Prop. 1984/85:51

Regeringens proposition 1984/85:51

om bosparande för ungdomar och om andra sparfrågor;

beslutad den 23 oktober 1984.

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs ett flertal åtgärder som rör hushållssparandet.

AUemanssparandet

Gränsen för högsla tillåtna månadsinsätlning höjs från 600 lill 800 kr.

Ungdomars allemanssparande skall ge rält till lån för att underlätta bosättning och bostadsanskaffning.

Förslag om att kapitalsparfonderna helt skall befrias från inkomstskatt för realisationsvinster aviseras.

Vinstsparandet

De nuvarande reglerna för vinstsparandet upphör att gälla vid utgången av år 1984. Sparande som har skett fram lill nämnda lidpunkt premieras dock av staten enligt gällande bestämmelser. Bankerna ges möjlighet att fr.o.m. den 1 januari 1985 driva vinslsparandel i egen regi. Vinstutloltning-ar får ske efter särskilt tillstånd av regeringen, som härigenom får inflytande på vinslsparandets framtida utformning. Lotterivinsterna finansieras genom att viss del av sparandets avkastning las i anspråk härför. På vinsterna skall lotterivinstskatt utgå.

Skaltesparandet

Vid årsskiftet 1984/1985 upphör bindningen av de medel som sattes in i skattesparandet under sista kvartalet 1978 och under år 1979. De resterande medlen kommer successivt att frigöras vid de kommande årsskiftena 1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 51

Prop. 1984/85:51 3

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande dels att nuvarande 24 § skall betecknas 29 §, dels alt 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels all rubriken närmast före 24 § skall sättas närmast före 29 §, dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 8 a och 24-28 §§, samt närmast före 24 och 26 §§ nya mbriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Sparmedlen skall sättas in i en svensk bank som enligt överenskommelse med riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får inte spara på mer än ett rikssparkonto och i fler än två kapitalsparfonder.

Vad som föreskrivs i första Vad som föreskrivs i första

stycket och annars i denna lag i frå- stycket och annars i denna lag i frå
ga om bank gäller också i fräga om ga om bank gäller, med undantag
sparkassa. för bestämmelserna om lån för för-

värv av bostad och för bosättning i övrigi (bosparlån) i 8 a och 26— 28 §§, också i fråga om sparkassa. För visst sparande på sparkonto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) gäller särskilda bestämmelser enUgt 24 och 25 §§.

4§
Vatje sparare får sätta in högst     Varje sparare fär sätta in högsl 800
600 kronor i månaden i allemans-     kronor i månaden i allemanssparan-
sparandet.                                   det.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, fär sammanlagt inte överstiga 30000 kronor.

8a§

En bank som förmedlar allemanssparande skall lämna bosparlån under förutsättning att de villkor som anges i 26—28 §§ är uppfyllda.

HSB-sparkassa

24 §

Bestämmelserna om sparande på

rikssparkonto får. med det undantag som följer av andra stycket, även tillämpas på sparande på sparkonto i HSB:s Sparkassa under

Prop. 1984/85:51

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-23

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om bosparande för ungdomar och om andra sparfrågor

1 Inledning

Staten stimulerar på olika sätt hushällens sparande. Det sker dels genom ett allmänt sparavdrag, dels genom särskilda sparstimulanser som lättnader i beskattningen och vinstutlottningar. Exempel pä särskilda sparformer med sparstimulanser är allemanssparandet och vinstsparandet. Betydande belopp står också inne i skattesparandel, men i del systemet görs sedan den I april 1984 inle längre nägra insättningar.

Hushållens lånebehov tillgodoses främst genom banker och andra finansinstitut. Det förekommer dock också statlig långivning såsom slalliga bostadslän och studiemedel. Tidigare fanns möjligheter för främsl ungdomar alt erhålla statligt bosättningslån. Riksdagen beslöt år 1981, efter förslag från den dåvarande regeringen, att denna möjlighet skulle upphöra vid årsskiftet 1981/1982. Riksdagen har senare givit regeringen till känna (SoU 1982/83: 25, rskr 256) att staten bör återinföra någon form av bosätl-ningslån. Det bör enligt riksdagsbeslutet ankomma på regeringen att närmare överväga omfattning och villkor för en sädan långivning.

I det följande föreslås ett antal åtgärder som rör stimulanser till hushållssparandet och ungdomars lånebehov i samband med bosättning och bostadsanskaffning.

En arbetsgmpp med representanter för finans-, social- och bostadsdepartementen har utarbetat ett förslag (Ds Fi 1984: II) till sparform - inom ramen för allemanssparandet - med särskilda sparstimulanser och lån för ungdomar, avsett att underlätta bosättning och anskaffande av bostad. Förslaget har remissbehandlats.

Prop. 1984/85:51 7

Vinstsparandet medför betydande kostnader för staten. Överläggningar har hållits mellan representanter för bankerna och finansdepartemenlel rörande en avveckling av statens kostnader för systemet och ett fortsatt vinstsparande i bankernas regi.

Den 1 januari 1985 frigörs för första gången sparande som skett inom ramen för skattesparandet. Hur avvecklingen skall gå till och vad gällande regler innebär klariäggs.

Enligl en undersökning som utförts på uppdrag av delegationen för allemanssparandet sparar 65% av sparama i allemanssparandet maximall belopp. Det aktualiserar frågan om en höjning av gränsen för högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet.

En gmndläggande princip i allemanssparandet är alt de två sparformerna, allemansspar och allemansfond, skall ges en likvärdig skatlemässig behandling. Det talar för att en utökad skattefrihet för kapitalsparfonder-nas realisationsvinster bör medges.

Spardelegationen genomför olika marknadsföringsåtgärder i syfte att stimulera till ett ökat allemanssparande. Det finns emellertid också behov av mer allmänt inriktade sparfrämjande åtgärder. Olika sätt att tillgodose behovet diskuteras.

Till protokollet i detta ärende bör vad avser frågan om bosparande för ungdomar fogas dels en sammanfattning av arbetsgruppens förslag som bilaga 1, dels det lagförslag som utarbetats av arbetsgruppen som bUaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

2 Bosparande för ungdomar

2.1 Nuvarande system för bosparande

Sparformer som är förknippade med länemöjligheter finns i dagslägel som bosparande i HSB, Svenska riksbyggen och banker samt som sparlån i banker.

Bosparande i HSB fömlsäller medlemskap, vilket kan erhållas oberoende av ålder. Ett visst minimibelopp skall sparas per är (mellan 500 kr. och 1 200 kr., vanligtvis i månadskontingenter). Med bosparandel följer turordning vid fördelning av lägenheter. En person som är under 25 år och har sparat I 200 kr. fär låna av HSB till resten av insatsen för förslagångsupp-lälelse av en lägenhet. Amorteringstiden är 20 år. Personer som är under 25 är kan också fä ett bosällningslän av HSB pä upp till 10000 kr.

Riksbyggen har på nägra orter ett bosparande i samarbete med sparbankerna. Sparandel måsle vara minst 100 kr. i månaden. När sparandel uppgår till 25 % av insatsen till en bostadsrättslägenhet får den som sparat låna till resten av insatsen mot bostadsrättsbevisel som säkerhet. Riksbyggens bosparande ger turordning i Riksbyggens bosparkö som omfattar nya småhus och lägenheter som upplåts av Riksbyggen med bostadsrätt.

Prop. 1984/85:51 8

Det gmndläggande villkoret för alt en bank skall bevilja etl lån inom bosparsystemet är att spararen uppfyller vissa sparkrav. Del gäller dels hur slort belopp som regelbundet skall sparas, dels hur länge sparandel skall fortgå. Regler beträffande sparbelopp och spartid varierar mellan olika banker. Även länemöjligheterna varierar mellan olika banker. Gemensamt är dock att lånemöjligheten står i viss relation till sparbeloppel. Lånet kan användas vid köp av småhus eller bosiadsrältslägenhet och i vissa fall till finansiering av renovering och ombyggnad samt lill köp av fritidshus. Bankerna prövar lånesökandens kreditvärdighel. För lånen krävs säkerhet i vanlig ordning. Återbetalningstiden är längst 15 år. Vissa banker förmedlar småhus och bostadsrättslägenheter till sina bosparare.

Sparlån innebär alt bankerna förbinder sig att på vissa villkor ge sparare lån med eller utan säkerhet. I slort sett överensstämmer reglerna för sparlån i olika banker. Sparande skall ske regelbundet, med minst 100 kr. och högst 700 kr. per månad. Vissa sparfria månader medges. Efter minsl 8 månaders sparande får man låna 3 gånger del sparade beloppet, dock högst 42000 kr. Lånerätten finns kvar etl år efter det att sparandet har upphört. I de flesta fall krävs ingen borgen eller annan säkerhet för lånet. Låntagaren skall vara 18 år när lånet beviljas. Sparande på sparlånekonto kan dock ske före 18 års ålder. Amortering av beviljat lån sker i samma takt som låntagaren tidigare i genomsnitt har sparat. Längsta ålerbetalningstid är dock 5 år.

Beträffande existerande lånemöjligheter i anslutning till sparande kan slutligen noteras att Svenska sparbanksföreningen den 13 juni 1984 rekommenderade sina medlemmar dels att intensifiera sina insatser avseende det redan etablerade bostadssparandet i sparbank, bl.a. i anslutning till den överenskommelse rörande bosparande som föreligger med Riksbyggen, dels att därtill förklara att ungdomar som allemanssparar i sparbank garanteras länemöjligheter också med utgångspunkt frän sitt allemanssparande. En sådan lånemöjlighet knuten till allemanssparandet bör, enligl Sparbanksföreningens rekommendation, kunna utformas på så sätt alt lån för bosättningsändamål medges utan säkerhet till elt belopp som molsvarar ett basbelopp samt att lån för bostadsanskaffning medges till etl belopp motsvarande tre gånger det sparade beloppet. I det senare fallet kan efter sparbankens bedömning krav på säkerhet ställas i form av pantsättning av den egna bostadsrätten e.d.

2.2 Allmän motivering

2.2.1 Allmänna utgångspunkter

Av både samhällsekonomiska och privatekonomiska skäl är det angeläget att stimulera ungdomar till etl regelbundet sparande. Därigenom gmnd-läggs goda sparvanor, samtidigt som beredskapen att möta större utgifter, t.ex.i samband med bosättning och anskaffande av bostad, ökar. Även

Prop. 1984/85:51 9

■ -'■ I

efter ett regelbundet sparande kan det dock vara svårt all finansiera slörre utgifter. Möjligheten att få traditionella banklån är för mänga ungdomar begränsad.

Tidigare fanns möjligheter för främst ungdomar att erhålla statligt bosällningslän. Riksdagen beslöt är 1981, efter förslag från den dåvarande regeringen, att denna möjlighet skulle upphöra vid årsskiftet 1981/1982. Riksdagen har senare givit regeringen lill känna (SoU 1982/83: 25, rskr 256) att slalen bör återinföra nägon form av bosällningslän. Det bör enligt riksdagsbeslutet ankomma pä regeringen att närmare överväga omfaltning och villkor för en sådan långivning.

För att tillgodose dessa två önskemål - att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande samt att underlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad - har arbetsgmppen lagt fram förslag om elt bosparande för ungdomar inom ramen för allemanssparandet.

Samtliga de remissinstanser som har uttalat sig om de allmänna motiven bakom förslaget lill bosparande för ungdomar instämmer i bedömningen att del är angelägel att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande och att underlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad. Bedömningen av i vilken utslräckning arbetsgmppens förslag innebär att de angivna syftena uppnås varierar dock.

Vissa remissinstanser (bostadsstyrelsen, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen i Malmöhus län, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskonlorel. Landsorganisationen i Sverige, Sveriges aktiesparares riksförbund, HSB, Svenska riksbyggen och Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation) anser alt arbetsgruppens förslag bidrar till att uppnå de angivna syftena och tillstyrker i princip förslagel.

Andra remissinstanser (konsumentverket, en minoritet i fullmäktige i riksgäldskontoret. Tjänstemännens centralorganisation. Svenska bankföreningen, Posl- och kreditbanken, Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska sparbanksföreningen och Lantbrukamas riksförbund) anser att arbetsgmppens förslag innebär att de angivna syftena uppnäs endast ytterst marginellt eller inte alls. Några av de remissinstanser som är negativa till arbetsgmppens förslag anser alt nu existerande lånemöjligheler bättre tillgodoser ungdomarnas länebehov för bostadsändamål. Vissa remissinstanser anser att arbetsgmppens förslag inte tillgodoser behoven för de grupper som det är särskilt angeläget att stödja, dvs. ekonomiskt svaga hushåll. För dessa grupper anser remissinstanserna alt det bör övervägas etl återinförande av någon form av statliga bosättningslån.

Besparandet föresläs av arbetsgruppen utformas så att ungdomar som uppfyller vissa sparkrav i allemanssparandet skall erhålla en lånerätt. Länerätten knyts till en sparprestation genom att länegränsen bestäms till en multipel av neltoinsättningama i allemanssparandet. Arbetsgmppens förslag har som förutsättning alt överenskommelser om bosparande för ungdomar sluts mellan riksgäldskontoret och banker/sparkassor.

Prop. 1984/85:51 10

Både bland de remissinstanser som tillstyrker arbetsgruppens förslag och de som avstyrker förslagel finns uppfattningen all del i vissa avseenden är alltför komplicerat och kräver en för stor konlrollapparal.

Mol ovanstående bakgmnd framläggs efter samråd med chefen för bostadsdepartementet förslag om bosparande för ungdomar, vilket innebär att allemanssparande för yngre sparare grundar en länerätt. Lånerätlen kan utnyttjas första gången den I januari 1986. För att inle komplicera det existerande allemanssparandet är reglerna (jfr avsnitt 2.2.2) utformade som minimiregler. Det innebär att reglerna anger den rält som ett vissl sparande medför och att bankerna är oförhindrade att ge krediter utöver vad som följer av minimireglerna. Della tillgodoser önskemålet att bankerna skall kunna utveckla sina produkter i konkurrens med varandra. De sparkassor som förmedlar allemanssparande åläggs inte någon skyldighet att lämna bosparlån. Ett särskill förslag läggs fram rörande bosparande i HSB:s sparkassa. I förslaget förutsätts alt lån - i överensstämmelse med vad som redan gäller - skall lämnas för förvärv av en nyproducerad bosiadsrältslägenhet i en bostadsrättsförening inom HSB.

2.2.2 Bosparandets utformning Lånemöjligheter

Mitt förslag: De banker som är anslutna till allemanssparandet eller som är förvaringsbanker för kapitalsparfonder skall under de förutsättningar som anges i del följande lämna lån för bosättningsändamåi eller för anskaffande av bostad (bosparlån).

Lånerätlen uppgår till tre gånger sparat belopp (insatt behållning). Varje bank beviljar bospariån i relation lill den behållning som finns på rikssparkonlo i den egna banken eller i kapitalsparfond för vilken banken är förvaringsbank. Lånerätlen beräknas separat för sparande på rikssparkonlo resp. för sparande i varje enskild kapitalsparfond utan möjlighet lill sammanläggning.

För bosättningsändamål är lånerätten begränsad till 21000 kr. För denna typ av lån bör bankerna normalt inte behöva ställa krav på särskild säkerhet. Såväl länerätten på tre gånger sparat belopp som begränsningen av lånerätlen för bosättningsändamåi till 21000 kr. är att anse som minimiregler vilka kan överskridas av bankema.

Bankernas skyldighet att kontrollera kreditvärdighet och äterbetal-ningsförmåga följer av bestämmelserna i banklagarna.

Den utlåning som kan komma att ske genom bosparlånen undantas inte från riksbankens allmänna regler om utlåningslak, utläningsrekom-mendation eller annat slag av styrning av bankutlåningen.

Prop. 1984/85:51 11

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppens förslag skiljer sig från milt förslag genom att det i den föreslagna lagtexten anges alt "den som sparar i allemanssparandet får låna medel för anskaffning av bostad och för bosättningsändamåi i övrigt (bosparlån) på de villkor som riksgäldskontoret anger". Arbetsgruppens förslag har alltså som fömtsättning all överenskommelser om bosparande för ungdomar sluts mellan riksgäldskonlorel och bankerna/sparkassorna. Även sparkassorna skulle således enligt avtal förbinda sig att lämna bosparlån (departementspromemorian, s. 11, 12, 45, 46 och 53-55).

Arbetsgmppens förslag skiljer sig dessulom från mitt förslag genom att antalet lånemöjligheter skulle begränsas lill två och att lånebeloppet vid de båda lånetillfällena sammantaget inte fick överstiga 90000 kr. (departementspromemorian, s. 42-44).

I övrigi överensslämmer arbetsgruppens förslag med mitt förslag (departementspromemorian, s. 42-44 och 47-49).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser framhåller att beskrivningen av kreditinstitutens medverkan och lagtexten fått en oklar utformning (bilaga 3, avsnitt 3).

De remissinstanser som särskill yttrat sig beträffande länemöjligheterna har påpekat alt arbetsgmppens förslag kan ge en vilseledande uppfattning genom att begreppet "lånerätl" används. I verkligheten blir denna "läne-rätl" kringgärdad av begränsningar vad gäller kreditvärdighel och äterbe-talningsförmåga, ändamålsprövning och krav på säkerhet. Arbetsgmppens förslag att antalet lånetillfällen skall begränsas till två anser några remissinstanser bör kunna utgå (bilaga 3, avsnitt 2).

Fullmäktige i Sveriges riksbank instämmer i arbetsgruppens uppfattning att något undantag från de allmänna kredilrestriktionerna inte kan göras. Några remissinstanser framför farhågor att konkurrensen från bosparlånen med annan utlåning till hushållen kan komma alt bli belydande (bilaga 3, avsnitt 4).

Arbetsgmppen uttalade att amorteringstiden får avtalas i varje särskill fall men att amorteringen dock alltid bör uppgå till minst 200 kr. i månaden och inte överstiga 600 kr. i månaden. Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation framhåller alt alltför korta amorteringstider kraftigt kan motverka arbetsgmppens syfte att underlätta ungdomars förvärv av bl.a. bostadsrätter (bilaga 3, avsnitt 5).

Belräffande räntesatser uttalade arbetsgmppen att utlåningsräntan bestäms av banken. Fullmäktige i Sveriges riksbank instämmer i arbetsgruppens uttalande, men anser all en justering av den lagtext som arbetsgmppen föreslår synes erforderlig (bilaga 3, avsnitt 6).

Skäl för mitt förslag: Arbetsgmppens förslag till bosparande för ungdomar hade, som redovisades i del föregående, som förutsättning att en överens-

Prop. 1984/85:51 12

kommelse om bosparande för ungdomar sluts mellan riksgäldskonlorel och banker/sparkassor. 1 överenskommelsen skulle, enligl arbetsgruppens förslag, bosparformens krav och möjligheter anges såsom de beskrevs i departementspromemorian. Flera remissinstanser framhåller alt kreditinstitutens medverkan och lagtexten fått en oklar utformning i arbetsgruppens förslag. Enligt dessa remissinstanser är det oklart vilken skyldighel bankerna/sparkassorna har gentemot de ungdomar som allemanssparar.

För att undvika oklarheter beträffande vilka lånemöjligheler som bo-sparandel för ungdomar medför har jag valt att i lagen (1983:890) om allemanssparande införa en beslämmelse med innebörd alt de banker, som är anslutna lill allemanssparandet eller som är förvaringsbank för kapitalsparfonder, skall med de begränsningar som anges i det följande bevilja bosparlån för bosättningsändamål eller anskaffande av bostad.

Vad gäller sparkassorna har jag vall att inle i lag fastställa en skyldighet att ge län lill ungdomar som allemanssparar i sparkassan. KF:s sparkassa har f. n. inte någon låneverksamhel. Det är då enligt min mening olämpligt att lagstifta om att långivning skall ske. Däremot bör sparkassan självfallet vara oförhindrad alt själv eller genom avtal med någon bank ge de ungdomar som allemanssparar i sparkassan bosparlån. Vad gäller HSB:s sparkassa avser jag att i det följande återkomma till de särskilda regler som enligt min mening bör gälla.

Som angavs i det föregående har lagtexten avseende bosparande för ungdomar utformats som minimiregler, som bankerna kan gä utöver om de så önskar.

Beträffande lånemöjligheterna bör som en generell regel gälla att spararen får låna tre gånger sparat belopp. Läneräiten bör knytas lill sparandel på rikssparkonto resp. sparandel i vatje enskild kapitalsparfond utan möjlighet lill sammanläggning. Därigenom blir systemet administrativt enklare samtidigt som länerätten direkt knyts till den bank resp. förvaringsbanken för den kapitalsparfond där behållningen finns.

Enligt banklagarna (59 § lagen (1955:183) om bankrörelse och motsvarande lagmm i övriga banklagar) får kredit beviljas endast om låntagaren på goda gmnder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. Dessutom krävs betryggande säkerhet om inte banken anser att sådan säkerhet kan anses obehövlig eller om annars föreligger särskilda skäl att avstå från säkerhet. Dessa bestämmelser måste självfallet iakttas vid lämnande av bospariån.

Bosparlån kan beviljas dels för bosättningsändamål, dels för anskaffande av bostad. Beträffande bosällningslän bör, enligl min mening, högsta länebelopp vara 21 000 kr. En person som sparat 7000 kr. skulle då kunna förfoga över etl belopp på över 28000 kr. (7000 kr. i sparat belopp, ett lånebelopp på 21000 kr. samt avkaslningen pä de sparade medlen). Delta belopp kan jämföras med de beräkningar av kostnader för bosättning som konsumentverket gjorde år 1980. Beräkningarna tyder på att kostnaderna för en första bosättning för ett enpersonshushåll i dåtida penningvärde

Prop. 1984/85:51 13

skulle uppgå till knappt 20000 kr. För bospariån på högsl 21000 kr. bör, enligl min mening, bankema normalt inte behöva ställa krav på någon särskild säkerhet för länet. Nägon direkt ändamålsprövning skall inte behöva ske pä annat sätt än att banken i rimlig utslräckning förvissar sig om alt lånet skall användas för bosättning och inte för t.ex. bilköp.

