Prop. 1984/85:33

Regeringens proposition

1984/85:33

med förslag till lag om internationeU järnvägstrafik m. m.;

beslutad den 18 oktober 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Internationell järnvägsbefordran regleras i tre internationella överenskommelser, 1970 års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM), 1970 års fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) samt 1966 års konvention om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas (den s. k. tilläggskonventionen till CIV). Ett trettiotal stater, däribland Sverige, har tiUträtt samtliga dessa fördrag. CIV och CIM har införlivats med svensk rätt genom lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. och kungörelsen (1974:748) om internationell järnvägstransport. TiUäggskonventionens regler har till sina huvuddelar införlivats genom lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Regleringen i 1976 års lag har förts över tUl det förslag till en ny järnvägstrafiklag som f. n. behandlas av riksdagen (prop. 1983/84: i 17).

År 1980 slöts ett nytt fördrag om internationell järnvägstrafik (Conven-tion relative aux transports intemationaux ferroviaires, COTIF). Genom detta fördrag bildas en ny organisation, Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (FOrganisation intergouvemementale pour les transports intemationaux ferroviaires, OTIF), med säte i Bern. COTIF träder i kraft den 1 maj 1985. Det nya fördraget skall ersätta de tre nyssnämnda fördragen.

TiU COTIF hör ett protokoll om privilegier och immunitet för OTIF samt två bilagor, bihang A med enhetliga rättsregler för avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV) och bihang B med enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM). TiU CIM hör fyra underbilagor med reglementen om internationell 1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 2

järnvägsbefordran av farligt gods (RID), av privatvagnar (RIP), av containrar (RICo) och av expressgods (RIEx).

I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda 1980 års fördrag. Vidare läggs fram förslag till en ny lag om internationell järnvägstrafik. Genom denna lag införlivas de delar av COTIF som innehåller materieUa bestämmelser med svensk rätt. Detta sker genom föreskrifter om att bihang A och bihang B skall tiUämpas som svensk lag. Undantag görs för reglementet om internationell jämvägsbefordran av farligt gods (RID). Avsikten är att RID skall införlivas med svensk rätt genom förordning. Den föreslagna lagen innehåller dessutom regler om verkställighet av utländska domar.

Ändringar i det nya fördraget kan i vissa hänseenden beslutas av två särskilda utskott inom OTIF, revisionsutskottet och fackutskottet för befordran av farligt gods. Ändringar som har beslutats av något av dessa utskott blir bindande för alla stater som är medlemmar i OTIF, om inte minst en tredjedel av dessa stater inom viss tid har anmält till organisationens sekretariat (centralbyrån) att de inte godtar ändringen. I propositionen behandlas de konstitutioneUa problem som uppstår till följd av detta ändringsförfarande.

Den föreslagna nya lagen ersätter 1974 års lag och 1974 års kungörelse.

I anslutning till förslaget till lag om internationell jämvägstrafik föreslås vissa ändringar i bl. a. den jämvägstrafiklag som f. n. behandlas av riksdagen.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I maj 1985.

De flesta lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 150), lagrådets yttrande (s. 268) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter samt skälen för de lagförslag som inte har granskats av lagrådet (s. 278).

Den som vUI ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

Prop. 1984/85:33 3

1 Förslag till

Lag om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag tillämpas på sådan internationell järnvägsbefordran som avses i det i bilagan intagna fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).

2 § I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av resande som avses i bihang A tUl fördraget gäller bihanget i dess franska lydelse som svensk lag. Beträffande ansvarigheten för skada vid befordran av resande gäller dock 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen (1984:000) i stället för motsvarande bestämmelser i bihang A.

3 § I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av gods som avses i bihang B till fördraget gäller bihanget, med undantag av bestämmelserna i bilaga I (RID), i dess franska lydelse som svensk lag.

4 § En utländsk dom som gmndas på fördraget får verkställas i Sverige, om domen

1. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget,

2. har vunnit laga kraft,

3. får verkställas enligt reglerna i det land där den har meddelats och

4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligt 5 §.

En föriikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget Ukställs med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som har meddelats enligt fördraget och som gäller ett trafik-företag eUer en trafikant.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på grund av att hans talan har ogillats.

5 § Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.
Vid ansökningen skaU fogas

1. exekutionstiteln i original eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,

2. förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har upprättats att den avser tvist angående befordran som omfattas av fördraget och att den får verkstäUas i den nämnda staten samt, i fråga om domstols dom, att den har vunnit laga kraft.

Hovrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får hovrätten kräva att de handlingar som har fogats till ansökningen skall förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där exekutionstiteln har upprättats.

Om en handling i ärendet inte är avfattad på svenska, danska eller norska, skall handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svenska. Hovrätten får medge undantag från kravet på översättning.

Prop. 1984/85:33 4

6 § En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har
beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Om ansökningen bifalls, får verkställighet äga rum som för en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen förordnar annat efter besvär över hovrättens beslut.

Den sak som har avgjorts genom en sådan dom som avses i 4 § första stycket 1 eller genom en sådan förlikning eller skiljedom som avses i 4 § andra stycket får inte prövas på nytt.

7 § Om ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget inleds, avbryts preskription med den verkan som anges i 7 § preskriptionslagen (1981:130).

8 § Om ett utländskt trafikföretag har en fordran mot ett trafikföretag i Sverige på gmnd av en befordran som omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken det utländska företaget hör.

9 § Om en utländsk järnväg äger mllande materiel som finns i Sverige, får materielen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på gmnd av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som tillhör en utländsk järnväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom containrar, lastredskap och presenningar.

En privatvagn, vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige, får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på gmnd av ett avgörande av en domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om föremål i vagnen som är avsedda att användas vid befordran och som tillhör innehavaren.

10 § Kan parterna i fall som avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2 inte enas om en viss sakkunnig, skall tingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns efter ansökan förordna sakkunnig.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs

1. lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m. m.,

2. kungörelsen (1974:748) om internationell järnvägstransport.

1 fråga om en dom eller fordran som grundas pä något av de fördrag som avses i de upphävda författningarna eller i övergångsföreskrifterna till den upphävda lagen tillämpas dock äldre bestämmelser.

CONVENTION

RELATIVE AUX TRANSPORTS IN-

TERNATIONAUX FERROVIARIES

(COTIF)

Les parties contractantes. réunies en ap-plication de Tarticle 69, § 1 de la Convention Internationale concernant le transport des marchandises par chemins de fer (CIM) et de Farticle 64, § 1 de la Convention Internationale concernant le transport des voyageurs et des bagages par chemins de fer (CIV) du 7 février 1970 ainsi qu'en application de Tarti-cle 27 de la Convention additionnelle å la CIV relative ä la responsabilité du chemin de fer pour la mört et les blessures de voyageurs du 26 février 1966,

- convaincues de FutUité d'une organisation Internationale,

- reconnaissant la nécessité d'adapter les dispositions du droit des transports aux be-soins économiques et techniques,

sont convenues de ce qui suit:

FÖRDRAG

OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSTRAFIK (COTIF)

De fördragsslutande parterna, som har samlats i enlighet med artikel 69 § 1 i det internationella fördraget den 7 febmari 1970 om godsbefordran med järnväg (CIM), artikel 64 § 1 i det internationella fördraget samma dag om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) och artikel 27 i tilläggskonventionen den 26 febmari 1966 till CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas.

som är övertygade om nyttan av en internationell organisation,

som erkänner nödvändigheten av att anpassa de transporträttsliga bestämmelserna till de ekonomiska och tekniska behoven,

har kommit överens om följande.

TITRE PREMIER GÉNÉRALITÉS

Artide premier

Organisation intergouvemementale

§ 1. Les Parties å la présente Convention constituent, en tant qu'Etats membres, FOr-ganisation intergouvemementale pour les transports intemationaux ferroviaires (OTIF), ci-aprés appelée «rOrganisation ».

Le siége de FOrganisation est fixé å Beme.

§ 2. L'Organisation a la personnalité juri-dique. Elle a notamment la capacité de con-tracter, d'acquérir et d'aliéner des biens im-mobiliers et mobUiers ainsi que d'ester en justice.

L'Organisation, les membres de son per-sonnel, les experts auxquels elle fait appel et les representants des Etats membres jouis-sent des priviléges et immunités nécessaires pour rempUr leur mission, dans les conditions définies au Protocole annexé ä la Convention dont U fait partie intégrante.

Les relations entré FOrganisation et FEtat du siége sont réglées dans un accord de siége.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel I

Mellanstatlig organisation

§ 1. Parterna i detta fördrag bildar i egenskap av medlemsstater Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF), i det följande benämnd "organisationen".

Organisationen har sitt säte i Bern.

§ 2. Organisationen är juridisk person. Den kan bland annat sluta avtal, förvärva och avyttra fast och lös egendom och föra talan i rättegång.

Organisationen, dess anställda, sakkunniga som den anlitar och medlemsstaternas företrädare åtnjuter, när detta är nödvändigt för att de skall kunna fullgöra sina uppdrag, privilegier och immunitet i enlighet med vad som föreskrivs i det protokoU som har fogats till fördraget och som utgör en integrerande del av detta.

Förhållandet mellan organisationen och den stat i vilken den har sitt säte regleras genom en särskild överenskommelse.

Artide 2

But de V Organisation

§ 1. L'Organisation a essentiellement pour but d'établir un régime de droit uniforme ap-plicable aux transports des voyageurs, des bagages et des marchandises en trafic International direct entré les Etats membres, em-pmntant des lignes ferroviaires, ainsi que de faciUter Fexécution et le développement de ce régime.

§ 2. Le régime de droit prévu au § 1 peut également étre appliqué aux transports inter-nationaux directs empmntant, en sus des lignes ferroviaires, des lignes sur les voies terrestres et maritimes et les voies d"eau in-térieures.

Artikel 2 Organisationens ändamål

§ 1. Organisationen har främst till ändamål att upprätta en enhetlig rättsordning för befordran av resande, resgods och gods i genomgående internationell trafik mellan medlemsstaterna som utförs på järnvägslinjer samt att underlätta genomförandet och utvecklingen av denna rättsordning.

§ 2. Den rättsordning som avses i § 1 kan tillämpas också på genomgående internationell befordran som utförs, förutom på järnvägslinjer, på andra linjer till lands, linjer till sjöss eller linjer på inre vattenvägar.

Artide 3

Régles uniformes CIV et CIM

§ 1. Les transports en trafic International direct sont soumis:

- aux «Régles uniformes concernant le contrat de transport International ferroviaire des voyageurs et des bagages (CIV)», for-mant FAppendice A å la Convention;

- aux «Régles uniformes concernant le contrat de transport International ferroviaire des marchandises (CIM)», formant FAppendice B ä la Convention.

§ 2. Les lignes visées ä 1'article 2, sur les-quelles s'effectuent ces transports, sont in-scrites sur deux listes; liste des lignes CIV et liste des lignes CIM.

§ 3. Les entreprises dont relévent les lignes visées å 1'article 2, § 2, inscrites sur ces listes, ont les mémes droits et obligations que ceux qui découlent pour les chemins de fer des Régles uniformes CIV et CIM, sous réserve des dérogations résultant des conditions d'exploitation propres ä chaque mode de transport et publiées dans les mémes formes que les tarifs.

Toutefois, les régles de responsabilité ne peuvent faire Fobjet de dérogations.

§ 4. Les Régles uniformes CIV et CIM, y compris leurs Annexes, font partie intégrante de la Convention.

Artikel 3

Enhetliga rättsregler CIV och CIM

§ 1. På genomgående internationell befordran tillämpas

- "Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV)", vilka utgör Bihang A till fördraget;

- "Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM)", vilka utgör Bihang B till fördraget.

§ 2. De linjer som avses i artikel 2 och används för sådan befordran anges i två listor, listan för CIV-linjer och listan för CIM-linjer.

§ 3. Ett företag som trafikerar sådana linjer som avses i artikel 2 § 2 och som är upptagna på dessa listor har samma rättigheter och skyldigheter som enligt de enhetliga rättsreglerna CIV och CIM gäller för järnväg, dock med de avvikelser som föranleds av förhållanden som är säregna för befordrings-sättet i fråga och som har offentliggjorts på samma sätt som tarifferna.

Avvikelser får dock inte göras från reglerna om ansvarighet.

§ 4. De enhetliga rättsreglerna CIV och CIM utgör med tillhörande bilagor en integrerande del av fördraget.

TITRE II

STRUCTURE ET FONCTIONNEMENT

Artide 5 Organes

Le fonctionnement de FOrganisation est assuré par les organes ci-aprés:

- Assemblée générale,

- Comité administratif,

- Commission de revision,

- Commission d'experts pour le transport des marchandises dangereuses,

- Office central des transports intemationaux ferroviaires (OCTI).

AVDELNING II

UPPBYGGNAD OCH VERKSAMHET

Artikel 5 Organ

Organisationens verksamhet utövas genom följande organ: generalförsamlingen administrativa kommittén revisionsutskottet fackutskottet för befordran av farligt gods

centralbyrån för internationell järnvägstrafik (OCTI)

Artide 6 Assemblée générale

§ 1. L'Assemblée générale se compose des representants des Etats membres.

§ 2. L'Assemblée générale

a) établit son réglement intérieur;

b) détermine la composition du Comité administratif conformément å Farticle 7, § 1;

c) émet des directives concernant 1'acti-vité du Comité administratif et de FOffice central;

d) fixe, par période quinquennale, le mon-
tant maximal que peuvent atteindre les dé-
penses annuelles de FOrganisation ou émet
des directives relatives ä la limitation de ces
dépenses;

e) décide, conformément ä Farticle 19,
§ 2, sur les propositions tendant ä modifier la
Convention;

f) décide sur les demandes d'adhésion qui
lui sont soumises en vertu de Farticle 23, § 2;

g) décide sur les autres questions inscrites
ä 1'ordre du jour conformément au § 3.

§ 3. L'Office central convoque FAssem-blée générale une fois tous les cinq ans ou å la demande d'un tiers des Etats membres, ainsi

Artikel 6 Generalförsamlingen

§ I. Generalförsamlingen består av medlemsstaternas företrädare.

§ 2. Generalförsamlingen

a) fastställer sin egen arbetsordning;

b) beslutar om sammansättningen av administrativa kommittén enligt artikel 7 § 1;

c) utfärdar riktlinjer för administrativa kommitténs och centralbyråns verksamhet;

d) fastställer för perioder på fem år det
belopp till vilket organisationens årliga ut
gifter högst får uppgå eller utfärdar riktlinjer
för begränsning av utgifterna;

e) beslutar enligt artikel 19 § 2 angående
förslag till ändring av fördraget;

O beslutar angående sådana framställningar om anslutning som har hänskjutits till generalförsamlingen enligt artikel 23 § 2;

g) beslutar i andra frågor som tagits upp på dagordningen enligt § 3.

§ 3. Centralbyrån skall sammankalla generalförsamlingen vart femte år eller när en tredjedel av medlemsstaterna begär det samt

que dans les cas prévus aux artides 19, § 2 et 23, § 2 et adresse aux Etats membres le pro-jet de Fordre du jour, au plus tärd trois mois avant 1'ouverture de la session.

§ 4. A FAssemblée générale, le quorum est atteint lorsque la majorité des Etats membres y sont représentés.

Un Etat membre peut se faire représenter par un autre Etat membre; toutefois, un Etat ne peut représenter plus de deux autres Etats.

§ 5. Les décisions de FAssemblée générale sont prises ä la majorité des Etats membres représentés lors du vote.

Toutefois, pour FappUcation du § 2 d) et du § 2 e), dans ce dernier cas lorsqu'il s'agit des propositions de modification de la Convention proprement dite et du Protocole, la majorité requise est celle des deux tiers.

§ 6. En accord avec la majorité des Etats membres, FOffice central invite aussi des Etats non membres ä participer, avec voix consultative, aux sessions de FAssemblée générale.

En accord avec la majorité des Etats membres, FOffice central invite å participer, avec voix consultative, aux sessions de FAssemblée générale, des organisations interna-tionales ayant compétence en matiére de transport ou s'occupant de problémes in-scrits ä Fordre du jour.

§ 7. Avant les sessions de FAssemblée générale et suivant les directives du Comité administratif, la Commission de revision est convoquée pour procéder ä Fexamen préli-minaire des propositions visées ä Farticle 19, §2.

i de fall som anges i artiklarna 19 § 2 och 23 § 2; den skall tillställa medlemsstaterna förslag till dagordning senast tre månader före mötets böijan.

§ 4. Generalförsamlingen är beslutsmässig när majoriteten av medlemsstaterna är företrädda.

En medlemsstat får låta en annan medlemsstat företräda sig; en stat får dock inte företräda mer än två andra stater.

§ 5. Generalförsamlingen fattar sina beslut med enkel majoritet bland de medlemsstater som är företrädda vid omröstningen.

För beslut enligt § 2 d) och för sådant beslut enligt § 2 e) som gäller förslag till ändring i själva fördraget eller i protokollet krävs dock två tredjedels majoritet.

§ 6. Efter samtycke av en majoritet av medlemsstaterna inbjuder centralbyrån även stater som inte är medlemmar att utan rösträtt delta i generalförsamlingens möten.

Efter samtycke av en majoritet av med-lemsstatema inbjuder centralbyrån internationella organisationer som har behörighet i transportfrågor eller befattar sig med frågor som står på dagordningen att utan rösträtt delta i generalförsamlingens möten.

§ 7. Före generalförsamlingens möten skall revisionsutskottet inkallas enligt administrativa kommitténs anvisningar för att utföra en förberedande prövning av de förslag

Artide 7

Comité administratif

§ 1. Le Comité administratif se compose des representants de onze Etats membres.

La Confédération suisse dispose d'un siége permanent et assume la présidence du Comité. Les autres Etats sont nommés pour cinq ans. La composition du Comité est dé-terminée pour chaque période quinquennale, en tenant compt notamment d'une équitable répartition géographique. Aucun Etat membre ne peut faire partie du Comité pen-dant plus de deux périodes consécutives.

Artikel 7

Administrativa kommittén

§ 1. Administrativa kommittén består av företrädare för elva medlemsstater.

Schweiziska Edsförbundet är ständig medlem av kommittén och innehar ordförandeskapet. De övriga staterna utses för en tid av fem år. Kommitténs sammansättning bestäms för vaije femårsperiod, varvid hänsyn särskilt skall tas till en skälig geografisk fördelning. En medlemsstat får inte tillhöra kommittén under mer än två perioder i följd.

Si une vacance se produit, le Comité dé-signe un autre Etat membre pour le reste de la période.

Chaque Etat membre faisant partie du Comité désigne un délégué; il peut également designer un délégué suppleant.

§ 2. Le Comité

a) établit son réglement intérieur;

b) conclut Faccord de siége;

c) établit le réglement concernant Forgani-sation, le fonctionnement et le statut du per-sonnel de FOffice central;

d) nomme, en tenant compte de la compé
tence des candidats et d'une équitable répar
tition géographique, le .directeur general, le
vice-directeur general, les conseillers et les
conseillers-adjoints de FOffice central; celui-
ci informe en temps utile les Etats membres
de toute vacance relative a ces postes; le
Gouvernement suisse présente des candida-
tures pour les postes de directeur general et
de vice-directeur general;

e) controle Facitvité de FOffice central
tant sur le plan administratif que sur le plan
financier;

O veille ä la bonne application, par FOffice central, de la Convention ainsi que des décisions prises par les autres organes; il préco-nise, s'il y a lieu, les mesures propres ä faciUter FappUcation de la Convention et de ces décisions;

g) donne des avis motivés sur les questions qui peuvent intéresser Factivité de FOffice central et qui lui sont soumises par un Etat membre ou par le directeur general de FOffice central;

h) approuve le programme de travail an-nuel de FOffice central;

i) approuve le budget annuel de FOrganisation, le rapport de gestion et les comptes annuels;

j) communique aux Etats membres le rapport de gestion, le relevé des comptes annuels ainsi que ses décisions et recommanda-tions;

k) établit et communique aux Etats membres, en vue de FAssemblée générale chargée de déterminer sa composition, au plus tärd deux mois avant Fouverture de la session, un rapport sur son activité, ainsi que des proposiuons relatives ä son renouvelle-ment.

Om en stat lämnar sin plats i kommittén, skall kommittén utse en annan medlemsstat att inneha platsen för återstoden av perioden.

Varje medlemsstat som tillhör kommittén skall utse en företrädare och får även utse en ersättare för denne.

§ 2. Kommittén

a) fastställer sin egen arbetsordning;

b) ingår överenskommelsen om organisationens säte;

c) ger föreskrifter om centralbyråns organisation och verksamhet samt om dess personals rättsliga ställning;

d) utnämner, med beaktande av de sö
kandes kompetens och en skälig geografisk
fördelning, centralbyråns generaldirektör,
vice generaldirektör, råd och biträdande råd;
centralbyrån underrättar vid lämplig tidpunkt
medlemsstaterna när någon av dessa befatt
ningar blir lediga; den schweiziska regeringen
avger förslag till tillsättning av befattningarna
som generaldirektör och vice generaldirek
tör;

e) övervakar centralbyråns administrativa
och finansiella förvaltning;

O övervakar att centralbyrån tillämpar fördraget och de beslut som fattas av övriga organ på ett riktigt sätt samt anvisar i förekommande fall åtgärder som är ägnade att underlätta tillämpningen av fördraget och dessa beslut;

g) avger utlåtanden i frågor som kan beröra centralbyråns verksamhet och som underställs kommittén av en medlemsstat eller av centralbyråns generaldirektör;

h) godkänner centralbyråns årliga arbetsprogram;

i) godkänner organisationens årliga budget, förvaltningsberättelsen och årsredovisningen;

j) sänder medlemsstaterna förvaltningsberättelsen och årsredovisningen samt sina beslut och anvisningar;

k) upprättar en verksamhetsberättelse och ett förslag till ny sammansättning av kommittén samt sänder medlemsstaterna dessa senast två månader innan det möte öppnas vid vilket generalförsamlingen skall bestämma om kommitténs sammansättning.

Artide 8 Commissions

§ 1. La Commission de revision et la Commission d'experts pour le transport des marchandises dangereuses, ci-aprés appelée « Commission d'experts », se composent des representants des Etats membres.

Le directeur general de FOffice central ou son representant participe aux sessions avec voix consultative.

§ 2. La Commission de revision

a) décide, conformément ä Farticle 19, § 3, sur les propositions tendant ä modifier la Convention;

b) examine, conformément ä Farticle 6, § 7, les propositions soumises å FAssemblée générale.

La Commission d'experts

décide, conformément ä Farticle 19, § 4, sur les propositions tendant å modifier la Convention.

§ 3. L'Office central convoque les Commissions soit de sa propre initiative, soit ä la demande de cinq Etats membres ainsi que dans le cas prévu ä Farticle 6, § 7 et adresse le projet d'ordre du jour aux Etats membres au plus tärd deux mois avant Fouverture de la session.

§ 4. A la Commission de revision, le quorum est atteint lorsque la majorité des Etats membres y sont représentés; å la Commission d'experts, le quomm est atteint lors-qu'un tiers des Etats membres y sont représentés.

Un Etat membre peut se faire représenter par un autre Etat membre; toutefois, un Etat ne peut représenter plus de deux autres Etats.

§ 5. Chaque Etat membre représenté a droit ä une voix; le vote a lieu ä main levée ou, sur demande, par appel nominal.

Artikd 8 Utskott

§ 1. Revisionsutskottet och fackutskottet för befordran av farligt gods, i det följande benämnt "fackutskottet", består av medlemsstaternas företrädare.

Centralbyråns generaldirektör eller en företrädare för honom deltar i sammanträdena men har inte rösträtt.

§ 2. Revisionsutskottet

a) beslutar enligt artikel 19 § 3 angående förslag tUl ändring av fördraget;

b) prövar enligt artikel 6 § 7 förslag som har förelagts generalförsamlingen.

Fackutskottet

beslutar enligt artikel 19 § 4 angående förslag till ändring av fördraget.

§ 3. Centralbyrån skaU sammankalla utskotten antingen på eget initiativ eller på begäran av fem medlemsstater samt i det fall som avses i artikel 6 § 7. Därvid skall byrån tillställa medlemsstaterna förslag till dagordning senast två månader före mötets början.

§ 4. Revisionsutskottet är beslutsmässigt när majoriteten av medlemsstaterna är företrädda. Fackutskottet är beslutsmässigt när en tredjedel av medlemsstaterna är företrädda.

En medlemsstat får låta en annan medlemsstat företräda sig; en stat får dock inte företräda mer än två andra stater.

§ 5. Varje företrädd medlemsstat har en röst. Omröstning äger rum genom handupp-räckning eller, om detta begärs, efter upprop.

Une proposition est adoptée si le nombre de voix positives est:

a) au moins egal au tiers du nombre des Etats membres représentés lors du vote,

b) supérieur au nombre des voix negatives.

§ 6. En accord avec la majorité des Etats membres, FOffice central invite ä participer, avec voix consultative, aux sessions des Commissions, des Etats non membres et des organisations internationales ayant compétence en matiére de transport ou s'occupant de problémes inscrits ä Fordre du jour. Dans les mémes conditions, des experts indépen-dants peuvent étre invités aux sessions de la Commissions d'experts.

§ 7. Les Commissions élisent pour chaque session un president et un ou deux vice-prési-dents.

§ 8. Les délibérations ont lieu dans les langues de travail. Les exposés faits en séance dans Fune des langues de travail sont traduits en substance dans Fautre; les propositions et les décisions sont traduites intégralement.

§ 9. Les procés-verbaux résument les délibérations. Les propositions et les décisions sont reproduites intégralement. En ce qui conceme les décisions, le texte fran9ais fait foi.

Les procés-verbaux sont distribués aux Etats membres.

§ 10. Les Commissions peuvent designer des groupes de travail chargés de traiter des questions déterminées.

§ 11. Les Commissions peuvent se doter d'un réglement intérieur.

Ett förslag är antaget om antalet ja-röster

a) utgör minst en tredjedel av antalet medlemsstater som är företrädda vid omröstningen,

b) överstiger antalet nej-röster.

§ 6. Efter samtycke av en majoritet av medlemsstaterna inbjuder centralbyrån stater som inte är medlemmar och internationella organisationer som har behörighet i transportfrågor eller befattar sig med frågor som står på dagordningen att utan rösträtt delta i utskottens möten. Under samma förutsättningar kan oberoende experter inbjudas til! fackutskottets möten.

§ 7. Utskotten väljer för varje möte en ordförande och en eller två vice ordförande.

§ 8. Förhandlingarna förs på arbetsspråken. De anföranden som vid sammanträdena hålls på det ena arbetsspråket översätts tUl sitt huvudinnehåU tUl det andra. Förslag och beslut översätts fullständigt.

§ 9. En sammanfattning av förhandlingarna tas upp i protokollet. I detta återges förslag och beslut fullständigt. I fråga om besluten gäller den franska texten.

ProtokoUet skall tUlställas medlemssta-tema.

§ 10. Utskotten kan tillsätta arbetsgrupper för att behandla särskilda frågor.

§11. Utskotten kan utarbeta en egen arbetsordning.

Artide 9 Office central

§ 1. L'Office central des transports inter-nationaux ferroviaires assume le secrétariat de FOrganisation.

§ 2. L'Office central notamment:

a) exécute les tåches qui lui sont confiées par les autres organes de FOrganisation;

b) instruit les propositions de modification de la Convention en ayant recours, le cas échéani, ä Fassistance d'experts;

c) convoque les Commissions;

d) adresse, en temps opportun, aux Etats
membres les documents nécessaires aux ses
sions des divers organes;

Artikel 9 Centralbyrån

§ 1. Centralbyrån för internationeU järnvägstrafik är organisationens sekretariat.

§ 2. Det åligger centralbyrån särskilt att:

a) utföra de uppdrag som organisationens övriga organ ger den;

b) förbereda behandlingen av förslag till ändring av fördraget, varvid den i förekommande faU får anlita experter;

c) sammankalla utskotten;

d) i rätt tid tillstäUa medlemsstatema de
handlingar som behövs för de olika organens
möten;

e) tient a jour et publie les listes des lignes prévues ä Farticle 3, § 2;

O refoit les Communications faites par les Etats membres et par les entreprises de transport et les notifie, s'U y a lieu, aux autres Etats membres et entreprises de transport;

g) tient ä jour et publie un fichier de juris-pmdence;

h) publie un bulletin périodique;

i) représenté FOrganisation auprés d'autres organisations internationales com-pétentes pour des questions ayant trait aux objectifs vises par FOrganisation;

j) élabore le projet de budget annuel de FOrganisation et le soumet pour approbation au Comité administratif;

k) gére les finances de FOrganisation dans le cadre du budget approuve;

1) tente, ä la demande d'un Etat membre ou d'une entreprise de transport, en prétant ses bons offices, de regler les différends entré lesdits Etats ou entreprises nés de Finterpré-tation ou de FappUcation de la Convention;

m) émet, ä la demande des parties en cause - Etats membres, entreprises de transport ou usagers - un avis sur les différends nés de Finterprétation ou de FappUcation de la Convention;

n) coUabore au réglement de litiges par voie d'arbitrage, conformément au titre III;

o) faciUte, entré les entreprises de transport, les relations financiéres consécutives au trafic International, ainsi que le recouvre-ment des créances impayées.

§ 3. Le bulletin périodique contient les renseignements nécessaires å FappUcation de la Convention, ainsi que des études, juge-ments et informations importantes pour Finterprétation, FappUcation et Févolution du droit de transport ferroviaire; il est publié dans les langues de travail.

e) fortlöpande föra och ge offentlighet åt
de listor över Unjer som anges i artikel 3 § 2;

f) ta emot meddelanden från medlems
stater och trafikföretag och i förekommande
fall bringa meddelandena till övriga medlems
staters och trafikföretags kännedom;

g) fortlöpande föra och ge offentlighet åt
en förteckning över rättsliga avgöranden;

h) ge ut en periodisk tidskrift;

i) företräda organisationen hos andra internationella organisationer som har behörighet i frågor som har samband med organisationens syften;

j) utarbeta förslag ull organisationens årliga budget och lägga fram det för administrativa kommittén för fastställande;

k) förvalta organisationens medel inom ramen för den fastställda budgeten;

1) på begäran av en medlemsstat eller ett trafikföretag försöka att genom att erbjuda sina tjänster bilägga tvister mellan berörda stater eller företag i fråga om tolkningen eller tiUämpningen av fördraget;

m) på begäran av berörda parter - medlemsstater, trafikföretag eller trafikanter -avge utlåtande i tvister om tolkningen eUer tillämpningen av fördraget;

n) medverka till att tvister avgörs genom skiljeförfarande enligt avdelning III;

o) underlätta regleringen av sådana ekonomiska mellanhavanden för trafikföretagen som är en följd av den internationella trafiken och indrivningen av utestående fordringar dem emellan.

§ 3. Den periodiska tidskriften skall innehålla meddelanden som är nödvändiga för fördragets tiUämpning samt uppsatser, domstolsavgöranden och upplysningar som har betydelse för tolkningen, tiUämpningen och utvecklingen av rättsreglerna om järnvägsbefordran. Tidskriften utges på arbetsspråken.

Etats; pour la radiation d'une telle ligne, la communication d'un seul de ces Etats suffit.

L'Office central notifie Finscription ou la radiation d'une ligne å tous les Etats membres.

§ 2. Une ligne est soumise ä la Convention ä Fexpiration d'un mois ä compter de la date de la notification de son inscription.

§ 3. Une ligne cesse d'étre soumise ä la Convention å Fexpiration d'un mois ä compter de la date de la notification de sa radiation, sauf en ce qui concerne les transports en cours, qui doivent étre achevés.

om. För strykning av en sådan linje är meddelande från en av dessa stater tillräckligt.

Centralbyrån skall underrätta samtliga medlemsstater om införing eller strykning av en linje.

§ 2. En linje är underkastad fördraget när en månad har gått från den dag då centralbyrån meddelade att linjen har förts in.

§ 3. Fördraget skall inte längre tillämpas på en viss linje när en månad har gått från den dag då centralbyrån meddelade att linjen har strukits, utom vad gäller en påbörjad befordran som måste avslutas.

Artide 11 Finances

§ 1. Le montant des dépenses de FOrganisation est arrété, pour chaque exercice, par le Comité administratif, sur proposition de FOffice central.

Les dépenses de FOrganisation sont sup-portées par les Etats membres proportionnel-lement å la longueur des lignes inscrites. Toutefois, les lignes sur les voies maritimes et voies d'eau intérieures ne sont comptées que pour la moitié de leurs longueurs; pour les autres lignes exploitées dans des conditions particuliéres, la contribution peut étre réduite de moitié au maximum par accord entré le Gouvernement intéressé et FOffice central, sous réserve de Fapprobation du Comité administratif.

§ 2. Lors de Fenvoi aux Etats membres du rapport de gestion et du relevé des comptes annuels, FOffice central les invite ä verser leur part contributive aux dépenses de Fexer-cice écoulé, dans le plus bref délai possible et au plus tärd le 31 décembre de Fannée de Fenvoi.

Apres cette date, les sommes dues portent intérét å raison de cinq pour cent Fan.

Si, deux ans apres cette date, un Etat membre n'a pas payé sa part contributive, son droit de vote est suspendu jusqu'å ce qu'il ait satisfait ä Fobligation de paiement.

A Fexpiration d'un délai supplémentaire de deux ans, FAssemblée générale examine si Fattitude de cet Etat doit étre considérée comme une dénonciation tacite de la Convention, en en fixant, le cas échéant, la date d'effet.

Artikd II Finanser

§ 1. Beloppen för organisationens utgifter beslutas för vaije räkenskapsår av administrativa kommittén på förslag av centralbyrån.

För organisationens utgifter svarar medlemsstaterna i förhållande till längden av de linjer som är införda i listorna. I fråga om linjer till sjöss eller på inre vattenvägar räknas dock endast halva längden. För övriga linjer som drivs under särskilda förhållanden kan bidraget reduceras med högst hälften genom överenskommelse mellan den berörda regeringen och centralbyrån, under förutsättning att överenskommelsen godkänns av administrativa kommittén.

§ 2. När centralbyrån sänder förvaltningsberättelsen och årsredovisningen till medlemsstaterna skall byrån samtidigt "uppmana dem att snarast, dock senast den 31 december det år då dessa handlingar översänds, betala sina bidrag till det gångna räkenskapsårets utgifter.

Efter nämnda dag utgår ränta med fem procent årligen på obetalda belopp.

Om en medlemsstat inte har betalat sitt bidrag inom två år från nämnda dag, är staten utan rösträtt till dess den har fullgjort sin betalningsskyldighet.

Efter utgången av en ytterligare frist på två år prövar generalförsamlingen frågan om statens beteende bör betraktas som en tyst uppsägning av fördraget, varvid församlingen i förekommande fall skall bestämma den tidpunkt vid vilken uppsägningen skall träda i kraft.

§ 3. Les contributions échues restent dues dans les cas de dénonciation vises au § 2 et å Farticle 25 ainsi que dans les cas de suspension du droit de vote.

§ 4. Les montants non recouvrés doivent, autant que possible, étre couverts par des crédits de FOrganisation; Us peuvent étre ré-partis sur quatre exercices. Tout reliquat du deficit est porté sur un compte special au débit des autres Etats membres, dans la mesure oti ils étaient parties ä la Convention pendant la période de non-paiement; le report est effectué proportionnellement ä la longueur de leurs lignes inscrites au jour de Fouverture du compte special.

§ 5. L'Etat qui a dénoncé la Convention peut devenir å nouveau Etat membre par ad-hésion, sous réserve qu'il ait payé les sommes dont il est débiteur.

§ 6. L'Organisation per9oit une rémunéra-tion pour couvrir les frais particuliers résultant des activités prévues ä Farticle 9, § 2, 1) än); dans les cas prévus ä Farticle 9, § 2, l)et m), cette rémunération est fixée par le Comité administratif, sur proposition de FOffice central; dans le cas prévu ä Farticle 9, § 2, n), Farticle 15, § 2 est applicable.

§ 7. La concordance des écritures et piéces comptables est vérifée par le Gouvernement suisse qui présente un rapport au Comité administratif

§ 3. Betalningsskyldigheten för förfallna bidrag kvarstår även i fall av uppsägning enligt § 2 eller artikel 25 och i fall då rösträtten inte får utövas.

§ 4. De belopp som inte har betalats skall om möjligt täckas med organisationens medel. Täckningen får fördelas på fyra räkenskapsår. Kvarstående brist bokförs på ett särskilt konto som en skuld för övriga medlemsstater i den utsträckning dessa var anslutna till fördraget under den tid då betalningen försummades. Betalningsskyldigheten fördelas i förhållande till längden av de linjer som för berörda stater var införda i listorna vid den tidpunkt då det särskilda kontot upprättades.

§ 5. En stat som har sagt upp fördraget kan genom anslutning till detta på nytt bli medlemsstat, fömtsatt att staten har betalat de belopp som den är skyldig.

§ 6. Organisationen uppbär ersättning för att täcka de särskilda kostnader som är förenade med de verksamheter som avses i artikel 9 § 2, l)-n). I de fall som avses i artikel 9 §2,1) och m) bestäms ersättningen av administrativa kommittén på förslag av centralbyrån. 1 det fall som avses i artikel 9 § 2, n) tillämpas artikel 15 § 2.

§ 7. Överensstämmelsen mellan räkenskaper och verifikationerna granskas av den schweiziska regeringen, som avger en granskningsrapport till administrativa kommittén.

TITRE III ARBITRAGE

Artide 12 Compétence

§ 1. Les litiges entré Etats membres, nés de Finterprétation ou de FappUcation de la Convention ainsi que les litiges entré Etats membres et FOrganisation, nés de Finterprétation ou de FappUcation du Protocole sur les priviléges et immunités peuvent, ä la demande d'une des parties, étre soumis ä un tribunal arbitral. Les parties déterminent li-brement la composition du tribunal arbitral et la procédure arbitrale.

§ 2. Les litiges

a) entré entreprises de transport,

b) entré entreprises de transport et usagers,

AVDELNING III SKILJEDOM

Artikd 12 Behörighet

§ 1. Tvister mellan medlemsstater om fördragets tolkning eller tUlämpning samt tvister meUan medlemsstater och organisationen om tolkningen eller tillämpningen av protokollet om privilegier och immunitet kan på begäran av endera parten underställas en skiljenämnd. Parterna bestämmer fritt skiljenämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden.

§ 2. Tvister

a) mellan trafikföretag,

b) mellan trafikföretag och trafikanter.

c) entré usagers,

nés de FappUcation des Régles uniformes CIV et des Régles uniformes CIM, s'ils n'ont pas été régles å Famiable ou soumis ä la décision des tribunaux ordinaires, peuvent, par accord entré les parties intéressées, étre soumis ä un tribunal arbitral. Les artides 13 ä 16 s'appliquent pour la composition du tribunal arbitral et la procédure arbitrale.

§ 3. Chaque Etat peut, au moment oii il signe la Convention ou dépose son instrument de ratification, d'acceptation, d'appro-bation ou d'adhésion, se reserver le droit de ne pas appliquer tout ou partie des dispositions du § 1 et du § 2.

§ 4. Chaque Etat ayant fait une réserve en application du § 3 peut y renoncer, ä tout moment, en informant le Gouvernement dé-positaire. La renonciation ä la réserve produit ses effets un mois apres la date ä laquelle le Gouvernement dépositaire en donne con-naissance aux Etats.

c) mellan trafikanter,

om tiUämpningen av de enhetliga rättsreglerna CIV och de enhetliga rättsreglerna CIM kan, om de inte görs upp i godo eller anhäng-iggörs vid allmän domstol, genom överenskommelse mellan de berörda parterna underställas en skiljenämnd. Artiklarna 13-16 till-lämpas på skiljenämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden.

§ 3. När en stat undertecknar fördraget eller deponerar sitt instmment angående ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning, får staten förbehålla sig rätten att helt eller delvis inte tillämpa bestämmelserna i §§ 1 och 2.

§ 4. En stat som har gjort förbehåll enligt § 3 kan när som helst återkalla detta genom meddelande till depositarieregeringen. Återkallelse av förbehåll får verkan en månad efter den dag då depositarieregeringen har lämnat staterna meddelande om återkallelsen.

Artide 13 Compromis. Greffe

Les parties concluent un compromis spéci-fiant en particulier:

a) Fobjet du différend;

b) la composition du tribunal et les délais convenus pour la nomination du ou des ar-bitres;

c) le lieu convenu comme siége du tribunal.

Le compromis doit étre communique ä FOffice central qui assume les fonctions de greffe.

Artikd 13

Skiljeavtal. Sekretariat

Partema sluter ett skiljeavtal, i vilket särskilt anges:

a) tvisteföremålet;

b) skiljenämndens sammansättning och den tid inom vUken skiljeman eller skiljemän skall utses;

c) den plats där skiljenämnden skall anses ha sitt säte.

Skiljeavtalet skall översändas till centralbyrån, som fullgör sekretariatsuppgifterna åt skiljenämnden.

Artide 14 Arbitres

§ 1. Une liste d'arbitres est établie et tenue ä jour par FOffice central. Chaque Etat membre peut faire inscrire sur la liste d'ar-bitres deux de ses ressortissants spécialistes du droit International des transports.

§ 2. Le tribunal arbitral se compose d'un, de trois ou de cinq arbitres, conformément au compromis.

Les arbitres sont choisis parmi les per-sonnes figurant sur la liste visée au § 1. Toutefois, si le compromis prévoit cinq arbitres.

Artikel 14 Skiljemän

§ 1. Centralbyrån skall upprätta en förteckning över skiljemän och hålla den aktuell. Varje medlemsstat får låta föra in i förteckningen två av sina medborgare som är sakkunniga i fråga om internationell transporträtt.

§ 2. En skiljenämnd består allt efter skiljeavtalet av en, tre eller fem skiljemän.

Skiljemännen väljs bland de personer som finns upptagna i den förteckning som avses i § I. Om enligt skiljeavtalet fem skiljemän

chacune des parties peut choisir un arbitre en dehors de la liste.

Si le compromis prévoit un arbitre unique, celui-ci est choisi d'un commun accord par les parties.

Si le compromis prévoit trois ou cinq arbitres, chacune des parties choisit un ou deux arbitres, selon le cas; ceux-ci désignent d'un commun accord le troisiéme ou le cinquiéme arbitre, qui préside le tribunal arbitral.

En cas de désaccord entré les parties sur la désignation de Farbitre unique ou entré les arbitres choisis sur celle du troisiéme ou du cinquiéme arbitre, cette désignation est faite par le directeur general de FOffice central.

§ 3. L'arbitre unique, le troisiéme ou le cinquiéme arbitre doit étre d'une nationalité autre que celle des parties, å moins que celles-ci ne soient de méme nationalité.

L'intervention au litige d'une tierce partie demeure sans effet sur la composition du tribunal arbitral.

skall utses, får dock vardera parlen välja en skiljeman som inte är upptagen i förteckningen.

Om skiljenämnden enligt skiljeavtalet skall bestå av en enda skiljeman, utses denne genom överenskommelse mellan parterna.

Om skiljenämnden enligt skiljeavtalet skall bestå av tre eller fem skiljemän, utser vardera parten en resp. två skiljemän. Dessa utser gemensamt den tredje eller femte skiljemannen, som skall vara ordförande i nämnden.

Om parterna inte kan enas om valet av den som ensam skall vara skiljeman eller om de av parterna utsedda skiljemännen inte kan enas om valet av den tredje eller femte skiljemannen, utses denne av centralbyråns generaldirektör.

§ 3. En ensam skiljeman och den tredje eller femte skiljemannen skall vara av annan nationalitet än parterna, såvida inte dessa är av samma nationalitet.

En tredje parts inträde i tvisten inverkar inte på skiljenämndens sammansättning.

Artide 15 Procédure. Frais

§ 1. Le tribunal arbitral décide de la procédure ä suivre en tenant compte notamment des dispositions ci-aprés:

a) il instruit et juge les causes d'aprés les elements fournis par les parties, sans étre lié, lorsqu'il est appelé å dire le droit, par les interpretations de celles-ci;

b) il ne peut accorder plus ou autre chose que ce qui est demande dans les conclusions du demandeur, ni moins que ce que le défen-deur a reconnu comme étant du;

c) la sentence arbitrale, dument motivée, est rédigée par le tribunal arbitral et notifiée aux parties par FOffice central;

d) sauf disposition contraire de droit im-
pératif du lieu ou siége le tribunal arbitral, et
sous réserve d'accord contraire des parties,
la sentence arbitrale est définitive.

§ 2. Les honoraires des arbitres sont fixés par le directeur general de FOffice central.

La sentence arbitrale fixe les frais et dé-pens et décide de leur répartition entré les parties, ainsi que de celle des honoraires des arbitres. 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33

Artikd 15 Förfarande. Kostnader

§ I Skiljenämnden beslutar vilket förfarande som skall följas, varvid särskilt följande föreskrifter beaktas:

a) nämnden utreder och bedömer tvistefrågan på grundval av det material som parterna har förebringat men är inte bunden av parternas tolkning när den skall avgöra rättsfrågor;

b) den får inte tillerkänna käranden mera eller annat än vad denne slutligen har yrkat och inte mindre än vad svaranden har med-gett;

c) skiljedomen avfattas med tillhörande domskäl av skiljenämnden och delges parterna av centralbyrån;

d) om inte annat följer av tvingande rätts
regler i den stat där skiljenämnden har sitt
säte eller av överenskommelse mellan par
terna, får talan inte föras mot skiljedomen.

§ 2 Skiljemännens arvoden fastställs av centralbyråns generaldirektör.

I skiljedomen skall anges kostnaderna för förfarandet samt hur dessa och arvodena till skiljemännen skall fördelas mellan parterna.

Prop. 1984/85:33

Artide 16

Prescription. Force exécutoire

§ I. La mise en oeuvre de la procédure arbitrale a, quant å Finterruption de la prescription, le méme effet que celui prévu par le droit materiel applicable pour Fintroduction de Faction devant le juge ordinarie.

§ 2. La sentence du tribunal arbitral envers des entreprises de transport ou des usagers acquiert force exécutoire dans cha-cun des Etats membres apres Faccomplisse-ment des formalités prescrites dans FEtat oii Fexécution doit avoir lieu. La revision du fond de Faffaire n'est pas admise.

Artikd 16

Preskription. Verkställighet

§ I Att skiljeförfarande inleds har i fråga om avbrytande av preskription samma verkan som enligt tillämplig materiell rätt följer av att talan väcks vid allmän domstol.

§ 2 En skiljedom mot trafikföretag och trafikanter är verkställbar i varje medlemsstat, så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där verkställigheten skall äga rum. Ny prövning av själva saken är inte tillåten.

TITRE IV DISPOSITIONS DIVERSES

Artide 17

Recouvrement des créances impayées entré

des entreprises de transport

§ 1 Les bordereaux de créances, nées de transports soumis aux Régles uniformes et restées impayées, peuvent étre adressés par Fentreprise de transport créanciére ä FOffice central pour en faciUter le recouvrement; å cet effet, il met Fentreprise de transport débi-trice en demeure de regler la somme due ou de fournir les motifs de son refus de payer.

§ 2 Si FOffice central estime que les motifs du refus sont suffisamment fondés, il propose aux parties de se pourvoir soit devant le juge compétent, soit devant le tribunal arbitral conformément ä Farticle 12, § 2.

§ 3 Si FOffice central estime que la totalité ou une partie de la somme est réellement due, il peut, apres avoir éventuellement consuité un expert, déclarer que Fentreprise de transport débitrice est tenue de verser å FOffice central tout ou partie de la créance; la somme ainsi versée doit rester consignée jusqu'ä la décision définitive sur le fond par le juge compétent ou par le tribunal arbitral.

§ 4 Si Fentreprise ne verse pas, dans la quinzaine, la somme déterminée par FOffice central, celui-ci adresse une nouvelle mise en demeure, avec indication des conséquences du refus.

§ 5 Si cette nouvelle mise en demeure reste infmctueuse pendant deux mois, FOffice central adresse ä FEtat membre dont re-

AVDELNING IV

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikd 17

Reglering mellan trafikförelag av utestående

fordringar

§ 1 För att underlätta indrivningen av obetalda fordringar med anledning av sådana befordringar för vilka de enhetliga rättsreglerna är tillämpliga, kan ett trafikföretag som har en sådan fordran anmäla denna hos centralbyrån, varefter centralbyrån anmodar det trafikföretag mot vilket kravet riktas att omgående betala det fordrade beloppet eller att ange skälen för sin vägran att betala.

§ 2 Om centralbyrån anser att skälen för betalningsvägran är tillräckliga, föreslår den parterna att vända sig till behörig domstol eller till skiljenämnd enligt artikel 12 § 2.

§ 3 Om centralbyrån anser att betalningsskyldighet föreligger för hela eller en del av det fordrade beloppet, kan byrån, i förekommande fall efter att ha inhämtat utlåtande av en sakkunnig, förklara att det betalningsskyldiga trafikföretaget skall betala hela eller en del av detta till byrån. Det sålunda inbetalda beloppet skall hållas nedsatt till dess att själva saken har slutligt avgjorts av behörig domstol eller av skiljenämnd.

§ 4 Om inte företaget inom två veckor betalar in det belopp som centralbyrån har bestämt, skall byrån utfärda en förnyad anmodan med angivande av följderna av utebliven betalning.

§ 5 Om den nya anmodan inte har lett till betalning inom två månader, skall centralbyrån hos den medlemsstat under vilken fö-

leve Fentreprise un avis motivé Finvitant ä prendre des mesures et notamment å exa-miner s'il doit maintenir sur la listé des lignes celles de cette entreprise.

§ 6 Si FEtat membre déclare que, malgré le non-paiement, il maintient Finscription des lignes de cette entreprise ou s"il laisse sans réponse pendant six semaines la communication de 1'Office central, il est réputé, de plein droit, garantir le réglement de toutes les créances résultant des transports soumis aux Régles uniformes.

retaget hör göra en motiverad hemställan om åtgärder och särskilt om prövning av frågan om företagets linjer alltjämt bör vara införda i listorna.

§ 6 Om medlemsstaten förklarar att den, trots den uteblivna betalningen, vidhåller att företagets linjer skall vara införda i listorna eller lämnar centralbyråns hemställan obesvarad i sex veckor, anses staten därigenom ha ställt garanti för betalningen av alla skulder med anledning av befordran som är underkastad de enhetliga rättsreglerna.

Artide 18

Jugemenls. Saisies. Cautions

§ I Lorsque les jugements prononcés en vertu des dispositions de la Convention, con-tradictoirement ou par défaut, par le juge compétent, sont devenus exécutoires d'aprés les lois appliquées par ce juge, ils acquiérent force exécutoire dans chacun des autres Etats membres apres Faccomplissement des formalités prescrites dans FEtat oij Fexécution doit avoir lieu. La revision du fond de Faffaire n'est pas admise.

Cette disposition ne s'applique ni aux jugements qui ne sont exécutoires que provisoire-ment, ni aux condamnations ä des dom-mages-intéréts qui seraient prononcées, en sus des dépens, contre un demandeur en raison du rejet de sa demande.

L'alinéa premier s'applique également aux transactions judiciaires.

§ 2 Les créances nées d'un transport soumis aux Régles uniformes, au profit d'une entreprise de transport sur une autre entreprise de transport qui ne reléve pas du méme Etat membre, ne peuvent étre saisies qu'en vertu d'unjugement rendu parFautoritéjudi-ciaire de FEtat membre dont reléve Fentreprise titulaire des créances ä saisir.

§ 3 Le materiel roulant du chemin de fer, ainsi que les objets de toute nature servant au transport et lui appartenant, tels que conte-neurs, agrés de chargement et båches, ne peuvent étre saisis, sur un territoire autre que celui de FEtat membre dont reléve le chemin de fer propriétaire, qu'en vertu d'un juge-ment rendu par Fautorité judiciaire de cet Etat.

Artikel 18

Domar. Kvarstad och utmätning. Ställande

av säkerhet

§ I Domar som har meddelats enligt detta fördrag av en behörig domstol efter parternas hörande eller i anledning av ena partens ute-varo och som får verkställas enligt den lag som tillämpas av domstolen är verkställbara i alla andra medlemsstater, så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där verkställigheten skall äga rum. Ny prövning av själva saken är inte tUlåten.

Denna bestämmelse är inte tUlämplig vare sig på domar som får verkställas endast interimistiskt eller på sådana föreskrifter i domar som ålägger käranden att, förutom rättegångskostnaderna, betala skadestånd med anledning av att hans talan har ogillats.

Första stycket är tillämpligt också på förlikning som har träffats inför domstol.

§ 2 Om ett trafikföretag med anledning av en befordran, som är underkastad de enhetliga rättsreglerna, har fått en fordran mot ett annat trafikföretag och företagen inte hör under samma medlemsstat, får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den stat under vUken det företag hör vars fordran åtgärden avser.

§ 3 En järnvägs rullande materiel och alla andra föremål som används vid befordran och tiUhör järnvägen, såsom containrar, lastredskap och presenningar, får beläggas med kvarstad eller utmätas inom en annan medlemsstat än den under vilken järnvägen hör endast på gmnd av en dom av en judiciell myndighet i den sistnämnda staten.

TITRE V

MODIFICATION DE LA CONVENCION

Artide 19 Compétence

§ I Les Etats membres adressent leurs propositions de modification de la Convention ä FOffice central qui les porte immédia-tement å la connaissance des Etats membres.

§ 2 L'Assemblée générale décide sur les propositions de modification relatives aux dispositions de la Convention non prévues aux §§ 3 et 4.

L'inscription d'une proposition de modification ä Fordre du jour d'une session de FAssemblée générale doit recueillir Faccord d'un tiers des Etats membres.

Saisie d'une proposition de modification, FAssemblée générale peut décider, ä la majorité prévue ä Farticle 6, § 5, qu'une telle proposition présente un caractére d'étroite connexité avec une ou plusieurs dispositions dont la modification entré dans la compétence de la Commission de revision conformément au § 3. Dans ce cas, FAssemblée générale est habilitée ä décider également sur la modification de cette ou de ces dispositions.

§ 3 Sous réserve des décisions de FAssemblée générale prises selon le § 2, alinéa 3, la Commission de revision décide sur les propositions de modification relatives aux dispositions énumérées ci-aprés:

a) Régles uniformes CIV:

- Artide premier, § 3; artide 4, § 2; artides 5 (sauf § 2), 6, 9 ä 14, 15 (sauf § 6), 16 ä 21, 22, § 3; artides 23 ä 25, 37, 43 (sauf §§ 2 et4),48, 49, 56ä58, 61;

- les montants exprimés en unités de compte aux artides 30, 31, 38, 40 et 41, lorsque la modification vise ä une majoration de ces montants;

AVDELNING V

ÄNDRING AV FÖRDRAGET

Artikd 19 Behörighet

§ I Medlemsstaterna översänder sina förslag till ändring av fördraget till centralbyrån, som genast skall underrätta medlemsstaterna om förslagen.

§ 2 Generalförsamlingen beslutar i fråga om ändringsförslag som rör de fördragsbestämmelser som inte anges i §§ 3 och 4.

Ett ändringsförslag förs upp på dagordningen för ett möte med generalförsamlingen endast om minst en tredjedel av medlemsstaterna samtycker till detta. -

När generalförsamlingen behandlar ett ändringsförslag, kan den med den majoritet som anges i artikel 6 § 5 förklara att förslaget har en nära anknytning till en bestämmelse eller flera bestämmelser som revisionsutskottet enligt § 3 är behörigt att ändra. I ett sådant fall får generalförsamlingen besluta om ändring också av denna bestämmelse eller dessa bestämmelser.

§ 3 Utom i de fall då generalförsamlingen har avgett en förklaring enligt § 2 tredje stycket beslutar revisionsutskottet i fråga om ändringsförslag som rör följande bestämmelser:

a) de enhetliga rättsreglerna CIV:

- artiklarna I § 3, artikel 4 § 2, artikel 5 (utom§ 2), 6, 9-14, 15 (utom § 6), 16-21,22 § 3, artiklarna 23-25, 37, 43 (utom §§ 2 och 4), 48,49, 56-58 och 61, samt

- de belopp som uttrycks i beräkningsenheter i artiklarna 30, 31, 38, 40 och 41, när ändringen avser en höjning av dessa belopp;

b) Régles uniformes CIM:

- Artide premier, § 2; artide 3, §§ 2 å 5; artides 4, 5, 6 (sauf § 3), 7, 8. 11 ä 13, 14 (sauf § 7), 15 ä 17, 19 (sauf § 4), 20 (sauf § 3), 21 ä 24, 25 (sauf § 3). 26 (sauf § 2), 27, 28, §§ 3 et 6; artides 29, 30 (sauf § 3), 31, 32 (sauf § 3), 33 (sauf § 5), 34, 38, 39, 41, 45, 46, 47 (sauf § 3), 48 (dans la mesure ou il ne s'agit que de procéder ä une adaptation au droit de transport International maritime), 52, 53, 59 å 61, 64,65;

- le montant exprimé en unités de compte å Farticle 40, lorsque la modification vise ä une majoration de ce montant;

- Réglement concernant le transport International ferroviaire des wagons de particuliers (RIP), Annexell;

- Réglement concernant le transport International ferroviaire des conteneurs (RICo), Annexe III;

- Réglement concernant le transport International ferroviaire des colis express (RIEx), Annexe IV.

§ 4 La Commission d'experts décide sur les propositions de modification relatives aux dispositions du Réglement concernant le transport International ferroviaire des marchandises dangereuses (RID), Annexe I aux Régles uniformes CIM.

b) de enhetliga rättsreglerna CIM:

- artikel I § 2, artikd 3 §§ 2-5, artiklarna 4, 5, 6 (utom 8 3), 7,8,11- 13, 14 (utom § 7), 15-17, 19 (utom § 4), 20 (utom § 3), 21-24, 25 (utom § 3), 26 (utom § 2), 27, 28 §§ 3 och 6, artiklarna 29, 30 (utom § 3), 31, 32 (utom § 3), 33 (utom § 5), 34, 38, 39, 41, 45, 46, 47 (utom § 3), 48 (i den mån det enbart är fråga om en anpassning till internationell sjötransporträtt), 52, 53, 59-61, 64 och 65,

- det belopp som uttrycks i beräkningsenheter i artikel 40 när ändringen avser en höjning av beloppet,

- reglementet om internationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP), bilaga II;

- reglementet om internationell järnvägsbefordran av containrar (RICo), bilaga III;

- reglementet om internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx), bilaga IV.

§ 4 Fackutskottet beslutar i fråga om förslag till ändring som rör bestämmelserna i reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID), bilaga 1 till de enhetliga rättsreglerna CIM.

Artide 20

Décisions de V Assemblée générale

§ I Les modifications décidées par FAssemblée générale sont consignées dans un protocole signé par les representants des Etats membres. Ce protocole est soumis ä ratification, acceptation ou approbation; les instruments de ratification, d'acceptation ou d'approbation sont déposés le plus töt possible auprés du Gouvernement dépositaire.

§ 2 Lorsque le protocole aura été ratifié, accepté ou approuve par plus des deux tiers des Etats membres, Fentrée en vigueur des décisions a lieu ä Fexpiration du délai fixé par FAssemblée générale.

§ 3 L'application des Régles uniformes CIV et CIM est suspendue des Fentrée en vigueur des décisions, pour le trafic avec et entré les Etats membres qui n'auront pas en-core déposé leur instmment de ratification, d'acceptation ou d'approbation un mois avant la date prévue pour cette entrée en

Artikd 20

Beslut av generalförsamlingen

§ I Ändringar som har beslutats av generalförsamlingen tas upp i ett protokoll, som undertecknas av medlemsstaternas företrädare. Protokollet skall ratificeras, godtas eller godkännas. Instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande deponeras snarast möjligt hos depositarieregeringen.

§ 2 När protokollet har ratificerats, godtagits eller godkänts av mer än två tredjedelar av medlemsstaterna, träder besluten i kraft vid utgången av den frist som generalförsamlingen bestämmer.

§ 3 Vid den tidpunkt då besluten träder i kraft upphör de enhetliga rättsreglerna CIV och CIM att gälla för trafik med och mellan de medlemsstater som inte har deponerat instmment om ratifikation, godtagande eller godkännande senast en månad före ikraftträdandet. Centralbyrån meddelar medlemssta-

vigueur. L'Office central notifie aux Etats membres cette suspension; celle-ci prend fin å Fexpiration d'un mois ä compter de la date de la notification par FOffice central de la ratification, 1'acceptation ou Fapprobation desdites décisions par les Etats en cause.

Cette suspension n'a pas d"effet pour les Etats membres qui ont communique ä FOffice central qu'ils appliquent, sans avoir déposé leur instrument de ratification, d'accep-tation ou d'approbation, les modifications décidées par FAssemblée générale.

terna denna inskränkning i fördragets giltighet. Inskränkningen upphör när en månad har gått från den dag då centralbyrån har meddelat övriga medlemsstater att besluten har ratificerats, godtagits eller godkänts av de ifrågavarande staterna.

En sådan inskränkning i fördragets giltighet uppkommer inte för de medlemsstater som, utan att ha deponerat instmment om ratifikation, godtagande eller godkännande, har meddelat centralbyrån att de tillämpar de ändringar som har beslutats av generalförsamlingen.

Artide 21

Décisions des Commissions

§ 1 Les modifications décidées par les Commissions sont notifiées par FOffice central aux Etats membres.

§ 2 Ces décisions entrent en vigueur pour tous les Etats membres le premier jour du douziéme mois suivant celui au cours duquel FOffice central les a notifiées aux Etats membres, sauf objection d'un tiers des Etats membres formulée dans les quatre mois ä compter de la date de la notification.

Toutefois, si un Etat membre formule des objections contre une décision de la Commission de revision dans le délai de quatre mois et qu'il dénonce la Convention au plus tärd deux mois avant la date prévue pour Fentrée en vigueur de cette décision, celle-ci n'entre en vigueur qu'au moment oii la dénonciation par FEtat intéressé prend effet.

Artikd 21

Beslut av utskotten

§ 1 Centralbyrån underrättar medlemsstaterna om de ändringar som har beslutats av utskotten.

§ 2 Ett sådant beslut träder i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i tolfte månaden efter den månad under vilken centralbyrån har underrättat medlemsstaterna om beslutet, om inte minst en tredjedel av medlemsstaterna har gjort invändning mot beslutet inom fyra månader från dagen för underrättelsen.

Om en medlemsstat har gjort invändning mot revisionsutskottets beslut inom fyramå-nadersfristen och sagt upp fördraget senast två månader före den tidpunkt då beslutet skulle träda i kraft, träder beslutet i kraft först vid den tidpunkt då den berörda statens uppsägning får verkan.

TITRE VI DISPOSITIONS FINALES

Artide 22

Signature. ratification, acceptation, approbation de la Convention

§ 1 La Convention demeure ouverte å Beme, auprés du Gouvernement suisse, jus-qu'au 31 décembre 1980, å la signature des Etats qui ont été invités ä la huitiéme Confé-rence de revision ordinarie des Conventions CIM et CIV.

§ 2 La Convention est soumise ä ratification, acceptation ou approbation; les instruments de ratification, d'acceptation ou d'ap-probation sont déposés auprés du Gouvernement suisse, gouvernement dépositaire.

AVDELNING VI SLUTBESTÄMMELSER

Artikd 22

Undertecknande, ratificering. godtagande

eller godkännande avfördraget.

§ 1 Fram till den 31 december 1980 är fördraget öppet för undertecknande hos den schweiziska regeringen i Bern av de stater som har inbjudits till den åttonde ordinarie konferensen för revision av fördragen CIM och CIV.

§ 2 Fördraget skall ratificeras, godtas eller godkännas. Instmment om ratifikation, godtagande eller godkännande deponeras hos den schweiziska regeringen, som är deposi-tarie.

Prop. 1984/85:33

Artide 23

Adhésion a la Convention

§ I Les Etats qui. invités ä'la huitiéme Conférence de revision ordinaire des Conventions CIM et CIV, n'ont pas signé la Convention dans le délai prévu å Farticle 22, § 1, peuvent cependant notifier leur adhésion ä la Convention avant sa mise en vigueur. L'in-stmment d'adhésion est déposé auprés du Gouvernement dépositaire.

§ 2 Tout Etat qui désire adhérer å la Convention apres sa mise en vigueur adresse au Gouvernement dépositarie une demande et une note sur la situation de ses entreprises de transport ferroviaire au regard des transports intemationaux. Le Gouvernement dépositaire les communique aux Etats membres et ä FOffice central.

La demande est admise de plein droit six mois apres la communication ci-dessus, sauf opposition formulée auprés du Gouvernement dépositaire par cinq Etats membres. Le Gouvernement dépositaire en avise FEtat demandeur ainsi que les Etats membres et FOffice central. Le nouvel Etat membre se con-forme sans délai aux dispositions de Farticle 10.

En cas d'opposition, le Gouvernement dépositaire soumet la demande d'adhésion ä FAssemblée générale qui en décide.

Apres le dépöt de Finstmment d'adhésion, celle-ci prend effet le premier jour du deuxi-éme mois suivant celui au cours duquel FOffice central a notifie aux Etats membres la liste des lignes du nouvel Etat membre.

§ 3 Toute adhésion å la Convention ne peut concerner que la Convention et ses modifications alors en vigueur.

Artide 24

Mise en vigueur de la Convention

§ 1. Lorsque les instruments de ratification, d'acceptation, d'approbation ou d'adhé-sion ont été déposés par quinze Etats, le Gouvernement dépositaire se met en rapport avec les Gouvernements intéressés en vue de convenir de Fentrée en vigueur de la Convention.

§ 2. L'entrée en vigueur de la Convention entraine Fabrogation des Conventions internationales concernant le transport par chemins de fer des marchandises (CIM) et des voyageurs et des bagages (CIV) du 7 février

23 Artikel 23 Anslutning till fördraget

§ I De stater som har inbjudits till den åttonde ordinarie konferensen för revision av fördragen CIM och CIV men som inte har undertecknat fördraget inom den frist som anges i artikel 22 § 1 kan emellertid anmäla sin anslutning till fördraget innan detta har trätt i kraft. Instrument om anslutning skall deponeras hos depositarien.

§ 2 En stat som önskar ansluta sig till fördraget sedan detta har trätt i kraft skall hos depositarien göra framställning om detta och lämna en redogörelse för sina järnvägstrafik-företags förhållanden med avseende på internationell befordran. Depositarien skall sända framställningen och redogörelsen till medlemsstaterna och centralbyrån.

Om inte invändning har gjorts hos depositarien av fem medlemsstater, anses framställningen bifallen när sex månader har gått från det att de nämnda handlingarna översändes. Depositarien skall meddela detta till den stat som har gjort framställningen samt till medlemsstaterna och centralbyrån. Den nya medlemsstaten skall snarast uppfylla bestämmelserna i artikel 10.

I händelse av invändning skall depositarien hänskjuta framställningen till generalförsamlingen, som beslutar i frågan.

Sedan ett instrument om anslutning har deponerats, får anslutningen verkan den första dagen i andra månaden efter den under vilken centralbyrån har tillställt medlemsstaterna listan över den nya medlemsstatens linjer.

§ 3 En sådan anslutning till fördraget kan endast avse fördraget med de ändringar som är i kraft vid anslutningen.

Artikel 24

Ikraftträdandet av fördraget

§ I. Närinsirument om ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning har deponerats av femton stater, skall depositarien sätta sig i förbindelse med de berörda regeringarna i syfte att nå en överenskommelse om att sätta fördraget i kraft.

§ 2. Fördragets ikraftträdande innebär att de internationella fördragen den 7 februari 1970 om godsbefordran med järnväg (CIM) och om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) samt tilläggskonventionen

Artide 26

Fonctions du Gouvernement dépositaire

Le Gouvernement dépositaire avise les Etats invités ä la huitiéme Conférence de revision ordinaire des Conventions CIM et CIV, les autres Etats ayant adhéré ä la Convention, ainsi que FOffice central:

a) des signatures de la Convention, du dépöt des instmments de ratification, d'accep-tation, d'approbation ou d'adhésion et des notifications de dénonciation;

b) de la date ä laquelle la Convention entré en vigueur en application de Farticle 24;

c) de dépöt des instrument de ratification, d'acceptation ou d'approbation des proto-coles vises å Farticle 20.

Artikel 26 Depositariens uppgifter

Depositarien underrättar de stater som har inbjudits till den åttonde ordinarie konferensen för revision av fördragen CIM och CIV, andra stater som har anslutit sig till fördraget samt centralbyrån:

a) om undertecknande av fördraget, om deponering av instrument om ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning och om meddelande om uppsägning;

b) om dag då fördraget träder i kraft enligt artikel 24;

c) om deponering av instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande rörande de protokoll som avses i artikel 20.

Artide 28

Textes de la Convention

La Convention est conclue et signée en langue fran9aise.

Au texte fran9ais sont jointes des traduc-tions officielles en langues allemande, ang-laise, arabe, italienne et néeriandaise.

Seul le texte fran9ais fait foi.

En foi de quoi, les soussignés dflment au-torisés par leurs Gouvernements respectifs, ont signé la présente Convention.

Artikd 28 Fördragstexter

Fördraget har slutits och undertecknats på franska språket.

Till den franska texten har fogats officiella översättningar till tyska, engelska, arabiska, italienska och nederländska språken.

Endast den franska texten har vitsord.

Till bekräftelse härav har undertecknade, av sina regeringar vederbörligen befullmäkti-gade ombud undertecknat detta fördrag.

Protocole

sur les priviléges et immunités de FOrganisation intergouvemementale pour les transports intemationaux ferroviaires (OTIF)

Artide premier

§ 1. Dans le cadre de ses activités officielles, FOrganisation bénéficie de Fimmu-nité de juridiction et d'exécution sauf:

a) dans la mesure oii FOrganisation aurait expressément renoncé ä une telle immunité dans un cas particulier;

b) en cas d'action civile en dommages-in-téréts, intentée par un tiers, relative å un accident causé par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant ä FOrganisation ou circulant pour son compte ou en cas d"infraction ä la réglemen-tation de la circulation intéressant le moyen de transport précité;

c) en cas de demande reconventionelle di-rectement liée ä une procédure entamée ä titre principal par FOrganisation;

d) en cas de saisie, ordonnée par décision
judiciaire sur les traitements, salaires et
autres émoluments dus par FOrganisation å
un membre de son personnd.

§ 2. Les avoirs et biens de FOrganisation, quel que soit le lieu oii ils se trouvent, bénéfi-cient de Fimmunité ä Fégard de toute forme de réquisition, confiscation, séquestre et autre forme de saisie ou de contrainte, sauf dans la mesure oii le nécessitent temporaire-ment la prévention des accidents mettant en cause des véhicules automoteurs appartenant ä FOrganisation ou circulant pour le compte de celle-ci et les enquétes auxquelles peuvent donner lieu les dits accidents.

Toutefois, si une expropriation est néces-saire å des fins d'utilité publique, toutes dispositions appropriées doivent étre prises afin d'empécher qu'elle ne constitue un obstade ä Fexercice des activités de FOrganisation et une indemnité préalable, prompte et adé-quate doit étre versée.

Protokoll

om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)

Artikel I

§ I. Inom ramen för sin officiella verksamhet skall Organisationen åtnjuta immunitet mot rättsligt förfarande och verkställighet, utom:

a) i den utsträckning Organisation i ett särskilt fall har uttryckligen avstått från sin immunitet;

b) i fråga om skadeståndstalan i tvistemål, som har väckts av tredje man till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller ett annat transportmedel som tillhör Organisationen eller har framförts för dess räkning, eller i fråga om trafikbrott som har begåtts med ett sådant transportmedel;

c) såvitt gäller ett kvittningsyrkande som framställs i direkt samband med ett sådant förfarande som har inletts av Organisationen för prövning av huvudfordringen;

d) i händelse av utmätning eller kvarstad,
enligt beslut av judiciell myndighet, av lön
eller någon annan ersättning som Organisa
tionen är skyldig en anställd.

§ 2. Organisationens egendom och tillgångar skall, var de än finns, åtnjuta immunitet mot vaije slag av beslag, konfiskation, tvångsförvaltning eller annan form av utmätning eller tvångsåtgärd, utom i den utsträckning detta tillfälligt kan vara nödvändigt för att förhindra eller utreda olyckor med motorfordon som tillhör Organisationen eller framförs för dess räkning.

Om expropriation är nödvändig för allmänna ändamål, skall dock lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra att den utgör ett hinder för Organisationen att utöva sin verksamhet, och skälig ersättning skall utan dröjsmål betalas ut i förskott.

§ 3. Chaque Etat membre exonére des im-pöts directs FOrganisation, ses. biens et re-venus, pour Fexercice de ses activités officielles. Lorsque des achats ou services d'un montant important qui sont strictement nécessaires pour Fexercice des activités officielles de FOrganisation sont effectués ou uti-lisés par FOrganisation el lorsque le prix de ces achats ou services comprend des taxes ou droits, des dispositions appropriées sont prises par les Etats membres, chaque fois qu"il est possible, en vue de Fexonération des taxes ou droits de cette nature ou en vue du remboursement de leur montant.

Aucune exonération n'est accordée en ce qui concerne les impöts et taxes qui ne constituent que la simple rémunération de services rendus.

Les produits importés ou exportés par FOrganisation et strictement nécessaires pour Fexercice de ses activités officielles, sont exonérés de tous droits et taxes per9us å Fimportation ou ä Fexportation.

Aucune exonération n'est accordée, au titre de cet artide, en ce qui concerne les achats et importations de biens ou la fourni-ture de services destinés aux besoins propres des membres du personnd de FOrganisation.

§ 4. Les biens acquis ou importés conformément au § 3 ne peuvent étre vendus ni cédés, ni utilisés autrement qu'aux conditions fixées par les Etats membres qui ont accordé les exonérations.

§ 5. Les activités officielles de FOrganisation visées par le present Protocole sont les activités répondant aux buts définis å Farticle 2 de la Convention.

Artide 2

§ I. L'Organisation peut recevoir et dé-tenir tous fonds, devises, numéraires ou valeurs mobiliéres; elle peut en disposer libre-ment pour tous usages prévus par la Convention et avoir des comptes en n'importe quelle monnaie dans la mesure nécessaire pour faire face å ses engagements.

§ 2. Pour ses Communications officielles et le transfert de tous ses documents, FOrganisation bénéficie d'un traitement non moins favorable que celui accordé par chaque Etat membre aux autres organisations internationales comparables.

§ 3. Varje medlemsstat skall befria Organisationen samt dess egendom och intäkter från direkta skatter inom ramen för dess officiella verksamhet. När Organisationen köper sådana varor eller anlitar sådana tjänster till betydande belopp som är helt nödvändiga för dess officiella verksamhet och när skatter eller avgifter ingår i priset, skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder, då så är möjligt, för att befria Organisationen från sådana skatter eller avgifter eller till Organisationen återbetala motsvarande belopp.

Befrielse skall inte medges från skatter och avgifter som endast utgör ersättning för tillhandahållna tjänster.

Varor som importeras eller exporteras av Organisationen och är helt nödvändiga för dess officiella verksamhet skall vara befriade från alla tullar och avgifter som tas ut vid import eller export.

Befrielse enligt denna artikel skall inte medges för köp och import av varor samt tillhandahållande av tjänster som är avsedda för personligt bruk av Orgariisationens personal.

§ 4. De varor som har förvärvats eller importerats i enlighet med § 3 får inte säljas, överlåtas eller användas på andra villkor än de som har fastställts av de medlemsstater som medgett befrielsen.

§ 5. Med Organisationens officiella verksamhet förstås i detta protokoll den verksamhet som svarar mot de ändamål som anges i artikel 2 i fördraget.

Artikel 2

§ I. Organisationen får ta emot och inneha vatje slag av medel, valutor, kontanter och annan lös egendom; den får fritt disponera över sådan egendom för alla de ändamål som anges i fördraget samt ha konton i vilken valuta som helst i den omfattning som krävs för att den skall kunna fullgöra sina åtaganden.

§ 2. För sina officiella meddelanden och överföring av alla sina handlingar skall Organisationen av varje medlemsstat ges en minst lika förmånlig behandling som den staten ger andra jämförbara internationella organisationer.

Artide 3

Les representants des Etats membres jouissent, dans Fexercice de leurs fonctions et pour la durée de leurs voyages de service, des priviléges et immunités suivants sur le territoire de chaque Etat membre:

a) immunité de juridiction, méme apres la fin de leur mission, pour les actes. y compris leurs paroles et écrits, accomplis par eux dans Fexercice de leurs fonctions; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages résultant d'un accident causé par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant å un representant d'un Etat ou conduit par lui ou en cas d'infraction å la réglementation de la circulation intéressant le moyen de transport précité;

b) immunité d'arrestation et de détention préventive, sauf en cas de flagrant délit;

c) immunité de saisie de leurs bagages per-sonnels, sauf en cas de flagrant délit;

d) inviolabilité de tous leurs papiers et do
cuments officiels;

e) exemption pour eux-mémes et pour
leurs conjoints de toute mesure limitant Fen
trée et de toutes formalités d'enregistrement
des étrangers;

f) mémes facilités en ce qui concerne les
réglementations monétaires ou de change que
celles accordées aux representants de Gou
vernements étrangers en mission officielle
temporaire.

Artide 4

Les membres du personnd de FOrganisation jouissent, dans Fexercice de leurs fonctions, des priviléges et immunités suivants sur le territoire de chaque Etat membre:

a) immunité de juridiction pour les actes, y compris leurs paroles et écrits, accomplis dans Fexercice de leurs fonctions et dans les limites de leurs attributions, méme apres qu'ils ont cessé d'étre au service de FOrganisation; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages résultant d'un accident causé par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant ä un membre du personnel de FOrganisation ou conduit par lui ou en cas d'infraction ä la réglementation de la circulation intéressant le moyen de transport précité;

Artikel 3

Medlemsstaternas företrädare skall när de fullgör sina uppgifter och under sina tjänsteresor åtnjuta privilegier och immunitet enligt följande inom varje medlemsstats område:

a) immunitet mot rättsligt förfarande så
vitt avser gärningar, däri inbegripet skriftliga
och muntliga uttalanden, som de har begått
vid fullgörandet av sina uppdrag och detta
även sedan deras uppdrag har slutförts; den-

' na immunitet skall dock inte gälla vid skada till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel som tillhör eller har framförts av en företrädare för en medlemsstat och inte heller vid trafikbrott som har begåtts med ett sådant transportmedel;

b) immunitet mot anhållande och häktning, utom då de anträffas på bar gärning med brott;

c) immunitet mot beslag av personligt bagage, utom om de anträffas på bar gärning med brott;

d) okränkbarhet för alla handlingar och
dokument som rör deras uppdrag;

e) undantag för sig själva och deras make
eller maka från invandringsrestriktioner och
anmälningsplikt för utlänningar;

f) samma lättnader med avseende på va
luta- och växlingsrestriktioner som medges
företrädare för en utländsk regering på ett
tillfälligt officiellt uppdrag.

Artikel 4

Organisationens anställda skall när de fullgör sina uppgifter åtnjuta privilegier och immunitet enligt följande inom varje medlemsstats område:

a) immunitet mot rättsligt förfarande såvitt avser gärningar, däri inbegripet skriftliga och muntliga uttalanden, som de har begått vid fullgörandet av sina uppgifter i tjänsten, och detta även efter det att anställningen vid organisationen har upphört; denna immunitet skall dock inte gäUa vid skada till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel som tillhör eller har framförts av någon av organisationens anställda och inte heller vid trafikbrott som har begåtts med ett sådant transportme-dd;

b) inviolabilité de tous leurs papiers et documents officiels;

c) mémes exceptions aux disjjositions limitant Fimmigration et réglant Fenregistre-ment des étrangers que celles généralement reconnues aux membres du personnel des organisations internationales; les membres de leur famille faisant partie de leur ménage jouissent des mémes facilités;

d) exonération de Fimpöt national sur le
revenu, sous réserve de Fintroduction, au
profit de FOrganisation, d'une imposition in-
terne des traitements, salaires et autres émo
luments versés par FOrganisation; cepen
dant, les Etats membres ont la possibilité de
tenir compte de ces traitements, salaires et
émoluments pour le calcul du montant de
Fimpöt ä percevoir sur les revenus d'autres
sources; les Etats membres ne sont pas tenus
d'appliquer cette exonération fiscale aux in-
demnités et pensions de retraite et rentes de
survie versées par FOrganisation aux andens
membres de son personnel ou ä leurs ayants
droit;

e) en ce qui concerne les réglementations
de change, mémes priviléges que ceux géné
ralement reconnus aux membres du person
nel des organisations internationales;

O en période de crise Internationale, mémes facilités de rapatriement pour eux et les membres de leur famille faisant partie de leur ménage que celles généralement reconnues aux membres du personnel des organisations internationales.

b) okränkbarhet för alla handlingar och dokument som rör deras tjänst;

c) sanima undantag från bestämmelser om invandringsrestriktioner och anmälningsplikt för utlänningar som vanligen medges internationella organisationers anställda; familjemedlemmar som ingår i hushållet åtnjuter samma lättnader;

d) befrielse från nationell inkomstskatt,
med förbehåll för införande av intern beskatt
ning till Organisationen, av löner och arvo
den som betalas av Organisationen; med
lemsstaterna har dock rätt att ta hänsyn till
dessa löner och arvoden när det skattebelopp
som tas ut på inkomster från andra källor
skall beräknas; medlemsstaterna är inte skyl
diga att tillämpa denna skattebefrielse på
pensioner och livräntor som Organisationen
betalar till sina tidigare anställda eller dessas
förmånstagare;

e) såvitt avser växling av valuta, samma
privilegier som vanligen medges internatio
nella organisationers personal;

f) samma lättnader såvitt avser dem själva
och familjemedlemmar som tillhör deras hus
håll för repatriering vid internationella kriser
som vanligen medges anställda vid internatio
nella organisationer.

Artide 5

Les experts auxquels FOrganisation fait appel, lorsqu'ils exercent des fonctions auprés de FOrganisation ou accomplissent des missions pour cette derniére, jouissent des priviléges et immunités suivants, dans la mesure oö ceux-ci leur sont nécessaires pour Fexercice de leurs fonctions, y compris du-rant les voyages effectués dans Fexercice de ces fonctions ou au cours de ces missions:

a) immunité de juridiction pour les actes, y compris leurs paroles et écrits, accomplis par eux dans Fexercice de leurs fonctions; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages résultant d'un accident causé par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant å un expert ou conduit par lui ou en cas d'infraction ä la régle-

Artikel 5

Sakkunniga, som Organisationen anlitar, skall när de utför uppgifter hos Organisationen eller fullgör uppdrag för denna åtnjuta följande privilegier och immuniteter i den utsträckning som det är nödvändigt för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter, och detta även under resor som företas under fullgörandet av sådana uppgifter eller utförandet av sådana uppdrag:

a) immunitet mot rättsligt förfarande såvitt avser gärningar, däri inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de har begått vid fullgörandet av sina uppgifter eller uppdrag; denna immunitet skall dock inte gälla vid skada till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel som tillhör en sakkunnig eller har

mentation de la circulation intéressant le moyen de transport précité; les experts con-tinuent de bénéficier de cette immunité méme apres la cessation de leurs fonctions auprés de FOrganisation;

b) inviolabilité de tous leurs papiers et documents officiels;

c) facilités de change nécessaires au transfert de leur rémunération;

d) mémes facilités. en ce qui concerne les
bagages personnels, que celles accordées aux
agents des Gouvernements étrangers en mis
sion officielle temporaire.

Artide 6

§ I. Les priviléges et immunités prévus par ce Protocole sont institués uniquement afin d'assurer, en toutes circonstances, le libre fonctionnement de FOrganisation et la compléte indépendance des personnes auxquelles ils sont accordés. Les autorités com-pétentes lévent toute immunité dans tous les cas oti son maintien est susceptible d'en-traver Faction de la justice et oii elle peut étre levée sans porter atteinte ä la realisation de Fobjectif pour lequel elle a été accordée.

§ 2. Les autorités compétentes selon le § I sont:

- les Etats membres, pour leurs representants,

- le Comité administratif pour le directeur general,

- le directeur general pour les autres membres du personnel ainsi que pour les experts auxquels FOrganisaiton fait appel.

Artide 7

§ I. Aucune des dispositions de ce Protocole ne peut mettre en cause le droit que posséde chaque Etat membre de prendre toutes les précautions utiles dans Fintérét de sa sécurité publique.

§ 2. L'Organisation coopére en tout temps avec les autorités compétentes des Etats membres en vue de faciliter une bonne administration de la justice, d'assurer le respect des lois et réglements des Etats membres concernés et d'empécher tout abus auquel pourraient donner lieu les priviléges et immunités prévus dans ce Protocole.

framförts av honom och inte heller vid trafikbrott som har begåtts med ett sådant transportmedel; de sakkunniga skall åtnjuta denna immunitet även efter det att de har upphört att utföra uppgifter för Organisationens räkning;

b) okränkbarhet för alla handlingar och dokument som rör deras uppdrag;

c) de lättnader från växlingsrestriktioner som erfordras för överföring av deras arvoden;

d) samma lättnader i fråga om deras per
sonliga resgods som medges företrädare för
en utländsk regering på ett tillfälligt officiellt
uppdrag.

Artikel 6

§ I. De privilegier och den immunitet som anges i detta protokoll har tillkommit uteslutande i syfte att säkerställa att Organisationens verksamhet under alla förhållanden skall kunna bedrivas utan hinder och att de personer som åtnjuter dessa privilegier och denna immunitet skall vara helt oberoende. De behöriga myndigheterna skall häva varje immunitet i alla de fall då den kan hindra rättvisans behöriga gång och då den kan hävas utan att det därigenom uppkommer hinder mot att de ändamål uppnås för vilka den har beviljats.

