Prop. 1984/85:49

Regeringens proposition

1984/85:49

om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), m.m.;

beslutad den 18 oklober 1984.

Regeringen föreslär riksdagen all anla de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

ROINE CARLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen lämnas förslag lill de ändringar i civilförsvarslagen (1960:74) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap som behövs för all kunna genomföra riksdagens beslul om alt kommunerna skall la över ledningen av civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman med delta.

1 förslagen avspeglar sig dessa principer bl.a. sä att de bestämmelser i civilförsvarslagen som tidigare reglerat civilförsvarschefernas verksamhet bytts ul mol i slort sett motsvarande bestämmelser för kommunerna. I flera nya paragrafer har ocksä kommunernas planläggningsansvar reglerats. Bl.a. föreskrivs skyldighet för kommunerna att upprätta fem olika planer för verksamhelen. Reglerna för skyddsrumsbyggandel har bl.a. ändrats på sä sätt alt den nuvarande skyddsrumsplanen har ersatts av en skyddsplan som bl. a. skall innehålla uppgifter om tillgäng på och behov av alll skydd inom kommunen och också om andra skadeförebyggande ålgärder för all skydda befolkningen. Vidare regleras i civilförsvarslagen kommunernas ersättning för civilförsvarsverksamhelen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. I övergångsbestämmelserna har lagils in föreskrifler om att de nya bestämmelserna får tillämpas från och med den I januari 1985 för all dels den planläggning som anges där kan genomföras sä att planerna är upprättade och antagna före ulgången av år 1986, dels kommunerna för planläggningen skall kunna få ersättning av statsmedel.

1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 3

1 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föresknvs i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)'

dels au 9, 19 och 22-26 §§, 40 § 3 mom., 41 § 3 mom. saml 49, 50 och 75 §§ skall upphöra att gälla,

dels aU i 8, 20 och 61 §§ saml 79 § 3 mom. ordet "civilförsvaret" skall bytas ut mot "civilförsvarsorganisalionen",

dels att i 11, 13 och 16 §§ orden "tjänstgöring i civilförsvaret" skall bytas ut mot "civilförsvarstjänslgöring",

dels alt i 3 § ordet "civilförsvaret" skall bytas ut mol "civilförsvarsverksamheten",

dels alt nuvarande 10 § skall betecknas 10 a §,

dels au I, 2, 4-7 och nya 10 a §§, 12 § 1-3 och 5 mom., 14, 15, 17,18, 27, 28, 36 och 38 §§, 40 § I och 2 mom., 41 § 1 mom., 42, 44, 45, 54, 57-59, 65, 66, 68, 73, 77, 78, 81 och 83 §§ samt kapilelmbrikerna närmasi före 3, 40, 47 och 68 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

a'e/i att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 4 a, 10, I0b-I0goch4l a §§, av nedan angivna lydelse,

dels alt före nya 10 § skall införas en ny kapitelmbrik av nedan angivna lydelse,

dels att före nya 10, nya 10 a och nya 10 b §§ skall införas nya mbriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Civilförsvaret har till uppgift att i I denna lag ges föreskrifter om

de hänseenden regeringen bestäm- civilförsvarets verksamhet och or-mer utöva sådan verksamhet för ri- ganisalion.

kels försvar, som avser att skydda Civilförsvarsverksamheten har

och rädda tiv och egendom vid an- lill syfte all vid väpnade angrepp
fall mot riket och som icke åvilar mot riket utifrån skydda och rädda
försvarsmakten, så ock annan lik- civilbefolkningens liv samt enskUd
artad verksamhet. och civil aUmän egendom.

För olika slag av civilförsvars- Verksamheten omfattar

verksamhet skola finnas särskUda I. alarmering och andra åtgärder

tjänstegrenar. för varning,

2. utrymning, omflyttning och inkvartering,

3. anordnande av skyddsrum och andra skydd,

4. mörkläggning,

5. räddning av liv och egendom, inbegripet första hjälp åt skadade,

Lagen omtryckt 1975: 712.

Senaste lydelse av

19 § 1984:273

41 §3 mom. 1977:203

75 § 1978:263.

Senaste lydelse 1984: 273.

Prop. 1984/85:49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6. brandsläckning,

7. upptäckande och utmärkande
av farliga områden.

8. sanering och liknande skyddsåtgärder,

9. förläggning och ut spisning av nödställda.

10.kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att uppgifterna under 1—9 skull kunna fullgöras.

11 .planläggning och andra för verksamhelen behövliga förberedelser.

Civilförsvarsverksamheten omfattar också bistånd åt andra samhällsorgan ifråga om

1. hälso- och sjukvård samt om
händertagande av flyktingar.

2. brådskande åtgärder för all
ordningen i olycksdrabbade områ
den skall kunna återställas och
upprätthållas,

3. brådskande återställande
funktionsdugligt skick av oumbär
liga allmänna anläggningar.

4. brådskande begravningar.

5. bevarande av egendom av vä
sentlig betydelse for befolkningens
överlevnad.

Befinner sig riket i krig eller krig.sfara. äger regeringen förordna, att inom riket eller del därav civilförsvaret skall intaga förstärkt beredskap (civilförsvarsberedskap).

Närmare bestämmelser angående olika grader av civilförsvarsberedskap (beredskapsgrader) meddelas av regeringen.

2 kap. Gmnddragen av civilförsvaret

Regeringen/år förordna all c/vi7-försvarsorganisationen helt eller delvis skall inta förstärkt beredskap (c i v il försvarsbered skåp), om

1. riket är i krig.

2. riket är i krigsfara.

3. det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.

Närmare bestämmelser om olika grader av civilförsvarsberedskap (beredskapsgrader) och om vilka åtgärder som skall vidtas vid de olika beredskapsgraderna meddelas av regeringen. 2 kap. Grunddragen av civilförsvarsorganisationen

Prop. 1984/85:49 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Inom varje län handhar länssty- Om rikets indelning i civilområ-

rdsen ledningen av civilförsvaret. den och om civilbefälhavarnas be-Om civilbefälhavares befattning fattning med civilförsvarsverksam-med civilförsvaret stadgas särskill. heten inom civilområdena förordnar regeringen. Om kommuns befattning med ef vilförsvaret stadgas i 4, 6 och 7 kap.

4a §

Inom varje län leder länsstyrelsen civilförsvarsverksamheten. Länsstyrelsen skall därvid

1. inrikta och stödja planlägg
ningen av civilförsvarsverksamhe
ten.

2. se till att statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter i fråga om civilförsvarsverksamhelen,

3. se lill att civilförsvarsorganisalionen har erforderlig beredskap,

4. under civilförsvarsberedskap se lill alt civilförsvarsorganisalio-nens resurser är fördelade mellan kommunerna på ett ändamålsenligt sätt och vid behov fördela om resursema.

5. under civilförsvarsberedskap ta över ledningen av eller uppdra åt etl kommunall organ att leda civilförsvarsverksamhet som berörfiera kommuner, om det behövs för att nå en bättre samordning av försvarsansträngningarna,

6. i övrigt svara för sådan civilförsvarsverksamhet som inte ankommer på andra statliga myndigheter, kommunerna eller enskilda.

5§'

Riket indelas i civilförsvarsområ- Varje kommun leder civilför-

den. Om indelningen förordnar re- svarsverksamheten inom sitt områ-

geringen. de under civilförsvarsberedskap.

Inom civilförsvarsområde utgör Till kommunens förfogande ställer

varje kommun ell civilförsvarsdi- staten en civilförsvarschef med en

strikt. Om särskilda skäl föreligga. civilförsvarsstab och de övriga re-

' Senaste lydelse 1977: 111.

Inom civilförsvarsområde utövas ledningen av civilförsvaret under civilförsvarsberedskap samt, om regeringen i fråga om visst civilförsvarsområde så förordnar, även eljest av en civilförsvarschef. För civilförsvarschef skaU fiimas stäU-förelrädare.

Civilförsvarschef och ställföreträdare utses av länsstyrelsen, om ej regeringen för visst civilförsvarsområde förordnar annorlunda.

För ledningen under civilförsvarsberedskap av civilförsvaret inom civilförsvarsdislrikt. där ledningsuppgifterna ej kunna fullgöras av civilförsvarschefen, skaU länsstyrelsen förordna en distriktschef För distriktschef skall finnas ställföreträdare.

Det åligger brandbefäl som är anställda hos kommunerna att ta emot uppdrag som avses i denna paragraf.

Civilförsvaret skall anordnas dels som allmänt civilförsvar lokalt

för varje civilförsvarsområde samt enligl civilförsvarsstyrelsens bestämmande regionalt inom län, dels i den mån det finnes erforderligt med hänsyn till bebyggelsens beskaffenhet eller eljest som verkskydd för särskilda anläggningar

■och byggnader.

Lokalt aUmänt civilförsvar och verkskydd må anordnas gemensamt, om det finnes ändamålsenligt med hänsyn tUl förhållandena på

Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna civilförsvarsverksamheten mellan sig.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelserna får, om särskilda förhåUanden påkallar det, meddela kommunerna de föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvarsberedskap.

Vid anläggningar och företag, som har stor betydelse för totalförsvaret och kan antas bh särskih utsatta vid stridshandlingar, skall civilförsvarsverksamheten anordnas i form av verkskydd. Närmare bestämmelser om verkskyddets omfattning och organisation finns 147, 48 och 51 §§.

10 §

Civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skall till sina huvuddrag angivas i särskild organisationsplan. Uppgifter om skyddsrum och utrymmen som avses i 22 § andra stycket skola dock angivas i skyddsrumsplan. Om sådan plan finnas bestämmelser i 4 kap.

Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall, liksom ändring däri. antagas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fast-stäUer i vUka tätorter och på vilka platser skyddsrum skaU byggas. Sådana orter och platser benämns skyddsrumsorter.

En skyddsrumsorts gränser bestäms enligt grunder som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att förberedelser skall vidtas i en skyddsrumsort för att lämpUga utrymmen skall kunna ställas i ordning till skyddsrum under civif försvarsberedskap.

Länsstyrelsen 10 a §

Civilförsvarsorganisationens omfattning och uppgifter inom vatje kommun skall till sina huvuddrag redovisas i en särskild organisationsplan, som skall upprättas och antas av länsstyfelsen. Länsstyrelsen skall också för varje kommun upprätta och anta en mobili-seringsplan.

Länsstyrelsen skall vidare upprätta och anta länsplaner för civilförsvarsverksamhet som berör hela länet och särskilda planer för civilförsvarsverksamhet som behöver samordnas mellan kommuner.

Vid planläggningen skaU länsstyrelsen samråda med berörda kommuner.

Prop. 1984/85:49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommunen 10 b §

Kommunen skall upprätta och anta

1. tedningsplan.

2. informationsplan.

3. skyddsplan.

4. räddningsplan.

5. personal- och underhålls-
tjänstplan.

Regeringen får föreskriva att skyddsplanen för att bli gäUande skall helt eller delvis godkännas av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer.

Planläggningen skall samordnas med annan kommunal beredskapsplanläggning. Vid planläggningen skall kommunen samråda med länsstyrelsen.

Kommunen skall minst vart tredje år se över planerna och företa därav föranledda ändringar. Om de förhållanden som legat till grund för en plan har ändrats väsentligt, skall kommunen upprätta och anta en ändrad plan.

10 c §

Ledningsplanen skall innehålla uppgifter om

1. kommunens krigsorganisation,

2. besluts- och delegationsregler.

3. samverkansbehov,

4. uppehållsplatser.

5. samband,

6. civilförsvarsorganisationens mobilisering.

10 d§

Informationsplanen skaU innehåUa uppgifter om resurser och samverkansformer för informationen till befolkningen.

10 e§

Skyddsplanen skall ge underlag för beslut om de skadeförebyg-

Prop. 1984/85:49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gande åtgärder som behövs för all skydda dem som vistas i kommunen.

Skyddsplanen skall innehålla uppgifter om

L riskerna för stridshandlingar och hot om skadegörelse.

2. indelningen i hemskyddsområden.

3. tillgången på och behovet av skydd.

4. de ålgärder som behövs för
hänvisning till skydd, omflyttning,
byggnadsljänsl. utrymning, inkvar
tering och utdelning av skydds
masker.

Om det inom kommunen finns skyddsrumsorler. skall skyddsplanen också innehålla uppgifter om

1. gränserna för skyddsrumsor
terna,

2. behovet av skyddsrum med
hänsyn till befintlig och planerad
bebyggelse och med utgångspunkt i
det största antal personer som un
der dag eller natt i allmänhel vistas
inom skyddsrumsorten under fred.

10 f§

Räddningsplanen skall innehålla en kartläggning av riskerna för skador till följd av fientlig verksamhet och andra uppgifter av betydelse för räddningsverksamheten i krig. Planen skall också ge underlag för användningen av resurser för räddning.

10 g §

Personal- och underhållstjänst-planen skall innehålla uppgifter om

1. personalrekrytering, personal
administration och personalvård,

2. materiel-, förplägnads-, driv
medels-, hälsovårds-, sjukvårds-
och kassatjänsl saml postbeford
ran och underhållstransporter.

1 mom. Civilförsvarsplikt skall
under lid, dä civilförsvarsbered
skap råder, fullgöras i den omfatt
ning som är nödig med hänsyn till
fientlig verksamhei eller fara därför
samt till behovet av utbildning och
övning / civilförsvarstjänst.

Om del är nödvändigt med hänsyn lill försvarsberedskapen äger regeringen förordna, att civilförsvarsplikt skall fullgöras även under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. I sådani fall får dock värnpliktig som är inskriven i civU-försvaret tagas i anspråk sammanlagt högst etthundraåtiio dagar och annan civilförsvarspliktig sammanlagt högst trettio dagar.

2 mom. I andra fall än i 1 mom.
sägs är civilförsvarspliktig icke
skyldig att tjänstgöra i civilförsva
ret annal än för utbildning och öv
ning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 § är inskriven i civilförsvaret, må för UtbUdning tagas i anspråk under högst trettio dagar; dock må utbMdningstiden för civilförsvarspliktig som krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i annan befallning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, utsträckas till högsl sextio dagar.

1 mom. Civilförsvarsplikt skall
under lid, då civilförsvarsbered
skap råder, fullgöras i den omfalt
ning som krävs för verksamheten
och behovet av utbildning och öv
ning.

Om del är nödvändigt med hånsyn till försvarsberedskapen äger regeringen förordna, alt civilför-svarsplikl skall fullgöras även under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. I sådant fall får dock värnpliktig som är inskriven i civilförsvarsorganisationen tagas i anspråk sammanlagt högsl etthundraåttio dagar och annan civilförsvarspliktig sammanlagt högsl trettio dagar.

2 mom. I andra fall än i I mom.
sägs är civilförsvarspliktig icke
skyldig att fullgöra civilförsvars
plikt annat än för utbildning och öv
ning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 § är inskriven i civilförsvarsorganisationen, får för utbildning lagas i anspråk under högst trettio dagar; dock får utbildningstiden för civilförsvarspliktig som krigsplacerats i högre befälsbefallning eller i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, utsträckas till högst sextio dagar.

Prop. 1984/85:49

Nuvarande lydelse

5 mom.' Om ej annat följer äv tredje stycket, är civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvarsplikt inom det allmänna civilförsvaret eller verkskyddet berättigad till dagpenning, särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning, reseförmåner, fri förplägnad, fri inkvartering och fri sjukvård. När civilförsvarspliktig tjänstgör enligt 12 § 1 mom. är han dessutom berättigad till fältlraktamente. Avlider civilförsvarspliktig under tid dä han är beräUigad till fri sjukvård, utgår begravningshjälp till hans dödsbo.

Under sådan föreskriven tjänstgöring i det aUmänna civilförsvaret som fullgörs efter inskrivning i ef vilförsvaret meddelar slalen grupp-Uvförsäkring för dödsfall åt civif försvarspliktig.

Föreslagen lydelse

5 mom. Om ej annat följer av Iredje stycket, är civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvars-plikt berättigad lill dagpenning, särskild ersällning för tjänstgöring i viss befattning, reseförmåner, fri förplägnad, fri inkvartering och fri sjukvård. När civilförsvarspliktig tjänstgör enligt 12 § I mom. är han dessutom berättigad lill fältlraktamente. Avlider civilförsvarspliktig under tid då han är beräUigad till fri sjukvård, utgår begravningshjälp lill hans dödsbo.

Under civilförsvarspliktigs tjänstgöring som fullgörs efter inskrivning meddelar staten grupplivförsäkring för dödsfall ål honom. Vad nu sagts gäller dock inte under tjänstgöring i verkskydd.

Prop. 1984/85:49 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förhållanden av betydelse för frå-     betydelse för frågan om den civil-
gan om den civilförsvarspliktiges     försvarspliktiges civilförsvars
tjänstgöring i civilförsvaret.           tjänstgöring.

17 §

Personal som är avsedd att under Personal som är avsedd att under
civilförsvarsberedskap tjänstgöra i civilförsvarsberedskap fullgöra ef
det allmänna civilförsvaret eUer vilförsvarstjänstgöring skall på för
verkskyddet må på förhand ullagas hand uttagas därtill genom i n -
därtill genom inskrivning i den s k r i v n i n g i den ordning regering-
ordning regeringen bestämmer. en beslämmer.

Vid inskrivning skall sävilt möjligt tillses, all personalbehovet fylles med dem som frivilligt anmäla sig till ultagning, såframt fråga ej är om personer, som på grund av kommunal anställning eller annan särskild orsak böra uttagas i första hand.

Inskrivning må kunna avse, fömtom civilförsvarspliktig, jämväl annan som förklarat sig villig därtill, minderårig likväl icke utan samtycke av vårdnadshavaren.

Har annan än civilförsvarspliktig inskrivils, skall belräffande honom i tillämpliga delar gälla vad i detla kapitel stadgas om civilförsvarspliktig.

18 §

Civilförsvarspliktig åligger att, då Civilförsvarspliktig åligger att, då
fråga uppkommer om hans inskriv- fråga uppkommer om hans inskriv
ning i civilförsvaret, efter kallelse ning i civilförsvarsorganisationen.
personligen inställa sig ä utsatt lid efter kallelse personligen inställa
och plals inom det civilförsvarsom- sig å tid och plals som civilförsvars-
råde. där han vistas. Kr han av laga myndigheten bestämmer. Är han
förfall förhindrad all inställa sig, av laga förfall förhindrad att inställa
skall han så snart ske kan anmäla sig, skall han så snart ske kan an
förfallet till den civilförsvarsmyn- måla förfallet till myndigheten,
dighet. som utfärdat kallelsen.

27 §

När skyddsrumsplan har anta- Del åligger kommunen att se tUl

gits och i förekommande fall fast- alt de skyddsrum som enligt ställts åligger det kommunen att skyddsplanen behövs i kommunen tillse att planen genomföres. Ge- byggs i den omfattning som till-nomförandet skall ske i den omfalt- gängliga medel och övriga omstän-ning som tillgängliga medel och öv- digheter medger. riga omsländigheler medgiva. Av varje beslul som föranledes av planen skall framgå var skyddsrum skall anordnas och hur många personer som skola beredas plals där.

28 §

Inom varje skyddsrumsområde Ett skyddsmms belägenhet och

skola finnas etl eller flera skydds- utformning skall bestämmas med

rum. Skyddsrums belägenhet och hänsyn lill befolkningens möjlighe-

utformning skall bestämmas med ter all uppsöka skyddsmmmel vid

Bortflytlningsförbud må meddelas allenast,

a) då det kan befaras, att åtgärder av synnerlig betydelse, vilka vidtagas eller sannolikt komma att vidtagas inom området av försvarsmakten eller civilförsvaret, eljest skulle bliva väsentligt försvårade;

b) då tillgängliga transportmedel äro nödvändiga för transporter, som böra äga företräde framför bortflyttningen;

c) dä bortflyllning är förenad
med uppenbar livsfara; eller

d) då behovet i orten av arbets
kraft för civilförsvarets verksamhet
eljest icke skulle bliva tillgodosett.

Bortflytlningsförbud får meddelas allenast,

a) då del kan befaras, att ålgärder av synnerlig betydelse, vilka vidtages eller sannolikl kommer all vidtagas inom området av försvars-maklen eller civilförsvarsorganisationen, eljest skulle bliva väsentligt försvårade;

b) då tillgängliga transportmedel är nödvändiga för transporter, som bör äga företräde framför bortflyttningen;

c) då bortflyllning är förenad
med uppenbar livsfara; eller

d) då behovet i orten av arbets
kraft för civilförsvarsverksamheten
eljest icke skulle bliva tillgodosett.

Inflyllningsförbud må meddelas allenast, då förhållande som angivils ovan under a) föreligger eller då inflyttningen är förenad med uppenbar livsfara.

1 mom.' Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enhgt 4 och 7 kap. åligger det kommun att

a) genom sina myndigheter lämna
länsstyrelsen och civilförsvarsche
fen biträde i sådana frågor rörande
civilförsvaret som hava samband
med de särskilda myndigheternas
verksamhetsområden, varvid kom
mun bland annal har att på därom
gjord framställning tillhandahålla
tillgängliga, för civilförsvaret erfor
derliga byggnadsritningar, kartor
och dylikt;

b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utmsta ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det aUmänna civilförsvaret samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten så ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsslyrelsen eller efter dennas aUmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska ålgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c) inrätta och utmsta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plals, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 22 § andra slyckel och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen ulser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;

I mom. Det åligger kommunen

att

a) genom sina myndigheter lämna
länsstyrelsen biträde i sådana frå
gor rörande kommunens civilför
svarsverksamhet som har samband
med de särskilda myndigheternas
verksamhetsområden, varvid kom
munen bland annal har att pä där
om gjord framställning tillhandahål
la tillgängliga, för civilförsvarsverk
samheten erforderliga byggnadsrit
ningar, kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utmsta ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för civilförsvarsorganisationen ulom verkskyddet samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som är avsedda uteslutande för civilförsvarsverksamhetens försörjning med vatten så ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsslyrelsen eller efter dennas beslut länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehålls-platser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende ef vilförsvarsverksamheten, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c) inrätta och utrusta skyddsmm som skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 10 § tredje stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;

skjuta kostnaderna därför.

1 den mån kostnaderna icke läckas av statsmedel, skola kostnaderna eller, om dessa hava beslrills genom lån, amortering och ränta på lånet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till det anlal skattekronor och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering lill allmän kommunalskatt. Påslår kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördel-ningsgmnd, såsom att vidtagen älgärd kan antagas bliva lill särskilt gagn för viss kommun, eller uppkommer eljest tvist meUan kommunerna belräffande skyldigheten alt bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter

0 tillhandahålla lämpliga lokaler
för civilförsvarets administration
samt, i den mån skyldighet härulin
nan icke åvilar ägare eller inneha
vare av anläggning eller byggnad,
för förvaring av materiel och utrust
ning för civilförsvaret ävensom för
utbildningsverksamheten inom ci
vilförsvaret;

g) svara för avlöning och annan ersällning lill personal, vars tjänstgöring i civilförsvaret enligl 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;

h) under civilförsvarsberedskap saml vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, lill aUmänna civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; saml

/) ö trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu- eller vägbdysning. vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligt organisationsplanen skall finnas där under mörkläggning.

1 mom. Därest åtgärd, som avses
i I mom. b) och d), enligl organisa
tionsplanen hänför sig till flera /
samma civilförsvarsområde helt el
ler delvis ingående kommuner,
skall den kommun länsstyrelsen be
slämmer vidtaga ålgärden och för-

0 tillhandahålla lämpliga lokaler
för administration av civilförsvars
verksamhelen saml, i den mån skyl
dighet hämlinnan icke åvilar ägare
eller innehavare av anläggning eller
byggnad, för förvaring av materiel
och utrustning för civilförsvars
verksamheten ävensom för utbild
ning och övning;

g) svara för avlöning och annan ersättning lill personal, vars civU-försvarstjänstgöring enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;

h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till civilförsvarsorganisationens förfogande ställa kommunen tUlhörig materiel och annan egendom; samt

() förbereda utbyggnaden av skyddade utrymmen som avses i 57 § första stycket d) samt bistå fastighetsägaren med att förse anläggningen eller byggnaden med sådana utrymmen.

1 mom. Därest åtgärd, som avses
i 1 mom. b) och d), enligl organisa
tionsplanen hänför sig till flera
kommuner, skall den kommun läns
styrelsen beslämmer vidtaga ålgär
den och förskjuta kostnaderna där
för.

1 mom.'" I varje kommun skola de kommunen med avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civilförsvarsnämnd, om ej annat följer av andra stycket eller av sådant beslul som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Kommunfullmäktige äger uppdraga ål annan nämnd än civilförsvarsnämnden alt upprätta skyddsrumsplan och att lämna besked enligt 32 § och godkännande enligt 33 a §. Har enligt 23 § överlämnats åt kommunen att antaga skyddsrumsplan. fattas heslutet härom av kom-munflillmäklige.

Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara civilförsvars-nämnd. Har så ej skett är kommunstyrelsen civilförsvarsnämnd. Under civilförsvarsberedskap får regeringen förordna, att särskild civilförsvarsnämnd skaU tillsättas.

I mom. I varje kommun skall den planläggning och de andra förberedelser som enligt denna lag ankommer på kommunen handhavas av en civil fö rsvarsnåmnd, om ej annal följer av andra stycket eller av sådani beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Kommunfullmäktige äger uppdraga ål annan nämnd än civilförsvarsnämnden all upprätta de civilförsvarsplaner som avses i 10 b § samt lämna besked enligl 32 § och godkännande enligl 33 a §. Beslul om antagande av civilförsvarsplanerna fattas av kommunfullmäktige.

Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara civilförsvarsnämnd. Har så ej skett år kommunstyrelsen civilförsvarsnämnd.

Prop. 1984/85:49 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 a §.

I varje kommun skall den ledning av civilförsvarsverksamhelen som ankommer på kommunen under civilförsvarsberedskap utövas av kommunstyrelsen.

Under kommunstyrelsen leds ef vilförsvarsverksamheten av civilförsvarschefen.

Det ankommer på civilförsvarschefen att

1. vidta ålgärder för varning och
räddning,

2. genomföra kommunstyrelsens beslut i fråga om befolkningsför-fiyllningar,

3. utöva den ledning av civilförsvarsverksamheten som kommunstyrelsen bestämmer,

4. bereda ärenden om civilförsvarsverksamheten för beslul av kommunstyrelsen,

5. samverka med andra myndigheter samt organisationer och företag som berörs av civilförsvarsverksamhet inom kommunen.

42 §"
För koslnad, som kommun fäll För koslnad, som kommun fåll
vidkännas på grund av åtgärd enligl vidkännas pä grund av åtgärd enligt
40 § I mom. b), c) eller e) eller 54 § 40 § I mom. b), c), e) eller i) eller
första slyckel eller för vård och un- 54 § första stycket eller för vård
derhåll av de i 40 § 1 mom. c) och underhåll av de i 40 § I mom. c)
nämnda anordningarna, äger kom- nämnda anordningarna, äger kom
munen erhålla ersällning av stats- munen erhålla ersättning av stats
medel, i den mån kostnaden kan medel, i den mån kostnaden kan
anses skälig. Vid ersättningens be- anses skälig. Vid ersättningens be
stämmande skall hänsyn i skälig ul- stämmande skall hänsyn i skälig ut
sträckning tagas lill del värde som sträckning tagas lill del värde som
åtgärden kan ha för anläggningens åtgärden kan ha för anläggningens
eller byggnadens användning i fred. eller byggnadens användning i fred.

Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersällning fär skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligl 40 § I mom. b) eller c) ej göras gällande mol kommunen.

Ersätlningen bestäms och betalas ut av regeringen eller myndighet som regeringen ulser.

Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i enlighet med de närmare föreskrifler som regeringen meddelar.

" Senaste lydelse 1984:271.

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Har kommunalt anställd personal, tillhörande del allmänna civilförsvaret, jämlikt 8 § lagits i anspråk för uppgifter som ej röra det egna civilförsvarsområdet, äger kommunen av statsmedel erhålla skälig gottgörelse för avlöning och annan ersättning, som kommunen lill följd av bestämmelserna i 20 § utgivit för tjänstgöringen.

Om under högsta civilförsvarsberedskap materiel eller annan egendom, som kommun enligt gällande organisationsplan ställt tUl aUmänna civilförsvarets förfogande, avsevärt skadats på grund av fientlig verksamhet eller ock under användning ulom del egna civil-försvarsområdel. äger kommunen erhåUa skälig gottgörelse av statsmedel.

Gottgörelse enligl denna paragraf bestämmes av länsstyrelsen i det län. där den ersättningsberättigade kommunen är belägen.

1 kap. Fastighetsägarna och r/v/7-försvaret, m.m.

Har kommunall anställd personal, tillhörande civilförsvarsorganisationen, jämlikt 8 § lagits i anspråk för uppgifter som ej rör den egna kommunen, äger kommunen av statsmedel erhålla skälig gottgörelse för avlöning och annan ersättning, som kommunen enligt 40 § I mom. g) utgivit för tjänstgöringen.

Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer.

7 kap. Fastighetsägarna och civif försvarsverksamheten, m.m.

Prop. 1984/85:49

Nuvarande lydelse

kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådani fall att enligl de allmänna föreskrifter regeringen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av lånsstyrelsen.

Föreslagen lydelse

nom att i stället för kommunen inrätta och utmsta uppehållsplatsen, därest del kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligl de allmänna föreskrifter regeringen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

Skall åtgärd enligt 40 § I mom. c) vidtagas i sådan anläggning eller byggnad eller på sådan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom au i stället för kommunen vidtaga åtgärden, därest del kan ske ulan olägenhet för frågans ordnande. Den som vidtager åtgärden äger erhålla ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.

57 § Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig

a) att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid anläggningen eller byggnaden;

b) all vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden;

c) att, om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller byggnaden maskeras, under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig åtgärd, som anbefalles av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

d) all, enligl vad regeringen eller
myndighet som regeringen utser
därom förordnar, förbereda och
under civilförsvarsberedskap förse
anläggningen eller byggnaden med
skyddat uirymme, / vilkel de som
vistas i anläggningen eller byggna
den kunna beredas skäligt skydd
mot radioaktiv strålning, kemiska
stridsmedel saml splitter och bygg
nadsras; samt

e) att, om skyddsrum finnes i an
läggningen eller byggnaden, under
civilförsvarsberedskap upplåta det
la åt befolkningen enligt vad som
föreskrives av regeringen eller
myndighel som regeringen bestäm
mer.

Är anläggningen eller byggnaden hell eller delvis upplålen till annan, skall i fråga om skyldighel som an-

d) alt, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, förse anläggningen eller byggnaden med skyddat utrymme, som skall ge skäligt skydd mol radioaktiv strålning, kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsras; samt

e) all, om skyddsrum eller skyddat uirymme finnes i anläggningen eller byggnaden, under civilförsvarsberedskap upplåta detta åt befolkningen enligl vad som föreskrives av regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer.

Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighel som an-

Prop. 1984/85:49

Nuvarande lydelse

gives under b) och d) ägaren vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av maleriden ävensom för anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materidens anbringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) eller e) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

Föreslagen lydelse

gives under b) ägaren vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av maleriden ävensom för anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materidens anbringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) eller e) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

För åtgärd enligt d) har ägaren rätt lill ersättning av statsmedel för skäliga kostnader. Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Nuvarande lydelse

'65 Civilförsvarsmyndighelen får be-sikla en anläggning eller byggnad för alt ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller hör vidtas dår lill skydd mol skada av fientlig verksamhet eller för alt se om anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret.

Kommunen får besikla en anläggning eller byggnad för att ta reda på om skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggningen eller byggnaden eller för att kunna kontrollera skyddsrummen enligl 40 § I mom. e).

Föreslagen lydelse

Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller byggnad för alt ta reda pä vilka ålgärder som har vidtagits eller bör vidtas där till skydd mol skada av fientlig verksamhet eller för att se om anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvarsverksamhelen.

Kommunen får besikta en anläggning eller byggnad för att ta reda på om skyddsrum eller skyddade utrymmen bör anordnas eller förberedas inom anläggningen eller byggnaden eller för att kunna kontrollera skyddsrummen enligt 40 § 1 mom. e).

Det åligger envar all vid förfrågan av vederbörlig myndighet lämna upplysning, huruvida och lill vilken myckenhet han innehar egendom som kan komma att erfordras för civilförsvaret eller bliva föremål för åtgärd enligl denna lag.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning misstänka alt han söker vilseleda myndighet rörande förhållanden, om vilka upplysning begärts, må under civilförsvarsberedskap hans kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälla i tillämpliga delar, varvid länsstyrelsen eller civilförsvarschefen skall utöva den befogenhet, som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten.

8 kap. Förfoganderätt för civilförsvarets behov

Det åligger envar att vid förfrågan av vederbörlig myndighet lämna upplysning, humvida och lill vilken myckenhet han innehar egendom som kan komma alt erfordras för civilförsvarsverksamhelen eller bliva föremål för åtgärd enligl denna lag.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning misslänka alt han söker vilseleda myndighet rörande förhållanden, om vilka upplysning begärts, får under civilförsvarsberedskap hans kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning skall vad i 28 kap. rättegångsbalken år stadgat om husrannsakan gälla i tillämpliga delar, varvid länsstyrelsen eller kommunen skall utöva den befogenhet, som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten.

8 kap. Förfoganderätt för civilför-svarsorganisaiionens behov

Civilförsvarschef och länsstyrelse äga under civilförsvarsberedskap genom förfogande som avses i 5 § första stycket 1 och 2 förfogandelagen (1978:262) taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, ulmsiningspersedlar, materiel och annan egendom, som innehaves av annan än slalen, därest del finnes erforderligt för alt statlig civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avslående ej kan iräffas tillräckligl skyndsamt. Civilförsvars-chef och länsstyrelse äga härvid endast laga i anspråk sådan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde. Om särskilda skäl föreligga, fär dock länsstyrelse eller, efter länsstyrelsens medgivande, civilförsvarschef taga i anspråk motordrivna fordon, släpfordon och motortedskap ulom området, om de enligl vad därom föreskrives ha utlagils för civilförsvarets behov.

lanspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom lanspråktagande av utrustning, som erfordras för sådan förläggning, må bestå inliU två veckor från det att driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsuppgift-

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter enligl 40 § 1 mom. b) och c) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilför-

Kommunen och länsstyrelsen får under civilförsvarsberedskap genom förfogande som avses i 5 § första stycket 1 och 2 förfogandelagen (1978: 262) taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, ulrusl-ningspersedlar, materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest del finnes erforderligt för att civilförsvarsverksamhelen skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Kommunen och länsstyrelsen får härvid endasl laga i anspråk sädan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde. Om särskilda skäl föreligga, får dock länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens medgivande, kommunen taga i anspråk motordrivna fordon, släpfordon och motortedskap utom området, om de enUgt vad därom föreskrives har utlagils för civilförsvarsorganisationens behov.

1 den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheler enligl 40 § 1 mom. b), c) och i) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga molsvarande tillämpning sävut gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgals skall i fräga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilför-

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheler, underiåter all efter vederbörlig kallelse inställa sig lill tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån;

2. den som under tjänstgöring i civilförsvaret vägrar att åtlyda vad vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i civilförsvaret uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrifter;

1. den som är civilförsvarspliktig
eller eljest inskriven i civilförsvars
organisationen och som, i avsikt all
undandraga sig sina skyldigheter,
underiåter alt efter vederbörlig kal
lelse inställa sig lill civilför-
svarsljänstgöring eller eljest olovli
gen undanhåller sig från tjänstgö
ring;

2. den som under civilförsvars
tjänstgöring vägrar all åtlyda vad
vederbörande befäl under tjänsten
befallt honom rörande denna eller
som eljest under civilförsvarstjänsl
göring uppsåtligen eller av oakt
samhet, som ej är ringa, åsidosätter
vad som åligger honom enligl regle
menten, instruktioner eller andra
allmänna bestämmelser eller sär
skilda föreskrifter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriklig uppgift om förhållande, varom han enligl 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig au lämna upplysning;

Över beslut av kommun eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag. får besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av 69 §.

83 §' Över beslut av civilförsvarschef eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, tnå besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av 69 §. Talan mot kommunal myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligl 54 §, om ersättning enligt 53, 55 a eller 56 § eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldighel enligt 15 8 föres talan hos kammartällen genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligl denna lag eller med slöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillslånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning, vård eller underhåll av eller andra åtgärder i fräga om skyddsmm, dock ej beslut enligt 31 §.

:s beslut enligt denna lag hos regering-av 69 §. Detsamma gäller i fråga om ut enligt lagen.

Talan/år icke föras mol beslul, som meddelats enligt 33 a, 34, 35, 37 eller 58 §.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 54 §, om ersättning enligl 53, 55 a eller 56 § eller om föreläggande av vite vid underiålenhel alt fullgöra skyldighet enligt 15 S föres talan hos kammarrätten genom besvär. 1 samma ordning föres talan mot beslul, som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande i vad angår inrättande, utrustning, vård eller underhåll av eller andra ålgärder i fråga om skyddsmm, dock ej beslul enligl 31 §.

1 övrigi föres talan mol länsstyrelse en genom besvär, om ej annal följer talan mot civilförsvarsslyrelsens bes

Talan må icke föras mol beslut, som meddelats enligt 19. 33 a, 34, 35, 37 eller 58 §.

' Senaste lydelse 1984:271.

Prop. 1984/85:49 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under högsla civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighel, som meddelat beslul enligl denna lag, förordna all beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Med tillämpning av de nya bestämmelserna från och med den 1 januari 1985 skall dock dels den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras så att planerna är upprättade och antagna före utgången av år 1986, dels kommunerna för planläggningen ha rätt till ersällning.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:63) om kommunal beredskap'

dels all 3 § skall upphöra att gälla,

dels att i 2 § ordet "civilförsvarels" skall bytas ut mot "civilförsvarsorganisationens",

dels att 6, 7, 14 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§
Det åligger kommun och lands- / den mån det inte följer av sär-

tingskommun alt redan i fredslid skilda bestämmelser åligger det
vidtaga de förberedelser som er- kommun och landstingskommun all
fordras för all kommunen eller redan i fredstid vidtaga de förbere-
landslingskommunen skall kunna delser som erfordras för att kom-
såväl fullgöra sina uppgifter enligt munen eller landstingskommunen
1, 2 och 4 §§ samt 5 § första stycket skall kunna såväl fullgöra sina upp-
denna lag som upprätthålla eller ul- gifter enligt I, 2 och 4 §§ saml 5 §
öva annan för totalförsvaret viktig första slyckel denna lag som upp-
verksamhet, vilken åligger kom- rätthålla eller utöva annan för tolal-
munen eller landstingskommunen försvaret vikiig verksamhet, vilken
enligt särskild lag eller författning åligger kommunen eller landstings-
dier eljest bedrives av kommunen kommunen enligt särskild lag eller
eller landstingskommunen. författning eller eljest bedrives av

kommunen eller landstingskommunen.

Kommun eller landstingskommun, som ombesörjer distribution av gas, värme, vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller ansvarar för samfärdsleder, kommunikationer eller avlopp eller som utövar annan därmed jämförlig verksamhei, skall även vidtaga förberedelser för alt verksamhelen i erforderlig omfallning skall kunna återupptagas efter krigsskador.

Lagen omtryckt 1977:417.

Nuvarande lydelse

Efter länsstyrelsens förordnande äro kommun och landstingskommun skyldiga all vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och elek-tricilelsförsöijningen samt de särskilda anordningar eller förberedelser för vallenförsörjningen och den allmänna hälsovården som behövs med hänsyn lill planlagd inkvartering i kommunen eller landstingskommunen. I fråga om kommuns skyldighel att vidta reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten gäller dock 40 § 1 mom. b) civilförsvarslagen (1960: 74).

Föreslagen lydelse

Efter länsstyrelsens förordnande är kommun och landstingskommun skyldiga att vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och elektri-ciletsförsörjningen saml de särskilda anordningar eller förberedelser för vattenförsörjningen och den allmänna hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvartering i kommunen eller landstingskommunen. I fråga om kommuns skyldighel all vidta reservanordningar som är avsedda uteslutande för civilförsvarsverksamhetens försörjning med vatten gäller dock 40 § I mom. b) civilförsvarslagen (1960:74).

Såvitt avser förberedelser enligl andra stycket skola förberedelserna ske under beaktande av den risk för krigsskador, för vilken verksamhelen kan antagas vara utsatt.

7§

Finner länsstyrelsen det erforderligt med hänsyn till beredskapsuppgifternas omfallning eller betydelse i viss kommun eller landstingskommun, att dennas förberedelser redovisas i särskild plan, skall kommunen eller landstingskommunen efter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall kommunen eller landstingskommunen samråda med länsstyrelsen. När planen har antagils, skall den insändas till länsstyrelsen.

Finner länsstyrelsen del erfor-deriigl med hänsyn lill beredskapsuppgifternas omfallning eller betydelse i viss kommun eller landstingskommun, all dennas förberedelser redovisas i särskild plan, skall kommunen eller landstingskommunen efter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall kommunen eller landstingskommunen samråda med länsstyrelsen. Om samordning av planläggningen med den kommunala civilförsvarsplanläggningen finns föreskrifter i 10 b § Iredje stycket civilförsvarslagen (1960: 74). När planen har antagits, skall den insändas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får förordna om revision av kommunala och landstings-kommunala beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade förhållanden. Om länsstyrelsen har förordnal om revision av plan, gäller föreskrifterna i första stycket.

- Senaste lydelse 1981: 166.

Har kommun efter förordnande av lånsstyrelsen enligl 7 § upprättat sårskild plan, har kommunen rått lill statsbidrag med 90 procenl eller den slörre del av planläggningskostnadens belopp som regeringen medger. Planläggningskostnaden skall beräknas efter grunder som regeringen fastställer. Om kommunen gör framställning därom lill länsstyrelsen inotn två månader från den dag då kommunen fick del av förordnandet om planläggning, skall statsbidraget dock beräknas efter de redovisade planläggnings-kostnaderna, i den mån dessa kan anses skäliga. Kommun har ej räll till statsbidrag för revision av beredskapsplan.

Vad i första stycket sägs om kommun tillämpas också ifråga om landstingskommun.

Har kommun efter förordnande av länsstyrelsen enligl 7 § upprättat särskild plan, har kommunen rält lill ersättning av sialsmedel. om inte annat följer av tredje stycket.

Till landstingskommun som har upprättat särskild plan enligl 7§ lämnas ersättning av statsmedel med 90 procenl av planläggningskostnaden eller den större del som regeringen medger. PlatUäggnings-kostnaden skall beräknas efter

Prop. 1984/85:49 30

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-06-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Thunborg

Lagrådsremiss om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), m.m.

1 Inledning

Enligt beslut av riksdagen skall kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandet skall samordnas med att en hemskyddsor-ganisation införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr 374). Riksdagen har vid riksmötet 1982/83 beslutat alt övergången lill kommunal ledning och planläggning i huvudsak skall genomföras under perioden 1984/85 - 1986/87. Övergången skall påbörjas samtidigt i alla län. Vid övergången skall kraven på beredskap beaktas (prop. 1982/83: 100 bil. 6, FöU 9, rskr 271).

Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 juni 1982 tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet en kommitté' (Fö 1982:04) med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års lolalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna. Kommittén har bl.a. lett en provplanläggning i 22 kommuner i Malmöhus och Kopparbergs län. I betänkandet (Fö 1983:10) Kommunerna och civilförsvaret - ledning och planläggning pä lokal nivå - har kommittén redovisat förslag om fördelningen av ansvaret mellan länsstyrelserna och kommunerna för olika planer m.m., om hur ledningen av den civilförsvarsverksamhet som skall samordnas över kommungränser bör organiseras, om innehållel i och ulformningen av de olika planerna för civilförsvars-

' F.d. landshövdingen Harald Pettersson, ordförande, f.d. riksdagsledamoten Bertil Dahlén, landstingsrådet Göran Hammarsjö, fastighetschefen Sture Holmqvist, borgarrådet Sture Palmgren, f.d. riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz och f.d. riksdagsledamoten Gudrun Sundström.

Prop. 1984/85:49 31

verksamhelen, om erforderliga författningsbestämmelser för genomförande av riksdagens beslut i fråga om civilförsvaret och kommunerna saml om regler som bör gälla för ersättning lill kommunerna för deras civilförsvars-verksamhet i fred. En av kommittén upprättad frislående sammanfatlning (SOU 1983:68) av betänkandet bör fogas till protokollet i deUa ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 1982 års lolalförsvarsbeslut angavs också att nuvarande principer för att fastställa verkskyddsplikl bör ändras. Företags och verksamheters betydelse i krig och deras risksiluation skall därvid få ell avgörande inflytande. De enskilda verkskydden skall bättre än f.n. anpassas till de behov och de risker som finns vid resp. företag. En strävan skall vara att få lill stånd ett bättre samulnyttjande av personal och materiel för företagens räddningstjänst i krig och fred.

Pä uppdrag av regeringen har civilförsvarsstyrelsen efter samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen. Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges verkskyddsförbund redovisal förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikl och förslag till principer för verkskyddens organisation, utrustning och utbildning. Civilförsvarsslyrelsens förslag bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Regeringen uppdrog i februari 1975 ål numera kammartätlsrådet Lennart Nordbeck att utreda frågan om rätt för militär myndighel att för särskilda fall meddela civila myndigheter föreskrift om fullgörande av dem åvilande uppgifter, s.k. militär direklivrält. 1 oklober 1983 överlämnade utredaren en promemoria (Ds Fö 1983: 7) Om militär direktivrätt. 1 promemorian föreslås bl.a. all bestämmelsen om militär direklivrält i 9 § civilförsvarslagen (1960: 74) skall upphävas. Promemorian bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i detla ärende som bUaga5.

2 Allmän motivering

2.1 AUmänt

Grundläggande bestämmelser om civilförsvaret finns i civilförsvarslagen (1960:74) och civilförsvarskungörelsen (1960:377). Kommunernas medverkan i de delar av totalförsvaret som inle hör lill civilförsvaret regleras i lagen (1964:63) om kommunal beredskap och kommunala beredskapskungörelsen (1964: 722). Gällande rält i dessa frågor har närmare beskrivits i

Prop. 1984/85:49 32

kommitléns belänkande bl.a. i kapitel 2 och de inledande avsnitten av kapilel 3, 4 och 6.

Jag vill här mycket översiktligt redogöra för de grundläggande bestämmelser som styr civilförsvarsverksamhelen.

Civilförsvarets uppgift är enligl civilförsvarslagen all i de hänseenden som regeringen beslämmer utöva sådan verksamhet för rikets försvar som avser alt skydda och rädda liv vid anfall mol landel och som inte ligger på försvarsmakten (I §). I I § civilförsvarskungörelsen bestäms uppgifterna närmare. Här föreskrivs att civilförsvaret har till uppgift att planlägga och verkställa erforderliga ålgärder för all skydda civilbefolkningen saml anläggningar, byggnader och annan egendom mol fientliga anfall, att planlägga och utföra bevakning av anläggningar, byggnader och annan egendom lill skydd mot spioneri och sabotage, att ingripa mol sådan brand eller skada som förorsakas av fientlig verksamhei och i övrigi begränsa eller lindra följderna av sådan verksamhet, att under krig och, i den mån regeringen förordnar om del, vid krigsfara ingripa också mol annan brand eller skada än sådan som förorsakas av fientlig verksamhet, att i den mån regeringen förordnar särskilt om det omhänderta flyktingar samt att biträda andra samhällsorgan vid fullgörandet av uppgifter som ankommer på dem till följd av fientlig verksamhet.

Civilförsvarets verksamhet har som framgår en civil, humanitär inriktning. Dess främsta uppgift kan sammanfattningsvis sägas vara att skydda liv och egendom och alt för civilbefolkningen och hemorten lindra följderna av krigshandlingar. I överenslämmdse med den humanitära inriktningen av civilförsvarets uppgifter är organisalionen för civilförsvarsverksamheten av helt civil karaktär.

I 3-10§§ civilförsvarslagen meddelas de grundläggande bestämmelserna för civilförsvarsorganisationens utformning. Här föreskrivs alt ledningen av civilförsvaret utövas under regeringen av civilförsvarsstyrelsen (3§). Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av civilförsvaret (4§). För del lokala civilförsvaret är rikel indelat i civilförsvarsområden. Regeringen förordnar om denna indelning. Inom civilförsvarsområdet utgör vatje kommun etl civilförsvarsdislrikt om inte särskilda skäl föreligger för annan indelning (5 §). Inom eu civilförsvarsområde utövas ledningen under civilförsvarsberedskap av en civilförsvarschef och inom ell civilförsvarsdistrikt av en distriktschef (6§). Civilförsvaret skall anordnas dels som allmänt civilförsvar, dels som verkskydd för särskilda anläggningar och byggnader (7§).

Grunddragen av civilförsvaret inom varje civilförsvarsområde skall anges i en organisationsplan. Planen upprättas och anlas av länsstyrelsen (10§). Av planen skall framgå omfattningen och beskaffenheten av civilförsvaret inom området, bl.a. vilka verksamhetsgrenar som skall vara företrädda, anlal och sammansättning av civilförsvarsenheterna, utrustning och materiel, områden och orler som planlagts för utrymning och inkvarte-

Prop. 1984/85:49 33

ring, antal och storlek av ledningscentraler och andra skyddade uppehålls-platser för del allmänna civilförsvaret m.m. (22 § civilförsvarskungörelsen).

De åtgärder som civilförsvaret har att företa för au fullfölja sin uppgift bmkar indelas j förebyggande och skadeavhjålpande ålgärder. Till de förebyggande åtgärderna räknas framför alll utrymning med därtill hörande inkvarteringsverksamhet saml anordnandel av skyddsrum. Bestämmelser om skyddsrumsbyggandet finns i 22-33 §§ civilförsvarslagen. Skyddsrum byggs i de orter, skyddsrumsorler, som bestäms av regeringen. Skyddsmmsbyggandet betalas med statliga medel och styrs av de skyddsrumsplaner som upprättas av kommunerna.

Den skadeavhjålpande verksamheten omfattar främst räddningsarbete av olika slag för att komma nödställda till hjälp, exempelvis omhändertagande av skadade och sjuka och räddning av dem som blivit innestängda vid byggnadsras. Vidare ingår i den skadeavhjålpande verksamheten brandbekämpning, röjning av samfärdsleder och byggnader, desarmering av icke exploderade bomber och dylikt, sanering efter gasbeläggning och ålgärder mot radioakliv strålning saml åtgärder för all skydda egendom från förstörelse till följd av brand och annan skadeverkan. Till de skadeavhjålpande åtgärderna hör även bistånd ål dem som blivit hemlösa till följd av krigshandlingar och omhändertagande av döda.

För olika slag av civilförsvarels verksamhei skall enligl I § civilförsvarslagen finnas särskilda tjänstegrenar. I 3 § civilförsvarskungörelsen anges närmare de olika tjänstegrenarna och civilförsvarsuppgifiernas fördelning mellan dem. Tjänstegrenarna utgörs av ledningsljänsl, räddningstjänst, brandljänsi, sjukvårdstjänst och skyddstjänsl. 1 varje civilförsvarsområde skall de tjänsiegrenar organiseras som bör vara företrädda med hänsyn lill områdets belägenhet och beskaffenhel.

Civilförsvaret är i princip en statlig angelägenhet. När civilförsvarsuppgifterna skall fullgöras är emellertid såvål de enskilda medborgarnas som kommunernas medverkan nödvändig. Ramen för de enskildas och kommunernas skyldigheter härvidlag anges i civilförsvarslagen.

Bland de skyldigheler som lagts på den enskilde märks främst civilför-svarsptikten, som tillgodoser civilförsvarets behov av personal. Enligt 11 § civilförsvarslagen är varje i rikel boende svensk medborgare, såväl man som kvinna, skyldig alt fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret som kroppskrafter och hälsotUlstånd medger. Civilförsvarsplikten börjar det år när vederbörande fyller 16 år och upphör vid ulgången av del år när vederbörande fyller 65 är. Civilförsvarsplikten skall under civilförsvarsberedskap fullgöras i den omfattning som krävs med hänsyn lill pågående eller befarad fientlig verksamhei saml lill behovet av utbildning och övning i civilförsvarstjänsi.

Civilförsvarslagen innehåller också bestämmelser om särskilda civilför-svarsålgärder i krig eller vid krigsfara. Med slöd av dessa bestämmelser 3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 34

kan meddelas långtgående skyldigheler för enskilda oberoende av civilför-svarsplikt. Skyldigheterna kan avse utrymning och inkvartering (34-36 §§), bortflyllnings- och inflyttningsförbud (37 och 38§§) saml allmänna påbud (39§). I fråga om de allmänna påbuden kan nämnas alarmering och mörkläggning.

1 40-42, 44 och 45 §§ civilförsvarslagen finns ytterligare regler om kommunernas skyldigheter i fräga om civilförsvaret. Enligt 40 § har kommunen en allmän skyldighel att genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som har samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden. Bland särskilda skyldigheter, som vilar pä kommunen i fråga om civilförsvaret, kan nämnas uppgifterna all inrätta och utrusta ledningscentraler m.m., vidta reservanordningar för vattenförsörjningen, tillhandahålla lokaler för civilförsvaret och att under civilförsvarsberedskap och vid utbildning och övning ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom lill del allmänna civilförsvarels förfogande. Kommunen skall vidare vid mörkläggning se lill att det finns vägledande belysning pä de trafikleder och allmänna platser, där kommunen svarar för gatu- och vägbelysningen. Kommunernas uppgifter i fråga om civilförsvaret skall handhas av en civilförsvarsnämnd, som kan vara antingen ett för ändamålet särskilt bildal organ eller etl annal kommunalt organ. I viss utslräckning är kommunen berättigad till statsbidrag för de kostnader som den fått vidkännas för att den fullgör civilförsvarsuppgifter enligl lagen.

I 47-67 §§ finns bestämmelser som reglerar fastighetsägarnas skyldigheler i fråga om civilförsvarsverksamhelen, verkskyddet och skyddsrumsbyggandet.

För att trygga civilförsvarets tillgång lill byggnader, utrymmen, materiel och andra förnödenheter förehgger förfoganderätt för civilförsvarets myndigheter. Den närmare regleringen av förfoganderätten finns i 68, 69, 73 och 75 §§ civilförsvarslagen.

2.2 Behov av lagändringar

Vad som nu bör förfallningsregleras för att kunna genomföra del tidigare nämnda riksdagsbeslutet kan enligl min mening sammanfattningsvis anges till tre huvudfrågor, nämligen kommunernas skyldighet att planlägga, ledningsansvaret saml rätten till ersättning för kostnader.

Enligt 1982 års försvarsbeslut är staten forlfarande huvudman för civilförsvaret även när kommunerna övertar ledningen och planläggningsansvaret. Detta medför alt det är nödvändigt all slalen genom föreskrifter styr verksamhelen. Eftersom verksamheten och förberedelserna för denna sker för krigslida förhållanden är det nödvändigt, bl.a. med hänsyn tiU alt försvarsansträngningarna måsle samordnas och föras med en enhetlig inriktning, att statsmakterna reglerar kommunernas verksamhet.

Prop. 1984/85:49 35

Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen skall grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer bestämmas i lag. I lag skall också föreskrifter meddelas om kommunernas befogenheter i övrigi och om deras åligganden. Delta innebär enligt förarbelena i prop. 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. all i princip varje föreskrift varigenom kommunen bemyndigas eller åläggs all fullgöra vissa uppgifter skall beslutas som lag. Såvitt gäller kommunernas förpliktelser föreligger här en parallell med bestämmelsen i 8 kap. 3 § regeringsformen om att föreskrifter som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden måsle meddelas genom lag. Regeringen kan emellertid stödja en normgivningsbefogen-hel när det gäller kommunernas organisation och arbetsformer direkl pä regeringsformens regler om regeringens restkompetens.

De nya kommunala uppgifterna kan förfallningsregleras på flera olika sätt. Som kommittén har framhållit kan flera pågående utredningar påverka författningsregleringen. Om man väljer all reglera dessa nya uppgifter i civilförsvarslagen, kan förhållandet till lagen om kommunal beredskap välla vissa problem. En annan lösning kan vara att inarbeta nämnda lag i civilförsvarslagen. Delta torde dock göra civilforsvarslagen otymplig och oöverskådlig. Dessutom regleras i lagen om kommunal beredskap förhållanden som inte är civilförsvarsverksamhet. Det får därför anses vara lämpligare all behålla lagen om kommunal beredskap och ifrån denna lag föra över regleringen av verksamhet som kan betraktas som civilförsvars-verksamhet lill civilförsvarslagen. Lagen om kommunal beredskap skulle därvid endasl innehålla föreskrifler om kommunens uppgifter i fråga om övrig lotatförsvarsverksamhet.

Förhållandel mellan föreskrifterna i brandlagen (1974:80) och civilförsvarslagen kan vålla vissa problem. Brandlagen gäller även i krig och den verksamhei som regleras i lagen skall fortgå i krig. Samtidigt har kommunerna skyldighet enligl civilförsvarslagen alt ställa brandförsvaret och dess resurser till civilförsvarsorganisalionens förfogande. Räddningsljänstkom-mittén har slutfört sitt arbete. 1 samband med all räddningsijänstkommil-léns förslag (SOU 1983: 77) Effektiv räddningstjänst behandlas i regeringskansliet får nyss anförda problem klarläggas.

Eftersom kommunerna får alll slörre uppgifter i fråga om verksamhet i krig, kan det ifrågasättas om inte föreskrifler om sädan verksamhei i viss män borde regleras i kommunallagsliftningen.

Oavselt vUken lagleknisk lösning som skulle kunna väljas för all reglera kommunernas nya uppgifter, måsle de nuvarande besiämmelserna i civilförsvarslagen om civilförsvarsverksamheten ändras. Kommittén har lämnal förslag lill ändringar i civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap. Lagförslagen har i slort sett godtagits av remissinslanserna. Det förefaller vara del mest lämpliga att de nya kommunala uppgifterna regleras i civilförsvarslagen med vissa följdändringar i lagen om kommunal

Prop. 1984/85:49 36

beredskap. Förslag lill sådana lagändringar har utarbetats. I de följande avsnitten och i specialmoliveringen kommer dessa närmare att kommenteras.

Eftersom flera pågående utredningar kan komma alt beröra denna lagsliftning fär dessa förslag ses som en lösning under en övergångsperiod. Föruiom den nämnda utredningen om räddningstjänst kan nämnas utredningen om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig. Vidare har utredningen om samordning av den centrala ledningen för räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamhelen överiämnal belänkandet (Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket. Del kan ocksä nämnas att betänkandet (Ds C 1983: 15) Kommunalförbund innehåller förslag till eU förenklat sått all samverka över kommungränserna, vilkel kan få betydelse för ett samordningssystem för civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner. Vidare bör också nämnas del uppdrag som regeringen lämnat försvarets rationaliseringsinstitut att se över ledningen av det civila totalförsvaret.

Sammanfaltningsvis skall därför framhållas all del inom kort blir nödvändigt med en genomgripande översyn av de författningar som berörs av förslagen och jag avser alt återkomma lill regeringen med förslag om hur en sådan översyn skall genomföras. Av den anledningen har i förfaUnings-förslagen inte gjorts någon språklig överarbetning, ulan endast så små ingrepp som möjligt i nu gällande författningar. Det är viktigt au kommunerna kan komma i gång och planera för övertagandel av ledningen av civilförsvarsverksamheten och all ersättning ulgår för detla. Lagförslaget öppnar också en möjlighet för kommunerna att la över verksamheten när så erfordras samtidigt som det gamla systemet övergångsvis lever kvar, vilkel är nödvändigt från beredskapssynpunkl.

2.3 Ledningen av civilförsvarsverksamheten

2.3.1 Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksamhel

Mitt förslag: Begreppet civilförsvar ges i civilförsvarslagen en definition som närmare knyter an lill definitionerna i tUläggsprolokoll I den 10 juni 1977 till Genévekonvenlionerna den 10 augusti 1949 rörande skydd för offren i inlernaliondla väpnade konflikler. Civilförsvarels särskilda tjänstegrenar samt skillnaderna mellan regionall och lokalt civilförsvar avskaffas.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med mill förslag (se betänkandet sid. 73-75)

Prop. 1984/85:49 37

Remissinstanserna: De flesla godtar uiredningens förslag (se bil. 2 avsnitt 2.1)

Skäl för mitt förslag: För att kunna behandla frågorna om såväl ansvarsfördelning som samordning av olika slag av civilförsvarsverksamhel mellan bl.a. slatliga myndigheter, kommuner och landstingskommuner krävs en definition av begreppet civilförsvar samt att civilförsvarsverksamhelens innehåll bestäms och avgränsas i förhållande till andra totalförsvarsfunktioner. När omfattningen av civilförsvarsverksamhelen är klariagd och definierad på ett tillfredsställande sätt kan ansvaret för verksamhetens olika delar fördelas mellan statliga myndigheter, kommuner, landstingskommuner m.fl.

1 de författningar som nu reglerar denna verksamhei används begreppet civilförsvar ibland som etl funktionsbegrepp och ibland som elt organisatoriskt begrepp. 1 1982 års totalförsvarsbeslut (prop. 1981/82: 102, bil. 2 sid. 248 f.) anförde föredragande statsrådet bl.a. att begreppet civilförsvar bör beteckna en verksamhet och inte en organisation. I begreppet sammanfattas all civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Bestämmelserna i tilläggsprotokoll I den 10 juni 1977 lill Genévekonvenlionerna den 10 augusti 1949 rörande skydd för offren i inlernaliondla väpnade konflikter ulgör en viktig grund för såväl civil som militär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifter i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god gmnd för alt samordnat och anpassat lill situationens krav utnyttja våra samlade totalförsvarsresurser.

Enligt kommittén bör i lagstiftningen anges när fråga är om civilförsvarsverksamhet och när själva organisationen avses. Vidare bör enligl kommittén med utgångspunkt i nämnda tilläggsprotokoll en precisering göras i lagen av vad som avses med civilförsvarsverksamhel. Remissinstanserna har inte haft nägol att erinra mol förslagel. Jag godtar mol bakgrund av vad som nu sagls kommitténs förslag i denna del. Jag har dock vall en formulering som närmare än kommitléns förslag knyter an till tilläggsprotokollet.

I I § civilförsvarslagen föreskrivs att för olika slag av civilförsvarsverksamhet skall finnas särskilda tjänsiegrenar. Bestämmelser om detta har tagits in i 3-5 §§ civilförsvarskungörelsen. I en del hänseenden stämmer inte dessa bestämmelser överens med nuvarande planering och terminologi. Inom ramen för försvarets planerings- och ekonomisystem beskrivs nämligen civilförsvarets omfattning och i fred bedriven produktionsverksamhet i program- och produklionstermer för huvudprogrammet Civilförsvar. Mot bakgmnd av det anförda anser jag att uppdelningen av verksamheten i tjänsiegrenar är föråldrad och inte relevant. Jag förordar därför att den avskaffas.

I 7§ civilförsvarslagen finns f.n. föreskrifler om allmänt civilförsvar lokall och regionalt samt om verkskydd. Vid sludier som har genomförts av civilförsvarsslyrelsen har framkommit all någon uppdelning i lokalt och

Prop. 1984/85:49 38

regionalt civilförsvar inle behöver göras. Vidare behöver i lagen inle göras någon åtskillnad mellan allmänt civilförsvar och verkskydd. Kommittén har lämnat förslag lill lagändringar i dessa hänseenden. Remissinslanserna har inte haft något att erinra mot förslagel i denna del. Jag godtar kommitléns förslag. I specialmotiveringen kommer jag all närmare kommentera lagförslaget i denna del.

2.3.2 Ledningen på lokal nivå

Mitt förslag: I vatje kommun skall den ledning av civilförsvarsverksamhelen som ankommer på kommunen under civilförsvarsberedskap utövas av kommunstyrelsen. Vidare skall del i kommunen finnas en civilförsvarschef med en civilförsvarsslab som under kommunstyrelsen skall ha ansvaret för den direkta ledningen.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i stort sell med mill förslag (se betänkandet s. 94-98).

Remissinstanserna: De flesta godtar uiredningens förslag (se bil. 2 avsnill

2.2).

Skäl för mitt förslag: Som angavs i 1982 års lolalförsvarsbeslut är det väsentligt all totalförsvarets olika delar på alla ledningsnivåer kan samverka och understödja varandra. Kommunernas betydelse i fråga om samordningen av tolalförsvarsverksamhelen på lokal nivå kommer all öka när kommunerna övertar ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten.