För anskaffande av bostad skall bospariån på upp till 90000 kr. kunna beviljas. Detta fömtsätter ett maximalt sparande på 30000 kr. enligt alle-manssparandets regler. Spararen skulle dä förfoga över 120000 kr. plus avkastning. Bankerna torde normall komma att ställa krav på särskild säkerhet för bosparlån på över 21 000 kr. De har ocksä rätt att pröva om ändamålet med bosparlånet är anskaffande av bostad.

Enligl min mening finns det inle tillräckliga skäl för att komplicera det existerande kontrollsystemet för allemanssparandet genom att begränsa antalet lånetillfällen till högst två gånger eller till ett sammantaget maximalt tillåtet lånebelopp. Frånsett att en begränsning av antalet lånetillfällen komplicerar kontrollen kan en sådan begränsning, som fullmäktige i riksgäldskontoret påpekar, medföra att spararen, främst vad avser län för bosättningsändamål, lånar mer än nödvändigt. I stället för alt, som arbetsgmppen förmodade, bidra till att hålla omfattningen av den totala utlåningen inom rimliga gränser, kan en begränsning av antalet lånetillfällen få motsatt verkan.

Enligt min mening är det självklart att den utlåning som kan komma att ske genom bosparlånen inte skall undantas från riksbankens allmänna regler om utlåningstak, utlåningsrekommendalion eller annat slag av styrning av bankutlåningen. Della överensstämmer med den bedömning som fullmäktige i riksbanken gör. De bedömningar riksbanken gör vid val av lämplig kreditexpansion för banker grundar sig på allmänekonomiska bedömningar och får inte påverkas av tillkomsten av nya låneformer.

De krediter som bosparlånen kan komma att konkurrera med om kreditutrymme är främst traditionella hushållskrediter för bostadsanskaffning, konsumtion, förvärv av finansiella tillgångar etc. Några remissinstanser har framfört farhågor att konkurrensen från bosparlånen med annan utlåning till hushållen kan komma att bli belydande. Enligt min mening är dessa farhågor i alla normala kreditmarknadslägen överdrivna. Del kan emellertid tänkas uppkomma situationer då krediiåtstramningen måste vara så hård att det är orimligt att den inte påverkar ungdomens möjligheler att få bosparlån. Riksbanken har då möjlighet alt direkt ange att bosparlånen bör omfattas av rådande kreditrestriktioner.

En av mina utgångspunkter vid utformningen av förslaget till bosparande för ungdomar har, som tidigare nämnts, varit alt i sä liten utslräckning som möjligt komplicera det existerande allemanssparandet med tillkommande specialregler. Amorteringstiden för ett bosparlån tillhör t.ex. de delar som, enligt min mening, får avtalas mellan banken och låntagaren i varje särskilt fall. Ett riktmärke för vad som, enligl min mening, kan anses

Prop. 1984/85:51 14

vara en rimlig amorteringstakt är att amorteringen bör uppgå lill minst 200 kr. i månaden och högsl 800 kr. i månaden. Utlåningsräntan bör fastställas av banken på marknadsmässiga gmnder. Eftersom besparandet för ungdomar utgör en integrerad del av allemanssparandet är det, enligt min mening, självklart att de regler beträffande överflyttning av sparmedel som gäller i allemanssparandet också gäller beträffande bosparande för ungdomar. Detla innebär all vid överflyttning av sparmedel mellan rikssparkonton i olika banker resp. mellan olika kapitalsparfonder rätten bibehålls till bosparlån. Belräffande HSB är det dock inle möjligt att generellt tillåta överflyttning av sparmedel mellan HSB och andra banker eller omvänt med bibehållen länerätt. Detta skall jag strax återkomma till när jag behandlar HSB:s medverkan i bosparande för ungdomar.

Åldersgränser

Mitt förslag: Allemanssparandet är t.o.m. det år spararen fyller 28 år kvalificerande för bosparlån.

Lånerätten inträder då spararen fyller 18 år och upphör i och med utgången av det år spararen fyller 28 är. Den övre åldersgränsen är all anse som en minimiregel som bankema kan överskrida.

Arbetsgruppens förslag: Överensslämmer med mitt förslag bortsett från att den övre åldersgränsen, 28 år, inte uttrycks som en minimiregel (departementspromemorian, s. 40 och 41).

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget lill åldersgränser har påpekal att en absolut övre åldersgräns på 28 år kan vara olämplig (jfr bilaga 3, avsnitt 8).

Skäl för mitt förslag: Genom att uttrycka den övre åldersgränsen som en minimiregel tillgodoses det tidigare angivna önskemålet att inte mer än nödvändigt reglera bankernas verksamhet. Dessutom ger det möjlighet att, som framförs i ett remissyttrande, ta hänsyn lill att för vissa gmpper i samhället sker familjebildning och etablering på bostadsmarknaden relativt sent i livet.

Sparkrav

Mitt förslag: För att kvalificera sig för bosparlån krävs ett minimispa-rande (insatt behållning) på 5000 kr. Sparkravet avser sparandet på rikssparkonto resp. sparandel i varje enskild kapitalsparfond utan möjlighel till sammanläggning.

Prop. 1984/85:51 15

Arbetsgruppens förslag: För att kvalificera sig för bosparlån krävs fömtom ett minimisparande (nettoinsätlningar på 4000 kr.) även en viss regelbundenhet i sparandet. Under de senaste två kalenderåren före lånetillfället skall spararen vartdera året ha gjort nettoinsätlningar på minst I 200 kr. (departementspromemorian, s. 41).

Remissinstanserna: Fullmäktige i riksgäldskontoret anser allmänt att de krav som arbetsgmppen släller upp bör minskas. Motivet för detla är att den kontrollapparat som redan finns i allemanssparandet inte bör kompliceras ytterligare (jfr avsnitt 2.2.3). Beträffande sparkravet anser fullmäktige att kravet pä nettosparande de tvä senaste kalenderåren kan slopas utan att grundtanken om att stimulera ungdomar lill ell regelbundet sparande går föriorad. Fullmäktige anser också att minimibeloppet, 4000 kr., bör avse del enskilda spar- eller fondkontot ulan möjlighet till sammanläggning (bilaga 3, avsnitt 9). Detta för alt kontrollapparaten inte skall kompliceras.

Skäl för mitt förslag: En av gmndtankama bakom bosparandel för ungdomar är att stimulera ungdomarna till ett regelbundet sparande. Delta tillgodoses, enligt min mening, genom att sparkravet för bosparlån utformas som ett krav på en insatt behållning pä minst 5 000 kr. Della krav innebär att spararen i vart fall måste ha gjort sju mänadsinsättningar när läneansökan prövas (om det högsta månatliga sparbeloppel höjs till 800 kr., jfr avsnitt 5).

Arbetsgmppens förslag, att spararen under de senaste två kalenderåren före länetillfället skall ha gjort nettoinsätlningar pä minst I 200 kr. vartdera året, skulle kunna innebära en risk att slörre lånevolymer tvingades fram än vad som annars skulle bli fallet. En sparare som uppnätt del maximalt tillåtna sparbeloppel 30000 kr. - vilket enligt nu gällande regler kan ske inom 50 månader - måsle nämligen i så fall utnyttja lånerätlen senast inom 22 månader för att inte hell gå miste om denna rätt. Detta krav på regelbundenhet skulle således kunna medföra att en sparare "för säkerhets skull" utnyttjade en lånerätl, även om ett direkt behov inte förelåg vid den aktuella tidpunkten.

Ytteriigare ett skäl för att begränsa sparkravet till en minsta insatt behållning är den allmänna strävan, som angavs i de allmänna utgångspunkterna att inle komplicera kontrollapparaten i det existerande allemanssparandet. Av detta skäl anser jag också att minimibeloppet skall avse sparandet på rikssparkonto resp. sparandel i varje enskild kapitalsparfond utan möjlighet till sammanläggning.

Prop. 1984/85:51 16

Uttag av sparat belopp vid erhållande av lån

Mitt förslag: Vid erhållande av lån skall hela den lånegmndande behållningen jämte avkaslningen tas ut.

Arbetsgruppens förslag: Avviker från mitt förslag genom att den sammanlagda behållningen pä rikssparkonto, kapitalsparfonder och allemanssparande inom ramen för HSB:s bosparande föreslogs skola tas ut vid erhållande av bosparlån (departementspromemorian, s. 44 dch 45).

Remissinstanserna: Svenska sparbanksföreningen påpekar att något krav på uttag av sparat belopp inle tillämpas av sparbankerna (bilaga 3, avsnitt 10).

Skäl för mitt förslag: Skälet till utformningen av milt förslag är den fömt angivna allmänna strävan att de förslag som nu läggs fram i så liten ulsträckning som möjligt skall komplicera den existerande kontrollappara-len i allemanssparandet.

Principen att hela den lånegrundande behållningen skall tas ut bygger på tanken att det är rimligt att sparkapital först utnyttjas innan finansieringsbehov tillgodoses genom lån. Dessutom medför slopandet av begränsningen av antalet lånetillfällen och slopandet av ett sammantaget maximalt tillåtet lånebelopp att det blir nödvändigt att kräva att hela den lånegmndande behållningen tas ut. I annat fall skulle behållningen kunna användas på nytt som grund för en låneansökan.

HSB:s medverkan i bosparandel för ungdomar

Mitt förslag: HSB:s bosparande för ungdomar i åldersgrupperna 16-28 år kan anslutas till allemanssparandet utan att sparmedlen skall levereras in till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder. I övrigt gäller allemanssparandets allmänna regler. En förutsättning för att sparande i HSB på detta sätt skall få anslutas till allemanssparandet är att HSB ålar sig att lämna de ungdomar som allemanssparar i HSB bosparlån för anskaffande av nyproducerade bostadsrättslägenheter. De ungdomar som sparar i HSB:s bosparande får under det kalenderår dä de fyller 28 år välja mellan att överföra hela eller delar av sitt sparbelopp till vanliga rikssparkonton eller kapitalsparfonder med bibehållen skallebefrielse på kapitalavkastningen eller att behålla sparmedlen i HSB:s bosparande utan skattebefrielse men med bibehållen köplals i HSB.

Prop. 1984/85:51 17

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mill förslag med undantag av att kreditgivningen för förvärv av nyproducerade lägenheter förutsattes bli reglerad genom avtal mellan sparkassan och riksgäldskonlorel (departementspromemorian s. 45-49).

Remissinstanserna: Hovrätten för övre Norrland och kammarrätten i Göteborg anser att den lagtekniska utformningen vad avser HSB:s bosparande för ungdomar skulle kunna göras tydligare. Landsorganisationen i Sverige och Svenska riksbyggen fömtsätter att eventuellt andra liknande bospar-system som HSB:s också ges möjlighet till anslulning till det föreslagna systemet. I ett särskilt yttrande från länsstyrelsen i Malmöhus län (minoriteten) och i remissyttrandet från Svenska bankföreningen. Post- och kreditbanken samt Sveriges föreningsbankers förbund framhålls det som olämpligt att HSB skulle inta en särställning inom ramen för bosparandel för ungdomar (bilaga 3, avsnitten 3 och 1).

Skäl för mitt förslag: Enligt min mening är det rimligl alt inkludera bosparande för ungdomar i åldersgmpperna 16—28 år i HSB-sparkassa i allemanssparandet. Det fömtsätter att HSB lämnar ungdomar som allemanssparar i HSB bosparlån för anskaffande av nyproducerade bostadsrättslägenheter. Däremot är det inte motiverat att kräva att dessa sparmedel skall levereras in till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder. Orsaken till att jag anser att ett sådant undanlag skall göras är den särställning som HSB intar jämfört med andra banker/sparkassor.

HSB:s särställning beror på tvä omständigheter. För det första ställs det på bankerna kredit- och statsskuldpolitiska krav, som inle rimligen kan ställas pä HSB. För det andra gäller beträffande HSB:s bosparande att de medel som kommer in används som en del av rörelsekapitalet för produklion av bostäder avsedda för bl.a. de ungdomar som bosparar i HSB och som bosparandel bl.a. är avsett att stödja.

Hänsynstagandet till HSB:s särställning medför ocksä att HSB inle behöver ge bosparlån för annal än anskaffande av en nyproducerad bosiadsrältslägenhet i en HSB-förening. Detla innebär dock inle något hinder för HSB att även ge bosparlån för andra ändamål, t.ex. för bosättning.

Den särställning som HSB intar jämfört med andra banker/sparkassor gör det heller inte möjligt att generellt tillåta överflyttning av sparmedel mellan HSB och andra banker/sparkassor eller omvänt. Däremot bör del, enlifet min mening, vara möjligt för de ungdomar som dellar i HSB:s bosparande att under det kalenderår då de fyller 28 är välja mellan all överföra hela eller delar av sitt sparbelopp till vanliga allemanskonton (rikssparkonto eller kapitalsparfond) eller att behälla sparmedlen i HSB:s bosparande. 1 det första fallet bibehålls skattebefrielsen på avkastningen av kapitalel. I det senare fallel upphör skattebefrielsen på räntan för de

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 51

Prop. 1984/85:51 18

medel som kvarstår i HSB:s sparkassa, men i gengäld behålls köplatsen i HSB:s bosparande.

HSB har dessutom naturiiglvis möjlighet att ansluta sig till allemanssparandet på normala villkor. Därigenom skulle de ungdomar som har deltagit i HSB:s bosparande med allemanssparandets förmåner även efter del kalenderår de fyllt 28 år kunna bibehålla dessa förmåner. Detta förutsätter självfallet att HSB på samma sätt som andra banker/sparkassor levererar in de sparade medlen till riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder.

2.2.3 Övriga frågor Administration och kontroll

Mitt förslag: Administrationen och kontrollen av bosparandel sker hell inom ramen för den administration och kontroll som utövas inom allemanssparandet. Den kontroll av att spararna inte har för många konton eller överskrider beloppsgränserna, som riksgäldskonlorel ansvarar för, utökas med att även avse HSB:s bosparande för ungdomar i åldersgrupperna 16—28 är.

Bankerna ansvarar för den administration och kontroll som krävs för bosparlånen. Bankinspektionen ansvarar för kontrollen av hur samtliga banker som är anslutna till allemanssparandet eller som är förvaringsbank för kapitalsparfonder tillhandahåller bosparlån.

Arbetsgruppens förslag: Avviker från milt förslag genom att riksgäldskontorets månatliga konlrollkörning i allemanssparandet fömtsätts utnyttjas av bankerna/sparkassorna i deras kontrollverksamhet.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig beträffande arbetsgruppens förslag lill utformning av administration och kontroll framhåller att förslaget medför en onödigt läng väntetid för en låntagare. Datainspektionen hänvisar lill sill yltrande över betänkandet (Ds Fi 1983: 15) Allemanssparandet och den prövning av tillstånd för registrering och kontroll inom ramen för allemanssparandet som nu sker hos datainspektionen (bilaga 3, avsnill 11).

Skäl för mitt förslag: En av utgångspunkterna för mitt förslag till bosparande för ungdomar är att det i sä liten utsträckning som möjligt skall innebära att administrationen och kontrollen av allemanssparandet kompliceras. Mot bakgrund av detta har mitt förslag utformats så alt ansvaret för administrationen och kontrollen av bosparandel, inkl. de lånemöjligheler detta medför, ligger på de banker som är anslutna till allemanssparandet. Beträffandet den kontroll inom allemanssparandet som riksgäldskontoret i dag har ansvar för blir den enda förändringen att även HSB:s bosparande för ungdomar 16-28 år måste inkluderas i kontrollen av att spararna inle

Prop. 1984/85:51 19

har för många konton eller överskrider beloppsgränserna. Enligl gällande regler kan en sparare samtidigt spara på ett rikssparkonlo och i tvä kapitalsparfonder. Bosparkonto i HSB bör i detta sammanhang ses som ett allernaliv till rikssparkonto. Den som bosparar i HSB bör således samtidigt kunna ha elt bosparkonto i HSB och spara i två kapitalsparfonder.

I bankinspektionens allmänna tillsynsuppgifter ligger bl.a. att vaka över alt bankernas verksamhet är i överensstämmelse med lagar och andra författningar. Det ligger därför närmasi till hands alt inspektionen vad gäller bankerna får svara för kontrollen av alt bosparlån lämnas i enlighet med vad som avses i förslaget.

Sparkassorna står ej under bankinspektionens tillsyn. Någon lagfäst skyldighet att lämna bosparlån föreligger inte. Mot den bakgrunden anser jag alt det är tillräckligl att riksgäldskonlorel prövar om de förutsättningar jag ställt upp för att HSB pä angivet sätt skall kunna ansluta sitt bosparande för ungdomar lill allemanssparandet är uppfyllda.

Ikraftträdande

Mitt förslag: Lånerätlen för ungdomar som bosparat inom ramen för allemanssparandet träder i kraft den 1 januari 1986. Även allemanssparande som skett före denna tidpunkt ligger till grund för lånerätlen. Reglerna om HSB:s bosparande för ungdomar inom ramen för allemanssparandet träder i kraft den I januari 1985.

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgmppen föreslog att bosparande för ungdomar skulle träda i kraft den I januari 1985 och att de medel som hade sparats av ungdomar under år 1984 inom ramen för allemanssparandet skulle fä räknas in i minimisparbeloppel. Däremot skulle sparande under år 1984 inte beaktas, när det gällde kravel att spararen de två senasle kalenderåren före lånelillfället skulle ha gjort nettoinsätlningar på minsl 1 200 kr. vartdera året. Bosparlån skulle således kunna beviljas tidigast år 1987 (departementspromemorian, s. 48 och 49).

Remissinstanserna: Belräffande arbetsgmppens förslag att bosparlån skulle kunna beviljas första gången år 1987 påpekar Svenska sparbanksföreningen att bosparlån baserat på allemanssparande redan i dag beviljas av sparbankerna (bilaga 3, avsnitt 11).

Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt slopas kravel att spararen de två senasle kalenderåren före lånetillfället skall ha gjort nettoinsättningar på minst I 200 kr. vartdera året. Därigenom kommer bospariån att kunna beviljas tidigare än vad arbetsgruppen föreslagit. Lånerätten bör enligt min mening gälla fr.o.m. den I januari 1986. Alt låla lånerätlen gälla från en

Prop. 1984/85:51 20

ännu tidigare tidpunkt vore enligt min mening olämpligt. Bosparsystemet vilar på grundtanken alt man bör spara först och låna sedan. Alla bör därför ha en kvalifikationstid från del att bosparsystemet införs till det att lån kan erhållas. Genom alt lånerätten träder i kraft först den 1 januari 1986 bidrar bosparsystemet också i viss utslräcknig till att begränsa den inhemska konsumtionsefterfrågan under är 1985, vilket från stabiliseringspolitisk synvinkel är en fördel.

Liksom arbetsgmppen anser jag att de medel som har sparats av ungdomar fr.o.m. I april 1984 inom ramen för allemanssparandet bör vara lånerätlsgmndande. Enligt bankerna skulle elt system som syftade lill att undanta 1984 års sparande från länerätt stöta pä slora praktiska problem. Bankerna har därför förklarat sig föredra all även 1984 års sparande grundar en lånerätt. Jag ser därför inget hinder för en sådan ordning.

HSB:s bosparande för ungdomar inom ramen för allemanssparandet bör kunna starta sä snart de administrativa rutinerna har klarals ut mellan HSB och riksgäldskontoret.

Information

Mitt förslag: Delegationen för allemanssparandet bör för innevarande budgetär fä ett extra reservationsanslag på 2 milj. kr. för informationsinsatser i samband med introduktionen av bosparande för ungdomar.

Skäl för mitt förslag: Det är angeläget alt information om del nya bosparsystemet så snabbt som möjligt når alla ungdomar. Delegationen för allemanssparande har i sitt anslagsäskande för nästkommande budgetår anmält all nödvändiga informationsinsatser i samband med ett eventuellt genomförande av elt bosparsystem för ungdomar kan beräknas medföra ökade koslnader under innevarande budgetår med ca 2 milj. kr. Detta belopp bör enligt min mening ställas till delegationens förfogande för innevarande budgetår som reservationsanslag.

3 Vinstsparandet

3.1 Tidigare riksdagsbeslut

Riksdagen beslutade i april 1972' all ersätta de dåvarande lönsparformerna - ungdomens lönsparande och allmänna lönsparandet - med en ny enhetlig form av lönsparande, det s.k. nya lönsparandel. Samtidigt infördes lagen (1972:128) om skattefrihet vid premiering av sparande. Det nya lönsparandet startade den 1 september 1972.

Prop. 1972:22, FiU 15, SkU 16, rskr 109, 110.

Prop. 1984/85:51 21

År 1976 beslutade riksdagen om vissa förbättringar av villkoren för del nya lönsparandet, bl.a. höjning av vinstsumman för lönsparande under åren 1977 och 1978.

År 1978'och 1980'' beslutade riksdagen att dessa villkor för lönsparandet (numera kallat vinstsparandel) skulle gälla under ytterligare tvä resp. ett är.

År 1981 beslutade riksdagen om en förändrad utformning av vinslsparandel. De nya reglerna trädde i kraft den I januari 1982 med en övergångslid till ulgången av år 1985.

3.2 Nuvarande och tidigare regler för vinstsparandet

3.2.1 Nuvarande regler i huvuddrag

Vinslsparandel tar i första hand sikte på löntagare och därmed jämställda gmpper av fysiska personer. Sparandet skall vara regelbundet och företrädesvis ske vid källan, dvs. i samband med utbetalning av lön eller annan periodisk ersättning. Sparsystemet fick sin nuvarande utformning i samband med alt reglerna för vinstsparandet ändrades den 1 januari 1982. Reglerna gäller tills vidare.

