Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:37

Regeringens proposition 1984/85:37

om vuxenutbildningslag;

beslutad den 18 oktober 1984.

Regeringen föreslår riksdagen alt anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en vuxenutbildningslag. Del sker i enlighet med vad som aviserades i propositionen (1983/84: 169) om kommunal och statlig utbildning för vuxna. Riksdagen har ännu inle tagit ställning lill den propo­sitionen.

Den nya lagen innehåller dels en allmän bestämmelse om alt kommuner­na och landslingskommunerna skall verka för all vuxna dellar i uibildning, dels grundläggande bestämmelser om vissa utbildningsformer för vuxna, nämligen kommuners grundutbildning för vuxna (grundvux), kommuners och landstingskommuners allmänna och yrkesinriktade utbildning för vuxna (komvux) och utbildningen vid statens skolor för vuxna (SSV).

Lagens bestämmelser ersätter vissa föreskrifter som f. n. finns i förord­ningar om gmndvux, komvux och SSV. Genom de nya bestämmelserna görs smärre sakliga ändringar som beror på förslagen i prop. 1983/84: 169.

I lagens bestämmelser förutsätts all viss s.k. uppdragsutbildning skall kunna bedrivas efter avtal som huvudmannen för komvux såsom upp­dragsgivare eller uppdragstagare träffar med förelag, länsarbetsnämnder eller andra. Molsvarande gäller belräffande SSV.

Lagen föreslås Iräda i kraft den I juli 1985.

I    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 37

 

Prop. 1984/85:37

1    Förslag till Vuxenutbildningslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna föreskrifter

1    § Kommuner och landstingskommuner skall verka för alt vuxna dellar i uibildning.

2    §    Varje kommun skall i mån av behov anordna grundvux.

Med grundvux avses utbildning som syftar lill all ge vuxna grundläggan­de färdigheler i att läsa, skriva och räkna.

3 § Varje kommun och landstingskommun får anordna komvux inom de
ramar och pä de villkor i övrigi som följer av denna lag och andra föreskrif­
ler och beslul som meddelas av regeringen eller den myndighel som
regeringen bestämmer.

Med komvux avses sådan allmän och yrkesinriktad utbildning som syf­tar till att ge vuxna möjlighet att skaffa sig kompetens molsvarande den som ungdomar får genom grundskolan och gymnasieskolan. Komvux skall även kunna erbjuda yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå utan mot­svarighet i gymnasieskolan.

4    § Statens skolor för vuxna skall komplettera komvux genom alt erbju­da utbildning av samma slag i form av distansundervisning.

5    § Grundläggande föreskrifter om vissa andra former av vuxenutbild­ning än sådana som avses i 2-4 §§ finns i andra författningar än denna lag.

6    § Föreskrifterna i denna lag om räll all delta i grundvux och komvux och i utbildning vid statens skolor för vuxna gäller endast dem som är kyrkobokförda i riket.

Med en persons hemkommun avses i denna lag den kommun i vilken personen är kyrkobokförd. Med hemlandstingskommun avses den lands­tingskommun till vilken hemkommunen hör.

2 kap. Gemensamma föreskrifter om organisation m. m.

1   § Skolöverstyrelsen skall ha tillsyn över grundvux, komvux och sta­tens skolor för vuxna. Länsskolnämnden skall under överstyrelsen ha tillsyn över sådan utbildning inom länet.

2   § Kommunens skolstyrelse skall vara lokal styrelse för grundvux och komvux som kommunen anordnar. Om en statens skola för vuxna finns i kommunen, skall skolstyrelsen vara lokal styrelse även för den.

Landstingskommunens utbildningsnämnd skall vara lokal styrelse för komvux som landstingskommunen anordnar. Dessa bestämmelser gäller i den mån inle annat följer av denna eller

 

Prop. 1984/85:37                                                      3

annan lag eller av föreskrifler som meddelas av regeringen eller den myn­dighet som regeringen bestämmer.

3 § Såsom huvudmän för grundvux och komvux skall kommuner och landstingskommuner samarbeta sinsemellan och även la lill vara möjlighe­ler till samarbete med vuxenutbildning i andra former och med gymnasie­skolan.

3 kap. Grundvux

1 § Räll att genomgå grundvux har den som passerat skolpliktsåldern
men som i läsning, skrivning eller räkning saknar sädana färdigheter som
normall uppnås på grundskolans mellansladium.

Den som inle behärskar svenska språkel men har grundläggande färdig­heter i att läsa och skriva på något annal språk har inle rätt alt få undervis­ning i läsning och skrivning i gmndvux.

Lagens bestämmelser om grundvux gäller inte vuxna som behöver un­dervisning motsvarande särskolans.

2   § Varje kommun skall genom lämpliga åtgärder söka nå dem i kom­munen som har räll till gmndvux och motivera dem all delta i utbildningen.

3   § 1 en kommuns gmndvux skall sökande tas emot oberoende av var i riket de är kyrkobokförda. Ingen kommun behöver dock bedriva undervis­ning, i vilken skulle delta endast elever som är kyrkobokförda i andra kommuner när de börjar utbildningen. Inte heller behöver någon kommun ta emot en sökande som är kyrkobokförd i en annan kommun, om sökan­den mycket väl skulle kunna delta i hemkommunens gmndvux.

Den som har börjat i en kommuns grundvux får fullfölja utbildningen där oberoende av om hans kyrkobokföring ändras under pågående utbildning.

4 § Kommunerna får inle av dem som söker till eller är elever i grundvux
ta ut avgifter för administrationen eller för undervisningen.

Läroböcker, skrivmalerial och andra därmed jämföriiga hjälpmedel som används i gmndvux skall vara kostnadsfria för eleverna.

5 § Om en elev i grundvux har bristfälliga kunskaper i svenska språkel,
får undervisningen meddelas pä elevens eget språk, om eleven önskar det.
Sådan undervisning skall kompletteras med undervisning i svenska som
främmande språk inom grundvux.

Undervisning i grundvux får inle inräknas i undervisning i svenska för invandrare enligt lagen (1972:650) om räll lill ledighet och lön vid deltagan­de i svenskundervisning för invandrare.

6 § När eleven har sådana färdigheler i läsning, skrivning och räkning
som normalt uppnås på gmndskolans mellanstadium, skall undervisningen
i gmndvux för eleven upphöra. Della gäller oberoende av vilka kunskaper
eleven har i svenska språket.

Undervisningen för en elev skall också upphöra, om eleven inte gör lillfredssläliande framsleg.

Den för vilken grundvux har avslutals enligl första eller andra stycket får på nytt beredas sådan utbildning, om särskilda skäl talar för delta.

 

Prop. 1984/85:37                                                                     4

7 §    Den lokala styrelsen avgör frågor om antagning lill och avslutande av grundvux.

Den vars ansökan om antagning avslås eller för vilken grundvux förkla­ras avslutad får överklaga besluiel hos skolöverslyrelsen genom besvär. Överstyrelsens beslut med anledning av sådana besvär får inle överklagas.

4 kap. Komvux

1 § Komvux skall anordnas i form av kurser som år fristående frän
varandra och som var och en ger utbildning motsvarande en viss kompe­
tensnivå i ett ämne eller inom etl yrkesområde.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifler om undantag från första stycket.

2 § Kommuner får i sin komvux anordna kurser både pä grundskolenivå
och på gymnasial nivå.

Landstingskommuner får i sin komvux anordna endast kurser för utbild­ning på gymnasial nivå inom områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

3 § Den som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har räll all i mån
av plals della i kurser i komvux, om inle annal följer av föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifler om behörighelsvillkor och om grunder för urval.

4 § I en kommuns eller landslingskommuns komvux skall sökande tas
emot oberoende av var i rikel de är kyrkobokförda. Ingen kommun eller
landstingskommun behöver dock ta emot en sökande som inte är kyrko­
bokförd där, om sökanden mycket väl skulle kunna della i samma slags
utbildning i komvux som anordnas av hemkommunen eller hemlandstings-
kommunen.

Den som har börjat en kurs i en kommuns eller landslingskommuns komvux får fullfölja kursen oberoende av om hans kyrkobokföring ändras under pågående utbildning.

5 § Den lokala styrelsen för komvux i den kommun eller landstingskom­
mun, som anordnar den kurs ansökan avser, avgör om sökanden skall
nekas tillträde på grund av bestämmelserna i 4§ första stycket andra
meningen.

Om tillträde nekas får sökanden överklaga beslutet hos skolöverslyrel­sen genom besvär. Överstyrelsens beslul med anledning av sådana besvär får inte överklagas.

6 § Med det undantag som framgår av 5§ skall frågor om intagning av
elever lill kurser i en kommuns eller landslingskommuns komvux avgöras
av en särskild intagningsnämnd. Dess ledamöter skall utses av den lokala
slyrelsen.

Intagningsnämndens beslul får inle överklagas.

7 § Kommunerna och landstingskommunerna får inle av dem som söker
till eller är elever i komvux ta ut avgifter för administrationen eller för
undervisningen.

 

Prop. 1984/85:37                                                      5

Såvitt gäller läroböcker, skrivmalerial, verktyg, skyddskläder och andra därmed jämförliga hjälpmedel, som varje elev har för eget bruk och be­håller som sin egendom, får en kommun eller landstingskommun beslula att hjälpmedlen skall anskaffas av eleverna själva på egen bekostnad eller erbjudas mol avgifter, som högsl motsvarar kommunens eller landstings­kommunens anskaffningskostnader.

I övrigt skall hjälpmedel som används i komvux tillhandahållas utan kostnad för eleverna, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

5          kap. Statens skolor för vuxna

1 § Den som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har räll alt i män
av plats delta i utbildning vid statens skolor för vuxna, om inte annat följer
av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighel som
regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om behörighetsvillkor och om grunder för urval.

2 § Frågor om intagning till utbildning vid statens skolor för vuxna
avgörs av en för skolorna gemensam intagningsnämnd.

Intagningsnämndens beslul får inle överklagas.

3 § Avgifter för undervisningen eller administrationen får inle las ut av
dem som söker till eller är elever vid statens skolor för vuxna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär i fråga om eleverna vid statens skolor för vuxna fatta sädana beslut som avses i 4 kap. 7 § andra stycket. I övrigt skall hjälpmedel som används i utbildningen vid skolorna tillhandahållas ulan koslnad för eleverna, om inle annat följer av föreskrifler som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer.

6          kap. Interkommunal ersättning

1   § Interkommunal ersättning för ulbildningshuvudmannens kostnader för en elev skall betalas enligt föreskrifterna i detla kapitel, om inte annat följer av överenskommelse.

2   § I fall där någon deltar i grundvux som anordnas av en annan kommun än hemkommunen, skall hemkommunen betala interkommunal ersättning till den andra kommunen.

Detsamma gäller i fråga om komvux på grundskolenivå och komvux på gymnasial nivå inom andra områden än vård, jordbruk, skogsbmk och trädgårdsnäring.

3 § Om en landstingskommun i sin komvux haren elev som är kyrkobok­
förd i en kommun som hör lill en annan landstingskommun, skall hem­
landstingskommunen belala interkommunal ersättning till den andra lands­
tingskommunen.

Hör elevens hemkommun inle lill någon landstingskommun, skall ersätt­ningen betalas av hemkommunen.

 

Prop. 1984/85:37                                                      6

4 § Om en kommun, som inte hör lill någon landstingskommun, anord­
nar komvux på gymnasial nivå inom någol av områdena vård, jordbmk,
skogsbmk och trädgårdsnäring och i sådan utbildning har en elev som inte
är kyrkobokförd i kommunen, skall hemlandslingskommunen betala inter­
kommunal ersättning till kommunen. Hör inte heller hemkommunen till
någon landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen.

När utbildning som avses i första stycket anordnas av en kommun, som hör lill en landstingskommun, är ingen kommun eller landstingskommun skyldig all betala interkommunal ersättning.

5 § Hemkommunen eller hemlandslingskommunen är inte skyldig all
belala interkommunal ersättning, om eleven mycket väl hade kunnat della
i samma slags utbildning i komvux som anordnas av hemkommunen eller
hemlandslingskommunen.

Detta undanlag från ersättningskyldighel gäller dock inte, om hemkom­munen eller hemlandslingskommunen innan eleven logs emot bereddes tillfälle alt yltra sig till den mottagande kommunen eller landstingskommu­nen och därvid inte framförde någon sådan invändning.

6 § Vid oenighet om rätten till interkommunal ersättning eller om ersätt­
ningens storlek, skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Om någon av
parterna är en landstingskommun eller om två tvistande kommuner hör lill
olika län, skall dock frågan avgöras av skolöverslyrelsen.

Länsskolnämndens beslut enligt första slyckel får överklagas hos skol­överslyrelsen genom besvär. Överstyrelsens beslul med anledning av så­dana besvär eller som första instans får inte överklagas.

7 kap. Uppdragsutbildning m. m.

1   § Kommuner och landstingskommuner får inom komvux bedriva även uppdragsutbildning enligt föreskrifler som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

2   § Enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får kommuner och landstingskommuner i sin egenskap av huvudmän för komvux ge uppdrag om utbildning, som anord­nas utanför komvux men som eleverna får tillgodoräkna sig som om den hade fullgjorts i komvux.

3   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be­träffande statens skolor för vuxna meddela föreskrifter om uppdragsut­bildning av samma slag som beträffande komvux.

4   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifler om möjlighet att inom komvux bedriva utbildning som anpassas till bestämmelser för gymnasieskolan eller någon annan ulbild-ningsform för all gemensam undervisning skall kunna anordnas.

5   § I sådana föreskrifler som avses i l-4§§ får göras undanlag från bestämmelser i denna lag.

 

Prop. 1984/85:37                                                                7

8 kap. Övriga föreskrifter

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­
dela ytterligare föreskrifler om organisalionen av grundvux, komvux och
slatens skolor för vuxna saml om kommuners och landslingskommuners
befattning i övrigi med sådan utbildning.

1 fråga om organ för samverkan eller motsvarande inom grundvux, komvux och statens skolor för vuxna får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om alt ledamöter i organet eller andra förelrädare utses och entledigas av enskilda.

2   § Försöksverksamhet får anordnas inom grundvux, komvux och ut­bildningen vid statens skolor för vuxna. Föreskrifter om försöksverksam­het meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm­mer. I sädana föreskrifter får göras undanlag från bestämmelser i denna lag.