Kommittén har mot bakgrund av den genomförda provplanläggningen föreslagil alt kommunstyrelsen bör ha det övergripande ansvaret för all på kommunen ankommande loialförsvarsverksamhet, således även för ledningen av civilförsvarsverksamheten under beredskap och i krig. Härigenom uppslår enligt kommittén de bäsla förulsällningarna för samordning och ledning av verksamheten samt för snabba beslut av stor vikt och omfallning. Remissinstanserna har inle haft några invändningar mot förslagel. Jag delar kommitténs uppfatining i denna del. Enligl min mening molsvarar en sådan lösning bäst de uttalanden som gjordes i 1982 års proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarels fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102).

Med utgångspunkt i att kommunstyrelsen bör ha del övergripande ansvaret för all på kommunen ankommande totalförsvarsverksamhet har kommittén i betänkandet redovisat elt exempel på en kommuns krigsorganisation. 1 exemplet är kommunstyrelsen tillika bl.a. brandstyrelse och civilförsvarsnämnd. Kommittén framhåller därvid att, om kommunstyrel-

Prop. 1984/85:49 39

sen också skall överta andra fredslida nämnders uppgifter, detla bör bestämmas mot bakgmnd av den krigslida verksamhelen inoih resp. nämnds verksamhetsområde. Enligt min mening bör vad kommittén framhållit i denna del kunna läggas till grund för en kommuns planläggning av den övergripande ledningen av verksamheten under beredskap och i krig. Kommunerna bör dock ha en viss frihet all själva utforma sin krigsorganisation inom ramen för vad jag nu har anfört. När del gäller kommitténs förslag all med hänsyn till de speciella förhållanden som råder i den kommunala organisalionen i Stockholms kommun kommunstyrelsen dår bör kunna uppdra åt en sårskild delegation att leda tolalförsvarsverksamhelen inom kommunen anser jag all den frågan får tas upp till prövning i sarnband med ställningstagandena till de förslag som lämnas av den nämnda utredningen om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig.

Enligl kommittén bör del under kommunstyrelsen finnas en civilförsvarsslab vars chef utövar den direkta ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunen. Kommittén föreslår därvid att civilförsvarsslyrelsen i samarbete med kommunen och länsstyrelsen skall bestämma sammansättningen av civilförsvarsslaben. Vidare bör all personal las ul av länsstyrelsen med stöd av civilförsvarspliklen. Kommunen bör därvid ha ett avgörande inflytande pä valet av personal. Remissinstanserna har inte haft något all invända mol kommitténs lösning av ledningsfrågan. Även jag anser all kommitténs förslag i denna del är väl avvägt. Jag förordar emellertid att chefen för civitförsvarsstaben benämns civilförsvarschef. 1 likhel med vad kommittén anfört om all civilförsvarsslaben med chef är en enhet i civilförsvarels krigsorganisation villjag här framhålla att denna enhet är en statlig resurs som ställs till kommunens förfogande.

1 fråga om förhållandet mellan kommunstyrelsen och civilförsvarsstaben bör del enligt min mening vara delsamma som mellan kommunstyrelsen och övriga "stabsorgan" inom kommunen, l.ex. kommunkansliei eller lekniska kontoret. Kommunstyrelsen bör således ansvara för ledningen av den civilförsvarsverksamhet som ankommer på kommunen under beredskap och i krig, i förekommande fall dock inom ramen för av länsstyrelsen meddelade beslut om inriktning m.m., och fatta de övergripande besluten.

Nu nämnda beslut kan exempelvis avse

- befolkningsförflyUningar (utrymning, inkvartering och omflyttning samt flykiingmoltagning m.m.),

- utbyggnad och utnyttjande av skyddstillgångarna inom kommunen (skyddsrum, skyddade utrymmen och skyddsmasker),

- prioritering av räddning i allvarliga bristsituationer samt

- samordning och samverkan dels mellan kommunens olika organ, dels med andra lokala myndigheter inom totalförsvaret.

Civilförsvarschefen bör under kommunstyrelsen utöva den direkta ledningen av civilförsvarsverksamhelen inom kommunen. Delta bör innebära

Prop. 1984/85:49 40

att denne självständigt skall vidta de åtgärder som behövs för exempelvis

- varning,

- räddning av liv och egendom, i(ibegripet viss första hjälp ål skadade, och brandsläckning saml

- genomförande av kommunstyrelsens beslut i fråga om befolkningsförflyttningar, utnyttjande av skyddstillgångarna osv.

Vidare bör civilförsvarschefen bl.a.

- utöva den ledning i övrigt som kommunstyrelsen beslämmer,

- bereda ärenden för kommunstyrelsens beslul angående civilförsvarsverksamhelen,

- samverka med lokala civila myndigheter och militära chefer saml organisalioner och företag som berörs av civilförsvarsverksamhelen inom kommunen saml

- samverka med övriga krigsorganiserade förvaltningar (kontor osv.) inom kommunen.

Vad som nu har anförts om ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunerna bör regleras i civilförsvarslagen. Närmare kommentarer lill lagförslaget i denna del finns i specialmotiveringen.

2.3.3 Ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner

Mitt förslag: Kommunerna skall ta till vara möjlighelerna alt samordna civilförsvarsverksamheten mellan sig. Om del behövs för all nå en bättre samordning av försvarsansträngningarna, skall länsstyrelsen under civilförsvarsberedskap själv kunna ta över ledningen av eller uppdra ål elt kommunall organ all leda civilförsvarsverksamhel som berör flera kommuner. Länsstyrefsen ges ocksä befogenhet att under civilförsvarsberedskap fördela om civilförsvarsresurserna mellan kommunerna.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår alt kommunerna för samordningen av civilförsvarsverksamheten skall bilda särskilda civilförsvarsregioner. Inom en sådan region bör ledningen av civilförsvarsverksamhelen utövas av en särskild regionledning som består av förtroendevalda från kommunerna i regionen och en beredningsgrupp (se betänkandet s. 102-105 och 110-113).

Remissinstanserna: Del flesta godtar kommitténs förslag om bildandet av civilförsvarsregioner. Flera remissinstanser har däremot invändningar mot kommitténs förslag till ledningsansvar. Några remissinstanser avstyrker hell den föreslagna lösningen. Flera remissinstanser föreslår andra lösningar av ledningsansvaret (se bil. 2 avsnitt 2.3).

Skäl för mitt förslag: F.n. är rikel indelat i civilförsvarsområden. Till grund

Prop. 1984/85:49 41

för indelningen har legal främsl operativa motiv. Sålunda har behovet av samordning av civilförsvarsverksamheten med annan loialförsvarsverksamhet inom ett störte område än den enskilda kommunens tillmätts stor vikl liksom behovet av att snabbt mellan kommunerna inom civilförsvarsområdet kunna omgruppera och samordna civilförsvarsresurser för räddning i första hand. Det kan vidare framhållas all behovet av all samordna och leda civilförsvarsverksamhet inom etl större område än den enskilda kommunens naturiiglvis varierar mellan olika delar av landel och med lägets krav. Del kan vara beroende av bl.a. civilförsvarsverksamhetens art (räddning, utrymning, inkvartering osv.), de enskilda kommunernas geografiska läge (bl.a. hotbilden), slmktur och tillgäng pä resurser för civilförsvarsverksamhel saml behovet av samverkan med andra lokala totalförsvarsmyndigheter, t.ex. chef för polisdistrikt, företrädare för sjukvårdshuvudmannen och lokala militära chefer.

Jag vill i della sammanhang erinra om regeringens skrivelse 1982/83:22 om huvudmannaskapet för räddningstjänsten i fred. I skrivelsen anför föredragande statsrådet bl.a. att han i fråga om regionindelningen för räddningstjänsten i fred kan ansluta sig lUl räddningstjänstkommitténs och flertalet remissinstansers uppfallning att en ökad samverkan mellan kommunerna bör ske inom lämpliga regioner. Regionerna bör få bildas på frivillig väg. Den närmare utformningen av kommunernas samverkan måste enligt föredragandens mening grundas på de lokala behoven och fömtsättningama. Föredraganden delar Svenska kommunförbundets uppfattning att en samarbelsform som ovanifrån trycks på kommunerna kan komma all snarare försvåra än stimulera samarbetet. Föredraganden lar fasta på förbundets erbjudande att genom förbundets länsavdelningar la initiativ till överläggningar mellan kommunerna i syfte all fä lill stånd ell vidgat samarbete inom lämpliga regioner. Della arbete bör komma i gång så snabbi som möjligt. Överläggningarna bör ske i samarbete med länsstyrelserna och berörda statliga centrala myndigheter. Föredraganden delar sålunda helt kommunförbundels mening att en frivillig samverkan bör prövas innan några beslut om en obligatorisk indelning i samarbelsregioner fattas. Formerna för samarbetet bör beslämmas av de berörda kommunerna. Föredraganden tillägger all den samverkan i räddningsljänstregioner som nu kan beräknas växa fram inte bör hindra samarbete utanför regionen i enskilda frågor. Detta kan gälla andra kommuner eller regioner men också samarbete över riksgränserna.

Svenska kommunförbundet har genom en cirkulärskrivelse till samlliga kommuner bl.a. orienterat om nämnda regeringsskrivelse. Kommunförbundet anser alt del är angelägel att kommunerna snarasl söker genomföra räddningstjänstkommitténs intentioner i fråga om regionindelningen. Kommunförbundet framhåller därvid all del är av stor vikt att en regionindelning är klar i hela landel före den 1 juli 1984.

Kommittén föreslår att den nuvarande indelningen i civilförsvarsområ-

Prop. 1984/85:49 42

den upphör. Enligt kommittén bör fastställas en ny indelning i områden vilka benämns civilförsvarsregioner. Enligt kommittén bör behovet av all samordna civilförsvarsverksamhel med annan loialförsvarsverksamhet inom etl slörre område än den enskilda kommunens tillmätas slor vikl liksom behovet av alt snabbi kunna omgruppera civilförsvarsresurser mellan kommunerna inom området. Remissinstanserna släller sig positiva lill en sådan lösning.

Jag har emellertid vall en annan lösning än kommittén. Som nyss angavs har regeringen i fråga om regionindelningen för räddningstjänsten betonat vikten av frivillighei. Jag kan inle finna att man bör lägga något annal belrakldsesålt pä indelningen i civilförsvarsregioner. Jag anser därför alt det räcker med att i civilförsvarslagen la in en föreskrift som anger all kommunerna skall la lill vara möjligheterna all samordna civilförsvarsverksamhelen mellan sig. Om denna samordning hör ta formen av särskilda civilförsvarsregioner får framliden utvisa. Jag vill dock framhålla den nära kopplingen mellan den fredstida räddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten.

Kommitténs förslag om civilförsvarsregioner motiverades framför allt av behoven av alt snabbt kunna omgruppera civilförsvarsresurser mellan kommunerna och att samordna civilförsvarsverksamheten inom slörre områden ån en kommuns område. Dessa behov kan man enligl min mening tillgodose genom en föreskrift om alt länsstyrelsens ledningsansvar under civilförsvarsberedskap bör innefatta dels en räll att fördela om civiU"ör-svarsresurser mellan kommunema, dels en befogenhet all ta över ledningen eller uppdra åt etl kommunalt organ all leda civilförsvarsverksamhel som berör flera kommuner.

Jag vill i del här sammanhangel erinra om all utredningen om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig kommer att la upp frågor om den kommunala ledningen liksom alt försvarets rationaliseringsinstitut har i uppdrag all se över den totala ledningen av totalförsvarets civila del. När resultatet av dessa utredningar föreligger kan det finnas anledning alt återkomma lill frågan om utformningen av ledningen av civilförsvarsverksamhel som berör flera kommuner.

2.3.4 Ledningen på central och regional nivå

Kommittén har tagit upp och redovisat ledningsförhållandena på cenlral och regional nivå. Kommittén framhåller därvid att civilförsvarsstyrelsens uppgifter och befogenheter i fråga om ledningen av civilförsvarsverksamhelen under beredskap och i krig inte finns reglerade i nu gällande instmklion för styrelsen. Regeringen har i stället i sina anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom totalförsvarets civila delar föreskrivil att civilförsvarsstyrelsen under civilförsvarsberedskap skall utöva den operativa ledningen av civilförsvarsverksamheten. Kommittén pekar emellertid på alt utredningen för samordning av den cenlrala ledningen för

Prop. 1984/85:49 43

räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten kommer att överväga och lämna förslag om uppgifter och befogenheter såvål under normal fredstid som under beredskap och i krig för den cenlrala förvaltningsmyndigheten för civilförsvaret. Kommittén finner därför ingen anledning alt närmare behandla civilförsvarsslyrelsens framlida uppgifter inom totalförsvaret.

Jag har inte något att erinra mot vad kommittén har anfört om den centrala ledningen. Det finns således inte anledning att föreslå någon förändring innan ställning har lagits lill de förslag som den nyssnämnda utredningen numera lagt fram.

Kommittén anser vidare all civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter i fräga om ledningen av civilförsvarsverksamheten under beredskap och i krig inte behöver ändras. Kommittén pekar emellertid på alt civilbefälhavaren enligl regeringens anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom totalförsvaret skall leda alarmeringsverksamheten. Därför anser kommittén att bestämmelser om delta bör las in i instruktionen (1970: 363) för civilbefälhavare. Flera civilbefälhavare anser att civilbefälhavarnas uppgifter bör läggas fast i civilförsvarslagstiftningen. I och för sig kan jag ansluta mig till den uppfattningen men jag anser alt denna fråga får behandlas vid den kommande översynen av civilförsvarslagen. T.v. får det därför ankomma på regeringen all i instruktionen för civilbefälhavare närmare precisera de ytterligare uppgifter som bör läggas på dem.

1 fråga om länsstyrelsens ledningsansvar finner kommittén inle anledning alt föreslå någon principiell ändring i nuvarande ordning. Kommittén anser dock att en närmare precisering av länsstyrelsens uppgifter och befogenheter i förhållande lill kommunerna är önskvärd.

På lägre regional nivå handhas civilförsvarsuppgifierna av länstyrelserna. Enligt civilförsvarslagen svarar länsstyrelsen för ledningen av civilförsvaret inom länet. Vad delta innebär är närmare angivet i civilförsvarskungörelsen. I denna föreskrivs att del bl.a. åligger länsstyrelsen att leda planläggningen av civilförsvarsverksamheten inom länet samt se till all statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheler belräffande civilförsvaret. Vid fullgörandet av sina civilförsvarsuppgifter har länsstyrelsen att rätta sig efter de föreskrifler som civilförsvarsslyrelsen meddelar. Vidare åligger del länsstyrelsen all i civilförsvarsfrågor fortlöpande samarbeta med andra myndigheter inom länet saml med enskilda organisationer i den mån samverkan med dessa organisalioner bedöms vara ändamålsenlig. Enligt länsstyrdseinstruktionen (1971:460) åligger del i fred lånsstyrelsen särskilt all la befattning med bl.a. den civila beredskapen. 1 samband därmed ankommer det på länsstyrelsen all inom sill verksamhelsområde övervaka att vad som enligl lag eller annan författning åligger statlig myndighet, kommun, landstingskommun eller enskild blir behörigen fullgjort.

Enligl förordningen (1975: 1004) med krigsinstmklion för länsstyrelserna

Prop. 1984/85:49 44

skall länsstyrelsen som högsla civila lotalförsvarsmyndighel inom länet verka för all största möjliga försvarseffekt uppnås. Därvid skall länsstyrelsen

- verka för all sådan verksamhei hos civila myndigheter och andra civila organ som har betydelse för försvarsansträngningarna bedrivs med en enhetlig inriktning,

- samordna de civila försvarsåtgärderna,

- i samråd med försvarsområdesbefälhavaren verka för att det civila och del militära försvaret samordnas samt

- verka för all länets tillgångar fördelas och utnyttjas så all försvarsansträngningarna främjas.

Länsstyrelsen skall i försvarsfrågor iaktta föreskrifter som har meddelats av centrala myndigheter och civilbefälhavaren. Vidare åligger det länsstyrelsen särskilt bl.a. att

- leda civilförsvaret inom länet,

- övervaka att den socialvårdande verksamheten upprätthålls och bedrivs på etl sätt som är lämpligt med hänsyn lill befolkningsförflyttningar och övriga förhållanden saml

- i övrigi vidta åtgärder för den slalliga och kommunala förvaltningens anpassning efter rådande förhållanden.

Enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap skall länsstyrelsen inom länet följa lagens tillämpning. Länsstyrelsen skall därvid se till att såväl förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrivs på etl ändamålsenligt sätt och samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet. Under beredskapstillstånd får länsstyrelsen, om det anses oundgängligt för samordning av försvarsansträngningarna, meddela kommuner och landstingskommuner föreskrifler för verksamhetens bedrivande och inriktning.

1 likhel med kommittén anser jag alt länsstyrelsens ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten bör behållas. Som jag har angett i det föregående avsnittet bör ansvaret utvidgas.

Som kommittén har framhållit bör länsstyrelsens uppgifter och befogenheter i förhållande till kommunerna preciseras i civilförsvarslagen i enlighet med vad jag har anfört tidigare.

Prop. 1984/85:49 45

2.4 Civilförsvarsplanläggning

2.4.1 Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunerna

Mitt förslag: Kommunen skall ansvara för följande fredslida civilförsvarsplanläggning:

- Plan för kommunens övergripande ledning av verksamheten under beredskap och i krig

- Plan för kommunal information

- Plan för personal- och underhållsljänst för civilförsvarsorganisalionen

- Skyddsplan, inkl. ålgärdsplaner

- Räddningsplan för kommunen.

Övrig erforderlig civilförsvarsplanläggning för kommun- och länsnivån föreslås åvila länsstyrelsen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag utom i vad avser mobiUseringsplanläggningen. Enligl kommittén bör kommunerna ansvara för mobiliseringsplanläggningen (se betänkandet s. 129-130).

Remissinstanserna: Flertalet godtar kommitténs förslag. Flera motsätter sig dock lösningen av frågan om mobiiiseringsplanläggningen och anser alt denna planläggning bör göras av länsstyrelsen (se bil. 2 avsnill 3.1).

Skäl för mitt förslag: Ansvaret för civilförsvarsplanläggningen regleras i civilförsvarslagen, civilförsvarskungörelsen och skyddsrumsförordningen. Civilförsvarsplanlåggningen i fred för lokal nivå utförs f.n. till den hell övervägande delen av länsstyrelserna. Skyddsrumsplanerna utarbetas dock sedan år 1979 av kommunerna, vilka tidigare inle hade någol ansvar för civilförsvarsplanläggningen. Verkskyddsplaner utarbetas av de verk-skyddspliktiga förelagen. Både skyddsrumsplaner och verkskyddsplaner underställs länsstyrelsen för fastställelse, skyddsrumsplanerna dock endasl i vissa avseenden.

Omfattningen och innehållet i stort av länsstyrelsens nuvarande planläggning för civilförsvarsverksamheten framgår av en sammanställning i betänkandets. 118-119.

Av dessa planer kan särskilt nämnas organisationsplanen och mobiliseringsplanen. Organisationsplanen innehåller uppgifter om civilförsvarets organisation, gruppering, tertiloriella indelning m.m., kommunens åligganden enligt civilförsvarslagen samt enskildas och förelags skyldigheler belräffande skyddsrum resp. verkskydd. Mobiliseringsplanen skall innehålla uppgifter om de åtgärder som skall vidtas vid mobilisering av civilförsvarsorganisalionen.

Den kommunala beredskapsplanläggningen regleras i lagen om kommu-

Prop. 1984/85:49 46

nal beredskap och redovisas i en kommunal beredskapsplan. Den utarbetas av kommunen och innehåller i regel flera delplaner. Exempel på delplaner har redovisats i betänkandet s. 119-120.

Som tidigare nämnts har en provplanlåggning genomförts. Kommittén har utvärderat provplanläggningen och kommil med förslag lill ansvarsfördelning. Inledningsvis framhåller kommittén all planläggningen är endasl en del av del syslem som krävs för alt kommunen skall kunna utöva den ledning av civilförsvarsverksamhelen och övrig civil loialförsvarsverksamhet som ankommer pä kommunen i krig. Del är angeläget att planläggningen ulgör en avvägd del av den beredskap som statsmakterna kräver.

Enligt kommittén bör syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred vara all dels skapa ell beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig, dels ange de åtgärder som bör vidtas när försvarsberedskapen behöver förslärkas, dels utgöra grund för förberedelser i fredstid, exempelvis att bygga skyddsrum och bedriva övningsverksamhet. Enligt kommittén bör planläggningen utformas sä att alla tre syftena nås. Kommittén framhåller dock att beredskapen mol överraskande angrepp kräver att planläggningen för att snabbt kunna höja beredskapen och krigsorganisera civilförsvarsorganisalionen måste ha företräde framför den övriga civilförsvarsplanläggningen.

Kommittén lar också upp vissa principer för regleringen av planläggningen. Enligt kommittén måste förberedelser i form av fredstida planläggning för totalförsvaret ulgå från de föreskrifler som riksdag och regering beslutat. Regeringen meddelar också särskilda anvisningar för den operativa planläggningen inom totalförsvarets civila delar. Anvisningarna ligger till grund för de cenlrala lolalförsvarsmyndigheternas planläggning och ulgör dessutom utgångspunkt för de föreskrifler som dessa myndigheter har att meddela för krigsplanläggningen på regional och lokal nivå. Enligt kommitténs mening är del i della sammanhang vikligt all stryka under alt förberedelserna sker för krigstida förhållanden. Dessa skiljer sig avsevärt från den fredstida miljön. I krigsplanläggningen måsle kraven från bedömda krigslida förhållanden vara styrande.

Regeringens anvisningar för den operativa krigsplanläggningen anger att krigsplanläggningen på alla nivåer skall vara sä samordnad aU försvaret kan föras med en enhetlig inriktning och de olika försvarsfunktionerna kan stödja varandra. En väsentlig erfarenhel från provplanläggningen är enligl kommittén just behovet av en samordnad planläggning på olika nivåer. Som exempel nämns nödvändigheten av alt civilområdes- och länsplaner för utrymning och inkvartering utarbetas som grund för den kommunala planläggningen och all dessa planer pä både lokal och regional nivå är väl samordnade med totalförsvarets planläggning i övrigi.

För att uppfylla nyss angivna speciella förutsättningar för krigsplanläggningen och för att specificera kraven på kommunernas planläggning anser kommittén det vara erforderligt med bindande slatliga regler för denna.

Prop. 1984/85:49 47

De av riksdag och regering fastställda gmnderna för planläggningen samt de centrala myndigheternas föreskrifter utgör emellertid i de flesta fall inte tillräckligt underiag för kommunernas planläggning. Kommittén vill därför kraftigt framhålla nödvändigheten av del kompletterande planeringsunderlag som länsstyrelsen i samarbete med bl.a. försvarsområdesbefälhavaren och sjukvårdshuvudmannen måsle utarbeta och delge kommunen. Förutom en organisationsplan för varje kommun - vilken bl.a. reglerar tilldelningen av civilförsvarsenheler - nämns del underiag som erfordras för kommunens arbete med övriga planer. För skyddsplaneringen måsle enligl kommittén länsstyrelsen även bearbeta underlag från civilbefälhavaren och vidarebefordra detta underlag till kommunerna. Den samverkan mellan länsstyrelsen och kommunen som bör fortgå kontinuerligt under planläggningens gång är av utomordentlig betydelse för etl gott resultat av planläggningen och för ömsesidigt förtroende i verkställighelsskedet.

Enligl kommitténs mening bör följande principer läggas lill gmnd för bedömning av frågan om fördelning av ansvaret mellan kommunen och länsstyrelsen för planläggning av civilförsvarsverksamheten. Myndighel som i fred ansvarar för en verksamhei som kommer att pågå även i krig -om än i väsentligt annorlunda omfallning — bör ha ansvaret för planläggning och andra beredskapsförberedelser i fred. Motivet härför är bl.a. alt planläggningen härigenom kommer att handhas av den personal som är bäst förtrogen med förutsättningarna för verksamheten. Genom tillämpning av denna princip nås enligl kommittén effektivitet och förankring av totalförsvarsverksamheten i myndigheten. Myndigheter som skall lösa sina uppgifter under beredskap och i krig med ledning av en plan bör själva upprätta planen eller ges lillfälle alt medverka i planläggningen, om denna ombesörjs av en annan myndighel. Detta förhållande bör bidra till att göra den som skall genomföra den planlagda verksamhelen mer motiverad för sina krigsuppgifier och åven förbättra effekten av utbildning och övning härför. Även planläggning för sådan verksamhei under beredskap och i krig som inle har sin motsvarighet i fred bör enligt kommittén därför så långt som möjligt utföras av den som skall genomföra verksamheten i krig.

Vad kommittén anfört om vissa allmänna principer för civilförsvarsplanlåggningen har lämnats ulan erinran av remissinslanserna. Även jag anser all nämnda principer bör läggas lill grund för planläggningen.

Mot bakgmnd av erfarenheterna från provplanläggningen föreslår kommittén att kommunen bör upprätta sex olika planer, nämligen en lednings-plan, en informationsplan, en mohiliseringsplan, en skyddsplan, en und-sältningsplan samt en personal-och underhållstjänslplan. De flesta remissinstanserna godtar kommitléns förslag utom i vad avser ansvaret för mobiliseringsplanen. Flera remissinstanser anser att länsstyrelsen bör ha detla ansvar.

Underiaget för slora delar av mobiliseringsplanen utgörs av centralt datorproducerat material som ofta måsle förnyas. Genomförandet av den

Prop. 1984/85:49 48

planlagda mobiliseringen åvilar civilförsvarsbefäl vilka, som tillägg till sina ordinarie uppgifter, ulsetls lill mobiliseringschefer medan länsstyrelserna har ansvaret för all genomföra mobiliseringsövningar. Revidering av mobiliseringsplanen före en sådan övning och uppföljning av del som kan komma fram under övningen bör lämpligen ocksä göras av lånssiyrelsen. Länsstyrelsen bör därför åtminstone t.v. vara den myndighel som upprättar och ansvarar för mohiliseringsplanen. Kommunerna bör dock medverka i mobiliseringsplanläggningen så lill vida att de med underlag som länsstyrelsen lämnar bör vara skyldiga alt upprätta en översikt över civilförsvarsorganisalionens mobilisering inom kommunen. Denna mobilise-ringsöversikl kan bilda underlag för samordning med kommunens egen krigsorganisering och övrig loialförsvarsverksamhet inom kommunen. Översikten bör tas in i ledningsplanen. När ylleriigare erfarenheter vunnits kan kommunernas ansvar för mobiliseringsplanläggningen ändras till en omfallning som då kan befinnas vara önskvärd och ändamålsenlig.

1 övrigt anser jag all kommunen bör upprätta de planer som har föreslagils. Jag förordar dock all undsättningsplanen benämns räddningsplan. Jag kommer senare i min framställning all ange vad planerna bör innehålla.

Kommittén behandlar i delta sammanhang även länsstyrelsens planläggningsansvar. Remissinslanserna har inle haft något att erinra mol kommitténs förslag i denna del. Även jag godtar vad kommittén har anfört i fråga om länsstyrelsens planläggningsansvar. 1 civilförsvarslagen behöver enligl min mening endast anges i slora drag att länsstyrelsen upprättar vissa planer. Del får ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen utser all närmare precisera innehållel i dessa planer. Jag vill dock här nämna någol om denna planläggning.

För varje kommun bör länsstyrelsen upprätta en organisationsplan. Denna plan är av grundläggande betydelse. Syflel med organisationsplanen år att redovisa förutsättningarna för kommunernas civilförsvarsplanläggning och de åligganden belräffande civilförsvarsverksamheten som åvilar kommunen m.fl. enligl civilförsvarsförfallningarna. Föruiom uppgifter om en preciserad civilförsvarsorganisalion, bl.a. innefattande hemskyddsorganisationen, skall denna plan också innehålla uppgifter om utgångsgruppering för civilförsvarsorganisalionen, anläggningar för civilförsvarsorganisalionen - t.ex. ledningscentral och fasta observationsplatser - samt materiel och annan egendom som enligt civilförsvarsförfattningarna skall tillhandahållas av kommunen.

Vidare bör länsstyrelsen upprätta dels särskilda planer för civilförsvarsverksamhel som behöver samordnas mellan flera kommuner, dels länsplaner främsl för områdena utrymning och inkvartering, flykiingmoltagning, byggnadsljänsl, fördelning av skyddsmasker och räddning. Länsstyrelsen bör ocksä upprätta vissa andra, mera speciella länsplaner såsom sambandsplan, signalskyddsplan, alarmeringsplan, beredskapslarmplan och skyddsplan ABC samt planer för snabbulrymning. Länsstyrelsen bör

Prop. 1984/85:49 49

vidare behålla ansvaret för att godkänna och kontrollera verkskyddspla-nerna. Genom att ålägga kommunerna ett planläggningsansvar skapas fömtsättningar för att pä sikt åsladkomma en någol mer resurssnål organisation på länsnivån.

2.4.2 Det huvudsakUga innehållel i kommunernas civilförsvarsplaner

Kommittén har mot bakgrund av erfarenheterna från provplanläggningen redovisat och i detalj föreslagil vad kommunernas civilförsvarsplaner bör innehålla. Remissinslanserna har i stort sell inle haft något att invända mol vad kommittén har anfört. Även jag släller mig i huvudsak bakom kommitténs förslag i denna del. Jag vill dock peka på följande.

Enligt 1982 års lolalförsvarsbeslut skall en hög beredskap mol överraskande angrepp säkerställas. Det primåra syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred är alt skapa ell grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig. För att åstadkomma detta måsle de fredstida förberedelserna bl.a. omfalla en organisations- och resursplanläggning. Därutöver måste nödvändiga basfakta, främst beträffande befolkningsläge och skyddsmöjligheter, dokumenteras. På så vis anger de olika planerna ramar och villkor för all beslul skall kunna fattas och genomföras under beredskap och i krig. Ett lillfredställande beslutsunderlag för starten av verksamheten är dock det primära. Eftersom möjlighelerna alt förutse ulvecklingen av tänkbara lägen är myckel begränsade bör planläggningen inle drivas så långt att den låser verksamhelen till olika beredskaps- och krigssituationer i detaljer och fasta mönster. I ett verkstäl-lighetsskede måsle del rådande läget och de lokala förhållandena styra beslutsfattaren.

Kommunernas civilförsvarsplanläggning måste ocksä som tidigare nämnts ulgå från den cenlrala och regionala inriktningen av civilförsvarsplanläggningen. Härvid har länsstyrelsen en vikiig roll när del gäller att förse kommunerna med erforderligt underlag. Det är också angeläget att länsstyrelsen bislår kommunerna. De planläggningsregler och den modell med elt av länsstyrelserna utarbetat regionalt planläggningsunderlag som legal lill grund för provplanläggningen bör i alll väsentligt kunna användas vid kommande civilförsvarsplanläggning i kommunerna.

I civilförsvarslagen bör därför mot bakgrund av vad jag nu har anfört las in bestämmelser som endast i stort anger vad planerna bör innehålla. Statsmakternas beslut bl.a. i form av organisationsplan för kommunerna som upprättas av länsstyrelserna utgör därvid också ett styrmedel för planläggningen. Även vissa verkställighelsregler som meddelas av regeringen och myndigheter som regeringen ulser kan behöva komplettera lagföreskrifierna. I del följande skall jag endasl dra upp några riktlinjer för planernas innehåll.

Ledningsplanen bör innehålla en förteckning över kommunens uppgifter i stort i krig och beredskapsuppgifternas fördelning inom den kommunala 4 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 50

förvaltningen. Vidare bör redovisas kommunens krigsorganisation och hur övergången till krigsorganisation skall ske. I övrigt bör planen innehålla de ändringar i arbetsordningen som de krigstida förhållandena bedöms medföra inom kommunen saml besluts- och delegationsregler. Lokalbehov, lo-kalförddning för kommunens krigsorganisation och en redovisning av sambandsmöjligheterna bör också ingå i planen. Som nämnts tidigare bör planen också innehålla en översikt över civilförsvarsorganisalionens mobilisering. Planen bör helt kunna samordnas med motsvarande del inom den kommunala beredskapsplanläggningen.

Syftet med informationsplanen bör vara all säkerställa resurser och fastställa samverkansformer för all den information som kommunen har ansvaret för under beredskap och i krig inkl. information om civilförsvarsverksamheten. Även denna plan bör helt samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Personal- och underhållstjänstplanen bör innehålla uppgifter om sådan verksamhet som har till syfte alt vidmakthålla civilförsvarsorganisalionens funktionsduglighet under beredskap och i krig. Det kan t.ex. gäUa att fylla vakanser i krigsorganisationen (rekrytering, inskrivning) eller all säkerställa alt civilförsvarsorganisationen har tillgång till materiel, livsmedel, drivmedel m.m. Även denna plan kan helt eller till slörre delen samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Syftet med räddningsplanläggningen bör vara all med utgångspunkt i en kartläggning av riskerna för skador till följd av fientlig verksamhet och andra uppgifter av betydelse för räddningsverksamheten i krig ge kommunens civilförsvarsledning underlag för användning av disponibla räddningsresurser. Räddningsplanen bör vidare inrymma planläggningen för hur den fredstida räddningstjänsten skall utnyttjas inom civilförsvarsverksamheten. 1 planen bör också finnas uppgifter om territoriell indelning, grupperingsplaiser för civilförsvarsenheter och lokala samverkansorgan m.m. av betydelse vid räddning.

Skyddsplanens innehåll och syfte villjag i likhel med kommittén utveckla någol mer enligt följande.

Under andra världskriget gjordes omfattande insaiser i Sverige för att genom olika förstärkningsåtgärder åstadkomma skydd för befolkningen i de dåvarande städerna. Principerna har sedan dess och fram lill år 1979 varit att inom en skyddsrumsort nya byggnader av viss minsta storlek skall förses med skyddsrum. Under denna period skedde vissa förändringar i samhällel som påverkade skyddsrumsbyggandel. T.ex. skedde del en boendeulglesning som medförde att det uppstod överskoll på skyddsrums-platser i vissa områden. Under senare delen av perioden byggdes också färre flerfamiljshus medan antalet småhus ökade. Eftersom ägarna lill de senare var undantagna från skyldigheten att anordna skyddsrum, uppstod det i villaområden brister på skyddsrum och totalt sell minskade produktionen av skyddsrum i hela landet.

Prop. 1984/85:49 51

Från är 1979 grundar sig skyddsrumsprodukiionen på en mer allsidigt behovsinriktad planering för skyddsrumsorten. För varje skyddsrumsort skall kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Den skall omfatta ortens hela bebyggelse och bör dessulom innefatta områden som är planlagda för framlida bebyggelse eller områden där bebyggelse kan förväntas. Planeringen skall förutom produktionen av skyddsrum i anslutning till uppförandet av nya anläggningar eller byggnader också avse ålgärder för alt avhjälpa brist på skyddsrumsplalser i redan bebyggda områden. Den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsrumsort skall anmäla della lill kommunen. Kommunen prövar sedan anmälan bl.a. med utgångspunkt i behovet enligl skyddsrumsplanen samt tillgängliga medel och lämnar därefter den byggande besked om han behöver bygga skyddsrum och hur slort detla i så fall behöver vara. Den som blivit ålagd alt anordna skyddsrum ersätts av staten för sina merkostnader härför.

Genom de nya principerna för att bygga skyddsrum har man i skyddsrumsorterna skapat elt system för produktion av skyddsrum i fred. Emellertid kvarstår en del problem att lösa. Detta gäller t.ex. frågan om hur man skall se på skyddsfrågan i områden utanför skyddsrumsorter. Vidare gäller det att finna etl syslem för alt genom omflyttning utnyttja befintliga överskott pä skyddsrumsplatser samt att skapa bättre möjligheter att kunna anordna skyddade utrymmen i brislområden när försvarsberedskapen skall förstärkas. År 1981 lade 1975 års skyddsrumsulredning fram elt förslag i en promemoria (Ds Fö 1981:8) att lokala skyddsplaner skall upprättas i vaije kommun. Enligt förslagel skall skyddsplanen ange ålgärder som bör vidtas i form av all i fred bygga skyddsrum i skyddsmmsor-lerna och andra ålgärder för alt förbättra befolkningsskyddet i kommunen när försvarsberedskapen skall förslärkas.

Provplanläggningskommitlén inhämtade yttranden över promemorian. Remissinslanserna lämnade förslagel ulan erinran. I provplanläggningen har skyddsplanen utvecklats ytterligare.

I likhet med kommittén anser jag att syftet med skyddsplaneringen är att skapa underlag för beslul om olika skadeförebyggande åtgärder och all förbereda genomförandel av åtgärderna. Kommunens skyddsplan skall i olika avseenden omfalta hela kommunens yta och innefatta de skadeförebyggande åtgärder som är lämpliga och möjliga med hänsyn till förutsäii-ningama i del område planläggningen avser.

Som tidigare nämnts skall enligt nksdagsbeslutet (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr 374) kommunernas ledningsansvar samordnas med att en hemskyddsorganisalion införs och att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna. Enligt riksdagsbeslutet skall hemskydd organiseras för alla människor. För varje hemskydd utses en hemskyddsledare. För ledningen av hemskyddel med dess hemskyddsledare behövs ca 8 000 ledningsgmp-per med tre personer i varje grupp. Dessa skall utbildas och övas i fredstid. Hemskyddsorganisationen är en del av civilförsvarsorganisalionen och

Prop. 1984/85:49 52

kommer därmed all lyda under civilförsvarschefen. Organisationen bygger vidare på en geografisk indelning av kommunerna i hemskyddsområden. Organisationen är avsedd att under beredskap och i krig fungera som en länk mellan invånarna och kommunens ledning främst i fråga om civilförsvarsverksamhelen men även vad gäller andra kommunala myndigheters verksamhei. Varje hemskyddsområde kommer all utgöra ell planeringsområde för befolkningsskyddsålgårder av olika slag. Områdesindelningen bör göras av kommunen i samverkan med länsstyrelsen.

Skyddsplanen bör således huvudsakligen innehålla uppgifter om riskerna för slridshandlingar inom kommunen, kommunens indelning i hem-skyddsområden och tillgäng till och behov av skydd inom kommunen. Finns skyddsrumsorter i kommunen, bör planen innehålla uppgifter om skyddsrumsorternas avgränsning och skyddsrumsbyggandel i fred, dvs. de uppgifter som i dag finns i skyddsrumsplanen. Vidare bör planen innehålla uppgifter om de åtgärder som behövs för hänvisning lill skydd, omflyttning, byggnadsljänsl, utrymning, inkvartering och utdelning av skyddsmasker till befolkningen.

Detta innebär all de uppgifter som finns i skyddsrumsplanen återfinns i skyddsplanen på elt bäUre och mera utvecklat sätt. Många kommuner har under provplanläggningen därför diskuterat eller föreslagil att skyddsrumsplanen skulle kunna slopas och att styrningen av skyddsrumsproduktionen skulle kunna ske med skyddsplanen som grund. Därvid förutsätter man att de befintliga produklionsbestämmdserna m.m. ändras så alt della blir möjligt.

I likhel med kommittén förordar jag att skyddsrumsplanen i sin nuvarande form slopas. I skyddsplanen bör det om kommunen har skyddsrumsorter i slällel finnas en särskild delplan för den fredslida skyddsrumsprodukiionen. Denna plan bör till innehåll och utformning kunna vara enklare än den nuvarande skyddsrumsplanen. 1 princip kan den omfalta en sammanställning av relevanta uppgifter i skyddsanalysen - gärna i karlform -samt en inriktande del som behandlar målsättningen för skyddsrumsbyggandel i kommunen. Den sistnämnda delen bör behandla prioriterings- och avvägningsfrågor, undantag från anmälningsplikten m.m. Sammanställningen bör som underlag för det dagliga arbetet med skyddsrumsproduktionen redovisa skyddsrumsortens avgränsning, hemskyddsområden som är planlagda eller på annat sätt reserverade för bebyggelse, riskbedömningar, behov av och tillgångar på skydd m.m. I övrigt bör skyddsrumsproduktionen styras på samma sätt som sker f.n.

2.4.3 Samordning med kommunal beredskapsplanläggning

Mitt förslag: Den civilförsvarsplanläggning som kommunen åläggs att ulföra skall i största möjliga utsträckning samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Prop. 1984/85:49 53

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 192-194).

Remissinstanserna: Flertalet godlar kommitléns förslag (se bil. 2 avsnitt 3.3).

Skäl för mitt förslag: Kommittén tar upp frågan om integrering och samordning av civilförsvarsplanläggningen med den kommunala beredskapsplanläggningen och framhåller därvid att det finns goda möjligheter lill detta. De föreslagna planerna kan hell eller delvis samordnas. Enligt kommittén bör ylleriigare samordning kunna göras. Det kan dock bedömas försl när formerna för en anpassning av den kommunala beredskapsplan-läggningen lill de nya förutsättningarna för denna planläggning bättre har klarlagts.

Remissinslanserna har inle haft någol all erinra i denna del. Även jag anser alt en integrering och samordning med de kommunala planerna kan göras. Kommittén har av regeringen fåll tilläggsdirektiv att göra en provplanläggning också för den kommunala beredskapen. Resultatet av den planläggningen bör kunna ge underlag för vilka ytteriigare samordningsmöjligheter som finns. I avvaktan på kommitténs ev. förslag härom bör dock följande riktlinjer kunna dras upp.

Den viktigaste förutsättningen för en samordning är att samma grundvärden används för olika typer av planläggning för totalförsvarets verksamhet. För civilförsvarsplanläggning och kommunal beredskapsplanläggning har befolkningsläget en avgörande betydelse som grundvärde vid sidan om riskbedömningen och skyddstillgångarna. Del är nödvändigt all samma beräkningsgrunder och samma bedömning används för de båda planläggningsområdena. F.n. är della inle fallet.

Från nästan alla kommuner som har deltagit i provplanläggningen har enligt kommittén framförts all de kommunala beredskapsplanerna nu måste genomgå en grundlig översyn och samordnas med civilförsvarsplanläggningen. Det främsta motivet härför är alt 1982 års lolalförsvarsbeslut ändrat de fömlsåttningar som tidigare gällt för den kommunala beredskapsplanläggningen. Ändringarna innebär bl.a. att förmågan att möla verkningarna av etl överraskande angrepp skall förbättras, att ökad uppmärksamhet måsle ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel saml alt ledningsorganisationen för civilförsvaret måste ha förmåga all handla med hänsyn till del aktuella lägel och alt utnyttja de samlade resurserna för befolkningens skydd. Förutsättningarna skiljer sig även i fråga om synen på utrymningar och därmed på det befolkningsläge, som olika slags planläggning skall grundas på. Länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län vitsordar behovet av en grundlig översyn av den kommunala beredskapsplanläggningen. Även enligt min uppfaltning är del nödvändigt med en sådan översyn.

Prop. 1984/85:49 54

Av de civilförsvarsplaner som kommunen föresläs skola upprätta bör ledningsplanen och informationsplanen helt kunna samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen. Även när del gäller planen för personal- och underhållsljänst för civilförsvarsorganisationen anser jag att den helt eller lill störte delen bör kunna samordnas med molsvarande delar i den kommunala beredskapsplanläggningen. Delta kan också ha betydelse för vissa organisatoriska enheter i civilförsvarsorganisationen.

I skyddsplanen redovisas kommunens indelning i hemskyddsområden. För vatje sådani område görs en skyddsanalys. Både indelningen i hemskyddsområden och skyddsanalysen ulgör utgångsvärden för andra civilförsvarsplaner som kommunen utarbetar. Det är nödvändigt att samma utgångsvärden används även för den kommunala beredskapsplanläggningen. På så vis kommer en samordning till stånd även mellan skyddsplanen och den kommunala beredskapsplanläggningen.

2.4.4 Antagande och ändring av civilförsvarsplanerna

Mitt förslag: Civilförsvarsplanerna skall antas av kommunfullmäktige. Regeringen får dock föreskriva att skyddsplanen för alt bli gällande skall hell eller delvis godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Planerna skall ses över minst vart tredje år och revideras om förhållandena har ändrats väsentligt.

Komitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se betänkandet s. 196-197).

Remissinstanserna: Flertalet godtar förslaget (se bil. 2 avsnitt 3.4).

Skäl för mitt förslag: 1 fråga om antagande av planerna vill jag i likhet med kommittén erinra om alt även när kommunerna övertar ledningen av civilförsvaret på lokal nivå i krig och därmed sammanhängande beredskapsåtgärder i fred så utövas huvudmannaskapet för civilförsvarsverksamheten av staten. För att erhålla en likvärdig planläggning för hela landel och mot bakgrund av alt kommunen ersätts av statsmedel är del rimligl och nödvändigt alt staten utövar tillsyn över planläggningen. De erfarenheler som gjorts i samband med provplanläggningen har som kommittén pekal på visat att samverkan och samordning mellan länsstyrelsen och kommunen har fungeral bra och att staten via länsstyrelsen på elt fullt tillfredsställande sätt har kunnat följa kommunernas planläggning.

Jag anser därför alt kommunen i all civilförsvarsplanläggning skall samråda med länsstyrelsen. Kommittén föreslog att skyddsmmsorlernas avgränsning i skyddsplanen borde fastställas av länsstyrelsen eftersom avgränsningen bl.a. har betydelse för slatens kostnader för produktion av skyddsrum i fred. Kommittén föreslog all också mobiliseringsplanen borde

Prop. 1984/85:49 55

underställas länsstyrelsen. Eftersom jag förordar alt mobiliseringsplanläggningen i huvudsak genomförs av länsstyrelsen i stället för av kommunen behövs inle della. Liksom hittills bör skyddsplanen underställas länsstyrelsen i fråga om skyddsrumsorternas avgränsning. 1 övrigi anser jag all någon underställning inte behövs.

För kommunernas del bör beslutet om anlagande av planerna fallas av kommunfullmäktige.

I likhel med kommittén anser jag vidare alt kommunerna bör se över planerna då och då. Kommittén föreslär all översynen bör göras varje år. Enligt min mening bör kommunerna inte tvingas all genomföra en årlig översyn ulan del bör räcka med en föreskrift om att översynen skall ske minsl vart tredje år. Arbetel med all se över planerna kan dock beroende på frågans art och omfattning ske fortlöpande eller vid ett och samma tillfälle beroende på vilken arbetsmetod kommunen väljer. Sådana översyner kan ge upphov till all planerna behöver justeras endast i mindre omfaltning t.ex. i vad avser namn, adresser eller andra ändringar av formell natur. I dessa fall behöver planerna normall inle på nytt antas. Om emellertid översynen visar att så ändrade förhållanden föreligger all kommunen måsle göra genomgripande ändringar i planerna, bör dessa anlas på nytt. Detsamma gäller om grunderna för försvarsplanläggningen ändras.

2.4.5 Civilbefälhavarnas civilförsvarsptanläggning

Kommittén har i sitt arbete hemställt om att civilförsvarsstyrelsen skulle belysa civilbefälhavarnas roll i fråga om planläggning.

Enligl civilförsvarsstyrelsen har civilbefälhavarnas roll beträffande planläggning av civilförsvarsverksamhet fått störte betydelse än tidigare i och med att den nya grundsynen på skydd/utrymning infördes. De regionala målanalyser, som har genomförts av civilbefälhavarna i samverkan med miliiärbefälhavarna och under medverkan av länsslyrelser och försvarsområdesbefälhavare, har enligl civilförsvarsslyrelsens uppfallning avsevärt förbättrat civilbefälhavarnas förutsättningar för samordning av länsstyrelsernas planläggning. Målanalyserna ger också civilbefälhavarna ell bättre underlag för all lämna övergripande synpunkter på den fredstida produktionen och fördelningen av civilförsvarsresurser.

De regionala målanalyserna ligger enligl civilförsvarsslyrelsen i första hand till grund för planläggningen av utrymning och inkvartering, byggnadstjänst under beredskap och i krig saml för fördelning av skyddsmasker. Målanalyserna ulgör dessutom ell grundläggande underlag för översyner och förändringar av skyddsmmsorls- och larmortsförteckning-arna och för prioriteringar belräffande skyddsrumsbyggande och utbyggnad av alarmeringsanordningar. Civilförsvarsstyrelsen räknar med att civilbefälhavarna, med utgångspunkt i regeringens anvisningar för den operativa planläggningen inom totalförsvarets civila delar och civilförsvarsstyrelsens riktlinjer saml med utgångspunkt i sina grundsyner och de regiona-

Prop. 1984/85:49 56

la målanalyserna, upprättar civilområdesplaner för i första hand områdena utrymning och inkvartering saml flyktingmotlagning, utöver de civilområdesplaner för alarmering och de skyddsplaner beträffande ABC som redan finns i dag.

Inom dessa områden ligger ett primärt ansvar på civilbefälhavarna när det gäller samordningen av planläggningen i fred och ledningen i krig. Civilområdesplanerna bör spegla civilförsvarsverksamhelens samordning med främst mililärbefälhavarnas operativa planläggning, men även med annan lotalförsvarsplanläggning såsom sjukvård, försöijning, transporter och information. Planerna bör med utgångspunkt i denna samordning saml civilbefälhavarnas överväganden och slutsatser ange inriktningen av länsstyrelsernas planläggning.

När del gäller planläggning för krigsorganisationens fördelning och planläggning för undsältningsverksamheten är enligl civilförsvarsstyrelsen civilbefälhavarnas roll mer begränsad. Inom dessa områden ligger tyngdpunkten beträffande planläggningen i fred och samordnande ledning i krig på länsnivå och lokal nivå. Civilbefälhavarens inriktning av länsstyrelsernas planläggning bör kunna inrymmas i civilbefälhavarens grundsyn eller i allmänna riktlinjer.

Ur civilförsvarsstyrelsens synvinkel skulle del vara fördelaktigt om civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter genlemol länsstyrelserna preciserades på lämpligt sätt i fråga om krigsplanläggningen för civilförsvarsverksamheten men även i fråga om planeringen av civilförsvar i övrigi. Detta gäller även civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter att påverka den fredstida uppbyggnaden och fördelningen av civilförsvarsresurser. En precisering inom dessa områden bör i så fall kombineras med all civilförsvarsslyrelsen ges föreskriftsrätl genlemol civilbefälhavarna molsvarande den föreskriftsrätl som civilförsvarsstyrelsen har belräffande länsstyrelsernas civilförsvarsverksamhel.

Kommittén delar civilförsvarsslyrelsens syn på civilbefälhavarnas roll i civilförsvarsplanläggningen. Remissinstanserna har inle haft någol all erinra mol vad kommittén har anfört. Även jag delar den syn som framförts i denna del. Enligt min mening är det nödvändigt att civilområdesplaner utarbetas för bl.a. alarmering, skyddsåtgärder mot ABC-stridsmedel samt utrymning och inkvartering. Härigenom uppnås samverkan med andra totalförsvarsmyndigheter och skapas erforderligt underlag för planläggning på lägre nivåer. För planläggning av byggnadsljänslen är del, för att planläggningen skall bli trovärdig, angelägel att civilbefälhavaren i samverkan med militära myndigheter gör en bedömning av tillgängliga resurser. Även jag anser alt del behövs en precisering av civilbefälhavarens möjligheter att styra planläggningen för civilförsvarsverksamhelen. Behovet är särskill angelägel i fråga om utrymning och inkvartering. Det får ankomma på regeringen att vidta de instmktionsändringar som kan behövas.

Prop. 1984/85:49 57

2.5 Ekonomisk ersättning till kommunerna

Mitt förslag: Ersällning skall ulges lill kommunerna för all upprätta civilförsvarsplanerna och göra behövliga anpassningar i de kommunala beredskapsplanerna samt för au hålla nämnda planer aktuella.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sell med mill förslag (se betänkandet s. 217-230).

Remissinstanserna: De flesta godlar kommitténs förslag (se bU. 2 avsnitt 4).

Skäl för mitt förslag: F.n. får kommunerna viss ersättning av staten för totalförsvarskoslnader. Enligt 42 § jämfört med 40 § I mom. civilförsvarslagen får kommunen ersättning av staten för kostnader som kommunen har bl.a. för all inrätta och utrusta ledningscentraler, andra skyddade uppe-hållsplalser och vissa skyddsrum. Enligl 16 § lagen om kommunal beredskap har kommunen rätt till statsbidrag för upprättade beredskapsplaner med 90 % eller den större del av planläggningskoslnadens belopp som regeringen medger. Ersättning ulges inte för revision av beredskapsplanerna.

1978 års försvarskommitlé föreslog i sill slutbetänkande au kommunerna bör ges ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamhelen i krig och därav föranledd planläggning i fred saml alt kostnaderna för deUa i princip bör bäras av slalen. I 1982 års lolalförsvarsbeslut anfördes i ersättningsfrågan att för all få ylleriigare underiag för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna en provplanläggning borde genomföras saml att i samband härmed planläggningsarbe-tei borde tidsstuderas och förslag till bestämmelser om ersäuning tiU kommunerna utarbetas.

Under provplanläggningen har enligl kommittén de båda länsstyrelserna och nästan alla kommunerna fört fram den bestämda åsikten alt en samordning av beredskaps- och civilförsvarsplanläggningen år nödvändig bl.a. genom de starka samband som föreligger mellan de olika planläggningsområdena. Sådana samband föreligger bl.a. för planen för kommunal information samt planen för personal- och underhållsljänst. Dessa planer sammanfaller delvis eller helt i beredskaps- och civilförsvarsplanläggningen. En bra kommunal beredskapsplanläggning utgör enligt kommitténs mening en väsentlig gmnd för civilförsvarsverksamhelen och planläggningen av denna. De olika planerna som kompletterar varandra har som främsta gemensamma syfte att vara underiag för olika åtgärder under beredskap och i krig. Det kan således enligl kommitténs uppfattning inle bli fråga om en bedömning av planläggningen av den kommunala beredskapen och en

Prop. 1984/85:49 58

annan bedömning av kommunernas planläggning av civilförsvarsverksamhelen.

Av ovan nämnda skäl bör enligt kommittén kostnaderna för de båda planläggningsområdena behandlas på lika sätt. Kommunernas insaiser för all upprätta och vidmakthålla planer måste således betraktas från samma utgångspunkt. Kommiuén är av den bestämda meningen all kommunerna bör få ersällning för sina planläggningskostnader oberoende av om del gäller kommunal beredskap eller civilförsvarsverksamhel. Med en samordnad planläggning skulle del dessulom vara praktiskt svårl att skilja den ena typen av ersättning frän den andra. Kommunerna har f.n. inle räll till statsbidrag för revision av sina beredskapsplaner. Med en samlad syn på planläggningen måsle man således la ställning lill hur revisionskostnaderna skall ersättas och då mol bakgrund av all planläggningen av civilförsvars-verksamheten blir en ny uppgift för kommunerna.

Enligl kommittén innefattar revideringen i en mera snäv bemärkelse vissa regelbundna översyner av de planer som har utarbetats. Revideringsbegreppet innebär även att erforderliga ändringar görs i totalförsvarsplanläggningen i kommunen. Sådana ändringar kan bero på att de grundläggande förutsättningarna för hela planläggningen har ändrats eller all samordningen mellan civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen leder till behov av ändringar i dessa planer. Denna samlade syn på revideringsbegreppel bör enligt kommittén läggas till gmnd för ulformningen av regler för ersättningen.

Del är enligl kommittén angelägel all skapa en lokal kunskap och kontinuitet i planläggningen. Enligt kommitténs mening måste den egna personalen i kommunen ges reella möjligheter all fortlöpande handha planläggningen. Detta medför sannolikl också en inte oväsentlig höjning av beredskapen. Genom att kommunen svarar för revideringen uppnås enligt kommittén väsentliga samordningsfördelar med del löpande kommunala arbetet. Delta kan sannolikl också leda lill att kostnaderna för revideringsarbe-let blir lägre och kvaliteten högre än i del fall där omfattande revideringar görs med större tidsmellanrum. I sådana fall måste troligen många kommuner projeklanställa personal eller anlita konsulter för arbetel. Elt sådant förfarande kan leda till att revidering av planläggningen enbart görs för att uppfylla formalia. Mot bakgmnd härav anser kommittén att kommunerna skall ha rätt till ersättning för all revidering av planläggningen.

Mol bakgmnd av vad försvarskommittén anfört om kostnaderna framhåller kommittén att det bör utgå full ersältning till kommunerna för planläggning och löpande revision av planerna. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot kommitténs förslag i ersättningsfrågan.

Jag delar i princip kommitléns uppfattning om att kommunerna bör få ersättning för att täcka kostnadema för planläggning och revision av planerna. Kommunernas kostnader kommer att variera med hänsyn till lokala fömtsättningar och ambitionsnivå. Ersätlningen bör därför vara så hög att

Prop. 1984/85:49 59

den ger kommunerna förutsättningar alt åsladkomma planer av tillräcklig kvalitet.

Kommittén bedömer att den sammanlagda ersättningen lill kommunerna för all upprätta civilförsvarsplanerna och för all anpassa de kommunala beredskapsplanerna bör vara ca 60 milj. kr. Kommmiitén föreslår all ersätlningen beräknas enligl en schablon som ger varje kommun ell grundbelopp på 20000 kr. och därutöver 5 kr. per invånare. Schablonen ger en koslnad av 5 680000 kr. för det fasta grundbeloppet och ca 41 650000 kr. för den rörliga delen. Dessulom bör enligl kommitléns förslag de kommuner som kan styrka att de har haft högre kostnader än vad schablonen ger och som dessulom uppfyller vissa kriterier få ytterligare ersällning. Inom den av kommittén angivna ramen om 60milj. kr. kan ca 12,7 milj. kr. disponeras för dessa ytterligare, behovsprövade ersättningar.

Remissinstanserna godtar i allmänhet den av kommittén föreslagna formen för att beräkna ersätlningen. Flera remissinstanser bl.a. Svenska kommunförbundet, anser emellertid all grundbeloppet i schablonen bör höjas för att inle de mindre kommunerna skall bli missgynnade. Några remissinstanser anser att den föreslagna metoden med en relativt stor del av ersättningen behovsprövad kommer all medföra en besvärlig administration och leda till en känslig och kostsam prövning av ersättningsanspråken.

Jag anser att kostnaden för ersättning till kommunerna för alt upprätta civilförsvarsplanerna och för att anpassa de kommunala beredskapsplanerna kan bedömas bli ca 57 milj. kr. Jag har då bl.a. beaktat att kommunernas insaiser när del gäller mobiliseringsplanläggningen i enlighet med vad jag tidigare har förordat blir väsentiigt mindre än vad kommittén har föreslagit-Kommittén föreslår att huvuddelen av ersättningen skall ulgå enligl en schablonberäkning. En sådan ersättningsform är enkel och föga resurskrävande alt administrera och bör därför enligt min mening väljas. Jag anser emellertid alt det är vikligt alt kommunerna på förhand kan räkna ul vilken total ersättning de kommer att få för sin planläggning. Detta går inte alt uppnå med en i efterhand behovsprövad del av ersättningen. Vidare blir det svårare alt göra en noggrann budgetering av statsutgifterna med en sådan ordning. Jag anser därför att den behovsprövade delen av ersättningen bör slopas. Ett system där hela del belopp som skall betalas i ersältning lill kommunerna schablonberäknas uppfyller alla krav på enkelhet och dessulom rimliga krav på rättvisa. Elt sådani syslem ökar också kommunernas incitament lill effektivisering och besparingar.

I likhet med bl.a. Svenska kommunförbundet anser jag att grundbeloppet i schablonen bör vara högre än vad kommittén föreslagit. Jag förordar att ersättningen beräknas enligt en schablon som ger varje kommun etl grundbelopp på 55000 kr. och dämtöver 5 kr. per invånare. Della innebär en kostnad av ca 15,6 milj. kr. för del fasta gmndbdoppei och ca 41,7 milj.

Prop. 1984/85:49 60

kr. för den rörliga delen.

I likhel med kommittén och remissinstanserna anser jag all värdet av planläggningen från totalförsvarssynpunkl är hell beroende av alt planerna hålls aktuella och all kunskaperna hålls levande hos dem som handhar planläggningen. Jag anser således all uppföljningen av planläggningen är av utomordentlig betydelse och på sätt och vis själva livsnerven i systemet. Härvid är den personella konliniuteten och kännedomen om förhållandena i den egna kommunen två viktiga faktorer. Det är således väsentligt all arbetet med planläggningen i dess olika stadier utförs av den egna personalen i kommunen och all arbelet med totalförsvarsfrågorna blir en naturlig och integrerad del i den kommunala förvaltningen.

Kommittén framhåller att den saknar underlag för att beräkna de åriiga kostnaderna för all hålla planläggningen aktuell. Detla beror dels på alt den intregrerade planläggningens innehåll och utformning ännu inte utvecklats, dels på all del saknas praklisk erfarenhel av revideringsarbelei. Enligl kommitténs mening är kostnaderna för della arbeie beroende av vilken beredskap som man från samhällets sida anser det nödvändigt att hålla på den lokala nivån. Därför bör kostnadsnivån för att hålla planläggningen aktuell bestämmas med utgångspunkt i valel av en lämplig ambitionsnivå.

Med hänsyn till det övergripande syftet - all åstadkomma en levande planläggning och därigenom en godlagbar beredskapsnivå - anser även jag att del är nödvändigt att erforderiiga ekonomiska resurser tilldelas kommunerna. Härvid bör särskilda medel tilldelas dels för att hålla en aktuell kunskap hos personalen, dels för all hålla planläggningen aktuell. Det senare avser både översynen och de revideringar som kan föranledas av ändrade förutsättningar i stort för planläggningen.

För alt den ledande personalen i kommunerna skall kunna hålla kunskaperna aktuella måste vissa minimiresurser disponeras av alla kommuner. Jag bedömer i likhet med kommittén att ersättningen härför kan inrymmas i ell årligt belopp av 20000 kr. per kommun. Vid bedömningen av storleken på beloppet har även vägts in del förhållandel att de minsta kommunerna bör erhålla en viss minimiersättning. För 284 kommuner uppgår denna del av ersättningen till ca 5,7 milj. kr. per år. Vidare bedömer jag att ersätlningen för det samlade revideringsarbetet - översyn, ändringar och revidering - bör relateras till kommunens storiek och därvid utgöra I kr. per invånare och år. Den rörliga åriiga ersättningen blir med denna beräkning ca 8,3 milj. kr. Jag har i detta sammanhang utgått ifrån att mer genomgripande revideringar inte blir aktuella mer än ca vart sjätte år.

Enligl det ovan sagda bedöms således den sammanlagda årliga ersätlningen till kommunerna för all hålla planläggningen aktuell uppgå lill ca 14 milj. kr. Jag förordar att ersättningen skall utgå från och med året efter det år då planläggningen färdigställts i kommunerna. Ersättningen bör enligt min mening i sin helhet betalas av medel på de under fjärde huvudtiteln

Prop. 1984/85:49 61

uppförda förslagsanslagen GI. Civilförsvar och G3. Civilförsvar: Skyddsmm och hell rymmas inom de utgiftsramar för civilförsvaret som riksdagen kan komma alt anvisa. Med hänsyn till ersättningssystemets enkelhet bedömer jag all det inte är nödvändigt au avsälla några särskilda resurser för administrationen av ersättningen.

2.6 Övriga frågor

2.6.1 Skyddade utrymmen

Mitt förslag: Kommunen skall vara skyldig alt förbereda utbyggnaden av skyddade utrymmen samt bistå fastighetsägaren med alt förse anläggningen eller byggnaden med sådana utrymmen. Om en fastighetsägare åläggs att anordna skyddade utrymmen skall han få ersättning av statsmedel för åtgärderna.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s. 151-155, 165-167).

Remissinstanserna: De flesta lämnar kommitténs förslag utan erinran (se bil. 2 avsniu 5.1).

Skäl för mitt förslag: F.n. föreskrivs i 57 § civilförsvarslagen alt en faslig-helsägare är skyldig all efter förordnande av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer förbereda och under civilförsvarsberedskap förse fastigheten med s.k. skyddat uirymme, i vilket de som vistas i fastigheten skall kunna beredas skäligt skydd mot radioakliv strålning, kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsfas. Skyldigheten gäller endasl för fastighetens eget behov. Nägon ersättning av statsmedel ulges inte till ägaren.

Som anförts i avsnittet om planläggning log 1975 års skyddsrumsulredning upp frågan om de skyddade ulrymmena. Även provplanläggnings-kommittén har berört spörsmålet och anser aU skyddsrumsulredningens förslag bör genomföras. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mol förslagel. Även jag anser att förslagel bör genomföras. Till detta vill jag anföra följande.