Insättning på vinstsparkonto i bank eller hos sparkassa skall ske med minst 75 kr. och högst 500 kr. per månad. Sparandet skall vara regelbundet, vilket anses förutsätta minst sex månadsinsättningar under ett år. För konton med första insättningen under andra halvåret krävs dock ett mindre antal insättningar. På sparat belopp utgår lägst den ränta som gäller för kapitalräkning med tolv månaders uppsägning eller motsvarande konto. De medel som stär inne på sparkontot är inte spärrade, ulan kan disponeras när som helst av spararen. Dock får spararen erlägga utlagsprovision enligt samma regler som bankerna tillämpar för kapitalräkning. En sparare får inle göra insättningar på mer än ett konto under samma år. Överföring av sparmedel från en bank till en annan kan inte heller ske. Årliga skattefria vinstutlottningar sker i mars och september.

Seplemberutlottningen sker under året närmasi efter spararet. Som villkor för deltagande i lotteriet gäller att spararen under spararet har ökat sin kontobehållning med minst 100 kr. inkl. ränta. Saldot vid slutet av spararet fär inte heller ha underskridits vid något lillfälle under tiden fram t.o.m. den 30 juni året efter spararet.

Den sammanlagda skattefria vinstsumman i septembemtlottningen är f.n. 4% av den på visst säll beräknade saidoökningen inkl. ränta på vinstsparkontona under spararet, dock minst 2 milj. kr. En del av den

Prop. 1976/77:47, FiU 6. rskr 98. Prop. 1978/79:45, FiU 9. rskr 68. " Prop. 1980/81: 59, FiU 14, rskr 59. 'Prop. 1980/81: 167, FIU 36, rskr 311.

Prop. 1984/85:51 22

vinstsumma som avser septembemtlottningen används för ett s.k. födelse-dagslolleri.

För deltagande i marsutlottningen krävs inte att något nysparande skett. Också den kontoinnehavare som endast låter tidigare sparade medel helt eller delvis stå kvar på kontot deltar i vinstutlotlningen. Härigenom motiveras spararen att behålla tidigare sparande på koniol. Som villkor för dellagande i lotteriet gäller dock all saldot inkl. ränta per något av de två senaste årsskiftena uppgår lill minsl 1000 kr.

I marsutlottningen deltar kontohavaren med det lägsta av saldona på vinslsparkontot vid de två senasle årsskiftena. Vinstsumman i marsutlottningen beräknas till I % av det belopp som ligger till grund för utlottningen.

Riksgäldsfullmäktige administrerar och övervakar vinstsparandel samt ulformar vinslplanerna vid de två utlotlningarna. Staten svarar för 70 % av marsutlottningens vinslsumma och bankerna för 30%. Septembemtlottningen bekostas av staten.

För att inte lagstiftning skall behöva tillgripas i framtiden för att förändra eller avveckla vinslsparandel har i avtalen mellan bankerna och spararna tagits in en klausul som ger riksdagen eller riksgäldsfullmäktige rätt att ändra reglerna för vinstsparandet.

3.2.2 Tidigare regler saml övergångsregler

För vinstsparande före den 1 januari 1982 anordnades enbart en årlig utlotlning, nämligen den septemberullottning som beskrivits ovan. På belopp som har stått inne på vinstsparkontot fyra år utöver spararet skulle dämtöver en skattefri sparpremie om 5 %, dock högst 300 kr., utgå. Enligt gällande övergångsbestämmelser utbetalas sparpremien sista gången den 31 december 1985 och gmndar sig då på 1981 års sparande. Premien bekostas till hälften av staten och till hälften av sparinrättningen där sparandet har skett.

Den sammanlagda vinstsumman vid seplemberutlottningen var tidigare 2% av den på visst sätt beräknade saidoökningen inkl. ränta under spararet. Efter beslut av riksdagen är 1976 höjdes vinstsumman vid utlotlningarna 1978 och 1979 till 4% av denna summa. Beslutet innebar vidare att sparmedel från åren 1972 och 1973jämtesparpremier för dessa år, som helt eller delvis kvarstod på sparkontot, skulle ge rätt till deltagande i dessa utloltningar som nytt sparande under år 1977 och 1978. Genom riksdagsbeslut år 1978 och 1980 förlängdes villkoren för vinstsparandel intill utgången av år 1981. Beslutet innebar också att sparande under åren 1974-1976 på motsvarande sätt gav rätt till deltagande i seplembemtlottningarna 1980-1982 som nytt sparande under åren 1979-1981. Förlängningen av villkoren för är 1981 medför bl.a. alt sparande under år 1976 som slår kvar på vinslsparkontot ånyo ger rätt till sparpremie vid utgången av år 1985.

Den ändring i vinstsparsystemet som riksdagen beslutade om år 1981 innebar i huvudsak all sparpremien slopades och ersattes med marsullott-

Prop. 1984/85:51 23

ningen. Enligt särskilda övergångsbestämmelser skall dock sparbelopp på vinslsparkonto inkl. sparpremie föras över lill del nya systemet allteftersom beloppen har premierats. Den första överföringen gjordes den I januari 1982 och avsäg sparande som skett under är 1977 och som alltjämt stod kvar på kontot. Den sista överföringen avses ske vid årsskiftet 1985/1986 och gäller det sparande som har skett under år 1981. De premierade belopp som successivt förs över betraktas inte som nysparande och berättigar därför inte till deltagande i septembemtlottningen. Däremol har spararen rätt alt della i marsutlottningen under förutsättning att han låter beloppet stå kvar på kontot lill ulgången av året före del då utlottningen sker. Fram till årsskiftet 1985/1986 finns del alllsä tvä vinstsparsystem, ett tidigare med sparpremier som är under avveckling och ell nytt med enbart vinstutlottningar.

3.3 Vinstsparandets utveckling och kostnader

Utvecklingen för vinstsparandet t.o.m. är 1983 framgår av tabell 3.1.

Tabell 3.1 Vinstsparandets utveckling 1972-1983

(Milj. kr.)

År	Totalt	Nettoin-	Ränta	Sparpremie	Ökning av	Total
	antal	sättning, exkl.			behållning	behållning
	konton	ränta och sparpremie
1972	348 300	127,6	0,9		128,5	128,5
1973	482 100	835,4	34,6	-	869,9	998,4
1974	568700	496,6	79,8	-	576,5	1 574,9
1975	659700	552,7	122,3	-	675,1	2250,0
1976	793 800	602,6	166,2	2.2	771,0	3021,0
1977	1049400	963,2	281,4	27,1	1271,7	4 292,7
1978	1 136000	1001,0	345,6	22.9	1 369,5	5 662,2
1979	1 194 200	827,0	451,0	26,5	1 304.6	6966,8
1980	1 254 700	694,9	743,4	31,9	1 470,3	8437,1
1981	1 333 500	552,7	1 072,3	50,9	1 675,4	10112,5
1982	1426000	604.5	1 123,8	70.1	1 798,4	11910,9
1983	1556 300	367,9	1 198,2	73,2	1 639,3	13 550,2

Ökningen av den totala behållningen i vinstsparandel har varil relativt stark men har under de senaste åren börjat avstanna. Den totala behållningen på samtliga vinslsparkonton uppgick vid utgången av år 1983 till ca 13,5 miljarder kr. Dock har nettoinsältningarna (exkl. ränta och sparpremie) stadigt minskal sedan år 1979. Den ärliga medelinsättningen per konto har minskat från ca 900 kr. år 1978 till ca 250 kr. år 1983. Ökningen av den genomsnittliga behållningen per konto har inte minskat lika kraftigt på grund av tilltagande ränteintäkter och sparpremier.

1 tabell 3.2 redovisas statens kostnader för vinslsparandel t.o.m. budgetåret 1984/85.

Prop. 1984/85:51 24

Tabell 3.2 Statens kostnader för vinstsparandet budgetåren 1972/73-1984/85

(Milj. kr.)

Budgetår	Vinster i	Sparpremier	Vinster i	Kommitté-	Summa
	september	i december	mars	anslag'
72/73				1,5	1,5
73/74	2,5			0,8	3,3
74/75	15,6			0.9	16.5
75/76	13.3			0,9	14,2
76/77	16,4	1,1		2,9	20,4
77/78	20,3	13,6		2,0	35,9
78/79	66,1	11,5		4,0	81,6
79/80	91,3	13,3		3,5	108,1
80/81	88,3	15,9		3,5	107,7
81/82	108,8	25,5		2,5	136,8
82/83	125,7	34,6	5,5	2,7	168,5
83/84	113,8	35,8	32,0	1,5	183,1
84/85	121,0	37,0-	58,0-	-	216,0

' Fr.o.m. budgetåret 1978/79 även kostnaden för marknadsföring av skattesparandel. Prognos av riksgäldskonloret.

Kostnaden för staten, som med gällande regler slår för 100% av vinstutlotlningen i september och 70% av utlottningen i mars, har under de senaste budgetåren ökat myckel snabbt. För budgelårel 1984/85 beräknas statens åtaganden belasta budgeten med över 200 milj. kr.

3.4 Allmän motivering

3.4.1 Allmänna utgångspunkter

Syftet med vinslsparandel har varil all stimulera lill eu långsiktigt och regelbundet sparande och att åstadkomma ett nysparande bland hushållen. Sparandet pä vinstsparkonto har under de tolv år som sparformen funnits expanderat relalivi kraftigt och den totala behållningen på samtliga vinstsparkonton uppgick vid utgången av augusti 1984 lill ca 13,7 miljarder kr. Neltoinsättningama exkl. räntekredileringar och sparpremier har dock uppvisat en betydligt svagare utveckling under de senaste åren. En bidragande orsak till detta har säkert varit att andra förmånliga sparformer under de senaste åren erbjudits spararna. Det gäller i första hand skattesparandet och allemanssparandet. Dessutom har upplåningen från hushållen via spar- och premieobligationer varil relativt omfattande.

Statens kostnader för vinstsparandet har under de senaste budgetåren ökat mycket snabbt. Såsom framgår av tabell 3.2 har kostnaden fördubblats under de senaste fyra budgetåren och för innevarande budgetär kan den beräknas uppgå till drygt 200 milj. kr. Om statens kostnader sätts i relation till nettoinsältningarna (exkl. ränta och sparpremie) så har kostnaden per insatt krona stigit från mindre än 5 öre är 1976 till ca 40 öre är 1983. Mot bakgrund av behovet av budgetförstärkningar och en generellt myckel restriktiv utgiftspolitik är det inte försvarligt alt staten fortsätter att så

Prop. 1984/85:51 25

kraftigt premiera banksparande. Della gäller i än högre grad om man beaktar alt staten erbjuder spararna mycket förmånliga alternativ inom ramen för allemanssparandet. Allemanssparandet har dessutom den fördelen jämfört med vinstsparandet att det direkl bidrar till finansieringen av budgetunderskottet och förbättrar näringslivels försörjning med riskkapital.

Vid överläggningar mellan representanter för bankerna och finansdepartementet har mot den ovan redovisade bakgrunden diskuterats hur en avveckling av statens kostnader för vinstsparandet skulle kunna komma till stånd. Det har därvid framkommit alt man från bankernas sida är intresserad av att sparformen får finnas kvar, även om staten inte längre kan bidra till dess finansiering. Med tanke på behovet av ett högt hushållssparande och det stora antalet sparare som funnit vinstsparsyslemet intressant har olika möjligheter att låta vinstsparsystemet leva kvar prövals. En möjlighet som diskuterats är att bankerna fr.o.m. den I januari 1985 övertar ansvaret för vinslsparandel. I samband därmed kan olika förändringar och förenklingar i regelsystemet genomföras. Bankerna har efter överläggningar med representanter för finansdepartementet förklarat sig villiga att fortsätta med vinslsparandel enligt de huvudlinjer som anges i det följande (jfr avsnitt 3.4.3).

3.4.2 Statens ansvar för vinstsparandet upphör

Mitt förslag: De nuvarande reglerna för vinstsparandet upphör att gälla vid utgången av år 1984. Sparande som har skett fram lill nämnda tidpunkt premieras av staten enligt gällande bestämmelser.

Skäl för mitt förslag: Mot bakgmnd bl.a. av det ansträngda statsfinansiella lägel bör den finansiering av vinslsparandel som förekommer frän slatens sida upphöra snarast möjligt. För att staten inte skall bindas vid att premiera sparande som sker fr.o.m. den 1 januari 1985 bör de nuvarande reglerna för vinstsparandet upphöra alt gälla redan vid utgången av år 1984. Sparande som sker fram till årsskiftet 1984/1985 premieras dock enligt nuvarande bestämmelser. Delta innebär att spararna för sparande under år 1984 är tillförsäkrade en utlotlning i september 1985 bekostad av staten, att sparama för behållningen på kontona (jfr avsnitt 3.2.1) är tillförsäkrade en utlotlning i mars 1985, bekostad av staten och bankerna gemensamt, samt alt staten och bankerna svarar för hälften var av den sparpremie som enligt gällande övergångsregler utfaller den 31 december 1985 på belopp som har stått inne pä vinslsparkonto fyra år utöver spararet. En fömtsättning för utbetalning av sparpremien bör dock vara all sparmedlen i enlighet med gällande regler står kvar på vinstsparkontot fram till årsskiftet 1985/1986. Skatiefrihet gäller liksom tidigare för de vinster och sparpremier som utfaller under år 1985.

Prop. 1984/85:51 26

Eftersom staten inte avser att premiera vinslsparande som sker efter den 31 december 1984 finns inte längre något motiv för att i övrigt binda sparmedel pä vinslsparkonto under år 1985. Det krav som nu ställs upp för deltagande i septembemtlottningen, nämligen alt behållningen på kontot vid spararets slut inte vid nägol tillfälle skall ha underskridits fram t.o.m. den 30 juni året efter spararet, bör därför slopas. Denna regelförändring har ocksä den fördelen all spararen ulan att gå miste om seplemberutlottningen har möjlighel att föra över sitt vinslsparande till den bank som enligt spararen erbjuder de bästa villkoren. Dessutom undviks till stor del de problem som eventuellt skulle kunna uppkomma till följd av att nägon bank beslutar att ej fortsätta med vinstsparande. Regeländringen bör således underlätta en smidig övergång till vinslsparande i bankernas regi. Sparbelopp som skall premieras i december 1985 måste dock av praktiska skäl kvarstå pä den bank där sparandet skett till utgången av är 1985.

Nägon utlotlning bekostad av staten kommer således inte att hållas i mars 1986. Marsutlottningama har varit avsedda att motivera spararen att behålla tidigare sparande på kontot. I och med all vinstsparandet i statens regi nu upphör och någon bindning av medlen under år 1985 inte längre krävs saknas skäl för staten att bekosta en utlotlning i mars 1986.

3.4.3 Fortsatt vinstsparande i bankernas regi

Mitt förslag: Bankerna/sparkassorna ges möjlighet att fr.o.m. den I januari 1985 driva vinstsparandet i egen regi. Vinstutlottningar fär ske efter särskilt tillstånd av regeringen. För tillstånd att anordna utloltningar bör vissa krav på sparsystemets utformning vara uppfyllda. Vinstema finansieras genom alt viss del av sparandets avkastning las i anspråk. Lotterivinstskatt skall ulgå på vinsterna.

Skäl för mitt förslag: Vinstsparandel har som ovan konstaterats visat sig utgöra en attraktiv sparform för många sparare. Det är därför viktigt att denna sparform får finnas kvar som ett komplement eller alternativ till andra sparformer. Bankema har, som jag tidigare nämnt, förklarat sig intresserade av att fr.o.m. den 1 januari 1985 driva vinstsparandet vidare i egen regi. En sädan ordning innebär främst att bankema själva får bekosta de vinstutlottningar som ska förekomma inom vinstsparandet. Detta bör ske genom alt en del av sparandels avkastning tas i anspråk härför. Förhoppningsvis bör ocksä regelsystemet för vinstsparandet kunna ses över och förenklas i samband med alt bankema tar över sparformen. För att bankerna skall ha möjlighet att anordna vinstutlottningar krävs emellertid att regeringen ger särskilt tillstånd härtill.

Enligt 4 § första stycket lotterilagen (1982:1011) fär nämligen lotteri om pengar eller pengars värde inom landel inte ulan särskill tillstånd av

Prop. 1984/85:51 27

regeringen anordnas för allmänheten i andra fall eller i annan ordning än som anges i lagen. Eftersom lotterier med penningvinster inle kan anordnas med slöd av särskilda bestämmelser i lagen ankommer del på regeringen alt pröva frågor om tillslånd för sådana lotterier.

Det bör i detta sammanhang beaklas alt lotterier med penningvinster av tradition har varil förbehållna staten. Loiteriutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1979:29), Lotterier och spel (s. 341) att rätlen att anordna lotterier med penningvinster även fortsättningsvis borde i princip vara förbehållen slalen. Departementschefen anslöt sig lill utredningens förslag i denna del (prop. 1981/82: 170 s. 76).

Av förarbetena får sålunda anses följa att regeringen bör vara restriktiv i fråga om alt ge tillstånd till annan än staten att anordna lotteri med pengar. Vid bedömningen av om bankerna trots den rådande ordningen bör ges sådant tillslånd bör bl.a. beaklas att det här rör sig om en sedan länge etablerad sparform med det väsentliga syflel alt stimulera hushållssparandet. Om bankema tar över vinstsparandet bör dessutom de sparmedel som finns pä vinslsparkonton vid utgången av år 1984 kunna slussas över i det nya systemet för fortsatt sparande. Något principiellt hinder mot all bevilja bankerna tillstånd all anordna vinstutlottningar bör därför inle föreligga.

Av 6 § lotterilagen framgår att tillstånd att anordna lotteri får förenas med särskilda villkor och med kontroll- och ordningsbestämmelser. Denna beslämmelse ger regeringen möjlighet alt påverka också det framlida regelsystemet för vinstsparandet. Att staten bör förbehålla sig ett inflytande över hur detta utformas hänger samman med principen alt det främst tillkommer staten att anordna lotterier med penningvinster. För en sådan ordning lalar även allmänna kontrollaspekter. Från denna utgångspunkt bör slås fast att vinslsparandel även i framtiden bör ha karaktären av sparform där lotleriinslaget spelar en relativt begränsad roll. För att fä synpunkter på hur sparsystemet närmare bör utformas har överläggningar hållits med bankerna.

Följande riktlinjer bör i enlighet med vad som härvid framkommil gälla för ell vinstsparande i bankernas/sparkassornas regi. Med bankerna avses i del följande även sparkassorna.

För att tillförsäkra alt vinstsparandet även i framtiden får karaktären av sparform bör insättningarna på vinstsparkonto begränsas till 800 kr. per månad och bank.

Utlotlningsandelen bör på årsbasis få utgöra högst 2% av den utlolt-ningsberättigade behållningen. En sådan utlottningsandel överensstämmer ungefär med vad som f.n. gäller. Den är också avvägd sä att någon direkl konkurrens med statens upplåning i form av premieobligationer inte uppkommer.

Lotterivinstskatt bör i enlighet med vad som i allmänhel gäller för lotterier med penningvinster utgå med 30%. För detta talar även det ansträngda statsfinansiella läget.

Prop. 1984/85:51 28

Övriga frågor som har samband med utformningen av sparsystemet bör i princip överlåtas ål bankerna själva att beslämma. Hänsyn behöver dock tas till övrig lotteriverksamhet med penningvinster. Vinslplanen bör inte alltför markant skilja sig från vad som är normalt för övriga lotterier. T.ex. bör högsta vinsten inte överstiga I milj. kr. Vidare bör den totala avkastningen på sparandet molsvara åtminstone den ränta som gäller för liknande sparformer med hänsyn till gällande uppsägningsvillkor. De nu nämnda villkoren för vinstsparandel bör kunna variera mellan olika banker. En mycket långtgående uppsplittring pä ett slort antal sparsystem med olika regler och vinslplaner bör dock undvikas inte minst med hänsyn lill de kontroll- och tillsynsproblem som då skulle kunna uppkomma. Jag ulgår ifrån att detta i praktiken inte kommer att bli något problem eftersom flera banker sannolikt kommer att vilja gå samman om en gemensam vinstplan. Villkor av nu angivet slag bör i lämplig utsträckning tas in i de tillståndsbeslut som regeringen förutsätts meddela.

Med hänsyn till behovet alt främja konkurrensen mellan bankerna samt spararens berättigade önskemål alt lätt kunna byta bankförbindelse bör reglerna utformas så att det blir möjligt för en sparare all i vart fall vid ett årsskifte flytta över sin behållning på vinslsparkonto till annan bank med vinstsparande. Spararen bör därvid få delta med denna behållning i den nya bankens utloltningar. En förutsättning för att dylika överföringar skall bli praktiskt möjliga är således att de generella sparvillkoren och principerna för utloltningar medger en sådan överflyttning utan att spararen mister vinstchanser.

Anslutningen till ett vinstsparande som sker i bankernas regi är givetvis frivillig. Eftersom man för dagen inte vet om samtliga banker kommer att utnyttja möjligheten att driva vinstparandet vidare bör för år 1985 gälla att sparare hos bank som inte ämnar della i denna sparform får möjlighet att vid valfri tidpunkt under delta år överflytta sitt vinstsparsaido lill annan bank som erbjuder vinstsparande. Åven i delta fall bör spararen erbjudas möjlighel att i rimlig utsträckning della med sin gamla behållning i den nya bankens utloltningar.

För att finansiera vinstutlottningarna anser sig bankerna tvungna att sänka räntan redan under kvalifikationsårel, dvs. första gången år 1985. Ett sådant förfarande bör kunna accepteras. Sänkningen bör dock inte vara större än vad som motsvaras av bankernas ökade kostnader för vinstullollniugen.