§ 2. Behöriga myndigheter enligt § 1 är:

— medlemsstaterna, såvitt avser deras företrädare,

— administrativa kommittén, såvitt avser generaldirektören,

— generaldirektören, såvitt avser övriga anställda samt de sakkunniga som Organisationen anlitar.

Artikel 7

§ 1. Ingen bestämmelse i detta protokoll inskränker en medlemsstats rätt att vidta alla åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet.

§ 2. Organisationen skall alltid samarbeta med behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att underlätta rättsskipning, för att säkerställa att lagar och förordningar i de berörda medlemsstaterna iakttas och för att hindra missbruk av de privilegier och den immunitet som anges i detta protokoll.

Artide 8

Aucun Etat membre n'est tenu d'accorder les priviléges et immunités mentionnés dans ce Protocole

- ä Farticle 3, ä Fexception de la lettre d),

- ä Farticle 4, ä Fexception des lettres a), b) eld),

- ä Farticle 5, å Fexception des lettres a) et b)

ä ses propres ressortissants ou aux personnes qui ont leur résidence permanente dans cet Etat.

Artide 9

L'Organisation peut condure avec un ou plusieurs Etats membres des accords com-plémentaires en vue de FappUcation des dispositions de ce Protocole en ce qui concerne cet Etat membre ou ces Etats membres, ainsi que d'autres accords en vue d'assurer le bon fonctionnement de FOrganisation.

Artikel 8

En medlemsstat är inte skyldig att medge de privilegier och den immunitet som avses i detta protokoll

- i artikel 3, med undantag av d),

- i artikel 4, med undantag av a), b) och d),

- i artikel 5. med undantag av a) och b)

till sina egna medborgare eller till personer som har sitt hemvist i den staten.

Artikel 9

Organisationen får sluta tilläggsavtal med en eUer flera medlemsstater beträffande till-lämpningen av bestämmelserna i detta protokoll såvitt avser denna medlemsstat eller dessa medlemsstater ävensom andra avtal för att säkerställa att Organisationens verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt.

RÉGLES UNIFORMES CONCERNANT LE CONTRAT DE TRANSPORT INTERNATIONAL FERROVIAIRE DES VOYAGEURS ET DES BAGAGES (CIV)

TITRE PREMIER GÉNÉRALITÉS

Artide premier Champ d'application

§ 1. Sous réserve des exceptions prévues aux artides 2, 3 et 33, les Régles uniformes s'appliquent ä tous les transports de voyageurs et de bagages effectués avec des titres de transport intemationaux établis pour un parcours empmntant les territoires d'au moins deux Etats et comprenant exdusive-ment des lignes inscrites sur la liste prévue aux artides 3 et 10 de la Convention.

Les Régles uniformes s'appliquent également, en ce qui concerne la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs, aux convoyeurs des envois effectués conformément aux Régles uniformes concernant le contrat de transport International ferroviaire des marchandises (CIM).

§ 2. Les tarifs intemationaux fixent les relations pour lesqudles des titres de transport intemationaux sont délivrés.

§ 3. Dans les Régles uniformes, le terme «gare» couvre: les gares ferroviaires, les ports des services de navigation et tous autres établissements des entreprises de transport, ouverts au public pour Fexécution du contrat de transport.

ENHETLIGA RÄTTSREGLER FÖR AVTAL OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN AV RESANDE OCH RESGODS (CIV)

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikd I Tillämpningsområde

§ I. Med förbehåll för de undantag som anges i artiklarna 2, 3 och 33 är de enhetliga rättsreglerna tillämpliga på all befordran av resande och resgods som sker med internationella befordringshandlingar som har utfärdats för en sträcka som berör minst två staters områden och som uteslutande omfattar linjer som är upptagna på den lista som avses i artiklarna 3 och 10 i fördraget.

Såvitt gäller järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är de enhetliga rättsreglerna också tillämpliga på personer som åtföljer sändningar som befordras enligt de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM).

§ 2. De förbindelser för vilka internationella befordringshandlingar utfärdas anges i de internationella tarifferna.

§ 3. I de enhetliga rättsreglerna omfattar uttrycket "station" järnvägsstationer, sjöfartslinjers hamnar och alla andra inrättningar som trafikföretagen har öppnat för allmänheten i syfte att fullgöra befordringsavtal.

Artide 2

Exceptions du champ d'application

§ 1. Les transports dont la gare de départ el la gare de destination sont situées sur le territoire d'un méme Etat et qui n'empmn-tent le territoire d'un autre Etat qu'en transit ne sont pas soumis aux Régles uniformes:

a) si les lignes par lesqudles s'effectue le transit sont exdusivement exploitées par un chemin de fer de FEtat de départ ou

b) si les Etats ou les chemins de fer intéressés sont convenus de ne pas considérer ces transports comme intemationaux.

§ 2. Les transports entré gares de deux Etats limitrophes et les transports entré gares de deux Etats en transit par le territoire d'un troisiéme Etat, si les lignes par lesquelles s'effectue le transport sont exdusivement exploitées par un chemin de fer de Fun de ces trois Etats et que les lois et réglements d'au-cun de ces Etats ne s'y opposent, sont soumis au régime du trafic intérieur applicable å ce chemin de fer.

Artikd 2

Undanlag från tillämpningsområdet

§ I. När avrese- och bestämmelsestationerna för en befordran ligger på en och samma stats område och en annan stats område berörs endast av genomfart, är de enhetliga rättsreglerna inte tillämpliga på befordringen

a) om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avresestaten, eller

b) om de berörda staterna eller järnvägarna har enats om att inte betrakta befordringen som internationell.

§ 2. När en befordran sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område, och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med säte i någon av dessa tre stater, tillämpas de föreskrifter som gäller för denna järnvägs inrikes trafik, om hinder mot detta inte möter på grund av lag eller annan författning i någon av staterna.

Artide 3

Réserve concernant la responsabilité en cas

de mört et de blessures de voyageurs

§ 1. Chaque Etat peut, au moment oii il signe la Convention ou dépose son instrument de ratification, d'acceptation, d'appro-bation ou d'adhésion, se reserver le droit de ne pas appliquer aux voyageurs victimes d'accidents survenus sur son territoire Fen-semble des dispositions relatives ä la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs, lorsque ceux-ci sont ses ressortissants ou des personnes ayant leur résidence habitudle dans cet Etat.

§ 2. Chaque Etat ayant fait la réserve ci-dessus peut y renoncer ä tout moment en informant le Gouvernement dépositaire. La renonciation å la réserve produit ses effets un mois apres la date ä laquelle le Gouvernement suisse en donne connaissance aux Etats.

Artikel 3

Förbehåll rörande ansvarigheten ifall då resande dödas eller skadas

§ I. En stat får, när den undertecknar fördraget eller deponerar instrument om ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning, förbehålla sig rätten att, såvitt gäller skador i följd av olyckor inom den statens område, inte tillämpa samtliga de bestämmelser som reglerar järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas, om den resande är medborgare i den staten eller har hemvist där.

§ 2. En stat som har gjort förbehåll enligt § 1 får när som helst återta förbehållet genom meddelande till depositarien. Förbehållet upphör att gälla en månad från den dag då schweiziska regeringen har underrättat medlemsstaterna om återtagandet.

a) le voyageur se conforme aux Régles uniformes, aux dispositions complémentaires et aux tarifs intemationaux ;

b) le transport soit possible avec le personnel et les moyens de transport normaux per-mettant de satisfaire les besoins regaliers du trafic;

c) le transport ne soit pas empéché par des circonstances que le chemin de fer ne peut pas éviter et auxquelles il ne dépend pas de lui de remédier.

§ 2. Lorsque Fautorité compétente a décide que le service sera supprimé ou suspendu en totalité ou en partie, ces mesures doivent étre portées sans délai å la connaissance du public et des chemins de fer; ceux-ci en informent les chemins de fer des autres Etats en vue de leur publication.

§ 3. Toute infraction commise par le chemin de fer å cet artide peut donner lieu ä une action en reparation du dommage causé.

a) den resande rättar sig efter de enhetliga rättsreglerna, tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna;

b) befordringen kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som svarar mot trafikens vanliga behov;

c) befordringen inte hindras till följd av förhållanden som järnvägen inte kan undgå och som det inte ankommer på den att avhjälpa.

§ 2. Om en behörig myndighet har föreskrivit att trafiken varaktigt eller tillfälligt skall inställas eller inskränkas, skall allmänheten och järnvägarna genast underrättas om detta. Järnvägarna skall underrätta järnvä-gama i de andra staterna, som i sin tur skall offentliggöra föreskriften.

§ 3. Om en järnväg åsidosätter någon bestämmelse i denna artikel, kan järnvägen förpliktas att ersätta den skada som uppkommer härigenom.

Artide 5

Tarifs. Accords particuliers

§ 1. Les tarifs internafionaux doivent con-tenir toutes les conditions spéciales appli-cables au transport, notamment les elements nécessaires au calcul du prix de transport et des frais accessoires et, le cas échéant, les conditions de conversion des monnaies.

Les conditions des tarifs intemationaux ne peuvent déroger aux Régles uniformes que si celles-ci le prévoient expressément.

§ 2. Les tarifs intemationaux doivent étre appliqués ä tous aux mémes conditions.

§ 3. Les chemins de fer peuvent condure des accords particuliers comportant des ré-ductions de prix ou d'autres avantages, dans la mesure ou des conditions comparables sont consenties aux voyageurs qui se trouvent dans des situations comparables.

Des réductions de prix ou d'autres avantages peuvent étre accordés pour le service du chemin de fer, pour le service des administrations publiques ou pour des ceuvres de bienfaisance, d'éducation et d'instmction.

La publication des mesures prises en vertu du premier et du deuxiéme alinéa n'est pas obligatoire.

Artikel 5

Tariffer. Särskilda överenskommelser

§ I. I de internationella tarifferna skall tas upp alla de särskilda villkor som skall tillämpas på befordringen och särskilt de uppgifter som behövs för beräkning av befordringsav-giften och tilläggsavgifter samt, i förekommande fall, villkoren för omräkning till annan valuta.

Villkoren i de internationella tarifferna får avvika från de enhetliga rättsreglerna endast när dessa uttryckligen medger det.

§ 2. De internationella tarifferna skall tillämpas gentemot alla på lika villkor.

§ 3. Järnvägarna får träffa särskilda överenskommelser som medför prisnedsättningar eller andra förmåner, i den mån jämförbara kategorier av resande erbjuds likvärdiga villkor.

Prisnedsättningar eller andra förmåner får medges för järnvägsförvaltningen och den offentliga förvaltningen, för välgörande ändamål och för uppfostrings- eller utbildningsändamål.

Ätgärder som har vidtagits med stöd av första eller andra stycket behöver inte offentliggöras.

S 4. La publication des tarifs intemationaux n"est obligatoire que dans les Etats dont les chemins de fer participent å ces tarifs comme réseau de départ ou de destination. Ces tarifs et leurs modifications entrent en vigueur å la date indiquée lors de leur publication. Les majorations de prix et autres dispositions qui auraient pour effet de rendre plus rigoureuses les conditions de transport prévues par ces tarifs entrent en vigueur au plus töt six jours apres leur publication.

Les modifications apportées aux prix de transport et frais accessoires prévus dans les tarifs intemationaux pour tenir compte des fluctuations de change ainsi que les rectifica-tions d'erreurs manifestes entrent en vigueur le lendemain de leur publication.

§ 5. Dans chaque gare ouverte au trafic International, le voyageur peut prendre connaissance des tarifs intemationaux ou de leurs extraits indiquant les prix des billets intemationaux qui y sont en vente et les taxes correspondantes pour les bagages.

§ 4. En internationell tariff behöver offentliggöras endast i de stater vilkas järnvägar deltar i tariffen som avrese- eller bestämmelsejärnväg. En tariff och ändringar i denna träder i kraft den dag som anges vid offentliggörandet. Prishöjningar och andra ändringar som innebär en skärpning av befordringsvill-koren i tariffen träder dock i kraft tidigast sex dagar efter det att de har offentliggjorts.

Om ändrade växelkurser medför att be-fordringsavgifter eller tilläggsavgifter i en internationell tariff måste ändras eller om rättelse av ett uppenbart fel i tariffen påkallas, träder ändringen eller rättelsen i kraft dagen efter den dag då den har offentliggjorts.

§ 5. På varje station som är upplåten för internationell trafik skall den resande kunna ta del av internationella tariffer eller utdrag ur dessa som anger avgifterna för de internationella biljetter som säljs där och motsvarande avgifter för inskrivet resgods.

Artide 6

Unilé de compte. Cours de conversion ou

d'acceptution des monnaies

§ I. L'unité de compte prévue par les Régles uniformes est le Droit de tirage special tel que défini par le Fonds Monétaire International.

La valeur, en Droit de tirage special, de la monnaie nationale d'un Etat membre du Fonds Monétaire International est calculée selon la méthode d'évaluation appliquée par le Fonds Monétaire International pour ses propres operations et transactions.

§ 2. La valeur, en Droit de tirage special, de la monnaie nationale d'un Etat non membre du Fonds Monétaire International est calculée de la fa9on déterminée per cet Etat.

Ce calcul doit exprimer en monnaie nationale une valeur reelle aussi proche que possible de celle qui résuUerait de FappUcation du§ 1.

§ 3. Pour un Etat non membre du Fonds Monétaire International, dont la législation ne permet pas d'appliquer le § I ou le § 2, Funité de compte prévue par les Régles uniformes est considérée comme étant égale å trois francs or.

Artikel 6

Beräkningsenhet. Valutakurser vid omräkning eller växling

§ I. Med beräkningsenheter avses i de enhetliga rättsreglerna särskilda dragningsrätter såsom de definieras av Internationella valutafonden.

Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall, för en stat som är medlem av Internationella valutafonden, bestämmas enligt den beräkningsmetod som valutafonden tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

§ 2. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall, för en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden, beräknas på det sätt som bestäms av den staten.

Denna beräkning skall ge ett realvärde i nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha följt av en tillämpning av § I.

§ 3. För en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden och vars lag inte medger att § I eller § 2 tillämpas, anses den beräkningsenhet som anges i de enhetliga rättsreglerna motsvara tre guldfrancs.

Le franc or est défini par 10/31 de gramme d'or au titre de 0,900.

La conversion du franc or doit exprimer en monnaie nationale une valeur reelle aussi proche que possible de celle qui résulterait de FappUcation du § I.

§ 4. Les Etats, dans les trois mois qui suivent la mise en vigueur de la Convention et chaque fois qu'un changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport ä Funité de compte, communiquent ä FOffice central leur méthode de calcul conformément au § 2 ou les resultats de la conversion conformément au § 3.

L'Office central notifie ces informations aux Etats.

§ 5. Le chemin de fer doit publier les cours auxquels:

a) il effectué la conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangéres, payables en monnaie du pays (cours de conversion) ;

b) il accepte en paiement des monnaies étrangéres (cours d'acceptation).

En guldfranc motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet.

Omräkningen av guldfrancs skall ge ett realvärde i nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha följt av en tillämpning av § I.

§ 4. Inom tre månader från det att fördraget har trätt i kraft och varje gång som beräkningsmetoden ändras eller värdet av en stats mynt uttryckt i beräkningsenheten ändras, skall den berörda staten underrätta centralbyrån om den beräkningsmetod enligt § 2 som staten tillämpar resp. resultatet av omräkningen enligt § 3.

Centralbyrån skall delge staterna dessa upplysningar.

§ 5. Järnvägen skall offentliggöra de kurser till vilka

a) den omräknar belopp som är uttryckta i utländskt mynt, när de skall betalas i landets mynt (omräkningskurs);

b) den tar emot betalning i utländskt mynt (mottagningskurs).

Artide 7

Dispositions complémentaires

§ 1. Deux ou plusieurs Etats ou deux ou plusieurs chemins de fer peuvent établir des dispositions complémentaires pour Fexécution des Régles uniformes. Elles ne peuvent déroger aux Régles uniformes que si celles-ci le prévoient expressément.

§ 2. Les dispositions complémentaires sont mises en vigueur et publiées dans les formes prévues par les lois et réglements de chaque Etat. Les dispositions complémentaires et leur mise en vigueur sont communi-quées ä FOffice central.

Artikel 7 Tilläggsbestämmelser

§ 1. Två eller flera stater eller två eller flera järnvägar får utfärda tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna. En tilläggsbestämmelse får avvika från de enhetliga rättsreglerna endast om det är uttryckligen medgivet i dessa.

§ 2. Tilläggsbestämmelserna sätts i kraft och offentliggörs i den ordning som föreskrivs i lag eller annan författning i varje stat. Centralbyrån skall underrättas om tilläggsbestämmelsernas innehåll och ikraftträdande.

TITRE II

CONTRAT DE TRANSPORT

Chapitre I

Transport de voyageurs

Artide 9

Horaires et utilisation des trains

§ I. Le chemin de fer doit porter de ma-niére appropriée Fhoraire des trains å la connaissance du public.

§ 2. Les horaires ou les tarifs doivent indi-quer les restrictions dans Futilisation de cer-tains trains ou de certaines classes de voi-ture.

AVDELNING II BEFORDRINGSAVTALET

Kapitel I

Befordran av resande

Artikel 9

Tidtabeller och tillträde till tåg

§ I. Järnvägen skall pä lämpligt sätt tillkännage tågtidtabellerna för allmänheten.

§ 2. I tidtabellerna eller tarifferna skall anges de inskränkningar som kan gälla för användningen av vissa tåg eller vissa vagnsklasser.

Artide 10

Exclusion du transport. Admission sous con-

dition

§ 1. Sont exclues du transport ou peuvent en étre exclues en cours de route:

a) les personnes en état d'ivresse, celles qui se conduisent d'une maniére inconve-nante ou qui n'observent pas les prescrip-tions en vigueur dans chaque Etat; ces personnes n'ont droit au remboursement ni du prix de leur billet, ni du prix qu"elles ont payé pour le transport de leurs bagages;

b) les personnes qui, en raison d'une mala-die ou pour d'autres causes, paraitraient de-voir incommoder leurs voisins, å moins qu'un compartiment entier n'ait été réserve pour elles ou ne puisse étre mis ä leur disposition contre paiement. Toutefois, les personnes tombées målades en cours de route doivent étre transportées au moins jusqu'ä la premiére gare oii il est possible de leur donner les soins nécessaires; le prix du voyage leur est remboursé conformément ä Farticle 25, apres déduction de la part afférente au parcours effectué; le cas échéant, il en est de méme en ce qui concerne le transport des bagages.

Artikd 10

Förlust av rätt till befordran. Befordran på

vissa villkor.

§ 1. Följande personer befordras inte eller kan avvisas under befordringen:

a) bemsade personer och personer som uppför sig anstötligt eller som inte iakttar de bestämmelser som gäller i varje stat; sådana personer har varken rätt att få tillbaka biljettavgiften eller den avgift de kan ha betalat för resgodsbefordran;

b) personer som på grund av sjukdom eller av någon annan anledning kan antas komma att förorsaka obehag för medresande, om inte en hel kupé har reserverats för dem eller kan ställas till deras förfogande mot betalning. Personer som har insjuknat under resan skall emellertid befordras åtminstone till den närmaste station där det är möjligt att ge dem den vård de behöver: befordringsavgiften betalas tillbaka enligt artikel 25 med avdrag för vad som belöper på den tillryggalagda sträckan; i förekommande fall gäller detsamma för resgodsbefordran.

Artide II Billets

§ 1. Les billets délivrés pour un transport intemational doivent porter le sigle CIV. A titre transitoire, le signe est admis.

§ 2. Les tarifs intemationaux ou les accords entré chemins de fer déterminent la forme et le contenu des billets ainsi que la langue et les caractéres dans lesquds ils doivent étre imprimés et remplis.

§ 3. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux, les billets doivent comporter:

a) les gares de départ et de destination;

b) Fitinéraire; si Femploi de différents iti-néraires ou moyens de transport est permis, cette facuité doit étre mentionnée;

c) la catégorie de train et la dasse de voi-ture;

d) le prix du transport;

e) le premier jour de validité;
O la durée de validité.

§ 4. Les carnets de coupons délivrés sur la base d'un tarif International constituent un billet unique au sens des Régles uniformes.

§ 5. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux, le billet est cessible s'U n'est pas nominatif et si le voyage n'a pas com-mencé.

§ 6. Le voyageur doit s'assurer, ä la reception du billet, que celui-ci a été établi selon ses indications.

§ 7. La durée de validité des billets et les arréts en cours de route sont régles par les tarifs intemationaux.

Artikd II Biljetter

§ 1. Biljetter som utfärdas för internationell befordran skall vara märkta med förkortningen CIV. Övergångsbevis får tecknet användas.

§ 2. I de internationella tarifferna eller genom överenskommelser mellan järnvägar bestäms biljetternas form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som skall användas när biljetterna trycks och fylls i.

§ 3. Om inte annat anges i de internationella tarifferna, skall biljetterna innehålla uppgift om:

a) avresestationen och bestämmelsestationen;

b) befordringsvägen; om olika vägar eller färdmedel får väljas, skall detta anges;

c) tågslag och vagnsklass;

d) befordringsavgiften;

e) första giltighetsdagen;
O giltighetstiden.

§ 4. Biljetthäften som utfärdas enligt en internationell tariff anses vid tillämpning av de enhetliga rättsreglerna som en enda biljett.

§ 5. Om inte annat anges i de internationella tarifferna, får en biljett överlåtas, om den inte är utställd på en namngiven person och resan inte har börjat.

§ 6. När den resande tar emot biljetten, skall han förvissa sig om att den stämmer överens med de uppgifter som han har lämnat.

§ 7. Om biljettens giltighetstid och om uppehåll under resan gäller bestämmelser i de internationella tarifferna.

voyage et, s'il en est requis, le presenter ä tout agent du chemin de fer chargé du controle et le rendre å la fm du voyage. Les tarifs intemationaux peuvent prévoir des exceptions.

§ 2. Les billets ayant subi une modification illicite ne sont pas valables et sont retirés par les agents du chemin de fer chargés du controle.

§ 3. Le voyageur qui ne peut presenter un billet valable doit payer, outre le prix du transport, une surtaxe calculée conformément aux prescriptions applicables par le chemin de fer qui exige le paiement de la surtaxe.

§ 4. Le voyageur qui refuse le paiement immédiat du prix du transport ou de la surtaxe peut étre exclu du transport. Le voyageur exclu ne peut exiger que ses bagages soient mis ä sa disposition å une gare autre que la gare de destination.

skall biljetten visas upp för och vid resans slut överlämnas till järnvägstjänsteman som utför biljettkontroll. I de internationella tarifferna kan undantag medges från vad som nu har sagts.

§ 2. En biljett som har ändrats obehörigen är ogiltig och skall tas om hand av den järnvägstjänsteman som utför biljettkontroll.

§ 3. En resande som inte kan visa upp en giltig biljett skall förutom befordringsavgiften betala ett tillägg, som beräknas enligt tillämpliga föreskrifter för den järnväg som kräver betalningen av tillägget.

§ 4. En resande som vägrar att genast betala befordringsavgiften eller tillägget förlorar rätten till befordran. Om den resande föriorar rätten till befordran, kan han inte kräva att hans resgods ställs till hans förfogande på någon annan station än bestämmelsestationen.

Artide 13

Réduction de prix pour les enfants

§ I. Jusqu'ä Fäge de cinq ans révolus, les enfants pour lesquels il n'est pas réclamé une place distincte sont transportés gratuitement et sans billet.

§ 2. Les enfants ägés de plus de cinq ans jusqu'å dix ans révolus et les enfants plus jeunes pour lesquels une place distincte est rédamée sont transportés å des prix réduits. Ceux-ci ne peuvent excéder la moitié des prix per9us pour les billets d'adultes, sauf en ce qui concerne les supplements per9us pour Futilisation de certains trains ou de certaines voitures, sans préjudice de Farrondissement des sommes effectué conformément aux prescriptions applicables par le chemin de fer émetteur du billet.

Cette réduction n'est pas obligatoirement applicable aux prix des billets qui en com-portent déjå une autre par rapport au prix normal du billet simple.

§ 3. Toutefois, les tarifs intemationaux peuvent prévoir des limites d'äge différentes de celles des §§ I et 2, dans la mesure oii ces limites ne sont inférieures ni å quatre ans révolus, en ce qui concerne la gratuité de transport visée au § 1, ni ä dix ans révolus dans le cas d'application des prix réduits vises au § 2.

Artikd 13 Prisnedsättning för barn

§ 1. Barn under fem år befordras utan avgift och biljett, om inte en särskild plats begärs för barnet.

§ 2. Barn mellan fem och tio år samt barn under fem år, för vilka en särskild plats begärs, befordras till nedsatt avgift. Denna avgift fär inte överstiga hälften av avgiften för vuxna, utom när det är fråga om tilläggsavgift för färd med vissa tåg eUer i vissa vagnar och om sådan avmndning av belopp som sker enligt tillämpliga föreskrifter för den järnväg som utfärdar biljetten.

Denna prisnedsättning behöver inte tiUämpas på biljettavgifter som redan är nedsatta i förhållande till den ordinarie avgiften för enkel biljett.

§ 3. I de internationella tarifferna får dock föreskrivas andra åldersgränser än de som anges i §§ 1 och 2, i den mån maximiåldern inte sätts lägre än fyra år för avgtftsfri befordran enligt § I och tio år för nedsättning enligt §2.

Artide 15

Inlroduction de colis å main et d'animaux

dans les voitures

§ 1. Le voyageur peut prendre gratuitement avec lui dans les voitures des objets faciles ä porter (colis ä main).

Chaque voyageur ne dispose pour ses colis ä main que de Fespace situé au-dessus et en dessous de la place qu'il occupe, ou d'un autre espace correspondant lorsque les voitures sont d'un type special, notamment lors-qu'elles comportent une soute ä bagages.

§ 2. Ne peuvent étre introduits dans les voitures:

a) les matiéres et objets exclus du transport comme bagages en vertu de Farticle 18e), sauf exception prévue par les dispositions complémentaires ou les tarifs;

b) les objets de nature å gener ou a incommoder les voyageurs ou å causer un dommage;

c) les objets que les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives ne permettent pas d'introduire dans les voitures;

d) les animaux vivants, sauf exception
prévue par les dispositions complémentaires
ou les tarifs.

§ 3. Les tarifs intemationaux peuvent prévoir å quelles conditions les objets introduits dans les voitures en contravention aux §§ 1 et 2 b) sont néanmoins transportés comme colis ä main ou comme bagages.

§ 4. Le chemin de fer a le droit de s'as-surer, en présence du voyageur, de la nature des objets introduits dans les voitures, en cas de présomption grave de contravention au § 2 a), b) et d). S'n n'est pas possible d'iden-

Artikd 15

Rätt all medföra handresgods och djur i personvagnar

§ 1. Den resande får i en personvagn avgiftsfritt ta med sig föremål som lätt kan bäras (handresgods).

För sitt handresgods får den resande bara ta i anspråk utrymmet ovanför och under sin sittplats, eller annat motsvarande utrymme i vagnar av särskild typ, t. ex. vagnar som är försedda med bagagemm.

§ 2. Det är förbjudet att i en personvagn ta med:

a) ämnen eller föremål som enligt artikel 18 inte får befordras som inskrivet resgods, om inte undantag medges i tilläggsbestämmelser eller tariffer,

b) föremål som kan medföra obehag eller besvär för de resande eller kan orsaka skada,

c) föremål som enligt föreskrift av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter inte får medföras i personvagn,

d) levande djur, om inte undantag medges
i tilläggsbestämmelser eller tariffer.

§ 3. I de internationella tarifferna kan föreskrivas på vilka villkor föremål som har medförts i en personvagn i strid med § 1 eller § 2 b) ändå befordras som handresgods eller som inskrivet resgods.

§ 4. Vid grundad misstanke om överträdelse av § 2 a), b) eller d) får järnvägen i den resandes närvaro förvissa sig om beskaffenheten av föremål som har medförts i personvagnen. Om det inte kan fastställas vilken

tifier le voyageur qui a pris avec lui les objets soumis ä vérification, le chemin de fer effectué celle-ci en présence de deux témoins étrangers au chemin de fer.

§ 5. La surveillance des objets et des animaux que le voyageur prend avec lui dans la voiture lui incombe, sauf quand il ne peut Fexercer du fait qu'il se trouve dans une voiture du type special vise au § 1.

§ 6. Le voyageur est responsable de tout dommage causé par les objets ou les animaux qu'il prend avec lui dans la voiture, ä moins qu'il ne prouve que le dommage a été causé par une faute du chemin de fer, par une faute d'un tiers ou par des circonstances que le voyageur ne pouvait pas éviter et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier.

Cette disposition n'affecte pas la responsabilité qui peut incomber au chemin de fer en vertu de Fartide 26.

resande som har medfört det föremål som skall undersökas, får järnvägen utföra undersökningen i närvaro av två vittnen som inte är knutna till järnvägen.

S 5. Det åligger den resande att ha uppsikt över föremål och djur som han medför i en personvagn utom när han år ur stånd att utöva sådan uppsikt till följd av att han färdas i en vagn av sådan särskild typ som avses i § 1.

§ 6. Den resande är ansvarig för skada som orsakas av föremål eller djur som han medför i en personvagn, om han inte visar att skadan beror på fel eller försummelse från järnvägens eller tredje mans sida eller på någon omständighet som den resande inte kunde undgå eller förebygga följderna av.

Denna bestämmelse inverkar inte på järnvägens ansvarighet enligt artikel 26.

Artide 16

Correspondance manquée. Suppression de

trains

§ I. Lorsque par suite du retard d'un train la correspondance avec un autre train est manquée ou lorsqu'un train est supprimé sur tout ou partie de son parcours et que le voyageur veut continuer son voyage, le chemin de fer doit acheminer le voyageur avec ses colis å main et ses bagages, dans la mesure du possible et sans aucune surtaxe, par un train se dirigeant vers la méme gare de destination, par la méme ligne ou par une autre ligne relevant des chemins de fer participant å Fitinéraire de transport primitif, de fa9on ä permettre au voyageur d'arriver ä destination avec le moindre retard.

§ 2. Le chemin de fer doit, s'il y a lieu, certifier sur le bUlet que la correspondance a été manquée ou le train supprimé, prolonger la validité du billet dans la mesure nécessaire et le rendre valable pour le nouvel itinéraire, pour une dasse supérieure ou pour un train d'une catégorie de prix supérieure. Toutefois, les tarifs ou les horaires peuvent exclure Futilisation de certains trains.

Artikel 16

Utebliven tåganslutning. Tåginslällelse

§ 1. Om anslutning till ett annat tåg inte har kommit till stånd på grund av att ett tåg har försenats eller har ställts in på hela eller del av dess färdsträcka, skall järnvägen, om den resande vill fortsätta resan, i den mån detta är möjligt befordra honom samt hans handresgods och inskrivna resgods vidare utan tilläggsavgift. Befordringen skall ske med ett annat tåg, som går mot samma bestämmelsestation på samma linje eller på en annan linje som trafikeras av någon av de järnvägar som deltar i trafiken på den urspmngliga befordringsvägen och som gör det möjligt för den resande att nå sitt resmål med minsta försening.

§ 2. Järnvägen skall i förekommande fall anteckna den uteblivna anslutningen eller tåginställelsen på biljetten, förlänga biljettens giltighetstid om det behövs och göra den gU-tig för den nya resvägen, för en högre vagnsklass eller för tåg i en högre prisklass. I tariff eller tidtabell kan dock anges att vissa tåg inte får användas.

Chapitre II Transport de bagages

Artide 17 Objets admis

§ I. Sont admis au transport comme bagages les objets affectés ä des buts de voyage contenus dans des malles, paniers, valises, sacs de voyage et autres emballages de ce genre, ainsi que les emballages eux-mémes.

§ 2. Les tarifs intemationaux peuvent ad-mettre sous certaines conditions, comme bagages, des animaux et des objets non vises au § I, notamment des véhicules automobiles accompagnés remis au transport avec ou sans remorque.

§ 3. Les tarifs ou les horaires peuvent exclure ou limiter le transport de bagages dans certains trains ou certaines catégories de trains.

Kapitel II

Befordran av inskrivet resgods

Artikd 17

Föremål som befordras

§ I. Som inskrivet resgods befordras föremål, som är avsedda för reseändamål och som förvaras i koffert, korg, väska, färdsäck eller någon annan sådan förpackning, samt själva förpackningen.

§ 2. I de internationella tarifferna kan under särskilda villkor medges befordran som inskrivet resgods av djur och av föremål som inte avses under § 1, såsom av motorfordon med eller utan släpvagn som är åtföljda av förare.

§ 3. 1 tarifferna eller tidtabellerna kan anges undantag eller inskränkning i fråga om befordran av inskrivet resgods med vissa tåg eller tågslag.

Artide 18 Objets exclus Sont exclus du transport comme bagages:

a) les objets dont le transport est interdit, ne föt-ce que sur Fun des territoires ä par-courir par les bagages;

b) les objets dont le transport est réserve ä Fadministration des postes, ne fut-ce que sur Fun de territoires å parcourir par les bagages;

c) les marchandises destinées au com-merce;

d) les objets encombrants ou d'une masse
excessive;

e) les matiéres et objets dangereux, no
tamment les armes chargées, les matiéres et
objets explosibles ou inflammables, les ma
tiéres comburantes, toxiques, radioactives
ou corrosives ainsi que les matiéres répug-
nantes ou infectieuses; les tarifs intematio
naux peuvent admettre sous condition,
comme bagages, certains de ces matiéres et
objets.

Artikd 18

Föremål som inle befordras

Som inskrivet resgods befordras inte:

a) föremål vars befordran är förbjuden, även om detta är fallet endast inom ett av de områden genom vilka befordringen skulle ha ägt rum;

b) föremål vars befordran är förbehållen postverket, även om detta är fallet endast inom ett av de områden genom vilka befordringen skulle ha ägt rum:

c) handelsvaror;

d) föremål som är skrymmande eller har
hög vikt;

e) farliga ämnen eller föremål, såsom lad
dade skjutvapen, explosiva eller lättantändli-
ga ämnen eller föremål, självantändliga, gif
tiga, radioaktiva eller frätande ämnen, samt
ämnen som är vämjeliga eller smittofarliga; i
de internationella tarifferna kan befordran
som inskrivet resgods av vissa av de nämnda
ämnena och föremålen medges på särskilda
villkor.

moins jusqu'ä la destination des bagages et pour Fitinéraire mentionné sur les billets.

Si le billet est valable pour plusieurs itiné-raires, ou si le lieu de destination est desservi par plusieurs gares, le voyageur doit indiquer exactement Fitinéraire ä suivre ou la gare pour laquelle Fenregistrement doit avoir lieu. Le chemin de fer ne répond pas des conséquences de Finobservation de cette disposition par le voyageur.

§ 2. Si les tarifs le prévoient, le voyageur peut, pendant la durée de validité du billet, faire enregistrer des bagages pour le parcours total ou pour des fractions quelconques dece parcours.

§ 3. Les tarifs déterminent si et dans quelles conditions des bagages peuvent étre admis au transport sans presentation de billets ou pour un itinéraire autre que celui mentionné sur le billet présente. Lorsque les tarifs prévoient que des bagages peuvent étre admis au transport sans presentation de billets, les dispositions des Régles uniformes fixant les droits et obligations du voyageur relatifs ä ses bagages s'appliquent par analo-gie ä Fexpéditeur de bagages.

§ 4. Le prix du transport des bagages doit étre payé lors de Fenregistrement.

§ 5. Pour le surplus, les formalités d'enre-gistrement des bagages sont déterminées par les prescriptions en vigeur ä la gare chargée de Fenregistrement.

§ 6. Le voyageur peut indiquer, conformément aux prescriptions en vigueur ä la gare chargée de Fenregistrement, le train par lequel ses bagages doivent étre expédiés. Si le voyageur n'use pas de cette facuité, Fache-minement a lieu par le premier train appro-prié.

Si les bagages doivent étre transbordés dans une gare de correspondance, le transport doit avoir lieu par le premier train assu-rant le transport régulier de bagages.

L'acheminement des bagages ne peut avoir lieu dans les conditions indiquées ci-dessus que si les formalités exigées au départ ou en cours de route par les douanes ou d'autres autorités administratives ne s'y opposent pas.

till resgodsets bestämmelsestation och endast för den väg som anges på biljetten.

Om biljetten gäller för flera vägar eller om flera stationer kan komma i fräga på bestämmelseorten, skall den resande noggrant ange befordringsvägen eller den station till vilken resgodset skall inskrivas. Järnvägen svarar inte för följderna av att den resande inte iakttar denna föreskrift.

§ 2. Om det medges i tarifferna, får den resande under biljettens giltighetstid låta inskriva resgods antingen för hela sträckan eller för vilken del som helst av sträckan.

§ 3. I tarifferna anges om och på vilka villkor som resgods tas emot till befordran utan att biljett företes eller för någon annan sträcka än som anges i den företedda biljetten. Om det i tarifferna medges att resgods tas emot till befordran utan att biljett företes, har vad som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna om de resandes rättigheter och skyldigheter i fråga om resgodset motsvarande tillämpning på avsändaren av resgodset.

§ 4. Resgodsavgiften skall erläggas vid inskrivningen.

§ 5. I övrigt tUlämpas vid inskrivningen av resgods de bestämmelser som gäller på den station där inskrivningen äger rum.

§ 6. Den resande får, i enlighet med de bestämmelser som gäller på den station där inskrivningen äger rum, ange med vilket tåg hans resgods skall sändas. Om han inte utnyttjar denna rätt, befordras resgodset med första lämpliga tåg.

Om resgodset måste lastas om vid en anslutningsstation, skall befordringen fortsätta med nästa resgodsförande tåg.

Vad som har sagts ovan om befordran av resgods är tillämpligt endast om hinder inte möter med hänsyn till de åtgärder som tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter kräver före eller under befordringen.

Artide 20

Bulletin de bagages

§ 1. Lors de Fenregistrement des bagages, il est délivré un bulletin au voyageur.

§ 2. Les bulletins de bagages délivrés pour un transport International doivent porter le sigle CIV. A titre transitoire, le signe (t est admis.

§ 3. Les tarif intemationaux ou les accords entré chemins de fer déterminent la forme et le contenu des bulletins de bagages, ainsi que la langue et les caractéres dans lesquels ils doivent étre imprimés el remplis.

§ 4. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux, les bulletins doivent comporter:

a) les gares de départ et de destination;

b) Fitinéraire;

c) le jour de la remise et le train par lequel les bagages doivent étre expédiés;

d) le nombre des voyageurs;

e) le nombre et la masse des colis;

f) le prix du transport et les autres frais.

§ 5. Le voyageur doit s'assurer, ä la reception du bulletin de bagages, que celui-ci a été établi selon ses indications.

Artikel 20 Resgodsbevis

§ 1. När resgods skrivs in, skall etl resgodsbevis lämnas till den resande.

§ 2. Ett resgodsbevis som utfärdas för internationell befordran skall vara märkt med förkortningen CIV. Övergångsvis får tecknet (t användas.

§ 3. I de internationella tarifferna eller genom överenskommelser mellan järnvägar bestäms resgodsbevisens form och innehåll saml det språk och de skrivtecken som skall användas när bevisen trycks och fylls i.

§ 4. Om inte annat anges i de internationella tarifferna, skall ett resgodsbevis innehålla uppgift om:

a) inlämningsstationen och bestämmelsestationen;

b) befordringsvägen;

c) inlämningsdagen och det tåg med vilket resgodset skall befordras;

d) antal resande;

e) antal kollin och deras vikt;

f) resgodsavgiften och andra kostnader.

§ 5. När den resande tar emot resgodsbeviset, skall han förvissa sig om att det stämmer överens med de uppgifter som han har lämnat.

Artide 21

Etat. conditionnement. emballage et mar-

quage des bagages

§ I. Les colis dont Felat ou le conditionnement est défectueux ou Femballage insuffi-sant ou qui presenten! des signes manifestes d'avaries peuvent étre refusés par le chemin de fer. Si néanmoins celui-ci les accepte, ii peut apporter une mention appropriée sur le bulletin de bagages. L'acceptation par le voyageur du bulletin de bagages portant une telle mention est considérée comme preuve que le voyageur a reconnu Fexactitude de cette mention.

§ 2. Le voyageur doit indiquer sur chaque colis, en un endroit bien visible, dans des conditions de fixité suffisantes, d'une maniére Claire et de fagon indélébile ne permet-tant aucune confusion:

a) son nom et son adresse,

b) la gare et le pays de destination.

Artikel 21

Resgodsets tillstånd, beskaffenhet, förpackning och märkning

§ 1. Järnvägen kan vägra att ta emot resgods, vars tillstånd eller beskaffenhet är otillfredsställande eller som är otillräckligt förpackat eller visar tydliga tecken på att vara skadat. Om järnvägen ändå tar emot resgodset, får järnvägen anteckna förhållandet på resgodsbeviset. Om en resande tar emot ett resgodsbevis med en sådan anteckning, anses detta som bevis för att han har erkänt anteckningens riktighet.

§ 2. Den resande skall pä varje kolli på väl synlig plats ange följande uppgifter på ett sätt som är tillräckligt hållbart, som är tydligt och outplånligt och som utesluter varje förväxling:

a) sitt namn och sin adress,

b) bestämmdsestalionen och bestämmel-sdandet.

Artide 22

Responsabilité du voyageur. Vérification.

Surtaxe

§ I. Le voyageur est responsable de toutes les conséquences de Finobservation des artides 17, 18 el 21, § 2.

§ 2. Le chemin de fer a le droit, en cas de présomption grave de contravention, de véri-fier si le contenu des bagages répond aux prescriptions lorsque les lois et réglements de FEtat ou la vérification doit avoir lieu ne Finterdisent pas. Le voyageur doit étre invite ä assister ä la vérification. S'il ne se présente pas ou s'il ne peut étre atteint, la vérification doit se faire en présence de deux témoins étrangers au chemin de fer.

§ 3. Si une infraction est constatée, le voyageur doit payer les frais occasionnés par la vérification.

En cas d'infraction aux artides 17 et 18, le chemin de fer peut percevoir une surtaxe fixée par les tarifs intemationaux, sans préjudice du paiment de la différence du prix de transport et d'une indemnité pour le dommage éventud.

Artikel 22

Resandens ansvarighet. Undersökning. Titl-läggsavgifler

§ I. Den resande är ansvarig för alla följder av att bestämmelserna i artiklarna 17 och 18 samt artikel 21 § 2 inte har iakttagils.

§ 2. Järnvägen får undersöka om resgodsets innehåll är i överensstämmelse med vad som har föreskrivits, om del finns grundad anledning alt misstänka en överträdelse och undersökningen inte är förbjuden enligl bestämmelserna i den stal där undersökningen avses äga rum. Den resande skall anmodas att närvara vid undersökningen. Om han inle infinner sig eller inte kan nås, skall undersökningen göras i närvaro av två vittnen som inte är knutna till järnvägen.

§ 3. Om det visar sig att gällande föreskrifter har överträtts, är den resande skyldig att betala kostnaderna för undersökningen.

Vid överträdelse av artiklarna 17 och 18 får jämvägen ta ul en tilläggsavgift som bestäms i de internationella tarifferna, utan att detta inverkar på järnvägens rätt till betalning av vad som fattas av den befordringsavgift som rätteligen skulle ha utgått eller på rätten till ersättning för eventuell skada.

Artide 23 Livraison

§ I. La livraison des bagages a lieu contre remise du bulletin de bagages el, le cas échéant, contre paiement des frais qui grév-ent Fenvoi. Le chemin de fer a le droit, sans y étre tenu, de vérifier si le détenteur du bulletin a qualité pour prendre livraison.

§ 2. Sont assimilés å la livraison au détenteur du bulletin, lorsqu'ils sont effectués conformément aux prescriptions en vigueur å la gare chargée de la livraison:

a) la remise des bagages aux autorités de douane ou d'octroi dans leurs locaux d"expé-dition ou dans leurs entrepöts, lorsque ceux-ci ne se trouvent pas sous la garde du chemin de fer;

b) le fait de confier des animaux vivants å un tiers.

Artikel 23 Utlämning

§ 1. Inskrivet resgods lämnas ul mot alt resgodsbevisel lämnas tillbaka och att, i förekommande fall, den avgift som belöper på sändningen betalas. Järnvägen är berättigad men inte skyldig att pröva, om innehavaren av resgodsbeviset har rätt att få ut resgodset.

§ 2. Med utlämning till resgodsbevisets innehavare jämställs överlämnande i enlighet med de föreskrifter som gäller på den station där utlämning skall ske

a) av resgodset till en myndighet som har hand om frågor om tullar eller andra införselavgifter i en sädan tjänste- eller lagerlokal som används av myndigheten och som inte står under järnvägens uppsikt;

b) av levande djur till tredje man för förvaring.

§ 3. Le détenteur du bulletin peut de-mander au service de livraison de la gare de destination la livraison des bagages aussitöt que s'est écoulé, apres Farrivée du train par lequel les bagages devaient étre transportés, le temps nécessaire pour la mise å disposition ainsi que, le cas échéani, pour Faccomplissement des formalités exigées par les douanes ou d'auires autorités administratives.

§ 4. A défaut de remise du bulletin, le chemin de fer n'esl tenu de livrer les bagages qu'ä celui qui justifie de son droit; si cette justification semble insuffisante, le chemin de fer peut exiger une caution.

§ 5. Les bagages sont livrés ä la gare pour laquelle ils ont été enregistrés. Toutefois, ä la demande du détenteur du bulletin faite en temps utile, si les circonstances le permettent el si les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives ne s'y opposent pas, les bagages peuvent étre restitués ä la gare de départ ou livrés å une gare inter-médiaire contre remise du bulletin de bagages et, en outre, si les tarifs Fexigent, contre presentation du billet.

§ 6. Le détenteur du bulletin auquel les bagages ne sont pas livrés conformément au § 3 peut exiger la constatation, sur le bulletin, du jour et de Fheure auxquels il a demande la livraison.

§ 7. S'il en est requis par Fayant droit, le chemin de fer doit procéder en sa présence ä la vérification des bagages, en vue de con-stater un dommage allégué. L'ayant droit peut refuser la reception des bagages, si le chemin de fer ne donne pas suite å sa demande.

§ 8. Pour le surplus, la livraison des bagages est effectuée conformément aux pre-scripUons en vigueur ä la gare chargée de la livraison.

§ 3. När del tåg med vilket resgodset borde ha befordrats har kommit fram, kan innehavaren av resgodsbeviset begära att resgodset lämnas ut på bestämmdseslationens utlämningsställe, så snart den tid har gått som behövs för all resgodset skall kunna hållas tillgängligt och, i förekommande fall, behandlas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter.

§ 4. Om inte resgodsbeviset lämnas tillbaka, behöver järnvägen inte lämna ut resgodset till någon annan än den som bevisar att han har rätt till godset. Om bevisningen förefaller otillräcklig, får järnvägen fordra alt säkerhet ställs.

§ 5. Resgodset skall lämnas ut på den station till vilken det har skrivits in. Om innehavaren av resgodsbeviset i god tid begär det, om förhållandena medger det och om inte tullmyndigheters eller andra förvaltningsmyndigheters föreskrifter lägger hinder i vägen, får resgodset lämnas tillbaka på inlämningsstationen eller lämnas ul på en station under vägen mot att resgodsbeviset lämnas tillbaka och alt, om detta föreskrivs i tarifferna, biljetlen visas upp.

§ 6. Om innehavaren av resgodsbeviset inte har fått resgodset utlämnat till sig enligl § 3, har han rätt att på resgodsbeviset få tecknat intyg om den dag och det klockslag då han begärde utlämning.

§ 7. Järnvägen är skyldig att på begäran av den berättigade i hans närvaro undersöka resgodset för att fastställa om en påstådd skada föreligger. Den berättigade får vägra att la emot resgodset, om järnvägen inte efterkommer hans begäran.

§ 8. I övrigt sker utlämningen av resgodset enligt de bestämmelser som gäller på utläm-ningsstationen.

Artide 25

Remboursement. restitution et paiement supplémentaire

§ I. Le prix de transport est remboursé en totalité ou en partie, lorsque:

a) le billet n'a pas été utilisé ou Fa été partieUement;

b) par suite du manque de place, le billet a été utilisé dans une dasse ou un train d'une catégorie de prix inférieure å celles mentionnées sur le billet;

c) les bagages ont été retirés ä la gare de départ ou livrés ä une gare intermédiaire.

§ 2. Les tarifs intemationaux fixent les piéces et attestations ä produire ä Fappui de la demande de remboursement, les montants ä rembourser, ainsi que les taxes ä en dé-duire.

Dans des cas déterminés, ces tarifs peuvent exclure le remboursement du prix de transport ou le subordonner ä certaines conditions.

§ 3. Toute demande de remboursement fondée sur les paragraphes précédents et Farticle 10, § 1, b) est irrecevable si elle n'a pas été présentée au chemin de fer dans les six mois. Le délai commence å courir, pour les billets, du jour suivant Fexpiration de leur validité el, pour les bulletins de bagages, du jour de leur emission.

§ 4. En cas d'application irréguliére d'un tarif ou d'erreur dans le calcul ou la percep-tion du prix de transport et d'autres frais, le trop-per9U n'est reslilué par le chemin de fer ou le moins-per9u versé ä celui-ci que si la différence excéde I unité de compte par billet ou par bulletin de bagages.

§ 5. Pour le calcul du trop-per9u ou du moins-per9u, il convient d'appliquer le cours du change officiel du jour ou le prix de trans-

Artikd 25

Återbetalning och tilläggsbetalning

§ 1. Befordringsavgiften skall betalas tillbaka helt eller delvis, om

a) biljetten inle har utnyttjats eller bara har utnyttjats delvis;

b) biljetten på grund av platsbrist har utnyttjats i en lägre vagnsklass eller för ett tåg i en lägre prisklass än vad som anges i biljetten;

c) inskrivet resgods har lagils tillbaka på inlämningsstationen eller lämnats ut på en station under vägen.

§ 2. I de internationella tarifferna bestäms vilka handlingar och intyg som skall företes till stöd för en begäran om återbetalning, vilka belopp som skall betalas tillbaka och de avgifter som skall dras av.

För särskilt angivna fall kan i tarifferna föreskrivas att befordringsavgiften inte skall betalas tillbaka eller betalas tillbaka endast på vissa villkor.

§ 3. Rätlen till återbetalning enligt §§ 1 och 2 eller enligt artikel 10 § 1 b) går förlorad, om krav inte har framställts hos järnvägen inom sex månader. Denna frist räknas, i fråga om biljetter, från dagen efter den dag då biljettens giltighetstid gick ut och, i fråga om resgodsbevis, från den dag då beviset utfärdades.

§ 4. Om en tariff har tillämpats oriktigt eller något fel har gjorts när en befordringsavgift eller något annat belopp har beräknats eller uppburits, skall järnvägen inte betala tillbaka vad som har betalats för mycket eller kräva vad som har betalats för litet, om skillnaden inte överstiger en beräkningsenhet för varje biljett eller resgodsbevis.

§ 5. När ett belopp för återbetalning eller tilläggsbelalning beräknas, bör den officiella växelkurs tillämpas som gällde den dag då

TITRE III RESPONSABILITÉ

Chapitre I

Responsabilité du chemin de fer en cas de mört

et de blessures de voyageurs

Artide 26

Fondemeni de la responsabilité

§ 1. Le chemin de fer est responsable du dommage résultant de la mört, des blessures ou de toute autre atteinte ä Fintégrité physi-que ou mentale d'un voyageur causées par un accident en relation avec Fexploitation ferroviaire survenu pendant que le voyageur sé-journe dans les véhicules, qu"il y entré ou qui'il en sort.

Le chemin de fer est, en outre, responsable du dommage résultant de la perte totale ou partidle ou de Favarie des objets que le voyageur victime d'un tel accident avait, soit sur lui, soit avec lui comme colis å main, y compris les animaux.

§ 2. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité:

a) si Faccident a été causé par des circonstances extérieures å Fexploitation que le chemin de fer, en dépit de la diligence requise d'aprés les particularités de Fespéce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier;

b) en tout ou en partie, dans la mesure oö Faccident est dö ä une faute du voyageur ou ä un comportement de celui-ci qui n'est pas conforme å la conduite normale des voyageurs;

c) si Faccident est dö au comportement d'un fiers que le chemin de fer, en dépit de la diligence requise d'aprés les particularités de Fespéce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences duquel il ne pouvait pas obvier; si la responsabilité du chemin de fer n'est pas ex-clue de ce fait, il répond pour le tout dans les Umites des Régles uniformes et sans préju-

AVDELNING III ANSVARIGHET

Kapitel I

Järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas

eller skadas

Artikel 2b

Förutsättningarna för ansvarighet

§ I. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till följd av att resande dödas eller tillfogas kroppsskada eller annars utsätts för kroppsligt eller själsligt men genom en olyckshändelse-som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon.

Järnvägen är dessutom ansvarig för fullständig eller partiell förlust av eller skada på ett föremål som en resande som skadas genom en sådan olyckshändelse bar på sig eller hade med sig som handresgods, däri inbegripet djur.

§ 2. Järnvägen är fri från denna ansvarighet,

a) om olyckshändelsen har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade påkallat;

b) helt eller delvis, i den utsträckning som olyckshändelsen beror på fel eller försummelse av den resande eller på ett beteende av denne som avviker från resandes normala beteende;

c) om olyckshändelsen beror på ett sådant beteende av tredje man som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följdema av, även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade påkallat; är enligt vad som nu har sagts ansvarighet för järnvägen inte utesluten, svarar järnvägen för hela skadan inom de gränser som anges i de enhet-

dice de son recours éventud contre le tiers.

§ 3. Les Régles uniformes n'affectent pas la responsabilité qui peut incomber au chemin de fer pour les cas non prévus au § I.

§ 4. Le chemin de fer responsable au sens de ce chapitre est celui qui, d"aprés la liste des lignes prévue aux artides 3 et 10 de la Convention, exploite la ligne sur laquelle Faccident s'est produit. Si d'aprés cette liste, il y a coexploitation par deux chemins de fer. chacun d'eux est responsable.

liga rättsreglerna men ulan inskränkning i den rätt till återkrav som järnvägen kan ha mot tredje man.

8 3. De enhetliga rättsreglerna inverkar inte på den ansvarighet som kan åvila järnvägen i andra fall än de som avses i § I.

§ 4. Med ansvarig järnväg förstås i detta kapitel den järnvåg som, enligt den lista över linjer som avses i artiklarna 3 och 10 i själva fördraget, trafikerar den linje på vilken olyckshändelsen inträffade. Om del enligt denna lista föreligger samtrafik av tvåjårnvä-gar, är var och en av dessa järnvägar ansvarig.

Artide 27

Dommages-intéréts en cas de mört

§ 1. En cas de mört du voyageur, les dommages-intéréts comprennent:

a) les frais nécessaires conséculifs au décés, notamment ceux du transport du corps, d"inhumalion el d"incinération;

b) si la mört n'esl pas survenue immédia-temenl, les dommages-intéréts prévus å Fartide 28.

§ 2. Si, par la mört du voyageur, des personnes envers lesquelles il avait ou aurait eu ä Favenir une obligation alimentaire, en vertu de la loi, sont privées de leur soutien, il y a également lieu de les indemniser de cette perte. L'action en dommages-intéréts des personnes dont le voyageur assumait Fenlre-tien sans y étre tenu par la loi reste soumise au droit national.

Artikd 27

Ersättning vid dödsfall

§ I. Om en resande dödas, skall ersättningen omfatta:

a) de nödvändiga kostnader som föranleds av dödsfallet, särskilt kostnaderna för transport av kvarlevorna, begravning och eldbe-gängelse;

b) om döden inte har inträffat omedelbart, de ersältningsposler som anges i artikel 28.

§ 2. Om genom den resandes död någon, mot vilken den döde var eller i framtiden skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag, kommer att berövas sitt underhåll, skall ersättning också lämnas för denna förlust. I fråga om ersättningskrav av någon som den resande har åtagit sig att underhålla utan att vara förpliktad till det enligt lag, skall nationell rätt tillämpas.

Artide 28

Dommages-intéréts en cas de blessures

En cas de blessures ou de toute autre atteinte å Fintégrité physique ou mentale du voyageur, les dommages-intéréts comprennent:

a) les frais nécessaires, notamment ceux de traitement et de transport:

b) la reparation du préjudice causé, soit par Fincapacité de travail totale ou partidle, soit par Faccroissement des besoins.

Artikd 28

Ersättning vid annan personskada

Om en resande tillfogas kroppsskada eller annars utsätts för kroppsligt eller själsligt men, skall ersättningen täcka:

a) nödvändiga kostnader, särskilt kostnader för vård och transport;

b) inkomstförlust till följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och ökning av levnadskostnaderna.

Artide 30

Forme et limitation des dommages-intéréts

en cas de mört et de blessures

§ I. Les dommages-intéréts prévus aux artides 27, § 2 et 28 b) doivent étre alloués sous forme de capital. Toutefois, si le droit national permet Fallocalion d'une rente, ils sont alloués sous cette forme lorsque le voyageur lésé ou les ayants droit vises ä Fartide 27, 8 2, le demandent.

§ 2. Le montant des dommages-intéréts å allouer en vertu du § I est détermine selon le droit national. Toutefois, pour FappUcation des Régles uniformes, i! est fixé une limite maximale de 70000 unités de compte en capital ou en rente annuelle correspondant ä ce capital, pour chaque voyageur, dans le cas oö le droit national prévoit une limite maximale d'un montant inférieur.

Artikd 30

Ersättningens form och begränsning vid dödsfall eller annan personskada

§ I. Ersättning som avses i artiklarna 27 § 2 och i artikel 28 b) skall utges som engångsbelopp. Ersättningen skall dock utgå som livränta, om den nationella rätten tillåter det och den resande som har lidit skadan eller den rättsinnehavare som avses i artikel 27 § 2 begär det.

§ 2. Storleken av den ersättning som skall utges enligt § I bestäms enligt nationell rätt. Vid tiUämpning av de enhetliga rättsreglerna gäller dock en begränsning av engångsbelopp eller av livränta som svarar mot ett sådant belopp till 70000 beräkningsenheter per resande, om det i den nationella rätten föreskrivs begränsning till ett lägre belopp.

Artide 32

Imerdiction de limiter la responsabilité

Les dispositions tarifaires et celles des accords particuliers conclus entré le chemin de fer et le voyageur, qui tendent ä exonérer d'avance, totalement ou partieUement, le chemin de fer de sa responsabilité en cas de morl el de blessures de voyageurs, ou qui ont pour effet de renverser le fardeau de la preuve incombant au chemin de fer, ou qui établissent des limites inférieures ä celles fixées aux artides 30, § 2 et 31, sont nulles de plein droit. Toutefois, cette nullité n'entraine pas celle du contrat de transport.

Artikel 32

Förbud mot inskränkning av ansvarigheten

Sådana bestämmelser i tarifferna eller i särskilda överenskommelser mellan järnvägen och den resande som syftar till att i förväg helt eller delvis befria järnvägen frän dess ansvarighet i de fall då resande dödas eller skadas eller till att kasta om den bevisbörda som åvilar järnvägen eller till att fastställa lägre gränser för ersättningens storlek än de som föreskrivs i artikel 30 § 2 och artikel 31 är ogiltiga. Denna ogiltighet medför dock inte att befordringsavtalet blir ogiltigt.

Artide 33 Transports mixtes

§ I. Sous réserve du § 2, les dispositions relatives ä la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs ne sont pas applicables aux dommages survenus pendant le transport sur des lignes non ferroviaires inscrites sur la liste des lignes prévue aux artides 3 et 10 de la Convention.

§ 2. Toutefois, lorsque les véhicules ferroviaires sont transportés par ferry-boat, les dispositions relatives ä la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs sont applicables aux dommages vises å Farticle 26, § 1, causes par un accident en relation avec Fexploitation ferroviaire survenu pendant que le voyageur sé-journe dans lesdits véhicules, qu'il y entré ou qu'il en sort.

Pour FappUcation de Falinéa ci-dessus, on entend par «Etat sur le territoire duquel Faccident survenu au voyageur s'est produit», FEtat dont le ferry-boat bal le pavillon.

§ 3. Lorsque, par suite de circonstances exceptionnelles, le chemin de fer se trouve dans ['obligation d'inierrompre provisoire-ment son exploitalion et transporte ou fait transporter les voyageurs par un autre moyen de transport, il est responsable d'aprés le droit afférent å ce moyen de transport. Néanmoins, Farticle 18 de la Convention et les artides 8, 48 ä 53 et 55 des Régles uniformes demeurent applicables.

Artikel 33 Kombinerad befordran

§ I. Utom i de fall som avses i § 2 är bestämmelserna om järnvägens ansvarighet i de fall då resande dödas eller skadas inte tilllämpliga på en skada som har uppkommit under befordran på en sådan linje som har tagits upp i den lista som avses i artiklarna 3 och 10 i själva fördraget men som inte är en järnvägslinje.

§ 2. Om ett järnvägsfordon befordras med färja, är dock bestämmelserna om järn vägens ansvarighet i fall dä resande dödas eller skadas tillämpliga på skador som avses i artikel 26 § I och som orsakas av en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i järnvägsfordonet eller stiger på eller av detta fordon.

Vid tillämpningen av första stycket förstås med "stat på vars område den resande har skadats" den stat vars flagga fäijan för.

§ 3. Om järnvägen till följd av särskilda omständigheter anser sig vara tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och befordrar eller låter befordra de resande med ett annat transportmedel, svarar järnvägen enligt de regler som gäller för detta transportmedel. Artikel 18 i själva fördraget och artiklarna 8, 48-53 och 55 i de enhetliga rättsreglerna skall dock tillämpas.

Chapitre II

Responsabilité du chemin de fer pour les bagages

Artide 34

Responsabilité collective des chemins de fer

§ I. Le chemin de fer qui a accepté des bagages au transport en délivrant un bulletin de bagages est responsable de Fexécution du transport sur le parcours total jusqu'ä la livraison.

§ 2. Chaque chemin de fer subséquent, par le fait méme de la prise en charge des bagages, panicipe au contrat de transport et assume les obligations qui en résultent, sans préjudice des dispositions de Farticle 51, § 3 concernant le chemin de fer de destination.

Kapitel II

Järnvägens ansvarighet för inskrivet resgods

Artikel 34

Järnvägarnas gemensamma ansvarighet

§ I. En järnväg, som har tagit emot inskrivet resgods för befordran och utfärdat resgodsbevis, är ansvarig för befordringen under hela sträckan till dess att resgodset har lämnats ut.

§ 2. Genom att överta resgodset inträder varje efterföljande järnväg i befordringsavtalet och åtar sig därmed de skyldigheter som följer av detta. Denna bestämmelse utgör inte hinder mot tillämpning av vad som sägs om bestämmelsejärnvägen i artikel 51 § 3.

Artide 35

Etendue de la responsabilité

§ 1. Le chemin de fer est responsable du dommage résultant de la perte totale ou partielie et de Favarie des bagages survenues ä partir de Facceplation au transport jusqu'ä la livraison ainsi que du retard å la livraison.

§ 2. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité si la perte, Favarie ou le retard ä la livraison a eu pour cause une faute du voyageur, un ordre de celui-ci ne résultant pas d'une faute du chemin de fer, un vice propre des bagages ou des circonstances que le chemin de fer ne pouvait pas éviter et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier.

§ 3. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité lorsque la perte ou Favarie résulte des risques particuliers inhé-rents ä un ou plusieurs des faits ci-aprés:

a) absence ou défectuosité de Femballage;

b) nature spéciale des bagages;

c) expedition comme bagages d'objets exclus du transport.

Artikd 35

Ansvarighetens omfattning

§ I. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till följd av att det inskrivna resgodset helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden frän det att resgodset tas emot för befordran till dess att det lämnas ut samt för dröjsmål med utlämningen.

§ 2. Järnvägen är fri från denna ansvarighet, om förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse av den resande, på en anvisning som den resande har lämnat och som inte har föranletts av fel eller försummelse frän järnvägens sida, pä fel i själva resgodset eller pä någon omständighet som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

§ 3. Järnvägen är fri frän denna ansvarig-hel, om förlusten eller skadan härrör av en sädan sårskild risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden:

a) frånvaro av förpackning eller bristfällig förpackning;

b) resgodsets särskilda beskaffenhet;

c) inlämning av föremål som inte befordras som inskrivet resgods.

Artide 36

Charge de la preuve

§ 1. La preuve que la perte, Favarie ou le retard ä la livraison, a eu pour cause un des faits prévus ä Farticle 35, § 2, incombe au chemin de fer.

§ 2. Lorsque le chemin de fer établit que la perte ou Favarie a pu résulter, étant donné les circonstances de fait, d'un ou de plusieurs des risques particuliers prévus å Farticle 35, § 3, il y a présomption qu'elle en résulte. L"ayant droit conserve toutefois le droit de prouver que le dommage n'a pas eu pour cause, totalement ou partieUement, Fun de ces risques.

Artikel 36 Bevisskyldighel

§ I. Det ankommer på järnvägen att bevisa att förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen har orsakats av något sådant förhållande som anges i artikel 35 § 2.

§ 2. Om järnvägen visar att förlusten eller skadan med hänsyn till de föreliggande omständigheterna kan vara en följd av en eller flera av de särskilda risker som anges i artikel 35 § 3, skall det antas att den är en följd av denna risk eller dessa risker. Den som kräver ersättning får dock visa att förlusten eller skadan inte alls eller inle uteslutande är en följd av en sådan risk.

§ 2. Si un colis réputé perdu est retrouvé au cours de Fannée qui suit la demande de livraison, le chemin de fer doit äviser Fayant droit, lorsque son adresse est connue ou peut étre découverte.

§ 3. Dans les irenle jours qui suivent la reception de cet avis, Fayant droit peut exiger que le colis lui soit livré ä Fune des gares du parcours. Dans ce cas, il doit payer les frais afférenls au transport du colis depuis la gare de départ jusqu"ä celle ou a lieu la livraison et restituer Findemnité re9ue, déduction faite des frais qui auraient été compris dans cette indemnité. Néanmoins, il conserve ses droits ä indemnité pour retard å la livraison prévus ä Farticle 40.

§ 4. Si le colis retrouvé n'a pas été réclamé dans le délai prévu au § 3 ou si le colis est retrouvé plus d'un an apres la demande de livraison, le chemin de fer en dispose conformément aux lois et réglements de FEtat dont il reléve.

§ 2. Om ett resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta inom etl år från det att det begärdes utlämnat, skall järnvägen underrätta den berättigade, om dennes adress är känd eller kan utrönas.

§ 3. Inom 30 dagar från det att den berättigade har fått underrättelsen får han begära att kollii lämnas ut till honom på en station vid befordringsvägen. 1 etl sådant fall är han skyldig att betala kostnaderna för kollits befordran från inlämningsslalionen till uiläm-ningsstationen och att betala tillbaka den ersättning som han har fått med avdrag för de kostnader som kan ha räknats in i denna. Han behåller dock rätten till ersättning för dröjsmål med utlämningen enligl artikel 40.

§ 4. Om utlämning av ett kolli som har kommit till rätta inte begärs inom den lid som anges i § 3 eller om ett kolli kommer till rätta senare än etl år efter det att utlämning begärdes, får järnvägen förfoga över kollit enUgt bestämmelserna i den stat till vilken järnvägen hör.

Artide 38

Indemnité en cas de perte

§ I. En cas de perte totale ou partielie des bagages, le chemin de fer doit payer, ä Fex-clusion de tous autres dommages-intéréts:

a) si le montant du dommage est prouvé, une indemnité égale ä ce montant sans qu'elle puisse toutefois excéder 34 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute ou 500 unités de compte par colis;

b) si le montant du dommage n"est pas prouvé, une indemnité forfaitaire de 10 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute ou de 150 unités de compte par colis.

Le mode d'indemnisalion, par kilogramme manquant ou par colis, est détermine par les tarifs intemationaux.

§ 2. Le chemin de fer doit rembourser, en outre, le prix de transport, les droits de douane el les autres sommes déboursées å Foccasion du transport du colis perdu.

Artikd 38 Ersättning vid förlust

§ I. När inskrivet resgods har gått föriorat helt eller delvis, är järnvägen inte skyldig alt betala någon annan ersättning än:

a) om skadans storlek är bevisad, en ersättning som motsvarar skadan, dock högst 34 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt eller 500 beräkningsenheter per kolli;

b) om skadans storlek inte är bevisad, en ersättning med sammanlagt 10 beräkningsenheter per kilogram av föriusten i bmttovikt eller 150 beräkningsenheter per kolli.

I de internationella tarifferna bestäms om ersättningen skall beräknas per kilogram av viktförluslen eller per kolli.

§ 2. Järnvägen skall vidare lämna ersättning för befordringsavgifter, tullavgifter och andra utlägg i anledning av befordringen av det kolli som har gått förlorat.

Artide 40

Indemnité en cas de retard å la livraison

§ I. En cas de retard å la livraison des bagages, le chemin de fer doit payer, par période indivisible de vingt-quatre heures ä compter de la demande de livraison, mais avec un maximum de quatorze jours:

a) si Fayant droit prouve qu'un dommage, y compris une avarie, en est résulte, une indemnité égale au montant du dommage jus-qu'ä un maximum de 0,40 unité de compte par kilogramme de masse bmte des bagages ou de 7 unités de compte par colis, livrés en retard;

b) si Fayant droit ne prouve pas qu'un dommage en est résulte, une indemnité forfaitaire de 0,07 unité de compte par kilogramme de masse brute des bagages ou de 1,40 unité de compte par colis, livrés en retard.

Le mode d'indemnisalion, par kilogramme ou par colis, est détermine par les tarifs internafionaux.

§ 2. En cas de perte totale des bagages, Findemnité prévue au § 1 ne peut se cumuler avec celle de Farticle 38.

§ 3. En cas de perte partidle des bagages, Findemnité prévue au § 1 est payée pour la partie non perdue.

§ 4. En cas d'avarie des bagages ne résultant pas du retard ä la livraison, Findemnité prévue au § 1 se cumule, s'il y a lieu, avec celle de Farticle 39.

§ 5. En aucun cas, le cumul de Findemnité prévue au § 1 avec celles des artides 38 et 39 ne peut donner lieu au paiement d'une indemnité supérieure ä celle qui serait due en cas de perte totale des bagages.

Artikel 40

Ersättning vid dröjsmål med utlämningen

§ 1. Vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods omfattar järnvägens ersättningsskyldighet för varje påbörjad 24-tim-marsperiod räknat frän den tidpunkt då resgodset begärdes utlämnat, dock högst för 14 dagar,

a) om den berättigade visar att skada, varmed även förstås skada på själva resgodset, har uppkommit genom dröjsmålet, en ersättning som motsvarar skadan, dock högst 0,40 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset eller 7 beräkningsenheter för varje kolli som har lämnats ut för sent,

b) om den berättigade inte visar att skada har uppkommit genom dröjsmålet, en ersättning på sammanlagt 0,07 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset eller 1,40 beräkningsenheter för varje kolli som har lämnats ut för sent.

I de internationella tarifferna bestäms om ersättningen skall beräknas per kilogram av viktförlusten eller per kolli.

§ 2. Om resgodset har gått helt förlorat, skall ersättning inte utgå enligt § 1 vid sidan av ersättning enligt artikel 38.

§ 3. Om resgodset har gått förlorat delvis, skall ersättning utgå enligt § 1 bara för vad som inte har gått förlorat.

§ 4. Om skadan pä resgodset inte har orsakats av dröjsmålet med utlämningen, kan ersättning enligt § 1 i förekommande fall utgå vid sidan av ersättning enligt artikel 39.

§ 5. Den sammanlagda ersättningen enligt § 1 och artiklarna 38 och 39 får inte i något fall överstiga den ersättning som skulle ha utgått, om resgodset hade gått helt förlorat.

Artide 41

Véhicules automobiles accompagnés

§ 1. En cas de retard dans le chargement pour une cause imputable au chemin de fer ou de retard ä la livraison d'un vehicule auto-mobile accompagné, le chemin de fer doit payer. lorsque Fayant droit prouve qu'un dommage en est résulte, une indemnité dont le montant ne peut excéder le prix de transport du vehicule.

§ 2. Si Fayant droit renonce au contrat de transport, en cas de retard dans le chargement pour une cause imputable au chemin de fer, le prix de transport du vehicule et des voyageurs est remboursé ä Fayant droit. En outre, celui-ci peut rédamer, lorsqu'il prouve qu"un dommage est résulte de ce retard. une indemnité dont le montant ne peut excéder le prix de transport du vehicule.

§ 3. En cas de perte totale ou partidle d'un vehicule, Findemnité å payer ä Fayant droit pour le dommage prouvé est calculée d'aprés la valeur usuelle du vehicule et ne peut excéder 4000 unités de compte. Une remorque avec ou sans chargement est considérée comme un vehicule.

§ 4. En ce qui concerne les objets laissés dans le vehicule, le chemin de fer n'est responsable que du dommage causé par sa faute. L'indemnité totale å payer ne peut excéder 700 unités de compte.

En ce qui concerne les objets laissés sur le vehicule, le chemin de fer n'est pas responsable.

§ 5. Les autres dispositions concernant la responsabilité pour les bagages sont également applicables au transport des véhicules automobiles accompagnés.

Artikel 41

Motorfordon med förare

§ I. Om lastningen av ett motorfordon som åtföljs av förare blir försenad till följd av en omständighet för vilken järnvägen svarar eller om utlämningen av fordonet blir fördröjd, och om den berättigade visar att det inträffade har medfört skada, skall järnvägen ersätta skadan intill det belopp som motsvarar befordringsavgiften för fordonet.

§ 2. Om den berättigade haver befordringsavtalet pä grund av att lastning inte sker i rätt tid till följd av en omständighet för vilken järnvägen svarar, skall befordringsavgiften för fordonet och de resande betalas tillbaka till honom. Visar denne att han har lidit skada genom dröjsmålet, får han dessutom kräva ersättning intill det belopp som motsvarar befordringsavgiften för fordonet.

§ 3. Om ett fordon går förlorat helt eller delvis, skall ersättningen till den berättigade för bevisad skada beräknas efter fordonets bruksvärde men får inte överstiga 4000 beräkningsenheter. En släpvagn med eller utan last betraktas som ett fordon.

§ 4. I fråga om föremål som har lämnats i fordonet är järnvägen ansvarig bara för sädan skada som den har orsakat genom fel eller försummelse. Den sammanlagda skadeersättningen skall inte överstiga 700 beräkningsenheter.

Järnvägen är inte ansvarig för föremål som har lämnats på fordonet.

§ 5. I övrigt tillämpas bestämmelserna om ansvarigheten för inskrivet resgods också på befordran av motorfordon som åtföljs av förare.

Chapitre III

Dispositions communes relatives ä la responsabilité

Artide 42

Indemnité en cas de dol ou de faute lourde

Lorsque le dommage résulte d'un dol ou d'une faute lourde imputable au chemin de fer, les dispositions des artides 30, 31 et 38 ä 41 des Régles uniformes ou ceUes prévues par le droit national, qui limitent les indem-nités a un montant détermine, ne s'appli-quent pas.

Kapitel III

Gemensamma bestämmelser om ansvarigheten

Artikel 42

Ersättning vid uppsåt eller grov vårdslöshet

Om skadan har orsakats genom uppsåt eller grov vårdslöshet från järnvägens sida, till-lämpas inte de bestämmelser i nationell rätt eller i artiklarna 30, 31 och 38-41 i de enhetliga rättsreglerna vilka begränsar ersättningen till ett visst belopp.

Artide 43

Inléréls de Vindemnité

§ I. L'ayant droit peut demander des in-téréts de Findemnité, calculés å raison de cinq pour cent Fan, ä partir du jour de la rédamation prévue å Farticle 49 ou, s'il n'y a pas eu de rédamation, du jour de la demande en justice.

§ 2. Toutefois, pour les indemnités dues en vertu des artides 27 et 28, les intéréts ne courent que du jour ou les faits qui ont servi ä la détermination de leur montant se sont produits, si ce jour est postérieur ä celui de la rédamation ou de la demande en justice.

§ 3. En ce qui concerne les bagages, les intéréts ne sont dus que si Findemnité excéde 4 unités de compte par bulletin de bagages.

§ 4. En ce qui concerne les bagages, si Fayant droit ne remet pas au chemin de fer, dans un délai convenable qui lui est fixé, les piéces justificatives nécessaires pour la liqui-dation définitive de la rédamation, les intéréts ne courent pas entré Fexpiration du délai fixé et la remise effective des piéces.

Artikd 43

Ränta på ersättning

§ I. Den som har rätt till ersättning får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem procent per år, räknat från och med den dag dä krav framställdes enligt artikel 49 eller, om krav inte framställdes i sädan ordning, från och med den dag dä talan väcktes vid domstol.

§ 2. På ersättning enligt artiklarna 27 och 28 utgår dock ränta först från och med den dag då de omständigheter inträffade som lades till gmnd för beräkning av ersättningsbeloppet, om denna dag är senare än den dag då anspråket framställdes eller talan väcktes.

§ 3. I fråga om inskrivet resgods utgår ränta endast om ersättningsbeloppet överstiger 4 beräkningsenheter per resgodsbevis.

§ 4. Om den som har rätt till ersättning i fråga om inskrivet resgods inte inom en skälig frist som har fastställts för honom till järnvägen överlämnar de handlingar som den behöver för att kunna slutföra behandlingen av hans krav, utgår inte ränta för tiden från det att fristen går ut till dess att handlingarna överlämnas.

Artide 44

Responsabilité en cas d'accident nudéaire

Le chemin de fer est déchargé de la responsabilité qui lui incombe en vertu des Régles uniformes lorsque le dommage a été causé par un accident nudéaire et qu'en application des lois et réglements d'un Etat réglant la responsabilité dans le domaine de Fénergie nudéaire, Fexploitant d'une installation nudéaire ou une autre personne qui lui est sub-stituée est responsable de ce dommage.

Artide 45

Responsabilité du chemin de fer pour ses

agents

Le chemin de fer est responsable de ses agents et des autres personnes qu'il emploie pour Fexécution du transport.

Artikel 44

Ansvarighet vid alomolycka

Järnvägen är fri från ansvarighet enligt de enhetliga rättsreglerna, om skadan har orsakats av en atomolycka och innehavaren av en atomanläggning eller nägon annan person i hans ställe är ansvarig för skadan enligt en stats bestämmelser om ansvarighet pä atomenergins område.

Artikel 45

Järnvägens ansvarighet för sin personal

Järnvägen är ansvarig för sina anställda och för andra personer som den anlitar för att utföra befordringen.

Artide 47 Dispositions spéciales

§ 1. Sous réserve de Farticle 41, la responsabilité du chemin de fer pour le dommage causé par le retard ou la suppression d'un train ou par une correspondance manquée reste soumise aux lois el réglements de FEtat ou le fait s'est produit.

§ 2. Sous réserve de Farticle 26, le chemin de fer n'esl responsable que du dommage causé par sa faute, en ce qui concerne les objets et les animaux dont la surveillance incombe au voyageur conformément ä Farticle 15, § 5 et les objets que le voyageur a sur lui.

§ 3. Les autres artides du Titre III et le Titre IV ne sont pas applicables aux cas des §§ 1 et 2.

Artikel 47

Särskilda bestämmelser

§1.1 den mån inte annat följer av artikel 41. bestäms järnvägens ansvarighet för skada som uppkommer genom att tåg försenas eller ställs in eller all anslutning uteblir av lag eller annan författning i den stal där den händelse inträffade som orsakade skadan.

§ 2. I den män inle annat följer av artikel 26, svarar järnvägen för föremål och djur som del enligl artikel 15 § 5 åligger den resande att ha uppsikt över samt föremål som den resande bär pä sig endast i de fall då skadan har orsakats av fel eller försummelse från järnvägens sida.

§ 3. Övriga artiklar i avdelningarna III och IV är inte tillämpliga på de fall som avses i §§ I och 2.

TITRE IV

EXERCICE DES DROITS

Artide 48

Constatation de perte partidle ou d'avarie

des bagages

§ 1. Lorsqu'une perte partidle ou une avarie des bagages est découverte ou présu-mée par le chemin de fer ou que Fayant droit en allégue Fexislence, le chemin de fer doit dresser sans délai el, si possible, en présence de Fayant droit, un procés-verbal constatani, suivant la nature du dommage, Fétat des ba-

AVDELNING IV FRAMSTÄLLANDE AV ANSPRÅK

Artikd 48

Fastställelse av att inskrivet resgods har skadats eller delvis gått förlorat.

§ I. Om järnvägen upptäcker eller får anledning anta att inskrivet resgods har skadats eller delvis gått förlorat eller om den som har rält till godset påstår all delta är fallet, skall järnvägen genast och om möjligt i dennes närvaro upprätta en redogörelse i vilken allt efter skadans art anges resgodsets tillstånd och

gages, leur masse et, autant que possible, Fimportance du dommage, sa cause el le moment oö il s'est produit.

Une copie de ce procés-verbal doit étre remise gratuitement å Fayant droit.

§ 2. Lorsque Fayant droit n'accepte pas les consiataiions du procés-verbal, il peut demander que Fétat et la masse des bagages ainsi que la cause et le montant du dommage soient constatés par un expert nommé par les parties ou par voie judiciaire. La procédure est soumise aux lois el réglements de FEtat oö la constatation a lieu.

§ 3. En cas de perte de colis, Fayant droit doit, pour faciliter les recherches du chemin de fer, donner une descriplion aussi exade que possible des colis perdus.

vikt samt, så långt möjligt, skadans omfattning, dess orsak och tidpunkten då den inträffade.

En avskrift av redogörelsen skall kostnadsfritt tillställas den som har rätt till godset.

§ 2. Om den som har rätt till godset inte godtar uppgifterna i redogörelsen, kan han begära att resgodsets tillstånd och vikt samt skadans orsak och storlek fastställs av en sakkunnig, som utses av parterna eller pä rättslig väg. 1 fråga om förfarandet gäller bestämmelserna i den stat där utredningen äger rum.

§ 3. Om ett resgodskolli har gått förlorat, skall den berättigade för alt underlätta järnvägens efterforskningar lämna en sä noggrann beskrivning som möjligt av det förlorade kollit.

Artide 49 Rédamations

§ I. Les rédamations relatives å la responsabilité du chemin de fer en cas de morl el de blessures de voyageurs doivent étre adres-sées par écrit ä Fun des chemins de fer suivants:

a) le chemin de fer responsable; si selon Farticle 26, § 4, deux chemins de fer sont responsables, å Fun d'eux;

b) le chemin de fer de départ;

c) le chemin de fer de destination;

d) le chemin de fer du domicile ou de la
résidence habitudle du voyageur, pour au
tant que le siége social de ce chemin de fer est
situé sur le territoire d'un Etat membre.

§ 2. Les autres rédamations relatives au contrat de transport doivent étre adressées par écrit au chemin de fer désigné å Farticle 5l,§§2et3.

Lors du réglement de la rédamation. le chemin de fer peut exiger la restitution des billels ou des bulletins de bagages.

§ 3. Le droit de presenter une rédamation appartient aux personnes qui ont le droit d'aclionner le chemin de fer en vertu de Farticle 50.

§ 4. Les billets, bulletins de bagages et autres piéces que Fayant droit juge utile de joindre ä la rédamation doivent étre pré-sentés soit en originaux, soit en copies, celles-ci dument légalisées si le chemin de fer le demande.

Artikd 49 Ersättningsanspråk

§ 1. Anspråk med anledning av järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas skall framställas skriftligen hos någon av följande järnvägar:

a) den ansvariga järnvägen eller, om enligt artikel 26 § 4 tvä järnvägar är ansvariga, en av dessa;

b) avresejärnvägen;

c) bestämmelsejärnvägen;

d) järnvägen i den resandes hemort eller
vanliga uppehållsort, i den mån järnvägen har
sitt säte inom en medlemsstat.

§ 2. Andra anspråk med anledning av ett befordringsavtal skall framställas skriftligen hos den järnväg som anges i artikel 51 §§ 2 och 3.

Vid slutlig uppgörelse i fråga om ett anspråk får järnvägen fordra att biljetter eller resgodsbevis lämnas tillbaka.

§ 3. Behörighet alt framställa anspråk tillkommer den som är behörig att föra talan mot järnvägen enligt artikel 50.

§ 4. Biljetter, resgodsbevis och andra handlingar som den som framställer anspråket önskar foga till framställningen skall företes i original eller i avskrift som skall vara behörigen bestyrkt, om järnvägen begär det.

Artide 51

Chemins de fer qui peuvent étre actionnés

§ 1. L'action judiciaire fondée sur la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs ne peut étre exercée que contre le chemin de fer responsable, au sens de Farticle 26, § 4. En cas de coexploitation par deux chemins de fer, le demandeur a le choix entré eux.

§ 2. L'aclion judiciaire en repetition d'une somme payée en vertu du contrat de transport peut étre exercée contre le chemin de fer qui a per9U cette somme ou contre celui au profil duquel elle a été per9ue.

§ 3. Les autres actions judiciaires qui naissenl du contrat de transport peuvent étre exercées contre le chemin de fer de départ, le chemin de fer de destination ou contre celui sur lequel s'est produit le fait généraieur de Faction.

Le chemin de fer de destination peut étre actionné, méme s'il n'a pas re9u les bagages.

§ 4. Si le demandeur a le choix entré plusieurs chemins de fer, son droit d'option s'éteinl dés que Faction est intentée contre Fun d'eux.