Den tid som slår till förfogande innan eU krig bryter ul har en avgörande betydelse för vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra skyddssilua-lionen. Vid anordnandet av skyddade utrymmen kan antalet arbetsplatser bli myckel slort om man på kort tid skall åstadkomma en väsentlig ökning av antalet skydd. För all det skall vara möjligt alt genomföra en sädan

Prop. 1984/85:49 62

förstärkning av skyddsberedskapen behövs dels vissa fredslida förberedelser, dels en organisation och ledning som har förmåga all i svåra lägen snabbi vidta kraftfulla ålgärder. Vid beredskap och i krig kommer en slor del av de civila resurserna aU las i anspråk för militära behov. För faslig-hetsägarnas möjligheler all anordna skyddade utrymmen kan della innebära en begränsning. De kan inle på samma säu som i fred anskaffa behövliga resurser. Fastighetsägarna måste i en sädan situation genom olika myndigheter få slöd av samhället.

Mot bakgrund av det anförda anser jag i likhel med skyddsmmsutred-ningen och provplanläggningskommitlén att det är nödvändigt alt samhället och främst då kommunerna tar etl störte ansvar i fråga om anordnandel av skyddade utrymmen. EU ökat ansvar i detta avseende bör främsl innefaita au förbereda utbyggnad av skyddade utrymmen och att bistå fastighetsägaren med au förse anläggningen eller byggnaden med sådana utrymmen. Med förberedelser bör här avses främsl all i fred välja ul lämpliga lokaler och vidta andra nödvändiga förberedelser för all en utbyggnad skall kunna komma till stånd när försvarsberedskapen skall förstärkas. Sädana andra förberedelser bör vara av administrativ eller plane-ringsmässig karaktär, t.ex. förberedelser för alt säkerställa de personella och materiella resurser som behövs, eller av teknisk karaktär, l.ex. utarbeta lekniska handlingar. Som framförts i avsnittet om planläggning bör uppgifter om skyddade utrymmen tas in i skyddsplanen.

Kommunerna bör vidare så långt förhållandena medger bistå fastighetsägarna med all förse anläggningar eller byggnader med skyddade utrymmen. Ansvaret bör dock åvila fastighetsägarna.

Samlliga åtgärder för befolkningens skydd bör ses som etl syslem där staten, kommunerna och de enskilda medborgarna ingår och samarbetar. Oavsett vem som har ansvaret för genomförandel av olika åtgärder, bör befolkningsskyddet som helhel betraktas som elt led i landels försvarsansträngningar. Genom 1978 års ändringar i civilförsvarslagen övertog slalen kostnaderna för att bygga skyddsrum. Enligt min mening finns det anledning att ha samma syn då det gäller alt anordna skyddade utrymmen. Om en fastighetsägare blir ålagd alt anordna skyddade utrymmen, bör han enligt min mening ha rätt till ersättning av statsmedel för skäliga koslnader.

2.6.2 Verkskydden

Mitt förslag: Principerna för verkskyddspliklen ändras på så sätt att anordnande av verkskydd skaU grundas på om företagets eller anläggningens verksamhei är av slor belyddse för totalförsvaret och om företaget eller anläggningen kan antas bli särskilt utsatt vid slridshandlingar. Reglerna om dels gemensamma verkskydd, dels verkskydd som anordnas gemensamt med lokalt allmänt civilförsvar upphävs.

Prop. 1984/85:49 63

Skäl för mitt förslag: Enligl 7 § civilförsvarslagen skall verkskydd för särskilda anläggningar anordnas om del behövs med hänsyn till bebyggelsens beskaffenhet eller eljest. Verkskyddei kan anordnas dels gemensamt med del lokala allmänna civilförsvaret, dels gemensamt med annat verkskydd enligl 49 och 50 §§ civilförsvarslagen. Enligl 19 § civilförsvarskungörelsen skall verkskydd organiseras vid en anläggning eller en byggnad, inom vilken i fredslid i regel minst 200 personer är sysselsatta, om länsstyrelsen finner verkskydd erforderligt och anläggningen eller byggnaden är belägen inom skyddsrumsort. Lånssiyrelsen beslämmer också vilka ijåns-legrenar som skall finnas vid verkskydden liksom verkskyddens omfallning i fråga om personal och materiel. I 47 § civilförsvarslagen regleras de skyldigheter som ägaren av etl verkskyddsplikiigt förelag har.

I den proposition som föregick 1982 års tolalförsvarsbeslul anförde föredragande statsrådet bl.a. följande i fråga om verkskydden. 1 likhet med försvarskommillén anser jag all nuvarande principer för all fastställa verkskyddsplikl bör ändras. Förelags och verksamheters betydelse i krig och deras risksiluation bör få elt avgörande inflytande vid fastställandet av verkskyddsplikl. De enskilda verkskydden bör bättre än f.n. anpassas till de behov och de risker som finns vid resp. förelag. Elt bättre samulnyttjande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskydden bidra till all öka vår förmåga att möta verkningarna av elt övertaskande angrepp. Civilförsvarsstyrelsen anger i sin programplan att styrelsen avser att lämna förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikl och för verkskyddens organisation och utbildning. Föredragande statsrådet avsåg att senare återkomma lill regeringen i denna fråga.

Provplanläggningskommitlén lar också upp verkskyddsfrågan och anför bl.a. (s. 138-139) aU verkskydden även i fortsäuningen bör finnas som en lokal civilförsvarsresurs avsedd för skyddet av den egna anläggningen. Kommittén föreslår all gemensamma verkskydd slopas, eftersom de erfarenhetsmässigt innebär omfattande myndighetsinsatser med en myckel begränsad civilförsvarseffekl. Mot bakgrund av att civilförsvarsstyrelsen utreder verkskyddsfrågan finner kommittén inte anledning alt ytteriigare behandla denna. Remissinslanserna har inle haft något att erinra mot vad kommittén har anfört.

Som anförts i inledningen har civilförsvarsslyrelsen inkommit lill regeringen med förslag lill nya normer för fastställande av verkskyddsplikl. Förslagen har lämnats efter samråd med flera myndigheter och organisalioner. I slort innebär förslagen att verkskydd bör anordnas vid företag vars verksamhet är av betydelse i krig och farlig i den meningen au den, om den utsätts för slridshandlingar, kan förorsaka omfattande skador i både den egna anläggningen och omgivningen. Avgörande för bedömningen av verksamhetens betydelse i krigstid skall vara om företaget eller anläggningen planlagts för att bedriva verksamhet i krig. De särskilda

Prop. 1984/85:49 64

riskerna vid varje förelag eller anläggning skall vara vägledande för vilken civilförsvarsverksamhel verkskyddei skall omfalla och hur verkskyddsor-ganisalionen skall utformas. Denna riskbedömning bör enligl civilförsvarsstyrelsen kunna göras med utgångspunkt i räddningsljänslplaner i fredstid och civilförsvarsplaner för beredskap och krig. Civilförsvarsslyrelsen anser också all de gemensamma verkskydden kan slopas.

Jag delar civilförsvarsslyrelsens uppfallning i denna del. Liksom också provplanläggningskommitlén föreslagil bör dels de gemensamma verkskydden, dels de verkskydd som anordnas gemensamt med del lokala allmänna civilförsvaret slopas. Normerna för verkskyddspliklen bör också ändras i princip på det sätt som framgår av civilförsvarsstyrelsens förslag. Del innebär bl.a. alt nu gällande, begränsande normer i fråga om antalet sysselsatta (minst 200 personer) och anläggningens lokalisering till skyddsrumsort inte längre är av betydelse. Vad nu anförts innebär bl.a. behov av ändringar i 7 § civilförsvarslagen och all 49 och 50 §§ samma lag upphävs. Del fär ankomma på regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer att i verkslällighelsföreskrifler ange närmare vilka principer som bör gälla för verkskyddspliklen.

2.6.3 MUitär direklivrält

Mitt förslag: Bestämmelserna om militär direklivrätl i 9 § civilförsvarslagen avskaffas.

Utredarens förslag: Överensslämmer med mill förslag (se promemorian bil. 4 avsnitt 5).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna biträder förslagel (se bil.

5).

Skäl för mitt förslag: Genom den militära direktivrålten har de militära myndighelerna etl avgörande inflytande över civila myndigheters verksamhet under krigsförhållanden. Den militära direktivrålten kan sägas vara tänkt som en nödfallsutväg då del militära försvarets effektivitet äventyras av oenighet mellan militära och civila myndigheter i situationer när direktiv från högre instans inte kan avvaktas. Bestämmelser om militär direktiv-rätt har tidigare också funnits i lagstiftningen angående sjukvården och velerinärväsendel under krigsförhållanden. Dessa bestämmelser slopades dock såsom obehövliga i samband med tillkomsten av ny lagstiftning i ämnet år 1981.

Enligt gällande bestämmelser i civilförsvarslagen har militära befälhavare fortfarande rätt alt ge direktiv till länsstyrelserna och civilförsvarsmyndighel som lyder under länsstyrelserna.

Prop. 1984/85:49 65

Allleftersom de civila delarna av totalförsvaret har vunnit ökad organisatorisk stadga och hunnit förbereda sig bättre för sin krigstida verksamhet har från civilt håll hävdats att den militära direktivrätten saknar berättigande.

Samtliga remissinstanser ansluter sig till utredarens förslag om ell avskaffande av den militära direklivrätten på central och regional nivå. I fråga om militär direktivråll på lokal nivå biträder huvuddelen av remissinslanserna utredarens förslag all den kan avskaffas.

Överbefälhavaren och länsstyrelsen i Värmlands län vill dock behålla direklivrätten på lokal nivå och förordar all frågan ytterligare utreds. Överbefälhavaren har därvid bl.a. anfört att frågan om militär direklivrätl på lokal nivå lämpligen bör prövas av utredningen (Fö 1982:03) om tilllrä-desskydd. Också civilförsvarsslyrelsen anser alt den militära direklivrätten hör finnas kvar pä lokal nivå samt all den hör kompletteras med en militär föreskriftsrätl.

Såvål överbefälhavaren som civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen i Värmlands län har som skäl för sin ståndpunkt anfört all del under vissa förutsättningar finns behov av all meddela direktiv till civilbefolkningen. Som exempel på områden där en direklivrält kan behövas anges vägtrafiken och avspärrningar.

Den militära direktivråll som f.n. finns byggde vid tillkomsten år 1944 på principen att civilförsvaret ingick som etl led i det totala försvaret men att ledningen lill en myckel väsentlig del tillkom de militära myndigheterna. Numera torde del inle föreligga något behov för militära chefer all genom direklivrält kunna påverka den civilförsvarsverksamhel som har lill syfte alt avhjälpa eller lindra verkningarna av inträffade skador.

I 5 S militära väglrafikkungördsen (1974:97) ges ett generellt bemyndigande för kompanichef eller högre chef att — om det är oundgängligen nödvändigt för att genomföra en militär operation - medge undantag från den militära vägtrafikkungörelsen, körkorlslagen (1977:477), körkortsförordningen (1977:722), tertängtrafikkungörelsen (1972:594), fordonskungörelsen (1972:595), väglrafikkungördsen (1972:603) saml kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägirafiklagsliflning eller lokal trafikföreskrift. Jag anser att dessa bestämmelser väl tillgodoser del behov av militär direklivrält som kan behövas för vägtrafiken.

Enligl lagen (1940:358) med vissa bestämmelser lill skydd för försvaret m.m. (skyddslagen) har militära myndigheter möjlighel alt förbjuda civilbefolkningen lilllräde lill bl.a. områden där strider pågår. Jag anser att dessa bestämmelser tillgodoser önskemålen om militär direklivrätl i fråga om rätten all vistas inom stridszoner och liknande områden.

Min slutsals blir alltså all den militära direklivrätten sådan den kommer till uttryck i civilförsvarslagen kan avskaffas. Jag anser dock all del är angeläget all överbefälhavaren och civilförsvarsslyrelsen i sin planering

5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 66

ägnar ökad uppmärksamhet åt frågan om samverkan pä den lokala nivån mellan de militära och de civila delarna av totalförsvaret.

2.7 Ikraftträdande

Kommittén anför bl.a. all del inför starten av planläggningen är nödvändigt alt vissa informations- och ulbildningsakliviieler genomförs. De viktigaste målgrupperna härvid är förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna saml personal vid länsstyrelsernas försvarsenheler. En övergripande information om innebörden av 1982 års lolalförsvarsbeslut för kommunernas del har redan inletts av Svenska kommunförbundet och civilförsvarsslyrelsen. Enligl vad kommittén har inhämtat kommer utbildning inför planläggningen att genomföras under år 1984 så all planläggningen kan påbörjas i kommunerna hösten 1984. Kommittén anser att del krävs en period om ca tvä år för att samlliga kommuner i landel skall ha genomfört den civilförsvarsplanläggning som kommittén har föreslagit. Detla innebär au kommunerna bör kunna överta ansvaret för ledningen av civilförsvars-verksamheten på lokal nivå i krig senast vid utgången av år 1986. Under denna tvåårsperiod måste utbildning påbörjas av förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna även för deras krigstida uppgifter.

Enligt min mening bör de föreslagna lagändringarna träda i kraft den I januari 1985. I likhel med kommittén anser jag att det krävs en period om ca två år för att kommunerna skall ha genomfört planläggningen. Kommunerna bör således överta ledningsansvaret senast vid utgången av år 1986. Under liden bör det nuvarande ledningssystemet på lokal nivå alltjämt vara kvar. Bestämmelser om della bör las in i övergångsbestämmelserna till lagändringarna.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 6.

4 Specialmotivering

Som redan har framgått av den allmänna motiveringen kan kommitténs lagförslag i alll väsentligt läggas lill gmnd för de lagändringar som behövs. Av redovisningen i den allmänna motiveringen framgår dock all vissa delar av lagförslagen måsle få en annan utformning. När del gäller författnings-

Prop. 1984/85:49 67

ändringarnas allmänna utformning har en strävan varit all. som också kommittén föreslår, göra så små ingrepp som möjligt i den gällande civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap. 1 enlighet med tidigare principer bör endasl de grundläggande bestämmelserna las in i lagarna. Bestämmelserna bör som hittills avse såväl den fredslida verksamhelen som förhållanden under beredskap och i krig. Den närmare regleringen bör ske bl.a. genom verkställighetsföreskrifler lill lagarna.

Rörande de enskilda bestämmelsema i lagförslagen kan i övrigt följande anföras.

4.1 Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Ingressen

I den allmänna motiveringen har närmare redovisals vad som innefattas i begreppen civilförsvar, civilförsvarsorganisalion och civilförsvarsverksamhel. I lagen bör del framgå huruvida man avser organisationen eller verksamhelen. De paragrafer och rubriker som inte ändrats i annat hänseende än att begreppet "civilförsvar" preciserats lill alt avse antingen "civilförsvarsorganisationen" eller "civilförsvarsverksamhel" harangetts i ingressen. I ingressen har vissa paragrafer upphävts. Dessa paragrafer kommenteras i det följande under sill paragrafnummer.

I §

F.n. föreskrivs i denna paragraf allmänt om civilförsvarets uppgifter och tjänsiegrenar. Med hänsyn till all kommunerna får utökade civilförsvars-uppgifter bör som anförts i den allmänna motiveringen en närmare precisering i lagen ske än f.n. om vad som ulgör civilförvarsverksamhet. I 1982 års lolalförsvarsbeslut anges att bestämmelserna i artikel 61 i tilläggsprotokoll 1 den 10 juni 1977 till Genévekonvenlionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikler ulgör en vikiig gmnd för fullgörande av civilförsvarsuppgifler i krig. I den allmänna motiveringen har detla närmare redovisals.

1 paragrafen har med hänsyn lill della en precisering av civilförsvarsverksamheten gjorts med utgångspunkt i definitionen i nämnda tilläggsprotokoll. Av de punkter som räknas upp i artikel 61 har punkterna 6 och 11-14 undantagits från uppräkningen i 1 §. Dessa uppgifter är av sådan art all de ombesörjs av andra ordinarie samhällsorgan.

I ett fjärde stycke har tagits in bestämmelser som anger all civilförsvarsverksamhel omfattar ocksä bistånd åt andra samhällsorgan i de frågor som enligt artikel 61 hänförs lill civilförsvarsverksamhel men, som nyss nämnts, har undanlagils från civilförsvarsorganisationens ordinarie verksamhet.

Prop. 1984/85:49 68

2§

1 denna paragraf regleras frågor om civilförsvarsorganisationens beredskap. Till skillnad mot tidigare bör förstärkt beredskap kunna intas inte bara i krig eller vid krigsfara utan också vid andra utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket befunnit sig i. Paragrafen har ändrats i enlighet med del anförda.

4§

Denna paragraf innehåller f.n. dels föreskrifterom länsstyrelsens befattning med ledningen av civilförsvaret, dels vissa hånvisningar till bestämmelser som berör civilbefälhavarna och kommunerna.

I den allmänna motiveringen har civilbefälhavarens roll redovisats. De förändringar som där föreslås får regleras i instruktionen för civilbefälhavare. Den hånvisning som nu finns i lagen har behållits i denna paragraf med ett tillägg om civilområden. Hänvisningen i det nu gällande iredje stycket i fråga om kommunerna kan tas bort. Kommunernas befattning med civilförsvarsverksamhel kommer nämligen all beröras i de flesla av lagens kapilel. Bestämmelser som berör länsstyrelsen har lagits in i en ny paragraf, 4 a S.

4a§

1 den allmänna motiveringen har närmare redogjorts för länsstyrelsens befogenheter gentemot kommunerna i fräga om civilförsvarsverksamhelen. Bl.a. anförs all en närmare precisering bör göras i lagen. 1 första slyckel har därför förts in bestämmelser om länsstyrelsens huvudsakliga uppgifter. 1 andra slyckel har förts in bestämmelser om alt regeringen eller efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen får meddela kommunerna föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvarsberedskap.

5§

I denna paragraf finns f.n. föreskrifler om civilförsvarsområden och civilförsvarsdislrikt. Dessa bestämmelser har ersatts med bestämmelser som allmänt reglerar kommunens befattning med ledningen av civilförsvarsverksamheten. Föreskrifterna om vilka organ i kommunen som har hand om civilförsvarsverksamhelen finns i 41 S och i en ny paragraf 41 a §. Den planläggning som kommunen är skyldig all göra regleras i sex nya paragrafer, 10 h-10 g SS.

Kommunens ledningsuppgifter och planläggningsuppgifter beskrivs närmare i den allmänna motiveringen. 1 lagen anges också att slalen släller en civilförsvarschef med en civilförsvarsslab och övriga resurser lill kommunens förfogande. Dessa resurser bestäms i första hand av statsmakterna genom de fleråriga försvarsbesluten och åriigen i statsbudgeten. Civilför-

Prop. 1984/85:49 69

svarsstyrelsen omsätter dessa beslul genom att fördela resurser till länen. Länsstyrelsen fördelar sedan dessa resurser på kommunerna. För kommunernas del är det närmast organisationsplanen som redovisar vilka resurser som ställs till kommunens förfogande. Bestämmelser om detta har lagits in i paragrafen.

6§

F.n. föreskrivs i denna paragraf om civilförsvarschef och om distrikts-chef. Dessa bestämmelser kan upphävas. 1 stället har hår lagits in bestämmelser om alt kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna civilförsvarsverksamheten mellan sig. 1 den allmänna motiveringen har dessa frågor närmare belysts.

7§

1 denna paragraf finns f.n. föreskrifler om lokall och regionalt allmänt civilförsvar och om verkskydd. Enligt förslaget kan skillnaderna mellan regionalt och lokall civilförsvar las bort. Vidare innebår ändringsförslaget att man inle längre skall göra någon uppdelning i allmänt civilförsvar och verkskydd. 1 lagens övriga paragrafer som rör denna fråga får därför särskill anges när en föreskrift inte berör verkskyddei. Vidare har bestämmelserna om gemensamt verkskydd upphävts.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör förutsättningarna för alt anordna verkskyddet ändras. I denna paragraf har bestämmelserna utformats i enlighet härmed.

9§

F.n. innehåller paragrafen bestämmelser om militär myndighets direklivrätl mol civilförsvarsmyndighet. I den allmänna motiveringen har förordats att denna direktivråll hör slopas. Paragrafen har därför upphävts.

I denna paragraf föreskrivs f.n. all civilförsvarels omfallning och beskaffenhel skall anges i en organisationsplan saml att uppgifter om skyddsrum skall anges i en skyddsrumsplan. Denna paragraf skall enligl förslaget betecknas 10 a §. Kommentarer lill ändringarna i den tidigare 10 S finns under 10 a §. 1 en ny 10 § under rubriken "Regeringen" har bestämmelser om skyddsrum förts in. 1 förslå och tredje styckena föreskrivs var skyddsrum skall byggas och alt vissa förberedelser skall göras för all under civilförsvarsheredskap kunna ställa i ordning andra utrymmen till skyddsmm. Motsvarande beslämmdser finns i den nu gällande 22 S som upphävs. 1 andra stycket anges all skyddsrumsorlens gränser bestäms enligl grunder som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer. Molsvarande bestämmelser finns i den nu gällande 24 S som upphävs.

Prop. 1984/85:49 70

10 a §

I den allmänna motiveringen finns en redogörelse för kommunernas skyddsplanering. Av denna framgår alt skyddsrumsplanerna i nuvarande form kan avskaffas. Hänvisningen till 4 kap. kan därför tas bort. I stället bör läggas fast att länsstyrelsen upprättar och antar organisationsplaner. Till skillnad mot tidigare skall organisationsplanen omfatta endasl en kommun. Vad som bör redovisas i organisationsplanen framgår av mill anförande i den allmänna motiveringen. 1 denna paragraf bör ocksä läggas fast lånsstyrelsens skyldighet all upprätta och anla mobiliseringsplaner för kommunerna, länsplaner för länet och särskilda planer för civilförsvarsverksamhel som behöver samordnas mellan flera kommuner. En föreskrift om alt länsstyrelsen skall samräda med berörda kommuner har också lagils in i denna paragraf. I den allmänna motiveringen har jag lämnat en närmare redogörelse för länsstyrelsens planläggning. Det fär ankomma på regeringen eller myndighel som regeringen ulser all meddela ytterligare föreskrifler om länsstyrelsernas planläggning.

10b-IOg§§

I dessa sex nya paragrafer har bestämmelser som reglerar kommunernas skyldighet att planlägga för civilförsvarsverksamheten tagits in. 1 den allmänna motiveringen har jag redovisat min syn på omfattningen av denna planläggning. De föreskrifter i lag som reglerar planläggningen bör vara ganska detaljrika.

I 10 b S första stycket las först in en uppräkning av de planer som kommunen skall upprätta.

I andra stycket har tagils in en möjlighel för regeringen att föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande hell eller delvis skall godkännas av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer.

I tredje stycket slås ocksä fast alt kommunens civilförsvarsplanläggning skall samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen. En molsvarande bestämmelse föreslås i lagen om kommunal beredskap. Vissa civilförsvarsplaner bör därvid vara gemensamma med motsvarande beredskapsplaner. Ledningsplanen, informationsplanen och personal- och underhållstjänstplanen är sådana planer som bör vara gemensamma med motsvarande beredskapsplaner. 1 paragrafen har också samrädsskyldighet med länsstyrelsen tagits in.

I Ijärde stycket föreskrivs om översyn och revidering av planerna.

1 10 c-10 g SS har tagils in bestämmelser som reglerar innehållel i stort i planerna.

Om planernas innehåll har en närmare redogörelse lämnals i den allmänna motiveringen. Till skillnad mot vad kommittén föreslår så förordas i den allmänna motiveringen all länsstyrelsen fär ansvaret för mobiliseringsplanläggningen. Dock bör kommunen med underlag från länsstyrelsen upprätta en s.k. mobiliseringsöversikt. 1 punkten 6 i 10 c S har därför tagils

Prop. 1984/85:49 71

in en beslämmelse om all ledningsplanen skall innehålla uppgifter om civilförsvarsorganisationens mobilisering.

Som anförts i den allmänna motiveringen bör skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas och motsvarande planering tas in i skyddsplanen. 1 10 e S har i ell iredje stycke tagils in bestämmelser som rör planeringen av skyddsrum. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 24 och 26 S§ som upphävs.

12 §

1 denna paragraf finns föreskrifter om civilförsvarsplikt. Ändringama är närmast av redaktionell art. I Si lagförslaget bygger på all de nuvarande sjukvårdspluionerna förs över till sjukvårdshuvudmännen. För alt tillgodose personalbehovet för sjukvårdspluionerna måste förmodligen civilförsvarsplikten användas. Med nuvarande reglering torde inle detta kunna förenas. Emellerlid har riksdagen under 1983/84 års riksmöte antagit ett förslag lill lag om skyldighel för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret (prop. 1983/84: 114, FöU 16, rskr 287). Med den nya lagen kan denna fråga lösas. Någon särbestämmelse i civilförsvarslagen behövs således inle.

15 §

I denna paragraf regleras rällen för civilförsvarscheferna alt infordra uppgifter från de civilförsvarsplikliga. Ändringen innebär att denna befogenhet nu läggs på kommunerna.

I7§

Ändringen i denna paragraf är närmasi av redaktionell art och föranledd av ändringen i 7 S.

18 §

F.n. föresknvs i denna paragraf att en civilförsvarspliktig för inskrivning i civilförsvaret är skyldig all inställa sig pä utsatt tid och plals inom del civilförsvarsområde där han vistas. Eftersom civilförsvarsområdena avskaffas, måste bestämmelsen ändras. Någol behov att ha en sädan liknande begränsning finns inte längre. Eftersom länsstyrelserna ombesörjer inskrivningen ligger redan en begränsning lill länet, vilket får anses vara tillräckligt.

19 §

F.n. finns i denna paragraf vissa bestämmelser om förbud för den civil-försvarsplikiige alt under högsla civilförsvarsberedskap lämna civilför-svarsområdel. Bestämmelserna har numera inle någon belyddse. Paragrafen kan därför upphävas.

Prop. 1984/85:49 72

22-28 §§

Som jag har angett i den allmänna motiveringen kan skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas. Det berör föreskrifterna i 22-28 SS.

Föreskrifterna i 22 S har flyttats lill nya 10 S varför 22 S kan upphävas.

1 23 § finns bestämmelser om skyddsrumsplaner. Dessa föreskrifter kan upphävas.

I 24 § föreskrivs alt skyddsrumsplanen skall ange skyddsrumsorternas gränser. Dessa gränser skall enligl förslaget tas in i skyddsplanen enligt 10 e S. 1 paragrafen finns också regler om hur gränserna skall beslämmas. Dessa föreskrifter har lagils in i 10§ andra stycket. 24 § kan därför upphävas.

F.n. innehåller 25 S bestämmelserom skyddsrumsområden. Paragrafen kan upphävas med hänsyn lill vad som anförts om skyddsplanen.

26 S innehåller grundläggande bestämmelser om beräkning av skydds-rumsbehovet. Dessa bestämmelser har lagits in i den nya 10 e S varför 26 § kan upphävas.

27 S har ändrats på grund av all skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas. 1 slällel skall det läggas fast att kommunen är skyldig au tillse all del byggs skyddsrum enligl skyddsplanen. Genomförandel får i övrigt ske på samma säU som förut. Uppgifter om behov m.m. framgår av skyddsplanen.

Ändringen i 28 S är en följd av att skyddsrumsområdena avskaffas.

36 §

I denna paragraf finns f.n. vissa beslämmdser om inkvartering m.m. Det nuvarande andra stycket behövs inte och kan upphävas. 1 stället har, med vissa redaktionella jämkningar, frän lagen om kommunal beredskap förts över bestämmelser som reglerar sådani som är alt anse som civilförsvarsverksamhel.

38 §

Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.

40 §

I denna paragraf finns f.n. föreskrifter som reglerar kommunernas skyldighet i visst hänseende i fråga om civilförsvarsverksamheten. Dessa uppgifter skall alltjämt finnas kvar. Vissa redaktionella jämkningar och följdändringar i lagtexten har emellertid gjorts. Bl.a. har bestämmelser som rör civUförsvarschefen i 1 mom. a) lagils bort. Föreskrifterna i punkten I mom. i) om ansvaret för bl.a. gatubelysning har numera mist sin belyddse. Föreskrifterna kan därför upphävas.

I den allmänna motiveringen redovisas skyddsrumsutredningens förslag i fråga om skyddade utrymmen. F.n. ankommer det på fastighetsägare att förse byggnader med skyddade utrymmen. Någon ersäuning utgår inle.

Prop. 1984/85:49 73

Enligt skyddsrumsulredningens förslag bör skyddade utrymmen inte vara knutna till den enskilda byggnadens hehov utan ses som en kollektiv nyttighet pä samma sålt som skyddsrummen.

Det är enligt utredningen nödvändigt all kommunerna får ett ökat ansvar. Ansvaret hör bestå i all i fred välja ut lampliga lokaler och platser för skyddade utrymmen och all vidta förberedelser bl.a. i form av inventering, åtgärdsförslag och planläggning, så ati utbyggnaden kan ske snabbt når försvarsheredskapen behöver förstärkas. En bestämmelse med delta innehåll har förts in i punkten 1 mom. i). Kommunen bör också få ersättning för dessa åtgärder. Delta regleras i 42 S. Fastighetsägaren skall alltjämt vara den som har skyldigheten att ställa i ordning dessa utrymmen. Ersättning bör också ulgå för fastighetsägarens åtgärder. Bestämmelser om detla finns i 57 S.

Bestämmelserna i paragrafens tredje moment kan upphävas med hänsyn lill kommunernas nya roll i fråga om civilförsvarsverksamhelen.

41 §

I denna paragraf regleras f.n. vilka organ i kommunen som har hand om civilförsvarsverksamheten. Kommunens organisation har behandlats i den allmänna motiveringen. 1 41 S bör endasl den fredstida organisationen behandlas. I första stycket har därtör angetts att det är fråga om fredstida förberedelser. I andra stycket har bestämmelserna som berör skyddsrumsplan lagits bort. I stället har förts till bestämmelser om att kommunfullmäktige antar kommunens civilförsvarsplaner. 1 tredje stycket har bestämmelser som berör beredskapsförhållanden lagits bort.

Bestämmelserna i tredje momentet kan upphävas p.g.a. kommunens nya roll i fråga om civilförsvarsverksamhet.

41 a §

I denna nya paragraf har bestämmelser tagits in som berör ledningen av civilförsvarsverksamheten under civilförsvarsberedskap. En närmare redogörelse i dessa frågor finns i den allmänna motiveringen, 1 första stycket har föreskrivils alt kommunstyrelsen utövar den ledning av civilförsvarsverksamhelen som ankommer på kommunen under civilförsvarsberedskap. Kommunens ledningsansvar regleras i 5 §,

1 andra och tredje styckena regleras den direkta ledningen av civilförsvarsverksamheten. Som beskrivs i den allmänna motiveringen skall civilförsvarschefen ha det direkta ansvaret i vissa frågor som har angetts i paragrafen. Civilförsvarschefen tas ut av länsstyrelsen genom inskrivning i civilförsvaret. Kommunen bör få det avgörande infiylandel på valel genom alt lämna förslag lill länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör således följa förslaget om inte starka skäl talar emol. Normall bör chefen vara den brandchef som tjänstgör i kommunen. Som anförts i den allmänna motiveringen är civilförsvarschefen med sin stab en enhet i krigsorganisationen och således en statlig resurs som ställs till kommunens förfogande (jfr 5 S),

Prop. 1984/85:49 74

42 §

1 denna paragraf regleras vissa ersättningsfrågor. Som anförs i motiveringen lill 40 § bör kommunen få ersäuning lör förberedande ålgärder i fråga om skyddade utrymmen enligl 40 S I mom. i). En föreskrift om detla har tagits in i denna paragraf.

44 §

Paragrafen innehåller f.n. vissa bestämmelser om ersättning till kommunen. 1 den allmänna motiveringen förordas au kommunen skall få ersättning av statsmedel för de koslnader som kommunen har för ledningen av civilförsvarsverksamhelen och förberedelser i fred för denna verksamhet. Med förberedelser avses i första hand att upprätta och vidmakthålla angivna planer för verksamheten. Kommunen bör dock inle ha ersättning för koslnader för egen personal som avses i 20 S. Bestämmelser om vad nu sagts har förts in i denna paragraf. Ersätlningen bör bestämmas och betalas ul av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Ersättningen bör som framgår av den allmänna motiveringen beräknas efter en schablonmelod.

45 §

Ändringen i denna paragraf är en följdändring av andra ändringar i lagen.

49 och 50 §§

F.n. innehåller dessa paragrafer bestämmelser om gemensamt verkskydd. Som framgår av den allmänna motiveringen kan, med hänsyn lill vad som anförts i kommentaren lill 7 § om alt reglerna om gemensamt verkskydd kan upphävas, också dessa båda paragrafer upphävas.

54 §

Ändringarna i denna paragraf år av redaktionell art.

57 §

1 denna paragraf regleras vissa skyldigheler för fastighetsägare. Som anförts tidigare i kommentaren till 40 § bör reglerna ändras i fråga om skyddade utrymmen. Punkten d) har således ändrats på så sätt au skyldigheten alt anordna skyddade utrymmen ocksä skall kunna gälla under fredslid och inte bara under civilförsvarsberedskap. Vidare innebär ändringen att det skyddade utrymmet inle bara avser den egna fastighetens behov. 1 likhel med vad som gäller för skyddsrumsbyggandel är det inle nödvändigt att själva byggnaden förses med det skyddade utrymmet. Möjlighet bör finnas all anordna etl skyddat utrymme friliggande i anslutning lill byggnaden. Punkten e) har ändrats sä att skyldighel föreligger au upplåta det skyddade utrymmet åt befolkningen. I etl nytt stycke har ersättningsregler tagits in som innebär att fastighetsägaren får ersättning för nämnda åtgärder.

Prop. 1984/85:49 75

58 §

Ändringen i denna paragraf innebär att vad som f.n. föreskrivs om civilförsvarschef skall i fortsättningen galla för kommunen.

59 §

1 denna paragraf finns föreskrifter om utrymning. Föreskrifterna bör också avse omflyttning vilket lagts till i paragrafen. Det kan ifrågasättas om inte bestämmelserna om fastighetsägarnas skyldighet som nu finns i lagen (1964:64) om skyldighet all upplåta inkvarteringshostad i krig m.m. borde tas in i civilförsvarslagen. Det fär dock t.v. räcka med att en hänvisning till denna lag las in i paragrafen.

65 §

Ändringarna i denna paragraf föranleds av alt kommunerna fått uppgifter i fråga om skyddade utrymmen (jfr 40 § I mom. i). För alt kommunerna skall kunna fullgöra dessa uppgifter måsle möjlighet ges för kommunerna att besikla anläggningar och byggnader.

66 §

I denna paragraf behandlas bl.a. civilförsvarschefens befogenheter. Dessa befogenheter tilläggs nu kommunerna.

68 §

I denna paragraf finns f.n. bestämmelser om förfoganderått för bl.a. civilförsvarschef. Den rällen bör i stället avse kommunen. En bestämmelse om detla har förts in i 68 S första stycket. Kommunens förfoganderätt kommer, som framgår av 41 a S, all i första hand utövas av kommunstyrelsen. Ingenting hindrar dock kommunstyrelsen frän att överlämna åt kommunens civilförsvarschef att besluta på kommunstyrelsens vagnar (jfr 41 a 8 tredje stycket 3).

Andra stycket kommer all sakna aktualitet och kan upphävas.

1 tredje stycket har viss förfoganderätt tillförts kommunen för kommunens nya uppgifter i fråga om skyddade utrymmen.

73 § Denna ändring är endast av redaktionell art.

75 §

Bestämmelserna i denna paragraf kommer att sakna betydelse och kan upphävas.

77 §

1 denna paragraf finns f.n. reglerat vissa befogenheter för civilförsvarschef. Dessa befogenheter läggs nu på kommunen.

Prop. 1984/85:49 76

78 §

I denna paragraf finns f.n. föreskrifter som ger lånsstyrelsen möjlighet att förelägga vite om någon underlåter att fullgöra skyldigheter som åligger honom enligt civilförsvarslagen. Föreläggande kan ocksä riktas mot en försumlig kommun. Denna möjlighet bör utsträckas till alt omfatta också försummelser beträffande kommunens nya skyldigheter enligt 2 a kap. om planläggning m.m. eller föreskrifter som meddelas med slöd av bestämmelserna i della kapilel. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

I prop. 1983/84: 113 om ändring i civilförsvarslagen som antagils av riksdagen vid 1983/84 års riksmöte (FöU 17, rskr 278) föreslås bl.a. regler som ålägger kommunerna all kontrollera skyddsrumsbeståndet i kommunen och se till alt fel och brister åtgärdas. 1 del lagstiftningsarbetet diskuterades om kommunerna skulle tilläggas rätt att förelägga viten. Emellertid framhölls då alt den frågan borde prövas i det lagstiftningsarbete som förbereds i fråga om kommunernas övertagande av ledningsansvaret för civilförsvaret. Det är rimligt alt kommunema får rått all förelägga viten i sädana fall där kommunen har aktualiserat en skyldighel för någon att fullgöra något enligt civilförsvarslagen. En bestämmelse om detla har lagts till i denna paragraf.

81 §

Ändringarna i straffbestämmelserna är av redaktionell art.

83 §

Denna paragraf innehåller besvärshesiämmdser. De besvärsbesläm-melser som f.n. avser beslul av civilförsvarschef har ändrats till att avse beslul av kommunen. 1 övrigi år ändringarna av redaktionell art.

Ikraftirädandebestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1985. Vid den tidpunkten kommer dock kommunerna inte alt kunna överta ledningen av civilförsvarsverksamhelen. Del beräknas kunna ske först den 1 januari 1987. Av det skälet föreskrivs att äldre bestämmelser alltjämt skall tillämpas till den tidpunkten.

När kommunerna övertar ansvarel för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig. måste de planer som anges i 2 a kap. vara upprättade och antagna. Det är därför nödvändigt alt planläggningen kommer i gång så tidigt att planerna är klara vid ulgången av december 1986. 1 ikraftträdandebestämmdserna föreskrivs därför all planläggningen skall starta utan hinder av att de äldre bestämmelserna gäller. Planläggningen måste ske med stöd av de nya bestämmelserna. Föreskrift om detta ges ocksä. Den föreskriften innebär au alla nya bestämmelser som har med planläggningen all göra blir tillämpliga vid genomförandet av den. Det innebär bl.a. all kommunerna får rätt lill ersältning för arbetet med planerna enligt den nya 44S.

Prop. 1984/85:49 77

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

3§

1 den allmänna motiveringen framhålls all civilförsvarsverksamheten hör regleras i civilförsvarslagen och att lagen om kommunal beredskap endasl bör innehålla föreskrifler om kommunens uppgifter i fråga om övrig civil loialförsvarsverksamhet.

Denna paragraf innehåller f.n. föreskrifter om sådani som är att anse som civilförsvarsverksamhet. Kommunens uppgifter i detta hänseende regleras i civilförsvarslagen. Paragrafen kan därför upphävas.

I denna paragraf regleras bl.a. kommunens skyldighet att vidta förberedelser i fredstid för viss totalförsvarsverksamhel, exempelvis planläggning. Emellertid skall kommunen planlägga sin civilförsvarsverksamhel enligt bestämmelser i civilförsvarslagen. Ett tillägg till första stycket har därför gjorts med innehåll att kommunens planläggning enligt lagen om kommunal beredskap kan begränsas av särskilda bestämmelser, t.ex. i civilförsvarslagen. Övriga ändringar är av redaktionell art.

7§

I denna paragraf finns föreskrifler om kommunens beredskapsplanläggning. I paragrafen har gjorts elt tillägg med hänvisning till 10 b S tredje stycket civilförsvarslagen som innehåller föreskrifter om samordning av beredskapsplanläggningen med civilförsvarsplanläggningen.

14 §

I tredje stycket finns föreskrifler som berör civilförsvarschef. Föreskrifterna behövs inle och kan därför upphävas.

16 §

Denna paragraf innehåller föreskrifler om ersättning till kommunen för planläggningskostnader. F.n. får kommunen inte full kostnadstäckning och inte heller ersättning för planrevision. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) bör kommunerna få samma ersättning för den kommunala beredskapsplaneringen som för civilförsvarsplaneringen, dvs. full kostnadsersättning samt ersättning för planrevision. Paragrafen har ändrats i enlighet med del anförda.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag hör träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen om ändring i civilförsvarslagen, dvs. den 1 januari 1985. Som anförts tidigare kommer kommunerna emellertid inle alt kunna överta ledningen av civilförsvarsverksamhelen förrän tidigas! den Ijanuari 1987. Äldre bestämmelser i

Prop. 1984/85:49 78

civilförsvarslagen måste därför gälla lill den tidpunkten. Av samma anledning måste också de äldre bestämmelserna i lagen om kommunal beredskap alltjämt tillämpas t.o.m. utgången av december 1986.

Kommunerna måste emellerlid påbörja sin planläggning enligt 2 a kap. civilförsvarslagen redan den 1 januari 1985. Den planläggningen skall kommunerna samordna med den kommunala heredskapsplanläggningen. Därför måsle ulan hinder av all äldre bestämmelser alltjämt skall gälla de nya bestämmelserna i lagen om kommunal beredskap tillämpas på den kommunala beredskapsplanläggning som är nödvändig för samordningen med civilförsvarsplanläggningen. Det innebär bl.a. all kommunerna fär ersällning enligt den nya 16 S-

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämlas över förslagen till

1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74),

2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap.

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:49 80

Förortj

Regeringen bemyndigade i juni 1982 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års tolalförsvarsbeslul angående civilförsvaret och kommunerna. Kommittén antog benämningen Provplanläggningskommil-tén-Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK). I oktober 1983 överlämnade kommittén lill försvarsministern betänkandet (Ds Fö 1983:10) Kommunerna och Civilförsvaret - Ledning och planläggning på lokal nivå.

Under kommitténs arbete har från många håll framhållits all det föreligger ell slort behov av och intresse för att ta del av kommitténs överväganden och förslag. Man har framfört att del skulle vara av stort värde om kommitténs förslag kunde sammanfallas och spridas i en lättillgänglig form.

Mot denna bakgrund har kommittén utarbetat föreliggande publikation som ulgör en relalivi fyllig sammanfattning av innehållet i betänkandet.

Stockholm i november 1983

Provplanläggningskommitlén - Civilförsvaret och Kommunerna

Prop. 1984/85:49

1 Bakgrund

Åven om civilförsvaret har genomgått många förändringar under tiden efter andra världskriget har lednings- och ansvarsförhållanden inte nämnvärt ändrats sedan tillkomsten av 1960 års civilförsvarslag. Elt antal faktorer lalar emellerlid nu för en förändring i dessa avseenden. De viktigaste faktorerna redovisas nedan.

□ Antalet kommuner i landet har minskat kraftigt. I dag finns 284
kommuner. 1960 var anlalel drygl 1 000. Kommunerna har fått ett ökat
ansvar inom olika områden av samhällsplaneringen och för kommunin
vånarnas trygghet.

D Nästan alla fredslida förberedelser för totalförsvarets verksamhet bygger på principen alt den som har ett ansvar för en verksamhet i fred bör även i krig ha motsvarande ansvar om denna verksamhei skall fortsätta då.

□ Enligt 1982 års tolalförsvarsbeslul skall strävan vara att åstadkomma en
stark samhällsanknytning av civilförsvarsverksamheten. Vidare bör man
skapa förutsättningar för befolkningen all akti vt delta i verksamheten. En
god lösning når del gäller all tillgodose dessa önskemål år alt förankra
verksamheten hos de ordinarie samhällsorganen och där möjliggöra ett
politiskt inflylande.

Frågan om elt ökat kommunall ansvar för ledningen av civilförsvaret på lokal nivå har utretts mycket grundligt. Del skedde försl i interna utredningar inom civilförsvarsslyrelsen i början av 1970-talet. När 1978 års försvarskommitté intresserade sig för frågan tog diskussionen fart på allvar. En sårskild expertgrupp inom försvarskommillén, den s.k. CK-gmppen, fick i uppdrag att utreda frågan och utarbetade två rapporter. Försvarskommitténs förslag låg till grund för 1982 års totalförsvarsbeslut. Riksdagen beslutade därvid bl.a. om följande tre väsentliga förändringar för civilförsvarets del:

□ Kommunerna skall med början senast under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planlåggningsansvar i fred som hänger samman härmed.

□ Lokala skyddsplaner skall upprättas i samtliga kommuner.

□ En hemskyddsorganisalion skall byggas upp under 1980-talet.

I försvarsbeslutet betonades all övergången lill det ökade kommunala ansvaret skall samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och arbetet med skyddsplaner.

I försvarsbeslutet uttalades klart att civilförsvaret även i fortsättningen

Prop. 1984/85:49 83

skall vara en statlig angelågenhet. Enkelt uttryckt kan man säga att staten uppdrar åt kommunerna att mot ekonomisk ersättning genomföra vissa förberedelser i fred för att under beredskap och i krig kunna leda civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå. Staten år således även i fortsättningen huvudman för civilförsvaret.

Riksdagen tog inte ställning till storleken av stålens ersättning till kommunerna och formerna för denna. För all genom en provplanläggning praktiskt pröva den framtida ansvarsfördelningen mellan lånsstyrelserna och kommunerna, kostnadsfrågan m.m. beslöt regeringen alt tillkalla en parlamentarisk kommitté. Denna kommitté, Provplanläggningskommitlén -Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK), tillsattes i juni 1982. Den fick till uppgift all med utgångspunkt i den inriktning av civilförsvarsverksamhelen som framgår av lotalförsvarsbeslutet leda provplanläggningen samt att överväga och lämna förslag om

□ fördelningen av ansvarel mellan länsstyrelserna och kommunerna för
olika planer och andra därmed sammanhängande beredskapsåtgårder i
fred när det gäller såväl civilförsvarsverksamheten inom den enskilda
kommunen som den civilförsvarsverksamhet som skall samordnas över
kommungränser,

D hur ledningen av den civilförsvarsverksamhet som skall samordnas över kommungränser bör organiseras,

□ innehåll och utformning av de olika planerna för civilförsvarsverksamheten,

□ erforderliga författningsbeslåmmdser för genomförande av riksdagens beslut i fråga om civilförsvaret och kommunerna saml

D regler som bör gälla för ersättning till kommunerna för deras civilförsvarsverksamhel i fred.

Provplanläggningen

För att få underlag för våra överväganden och förslag har 22 kommuner i Malmöhus och Kopparbergs län genomfört en provplanläggning under vår ledning. Valel av län och kommuner har gett goda möjligheter lill en bred behandling av frågor om civilförsvarsplanläggning. Sålunda har olika problem kunnal belysas såväl i stora och medelstora kommuner som i mindre kommuner av glesbygdskaraktär.

De kommuner som deltagit i provplanläggningen är i Malmöhuslän: Burlöv, Eslöv, Hörby, Höör, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Slaffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge samt i Kopparbergs län: Borlänge, Gagnef, Leksand. Malung, Mora, Orsa, Rättvik, Säter, Vansbro och Älvdalen.

Figuren på sidan 9 visar översiktligt samverkansformerna under provplanläggningen.

I elt första steg utarbetade de centrala fackmyndigheterna förslag till regler (föreskrifler och allmänna råd) för olika planer. Sedan vi hade godkänt reglerna att ligga lill grund för provplanläggningen översändes dessa till de båda länsstyrelserna. Dessa överlämnade de fastställda reglerna till kom-

munerna tillsammans med erforderligt regionalt planeringsunderlag. Därvid presenterade lånsstyrelserna innehållet i reglerna och underlaget. Redan tidigare hade Iänsslyrelserna lämnat informaiion till berörd personal avseende civilförsvarets organisation och verksamhet och dessutom genomfört en viss utbildning av samma personal.

Svenska kommunförbundets länsavdelningar informerades kontinuerligt om och medverkade i viss omfaltning i provplanläggningen.

Under provplanläggningen begränsade vi våra direktkontakter med provplanläggningskommunerna i fråga om det konkreta planläggningsarbe-let. Kontakterna lill oss kanaliserades i slällel via länsstyrelserna för att ge en bild av en bedömd framlida planeringssituation. Däremol genomfördes uppföljning av erfarenheterna från provplanläggningen i direktkontakt mellan bl.a. kommunerna och oss.

Länsstyrelserna hade under hela provplanläggningen den vikliga uppgiften all på olika sätt bistå kommunerna. Föruiom att ansvara för planläggningsunderlaget, vilket krävde en relativt slor arbetsinsats, genomförde länsstyrelserna inledningsvis de tidigare berörda informations- och utbildningsinsatserna. Dessulom utvecklades en rutin genom vilken den enskilda kommunen snabbt kunde få svar på olika frågor och diskutera uppkomna problem.

SAMVERKAN UNDER PROVPLANLÄGGNINGEN

Prop. 1984/85:49 85

2 Lecining

Ledning av civilförsvarsverksamheten inom kommun

Vi anser all kommunstyrelsen skall ha det övergripande ansvaret för all på kommun ankommande totalförsvarsverksamhet under beredskap och i krig. Härigenom uppnås goda förutsättningar för en nödvändig samordning och ledning av verksamheten.

Vi föreslår all i samtliga kommuner skall tinnas en civilförsvarsslab som skall verka under beredskap och i krig. Denna är kommunstyrelsens stabsorgan för ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunerna. 1 civilförsvarsstaben bör sakkunniga från vissa av kommunens förvaltningar ingå. Kommunstyrelsen och civilförsvarsstabeii utgör tillsammans kommunens civilförsvarslednmg. Kommunen bör ha ett avgörande inflylande när det galler krigsplacering av personal i civilförsvarsstaben. Vi anser att chefen för civilförsvarsstaben skall ha ansvaret för den operativa ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommun. Ansvaret för andra uppgifter -bl.a. för att anordna skydd, för information och för röjning - bör kunna anförtros andra kommunala organ.

Exempel på kommuns krigsorganisation framgår av figuren på sidan 12.

Ledning av civilförsvarsverksamheten inom civilförsvarsregion

Behov finns av samordning under beredskap och i krig av civilförsvarsverksamheten mellan kommuner. Vidare föreligger behov av samordning med annan loialförsvarsverksamhet inom etl slörre område än den enskilda kommunen. Behovet av sådan samordning torde variera i olika delar av landet och med hånsyn till lägets krav. Inom en del lån lorde dessulom antalet kommuner vara så stort alt lånsstyrelsen i akuta situationer inte har möjlighet att svara för erforderlig ledning och samordning.

Nuvarande förordning om rikets indelning i civilförsvarsområden behöver ersättas med en ny förordning i vilken regeringen fastställer antalet civilförsvarsregioner och vilka kommuner som skall ingå i varje region. Del bör föreligga synnerliga skål från totalförsvarssynpunkl om därvid den frivilligt överenskomna indelningen i räddningsljänstregioner skall frängås.

Oavsett de fredstida formerna för samarbete inom räddningsljånslregio-

t= 6 ■° 6

	° £	a oi
	° £	vt o
	iä	>
		LCno.
C*	i?
	a OJ >	OJ CTS
(-	?	:etsi
o	I	I 1 1

_II

C71 O C71JC

T3-0

JC JC CO LO

E e	1	?	J:8f .2: >-
_i
E
>..
t_		•
.•■"	"	;.....
			-le t.
	j_ .4-
	V) c		>
	i-
			UJ

C7> C

-X

E O V)

Prop. 1984/85:49 87

nerna måste för civilförsvarsregion en regionledning vara förberedd och omgående kunna krigsorganiseras för att samordna och leda civilförsvarsverksamheten under beredskap och i krig.

Når det gäller regionledningens uppgifter bör förtroendevalda från kommunerna inom regionen ha ett gemensamt ansvar för civilförsvarsverksamheten. Regionledningen skall under länsstyrelsen svara för att verksamhelen blir samordnad inom regionen och att den bedrivs med enhetlig inriktning. Vidare skall regionledningen svara för all regionens olika resurser för verksamheten vid behov blir omfördelade mellan kommunerna och utnyttjade så alt försvarsansträngningarna främjas. Regionledningen måsle kunna falla beslut som blir bindande för kommunerna i regionen. Detta kräver författningsmässigt stöd. Vi föreslår att regionledningen skall beslå av en politikergrupp och en beredningsgrupp. 1 politikergruppen skall en förtroendevald och en ersättare för denne ingå från var och en av de kommuner som ingår i regionen. Beredningsgruppen, som i regel sammansätts av tjänstemän, skall utgöra politikergruppens stabsorgan. Genom denna sammansåttning av regionledningen skapas en god grund för kommunal samverkan inom civilförsvarsregionen. En sådan regionledning bidrar dessutom till en slark samhällsanknytning av civilförsvarsverksamheten, vilket är strävan i 1982 års tolalförsvarsbeslul.

Polilikergruppen utser inom sig ordförande och vice ordförande. I brådskande lägen skall ordföranden ensam eller den som ersätter honom kunna fatta beslut.

Genomförandet av regionledningens beslul skall enligl vår mening ankomma på civilförsvarsledningen i vederbörande kommun såvida inget annat överenkoms mellan länsstyrelsen, regionledningen och kommunen.

Beredningsgruppen är en enhet i civilförsvarets krigsorganisation. Av länsstyrelsen i samråd med kommunerna inom regionen utsedda personer hör således vara civilförsvarspliktiga och erhålla utbildning och övning för sina uppgifter med stöd av denna plikt.

Regionledningen samgrupperas med civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen inom regionen, dvs. i regel i nuvarande huvudcentral. För att begränsa kostnaderna bör den kommun där regionledningen uppehåller sig genom sin civilförsvarsslab ge den stabs- och sambandsservice mm. som kan erfordras för såväl regionledningens poliiikergrupp som dess beredningsgrupp.

Regionindelningen m.m. illustreras i följande figur.

Prop. 1984/85:49

Ledning inom civilförsvarsregion

Länet indelas vid behov I civilt orsvarsregioner. Exemplet visar ett Idn med fyra regioner (A - D).

I region A ingår, som framgår av exemplet, kommunerna

a) b) och c).

Regionledningen där består av tre förtroendevalda och tre ersättare for dessa från de tre ■(ommunerna samt ett stabsorgan I form av en beredningsgrupp om 5-10 personer.

Regionledningens uppehållspiats ar civilförsvarets ledningscentral i l(ommunen b), som tidigare utgjorde den s k huvudcentralen i civliforsvarsområdet.

Ledning av civilförsvarsverksamheten inom län

Beträffande lånsstyrelses ledning och samordning av civilförsvarsverksamheten har vi inle funnit anledning att ändra nuvarande ordning. Däremot är en närmare precisering önskvärd av länsstyrelses uppgifter och befogenheter i förhållande lill kommunerna. En sådan precisering framgår av vårt förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen där vi har utvecklat länsstyrelsens ledningsansvar och dess roll i de fredslida förberedelserna.

Prop. 1984/85:49 89

3 Planläggning m.m.

Syfte med civilförsvarsplanläggningen

Syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred år att

□ skapa ell grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig.

□ ange de åtgärder som bör vidtas när försvarsberedskapen behöver förstärkas samt

□ utgöra grund för förberedelser i fredslid, exempelvis att bygga skyddsrum och att bedriva övningsverksamhel.

Planläggning på olika nivåer

Förberedelser i form av fredstida planläggning för totalförsvaret måste utgå från av riksdag och regering utfärdade författningar. Regeringen utfärdar också särskilda anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom totalförsvarets civila delar. Anvisningarna ligger till grund för de centrala totalförsvarsmyndigheternas planläggning och utgör dessulom utgångspunkt för de föreskrifler mm. som dessa myndigheter har att utfärda för krigsplanläggningen på regional och lokal nivå.

Det är i detta sammanhang viktigt alt understryka att förberedelserna sker för krigstida förhållanden. I krigsplanläggningen måsle kraven från bedömda krigstida förhållanden vara styrande.

Regeringens anvisningar för den operativa krigsplanläggningen anger att planläggningen på alla nivåer skall vara så samordnad att försvaret kan föras med enhetlig inriktning och så att de olika försvarsfunktionerna kan stödja varandra.

En väsentlig erfarenhet från provplanläggningen är just behovet av samordnad planläggning på olika nivåer. Som exempel kan här nämnas nödvändigheten av att både civilområdes- och länsplaner för utrymning och inkvartering utarbetas som grund för den kommunala planläggningen och au dessa planer på både lokal och regional nivå är väl samordnade med totalförsvarets planläggning i övrigi.

Figuren på sidan 16 illustrerar översiktligt planlåggningsansvaret på olika nivåer.

	*Rg«rlngen* anvisningar lor dan**
opttratlva krigaplanlaggnlngen		/		F Ö R F A T T
	*Cantrala myndfghatara grund- aynar. riktlinjer fn m*	/
	*Cantrala myndfghatara grund- aynar. riktlinjer fn m*	{
	*CIvllomrAdeaplanar for clvll-foravaravarktamhalan _*	{
	*CIvllomrAdeaplanar for clvll-foravaravarktamhalan _*	\
	LBHHnBiJ

	Lanaplanar lor civllforaware-			N
			>	1
S-,				N G S
	Raglonplanar lor civilfö*rsvar- varkaarnhat aom skall aamordnas**			N G S
s..	övar kommungransar			% T 0 D
	Kommunplanar for clvlltoravara-
	varkaamhatan		_r

Plan läggning på olika nivåer

Prop. 1984/85:49 91

Av figuren framgår all kommunerna enligl vår mening skall upprätta sex olika civilförsvarsplaner. Innehållet i stort i dessa redovisas senare.

Länsstyrelsen skall ansvara för att upprätta organisationsplan för varje kommun inom länet. 1 denna plan anges den civilförsvarsorganisation som tilldelas kommun och andra grundläggande förulsällningar för kommuns civilförsvarsverksamhel. Länsstyrelsen skall vidare ha ansvarel för erforderlig civilförsvarsplanlåggning på länsnivån och för planläggningen för civilförsvarsregionerna. Vidare skall länsstyrelsen utarbeta och delge kommun del planlåggningsunderlag som krävs för alt kommun skall kunna upprätta sina planer.

Underlag för kommunernas planläggning

Kommunernas civilförsvarsplanläggning måsle utgå från den cenlrala och regionala inriktningen av civilförsvarsplanläggningen. Härvid ulgör de målanalyser som civilhefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna har utarbetat viktiga grundvärden. Analyserna omformas av länsstyrelserna lill en riskbedömning, som i sin tur ulgör ell väsenlligl underlag för kommunernas planläggning.

Länsstyrelserna har således en viktig roll när del gäller alt förse kommunerna med erforderligt underlag före planläggningens början. Det är även angeläget alt länsstyrelserna fortlöpande under arbetets gång bistår kommunerna.

Innehåll i kommunernas civilförsvarsplanläggning

Plan för kommuns övergripande ledning av verksamheten under beredskap och i krig

Planen innehåller en förteckning över kommunens uppgifter i slort i krig och beredskapsuppgifternas fördelning inom den kommunala förvaltningen. Vidare redovisas kommunens krigsorganisation och hur övergången till krigsorganisation skall ske. 1 övrigi innehåller planen de ändringar i arbetsordningen som de krigstida förhållandena bedöms medföra inom kommunen samt besluts- och delegationsregler. Lokalbehov, lokalfördelning för kommunens krigsorganisation och en redovisning av sambandsmöj-lighelerna ingår också i planen.

Vi föreslår att denna plan helt samordnas med molsvarande del inom den kommunala beredskapsplanläggningen.

Plan för kommunal information

Denna planläggning skall säkerställa resurser och fastställa samverkansformer för all den information som kommunen har ansvaret för under beredskap och i krig - inkl. information om civilförsvarsverksamhet.

Vi anser att även denna plan hell bör samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Prop. 1984/85:49 92

Plan för personal- och underhållstjänst för civilförsvarsorganisationen

Personal- och underhållstjänst år verksamhet med syfte all vidmakthålla civilförsvarsorganisationens funktionsduglighet under beredskap och i krig. Det kan t.ex. gälla alt fylla vakanser i krigsorganisationen (rekrytering, inskrivning) eller alt säkerställa att civilförsvarsorganisalionen har tillgång till materiel, livsmedel, drivmedel m.m.

Även denna plan kan enligl vår mening helt eller till större delen samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Undsättningsplan för kommun

Syftet med undsätlningsplanläggningen är att med utgångspunkt i en kartläggning av risker och andra förhållanden ge kommunens civilförsvarsledning underlag för användning av disponibla undsättningsresurser.

Undsällningsplanen inrymmer planläggningen för räddningstjänsten i fred och innehåller därutöver uppgifter om territoriell indelning, grupperings-platser för civilförsvarsenheter och lokala samverkansorgan m.m. av betydelse vid undsättning.

Skyddsplan

Under andra världskriget gjordes omfattande insaiser i Sverige för att genom olika förslärkningsåtgärder åstadkomma skydd för befolkningen i byggnader i de dåvarande städerna. Principen har sedan dess och fram lill år 1979 varit att inom en skyddsrumsorl skall nya byggnader av viss minsta storlek förses med skyddsrum. Under denna period skedde vissa förändringar i samhället som påverkade skyddsrumsbyggandet. T.ex. skedde det en boendeulglesning som medförde att det uppstod överskott på skyddsrumsplalser i vissa områden. Under senare delen av perioden byggdes också färre flerfamiljshus medan anlalel småhus ökade. Eftersom ägarna till de senare var undantagna från skyldighel alt anordna skyddsrum uppstod det i villaområden brister på skyddsrum och totalt selt minskade produktionen i hela landel.

Från 1979 grundar sig skyddsrumsprodukiionen på en mer allsidigt behovsinriktad planering för skyddsrumsorlen. För varje skyddsrumsort skall kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Den skall omfalla ortens hela bebyggelse och bör dessulom innefaita områden som är planlagda för framtida bebyggelse eller områden där bebyggelse kan förvänlas. Planeringen skall förutom produktionen av skyddsrum i anslutning lill uppförande av ny anläggning eller byggnad också avse ålgärder för att avhjälpa brist på skyddsrumsplatser i redan bebyggda områden. Skyddsrumsplanen år således ett grundläggande underlag för produktionen av skyddsrum. Den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsrumsort skall anmäla detta till kommunen. Denna prövar sedan anmälan bl.a. med utgångspunkt i behovet enligl skyddsrumsplanen saml tillgängliga medel och lämnar därefter den byggande besked om han behöver bygga skyddsrum och hur slort detla behöver vara. Den som blivit ålagd all anordna skyddsrum ersätts av staten för sina merkostnader.

Genom de nya principerna för att bygga skyddsrum har man i skydds-

rumsorlerna skapat ett system för produktion av skyddsrum i fred. Emellerlid kvarstår en del problem att lösa. Detta gäller t.ex. frågan om hur man skall se på skyddsfrågan i områden utanför skyddsrumsorler. Vidare gäller det att finna elt system för att genom omflyttning utnyttja befintliga överskoll på skyddsrumsplalser samt att skapa bättre möjligheter att kunna anordna skyddade utrymmen i bristområden när försvarsberedskapen skall förstärkas. År 1981 lade 1975 års skyddsrumsutredning fram etl förslag att lokala skyddsplaner skall upprättas i varje kommun. En skyddsplan anger både de åtgärder som bör vidtas i form av att i fred bygga skyddsrum i skyddsrumsorterna och andra åtgärder för att förbättra befolkningsskyddet i kommunen når försvarsberedskapen skall förstärkas.

Syftet med skyddsplaneringen är att skapa underlag för beslut om olika skadeförebyggande åtgärder och att förbereda deras genomförande. Kommuns skyddsplan skall i olika avseenden omfatta hela kommunens yta och innefatta de skadeförebyggande åtgärder som är lämpliga och möjliga med hånsyn till förutsåtlningarna i det område planläggningen avser. Skyddsplanen kan illustreras med följande figur.

_{SKYDDSPLANENS INNEH}_Å_LL

PLANERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR

(Tillhondahfills delvis ov länsstyrelsen)

Med planeringsförutsättningar avses bl.a. det planlåggningsunderlag som länsstyrelsen lämnar till kommunen. Detla innefattar t.ex. en bedömning av de risker som anses föreligga för olika områden i kommunen.

Prop. 1984/85:49 94

Områdesindelningen innebär att kommunen indelas i hemskyddsområden. Varje hemskyddsområde ulgör därvid elt planeringsområde för skadeförebyggande ålgärder av olika slag. Hemskyddsområdena klassificeras med hänsyn lill läge och risk.

Skyddsanalysen innebär en karlläggning för varje hemskyddsområde beträffande behovet av skyddsplatser saml möjligheterna att anordna skydd och all genomföra omflyttning m.m.

Skyddsrumsplanen har inte varit föremål för provplanläggning. Det erfordras enligt vår mening dock även framdeles en plan för all styra den fredstida skyddsrumsproduktionen. Erfarenheterna från arbetet med skyddsanalysen innebår alt den delvis kan ersatta nuvarande skyddsrumsplan. Det bör även i övrigt vara möjligt att förenkla de befintliga skyddsrumsplanerna.