En förutsällning för all bankerna skall kunna överta sparsystemet per den 1 januari 1985 är att regeringen prövat bankernas ansökningar om lotteritillstånd före årsskiftet. Det är därvid önskvärt att de banker som avser att ha gemensam utlotlning också lämnar in en gemensam ansökning. Ansökningarna bör innehålla en beskrivning av del regelsystem och de villkor som avses gälla för vinslsparandel. En fömtsättning för lotterilill-sländ är således att bankerna beaktat vad som anförts ovan beträffande riktlinjerna för del framtida vinstsparandet.

Prop. 1984/85:51 29

Bankerna bör själva ha ansvaret för de utloltningar som skall förekomma inom vinstsparandet. Den praktiska hanteringen av utlotlningarna bör bankerna kunna uppdra åt annan all handha. Tillsynen över lotterier som anordnas efter särskilt tillstånd av regeringen skall enligt 25 § lotlerilagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt min mening bör bankinspektionen vara den myndighel som närmast bör komma i fråga för att utöva den i lotlerilagen förutsatta tillsynen. Även om sparkassorna normalt inte ingår i bankinspektionens tillsynsområde, bör givetvis den tillsyn som nu är aktuell omfalta även dessa.

Vinstsparandet har hittills administrerats och övervakats av riksgäldskontoret. Det är också fullmäktige i riksgäldskontoret som har fastställt de närmare reglerna för vinstsparandet. Planering och genomförande av reklamkampanjer för sparsystemet har handhafts av lönsparkommillén under riksgäldsfullmäktige. Det bör därför ankomma på riksgäldsfullmäktige att närmare utforma reglerna för en avveckling av det nuvarande vinstsparandet. Kontoret bör också informera spararna om hur avvecklingen skall gå till och om alt sparsystemet kommer att finnas kvar i bankernas regi. Information bör lämnas så snart riksdagen har fattal beslut i frågan. Kostnaderna för dyUka informationsinsatser bör täckas genom att anslaget för lönsparande m.m. under innevarande budgetår merbelastas med etl belopp om I milj. kr.

För att spararna skall kunna ta ställning till om de önskar fortsäita sill vinstsparande efter årsskiftet 1984/1985 bör bankema omkring årsskiftet informera om de närmare regler som skall gälla för ett vinslsparande i bankernas regi.

4 Avvecklingen av skattesparandet 4.1 Skattesparandets regler i huvuddrag

Skattesparsystemet infördes i slutet av år 1978 och upphörde, vad gäller nyinsättningarna, den I april 1984.

Skattesparandet skedde i tvä former, banksparande och aktiesparande. För att fä delta måste man ha fyllt 16 år senast den 1 november året före spararet och under spararet ha haft A-inkomst. Sparstimulansen utgjordes av skatteförmåner i form av skattefri avkastning och värdestegring saml viss skaltereduktion i procenl av sparat belopp. För alt skatteförmånerna skulle medges fordrades att minst sex månadsinsättningar gjordes under året med minst 75 kr. per insättning. För sparande under är 1983 medgavs dock sparskattereduktion, även om insättningar gjordes under färre månader. Högsla tillåtna insättning per månad var för skattesparandel i bank 400 kr. och - fr.o.m. år 1981 - för aktiesparandet 600 kr. Den som sparade i båda sparformerna fick fr.o.m. år 1981 sätta in högst 600 kr. sammanlagt per månad.

Prop. 1984/85:51 30

För skattesparande i bank medgavs skattereduktion med 10% av det sparade beloppet vid taxeringen för spararet 1983. Före är 1983 var nämnda procentsats 20%. Räntan på sparandel — högsta bankränta - är skattefri för spararet och de fem följande åren. Görs uttag från kontot innan fem år förflutit efter spararets utgång skall 15% av det uttagna beloppet innehållas av banken och betalas till staten. För uttag av sparande som skett före år 1983 skall 25% av beloppet innehållas. För insättningar under år 1984 gäller vissa övergångsregler. Någon skattereduktion på grund av dessa insättningar erhålls inte. Därav följer att inte heller något avdrag görs vid förtida uttag. Den åriiga räntan t.o.m. år 1988 är skattefri.

Skattefondsparande skedde i särskilda akliesparfonder och innebar att spararen gjorde månatliga insättningar pä ett akliesparkonto för vilka fonden köpte aktier. Spararen erhöll andelar i fonden i relation till sitt sparande. Sparmedlen skall i huvudsak placeras i börsnoterade svenska aktier eller konvertibla skuldebrev. Högst 10% av fondförmögenheten får placeras i samma bolag och fonden får inneha aktier motsvarande högsl 5% av röstvärdet i ell bolag. Vidare gäller att högst 10% av fondförmögenheten får placeras i icke börsnoterade företag. Dessutom får fonderna fr.o.m. I april 1984 förvärva obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten. Värdet av dessa får ej överstiga 25% av fondens värde. Avkastning och utdelning som tillfaller fonden återinvesteras och är fria från beskattning.

Spararna erhöll skattereduktion med 20% i denna sparform. Löses fondandelarna in före femårsperiodens utgång, skall 25 % av det uttagna beloppet betalas till staten. Under åren 1980-1982 var skattereduktionen 30% och i konsekvens därmed skall vid förtida inlösen av andelen som förvärvats dessa år 35 % av uttaget belopp återbetalas.

Värdestegringen på fondandelarna under spararet och därpå följande fem år är skattefri. Om fondandelarna inlöses efter femårsperioden får nämligen efter den skatiskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av del femte året eller lill värdet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren. I det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången av det femte året och i det andra fallet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits. För sparande under år 1984 gäller i princip samma övergångsregler som för skattesparande i bank under är 1984.

4.2 Skattesparandets utveckling

Fram t.o.m. år 1980 var skallefondsparandel blygsamt relativt sett. Den tröga starten föranledde vissa regeländringar för fondsparandet. Skattereduktionen höjdes fr.o.m. 1980 års sparande till 30% och högsta tillåtna sparande höjdes fr.o.m. 1981 års sparande till 600 kr. per månad. Antalet skattefondkonlon ökade därefter snabbare än skattesparkontona.

Antalet konton totalt sett uppgick i mars 1984 till ca 1,4 miljoner. Vid samma tidpunkt uppgick det sammanlagda sparbeloppel till drygt 19 miljarder kr. varav ca 13 miljarder kr. i banksparande. Antalet skaltesparkon-lon var 780000 och sparbeloppel inkl. ränta i medeltal knappt 17000 kr.

Antalet skattefondkonlon uppgick vid samma tidpunkt till ca 594000 med en genomsnittlig insättning exkl. värdestegring per konto på drygt 8000 kr. (jfr tabell 4.1).

Tabell 4.1 Skattesparandets utveckling

	Skatle-	Förändring	Skatte-	Förändring		Samtliga	Föränd-
	spar-		fond-			konton	ring
	konton		konlon
Antal konton
1978-12-31	386200		43 100			429300
1979-12-31	461900		47 200			509 100
1980-12-31	556400		75 550			631950
1981-12-31	658 300		3519.50			1010250
1982-12-31	752350		509700			1262050
1983-12-31	785 200		593 850			1379050
1984-03-31	780600		593 850			1 374450
Innestående
sparbelopp'
(milj. kr.)
1978-12-31	306	-H690	28	-1-	129	334	4- 334
1979-12-31	1996	4-2 136	157	-(-	150	2 153	4-1819
1980-12-31	4132	-2 136	307	-f	150	4 439	4-2 286
1981-12-31	6611	+ 2419	1579	•fl	272	8190	-3751
1982-12-31	9620	-3009	3 558	4-1979		13 178	-h4 988
1983-12-31	12675	4-30.55	5656	4-2	1098	18331	4-5 153
1984-03-31	13 093	-1- 418	6059	4-	403	19152	4- 821

Källa: Riksgäldskontoret.

' Skattesparkonton inkl. ränta, på skattefondkonlon exkl. värdestegring.

4.3 Skattesparandets avveckling

Skaltesparsystemei innebär bl.a. alt sparmedlen är bundna fem år utöver spararet. Vid årsskiftet 1984-85 upphör alltså bindningen av de medel som sattes in under det första spararet 1979. Insättningar under hösten 1978 räknas också till 1979 års sparande. De resterande medlen kommer successivt att frigöras vid de kommande årsskiftena t.o.m. årsskiftet 1988-89. Enligt gällande anvisningar har spararen rätt all under ell år efter bindningstidens utgång utan uttagsavgift ta ut del frigjorda beloppet.

De problem som möjligen skulle kunna uppstå när beloppen frigörs är dels all hushållens konsumlionsefierfrågan skulle kunna bli alltför stark, dels att aktiemarknaden skulle kunna störas av de utförsäljningar som aktiefonderna måste göra för att möta spararnas uttag.

Prop. 1984/85:51 32

Enligt min mening är det inte nödvändigt att vidta några särskilda åtgärder för alt förmå spararna att låta binda sparmedlen efter bindningstidens utgång. Nägon risk för att avvecklingen av skattesparandet skall leda till en kraftig ökning av konsumtionsefterfrågan och därmed till en överhettning i ekonomin föreligger inle. Genom emission av spar- och premieobligationslän bör del vara möjligt all dra in en betydande del av den frigjorda likviditeten. Vidare bör höjningen av del månatliga sparbeloppel i allemanssparandet i viss utslräckning kunna bidra lill att dra in frigjorda skattesparmedel.

Vad gäller skallefondsparandel kommer det även efter bindningstidens utgång att föreligga en viss skatlemässig fördel som stimulerar skaltefond-spararna alt låta pengarna stå kvar i fonden. Till skillnad från vanliga reinvesterande aktiefonder är nämligen aktiesparfonderna enligt gällande regler befriade från skatt för utdelningar på aktieinnehavet.

Den som skallesparat i en aktiesparfond kan alltså låla pengarna stå kvar i skattesparfonden även efter bindningstidens utgång och därigenom indirekt dra nytta av den skattefavör som kommer fonden till del. Vid en senare inlösen får efter den skattskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas antingen lill andelens marknadsvärde vid utgången av det femte året eller till värdet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren. I det första fallel anses andelen anskaffad vid utgången av det femte året och i del andra fallet vid utgången av del är för vilket sparskattereduktion medgivits. För 1979 års sparande innebär detta i det första fallet att andelen anses förvärvad den 31 december 1984 till en kostnad som molsvarar värdet på andelen den dagen. I övrigt behandlas vinslen på fondandelar enligt aktiereglerna. Har andelen innehafts mer än tvä är - med utgångspunkt i den fingerade anskaffningstidpunkten — blir således enbart 40 % av vinsten beskattad.

Det ankommer självfallet på bankerna och fondbolagen att tillhandahålla sådana uppgifter om avkastningen på de medel som slår inne pä skatie-spar- och skattefondkonlon att spararen i sin självdeklaration kan lämna korrekta uppgifter om beskattningsbar inkomst i form av inkomst av kapilal resp. realisationsvinst.

5 Höjning av gränserna i allemanssparandet

5.1 Nuvarande regler i huvuddrag

Allemanssparandet startade den 1 april 1984. Samtidigt upphörde nyinsättningarna i skaltesparsystemei. Allemanssparandet är i princip öppet för alla fysiska personer fr.o.m. del år de fyller 16 år. Sparsystemet har tvä former, sparande på rikssparkonto i bank, varifrån medlen slussas vidare

Prop. 1984/85:51 33

till riksgäldskontoret, och aktiesparande i kapitalsparfond. I marknadsföringen kallas de två sparformerna i allmänhel allemansspar resp. allemansfond.

Högsta tillåtna månadsinsätlning är 600 kr. Totalt får en sparare sätta in högst 30000 kr. i allemanssparandet. Spararna fär inom givna ramar fritt fördela sitt sparande mellan de båda sparformerna.

I allemansspar erhålles avkastning motsvarande räntan på långsiktig bankinläning. Avkastningen i allemansfond är beroende av den löpande avkastningen och värdeulvecklingen på fondens placeringar. Den löpande avkastning som tillfaller fonden skall återinvesteras. Spararens avkastning framkommer således helt i form av värdestegring på förvärvade fondandelar.

Spararens avkastning är befriad från inkomstskatt. Dessutom är kapital-sparfondema till skillnad från vanliga aktiefonder befriade frän skatt pä den löpande avkastningen, trots att denna reinvesteras.

Under är 1984 utgår en särskild bonusränla pä 5% i båda sparformerna. För ungdomar mellan 16 och 25 år utgår molsvarande bonusränla för det första spararet även efter är 1984.

5.2 Allemanssparandets utveckling

Allemanssparandet har fått en myckel bra start. I propositionen om allemanssparandet (prop. 1983/84:30) antogs att det årliga sparandel skulle ligga på ungefär samma nivå som skattesparandet hade nått upp till under de sista åren, dvs. 4—5 miljarder kr. Del kan nu konstateras att allemanssparandet under del första halvåret kraftigt har överträffat förväntningarna. Del totala sparandet har mer än dubblerats jämfört med skattesparandet. För närvarande sparas knappt 900 milj. kr./månad. Det motsvarar en total årlig sparvolym på drygt 10 miljarder kr.

Vad gäller allemansspar jämfört med skatlesparande i bank har det skell en mycket kraftig ökning. Sparvolymema har i det närmaste fyrdubblats. Vad gäller allemansfond jämfört med skattefondsparande kan konstateras att allemansfond redan från starten genererar lika stora sparvolymer som skallefondsparandel gjorde strax innan det avskaffades.

Allemanssparandets månatliga utveckling sedan starten redovisas nedan i tabell 5.1.

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 51

Tabell 5.1 Allemanssparandets u			tveckling
(Milj. kr.)
Månad	Allemansspa			AUemansfond
	Antal	Tota!	Ökning	Anlal	Total	Ökning
	konton	behäll-	av total	konton	behåll-	av total
		nmg	behållning		nmg	behållning
April	1 495 500	658	658	518700	170	170
Maj	1554 800	1353	695	534000	357	187
Juni	1567400	2055	702	537900	542	185
Juli	1 585 300	2756	701	537600	722	180
Aug	1599800	3 462	706	538600	901	179
Sept	1611 100	416!	699	537 600	1072	171

5.3 Allmän motivering

Mitt förslag: Högsta tillåtna sparbelopp i allemanssparandet höjs från 600 kr./månad lill 800 kr./månad fr. o. m. den 1 januari 1985.

Skäl för mitt förslag: Allemanssparandet syftar bl.a. till att öka hushållssparandet, öka statens upplåning utanför banksystemet och främja näringslivets försörjning med riskkapital. Sparsystemet har hittills visat sig vara en stor framgång. Enligt en undersökning som gjorts på uppdrag av delegationen för allemanssparandet sätter ca 1,2 miljoner människor eller 65% av allemanssparama in högsta tillåtna belopp, 600 kr./månad, i allemanssparandet. Samtidigt som detta är mycket glädjande, innebär det också att systemet inte utnyttjas så effektivt som skulle kunna vara möjligt. Del är sannolikt att många sparare både skulle vilja och kunna sälta in mer än 600 kr./månad i systemet. Med tanke på behovet att öka sparandel och minska konsumlionsefierfrågan i ekonomin framstår mot denna bakgrund en höjning av gränsen för högsla tillåtna månadsinsätlning som angelägen. Därigenom underlättas också ytterligare statens upplåning samtidigt som näringslivels försörjning med riskkapital förbätlras. En höjning av högsta tillåtna sparbelopp innebär emellertid ökade statsfinansiella kostnader. Höjningen bör därför inle göras alltför stor. En höjning från 600 kr./månad till 800 kr./månad är enligt min mening väl avvägd. Höjningen bör gälla fr. o. m. den Ijanuari 1985. Någon höjning av 30 000-kronorsgrän-sen är f.n. inte aktuell.

6 Utökad skattebefrielse för kapitalsparfondernas realisationsvinster

6.1 Nuvarande regler

Kapitalsparfonderna är liksom akliesparfondema frikallade från skattskyldighet för realisationsvinst avseende aktier som innehafts i minsl två

Prop. 1984/85:51 35

år. Däremol är kapitalsparfonderna som vanliga aktiefonder skattskyldiga för realisationsvinster på aktier som innehafts i mindre än tvä år samt för realisationsvinster på obligationer.

Statens inkomster från realisationsvinstbeskattningen av aktiesparfonderna har varil myckel små. De beräknas under perioden 1978—1983 ha uppgått till 67000 kr. Detsamma kan antagas komma att gälla för kapitalsparfonderna. Att statsinkomsterna blir sä små förklaras bl.a. av att fonderna anpassar silt beteende till gällande skatteregler.

I propositionen om allemanssparandet (prop. 1983/84: 30) diskuterades frågan om skaltefrihet vid realisationsvinst på aktier som innehafts i mindre än två år. Det framhölls all - som många remissinstanser påpekade -en fullständig neutralitet i beskattningshänseende mellan sparande på rikssparkonto och i kapitalsparfond fömtsätter att kapitalsparfondernas skattefrihet för realisationsvinster utsträcks lill att omfatta också kortare innehav än två år. En sådan ulvidgning av skattefriheten framstod inle i rådande läge som nödvändig samtidigt som den ansågs förknippad med vissa negativa effekter genom att den uppmuntrar en kortfristig placeringspolitik. I departementsförslagel ingick därför inte en så långtgående skattefrihet för realisationsvinster. Om den bibehållna skattskyldigheten skulle visa sig vara till allvarlig nackdel för kapitalsparfonderna skulle frågan dock enligl vad som sades i propositionen kunna tas upp till förnyad prövning.

6.2 Motiv för utökad skattebefrielse

En gmndläggande princip i allemanssparandet är att neutralitet i skattehänseende skall råda mellan de två sparformerna allemansspar och allemansfond. Att beskattningen av kapitalsparfondernas realisationsvinster ändå utformades pä samma sätt som för de gamla aktiesparfonderna sammanhängde med dels att behovet av fullständig skattefrihet framstod som litet, dels alt en fullständig skattefrihet skulle kunna länkas ha negativa effekter genom att uppmuntra en kortsiktig placeringspolitik.

Det kan nu konstateras alt en relalivi liten andel av allemanssparama valt all spara i allemansfond. Orsaken till detta är inte klarlagd. En förklaring kan emellertid vara att många sparare uppfattar del som osannolikt att fonderna utan en myckel aktiv placeringspolitik skall kunna nämnvärt överträffa den avkastning som kan erhållas i allemansspar. Den nuvarande realisationsvinstbeskattningen ulgör elt hinder för en sådan placeringspolitik. Del talar för alt kapitalsparfonderna bör befrias frän realisationsvinstbeskattning vad gäller säväl aktier som obligationer.

En realisationsvinstbeskattning av kortare aktieinnehav behövs knappast längre för att motverka en alltför kortsiktig placeringspolitik. Sedan propositionen om allemanssparande beslutades har en omsättningsskatt på aktieaffärer införts. Den påverkar framför allt utfallet av kortsiktiga placeringar.

Prop. 1984/85:51 36

Inle heller statsfinansiella skäl talar emol en fullständig skattefrihet för kapitalsparfondernas realisationsvinst. Som tidigare redovisats kan det förväntade skattebortfallet beräknas vara försumbart. Man torde t.o.m. kunna räkna med en viss statsfinansiell förstärkning genom att handeln och därmed inkomsterna från omsättningsskatten ökar.

Genom den allmänna omläggning som f.n. pågår av beskatlningen av juridiska personer kommer kapitalsparfonderna fr.o.m. år 1985 alt bli skattskyldiga enbart vid den statliga taxeringen. Bestämmelser som begränsar fondernas skattskyldighet bör lämpligen tas in i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Den författningsmässiga regleringen i SIL bör av tekniska skäl anstå lill dess ett riksdagsbeslut föreligger om de författningsändringar som krävs för ett slopande av den kommunala beskattningen av juridiska personer. Elt sådant beslut kommer att kunna tas senare under hösten. Jag återkommer därför senare till frågan om de författningsändringar som behövs för att kapitalsparfonderna skall undantas helt frän beskattning av realisationsvinster. I detta sammanhang villjag endast tillägga att skattefriheten bör gälla fr.o.m. 1986 års taxering.

7 Sparfrämjande åtgärder

Det är angeläget alt genom olika sparfrämjande åtgärder försöka få till stånd ett ökat hushållssparande. I samband med alt riksdagen hösien 1983 beslutade att genomföra allemanssparandet bildades också delegationen för allemanssparandet med uppgift alt planlägga behövliga informations-och utbildningsinsatser för alt främja allemanssparandet. Delegationen har för innevarande budgetär erhållil ett anslag pä 5 milj. kr. Del praktiska genomförandel av åtgärderna sker i samarbete med riksgäldskontoret.

Delegationen har under innevarande år initierat en rad sparfrämjande åtgärder. Som exempel kan nämnas reklam, sparkonferenser, presskampanjer etc. Erfarenheterna är myckel goda. Det förefaller som om i detta sammanhang relativt små utgifter kan få betydande genomslagskraft och därigenom påverka sparandel positivt.

Åtgärdema har i enlighet med delegationens uppdrag primärt inriktats på allemanssparandet. Enligt min mening finns det emellertid behov också av sparfrämjande ålgärder med en bredare inriktning.

Sparbanksföreningen har i en skrivelse till regeringen den 4 juni 1984 understrukit behovet av allmänt sparfrämjande åtgärder och förklarat sig villig att bidra till finansieringen av sådana åtgärder. Även andra intressenter kan tänkas vilja delta i gemensamma åtgärder för att höja sparandel och därvid ocksä svara för en del av kostnaderna.