§ 5. L'action judiciaire peut étre exercée contre un chemin de fer autre que ceux vises aux §§ 2 et 3, lorsqu'elle est présentée comme demande reconventionneUe ou comme exception dans Finstance relative å une demande principale fondée sur le méme contrat de transport.

Artide 52 Compétence

§ 1. Les actions judiciaires fondées sur la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs ne peuvent étre intentées que devant la juridiction compétente de FEtat sur le territoire duquel Fac-

Artikd5l

Järnvägar mot vilka talan får föras

§ I. Talan om ersättning på grund av järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas får föras endast mot den järnväg som är ansvarig järnväg enligt artikel 26 § 4. Om två järnvägar driver trafik gemensamt, får käranden välja mellan dem.

§ 2. Talan om återbetalning av ett belopp som har erlagts på grund av ett befordringsavtal fär föras mot den järnväg som har tagit emot beloppet eller mot den järnväg för vars räkning beloppet har tagits emot.

§ 3. Annan talan på grund av befordringsavtalet får föras mot avresejärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg pä vars sträcka den omständighet har inträffat som talan grundas på.

En sädan talan fär föras mot bestämmelse-järnvägen, även om denna inte har tagit emot resgodset.

§ 4. Om käranden har rätt att välja mellan flera järnvägar, upphör hans valrätt när talan väcks mot en av dessa.

§ 5. Som genkäromål eller kvittningsin-vändning får talan föras mot nägon annan järnväg än de som avses i §§ 2 och 3, om talan grundas på samma befordringsavtal som huvudyrkandet i målet.

Artikd 52 Behörig domstol

§ I. Talan som grundas pä järnvägens ansvarighet i fall dä resande dödas eller skadas fär föras endast vid behörig domstol i den stat på vars område den skadevällande händelsen inträffade, om inte något annat föreskrivs i en

cident survenu au voyageur s'est produit, å moins qu'il n'en soit décide autrement dans les accords entré Etats ou les actes de concession.

§ 2. Les autres actions judiciaires fondées sur les Régles uniformes ne peuvent étre intentées que devant la juridiction compétente de FEtat dont reléve le chemin de fer actionné, å moins qu'il n'en soit décide autrement dans les accords entré Etats ou les actes de concession.

Lorsqu'un chemin de fer exploite des ré-seaux autonomes dans divers Etats, chacun de ces réseaux est considéré comme un chemin de fer distinct pour FappUcation de ce paragraphe.

mellanstatlig överenskommelse eller i ett koncessionsbeslut.

§ 2. Annan talan som grundas på de enhetliga rättsreglerna får föras endast vid behörig domstol i den stat dit den järnväg hör som talan riktas mot, om inte något annat föreskrivs i en mellanstatlig överenskommelse eller i ett koncessionsbeslut.

Om en järnväg trafikerar flera självständiga nät i skilda stater, betraktas varje sådant nät som en järnväg för sig vid tillämpningen av denna paragraf.

Artide 53

Extinction de faction née de la responsabilité en cas de mört et de blessures de voyageurs

§ I. Toute action de Fayant droit fondée sur la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs est éteinte s'il ne signale pas Faccident survenu au voyageur, dans les trois mois ä compter de la connaissance du dommage, å Fun des chemins de fer auxquels une rédamation peut étre présentée selon Farticle 49, § 1.

Lorsque Fayant droit signale verbalement Faccident au chemin de fer, celui-ci doit lui délivrer une attestation de cet avis verbal.

§ 2. Toutefois, Faction n'est pas éteinte si:

a) dans le délai prévu au § 1, Fayant droit a présente une rédamation auprés de Fun des chemins de fer désignés ä Farticle 49, § I;

b) dans le délai prévu au § 1, le chemin de fer responsable ou si, selon Farticle 26, § 4, deux chemins de fer sont responsables, Fun d'eux, a eu connaissance, par une autre voie, de Faccident survenu au voyageur;

c) Faccident n"a pas été signale ou a été signale tardivement, ä la suite de circonstances qui ne sont pas imputables ä Fayant droit:

d) Fayant droit prouve que Faccident a eu
pour cause une faute du chemin de fer.

Artikd 53

Förlust av rätten att framställa anspråk som grundas pä ansvarigheten i fall då resande dödas eller skadas.

§ I. Rätten till sådan talan som grundas pä järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas går förlorad, om inte den som har rätt till ersättning inom tre månader frän det han fick kännedom om skadan lämnar meddelande om skadefallet till någon av de järnvägar hos vilka ett anspråk kan framställas enligt artikel 49 § 1.

Om den som har rätt till ersättning lämnar meddelandet muntligen till järnvägen, skall denna ge honom ett intyg om det muntliga meddelandet.

§ 2. Rätten till talan går dock inte förlorad, om

a) den som har rätt till ersättning inom den tid som anges i § I har framställt ett anspråk hos någon av de järnvägar som nämns i artikel 49 § 1;

b) den ansvariga järnvägen eller, när tvä järnvägar är ansvariga enligt artikel 26 § 4, en av dessa, inom den tid som anges i § I, på något annat sätt har fått kännedom om att den resande har skadats;

c) meddelande om skadefallet inte har lämnats eller inte har lämnats i tid till följd av omständigheter som inte kan läggas den berättigade till last;

d) den berättigade visar att skadefallet har
orsakats av fel eller försummelse frän järnvä
gens sida.

Artide 54

Extinction de Faction née du contrat de

transport des bagages

§ I. La reception des bagages par Fayant droit éteint toute action contre le chemin de fer, née du contrat de transport, en cas de perte "partidle, d'avarie ou de retard ä la livraison.

§ 2. Toutefois, Faction n'est pas éteinte:

a) en cas de perte partidle ou d'avarie, si
1° la perte ou Favarie a été constatée avant

la reception des bagages par Fayant droit conformément ä Farticle 48;

2° la constatation qui aurait du étre faite conformément å Farticle 48 n"a été omise que par la faute du chemin de fer;

b) en cas de dommage non apparent dont
Fexislence est constatée apres la reception
des bagages par Fayant droit, si celui-ci

1° demande la constatation conformément å Farticle 48 immédiatement apres la découverte du dommage et au plus tärd dans les trois jours qui suivent la reception des bagages, et

T prouve, en outre, que le dommage s'est produit entré Facceplation au transport et la livraison;

c) en cas de retard ä la livraison, si Fayant
droit a, dans les vingt et un jours, fait valoir
ses droits auprés de Fun des chemins de fer
désignés ä Farticle 51, § 3;

d) si Fayant droit prouve que le dommage
a pour cause un dol ou une faute lourde impu
table au chemin de fer.

Artikel 54

Förlust av rätlen all framställa anspråk som grundar sig på avtal om befordran av inskrivet resgods.

§ I. När den som har rätt till ersättning tar emot resgodset, upphör rätten att med stöd av befordringsavtalet föra talan mot jämvägen med anledning av att resgodset har gått förlorat delvis eller har blivit skadat eller har lämnats ut för sent.

§ 2. Talerätten upphör dock inte

a) vid delförlust eller skada, om

1) förlusten eller skadan har fastställts enligt artikel 48 innan den berättigade tog emot resgodset;

2) fastställelse som borde ha skett enligt artikel 48 har underlåtits enbart på grund av fel eller försummelse från järnvägens sida;

b) vid skada som inte kan upptäckas ut
ifrån och som har fastställts först efter det att
den som har rätt till ersättning tog emot res
godset, om han

1. begär fastställelse enligt artikel 48 genast efter det att skadan upptäcktes och senast tre dagar efter det att resgodset togs emot, och

2. dessutom bevisar att skadan har uppkommit under tiden från det att resgodset togs emot till befordran till dess att det lämnades ut;

c) vid dröjsmål med utlämningen, om den
som har rätt till ersättning inom 21 dagar har
gjort sin rätt gällande hos någon av de järnvä
gar som anges i artikel 51 § 3;

d) om den som har rätt till ersättning visar,
att skadan har orsakats genom uppsåt eller
grov vårdslöshet från järnvägens sida.

Artide 55 Prescription de radion

§ I. Les actions en dommages-intéréts fondées sur la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs sont prescrites :

a) pour le voyageur, par trois ans ä compter du lendemain de Faccident;

b) pour les autres ayants droit, par trois ans ä compter du lendemain du décés du voyageur, sans que ce délai puisse toutefois dépasser cinq ans å compter du lendemain de Faccident.

Artikel 55 Preskription av anspråk

§ I. En skadeståndsfordran som grundas på järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är preskriberad

a) för den resande efter tre år, räknat från dagen efter den dag då den skadevällande händelsen inträffade;

b) för andra skadelidande efter tre år, räknat från dagen efter den resandes bortgång, dock senast efter fem år räknat från dagen efter den dag då olyckan inträffade.

§ 2. Les autres actions qui naissent du contrat de transport sont prescrites par un an.

Toutefois, la prescription est de deux ans s"il s"agit de Faction fondée :

a) sur un dommage ayant pour cause un dol;

b) sur un cas de fraude.

§ 3. La prescription prévue au § 2 court pour Faction :

a) en indemnité pour perte totale : du qua-torziéme jour qui suit Fexpiration du délai prévu ä Farticle 23, § 3;

b) en indemnité pour perte partielle, avarie ou retard ä la livraison : du jour ou la livraison a eu lieu;

c) en paiement ou en remboursement du prix de transport, de frais accessoires ou de surtaxes, ou en rectification en cas d'applica-tion irréguliére d'un tarif ou d'erreur dans le calcul ou la perception: du jour du paiement ou, s'il n'y a pas eu paiement, du jour oö le paiement aurait dO étre effectué;

d) en paiement d"un supplement de droit
réclamé par les douanes ou d'autres autorités
administratives : du jour de la demande de
ces autorités;

e) dans tous les autres cas concernant le
transport des voyageurs : du jour de Fexpira
tion de la validité du billet.

Le jour indiqué comme point de départ de la prescription n'est jamais compris dans le délai.

§ 4. En cas de rédamation adressée au chemin de fer conformément å Farticle 49 avec les piéces justificatives nécessaires, la prescription est suspendue jusqu'au jour oö le chemin de fer rejette la rédamation par écrit et restitue les piéces. En cas d'accepta-tion partielle de la rédamation, la prescription reprend son cours pour la partie de la rédamation qui reste litigieuse. La preuve de la reception de la rédamation ou de la réponse et celle de la restitution des piéces sont ä la charge de la partie qui invoque ce fait.

Les rédamations ultérieures ayant le méme objet ne suspendent pas la prescription.

§ 5. L'action prescrite ne peut plus étre exercée, méme sous forme d'une demande reconventionneUe ou d'une exception.

§ 2. Andra fordringar på grund av befordringsavtal preskriberas efter ett år.

Preskriptionstiden är dock två år i fråga om en fordran som

a) avser skada som har orsakats uppsåtligen;

b) grundas på svikligt förfarande,

§ 3. Den preskriptionstid som avses i § 2 räknas i fråga om

a) fordran på ersättning för totalförlust: från den fjortonde dagen efter utgången av den tid som anges i artikel 23 § 3;

b) fordran på ersättning för ddförlust, skada eller dröjsmål med utlämningen: från dagen för utlämningen;

c) fordran på betalning eller återbetalning av befordringsavgifter, andra kostnader eller tillägg eller fordran på gottgörelse när en tariff har tillämpats oriktigt eller något fel har begåtts vid beräkningen eller betalningen: från dagen för betalningen eller, om betalning inte har skett, från den dag dä betalningen borde ha skett;

d) fordran på betalning av tilläggsbelopp
som tullmyndigheter eller andra förvaltnings
myndigheter har begärt: från den dag dä myn
digheten framställde begäran;

e) fordran som i något annat avseende gäl
ler den resandes befordranr frän den dag då
biljettens giltighetstid gick ut.

I preskriptionstiden inräknas inte den dag som anges som begynnelsedag.

§ 4. Om krav mot järnvägen framställs i överensstämmelse med artikel 49 och de handlingar bifogas som behövs, görs uppehåll i preskriptionstiden till den dag då järnvägen skriftligen avslår kravet och återställer hand-. Ungarna. Medges kravet delvis, börjar preskriptionstiden äter att löpa för den del av kravet som alltjämt är tvistig. Skyldigheten att bevisa att krav eller svar därpå har tagits emot eller att handlingarna har lämnats tillbaka åvilar den part som påstår att detta har skett.

Ett förnyat krav som avser samma sak medför inte uppehåll i preskriptionstiden.

§ 5. En preskriberad fordran får inte göras gällande ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

Artide 57

Recours en cas de perte ou d'avarie

§ 1. Le chemin de fer qui a payé une indemnité pour perte totale ou partidle ou pour avarie de bagages, en vertu des Régles uniformes, a un droit de recours contre les chemins de fer ayant participe au transport conformément aux dispositions suivantes :

a) le chemin de fer qui a causé le dommage en est seul responsable;

b) lorsque le dommage a été causé par plusieurs chemins de fer, chacun d'eux répond du dommage qu'il a causé; si la distinction est impossible, Findemnité est répartie entré eux conformément au c);

c) s'il ne peut étre prouvé que le dommage a été causé par un ou plusieurs chemins de fer, Findemnité est répartie entré tous les chemins de fer ayant participe au transport, ä Fexception de ceux qui prouvent que le dommage n'a pas été causé sur leurs lignes; la répartition est faite proportionnellement aux distances kilométriques d'application des tarifs.

§ 2. Dans le cas d'insolvabilité de Fun de ces chemins de fer, la part lui incombant et non payée par lui est répartie entré tous les autres chemins de fer ayant participe au transport, proportionnellement aux distances kilométriques d'application des tarifs.

Artikd 57

Rätt till återkrav vid förlust eller skada

§ 1. Om en järnväg har betalat ersättning enligt de enhetliga rättsreglerna för att inskrivet resgods har gått förlorat helt eller delvis eller har skadats, har järnvägen gentemot de järnvägar som har deltagit i befordringen rätt till återkrav enligt följande bestämmelser.

a) Den järnväg som har orsakat skadan är ensam ansvarig för den.

b) Om skadan har orsakats av flera järnvägar, svarar var och en av dem för den del av skadan som den järnvägen har orsakat. Om en sådan uppdelning inte kan göras, fördelas ersättningsskyldigheten mellan järnvägarna enligt c).

c) Om det inte kan visas att skadan har orsakats av en eller flera järnvägar, fördelas ersättningsskyldigheten mellan alla järnvägar som har deltagit i befordringen med undantag av dem som visaratt skadan inte har orsakats på deras linjer. Fördelningen sker i förhållande till antalet tariffkilometer.

§ 2. Om någon av järnvägarna är på obestånd, skall vad den järnvägen inte betalar av sin andel fördelas mellan de övriga järnvägar som har deltagit i befordringen i förhällande till antalet tariffkilometer.

Artide 59 Procédure de recours

S I. Le bien-fondé du paiement effectué par le chemin de fer exer9ant Fun des recours prévus aux artides 57 et 58 ne peut étre con-testé par le chemin de fer contre lequel le recours est exercé, lorsque Findemnité a été fixée judiciairement et que ce dernier chemin de fer, dument assigné, a été mis å méme d'in!ervenir au procés. Le juge saisi de Faction principale fixe les délais impartis pour la signification de Fassignation et pour Finter-vention.

§ 2. Le chemin de fer qui exerce son recours doit former sa demande dans une seule et méme instance contre tous les chemins de fer avec lesquels il n'a pas transigé, sous peine de perdre son recours contre ceux qu'il n'aurait pas assignés.

§ 3. Le juge doit statuer par un seul et méme jugement sur tous les recours dont il est saisi.

§ 4. Les chemins de fer actionnés ne peuvent exercer aucun recours ultérieur.

§ 5. Des recours ne peuvent pas étre introduits dans Finstance relative ä la demande en indemnité exercée par Fayant droit au contrat de transport.

Artikel 59

Förfarandet i mål om återkrav

§ I. En järnväg, mot vilken återkrav riktas enligt artikel 57 eller 58, får inte bestrida det befogade i en betalning som den äterkravssö-kande järnvägen har gjort, om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och den järnväg mot vilken återkravet riktas har blivit behörigen underrättad om stämningsansökningen och beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet. Domstolen i huvudmålet fastställer de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om intervention skall göras.

§ 2. Den järnväg som utövar sin rätt tUl återkrav skall stämma in samtliga järnvägar med vilka den inte har gjort upp i godo i en och samma rättegång. I annat fall förlorar den rätten till återkrav mot de järnvägar som inte har stämts in.

§ 3. Domstolen skall meddela en enda dom i fråga om aUa återkrav som den handlägger.

§ 4. De instämda järnvägarna har inte rätt till ytteriigare återkrav.

§ 5. Återkrav får inte handläggas gemensamt med skadeståndskrav som väckts på grund av befordringsavtalet.

TITRE PREMIER GÉNÉRALITÉS

Artide premier Champ d'application

§ I. Sous réserve des exceptions prévues ä Farticle 2, les Régles uniformes s'appliquent ä tous les envois de marchandises remis au transport avec une lettre de voiture directe établie pour un parcours empruntant les territoires d'au moins deux Etats et comprenant exdusivement des lignes inscrites sur la liste prévue aux artides 3 et 10 de la Convention.

§2. Dans les Régles uniformes, le terme «gare » couvre : les gares ferroviaires, les ports des services de navigation et tous autres établissements des entreprises de transport, ouverts au public pour Fexécution du contrat de transport.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikd I

Tillämpningsområde

§1. Med förbehåll för de undantag som anges i artikel 2 är de enhetliga rättsreglerna tillämpliga på alla godssändningar som lämnas till befordran med en genomgående fraktsedel som har utfärdats för en sträcka som berör minst tvä staters områden och som uteslutande omfattar linjer som är upptagna på den lista som avses i artiklarna 3 och 10 i fördraget.

§2. I de enheUiga rättsreglerna innefattar uttrycket "station" järnvägsstationer, sjöfartslinjers hamnar och alla andra inrättningar som trafikföretagen har öppnat för allmänheten i syfte att fullgöra befordringsavtal.

a) si les lignes par lesquelles s"effectue le transit sont exdusivement exploitées par un chemin de fer de FEtat de départ ou

bl si les Etats ou les chemins de fer intéressés sont convenus de ne pas considérer ces envois comme intemationaux.

§2. Les envois entré gares de deux Etats limitrophes et les envois entré gares de deux Etats en transit par le territoire d'un troisiéme Etat, si les lignes par lesquelles s'effec-tue le transport sont exdusivement exploitées par un chemin de fer de Fun de ces trois Etats. sont soumis au régime du trafic intérieur applicable å ce chemin de fer, lorsque Fexpéditeur, en utilisant la lettre de voiture correspondante, le revendique et que les lois et réglements d"aucun des Etats intéressés ne s'y opposent.

a) om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avsändnings-staten. eller

b) om de berörda staterna eller järnvägarna har enats om att inte betrakta befordringen som internationell.

§ 2. När en befordran sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område, och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med säte i nägon av dessa tre stater, tillämpas de föreskrifter som gäller för denna järnvägs inrikes trafik, om avsändaren begär det och använder motsvarande fraktsedel samt hinder mot detta inte möter på grund av lag eller annan författning i någon av de berörda staterna.

Artide 3

Obligation de transporter

§ I. Le chemin de fer est tenu d'effectuer, aux conditions des Rgles uniformes, tout transport de marchandises par wagons com-plets, pourvu que:

a) Fexpéditeur se conforme aux Régles uniformes, aux dispositions complémentaires et aux tarifs;

b) le transport soit possible avec le personnel et les moyens de transport normaux per-mettant de satisfaire les besoins réguliers du trafic;

c) le transport ne soit pas empéché par des circonstances que le chemin de fer ne peut pas éviter et auxquelles il ne dépend pas de lui de remédier.

§2. Le chemin de fer n'est tenu d'accepter les marchandises dont le chargement, le transbordement ou le déchargement exigent Femploi de moyens spéciaux que si les gares concernées disposent de ces moyens.

§3. Le chemin de fer n'est tenu d'accepter que les marchandises dont le transport peut étre effectué sans délai; les prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice déterminent les cas ou les marchandises ne remplissant pas cette condition doivent étre prises provisoire-ment en dépöt.

§4. Lorsque Fautorité compétente a décide que:

Artikd 3 Befordringsskyldighet

§ I. Järnvägen är skyldig att befordra sådant gods som lämnas in som vagnslastgods i enlighet med de enhetliga rättsreglerna, under förutsättning att

a) avsändaren rättar sig efter de enhetliga rättsreglerna, tilläggsbestämmelserna och tarifferna;

b) befordringen kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som svarar mot trafikens vanliga behov;

c) befordringen inte hindras till följd av förhållanden som järnvägen inte kan undgå och som det inte ankommer på den att avhjälpa.

2. Järnvägen är inte skyldig att ta emot gods, vars lastning, omlastning eller lossning kräver att särskild utrustning används, om de berörda stationerna saknar sädan utrustning.

3. Järnvägen är endast skyldig att ta emot gods som kan befordras utan dröjsmål. De föreskrifter som gäller för avsändarstationen avgör i vilka fall gods som inte uppfyller detta villkor skall tas emot för tillfällig förvaring.

§4. Om en behörig myndighet har föreskrivit att

a) le service sera supprimé ou suspendu en totalité ou en partie.

b) certains envois seront exclus ou admis seulement sous condition,

ces mesures doivent étre portées sans délai å la connaissance du public et des chemins de fer; ceux-ci en informent les chemins de fer des autres Etats en vue de leur publication.

§5. Les chemins de fer peuvent, d"un commun accord, concentrer le transport de marchandises. dans certains relations, sur des points frontiéres et sur des pays de transit déterminés.

Ces mesures sont communiquées ä FOffice central. Elles sont consignées par les chemins de fer sur des listes spéciales, publiées dans la forme prévue pour les tarifs intemationaux et entrent en vigueur un mois apres la date de la communication ä FOffice central.

§6. Toute infraction commise par le chemin de fer å cet artide peut donner lieu å une action en reparation du dommage causé.

a) trafiken varaktigt eller tillfälligt skall inställas eller inskränkas.

b) vissa sändningar inte får befordras eller får befordras endast på vissa villkor,

skall allmänheten och järnvägarna genast underrättas om detta. Järnvägarna skall underrättajärnvägarna i de andra staterna, som i sin tur skall offentliggöra föreskriften.

§5. Järnvägarna får sinsemellan komma överens om att i vissa förbindelser koncentrera godsbefordringen till bestämda gräns-övergångspunkter och genomfartsländer.

Sädana åtgärder skall meddelas till centralbyrån. De skall av järnvägarna tas upp i särskilda listor, offentliggöras på samma sätt som de internationella tarifferna och träda i kraft en månad efter den dag då centralbyrån underrättades.

§6. Om en järnväg åsidosätter någon bestämmelse i denna artikel, kan järnvägen förpliktas ersätta den skada som uppkommer härigenom.

Artide 4

Objets exclus du transport Sont exclus du transport:

a) les objets dont le transport est interdit, ne fflt-ce que sur Fun des territoires å parcourir;

b) les objets dont le transport est réserve å Fadministration des postes, ne fut-ce que sur Fun des territoires å parcourir;

c) les objets qui, par leurs dimensions, leur masse ou leur conditionnement, ne se préte-raient pas au transport demande, en raison des installations ou du materiel, ne fut-ce que de Fun des chemins de fer ä emprunter;

d) les matiéres et objets exclus du trans
port en vertu du Réglement concernant le
transport intemational ferroviaire des mar
chandises dangereuses (RID), Annexe I aux
Régles uniformes, sous réserve des déroga
tions prévues å Farticle 5, § 2.

Artikel 4

Föremål som inle befordras Befordran sker inte av:

a) föremål vars befordran är förbjuden, även om detta är fallet endast inom ett av de områden genom vilka befordringen skulle ha ägt rum;

b) föremål vars befordran är förbehållen postverket, även om detta är fallet endast inom ett av de områden genom vilka befordringen skulle ha ägt rum;

c) föremål som på grund av omfång, vikt eller beskaffenhet inte lämpar sig för den begärda befordringen med hänsyn till järnvägarnas anläggningar eller utmstning, även om detta är fallet endast i fråga om en av de järnvägar som skulle ha utfört befordringen;

d) ämnen och föremål som enligt regle
mentet om internationell järnvägsbefordran
av farligt gods (RID), bilaga I till de enhetliga
rättsreglerna, inte får befordras, dock inte om
annat följer av artikel 5 § 2.

Artide 5

Objets admis au transport sous condition

§ I. Sont admis au transport sous condition :

a) les matiéres et objets admis au transport aux conditions du RID ou des accords et des clauses tarifaires prévus au § 2;

b) les transport funéraires, les véhicules de chemins de fer roulant sur leurs propres roues, les animaux vivants, les envois dont le transport présente des difficultés particuliéres en raison de leurs dimensions, de leur masse ou de leur conditionnement; aux conditions des dispositions complémentaires; celles-ci peuvent déroger aux Régles uniformes.

Les animaux vivants doivent étre accompagnés d'un convoyeur fourni par Fexpéditeur. Un convoyeur n'est toutefois pas exigé lorsque cela est prévu dans les tarifs intemationaux ou lorsque les chemins de fer participant au transport y ont renoncé ä la demande de Fexpéditeur; dans ce cas, sauf convention contraire, le chemin de fer est déchargé de sa responsabilité pour toute perte ou avarie qui résulte d'un risque que Fescorte avait pour but d'éviter.

§ 2. Deux ou plusieurs Etats, par des accords, ou deux ou plusieurs chemins de fer, par des clauses tarifaires, peuvent convenir des conditions auxquelles doivent satisfaire certaines matiéres ou certains objets exclus de transport par le RID, pour étre néanmoins admis.

Les Etats ou les chemins de fer peuvent, dans les mémes formes, rendre moins rigo-reuses les conditions d'admission prévues par le RID.

Ces accords et clauses tarifaires doivent étre publiés et communiqués ä FOffice central, qui les notifie aux Etats.

Artikel 5

Föremål som tas emot till befordran på vissa villkor

S 1. Befordran sker på vissa villkor i följande fall:

a) ämnen och föremål tas emot till befordran pä de villkor som föreskrivs i RID eller i sådana överenskommelser eller tariffbestämmelser som avses i § 2;

b) lik, järnvägsfordon som rullar på egna hjul, levande djur och föremål vars befordran är förenad med särskilda svårigheter på grund av föremålets omfång, vikt eller beskaffenhet las emot till befordran på de villkor som anges i tilläggsbestämmelserna; sådana villkor fär avvika från de enhetliga rättsreglerna.

Levande djur skall åtföljas av en skötare som avsändaren ställer till förfogande. Nägon skötare behövs dock inte, när del medges i de internationella tarifferna eller när de järnvägar som deltar i befordringen har avstått frän kravet på skötare på avsändarens begäran. I ett sådant fall är järnvägen, om inle annat har avtalats, fri från ansvarighet för förlust eller skada som uppkommer till följd av den fara som skulle avvärjas genom att en skötare följde med.

§ 2. Två eller flera stater kan genom avtal och två eller flera järnvägar kan genom tariff-bestämmelser komma överens om vilka villkor som vissa ämnen eller föremål måste uppfylla för att de skall tas emot tUl befordran, trots att de enligt RID är uteslutna från befordran.

Staterna eller järnvägarna kan på samma sätt föreskriva lindrigare villkor för att gods skall tas emot till befordran än de som anges i RID.

Dessa avtal och tariffbestämmelser skall offentliggöras och meddelas till centralbyrån, som skall underrätta staterna om dem.

chaque Etat, valables au moment de la con-clusion du contrat de transport, méme si le prix de transport est calculé séparément sur différentes sections du parcours.

§ 2. Les tarifs doivent contenir toutes les conditions spéciales applicables au transport, notamment les elements nécassaires au calcul du prix de transport et des frais accessoires et, le cas échéant, les conditions de conversion des monnaies.

Les conditions de tarifs ne peuvent déroger aux Régles uniformes que si celles-ci le prévoient expressément.

§ 3. Les tarifs doivent étre appliqués ä tous aux mémes conditions.

§ 4. Les chemins de fer peuvent condure des accords particuliers comportant des réductions de prix ou d'autres avantages, dans la mesure oö des conditions comparables sont consenties aux usagers qui se trouvent dans des situations comparables.

Des réductions des prix ou d'autres avantages peuvent étre accordés pour le service du chemin de fer, pour la service des administrations publiques ou pour des ceuvres de bienfaisance.

La publication des mesures prises en vertu du premier et du deuxiéme alinéa n'est pas obligatoire.

§ 5. Les tarifs intemationaux peuvent étre dédarés obligatoirement applicables en trafic intemational, ä Fexdusion des tarifs inté-rieurs.

L'application d'un tarif intemational peut étre subordonnée ä sa revendication expresse dans la lettre de voiture.

§ 6. Les tarifs et les modifications de tarifs sont considérés comme dument publiés au moment oö le chemin de fer en met tous les détails å la disposition des usagers.

La publication des tarifs intemationaux n'est obligatoire que dans les Etats dont les chemins de fer participient ä ces tarifs comme réseau de départ ou de destination.

§ 7. Les majorations de prix des tarifs intemationaux et autres dispositions qui auraient pour effet de rendre plus rigoureuses les conditions de transport prévues par ces tarifs entrent en vigueur au plus töt quinze jours apres leur publication, suaf dans les cas suivants:

den tidpunkt då befordringsavtalet slöts, även om frakten beräknas sårskilt för olika delsträckor.

§ 2. 1 tarifferna skall tas upp alla de särskilda villkor som skall tillämpas på befordringen och särskilt de uppgifter som behövs för beräkning av frakten och tilläggsavgifter samt, i förekommande fall, villkoren för omräkning till annan valuta.

Villkoren i tarifferna får avvika från de enhetliga rättsreglerna endast när dessa uttryckligen medger det.

§ 3. Tarifferna skall tillämpas gentemot alla pä samma villkor.

§ 4. Järnvägarna får träffa särskilda överenskommelser som medför fraktnedsältning-ar eller andra förmåner, iden mån jämförbara kategorier av transportkunder erbjuds likvärdiga villkor.

Fraktnedsättningar och andra förmåner får medges för järnvägsförvaltningen och den offentliga förvaltningen samt för välgörande ändamål.

Åtgärder som har vidtagits med stöd av första eller andra stycket behöver inte offentliggöras.

§ 5. De internationella tarifferna kan förklaras vara obligatoriskt tillämpliga i interna-fionell trafik så att de nationella tarifferna inte får tillämpas.

Tillämpningen av en internationell tariff kan göras beroende av att det i fraktsedeln uttryckligen begärs att den skall tillämpas.

§ 6. Tarifferna och ändringar i dem anses vara vederbörligen offentliggjorda så snart järnvägen har gjort dem tillgängliga i sin helhet för transportkunderna.

En internationell tariff behöver offentliggöras endast i de stater vilkas järnvägar deltar i tariffen som avgångs- eller bestämmelsejärnväg.

§ 7. Frakthöjningar och andra ändringar som innebär en skärpning av befordringsvill-koren i tariffen träder i kraft tidigast femton dagar efter det att de har offentliggjorts, utom i följande fall:

a) si un tarif intemational prévoit Fexten-sion d'un tarif intérieur au parcours total, les délais de publication de ce tarif intérieur sont applicables;

b) si les majorations des prix d'un tarif intemational sont consécutives ä un reléve-ment general des prix des tarifs intérieurs d'un chemin de fer participant, elles entrent en vigueur le lendemain de leur publication, ä condition que Fadaptation des prix du tarif intemational qu'entraine ce relévement aU été annoncée au moins quinze jours å l'a-vance; cette annonce ne peut toutefois pas étre antériure å la date de la publication du relévement des prix des tarifs intérieurs en cause;

c) si les prix de transport et frais accessoires prévus dans les tarifs intemationaux doivent étre modifiés pour tenir compte des fluctuations de change ou si des erreurs manifestes doivent étre rectifiées, ces modifications et rectifications entrent en vigueur le lendemain de leur publication.

§ 8. Dans les Etats ou il n'existe pas d'obl-igation de publier certains tarifs, ni de les appliquer ä tous les usagers aux mémes con-diUons, les dispositions de cet artide ne font pas régle dans la mesure ou elles comportent une telle obligation.

§ 9. Le chemin de fer ne peut percevoir, en sus du prix de transport et des frais accessoires prévus par les tarifs, aucune somme autre que les dépenses faites par lui. Ces dépenses doivent étre dument constatées et décomptées ä part sur la lettre de voiture, avec toutes justifications utiles. Quand ces justifications ont été fournies par des piéces jointes å la lettre de voiture et si le paiement des dépenses correspondantes incombe å Fexpéditeur, ces piéces ne sont pas livrées au destinataire avec la lettre de voiture, mais sont remises ä Fexpéditeur avec le compte de frais mentionné ä Farticle 15, § 7.

a) om en internationell tariff förutsätter att en nationell tariff skall gälla för hela beford-ringssträckan, skall den nationella tariffens frister för offentliggörande tillämpas;

b) om frakthöjningar i en internationell tariff följer av en allmän höjning av priserna i en deltagande järnvägs nationella tariffer, träder de i kraft dagen efter den dag dä de har offenliggjorts, förutsatt att den anpassning av priserna i den internationella tariffen som den nationella höjningen föranleder har tillkännagetts minst femton dagar i förväg; tillkännagivandet får dock inte ske tidigare än den dag då frakthöjningarna i den ifrågavarande nationella tariffen offentliggjordes;

c) om frakterna eller tilläggsavgifterna i de internationella tarifferna skall ändras till följd av ändrade växelkurser eller rättas på grund av ett uppenbart fel i tariffen, träder ändringen eller rättelsen i kraft dagen efter den dag då den har offentliggjorts.

§ 8. I de stater där det inte föreligger skyldighet att offentliggöra vissa tariffer och inte heller skyldighet att tillämpa dem gentemot alla transportkunder på samma villkor gäller bestämmelserna i denna artikel inte i den män de medför en sådan skyldighet.

§ 9. Järnvägen får inte utöver den frakt och de Ulläggsavgifter som anges i tarifferna ta ut någon annan ersättning än för sina utlägg. Utläggen skall behörigen styrkas och föras upp särskilt pä fraktsedeln med alla verifikationer som behövs. När dessa verifikationer har fogats till fraktsedeln och det åligger avsändaren att betala utläggen, skall verifikationerna inte lämnas ut med fraktsedeln till mottagaren utan återställas till avsändaren med den kostnadsavräkning som avses i artikel 15 § 7.

La valeur. en Droit de tirage special, de la monnaie nationale d'un Etat membre du Fonds Monétaire International est calculée selon la méthode d"évalution appliquée par le Fonds Monétaire International pour ses propres operations et transactions.

§ 2. La valeur. en Droit de tirage special, de la monnaie nationale d'un Etat non membre du Fonds Monétaire International est calculée de la fason déterminée par cet Etat.

Ce calcul doit exprimer en monnaie nationale une valeur reelle aussi proche que possible de celle qui résulterait de FappUcation du § I.

§ 3. Pour un Etat non membre du Fonds Monétaire International, dont la législation ne permet pas d"appliquer le § I ou le § 2. Funité de compte prévue par les Régles uniformes est considérée comme étant égale å trois francs or.

Le franc or est défini par 10/31 de gramme d'or au titre de 0.900.

La conversion du franc or doit exprimer en monnaie nationale une valeur reelle aussi proche que possible de celle qui résulterait de FappUcation du § I.

§ 4. Les Etats, dans les trois mois qui suivent la mise en vigueur de la Convention et chaque fois qu"un changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport å Funité de compte, communiquent å FOffice central leur méthode de calcul conformément au § 2 ou les resultats de la conversion conformément au § 3.

L'Office central notifie ces informations aux Etats.

§ 5. Le chemin de fer doit publier les cours auxquels:

a) il effectué la conversion de sommes exprimées en unités monétaires étrangéres, payables en monnaie du pays (cours de conversion):

b) il accepte en paiement des monnaies étrangéres (cours d'acceptation).

Denna beräkning skall ge ett realvärde i nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha följt av en tillämpning av § I.

§ 3. För en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden och vars lag inte medger att § 1 eller § 2 tillämpas, anses den beräkningsenhet som anges i de enhetliga rättsreglerna motsvara tre guldfrancs.

En guldfranc motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet.

Omräkningen av guldfrancs skall ge ett realvärde i nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha följt av en tillämpning av § I.

§ 4. Inom tre månader från det att fördraget har trätt i kraft och varje gäng som beräkningsmetoden ändras eller värdet av en stats mynt uttryckt i beräkningsenheten ändras, skall den berörda staten underrätta centralbyrån om den beräkningsmetod enligt § 2 som staten tillämpar resp. resultatet av omräkningen enligt § 3.

Centralbyrån skall delge staterna dessa upplysningar.

§ 5. Järnvägen skall offentliggöra de kurser till vilka:

a) den omräknar belopp som är uttryckta i utländskt mynt, när de skall betalas i landets mynt (omräkningskurs);

b) den tar emot betalning i utländskt mynt (mottagningskurs).

Artide 8

Dispositions spéciales a certains transports

§ I. Pour le transport des wagons de particuliers, des dispositions spéciales sont prévues par le Réglement concernant le transport intemational ferroviaire des wagons de particuliers (RIP), Annexe 11 aux Régles uniformes.

§ 2. Pour le transport des conteneurs. des dispositions spéciales sont prévues par le Réglement concernant le transport intemational ferroviaire des conteneurs (RICo), Annexe 111 aux Régles uniformes.

§ 3. Pour le transport des colis express, les chemins de fer peuvent, par des clauses tarifaires, convenir de dispositions spéciales conformes au Réglement concernant le transport intemational ferroviaire des colis express (RIEx), Annexe IV aux Régles uniformes.

§ 4. Deux ou plusieurs Etats, par des accords, ou deux ou plusieurs chemins de fer, par des dispositions complémentaires ou des clauses tarifaires, peuvent convenir de conditions dérogeant aux Régles uniformes pour les transport concernant:

a) les envois avec document de transport négociable,

b) les envois ä ne livrer que contre remise du duplicata de la lettre de voiture,

c) les envois de journaux,

d) les envois destinés aux foires ou exposi
tions,

e) les envois d'agrés de chargement et de
moyens de protection contre la chaleur et le
froid pour les marchandises transportées,

O les envois effectués, sur tout ou partie du parcours, sous le couvert de lettres de voiture ne servant pas de document de taxation et de facturation,

g) les envois effectués sous le couvert d'un instrument servant ä la transmission automa-tique des données.

Artikels

Särskilda hestäninwlser för vissa befordringar

§ I. Särskilda bestämmelserom befordran av privatvagnar finns i reglementet om internationell järnvägsbefordran för privatvagnar (RIP). bilaga II till de enhetliga rättsreglerna.

§ 2. Särskilda bestämmelser om befordran av containrar finns i reglementet om internationell järnvägsbefordran av containrar (RICo), bilaga III till de enhetliga rättsreglerna.

§ 3. Järnvägarna kan komma överens om särskilda bestämmelser om befordran av expressgods genom tariffbestämmelser i enlighet med reglementet om internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx), bilaga IV till de enhetliga rättsreglerna.

§ 4. Två eller flera stater kan i avtal och två eller flera järnvägar kan genom tilläggsbestämmelser eller tariffbestämmelser komma överens om villkor som avviker från de enhetliga rättsreglerna för befordran av

a) försändelser med transporthandlingar som får överlåtas,

b) försändelser som får lämnas ut endast mot att fraktsedelsdubbletten lämnas tillbaka,

c) tidningsförsändelser,

d) försändelser som är avsedda för mässor
eller utställningar,

e) försändelser med lastningsanordningar
och anordningar för att skydda det transpor
terade godset mot värme eller kyla,

O försändelser som för hela eller en del av befordringssträckan befordras med en fraktsedel som inte utgör underlag för fraktberäkning och debitering.

g) försändelser med en transporthandling som utnyttjas för automatisk dataöverföring.

Artide 9

Dispositions complémentaires

Artikel 9 Tilläggsbestämmelser

§ 1. Två eller flera stater eller två eller flera järnvägar fär utfärda tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna. En tilläggsbestämmelse får avvika från de enhetliga rättsreglerna endast om det är uttryckligen medgivet i dessa.

TITRE II

CONCLUSION ET EXÉCUTION DU CONTRAT DE TRANSPORT

Artide 11

Conclusion du contrat de transport

§ I. Le contrat de transport est condu dés que le chemin de fer expéditeur a accepté au transport la marchandise accompagnée de la lettre de voiture. L'acceptation est constatée par Fapposition sur la lettre de voiture et, le cas échéant, sur chaque feuille complémen-taire, du timbre de la gare expéditrice ou de Findication de la machine comptable, portant la date de FacceptaUon.

§ 2. Le traitement conforme au § 1 doit avoir lieu immédiatement apres la remise au transport de la totalité de la marchandise faisant Fobjet de la lettre de voiture et, dans la mesure ou les prescriptions en vigueur å la gare expéditrice le prévoient, le paiement des frais que Fexpéditeur prend ä sa charge ou le

AVDELNING II

INGÅENDE OCH FULLGÖRANDE AV BEFORDRINGSAVTALET

Artikd II Befordringsavtalels tillkomst

§ I. Ett befordringsavtal är slutet så snart avsändningsjärnvägen har tagit emot godset jämte fraktsedeln till befordran. Mottagandet erkänns genom att fraktsedeln och, i förekommande fall, varje tilläggsblad förses med avsändningsstationens stämpel eller maskinell kvittering med uppgift om dagen för mottagandet.

§ 2. Erkännandet enligt § I skall ske omedelbart efter det att allt gods som fraktsedeln avser har lämnats till befordran och, i den män det föreskrivs i de bestämmelser som gäller för avsändningsstationen, avsändaren har betalat de belopp som belöper pä honom eller har deponerat ett garantibelopp enligt

dépöt d'une garantie conformément ä Fartide 15,§ 7. Ledit traitement doit avoir lieu en présence de Fexpéditeur si celui-ci le demande.

§ 3. Apres Fapposition du timbre ou de Findication de la machine comptable, la lettre de voiture fait preuve de la conclusion et du contenu du contract de transport.

§ 4. Toutefois, en ce qui concerne les marchandises dont le chargement incombe ä Fexpéditeur en vertu des tarifs ou des conventions entré celui-ci et le chemin de fer, lorsque de telles conventions sont autorisées å la gare expéditrice, les inscriptions portées sur la lettre de voiture relative ä la masse de la marchandise ou au nombre des colis ne font preuve contre le chemin de fer que si ce dernier a vérifié cette masse ou ce nombre et Fa constaté sur la lettre de voiture. Le cas échéant, ces inscriptions peuvent étre prou-vées par d'autres moyens.

S'il est evident qu'aucun manque effectif ne correspond å la différence de masse ou de nombre des colis par rapport aux inscriptions portées sur la lettre de voiture, celles-ci ne font pas preuve contre le chemin de fer. II en est notamment ainsi lorsque le wagon est remis au destinataire avec des sceaux d'origine intacts.

§ 5. Le chemin de fer doit certifier sur le duplicata de la lettre de voiture, par Fapposition du timbre ä date ou de Findication de la machine comptable, la reception de la marchandise et la date de Facceplation au transport, avant de restituer ce duplicata ä Fexpéditeur.

Ce duplicata n'a la valeur ni de la lettre de voiture accompagnant la marchandise, ni d'un connaissement.

artikel 15 § 7. Erkännandet skall ske i närvaro av avsändaren, om han begär det.

§ 3. När fraktsedeln har försetts med stämpel eller maskinell kvittering, utgör den bevis om att befordringsavtalet är slutet och om dess innehåll.

§ 4. I fråga om gods, som det åligger avsändaren att lasta enligt tarifferna eller en överenskommelse mellan honom och järnvägen som är tilläten pä avsändningsstationen, utgör dock de uppgifter om godsets vikt eller antalet kollin som har antecknats i fraktsedeln bevis mot järnvägen endast om denna har kontrollerat vikten eller antalet kollin och detta har antecknats på fraktsedeln. I förekommande fall kan uppgifterna styrkas på något annat sätt.

Om det är uppenbart att den skillnad som föreligger mellan den faktiska vikten eller det faktiska antalet kollin och de uppgifter som har antecknats i fraktsedeln inte motsvaras av någon verklig skillnad, utgör dessa anteckningar inte något bevis mot jämvägen. Framför allt är detta fallet när vagnen lämnas ut till mottagaren med obrutna ursprungsplombe-ringar.

§ 5. Innan fraktsedelsdubbletten lämnas tillbaka till avsändaren, är järnvägen skyldig att genom datumstämpel eller maskinell kvittering på fraktsedelsdubbletten intyga att godset har tagits emot och dagen dä det togs emot till befordran.

Denna dubblett är inte likvärdig vare sig med den fraktsedel som följer med godset eller med konossement.

§ 2. Les chemins de fer fixent, pour la petite vitesse et pour la grande vitesse, le mo-déle uniforme de lettre de voiture, qui doit comporter un duplicata pour Fexpéditeur.

Le choix de la lettre de voiture par Fexpéditeur indique si la marchandise est å transporter en petite ou en grande vitesse. La demande de la grande vitesse sur une partie du parcours et de la petite vitesse sur une autre partie n'est pas admise, sauf accord entré tous les chemins de fer intéressés.

Pour certains trafics, notamment entré pays limitrophes, les chemins de fer peuvent prescrire. dans les tarifs, Femploi d'une lettre de voiture de modéle simplifié.

§ 3. La lettre de voiture doit étre imprimée dans deux ou éventuellement trois langues, dont Fune au moins doit étre choisie parmi les langues de travail de FOrganisation.

Les tarifs intemationaux peuvent déterminer la langue dans laquelle doivent étre rédigées les inscriptions portées sur la lettre de voiture par Fexpéditeur. A défaut, elles doivent Fétre dans une des langues officielles de FEtat de départ et une traduction dans une des langues de travail de FOrganisation doit étre jointe, ä moins que les inscriptions ne soient rédigées dans une de ces langues.

Les inscriptions portées sur la lettre de voiture par Fexpéditeur doivent étre rédigées en caractéres latins, sauf dérogations prévues par les dispositions complémentaires ou les tarifs intemationaux.

§ 2. Järnvägarna skall fastställa fraktsedelsblanketter för fraktgods och för ilgods. De skall omfatta en dubblett för avsändaren.

Genom avsändarens val av fraktsedel anges om godset skall befordras som fraktgods eller som ilgods. En begäran om ilgods-befordran på en del av befordringssträckan och om fraktgodsbefordran på en annan del av sträckan är inte tillåten, om inte samtliga berörda järnvägar har medgett det.

För viss trafik, särskilt mellan grannländer, får järnvägarna i tarifferna föreskriva att en förenklad fraktsedel skall användas.

§ 3. Fraktsedeln skall tryckas pä två eller eventuelU tre språk, av vilka minst ett skall vara något av organisationens arbetsspråk.

I de internationella tarifferna får föreskrivas på vilket språk avsändaren skall avfatta de uppgifter som han för in i fraktsedeln. Har någon sådan föreskrift inte meddelats, skaU uppgifterna avfattas på ett av avsändnings-landets officiella språk, varvid en översättning till ett av organisationens arbetsspråk skall bifogas, om uppgifterna inte är avfattade på något av dessa.

De uppgifter som avsändaren för in i fraktsedeln skall skrivas med latinska bokstäver, om inte undantag härifrån medges i tilläggsbestämmelserna eller de internationella tarifferna.

Artide 13

Teneur de la lettre de voiture

§ I. La lettre de voiture doit obligatoirement comporter:

a) la désignation de la gare destinataire;

b) le nom et Fadresse du destinataire; une seule personne physique ou autre sujet de droit doit étre inscrit comme destinataire;

c) la désignation de la marchandise;

d) la masse ou, å défaut, une indication
analogue conforme aux prescriptions en vi
gueur å la gare expéditrice;

e) le nombre de colis et la description de
Femballage, pour les envois de détail et pour
les wagons complets comportant un ou plu
sieurs elements de chargement expédiés en

Artikel 13 Fraktsedelns innehåll

§ I. Fraktsedeln skall alltid innehålla uppgift om:

a) bestämmelsestationen;

b) mottagarens namn och adress; som mottagare skall anges en enda fysisk person eller ett enda annat rättssubjekt;

c) en beskrivning av godset;

d) vikten eller, om denna inte anges, en
motsvarande uppgift enligt de föreskrifter
som gäller för avsändningsstationen;

e) antalet kollin och förpackningens art
(kollislag), för styckegods samt för kompletta
vagnslaster när dessa innehåller en eller flera
lastenheter som befordras i kombinerad jäm-

trafic fer-mer et devant étre transbordés;

O le numéro du wagon et, en outre, pour les wagons de particuliers, la tare. pour les marchandises dont le chargement incombe ä Fexpéditeur:

g) Fénumération détaillée des piéces re-quises par les douanes ou d'autres autorités administratives, jointes å la lettre de voiture ou mentionnées comme tenues å la disposition du chemin de fer dans une gare désignée ou dans un bureau de douane ou de toute autre autorité:

h) le nom et Fadresse de Fexpéditeur: une seule personne physique ou autre sujet de droit doit étre inscrit comme expéditeur: si les prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice Fexigent, Fexpéditeur doit ajouter ä son nom et ä son adresse sa signature manuscrite. imprimée ou apposée au moyen d"un timbre.

Les prescriptions en vigueur å la gare expéditrice déterminent, pour Fensemble du parcours. les notions de « wagon complet » et d'« envoi de détail ».

§ 2. La lettre de voiture doit, s'il y a lieu, contenir toutes les autres inscriptions prévues par les Régles uniformes. Elle ne peut comporter d"autres inscriptions que si elles sont imposées ou admises par les lois et réglements d'un Etat, les dispositions complémentaires ou les tarifs, et ne sont pas con-traires aux Régles uniformes.

§ 3. Toutefois, Fexpéditeur peut insérer dans Femplacement de la lettre de voiture réserve å cet effet, mais å titre d'information pour le destinataire. des indications qui se rapportent ä Fenvoi, sans qu'il en résulte ni obligation, ni responsabilité pour le chemin de fer.

§ 4. II est interdit de remplacer la lettre de voiture par d'autres documents ou d'y joindre d'autres piéces que ceux qui sont pre-scrits ou admis par les Régles uniformes, les dispositions complémentaires ou les tarifs.

vägs- och sjötrafik och som skall omlastas:

O vagnsnummer och för privatvagnar dessutom vagnens egenvikt i fråga om gods som det åligger avsändaren att lasta;

g) en noggrann förteckning över sådana handlingar som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter och som år fogade vid fraktsedeln eller uppges stå till järnvägens förfogande pä en angiven station, hos en tullkammare eller hos någon annan myndighet;

h) avsändarens namn och adress; som avsändare skall anges en enda fysisk person eller ett enda annat rättssubjekt: om det krävs enligt de föreskrifter som gäller för avsändningsstationen. skall avsändaren till uppgiften om namn och adress foga även sin namnteckning, handskriven, tryckt eller stämplad.

De föreskrifter som gäller för avsändningsstationen avgör för hela befordringssträckan om sändningen skall anses utgöra "hel vagnslast" eller "styckegods".

§ 2. Fraktsedeln skall, i förekommande fall, dessutom innehålla sädana uppgifter som anges i de enhetliga rättsreglerna. Andra uppgifter får föras in endast om de är föreskrivna eller tillåtna enligt lag eller annan författning i nägon stat. i tilläggsbestämmelserna eller i tarifferna och inte strider mot de enhetliga rättsreglerna.

§ 3. Avsändaren får dock pä den plats i fraktsedeln som är avsedd för upplysningar till mottagaren föra in uppgifter som rör sändningen, utan att detta medför vare sig skyldigheter eller ansvarighet för järnvägen.

§ 4. Det är förbjudet att ersätta fraktsedeln med andra handlingar eller att till denna foga andra dokument än sådana som är föreskrivna eller tillåtna enligt de enhetliga rättsreglerna, tilläggsbestämmelserna eller tarifferna.

gares frontiéres et, le cas échéant, par des gares de transit entré chemins de fer. II ne peut prescrire que des points frontiéres et des gares frontiéres ouverts au trafic dans la relation considérée.

§ 2. Sont assimilées å une prescription d'itinéraire:

a) la désignation des gares oö doivent s'ef-fectuer les formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives, ainsi que celle des gares oö des soins spéciaux doivent étre donnés ä la marchandise (soins ä donner aux animaux, reglasage, etc);

b) la désignation des tarifs ä appliquer, si elle suffit ä déterminer les gares entré lesquelles les tarifs revendiqués doivent étre appliqués;

c) Findication du paiement de tout ou partie des frais jusqu'ä X (X désignant nommé-ment le point oö se fait la soudure des tarifs des pays limitrophes).

§ 3. Le chemin de fer ne peut, hors les cas vises ä Farticle 3, §§ 4 et 5 et ä Farticle 33, § 1, effectuer le transport par un itinéraire différent de celui prescrit par Fexpéditeur qu'å la double condition :

a) que les formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives, ainsi que les soins spéciaux ä donner ä la marchandise, aient toujours lieu aux gf.res désignées par Fexpéditeurs;

b) que les frais et les délais de livraison ne soient pas supérieurs aux frais et aux délais calculés selon Fitinéraire prescrit par Fexpéditeur.

La lettre a) ne s'appliqué pas aux envois de détail si un des chemins de fer participant au transport ne peut respecter Fitinéraire choisi par Fexpéditeur en raison des prescriptions d'itinéraire résultant de son organisation des transports intemationaux d'envois de détail.

§ 4. Sous réserve du § 3, les frais et les délais de livraison sont calculés selon Fitinéraire prescrit par Fexpéditeur ou, å défaut, selon Fitinéraire que le chemin de fer a choisi.

och i förekommande fall stationer för transit mellan järnvägar. Han får dock inte föreskriva andra gränsövergångspunkter eller gränsstationer än sådana som är öppna för trafik i den förbindelse som det är fråga om.

§ 2. Med föreskrifter om befordringsväg likställs

a) uppgifter om stationer där åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter skall fullgöras samt uppgifter om stationer där särskild vård skall ägnas godset (vård av levande djur. omisning osv.);

b) uppgifter om de tariffer som skall tillämpas, om dessa uppgifter är tillräckliga för att bestämma de stationer mellan vilka de begärda tarifferna skall tillämpas;

c) anvisningar om betalning av alla kostnader eller del av kostnaderna till X (där X är namnet på en fraktberäkningssnittpunkt mellan grannländer).

§ 3. Bortsett frän de fall som anges i artikel 3 §§ 4 och 5 samt i artikel 33 § I får järnvägen utföra befordringen över en annan befordringsväg än den som har föreskrivits av avsändaren endast under den dubbla förutsättningen

a) att de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter och den särskilda vård som skall ägnas godset alltid fullgörs på de stationer som har angetts av avsändaren;

b) att kostnadema inte blir större och leveransfristerna inte blir längre än för den befordringsväg som har föreskrivits av avsändaren.

Vad som anges under a) är inte tillämpligt på styckegods, om någon av de järnvägar som deltar i befordringen inte kan följa den befordringväg som har valts av avsändaren på grund av sädana bestämmelser om befordringsväg som är föranledda av det sätt på vilket denna järnvägs befordran av styckegods i internationell trafik är organiserad.

§ 4. Om inte annat följer av § 3, beräknas kostnaderna och leveransfristerna efter den befordringsväg som har föreskrivits av avsändaren eller, om nägon sådan föreskrift inte finns, efter den väg som järnvägen har vaU.

§ 5. L'expéditeur peut prescrire, dans la lettre de voiture, les tarifs ä appliquer. Le chemin de fer doit appliquer ces tarifs si les conditions mises ä leur application sont rem-plies.

§ 6. Si les indications de Fexpéditeur ne suffisent pas ä déterminer Fitinéraire ou les tarifs ä appliquer ou si certaines de ces indications sont incompatibles, le chemin de fer doit choisir Fitinéraire ou les tarifs qui lui paraissent les plus avantageux pour Fexpéditeur.

§ 7. Le chemin de fer n'est responsable du dommage résultant du choix effectué conformément au § 6 qu'en cas de dol ou de faute lourde.

§ 8. S'il existe un tarif intemational depuis la gare expéditrice jusqu'ä la gare destinataire et si, ä défaut d'indications suffisantes de Fexpéditeur, le chemin de fer a appliqué ce tarif, il doit rembourser ä Fayant droit, sur sa demande, la différence entré le prix de transport ainsi appliqué et celui qu'aurait donné, sur le méme parcours, la soudure d'autres tarifs, lorsque cette différence excéde 4 unités de compte par lettre de voiture.

II en est de méme si, å défaut d'indications suffisantes de Fexpéditeur, le chemin de fer a appliqué la soudure des tarifs alors qu'il existe un tarif intemational plus avantageux quant au prix. toutes autres conditions étant par ailleurs identiques.

§ 5. Avsändaren får i fraktsedeln föreskriva vilka tariffer som skall tillämpas. Järnvägen är skyldig att tillämpa dessa tariffer, om villkoren för deras tillämpning är uppfyllda.

§ 6. Om avsändarens uppgifter inte är tillräckliga för att befordringsvägen eller de tariffer som skall tillämpas skall kunna bestämmas eller om vissa av dessa uppgifter är oförenliga, skall järnvägen välja den väg eller de tariffer som järnvägen anser vara förmånligast för avsändaren.

§ 7. Järnvägen är ansvarig för skada som uppstår till följd av ett val enligt § 6 endast om uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger.

§ 8. Om det finns en internationell tariff frän avsändnings- till bestämmelsestationen och om järnvägen har tillämpat denna tariff på grund av att avsändaren inte har lämnat tillräckliga uppgifter, är järnvägen skyldig att pä begäran av den berättigade till denne betala tillbaka skillnaden mellan den sålunda beräknade frakten och den frakt som skulle ha utgått för samma befordringssträcka enligt andra tariffer, när skillnaden per fraktsedel överstiger fyra beräkningsenheter.

Detsamma gäller, om järnvägen i brist på tillräckliga uppgifter frän avsändaren har ställt samman tariffer vid fraktberäkningen i stället för att tillämpa en genomgående internationell tariff som ger lägre frakt under i övrigt lika förutsättningar.

Artide 15 Paiement des frais

§ I. Les frais (prix de transport, frais accessoires, droits de douane et autres frais survenani å partir de Facceplation au transport jusqu'ä la livraison) sont payés soit par l'expéditeur, soit par le destinataire, conformément aux disposUions ci-dessous.

Pour FappUcation de ces dispositions, sont considérés comme prix de transport les droits qui, d'aprés le tarif applicable, doivent étre ajoutés aux prix résultant des barémes ou aux prix exceptionnels lors du calcul du prix de transport.

§ 2. L'expéditeur qui prend å sa charge la totalité ou une partie des frais doit Findiquer

Artikd 15

Betalning av kostnaderna

§ 1. Kostnaderna (frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter och andra kostnader som uppkommer från det att godset tas emot till befordran till dess att det lämnas ut) skall betalas av avsändaren eller mottagaren i enlighet med följande bestämmelser.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall som frakt anses de avgifter som enligt den tillämpliga tariffen vid fraktberäkningen skall läggas samman med fraktsatserna enligt ordinarie tariffer eller undantagstariffer.

§ 2. En avsändare som åtar sig att betala kostnaderna helt eller delvis skall ange detta i

dans la lettre de voiture en utilisant Fune des

mentions suivantes: a) r «franco de port», s'il prend ä sa

charge uniquement le prix de transport;

T «franco de port y compris ...>>, s'il prend ä sa charge des frais en sus du prix de transport; il doit designer exactement ces frais; les adjonctions. qui ne peuvent concerner que des frais accessoires ou autres frais survenant å partir de Facceplation au transport jusqu'ä la livraison, ainsi que les sommes percues par les douanes ou d'autres autorités administratives, ne doivent pas avoir pour effet de diviser le montant total d'une méme catégorie de frais (par exemple le montant total des droits de douane et des autres sommes å payer ä la douane. la taxe sur la valeur ajoutée étant considérée comme une catégorie séparée); 3" «franco de port jusqu'ä X » (X désignant nommément le point oö se fait la soudure des tarifs des pays limitrophes), s'il prend ä sa charge le prix de transport jus-qu'ä X;

4° « franco de port y compris ... jusqu'ä X » (X désignant nommément le point oö se fait la soudure des tarifs des pays limitrophes), s"il prend ä sa charge des frais en sus du prix de transport jusqu'ä X, å Fexdusion de tous frais se rapportant au pays ou au chemin de fer subséquent; les dispositions du 2" sont applicables par analogie;

b) «franco de tous frais » , s'il prend a sa charge tous les frais (prix de transport, frais accessoires, droits de douane et autres frais);

c) «franco pour...», s'il prend ä sa charge une somme déterminée; sauf dispositions contraires dans les tarifs, cette somme doit étre exprimée dans la monnaie du pays de départ.

Les frais accessoires et autres frais qui, selon les prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice, doivent étre calculés pour tout le parcours intéressé, ainsi que la taxe d'intérét ä la livraison prévue ä Farticle 16, § 2, sont toujours payés en totalité par Fexpéditeur en cas de paiement des frais selon a) 4°.

§ 3. Les tarifs intemationaux peuvent prescrire, en matiére de paiement des frais, Femploi exdusif de certaines mentions indiquées au § 2 ou Femploi d'autres mentions.

fraktsedeln genom något av följande uttryck:

a) 1. "franko frakt", om han åtar sig att betala endast frakten,

2. "franko frakt inklusive ...", om han åtar sig att betala vissa kostnader utöver frakten; dessa kostnader skall noggrant anges; sådana tillägg, som fär avse endast tilläggsavgifter eller andra avgifter som uppkommer från det att godset tas emot till befordran till dess att det lämnas ut saml de belopp som tas ut av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter, får inle medföra att del sammanlagda belopp som belöper på ett och samma kosinadsslag (t.ex. det sammanlagda beloppet av tullavgifter och andra avgifter som skall betalas till tullmyndigheten; mervärdeskatt anses vara ett kostnadsslag för sig) delas upp,

3. "franko frakt till X" (där X är namnet på en fraklberäkningssnitipunkt mellan grannländer), om han åtar sig att betala frakten till X,

4. "franko frakt inklusive... till X" (där X är namnet på en fraktberäkningssnittpunkt mellan grannländer), om han åtar sig att betala kostnader utöver frakten till X med undanlag av alla kostnader som hänför sig till ett efterföljande land eller en efterföljande järnväg; bestämmelserna under 2. har motsvarande tillämpning;

b) "franko alla kostnader", om han åtar sig att betala alla kostnader (frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter och andra avgifter);

c) "franko ...", om han åtar sig att betala ett bestämt belopp; om inte annat föreskrivs i tarifferna, skall detla belopp anges i avsänd-ningslandets myntslag.

Tilläggsavgifter och andra kostnader som enligt de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen skall beräknas för hela den ifrågavarande sträckan saml sådana avgifter för deklaration av leveransintresse som avses i artikel 16 § 2 skall alltid i sin helhet erläggas av avsändaren, om betalning sker enligl a) 4.

§ 3. I fräga om betalning av kostnaderna fär i de internationella tarifferna föreskrivas att endast vissa av de uttryck som anges i § 2 får användas eller att andra uttryck skall användas.

§ 4. Les frais que Fexpéditeur n'a pas pris a sa charge sont considérés comme mis å la charge du destinataire. Toutefois. les frais sont toujours å la charge de Fexpéditeur lorsque le destinataire n"a pas retiré la lettre de voiture. ni fait valoir ses droits conformément ä Farticle 28. § 4. ni modifié le contrat de transport conformément a Farticle 31.

§ 5. Les frais accessoires. tels que droits de stationnement. de magasinage. de pesage. dont la perception résulte d"un fait imputable au destinataire ou dune demande quil a présentée, sont toujours payés par lui.

§ 6. Le chemin de fer expéditeur peut exiger de Fexpéditeur 1'avance des frais lorsqu'il s"agit de marchandises qui. d'aprés son ap-préciation. som sujettes å prompte détériora-tion ou qui. ä cause de leur valeur minime ou de leur nature. ne lui garantissent pas suffisamment le paiement des frais.

§ 7. Si le montant des frais que Fexpéditeur prend å sa charge ne peut étre fixé exactement au moment de la remise au transport, ces frais sont portés sur un bulletin d'affran-chissement, qui doit faire Fobjet d'un réglement de compte avec Fexpéditeur au plus tärd trente jours apres Fexpiration du délai de livraison. Le chemin de fer peut exiger ä titre de garantie le dépöt contre regu d'une somme representant approximativement les frais. Un compte de frais détaillé dressé d"aprés les indications du bulletin d"affranchissement est délivré å Fexpéditeur contre restitution du regu.

§ 8. La gare expéditrice doit spécifier, dans la lettre de voiture et dans le duplicata. les frais pergus en port payé. sauf si les prescriptions en vigueur ä ladite gare disposent que ces frais ne doivent étre spécifiés que dans le duplicata. Dans le cas prévu au § 7. ces frais ne doivent étre spécifiés ni dans la lettre de voiture. ni dans le duplicata.

§ 4. De kostnader som avsändaren inte har åtagit sig att betala skall anses åvila mottagaren. Kostnaderna skall dock alltid åvila avsändaren, om mottagaren inte har vare sig övertagit fraktsedeln eller gjort gällande sina rättigheter enligt artikel 28 § 4 eller ändrat fraktavtalet enligt artikel 31.

i) 5. Tilläggsavgifter. såsom uppställnings-, magasinerings- eller vågningsavgif-ler, vilkas debitering beror på omständigheter för vilka mottagaren svarar eller på en begäran som mottagaren har framställt, skall alltid betalas av denne.

§ 6. Avsändningsjärnvägen får av avsändaren fordra förskottsbetalning av kostnaderna, när det är fråga om ett godsslag som enligt järnvägens bedömning är utsatt för snar förstörelse eller som på grund av sitt låga varde eller sin beskaffenhet inte ger järnvågen tillräcklig säkerhet för kostnaderna.

S 7. Om de kostnader som avsändaren åtar sig att betala inte kan fastställas till beloppet når godset lämnas till befordran, skall dessa kostnader påföras den frankaturnota som skall avräknas med avsändaren senast 30 dagar efter leveransfristens utgång. Järnvägen får som säkerhet och mot kvitto fordra deposition av etl belopp som ungefärligen motsvarar kostnaderna. En detaljerad kostnadsavräkning. upprättad efter uppgifterna i franka-turnotan, skall lämnas till avsändaren mot att denne lämnar tillbaka depositionskvittot.

§ 8. Avsändningsstationen skall ange i både fraktsedeln och fraktsedelsdubbletten vad som har betalats som frakt, om inte det i de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen föreskrivs att dessa kostnader skall anges endast i fraktsedelsdubbletten. I det fall som avses i § 7 skall de nämnda kostnaderna inte anges i vare sig fraktsedeln eller fraktsedelsdubbletten.

Artide 17 Remboursement et déhours

§ 1. L'expéditeur peut grever la marchandise d'un remboursement jusqu'å concurrence de sa valeur lors de Facceplation ä la gare expéditrice. Le montant du remboursement doit étre exprimé dans la monnaie du pays de départ; les tarifs peuvent prévoir des exceptions.

§ 2. Le chemin de fer n'est tenu de payer le remboursement que si le montant en a été versé par le destinataire. Ce montant doit étre mis ä disposition dans le délai de trente jours ä partir de ce versement; des intéréts ä cinq pour cent Fan sont dus ä dater de Fexpiration de ce délai.

§ 3. Si la marchandise a été livrée, en tout ou en partie, au destinataire sans encaisse-ment préalable du remboursement, le chemin de fer doit payer ä Fexpéditeur le montant du dommage jusqu'ä concurrence du montant du remboursement, sauf recours contre le destinataire.

§ 4. L"envoi contre remboursement donne lieu ä la perception d'une taxe fixée par les tarifs; cette taxe est due méme si le remboursement est annulé ou diminué par une modification du contrat de transport conformément ä Farticle 30, § I.

§ 5. Les débours ne sont admis qu'en application des prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice.

§ 6. Le montant du remboursement et celui des débours doivent étre inscrits en chiffres sur la lettre de voiture.

Artikd 17

Efterkrav och förskott

§ I. Avsändaren får belägga godset med efterkrav intill dess värde vid den tidpunkt då godset tas emot på avsändningsstationen. Ef-terkravsbeloppet skall anges i avsändningslandets mynt; i tarifferna får dock medges undantag.

§ 2. Jämvägen är skyldig att betala ut ef-terkravsbdoppet endast om beloppet har betalats av mottagaren. Detta belopp skall ställas till förfogande inom 30 dagar efter det att betalningen har skett; ränta löper med fem procent åriigen från fristens utgång.

§ 3. Om godset helt eller delvis har lämnats ut till mottagaren utan att efterkravsbe-loppet dessförinnan har betalats, skall järnvägen ersätta avsändaren för skadan, dock högst med efterkravets belopp. Järnvägen har rätt att kräva av mottagaren vad den har betalat.

§ 4. Försändelse mot efterkrav berättigar till debitering av en avgift som fastställs i tarifferna; denna avgift skall erläggas även om efterkravet återkallas eller minskas genom en ändring i fraktavtalet i enlighet med artikel 30 § I.

§ 5. Förskott fär medges endast med tillämpning av de föreskrifter som gäller för avsändningsstationen.

§ 6. Efterkravets och förskottets belopp skall anges i siffror i fraktsedeln.

Artide 18

Responsabilité pour les inscriptions portées

sur la lettre de voiture

L'expéditeur est responsable de Fexactitude des inscriptions portées par ses soins sur la lettre de voiture. Il supporte toutes les conséquences résultant du fait que ces inscriptions seraient irréguliéres, inexactes, in-complétes ou portées ailleurs qu"ä la place réservée å chacune d'elles. Si cette place est insuffisante, une mention portée å cette méme place par Fexpéditeur renverra å Fen-droit de la lettre de voiture oö se trouve le complément de Finscription.

Ariikd 18

Ansvar för uppgifterna i fraktsedeln

Avsändaren är ansvarig för att de uppgifter som genom hans försorg har förts in i fraktsedeln är riktiga. Han är ansvarig iör alla följder av att dessa uppgifter är oriktiga, otydliga, ofullständiga eller införda på något annat ställe än i det utrymme som är avsett för varje uppgift. Om detta utrymme år otillräckligt, skall avsändaren där göra en hånvisning till den plats i fraktsedeln där resten av uppgifterna finns.

Artide 19

Etat. emballage et marquage de la marchandise

§ I. Lorsque le chemin de fer accepte au transport une marchandise présentant des signes manifestes d'avarie, il peut exiger que Fétat de cette marchandise soit indiqué sur la lettre de voiture.

§ 2. Lorsque, par sa nature, la marchandise exige un emballage, Fexpéditeur doit 1'emballer de telle sorte qu'elle soit préservée de perte totale ou partielle et d'avarie en cours de transport et qu'elle ne risque pas de porter dommage aux personnes, au materiel ou aux autres marchandises.

L'emballage doit, en outre, étre conforme aux prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice.

§ 3. Si Fexpéditeur ne s'est pas conforme aux § 2, le chemin de fer peut soit refuser la marchandise, soit exiger que Fexpéditeur re-connaisse, sur la lettre de voiture, Fabsence d'emballage ou Fétat défectueux de Femballage en donnant une description exacte de celui-ci.

§ 4. L'expéditeur est responsable de toutes les conséquences de Fabsence d'em-ballage ou de son état défectueux et doit notamment réparer le dommage subi de ce fait par le chemin de fer. A défaut d'inscription portée sur la lettre de voiture, la preuve de Fabsence d'emballage ou de son état défectueux incombe au chemin de fer.

Artikd 19

Godsets tillstånd, förpackning och märkning

§ I. När järnvägen till befordran tar emot gods som visar tydliga tecken på skada, får järnvägen fordra att godsets tillstånd anges i fraktsedeln.

§ 2. Om godset är av sädan beskaffenhet att det behöver förpackas, är avsändaren skyldig att förpacka godset på ett sådant sätt att det skyddas mot att gä förlorat helt eller delvis och mot skada under befordringen och att det inte medför risk för skada på person, materiel eller annat gods.

Förpackningen skall dessutom överensstämma med de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen.

§ 3. Om avsändaren inte har uppfyllt föreskrifterna i § 2, får järnvägen vägra att ta emot godset eller fordra att avsändaren i fraktsedeln bekräftar att förpackning saknas eller är bristfällig och noggrant anger bristfälligheten.

§ 4. Avsändaren är ansvarig för alla följder av att förpackning saknas eller är bristfällig, och han skall särskilt ersätta den skada som järnvägen tillfogas av denna anledning. Om fraktsedeln inte innehåller någon uppgift härom, ankommer det på järnvägen att visa att förpackning har saknats eller varit bristfällig.

§ 5. Sauf exception prévue dans les tarifs, Fexpéditeur d'un envoi de détail doit indiquer sur chaque colis ou sur une étiquette agréée par le chemin de fer. d'une maniére Claire et de fagon indélébile ne permettant aucune confusion et concordant parfaitement avec les inscriptions portées sur la lettre de voiture:

a) le nom et Fadresse du destinataire,

b) la gare destinataire.

Les indications sous a) et b) doivent aussi figurer sur chaque. element de chargement des wagons complets expédiés en trafic fer-mer et devant étre transbordés.

Les indications ou étiquettes périmées doivent étre rendues illisibles ou enlevées par Fexpéditeur.

§ 6. Sauf exception prévue dans les dispositions complémentaires ou dans les tarifs, les marchandises fragiles ou susceptibles de s'éparpiller dans les wagons, ainsi que celles qui pourraient salir ou détériorer les autres marchandises, sont transportées uniquement par wagons complets, å moins qu'elles ne soient emballées ou réunies de telle sorte qu'elles ne puissent se briser, se perdre, en salir ou en détériorer d'autres.

§ 5. Om inle tarifferna medger undantag, skall avsändaren av en slyckegodsförsän-delse på varje kolli eller pä en etikett som har godkänts av järnvägen på ett tydligt och outplånligt sätt som utesluter varje förväxling och som står i fullständig överensstämmelse med uppgifterna i fraktsedeln ange

a) mottagarens namn och adress,

b) bestämmelsestationen.

De uppgifterna som avses i a) och b) skall anges även på varje lastenhet i en sådan hel vagnslast i kombinerad järnvägs- och sjötrafik som skall lastas om.

Avsändaren skall göra oläsliga eller avlägsna påskrifter eller etiketter som inte längre är aktuella.

§ 6. Om inte undantag medges i tilläggsbestämmelserna eller tarifferna, befordras gods som är bräckligt eller som lätt skulle kunna spridas i vagnarna samt gods som skulle kunna förorena eller skada annat gods endast som hel vagnslast, såvida godset inte är förpackat eller sammanfogat på ett sådant sätt att det inte kan bräckas, spridas, förorena eller skada annat gods.

Artide 20

Remise au transport el chargement de la

marchandise

§ I. Les operations de remise au transport de la marchandise sont régies par les prescriptions en vigueur å la gare expéditrice.

§ 2. Le chargement incombe soit au chemin de fer, soit ä Fexpéditeur, selon les prescriptions en vigueur å la gare expéditrice, ä moins que les Régles uniformes ne contiennent d'autres dispositions ou que la lettre de voiture ne mentionné une convention spéciale entré Fexpéditeur et le chemin de fer.

Lorsque le chargement incombe ä Fexpéditeur, celui-ci doit respecter la limite de charge. Si les lignes empruntées comportent des limites de charge différentes, la limite la plus faible est valable pour le parcours total Les dispositions indiquant les limites de charge ä observer sont publiées dans les mémes formes que les tarifs. Le chemin de

Artikd 20

Inlämning och lastning av gods

§ I. Inlämning av gods till befordran regleras av de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen.

§ 2. Lastningen åligger antingen järnvägen eller avsändaren enligt de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen, om inte de enhetliga rättsreglerna innehåller andra bestämmelser eller det i fraktsedeln nämns att en särskild överenskommelse har träffats mellan avsändaren och järnvägen.

När lastningen åligger avsändaren, skall denne iaktta bestämmelserna för föreskriven lastgräns. Om de berörda linjerna har olika bestämmelser i detta avseende, gäller den lägsta föreskrivna lastgränsen för hela sträckan. Bestämmelserna om lastgränser offentliggörs i samma ordning som tarifferna. Jämvägen skall på avsändarens begäran un-

fer indique å Fexpéditeur, ä sa demande, la limite de charge ä observer.

§ 3. L'expéditeur est responsable de toutes les conséquences d'un chargement défectueux effectué par lui et doit notamment réparer le dommage subi de ce fait par le chemin de fer. Toutefois, Farticle 15 s'appli-que au paiement des frais occasionnés par la réfection d'un chargement défectueux. La preuve du chargement défectueux incombe au chemin de fer.

§ 4. Les marchandises doivent étre transportées en wagons couverts, en wagons dé-couverts, en wagons découverts bächés ou en wagons spéciaux aménagés, selon les tarifs intemationaux, ä moins que les Régles uniformes ne contiennent d'autres dispositions ä cet égard. S'il n'y a pas de tarifs intemationaux ou s'ils ne contiennent pas de dispositions ä ce sujet, les prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice sont valables pour tout le parcours.

§ 5. L'apposition des sceaux sur les wagons est régie par les prescriptions en vigueur åla gare expéditrice.

L'expéditeur doit inscrire sur la lettre de voiture le nombre et la désignation des sceaux qu'il appose sur les wagons.

derrätta denne om den lastgräns som skall iakttas.

§ 3. Avsändaren är ansvarig för alla följder av en bristfällig lastning som har utförts av honom och skall bl. a. ersätta den skada som järnvägen tillfogas av denna anledning. Artikel 15 är emellertid tillämplig pä betalningen av de kostnader som har förorsakats genom omlastning till följd av bristfällig lastning. Det ankommer pä järnvägen att visa att lastningen har varit bristfällig.

§ 4. I enlighet med vad som sägs i de internationella tarifferna skall godset befordras i slutna vagnar, i öppna vagnar med eller utan presenningar eller i särskilt inrättade vagnar, om inte de enhetliga rättsreglerna innehåller andra bestämmelser i detta hänseende. Finns det inte internationella tariffer eller innehåller dessa inte bestämmelser i detta hänseende, tillämpas de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen för hela sträckan.

§ 5. Försegling av vagnar med sigill regleras av de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen.

Avsändaren skall i fraktsedeln ange antalet och beteckningen för de sigill som han har förseglat vagnarna med.

Artide 21 Vérification

§ I. Le chemin de fer a toujours le droit de vérifier si Fenvoi répond aux inscriptions portées sur la lettre de voiture par Fexpéditeur et si les dispositions relatives au transport des marchandises admises sous condition ont été respectées.

§ 2. S'il s'agit de la vérification du contenu de Fenvoi, Fexpéditeur ou le destinataire doit étre invite ä y assister, selon qu'elle a lieu å la gare expéditrice ou ä la gare destinataire. Si Fintéressé ne se présente pas ou si la vérification a lieu en cours de route et å défaut d'autres dispositions dans les lois et réglements de FEtat ou la vérification a lieu, celle-ci doit se faire en présence de deux témoins étrangers au chemin de fer. Celui-ci ne peut cependant procéder å la vérification en cours de route que si cette operation est comman-dée par les nécessités de Fexploitation ou par

Artikd 21 Undersökning

§ 1. Järnvägen har alltid rätt att undersöka om försändelsen svarar mot de uppgifter som avsändaren har fört in i fraktsedeln och om bestämmelserna rörande befordran av föremål som tas emot på vissa villkor har iakttagits.

§ 2. Om en undersökning skall göras av försändelsens innehåll, skall avsändaren eller mottagaren anmodas att närvara vid undersökningen, beroende pä om undersökningen äger rum pä avsändningsstationen eller pä bestämmelsestationen. Om denne inte infinner sig eller undersökningen äger rum under vägen och några andra bestämmelser inte finns i lag eller annan författning i den stal i vilken undersökningen äger rum, skall undersökningen göras i närvaro av tvä vittnen som inte är knutna tiU jämvägen. Jämvägen får dock företa en undersökning under vägen en-

les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives.

S 3. Le resultat de la vérification des inscriptions portées sur la lettre de voiture doit étre mentionné sur celle-ci. Si la vérification a lieu å la gare expéditrice, le resultat doit également étre mentionné sur le duplicata de la lettre de voiture, lorsqui"il est détenu par le chemin de fer.

Si Fenvoi ne répond pas aux inscriptions portées sur la lettre de voiture ou si les dispositions relatives au transport des marchandises admises sous condition n'ont pas été respectées, les frais occasionnés par la vérification grévent la marchandise, å moins qu'ils n"aient été payés immédiatement.

dast om detta är nödvändigt från trafiksynpunkt eller på grund av tullmyndigheters eller andra förvaltningsmyndigheters föreskrifter. § 3. Resultatet av undersökningen huruvida uppgifterna i fraktsedeln är riktiga skall antecknas i denna. När undersökningen äger rum på avsändningsstationen, skall en anteckning göras även på fraktsedelsdubbletten, om järnvägen förfogar över denna.

För det fall att försändelsen inte svarar mot uppgifterna i fraktsedeln eller bestämmelserna rörande befordran av gods som tas emot pä vissa villkor inte har iakttagits, skall kostnaderna för undersökningen påföras godset, om de inte betalas omedelbart.

Artide 22

Constatation de ki masse et du nombre des

colis

§ I. Les prescriptions en vigueur dans chaque Etat déterminent les conditions dans lesquelles le chemin de fer doit constater la masse de la marchandise ou le nombre des colis, ainsi que la lare reelle des wagons.

Le chemin de fer doit menlionner sur la lettre de voiture le resultat de ces constata-tions.

§ 2. Si un pesage opéré par le chemin de fer apres la conclusion du contrat de transport fait apparaitre une différence, la masse constatée par la gare expéditrice ou, ä défaut, la masse déclarée par Fexpéditeur reste dé-terminante pour le calcul du prix de transport :

a) si la différence est manifestement due å la nature de la marchandise ou aux influences atmosphériques ou

b) si ce pesage est effectué sur pont-ba-scule et ne fait pas apparaUre une différence supérieure å deux pour cent de la masse constatée par la gare expéditrice ou, å défaut, de celle déclarée par Fexpéditeur.

Artikel 22

Fastställande av kollins antal och vikt

§ 1. Järnvägens skyldighet att fastställa godsets vikt eller kolliantalet och vagnarnas faktiska egenvikt regleras av de föreskrifter som gäller i varje stat.

Järnvägen är skyldig att i fraktsedeln uppge vad den har fastställt i dessa hänseenden.

§ 2. Om en vägning som järnvägen har företagit efter det att befordringavtalet slöts visar en skillnad, skall den vikt som har fastställts av avsändningsstationen eller, om denna station inte har fastställt vikten, den vikt som har angetts av avsändaren vara avgörande för fraktberäkningen i följande fall:

a) om skillnaden uppenbariigen beror på godsets art eller pä inflytande av väderleken eller

b) om vägningen har verkställts pä vagnvåg och inte utvisar större skillnad än två procent av den vikt som har fastställts av avsändningsstationen eller, om denna station inte har fastställt vikten, av den vikt som har angetts av avsändaren.

Artide 23 Surcharge

§ 1. Quand la surcharge d'un wagon est constatée par la gare expéditrice ou par une gare intermédiaire, Fexcédent de charge peut étre retiré du wagon, méme si aucune surtaxe ne doit étre pergue. Le cas échéant, Fexpéditeur ou, en cas de modification du contrat de transport conformément å Farticle 31, le destinataire est invite sans délai ä donner des instructions concernant Fexcédent de charge.

§ 2. Sans préjudice du paiement des surtaxes prévues ä Farticle 24, la surcharge est taxée, pour le parcours effectué, d'aprés le prix de transport appliqué au chargement principal. En cas de déchargement de Fexcédent de charge, les frais de cette operation sont pergus d'aprés les tarifs du chemin de fer qui Feffectue.

Si Fayant droit prescrit d'expédier Fexcédent de charge å la gare destinataire du chargement principal, ä une autre gare destinataire ou de le renvoyer ä la gare expéditrice, il est traité comme un envoi distinct.

Artikel 23 Överlast

§ I. När överlast pä en vagn fastställs av avsändningsstationen eller av en station under vägen, får överlasten lossas även om någon tilläggsfrakt inte får tas ut. I förekommande fall skall avsändaren eller, om befordringsavtalet har ändrats i enlighet med artikel 31, mottagaren utan dröjsmål anmodas att ge anvisningar om överlasten.

§ 2. Frakten för överlasten för den sträcka över vilken den har befordrats beräknas efter den tariff som tillämpas för huvudlasten, utan att järnvägen därigenom förlorar den rätt att ta ut tilläggsfrakt som kan föreligga enligt artikel 24. Om överskjutande last lastas av, tas avgifterna för detta arbete ut enligt de tariffer som gäller för den järnväg som utför avlastningen.

Om den som har rätt till godset föreskriver att den överskjutande lasten skall sändas till huvudlastens bestämmelsestation, till en annan bestämmelsestation eller tillbaka till avsändningsstationen, skall den behandlas som en särskild sändning.