3   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär ulan hinder av 4 kap. 7§ och 5 kap. 3§ meddela föreskrifter om skyldighet att för prövning i komvux eller vid statens skolor för vuxna betala avgift som tillfaller staten.

4   § Regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer fär med­ge enskilda all anordna prövning och utfärda betyg enligt de bestämmelser som gäller för komvux och statens skolor för vuxna.

1.     Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

2.  Bestämmelserna i 3 kap. 1. 3, 6 och 7 §§,4 kap. 3-6§§, 5 kap. I och 2 §§ saml 6 kap. skall tillämpas i faU där eleven antas lill utbildningen efter lagens ikraftträdande.

3.  Bestämmelserna i 3 kap. 5§, 4 kap. 2§ saml 7 kap. gäller sådan utbildning som eleverna päböijar efter lagens ikraftträdande.

 

Prop. 1984/85:37                                                                 8

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:160) med bemyndigande att meddela föreskrifter om kommuns och landstingskommuns medverkan i ut­bildning

Härigenom föreskrivs alt lagen (1975:160) med bemyndigande att med­dela föreskrifler om kommuns och landstingskommuns medverkan i ut­bildning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringen eller förvaltnings­myndighet som regeringen bestäm­mer får meddela föreskrifter om kommuns eller landstingskommuns medverkan i annan utbildning än som avses i skollagen (1962: 319) el­ler lagen (1967:940) angående om­sorger om vissa psykiskt utveck­lingsstörda.

Föreslagen lydelse

Regeringen eller den förvalt­ningsmyndighel som regeringen be­stämmer får meddela föreskrifter om kommuners eller landstings­kommuners medverkan i annan ut­bildning än som avses i skollagen (1962:319), lagen (1967:940) an­gående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, 3—5 kap. vuxen­utbildningslagen (1984:000) eller bestämmelserna om kommunal högskoleutbildning i högskolelagen (1977:218).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

 

Prop. 1984/85:37

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET         PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holm­berg, Wickbom

Föredragande: stalsrädel Hjelm-Wallén Proposition om vuxenutbildningslag

I    Inledning

Vuxenutbildning är en samlingsbeteckning för utbildningsverksamhet och folkbildning i många olika former och med delvis olika mål. Gemen­samt för olika former av vuxenutbildning är att de oberoende av utbild­ningens nivå riktar sig till vuxna.

Till vuxenutbildning räknas f. n. i första hand grundutbildning för vuxna (grundvux), kommunal vuxenutbildning (komvux), utbildning vid statens skolor för vuxna (SSV), utbildning vid folkhögskolor, sludiecirkelverk-samhet och arbetsmarknadsutbildning (AMU). Till vuxenutbildning räknas däremol inte högskoleutbildning.

Grundvux är avsedd för vuxna som saknar grundläggande färdigheter i läsning, skrivning eller räkning. Kommunerna är huvudmän för grundvux och är skyldiga att anordna sådan i män av behov.

Genom komvux har vuxna möjlighet att skaffa sig en utbildning som svarar mot den som ungdomar får på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan. Dessutom finns s.k. särskild yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå men utan direkt motsvarighet i gymnasieskolan. Komvux består av kurser som är fristående från varandra och som var och en ger utbildning motsvarande en viss kompetensnivå i ett ämne eller inom ell yrkesområde. Den studerande kan läsa en enda eller flera kurser. Kurser­na kan kombineras så att de leder fram till en fullständig kompetens molsvarande den som uppnås i gmndskolan eller gymnasieskolan. Kom­vux får anordnas av kommuner och landstingskommuner. De senare får

II   Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 37

 

Prop. 1984/85:37                                                     10

anordna endast kurser som motsvarar sådan utbildning som en landstings­kommuns gymnasieskola kan omfalta, dvs. utbildning inom områdena vård, jordbruk, skogsbmk och trädgårdsnäring.

Stålen lämnar bidrag till gmndvux och komvux. Bidragen avser huvud­sakligen kostnader för skolledare och lärare.

Som komplement till komvux finns stålens skolor för vuxna f55V) i Härnösand och Norrköping. Vid SSV anordnas motsvarande utbildning för elever från hela landet. Studierna vid SSV bygger på distansundervis­ning med eller ulan lärarhandledda perioder vid skolorna. Skolstyrelserna i Härnös..nds och Norrköpings kommuner år lokala styrelser för SSV.

Bestämmelser om grundvux, komvux och SSV finns f. n. inle i någon lag ulan endasl i författningar av lägre valör. Den grundläggande förordningen för komvux och SSV är förordningen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning, i det följande kallad komvux-förordningen. För grundvux gäller förordningen (1977:537) om gmndutbildning för vuxna, i det följande kallad grundvux-förordningen. Författningarna innebär skyldigheter för kommuner i fråga om grundvux och SSV saml för kommuner och lands­tingskommuner när det gäller bl. a. interkommunal ersättning för komvux. Sådana åligganden kan föreskrivas med slöd av lagen (1975:160) med bemyndigande-all meddela föreskrifler om kommuns och landstingskom­muns medverkan i utbildning, i del följande kallad bemyndiganddagen.

Vissa frågor om grundvux, komvux och SSV har nyligen lagits upp i propositionen (1983/84:169) om kommunal och statlig utbildning för vuxna. Riksdagen har ännu inle tagit ställning till propositionen. I den uttalades (s. 73) alt de grundläggande bestämmelserna om grundvux, kom­vux och SSV borde meddelas i form av en särskild lag. Förslag till en sådan lag borde föreläggas riksdagen under år 1984. Lagen skulle då kunna träda i kraft den I juli 1985.

I del följande redovisar jag förslag till en lag i ämnet.

Jag har i detla ärende samrått med cheferna för social-, arbelsmarknads-och civildepartementen saml statsråden Göransson och Gradin i frågor som berör deras ansvarsområden.

2   Allmän motivering 2.1 Lagens ram m. m.

Mitt förslag: I en vuxenulbildningslag, som träder i kraft den 1 juli 1985, las in dels en allmän bestämmelse om att kommuner och landstings­kommuner skall verka för alt vuxna dellar i uibildning, dels grundläg­gande bestämmelser om gmndvux, komvux och SSV.

 

Prop. 1984/85:37                                                     11

Skäl för mitt förslag och vissa kommentarer: Såsom nämnts har i prop. 1983/84: 169 aviserats förslag till en lag med grundläggande bestämmelser om grundvux, komvux och SSV.

Vilka frågor om grundvux, komvux och SSV som skall regleras i lagen bör bestämmas med hänsyn till vad som f.n. ingår i skollagen (1962:319) om den likaså för eleverna frivilliga gymnasieskolan. Jag vill i samman­hanget också erinra om högskolelagen (1977:218), som innehåller grund­läggande föreskrifter om statlig och kommunal högskoleutbildning.

Mot denna bakgrund bör i lagen tas med föreskrifter om de tre ulbild-ningsformernas karaktär, kommunernas skyldighet all anordna grundvux, vilka myndigheter som handhar frågor om de tre utbildningsformerna, lilllräde lill ulbildningarna, huvudmännens koslnadsansvar i förhällande lill eleverna och inlerkommunal ersättning.

I prop. 1983/84: 169 föreslås alt vatje kommun och landstingskommun skall vara skyldig att främja vuxnas deltagande i utbildning. Den nya lagen bör inledas med en allmän bestämmelse om detla. Lagen blir därmed inte helt begränsad till grundvux, komvux och SSV. Som jag återkommer till i specialmoliveringen tar den allmänna bestämmelsen främst sikte på sådan utbildning som är särskilt avsedd för vuxna och brukar kallas vuxenutbild­ning. Lagen bör under dessa omsländigheler kunna få rubriken Vuxenut­bildningslag.

I propositionen (1983/84: 199) om svenskundervisning för vuxna invand­rare föreslås att ett nytt system för undervisningen i svenska språket m. m. för vuxna invandrare (sfi) införs den 1 januari 1986. Det föreslagna syste­met innebär bl.a. att kommunerna får ell lagsladgal ansvar för att s.k. grund-sfi kommer lill stånd, i första hand med anlitande av studieförbun­den. S.k. påbyggnads-sfi förutsätts bli anordnad av studieförbund i form av studiecirklar eller inom AMU. I propositionen uttalas all förslag lill lagbestämmelser om gmnd-sfi m. m. bör utarbetas i samband med bl. a. de lagförslag som aktualiseras i prop. 1983/84: 169.

1 och för sig talar principiella skäl för att alla bestämmelser om vuxenut­bildning som ges lagens form samlas i en gemensam lag. Det framstår emellertid som mest praktiskt att åtminstone t. v. låta den nya lagen -frånsett den inledande allmänna beslämmelsen - reglera endast gmndvux, komvux och SSV. Lagen kan då träda i kraft den I juli 1985 såsom avsågs i prop. 1983/84: 169. Om bestämmelserna rörande grund-sfi bör fogas in i vuxenulbildningslagen eller inle är en fråga som får tas upp senare.

I möjligaste mån bör lagen byggas upp på etl sådani sålt, au bestämmel­ser om ytterligare ulbildningsformer lätt kan föras in.

För att undvika missförstånd vill jag framhålla att jag inte har någon tanke på lagbestämmelser om folkhögskolornas och studieförbundens verksamheter. För dessa finns endasl bestämmelser med karaktär av slais-bidragsvillkor.

 

Prop. 1984/85:37                                                                 12

2.2 Förhållandet till andra författningar som nu gäller eller som planeras

Mitt förslag: Vuxenulbildningslagens bestämmelser om grundvux, komvux och SSV ges del sakinnehåll och den tekniska utformning som förhållandena för dessa ulbildningsformer motiverar, oberoende av gäl­lande eller kommande bestämmelser i författningar som reglerar andra utbildningsformer.

Bemyndiganddagen ändras med anledning av vuxenulbildningsla­gen. Följdändringar i övrigi görs endast i författningar som inte har form av lag.

Skäl för mitt förslag och vissa kommentarer:

Allmänt

Bestämmelserna om grundskolan och gymnasieskolan i skollagen (1962:319) och skolförordningen (1971:235) med anslutande författningar har hittills mycket starkt styrt regleringen av grundvux, komvux och SSV. På åtskilliga punkter har del gjorts hänvisningar fill eller rena efterbildning-ar av bestämmelser i dessa författningar ulan all del närmare övervägts om de fullt ul passar för vuxenutbildningen.

Ett sleg i riktning mot större hänsyn lill vuxenutbildningens behov togs genom tillkomsten av en särskild läroplan för grundvux, komvux och SSV (Lvux 82). Ytterligare steg i samma riktning har lagits genom vissa förslag i prop. 1983/84: 169. Jag tänker närmast på förslagen om slopande av elev­områden m. m. och förslagen om inlerkommunal ersättning (prop. s. 19 ff).

Det är enligl min mening angeläget att vuxenutbildningslagens bestäm­melser om grundvux, komvux och SSV ges det sakinnehåll och den ut­formning som förhållandena för dessa utbildningsformer motiverar. Nuva­rande lagbestämmelser om grundskolan och gymnasieskolan bör inte få styra valel av lösningar i vuxenutbildningslagen.

Kommande bestämmelser för andra utbildningsformer

Beträffande utredningsförslag m.m. som kan leda fram lill nya besläm­mdser för andra ulbildningsformer än grundvux, komvux och SSV vill jag nämna följande.

1 betänkandet (DsU 1981:4) Skollagen har skolförfatlningsutredningen (U 1979:12) lämnat förslag till en ny skollag. Förslagel innebär huvudsakli­gen en författningsleknisk och språklig översyn av den nuvarande skolla­gen. I betänkandet uppmärksammar utredningen bl.a. frågor om skolhu-vudmannens kostnadsansvar i förhållande till eleverna i grundskolan och gymnasieskolan samt frågor om elevområden och interkommunal ersätt­ning beträffande grundskolan och gymnasieskolan. 1 de sistnämnda frå­gorna föreslår utredningen smärre sakliga ändringar. Betänkandet har re-

 

Prop. 1984/85:37                                                                   13

missbehandlais. Beredningsarbete pågår med sikte på alt riksdagen år 1985 skall kunna föreläggas förslag till en ny skollag, som kan träda i kraft den I juli 1986.

Vuxenulbildningslagens sjålvsländighel i förhållande lill skollagen hind­rar givelvis inle att förfallningstekniska och andra synpunkler, som fram­kommit i skolförfattningsulredningens belänkande och under remissbe­handlingen av della, kan vara av inlresse även vid ulformningen av vuxen­ulbildningslagen.

I belånkandel (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade har omsorgskommillén (S 1977:12) bl. a. föreslagit alt s. k. särvux, som lands­tingskommuner f. n. bedriver som försöksverksamhet med visst statsbi­drag, skall göras reguljär och inordnas i komvux som särskild skolform för vuxna barndomspsykotiska och utvecklingsstörda. Vuxensärskolan skall enligt förslaget lill sitt innehåll molsvara den undervisning som ges inom särskolans olika skolformer. Kommitténs förslag bereds f.n. inom rege­ringskansliet. Vuxenutbildningslagen får utformas ulan hänsyn lill vad beredningen kan leda fram lill.

Som jag nyss nämnt avses kommande lagbestämmelser om grund-sfi träda i kraft den 1 januari 1986. Om bestämmelser rörande sfi inle tas in i vuxenulbildningslagen, kommer denna sannolikt ändå all påverkas. Den bör åiminslone lillföras en beslämmelse med upplysning om all det i annan lag finns föreskrifler om gmnd-sfi. Det kan också bli aktuellt med följdänd­ringar i vuxenulbildningslagens bestämmelser om gmndvux.

I betänkandet (SOU 1983:22) Utbildning för arbetslivet har kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) lagt fram förslag belräffande AMU m. m. Därefter har arbeismarknadssly-relsen lagi fram vissa förslag som också rör AMU. Jag har erfaril att beredning pågår med sikte på all riksdagen inom kort skall kunna föreläg­gas förslag som kan genomföras med början den I januari 1986.

Jag har vid samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet ocksä erfarit all hon ämnar föreslå all grundulbildning för zigenare inom AMU skall upphöra. Mill lagförslag ulgår från all så blir fallet. I lagförslaget har jag också i möjligaste mån försökt ta hänsyn lill del ökande behovet av samarbete mellan AMU och komvux genom uppdragsutbildning m. m.

