack vare att förelagen faktiskt finns i Sydafrika. Sambandet mellan att vara på plats med produktion och svensk export är svårt att uppskatta i anlalel jobb. Det räcker med att konstalera all della samband finns.

Förbundel anser alt uiredningen lar för lätt på jobben - framför allt i Sydafrika. Den som förlorar etl jobb i etl svenskt dotterbolag i Sydafrika har utomordentligt svårt all finna etl annal och likvärdigt arbete. Det finns 7    Riksdagen 1984185. I saml. Nr 56

 

Prop. 1984/85: 56                                                                  98

inget utbyggt socialförsäkringsskydd. Arbetslösheten blir därtör tyngre att bära än i någol annal land.

Förbundel tror all det är viktigare med jobben i de svenska dotterbola­gen i Sydafrika än i moderbolagen i Sverige. Med en hårdare politik mot de svenska Sydafrikaförelagen, skulle jobb gä förlorade även i Sverige. Dessa förluster är lättare alt bära än i Sydafrika. Vissa förelag och orter kommer dock alt drabbas hårdare genom alt beroendet av dotterbolagen är större.

Om regeringen väljer en hårdare polilik mol Sydafrika som hotar de svenska jobben måste ocksä regeringen se till att extraordinära insatser sätts in på de orler där viss indragning kan komma all ske.

TCO: Genom möjligheten till övervintring ges de svenska företagen en chans alt på likvärdig grund arbeta i sydafrikansk ekonomi sedan apart­heidsystemet avvecklats. Dessulom kan svenska förelag redan nu så långt sydafrikansk lagstiftning tillåter verka för mer jämställda villkor för sina svarta anställda. En avveckling av svensk företagsamhet i Sydafrika kom­mer att leda till att inhemska och utländska konkurrenter övertar den svenskägda verksamhelen hell eller delvis. Minskad sysselsättning i såväl Sverige som Sydafrika skulle bli en följd medan nägra positiva resultat i kampen mot apartheid inte skulle kunna uppvisas. De svenska dotterföre­tagen har liten betydelse för den sydafrikanska ekonomin. De sysselsätter drygt 3 000 personer i Sydafrika. Här hemma beräknas ca 1000 personer ha jobb till följd av inlernleveranserna mellan moder- och dotterföretag. In­kluderas även den övriga exporten till Sydafrika uppskattas antalet arbets­tillfällen till 2-3000.

Nordiska afrikainsiitutet har förordat en noggrannare utredning om in­vesieringsförbudeis och andra sankiionsätgärders effekter på den svenska ekonomin. De enda bedömningar som har framförts, framhåller institutet, är uträkningar av de berörda företagen samt Industriförbundet om hur stor andel av omsättningen som kan anses härröra från produktion på eller för den sydafrikanska marknaden. Dessa tal har sedan använts för alt ange hur stor del av sysselsättningen som är Sydafrikarelalerad. Siffrorna har vari­erat mellan 2000 och 4000 anställda i förelag i Sverige, som skulle ha sina arbeten på grund av Sydafrikamarknaden. Denna beräkningsmetod är emellertid långt ifrån den enda möjliga. Inslitutel anser all delta är ett område där ekonomisk expertis både inom och utom Sverige borde kunna anlitas för att ge underlag för en realistisk bedömning av alternativen.

Även ISAK anser att en opartisk utredning i denna fråga skulle vara värdefull och ge underlag för en bedömning av huruvida normala arbels­marknadspolitiska insaiser är tillräckliga eller om särskilda ålgärder är nödvändiga.

SEN. SMR och SKU ställer frågan vad Sverige som land är berett att betala i form av uteblivna vinster, försämrad handelsbalans eller arbetslös­het och efterlyser en redogörelse för vad olika skärpningar av Sydafrikala­gen eller rent av en avveckling av svensk företagsamhet skulle kosta. Man

 

Prop. 1984/85:56                                                                   99

uttalar att priset för vår solidaritet med den svarta majoriteten självfallet inte ska betalas av enskilda arbetare eller fackklubbar genom ökad arbets­löshet - priset bör gemensamt betalas t.ex. genom garanterad sysselsätt­ning för dem som riskerar att stå utan arbete. Organisationerna menar alt del har stort symboliskt värde all vi faktiskt är beredda all ta konsekven­serna av en skärpt hållning gentemot Sydafrika. Man är villig all medverka i en ulredning av både de etiska och samhällsekonomiska sidorna av frågeställningen om solidaritetens pris.

AGIS: Afrikagrupperna anser det vara möjligt att med tillgäng till bl.a. de uppgifter förelagen förfogar över göra kvantitativa uppskattningar av de konsekvenser som räknas upp, även om uppskattningarna ibland kan bli grova. Det går ocksä att klarare än kommittén gör precisera för vilka produktgrupper och företag, samt genom vilka mekanismer sysselsättning och försäljning påverkas. Om delta redovisas i en ulredning med opartiska experter kan bedömningarna av kostnader bli föremål för en mer kvalifi­cerad debatt och olika ålgärder för att minimera eventuella mer betydande förluster diskuteras.

5.2 Effekter i Sydafrika

Frän näringslivets organisationer framhålls alt den svenska lagstiftning­en inte haft nägon effekl pä förhållandena i Sydafrika och Namibia. All­mänt framhålls att ekonomiska sanktioner är ineffektiva instrument för att åstadkomma politiska förändringar.

Industriförbundet och SAF hänvisar i sina yttranden till de studier som nyligen gjorts vid bl.a. EG-parlamenlet och Inslitutel för Internationell Ekonomi i Washington och vid Harvarduniversilelel. Slutsatserna i dessa studier är enstämmiga och pekar på att sanktionsvapnei visat sig ha myc­ket dålig effekl när det gäller uppställda mål att påverka andra stater.

Nordiska afrikainstitutet menar att alla unilaterala ålgärder ingår i en lotalitet som påför den sydafrikanska regimen väsentliga extrakostnader för att bevara systemet. Enbart oljeembargot, som visserligen inle pä länga vägar har lyckats skära av leveranserna totalt, har fört lill ungefär 2 mil­jarder USD ärligen i extrakostnader. Andra typer av ålgärder verkar i samma riktning, om än inte i samma storleksordning. Under den lågkon­junktur Sydafrika nu erfar med en negativ tillväxttakt är del självklart att alla extrakostnader märks och således bidrar till all försvaga regimen. Institutet anför vidare all därtill måste läggas att unilaterala sanklionsål­gärder. i avsaknande av bindande och allomfattande sanktioner genom FN. aren uppmuntran till motståndsrörelsen, politiskt och moraliskt såväl som materiellt. En försvagning av regimen är etl molsvarande stärkande av motståndet.

Samma argument framförs av ISAK m.fl.

Vad avser effekterna av lagsliftningen på de svarta anställda i Sydafrika

 

Prop. 1984/85:56                                                                   100

har näringslivets organisationer och de berörda företagen enhälligt fram­hållit de förödande konsekvenser som arbetslöshet i Sydafrika kan medfö­ra för den svarta befolkningen. Man påpekar att utredningens underläten­het all beakta dessa anställda är elt uttryck för en häpnadsväckande likgiltighet för enskilda människors levnadsvillkor.

SAF; Den svenska Sydafrikalagen berör uppskattningsvis närmare 20000 personer - anställda och deras anhöriga. De är alla för sill levebröd direkl beroende av de svenska dotterföretagen i Sydafrika. 20000 personer molsvarar hela befolkningen i en medelstor svensk kommun - l.ex. Ny­näshamn. Om de svenska dolierförelagen till följd av lagen tvingas lägga ner eller kraftigt inskränka sin verksamhei i Sydafrika är del således elt mycket storl antal människor som riskerar all förlora både levebrödet och någorlunda anständiga levnadsvillkor. En lag som får sådana konsekven­ser svarar illa mot kommitténs tal om att den svenska lagen är etl uttryck för moralisk protest och solidaritet. De 20000 kommer att drabbas - fast lindrigare - även om de svenska dotlertorelagen kan fortleva trots skärpt lagstiftning.

Lagens omedelbara effekt är all undergräva de svenska dotterföretagens möjligheler att genom invesleringar och en lönsam produktion bygga ul. modernisera och därmed erbjuda sina anställda en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor, hyggliga löner. Den minskar ocksä möjligheten att befordra jämställdheten mellan vila och svarta genom att förbättra vill­koren för den minsl kvalificerade arbetskraften, genom all utbilda svarta och genom andra ålgärder som förbättrar de svartas sociala förhållanden — lex. med avseende pä bosläder. Nuvarande Sydafrikalag och dess tillämp­ning har redan börjat beskära de svensk.i förelagens möjligheler i nämnda hänseenden. En skärpning av lagen kommer all ytterligare slå mot margi­nalerna och därmed mot förutsättningarna alt driva en god, framåtsyf-tande, icke-diskriminerande personalpolitik. Möjligheterna förde svenska företagen all framgent uppträda som elt föredöme minskar. Sydafrikalagen försvårar ocksä för de fackliga organisationerna. Deras rekrytering är beroende av att de kan utverka bällre arbetsförhållanden för sina medlem­mar. Det gäller särskilt bland grupper som saknar fackliga traditioner.

Flertalet av näringslivets organisationer och företagen redovisar syn­punkter och åsikter liknande dem som anförts av SAF.

5.3 Efterföljd

Flertalet remissinstanser noterar alt ett av lagens syften, nämligen att andra länder skulle följa vårt exempel, inte uppnåus.

Från näringslivels organisalioner och från företagen framhålls all det inte torde vara sannolikt att uiredningens förslag skulle vara ägnat att i högre grad än 1979 års lag förmå andra stater alt följa det svenska exemp­let. Ingel i förslagel kan föranleda ändrad uppfatining hos de slaler som

 

Prop. 1984/85:56                                                                 101

hyser misstro mot sankfioner som ell effeklivi instrument eller hos de slaler som hyser juridiska beiänkligheier mol all genomföra unilaterala sanklionsålgärder ulan stöd av bindande sanktioner i FN:s säkerhetsråd. SAF finner del anmärkningsvärt att kommittén avstått frän att bedöma sannolikheten av att den svenska lagsliftningen skulle få någon efterföljd av vikl för utvecklingen i Sydafrika.

Även KK finner det svårt att tro alt kommilléns förslag om skärpningar i olika avseenden kan leda till meningsfulla resultat. Risken för all dessa skulle bli kontraproduktiva är uppenbar.

Metall: Lagen kommer att bli svårtillämpad och inle mindre byråkratisk än idag. Man kan utgå ifrån alt andra länder kommer att tveka att införa liknande sanktioner på grund av den krångliga karaktären. Förbundet menar därför alt all politisk fantasi och uppfinningsrikedom borde använ­das för att utforma en lagstiftning som är enkel, lätt att ta efter och naturiiglvis blir en verklig belastning för den sydafrikanska regimen.