Artide 24 Surtaxes

§ I. Sans préjudice du paiement de la différence du prix de transport et d'une indemnité pour dommage éventud, le chemin de fer peut percevoir:

a) une surtaxe égale å I unité de compte
par kg de masse brute du colis entier:

1. en cas de désignation irréguliére, in-exacte ou incompléte des matiéres et objets exclus du transport en vertu du RID;

2. en cas de désignation irréguliére, in-exacte ou incompléte des matiéres et objets admis au transport sous condition en vertu du RID, ou d'inobservation de ses conditions;

b) une surtaxe égale ä 5 unités de compte
par 100 kg de masse excédant la limite de
charge, lorsque le wagon a été chargé par
Fexpéditeur;

Artikel 24 Tilläggsfrakt

§ I. Utan inskränkning i rätten att ta ut fraktskillnad och ersättning för skada får järnvägen ta ut tilläggsfrakt enligt följande:

a) tilläggsfrakt utgår med en beräkningsen
het per kilogram av hela kollits bruttovikt:

1. när en oriktig, otydlig eller ofullstän
dig beskrivning har lämnats av ämnen och
föremål som enligt RID är uteslutna från
befordran;

2. när en oriktig, otydlig eller ofullstän
dig beskrivning har lämnats av ämnen eller
föremål som tas emot till befordran pä de
villkor som anges i RID, eller när dessa
villkor inte har uppfyllts;

b) tilläggsfrakt utgår med fem beräknings
enheter per 100 kilogram utöver lastgränsen,
när vagnen har lastats av avsändaren;

c) une surtaxe égale au double de la différence :

1. entré le prix de transport qui aurait du
étre pergu depuis la gare expéditrice jus-
qu'ä la gare destinataire et celui qui a été
calculé, en cas de désignation irréguliére,
inexacte ou incompléte de marchandises
non prévues sous a), ou en general en cas
de désignation pouvant faire bénéficier
Fenvoi d'un tarif plus réduit que celui qui
est effectivement applicable;

2. entré le prix de transport de la masse
déclarée et celui de la masse constatée, en
cas d'indication d"une masse inférieure ä la
masse reelle.

Lorsqu'un envoi est constitue par des marchandises taxées å des prix différents et que la masse de chacune d"elles peut étre déterminée sans difficulté. la surtaxe est calculée d'aprés la taxe applicable å chacune des marchandises, si ce mode de calcul fait ressortir une surtaxe plus réduite.

§ 2. S'il y a, pour un méme wagon, indication d'une masse inférieure ä la masse reelle et surcharge. les surtaxes relatives ä ces deux infractions sont per9ues cumulativement.

§ 3. Les surtaxes grévent la marchandise, quel que soit le lieu ou ont été constatés les faits qui justifienl leur perception.

§ 4. Le montant des surtaxes et le motif de leur perception doivent étre mentionnés sur la lettre de voiture.

§ 5. Aucune surtaxe ne peut étre pergue en cas:

a) d'indication inexacte de la masse. lorsque le pesage par le chemin de fer est obligatoire d'aprés les prescriptions en vigueur å la gare expéditrice;

b) d'indication inexacte de la masse ou en cas de surcharge. si Fexpéditeur a demande dans la lettre de voiture que le pesage soit fait par le chemin de fer;

c) de surcharge occasionnée au cours du transport par des influences atmosphériques. s'il est prouvé que le chargement du wagon ne dépassait pas la limite de charge lors de la remise au transport;

d) d'augmentation de la masse survenue
pendant le transport, sans qu'il y ait sur
charge, s'il est prouvé que cette augmenta-
tion est due ä des influences atmosphériques;

c) tilläggsfrakt utgår med dubbla skillnaden:

1. mellan den frakt som skulle ha tagits ut från avsändningsstationen till bestämmelsestationen och den frakt som har beräknats när beskrivningen av annat gods än sådant som avses under a) är oriktig, otydlig eller ofullständig eller annars når beskrivningen kan leda till att frakten för försändelsen beräknas efter en billigare tariff än den som faktiskt är tillämplig;

2. mellan frakterna för den uppgivna och den fastställda vikten, om en lägre vikt än den verkliga har uppgetts.

När en sändning består av flera godsslag för vilka gäller olika fraktsatser och vikten utan svårighet kan fastställas för vart och ett av dem. beräknas tilläggsfrakten efter den fraktsats som är tillämplig på varje godsslag för sig. om denna beräkning leder till en lägre tilläggsfrakt.

§ 2. Om det i fråga om samma vagn förekommer både en för låg viktuppgift och överlast, tas tilläggsfrakt ut för båda överträdelserna.

§ 3. Tilläggsfrakterna påförs godset oavsett var de omständigheter har fastställts som berättigar att sådana avgifter tas ut.

§ 4. Tilläggsfrakternas belopp och orsaken till att de tas ut skall anges i fraktsedeln.

§ 5. Tilläggsfrakt får inte tas ut:

a) om oriktig vikt har uppgetts för gods som järnvågen är skyldig att väga enligt de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen:

b) om oriklig vikt har uppgetls eller överlastning har skett och avsändaren i fraktsedeln har begärt alt godset vägs genom järnvägens försorg;

c) om överlast har uppkommit under befordringen genom värderlekens inverkan och del visas att lasten inle översteg lastgränsen när den lämnades till befordran;

d) om vikten har ökat under transporten
utan att lastgränsen har överskridits, och del
visas att ökningen beror på väderlekens in
verkan;

Artide 25

Piéces pour les fonnalilés administratives.

Fermeture par la douane

§ I. L'expédileur doit joindre ä la lettre de voiture les piéces nécessaires ä Faccomplissement, avant la livraison de la marchandise, des formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives. Ces piéces doivent concerner uniquement les marchandises faisant Fobjet d'une méme lettre de voiture, ä moins que les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives ou les tarifs n'en disposent autrement.

Cependant, lorsque ces piéces ne sont pas jointes å la lettre de voiture ou si elles doivent étre fournies par le destinataire, Fexpéditeur doit inscrire sur la lettre de voiture la gare, le bureau de douane ou de toute autre autorité oö les piéces respectives seront mises å la disposition du chemin de fer et oö les formalités doivent étre remplies. Si Fexpéditeur assisle lui-méme aux formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives ou s'y fait représenter par un manda-taire, il suffit que ces piéces soient présentées lors desdites formalités.

§ 2. Le chemin de fer n'est pas tenu d'exa-miner se les piéces fournies sont suffisantes et exactes.

§ 3. L'expéditeur est responsable envers le chemin de fer de tout dommage résultant de Fabsence, de Finsuffisance ou de Firrégu-larité de ces piéces, sauf le cas de faute du chemin de fer.

Le chemin de fer est responsable, en cas de faute. des conséquences de la perte. du défaut d'utilisation ou de Futilisation irréguliére des piéces énumérées sur la lettre de voiture qui accompagnent celle-ci, ou qui lui ont été confiées; toutefois, Findemnité éventudle ne

Artikel 25

Handlingar i anledning av administrativa fö-

reskrijter. Tullförsegling

§ I. Avsändaren skall till fraktsedeln foga de handlingar som behövs för att de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter skall kunna vidtas innan godset lämnas till mottagaren. Dessa handlingar får avse endast det gods som är upptaget på en och samma fraktsedel, om inte något annat har föreskrivits av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter dier i tariffer.

Om dessa handlingar inte har fogats till fraktsedeln eller om de skall tillhandahällas av mottagaren, skall avsändaren dock i fraktsedeln ange den station, den tullkammare eller annan myndighet där handlingarna kommer att ställas till järnvägens förfogande och där åtgärderna skall vidtas. Om avsändaren själv eller genom ombud är närvarande när de åtgärder vidtas som krävs av tullmyndigheterna eller andra förvaltningsmyndigheter, är det tillräckligt att handlingarna företes i samband därmed.

§ 2. Järnvägen är inte skyldig att undersöka om de avlämnade handlingarna är fullständiga och riktiga.

§ 3. Avsändaren är ansvarig gentemot järnvägen för skada som uppstår till följd av att de ifrågavarande handlingarna saknas, är ofullständiga eller oriktiga, om felet inte föreligger på järnvägens sida.

Om felet föreligger på järnvägens sida, är järnvägen ansvarig för följderna av att de handlingar som nämns i fraktsedeln och åtföljer denna eller som har anförtrotts järnvägen går förlorade, inte kommer till användning eller används på ett oriktigt sätt; ett

doit jamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.

§ 4. L'expéditeur doit se conformer aux prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives au sujet de Femballage et du bächage des marchandises. Si Fexpéditeur n'a pas emballé ou bäché les marchandises conformément ä ces prescriptions, le chemin de fer peut y pourvoir; les frais con-sécutifs grévent la marchandise.

§ 5. Le chemin de fer peut refuser les envois dont les sceaux apposés par les douanes ou d'autres autorités administratives sont en-dommagés ou défectueux.

eventuellt skadestånd fär dock aldrig överstiga vad som skulle ha utgått, om godset hade gått förlorat.

§ 4. Avsändaren år skyldig att följa de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter om godsets förpackning och täckning med presenning. Om avsändaren inte har förpackat godset eller täckt del med presenning enligt dessa föreskrifter, får järnvägen ombesörja detta; kostnaderna i samband härmed påförs godset.

§ 5. Järnvägen fär vägra att ta emot försändelser, om de plomberingar som har anbringats av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter är skadade eller bristfälliga.

Artide 26

Accomplissement des formalités

administratives

§ I. En cours de route, les formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives sont accomplies par le chemin de fer. Néanmoins, celui-ci peut en confier le soin ä un mandataire.

§ 2. Dans Faccomplissement de ces formalités, le chemin de fer répond de sa faute ou de celle de son mandataire; toutefois, Findemnité éventuelle ne doit jamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.

§ 3. L'expéditeur. par une inscription portée sur la lettre de voiture, ou le destinataire qui donne un ordre conformément ä Farticle 31, peut demander:

a) d'assister lui-méme ä ces formalités ou de s'y faire représenter par un mandataire, pour fournir tous renseignements et formuler toutes observations utiles;

b) d'accomplir lui-méme ces formalités ou de les faire accomplir par un mandataire, dans la mesure oö les lois et réglements de FEtat oö elles doivent s'effectuer le permettent;

c) de procéder au paiement des droits de douane et autres frais, lorsque lui-méme ou son mandataire assiste aux formalités ou les accomplit, dans la mesure oö les lois et régle-

Artikel 26

Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

§ 1. När godset är under befordran, skall de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter vidtas av järnvägen. Järnvägen får dock anförtro denna uppgift åt ett ombud.

§ 2. När dessa ätgärder vidtas, ansvarar järnvägen för de fel som den eller dess ombud begår; ett eventuellt skadestånd får dock aldrig överstiga vad som skulle +ia utgått, om godset hade gått förlorat.

§ 3. Avsändaren kan genom anteckning i fraktsedeln eller mottagaren kan genom en anvisning enligt artikel 31 begära:

a) att själv eller genom ombud få vara närvarande när dessa ätgärder vidtas för att lämna upplysningar och framställa lämpliga erinringar;

b) att själv eller genom ombud fä vidta dessa åtgärder, i den mån detta är tillätet enligt lag eller annan författning i den stat där åtgärderna skall vidtas;

c) att få betala tullavgifter och andra kostnader, om han eller hans ombud är närvarande när åtgärderna vidtas eller själv vidtar dem, i den mån betalningen är tilläten enligt

ments de FEtat ou elles s"effectuent permettent ce paiement.

Ni Fexpéditeur. ni le destinataire qui a le droit de disposition, ne leur mandataire ne peuvent prendre possession de la marchandise.

§ 4. Si Fexpéditeur a désigné. pour Faccomplissement des formalités, une gare ou les prescriptions en vigueur ne permettent pas de les accomplir, ou bien s'il a prescrit, pour ces formalités, tout autre mode de procéder qui ne peut pas étre exécuté, le chemin de fer opére de la fagon qui lui parait étre la plus favorable aux intéréts de Fayant droit et fait connaitre å Fexpéditeur les mesures prises.

Si Fexpéditeur a utilisé dans la lettre de voiture une mention d'affranchissement en-globant les droits de douane, le chemin de fer peut accomplir les formalités douaniéres ä son choix soit en cours de route, soit å la gare destinataire.

§ 5. Sous réserve de Fexception prévue au § 4, deuxiéme alinéa, le destinataire peut accomplir les formalités douaniéres ä la gare destinataire pourvue d'un bureau de douane, si le dédouanement ä Farrivée est demande dans la lettre de voiture ou si, en Fabsence de cette demande, la marchandise arrive sous régime de douane. Le destinataire peut également accomplir ces formalités å la gare destinataire non pourvue d'un bureau de douane, si les lois et réglements de FEtat le permettent ou s'il y a une autorisation préalable du chemin de fer et de la douane. L"exer-cice de Fun de ces droits implique le paiement préalable des frais grevant la marchandise.

Toutefois, le chemin de fer peut procéder conformément au § 4 si le destinataire n'a pas retiré la lettre de voiture dans le délai prévu par les prescriptions en vigueur ä la gare destinataire.

lag eller annan författning i den stal där åtgärderna skall vidtas.

Varken avsändaren eller en mottagare som har rätt att förfoga över godset eller ett ombud för någon av dem får ta godset i besittning.

S 4. Om avsändaren har angett en station där dessa åtgärder skall vidtas och de föreskrifter som gäller på den stationen inte tilllåter att avsändarens anvisning följs eller om han för dessa åtgärder har lämnat andra anvisningar som inte kan följas, skall järnvägen förfara pä det sätt som den anser vara förmånligast för den som har rätt till godset samt underrätta avsändaren om de vidtagna åtgärderna.

Om avsändaren i fraktsedeln har fört in en betalningsföreskrifl som omfattar tullavgifterna, kan järnvägen efter eget val ombesörja tullklareringen under befordringen eller på bestämmdsestalionen.

§ 5. Med undantag av det fall som anges i § 4 andra stycket kan mottagaren ombesörja tullklareringen på en bestämmelsestation med tullkammare, om det i fraktsedeln begärs att förtullning skall ske vid framkomsten eller, när en sädan begäran saknas, om godset kommer dit under tullkontroll. Mottagaren kan också ombesörja klareringen på en bestämmelsestation utan tullkammare, om detta är tillätet enligl lag eller annan författning i den staten eller om detta har godkänts i förväg av järnvägen och tullmyndigheten. För alt dessa rättigheter skall få utövas, måste de kostnader som belastar godset ha betalats dessförinnan.

Järnvägen kan dock förfara enligt § 4, om mottagaren inte har övertagit fraktsedeln inom den frist som anges i de föreskrifter som gäller på beslämmelsestationen.

trice jusqu'å la gare destinataire. Pour certains trafics particuliers el sur certaines relations, ces délais peuvent également étre établis sur la base des plans de transport applicables entré les chemins de fer intéressés; dans ce cas, ils doivent étre repris dans des tarifs intemationaux ou des conventions spéciales, qui prévoient éventuellement les dérogations aux §§ 3 ä 9 ci-dessous.

Tous ces délais ne peuvent étre supérieurs ä ceux résultant des paragraphes suivants.

§ 2. A défaut d'indicalion des délais de livraison prévue au § I. el sous réserve des paragraphes ci-aprés, les délais de livraison sont les suivants:

a) pour les wagons complets:
1° en grande vitesse :

délai d'expédition . 12 heures;

délai de transport, par fraction indivisible de 400

km ........................ 24 heures;

2° en petite vitesse:

délai d'expédilion .. 24 heures;

délai de transport, par
fraction indivisible de 300
km ........................ 24 heures;

b) pour les envois de détail:
r en grande vitesse :

délai d'expédition . 12 heures;

délai de transport, par fraction indivisible de 300

km ....................... 24 heures;

2° en petite vitesse;

délai d'expédition . 24 heures;

délai de transport, par fraction indivisible de 200

km ........................ 24 heures.

Toutes les distances se rapportent aux distances kilométriques d'application des tarifs. § 3. Le délai de transport est calculé sur la distance totale enlre la gare expéditrice et la gare destinataire. Le délai d'expédition n'est compte qu'une seule fois, quel que soit le nombre des réseaux emprunlés.

§ 4. Le chemin de fer peut fixer des délais supplémentaires d'une durée déterminée dans les cas suivants :

a) envois remis au transport ou livrables en dehors des gares;

b) envois empruntant:

ståmmelsestationen. För viss enskild trafik och för vissa förbindelser kan fristerna även fastställas på grundval av de befordrings-planer som tillämpas mellan de berörda järnvägarna; i så fall skall de tas upp också i de internationella tarifferna eller i särskilda överenskommelser som kan föreskriva avvikelser frän §§ 3-9.

Dessa frister får inte vara längre än de fris-ler som anges i de följande bestämmelserna.

§ 2. Saknas föreskrifter om sådana leveransfrister som avses i § 1, gäller följande leveransfrister, om inle annat följer av vad som sägs i de följande paragraferna:

a) för hela vagnslaster:

1. som ilgods:

expedieringsfrist .. 12 limmar;

befordringsfrist, för varje
påbörjad sträcka av 400
km ........................ 24 timmar;

2. som fraktgods:

expedieringsfrist .. 24 timmar;

befordringsfrist, för varje påbörjad sträcka av 300

km ........................ 24 timmar;

b) för styckegodssändningar:

1. som ilgods:

expedieringsfrist .. 12 timmar;

befordringsfrist, för varje
påbörjad sträcka av 300
km ........................ 24 timmar;

2. som fraktgods:

expedieringsfrisl ... 24 timmar;

befordringsfrist, för varje påbörjad sträcka av 200

km ........................ 24 timmar.

Samtliga avstånd avser tariffkilometer.

§ 3. Befordringsfristen beräknas för hela avståndet mellan avsändningsstationen och beslämmelsestationen. Expedieringsfristen räknas endast en gång oavsett antalet järnvägsnät som berörs.

§ 4. Järnvägen får fastställa tilläggsfrisier av viss bestämd längd i följande fall:

a) för sändningar som lämnas till befordran eller lämnas ul utanför stationerna;

b) för sändningar som befordras

r une ligne ou un réseau non équipé pour le traitement rapide des envois,

2° un raccordement reliant deux lignes d'un méme réseau ou de réseaux différents,

3° une ligne secondaire.

4° des lignes dont 1'écartement des rails est différent.

5° la mer ou les voies navigables intérieures,

6° une route s'il n'existe pas de liaison ferroviaire:

c) envois taxés ä des tarifs intérieurs spé
ciaux ou exceptionnels ä prix réduits ;

d) circonstances extraordinaires de nature
ä déterminer un développement anormal du
trafic ou des difficultés anormales pour Fex
ploitation.

§ 5. Les délais supplémentaires prévus sous § 4a) ä c) doivent figurer dans les tarifs ou dans les prescriptions dument publiées dans chaque Etat.

Ceux prévus sous § 4d) doivent étre publiés el ne peuvent enlrer en vigueur avant leur publication.

§ 6. Le délai de livraison commence ä courir ä minuit apres Facceplation au transport de la marchandise. Toutefois, pour les envois en grande vitesse. le délai commence ä courir vingt-quatre heures plus tärd lorsque le jour qui suit celui de Facceplation est un dimanche ou un jour férié legal et lorsque la gare expéditrice n'est pas ouverte, pour les envois en grande vitesse. ce dimanche ou ce jour férié.

§ 7. Sauf faute imputable au chemin de fer. le délai de livraison est prolongé de la durée du séjour nécessité par:

a) la vérification conforme aux artides 21 et 22, § I, qui fait apparaitre des différences par rapport aux inscriptions portées sur la lettre de voiture:

b) Faccomplissement des formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives:

c) la modification du contrat de transport conformément aux artides 30 ou 31:

1. över en linje eller ett nät som inle har
utrustats för snabb behandling av sänd
ningarna,

2. över en bana som förenar två linjer inom samma eUer olika järnvägsnät,

3. över en linje som år av underordnad betydelse,

4. över en linje med avvikande spårvidd,

5. över hav eller på inre vattenvägar,

6. på landsväg, om någon järnvägsförbindelse inte finns;

c) för sändningar som fraktberäknas efter
lokala specialtariffer eller undantagslariffer
med nedsatta fraktsatser;

d) under osedvanliga förhållanden som
förorsakar en ovanlig ökning av trafiken eller
ovanliga driftsvårigheler.

§ 5. De tilläggsfrister som avses i § 4a)-c) skall anges i tarifferna eller i de föreskrifter som offentliggörs i varje stat.

Sådana frister som avses i § 4d) skall offentliggöras och fär inle träda i kraft förrän de har offentliggjorts.

§ 6. Leveransfristen börjar löpa vid midnatt efter det att godset har tagits emot till befordran. 1 fråga om ilgodssändningar börjar dock fristen löpa ljugofyra limmar senare, om dagen efter den dag då godset togs emot till befordran är en söndag, en helgdag eller en dag som jämställs med helgdag och avsändningsstationen inte är öppen för ilgodssändningar denna söndag eller helgdag.

§ 7. Om inte något fel föreligger på järnvägens sida, förlängs leveranstiden med den tid som behövs

a) för en undersökning enligt artiklarna 21 och 22 § 1, om det därvid upptäcks avvikelser från uppgifterna i fraktsedeln;

b) för de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter;

c) till följd av att befordringsavtalet ändras enligt artikel 30 eller 31;

d) les soins spéciaux å donner å la mar
chandise;

e) le transbordement ou la réfection d'un
chargement défectueux effectué par Fexpédi
teur;

f) toute inlermption de trafic empéchanl
temporairement de commencer ou de conti
nuer le transport.

La cause et la durée de ces prolongalions doivent étre mentionnées dans la lettre de voiture. Le cas échéant, elles peuvent étre prouvées par d'autres moyens.

§ 8. Le délai de livraison est suspendu pour:

a) la petite vitesse, les dimanches et jours fériés légaux;

b) la grande vitesse, les dimanches et certains jours fériés légaux lorsque, dans un Etat, les prescriptions en vigueur prévoient pour ceux-ci une suspension du délai de livraison en trafic ferroviaire intérieur;

c) la grande et la petite vitesse, les samedis lorsque, dans un Etat, les prescriptions en vigueur prévoient pour ceux-ci une suspension du délai de livraison en trafic ferroviaire intérieur.

§ 9. Lorsque le délai de livraison doit prendre fin apres Fheure de fermeture de la gare destinataire, Fexpiration en est reportée deux heures apres Fheure de la prochaine ouverture de la gare.

En outre, pour les envois en grande vitesse, lorsque le délai de livraison doit prendre fin un dimanche ou un jour férié définis au § 8 b), Fexpiration en est reportée ä Fheure correspondante du premier jour ou-vrable suivant.

§ 10. Le délai de livraison est observé si, avant son expiration:

a) Farrivée de la marchandise est notifiée et celle-ci tenue ä la disposition du destinataire, lorsqu'il s'agit d'envois livrables en gare et faisant Fobjet d'un avis d'arrivée;

b) la marchandise est tenue ä la disposition du destinataire, lorsqu'il s'agil d'envois livrables en gare et ne faisant pas Fobjet d'un avis d'arrivée;

c) la marchandise est mise å la disposition du destinataire, lorsqu'il s'agit d'envois livrables en dehors des gares.

d) för alt ombesörja särskild vård av god
set;

e) för att lasta om eller råtta till en last som
har lastats bristfälligt av avsändaren;

f) till följd av etl avbrott i driften, som
tillfälligt hindrar att befordringen börjar eller
fortsätter.

Orsaken till och omfattningen av dessa förlängningar skall anges i fraktsedeln. 1 förekommande fall kan de styrkas på något annat sätt.

§ 8. Leveransfrislen avbryts

a) för fraktgods söndagar, helgdagar och dagar som jämställs med helgdagar;

b) för ilgods söndagar, vissa helgdagar och dagar som jämställs med helgdagar, när del i de bestämmelser som gäller i en stal föreskrivs all leveransfristen i inrikes järnvägstrafik skall avbrytas dessa dagar;

c) för ilgods och fraktgods lördagar, när det i de bestämmelser som gäller i en stal föreskrivs att leveransfristen skall avbrytas lördagar i inrikes järnvägstrafik.

§ 9. När leveransfristen går ut efter be-stämmelsestalionens stängningstid, framflyttas fristens utgång till två timmar efter del att stationen äter öppnas.

Om leveransfristen för ilgodssändningar går ut en sådan sön- eller helgdag som avses i § 8 b), framflyttas fristens utgång till samma klockslag nästföljande vardag.

§ 10 Leveransfrislen är iakttagen om, innan fristen har gått ut:

a) godsets ankomst har meddelats och godset har ställts till mottagarens förfogande, när det gäller en sändning som skall lämnas ut på en station och om vars ankomst meddelande skall lämnas;

b) godset har ställts till mottagarens förfogande, när det gäller en sändning som skall lämnas ut pä en station men om vars ankomst något meddelande inte behöver lämnas;

c) godset har ställts till mottagarens förfogande, när del gäller en sändning som skall lämnas ut utanför en station.

Artide 28 Livraison

§ I. Le chemin de fer doit remetlre la lettre de voiture et livrer la marchandise au destinataire, ä la gare destinataire. contre déchargé el paiement des créances du chemin de fer mises ä la charge du destinataire.

L'acceplation de la lettre de voiture oblige le destinataire ä payer au chemin de fer le montant des créances mises å sa charge.

§ 2. Sont assimilés å la livraison au destinataire, lorsqu'ils sont effectués conformément aux prescriptions en vigueur ä la gare destinataire:

a) la remise de la marchandise aux autorités de douane ou d'octroi dans leurs locaux d'expédition ou dans leurs entrepöts, lorsque ceux-ci ne se trouvent pas sous la garde du chemin de fer,

b) Fentreposage auprés du chemin de fer de la marchandise ou son dépöt chez un com-missionnaire-expéditeur ou dans un enlrepöl public.

§ 3. Les prescriptions en vigueur ä la gare destinataire ou les conventions avec le destinataire déterminent si le chemin de fer a le droit ou Fobligation de lui remetlre la marchandise ailleurs qu'ä la gare destinataire, soit sur embranchement particulier, soit å son domicile, soit dans un dépöt du chemin de fer. Si celui-ci remet ou fait remettre la marchandise sur un embranchement particulier, ä domicile ou dans un dépöt, la livraison est réputée effectuée au moment de cette remise. Sauf convention contraire enlre le chemin de fer et Futilisateur d'un embranchement particulier, les operations effectuées par le chemin de fer, pour le compte et sous la direction de cet utilisaleur, ne sont pas couvertes par le contrat de transport.

§ 4. Apres Farrivée de la marchandise å la gare destinataire, le destinataire peut demander au chemin de fer de lui remetlre la lettre de voiture el de lui livrer la marchandise.

Si la perte de la marchandise est établie ou si la marchandise n'est pas arrivée å Fexpiration du délai prévu å Farticle 39, § I, le destinataire peut faire valoir en son propre nom.

Artikel 28 Utlämnande av gods

§ 1. Järnvägen skall på beslämmelsestationen lämna ut fraktsedeln och godset till mollagaren mot kvitto på mottagandet och mot betalning av de av järnvägens fordringar som har påförts mollagaren.

Mottagandet av fraktsedeln medför förpliktelse för mottagaren att till järnvägen betala de belopp som har påförts honom.

§ 2. Om följande åtgärder vidtas enligt de föreskrifter som gäller på bestämmelsestationen, jämställs de med utlämnande till mottagaren:

a) godset överlämnas till en myndighet som har hand om frågor om tullar eller andra införselavgifter i en sådan tjänste- eller lagerlokal som används av myndigheten och som inte står under järnvägens uppsikt,

b) godset läggs upp till förvaring hos järnvägen eller lämnas till en speditör eller ett offentligt lagerhus för förvaring.

§ 3. De föreskrifter som gäller på bestämmdsestalionen eller de avtal som ingåtts med mottagaren bestämmer om järnvägen har rätt eller skyldighet all överiämna godset till denne på någon annan plats än på bestämmelsestationen, antingen på ett privat anslutningsspår dier i mottagarens bostad eller pä något av järnvägens upplag. Om järnvägen överlämnar eller låter överlämna godset på ett enskilt anslutningsspår, hemma hos mottagaren eller på ett upplag, anses godset utlämnat vid detta överlämnande. Om något annat inte har överenskommits mellan järnvägen och den som utnyttjar etl enskilt anslutningsspår, omfattar befordringsavtalet inte de åtgärder för överlämnande som järnvägen har vidtagit för dennes räkning och under dennes ledning.

§ 4. Sedan godset har kommit fram till beslämmelsestationen, kan mottagaren fordra all jämvägen lämnar ut fraktsedeln och godset till honom.

Om förlust av godset har fastställts eller om godset inte kommit fram vid utgången av den frist som avses i artikel 39 § I, kan mottagaren i eget namn göra sina rättigheter på

Artide 29

Rectification des perceptions

§ I. En cas d"application irréguliére d'un tarif ou d'erreur dans le calcul ou la perception des frais, le trop-pergu n'est restitue par le chemin de fer ou le moins-pergu versé ä celui-ci que si la différence excéde 4 unités de compte par lettre de voiture. La restitution esi effectuée d'ofnce.

§ 2. Le paiement au chemin de fer des moins-pergus incombe ä Fexpéditeur si la lettre de voiture n'est pas relirée. Lorsque la lettre de voiture a été accepiée par le destinataire ou le contrat de transport modifié conformément a Farticle 31, Fexpéditeur n'esi tenu au paiement d'un moins-pergu que dans la mesure ou celui-ci porte sur les frais a sa charge en vertu de la mention d"affranchisse-ment uiilisée dans la lettre de voiture. Le complément du moins-pergu est ä la charge du destinataire.

§ 3. Les sommes dues en vertu de cet artide portent intérét ä cinq pour cent Fan ä partir du jour de la reception de la mise en demeure de payer ou du jour de la rédamation prévue å Farticle 53 ou, s'il n'y a eu ni mise en demeure ni rédamation, du jour de la demande en justice.

Si Fayant droit ne remet pas au chemin de fer, dans un délai convenable qui lui est fixé, les piéces justificatives nécessaires pour la liquidation définitive de la rédamation, les intéréts ne courent pas enlre Fexpiration du délai fixé el la remise effective des piéces.

Artikd 29

Rättelse av uttagna avgifter

§ 1. Om en tariff har tillämpats oriktigt eller något fd har gjorts när någon avgift har beräknats eller uppburits, skall järnvägen inte betala tillbaka vad som har betalats för mycket eller kräva vad som har betalats för litet, om skillnaden inte överstiger fyra beräkningsenheter per fraktsedel. Återbetalningen skall ske utan anfordran.

§ 2. När en avgift har uppburits med ett för litet belopp, åligger del avsändaren att betala det felande beloppet, om fraktsedeln inte har lösts ul frän järnvägen. När fraktsedeln har godkänts av mottagaren eller befordringsavtalet har ändrats enligl artikel 31, är avsändaren skyldig att betala ett för litet uttaget belopp endast i den mån detta avser kostnader som han skall betala enligl belal-ningsföreskrifterna i fraktsedeln. Det åligger mottagaren alt betala återstående belopp.

§ 3. De belopp som skall betalas enligt denna artikel löper med fem procent årlig ränta från den dag då anmodan om betalning togs emot eller krav framställdes enligt artikel 53 eller, om varken anmodan eller krav har framställts, frän den dag då talan väcktes vid domstol.

Om den som är berättigad till återbetalning inte inom en skälig frist som har fastställts för honom till järnvägen överlämnar de handlingar som den behöver för att kunna slutföra behandlingen av hans krav, utgår inte ränta för tiden från fristens utgång till dess att handlingarna har överlämnats.

TITRE III

MODIFICATION DU CONTRAT

DE TRANSPORT

Artide 30

Modification par V expéditeur

§ I. L'expéditeur peut, par des ordres ul-lérieurs, modifier le contrat de transport en prescrivant:

a) le retrait de la marchandise å la gare expéditrice,

b) 1'arrét de la marchandise en cours de route,

c) Fajournement de la livraison de la marchandise,

d) la livraison de la marchandise å une per
sonne autre que le destinataire inscrit sur la
lettre de voiture,

e) la livraison de la marchandise ä une
gare autre que la gare destinataire inscrite sur
la lettre de voiture,

f) le renvoi de la marchandise ä la gare
expéditrice,

g) Fétablissement d'un remboursement,
h) Faugmentalion, la diminution ou Fan-

nulalion d'un remboursement,

i) la mise å sa charge de frais d'un envoi non affranchi ou Faugmentalion de ceux prix en charge conformément ä Farticle 15, § 2.

Les tarifs du chemin de fer expéditeur peuvent prévoir que les ordres vises sous g) ä i) ne sont pas admis.

Les dispositions complémentaires ou les tarifs intemationaux en vigueur entré les chemins de fer participant au transport peuvent admettre des ordres non énumérés ci-dessus.

En aucun cas, les ordres ne doivent avoir pour effet de diviser Fenvoi.

§ 2. Ces ordres doivent étre donnés å la gare expéditrice au moyen d'une dédaration écrite conforme au modéle fixé et publié par le chemin de fer.

Cette dédaration doit étre reproduite et signée par Fexpéditeur sur le duplicata de la lettre de voiture, qui doit étre présente en méme temps au chemin de fer. La gare expéditrice certifie la reception de Fordre en ap-posanl son timbre ä date sur le duplicata, au-

DEL III

ÄNDRING I BEFORDRINGSAVTALET

Artikel 30

Ändringar på begäran av avsändaren

§ 1. Avsändaren kan i efterhand ändra befordringsavtalet genom att föreskriva

a) alt godset skall återlämnas på avsändningsstationen,

b) att godset skall stoppas under befordringen,

c) alt godsets utlämning skall uppskjutas,

d) att godset skall lämnas ut till någon an
nan än den mottagare som anges i fraktse
deln,

e) att godset skall lämnas ut på en annan
station än den bestämmelsestation som anges
i fraktsedeln,

f) att godset skall sändas tillbaka till av
sändningsstationen,

g) att efterkrav skaU påläggas,

h) att ett efterkrav skall höjas, minskas eller återkallas,

i) att han själv skall betala avgifter för en icke betald försändelse eller att han skall betala högre avgifter än de som han har åtagit sig i enlighet med artikel 15 § 2.

I de tariffer som gäller för järnvägen på avsändningsorten kan föreskrivas att föreskrifter enligt punkterna g) till i) inte är tillåtna.

I tilläggsbestämmelserna eller de internationella tariffer som gäller mellan de järnvägar som deltar i en befordran kan tillåtas anvisningar som inte är angivna ovan.

En anvisning får aldrig medföra att en sändning delas.

§ 2. Sådana anvisningar skall meddelas tiU avsändningsstationen genom en skriftlig förklaring som är utformad efter en förebild som har fastställts och offentliggjorts av järnvägen.

Förklaringen skall av avsändaren föras in och undertecknas på fraktsedelsdubbletten, som samtidigt skall visas upp för järnvägen. Avsändningsstationen skall bekräfta mottagandet av anvisningen genom att på dubbletten under avsändarens förklaring anbringa

dessous de la dédaration de Fexpéditeur, ä qui ce duplicata doit alors étre reslilué.

Quand Fexpéditeur demande Faugmentalion, la diminution ou Fannulalion d'un remboursement, il doit produire le titre qui lui a été délivré. En cas d'augmentation ou de diminution du remboursement, ce titre est, apres rectification, rendu å Fexpéditeur; en cas d'annulation, il n'est pas reslilué.

Tout ordre donné sous des formes autres que celles prescrites est nul.

§ 3. Si le chemin de fer donne suite aux ordres de Fexpéditeur sans exiger la présen-tafion du duplicata, alors que ce dernier a été transmis au destinataire, le chemin de fer est responsable envers celui-ci du dommage en résultant. Toutefois, Findemnité éventuelle ne doit jamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.

§ 4. Le droit pour Fexpéditeur, méme en possession du duplicata de la lettre de voiture, de modifier le contrat de transport s'é-teint dans les cas oö le destinataire:

a) a retiré la lettre de voiture;

b) a accepté la marchandise;

c) a fait valoir ses droits conformément ä Fartide 28, § 4;

d) est autorisé, conformément ä Farticle
31, ä donner des ordres, dés que Fenvoi est
entré dans le territoire douanier du pays de
desfination.

A partir de ce moment, le chemin de fer doit se conformer aux ordres et aux instructions du destinataire.

sin dalumstämpel, varefter dubbletten skall återlämnas till avsändaren.

När avsändaren begär att etl efterkrav skall höjas, minskas eller återkallas, skall han visa upp del bevis som har överlämnats till honom. Om efterkravet höjs eller minskas, skall beviset efter rättelse återlämnas till avsändaren; om efterkravet återkallas, skall beviset inte återlämnas.

En anvisning som har meddelats i någon annan form än som har föreskrivits är ogiltig.

§ 3. Om järnvägen följer avsändarens anvisning utan att kräva att fraktsedelsdubbletten visas upp och denna har översänts till mottagaren, är jämvägen ansvarig gentemot denne för den skada som uppkommer därigenom. Ett eventuellt skadestånd får dock aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat.

§ 4. Avsändarens rätt att ändra befordringsavtalet upphör, även om han innehar fraktsedelsdubbletten, när mottagaren har

a) övertagit fraktsedeln;

b) tagit emot godset;

c) gjort sina rättigheter gällande enligt artikd 28 § 4;

d) blivit berättigad, enligt artikel 31, all
ändra befordringsavtalet, så snart sändningen
har kommit in på bestämmelselandets tullom
råde.

Från denna tidpunkt åligger det järnvägen att följa mottagarens anvisningar.

Artide 31

Modification par le destinataire

§ I. Lorsque Fexpéditeur n'a pas pris ä sa charge les frais afférents au transport dans le pays de destination, ni porté sur la lettre de voiture Finscription »"Destinataire non autorisé å donner des ordres ultérieurs», le destinataire peut, par des ordres ultérieurs, modifier le contrat de transport en prescrivant:

a) Farrél de la marchandise en cours de route,

b) Fajournement de la livraison de la marchandise,

c) la livraison de la marchandise, dans le

Artikel 31

Ändringar på begäran av mottagaren

§ 1. När avsändaren inte har åtagit sig att betala de avgifter som avser befordringen i bestämmelselandet och inte heller i fraktsedeln har fört in uppgiften "mottagaren får inte ändra befordringsavtalet", får mottagaren senare ändra befordringsavtalet genom att föreskriva

a) att godset skall stoppas under befordringen,

b) att godsets utlämning skall uppskjutas,

c) att godset i bestämmelselandet skall

pays de destination, ä une personne autre que le destinataire inscrit sur la lettre de voiture,

d) la livraison de la marchandise, dans le
pays de destination, ä une gare autre que la
gare destinataire inscrite sur la lettre de voi
ture, sauf dispositions contraires des tarifs
intemationaux,

e) Faccomplissement des formalités exi
gées par les douanes ou d'aulres autorités
administratives conformément å Farticle 26,
§3.

Les dispositions complémentaires ou les tarifs intemationaux en vigueur entré les chemins de fer participant au transport peuvent admettre des ordres non énumérés ci-dessus.

En aucun cas, les ordres ne doivent avoir pour effet de diviser Fenvoi.

Les ordres du destinataire ne sont exécutoires qu'aprés de Fenvoi dan le territoire douanier du pays de destination.

§ 2. Ces ordres doivent étre donnés, a la gare destinataire ou ä la gare d'entrée dans le pays de destination, au moyen d'une dédaration écrite conforme au modéle fixé et publié par le chemin de fer.

Tout ordre donné sous des formes autres que celles prescrites est nul.

§ 3. Le droit pour le destinataire de modifier le contrat de transport s'éteint dans les cas oö il a:

a) retiré la lettre de voiture;

b) accepté la marchandise;

c) fait valoir ses droits conformément ä Farticle 28, § 4;

d) désigné conformément au § 1 c) une
personne et que celle-ci a retiré la lettre de
voiture ou fait valoir ses droits conformé
ment ä Farticle 28, § 4.

§ 4. Si le destinataire a prescrit de livrer la marchandise ä une autre personne, celle-ci n'est pas autorisée å modifier le contrat de transport.

lämnas ut till någon annan än den mottagare som anges i fraktsedeln,

d) all godset i bestämmelselandel skall
lämnas ut på en annan station än den bestäm-
melsesiation som anges i fraktsedeln, om inle
annat föreskrivs i de internationella tarif
ferna,

e) all de ätgärder som krävs av tullmyn
digheterna eller andra förvaltningsmyndig
heter skall vidtas i enlighet med artikel 26 § 3.

I tilläggsbestämmelserna eller de internationella tariffer som gäller mellan de järnvägar som deltar i en befordran kan tillåtas anvisningar som inte är angivna ovan.

En anvisning får aldrig medföra att en sändning delas.

Mottagarens anvisning får inle verkställas förrän försändelsen har kommit in på bestämmelselandets tullområde.

§ 2. Sådana anvisningar skall meddelas till bestämmelsestationen eller till den station i bestämmelselandet dit godset först kommer genom en skriftlig förklaring som är utformad efter en förebild som har fastställts och offentliggjorts av järnvägen.

En anvisning som meddelas i någon annan form än som har föreskrivits är ogiltig.

§ 3. Mottagarens rält att ändra fraktavtalet upphör när han har

a) övertagit fraktsedeln;

b) tagit emot godset;

c) gjort sina rättigheter gällande enligt artikel 28 § 4;

d) angett en person enligt § 1 c) och denne
har övertagit fraktsedeln eller gjort gällande
sina rättigheter enligt artikel 28 § 4.

§ 4. Om mottagaren har föreskrivit att godset skall lämnas ut till en annan person, är denne inte berättigad all ändra fraktavtalet.

Artide 32

Exécution des ordres ultérieurs

§ 1. Le chemin de fer ne peut refuser d'exécuter les ordres donnés conformément aux artides 30 et 31, ni en retarder Fexécution, sauf si:

a) elle n'est plus possible au moment oö les ordres parviennent ä la gare qui doit les exécuter;

b) elle est de nature å perturber le service régulier de Fexploitation;

c) elle est en opposition, lorsqu'il s'agit d'un changement de la gare destinataire, avec les lois et réglements d'un Etat, notamment avec les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives;

d) la valeur de la marchandise, lorsquMl
s'agit d'un changement de la gare destina
taire, ne couvre pas, selon Fappréciation du
chemin de fer, tous les frais dont la marchan
dise sera grevée ä Farrivée ä sa nouvelle des
tination, å moins que ces frais ne soient payés
ou que leur paiement ne soit garanti immédia
tement.

Celui qui a donné des ordres est avisé le plus töt possible des empéchements ä leur exécution.

Si le chemin de fer n'est pas ä méme de prévoir ces empéchements, celui qui a donné des ordres supporte toutes les conséquences résultant du commencement de leur exécution.

§ 2. Les frais nés de Fexécution d'un ordre, å Fexception de ceux résultant d'une faute du chemin de fer, doivent étre payés conformément ä Farticle 15.

§ 3. Sous réserve du § 1, le chemin de fer est responsable, en cas de faute de sa part, des conséquences de Finexécution d'un ordre ou de son exécution défectueuse. Toutefois, Findemnité éventuelle ne doit jamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.

Artikel 32

Utförande av anvisningar om ändring i befordringsavtalet

§ 1. Järnvägen fär inte vägra att verkställa en anvisning som har meddelats i enlighet med artiklarna 30 och 31 eller vänta med alt verkställa den utom i följande fall:

a) om det inte längre är möjligt att verkställa anvisningen när den station som skall verkställa den får del av anvisningen;

b) om det skulle medföra störningar i driften att verkställa anvisningen;

c) om verkställigheten av en anvisning om ändring av bestämmelsestationen skulle strida mot lag eller annan författning som gäller i en stat och då särskilt tullmyndigheters eller andra förvaltningsmyndigheters föreskrifter;

d) om, när det gäller ändring av bestäm
melsestationen, godsets värde enligt järnvä
gens uppskattning inte täcker alla de avgifter
som kommer att belasta godset när det kom
mer fram till den nya bestämmelsestationen
och dessa avgifter inte omedelbart erläggs
eller säkerhet omedelbart ställs för dem.

Den som har gett anvisningen skall snarast möjligt underrättas om hindret mot att verkställa den.

Om jämvägen inte kan fömtse ett sådant hinder, är den som har gett anvisningen ansvarig för aUa följder av att hans anvisning har börjat verkställas.

§ 2. Avgifter som uppkommer genom att en anvisning verkställs skall, med undantag av sådana som beror på fel eller försummelse på järnvägens sida, betalas i enlighet med artikel 15.

§ 3. Om järnvägen har gjort sig skyldig till fel eller försummelse, är den med de undantag som följer av § I ansvarig för följderna av att en anvisning inte har verkställts eller har verkställts felaktigt. Ett eventueUt skadestånd får dock aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat.

Artide 33

Empéchement au transport

§ 1. En cas d'empéchement au transport, le chemin de fer décide s'il est préférable de transporter d'office la marchandise en modi-fiant Fitinéraire ou s'il convient, dans Fintérét de Fexpéditeur, de lui demander des instructions en lui fournissant les informations utiles dont ie chemin de fer dispose.

Sauf faute de sa part, le chemin de fer peut percevoir le prix de transport applicable par Fitinéraire emprunté et dispose des délais correspondanls ä ce dernier.

§ 2. Si la conlinuation du transport n'est pas possible, le chemin de fer demande des instructions ä Fexpéditeur. Cette demande n'est pas obligatoire dans les cas d'empéche-ments temporaires résultant des mesures prises en application de Farticle 3, § 4.

§ 3. L'expéditeur peut donner dans la lettre de voiture des instmctions pour le cas ou un empéchement au transport se présen-terait.

Si le chemin de fer estime que ces instructions ne peuvent étre exécutées, il en demande de nouvelles.

§ 4. L'expéditeur avisé d'un empéchement au transport peut donner ses instruc-fions soit ä la gare expéditrice, soit a la gare oö se trouve la marchandise. Si ces instruc-fions modifient la désignation du destinataire ou de la gare destinataire ou sont données ä la gare ou se trouve la marchandise, Fexpéditeur doit les inscrire sur le duplicata de la lettre de voiture et presenter celui-ci au chemin de fer.

§ 5. Si le chemin de fer donne suite aux instructions de Fexpéditeur sans exiger la presentation du duplicata, alors que ce dernier a été transmis au destinataire, le chemin de fer est responsable envers celui-ci du dommage en résultant. Toutefois, Findemnité éventuelle ne doit jamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.

§ 6. Si Fexpéditeur avisé d'un empéchement au transport ne donne pas, dans un délai raisonnable, des instructions exécuta-bles, le chemin de fer procéde conformément aux prescriptions relatives aux empéche-

Artikel 33 Befordrihgshinder

§ 1. Vid befordringshinder bestämmer järnvägen om del är lämpligare att den själv väljer en annan befordringsväg för godset eller om den skall i avsändarens intresse begära anvisningar från denne, samtidigt som avsändaren får alla de nödvändiga upplysningar som järnvägen har tillgång till.

Om järnvägen inte har gjort sig skyldig till fel eller försummelse, fär den uppbära den frakt som är tillämplig för den använda befordringssträckan och åtnjuta de leveransfrister som svarar mot denna.

§ 2. Om det inte är möjligt att fortsätta befordringen, skall järnvägen begära anvisningar av avsändaren. Detta är dock inte nödvändigt vid tillfälliga hinder som beror pä ätgärder som har vidtagits med tillämpning av artikel 3 § 4.

§ 3. Avsändaren kan i fraktsedeln lämna anvisningar om förfarandet i de fall dä befordringshinder föreligger.

Om järnvägen anser att dessa anvisningar inte kan följas, skall den begära nya anvisningar.

§ 4. En avsändare som har fått underrättelse om befordringshinder kan meddela sina anvisningar antingen till avsändningssta-fionen eller till den station där godset finns. Om dessa anvisningar innebär ändring av mottagare eller bestämmelsestation eller meddelas till den station där godset finns, skall avsändaren föra in dem i fraktsedels-dubbletten och visa upp denna för järnvägen.

§ 5. Om järnvägen följer avsändarens anvisningar utan att fordra att dubbletten företes och denna har överlämnats till mottagaren, är järnvägen ansvarig gentemot denne för skada som uppkommer därigenom. Ett eventuellt skadestånd får dock aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat.

§ 6. Om en avsändare som har underrättats om befordringshinder inte inom rimlig tid lämnar en anvisning som kan följas, skall jämvägen förfara i enlighet med de bestämmelser om hinder mot utlämning av gods som

ments å la livraison en vigueur au lieu oö la marchandise a été reienue.

Si la marchandise a été vendue, le produit de la vente, déduction faite des frais grevant la marchandise, doit étre tenu å la disposition de Fexpéditeur. Si le produit est inférieur å ces frais. Fexpéditeur doit payer la différence.

§ 7. Lorsque 1'empéchement au transport cesse avant Farrivée des instructions de Fexpéditeur, la marchandise est acheminée sur sa destination sans attendre les instructions: Fexpéditeur est prévenu le plus töt possible.

§ 8. Lorsque Fempéchemenl au transport intervient apres que le destinataire a modifié le contrat de transport conformément ä Farticle 31, le chemin de fer doit aviser ce destinataire. Les §§ I, 2, 6, 7 et 9 sont applicables par analogie.

§ 9. Sauf faute de sa part, le chemin de fer, en cas d'empéchement au transport, peut percevoir des droits de stationnement.

§ 10. L'article 32 est applicable aux transports effectués conformément å Farticle 33.

gäller på den plats där godset har stoppats.

Om godset har sålts, skall försäljningsbeloppet efter avdrag för de avgifter som har påförts godset ställas till avsändarens förfogande. Understiger försäljningsbeloppet dessa avgifter, skall avsändaren betala skillnaden.

§ 7. Om befordringshindrel upphör innan avsändarens anvisningar har kommit, vidarebefordras godset till bestämmdsestalionen ulan att anvisningarna inväntas; avsändaren skall underrättas snarast möjligt.

§ 8. Om befordringshindrel uppkommer efter det all mottagaren har ändrat befordringsavtalet enligt artikel 31, skall jämvägen underrätta mottagaren. Bestämmelserna i §§ 1, 2, 6, 7 och 9 har motsvarande tillämpning.

§ 9. Vid befordringshinder fär järnvägen ta ul ersättning för kostnaderna i samband med hindret, om inle fel eller försummelse föreligger på järnvägens sida.

§ 10. Artikd 32 är tillämplig på befordran som sker enligl artikel 33.

Artide 34

Empéchement a la livraison

§ I. En cas d'empéchement å la livraison de la marchandise, la gare destinataire doit en prévenir sans délai Fexpéditeur, par Finler-médiaire de la gare expéditrice, pour lui demander des instructions. L'expéditeur doit étre avisé directement, soit par écrit, soit par télégraphe, soit par léléscripleur, quand il Fa demande dans la lettre de voiture; les frais de cet avis grévent la marchandise.

§ 2. Lorsque Fempéchemenl ä la livraison cesse avant Farrivée des instructions de Fexpéditeur å la gare destinataire, la marchandise est livrée au destinataire. L'expédileur doit en étre avisé sans délai par une lettre recommandée; les frais de cet avis grévent la marchandise.

§ 3. En cas de refus de la marchandise par le destinataire, Fexpéditeur a le droit de donner des instructions, méme s'il ne peut produire le duplicata de la lettre de voiture.

§ 4. Par une inscription portée sur la lettre de voiture, Fexpéditeur peut aussi demander

Artikel 34 Utlämningshinder

§ 1. Om det föreligger hinder för godsels utlämning, skall bestämmelsestationen omedelbart underrätta avsändaren om detta genom avsändningsstationens förmedling och begära anvisningar av honom. Avsändaren skall underrättas direkt, skriftligen, telegrafiskt eller med telex, när han har begärt detta i fraktsedeln; kostnaderna för underrättelsen påförs godset.

§ 2. Om hindret för utlämningen upphör innan avsändarens anvisningar har nätt beslämmelsestationen, lämnas godset ut till mottagaren. Avsändaren skall omedelbart underrättas om detta genom rekommenderat brev; kostnaderna för underrättelsen påförs godset.

§ 3. Om mottagaren vägrar att ta emot godset, har avsändaren rätt att ge anvisningar även om han inte kan visa upp fraktsedelsdubbletten.

§ 4. Genom en anteckning i fraktsedeln kan avsändaren också begära att godset utan

que la marchandise lui soit renvoyée d'office s'il survient un empéchement å la livraison. En dehors de ce cas, son consentemenl exprés est nécessaire.

§ 5. A moins que les tarifs n'en disposent autrement, les instructions de Fexpéditeur doivent étre données par Finlermédiaire de la gare expéditrice.

§ 6. Pour tout ce qui n'est pas prévu ci-dessus, le chemin de fer chargé de la livraison procéde conformément aux prescriptions en vigueur au lieu de la livraison.

Si la marchandise a été vendue, le produit de la vente, déduction faite des frais grevant la marchandise, doit étre tenu ä '.a disposition de Fexpéditeur. Si le produit est inférieur ä ces frais, Fexpéditeur doit payer la différence.

§ 7. Lorsque Fempéchemenl ä la livraison intervient apres que le destinataire a modifié le contrat de transport conformément ä Farticle 31, le chemin de fer doit aviser ce destinataire, Les §§ I, 2 el 6 sont applicables par analogie.

§ 8- L'arlicle 32 est applicable aux transports effectués conformément ä Farticle 34.

vidare skall sändas till honom, om hinder för utlämningen uppstår. I annat fall behövs avsändarens uttryckliga medgivande.

§ 5. Om det inte föreskrivs något annat i tarifferna, skall avsändaren ge sina anvisningar genom avsändningsstationen.

§ 6. I den mån bestämmelser inle finns ovan, skall den järnväg som har till uppgift att lämna ut godset handla i enlighet med de föreskrifter som gäller på platsen för utlämnandet.

Om godset har sålts, skall försäljningsbeloppet efter avdrag för de kostnader som har påförts godset ställas till avsändarens förfogande. Om försäljningsbeloppel understiger dessa kostnader, skall avsändaren betala skillnaden.

§ 7. Om utlämningshindret uppstår efter det att mottagaren har ändrat fraktavtalet enligt artikel 31, skall järnvägen underrätta honom. Bestämmelserna i §§1, 2 och 6 har motsvarande tillämpning.

§ 8. Artikel 32 är tillämplig på befordran som sker enligl artikel 34.

TITRE IV RESPONSABILITÉ

Artide 35

Responsabilité collective des chemins de fer § 1. Le chemin de fer qui a accepté la marchandise au transport, avec la lettre de voiture, est responsable de Fexécution du transport sur le parcours total jusqu'ä la livraison.

§ 2. Chaque chemin de fer subséquent, par le fait méme de la prise en charge de la marchandise avec la lettre de voiture, participe au contrat de transport, conformément aux stipulations de ce document, et assume les obligations qui en résultent, sans préjudice des dispositions de Farticle 55, § 3 concernant le chemin de fer destinataire.

DEL IV ANSVARIGHET

Artikd 35

Järnvägarnas gemensamma ansvarighet

§ 1. Den järnväg, som har tagit emot godset till befordran tillsammans med fraktsedeln, är ansvarig för befordringen under hela befordringssträckan till dess att godset har lämnats ut.

§ 2. Genom att ta emot godset jämte fraktsedeln inträder varje efterföljande järnväg i befordringsavtalet i enlighet med föreskrifterna i fraktsedeln och åtar sig därmed de skyldigheter som följer av detta. Denna bestämmelse utgör inte hinder mot tillämpning av vad som sägs om bestämmelsejärnvägen i artikel 55 § 3.

Artide 36

Etendue de la responsabilité

§ 1. Le chemin de fer est responsable du dommage résultant de la perte totale ou partielle et de Favarie de la marchandise survenues ä partir de Facceplation au transport jusqu'å la livraison, ainsi que du dommage résultant du dépassement du délai de livraison.

§ 2. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabUité si la perte, Favarie ou le dépassement du délai de livraison a eu pour cause une faute de Fayant droit, un ordre de celui-ci ne résultant pas d'une faute du chemin de fer, un vice propre de la marchandise (détériora-tion intérieure, déchet, etc.) ou des circonstances que le chemin de fer ne pouvait pas éviter et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier.

§ 3. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité lorsque la perte ou Favarie résulte des risques particuliers inhérents å un ou plusieurs des faits ci-aprés:

a) transport effectué en wagon découvert en vertu des dispositions applicables ou de conventions enlre Fexpéditeur et le chemin de fer et indiquées dans la lettre de voiture;

b) absence ou défectuosité de Femballage pour les marchandises exposées par leur nature ä des peries ou avaries quand elles ne sont pas emballées on sont mal emballées;

c) operations de chargement par Fexpéditeur ou de déchargement par le destinataire en vertu des dispositions applicables ou de convenfions enlre Fexpéditeur et le chemin de fer et indiquées dans la lettre de voiture, ou de conventions entré le destinataire et le chemin de fer;

d) chargement défectueux lorsque ce char
gement a été effectué par Fexpéditeur en
vertu des dispositions applicables ou de con
venfions entré lui et le chemin de fer et indi
quées dans la lettre de voiture;

e) accomplissement par Fexpéditeur, le
desfinataire ou un mandataire de Fun d'eux,
des formalités exigées par les douanes ou
d'autres autorités administratives;

O nature de certaines marchandises exposées par des causes inhérentes å cette nature méme ä la perte totale ou partielle ou ä Va-

Artikel 36 Ansvarighetens omfattning

§ I. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden frän det all godset las emot för befordran till dess att det lämnas ut samt för den skada som uppkommer till följd av alt leveransfristen överskrids.

§ 2. Jämvägen är fri från denna ansvarighet, om förlusten, skadan eller överskridandet av leveransfrislen beror pä fel eller försummelse av den skadelidande, på en anvisning av denne som inte har föranletts av fel eller försummelse från järnvägens sida, pä fel i själva godset (inre förstöring, avdunstning, osv.) eller på någon omständighet som järnvägen inle hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

§ 3. Järnvägen är fri från denna ansvarighet, om förlusten eller skadan härrör från en sådan särskild risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden:

a) att godset har befordrats i öppen vagn enligl tillämpliga bestämmelser eller enligt en överenskommelse mellan avsändaren och järnvägen som har tagits in i fraktsedeln;

b) att godset inte är förpackat eller är bristfälligt förpackat, om godsels beskaffenhet gör det utsatt för svinn eller skada när förpackningen är bristfällig eller saknas;

c) att godset har lastats av avsändaren eller lossats av mottagaren enligt tiUämpliga bestämmelser eller enligt en överenskommelse mellan avsändaren och järnvägen som har tagits in i fraktsedeln eller enligt överenskommelse mellan mottagaren och järnvägen;

d) att godset har lastats på ett felaktigt sätt
och lastningen har utförts av avsändaren en
ligt tillämpliga bestämmelser eller enligt en
överenskommelse mellan denne och järnvä
gen som har tagits in i fraktsedeln;

e) alt avsändaren, mottagaren eller ett om
bud för någon av dem har vidtagit de åtgärder
som krävs av tullmyndigheterna eller av and
ra förvaltningsmyndigheter;

f) att godsets beskaffenhet gör del utsatt
för fara, att helt eller delvis gå förlorat eUer
skadas, särskilt genom bräckning, rost, inre

varie, notamment par bris, rouille, détériora-lion intérieure el spontanée, dessiccation, dé-perdition;

g) désignation irréguliére, inexacte ou incompléte d"objets exclus du Iransport ou admis sous condition, ou inobservation par Fexpéditeur des mesures de précaution prescrites pour les objets admis sous conduion;

h) transport d'animaux vivants;

i) transport qui, en vertu des dispositions applicables ou de conventions enlre Fexpéditeur el le chemin de fer et indiquées dans la lettre de voiture, doit étre effectué sous es-corte, si la perte ou Favarie résulte d'un risque que Fescorte avait pour but d'eviter.

självförstöring, uttorkning eller svinn;

g) att godset har betecknats otydligt, oriktigt eller ofullständigt och det gäller föremål som år uteslutna frän befordran eller som befordras endast på vissa villkor eller att avsändaren har underlåtit att vidta de försiktighetsåtgärder som har föreskrivits för föremål som tas emot på vissa villkor;

h) alt befordringen avser levande djur;

i) att det är fråga om en befordran som enligl tillämpliga bestämmelser eller enligt en överenskommelse mellan avsändaren och järnvägen som har tagits in i fraktsedeln skall åtföljas av en tillsynsman, om förlusten eller skadan har uppkommit som en följd av en sädan fara som skulle avvärjas genom att tillsynsmannen följde med.

Artide 37

Charge de la preuve

§ 1. La preuve que la perte, Favarie ou le dépassement du délai de livraison a eu pour cause un des faits prévus å Farticle 36, § 2 incombe au chemin de fer.

§ 2. Lorsque le chemin de fer établit que la perte ou Favarie a pu résulter, étant donné les circonstances de fait, d'un ou de plusieurs des risques particuliers prévus ä Farticle 36, § 3, U y a présomption qu'elle en résulte. L'ayant droit conserve toutefois le droit de prouver que le dommage n'a pas eu pour cause, totalement ou partieUement, Fun de ces risques.

Cette présomption n'est pas applicable dans le cas prévu ä Farticle 36, § 3 a) s'il y a perte d'une importance anormale ou perte de colis.

Artikd 37 Bevisskyldighet

§ 1. Del ankommer på jämvägen att visa alt förlusten, skadan eller leveransfrisiens överskridande har orsakats av något sådant förhällande som avses i artikel 36 § 2.

§ 2. Om järnvägen visar alt förlusten eller skadan med hänsyn till de föreliggande omständigheterna kan vara en följd av en eller flera av de särskilda risker som anges i artikel 36 § 3, skall det antas all förlusten eller skadan är en följd av denna risk eller dessa risker. Den som kräver ersättning får dock visa alt förlusten eller skadan inte alls eller inte uteslutande är en följd av en sådan risk.

Ett sådant antagande får inte göras i det fall som avses i artikel 36 § 3 a), när det är fråga om en onormalt stor förlust eller om förlust av hela kollin.

Artide 39

Présomption de perte de la marchandise

§ 1. L'ayant droit peut, sans avoir ä fournir d"auires preuves, considérer la man han-dise comme perdue quand elle n'a pas été livrée au destinataire ou tenue å sa disposition dans les trente jours qui suivent Fexpiration des délais de livraison.

§ 2. L"ayant droit, en recevant le paiement de Findemnité pour la marchand'se perdue, peut demander par écrit ä étre avisé sans délai dans le c:is oö la marchandise est re-trouvée au cours de Fannée qui suit le paiement de Findemnité. Le chemin de fer donne acle par écrit de cette demande.

§ 3. Dans les trente jours qui suivent la reception de cet avis, Fayant droit peut exiger que la marchandise lui soit livrée ä Fune des gares du parcours. Dans ce cas, il doit payer les frais afférents au transport depuis la gare expéditrice jusqu'å celle oii a lieu la livraison et restituer Findemnité re9ue, déduction faite des frais qui auraient été compris dans cette indemnité. Néanmoins, il conserve ses droits å indemnité pour dépassement du délai de livraison prévus aux artides 43 et 46.

§ 4. A défaut soit de la demande prévue au § 2, soit d'instructions données dans le délai prévu au § 3, ou encore si la marchandise est retrouvée plus d'un an apres le paiement de Findemnité, le chemin de fer en dispose conformément aux lois et réglements de FEtat dont il reléve.

Artikd 39

Antagande att gods har gått förlorat

§ 1. Utan att förebringa ytterligare bevisning fär den som har rätt till godset anse godset som förlorat, om det inte har lämnats ut till mottagaren eller hållits tillgängligt för honom inom trettio dagar efter leveransfristens utgång.

§ 2. När en skadelidande tar emot ersättning för föriorat gods, fär han skriftligen begära all han skall underrättas omedelbart, om godset kommer till rätta inom ett år efter del att ersättning har utbetalats. Järnvägen skall skriftUgen bekräfta en sådan begäran.

§ 3. Inom 30 dagar efter det att den berättigade har fått underrättelsen fär han begära att godset lämnas ut till honom på en station vid befordringsvägen. I ett sådant fall är han skyldig att betala kostnadema för befordringen från avsändningsstationen till utlämnings-stationen och att betala tillbaka den ersättning som han har fått med avdrag för de kostnader som kan ha räknats in i ersättningen. Han behäller dock rätten till ersättning för att leveransfristen har överskridits enligt artiklarna 43 och 46.

§ 4. Om någon begäran inte framställs enligt § 2 eller anvisningar inte ges inom den frist som anges i § 3, eUer om godset kommer fill rätta senare än ett år efter den dag då ersättningen betalades ut, fär järnvägen förfoga över godset enligt bestämmelserna i den stat tiU vUken järnvägen hör.

Artide 40

Indemnité en cas de perte

§ I. En cas de perte totale ou partielle de la marchandise, le chemin de fer doit payer, å Fexdusion de tous autres dommages-intéréts, une indemnité calculée d'aprés le cours ä la bourse, ä défaut d'aprés le prix courant sur le marché el, ä défaut de Fun et de Fautre, d'aprés la valeur usuelle des marchandises de mémes nature et qualité, aux jour el lieu ou la marchandise a été accepiée au transport.

§ 2. L'indemnité ne peut excéder 17 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute, sous réserve de la limitation prévue ä Farticle 45.

§ 3. Le chemin de fer doit restituer, en outre, le prix de transport, les droits de douane et les autres sommes déboursées å Foccasion du transport de la marchandise perdue.

§ 4. Lorsque le calcul de Findemnité implique la conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangéres, celle-ci est faite d'aprés le cours aux jour el lieu du paiement de Findemnité.

Artikd 40 Ersättning vid förlust

§ I. För gods som har gått förlorat helt eller delvis skall järnvägen betala skadestånd med ett belopp som beräknas efter börspriset eller, om börspris saknas, efter marknadspriset, eller, om båda dessa värden saknas, efter det gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet på avsändningsorten vid den tidpunkt då godset logs emot till befordran. Något ytteriigare skadestånd utgår inte.

§ 2. Ersättningen får inte överstiga 17 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bmttovikt, med förbehåll för den begränsning som anges i artikel 45.

§ 3. Järnvägen skall dessutom betala tillbaka befordringsavgiften. tullavgifter och andra utlägg i i anledning av befordringen av det gods som har gäll förlorat.

§ 4. När beräkningen av ersättningen medför omräkning av belopp uttryckta i utländskt mynt, skall omräkningen verkställas efter den kurs som gäller pä dagen för betalningen på den ort där ersättningen skall betalas.

Artide 41

Responsabilité en cas de déchet de route

§ I. En ce qui concerne les marchandises qui, en raison de leur nature, subissenl généralement un déchet de route par le seul fait du transport, le chemin de fer ne répond que de la partie du déchet qui dépasse, quel que soit le parcours effectué, les tolérances ci-dessous:

a) deux pour cent de la masse pour les marchandises liquides ou remises au transport ä Fétat humide ainsi que pour les marchandises suivantes: Bois de réglisse,

Bois de teinture räpés ou moulus, Champignons frais, Charbons et cokes, Cornes et onglons, Crins, Cuirs,

Déchets de peaux, Ecorces,

Artikel 41

Ansvarighet för viktförlust vid transport

§1.1 fråga om gods som till följd av sin beskaffenhet vanligen förlorar vikt pä grund av själva befordringen, ansvarar järnvägen, oberoende av den tillryggalagda befordringssträckan, endast för den del av viktförlusten som överstiger följande procentsatser:

a) två procent av vikten för flytande varor eller för gods som har lämnats in till befordran i fuktigt tillstånd, liksom för följande godsslag: lakritsrot,

färglrä. rivet eller målet, svamp, färsk, kol och koks, horn och klövar, tagel, läder, hudavfall, bark.

Feuilles de tabac fraiches,

Fourrures,

Fruits frais, séchés ou cuits,

Graisses,

Houblon,

Laine,

Légumes frais,

Mastic frais.

Os entiers ou moulus,

Peaux,

Poissons séchés,

Racines,

Savons et huiles concretes.

Sel,

Soies de porc,

Tabac häché,

Tendons d'animaux,

Tourbe;

b) un pour cent de la masse pour toutes les autres marchandises séchés.

§ 2. La restriction de responsabilité prévue au § 1 ne peut étre invoquée s'il est prouvé, étant donné les circonstances de fait, que la perte ne résulte pas des causes qui justifienl la tolérance.

§ 3. Dans le cas oö plusieurs colis sont transportés avec une seule lettre de voiture, le déchet de route est calculé pour chaque colis lorsque sa masse au départ est indiquée séparément sur la lettre de voiture ou peut étre constatée d'une autre maniére.

§ 4. En cas de perte totale de la marchandise, il n'est fait aucune déduction résultant du déchet de route pour le calcul de Findemnité.

§ 5. Cet artide ne déroge pas aux artides 36 et 37.

tobaksblad, färska,

pälsvaror,

frukt, färsk, torkad eller inkokt,

fettämnen,

humle,

ull,

grönsaker, färska,

kin, färskt,

ben, hela eller malda,

hudar,

fisk,torkad,

rötter,

tvål (såpa) och fasta oljor,

salt,

svinborst,

tobak, skuren,

djursenor,

torv.

b) en procent av viklen för alla andra torra godsslag.

§ 2. Järnvägen får inte åberopa den inskränkning i ansvarigheten som anges i § 1, om det visas att viktförlusten med hänsyn fill omständigheterna inte beror på de orsaker som har legat till gmnd för att en viss viktförlust godtas.

§ 3. När flera kollin befordras enligt samma fraktsedel, skall viktförlusten vid befordran beräknas för varje kolli för sig, om dess vikt vid avsändningen har angetts särskilt i fraktsedeln eller kan fastställas på något annat sätt.

§ 4. Om godset har gått helt förlorat, skall avdrag inle göras för viktförlust vid befordran, när ersättningen skall beräknas.

§ 5. Denna artikel innebär inte någon inskränkning i tillämpningen av artiklarna 36 och 37.

§ 2. L'indemnité ne peut excéder:

a) si la totalité de Fenvoi est dépréciée par Favarie, le montant qu'elle aurait atteint en cas de perte totale;

b) si une partie seulement de Fenvoi est dépréciée par Favarie, le montant qu'elle aurait atteint en cas de perte de la partie dépréciée.

§ 3. Le chemin de fer doit restituer. en outre, dans la proportion déterminée au § 1, les frais prévus ä Farticle 40, § 3.

§ 2. Ersättningen skall dock inle överstiga

a) om hela försändelsen har minskal i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha utgått om försändelsen hade gått helt förlorad;

b) om endast en del av försändelsen har minskal i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha utgått om den del av försändelsen som minskat i värde hade gått förlorad.

§ 3. Järnvägen skall dessutom, efter den procentsats som avses i § I, betala tillbaka de kostnader som anges i artikd 40, § 3.

Artide 43

Indemnité en cas de dépassement du délai de

livraison

§ 1. Si un dommage, y compris un avarie, résulte du dépassement du délai de livraison, le chemin de fer doit payer une indemnité qui ne peut excéder le triple du prix de transport.

§ 2. En cas de perte totale de la marchandise, Findemnité prévue au § 1 ne peut se cumuler avec celle de Farticle 40.

§ 3. En cas de perte partielle de la marchandise, Findemnité prévue au § 1 ne peut excéder le triple du prix de transport de la partie non perdue de Fenvoi.

§ 4. En cas d'avarie de la marchandise ne résultant pas du dépassement du délai de livraison, Findemnité prévue au § I se cumule, s'il y a lieu, avec celle de Farticle 42.

§ 5. En aucun cas, le cumul de Findemnité prévue au § 1 avec celles des artides 40 et 42 ne peut donner lieu au paiement d'une indemnité supérieure å celle qui serait due en cas de perte totale de la marchandise.

§ 6. Le chemin de fer peut prévoir, dans des tarifs intemationaux ou des conventions spéciales, d'autres modalités d'indemnisa-tion que celles prévues au § I lorsque, conformément å Farticle 27, § I, le délai de livraison est établi sur la base des plans de transport.

Si, dans ce cas, les délais de livraison prévue ä Farticle 27, § 2 sont dépassés, Fayant droit peut demander soit Findemnité prévue

Artikd 43

Ersättning när leveransfristen överskrids

§ I. Om skada har uppstått till följd av att leveransfrislen har överskridils, däri inbegripet skada på godset, skall järnvägen betala skadestånd, som inte får överskrida ett belopp som motsvarar tre gånger befordringsavgiften.

§ 2. Om godset har gått helt föriorat, skall ersättning inle utgå enligl § I vid sidan av ersättning enligt artikel 40.

§ 3. Om godset har gått förlorat delvis, får den ersättning som anges i § 1 inte överstiga ett belopp som motsvarar tre gånger befordringsavgiften för den del av försändelsen som inte har gått förlorad.

§ 4. Om skadan på godset inte har orsakats av att leveransfristen har överskridits, kan ersättning enligt § I i förekommande fall utgå vid sidan av ersättning enligl artikel 42.

§ 5. Den sammanlagda ersättningen enligt § 1 och artiklama 40 och 42 får inte i något fall överstiga den ersättning som skulle ha utgått, om godset hade gått helt förlorat.

§ 6. Järnvägen fär i internationella tariffer eller i särskilda överenskommelser ange andra sätt att beräkna ersättning än som anges i § I, när leveransfristen i enlighet med artikel 27 § I fastställs pä grundval av beford-ringsplaner.

Om de leveransfrisler som anges i artikel 27 § 2 överskrids i detta fall, kan den skadelidande begära antingen ersättning som före-

Artide 44

Indemnité en cas de dol ou de faute lourde

Lorsque la perte, Favarie ou le dépassement du délai de livraison ou bien Finexécution ou Fexécution défectueuse de prestations accessoires du chemin de fer prévues par les Régles uniformes ont pour cause un dol ou une faute lourde imputable au chemin de fer, celui-ci doit complétement indemniser Fayant droit pour le dommage prouvé.

En cas de faute lourde, Findemnité est toutefois limitée au double des maxima prévus aux artides 25, 26, 30, 32, 33, 40, 42, 43, 45 el 46.

Artikel 44

Ersättning vid uppsåt eller grov vårdslöshet

När förlust eller skada uppstår eller leveransfrist överskrids eller järnvägen inte fullgör de biförpliklelser som anges i de enhetliga rättsreglerna eller fullgör dessa biförpliklelser pä ett felaktigt sätt och detta beror på uppsåt eller grov vårdslöshet frän järnvägens sida, skall järnvägen betala den skadelidande full ersättning för den skada som han visas ha lidit.

Vid grov vårdslöshet begränsas ersättningen dock till två gånger de högsta belopp som anges i artiklarna 25, 26, 30, 32, 33, 40, 42, 43, 45 och 46.

Artide 45

Limitation de Vindemnité par certains tarifs

Lorsque le chemin de fer accordé des conditions particuliéres de transport par des tarifs spéciaux ou exceptionnels comportant une réduction sur le prix de transport calculé d'aprés les tarifs généraux, il peut limiter Findemnité due ä Fayant droit en cas de perte, d'avarie ou de dépassement du délai de livraison, dans la mesure ou une telle limitation est indiquée dans le tarif.

Lorsque ces conditions particuliéres de transport s'appliquent seulement sur une partie du parcours, cette limitation ne peut étre invoquée que si le fait généraieur de Findemnité s'esl produit sur celle partie.

Artikel 45

Begränsning av ersättningen enligt vissa tariffer

När järnvägen medger särskilda beford-ringsvillkor genom special- eller undantagstariffer som innebär en nedsättning av den frakt som följer av de allmänna tarifferna, får järnvägen begränsa den ersättning som tiUkommer den skadelidande vid förlust, skada eller överskridande av leveransfristen i den mån en sådan begränsning anges i tariffen.

När dessa särskilda befordringsvillkor till-lämpas endast på en del av sträckan, får begränsningen åberopas endast om den händelse som utgör grunden för ersättningen har inträffat på den delen.

Artide 47

Intéréts de findemnité

§ 1. L'ayant droit peut demander des intéréts de Findemnité, calculés å raison de cinq pour cent Fan, ä partir du jour de la rédamation prévue å Farticle 53 ou, s'il n'y a pas eu de rédamation, du jour de la demande en justice.

§ 2. Les intéréts ne sont dus que si Findemnité excéde 4 unités de compte par lettre de voiture.

§ 3. Si Fayant droit ne remet pas au chemin de fer, dans un délai convenable qui est fixé, les piéces justificatives nécessaires pour la liquidation définitive de la rédamation, les intéréts ne courent pas enlre Fexpiration du délai fixé et la remise effective des piéces.

Artikel 47

Ränta på ersättning

§ 1. Den skadelidande får kräva ränta pä ersättningsbeloppet med fem procent per år, räknat frän och med den dag då krav framställdes enligt artikel 53 eller, om något krav inte framställdes i sädan ordning, frän och med den dag då talan väcktes vid domstol.

§ 2. Ränta betalas endast om ersättningsbeloppet överstiger fyra beräkningsenheter per fraktsedel.

§ 3. Om den skadelidande inte inom en skälig frist som har fastsiällis för honom lill järnvägen överlämnar de handlingar som den behöver för att kunna slutföra behandlingen av hans krav, utgår inte ränta för tiden från det att fristen går ut lill dess att handlingarna har överlämnats.

Artide 48

Responsabilité en trafic fer-mer

§ I. Dans les transports fer-mer empruntant les lignes visées ä Farticle 2, § 2 de la Convention, chaque Etat peut, en demandanl que la mention utile soit portée sur la liste des lignes soumises aux Régles uniformes, ajouter Fensemble des causes d'exonération ci-aprés å celles prévues å Farticle 36.

Le transporteur ne peut s'en prévaloir que s'il fait la prévue que la perte, Favarie ou le dépassement du délai de livraison est survenu sur le parcours maritime, depuis le chargement de la marchandise ä bord du na-vire jusqu'å son déchargement du navire.

Ces causes d'exonération sont les suivantes :

a) actes, négligence ou défaut du capi-taine, marin, pilote, ou des préposés du transporteur dans la navigation ou dans Fadministration du navire;

b) innavigabililé du navire, å condition que le transporteur fasse la preuve que cette innavigabililé n'est pas imputable ä un manque de diligence raisonnable de sa part å mettre le navire en état de navigabilité ou ä lui assurer un armemenl, un équipemenl et un approvi-

Artikd 48

Ansvarighet i kombinerad järnvägs- och .sjötrafik

§ I. Såvitt gäller befordran i kombinerad järnvägs- och sjötrafik pä de linjer som avses i artikel 2 § 2 i själva fördraget fär varje stal, genom att begära alt en uppgift om delta tas in i listan över linjer som omfattas av de enhetliga rättsreglerna, till de grunder för befrielse från ansvarighet som anges i artikel 36 lägga samtliga de grunder som anges nedan.

Fraktföraren fär åberopa dessa grunder endast om han visar alt förlusten, skadan eller överskridandel av leveransfrislen har inträffat på sjösträckan under tiden frän och med godsels lastning ombord pä fartyget lill och med lossningen.

Dessa befrielsegrunder är:

a) handling, försummelse eller fel som befälhavaren, någon av besättningen, lotsen eller någon annan person i fraktförarens tjänst har begått vid navigeringen eller handhavan-det av fartyget;

b) bristande sjövärdighet hos fartyget, om fraktföraren visar att denna inle kan tillskrivas brist på skälig omsorg från hans sida för att sätta fartyget i sjövärdigt skick eller förse det med behörig bemanning, utrustning och proviant eller försätta alla de delar av fartyget

sionnement convenables, ou ä approprier el mettre en bon état toutes parties du navire oö la marchandise est chargée, de fa9on qu'elles soient aptes ä la reception, au transport et å la préservation de la marchandise;

c) incendie, ä condition que le transpor
teur fasse la preuve qu'il n'a pas été causé
par son fait ou sa faute, par ceux du capi-
taine, marin, pilote ou de ses préposés;

d) périls, dangers ou accidents de la mer
ou autres eaux navigables;

e) sauvetage ou lentaiive de sauvetage de
vies ou de biens en mer;

f) chargement de la marchandise sur le
ponl du navire, ä condition qu'elle ait été
chargée sur le ponl avec le consentemenl de
Fexpéditeur donné dans la lettre de voiture et
qu'elle ne soit pas sur wagon.

Les causes d'exonéraiion ci-dessus ne sup-priment ni ne diminueni en rien les obligations générales du transporteur et notamment son obligation d'exercer une diligence raisonnable pour mettre le navire en état de navigabilité ou pour lui assurer un armemenl, un équipement et un approvisionnement convenables, ou pour approprier et mettre en bon état toutes parties du navire oö la marchandise est chargée, de fa9on qu'elles soient aptes ä la reception, au transport el ä la préservation de la marchandise.

Lorsque le transporteur fait valoir les causes d'exonération qui précédent, il reste néanmoins responsable si Fayant droit fait la preuve que la perte, Favarie ou le dépassement du délai de livraison est du å une faute du transporteur, du capiiaine, marin, pilote ou de ses préposés, faute autre que celle qui est prévue sous a).

§ 2. Lorsqu'un méme parcours maritime est desservi par plusieurs entreprises inscrites sur la liste mentionnée aux artides 3 et 10 de la Convention, le régime de responsabilité applicable ä ce parcours doit étre le méme pour toutes ces entreprises.

En outre, lorsque ces entreprises ont été inscrites sur la liste ä la demande de plusieurs Etats, Fadoption de ce régime doit au préalable faire Fobjet d'un accord entré ces Etats.

i vilka gods lastas i lämpligt och säkert skick sä att de lämpar sig för alt ta emot, befordra och skydda godset;

c) brand, om fraktföraren visar att den inte
har orsakals av fel eller försummelse av ho
nom, befälhavaren, nägon av besättningen;
lotsen eller någon annan person i hans tjänst,

d) fara, våda eller sjöolycka till sjöss eller i
andra farvatten;

e) räddning av eller försök till räddning av
liv eller egendom Ull sjöss;

f) lastning av godset på däck, om denna
lastning har skett enligl etl medgivande av
avsändaren i fraktsedeln och godset inte be
fordras i järnvägsvagn.

De befrielsegrunder som anges ovan varken upphäver eller minskar fraktförarens allmänna skyldigheter och särskilt inte hans skyldighet all visa skälig omsorg för att sätta fartyget i sjövärdigt skick, förse del med behörig bemanning, utrustning och proviant och försätta alla de delar av fartyget i vilka gods lastas i lämpligt och säkert skick så att de lämpar sig för all ta emot, befordra och skydda godset.

När fraktföraren åberopar de ansvarsfri-hetsgmnder som anges i det föregående, är han dock ansvarig om den skadelidande visar att förlusten, skadan eller överskridandet av leveransfristen beror på någon annan försummelse av fraktföraren, befälhavaren, någon av besättningen, lotsen eller någon annan person i fraktförarens tjänst än som anges under a).

§ 2. När en och samma sjösträcka trafikeras av flera företag som är upptagna i den lista som nämns i artiklarna 3 och 10 i själva fördraget, skall för den sträckan gälla samma ansvarighetsregler för alla företagen.

När dessa företag har lagils upp i listan pä begäran av flera stater, skall frågan om vilka ansvarighetsregler som skall gälla dessförinnan ha reglerats i en överenskommelse mellan dessa stater.

Artide 50

Responsabilité du chemin de fer pour ses

agents

Le chemin de fer est responsable de ses agents et des autres personnes qu'il emploie pour Fexécution du transport.

Toutefois, si å la demande d'un intéressé, ces agents el autres personnes établissent les lettres de voiture, font des traductions ou rendent d'aulres services qui n'incombenl pas au chemin de fer, ils sont considérés comme agissant pour le compte de la personne ä laquelle ils rendent ces services.

Artikd 50

Järnvägens ansvarighet jör sin personal

Järnvägen är ansvarig för sina anställda och för andra personer som den anlitar för att ulföra befordringen.

Om emellertid någon av dessa anställda eller andra personer pä begäran utfärdar en fraktsedel, gör en översättning eller utför nägon annan tjänst som det inle åligger jämvägen att utföra, anses han handla på uppdrag av den person åt vilken tjänsten utförs.

TITRE V

EXERCICE DES DROITS

Artide 52

Constatation de perte partielle ou d'avarie

§ I. Lorsqu'une perte partielle ou une avarie est découverte ou présumée par le chemin de fer ou que Fayant droit en allégue Fexislence, le chemin de fer doit dresser sans délai et, si possible, en présence de Fayant droit, un procés-verbal constatani, suivant la nature du dommage, Fétat de la marchandise, sa masse et, autant que possible, Fimportance du dommage, sa cause et le moment oö il s'est produit.

Une copie de ce procés-verbal doit étre remise gratuitement å Fayant droit.

§ 2. Lorsque Fayant droit n'acceple pas les consiataiions du procés-verbal, il peut demander que Fétat et la masse de la marchandise ainsi que la cause el le montant du dommage soient constatés par un expert nommé par les parties ou par voie judiciaire. La procédure est soumise aux lois et réglements de FEtat ou la constatation a lieu.

AVDELNING V FRAMSTÄLLANDE AV ANSPRÅK

Artikd 52

Fastställelse av att gods har skadats eller

delvis gått förlorat

§ I. Om järnvägen upptäcker eller fär anledning anta all gods har skadats eller delvis gått förlorat eller om den som har rått till godset påstår all detta är fallet, skall järnvägen genast och om möjligt i dennes närvaro upprätta en redogörelse i vilken allt efter skadans art anges godsets tillstånd och vikt saml. så långt möjligt, skadans omfattning, dess orsak och tidpunkten då den inträffade.

En avskrift av redogörelsen skall kostnadsfritt tillställas den som har rätt lill godset.

§ 2. Om den som har rätt lill godset inte godtar uppgifterna i redogörelsen, kan han begära att godsets tillstånd och vikt saml skadans orsak och storlek fastställs av en sakkunnig, som utses av parterna eller på rättslig väg. I fråga om förfarandet gäller bestämmelserna i den stat där utredningen äger rum.