Nu aktuella följdändringar

Av förfallningstekniska skäl föranleder vuxenutbildningslagen en änd­ring i bemyndiganddagen.

Tillkomsten av en vuxenulbildningslag medför alt ett stort antal bestäm­melser i gmndvux- och komvux-förordningarna skall upphävas eller änd­ras. En del ändringar i förordningarnas bestämmelser aktualiseras också av sådana förslag i prop. 1983/84: 169 som inte rör frågor som regleras i lagen.

 

Prop. 1984/85:37                                                                    14

De nämnda förordningarna måsle alltså ses över till den I juli 1985, dä lagen avses träda i kraft. Möjligen kan det bli aktuellt att sammanföra bestämmelser om gmndvux, komvux och SSV i en gemensam ny förord­ning.

Även läroplanen (Lvux 82) behöver ses över med anledning av förslagen i prop. 198.3/84:169.

2.3 Sakliga ändringar i förhållande till nuvarande bestämmelser

Mitt förslag: Genom vuxenulbildningslagen görs sådana sakliga änd­ringar i nuvarande reglering som föranleds av förslagen i prop. 1983/84:169. I lagens bestämmelser om komvux och SSV tas hänsyn fill utvecklingen beträffande s. k. uppdragsutbildning. I övrigi görs enstaka sakliga ändringar i rena detaljfrågor.

Skäl för mitt förslag och vissa kommentarer:

Allmänt

Förslagen i prop. 1983/84: 169 är resultatet av en genomgång av reglerna om grundvux, komvux och SSV. Bortsett från frågan om uppdragsutbild­ning finns det inte anledning att nu föreslå ytteriigare sakliga ändringar annat än i rena detaljspörsmål som har aktualiserats i samband med arbetel på den nya lagen. Jag hänvisar lill lagtexten och specialmotiveringen.

För att undvika missförstånd vill jag tillfoga alt lagförslaget inle innebär någol ställningslagande i fråga om utbildningsväsendets regelsystem på sikt. De allmänna förändringar som kan bli resultatet av pågående utred­ningsarbete inom bl.a. skolförfatlningsutredningen och slal-kommunbe-redningen (C 1983:02) kan inte föregripas belräffande gmndvux, komvux och SSV. Vuxenulbildningslagen måste vid sitt ikraftträdande den I juli 1985 ansluta lill det system som då gäller inom utbildningsväsendet.

Uppdragsutbildning

Om en utbildningshuvudman mol särskild ersältning från en uppdragsgi­vare för dennes räkning anordnar en viss kurs eller liknande eller reser­verar vissa platser i en kurs för elever som uppdragsgivaren anvisar, brukar man tala om uppdragsutbildning.

När uppdragsutbildning anordnas inom en av statliga bestämmelser reg­lerad utbildningsform, kan det finnas risk för konflikter med dessa bestäm­melser. För t.ex. komvux och SSV finns bl.a. bestämmelser om vilka kurser som får anordnas, kurs- och limplaner, limramar, behörighetskrav och urvalsgmnder, intagningsförfarande, lärartjänster, statsbidrag, inler­kommunal ersättning och studiestöd. Dessa bestämmelser är inle anpas­sade lill inslag av uppdragsutbildning.

 

Prop. 1984/85:37                                                                    15

Det har under senare år växt fram ell starkt intresse från företag och andra alt anlita bl. a. komvux och SSV för uppdragsutbildning.

Mol denna bakgrund lades i prop. 1983/84: 169 (s. 57 ff) fram förslag om försöksverksamhet med uppdragsutbildning i olika former inom komvux och SSV utöver vad som kan ske inom ramen för redan gällande bestäm­melser. Enligt förslaget skall komvux och SSV på försök få sälja utbildning lill förelag - varmed jämställs myndigheter m. m. - lill självkostnadspris. Uppdragsutbildning skall enligl förslagel inle få ligga på högskolenivå eller inom sludieförbundens verksamhelsområde. Däremot skall utbildning en­ligt AMU:s läroplaner kunna förekomma. Enligl proposilionen bör upp-dragsulbildningen t. v. inte få omfatta mer än tio procent av den ordinarie utbildningen i kommunens komvux. När del gäller SSV bör del enligl proposilionen ankomma på skolöverstyrelsen (SÖ) alt la slållning lill huru­vida och i vilken omfattning uppdragsutbildning skall få anordnas. Rege­ringen har i proposilionen begärt riksdagens godkännande av förslagel om försöksverksamhet med uppdragsutbildning anordnad inom komvux och SSV.

De bestämmelser utanför studieslödsområdel, från vilka avsteg behöver kunna göras för alt den i prop. 1983/84:169 föreslagna försöksverksamhe­ten skall kunna genomföras, finns f. n. uteslutande i förordningar, regle­ringsbrev och SÖ: s föreskrifler. I och med vuxenulbildningslagen kommer emellertid lagens form att ges ål t. ex. vissa bestämmelser om intagnings-förfarande vilka inle passar för uppdragsutbildning.

Vuxenutbildningslagen bör inrymma en möjlighel för regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer att för olika slag av försöks­verksamheter meddela föreskrifter som innebär undantag från lagens be­stämmelser. Del blir alltså i och för sig möjligt att göra uppdragsutbildning förenlig med lagen så länge del är fråga om försöksverksamhet. Redan nu kan man emellertid förutse att uppdragsutbildning i olika former mycket snart kommer alt bli ell naturligt inslag i komvux och SSV. ÅtskUliga förelag kan väntas visa intresse för att genom komvux ordna viss fortbild­ning åt sin personal, t. ex. på dalaområdet. Vidare har del framträtt ell allt starkare behov av att kunna både "köpa" och "sälja" utbildning mellan bl.a. AMU och komvux. Mol den bakgrunden bör i vuxenulbildningsla­gens bestämmelser fömtsättas att viss uppdragsutbildning skall kunna bedrivas efter avtal som huvudmännen för komvux, såsom uppdragsgivare eller uppdragstagare, träffar med företag, länsarbetsnämnder eller andra. Molsvarande gäller beträffande SSV. Jag hänvisar lill lagtexten och spe­cialmotiveringen.

2.4 Vissa särskilda frågor

Innan jag går in på de enskilda bestämmelserna i förslagel till vuxenut­bildningslag vill jag kommentera några av de ämnen som föreslås bli reglerade i lagen.

 

Prop. 1984/85:37                                                     16

2.4.1 Frågor om avgifter m. m.

Enligl 11 § grundvux-förordningen får avgift inle tas ut för grundvux. Komvux-förordningen, som innehåller bestämmelser även för SSV, före­skriver i 7 § att avgift inle får tas ul för undervisningen. I paragrafens andra stycke anges alt särskilda föreskrifter gäller om avgifter för undervisnings­material i SSV.

Dessa bestämmelser om avgifisförbud skall ses mot bakgrund av mot­svarande bestämmelser i skollagen.

I 28 § skollagen finns en ullrycklig föreskrift om att avgift inle får las ut för undervisningen i grundskolan. Av förarbelena (prop. 1962:136 s. 76 f) framgår alt föreskriften tar sikte på inskrivnings- och terminsavgifter och alltså inle på läroböcker och andra undervisningshjälpmedel. I kommuner­nas skyldighet att anordna gmndskola för skolpliktiga fär emellertid anses ligga en skyldighet att tillhandahålla läroböcker m. m. kostnadsfritt för eleverna. 1 skolförordningen finns föreskrifter om all elever i grundskolan i skälig omfattning skall ha tillgång till läromedel och annan materiel som fordras för en tidsenlig undervisning. Dessulom föreskrivs att eleverna som gåva skall få behåUa vissa läromedel.

I skollagen finns också en föreskrift om all beslämmelsen i dess 28 § skall äga molsvarande tillämpning i fråga om gymnasieskolan. Det är ju en för eleverna frivillig skolform som kommuner och landstingskommuner är huvudmän för men inte är skyldiga all anordna.

Den närmare innebörden av bestämmelserna om avgifisförbud och av vissa andra bestämmelser av inlresse i sammanhanget har uppfattats pä olika sätt. Bl.a. mot bakgrund av det ekonomiska lägel vill åtskilliga kommuner all elever i gymnasieskolan och komvux genom avgifter eller på annat sätt själva skall bekosta bl.a. vissa läroböcker. Enligl uppgift vill vissa kommuner också ta ut anmälningsavgifter av dem som söker till komvux.

1 prop. 1983/84: 169 (s. 18 O föreslås alt utbildningen i grundvux, kom­vux och SSV i princip skall vara kostnadsfri för eleverna. För komvux och SSV skall dock kunna beslutas att eleverna själva skall bekosta läroböc­ker, arbetsmaterial, skrivmalerial och andra undervisningshjälpmedel, om hjälpmedlen används för eget bruk och fär behållas.

Regleringen i vuxenutbildningslagen för grundvux, komvux och SSV får utformas med hänsyn lill vad som bedöms lämpligt mol bakgrund av nu gällande beslämmdser och del behov av klarlägganden som framkommil främsl i fråga om komvux.

Av de nämnda förarbelena till skollagens avgiftsförbud framgår all in­skrivnings- och terminsavgifter inte får förekomma vare sig i grundskolan eller i gymnasieskolan. Avgifter av sådana eller liknande slag - exempel­vis anmälningsavgifter - bör givelvis inle heller få förekomma i komvux, som i detta sammanhang bör jämställas med gymnasieskolan.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   17

Det råder också viss tveksamhet om under vilka omständigheter läro­böcker och andra hjälpmedel som används i undervisningen i komvux inte behöver tillhandahållas kostnadsfritt för eleverna. I enlighet med förslaget i prop. 1983/84: 169 bör eleverna kunna bli tvungna alt bekosta endast sådana läroböcker och andra hjälpmedel, exempelvis skrivmalerial, verk­tyg och skyddskläder, som varje elev har för eget bruk och - i den mån de inte förbrukas under kursen - får behålla som sin egendom. Eleverna bör inte kunna bli skyldiga all belala för all fä låna läroböcker och andra hjälpmedel.

För alla tre nu aktuella ulbildningsformer - grundvux, komvux och SSV - bör föreskrivas att avgift inte får las ut för undervisningen eller admini­strationen. Modellen bör alltså tillämpas även i fråga om grundvux. Visser­ligen är ett uttryckligt avgifisförbud inte nödvändigt för grundvux, som kommunerna ju har skyldighet alt anordna, men eftersom alla utbildnings­formerna regleras i samma lag skulle frånvaron av ell uttryckligt avgifisför­bud för grundvux kunna föranleda missförstånd.

För grundvux bör föreskrivas all läroböcker m. m. som används i under­visningen skall vara koslnadsfria för eleverna. För komvux och SSV bör en liknande huvudregel förses med undanlag som anger vilka möjligheler som finns alt låta eleverna genom avgifter eller på annal säll själva bekosta bl.a. läroböcker.

En avgift för t. ex. läroböcker bör inle få ges den formen all även elever som själva, kanske ulan kostnad, kan anskaffa hjälpmedlen tvingas betala avgift. Den skulle i så fall i praktiken bli ell slags avgift för undervisningen som sådan eller för administralionen.

I laglexlen bör inrymmas en möjlighel för regeringen eller den myndig­hel som regeringen bestämmer att meddela föreskrifler om speciella un­dantag från avgiflsförbudet såvill gäller komvux och SSV.

Beträffande den närmare ulformningen av bestämmelserna hänvisar jag lill laglexlen och specialmoliveringen.

2.4.2 Regional resursplanering och huvudprincipen om tiUträde oberoende av kyrkobokföringsort

Alla kommunala eller landstingskommunala ulbildningsformer är inle avsedda huvudsakligen för dem som är bosalta i den kommun eller lands-lingskommun som anordnar ulbildningen. Högskolelagen föreskriver all sökande skall anlas ulan avseende på kyrkobokföringsort till sådan gmnd­läggande högskoleutbildning som anordnas av kommun eller landstings­kommun. Vidare bygger regelsystemet för gymnasieskolan på alt endast en del av landets kommuner har gymnasieskola och på att utbudet av studievägar varierar mellan olika kommuners och landstingskommuners gymnasieskolor. Regler om elevområden m. m. för gymnasieskolan är utformade med hänsyn lill dessa förhållanden.

t2    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 37

 

Prop. 1984/85:37                                                      18

De samlade resurserna för komvux inom exempelvis ett län skulle inte ulnytljas effeklivi, om vaije huvudman efterslrävade etl allsidigt kursut­bud. Utbudet av komvux-kurser måste variera mellan olika kommuner och landstingskommuner ännu mer än utbudet av studievägar varierar mellan olika kommuners och landstingskommuners gymnasieskolor. Komvux är också - bl.a. genom den större lokala beslutanderätten - mer flexibel än gymnasieskolan.

Studier i gymnasieskolan bedrivs på heltid, medan studier i komvux ofta bedrivs jämsides med arbete på hellid eller dellid. Många har förvärvsarbe­te utanför den kommun där de bor och har lättare alt delta i kurser som anordnas i den kommun där de har silt förvärvsarbete. En del vill gå på kurser tillsammans med sina arbetskamrater. Arbetsgivare kan medge att det får ske på arbetstid. Detla gör alt sökandens kyrkobokföringsort bör fiUmälas mindre betydelse i komvux än i gymnasieskolan.

Mot denna bakgmnd har i prop. 1983/84: 169 stor vikt lagts vid regional resursplanering och möjligheterna att della i utbildning som anordnas av annan än hemkommunen eller hemlandstingskommunen. Detla gäller både komvux och grundvux.

I proposilionen föreslås bl. a. (s. 60 fO att länsskolnämnderna åläggs att ta initiativ till regelbundna samråd mellan huvudmännen i länet om plane­ringen av verksamheten i komvux och gmndvux.

Vad gäller de studerandes möjligheler att söka sig lill grundvux eller komvux som anordnas av annan än hemkommunen eller hemlandstings­kommunen finns i prop. 1983/84: 169 förslag (s. 19) som innebär steg i riktning mol etl system med intagning oberoende av kyrkobokföringskom­mun. Som huvudprincip föreslås att vuxna skall ha rätt all i mån av plats tas in i komvux enligl gällande behörighels- och urvalsregler, oavsett i vilken kommun utbildningen anordnas. Även när del gäller gmndvux skall enligt förslaget en sökande kunna få utbildning i annan kommun än hem­kommunen. Huvudprincipen är försedd med en undantagsregel av inne­börd att sökande som myckel väl skulle kunna della i samma slags utbild­ning i hemkommunen inte skall kunna kräva all få gå i en annan kommuns grundvux eller komvux.

