Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:4

Regeringens proposition

1984/85:4

om delegerad beslutanderätt i förmynderskapsärenden;

beslulad den 7juni 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har lagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att beslutanderätten i fråga om vissa ärenden angående förmynderskap skall kunna delegeras till icke lagfaren personal.

1    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 4


 


Prop. 1984/85:4                                                                    2

Förslag tiil

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden

Härigenom föreskrivs all 6 § lagen (1946:807) om handläggning av dom­stolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6§'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren doma­re, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i iredje stycket,

om ärendet är tvisligt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1.    medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller till
åtgärd beträffande makars egendom enligt 6 kap. 6 § nämnda balk eller
förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra fall,

2.    lalan mot överförmyndares beslut,

3.    nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4.    förvaltning av stiftelse, eller

5.    lillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annal fall än som avses ovan i detta stycke.

1 fall som avses i andra stycket skall rätlen bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendel skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljesi av minst tre och högsl fyra lagfarna domare. Har nämndemän säle i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Regeringen får för andra faU än som avses i andra stycket föreskri­va att ärenden som avser förord­nande eller entledigande av för­myndare eller god man eller in­skrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Senaste lydelse 1983:375.


 


Prop. 1984/85:4                                                        3

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-06-07

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bod­slröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om delegerad beslutanderätt i förmynderskapsärenden

Mitt förslag: Ärenden om förmynderskap skall i den utsträckning som regeringen föreskriver få handläggas av personal som inle är lagfaren.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Enligt 6 § lagen (1946:807) om hand­läggning av domstolsärenden (ärendelagen) är en tingsräll vid handlägg­ningen av bl.a. förmynderskapsärenden domför med en lagfaren domare. Rätten skall dock bestå av en lagfaren domare och nämndemän om ärendel är tvisligt, om ärendet angår talan mot överförmyndarens beslut eller om del föreligger särskild anledning därtill. En tingsnotarie med minst sex månaders tjänstgöringstid får enligt 19 § förordningen (1979:572) med lingsrätlsinstmktion förordnas atl handlägga förmynderskapsärenden som kan avgöras av ensamdomare. Ett sådan förordnande får dock inte avse ärenden som är vidlyftiga eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.

Domstolsverket har i en skrivelse till regeringen den 7 november 1983 föreslagit en försöksverksamhet med delegation av beslutanderätten i för­mynderskapsärenden till personal som inte är lagfaren. Förslaget grundar sig på en inom verket utarbetad rapport (1983:6) Förmynderskapsärenden - delegation av beslutanderätt.

Domstolsverket pekar inledningsvis på att arbetsläget i tingsrätterna är mycket ansträngt och anför:

Ett sätt att ta till vara de knappa resursema på bästa sätt är att se till att inte mer kvalificerad personal än nödvändigt handlägger olika mål och ärenden. Genom att delegera beslutanderätten kan man således göra ratio­naliseringsvinster. Men delegationen utgör också en möjlighet för persona­len att få intressantare och mer kvalificerade arbetsuppgifter och därmed

ökad arbelslillfredsställelse. DV har av dessa skäl  föreslagit att

beslutanderätten delegeras i olika mål- och ärendegrupper vid tingsrät­terna.


 


Prop. 1984/85:4                                                                       4

I rapporten konstaierar verkel vidare att förmynderskapsärendena - ca 35 000 per år - utgör en lämligen vid och heterogen grupp ärenden. För att en bestämmelse om delegation skall bli effekliv och lätt all lillämpa är del därför väsentligl atl man fångar in en homogen grupp av ärenden, som bör motsvara en stor del av hela ärendevolymen och som är relativt enkel alt handlägga.

Domstolsverket föreslår att beslutanderätten delegeras i följande ären-degmpper:

1. Förordnande av

-  förmyndare för underårig

-  förmyndare för omyndigförklarad

-   god man enligt 18 kap. 1 och 2 §§ saml 4 § första stycket p. 1-4
föräldrabalken.

2. Entledigande av

-  särskilt förordnad förmyndare

-   god man enligt 18 kap. I och 2 §§ samt 4 § första stycket p. 1-4
föräldrabalken.

3. Inskrivning av

-     förmynderskap för underårig enligt 12 kap. 1 § försia slyckel p. 1 och 2 föräldrabalken

-     förmynderskap för omyndigförklarad

-     godmanskap.