Artide 53 Rédamations

§ I. Les rédamations relatives au contrat de transport doivent étre adressées par écrit au chemin de fer désigné ä Farticle 55.

§ 2. Le droit de presenter une rédamation appartient aux personnes qui ont le droit d'actionner le chemin de fer en vertu de Farticle 54.

§ 3. L'expéditeur, pour presenter la rédamation, doit produire le duplicata de la lettre de voiture. A défaut, il doit produire Fautori-sation du destinataire ou apporter la preuve que celui-ci a refusé Fenvoi.

Le destinataire, pour presenter la rédamation, doit produire la lettre de voiture si elle lui a été remise.

§ 4. La lettre de voiture, le duplicata et les autres piéces que Fayant droit juge utile de joindre ä la rédamation doivent étre pré-sentés soit en originaux, soit en copies, celles-ci dument légalisées si le chemin de fer le demande.

Artikd 53 Ersättningsanspråk

§ 1. Anspråk med anledning av etl befordringsavtal skall framställas skriftligen hos den järnväg som anges i artikel 55.

§ 2. Behörighet att framställa anspråk tillkommer den som är behörig alt föra talan mot järnvägen enligl artikel 54.

§ 3. När avsändaren framställer anspråk, skall han visa upp fraklseddsdubblelten. Kan han inte det, skall han visa alt mottagaren har lämnat sitt medgivande eller att denne har vägrat att ta emot försändelsen.

När mottagaren framställer anspråk, skall han visa upp fraktsedeln, om den har lämnats ul till honom.

§ 4. Fraktsedeln, fraktsedelsdubbletten och andra handlingar som den som framställer anspråk önskar foga till framställningen skall företes i original eller i avskrift som skall vara behörigen bestyrkt, om järnvägen begär det.

Artide 54

Personnes qui peuvent aciionner le chemin

de fer

§ 1. L'aclion judiciaire en restitution d'une somme payée en vertu du contrat de transport n'appariient qu'ä celui qui a effectué le paiement.

§ 2. L'action judiciaire relative aux rem-boursemenls prévus ä Farticle 17 n'appar-tienl qu'ä Fexpéditeur.

§ 3. Les autres actions judiciaires qui naissent du contrat de transport appartiennent:

a) ä Fexpéditeur jusqu'au moment oö le
destinataire a:

1° retiré la lettre de voiture, 2" accepté la marchandise, ou 3° fait valoir les droits qui lui appartiennent en vertu de Farticle 28, § 4 ou de Farticle 31;

b) au destinataire å partir du moment oö il
a:

1° retiré la lettre de voiture, 2° accepté la marchandise, 3° fait valoir les droits qui lui appartiennent en vertu de Farticle 28, § 4, ou

4° fait valoir les droits qui lui appartiennent en vertu de Farticle 31; toutefois, le droit d'exercer cette action est éteint dés que la personne désignée par le destinataire conformément ä Farticle 31, § 1 c) a retiré la lettre de voiture, accepté la marchandise ou fait valoir les droits qui lui appartiennent en vertu de Farticle 28, § 4. § 4. L'expéditeur, pour exercer les actions, doit produire la duplicata de la lettre de voiture. A défaut, pour Fexercice des actions visées au § 3 a), il doit produire Fautorisation du destinataire ou apporter la preuve que celui-ci a refusé Fenvoi.

La destinataire, pour exercer les actions, doit produire la lettre de voiture si elle lui a été remise.

Artikel 54

Behörighet att föra talan mot järnväg

§ I. Talan mot järnvägen om återbetalning av ett belopp som har betalats på grund av befordringsavtalet får föras endast av den som har erlagt betalningen.

§ 2. Talan mot järnvägen om efterkrav enligl artikel 17 får föras endast av avsändaren.

§ 3. Annan talan mot järnvägen pä grund av befordringsavtalet får föras av:

a) avsändaren till dess mottagaren har

1. övertagit fraktsedeln,

2. tagit emot godset, eller

3. gjort sina rättigheter gällande enligt arfikel28§ 4 eller artikel 31;

b) mottagaren från det alt han har

1. övertagit fraktsedeln,

2. tagit emot godset,

3. gjort sina rättigheter gällande enligl arfikel 28 § 4, eller

4. gjort sina rättigheter gällande enligt arfikel 31, i vilket fall talerätten dock upphör så snart nägon som har angetts av mottagaren enligt artikel 31 § 1 c) har antingen övertagit fraktsedeln eller tagit emot godset eller gjort sina rättigheter gällande enligt artikel 28 § 4.

§ 4. För att fä föra talan är avsändaren skyldig att visa upp fraktsedelsdubblelten. Om han inte gör det, skall han för att fä föra talan enligl § 3 a) visa all mottagaren har lämnat sill medgivande eller att denne har vägrat att la emot försändelsen.

För alt få föra talan är mottagaren skyldig att visa upp fraktsedeln, om den har lämnats till honom.

Artide 55

Chemins de fer qui peuvent étre actionnés

§ I. L'action judiciaire en restitution d'une somme payée en vertu du contrat de transport peut étre exercée contre le chemin de fer qui a per9u celle somme ou contre celui au profil duquel elle a été per9ue.

§ 2. L'action judiciaire relative au remboursement prévu ä Farticle 17 peut étre exercée uniquement contre le chemin de fer expéditeur.

§ 3. Les autres actions judiciaires qui naissenl du contrat de transport peuvent étre exercées contre le chemin de fer expéditeur, contre le chemin de fer destinataire ou contre celui sur lequel s'est produit le fait généraieur de Faction.

Le chemin de fer destinataire peut étre actionné, méme s'il n'a re9u ni la marchandise, ni la lettre de voiture.

§ 4. Si le demandeur a le choix entré plusieurs chemins de fer, son droit d'option s'éteint dés que Faction est intentée contre Fun d'eux.

§ 5. L'action judiciaire peut étre exercée contre un chemin de fer autre que ceux vises aux §§ 1, 2 et 3, lorsqu'elle est présentée comme demande reconventionneUe ou comme exception dans Finstance relative ä une demande principale fondée sur le méme contrat de transport.

Artikd 55

Järnvägar mot vilka talan får föras

§ I. Talan om återbetalning av ett belopp som har erlagts på grund av ett befordringsavtal får föras mot den järnväg som har tagit emot beloppet eller mot den järnväg för vars räkning beloppet har lagils emot.

§ 2. Talan som gäller efterkrav enligt artikel 17 får föras uteslutande mot avsändningsjärnvägen.

§ 3. Annan talan på grund av befordringsavtalet får föras mot avsändningsjärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg på vars sträcka den omständighet har inträffat som talan grundas på.

En sådan talan får föras mot bestämmelsejärnvägen, även om denna inte har tagit emot vare sig godset eller fraktsedeln.

§ 4. Om käranden har rätt att välja mellan flera järnvägar, upphör hans valrätt när talan väcks mot en av dessa.

§ 5. Som genkäromål eller kvittningsin-vändning får talan föras mot någon annan järnväg än de som avses i §§ 1,2 och 3, om talan grundas på samma befordringsavtal som huvudyrkandet i målet.

Artide 56 Compétence

Les actions judiciaires fondées sur les Régles uniformes ne peuvent étre intentées que devant la juridiction compétente de FEtat dont reléve le chemin de fer actionné, ä moins qu'il n'en soit décide autrement dans les accords entré Etats ou les actes de concession.

Lorsqu'un chemin de fer exploite des réseaux autonomes dans divers Etats, chacun de ces réseaux est considéré comme un chemin de fer distinct pour FappUcation de cet artide.

Artikel 56 Behörig domstol

Talan som grundas på de enhetliga rättsreglerna får föras endast vid behörig domstol i den stat dit den järnväg hör som talan riktas mot, om inte något annat föreskrivs i en mellanstatlig överenskommelse eller i ett koncessionsbeslut.

Om en järnväg trafikerar flera självständiga nät i skilda stater, betraktas varje sådant nät som en järnväg för sig vid tillämpningen av denna artikel.

Artide 57

E.xtinction de faction contre le chemin de fer

§ 1. L'acceptalion de la marchandise par Fayant droit éteint toute action contre le chemin de fer née du contrat de transport en cas de perte partielle, d'avarie ou de dépassement du délai de livraison.

§ 2. Toutefois, Faction n'est pas éteinte:

a) en cas de perte partielle ou d'avarie, si
r la perte ou Favarie a été constatée

avant Facceplation de la marchandise par Fayant droit conformément å Farticle 52;

2° la constatation qui aurait du étre faite conformément ä Farticle 52 n'a été omise que par la faute du chemin de fer;

b) en cas de dommage non apparent dont
Fexislence est constatée apres Facceplation
de la marchandise par Fayant droit, si celui-ci

r demande la constatation conformément ä Farticle 52 immédiatement apres la découverte du dommage et au plus tärd dans les sept jours qui suivent Facceplation de la marchandise, et

2° prouve, en oulre, que le dommage s'est produit entré Facceplation ou transport el la livraison;

c) en cas de dépassement du délai de li
vraison, si Fayant droit a, dans les soixante
jours, fait valoir ses droits auprés de Fun des
chemins de fer vises å Farticle 55, § 3;

d) si Fayant droit prouve que le dommage
a pour cause un dol ou une faute lourde impu
table au chemin de fer.

§ 3. Si la marchandise a été réexpédiée conformément ä Farticle 38, § 1, les actions en cas de perte partielle ou d'avarie nées de Fun des contrats de transport antérieurs s'éteignent comme s'il s'agissait d'un contrat unique.

Artikd 57

Förlust av rätten att framställa anspråk mot järnvägen

§ 1. När den som har rätt tUl ersättning tar emot godset, upphör rätlen att pä gmnd av befordringsavtalet föra talan mot järnvägen med anledning av all godset har gått förlorat delvis eller blivit skadat eller att leveransfristen har överskridils.

§ 2. Talerälten upphör dock inte:

a) vid delförlust eller skada, om

1. förlusten eller skadan har fastställts enligl artikel 52 innan den berättigade log emot godset,

2. fastställelse som borde ha gjorts enligt artikel 52 har underlåtits enbart på grund av fel eller försummelse från järnvägens sida;

b) vid skada som inte kan upptäckas ut
ifrån och som har fastställts först efter det att
den berättigade tog emot godset, om han

1. begär fastställelse enligt artikel 52 genast efter det att skadan upptäcktes och senast sju dagar efter det att godset togs emot, och

2. dessutom bevisar att skadan har uppkommit under tiden från det att godset togs emot till befordran och till dess att det lämnades ut;

c) vid överskridande av leveransfristen,
om den berättigade inom 60 dagar har gjort
sin rätt gällande hos nägon av de järnvägar
som anges i artikel 55 § 3;

d) om den berättigade visar, att skadan har
orsakats genom uppsåt eller grov vårdslöshet
från järnvägens sida.

§ 3. Om godset har nyinlämnals i enlighet med artikel 38 § 1, upphör talerätten vid delförlust eller skada med anledning av de föregående befordringsavtalen som om det gällde ett enda befordringsavtal.

Toutefois, la prescription est de deux ans s'il s'agit de Faction :

a) en versement d'un remboursement pergu du destinataire par le chemin de fer;

b) en versement du produit d'une vente effectuée par le chemin de fer;

c) fondée sur un dommage ayant pour cause un dol;

d) fondée sur un cas de fraude;

e) fondée sur Fun des contrats de trans
port antérieurs ä la réexpédition, dans le cas
prévu ä Farticle 38, § 1.

§ 2. La prescription court pour Faction:

a) en indemnité pour perte totale: du tren-tiéme jour qui suit Fexpiration du délai de livraison;

b) en indemnité pour perte partielle, avarie ou dépassement du délai de livraison : du jour oö la livraison a eu lieu;

c) etl paiement ou en restitution du prix de transport, de frais accessoires, d'autres frais ou de surtaxes, ou en reclificafion en cas d'application irréguliére d'un tarif ou d'er-reur dans le calcul ou la perception:

r s'il y a eu paiement: du jour du paiement;

2° s"il n'y a pas eu paiement: du jour de Facceplation de la marchandise au transport si le paiement incombe ä Fexpéditeur, ou du jour oö le destinataire a retiré la lettre de voiture si le paiement lui incombe;

3° s'il s'agit de sommes affranchies å Faide d'un bulletin d'affranchissement: du jour oö le chemin de fer remet ä Fexpéditeur le compte de frais prévu å Farticle 15, § 7; ä défaut de cette remise, le délai pour les créances du chemin de fer court å partir du trentiéme jour qui suit Fexpiration du délai de livraison;

d) du chemin de fer en paiement d'une
somme payée par le destinataire aux lieu et
place de Fexpéditeur, ou vice versa, que le
chemin de fer doit restituer å Fayant droit:
du jour de la demande de restitution;

e) relative au remboursement prévu å Farticle 17: du trentiéme jour qui suit Fexpiration du délai de livraison;

Preskriptionstiden är dock två år i fråga om en fordran som

a) avser betalning av efterkrav som järnvägen har uppburit av mottagaren;

b) avser betalning av överskott frän en försäljning som har verkställts av järnvägen;

c) avser skada som har orsakats uppsåtligen;

d) grundas pä svikligt förfarande;

e) grundas på något av de befordringsavtal
som har föregått nyinlämningen enligl artikel
38 § 1.

§ 2. Preskriptionstiden räknas i fräga om

a) fordran på ersättning för tolalföriust: från den trettionde dagen efter utgången av leveransfristen;

b) fordran på ersättning för delförlust, skada eller överskridande av leveransfristen: från dagen för utlämningen;

c) fordran på betalning eller återbetalning av befordringsavgifter, extra avgifter, andra kostnader eller tillägg eller fordran pä gottgörelse när en tariff har tillämpats oriktigt eller något fel har begåtts vid beräkningen eller betalningen

1. om betalning har skett: frän dagen för
betalningen,

2. om betalning inte har skett: frän den dag då godset logs emot lill befordran, om betalningen åligger avsändaren, eller frän den dag dä mottagaren övertog fraktsedeln, om han är betalningsskyldig,

3. om det är fråga om belopp enligl frankaturnota: från den dag då järnvägen till avsändaren överlämnar den kostnadsavräkning som avses i artikel 15 § 7; om denna inle har överlämnats, räknas den frist inom vilken järnvägen skall göra sin fordran gällande från trettionde dagen efter leveransfristens utgång;

d) fordran från järnvägens sida i fråga om
betalning av ett belopp som har erlagts av
mottagaren i avsändarens ställe eller omvänt
och som jämvägen är skyldig att betala tillba
ka till den berättigade: från den dag då fram
ställning om återbetalning gjordes till järnvä
gen;

e) fordran rörande efterkrav enligt artikel
17: från trettionde dagen efter leveranstidens
utgång;

O en versement du produit d'une vente: du jour de la vente;

g) en paiement d'un supplement de droit réclamé par les douanes ou d'aulres autorités administratives: du jour de la demande de ces autorités;

h) dans tous les autres cas: du jour oö le droit peut étre exercé.

Le jour indiqué comme point de départ de la prescription n'est jamais compris dans le délai.

§ 3. En cas de rédamation adressée au chemin de fer conformément ä Farticle 53 avec les piéces justificatives nécessaires, la prescription est suspendue jusqu'au jour oii le chemin de fer rejette la rédamation par écrit el restitue les piéces. En cas d'accepta-tion partielle de la rédamation, la prescription reprend son cours pour la partie de la rédamation qui reste litigieuse. La preuve de la reception de la rédamation ou de la réponse el celle de la restitution des piéces sont å la charge de la partie qui invoque ce fait.

Les rédamations ultérieures ayant le méme objet ne suspendent pas la prescription.

§ 4. L'aclion prescrite ne peut plus élre exercée, méme sous forme d'une demande reconventionneUe ou d'une exception.

§ 5. Sous réserve des dispositions qui précédent, la suspension et Finterruption de la prescription sont réglées par le droit national.

0 fordran på betalning av överskott från
en försäljning: från försäljningsdagen;

g) fordran pä betalning av tilläggsavgift som tullmyndighet eller någon annan förvaltningsmyndighet har begärt: från den dag då myndigheten framställde begäran;

h) fordran i andra fall: frän den dag dä fordringen kan göras gällande.

1 preskriptionstiden inräknas inte den dag
som anges som begynnelsedag.

§ 3. Om krav mot järnvägen framställs i överensstämmelse med artikel 53 och de handlingar bifogas som behövs, görs uppehåll i preskriptionstiden till den dag då jämvägen skriftligen avslår kravet och återställer handlingarna. Medges kravet delvis, börjar preskriptionstiden äter all löpa för den del av kravet som alltjämt är tvistig. Skyldigheten all bevisa att krav eller svar därpå har tagits emot eller aft handlingarna har lämnats tillbaka åvilar den part som påstår att delta har skett.

Etl förnyat krav som avser samma sak medför inte uppehåll i preskriptionstiden.

§ 4. En preskriberad fordran fär inte göras gällande ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

§ 5. Med undantag för vad som har sagts ovan gäller nationell rätt i fråga om förlängning av preskriptionstiden och preskriptions-avbrott.

TITRE VI

RAPPORTS DES CHEMINS DE FER EN-TRE EUX

Artide 59

Réglement des comptes enlre chemins de fer § I. Tout chemin de fer qui a encaissé soit au départ, soit ä Farrivée, les frais ou autres créances résultant du contrat de transport, doit payer aux chemins de fer intéressés la part qui leur revient.

Les modalités de paiement sont fixées par accords entré chemins de fer.

§ 2. Sous réserve de ses droits contre Fexpéditeur, le chemin de fer expéditeur est responsable du prix de transport et des autres

AVDELNING VI JÄRNVÄGARNAS INBÖRDES FÖRHÅLLANDEN

Artikd 59

Avräkning mellan järnvägarna

§ I. Varje järnväg som vid inlämning eller utlämning av gods har uppburit betalning för avgifter eller andra fordringar som gmndas på befordringsavtalet är skyldig alt till de berörda järnvägarna betala de andelar som tiUkommer dem.

Betalningssättet bestäms i överenskommelser mellan järnvägarna.

§ 2. Med förbehåll för sina rättigheter i förhållande till avsändaren svarar avsändningsjärnvägen för befordringsavgifter och

frais qu'il n'a pas encaissés alors que Fexpéditeur les avait pris a sa charge conformément å Farticle 15.

§ 3. Si le chemin de fer destinataire livré la marchandise sans recouvrer les frais ou autres créances résultant du contrat de transport, il en est responsable envers les chemins de fer ayant participe au transport et les autres intéressés.

§ 4. En cas de carence de paiement de Fun des chemins de fer constatée par FOffice central ä la demande de Fun des chemins de fer créanciers, les conséquences en sont suppor-tées par tous les autres chemins de fer ayant participe au transport, proportionnellement å leur part dans le prix de transport.

Le droit de recours contre le chemin de fer dont la carence a été constatée reste réserve.

andra kostnader som den inte har tagit ut av avsändaren, om denne enligt artikel 15 har åtagit sig att stå för dem.

§ 3. Om bestämmelsejärnvägen lämnar ut godset utan att ta upp betalning för avgifter eller andra fordringar som gmndas på befordringsavtalet, svarar den för dessa gentemot de järnvägar som har deltagit i befordringen och andra berörda.

9 4. Om centralbyrån på begäran av en av de järnvägar som har en fordran har fastställt all någon järnväg brister i betalning, skall övriga järnvägar som har deltagit i befordringen svara för det belopp som inle har betalats i förhållande till vars och ens andel av befordringsavgiften.

Rätten till återkrav mot den järnväg som inte har betalat sin skuld kvarstår.

Artide 60

Recours en cas de perte ou d'avarie

§ 1. Le chemin de fer qui a payé une indemnité pour perte totale ou partielle ou pour avarie, en vertu des Régles uniformes, a un droit de recours contre les chemins de fer ayant participe au transport conformément aux dispositions suivantes:

a) le chemin de fer qui a causé le dommage en est seul responsable;

b) lorsque le dommage a été causé par plusieurs chemins de fer, chacun d'eux répond du dommage qu'il a causé; si la distinction est impossible, Findemnité est répartie enlre eux conformément au c);

c) s'il ne peut étre prouvé que le dommage a été causé par un ou plusieurs chemins de fer, Findemnité est répartie enlre tous les chemins de fer ayant participe au transport, ä Fexception de ceux qui prouvent que le dommage n'a pas été causé sur leurs lignes; la répartition est faite proportionnellement aux distances kilométriques d'applicalion des tarifs.

§ 2. Dans le cas d'insolvabililé de Fun de ces chemins de fer, la part lui incombant et non payée par lui est répartie entré tous les autres chemins de fer ayant participe au transport, proportionnellement aux distances kilométriques d'application des tarifs.

Artikel 60

Rätt till återkrav vid förlust eller skada

§ 1. Om en järnväg har betalat ersättning enligt de enhetliga rättsreglerna för att gods har gått föriorat helt eller delvis eller för alt det har skadats, har järnvägen gentemot de järnvägar som har deltagit i befordringen rätt till återkrav enligt följande bestämmelser:

a) Den järnväg som har orsakat skadan är ensam ansvarig för den.

c) Om det inte kan visas att skadan har orsakats av en eller flera järnvägar, fördelas ersättningsskyldigheten mellan alla järnvägar som har deltagit i befordringen med undantag av dem som visar att skadan inte har orsakals på deras linjer. Fördelningen sker i förhållande till antalet lariffkilometer.

§ 2. Om någon av järnvägarna är pä obestånd, skall vad den järnvägen inle betalar av sin andel fördelas mellan de övriga järnvägar som har deltagit i befordringen i förhållande till antalet tariffkilometer.

Artide 61

Recours en cas de dépassement du délai de

livraison

§ I. L'article 60 est applicable en cas d'in-demnité payée pour dépassement du délai de livraison. Si celui-ci a été causé par plusieurs chemins de fer, Findemnité est répartie entré ces chemins de fer proportionnellement å la durée du retard sur leurs lignes respectives.

§ 2. Les délais de livraison fixés par Farticle 27 sont partagés de la maniére suivante :

a) lorsque deux chemins de fer ont parti
cipe au transport

r le délai d'expédition est partagé par moitié;

2° le délai de transport est partagé proportionnellement aux distances kilométriques d'application des tarifs;

b) lorsque trois chemins de fer ou plus ont
participe au transport

1° le délai d'expédition est partagé par moitié enlre le chemin de fer expéditeur el le chemin de fer destinataire;

2° le délai de transport est partagé enlre tous les chemins de fer:

- pour un tiers en parts égales,

- pour deux tiers proportionnellement aux
distances kilométriques d'application des
tarifs.

§ 3. Les délais supplémentaires auxquels un chemin de fer a droit lui sont allribués.

§ 4. Le temps écoulé enlre la remise de la marchandise au chemin de fer el le point de départ du délai d'expédition est altribué exdusivement au chemin de fer expéditeur.

§ 5. Le partage ci-dessus n'est pris en con-sidération que si le délai de livraison total n'a pas été observé.

Artikel 61

Rätt till återkrav när leveransfristen överskrids

§ I. Artikel 60 är tillämplig i fråga om ersättning som har betalats för överskridande av leveransfristen. Om överskridandel har orsakats av flera järnvägar, skall ersättningsskyldigheten fördelas mellan dessa järnvägar i förhållande till längden av den försening som för varje järnväg har uppkommit pä dess sträcka.

§ 2. De leveransfrisler som föreskrivs i artikel 27 skall delas på följande sätt:

a) när två järnvägar har deltagit i beford
ringen

1. delas expedieringsfristen i lika delar,

2. delas befordringsfristen i förhållande
till antalet tariffkilometer;

b) när tre eller flera järnvägar har deltagit i
befordringen

1. delas expedieringsfristen i lika delar mellan avsändnings- och bestämmelsejärnvägarna,

2. delas befordringsfristen mellan alla järnvägarna:

- såvitt gäller en tredjedel av frislen, i lika
delar,

- såvitt gäller två tredjedelar av fristen, i
förhållande till antalet tariffkilometer.

§ 3. De tilläggsfrister som en järnväg har rätt att tillgodoräkna sig skall tilldelas den järnvägen.

§ 4. Den tid som har förflutit mellan godsels inlämning till befordran hos järnvägen och expedieringsfrislens början skall helt tilldelas avsändningsjärnvägen.

§ 5. Den fördelning som har angetts ovan skall företas endast om leveransfristen i sin helhet har överskridils.

recours est exercé, lorsque Findemnité a été fixée judiciairement el que ce dernier chemin de fer, döment assigné, a été mis å méme d'inlervenir au procés. Le juge saisi de Faction principale fixe les délais impartis pour la signification de Fassignation et pour Finter-venlion.

§ 3. Le juge doit statuer par un seul et méme jugement sur tous les recours dont il est saisi.

§ 4. Les chemins de fer actionnés ne peuvent exercer aucun recours ultérieur.

§ 5. Des recours ne peuvent pas étre introduits dans Finstance relative ä la demande en indemnité exercée par Fayant dioil au contrat de transport.

loppet har fastställts av domstol och den järnväg mot vilken återkravet riktas har blivit behörigen underrättad om stämningsansökningen och beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet. Domstolen i huvudmålet fastställer de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om intervention skall göras.

§ 2. Den järnväg som utövar sin rätt till återkrav skall stämma in samtliga järnvägar med vilka den inte har gjort upp i godo i en och samma rättegång. I annat fall förlorar den rätten lill återkrav mot de järnvägar som inte har stämts in.

§ 3. Domstolen skall meddela en enda dom i fråga om alla återkrav som den handlägger.

§ 4. De instämda järnvägarna har inle rätt till ytterligare återkrav.

§ 5. Återkrav får inte handläggas gemensamt med skadeståndskrav som har väckts pä grund av befordringsavtalet.

TITRE VII

DISPOSITIONS EXCEPTIONNELLES

Artide 65

Dérogations temporaires

§ I. Si la situation économique et finan-ciére d'un Etat est de nature ä provoquer de graves difficultés pour FappUcation du Titre VI, chaque Etat peut déroger aux artides 15. 17 et 30 en décidant. pour certains trafics, que:

a) les envois au départ de cet Etat doivent
élre affranchis:

1° jusquä ses frontiéres, ou

2° au moins jusqu'å ses frontiéres ;

b) les envois ä destination de cet Etat doi
vent élre affranchis au départ:

1° au moins jusqu"ä ses frontiéres, pour autant que FEtat de départ n'impose pas la restriction visée sous a) 1°, ou

2° au plus jusqu'å ses frontiéres ;

c) les envois en provenance ou å destina
tion de cet Etat ne peuvent étre greves d'au-
cun remboursement el que les débours ne
sont pas admis. ou que les remboursemenls
et les débours ne sont admis que dans cer
taines limites:

d) Fexpéditeur ne peut modifier le contrat
de transport en ce qui concerne le pays de
destination, Faffranchissemenl et le rem
boursement.

§ 2. Sous les mémes conditions, les Etats peuvent autoriser les chemins de fer ä déroger aux artides 15, 17, 30 et 31 en décidant, pour leurs trafics reciproques, que:

a) les dispositions concernant le paiement des frais sont spécialemeni fixées apres accord entré les chemins de fer intéressés ; toutefois, celles-ci ne peuvent définir de modalités non prévues å Farticle 15 ;

b) certains ordres ultérieurs ne sont pas admis.

§ 3. Les mesures prises conformément aux §§ I et 2 sont communiquées ä FOffice central.

Les mesures énumérées au § 1 entrent en vigueur au plus löt ä Fexpiration d'un délai de huit jours ä computer de la date de la lettre par laquelle FOffice central a notifie ces mesures aux autres Elals.

AVDELNING VII UNDANTAGSBESTÄMMELSER

Artikel 65 Tillfälliga avvikelser

§ I. Om del ekonomiska och finansiella läget i en stat medför allvarliga svårigheter att tillämpa avdelning VI, fär varje stal göra avvikelser frän artiklarna 15, 17 och 30 genom all för viss trafik bestämma

a) att för försändelser från den staten kost
naderna skall vara betalda

1. till den statens gränser, eller

2. minst till den statens gränser;

b) att för försändelser till den staten kost
naderna skall vara betalda vid avsändandet

1. minst till den statens gränser i den mån avsändningsstaten inte föreskriver den inskränkning som avses i a) I, eller

2. längst till den statens gränser;

c) att försändelser från eller till den staten
inte får beläggas med efterkrav och att för
skott inte får tillåtas, eller att efterkrav och
förskott får tillåtas endast intill vissa belopp;

d) att avsändaren inle får ändra befordringsavtalet i fråga om bestämmelselandet, fraktbelalningen eller eflerkravel.

§ 2. Under samma förulsällningar får sla-lerna bemyndiga järnvägarna alt göra avvikelser från artiklarna 15, 17, 30 och 31 genom all för deras inbördes Irafik beslämma

a) alt bestämmelserna rörande betalning av avgifter skall fastställas särskilt efter överenskommelse mellan de berörda järnvägarna; i bestämmelserna får dock inte föreskrivas betalningssätt som inte nämns i artikel 15;

b) att vissa senare anvisningar inte är till-lålna.

§ 3. Åtgärder som har vidtagits enligt § 1 eller § 2 skall meddelas till centralbyrån.

Åtgärder som avses i § 1 träder i kraft tidigast åtta dagar från dagen för den skrivelse genom vilken centralbyrån har underrättat de andra staterna om åtgärderna.

Artide premier Objet du réglement

§ 1. — Ce réglement s'applique å tous les transports de wagons de particuliers, vides ou chargés, admis au service intemational conformément ä Farticle 2 et remis au transport aux conditions des Régles uniformes CIM.

§ 2. - A défaut de dispositions spéciales dans ce réglement, les autres prescriptions des Régles uniformes sont applicables aux transports vises au § 1.

Artikel I

Reglementets tillämpningsområde

§ I. Delta reglemente tillämpas på befordran av lomma eller lastade privatvagnar som enligt artikel 2 fär sättas in i internationell irafik och som har lämnats in till befordran på de villkor som gäller enligt de enhetliga rättsreglerna CIM.

§ 2. Öm det inle finns särskilda bestämmelser i detta reglemente, tillämpas de övriga bestämmelserna i de enhetliga rättsreglerna pä sädan befordran som avses i § I.

Artide 2

Admission des wagons au service International

Pour étre admis au service intemational, les wagons doivent étre immatriculés au nom d'un particulier (personne physique ou autre sujet de droit) par un chemin de fer dont les lignes sont soumises aux Régles uniformes et munis par ce chemin de fer de la marque dislinctivefFI.

Dans ce réglement, ce particulier, dont le nom doit étre inscrit sur le wagon, est dé-nommé »titulaire ».

Artikel 2

Godkännande av privatvagnar för internationell trafik

För alt få användas i internationell trafik skall privalvagnar vara registrerade i en enskilds (fysisk persons eller annat rättssubjekts) namn av en järnväg vars linjer omfattas av de enhetliga rättsreglerna och skall av denna järnväg ha försetts med märket fP].

Den enskilde vars namn skall anges på vagnen benämns i delta reglemente "innehavaren".

Artide 5

Remise au transport

§ 1. - Le droit de remetlre un wagon au transport appartient au titulaire.

Tout autre expéditeur d'un wagon, vide ou chargé, doit remettre å la gare expéditrice, en méme temps que la lettre de voiture, une autorisation émanant du titulaire, laquelle peut viser plusieurs wagons.

Cette autorisation n'est pas exigible si cet expéditeur est le destinataire du wagon lors du transport précédent el si, avant la conclusion du nouveau contrat de transport, la gare n'a pas re9U du titulaire, par lettre, par télé-gramme ou par léléscripleur, Finterdiction d'expédier le ou les wagons sans son autorisation.

§ 2. - Sauf ordre contraire du titulaire, le chemin de fer est autorisé å renvoyer d'office ä sa gare d'atlache aux frais du titulaire, sous le couvert d'une lettre de voiture établie au nom el ä Fadresse de ce dernier:

- tout wagon arrivé vide dont le chargement n'a pas été commence dans les quinze jours comptes de sa mise ä disposition ;

- tout wagon arrivé chargé qui, dans les huit jours comptes de la fm de son déchargement, n'a pas fait Fobjet d'un nouvel envoi.

S'il n'use pas de cette facuité, le chemin de fer doit, dés Fexpiration des délais fixés ci-dessus, aviser le titulaire de la situation de son wagon ; dans ce cas, le renvoi d'office du wagon ne peut pas élre effectué dans les huit jours qui suivent celui de Fenvoi de Favis au titulaire.

Ce paragraphe ne s'applique ni aux wagons se trouvant dans le pays du réseau immatri-culateur, ni aux wagons se trouvant sur les embranchements particuliers.

§ 3. - Le locataire dont le nom est inscrit sur le wagon avec Fassentiment du chemin de fer immatriculateur est, en ce qui concerne FappUcation de cet artide, subrogé de plein droit au titulaire.

Artikel 5

Inlämning för befordran

§ I. Rätten att lämna in en privalvagn för befordran tillkommer innehavaren.

En avsändare av en tom eller lastad privalvagn skall, om han inte är innehavare, samtidigt med fraktsedeln till avsändningsstationen lämna ett bemyndigande frän innehavaren. Bemyndigandet får avse flera vagnar.

Ett sådant bemyndigande fordras inte, om avsändaren är den som var mottagare av vagnen vid dess senast föregående sändning och avsändningsstationen inte innan del nya befordringsavtalet ingicks har tagit emot en underrättelse i brev, telegram eller telex om all innehavaren har förbjudit att vagnen eller vagnarna avsänds utan hans bemyndigande.

§ 2. Om innehavaren inte har föreskrivit något annat, fär järnvägen - på innehavarens bekostnad och med en fraktsedel som är utfärdad i innehavarens namn och adresserad till denne - sända åter till hemstationen:

- vagnar som har ankommil tomma, om lastning inte har påbörjats inom 15 dagar efter det all vagnen ställdes till förfogande;

- vagnar som har ankommit lastade och som inte har använts för en ny sändning inom åtta dagar frän del alt lossningen avslutades.

Om järnvägen inte utnyttjar möjligheten till återsändning, skall den vid utgången av de tidsfrister som anges ovan underrätta innehavaren om var vagnen finns; i ett sådant fall får vagnen inte sändas äter förrän åtta dagar har förflutit efter det all underrättelsen sändes.

Denna paragraf gäller inte vagnar som befinner sig i registreringsjärnvägens stat eller pä ett enskilt sidospår.

§ 3. Den som har hyrt en vagn och vars namn är angivet på vagnen med registreringsjärnvägens godkännande träder i innehavarens ställe vid tillämpningen av denna artikel.

Artide 6

Inscriptions sur la lettre de voiture

§ 1. - Outre les inscriptions prévues dans les Régles uniformes, Fexpéditeur doit porter sur la lettre de voiture :

a) dans Femplacement prévu pour la dé
signation de la marchandise,

— s'il s'agii d'un wagon vide, les möts
« wagon P vide »,

- s'il s'agit d'un wagon chargé, apres la
désignation de la marchandise, les mois
« chargé sur wagon P » ;

b) dans les emplacements de la lettre de
voiture réserves ä cet effet, les caractéristi-
ques du wagon.

§ 2. - Si Fexpéditeur d'un wagon vide désire obtenir une garantie pariiculiére du délai de livraison, conformément å Farticle 14, il doit porter, dans Femplacement de la lettre de voiture réserve ä ses dédarations, Finscription «garantie particuliére du délai de livraison ».

Artikel 6

Uppgifter i fraktsedeln

§ 1. Förutom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna skall avsändaren föra in följande uppgifter i fraktsedeln:

a) på den plats som är avsedd för beskriv
ning av godset

- beträffande tomma vagnar, orden "tom P-vagn",

- beträffande lastade vagnar, efter beskrivningen av godset, orden "lastad P-vagn",

b) på den plats som är avsedd för detta,
uppgift om vagnens särskilda kännetecken.

§ 2. Om avsändaren önskar få en särskild garanti enligt artikel 14 för leveransfrislen, skall han på den plats i fraktsedeln som är avsedd för avsändarens uppgifter föra in uppgiften "särskild garanti för leveransfristen".

Artide 10

Constatation d'une avarie du wagon ou de

perte de piéces

§ 1. - Lorsqu'une avarie du wagon ou une perte de piéces est découverte ou présumée par le chemin de fer ou que Fayant droit en allégue Fexisterice, le chemin de fer doit dresser sans délai, conformément å Farticle 52 des Régles uniformes, un procés-verbal constatani la nature de Favarie ou de la perte et, autant que possible, sa cause et le moment oö elle s'est produite.

Ce procés-verbal doit étre adresse sans délai au chemin de fer immatriculateur, qui en transmet copie au titulaire. S'il s'agit d'un wagon sur lequel le nom d'un locataire est inscrit avec Fassentiment du chemin de fer immatriculateur, une copie du procés-verbal de constatation doit étre adressée directement ä ce locataire.

§ 2. - Si le wagon est chargé, un procés-verbal disfinct doit étre, le cas échéant, dressé pour la marchandise, conformément ä Farticle 52 des Régles uniformes.

Artikel 10

Fastställande av vagnskada eller förlust av vagnsdelar

§ 1. Om jämvägen upptäcker eller får anledning anta att en vagn har skadats eller att vagndelar har gått förlorade, eller om den berättigade påstår att detta är fallet, skall järnvägen genast upprätta en redogörelse enligt artikel 52 i de enhetliga rättsreglerna, i vilken anges skadans eller förlustens art samt, så långt möjligt, dess orsak och tidpunkten då den inträffade.

Redogörelsen skall genast sändas till registreringsjärnvägen, som skall sända en kopia till innehavaren. Om vagnen är uthyrd och hyresmannens namn är angivet på vagnen med registreringsjärnvägens godkännande, skall en kopia av redogörelsen sändas direkt till hyresmannen.

§ 2. Om vagnen är lastad, skall i förekommande fall upprättas en särskild redogörelse enligt artikel 52 i de enhetliga rättsreglerna.

Artide 11

Avarie d'un wagon empéchant la conlinuation du transport

§ 1. En cas d'avarie empéchanl la conlinuation du transport d'un wagon expédié vide ou mettant ce wagon hors d''état de prendre charge, la gare oö Favarie est constatée doit, sans délai, en aviser par télégramme ou par léléscripleur, Fexpéditeur et le titulaire en indiquant, autant que possible, la nature de Favarie.

§ 2. - Tout wagon vide retiré de la circulation doit étre remis en état de circuler par le chemin de fer sauf si le wagon, en raison de la gravité des avaries, doit étre chargé sur un autre wagon.

Pour rendre ie wagon utiiisable, le chemin de fer peut effectuer d'office des reparations 9 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33

Artikd II

Vagnskada som hindrar vidare befordran

§ 1. Om en skada på en tom vagn hindrar att befordringen fortsätter eller gör det omöjligt att använda vagnen för befordran av gods, skall den station där skadan fastställs genast genom telegram eller telex underrätta avsändaren och innehavaren om skadan samt, så långt möjligt, om skadans art.

§ 2. Tomma vagnar som har tagits ur trafik skall av järnvägen försättas i trafikdugligt skick, om inte skadan är så allvarligt att vagnen måste lastas på en annan vagn.

För att göra vagnen trafikduglig får järnvägen utföra reparationer upp fiU en kostnad

Prop. 1984/85:33

jusqu'ä concurrence de la somme fixée par le contrat d'immatriculation.

Ces dispositions sont applicables sans qu'il soit préjugé pour autant de la responsabilité.

§ 3. Lorsque le chemin de fer effectué des travaux de reparation conformément au § 2 et s'U est ä prévoir que la durée d'exécution des travaux dépassera quatre jours, le chemin de fer demande, par télégramme ou par léléscripleur, ä Fexpéditeur de lui faire connaitre si le contrat de transport doit étre pour-suivi ou modifié apres Fexécution des travaux.

A défaut d'instruction de Fexpéditeur avant la fin des travaux, le contrat de transport est poursuivi.

§ 4. - Si le chemin de fer n'effectue pas d'office la reparation, la gare oö Favarie est constatée demande, sans délai et directement par télégramme ou par léléscripleur, les instmctions de Fexpéditeur. Si Fexpéditeur n'est pas en méme temps le titulaire, copie de cette demande est envoyée sans délai par télégramme ou par léléscripleur au titulaire.

A défaut d'instruction de Fexpéditeur dans un délai de huit jours apres la date de Fenvoi du télégramme ou du message par léléscripleur, le chemin de fer est autorisé, apres avoir, le cas échéant, mis le wagon en état de circuler, a le renvoyer d'office ä sa gare d'at-tache avéc une lettre de voiture établie au nom et ä Fadresse du titulaire.

Les motifs du renvoi doivent étre inscrits sur la lettre de voiture apres les möts « wagon P vide ».

§ 5. — En cas d'avarie empéchant la con-tinuafion du transport d'un wagon expédié chargé et si le déchargement est nécessaire, cet artide s'appliqué au wagon déchargé.

Lorsque le wagon peut étre réparé sans étre déchargé, les §§ 1, 2, 3, 6 et 7 de cet artide sont applicables.

§ 6. - Les frais de transport et autres frais survenus jusqu'å la gare oö le wagon a été arrété, les frais d'envoi de Favis ä Fexpéditeur et au titulaire ainsi que ceux résultant éventuellement de Fexécution des instmctions ou de Fenvoi d'office du wagon ä sa gare d'attache grévent Fenvoi.

§ 7. Le locataire dont le nom est inscrit sur le wagon avec Fassentiment du chemin de fer

130

som motsvarar det belopp som anges i registreringsavtalet.

Dessa bestämmelser är tillämpliga utan att därigenom ställning tas till vem som kan vara ansvarig för skadan.

§ 3. Om järnvägen utför reparationer enligt § 2 och det kan fömtses att reparationerna kommer att ta mer än fyra dagar, skall järnvägen genom telegram eller telex begära att avsändaren ger järnvägen anvisning om humvida befordringsavtalet skall fullföljas eller ändras när reparationerna har utförts.

Om avsändaren inte har lämnat någon anvisning innan reparationerna har slutförts, skall befordringsavtalet fullföljas.

§ 4. Om järnvägen inte själv ombesörjer reparationerna, skall den station där skadan faststäUdes genast genom telegram eller telex begära anvisningar från avsändaren. Om avsändaren är någon annan än innehavaren, skaU en avskrift av järnvägens begäran genast sändas till innehavaren genom telegram eller telex.

Om avsändaren inte har lämnat anvisningar inom åtta dagar från det att telegrammet eller telexet avsändes, får järnvägen - i förekommande fall efter del att vagnen har satts i trafikdugligt skick - själv sända vagnen åter till hemstationen med en fraktsedel som har utfärdats i innehavarens namn.

Skälen till att vagnen sänds åter skall anges i fraktsedeln efter uppgiften "tom P-vagn".

§ 5. Om en skada hindrar att befordringen av en lastad vagn fortsätter, och om lossning behövs, skall denna artikel tillämpas på den lossade vagnen.

Om vagnen kan repareras utan att lossas, fillämpas §§ 1, 2, 3, 6 och 7 i denna artikel.

§ 6. Fraktkostnaderna och andra kostnader som har uppkommit fram till den station där vagnen togs ur trafik, kostnaderna för underrättelser till avsändaren och innehavaren samt de kostnader som har uppstått på gmnd av att jämvägen har följt anvisningar eller att vagnen har sänts tillbaka till hemstationen belastar sändningen.

§ 7. En hyresman, vars namn är angivet på vagnen med registreringsjämvägens godkän-

Artide 12

ResponsabUité du chemin de fer en cas de perte ou d'avarie du wagon ou de ses piéces ResponsabUité du titulaire pour dommage causé par le wagon

§ 1. - En cas de perte ou d'avarie du wagon ou de ses piéces survenue ä partir de Facceplation au transport jusqu'å la livraison, le chemin de fer est responsable s'ii ne prouve pas que le dommage ne résulte pas de sa faute.

§ 2. — En cas de perte du wagon, Findemnité est limitée å la valeur du wagon, les elements de cette valeur étant déterminés dans le contrat d'immatriculalion.

En cas d'avarie, Findemnité est calculée suivant les disposilions prévues au contrat d'immatriculation.

§ 3. - En cas de perte ou d'avarie d'accessoires amovibles, le chemin de fer n'esi responsable que si ces accessoires sont inscrits sur les deux cötés du wagon. Le chemin de fer n'assume aucune responsabilité pour la perte ou Favarie d'agrés d'outillage amovibles.

§ 4. - A moins que Fayant droit ne prouve que les dommages ont été causes par une faute du chemin de fer, celui-ci n'est responsable

- des dommages survenus aux récipients en grés, verre, terre cuite, etc, que si ces dommages sont en corrélation avec une autre avarie du wagon dont le chemin de fer doit répondre d'apres les dispositions qui précédent;

- des dommages survenus aux récipients comportant des revétements intérieurs (émail, ébonite, etc.) que si le récipient présente des traces d'avaries extérieures dont le chemin de fer doit répondre d'aprés les dis-posifions qui précédent.

§ 5. - Le titulaire est subrogé de plein droit ä Fexpéditeur ou au destinataire en ce qui concerne le droit ä indemnité en cas de perte ou d'avarie du wagon ou de ses piéces. Les rédamations administratives ne peuvent étre adressées qu'au chemin de fer immatri-

Artikel 12

Järnvägens ansvarighet vid förlust eller skada på vagn eller vagndelar Innehavarens ansvarighet för skador orsakade av en privatvagn

§ 1. När en vagn eller delar av en vagn har föriorats eller skadats under tiden från del all vagnen har tagits emot för befordran till dess alt den har lämnats ul, är järnvägen ansvarig, om den inte visar att förlusten eller skadan inte har orsakats genom fel eller försummelse på järnvägens sida.

§ 2. Ersättningen för förlust av en vagn är begränsad till vagnens värde beräknat på det sätt som anges i registreringsavtalet.

Ersättningen för skada skall beräknas enligt vad som föreskrivs i regislreringsavtalet.

§ 3. Järnvägen är ansvarig för förlust av eller skada på lösa vagndelar endast om delarna finns angivna på vagnens båda långsidor. Järnvägen är inte ansvarig för förlust av eller skada på lös maskinell utmstning.

§ 4. Om inte den berättigade visar att skadan har orsakats genom fel eller försummelse av järnvägen, är denna endast ansvarig

- såvitt gäller behållare av lera, glas, ter-rakotta o. dyl., om skadorna har uppkommit i samband med andra skador på vagnen för vilka järnvägen är ansvarig enligt de föregående bestämmelserna;

- såvitt gäller behållare med invändig beklädnad (emalj, ebonit etc), om själva behållaren har spår av sådana yttre skador för vilka järnvägen är ansvarig enligt de föregående bestämmelserna.

§ 5. Innehavaren träder i avsändarens eller mottagarens ställe när det gäller rätten till ersättning vid förlust eller skada på vagn eller vagndelar. Krav får framställas endast hos registreringsjärnvägen. Talan vid domstol får väckas endast mot registreringsjämvägen.

culaleur et les actions ne peuvent étre exercées que contre ce chemin de fer, subrogé lui-méme de plein droit au chemin de fer responsable.

§ 6. — Les actions du chemin de fer contre le titulaire pour dommage causé par le wagon en cours de transport sont régies par le contrat d'immalriculation. Le chemin de fer immatriculateur est seul admis å faire valoir les droits des autres chemins de fer vis-ä-vis du titulaire.

§ 7. - Les actions fondées sur les §§ I å 6 sont prescrites par trois ans.

Cette prescription court

- pour les actions du titulaire contre le chemin de fer fondées sur les §§ 1 ä5, du jour oö la perte ou Favarie du wagon a été constatée, compte tenu, le cas échéant, de FappUcation de Farticle 13, § 1;

- pour les actions du chemin de fer contre le titulaire fondées sur le § 6, du jour ou le dommage s'est produit.

vilken träder i den ansvariga järnvägens ställe.

§ 6. Järnvägens talan mot innehavaren i anledning av skada som har orsakats av en privalvagn under befordran regleras i regislreringsavtalet. Endast registreringsjämvägen har rätt att göra andra järnvägars krav gällande mot innehavaren.

§ 7. Talan som gmndas på §§ 1 -6 preskriberas efter tre år.

Preskriptionstiden börjar löpa

- i de fall då innehavarens talan mot järnvägen gmndas på §§ 1-5, frän och med den dag då förlusten av eller skadan på vagnen fastställdes, i förekommande fall med beaktande av artikel 13 § I;

- i de fall då järnvägens talan mot innehavaren grundas på § 6, från och med den dag då skadan uppkom.

Artide 13

Présomption de perte de wagon

§ 1. — L'ayant droit peut, sans avoir å fournir d'autres preuves, considérer le wagon comme perdu quand il n'a pas été livré au destinataire ou tenu ä sa disposition dans les trois mois qui suivent Fexpiration du délai de livraison.

Ce délai est augmenté de la durée d'immo-bilisation du wagon pour toute cause non imputable au chemin de fer ou pour avarie.

§ 2. — Si le wagon considéré comme perdu est retrouvé apres le paiement de Findemnité, le titulaire peut exiger, dans un délai de six mois apres Favis qu'il en aura re9U par le chemin de fer immatriculateur, que le wagon lui soit remis, sans frais, ä la gare d'at-tache contre restitution de Findemnité.

Artikd 13

Antagande att en privatvagn har gått förlorad

§ 1. Den berättigade får utan att förete ytterligare bevis anse en vagn som förlorad, om den inte har lämnats ut tUl mottagaren eller ställts till dennes förfogande inom tre månader efter leveransfristens utgång.

Tremånadersfristen förlängs med den lid under vUken vagnen har ställ stilla till följd av någon omständighet som inte beror på järnvägen eUer till följd av skada.

§ 2. Om en vagn som har ansetts som förlorad kommer till rätta efter det att ersättning har erlagts, får innehavaren, inom sex månader frän del att han log emot en underrättelse därom från registreringsjämvägen, begära att vagnen ställs tiU hans förfogande på hemstationen utan kostnad mot alt ersättningen betalas tillbaka.

droit une indemnité forfaUaire par journée indivisible de retard, indépendamment de Findemnité éventuellement due pour le dépassement du délai de livraison de la marchandise chargée. Cette indemnité est fixée ä:

a) 4,50 unités de compte pour les wagons mödernes ä bogies et pour les wagons assimilés, tels qu'ils sont définis dans le contrat d'immatriculation,

b) 3 unités de compte pour les autres wagons.

§ 2. — Si le dépassement du délai de livraison a pour cause un dol ou une faute lourde imputable au chemin de fer, le montant de Findemnité forfaitaire est porté ä 9 unités de compte par jour pour les wagons vises en a) du § 1 et å 6,50 unités de compte par jour pour les wagons vises en b) du méme paragraphe.

§ 3. - L'expéditeurd'un wagon vide peut demander une garantie particuliére du délai de livraison. Il est alors per9U une taxe d'une unité de compte par fraction indivisible de 100 km, avec minimum de 10 unités de compte. Cette taxe est toujours payée en totalité par Fexpéditeur en cas de paiement des frais conformément ä Farticle 15, § 2, a) 4°, des Régles uniformes.

S'il y a dépassement du délai de livraison, le chemin de fer doit payer une indemnité forfaitaire de 9 unités de compte par jour pour les wagons vises en a) du § 1 et de 6,50 unités de compte par jour pour les wagons vises en b) du méme paragraphe avec minimum de 20 unités de compte.

lill den berättigade med etl bestämt belopp för varje påbörjat dygns försening, oavsett om ersättning för överskridande av leveransfristen skall erläggas för gods som har lastats på vagnen. Ersättningen uppgår till

a) 4,50 beräkningsenheter för moderna boggivagnar och därmed jämställda vagnar, i enlighet med definitionerna i regislreringsavtalet,

b) 3 beräkningsenheter för övriga vagnar.

§ 2. Om överskridandet av leveransfristen har orsakals genom uppsåt eller grov vårdslöshet på järnvägens sida, höjs ersättningen till 9 beräkningsenheter per dygn för sådana vagnar som avses i § 1 a) och till 6,50 beräkningsenheter per dygn för sädana vagnar som avses i § 1 b).

§ 3. Avsändaren av en tom vagn fär kräva en särskild garanti för leveransfristen. I sådant fall utgår en särskild avgift pä en beräkningsenhet för varje påbörjad sträcka på 100 kilometer, dock minst 10 beräkningsenheter. Denna avgift skall alltid i sin helhet erläggas av avsändaren, om frakten skall betalas i enlighet med artikel 15 § 2 a) 4 i de enhetliga rättsreglerna.

Om leveransfristen överskrids, är järnvägen skyldig att betala ersättning med 9 beräkningsenheter per dygn för sådana vagnar som avses i § I a) och med 6,50 beräkningsenheter för sådana vagnar som avses i § 1 b), dock minst 20 beräkningsenheter.

CHAPITRE PREMIER

GÉNÉRALITÉS

Artide premier Objet du réglement

§ I. - Ce réglement s'applique aux conteneurs remis au transport aux conditions des Régles uniformes CIM.

Ces conteneurs doivent appartenir au chemin de fer ou å des particuliers (personnes physiques ou autres sujets de droit), et dans ce dernier cas, étre agréés par le chemin de fer ou répondre aux normes internationales de constmction applicables aux grands conteneurs.

§ 2. - Au sens de ce réglement, on entend par wconteneur» un engin de transport (cadre, citerne ou autre engin analogue)

— de caractére permanent et, de ce fait,
assez résistant pour permettre un usage ré-
pété,

- spécialemeni con9u pour faciliter le
transport des marchandises, sans mpture de
charge, par un ou plusieurs modes de trans
port,

— muni de dispositifs facilitant la manuten-
tion el Farrimage,

- d'une capacité d'un m' au moins et dont
les dimensions n'excédenl pas celles qui sont
fixées dans les prescriptions des chemins de
fer. /

On 6fntend par «grands conteneurs» les conteneurs d'une capacité supérieure ä 3 m' et d'une longueur de 6 m (20 pieds anglais) et plus.

Le terme «conteneur» couvre les accessoires et équipements du conteneur, selon sa catégorie, å condition qu'ils soient transportés avec celui-ci. Il ne couvre ni les véhicules, ni les accessoires et équipements des véhicules, ni les emballages usuels.

KAPITEL I ALLMÄNT

Artikel 1

Reglementets tillämpningsområde

§ 1. Delta reglemente tillämpas på containrar som har lämnats in till befordran enligt de enhetliga rättsreglerna CIM.

Containrar måste tillhöra en järnväg eller en enskild (fysisk person eller annat rättssubjekt); i det senare fallet måste de antingen vara godkända av järnvägen eller motsvara internationella konstmktionsnormer för stor-conlainrar.

§ 2. Med "container" avses i detta reglemente en iransportbehållare (låda, tank eller liknande föremål) som

- är av varaktig beskaffenhet och därför tillräckligt motståndskraftig för att kunna användas ett flertal gånger,

- är särskilt konstruerad för att underlätta godsbefordran med etl eller flera transportmedel utan avbrott för omlastning,

- är försedd med anordningar för att underlätta hantering och förankring,

- har en yttervolym på minst 1 m'' och mätt som inte överstiger dem som gäller enligt järnvägarnas föreskrifter.

Med "storconlainer" avses en container med en volym som överstiger 3 m' och en längd som uppgår till minst 6 meter (20 engelska fot).

Beteckningen "container" omfattar även tillbehör och utmstning till en container av visst slag, under fömtsättning att tillbehören och utmstningen befordras tiUsammans med containern. Beteckningen omfattar inte fordon, tillbehör fill fordon, utmstning till fordon eller sedvanliga förpackningar.

CHAPITRE II

CONTENEURS APPARTENANT AU CHEMIN DE FER

Artide 4

Mise å disposition. Restitution. Taxes

Pour Futilisation des conteneurs, il peut étre per9u une taxe dont le montant est fixé par les tarifs. Les tarifs fixent, en outre, les conditions dans lesquelles des conteneurs sont mis ä disposition, le délai dans lequel ils doivent étre restitués ainsi que les taxes qui sont per9ues lorsque ce délai n'est pas re-specté.

KAPITEL II

CONTAINRAR SOM TILLHÖR JÄRNVÄGEN

Artikel 4

Utlämning. Återlämning. Avgifter

För användning av containrar får tas ut en fast avgift vars storlek anges i tarifferna. I tarifferna föreskrivs vidare på vilka villkor containrar ställs till förfogande, inom vilken tid de måste återlämnas och vilka avgifter som tas ut om tiden överskrids.

Artide 5

Inscriptions sur la lettre de voiture

Outre les inscriptions prévues par les Régles uniformes, Fexpéditeur doit porter sur la lettre de voiture, dans les emplacements prévus a cet effet, la catégorie, les marques, le numéro du conteneur, la tare en kilogrammes et, le cas échéant, les autres caractéristiques de Fengin.

La tare des conteneurs ne doit pas com-prendre la masse des dispositifs spéciaux intérieurs et amovibles ayant un caractére d'emballage ou un caractére d'arrimage.

Artikel 5

Uppgifter i fraktsedeln

Fömtom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga rättsreglema skall avsändaren på de platser i fraktsedeln som är avsedda för detta föra in uppgifter om containerns art, märkning, nummer, egenvikt i kilogram och, i förekommande fall, övriga kännetecken.

Containems egenvikt omfattar inte vikten hos sådan inre lös specialutmstning som tjänar som förpackning eller är avsedd för förankring.

Artide 6

Manutention. Nettoyage

Les conditions dans lesquelles les operations de chargement et de déchargement des conteneurs doivent étre effectuées sont fixées par les tarifs. Le chargement comprend non seulement la mise en place sur le wagon, mais encore les operations accessoires, notamment Farrimage des conteneurs.

Le destinataire est tenu de restituer les conteneurs en parfait état de propreté. S'il n'en est pas ainsi, le chemin de fer est en droit d'exiger le paiement d'une taxe dont le montant est fixé par les tarifs.

Artikel 6

Hantering. Rengöring

I tarifferna regleras hur lastning och lossning av containrar skall ske. Lastningen omfattar inte bara lastningen på järnvägsvagnen, ulan också övriga åtgärder, säsom förankring av containern.

Mollagaren är skyldig att återställa containern fullständigt rengjord. Om delta inte sker, har järnvägen rätt att la ut en avgift med etl belopp som bestäms i tarifferna.

Artide 8 Perte et avarie

§ I. — Celui qui accepte du chemin de fer un conteneur vide ou chargé est tenu de vérifier Fétat de ce conteneur au moment ou il est mis ä sa disposition; il est responsable de tous les dommages qui sont constatés lors de la restitution du conteneur au chemin de fer et qui n'ont pas été signalés lors de la mise ä disposition, ä moins qu'il ne prouve que les dommages existaient lorsque le conteneur a été mis å disposition ou qu'ils résultent de circonstances qu'il ne pouvait pas éviter et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier.

§ 2. - L'expéditeur est responsable de la perte ou de Favarie d'un conteneur survenue pendant Fexécution du contrat de transport, lorsque celle-ci provient de son fait ou de celui de ses préposés.

§ 3. — Lorsque le conteneur n'est pas restitue dans les trente jours ä compter du jour qui suit celui de sa remise ä Fexpéditeur ou au destinataire, le chemin de fer peut le considérer comme perdu et exiger le paiement de sa valeur.

Artikd 8 Förlust och skada

§ 1. Den som tar emot en tom eller lastad container från järnvägen är skyldig att fastställa i vilket skick containern är när den ställs till hans förfogande; han är ansvarig för alla skador som fastställs när containern återlämnas till järnvägen och som inte har anmärkts när den ställdes till hans förfogande, om han inte visar att skadorna fanns när containern ställdes till hans förfogande eller att de har orsakats av omständigheter som han inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

§ 2. Avsändaren är ansvarig för en sådan förlust av eller skada på en container som har uppstått medan befordringsavtalet fullgjordes, om föriusten eller skadan har orsakats av avsändaren eller någon som avsändaren har anlitat.

§ 3. Om containern inte har återlämnats inom 30 dagar från den dag då den lämnades ut till avsändaren eller mottagaren, får järnvägen anse att containern har gått förlorad och kräva ersättning för dess värde.

CHAPITRE m

CONTENEURS APPARTENANT A DES PARTICULIERS

Artide 9 Agrément

Les conteneurs appartenant ä des particuliers peuvent étre agréés par un chemin de fer dont les lignes sont soumises aux Régles uniformes, s'ils satisfont, en ce qui concerne leur constmction et leurs inscriptions, aux conditions prévues ä cet effet. Les conteneurs agréés autres que les grands conteneurs sont munis, par le chemin de fer, de la marque distinctive[P].

KAPITEL Hl

CONTAINRAR SOM TILLHÖR ENSKILDA

Artikd 9 Godkännande

Containrar som tillhör enskilda kan godkännas av en järnväg, vars linjer omfattas av de enhetliga rättsreglerna, om containrarna uppfyller föreskrifterna om konstruktion och märkning. Andra godkända containrar än storconlainrar skall av järnvägen förses med märket [P].

Artide 10

Inscriptions sur la lettre de voiture

Outre les inscriptions prévues par les Régles uniformes, Fexpéditeur doit porter sur la lettre de voiture, dans les emplacements réserves å cet effet, les inscriptions suivantes:

- la catégorie, le numéro, la tare en kilogrammes et, le cas échéant, les autres caractéristiques du conteneur,

- de plus, pour les conteneurs agréés, la marque du réseau qui a procédé ä Fagrément el, sauf pour les grands conteneurs, la lettre «P»,

- enfin,'pour les conteneurs vides, comme désignation de la marchandise, Finscription « conteneur agréé vide » ou « grand conteneur vide ».

Artikel 10

Uppgifter i fraktsedeln

Fömtom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna skall avsändaren på de platser i fraktsedeln som är avsedda för detta föra in följande uppgifter:

- containerns art, nummer, egenvikt i kilogram och, i förekommande fall, övriga kännetecken,

- vidare, såvitt gäller godkända containrar, den godkännande järnvägens beteckning och, utom beträffande storcontainrar, bokstaven "P",

- slutligen, såvitt gäller tomma containrar, som beteckning på godset, antingen "godkänd tom container" eller "tom storcontainer".

§ I. Ne sont considérées comme colis express que des marchandises transportées d'une maniére particuliérement rapide aux conditions d'un tarif intemational.

Ne peuvent étre admises comme colis express que les marchandises qui peuvent nor-malement étre chargées dans le fourgon des trains de voyageurs. Les tarifs intemationaux peuvent déroger ä cette régle.

§ 2. Sont exclus du transport comme colis express les objets désignés ä Farticle 4 des Régles uniformes. Les matiéres et objets énumérés dans le RID ou ceux qui sont vises par les accords et clauses tarifaires conclus en vertu de Farticle 5, § 2 des Régles uniformes, ne sont admis au transport comme colis express que si ce mode de transport est expressément prévu par le RID ou par lesdits accords ou clauses tarifaires. Les tarifs intemationaux déterminent si d'autres marchandises peuvent également étre exclues du transport ou étre admises sous condition.

§ 3. Les colis express peuvent étre remis au transport avec un document autre que celui qui est fixé en application de Farticle 12, § 2 des Régles uniformes. Le modéle ä utiliser et les inscriptions qui doivent ou peuvent y étre portées sont déterminés par les tarifs intemationaux. Ce document doit obligatoirement comporter:

a) la désignation des gares expéditrice et destinataire;

b) le nom et Fadresse de Fexpéditeur et du destinataire;

c) la désignation de la marchandise;

d) le nombre des colis et la description de
Femballage;

e) Fénumération détaiUée des piéces re
quises par les douanes ou d'autres autorités
administratives, jointes au document de
transport.

§ 4. Les colis express doivent étre trans-

§ 1. Som expressgods anses endast sådant gods som enligt villkoren i en internationell tariff skall befordras särskilt snabbt.

Som expressgods tas endast sådant gods emot som normalt kan lastas i resgodsvagnar i personförande tåg. I de internafionella tarif-fema får föreskrivas avvikelser frän denna regel.

§ 2. Som expressgods befordras inte sådant gods som anges i artikel 4 i de enhetliga rättsreglerna. Ämnen och föremål som anges i RID eller som anges i sådana överenskommelser eller tariffvillkor som har tiUkommil med stöd av artikel 5 § 2 i de enhetliga rättsreglema får befordras som expressgods endast om detta är uttryckligen medgivet i RID eller i de nämnda överenskommelserna eller tariffvillkoren. I de internationella tarifferna regleras om även andra godsslag kan uteslutas från befordran som expressgods eller tas emot för sådan befordran endast på vissa villkor.

§ 3. Expressgods får lämnas in till befordran med en annan transporthandling än sådan som avses i artikel 12 § 2 i de enhetliga rättsreglerna. Den blankett som skall användas och de uppgifter som skaU föras in eller får föras in fastställs genom de internationella tarifferna. Transporthandlingen skall dock innehålla:

a) uppgifter om avsändningsstationen och bestämmelsestationen;

b) avsändarens och mottagarens namn och adress;

c) en beskrivning av godset;

d) uppgifter om antalet kolUn och om för
packningens art;

e) en noggrann förteckning över sådana
handlingar som krävs av tullmyndigheter el
ler andra förvaltningsmyndigheter och som är
fogade vid transporthandlingen.

§ 4. Expressgods skall befordras med

portés par des moyens rapides dans les délais prévus aux tarifs intemationaux. Les délais de livraison doivent, en tout cas, élre plus réduits que les délais appliqués aux envois en grande vitesse.

§ 5. Les tarifs intemationaux peuvent aussi prévoir des dérogations aux Régles uniformes autres que celles qui sont spécifiées ci-dessus. Il ne peut toutefois pas étre dérogé aux artides 35 ä 38, 40 ä 42, 44 et 47 ä 58 des Régles uniformes.

§ 6. Si les dispositions qui précédent el celles des tarifs intemationaux ne s'y opposent pas, les Régles uniformes sont applicables au transport des colis express.

snabba transportmedel inom de frister som föreskrivs i de internationella tarifferna. Leveransfristerna skall alltid vara kortare än de frister som gäller för ilgodssändningar.

§ 5. De internationella tarifferna får innehålla även andra avvikelser från de enhetliga rättsreglerna än de som har angetts ovan. Avvikelser får dock inte göras från artiklama 35-38, 40-42, 44 och 47-58 i de enhetliga rättsreglerna.

§ 6. Om annat inte följer av ovanstående bestämmelser eller av de internationella tarifferna tillämpas de enhetliga rättsreglerna på befordran av expressgods.

Prop. 1984/85:33 141

2 Förslag till

Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1984:000)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 2 kap. 5, 8 och 9 §§, 3 kap. I §, 4 kap. 1 § och 6 kap. 2 och 5 §§ järnvägstrafiklagen (1984:000)' skall ha nedan angivna lydelse.

1 kap. 5 § Nuvarande lydelse Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i lagen förlorar rätten att kräva ut sin fordran, om han inle väcker talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

Preskriptionstiden är

vid dödsfall tre år från dödsfallet, dock inte

längre än fem år från den händelse som ledde till dödsfallet,

vid personskada som inte har lett tre år från den händelse som orsa-
till döden kade skadan,

vid sakskada när fordringen rör av- ett år från dagen då godset eller res-
tal om befordran av gods eller in- godset lämnades ut eller, om del
skrivet resgods inte har lämnats ut, från den dag då

det senast skulle ha lämnats ut,

vid sakskada i andra fall tre år från den händelse som orsa-

kade skadan,

för annan fordran ett år från del alt fordringen upp-

kom.

När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods eller inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon som järnvägen ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.

Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

De särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte, om en fordran görs gällande mot någon på gmnd av dennes brottsliga förfarande och fordringen inte rör sådan internationell befordran som avses i 2 kap.

Föreslagen lydelse Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan fordran på betalning på gmnd av befordringsavtal som avses i lagen förlorar rätten alt kräva ut sin fordran, om han inle väcker talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

' Med "Nuvarande lydelse" förstås i det följande lydelsen enligt prop. 1983/84: 117.

Preskriptionstiden är vid dödsfall

vid sakskada i andra fall

för annan fordran

Föreslagen lydelse

tre år från dödsfallet, dock inle längre än fem år från den händelse som ledde till dödsfallet,

vid personskada som inle har lett till döden

vid sådan sakskada som avses i 2 kap. 2 §, om den resande har avlidit till följd av den skadevällande händelsen

vid sakskada när fordringen rör avtal om befordran av gods eller inskrivet resgods

tre är från den händelse som orsakade skadan,

tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem år från den skadevällande händelsen,

ett år från dagen då godset eller resgodset lämnades ut eller, om det inte har lämnats ut, från den dag då det senast skulle ha lämnats ut,

tre år från den händelse som orsakade skadan,

ett år från det att fordringen uppkom.

Bestämmelserna i 6-13 §§ gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det internationella fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (internationell befordran).

2 kap. Om järnvägen vid internationeU befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 § första stycket, skall vid tillämpningen av 4 § andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp om

Bestämmelserna i 6-13 §§ gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i bihang A tiU fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (intemationell befordran).

8§

Om jämvägen vid intemationell befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 § första stycket och den resande varken var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, skall vid tillämpning-

Prop. 1984/85:33

Nuvarande lydelse

2000 francs. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av tio tret-tioendds gram och niohundra tusendelars finhet.

Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.

Omräkning från särskilda dragningsrätter tUI svenskt mynt skall ske efter kursen den dag dä dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

2 kap. På en fordran som avser ersättning enligt 1 § eller 2 § första stycket utgår ränta med fem procent per år från och med den dag då det förfarande som avses i 12 § inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då järnvägen fick tillgång till den utredning som behövs för att ersättningens belopp skall kunna bestämmas.

143

Föreslagen lydelse

en av 4 § andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla eft belopp motsvarande 700 särskilda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR).

Omräkning av SDR tUl svenskt mynt skaU ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som partema har kommit överens om. Kronans värde skaU bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tiUämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

9§

På en fordran som avser ersättning enligt 1 § eller 2 § första stycket utgår ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635), om den resande var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. I annat fall utgår ränta med fem procent per år. Räntan utgår från och med den dag då det förfarande som avses i 12 § inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då de omständigheter inträffade som läggs till grund för beräkning av ersättningens belopp.

6 kap.

Om någon har fört ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana och därvid har varit så påverkad av alkolholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde föra fordonet på betryggande sätt, skaU han dömas till fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna är mildrande, tUl böter.

Den som har fört etl sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick tiU 1,5 promille eller däröver, skall anses ha varit så påverkad under färden som anges iförs-ta stycket.

Är det inte styrkt att den som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket har varit så påverkad som anges där. men har han fört fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick tiU 0,5 men inle 1,5 promille, skall han dömas tUl böter eller fängelse i högst sex månader.

2§

Den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgår tUl minst 0,4 promille döms tUl böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket gäller också den som vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på betryggande sätt kan föra fordonet. Detsamma gäller om föraren på motsvarande sätt är påverkad av något annat medel.

Prop. 1984/85:33 145

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs i första stycket     Till straff som anges i första
gäller också den som i annat fall vid    stycket skall också dömas den som
järnväg eller tunnelbana har full-   i annat fall vid järnvåg eller tunnel-
gjort tjänst, i vilken ingår uppgifter     bana fullgör tjänst, i vilken ingår
av väsentlig betydelse för säkerhe-    uppgifter av väsentlig betydelse för
ten, och därvid har varit sä påver- säkerheten, och därvid är så påver
kad av berusningsmedel att del kad av alkoholhaltiga drycker eller
måste antas att han inte kunde utfö- något annat medel att det kan antas
ra dessa uppgifter på betryggande     att han inle kan utföra dessa upp
sätt,                                            gifter på betryggande sätt.

6 kap.5 §

Järnvägen fär undersöka innehållet i resgodskollin eller godssändningar, om innehållet är okänt för järnvägen och det finns skäl att misstänka att de innehåller något som kan äventyra säkerheten i jämvägsdriflen.

Kan det med fog antas att resgods innehåller något som järnvägen har förklarat att den inte befordrar på det sätt som är i fråga eller all innehållel i en godssändning inle motsvarar de uppgifter som avsändaren har lämnal om det, får järnvägen undersöka resgodsets eller sändningens innehåll. Detta gäller även om järnvägen inte har förbehållit sig det i befordringsavtalet.

Undersökningar bör företas i vittnes närvaro. Vid en undersökning enligl andra stycket skall om möjligt den resande eller, om undersökningen avser gods, avsändaren eller mottagaren beredas tillfälle att närvara.

För befordran av inskrivet resgods i sådan trafik med utlandet som avses i bihang A lUl fördraget den 9 maj 1980 om internationeU järnvägstrafik gäller i stället vad som sägs där.

Denna lag träder i kraft den I maj 1985.

10 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 146

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstransporter eller befordran av flyttsaker.

Lagen skall ej heller tillämpas pä Lagen skall inte heller tillämpas

sådan befordran på väg som är un- pä sådan befordran pä väg som är

derkaslad det internationella för- underkastad fördraget den 9 maj

draget om godsbefordran på järn- 1980 om internationell järnvägstra-

väg (CIM) eller som järnväg i annat fik eller som en järnväg i annat fall

fall utför inom Sverige till fullgöran- utför inom Sverige lill fullgörande

de av avtal om befordran av gods av avtal om befordran av gods på

på järnväg. järnväg.

Denna lag träder i kraft den I maj 1985.

Prop. 1984/85:33 148

5 Förslag till

Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)

Härigenom föreskrivs alt 16, 21 och 22 §§ körkortslagen (1977:477)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I6§

Ett körkort skall äierkallas Eli körkort skall älerkallas

I. om körkortshavaren har brulit I. om körkorlshavaren har brutit

mot I § andra stycket, 4 § eller mot I § andra stycket, 4 § eller

4 a § lagen (1951:649) om straff för 4 a § lagen (1951:649) om straff för

vissa trafikbrott, vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 §

första eller andra stycket jämvägs
trafiklagen (1984:000).
1. om körkortshavaren har brutit 2. om körkortshavaren har brutit

mot 5 § samma lag och överträdd- mot 5 § lagen om straff för vissa
sen inte kan anses som ringa, trafikbrott och överträdelsen inle

kan anses som ringa,

3. om körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,

4. om körkorlshavaren i annat fall har brulil mol en från Irafiksäkerhets-synpunkl väsentlig regel vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn och överträdelsen inte kan anses som ringa,

5. om körkorlshavaren på grund av opälillighel i nyklerhetshänseende ej bör ha körkort,

6. om del med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig lill kan antagas all han ej kommer all respekiera irafikreg-lerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han pä grund av sina personliga förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon,

7. om körkortshavarens förulsällningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon är sä väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från irafiksäkerhelssynpunkl ej vidare bör ha körkort,

8. om körkortshavaren ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov,

9. om körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya körkort,
10. om körkortshavaren begär alt körkortet skall återkallas.

21 §
Om det vid prövningen av en an- Om det vid prövningen av en an
sökan om förhandsbesked eller kör- sökan om förhandsbesked eller kör
kortstillständ finns hinder mol all korlslillsländ finns hinder mol all
meddela körkortslillsländ på grund meddela körkortstillstånd på grund
av sökandens personliga förhållan- av sökandens personliga förhällan
den eller om ett körkort eller ett den eller om etl körkort eller etl

' Med "Nuvarande lydelse" förstås i det följande lydelsen enligt prop. 1984/85: 21.

Prop. 1984/85:33

Nuvarande lydelse

körkortslillsländ återkallas med stöd av 16 § 1-6, skall en spärrtid pä lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i I § andra stycket, 4 § andra stycket eller 4a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år. Detsamma skall gälla vid brott som avses i 4 § första stycket nämnda lag, om körkortshavaren före färdens slut förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 1,5 promille.

149

Föreslagen lydelse

körkortstillständ återkallas med stöd av 16 § 1-6, skall en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i 1 § andra stycket, 4 § andra stycket eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § andra stycket järnvägstrafiklagen (1984:000) skall spärrtiden bestämmas lill lägst etl år. Delsamma skall gälla vid brott som avses i 4 § första stycket lagen om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § första stycket jämvägstrafiklagen (1984:000) om körkortshavaren före färdens slut har förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 1,5 promille.

Prop. 1984/85:33 150

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-05-17

Närvarande: statsministern Palme, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: stalsrädel Wickbom

Lagrådsremiss med förslag till internationell järnvägstranklag, m. m.

1 Inledning

Sedan åtskilliga är har i Sverige förberetts en reform av järnvägsrälten. Nyligen har i en proposition (prop. 1983/84: 117) lagts fram förslag lill en ny jämvägstrafiklag. Propositionen behandlas f.n. av riksdagen.

Den föreslagna nya jämvägstrafiklagen innehåller en samlad reglering av järnvägens och andra spärföretags förhållande lill transportkunderna och lill dem som skadas till följd av spårdriften. Sålunda regleras befordran av passagerare, gods och inskrivet resgods. Lagen innehåller enligt förslaget också bestämmelser om järnvägens uiomobligaioriska ansvarighet, dvs. dess ansvarighet för skador på personer som inte är passagerare och på egendom som inte befordras som gods eller inskrivet resgods. Slutligen ges ocksä vissa bestämmelser om ordning och säkerhet vid järnvägstrafik samt vissa straffbestämmelser.

Med undantag av den reglering som rör järnvägens skadeståndsansvar vid befordran av resande gäller järnvägstrafiklagen i huvudsak endast för inrikes järnvägstrafik. Trafiken mellan Sverige och utlandet regleras sedan lång lid tillbaka av internationella överenskommelser.

Den första europeiska överenskommelsen om internationell godsbefordran med järnväg undertecknades i Bern år 1890. Sverige anslöt sig år 1907 till detta fördrag och har alltsedan dess deltagit i det internationella järnvägssamarbetet. I enlighet med fördraget har häUits etl antal revisionskonferenser vid vilka nya fördrag om godsbefordran har antagits. Det nu gällande fördraget, del internationella fördraget den 7 februari 1970 om godsbefordran med järnväg (CIM), trädde i kraft år 1975.

Ett fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods undertecknades år 1924 och trädde i kraft år 1928. Sverige anslöt sig från början lill detta fördrag. Efter år 1924 har fördrag rörande personbefordran slutits

Prop. 1984/85:33 151

samtidigt med fördragen rörande godsbefordran. F. n. gäller det internationella fördraget den 7 februari 1970 om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).

Frågan om järnvägens ansvarighet för personskador som tillfogas resande regleras inle i CIV ulan i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas. Tilläggskonventionen utgjorde ursprungligen ett tillägg till 1961 års CIV men har senare ändrats så att den numera bildar ett tillägg till 1970 års CIV. Sverige tillträdde tilläggskonventionen är 1976.

De tre fördragen gäller mellan 33 stater i Europa, Främre Orienten och Nordafrika.

Redan genom 1890 års fördrag inrättades en centralbyrå för internalio-nella järnvägstransporter. Centralbyrån har sedan dess haft sitt säte i Bern. I 1970 års fördrag regleras centralbyråns verksamhet i särskilda bilagor till CIM och CIV med reglementen för centralbyrån.

Vid 1980 års revisionskonferens gjordes en fullständig omarbetning av hela regelsystemet på den internafionella järnvägsrättens område. De tre gällande fördragen fördes samman till ett enda fördrag, Convention relative aux transports intemationaux ferroviaires (COTIF). Själva fördraget innehåller huvudsakligen bestämmelser av folkrällslig natur. Genom COTIF bildas en ny organisation, Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (FOrganisation intergouvemementale pour les transports intemationaux ferroviaires, OTIF). Bestämmelserna om denna organisation finns i själva fördraget. I detta finns också bestämmelser om skiljedom och om verkställighet av utländska domar. Till fördraget hör ett protokoll om privilegier och immunitet för OTIF. Alla regler av renl befordringsrätlslig karaktär, däri inbegripet de civilrätlsliga reglerna om järnvägens ansvarighet för personskador, finns i två bihang till fördragel.

1980 års fördrag har undertecknats av samtliga de 33 stater som har tillträtt de nu gällande järnvägsfördragen, bland dem Sverige. COTIF har hittills ratificerats av 16 stater. I februari 1984 beslöt en diplomatisk konferens i Bern all COTIF skall träda i kraft den I maj 1985. I enlighet med COTIF upphör 1970 års CIV, 1970 års CIM och 1966 års tilläggskonvention all gälla från den nämnda dagen.

Konventionen med till denna hörande protokoll och bihang utom bilaga I Ull bihang B (reglementet om internationeU järnvägsbefordran av farligt gods, RID) bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Frågan om Sveriges tillträde till COTIF har behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1983: 12) Internationell järnvägsbefordran m. m. 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF)'. I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda COTIF. Vidare läggs fram förslag lill den lagstiftning som föranleds av ett svenskt tillträde.

'Promemorian har på uppdrag av justitiedepartementet utarbetats av lagmannen Åke Weidstam.

Prop. 1984/85:33 152

Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av departementspromemorian som bilaga 2 och promemorians lagförslag som bilaga 3.

Departementspromemorian har remissbehandlats. 'Yttranden har av-getts av hovrätten för Västra Sverige, konsumentverket. Statens järnvägar, transporträdel, sjöfartsverket. Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges speditörförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas förening, Axel Ax: son Johnsons institut för sjörätt och annan iransporlrält, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och induslrior-ganisation - Familjeföretagen och Sveriges advokatsamfund. Kommerskollegium har överlämnat yttranden av Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 4.

I lagstiftningsärendet har samråd skett med de ansvariga ministerierna i Danmark, Finland och Norge.

2 Gällande ordning

Den nuvarande internationella regleringen på järnvägsrättens område är, som redan har nämnts, fördelad på tre fördrag:

1. 1970 års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM),

2. 1970 års fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV),

3. 1966 års tilläggskonvention lill CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas.

De tre fördragen har lillträtts av följande 33 stater: Algeriet, Belgien, Bulgarien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Irak, Iran, Irland, Italien, Jugoslavien, Libanon, Liechtenstein, Luxemburg, Marocko, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Syrien, Tjeckoslovakien, Tunisien, Turkiel, Tyska Demokratiska Republiken, Ungern och Österrike.

CIV och CIM har i huvudsakliga delar införlivats med svensk rält genom kungörelsen (1974:748) om internationell järnvägstransport. I kungörelsen föreskrivs att CIV och CIM skall tillämpas som svensk rätt. Vissa processrättsliga bestämmelser har dock ätergetts i lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. Tilläggskonventionens regler har till sina huvuddelar införlivats genom lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelserna i 1976 års lag har efter enbart redaktionella ändringar förts över lill det förslag lill järnvägstrafiklag som f n. behandlas av riksdagen (prop. 1983/84:117).

Prop. 1984/85:33 153

I det följande ges en kort översikt över de nu nämnda fördragen. För en närmare redogörelse för innehållel i CIM, CIV och lilläggskonvenlionen hänvisas till avsnitt 1.2 i departementspromemorian (s. 7- 14).

CIM

CIM består av själva fördraget och sju bilagor, som utgör delar av fördraget.

I själva fördragel behandlas dess föremål och omfaltning, fraktavtalet och järnvägens ansvarighet vid godsbefordran. Vidare innehåller fördragel processrällsUga och organisatoriska bestämmelser. Slutligen finns vissa traklaträttsliga bestämmelser, dvs. bestämmelser rörande tillträde till och uppsägning av fördraget samt regler om ändring av fördraget.

1 bilagorna regleras vissa specialtransporter, nämligen transport av farligt gods på järnväg (RID), befordran av privatvagnar (RIP), befordran av containrar (RICo) och befordran av expressgods (RIEx). En bilaga innehåller etl reglemente för centralbyrån för internationella järnvägstransporter (OCTI). Slutligen finns i en bilaga regler om ett förenklat förfarande för ändring av vissa bestämmelser och i en annan bilaga regler om skiljedom.

CIV

CIV består av själva fördraget och tre bilagor, som utgör delar av fördraget.

I själva fördragel regleras fördragets föremål och omfattning, befordringsavtalet och järnvägens ansvarighet såvitt gäller inskrivet resgods. Vidare ges i fördraget vissa processrättsliga och organisatoriska föreskrifter.

Liksom CIM innehåller CIV vissa traktaträttsliga bestämmelser.

En av bilagorna innehåller ett reglemente för OCTI. Vidare finns i en bilaga regler om ett förenklat förfarande för ändring av vissa bestämmelser och i en annan bilaga regler om skiljedom.

Tilläggskonventionen till CIV

I lilläggskonvenlionen regleras järnvägens ansvarighet i fall resande dödas eller skadas. Konventionen omfattar dels personskador, dels skador på egendom som en resande bär på sig eller har med sig som handresgods. För att en personskada skall omfattas av tilläggskonventionen krävs, att skadan har tillfogats en resande till följd av järnvägsdriften medan den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger på eller av etl sådant fordon. Om en resande har tillfogats en personskada som omfattas av tilläggskonventionen, är jämvägen ocksä ansvarig enligl konventionen för skador på sådan egendom av det slag som nu har nämnts som tillhör denne. Däremot är tilläggskonventionen inte tillämplig pä skada på egendom som tillhör en resande som inle samtidigt tillfogas personskada.

Prop. 1984/85:33 154

Järnvägens ansvar enligl lilläggskonventionen är i princip strikt, dvs. oberoende av om fel eller försummelse föreligger pä järnvägens sida. I konventionen görs dock vissa undanlag från det strikta ansvaret. Konventionen innehåller bestämmelser om vilka slag av personskador som är ersätlningsgilla. Vidare finns vissa regler om begränsning av järnvägens ansvarighet för personskador och sakskador.

Tilläggskonvenlionen innehåller också vissa processrällsUga och traktaträttsliga bestämmelser.

3 COTIF: s uppbyggnad och huvudsakliga innehåll

1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF) består av själva fördragel samt två bihang till detta. Bihang A innehåller enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV). 1 bihang B finns enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM). Till bihang B hör fyra bilagor som behandlar vissa specialtransporter. Vidare finns ett särskilt protokoll om privilegier och immunitet.