SIF: När lagen infördes fanns förhoppningar om att andra länder skulle följa efter med en liknande lagsliftning. Hittills har lagen emellertid inte fäll någon konkret efterföljd i något annat land. Förbundet delar kommil­léns uppfattning att detta inle bör leda till slutsatsen att lagen nu bör avskaffas. Elt avskaffande skulle uppfattas som en seger av den sydafri­kanska regimen och utnyttjas i dess propaganda. Samtidigt skulle en sådan åtgärd vara en stor besvikelse för dem som inom och utanför Sydafrika bekämpar apartheidsystemet. Del skulle sannolikl ocksä minska Sveriges möjligheter att åstadkomma verksamma sanktioner frän FN:s sida.

Det bör också tilläggas att lagen varil i kraft relalivi kort tid, vilket kan ha viss betydelse när det gäller andra länders bristande inlresse alt följa värt exempel. Erfarenheterna av lagens tillämpning visar dock att lagen behöver förändras, så alt lagens syfte uppnås bättre samtidigt som en omfattande administrativ handläggning kan undvikas. Härigenom skulle troligen andra länder ha lättare all ta efter vår lagstiftning.

Nordiska afrikainstitutet framhåller att intresset för lagen som etl exem­pel pä en begränsning av de ekonomiska relationerna med Sydafrika är stort. Någon kopiering av den svenska lagen är däremol inte realistiskt att vänta, eftersom de ekonomiska relationerna med Sydafrika varierar i ka­raktär och omfattning från land lill land.

Afrikainsiitutet m.fl. remissinstanser hänvisar till de diskussioner som pågår i bl.a. Danmark och USA om ålgärder av sanktionskaraktär varvid den svenska lagen använts i debatten.

SEN. SMR och SKU anser inte att det avgörande för Sveriges hållning genlemol rasistregimen i Sydafrika är vilka ätgärder andra stater vidtar eller underiåter all vidta. Del övergripande målet för svensk Sydafrikapoli­tik måste istället vara att från svensk sida efter de resurser som slår till buds i vårt land aktivt stödja den svarta folkmajoriteten i deras kamp för en människovärdig tillvaro.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  102

6    Sanktioner på handelsområdet

Betänkandet s. 179-181.

SIDA; Det skulle enligt styrelsens mening ha varit värdefullt, om kom­mittén närmare än som skett hade angivit de Sveriges internationella åtaganden på handelns område som enligt kommittén ulgör hinder för restriktioner på vår export till och import från Sydafrika. Väl så intressant i sammanhanget är Sveriges handel med det ockuperade Namibia, där kom­mittén anfört att ålgärder som kan tolkas som avsteg från frihandelsprinci­pen bör undvikas. Emellertid bör påpekas, att Sverige i sin utrikeshandel kan uppvisa flera exempel pä inskränkningar i frihandeln. 1 samband med diskussioner kring svensk biståndspolitik har sålunda den svenska prolek-lionismen avseende textil- och beklädnadsvaror samt jordbruksprodukter kritiserats. Mer näraliggande uttryck för ingrepp i frihandelsprincipen är i detta sammanhang naturligtvis frågan om förbud mot kapitalexport till Sydafrika, investeringsförbudet och kommitléns eget förslag om förbud av export av datautrustning, terränggående fordon och drivmedel för militärt och polisiärt bmk.

Nordiska afrikainsiitutet: Den stora luckan i kommitténs betänkande är den bristfälliga behandlingen av handelsfrågorna. Mot bakgmnden av den mycket snabba tillväxten av exporten lill Sydafrika under de senaste åren, är detla anmärkningsvärt. Varor är bärare av teknologi, i synnerhet ma­skinutrustning som för närvarande utgör ca 45% av den totala svenska exporten till Sydafrika. I nyckelfärdiga anläggningar är teknologikompo­nenten ännu Slörre. Kommitténs ovilja att överhuvudtaget gå in på han­delsrestriktioner motiveras utifrån frihandelsprincipen och åtaganden som medlem av GATT. Huruvida GATT-stadgan verkligen är ett hinder för handelsrestriktioner är kontroversiellt. På den punkten finns starkl skilda uppfattningar bland folkrältsexperter. Flera argument har anförts mol den rådande tolkningen;

a)      Redan idag finns många exempel på undanlag;

b)     GATT-stadgan medger undanlag, som Sverige kunde åberopa, artikel XXI om handelsrestriktioner i säkerhetssyfte saml artikel XXV som medger dispens ("waiver") från GATT-stadgan i enskilda fall;

c)      Prejudikat finns; (Ghanas handelsrestriktioner gentemot Portugal på 1960-talet);

d)   Sydafrika bryter självl grovt mol GATT-stadgan i och med sin subven-
lioneringspolitik;

e)   Eventuella handelsrestriktioner skulle inle ha en handelspolitisk moti­
vering, utan en rent politisk med hänvisning lill FN;s ställningslagande
lill aparlheidsyslemet;

O Andra medlemsländer skulle knappasl stödja Sydafrika i fall deUa land skulle anföra besvär.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  103

Det finns därför all anledning alt utreda GATT-frågan noggrannare frän juridisk såväl som politisk och ekonomisk synvinkel. Om GATT inle anses som ett hinder för handelsrestriktioner vore det i sin lur en viktig uppgift att utreda hur ell licensieringssysiem för handeln med Sydafrika kunde tänkas fungera, t. ex. efter mönster av det system som gäller för import av jordbruksprodukter till Sverige som en skyddsåtgärd för det svenska lant­bruket.

ILO-kotnmittén: Sydafrikakommiltén finner del beklagligt att kraven pä effektiv isolering av Sydafrika på handelsområdet inte har vunnit gehör och all något beslul inle kunnal fattas i denna riktning i säkerhetsrådet. Den anser det självklart alt Sverige även fortsättningsvis bör kraftigt driva frågan i generalförsamlingen och i de andra fora som kan stå lill buds. Till dessa torde få räknas ILO som i deklarationen 11:1 av år 1981 förespråkar avbrytande av bl.a. kommersiella förbindelser med den sydafrikanska regeringen.

ST-Statskontoret och AB Distrikt: Utan ålgärder på handelspolitikens område är det stor risk att lagen om investeringsförbud, även när den skärps som utredningen föreslär, inte får den verkan som är avsedd. De svenska företagen i Sydafrika kan även i fortsättningen öka produktionen. Näringslivet har självt påpekat att det är svårt att skilja pä invesleringar och handel. De svenska förelagen i Sydafrika har en stor omsättning inle bara pä vad de producerar ulan ocksä pä vad de importerar för alt sälja i Sydafrika.

En stor del av den ökande handeln med Sydafrika under senare är har varit inlernhandel mellan moderbolag och dotterenheter i Sydafrika. Ge­nom all manipulera prissättningen kan de verkliga invesleringarna döljas och risken är därmed stor att de svenska företagen i Sydafrika expanderar i smyg.

Genom den okontrollerade handeln kan ocksä teknologi överföras, l.ex. vid försäljning av s. k. tum key-projeki. En fortsatt handel riskerar ocksä all sälta FN:s vapenembargo ur spel. Det är ju som bekant ibland svårt att skilja på civil och militär ulrusining, t.ex. datorer.

ISAK menar att handeln borde ha granskals närmare av uiredningen och åtgärder ha föreslagits ocksä för att kontrollera och väsentligt begränsa Sveriges handel med Sydafrika. Detla är desto angelägnare då inveslering­ar och handel intimt hänger samman. Utan kompletterande ätgärder pä handelspolitikens område är risken stor alt lagen, trots försök alt skärpa den och täppa lill vissa luckor, möjliggör fortsatt expansion av produk­tionen hos svenska företag i Sydafrika och därför inte får den verkan som avses. Handeln överför viktig teknologi till Sydafrika och stöder därmed apartheidregimens strävanden att göra den sydafrikanska ekonomin mind­re beroende av omvärlden. ISAK vill här specielll peka på handel inom energiområdet. Internationellt pågår ett arbeie för alt stödja och följa upp OPEC:s oljeembargo som kostar Sydafrika slora summor. ISAK föreslår alt licenslvång pä all handel med Sydafrika införs.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  104

En omfattande handel bedrivs mellan de svenska moderföretagen och de sydafrikanska dotterföretagen. Del är uppenbart alt denna handel minskar effekterna av investeringsförbudel. Inlernhandeln bör utredas och lämpli­ga åtgärder vidtas för att begränsa densamma.

AGIS: Såväl den föregående som den nu aktuella Sydafrikakommittén hänvisar till GATT-överenskommelsen och andra internationella åtagan­den som avgörande hinder mol alt Sverige skulle begränsa handeln med Sydafrika. Kommittén hänvisar också i den föreliggande utredningen till den principiella hållning som statsmakterna intagit i fråga om beslul i FN:s säkerhetsråd som förutsättning för alt bryta GATT:s regler.

Men trots den principiella hållning kommittén refererar till har Sverige vidtagit, och vidtar, ålgärder av sanktionskaraktär ulan beslut i säkerhets­rådet och trots GATT-överenskommelsen. Svenska företag har sedan 1950-talet underkastat sig de begränsningar i handeln som USA och övriga NATO-stater infört mot vissa länder för varor pä den s. k. COCOM-listan.

Andra avsteg från frihandelsprincipen finns i de förordningar om "han­del med vissaländer" som främst reglerar importen av teko-produklerfrån s.k. lågprisländer. 1 vissa fall har dessa förordningar baserats på frivilliga överenskommelser, i andra fall är besluten mer klart ensidigt svenska.

Som ett tredje exempel, utöver Sydafrikalagen själv, kan anföras de markeringar som kommittén redovisar pä sid. 82, enligt vilka "Sydafrika inte kan komma ifråga som exportör av kol lill Sverige" resp. "del måsle anses oacceptabelt om svenska kraflföretag skulle köpa uran från Sydafri­kanska republiken eller Namibia ...". 1 den mån de nämnda uttalandena ska betraktas som "Åtgärder mol Sydafrika" (rubrik 5.1) måsle de rimli­gen föranleda och följas av ett faktiskt stopp för kolinköp resp. uranhan­del. 1 sä fall är de naturligtvis ocksä ell avsteg från frihandelsprinciperna, oavselt vilken legal utformning de fält i resp. fall.

Men vad som sagts visar att ett principiellt ställningslagande för frihan­delsprincipen inle utesluter att Sverige kan införa begränsningar eller stopp i handeln med vissa länder och varor. Sålunda är frågan om åtgärder mot Sydafrikahandeln inle primärt en fråga om frihandel eller ej, utan en fråga om vilken kraft regering och riksdag är beredd att lägga bakom påtryckningarna pä det rasisliska Sydafrika.

KF anser att möjligheterna att lagstifta om importstopp bör prövas.