Med de föreslagna reglerna blir den studerande sällan hänvisad enbart lill hemkommunens utbildning.

Beträffande närmare överväganden i de här berörda frågorna hänvisar jag lill specialmotiveringen.

3   Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till 1. vuxenutbildningslag.

 

Prop. 1984/85:37                                                                    19

2. lag om ändring i lagen (1975: 160) med bemyndigande all meddela föreskrifter om kommuns och landstingskommuns medverkan i utbildning.

Jag har beträffande ulformningen av lagförslaget under 2 samrått med statsrådet Göransson.

Bestämmelserna i 8 kap. I § andra slyckel och 4 § förslagel till vuxenut­bildningslag ger utrymme för föreskrifter och andra beslul om sådana befogenheter för enskilda som under vissa omständigheter skulle kunna anses som myndighetsutövning. Med hänsyn till sakens ringa vikt och till bestämmelsernas tekniskt enkla beskaffenhet anser jag att lagrådets ytt­rande inte behöver inhämlas.

4    Specialmotivering till lagförslagen 4.1 Förslaget till vuxenutbildningslag

Lagens ram. terminologi m. m.

I den nya lagen las in grundläggande bestämmelser om ulbildnings­former för vilka molsvarande bestämmelser f.n. finns i komvux-förord­ningen och grundvux-förordningen.

Lagen innehåller emellertid inle bara bestämmelser om dessa utbild­ningsformer. Den har en vidare ram genom en inledande allmän föreskrift om att kommuner och landstingskommuner skall verka för att vuxna dellar i utbildning.

1 gällande förordningar används som beteckningar på de aktuella ulbild-ningsformerna "gmndutbildning för vuxna", "kommunal vuxenutbild­ning" och "statlig vuxenutbildning". Dessa beteckningar används emel­lertid sällan av dem som är verksamma inom sådan utbildning. Den term som allmänt används för kommunal vuxenutbildning är "komvux". På molsvarande sätt har "grundvux" kommit alt användas i stället för den längre beteckningen grundutbildning för vuxna. Termerna komvux och grundvux används i läroplanen (Lvux 82). Vad gäller statlig vuxenutbild­ning brukar man tala om statens skolor för vuxna, något som förkortas SSV. Denna förkortning återfinns också i läroplanen.

Såväl komvux som grundvux är utbildning för vuxna i kommunal regi. Det är därför inte lämpligt att i den nya lagen kalla enbart komvux för kommunal vuxenutbildning. F. ö. är ju landstingskommuner huvudmän för viss komvux. Dessutom blir lagtexlen otymplig om beteckningarna grund­utbildning för vuxna och kommunal vuxenutbildning används. Kortare termer behövs. Terminologin bör alltså ändras i förhållande till de nuva­rande förordningarna. Jag anser del vara mest praktiskt att även i laglexlen acceptera de numera vedertagna termerna komvux och grundvux. Den statliga utbildningsform som regleras i lagen bör kallas statens skolor för vuxna.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   20

Lagen indelas i åtta kapitel. Del första innehåller allmänna bestämmel­ser. I det andra kapitlet finns för flera utbildningsformer gemensamma föreskrifter om organisation m.m. Sedan följer ell kapilel om grundvux, ell om komvux och ell om SSV. Del sjålle kapillel handlar om inlerkom­munal ersällning för grundvux och komvux. I del sjunde finns beslämmd­ser om uppdragsutbildning m.m. Del åttonde kapillel innehåller bl.a. hemyndiganden.

1 kap. Allmänna föreskrifter

1 §    Kommuner och landstingskommuner skall verka för all vuxna dellar i uibildning.

Bakgrund

I skollagen (1962:319) finns bestämmelser om alt varje kommun och landstingskommun skall främja åtgärder i syfte all bereda ungdom under­visning i gymnasieskola. De år inte skyldiga att själva anordna gymnasie­skola.

Dessa bestämmelser i skollagen är i viss mån förebilder för 1 kap. I § vuxenutbildningslagen. Paragrafen är föranledd av förslag i prop. 1983/84:169.

I prop. 1983/84: 169 pekas på all många vuxna inte har fäll del av sådana utbildningsresurser som samhället numera ställer till förfogande för ungdo­marna. Det framhålls därför som ell rällvisekrav all de kan få del av olika slag av vuxenutbildning. I propositionen föreslås mol denna bakgrund att kommuner och landstingskommuner skall vara skyldiga att genom infor­mation och på annat sått främja även vuxnas deltagande i utbildning. Störst betydelse har därvid komvux och, för kommunerna, grundvux. Men även annan utbildning bör uppmärksammmas enligl föredraganden (prop. s. 16 ff).

Paragrafens utformning

Paragrafen har i enkelhetens intresse getts en allmänt hällen formule­ring.

Lagtexlen inbegriper i princip alla "vuxna". Vad försl gäller frågan om nedre åldersgräns kan konstateras all en i alla sammanhang tillämplig sådan inle kan dras upp. Grundvux kan vara aktuell även för den som bara är 16 år (jfr 3 kap. 1 §). I fråga om grundvux finns i lagen särskilda föreskrifler om kommunernas skyldigheler (1 kap. 2 § och 3 kap. 2 §). Den allmänna bestämmelsen i 1 kap. 1 § får såvitt gäller grundvux ses i belys­ning av dessa andra bestämmelser i lagen. Men i övrigi lar den allmänna bestämmelsen inte sikte på dem som är under 18 år. För dem har kommu­nerna ett s. k. uppföljningsansvar enligl bestämmelser i bl. a. skollagen. En sak för sig är att vissa kurser inom l. ex. komvux eller vid en folkhögskola kan vara aktuella även för dem som är under 18 år.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   21

Behovet av utbildning varierar mellan olika gmpper av vuxna. Generellt sett är behovet störst för korttidsutbildade i aktiv ålder. Men åven välutbil­dade kan behöva komplettera sina kunskaper. Paragrafen anger inte någon begränsning med hänsyn lill graden av behov. Där görs över huvud taget inle någon begränsning lill vissa grupper av vuxna. Det är emellertid givet att paragrafen i första hand tar sikte på vuxna med kort utbildning.

Paragrafen är inle begränsad lill vissa utbildningsformer. All utbildning kan vara av värde för någon gmpp vuxna. Och det är utbildningens innehåll och inle dess form som är del primära. Det ligger emellertid i sakens natur all paragrafen främsl tar sikte på del som enligt vad jag berört redan inledningsvis (avsnitt 1) brukar kallas vuxenutbildning.

Eftersom kommunerna är huvudmän för grundvux och komvux och landstingskommunerna huvudmän för komvux är det självklart att de verkar för alt vuxna deltar i sådan utbildning. Del bör emellertid också erinras om alt såväl kommuner som landstingskommuner i skilda former ger etl omfattande stöd lill studieförbundens och folkhögskolornas verk­samhet. Dessutom är nästan alla landstingskommuner och några kom­muner huvudmän för en eller flera folkhögskolor. De har därigenom ell direkl ansvar för verksamheten. Därför bör det vara naturligt att kom­muner och landstingskommuner aktivt verkar för all vuxna utnyttjar också dessa utbildningsmöjligheter.

I prop. 1983/84: 169 framhålls information som medel för alt främja vuxnas deltagande i utbildning. Hur informationsverksamheten utformas och vilka vägar i övrigt som kan bli aktuella för all uppnå syftet med I kap.

1 § beror på omständigheterna och kommunens eller landstingskommu­
nens bedömning av vilka ålgärder som är lämpliga med hänsyn lill de egna
förhållandena.

I 3 kap. 2 § finns vissa särskilda bestämmelser i fråga om grundvux.

2 §    Varje kommun skall i mån av behov anordna grundvux.

Med grundvux avses utbildning som syftar lill att ge vuxna grundläggan­de färdigheter i all läsa, skriva och räkna.

Jfr den nuvarande föreskriften i 4 § grundvux-förordningen om att varje kommun skall sörja för all grundvux anordnas i kommunen för den som behöver den.

Genom 1 kap. 2 § ges en översiktlig presentation av utbildningsformen grundvux. Innehållet i gmndvux och räckvidden av en kommuns skyldig­heter framgår närmare av 3 kap. I och 3 §§.

3 § Varje kommun och landstingskommun får anordna komvux inom de
ramar och på de villkor i övrigt som följer av denna lag och andra föreskrif­
ter och beslul som meddelas av regeringen eller den myndighel som
regeringen bestämmer.

Med komvux avses sådan allmän och yrkesinriktad utbildning som syf­tar till att ge vuxna möjlighel att skaffa sig kompetens motsvarande den som ungdomar får genom grundskolan och gymnasieskolan. Komvux skall

 

Prop. 1984/85:37                                                                    22

även kunna erbjuda yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå ulan mot­svarighet i gymnasieskolan.

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 1, 2 och 14 §§ komvux-förordningen.

Komvux har hittills använts som förkortning av "kommunal vuxenut­bildning". I laglexlen införs komvux som beteckning. Den definieras i 1 kap. 3 § andra stycket. Bakgmnden till all termen "kommunal vuxenut­bildning" tas bort har redovisats i inledningen lill specialmotiveringen.

Genom I kap. 3 § ges en översiktlig presentation av utbildningsformen komvux. Vissa närmare regler om uppbyggnaden m. m. finns i 4 kap. I och 2§§.

Första stycket

Enligl första slyckel fär varje kommun och landstingskommun anordna komvux. 1 fortsättningen skall alltså inle som nu krävas tillstånd från SÖ. Detla överensstämmer med förslag i prop. 1983/84: 169 (s. 16).

Av första stycket framgår alt rätten all anordna komvux inle är oin­skränkt. Staten fastställer varje budgetår ramar som anges i undervisnings­timmar. En annan begränsning är att landstingskommuner får anordna endasl komvux på gymnasial nivå inom vissa utbildningsområden (se 4 kap. 2 §).

Komvux är en särskild utbildningsform, som regleras av statliga bestäm­melser. Dessa bestämmelser hindrar i och för sig inte all kommuner och landstingskommuner anordnar någon annan utbildning som vänder sig till vuxna. Men det blir i så fall inle fråga om komvux i vuxenutbildningslagens mening.

Andra stycket

I andra stycket talas om bl. a. "kompelens motsvarande den som ungdo­mar får genom gmndskolan". Komvux på gmndskolenivå skall i princip molsvara utbildningen på grundskolans högstadium, eftersom den vänder sig lill personer som har fått grundläggande utbildning genom t.ex. folk­skolan. Detla utesluter inle all viss utbildning i komvux kan ligga på en lägre nivå. Det finns personer som inle behöver grundvux men som i ett visst ämne inle har tillräckliga kunskaper för att utan förberedande under­visning kunna börja utbildning i nivå med grundskolans högstadium. I ämnet engelska motsvarar därför s.k. gmndskolkurser samtliga stadier i grundskolan. Ytterligare möjligheter till undervisning med start på en nivå under grundskolans högstadium kan behöva införas. Chefen för arbets­marknadsdepartementet avser all i samråd med mig inom kort la upp frågan om sådan undervisning i samband med AMU.

Utbildning på gymnasial nivå kan avse såväl allmänna ämnen som yrkes­ämnen. Beteckningen yrkesinriktad utbildning inbegriper dels utbildning som motsvarar utbildningen i yrkesämnen på gymnasieskolans yrkesinrik-

 

Prop. 1984/85:37                                                                   23

tade linjer och specialkurser, dels yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå utan motsvarighet i gymnasieskolan. Det senare brukar kallas särskild yrkesinriktad utbildning.

4 § Statens skolor för vuxna skall komplettera komvux genom att erbju­
da utbildning av samma slag i form av distansundervisning.

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 86 § komvux-förordningen.

SSV finns i Norrköping och Härnösand. F.n. bedrivs ren brevunder­visning vid skolan i Norrköping och s. k. varvad undervisning vid båda skolorna. Med del senare avses en värvning mellan dels studier på hemor­ten helt på egen hand eller med visst stöd, dels undervisning vid skolan. I prop. 1983/84:169 har all verksamhei vid SSV inbegripits i uttrycket di­stansundervisning (prop. s. 14). Denna term används även i laglexlen.

I prop. 1983/84: 169 betonas SSV: s karaktär av komplement till komvux (prop. s. 24 fO. Det är främst formen distansundervisning som ger SSV denna roll. Denna form behövs för vuxna som av något skäl inle lämpligen kan delta i motsvarande utbildning i komvux. En annan kompletterande funktion, som också anges i propositionen, är alt SSV i första hand skall erbjuda sådan utbildning som inte kan komma lill stånd inom komvux med tillräcklig spridning och regelbundenhet. Denna sistnämnda kompletteran­de funktion har inte kommit lill ullryck i laglexlen. Regler om priorilering-ar mellan olika utbildningar inom komvux finns i 14 a § komvux-förord­ningen och i läroplanen (Lvux 82). Sådana regler kan lämpligen även för SSV tas in i Lvux 82.

5 § Grundläggande föreskrifler om vissa andra former av vuxenutbild­
ning än sådana som avses 12-4 §§ finns i andra författningar än denna lag.

Mot bakgrund av 1 kap. I § har i lagen lagils in en erinran om alt del finns föreskrifler om andra ulbildningsformer för vuxna än de i 1 kap. 2-4 §§ presenterade grundvux, komvux och SSV. Vad som brukar förslås med vuxenutbildning har jag berört inledningsvis (avsnitt 1).

Föreskrifler om studiecirklar finns i förordningen (1981: 518) om statsbi­drag till studiecirklar m. m. Om utbildningen vid folkhögskolor finns före­skrifter i folkhögskoleförordningen (1977:551). Föreskrifterna om studie­cirklar och folkhögskolor har karaktären av statsbidragsvillkor.

AMU regleras i arbeismarknadskungörelsen (1966:368).

Genom Kungl. Maj:ls beslul den 25 maj 1973 har bestämmelser medde­lats om undervisning för invandrare i svenska språket m. m. Bestämmel­serna, som har ändrats vid etl flertal tillfällen, kommer all upphöra i och med den lagstiftning som aviseras i prop. 1983/84:199.