Själva fördragel

Som tidigare har nämnts bildas genom fördragel en ny internationell organisation, Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). Själva fördragel innehåller bestämmelser om organisationens uppbyggnad och verksamhet. Organisationen har ett sekretariat, centralbyrån för intemationell järnvägstrafik (OCTI).

I fördraget finns bestämmelser om skiljedom. Fördraget innehåller också bestämmelser om reglering mellan trafikförelag av utestående fordringar. Vidare finns bestämmelser om verkställighet av domar och om kvarstad i och utmätning av egendom som tUlhör en järnväg.

I fördraget finns vissa traktalrältsliga bestämmelser, dvs. föreskrifter om hur fördragel träder i kraft och hur staterna kan tillträda och säga upp fördraget. Av stor betydelse är de bestämmelser som reglerar förfarandet när fördraget skall ändras. Ändringar kan beslutas av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, och ändringar som har beslutats på detla sätt blir bindande för samtliga medlemsstater.

Enhetliga rättsregler för avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV)

CIV är tillämplig på befordran av resande och resgods som sker med s.k. internationella befordringshandlingar för en sträcka som berör minst två staters områden. Som förutsättning gäller vidare alt transporten uteslutande omfattar sädana linjer som är upptagna på en lista som förs av centralbyrån.

Prop. 1984/85:33 155

I CIV finns regler om järnvägens skyldighet att befordra resande och resgods, beräkning av befordringsavgifter, utfärdande av biljetter, inskrivning av resgods, utfärdande av resgodsbevis m. m.

En viktig del av CIV är de bestämmelser som reglerar järnvägens ansvarighet när resande dödas eller skadas. Dessa bestämmelser överensstämmer i sak med innehållet i 1966 års tilläggskonvention. Tilläggskonventionens innehåll har redovisats i avsnitt 2.

I CIV finns föreskrifter om hur en resande kan göra skadeståndskrav gällande mol jämvägen. Bl.a. regleras mot vilken järnväg talan får föras och vilken domstol som är behörig att pröva en ersättningstalan. Vidare ges vissa bestämmelser om preskription. Slutligen ges föreskrifter om hur järnvägarnas inbördes rättsförhållanden i anledning av en befordran som omfattas av CIV skall regleras.

Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM)

CIM är tillämplig pä godssändningar som lämnas för befordran med en genomgående fraktsedel som rör en sträcka som berör minst tvä staters områden. Som förutsättning gäller vidare att sträckan uteslutande omfattar linjer som är upptagna på en Usla som förs av centralbyrån.

Järnvägens skyldighet att befordra gods regleras ingående. Del finns också bestämmelser om hur frakter och andra avgifter skall beräknas.

En viktig del av CIM är den som reglerar själva befordringsavtalet. Där ges bestämmelser om befordringsavtalets tillkomst. Vidare ges ingående föreskrifter om hur en fraktsedel skall upprättas och om vilka uppgifter som fraktsedeln skall innehålla. Skyldigheten för avsändaren och mottagaren att betala kostnaderna för befordringen regleras noga. I CIM finns också bestämmelser om förpackning och märkning av gods, inlämning och lastning av gods, järnvägens rält all undersöka godset, den frist inom vilken järnvägen är skyldig att utföra den avtalade befordringen och utlämning av godset. Föreskrifter ges om avsändarens och mottagarens rätt att ändra befordringsavtalet. Bestämmelser finns också om hur järnvägen skall förfara när hinder uppkommer mot alt fullgöra transporten på del sätt som urspmngligen har avselts och när hinder har uppkommit mot att lämna ut godset.

I CIM regleras järnvägens ansvarighet för skada till följd av att godset går förlorat eller skadas eller inte lämnas ut inom den leveransfrist som gäller för befordringen. CIM innehåller bestämmelser om hur en vamha-vare kan göra skadeståndsanspråk gällande mol järnvägen. Sålunda regleras vem som har rätt att föra skadeståndstalan, mol vilken järnväg skadeståndstalan fär föras och vilken domstol som är behörig all pröva en sädan skadeståndstalan. CIM innehåller också preskriptionsbestämmelser. Slutligen regleras de inbördes rättsförhållandena mellan flera järnvägar som deltar i en godsbefordran.

Prop. 1984/85:33 156

Till CIM hör fyra bilagor som innehåUer särskilda bestämmelser om speciallransporter, nämligen: reglemente om internationell järnvägsbefordran av farligt gods, RID (bilaga I), av privalvagnar, RIP (bilaga II), av containrar, RICO (bilaga III) och av expressgods, RIEx (bilaga IV).

Protokoll om privilegier och immunilel för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)

I protokollet regleras immunitet och privilegier för själva organisationen, för dess tjänstemän, för medlemsstaternas företrädare och för personer som utför uppdrag ät organisationen. Denna immunitet och dessa privilegier motsvarar vad som i allmänhet gäller för internationella organisationer av motsvarande slag.

Själva organisationen ges i princip skydd mot rättsliga förfaranden och verkställighetsätgärder. Organisationens egendom och tillgångar är också skyddade mot beslag, konfiskation och vissa andra tvångsåtgärder. Medlemsstaterna är skyldiga att ge organisationen skallefrihet inom ramen för dess officiella verksamhet (art. I).

Företrädare för medlemsstaterna, tjänstemännen vid OTIF och sakkunniga som OTIF anlitar har i princip immunitet mot rättsliga förfaranden. Organisationens tjänstemän är befriade från nationell inkomstskatt för löner och arvoden som betalas av organisationen (art. 3—6).

4 De viktigare bestämmelserna i COTIF

4.1 Själva fördraget

Allmänna bestämmelser (art. I —4)

Den internationella organisation, Mellanstatliga organisationen för internationelljärnvägstrafik (OTIF), som bildas genom fördraget har säte i Bern (art. 1 § I och 2). Organisationens arbetsspråk är franska och tyska (art. 1 § 3). Dess främsta ändamål är att upprätta en enhetlig rättsordning för befordran av resande, resgods och gods i genomgående internationell järnvägstrafik samt att underiätta genomförandet och utvecklingen av en sådan rättsordning (art. 2).

TUI fördragel hör som tidigare har nämnts två bihang, CIV och CIM. Dessa bihang, som utgör en integrerande del av fördraget, innehåller den egentliga materiella regleringen av internationell järnvägsbefordran av resande, resgods och gods. CIV och CIM kan också gälla viss trafik till lands som inle sker med järnväg och viss trafik lill sjöss (art. 3).

Uppbyggnad och verksamhet (art. 5-11)

Organisationens organ är generalförsamlingen, administrativa kommittén, revisionsutskottet, fackutskottet för befordran av farligt gods och centralbyrån för internationell jämvägstrafik, OCTI (art. 5).

Prop. 1984/85:33 157

Generalförsamlingen består av medlemsstaternas företrädare. Den skall bl.a. besluta om sammansättningen av den administrativa kommittén, ge direktiv för denna kommittés och centralbyråns verksamhet, fastställa organisationens utgifter för varje femårsperiod samt fatta beslut med anledning av vissa förslag lill ändring av fördragel. Centralbyrån skall sammankalla generalförsamlingen vart femte år samt dessutom under vissa fömtsättningar på begäran av medlemsstaterna. Generalförsamlingen fattar i regel beslut med enkel majoritet. För beslut om organisationens utgifter samt om ändringar i fördraget krävs dock två tredjedels majoritet (art. 6).

Administrativa kommittén beslår av förelrädare för elva medlemsstater. Schweiz är ständig medlem av kommittén och innehar ordförandeskapet. Sammansättningen i övrigt bestäms för varje femårsperiod. Kommitténs främsta uppgifter är att övervaka centralbyråns förvaltning och byråns tillämpning av fördraget saml att godkänna budgeten och årsredovisningen (art. 7).

Revisionsulskoliet och fackutskottel för befordran av farligt gods beslår av företrädare för medlemsstaterna (art. 8). Revisionsulskoliet är behörigt all besluta om ändringar i ett stort antal bestämmelser i CIV (bihang A) och CIM (bihang B) saml i bilagorna II, III och IV till CIM (art. 19 § 3). Fackutskottel är behörigt alt besluta om ändringar i reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID), som utgör bilaga I lill CIM (art. 19 §4).

Centralbyrån är organisationens sekretariat och verkställande organ. I dess uppgifter ingår bl.a. all utföra uppdrag frän övriga organ, förbereda behandlingen av förslag lill ändringar av fördragel, föra listor över de järnvägslinjer som omfattas av fördragel, upprätta förslag lill budget, förvalta organisationens medel och underlätta trafikföretagens ekonomiska mellanhavanden (art. 9).

Det åligger medlemsstaterna alt meddela centralbyrån om införing eller strykning i listorna över de linjer som omfattas av fördraget. Tvä listor finns, ClV-Ustan och CIM-lislan (art. 10; jfr art. 3 § 2). Förutom järnvägslinjer kan listorna innehålla andra linjer för trafik lill lands samt linjer till sjöss eller pä inre vallenvägar.

Medlemsstaterna svarar för orjganisationens utgifter i förhållande till längden av de linjer som för varje stat är införda i listorna. En medlemsstat som inte har betalat sitt bidrag inom tvä år frän förfallodagen förlorar automatiskt sin rösträtt till dess betalningen har fullgjorts. Den schweiziska regeringen granskar organisationens räkenskaper (art. II).

Skiljedom (art. 12-16)

Tvister mellan medlemsstater rörande tolkningen eller tillämpningen av fördraget eller protokollet om privilegier och immunitet kan underställas en skiljenämnd på begäran av endera parten. Parterna bestämmer skilje-

Prop. 1984/85:33 158

nämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden. Om tvist rörande tillämpningen av CIV eller CIM uppkommer mellan två trafikföretag, mellan etl trafikförelag och en trafikant eller mellan tvä trafikanter, kan parterna i tvisten komma överens om att tvisten skall prövas av en skiljenämnd (art. 12). I fördraget regleras hur skiljeavtal mellan andra än stater ingås och hur skiljemännen utses saml skiljeförfarandet (art. 13—15).

Om ett skiljeförfarande inleds, har delta samma verkan i fräga om avbrytande av preskription som när talan väcks vid domstol. En skiljedom i tvist mellan irafikföretag och trafikanter är i princip verkslällbar i varje medlemsstat (art. 16).

Reglering mellan trafikföretag av utestående fordringar (art. 17)

Centralbyrån har som tidigare har nämnts till uppgift att underlätta regleringen av irafikförelagens ekonomiska mellanhavanden (art. 17). Etl Irafikföretag som har en fordran mot ett annat irafikföretag kan anmäla denna fordran hos centralbyrån. Centralbyrån anmodar dä den påstådda gäldenären att betala. Om byrån trots eventuella invändningar anser att betalningsskyldighet föreligger och betalning inle sker inom viss tid, skall byrån hos vederbörande medlemsstat hemställa om åtgärder och la upp frågan huruvida företagets linjer alltjämt bör vara upptagna i listorna. Om staten vidhåller att dessa linjer skall vara kvar i listorna, anses staten ha ställt garanti för alla Irafikförelagets skulder med anledning av de befordringar som omfattas av CIV och CIM.

Verkställighet av domar m. m. (art. 18)

En dom, som har meddelats enligl fördragel av en behörig domstol och som är verkslällbar enligl den lag som har tillämpats av domstolen, är verkslällbar även i de andra medlemsstaterna. Detta gäller dock inle domar som fär verkställas endast interimistiskt eller sådana föreskrifter i domar som ålägger käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd med anledning av att hans talan har ogillats. Vad som nu har sagts gäller också en förlikning som har träffats inför domstol (art. 18 § I).

Ett trafikföretags fordran mot ett Irafikföretag i en annan stat pä grund av en befordran som omfattas av CIV eller CIM får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den stat som gäldenären tillhör (art. 18 § 2).

Ändring av fördraget (art. 19-21)

Förslag av medlemsstaterna rörande ändring av fördragel skall sändas in till centralbyrån. Generalförsamlingen är behörig att besluta i frågor som inle skall behandlas av revisionsutskollet eller fackulskotlet för befordran av farligt gods. För alt ett ändringsförslag skall tas upp på generalförsamlingens dagordning krävs att minst en tredjedel av medlemsstaterna samtycker fill det (art. 19 §§ I och 2).

Prop. 1984/85:33 159

Som tidigare har nämnts är revisionsutskottet behörigt att besluta om ändringar av ett stort antal bestämmelser i CIV, CIM och bilagorna II, III och IV till CIM (an. 19 § 3). Fackutskottel beslutar om ändringar i reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods, RID, bilaga I till CIM (art. 19 §4).

Beslut av generalförsamlingen om ändring i fördraget skall las upp i ett protokoll. Protokollet skall ratificeras eller på annat sätt godkännas av medlemsstaterna. För att beslutet skall träda i kraft krävs alt det har ratificerats eller godkänts av mer än tvä tredjedelar av medlemsstaterna. Beslutet träder därefter i kraft vid den lidpunkt som generalförsamlingen bestämmer (art. 20).

När ett utskott har beslutat om en ändring av fördraget, skall centralbyrån underrätta medlemsstaterna om beslutet. Om minst en tredjedel av medlemsstaterna har lill centralbyrån anmält invändning mol beslutet inom fyra månader frän del alt underrättelsen lämnades, förfaller ändringsbeslutet. I annat fall träder ändringen i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i tolfte månaden efter den månad under vilken centralbyrån lämnade underrättelse om ändringen. En stat som vill undgå att bli bunden av ändringen måste säga upp fördragel. Om en stat som har anmält invändning mot ändringen inom fyramånadersfristen säger upp fördragel inom viss tid, träder ändringen i kraft först när den statens uppsägning får verkan (art. 21).

Slutbestämmelser (art. 22-28)

COTIF skall ratificeras, godtas eller godkännas. Instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande skall deponeras hos den schweiziska regeringen (art. 22).

När femlon stater har ratificerat, godtagit eller godkänt fördragel, skall den schweiziska regeringen sätta sig i förbindelse med de berörda regeringarna i syfte att nå en överenskommelse om att sätta fördraget i kraft (art. 24). Sedan detta villkor hade uppfyllts, hölls på inbjudan av den schweiziska regeringen en diplomatisk konferens i Bern den 15-17 februari 1984. Konferensen beslöt att fördragel skall träda i kraft den I maj 1985.

En stat som vill säga upp fördragel skall meddela detta till depositarien. En uppsägning träder i kraft den 31 december året efter det under vilket uppsägningen skedde (art. 25).

Förbehåll mot fördraget är tillåtna endast i de fall som anges i fördragel (art. 27).

Fördragel är upprättat pä franska språket (art. 28).

Prop. 1984/85:33 160

4.2 Protokollet om immunitet och privilegier för Mellanstatliga organisatio
nen för internationell järnvägstrafik (OTIF)

Till COTIF hör som tidigare har nämnts ett protokoll om immunitet och privilegier för den nybildade Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). I protokollet regleras immunitet och privilegier för själva organisationen, dess tjänstemän, medlemsstaternas företrädare och personer som utför uppdrag ål organisationen. Detta protokoll har behandlats i avsnitt 3.

4.3 De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran
av resande och resgods (CIV)

Tillämpningsområde (art. 1-3)

De enhetliga rättsreglema för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV) skall i princip tillämpas pä varje befordran av resande och resgods som utförs enligt en internationell befordringshandling. För alt de enhetliga rättsreglerna skall vara tillämpliga krävs vidare alt befordringen enligl befordringshandlingen berör minst två staters områden. Slutligen måste befordringen enligt befordringshandlingen omfatta uteslutande sädana linjer som är upptagna pä en särskild lista som förs av centralbyrån (ClV-listan). 1 de internationella tariffer som fastställs av järnvägarna anges för vilka förbindelser internationella befordringshandlingar skall utfärdas (art. I).

Frän huvudregeln om när CIV skall tillämpas görs undantag för del fallet att befordringens internationella karaktär är uttunnad genom att avrese-och bestämmelsestationerna ligger i samma stal medan en annan stal endast berörs av genomfart. CIV skall i så fall inte tillämpas, om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avresestalen eller om de berörda staterna eller järnvägarna har enats om att inle betrakta befordringen som intemationell. Undanlag frän huvudregeln görs ocksä för det fallet att befordringen sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i tvä stater i genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med säte i nägon av dessa tre stater. I ett sådant fall tillämpas de regler som gäller för denna järnvägs inrikes trafik, om hinder mot detta inte möter på grund av lag eller annan författning i nägon av staterna (art. 2).

Staterna ges möjlighet alt göra undanlag frän tillämpligheten av CIV i fräga om reglerna om järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas. En medlemsstat kan sålunda förbehålla sig rätlen att inle tillämpa samtliga dessa regler pä sina egna medborgare och utlänningar med hemvist i den staten, när skadefallet har inträffat vid internationell befordran inom den staten (art. 3).

Prop. 1984/85:33 161

Befordringsskyldighet (art. 4)

Som tidigare har nämnts kan en medlemsstat låta föra in järnvägslinjer pä en lista som förs av centralbyrån (CIV- listan). Om en järnvägslinje har öppnais för inlernaliondl personlrafik, är järnvägen skyldig ati befordra alla resande som önskar befordran jämte allt resgods som de resande önskar skriva in för befordran och all utföra befordringen i enlighet med CIV. Befordringsskyldighelen är dock inte ovillkorlig. Som förutsättning gäller att den resande rättar sig efter CIV, de tilläggsbestämmelser som kan ha utfärdals lill CIV och de internationella tarifferna. Vidare föreligger befordringsskyldighet endast om den kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som svarar mot del vanliga transportbehovet. Befordringsskyldighet föreligger inte. om befordringen hindras av förhållanden som ligger utanför järnvågens kontroll. Om järnvägen åsidosätter sin befordringsskyldighet, blir järnvägen ersättningsskyldig för den skada som har uppkommit härigenom (art. 4 §§ 1 och 3).

En behörig myndighet får besluta att trafiken skall inskränkas, inställas för viss tid eller helt läggas ned. Etl sådant beslut skall offentliggöras omedelbart. Del åligger den berörda järnvägen all underrätta järnvägarna i de övriga medlemsstaterna (art. 4 § 2). Försummelse att lämna en sådan underrättelse torde kunna medföra skadeståndsskyldighet för järnvägen gentemot den som har tillfogats skada till följd av att han i god tro har räknat med all en viss befordran kommer att utföras.

Tariffer och särskilda avtal (art. 5)

Uttrycket "intemationell tariff aren beteckning på järnvägarnas standardvillkor för internationell befordran. En tariff skall innehålla alla de särskilda villkor som tillämpas på befordringen. Bland dessa villkor märks framför allt de uppgifter som är nödvändiga för att befordringsavgiften och eventuella tilläggsavgifter skall kunna beräknas. Villkoren i de internationella tarifferna får inte avvika från de enhetliga rättsreglerna, om inte avvikelser uttryckligen medges i CIV (art. 5 § 1).

I princip skall de internationella tarifferna tillämpas lika gentemot envar. Järnvägarna fär dock i särskilda avtal medge rabatter eller bevilja andra förmåner. Därvid gäller att jämförbara kategorier av resande skall beredas likvärdiga villkor. Dessutom fär särskilda rabatter och andra förmåner medges för resor som har samband med järn vägsförvallningen eller offentlig förvaltning eller tillgodoser vissa allmännyttiga ändamål.

Beräkningsenhet (art. 6)

Inom transporträtten är det vanligt att transportörens ersättningsskyldighet i princip är begränsad till sitt belopp. Detta är också fallet enligt COTIF. I COTIF anges begränsningsbeloppen i de särskilda dragningsrätter (SDR) som används av Internationella valutafonden (art. 6 § I). Värde-förhållandel mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod 11 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 162

som är baserad på en korg ("standard basket") i vilken numera de fem viktigaste världshandelsvalutorna ingår (dollar. D-mark, pund, yen och franska francs). Var och en av valutorna har tilldelals ett reduklionstal som bestämmer valutans relativa betydelse i korgen. Reduktionsialen har bestämts med hänsyn lill de olika valutornas andel i världshandeln och deras betydelse för det internationella valulasysiemel. Denna meiod för värdering använder Inlernaliondla valulafonden för sin verksamhei och sina Iransaktioner. Värdet av SDR i svenska kronor beräknas dagligen av Internationella valutafonden. Detla värde publiceras i de svenska dagstidningarna. Den 10 maj 1984 motsvarade en SDR 8 kr. 43 öre.

För stater som inte är medlemmar i Internationella valutafonden gäller särskilda regler om beräkning av begränsningsbeloppen (art. 6 §§ 3 och 4).

Tilläggsbestämmelser och nationell rätt (art. 7 och 8)

Enligl CIV får tilläggsbestämmelser utfärdas för tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna. Sådana tilläggsbestämmelser får utfärdas av tvä eller flera medlemsstater eller av två eller flera järnvägar. En tilläggsbestämmelse fär inte avvika frän de enhetliga rättsreglerna, om inte detta är uttryckligen medgivet i CIV (art. 7). Detta innebär att CIV kan kompletteras genom tilläggsbestämmelser. I fråga om tilläggsbestämmelsernas rättsliga ställning hänvisas till avsnitt 7.5.

Om en fråga inte har reglerats i CIV, i tilläggsbestämmelserna eller i en internationell tariff, fär frågan lösas med tillämpning av nationell rätt. Med uttrycket "nationell räll" avses i CIV rätten i den stal där den berättigade gör sitt anspråk gällande. I fråga om anspråk som rör järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas gäller särskilda regler om tillämpning av nationell rält. Oavsett i vilken stat etl anspråk på ersättning görs gällande, skall i sädana fall som nationell rätt tillämpas rättsordningen i den stat där skadefallet inträffade (art. 8).

Den omständigheten att en viss stats rättsordning skall tillämpas innebär inle alltid att den statens materiella rättsregler skall tillämpas. Enligt uttryckliga föreskrifter omfattar begreppet "nationell rält" också vederbörande stats internationellt privaträltsliga regler. Såvitt gäller skadeståndsanspråk torde som allmän princip inom den internationella privaträtten gälla att ersättningsanspråk med anledning av en skadegörande handling skaU bedömas enligt lagen i den stat där den skadeorsakande händelsen ägde rum (lex lod delicti commissi). När det gäller ersättningsanspråk som grundas pä järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är endast domstolarna i den stal inom vilken den skadevällande händelsen inträffade behöriga (art. 52 § I). Vid domstolsprövning av ett sådant anspråk kommer således avgörandet väsentligen att grundas på domstolslandels egna materiella regler (lex fori).

Prop. 1984/85:33 163

Allmänna bestämmelser om befordran av resande (art. 9-14)

CIV innehåller ett antal detaljerade bestämmelser om bl.a. tidtabeller, biljetters utformning och innehåll, åldersgränsen för prisnedsättning för barn, platsreservering och byte lill högre vagnsklass (art. 9, 11, 13 och 14).

Av större vikt är vissa bestämmelser som behandlar den resandes rält till befordran och hans förlust av denna rätt (art. 10 och 12).

Järnvägen får sålunda under vissa förutsättningar vägra en person befordran eller avvisa honom under befordringen. Detla gäller personer som är berusade eller uppför sig anstötligt eller åsidosätter gällande föreskrifter. En resande som vägras befordran av denna anledning föriorar också den rätt som en resande i allmänhet har att återfå den erlagda befordringsavgiften om befordringen inte kommer lill stånd. Vidare görs vissa inskränkningar i befordringsskyldighelen i fräga om sjuka personer (art. 10).

En resande är skyldig att under hela resan medföra en giltig biljett. Om någon ändring obehörigen har gjorts i biljetten, är biljetlen ogiltig. En resande som inle kan visa upp en giltig biljett är, även om han faktiskt har betalat befordringsavgiften, skyldig att genast erlägga en ny befordringsavgift och dessutom en tilläggsavgift. Om han inte gör detta, förlorar han rätten till befordran (art. 12).

Handresgods (art. 15)

En resande fär utan särskild kostnad på resan ta med sig föremål som lätt kan bäras (handresgods). Vissa ämnen eller föremål, t.ex. sädana som är farliga eller kan orsaka besvär eller obehag för medresenärerna, fär dock infe medföras som handresgods (art. 15 §§ 1 och 2). Om det finns gmndad anledning misstänka att del bland en resandes handresgods finns något som enligt vad som nu har sagts inte får medföras som handresgods, får järnvägen undersöka handresgodset (art. 15 § 4).

En resande är ansvarig för skada som orsakas av ett föremål eller djur som han har med sig i en personvagn. Den resande är emellertid fri frän ansvarighet, om han visar att skadan har orsakats av fel eller försummelse pä järnvägens eller tredje mans sida. Han undgår också ansvarighet, om han visar att skadan beror på någon omständighet som den resande inte kunde undgå eller förebygga följderna av. Dessa bestämmelser om den resandes ansvarighet inverkar inle på järnvägens ansvarighet enligt art. 26 i fall då resande dödas eller skadas (art. 15 § 6).

Störningar i trafiken (art. 16)

CIV innehåller vissa bestämmelser om järnvägarnas skyldighet alt sörja för fortsatt befordran av en resande som till följd av alt ett tåg har blivit försenat eller ställts in inte kan fullfölja sin resa med de förbindelser som var avsedda att användas. Såvitt gäller järnvägens ansvarighet i sädana fall hänvisas till nationell rätt (art. 47 § 1).

Prop. 1984/85:33 164

Befordran av inskrivet resgods (art. 17—23)

I anslutning lill en personbefordran kan en resande få egendom transporterad till slutstationen eller till någon annan station på sin resväg (befordran av inskrivet resgods). Som inskrivet resgods befordras endast föremål som är "avsedda för reseändamål" (jfr avsnitt 7.3). Detta beror på att denna iransportform är prismässigt gynnsam för iransportkunden och därför inle avsedd alt kunna utnyttjas för befordran av annan egendom än sådan som det kan anses naturligt att medföra under en resa. Som en ytterligare fömtsättning för att ett föremål skall få befordras som inskrivet resgods gäller att del kan förvaras i koffert, korg, väska, färdsäck eller någon annan sådan förpackning (art. 17 § 1). Inskrivning av resgods äger rum endast om den resande visar upp en biljett som gäller minst till resgodsets bestämmelsestation och endast för den väg som anges på biljetten (art. 19 § I).

Genom föreskrifter i de internationella tarifferna kan det bli tillätet att som inskrivet resgods befordra ocksä föremål som den resande inte medför för "reseändamäl". Som exempel anges i CIV motorfordon som åtföljs av förare (art. 17 § 2). Vissa slag av egendom fär inte över huvud taget befordras som inskrivet resgods. Dit hör handelsvaror, skrymmande eller tunga föremål samt i regel farliga föremål (art. 18).

När järnvägen tar emot egendom av en resande för befordran som inskrivet resgods, skall järnvägen lämna ett resgodsbevis lill den resande. I detla skall anges bl.a. beslämmelsestationen och befordringsvägen dit. Det åligger den resande att granska resgodsbeviset när han tar emot del och förvissa sig om att det stämmer överens med de uppgifter som han har lämnat (art. 20).

Järnvägen är i princip inle ansvarig för sådana skador på inskrivet resgods som har uppkommU innan resgodset togs emot för befordran eller som har uppkommit efter denna tidpunkt till följd av resgodsets egen beskaffenhet eller till följd av att förpackning har saknats eller varit otillräcklig. Pä grund av de bevisbörderegler som gäller skulle emellertid jämvägen i praktiken ofta få svårt att skydda sig mot ersättningsanspråk i de fall som nu har nämnts. Järnvägen har därför getts rätt att vägra att skriva in resgods vars tillstånd eller beskaffenhet är ofillfredsställande, som är otillräckligt förpackat eller som visar tydliga tecken på att vara skadat. Om järnvägen tar emot resgodset trots att något sådant förhållande föreligger, kan järnvägen skydda sig mot att bli ersältningsskyldig genom att pä förhand säkerställa bevisning om resgodsets skick. Detta sker genom att järnvägen gör anteckning i resgodsbeviset om de brister i fråga om resgodset som järnvägen anser föreligga. Om en resande lar emot etl resgodsbevis med en sådan anteckning, anses detta utgöra bevis för att han har erkänt att anteckningen är riktig (art. 21 § 1).

Om resgods inte är märkt på ett tillfredsställande sätt, kan delta leda lill att godset kommer bort eller blir försenat. Skadeståndsanspråk kan i så fall

Prop. 1984/85:33 165

komma att riktas mot järnvägen. Jämvägen har därför rätt att vägra att ta emot resgods som saknar föreskriven märkning (art. 21 § 2).

Den resande är ansvarig för följdema av alt han inte har iakttagit vissa bestämmelser (art. 22 § I). Till dessa hör bestämmelserna om märkning av resgodset, om förbud mot befordran av vissa slag av egendom som inskrivet resgods samt om att befordran som inskrivet resgods får ske endast av föremål som är "avsedda för reseändamål".

Järnvägen är berättigad att undersöka inskrivet resgods, om del finns grundad anledning att misstänka alt resgodset innehåller något som har överlämnats för resgodsbefordran i strid med gällande föreskrifter. Denna undersökningsrätt omfattar enligl 1980 års CIV - till skillnad frän vad som gäller enligt 1970 års CIV - också del fallet alt misstanken begränsar sig till att resgodset innehåller något som inte är "avsett för reseändamäl". Delta gäller dock inte, om undersökningen är förbjuden enligt bestämmelserna i den stal där undersökningen avses äga mm (art. 22 § 2). Om det vid en undersökning skulle visa sig alt gällande föreskrifter har överträtls, kan den resande åläggas att betala kostnadema för undersökningen och dämtöver en tilläggsavgift (art. 22 § 3). I fråga om förhällandet mellan undersök-ningsrätten enligt 1980 års CIV och motsvarande rätt enligl den föreslagna svenska järnvägstrafiklagen hänvisas till avsnitt 7.3.

Järnvägen är berättigad att lämna ut resgodset till innehavaren av resgodsbeviset. Detla gäller även om denne obehörigen har kommit i besittning av resgodsbeviset.

Järnvägen är inte skyldig att pröva om innehavaren av resgodsbeviset faktiskt är berättigad att få ut godset. För innehavaren innebär innehavet av resgodsbeviset däremot inte någon ovillkorlig rätt att få ut resgodset, eftersom järnvägen kan vägra utlämning under hänvisning till alt innehavaren inte har räll till godset. Om den som begär att få ut resgodset inte lämnar tillbaka resgodsbeviset, behöver järnvägen lämna ul resodsel till honom bara om han bevisar alt han har rätt till godset. Skulle järnvägen finna att hans bevisning är otillräcklig, får jämvägen som villkor för utlämning kräva att han ställer säkerhet för resgodsets värde (art. 23 §§ 1-4).

Järnvägen är i princip inte skyldig att lämna ut resgodset någon annanstans än pä den bestämmelsestalion som angavs vid inskrivningen. Under vissa omständigheter skall dock jämvägen tillmötesgå den resandes begäran alt lämna tillbaka resgodset på inlämningsstationen eller all lämna ul del på en station under vägen (art. 23 § 5).

Innehavaren av resgodsbeviset kan begära att fä ut resgodset pä beslämmelsestationen när det tåg med vilket resgodset borde ha befordrats har kommit fram och järnvägen dessutom har fått den tid på sig som behövs för att resgodset skall kunna hållas tillgängligt för utlämning. I förekommande fall skall hänsyn las lill den tid som behövs för behandling hos tullmyndigheter eller andra myndigheter (art. 23 § 3). Denna reglering innebär att något dröjsmål med utlämningen inte föreligger enligt CIV, om resgodset

Prop. 1984/85:33 166

har befordrats med avsett tåg och detla tåg har blivit försenat. 1 delta avseende föreligger en skillnad mellan CIV och den föreslagna jämvägstrafiklagen. Enligt 4 kap. 9 § denna lag föreligger dröjsmål, om järnvägen inle är beredd att lämna ut resgodset vid en tidpunkt då järnvägen skäligen borde ha hållit det tillgängligt (jfr prop. 1983/84:117 s. 76).

Gemensamma bestämmelser för befordran av resande och befordran av inskrivet resgods (art. 24 och 25)

1 CIV erinras om att en resande är skyldig att följa de föreskrifter som tullmyndigheter och andra förvaltningsmyndigheter meddelar, både i fräga om hans person och i fräga om hans handresgods och inskrivna resgods. Om inte undantag medges i de tillämpliga nationella bestämmelserna, skall den resande infinna sig, när undersökning av hans handresgods eller inskrivna resgods äger mm. Jämvägen är inle ansvarig gentemot den resande för skada som uppkommer lill följd av att han inle fullgör dessa skyldigheter (art. 24).

En resande som har ingått ett avtal om järnvägsbefordran och betalat befordringsavgiften har trots detta i princip räll all ulan all ange något skäl avstå från befordringen och fä befordringsavgiften återbetald. Krav på återbetalning måste dock framställas inom en frist pä sex månader. I fråga om biljettavgifter börjar fristen löpa dagen efter del att biljettens giltighetstid har gått ut, medan motsvarande frist för avgifter för befordran av inskrivet resgods räknas frän den dag dä resgodsbeviset utfärdades. Krav på återbetalning kan också framställas mol järnvägen, om det visar sig alt en oriktig tarifflillämpning eller något annat misstag har föranlett all en befordringsavgift har erlagts med för högt belopp. På motsvarande sätt kan järnvägen kräva tilläggsbetalning, om en befordringsavgift har tagits ut med för lågt belopp (art. 25).

Järnvägens ansvarighet i fall dä resande dödas eller skadas (art. 26-33)

De materiella bestämmelserna i tilläggskonvenlionen till 1970 års CIV har som tidigare har nämnts förts över fill 1980 års CIV utan egentliga ändringar i sak. En redogörelse för de olika bestämmelserna i 1966 års tilläggskonvenfion finns i prop. 1975/76:7 s. 13-27. Dessa bestämmelser har införlivats med svensk rält genom 1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande och har därifrån förts över till det förslag lill ny järnvägstrafiklag som f. n. behandlas av riksdagen.

Järnvägen har strikt ansvar för skador som uppkommer lill följd av att en resande dödas eller skadas genom en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften. Ansvaret är alltså oberoende av om fel eller försummelse föreligger på jämvägens sida. Järnvägens ansvar omfattar den tid då den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger av eller på ett sådant fordon (art. 26 § 1). Järnvägen har däremot inte generellt etl strikt ansvar för skador som

Prop. 1984/85:33 167

tillfogas den resandes egendom. Endast om en resande har tillfogats personskada, har järnvägen etl strikt ansvar för skada pä egendom som den resande bar på sig eller hade med sig som handresgods (art. 26 § 1). I annat fall är järnvägen ansvarig enligt allmänna skadeståndsregler (jfr art. 26 § 3), vilket i allmänhet innebär att ansvarighet uppkommer endast om vårdslöshet har förelegat på järnvägens sida.

Järnvägen kan under vissa förulsällningar undgå ansvarighel för en skada som har haft etl sådant samband med järnvägsdriften att den omfattas av del strikta ansvaret. Detla är fallet, om olyckshändelsen har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade påkallat. Järnvägen är vidare helt eller delvis befriad frän ansvarighel i den utsträckning som olyckshändelsen beror pä fel eller försummelse av den resande eller pä etl beleende som avviker från resandes normala beleende. Slutligen är järnvägen fri frän ansvarighet, om olyckshändelsen beror pä ett sådant beteende av tredje man som jämvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade påkallat (art. 26 § 2).

I artiklarna 27 - 29 regleras vilka skadeiyper som är ersällningsgilla.

Vid dödsfall och personskada bestäms ersättningens storiek enligt nationell rätt. Dock gäller en begränsning av engångsbelopp eller livränta lill 70 000 SDR (ca 589 000 kr.) per resande, om det i den nationella rällen föreskrivs etl lägre belopp (art. 30). Om järnvägen har ett slrikl ansvar för skada på egendom som den resande bar på sig eller hade med sig som handresgods, gäller däremot generellt en ansvarsbegränsning på 700 SDR (ca 5 900 kr.) per resande (art. 31).

1 artikel 33 görs undantag från bestämmelserna om järnvägens ansvarighel i de fall dä skador uppkommer under befordran på en linje som omfattas av CIV men som inte är en järnvägslinje. I tilläggskonvenlionen gäller motsvarande undantag endast bil- och sjöfarislinjer. Enligt 1980 års CIV omfattar undantaget varje linje för annan befordran än spårbefordran. Undanlaget är sålunda t. ex. tillämpligt på befordran med svävare.

Järnvägarnas ansvarighel för inskrivet resgods (art. 34-41)

Om en resande tillfogas personskada under en järnvägsbefordran, kan ersättningsskyldighet för skadan komma i fråga bara för den järnväg som trafikerar den linje på vilken den skadeorsakande händelsen inträffade. Någon solidarisk ansvarighet för personskada föreligger således inte för de järnvägar som efter varandra utför befordringen av en resande exempelvis från Paris till Stockholm. Vid befordran av inskrivet resgods uppkommer däremot en solidarisk ansvarighet för samtliga järnvägar som deltar i befordringen. Den jämväg som tar emot resgodset från den resande och därvid utfärdar resgodsbevis blir nämligen ansvarig för hela befordringen

Prop. 1984/85:33 168

fram lill beslämmelsestationen. Genom all överta resgodset inträder varje efterföljande järnväg i befordringsavtalet och blir därmed också ansvarig för hela befordringen (art. 34).

Järnvägen har i princip ett strikt ansvar för skada som uppkommer för en resande genom att hans inskrivna resgods helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden för befordringen, dvs. från det all godset har tagits emot för befordran till dess all del har lämnats ut, saml för skada lill följd av att godset inte hålls tillgängligt för utlämning i rätt tid (art. 35 § 1).

Järnvågen är emellertid fri från ansvarighet, om någon av de grunder som anges i CIV föreligger. Järnvägen är sålunda inte ansvarig, om förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse av den resande, pä en anvisning som den resande har lämnal och som inle har föranleils av fel eller försummelse på järnvägens sida eller på fel i själva resgodset. Ansvarsfrihet föreligger vidare, om förlusten, skadan eller dröjsmålet beror på någon omständighet som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av (art. 35 § 2). Denna senare gmnd motsvarar den ansvarsfrihelsgrund som gäller för skada som tillfogas en resandes person (jfr art. 26 § 2 a och c). Om järnvägen vill undgå ansvar genom alt åberopa nägon av dessa grunder, måste järnvägen bevisa alt förlusten, skadan eller dröjsmålet var en följd av nägon av de omständigheter som nu har nämnts (art. 36 § I).

I fråga om förlust av eller skada pä resgods - men inte i fråga om dröjsmål - finns ytterligare ansvarsfrihetsgrunder. Järnvägen undgår sålunda ansvarighet om förlusten eller skadan härrör av en sädan särskild risk som är förbunden med frånvaro av förpackning eller bristfällig förpackning, resgodsels särskilda beskaffenhet eller inlämning av föremål som inte befordras som inskrivet resgods (art. 35 § 3). Från bevissynpunkt är det gynnsammare för järnvägen alt åberopa dessa ansvarsfrihetsgrunder än de tidigare nämnda. Järnvägen måste visserligen visa att den särskilda risk som åberopas verkligen har förelegal. Orsakssambandet mellan risken och förlusten eller skadan behöver däremot inte styrkas. Det är sålunda tillräckligt att järnvägen visar all omständighetema är sådana att förlusten eller skadan kan vara en följd av denna risk. I så fall skall förlusten eller skadan antas vara en följd av risken, om inle den skadelidande bevisar att ett sådant samband mellan risken och förlusten eller skadan helt eller delvis saknas (art. 36 § 2).

Som tidigare har nämnts är järnvägen skyldig att pä begäran av den resande lämna ul inskrivet resgods på bestämmelsestationen när, efter ankomslen av det tåg med vilket resgodset borde ha befordrats, järnvägen har fått den tid pä sig som behövs för att godset skall kunna hållas tillgängligt (art. 23 § 3). Om järnvägen inte kan lämna ut godset inom denna tid, har den resande räll till ersättning för den skada som det innebär för honom att han inte i räll lid kan förfoga över sitt resgods. Om det går en längre tid utan att järnvägen kan lämna ut resgodset, blir den resandes

Prop. 1984/85:33 169

situation så småningom jämförbar med den som skulle ha uppställ om resgodset faktiskt hade gått föriorat. När 14 dagar har gått från det alt ullämningsskyldigheten inträdde och den resande därefter begär utlämning, får därför en resande vars inskrivna resgods ännu inte har hållils tillgängligt för ufiämning begära all järnvägen skall ersätta resgodset som om detla hade gått förlorat. Något bevis för att resgodset verkligen har gäll förlorat behöver den resande i detta läge inte förete. Även om järnvågen skulle kunna visa att resgodset finns i behäll, skall godset anses ha gäll förlorat, om den resande begär det. Om järnvägen inle visar att någon ansvarsfrihelsgrund föreligger, blir således den resande berättigad lill ersättning som för förlust av resgodset (art. 37 § 1).

Den omständigheten att resgodset i ersättningshänseende skall anses ha gått föriorat innebär emellertid inte att järnvägen befrias från skyldigheten alt fullgöra befordringsavtalet, om delta är möjligt. Skulle etl resgodskolli som har ansetts förlorat komma lill rätta inom ett år frän del all del begärdes ullämnal, är järnvägen skyldig alt underrätta den resande, om järnvägen känner lill dennes adress eller kan la reda pä den. Om den resande får en sådan underrättelse och inom 30 dagar därefter begär att få ut resgodset, är järnvägen skyldig att ställa del lill hans förfogande pä den station på befordringssträckan som den resande anger. Etl villkor för utlämningen är dock att den resande betalar tillbaka vad han har fått i ersättning för förlust av resgodset. Vidare är han skyldig att betala kostnaderna för befordringen av godset från inlämningsstationen lill utlämnings-slationen (jfr för inrikes järnvägsbefordran 4 kap. 10 § andra stycket och 3 kap. 27 § tredje stycket förslaget till järnvägstrafiklag; prop. 1983/84: 117 s. 181). Genom att resgodset inte längre skall anses som förlorat, har den resande möjlighet att i stället för ersättning för förlust av resgodset få ersättning för dröjsmål med utlämningen av godset. Om en resande som har underrättats om att ett resgodskolli har kommit till rätta har låtit 30-dagarsfristen gå ut utan att begära utlämning av resgodset, fär järnvägen förfoga över kollit i överensstämmelse med bestämmelserna i den stal som järnvägen tillhör. Detsamma gäller, om etl resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta mer än ett är från det att kolUt begärdes utlämnat (art. 37 §§ 2 - 4).

Om järnvägen är ansvarig för att inskrivet resgods har gått helt eller delvis förlorat, skall järnvägen i princip betala ersättning för den skada som den resande har tillfogats till följd av förlusten. Järnvägen behöver dock inte ersätta den del av skadan som överstiger 34 SDR (ca 285 kr.) för varje kilogram av det gods som gått förlorat eller 500 SDR (ca 4200 kr.) för varje kolli. Om den resande inte kan styrka skadans storiek, är han ändå berättigad till en viss schablonersältning, beräknad efter 10 SDR (ca 85 kr.) för varje förlorat kilogram eller 150 SDR (ca 1260 kr.) för varje kolli. Utöver ersättning enligt dessa grunder skall ersättning utgå för befordringsavgifter, tullavgifter och andra ullägg som den resande har fåll vid-

Prop. 1984/85:33 170

kännas i samband med befordringen av det resgods som har gäll förlorat (art. 38). Det är all märka alt enligt den föreslagna jämvägstrafiklagen (4 kap. 11 §) nägon ersättning inte utgår om den resande inte kan visa alt han har lidit skada.

När järnvägen är ersältningsskyldig pä grund av all resgodset har skadats under befordringen, skall ersättningen motsvara minskningen av godsels värde. Ersättningen fär dock inte översliga vad som skulle ha utgått om hela resgodssändningen hade gått förlorad och ersättningen hade beräknats för förlust av hela sändningen. Om skadorna har medfört värdeminskning på bara en del av resgodssändningen, får högre ersättning inte utgå än som skulle ha betalats om denna del hade gäll förlorad (art. 39).

Om dröjsmål med utlämningen av resgodset har uppkommit och någon ansvarsfrihelsgrund inte föreligger, har den resande rätt till ersättning med etl visst belopp för varje påbörjad period om 24 timmar som dröjsmålet varar. Dröjsmålet beräknas från den tidpunkt då den resande, efter det att järnvägens skyldighet all lämna ul resgodset hade inträtt, begärde att utlämning skulle ske. Ersättning utgår för den skada som den resande visar sig ha lidit till följd av dröjsmålet. För varje 24-timmarsperiod utgår dock ersättning med högst 0,40 SDR (ca 3 kr. 35 öre) per kg av resgodsets vikt eller 7 SDR (ca 59 kr.) för varje kolli. Ersättning utgår inte för dröjsmål utöver 14 dagar. Om den resande inte kan bevisa att han har lidit skada lill följd av dröjsmålet, utgår ersättning med vissa, mycket låga schablonbelopp, 0,07 SDR (ca 60 öre) per kg och dygn eller 1,40 SDR (ca 11 kr. 80 öre) per kolli och dygn (art. 40). Enligt den föreslagna jämvägstrafiklagen utgår inle någon schablonersättning, om skada inte kan styrkas (jfr prop. 1983/84: 117 s. 76 0.

I samband med transport av inskrivet resgods kan fysiska skador uppkomma på befordrat gods till följd av dröjsmål. Enligl CIV skall sådana skador ersättas i enlighet med reglerna för dröjsmälsskador (jfr art. 40 § 4). I den föreslagna järnvägstrafiklagen har sådana skador inte hänförts till dröjsmålsskador. Enligt den lagen skall sådana fysiska skador på inskrivet resgods som beror pä dröjsmål och sådana fysiska skador som uppkommer av någon annan anledning behandlas på samma sätt, nämligen som skada på godset och inte som dröjsmälsskada (4 kap. 10 §; jfr prop. 1983/84:117 s. 209).

Om det föreligger dröjsmål med utlämningen i fråga om ett resgodskolli och detta kolli därefter går förlorat, kan den resande tänkas kräva ersättning både för dröjsmålet och för förlusten. I sådana fall utgår emellertid inte ersättning för dröjsmål vid sidan av ersättning för förlust (art. 40 § 2). Om en del av en resgodssändning har gått förlorad, kan pä motsvarande sätt dröjsmålsersättning inte komma i fråga för den delen men däremot för vad som inte har gått föriorat (art. 40 § 3). Om resgodset har blivit fördröjt och dessutom skadat genom inverkan av någon annan omständighet än dröjsmålet, kan ersättning utgå både för dröjsmålet och för transportska-

Prop. 1984/85:33 171

dan (art. 40 § 4). I de fall dä ersättning betalas både för dröjsmål och för föriust eller iransportskada, får emellertid den sammanlagda ersättningen inle överstiga det maximibelopp som skulle ha gällt om hela resgodssändningen hade gått förlorad (art. 40 § 5).

Som tidigare har nämnts kan motorfordon som åtföljs av förare befordras som inskrivet resgods. Reglerna om järnvägens ansvarighel för inskri-vel resgods fillämpas i princip i så fall på sådana fordon. Vissa specialregler gäller dock i dessa fall. Om lastningen av ett motorfordon som åtföljs av förare blir försenad på grund av någon omständighet för vilken järnvägen svarar eller om fordonet lämnas ut för sent, är den resande berättigad lill ersättning för den skada som han visar sig ha tillfogats genom det inträffade. Ersättningen får dock inte överstiga befordringsavgiften för fordonet. Om det redan när fordonet skall lastas pä läget visar sig alt lastningen blir försenad på grund av nägon omständighet som järnvägen svarar för, kan den resande häva befordringsavtalet. Han har dä rätt all återfå både befordringsavgiften för fordonet och befordringsavgiflerna för honom själv och de övriga resande som omfattas av befordringsavtalet. Om han visar att förseningen har medfört skada för honom, har han dessutom rätt till ersättning intill ett belopp som motsvarar befordringsavgiften för fordonet. Om järnvägen är ansvarig för förlust av ett fordon eller en del av ett fordon, skall ersättningen bestämmas med utgångspunkt i fordonels bruksvärde. Ersättningen får dock inle överstiga 4000 SDR (ca 33 700 kr.). En släpvagn som med eller utan last följer med ett motorfordon betraktas som ett fordon för sig (art. 41 §§ I - 3).

När del gäller egendom som under järnvägsbefordringen har lämnats kvar i fordonet är järnvägen ansvarig enbart för sådana skador som beror på fel eller försummelse på järnvägens sida. Trots att det i detta fall är ett ansvar som gmndas på vårdslöshet, är ersättningsskyldigheten begränsad. Den sammanlagda ersättningen för egendom i ett och samma fordon får nämligen inte överstiga 700 SDR (ca 5 900 kr.). För egendom som inte har lämnats i fordonet utan pä detla har järnvägen enligl en ullrycklig besläm-melse inle nägol som helsl ansvar (art. 41 § 4).

I den föreslagna jämvägstrafiklagen finns inte några bestämmelser om befordran av motorfordon som inskrivet resgods. Fordon med en högre vikt än 75 kg las f.n. inte emot för befordran som inskrivet resgods i Sverige (prop. 1983/84:117 s. 209).

Ansvarsbestämmelser som gäller både befordran av resande och befordran av resgods (art. 42—47)

Som har framgått av det föregående är järnvägens ersättningsskyldighet enligt CIV i åtskilliga fall begränsad fill etl visst högsta belopp. Denna begränsning gäller i princip oberoende av grunden för ersättningsskyldigheten. Järnvägen har dock inte rätt till ansvarsbegränsning, om skadan har orsakats genom uppsåt. Skadan skall då ersättas fullt ut. Om det föreligger

Prop. 1984/85:33 172

grov vårdslöshet på järnvägens sida. fördubblas de maximibelopp som har angetts i det föregående för det fall all inskrivet resgods har gått förlorat, skadats eller lämnats ul för sent. I fräga om personskador och skador pä egendom som den resande bär på sig eller för med sig som handbagage gäller däremol obegränsad ansvarighel vid grov vårdslöshel (art. 42). Del bör påpekas all enligt den föreslagna jämvägstrafiklagen järnvägens ansvarighet också såvitt gäller inskrivet resgods är obegränsat vid grov vårdslöshet (I kap. 7 §).

Den som är berättigad till skadestånd av järnvägen har också rätt lill ränta pä ersättningen. För skadeersättningar i samband med internationell befordran gäller en enhetlig räntesats pä fem procent. Ränta utgår från den dag då en skriftlig framställning om ersättning gavs in till en behörig järnväg. Om talan väcks vid domstol utan att krav dessförinnan har framställts i administrativ ordning, löper räntan frän den dag då talan väcktes. I vissa fall uppkommer rätt till ränta på ersättning för personskada först vid en senare tidpunkt, nämligen när de omständigheter inträffade som läggs lill gmnd när ersättningsbeloppet fastställs. Om den ersättning avseende inskrivet resgods som omfattas av etl och samma resgodsbevis inte uppgår till minst fyra SDR (ca 34 kr.), utgår inle någon ränta pä ersättningen. Skulle järnvägen anse att regleringen av etl anspråk på ersättning som gäller inskrivet resgods fördröjs genom att de handlingar som järnvägen behöver för att bedöma anspråket inte företes, kan järnvägen utsätta en viss frist för den resande att överlämna handlingarna. Om den resande inte överlämnar handlingarna före fristens utgång, upphör räntan att utgå och böriar sedan inte utgå igen förrän handlingarna har överlämnats (art. 43).

Järnvägen har som nämnts i huvudsak ett strikt ansvar vid befordran av resande och inskrivet resgods. Frän denna huvudregel gäller vissa undantag som har behandlats i del föregående. Dessutom gäller ett allmänt undantag från ansvarigheten vid befordran av resande och inskrivet resgods. Järnvägen är sålunda fri från ansvarighet för skador som har orsakats av en atomolycka, om innehavaren av en alomanläggning är ansvarig för skadan enligt särskild nationell lagstiftning om ansvarighet på atomenergins område (art. 44).

Eftersom järnvägens ansvarighet vid befordran av resande och resgods är strikt, dvs. ett ansvar oberoende av vårdslöshet, är del i regel utan betydelse om vårdslöshet har förelegat på järnvägens sida. I vissa fall är dock järnvägen ansvarig endast om en viss skada har uppkommit till följd av vårdslöshet på jämvägens sida. Grövre former av vårdslöshet medför dessutom att de vanliga reglema om ansvarsbegränsning inte skall tillämpas. Frågan är i sådana fall när vårdslöshet som inte föreligger hos järnvägens högsta ledning skall tillräknas järnvägen. Enligl CIV är järnvägen ansvarig för sina anställda och för de andra personer som den anlitar för all ulföra befordringen. Om en sådan person har gjort sig skyldig till värdslös-hel, anses sålunda vårdslöshet föreligga hos järnvägen. Järnvägen är dock

Prop. 1984/85:33 173

inte ansvarig, om en sådan person på begäran av en resande utför en tjänst som det inte åligger järnvägen alt utföra (art. 45).

Etl skadeståndsanspråk som skulle ha kunnat gmndas på CIV får bara göras gällande under de fömtsättningar och med de begränsningar som anges i CIV, även om anspråket i del aktuella fallet grundas på andra ansvarsregler. Skadeståndsanspråk kan visserligen gmndas pä allmänna regler om skadeståndsansvar. Bestämmelserna i CIV om ansvarsfrihetsgrunder, reklamation, preskription och begränsning av ersättningens storlek skall emellertid tillämpas oavsett vilken grund som åberopas (art. 46).

Om en viss person som för järnvägens räkning har medverkat vid befordringen genom vårdslöshet har orsakat en skada, har den skadelidande möjlighet att rikta ersättningsanspråk mol denne. Ett sådani anspråk kan inle gmndas på något kontraktsförhållande mellan skadevållaren och den skadelidande. Skadeståndskravet kan därför bara gmndas på allmänna skadeståndsregler. Det har antagits att, om en medhjälpare har ålagts ersättningsskyldighet, skadeståndet i praktiken kommer all betalas av järnvägen. På grund härav har det föreskrivits att de nyssnämnda fömtsättningarna för och begränsningarna i rätten till ersättning skall gälla också i fräga om anspråk som framställs mol järnvägens medhjälpare (art. 46 andra stycket; jfr. prop. 1983/84: 117 s. 42 ff, 310 ff).

CIV innehåller inte någon reglering av järnvägens ansvarighet för dröjsmål vid personbefordran. Frågan om jämvägens ansvarighet i sådana fall avgörs enligl lagen i den stat där den händelse som orsakade dröjsmålet inträffade (art. 47 § I). Den föreslagna järnvägstrafiklagen innehåller inle heller någon reglering i detta hänseende (jfr prop. 1983/84: 117 s. 49 fO. Som tidigare har nämnts finns dock i CIV en bestämmelse (art. 41 § 1) om järnvägens ansvarighet för en sädan försening som uppkommer när ett motorfordon åtföljs av förare. 1980 års diplomatiska konferens beslöt emellertid att uppdra ål centralbyrån all utreda frågan om dröjsmålsansva-rel och eventuellt föreslå en komplettering av fördragel på denna punkt.

När en resande skadas till följd av järnvägsdriften medan han uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådani fordon, blir jämvägen så gott som alltid ansvarig för skadan. Om järnvägen är ansvarig för en personskada som tillfogas en resande, omfattar ansvarigheten också skada på sådan egendom som den resande bär pä sig eller har med sig som handresgods (art. 26 § 1). Om inle den resande samtidigt tillfogas personskada, är järnvägen ansvarig för skadan pä föremål och djur som den resande är skyldig att ha uppsikt över och för skada pä egendom som den resande bär på sig endast om skadan har orsakals genom fel eller försummelse frän järnvägens sida. När ansvarighel föreligger för järnvägen för en sådan skada, är de regler om reklamation, preskription och begränsning av ersättningens storiek som finns i CIV inte tillämpliga (art. 47).

Prop. 1984/85:33 174

Framställande av anspråk (art. 48-55)

Om järnvägen upptäcker eller fär anledning all anla all inskrivel resgods har skadals eller gått förlorat eller om den resande påstår att detta är fallet, skall järnvägen genast göra en utredning. Järnvägen skall, om möjligt i den resandes närvaro, upprätta en redogörelse. 1 redogörelsen skall så långt det är möjligt anges vilken skada som har uppkommit samt hur och när den har uppstått. Järnvägen skall ulan kostnad överlämna en avskrift av redogörelsen till den resande (art. 48 § I).

Ett särskilt förfarande är föreskrivet för del fallet att den resande inle anser sig kunna godta uppgifterna i redogörelsen. Han kan dä begära alt redogörelsens riktighet i vissa delar skall prövas av en sakkunnig. Denne kan utses av parterna, som emellertid har rält att vända sig lill domstol och fä denna alt förordna en sakkunnig. I fråga om förfarandet tillämpas de bestämmelser som gäller i den stat där utredningen äger rum (art. 48 § 2).

Om etl resgodskolli har gått förlorat, skall den resande lämna en så noggrann beskrivning som möjligt av kollit för att därigenom underlätta järnvägens efterforskningar (art. 48 § 3).

Enligt CIV föreligger inle nägol hinder mol att skadeståndstalan mot den ansvariga jämvägen väcks vid domstol. Det finns emellertid en ganska utförlig reglering av hur krav kan framställas mot järnvägen utom rätta (art. 49). Denna reglering är särskUt betydelsefull såvitt gäller anspråk med anledning av järnvägens ansvarighet vid personbefordran. 1 fråga om sådana anspråk är nämligen endast domstolarna i den stat i vilken den skadevällande händelsen inträffade behöriga. Detta kan medföra ölägenheter för en skadelidande som har hemvist i en annan stal. Däremot finns det möjligheter att i utomprocessuell ordning begära ersättning av den ansvariga järnvägen genom förmedling av järnvägen i den skadelidandes hemort (art. 49 § 1).

Ett utomprocessuellt ersättningskrav som gäller inskrivet resgods skall ges in tiU den järnväg som skrev in resgodset, till bestämmelsejärnvägen eller till den järnväg som trafikerar den linje där den skadeorsakande händelsen inträffade (art. 49 § 2).

Rätten att föra ersättningstalan vid domstol tillkommer den som visar upp biljett eller resgodsbevis eller visar sin behörighet på nägol annat sätt (art. 50). Bestämmelsen gäller både personskador och skador på resgods.

Talan om ersättning i fall då en resande dödas eller skadas får föras endast mot den järnväg som trafikerar den Unje på vilken den skadeorsakande händelsen inträffade. Om denna linje trafikeras gemensamt av två järnvägar, fär dock talan väckas mot vilken som helsl av dessa järnvägar. Talan om skadeersättning med anledning av befordran av inskrivet resgods fär väckas mot någon av de järnvägar mot vilka etl utomprocessuellt krav kan framställas enligt vad som förut har sagts. När talan väcks mot en järnväg, bortfaller rätten tUl talan mot de övriga. Etl ersättningskrav kan dock alltid göras gällande genom genkäromål eller kvittningsinvändning

Prop. 1984/85:33 175

mot en järnväg som själv för talan mol en resande, om kravet grundar sig på samma befordringsavtal som järnvägens huvudkäromål.

Talan om ersättning i fall då resande dödas eller skadas kan, som redan har nämnts, väckas endast i den stat inom vilken den skadeorsakande händelsen inträffade. I fråga om andra anspråk som grundas på CIV kan talan mot en järnväg väckas endast i den stal som järnvägen tillhör. Det är dock möjligt att avvika från regleringen i CIV genom en mellanstatlig överenskommelse (art. 52).

I CIV finns bestämmelser om reklamation (art. 53 och 54). Rätten att föra talan i fall då resande dödas eller skadas går i regel förlorad, om inte den som har rätt lill ersättning anmäler skadefallet till någon av de järnvägar, vid vilken etl utomprocessuellt krav får framställas, inom tre månader från det att han fick kännedom om skadan. Anmälan behöver dock inte göras i vissa fall, t. ex. då järnvägen har fått reda på skadan på något annat sätt eller om skadefallet har orsakals av fel eller försummelse frän järnvägens sida (art. 53). Vid befordran av inskrivet resgods gäller som huvudregel att rätten att begära ersättning går föriorad, om den resande tar emot resgodset från järnvägen utan att göra någon anmärkning. Denna rätt är dock bibehållen i vissa fall, t. ex. om minskning av eller skada på resgodset har fastställts innan resgodset lämnas ut genom en sådan undersökning som har nämnts i det föregående, om enda orsaken till att resgodset inte har blivU undersökt är försummelse från järnvägens sida eller om skadan inte är uppenbar och den resande begär undersökning inom tre dagar efter del att han log emot resgodset. Vid dröjsmål med utlämningen behäller den resande rätten alt kräva ersättning, om han inom 21 dagar gör gällande sin rätt hos avresejärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg under vars innehav av resgodset detta har blivit försenat. Reklamation behöver inte göras, om skadan har orsakals genom uppsåt eller grov vårdslöshet från järnvägens sida (art. 54).

För fordringar pä ersättning gäller tämligen korta preskriplionsfrister. Om fordringen grundas på järnvägens ansvarighet i fall då resande skadas, är preskriptionstiden i princip treårig. I övriga fall gäller i allmänhet en ettårig preskriptionstid. Om fordringen avser en skada som har framkallats uppsåtligen från järnvägens sida eller om fordringen grundas på svikligt förfarande, är dock preskriptionstiden två år. Om en fordran preskriberas, bortfaller inte bara rätten att göra fordringen gällande genom käromål utan också möjligheten att göra fordringen gällande genom genkäromål eller yrkande om kvittning (art. 55).

Det inbördes förhållandet mellan järnvägarna (art. 56-61)

1 CIV finns vissa bestämmelser om avräkning mellan järnvägarna av uppburna befordringsavgifter (art. 56). Vidare regleras den slutliga fördelningen av skadeståndsskyldigheten för det fall att flera järnvägar har deltagit i en befordran under vilken en skada har uppkommit.

Prop. 1984/85:33 176

Sålunda ges bestämmelser om återkrav (regress) mellan dessa järnvägar (art. 57-61). Beträffande denna reglering skall endast påpekas att CIV innebär en avvikelse från 14 kap. 5 § rättegångsbalken. I motsats till vad som gäller enligl nämnda lagrum får sålunda ett krav som en järnväg har framställt regressvis mot en annan järnväg inle handläggas gemensamt med del skadeståndskrav som har väckts med anledning av befordringsavtalet (art. 59 §5).

Förhållandet till vissa andra fördrag (art. 62)

CIV: s bestämmelser gäller inte i den mån de strider mot de bestämmelser som vissa stater meddelar för trafiken mellan sig vid tillämpning av särskilda fördrag, såsom fördragen om den Europeiska kol- och stålgemenskapen och den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EG). Motsvarande bestämmelse finns i 1970 års CIV.

4.4 De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM)

Tillämpningsområde (art. I och 2)

De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM) skall i princip tillämpas på alla godssändningar som lämnas för befordran med en genomgående fraktsedel för en sträcka som berör minst två staters områden. Som fömtsättning gäller dock alt befordringen omfattar uteslutande sådana linjer som är upptagna på en särskild Usla som förs av centralbyrån, ClM-listan (art. 1).

Från huvudregeln om när CIM skall tillämpas görs undanlag för det fallet all befordringens internationella karaktär är uttunnad genom alt avsändnings- och beslämmdsestationerna ligger i samma stal medan en annan stat endast berörs av genomfart. CIM är dä inte tillämplig, om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avsändningsstaten eller om de berörda staterna eller järnvägarna har enats om all inte betrakta befordringen som internationell. Undantag från huvudregeln görs också för det fallet att befordringen sker mellan stationer i tvä grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka befordringen utförs trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i nägon av dessa tre stater. 1 ett sådani fall tillämpas de regler som gäller för denna järnvägs inrikes trafik, om avsändaren begär del och använder motsvarande fraktsedel saml hinder mol detta inte möter på grund av lag eller annan författning i nägon av de berörda staterna (art. 2).

Befordringsskyldighet (art. 3-5)

En järnväg som har låtit föra in en linje pä den lista som förs av centralbyrån är enligl 1970 års CIM skyldig alt la emot gods för internalio-

Prop. 1984/85:33 177

nell befordran på linjen. Denna befordringsskyldighet begränsas i 1980 års CIM till att avse vagnslasigods. I fråga om slyckegods har således befordringsskyldighelen i inlernaliondl irafik avskaffais i likhel med vad som redan har skett i åtskilliga länders inrikes trafik. Skyldigheten att ta emot vagnslastgods för befordran gäller enligt 1980 års CIM endast i den mån befordringen kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som motsvarar det vanliga transportbehovet. Avsändaren måste vidare rätta sig efter CIM, tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna. Också i flera andra avseenden gäller inskränkningar i befordringsskyldighelen. Befordringsskyldighet föreligger sålunda inle, om del är omöjligt för järnvägen att utföra befordringen till följd av omständigheter som ligger helt utanför järnvägens kontroll. I de fall då befordringsskyldighet föreligger, blir emellertid en transportkund berättigad lill ersättning för den skada som han lider genom alt järnvägen åsidosätter sin befordringsskyldighet (art. 3 §§ 1. 3 och 6).

Såvitt gäller inskränkningar i trafiken (art. 3 § 4) hänvisas lill vad som anförs i anslutning till artikel 4 § 2 i CIV.

Vissa föremål och ämnen är helt uteslutna från befordran (art. 4), medan andra befordras endast pä vissa villkor (art. 5). En jämväg är givelvis oförhindrad alt ta emot gods lill befordran även om den inle är skyldig alt göra detla. Om en järnväg har tagit emot gods för befordran trots all någon befordringsskyldighet inte föreligger enligt CIM, torde den inle kunna fordra att en efterföljande järnväg fortsätter befordringen.

Sådant gods befordras inle som åtminstone i någon av de berörda staterna är uteslutet från befordran eller som inle får befordras i strid mot postmonopol. Vidare är sådant gods uteslutet från befordran som på grund av omfång, vikt eller beskaffenhet inle lämpar sig för befordran på alla de sträckor som den avsedda befordringen omfattar. Stora grupper ämnen och föremål som är uteslutna från befordran anges i reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID).

Tariffer och särskilda avtal (art. 6)

Järnvägarna skall i sina tariffer ange alla de särskilda villkor som skall tillämpas pä en befordran. Tarifferna skall bl. a. innehålla de uppgifter som behövs för alt frakten och andra befordringsavgifter skall kunna beräknas. Tarifferna skall i princip tillämpas lika mot alla iransportkunder. Järnvägarna fär dock i särskilda avial medge fraklnedsältningar eller andra förmåner för kunden under förutsättning att jämförbara kategorier av transportkunder erbjuds likvärdiga villkor. Dessutom får särskilda rabatter och andra förmåner medges för transporter som har samband med järnvägsförvaltningen eUer offentlig förvaltning eller tUlgodoser välgörande ändamål.

Beräkningsenhet (an. 7)

Enligl CIM är järnvägens skadesländsskyldighei i allmänhel begränsad 12 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 178

till sitt belopp. Maximibeloppet anges oftast till ett visst belopp per kilo. Dessa belopp anges i Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (art. 7). I delta hänseende hänvisas lill vad som sägs i anslutning till art. 6 i CIV.

Särskilda bestämmelser, lUläggsbeslämmdser och nationell räll (art. 8-10)

För befordran av vissa slag av gods gäller bestämmelserna i CIM endast i den utsträckning de inte ersätts av särskilda bestämmelser. Sådana bestämmelser finns i fräga om privalvagnar, containrar och expressgods. De särskilda bestämmelserna har tagits upp i de reglementen som reglerar transport av dessa godsslag. Dessa reglementen utgör bilagorna II, III och IV lill CIM, dvs. RIP, RICo resp. RIEx (art. 8). Beträffande innehållet i dessa bilagor hänvisas lill avsnitt 4.5.

Enligl CIM får utfärdas tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna. Sådana tiUäggsbestämmelser får utfärdas av två eller flera medlemsstater eller av två eller flera järnvägar (art. 9). Beträffande tilläggsbestämmelserna till CIM hänvisas lill vad som anförs i anslutning till art. 7 i CIV (avsnitt 4.3).

Om en fråga inte har reglerats i CIM, i tUläggsbestämmelserna eller i en internationell tariff, får frågan lösas med tillämpning av nationell rätt (art. 10). I fräga om innebörden av ullrycket "nationell rätt" hänvisas till vad som anförs i anslutning lill art. 8 i CIV.

Befordringsavtalets tillkomst (art. II)

Etl avtal om internationell järnvägsbefordran av gods anses sedan lång tid tillbaka inle vara slutet förrän avsändningsjärnvägen har tagit emot godset för befordran och dessutom tagit emot den fraktsedel som måste avlämnas tillsammans med godset. Den karaktär av realavtal som det internationella godsbefordringsavtalel sålunda har enligt 1970 års CIM behålls i 1980 års CIM (art. II § 1). Det bör påpekas all fraklavlalet enligl den föreslagna järnvägstrafiklagen inle är ett realavtal. För avtal om godsbefordran gäller sålunda för inrikes trafik allmänna regler om hur avtal ingås (3 kap. 2 § jämvägstrafiklagen; jfr prop. 1983/84:117 s. 54, s. 129).

När järnvägen har tagit emot godset och fraktsedeln, skall järnvägen enligt CIM genom stämpling eller maskinell kvittering förse fraktsedeln med uppgift om dagen för mottagandet. Detla ingår emellertid inle som något led i befordringsavtalets tillkomst ulan tjänar uteslutande som bevis (art. 11 § 1).

Järnvägens skyldighet att förse fraktsedeln med datumuppgift inträder i princip så snart allt det gods som anges i fraktsedeln har lämnats in. Avsändaren kan emellertid enligt befordringsavtalet vara skyldig att betala vissa kostnader. Om delta är fallet, är järnvägen inle skyldig att kvittera mottagandel förrän dessa kostnader har betalats. Om järnvägen förser

Prop. 1984/85:33 179

fraktsedeln med datumuppgift ulan all avsändaren har betalat dessa kostnader, får dock den bristande betalningen inle någon inverkan på befordringsavtalets giltighet. Om avsändaren begär det, skall datumuppgiften anbringas på fraktsedeln i hans närvaro (art. II § 2).

När fraktsedeln har försetts med datumuppgift, utgör fraktsedeln ett bevis om att ett befordringsavtal har slulits och om dess innehåll (art. 11 § 3). Del finns dock vissa undanlag när del gäller presumtionen för alt uppgifterna i fraktsedeln är riktiga. Presumtionen gäller bl.a. under vissa förutsättningar inle beträffande uppgifter om vikt och kollianlal, om del åligger avsändaren alt lasta godset (art. 11 § 4).

Med "fraktsedel" avses det blad i fraklsedelssetel som bmkar kallas "originalet". Delta blad behälls av järnvägen under hela befordringen. Till avsändaren lämnas ett annat fraktsedelsblad, den s.k. fraktsedelsdubblelten (art. 12 §§ 1 och 2). Också på fraktseddsdubbleften skaU järnvägen genom stämpling eller maskinell kvittering bekräfta att godset har tagits emot för befordran och ange dagen för detta. Därigenom får dubbletten normalt samma innehåll som originalet, men dess rättsliga betydelse är inle densamma som originalets.

Fraktsedelns utformning och innehåll (art. 12 och 13)

Som redan har nämnts kan ett godsbefordringsavtal enligt CIM inte komma lill stånd utan att en fraktsedel upprättas. Del åligger avsändaren att till järnvägen lämna en ifylld fraktsedel för varje sändning som skall befordras. I samma fraktsedel får bara tas upp gods som utgör last i en enda vagn.

Fraktsedelns utformning bestäms av järnvägarna. Dessa fastställer en enhetlig fraktseddsblanketl för fraktgods och en enhetlig fraktsedelsblankett för ilgods. Båda modellerna måste vara så utformade, all ett fraktsedelsblad kan användas som frakisedelsdubblelt. Fraktsedlar som har utformats efter en förenklad modeU kan användas i viss irafik, särskilt mellan grannländer, om detta föreskrivs i de internationella tarifferna (art. 12).

1 CIM anges vissa uppgifter som fraktsedeln alltid måste innehålla (art. 13 § I). Den omständigheten att någon obligatorisk uppgift saknas i fraktsedeln innebär dock inte ulan vidare alt något giltigt befordringsavtal inte föreligger. Bara om fraktsedeln saknar uppgift om bestämmelsestationen, om vilket gods befordringen avser eller om vem som är avsändare torde den kunna anses vara så bristfällig alt den inle kan utgöra grund för etl befordringsavtal. Skulle järnvägen ha godtagit en fraktsedel som är bristfällig endast i något annat avseende, torde järnvägen vara skyldig all fullgöra befordringen.

Utöver de uppgifter som fraktsedeln alltid skall innehålla anges i vissa artiklar uppgifter som i särskilda fall också skall föras in i fraktsedeln. Andra uppgifter än de som anges i CIM får föras in i fraktsedeln bara om de är föreskrivna eller tillåtna i nationell rält, tilläggsbestämmelserna eller i

Prop. 1984/85:33 180

tarifferna. Det är inte tillåtet att i stället för fraktsedel använda någon annan transporthandling (art. 13 §§ 2 och 4).

Åtgärder i samband med alt godset avlämnas till befordran (art. 14-17)

Det inlernaliondla järnvägsnätet är så rikt förgrenat, att det ofta finns mer än en väg som kan användas för befordran till en viss beslämmdsesla-tion. När olika befordringsvägar finns, har avsändaren i princip rält alt bestämma vilken som skall användas. Valei av befordringsväg sker genom all avsändaren i fraklseddn direkt anger t.ex. en viss gränsstation eller lämnar vissa andra uppgifter av vilka den önskade befordringsvägen framgår indirekt. Det kan dock inträffa all järnvägen måste välja en annan befordringsväg än den som avsändaren har angett, t. ex. på grund av att ett befordringshinder har uppkommit på en viss sträcka. Även när del inle är nödvändigt av någon sådan anledning, har emellertid järnvägen rätt alt göra avvikelser frän den angivna befordringsvägen. Järnvägen är dock skyldig att se lill att godset befordras över stationer på vilka vissa ålgärder skall vidtas enligl vad avsändaren har angett, t.ex. ulfordring av levande djur eller lullbehandling. Inte heller får sådana avvikelser från en angiven befordringsväg göras som medför ökade kostnader eller förlängd leverans-frist (art. 14 § 3).

I princip har avsändaren bestämmanderätt också när det gäller frågan vilken eller vilka tariffer som skall tillämpas. När avsändaren i fraktsedeln har angett att en viss tariff skall tillämpas, är järnvägen sålunda skyldig alt rätta sig efter detla, om förutsättningarna för tariffens tillämpning föreligger (art. 14 § 5).

När befordringsvägen eller de tillämpliga tarifferna inle kan bestämmas pä grundval av uppgifterna i fraktsedeln, skall järnvägen välja den väg och de tariffer som järnvägen anser vara förmånligast för avsändaren. Om skada uppkommer till följd av ett olämpligt val, är järnvägen dock skyldig att ersätta skadan endast om uppsåt eller grov vårdslöshel kan läggas järnvägen till last (art. 14 §§ 6 och 7).

När gods har överlämnats till järnvägen för befordran, innebär själva innehavet av godset i regel en garanti för att järnvägen kommer att få betalt för befordringen. Delta gör att järnvägen kan låta avsändaren välja mellan all själv betala kostnaderna eller alt låta mottagaren betala dessa. CIM innehåller utföriiga föreskrifter om hur avsändaren i fraktsedeln kan reglera i vad mån olika kostnader skall betalas av honom eller av mottagaren.

Avsändningsjärnvägen kan dock kräva att avsändaren betalar alla kostnader i förskott, om den bedömer att godset är utsatt för snar förstörelse eller att del med hänsyn till sitt låga värde eller sin beskaffenhet inle ger tillräcklig säkerhet för kostnaderna (art. 15 §§ 1 och 6).

I samband med alt godset lämnas till befordran kan avsändaren ocksä deklarera s.k. leveransintresse. Detta sker genom att han på avsedd plats i fraktsedeln anger ett visst belopp (art. 16). En särskild avgift las ut, när

Prop. 1984/85:33 181

leveransintresse deklareras. När en sådan deklaration har avgetls, höjs den gräns för ersättningens storlek som annars gäller för skada till följd av all sändningen inle lämnats ul till mottagaren oförminskad, oskadad och i rätt lid med det belopp som anges i deklarationen (art. 46).

När godset lämnas lill befordran, kan avsändaren belägga detla med efterkrav. Därigenom åläggs järnvägen att inle lämna ut godset till mottagaren utan att denne betalar efterkravsbeloppel. Om järnvägen lämnar ut godset utan att uppbära efterkravsbeloppel, blir den skyldig att ersätta avsändaren den skada som denne lider till följd av järnvägens förfarande, dock högst med efterkravets belopp. Om de föreskrifter som gäller för avsändningsjärnvägen tillåter det, kan avsändaren begära att järnvägen i förskott betalar honom ett belopp motsvarande det som skall las ut av mottagaren. Storleken av efterkrav och förskott skall alllid anges i fraklseddn (art. 17).

Ansvar för uppgifterna i fraktsedeln (art. 18)

De uppgifter som avsändaren för in eller låter föra in i fraktsedeln måste vara riktiga, tydliga och fullständiga samt införda på rätt ställe i fraktsedeln. Avsändaren är ansvarig för alla följder av brister i dessa hänseenden. Denna ansvarighet är strikt och kan således göras gällande av järnvägen även om avsändaren inte har förfarit vårdslöst (art. 18). Någon skyldighet för jämvägen alt pröva om avsändarens uppgifter uppfyller de krav som nu har nämnts föreligger inte. Om järnvägen när den tar emot en fraktsedel inser att en uppgift som avsändaren har lämnat i den är bristfällig, får detta dock anses medföra att ansvarighet för skador i följd av bristfälligheten uppkommer ocksä för järnvägen.

Järnvägens mottagande av godset (art. 19-26)

Den omständigheten att godset är skadat när det överlämnas till järnvägen för befordran befriar inte järnvägen från skyldighet alt befordra godset. Om godset var skadat redan när järnvägen tog emot det, kan emellertid järnvägen lätt komma i en besvärlig bevissitualion för det fallet alt varuha-varen senare gör gällande alt godset var oskadat när del överlämnades lill järnvägen. Järnvägen får därför fordra, att godsets tillstånd anges i fraktsedeln om godset då visar lydliga tecken på skada (art. 19 § I).

För att järnvägen skall vara skyldig att ta emot godset, måste föreskrifterna i CIM om förpackning vara uppfyllda. Gods som är av sådan beskaffenhet att det behöver förpackas skall av avsändaren packas på ett sådant sätt att det skyddas mol att gä föriorat, minskas eller skadas och all godset inte medför risk för skada på personer, järnvägsmateriel eller annat gods. Om avsändaren inte har iakttagit förpackningsföreskriflerna, kan jämvägen vägra att ta emot godset eller kräva att avsändaren i fraktsedeln erkänner att förpackning saknas eller är bristfällig (art. 19 §§ 2 och 3).

Ansvaret för skador till följd av att förpackning saknas eller är bristfällig

Prop. 1984/85:33 182

åvilar avsändaren ensam. En fömtsättning för att avsändaren skall bli ersältningsskyldig är dock att järnvägen visar alt förpackning har saknats eller varit bristfällig när godset överlämnades till befordran. Någon bevisning krävs dock inle, om avsändaren i fraktsedeln har erkänt alt förpackningen var bristfällig eller att förpackning saknades (art. 19 § 4).

Frågan humvida lastningen av godset skall ombesörjas av järnvägen eller av avsändaren regleras i princip av de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen. Om godset lastas genom avsändarens försorg, har denne ett slrikl ansvar för alla följder av alt lastningen sker på ett oriktigt sätt (art. 20 §§ 1-3).

Järnvägen har rätt att när som helsl undersöka godset för att fastställa om sändningen svarar mot uppgifterna i fraktsedeln och om de föreskrifter har följts som i fråga om vissa godsslag måste vara uppfyllda för all godset skall få befordras i internationell Irafik (art. 21 § I). Resultatet av undersökningen skall antecknas i fraktsedeln. När undersökningen äger mm på avsändningsstationen, skall resultatet också antecknas på fraktsedelsdubblelten, om denna fortfarande är i järnvägens besittning. Om undersökningen visar att fraktsedelsuppgifterna inte är riktiga eller att nägon föreskrift som måste uppfyllas för all godset skall fä befordras inte har följts, har järnvägen rätt till ersättning för sina kostnader för undersökningen (art. 21 § 3). Bestämmelserna om järnvägens rätt att undersöka godset kan enligl sin lydelse tillämpas också när det gäller att avgöra humvida fraktsedelns uppgifter om godsets vikt eller antalet kollin är rikliga. Förutsättningarna för att järnvägen skall vara skyldig att fastställa bl. a. godsets vikt och kolliantalet regleras dock av den tillämpliga nationella rättsordningen. Även om den vikt som järnvägen har fastställt skiljer sig frän den som avsändaren har uppgett, skall den vikt som avsändaren har angett i vissa fall läggas till grund för fraktberäkningen (art. 22).

Om järnvägens kontroll av godsets vikt visar att lastgränsen för den vagn som del är fråga om har överskridits, får järnvägen lossa överlasten och förfara med del avlastade godset enligt särskilda regler. Om överlasten befordras, är avsändaren givetvis skyldig att betala den frakt som motsvarar viklskillnaden (art. 23). Han är dessutom skyldig att betala ett särskilt frakltillägg. Fraktlillägg utgår också, när gods som enligl RID är uteslutet frän befordran eller får befordras endast under vissa villkor har överlämnats tiU järnvägen under oriktig, otydlig eller ofullständig beskrivning eller ulan att föreskrivna villkor är uppfyllda (art. 24 § 1).

När avsändaren överiämnar fraktsedeln till järnvägen, bör han samtidigt överlämna de handlingar som behövs för den behandling av godset som under befordringen skall äga rum hos tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter. I stället för att dessa handlingar överlämnas tillsammans med fraktsedeln kan de ställas till järnvägens förfogande pä en viss station eller hos en viss myndighet, som anges i fraktsedeln. Järnvägen är inle skyldig att kontrollera, att de handlingar som överlämnas till den är

Prop. 1984/85:33 183

fullständiga och riktiga. Avsändaren är ansvarig gentemot järnvägen för varje skada, t.ex. lill följd av försening, som uppkommer pä grund av att de nämnda handlingarna saknas, är ofullständiga eller oriktiga. Undanlag från detta ansvar gäller bara i den mån något fel har begåtts på järnvägens sida, t.ex. när en handling har kommit bort på grund av en järnvägsan-slällds slarv. Om en handling som har antecknats i fraktsedeln och bifogals denna eller senare lämnats lill järnvägen har gäll föriorad eller inte har använts sä som varit avsett, kan järnvägen bli skyldig att ersätta den skada som detta medför. Skadesländsskyldighei inträder dock bara när vårdslöshet ligger järnvägen lill last, och skadan ersätts inte lill den del den överstiger det maximibelopp som skulle ha gällt om godset hade gått föriorat (art. 25).

Järnvägen ansvarar för alt lullbeslämmdser och andra administrativa föreskrifter uppfylls sä länge godset är under befordran. Om järnvägen ger nägon utomstående i uppdrag att sköta järnvägens åligganden i dessa hänseenden, blir järnvägen ansvarig också för fel som begås av denne. Avsändaren och mottagaren har möjlighet att i stor utsträckning själv överta ansvaret för de kontakter med myndigheterna som befordringen kräver (art. 26).

Utlämningen av godset (art. 27-29)

Järnvägen är skyldig att hålla godset tillgängligt för utlämning på beslämmelsestationen inom en viss leveransfrist. Denna frist kan bestämmas genom avtal mellan samtliga järnvägar som deltar i befordringen eller genom internationella tariffer eller särskilda avtal. I CIM finns emellertid utförliga föreskrifter för hur leveransfristen skall beräknas. Dessa föreskrifter blir tillämpliga, om leveransfrisiens längd inte har bestämts i avtal eller tariffer. I sådana avtal eller tariffer får inte fastställas leveransfrisler som är längre än de som anges i CIM (art. 27).

Genom befordringsavtalet har järnvägen gentemot avsändaren åtagit sig all transportera godset lill beslämmelsestationen för alt där lämnas ut lill mottagaren. Genom avtalet uppkommer givelvis inte någon förpliktelse för den som har angetts som mottagare. Om denne viU inträda i befordringsavtalet som mottagare, får han vid den tidpunkt som för olika fall anges i CIM en självständig rätt all göra detta. I normalfallet uppkommer denna rätt när godset kommer till beslämmelsestationen. Mottagaren kan då kräva att jämvägen lämnar ut fraktsedelsoriginalet och godset. Om han gör gällande sin rätt som mottagare, måste han också fullgöra de skyldigheter som enligt befordringsavtalet åvilar mottagaren, dvs. betala de kostnader som har påförts honom i fraktsedeln (art. 28 § I). Även om godset inte har kommit till bestämmelsestationen, kan mottagaren i vissa fall inträda som part i befordringsavtalet. Detta är fallet, om del har konstaterats att godset har gått förlorat. Mollagaren kan då kräva skadestånd av järnvägen. Detsamma gäller, om godset inte har ställts till mottagarens förfogande inom 30 dagar efter det alt leveransfrislen har gått ut (jfr art. 39 § 1).

Prop. 1984/85:33 184

Hur utlämningen av godset skall gå till anges i vissa avseenden i CIM och regleras i övrigt av de föreskrifter som gäller för beslämmelsestationen (art. 28 § 3).