CUF och Uppsala CUF-dislrikt anser alt handeln med Sydafrika bör begränsas. CUF tillägger att GATT-avialet inte innebär ett hinder för Sverige all genomföra en handelsbojkotl mot Sydafrika. CUF vill också att "inlernhandel" mellan moder- och dotterbolag i Sydafrika skall försvåras.

SSKF och SKSF: Förbunden menar att förbud mol import av vissa varor från Sydafrika skulle kunna motiveras. Främsl tänker förbunden dä på importen av jordbruksprodukter, såsom konserverad och färsk frukt m. m. Åven vin- och sprilprodukler borde omfattas. Delta är krav som de fackliga representanterna vid Vin- och Sprilcentralen länge har framfört.

 

Prop. 1984/85:56                                                                 105

Att avslå frän import av dessa varor skulle inte bara vara etl led i en allmän sanklionspolilik utan också markera ell svenskl avståndslagande från de förhällanden som de sydafrikanska lantarbetarna tvingas leva under, där även kvinnor och barn utnyttjas på ett säll som bara kan jämföras med slavarbete. Det borde gå att få förståelse för en sädan polilik ulan att del skulle uppfattas som ett stort brott mot våra åtaganden i GATT.

FPU; En heltäckande svensk Sydafrikapolitik som syftar lill all begrän­sa och hindra ekonomiska relationer mellan länderna bör kompletteras med ell stopp för all handel. Som elt första steg i karlläggningssyfte skulle licenslvång kunna införas generellt. Etl sådant tvång innebär definitivt inle nägol brott mot GATT:s stadgar om licenserna beviljas. Nästa sleg skulle vara alt inle bevilja licens för vissa varugrupper. En sådan åtgärds fören­lighet med GATT-avtalet bör utredas.

Kommunistisk Ungdom förordar att all import och export mellan Sveri­ge och Sydafrika förbjuds.

7    Förslaget till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

7.1 Förbud mot finansiell leasing samt lån m.m. till sydafrikanska staten och dess myndigheter

Betänkandet s. 146-153 och 200-202.

JK; Kommittén har ansett det nödvändigl alt komplettera lagen med ell förbud mot leasing. Jag har dock inte kunnal finna att kommittén visat all så skulle vara fallel liksom inte heller all ell sådant förbud inte skulle slå i slrid mol de traktatförpliktelser som åvilar Sverige. Delade meningar råder mellan experter om ens ett renl investeringsförbud är tillätet pä grund av sådana förpliklelser. Della framkom inle minsl under den nyssnämnda remissbehandlingen av sydafrikautredningens betänkande. Jag anser såle­des inte all ett förbud mot leasing bör införas.

RÅ; En av nyheterna i föreliggande förslag är att finansiell leasing skall omfattas av lagen. Eftersom investeringsförbudel nu relalivi lätt kan kring­gås genom ett leasingförfarande och detta dessulom för aktuella förelag ofta är mer gynnsamt ur ekonomisk synpunkt än investeringar synes kommilléns förslag i denna del naturligt. Med hänsyn fill intresset av fömlsebarhet är det tillfredsställande att de faktorer som karaktäriserar finansiell leasing angetts i laglextförslaget.

Länsäklagarmyndigheten i Västmanlands län anser att det kommer att föreligga svårigheter all tillämpa lagen. Bl. a. synes möjligheterna obefint­liga att få in handlingar som styrker kommitténs fyra uppställda rekvisit för finansiell leasing.

Göta hovrätt finner förbudet mot finansiell leasing följdriktigt men kon­staterar samtidigt att vissa definilionssvårigheter föreligger

 

Prop. 1984/85:56                                                                  106

SIDA tillstyrker förslagel om förbud mol finansiell leasing liksom även förbudei mot lån och krediter lill sydafrikanska staten och dess myndighe­ter.

KK förordar i första hand en annan lösning som går ut på att lagsliftning­en, om den av olika skäl bör behällas, länkas lill ulvecklingen i Sydafrika. En möjlig ordning vore alt förelagen som en förutsättning för fortsatta invesleringar och kvarblivande i Sydafrika ålades att tillvarata möjligheter­na all vidta aktiva och konkrela åtgärder för att främja en utjämning mellan svarta och vita i företagen samt att årligen redovisa vad som gjorts härvid­lag. Om denna väg inte används hävdar KK all del i och för sig är svårt all principielll erinra mol införandet av etl leasingförbud kombinerat med ell dispensförfarande. Leasingförbudet bör dock definieras mera entydigt än enligt kommitténs förslag. Detla inbjuder till definitionslvisler och kring-gåenden.

KK fortsätter: Kommittén föreslår alt företagen åläggs att lill kollegiet redovisa förekomsten av tidigare ingångna avtal om finansiell leasing. Självfallet kan det ur kontrollsynpunkt ha ett värde alt ha tillgäng till en "ingående balans" av detta slag. Å andra sidan skall erinras om att när den nuvarande lagen trädde i kraft föreskrevs ingen sädan skyldighet ifråga om innehavet av anläggningstillgångar. Då del inte synes aktuellt alt nu begära in uppgifter om anläggningstillgångar e.d. har en förteckning över löpande leasingavlal värde enbart för kontrollen pä just detta område.

KK vill inte motsätta sig ell förbud mol finansiella lån och krediter lill sydafrikanska staten m.fl. Införande av etl sådani förbud ger emellertid lagstiftningen en delvis annan inriktning än hittills.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har, frän de syn­punkten nämnden har att beakta, ingen erinran mot förslagen. Ingreppet i rent sydafrikanska förhällanden framstår dock genom förbudei mol vissa lån m. m. på visst sätt som mera långtgående än de redan nu gällande.

MetaU, LO. TCO och SIF tillstyrker förslagen i denna del.

MetaU anför; I praktiken har den finansiella leasingen samma funktion som investeringar. Om man väl bestämt sig för alt lagen ska vara kvar sä bör den också innefatta leasing. Den bör i så fall bli föremål för samma dispensgivning och räll lill dispenser som övriga invesleringar. Finansiell leasing kan tyvärr inte införas i lagstiftningen utan att förorsaka ytterligare problem. Redan tidigare har det varit svårt — för att inte säga omöjligt -att särskilja mellan ny- och ersältningsinvesteringar. Det blir inte lättare att göra denna åtskillnad på leasingsidan. Dispensansökningarna kommer också att beröra betydligt högre belopp än tidigare.

ISAK menar att ett allmänt förbud mol all form av leasing är en konse­kvent linje för att täppa till detta kryphål i den nuvarande lagen men finner inga hållbara skäl för att som utredningen föreslår göra en åtskillnad mellan finansiell och operationell leasing. Båda metoderna strider mot lagens syfte och målsättning. ISAK finner det ej godtagbart alt ingångna leasing-

 

Prop. 1984/85:56                                                                   107

avtal, som kan vara upp lill sju år, får fortsätta att löpa liden ut. ISAK menar vidare att avsaknaden av utredning om legoproduklionen är en uppenbar brist och del är lSAK:s förhoppning alt en ulredning skyndsamt utförs som behandlar legoproduklionen vid svenska dotterföretag och som föreslår åtgärder mol densamma. ISAK stöder kommitténs förslag all även lån och kreditgivning till den sydafrikanska staten, dess myndigheter och statsägda förelag bör förbjudas.

SEN. SMR och SKU finner det positivt all investeringsförbudel utvid­gas lill att omfatta även leasing och krediter till sydafrikanska staten m.fl.

7.2      Mindre investeringar m. m.

Betänkandet s. 131-132.

JK; Kommittén har föreslagit att undantag skulle gälla frän investerings­förbudet för vissa investeringar till etl belopp understigande 100000 kr. per år. Syftet med detla är att underlätta tillämpningen av lagen. I likhet med kommittén anser jag det angeläget alt lagtillämpningen underlättas. Det "dispensfria" beloppet borde dock kunna sättas betydligt högre, vilkel skulle innebära minskad byråkrati och besparingar för både företag och myndigheter vid handläggningen av dispensärenden.

Kammarrätten i Stockholm; Kommittén föreslår att lillgångar understi­gande 100000 kr. skall få anskaffas utan hinder av förbudei i 2 § första stycket 1 under förutsätining att tillgången i fräga inte gör del möjligt för företaget alt utvidga sin verksamhet. Denna förutsätining bör komma till klarare ullryck i lagtexlen (2 § andra stycket) förslagsvis enligt följande

"------ understigande 100000 kr per år förutsatt att anskaffningen inte

gör det möjligt---- ".

Göta hovrätt tillstyrker förslaget.

KK förordar i ställel för en bestämd beloppsgräns om 100000 kr., au man tillåter sådana mindre invesleringar som enligt svensk god redovis­ningssed fär omkoslnadsföras vid anskaffningen. Undanlaget för mindre investeringar måste också gälla leasing.

ISAK. SEN, SMR och SKU anser alt förslaget att tillåta investeringar till etl sammanlagt värde av högst 100000 kr. per år förefaller vara en onödigt generös markering.

7.3      Definition av dotterföretag

Betänkandet s. 158-163.

RÅ; Kommitléns förslag att justera lagens koncernbegrepp så att det kommer i överensstämmelse med del i aktiebolagslagen angivna tillstyrks. Även om de svårigheter som från utrednings- och bevissynpunkt föreligger när del gäller relationerna mellan moderbolag och dotterbolag därigenom inte elimineras så är förslaget ägnat att underlätta rättstillämpningen.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  108

Länsäklagarmyndigheten i Västmanlands län: Den föreslagna ändring­en i 3 § är klarläggande och lillsiyrkes. Svårighet alt få fram i punkt 2 angivet avtal kan förutses och därmed möjligheten att styrka det bestäm­mande inflytandet och den belydande resullalandelen. Likaledes kan svå­righeter uppslå alt styrka att den svenska juridiska personen har en bety­dande andel i resultatet i de fall då andelen las ut genom affärstransak­tioner mellan skilda juridiska personer, varav några finnes utomlands.

Göta hovrätt; Justeringen av koncernbegreppet framstår som välmoti­verad.

Juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universitet; Kommiuén fö­reslår en mindre justering av definitionen å dotterbolag för att åstadkomma en närmare överensstämmelse med motsvarande definition i aktiebolagsla­gen. Fakulietsnämnden har icke någol att tillägga i det hänseendet utöver en erinran om all aktiebolagslagens koncernbegrepp inte ulan vidare kan appliceras på dotterbolag som lyder under utländsk bolagsräii.

ISAK anser alt det är olyckligt att företag kan äga mindre poster i sydafrikanska företag utan att falla under Sydafrikalagen.

SEN, SMR och SKU anser att man här måste vara uppmärksam, sä att en ev. ny praxis inte kommer att innebära att ännu färre företag än f.n. faller under investeringsförbudel och KK:s tillsyn. Det är redan nu otill­fredsställande alt l.ex. ASEA inle alls förekommer i KK:s redovisningar.

7.4 Redovisning av utvecklingen av verksamheten i Sydafrika och Namibia

Betänkandet s. 132-135.

