Prop. 1984/85:41

Regeringens proposition

1984/85:41

om fortsatt giltighet av lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång;

beslutad den 18 oktober 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anla del förslag som har tagils upp i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

Pä regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av lelefon vid rättegång skall fortsäita att gälla lill utgången av är 1985.

i Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 41

Prop. 1984/85:41

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-10-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

1 Inledning

Den I april 1979 trädde lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång i kraft. Syftet med lagen är alt man skall pröva möjligheterna att genom användning av telefon åsladkomma en billigare, snabbare och smidigare handläggning av mål vid allmän domstol. Lagen är tillämplig på de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer. Genom förordningen (1982:1117) om dels fortsatt giltighet av förordningen (1981:1293) om försöksverksamhet med användning av lelefon vid rättegång, dels ändring i samma förordning har regeringen förordnat att försöksverksamhet får ske vid Svea hovrätt. Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, Handens tingsrätt, Stockholms tingsrätt. Södra Roslags tingsrätt, Gotlands tingsrätt, Värnamo tingsrätt, Växjö tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Trollhättans tingsrätt, Sunne tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Umeå tingsrätt, Haparanda tingsrätt och Piteå tingsrätt.

Lagen medger alt parter får utföra sin talan och höras per telefon vid sammanträden för muntlig förberedelse i tvistemål enligl 42 kap. 10 och 12- 14 §§ rältegångsbalken (RB), huvudförhandling i förenklad form i tvistemål enligl 42 kap. 20 § andra stycket RB, sammanträde enligt 5 § lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen) och huvudförhandling i brottmål, i vilka del inte finns anledning alt döma till annan brottspåföljd än böler. Vidare öppnar lagen möjlighel att i brottmål och tvistemål höra vittnen och sakkunniga per telefon. Delsamma gäller

Prop. 1984/85:41 4

förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning av åklagarens talan. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast yorda förlängningen (prop. 1982/83:43, JuU 9. rskr 81, SFS 1982:1116) tiU ulgången av år 1984.

Rätlegångsutredningen har i sitl delbetänkande (SOU 1982:25-26) Översyn av rättegångsbalken I, Processen i tingsrätt, bl.a. mot bakgrunden av de övervägande positiva erfarenheter som har vunnits av försöksverksamheten föreslagit att möjligheten lill telefonanvändning i förevarande sammanhang permanentas och att bestämmelser därom för tingsrätternas del las in i RB. Belänkandet har remissbehandlats och övervägs f. n. i justitiedepartementet.

I prop. 1982/83:43 om förlängning av försöksverksamheten uttalade dåvarande departementschefen alt mycket talade för att möjligheten alt anordna telefonförhör kan bidra till en rationalisering av domstolsverksamheten och förordade en fortsatt försöksverksamhet med användning av lelefon i rättegång i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till rättegångsulredningens förslag. I lagstiftningsärendet erinrade han också om att rättegångsutredningen genom tilläggsdirektiv (Dir 1981:47) fått sitl uppdrag utvidgat till att omfatta även överrättsprocessen och alt försöksverksamheten med användning av telefon i rättegång därför borde fortsätta även vid de hovrätter som deltagit i verksamhelen i avvaktan på ell slutligt ställningstagande till frågan om telefonanvändning i överrätl.

2 Föredragandens överväganden

Enligl vad jag har inhämtat från domstolsverket har möjligheten lill telefonförhör utnyttjats i ökad omfattning under år 1983. Telefonförhör ägde rum i sammanlagt 346 mäl. Enligt min mening bör försöksverksamheten fortsätta i avvaktan på att ställning tas till rättegångsulredningens tidigare nämnda delbetänkande samt till vad utredningen kan komma all föreslå belräffande överrätlsprocessen. Förslag till lagstiftning i ämnet när det gäller tingsrätterna kan beräknas föreligga tidigast under år 1985. Föriängningen bör lämpligen avse en tidsperiod av elt år, dvs. till ulgången av år 1985.

Graden av utnylQande av möjligheterna till telefonförhör varierade avsevärt mellan försöksdomslolarna. Själv anser jag att de möjligheler till besparingar och rationalisering som telefonförhör kan innebära skulle kunna utnyttjas i större omfattning än nu, åtminstone hos en del av de berörda domstolarna. Fortlöpande informaiion om de erfarenheter som vunnits på området är ett säll all uppnå delta. En sädan informaiion faller inom ramen för domstolsverkels uppgifter enligt förordningen (1981: 1293) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.

Frågan om förlängning av lagens giltighetstid är enligt min mening av så enkel beskaffenhet all lagrådets hörande inte kan anses påkallat.

Prop. 1984/85:41

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till

lag om fortsall giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar au genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagl fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984