Sedan godset har lämnats ut lill mottagaren och befordringsavtalet därmed i huvudsak har fullgjorts, kan i förhållandet mellan vamhavaren och järnvägen återstå en slutlig reglering av kostnaderna för befordringen. Om järnvägen pä gmnd av något misstag har uppburit för höga fraktavgifter, skall den självmant betala tillbaka del belopp som har betalats för mycket. På motsvarande sätt kan järnvägen kräva fyllnadsbetalning, om fraktavgifterna av misstag har salts till etl för lågt belopp (art. 29).

Rätten att förfoga över godset under befordringen (art. 30-32)

När befordringsavtalet ingås, överlämnas godset i järnvägens besittning med uppdrag att det skall transporteras till beslämmelsestationen för utlämning till mottagaren. Genom alt överlämna godset till järnvägen frän-händer sig emellertid avsändaren inte alla möjligheter att förfoga över det. Avsändaren kan sålunda i efterhand ensidigt ändra befordringsavtalet i vissa hänseenden genom att bestämma t. ex. att godset skall lämnas ul till någon annan än den person som i fraktsedeln anges som mottagare, all godset skall lämnas ut på nägon annan station än den bestämmelsestalion som anges i fraktsedeln eller att godset skall sändas tillbaka lill avsändningsstationen. En förutsättning för all avsändaren skall ha rält att förfoga över godset under befordringen är emellertid att han visar upp fraktsedels-dubbletten för järnvägen samtidigt som han begär att få förfoga över godset (art. 30 §§ I och 2). På denna punkt föreligger en skillnad mellan CIM och den föreslagna järnvägstrafiklagen. Enligt 3 kap. 12 § i den lagen får sålunda avsändaren förfoga över godset under befordringen utan att visa upp sitt exemplar av fraktsedeln (jfr prop. 1983/84:117 s. 58 f).

Regeln i CIV att avsändaren kan förfoga över godset endast så länge han innehar fraktsedelsdubbletten innebär att denna får en viss värdepapperskvalitet. Genom att förvärva fraktsedelsdubbletten kan mottagaren skydda sig mot att avsändaren förfogar över godset. Detla är av särskild betydelse, när befordringen gäller gods som avsändaren har sålt till mottagaren. Om järnvägen låter avsändaren förfoga över godset ulan att denne visar upp fraktsedelsdubbletten, är järnvägen ansvarig mot en mottagare som innehar dubbletten för den skada som uppkommer därigenom. Ersättningen är dock begränsad lill vad som skulle ha utgått om järnvägen hade varit ansvarig för alt godset hade gått förlorat under befordringen (art. 30 § 3). Delta innebär att ersättningen i regel blir begränsad lill 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsels bruttovikt (art. 40 § 2).

Även om avsändaren fortfarande innehar fraktsedelsdubblelten, upphör hans rätt att ändra befordringsavtalet när mottagaren har övertagit fraklse-ddsoriginalet, har tagit emot godset, har begärt att få ul fraklseddsorigina-lel och godset efter del att godset har kommit fram lill bestämmdsesta-

Prop. 1984/85:33 185

tionen eller har utnyttjat sin rätt alt begära skadestånd för förlust eller försening av godset. Avsändarens räll att ändra befordringsavtalet upphör också när godset har kommit in pä bestämmdselandels tullområde och mottagaren i stället har blivit berättigad att ändra fraklavlalet (art. 30 § 4).

Mottagaren har räll alt ändra befordringsavtalet bara när avsändaren inte har åtagit sig att betala den del av befordringskostnaden som belöper på befordringen i bestämmelselandel och inle heller har angell i fraklseddn att mottagaren inte fär ändra befordringsavtalet. Om mottagaren får ändra avtalet, kan han t. ex. beslämma all godset skall lämnas ul till en ny mottagare. Den urspmnglige mollagarens rätt slår kvar lill dess all han själv eller en ny mottagare träder in i befordringsavtalet på mottagarsidan. Om den ursprunglige mottagaren har ulnylljal sin rätt all ange en ny mottagare, får inle denne i sin tur ändra befordringsavtalet under befordringen (art. 31).

Järnvägens skyldighet att medverka till förfoganden över godset från avsändarens eller mottagarens sida är inle ovillkorlig. Järnvägen får vägra att följa en anvisning av avsändaren eller mottagaren bl. a. om delta skulle orsaka en störning i den normala driften eller om del inle längre är möjligt alt följa anvisningen. Om det har uppställ kostnader för järnvägen till följd av att den har följt en anvisning om ändring i befordringsavtalet, har järnvägen räll lill ersättning för kostnaderna. Järnvägen är ansvarig för de skador som uppkommer till följd av att en anvisning om ändring i fraktavtalet inte har verkställts fastän järnvägen var skyldig alt göra delta eller alt en sådan anvisning har verkställts pä ett orikligt sätt. om vårdslöshet har förelegal på järnvägens sida (art. 32 §§ 1 och 2). Också i delta fall är dock ersättningsskyldigheten begränsad till vad som högst skulle ha utgått, om godset hade gått förlorat, dvs. 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bmltoviki (art. 32; jfr art. 40 § 2).

Befordrings- och utlämningshinder (art. 33 och 34)

Av olika skäl kan del uppslå hinder mot att befordringen genomförs på det sätt som var avsett i befordringsavtalet, t.ex. genom att en linje har blivit blockerad till följd av en naturhändelse eller en tågolycka. Ofta kan del emellertid vara möjligt att utföra befordringen över en annan befordringsväg än den som har bestämts från början. Vid befordringshinder åligger det järnvägen att avgöra om del är lämpligare att välja en annan befordringsväg eller om det ligger i avsändarens intresse all han ges tillfälle att lämna anvisningar om hur järnvägen skall förfara med godset. Om del inle är möjligt all fortsätta befordringen, skall dock järnvägen utom i vissa undanlagsfall begära anvisningar av avsändaren (art. 33 §§ 1 och 2).

Om avsändaren lämnar anvisningar som innebär att godset skall lämnas ul lill en annan mottagare eller på en annan bestämmelsestation än som tidigare har angetts, får järnvägen inte följa anvisningarna utan att fraktsedelsdubbletten visas upp. Om järnvägen i ett sådani fall följer anvisningen

Prop. 1984/85:33 186

ulan all dubblellen föreles, blir den ansvarig för den skada som därigenom tillfogas en mottagare som har förvärvat fraktsedelsdubblelten av avsändaren. Även i detta fall är järnvägens ansvarighel i princip begränsad till vad som skulle ha utgått om godset hade gäll förlorat, dvs 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bruttovikt (art. 33 §§ 4 och 5; jfr art. 40 § 2).

Om järnvägen med anledning av etl befordringshinder har begärt anvisning av avsändaren men inte inom rimlig lid fått en anvisning som kan följas, får järnvägen förfara med godset i enlighet med de regler som gäller på den plats där hindret för godsets befordran uppkom. Bland de ätgärder som kan komma i fräga är försäljning av godset (art. 33 § 6).

Om mottagaren innan utlämningshindret uppkom har utnyttjat sin rätt att ändra befordringsavtalet, skall anvisning begäras av honom och inte av avsändaren (art. 33 § 8).

Fastän godset har kommit fram till beslämmelsestationen, kan del visa sig omöjligt att fullfölja Iransportuppdragel på det sätt som har avtalals, eftersom del inte går att lämna ut godset till mottagaren. När etl utlämningshinder uppkommer, t.ex. genom alt mottagaren inle kan anträffas eller genom alt han vägrar alt ta emot godset, skall järnvägen begära anvisning av avsändaren. Skulle hindret bestå i att mottagaren vägrar att ta emot godset, får avsändaren ge anvisningar utan att visa upp fraktsedels-dubbletten. Om utlämningshindret upphör innan nägon anvisning från avsändaren har nått bestämmelsestationen, skall järnvägen lämna ul godset lill mottagaren. Kvarstår däremot utlämningshindret och kan järnvägen inte förfara med godset i enlighet med anvisningen från avsändaren, skall järnvägen handla i enlighet med de regler som gäller på den plats där utlämningen skulle ske (art. 34).

Järnvägens ansvarighet (art. 35—51)

Alla järnvägar som deltar i en internationell godsbefordran svarar solidariskt för befordringen i dess helhet. För avsändningsjärnvägen uppkommer ansvarigheten genom alt den tar emot godset och fraklseddn från avsändaren. Vatje efterföljande järnväg inträder i fraktavtalet genom att överta godset och fraktsedeln från den föregående järnvägen och blir därmed också ansvarig för hela befordringen (art. 35).

Regleringen i CIM av järnvägens ansvarighel för del befordrade godset följer samma principer som regleringen i CIV av ansvarigheten vid befordran av inskrivel resgods. Järnvägen har sålunda i princip ett strikt ansvar för skada som uppkommer tUl följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under befordringen, dvs. från del att godset har tagils emot för befordran till dess att del har lämnats ut, och för skada lill följd av dröjsmål med utlämningen av godset (art. 36 § 1).

Järnvägen är emellertid fri från ansvarighel om någon av de ansvarsfri-hetsgmnder som anges i CIM föreligger. I fråga om järnvägens skyldighet att klarlägga skadeförloppet gäller för vissa grunder lindrigare krav än för

Prop. 1984/85:33 187

de övriga. Ansvarsfrihetsgrunderna brukar därför delas in i tvä grupper, de "icke privilegierade" och de "privilegierade".

De icke privilegierade ansvarsfrihelsgmnderna enligt CIM är i princip desamma som enligt CIV. Järnvägen är sålunda fri från ansvarighet, om skadan, förlusten eller dröjsmålet med utlämningen beror pä fel eller försummelse av vamhavaren, på en anvisning som varuhavaren har lämnal och som inte har föranleils av fel eller försummelse pä järnvägens sida eller på fel i själva gödsel. Ansvarsfrihel föreligger vidare, om skadan, förluslen eller dröjsmålei beror på någon omständighet som järnvägen inle hade kunnat undgå eller förebygga följderna av (art. 36 § 2). Om järnvägen vill undgå ansvar genom all åberopa nägon av dessa grunder, måsle järnvägen bevisa all förluslen, skadan eller dröjsmålei var en följd av någon av de omständigheter som nu har nämnts (art. 37 § I).

De privilegierade ansvarsfrihelsgrunderna enligl CIM är sädana omständigheter som pä något sätt ökar risken för transportskada eller gör del rimligt att risken för skador bärs av vamhavaren. Av dessa ansvarsfrihets-grunder kan nämnas vissa fall då en ökad risk för skador föreligger, nämligen all nödvändig förpackning saknas, att godset är av ömtålig beskaffenhet och att gods som tas emot till befordran endast under vissa villkor har lämnats lill befordran utan att dessa villkor är uppfyllda. I vissa fall då del inte föreligger ökad risk för Iransportskada har del ändå ansetts rimligt att göra undantag frän del strikta ansvaret, t.ex. när godset har lastats av avsändaren eller lossats av mottagaren eller när tullbehandlingen av godset har skett genom vamhavarens försorg (art. 36 § 3).

Också för alt undgå ansvarighel genom all åberopa en privilegierad ansvarsfrihelsgrund måste järnvägen bevisa att den ansvarsbefriande omständigheten verkligen har förelegat. Däremol behöver järnvågen inte styrka ett orsakssammanhang mellan den ansvarsbefriande omständigheten och skadan. Skadan skall sålunda i princip anses vara en följd av denna omständighet, om järnvägen visar att skadan kan vara en följd av den. Ansvarsfrihet föreUgger dock inte, om den som kräver ersättning visar all skadan inle är en följd av någon sädan omständighet som utgör ansvarsfrihelsgrund (art. 37 § 2).

De privilegierade ansvarsfrihelsgrunderna kan endast åberopas till befrielse från ansvar för transportskada. De icke privilegierade ansvarsfrihets-grunderna får däremol tillämpas både vid transportskada och vid skada lill följd av dröjsmål (art. 36 §§ 2 och 3; art. 37 §§ 1 och 2).

När etl skadefall har inträffat, ankommer det således på järnvägen alt förebringa den utredning om skadeorsaken som krävs för att ansvarsfrihel skall kunna komma i fråga. Däremol måste vamhavaren bevisa att etl skadefall har inträffat under befordringen. I etl fall har införts en särskild presumtionsregel till varuhavarens förmån. Detta gäller vid s.k. nyinlämning, dvs. när godset efter en avslutad järnvägsbefordran transporteras vidare enligl ett nytt befordringsavtal utan att sändningen har varit ur

Prop. 1984/85:33 188

järnvägens besittning och utan att sändningens tillstånd har ändrats. Om godset efter en nyinlämning befinns ha minskats eller skadals, skall minskningen eller skadan antas ha uppkommit under den befordran som har ägt rum efter nyinlämningen. Presumtionsregeln gäller inle bara när båda befordringarna faller under CIM ulan också när bara den senare befordringen omfattas av CIM, under förutsättning att också en genomgående befordran frän den ursprungliga avsändningsstationen lill den slutliga beslämmelsestationen skulle ha omfattats av CIM (art. 38).

För att kunna få ersättning för förlust av godset måste varuhavaren i princip bevisa all godset verkligen har gått föriorat under befordringen. Om godset har förstörts medan järnvägen innehade det, kan järnvägen i allmänhet utan svårighet själv konstatera detta. Med hänsyn till de mycket stora godsmängder som järnvägarna befordrar måste det inträffa all gods kommer på avvägar och att järnvägen inle med säkerhet kan avgöra vad som har hänt med godset. 1 sådana fall skulle tillämpningen av de vanliga bevisreglerna leda till mycket stora svårigheter för varuhavaren. Utan all behöva förele någon bevisning om att godset verkligen har gäll förlorat får varuhavaren därför anse godset som förlorat, om det inte har lämnats ut till mottagaren eller ställts till dennes förfogande inom 30 dagar efter leveransfristens utgång (art. 39 § 1).

Den omständigheten att vamhavaren tar emot ersättning för gods som anses som förlorat enligt vad som nu har sagts behöver inte innebära alt han avstår från sin rätt att fä ut godset. Vill han ha kvar denna rätt, måste han emellertid i samband med att han tar emot ersättningen skriftligen begära att bli underrättad, om gödsel skulle komma till rätta inom ett år från det att ersättningen utbetalades. Om han har fått en sådan underrättelse och han vill få godset ullämnal, måsle han kräva detta inom 30 dagar från det att han log emot underrättelsen. Järnvägen är då skyldig att lämna ul godset på någon station vid befordringsvägen. Som villkor för uUäm-ningen gäller att mottagaren betalar tillbaka den del av ersättningen som hänför sig till godsets värde. Han är vidare skyldig att betala kostnaderna för befordringen av godset från avsändningsstationen till den station där godset lämnas ut (jfr för inrikes järnvägsbefordan 3 kap. 27 § tredje stycket jämvägstrafiklagen och prop. 1983/84: 117 s. 181). Genom att godset inte längre skall anses som förlorat, har mottagaren möjlighet att i stället för ersättning för förlust få ersättning för dröjsmål med utlämningen av godset. Om godset kommer lill rätta mer än ett år efter del att järnvägen betalade förlustersättning för godset, får järnvägen förfoga över det i enlighet med bestämmelsema i den stal som järnvägen tillhör. Detsamma gäller, när vamhavaren inle skriftligen har begärt att få underrättelse för den händelse att godset kommer till rätta eller om han efter att ha fått en sådan underrättelse inte inom den föreskrivna fristen har begärt all få ul godset (art. 39).

För beräkningen av den ersättning som skall utgå när järnvägen är ansvarig för förlust av godset finns särskilda regler i CIM. Dessa avviker

Prop. 1984/85:33 189

väsentligt från allmänna regler för beräkning av skadestånd. Sålunda sker skadeståndsberäkningen inle med utgångspunkt i den skada som vamhavaren har tillfogats ulan i godsels objektiva värde på avsändningsstationen vid den tidpunkt då godset logs emot lill befordran. Vad som är godsets värde fastställs i första hand med ledning av börsprisei. Om godsslagei inle är noterat på nägon vambörs eller en eventuell notering inle är tillämplig på den plats där godset togs emot lill befordran, skall i stället godsels marknadspris läggas till gmnd för skadeslåndsberäkningen. Med marknadspriset avses del pris som tillämpas vid regelmässig omsättning av varor av del slag som befordringen gäller. Om det inte finns något marknadspris för godset, är godsets värde det allmänna värdet av gods av samma slag och beskaffenhet som del gods som ersättningen avser. Det allmänna värdet är det värde som godset har för envar utan att därvid t. ex. det affektionsvärde som godset kan ha för den skadelidande beaktas (art. 40 § I; jfr 3 kap. 28 § jämvägstrafiklagen och prop. 1983/84: 117 s. 182).

Metoden all grunda skadeslåndsberäkningen på godsets objektiva värde på avsändningsorten leder regelmässigt till att skadeståndet blir lägre än det skulle ha blivit om vanliga beräkningsregler hade tillämpats. Bl.a. innebär metoden all ersättning inle lämnas för utebliven handelsvinst. En ytterligare begränsning av skadeståndels storlek följer i åtskilliga fall av att ersättningen för godsets värde inte får överstiga 17 SDR (ca 143 kr.) för varje kilogram av förluslen i bruttovikt. Järnvägen skall dessutom betala tillbaka befordringsavgiften, tullavgifter och andra ullägg med anledning av befordringen som belöper pä del gods söm har gäll förlorat (art. 40).

Vissa godsslag är till sin naturliga beskaffenhet sådana, all del regdmäs-sigl uppkommer ell vissl svinn vid transport. Till den del svinnel vid befordran av sådant gods inte överstiger en angiven procentsats, är järnvägen fri från ansvarighel för svinnel utan att den behöver föra någon bevisning om orsaken lill detta. Ansvarsfrihet gäller dock inte, om varuhavaren visar all svinnel i etl vissl fall inle beror på godsels beskaffenhet. Om godset helt och hållet har gått förlorat, görs inte något avdrag för svinn när ersättningen skall beräknas (art. 41).

När järnvägen är ansvarig för all godset har skadats under befordringen, skall ersätlningen molsvara den värdeminskning som godset har undergått. När värdeminskningen skall beräknas, skall först del värde bestämmas som godset har i skadat skick på bestämmelseorten vid tiden för utlämningen. Detta värde kan fastställas 1. ex. genom försäljning av del skadade gödsel. Godsels värde i skadat skick skall sedan jämföras med det värde som godset skulle ha haft, om del hade lämnals ul på beslämmelseorten i oskadat skick. Därvid framgår med hur mänga procent godset har minskat i värde på grund av skadan. Den ersällningsgilla värdeminskningen be-släms lill det belopp som motsvarar lika mänga procent av godsels objektiva värde på avsändningsorten. Samma procentuella del av frakt, tull och övriga utlägg i samband med befordringen skall också ersättas (art. 42 §§ I och 3; jfr prop. 1983/84:117 s. 184).

Prop. 1984/85:33 190

1 fråga om värdefullt gods kan en bdoppsmässig begränsning av ersättningens storlek komma i fråga. Järnvägen är nämligen inte skyldig att betala mera i ersättning för skada på godset än som skulle ha utgått, om godset i stället hade gått förlorat. Järnvägens ansvarighel är därför begränsad fill 17 SDR (ca 143 kr.) per kilogram av godsets bruttovikt. Om bara en del av sändningen har minskat i värde till följd av skadan, är maximiersätt-ningen för skadan del belopp som skulle ha betalats om den skadade delen hade gäll förlorad (art. 42 § 2).

När järnvägen är ansvarig för dröjsmål med utlämningen av godset, kan varuhavaren enligl 1970 års CIM kräva viss gottgörelse, även om dröjsmålet inte har orsakat honom någon skada. Enligt 1980 års CIM utgår däremol ersättning för dröjsmål bara när del visas att dröjsmålei har medfört skada. Dröjsmålsersättningen får enligt 1980 års CIM inle översliga tre gånger befordringsavgiften (art. 43 § 1). Enligt 1970 års CIM var gränsen två gånger befordringsavgiften. Några andra regler för hur ersätlningen för dröjsmål skall bestämmas ges inte. Inom den angivna ramen kan således ersättning dömas ut med tillämpning av allmänna regler om hur skadestånd skall bestämmas. Ersättning kan utgå för t. ex. att varan under dröjsmålet har .sjunkit i pris eller att en mottagare, som på grund av dröjsmålet inte har kunnat fullgöra en utfäst leverans, har förlorat handelsvinst eller blivit skadeståndsskyldig (art. 43 § 1).

1 samband med godstransport kan fysiska skador uppkomma på transporterat gods pä grund av att dröjsmål föreligger. Enligt CIM skall sådana skador ersättas enligt dröjsmålsreglerna. Även i den föreslagna järnvägstrafiklagen har sådana skador på godset hänförts till dröjsmålsskador (3 kap. 30 §; jfr prop. 1983/84:117 s. 65 ff, 185).

Om dröjsmål föreligger med utlämningen av gods och godset därefter går förlorat, utgår inle ersättning för dröjsmål vid sidan av ersättning för förlust (art. 43 § 2; jfr prop. 1983/84:117 s. 186 O- Om en del av en godssändning har gått förlorad, kan på motsvarande sätt dröjsmålsersätl-ning inte komma i fråga för den delen men däremot för vad som inte har gäll förlorat (art. 43 § 3). Om godset har blivit fördröjt och dessutom skadat genom inverkan av någon annan omständighet än dröjsmålet, kan ersättning utgå både för dröjsmålet och för transportskadan (art. 43 § 4). I de fall då ersättning betalas både för dröjsmål och för förlust eller transportskada, får emellertid den sammanlagda ersättningen inle översliga det maximibelopp som skulle ha gällt om hela godssändningen hade gäll förlorad (art. 45 § 5).

Vid skador i samband med godstransport är järnvägens ansvarighel sålunda begränsad till ett visst högsta belopp. Detta gäller i princip oberoende av grunden för ersättningsskyldigheten (art. 51). Järnvägen har dock inle räll lill ansvarsbegränsning, om skadan har orsakats genom uppsåt på järnvägens sida. I sädana fall omfattar järnvägens ersättningsskyldighet hela den uppkomna skadan enligt allmänna regler om hur skadestånd skall

Prop. 1984/85:33 191

bestämmas. Om däremol skadan har orsakals genom grov vårdslöshet på järnvägens sida, är ersältningsskyldigheten begränsad men till ell dubbelt så högt belopp som det maximibelopp som annars gäller enligt CIV (art. 44). Del bör påpekas att enligl den föreslagna jämvägstrafiklagen järnvägens ansvarighet såvitt gäller gods är obegränsad också vid grov vårdslöshet (1 kap. 7 §).

I den mån befordringen sker enligl en normallariff, är varuhavaren tillförsäkrad del skadeståndsskydd som följer av de bestämmelser som nu har redovisats. Om varuhavaren anser sig kunna till någon del avstå från detta skadeslåndsskydd, kan del finnas möjligheter för honom all göra detta i utbyte mot lägre fraktkostnader. Järnvägarna kan nämligen i särskilda tariffer göra förbehåll om att lägre begränsningsbelopp skall gälla för ersättning vid förlust av eller skada på godset eller vid dröjsmål med ullämningen än som föreskrivs i CIM. Delta är dock bara tillätet, om frakten enligl den särskilda tariffen är nedsatt i förhållande till den frakt som följer av normaltariffen (art. 45).

Som har nämnts i det föregående kan vamhavaren förstärka sitt skade-ståndsrätlsliga skydd genom att i fraktsedeln ange etl vissl belopp som leveransintresse. Om leveransintresse har deklarerats, inverkar detta inle på grunden för järnvägens ansvarighel. När järnvägen är ansvarig, ökar däremot varuhavarens möjlighet att få hela skadan ersatt. Förutom den del av skadan som läcks enligl de vanliga ersättningsreglerna skall nämligen som tidigare har nämnts återstoden av skadan ersättas upp lill del belopp som har deklarerats som leveransinlresse. När del gäller transportskador får under "återstoden av skadan" hänföras dels sådana subjektiva skadeståndsposter som inte beaktas när ersättning beräknas på grundval av godsets objektiva värde, dels det godsvärde som inte är ersällningsgilll med hänsyn lill de beloppsmässiga begränsningsreglerna. Vid dröjsmål är "återstoden av skadan" den del av skadan som överstiger det maximibelopp som anges i art. 43 § I, dvs. tre gånger befordringsavgiften (art. 46).

För beräkning av ränta pä ersättningsbelopp gäller en enhetlig räntefot om 5%. Rätt till ränta föreligger dock bara när ersättningsbeloppet är större än 4 SDR (ca 33 kr.) per fraktsedel (art. 47).

I den förut nämnda listan över linjer som omfattas av CIM kan också sjöfartslinjer tas upp. Om en sjöfarislinje som finns upptagen i listan tas i anspråk för en genomgående internationell befordran i kombinerad järnvägs- och sjötrafik, skall de järnvägsrättsliga reglerna tillämpas på hela befordringen och således ocksä på sjöbefordringen. En stal kan emellertid såviii gäller sina sjöfartslinjer mildra fraklföraransvaret under sjöbefordringen genom att för denna befordran låta också vissa sjörällsliga ansvars-frihelsgmnder gälla vid sidan av de järnvägsrättsliga. Detla sker genom att den stal som låter föra in en sjöfartslinje i listan därvid låter anteckna i listan all den nämnda ansvarslindringen skall gälla. Utöver de järnvägsrättsliga ansvarsfrihetsgrunderna kommer då järnvägen att för befordring-

Prop. 1984/85:33 192

en pä sjöfartslinjen kunna åberopa ell antal ansvarsfrihelsgrunder som motsvarar vissa av de ansvarsfrihetsgrunder som anges i 1924 års konvention om fastställande av vissa gemensamma regler i fråga om konossement (de s.k. Haagreglerna), bl. a. i fräga om s.k. nautiskt fel och brand (art. 48). I fråga om järnvägens ansvarighel för atomskada (art. 49). järnvägens ansvarighet för sina anställda och andra medhjälpare (art. 50), möjligheterna att göra gällande anspråk mot järnvägen på någon annan grund än CIM (art. 51 § I) och möjligheterna att rikta ersättningsanspråk mol järnvägens medhjälpare (art. 51 § 2) gäller vid godsbefordran samma regler som vid befordran av resande och inskrivet resgods. I dessa hänseenden hänvisas till vad som anförs i anslutning till art. 44-46 i CIV.

Framställande av anspråk (art. 52-58)

Om järnvägen upptäcker eller får anledning anla alt gods har skadals eller gäll förloral eller om den som har räll lill gödsel påslår all delta är fallet, skall järnvägen genasl göra en utredning. Bestämmelserna om denna utredning (art. 52) överensstämmer i sak med motsvarande reglering i CIV (art. 48).

Som förut har nämnts är samtliga järnvägar som har deltagit i en internationell godsbefordran solidariskt ansvariga för befordringen i dess helhet. Detta innebär emellertid inte att transportkunden kan framställa ett ersättningskrav mot vilken som helst av de ansvariga järnvägarna. Etl anspråk som gäller något annat än återbetalning av erlagt belopp eller utbetalning av efterkravsbdopp måsle riktas mot avsändningsjärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg på vars linje den omständighet har inträffat som har gett upphov lill anspråkel. Ell anspråk kan riktas mot bestämmelsejärnvägen, även om den inle har övertagit vare sig godset eller fraktsedeln (art. 55.3). Ett ersättningskrav kan framställas antingen vid domstol (art. 55) eller som ett krav utom rätta (art. 53).

1 likhet med CIV innehåller CIM (art. 54) en reglering av frågan om s.k. saklegitimation, dvs. vem som är behörig all göra gällande ett ersättningskrav mot järnvägen. Denna fräga är mera komplicerad vid godsbefordran än vid person- och resgodsbefordran, eftersom det i ell godsbefordringsavtal i regel finns två motparter lill jämvägen. 1 fräga om vissa krav är det ulan vidare klart vem som är järnvägens molparl. Vid de flesla krav på ersältning pä grund av etl befordringsavtal kan emellertid säväl avsändaren som mottagaren komma i fräga, dock inte båda samtidigt. Avsändaren har talerält så länge mollagaren inle har överlagii fraktseddsorigina-lel eller lagit emot godset. Avsändarens talerält upphör också när mottagaren, efter det att godset har kommit fram till bestämmelsestationen, har begärt att fä ul fraktsedeln och godset. Delsamma gäller, om godset har gått förlorat eller om mottagaren har rätt att anse godset som förloral. Avsändarens talerält upphör slutligen, när mottagaren har ulnylljal sin räll att ändra fraktavtalet. Om nägon av de nu nämnda omständigheterna har

Prop. 1984/85:33 193

inträffat, har mottagaren därmed ocksä blivit behörig alt föra talan mot järnvägen. Har han utnyttjat sin räll alt ge anvisning om all godset skall befordras lill en ny mottagare, upphör emellertid hans rätt alt göra anspråk gällande, när den nye mottagaren har övertagit frakiseddsoriginalet eller tagit emot godset eller på något annat sätt har ulnylljal sina möjligheter all inträda i befordringsavtalet. När den ursprunglige mollagarens talerätt har upphört, tillkommer rällen all framställa anspråk den slullige mottagaren (art. 54).

När vamhavaren avser att väcka talan mol järnvägen på grund av en internationell godsbefordran, kan han som nämnts i regel välja mellan olika järnvägar. Avgörande för valet torde i allmänhet vara frågan lill vilket land rättegången frän hans synpunkt lämpligen bör förläggas. En järnväg är nämligen i princip inte skyldig alt svara vid domstol i någon annan stal än den som jämvägen tillhör (art. 56). När talan väcks mol en järnväg, bortfaller rätten till talan mot de övriga (art. 55 § 4).

I CIM finns bestämmelser om reklamation (art. 57). Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande reglering i CIV (art. 54). Den frist inom vilken en skada som inte kan upptäckas utifrån skall anmälas går dock vid godsbefordran ut sju dagar efter det att godset togs emot, mol tre dagar vid befordran av inskrivel resgods. Vidare har en vamhavare längre lid på sig än en resande när del gäller att framställa anspråk med anledning av att den befordrade egendomen har lämnals ul för sent. Vid godsbefordran gäller i detta fall en frist på 60 dagar mot 21 dagar vid befordran av inskrivet resgods.

Liksom vid befordran av inskrivet resgods är preskriptionstiden vid godsbefordran i regel etl år. En tvåårig preskriptionstid gäller dock. när fordringen avser ell efterkravsbdopp som järnvägen har uppburit av mottagaren eller etl överskoll från en försäljning av godset eller när fordringen hänför sig till en befordran som har föregått en nyinlämning. Preskriptionstiden är likaså två år, om fordringen avser en skada som har framkallats uppsåtligen från järnvägens sida eller om fordringen grundas på svikligt förfarande. Om en fordran preskriberas, bortfaller inte bara rätten att göra fordringen gällande genom käromål ulan ocksä möjligheten att göra fordringen gällande genom genkäromål eller yrkande om kvittning (art. 58).

Del inbördes förhållandet mellan järnvägarna (art. 59-64)

I CIM finns vissa bestämmelser om del inbördes förhållandet mellan flera järnvägar som har deltagit i en genomgående godsbefordran (art. 59-64). Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande reglering i CIV (art. 56-61). I fråga om den slutliga ansvarigheten för dröjsmålsskada är dock reglerna för godsbefordran något utföriigare. Detla sammanhänger med att det vid godsbefordran inle utan vidare är klart om den tid som en viss järnväg har använt för sin del av befordringen är för lång eller ej. På grund härav regleras i CIM hur den totala leveransfristen 13 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 194

skall fördelas på de järnvägar som deltar i befordringen (art. 61). CIM innehåller motsvarande avvikelse från 14 kap. 5 § rättegångsbalken som CIV. Etl krav som en järnväg har framställt regressvis mol en annan järnväg får sålunda inte handläggas gemensamt med det skadeståndskrav som har väckts med anledning av befordringsavtalet (art. 62 § 5).

Tillfälliga avvikelser (art. 65)

Reglerna om avsändarens rätt att avgöra hur fraktkostnaderna skall betalas, att belägga gödsel med efterkrav och att ändra befordringsavtalet under befordringen kan i lider av ekonomisk instabilitet ge upphov lill betydande svårigheter vid avräkningen emellan järnvägarna. Med anledning av de särskilda förhållanden som rådde efter de båda världskrigen gjorde järnvägarna — till en början ulan egentligt fördragsslöd - olika inskränkningar i de rättigheter som enligt de då gällande fördragen i princip tillkom avsändaren. Så småningom skapades fördragsenliga möjligheter att komma lill rätta med svårigheter av delta slag.

Enligt CIM får en medlemsstat ensidigt utfärda vissa inskränkande föreskrifter, om det ekonomiska och finansiella läget i någon stat skulle medföra stora svårigheter att upprätthälla sedvanliga ekonomiska förbindelser mellan järnvägar i olika stater. Sådana inskränkande föreskrifter kan ha till syfte t.ex. att hindra att frakter erläggs i en valuta som snabbi sjunker i värde eller i sin helhet erläggs i del egna landets valuta med påföljd alt en knapp reserv av utländsk valuta måste las i anspråk för betalning av en utländsk järnvägs andel av frakten. Föreskrifter kan bl. a. meddelas om all frakten för en sändning från en viss främmande stat måste vara betald åtminstone lill den statens gräns, att en sändning från eller lill en viss främmande siat inte får beläggas med efterkrav och att avsändaren inle får utnyttja sin rätt att ändra befordringsavtalet lill att omdestinera godset lill etl annat bestämmelseland än det som urspmngligen har angetts. I stället för att själv meddela inskränkande föreskrifter kan en stat ge sina järnvägar rätt alt med utländska järnvägar komma överens om alt vissa avvikelser från fördragets bestämmelser om betalningen av frakten och om förfoganderätten under befordringen skall gälla i dessa järnvägars inbördes trafik (art. 65).

Förhällandet till vissa andra fördrag (art. 66)

Vad som har sagts i anslulning till art. 62 i CIV om förhållandel till vissa andra fördrag gäller också i fråga om CIM (art. 66).

4.5 Bilagorna till CIM

4.5.1 Bilaga I: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID)

RID ulgör i förslå hand avtalsvillkor, inte offentligrältsliga säkerhetsföreskrifter, även om del kunde uppfattas sä. Skall RID användas som en

Prop. 1984/85:33 195

direkt tredjemansföreskrift eller kompletteras med sädana, krävs att detla uttryckligen föreskrivs i nationell räll. Detla har gjorts i Sverige genom 20 § förordningen (1982:923) om transport av farligt gods. Eftersom RID är mycket omfattande (mer än 400 sidor), ges i det följande bara en kortfattad översikt över dess uppbyggnad.

Första avdelningen inleds med en förteckning på de åtta huvudklasser av fariigl gods som omfattas av RID. Klassificeringen bygger främst på arten av den fara som godset representerar. De åtta klasserna är:

1. explosiva ämnen,

2. komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser,

3. brandfarliga välskor,

4. brandfarliga fasta ämnen, självantändande ämnen och ämnen som utvecklar brandfarlig gas i kontakt med vallen,

5. oxiderande ämnen samt peroxider,

6. giftiga ämnen, vämjeliga ämnen och ämnen med benägenhet alt orsaka infektioner,

7. radioaktiva ämnen,

8. frätande ämnen.

I första avdelningen anges vidare vilka varuslag som är helt uteslutna från befordran, vilka som befordras under fömtsätlning all de särskilda föreskrifterna för vaije vamslag har uppfyllts saml vilka varuslag som befordras utan särskilda villkor. Del anmärks särskilt alt undanlag från RID:s föreskrifter kan göras genom bl.a. överenskommelser mellan två eller flera staler. Härigenom kan varuslag, som enligt RID inle får befordras, ändå tillåtas för befordran på särskilda villkor. Avdelningen innehåller också hänvisningar lill föreskrifter som kan ha utfärdals av tullmyndigheter och andra förvaltningsmyndigheter. Slutligen finns i avdelningen om-räkningslabeller för mått-, vikt- och andra enheter saml en översikt över innehållet i de särskilda underbilagorna till RID.

Andra avdelningen, som är den mest omfattande, innehåller bl.a. de särskilda villkor som skall vara uppfyllda för befordran av varje ämne eller varuslag. Villkoren kan t.ex. röra de tekniska krav som ställs på ämnet självt eller pä förpackningar och behållare.

Den tredje avdelningen omfattar tio underbilagor. Dessa innehåller ingående beskrivningar av bl.a. hur tekniska prov skall utföras och vilka provresultat som måste uppnäs för all de transportvillkor som föreskrivs i andra avdelningen skall anses uppfyllda.

RID avslutas med två alfabetiskt uppställda register över dels de ämnen och vamslag som omfattas av RID, dels brandfarliga vätskor av klass 3 samt deras särskilda egenskaper.

4.5.2 Bilaga II: Reglemente om internationeU järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP) I reglementet behandlas befordran av s.k. privatvagnar, dvs. järnvägs-

Prop. 1984/85:33 196

vagnar som tillhör andra rättssubjekt än järnvägar. Där regleras förhållandel mellan en privatvagns registrerade innehavare och järnvägen. Privatvagnar betraktas inte som ett transportmedel som står till järnvägens förfogande utan som gods som har tagits emot till befordran. Detla gäller oavsett om de är tomma eller lastade.

En privatvagn måsle registreras för att vagnen skall få sältas in i internationell trafik (art. 2). I motsats lill vad som gäller om järnvägens ansvarighel för gods är järnvägen i princip ansvarig för skador pä en privalvagn endast om vårdslöshet föreligger på järnvägens sida. För all gä fri från ansvar måste järnvägen dock bevisa all oaktsamhet inle har förelegat (art. 12 § 1). Privalvagnens innehavare är ansvarig gentemot järnvägen i enlighet med registreringsavtalet för skador som orsakas av vagnen (art. 12 § 6).

RIP innehåller vidare regler om begränsning av järnvägens ansvarighet vid dröjsmål saml om höjning av ansvarsbegränsningen vid dröjsmål när leveransfrislen har garanterats av järnvägen (art. 14).

Även om avsändaren eller mottagaren av en privatvagn är någon annan än den registrerade innehavaren, har endast denne talerält när del gäller anspråk på ersättning mot järnvägen. Talan får inle väckas mot nägon annan än registreringsjämvägen (art. 12 § 5). Endast denna järnväg har talerält såvitt gäller sina och andra järnvägars anspråk mot privatvagnens innehavare (art. 12 § 6).

4.5.3 Bilaga III: Reglemente om internationeU järnvägsbefordran av con
tainrar (RICo)

RICo är uppbyggt på i stort sett samma sätt som RIP. I RICo regleras transportkundens ansvarighet gentemot järnvägen för skada på en container som tillhör järnvägen. Det är här fråga om etl närmast strikt ansvar. Vidare ges närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när en container lämnas lill befordran, om uppgifter i fraktsedeln och om skötsel av containrar. Slutligen finns vissa regler för containrar som ägs av andra än järnvägen.

4.5.4 BUaga IV: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av ex
pressgods (RIEx)

Enligl reglementet får som expressgods befordras bara sådani gods som utan särskilda åtgärder kan befordras i persontåg. I de internationella tarifferna anges vilka godsslag som befordras som expressgods. Farligt gods får inte befordras som expressgods, om inte detta tillåls uttryckligen i RID eller i tarifferna. I övrigt innehåller RIEx föreskrifter om vad transporthandlingen skall innehålla, om leveransfrister saml om tillåtna och icke tillåtna avvikelser från CIM.

Prop. 1984/85:33 197

5 Departementspromemorians förslag

1 departementspromemorian föreslås att Sverige skall tillträda COTIF.

I promemorian läggs fram förslag lill en lag om internationell järnvägstrafik. Genom denna lag införlivas COTIF i erforderlig omfattning med svensk rätt. Huvuddelen av de materiella bestämmelserna i fördragel finns i de båda bihangen, bihang A (CIV) och bihang B (CIM) jämte fyra bilagor. Enligt lagförslaget skall dessa båda bihang - med vissa undantag - tillämpas som svensk lag. I dessa delar skall COTIF alltså enligl förslaget införlivas med den svenska rättsordningen genom s.k. inkorporation. Detla innebär alt bihangens bestämmelser kommer all gälla i Sverige i sin franska lydelse.

I fråga om bihang A görs dock enligt promemorians förslag undantag i fråga om de regler som gäller järnvägens ansvarighet för skador som tillfogas resande och egendom som resande bär på sig eller har med sig som handresgods. I den utsträckning dessa regler återges i det förslag till ny järnvägstrafiklag som f.n. behandlas av riksdagen föreslås all den lagen skall tillämpas i stället för bihang A.

Inkorporalionen genom den föreslagna lagen om internationell järnvägstrafik skall omfatta bilagorna II, III och IV till bihang B (reglementena om inlernalionell järnvägsbefordran av privalvagnar, av conlainrar resp. av expressgods, RIP, RICo och RIEx). Bilaga I lill bihang B (reglementet om internationell järnvägsbefordran av fariigl gods, RID) skall däremol enligl promemorians förslag införlivas med svensk rätt genom förordning. Även i detta fall skall införlivandet ske genom inkorporation.

Själva fördraget innehåller som redan har nämnts vissa bestämmelser om Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). Där regleras sålunda organisationens uppbyggnad och verksamhet. Vidare innehåller fördragel vissa bestämmelser som endast rör medlemsstaternas inbördes förhållanden. Enligt promemorian föranleder dessa bestämmelser inle nägon svensk författningsreglering. I fördragel finns emellertid ocksä vissa processrättsliga regler, framför allt bestämmelser om verkställighet av domar. I promemorian föreslås all dessa beslämmdser införiivas med svensk rält genom transformation i den föreslagna lagen om internationell järnvägstrafik.

6 Sammanfattning av remissyttrandena

Remissinstanserna har tillstyrkt att Sverige skall tillträda COTIF eller har inte haft något att erinra mot ett svenskt tillträde.

De flesta remissinstanserna har avstått från att beröra promemorians förslag att i huvudsak införiiva COTIF med svensk räll genom inkorporation. De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga, hovrätten för

Prop. 1984/85:33 198

Västra Sverige, konsumentverket och Sveriges advokatsamfund, har emellertid tillstyrkt förslaget i denna del. Hovrätten har framhållit all införiivningslekniken i första ögonblicket ter sig förvirrande, eftersom vissa undantag har gjorts, bl. a. i fråga om befordran av resande. Hovrätten har dock ansett den valda lösningen mest lämplig.

Under remissbehandlingen har dock pä en del punkter framförts kritik mol vissa regler i de båda bihangen lill fördraget. Nägra remissinstanser har sålunda ansett all den räntesats som enligt COTIF gäller för obetald skadeersättning är alltför låg. Det begränsningsbelopp som gäller för järnvägens ansvarighel när den resandes personliga egendom skadas har av en remissinstans också ansetts vara alltför lågt. Vidare har kritik riktals mot bevisbörderegeln för en resande som har fått sitt handresgods skadat utan att själv ha tillfogals personskada. Preskriptionsreglerna i CIM har av en remissinstans ansetts vara alltför komplicerade. Konsumentverket har ansett att de reklamationsfrister som föreskrivs i fördragel är klart otillfredsställande från konsumentsynpunkt. En remissinstans har framfört kritik mot all del i COTIF har införts ett nytt skiljedomsinstilut med fullständiga procedurregler. Denna remissinstans har ansett del vara angeläget att skillnaderna gentemot andra internationella regler rörande skiljedom begränsas. Flera remissinstanser har ansett det anmärkningsvärt att en sådan fysisk skada på transporterat gods som har uppkommit till följd av dröjsmål skall betraktas som dröjsmålsskada. Några remissinstanser har föreslagit att Sverige vid framtida revisioner av COTIF skall verka för ändringar på de kritiserade punkterna.

7 Föredraganden

7.1 Sveriges tillträde tUl COTIF

Mitt förslag: Sverige tillträder COTIF snarast möjligt.

Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det ulan erinran.

Skäl för mitt förslag

Allmänt

Som framgår av vad jag har anfört i del föregående har Sverige sedan länge deltagit i det internationella järnvägssamarbetet. Sverige har sålunda tillträtt de fördrag rörande internationell järnvägstrafik som gäller f.n..

Prop. 1984/85:33 199

1970 års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM), 1970 års fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) saml 1966 års konvention om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas (tilläggskonventionen till CIV). Dessa överenskommelser kommer inom kort att ersättas av en ny inlernalionell överenskommelse, 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF). Sverige har aktivt deltagit i det arbete som har lett fram till detla nya fördrag. Som jag tidigare har nämnt kommer COTIF att träda i kraft den 1 maj 1985. COTIF har redan lillträtts av 16 staler, Belgien, Bulgarien, Danmark, Frankrike, Jugoslavien, Libanon, Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tjeckoslovakien, Tyska Demokratiska Republiken, Ungern och Österrike. Det finns anledning anta att de fiesta av de 33 stater i Europa, Främre Orienten och Nordafrika, som är bundna av de nu gällande fördragen, också kommer att tillträda COTIF inom den närmaste liden.

1 departementspromemorian förordas att Sverige tillträder COTIF. Remissinstanserna har tillstyrkt ett svenskt tillträde eller har inle haft något att erinra mol detta.

I sakligt hänseende överensstämmer den övervägande delen av bestämmelserna i COTIF med motsvarande bestämmelser i de fördrag som gäller f n. Regleringen i de tvä bihangen till COTIF, CIV och CIM, motsvarar också i allt väsentligt den reglering som finns i det förslag till ny järnvägstrafiklag som f n. behandlas av riksdagen. När det gäller del sakliga innehållel måste därför COTIF från svensk synpunkt anses ha fått en i huvudsak tillfredsställande utformning.

Konstitutionella frågor

En internationell överenskommelse antas och ändras traditionellt vid en diplomatisk konferens Ofr 1969 års Wienkonvenlion om traktaträtlen, art. 9 och 39). För att en sålunda antagen överenskommelse eller beslutad ändring skall bli bindande för en stat fordras normalt dessutom att en särskild viljeförklaring (ratifikation eller motsvarande) avges av statens regering. För Sveriges del måste riksdagen ofta godkänna överenskommelsen eUer ändringen (10 kap. 2 och 4 §§ regeringsformen).

Det förekommer emellertid alt vissa internationella överenskommelser innehåller föreskrifter om ett förfarande för ändring av överenskommelsen som innebär förenklingar i förhållande till det traditionella ändringsförfarandet. Delta är fallet i fråga om COTIF. Ändringar i COTIF kan nämligen antas genom majoritetsbeslut av de fördragsslutande staterna. Detta medför vissa problem för Sveriges del när det gäller sättet att med svensk rätt införliva de ändringar som beslutas enligt det förenklade förfarandet.

Som har redovisats i avsnitt 4.1 kan ändringar av ell stort antal bestämmelser i bihangen beslutas av revisionsulskoliet, medan fackutskottel för befordran av fariigl gods kan besluta om ändringar i RID. För alt en ändring skall antas av ett utskott, krävs att minst en tredjedel av de stater

Prop. 1984/85:33 200

som är företrädda vid omröstningen röstar för ändringen och att antalet röster för ändringen överstiger antalet röster mot (art. 8 § 5). När etl utskott har beslutat om en ändring, skall centralbyrån underrätta medlemsstaterna om beslutet. Om minst en tredjedel av medlemsstaterna har lill centralbyrån anmält invändning mol beslutet inom fyra månader frän det all underrättelsen lämnades, förfaller ändringsbeslutet. I annat fall träder ändringen i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i lotfte månaden efter den månad under vilken centralbyrån lämnade medlemsstaterna underrättelse om ändringen. En stat som inle vill bli bunden av ändringen måste säga upp fördraget. Om en stal som har anmält invändning mot ändringen inom fyramånadersfristen säger upp fördraget senast två månader före den dag då beslutet skulle träda i kraft, träder ändringen i kraft försl när den statens uppsägning får verkan (art. 21).

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ingås överenskommelser med andra stater av regeringen. Regeringen får dock inte ingå en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige utan att riksdagen har godkänt den, om överenskommelsen förutsätter all lag ändras eller upphävs eller alt ny lag stiftas (10 kap. 2 § regeringsformen).

Större delen av bestämmelserna i de båda bihangen till COTIF, bihang A (CIV) och bihang B (CIM), rör förhållandet mellan enskilda. De måste därför införlivas med svensk rätt genom lag (8 kap. 2 § regeringsformen). Ell svenskt tillträde till COTIF kräver därför riksdagens godkännande.

Vad försl gäller ändringsbeslut som fattas av generalförsamlingen måsle sådana beslut ratificeras eller godkännas av mer än tvä tredjedelar av medlemsstaterna innan de träder i kraft. Delta kommer erfarenhetsmässigt att ta viss lid, ett eller ett par år. Del finns därför enligt min mening anledning utgå från att del i fråga om sådana ändringar inte kommer att medföra några större svårigheter att låta riksdagen ta ställning till ändringarna. Jag vill tillägga att en del av bestämmelserna i själva fördraget rör organisatoriska frågor eller i övrigt endast medlemsstaternas inbördes förhållanden. Dessa bestämmelser föranleder inte någon lagstiftning. Ändringar i bestämmelser av detta slag torde därför ofta kunna ratificeras av regeringen utan att riksdagen hörs.

Det torde emellertid bli ganska ovanligt att generalförsamlingen beslutar om ändringar i COTIF. I de flesta frågor beträffande vilka man kan förutse behov av att ändra fördraget, nämligen i de frågor som regleras i bihang A (CIV) och bihang B (CIM), är det utskotten som är behöriga att besluta om ändringar. De tidsfrister som då kommer att gälla är betydligt kortare. I dessa fall kan det bli svårt att hinna med riksdagsbehandling av ändringarna. Det finns därför anledning att överväga i vilken utsträckning de ändringar som beslutas av utskotten kan vara av sådant slag att de måste underställas riksdagen för godkännande.

Fackutskottel är bara behörigt att besluta om ändringar i bilaga I till bihang B. Denna bilaga innehåller reglementet om internationell järnvägs-

Prop. 1984/85:33 201

befordran av fariigt gods (RID). Delta reglemente omfattar i huvudsak föreskrifter av leknisk nalur. Enligl min uppfatining måste regleringen i RID i sin helhet anses vara av sådant slag att den faller inom regeringens normgivningskompetens. RID bör därför kunna införlivas med svensk rätt genom förordning. Även ändringar i RID kan i sä fall införlivas genom förordning. Regeringen bör inte ha någon svårighet alt vidta de nödvändiga åtgärderna för en sådan införlivning inom den tid som står till förfogande enligt fördragel. Beslut av fackutskottel om ändringar i RID medför alltså inle några konsiilulionella svårigheter.

Revisionsulskoliet är däremot behörigt alt ändra ett stort antal civilrätts-liga bestämmelser i bihangen och i bilagorna lill bihang B med undantag av RID. Utskottets behörighet omfattar bl.a. bestämmelser om järnvägens och transportkundens rättigheter och skyldigheter mot varandra. Enligl 8 kap. 2 § regeringsformen måste frågor av detla slag regleras i lag. Ändringar som rör sådana frågor måste därför godkännas av riksdagen. Därvid uppkommer frågan om det är möjligt att undvika de svårigheter som de korta tidsfristerna i ändringsförfarandet medför genom att riksdagen "i förväg" godkänner de ändringar som kan komma all beslutas i enlighet med regleringen i COTIF. En sädan ordning skulle också ha den fördelen att riksdagen inle behövde belastas med all la ställning lill ändringar som är av ringa belyddse.

Av intresse i detla sammanhang är regleringen i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Enligt detla lagrum fär beslutanderätt som enligt regeringsformen tillkommer riksdagen, regeringen eller något annat organ som anges i regeringsformen i begränsad omfattning överlåtas till mellan-folklig organisation för fredligt samarbete lill vilken Sverige är eller skall bli anslutet. Överlåtelse får dock inte ske av beslutanderätt som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag eller fräga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. regeringsformen. Beslut om överlåtelse fattas i samma ordning som vid stiftande av gmndlag.

Den fräga som uppkommer är om 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen är tillämpligt på det förenklade ändringsförfarande som föreskrivs i COTIF. Mellanstatliga organisationen för inlernalionell järnvägstrafik (OTIF) är en meUanfolkUg organisation för fredligt samarbete. De frågor som regleras i COTIF faller i och för sig inom de ämnesområden pä vilka beslutanderätt kan delegeras enligt detla lagrum. Frågan är emellertid om det i fråga om COTIF rör sig om ett överförande av beslutanderätt lill en mdlanfolklig organisation. Denna fräga har behandlats av utredningen med uppdrag att göra en översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen. Utredningen har i januari 1984 avgetl betänkandet (SOU 1984:14) RF 10:5. Betänkandet remissbehandlas f n. Utredningens slutsats är att 10 kap. 5 § forsla stycket regeringsformen knappast kan vara fillämpligl i fråga om ändringsförfaranden av del slag som finns i COTIF.

Prop. 1984/85:33 202

Enligt min uppfattning talar övervägande skäl för att 10 kap. 5 § förslå slyckel regeringsformen inte är tillämpligt på del ändringsförfarande som föreskrivs i COTIF. Del är nämligen här inle fråga om någon egentlig överlåtelse av beslutanderätten lill OTIF. Visserligen har OTIF: s organ enligt COTIF rätt all beslula om ändringar i fördragel. Genom alt tillträda COTIF överlåter emellertid Sverige inle normgivningsmaklen lill OTIF, ulan Sverige åtager sig enbart all införliva de ändringar som dess organ beslutar med den svenska rättsordningen. Varken revisionsutskottet eller fackutskottet synes f.ö. kunna ta emot sådan normgivningsmakt. Regeringsformen i sin nuvarande lydelse synes därför inle ge uirymme för riksdagen att "i förväg" godkänna de ändringar som kan komma alt antas inom OTIF. Del torde inte heller vara möjligt att i en lag föreskriva att sädana ändringar skall gälla i Sverige från den dag då de träder i kraft enligl COTIF.

Jag anser således alt de behöriga statsorganen, riksdagen och regeringen, enligt gällande rält i varje särskilt fall måste ta ställning till om Sverige skall godta en sådan ändring. Jag vill emellertid framhålla att det inte är sannolikt att några större ändringar kommer att beslutas under de närmaste åren utom såvitt gäller RID.

Således anser jag att de konstitutionella svårigheter som jag nu har redovisat inle bör medföra att Sverige måste ställa sig utanför COTIF.

Materiella frågor

I del föregående (avsnitt 6) har jag nämnt att det under remissbehandlingen av departementspromemorian på en del punkter har framförts kritik mol del materiella innehållel i de båda bihangen till COTIF, CIV och CIM. Jag kan till stor del instämma i den kritik som remissinstanserna har framfört. På några punkter har sålunda COTIF enUgt min uppfattning fått ett innehåll som inte är helt tillfredsställande. På de flesta av de punkter som remissinstanserna har berört är det dock inte möjligt alt i svensk rätt införa bestämmelser för internationell järnvägsbefordran som avviker från COTIF. På några andra punkter har emellertid de fördragsslutande staterna vissa möjligheter all införa en särreglering. Jag kommer i det följande (avsnill 7.3) att ta upp några av dessa frågor. De brister som COTIF har är enligt min mening uppenbarligen inte av sådan vikt alt de kan anföras som skäl för att Sverige skulle avstå från att tillträda fördraget.

Slutsats

För min del anser jag det självklart att Sverige också i fortsättningen skall delta i del internationella järnvägssamarbetel inom ramen för den konventionsreglering som COTIF innebär och som kommer att gälla i de flesta europeiska länder och i en del länder i Främre Orienten och Nordafrika. Jag förordar därför alt Sverige snarast tillträder COTIF.

Prop. 1984/85:33 203

7.2 Metoden för att införliva COTIF med svensk rätt

Mitt förslag: Bihang A och bihang B lill COTIF (CIV och CIM) införiivas med svensk rätt genom inkorporation och kommer därigenom alt gälla som svensk rält i sin franska lydelse. Från inkorporation av bihang A undantas de bestämmelser som reglerar järnvägens ansvarighel för skada vid befordran av resande. I delta hänseende tillämpas I och 2 kap. i förslaget lill jämvägstrafiklag. Vissa processrätlsliga regler transformeras lill svensk lagtext. Bilaga I till bihang B (reglementet om inlernalionell järnvägsbefordran av fariigl gods, RID) införlivas med svensk rätt genom förordning med inkorporationsmetoden. Protokollet om immunitet och privilegier för OTIF införlivas med svensk rätt genom ändring i bilagan lill lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna tillstyrker promemorieförslagel.

Skäl för mitt förslag

Olika metoder för att införliva internationella överenskommelser med den svenska rättsordningen

I svensk räll finns inle några föreskrifter om hur bestämmelserna i en internationell överenskommelse som Sverige tillträder skall införlivas med den svenska rättsordningen. Den praxis som har utbildats innebär följande.

Om bestämmelserna i en överenskommelse berör uteslutande staten som sådan, dvs. dess rättigheter och skyldigheter i förhållande lill andra staler, krävs inte några särskilda lagstiftningsåtgärder. När bestämmelserna berör myndigheternas eller enskildas handlande, utgår man däremot sedan länge ifrån all det behövs en särskild stalsrättslig akt vid sidan av beslutet om tillträde som gör att konventionens bestämmelser blir tillämpliga i Sverige. Detla sker genom att en lag eller annan författning utfärdas genom vilken bestämmelserna i överenskommelsen införlivas med den svenska rättsordningen till den del dessa bestämmelser saknar motsvarighet i eller strider mol de gällande svenska rättsreglerna.

När en överenskommelse skall införlivas med svensk rätt, kan två olika metoder komma i fråga. Överenskommelsens bestämmelser kan sålunda införlivas med svensk rätt antingen genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporation.

Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rält lill svensk författningstext. Därvid används den teknik i fråga om systematik och språkbmk

Prop. 1984/85:33 204

som normalt används vid renl intern lagstiftning. Ett alternativt förfarande är all en konvenlionstexl, som är avfattad enbart på främmande språk, i en mer eller mindre ordagrann översättning lill svenska tas in i den svenska författningen. I detta fall är det den svenska översättningen som är den gällande författningen.

Inkorporation innebär all del i en lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndigheterna. När inkorporationsmetoden används, blir den autentiska konvenlionstexten - på ett eller flera främmande språk — gällande svensk författningstext. Som ell hjälpmedel brukar vid sidan av de autentiska texterna också publiceras en översättning av överenskommelsen till svenska.

När konvenlionsbeslämmdser överförs till svensk räll, har i praxis använts både transformationsmetoden och inkorporationsmetoden. Den förra metoden kan alltid användas, medan den senare metoden endast kan komma i fråga när del gäller sädana överenskommelser vilkas bestämmelser utan vidare kan tillämpas av svenska domstolar och andra myndigheter. Transformationsmetoden har vanligen använts när del har gällt konventionsbestämmelser inom civilrätten, straffrätten eller processrätten. Del finns dock exempel på all även civilrätlsliga konventioner har införlivats med svensk rält genom inkorporation. Delta förfarande användes t.ex. i samband med att Sverige tillträdde konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran pä väg (den s.k. CMR-konventionen). I vissa fall har båda metoderna använts i fråga om samma internationella överenskommelse. Vissa delar av överenskommelsen har då införlivats genom inkorporation, medan andra delar har transformerats genom att omarbetas till svensk lagtext.

Valet av metod för att införliva COTIF med svensk rätt

I departementspromemorian föreslås all COTIF i huvudsak införlivas med svensk rätt genom inkorporation. De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har tillstyrkt förslaget i departementspromemorian eller lämnat detta utan erinran.

För egen del vill jag anföra följande.

De problem som uppkommer när internafionella överenskommelser skall införlivas med svensk rätt har behandlats av utredningen om förfatl-ningspublicering m. m. i betänkandet (SOU 1974: 100) Internationella överenskommelser och svensk rätt. I betänkandet diskuteras ingående fördelar och nackdelar med inkorporations- resp. transformationsmetoden. I detla hänseende hänvisar jag lill betänkandet.

När det gäller COTIF är försl att märka att fördraget är avfattat på franska. Det finns sålunda inle nägon autentisk svensk text. I fråga om överenskommelser där svensk autentisk text saknas bör enligt min uppfattning huvudregeln vara all överenskommelsen införlivas med svensk rält

Prop. 1984/85:33 205

genom transformation. Även i fråga om sådana överenskommelser finns del dock enligl min mening fall dä inkorporationsmetoden bör användas. Del finns sålunda överenskommelser som i huvudsak riktar sig lill sådana myndigheter och enskilda rättssubjekt som inte har någon svårighet att ta del av överenskommelsens innehåll på det främmande språket, i vart fall inle om de kan använda en svensk översättning som hjälpmedel vid tillämpningen. I sådana fall kan det enligl min mening godtas all den ulländs-ka texten blir gällande författningstext i Sverige, om del inle av rätlslek-niska eller systematiska skäl i stället är lämpligt all inarbeta bestämmelserna i befintlig lagstiftning pä området.

COTIF innehåller bestämmelser av olika slag. I själva fördraget finns föreskrifter som bara berör de fördragsslulande staternas inbördes rättigheter och skyldigheter. Av delta slag är de bestämmelser som reglerar verksamheten för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). Dessa behöver inte införlivas med svensk räll. I själva fördraget finns emellertid också vissa bestämmelser som riktar sig till myndigheter och enskilda, framför allt bestämmelser om verkställighet av domar. Bestämmelser av detta senare slag måste införlivas med den svenska rättsordningen. Detsamma gäller också de bestämmelser av rent befordringsrätlslig karaktär som reglerar befordran av resande, resgods och gods och som finns intagna i bihangen till själva fördragel.

Vad försl angår de processrätlsliga bestämmelserna i själva fördragel har motsvarande bestämmelser i gällande CIV och CIM införlivats med svensk rätt genom transformation i lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. I överensstämmelse med vad som har förordats i promemorian föreslår jag att också COTIF: s reglering i dessa hänseenden införlivas med svensk rätt genom transformation. Erforderliga bestämmelser bör las in i en lag om internationell järnvägstrafik.

Som jag nyss nämnde finns de befordringsrätlsliga reglerna i tvä bihang till konventionen. Bihang A innehåller sålunda enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV). I bihang B finns enhetliga rättsregler för avtal om inlernalionell järnvägsbefordran av gods (CIM). I promemorian har föreslagits att de båda bihangen skall införlivas med svensk rätt genom inkorporafion. Bihangen skall därvid enligt promemorian införlivas med svensk rätt genom lag med undantag av det lill bihang B fogade reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID), som bör införlivas med svensk rätt genom förordning. Vidare föreslås att inkorporation inte skall ske beträffande bestämmelserna i bihang A rörande järnvägens ansvarighel för skador som lillfogas resande och decas personliga lillhörigheler, eftersom dessa beslämmdser i sak redan har införlivals med svensk räll genom iransforma-lion i 1976 års lag om järnvägs ansvarighel vid befordran av resande. Regleringen i 1976 års lag har utan ändring i sak förts över lill det förslag lill ny järnvägstrafiklag som f.n behandlas av riksdagen.

Prop. 1984/85:33 206

De befordringsrätlsliga bestämmelserna i bihangen till COTIF bör enligt min uppfattning införlivas med den svenska rättsordningen genom inkorporation. Dessa bestämmelser uppfyller enligt min uppfatining i allt väsentligt de förutsättningar som bör vara uppfyllda för all denna metod skall fä användas. Bestämmelserna är så fullständiga och entydigt formulerade att de utan kompletterande föreskrifter kan tjäna som rättsnorm för adressaterna. Jag anser inte att den omständigheten att svensk autentisk text saknas i detta fall utgör något hinder mot alt denna metod används, trots alt bestämmelserna riktar sig direkt till enskilda individer eller andra rättssubjekt. COTIF riktar sig i stor utsträckning lill myndigheter och enskilda för vilka det ofta kan vara naturligt att la del av regleringen på del autentiska språket. Som jag tidigare har påpekat bör en översättning lill svenska av fördraget fogas vid den autentiska texten som hjälpmedel för tillämpningen. Med hänsyn lill omfattningen av regleringen i COTIF innebär vidare inkorporationsmetoden en betydande arbelsbesparing. Dessa bihang omfattar sålunda 60 trycksidor. En av bilagorna lill bihang B, reglementet om järnvägsbefordran av farligt gods (RID), omfattar ytterligare ca 400 trycksidor.

Från principen att bihangen till COTIF skall införlivas med svensk räll genom inkorporation bör emellertid i enlighet med vad som har föreslagils i promemorian göras etl undanlag för de bestämmelser i bihang A som behandlar järnvägens ansvarighet vid befordran av resande. Järnvägens ansvarighel i delta hänseende regleras f.n. i lilläggskonventionen till 1970 års CIV. Denna reglering har förts över till bihang A till COTIF. Tilläggskonventionens innehåll har som nyss nämnts införlivals med svensk rätt genom transformation i 1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelserna i denna lag är i stor utsträckning gemensamma för inrikes och internationell befordran. Dessa bestämmelser har med enbart redaktionella jämkningar förts över till del förslag lill en ny järnvägstrafiklag som f. n. behandlas av riksdagen (prop. 1983/ 84: 117). Även denna lag kommer alltså all innehålla en reglering av järnvägens ansvarighel vid befordran av resande som är gemensam för inrikes och internationell befordran.

Enligl min uppfatining finns del anledning att även i fortsättningen i svensk rätt ha en gemensam reglering för inrikes och inlernalionell befordran såvitt gäller järnvägens ansvarighet för skada som lillfogas en resande eller egendom som en resande bär pä sig eller har med sig som handresgods (jfr prop. 1983/84: 117 s. 35). Regleringen i I och 2 kap. i den föreslagna järnvägstrafiklagen överensstämmer när det gäller internationell befordran i sak med de bestämmelser i bihang A lill COTIF som reglerar järnvägens ansvarighet i dessa hänseenden. När bihang A till COTIF införlivas med svensk rätt genom inkorporation bör därför göras undanlag för de bestämmelser i bihanget som motsvarar regleringen i den nya jämvägstrafiklagen av järnvägens ansvarighet för skada vid befordran av resande.

Prop. 1984/85:33 207

Den reglering som finns i bihangen lill fördragel (CIV och CIM) rör lill större delen förhåUandet mellan enskUda. Enligt 8 kap. 2 § regeringsformen måste en normgivning i sådana frågor ske genom lag. Inkorporation av dessa båda bihang måsle därför göras genom lag.

Bilagorna till CIM

Till de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods, CIM (bihang B lUl fördragel), hör som tidigare har nämnts en bilaga (bilaga I) som innehåller ell reglemente om internationell järnvägsbefordran av fariigl gods (RID). I RID anges vilka säkerhetsföreskrifter som skall iakttas för att fariigl gods av etl visst slag skall befordras. RID omfattar mer än 400 trycksidor. Med hänsyn till sitt omfång och användningsområde medför denna bilaga särskilda problem när del gäller all införiiva den med den svenska rättsordningen.

I departementspromemorian har anförts att den reglering som finns i RID torde omfattas av regeringens normgivningskompetens. På gmnd härav har föreslagits att regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer skall bemyndigas all meddela föreskrifter om tillämpningen i Sverige av RID.

Transporter av det slag som omfattas av RID regleras i lagen (1982:821) om transport av fariigt gods. I denna lag bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka varor som skall anses utgöra farligt gods med hänsyn till transportmedel, godsmängd eller andra transportförhållanden. Vidare bemyndigas regeringen all meddela föreskrifter om lagens tillämpning på vissa slags transporter och om undanlag från lagens tillämpning i vissa fall. I lagen anges genom en uppräkning vilka slags gods som skall anses som fariigl gods i den lagens mening. Lagen är liUämpUg bl.a. på transport på järnväg. Föreskrifter till 1982 års lag ges i förordningen (1982:923) om transport av fariigt gods.

De godsslag som räknas upp i RID omfattas av den uppräkning som finns i 1982 års lag. I övrigt ges i RID föreskrifter av samma slag som de föreskrifter regeringen har bemyndigats meddela med stöd av den lagen. Enligl min uppfatining faller regleringen av de frågor som behandlas i RID inom regeringens normgivningskompetens. Den reglering som finns i RID bör i erforderiiga delar därför inte införiivas med svensk rätt genom lag utan genom forordning.

Med hänsyn fill RID: s omfång och regleringens tekniska karaktär har jag inte ansett det lämpligt all foga RID lill prolokollel i detla ärende. RID i dess franska autentiska text finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 1985-83).

Till de enhetliga rättsreglerna för avtal om intemationell järnvägsbefordran av gods, CIM (bihang B till COTIF), hör tre bilagor (bilagorna II-IV) som innehåller reglementen om inlernalionell järnvägsbefordran av privat-

Prop. 1984/85:33 208

vagnar (RIP), om internationell järnvägsbefordran av containrar (RICo) resp. om internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx). Dessa bilagor innehåller bl. a. bestämmelser av civilrättslig karaktär, såsom om järnvägens och transportkundens ansvarighet gentemot varandra. Åtminstone i viss utsträckning behandlas alltså frågor som för Sveriges del måste regleras genom lag. Dessa bilagor är inte särskilt omfattande. De bör därför enligt min mening i sin helhet införlivas med svensk rätt genom lag. Liksom beträffande själva bihang B bör dessa bilagor införlivas genom inkorporation.

Beträffande RIP och RICo vill jag tillägga följande. Dessa bilagor (liksom RID) har reviderats av en särskild sakkunnigkommission. Den diplomatiska konferens som antog COTIF fastställde inle innehållel i dessa bilagor.

Konferensen beslöt däremot att bilagorna skall ingå i COTIF i den lydelse som de kommer alt ha vid den tidpunkt då COTIF träder i kraft. Eftersom inle någon siat före utgången av den föreskrivna fristen (den 13 april 1984) hade framfört någon invändning mot de texlförslag som sakkunnigkommissionen hade lagt fram, är den lydelse som RIP och RICo kommer alt ha vid COTIF: s ikraftträdande numera fastställd.

Protokollet om privilegier och immunitet för OTIF

Till COTIF hör också ett protokoll om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). Frågor rörande immunitet och privilegier för internationella organisationer behandlas i svensk räll i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. De internationella organ och personer med anknytning till sådana organ som anges i en bilaga till lagen åtnjuter immunitet och privilegier enligl vad som har bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. I bilagan anges i tabellform de internationella organ och de fysiska personer för vilka immunitet eller privilegier gäller och den internationella överenskommelse som är tillämplig i varje särskilt fall. Protokollet till COTIF bör införlivas med svensk rätt genom alt erforderliga uppgifter angående OTIF förs in i bilagan lill denna lag.

7.3 Frågan om avvikelser från reglerna i CIV och CIM

Mitt förslag: Sverige gör förbehåll mot reglerna i CIV om järnvägens ansvarighet vid befordran av resande.

Promemorieförslaget: Förbehåll beträffande järnvägens ansvarighet vid befordran av resande bör inte göras. Del bör övervägas alt införa en snävare begränsning av järnvägens rätt all undersöka inskrivel resgods än som följer av CIV.

Prop. 1984/85:33 209

Remissinstanserna: Endast två remissinstanser har uttalat sig på dessa punkter. Den ena anser att förbehåll bör göras mot bestämmelsema i CIV om järnvägens ansvarighet, medan den andra har motsatt uppfattning. En remissinstans har ansett att undersökningsrätten såvitt gäller inskrivet resgods som befordras enligt CIV bör samordnas med motsvarande regler för inrikes trafik.

Skäl för mitt förslag: Staterna har i COTIF getts möjlighet att i vissa avseenden i sin nationella rätt införa bestämmelser som avviker från regleringen i COTIF. Detta är fallet i fråga om reglema i CIV om järnvägens ansvarighet i de fall då resande dödas eller skadas. En stat kan sålunda förbehålla sig rätten att inte tillämpa samtliga dessa regler på sina egna medborgare och utlänningar med hemvist i den staten, när skadefallet har inträffat vid internationell befordran inom den staten (CIV art. 3). Vidare kan en stat införa bestämmelser som avviker från CIV såvitt gäller järnvägens undersökningsrätt beträffande inskrivet resgods.

Vad först angår möjligheten till förbehåll enligt COTIF mot reglerna om järnvägens ansvarighet vid personbefordran är att märka att samma möjlighet till förbehåll fanns i 1966 års tilläggskonvention. Sverige gjorde inte något förbehåll vid tillträdet till den konventionen. Eftersom reglerna för internationell befordran och reglerna för inrikes befordran då inte skiljde sig i något väsentligt hänseende, ansågs det inte föreligga något behov att utnyttja möjligheten till förbehåll på denna punkt (jfr prop. 1975/76:7 s. 27 f, 39).

Förhållandet mellan den internationella regleringen och de regler som gäller för svensk inrikestrafik har emellertid numera ändrats. Det föreligger sålunda betydande olikheter mellan reglerna i CIV om beräkning av ränta på obetalt skadestånd för skador som tillfogas en resande och motsvarande bestämmelser i den svenska reglering som gäller för inrikes trafik. Enligt CIV utgår sålunda ränta med bara fem procent (art. 43 § 1). För svensk inrikes trafik beräknas ränta på obetalt skadestånd enligt 6 § räntelagen (1975:635). Efter ändring i räntelagen (SFS 1984:291) utgår ränta fr. o. m. den 1 juli 1984 med åtta procent över diskontot, vUket med nu gällande diskonto motsvarar 16,5 procent (prop. 1983/84:138). Vidare gäller olika begränsningsbelopp för jämvägens ansvarighet för personlig egendom (dvs. egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods). Enligt CIV (art. 31) är sålunda ansvarigheten för sådana skador begränsad till 700 SDR (ca 5900 kr.), medan motsvarande begränsningsbelopp för inrikes jämvägstrafik enligt den nya jämvägstrafiklagen är avsevärt högre, nämUgen ett halvt basbelopp, vilket fn. motsvarar 10150 kr.

I departementspromemorian har föreslagits att de internationella reglerna om jämvägens ansvarighet skall gäUa alla resande oberoende av nafio-nalitet eller hemvist. Ett förbehåll på denna punkt skuUe enligt promemo-14 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 210

rian innebära en diskriminering av utlänningar utan hemvist i Sverige.

Sveriges advokatsamfund delar uppfattningen i departementspromemorian att något förbehåll inte bör göras i detta hänseende. Konsumentverket har däremot framfört motsatt uppfattning.

Jag anser det önskvärt att skadefall i samband med personbefordran som inträffar i Sverige följer samma skadeståndsrättsliga regler, oavsett om befordringen omfattas av CIV eller inte. Detta är givetvis särskilt angeläget när det gäller skador som uppkommer vid ett och samma skadefiUfälle. Del är enligt min mening också väsentligt alt det skadeståndsrättsliga skydd, som den föreslagna jämvägstrafiklagen innebär för de resande, i största möjliga utsträckning gäller även när skada uppkommer under en befordran på vilken COTIF är tillämplig. Mot bakgmnd härav anser jag att det finns starka skäl att genom ett förbehåll tillförsäkra svenska medborgare och utlänningar med hemvist i Sverige en fillämpning av de förmånligare reglerna i den nya jämvägstrafiklagen även om skadan uppkommer i samband med en internationell befordran.

I promemorian har anförts att Sverige genom att göra förbehåll på denna punkt skulle diskriminera utlänningar som inte har hemvist i Sverige. Enligt min mening innebär det emeUertid inte någon diskriminering, om en utlänning som tillfogas person- eller sakskada under resa i Sverige får sin ersättning fastställd enligt ett internationellt fördrag. Ersättningen skulle nämligen i detta fall motsvara vad samme resande skulle ha fått i en medlemsstat som inte har gjort ett sådant förbehåll, för det fall att skadefallet hade inträffat där. Det bör dessutom anmärkas att en stat kan utnyttja rätten att göra ett sådant förbehåll som nu avses i syfte att ytterligare begränsa järnvägens ansvarighet. Det finns anledning anta att en del stater kommer att utnyttja förbehållsmöjligheten för att de ersättningsregler i den nationella lagstiftningen som är mindre förmånliga från den resandes synpunkt än CIV: s bestämmelser skaU bli tillämpliga.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört föreslår jag att Sverige i samband med ratificering av COTIF skall göra förbehåll enligt art. 3 i CIV. Bestämmelserna i räntelagen om beräkning av ränta, liksom det begränsningsbelopp som i fråga om inrikes trafik föreskrivs i den föreslagna jämvägstrafiklagen för skador på den resandes personliga tillhörigheter (2 kap. 4 § andra stycket), bör därför gälla också för sådana skadefall som inträffar i Sverige i samband med en internationeU befordran på vUken CIV är tillämplig, om skadan tillfogas någon som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.

Den andra punkt där det kan finnas anledning att avvika från regleringen i COTIF rör järnvägens undersökningsrätt beträffande inskrivet resgods. Fömtsättningarna för undersökningsrätten har utvidgats i och med 1980 års CIV. I denna föreskrivs att befordran som inskrivet resgods får ske av föremål som är "avsedda för reseändamål" (art. 17 § 1). Vidare gäller att jämvägen är berättigad att undersöka inskrivet resgods, om det finns

Prop. 1984/85:33 211

grundad anledning att misstänka att bestämmelserna i CIV inte har iaklla-gUs, t.ex. att resgodset innehåller något som inte är "avsett för reseändamål". Detta gäller dock inte, om undersökningen är förbjuden enligt bestämmelsema i den stal där undersökningen avses äga rum. Om det vid en undersökning visar sig att gällande föreskrifter i CIV inte har iakttagits, är den resande skyldig att betala kostnaderna för undersökningen och därutöver en tilläggsavgift (art. 22). En restrikriv tolkning av del oklara begrep-pet "avsett för reseändamål" skulle kunna leda lill en omfattande undersökningsrätt för järnvägen.

Konsumentverket har i sitt remissyttrande ansett att Sverige skall utnyttja möjligheten att samordna undersökningsrätten såvitt gäller inskrivet resgods vid internationell befordran med motsvarande regler för inrikes befordran.

Enligl det förslag till järnvägstrafiklag som f.n. behandlas av riksdagen är järnvägens undersökningsrätt i inrikes trafik begränsad tiU de faU då del finns skäl att misstänka att resgodset innehåller något som kan äventyra säkerheten i jämvägsdriflen eller då del med fog kan antas att resgodset innehåller något som järnvägen har förklarat att den inte befordrar som resgods (6 kap. 5 § förslaget till järnvägstrafiklag). Om sådant gods skulle påträffas vid en undersökning, får järnvägen lägga upp resgodset för förvaring (4 kap. 4 § tredje stycket). Är resgodset av farlig beskaffenhet, får jämvägen i princip avlägsna, oskadliggöra eller förstöra det (6 kap. 7 § i förslaget).

Det föreligger sålunda en skillnad mellan den nya järnvägstrafiklagen och CIV när det gäller jämvägens rätt att undersöka inskrivel resgods. Denna rätt är mera omfattande enligt CIV än enligt järnvägstrafiklagen. För en resande med internationell biljett kommer CIV: s regler att gälla också vid resa inom Sverige, om inte avvikande regler ges i svensk lag. Enligt min uppfattning är det lämpligast att del alllid gäller samma regler för järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods i Sverige, och detta oavsett om den resande har en internafioneU biljett eller inte. Det måste också från jämvägens synpunkt vara enklast om samma regler gäller i detta hänseende för aUt resgods. Jag föreslår därför att de regler om järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods som finns i jämvägstrafiklagen görs fillämpliga också på befordran som omfattas av CIV.

7.4 Frågan om ändring i 16 § köplageii

Mitt förslag: 16 § köplagen bör inte ändras.

Promemorieförslaget utgår från att 16 § köplagen ändras så att en köpare inte skall vara skyldig att betala köpeskillingen mot en internationell järn-vägsfraktsedelsdubblett, om han inte särskilt har åtagit sig att betala mol en sådan handling.

Prop. 1984/85:33 212

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att en ändring av 16 § köplagen är önskvärd. Några remissinstanser avstyrker en sådan ändring.

Skäl för mitt förslag: En avsändare av gods kan enligt CIM ensidigt ändra befordringsavtalet i vissa hänseenden även efter del att han har överlämnat godset till jämvägen för befordran. Han kan t.ex. beslämma all godset skall lämnas ut till någon annan än den mottagare som anges i fraktsedeln, att godset skall lämnas ut på någon annan station än den bestämmelsestation som anges i fraktsedeln eller alt godset skall sändas tillbaka till avsändningsstationen (art. 30 § I). Som förutsättning för att avsändaren skall få förfoga över godset under befordringen gäller emellertid att han för järnvägen visar upp sitt exemplar av fraktsedeln, den s.k. fraktsedelsdubbletten (art. 30 § 2). Detta får särskild betydelse när fraktsedeln används som betalningsdokument, dvs. när köparen betalar köpeskUlingen mot all han får tillgång; till fraktsedelsdubbletten. Enligt 16 § köplagen gäller att köparen vid handelsköp är skyldig att betala mot en fraktsedel som är av sådant slag som den internationella järnvägsfraktsedeln. En köpare som har fått fraktsedelsdubbletten i sin hand skall emellertid kunna lita på att järnvägen inte kommer alt följa en anvisning frän säljarens sida som innebär att godset inte skall tillställas köparen.

Om järnvägen ändå följer en sådan anvisning av avsändaren utan att kräva att fraktsedelsdubbletten visas upp, kan detta givetvis orsaka skada för en köpare som har betalat köpeskiUingen mot fraktsedelsdubbletten. I etl sådani fall är järnvägen enligt 1980 års CIM - liksom enligt 1970 års CIM — ansvarig gentemot mottagaren för den skada som uppkommer för denne. I motsats lill vad som gäller enligt 1970 års CIM är emeUertid järnvägens skadeståndsskyldighet enligt 1980 års CIM begränsad i ett sådant fall. Skadeståndet får sålunda aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förloral (art. 30 § 3). Vid förlust av godset gäller särskilda bestämmelser om skadeståndets beräkning. Sålunda är ersättningen begränsad tiU 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bmttovikt (art. 40 § 2). Har skadan orsakats genom grov vårdslöshet på järnvägens sida, är begränsningsbeloppet 34 SDR per kilo. Om skadan har orsakats genom uppsåt på jämvägens sida, gäller inte någon begränsning av ansvarigheten (art. 44).

Den reglering som 1980 års CIM innehåller på denna punkt kan alltså till följd av köplagens bestämmelser vara riskabel för köparen. Om inte något annat har överenskommits, är en köpare vid handelsköp skyldig att betala hela köpeskillingen redan när han får fraktsedelsdubblelten. Om järnvägen i strid mot bestämmelserna i CIM låter avsändaren återta det sålda godset trots att avsändaren inte visar upp fraktsedelsdubblelten, kan mottagaren göra en avsevärd förlust på gmnd av att järnvägen har rätt alt begränsa sitt ansvar i detta fall.

Efter 1980 års diplomatiska konferens har Sveriges industriförbund.

Prop. 1984/85:33 213

Lantbmkarnas riksförbund, SHIO-Familjeföretagen, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund på anmodan av justitiedepartementet yttrat sig över den försämring av köparens rättsställning som blir följden av den begränsning av järnvägens ansvarighet som föreskrivs i 1980 års CIM för dessa fall. Dessa organisationer har därvid uttalat, att det är angeläget alt departementet söker verka för all de negativa effekterna av en sådan begränsningsregel helt elimineras.

I departementspromemorian har anförts att de risker som denna ansvarsbegränsning medför för en köpare skulle kunna minskas genom en ändring i 16 § köplagen av innebörd att en köpare inte är skyldig att betala köpeskillingen mot den fraktsedel som avses i CIM, om inte köparen har särskilt åtagit sig att betala mol en sådan handling. I departementspromemorian har förutsatts att en sådan ändring kommer att genomföras i köpla-gen.

Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har många remissinstanser behandlat denna fråga. Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sjöassuradörernas förening och Folksam har tillstyrkt en sådan ändring i köplagen som har angetts i promemorian. Hovrätten för Västra Sverige har anfört att det alltid är tveksamt om en stat genom nationell lagstiftning skall motverka resultatet av reglerna i en konvention som staten tillträder, eftersom graden av konventionstrohel då kan ifrågasättas. Hovrätten har ansett att frågan bör övervägas vidare. Sveriges advokatsamfund har förklarat sig inte ha något att erinra mot den föreslagna ändringen. Samfundet har emellertid framhållit att en sådan ändring endast får begränsad räckvidd, eftersom åtskilliga internationella köp med svensk intressent inte är underkastade den svenska köplagen. Samfundet har uttalat att tillämpningen av främmande lag kan ge skiftande resultat.

Sveriges speditörförbund har avstyrkt en sådan ändring under hänvisning till att grunden för föreskriften i 16 § köplagen är att säljaren inte rättsligen kan förfoga över godset. Enligt förbundet är det en annan sak om han ingriper med instmktioner till fraktföraren ulan att ha rätt alt göra detta. Förbundet har uttalat att frågan torde ha mycket marginell betydelse vid järnvägstransporter. Institutet för sjörätt och annan transporträtt har anmärkt att fraktsedelns "stoppfunktion" i praktiken används mycket sparsamt. Enligt institutet hade det varit önskvärt att ansvarsbegränsning inte hade gällt i dessa fall. Institutet har framhållit att järnvägen bör anses ha tillfogat skadan uppsåtligen om godset lämnas ut fill avsändaren utan att denne visar upp fraktsedelsdubbletten och att någon rält till begränsning av ansvarigheten därför inte föreligger.