Exempel på åtgärder som kan bli aktuella är dels traditionella marknadsföringsåtgärder som reklam, dels olika sparfrämjande insaiser i samarbete med t.ex. skolväsendet, bildningsförbunden, olika intresseorganisationer

Prop. 1984/85:51 -. 37

m.m. Frågan vad som är den lämpligaste organisatoriska ramen för sådana ålgärder behöver närmare övervägas. En möjlighet är självfallet alt om-bilda delegationen för allemanssparande lill en delegation med mer allmänt sparfrämjande uppgifter.

Jag är inle beredd att nu ta närmare ställning till hur de sparfrämjande åtgärderna bör inriktas eller hur de bäst bör organiseras. Jag avser emellertid att inom en relativt snar framtid ta upp överiäggningar i frågan med berörda intressenter och därefter arbeta fram ell lämpligt förslag. En lämplig starttidpunkl för den nya verksamheten torde vara nästföljande budgetårsskifle.

8 Finansiella konsekvenser

För år 1986 innebär bortfallet av statens utgifter för utlottningarna i vinstsparandet en besparing på ca 240 milj. kr. Lotteri vinstskatten kan beräknas inbringa ca 90 milj. kr. Mot detta skall ställas det inkomstbortfall för stat och kommun som uppkommer till följd av införandet av bosparande för ungdomar och höjda beloppsgränser i allemanssparandet. Etl vissl inkomstbortfall kan också uppkomma till följd av den sänkning av räntan i vinstsparandet som bankerna kan länkas vilja genomföra. För år 1986 lorde nettoeffekten av de föreslagna åtgärderna bli en viss förstärkning av de offenlliga finanserna. Nettoeffekten på längre sikt är svårbedömd. Den sammanhänger självfallet med hur sparvolymema kommer att utvecklas. Jag har i min kalkyl utgått ifrån att den årliga sparvolymen i allemanssparandet skall öka med knappt 1 miljard kr. till följd av ungdomens bosparande och med ca 1 miljard kr. till följd av höjningen av högsta tillåtna månatliga sparbelopp från 600 kr. till 800 kr. Totalt sett kan då inkomstbortfallet under reslen av 1980-talet beräknas motsvara ungefär den budgetförstärkning som uppkommer genom bankernas övertagande av vinst-sparandet.

9 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lill lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

Den föreslagna lagändringen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Prop. 1984/85:51 .18

10 Specialmotivering

3 § Sparmedlen skall sättas in i en svensk bank som enligt överenskom
melse med riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får
inte spara på mer än ett rikssparkonto och i fler än två kapitalsparfonder.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller, med undantag för bestämmelserna om lån för förvärv av bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8 a och 26-28 §§, också i fråga om sparkassa.

För vissl sparande på sparkonto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§.

Enligt andra stycket gäller föreskrifterna om bank i lagen om allemanssparande också för sparkassa. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) har det inte ansetts lämpligt att i lag ålägga de sparkassor som är anslutna till allemanssparandet skyldighet att ge bosparlån. I andra stycket har därför tillförts bestämmelser om att de föreslagna reglerna om bosparlån i 8 a § och 26-28 §§ inte skall gälla för sparkassa.

För att bereda också de ungdomar som bosparar i HSB:s Sparkassa möjligheter all få del av de förmåner som är förknippade med allemanssparandet föreslås att flertalet av bestämmelserna om allemanssparande skall kunna tillämpas också pä deras sparande. En hänvisning till de särskilda bestämmelserna som gäller för bosparande i HSB:s Sparkassa har tagits in i tredje stycket.

4 § Varje sparare fär sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparan
det.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får sammanlagt inte överstiga 30000 kronor.

Första stycket har ändrals sä att det högsta månatliga sparbeloppel har höjts från 600 till 800 kr.

8 a § En bank som förmedlar allemanssparande skall lämna bospariån under förutsällning att de villkor som anges i 26-28 §§ är uppfyllda.

Bestämmelsens innebörd är att de banker som förmedlar allemanssparande också skall vara skyldiga att lämna bosparlån enligt de villkor som anges i 26-28 §§.

De sparkassor som förmedlar allemanssparande åläggs inte skyldighet att lämna bosparlån.

24 § Bestämmelserna om sparande på rikssparkonto får, med det undanlag som följer av andra slyckel, även tillämpas pä sparande på sparkonto i HSB:s Sparkassa under fömtsättning att kassan har åtagit sig att lämna spararen lån för förvärv av bostadsrätt avseende en nyproducerad lägenhet i en bostadsrättsförening inom HSB. Dessa bestämmelser får dock tillämpas längst till utgången av del kalenderår spararen fyller 28 år. Insatta medel skall inte överföras till riksgäldskonlorel.

Prop. 1984/85:51 . 39

De allmänna bestämmelser om allemanssparande som blir tillämpliga vid sparande i HSB:s Sparkassa innebär bl. a. följande.

Spararen skall vara kyrkobokförd här i landet och fär ansluta sig lill sparandel från och med del är då han fyller 16 år.

Högst 800 kr. i månaden får sättas in (enligt föreslagen ändring i 4 §). Nettoinsältningarna får inle överstiga 30000 kr. Dessa bestämmelser hindrar uppenbarligen inte att spararen, vid sidan av detta sparande, sparar ytterligare medel i HSB:s Sparkassa. Spararen får dock inte, vid sidan av det särskilda bosparandel i HSB:s sparkassa, spara på rikssparkonto. Däremot kan spararen kombinera det särskilda bosparandel med sparande i högst två kapitalsparfonder under fömtsättning att det sammanlagda sparbeloppel inte överstiger 800 kr. per månad.

Reglerna om bonusränla i 5 § gäller. Bonusräntan bekostas alltså av staten.

Uttagsavgift skall tas ut enligt 6 § och den tillfaller sparkassan.

Bestämmelsema i 8 § om överlåtelse och pantsättning av medel i allemanssparande gäller också sådana sparmedel i HSB;s Sparkassa.

Bestämmelserna i 9 § andra stycket om ränta gäller också bosparande i HSB:s Sparkassa.

Bestämmelsema i lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande är tillämpliga även pä det särskilda bosparandel i HSB:s Sparkassa. Ränta och bonusränla pä sådant sparande är följaktligen fri från inkomstskatt.

Del ankommer pä HSB:s Sparkassa att i likhet med de sparkassor som är anslutna lill allemanssparandet lämna sådana uppgifter för kontroll av allemanssparandet som riksgäldskontoret föreskriver. Av kontrollskäl bör det särskilda bosparandel i HSB:s Sparkassor sättas in pä särskilda konton. Därigenom klargörs också från vilken tidpunkt de till allemanssparan det knutna förmånerna skall tillämpas.

HSB intar en särställning jämfört med andra förmedlare av allemanssparande Ofr avsnitt 2.2.2) och de medel som sparas enligt 24 § i HSB:s Sparkassa skall därför inte överföras till riksgäldskontoret.

25 § En sparare i HSB:s Sparkassa får under det kalenderår spararen fyller 28 år överföra hela eller en del av sparandet enligt 24 § till rikssparkonlo eller kapitalsparfond.

När spararen inte längre får fortsätta att spara enligl 24 § i HSB:s Sparkassa kan han i stället allemansspara hos annan bank eller sparkassa som förmedlar allemanssparande. Under det kalenderår spararen fyller 28 år har han möjlighet att överföra hela eller en del av det belopp han sparat hos HSB:s Sparkassa till annan som förmedlar allemanssparande.

Prop. 1984/85:51 40

26 § En sparare som har fyllt 18 år har rätt att få bosparlån enligt bestäm
melserna i 27 och 28 §§.

Rätten alt fä bosparlån upphör vid utgången av det kalenderår spararen har fyllt 28 år.

27 § En sparare som på elt rikssparkonlo eller i en kapitalsparfond har en
insatt behållning pä minst 5000 kronor har rätt att av den bank som för
rikssparkonlol eller som är förvaringsbank för kapitalsparfonden låna ell
belopp molsvarande tre gånger den insatta behållningen. Om bosparlånet
inle avser förvärv av bostad är länerätten begränsad till högst 21000
kronor.

Om lånerätlen enligl första stycket utnyttjas skall hela behållningen på rikssparkontot tas ut eller om sparandel skett i kapitalsparfond samlliga spararens andelar i fonden lösas in.

Av första stycket följer att en sparare som sparar både på ett rikssparkonto och i en eller två kapitalsparfonder på något av sparställena måste ha en insatt behållning pä minst 5000 kr. för att ha rätt till bosparlån. Behåll-ningama fär alltså inte läggas samman vid beräkning av lånerätt. Med insatt behållning avses det belopp som har satts in, minskat med eventuella uttag.

Vid sparande i en kapitalsparfond är det beloppet som spararen har satt in som är avgörande för hans lånerätt.

Rätten all låna får utnyttjas vid flera tillfällen. Enligt bestämmelserna i

27 § måste dock vid varje lillfälle hela behållningen jämte avkastning tas
ut, eller om sparandet skett i en kapitalsparfond alla andelar lösas in.
Bestämmelserna gäller endasl behållningen på del rikssparkonto eller an
delarna i den kapitalsparfond som åberopats som gmnd för lånerätt.

Bestämmelserna hindrar inte alt en bank lämnar lån som går utöver den lånerätl som här anges.

28 § Banken bestämmer för varje bosparlån de närmare villkoren och
beslutar om sådant län.

Vid bankens prövning av ansökan om bosparlån gäller de föreskrifter som riksbanken har meddelat med slöd av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och de föreskrifter i övrigt om kreditgivning som gäller för banken.

De närmare villkoren för varje bosparlån bestäms av banken. Några föreskrifler om t.ex. ränta och amorteringstid har inte tagils in i lagen. I den allmänna motiveringen har dock vissa riktlinjer angivits (avsnitt 2.2.2).

I andra stycket erinras om att de restriktioner i fråga om bankernas långivning som riksbanken kan komma att utfärda med stöd av lagen (1974:922) om kreditpoliliska medel också kan omfatta bospariån. Självfallet avses här ocksä riksbankens rekommendationer och de överenskommelser som riksbanken kan träffa med bankerna. Vidare har tagits in en erinran om att de allmänna reglerna rörande bankernas kreditgivning skall tillämpas också i fråga om bospariån. Av dessa bestämmelser (59 § lagen

Prop. 1984/85:51 42

Bilaga I

Sammanfattning

Bakgrund

Av både samhällsekonomiska och privatekonomiska skäl är det angeläget att stimulera ungdomar till elt regelbundet sparande. Därigenom gmnd-läggs goda sparvanor, samtidigt som beredskapen alt möta slörre utgifter, t.ex. i samband med bosättning och anskaffande av bostad, ökar. Även efter ett regelbundet sparande kan det dock vara svårt att finansiera större utgifter. Möjligheten all få traditionella banklän är för mänga ungdomar begränsad.

Tidigare fanns möjligheler för främsl ungdomar att erhålla statligt bosättningslån. Riksdagen beslutade 1981. efter förslag från den borgeriiga regeringen att denna möjlighel skulle upphöra vid årsskiftet 1981-82. Riksdagen har senare givit regeringen fill känna (SoU 1982/83: 25, rskr 256) att staten bör återinföra någon form av bosättningslån. Det bör enligt riksdagsbeslutet ankomma på regeringen att närmare överväga omfattning och villkor för en sådan långivning.

Mot denna bakgmnd har en arbetsgmpp med representanter för finans-, social- och bostadsdepartementen utarbetat ett förslag till sparform -inom ramen för allemanssparandet - med särskilda sparstimulanser och lån för ungdomar, avsedd att underlätta bosättning och anskaffande av bostad. Den föreslagna sparformen — bosparande för ungdomar — presenteras i denna departementspromemoria.

Allmänna utgångspunkter

Det finns två huvudsyften med förslaget till bosparande för ungdomar. Det ena är att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande. Det andra är att underlätta för ungdomar alt finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad.

Vid utformningen av förslaget till bosparform har arbetsgruppen haft vissa allmänna utgångspunkter. En utgångspunkt har varit att bosparandel för ungdomar skall utgöra en integrerad del av allemanssparandet. Utifrån denna grundläggande fömtsättning är det självklart att administrationen av låneverksamheten skall ligga på bankerna och sparkassorna. Arbetsgruppens förslag har som fömtsättning att överenskommelser om bosparande för ungdomar sluts mellan riksgäldskonloret, som svarar för administrationen av allemanssparandet, och bankerna/sparkassorna. I överenskommelserna skall anges bosparformens krav och möjligheter, så som de redovisas i det följande.

Bosparandel är utformat så att ungdomar som uppfyller vissa sparkrav i

Prop. 1984/85:51 43

allemanssparandet skall erhålla en lånerätl. Lånerätten knyts till en sparprestation genom att lånegränsen bestäms lill en multipel av neltoinsättningama i allemanssparandet.

Bosparande för ungdomar — huvuddrag

Arbetsgmppen föreslår alt ell bosparande för ungdomar införs den 1 januari 1985 med följande beståndsdelar:

• Bosparande för ungdomar omfattas av samma generella regler som gäller för rJlemanssparandel i övrigi. Sparande kan ske dels på s.k. riks-sparkonton, varvid medlen slussas vidare till riksgäldskonloret, dels i s. k. kapitalsparfonder, som huvudsakligen placerar medlen i riskkapital. All avkastning, dvs. ränta respektive utdelning och värdestegring, är befriad från inkomstskatt. För ungdomar som böljar spara senast det är de fyller 25 år utgår en extra bonusränla om 5% under del första spararet. Inget krav ställs pä visst lägsta belopp per månad eller pä visst minsta anlal insättningar per år. Man får spara högsl 600 kr. per månad. Uttag är tillåtna, varvid en uttagsavgift om 1%, dock lägst 20 kr., tas ut. Totalt tilläts nettoinsättningar (insättningar minus eventuella uttag) om högst 30000 kr. En person fär spara på högst ett rikssparkonlo och i högst tvä kapitalsparfonder samtidigt. Spararen har frihet; att vid valfri tidpunkl flytta sina sparmedel från ett rikssparkonlo till ett annat och att flytta sina sparmedel - helt eller delvis - från en kapitalsparfond lill en annan.

• Allemanssparande är fr. o. m. det år spararen fyller 16 år kvalificerande för lån enligl bosparformen.

• Lånerätten inträder dä spararen fyller 18 år och upphör i och med utgången av det är spararen fyller 28 år.

• För all kvalificera sig för bosparlån krävs dels ett minimisparande (nettoinsättningar på 4000 kr.), delsen viss regelbundenhet i sparandet. Under de senaste två kalenderåren före lånetillfället skall spararen ha gjort nettoinsätlningar på minsl 1 200 kr. vartdera året.

• Lånerätten uppgår till tre gånger sparat belopp - med 90000 kr. som maximalt länebelopp.

• Lån för bosättningsändamål fär uppgå till högstl 000 kr. Inget krav på särskild säkerhet skall ställas. Någon prövning avjånels ändamål behöver inte ske.

• För anskaffande av bostad ger bosparformen en lånemöjlighel på upp till 90000 kr., varvid bankerna/sparkassorna har möjlighel alt ställa krav pä särskild säkerhet för belopp som överstiger 21000 kr. Bankerna/sparkassorna skall pröva att lånets ändamål gäller anskaffande av bostad.

• En sparare har möjlighel att låna högst två gånger t. o. m. ulgången av det år spararen har fyllt 28 år. Lånebeloppet vid de båda lånetillfällena får sammanlaget inte överstiga 90000 kr.

• Amorteringstiden avtalas i varje särskilt fall. Amorteringen bör dock

Prop. 1984/85:51 44

alltid uppgå till minsl 200 kr. i månaden och bankerna/sparkassorna bör inle kräva att den skall överstiga 600 kr.

• Utlåningsränlan bestäms av banken/sparkassan.

• Vid utnyttjande av lånerätl skall hela behållningen i allemanssparandet las ul, varvid sedvanlig avgift tas ut.

• De banker och sparkassor som är anslutna till allemanssparandet fär bevilja bosparlån enligt de regler som gäller för sparandel. Utlåningen finansieras helt av bankerna/sparkassorna. Utlåningsränla och sedvanliga avgifter täcker kostnaderna för utlåningen. Även sparande i fristående kapitalsparfonder, l.ex. förelagsanknulna och kooperaliva fonder, ger möjligheler lill bosparlån. I sådana fall bör lånen kunna ges av en bank som fonden har anknytning till.

• HSB:s bosparande för ungdomar i åldersgmpperna 16-28 år omfattas av allemanssparandet. Detta sparande är dock undanlaget från kravet all leverera in medel lill riksgäldskontoret eller till kapitalsparfonder. HSB behöver inte ge bosparlån för annal än anskaffande av bosiadsrältslägenhet. De ungdomar som sparar i HSB:s bosparande får under del kalenderår då de fyller 28 är välja mellan all överföra hela eller delar av silt sparbelopp till vanliga rikssparkonton eller kapitalsparfonder med bibehållen skattebefrielse på kapitalavkastningen eller alt behålla sparmedlen i HSB:s bosparande utan skattebefrielse men med bibehållen köplats i HSB. HSB har dessulom naturligtvis möjlighel att pä samma sätt som andra sparkassor ansluta sig till allemanssparandet, varvid medlen skall överföras till riksgäldskonloret.

• Medel som inom ramen för allemanssparandet sparats av ungdomar under 1984 skall få räknas in i det sparbelopp som utgör gmnden för lånerätl. Däremot skall sparande under 1984 inte beaktas när det gäller kravet på alt spararen under de senaste två kalenderåren före lånetillfället skall ha gjort nettoinsättningar pä minst 1200 kr. vartdera året. Delta innebär således att bosparlån kan beviljas första gången 1987.

Administration och kontroll

Administrationen och kontrollen av bosparandel sker helt inom ramen för den administration och kontroll som utövas inom allemanssparsystemet.

Bankerna/sparkassorna har ansvarel för utlåningen inom bosparformen och ansvarar därmed för den administration och kontroll som krävs för utläningsverksamheten. Den utlåning som kan komma att ske inom bosparformen undantas inte från de allmänna kreditrestriktioner som riksbanken utfärdar. I det fall att riksbanken skulle utfärda sådana kredilre-striklioner för bankerna som specifikt avser sparlån omfattas även bosparlånen.

Bankernas/sparkassornas ersättning frän staten för det tillskott av sparande som kommer att ske inom bosparformen följer helt de ersättningsregler som i dag gäller för allemanssparandet.

Prop. 1984/85:51 46

BUaga2

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande dels att nuvarande 24 § skall betecknas 26 §,

dels att i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 24 och 25 §§, saml närmast före 24 och 25 §§ nya mbriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

HSB-sparkassor

24 §

Med de undantag som följer av andra och tredje styckena får bestämmelserna om sparande på rikssparkonto tUlämpas även på sparande i sparkassa inom HSB:s Riksförbund ek. för. (HSB-sparkassa) tiU utgången av det kalenderår då spararen har fyllt 28 år.

Insalta medel skall inte överföras till riksgäldskontoret.

En sparare får under det kalenderår då spararen fyller 28 år överföra hela eller en del av behållningen i sparande enligt första stycket till allemanssparande.

Bosparande

25 §

Den som sparar i allemanssparandet får låna medel för anskaffning av bostad och för bosättningsändamål i övrigt (bosparlån) på de villkor som riksgäldskontoret anger.

För all få bosparlån skall spararen la ut sin behåUning i allemanssparandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Prop. 1984/85:51 47

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över arbetsgruppens betänkande (Ds Fi 1984:11) Bosparande för ungdomar

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, konsumentverket, bostadssiy-relsen, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen i Malmöhus län, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskonloret, dalainspektionen. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska bankföreningen, Posl- och kreditbanken, PK-banken, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges aktiesparares förbund, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Hyresgästemas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund och Svenska Riksbyggen.

Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Kooperativa förbundet (KF) har avstått från att avge yttrande.

Yttrande har även inkommit från Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC).

1 Allmänna synpunkter

1.1 Riksskatteverket

Riksskatteverket (RSV) konstaterar att förslagel inte innehåller några
bestämmelser som berör området direkl skall. RSV har därför ingenting
att erinra. '.

1.2 Konsumentverket

Konsumentverket konstaterar i sitt remissyttrande att hushållens sparande har minskat kraftigt under senare år. Delta bl.a. lill följd av sjunkande reallöner och all inflation och beskattning gjort alt hushållen ofta fått en negativ avkastning på sparat kapital. Etl eget sparkapital, om än begränsat, är ofta en förutsättning för att hushållen skall kunna känna trygghet och ha handlingsfrihet, när oförutsedda händelser inträffar. Konsumentverket vill därför framhålla vikten av sparstimulerande åtgärder.

Det framlagda förslaget till bosparande för ungdomar syftar dels till att stimulera ungdomar till elt regelbundet sparande, dels till alt underlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad. Förslaget bygger på ell regelbundet allemanssparande som ger ungdomar rätt

Prop. 1984/85:51 48

till lån för bosättning och anskaffande av bostad. Den slora fördelen med allemanssparandet är all avkaslningen, dvs. främst räntan, är befriad frän inkomstsskatt. Extraavdragel från inkomst av kapilal pä 800 kronor för ensamstående och 1 600 kronor för gifta/sammanboende, gör dock att det i realiteten krävs ett sparkapital på minst 8000 kronor respektive 16000 kronor för att räntan på vanligt banksparande ska beskattas. Enligt konsumentverkets uppfattning är det få ungdomar som når upp lill ett sparkapital i denna storleksordning. Skattefriheten i allemanssparandet är mot denna bakgrund inte en sparstimulans som särskill gynnar ungdomar.