Kammarrätten i Stockholm: Allmänt sett är del angeläget att förelagen inte utan starka skäl betungas av en uppgiflsskyldighel. Kammarrätten anser därför att nägon förpliktelse inte bör åläggas företagen när syftet endast är att regeringen skall få viss informaiion om utvecklingen av de svenska företagen i Sydafrika. Laglexlen bör jämkas sä att däri sägs att företagen endast om del är möjligt också bör lämna sådana upplysningar som anges i 5 § första stycket 2 och 8 § första stycket 2 i kommitténs förslag.

KK är principiellt tveksam alt ålägga redovisningsskyldighet om sociala förhållanden eftersom den inle är förknippad med någol förbud.

ISAK anser det av största vikl all även övriga förelag som har en mindre ägarandel skall avge årsredovisningar. 1 årsredovisningen bör ingå att redovisa omfattningen av och vad som ingär i inlernhandeln.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  109

7.5 Undantag från förbudet mot investeringar m.m. och handläggningsord­ning

Betänkandet s. 115-131 och 137-141.

JK: Om möjligheterna till dispens upphör i enlighet med kommitténs förslag lorde detla med all sannolikhet leda lill alt företagen tvingas av­veckla verksamhelen i Sydafrika. Föruiom all del medför friställningar kommer det enligl min mening att aktualisera frågan om ersällning till företagen för ekonomiska förluster. Vid tillkomsten av Sydafrikalagen förutsattes ocksä alt ersättning skulle kunna utgå på grund av investerings­förbudel även om en lagfäst ersättningsrält inle föreslogs (se SOU 1978:53 s. 176 och prop. 1978/79: 196 s. 43; jft. även prop. 1971:77 s. 22 ff). Dessa konsekvenser av elt upphävande av dispensmöjligheterna har kommittén inte berört. Enligl min mening skulle elt upphävande av dispensmöjlighe­ierna kunna komma all förorsaka staten en vittgående ersättningsskyldig­het. Det kan inle uteslutas all för en sådan skyldighel åberopas artikel I i tilläggsprotokoll nr 1 den 20 mars 1952 lill den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättighelerna och de grundläggande friheterna.

Vad avser den föreslagna handläggningsordningen ifrågasätter JK om inte handläggningen av det enskilda ärendet går snabbare om inle alla ärenden kommer in samtidigt till KK.

Göta hovrätt har ingen invändning mot ändrad handläggningsordning.

Kammarrätten i Stockholm: Även andra åtgärder än invesleringar är förbjudna enligt lagen (jfr rubrikerna lill 1-3 och 6-7 §§). Del torde vara avsett att 7 § skall omfatta ansökningar om undanlag från samlliga de i I och 2 §§ angivna förbudspunklerna och alltså inte enbart investeringsför­budet (jfr bet. s. 153 ang förbudet mot finansiell leasing). I så fall bör 7 § anges gälla "undanlag från investeringsförbudel m.m." och avse "samtli­ga de åtgärder enligt I och 2 §§ som sökanden vill företa under det kom­mande verksamhetsåret". Vidare bör "mm" i lagens rubrik sättas direkl efter "investeringar".

Stockholms tingsrätt: Det förekommer ytterst sällan och då i rena un­danlagsfall beroende på särskilda omständigheter alt till lagar eller lagreg­ler redan då de beslutas fogas bestämmelse om deras upphörande. Tings­rätten anser att dispensmöjlighelen inle bör vara tidsbegränsad på sätt som föreslås. Den föreslagna bestämmelsen bör alltså utgå. För den händelse bestämmelser om att dispensmöjlighelen skall upphöra år 1990 anses vara av sådan betydelse alt de skall redan nu medtagas, bör det enligl tingsrät­ten ske genom att dispensbestämmelserna medtages i form av övergångs­bestämmelser och alt de således inle infogas i själva laglexlen.

KK har inle någon erinran mot handläggningsordningen men finner det problematiskt att ge de fackliga organisationerna tillgäng lill ett preliminärt ställningslagande i dispensärenden.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   110

KK fortsätter härom: Ur praktisk synpunkt innebär det alt liden för kollegiets ställningstagande pressas ihop ylleriigare. Av större vikl är alt mot förslaget kan resas principiella betänkligheter. Syftet med remissför­farandet är att myndigheterna skall kunna fä in sädana uppgifter som behövs för elt ärendes avgörande eller fä tillgång lill sakkunskap som de själva saknar. Med den av kommittén förespråkade ordningen görs remiss­förfarandet snarasl till etl fomm för en intressent att diskutera en myndig­hets tilltänkta ställningstagande i ell visst ärende, någol som knappasl är rimligt.

Industriförbundet: De dispensansökningar företagen gjort hittills under den nuvarande lagen har skell under en period av lågkonjunktur i Sydafri­ka. Under den väntade högkonjunkturen krävs ökade insatser för att de svenskägda företagen inte skall förlora nödvändiga marknadsandelar till konkurrenterna. För att klara den önskvärda "övervintringen" kommer i flera fall mer omfattande investeringar att erfordras än varom företagen ansökt under den gångna perioden.

Industriförbundet fortsätter: Kommittén skiljer mellan ny- och ersält­ningsinvesteringar och förmodar att undantag från investeringsförbudel i princip bör ges endast på sådana investeringar som är nödvändiga för att företagen efter hand skall kunna ersätta försliten, föråldrad, elc. anlägg­ningstillgång.

Förbundet instämmer i vad Bo Eklöf anfört: 1 en värld av tekniskt framåtskridande, där inte endast fillverkningsleknik, dislributionsmetoder och administrativa system förändras i en allt snabbare takt ulan också själva efterfrågan på produkter och tjänster oupphörligen byter skepnad, är detta en ohållbar begränsning. Etl företag, vars investeringar begränsas lill ersättning av förslitna och föråldrade anläggningstillgångar och som är förhindrat alt salsa pä nya produkter, metoder och syslem, slås obönhörli­gen ut. Förlorare är företagets anställda och ägare. Vinnare är de konkur­rerande företagen på marknaden.

Kommittén anser (sid. 135), att i den mån företagen inte kan peka pä en positiv utveckling syftande till en förbättring av de svarta anställdas vill­kor, della förhållande bör beaklas vid prövningen av ansökan om dispens. Förbundel vill understryka att vad som framför allt motverkar en förbätt­ring av de svarta anställdas villkor vid de svenskägda förelagen är Syd­afrikalagen. Kommittén försätter här lättvindigt företagen i etl dilemma. Förbättring av de svartas villkor förutsätter ju att företagen kan utvecklas ekonomiskt.

Förbundet vill framföra principiella invändningar mol förslaget (sid. 140) att vid remiss till fackliga organisalioner dessa skall fä tillgång till ett preliminärt ställningstagande frän kommerskollegium i varje enskilt fall. Förslagel har korporaliva drag som är betänkliga.

Genom att fixera datum då dispensmöjlighelen skall upphöra uppnäs samma effekl beträffande bortfall av överlevnadsmöjligheter som ell direkl

 

Prop. 1984/85:56                                                                   111

snabbi beslul härom skulle ha medfört. Försäljning av företag skulle ris­keras komma att ske under sådan press att betydande kapitalförluster blev oundvikliga.

Om lagen skall innehålla en seriös överlevnadsmöjlighet kan dispens­möjlighelen inle särskiljas frän lagens giltighet i övrigi. Skall Sydafrikala­gen överhuvudtaget finnas bör lagen som helhet tidsbegränsas. För Sveri­ge och för de Sydafrikaanslällda oavsett hudfärg har lagen enbart negativa konsekvenser.

Införs en ny lagstiftning bör den bli föremål för samlad översyn före ulgången av 1987.

SAF: Dispenser är lagens instrument för att möjliggöra att företagen överiever utan att expandera.

De svenska regeringarnas dispensgivning har varit ytterst restriktiv. Det är tydligt au lagens långsiktiga överlevnadsmål i flera fall fått ge vika för kortsiktiga partipolitiska överväganden - främsl alt slippa krilik.

Under de gångna fem åren har de svenska dotterbolagen bara fält inves­tera för ca 30 milj. kr, vilket är mindre än de investerade året före lagens tillkomst. Det föreligger därför ett belydande uppdämt investeringsbehov.

Enligt föreningens bedömning är det - även inom ramen för befintlig lagsliftning — nödvändigt att väsentligt liberalisera dispensgivningen om den önskade övervintringen skall vara möjlig.

Sydafrikakommitténs förslag till skärpningar av lagen skulle drastiskt försämra de svenska dotterföretagens möjligheter att överleva. Del gäller bl.a. förslaget all låta förbudet/dispensgivningen även omfatta den för företagen utomordentligt viktiga leasingen av maskiner och inventarier. För att upprätthälla företagens förmåga att överleva torde det bli nödvän­digt att lämna dispenser för alt företagen skall kunna leasa i åtminstone nuvarande omfaltning.

Del mest akuta hotet mot förmågan att överleva är förslaget att låla lagens dispensmöjligheier upphöra 1990 - om inte riksdagen fattar särskilt beslut om annal. Om och när dispensmöjligheierna upphör, upphör ocksä möjligheten att fortleva.

De svenska dotterföretagen skulle således försättas i den omöjliga situa-fionen att bara kunna planera och investera om ett tidsperspektiv som idag är fem år och som de närmasle följande åren förkortas lill fyra, tre, två, ell, respektive noll år.

Företagens kunder och leverantörer - som genomgående är produce­rande företag - kommer givetvis att vara föga intresserade av att köpa de svenska företagens produkter eller leverera insalsvaror om de räknar med all leveranser i respektive riktning och särskilt serviceåtaganden och för­sörjning med reservdelar upphör vid en given snar tidpunkt. Ju närmare 1990, desto svårare skulle det ocksä bli för de svenska förelagen alt behälla de kvalificerade medarbetare som krävs för att fortsätta verksamheten. Dessa faktorer sammantagna medför all ell beslul om alt dispenserna

 

Prop. 1984/85:56                                                                  112

upphör 1990 kan få en snöbollseffekt. De svenska dotterföretagen kan snabbt försältas i en akut kris och tvingas lägga ner verksamheten och sälja tillgångarna med slora svenska kapitalförluster som följd.

Denna skärpning av lagen kan således få de för Sverige ogynnsamma konsekvenser som Sydafrikakommittén varnat för och som den velat und­vika. Den kan ocksä innebära att levnadsbetingelserna för de 20000 männi­skor som är beroende av de svenska dotterföretagen, snabbi och radikalt försämras. Den påtalade risken skulle väsentligt reduceras om riksdagen i stället beslular alt lagen i dess helhet skall göras lill föremål för en ompröv­ning före 1990. Föreningen är för sin del övertygad om alt nackdelarna med Sydafrikalagen vid den lidpunkten kommer att vara så uppenbara alt del då finns goda förutsättningar all lagen avskaffas.

Liknande synpunkter framförs av de berörda företagen.