Planerna för de skadeförebyggande beredskapsälgärderna syftar till all sä långt möjligt i fred förbereda åtgärder och säkerställa resurser så att verksamheten under beredskap och i krig kan genomföras med erforderlig snabbhet och säkerhet.

Planläggningen för

□ byggnadsljänslen omfattar såväl byggnadsåtgärder avseende skydd för
befolkningen (skyddade utrymmen) som utbyggnad av krigsbranddam-
mar och skydd för civilförsvarsorganisationens enheter,

D hänvisning till skydd omfattar ålgärder för att göra det möjligt för människor att från sina boslåder och arbetsplatser snabbt kunna komma i skydd,

D omflyttning syftar lill att utarbeta ett beslutsunderlag så alt tillgängliga skydd i så slor utsträckning som möjligt kan utnyttjas,

□ utrymning och inkvartering omfattar en dokumentation rörande utrymning i olika hemskyddsområden alternativt möjlighelerna till inkvartering i dessa. Av planläggningen skall också framgå organisalionen för att genomföra utrymning och inkvartering,

□ ullämning av skyddsmasker omfattar en karlläggning av behovet saml ålgärder för att dela ut skyddsmaskerna.

Mohiliseringsplan för civilförsvarsorganisationen

Mobiliseringsplanens syfte är all kommunens civilförsvarsorganisalion skall kunna mobiliseras inom fastställd lid och under förutsättning att beredskapslarm ges ulan alt beredskapshöjande åtgärder har vidtagits tidigare. Mobiliseringsplanen måsle därför ge konkreta handlingsregler för ett tidsbegränsat verkslällighelsskede.

Mobiliseringsplanen innehåller mobiliseringskalender saml vid behov en mobiliseringsöversikt. Mobiliseringskalendern utgör underlag för att genomföra mobilisering av mobiliseringsenhei. Denna beslår av personal, materiel och fordon sammanförda lill en för mobilisering lämplig styrka. Mobilise-ringsöversikien innehåller en samlad redovisning av de väsentligaste delarna av de olika mobiliseringskalendrarna. Den är avsedd för kommuns civilförsvarsledning.

Prop. 1984/85:49 95

Ambitionsnivå för planläggningen m.m.

Enligt 1982 års tolalförsvarsbeslul skall en hög beredskap mot överraskande angrepp säkerställas. Det primära syftet med civilförsvarsplanlåggningen i fred år all skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig. För alt åstadkomma detta måsle de fredslida förberedelserna bl.a. omfalta en organisations- och resursplanlågg-ning. Därutöver måsle nödvändiga basfakta, främst beträffande befolknings-läge och skyddsmöjligheter, dokumenteras. Pä så vis anger de olika planerna ramar och villkor för alt beslul skall kunna fattas och genomföras under beredskap och i krig. Etl tillfredsställande beslutsunderlag för starten av verksamhelen är dock det primära. Eftersom möjligheterna att förutse ulvecklingen av länkbara lägen är myckel begränsade bör planläggningen inte drivas så långt att den låser verksamheten lill olika beredskaps- och krigssituationer i detaljer och fasta mönster. 1 ell verkslällighelsskede måste det rådande läget och de lokala förhållandena styra besluten.

De planlåggningsregler och modellen att länsstyrelserna utarbetat regionall planläggningsunderlag som legal lill grund för provplanläggningen bör i allt väsentligt kunna användas vid kommande civilförsvarsplanläggning i kommunerna. 1 planläggningsreglerna har samordning med hemskyddsor-ganisalionens verksamhei lillgodosells bl.a. genom reglerna för indelning av kommunerna i hemskyddsområden.

Provplanläggningen har gett mänga erfarenheter. Belräffande planläggningsreglerna bör vissa ändringar och kompletteringar göras inför kommande planläggning. Vi anser att bl.a. följande inriktning bör gälla vid arbetet med en slutlig utformning av planläggningsreglerna a precisering av hur datorstöd bättre skall kunna nyttjas,

□ klarare regler för inventering av lämpliga lokaler och platser för all anordna skyddade utrymmen,

□ bällre regler för hur resursplanläggningen skall genomföras saml

□ klarare regler för samordningen med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Härutöver bör enligt vår mening även lämpliga planlåggningsexempel utarbetas. Vidare måste ambitionsnivån för vissa av planerna ses över. Når det gäller de nu befintliga skyddsrumsplanerna kan dessa förenklas.

Samordningsmöjligheter

Del föreligger goda möjligheler all samordna civilförsvarsplanläggningen med den kommunala heredskapsplanläggningen. Vi anser som tidigare nämnts att vissa av ovan redovisade planer helt eller till slörre delen kan samordnas. Möjligheter till ytterligare samordning torde emellertid finnas. Dessa kan dock bedömas försl när formerna för en anpassning av den kommunala beredskapsplanläggningen lill de nya förutsåtlningarna för denna planläggning bällre har klarlagts.

Prop. 1984/85:49 97

fred. När skyddsåtgärder skall genomföras måste dock aktuellt beslutsunderlag finnas. I det sammanhanget har hemskyddsorganisationen en viktig uppgift. Hemskyddsgrupper och hemskyddsombud orienterar sig om laget i sitt område vad galler t.ex. boende, sysselsatta och vilka verksamheter som finns där och slammer av detta mot skyddsplanens uppgifter. Resultatet rapporteras till kommunens civilförsvarsledning som då kan justera sill beslutsunderlag.

Enligt totalförsvarsheslulel 1982 skall utbildning av hemskyddsorganisationen om möjligt förläggas till hemkommunerna. Erfarenheterna från provplanlåggningen har understrukit behovet av lokall anpassat underlag för utbildningsverksamheten. Vi anser att utbildningen av hemskyddsorganisationen skall genomforas med utgångspunkt i den egna kommunens lotalförsvarsplanläggning och alt skyddsplanen härvid hör utgöra ett viktigt underlag. Det bästa resultatet erhålls om både grundutbildning och övningar genomförs i hemkommunen. Härigenom får hemskyddsorganisationen redan i fred god kunskap om förhållanden och resurser i det område där den skall verka under beredskap och i krig.

Vi vill i della sammanhang framhålla betydelsen av alt övningsiillfällena även utnyttjas för att ge underlag för revidering av kommunens totalförsvarsplanläggning.

Uppskov för personal i kommunerna m.m.

Vi har tidigare redovisat vår syn på kommunstyrelsens ledande roll i kommunens krigsorganisation. Vi har åven redovisat behovet av sakkunskap från vissa kommunala förvaltningar i civilförsvarsstaben. Del ar enligl vår mening oundgängligen nödvändigt att uppskov ges för den nyckelpersonal, som erfordras för viktiga funktioner i kommunens krigsorganisation.

Brandförsvarets personal har en betydelsefull ställning i civilförsvarets lednings- och undsåitningsorganisation. Tillgången till denna personal år av största vikt för möjligheterna att upprätthålla en tillfredsställande beredskap i samband med mobilisering. Frågan om uppskov för brandförsvarets personal måste därför lösas snarast. Behovet av uppskov är lika klart uttalat såväl i fråga om heltids- som deltidspersonal.

Vi vill åven peka på vikten av att personalförsörjning för barnomsorgen i krig i kommunerna hlirtillgodosedd. 1 samband med provplanläggningen har bl.a. flera kommuner framhållit betydelsen av att barnomsorgen fungerar för att tilltron till övriga beredskapsförberedelser skall kunna upprätthållas.

Behov av grundutbildning och övning

Kommunernas fredstida planläggning av civilförsvarsverksamheten är enbart en del i totalförsvarsförberedelserna på lokal nivå. Andra förberedelser måste också genomföras. Bland dessa intar utbildningsverksamheten en särställning genom att den bl.a. kan tillföra planläggningen värdefulla erfarenheter. Vi har inte hafi till uppgift all behandla utbildningsfrågor men vill ändå framhålla betydelsen av alt möjligheler skapas för en väl fungerande

Prop. 1984/85:49 99

4 Ekonomi

Regler för ekonomisk ersättning till kommunerna

Vi anser att det föreligger starka samband mellan planläggningen av civilförsvarsverksamhelen och planläggningen av den kommunala beredskapen. En integrering eller samordning av planläggningen är nödvändig. Det föreligger så starka samband alt en utebliven samordning skulle kunna undergräva trovärdigheten av planläggningens syfte. Vi anser därför all del är lämpligt att lågga en helhetssyn på kostnaderna.

Vi föreslår således all full ersättning skall utgå till kommunerna för kostnaderna för alt utarbeta civilförsvarsplanerna och alt göra en nödvändig anpassning av de kommunala beredskapsplanerna saml för all fortlöpande hålla planerna aktuella. Ersätlningen skall lill större delen fördelas mellan rikets kommuner som en fast schabloniserad ersättning.

Den sammanlagda ersättningen till kommunerna för all upprätta civilförsvarsplanerna och att anpassa den kommunala beredskapsplanläggningen bedöms uppgå till ca 60 milj.kr. i 1983 års prisläge.

Ersåltningssystemel bör uiformas enligl följande:

□ Varje kommun erhåller etl grundbelopp på 20 000 kr.

□ Varje kommun erhåller utöver grundbeloppet ell rörligt belopp på 5 kr. per invånare.

□ De kommuner som kan styrka högre koslnader än vad som svarar mot den schabloniserade ersätlningen och som dessulom uppfyller vissa närmare redovisade kriterier kan erhålla ytterligare ersältning. Beslul om ersällning bör fattas av civilförsvarsstyrelsen efter prövning av länsstyrelse.

□ Schablonersättningen enligl de två förstnämnda punkterna bor kunna
utbetalas successivt och sluiregleras när resp. kommun har färdigställt sin
planläggning. Den ytterligare ersättningen enligl den iredje punkten kan
beräknas försl när i princip alla kommuner har färdigställt planläggning
en.

Värdet av planläggningen från totalförsvarssynpunkl år hell beroende av alt planerna hålls aktuella samt att kunskaperna hålls levande hos alla som har all handha planläggningen. Uppföljningen av planläggningen är således av vital betydelse. Kostnadsnivån för all fortlöpande hålla planerna aktuella bör av olika skäl kunna bestämmas med utgångspunkt i valet av en lämplig ambitionsnivå. Vad gäller de enskilda kommunerna bör den årliga ersättningen bestå av ett belopp på 20 000 kr. och därutöver en krona per invånare.

Den åriiga ersättningen uppgår på så vis totalt för riket till ca 14 milj.kr. i 1983 års prisläge.

Ersättningen till kommunerna för att fortlöpande hålla planerna aktuella skall utgå frän och med året efier det år då planläggningen har färdigställts i kommunerna.

Vi vill framhålla att de ovan framlagda förslagen rörande ersällning till kommunerna ulgår från en helhelssyn. Ersältningen för nyplanläggningen kan således inle ses isolerad från ersältningen för alt hålla planläggningen aktuell och omvänt. Inte heller hör man som vi tidigare framhållit se civilförsvarsplanläggingen och den kommunala heredskapsplanläggningen var för sig. Om man således skulle ändra formerna eller grunderna för ersätlningen måsle även de samlade bedömningar vi gjort i våra överväganden och förslag las under förnyad prövning. Dessutom bedömer vi att kommunernas benägenhet all medverka i planläggningen är starkt beroende av att ersättningsfrågan kan lösas utifrån denna helhetssyn.

Framlida erfarenheter kan ge upphov till ändringar i ersättningssystemet. Det är därför nödvändigt att lågga in en konlrollsialion för alt göra en eventuell översyn av ersättningssystemet. En sådan kontrollstation bör läggas in i anslutning till ulgången av den första treårsperioden som systemet har varit i drift.

Följande figur redovisar sammanfattat nuvarande regler för ersättning lill kommunerna samt vårt förslag.

	Kommunal beredskapsplanläggning		Civilförsvars-planläggning
	Idag	Vän förslag	Idag	Vårt förslag
Nyplan-läggning	90 % av kostnaderna ersätts	F	Länsstyrelserna utför 1 huvuddelen av arbelet '')	F
Revidering	Ingen ersättning utgår	F	Lansstyrelserna utter huvuddelen av arbetet 1)	F

F = Full ersättning till kommunerna

1) Skyddsrumsplaner utartwias dock av kommunerna.

Ingen ersättning utgår härför.

Prop. 1984/85:49 101

5 Lagändringar m.m.

Grundläggande bestämmelser om civilförsvaret meddelas i civilforsvarslagen och verkställighetsföreskrifler till denna, främst i civilförsvarskungörelsen. Lagen om kommunal beredskap och verkställighetsföreskrifier till denna i kommunala beredskapskungörelsen reglerar i huvudsak kommunernas uppgifter i fråga om övrigt civilt totalförsvar.

Vad som nu bör förfallningsregleras kan sammanfaltningsvis anges lill tre huvudfrågor, nämligen kommunernas skyldighet i fråga om civilförsvarsplanlåggning, ledningsansvaret och rätten till ersättning för kostnader.

Enligt 1982 års tolalförsvarsbeslul är staten fortfarande huvudman för civilförsvaret även när kommunerna övertar ledningen av civilförsvarsverksamhelen i krig på lokal nivå och planläggningsansvaret härför. Detla medför alt del år nödvändigt alt staten genom föreskrifter styr verksamheten. Eftersom verksamheten och förberedelserna för denna sker för krigstida förhållanden är det dessutom nödvändigt, bl.a. med hänsyn till all försvarsansträngningar måste samordnas och föras med en enhetlig inriktning, att statsmakterna reglerar kommunernas verksamhet relativt detaljerat.

Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen skall grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer bestämmas i lag. I lag skall också föreskrifler meddelas om kommunernas befogenheter i övrigi och om deras åligganden.

De nya kommunala uppgifierna kan förfallningsregleras på flera olika sålt. Oavsett vilken lagleknisk lösning som väljs måsle de nuvarande bestämmelserna i civilförsvarslagen om civilförsvarsverksamheten ändras. Vi har därför funnit det vara lämpligt alt de nya kommunala uppgifterna regleras i civilförsvarslagen med vissa följdändringar i lagen t)m kommunal beredskap.

Eftersom flera pågående utredningar kan komma att beröra denna lagstiftning får våra förslag ses som en övergångsvis lösning. Förutom utredningarna om räddningstjänsten i fred samt den kommunala beslutsprocessen vid beredskap och krig kan nämnas utredningen om samordning av den cenlrala ledningen för räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten. Det kan också nämnas att i betankandet (Ds C 198.3: \5) Kommunalförbund lämnas förslag lill elt förenklat sätt att samverka över kommungränserna. Delta kan få betydelse for våra forslag belräffande samordning av civilförsvarsverksamhel som berör flera kommuner.

1 framliden år del således nödvändigt med en genomgripande översyn av

Prop. 1984/85:49 ,02

de författningar som berörs av våra förslag. Nu är det dock viktigt all kommunerna kan genomföra planläggningen och ta över ledningen av civilförsvarsverksamheten och alt reglerna för ersältning härför klariäggs. Lagförslaget tillgodoser dessa krav men ger också möjlighet för kommunerna alt ta över verksamheten när så erfordras samtidigt som det nuvarande systemet övergångsvis lever kvar, vilkel är nödvändigt från beredskapssynpunkt.

Mot bakgrund av våra överväganden och förslag redovisar vi erforderliga ändringar i civilförsvarslagen och i lagen om kommunal beredskap.

Tidsförhållanden för planläggningen

Inför starten av planläggningen är del nödvändigt all vissa informations- och utbildningsakliviteier genomförs. De viktigaste målgrupperna härvid är förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna samt personal vid länsstyrelsernas försvarsenheter. En övergripande information om innebörden av 1982 års totalförsvarsbeslut för kommunernas del har redan inletts av Svenska kommunförbundet och civilförsvarsslyrelsen. Enligl vad vi har inhämtat kommer utbildning inför planläggningen att genomföras under 1984 så att planläggningen kan påbörjas i kommunema hösien 1984. Då beräknas ell riksdagsbeslut bl.a. belräffande ansvaret för civilförsvarsplanläggning och regler för ekonomisk ersättning till kommunema föreligga. Vi anser alt del krävs en period om ca tvä år för all samtliga kommuner i landel skall ha

Tidsförhållanden I stort för kommunernas övertagande av ledningsansvaret och förberedelser inför detta

Prop. 1984/85:49 103

genomfört den civilförsvarsplanlåggning som vi har föreslagil. Della innebär att kommunerna hör kunna överta ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig på lokal nivå senast vid utgången av år 1986. Under denna Ivåårsperiod måsle utbildning påbörjas av förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna även för deras krigstida uppgifter.

Figuren på föregående sida illustrerar översiktligt de beskrivna lidsförliål-landena.

Organisation av arbetet vid länsstyrelse och kommun

Kommunernas nya ansvar i vad gäller civilförsvarsplanläggning i fred medför alt länsstyrelsens arbetsuppgifter och ansvar delvis ändras. Vissa av de direkta planlåggningsuppgifter som i dag åvilar länsstyrelsen kommer - enligt vad vi föreslår - all utföras av kommunerna i framliden. Dessulom kommer kommunerna att svara för skyddsplaneringen, vilken inte har någon motsvarighet i dag. Mot denna bakgrund kommer således länsstyrelsens arbetsformer inom berörda områden alt bli av mera inriktande och stödjande karaktär i framtiden. Under provplanlåggningen gjordes omfattande erfarenheler rörande länsstyrelsens nya arbetsformer, organisalionen av arbelet inom kommunen och vid länsstyrelses försvarsenhet samt formerna för samverkan mellan länsstyrelse och kommun.

Vi är medvetna om alt förhållandena under provplanläggningen har skilt sig från de förhållanden som kan antas komma att råda då planläggningsar-hetel genomförs i rikets samtliga lån och kommuner. 1 framtiden torde bl.a. längre tid stå lill förfogande för all genomföra planläggningen och reglerna för planläggningen vara bättre utformade. Detla ger en gynnsammare planeringssituation än vad som har varit fallet under provplanläggningen. Vi anser dock alt erfarenheterna från provplanlåggningen är så allmängiltiga och av så stort inlresse all de kan delges berörda myndigheter. De läsare som är intresserade av våra erfarenheler och rekommendationer hör ta del av vårt betänkande (Ds Fö 1983:10, avsniu 5.5 och bilaga 6).

Prop. 1984/85:49 104

6 Sammanfattning av förslagen

Sammanfattningsvis innebär våra förslag att

□ inom varje kommun skall under beredskap och i krig finnas en
civilförsvarsledning som beslår av kommunstyrelsen och en civilförsvars
slab,

□ kommunstyrelsen skall ha det övergripande ansvarel för all pä kommunen ankommande loialförsvarsverksamhet,

□ chefen för civilförsvarsstaben, som i regel bör vara kommunens brandchef, skall utöva den operativa ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunen,

□ nuvarande indelning av riket i civilförsvarsområden skall ersättas med en
indelning i civilförsvarsregioner,

□ i varje civilförsvarsregion skall under beredskap och i krig finnas en regionledning, som består av en politikergrupp med en beredningsgrupp som stabsorgan,

□ regionledningen skall leda den civilförsvarsverksamhel, som måsle samordnas över kommungränser,

o del primära syftet med civilförsvarsplanläggningen skall vara all skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig och att planläggningen skall begränsas till att omfalta erforderhgt beslutsunderlag för starten av verksamhelen,

□ kommun skall upprätta sex olika civilförsvarsplaner, nämligen lednings-plan, informationsplan, plan för personal- och underhållsljänst, skyddsplan, undsättningsplan och mobihseringsplan,

□ kommuns civilförsvarsplanläggning skall samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen,

□ länsstyrelse skall utarbeta och lämna planläggningsunderlag för kommuns planläggning,

□ länsstyrelse skall upprätta en organisationsplan för varje kommun saml civilförsvarsplaner för civilförsvarsregion och för länsnivån,

□ vi har - med utgångspunkt i reglerna som legat till grund för provplanläggningen - lämnal inriktning för en slutlig utformning av planläggningsreglerna,

□ mobiliseringsplanen och skyddsplanen (i vad avser skyddsrumsorternas avgränsning) skall fastställas av länsstyrelsen,

□ övriga civilförsvarsplaner som upprättas av kommunen skall fastställas av kommunfullmäktige,

□ full ersällning skall ulgå lill kommunerna för att upprätta civilförsvars-

Prop. 1984/85:49 106

7 Särskilda yttranden

Särskilda yttranden har lämnats av ledamoten Sture Palmgren och experten Eva Blomgren-Edenstrand.

Av Palmgrens särskilda yltrande framgår bl.a. att

□ elt genomförande av ell kommunanknutel civilförsvar enligt föreliggande betänkande bl.a. skulle innebära en förstärkt försvarsberedskap

□ de merkostnader som uppslår vid elt genomförande bör kunna kompenseras av en begränsning av resurserna på central och regional nivå

D del är nödvändigt all kommunerna erhåller full ersällning för de nya uppgifter man på statens uppdrag skall genomföra enligt förslaget

D såväl ersättningen för den grundläggande planläggningen som för en fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet år en förutsättning för att elt genomförande skall vara meningsfulll saml att

□ om del statsfinansiella lägel ej skulle medge all full ersällning utgår för
kommunernas kostnader avseende grundläggande planläggning och
revidering hör förslaget ej genomföras eftersom kommunerna ej skall
åläggas nya uppgifter utan att de erhåller ersättning.

Av Blomgren-Edenstrands yttrande framgår bl.a. att

D det är logiskt och rationellt att, som kommittén föreslår, behandla civilförsvarsplaneringen och den kommunala beredskapsplaneringen samlat och på ett enhetligt sått

o hon inle delar kommilléns uppfattning i fråga om principer för kostnadsersättning till kommunerna och alt

D enligl hennes mening samma principer bör tillämpas på civilförsvarsplaneringen som sedan lång lid tillämpats på den kommunala beredskaps-pla.ieringen - dvs. statsbidrag med 90 % av planläggningskoslnaden och ingen ersäuning för revision av planerna.

Ledamöter

Pettersson, Harald Dahlén, Bertil Hammarsjö, Göran Holmqvist, Sture Palmgren, Sture Skantz, Anna-Greta Sundström, Gudrun

Sakkunnig

Gyllö, Sture A.

Experter

Ahrland, Nils Backlund, Hans Bengtsson, Gunnar Bjurman, Ulf

Blomgren-Edenstrand, Eva Byström, Hans Cedmark, Jan Danell, Ingemar Eliasson, Lars-Mårien Fischer, Ola Frank, Aage Frödin, Sven-Erik Janson, Björn Lewensjö. Åke Lindberg, Lennart Nordmark, Bengt Rudhert, Lars Sjöstrand, Bengt

Huvudsekreterare

Dahlén, Rune

landshövding, ordf

f. d. riksdagsledamot

landstingsråd

fastighelschef

borgarråd

f. d. riksdagsledamot

f. d. avdelningschef

försvarsdireklör

kansliråd

departementssekreterare

försvarsdireklör

kanslichef

byråchef

överingenjör

major

kansliråd

avdelningsdirektör

hovrättsassessor

sektionschef

organisationsdirektör

major

säkerhetschef

1. vice brandchef

byråchef

Förordnad

1982-06-21 1982-06-21 1982-12-09 1982-06-21 1982-06-21 1982-06-21 1982-12-09

1982-06-21

1983-01-10'

1982-06-21

1983-01-10'

1982-06-21

1983-01-10'

1982-06-21

1982-11-11

1982-06-21

1982-10-01

1983-01-10'

1982-06-21

Entledigad

1982-10-01

Prop. 1984/85:49 109

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds Fö 1983:10) Kommunerna och civilförsvaret — ledning och planläggning på lokal nivå

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, fortifikaiionsförvaltningen, vårnpliktsverket, civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarels forskningsanstalt, försvarets rationaliseringsinstitut, civilbefälhavarna i Södra, Västra, Östra, Bergslagens och Övre Nortlands civilområden, riksnämnden för kommunal beredskap, socialstyrelsen, postverket, televerket, iransportrådet, byggnadsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, samlliga länsslyrelser, Huddinge, Solna, Stockholms, Södertälje, Enköpings, Uppsala, Linköpings, Vadstena, Eksjö, Jönköpings, Sölvesborgs, Hässleholms, Simrishamns, Malmö, Svalövs, Varbergs, Göteborgs, Mölndals, Ale, Mullsjö, Kristinehamns, Köpings, Falu, Hofors, Sandvikens, Sundsvalls, Härjedalens, Bjurholms och Asele kommuner, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska röda korset. Svenska brandförsvarsföreningen, Sveriges Radio AB, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR och Brandmännens riksförbund. Dessutom har yttrande avgetts av Svenska Brandbefålets Riksförbund. Vidare har lånsstyrelsen i Södermanlands län bifogat yttranden från Eskilstuna, Fiens, Katrineholms, Nyköpings, Oxelösunds och Strängnäs kommuner, länsstyrelsen i Gotlands län yttrande från Gotlands kommun, länsstyrelsen i Blekinge län yttranden frän Karlshamns och Karlskrona kommuner, länsstyrelsen i Kristianstads län yttrande från Kristianstads kommun, länsstyrelsen i Hallands län yttranden från Falkenbergs, Halmstads, Hylle, Kungsbacka och Laholms kommuner och länsstyrelsen i Älvsborgs län yttranden från Marks. Trollhällans och Åmåls kommuner.

1 Allmänt

De förslag som lämnas i betänkandet får i sina huvuddrag ell positivt mottagande av remissinstanserna. En del av remissinstanserna har haft invändningar mot och synpunkter på delar av förslagen. Dessa redovisas i del följande.

Hovrätten för Övre Norrland anser att den laglekniska lösning som kommiuén har valt, nämligen au inle inarbeta lagen om kommunal beredskap i civilförsvarslagen ulan behålla den förstnämnda lagen och från den föra över regleringen av verksamhei som kan betraktas som civilförsvarsverksamhet, är den i princip mest lämpliga. Utöver några deialjpåpekan-

Prop. 1984/85:49 HO

den har hovrätten inle heller någon erinran mol de förslag lill ändringar i de båda lagarna som kommittén bar lagt fram.

Däremot ställer hovrätten sig ytterst tveksam lill tanken all dessa författningsändringar skall genomföras ulan hänsyn lill resultat av flera andra pågående utredningar som har samband med denna lagstiftning. Det kan sålunda enligl hovrätten bli nödvändigt att med hånsyn lill alla dessa utredningsresultat snart nog göra en genomgripande översyn av bl.a. civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap. Mot denna bakgmnd och då civilförsvarslagsliftningen - som hovrätten påpekat i flera remisssvar de senasle åren - numera har blivit mycket svåröverskådlig och föga enhetlig måsle del enligt hovrätten vara etl bestämt krav att hela denna förfaiiningsmaleria snarasl möjligt ses över så att del skapas en enhetlig, väl sammanhållen och modern lagstiftning om all civilförsvarsverksamhel.

Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att staten förfarande skall vara huvudman för civilförsvaret även när kommunerna lar över den lokala ledningen och planläggningen. Staten har därför all genom föreskrifter styra verksamhelen. All kommunernas nya uppgifter därvid i sina grunddrag anges i lag står i överensstämmelse med föreskrifterna i 8 kap. 5 § regeringsformen. Kammartällen anser liksom kommittén att de nya kommunala uppgifterna bör regleras i civilförsvarslagen och att därav föranledda följdändringar bör göras i lagen om kommunal beredskap. Även om vissa grundläggande frågor om den kommunala organisalionen och verksamhelen i en beredskaps- och krigssituation är föremål för pågående utredningar framstår enligl kammarrätten del förslag lill ändringar i civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap som nu läggs fram emellertid säsom väl ägnat att redan nu läggas lill grund för kommunernas övertagande av ledningsansvaret för civilförsvarsverksamhelen. Enligl kammartällens mening är det dock av särskild vikt att en mera genomgripande översyn av de författningar som berörs av del nu framlagda förslagel sker när samtliga pågående utredningar slutförts. Liknande synpunkler på behovet av en framtida översyn av författningarna redovisas av länsstyrelsen i Gävleborgs län, Enköpings kommun, Uppsala kommun och Svenska kommunförbundet.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar delar inte kommitléns uppfattning all lagen om kommunal beredskap endast skall innehålla föreskrifler om kommunernas uppgifter i fräga om annan loialförsvarsverksamhet än civilförsvar. Överstyrelsen anser alt kommunens alla beredskapsuppgifter bör vara samlade i lagen om kommunal beredskap.

Riksrevisionsverket anser att om kommunerna får ledningsansvaret för civilförsvaret på lokal nivå i krig och ansvarel för planläggningen i fredslid så finns del inga motiv för att ha kvar lagen om kommunal beredskap. Bestämmelserna för kommunal beredskapsplanering bör i stället integreras med föreskrifterna om civilförsvarsplanering.

Civilbefälhavaren i Östra civilområdet framhåller all civilförsvarslagen

Prop. 1984/85:49 III

ger etl synnerligen oredigt intryck på grund av den osystematiska blandningen av detaljföreskrifier och övergripande föreskrifter för både fred och civilförsvarsberedskap/krig. Delta har inte ändrals genom kommitténs förslag lill nödvändiga ändringar som snarare förstärker behovet av en total nyskrivning av civilförsvarslagen.

Länsstyrelsen i Gottands län anser alt en hel del av de delaljbesläm-melser som tagits in i förslaget till ändring av civilförsvarslagen i slällel hör hänföras till civilförsvarskungörelsen eller andra lillämpningsbesläm-melser. Liknande synpunkler framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län och Härjedalens kommun.

2 Ledningen av civilförsvarsverksamheten

2.1 Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksamhet

Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om det i laglexlen behöver sägas att civilförsvarsverksamheten ocksä omfattar förberedelserna för denna verksamhei.

Civilförsvarsstyrelsen delar den uppfaltning som framförs i betänkandet rörande begreppet civilförsvarsverksamhel. Styrelsen föreslår dock all "förvarning och alarmering" byts ut mot "varning" i civilförsvarslagens I §. Begreppen förvarning och alarmering är starkt knutna lill nuvarande verksamhei och uppgiftsfördelning såväl mellan olika ledningsnivåer som mellan myndigheter på samma nivå. Enligt styrelsen finns del emellertid elt behov av ett vidare begrepp för varning av civilbefolkningen vid fara.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar delar uppfattningen att civilförsvar betecknar en verksamhet och inte en organisation och alt i begreppet bör sammanfattas all civilförsvarsverksamhet oberoende av vem som utför den. Detta kan emellertid leda lill viss oklarhet beträffande ansvarsförhållandena mellan myndigheter med beredskapsuppgifter. Del finns andra gränsdragningsfrågor i planeringen som uppstår på grund av delat ansvar på cenlral nivå men där del på lokal nivå inle är praktiskt att dra gränser. 1 betänkandet konslaleras all del föreligger ett stort anlal gränsdragningsfrågor i vad avser civilförsvarsverksamhel och annan kommunal verksamhet. Därför förordar kommittén en samordning av civilförsvarsplanläggning och övrig kommunal planläggning. Överstyrelsen delar den uppfattningen all civilförsvarsverksamheten måste integreras med övrig kommunal verksamhet. På grund av de gränsdragningsfrägor som finns ifrågasätter överstyrelsen om del inle vore enklare alt frångå begreppen civilförsvarsverksamhet och civilförsvarsorganisalion när man nu överväger att ge kommunerna del fulla ansvaret för verksamheten i kommunerna vid krigsfara och i krig och dessutom överväger möjligheterna alt på central nivå integrera beredskapsförberedelser med fredsmässig verksamhet genom hopslagning av civilförsvarsslyrelsen med statens brandnämnd m.fl. Många gränsdrag-

Prop. 1984/85:49 112

ningsproblem mot övrig verksamhet i kommunen skulle undanröjas om man i stället enbarl använder termer som bygga skyddsrum, leda, utrymma, rådda, försörja etc.

Statens jordbruksnämnd föreslår alt ordet "bespisning" i förslagel till lydelse av 1 § punkt 9 civilförsvarslagen byts ut mol "ulspisning" som används i jordbruksnämndens nu gällande anvisningar och i de allmänna råd för planläggning av kollekliv ulspisning som tillämpas i den fortsatta provplanläggningen.

2.2 Ledningen på lokal nivå

Försvarets forskningsanstalt framhåller att den föreslagna ledningsprincipen för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå innebår all en politisk instans införs i en i övrigi tjänslemannasiyrd organisation. Della innebär au man för in elt nytt och oprövat element i ledningen av civilförsvarsverksamhelen. Det är därför vikligt all arbetsfördelningen mellan civilförsvars-nämnden (dvs. kommunstyrelsen) och civilförsvarsstaben (som beslår av tjänstemän) prövas ingående så att ledningsfunktionen uiformas på etl ändamålsenligt säll.

Överstyrelsen för ekonomisk! försvar anser i likhel med kommittén att kommunen skall ha det övergripande ansvarel för all pä kommunen ankommande verksamhei under beredskap och i krig. Överstyrelsen delar kommitléns uppfattning att del i kommunens krigsorganisation skall finnas elt särskilt organ för ledning vid katastrofer, krigsfara och i krig. Överstyrelsen anser att begreppet civilförsvarsstab bör bytas ut mol kataslrofled-ningsgrupp e.d. Ledningsgruppens namn bör anpassas till kommunal terminologi. Enligl överstyrelsens uppfallning skall kommunen ha rätt all med utgångspunkt i sina egna förutsättningar i samråd med länsstyrelsen välja hur denna ledningsgrupp skall organiseras.

Riksnämnden för kommunal beredskap anser att informationsverksamheten bör organiseras direkl under kommunslyrelsen och knytas till kommunkansliei därför all denna verksamhei enligl nämndens uppfattning är av utomordentligt slor betydelse i krig. Riksnämnden framhåller alt det är vikligt alt övergång lill krigsorganisation i kommunerna kan ske snabbi och smidigt. F.n. gäller olika regler för kommunal beredskap och civilförsvarsberedskap. Nämnden anser alt en enhetlighet bör åstadkommas.

Socialstyrelsen framhåller all del är viktigt att samordna verksamhelen i kommunen så all totalförsvarsaspeklerna beaklas i olika sammanhang och inom olika områden. Del gäller inle enbart mellan civilförsvar och exempelvis socialtjänst och hälsoskydd utan även mellan dessa verksamheter och hälso- och sjukvårdens resurser inom kommunen. Socialstyrelsen anser alt detla hör beaktas så att representanl(er) för hälso- och sjukvården ingår i organisalionen vid kommunens ledningscentral.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet påpekar att del är civilbefälha-

Prop. 1984/85:49 113

våren som leder alarmeringsverksamheten inom civilområdel och alt det endast är dä de ordinarie systemen inle fungerar som del kan bli aktuellt för en chef på lokal nivå all fatta beslut om förvarning och alarmering. Däremot ligger beslut om avalarmering inom en sådan chefs ansvarsområde. Civilbefälhavaren föreslår därför alt texten i 41 b§ civilförsvarslagen ändras från "det ankommer på chefen för civilförsvarsslaben all 1. besluta om förvarning, alarmering och undsättning" lill "del ankommer på chefen för civilförsvarsstaben att I. beslula om avalarmering och undsättning samt då så erfordras om förvarning och alarmering". Civilbefälhavaren i Östra civilområdet framför liknande synpunkler.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att chefen för civilförsvarsstaben får benämningen civilförsvarschef.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län vänder sig mol det förord som kommittén ger för au kommunens brandchef skall vara chef för civilförsvarsslaben. Länsstyrelsen anser att det är den bedömda civilförsvarsverksamhelen som skall vara avgörande vid val av chef för staben. Om räddningstjänst bedöms vara den väsentligaste uppgiften bör brandchefen vara chef eftersom detla är hans specialitet. Saknar däremot kommunen sannolika anfallsmål eller är dessa belägna så all en bekämpning inle drabbar civilbefolkningen kan det vara skäl att välja en annan chef Bedöms t.ex. inkvartering och omhändertagande av utrymmande, bostadslösa eller flyktingar vara den väsentligaste civilförsvarsverksamheten torde socialchefen vara mera lämpad som chef.

Länsstyrelsen ifrågasätter om benämningen på ledningsorganet för civilförsvaret bör vara "stab" eftersom det begeppet inle lorde förekomma i den kommunala förvaltningen i övrigi.

Lånsstyrelsen anser att personal i kommunens fredsorganisalion som tas i anspråk med civilförsvarsplikt i civilförsvarsslaben inle får komma i en sämre ekonomiskt situation än de som fullgör andra beredskapsuppgifter i kommunens krigsorganisation.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län biträder inte kommitléns förslag all civilförsvarsstabens personal rekryteras med civilförsvarsplikl bland i fred anställd kommunal personal eftersom stabspersonalen då får en annan status än övrig i kommunens krigsorganisation ingående personal. Della lorde komma att medföra komplikationer genom skillnader i ansvar, anställningsförhållanden, ekonomiska ersättningar m.m. Enligt länsstyrelsens uppfaltning behövs en ledningsorganisation för civilförsvarsverksamheten som bygger på fredsorganisationen och har till uppgift att leda all loialförsvarsverksamhet i kommunen under beredskap och i krig. En sådan organisation kan också med fördel utnyttjas vid fredskatastrofer eller fredskriser av skilda slag.

Rent principiellt anser länsstyrelsen all del är viktigt all den lagstiftning som reglerar kommunens verksamhei under beredskap och i krig så litet som möjligt avviker från molsvarande bestämmelser i fred. Kommitténs 8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 114

förslag om civilförsvarsslab - liksom om regionledning — komplicerar enligt länsstyrelsen ledningsstmkturen och medför stora avsteg från i fred gällande regler för delegering av ärenden m.m.

Ocksä länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det skulle vara både oriktigt och opraktiskt att ge kommunanslälld personal som är krigspla-cerad i civilförsvarsstaberna försämrade villkor genom sin krigsplacering eftersom kommunen ändå skall ha ansvarel för verksamheten. Länsstyrelsen föreslår därför att 20 § första stycket och 40 § 1 mom. g) civilförslagen ändras så att denna oformlighet bortfaller.

Huddinge kommun tillstyrker kommitténs förslag om ledning av civilförsvarsverksamhelen inom kommun men vill fästa uppmärksamheten på de speciella förhållanden som råder i Stockholmsregionen och i andra storstadsområden. 1 sådana områden är det olämpligt att en enskild kommun skall få fatta beslut om befolkningsomflyttningar (utrymning m.m.) som i hög grad kan beröra grannkommunerna. Delsamma gäller beslul om förvarning och alarmering. 1 Stockholmsområdet bör dessa beslut enligl kommunens mening fattas av länsstyrelsen.

Enköpings kommun anser alt kommunens inflytande på sammansättningen av civilförsvarsstaben bör förstärkas i förhållande till kommitténs förslag för att ge kommunen möjlighel att bevaka sambandet mellan tolal-försvarsverksamhetens olika delar. Länsstyrelsen bör i vaije fall vara skyldig alt inhämta kommunens förslag på befattningshavare i staben före beslut.

Hässleholms kommun anser all både chefen för och personalen i civilförsvarsslaben bör tillsättas av kommunen efter samråd med länsstyrelsen. Kommunen framhåller vidare all brandchefen har en naturlig anknytning till civilförsvaret eftersom han i fredstid har molsvarande arbetsuppgifter. Enligt kommunen finns del inte något annat realistiskt alternativ än brandchefen när det gäller att tillsätta chefen för civilförsvarsstaben. Därför bör del beslämmas att denna skall vara chef för civilförsvarsstaben om inte speciella skäl föreligger att välja någon annan.

Simrishamns kommun anser att en förutsällning för att kommunen skall kunna la på sig ansvarel för ledningen av civilförsvaret är att kommunslyrelsen efter samråd med lånsstyrelsen får ta ul både chefen för och personalen i civilförsvarsstaben. Halmstads kommun och Varbergs kommun framför liknande synpunkter.

Sandvikens kommun anser att vilka och hur många som skall ingå i civilförsvarsstaben bör överlämnas till resp. kommun all besluta om.

2.3 Ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner

Civilförsvarsstyrelsen anser i likhet med kommittén att nuvarande indelning i civilförsvarsområden behöver ersättas med en indelning i civilförsvarsregioner. Styrelsen delar kommitléns uppfaltning om behovet av

Prop. 1984/85:49 115

ledning och samordning inom civilförsvarsregionerna och om de uppgifter som bör åvila en regionledning. När del gäller kommitténs förslag lill organisation och arbetsformer hänvisar emellertid styrelsen till de utredningar som pågår om totalförsvarets ledning och om den kommunala beslutsprocessen under beredskap och i krig. Dessa utredningar bör ge ylleriigare underlag för överväganden om regionledningens utformning. Delsamma gäller enligl styrelsen i hög grad erfarenheterna från det inler-kommunala samarbete som kommer all etableras inom råddningsljänslre-gionerna. Slyrelsen föreslär därför att etl slutligt ställningslagande till regionledningens organisation och arbetsformer anslår tills ytterligare underlag föreligger. Att en reglering av regionledningens utformning i civilförsvarslagen anstår har enligt vad styrelsen bedömer ingen avgörande betydelse för övergången till kommunal planläggning eller för förberedelserna för övergång till kommunal ledning pä lokal nivå. Etl slutligt ställningstagande måste dock föreligga senast då kommunerna tar över ledningsansvaret. Indelningen i civilförsvarsregioner måste emellerlid ske så snart som möjligt liksom erforderlig planläggning för samordning inom civilförsvarsregion. Regeringen bör därför nu uppdra ät slyrelsen all lämna förslag till en ny territoriell indelning i civilförsvarsregioner. Del bör i övrigi enligl styrelsen tills vidare vara tillräckligt att lagstifta om att samordning skall ske om det behövs och att kommunerna skall bilda civilförsvarsregioner om regeringen förordnar om detta. I anslutning härtill föreslär civilförsvarsstyrelsen att andra meningen i andra slyckel i den föreslagna lydelsen av 6 § civilförsvarslagen utgår.

Statens brandnämnd anser alt ledningsförhållandena inom civilförsvarsregion inte är hell klara i det förslag som kommittén har lämnal. Även med utgångspunkt i att de förtroendevalda från kommunerna inom civilförsvarsregionen gemensamt ansvarar för civilförsvarsverksamhelen sä bör del enligl brandnämnden övervägas om inle länsstyrelsen - som skall svara för samordningen av verksamheten inom regionen - bör fungera som yttersi ansvarig regionledning.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar erinrar om att varje kommun lyder direkt under länsstyrelsen i vad avser all övrig loialförsvarsverksamhet. Därför är det risk för all svåröverskådliga lydnadslinjer skapas på lokal nivå om en regionledning inrättas mellan kommuner och länsstyrelser. Överstyrelsen anser därför att behovet av regionindelning skall ulgå från hur kommunerna i länet samarbetar i andra frågor och hur den fredstida kaiaslrofledningen är uppbyggd i länet. Del bör enligl överstyrelsens uppfattning ankomma på länsstyrelsen i kraft av dess tillsynsskyldighet och i egenskap av högsta lotalförsvarsmyndighel i länet att samråda med och vid behov ålägga kommunerna en regionindelning. Överstyrelsen anser att länsstyrelsen och inte regeringen skall förordna om civilförsvarsregioner. Därför bör det också uppdras ål länsstyrelserna i slällel för civilförsvarsstyrelsen att i samarbete med berörda kommuner, myndigheter och organi-

Prop. 1984/85:49 116

sationer fastställa en eventuell indelning i civilförsvarsregioner.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser all komplexa och svåröverskådliga lydnadslinjer skapas om en mellannivå inrättas enligl kommitténs förslag om regionledning. Institutet konstaterar också att kommittén inle närmare har belyst hur den föreslagna åtgärden påverkar möjligheterna att utöva en effektiv ledning av tolalförsvarsverksamhelen på lokal nivå. Enligt institutets mening bör alternativa säll alt tillgodose de aktuella samverkansbehoven prövas.

Socialstyrelsen anser all begreppet civilförsvarsregion inte är lämpligt därför att region inom sjukvården omfattar elt betydligt störte område. Socialstyrelsen lämnar förslag lill annan nomenklatur: civilförsvarsdislrikt, kommunblock, civilförsvarsblock, kommunalförbund etc.

Statskontoret släller sig mycket tveksamt lill kommitléns förslag om regionledning i form av en politikergrupp som under beredskap och i krig skall leda civilförsvarsverksamhel som måste samordnas över kommungränserna. Enligl statskontorets uppfaltning är förslagel svårt alt genomföra i praktiken. En svårighet är att samma kommunala "nyckelpersoner" kan komma att bli engagerade i både kommunens och regionens krigsorganisation. Ett annat problem är alt det kommer att bli svårt alt fatta beslul med den snabbhet som krävs i krig. Dessutom anser statskontoret att del är svårt att pä elt lämpligt säll placera in civilförsvarsregionen med dess snävare ansvarsområde i en hierarki med länsstyrelse och kommunstyrelse som båda har det övergripande ansvaret för all på länet resp. kommunen ankommande totalförsvarsverksamhel. 1 krig måsle befälsförhållandena enligt statskontorets mening vara strikta.

Enligl statskontorets uppfattning bör i första hand övervägas om länsstyrelsen kan samordna saml under beredskap och i krig leda sådan verksamhet som är kommungränsövergripande. 1 de län dår antalet kommuner är sä stort att länsstyrelsen i akuta silualioner inte anses ha möjlighet all leda verksamheten torde det enligl statskontoret finnas flera alternativa lösningar som bygger pä delegering eller förordnande från länsstyrelsens sida.

Statskontoret anser vidare att benämningen region endasl bör användas vid organisation av verksamhei som omfattar minsl elt helt län. Benämningen civilförsvarsregion bör därför inle användas då della kan leda till missuppfattningar om den samhällsnivå som avses. Förslagsvis kan i stället den nuvarande benämningen civilförsvarsområde användas även i fortsättningen. I konsekvens härmed bör benämningen räddningstjänslomräde användas för fredsräddningstiänsten.

Riksrevisionsverket anser alt sludier bör genomföras eller praktiska erfarenheler från fredsmässiga förhållanden och övningsverksamhel skaffas innan beslut fattas om en ledningsnivå mellan länsslyrelser och kommuner. Frivillig samverkan i olika former mellan kommuner kan vara alt föredra framför en formaliserad samverkan med en av statsmakterna be-

Prop. 1984/85:49 117

stämd enhetlig regionledning. Under vissa förhållanden i krig bör enligl riksrevisionsverkets mening ansvarel för en samordnad ledning kunna övergå direkt till länsstyrelsen.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet framhållet att om kommitténs förslag om regionledningens sammansättning och krigsuppehållsplals realiseras så kommer många kvalificerade personer att bindas till tid och mm utanför den egna kommunen. Del kan dä ifrågasättas om de utsedda förtroendevalda då fortfarande som kommittén anger kan vara ledamöter i nämnder och styrelser i hemkommunen. 1 räddningstjänstregionerna lorde del i fred komma att finnas någon form av kansliorganisation Denna organisation borde enligl civilbefälhavaren kunna utnyttjas för regionledning under beredskap och i krig.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet är tveksam till all införa en mdlanledningsnivå i form av regionledning. Dess organisationsform anges vara något konstlad och den kommer enligl civilbefålhavarens uppfallning svårligen alt kunna få den tyngd och effektiva besluts- och ledningsordning som krävs. Den övergripande samordningen bör därför åvila länsstyrelsen. I fredstid förekommer samarbete mellan flera kommuner. Detla samarbete bör kunna fortsätta i krig utan någon formell överorganisation. Länsstyrelsen bör vid behov föreskriva om erforderiig samordning och befälsföring. Civilbefälhavaren avstyrker därför förslagel om civilförsvarsregioner.

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde har den uppfattningen alt den kommungränsövergripande verksamhelen i krig bör ledas på ell sätt som överensstämmer med fredstida samarbetsmönsler. Del bör således inte sättas upp speciella ledningsenheler enbart för den eventualiteten all de skulle behövas i krig. Om samarbete och samverkansavtal finns i fred mellan kommuner är del naturligt all bygga på dessa även vid verksamhei i krig. Om sådani samarbete inte finns i fred men krävs i krig lorde länsstyrelse och berörda kommuner i etl aktuellt läge kunna komma överens om hur samarbete skall ordnas och uppgifter skall lösas liksom hur ledningen skall skötas. Detta förekommer redan i fred vid slörre olyckor och katastrofer. Civilbefälhavaren anser inte alt en särskild ledningsnivå skall organiseras mellan länsstyrelse och kommun.

CivUbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde anser det vara felaktigt alt införa ytterligare en ledningsnivå som mellanled mellan kommun och länsstyrelse. Om det i fred finns ett naturligt samarbete mellan flera kommuner så kommer detta samarbete att fungera också i krig. Renl formellt kan samarbetet konfirmeras i oroslid genom all länsstyrelsen föreskriver vilka kommuner som då skall samverka och vilka kommuner som skall ha huvudansvaret för civilförsvarsverksamheten. Delta bör inte ske i fredslid utan försl vid en tidpunkt som avgörs av del aktuella läget. Att i fred besluta om särskilda regioner med särskilda ledningsorgan kommer enligl civilbefälhavarens uppfatining att komplicera och fördyra verksamhelen.

Länsstyrelsen i Stockholms län vänder sig mol kommitténs förslag att

Prop. 1984/85:49 118

det skall föreligga "synneriiga skäl" för att frångå indelningen i räddningsljänstregioner vid fastställandet av civilförsvarsregioner. Länsstyrelsen framhåller att civilförsvarsverksamhelen omfattar flera verksamhetsområden än räddningstjänst. Vidare kan regionala och lokala tolalförsvarsför-hållanden motivera olika områdesindelning i fred och krig. Enligl länsstyrelsens mening kan antalet räddningstjänstregioner bli så stort att länsstyrelsens övergripande ledning i krig kan försvåras om full överensstämmelse med civilförsvarsregioner skall råda. Länsstyrelsen anser därför all del bör räcka med "särskilda skäl" för att indelningen i räddningsljänstregioner skall kunna frångås vid fastställandet av civilförsvarsregioner.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att ansvar för regionledningens verksamhei bör läggas på den resurssiarkasle kommunen som en tillikauppgift. Formema för samverkan inom en region bör klarläggas i fred. Det bör även prövas om civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen måste förstärkas och om rekryteringen av staben skall ske i samråd med de kommuner som ingår i regionen. Den kommun som svarar för regionledning bör även svara för erforderlig planläggning av denna i fred.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ett införande av en ledningsnivå med den av kommittén föreslagna uppgiften och organisationen kommer att försvåra och fördröja beslutsprocessen. Civilförsvarsverksamheten omfattar och påverkar en så betydande del av den kommunala verksamheten att den föreslagna regionledningen möjligen kan underlätta samordningen av räddningstjänsten men knappast av övrig verksamhei där kommunerna i dag samarbetar över kommungränserna utan regiontän-kande. Länsstyrelsen föreslår att någon regionledning inte införs och att den rerursstarkaste kommunen inom en region åläggs att understödja övriga kommuner i regionen i första hand i vad avser räddningstjänst.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att en särskill organiserad regionledning inte behövs. Den föreslagna regionledningen blir en extra ledningsfunktion som fortlöpande måsle hälla sig underrättad om läget inom civilförsvaret i varje kommun i regionen för att den effektivt skall kunna överta ledningen utan alt förorsaka fördröjningar. Den civilförsvarsverksamhet som kan behöva ledas för störte områden än en kommun är av sådan karaktär att snabb och odiskutabel beslutsfattning krävs. Problem av mera långsiktig karaktär kan lösas utan tillgång till en särskild regionledning. Vid vissa tillfällen då ledning över kommungränserna behövs kan den för det tillfället lämpligaste civilförsvarsstaben ges den uppgiften. Ell annat alternativ som länsstyrelsen föreslår är att redan i fred föreskriva att den resursstarkaste kommunen skall leda den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamhelen inom regionen i krig.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att del skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att låta nuvarande civilförsvarsområden bilda civilförsvarsregioner eftersom ledningscentraler, sambandsnät, civilförsvarets grupperingsplatser m.m. är utbyggda med dessa som grund. Koslnadsför-

Prop. 1984/85:49 119

delningen mellan kommunerna för drift och underhåll av ledningscentraler m.m. sker i dag också med civilförsvarsområdet som grund. Länsstyrelsen föreslår att den av kommittén föreslagna texten i 6§ civilförsvarslagen ändras så all "synnerliga skäl" från totalförsvarssynpunkl inle skall behöva föreligga för all det skall vara möjligt att frångå den fredstida indelningen i räddningstjänstregioner då civilförsvarsregioner skall bildas.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser alt del är lämpligt att även i framtiden ha en ledningsnivå mellan länsstyrelse och kommun för samordning framför alll av utrymningar, inkvartering och slörre undsältningsinsatser inom områden som ungefär motsvarar nuvarande civilförsvarsområden. Endasl mycket starka fredsräddningstjänstskäl bör få påverka dagens indelning som har god överensstämmelse för de viktigaste lolalförsvarsfunklionerna i krig såsom civilförsvar, militärt försvar, sjukvård och polisverksamhet. Länsstyrelsen förordar all kommunerna lyder direkl under länsstyrelsen framför en indelning i civilförsvarsregioner som påtagligt avviker från dagens indelning i civilförsvarsområden. Länsstyrelsen anser ocksä att benämningen civilförsvarsområde bör bibehållas i ställel för alt den nya benämningen civilförsvarsregion införs.

Länsstyrelsen anser vidare all kommitténs förslag till ledningsorgan för regionema är olämpligt och förordar i stället ell iraditiondlt ledningsorgan som ingår i civilförsvarets krigsorganisation och som beslår av en chef med ställföreträdare och en liten stab. Cheferna bör utses av länsstyrelserna efter samråd med berörda kommuner.

Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att någon regionledning inte behövs i det egna länet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anmäler en belydande tveksamhet lill kommilléns förslag till beslutsordning för regionledningen. 1 frågor av den typ som regionledningen har all lösa måste den föreslagna beslutsordningen betecknas som mindre lämplig med tanke på beslutssituationen. Den säkerhetsventil som kommittén har velat skapa genom att föreslå all ordföranden i brådskande fall kan besluta ensam anser länsstyrelsen inte vara mycket värd eftersom oenighet kan uppstå om fallet är brådskande eller inle. Länsstyrelsen pekar i stället på möjligheten att betrakta regionledningen som en delegation av länsstyrelsen med en för besluten ansvarig chef som beslutar på länsstyrelsens vägnar.

Länsstyrelsen i Hallands län är tveksam lill bildandel av civilförsvarsregioner åtminstone i det egna länet där länsstyrelsen själv kan svara för erforderiig samordning av verksamheten. En mellannivå skulle kunna leda lill fördröjningar av verkställigheten i lägen då del minsl av allt är önskvärt, t.ex. efter en så omfattande bekämpning av en ort att den egna kommunens undsällningsstyrkor inte förslår. I fred direklsamverkar kommunernas brandförsvar vid störte nödlägen medan länsstyrelsen går in i det fall etl övergripande organ behövs för att prioritera och samordna olika insatser. En liknande ordning bör enligl länsstyrelsens mening vara lämplig även i krig.

Prop. 1984/85:49 120

Etl annat skäl för att inte tillskapa särskilda civilförsvarsregioner är att kommunerna själva behöver sina ledande förtroendemän i krig. Mol den föreslagna regionledningen lalar också det förhållandet att den militära verksamheten inom länet är organiserad så alt det inom varje kommun finns en militär chef med stab som samverkar direkl med kommunen. Länsstyrelsen är i krig organiserad och övad för att kunna leda och samordna kommunernas verksamhet och i länsstyrelsens krigsorganisation i Hallands län finns personal med kommunal erfarenhel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för del egna länet att länsstyrelsen dår skall utöva den direkta ledningen och svara för samordningen av den kommungränsövergripande verksamheten.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att frågan om regionledningens sammansättning och beslutsbefogenheter ytteriigare bör övervägas med hänsyn till det reella myndighetsansvar som förulsätts åvila den. För att regionledningen skall kunna verka effeklivi bör den ges längre gående befogenheter än vad kommittén föreslår. Enligt länsstyrelsens mening måste det ställas synnerligen höga kvalifikationskrav på regionledningens medlemmar. Det finns därför skäl att utforma organisalionsföreskrifterna så att den enskilda kommunen inte ges tillfälle alt i första hand tillgodose sitt eget behov av kvalificerad personal och därefter lämna "del som blir över" till en regionledning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller all del är nödvändigt att regionledningarna får personal med hög kompelens och att deras uppgifter och befogenheter ges ett klart författningsmässigt slöd. Vidare måsle kraven på utbildning och övning för regionledningarna ställas minst lika höga som för dagens civilförsvarsstaber.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att frågan om regionindelning bör utredas ytterligare i syfte att finna en mindre resurskrävande lösning som ändå fungerar praktiskt. Enligt länsstyrelsens mening bör samverkansfrä-gor och mera långsiktiga frågor kunna lösas i samarbete mellan kommunerna i en region. För den direkta ledningen i en region bör prövas en från krigslänsstyrelsen decentraliserad regionledning - en krigslänsslyrdsens förlängda arm. En sådan ledning (2-3 personer) bör kunna betjänas av huvudkommunens civilförsvarsstab. Dess verksamhei bör planeras av länsstyrelsen. Alternativt kan civilförsvarsstaberna i de största kommunerna där nuvarande huvudcentraler för civilförsvaret är belägna fungera som regionledningar enligt planer som sammanhålls av länsstyrelsen och med befogenheter som ges dem av krigslänsslyrdsen.

Länsstyrelsen i Örebro län anser det inte vara befogat att tillskapa ytterligare ledningsorgan — politikergrupper och beredningsgrupper — för civilförsvaret. En sädan konstlad ledningskonstmktion minskar handlingsberedskapen, åderlåter kommunerna på förtroendevalda och tjänstemän och minskar därmed i varje fall de mindre kommunernas möjligheler att lösa sina tolalförsvarsuppgifter. Det är länsstyrelsens bestämda uppfäll-

Prop. 1984/85:49 121

ning att civilförsvarsstaben i den kommun där civilförsvarels huvudcentral nu är belägen bör kunna ta ansvar för den direkta ledningen av civilförsvarsverksamheten inom den region som kommunen tillhör. Överenskommelse härom kan vid behov iräffas mellan kommunerna i resp. region. Långsiktiga frågor som inte kräver beslut omedelbart bör kunna lösas i samarbete mellan kommunerna på sedvanligt sätt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser inte att förslaget om kommunala beslutsfattare (I + I från varje kommun) är rationellt. Del svarar inle mot de effektivitetskrav som bör ställas. Viktiga beslut kan komma att fördröjas genom all beslutsfattaren kan känna ett förståeligt behov av att söka slöd och sanktion för ställningstaganden i sin kommunstyrelse särskilt om regionledningen inte är enig. För att inte sädana för civilförsvarsverksamheten otillfredsställande situationer skall uppslå föreslår länsstyrelsen att beslutsfattarna i regionledningarna ersätts med en civilförsvarsenhel som molsvarar chefsenhel typ 1 i civilförsvarets organisation 80. En sådan lösning minskar personalbehovet för beslutsfunktionen i regionledningarna till mindre än hälften av vad kommittén har föreslagil. Regionledningen kan då i sin helhel fungera som länsstyrelsens "förlängda arm" med uppgift att samordna civilförsvarsverksamheten inom regionen och att ge råd och anvisningar i olika sammanhang. I de fall då regionledningen anser del vara nödvändigt att ingripa med tvingande föreskrifler är delta all anse som en länsstyrelsens åtgärd enligl den föreslagna 4a§ civilförsvarslagen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län påminner om alt 1982 års lolalförsvarsbeslut starkt gav uttryck för att förändringar i bl.a. ledningsförhållandena skall undvikas i krig i så stor utslräckning som möjligt. Att under beredskap och i krig införa ytterligare en ledningsnivå - som dessulom inle har någon motsvarighet inom totalförsvaret i övrigt - kan inte vara i överensstämmelse med della uttalande. Enligt 1982 års lolalförsvarsbeslut skall också vår försvarsplanering skapa förutsättningar för en hög handlingsberedskap. Länsstyrelsen anser inte alt detta uppnås genom att tillskapa nya ledningsorgan. Kommitténs förslag om regionledning kommer att medföra en kraftig brandskaltning på kvalificerad personal för många kommuner med knappa resurser i vad gäller personal. Dessa personer behövs i mycket slörre utsträckning hos resp. kommun för alt kommunen skall kunna fullgöra sina tolalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen motsätter sig därför kommitténs förslag om civilförsvarsregioner med regionledningar. Länsstyrelsen anser all ledning och samordning av civilförsvarsverksamhel som berör flera kommuner skall utövas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ställer sig tveksam till den av kommittén föreslagna regionledningen. Del torde vara svårt att utan myckel omfattande utbildning och övning av såväl politikergmppen som beredningsgruppen göra regionledningen kompetent att fullgöra sina uppgifter enligl förslagen. Länsstyrelsen bedömer det vara bättre att låta kommunerna behålla sina politiker och tjänstemän så att man där kan skapa en effektiv

Prop. 1984/85:49 122

ledning. Kommunerna bör inte uttunnas på vare sig politiker eller tjänstemän med hänsyn till de omfattande kommunala beredskapsuppgiflerna. Kommunerna samverkar i fred och lorde kunna göra del även i krig ulan någon speciell regionledning. Länsstyrelsen måste även i framliden leda verksamheten i länet och kunna beordra bistånd i olika former kommunerna emellan. I Gävleborgs län lorde särskilda regionledningar vara onödiga. Länet har tio kommuner varav tre saknar undsäliningsenheier fömtom enslaka brandgrupper. Länsstyrelsen anser att del bör ankomma på varje enskild lånsstyrelse att med hånsyn lill länets speciella förhållanden avgöra om regionledningar skall organiseras eller inle.

Länsstyrelsen i Västernorriands län anser inte att del behöver bildas civilförsvarsregioner i det egna länet för au underlätta samordningen av civilförsvarsverksamheten mellan kommunema eftersom del enligt länsstyrelsens uppfaltning finns goda möjligheter för länsstyrelsen alt direkt leda länels sju kommuner. Att införa en ny ledningsnivå i krig mellan länsstyrelsen och kommunema strider enligt länsstyrelsens mening dessutom mol principen ansvar i fred - ansvar i krig. En frivillig samverkan bör kunna komma lill stånd utan ytterligare administrativ byråkrati.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det i det egna länet, som har åtta kommuner, inte finns anledning att göra en indelning i civilförsvarsregioner. Den samordning och övergripande ledning som behövs kan skötas av krigslänsstyrelsen som eventuellt kan behöva förstärkas med viss personal och sambandsresurser härför. Erforderligt primärkommunall inflytande bör enligt länsstyrelsens mening kunna säkras dels genom en samverkan mellan länsstyrelsen och Svenska kommunförbundets länsavdelning, dels genom rekrytering till länsstyrelsens civilförsvarssektion av kommunala befattningshavare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det inte behöver bildas särskilda civilförsvarsregioner med regionledningar i del egna länet. Nortboltens län är i militärt hånseende indelat i tre försvarsområden. Länsstyrelsen organiserar vid beredskap och i krig två särskilda civila ledningsgrupper som beslår av företrädare för länsstyrelsen och lokala loialförsvarsmyn-digheler. I ledningsgrupperna ingår kvalificerade kommunala befattningshavare. Huvudlänsslyrdsen och ledningsgmpperna är grupperade i var sill försvarsområde. Ledningsgrupperna har till uppgift att samordna den civila tolalförsvarsverksamhelen i samverkan med försvarsområdesbefälhavarna. Grupperna får genom delegationsbeslut vad som normalt benämns länsstyrelseuppgifter.

Enköpings kommun anser att den av kommittén föreslagna konstruktionen av civilförsvarsregioner med regionledningar är tungrodd och att det finns risker för kompetenskonflikter inbyggda i det föreslagna systemet. Kommunen föreslår att del övervägs att förstärka regionledningens roll i den direkta ledningen av civilförsvaret varvid i så fall förutsätts att politikergmppen sammansätts av förtroendevalda med en mycket stark

Prop. 1984/85:49 123

ställning inom resp. kommun. Elt annat allernaliv som framförs av kommunen är att den resurssiarkasle komriiunen inom regionen tilldelas regionledningen för att få en regionledning som kan falla snabba beslut om den direkta ledningen inom regionen. 1 elt sådant fall skall det åligga denna kommun all så långt det är praktiskt möjligt samråda med övriga kommuner innan viktigare beslul fattas.