Hushållens behov av krediter varierar under olika delar av livscykeln. För de flesta hushållen kommer de stora utgifterna, specielll för bostad och bosättning, före de stora inkomsterna. Redan existerande lånemöjligheter i form av sparlån och bosparlån erbjuder vanligtvis högre kredilbelopp för bostadsanskaffning och bosättning än dem som föreslås i nya bosparandel. Vidare är bosparande i många banker förenat med köplatser i olika bostadsköer, vilket är viktigt specielll för ungdomar. I nya bosparandel finns denna förmån endast för dem som väljer bosparande i HSB. Enligt verkets mening är den lånerätl som föresläs i nya bosparandel inte mer fördelaktig än nuvarande kreditmöjligheter i bankernas sparlån och bosparlån.

Vissa grupper har emellertid särskilda svårigheter alt erhålla banklån, speciellt långfristiga sådana. Det är främst unga hushåll och ekonomiskt svaga grupper med låga inkomster och små sparmöjligheter som har stora svårigheter att erhålla bankkrediter. De blir många gånger hänvisade till dyra och oförmånliga kredilformer. Konsumentverket anser därför att dessa hushåll dels måsle kunna få en utökad och säker tillgäng till förmånliga krediter dels en något ökad andel av samhällets krediivolym.

Det statliga bosättningslånet var ell för ungdomar och låginkomsttagare förmånligt alternativ. Konsumentverket har tidigare framfört förslag till etl förbättrat bosättningslån som bl.a. innebar en förenkling av gällande regler. Verket menar att det reguljära bankväsendet bör förse säväl unga som ekonomiskt svaga hushåll med krediter för bostad och bosättning. För att fä ett administraUvl enkelt och ändamålsenligt system skulle en lämplig lösning kunna vara att statliga garantier ges för bankernas utlåning för bostad och bosättning. Utlåning skulle ske inom en för varje bank fastställd kreditram och inte vara förenad med krav pä alt ungdomarna skall ha ställt bankmässig säkerhet. Den mångåriga erfarenheten från fömtvarande bosättningslän visar att belastningen på statsbudgeten till följd av uppenbara föriuster skulle bli obetydlig. För att skapa en jämn och säker tillgång på medel för denna särskilt prioriterade utlåning, skulle den inte tillåtas få påverka bankernas totala kreditulrymme.

Sammanfaltningsvis anser Konsumentverket att det framlagda förslaget lill bosparande för ungdomar ej i tillräcklig utsträckning underiällar för de ungdomar som är i särskilt stort behov av lån för bosättning och anskaffande av bostad. Redan existerande sparlån och bosparformer erbjuder ofta

Prop. 1984/85:51 49

likvärdiga eller bättre villkor än de som erbjuds i det nya bosparandel. För de ekonomiskt svaga hushåll som befinner sig i en bosättningssituation och ej har möjlighel alt spara föreslär verket all man utreder möjligheten att införa en ny och förenklad form av bosällningslän som innebär att slatliga garantier ges för bankernas utlåning till ungdomar för bosättning och anskaffande av bostad.

1.3 Bostadsstyrelsen

Bostadsstyrelsen anför i sitt remissyttrande följande.

Syftet med det föreslagna bosparsystemet är att stimulera ungdomar till ell regelbundet sparande. Därigenom grundläggs goda sparvanor, samtidigt som beredskapen alt möta större utgifter, t.ex. i samband med bosättning och anskaffande av bostad, ökar.

Bosparsystemet är uppbyggt på i princip samma sätt som redan befintliga bosparsystem hos bankerna och HSB, dvs. genom att spara på ett vissl sätt erhålls möjlighet att få ett län av viss storiek på marknadsmässiga villkor. Skillnaden gentemot befintliga syslem beslår främst i att sparvillkoren blir gynnsammare i och med alt sparandet integreras i allemanssparandet.

Bostadsstyrelsen delar uppfattningen all det är angelägel all stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande och tillstyrker förslagel. Styrelsen vill dock peka pä risken att vissa gmpper av ungdomar helt eller delvis hamnar utanför systemet som en följd av svårigheter att uppfylla länefömt-sätiningarna, bl. a. i fråga om sparkraven. Sålunda riskerar ungdomar som det från bostadspolitisk synpunkt finns störst anledning att stödja - de som på grund av bristande ekonomiska resurser har svårt att hävda sig på bostadsmarknaden, t.ex. de som är arbetslösa - att hell hamna utanför systemet. Del föreslagna systemet bör därför kompletteras med åtgärder som tar sikte pä dem som har svårast alt etablera sig på bostadsmarknaden.

Arbetsgmppens uppgift har varit att utarbeta ett bosparsystem för ungdomar. I sammanhanget vill styrelsen dock framhålla att det finns behov av alt förbättra länemöjligheterna vid bosättning även för andra grupper än ungdomar. Det gäller bl.a. för dem som finns pä olika institutioner och som på grund av begränsade ekonomiska resurser har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden. Det gäller också grupper som redan är etablerade på bostadsmarknaden men som pä grund av små ekonomiska resurser inte kan efterfråga en för hushållet lämplig bostad.

1.4 Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten har inte något att erinra i sak mot de förslag som läggs fram i promemorian.

4 Riksdagen 1984/85. 1 sarnl. Nr 51

Prop. 1984/85:51 50

L5 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Enligt länsstyrelsens mening är de två huvudsyftena med bosparande för ungdomar - dels att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande dels att underiätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad - mycket angelägna. Förslagel alt låta bosparande för ungdomar utgöra en integrerad del inom det nyligen genomförda Allemanssparandet tillstyrks. Bl.a. bör denna samordning kunna leda till förenklad administration och marknadsföring av det nya bosparandel.

Vid remissbehandlingen av Allemanssparandet framförde länsstyrelsen i yltrande den 23 augusti 1983 vissa synpunkter. Bland annat betonade länsstyrelsen vikten av att den föreslagna maximala gränsen för nettoinsätlningar i Allemanssparandet på 30000 kr. successivt anpassas lill bl.a. penningvärdets förändring och ändrade behov och möjligheter av sparande inom hushållen. Eftersom maximibeloppet för sparande inom Allemanssparandet ligger till gmnd för beräkning av maximal länerätt inom bosparandel för ungdomar är länsstyrelsens synpunkler relevanta även för den senare spar- och låneformen.

Tidigare fanns möjligheler för främsl ungdomar att erhålla statligt bosällningslän. Riksdagen beslutade 1981, efter förslag från den borgerliga regeringen att denna möjlighet skulle upphöra vid årsskiftet 1981-82. Riksdagen har senare givit regeringen till känna alt staten bör återinföra någon form av bosällningslän och att det bör ankomma på regeringen att närmare överväga omfattning och villkor för en sädan långivning. Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget att även denna tidigare form av bosättningslån överväges under den fortsatta beredningen av detta ärende.

Sammanfattningsvis tillstyrker länsstyrelsen att arbetsgruppens förslag till bosparande för ungdomar inom ramen för Allemanssparandet genomförs.

1.6 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Enligt fullmäktiges mening är del viktigt att sparandet - speciellt bland ungdom - stimuleras. Detta kan ske genom att sammankoppla ett regelbundet och långsiktigt sparande med möjligheter till län för boende. Fullmäktige stöder således grundidén i del föreliggande förslagel. Redan nu finns spar/låna-syslem, men det vore fel att utesluta allemanssparandet från den sparstimulans som en lånemöjlighel för boende ger. Omvänt gäller också att den som allemanssparar inte bör uteslängas från lån till boende.

I stort kan förslaget således sägas ha en självklarhetens prägel. Tilläggas bör emellertid alt de enkla dragen i allemanssparandet försvinner när sparsystemet förenas med ett lånesystem. Detta är att beklaga. En omfattande informationsverksamhet är nödvändig för att göra klart för allemans-sparare vad som gör dem lill bosparare och kvalificerar dem lill bosparlån.

Prop. 1984/85:51 51

1.7 Fullmäktige I riksgäldskontoret

Fullmäktige delar de åsikter som redovisas i departementspromemorian om ungdomars sparande. Del är viktigt all stimulera ungdomarna till regelbundet sparande. De undersökningar som gjorts beträffande ungdomarnas dellagande i allemanssparandet visar att de endast i begränsad omfattning gått med i den nya sparformen. Kostnaderna för bosättning och bostadsanskaffning är myckel kännbara för ungdomar. Möjligheten all idag fä län är för många ungdomar begränsade. Genom att låta ungdomarnas sparande inom allemanssparandet ligga lill gmnd för bospariån kan man dels stimulera dessa till regelbundet sparande, dels tillgodose deras finansieringsbehov för dessa ändamål.

Reservation av ledamöterna Lars Tobisson och Knut Wachlmeister

Det är angelägel alt stimulera sparande för bostadsändamål, och då inte bara bland yngre människor. Del remitterade förslagel är emellertid så dåligt att det inte bör förverkligas.

Enligl förslagel skulle ett slags lånerätl i elt bankinstilul tillfalla ungdomar, som inte står i något annal kundförhållande än att de bett banken förmedla deras insättningar inom allemanssparandet till riksgäldskontoret. Banken skulle vara skyldig att ställa upp med utlåning molsvarande tre gånger del förmedlade beloppet. Dessa medel måste då tas ur andra kunders inlåning. Den härda ullåningsreglering som riksbanken numera tillämpar kan dä mycket väl medföra all dessa inlåningskunder inte kan få sina berättigade kreditbehov tillgodosedda, därför all ungdomar gör anspråk på länerätt som de förvärvat via allemanssparandet.

Det kan sägas att detta blir etl problem närmast för bankerna och riksbanken. Men även från riksgäldskonlorets synpunkt kan den föreslagna nyordningen väntas få negativa effekter. Del är i första hand bankerna som svarar för marknadsföringen av allemanssparandet. De blir naturiiglvis mindre benägna alt rekommendera denna sparform åt ungdomar, om följden blir alt de därmed förpliktar sig att låna ut pengar till personer som inle i övrigt tillhör deras kundkrets.

Någol behov av särskilda bosättningslån anser vi inte föreligga. Förslagel på denna punkt ter sig så myckel mera egendomligt som utlåningen inte skulle vila på nägon säkerhet och någon kontroll av all lånet används för avsett ändamål inte får förekomma. Dessa omständigheter jämte det förhållandet att lånerätlen upphör vid 28 års ålder kan väntas leda lill alt utnyttjandet blir mycket stort, även bland personer som inte behöver medlen för sitt boende. Lån för bosättning klaras betydligt bättre inom ramen för bankernas sparlånesyslem, där lånerätlen dessutom inle faller bort vid en viss åldersgräns.

Eftersom vi avstyrker den gmndkonstmktion av bosparande för ungdomar som nu föreslås, saknar vi anledning att närmare kommentera detaljer i systemet.

Prop. 1984/85:51 52

1.8 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO anser all det nya bosparandel fyller vikliga funktioner genom att uppmuntra ungdomar lill sparande under perioder då möjligheler lill delta finns. Del är angeläget att försöka förmå ungdomar all spara för kommande tider exempelvis i de fall man börjat arbeta men ännu inte skaffat egen bostad eller då man tillfälligt bor i en mindre bostad men har för avsikt att t. ex. köpa en bosiadsrältslägenhet.

Samtidigt vill LO peka på de problem som ungdomar ställs inför i samband med att de omedelbart ska anskaffa bostad efter studierna. Många ungdomar har helt enkelt ingen möjlighel att spara under två år innan man ska anskaffa bostad. LO menar därför all dessa problem bör behandlas i särskild ordning och alt förslag läggs fram som gör det möjligt för ungdomar som inte haft möjlighet att också erhålla bosättningslån.

1.9 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO anser det angeläget att stimulera ungdomars sparande och därmed möjligheter alt skaffa sig en god bostad. Ungdomars möjlighet att skaffa bostad är idag på många häll i landel dålig. I kombination med hög ungdomsarbetslöshet skapar detta en livssituation för ungdomar som kan bli myckel besvärlig och som är olycklig för samhällel i stort.

TCO är således positiv lill ansträngningar för att underiälta ungdomarnas boende. Detta kan ske genom den allmänna bostadspolitiken dvs. byggandet, prissättning, lämplig bostadssammansätlning elc. Även möjlighelerna att få län är av slor betydelse.

Det framlagda förslagel till ny sparform innebär i korthet alt man tvingar bankerna att låna ut pengar till ungdomar. Fömtsättningen är att ungdomarna antingen sparar pä rikssparkonto eller kapitalsparfond inom ramen för allemanssparandet. Länebeloppet skall kunna uppgå till tre gånger det sparade beloppet dock högst 90000 kronor. Bankerna har emellertid räll att kräva säkerhet för den del som överstiger 21000 kronor. Emellertid finns heller ingen generell rätt att få låna upp till 21 000 kronor, eftersom bankerna skall genomföra kreditprövning inom ramen för banklagens regler dvs. på nuvarande sätt. Även denna del av lånerätten kan avskaffas genom att Riksbanken inför kreditrestriktioner.

I dagens läge har ungdomar möjlighet all å ena sidan della i allemanssparandet i den mån man prioriterar en hög avkastning på sina sparade medel, å andra sidan alt delta i bankernas sparlånesyslem om man prioriterar möjligheten att få låna. Del framlagda förslagets möjligheter alt stimulera till helt nytt sparande bygger på att de ungdomar som tidigare inte sparat just genom kombinationen hög avkastning och lånemöjlighet skall finna det attraktivt att börja spara.

Den mest belydande effekten fås emellertid troligen på etl annat plan.

Prop. 1984/85:51 53

De som idag deltar i bankemas sparlånesyslem kommer att flytta sitt sparande till allemanssparandet. Därmed ökar statens möjligheter att finansiera det statliga budgetunderskottet men samtidigt drar man bort kapilal från bankerna som dessa skulle kunna använt för utlåning till ungdom.

Sammanfattningsvis innebär förslaget att statens möjligheter att finansiera budgetunderskottet ökar samtidigt som det egentliga målet alt stimulera lill elt ökal ungdomssparande och underlätta ungdomars bostadsanskaffning endasl påverkas ytterst marginellt.

TCO anser att förslagel måste omprövas och andra förslag övervägas.

1.10 Svenska bankföreningen, Post- och kreditbanken, PK-banken samt Sveriges föreningsbankers förbund

Svenska bankföreningen. Post- och kredilbanken samt Sveriges föreningsbankers förbund anför i etl gemensamt remissyttrande följande.

Bankerna är positiva lill all man stimulerar ungdomars sparande- och lånemöjligheter för bostadsändamål.

Fördelaktiga "spara/låna till bostad"-system finns redan i de flesta bankers produktsortiment. Bankkunderna fär härigenom möjlighet att vid köp av bostad låna ett betydligt större belopp i bankerna än vad som föreslås av arbetsgmppen. Vidare förmedlar bankerna vid behov bottenlån m. m. som komplement till banklånen. Hämtöver erbjuder bankerna redan nu mer vittomfattande lånemöjligheter för bosättnirigsändamäl.

De nuvarande lånemöjligheter för bostadsändamål, som bankerna erbjuder sina kunder, är således i väsentliga avseenden förmånligare än vad som föreslås av arbetsgmppen. Bankerna anser därför att man bör satsa på de existerande "spara/låna lill bostad"-systemen i bankerna i stället för att göra en onödig och krånglig koppling till Allemanssparandet.

De nuvarande spara/låna-systemen ingår som led i bankernas ansträngningar alt utveckla konkurrenskraftiga och attraktiva produkter. Detta är givelvis en fördel för bankkunderna jämfört med föreliggande förslag, där alla banker skulle tillämpa exakt samma regler, någon produktutveckling inte skulle komma lill stånd och någon frihet för kunderna all välja mellan olika syslem inle skulle föreligga.

För att åstadkomma en ny stimulans av ungdomars sparande för bostadsändamål kan man införa skattefrihet även för avkastningen på ungdomars sparande i bank för bostadsändamål. Liksorh i Allemanssparandet skulle för en sådan skatiefrihet kunna gälla en maximiinsättning på 600 kr. per månad och 30000 kr. totalt. Ungdomarnas möjlighel att spara med skattefri avkastning skulle dä begränsas till totalt 600 kr. per månad med valfri fördelning på Allemansspar, Allemansfond och sparande i bank för bostadsändamål. Härigenom skulle inte statsbudgeten gå miste om skatteintäkter utöver vad som nu följer av förmånerna i Allemanssparandet. 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 51

Prop. 1984/85:51 54

I nuvarande spara/läna-system stannar sparmedlen kvar i bankema och utgör därmed gmnden för utlåningen till bl. a. bostadsändamål. Detta är en direkl parallell till arbetsgmppens förslag beträffande ungdomars bosparande i HSB:s sparkassa, som inte skall leverera in sparmedlen lill riksgäldskontoret eller kapitalsparfond. För att bankerna skall ha möjlighet att lämna erforderliga krediter för bostadsändamål är det väsentligt att sparmedlen stannar kvar i bankema - pä samma sätt som föresläs för HSB. Detta är ytterligare en viktig omständighet som talar för att man satsar på nuvarande spara/låna-syslem i stället för på arbetsgmppens förslag. Härigenom skulle man vidare undvika den av arbetsgmppen föreslagna särbehandlingen av HSB vilken bankerna anser vore oförenlig med kravet på konkurrensneutralitet.

Sammanfattningsvis är bankerna positiva till att man stimulerar ungdomars sparande- och lånemöjligheter för bostadsändamål. Bankerna anser dock att nuvarande spara/låna-syslem i kombination med den föreslagna skattefriheten för avkastning på bosparande är fördelaktigare för kunderna än arbetsgruppens förslag.

1.11 Svenska sparbanksföreningen

Svenska sparbanksföreningen anför i sitt remissyttrande följande. Sparbanksföreningen har under våren 1984 i en skrivelse till regeringen framhållit nödvändigheten av alt en ytterligare satsning görs för att förbättra ungdomars bostadssparande. Grundtanken i detla förslag är att de sparformer som redan i dag finns inom banksystemet för ungdomars bostads-och bosätlningssparande, inte skall missgynnas utan ges samma villkor vad gäller beskattning och avkastning som Allemanssparandet.

Sparbanksföreningens urspmngliga förslag innebär vissa minimikrav för hur län till ungdomar skall användas i sparstimulerande syften. Målet för ett ungdomens bosparande bör vara att sparsystemet utgår frän ungdomarnas behov, ej statens uppläningsbehov, och bidrar lill att skapa en sund ekonomisk situation för ungdomar och yngre familjer. Dock bör detta samhälleligt angelägna sparande inle relativt sett missgynnas i avkastningshänseende.

Sparbankerna anser att bosparandel bör bygga på den spar- och utlåningsverksamhet som bl.a. sparbankerna bedrivit effektivt under många år. Kreditgivningen skall finansieras med det sparande som alstras inom banksystemet i konkurrens mellan banker.

De sparformer som sedan länge finns bl.a. i sparbankerna och som speciellt lämpar sig för ungdomars bosättnings- och bostadssparande är s. k. sparlån och bosparande. De maximala lånebeloppen i sparbankerna är f. n. drygt 40000 kr. respektive 200000 kr. jämfört med 21000 respektive 90000 kr. enligl förslaget i departementspromemorian. Sparbankernas sparform förutsätler, i likhet med vad som föreslås i departemenlsprome-

Prop. 1984/85:51 55

morian, viss regelbundenhet i sparandet samt sedvanlig kredilprövning. Spar- och läneräntan är normal bankränta.

Det föreslagna regelsystemet enligl Ds Fi 1984: II är emellertid, enligt Sparbanksföreningens mening, ytterst komplicerat och innehåller en mängd begränsningar, som sparbankema inle avser att införa.

Svenska sparbanksföreningen finner sålunda att de nuvarande lånemöjligheterna för ungdomar är väsentligt bättre i det redan existerande bosparsystemet.

Utgångspunkten för förslaget enligt finansdepartementets promemoria synes ha varit att garantera att ocksä de ungdomar som allemanssparar fär rimliga lånemöjligheler. Resultatet har emellertid blivit en krånglig lagstiftning som skapar nya komplicerade system både vad gäller teknik och innehåll. Promemorian redovisar inte heller förslag lill lagregler. Sparbanksföreningen förmodar alt detta sammanhänger med svårigheten att utforma en stringent lagstiftning baserad pä promemorians tankegångar.

En lagstiftning på området har i själva verket ingen effekt, eftersom sparbankerna redan tillmötesgätl önskemålen att också de ungdomar som allemanssparar i sparbank skall fillförsäkras länernöjligheter. Under våren 1984 rekommenderade Svenska sparbanksföreningen sparbankerna alt erbjuda de ungdomar som allemanssparar i sparbank lånemöjligheter för bosättnings- och bosiadsanskaffningsändamål. Delta innebär all lån för bostadsändamål beviljas utan säkerhet även för dem som allemanssparar till elt belopp motsvarande ett basbelopp. Allemanssparama kan även erhålla lån för bosladsanskaffning till ell belopp motsvarande tre gånger det sparade beloppet.

Det i promemorian redovisade förslaget måste mot den bakgrunden bedömas säsom helt obehövligt, i synnerhet som förslaget har så många komplicerade regler alt det, enligt vad som sägs i promemorian, inte kan träda i kraft förrän den 1 januari 1987. För den händelse regeringen önskar ytterligare garantier för det system som sparbankerna redan byggt upp vill Sparbanksföreningen i stället föreslå att överenskommelse om sådana garantier träffas vid direkta förhandlingar mellan förelrädare för finansdepartementet och Sparbanksföreningen.

Nuläget innebär således att ungdomar som allemanssparar i sparbank har kreditmöjligheter i den omfattning som redovisas i departementspromemorian.