Grossistförbundet: Den nuvarande dispensordningen behöver inle skär­pas. Redan i dagsläget syns lagen och del dispensförfarande som utbildats ha lett till minskande omfattning av de svenska dotterbolagens verksamhet i Sydafrika. Med en ytteriigare skärpning och införande av förbud mol leasingförfarande föreligger risk för företagens överlevnad redan i elt kor­tare perspektiv än Sydafrikakommilléns "övervintringsperspekliv".

LO hänvisar i denna del till Metalls yttrande.

Metall anser det vara räu att tillsätta en ny utredning om ell par år för alt på nytt pröva vår svenska sanklionspolilik. Dispensmöjligheten är en del av lagen och ska dä prövas tillsammans med hela lagstiftningen. Dispen­serna behöver inte bli föremål för särskild uppmärksamhet. Förbundet tycker det är fel att helt avbryta rätt lill dispens vid en viss lidpunkt och på så säll låla förelagen klara sig bäsl de kan. Regering och riksdag ska i stället lala klarspråk om företagens vara eller inte vara i Sydafrika. Den kommande prövningen bör alltså baseras på de förutsättningar som finns vid prövningsiillfället. Att redan nu låsa sig för en politik efter år 1990 är att gå händelserna alltför långt i förväg.

Om lagen bibehälls och flyttas fram är del en riklig älgärd all ändra handläggningsordningen i enlighet med utredningens förslag. Del blir både lättare och svårare. Lättare genom alt handläggningsordningen får en fast rutin. Svårare genom att leasing införs och dispensernas storlek ökar.

TCO; De erfarenheler av dispensförfarandet, som kommittén redovisar är enligt TCO;s uppfattning goda. Dispensinstiiutel bör därför såsom kom­mittén föreslär, bibehållas med de förändringar som kommittén föreslär.

Enligt TCO:s uppfaltning borde det vara möjligt att låta möjlighelerna att erhålla dispens frän investeringsförbudel vara beroende av en redovis­ning frän förelagens sida om de åtgärder som de inom ramen för sydafri­kansk lagsliftning vidtagit för att förbättra de svartas arbetsvillkor, fackliga strävanden och sociala villkor i övrigi. Härvidlag skulle de lokala fackliga organisationerna i Sverige kunna spela en vikiig och posiiiv roll när det gäller att utforma de konkrela kraven på förelagen.

 

Prop. 1984/85:56                                                    113

TCO finner dock inte att kommittén anfört något giltigt skäl för att fastställa en lidsgräns. Redan med nu gällande lagstiftning har regeringen möjlighel att vägra dispens från investeringsförbudel. TCO finner det dessulom självklart att en ny utredning för översyn av den svenska Syd­afrikapolitiken lämpligen bör tillsättas inom en femårsperiod. 1 utrednings­uppdraget bör givetvis även ingå en översyn av dispensförfarandel.

Kommitténs uttalade målsättning är emellertid, som redan sagts att verksamhei bör få bedrivas pä sparlåga. En tidsbegränsning motverkar, enligt TCO:s uppfaltning, syftet med utredningens egna förslag. TCO avstyrker därför utredningens förslag på denna punkt.

TCO tillstyrker en förenklad handläggning.

SIF avstyrker förslagel att fastställa en bestämd tidsgräns för slopande av dispensmöjligheten eftersom delta direkt motverkar kommitténs grund­inställning och företagens möjligheter till övervintring. Förbundel förordar alt dispensgivningen kopplas lill konkreta åtaganden frän företagens sida att förbättra villkoren för de svarta. De fackliga organisationerna i Sverige måsle ges en vidgad roll vid detaljutformningen av ålgärdskraven och som remissinstans innan överenskommelse Iräffas och dispens ges.

Nordiska afrikainsiitutet tycker att det är svårt att se en saklig motive­ring tili all utställa datumet för dispensförfarandets upphörande till 1990. Om möjligheten till dispens från lagen betraktas som en risk för att lagen urholkas och om den ger ett intryck av ambivalens i den svenska politiken skulle större konsekvens uppnås om dispensmöjligheten omedelbart in­skränktes eller slopades.

ISAK; Inför en eventuell fortsatt dispensgivning bör lagens anda som förbudslag kraftigare markeras genom stor restriktivitet med dispenser. Utredningens förslag är au dispensklausulen i lagen skall upphöra fr. o. m. utgången av år 1990, om inte specielll beslut fattas av riksdagen innan dess. Alt på detta sätt vänta ytterligare 5—6 år med att pröva om läget i Sydafrika är allvariigt nog för elt tillbakadragande är enligt vår mening en grov undervärdering av allvaret i den nuvarande situationen. Att vänta till 1990 kan ocksä ses som ett officiellt erkännande av att de svenska företa­gen skulle kunna fortsätta verka i Sydafrika utan att utgöra etl stöd för apartheidregimen. ISAK tolkar kommitténs betoning av den beredskap som krävs som ell förslag om att en avvecklingsplan redan nu upprättas, något som torde vara nödvändigt för att möjliggöra snabba ingripanden.

SEN, SMR och SKU finner del positivt alt man angett en tidsgräns för hur länge dispensmöjlighelen i princip skall finnas kvar. Dock föresläs att redan nu fattas ett principbeslut om gradvis avveckling av svensk företag­samhet i området. Avvecklingen bör givelvis ske inom en noga angiven tidsplan och pä elt sådant sätt, all svenska inlressen skadas så lile som möjligt. Renl konkret bör företagen ifråga åläggas att upprätta en avveck­lingsplan, som ska syfta till fullbordad avveckling, såvida inle dramatiska förändringar inträder dessförinnan till förmån för den svarta folkmajorile-8    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 56

 

Prop. 1984/85:56                                                    114

len i området. Mot denna avvecklingsplan ska sedan regeringen och riks­dag väga de årliga investeringsplaner som företagen enligt uiredningens lagförslag skall upprätta och bedöma huruvida dispens frän investerings­förbudel kan anses motiverad utifrån avvecklingsperspektivet.

LSU menar att de nuvarande dispensreglerna på elt olyckligt sätt foku­serat intresset på de tillfällen då relativt generösa dispenser givits. Genom att lagen i praktiken tillätit ganska stora investeringar och leasing varit oreglerat har opinionsbildningen försvårats. Det skulle sannolikt vara lät­tare all driva opinion kring en lag som konsekvent stoppade investeringar i Sydafrika.

7.6 Särskilda åtaganden

Betänkandet s. 135-136.

Metall: Utredningen pekar på, som etl alternativ lill nuvarande lagstift­ning, frivilliga överenskommelser mellan företagen och regeringen. Ut­gångspunkten för sådana frivilliga överenskommelser är naturiiglvis fortfa­rande en restriktiv Sydafrikapolilik och med den nuvarande lagstiftningen som bas. Det innebär att företagen inle får expandera, men att man tar slörre hänsyn till den omvärld som förelagen faktiskt lever i. Man erkänner då också att del är en utomordentligt stor skillnad mellan expansion och en faktisk möjlighet lill överlevnad.

Förbundet föreslår att regeringen noga undersöker fömtsättningarna för en sådan förenklad lagstiftning som kan ha följande utseende:

1.  Lagen kvar, men regeringen ges möjlighet att träffa överenskommelse
med Sydafrikaförelagen om att de inte ska expandera i Sydafrika. Rege­
ringen och företagen fastställer någon slags relativ gräns för den investe­
ringstakt som behövs för överlevnad. Detta borde kunna uttryckas i pro­
cent av förädlingsvärden. Måttet är inle exakt, men är så tilltagel alt man
klart kan påvisa en restriktiv hållning mol företagen.

2.  Förelagens investeringar och leasing kontrolleras i efterhand genom uppgiflsskyldighel från företagen till regeringen. Om det visar sig att före­lagen gått för långt i sin expansion korrigeras delta efter hand. Om ingen korrigering sker av kursen, kan regeringen bestämma alt företagen ska omfattas av den strängare lagstiftningen, dvs. dispensansökningar för både investering och leasing ska ske pä förhand som i nuvarande lagstiftning.

3.  Företagen förbinder sig i den frivilliga överenskommelsen med rege­ringen all salsa på etl socialt program inom förelagen. Detla program ska kunna uttryckas i pengar och det ska ocksä ha elt antal givna områden där satsningar faktiskt kan ske till de svartas förmån. Till exempel:

 

a)    löner

b)    utbildning och befordran

c)    sociala förmåner typ sjukförsäkring, pensioner, yrkesskadehjälp m. m.

d) bostäder

 

Prop. 1984/85:56                                                                  115

e) fackels möjligheler att arbeta inom företaget O   arbetsmiljö.

SIF tillstyrker kommitléns förslag mol bakgrund av alt de restriktiva delarna i lagen finns kvar, vilket torde kunna fungera som en lämplig press på företagen vid överläggningarna med regeringen. En vikiig del i en sådan överenskommelse bör vara, all företagen förbinder sig all aktivt verka för att förbättra de svartas anställnings- och sociala villkor. Företagen bör således åläggas att redovisa en detaljerad plan för konkrela åtgärder på området. Del bör gälla t.ex. fackliga rättigheter, löner, övriga anställnings­villkor, rekrytering, utbildning och personalutveckling, övriga sociala för­måner etc. Även här kan givetvis de fackliga organisationerna i Sverige spela en viktig roll vid detaljutformningen av åtgärdskraven. 1 redovisning­en efter årets utgång bör företagen kunna visa på konkreta framsteg för att slippa tvånget att söka dispens för kommande års investeringar.

SALF vill att frågan prövas om möjligheterna att stödja en förändring i Sydafrika genom att företag som arbetar för en förbättring av situationen kan medges ökad dispens. Förelagen skall dä förbinda sig i frivilliga överenskommelser med regeringen alt satsa på elt socialt program inom företagen. Detta program ska uttryckas i pengar och det ska också ha ett antal givna områden där satsningar kan ske till de svartas förmån, l.ex. sociala förbättringar, löner och arbetsmiljö.

ISAK avvisar kommitténs förslag.

7.7 Överlåtelser och upplåtelser av patent och tillverkningsrätter

Betänkandet s. 165-177.

JK; Kommitténs förslag i denna del fyller inle någon funktion utan innebär endast besvärande byråkrati.

KK anser alla skäl lala för att Sverige även på tjänstehandelsområdet bör värna om frihandelsprincipen och därför ej överväga införande av restrik­tioner i denna handel med Sydafrika. På tjänstehandelsområdet pågår för övrigt arbete både i GATT och OECD som syftar till liberaliseringar iniernationelll. Självfallet kan ändå införas en uppgiftsskyldighet av del föreslagna slaget. Värdet av en sädan lorde dock vara tämligen begränsat.