Nyköpings kommun anser all en regionledning där länsstyrelsen i samråd med kommunerna får elt direkt ansvar och inflylande skulle ge en i förhållande till kommitténs förslag mer handlingskraftig samordning och ledning av civilförsvarsverksamhelen inom regionen och länet. Den föreslagna regionledningens handlingsmöjligheter är i stor utsträckning styrda av länsstyrelsens planer och direktiv. Särskilt i regioner som beslår av bara två kommuner blir regionledningen en svag organisation. I vissa regioner finns redan i fredslid svårigheter när del gäller inlerkommunal samordning. Beredningsgruppen skall bestå av 6-8 personer vilkel medför risk för resurssplittring när del gäller alt fördela nyckelpersoner lill kommunernas civilförsvarsstaber och regionledningens beredningsgrupp.

Oxelösunds kommun ifrågasätter kommitténs förslag lill regionledningar. De politiker som kan komma i fräga för den föreslagna regionledningen behövs för att ombesörja ledningen av bl.a. den egna kommunens civilförsvarsverksamhet. De uppgifter som enligt kommitténs förslag skall åvila regionledningarna bör enligl kommunens uppfallning kunna åläggas länsstyrelserna. Kommunen föreslår all statsmakterna åtminstone t.v. avslår från alt binda sig för den föreslagna regionledningen i avvaktan på de ytteriigare erfarenheler som kommer all vinnas under del fortsatta planläggningsarbetet fram till är 1986.

Eskilstuna kommun delar inle kommitténs uppfallning all regionledningen skall utgöras av en fristående polilikergmpp och beredningsgmpp. Kommunen anser i ställel att regionledningen bör läggas som en lill-läggsuppgift på kommunstyrelsen och civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen inom regionen. 1 de slutliga reglerna för länsstyrelsens delegation av ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamhelen inom civilförsvarsregion bör behovet av inlerkommunal samverkan kunna inrymmas på etl enklare säll än vad som föreslagits av kommittén.

Linköpings kommun framhåller all de förtroendevalda som skall ingå i regionledningen måsle ha en slark ställning inom sin kommun. Samtidigt behövs dessa för ledningen av verksamheten inom den egna kommunen. Elt alternativ som därför bör prövas är att anförtro regionledningen åt den resursstarkaste kommunen inom regionen. Vid en sådan lösning måste det åligga denna kommun att så långt som del är prakliskl möjligt samråda med de andra kommunerna i regionen innan vikliga beslul fattas.

Vadstena kommun anser alt civilförsvarsslaben i den största kommunen förstärkt med ledande politiker och tekniker från andra kommuner bör vara regional stab.

Prop. 1984/85:49 124

Eksjö kommun framhåller all del med nuvarande korta mandatperioder kan bli svårt att skapa kontinuitet i den föreslagna regionledningen.

Jönköpings kommun biträder kommilléns förslag men föreslår all ordföranden i regionledningen skall utses från den resurssiarkasle kommunen inom regionen, att beredningsgmppens personal skall utses-i proportion lill invånarantalet i kommunerna och att chefen för civilförsvarsslaben i den största kommunen skall ingå i beredningsgmppen.

Sölvesborgs kommun vänder sig mot kommilléns förslag som enligl kommunen leder lill en sammanblandning av kommunalt och regionalt ansvar inom länet på ell säll som skapar tröghet i den direkta ledningen och andra svårigheter.

Karlskrona kommun är tveksam till om del behöver inrättas någon särskild regionledning inom Blekinge län. Om ell kommungränsövergripande ledningsorgan skall finnas är det enligt kommunens mening väsenlligl all reglerna för denna tillkommande beslutsnivå utformas på etl sådani säll att fördröjningar inle uppstår i beslutsprocessen.

Hässleholms kommun framhåller att ordföranden i regionledningen måsle ges stöd i författning all fatta omedelbara beslut för hela regionen för att det inle skall bli en långsammare beslutsgång än vad som är fallet i nuvarande civilförsvarsorganisation.

Malmö kommun framhåller alt del inte kan uteslutas all det kan bli svårt att samla regionledningen i ell akut läge för att fatta kommungränsövergripande beslul. Därför bör representanter för de i regionen ingående kommunerna ges möjlighet att på etl enklare sätt och efter gemensamt samråd fatta de beslul som kan behövas. Viss tveksamhet kan råda om insatserna vid akutlägen inom civilförsvarsregionerna bäst blir tillgodosedda om en slutlig beslutsrätt på av kommittén föreslaget säll tillförs regionledningarna. Det kan ifrågasättas om inle länsstyrelserna med erfarenheter och insikter också i andra regioners akullägen är bäst skickade att fatta snabba, rationella och totalt sett mest adekvata beslul i situationer som kan uppstå synnerligen plötsligt och ovänlat.

Falkenbergs kommun anser all del inte behövs en mellaninstans för samordning och ledning av den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamhelen, i varje fall inle i Hallands län. Kommunerna kan samverka utan en sådan organisation och den samordning som behövs bör skötas av länsstyrelsen. Härigenom torde också samordningen och samverkan mellan civilförsvaret och länets militära territoriella chefer kunna underlättas. Vidare torde oklarheter i frågor om ansvarsfördelning mellan kommunen, regionledningen och länsstyrelsen uppstå om förslaget genomförs. Ytterligare en negativ faktor är det konkurtensförhållande som uppstår mellan regionledningen och kommunen om personalresurser och nyckelpersoner inom civilförvarsverksamheten.

Halmstads kommun framhåller all del är viktigt att regionledningen snabbt kan fatta beslut. Kommunen anser därför att det bör övervägas om

Prop. 1984/85:49 125

inle den resursstarkaste kommunen i regionen skall anförtros regionledningen. Ett ytterligare skäl härför är att mindre kommuner om kommitténs förslag genomförs kan få besiutanderätt över en betydligt resursstarkare kommun.

Kungsbacka kommun konstaterar att regionledningen måsle bestå av förtroendevalda med stark ställning inom sin kommun samtidigt som dessa behövs för ledningen i den egna kommunen. Kommunen förordar alt regionledningen i mindre län anförtros länsstyrelsen.

Varbergs kommun ställer sig tveksam till förslaget alt bilda en mellannivå mellan länet och kommunerna.

Göteborgs kommun framhåller att även om den föreslagna principen för regionledningar bedöms vara tillämplig för landet som helhel så måste denna lösning ifrågasättas för storstäderna. Kommunen ifrågasätter lämpligheten av alt politiker från kranskommunerna i princip leder och samordnar verksamheten för Göteborg. 1 slällel bör länsstyrelsen direkt leda Göteborgsregionen. Ell alternativ som bör undersökas närmare anges vara att den resurssiarkasle kommunen inom regionen anförtros ledningen av civilförsvars verksamheten.

Mölndals kommun anser att del vore olyckligt att i en onormal situation såsom beredskap eller krig splittra upp samhällets resurser på ytterligare ett nytt ledningsorgan för regionledning. Ledningen av den kommungränsövergripande verksamheten bör därför åläggas länsstyrelsen. Pä detta sätt erhålls en anpassning till den fredslida räddningstjänsten samtidigt som det organ som ansvarar för planläggningen också svarar för verkställigheten i krig. Med tanke på de varierande organisationsformer som kan komma all gälla för räddningstjänstregionerna bedömer kommunen att en anpassning av civilförsvarsregionerna till räddningstjänstregionerna knappast är möjlig.

Trollhättans kommun framhåller att del är viktigt all civilförsvarsregionerna och räddningstjänstregionerna görs så lika som del är möjligt med hänsyn lill effektiviteten. Del är dock enligl kommunens mening viktigt all kravel på ell gemensamt område för räddningstjänsten och civilförsvaret inte åsidosätter de effektivitetsskäl som motiverar indelningen i civilförsvarsregioner.

Kristinehamns kommun anser att regional fördelning av undsättning alltid bör skötas av chefen för civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen.

Köpings kommun anser all det råder oklarhel om förhållandel mellan den föreslagna regionala ledningen och den primärkommunala ledningen. I vissa lägen måste den regionala ledningen la över ansvarel för gemensamma insatser inom regionen. Frågan är dä vem som är beslutande och vilka befogenheter som kan tilläggas det regionala organel. Visseriigen anges i förslagel all beslul skall kunna fallas av regionledningen och bli bindande för kommunerna i regionen. Denna typ av beslut kräver förfatiningsmäs-

Prop. 1984/85:49 126

sigl stöd. Trots detla kvarstår att göra en principiell uppdelning när del gäller ansvar mellan regionledningen och den kommunala ledningen på ett sådant säll att någon oklarhet inte råder när de störte avgörande besluten skall fattas för regionen. Det är också viktigt all klara delegationsbestämmelser utformas så att regionledningen kan fatta snabba beslut antingen genom sin polilikergmpp eller genom sin beredningsgmpp.

Sundsvalls kommun anser alt kommunerna själva bör fä beslämma om alt inrätta civilförsvarsregioner och om vilka kommuner som skall ingå i samma region. Kommunen framhåller alt regionledningen måsle bestå av förtroendevalda med en stark ställning inom sina kommuner för att övergripande beslut skall kunna fattas och genomföras. Därför bör om möjligt kommunstyrelseordförandena ingå i regionledningen varvid ordföranden i den största kommunen bör tilldelas ordförandeposten.

Härjedalens kommun ställer sig tveksam till om det behövs någon indelning i civilförsvarsregioner i Jämtlands län. Kommunen anser att länsstyrelsen bör kunna sköta den ledning och samordning av civitförsvarsverk-samheten som behövs.

Åsele kommun framhåller att viss tröghet kan uppstå med flera beslutsinstanser och handläggare och att del därför är viktigt att klara och entydiga regler uiformas så att konfliktsituationer i ledningsfunktionen på lokal-, regional- och länsnivå undviks.

Svenska kommunförbundet framhåller att regionledningen måsle beslå av förtroendevalda med en stark ställning inom sin egen kommun. Samtidigt behövs dessa för ledningen av verksamheten inom den egna kommunen. Kommunförbundet anser att ett allernaliv som bör prövas är att anförtro regionledningen ål den resurssiarkasle kommunen inom regionen. Vid en sådan lösning måsle del åligga denna kommun all så långt som det är praktiskt möjligt samråda med övriga kommuner i regionen innan viktigare beslul fattas. Etl ytterligare allernaliv är att i vissa storstadsregioner låta länsstyrelsen ansvara för regionledningen med hänsyn till den komplexa ledningssituation som kan uppstå i sådana områden under beredskap och i krig.

Kommunförbundet accepterar kommilléns förslag lill organisation och sammansättning av regionledningen som huvudprincip. Kommunförbundet anser dock att det i vissa län på grund av lokala förhållanden kan vara motiverat att pröva andra lösningar i syfte all åstadkomma största möjliga effektivitet i ledningsorganisationen.

Svenska brandförsvarsföreningen understryker betydelsen av att klara ansvarslinjer finns mellan polilikergruppen och beredningsgruppen i de föreslagna civilförsvarsregionledningarna.

Centralorganisationen SACOISR ifrågasätter lämpligheten av att inrätta regionledningar med den sammansättning som kommittén har föreslagil. SACO/SR framhåller att nägon längre tid för överiäggningar inte torde komma att stå till buds innan beslut måste fattas. Med den föreslagna

Prop. 1984/85:49 127

sammansättningen av regionledningen finns del risk för en avsevärd fördröjning i beslutsfattandet. SACO/SR har den uppfattningen alt den resursstarkaste kommunens civilförsvarsledning har erfarenhel och kompetens all samordna verksamhelen även inom civilförsvarsregionen på samma sätt som samordning sker inom den fredstida räddningstjänsten, då i samverkan med länsstyrelse, försvarsmakt och berörda kommuner. SACO/SR föreslår därför all kommunerna inom en civilförsvarsregion ges möjlighel all besluta all den resurssiarkasle kommunens civilförsvarsledning skall svara för samordningen över kommungränserna i samverkan med berörda kommuner och länsstyrelse. Motsvarande synpunkler framförs av Svenska Brandbefälets Riksförbund.

2.4 Ledningen på central och regional nivå

Civilförsvarsslyrelsen delar kommilléns uppfatining att del är önskvärt all länsstyrelsernas uppgifter och befogenheter genlemol kommunerna preciseras i civilförsvarslagen. Styrelsen anser dock all 4a§ civilförsvarslagen i andra stycket innehåller en onödig begränsning av länsstyrelsens befogenheter att meddela föreskrifter. Lagen bör enligt styrelsens mening rimligen ulgå från all länsstyrelserna under civilförsvarsberedskap inte utövar sin föreskriftsrätl på etl godtyckligt sätt ulan all de föreskrifler som meddelas kommunerna är oundgängliga för ledning och samordning av försvarsansträngningarna. Slyrelsen föreslår därför att orden "... om del anses oundgängligt..." utgår ur andra stycket i den föreslagna 4 a § civilförsvarslagen. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Västmanlands län.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet framhåller att ell flertal utredningar under senare år har pekal på civilbefälhavarnas viktiga roll när del gäller samordning och inriktning av totalförsvarels civila delar. Civilbefälhavaren anser att de konkreta uppgifter som civilhefälhavarna har i dag såväl i vad gäller planläggning i fred som ledning i krig av civilförsvars-verksamheten borde ha föranlett en beskrivning av civilbefälhavarnas roll i civilförsvarslagen där ju övriga ledningsnivåer behandlas. Civilbefälhavarna i Östra. Bergslagens och Övre Norrlands civilområden anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län pekar på nödvändigheten av alt närmare klara ul hur samverkan mellan länsstyrelsen och kommunförbundels lånsavdelning bör organiseras såväl i fredsplaneringen som under beredskap och i krig.

Prop. 1984/85:49 128

3 Civilförsvarsplanläggning

3.1 Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunerna

CivUbefälhavaren i Västra civilområdet noterar att kommittén motiverar sill förslag alt kommunerna skall ansvara för mobiliseringsplanerna för civilförsvarsorganisalionen med ett anlal angivna fördelar härmed. Civilbefälhavaren förnekar inte att sådana fördelar finns men hyser dock en farhåga för att bl.a. den eftersträvade lokala förankringen kan utebli beroende pä hur kommunen fördelar planläggningsarbelei. Detta kan spridas pä flera tjänstemän för att fä full förankring, koncentreras lill en tjänsteman eller i sämsta fall uppdras ål en konsult. Civilbefälhavaren anser därför att del bör finnas större uirymme än vad som kommittén har föreslagil för all låla länsstyrelserna själva ansvara för mobiliseringsplanläggningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att länsstyrelserna bör ges störte frihet att avgöra om en plan skall upprättas av länsstyrelsen eller av kommunerna. Denna frihet föreslås gälla alla planer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller all i begreppet mobiliseringsansvar bör innefattas ansvar för bemanning, utbildning och övning av organisalionen, planläggning av regional och lokal malerielanskaffning, prioritering och styrning av centralt anskaffad materiel till olika enheter i krigsorganisationen, säkerställande av lämpliga lokaler m.m. och ansvar för att enheterna i krigsorganisationen är insatsberedda inom föreskriven lid. Länsstyrelsen anser att del inle är rationellt all delta ansvar åläggs kommunerna eftersom mobiliseringsplanerna kontinuerligt måste revideras och kompletteras beroende på förändringar i samhällel och centrala och regionala anvisningar och samråd. Dessulom är länsstyrelsens och försvarsområdesbefälhavarens gemensamma grundsyn en väsentlig grund för planeringen. Länsstyrelsen föreslår att begreppet mobiliseringsansvar definieras och all länsstyrelsen ges ansvarel för mobiliseringsplanläggningen efter samråd med kommunerna. Härigenom underlättas också länsstyrelsens möjligheter aU leda och samordna verksamhelen.

Länsstyrelsen i Hallands län noterar att kommittén anser att del är all föredra alt ge kommunerna ansvaret för mobiliseringsplanläggningen trots all kostnaderna blir lägre om länsstyrelsen genomför denna planläggning. Länsstyrelsen kan för sin del acceptera båda modellerna men vill i första hand förorda länsstyrelsealternativet. Ett skäl härför är all flertalet av de uppgifter som skall ligga till grund för planläggningen under alla förhållanden måsle las fram av länsstyrelsen. Kommunaliernativet skulle med hänsyn härtill medföra ett betydande dubbelarbete. Vidare ställs myckel högre krav på aktualitet när det gäller mobiliseringsplaner än när det gäller övriga planer. Enligl länsstyrelsens uppfattning medför della alt mobiliseringsplanläggningen i längden kommer alt la betydligt slörre resurser i

Prop. 1984/85:49 129

anspråk hos kommunerna för fortlöpande revidering än vad kommitténs bedömning av engångsinsatsen ger vid handen.

Denna typ av planläggning saknar dessulom sin molsvarighei i kommunernas normala verksamhei. Kommitténs motivering att planläggningen fär en bättre förankring om den sköts av kommunerna är därför enligt länsstyrelsens mening långsökt särskilt som det i realiteten inle är kommunala tjänstemän utan civilförsvarspliktiga mobiliseringsförrättare som skall svara för verkställigheten enligt planerna. Detta innebär att planerna måste förankras i civilförvarsorganisationen genom utbildning och övningar, en verksamhei som länsstyrelsen hittills och förmodligen även framgent skall svara för.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller all begreppet mobilisering i dag inte finns i den ordinarie kommunala verksamhelen. Mobiliseringsför-heredelser kräver speciella kunskaper och insikter angående samordning av verksamheten inom områdena förrådshållning, materiel, fordon och personal i de för mobilisering speciella tidsförhållandena. Det finns. bl.a. av ekonomiska skäl. ell behov av att hålla samman mobiliseringsansvarel på elt begränsat anlal mobiliseringsmyndigheler samtidigt som mobilisering måste kunna genomföras pä ett stort anlal platser. All öka antalet mobiliseringsmyndigheler från 24 (lånsstyrelser) till 284 (kommuner) skulle enligt länsstyrelsens mening avsevårt försvåra såväl civilförsvarsstyrelsens som länsstyrelsernas möjligheler all överblicka mobiliseringslägel och alt vid behov leda en mobilisering. Andra områden som skulle bli svåra att överblicka år revidering av mobiliseringsplanerna och uppföljning av personal- och materidlägel. Länsstyrelsen kan inte tillstyrka alt mobiliseringsansvarel förs över från lånssiyrelsen lill kommunerna eftersom delta bedöms medföra en allvarlig nedgång av mobiliseringsberedskapen under lång tid. Länsstyrelsen bör i stället ha kvar mobiliseringsansvaret och därvid ha till uppgift att ställa färdigmohiliserade enheter till kommunernas förfogande.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att mobiliseringsplanläggningen utgör grunden för att civilförsvaret snabbt skall kunna krigsorganiseras. Planerna för mobilisering är och måste vara mycket komplicerade för att alla komponenter skall fungera vid organisering av fältdugliga civilförsvarsenheler. Del är en mängd pusselbitar som skall passas in - personal, krigsplaceringsorder, krigsijänslgöringsorder, mobiliseringsiabdler, materiel, reversal, förråd, lokaler, förläggning, förplägnad m.m. Underlaget för slora delar av planen utgörs av centralt datorproducerat material som ofia förnyas. Verkslålligheten enligt planerna åvilar civilförsvarsbefål vilka, som tillägg till sin ordinarie befattning, utsetts till mobiliseringschefer. Länsstyrelsen måste som ansvarig inom länet för civilförsvarels mobilisering disponera utdrag ur och sammanställningar av mobiliserings-enheternas planer.

Mobiliseringsplanering är en artfrämmande verksamhei för kommunala 9 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 ,30

tjänstemän. De kommunala resurserna finns och fungerar i fred. De behöver vid krigsorganisering endasl justeras enligl en plan för övergång lill krigsorganisation för kommunen. Om kommunerna ges ansvaret för civilförsvarets mobiliseringsplaner krävs del en omfattande utbildning och etl omfattande underlag från länsstyrelserna. Efter genomförd planläggning krävs sammanställningar av länsstyrelsens lolala hehov och en kontinuerlig ajourhålling av underlaget för planerna.

Av erfarenheterna från provplanläggningen framgår att mobiliserings-planläggningen i Malmöhus län varit mera rationell och lett till ett enhetligare resultat än i Kopparbergs lån, dår den hedrevs av kommunerna. Länsstyrelsen föreslår därför au kommunerna tills vidare endasl åläggs alt, med underlag från länsstyrelsen, upprätta mohiliseringsöversikter som skall bilda underlag för samordning med kommunens egen krigsorganisering och för samverkan med övriga lolalförsvarsfunkiioner. När ylleriigare erfarenheler vunnits kan därefter kommunernas ansvar för mobiliseringsplanläggningen utökas till en omfattning som då kan befinnas vara önskvärd och ändamålsenlig.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller all mobiliseringsplanen beslår av dels mobiliseringsöversikl, dels mobiliseringskalendrar. Mobiliseringskalendrarna skall göra del möjligt för vederbörande mobiliseringsenhetschef au genomföra mobilisering. Mobiliseringschefer år högre civilförsvarsbefäl som tillagts mobiliseringsledningen som tillikauppgift.

Mobiliseringsplanen består till sin hell övervägande del av mobiliseringskalendrar. Länsstyrelsen anser all del inte skulle vara rationellt att sysselsätta tjänstemän hos kommunerna med denna arlfrämmande planläggning som kontinuerligt förändras belräffande personal, fordon m.m. och som kräver ofta återkommande byten av datahandlingar etc. Mobiliseringskalendrarna år inle heller avsedda att utnyttjas av kommunal personal ulan av befäl vid de civilförsvarsenheler som skall sättas upp. Länsstyrelsen anser därför alt huvuddelen av mobiiiseringsplanläggningen (arbetet med mobiliseringskalendrar) bör ligga kvar hos länsstyrelserna. Länsstyrelserna, som har ansvarel för mobiliseringen av civilförsvaret inom länet, måsle fö. under alla omständigheter upprätta länssammandrag och åtgärdskalendrar för denna verksamhet. Varje kommun bör dock enligl länsstyrelsens mening upprätta en mobiliseringsöversikt för civilförsvarsorganisalionen inom kommunen. Planläggningsunderlag härför skall tillhandahållas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att del inle finns några påvisbara fördelar med all lägga ansvarel för mobiliseringsplanläggningen på kommunerna. Länsstyrelsen anför följande motiv för alt mobiliseringsplanläggningen skall ske på länsstyrelserna. Mobiliseringsenhelschef för civilförsvarsbas (den mest krävande mobiliseringsenheten) år fältchefen. Denne rekryteras i flera fall med reservofficer (s.k. befälsansiälld) vars kvarvarande tjänstetid används för utbildning och övningar saml viss

Prop. 1984/85:49 131

tjänstgöring vid länsstyrelsen. Uppgiften vid tjänstgöringen på länsstyrelsen är alt revidera "de egna" mobiliserings- och undsättningsplanerna. Samråd i samband med planläggning och revidering av planer förekommer med försvarsområdesbefälhavaren beträffande gruppering, verkstadstillgångar och samordning av viss verksamhei. Ultagning av fordon, fastigheter m.m. och viss kompletterande utrustning är uppgifter för vilka det på länsplanel finns fungerande samrådskonlakter i en omfallning som saknas på det kommunala planet. Lånsstyrelsens genomförandeansvar för bl.a. mobiliseringsövningar gör att revidering före en övning och/eller uppföljning av någonting som kommit fram under övningens gång lämpligen också bör göras av länsstyrelsen. Kommitténs kostnadsberäkning pekar på en besparing om ca 2,5 milj. kr. om ansvarel för mobiliseringsplanläggningen ligger kvar på länsstyrelserna.

Stockholms kommun anför alt mobiiiseringsplanläggningen för Stockholms kommun bör skötas av länsstyrelsen eftersom kommunens civilförsvarsbaser är belägna i andra kommuner.

Södertälje kommun anser att det borde räcka om kommilléns förslag lill ansvarsfördelning mellan länsstyrelse och kommuner får tjäna som riktmärke. Eftersom förhållandena varierar från kommun till kommun år det mest praktiskt om länsstyrelsen och den enskilda kommunen kommer överens om ansvarsfördelningen. Länsstyrelsen är enligl kommunens mening sannolikl den som bäsl kan genomföra mobiliseringsplanläggningen. Detta bl.a. med hänsyn till att flera kommuner kommer au fä civilförsvarsbaser som är belägna utanför den egna kommunens område.

Karlshamns kommun anser att det bör åvila länsstyrelsen att svara för mobiliseringsplanläggningen. Elt intimt samarbete mellan länsstyrelsen och kommunerna i detta planläggningsarbete bedöms ge tillräcklig förtrogenhet med mobiliseringsfrågorna i ett verkslällighelsskede i kommunen.

Sölvesborgs kommun anser all mobiliseringsplanen för civilförsvarsorganisalionen, som är artskild från övrig planläggning, bör utarbetas av länsstyrelsen.

Hässleholms kommun anser alt i motsats lill vad kommittén föreslår så bör kommunerna upprätta även organisationsplanerna. Vidare anser kommunen också i motsats till vad kommittén föreslår att kommunerna själva skall fastställa alla planer de upprättar dvs. även organisationsplanen, mohiliseringsplanen och skyddsplanen i sin helhet.

Varbergs kommun ställer sig tveksam till alt ta över ansvaret för mobiliseringsplanläggningen. En vägledande princip vid all försvarsplanering är alt ansvarel för en verksamhet skall ligga pä samma myndighel i krig som i fred. Mobiliseringsplanläggningen har i dag ingen som helst motsvarighet i kommunens verksamhet. Den kommunala beredskapsplanen berör inte heller dessa frågor. I betänkandet understryks att hög aktualitet och detal-jeringsgrad fordras i mobiliseringsplanen. Eftersom länsstyrelsen har allt underiag som behövs och dessutom erfarenhet och kunnande inom områ-

Prop. 1984/85:49 132

det anser kommunen all länsstyrelsen är bäsl skickad att även framöver sköta denna planering. Därigenom garanteras även samma detaljerings-grad i olika kommuners planer. Kommunen finner det också rimligt att anta att etl sådant förtärande ger samordningsvinster eftersom det finns kunnig personal pä länsstyrelserna och varje kommun i annal fall måsle ha tränad personal för denna uppgift.

Midfsjö kommun anser att del vore fel alt överföra mobiliseringsansvarel från länsstyrelsen till kommunerna. Lånsstyrelsen bör bibehålla mobiliseringsansvarel och ha lill uppgift att ställa färdigmohiliserade staber och enheter till kommunernas förfogande.

Kristinehamns kommun anser att mobiliseringsplanläggningen med hänsyn lill dess art även i fortsättningen bör utföras av länsstyrelsen som har det övergripande ansvaret när det gäller mobilisering av de civila delarna av totalförsvaret.

3.2 Det huvudsakliga innehållet i kommunernas civilförsvarsplaner

Överbefälhavaren framhåller alt i vad gäller byggnadsljänslen som berörs främst i samband med skyddsplanen är del angelägel alt planläggningen görs flexibel. Beredskap måste finnas att möta olika lägen med varierande tillgång på resurser ur byggnads- och reparalionsberedskapen och varierande lid för byggnadsverksamhet.

Civilförsvarsslyrelsen framhåller all en av de bärande idéerna bakom skyddsplanen är all den skall samla planeringen för alla ålgärder för befolkningens skydd oavsett om det gäller åtgärder i fred eller krig. Åtgärderna skall grundas på skyddsplanens områdesindelning och skyddsanalys. Detta gäller även för skyddsrumsbyggandet i fred. För denna verksamhet behövs särskilda styrinstrument som kan ingå som en del i skyddsplanen. Styrelsen räknar med alt skyddsrumsplanen kan förenklas inom ramen för skyddsplanen. 1 övrigi strävar styrelsen efter att tillgodose de krav på förenklingar och förtydliganden som kommittén redovisar. Delta gäller inte minst planläggningen av byggnadsljänslen.

Statens brandnämnd anser att den i skyddsplanen ingående byggnadsljänslen bör omfatta åtgärder inte bara för personal ulan också för vital materiel t.ex. fordon.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller om omflyttning all målsättningen för denna inle bara får vara att avståndet mellan ordinarie bostad och inkvarleringsbostad blir så litet som möjligt ulan en viktig faktor bör vara att avståndet och vägen lill arbetsplatserna inle blir sådana alt möjlighelerna till fortsatt arbete försvåras eller omintetgörs. Slyrelsen anser vidare alt det bör finnas en planläggning för mottagning av flyktingar.

Sunens planverk framhåller att enligl 32 § civilförsvarslagen skall den som avser all uppföra en ny anläggning eller byggnad i skyddsrumsort anmäla detta till kommunen. Kommunen skall ge den som har gjort anmä-

Prop. 1984/85:49 133

lan besked humvida skyddsmm skall anordnas. Det år enligl planverkels mening angelägel all beslutsunderlaget för sädana "skyddsrumshesked" är så tydligt som möjligt. Planverkel delar därför kommitléns uppfattning all det inom ramen för skyddsplanen bör finnas ell särskilt dokument som motsvarar nuvarande skyddsrumsplan.

Riksrevisionsverkel anser alt skyddsanalysen bör förenklas. Del kan l.ex. ifrågasättas om det i detalj för varje hemskyddsområde skall anges uppgifter om befolkningen med uppdelning på åldersklasser för beräkning av behovet av andningsskydd eftersom hefolkningssammansältningen snabbt kan förändras vid elt beredskapstillstånd.

Civilbefälhavaren i Östra civilområdel framhåller att kommunerna redan nu är ålagda att ha en informationsplan för krig. Civilbefålhavaren finner det därför vara fel alt som i den föreslagna lydelsen av I0c§ civilförsvarslagen ställa krav på ylleriigare en informationsplan. De delar som rör civilförsvarsverksamhet bör liksom andra totalförsvarsfunktioner ingå i kommunens informationsplan inom ramen för den kommunala heredskapsplanläggningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter skyddsplanens detaljerings-grad. I lågbefolkade områden synes det inte vara nödvändigt att ha en särskild plan för byggnadsljänsl. Del bör räcka med en flexibel råd- och anvisningsdel.

Förenklingen av skyddsrumsplanen fär enligt länsstyrelsens mening inte drivas så långt alt skyddsrumsplanen blir etl för trubbigt beslutsunderlag med allt för slora toleranser. Skyddsrumsplanen har slora verkningar redan i fredslid varför felbeslut blir kostsamma för slalen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller all ansvar m.m. då vissa åtgärder enligt 40 § civilförsvarslagen hänför sig till flera kommuner bör regleras i organisationsplanen.

Länsstyrelsen anser att anlalel områdestyper för hemskyddsområde kan reduceras frän föreslagna sex lill fyra.

Länsstyrelsen framhåller vidare alt del för ledning av undsäliningsverk-samhet i krig kommer att engageras många personer som inte är sysselsatta i fredsräddningsljänsten. Länsstyrelsen anser därför ätt det är viktigt all undsällningsplanen för kommun kompletteras med de insatsplaner som upprättas av brandförsvaren i fred.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att del finns en sädan sammanflät-ning mellan primärkommunal och landstingskommunal verksamhei alt en enkel samverkansplan hör upprättas för alt samverkansbehoven skall kunna överblickas och tillgodoses.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att det i 10h§ civilförsvarslagen anges att ledningsplanen skall innehålla en krigsuppgiftsför-leckning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller all det även i framtiden inom ramen för skyddsplanen bör finnas en särskild plan för den fredslida

Prop. 1984/85:49 134

skyddsrumsproduktionen. Denna plan är enligt länsstyrelsens mening ett synnerligen viktigt dokument i det dagliga arbetet. Planen bör bl.a. innehålla aktuella prioriterings- och avvägningsfrågor saml uppgifter om målsättningen för skyddsrumsbyggandel inom kommunen. Del är också vikligt att den integreras med annan kommunal fredsplanläggning och att den hålls aktuell så all skyddsrumsbesked alllid kan lämnas inom föreskrivna tidsramar.

Länsstyrelsen anser att det geografiska planeringsområdet för omflyttning bör var hela orten. Vid beräkning av omflytiningsbehov bör hänsyn inle las till de yrkesverksamma i samhällsviktig verksamhei eftersom den uppgiften endasl har marginellt värde och dessulom snabbt blir inaktuell.

I förslaget lill ny lydelse av 59 § civilförsvarslagen hänvisas lill lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringshostad i krig m.m. Sistnämnda lag omfattar inle inkvarteringsbehov som är föranlett av omflyttning och bör därför också bli föremål för ändring.

Kommiuén föreslår all regeln om krigsplacerad befälspersonals medverkan vid personalrekrylering bör utgå ur föreskrifterna för planläggning av personaltjänst. Länsstyrelsen delar inle den uppfattningen. Befälspersonalen i civilförsvarsorganisalionen har de bästa förulsällningarna alt rätt bedöma vilka kvalifikationskrav som måste ställas vid rekryteringen. Den erfarenhel som dessa har vunnit genom alt delta i övningar i fred bör las lill vara.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inle skyddsplanen med del innehåll som kommittén föreslär blir alltför omfattande och detaljrik. Det borde räcka om skyddsplanen omfattar hänvisning, omflyttning och utrymning/inkvartering och ullämning av skyddsmasker. Planläggning av hyggnadstjänsten, utöver skyddsrumsplanen, bör enligt länsstyrelsens mening ingå i skyddsplanen i mån av tid och resurser och vara etl uttryck för en högre ambitionsnivå.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att innehållet i skyddsplanen hör kunna begränsas i förhållande lill kommitténs förslag. Enligt länsstyrelsens mening behöver inte särskilda planer för skadeförebyggande beredskapsåtgärder upprättas i den omfattning som föreslås. Länsstyrelsen anser att enbart en plan för byggnadsljänslen behöver upprättas medan uppgifierna i övriga delplaner lämpligen bör framgå av en mera genomarbetad skyddsanalys. Det är vidare länsstyrelsens uppfatining att inriktningen av byggnadsljänslen inle får koncentreras på de särskilda riskområdena i skyddsrumsorterna, s.k. SR-områden, i den omfaltning som föreslås. En strävan bör i stället vara att uppnå så stor effekt som möjligt över hela ytan.

1 skyddsrumsplanen redovisas en klassificering av hemskyddsområden. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till denna uppdelning av områden som måsle bli rält godtycklig från län till län. Nägra klara regler för den förfinade uppdelning som föreslås redovisas inte i förslaget. Länsstyrelsen anser del vara tillräckligt med en uppdelning i "Skyddsrumsort (S)",

Prop. 1984/85:49 135

"Annan tätort (T)", och "Glesbygd (G)".

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ambitionsnivån för skyddsplanen har satts för högt. Reglerna för skyddsplanering bör ses över. Detaljeringskraven bör minskas. Det bör pä ell enklare och klarare säll anges vad som skall planläggas i en skyddsrumsorl och i övriga områden. Reglerna bör inte innehålla mer text ån vad som är direkl nödvändigl för alt beskriva uppgiften. Eventuella förklaringar och motiveringar kan lämnas i en särskild publikation som även kan innehålla planläggningsexempel.

De restriktioner som finns i reglerna för skyddsanalysen när del gäller omflyiining inom eller till riskområden leder till ett dåligt utnyttjande av befintliga skyddsmm. I skyddsrumsorler med många riskområden eller slora ytmål kan ell belydande "överskott" på skyddsrumsplalser som inle kan utnyttjas uppslå. Detta medför i sin tur alt etl ökal behov uppslår av att bygga skyddade utrymmen på annat håll. Även om grundtanken med restriktionerna är riktig, dvs. all ingen skall behöva flytta frän ell område med lägre bedömd risk till ett med högre risk om andra och bättre allernaliv finns, ifrågasätter lånsstyrelsen om inle reglerna måsle förtydligas på denna punkt.

På grund av den begränsade tillgången på resurser för byggnadsverksamheten hör enligl länsstyrelsens mening detaljplanering och resursberäkning endast omfalla sådana objekt som kan färdigställas under en första arbetsmånad.

Lånsstyrelsen föreslär alt i planen för underhållsljänst las med elt avsnitt om förläggningsljänsl.

Solna kommun anser all del är vikligt all få med också hemskyddsombuden, hemspråkslärare och läromeddsceniralerna när informationsplanen utformas.

Svenska kommunförbundet föreslår alt skyddsrumsplanen slopas. Styrningen av skyddsrumsproduktionen i fred bör kunna ske med hjälp av skyddsanalysen. För att på ell bättre sätt kunna utnyttja material och data som las fram för kommunernas ordinarie planering bör föreskrifterna för skyddsplaneringen göras sä flexibla att en anpassning lill befintligt material kan ske. Kraven på karlredovisning bör inle ställas högre än att befintliga kartor i normalfallet kan utnyttjas.

Undsällningsplanen bör starkare knytas till kommunens plan för räddningstjänst i fred. För många kommuner ulan slörre riskområden eller riskobjekt bör det räcka med en enkel komplettering av räddningstjänst-planen. Styrelsen vill också ifrågasätta begreppet undsättningsplan. Eftersom flertalet kommuner har en plan för räddningstjänst i fred verkar det vara mera naturligt alt tala om räddningstjänst även under beredskap och i krig.

Sveriges Radio AB saknar en beskrivning av bolagels medverkan i den inriktning som föreslås för planläggningen av informationsverksamheten på lokal nivå.

Prop. 1984/85:49 136

3.3 Samordning med kommunal beredskapsplanläggning

Hovrätten för Övre Norrland understryker vikten av att det finns en samlad syn på planläggningen och om möjligt också på genomförandel av alla de vikliga tolalförsvarsuppgifter som en kommun har under beredskap och i krig.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar noterar att kommittén föreslår all kommunerna skall upprätta ett anlal planer och därvid framhåller alt dessa planer skall samordnas med den kommunala heredskapsplanläggningen. Överstyrelsen vill betona vikten av att civilförsvarsplanläggningen inte bara samordnas med utan integreras med övrig planläggning. Överstyrelsen instämmer i kommitléns uttalande alt kommunernas fredslida planläggning av civilförsvarsverksamhelen enbart är en del av lolalförsvarsför-bereddserna på lokal nivå.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar tolkar kommitténs förslag så all civilförsvarsplanen för informaiion ingär som en integrerad del av kommunernas beredskapsplanläggning för information. Någon särskild plan enbarl för civilförsvarsinformalion behöver därmed inle upprättas.

Försvarets rationaliseringsinstitut stödjer kommitténs åsikter om betydelsen av samordningen av civilförsvarets verksamhet på lokal nivå och vikten av all försvarsansträngningarna totalt sett bedrivs med en enhetlig inriktning. Institutet kan komma all återkomma till kommunernas roll som samordnare i den utredning om ledningen av totalförsvarets civila delar som pågår inom institutet.

Statens jordbruksnämnd instämmer i kommitténs uttalande om behovet av en grundlig översyn av den kommunala beredskapsplanläggningen. Den bör genomföras enligt kommitténs intentioner och samordningen på lokal nivå av de båda planläggningsområdena civilförsvar och kommunal beredskap bör vara en huvudfråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att del är nödvändigt alt civilförsvarsplaneringen samordnas med övrig planläggning och all allt sker enligl samma planeringsförutsättningar.

Statskontoret anser att del är en praklisk och även konsekvent lösning mol bakgrund av motiven lill 1982 års lolalförsvarsbeslut all kommunernas civilförsvarsplanläggning samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

CivUbefälhavaren i Södra civilområdel understryker det nödvändiga i att integrera civilförsvarsplanläggningen med övrig kommunal beredskapsplanläggning. Ekonomiska förhållanden får därvid inle vara någon återhållande eller begränsande faktor.

CivUbefälhavaren i Västra civilområdel noterar all kommiuén föreslår att planen för personal- och underhållsljänst helt eller till större delen integreras med den kommunala beredskapsplanläggningen. Enligl civilbefälhavarens uppfallning är civilförsvarsorganisalionens storlek avgörande

Prop. 1984/85:49 137

för hur långtgående integrering som är lämplig. Ett effektivt civilförsvar är beroende av ett väl fungerande underhållssystem.

Länsstyrelsen i Hallands län delar kommilléns uppfallning alt planen för informationsverksamhet bör vara övergripande och avse kommunens samtliga totalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen anser att informationsverksamheten vid såväl fredskriser som under beredskap och i krig hör ägnas ökad uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att vissa planer för civilförsvarsverksamheten och den kommunala beredskapen kan vara gemensamma och förslår därför alt det anges i civilförsvarslagen och i lagen om kommunal beredskap alt ledningsplan och informationsplan skall vara gemensamma.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker kraftigt behovet av samordning mellan civilförsvarsplanläggning och övrig kommunal beredskapsplanläggning. Länsstyrelsen anser au om inte underlag i form av nya fackanvisningar för den kommunala heredskapsplanläggningen som är samordnade med underlaget för civilförsvarsplanläggningen finns tillgångliga vid den planerade lidpunkten för planläggningsstart så bör det allvarligt övervågas all senarelägga denna. Av samhällsekonomiska och arbets-måssiga skål är det nödvändigt att genomföra dessa två uppgifter som ligger så nära varandra samtidigt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser all planen för övergripande ledning och informationsplanen skall upprättas i form av planer för kommunens lolala verksamhet under beredskap och i krig. Planen för personal-och underhållsljänst bör också hell kunna samordnas med den befintliga kommunala beredskapsplanläggningen sedan en översyn gjorts av denna planläggning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller alt det är vikligt att författningstexter saml föreskrifler och allmänna råd rörande den kommunala beredskapen och civilförsvaret snarast samordnas.

Strängnäs kommun anser alt en samordning av den nya planläggningen med den redan befintliga kommunala beredskapsplanen är nödvändig, specielll för ledningsfunktionen. Detla medför ett behov av en grundlig översyn av nuvarande kommunala planer.

Karlskrona kommun har den uppfattningen all en samordning mellan civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen i flera fall är en fömtsättning för alt den kommunala verksamheten och civilförsvarsverksamhelen skall kunna integreras på ett effektivt sätt.

Hässleholms kommun anser all del är självklart att de olika planerna måsle samordnas med varandra. Delta lorde bäsl kunna ske genom att det är en och samma huvudman för de olika planerna. Kan sedan samma personer vara delaktiga vid upprättandet av samlliga planer och dessulom vara krigsplacerade i kommunens organisation är del ännu bättre.

Kungsbacka kommun anser all del endast hör finnas en plan för kommu-

Prop. 1984/85:49 138

nens övergripande ledning av all på kommunen ankommande totalförsvarsverksamhel. En integrering av civilförsvarsplanlåggning och kommunal beredskapsplanläggning är alltså nödvändig.

Mullsjö kommun noterar all kommiuén har belyst behovet av samordning av den kommunala beredskapsplanläggningen och föreslagen planläggning av civilförsvarsverksamheten i kommunerna. Kommunen anser att det både samhällsekonomiskl och arbelsmässigt är en klar fördel om dessa planer utarbetas samtidigt.

Trollhättans kotnmun anser att det stöd som kommunen kan ha av de kommunala beredskapsplanerna vid civilförsvarsplanläggningen är viktigt och i viss utsträckning kan underiätta den nya planläggningen.

Köpings kommun anser att det är viktigt alt samordning sker av civilförsvarsverksamheten med den övriga kommunala verksamheten. Kommunen betonar att den kommunala beredskapsplanläggningen skall ulgå från den normala kommunala verksamhelen i fred som enbart skall anpassas lill en förändrad situalion i krig. Della gäller även för civilförsvarsverksamhelen som kan betraktas som en utökad och förstärkt räddningstjänst-verksamhet. Delta betyder att civilförsvarsverksamheten i så slor ulsträckning som möjligt skall bygga pä övrig kommunal verksamhet som brandförsvar och räddningstjänst.

Hofors kommun anser alt möjligheterna till samordning bör tillvaratas så långt som det är möjligt redan i den grundläggande civilförsvarsplanläggningen. Inriktningen bör vara all åsladkomma ell plankomplex som omfattar kommunens samlliga tolalförsvarsuppgifter. Planlåggningsregler och anvisningar för civilförsvarsplanläggningen bör därför konkret peka på samordningsmöjligheterna.

Svenska kommunförbundet framhåller all del är nödvändigt att civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen integreras. Del bör bara finnas en plan för den övergripande ledningen och en plan för informationsverksamheten inom varje kommun.

Tjänstemännens centralorganisation biträder kommitténs uppfatining om behovet av en samordnad planläggning på olika nivåer och understryker att del är viktigt att länsstyrelserna har nödvändiga resurser för att utarbeta det planläggningsunderlag som behövs för kommunernas planering.

3.4 Fastställelse och ändring av civilförsvarsplanerna

Hässleholms kommun anser att samlliga planer som upprättas av kommunen skall fastställas av dess fullmäktige.

Svenska kommunförbundet har inga erinringar mot kommitléns förslag om fastställelse av planerna men ifrågasätter om mindre kommuner ulan särskilda riskområden eller riskobjekl verkligen behöver göra en årlig översyn av planerna.

Prop. 1984/85:49 139

3.5 Civilbefälhavarnas civilförsvarsplanläggning

Civilbefälhavaren i Södra civilområdel framhåller att det finns tendenser att förstora betydelsen av de regionala målanalyserna. Dessa år självfallet vikliga men de har också sina begränsningar. De är dock en vikiig grund för civilområdesplanerna. F.n. finns del inte ell entydigt stöd i författning för alt upprätta sådana planer eller för att de skall beaklas av l.ex. länsstyrelserna. Civilbefålhavaren delar därför kommitténs uppfattning att det behövs en precisering av civilbefälhavarnas möjligheter alt styra planläggningen av civilförsvarsverksamheten.

Ocksä civUhefälluivarna i Västra, Östra. Bergslagens och Övre Norrlands civilområden anser alt del behövs en precisering av civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter i vad gäller civilförsvarsplanlåggning.

4 Ekonomisk ersättning till kommunerna

Hovrätten för Övre Norrland biträder kommitténs förslag att full ersättning skall ulgå lill kommunerna för kostnaderna för all utarbeta civilförsvarsplanerna och att göra en nödvändig anpassning lill den kommunala beredskapsplaneringen. Enligl hovrättens mening borde det likväl vara möjligt för kommunerna all gå med på en ersättning efter samma principer som har tillämpats på den kommunala beredskapsplaneringen - dvs. statsbidrag med 90 % av planläggningskostnaden - men då under förutsättning att, i olikhet med nyssnämnda principer, kommunen får ersättning för alt fortlöpande hålla planerna aktuella. Om det statsfinansiella läget inle skulle medge alt full ersältning ulgår till kommunerna för all revidera planerna, kan enligt hovrättens uppfallning kommunerna inle åläggas att genomföra en sådan revidering. Det skulle då inte heller vara meningsfulll alt genomföra den grundläggande planläggningen. Den skulle ulan en fortlöpande översyn snabbt förlora i aktualitet och riskera alt, som så mycken annan planläggning, bli ell dyrbart och föråldrai planverk i de kommunala arkivens gömmor.

Civilförsvarsstyrelsen bilräder kommilléns förslag om alt kommunerna skall få full kostnadstäckning för civilförsvarsplanläggningen, såväl för nyplanläggning som för vidmakthållande och revidering av planerna. Styrelsen anser att planernas aktualitet och förankring i kommunens organisation får en avgörande betydelse för civilförsvarels mobiliserings- och in-satsberedskap. Styrelsen anser vidare att de föreslagna reglerna fyller kraven på enkelhet och, så långt möjligt, önskemålen om full kostnadstäckning.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller alt om kommitléns förslag genomförs kan man inle bortse från alt molsvarande behov av ersättning via stalshudgelen kan hävdas för näringslivet och de affärsdri-

Prop. 1984/85:49 140

vande verken, som i dag betalar sin del av kostnadema. Överstyrelsen anser alt del bör övervägas att inrymma kostnadskompensation för planläggning i de övergripande uppgörelser om fördelning av skattemedel som träffas mellan stat och kommun.

Försvarets ralionaliseringsinslitul godlar den av kommiuén föreslagna modellen för schablonersältning med undantag för möjligheten till ytterligare ersättning efter särskild ansökan. Storleksordningen på den föreslagna särskilda ersältningen ställd i relation lill de kommunala budgetarna fär bedömas vara så ringa att de rättviseskäl som kan motivera ytterligare ersättning inle bör ges slor lyngd. Mol bakgrund av den administration som följer med regler om ytterligare ersällning finner institutet att denna möjlighet inle bör erbjudas.

Riksnämnden för kommunal beredskap framhåller all erfarenheterna frän nuvarande ersäiiningssystem för den kommunala beredskapsplanläggningen både i vad gäller nya planer, l.ex. för barnomsorg, och revision av befintliga planer ger nämnden anledning all understryka det av kommiuén föreslagna ersättningssystemets betydelse för en helhjärtad insats från kommunernas sida vid den föreslående planläggningen.

Socialstyrelsen har samma uppfatining som kommittén om ersällning för planering av civilförsvarsverksamhel och övrig kommunal beredskap och för uppföljning av planeringen. Denna planering exempelvis på barn- och äldreomsorgssidan är många gånger nödvändig för au personal inom totalförsvaret skall kunna inställa sig i synnerhet efter endasl kort varsel. Kommunerna bör därför få ersällning enligl en schabloniserad ram.

Förslaget alt det skall utgå full ersältning för all upprätta civilförsvarsplanerna och anpassa de kommunala beredskapsplanerna har transportrådet inget att invända mot. Däremot är förslaget om ersällning för revidering av planerna en fråga som bör behandlas principiellt i etl slörre sammanhang. Del kan få lill följd alt det kommer all ställas ersättningsanspråk för annan verksamhei inom totalförsvaret. Enligt transportrådeis uppfattning finns starka skäl som talar för att beredskapsplanläggning och andra uppgifter som tjänar beredskapen inom totalförsvaret är någol som naturligt bör ingå i den ordinarie verksamheten. Detta bör gälla såvål kommunal som statlig och privat verksamhei.

Statens jordbruksnämnd ansluter sig till kommitléns helhetssyn beträffande ersältningen för kommunernas beredskapsplanläggning och anser att den bör utgå såväl för grundplanläggning som för revidering.

Arbetsmarknadsstyrelsen bilräder kommitténs förslag rörande ersättning lill kommunerna och ser detta som en förutsällning för alt kunna genomföra 1982 års tolalförsvarsbeslul om civilförsvaret och kommunerna.

Statskontoret anser det vara en praktisk och även en konsekvent lösning mot bakgrund av motiven lill 1982 års tolalförsvarsbeslul att kommunernas civilförsvarsplanläggning samordnas med den kommunala beredskaps-

Prop. 1984/85:49 141

planläggningen. Statskontoret delar kommilléns uppfaltning all kommunerna bör få ersättning för både planläggnings- och revideringsarbelei. Visserligen har kommunerna f n. inte rätt till statsbidrag för revision av sina beredskapsplaner. Statskontoret anser emellertid alt man inte bör skilja mellan planläggning och revidering eftersom det skulle kunna tolkas som alt revideringen är mindre vikiig. Statskontoret tillstyrker även förslaget om en schabloniserad beräkningsgrund för kostnaderna, vilket underlättar den administrativa hanteringen. Statskontoret anser också att beräkningsmetoden förefaller vara relativt enkel att lillämpa.

Däremol delar statskontoret inte kommitténs uppfattning att full ersättning skall utgå lill kommunerna. Enligt statskontorets mening hör del finnas starka skäl för att frångå en sedan länge etablerad norm om statsbidrag med 90% av kostnaderna som i dag tillämpas för den kommunala beredskapsplanläggningen. En ändring av normen bedöms kunna leda till krav på full koslnadsersätlning åven för andra åtgärder enligt lagen om kommunal beredskap t.ex. reservanordningar för gas-, vatten-, elektricitetsförsörjning m.m., alltsammans åtgärder som kommunerna har slor nylla av åven i fredstid.

Statskontoret anser att det finns skäl som talar för alt statsbidraget bör vara lägre än 90%. Kommunerna svarar f n. för hela kostnaden när del gäller revidering av beredskapsplaner. Kommitténs förslag innebär att hela denna kostnad flyllas över lill staten. Del år enligt statskontorets mening rimligt med en avräkning som motsvarar kommunernas minskade koslnader för revidering, samtidigt som hänsyn las till den nytta som kommunerna kan ha av planläggningen redan i fredslid. Statskontoret anser alt statsbidrag förslagsvis skulle kunna utgå med 80% av kommunernas kostnader för planläggning och revidering, oavselt om kostnaderna är schab-lonberäknade eller faktiskt styrkta.

Statskontoret anser slutligen alt ell lägre statsbidrag för styrkta kostnader utöver den schablonberäknade kan förvänlas öka kommunernas incitament till effektivisering och besparingar.

Riksrevisionsverket anser att kommunerna bör la över ansvarel för hela civilförsvarsverksamhelen dvs. även för anskaffning och förrådshållning av materiel, uppförande och underhåll av skyddsrum och anläggningar för civilförsvarsändamål, utbildnings- och övningsverksamhet m.m. Etl sådant kommunalt totalansvar bör enligt riksrevisionsverket medföra ökad effektivitet och kostnadsbesparingar. Beslutet att kommunerna skall överta ledningsansvaret för civilförsvaret i krig bör enligt riksrevisionsver-kels mening kombineras med etl principbeslut om all kommunerna på sikt skall få ansvaret även för loialsyslemet i fred. Riksrevisionsverkel anser alt det skyndsamt bör utredas hur övriga delar av systemet lämpligen kan överföras till kommunerna. Denna utredning bör då även klarlägga hur kommunernas kostnader för de nu nämnda uppgifterna inom civilförsvaret skall bestridas. 1 avvaktan på en sådan utredning anser riksrevisionsverkel

Prop. 1984/85:49 ,42

att planläggningsarbelei bör påbörjas i huvudsak enligl den uppläggning och det tidsschema som kommiuén har föreslagit. Ambitionen och därmed kostnaderna i planläggningen bör dock begränsas i förhållande lill vad kommittén har föreslagil.

Riksrevisionsverkel delar kommitténs uppfallning all frågorna om ersällning för kommunernas planläggning av civilförsvaret och den kommunala beredskapsplanläggningen måste bedömas i ell sammanhang eftersom planerna har ell starkt inbördes beroende.

Riksrevisionsverkel framhåller alt kommilléns förslag att kommunerna skall få full kostnadsläckning för säväl nyplanläggning som revidering av civilförsvars- och kommunala beredskapsplaner innebär kraftigt ökade kostnader för staten eftersom kommittén inle redovisal några besparingar inom andra delar av civilförsvarsbudgeten.

Riksrevisionsverkel anser all det inte är uteslutet att de nya planläggningsuppgifterna skulle kunna klaras inom en oförändrad kostnadsram om kommunerna övertar samlliga delar av civilförsvaret på lokal nivå.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet understryker det nödvändiga i all integrera civilförsvarsplanläggningen med övrig kommunal beredskapsplanläggning. Ekonomiska förhållanden fär därvid inte vara någon återhållande eller begränsande faktor.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet tillstyrker kommitléns ersätl-ningsförslag som anges vara en förutsättning för all planläggningsansvar i fred skall kunna läggas på kommunerna. Vidare tillstyrker civilbefälhavaren de två sista styckena i del särskilda yttrandet av ledamoten Sture Palmgren och avstyrker del särskilda yttrandet av experten Eva Blomgren-Edenstrand.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till utformningen av del ersäiiningssystem som kommiuén har utarbetel. Länsstyrelsen anser all del är helt nödvändigt att kommunerna får full ersällning för all utarbeta planer för civilförsvaret, för vilken verksamhei slalen fortfarande skall vara huvudman. Risken är annars att den beräknade effektiviseringen av civilförsvarsverksamhelen - som är den yttersta avsikten med överföringen av ansvar lill kommunerna - helt uteblir.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser all full kostnadstäckning måste garanteras kommunerna för all upprätta civilförsvarsplanerna, anpassa de kommunala beredskapsplanerna till övrig planläggning och för all fortlöpande hålla planerna aktuella. Kan inte denna garanli ges finns del enligl länsstyrelsen slor risk för alt vissa kommuner kommer alt ge försvarsarbelet en mycket låg prioritet i förhållande lill övriga kommunala uppgifter. Uppslår en sådan situation kommer beredskapslägel att avsevärt försämras i förhållande lill nuläget.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anmäler all flertalet av kommunema inom lånet har påpekal att det är väsenlligl att kommunerna får full kostnadstäckning både för nyplanläggningen och den fortlöpande revide-

Prop. 1984/85:49 143

ringen. En kommun i länet har föreslagit alt del fasta beloppet för såvål planläggningen som den årliga revideringen höjs lill 50000 kr. för au kommuner med förhållandevis liten befolkning inle skall missgynnas ekonomiskt. Länsstyrelsen lar inte ställning till beloppets storlek men har den principiella uppfattningen alt planernas aktualitet och beredskapsvårde kommer att vara relaterat till den ersättning som kommunema får.

Länsstyrelsen i Östergötlands län betonar vikten av att kommunerna får kostnadstäckning dels för införandel av förslaget, dels för vidmakthållandet av planer och organisation.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner de föreslagna reglerna för ersältning vål underbyggda och angivna belopp skäliga. Reglerna anses vara enkla att tillämpa. Länsstyrelsen betonar vikten av att full kostnadsläckning Ulgår och särskill då ersällning för att årligen hålla planläggningen aktuell. Delta anges vara av särskild vikt när kommunerna får planläggningsansvaret inte bara för sin egen kommunala beredskap utan också för en stor och mycket viktig del av del civila totalförsvaret i sin helhel med slalen som huvudman. Med hänvisning lill Eva Blomgren-Edenstrands särskilda yttrande framhåller länsstyrelsen att det finns en gmndläggande skillnad mellan kommunal beredskapsplanläggning och civilförsvarsplanläggning. Den förstnämnda avser kommunal verksamhet med befintliga kommunala resurser medan den senare avser uppbyggnad och vidmakthållande av en särskild krigsorganisation. Skulle inle kommunerna få ersältning för nödvändig revidering för att upprätthålla en hög beredskap på krigsorganisationen skulle stor risk finnas för all revideringen helt eftersatts.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser alt ersältningen till kommuner med litet invånarantal för nyplanläggning blir sä låg all del finns risk för att dessa kommuner inle får full kostnadstäckning. Eftersom staten även i fortsättningen skall vara huvudman för civilförsvaret betonar länsstyrelsen vikten av all kommunerna får full kostnadstäckning för såväl nyplanläggning som fortlöpande revideringar. Om så inle blir fallel befarar länsstyrelsen alt kommunerna i ell ekonomiskt ansträngt läge inte kan avsälla erforderliga resurser för planläggningen. Då är det bättre att länsstyrelsen behåller ansvaret för planläggningen av civilförsvarsverksamheten.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser all full ersällning skall utgå lill kommunerna för alt motivera dessa lill en fullödig planläggningsinsals. Vissa kommuner i länet har enligl länsstyrelsen ifrågasatt hela den föreslagna förändringen av ansvarsförhållanden m.m. om inle full ersättning ulgår för planläggningsarbete och övriga kommunala insatser.

Länsstyrelsen i Gotlands län tillstyrker förslaget lill statsbidrag för all hålla planläggningen aktuell endasl under förulsällning av all del - som länsstyrelsen uppfattat det - enbarl avser koslnader för egentlig planrevision och del upprätthållande av kunskapsnivån hos kommunens personal som därigenom erhålls.

Prop. 1984/85:49 144

Länsstyrelsen i Blekinge län framför den uppfattningen alt en fullständig kostnadstäckning för kommunernas del ulgör en förulsällning för etl fungerande civilförsvar med lokal förankring.

Länsstyrelsen I Kristianstads län anser att kommunerna skall ha ersältning för planläggningskostnaderna såväl i samband med nyplanläggning som revidering. Lånsstyrelsen ansluter sig också till de av kommittén föreslagna ersällningsschahlonerna och förutsätler att dessa täcker kommunernas verkliga kostnader.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att kommilléns förslag om ersältning lill kommunerna år lämpligt. 1 polemik mot vad som framförs i det särskilda yttrandet av Eva Blomgren-Edenstrand påpekar länsstyrelsen all planerna för civilförsvar och kommunal beredskap i fortsättningen till slor del kommer att vara integrerade. Därför kan i praktiken endast etl ersätt-ningssyslem administreras. Eftersom civilförsvarsplanläggningen är störte till volymen än planläggningen enligl lagen om kommunal beredskap bör ersättningsformen för civilförsvarsdelen vara styrande. Civilförsvarsplanläggningen har tidigare varit en statlig angelägenhet. Elt åläggande för kommunerna all slå för 10 % av planläggningskostnaderna och 100% av revisionskoslnaderna skulle innebära en övervållring av civilförsvarskosi-nader på kommunerna.

Länsstyrelsen anger sig ha mindre goda erfarenheler av kommunernas möjligheler all hålla skyddsrumsplaner och kommunala beredskapsplaner aktuella om ingen ersällning utgår för revision. Vissa kommuner har haft kapacitet härför men många har haft svårl alt finna uirymme för revisionsarbetet i konkurrens med den löpande verksamheten. Ett resurstillskott är i praktiken nödvändigt för att skapa utrymme och motivation för beredskapsverksamheten.

Länsstyrelsen framhåller alt del är viktigt att det i framliden finns ett bra arbetsklimat mellan de statliga och kommunala myndigheter som i samverkan skall handha förberedelserna för civilförsvarsverksamheten och den med denna till stor del integrerade kommunala heredskapsplanläggningen. Del vore enligt länsstyrelsen olyckligt om statsmakterna nu gled ifrån sin tidigare ståndpunkt all staten i princip skall belala kostnaderna för civilförsvarels krigsorganisation liksom för de fredstida förberedelserna. En sådan utveckling skulle kunna skapa en förtroendeklyfta och brist på goodwill till men för den civila försvarsberedskapen. Priset i kronor räknat om full ersällning ulges för att undvika sådana negativa effekler måste dessulom betraktas som lågt.

Länsstyrelsen i HaUands län ser del som en självklarhet alt kommunernas koslnader skall täckas fullt ut. Erfarenheterna av den nuvarande koslnadsersällningen för kommunal beredskapsplanläggning är inte särskill goda. Revideringarna har varil knapphändiga och sporadiska vilkel lett lill alt planerna efterhand har blivit inaktuella. Länsstyrelsen förutsätter att schablonbeloppen indexregleras med hänsyn lill kostnadsutvecklingen.

Prop. 1984/85:49 145

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför som sin bestämda uppfaltning all kommunerna skall ha full kostnadstäckning från och med planläggningsstarten för såväl den grundläggande planläggningen som för fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet. Det är särskill viktigt all ersättning utgår för fortlöpande planuppföljning och revidering. Della har inle varit fallel vid den kommunala beredskapsplanläggningen vilkel har haft till följd att främst personalplanen stadigvarande tappat aktualitet vilkel i sin lur givelvis inverkat menligt på kommunernas beredskap.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner del angelägel att understryka betydelsen av att kommunerna får full ersättning för de arbetsuppgifter som följer med planläggningsansvaret.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker noga vad kommittén framhåller om samordning av civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen och om lämpligheten av att ha en helhelssyn på kostnaderna för dessa båda planläggningar. Länsstyrelsens erfarenhel av underhåll av nu gällande kommunala beredskapsplaner understryker behovet av ekonomisk ersättning för alt arbetet skall bli genomfört. Länsstyrelsen uppfattar kommitléns ersätiningsförslag som en absolul förutsättning för all kommitténs förslag i övrigi skall kunna genomföras och för att beredskapskraven i 1982 års totalförsvarsbeslut skall kunna tillgodoses.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller all en förulsällning för all försvarsbeslutet skall kunna fullföljas är att statsmakterna beviljar anslag som ger kommunerna full kostnadstäckning för både investeringskostnaderna och de årliga ajourhällningskoslnaderna. Länsstyrelsen framhåller vidare att den föreslagna konstruktionen med mera än 20% av ersättningen behovsprövad lorde komma att leda till att många kommuner skapar system för kostnadsuppföljning. Delta leder till extra koslnader och förtar fördelarna med ett schablonsyslem. Kriterierna för alt kunna få behovsprövad ersällning är dessulom utformade så all mindre kommuner och vissa landsdelar, särskill glesbygdsområdena, missgynnas. Konstruktionen leder slutligen till en känslig och kostsam administrativ prövning av ersättningsanspråken. Länsstyrelsen föreslår därför all grundbeloppet höjs lill minsl 40000 kr. för samtliga kommuner med etl röriigt tilläggsbelopp enligl förslaget med 5 kr. per invånare.