6 § Föreskrifterna i denna lag om rått att delta i grundvux och komvux
och i utbildning vid statens skolor för vuxna gäller endast dem som är
kyrkobokförda i riket.

 

Prop. 1984/85:37                                                     24

Med en persons hemkommun avses i denna lag den kommun i vilken personen är kyrkobokförd. Med hemlandstingskommun avses den lands­tingskommun till vilken hemkommunen hör.

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 2 § andra stycket grundvux-förordning­en saml 26 och 91 §§ komvux-förordningen.

Såsom framgår av 3 kap. 3§ och 4 kap. 4§ gäller i princip alt sökande skall las emot i en kommuns gmndvux eller komvux eller i en landstings­kommuns komvux oberoende av var i riket de år kyrkobokförda. Vissa begränsade undanlag finns dock. I 6 kap. finns bestämmelser om inlerkom­munal ersättning.

2 kap. Gemensamma föreskrifter om organisation m. m.

1 § Skolöverstyrelsen skall ha tillsyn över grundvux, komvux och sta­
tens skolor för vuxna. Länsskolnämnden skall under överstyrelsen ha
tillsyn över sådan utbildning inom länet.

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 6 § grundvux-förordningen och 6 § komvux-förordningen.

Skollagen innehåller bestämmelser om SÖ:s och länsskolnämndens till­syn över bl.a. grundskolan och gymnasieskolan. I vuxenulbildningslagen tas in bestämmelser om dessa myndigheters tillsyn över där reglerade utbildningsformer.

SÖ och länsskolnämnderna anges som bl. a. beslutsmyndigheter i vissa andra paragrafer i lagen (se 3 kap. 7 §, 4 kap. 5 § och 6 kap. 6 §).

Närmare föreskrifter om SÖ:s och länsskolnämndernas tillsynsfunktion finns i förordningen (1981: 1371) med instruktion för den statliga skolad-minislrationen.

2 § Kommunens skolstyrelse skall vara lokal styrelse för grundvux och
komvux som kommunen anordnar. Om en statens skola för vuxna finns i
kommunen, skall skolstyrelsen vara lokal styrelse även för den.

Landstingskommunens utbildningsnämnd skall vara lokal styrelse för komvux som landstingskommunen anordnar.

Dessa bestämmelser gäller i den mån inte annat följer av denna eller annan lag eller av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myn­dighel som regeringen bestämmer.

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 5 § grundvux-förordningen samt 4 och 5 §§ komvux-förordningen.

De grundläggande bestämmelserna om skolstyrelse och utbildnings­nämnd finns i skollagen. Enligl skollagen skall det i varje kommun finnas en skolstyrelse. En utbildningsnämnd skall finnas i varje landstingskom­mun som anordnar gymnasieskola. Landstingskommunen fär tillsätta en särskild utbildningsnämnd eller låta en annan nämnd vara utbildnings­nämnd.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   25

Säsom framgår av tredje slyckel gäller bestämmelserna i första och andra styckena inte undantagslöst.

Möjligheler lill en annan nämndorganisalion föreligger i vissa fall enligt lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna och lagen (1984:382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisalion.

Även bestämmelserna om intagningsnämnder i 4 och 5 kap. kan ses som undantag från bestämmelserna i första och andra slyckena.

Vissa undanlag måste också kunna föreskrivas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av t. ex. SÖ. Sådana undantag finns f. n. i bl. a. grundvux-förordningen och komvux-förordningen. Enligl 5 § iredje stycket grundvux-förordningen kan en kommun föreskriva att fråga om grundvux som ankommer på skolstyrelsen skall handläggas av en annan kommunal nämnd. Och enligt 4 § andra stycket komvux-förordningen får kommunfullmäktige föreskriva att förvaltning och verkslällighet i fråga om byggnad och mark för vuxenutbildning skall handhas av en annan kommu­nal nämnd än skolstyrelsen. Hårtill kommer bl. a. vissa föreskrifter om alt beslul skall fattas av rektor. I de föreskrifler som kommer att komplettera den nya lagen kan undantagsföreskrifter av bl.a. de nu nämnda slagen bli aktuella.

3 § Såsom huvudmän för grundvux och komvux skall kommuner och landstingskommuner samarbeta sinsemellan och även ta till vara möjlighe­ter lill samarbete med vuxenutbildning i andra former och med gymnasie­skolan.

Behovet av samarbete mellan olika huvudmän och ulbildningsformer har kommit lill uttryck i bl.a. proposilionen (1983/84:116) om gymnasie­skola i utveckling och prop. 1983/84: 169. Bestämmelserna i paragrafen skall ses mot denna bakgmnd.

Del är bl.a. utbudet av utbildning som måste uppmärksammas. Vidare kan samarbete i andra organisatoriska frågor behöva diskuteras (jfr t.ex. bestämmelserna i 7 kap. om uppdragsutbildning m. m.). Redan etl allmänt utbyte av information har ett värde.

Utbudet av komvux-kurser måsle variera mellan olika kommuner. I viss mån måste del kunna variera även mellan olika landstingskommuner. De samlade resurserna för komvux inom exempelvis ell län skulle inle utnytt­jas effektivt, om varje huvudman efterslrävade ell allsidigt kursutbud.

Vanliga kurser ingår av naturliga skäl i fiertalet kommuners utbud. 1 vissa fall kan det emellertid vara prakliskl att tvä grannkommuner kommer överens om att endast en av dem skall anordna vissa kurser eller all de skall turas om att göra det. Båda kommunerna kanske inte kan få fullt antal deltagare till sina kurser.

I komvux-förordningen finns bestämmelser om samråd med arbetsmark­nadens parter beträffande vissa kurser. Skolstyrelsen har ansvar för sam­råd om inriktningen och omfattningen av den yrkesinriktade ulbildningen i kommunen. Bestämmelser om sådani samråd bör även i fortsättningen regleras i förordning.

 

Prop. 1984/85:37                                                     26

Enligt paragrafen skall kommunerna och landstingskommunerna ta till vara möjligheter lill samarbete med vuxenutbildning i andra former än grundvux och komvux och med gymnasieskolan. Del kan i sammanhanget erinras om att förordningen (1981: 1371) med instruktion för den statliga skoladministralionen numera innehåller en föreskrift om att länsskolnämn­den skall ta initiativ till regelbundna samråd om utbudet av utbildning i gymnasieskolan, komvux och AMU i länet. För en del vuxna kan en specialkurs i gymnasieskolan eller en AMU-kurs vara etl alternativ till en eller flera kurser i komvux. Till kurser för utbildning inom ovanliga områ­den kan del vara svårt all få fullt antal deltagare. Ibland kan det därför räcka om ulbildningen erbjuds inom t.ex. AMU. Jfr bestämmelserna om uppdragsutbildning i 7 kap. Även SSV kan vara ett alternativ.

Etl stort antal folkhögskolor drivs med enskilt huvudmannaskap. Stu­diecirklar anordnas av studieförbund, således enskilda huvudmän. De möjligheler till samarbete som avses i paragrafen innebär självfallet ingen inskränkning i enskilda huvudmäns befogenheter att själva bestämma över sin verksamhet.

I proposilionen (1980/81:127) om folkbildning m.m. behandlades bl.a. frågor om gränsdragning mellan komvux och studieförbundens verksam­het. Föredraganden framhöll att utbUdning som i första hand tillgodoser vuxnas behov av kunskaper för hemarbete eUer fritidsverksamhet inte är en uppgift för komvux ulan bör ingå i studieförbundens uppgifter. Som ett resultat av riksdagens beslut med anledning av propositionen infördes i komvux-förordningen en bestämmelse om all skolstyrelsen i en kommun som anordnar komvux skall ta initiativ till etl regelbundet samråd med företrädare för studieförbund och andra som i kommunen anordnar vuxen­utbildning av andra slag än komvux och SSV. Enligl bestämmelsen bör vid samrådet arbetsfördelningen och andra frågor av gemensamt inlresse dis-kuleras. Efter tillkomsten av vuxenutbildningslagen med dess bestämmel­se om samarbete med andra vuxenutbildningsformer bör bestämmelsen i komvux-förordningen tas bort.

3 kap. Grundvux

1 § Rätt all genomgå grundvux har den som passerat skolpliklsåldern men som i läsning, skrivning eller räkning saknar sådana färdigheter som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium.

Den som inte behärskar svenska språkel men har grundläggande färdig­heter i alt läsa och skriva på något annat språk har inte rält all få undervis­ning i läsning och skrivning i gmndvux.

Lagens bestämmelser om gmndvux gäller inle vuxna som behöver un­dervisning molsvarande särskolans.

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 1 och 2 §§, 7 § första stycket, 8 § och 9 § första stycket grundvux-förordningen.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   27

Säsom framgår av 1 kap. 6 § första stycket gäller rätten alt genomgå grundvux endast personer som är kyrkobokförda i riket.

Bestämmelserna i 3 kap. 1 § har utformats mol bakgrund av vad som anförs angående målgmppen för gmndvux i prop. 1983/84: 169 (s. 21 ff).

Första stycket

Med "passerat skolpliktsåldern" åsyftas skollagens bestämmelser om att skolplikten upphör senast vid utgången av vårterminen det kalenderår den unge fyller 16 år eller, i vissa undantagsfall som rör bl. a. hörselskada­de, 17 år.

Brister behöver inle gälla samtliga tre nämnda kommunikationsfärdig-heler. Del finns t.ex. vuxna som har tillräckliga färdigheter i att läsa och skriva men som inte kan räkna. De kan då få en gmndvux som avser endasl räkning.

Andra stycket

Undervisning i läsning och skrivning i grundvux är avsedd endasl för den som inte på något språk har grundläggande färdigheter i att läsa och skriva.

Eftersom formuleringen i första slyckel närmasi tar sikte på svenskta­lande, har i andra slyckel tagils in en föreskrift om all grundläggande färdigheler i all läsa och skriva på något annat språk än svenska utesluter rätt till undervisning i läsning och skrivning i grundvux. I första slyckel görs belräffande färdighelsnivån en jämförelse med grundskolans mellan­sladium. I andra slyckel talas i stället om "grundläggande" färdigheter. Någon egentlig saklig skillnad åsyftas inte. All olika formuleringar valts beror på all det kan vara svårt och framstå som konstlat att mäta färdighe­ler i all läsa och skriva på någol annal språk än svenska med ell från den svenska grundskolan hämtat mått.

Tredje stycket

I grundvux-förordningen finns en uttrycklig föreskrift om att förordning­en inte gäller den som landstingskommun skall bereda undervisning enligl lagen (1967:940) angående omsorgerom vissa psykiskl ulvecklingsstörda. Såsom anförs i prop. 1983/84: 169 (s. 23) skall endast sådana psykiskl ulvecklingsstörda som kan följa en undervisning som motsvarar den van­liga grundskolans låg- och mellansladium kunna las in i grundvux. Därför anges i paragrafens tredje stycke att lagens bestämmelser om gmndvux inte gäller vuxna som behöver undervisning molsvarande särskolans.

Formuleringen "undervisning molsvarande särskolans" är avsedd alt inbegripa även undervisning motsvarande den som specialskolan ger psy­kiskt utvecklingsstörda barn som också är syn- eller hörselskadade.

Landstingskommuner bedriver med vissl statsbidrag försöksverksamhet med s. k. särvux för vuxna psykiskl ulvecklingsstörda. Särvux är etl slags

 

Prop. 1984/85:37                                                                    28

motsvarighet lill grundvux och komvux. Som jag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) bereds f. n. inom regeringskansliet utrednings­förslag om framtida förändringar på della område.

Undanlag som faller bort

1 grundvux-förordningen finns ytterligare undanlag angivna. Förord­ningen gäller inle den som kan beredas grundulbildning i samband med AMU eller i arbetsmarknadsstyrelsens moltagningsförläggningar för flyk­tingar.

Någon motsvarighet lill dessa undanlag har inle lagils med i laglexlen. Riksdagen har fidigare i år beslutat om nya former för flykiingmoiiagandet (prop. 1983/84: 124, SfU 27, rskr 295, SoU 28, rskr 296). Grundulbildning i samband med AMU förekommer i praktiken endast för zigenare. Jag har erfarit att chefen för arbetsmarknadsdepartementet ämnar föreslå rege­ringen all förelägga riksdagen förslag om all sådan grundutbildning skall upphöra.

2 § Varje kommun skall genom lämpliga åtgärder söka nå dem i kom­
munen som har rätt lill grundvux och motivera dem att delta i utbildningen.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § innebär ett mer preciserat och längre gående ansvar för kommunerna i fråga om grundvux än som följer av den allmänna bestämmelsen i 1 kap. 1 §. Jfr de nuvarande föreskrifterna i 4 § andra slyckel grundvux-förordningen.

3 § I en kommuns gmndvux skall sökande las emol oberoende av var i
riket de är kyrkobokförda. Ingen kommun behöver dock bedriva undervis­
ning, i vilken skulle delta endast elever som är kyrkobokförda i andra
kommuner när de börjar utbildningen. Inte heller behöver någon kommun
ta emot en sökande som är kyrkobokförd i en annan kommun, om sökan­
den myckel väl skulle kunna della i hemkommunens grundvux.

Den som har börjat i en kommuns gmndvux får fullfölja ulbildningen där oberoende av om hans kyrkobokföring ändras under pågående utbildning.

Första stycket

Jfr den nuvarande föreskriften i 4 § första stycket grundvux-förordning­en om all varje kommun skall sörja för att grundvux anordnas i kommunen för den som behöver den.

Enligt 1 kap. 2 § skall kommuner i mån av behov anordna gmndvux. Målgruppen för gmndvux anges i 3 kap. I §.

Frågor om vilken kommuns gmndvux en sökande skall ha rätt att delta i behandlas i prop. 1983/84: 169 (s. 19 f).

I enlighet med vad som föreslås i prop. 1983/84: 169 skall enligt huvudre­geln i första slyckel sökande tas emot i en kommuns gmndvux oberoende av var i rikel de är kyrkobokförda. Två begränsningar anges dock.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   29

Den första begränsningen berörs inte i prop. 1983/84:169. Det får emel­lertid anses rimligt all en kommun inle skall vara skyldig att bedriva undervisning i vilken skulle delta endast elever från andra kommuner. Della gäller oavsett vilka skäl dellagarna kan ha att inte söka sig till sina hemkommuners grundvux. Undervisning i gmndvux bedrivs i gmpp eller för en elev enskilt. Den som behöver undervisning enskilt bör kunna hänvisas till hemkommunen. En kommun bör inle heller vara skyldig att låla bilda en ny gmpp för att la emot elever från andra kommuner.