PRV: Verket vill underslryka att lagsliftningsätgärder i syfte alt förhind­ra svenska juridiska personer au söka patent i Sydafrika skulle vara oförenliga med tankarna bakom 1883 års Pariskonvention. Verket delar kommitténs uppfaltning alt etl generellt förbud mot tekniköverföring ge­nom överlåtelse eller upplåtelse av palenl eller tillverkningsrättigheler bör undvikas. Ett registrerings- och övervakningssystem är att föredraga. Till-lämpningen av det föreslagna systemet kan emellertid bli myckel vansklig. Kommitténs mofivering till den föreslagna regleringen visar hur oklar gränsen är mellan sådan överföring av leknik som omfaltas av den före­slagna uppgiftsskyldigheten och transaktioner som faller utanför. Vanligt

 

Prop. 1984/85:56                                                                   116

är t.ex. att försäljning av maskiner kombineras med utfästelse all siälla expertis lill fört"ogande för maskinernas installation och för att säkra deras ekonomiska drift. Moliven ger ingen lednipg för bedömningen i vilken mån sädana avtal skall betraktas som avtal, varigenom know-how licensieras, och följaktligen vara underkastade uppgiflsskyldighel. De skäl som kom­mittén anför mot etl förbud talar sålunda ocksä — om än med nägol mindre styrka - mot en slraffsanktionerad uppgiftsskyldighet.

Frågan kan också ställas om inte en politisk åtgärd mol Sydafrika som begränsar sig till en uppgiftsskyldighet blir nästintill meningslös, särskilt som kommittén inte ser någon rimlig möjlighel att ens framdeles införa ett förbud. Eftersom uppgiftsskyldigheten endasl tar sikte på en ganska be­gränsad del av teknikutbylet mellan Sverige och Sydafrika kan den infor­mation som inhämlas genom regleringen knappasl tjäna ett ändamål som står i rimlig proportion till den administration som regleringen trots alll förutsätler.

TCO. SIF och Metall tillstyrker kommitténs förslag.

ISAK: Utredningen beskriver de olika sätt pä vilka tekniköverföring sker. Här går man mycket hastigt förbi frågan om handelns betydelse för tekniköverföring. Detla är en allvarlig brist. ISAK finner kommitténs förslag otillräckliga och menar att det redan idag torde vara möjligt att förbjuda licensöverenskommelser som avser överlåtelse eller upplåtelse av patent eller tillverkningsrättigheler inom ett begränsat område t.ex. energisektorn och samtidigt övervaka omfattningen av övrig handel. En utvärdering av övervakningen bör sedan göras med syfte att föreslå ytterli­gare åtgärder.

SEN. SMR och SKU; Positivt är alt man ålagt företag att rapportera om överföring av patent och licenser. Svenska förelag bidrar idag - både genom export från Sverige och genom sina dotterbolag i Sydafrika till att stärka apartheidregimens oberoende inom energi- och mililärsektorerna. Del är därför angelägel all statsmakterna på något sätt i lag reglerade vilka typer av tekniskt kunnande (i form av utbildning, materiel och tillverk­ningsprojekt) som fär överföras från Sverige till Sydafrika.

SSKF och SKSF tillstyrker kommitténs förslag.

SSU anser att man pä etl klarare sätt i laglexlen bör framhålla risken för tekniköverföring inom områdena data och energi.

FPU tillstyrker förslaget.

7.8 Indirekta företagsförvärv

Betänkandet s. 153-158.

JK; Kommittén har beträffande s. k. indirekta förvärv föreslagil att svensk juridisk person, som vid förvärv av etl utländskt företag vari ingår sydafrikansk tillgäng, skall anmäla delta till kommerskollegium. Kommit­tén har inte angivit något skäl för alt en sådan ordning införs. Underläten-

 

Prop. 1984/85:56                                                                  117

hel att lämna uppgift föreslås inle heller straffsanktionerad. Jag anser inle att det finns anledning att den föreslagna beslämmelsen införs i lagslift­ningen om investeringsförbud.

KK har ingen erinran mot kommitténs förslag.

ISAK menar att etl förbud mot indirekta företagsförvärv av sydafrikan­ska dotterbolag bör ingå i lagen.

7.9 Tillsyn, infordrande av uppgifter m.m. samt överklagande av tillsyns­myndighetens beslut

Betänkandets. 141-142 och2IO-213.

JK; I specialmotiveringen lill 9 § andra stycket har kommittén föreslagit alt kommerskollegiet fär ålägga varje svensk juridisk person att tillhanda­hälla sädana uppgifter och handlingar som kollegiet anser sig behöva för tillsynen över efterievnaden av lagen om investeringsförbud. Åläggandel fär enligt förslaget förenas med vite. Enligt min mening är det att gå väl långt i strävandena att utforska om lagen efterlevs om även andra förelag än de som direkt berörs av lagen skall kunna tvingas all lämna upplysning­ar. Kommittén har inte ens angivit i vilka hänseenden uppgifter skulle lämnas. Förslagel, som innebär ytterligare byråkrati, är enligt min mening alltför oprecist för att kunna läggas till gmnd för lagstiftning.

Kammarrätten i Stockholm; Det framgår varken av lagtexten eller moti­ven vilka uppgifter förelagen skall vara skyldiga att lämna ut som underlag för den tillsyn som skall ankomma pä kommerskollegium eller mot vilka företag ett åläggande kan riktas. I del fortsatta lagstiftningsarbetet måste klargöras vad som är avsett och lagtexten förtydligas i enlighet därmed.

I motiven till 14 § sägs aU beslut som kommerskollegium meddelar enligl lagen får överklagas. De beslut som torde komma i fräga är ålägganden enligl 9 § andra stycket - med eller ulan vite. Det kan lill en början sättas i fråga om älägganden, som inle är förenade med vite, överhuvud bör vara överklagbara. Härtill kommer emellertid att kommittén utan aU redovisa nägra närmare överväganden föreslår att kammarrätten skall vara besvärs-instans. Med hänsyn lill lagens innehåll och utformning finner kammarrät­ten att regeringen och inle en domstol utgör den naturliga besvärsinstansen när del gäller de beslut som kommerskollegium fattar i egenskap av rege­ringens tillsynsmyndighet över lagens efterievnad. Bestämmelsen härom bör föras in omedelbart efter 9 §.

KK: Kollegiet har ingen principiell invändning mot au en tillsynsfunk­tion införs. Det bör dock sägas alt förhållandena hiuills inte varit sädana aU eu nämnvärt behov av en offentlig tillsyn förelegat. AU förutse hur omfauande en tillsynsuppgift kommer att bli är inte möjligt. Den nya lagen innefattar bestämmelser som träffar en betydligt större och mera obestämd krets än den nuvarande, främst då bestämmelsen om uppgiftsskyldighet belräffande tekniköverföring. Erfarenheten lalar för aU inle minsl i den

 

Prop. 1984/85:56                                                                  118

allmänna debatten kommer att framföras ett belydande antal uppgifter om olika förhållanden som kan påkalla aktivitet frän en tillsynsmyndighets sida.

Kollegiet finner del vidare uppenbart att elt genomförande av samtliga eller huvuddelen av kommitténs förslag kommer att medföra en kraftigt ökad arbetsbelastning pä della område för kollegiet vilken ej kommer att kunna bemästras inom ramen för existerande resurser. En förstärkning blir helt nödvändig. Om lagstiftningen däremol uiformas såsom kollegiet föror­dat, dvs. att nuvarande lagstiftning i huvudsak bibehålls varvid dispens­möjligheten dock anknyts till ätgärder för att utjämna förhållandena mellan svarta och vila i företagen, bedömer kollegiet att arbetsuppgifiema bör kunna klaras utan betydande resursförstärkning.

ISAK stöder kommitténs förslag om att kommerskollegium skall bli tillsynsmyndighet med uppgift och befogenhet alt kontrollera lagens efter­levnad.

SEN, SMR och SKU är positiva till all kommerskollegium får uttryck­liga befogenheter att vara tillsynsmyndighet och övervaka förbudels efter­levnad.

7.10 Ansvar

Betänkandet s. 177, 207, 210 och 212.

RÅ; Straffbestämmelserna i förslagets 10 och II § har i huvudsak sin motsvarighet i 1979 års lag. Någon erinran mot dessa föreligger inte från min sida. Jag vill dock under hänvisning till vad länsåklagaren i Västman­lands län anfört ifrågasätta om formuleringen av förslagets 11 § 2 p täcker vad man enligl moliven vill uppnå med denna kriminalisering.

Länsäklagarmyndigheten i Västmanlands län; Ansvarsbestämmelsen i 10 § förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet, varjämte brott icke förelig­ger i ringa fall. Det vore tacknämligt om i motiven gavs någon antydan om vilka kriterier som gör oaklsamhel grov och när ringa fall kan anses föreligga. Visserligen krävs för åtal medgivande på sätt anges i 15 §, därvid får förutsättas att åtalsmedgivande icke förekommer i de ringa fallen eller när eventuell oaktsamhet icke är grov. Ur fömndersökningssynpunkl vore det emellerlid värdefullt att få ledning av motiven. Av betänkandet kan utläsas att ringa fall skulle föreligga om överträdandet icke medför att det sydafrikanska förelaget utvidgar sin verksamhei. Svårighet att molbevisa elt påstående om att verksamheten icke utvidgats genom den ifrågasatta investeringen kan befaras.

I 11 § 2 straffbelägges lämnadet av orikliga uppgifter. Enligt specialmoti­veringen skall förtigande av uppgifter innefattas i della rekvisit. Jag kan emellertid väl föreställa mig att de uppgifter, som lämnas, i sig är riktiga och fullständiga men genom sättet varpå de lämnas leder till oriktiga slutsatser. Jag ifrågasätter om icke rekvisitet bör vara "vilseledande upp-

 

Prop. 1984/85:56                                                                 119

gifter", vilket torde innefatta såväl oriktiga som ofullständiga och ej läm­nade uppgifter men även i sig rikliga uppgifter, som lämnas på sådant sätt att felaktiga slutsatser dragés.

Kammarrätten i Stockholm: Enligl 11 § 1 i förslaget är vissl uppgifisläm­nande straffsanktionerat (4 §, 5 § I och 8 § 1), medan del i fråga om en del andra uppgifter visserligen föreligger uppgiflsskyldighel men denna saknar påföljd för det fall att skyldigheten inle iakttas (5 § 2 och 8 § 2). Endast belräffande 8 § första stycket 2 motiveras avvikelsen. I den delen anges (bet. s. 210) alt uppgiftsskyldighcten enligl andra punkten - lill skillnad frän första punkten — inte skall tjäna som underlag för elt evenluelll framtida förbud och därför inte föresläs bli slraffsanktionerad. Kammar­rätten kan inte finna att bärande motiv har förebringats för en sädan skillnad, som måste framstå som svårförståelig för förelagen. Om uppgif­terna verkligen anses sä väsentliga att de behöver omfattas av en uppgifts­skyldighet bör ocksä underlåtenhet att fullgöra skyldigheten vara förenad med sanktion.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet: I sill tidigare yttrande kritiserade fakultetsnämnden det då framlagda förslagel för att del ville använda en inom straffrätten etablerad term "medverkan" i en ny och speciell betydelse innefattande även vissa fall av passivitet. Kritiken vann gehör hos departementschefen såtillvida alt uttrycket "medverka" byttes mol "bidra". Det senare uttrycket synes dock rent språkligt, liksom del förra, förutsätta viss aktivitet. Sakligt sett kvarstår också betänklighe­terna mol alt genom tämligen vaga molivultalanden söka kriminalisera passivitet som i andra sammanhang allmänt seU menats inle kunna eller böra medföra straffansvar.