Länsstyrelsen i Örebro län understryker kraftigt all kommunerna måsle kunna påräkna full ersättning dels för de nya arbetsuppgifter de åläggs, dels för fortlöpande planrevideringar. Den avsedda reformen kan annars komma att äventyra befolkningsskyddsfunklionen. Länsstyrelsen anser all mindre kommuner kommer alt missgynnas om en så stor del som kommittén föreslår från böljan innehålls för att därefter utgå som ersällning till kommuner som kan styrka att planläggningen dragit högre kostnader än den schabloniserade. Länsstyrelsen föreslår därför att ersättningen till kommunema för att upprätta civilförsvarsplanerna och anpassa den kommunala beredskapsplanläggningen utgår med dels etl gmndbelopp av 10 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 146

50000 kr., lika för alla kommuner, dels etl i förhållande lill förslaget oförändrat rörligt belopp om 5 kr. per invånare. Reslerande ca 4 milj. kr. bör avsättas för ytterligare ersättningar om synnerliga skäl därtill kan företes.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker hell vad kommittén har föreslagil om ersältning till kommunerna och ansluter sig till vad ledamoten Sture Palmgren anfört i sitt särskilda yltrande dvs. all om kommunema inte får full kostnadstäckning för den gmndläggande planeringen och den fortsatta revideringen så bör förslaget inle genomföras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att den genomförda provplanläggningen är så avvikande från verkligheten all den inle kan läggas till grund för beslul om bl.a. storleken på ersättningen. Länsstyrelsen framhåller att en fömtsättning för alt kommunerna med intresse skall överta planläggningsansvaret m.m. är alt de får full kostnadstäckning. Detta gäller inle bara själva planläggningsarbelei ulan i lika hög grad underhållet av planerna. Erfarenheterna från den kommunala beredskapsplanläggningen talar starkt för detla.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker den av kommittén föreslagna ekonomiska modellen för ersättning till kommunerna. Mot bakgrund av erfarenhetema av den kommunala beredskapsplanläggningen framhåller länsstyrelsen med skärpa att en förutsättning för ell överförande av planläggningsansvaret lill kommunerna är att dessa får full ersättning både för planläggning och underhåll av planerna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller all schablonersätlningen för kommunernas planläggning måsle vara så avpassad att den ger full täckning för kommunernas koslnader. Länsstyrelsen anser att det är viktigt att kommunerna uppfattar sina dvilförsvarsålaganden positivt och att de upplever att deras ålgärder är en hela samhällels angelägenhet som stöds av statsmakterna. Den föreslagna reformen är angelägen men lorde stå och falla med frågan om kommunerna får tillräcklig kostnadstäckning av slalen eller inte för att genomföra reformen och vidmakthålla planläggningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker kommitténs förslag men anser att staten också skall slå för kostnaderna för hanteringen av skydds-mmsärenden och för fortlöpande vård och underhäll av civilförsvarets anläggningar för krigsorganisationen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker viklen av att planläggningen för civilförsvarsuppgifterna samordnas med den planläggning som kommunen gör för sina övriga tolalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen framhåller att för att få alla de positiva effekler som redovisats i belänkandet vid etl överförande av ledningen av civilförsvarsverksamhelen i krig och därav föranledd planläggning och integrering med den kommunala beredskapsplaneringen måsle kommunema få full ersällning för kostnaderna dels för planläggning av civilförsvarsverksamhelen, dels för anpassning av de kommunala beredskapsplanerna, dels för revision av upprättade planer. Om full kostnadstäckning inte erhålls finns det enligt länsstyrelsen slor risk

Prop. 1984/85:49 147

för alt planläggningen inle när den nivå som svenska folket har anledning att kräva.

Sammanlagt 47 kommuner har yttrat sig över betänkandet. Av dessa har alla ulom tre särskilt tagit upp frågan om ekonomisk ersättning till kommunerna och därvid understrukit viklen av au kommunerna fär full kostnadstäckning för sitt arbete med planläggning och revidering av planerna. De flesla kommunema har godtagit kommitténs förslag till modell för ekonomisk ersättning men några har haft invändningar mot del.

Stockholms kommun påtalar att det i kommitléns förslag inle lämnas några garantier för att kommunerna verkligen skall få full kostnadsläckning för sina åtaganden trots att principen i förslaget är all full ersältning skall utgå till kommunerna för att upprätta och fortlöpande revidera civilförsvarsplanerna. Kommunen anser all alla koslnader som kommunerna åsamkas för planläggningen skall ersättas av staten. Detla anges vara en förutsättning för att kommunen skall kunna åla sig de nya uppgiftema. Kravel på garantier om full kostnadstäckning måsle enligl kommunen betraktas som rimligt mot bakgmnd av att del är staten i sin egenskap av huvudman för civilförsvaret som uppdrar åt kommunerna alt mol ekonomisk ersältning genomföra förberedelserna.

Södertälje kommun anser att del i etl kommande beslul måste ges uirymme för kommunerna alt utöver de schabloniserade ersättningarna få kompletterande ersättning för att därigenom uppnå full täckning för plan-läggningskoslnaderna. Kommunen framhåller att del är nödvändigt att slå fast kravet på full kostnadstäckning och att betrakta denna som en förutsällning för alt ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig och därmed sammanhängande planläggning i fred skall kunna föras över till kommunema. Kommunen anser också aU det är viktigt aU reglerna för ekonomisk ersättning blir så entydiga att de inte ger utrymme för några godtyckliga tolkningar och inte heller kan göras beroende av medelslill-gången hos civilförsvarsstyrelsen.

Enköpings kommun framhåller all endasl en ersättningsnivå som ger full kostnadstäckning för kommunernas arbeie kan ge garantier för att samlliga kommuner uppnår en ambitionsnivå i sitt planeringsarbete som kan godtas. Eftersom en bra kommunal beredskapsplanläggning är en förutsättning för all civilförsvarsverksamheten skall fungera måsle enligl kommunen principen om full ersällning även gälla denna. Kommunen accepterar av adminislraliva skäl schabloner som grund för ersättningsbeloppen men föreslår aU antingen grundbeloppet höjs lill 50000 kr. eller det röriiga beloppet höjs frän 5 till 6 kr. per invånare.

Uppsala kommun framför liknande synpunkler men föreslår att gmndbdoppei höjs frän 20000 till 30000 kr. Kommunen anser alt del är nödvändigl att kostnadsutvecklingen beaktas och att ersättningarna anpassas härtill.

Katrineholms kommun framhåller att det föreslagna ersåltningssystemel

Prop. 1984/85:49 148

torde komma all missgynna små kommuner eftersom den huvudsakliga ersättningen grundas på invånarantalet medan kraven i fråga om planläggning är desamma oavsett om kommunen har många eller fä invånare. Kommunen betonar också att del är nödvändigl alt slalen står för sin del av ansvaret och således ersätter kommunerna fullt ul för deras kostnader, även i fråga om revidering. Enligt kommunen visar erfarenheten all i mindre kommuner med bristande planeringsresurser riskerar denna typ av planer att så småningom bli inaktuella varför beredskapen sjunker.

Strängnäs kommun framhåller att del finns en risk för att ambitionsnivån sätts för låg om statsbidraget sätts för lågt. Kommunen föreslår all grundbeloppet fastställs lill 50000kr. per kommun och ati del rörliga beloppet bibehålls vid 5 kr. per invånare. Beloppen förutsätts bli indexreg-lerade med hänsyn tagen lill kostnadsutvecklingen.

Linköpings kommun anser all förslagel all kommuner som kan styrka högre koslnader än vad som svarar mol den schabloniserade ersättningen erhåller ersältning försl när alla kommuner har färdigställt planläggningen är otillfredsställande. Kriterierna för att fä ersättning som överstiger den schablonberäknade måste enligl kommunen vara så utformade all en kommun själv på förhand kan räkna ul vilken total ersättning som kommer all utgå.

Visby kommun har ingen erinran mol kommitténs förslag om ersätlningen för nyplanläggningen men anser att del föreslagna statsbidraget för att hålla planläggningen aktuell och lill övrig drift av kommunal civilförsvarsverksamhet är otillräckligt. Enligt kommunen bör förslaget inte genomföras om det statsfinansiella lägel inle medger alt full ersällning utgår för kommunernas kostnader för en fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet.

Sölvesborgs kommun anser det vara självklart alt staten skall stå för alla koslnader för de uppgifter som avses läggas på kommunerna. Kommunen anser dock att ersättningssystemet är mindre väl utformat eftersom planläggningen av civilförsvaret i kommunerna i alll väsenlligl sammanfaller oavsett befolkningens anlal och all del därför framstår som omotiverat att ersältningen till de befolkningsmässigt störte kommunerna blir så myckel högre än till de mindre.

Kristianstads kommun anser att ersältningen inte skall grundas på schabloner utan i ställel molsvara de av kommunen nedlagda fakliska kostnaderna så att full kostnadsläckning erhålls.

Simrishamns kommun har inget att invända mol förslaget till generella ersättningsregler. Kommunen anser dock att kommunerna skall vara garanterade en ersättning som till fullo molsvarar kommunernas verifierade kostnader för planläggningen och ajourhållning av planerna.

Malmö kommun föreslår att det rörliga ersättningsbeloppet höjs till 6 kr. per invånare för planläggningen och till 2 kr. per invånare för revideringen.

Falkenbergs kommun anser att grundbeloppet för såväl planläggningen

Prop. 1984/85:49 149

som den fortlöpande revideringen bör höjas frän 20000kr. till 40000kr. med hånsyn till att även befolkningsmässigt små kommuner får jägga ned ett omfattande arbete varför ersättningen i någol mindre grad bör relateras lill kommunens storlek.

Kungsbacka kommun anser det vara nödvändigt att kostnadsutvecklingen följs och att ersättningen anpassas till vunna erfarenheter och lill penningvärdesförändringar. Kommunen anser det vidare vara självklart alt ersättningarna skall utbetalas till kommunerna i takt med att kommunerna har de fakliska kostnaderna och inte vid en senare tidpunkl.

Göteborgs kommun är tveksam lill om de föreslagna reglerna för ersättning för nyplanläggning och revidering kommer alt ge täckning för kommunernas kostnader och anser att i varje fall beloppet för revidering bör fördubblas.

Marks kommun anser att en högre schablonersältning är önskvärd.

Köpings kommun bedömer att del föreslagna ersättningssystemet inle kommer all ge kommunen full täckning för de koslnader kommunen kommer att få vid planläggningen och revideringen av planerna.

Svenska kommunförbundet framhåller att civilförsvarsverksamheten i princip är en statlig uppgift under statligt huvudmannaskap. Av praktiska skäl och för all fä ell effektivare civilförsvar avses väsentliga uppgifter läggas på kommunerna. En gmndförutsättning härför är emellertid enligt kommunförbundels bestämda mening all kommunerna får full ersältning för sina koslnader för verksamheten. I likhet med kommitléledamolen Sture Palmgren anser kommunförbundet att någon överflyttning av ansvaret lill kommunerna inle bör ske om staten av någol skäl inle anser sig kunna svara för de kostnader som överflyttningen medför. Eftersom en bra kommunal beredskapsplanläggning är en förutsättning för civilförsvarsverksamheten måste principen om full ersättning gälla även denna.

Enligl kommunförbundet bör av adminislraliva skäl en schabloniserad ersättning eftersträvas. Den föreslagna konstruktionen med ell fast grundbelopp och ell rörligt belopp per invånare godtas av kommunförbundet åven om kommunernas riskklass inle alllid är relaterad lill invånarantalet. Den möjlighet till särskild ersättning utöver schablonersätlningen som föreslås bedöms kunna rätta till sädana svagheter i systemet. Erfarenheterna frän provplanläggningen visar att alla kommuner oavsett invånarantalet har vissa initialkostnader. Dessa motiverar enligt kommunförbundet att gmndbdoppei för ersältning höjs från 20000 kr lill 30000 kr. per kommun. Kommunförbundet framhåller all del är nödvändigt att kostnadsutvecklingen följs upp och all ersättningarna anpassas lill gjorda erfarenheter och lill eventuella penningvärdesförändringar.

Tjänstemännens centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR anser all del är nödvändigt all kommunerna får full täckning för de kostnader som civilförsvarsplanläggningen kommer att medföra och bedömer mot den bakgmnden all den föreslagna referensnivån om ca

Prop. 1984/85:49 ,50

60milj. kr. för ersättning lill kommunerna kan komma all visa sig vara alltför lågt beräknad.

5 Övriga frågor

5.1 Skyddade utrymmen

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller all kommitténs förslag om ersättning till fastighetsägare för att anordna skyddade utrymmen är av utomordenlig betydelse genom alt del gör del möjligt att redan i fredslid anordna sådana utrymmen i områden med brist på skyddsmmsplalser.

5.2 Ikraftträdande

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde har den uppfattningen att del inte är nödvändigt all hela planeringsarbetet slutförs innan kommunerna formellt tar över ledningsansvaret. Erfarenheterna från landstingens säll alt ta över ledningsansvaret efter 1981 inom hälso- och sjukvården i krig ger anledning att förmoda alt aktiviteten och engagemanget i planeringen skulle öka inom kommunerna om de redan i ett tidigt skede -medan planema fortfarande håller på all uiformas - hade ansvaret för genomförandet. I varje fall bör överförandet av ledningsansvaret i krig inle fördröjas ylleriigare även om en del planläggningsarbele återstår efter 1986.

Länsstyrelsen i Uppsala län är tveksam till om länsstyrelsen och kommunerna skall kunna utföra de nödvändiga arbetsuppgifterna under den av kommittén föreslagna tidsperioden. Provplanläggarna har påtalat behovet av mera praktiska regler och föreskrifter för den slutliga planläggningen. Delta blir ett tidskrävande arbete på central nivå som med största sannolikhet kommer att krympa den redan snålt tilltagna arbetstid som står lill förfogande på länsstyrelser och i kommuner. Ell annat skäl all skynda långsamt är enligl länsstyrelsen de pågående arbetena med civilförsvarslag-brandlag-kommunal beredskapslag samt den slutliga utformningen av räddningstjänsten i fred och andra pågående organisationsutredningar. Allt della bör slutföras innan arbetet på länsstyrelserna och i kommunerna inför överförandet av ledningsansvaret påböijas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län bedömer att den föreslagna tidsplanen är alltför optimistisk. För att kunna genomföra den föreslagna planläggningen och för att bygga upp den kompelens som behövs i kommunerna behövs en omfattande utbildning där länsstyrelsens medverkan krävs i stor omfallning. Om den föreslagna tidsplanen skall kunna hållas krävs därför en genomgripande ompriorilering av arbetsuppgifterna vid försvarsenhe-lerna vid länsstyrelserna på bekostnad av bl.a. servicen till allmänhet, företag och myndigheter. Länsstyrelsen föreslår att ansvarel för ledningen

Prop. 1984/85:49 151

på lokal nivå av civilförsvarsverksamhelen i krig förs över till kommunerna tidigast den I januari 1988.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att den arbetsinsats som krävs vid länsstyrelsens försvarsenhet för all genomföra de föreslagna förändringarna tillsammans med kommunerna inom den av kommittén föreslagna lidsramen kommer att innebära alt andra angelägna uppgifter för totalförsvaret och räddningstjänsten inle kan fullgöras under den aktuella perioden enligl den ambitionsnivå som angavs av statsmakterna i 1982 års tolalförsvarsbeslul. På central nivå pågår ell antal utredningar som med stor sannolikhet kommer att påverka fömtsättningarna för och innehållet i den föreslagna planläggningen m.m.

Länsstyrelsen föreslår därför att starten för kommunernas planläggning sker tidigast den I juli 1985. Vidare bör möjligheterna all genomföra övningar i en första omgång före överförandet av ledningsansvaret analyseras och tidpunkten för överförandel anpassas till att övningar försl genomförs.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ingenting att invända mol den tidsplan som kommittén anger men föreslår ändå med hänvisning till det otillfredsställande personalläget och den rådande arbetsbelastningen att det övervägs all låta kommunerna ta över ledningsansvaret den Ijuli 1987, dvs. etl halvt år senare än vad kommittén har föreslagit. Länsstyrelsen anser att beredskaps- och mobiliseringsläget inte skulle påverkas i särskill slor ulsträckning härigenom.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att den av kommittén föreslagna tidsplanen bör kunna hållas men detta fömtsätter att erforderligt planeringsunderlag kan tillhandahållas vid den planerade tidpunkten för planläggningsstarten i kommunerna.

Länsstyrelsen i Värmlands län erinrar om att 1982 års tolalförsvarsbeslul innebär dels all kommunema med början senast under budgelårel 1984/85 skall la över ansvaret för ledningen pä lokal nivå av civilförsvarsverksamheten i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed, dels all övertagandel skall samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunema. Balansen och effekten i elt framlida civilförsvar är enligl länsstyrelsens mening starkt beroende av att denna samordning fullföljs till alla delar. De fyra komponenterna ledning i krig, planläggningsansvar i fred, hemskydd och skyddsplaner måsle utvecklas och fullföljas samtidigt. Om någon eller några av dessa komponenter måste förändras på ell avgörande säll eller ifrågasätts så måste enligl länsstyrelsens mening hela försvarsbeslutet omprövas.

Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag att kommunerna skall ta över ansvarel för ledningen vid utgången av år 1986.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker den föreslagna tidsplanen men framhåller all del är viktigt att ansvaret för ledningen tas över samti-

Prop. 1984/85:49 152

digt av alla kommuner i hela landel.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län bedömer all kommunerna kan la över ledningen försl den I juli 1987 men anser att del är praktiskt att vänta med övergången till den 1 januari 1988 med hänsyn till att kommunernas budgetår är kalenderår. Länsstyrelsen anser alt en sådan tidsförskjutning är lill fördel för såväl länsstyrelserna som kommunerna och därmed även för civilförsvaret.

Enköpings kommun anser att det kanske borde övervägas att förlänga planläggningstiden utöver vad kommittén fömtsatt för alt del skall bli möjligt att låta kommunens egen ordinarie personal genomföra planläggningen. Det kommer alt krävas betydande arbetsinsatser av kommunens förvaltningar under de två år som står till buds om kommunen skall ta över ledningsansvarelden Ijanuari 1987.

Halmstads kommun betonar nödvändigheten av all övertagandet av ledningsansvaret bestäms till en tidpunkt så långt efter beslut all kommunerna får en reell möjlighel all genomföra erforderlig planläggning.

Kungsbacka kommun anser del vara en klar fördel att avsätta tillräckligt med tid för såväl utbildning som själva planläggningsarbelei i kommunerna. Härigenom undviks att reformen blir ett hastverk eller en halvmesyr.

Göteborgs kommun noterar att kommittén fömtsätter att planläggnings-arbetet påböijas av kommunema under hösten 1984. Kommunen anser att starten av planläggningsarbetet bör anpassas lill kommunernas budgetår så att organisatoriska förberedelser i erforderlig omfaltning hinner vidtas. Med start den 1 januari 1985 skulle kommunerna kunna ta över ledningsansvaret den I januari 1987.

Trollhättans kommun framhåller särskilt att del är viktigt all kommunerna ges tillräcklig tid för den planläggning som de kommer att åläggas att genomföra. Den tidtabell som anges av kommittén är mycket snävt tilltagen. Del är angelägel all erforderlig utbildning inför planläggningen kan genomföras i sådan lid att kommunerna får två år på sig för sin planering.

Prop. 1984/85:49 153

BUaga3 CIVILFÖRSVARSSTYRELSEN

VERKSKYDDSUTREDNINGEN

innehållsförteckning

1 utgångspunkter

1.1 gXllande normer

1.1.1 fastställande av verkskyddsplikt

1.1.2 planläggning, utbildning och utrustning

1.2 1982 ars försvarsbeslut

1.2.1 regeringens proposition 1981/82:102

2 utredningens bedrivande

2 överväganden

3.1 verkskydd under beredskap och i krig

3.2 utnyttjande av verkskydd i fred

3.3 likformighet

4 FÖRSLAG

4.1 NORMER FÖR VERKSKYDDSPLIKT

4.2 PRINCIPER FÖR ORGANISATION, UTRUSTNING OCH
UTBILDNING

4.3 GENOMFÖRANDE

Prop. 1984/85:49 154

UTREDNING ANGÅENDE NYA NORMER FÖR FASTSTÄLLANDE AV VERKSKYDDSPLIKT SAMT FÖR VERKSKYDDENS ORGANISATION, UTRUSTNING OCH UTBILDNING

1 UTGÅNGSPUNKTER

1.1 GÄLLANDE NORMER M M

1.1.1_________________________________________ Gällande normer för fastställande av verkskydds-
plikt__________________________________________

Verkskydd skall enligt § 19 i civilförsvarskungörelsen organiseras vid anläggning eller byggnad, inom vilken i fredstid i regel minst 200 personer är sysselsatta, om länsstyrelsen finner verkskydd erforderligt och anläggningen eller byggnaden är belägen inom skyddsrumsort.

Beträffande anordnande av verkskydd i centrala verk och myndigheter har regeringen meddelat särskilda föreskrifter.

1.1.2__________________________________ Verkskyddens uppgifter, organisation och
omfattning______________________________

Enligt § 19 i civilförsvarskungörelsen bestämmer länsstyrelsen vilka tjänstegrenar som skall finnas vid verkskydden liksom verkskyddens omfattning i fråga om personal och materiel.

Civilförsvarsstyrelsen meddelar anvisningar för länsstyrelsernas förordnande av verkskyddsplikt och för verkskyddens organisation.

Civilförsvarsstyrelsen fastställde 1977-03-08 nu gällande föreskrifter om verkskyddets organisation, mobilisering och planläggning (FVskOrg).

Verkskydd skall dimensioneras enligt nedanstående tabell

ANTAL SYSSELSATTA	200	300	400	500 - 3 500
Verkskyddspersonal i procent av antalet sysselsatta	12-16	10-12	9-11	8-10

Vid anläggning med mer än 3 500 sysselsatta skall den undsättande organisationen inte överstiga 350 personer. Särskilda lokala förhållanden kan i vissa fall ge anledning till mindre avvikelser från den angivna personalramen.

Verkskyddet består för närvarande av 670 enheter och omfattar inklusive mobiliseringsreserv ca 43 000 personer. En översikt över verkskyddens fördelning på län lämnas i bilaga 1.

I fråga om verkskydd vid anläggning eller byggnad som tillhör eller används av kommunikationsverk, vissa kommunala eller enskilda kraftföretag samt försvarsmakten gäller särskilda föreskrifter.

Verkskydd anordnas för närvarande vid centrala verk och myndigheter enligt bilaga 2.

Prop. 1984/85:49 156

registrering samt inspekterar verkskyddsföretagen. Staten utbildar och övar verkskyddspersonalen. Verkskyddsövningar leds av länsstyrelse. Verkskyddsplanläggning sker i samråd mellan berört företag och ortens brandchef. Alla kostnader för verkskydd bestrids av företaget.

Verkskyddspliktigt företags skyldigheter regleras i § 47 i civiIförsvarslagen.

1.2 1982 ARS FÖRSVARSBESLUT

1.2.1 1978 års försvarskommitté

1978 års försvarskonunitté anger i sitt betänkande "Säkerhetspolitiken och totalförsvaret" (Ds Fö 1981:1, sid 186) följande principiella inriktning av verkskydds-plikten.

"Försvarskommitténs bedömningar av ett eventuellt framtida krigs karaktär talar för att verkskyddet också i framtiden har mycket viktiga funktioner att fylla inom civilförsvaret Verkskydden skapar förutsättningar för snabba insatser vid skador på för landets försörjning och försvarsförmåga viktiga företag och anläggningar.

Mot bakgrund av vad kommittén tidigare uttalat beträffande grunderna för planeringen av skyddsrumsbyggandet bör nuvarande principer för att fastställa verkskyddsplikt ändras. Sålunda bör företags och verksamheters betydelse i krigstid och deras risksituation få ett avgörande inflytande vid fastställandet av verkskyddsplikt.

För att få största möjliga effekt av verkskyddet bör de enskilda verkskydden bättre än för närvarande anpassas till de behov och risker som föreligger vid respektive företag. Vidare bör ett bättre samutnyttjande av såväl materiella son

Prop. 1984/85:49 157

personella resurser eftersträvas beträffande företagens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskyddet bidra till att öka civilförsvarsorganisationernas förmåga att möta verkningarna av överraskande anfall.

Det bör enligt försvarskommitténs uppfattning ankomma på civilförsvarsstyrelsen att i séimråd med berörda parter utarbeta förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikt och för verkskyddens organisation, utbildning m m. En utgångspunkt skall därvid enligt kommitténs mening vara oförändrade principer för verkskyddens finansiering".

1.2.2 Regeringens proposition 1981/82:102

I regeringens proposition biträds försvarskommitténs principiella inriktning och föredraganden anger följande "I likhet med försvarskommittén anser jag att nuvarande principer för att fastställa verkskyddsplikt bör ändras. Företags och verksamheters betydelse i krigstid och deras risksituation bör få ett avgörande inflytande vid fastställandet av verkskyddsplikt. De enskilda verkskydden bör bättre än för närvarande anpassas till de behov och de risker som finns vid respektive företag. Ett bättre samutnyttjande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskydden bidra till att öka vår förmåga att möta verkningarna av ett överraskande inlett angrepp.

Civilförsvarsstyrelsen anger i sin programplan att styrelsen avser lämna förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikt och för verkskyddens organisation och utbildning. Jag återkommer senare till regeringen i denna fråga".

Prop. 1984/85:49 158

2 UTREDNINGENS BEDRIVANDE

Med utgångspunkt från försvarsbeslutets principiella inriktning påbörjade civilförsvarsstyrelsen under våren 1983 en utredning angående nya normer för verkskyddsplikt samt för verkskyddens organisation, utrustning och utbildning.

Utredningsarbetet har bedrivits av en arbetsgrupp bestående av representanter från Sveriges Verkskyddsförbund, Svenska Brandförsvarsföreningen, Securitas Verkskyddstjänst, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län samt med ordförande i arbetsgruppen från civilförsvarsstyrelsen .

Arbetsgruppen eftersträvade att lösa utredningsuppdraget i fyra steg. Först skulle normer för verkskyddsplikt tas fram, därefter föreskrifter och allmänna råd för verkskyddens organisation och utrustning samt principer för grundutbildning och övning. Slutligen skulle de särskilda föreskrifterna för statliga verkskydd ses över. Förslag beträffande alla fyra stegen beräknades föreligga i november 1983.

Arbetsgruppen har enligt regleringsbrev 1982/83 och 1983/84 redovisat arbetsläget till regeringen (cfs skr 1983-04-25, dnr 2417-1106/83 och cfs skr 1983-10-18, dnr 2417-1106/83).

Arbetsgruppen har under våren 1983 i grupparbeten diskuterat utredningens huvudfrågor vid Sveriges Verkskyddsförbunds årsstämma, där ett hundratal representanter från verkskydds-pliktiga företag deltog.

Parallellt med verkskyddsutredningen har pågått andra utredningar som påverkar överväganden och förslag. Detta gäller Räddningstjänstkommittén och Provplanläggningskommittén samt ÖEF utredning angående översyn av planläggningsverksamheten (Ag Plan). ömsesidigt informationsutbyte har ägt rum med sekretariaten för kommittéerna samt med ÖEF.

Prop. 1984/85:49 159

Under oktober och november 1983 har ett utredningsförslag (arbetsgruppens pm 1983-10-13) remitterats till Sveriges Verkskyddsförbund, Näringslivets beredskapsbyrå. Svenska Brandförsvarsföreningen, Securitas Verkskyddstjänst AB, överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Arbetsmarknadsstyrelsen, vissa länsstyrelser samt de statliga myndigheter och verk som berörs av de särskilda föreskrifterna för statliga verkskydd.

Utarbetandet av föreliggande utredningsförslag har skett under december 1983 och januari 1984 med utgångspunkt från remissyttranden och överväganden i anslutning till remissbehandlingen av Provplanläggningskommitténs betänkande.

3 ÖVERVÄGANDEN

3.1 VERKSKYDD UNDER BEREDSKAP OCH I KRIG

3.1.1 Principer

Som grund för sina överväganden har verkskyddsutredningen haft följande principiella inriktning av verkskyddsplikten.

Verkskydd utgör en del av civilförsvarsorganisationen och anordnas vid företag eller anläggning med uppgift att vid beredskap och i krig rädda liv och egendom samt genom främst skadeavhjålpande åtgärder skydda viktig verksamhet vid företaget eller anläggningen.

Principer för anordnande av verkskydd bör vara verksamhetens betydelse i krigstid och de risker verksamheten innebär. De särskilda riskerna vid varje företag eller anläggning bör vara vägledande för vilken civilförsvarsverksamhet verkskyddet skall omfatta och hur verkskyddsorganisationen skall utformas. Dessa principer bör regleras i civilförsvarslagen.

Prop. 1984/85:49 160

Normer för förordnande om verkskyddsplikt samt kompletterande föreskrifter m m bör utformas på ett sådant sätt att organisation, utrustning och utbildningsverksamhet blir anpassad till det enskilda företagets eller anläggningens särskilda behov och härigenom även skapar bättre förutsättningar för att kunna uttnyttja verkskyddsresurserna vid nödlägen i fredstid.

Avgörande för bedömningen av verksamhetens betydelse i krigstid måste vara om företaget eller anläggningen planlagts för att bedriva verksamhet i krig. Företagets eller anläggningens risksituation beror dels på verksamhetens art dels på verksamhetens belägenhet. Denna risksituation bör kunna bestämmas med utgångspunkt från räddningstjänstplaner för fredstid och civilförsvarsplaner för beredskap och krig.

Denna principiella Inriktning av verkskyddsplikten innebär att nu gällande begränsande normer i fråga om antalet sysselsatta (minst 200 personer) och företagets/anläggningens lokalisering till skyddsrumsort ej längre är relevanta.

Civilförsvarsstyrelsen delar provplanläggningskommitténs uppfattning att länsstyrelserna skall bibehålla ansvaret för att godkänna och kontrollera verkskyddsplanerna, samt att de gemensaunma verkskydden kan slopas.

3.1.2 Verksamhetens betydelse

Huruvida ett företag eller anläggning är planlagd för verksamhet i krig är en avgörande grund för förordnande av verkskyddsplikt med avseende på verksamhetens betydelse i krigstid.

Kommunerna skall under budgetåret 1984/85 påbörja planläggning av civilförsvarsverksamhet. Bl a skall kommunerna upprätta skyddsplaner. Som en del i denna skyddsplanering

Prop. 1984/85:49 161

genomförs en skyddsanalys, som skall ge ett samordnat underlag för kommunens planering och genomförande av befolkningsskyddsåtgärder i fred samt vid beredskap och i krig.

I skyddsanalysen skall redovisas förekomst av samhällsviktig verksamhet. I redovisningen anges typ av verksamhet, läge, antal sysselsatta, skyddsbehov för personal och ev besökande, tillgängliga skyddsmöjligheter samt om verksamheten föranleder att särskilda skyddsåtgärder behöver vidtas. Dessutom bör anges om verksamheten ingår i annan beredskapsplanering .

Länsstyrelsen ger kommunen underlag för vilka verksamheter som bör prioriteras vid planläggning och genomförande av vissa beredskapsåtgärder.

Vissa verksamheter är av sådan art att de måste fortgå under beredskap och i krig (s k samhällsviktig verksamhet). För att möjliggöra detta måste personalen tillförsäkras ett tillfredsställande skydd. Detta kan bl a innebära att verksamheten bör prioriteras vid tilldelning av resurser för byggande av skyddat utrymme.

Exempel på verksamheter som kan anses samhällsviktiga är bl a följande:

Företag (industrier och andra verksamheter) som enligt myndigheternas inom ekonomiskt försvar bedömningar betecknats som viktiga

Statlig och kommunal administration och förvaltning med väsentliga uppgifter vid beredskap och i krig Serviceorgan av olika slag (post, tele, försäkringskassa etc) Sjukvård.

11 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 162

I detta saunmanhang bör länsstyrelsen även kunna avgöra vilka företag och anläggningar som med utgångspunkt från verksamhetens betydelse bör åläggas verkskyddsplikt. Civilför-svarsstyrelsen bör dock i likhet med nuvarande ordning ange regler för vilka verksamheter verkskydd ej bör anordnas.

Som en följd av ÖEF utredning angående översyn av planläggning sverksamheten (Ag Plan) pågår ett arbete med att utforma föreskrifter för planläggning av företag och organisationer. Innan planläggning påbörjas av ett företag skall en bedömning göras om verksamheten är av sådan art att speciella åtgärder måste vidtas för att verksamheten skall kunna upprätthållas även under krig. ÖEF bedömer att antalet K-företag som behöver dessa speciella åtgärder kommer att minska i framtiden jämfört med nuvarande antal K-företag.

Kravet att företaget eller anläggningen skall vara planlagd för verksamhet i krig innebär att företaget/anläggningen även upprättar personalplaner. En förutsättning för att söka uppskov är en personalplan som visar företagets/anläggningens behov av och tillgång på arbetskraft i krig.

Nyckelpersoner i företagets fredstida drifts- och skyddsorganisation bör utgöra kärnan i verkskyddsorganisationen för att få effektivare verkskydd i krig och större förutsättningar för utnyttjande av verkskyddsresurserna i fred.

I de fall dessa personer är värnpliktiga kan uppskov sökas i första hand för den planlagda verkséunheten och i andra hand för verkskyddsorganisation. AMS verkar för, i samråd med civilförsvarsstyrelsen, att värnpliktiga med uppskov (lednings- och .produktionsbefattningar) skall kunna skrivas in och krigsplaceras 1 företagets verksskydd och undantas från skyldigheten att tjänstgöra i hemvärnet.

Prop. 1984/85:49 163

3.1.3 Risksituationen

Företagets risksituation beror dels på företaget belägenhet dels på verksamhetens art. Om verksamhetens art innebär särskilda risker framgår detta av lokala insatsplaner för fredsräddningstjänsten. Om insatsplanering är gjord i fred och företagets belägenhet ökar riskerna i krig genom att företaget ligger inom ett utsatt område eller att dess belägenhet i övrigt ej medger tillräckligt snabb insats från de konununala räddningsenheterna i krig skall företaget med hänsyn till verksamhetens betydelse anordna verkskydd. Verkskydd skall då anordnas med hänsyn till de särskilda risker som gäller för varje företag. Detta gäller de civil-försvarsverkscimheter som verkskyddet skall utöva samt den organisation och utrustning som behövs för detta. Civilförsvarsstyrelsen bör dock ange vissa minimikrav på verkskydds-organisationens omfattning och utrustning.

Av stor betydelse är huruvida bedömanden rörande ett företags eller anläggnings risksituation kan grundas på kommunernas skydds- och undsättningsplaner.

I den kommande kommunala skyddsplaneringen ingår analyser av såväl förekomsten av samhällsviktig verksamhet som riskerna för verksamheten med avseende på dess belägenhet. Den kommunala planen för fredsräddningstjänst med dess insatsplaner för särskilda riskobjekt skall utgöra en grund för den kommunala undsättningsplanen. De kommunala planerna bör kunna ange tillräckliga grunder för länsstyrelsernas bedömanden av företagets eller anläggningens risksituation i krig, samtidigt som koppling kommer att finnas till fredsräddningstjänstens insatsplanering. Dessa bedömanden om företagets risksituation måste därför göras i samverkan med den lokala brandchefen.

Prop. 1984/85:49 164

3.2 UTNYTTJANDE AV VERKSKYDD 1 FRED

Fredsräddningstjänstens dimensionering medför att de kommunala räddningsresurserna kan vara otillräckliga för insatser vid nödlägen vid företag med särskilda risker eller med sädan belägenhet att kraven på snabb insats ej kan tillgodoses med det kommunala brandförsvaret.

Utöver brandlagens § 15, enligt vilken länsstyrelse kan ålägga anläggningsinnehavare att vidtaga särskilda brandskyddsåtgärder finns ingen författning som reglerar skyldighet till materiell beredskap för insatser vid nödlägen i fredstid. Civilförsvarsstyrelsen har dock i sina nu gällande tillämpningsföreskrifter till verkskyddsplikten medgivit att verkskyddsresurserna får användas vid bränder och andra nödlägen i fredstid. Detta medgivande har dock ej något egentligt stöd i civilförsvarslag och civilförsvarskungörelse.

I försvarsbeslutet påpekas att ett bättre samutnyttjande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddningstjänst i krig och i fred.

Från dessa utgångspunkter kan det vara fördelaktigt att utsträcka verkskyddsplikten att gälla såväl för fredstida uppgifter som för uppgifter under beredskap och i krig.

Utredningsgruppen föreslog därför i sin PM 1983-10-13 efter överläggningar med sekretariatet för Räddningstjänstkommittén att företag eller anläggning borde upprätthålla en beredskapsstyrka för insatser vid nödlägen i fredstid och att denna beredskapsstyrka borde baseras på personal och materiel ur verkskyddsorganisationen. Detta förhållande skulle kunna skapas genom att det i den kommande räddningstjänst-lagen reglerades om skyldighet för företag eller anläggning med verkskydd att årligen på arbetsstället öva verkskydd i samverkan med det kommunala brandförsvaret.

Prop. 1984/85:49 165

Utsträckning på detta sätt av en företagsanpassad verkskyddsplikt skulle medföra ur scimhällssynpunkt ett effektivare utnyttjande av verkskyddsutbildning och verkskyddsutrustning samtidigt som fredsutnyttjande av verkskydd bör leda till att dessa får högre beredskap för sina krigsuppgifter.

Efter fortsatta överväganden anser emellertid civilförsvarsstyrelsen att förslag om ålägganden i kommande räddningstjänstlag i denna fråga bör ske i anslutning till behandlingen av räddningstjänstkommitténs överväganden och förslag.

Civilförsvarsstyrelsen begränsar därför sina förslag i detta Séunmanhang till att ange normer för verkskyddsplikt och principer för kompletterande föreskrifter m m på ett sådant sätt att organisation, utrustning och utbildning kan bli anpassad till det enskilda företagets/anläggningens särskilda behov och därigenom skapa bättre förutsättningar för fredsanvändning i verkskyddsresurserna. Medgivande till att verkskyddsresurserna får utnyttjas vid nödlägen i fredstid bör ha stöd i civilförsvarskungörelsen.

3.3 LIKFORMIGHET

Utredningsgruppen ansåg i sin PM 1983-10-13 att bestämmelserna för statliga och militära verkskydd skulle samordnas med övriga verkskydd.

Mot denna bakgrund föreslogs att den särskilda regleringen i civilförsvarskungörelsens 19 § 4 mom och 94 § samt Kungl Maj:t kungörelser 1969 nr 361 och nr 362 skulle utgå. Verkskydd vid centrala verk och myndigheter skulle regleras på samma sätt som övriga verkskydd. Dessutom föreslog arbetsgruppen vissa förändringar av förordnande om skyldighet att organisera verkskydd.

Prop. 1984/85:49 166

Nästan samtliga berörda myndigheter och verk ansåg emellertid i sina yttranden över arbetsgruppens PM att de även fortsättningsvis skall vara centrala myndigheter för verkskydd och för övrigt civilförsvar inom respektive ansvarsområde samt att grunderna i gällande kungörelser bör bibehållas för anordnande av verkskydd i centrala verk och myndigheter.

Mot denna bakgrund föreslår civilförsvarsstyrelsen att gällande särskilda bestämmelser för verkskydd i centrala verk och myndigheter bibehålls tills vidare. En översyn av bestämmelserna bedömer dock civilförsvarsstyrelsen vara nödvändig. Denna Översyn kommer i ett senare sammanhang att genomföras i samråd med berörda verk och myndigheter med utgångspunkt från bl a de yttranden som lämnats.

4 FÖRSLAG

4.1 NORMER FÖR VERKSKYDDSPLIKT

Med utgångspunkt från överväganden i avsnitt 3 föreslås följande författningsändringar.

Civilförsvarslagen

7 § ny lydelse av andra stycket

"Verkskydd skall anordnas vid företag och anläggning vars verksamhet är av stor betydelse i krigstid och innebär särskilda risker. Verkskydd skall omfatta den civilförsvarsverksamhet som med hänsyn till riskerna bedöms erforderlig".

49 § och 50 § angående gemensamt verkskydd utgår.

Prop. 1984/85:49 167

Civilförsvarskungörelsen

5 § angående tjänstegrenar inom verkskydd kan utgå med hänvisning till förslag till 7 § i civilförsvarslagen, andra meningen.

19 § ny lydelse.

1 mom

"Länsstyrelse beslutar att verkskydd skall organiseras vid företag eller anläggning, som av totalförsvarsmyndighet planlagts för att bedriva för samhället i krig särskilt viktig verksamhet och vars verksamhet innebär särskilda risker".

2 mom

"Med hänsyn till de risker som föreligger bestämmer länsstyrelsen vilken civilförsvarsverksamhet som skall bedrivas vid verkskydden liksom verkskyddens omfattning i fråga om personal och materiel".

3 mom

"Beträffande anordnande av verkskydd vid centrala verk och myndigheter meddelar regeringen särskilda föreskrifter".

4 mom

"Civilförsvarsstyrelsen utfärdar föreskrifter och allmänna råd för länsstyrelsens uttagning av företag och anläggningar, vid vilka verkskydd skall anordnas, och för verkskyddens organisation, samt för verkskyddsresursernas utnyttjande vid nödlägen i fred".

20 § fjärde stycke utgår.

Prop. 1984/85:49 168

4.2 PRINCIPER FÖR ORGANISATION, UTRUSTNING OCH UTBILDNING

4.2.1 Organisation

I nuvarande föreskrifter är verkskyddets organisation reglerad i detalj. Alla verkskydd oavsett verksamhet har i princip samma organisation frånsett att antalet grupper varierar beroende på företagets/anläggningens storlek.

Mot bakgrund av gjorda överväganden, - i syfte att åstadkomma en mer företagsanpassad organisation - föreslås följande principer för verkskyddens organisation.

Verkskyddsorganisationen bör baseras på utförd riskbedömning och även ta hänsyn till företagets/anläggningens struktur, verksamhet och skyddstillgångar -

Verkskydden bör ha funktioner för ledning, räddning, omhändertagande av skadade och vid behov teknisk verksamhet.

Personal i företagets/anläggningens fredstida drift-och skydds(räddnings)organisation bör utgöra kärnan i verkskydden. En förutsättning för detta är att värnpliktiga med uppskov för K-produktion skall kunna skrivas in och krigsplaceras i verkskyddet, och alltså undantas från skyldighet att tjänstgöra i hemvärnet

Vid företag med verkskyddsplikt, som har egen företagshälsovård, bör personalen i dessa i största möjliga utsträckning kunna krigsplaceras i verkskyddet

Prop. 1984/85:49 169

Organisationsplaner för verkskydd bör upprättas i samråd med kommunal brandchef som tillika i regel är ansvarig för räddningstjänsten i krig

Verkskyddets personalorganisation bör normalt inte överstiga ca 150 man, i syfte att uppnå mindre och slagkraftigare enheter

Ledningsfunktionen bör byggas upp för att leda räddningsinsatser vid företaget/anläggningen, men även för att i olika situationer kunna verka inom kommunens samlade civilförsvarsorganisation under civilförsvarsstaben

Efter moblisering bör verkskydden kunna inta samma beredskap som gäller för övriga civilförsvarsenheter inom kommunen enligt chefen för civilförsvarsstabens bestämmande.

4.2.2 Utrustning

I nuvarande föreskrifter finns i detalj angivet såväl personlig skyddsutrustning som gemensam utrustning. Bestämmelserna är generella och oberoende av företagets/anläggningens risksituation.

Mot bakgrund av gjorda övervägande bör följande principer gälla för verkskyddens utrustning

Verkskydden utrustas för räddning och släckning med hänsyn till de särskilda behov som bedöms kunna föreligga för det enskilda företaget/anläggningen.

Finns räddningsutrustning i fredsorganisationen kompletteras denna med hänsyn till krigssituationens behov. Särskilt bör beaktas möjligheterna till brandvattenförsörjning i krig

Viss utrustning - anpassad till krigssituationens behov - bör vara obligatorisk både i form av personlig utrustning och grupputrustning

Dimensionering av materielbehovet i övrigt bör ske enligt gjord insatsplanering i samråd med det kommunala brandförsvaret

Inom ordinarie verksamhet befintlig utrustning inom företaget/anläggningen och som är lämplig för räddningstjänst, rekommenderas för användning av verkskyddet

För att verkskydden ledningsmässigt på ett effektivt sätt skall kunna integreras i den lokala civilförsvarsorganisationen bör verkskydden ha radiosamband med civilförsvarsstaben

För att verkskydden i krig skall, i likhet med andra civilförsvarsenheter, kunna verka även under flyglarms-tillstånd bör möjlighet finnas att avlyssna LUFOR.

4.2.3 Utbildning

Mot bakgrund av gjorda överväganden bör följande principer gälla för verkskyddens utbildning:

Grundutbildningen sker som hittills i civilförsvarsstyrelsens regi. Genomförandeansvaret för övningsverksamheten åvilar länsstyrelserna

Verkskyddsledarna bör erhålla utbildning enligt nuvarande system men i utbildningen bör även ingå ABC-skyddstjänst

Prop. 1984/85:49 171

Om gruppenheter kan rekryteras från företagets/anläggningens fredsräddningstjänst eller företagshälsovård kan utbildningen av denna personal reduceras

Verkskyddscheferna bör erhålla en orientering omfattande 1/2 dag vartannat år. Orienteringen bör omfatta information i aktuella frågor beträffande verkskydd, civilförsvar i övrigt, krigsproduktion och andra totalförsvarsfrågor. Denna orientering lämnas av länsstyrelsen

övningar med hela verkskyddet bör ske en gång vart fjärde år. Denna övning genomförs av övningsledare från civilförsvarsstyrelsen eller av person godkänd av länsstyrelsen

Den särskilda övningen för befäl, som för närvarande sker vartannat år, bör ersättas med övningar årligen i den omfattning som kommunens räddningschef i samråd med den verkskyddsansvarige anser nödvändig.

4 . 3 GENOMFÖRANDE

Enligt regeringens proposition 1982/83:100 skall kommunerna, med början under 1984/85, ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed, övertagandet skall samordnas med införandet av lokala skyddsplaner i kommunerna och med att en hemskyddsorganisation införs, övergången till kommunal ledning och planläggning bör i huvudsak genomföras under perioden 1984/85 - 1986/87 och bör påbörjas samtidigt i alla län. Vid övergången bör kraven på beredskap beaktas.

Prop. 1984/85:49 172

Med den starka knytning till den kommunala civilförsvarsplanläggningen som de nya normerna för verkskyddsplikt fär, bör införandet av dessa samordnas med övergången till kommunal ledning och planläggning.

Civilförsvarsstyrelsen har i sin programplan 1984/89 redovisat en preliminär tidsplan för kommunernas arbete med civilförsvarsplanläggningen och när de bör överta ledningsansvaret för den lokala civilförsvarsverksamheten vid beredskap och i krig.

Civilförsvarsstyrelsen räknar med att den kommunala planläggningen kan påbörjas i början av 1985, sedan riksdagsbeslut angående bl a ansvarsfördelning och ersättningsregler för planläggningen fattats.

Detta riksdagsbeslut bör då även omfatta ändrade principer för verkskyddsplikt, så att uttagning av företag och anläggningar, som skall anordna verkskydd, sker i sammanhang med länsstyrelsernas och kommunernas arbete med organisationsplaner, skydds- och undsättningsplaner. 1 detta arbete måste ändock överväganden göras rörande verkscunhetens betydelse i krigstid och olika risksituationer.

Det är dessutom av stor betydelse att kommunernas planläggning redan från början sker med utgångspunkt från bl a verk-skyddspliktiga företag och anläggningar som uttagits och skall organiseras enligt nya normer. Det bör även vara fördelaktigt om anpassning av verkskyddens organisation och planläggning är påbörjad då kommunerna övertar ledningsansvaret.

Dessa tidsförhållanden för överväganden och uttagning innebär att civilförsvarsstyrelsen snarast måste påbörja arbetet med kompletterande föreskrifter och allmänna råd efter de förslag till normer och principer som redovisats i avsnitt 4

BILAGA 1

UTREDNINGEN ANGÅENDE NYA NORMER FÖR VERKSKYDDSPLIKT SAMT FÖR VERKSKYDDENS UPPGIFTER, ORGANISATION OCH UTBILDNING

VERKSKYDD 1984-01-26

LÄN	ANTAL VERKSKYDD	PERSONAL
AB (01)	94	5 308
C (03)	14	819
D (04)	32	1 779
E (05)	27	2 156
F (06)	27	1 484
G (07)	15	1 252
H (08)	16	923
I (09)	4	190
K (10)	13	1 023
L (11)	21	1 200
M (12)	62	3 985
N (13)	23	1 356
0 (14)	60	4 659
P (15)	31	1 697
R (16)	21	1 541
S (17)	32	1 822
T (18)	28	2 100
U (19)	24	2 438
W (20)	20	1 877
1 X (21)	27	2 310
y (22)	18	1 239
X (23)	4	259
AC (24)	10	486
BD (25)	13	1 145
SUMMA	621	43 048

Prop. 1984/85:49 179

INNEHÅLL

FÖRKORTNINGAR Sid

1 INLEDNING OCH SAMMANFATTNING

2 GÄLLANDE BESTÄMMELSER

2.1 Civilförsvaret

2.2 Postverket

2.3 Televerket

2.4 Undanförsel och förstöring

2.5 Vägtrafiken

2.6 Säkerhetsområden

3 TIDIGARE UTREDNINGAR M M

3.1 Civilbefälhavarnas skrivelse 1961

3.2 1960 års försvarsledningsutredning

3.2.1 SOU 1963:53

3.2.2 Remissyttranden

3.2.3 Prop 1964:109

3.3 1964 års civilbefälhavarutredning

3.3.1 DsK 1967:6

3.3.2 Remissyttranden

3.4 Ny lagstiftning om sjukvården i krig

4 ÖVERVÄGANDEN

4.1 Granskning av gällande bestämmelser

4.2 Behovet av militär direktivrätt

4.2.1 Tidigare framförda synpunkter

4.2.2 Allmänna synpunkter på behovet

4.2.3 Behovet på regional nivå

4.2.4 Behovet på central nivå

4.2.5 Behovet på lokal nivå

4.3 Undanförsel och förstöring

5 FÖRSLAG

Bilaga

1964 års civil befäl ha varutrednings förslag till kungörelse om militär

direktivrätt.

Prop. 1984/85:49 181

1 INLEDNING OCH SAMMANFATTNING

I denna promemoria behandlas frågan om rätt för militär myndighet att för särskilda fall meddela civila inyndigheter föreskrift om fullgörande av dem åvilade uppgifter, s.k. militär direktivrätt. Härmed förstås vanligen att militär myndighet i krig och under bestämda förutsättningar har rätt att -som 1964 års civilbefälhavarutredning uttryckt det - "med åsidosättande av gällande administrativ ordning och föreskrivna lydnadsförhållanden myndigheterna emellan, för konkreta fall meddela civila myndigheter bindande föreskrifter om att vidta eller inställa viss åtgärd".

Den militära direktivrätten reglerar alltså förhållandet mellan militära och civila myndigheter. Genom den ges militär myndighet under krigsförhållanden möjlighet att öva ett avgörande inflytande över civila myndigheters verksamhet. Syftet härmed är att säkerställa den i krig nödvändiga samordningen mellan de militära och de civila försvarsansträngningarna i fall då det visar sig att samordningen inte kan uppnås genom samverkan mellan de militära och de civila myndigheterna. Den militära direktivrät-ten kan sägas vara tänkt som en nödfallsutväg då det militära försvarets effektivitet äventyras av oenighet mellan militära och civila myndigheter i situationer när direktiv från högre instans ej kan avvaktas.

Bestämmelser om militär direktivrätt finns för närvarande i författningar som rör civilförsvaret, postverket och televerket. Tidigare fanns sådana bestämmelser också i lagstiftningen angående sjukvården och veterinär-väsendet under krigsförhållanden. Dessa bestämmelser slopades dock såsom obehövliga i samband med tillkomsten av ny lagstifning i ämnet år 1981.

Ibland har ansetts att också vissa bestämmelser i lagstiftningen om undanförsel och förstöring ger uttryck för en militär direktivrätt. Bestämmelserna behandlas därför i denna promemoria även om ett sådant betraktelsesätt från formell synpunkt knappast är helt korrekt.

Vid sidan av bestämmelserna om militär direktivrätt finns andra typer av föreskrifter, som rör förhållandet mellan militära och civila myndigheter under krigsförhållanden. De är av mycket olika karaktär. En del av dem föreskriver samråd och samyerkan mellan militära och civila myndigheter. Enligt ändra - t.ex. i förfogandelagstiftningen - åläggs civil myndighet att i vissa fall lämna företräde åt försvarsmakten. Bestämmelser av detta slag brukar inte hänföras till begreppet militär direktivrätt och behandlas inte i denna promemoria.

Prop. 1984/85:49 J82

Det finns vidare bestämmelser som ger militär rnyndighet befogenhet att i krig besluta i angelägenheter, över vilka civila myndigheter råder i fredstid. Inte heller sådana bestämmelser innebär vad som vanligen menas med militär direktivrätt. I det följande (avsnitten 2.5 och 2.6) redovisas dock några exempel på sådana bestämmelser, eftersom de bedömts vara av betydelse vid prövningen av om det finns behov av militär direktivrätt.

I kungörelsen (1958:262) angående tillämpningen av lagen (1943:881) om polisens ställning under krig finns en bestämmelse som ibland har karakteriserats som militär direktivrätt. Enligt 6 § äger militär chef rätt att hos länsstyrelsen eller lokal polischef begära den medverkan av polismän som oundgängligen behövs för att avvärja ett fientligt angrepp. Länsstyrelsen eller polischefen kan emellertid vägra sådan medverkan om polispersonalen redan fullgör trängande civila försvarsuppgifter eller ett efterkommande av den militära chefens begäran skulle allvarligt äventyra den allmänna ordningen och säkerheten. Det ligger alltså i den civila myndighetens befogenheter att avgöra om begärt bistånd skall lämnas. Med hänsyn härtill är det inte fråga om en militär direktivrätt i vedertagen bemärkelse. I promemorian behandlas därför inte denna bestämmelse. Både lagen om polisens ställning i krig och dess tillämpningskungörelse är emellertid föråldrade. 1975 års polisutredning har också i betänkandet Polisen i totalförsvaret (SOU 1979:75) föreslagit att de skall upphävas och ersättas med nya bestämmelser om polisens uppgifter inom totalförsvaret. De föreslagna bestämmelserna innehåller inte någon regel som kan sägas innefatta en militär direktivrätt.

Gällande bestämmelser om militär direktivrätt har tillkommit vid olika tidpunkter och företer betydande skillnader från både saklig och formell synpunkt. Det finns anledning ifrågasätta om dessa skillnader är motiverade. Bestämmelserna har inte alltid anpassats efter vidtagna förändringar i totalförsvarets ledningsorganisation. De är därför i stor utsträckning föråldrade. En allmän översyn av bestämmelserna är alltså behövlig. Som framgår av det följande finns dessutom skäl att över huvud taget ifrågasätta behovet av en militär direktivrätt bl.a. mot bakgrund av den utveckling inom totalförsvarets område som har ägt rum sedan de nuvarande bestämmelserna infördes.

Till en början synes införandet av militär direktivrätt på olika områden inte ha mötts av några allvarliga gensagor. Det förefaller som om man under den organisatoriska uppbyggnaden av totalförsvarets civila delar

Prop. 1984/85:49 183

ganska allmänt funnit militär direktivrätt nödvändig i de fall där den införts. Allt eftersom de civila delarna av totalförsvaret vunnit ökad organisatorisk stadga och hunnit planlägga sin krigstida verksamhet bättre har dock den uppfattningen vuxit fram att den militära direktivrätten innebär ett artfrämmande inslag i totalförsvaret. Det gäller framförallt sedan civilbefälhavarinstitutionen tillskapats som ett uttryck för principen att totalförsvaret på såväl högre som lägre regional nivå skall ledas av en civil och n militär chef som i samråd med varandra skall - var och en inom sitt område - verka för att högsta möjliga totalförsvarseffekt uppnås. Särskilt av civilhefälhavarna har den militära direktivrätten kommit att uppfattas som ett oberättigat underkännande av civila myndigheters kompetens och förståelse för nödvändigheten att i en krigssituation lämna det militära försvaret erforderligt stöd liksom också i övrigt inrikta totalförsvaret på de mest väsentliga uppgifterna.

I en skrivelse 1961 till dåvarande chefen för inrikesdepartementet hemställde civilbefälhavarna om åtgärder i syfte att undanröja en ordning, som innebär militär direktivrätt på det civila totalförsvarets område gentemot civil befälhavare och länsstyrelser. Framställningen överlämnades till 1960 års försvarsledningsutredning (FLU) som behandlade frågan om den militära direktivrätten i betänkandet Totalförsvarets regionala ledning (SOU 1963:65).

FLU ansåg att militär direktivrätt gentemot vissa delar av det civila försvaret bör finnas i särskilda fall. Det kunde dock enligt utredningen ifrågasättas om gällande regler i detta hänseende är ändamålsenliga. Utredningen ansåg att frågan borde undersökas närmare. Därvid kunde det bl.a. förtjäna att övervägas om inte direktivrätten bör preciseras och differentieras mer än nu.

Den av FLU föreslagna översynen av bestämmelserna om militär direktivrätt tillstyrktes av remissmyndigheterna. I anslutning därtill ifrågasatte dock flera CB och länsstyrelser om det fanns tillräckliga skäl för att behålla den militära direktivrätten.

Det uppdrogs därefter åt 1964 års civilbefälhavarutredning (CBU) att i anslutning till sina överväganden om civil befälhavarnas ställning och uppgifter uppmärksamma frågan om den militära direktivrätten. Utredningen redovisade sitt arbete i denna del i betänkandet Civil befälhavarnas ställning och uppgifter (Ds K 1967:06). I enlighet med sitt uppdrag gick utredningen inte närmare in på förhållandena i central instans utan begränsade

Prop. 1984/85:49 184

sig till att lägga fram förslag enbart för regional och lokal nivå. I huvudsak ansåg utredningen emellertid att dess synpunkter på den militära direktivrätten på regional och lokal nivå kan tillämpas även på förhållandena i central instans.

Enligt CBU måste man även i fortsättningen räkna med militär direktivrätt på regional och lokal nivå som en garanti för att absolut nödvändiga militära intressen tillgodoses i det oförmodade men trots allt tänkbara fallet att berörda civila och militära chefer inte kan nå enighet beträffande en betydelsefull åtgärd i en situation, då den militära verksamheten måste ha absolut företrädesrätt och högre instans ställningstagande inte kan eller hinner inhämtas. Utredningen ansåg vidare att de motiv som kan anföras som grund för militär direktivrätt i de fall där den nu förekommer med samma styrka kan göras gällande beträffande varje område inom den civila sektorn där åtgärder från civil myndighets sida kan tänkas inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Den militära direktivrätten borde därför enligt utredningen inte på sätt som nu är fallet vara begränsad till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från civil myndighets sida. Utredningen lade därför fram förslag om en mer generellt utformad direktivrätt.

Vid remissbehandlingen av betänkandet visade det sig råda delade meningar om utredningens förslag. ÖB biträdde för sin del vad utredningen anfört om behovet av militär direktivrätt. Samtliga CB och det övervägande antalet länsstyrelser som yttrade sig i frågan bestred eller ifrågasatte däremot behovet av en militär direktivrätt - i vart fall på regional nivå. Civilbefälhavarna och några länsstyrelser förde i stället fram tanken att den militära direktivrätten borde kunna ersättas av någon form av författningsreglerad företrädesrätt för det militära försvaret i vissa speciella lägen.

De remissmyndigheter som inte hade något att erinra mot militär direktiv-rätt i och för sig ställde sig i allmänhet positiva - eller i vart fall inte avvisande - till CBU:s förslag om en generellt utformad direktivrätt. I fråga om den närmare utformningen av en sådan direktivrätt möttes dock utredningens förslag med erinringar på flera punkter.

CBU:s förslag i fråga om den militära direktivrätten har inte lett till ändringar i gällande bestämmelser i ämnet.

Prop. 1984/85:49 185

Av denna redovisning torde framgå att det råder allmän enighet om att gällande bestämmelser om militär direktivrätt är otillfredsställande och bör ses över. Härmed synes det dock vara slut med enigheten. FLU och CBU har liksom ÖB och flera andra myndigheter hävdat att det finns behov av en militär direktivrätt. Civilbefälhavarna och ett växande antal länsstyrelser har däremot i olika sammanhang bestritt eller ifrågasatt behovet av en militär direktivrätt - i vart fall på regional nivå. En så beständig och allt mera enhetlig opinion mot militär direktivrätt inom en betydande del av de myndigheter som närmast berörs av frågan utgör i och för sig skäl nog att ingående granska skälen för och emot militär direktivrätt.

Mot denna bakgrund granskas i det följande om det behövs en militär direktivrätt. Granskningen inleds med en redovisning av gällande bestämmelser och en sammanfattning av vad som tidigare anförts i ämnet. Därefter redovisas de allmänna synpunkter som ansetts böra ligga till grund för en prövning av behovet av en militär direktivrätt. Det konstaterades därvid att en direktivrätt kan komma i fråga på såväl central som regional och lokal ledningsnivå men att förutsättningarna och behovet är olika på de skilda nivåerna. Frågan om det behövs en militär direktivrätt behandlas därför för varje ledningsnivå för sig. Först belyses därvid den regionala nivån, som tidigare framför allt uppmärksammats, när den militära direk-tivrätten diskuterats.

På regional nivå är militär direktivrätt tänkt som en nödfallslösning när samverkande militär och civil chef inte kan uppnå enighet om vilka civila åtgärder som måste vidtas för att militära operationers effektivitet skall säkerställas och när direktiv från högre instans inte kan avvaktas. Lösningen innebär en rätt för militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare att meddela bindande föreskrifter för civilbefälhavaren respektive länsstyrelsen om att viss konkret åtgärd skall vidtas eller underlåtas i syfte att anpassa den civila verksamheten efter det militära intresset, sådana situationer kan givetvis uppkomma men bedöms inte vara särskilt sannolika. Det framhålls vidare att de militära kraven, hur angelägna de än är, inte rimligen kan vara så kategoriska att de absolut måste tillgodoses utan varje som helst hänsyn till motstående civila intressen. Dessa kan tvärtom förutsättas ha en betydande tyngd i beskrivna situationer då en civilbefälhavare eller en länsstyrelse finner det omöjligt att tillmötesgå de militära önskemålen. När man prövar vilka anpassningsåtgärder som bör vidtas på civil sida måste därför de militära kraven och de civila intressena alltid vägas mot varandra. Denna vägning bör grundas på en

Prop. 1984/85:49 186

bedömning inte bara av de krav som det militära läget ställer utan också av förutsättningarna för civila anpassningsåtgärder och de konsekvenser som sådana åtgärder kan fl, inte minst för motstånds viljan och därmed ytterst för försvarseffekten. Det framstår därför som svårt att motivera varför det yttersta ansvaret för avvägningen bör vila på den militäre chefen. På grund härav avvisas lösningen med en militär direktivrätt på regional nivå. I stället hävdas att avvägningen bör göras av de samverkande cheferna tillsammans under gemensamt ansvar. Risken för att detta kan medföra att försvarsansträngningarna inte kommer att bedrivas med en enhetlig inriktning och att den nödvändiga samordningen mellan det militära och det civila försvaret äventyras bedöms vara mycket liten. Genom de samövningar av skilda slag och genom den gemensamma planläggning som bedrivs på regional nivå har en betydande förståelse kunnat skapas mellan berörda chefer för den militära resp. civila verksamhetens förutsättningar och behov.

såvitt angår den centrala ledningsnivån uttalas att behovet av en militär direktivrätt där är mindre framträdande än det är i regional instans. Bland skälen härtill märks att de centrala myndigheterna rent praktiskt har lättare att inhämta regeringens ställningstagande när oenighet uppkommer och att de har större möjligheter att avvakta besked, eftersom de arbetar med mera långsiktiga frågeställningar, vilka inte kräver lika snabba avgöranden som i regional instans. Det anses därför inte finnas något behov av militär direktivrätt pl central nivå.

På den lokala ledningsnivån är frågan om behovet av militär direktivrätt mer komplicerad på grund av de stora samverkanssvårigheter som av flera anledningar råder där. Den splittrade bild som den civila ledningsorganisationen företer på denna nivå medför att eventuella militära direktiv får riktas mot den civila myndighet som i varje särskilt fall bedöms vara utrustad med befogenheter och praktiska förutsättningar att tillgodose det föreliggande militära anspråket. Eftersom förutsättningarna för och behovet av militär direktivrätt är olika för skilda verksamhetsområden bör dessa granskas vart och ett för sig.