Det förekommer alt en elev under pågående utbildning kyrkobokförs i en annan kommun. För enkelhetens skull har kyrkobokföringen vid utbild­ningens början fåll bli avgörande Ofr även paragrafens andra stycke).

Den andra begränsningen går tillhaka på ell förslag i prop. 1983/84: 169 (s. 19 O- Bakgrunden har också berörts i den allmänna motiveringen (av­snitt 2.4.2). 1 lagtexten föreskrivs att en kommun inte behöver la emol en sökande som är kyrkobokförd i en annan kommun, om sökanden myckel väl skulle kunna delta i hemkommunens gmndvux. Kommunen får alltså ta emot sökanden men behöver inte göra del. Hemkommunen kan i etl sådani fall vägra att betala interkommunal ersältning, såvida inle hemkommunen innan eleven logs emot bereddes tillfälle att yttra sig och därvid inle framställde någon invändning om att sökanden myckel väl skulle kunna della i hemkommunens gmndvux (se 6 kap. 5 §).

Samarbetet enligl 2 kap. 3 § bör kunna leda fram lill praktiska samför-slåndslösningar angående mottagande i gmndvux som anordnas av annan kommun än hemkommunen.

Del är den lokala slyrelsen (dvs. normalt skolstyrelsen) i den kommun dit sökanden har vänt sig som skall avgöra om sökanden skall tas emot. Avslagsbeslul kan överklagas (se 3 kap. 7 §).

Andra stycket

Bestämmelsen är förestavad av praktiska skäl. Den gäller även i fall där kommunen tagit emol sökanden i sin grundvux ulan all vara skyldig att göra del.

4 §    Kommunernafår inte av dem som söker till eller är elever i grundvux ta ut avgifter för administrationen eller för undervisningen.

Läroböcker, skrivmalerial och andra därmed jämförliga hjälpmedel som används i gmndvux skall vara koslnadsfria för eleverna.

Frågor som avses i denna paragraf har behandlats i den allmänna moti­veringen (avsnitt 2.4.1).

I första slyckel lalas inle bara om elever utan också om sökande. Ansökningsavgifter eller liknande fär alltså inte tas ut med hänvisning till all sökanden inte redan är elev.

Läroböcker m. m. skall i gmndvux alltid tillhandahållas kostnadsfritt lill skillnad från vad som gäller beträffande komvux (se 4 kap. 7 § andra stycket).

 

Prop. 1984/85:37                                                     30

5 § Om en elev i grundvux har bristfälliga kunskaper i svenska språkel,
får undervisningen meddelas på elevens eget språk, om eleven önskar del.
Sådan undervisning skall kompletteras med undervisning i svenska som
främmande språk inom gmndvux.

Undervisning i gmndvux får inle inräknas i undervisning i svenska för invandrare enligl lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid dellagan­de i svenskundervisning för invandrare.

Första stycket

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 9 § tredje stycket grundvux-förord­ningen.

Endast de som har bristfälliga kunskaper i svenska språket kan få undervisning i grundvux på sill eget språk.

Frågan om rollfördelningen mellan å ena sidan grundvux och å andra sidan nuvarande och föreslagen undervisning i svenska för invandrare behandlas i prop. 1983/84:169 (s. 22) och prop. 1983/84: 199 (s. 25). Gmnd­läggande utbildning i svenska får äga mm inom ramen för gmndvux för de invandrare som behöver del. Såsom framgår av 3 kap. 1 § gäller emellertid rätten lill grundvux såvitt avser läsning och skrivning endasl dem som inte på någol språk har gmndläggande färdigheter i att läsa och skriva.

I 6 § första stycket anges när undervisningen i gmndvux för en elev skall upphöra. Därav framgår att elevens träning i svenska språket aldrig är det primära inom gmndvux. Detta hindrar emellertid inle att eleven kan ha lärt sig ganska myckel svenska, innan gmndvux för honom skall avslutas.

I prop. 1983/84: 199 fömtsätts att invandrare efter genomgången grund­vux har fått så goda kunskaper i svenska, att de normalt inte är i behov av grund-sfi.

Andra stycket

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 14 § gmndvux-förordningen.

6 § När eleven har sådana färdigheter i läsning, skrivning och räkning
som normall uppnås på gmndskolans mellanstadium, skall undervisningen
i gmndvux för eleven upphöra. Della gäller oberoende av vilka kunskaper
eleven har i svenska språket.

Undervisningen för en elev skall också upphöra, om eleven inte gör tillfredsställande framsteg.

Den för vilken grundvux har avslutats enligt första eller andra stycket får på nytt beredas sådan utbildning, om särskilda skäl talar för delta.

Paragrafen saknar motsvarighet i grundvux-förordningen.

Frågor som avses i paragrafen har behandlats i prop. 1983/84:169 (s. 46).

Första stycket

Eleverna i gmndvux har mycket olika bakgmnd. Del tar därför olika lång tid för dem att uppnå målet med undervisningen. Någon bestämd övre tidsgräns finns inle. Undervisning i grundvux får emellertid aldrig bli bara

 

Prop. 1984/85:37                                                                   31

ett sätt att sysselsätta eleven. Så snart målet med undervisningen är uppnått skall undervisningen för eleven upphöra.

Andra stycket

Åtskilliga elever i gmndvux behöver god lid för att tillgodogöra sig undervisningen. Hänsyn måste las lill detta. Del kan emellertid hända att en elev efter en tid inte längre gör några nämnvärda framsleg. Trois alt målet med undervisningen inle har uppnåtts, skall den i ett sådant fall upphöra.

Tredje stycket

Särskilda skäl för att den, vars gmndvux avslutals enligl första stycket, på nytt skall få undervisning i gmndvux kan vara att lång lid förflutit sedan den tidigare undervisningen upphörde och att de färdigheter som förvär­vades då inte har underhållits tillräckligt.

Vad gäller den, vars gmndvux avslutats enligt andra stycket, kan han vid ett senare tillfälle vara mera motiverad och förvänlas göra tillfredsstäl­lande framsleg.

Tredje stycket innebär ingen rättighet för f. d. elever men ger kommu-nema en möjlighet att bereda dem undervisning på nytt.

7 § Den lokala styrelsen avgör frågor om antagning lill och avslutande av grundvux.

Den vars ansökan om antagning avslås eller för vilken grundvux förkla­ras avslutad får överklaga beslutet hos skolöverstyrelsen genom besvär. Överstyrelsens beslul med anledning av sådana besvär får inte överklagas.

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 8, 9, 20 och 21 §§ grundvux-förordning­en. Bestämmelserna i förordningens 20 och 21 §§ om överklagande har ännu inte ändrats med anledning av riksdagens beslut om den statliga skoladministrafionen m.m., den s.k. SAK-reformen (prop. 1980/81: 107, UbU 38, rskr 395).

Avslagsbeslul kan grundas främsl på att sökanden inle uppfyller förut­sättningarna för rätt till gmndvux enligt 3 kap. I § eller på att sökanden anses mycket väl kunna delta i hemkommunens grundvux (3 kap. 3 §).

4 kap. Komvux

1 § Komvux skall anordnas i form av kurser som är frislående från varandra och som var och en ger uibildning motsvarande en viss kompe­tensnivå i ett ämne eller inom eU yrkesområde.

Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undanlag från första stycket.

1 1 kap. 3 § anges gmnderna för komvux. I 4 kap. I § presenteras huvuddragen i den speciella uppbyggnaden av komvux. Jfr 1 och 12 §§ komvux-förordningen.

 

Prop. 1984/85:37                                                                    32

Första stycket

Den närmare ulformningen av kurssystemel framgår av komvux-förord­ningen och Lvux 82.

Del kan finnas flera kurser i ell ämne.

S.k. allmänna ämnen — t.ex. matematik och svenska - är indelade i etapper som bygger på varandra. Varje etapp ulgör en frislående kurs och leder till en bestämd kompetensnivå (etapp I ger kompetens molsvarande grundskolans högstadium, etapperna 2—4 kompetens motsvarande olika långa studiegångar i gymnasieskolan).

Yrkesämnen kan i stället vara uppdelade i ddmomenlskurser. Oftast ingår flera delmoment i en kurs. Vissa yrkesämnen kan av ulmstningsskäl alternativt delas upp i modulkurser. Det krävs flera moduler för alt bilda en kurs. Samtliga delmomentskurser eller modulkurser i ett ämne ger tillsam­mans kompelens motsvarande ämnet i gymnasieskolan.

I en särskild yrkesinriktad kurs - således utbildning som saknar motsva­righet i gymnasieskolan - behandlas ett yrkesområde eller en del därav. En sådan kurs kan innehålla flera ämnen.

Andra stycket

Det behövs en möjlighet all föreskriva undantag från första stycket.

Utöver sådana kurser som åsyftas i paragrafens första stycke finns s. k. orienteringskurser (jfr prop. 1983/84: 169 s. 33 O-

Etl speciellt undanlag från systemet enligl första stycket är också den av historiska skäl betingade s. k. sammanhållna tekniska ulbildningen i Katri­neholm.

2 §    Kommuner får i sin komvux anordna kurser både på grundskolenivå och på gymnasial nivå.

Landstingskommuner får i sin komvux anordna endast kurser för utbild­ning på gymnasial nivå inom områdena vård, jordbmk, skogsbmk och trädgårdsnäring.

Enligt 14 b § komvux-förordningen får en landstingskommuns komvux omfatta endasl kurser som motsvarar den utbildning som en landstings­kommuns gymnasieskola kan omfatta. I prop. 1983/84:169 föreslås alt landstingskommunerna skall få anordna även särskild yrkesinriktad utbild­ning - dvs. yrkesinriktad utbildning ulan motsvarighet i gymnasieskolan — inom de utbildningsområden som en landstingskommuns gymnasieskola kan omfalta (prop. s. 56 O-

Föreskriften i lagens 4 kap. 2 § andra stycket är etl annat sätt alt uttrycka samma sak som i 14 b § komvux-förordningen med den ändring som föranleds av förslaget i prop. 1983/84: 169. En ytterligare ändring har gjorts. I skolförordningen och en anslutande förordning förutsätts alt en landstingskommuns gymnasieskola skall kunna omfatta specialkurser inom konsumtionsområdet. Del är främsl fråga om husligt arbete. För

 

Prop. 1984/85:37                                                                   33

vuxenutbildningens del är emellertid utbildning för hemarbete och fritids­verksamhet, dvs. bl.a. husligt arbete, närmast en fråga för studieförbun­den. Vuxenutbildningens behov av arbetsmarknadsinriktad utbildning inom konsumtionsområdet kan tillgodoses av kommunerna inom deras komvux.

I utbildning för t.ex. ett vårdyrke ingår i vissa fall allmänna ämnen såsom svenska. En landstingskommun som anordnar en kurs i vårdkun­skap motsvarande undervisning som ingår i gymnasieskolans vårdlinje bör för dem som deltar i eller slutfört en sådan kurs också få anordna bl. a. en kurs i svenska etapp 2.

Kommuner får anordna komvux ulan begränsning till gymnasial nivå eller lill vissa utbildningsområden. Detla gäller oavsett om kommunen hör till en landstingskommun eller inle. I prop. 1983/84: 169 föreslås dock en viss restriktion (prop. s. 56 O- En lill en landstingskommun hörande kommun, som avser all anordna yrkesinriktade komvux-kurser inom etl område där landstingskommunen får anordna sådana kurser, skall enligt förslagel genom sin skolstyrelse samråda med landstingskommunens ut­bildningsnämnd, innan beslut fattas. Om de båda inle kan bli eniga om vem som skall anordna kurserna eller om all båda skall göra del, skall länsskol­nämnden beslula i frågan. Denna reslriklion har inle redovisals i laglexlen. Del bör räcka all den las in i en förordning (jfr förbehällel i I kap. 3 § första stycket). Allmänna bestämmelser om samråd finns i lagens 2 kap. 3 §.

3 § Den som uppfyller föreskrivna behörighelsvillkor har räll all i mån
av plals della i kurser i komvux, om inte annal följer av föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer.

Regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer meddelar föreskrifler om behörighelsvillkor och om grunder för urval.

Av 1 kap. 6 § förslå stycket framgår all rätlen all della i kurser i komvux fömlsäller kyrkobokföring i riket.

F.n. finns föreskrifter om behörighelsvillkor och urvalsgrunder i 31 — 38 §§ komvux-förordningen.

Liksom hittills behöver det finnas bestämmelser om skiljande av elev från ulbildningen. Sådana bestämmelser kan meddelas i förordning. Delta är bakgmnden lill passusen "om inle annal följer av föreskrifler som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer".

4 § I en kommuns eller landslingskommuns komvux skall sökande las
emot oberoende av var i rikel de är kyrkobokförda. Ingen kommun eller
landstingskommun behöver dock ta emot en sökande som inle är kyrko­
bokförd där, om sökanden myckel väl skulle kunna della i samma slags
utbildning i komvux som anordnas av hemkommunen eller hemlandstings­
kommunen.

Den som har börjat en kurs i en kommuns eller landslingskommuns komvux får fullfölja kursen oberoende av om hans kyrkobokföring ändras under pågående utbildning.

 

Prop. 1984/85:37                                                                    34

Ht prop. 1983/84: 169 s. 19 f.

Vissa frågor som regleras i paragrafen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.2).

En kommun behöver alltså inte la emol en sökande som "mycket väl skulle kunna della i samma slags utbildning i komvux som anordnas av hemkommunen". En första förutsättning för att sökanden på gmnd av kyrkobokföringen skall kunna vägras tillträde lill exempelvis en kurs i matematik etapp 2 är att hemkommunen vid samma tid - åtminstone samma termin - anordnar samma slags kurs och att han kan få plals där. En ytterligare förutsättning år att han inle har något beaktansvärt skäl all i ställel för hemkommunen välja den andra kommunen. Etl sådani skäl kan vara att lektionerna i hemkommunens kurs hålls på veckodagar eller lider av dagen eller kvällen då han har svårt all della. Var han förvärvsarbelar kan ha belyddse i sammanhangel.