De begränsningar som tingsrättsinstruktionen uppställer för tingsnota­riers handläggning av vidlyftiga eller svåra ärenden bör gälla även när domstolsbilräden handlägger ärenden. Vidare förutsätier verket att de har genomgått viss av domstolsverket föreskriven utbildning.

Domstolsverket föreslår att delegerad beslutanderätt införs på försök och ulvärderas efter ett år. Verkel förordar vidare alt ärendelagen ändras så alt del i lagen ges ett generellt bemyndigande för regeringen alt besluta orn delegation.

Rapporlen har remissbehandlats. Remissyilranden har avgetts av stats­kontoret, hovrätten för Övre Norrland. Stockholms. Hässleholms. Malmö. Göteborgs och Härnösands tingsrätter, Svenska kommunförbun­det, överförmyndarnämnderna i Siockholm, Hässleholm, Göteborg och Hämösand, överförmyndaren i Malmö. Sveriges advokaisamfund. Sveri­ges domareförbund och Centralorganisationen SACO/SR.

Förslaget har fått etl i huvudsak posilivi mollagande av samtliga remiss­instanser. De flesla har dock invändningar mot en eller flera av de ärende­typer som domstolsverket har rekommenderat för delegation. Hovrätten för Övre Norriand, Hässleholms tingsrätt. Malmö tingsrätt och Sveriges domareförbund anser således atl delegation inte bör komma i fråga i de fall där rätlen i dom eller beslut har förklarat alt vårdnaden skall anförtros en särskild förmyndare men inte samtidigt förordnat sådan. Förordnandet av förmyndare är enligt dessa remissinslanser i sådana fall sällan av den


 


Prop. 1984/85:4                                                                       5

rutinkaraktär som förutsätts för delegaiion, utan domstolen kan ställas inför känsliga och svåra avgöranden i fråga om val av person. Statskon­toret, hovriitten för Övre Norrland. Hässleholms tingsrätt och Göteborgs lingsrätt anser att delegation inte heller är lämplig i ärenden som rör entledigande av en särskilt förordnad förmyndare eller en god man på grund av olämplighet för uppdraget. Från några håll förordas ytterligare begränsningar, l.ex. i ärenden med interimistiska yrkanden och i ärenden med internalionell anknytning. Hovriitten för Övre Norrland och Sveriges domareförbund hävdar atl ärendelagen inle bör ändras i vidare mån än som erfordras för alt genomföra delegation av förmynderskapsärenden.

För egen del anser jag i likhet med domstolsverket att det är angelägel att mål och ärenden inte handläggs av mer kvalificerad personal än nöd­vändigt. Det är främst av det skälel somjag förordar att domstolsverkets förslag genomförs trots att en delegation i förmynderskapsärenden inte kan få samma omfattning och belydelse som motsvarande reform inom inskriv­ningsväsendet. Jag delar uppfattningen att det är lämpligt atl den nya ordningen införs på försök inom ramar som bestäms av regeringen i förord­ningsform. Däremot ärjag inte beredd att föreslå någon annan ändring i 6 § ärendelagen än som krävs för att skapa möjlighet att delegera förmynder­skapsärenden.

Omfattningen av delegationen lorde under försöksperioden kunna be­stämmas med utgångspunkt i domstolsverkels förslag. Jag vill dock redan i detta sammanhang framhålla att ärenden som innefatlar val mellan olika alternativ när det gäller alt utse en person för ett uppdrag eller som avser entledigande av en förmyndare eller en god man på grund av olämplighet bör handläggas av lagfaren personal. Viss försiktighet torde också få iakttas i ärenden med internationell anknytning. Som allmän förutsättning bör naturiiglvis gälla samma begränsningar som tingsrältsinstmktionen uppställer för lingsnotariers handläggning av vidlyftiga eller svåra ärenden. Min avsikt är alt senare anmäla ett förslag till förordning som avses reglera försöksverksamheten och som kommer atl utformas med denna inriktning.

Den nu förordade lagändringen är av enkel beskaffenhet. Lagrådets hörande kan därför inte anses påkallat.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

att anta förslagel lill lag om ändring i lagen (1946:807) om handlägg­ning av domstolsärenden.


 


Prop. 1984/85:4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar au genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984