En annan frågeställning som bör uppmärksammas, när behovet av en militär direktivrätt på lokal nivå övervägs, är om det ar enskilda personers handlande eller myndigheternas verksamhet i egen regi som behöver påverkas. Lokal militär chefs behov av att kunna styra allmänhetens handlande kan nämligen tillgodoses både med en militär direktivrätt mot den civila myndighet som förfogar över erforderliga befogenheter och genom en lösning

Prop. 1984/85:49 187

som innebär att den militäre chefen utrustas med befogenhet att själv meddela allmänheten föreskrifter i stället för den civila myndighet som normalt gör detta. På den senare lösningen finns i gällande lagstiftning flera exempel, bl a den militära vägtrafikkungörelsen, som innehåller bestämmelser enligt vilka lokal militär chef kan reglera vägtrafiken när detta behövs för att genomföra en militär operation. Lösningen har sin begränsning - bl a bör den inte tillämpas annat än såvitt avser krigsskådeplats eller dess närhet och när myndighetsutövningen inte kan ombesörjas av de ordinarie samhällsorganen - men från andra synpunkter bedöms lösningen vara att föredra framför ordningen med en militär direk-tivrätt. Det bör därför i första hand prövas om inte de befogenheter, som lokal militär chef har tillagts och lämpligen kan tilläggas med stöd av sådana bestämmelser, på ett tillfredsställande sätt tillgodoser hans behov av inflytande över allmänhetens uppträdande. I den mån så är fallet bortfaller behovet av en militär direktivrätt.

Vid den närmare granskning som redovisas i det följande av behovet av militär direktivrätt på olika verksamhetsområden konstateras att det för närvarande bara är i civilförsvarslagstiftningen som det finns bestämmelser om militär direktivrätt på lokal nivå. Där görs vidare den bedömningen att det numera knappast finns något beaktansvärt behov för lokala militära chefer att genom direktivrätt kunna påverka den civilförsvarsverksamhet som har till syfte att avhjälpa eller lindra verkningarna av inträffade skador. Det intresse av en militär direktivrätt gentemot civilförsvaret som bedöms kvarstå synes grundat på lokala militära chefers behov av att kunna påverka befolkningens uppträdande inom och i anslutning till en krigsskådeplats. För de militära operationernas effektivitet kan det t ex vara angeläget att trafiken regleras på visst sätt eller att ett område spärras av och utryms. En tänkbar lösning för att säkerställa sådana behov är att utrusta lokal militär chef med direktivrätt gentemot lokal civilförsvarschef, kommunal trafiknämnd eller lokal polischef, vilka har befogenheter av intresse i sammanhanget. Lösningen avvisas dock som obehövlig och mindre rationell. För det första bedöms intresset av att kunna reglera vägtrafiken tillräckligt tillgodosett genom de befogenheter som tillagts lokal militär chef i den militära vägtrafikkungörelsen. Dessutom framhålls att lokal militär chefs behov av att inom krigsskådeplats kunna påverka befolkningens uppträdande genom avspärrning, utrymning och dylika åtgärder mest rationellt bör kunna tillgodoses genom egna befogenheter att meddela föreskrifter direkt till allmänheten. I den s k skyddslagen (1940:358) finns för närvarande bestämmelser av denna art, som t ex innebär befogenhet att utfärda tillträdesförbud för s k säkerhetsområden var-

Prop. 1984/85:49 188

med bl a förstås krigsskådeplats. Dessa bestämmelser föreslås bli föremål för en översyn. Under förutsättning att de ges ett lämpligt innehåll bör en militär direktivrätt i nu ifrågavarande syfte kunna anses överflödig.

Övervägandena utmynnar i förslaget att gällande bestämmelser om militär direktivrätt skall upphävas som obehövliga på såväl central som regional och lokal ledningsnivå.

I den i detta sammanhang jämförelsevis sent tillkomna lagstiftningen om undanförsel och förstörning föreslås inte någon ändring.

Den av civilbefälhavarna och några länsstyrelser väckta tankten att den militära direktivrätten bör ersättas av någon form av författningsreglerad företrädesrätt för det militära försvaret i vissa speciella lägen behandlas inte närmare i denna promemoria. Skälet härtill är att de civila myndigheterna redan enligt totalförsvarets principiella grundvalar och allmänna målsättning samt givna instruktioner är skyldiga att lämna det militära försvaret företräde när omständigheterna påkallar det och att det inte kan anses behövligt att vid sidan om denna allmänna skyldighet ha en författning om militär företrädesrätt i vissa angivna situationer.

Prop. 1984/85:49 189

2 GÄLLANDE BESTÄMMELSER

2.1 Civilförsvaret

Enligt 9 § civilförsvarslagen (1960:74) får, om det prövas oundgängligt för nödig samordning av civilförsvaret och försvarsmakten, regeringen eller efter regeringens bemyndigande ÖB förordna att militär myndighet under högsta civilförsvarsberedskap får för särskilda fall meddela civilförsvarsmyndighet föreskrift om fullgörandet av uppgifter, som åvilar civilförsvaret.

Bestämmelsen överfördes vid gällande civilförsvarslags tillkomst ordagrannt och utan närmare kommentarer från 1944 års civilförsvarslag (1944:536). Om bestämmelsen yttrade departementschefen i prop 1944:268 med förslag till civilförsvarslag bl a följande.

Civilförsvaret ingår som ett led i det totala försvaret, och ledningen av detta måste till mycket väsentlig del tillkomma de militära myndigheterna. Direktivrätten synes emellertid böra begränsas till att avse allenast verksamheten under krig. Under fred torde nämligen möjligheten att i sista hand hänskjuta uppkomna meningsskiljaktigheter till Kungl Maj:ts avgörande vara tillfyllest. Vidare synes direktivrätten icke böra innefatta rätt att meddela allmänna föreskrifter om civilförsvarets verksamhet utan endast befogenhet att för särskilda fall meddela civilförsvarsmyndighet föreskrifter om fullgörandet av civilförsvaret åvilande uppgifter. Dylika föreskrifter böra få avse allenast frågor, som otvetydigt äro att hänföra till den operativa ledningen av civilförsvaret.

Den militära direktivrätten på civilförsvarets område har utformats närmare i Kungl Maj:ts ämbetsskrivelse 1947-05-23 till civilförsvarsstyrelsen.

Enligt skrivelsen föreligger direktivrätt för ÖB gentemot civilförsvarsstyrelsen och för MB (armékårschef, försvarsområdesbefälhavare, fördelnings- och brigadchef) gentemot länsstyrelse och civilförsvarsmyndighet som lyder under länsstyrelsen. I trängande fall tillkommer viss direktivrätt även annan militär chef (lägst bataljonschef) gentemot civilförsvarsmyndighet som lyder under länsstyrelsen. ÖB och MB kan besluta om inskränkning av direktivrätten samt, efter överenskommelse med civilförsvarsstyrelsen respektive länsstyrelsen, om delegering av sådan rätt till lägre militär chef.

Direktivrätten innebär befogenhet att meddela de föreskrifter om verkställande av beslut om utrymning och bortflyttningsförbud m m, som är särskilt

Prop. 1984/85:49 190

påkallade ur militär synpunkt. Inom område, som utsatts för fientligt anfall eller eljest omedelbart berörs av militära operationer, innebär direktivrätten dessutom befogenhet att meddela de föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning, som är nödvändiga med hänsyn till pågående militära operationer eller säkerställande av militära transporter eller som eljest är påkallade ur militär synpunkt.

Enligt ämbetsskrivelsen bör militär chef samråda med berörd civilförsvarsmyndighet innan direktiv meddelas.

2.2 Postverket

Enligt 52 § förordningen (1969:736) med instruktion för postverket får MB - om förhållandena oundgängligen kräver det under beredskapstillstånd och krig - i samråd med CB och regional chef hos postverket inskränka eller helt förbjuda posttrafik inom militärområdet. MB eller enligt dennes bemyndigande annan territoriell befälhavare får vidare efter samråd med CB eller länsstyrelse och regional eller lokal chef hos postverket anbefalla åtgärder som erfordras för militärt ändamål i fråga om postanordningarna inom vederbörligt område.

2.3 Televerket

Enligt 48 § förordningen (1965:842) med instruktion för televerket får MB eller annan chef som lyder direkt under ÖB under beredskapstillstånd och krig inom område som är underställt honom anbefalla åtgärd som fordras för militärt ändamål i fråga om teleanläggningar under televerkets ledning. Om förhållandena oundgängligen kräver det får MB eller annan chef som lyder direkt under ÖB i samråd med regional eller lokal chef för televerket inskränka eller helt förbjuda privat teletrafik inom vederbörligt område. Samma befogenhet tillkommer även annan territoriell befälhavare i fråga om område som är underställt honom.

ÖB eller efter dennes bestämmande chefen för försvarsstaben bestämmer omfattningen av område och utsträckningen av befälhavares befogenhet enligt det nyss sagda.

2.4 Undanförsel och förstöring

Enligt lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring kan regeringen vid krig eller krigsfara besluta att egendom av betydelse för försvaret eller

Prop. 1984/85:49 191

folkförsörjningen eller eljest för det allmänna skall flyttas till annan förvaringsplats (undanförsel) för att förhindra att egendomen förstörs genom krigshandlingar eller går förlorad på annat sätt. Befogenheten kan av regeringen överlåtas på ÖEF. Undanförsel skall i princip ombesörjas av egendomens ägare eller innehavare men kan beräknas kräva aktiva insatser från myndigheternas sida - centralt av ÖEF och regionalt av CB och länsstyrelse. Dessa kan bl a förväntas utfärda mer eller mindre detaljerade bestämmelser om verkställigheten av beslutad undanförsel.

Genom 6 § kungörelsen (1961:656) om undanförsel och förstöring tilläggs ÖB och MB befogenhet att, då högsta beredskap gäller för försvarsmakten, meddela de föreskrifter för verkställighet av beslutad undanförsel, som är särskilt påkallade med hänsyn till militära operationer. Befogenheten kan av ÖB eller MB delegeras till annan militär myndighet.

Går det inte att föra undan egendom som är av sådan beskaffenhet att fiendens krigsansträngningar skulle väsentligen underlättas om egendomen faller i hans hand och föreligger det trängande fara för att egendomen skall göra det kan regeringen med stöd av lagen om undanförsel och förstöring föreskriva att egendomen skall förstöras eller eljest göras obrukbar (förstöring). Befogenheten kan av regeringen överlåtas på ÖEF, som i sin tur kan bemyndiga CB eller länsstyrelse att besluta om förstöring i samråd med vederbörande militära myndigheter.

Har förstöring beslutats får ÖB eller MB enligt 10 § nämnda kungörelse meddela föreskrifter om tiden för beslutets verkställande samt, i den mån det är påkallat från militär synpunkt, om andra förhållanden av betydelse för verkställigheten. Sådana föreskrifter kan också meddelas av annan militär myndighet, som därtill bemyndigas av ÖB eller MB. Meddelade föreskrifter skall snarast möjligt delges länsstyrelsen som svarar för att beslut om förstöring och föreskrifter om verkställigheten kommer egendomens ägare eller innehavare till del. Denne är i sin tur skyldig att låta förstöra egendomen enligt myndigheternas anvisningar.

I fråga om undanförsel och förstöring av järnvägsanläggningar, elkraftanläggningar, teleanläggningar, luftfartsanläggningar, väganläggningar, sjöfartsanläggningar samt viss annan egendom, som tillhör eller innehas av statlig myndighet, har särskilda bestämmelser meddelats (1970:644-650).

Enligt dessa skall beslut om undanförsel meddelas av vederbörande centrala civila statsmyndighet i samråd med ÖB och andra berörda civila myndighe-

Prop. 1984/85:49 192

ter. Även i dessa fall får ÖB och MB, när högsta beredskap gäller för försvarsmakten, meddela de föreskrifter för verkställighet av beslutad undanförsel som är särskilt påkallade med hänsyn till militära operationer. Befogenheten kan av ÖB eller MB delegeras till annan militär myndighet.

När det gäller förstöring av anläggningar som nyss nämnts beslutar ÖB eller av ÖB bemyndigad militär myndighet i samråd med vederbörande civila myndigheter. I viss utsträckning ansvarar beslutsmyndigheten även för verkställigheten av beslutad förstöring. Beslut om förstöring av telean-läggning meddelas dock av televerket, i samråd med vederbörande civila och militära myndigheter. Har förstöring av teleanläggning beslutats meddelar militär myndighet föreskrifter om tiden för beslutets verkställande.

2.5 Vägtrafiken

I militär vägtrafikkungörelse (1974:97) finns bestämmelser om undantag från den allmänna vägtrafikkungörelsen (1972:603). Undantagsbestämmelserna avser i första hand trafik på väg eller i terräng med fordon som brukas av försvarsmakten samt beskaffenheten och utrustningen av sådana fordon. Emellertid innehåller den militära vägtrafikkungörelsen också bestämmelser, enligt vilka militär myndighet bemyndigas att under vissa förutsättningar föreskriva undantag från vad som eljest gäller för civil trafik.

Om det behövs för att genomföra en militär operation - varmed i detta sammanhang förstås verksamhet för att försvara landet genom insättande av stridskrafter - får således kompanichef eller högre chef enligt 20 § militära vägtrafikkungörelsen meddela lokal trafikföreskrift, som avses i 147 § vägtrafikkungörelsen. Samma befogenhet tillkommer chef för trafikpluton eller militärpolispluton. Befogenheten innebär en rätt att för viss väg eller viss vägsträcka eller för samtliga vägar inom visst område utfärda t ex förbud mot trafik med fordon av visst slag eller föreskrift om körriktning eller om andra särskilda åtgärder för reglering av trafiken.

Den som meddelar lokal trafikföreskrift enligt 20 § skall underrätta länsstyrelsen om föreskriften. Rör föreskriften trafiken under längre tid eller eljest i större omfattning skall samråd ske med länsstyrelsen innan föreskriften meddelas.

Lokal trafikföreskrift som avses i 20 § skall tillkännages genom vägmärken eller på annat lämpligt sätt. Uppkommer under militär operation behov av

Prop. 1984/85:49 193

tillfällig trafikreglering lämnas anvisningar för trafiken av trafikpost och om det är lämpligt genom vägmärken.

I 23 § militära vägtrafikkungörelsen föreskrivs vidare att militära tra-fikanvisningsmärken får anbringas vid allmän väg om det behövs för att genomföra militär operation.

Utöver nu refererade bestämmelser innehåller militära vägtrafikkungörelsen (5 §) ett generellt bemyndigande för kompanichef eller högre chef att - om det är oungängligen nödvändigt för att genomföra en militär operation -medge undantag från den militära vägtrafikkungörelsen, körkortslagen (1977:477), körkortsförordningen (1977:722), terrängtrafikkungörelsen (1972:594), fordonskungörelsen (1972:595), vägtrafikkungörelsen samt kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning eller lokal trafikföreskrift.

2.6 Säkerhetsområden

Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret mm- den s k skyddslagen - innehåller främst bestämmelser som syftar till att i fredstid tillgodose behovet av skydd för anläggningar och områden m m av betydelse för förs vars väsendet.

Föreskrifter för tillämpningen av skyddslagen finns i bevakningskungörelsen (1940:383). Bestämmelserna tillägger militär befälhavare befogenhet att utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning eller område som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas av detta eller för dess räkning. För anläggning eller område som eljest är av betydelse för försvarsväsendet utfärdas tillträdesförbud av länsstyrelsen.

Skyddslagen innehåller emellertid även vissa bestämmelser, som syftar till att öka de militära myndigheternas befogenheter under krig, krigsfara och andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden. Under sådana förhållanden får således regeringen enligt 3 § skyddslagen avdela särskilda säkerhetsområden, där befogenheten att utfärda bl a tillträdesförbud enligt regeringens bemyndigande skall i stället för länsstyrelsen tillkomma militär befälhavare. Som säkerhetsområde skall enligt samma lagrum också anses krigsskådeplats.

13 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 194

3 TIDIGARE UTREDNINGAR M M

3.1 Civilbefälhavarnas skrivelse 1961

I skrivelse 1961-03-09 till chefen för dåvarande inrikesdepartementet hemställde civil befälhavarna om åtgärder i syfte att undanröja en ordning som innebär en militär direktivrätt gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser. En sådan ordning måste enligt civil befälhavarna anses strida mot den allmänna principen att civil befälhavarna lyder direkt under Kungl Maj:t och riksstyrelsen så länge förbindelserna dit fungerar, medan civilbefälhavarna i situationer då kontakt inte kan erhållas med riksstyrelsen själva representerar riksstyrelsen. Det kan, framhöll civilbefälhavarna, vidare inte anses förenligt med den svenska förvaltningsrätten att militära instanser har möjlighet att träffa avgöranden i civila total försvarsfrågor. Civilbefälhavarinstitutionen får enligt civil befälhavarna anses ha tillkommit just för att tillförsäkra ett civilt inflytande inom totalförsvaret och för att riksstyrelsen vid förbindelseavbrott skall få möjligheter att verka i möjlig utsträckning.

Civilbefälhavarnas skrivelse överlämnas till 1960 års försvarsledningsutredning för överväganden.

3.2 1960 års förvarsledningsutredning

Frågan om den militära direktivrätten behandlades av 1960 års försvarsledningsutredning (FLU) i betänkandet Totalförsvarets regionala ledning (SOU 1963:65). I detta avsnitt redogörs för utredningens förslag, remissmyndigheternas yttranden samt statsmakternas ställningstagande.

3.2.1 SOU 1963:65

FLU ansåg sig kunna konstatera att existerande och av utredningen föreslagna riktlinjer och praktiska förutsättningar för samverkan mellan militär- och civilbefälhavare borde möjliggöra samordnade insatser av det militära och civila försvaret. Detta hindrar enligt FLU självfallet inte att nämnda chefer kan komma till olika mening om vilka åtgärder som i ett visst läge leder till den största samlade försvarseffekten. Beträffande frågan i vilken ordning ett avgörande i en sådan situation bör träffas anförde FLU.

Prop. 1984/85:49 195

I ett läge, då förbindelserna med överordnade myndigheter fungerar och dessas beslut kan inhämtas, bör självfallet frågor, i vilka MB och CB icke kan enas underställas totalförsvarets centrala eller högsta ledningsorgan. För det fall, att de nämnda förutsättningarna icke föreligger, har CB jämlikt administrativa fullmaktslagen tillagts vissa betydelsefulla befogenheter. Dessa innebär visserligen icke att CB kan ingripa i MB:s operativa åtgöranden eller i militära dispositioner över huvud taget. Befogenheterna torde dock vara så vida, att CB genom sina beslut inom det civila försvarets område kan indirekt påverka förutsättningarna för militära åtgärder. Att i fredstid på förhand fastslå att med hänsyn härtill CB:s beslutanderätt bör inskränkas i några särskilda hänseenden och att författningsmässigt reglera detta torde emellertid knappast låta sig göra. Ä andra sidan kan det icke komma i fråga att införa en enhetlig militärcivil regional ledning i den formen, att MB skulle erhålla de befogenheter som nu tillkommer CB. FLU kom därför till resultatet, att man måste acceptera den nuvarande ordningen, ehuru utredningen var medveten om att denna icke ger några garantier för samordnade beslut i extrema lägen.

Emellertid framhöll FLU, att det knappast torde vara möjligt att lösa problem av ifrågavarande art genom organisatoriska åtgärder. FLU ansåg sig också kunna utgå från att allvarligare meningsskiljaktigheter icke alltför ofta skall behöva uppkomma mellan MB och CB. Dessa chefer har under fredstid nära samverkat i sin försvarsplanläggning, studerat sina krigsuppgifter vid gemensamma övningar osv samt har gemensamt bättre kännedom om och överblick av förhållandena inom vederbörlig del av landet än någon annan.

FLU anförde vidare att militär direktivrätt gentemot vissa delar av det civila försvaret borde finnas i särskilda fall. Det kan dock enligt utredningen ifågasättas om gällande regler i detta hänseende är ändamålsenliga. Utredningen ansåg att spörsmålet borde undersökas närmare lämpligen i samband med att frågan om ny instruktion för civilbefälhavarna studerades. Bl a borde det därvid kunna förtjäna att övervägas om inte direktivrätten borde preciseras och differentieras mer än nu.

Vad FLU anförde om samverkan mellan MB och CB var enligt utredningen i allt väsentligt tillämpligt när det gäller motsvarande frågor på den lägre regionala nivån.

Prop. 1984/85:49 196

3.2.2 Remissyttranden

Den av FLU föreslagna översynen av den militära direktivrätten tillstyrktes av civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län. Även statskontoret förklarade sig i princip dela utredningens uppfattning "i denna svåra fråga" men önskade före ett slutligt ställningstagande avvakta utarbetandet av instruktionen om direktivrätt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalade sig för en begränsning av direktivrätten på regional nivå. Viss direktivrätt, bl a angående utrymning, undanförsel och förstöring ansågs dock alltjämt böra tillämpas i lokal instans.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anförde, att direktivrätten torde ha befunnits nödvändig under en tidigare period, då utbyggnaden av den civila delen av totalförsvaret och samverkan inom detta ännu icke fått nuvarande omfattning. Då föreliggande förslag rörande regional ledning avsåg att skapa ytterligare förbättrade möjligheter till direkt samverkan, kan det enligt överståthållarämbetets och länsstyrelsens åsikt ifrågasättas, om tillräckliga motiv för bibehållande av den militära direktivrätten föreligger. De föreslog därför, att en särskild utredning i frågan verkställdes. I stort sett samma uppfattning redovisades av CB i fjärde civilområdet och länsstyrelsen i Västernorrlands län. Detsamma gällde CB i andra civilområdet, som vidare anförde bl a följande.

Det kan icke anses förenligt med den svenska förvaltningsrätten, att militära instanser skall ha möjlighet att träffa avgöranden i civila total försvarsfrågor. Den militära direktivrätten bör kunna borttagas. Under alla omständigheter bör det framdeles icke föreligga någon sådan rätt gentemot civil befälhavare och länsstyrelser, och i den mån direktivrätten i vissa andra fall bedömes behöva finnas kvar, bör den preciseras och differentieras.

Telestyrelsen framhöll att om CB tilläggs befogenheter enligt utredningens förslag, måste detta föranleda ändring av bestämmelserna rörande de befogenheter, som tillkommer militära myndigheter enligt telestyrelsens instruktion.

3.2.3 Prop 1964:109

I prop 1964:109 om ny organisation av totalförsvarets regionala ledning m m förklarade departementschefen att han i princip biträdde FLU:s utta-

Prop. 1984/85:49 197

landen i fråga om samordningen mellan det militära och det civila försvaret. Departementschefen sade sig också yara medveten om att den nuvarande organisationen i krig inte ger några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Det fortlöpande samarbetet under planläggningsarbetet och de periodiskt återkommande övningarna torde emellertid, som utrednignen påpekat, vara betydelsefulla faktorer i detta sammanhang. På så sätt grundlägges den gemensamma syn på totalförsvarsproblemen, som torde vara den bästa grunden för en god samverkan i krig. Med anledning av remissinstansernas uttalanden i denna fråga och om den militära direktivrätten framhöll departementschefen att dessa problem skulle uppmärksammas av särskilt tillkallade sakkunniga.

3.3 1964 års civilbefälhavarutredning

Att närmare utreda frågan om militär direktivrätt uppdrogs åt 1964 års civilbefälhavarutredning (CBU), som behandlade frågan i betänkandet Civil-befälhavarnas ställning och uppgifter (Ds K 1967:6). I detta avsnitt redovisas utredningens förslag och remissyttrandena däröver.

3.3.1 Ds K 1967:6

CBU framhöll att den direktivrätt som FLU berört avsåg rätt för militär chef att under vissa betingelser, med åsidosättande av gällande administrativ ordning och föreskrivna lydnadsförhållanden myndigheterna emellan, för konkreta fall meddela civila myndigheter bindande föreskrifter om att vidta eller inställa viss åtgärd. En sådan direktivrätt var enligt utredningen framförallt tänkt för situationer som liknar dem som förutsetts i 11 § administrativa fullmaktslagen, situationer då tidsnöd omöjliggör normalt samordningsförfarande och hänvändelse till högre instans.

Utredningen påpekade att det vid sidan härom finns vissa andra former av befogenheter för militär myndighet gentemot civil myndighet, i fred eller krig, t ex de samrådsförfaranden som föreskrivits i olika instruktioner och som ger militär myndighet inflytande på civila myndigheters krigsplanläggning, fall av militär företrädesrätt inom vissa områden samt ÖB:s anvisnings- och ledningsrätt gentemot civila myndigheter som hör till krigsmakten eller i total försvarsfunktioner som ÖB enligt särskilda bestämmelser har att administrera. Befogenheter av detta slag var enligt CBU inte att hänföra till militär direktivrätt och behandlades därför inte av utredningen.

Prop. 1984/85:49 198

Vid sin behandling av frågan om militär direktivrätt konstaterade CBU inledningsvis att det inom varje civil område/militärområde i krig skall finnas eii högsta chef för det militära och £n högsta chef för det civila försvaret. Båda dessa chefer skall i samråd med varandra, var och en inom sitt område, verka för att högsta totalförsvarseffekt ernås. Denna CB:s ställning ansåg utredningen knappast låta sig förena med en rätt för MB att på sätt som kan ske på vissa områden, med förbigående av CB, direkt meddela olika regionala myndigheter inom civilområdet direktiv. Sådana direktiv borde enligt utredningen ges genom CB. Någon fördröjning ansåg utredningen knappast att en sådan ordning behövde medföra, eftersom CB och MB kommer att vara samgrupperade. Inte heller torde avsteg behöva göras från den sålunda skisserade ordningen om MB skulle leda operationer inom militärområdet från annan plats än ordinarie grupperingsplats. Civila myndigheter i högre regional instans skulle i allmänhet vara grupperade i anslutning till CB:s uppehållsplats. Om MB behöver meddela direktiv till lägre civila myndigheter ansåg utredningen att direktiven på hans order borde förmedlas genom vederbörande underordnade militäre chef.

I fråga om det närmare inbördes förhållandet mellan CB och MB fick man enligt CBU förutsätta, att deras gemensamma grundsyn, befäst under den gemensamma planeringen och under de regelbundet återkommande övningarna, deras gemensamma gruppering och överensstämmelse mellan deras territoriella verksamhetsområden skulle komma att tillsammans med den samordning som äger rum i högsta instans verka för att samordnade beslut på regional nivå kommer till stånd. Det fall att förbindelserna med den centrala instansen avbrutits eller att denna instans ställningstagande av annat skäl inte hinner inhämtas medförde enligt CBU i princip inte någon förändring av CB:s och MB:s inbördes ställning. De leder även under sådana förhållanden, under samråd med varandra, var och en för sig verksamheten inom sitt befogenhetsområde. CB övertar med stöd av 11 § administrativa fullmaktslagen för sin del befogenheter från Kungl Maj:t i den utsträckning som behövs för att den civila verksamheten skall kunna fortgå inom civil området på samma sätt som om samband med den centrala instansen kunnat upprätthållas. Lagen ger däremot - anförde CBU - CB ingen rätt att överta befogenheter i fråga om den militära verksamheten. Enligt CBU borde man emellertid å andra sidan inte bortse från att CB inom området för sina befogenheter kan i hög grad inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Därför måste man, såsom uttalats av FLU och fastslagits av statsmakterna, även i fortsättningen räkna med militär direktivrätt som en garanti för att absolut nödvändiga militära intressen tillgodoses i det oförmodade men

Prop. 1984/85:49 199

trots allt tänkbara fallet att enighet beträffande en betydelsefull åtgärd inte kan nås i en situation, då den militära verksamheten måste ha absolut företrädesrätt och den centrala instansens stalInigstagande inte kan eller hinner inhämtas. CBU ansåg emellertid att en dylikt militär direktivrätt endast i undantagsfall kommer att behövas annat än på lokal nivå.

CBU fann för sin del att de motiv som kan anföras som grund för militär direktivrätt i de fall, där den nu förekommer, med samma styrka kan göras gällande beträffande varje område inom den civila sektorn, där åtgärder från civil myndighets sida kan tänkas inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Den militära direktivrätten borde därför enligt utredningen inte på sätt som nu är fallet vara begränsad till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från civil myndighets sida. Utredningen ansåg vidare, att förutsättningarna för direkträttens tillämplighet bör kunna vara densamma för alla förekommande verksamhetsområden.

Införandet av en generellt utformad direktivrätt borde enligt CBU ses som ett led i ett konsekvent genomförande av totalförsvarstanken. Om man tidigare i viss mån räknat med att försvarsmakten i krig direkt övertog ansvaret för civila verksamhetsområden som hade omedelbar betydelse för försvarsmaktens verksamhet, t.ex. järnvägstrafiken, så innebär däremot totalförsvarsprincipen att de civila myndigheterna själva bör bära hela ansvaret för verksamheten inom sina områden. Därvid borde man enligt CBU ha den garanti för de militära intressenas tillgodoseende i extrema fall som en militär direktivrätt innebär. CBU ansåg därför att de militära myndigheterna i princip inte borde tilläggas rätt att meddela generella föreskrifter i fråga om viss verksamhet inom den civila delen av totalförsvaret. Enligt utredningens mening bör detta uppmärksammas t.ex. vid tillämpningen av 8 § 2. militära järnvägsreglementet. Den rätt att meddela föreskrifter rörande företräde för militärtransporter som det talas om i denna punkt borde enligt utredningen endast tilläggas civil myndighet (CB, länsstyrelse) i förekommande fall sedan vederbörande militära myndighet begagnat sig av direktivrätt mot denna. CBU ansåg vidare att förutsättningarna för direktivrättens tillämplighet borde kunna göras mer begränsade än vad som i allmänhet är fallet. Militär direktivrätt borde enligt utredningen komma i fråga endast under sådana förhållanden då de militära operationerna måste ha absolut företrädesrätt, nämligen vid krig eller då stridshandlingar inletts mot svenskt territorium och då det samtidigt gäller att lösa en konkret stridsuppgift av betydelse. Endast för sådana fall ansåg utredningen att man kan hävda att det militära försvaret har en

Prop. 1984/85:49 200

sådan prioritet att det civila försvaret helt måste anpassas därefter.

Vad CBU anförde om MB och CB fick enligt utredningen också anses gälla på lägre regional nivå och på lokal nivå. Så borde t.ex. på länsstyrelsenivå samtliga förekommande direktiv från försvarsområdesbefälhavare till civila myndigheter i lägre regional instans gå genom länsstyrelse.

I huvudsak ansåg CBU att dess synpunkter på den militära direktivrätten kunde tillämpas även på förhållandena i central instans. Behovet av en militär direktivrätt på den centrala nivån var dock enligt utredningen mindre framträdande än i lägre instanser. Utredningen gick emellertid inte närmare in på förhållandena i central instans utan begränsade sig till att i enlighet med sitt uppdrag lägga fram förslag enbart för regional och lokal nivå. CBU:s överväganden utmynnade i förslaget att nuvarande spridda författningsbestämmelser angående militär direktivrätt i regional och lokal instans skulle ersättas av en enda författning med en generellt utformad direktivrätt, begränsad på sätt som framgår av utredningens nyss redovisade resonemang. Beträffande utredningens förslag till sådan författning hänvisas till bilaga till denna promemoria.

I anslutning till författningsförslaget anförde CBU följande synpunkter.

Även om det inte utsägs i kungörelsen måste det enligt utredningen ligga i sakens natur att direktivrätten endast kan avse åtgärd som författningsenligt faller inom vederbörande myndighets befogenhetsområde.

Den militära direktivrätten på regional och lokal nivå kan enligt utredningen självfallet endast rikta sig mot regionala och lokala c1v1la organ med statlig myndighets ställning, riksdagens verk undantagna. Begränsningen saknade emellertid betydelse, eftersom direktivrätten kan koimna till användning endast under sådana förhållanden, då tidigare Icke statliga organ fullgör statlig myndighets förvaltningsuppgifter 1 de hänseenden som är av betydelse i detta sammanhang.

Det ligger enligt utredningen i sakens natur, att det helt måste överlåtas på den militära myndighetens ansvar att bedöma om förutsättningar föreligger för rätten att meddela militära direktiv.

Men när den militära direktivrätten tas i bruk, innebär detta å andra sidan inte att den militära myndigheten övertar det direkta ansvaret för att genomföra den åtgärd som avses med direktiven. Ansvaret för detta

Prop. 1984/85:49 201

faller - framhåller utredningen - helt på den civila myndigheten. Därav följer, att det tillkommer den civila myndigheten att bedöma att de förutsättningar som legat till grund för meddelandet av direktiven fortfarande är desamma när beslutet skall verkställas. CBU föreslog, att en erinran om detta tas in i författningen.

CBU framhöll slutligen att användning av militär direktivrätt innebär ett stort avsteg från de sedvanliga formerna för de statliga myndigheternas verksamhet. Utredningen föreslog därför, att särskild rapporteringskyldighet skall föreligga, både för vederbörande militäre chef och för den civila myndigheten, när militär direktivrätt kommit till användning.

3.3.2 Remissyttranden

ÖB biträdde vad CBU anfört om behovet av militär direktivrätt. Samtliga CB och det övervägande antalet länsstyrelser som yttrade sig i frågan bestred eller ifrågasatte däremot behovet av en militär direktivrätt - i vart fall på regional nivå. Sin uppfattning motiverade de i allmänhet med att det är självklart att totalförsvaret i krig kommer att inriktas på de väsentligaste uppgifterna och att det inte kan anses nödvändigt att bibehålla bestämmelser om militär direktivrätt, eftersom civila myndigheter i regional instans som en av sina huvuduppgifter har att på allt sätt understödja det militära försvaret. Den militära direktivrätten ansågs innebära ett underkännande av civila myndigheters kompetens och förståelse för kraven i en krigssituation. Det framhölls också att bestämmelserna om militär direktivrätt delvis tillkommit, innan civilbefälhavarinstitutionen tillskapades och då en samordnad försvarsplanläggning på den civila sidan över huvud taget inte existerade.

Civilbefälhavarna och några länsstyrelser framförde tanken att den militära direktivrätten bör kunna ersättas av någon form av författningsreglerad företrädesrätt för försvarsmakten i vissa speciella lägen. Det föreslogs att denna företrädesrätt bör skrivas in i en för civila och militära myndigheter gemensam samverkansinstruktion.

I fråga om företrädesrättens närmare innebörd och form anförde CB i Södra civilområdet och länsstyrelsen i Malmöhus län i gemensamt yttrande bl.a. följande.

Militär företrädesrätt bör gälla i de fall som anges i 1 § första stycket i utredningens förslag. I motiven till bestämmelserna bör dock utförligare än vad utredningen gjort anges vilka situationer som av-

Prop. 1984/85:49 202

ses. Det bör därvid fastslås att företrädesrätt skall gälla endast i lägen då stridshandlingar pågår eller är omedelbart förestående och avse för militära operationers genomförande angelägna biståndsåtgärder från civila myndigheters sida. - Företrädesrätten bör innebära att militär chef äger. när han finner förhållandena vara sådana att företrädesrätten inträtt, ge motsvarande civil myndighet uppgift om vilka åtgärder som erfordras från den civila myndighetens sida för att de militära intressena skall tillgodoses. Företrädesrätten bör emellertid ej gälla obetingat. Med stöd av den bör sålunda ej utan tvingande skäl sådana åtgärder kunna påfordras som omöjliggör betydelsefull civil verksamhet. - Det bör ankomma på den civila myndighet till vilken framställningen riktats att avgöra i vilken mån faktiska hinder föreligger och på vad sätt de militära önskemålen kan tillgodoses, att fatta erforderliga beslut samt att så snart det kan ske lämna den militäre chef som gjort företrädesrätten gällande underrättelse om beslut och vidtagna åtgärder. Finner den civila myndigheten att åtgärderna skulle äventyra betydelsefull civil verksamhet bör myndigheten äga skyldighet att, innan åtgärderna vidtages, underrätta den militäre chefen därom, så vida inte förhållandena är sådana att de militära önskemålen uppenbarligen ändå bör tillgodoses. - Det bör ankomma på den militäre chef som gjort företrädesrätt gällande att avgöra när företrädesrätten på grund av ändrade förhållanden upphört att gälla. -Bestämmelserna bör - med upphävande av stadgandena i bl.a. civilförsvarslagen och krigssjukvårdslagen om militär direktivrätt - ges i form av en lag om militär företrädesrätt.

Rikspolisstyrelsen ansåg att militär direktivrätt inte bör förekomma i fråga om polisverksamheten.

De remissmyndigheter som inte hade något att erinra mot militär direktivrätt i och för sig ställde sig allmänhet positiva - eller i vart fall inte avvisande - till utredningens förslag om en generellt utformad direktivrätt. Bland dessa myndigheter märktes ÖB, civilförsvarsstyrelsen, poststyrelsen, telestyrelsen, SJ, centrala civila transportkommmittén, statskontoret, veterinärstyrelsen, ÖEF, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt flera länsstyrelser.

ÖB ansåg att en generellt utformad direktivrätt ger den militära myndigheten bättre mojligheter än tidigare att i kritiska situationer ge erforderliga direktiv beträffande företräde framför de civila delarna av totalförsvaret. ÖB framhöll att en generellt utformad direktivrätt kan medföra vissa tolkningsproblem. Enligt ÖB är det med hänsyn härtill nödvändigt att se över gällande bestämmelser om annan militär företrädesrätt, samrådsförfarande m.m.

När det gäller den närmare utformningen av den föreslagna författningen om militär direktivrätt framfördes följande synpunkter.

Prop. 1984/85:49 203

Den i 1 § första stycket formulerade förutsättningen för direktivrätt att den får tillgripas bara om det är oundgängligen erforderligt för viss uppgift som har direkt samband med stridsverksamhet kritiserades av ÖB samt i ett gemensamt yttrande av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län under åberopande av att begreppet "stridsverksamhet" är för snävt. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen föreslog i stället uttrycket "operativ verksamhet". Enligt ÖB bör förutsättningen ges formuleringen "om det är oundgängligen erforderligt för genomförande av viss stridsverksamhet eller vissa operationer". Länsstyrelsen i Kronobergs län ansåg att uttrycket "direkt samband med stridsverksamhet" bör konkretiseras.

Enligt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län bör uttrycket "överordnad instans" i 1 § andra stycket förtydligas, särskilt som det på grund av hänvisningar i 2 § har betydelse även för myndigheter på lägre regional och lokal nivå.

ÖB föreslog att 1 § andra stycket skall utgå helt med motiveringen att

bara den som utnyttjar direktivrätten kan bedöma om de förutsättningar som

legat till grund för meddelandet av direktiv fortfarande är desamma när
beslutet skall verkställas.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar däremot strök under utredningens åsikt att den militära direktivrätten skall begränsas till extremfallen och framhöll att det ter sig angeläget att ansvaret för att genomföra åtgärden faller på den c1v1la ii|ynd1 gheten och att denna ges en möjlighet att pröva om de förutsättningar som legat till grund för meddelande av direktiven fortfarande består när beslutet skall verkställas. Länsstyrelsen i Blekinge län ansåg att 1 § andra stycket bör utgå eftersom det torde uttrycka en självklarhet och 1 sin föreslagna form torde kunna ge upphov till skilda tolkningar.

3.4 Ny lagstiftning om sjukvården 1 krig

Som har nämnts i inledningen fanns tidigare bestämmelser om militär direk-tivrätt i lagstifningen om sjukvården och veterinärväsendet i krig - 4 § 2 mom krigssjukvårdslagen (1953:688), 29-34 §§ krigssjukvårdskungörelsen (1955:442) samt 8-10 §§ krigsveterlnärkungörelsen (1966:768). Dessa bestämmelser upphävdes dock 1 samband med tillkomsten av ny lagstiftning i ämnet år 1981. Till grund för denna låg förslag av utredningen om sjukvården i krig, framlagt 1 betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83).

Prop. 1984/85:49 204

Utredningen ansåg att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen borde utgöra grunden för de bestämmelser som skulle reglera sjukvården i krig. sådana bestämmelser föreslogs ingå i den kommunala beredskapslagstiftningen. För den civila veterinärverksamheten i krig föreslogs särskilda författningar.

Utredningen lämnade i betänkandet också förslag om hur samverkan inom totalförsvarets hälso- och sjukvård bör bedrivas på olika ledningsnivåer. I anslutning härtill uttalade utredningen att den militära direktivrätten borde kunna slopas för hälso- och sjukvårdens vidkommande.

Vid remissbehandlignen föranledde förslaget erinringar från ÖB och försvarets sjukvårdsstyrelse som ansåg att den militära direktivrätten enligt krigssjukvårdskungörelsen borde kvarstå tills vidare. Enligt ÖB borde frågan inte särbehandlas jämfört med övriga områden där militär direktivrätt nu finns. Resultatet av pågående utredning om militär direktivrätt borde avvaktas. Socialstyrelsen ansåg att den militära direktivrätten kunde slopas.

I prop 1980/81:57 föreslogs ny lagstiftning om hälso- och sjukvården i krig m.m. i huvudsak enligt utredningens förslag. Föredragande statsrådet förklarade sig därvid dela utredningens uppfattning att den militära direktivrätten kunde slopas för hälso och sjukvårdens vidkommande. Även på veterinärverksamhetens område ansåg statsrådet att den militära direktivrätten kunde avskaffas. Någon erinran häremot framkom inte under riksdagsbehandlingen (SoU 23). Den nya lagstiftningen trädde i kraft 1981-07-01, då krigssjukvårdslagen med tillämpningsförfattningar upphörde att gälla.

Prop. 1984/85:49 205

4 ÖVERVÄGANDEN

4.1 Granskning av gällande bestämmelser

Bestämmelser om militär direktivrätt finns    i författningar, som rör civil
försvaret, postverket och televerket. En      redogörelse för bestämmelserna
har lämnats i avsnitt 2. Där har också          redovisats de förarbeten till
bestämmelserna som finns tillgängliga.

Redan vid en ytlig granskning av bestämmelserna om militär direktivrätt uppmärksammas att de företer betydande skillnader från såväl sakliga som formella utgångspunkter. Förutsättningarna för tillämpning av militär direktivrätt är t.ex. formulerade på olika sätt i de skilda författningarna. Det kan med skäl ifrågasättas om skilInanderna är sakligt motiverade.

Bestämmelserna om militär direktivrätt är tillkomna vid olika tidpunkter. Till dels är de numera uppenbart föråldrade. De har t.ex. inte alltid anpassats efter vidtagna ändringar i totalförsvarets ledningsorganisation. Enligt gällande civilförsvarsbestämmelser har sålunda MB fortfarande rätt att ge direktiv till länsstyrelse och civilförsvarsmyndighet, som lyder under länsstyrelse - en ordning som numera efter civilbefälhavarinstitu-tionens tillkomst är uppenbart orimlig. Med nuvarande organisation av totalförsvarets regionala ledning måste det förutsättas att MB inte utövar en eventuell direktivrätt mot någon annan myndighet än CB.

Vad som nu har anförts ger vid handen att bestämmelserna om militär direk-tivrätt behöver ses över. Behovet av en sådan översyn är sedan länge allmänt omvittnad. Som har redovisats i avsnitt 3.2 ifrågasatte t.ex. FLU de gällande bestämmelsernas ändamålsenlighet. Utredningen föreslog en särskild undersökning härav. Bl.a. borde det enligt FLU övervägas om inte direktivrätten bör preciseras och differentieras mer än nu. Förslaget tillstyrktes allmänt av remissinstanserna.

Frågan om militär direktivrätt har därefter, som redovisats i avsnitt 3.3, närmare utretts av CBU. Utredningen ansåg att den militära direktivrätten inte bör på sätt som nu är fallet begränsas till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från civil myndighets sida. Utredningen lade i stället fram förslag om en mera generellt utformad direktivrätt, reglerad i en särskild författning, som föreslogs ersätta de nuvarande i flera författningar spridda bestäm-

Prop. 1984/85:49 206

melserna om militär direktivrätt.

CBU:s förslag innebar vidare att förutsättningarna för direktivrättens tillämplighet begränsades mer än vad som nu i allmänhet är fallet.

Vad CBU föreslagit godtogs i stort av de remissinstanser som ansåg att det finns behov av en militär direktivrätt. Om detta behov rådde däremot Starkt skiftande meningar. På grund härav har förslaget ej lett till lagstiftning. Behovet att se över gällande bestämmelser om militär direktivrätt kvarstår därför.

4.2 Behovet av militär direktivrätt

4.2.1 Tidigare framförda synpunkter

I de förarbeten till gällande bestämmelser om militär direktivrätt som finns att tillgå lämnas inte någon mera utförlig motivering till denna extraordinära befogenhet för militär myndighet. Vissa synpunker på behovet av militär direktivrätt kan dock hämtas ur förarbetena till civilförsvars-lagen och 1953 års krigssjukvårdslag. Den senare lagen är visserligen numera upphävd men vad som uttalades om militär direktivrätt vid dess tillkomst synes fortfarande ha principiellt intresse. Dock har som redovisats i avsnitt 3.4 bestämmelserna om militär direktivrätt i lagstiftningen om sjukvården och veterinärväsendet i krig slopats såsom obehövliga i samband med tillkomsten av ny lagstiftning i ämnet år 1981.

I prop 1944:268 med förslag till civilförsvarslag uttalade departementschefen att civilförsvaret ingår som ett led i det totala försvaret och att ledningen av detta till mycket väsentlig del måste tillkomma de militära myndigheterna. Direktivrätten borde dock enligt departementschefen endast få utövas i krig och avse frågor som är att hänföra till de operativa ledningen av civilförsvaret. Departementschefen förklarade vidare att direktivrätten borde inskränkas så att den inte innefattar rätt att meddela allmänna föreskrifter om civilförsvarets verksamhet utan endast befogenhet att för särskilda fall meddela civilförsvarsmyndighet föreskrifter om fullgörande av civilförsvaret åvilande uppgifter.

Vid tillkomsten av krigssjukvårdslag förklarade departementschefen i prop 1953:222 att försvarsmaktens sjukvårdstjänst bör begränsas så långt det är möjligt och att den oundvikliga följden härav blir att företrädare för försvarsmakten måste kunna med bindande verkan begära bistånd av den

Prop. 1984/85:49 207

civila hälso- och sjukvårdsorganisationen. Enligt departementschefen måste försvarsmakten kunna påfordra sådana åtgärder från det allmänt civila medicinalväsendets sida, som är ofrånkomliga för försvarsmaktens stridsduglighet. Den militära direktivrätten borde dock inte få avse vare sig de väsentliga riktlinjerna för den allmänt civila hälso- och sjukvården eller dennas interna förhållanden. Direktivrätten borde enligt departementschefen begränsas så långt det medges av syftet med densamma, nämligen att försvarsmaktens behov av biträde på hälso- och sjukvårdsområdet tillgodoses.

Vad som uttalats i nämnda propositioner föranledde inte några kommentarer under riksdagens behandling av lagförslagen. Bestämmelserna om militär direktivrätt synes ha införts utan någon föregående allmän diskussion om deras behövlighet eller lämplighet. De tycks till en början inte ha mötts av några allvarligare gensagor. Det förefaller som om man under den organisatoriska uppbyggnaden av totalförsvarets civila delar ganska allmänt funnit militär direktivrätt nödvändig i de fall där den införts. Allt eftersom de civila delarna av totalförsvaret vunnit ökad organisatiorisk stadga och hunnit förbereda sig bättre för sin krigstida verksamhet har dock den uppfattningen vuxit fram att den militära direktivrätten innebär ett artfrämmande inslag i totalförsvaret, som saknar berättigande.

Som har redovisats i avsnitt 3.1 synes behovet av militär direktivrätt mera generellt ha ifrågasatts första gången 1961, då civilbefälhavarna i en skrivelse till chefen för inrikesdepartementet hemställde om åtgärder i syfte att undanröja en ordning som innebär en militär direktivrätt gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser. Frågan behandlades därefter av FLU, som ansåg att militär direktivrätt gentemot vissa delar av det civila försvaret borde finnas i särskilda fall. Enligt FLU borde frågan utredas närmare. En sådan utredning har som redovisats i det föregående utförts av CBU. I enlighet med sitt uppdrag uppehöll sig CBU främst vid förhållandena på totalförsvarets högre regionala ledningsnivå. Vad utredningen anförde om militär direktivrätt på denna nivå fick enligt utredningen också anses gälla på lägre regional nivå och på lokal nivå. I huvudsak ansåg utredningen att dess synpunkter på den militära direktivrätten kunde tillämpas även på förhållandena i central instans. Behovet av en militär direktivrätt på den centrala nivån är dock enligt utredningen mindre framträdande än i lägre instanser. CBU ansåg att den militära direktivrätten framför allt var tänkt för situationer då tidsnöd omöjliggör normalt samordnings-förfarande och hänvändelse till högre instans. Visserligen fick man enligt utredningen förutsätta att CB:s och MB:s gemensamma grundsyn, befäst under

Prop. 1984/85:49 208

den gemensamma planeringen och under de regelbundet återkommande övningarna, deras gemensamma gruppering och överensstämmelsen mellan deras territoriella verksamhetsområden skulle komma att tillsammans med den samordning som äger rum i högsta instans verka för att samordnade beslut på regional nivå kommer till stånd. Man borde emellertid enligt utredningen inte bortse från att CB inom området för sina befogenheter i hög grad kan inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Däreför måste man - ansåg utredningen - även i fortsättningen räkna med militär direk-tivrätt som en garanti för att absolut nödvändiga militära intressen tillgodoses i det oförmodade men trots allt tänkbara fallet att enighet beträffande en betydelsefull åtgärd inte kan nås i en situation, då den militära verksamheten måste ha absolut företrädesrätt och den centrala instansens ställningstagande inte kan eller hinner inhämtas. Utredningen ansåg dock att en dylik direktivrätt endast i undantagsfall kommer att behövas annat än på lokal nivå.

CBU fann att de motiv som kan anföras som grund för militär direktivrätt i de fall, där den nu förekommer, med samma styrka kan göras gällande beträffande varje område inom den civila sektorn, där åtgärder från civil myndighets sida kan tänkas inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Den militära direktivrätten bör därför enligt utredningen inte på sätt som nu är fallet vara begränsad till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från civil myndighets sida.

Utredningen ansåg vidare att förutsättningarna för direktivrättens till-lämplighet bör kunna vara desamma för alla förekommande verksamhetsområden. Förutsättningarna bör dock enligt utredningen begränsas mer än vad som i allmänhet är fallet. Militär direktivrätt bör således enligt utredningen komma i fråga endast under sådana förhållanden då de militära operationerna måste ha absolut företrädesrätt, nämligen vid krig eller då stridshandlingar inletts mot svenskt territorium och då det samtidigt gäller att lösa en konkret stridsuppgift av betydelse. Endast för sådana fall ansåg utredningen att man kan hävda att det militära försvaret har en sådan prioritet att det civila försvaret helt måste anpassas därefter.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag visade det sig som framgår av avsnitt 3.3.2 råda starkt delade meningar om behovet av militär direktivrätt. ÖB biträdde för sin del vad utredningen anfört därom. Samtliga civilbefälhavare och det övervägande antalet länsstyrelser som yttrade sig

Prop. 1984/85:49 209

i frågan bestred eller ifrågasatte däremot behovet av en militär direktivrätt - i vart fall på regional nivå. Sin uppfattning motiverade de i allmänhet med att det är självklart att totalförsvaret i krig kommer att inriktas på de väsentligaste uppgifterna och att det inte kan anses nödvändigt att behålla bestämmelser om militär direktivrätt eftersom civila myndigheter i regional instans som en av sina huvuduppgifter har att på allt sätt understödja det militära försvaret. Den militära direktivrätten ansågs innebära ett underkännande av civila myndigheters kompetens och förståelse för kraven i en krigssituation.

4.2.2 Allmänna synpunkter på behovet

Det moderna kriget kännetecknas bl.a. av att det berör hela samhället och hela befolkningen. I denna bemärkelse är kriget numera totalt. I händelse av krig är det därför angeläget att hela samhället engageras i försvarsansträngningarna. Totalförsvarstanken innebär att praktiskt taget all samhällelig verksamhet underordnas kravet på största möjliga försvarseffekt. En långtgående samordning av militära och civila funktioner är bl.a. nödvändig. Denna samordning skall uppnås genom samverkan mellan försvarsmakten och de civila myndigheterna, vilka under krig förutsätts behålla ansvaret för verksamheten inom sina områden. I den allmänna målsättningen för totalförsvaret slås sålunda fast att totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt. Författningsmässigt har myndigheternas skyldighet att samverka med varandra kommit till uttryck i deras instruktioner.

I de flesta krigssituationer uppnås säkert den största försvarseffekten om det militära försvaret på allt sätt understöds av det civila samhället. Man får emellertid inte bortse från att situationer kan inträffa då det omvända förhållandet kan ge en större samlad effekt. Inte minst med hänsyn till motståndsviljan kan det vara nödvändigt att låta civila behov gå före de militära. Det är därför en gemensam uppgift för militära och civila myndigheter att i samverkan se till att ett efter varje situation väl anpassat ömsesidigt stöd lämnas. Man utgår i princip från att berörda myndigheter skall kunna nå fram till en gemensam bedömning om vad läget kräver och vilka åtgärder som är nödvändiga. I vissa situationer kan bedömningen innebära att den civila verksamheten anses böra helt anpassas efter det militära lägets krav. I de flesta fall torde dock samverkan kunna beräknas utmynna i en avvägning mellan militära och civila synpunkter. 14 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 210

Behovet av samverkan har starkt påverkat totalförsvarets organisation framför allt på den regionala ledningsnivån. Avsikten är sålunda att totalförsvarets regionala ledning i krig skall utövas av endast &n militär resp. £n civil chef inom varje geografiskt ansvarsområde. Genom fortlöpande samarbete under det fredstida planläggningsarbetet och de periodiskt återkommande gemensamma övningarna grundläggs hos de båda cheferna en gemensam syn på totalförsvarsproblemen, som anses vara den bästa grunden för en god samverkan i krig. Genom att cheferna samgrupperas i krig säkerställs möjligheterna till snabba samråd oberonde av tekniska kommunikationsmedel.

Allmänt utgår man från att allvarligare meningsskiljaktigheter normalt inte skall behöva uppkomma mellan samverkande civila och militära myndigheter. Självfallet finns det dock inte några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Om myndigheterna i sådana situationer på grund av tidsbrist eller av andra skäl inte kan nå fram till en gemensam syn på de åtgärder som bör vidtas skall direktiv från högre instans i första hand inhämtas. Endast om detta är omöjligt av tidsskäl eller på grund av förbindelseavbrott uppkommer frågan om tvisten skall slitas genom militär direktivrätt dvs genom att den militäre chefen ger den civila myndigheten föreskrifter om att denna skall företa eller underlåta viss åtgärd.

För många fall kan sådan militär direktivrätt utan vidare uteslutas. Det står sålunda klart att militär direktivrätt inte har något berättigande i situationer där oenigheten rör åtgärder som saknar ett direkt samband med stridsverksamhet. CBU formulerade för sin del denna tanke så att militär direktivrätt kommer ifråga endast under sådana förhållanden då de militära operationerna måste ha absolut företrädesrätt, nämligen vid krig eller då stridshandlingar inletts mot svenskt territorium och då det samtidigt gäller att lösa en konkret stridsuppgift av betydelse. Häri ligger också att direktivrätten inte bör innefatta en rätt att meddela generella föreskrifter i fråga om viss verksamhet inom den civila delen av totalförsvaret utan endast en befogenhet att föreskriva att viss eller vissa konkreta åtgärder skall vidtas eller underlåtas.

Frågan om det behövs en militär direktivrätt kan vidare begränsas till att avse direktiv som militär myndighet riktar till en sidoordnad civil myndighet. Det bör t.ex. inte komma ifråga att MB ger direktiv till en länsstyrelse. Önskar MB att länsstyrelsen vidtar eller underlåter en viss åtgärd får han - om han ej kan uppnå enighet härom med CB - rikta eventuella direktiv mot CB som sedan får meddela erforderliga föreskrifter

Prop. 1984/85:49 211

för länsstyrelsen. Det framstår också som självklart att militära direktiv till civil myndighet endast bör kunna avse åtgärder som det ligger inom ramen för den civila myndighetens befogenheter att vidta eller underlåta. Är t.ex. den civila myndighetens handlingsfrihet begränsad genom föreskrifter som meddelats av överordnad civil instans, får den civila myndigheten inte ges direktiv som förutsätter att den överskrider sina sålunda beskurna befogenheter genom att handla i strid mot nämnda föreskrifter.

En militär direktivrätt enligt vad som nu har sagts är alltså att betrakta som en nödlösning som bara kan tillgripas i vissa undantagsfall när normala samordningsvägar visar sig vara oframkomliga. Behovet av en sådan direktivrätt är beroende av hur man bedömer förutsättningarna för de militära synpunkterna att göra sig gällande vid sedvanlig samordning och hur man ser på möjligheterna att tillräckligt snabbt få en eventuell meningsmotsättning prövad av överordnade instanser. De senaste årtiondenas utveckling synes i hög grad ha ökat förutsättningarna för en framgångsrik samordning i normala former och i motsvarande mån minskat behovet av en militär direktivrätt. Till denna utveckling har bl.a. bidragit en effektivare ledningsorganisation på både civil och militär sida som inte minst uppnåtts genom en mera enhetlig och fastare ledning på det högre regionala planet. En ökad kännedom om och förståelse för samrådspartens problem och önskemål, uppnådd genom utbildning, övning och planläggning, som ofta genomförts i samverkan, har givetvis verkat i samma riktning. Detsamma gäller en konsekvent genomförd samgruppering och förbättrade sambandsförhållanden.

Det högre tempo i händelseutvecklingen som kan förutses i ett eventuellt kommande krig och ett därav följande skärpt krav på snabb beslutsfattning är en omständighet som talar för att behovet av militär direktivrätt ökat under senare år. Detta argument synes dock väga ganska lätt gentemot de nyss nämnda faktorerna som medverkar till en minskning av behovet av militär direktivrätt. Det torde alltså vara berättigat att påstå att behovet av militär direktivrätt påtagligt minskat under senare år.

Militär direktivrätt kan tänkas på såväl central som regional och lokal ledningsnivå. Förutsättningarna för och behovet av en direktivrätt är dock olika på de skilda nivåerna. Allmänt kan sägas att behovet torde vara minst centralt och öka allteftersom man kommer längre ner i organisationen. Orsaken härtill är i första hand det förhållandet att de centrala myndigheterna arbetar med mer långsiktiga frågeställningar än de regionala och lokala och att kravet på snabba avgöranden ökar ju längre ner i orga-

Prop. 1984/85:49 212

ni sationen som man kommer. En bidragande faktor är också de centrala myndigheternas överlägsna förutsättningar att upprätthålla förbindelserna med överordnad instans och att inhämta besked från denna när oenighet uppkommer.

Tidigare har det framför allt varit den regionala ledningsnivån som uppmärksammats när behovet av militär direktivrätt diskuterats. I det följande kommer frågan om direktivrätten behövs på regional nivå att behandlas först. Därefter kommer motsvarande fråga på central och lokal nivå att belysas.

4.2.3 Behovet på regional nivå

Enligt numera gällande principer för totalförsvarets regionala ledning finns det på både högre och lägre regional nivå en civil myndighet - CB respektive länsstyrelsen - som inriktar och samordnar de civila försvarsåtgärderna. De är båda, var och en på sin nivå, utrustade med befogenheter att meddela sidoordnade civila myndigheter föreskrifter för verksamheten. Var och en av dem samverkar med en militär chef - MB respektive försvarsområdesbefälhavaren - i syfte att samordna det civila och det militära försvaret. Samverkande civil och militär chef har sammanfallande geografiskt ansvarsområde och är samgrupperade i krig.

Denna organisation måste sägas förutsätta att en eventuell militär direktivrätt på regional nivå utövas av MB gentemot CB och av försvarsområdesbefälhavaren gentemot länsstyrelsen. En annan ordning kan knappast komma ifråga. Gällande bestämmelser om militär direktivrätt har i regel tillkommit innan totalförsvarets regionala ledning fann sin nuvarande form och stadga och är inte alltid anpassade härtill. Som utgångspunkt för en diskussion om behovet av militär direktivrätt på regional nivå bör dock gälla den nyss nämnda ordningen, som numera också är allmänt förutsatt.

Förekomsten av militär direktivrätt på regional nivå har som förut framhållits kritiserats av civilbefälhavarna och ett växande antal länsstyrelser. De har bestritt eller ifrågasatt behovet av en sådan direktivrätt. ÖB liksom CBU har däremot hävdat att den militära direktivrätten behövs. Skälen härför har utförligast motiverats av CBU.

Enligt utredningen bör man inte bortse från att CB resp länsstyrelsen inom ramen för sina befogenheter kan i hög grad inverka på förutsättningarna för de militära operationerna och att man därför måste räkna med militär

Prop. 1984/85:49 213

direktivrätt som en garanti för att absolut nödvändiga militära intressen tillgodoses i det oförmodade men trots allt tänkbara fallet att enighet beträffande en betydelsefull åtgärd inte kan nås i en situation då den militära verksamheten måste ha absolut företrädesrätt och den centrala instansens ställningstagande inte kan eller hinner inhämtas. De motiv, som kan anföras som grund för militär direktivrätt i de fall där den nu förekommer, kan enligt utredningen med samma styrka göras gällande beträffande varje område inom den civila sektorn, där åtgärder från civil sida kan tänkas inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Den militära direktivrätten borde därför inte så som nu vara begränsad till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från civjl myndighets sida. I stället föreslogs direktivrätten få en mera generell utformning.

Militär direktivsrätt i den utformning den har i civil befäl havarutredning-ens förslag innebär avsteg i vissa undantagsituationer från den förutsatta huvudregeln att totalförsvaret i både högre och lägre regional instans leds av e£ civil och e£ militär chef som i samråd verkar för en sådan inriktning av totalförsvaret att största möjliga försvarseffekt uppnås. Totalförsvarets regionala ledningsorganisation bygger alltså på förutsättningen att den civile och den militäre chefen normalt kan enas om att ge de militära kraven företräde när så behövs. Man har utgått från att de skall kunna nå fram till en gemensam bedömning om vad den militära situationen kräver och vilka anpassningsåtgärder som är nödvändiga och möjliga på civil sida. Militär direktivrätt i föreslagen form innebär att den militäre chefens bedömning i dessa avseenden blir avgörande när de två cheferna mot förmodan och i undantagsfall inte kan komma överens. Den militäre chefen skall i sådana extrema fall enligt utredningsförslaget kunna meddela den civile chefen bindande föreskrifter om att denne skall vidta eller underlåta viss åtgärd. Ett villkor härför är visserligen att de i den föreslagna författningen uppställda förutsättningarna föreligger men den militäre chefen avgör själv om så är fallet. Förslaget synes grundat på uppfattningen att de militära kraven i vissa situationer har en sådan tyngd att de "måste ha absolut företrädesrätt" och att de bara kan säkerställas genom militär direktivrätt. Uppfattningen är inte invändningsfri.

Det kan framför allt sägas att de militära kraven, hur angelägna de än är, inte rimligen kan vara så kategoriska att de absolut måste tillgodoses utan varje som helst hänsyn till motstående civila intressen - i vart fall inte i de situationer som det här närmast är fråga om, nämligen när en CB

Prop. 1984/85:49 214

eller länsstyrelse finner det omöjligt att tillmötesgå de militära önskemålen. I sådana situationer kan man tvärtom förutsätta att de civila intressena har en betydande tyngd. De måste därför alltid vägas mot de militära kraven, när man prövar vilka anpassningsåtgärder som bör vidtas på civil sida. Denna vägning bör som nyss nämnts grundas på en bedömning inte bara av de krav som det militära läget ställer utan också av förutsättningarna för civila anpassningsåtgärder och de konsekvenser som sådana åtgärder kan få inte minst för motståndsviljan och därmed ytterst för försvarseffekten. Med hänsyn till de insikter av både militär och civil art som således krävs för att göra en sådan avvägning förefaller det svårt att motivera varför det yttersta ansvaret för avvägningen bör vila på den militära chefen. Det synes i stället på goda grunder kunna hävdas att avvägningen bör göras av de två cheferna tillsammans under gemensamt ansvar.

Frånvaron av en militär direktivrätt på regional nivå kan givetvis sägas innebära att man saknar garantier för att försvarsansträngningarna bedrivs med en enhetlig inriktning och att den nödvändiga samordningen mellan det civila och det militära försvaret därigenom kan äventyras. Risken härför bör dock inte överdrivas.

För det första är det trots allt inte särskilt sannolikt att en militär och en civil chef på regional nivå kommer att ställas inför problem på vilka de inte kan finna lösningar som de kan enas om. Som CBU uttrycker det kan man förutsätta att deras gemensamma grundsyn, befäst under den gemensamma planeringen och under de regelbundet återkommande övningarna, deras gemensamma gruppering och överensstämmelsen mellan deras territoriella verksamhetsområden kommer att tillsammans med den samordning som äger rum i högre instans verka för att samordnade beslut kommer till stånd på regional nivå. Frågeställningen bör därför numera kunna sägas vara av mer teoretiskt än praktiskt intresse. I avsaknad av militär direktivrätt får berörda chefer för övrigt en ökad press på sig att i avvägningsfrågor av den art som förut nämnts söka sig fram till lösningar som de kan ta ett gemensamt ansvar för. Förutsättningarna för välavvägda ställningstaganden, grundade på ett tillbörligt beaktande av såväl militära krav som civila intressen, kan på så sätt till och med sägas öka genom frånvaron av militär direktivrätt.