Observera sambandet med föreskrifterna om inlerkommunal ersättning i 6 kap. Jag hänvisar särskilt lill 6 kap. 5 § och kommentarerna till den paragrafen.

Samarbeiei enligt 2 kap. 3 § bör kunna leda fram lill prakliska samför­ståndslösningar angående mottagande i komvux som anordnas av annan kommun än hemkommunen eller annan landstingskommun än hemlands­tingskommunen. På del sättet kan en prövning i varje enskilt fall undvikas.

5 § Den lokala slyrelsen för komvux i den kommun eller landstingskom­
mun, som anordnar den kurs ansökan avser, avgör om sökanden skall
nekas lilllräde på grund av bestämmelserna i 4 § första stycket andra
meningen.

Om tillträde nekas får sökanden överklaga beslutet hos skolöverstyrel­sen genom besvär. Överstyrelsens beslul med anledning av sådana besvär får inle överklagas.

Det är alltså inte inlagningsnämnden (se 6 §) utan den lokala styrelsen som prövar frågor som anges i 5 §. En molsvarande kompetensfördelning mellan den lokala slyrelsen och inlagningsnämnden gäller beträffande gymnasieskolan. Märk sambandet med bestämmelserna om rält till inler­kommunal ersättning (se 6 kap.).

6 § Med del undantag som framgår av 5 § skall frågor om intagning av
elever till kurser i en kommuns eller landslingskommuns komvux avgöras
av en särskild inlagningsnämnd. Dess ledamöler skall utses av den lokala
styrelsen.

Intagningsnämndens beslut får inle överklagas.

F. n. finns föreskrifler om intagningsnämnd för komvux i 39 och 119 §§ komvux-förordningen. Vissa frågorom sådan inlagningsnämnd har berörts i prop. 1983/84: 169 (s. 24).

 

Prop. 1984/85:37                                                     35

7 § Kommunerna och landstingskommunerna får inte av dem som söker lill eller är elever i komvux ta ut avgifter för administrationen eller för undervisningen.

Såvitt gäller läroböcker, skrivmalerial, verktyg, skyddskläder och andra därmed jämförliga hjälpmedel, som varje elev har för eget bruk och be­håller som sin egendom, får en kommun eller landstingskommun besluta att hjälpmedlen skall anskaffas av eleverna själva på egen bekostnad eller erbjudas mol avgifter som högsl motsvarar kommunens eller landstings­kommunens anskaffningskostnader.

I övrigi skall hjälpmedel som används i komvux tillhandahållas utan kostnad för eleverna, om inte annat följer av föreskrifler som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

Frågor om avgifter m. m. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1).

Observera formuleringen alt huvudmännen inte får ta ut avgifter "av dem som söker till eller är elever i komvux". Vid s. k. uppdragsutbildning åt t.ex. ett företag kan huvudmannen ställa som villkor att företaget betalar kommunen ersältning.

I uttrycket "behåller som sin egendom" inkluderas även fall där hjälp­medlet förbrukas under kursen.

I tredje stycket görs en reservation för vad som kan följa av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestäm­mer. Bakgrunden är främst all del möjligen för enstaka ovanliga men angelägna kurser kan finnas elt behov av att låla huvudmännen la ul avgifter för visst material som eleverna använder gemensamt. Risken är annars all huvudmännen inte anordnar kurserna.

5 kap. Statens skolor för vuxna

1 § Den som uppfyller föreskrivna behörighelsvillkor har räll att i mån av plals della i utbildning vid statens skolor för vuxna, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer.

Regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer meddelar föreskrifler om behörighetsvillkor och om grunder för urval.

Jfr de nuvarande föreskrifterna i 91 och 92 §§ komvux-förordningen.

Såsom framgår av I kap. 6 § första slyckel avser rätten all della i utbildning vid SSV endast personer som är kyrkobokförda i rikel.

Bestämmelser molsvarande 5 kap. I § finns för komvux i 4 kap. 3 §.

Föreskrifler om urvalsgrunder för SSV skall i princip överensstämma med motsvarande föreskrifler för komvux. För SSV spelar dock sökan­denas olika behov av studieformen distansundervisning naturligen en stor roll.

 

Prop. 1984/85:37                                                                    36

2 §    Frågor om intagning till utbildning vid slatens skolor för vuxna
avgörs av en för skolorna gemensam intagningsnämnd.

Intagningsnämndens beslul får inte överklagas.

F. n. finns föreskrifler om inlagningsnämnd i 93 § komvux-förordningen. Ämnet har behandlats i prop. 1983/84: 169 (s. 26 0.

3 §   Avgifter för undervisningen eller administrationen får inte tas ul av
dem som söker lill eller är elever vid statens skolor för vuxna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer får i fråga om eleverna vid slatens skolor för vuxna fatta sådana beslut som avses i 4 kap. 7 § andra stycket. I övrigi skall hjälpmedel som används i ulbildning­en vid skolorna tillhandahällas utan kostnad för eleverna, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

Frågor om avgifter m.m. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1).

Paragrafen är en motsvarighet till 4 kap. 7 §, som avser komvux.

F. n. finns föreskrifter i 7 § komvux-förordningen och i förordningen (SÖ-FS 1982:184) om avgifter för undervisningsmaterial i statlig vuxenut­bildning.

6 kap. Interkommunal ersättning

Regelsystemet för gmndvux och komvux bygger pä att kommuner och landstingskommuner tar emol sökande från andra kommuner och lands­tingskommuner. Dessa är då normall skyldiga att belala s. k. inlerkom­munal ersällning.

Föreskrifler om inlerkommunal ersällning finns f. n. i 19 § grundvux-för­ordningen och 116 § komvux-förordningen.

I prop. 1983/84: 169 har föreslagits vissa förändringar i fråga om inter­kommunal ersättning (s. 20 O-

Tvisterna om inlerkommunal ersättning bör bli få. Del förulsätts att samråd om kursutbud m. m. (jfr 2 kap. 3 §) skall kunna leda till praktiska samförståndslösningar även när del gäller frågor om inlerkommunal ersäll­ning. Liksom hittills behövs emellertid vissa regler all falla tillbaka på när enighet inte råder. Dessa regler bör vara någorlunda enkla att tillämpa.

Både kommuner och landstingskommuner är huvudmän för komvux. Detta vållar komplikationer vid utformningen av reglerna om rätt till er­sättning och ersältningsskyldig part. Det beror främst på all del finns vissa kommuner som inte hör till någon landstingskommun och på att kurser av vissa slag kan anordnas av såväl kommuner som landstingskommuner. I möjligaste mån bör hithörande frågor lösas genom överenskommelser. Det är knappasl möjligt att utforma regler som både är enkla och genomgående ger etl rättvist ulfall.

 

Prop. 1984/85:37                                                     37

1 § Inlerkommunal ersällning för utbildningshuvudmannens kostnader
för en elev skall betalas enligt föreskrifterna i della kapilel, om inle annat
följer av överenskommelse.

De berörda kommunerna och landstingskommunerna bör i första hand själva försöka komma överens i hithörande frågor.

Staten lämnar bidrag lill både grundvux och komvux. Bidragen avser huvudsakligen kostnader för skolledare och lärare. Därför blir det främst kostnader för lokaler och sådana ulbildningshjälpmedd som utbildnings-huvudmannen tillhandahäller som kan utgöra underlag för inlerkommunal ersältning.

2 § 1 fall där någon dellar i gmndvux som anordnas av en annan kommun
än hemkommunen, skall hemkommunen belala interkommunal ersättning
till den andra kommunen.

Detsamma gäller i fräga om komvux på grundskolenivå och komvux på gymnasial nivå inom andra områden än vård, jordbruk, skogsbmk och trädgårdsnäring.

1 2 § regleras endast fall där en kommun är huvudman för gmndvux eller för sådan komvux som endasl kommuner - ej landstingskommuner -anordnar. Den mot vilken anspråk på interkommunal ersättning skall rik­tas är hemkommunen (se definitionen i I kap. 6 §).

Alt ersättningsskyldighet kan vara utesluten i vissa fall framgår av andra paragrafer i kapillel (1 och 5 §§).

3 § Om en landstingskommun i sin komvux har en elev som är kyrkobok­
förd i en kommun som hör lill en annan landstingskommun, skall hem­
landstingskommunen betala interkommunal ersällning till den andra lands­
tingskommunen.

Hör elevens hemkommun inte till någon landstingskommun, skall ersätt­ningen betalas av hemkommunen.

I 3 § regleras endast fall där en landstingskommun är huvudman för komvux. Den mot vilken anspråk på interkommunal ersällning skall riktas är hemlandstingskommunen (se definitionen i 1 kap. 6 §). Om emellertid elevens hemkommun inle hör till någon landstingskommun - del gäller f. n. Malmö, Göteborgs och Gotlands kommuner - är del mol hemkom­munen som ersättningsanspråket skall riktas.

En kommun som hör lill en landstingskommun kan inte — utan särskill åtagande - bli skyldig alt betala interkommunal ersältning lill landstings­kommunen.

Att ersättningsskyldighet i vissa fall kan vara utesluten framgår av andra paragrafer i kapitlet (I och 5 §§).

4 § Om en kommun, som inte hör till någon landstingskommun, anord­
nar komvux på gymnasial nivå inom någol av områdena vård, jordbruk.

 

Prop. 1984/85:37                                                                    38

skogsbmk och trädgårdsnäring och i sådan utbildning har en elev som inte är kyrkobokförd i kommunen, skall hemlandslingskommunen belala inler­kommunal ersältning till kommunen. Hör inle heller hemkommunen till någon landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen.

När utbildning som avses i första stycket anordnas av en kommun, som hör lill en landstingskommun, är ingen kommun eller landstingskommun skyldig alt betala interkommunal ersättning.

I 4 § regleras fall där komvux på gymnasial nivå inom något av områ­dena vård, jordbmk, skogsbmk och trädgårdsnäring anordnas av en kom­mun (och inte av en landstingskommun, vilkel är del normala). Det är endasl om kommunen inte hör till någon landstingskommun som räll lill interkommunal ersältning föreligger. Och det är i så fall mot hemlands­lingskommunen som anspråket skall riktas. Hemkommunen kan bli ersält­ningsskyldig endasl om inte heller den hör lill någon landstingskommun.

Om en kommun som inte hör till någon landstingskommun - exempelvis Gotlands kommun — i en komvux-kurs som avser vårdutbildning på gym­nasial nivå tar emol en sökande som är kyrkobokförd i Uppsala kommun, som hör lill Uppsala läns landstingskommun, är det enligt 4 § första stycket den sistnämnda landstingskommunen som skall belala inlerkom­munal ersättning. Däremot hade Uppsala kommun blivit belalningsskyldig enligt 2 §, om del varil fråga om exempelvis en gmndskolkurs i matematik.

5 § Hemkommunen eller hemlandstingskommunen är inle skyldig att
betala inlerkommunal ersällning, om eleven mycket väl hade kunnal della
i samma slags utbildning i komvux som anordnas av hemkommunen eller
hemlandstingskommunen.

Detta undanlag från ersättningsskyldighet gäller dock inte, om hemkom­munen eller hemlandslingskommunen innan eleven logs emot bereddes lillfälle att yttra sig till den mottagande kommunen eller landstingskommu­nen och därvid inte framförde någon sådan invändning.

Bestämmelserna skall ses mot bakgmnd av föreskrifterna i 3 kap. 3 § första stycket och 4 kap. 4 § första stycket.

Den mottagande kommunen eller landstingskommunen är i och för sig inle skyldig att bereda hemkommunen eller hemlandslingskommunen lill­fälle all yttra sig innan någon därifrån tas emol.

Utbildningshuvudmän kan självfallet komma överens om all möjligheten alt neka tillträde enligt 3 kap. 3 § första stycket och 4 kap. 4 § första slyckel inte skall utnyttjas och att undantaget i 6 kap. 5 § första stycket inte skall gälla dem emellan.

6 § Vid oenighet om rätten till interkommunal ersättning eller om ersätt­
ningens storlek, skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Om någon av
parterna är en landsfingskommun eller om två tvistande kommuner hör till
olika län, skall dock frågan avgöras av skolöverslyrelsen.

Länsskolnämndens beslut enligt första stycket får överklagas hos skol-

 

Prop. 1984/85:37                                                                    39

överstyrelsen genom besvär. Överstyrelsens beslul med anledning av så­dana besvär eller som första instans får inle överklagas.

Ett exempel på tvist om rätten till ersättning är att hemkommunen med hänvisning till 5 § första stycket mot ett anspråk på ersättning invänder att eleven mycket väl hade kunnal delta i samma slags utbildning i hemkom­munens komvux men att den ersättningskrävande kommunen bestrider detta.

7 kap. Uppdragsutbildning m. m.

1 detla kapilel finns grundläggande bestämmelser om dels uppdragsut­bildning såvitt rör komvux och SSV, dels utbildning inom komvux som anpassas lill bestämmelser för någon annan utbildningsform, exempelvis gymnasieskolan, för att gemensam undervisning skall kunna anordnas.

Bakgrunden till bestämmelserna om uppdragsutbildning har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

Lagens bestämmelser om uppdragsutbildning och för samläsning anpas­sad utbildning innefattar ingen egentlig saklig reglering av dessa företeel­ser. 1 lagen anges endast att de kan förekomma enligl föreskrifler som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer och all sådana föreskrifler får innebära avvikelser från andra beslämmd­ser i lagen. Del blir alltså möjligt all göra undantag från lagen även om uppdragsutbildningen eller den för samläsning anpassade utbildningen inte har karaktär av försöksverksamhet (om sådan, se 8 kap. 2 §).

1 § Kommuner och landstingskommuner får inom komvux bedriva även uppdragsutbildning enligt föreskrifler som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer.

Paragrafen handlar om uppdragsutbildning som anordnas inom komvux. Ulbildningen är alltså en form av komvux och dellagarna blir elever i komvux. Paragrafen reglerar inte fall där kommunen ålar sig att anordna en från komvux fristående utbildning.

1 paragrafen anges att huvudmännen inom komvux fär bedriva även uppdragsutbildning. I prop. 1983/84:169 (s. 60) har angetts en gräns vid tio procent. Eftersom uppdragsutbildning sannolikt kommer att spela en stör­re roll än vad som förutsågs i den propositionen, får man emellertid räkna med att andelen uppdragsutbildning för vissa huvudmän kan bli större. De begränsningar som kan behövas bör anges i de statliga föreskrifterna om uppdragsutbildning.