ISAK anser det av stor vikl att brott som upptäcks kraftigt beivras och att lagen formuleras så att även anstiftan av eller medhjälp till brott bestraffas.

SEN. SMR och SKU finner det svårbegripligt alt man i lagen inle ens vill straffbelägga uppsåtliga handlingar i Sverige, som syftar till brott mol lagen. Det är nu fritt fram för olika företagskonsulter att ge ut handböcker i hur man kringgår investeringsförbudet.

7.11 Förverkande och åtal

Betänkandet s. 213.

Kammarrätten i Stockholm anser att del inle nu bör öppnas en möjlighet i 15 § till en delegation av åtalsprövningen. Kammarrätten jämför t.ex. regeringens exklusiva åtalsprövningsräU enligt 2 § lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser pä tryckfrihetsförordningens område.

 

Prop. 1984/85:56                                                                   120

8    Sydafrikakommitténs övriga förslag och ställningstaganden

8.1      Upplysning internationellt om den svenska Sydafrikapolitiken

Betänkandet s. 111-112.

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva lill förslaget och betonar vikten av att informationsverksamheten om Sydafrikapolitiken intensi­fieras.

SAF, å andra sidan, anser att del är principiellt iveksaml alt låta staten via statsbidrag engagera politiska partier och organisationer som instm­ment för alt genom övertalning och "information" påverka andra länders lagstiftning i viss riktning. Än mer oacceptabelt är, enligt SAF, om kom­mittén tänkt sig all de föreslagna statsbidragen för information i utlandet skall förbehållas dem som är beredda att propagera för den svenska lagens efterföljd - men däremot inte utgå till partier och organisationer, som är motståndare till lagen.

8.2      Ny prövning av den svenska Sydafrikapolitiken

Betänkandet s. 113.

Arbetstagarorganisationerna tillstyrker utredningens förslag att i god tid före är 1990 tillsätta en ulredning med uppgift alt utvärdera lagen. De förutsätter att hela lagen dä blir föremål för utvärdering.

SAF föreslår i första hand att Sydafrikalagen redan nu avskaffas, i andra hand alt riksdagen beslutar alt efter ulredning ompröva lagen i dess helhel före år 1990.

1SAK:S uppfattning är att en sådan utredning bör tillsättas redan under 1985 för au följa den snabba ulvecklingen i södra Afrika och den svenska Sydafrikapolitiken. Vid tillsättandet av en ny utredning bör åtminstone en expert/ledamot utgöras av en representant för de många folkrörelserna och organisationer som företräder en konsekvent sanklionspolilik.

LSU anser all regeringen bör utse en ny kommitté med uppgift att ta fram förslag lill hur de svenska investeringarna i Sydafrika ska avvecklas och svensk handel med Sydafrika så långt möjligt begränsas.

SSKF och SKSF; Att låla tidsbegränsningen av dispensmöjligheten före­gås av en ny ulredning kan synas onödigt men samfidigt är det viktigt alt vi regelbundet och med inte alltför långa mellanrum summerar vad som hänt i Sydafrikafrågan och drar nya slutsatser. Det är en vikfig markering i den internationella debatten och en lika viktig stimulans för den inhemska opinionen alt vi vaksamt följer ulvecklingen och visar oss beredda till nya steg i vår sanktionspolitik

 

Prop. 1984/85:56                                                                  121

8.3 Namibia

Betänkandets. 181-185.

Juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universiiel finner - efter­som kommittén inte föreslär något importförbud - icke anledning alt vidare ingå på frågan men anmärker att den inte finner kommitténs påslå­ende, alt Sverige inle längre skulle ha några ur GATT-avtalet härflytande förpliktelser belräffande handeln med Namibia, övertygande.

Nordiska afrikainsiitutet: Institutet anser det lämpligt med en särskild ulredning om svenska företags exploatering av Namibias naturtillgångar. FN:s generalförsamling har i flera resolutioner uppmanat medlemslän­derna att vidta ätgärder, inklusive nationell lagstiftning, för all säkra efter­levnad av dekretet om skydd mot exploatering av Namibias naturtillgång­ar. Visserligen har Sverige de senaste åren lagt ned sin röst gällande dessa resolutioner, men de gemensamma nordiska röstförklaringarna innehåller inga reservationer mot de paragrafer som gäller dekretet (operativa para­grafer nr 28 i res 37/233A och nr 46 i res 37/233A för åren 1982 resp. 1983) som motivering för röstnedläggningen.

Institutet finner det förvånande att det beträffande handeln med Nami­bia inte har föreslagils åtgärder, eftersom volymen är mycket blygsam och således skulle få obetydliga negativa effekter i Sverige, samt all Namibia inte är medlem av GATT. I detla sammanhang vore det vikligt att la reda på i vilken grad handelsstatistiken återger verkligheten.

ISAK; Ett importförbud från Namibia har ringa betydelse men är viktigt som politisk manifestation mol den olagliga sydafrikanska ockupationen av Namibia. ISAK stöder därför reservanternas förslag om att importför­bud bör införas.

Även AGIS föreslår förbud mot import frän Namibia.

SEN. SMR och SKU menar all ell förbud mol import från Namibia lorde få slor symbolisk betydelse, eftersom Sverige därigenom skulle visa alt del tar Namibia-dekrelet pä allvar.

Uppsala CUF-disirikt; Ett importförbud från Namibia bör införas. Na­mibia har en unik ställning i världen och därför kan man genomföra speciella ätgärder.

SSKF och 5ä;5F ansluter sig lill synpunkterna i Jan Bergqvisls reserva­tion när del gäller importförbud från Namibia. Den frihandelsprincip som Sverige anslutit sig till gäller ju i första hand att motverka protektionism. Förbunden har svårt att tro att någon skulle tolka etl svenskl importförbud som ell avsteg från denna princip när del i stället handlar om att inte vilja handla med en olaglig regim.

FPU: Etl importförbud bör omedelbart kunna verkställas för att uppfyl­la de åtaganden vi gjort, t.ex. i Namibiadekrelet. Importförbudet bör råda så länge som Namibia är ockuperat av Sydafrika. Del står inle heller i slrid med GATT-avlalet.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  122

8.4   Offentlig upphandling

Betänkandet s. 185-187.

SIDA: Inom ramen för Sveriges utvecklingssamarbete med länderna i södra Afrika - varav tre (Botswana, Lesotho och Swaziland) är länkade lill Sydafrika genom den sydafrikanska tullunionen - händer det att frågan om inköp av sydafrikanska varor reses. Styrelsen vill i della sammanhang framhålla att svenska biståndsmedel i princip inle får utnyttjas för sådana inköp, vare sig för SIDA:s egen verksamhei eller för bisiåndsprojekt i mottagarländerna. När sä varit påkallat har för den skull ocksä bindning till svenska leveranser avtalsfästs.

KK: Kommittén uttalar att bl. a. statliga företag har frihet alt avstå från inköp i Sydafrika och att della förhällande bör utnyttjas när sä är möjligt samt att regeringen bör i lämplig form markera sitt intresse av att så sker. Eftersom GATT:s artikel XVII som bl. a. innehåller regler om icke-diskri­minering och affärsmässighet vid upphandlingar är tillämplig i samman­hanget finns enligl kollegiets mening anledning iaktta försiktighet med dylika markeringar.

ISAK anser att regeringen bör ge kommun-slat-utredningen direktiv som öppnar möjligheten för kommuner och landsting att göra solidaritetsytt­ringar. Svenska statliga företag och myndigheter bör inte handla med Sydafrika. Regeringen bör på lämpligt sätt reglera detta.

SSKF och SKSF föreslär en "informationskampanj" speciellt riktad mot de statliga företagen i Sverige t. ex. Vin- och Sprilcentralen och Statens Järnvägar så att dessa företag konsekvent intar samma hållning till kontakter med Sydafrika som ägaren/staten gör. I detta avseende bör man ha rätt alt ställa lile större krav på de statliga företagen i fråga om medve­tenhet.

8.5 Oljeembargo, FN:s vapenembargo och Sveriges förbud mot export av krigsmateriel m.m. till Sydafrika

Betänkandets. 187-188 och s. 194-198.

JK; Kommittén har föreslagit att elt tillägg görs till 1 § förordningen (1977: 1127) om vissa sanktioner mol Sydafrika som innebär ett utvidgat exportförbud med avseende på datautrustning och därtill hörande pro­gramvara samt terränggående fordon och drivmedel. Enligl kommitténs mening skulle en sådan ulvidgning av Sveriges nuvarande förbud mot export av krigsmateriel och liknande materiel till Sydafrika vara förenlig med säkerhetsrådets beslut om vapenembargo. Utvidgningen skulle där­med inle strida mot GATT-avtalet. Jag delar inle oreserverat kommitténs uppfattning i detta hänseende. Jag ser inte heller nägon anledning till att frågan om ändringar i den nyss angivna förordningen tas upp i samband med den förevarande genomgången av tillämpningen av Sydafrikalagen.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  123

Göta hovrätt har ingen erinran mol förslaget i fråga om krigsmaleriel-exporl.

Ocksä SIDA stöder kommitténs förslag i denna del

ISAK delar kommitténs uppfallning om vikten av alt siärka FN:s vapen­embargo och stöder kommitténs förslag. ISAK vill också ytteriigare po­ängtera betydelsen av kontroll och begränsning av export inom den elek­troniska sektorn liksom vad gäller kämvapenteknik. Elektronisk utrust­ning kan som regel användas lill både civila och militära ändamål. Del är därför angelägel att den nya utredningen specielll uppmärksammar den sydafrikanska krigsindustrin och dess internationella kontakter.

SEN. SMR och SKU; Mot bakgrund av att Sverige redan självmant ålagt sig minst lika omfattande exportrestriktioner ifråga om östblocket, är uiredningens förslag knappasl särskilt långtgående, även om det är väl­kommet. Det hade varit både befogal och möjligt att föreslå ytterligare inskränkningar i svensk teknologiexport lill Sydafrika. Inom energiför­sörjningsområdet l.ex., spelar svensk teknologi en stor roll.

TCO och Metall tillstyrker kommitténs förslag.

SSKF och SKSF tillstyrker kommitléns förslag i fråga om krigsmateriel-export.