Vidare bör man när man värderar de risker för den militära verksamhetens effektivitet som avsaknaden av militär direktivrätt kan innebära beakta att den militära effektiviteten är beroende av ett stort antal faktorer

Prop. 1984/85:49 215

och att den måste sägas vara utsatt för ett jämförelsevis ringa hot från den "faktor" mot vilken den militära direktivrätten anses utgöra en garanti.

Slutsatsen av det här förda resonemanget blir alltså att militär direktivrätt inte behövs på regional nivå och att den bör avskaffas.

4.2.4 Behovet på central nivå

De synpunkter som i föregående avsnitt anlagts på frågan om militär direk-tivrätt på regional nivå kan i viss mån tillämpas också i central instans. Motiven för militär direktivrätt är till och med svagare i central instans än i regional. CBU uttryckte för sin del denna tanke genom att framhålla att behovet av militär direktivrätt är mindre framträdande i central instans än i regional. Bland skälen härtill märks att man på central nivå rent praktiskt har lättare att inhämta regeringens ställningstagande när oenighet uppkommer och att man där har större möjligheter att avvakta besked, eftersom man arbetar med mera långsiktiga frågeställningar, vilka inte kräver lika snabba avgöranden som i regional instans.

Vad som nu har anförts leder till slutsatsen att militär direktivrätt är obehövlig på central nivå. I den mån militär direktivrätt nu förekommer där bör den följaktigen avskaffas.

4.2.5 Behovet på lokal nivå

Frågan om militär direktivrätt är långt mer komplicerad när det gäller det lokala planet än när det gäller regional instans. En av de viktigaste anledningarna härtill är att man på denna nivå befinner sig betydligt närmare de direkta stridshandlingarna, varigenom kravet på snabba beslut blir särskilt framträdande. Detta kan omöjliggöra tidskrävande samråd. Det är dessutom ofta förenat med praktiska svårigheter att genomföra ett samrådsförfarande på lokal nivå, eftersom berörda chefer vanligen inte är samgrupperade med varandra. Den större tidspressen minskar vidare sannolikheten för att man vid oenighet skall hinna hänskjuta uppkomna frågor till avgörande i högre instans.

En annan omständighet som gör frågan om militär direktivrätt mer komplicerad på lokal nivå än i regional instans är den splittrade bild som totalförsvarets ledningsorganisation företer på denna nivå. På civil sida saknas sålunda en enhetlig ledning motsvarande den som finns på den högre

Prop. 1984/85:49 216

och lägre regionala nivån. Det finns alltså inte någon civil nyndighet på det lokala planet som inriktar och samordnar den civila försvarsverksamheten och som de militära kraven kan kanaliseras genom. På det lokala planet finns det därför inte så som i regional instans er självklar adressat för militära direktiv. Dessa får i stället riktas mot den civila lokala myndighet, som i varje särskilt fall bedöms vara utrustad med befogenheter och praktiska förutsättningar att tillgodose det föreliggande militära anspråket.

Det förtjänar här framhållas att den civila ledningsorganisationen på lokal nivå blir något mindre splittrad när statsmakternas beslut om kommunal ledning av det lokala civilförsvaret genomförs. I huvudsak kvarstår dock de redovisade problemen.

De sämre samverkansförutsättningarna på lokal nivå kan allmänt sägas vara ägnade att öka behovet av lagregler som ger lokala militära chefer befogenheter att ingripa i civila förhållanden för att säkerställa det militära försvarets effektivitet. Vid prövningen av frågan hur detta behov bäst tillgodoses finns det anledning att skilja mellan behovet att styra enskilda personers handlande och behovet att påverka den verksamhet, som bedrivs av statliga och kommunala myndigheter eller andra offentliga organ i egen regi. Det sistnämnda behovet kan inte lämpligen tillgodoses på annat sätt än genom att förhållandet mellan de berörda myndigheterna regleras i någon form t.ex. genom en militär direktivrätt. När det däremot gäller att tillgodose behovet att styra allmänhetens handlande är det också möjligt att välja en lösning som innebär att lokala militära chefer utrustas med befogenheter att själva meddela allmänheten föreskrifter i stället för de civila myndigheter, som normalt gör detta.

En sådan lösning har valts i olika sammanhang. Exempel härpå har redovisats i avsnitt 2.5 och 2.6. Den militära vägtrafikkungörelsen innehåller sålunda bestämmelser som ger lokala militära chefer befogenhet att reglera den civila vägtrafiken, när detta behövs för att genomföra en militär operation. Vidare finns i den s.k. skyddslagen bestämmelser om säkerhetsområden - varmed bl.a. förstås krigsskådeplats - för vilka militära chefer förutsätts få befogenhet att utfärda t.ex. tillträdesförbud. Som en variant på denna lösning kan också ses de i avsnitt 2.4 redovisade bestämmelserna i lagstiftningen om undanförsel och förstöring, enligt vilka militära chefer tillagts befogenheter att meddela de föreskrifter för verkställandet av beslutad undanförsel och förstöring som är påkallade med hänsyn till militära operationer.

Prop. 1984/85:49 217

På frågan om möjligheten och lämpligheten att säkerställa det militära försvarets effektivitet genoro att utrusta lokala militära chefer med en direktivrätt gentemot lokala civila myndigheter eller med en befogenhet att själva meddela föreskrifter för allmänheten kan följande allmänna synpunkter anläggas.

Alternativet med militär direktivrätt är i vissa hänseenden fördelaktigare än den andra lösningen. Det innebär t.ex. att den närmare utformningen av de mot allmänheten riktade föreskrifterna bestäms av civila myndigheter, vars kunskaper och erfarenheter därvid kan tillgodogöras. Härtill kommer att det knappast förefaller rimligt att tillägga en militär chef befogenheter att själv meddela föreskrifter för allmänheten med verkan utanför krigsskådeplats eller annat område som är direkt berört av militära operationer på sådant sätt att de civila myndigheterna är mer eller mindre satta ur stånd att fullgöra uppgiften och det därför framstår som lämpligare att befogenheten i stället utövas av militär chef. För en militär direktivrätt synes däremot en något mindre strikt geografisk avgränsning kunna godtas.

Ur andra synvinklar är den lösning som innebär att lokal militär chef ges befogenhet att själv meddela föreskrifter för allmänheten att föredra framför alternativet med en militär direktivrätt. Det bör sålunda vara effektivare att låta den militäre chefen vända sig direkt till allmänheten än via en civil myndighet. Vidare miste det beaktas att utrymmet för militär direktivrätt begränsas av att sådana direktiv - som framhållits i det föregående - måste avse åtgärder som det ligger inom de civila myndigheternas befogenheter att vidta eller underlåta och att lokala civila myndigheters handlingsfrihet ofta kan förväntas vara beskuren genom föreskrifter från högre instans, medan befogenheter för militär chef att själv meddela föreskrifter för allmänheten kan utformas oberoende härav.

Allmänt kan vidare sägas att förekomsten av bestämmelser som ger lokal militär chef befogenhet att själv meddela föreskrifter för allmänheten är starkt ägnade att minska behovet av militär direktivrätt på lokal nivå. Frågan hur det militära försvarets effektivitet skall säkerställas trots de samordningsproblem som råder i lokal instans är emellertid komplicerad och kan med hänsyn till de varierande förutsättningarna inte besvaras generellt för alla verksamhetsområden. Det är därför nödvändigt att pröva frågan för varje verksamhetsområde för sig. Härför talar också att det inte bör komma i fråga att tillägga lokala militära chefer befogenheter att ingripa i civila förhållanden utan att behovet är väl kartlagt och

Prop. 1984/85:49 218

konsekvenserna möjliga att överskåda.

Som redovisats i avsnitten 2.1 - 2.3 finns det för närvarande bestämmelser om militär direktivrätt i författningar som rör civilförsvaret, postverket och televerket. Direktivrätten gentemot postverket och televerket är dock begränsad till regional nivå. På lokal nivå finns idag inte någon direktivrätt gentemot de två kommunikationsverken och det har inte framkommit att en sådan rätt skulle vara behövlig.

Gällande bestämmelser om militär direktivrätt i civilförsvarslagstiftningen avser även lokal nivå. Direktivrätten innebär - såsom den preciserats i 1947 års ämbetsskrivelse - en befogenhet att meddela de föreskrifter om verkställande av beslut om utrymning och bortflyttningsförbud m.m., som är särskilt påkallade ur militär synpunkt. Inom område, som utsatts för fientligt anfall eller eljest omedelbart berörs av militära operationer, innebär direktivrätten dessutom befogenhet att meddela de föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning, som är att hänföra till civilförsvarets operativa ledning och är nödvändiga med hänsyn till pågående militära operationer eller säkerställande av militära transporter eller som eljest är påkallade ur militär synpunkt.

Numera torde det knappast finnas något beaktansvärt behov för lokala militära chefer att genom direktivrätt kunna påverka den civilförsvarsverksamhet som har till syfte att avhjälpa eller lindra verkningarna av inträffade skador. Det intresse av en militär direktivrätt gentemot civilförsvaret som kan sägas kvarstå på det lokala planet synes grundat på behovet för lokala militära chefer att kunna påverka befolkningens uppträdande inom och i anslutning till en krigsskådeplats. För de militära försvarsansträngningarnas effektivitet kan det t.ex. vara angeläget att trafiken regle.-as på ett visst sätt eller att ett område spärras av och utryms. En tänkbar lösning för att säkerställa sådana behov är att utrusta lokala militära chefer med direktivrätt gentemot lokala civilförsvarschefer, kommunala trafiknämnder och lokala polischefer, vilka har befogenheter av intresse i sammanhanget. Frågan är dock om en sådan lösning är rationell eller behövlig.

När det gäller intresset av att lokala militära chefer kan reglera den civila trafiken måste detta sägas vara väl tillgodosett genom de befogenheter som tillagts sådana chefer genom den militära vägtrafikkungörelsen. Som framgår av redovisningen i avsnitt 2.5 är dessa befogenheter mycket vittgående. Bl.a. innebär de befogenhet för kompanichef eller högre mil i-

Prop. 1984/85:49 219

tär chef att utfärda förbud mot fordonstrafik eller andra trafikreglerande föreskrifter för en viss väg eller för samtliga vägar inom ett visst område, när detta är nödvändigt för att genomföra en militär operation. Samma befogenhet tillkommer chef för trafikpluton eller militärpolispluton. Att utöver dessa befogenheter utrusta lokala militära chefer med en direktivrätt i syfte att framtvinga en önskad trafikreglering kan knappast vara behövligt.

Även lokala militära chefers behov av att kunna påverka befolkningens uppträdande genom avspärrning, utrymning och dylika åtgärder förefaller det mest rationellt att tillgodose genom att utrusta dem med egna befogenheter att meddela föreskrifter direkt till allmänheten. Bestämmelser av denna art finns för närvarande - som redovisats i avsnitt 2.5 - i lagstiftningen om säkerhetsområden. Den s.k. skyddslagen innehåller sålunda bestämmelser som ger regeringen rätt att bemyndiga militära chefer att förordna om t.ex. utrymning av ett område, om krigsoperationerna skulle kräva det. Några föreskrifter av denna innebörd har inte utfärdats. Det är därför svårt att säga i vad mån sådana befogenheter kommer att till-läggas lokal militär chef. Måhända är inte heller skyddslagen så avfattad att det är möjligt att med dess stöd fullt ut tillgodose det här behandlade behovet. Lämpligen bör denna fråga beaktas vid den översyn av skyddslagen som nu görs av utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd. I samband med översynen bör behovet av tillämpningsföreskrifter övervägas. Under förutsättning att arbetet härmed resulterar i lagstiftning som ger militära chefer erforderliga befogenheter bör en militär direktivrätt i nu ifrågavarande syfte kunna anses överflödig.

Vad som anfört i det föregående leder till slutsatsen att det inte finns något bärande behov av militär direktivrätt gentemot det lokala civilförsvaret. Inte heller har det framkommit belägg för att det inom andra verksamhetsområden finns behov av en militär direktivrätt på lokal nivå.

4.3 Undanförsel och förstöring

I ett tidigare avsnitt av denna promemoria har lämnats en kortfattad redogörelse för lagstiftningen om undanförsel och förstöring. Av redogörelsen framgår att ÖB och MB eller annan militär myndighet, som någon av dem bemyndigat därtill, kan meddela de föreskrifter för verkställigheten av beslutad undanförsel och förstöring, som är påkallade från militära synpunkter. Ofta betraktas denna befogenhet som en militär direktivrätt. Detta är emellertid knappast helt korrekt, eftersom föreskrifterna

Prop. 1984/85:49 220

formellt sett riktar sig till berörd egendoms ägare eller innehavare och inte till civil myndighet. Det är nämligen egendomens ägare eller innehavare som i första hand är ansvarig för att egendomen undanförs eller förstörs enligt meddelade beslut. Emellertid får man räkna med att verkställigheten av sådana beslut kräver aktiva insatser från de civila ntyn-digheternas sida och att de föreskrifter för verkställigheten som militär myndighet kan komma att meddela därför i hög grad blir bestämmande för de civila myndigheternas åtgärder. I så måtto kan det möjligen vara berättigat att tala om militär direktivrätt även på detta område.

När det gäller militär myndighets befogenhet att meddela föreskrifter om undanförsel av egendom som tillhör staten och förvaltas av civil myndighet kan det knappast sägas vara korrekt från formell synpunkt att tala om militär direktivrätt. Inte heller den befogenhet som tillagts ÖB eller av ÖB därtill bemyndigad militär myndighet att i samråd med vederbörande civila inyndigheter besluta om förstöring av t.ex. järnvägs-, elkraft-, luftfarts-, väg- och sjöfartsanläggningar kan sägas vara militär direktivrätt i egentlig mening. I dessa fall är det ju fråga om en beslutsfunktion som primärt åvilar militär myndighet och inte en befogenhet att meddela föreskrifter i vissa undantagssituationer när oenighet föreligger och besked från överordnad instans inte kan eller hinner inhämtas. När det gäller nämnda slag av egendom ansvarar för övrigt militär niyndighet i viss utsträckning även för att beslutad förstöring blir utförd.

Nu gällande lagstiftning om undanförsel och förstöring tillkom 1961 och omarbetades grundligt 1970, varvid frågan om militära myndigheters befogenheter ingående övervägdes. Det är alltså fråga om en i detta sammanhang relativt modern lagstiftning. Något påtagligt behov att se över bestämmelserna har inte framkommit. Med hänsyn härtill och till att bestämmelserna inte innefattar någon militär direktivrätt i egentlig mening har en närmare granskning av bestämmelserna inte ansetts motiverad i detta sammanhang.

Prop. 1984/85:49 222

Bilaga

1964 års civil befäl havarutrednings förslag till kungörelse om militär direktivrätt

1 S

Befinner sig Sverige i krig eller inledes stridshandlingar mot svenskt territorium äger railitärbefälhavare, o« det är oundgängligen erforderligt för viss uppgift som har direkt samband ned stridsverksamhet, meddela civilbefälhavaren föreskrift om att denne skall vidtaga eller underlåta viss åtgärd. Sådan rätt föreligger endast on enighet ej kunnat uppnås mellan mil i tärbefäl havaren och civil befäl havaren och beslut av överordnad instans ej hinner avvaktas.

Militärbefälhavarens beslut är bindande för civil befäl havaren endast så länge de omständigheter föreligger som legat till grund för beslutet.

2 §

Vad i bestämmelserna 1 1 S säges äger motsvarande tllläinpning på försvarsområdesbefälhavare och länsstyrelse samt, 1 fall av särskild tidsnöd, militär förbandschef, dock lägst bataljonschef eller motsvarande chef, och lokal civil myndighet.

3 S

Har militär chef fattat beslut med stöd av denna kungörelse skall säväl han som den civila niyndigheten ofördröjligen meddela detta till närmast överordnade chef eller myndighet.

Denna kungörelse träder i kraft den.

Vad i annan författning Un lag eller i särskilt meddelad föreskrift är stadgat om militär direktivrätt för militärområdesbefälhavare eller för militär chef som är underställd honom skall icke gälla, i den mån det strider mot bestämmelserna i denna kungörelse.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, civilförsvarsslyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavarna i Södra, Västra, Östra, Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområden, postverket, televerket, statens järnvägar, transportrådet, länsstyrelserna i Uppsala. Värmlands och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet och Centralorganisationen SACO/SR.

Samtliga remissinstanser delar utredarens uppfattning att någon bestäm-mehe om militär direktivrätt inte behövs på central eller regional nivå. När det gäller behovet av motsvarande bestämmelse för lokal nivå biträder huvuddelen av remissinstanserna också utredarens förslag men några av dem har haft invändningar mot och synpunkter på förslaget i denna del.

Överbefälhavaren anser att förhållandena på lokal nivå är mer komplicerade eftersom samverkan skall ske med flera olika civila myndigheter och samgruppering på gemensamma ledningsplatser i regel inte förekommer. Det kan sannolikt uppstå lägen då en samordnad syn inom totalförsvaret inte kan skapas tillräckligt snabbt för att kunna ligga till grund för nödvändiga beslut. I sådana lägen måste det finnas möjlighet för den militära chefen att själv fatta beslut som påverkar eller ställer krav på civila resurser eller civilbefolkningen om delta oungängligen behövs för att kunna genomföra viss stridsverksamhet. En sådan direktivrätt kan innebära dels rätt att utnyttja lokala civila resurser eller civilförsvarsenheter, dels rätt att utfärda föreskrifter för allmänheten, t.ex. om tillträdesförbud. Överbefälhavaren anser därför att frågan om militär direktivrätt på lokal nivå i de angivna situationerna bör prövas ytterligare, bl.a. i samband med utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd.

Civilförsvarsslyrelsen har den uppfattningen att den militära direktivrätten på lokal nivå bör bibehållas och kompletteras med en militär föreskriftsrätt dels därför att direktiven av lokala chefer inom civilförsvarsorganisationen kan omsättas på ett för befolkningen lämpligt sätt. dels därför att sådana chefer sannolikt har bättie möjligheter att nå civilbefolkningen än en militär chef. I de fall det inte finns en lokal civilförsvarsorganisation inom räckhåll måste den lokala militära chefen ha befogenhet att meddela föreskrifter direkt till allmänheten.

Länsstyrelser i Värmlands län avstyrker att den militära direktivrätten på lokal nivå utan fortsall utredning avskaffas. Länsstyrelsen anser att det är nödvändigt att genom enkla regler klara ut de militära befogenheterna i vad gäller civilförsvar, vägtrafik, säkerhetsområden och direktivrätt till befolkningen.

Prop. 1984/85:49 224

Bilaga 6 De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)'

dels att 9, 19 och 22-26 §§, 40 § 3 mom., 41 § 3 mom. saml 49, 50 och 75 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 8, 20 och 61 §§ samt 79 § 3 mom. ordet "civilförsvaret" skall bytas ut mot "civilförsvarsorganisationen",

dels att i 11, 13 och 16 §§ orden "tjänstgöring i civilförsvaret" skall bytas ut mol "civilförsvarstjänstgöring",

dels att i 3 § och i rubriken närmast före 47 § ordet "civilförsvaret" skall bytas ut mot "civilförsvarsverksamheten".

dels att i rubriken närmast före 68 § ordet "civilförsvarets" skall bytas ut mot "civilförsvarsorganisationens",

dels att nuvarande 10 § skall betecknas 10 a §,

dels att 1, 2, 4-7 och nya 10 a §§, 12 § 1-3 och 5 mom., 15, 17,18, 27, 28, 36 och 38 §§, 40 § I och 2 mom., 41 § I mom., 42, 44, 45, 54, 57-59, 65, 66, 68, 73, 77, 78, 81 och 83 §§ samt rubrikerna närmasi före 3 och 40 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 4 a, 10, 10 b-10 g och 41 a §§, av nedan angivna lydelse,

dels att före nya 10, nya 10 a och nya 10 b §§ skall införas nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§-

Civilförsvaret har till uppgift att i I denna lag ges föreskrifler om

de hänseenden regeringen bestäm- civilförsvarets verksamhet,

mer utöva sådan verksamhet för ri- Civilförsvarsverksamheten har

kels försvar, som avser att skydda till syfte att skydda och rädda civU-

och rädda liv och egendom vid an- befolkningens liv och egendom vid

fall mot riket och som icke åvUar väpnade angrepp mot riket utifrån,

försvarsmakten, så ock annan lik- Verksamheten omfattar

artad verksamhet. I. alarmering och andra åtgärder

För olika slag av civilförsvars- för varning,

verksamhei skola finnas särskilda 2. utrymning, omflyttning och in-

tjånstegrenar. kvartering.

' Lagen omtryckt 1975: 712. Senaste lydelse av 19 § 1984:273 41 §3 mom. 1977:203 75 § 1978:263.

- Senaste lydelse 1984:273.

3. anordnande av skyddsrum och andra skydd,

4. mörkläggning,

5. räddning av liv och egendom, inbegripet viss första hjälp ål skadade,

6. brandsläckning.

7. upptäckande och utmärkande av farliga områden,

8. sanering och liknande skyddsåtgärder,

9. förläggning och ulspisning av nödställda.

10. planläggning och annan för
beredande verksamhet som behövs
för fullgörandet av uppgiftema un
der 1-9.

Civilförsvarsverksamheten omfattar också bistånd åt andra samhällsorgan ifråga om

1. sjukvård och omhänderta
gande av flyktingar.

2. brådskande hjälp med åter
ställande och upprätthållande av
ordningen i olycksdrabbade områ
den.

3. brådskande återställande i
funktionsdugligt skick av oumbär
liga aUmänna anläggningar,

4. brådskande begravningshjälp.

5. hjälp med bevarande av egendom av väsentlig betydelse för befolkningens överlevnad.

2§

Prop. 1984/85:49 226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Grunddragen av civilförsva- 2 kap. Grunddragen av civilför-
ret svarsorganisationen

4§
Inom varje län handhar länssty- Om rikets indelning i civilområ-

relsen ledningen av civilförsvaret. den och om civilbefälhavarnas be-Om civilbefälhavares befattning fattning med civilförsvarsverksam-med civilförsvaret stadgas särskilt. heten inom civilområdena förordnar regeringen. Om kommuns befattning med civilförsvaret stadgas i 4. 6 och 7 kap.

4a§

Inom varje län leder länsstyrelsen civilförsvarsverksamheten. Länsstyrelsen skall därvid

1. inrikta och stödja planlägg
ningen av civilförsvarsverksamhe
ten,

2. se till att statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter i fråga om civilförsvarsverksamheten,

3. se till att civilförsvarsorganisalionen har erforderlig beredskap.

4. under civilförsvarsberedskap se till att civilförsvarsorganisalionens resurser är fördelade mellan kommunerna på ett ändamålsenligt sätt och vid behov fördela om resursema.

5. under civilförsvarsberedskap ta över ledningen av eller uppdra åt ett kommunalt organ att leda civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner, om det behövs för att nå en bättre samordning av försvarsansträngningarna,

6. i övrigt svara för sådan civilförsvarsverksamhet som inte ankommer på andra statliga myndigheter, kommunerna eller enskilda.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelserna får meddela kommunerna de föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvarsberedskap.

10 §

Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall, liksom ändring däri, antagas av regeringen ef ler myndighel som regeringen beslämmer.

Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer fastställer i vilka tätorter och på vilka platser skyddsrum skall byggas. Sådana orler och platser benämns skyddsrumsorter.

En skyddsrumsorts gränser bestäms enligt grunder som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet sort regeringen bestämmer får föreskriva att förberedelser skall vidtas i en skyddsrumsorl för att lämpliga utrymmen skall kunna ställas i ordning till skyddsrum under civilförsvarsberedskap.

Länsstyrelsen 10 a §

Civilförsvarsorganisationens omfattning och uppgifter inom varje kommun skall till sina huvuddrag redovisas i en särskild organisationsplan, som skall upprättas och antas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall också för varje kommun upprätta och anta en mobihseringsplan.

Länsstyrelsen skall vidare upprätta och anta länsplaner för civilförsvarsverksamhet som berör hela länet och särskilda planer för civilförsvarsverksamhel som behöver samordnas mellan kommuner.

Kommunen

10 b §

skall upprätta och

Kommunen anta

1. ledningsplan.

2. informationsplan.

3. skyddsplan.

4. räddningsplan.

5. personal- och underhållstjänslplan.

Regeringen får föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande skall helt eller delvis godkännas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Planläggningen skall samordnas med annan kommunal beredskapsplanläggning. Vid planläggningen skall kommunen samråda med länsstyrelsen.

Kommunen skall se över planerna minst vart tredje år. Om de förhåUanden som legat till grund för en plan har ändrats väsentligt, skall kommunen revidera planen.

10 c §

Ledningsplanen skall innehålla uppgifter om

1. kommunens krigsorganisation,

2. besluts- och delegations regler,

3. samverkansbehov,

4. uppehållsplatser,

5. samband,

6. civilförsvarsorganisationens mobilisering.

10 d§

Informationsplanen skall innehålla uppgifter om resurser och samverkansformer för informationen till befolkningen.

Prop. 1984/85:49 230

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 e§

Skyddsplanen skaU ge underlag för beslut om de skadeförebyggande ålgärder som behövs för att skydda dem som bor eller vistas i kommunen.

Skyddsplanen skall innehålla uppgifter om

1. riskerna för slridshandlingar och hot om skadegörelse,

2. indelningen i hemskyddsområden,

3. tillgången på och behovet av skydd,

4. de åtgärder som behövs för
hänvisning till skydd, omfiyttning.
byggnadstjänst, utrymning, inkvar
tering och utdelning av skydds
masker till befolkningen.

Om det inom kommunen finns skyddsrumsorter, skall skyddsplanen också innehålla uppgifter om

1. gränserna för skyddsrumsor-lerna.

2. behovet av skyddsrum med hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse och med utgångspunkt i det största antal personer som under dag eller natt i aUmänhet vistas inom skyddsrumsorten under fred.

I0f§

Räddningsplanen skall innehålla en kartläggning av riskerna för skador till följd av fientlig verksamhet och andra uppgifter av betydelse för räddningsverksamheien i krig. Planen skall också ge underlag för användningen av resurser för räddning.

10 g §

Personal- och underhållstjänstplanen skall innehålla uppgifter om

1. personalrekrylering, personal
administration och personalvård,

2. materiel-, förplägnads-, driv
medels-, hälsovårds-, sjukvårds-
och kassatjänst saml postbeford
ran och underhållstransporter.

1 mom. Civilförsvarsplikl skall
under tid, då civilförsvarsbered
skap råder, fullgöras i den omfatt
ning som är nödig med hänsyn till
ftetttlig verksamhet eller fara därför
samt tiU behovet av utbildning och
övning / civilförsvarstjänsi.

Om det är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedskapen äger regeringen förordna, att civilförsvarsplikt skall fullgöras även under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. I sådant fall får dock värnpliktig som är inskriven i civilförsvaret tagas i anspråk sammanlagt högst etthundraåttio dagar och annan civilförsvarspliktig sammanlagt högst trettio dagar.

2 mom. I andra fall än i 1 mom.
sägs är civilförsvarspliktig icke
skyldig att tjänstgöra i civilförsva
ret annat än för utbildning och öv
ning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 § är inskriven i civilförsvaret, må för utbildning tagas i anspråk under högst trettio dagar; dock må utbildningstiden för civilförsvarspliktig som krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, utsträckas till högst sextio dagar.

1 mom. Civilförsvarsplikt skall
under tid, då civilförsvarsbered
skap råder, fullgöras i den omfatt
ning som krävs för verksamheten
och behovet av utbildning och öv
ning.

Om det är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedskapen äger regeringen förordna, att civilförsvarsplikt skall fullgöras även under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. I sådant fall får dock värnpliktig som är inskriven i civilförsvarsorganisationen tagas i anspråk sammanlagt högst etthundraåttio dagar och annan civilförsvarspliktig sammanlagt högst trettio dagar.

2 mom. I andra fall än i 1 mom.
sägs är civilförsvarspliktig icke
skyldig att fullgöra civilförsvars
plikt annat än för utbildning och öv
ning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 § är inskriven i civilförsvarsorganisationen, får för utbildning tagas i anspråk under högst trettio dagar; dock får utbildningstiden för civilförsvarspliktig som krigsplacerats i högre befälsbefatlning eller i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, utsträckas till högst sextio dagar.

Föreslagen lydelse

5 mom. Om ej annat följer av tredje stycket, är civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvarsplikt berättigad till dagpenning, särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning, reseförmåner, fri förplägnad, fri inkvartering och fri sjukvård. När civilförsvarspliktig tjänstgör enligt 12 § 1 mom. är han dessutom berättigad till fälttraktamente. Avlider civilförsvarspliktig under tid då han är berättigad till fri sjukvård, ulgår begravningshjälp till hans dödsbo.

U nder civilförsvarstjänstgöring som fullgörs efter inskrivning meddelar staten grupplivförsäkring för dödsfall åt civilförsvarspliktig. Vad nu sagts gäller dock inte under tjänstgöring i verkskydd.

Nuvarande lydelse

5 mom.' Om ej annat följer av tredje stycket, är civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvarsplikt inom det allmänna civilförsvaret eller verkskyddei berättigad till dagpenning, särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning, reseförmåner, fri förplägnad, fri inkvartering och fri sjukvård. När civilförsvarspliktig tjänstgör enligt 12 § 1 mom. är han dessutom berättigad till fälttraktamente. Avlider civilförsvarspliktig under tid då han är berättigad till fri sjukvård, utgår begravningshjälp till hans dödsbo.

Under sådan föreskriven tjänstgöring i del aUmänna civilförsvaret som fullgörs efter inskrivning ; civilförsvaret meddelar staten grupplivförsäkring för dödsfall åt civU-försvarspliktig.

Om ej regeringen föreskriver annal, utgår förmån enligt första stycket ej för dygn, under vilket mindre än sju timmar tagas i anspråk för tjänstgöring och färd till eller från tjänstgöringsplatsen.

Om civilförsvarspliktigs rätt till familjebidrag och ersättning för skada eller sjukdom som han ådrager sig under tjänstgöring föreskrives i familjebidragslagen (1978:520), lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersältning vid ideell skada.

15 §

Bortflyttningsförbud må meddelas allenast,

a) då det kan befaras, att åtgärder
av synnerlig betydelse, vilka vidta
gas eller sannolikt komma att vidta
gas inom området av försvarsmak-
len eller civilförsvaret, eljest skulle
bliva väsentligt försvårade;

b) då tillgängliga transportmedel
äro nödvändiga för transporter,
som böra äga företräde framför
bortflyttningen;

c) då bortflyllning är förenad
med uppenbar livsfara; eller

d) då behovet i orten av arbets
kraft för civilförsvarets verksamhet
eljest icke skulle bliva tillgodosett.

Bortflytlningsförbud får meddelas allenast,

a) då det kan befaras, att åtgärder
av synnerlig betydelse, vilka vid
tages eller sannolikl kommer alt
vidtagas inom området av försvars
makten eller civilförsvarsorganisa
tionen, eljest skulle bliva väsentligt
försvårade;

b) då tillgängliga transportmedel
är nödvändiga för transporter, som
bör äga företräde framför bortflytt
ningen;

c) då bortflyllning är förenad
med uppenbar livsfara; eller

d) då behovet i orten av arbets
kraft för civilförsvarsorganisa
tionen utom verkskyddet eljest icke
skulle bliva tillgodosett.

Inflyttningsförbud må meddelas allenast, då förhållande som angivils ovan under a) föreligger eller då inflyttningen är förenad med uppenbar livsfara.

235

Prop. 1984/85:49

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

öm gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för civilförsvarsverksamhelen erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för civilförsvarsorganisationen ulom verkskyddei samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som är avsedda uteslutande för civilförsvarsverksamhetens försöijning med vatten så ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter dennas beslul länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende ef vilförsvarsverksamheten, oaktat åtgärderna icke upptagits i organisationsplanen;

c) inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad ulan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 10 § tredje stycket och, enligl vad regeringen eller myndighel som regeringen utser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;

gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för civilförsvaret erforderliga byggnadsritningar, kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det aUmänna civilförsvaret samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten sä ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter dennas allmänna anvisningar länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser saml vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder avseende det lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagils i organisationsplanen;

c) inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 22 § andra stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;

d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;

e) i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande
besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en tillfreds
ställande skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgärdas;

O tillhandahålla lämpliga lokaler för administration av civilförsvarsverksamhelen samt, i den mån skyldighel härulinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvarsverksamheten ävensom för utbild-

O tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration samt, i den mån skyldighel härulinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom ci-

236

Prop. 1984/85:49

Föreslagen lydelse

ning och övning av civilförsvarsorganisationen ;

g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars civilförsvarstjänstgöring enligl 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;

h) under civilförsvarsberedskap saml vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till civilförsvarsorganisationens förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; saml

i) förbereda utbyggnaden av skyddade utrymmen som avses i 57 § första stycket d) samt bistå fastighetsägaren med att förse anläggningen eller byggnaden med sådana utrymmen.

2 mom. Därest åtgärd, som avses i I mom. b) och d), enligt organisationsplanen hänför sig till flera kommuner, skall den kommun länsstyrelsen beslämmer vidtaga åtgärden och förskjuta kostnaderna därför.

Nuvarande lydelse vilförsvaret;

g) svara för avlöning och annan ersältning till personal, vars tjänstgöring i civilförsvaret enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;

h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, lill aUmänna civilförsvarets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; samt

i) å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu- eller vägbdysning, vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligl organisationsplanen skaU finnas där under mörkläggning.

2 mom. Därest åtgärd, som avses i 1 mom. b) och d), enligt organisationsplanen hänför sig till flera / samma civilförsvarsområde helt eller delvis ingående kommuner, skall den kommun länsstyrelsen bestämmer vidtaga åtgärden och förskjuta kostnaderna därför.

1 den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola kostnaderna eller, om dessa hava besiritts genom lån, amortering och ränta på lånet åriigen fördelas mellan kommunerna i förhållande till det anlal skattekronor och skatleören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kommunalskall. Påstår kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördel-ningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskill gagn för viss kommun, eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträffande skyldigheten att bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter framställning förordna, hur fördelningen skall ske. Sådan framställning skall göras sist inom tre månader efter det kommun anmodats erlägga sin kostnadsandel eller, om framställningen göres av kommun, som förskjutit kostnaderna, efter utgången av del kalenderår, under vilket desamma förskjutits. Till den kommun, som förskjutit kostnaderna, hava övriga kommuner att i överensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande andelar.

I mom.' I varje kommun skola de kommunen med avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civilförsvars-nämnd, om ej annat följer av andra stycket eller av sådant beslul som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977: 179).

Kommunfullmäktige äger uppdraga åt annan nämnd än civilförsvarsnämnden att upprälla skyddsrumsplan och att lämna besked enligl 32 § och godkännande enligt 33 a §. Har enligt 23 § överlämnats ål kommunen att antaga skyddsrumsplan. fattas beslutet härom av kommunfullmäktige.

I mom. 1 varje kommun skatt de förberedelser i fred för civilförsvarsverksamhel som ankommer på kommunen handhavas av en c i -vilförs varsnämnd. om ej annal följer av andra stycket eller av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Kommunfullmäktige äger uppdraga åt annan nämnd än civilförsvarsnämnden att upprätta de civU-försvarsplaner som avses i 10 b § samt lämna besked enligt 32 § och godkännande enligl 33 a §. Beslut om antagande av civilförsvarspta-nerna fattas av kommunfullmäktige.

Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd eller uppdraga ål annan nämnd att vara civilförsvarsnämnd. Har så ej skett är kommunstyrelsen civilförsvarsnämnd.

Har kommunalt anställd personal, tillhörande det aUmänna civilförsvaret, jämlikt 8 § tagits i anspråk för uppgifter som ej röra det egna civilförsvarsområdet, äger kommunen av statsmedel erhålla skälig gottgörelse för avlöning och annan ersättning, som kommunen till följd av bestämmelserna i 20 § utgivit för tjänstgöringen.

Om under högsta civilförsvarsberedskap materiel eller annan egendom, som kommun enligl gällande organisationsplan stäUt tid aUmänna civilförsvarels förfogande, avsevärt skadats på grund av fientlig verksamhet eller ock under användning utom det egna civilförsvarsområdet, äger kommunen erhålla skälig gottgörelse av statsmedel.

Gottgörelse enligt denna paragraf bestämmes av länsstyrelsen i det län. där den ersättningsberättigade kommunen är belägen.

Har kommunalt anställd personal, tillhörande civilförsvarsorganisationen, jämlikt 8 § tagits i anspråk för uppgifter som ej rör den egna kommunen, äger kommunen av statsmedel erhålla skälig gottgörelse för avlöning och och annan annan ersältning, som kommunen till följd av bestämmelserna i 20 § utgivit för tjänstgöringen.

Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Skall en ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för det aUmänna civilförsvaret enligt gällande organisationsplan anordnas i anläggning eller byggnad eller på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen, därest det kan ske ulan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådani fall att enligt de allmänna föreskrifter regeringen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i fall som här

Skall en ledningscentral eller annan skyddad uppehållspiats för civilförsvarsorganisationen utom verkskyddet enligt gällande organisationsplan anordnas i anläggning eller byggnad eller på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun,/år länsstyrelsen medgiva honom att i ställel för kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de allmänna föreskrifler regeringen meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i

avses bestämmes av länsstyrelsen. fall som här avses bestämmes av

länsstyrelsen.

Skall åtgärd enligt 40 § I mom. c) vidtagas i sådan anläggning eller byggnad eller på sådan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom all i stället för kommunen vidtaga åtgärden, därest del kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Den som vidtager åtgärden äger erhålla ersättning av statsmedel för skäliga koslnader.

57 § Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig

a) all vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid anläggningen eller byggnaden;

b) att vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden;

c) att, om det finnes vara av särskild betydelse alt anläggningen eller byggnaden maskeras, under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig åtgärd, som anbefalles av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

d) att, enligl vad regeringen eller
myndighet som regeringen utser
därom förordnar, förbereda och un
der civilförsvarsberedskap förse
anläggningen eller byggnaden med
skyddat uirymme, / vUket de som
vistas i anläggningen eller byggna
den kunna beredas skäligt skydd
mot radioaktiv strålning, kemiska
stridsmedel saml splitter och bygg
nadsras; samt

e) att, om skyddsrum finnes i an
läggningen eller byggnaden, under
civilförsvarsberedskap upplåta det
ta åt befolkningen enligl vad som
föreskrives av regeringen eller
myndighel som regeringen bestäm
mer.

Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighet som an-gives under b) och d) ägaren vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) eller e) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

d) att, enligl vad regeringen eller myndighel som regeringen utser därom förordnar, förse anläggningen eller byggnaden med skyddat utrymme, som skall ge skäligt skydd mot radioakliv strålning, kemiska stridsmedel saml splitter och byggnadsras; samt

e) all, om skyddsrum finnes eller skyddat utrymme i anläggningen eller byggnaden, under civilförsvarsberedskap upplåta detta ät befolkningen enligl vad som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer.

Är anläggningen eller byggnaden hell eller delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighet som an-gives under b) ägaren vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av malerielen ävensom för anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materielens anbringande och övriga ålgärder för dess användning. Vad under c) eller e) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

Det åligger envar att vid förfrågan av vederbörlig myndighet lämna upplysning, huruvida och till vilken myckenhet han innehar egendom som kan komma att erfordras för civilförsvaret eller bliva föremål för åtgärd enligt denna lag.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning misslänka att han söker vilseleda myndighet rörande förhållanden, om vilka upplysning begärts, må under civilförsvarsberedskap hans kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälla i tillämpliga delar, varvid länsstyrelsen eller civilförsvarschefen skall utöva den befogenhet, som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten.

Det åligger envar att vid förfrågan av vederbörlig myndighet lämna upplysning, huruvida och till vilken myckenhet han innehar egendom som kan komma att erfordras för civilförsvarsverksamheten eller bliva föremål för åtgärd enligt denna lag.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning misstänka att han söker vilseleda myndighet rörande förhållanden, om vilka upplysning begärts, får under civilförsvarsberedskap hans kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgal om husrannsakan gälla i tillämpliga delar, varvid länsstyrelsen eller kommunen skall utöva den befogenhet, som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten.

men, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar, materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest det finnes erforderligt för att statUg civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef och länsstyrelse äga härvid endast taga i anspråk sädan egendom, som finnes inom deras verksamhetsområde. Om särskilda skäl föreligga, får dock länsstyrelse eller, efter länsstyrelsens medgivande, ciVi(förivarxc/ie/laga i anspråk motordrivna fordon, släpfordon och molorredskap utom området, om de enligt vad därom föreskrives ha utlagils för civilförsvarets behov.

lanspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom lanspråktagande av utrustning, som erfordras för sådan förläggning, må bestå intill två veckor från det att driften av förläggningen upphört all vara en civilförsvarsuppgift-

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter enligt 40 § I mom. b) och c) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första slyckel sägs äga niotsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder; förfoganderätten må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.

livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar, materiel och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest del finnes erfor-deriigt för all civilförsvarsverksamhelen skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Kommunen och länsstyrelsen får härvid endast taga i anspråk sädan egendom, som finnes inom deras verksamhelsområde. Om särskilda skäl föreligga, får dock länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens medgivande, kommunen taga i anspråk motordrivna fordon, släpfordon och motorredskap utom området, om de enligt vad därom föreskrives har uttagits för civilförsvarsorganisationens behov.

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter enligt 40 § I mom. b), c) och i) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under lid, då civilförsvarsberedskap icke råder; förfoganderätten/år härvid dock endasl utövas av länsstyrelsen.

81 § Till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet begåtts under högsta civilförsvarsberedskap och är all anse som grovt, lill fängelse i högst två år dömes

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvarsorganisationen och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter, underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till civilförsvarstjänstgöring eller eljest olovligen undanhåller sig från tjänstgöring;

2. den som under civilförsvars-tjänstgöring vägrar att åtlyda vad vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under civilförsvarstjänstgöring uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrifter;

I. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter, underlåter alt efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån;

3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han enligt 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig att lämna upplysning;

4. den som i slrid mot särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin vistelseort eller som överträder särskilt meddelat inflyttningsförbud;

4. den som i strid mot föreskriften i 19 § eller särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin vistelseort ävensom den som överträder särskilt meddelat inflyttningsförbud;

5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;

6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvarsmyndighel eller kommun besiktiga anläggning eller byggnad efter vad i 65 § sägs;

7. den som vid förfrågan jämhkt 66 § vägrar att lämna upplysning eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighel rörande förhållande, som avses i samma paragrafs första stycke;

8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap.

17 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 246

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beslutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller försummar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör egendomens tagande i anspråk; samt

9. den som eljest åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av bemyndigande i denna lag, eller föreläggande eller liknande beslut, som meddelats enligt lagen eller enligl föreskrift som nyss sades, dock ej om därmed avses åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätlen, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gämingen, förverkad. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

83 §'5

Över beslut av civilförsvarschef Över beslut av kommun eller po-

eller polismyndighet i ärende, som lismyndighet i ärende, som avses i

avses i denna lag, må besvär an- denna lag, får besvär anföras hos

föras hos länsstyrelsen, om ej annat länsstyrelsen, om ej annat följer av

följer av 69 §. Talan mot kommunal 69 §.
myndighets beslut enligt 27 och
32 §§ föres hos länsstyrelsen ge
nom besvär.

Mot länsstyrelses beslut om kost- Mot länsstyrelses beslut om kost
nadsfördelning enligt 49 eller 54 §,    nadsfördelning enligt 54 §, om er-
om ersättning enligt 53, 55 a eller      sättning enligt 53, 55 a eller 56 §
56 § eller om föreläggande av vite     eller om föreläggande av vite vid
vid underlåtenhet att fullgöra skyl-     underlåtenhet att fullgöra skyldig-
dighet enligt 15 § föres talan hos het enligt 15 § föres talan hos kam-
kammarrätten genom besvär. I marrätten genom besvär. I samma
samma ordning föres talan mot be-    ordning föres talan mot beslut, som
slut, som länsstyrelse enligt denna    länsstyrelse enligt denna lag eller
lag eller med stöd därav utfärdade     med stöd därav utfärdade bestäm
bestämmelser i särskilt fall medde-     melser i särskilt fall meddelat om
lat om föreläggande, föreskrift, till-     föreläggande, föreskrift, tillstånd
stånd eller godkännande i vad angår eller godkännande i vad angår inrät-
inrättande, utrustning, vård eller tände, utrustning, vård eller under
underhåll av eller andra åtgärder i     håll av eller andra åtgärder i fråga
fråga om skyddsrum, dock ej beslut   om skyddsrum, dock ej beslut en-
enligt31§.                                  Iigt31§.

1 övrigi föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär, om ej annat följer av 69 §. Detsamma gäller i fråga om talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mot beslut, Talan/år icke föras mot beslut,

som meddelats enligt 19, 33 a, 34, som meddelats enligt 33 a, 34, 35,
35, 37 eller 58 §. 37 eller 58 §.

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro

" Senaste lydelse 1984:271.

Prop. 1984/85:49 247

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därtill må myndighet, som meddelat beslut enligl denna lag, förordna alt beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas till och med utgången av december 1986.

Utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller skall dock, med tiUämpning av de nya bestämmelserna, den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras så att planerna är upprättade den 31 december 1986.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:63) om kommunal beredskap'

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att i 2 § ordet "civilförsvarets" skall bytas ut mol "civilförsvarsorganisationens",

dels att 6, 7, 14 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§
Det åligger kommun och lands- / den mån det inte följer av sär-

lingskommun att redan i fredstid skilda bestämmelser åligger det
vidtaga de förberedelser som er- kommun och landstingskommun att
fordras för att kommunen eller redan i fredstid vidtaga de förbere-
landstingskommunen skall kunna delser som erfordras för att kom-
såväl fullgöra sina uppgifter enligt munen eller landstingskommunen
1, 2 och 4 §§ samt 5 § första stycket skall kunna såväl fullgöra sina upp-
denna lag som upprällhålla eller ut- gifter enligt 1, 2 och 4 §§ samt 5 §
öva annan för totalförsvaret viktig första slyckel denna lag som upp-
verksamhet, vilken åligger kom- rätthålla eller utöva annan för total-
munen eller landstingskommunen försvaret viktig verksamhei, vilken
enligt särskild lag eller författning åligger kommunen eller landstings-
eller eljest bedrives av kommunen kommunen enligt särskild lag eller
eller landstingskommunen. författning eller eljest bedrives av

kommunen eller landstingskommunen.

Kommun eller landstingskommun, som ombesörjer distribution av gas, värme, vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller ansvarar för samfärdsleder, kommunikationer eller avlopp eller som utövar annan därmed jämförlig verksamhet, skall även vidtaga förberedelser för att verksamheten i erforderlig omfattning skall kunna återupptagas efter krigsskador.

Lagen omtryckt 1977:417.

Prop. 1984/85:49

Nuvarande lydelse

Efter länsstyrelsens förordnande äro kommun och landstingskommun skyldiga att vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och elektricitetsförsörjningen samt de särskilda anordningar eller förberedelser för vattenförsörjningen och den allmänna hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvartering i kommunen eller landstingskommunen. I fråga om kommuns skyldighet att vidta reservanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten gäller dock 40 § I mom. b) civilförsvarslagen (1960:74).

248

Föreslagen lydelse

Efter länsstyrelsens förordnande är kommun och landstingskommun skyldiga alt vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och elektricitetsförsörjningen samt de särskilda anordningar eller förberedelser för vattenförsörjningen och den allmänna hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvartering I kommunen eller landstingskommunen. I fråga om kommuns skyldighet att vidta reservanordningar som är avsedda uteslutande för civilförsvarsverksamhetens försörjning med vatten gäller dock 40 § 1 mom. b) civilförsvarslagen (1960:74).

Såvitt avser förberedelser enligt andra stycket skola förberedelserna ske under beaktande av den risk för krigsskador, för vilken verksamheten kan antagas vara utsatt.

Finner länsstyrelsen det erforderligt med hänsyn till beredskapsuppgifternas omfattning eller betydelse i viss kommun eller landstingskommun, att dennas förberedelser redovisas i särskild plan, skall kommunen eller landstingskommunen efter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall kommunen eller landstingskommunen samråda med länsstyrelsen. När planen har antagits, skall den insändas till länsstyrelsen.

Finner länsstyrelsen del erforderligt med hänsyn till beredskapsuppgifternas omfattning eller betydelse i viss kommun eller landstingskommun, att dennas förberedelser redovisas i särskild plan, skall kommunen eller landstingskommunen efter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall kommunen eller landstingskommunen samråda med länsstyrelsen. Om samordning av planläggningen med den kommunala civilförsvarsplanläggningen finns föreskrifter i 10 b § tredje stycket civilförsvarslagen (1960; 74). När planen har antagits, skall den insändas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får förordna om revision av kommunala och landstingskommunala beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade förhållanden. Om länsstyrelsen har förordnat om revision av plan, gäller föreskrifterna i första stycket.

■ Senaste lydelse 1981: 166.

Har kommun efter förordnande av länsstyrelsen enligt 7 § upprättat särskild plan, har kommunen rätt till statsbidrag med 90 procent eller den större del av planläggningskostnadens belopp som regeringen medger. Planläggningskostnaden skall beräknas efter grunder som regeringen fastställer. Om kommunen gör framställning därom till länsstyrelsen inom två månader från den dag då kommunen fick del av förordnandet om planläggning, skall statsbidraget dock beräknas efter de redovisade planläggnings-kostnaderna, i den mån dessa kan anses skäUga. Kommun har ej rätt till statsbidrag för revision av beredskapsplan.

Vad i första stycket sägs om kommun tUlämpas också ifråga om landstingskommun.

Har kommun efter förordnande av länsstyrelsen enligt 7 § upprättat särskild plan, har kommunen rätt till ersättning av statsmedel, om inte annat följer av tredje stycket.

TUI landstingskommun som har upprättat särskild plan enligt 7§ lämnas ersältning av statsmedel med 90 procenl av planläggningskostnaden eller den större del som regeringen medger. Planläggningskostnaden skall beräknas efter grunder som regeringen fastställer.

Efter framsiäUning tUt tänsstyref sen inom två månader från den dag då landstingskommunen fick del av förordnandet om planläggning beräknas dock ersättningen efter de redovisade planläggningskostnaderna, i den mån kostnaderna kan anses skäliga. För revision av planen lämnas ingen ersättning.

Vad i andra stycket sägs om landstingskommun tillämpas också på sådana kommuner, som inte tiUhör någon landstingskommun, i fråga om planläggningskostnader för hälso- och sjukvården samt annan verksamhei som normalt ombesörjs av landstingskommunen.

Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft 1 januari 1985.

Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas till och med utgången av december 1986.

Utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller skall dock de nya bestämmelserna tillämpas på den planläggning som görs för att kommunerna skall kunna samordna den kommunala beredskapsplanläggningen med de planer som anges i 2 a kap. civilförsvarslagen (1960:74).

Prop. 1984/85:49 251

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-09-27

Närvarande: f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Björne, justitierådet Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 juni 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet Thunborg beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) och

2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Björn Jan
son.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen

1 §

I paragrafen har tagits upp bestämmelser, förutom om det ämne som regleras i lagen, om civilförsvarsverksamhetens syfte och omfattning. I andra stycket anges att civilförsvarsverksamheten har till syfte att skydda och rädda civilbefolkningens liv och egendom vid väpnade angrepp mot riket utifrån. När det gäller egendom torde emellertid verksamheten syfta till att bevara inte endast enskildas egendom utan även egendom som tillhör det allmänna. Militär egendom synes dock skola undantas. Mot bakgrund härav förordar lagrådet alt nämnda stycke får följande lydelse: "Civilförsvarsverksamheten har till syfte att vid väpnade angrepp mot riket utifrån skydda och rädda civilbefolkningens liv samt enskild och civil allmän egendom."

4a§

Denna paragraf, som i första stycket reglerar länsstyrelsens ledning av civilförsvarsverksamheten i länet, innehåller i andra stycket en bestämmelse, som anger att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelserna får meddela kommunerna de föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvarsberedskap.

Denna befogenhet att meddela föreskrifter för kommunerna är enligt förslaget inte beroende av någon särskild förutsättning. Den föreslagna lydelsen medger sålunda att sådana föreskrifter, med avseende på tid då civilförsvarsberedskap råder, meddelas även under normala förhållanden i

Prop. 1984/85:49 252

fredstid. Ett sådant utnyttjande av befogenheten lorde dock inte vara åsyftat. Befogenheten synes vara avsedd att användas, förutom då civilförsvarsberedskap råder, under andra onormala förhållanden. Detla bör lämpligen komma till uttryck i bestämmelsen, vilket förslagsvis kan ske genom att mellan ordet "får" och ordet "meddela" skjuls in ",om särskilda förhållanden påkallar det,".

Sagda bestämmelse har som nämnts tagits upp i den paragraf som i övrigt behandlar länsstyrelsens ledningsuppgifter, medan kommunemas uppgifter på området regleras i de närmast följande två paragrafema. Lagrådet förordar att bestämmelsen om befogenhet att meddela föreskrifter för kommunema placeras som ett andra stycke i 6§.

10 b §

I denna paragraf meddelas vissa allmänna bestämmelser angående de planer som det skall åligga kommunerna att upprätta och anta. I paragrafens fjärde stycke föreskrivs att kommunerna skall se över planerna minst vart tredje år samt - i en andra mening — alt om de förhållanden som legal till grund för en plan har ändrats väsentligt, kommunen skall revidera planen.

Förhållandet mellan de båda bestämmelserna framgår inte klart av den föreslagna lydelsen. Även om en ändring av de förhållanden som legat till grund för en plan inte är väsentlig, skall planen uppenbarligen ändras i behövlig omfattning. Den avsedda innebörden torde vidare vara att när väsentligt ändrade förhållanden föreligger, en helt eller delvis ändrad plan skall upprättas och antas på samma sätt som gäller i fråga om en ny plan. Det nu sagda bör komma till tydligare uttryck i lagtexten, förslagsvis genom följande lydelse: "Kommunen skall minst vart tredje är se över planema och företa därav föranledda ändringar. Om de förhållanden som legat till grund för en plan har ändrals väsentligt, skall kommunen upprätta och anla ändrad plan."

36 §

I andra stycket föreslås vissa bestämmelser rörande den situationen att utrymning sker från en kommun och inkvartering av befolkningen i någon annan kommun. Där anges att den kommun varifrån utrymning sker är skyldig att lämna bistånd åt den kommun där befolkningen inkvarteras i större omfattning samt att, om kommunerna inte enas om biståndet, länsstyrelsen fär förordna om detta. Det kan emellertid förekomma att berörda kommuner är belägna i olika län. Även denna situation synes böra beaktas i paragrafen, varvid befogenheten att besluta om biståndet lämpligen kan tillkomma länsstyrelsen i det län där den kommun varifrån utrymning skett är belägen. Med hänsyn härtill och med ett par andra, mindre jämkningar kan andra stycket förslagsvis ges följande lydelse: "En kommun, varifrån utrymning har skett, är skyldig att lämna bistånd åt annan kommun där

Prop. 1984/85:49 253

befolkningen har inkvarterats i större omfattning. Enas ej kommunema om biståndet, skall länsstyrelsen i det län där förstnämnda kommun är belägen förordna om detta."

41 § I mom.

Detta moment innehåller föreskrifter angående civilförsvarsnämnd. I första stycket anges alt i varje kommun skall de förberedelser i fred för civilförsvarsverksamhet som ankommer på kommunen handhas av en civilförsvarsnämnd, om inte annat följer av andra stycket eller av beslut av visst slag. Den föreslagna lydelsen ger närmasi intryck av att kommuns åtgärder för alt förbereda den verksamhei som äger rum under civilförsvarsberedskap inte skulle innebära civilförsvarsverksamhet. Av 1 § tredje stycket 10 i förslaget framgår emellertid alt sådana förberedande åtgärder utgör civilförsvarsverksamhel i civilförsvarslagens mening. Med hänsyn härtill förordar lagrådet att förevarande bestämmelses lydelse jämkas, förslagsvis enligt följande: "I varje kommun skall den planläggning och de andra förberedelser som enligt denna lag ankommer pä kommunen handhavas ---."

44 och 45 §§

I 42, 44 och 45 §§ regleras kommunernas räll till ersättning av staten för sin befallning med civilförsvarsverksamheten. Medan 42 § behandlar kommuns kostnad för vissa särskilda ålgärder, innehåller 44 § en mera generell regel om rätt till ersättning. 1 första stycket av sistnämnda paragraf i förslaget föreskrivs sålunda, att kommunen har rätt till ersättning av statsmedel för kostnad som kommunen har fått vidkännas på grund av civilförsvarsverksamheten inom sitt område ävensom för kostnad som uppkommer på gmnd av planläggning i fred för civilförsvarsverksamheten. I en andra mening i samma stycke tilläggs att det sagda dock inte gäller kostnad som avses i 20 §.

Av motiven framgår all tanken är att kommunerna skall ha räll till ersättning för kostnader för sin befattning med civilförsvarsverksamheten inle bara såvitt avser åtgärder under civilförsvarsberedskap utan även beträffande förberedande åtgärder i fredstid. Till sådana förberedelser hör i första hand kommunens planläggning. Som tidigare nämnts ulgör emellertid förberedande åtgärder civilförsvarsverksamhet i civilförsvarslagens mening. Planläggning behöver därför inte nämnas särskill i 44 § vid sidan av civilförsvarsverksamheten. Om del av pedagogiska skäl anses nödvändigt att planläggning kommer lill direkt uttryck i lagtexten, måsle lydelsen jämkas. Lagrådet förordar emellertid att orden "ävensom för kostnad som uppkommer på gmnd av planläggning i fred för civilförsvarsverksamheten" fär ulgå. Det framgår ändå tillräckligt tydligt att även kostnader för bl.a. sådan planläggning omfattas.

När del gäller andra meningen i första stycket av 44 § bör hänvisningen

Prop. 1984/85:49 254

till 20 § lämpligen bytas ut mot en hänvisning till 40 § 1 mom. g). Härjämte bör, i enlighet med vad som uppenbarligen är förslagels innebörd, uttryckligt undantag göras även för kostnad som avses i 42 §.

I 45§ bör på motsvarande sätt hänvisningen till 20 § ersättas av en hänvisning till 40 § I mom. g).

Övergångsbestämmelsema

Det remitterade förslagel innebär ändringar i första hand beträffande civilförsvarsorganisationen men även i fråga om bestämmelser som rör själva civilförsvars verksamheten. Övergången till den nya organisationen, främst bestående i att kommunema övertar ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå, kräver att vissa förberedelser har skett, nämligen att föreskrivna planer blivit upprättade och antagna. Mot bakgrund härav är tanken i förslaget att den nya regleringen skall börja tillämpas den Ijanuari 1987, dock att de föreslagna bestämmelsema om upprättande och antagande av planer och därmed sammanhängande föreskrifter om rätt till ersättning av staten skall lända till efterrättelse redan från den Ijanuari 1985; under 1985 och 1986 skall alltså de nuvarande bestämmelserna gälla såsom hitintills.

Den sålunda avsedda ordningen har i förslaget uttryckts på så sätt att det anges dels att den nya lagen träder i kraft den Ijanuari 1985 dels att äldre bestämmelser dock alltjämt skall tillämpas till och med utgången av december 1986, varjämte det föreskrivs att utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller den planläggning som anges i 2 a kap. dock skall, med tillämpning av de nya bestämmelserna, genomföras så att planema är upprättade den 31 december 1986. Denna reglering av övergångsfrågorna kan emellertid enligt lagrådets mening inte anses på ett lämpligt sätt ge uttryck för vad som åsyftas. Även om liknande konstmktion använts vid tidigare lagändring på området, förordar lagrådet att övergångsbestämmelsema ändras och ges följande lydelse:

"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Med tillämpning av de nya bestämmelsema från och med den Ijanuari 1985 skall dock den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras så, att planerna är upprättade och antagna före utgången av år 1986."

Av lydelsen av andra stycket får anses tillräckligt tydligt framgå att även de nya ersättningsbestämmelserna skall lända till efterrättelse från ingången av 1985.

Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal beredskap

Övergångsfrågorna beträffande ändringarna i denna lag har i förslaget reglerats enligt samma principer som i fråga om ändringarna i civilförsvarslagen. Den nya lagen föreslås sålunda träda i kraft den Ijanuari 1985, dock

Prop. 1984/85:49 256

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Holmberg, Wickbom

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Proposition om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), m.m.

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Förejlraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen

Den oklarhet som lagrådet har påpekat i 1 § andra stycket bör undanröjas genom att bestämmelsen ändras på del sätt som lagrådet har föreslagit.

Med anledning av vad lagrådet anfört i anslutning till 4 a § instämmer jag i att befogenheten alt meddela kommunerna föreskrifter i de hänseenden som anges i paragrafen bara behöver utnyttjas under onormala förhållanden. Jag har därför ingen erinran mol den av lagrådet föreslagna ändringen. Jag godtar också lagrådets förslag att placera bestämmelsen som ett andra stycke i 6 §.

Lagrådets förslag till lydelse av övergångsbestämmelserna kan jag i princip godta. Som lagrådet har framhållit skall föreskrifterna om kommunemas rätt till ersättning av staten för planläggningskostnader lända till efterrättelse redan från den Ijanuari 1985. Jag anser att ett tillägg bör göras i övergångsbestämmelserna så att detta klart framgår. Jag förordar därför att övergångsbestämmelserna uiformas på följande säll. "Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1987. Med tilllämpning av de nya bestämmelserna från och med den Ijanuari 1985 skall dock dels den planläggning som anges i

2 a kap. genomföras så att planerna är upprättade och antagna före utgång-

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28juni 1984.

Prop. 1984/85:49 257

en av är 1986, dels kommunerna för planläggningen ha rält till ersättning." Vad lagrådet i övrigt anfört föranleder inga erinringar från min sida och jag förordar att lagförslaget ändras i enlighet härmed. Vidare förordar jag vissa justeringar av redaktionell art.

Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal beredskap

Jag godtar lagrådets förslag till ändringar och förordar dämtöver några smärre redaktionella jämkningar.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1984/85:49 258

Innehåll Sid

Propositionen ................................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ..... 1

Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74) .. 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap 26

Utdrag av protokoll från regeringssammanträde 1984-06-28 30

1 Inledning ....................................................................... 30

2 Allmän motivering ........................................................ 31

2.1 Allmänt .................................................................... 31

2.2 Behov av lagändringar ............................................ ... 34

2.3 Ledningen av civilförsvarsverksamheten ................. 36

2.3.1 Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksam het ... 36

2.3.2 Ledningen på lokal nivå .................................... ... 38

2.3.3 Ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner 40

2.3.4 Ledningen på central och regional nivå .......... ... 42

2.4 Civilförsvarsplanläggning ......................................... ... 45

2.4.1 Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunema 45

2.4.2 Det huvudsakliga innehållet i kommunernas civil försvarsplaner 49

2.4.3 Samordning med kommunal beredskapsplanläggning .. 52

2.4.4 Antagande och ändring av civilförsvarsplanerna 54

2.4.5 Civilbefälhavarnas civilförsvarsplanläggning .... ... 55

2.5 Ekonomisk ersättning till kommunema ..................... 57

2.6 Övriga frågor ........................................................... 61

2.6.1 Skyddade utrymmen ......................................... 61

2.6.2 Verkskydden ................................................... 62

2.6.3 Militär direktivrätt ........................................... 64

2.7 Ikraftträdande ........................................................... 66

3 Upprättade lagförslag .................................................... ... 66

4 Specialmotivering .......................................................... ... 66

4.1 Förslaget till lagom ändring i civilförsvarslagen (1960:74) ... 67

4.2 Förslagel till lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap 77

5 Hemställan .................................................................... 78

6 Beslut ........................................................................... 78

Bilagor

1 Provplanläggningskommitténs fristående sammanfattning (SOU 1983:68) av betänkandet Ds Fö 1983:10 ...................................................................................... 79

2 Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds Fö 1983: 10) Kommunerna och civilförsvaret - ledning och planläggning på lokal nivå ....................... 109

3 Civilförsvarsslyrelsens verkskyddsutredning .............. 153

4 Promemoria om militär direklivrätl (Ds Fö 1983:7) ....... 177

5 Sammanställning av remissyttrandena över promemorian (Ds Fö 1983:7) Om militär direktivrätt 223

6 De remitterade lagförslagen ....................................... 224

Provplanläggning 1 22 I kommuner	L.
	Rcinltt-behandllng ■v Pro CK;8 tMtinkanda