Föreskrifter om uppdragsutbildning inom komvux avses innebära att ell förelag, länsarbetsnämnden eller en annan uppdragsgivare kommer över­ens med kommunen eller landstingskommunen om att denna mot särskild

 

Prop. 1984/85:37                                                     40

ersättning från uppdragsgivaren skall erbjuda en viss komvux-kurs eller vissa platser i en sådan kurs åt dem som uppdragsgivaren anvisar. Före­skrifterna bör också kunna lämna utrymme för andra därmed jämförliga anordningar.

Uppdragsgivaren kan vara t.ex. etl förelag eller en myndighel som behöver utbildningen för sin personal. En uppdragsgivare kan också i egenskap av utbildningshuvudman ha intresse av ulbildningen. Elever i uppdragsgivarens egen utbildningsverksamhet kan genom uppdragsut­bildning inom komvux få genomgå en kurs som uppdragsgivaren av elt eller annal skäl inte tillhandahåller vid den aktuella tiden eller kan tillhan­dahålla för bara en del av eleverna. Om avsikten är att kursen skall tillgodoräknas i utbildningshuvudmannens egen utbildningsverksamhet, kan avtalet sägas vara ingånget av utbildningshuvudmannen i denna hans egenskap och fråga alltså vara om "försäljning" av komvux lill den andra utbildningsverksamheten. Avtal om uppdragsutbildning kan också ingås av en arbetsmarknadsmyndighet som genom avtalet tillförsäkrar en grupp arbetslösa personer platser i en komvux-kurs.

Del kan finnas fall där en kommun i sin egenskap av arbelsgivare behöver ordna utbildning för viss personal och vill anlita komvux i kom­munen för ändamålet. Del kan renlav tänkas att personalen fiänstgör inom kommunens skolväsende och alt kommunen vill bereda den fortbildning i form av t.ex. en kurs i dalakunskap inom kommunens egen komvux. Uppdragsutbildning bör vara möjlig även i sådana fall. Det blir då fråga om en överenskommelse inle mellan kommunen och en utomstående utan mellan företrädare för kommunen i dess olika egenskaper av arbetsgivare och utbildningshuvudman. Och det blir fråga om ersällning inle från en utomstående till kommunen utan från elt konto till etl annal hos kom­munen. Jfr vad som nyss sagts om "andra därmed jämförliga anordning­ar".

I de statliga föreskrifterna om uppdragsutbildning behöver göras vissa avvikelser från annars gällande bestämmelser. Jag vill här peka pä några områden inom vilka avvikelser kan bli aktuella.

Både kommunen (eller landstingskommunen) och staten har kostnader för komvux. För statens del rör det sig huvudsakligen om statsbidrag och statliga pensionskostnader för skolledare och lärare. Den naturliga princi­pen vid uppdragsutbildning inom komvux är all statliga medel inte får användas för den del av komvux som ulgör uppdragsutbildning. I förhål­lande till staten måsle alltså kommunen själv svara för kostnader för skolledare och lärare vid uppdragsutbildning.

Det måste finnas en möjlighet för uppdragsgivaren att beställa elt kursin­nehåll som avviker från del som kommunen annars erbjuder inom sin komvux. För att det skall vara rimligl au låta uppdragsulbildningen anord­nas inom komvux måsle emellertid krävas alt innehållet i den beställda kursen är i nivå med innehållel i reguljära komvux-kurser.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   41

De för komvux gällande föreskrifterna om behörighelsvillkor, urvals­grunder och intagningsnämnder kan inle upprällhållas vid uppdragsut­bildning.

Regler om betygssättning i komvux skall inte alltid behöva tillämpas på alldeles samma sätt inom uppdragsutbildning. Jag tänker på kurser som inle följer de reguljära kursplanerna i komvux.

Grunden för interkommunal ersältning faller bort vid uppdragsutbild­ning.

Det bör få ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer all avgöra vilka närmare regler som bör gälla i de berörda frågorna.

2 § Enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer fär kommuner och landstingskommuner i sin
egenskap av huvudmän för komvux ge uppdrag om utbildning, som anord­
nas utanför komvux men som eleverna får tillgodoräkna sig som om den
hade fullgjorts i komvux.

Om uppdragsutbildning kopplas till komvux blir det normalt i den form som avses i I §, dvs. del är komvux som "säljer" utbildning.

I vissa lägen kan del emellertid föreligga behov av att låta en huvudman för komvux "köpa" utbildning som anordnas utanför komvux, t. ex. inom AMU, i avsikt all de av "köparen" anvisade eleverna i uppdragsulbild­ningen skall tillgodoräkna sig utbildningen som om den hade fullgjorts i komvux. Det kan t.ex. vara fräga om utbildningsmoment som motsvarar en delmomentskurs eller modulkurs som vid den aktuella liden inle anord­nas - eller inte anordnas med tillräckligt antal platser - i huvudmannens komvux.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer får be­
träffande statens skolor för vuxna meddela föreskrifter om uppdragsut­
bildning av samma slag som beträffande komvux.

I linje med vad som förutsätts i prop. 1983/84: 169 bör det få ankomma på SÖ all besluta om uppdragsutbildning som är kopplad lill SSV.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer får med­
dela föreskrifler om möjlighel au inom komvux bedriva utbildning som
anpassas till bestämmelser för gymnasieskolan eller någon annan utbild­
ningsform för att gemensam undervisning skall kunna anordnas.

Riksdagen har med anledning av förslag i proposilionen (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling godkänt all regdsyslemen för gymnasie­skolan och komvux anpassas till varandra i fall där det behövs för att möjliggöra ökat samarbete mellan utbildningsformerna för alt utnyttja resurserna bättre.

 

Prop. 1984/85:37                                                                    42

För komvux kan samarbete i form av gemensam undervisning bli aktu­ellt inle bara med gymnasieskolan utan också med l.ex. AMU.

Ett avtal om uppdragsutbildning kan innebära att utbildningen skall anordnas på del sätt som avses i paragrafen.

Paragrafen handlar endasl om utbildning som bedrivs inom komvux. Om någon annan konstmktion används för all åsladkomma gemensam under­visning är paragrafen inte tillämplig.

5 §    1 sådana föreskrifter som avses i 1—4 §§ får göras undanlag från bestämmelser i denna lag.

Del är främsl från vuxenutbildningslagens bestämmelser om intagning till komvux och SSV samt från lagens bestämmelser om interkommunal ersättning som undanlag kan behöva göras.

Flertalet av de bestämmelser som måste kompletteras med avvikande föreskrifler finns inte i vuxenutbildningslagen ulan i förordningar.

8 kap. Övriga föreskrifter

1 § Regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer får med­
dela ytterligare föreskrifter om organisationen av grundvux, komvux och
statens skolor för vuxna samt om kommuners och landstingskommuners
befallning i övrigi med sådan utbildning.

I fråga om organ för samverkan eller molsvarande inom grundvux, komvux och statens skolor för vuxna får regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om all ledamöler i organel eller andra företrädare utses och entledigas av enskilda.

Första stycket

De hemyndiganden som även efter vuxenulbildningslagens tillkomst kan behövas i fråga om grundvux, komvux och SSV bör i fortsättningen ha sin plats i den nya lagen och inte som nu i bemyndiganddagen.

Föreskrifter med slöd av nuvarande bemyndigande i bemyndigandda­gen finns f. n. främst i grundvux-förordningen och komvux-förordningen.

Andra stycket

Systemet med konferenser m. m. i grundvux, komvux och SSV har uppmärksammats i prop. 1983/84: 169, som innehåller vissa förslag till ändringar (prop. s. 46 ff).

2 § Försöksverksamhet får anordnas inom gmndvux, komvux och ul­
bildningen vid statens skolor för vuxna. Föreskrifter om försöksverksam­
het meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestäm­
mer. I sådana föreskrifter får göras undantag från bestämmelser i denna
lag.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   43

Liksom skollagen och högskolelagen innehåller den nya lagen bestäm­melser om försöksverksamhet.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer får utan
hinder av 4 kap. 7 § och 5 kap. 3 § meddela föreskrifter om skyldighet att
för prövning i komvux eller vid statens skolor för vuxna betala avgift som
tillfaller staten.

1 grundskolan och gymnasieskolan förekommer s.k. sårskild prövning och fyllnadsprövning. Även i komvux och vid SSV förekommer motsva­rande prövning. Den som inte har deltagit i en kurs utan studerat på egen hand kan genomgå prövning enligt fordringarna för kursen och därmed få betyg som kan användas som kompetensbevis t. ex. vid ansökan lill annan uibildning. Normall tas avgift ut vid prövning. Avgiften tillfaller staten. Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1984:631) om avgifter för prövning inom skolväsendel och vuxenutbildningen.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­
ge enskilda att anordna prövning och utfärda betyg enligl de bestämmelser
som gäller för komvux och statens skolor för vuxna.

Betyg som utfärdas enligl bestämmelserna för komvux och SSV tjänar som kompetensbevis främst vid ansökan lill andra utbildningar. Men de har sådan funktion också i vissa andra sammanhang. Se exempelvis 7 § förordningen (1984:82) om fastighetsmäklare.

Betyg utfärdas normalt efter genomgången kurs i komvux eller SSV. Betyg kan också utfärdas efter prövning enligt fordringarna för kursen.

Del föreligger ell visst behov av att kunna låla enskilda anställa prövning och utfärda betyg enligt bestämmelserna för komvux och SSV. I samman­hanget kan nämnas att Hermods anordnar prövningar och genom sin rektor utfärdar betyg enligt bl.a. bestämmelserna för komvux. Hermods ingår i produktlinjen Liber Läromedel/Hermods inom Liber Grafiska AB, som i sin lur ingår i Statsföretagsgmppen. Hermods utgör en särskild enhet med en rektor som chef. Verksamheten är helt inriktad på korrespondens­undervisning och slår under statlig tillsyn.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.  Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

2.  Bestämmelserna i 3 kap. I, 3, 6 och 7 §§, 4 kap. 3-6 §§, 5 kap. I och 2 §§ samt 6 kap. skall tillämpas i fall där eleven anlas till utbildningen efter lagens ikraftträdande.

3.  Bestämmelserna i 3 kap. 5 §, 4 kap. 2 § samt 7 kap. gäller sådan utbildning som eleverna påbörjar efter lagens ikraftträdande.

 

Prop. 1984/85:37                                                                   44

Såsom förutsattes i prop. 1983/84: 169 föreslås att lagen skall träda i kraft den I juli 1985.

En del av de frågor som behandlas i lagen regleras f. n. i grundvux-för­ordningen och komvux-förordningen. På vissa punkter innebär lagen smärre sakliga ändringar. De nämnda förordningarna måste därför till den 1 juli 1985 ändras eller upphävas och ersättas av en eller flera nya förord­ningar. Därvid krävs en del övergångsbestämmelser som får anpassas till övergångsbestämmelserna till lagen.

4.2 Förslaget till ändring i bemyndigandelagen

Regeringen eller den förvaltningsmyndighel som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kommuners eller landstingskommuners med­verkan i annan utbildning än som avses i skollagen (1962:319), lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, 3-5 kap. vuxenulbildningslagen (1984:000) eller bestämmelsema om kommu­nal högskoleutbUdning i högskolelagen (1977:218).

Bemyndigandelagen tillkom i anslulning till den nuvarande regeringsfor­men (prop. 1975:8, KU 10, rskr 62, SFS 1975: 160). Bemyndigandet i lagen utformades med sikte på alt det skulle avse all utbildning för vilken inle redan fanns erforderlig reglering i lag (prop. s. 87). Vid den liden saknades reglering i lag beträffande komvux och SSV. Grundvux infördes senare -år 1977 - genom en förordning som utfärdades med stöd av bemyndigan­delagen.

Kommunernas och landstingskommunernas medverkan i grundvux, komvux och SSV regleras genom den föreslagna vuxenulbildningslagen. Med den konstruktion som bemyndigandelagen har föranleder den nya lagen en ändring i bemyndigandelagen.

Genom högskolelagen (1977:218) regleras kommuners och landstings­kommuners befattning med kommunal högskoleutbildning. Detla har be­aktats i förslaget till ändring i bemyndigandelagen.

5   Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anla förslagen lill

1.    vuxenutbildningslag,

2.    lag om ändring i lagen (1975: 160) med bemyndigande att medde­la föreskrifter om kommuns och landslingskommuns medverkan i utbildning.

 

Prop. 1984/85:37                                                               45

6    Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular all genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1984/85:37                                                              46

Innehåll

Propositionen  ....................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... .... I

Propositionens lagförslag  ..................................... ... 2

1      Förslag lill vuxenulbildningslag   ...........................     2

2      Förslag lill lag om ändring i lagen (1975: 160) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om kommuns och landstingskommuns medverkan i utbildning ............     8

Utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 18 oklober 1984       9

■ I    Inledning  ..................................................     9

2  Allmän motivering    .........................................    10

2.1   Lagens ram m.m............................................    10

2.2   Förhållandet till andra författningar som nu gäller eller som planeras               12

2.3   Sakliga ändringar i förhållande lill nuvarande bestämmelser  ..        14

2.4   Vissa särskilda frågor   ...................................   15

 

2.4.1    Frågor om avgifter m.m............................ .. 16

2.4.2    Regional resursplanering och huvudprincipen om till­träde oberoende av kyrkobokföringsort      ........................................................... 17

 

3      Upprättade lagförslag........................................   18

4      Specialmotivering lill lagförslagen   ......................   19

4.1                                                                  Förslagel lill vuxenutbildningslag                   19

1  kap. Allmänna föreskrifter   ...........................   20

2  kap. Gemensamma föreskrifter om organisation m. m        24

3  kap. Grundvux   ..........................................   26

4  kap. Komvux ..............................................   31

5  kap. Slatens skolor för vuxna ........................   35

6  kap. Interkommunal ersällning   .....................   36

7  kap. Uppdragsutbildning m.m..........................   39

8  kap. Övriga föreskrifler  ................................ . 42

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser   ... . 43

4.2                                                                  Förslaget till ändring i bemyndigandelagen               44

5      Hemställan   ....................................................   44

6      Beslut   ..........................................................   45

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984