Nordiska afrikainstitutet rekommenderar en närmare ulredning om ef­terföljandet av det av Förenta Nationernas säkerhetsråd är 1977 beslutade vapenembargot mot Sydafrika.

8.6 SAS flygförbindelse till Johannesburg

Betänkandets. 188-190.

SIDA; Slyrelsen finner alt kommittén mer ingående kunde ha redogjort för de alternativ som föreligger. Den uttalade premissen att SAS förbindel­se vid nedläggning av sträckan Nairobi - Johannesburg måste avslutas i Nairobi — och därför bli olönsam - är inte den enda länkbara. Inom ramen för SADCC arbetar de nio medlemsstaterna i södra Afrika f.n. på att bygga upp ett ifrån Sydafrika oberoende nät av flygförbindelser, med Zimbabwes huvudstad Harare som centrum. För detla arbete utgår svenskt och nor­diskt bistånd, bl.a i form av teknisk expertis till SADCC:s transport- och kommunikationskommission i Mapuio (Mogambique). Mot denna bak­grund vill styrelsen förorda att Sverige tar initiativ till en studie varigenom fömtsättningarna för en SAS-förbindelse till södra Afrika med Harare som slutpunkt undersökes. Upprättandet av en sådan förbindelse skulle utgöra etl slöd för de nordiska biståndsinsatser som redan är under utförande på flygtrafikens område i södra Afrika. Förbindelsen skulle också möjliggöra för den stora grupp av nordiska resenärer som inom och utom biståndet reser på länderna i området att undvika mellanlandningar i Johannesburg.

ISAK; Nedläggningen av SAS flyglinje lill Sydafrika ses som ett vikligt mål för de nordiska antiapartheidrörelsernas gemensamma strävan. ISAK

 

Prop. 1984/85:56                                                                   124

tolkar kommilléns förslag som att regeringen snarasl bör ta upp frågan med de övriga delägarna i SAS och att kontakt även las med andra länder som har flygtrafik pä Sydafrika.

SEN, SMR och SKU tror att del skulle vara möjligt att finna andra länder och flygbolag vars förbindelser med Sydafrika är marginella och där man skulle kunna överväga molsvarande åtgärd.

SSKF och SKSF menar att Sverige myckel aktivt bör verka för etl vidgat nordiskt samarbete när det gäller en gemensam hållning genlemol Sydafrika. Gemensamma nordiska akiioner skulle ge ytterligare slagkraft ät opinionsarbetet internationellt. Etl första konkret sleg måsle vara att lägga ned SAS flygningar på Johannesburg.

8.7      Åtgärder på sportens, kulturens och vetenskapens områden

Betänkandet s. 192-194.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner de svens­ka viseringsålgärderna tvivelaktiga ur renl rättsliga synpunkter. Del är visserligen icke någon allmän mänsklig rättighet garanterad av vare sig FN-konventionen eller Europarådskonvenlionen att besöka Sverige. Att för inresa till Sverige för vetenskapliga eller kulturella ändamål diskrimine­ra mellan medborgare i den sydafrikanska republiken beroende på deras politiska eller rasliga hemvist eller aktiviteter kan inle väcka respekt då del gäller alt bekämpa och motverka just sädana tendenser.

ISAK föreslår att de vetenskapliga och akademiska relationerna utreds för all sedan åtgärdas med visumlagstiflning liknande den för idrottsmän och artister. Det vetenskapliga samarbetet mellan sydafrikanska företag i Sverige och t.ex. högskolor i Sverige bör upphöra.

Uppsala CUF-dlstrikt; Högskolan i Luleå är etl exempel på att statliga forskningsmedel går till projekt med sydafrikanska inlressen. Man bör utarbeta klara regler för vilka projekt de svenska myndighelerna kan stödja.

8.8      Internationella valutafonden (IMF)

Betänkandet s. 198-200.

Riksbanken; Fullmäktige vill försl framhålla alt IMF:s betalningsbalans­stöd till medlemsländerna inte är långivning i traditionell mening. IMF:s egna resurser består av de inbetalningar medlemsländerna gjort i reservtill­gångar och egen valuta. Medlemskapet ger rätt att vid belalningsbalansbe-hov utnyttja fondens resurser, att göra s.k. dragningar, i en omfattning som primärt bestäms av medlemmens insats. För vissa dragningar gäller i stort sett automatik, dvs. ett medlemslands begäran blir inte föremål för detaljerad prövning. Denna automafik har ansetts angelägen för att med­lemmen snabbt skall kunna möta uppkommande betalningsbalansproblem.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  125

Politiskt motiverade avståndstaganden från sädana automatiska drag­ningar skulle helt förändra fömtsättningama för denna del av IMF:s verk­samhet. Enligt fullmäktiges mening bör Sverige värna om principen att elt medlemsland i en inlernalionell organisation skall ha de rättigheter som följer av medlemskapet, om landet i övrigi respekterar sina förpliktelser enligl organisationens stadga. Del framstår som särskilt viktigt för små länder att slå vakt om denna princip.

Sydafrika har under den aktuella perioden fömtom ovannämnda drag­ningar erhållit IMF-stöd som kombinerats med ekonomiska anpassnings­program. Därvid har lånebeslulen, som fattals av IMF;s direktion, före­gåtts av en närmare granskning av landets ekonomiska politik och utveck­Ung. Det är att observera att dessa diskussioner vid samlliga fillfäUen varil av ekonomisk-teknisk karaktär. Ingen direklionsledamot har gjort renl politiska markeringar. Ej heller har något land begärt formell omröstning. Vad gäller den nordiske representantens agerande har hemmamyndighe-temas inställning varil alt Norden - med hänsyn till IMF-sladgans regler och fondens praxis - inte bör ta initiativet till en politisering av IMF:s verksamhet. Däremol har den nordiske direktören under 1983 och 1984 instruerats att framföra ekonomisk krilik riktad mot Sydafrikas arbets­marknadspolitik.

Enligt fullmäktiges mening bör här redovisade principer för IMF:s betal­ningsbalansstöd till Sydafrika tillämpas även fortsättningsvis. Vid de till­fallen då det blir fräga om stöd kombinerat med anpassningsprogram bör man från nordisk sida inrikta sig på att komma med kritiska synpunkter av ekonomisk karaktär. Denna kritiska granskning skall givetvis innefaita ogynnsamma effekter av apartheidpoliliken pä landets ekonomiska ut­veckling och därmed också på externbalansen. Som ovan anlytts har de nordiska länderna kunnat enas om en sådan handlingslinje.

Fullmäktige vill slutligen beröra en institutionell fråga som bör beaktas när del gäller kravet på en svensk reaktion mot lån till Sydafrika. De fem nordiska länderna är företrädda av en exekutivdirektör i IMF. Instmk­tioner till direktören fastställs - och måste fastställas - genom en sam­manjämkning av de fem ländernas synpunkter. Om etl land i valkretsen håller fast vid en avvikande mening leder det i praktiken till att direktörens möjligheler att agera blockeras.

ISAK anser att regeringen bör ge klara direktiv till riksbanken angående ett svenskl avståndstagande till frågan om län till Sydafrika. Den nordiska representanten bör ha klara politiska markeringar att agera utifrån. Sverige bör tillsammans med de övriga nordiska länderna på lämpligt sätt agera för alt Sydafrika utesluts ur IMF.

SEN. SMR och SKU anser att Sverige här kan gå mer aktivt tillväga och verka för en uteslutning av Sydafrika ur IMF. Här behövs medvetna svenska påtryckningar både pä de övriga nordiska länderna och på andra staler.

Uppsala CUF-dislrikt menar att Sydafrika genasl måsle ut ur IMF.

 

Prop. 1984/85:56                                                                  126

Innehåll

Propositionen   ................................................................. ...... I

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................. ...... I

Lagförslag ......................................................................... ..... 3

Utdrag av regeringsprotokoll den 1 november 1984   ...... ..... 6

1   Inledning  ...................................................................... ..... 6

2   Allmän motivering    ....................................................... ..... 7

2.1 Utgångspunkter   .....................................................       7

2.1.1       Utvecklingen i Sydafrika och södra Afrika från är 1978 .     7

2.1.2       Kraven på internationella åtgärder   ................ ..... II

2.1.3       De utländska investeringarnas roll i Sydafrika                    15

2.1.4       Den svenska Sydafrikapoliliken   ......................     17

2.1.5       Lagen om förbud mol investeringar i Sydafrika och Na­mibia                          19

2.1.6       Handelssanklioner   .......................................... ... 24

 

2.2    Slutsatser och motiv för en fortsatt aktiv och skärpt svensk Sydafrikapolitik                        26

2.3    Lag om förbud mot invesleringar i Sydafrika och Namibia   ...     29

2.3.1  Förbud mol lån m.m. till sydafrikanska staten och dess

myndigheter   ..............................................     30

2.3.2       Förbud mol finansiell leasing   .......................... ... 31

2.3.3       Mindre investeringar m.m..................................     33

2.3.4       Definition av dotterföretag   ............................. ... 34

2.3.5       Investeringsplan    ........................................... ... 35

2.3.6       Redovisning av utvecklingen av verksamheten i Sydafri­ka och Namibia                   35

2.3.7       Undanlag från förbudei mot invesleringar m. m. ... 36

2.3.8       Handläggningsordning   ...................................    38

2.3.9       Särskilda åtaganden   ......................................    39

2.3.10    Överlåtelser och upplåtelser av patent och tillverknings­rätler m. m             41

2.3.11    Indirekta företagsförvärv  ................................ .. 43

2.3.12    Tillsyn m.m.........................................................    44

2.3.13    Ansvar ..............................................................    47

2.3.14    Förverkande och åtal m.m................................. .. 48

2.4 Sydafrikakommilléns övriga förslag och ställningstaganden   .. 48

2.4.1       Upplysning internationellt om den svenska Sydafrikapo­liliken                      49

2.4.2       Ny prövning av den svenska Sydafrikapoliliken                  50

2.4.3       Namibia    .........................................................    50

2.4.4       Offentlig upphandling  ......................................    52

2.4.5       Oljeembargo och FN:s vapenembargo samt det svenska förbudet i anledning därav mol export av krigsmateriel

m. m. till Sydafrika   ..........................................    53

2.4.6       SAS flygförbindelse med Johannesburg   .......... .. 55

2.4.7       Åtgärder pä idrottens, kullurens och vetenskapens områ­den                      56

2.4.8       Internationella valulafonden (IMF)   ..................    58

 

3   Upprättat lagförslag   ....................................................    60

4   Specialmolivering   .........................................................    60

5   Hemslällan   ...................................................................    70

6   Beslut   .......................................................................... .. 70

 

Prop. 1984/85:56                                                   127

Bilagal   Sydafrikakommilléns sammanfattning av silt betänkande   .       71

Bilaga 2   Sydafrikakommitténs författningsförslag    .. . 74

Bilaga 3   Sammanställning av remissyttrandena över Sydafrikakom­
milléns betänkande   .................................. . 77

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1984