Däremol kvarstår problemet att de ungdomar som sparar i andra former för att erhålla köplats i exempelvis Riksbyggen eller kommunala bostadsköer inle får förmånen av den skattefrihet som endast uppnås via Allemanssparandet. Svenska sparbanksföreningen vidhåller sin redan tidigare uttalade åsikt att detta är orättvist. Del bör enligt föreningens mening inte vara så att den i och för sig förståeliga ambitionen att finansiera statens budgetunderskott leder till att endast de ungdomar som allemanssparar erhåller skattefrihet. En generös inställning från statsmakterna till alla

Prop. 1984/85:51 56

bostadssparare skulle i detta sammanhang medföra relativt blygsamma kostnader och inte i någon högre grad påverka Allemanssparandets volym. Den långsiktiga vinsten består i att generationer av ungdomar ocksä i fortsättningen finner del meningsfullt och riktigt att spara för alt uppfylla sina önskemål och ambitioner och att de kan göra detta ulan att skattemäs-sigt diskrimineras. Svenska sparbanksföreningen avstyrker således en redan i nuläget obsolet lagstiftning rörande ungdomarnas bosparande.

1.12 Sveriges aktiesparares riksförbund

Förbundel anser syftet bakom förslaget vällovligt; Att öka sparandet bland ungdomsgrupper, som traditionellt uppvisat ett lågt sparande, samtidigt som dessa gmppers möjlighet att skaffa egen bostad förbättras. Förbundet anser vidare att förslaget i sina huvuddrag fält en rimlig utformning.

1.13 Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

LRF är positivt till åtgärder som stimulerar ungdomars sparande och underlättar deras möjligheler att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad. LRF avvisar dock arbetsgruppens förslag som ett bra sätt att nä dessa syften.

De flesta banker har redan befintligt bosparande i bank. Betydligt större belopp kan lånas här än i det föreslagna systemet. LRF anser det vara bättre att nå syftena genom en satsning på dessa nuvarande system i slällel för att göra en onödig och krånglig koppling via allemanssparandet. I det befinfliga bosparandel i bank utvecklar varje bank konkurrenskraftiga produkter. Denna produktutveckling och frihet för kunderna skulle inte ske med det föreslagna bosparandel, där alla banker kommer att lillämpa identiska regler. Stimulans för det befintliga bosparandel i bank kan erhållas, om nuvarande skattefrihet som gäller för allemanssparandet även införs för avkastningen på ungdomars sparande i bank för bostadsändamål. Sparandet med skattefri avkastning skulle då begränsas fill totalt 600 kronor per månad med valfri fördelning pä Allemansspar, Allemansfond och sparande i bank för bostadsändamål.

Den "generella lånerätt" som föresläs innebär att bankerna måste prioritera bospararna i sin utlåning. Andra sparkunders länebehov skulle förbigås men deras sparmedel skulle användas fill bospararnas lånebehov. Bospararna, som kanske inte har nägon annan kontakt med banken än allemanssparandet, skulle prioriteras framför andra personer eller företag med omfattande och långvariga affärer med banken. LRF anser detta strida mot grundprinciperna för normal bankverksamhet. För föreningsbankernas del strider det mot den ändamålsbestämning som finns angiven i lagen om jordbrukskasserörelse och mot föreningsbanksrörelsens principer. LRF anser att "lånerätlen" måste avvägas mot andra kunders länebehov inom bankens tillgängliga låneutrymme.

Prop. 1984/85:51 57

För att inte bosparlånen skall tränga ul annan långivning anser LRF del väsentligt att sparmedlen, på samma sätt som föreslås för HSB, stannar kvar i bankerna. Med en satsning pä de existerande bosparsystemen uppnås detta. Den föreslagna särbehandlingen av HSB, vilken ej överensslämmer med krav på konkurrensneutralitet, skulle härigenom undvikas.

1.14 Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund (HSB)

HSB tillstyrker de i departementspromemorian framlagda förslagen.

1.15 Svenska riksbyggen

Svenska riksbyggen tillstyrker den form av bosparande för ungdomar som föresläs i finansdepartementets promemoria. Om förslaget genomförs bör del skapa goda fömtsättningar för ungdomar som har fast arbeie att själva verksamt bidra till att lösa sin bostadsfråga. Med tanke på den stora andel ungdomar som går arbetslösa och således saknar fast inkomst och därmed möjligheter att delta i bosparandel är det angelägel att överväga åtgärder som ger ell motsvarande stöd till dessa ungdomar all lösa sin boendefråga. Åtgärder som bör kunna prövas är l.ex. län med fördröjd amortering.

1.16 Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC)

SBC tillstyrker att ett system för ungdomars bosparande knyts lill allemanssparandet genom överenskommelse mellan Riksgäldskontoret och bankerna. Säsom framhållits i betänkandet kan ett sådant bosparande för ungdomar stimulera sparandet och öka ungdomars möjligheter att förvärva bl.a. bostadsrätter. Det föreslagna bosparandel bör också i viss mån kunna underlätta omvandlingen frän hyresrätt till bostadsrätt.

Ungdomar kan redan idag få låna i bank för föryärv av egen bostad, om de sparat regelbundet inom t. ex. någon av de bosparformer bankerna har utvecklat. Det föreslagna bosparandel har fördelar när det gäller att stimulera ett målinriktat sparande lill bl.a. förvärv av bostadsrätt. Del är dock knappast nägon revolutionerande förändring av själva länemöjligheterna som föreslås.

De nuvarande bosparformerna i bankerna och det föreslagna bosparandel med anknytning till allemanssparandet kompletterar varandra. Möjligheten all samordna sparformerna, och i någon form samordna bankernas bosparformer med de förmåner som är knutna till allemanssparandet bör prövas vid diskussionerna med bankema.

Vid sidan om en möjlighet att låna pengar för förvärv av bostad föreslås i betänkandet också en annan lånemöjlighet, som i praktiken inle blir knuten

Prop. 1984/85:51 58

till något visst ändamål (även om det rent formellt heter all det skall vara lån för bosättning).

Detla beskrivs i betänkandet som ett återinförande av de tidigare bosält-ningslånen, men i nya former. I själva verket har denna nya lånemöjlighel obetydliga likheter med de gamla statliga bosättningslånen. Dessa inriktades nämligen på ungdomar som hade svårt att erhålla vanliga banklån, och någon sädan "social" inriktning återfinns inte i del nu framlagda förslagel. Då del inte heller blir fråga om någon prövning av det verkliga ändamålet, blir det snarast en allmän lånemöjlighel, som kan avse bostad men lika gärna motorfordon, studier, resor eller annat. Denna del av betänkandet har således inget bostadspolitiskt innehåll, varför SBC avstyrker förslaget i denna del.

2 Lånemöjligheter

2.1 Kungliga bankinspektionen

Inspektionen lar endast upp den "lånerätl" som upptas i förslaget.

Principiella invändningar kan riktas mot den lagtext vari "lånerätten" införts. Det sker genom en ny paragraf i lagen om allemanssparande. Där stadgas, att den som sparar i allemanssparandet får låna medel för anskaffning av bostad och för bosättningsändamål i övrigi.

Del är tveksamt om en sådan beslämmelse konstituerar någon verklig lånerätt. Banken måste givetvis som antytts i promemorian göra vanlig kreditvärdighetsbedömning. Denna kan inte såsom ordalagen i promemorian kan synas ge vid handen bli begränsad. Kreditbedömningen måste enligt bankinspektionens mening med tanke bl.a. på blancodelen vara förhållandevis sträng. En rimlig tolkning skulle vara alt en lånesökande som klart godkännes vid kreditprövningen skulle ha ett anspråk pä att få lån utan att banken skulle kunna åberopa allmänna kreditrestriktioner om inte dessa blir myckel härda eller direkt kommer att gälla den ifrågavarande lånetypen. Situationen skulle bli jämställd med sparlån. Den skillnaden föreligger dock från bankens synpunkt att lånebeloppet är mer än dubbelt så stort som vid sparlån. Man kan därför inte bortse frän att banken kan få svårigheter att planera och styra sin kreditgivning.

Under åberopande av det anförda anser bankinspektionen att starka belänkligheter mot den tekniska utformningen i de hänseenden som här behandlas kan anföras mot promemorieförslaget.

2.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

De problem som enligt fullmäktige finns i det föreslagna lånesystemet och som kräver en lösning för alt systemet skall fungera knyter främsl an till frågor om lånerätt, kreditprövning och säkerhet. Enligt förslaget skall

Prop. 1984/85:51 59

vissa nettoinsätlningar i allemanssparandet ge ungdomar rält att låna upp lill 21 000 kronor ulan säkerhet. Någon prövning av lånels ändamål anses inle erforderlig och av den i utredningen uttalade rätten all låna kan många dra slutsatsen att del inte heller kommer att ske någon prövning av låntagarens äterbetalningsförmåga.

Fullmäktige är medvetna om de svårigheter som är förenade med en ändamålsprövning men anser likväl alt banken/sparkassan bör göra något slag av ändamålskontroll så att lånesystemet så långt möjligt kommer att tjäna sitt ändamål. Låntagaren bör åtminstone vara medveten om att han skall kunna belägga att bosättning sker och koslnader härför. Vid långivning utan någon prövning i dessa avseenden föreligger risk all sparandet i långa stycken blir underlag för skuldsättning bland ungdomar utan samband med boendefrågans lösning.

Utredningen ger intryck av att del skall föreligga en obetingad rätt för en bosparare att låna upp till 21000 kronor, således utan granskning av återbelalningsförmågan. Enligt fullmäktiges mening bör en sädan rätt inte automatiskt föreligga och bospararna måste vela detta. Fullmäktige är eniga med utredningen om att ett regelbundet, långsiktigt sparande av en ungdom ger anledning tro att denna även kan sköta amorteringar. Långivaren bör likväl förvissa sig om att låntagaren har inkomst och förutsättningar att sköta sitt lån innan lån ges. Även om ungdomar i regel har en så pass låg marginalskatt att de får bära större delen av räntekostnaden själva (kan övervältra endast en mindre del på staten), torde benägenheten att låna vara stor hos många. Tillräcklig insikt saknas om vad framtida räntor och amorteringsbetalningar innebär. Ett icke önskvärt utnyttjande av låne-systemel kan bli följden.

Reservation av ledamoten Staffan Burenstam Linder

Som fullmäktiges majoritet understryker är det oacceptabelt att ansökningar om s. k. bosättningslån inte skulle utsättas för sedvanlig kreditprövning. En sådan ordning eller oordning skulle behöva innebära att staten i ställel för den långivande banken iklädde sig kreditrisken.

Men även om en kreditprövning införes vore systemet beskaffat med svagheter. Tanken är att bosparlånen ej skall undantas från de allmänna kreditreslriktioner som riksbanken utfärdar. Tillämpas denna i och för sig riktiga princip kommer dock den vida rätt till bosparlån som skulle föreligga att innebära en snedvridning av kredilströmmama. Särskilt i tider av skärpt kreditälslramning kommer många kredilsökanden att inte bara för egen utan även för anförvanters och vänners räkning i ökad utsträckning utnyttja möjligheterna tili bospariånen och då även för andra än de avsedda syftena. Dessa snedvridningar och undanträngningar av andra mera betydelsefulla krediter är ej godtagbara.

Prop. 1984/85:51 60

2.3 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Beslämmelsen att spararen endast ska få låna högst två gånger synes fullmäktige böra utgå. I första hand kan en sådan begränsning enligl fullmäktiges mening medföra att spararen - i vad avser län för bosättningsändamål — lånar mer än nödvändigl. Någon ändamälsprövning behöver ju inte ske. Dessutom torde kraven pä minst 4000 kronor i sparat belopp och på alt hela behållningen i allemanssparandet måsle las ul vid ell utnyttjande av lånerätten innebära, att det lånade beloppet ändå normalt blir det maximala, dvs. tre gånger det sparade beloppet. Slutligen torde bankernas avgifter i samband med uppläggningen av elt nytt lån effektivt motverka en alltför långt gången uppdelning av lånerätlen.

Fullmäktige anser att det maximala lånebeloppet för bosättningsändamåi bör vara 21 000 kronor eller ett basbelopp (idag 20300 kronor).

2.4 Svenska bankföreningen. Post- och kreditbanken, PK-banken samt
Sveriges föreningsbankers förbund

Bankerna vill framhälla följderna av alt de enligt banklagen är tvungna att pröva kredilvärdigheten/återbetalr|ingsförmågan hos kunden, oavsett om säkerhet las eller inte. Detta är en ofrånkomlig prövning. Eftersom många ungdomar på 18 år eller mer saknar inkomst och ålerbetalningsmöj-ligheter, lorde därmed många av dem inte komma alt klara bankernas kreditprövning.

Den "lånerätl" som föresläs skulle således enligl bankernas uppfaltning behöva omges med reservationer i väsentliga avseenden:

— Prövning av låntagarens kreditvärdighel/återbetalningsförmäga måste göras.

— Prövning av kreditens ändamål vid belopp över 21 000 kr. måsle göras.

— Avvägning måsle göras mol andra kunders lånebehov inom bankens tillgängliga kreditulrymme enligl riksbankens kreditreslriktioner.

På grund av dessa erforderliga reservationer kan del lätt bli missuppfattningar om man ger kunderna intrycket att de har kvalificerat sig för en "rättighet att låna". Det skulle över huvud taget bli svårt alt precisera, beskriva och marknadsföra den möjliga "läneförmån" som ungdomar i Allemanssparandet skulle ha i det tilltänkta systemet. Det är stor risk att kunderna känner sig utsatta för en falsk marknadsföring, när de upptäcker att de har lockats in i ett sparsystem, vars angivna fördelar de inte kan utnyttja. Man bör därför enligt bankernas bestämda uppfattning inte införa någol som benämnes eller kan uppfattas som en "lånerätl" eller liknande.

Arbetsgmppen föreslår alt bankerna skall göra en ändamålsprövning för län över 21 000 kronor, dvs. för anskaffning av bostad. Bankerna vill dock framhålla alt även om kunden kan uppvisa ett köpekontrakt eller liknande, är det omöjligt för en bank att kontrollera om köpet redan är finansierat

Prop. 1984/85:51 61

genom t. ex. län på annat häll. Effeklen kan därför bli att kunden fär låna upp lill 90000 kronor för konsumtionsändamål.

För kunder som vill låna högsl 21000 kronor skall enligl förslagel ingen ändamålsprövning göras. En prövning av anskaffning för bosättningsändamål vore också omöjlig för bankerna att göra. Detla innebär givetvis att dessa medel alltid kan användas för vilka konsumtionsändamål som helsl.

Sammanfattningsvis anser bankerna att förslaget ger ungdomarna en vilseledande bild av deras "lånerätt", eftersom denna i verkligheten blir kringgärdad av belydande begränsningar vad gäller kreditvärdighel och äterbetalningsförmåga, ändamålsprövning samt bankernas kreditutrymme och likviditet.

2.5 Svenska sparbanksföreningen

Belräffande arbetsgmppens förslag all lånerätlen skall uppgå lill tre gånger sparat belopp - med 90000 kr. som maximalt lånebelopp konstaterar Sparbanksföreningen att detla redan gäller i sparbank för Allemanssparandet.

Vidare konstaterar Sparbanksföreningen att arbetsgruppens förslag innebär att lån för bosättningsändamåi får uppgå till högst 21000 kr. Inget krav på särskild säkerhet skall ställas och nägon prövning av lånets ändamål behöver inte ske. För anskaffande av bostad ger bosparformen en lånemöjlighet på upp till 90000 kr., varvid banker och sparkassor har möjlighet all ställa krav pä särskild säkerhet för belopp som överstiger 21000 kr. Bankerna/sparkassorna skall pröva att länets ändamål gäller anskaffande av bostad. Beträffande båda dessa inslag i arbetsgruppens förslag påpekar Sparbanksföreningen att motsvarande regler i dagsläget gäller i sparbank.

Belräffande arbetsgmppens förslag att en sparare skall ha möjlighet att låna högst två gånger t. o. m. utgången av det år spararen har fyllt 28 år och alt lånebeloppet vid de båda lånetillfällena sammantaget inte får överstiga 90000 kr. gör Sparbanksföreningen kommentaren att dessa restriktioner inte gäller i sparbank.

3 Kreditinstitutens medverkan och den lagtekniska utformningen

3.1 Hovrätten för övre Norrland

Hovrätten erinrar i sitt remissyttrande om att hovrätten tidigare har yttrat sig över betänkandet Allemanssparandet - Ett nytt sparsystem för hushällen (Ds Fi 1983:15). Nu föreliggande förslag till sparform faller inom ramen för allemanssparandet och rör ett sakområde som i och för sig faller utanför hovrättens verksamhetsfält.

Granskningen av de två lagparagrafer varmed lagen (1983:890) om alle-6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 51

Prop. 1984/85:51 62

manssparande föresläs utökad föranleder endast följande påpekande. Av specialmoliveringen fill den föreslagna 25 § framgår att bestämmelserna i paragrafen också gäller för bosparande i HSB-kassa. Delta bör enligt hovrättens åsikt framgå av lagtexten och inte bara omnämnas i motiven.

3.2 Kammarrätten i Göteborg

I fräga om den lagtekniska ulformningen anser kammarrätten att införandel av sparande i HSB-sparkassa i allemanssparandesystemet skulle kunna göras klarare än genom den föreslagna nya 24 § i lagen om allemanssparande. Bl. a. framgår det inte hell klart att - såsom torde vara åsyftat -de flesla av lagens allmänna bestämmelser (1-4 och 6—8 §§) skall vara tillämpliga även på HSB-sparandet. Kammarrätten ifrågasätter om inte en teknik, där de särskilda reglerna om detta sparande integrerades i de övriga lagbestämmelserna, vore all föredra, t. ex. enligl följande.

4 § Varje sparare- i allemanssparandet

Spararens insättningar 30000 kronor.

Insättningar i allemanssparandet i sparkassa inom HSB:s riksförbund ekonomisk förening (HSB-sparkassa) fär inte äga rum efter utgången av det kalenderår dä spararen har fyllt 28 år.

7 § En sparare- annans bank. En sparare i HSB-sparkassa får dock

göra detta endast under del kalenderår då han fyller 28 år. I sådant fall får även en del av behållningen på rikssparkonlol överföras lill ett sådant konto i en annan bank.

Med iakttagande- sädan fond.

Banken är--- inte betalas.

9 § De medel-- lill riksgäldskonlorel. Vad nu sagls skall dock inte

gälla medel som sätts in i HSB-sparkassa.
På de--- 1,25 procentenheter.

Den av kammarrätten förordade tekniken gör del nödvändigt all göra en ändring av lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande, vilket under alla förhållanden synes vara lill fördel från tydlighetssynpunkt. Förslagsvis skulle ett tillägg i lagen kunna ges ungefär följande utformning.

Skattelättnader enligl om allemanssparande.

Räntan på---- skattepliktig inkomst. Skattefriheten för ränta på me
del i HSB-sparkassa gäller dock inte ränta för år efter det kalenderår då
spararen har fyllt 28 år.

Realisationsvinst på- sådan andel.

Under alla förhållanden synes del behövas ett tillägg till ikraftträdande-bestämmelsen lill den föreslagna lagen om ändring i lagen om allemanssparande, så att det med full tydlighet framgår att bonus enligt 5 § inte skall kunna ulgå för sådant bosparande i- HSB-sparkassa som har påbörjats år

Prop. 1984/85:51 63

1984. Förslagsvis skulle en övergångsbestämmelse kunna ges följande utformning.

Denna lag---- januari 1985.

Bonusränla för år 1984 skall inle utgå för sparande i HSB-sparkassa.

3.3 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Ett genomförande av förslaget fömtsätter enligt arbetsgruppen en överenskommelse mellan å ena sidan riksgäldskontoret och ä andra sidan bankerna/sparkassorna. Enligt förslaget "skall i överenskommelsen anges bosparformens krav och möjligheter sä som de redovisas" i departementspromemorian. En proposition i ärendet bör enligt länsstyrelsens mening föregås av samråd med bankernas och sparkassornas organisalioner främsl såvitt angår de delar av förslaget som innefattar åtaganden frän bankernas och sparkassornas sida.

SärskUt yttrande av ledamöterna Froslemark, Olsson, Samgdius. Svart-Ung. Tengbom-Veländer och Walberg

Vi kan inte ansluta oss till att HSB erhåller en särställning vid bosparande inom ramen för allemanssparandet.

3.4 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Arbetsgruppen fömtsätter all en överenskommelse om bosparande för ungdomar sluts mellan riksgäldskontoret och långivarna. I överenskommelsen skall, sägs del, bosparformens krav och möjligheter anges såsom de beskrivs i utredningen.

Enligl fullmäktiges mening torde del vara nödvändigl alt någon representerar staten i detla sammanhang. Vid överenskommelser av olika slag. l.ex. med kreditkortförelag om lämplig avbelalningslid vid kreditköp, har avtalen slutils direkl mellan finansdepartementet och kreditinstituten. Så skulle naturligtvis kunna ske även i detla fall. När utredningen föreslagit riksgäldskontoret som slatens representant i fråga om bosparandel sker det mot bakgrund av att riksgäldskontoret är starkt involverat i hanteringen av allemanssparandet. Fullmäktige har därför intet att erinra mot att riksgäldskontoret representerar staten i fråga om bosparande. Riksgäldskonloret torde dock behöva en större precisering av sin roll i detla sammanhang än vad utredningen ger.

Förslaget till ny 25 § i lagen om allemanssparandet bör vidare ändras så att det stämmer överens med argumentationen i deparlementspromemorian. I organisationen av bosparandel bör som utredningen förordar riksgäldskonloret väsentligen fylla de funktioner som ankommer på del offentliga.

Prop. 1984/85:51 64

3.5 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Med de ändringar beträffande länemöjligheter som fullmäktige föreslagit skulle handläggningen och ansvaret för hanteringen av lånerätten hell kunna överlåtas till bankerna/sparkassorna utan nägon vidare kontroll från riksgäldskontorets sida. Resp. bank där sparandel sker bör själv kunna avgöra om sparandet där uppfyller villkoren för att bevilja län. Om lånet är knutet till sparandet i bank eller i fräga om fondsparandel lill fonden närstående bank behövs inte heller antalet lånetillfällen begränsas till två. Har man fåll ett lån så dröjer del innan man kvalificerat sig för ett nytt län.

3.6 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO fömtsätter att ev. andra, liknande bosparlån som HSBs, också ges möjlighet till anslulning till det föreslagna systemet.

3.7 Svenska bankföreningen. Post- och kreditbanken, PK-banken samt
Sveriges föreningsbankers förbund

I promemorian föreslås en ny paragraf — 25 § — i lagen om allemanssparande med lydelse att den som sparar i allemanssparandet fär låna medel "på de villkor som riksgäldskontoret anger". Detla kan tolkas som ett lagsladgal tvång för en bank all låna ut pengar till en viss person. Om detta verkligen är avsikten, medför del en väsentlig förändring av bankernas roll i samhället. En sådan genomgripande förändring kan självfallet inle genomföras ulan utredning om följderna. Enligl bankernas bestämda mening kan det inte komma i fråga att i lagen om allemanssparande införa elt tvång för bankerna att ge kredit lill vissa personer och dessutom till villkor som enligt den föreslagna 25 § skall anges av riksgäldskontoret.

3.8 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen konstaterar i sitt remissyttrande att enligt arbetsgruppens förslag skall de banker och sparkassor som är anslutna till Allemanssparandet få bevilja bospariån enligt de regler som gäller för sparandet. Utlåningen finansieras helt av bankerna/sparkassorna. Utlåningsränta och sedvanliga avgifter täcker kostnaderna för utlåningen. Även sparande i fristående kapitalsparfonder, t. ex. företagsanknutna och kooperativa fonder, ger möjligheter till bosparlån. 1 sådana fall bör lånen kunna ges av en bank som fonden har anknytning till.

Sparbanksföreningens kommentar till detta är alt något sådant "tillstånd" inle är erforderligt. Sparbanken ger redan utan lagstiftning bosparlån till ungdomar som allemanssparar.

Prop. 1984/85:51 65

3.9 Svenska riksbyggen

Svenska riksbyggen påpekar i sitt remissyttrande all man i dag har ett organiserat bosparande i samarbete med sparbankerna. Svenska riksbyggen räknar med att delta sparande skall utveckla sig pä elt sådant sätt att det kan vara fördelaktigt att bygga upp en separat sparkasseliknande organisation för ändamålet. Om sä sker förutsätter Svenska riksbyggen att de regler som nu föresläs gälla för bosparande för ungdomar inom allemanssparandets ram skall kunna tillämpas också för en sådan verksamhet.

3.10 Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC)

Den föreslagna § 25 i lagen om allemanssparande har enligt SBC fäll en mindre lycklig utformning, eftersom den ger intrycket all ungdomar som sparar i allemanssparandet fär nägol slags oviUkorlig lånerätl, på de villkor som Riksgäldskonloret ensidigt anger. Paragrafen bör - för att undvika missförstånd som kan diskreditera bosparandel — lämpligen formuleras så att del framgår att det är en lånemöjlighel, efter kreditprövning och inom ramen för vad som överenskommits mellan Riksgäldskontoret och bankerna.

4 Riksbankens kreditrestriktioner och lånevolymens omfattning

4.1 Riksrevisionsverket (RRV)

RRV konstaterar i sitt remissyttrande att enligt arbetsgmppens förslag skall, under vissa villkor, en lånerätt bli knuten till bosparandel. För bosparlån på högsl 21000 kronor föreslås dock en generell lånerätt för sparare som uppfyller spärreglerna. RRV har med utgångspunkt i dessa regler beräknat vilka låneanspråk som kan ställas. Om 250000-500000 ungdomar sparar i den takt som arbetsgmppen antagit skulle dessa, enligt RRV:s beräkningar, efter två år ha låneanspråk pä 5-10 miljarder kr. Efter fem är skulle låneanspråken i princip kunna utgöra 13-27 miljarder kr.

Bosparlån skall finansieras inom ramen för bankernas ordinarie kreditutrymme. De framräknade beloppen visar att konkurrensen med annan utlåning till hushällen kan komma all bli omfattande. RRV anser därför att en analys av hur bosparandel kommer att påverka annan utlåning bör göras.

4.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Enligt arbetsgruppen finns del inle någon anledning all undanta bosparlånen frän de allmänna kreditrestriktioner som riksbanken utfärdar. Fullmäktige instämmer häri. Det har aldrig gjorts några undanlag från dessa

Prop. 1984/85:51 66

restriktioner för den utlåning som kommit lill stånd genom bankernas egna spara/läna-system och bör självfallet inte heller ske i det nu föreliggande fallet. De bedömningar riksbanken gör vid val av lämplig kredilexpansion för banker grundar sig på allmänekonomiska bedömningar och fär inte påverkas av tillkomsten av nya låneformer. Från den kreditgivning riksbanken styr görs undanlag endast om krediterna styrs pä annat sätt, t. ex. hyggnadskrediterna. Bankemas alla övriga krediter i svenska kronor ingår i den styrda volymen. Dessa krediter varierar i sin fördelning på låntagar-kalegorier från år lill år. För åren 1982 och 1983, dä de i genomsnitt uppgick fill 14 miljarder kronor per år, gick 12 miljarder eller 86% ull hushåll. Hur bankernas hushållskrediler fördelar sig pä förvärv av bostad, konsumtionsföremål, finanstillgångar etc. är inte känt, men det blir främst med dessa krediter som bosparlånen får konkurrera.

Fullmäktige anser sammanfattningsvis att den bankutläning som kommer till stånd inom det föreslagna systemet bör, såsom arbetsgruppen framhåller, inte undantas från riksbankens allmänna regler om utlånings-tak, utlåningsrekommendalion eller annat slag av styrning av bankuflå-ningen.

4.3 Svenska bankföreningen, Post- och kreditbanken, PK-banken samt Sveriges föreningsbankers förbund

Enligt arbetsgmppens mening finns det ingen anledning att undanta bosparlånen från riksbankens allmänna kreditrestriktioner. Detta motiveras med all volymen kan komma all bli "av rimlig omfattning" (sid. 49).

Förslaget leder emellertid enligt bankernas uppfatining lill en hell annan och betydligt allvariigare slutsats om bosparlånens volym och konsekvenser. Baserat på dels det antal ungdomar som redan nu deltar i Allemanssparandet och deras sparbelopp, dels arbetsgruppens eget antagande om tillkommande volym (sid. 52), blir den lånerätt som upparbetats till januari 1987 - dvs. första möjliga länetillfälle - ca 15 miljarder kronor.

Delta kan jämföras med all samlliga bankers totalt tillåtna utlåningsuf-rymme för näringsliv, privatpersoner och kommuner enligt riksbankens restriktioner uppgår till 7 å 8 miljarder kronor 1984. Om hälften av länerätten ijanuari 1984 skulle utnyttjas, skulle bospariånen således uppgå till en volym som motsvarar bankväsendels totalt medgivna utläningsutrymme 1984. Efter januari 1987 skulle ungdomarnas länerätt öka med drygl 6 miljarder kronor årligen - fortfarande beräknat på arbetsgmppens egna antaganden. Delta visar att förslaget skulle komma i konflikt dels med riksbankens kreditpohtiska krav, dels med bankernas ansvar och uppgift att tillgodose angelägna kreditbehov hos företag och andra privatpersoner än ungdomar som deltar i Allemanssparandet.

Förslagel innebär ett lagsladgal eller pä annat sätt åstadkommet tvång för en bank att i sin utlåning prioritera vissa personer - som kanske inte

Prop. 1984/85:51 67

har någon annan kontakt med banken än alt de under tämligen kort tid har satt in pengar för överföring till riksgäldskontoret eller kapitalsparfond -framför andra personer eller företag, som har omfattande och långvariga affärer med banken och mot vilka banken kan ha gjort kredilåtaganden. Trogna sparkunders berättigade lånebehov skulle förbigås men deras sparmedel skulle användas för utlåning till vissa ungdomar. Detta strider mol grundprinciperna för normal bankverksamhet och skulle medföra slora problem för bankpersonalen i förhållandet lill kunderna. För föreningsbankernas del strider det dessutom mot den ändamålsbestämning som finns angiven i lagen om jordbmkskasserörelse och mot de principer på vilka föreningsbanksrörelsen är uppbyggd.

Bankerna vill påpeka att andra ändamål, som statsmakterna ansett skall prioriteras, t.ex. kreditiv för bostadsbyggande, sedan läng lid tillbaka är undantagna från riksbankens kreditreslriktioner för bankema.

Det kan tidvis bli omöjligl för en bank att lämna de nu diskuterade bostadslånen till ungdomar inom ramen för riksbankens restriktioner. En sädan situation uppstår exempelvis när företag ökar utnyttjandegraden för checkräkningskrediter avsevärt eller när andra kunder utnyttjar av bankerna givna kreditlöften. Om däremot dessa bostadslän undantogs från utläningsrestriktionerna, skulle bankerna givetvis kunna sträcka sig längre vad gäller "kreditlöfte" avseende ungdomars bostadslån.

Bankema vill framhälla att de naturligtvis liksom tidigare är beredda alt följa riksbankens direktiv beträffande utlåningens volym och inriktning. De finner del dock principiellt olämpligt all man väljer den av arbetsgmppen föreslagna metoden att prioritera krediter till visst ändamål - i synnerhet som en sådan "lånerätt" skulle medföra oöverblickbara konsekvenser på lång sikt för bankerna främst vad gäller kreditgivning och likviditet.

Sammanfattningsvis anser bankerna att förslaget skulle allvarligt hämma bankemas kreditgivning och därmed medföra allvarliga nackdelar för bankernas företagskunder och andra privatpersoner än de ungdomar som är med i Allemanssparandet samt att förslaget skulle ge vissa ungdomar en "lånerätl" med oöverblickbara följder på lång sikt för bankerna främsl vad gäller kreditgivning och likviditet.

4.4 Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC)

SBC anser att temporära begränsningar med hänsyn till de kreditpolitiska riktlinjerna frän riksbanken knappast kan undvikas i praktiken.

Prop. 1984/85:51 68

5 Amorteringstider

5.1 Svenska sparbanksföreningen

Enligt abelsgruppens förslag skall amorteringstiden avtalas i varje särskilt fall. Amorteringen bör dock alllid uppgå till minst 200 kr. i månaden och bankerna/sparkassorna bör inte kräva att den skall översliga 600 kr. Enligt Sparbanksföreningen gäller motsvarande regler i sparbank.

5.2 Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC)

I departementspromemorian föreslås amorteringstiderna för lån till förvärvad bostad bestämmas i varje särskilt fall, men den månatliga amorteringen skall vara minst 200 och högst 600 kronor. 1 belänkandet tycks det fömtsättas amorteringar pä den sistnämnda nivån, när det gäller någol slörre lån för förvärv av bostad. I etl exempel i betänkandet är amorteringstiden 12 1/2 år för det största möjliga länet, vilket tycks betyda kortare amorteringstider för något mindre lån. På denna punkt bör framhållas att alltför korta amorteringstider kraftigt kan motverka syftet all underiälta ungdomars förvärv av bl. a. bostadsrätter.

6 Räntesatser

6.1 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Enligt den argumentation som förs i departementspromemorian skall räntan på bospariånen sältas på vanligt marknadsmässigt sätt. Detta torde, enligl fullmäktige, vara nödvändigl för alt möjliggöra långivningen. I utredningens förslag fill ny 25 § stadgas dock att den som sparar i allemanssparandet skall få bosparlån på villkor som riksgäldskontoret bestämmer. En justering av lagtexten synes erforderlig.

7 Överföring av sparmedel

7.1 Länsstyrelsen i Malmöhus län

I likhet med Allemanssparandet blir det enligt arbetsgruppens förslag inte tillätet för sparare i del föreslagna bosparandel att flytta sparmedel mellan ett rikssparkonto och en kapitalsparfond. Arbetsgruppen anser dock att en modifiering av denna regel borde övervägas sä att en bosparare under del kalenderår han/hon fyller 28 år tillåts flytta sina sparmedel mellan ett rikssparkonlo och en kapitalsparfond. Länsstyrelsen tillstyrker att denna modifiering genomförs eftersom den leder till ökad konkurrensneutralitet mellan de båda sparformerna.

Prop. 1984/85:51 69

8 Åldersgränser

8.1 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsen konstaterar i sitt remissyttrande att arbetsgmppen föreslår all länerätten skall upphöra i och med utgången av det år spararen fyller 28 år. Det statliga bosältningslånet som avskaffades den 1 januari 1982 hade ingen högsla åldersgräns. I det bosparande som HSB, Riksbyggen eller bankerna erbjuder och inom de former av statligt bosparande som förekommer i bl. a. Danmark, Finland, Storbritannien och Västtyskland är den maximala åldersgränsen högre eller saknas helt. För vissa grupper i samhället exempelvis långtidsutbildade sker familjebildning och etablering på bostadsmarknaden sent i livet. Den föreslagna åldersgränsen på 28 är för lånerätl inom bosparandel kan mol denna bakgrund vara för låg i etl begränsat anlal fall. Länsstyrelsen föreslår därför all det skall finnas möjligheter för banker och sparkassor att i särskilda fall lämna dispens från åldersgränsen 28 är.

8.2 Svenska bankföreningen. Post- och kreditbanken, PK-banken samt
Sveriges föreningsbankers förbund

Bankerna konstaterar alt enligt arbetsgmppens förslag skulle spararens "lånerätt" upphöra vid 28 års ålder. Det innebär att det sparande, som skett dessförinnan, blir diskvalificerat för lån efter 28-årsgränsen och spararen kan därför i de flesta fall förväntas utnyttja lånemöjligheten innan del blir för sent, även om länet egentligen inte behövs just då. Om man inte utnyttjar länemöjligheien före 28-ärsgränsen men vill ha lånemöjligheler senare, måste man efter 28-årsgränsen gå med i existerande spara/läna-system i bank och där påbörja elt nytt sparande, trots att man kanske har sparat betydande belopp under en lång följd av år. Dessa "övergångsproblem" vid 28-årsgränsen är givetvis en stor nackdel för mänga personer men kan helt undvikas i del av bankerna föreslagna systemet, dvs. att bankernas nuvarande spara/låna-syslem kombineras med den av arbetsgruppen föreslagna skattefriheten för avkastning på bosparande.

8.3 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen konstaterar i sitt remissyttrande att enligt arbetsgruppens förslag skall allemanssparande fr.o.m. det år spararen fyller 16 år vara kvalificerande för län enligt bosparformen. Sparbanksföreningens kommentar till detta är att motsvarande regler gäller i sparbank.

Vidare konstaterar Sparbanksföreningen all arbetsgruppen föreslår att lånerätten inträder då spararen fyller 18 år och upphör i och med utgången av det är spararen fyller 28 är. Sparbanksföreningens kommentar till detta är att nägon sådan begränsning uppåt inte finns i sparbank.

Prop. 1984/85:51 70

9 Sparkrav

9.1 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Fullmäktige anser allmänt alt för att inle ytterligare komplicera den konlrollapparal som redan finns i allemanssparandet borde de krav som arbetsgruppen ställt upp minskas. Belräffande sparkravet anser fullmäktige att kravel på nellosparande de två senaste kalenderåren före lånelillfället kan slopas utan att grundtanken om att stimulera ungdomar till ett regelbundet sparande går förlorad. Kravet på att spararen ska ha gjort nettoinsätlningar på minsl 40(X) kronor när låneansökan prövas innebär att sparperioden i vart fall måste ha varat i minst sex månader. För alt uppnå kravet på 1200 kronor under de två senaste kalenderåren krävs däremol endast fyra månader. Del är då endasl i det fall att spararen kommit upp i minimibeloppet 4000 kronor och sedan upphör med silt sparande under mer än tio månader som kravet fyller någon funktion. Det innebär emellertid också att en sparare som uppnätt det maximalt tillåtna sparbeloppel 30000 kronor - vilket kan ske inom 50 månader - måste utnyttja länerätten senast inom 22 månader för att inle hell gå miste om denna rätt. Fullmäktige föreslår mot denna bakgrund att kravet på nellosparande de två senaste kalenderåren före lånetillfället ulgår.

Miminibeloppel, 4000 kronor, bör dessulom för att inte skapa en komplicerad kontrollapparat avse det enskilda spar- eller fondkontot utan möjlighel lill sammanläggning.

9.2 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen konstaterar alt enligt arbetsgmppens förslag krävs för att kvalificera sig för bospariån dels ett minimisparande (nettoinsätlningar pä 4000 kr.), dels en viss regelbundenhet i sparandet. Under de senaste tvä kalenderåren före länetillfället skall spararen ha gjort nettoinsätlningar på minsl 1 200 kr. vardera året. Sparbanksföreningens kommentar till detta är att något sådant krav inte finns i sparbank.

10 Uttag av sparat belopp vid erhållande av lån

10.1 Svenska sparbanksföreningen

Beträffande arbetsgruppens förslag att vid utnyttjande av lånerätt skall hela behållningen i Allemanssparandet tagas ut, varvid sedvanlig avgift tas ut, gör Sparbanksföreningen kommentaren att detta inte erfordras i sparbank.

Prop. 1984/85:51 71

11 Administration och kontroll

11.1 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Den administrativa kontrollapparalen förutsätts i arbetsgmppens förslag kunna ingå i den vanliga månatliga konlrollkörningen i Allemanssparandet. Detta innebär, enligt fullmäktige, en onödigt komplicerad kontrollapparat. En sparare som vill ha län kan i så fall få vänta över en månad innan svar kan ges om spararen är berättigad till lån eller inte. Om låneansökan görs i böljan av en månad görs konlrollkörningen i millen av nästföljande månad. Detta är inte tillfredsställande för en låntagare som fär ett erbjudande om att köpa eller hyra bostad.

Det är viktigt all den nya kombinationen allemanssparandet-bosparan-det marknadsförs hos ungdomarna. Även om bankerna säkert kommer att ha egen marknadsföring bör en övergripande kampanj ändå komma till stånd. Särskilda resurser bör därför ställas till riksgäldskonlorets förfogande för detta ändamål.

11.2 Datainspektionen

Del nya bosparandel för ungdomar får anses utgöra en integrerad del av allemanssparandet, varför de synpunkter som datainspektionen anfört i sitt yttrande över betänkandet "Allemanssparandet" (Ds Fi 1983:15) i allt väsentligt äger giltighet även i nu aktuellt fall.

Av det åberopade yttrandet följer att lillslånd krävs för den registrering och kontroll som görs av och för riksgäldskontorets räkning. Detta kan lämpligen ske genom en ansökan om utvidgning av registreringen beträffande allemanssparandet. Denna ansökan är för närvarande under prövning hos dalainspektionen. Redan nu kan sägas att ett tillstånd med största sannolikhet kommer att förenas med en föreskrift om information på det sätt som tidigare skett beträffande skattefonds- och vinstsparandet.

Om det sagda skall gälla även HSB-sparandet kan ej säkert utläsas ur den remitterade promemorian då HSB: s roll tydligen kommer att vara mer självständig. Inte heller framgår av vad som sägs på sid. 50 i promemorian hur bankemas/sparkassornas kontroll i samband med låneansökningar skall ske, men datainspektionen fömtsätter härvid att de i det bifogade yttrandet anförda synpunkterna beaktas.

11.3 Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC)

Kontrollen av all till allemanssparandet knutna detaljregler följs upp uppges i departementspromemorian innebära en väntetid pä en månad. Handläggningstiden, frän det att förvärv av en viss bostad blir aktuell lill det länet är klart, kan därigenom uppgå till mellan en och två månader. Del

Prop. 1984/85:51 72

är önskvärt att denna väntelid kan begränsas i den praktiska hanteringen. Del man annars riskerar är att ungdomar får svårt all förvärva t.ex. bostadsrätter, därför att de inte kan lämna besked om att de fått lån så snabbt att inte säljaren tröttnar och låter någon annan köpa lägenheten i stället.

SBC anser det viktigt att ett bosparande som pä detta sätt knutits till allemanssparandet aktivt stimuleras genom statens och bankernas samfällda informationsinsatser. En bra förebild är här informationen om skattesparandet respektive allemanssparandet.

12 Övergångsbestämmelser

12.1 Svenska sparbanksföreningen

Medel som inom ramen för allemanssparandet sparats av ungdomar under 1984 skall enligt arbetsgruppens förslag få räknas in i det sparbelopp som utgör gmnden för lånerätl. Däremol skall sparande under 1984 inte beaklas när det gäller kravel på att spararen under de senaste två kalenderåren före lånelillfället skall ha gjort nettoinsättningar på minst 1 200 kr. vardera året. Detta innebär således att bospariån kan beviljas första gången 1987. Sparbanksföreningens kommentar till detta är att bosparlån redan nu beviljas i sparbank.

13 Kostnader

13.1 Riksrevisionsverket (RRV)

Arbetsgruppen har beräknat att kostnaden för skattefri avkastning inklusive bonusränla uppgår till 662,6 milj. kr. under 5 år. Därvid har antagits att samtliga sparare kunnat utnyttja sparavdraget. RRV ifrågasätter dock om så är fallet för bosparandets målgrupp.

RRV har beräknat kostnaden för skattefri avkastning under antagande alt spararna inte kunnal utnyttja sparavdraget. Med elt sådant antagande blir kostnaden för skattefri avkastning inklusive bonusränla ca 245 milj. kr. Beräkningen visar att skillnaden i kostnad för skattefri avkastning kan vara betydande beroende på hur stor andel av spararna som kan utnyttja sparavdraget.

En stor andel av bospararna torde inte kunna utnyttja sparavdraget. Med anledning därav blir inle skattefördelarna så stora som arbetsgruppen beräknat. Detta torde även medföra att belastningen pä statsbudgeten inte blir så stor som utredningen beräknat.