Den reglering av jämvägens skadeståndsskyldighet för dessa fall som finns i CIM (art. 30 § 3 och art. 40 § 2) är enligt min mening inte tillfredsställande. Under det förberedande arbetet på COTIF och under 1980 års

Prop. 1984/85:33 214

diplomatiska konferens motsatte sig den svenska delegationen att järnvägen skuUe få begränsa sin ansvarighet i dessa fall, men del var inte möjligt att få de svenska önskemålen tillgodosedda. Det är knappast troligt att Sverige inom överskådlig tid skulle kunna få till stånd en ändring av COTIF på denna punkt.

Frågan är då om man i den svenska lagstiftningen bör införa regler som minskar de olägenheter för en köpare som COTIF: s regler kan innebära i detta hänseende. En tänkbar lösning är att i enlighet med promemorians förslag genomföra en ändring i 16 § köplagen av innebörd att en köpare inte är skyldig att betala köpeskillingen mot en internationell järn vägsfrakt-seddsdubbletl, om han inte särskih har åtagit sig att betala mol en sådan handling.

I de faU då den svenska köplagen är tillämplig skulle en sådan ändring minska riskerna för att en köpare lider förlust, om järnvägen låter säljaren förfoga över godset utan att denne visar upp fraktsedelsdubbletten. Som advokatsamfundet har påpekat faller emellertid en stor del av de internationella köp där köparen är svensk inte under den svenska köplagen. Sådana köp kan sålunda vara att bedöma enligt uUändsk rält, antingen på gmnd av att parterna i köpeavtalet har angett att etl annat lands lag skall vara tillämplig eller på gmnd av tillämpliga internationeUt privaträttsliga regler. I svensk rätt regleras denna fråga av lagen (1964:528) om tUlämplig lag beträffande internafionella köp av lösa saker. En ändring i 16 § köplagen av det slag som föreslås i promemorian skulle därför endast i begränsad omfattning skydda svenska köpare i det hänseende som nu har berörts. Jag är därför inte beredd att föreslå någon sådan ändring.

Jag vill tillägga att den svenska köplagen har tUlkommit i nordiskt samarbete och att likalydande köplagar finns i Danmark och Norge. Någon ändring av 16 § köplagen av det slag som föreslås i promemorian har inte genomförts i Danmark i samband med tillträdet till COTIF, och någon sådan ändring torde inte heller komma att genomföras i Norge i detta sammanhang. F. n. pågår en allmän översyn av köprätten i de nordiska länderna. Det kan finnas anledning att på nytt ta upp den fråga som nu har berörts inom ramen för denna översyn.

7.5 Tilläggsbestämmelser till COTIF

Mitt förslag: Överenskommelser om tilläggsbestämmelser bör inte särskilt regleras.

Promemorieförslaget överensstämmer i princip med mitt förslag. Remissinstanserna har inte berört denna fråga.

Prop. 1984/85:33 215

Skäl för mitt förslag: Den nu gällande regleringen, 1970 års CIV och 1970 års CIM, är mycket omfattande. Trots detta är regleringen inte uttömmande, och det finns därför visst utrymme för att tillämpa nationell rätt på frågor om internationell järnvägsbefordran. Detta anges också uttryckligen i 1970 års fördrag. I dessa fördrag fömtsätts emellertid att olikheterna i nationell rält skall kunna utjämnas även i frågor som inte behandlas i fördragen. Detta skulle ske genom att de fördragsslutande staterna eller deras järnvägar kommer överens om tilläggsbestämmelser för tillämpning av fördragen. Sådana bestämmelser har också kommit till stånd, och därvid har två olika slag av filläggsbestämmelser utarbetats. Den ena typen har utarbetats inom internationella kommittén för järnvägstransporter, till vilken järnvägarna i alla de fördragsslutande staterna hör. Dessa bestämmelser, som betecknas "enhetliga tilläggsbestämmelser", har antagits av samtliga dessa järnvägar. Den andra typen av tilläggsbestämmelser rör bara en mindre krets av järnvägar. De betecknas "särskilda tilläggsbestämmelser".

Även i COTIF finns föreskrifter om tilläggsbestämmelser. I bihang A (art. 7 i CIV) och bihang B (art. 9 i CIM) regleras sålunda staternas och järnvägarnas rätt att utfärda filläggsbestämmelser för fillämpningen av de enhetliga rättsreglerna i dessa båda bihang. Tilläggsbestämmelsema får dock inte avvika från vad som är föreskrivet i de enhetliga rättsreglerna i bihangen, om inte dessa rättsregler uttryckligen medger avvikelser.

Beträffande frågor som inte regleras i konventionen eller i tiUäggsbestämmelser eller i internationella tariffer skall nationell rätt tUlämpas (art. 8 § 1 i CIV och art. 10 § 1 i CIM). Det har ansetts att tUläggsbestämmelserna inte kan binda rättstillämpningen när det gäller frågor som inte uttryckligen regleras i fördragstexten men som kan lösas genom en tolkning av denna text.

Vid den diplomatiska konferensen rådde osäkerhet om hur tiUäggsbe-stämmelsema skulle betraktas från rättslig synpunkt. Konferensen uppdrog därför åt centralbyrån att undersöka de problem som hängde samman med tUläggsbestämmelserna och att föreslå de ändringar i COTIF som kunde behövas. I en rapport inför 1984 års diplomatiska konferens uttalade centralbyrån att ändringar i COTIF borde övervägas bara om det sedan COTIF hade trätt i kraft visade sig att det i praktiken uppkom problem eller om rättsenheten hotades.

COTIF skulle möjligen kunna tolkas på det sättet att de fördragsslutande staterna har lämnat ett bemyndigande åt sina järnvägar att utfärda tilläggsbestämmelser. Ett sådant bemyndigande skulle för Sveriges del givetvis innebära en gmndlagsstridig delegering av normgivningskompetensen när det gäller sådana frågor som endast kan regleras av riksdagen genom lag. Jag anser emellertid att man inte bör tolka COTIF på detta sätt. I COTIF regleras endast giltigheten av tiUäggsbestämmelser som har antagits genom en överenskommelse mellan medlemsstater eller mellan medlemsstaternas

Prop. 1984/85:33 216

jämvägar. En helt annan fråga är om regeringen eller järnvägen i en viss stat är behörig att ingå en överenskommelse om sådana tilläggsbestämmelser. Denna fråga måste enligt min uppfatining för varje stat avgöras enligt den statens konstitutioneUa reglering av normgivningsmaklen. Det är självklart att varken regeringen eller en svensk järnväg ingår en sådan överenskommelse utan att vara behörig till detta enligt grundlagens reglering. Mot bakgmnd härav anser jag att del inte finns något behov att särskilt reglera hur en överenskommelse om tilläggsbestämmelser skall ingås från svensk sida.

7.6 Ändringar i andra författningar

Mitt förslag: Vissa följdändringar måste göras i förslaget till jämvägstrafiklag, lagen om inrikes vägtransport och lagen om immunitet och privUegier i vissa fall.

Promemorieförslaget överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna har inte berört denna fråga.

Skäl för mitt förslag: Om Sverige tillträder COTIF, måste vissa ändringar göras i den järnvägstrafiklag som har föreslagits i prop. 1983/84: 117 och i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport. I 2 kap. 5 §, 3 kap. 1 § andra stycket och 4 kap. 1 § första stycket järnvägstrafiklagen samt 2 § andra stycket lagen om inrikes vägtransport finns hänvisningar som avser de nu gällande fördragen. Dessa hänvisningar måste ändras till att avse motsvarande reglering i COTIF.

Som jag fidigare har anfört (avsnitt 7.3) föreslår jag att Sverige skall göra förbehåU rörande järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas. De bestämmelser som gäUer för svensk inrikes jämvägsbefordran och som avviker från CIV skulle enligl mitt förslag tillämpas i viss omfattning också på skador som uppkommer i Sverige i samband med internationell befordran. Om förslaget följs, föranleder detta ändringar i 2 kap. 8 och 9 §§ i den nya järnvägstrafiklagen.

Bestämmelserna i själva fördraget om immunitet och privilegier för OTIF föranleder ändringar i bUagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa faU.

Ett tillträde fill COTIF föranleder också en ändring i tillkännagivandet (1980: 311) om befrielse i vissa fall för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader m. m. I detta tillkännagivande anges att utländska medborgare och utländska juridiska personer är befriade från skyldighet att som kärande ställa säkerhet i rättegång med anledning av ett beford-

Prop. 1984/85:33 217

ringsavtal som avses i 1970 års CIV, 1970 års CIM eller 1966 års tilläggskonvention. Hänvisningen måste ändras så att den avser befordringsavtal enligt COTIF.

7.7 Publicering av COTIF

Mitt förslag: Själva fördraget samt bihang A och bihang B med bilagor, utom RID, skall publiceras i SFS i sin franska lydelse jämte en svensk översättning.

Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna har med något undantag inte berört denna fråga.

Skäl för mitt förslag: Regler om hur innehållet i författningar skall publiceras finns i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Som huvudregel gäller att en författning som har beslutals av riksdagen eller regeringen skall kungöras i Svensk författningssamling (SFS). I fråga om lagar får göras undantag från huvudregeln bara om utomordentliga förhållanden påkallar det. När det gäller förordningar kan avvikelser från huvudregeln göras i större utsträckning. En förordning får publiceras i någon annan författningssamling, om det därigenom blir lättare att överblicka författningsmaterialet eller om del annars finns särskilda skäl för detta. Om det föreligger synnerliga skäl, får publiceringen av en förordning ske i någon annan publikation.

Som jag tidigare har anfört (avsnitt 7.2) föreslår jag att huvuddelen av de föreskrifter i COTIF som skall gälla i Sverige införlivas med svensk rätt i en lag om internationell jämvägstrafik. I denna lag skulle vissa bestämmelser i själva fördraget, huvudsakligen av processrättslig karaktär, återges genom transformation tUl svensk lagtext. I lagen skulle vidare föreskrivas att innehållet i bihang A - med undantag av vad som motsvarar den reglering rörande ansvarigheten vid befordran av resande som finns i I och 2 kap. förslaget till ny järnvägstrafiklag - och innehållet i bihang B - med undantag av RID - skaU gälla som svensk lag. Enligt gällande regler för författningspublicering måste både själva lagtexten och de delar av fördragstexten till vUka lagtexten hänvisar las in i SFS.

I fråga om RID föreslår jag som tidigare har nämnts (avsnitt 7.2) att RID införlivas med svensk rält genom förordning med användning av inkorporationsmetoden. RID skall alltså gälla som svensk rätt i den autentiska franska texten. Också förordningar skall i princip publiceras i SFS. En publicering av RID i SFS skulle emellertid innebära att SFS belastades med en mycket omfångsrik reglering av frå"gor som saknar direkt intresse utanför en mycket begränsad personkrets. RID omfattar nämligen som jag

Prop. 1984/85:33 218

tidigare har nämnt ca 400 trycksidor. Jag anser därför att det finns särskilda skäl att publicera RID i en annan publikation än SFS. Som tidigare har nämnts är RID f n. publicerad i Statens Järnvägars Föreskrifter (SJF). Enligl 2 § förordningen (1982:923) om transport av farligt gods är det emellertid sjöfartsverket som är behörig myndighet när det gäller att meddela föreskrifter för landtransporter av det slag som finns i RID. Det synes därför lämpligast att RID publiceras av sjöfartsverket. Det ankommer på regeringen att bestämma detla.

En annan fråga är om de delar av fördraget som införlivas med svensk rätt genom inkorporation måste publiceras inte bara i den autentiska franska texten utan också i översättning till svenska. I fråga om de delar av fördraget som publiceras i SFS anser jag det självklart att en svensk översättning skall publiceras tillsammans med den franska texten.

RID tillhandahålls f. n. av SJ i form av centralbyråns originalutgåva på franska eller tyska. Dessa språk är arbetsspråk inom den nuvarande organisationen och kommer också att vara arbetsspråk inom OTIF. RID finns f n. dessutom i en officiell engelsk översättning. Även i fortsättningen kommer RID att publiceras av centralbyrån i den franska autentiska texten och i tysk översättning. Det finns anledning anta att RID kommer att publiceras också i en engelsk översättning.

Enligt uppgift från sjöfartsverket förbereds f. n. en översättning av RID till svenska. Detta arbete kommer att vara slutfört i god tid innan COTIF träder i kraft. Därmed kommer således även RID att, trots sitt omfång, finnas fiUgänglig i svensk översättning.

Av bestämmelserna i "själva fördraget" är det endast ett fatal som behöver införlivas med den svenska rättsordningen. Som jag tidigare har nämnt föreslår jag att dessa bestämmelser, som främst är av processrättslig karaktär, återges genom transformation i den nya lagen om internationell jämvägstrafik. 1 bihangen hänvisas emellertid tiU vissa bestämmelser i själva fördraget. Detta är inte särskilt omfattande. På gmnd härav anser jag att själva fördraget i dess helhet bör publiceras i SFS. Själva fördraget, bihang A (CIV) och bihang B (CIM) jämte bilagorna fill bihang B (utom RID) samt protokollet om privilegier och immunitet bör på sedvanligt sätt publiceras i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ).

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som nu har anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om internationell jämvägstreifik,

2. lag om ändring i jämvägstrafiklagen (1984:000),

3. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,

4. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Prop. 1984/85:33 219

Det förslag som anges under 4 har upprättats i samråd med chefen för utrikesdepartementet. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 5.

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om internationell järnvägstrafik

1 § Denna lag tillämpas på sådan internationell järnvägsbefordran som avses i det i bilagan intagna fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).

Lagens tillämpningsområde anges i paragrafen genom en hänvisning fill COTIF. I själva fördraget (art. 3) föreskrivs att de enhetliga rättsreglema för avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV) och de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM) är tiUämpliga på genomgående internationell befordran. CIV utgör bihang A och CIM bihang B till fördraget. Den närmare avgränsningen av fillämpningsområdet görs i resp. bihang.

För att en befordran av resande och resgods skaU omfattas av CIV krävs enligt art. 1 § 1 i bihang A att befordringen sker enligt en internationell befordringshandling (biljett), som har utfärdats för en färdslräcka som berör minst två staters områden. Vidare fordras att befordringen uteslutande omfattar sådana jäm vägslinjer som är upptagna på den lista (CIV-listan) som förs av centralbyrån (OCTI) i enlighet med fördraget (art. 2, 3 och 10 i själva fördraget). De förbindelser för vilka internationella befordringshandlingar utfärdas anges i de internationella tarifferna, dvs. i järnvägarnas standardviUkor för intemafioneU befordran (art. 1 § 3 i bihang A).

Motsvarande krav gäller för att en internationell befordran av gods skall omfattas av CIM. Enligt art. 1 i bihang B är CIM sålunda tillämplig endast på gods som lämnas fill befordran med en genomgående fraktsedel som har utfärdats för en sträcka som berör minst två staters områden. Vidare krävs att befordringen uteslutande omfattar sådana linjer som är upptagna på den lista (CIM-lislan) som förs av centralbyrån (art. 2, 3 och 10 i själva fördraget).

Som tidigare har påpekats är CIV och CIM inte tillämpliga endast på järnvägslinjer. De enheUiga rättsreglema kan gälla också för viss trafik till lands som inte sker med jämväg och viss trafik till sjöss eller på inre vattenvägar (art. 2 § 2 i själva fördraget). För att bihang A och bihang B skall vara tillämpliga på sådana linjer fordras liksom beträffande järnvägslinjer att linjema har tagits upp i CIV-listan resp. ClM-hstan.

Från huvudregeln om när CIV och CIM skall tillämpas görs undantag för det fallet att befordringens internationella karaktär är uttunnad genom all

Prop. 1984/85:33 220

avrese- resp. avsändningsslationen och bestämmelsestationen ligger i samma stat medan en annan stat endast berörs av genomfart (art. 2 i resp. bihang). CIV och CIM skall i så fall inte tillämpas, om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avrese- resp. avsändningsstaten eller om de berörda staterna eller järnvägarna har enats om att en sådan befordran inte skall anses som internationell. Undantag från huvudregeln görs också för det fallet att befordringen sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med säte i någon av dessa tre stater. I ett sådant fall tillämpas de regler som gäUer för denna järnvägs inrikestrafik, om hinder mot detta inte möter enligt lag eller annan författning i nägon av staterna. Såvitt gäller CIM krävs dessutom för att undantaget skall gälla att avsändaren begär att inrikesreglerna skall tUlämpas och använder en motsvarande fraktsedel.

Regleringen av befordan av resande, inskrivet resgods och gods i den svenska jämvägstrafiklagen är mera kortfattad än regleringen i CIV och CIM. 1 jämvägstrafiklagen regleras sålunda bara de centrala civilrättsliga delarna av innehåUel i ett avtal, medan det lämnas åt parterna att reglera övriga frågor (jfr prop. 1983/84:117 s. 32, 37 fO. CIV och CIM innehåller däremot en långtgående detaljreglering av många frågor som inle regleras i järnvägstrafiklagen. Järnvägarna i Sverige torde komma att lill stor del reglera dessa frågor i sina normalvillkor, dvs. i de villkor för befordran som järnvägarna är skyldiga att fastställa. Det finns anledning utgå från att denna reglering i stor utsträckning kommer att överensstämma med motsvarande reglering i CIV och CIM.

I motsats till jämvägstrafiklagen innehåller COTIF inte någon reglering av järnvägens uiomobligaioriska ansvarighet, dvs. dess ansvarighet för skador på personer som inle är passagerare och på egendom som inte befordras som gods eller inskrivet resgods. Inom Institutet för förenheUi-gande av privaträtten (UNIDROIT) pågår arbete för att få till stånd en konvention om skadeståndsansvar vid transport av farligt gods med järnväg eller motorfordon eller på inre vattenvägar. Sverige deltar i detta arbete (jfr prop. 1983/84:117 s. 317 ff).

Till den föreslagna lagen har fogats "själva" fördraget, bihang A (CIV) och bihang B (CIM) med bilagorna II, III och IV, dvs. reglementena om intemationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP), av containrar (RICo) resp. av expressgods (RIEx). Däremot har inte bilaga 1 till bihang B, reglementet om internationell järnvägsbefordran av fariigt gods (RID), bifogats. I fråga om skälen fill denna avgränsning hänvisas tUl den allmänna motiveringen (avsnitt 7.7).

2 § I fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av resande som avses i bihang A fill fördraget gäller bihangets bestämmelser i deras franska lydelse som svensk lag. Såvitt gäller ansvarigheten för skada vid beford-

Prop. 1984/85:33 221

ran av resande tillämpas dock bestämmelserna i 1 och 2 kap. järnvägstrafiklagen (1984:000) i stället för motsvarande bestämmelser i bihang A. I fråga om jämvägens rätt att undersöka inskrivet resgods tillämpas 6 kap. 5 § nämnda lag i stället för artikel 22 i bihang A.

Genom denna paragraf införlivas bihang A till COTIF, de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV), med svensk rätt (första meningen). Det bör påpekas att det är den autentiska franska fördragstexten som gäller som svensk lag. Den svenska översättningen är endast ett hjälpmedel vid tillämpningen.

I andra meningen görs undantag från tillämpligheten av bihang A som svensk rätt. Undantaget avser regleringen i bihang A i fråga om järnvägens ansvarighet för skada vid befordran av resande. Denna reglering finns i art. 26-33 och 42-47. Föreskrifter om reklamation och preskription finns i art. 53-55. Beträffande denna ansvarighel gäller i stället motsvarande bestämmelser i 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen. Hänvisningen till jämvägstrafiklagen omfattar däremot inte 4 kap. 1 fråga om befordran av inskrivet resgods gäller därför bihang A ulan någon annan inskränkning än den som föreskrivs i tredje meningen.

Beträffande de bestämmelser i järnvägstrafiklagen som skall tillämpas i stället för bihang A kan anföras följande.

Järnvägens ansvarighet vid befordran av resande regleras i första hand i 2 kap. 1 1-4 §§ behandlas sålunda järnvägens ansvarighet för personskador och skador på egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods samt ersättningens storlek. Dessa paragrafer tillämpas också på sådan internationell befordran av resande som omfattas av bihang A Ull COTIF. Enligt 2 kap. 5 § gäller de därefter följande paragraferna (6-13 §§) endast för internationell befordran. Dessa paragrafer innebär vissa avvikelser från regleringen i 1—4 §§.

Även vissa bestämmelser i 1 kap. kan dock bli tillämpliga i fräga om järnvägens ansvarighet för sådana skador. Delta gäller I kap. 2, 4—9 och II §§. Samtliga dessa bestämmelser överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i bihang A med ett undantag, nämligen såvitt avser preskriptionstiden för fordran på ersättning för skada på egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods.

Enligl 1 kap. 5 § andra stycket jämvägstrafiklagen gäller för sådan skada alltid en preskriptionstid på tre år från den händelse som orsakade skadan. Samma preskriptionslid gäller enligl art. 55 § 1, om kravet på ersättning framställs av den resande själv. Framställs däremot kravet av en efterlevande till en resande som har dödats, är preskriptionstiden däremot tre år från dagen för dödsfallet, dock senast fem år från den skadevällande händelsen. Som tidigare har anförts (avsnitt 7.3) föreslås att Sverige skaU göra förbehåll mot regleringen i CIV rörande järnvägens ansvarighel i fall då resande dödas eller skadas. Detta förbehåll omfattar också preskriptionsbestämmelserna. Det föreligger därför inte något hinder mot att i

Prop. 1984/85:33 222

dessa fall tillämpa jämvägstrafiklagens preskriptionsregler på internationell befordran.

En fråga som bör uppmärksammas i detta sammanhang är i vilken omfattning parterna själva kan avtala om transportvillkoren. Det får anses klart att avtalsfrihet föreligger i den mån reglering saknas i bihangen och det inte finns nägra tvingande bestämmelser i nationell rält. I fördraget anges inte uttryckligen humvida bestämmelserna i bihangen är tvingande. I vissa fall innehåller bihangen utfyllande regler som endast gäller, om inte något annat föreskrivs i de intemationeUa tarifferna, i tilläggsbestämmelser eller i särskilda överenskommelser (se t. ex. art. 34 § 5 i bihang B). Också när det inte uttryckligen anges, kan avvikelser från bihangens reglering i vissa fall tänkas vara tillåtna. Däremot får järnvägarna i de internationella tarifferna avvika från bestämmelserna i bihangen endast när dessa uttryckligen medger det (art. 5 § 1 i bihang A och art. 6 § 2 i bihang B). Bestämmelserna om järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är också enligt en uttrycklig föreskrift tvingande till den resandes förmån utan undantag (art. 32 i bihang A).

En genomgång av bihangen visar att de centrala civilrättsliga bestämmelserna om fraktavtalet och dess fullgörande samt om jämvägens ansvarighet gentemot de resande resp. godslransportkundema i allt väsentligt måste anses tvingande. Detta innebär att COTIF i detta avseende i huvudsak överensstämmer med den nya jämvägstrafiklagen (1 kap. 2 §; jfr prop. 1983/84:117 s. 37 ff). Det får överiämnas till rättstillämpningen att avgöra i vilken omfattning parterna får träffa avtal om avvikelser från regleringen i bihangen.

Del bör tilläggas att enligt 1 kap. 2 § jämvägstrafiklagen avtal om att framtida tvister skall avgöras av skiljemän inte är tillåtna såvitt gäller befordran av resande. Denna fråga är inte reglerad i COTIF. Detta innebär att den nämnda bestämmelsen skaU fiUämpas också vid internationell befordran.

Beträffande innehållet i de bestämmelser i 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen som skall tillämpas även vid internationell befordran hänvisas till prop. 1983/84:117 (s. 45-53, 120-126) och tUl prop. 1975/76:7 (s. 52-110).

Enligt artikel 22 i bihang A har järnvägen rätt att undersöka inskrivet resgods, om det finns gmndad anledning att misstänka att bestämmelsema i CIV inte har iakttagits, t.ex. att resgodset innehåller något som inte befordras som inskrivet resgods. I artikeln anges dock att sådan undersökning inte får ske, om den är förbjuden enligt bestämmelsema i den stal där undersökningen avses äga mm.

Undersökningsrätten enligt bihang A är vidsträcktare än enligt järnvägstrafiklagen. Enligt 6 kap. 5 § är järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods vid inrikes trafik begränsad fill de fall då det finns skäl att misstänka att resgodset innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften eller då det med fog kan antas att resgodset innehåller något som

Prop. 1984/85:33 223

jämvägen har förklarat att den inte befordrar som inskrivel resgods. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) har reglerna om järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods gjorts tillämpliga också på befordringar som omfattas av bihang A. En föreskrift om detta finns i tredje meningen.

Såvitt gäller de bestämmelser i CIV som har införlivats med svensk rätt kan anföras följande.

Bestämmelsema i 4 kap. järnvägstrafiklagen om befordran av inskrivet resgods överensstämmer i sak på de allra flesta punkter med motsvarande bestämmelser i bihang A tiU COTIF. 1 propositionen med förslag till ny järnvägstrafiklag har anförts att det är angelägel att i största möjliga utsträckning ha enhetliga regler för inrikes trafik och internationell trafik (prop. 1983/84:117 s. 44). Mellan den föreslagna järnvägstrafiklagen och bihang A föreligger dock skillnader på några viktiga punkter. I prop. 1983/84:117 har angetts varför man på vissa punkter för inrikes järnvägstrafik har avvikit från regleringen i COTIF. Vid förlust av inskrivet resgods utgår sålunda enligt CIV ersättning med schablonbelopp, om den resande inte kan styrka skadans storlek (art. 38). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i järnvägstrafiklagen. Vidare utgår enligt bihang A ersättning med vissa schablonbelopp vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods, när den resande inte kan bevisa att han har lidit någon skada till följd av dröjsmålet (art. 40). Enligt järnvägstrafiklagen utgår inle någon ersättning för dröjsmål i sådana fall (4 kap. 12 §; jfr prop. 1983/84:117 s. 76 f). Enligt bihang A skall skador som uppkommer på inskrivet resgods tiU följd av dröjsmål ersättas enligt reglerna för dröjsmålsskador (art. 40 § 4). Fysiska skador på inskrivet resgods som beror på dröjsmål behandlas däremot i jämvägstrafiklagen på samma sätt som sådana fysiska skador som uppkommer av någon annan anledning, nämligen som skada på godset och inte som dröjsmålsskada (4 kap. 10 §; jfr prop. 1983/84:117 s. 209). Reklamationsreglerna i bihang A (art. 54) skiljer sig från motsvarande reglering i den svenska jämvägstrafiklagen (4 kap. 13 §). Enligl bihang A skall reklamafion i princip ske när den resande tar emot resgodset eUer i vissa fall inom ett visst antal dagar från utlämningen, medan reklamation enligt jämvägstrafiklagen skall göras utan oskäligt uppehåll (jfr prop. 1983/84:117 s. 213).

Regleringen av befordran av inskrivet resgods i den svenska jämvägstrafiklagen är mera kortfattad än motsvarande reglering i bihang A. I fråga om skälen tiU denna skillnad hänvisas tUl vad som har anförts i anslutning tiU 1 §.

Även när det gäUer sådan befordran av inskrivet resgods som omfattas av bihang A kan den svenska jämvägstrafiklagen komma att bli tillämplig i vissa fall. Denna fråga behandlas i anslutning tiU 4 kap. 1 § i förslaget till lag om ändring i jämvägstrafiklagen (avsnitt 9.2).

Det bör påpekas att inkorporalionen av bihang A också omfattar vissa

Prop. 1984/85:33 224

processrättsliga bestämmelser, t.ex. bestämmelser om behörig domstol (art. 52 och 60) och regler om förfarandet i regressmål (art. 59). I det sistnämnda hänseendet bör särskilt framhållas art. 59 §§ 2 och 5. Dessa bestämmelser motsvaras av 6 § lagen (1974:744) om verkstäUighet av utländsk dom som meddelats enligl vissa internationella järnvägsfördrag m.m (i det följande benämnd "1974 års domsverkställighetslag"). Det är alt märka att art. 59 § 5 innebären avvikelse från 14 kap. 5 § rättegångsbalken. Enligt art. 59 § 5 får nämligen regresskrav inte handläggas gemensamt med skadeståndskrav som har väckts på gmnd av befordringsavtalet.

3 § I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av gods som avses i bihang B till fördraget gäller bihangets bestämmelser, inbegripet bestämmelserna i bUagorna II, III och IV, i deras franska lydelse som svensk lag.

Genom denna paragraf införlivas bihang B till COTIF, dvs. de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM), med svensk rätt. Införiivandet omfattar också bilagorna II, III och IV till bihang B, dvs. reglementena om internationeU järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP), av containrar (RICo) och av expressgods (RIEx). Liksom i fråga om bihang A är det den franska texten av bihang B jämte bilagor som skall tillämpas i Sverige.

Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2) har bilaga 1 tUl bihang B, reglementet om internafioneU järnvägsbefordran av fariigt gods (RID), inte införlivats med svensk rätt genom den förevarande paragrafen. Avsikten är att RID skall införlivas genom förordning.

När det gäller frågan i vilken omfattning regleringen i bihang B är tvingande hänvisas till vad som sägs i anslutning till 2 §.

I detta sammanhang bör art. 45 i bihang B särskilt uppmärksammas. Enligt denna artikel får jämvägarna i särskilda tariffer begränsa den ersättning som tillkommer den skadelidande vid förlust, skada eller överskridande av leveransfristen. Som fömtsättning gäller dock att järnvägen medger särskilda befordringsvillkor som innebär en nedsättning av den frakt som följer av de aUmänna tarifferna. Denna reglering har en viss motsvarighet i 1 kap. 2 § första stycket andra meningen i den nya järnvägstrafiklagen. Enligt detta lagrum får järnvägen avvika från bestämmelserna i 3 kap. om godsbefordran, när godsets ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt Ofr prop. 1983/84:117 s. 39, 287 f, 308).

Bestämmelserna i 3 kap. jämvägstrafiklagen om godsbefordran överensstämmer i sak på de allra flesta punkter med motsvarande bestämmelser i bihang B lill COTIF (jfr prop. 1983/84:117 s. 44). Mellan den föreslagna jämvägstrafiklagen och bihang B föreligger dock skillnader på några viktiga punkter. I prop 1983/84:117 har angetts varför man på vissa punkter för inrikes järnvägstrafik har avvikit från regleringen i COTIF. Det internationella järnvägsfraktavtalet är också i fortsättningen ett realavtal (art. 11 § 1 i bihang B). Detta är inte fallet enligt den nya jämvägstrafiklagen, utan för

Prop. 1984/85:33 225

avtal om godsbefordran för inrikes trafik gäller aUmänna regler om hur avtal ingås (3 kap. 2 §; jfr 1983/84:117 s. 54). Enligt bihang B har den internationella järnvägsfraktsedeln värdepappersegenskaper (art. 30 §§ 1 och 2), medan fraktsedeln för inrikes järnvägstransporter saknar denna egenskap (3 kap. 12 § järnvägstrafiklagen sammanställd med 16 § köplagen; jfr prop. 1983/84: 117 s. 58 f)-1 fråga om de nackdelar som regleringen i bihang B i detta hänseende medför för en mottagare av gods i vissa fall hänvisas tiU avsnitt 7.4. ReklamaUonsreglerna i bihang B (art. 57) skiljer sig från motsvarande regler i den svenska järnvägstrafiklagen (3 kap. 31 §). Enligt bihang B skall reklamafion i princip ske när godset lämnas ul till mottagaren eller i vissa fall inom etl visst antal dagar från utlämningen, medan reklamation enligt jämvägstrafiklagen skaU ske utan oskäligt uppehåll Ofr prop. 1983/84:117 s. 188).

Liksom när det gäller befordran av inskrivet resgods är regleringen av godsbefordran i den svenska jämvägstrafiklagen betydligt mera kortfattad än motsvarande reglering i bihang B. I fråga om skälen till denna skiUnad hänvisas till vad som har anförts i anslutning till 1 §.

Även när det gäller sådan godsbefordran som omfattas av bihang B till COTIF kan den svenska järnvägstrafiklagen komma att bli fillämplig i vissa fall. Denna fråga behandlas i anslutning till 3 kap. 1 § i förslaget lill lag om ändring i järnvägstrafiklagen (avsnitt 9.2).

Också beträffande bihang B gäller att inkorporalionen omfattar vissa processrättsliga bestämmelser, t. ex. bestämmelser om behörig domstol (art. 56 och 63) och regler om förfarandet i regressmål (art. 62). Art. 62 §§ 2 och 5 motsvarar 6 § 1974 års doms verkställighetslag. Det är också här att märka alt art. 62 § 5 innebär en avvikelse från 14 kap. 5 § rättegångsbalken. Enligt art. 62 § 5 får nämligen regresskrav inte handläggas gemensamt med skadeståndskrav som har väckts på gmnd av befordringsavtalet.

4 § En utländsk dom som gmndas på fördraget far verkställas i Sverige, om domen

1. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget,

2. har vunnit laga kraft,

3. får verkställas enligt reglema i det land där den har meddelats och

4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligt 5 §.

En förlikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget likställs med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som har meddelats enligt fördraget och som gäller ett trafik-företag eller en trafikant.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på gmnd av att hans talan har ogillats.

14-9 §§ har tagits upp bestämmelser om verkställighet av domar. Dessa bestämmelser gmndas på art. 18 i själva fördraget. Av skäl som har angetts 15 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 226

i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2) har regleringen i art. 18 införlivats med svensk rätt genom transformation, dvs. genom omarbetning fill svensk lagtext.

Den förevarande paragrafen gmndas på art. 18 § 1. Den motsvarar i huvudsak 2 § i 1974 års domsverkstäUighetslag. Den innehåller de gmndläggande bestämmelserna om vilka domar som är verkställbara i Sverige. Vidare anges de ytterligare fömtsättningar som måste föreligga för att verkställighet skall få ske.

För att en dom skall vara verkställbar skall enligt första stycket fyra villkor vara uppfyllda.

Domen skall ha meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget. Frågan om behörig domstol regleras i art. 52 och 60 i bihang A och i art. 56 och 63 i bihang B. Domen skall vidare ha vunnit laga kraft. I art. 18 § 1 andra stycket i själva fördraget föreskrivs att domar som får verkställas endast interimistiskt inte är verkställbara. Domen måste också vara verkställbar enligt domstolslandets lag. Slutligen gäller som fömtsättning för verkställighet att Svea hovrätt bifaller en ansökan om verkställighet. Verkställighet far givetvis inte ske, om högsta domstolen förordnar annat efter besvär mot hovrättens beslut (6 § andra stycket).

Det bör påpekas att paragrafen är tillämplig på tredskodomar. Enligt uttrycklig föreskrift i fördraget omfattas både dom som har meddelats efter parternas hörande och dom som har meddelats i anledning av den ena partens utevaro.

I fördraget görs inte något undantag från skyldigheten att verkställa en utländsk dom, om domen är uppenbart oförenlig med rättsordningen i den stat där verkställighet skulle äga mm (ordre public). Något sådant undantag har inte heller föreskrivits i den förevarande paragrafen. Det torde dock följa av allmänt erkända rättsgmndsatser att det inte föreligger någon skyldighet för Sverige att verkställa utländska domar i sådana fall, trots att något undantag för dessa fall inte görs i fördraget Ofr prop. 1973:140 s. 94 f, 175). Som exempel kan nämnas det fallet att dom har meddelats mot någon som inte har delgetts stämning. Vidare kan nämnas det fallet att en svarande visserligen har delgetts stämningen men inte har getts rimlig tid för att kunna svara i saken.

1 andra stycket regieras verkställigheten av vissa förlikningar och skiljedomar.

I första meningen behandlas förlikningar som rör en tvist angående en befordran som omfattas av fördraget. Bestämmelsen gmndas på art. 18 § 1 tredje stycket i själva fördraget. Innebörden av denna paragraf i fördraget är inte helt klar. Det uttryck som används i den franska fördragstexten, "transactions judiciaires", far dock anses motsvara "förlikning som har träffats inför en domstol". Lagtexten Rar avfattats i enlighet med denna tolkning. Om en sådan förlikning har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget, likställs den med en dom när det gäller verkstäl-

Prop. 1984/85:33 227

lighet. Om domstolen dessutom har fastställt förlikningen, är fastställelse-beslulel givetvis också verkställbart.

Andra meningen rör verkställighet av skiljedomar. I själva fördraget finns föreskrifter rörande skiljeförfarande i tvister rörande tillämpningen av CIV eller CIM mellan trafikföretag, mellan ett Irafikföretag och en trafikant eller mellan trafikanter (art. 12 § 2). Förfarandet regleras i art. 13-15. Sådana skiljedomar är verkställbara i en medlemsstat så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stal där verkställigheten äger mm (art. 16 § 2). Enligt fördraget får en stat vid tillträdet göra förbehåll mot bestämmelserna rörande skiljeförfarande (art. 12 § 3). Det har inte ansetts föreligga skäl för att Sverige skulle göra ett sådant förbehåll. På gmnd härav jämställs i det förevarande lagrummet sådana skiljedomar med domar när det gäller verkstäUighet.

1 den förevarande paragrafen regleras endast verkställighet av skiljedomar som rör Irafikföretag eller trafikanter. I fördraget finns också bestämmelser om skiljedom mellan medlemsstater (art. 12 § 1). Fördraget innehåller däremol inte några föreskrifter om verkställighet av sådana skiljedomar.

1 utländska rättsordningar förekommer det att en kärande som får sin talan ogillad åläggs att betala svaranden, fömtom ersättning för rättegångskostnader, skadestånd på gmnd av att hans talan har ogillats. Enligt art. 18 § 1 andra stycket omfattar skyldigheten för medlemsstaterna att verkställa utländska domar inte sådana föreskrifter i domar som ålägger käranden att betala ett sådant skadestånd. En motsvarande föreskrift har tagits in i tredje stycket.

I fråga om skiljedomar görs i fördraget inte något uttryckligt undantag från verkställighetsskyldigheten beträffande sådana ålägganden. Mot bakgmnd av att skiljedomar i fördraget jämställs med domar när det gäller verkställighet, omfattar emellertid tredje stycket i den förevarande paragrafen också skiljedomar.

5 § Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas

1. exekutionstiteln i original eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,

2. förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekufionstiteln har meddelats att den avser tvist angående befordran som omfattas av fördraget samt, i fråga om domstols dom, att den har vunnit laga kraft och får verkställas i den nämnda staten.

Prop. 1984/85:33 228

I paragrafen behandlas ansökan om verkställighet. Den motsvarar i huvudsak 3 § i 1974 års domsverkställighetslag.

Enligt första stycket skall ansökan om verkställighet göras hos Svea hovrätt. Samma ordning gäller enligt 1974 års domsverkställighetslag för domar som har meddelats enligt de nu gällande järnvägsfördragen. Detta överensstämmer ocksä med vad som gäller enligl åtskilliga andra författningar rörande verkställighet av utländska domar, t.ex. lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, atomansvarighetslagen (1968:45), lagen (1973:1198) om ansvarighel för oljeskada till sjöss och lagen (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område.

Andra stycket överensstämmer i princip med vad som gäller enligt de nyss nämnda lagarna. Nägon reglering av vilka handlingar som får krävas finns inte i fördraget. Som villkor för verkställighet föreskrivs i fördragel (art. 18 § 1) all de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stal där verkställigheten skall äga mm.

Efter mönster av lagen om erkännande och verkställighet av österrikiska domar har hovrätten i tredje stycket getts rätt att förelägga sökanden alt ge in de ytterligare handlingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Såvitt gäller tredskodomar kan det t. ex. behövas en handling som visar att svaranden har delgetts stämningen i rimlig tid före förhandlingen.

Bevis om utfärdarens behörighet skall som regel inte fordras Ofr prop. 1982/83:117 om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område, s. 26). Men hovrätten bör ha möjlighet att kontrollera att de handlingar som har fogats till ansökningen är utfärdade av en behörig myndighet. Om hovrätten bedömer att en sådan kontroll är nödvändig i ett särskilt fall, får den således förelägga sökanden alt förse handlingen med ett sådani bevis. I fråga om vem som skall ställa ul beviset har tredje stycket utformats efter mönster av 1974 års doms verkställighetslag.

I princip bör alla handlingar som fogas vid en ansökan om verkställighet vara avfattade på svenska eller vara åtföljda av en översättning till svenska. I Ukhet med vad som gäller enligt 1974 års doms verkställighetslag och åtskilliga andra lagar om verkställighet av domar har emellertid i fiärde stycket undanlag gjorts från översättningskravet såvitt gäller handlingar på danska eller norska. Något annat undantag från översättningskravel finns inte i 1974 års lag. Efter mönster av t.ex. lagen om verkställighet av österrikiska domar har emellertid hovrätten i den förevarande paragrafen bemyndigats att medge undantag från kravet på översättning. Denna möjlighet kan utnytfias t.ex. i sådana fall då det är uppenbart onödigt att samtliga handlingar översätts i sin helhet.

Det får utan någon särskild föreskrift anses klart att hovrätten får bereda sökanden tillfälle att avhjälpa brister i ansökningshandlingarna.

Prop. 1984/85:33 229

6 § En ansökan om verkställighet får inle bifallas ulan att motparten har
beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Om ansökningen bifalls, verkställs domen på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen förordnar annat efter besvär över hovrättens beslut.

Den sak som har avgjorts genom domen får inte prövas på nytt.

I paragrafen regleras prövningen av en ansökan om verkställighet och verkan av att en sådan ansökan bifalls. Den motsvarar 4 § i 1974 års domsverkställighetslag.

Enligt/ör.s/a stycket får en ansökan om verkställighet inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen. Någon motsvarande föreskrift finns inte i fördraget. Som nyss har nämnts hänvisas emellertid i fördraget fill de formföreskrifter som gäller i den stal där verkställigheten skall äga mm. Något krav på alt delgivning sker enligl de regler som gäller för stämning i tvistemål ställs inte upp i den förevarande paragrafen.

Verkan av att en ansökan om verkställighet bifalls regleras i andra stycket. Domen skall då verkställas på samma sätt som en svensk lagakraftvunnen dom. Del ankommer på sökanden att begära verkstäUighet av domen hos kronofogden och därvid åberopa hovrättens beslut. I fråga om verkställigheten gäller utsökningsbalken. Som fömtsättning för verkställighet gäller givetvis att inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förordnar annat.

I överensstämmelse med fördraget (art. 18 § 1 första stycket sista meningen) föreskrivs vidare i tredje stycket alt den sak som har avgjorts genom domen inle får prövas på nytt. Detta innebär till en början att någon kontroll av att den utländska domen är materiellt riktig inte får ske i verkställighetsförfarandet. I detta ligger att både bevisprövningen och rättstillämpningen i domen måste godtas. Del val av tillämplig lag som den utländska domstolen har gjort får inte ifrågasättas. Vidare innebär bestämmelsen all domen skall erkännas i Sverige. Den utgör alltså hinder mot ny rättegång om samma sak.

7 § Om etl sådant skiljeförfarande som avses i fördraget inleds, har delta
verkan som preskriptionsavbrott enligt 7 § preskriptionslagen (1981:130).

I denna paragraf regleras verkan i preskriptionshänseende av ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget.

Enligt art. 16 § 1 i fördraget skall den omständigheten att ett skiljeförfarande inleds ha samma verkan i fråga om preskriptionsavbrotl som enligt fillämplig materiell rätt följer av att talan väcks vid allmän domstol. I överensstämmelse härmed föreskrivs i paragrafen att, om skiljeförfarande inleds, detta har verkan som preskriptionsavbrott enligt 7 § preskriptionslagen (1981:130). Delta innebär att en ny preskriptionsfid börjar löpa från

Prop. 1984/85:33 230

den dag då skiljeförfarandet avslutas genom avgörande i sak eller på något annat sätt. Den nya preskriptionstiden är tio år. Såvitt gäller vissa fordringar mot en konsument bUr dock den nya preskriptionsfiden tre år.

Som har nämnts i anslutning tiU 4 § gäller reglerna om verkställighet av skiljedom i den paragrafen i överensstämmelse med art. 12 § 2 endast skiljedomar som avser trafikföretag och trafikanter men inte skiljedomar mellan stater. Någon motsvarande begränsning görs inte i fördraget i fräga om verkan som preskriptionsavbrotl av att ett skiljeförfarande har inletts (art. 16 § 1). I överensstämmelse härmed har den förevarande paragrafen gjorts tillämplig på alla skiljeförfaranden som avses i fördragel. Såvitt gäller skiljedomar mellan stater torde dock paragrafen inte få någon större praktisk betydelse.

8 § Om ett utländskt trafikföretag har en fordran mol ett trafikföretag i Sverige på gmnd av en befordran som omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken det uUändska företaget hör.

9 § Om en utländsk jämväg äger mllande materiel som finns i Sverige, får materielen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på gmnd av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som tillhör en utländsk jämväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom containrar, lastredskap och presenningar.

I dessa paragrafer ges bestämmelser om kvarstad och utmätning av viss järnvägsegendom. Bestämmelsema gmndas på art. 18 § 2 resp. art 18 § 3 i själva fördraget. De överensstämmer i allt väsentligt med 5 § i 1974 års domsverkställighetslag.

I förhållande till bestämmelserna i fördraget avviker de förevarande paragraferna på det sättet att förhållanden som inte berör Sverige inte har reglerats. I paragraferna behandlas därför inte fordrings- och ägarförhållanden som endast berör utländska rättssubjekt i uUandet. Med anledning av de regler om behörig domstol som finns i bihang A (art. 52 och 60) och bihang B (art. 56 och 63) kan sådana rättsförhållanden inte bli föremål för prövning i Sverige.

I lagtexten nämns endast avgörande som har meddelats av domstol. I fördragstexten används uttrycket "dom av en judicieU myndighet" ("jugement rendu par Fautorité judiciaire"). Om ett avgörande har meddelats enligt fördragel av en sådan myndighet i en annan stal som i den staten anses som "une autorité judiciaire", bör givetvis ett sådant avgörande

Prop. 1984/85:33 231

jämställas med en domstols avgörande vid tillämpningen av de förevarande paragrafema.

1 9 § andra stycket regleras kvarstad och utmätning av s.k. privatvagnar. Därmed avses vagnar som tillhör något annat rättssubjekt än ett järnvägsföretag. Särskilda bestämmelser om sådana vagnar finns i reglementet om intemationell jämvägsbefordran av privatvagnar (RIP), som utgör bilaga II tiU bihang B.

Med uttrycket "en privaivagns registrerade innehavare" avses den fysiska person eller annat rättssubjekt i vars namn vagnen är registrerad hos en järnväg vars linjer omfattas av bihang B (RIP art. 2).

10 § På begäran av järnvägen eller av den som har rätt alt kräva utlämning av gods eller inskrivet resgods skall tingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns förordna en sakkunnig att företa en sådan utredning som avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2.

I paragrafen behandlas förordnande av en sakkunnig för det fall att gods eller inskrivet resgods har minskats eller skadats. Den gmndas på art. 48 § 2 i bihang A och art. 52 § 2 i bihang B.

Om järnvägen upptäcker eller får anledning att anta alt inskrivet resgods eller gods har skadats eller gått förlorat eller om den som har rätt till resgodset resp. godset påstår att detta är fallet, skall jämvägen genast göra en utredning. Järnvägen skall, om möjligt i den berättigades närvaro, upprätta en redogörelse. I redogörelsen skall så långt det är möjligt anges vilken skada som har uppkommit samt när och hur den har uppstått. Järnvägen skall utan kostnad överiämna en avskrift av redogörelsen till den som har rätt till resgodset eller godset (art. 48 § 1 resp. art 52 § 1).

Etl särskilt förfarande är föreskrivet för del fallet att den som har rätt till resgodset eller godset anser sig inte kunna godta uppgifterna i redogörelsen. Han kan då begära att resgodsets resp. godsets tiUstånd och vikt samt skadans orsak och storlek faststäUs av en sakkunnig. Denne kan utses av parterna. Parterna har emellertid rätt att vända sig till domstol och få denna att förordna en sakkunnig. I fråga om förfarandet skall de bestämmelser tUlämpas som gäller i den stat där utredningen äger mm (art. 48 § 2 resp. art. 52 § 2).

I anledning av regleringen i art. 48 § 2 och art. 52 § 2 har fingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns ålagts att på begäran av järnvägen eller den som har rätt att få ut resgodset eller godset förordna en sakkunnig för att företa en sådan utredning som avses i dessa artiklar. En sådan begäran handläggs enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

Vad angår förfarandet i övrigt kan anföras följande.

Sedan tingsrätten har förordnat en sakkunnig, är rättens befattning med ärendet avslutad. Den sakkunnige skall då granska järnvägens redogörelse i de hänseenden som nämns i art. 48 § 2 resp art. 52 § 2 och avge ett utlåtande om sin uppfattning i dessa frågor. Hans utlåtande är inte bin-

Prop. 1984/85:33 232

dande för partema. Om parterna inte skulle följa hans ufiåtande eller annars komma överens, får tvisten mellan järnvägen och transportkunden avgöras av domstol. Den sakkunniges ufiåtande kan då givetvis åberopas i rättegången.

När partema själva utser en sakkunnig, får de givetvis gemensamt stå för ersätlningen till denne, om inte något annat har överenskommits med den sakkunnige. Utses den sakkunnige av rätten, torde ersättningen få betalas av den som har begärt förordnandet. Skulle tvisten mellan parterna föras inför domstol, far frågan om vem som slutligt skall stå för ersättningen till den sakkunnige avgöras av domstolen i samband med att den beslutar om rättegångskostnadernas fördelning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs

1. lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m. m.,

2. kungörelsen (1974:748) om internationell järnvägstransport.

I fråga om en dom eller fordran som gmndas på något av de fördrag som avses i de upphävda författningarna tillämpas dock äldre bestämmelser.

COTIF träder i kraft den 1 maj 1985. Samtidigt upphör de nu gällande fördragen på järnvägsrättens område (1970 års CIV, 1970 års CIM och filläggskonvenfionen till CIV) att gälla. Den nya lagen om internationell järnvägstrafik måste därför träda i kraft samtidigt med COTIF för att Sverige skall kunna delta i det internationella järnvägssamarbetet.

Genom den nya lagen upphävs 1974 års domsverkstäUighetslag och 1974 års kungörelse om internationell järnvägstransport. Det har ansetts lämpligt alt äldre bestämmelser fillämpas på domar eller fordringar som grundas på något av de äldre fördragen.

9.2 Förslaget till lag om ändring i jämvägstrafiklagen

2 kap. 5 § Bestämmelserna 16-13 §§ gäUer endast i fråga om sådan färd enligt intemafioneU befordringshandling som avses i bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om intemafioneU jämvägstrafik (internationell befordran).

I paragrafen har endast gjorts den ändringen att hänvisningen till tilläggskonventionen har ändrats fiU att avse COTIF.

2 kap. 8 § Om järnvägen vid intemationell befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 § första stycket mot någon som varken är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, skall vid fillämpningen av 4 § andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp motsvarande 700 särskUda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR).

Omräkning av SDR tUl svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som partema har kommit överens om.

Prop. 1984/85:33 233

Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhei och sina transaktioner.

I 2 kap. 2 § första stycket regleras järnvägens ansvarighet för skada på egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods. EnUgt 2 kap. 4 § andra stycket är järnvägens ansvarighet för sådana skador begränsad till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, f n. 10 150 kr. Enligt den förevarande paragrafen i dess nu gällande lydelse är jämvägens ansvarighel för sådana skador vid internationell befordran, i överensstämmelse med liHäggskonventionen till 1970 års CIV, begränsad till 2 000 s.k. Germinalfrancs, vilket f n. motsvarar ca 5 500 kr. Ofr prop. 1983/84:117 s. 51 ff, 124 f).

Enligt bihang A lill COTIF är järnvägens ansvarighel för sådana skador begränsad fill 700 SDR, vUket f n. motsvarar ca 5 900 kr. (art. 31). I paragrafens första stycke har begränsningsbeloppet därför angetts till 700 särskilda dragningsrätter (SDR) i stället för 2 000 Germinalfrancs. Som en följd av detta har nuvarande andra stycket utgått. I fråga om innebörden av begreppet SDR hänvisas till vad som anförs i avsnitt 4.1 i anslutning tiU art. 6 i CIV.

En stal får förbehålla sig rätten att, såvitt gäller skador i följd av olyckor inom denna stats område, inte tillämpa samtliga de bestämmelser i bihang A som reglerar jämvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas, om den resande är medborgare i denna stat eller har hemvist där (art. 3 i bihang A). Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) bör Sverige utnytfia denna möjlighet att göra förbehåll för att kunna göra avvikelser från COTIF: s reglering såvitt gäller gränsen för järnvägens ansvarighet för skador på den resandes personliga egendom, dvs. egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods. Som nyss nämnts är emellertid rätten till förbehåll begränsad till skador som tillfogas medborgare i den egna staten och personer som har hemvist där. I paragrafen har därför gjorts en ändring av innebörd att det särskilda begränsningsbeloppet för intemationell befordran inte gäUer, om jämvägens ersättningsskyldighet avser någon som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. I sådana fall gäller det begränsningsbelopp som anges 2 kap. 4 § andra stycket, dvs. ett halvt basbelopp.

Rätten att göra förbehåll är begränsad i ytterligare ett hänseende. Ett förbehåll får endast avse skadefall som inträffar i den stat som gör förbehållet. Någon begränsning i detta hänseende behöver dock inte göras i den förevarande paragrafen. Enligt 1 kap. 1 § gäller nämligen 2 kap. endast jämvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja. Skadefall som inträffar ombord på en svensk tågfarja får i detta sammanhang anses inträffa i Sverige.

I andra stycket (nuvarande tredje stycket), som behandlar omräkning av SDR tUl svenska kronor, har endast gjorts en redaktionell ändring.

Prop. 1984/85:33 234

2 kap. 9 § På en fordran som avser ersättning enligl 1 § eller 2 § första stycket utgår ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635), om den ersättningsberättigade är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. I annat fall utgår ränta med fem procent per år. Räntan utgår från och med den dag då det förfarande som avses i 12 § inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då de omständigheter inträffade som läggs till gmnd för beräkning av ersättningens belopp.

Såvitt gäller internationell befordran utgår i enlighet med tilläggskonventionen ränta på ersättning för personskador eller skador på den resandes personliga tillhörigheter med fem procent. Även enligt COTIF (art. 43 § 1 i bihang A) gäller en ränta på fem procent. För svensk inrikes trafik beräknas ränta på obetalt belopp enligt 6 § räntelagen (1975:635). Efter ändring i räntelagen (SFS 1984:291) kommer räntan fr. o. m. den 1 juli 1984 att vara åtta procent över diskontot, vUket f. n. motsvarar 16,5 %.

Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) föreslås att Sverige genom att göra förbehåll skall kunna tiUämpa den svenska räntelagens bestämmelser på ersättning för skador av det slag som det nu är fråga om, om den ersättningsberättigade är svensk medborgare eUer har hemvist i Sverige. 1 paragrafen har därför när det gäller ränteberäkningen gjorts skillnad mellan ersättberättigade som är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige och andra ersättningsberättigade. Som har nämnts i anslutning fill 2 kap. 8 § är 2 kap. bara tillämpligt på järnvägstrafik inom Sverige.

I andra meningen av den förevarande paragrafen i dess lydelse enligt förslaget till jämvägstrafiklag (tredje meningen enligt det nu föreliggande ändringsförslaget) ges en särskild föreskrift om utgångspunkten för ränteberäkningen för ett visst fall. Denna bestämmelse har, frånsett några obetydliga redaktionella justeringar, förts över oförändrad från 15 § lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelsen bygger på art. 9 i tUläggskonventionen tiU CIV. Motsvarande reglering finns i art. 43 § 2 i bihang A fill COTIF.

1 samband med de övriga ändringarna i paragrafen har sista meningen justerats i syfte att få den att överensstämma bättre med den franska fördragstexten. I den franska texten sägs att ränta utgår först "du jour oö les faits qui ont servi ä la détermination de leur montant se sont produits", om denna dag är senare än dagen då kravet framställdes eller talan väcktes. Denna föreskrift har i förslaget till jämvägstrafiklag återgetts med "den dag då jämvägen fick tillgång tiU den utredning som behövs för att ersättningens belopp skall kunna bestämmas". Motsvarande uttryck har använts i den svenska översättningen av tilläggskonventionen Ofr prop. 1975/76:7 s. 121). Innebörden av den franska texten torde emellertid vara att räntan beräknas från den dag då de omständigheter inträffade som

Prop. 1984/85:33 235

lades till gmnd för beräkning av ersättningsbeloppet. Denna tolkning vinner stöd av de tyska och engelska översättningarna av tilläggskonventionen ("interesl shall accme only from the day on which the events relevant to ils assessment occurred"; "von dem Tage an, an dem die fur die Bemessung des Schadenersatzes massgebenden Umstände eingetreten sind").

3 kap. 1 § Detta kapitel fillämpas på sådan godsbefordran med jämväg i
allmän inrikes trafik som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan
befordran, tillämpas kapitlet på befordringen även när jämvägen ombe-
sötjer denna med vägfordon.

På godsbefordran i trafik med uUandet tiUämpas kapitlet endast om annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik.

4 kap. 1 § Delta kapitel tillämpas på resgods som har inskrivits för be
fordran med jämväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med
ufiandet tillämpas kapiUet endast om annat inte följer av fördraget den 9
maj 1980 om intemationell jämvägstrafik.

Skall befordringen utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäUer kapitlet i tillämpliga delar för samtliga jämvägar.

Som tidigare har påpekats är jämvägstrafiklagen i princip tillämplig när den aktuella tvisten hänför sig tUl jämvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja (1 kap. I § första stycket). I 3 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 1 § görs dock en inskränkning i huvudregeln på det sättet att 3 och 4 kap. tillämpas på godsbefordran resp. befordran av inskrivet resgods i trafik med ufiandet endast om annat inte följer av 1970 års CIV resp. 1970 års CIM. Hänvisningen i dessa paragrafer till 1970 års fördrag har ersatts med en hänvisning till COTIF.

Av de förevarande paragraferna följer att 3 och 4 kap. är fillämpliga på sådana befordringar med utlandet som inte omfattas av bihang A resp. bihang B Ofr bihang A art. 1 § 1 och bihang B art. I § 1).

I princip är sålunda 3 kap. inte tUlämpligt på godsbefordran som sker i trafik mellan Sverige och utlandet. Från denna regel gäller två undantag. Det ena av dessa undantag avser godsbefordringar till eller från ufiandet som inte omfattas av bihang B. Detta kan vara fallet, om godsbefordringen avser ett ämne eller föremål som är uteslutet från befordran enligt bihang B Ofr art. 4) eller om det för trafik mellan orter i Sverige används en genomfartslinje i ett grannland (art. 2 § 2). Det andra undantaget, som har större praktisk betydelse, är att befordringen visserligen omfattas av bihang B men fördraget inte innehåller någon materiell reglering av den uppkomna tvistefrågan utan direkt eller via allmänna kollisionsregler utpekar intem svensk rätt som tillämplig. Om bestämmelser saknas i bihang B, tUläggsbestämmelsema och de intemationeUa tarifferna, är nämligen nationell rätt tillämplig (art. 10). Som exempel på bestämmelser i 3 kap. som i

Prop. 1984/85:33 236

enlighet härmed kan komma att tillämpas också på internationell godsbefordran kan nämnas föreskrifterna i 20 och 21 §§ om uppläggning och försäljning av godset.

Befordran av inskrivet resgods mellan Sverige och ufiandet omfattas i regel av regleringen i bihang A till COTIF. Som en fömtsättning för att en sådan befordran skall omfattas av bihang A gäller emellertid att den resande och hans resgods befordras med internationell befordringshandling (art. 1 § 1). De förbindelser för vilka internationella befordringshandlingar utfärdas anges i de internationella tarifferna (art. 1 § 2). Om persontrafiken på någon linje mellan Sverige och utlandet till följd av en ändring i dessa tariffer inte längre kommer att omfattas av bihang A, skall järnvägstrafiklagens bestämmelser om befordran av inskrivet resgods tillämpas på trafiken på denna linje.

Om en viss befordran av inskrivet resgods omfattas av bihang A, blir 4 kap. jämvägstrafiklagen tillämpligt endast i de undantagsfall då det i bihang A till COTIF anges att nafionella bestämmelser är tillämpliga, direkt eller enligt allmänna internationeUt privaträltsliga regler. Sålunda skall enligt bihang A (art. 23 § 8) utlämning av inskrivel resgods äga mm enligt de bestämmelser som gäUer på utlämningsstationen, om inte annat föreskrivs i bihanget. Om utlämningen skall äga mm i Sverige, blir därför jämvägstrafiklagen tillämplig. Kapitlets bestämmelser kan också bli tilllämpliga på en befordran som omfattas av bihang A såvitt gäller frågor som inte är materiellt reglerade i bihanget. Den tid inom vilken inskrivet resgods skall avhämtas enligt 4 kap. 6 och 7 §§ gäller t. ex. också i fråga om en befordran som omfattas av bihang A, om resgodset lämnas ut i Sverige.

Om bestämmelser saknas i bihang A, tilläggsbestämmelsema och de internafionella tarifferna, är nationell rätt tillämplig (art. 8).

I prop. 1983/84: 117 behandlas en särskild lagvalsregel i 1970 års CIV (art. 1 § 3) beträffande trafik mellan två grannstater (s. 193 f, 300 f, 316). Motsvarande lagvalsregel finns i bihang A till COTIF (art. 2 § 2). I delta hänseende hänvisas till vad som anförs i den nämnda propositionen.

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om inrikes vägtransport

2 § Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstransporter eller befordran av flyttsaker.

Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som en jämväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på jämväg.

1 anledning av att 1970 års CIM ersätts med bihang B till COTIF har i paragrafen gjorts den ändringen att hänvisningen till 1970 års CIM har bytts ut mot en hänvisning tiU COTIF.

Prop. 1984/85:33 237

9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall

I den förevarande lagen regleras frågor rörande immunitet och privilegier för de intemationeUa organisationer som Sverige är medlem i. De intemationeUa organ och personer med anknytning till sådana organ som anges i en bilaga till lagen skall åtnjuta immunitet och privilegier enligt vad som har bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Som fidigare har nämnts hör fill COTIF ett protokoll om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för intemationell jämvägstrafik, OTIF Ofr avsnitt 3). I anledning av Sveriges tillträde fiU COTIF har OTIF och vissa personer med anknytning till OTIF tagits upp i en ny punkt i bilagan till lagen, punkt 32 Ofr avsnitt 7.2).

10 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om internafioneU järnvägstrafik,

2. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1984:000),

3. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,

4. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

11 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:33		238
		Bilaga 1'
CONVENTION RELATIVE	FÖRDRAG OM
AUX TRANSPORTS INTER-	INTERNATIONELL
NATIONAUX FERROVIAIRES	JÄRNVÄGSTRAFIK
(COTIF)	(COTIF)

' Bilagan är utesluten här. Konventionstexten återfinns som bilaga till förslaget till lag om intemationell jämvägstrafik, s. S.

Prop. 1984/85:33 239

Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian

När ett rättsförhållande berör skilda länder och har anknytning tUl oUka nationella rättsordningar, uppkommer oftast svårigheter när det gäller att fömtse efter vilka materiella rättsregler en viss rättsfråga kommer att avgöras. Sådana svårigheter blev ganska snart till ett aUvarligt hinder för den intemationeUa järnvägstrafikens utveckUng, och under de sista decennierna av 1800-talet stod det klart att viktigare järnvägsrättsliga frågor måste ges en ensartad reglering i skilda nationella rättsordningar. En sådan reglering har sedan 1890 säkerställts genom en rad fördrag, som fiUträtts av ett växande antal stater.

För närvarande gäller för internationell godsbefordran och för internationell befordran av resande och resgods enhetliga regler inom ett drygt 30-tal stater i Europa, Nordafrika och Orienten. Dessa regler har överenskommits genom tre internationella fördrag, i dagligt tal kallade CIM, CIV och tUläggskonventionen tUI CIV. I maj 1980 har ett nytt jäm vägsfördrag, COTIF, slutits. Detta fördrag är avsett att ersätta de tre nyssnämnda fördragen och att utgöra gmndval för en mellanstatlig organisation för internationeU jämvägstrafik, OTIF.'

Sverige har sedan 1907 fillhört den krets av stater som i fördrags väg samordnat sina rättsregler för intemationell järnvägsbefordran. Det förefaller uppenbart att Sverige bör fortsätta detta samarbete såsom medlem i det nybildade OTIF.

När Sverige tidigare har tiUträtt intemationeUa järnvägsfördrag, har det kunnat ske utan något omfattande lagstiftningsarbete. Ett undantag härvidlag utgör tiUIäggskonventionen till CIV, vars regler inarbetats i lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Av de andra fördragen har däremot endast enstaka bestämmelser av processrättslig natur tagits upp i svensk lag. I övrigt har dessa fördrag inlemmats i den svenska rättsordningen genom att de i kungörelse förklarats vara tiUämpliga i Sverige.

Det tämligen enkla tillvägagångssätt som sålunda i regel använts i samband med Sveriges tiUträde till tidigare jämvägsfördrag kan emellertid inte tillämpas när det gäller COTIF. Detta är en följd av den förstärkning av riksdagens kompetens som skett genom tillkomsten av 1974 års regeringsform och vidare av den förskjutning i uppfattningen av järnvägsbefordring-

' Förkortningarna kommer från de franska benämningarna som är följande: Convention intemationale concernant le transport des marchandises par chemin de fer (CIM); Convention intemationale concernant le transport des voyageurs et des bagages par chemin de fer (CIV); la Convention additionelle ä la CIV relative ä la responsabilité du chemin de fer pour la morl et les blessures de voyageurs; la Convention relative aux transports intemationaux ferroviaires (COTIF); FOrganisation intergouvemementale pour les transports intemationaux ferroviaires (OTIF).

Prop. 1984/85:33 240

arnas juridiska natur som i fråga om inrikestrafiken har kommit till uttryck i att merparten av de nuvarande förvaltningsrättsliga reglema i järnvägstrafikstadgan (1966:202) föreslås bli ersatta av civilrättsliga regler i en jämvägstrafiklag.

För att COTIF skall träda i kraft krävs att fördraget ratificeras av ett visst antal stater. Sveriges tillträde till fördragel medför skyldighet alt i väsentliga avseenden göra fördragsinnehållet tillämpligt som svensk rätt, och detta måste, som nyss antytts, i huvudsak ske i lag. På gmnd härav måste enligt RF 10:2 frågan om en svensk ratifikation av COTIF prövas av riksdagen, som i samband därmed också bör besluta om den lagstiftning som föranleds av fördraget.

De viktigaste beståndsdelarna i COTIF är den egentliga fördragstexten och två bihang fill denna. Själva fördragstexten innehåller huvudsakligast bestämmelser om OTIF: s organisation och verksamhei samt om fömtsättningama för fördragets tillämplighet. Därtill kommer vissa bestämmelser om skiljedom, domsverkställighet m.m. Endast den sistnämnda gruppen bestämmelser behöver påbjudas för tillämpning i Sverige. Av de båda bihangen innehåller del ena enhetliga rättsregler för avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods och det andra enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods. I det förstnämnda bihanget (CIV) ingår de regler som nu bildar det materiella innehållet i liUäggskonventionen tUl CIV. TiU det andra bihanget (CIM) finns fyra bilagor fogade, däribland ett mycket omfångsrikt reglemente om internafioneU jämvägsbefordran av farligt gods (RID).

Enligt vad som föreslås i denna promemoria skall huvuddelen av de fördragsbestämmelser som måste ges giltighet som svensk rätt återges i en lag om internationeU järnvägstrafik. 1 denna lag avses de ovannämnda fördragsbestämmelserna om skiljedom, domsverkställighet m.m. bli återgivna efter omarbetning till svenskt språk och svensk lagstil. Lagen avses dämtöver innehåUa en förklaring att innehållet i de båda bihangen — med vissa undantag - skall tillämpas som svensk lag. Detta innebär att bihangens bestämmelser blir gällande i Sverige i sin franska avfattning. Som hjälp för tUlämpningen publiceras de dock också i svensk översättning.

Vad nu sagts om bihangens bestämmelser gäller emeUertid inte de delar av CIV som motsvarar den nuvarande tiUIäggskonventionen till CIV. Hithörande regler är som nämnts redan återgivna i svensk lag och torde framdeles komma att återfinnas i en planerad jämvägstrafiklag. Den fömt-nämnda förklaringen om tillämpningen av bihangen som svensk lag skall inte heller gäUa i fråga om bilagan RID. Tillämpningen i Sverige av denna bUaga avses bli reglerad genom förordning.

I samband med genomförandet av den nu angivna lagstiftningen fömtsätts ändringar i jämvägstrafiklagen, lagen (1974:610) om inrikes vägtransport och lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall samt eventuellt i köplagen.

Prop. 1984/85:33 242

Bilaga 3

Promemorians lagförslag

1. Förslag till

Lag om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med "fördragel" avses i denna lag fördraget den 9 maj 1980 om inlernalionell järnvägstrafik (COTIF).

2 § I fråga om sådan internationell befordran av resande och resgods som avses i Bihang A till fördraget skall bihangets bestämmelser, i den mån de gäller part i befordringsavtal, tillämpas som svensk lag.

I den utsträckning som innehållel i Bihang A återges i järnvägstrafiklagen (1983:00) skall det dock tillämpas efter lydelsen i den lagen.

3 § I fråga om internationell godsbefordran som avses i Bihang B till
fördragel skall bihangets bestämmelser, i den mån de gäller part i beford
ringsavtal, tillämpas som svensk lag med det undanlag som anges i andra
stycket.

Vad angår tillämpningen i Sverige av det som Bilaga I till Bihang B fogade reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID) meddelas föreskrifter av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

4 § En utländsk dom som gmndas på fördragel får verkställas i Sverige,
om domen

1. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget.

2. har vunnU laga kraft,

3. får verkställas enligt reglerna i domstolslandet och

4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligl 5 §, och hinder mot verkställigheten ej möter enligt 6 § andra stycket.

5 § Ansökan som avses i 4 § 4 görs hos Svea hovrätt. Vid ansökningen
skall fogas

1. domen i original eller i avskrift som bestyrkts av myndighet,

2. förklaring av behörig myndighet i den stal där domen meddelats all domen avser tvist angående befordran som omfattas av fördraget saml att domen har vunnit laga kraft och får verkställas i nämnda stat.

De handlingar som avses i första stycket skall vara försedda med bevis om ulfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är handling i ärendet avfallad pä annal främmande språk än danska eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär fiänsteman eller av svensk notarius publicus.

6 § Ansökan som avses i 4 § 4 får ej bifallas ulan att tillfälle har lämnats
motparten att yttra sig över ansökningen. Ny prövning av den sak som har
avgjorts genom domen får ej äga rum.

Prop. 1984/85:33 243

Bifalles ansökningen, verkställs domen på samma sätt som svensk domstols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot hovrättens beslut förordnar annal.

7 § Vid tillämpning av 4-6 §§ likställs med dom

1. skiljedom som meddelats mot trafikföretag eller trafikant i skiljeförfarande enligt fördraget,

2. förlikning i tvist angående befordran som omfattas av fördraget, om förUkningen har träffats inför domstol som avses i 4 §.

Bestämmelserna i 4-6 §§ har ej tillämpning pä sädan föreskrift i dom som ålägger käranden att förutom rättegångskostnad betala skadestånd på grund av alt hans talan har ogillats.

8 § Inledande av sådani skiljeförfarande som avses i fördragel har verkan som preskriptionsavbrott enligl 5 § preskriptionslagen (1981:130).

9 § Har utländskt trafikföretag en fordran mot trafikförelag i Sverige på grund av befordran som omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av avgörande av domstol i den stal lill vilken det utländska företagel hör.

10 § Äger utländsk järnväg rullande materiel i Sverige, får maleriden
beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av avgörande av
domstol i den stat lill vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller
i fråga om annat föremål som tillhör utländsk järnväg och är avsett att
användas vid befordran, såsom container, laslredskap eller presenning.

Privalvagn, vars ägare har hemvist utom riket, får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av avgörande av domstol i den stat där ägaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om föremål i vagnen som är avsett att användas vid befordran och som tillhör vagnägaren.

11 § På begäran av den, som har räll all kräva ullämning av gods eller
inskrivel resgods, skall domstolen i den ort där godset eller resgodset finns
förordna sakkunnig att företa sådan utredning som avses i Bihang B artikel
52 § 2 eller Bihang A artikd 48 § 2. Den sakkunnige skall skyndsamt
fullgöra sitt uppdrag. 1 fräga om kostnaderna för utredningen har 23-25 §§
lagen (1929: 145) om skiljemän motsvarande tillämpning.

Denna lag träder kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. och kungörelsen (1974:748) om internationell järnvägstransport skall upphöra att gälla. Den äldre lagen gäller dock i fräga om en dom eller fordran som grundas på något av de fördrag som avses i den lagen.

9 § Har järnväg vid inlernalionell befordran ådragit sig ersättningsskyldighet enligl 2 § första stycket, skall vid tillämpning av 4 § andra stycket i stället för där angivna belopp gälla etl belopp om 2000 francs. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av tio trettioen-dels gram och niohundra tusendelars finhet.

Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.

Omräkning frän särskilda dragningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag dom meddelas eller annan dag om vilken parterna är överens. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden sagda dag fillämpar för sin verksamhei och sina transaktioner.

9 § Har järnväg vid inlernalionell befordran ådragit sig ersättningsskyldighet enligl 2 § första stycket, skall vid tillämpning av 4 § andra slyckel i stället för där angivna belopp gälla ett belopp motsvarande 700 SDR. Med en SDR förstås en sådan särskUd dragningsrätt som används av internationella valulafonden.

Omräkning frän särskilda dragningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag dom meddelas eller annan dag om vilken parterna är överens. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Prop. 1984/85:33 246

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i

vissa fall

Härigenom föreskrivs i fräga om bilagan till lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall att i bilagan skall upptagas en som 31 betecknad punkt av följande lydelse

31 Mellanstatliga organi- Medlemmarnas represen- Fördraget den 9 maj 1980
sationen för intema- tanter i organisationen om internationell jäm-

tionell jämvägstrafik och personer med tjänst vägstrafik (COTIF)
(OTIF) hos organisationen eller

med uppdrag hos eller av denna

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85:33 247

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetls av hovrätten för Västra Sverige, konsumentverket. Statens järnvägar, transportrådet, sjöfartsverket. Svenska handelskammarförbundet, Sveriges speditörförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas förening, Axel Ax: son Johnsons institut för sjörätt och annan transporträtt, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisation - Familjeföretagen samt Sveriges advokatsamfund.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anslutit sig till yttrandet från Sjöassuradörernas förening. Kommerskollegium - som inle funnit anledning kommentera promemorian - har bifogat yttranden från Skånes samt Stockholms handelskammare. Sveriges grossislförbund och Sveriges köpmannaförbund har avgetl etl gemensamt yttrande med Sveriges industriförbund. Slutligen har enheten inom sjöfartsverket för landtransporter av fariigl gods (LFG) avgett ett eget yttrande.

1 Allmänt

1.1 Hovrätten för Västra Sverige

Skälet lill att detta förslag utarbetats är den 1980 företagna revisionen av del internationella järnvägsfördraget. Förändringarna angår huvudsakligen dels fillskapandet av en ny intemationell organisation, dels en kraftig omstmkturering av del internationella förfatlningsstoffet. Vad beträffar innehållel i de materiella reglerna är detta till större delen oförändrat. Den utveckling som ägt mm är nödvändig för att åstadkomma en anpassning till dagens förhållanden och utvecklingsarbetet fortsätter (exempelvis rörande ansvar för försenad ankomst på passagerarsidan). Sverige anslöt sig till det internationella fördraget 1907 och det framstår närmast som en självklarhet att vårt land skall ansluta sig även till den nyaste versionen av fördraget.

Större delen av den resonerande textmassan i betänkandet beskriver innehållet i det internationella fördraget. Redogörelsen kommer säkert att användas av domare och andra jurister som snabbt önskar orientera sig om ansvarsregler och liknande. Just därför finns del skäl att påpeka, hur perspektivet i framställningen dessvärre hela tiden håUs snävt järnvägs-rättsligt. Järnvägens ansvar beskrivs som helt objektivt med vissa undantag, privilegierade och icke-privilegierade ansvarsfrihetsgrunder. Det talas om bevisskyldighet beträffande det ena och det andra på etl sätt som är ärvt från den legala bevisteorins dagar, inte särskilt träffande i etl land som så länge hyllat den fria bevisprövningen som vårt land. Allt verkar speciellt

Prop. 1984/85:33 248

och ovanligt ur mera generell synvinkel. Inle etl ord sägs om att en regel om presumtionsansvar (såsom vid luftbefordran och, bortsett från en specialitet som nautiskt fel, i sjörätten) i själva verket omsluter ungefär detsamma som en regel om strikt (objektivt) ansvar med undanlag för force majeure (såsom i järnvägsrälten). Hur nära dessa typer av ansvarsregler i realiteten ligger varandra belyses av exempelvis uttalanden i förarbetena lill vägtransporllagen (prop 1974:33 s 106-107). Det redogörs i detalj för de järnvägsrättsliga reglerna om när gods som "försvunnit" och inle kan hållas redo inom viss tid efter leveransfristens utgång (s 93-94) utan alt del ens antyds att likartade regler om konvertering av dröjsmål till totalförlust finns inom alla Iransportgrenar även på sjörättens område där visserligen uttryckliga regler saknas men rättsfiguren ändå måste antas kunna tillämpas. Denna brist pä ett allmänt transporträttsligt perspektiv är särskilt riskfyllt i våra dagar, när olika transporlgrenar i så stor utsträckning samverkar sinsemellan för att lösa samhällets transportproblem genom kombinerade transporter. Vad som enar är betydligt mera än vad som skiljer åt.

Sammanfattningsvis tillstyrker hovrätten de förslag som rubricerade promemoria innehåller.

1.2 Konsumentverket

Konsumentverket ansluter sig till promemorians förslag all införliva COTIF med svensk rält. Konsumentverket har inget att erinra mot alt valda delar av fördraget återges i lag om internalionell järnvägstrafik och att de båda bihangen ER/CIV och ER/CIM görs tillämpUga i Sverige i sin franska avfattning, dock med därtill fogad svensk översättning.

1.3 Statens järnvägar

SJ - som inte anser sig böra ingå i bedömning av de i promemorian behandlade stalsrättsliga frågorna om införlivningen av fördraget och av senare ändringar däri med svensk rätt - finner ej anledning till erinran mot de i promemorian framlagda förslagen.

1.4 Transportrådet

Frågan rör huvudsakligen hur det nya järnvägsfördragel COTIF - avsett att ersätta tre fidigare internationella fördrag - skall inlemmas i svensk lagsttftning.

Från TRPs sida saknas anledning att motsätta sig de förslag som promemorian innehåller.

Prop. 1984/85:33 249

1.5 Kommerskollegium

Kollegiet har från de synpunkter vi har all beakta inle funnit anledning att kommentera promemorian.

1.6 Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har tagit del av promemorian. Denna berör inte direkt Sjöfartsverkets verksamhetsområde varför verket inte har något att anföra i ärendet.

1.7 Skånes handelskammare

Handelskammaren har för sin del inte funnit anledning lill erinran mol de förslag som framförs i promemorian.

1.8 Stockholms handelskammare

Handelskammaren - som ej funnit anledning att yttra sig över de konstitutionella problemen - har inget att erinra mol i promemorian framförda förslag.

1.9 Svenska handelskammarförbundet

Handelskammarförbundet - som ej funnit anledning att yttra sig över de konstitutionella problemen - har inget att erinra mol i promemorian framställda förslag.

1.10 Sveriges speditörförbund

Det är uppenbart all Sverige måsle vara med i dessa överenskommelser, eftersom landet ju inte kan undvara befordringsmöjligheter med järnväg över gränserna.

1.11 Sjöassuradörernas förening

I promemorian föreslås att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag, COTIF, avsell all ersätta de tre f. n. existerande fördragen, CIM, CIV och tilläggskonventionen till CIV. Föreningen finner det angelägel att intemationell samstämmighet föreligger på järnvägsrättens område och förordar att förslag om ratifikation snarast möjligt framlägges för riksdagen.

Prop. 1984/85:33 250

1.12 Folksam

1 promemorian föreslås att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag, COTIF. Detta fördrag ersätter då de idag existerande fördragen CIM och CIV samt filläggskonvenfionen till CIV. Folksam förordar att förslag om ratifikation snarast möjligt framläggs för riksdagen så att internalionell samstämmighet kommer att föreligga på järnvägsrättens område.

1.13 Sveriges advokatsamfund

Samfundet finner alt de delar av COTIF som berör renl organisatoriska bestämmelser ligger utanför de rättsområden som samfundet bmkar bevaka, varför samfundet lämnar de delarna av förslaget utan kommentar.

Sammanfattningsvis tillstyrker samfundet att Sverige antager COTIF pä del sätt som föreslagits i departementspromemorian men vill samtidigt framhålla alt man från svenskt håll framdeles bör verka för att de ovan anmärkta ändringarna i regelsystemet genomförs.

1.14 Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köp
mannaförbund

Organisationerna tillstyrker att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag COTIF och har ingen erinran mot den föreslagna metoden att anpassa framtida fördragsändringar till svensk rätt.

1.15 Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen

Vi har i denna fräga samrått med Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund. Vi ansluter oss till det yttrande som dessa organisationer avgivit gemensamt med Sveriges grossistförbund.

Sålunda tillstyrker vi att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag COTIF och har ingen erinran mot den föreslagna metoden att anpassa framtida fördragsändringar till svensk rätt.

1.16 LFG

Från de synpunkter LFG kan anlägga finns intet att erinra mot förslaget.

Prop. 1984/85:33 251

2 Metod för införlivning av konventionens regelsystem och ändringar därav med svensk rätt

2.1 Hovrätten för Västra Sverige

Frågan med vilken legal teknik konvenlionsmalerialel skall införlivas med den svenska rätten har i delta fall erbjudit betydande svårigheter. Önskvärdheten av enhetliga regler inom transportområdet leder till en strävan all låta internationella och inrikes transporter lyda under samma regler. Så har den internationella luflbefordringskonvenlionen i princip fåll beslämma även inrikes lufttransporter och reglema återges i svensk lagform i luftfartslagen 9 kap. Vad inrikes järnvägsbefordran av passagerare beträffar har här samma förmånliga metod kunnat följas genom alt bestämmelserna om järnvägs ansvarighel vid befordran av resande i lagen (1976: 58) flyttas in i den nya järnvägstransportlagen som ett särskilt kapitel, till vilket hänvisas även för internationell befordran i den särskilda lagen därom.

Samma förfaringssätt kan däremol inte användas i fräga om godsbefordran med järnväg. Mellan internalionell och inrikes godsbefordran med järnväg föreligger redan för närvarande åtskilliga skiljakligheler. Internationellt fasthåller man vid avtalstypens karaktär av realavtal (s. 76). I Sverige har järnvägsirafiksladgan 1966 tunnat ut realavtalskaraktären genom att vid massgodstransporter utförda av stora avlastare inte kräva något utställande av järnvägsfraktsedel — bindande avtal kommer ändå till stånd genom överenskommelse (konsensualavtal), på samma sätt som gäller för andra transportgrenar. Denna utveckling har drivits på av järnvägens önskan alt kunna konkurrera med biltransporterna på lika villkor. Samtidigt är onekligen realavlalskonslmktionen i svensk rätt en företeelse på raskt utdöende. Utvecklingen fullföljs genom all förslaget lill ny järn-vägstransportlag lar stegel fullt ut och helt förvandlar det inrikes avtalet om godsbefordran med järnväg till konsensualavtal. Vidare är det internationella fördragets regler traditionellt detaljerade och för inrikes förhållanden härigenom onödigt tunggrodda. Man drivs därför lill all göra etl särskilt nationellt regelsystem, låt vara i huvudsak byggt på del internationella fördraget som förebild, samtidigt som man för internationella godstransporter måste vara konvenlionstrogen och helt anamma fördragets regler. Situationen blir likartad med lägel inom billransporträtlen, där den svenska vägtransportlagen innebär åtskilliga förenklingar för inrikes bmk, underdel all de internationella biltransporterna är underkastade CMR fullt ul. Liksom denna konvention har inkorporerats direkt i svensk rält genom en blankeltlag (CMR-lagen) föresläs nu all CIM blir pä molsvarande sätt inkorporerad och direkt tillämplig genom en lag om internationell jämvägstrafik. Samtidigt skall, som nyss nämnts, i denna lag hänvisas lill passage-rarkapitlel i den nya järnvägstransportlagen i de delar detta i svensk lagform återger CIV, d v s de internationella enhetliga reglerna om passa-

Prop. 1984/85:33 252

gerarbefordran. Därutöver måste vissa bilagor till fördraget behandlas särskilt. Resultatet blir en i första ögonblicket kanske förvirrande inför-livningsleknik. Hovrätten finner emellertid den valda lösningen vara övertygande motiverad och den mest lämpliga och ansluter sig därför till densamma.

2.2 Sveriges speditörförbund

Inlernalionell järnvägsbefordran i Europa (med undantag för Albanien och Sovjetunionen) möjliggörs lack vare enhetliga regler, som återfinns i CIM (Convention Internationale concernant le transport des marchandises par chemin de fer eller på svenska kallat Inlernafionellt fördrag om godsbefordran med järnväg). Fördraget som f n tillämpas daterar från 1970 och vann laga kraft 1975. 1980 har slutits rubricerade fördrag, som reglerar all jämvägsbefordran, såväl gods- som persontransport. Efterföljaren lill nu gällande CIM återfinns här huvudsakligen i bihang B "Régles uniformes concernant le contrat de transport intemational ferroviaire des marchandises" (CIM). Del beräknas att detla nya fördrag skall kunna komma att tillämpas från och med 1985. Av delta framgår alt enligt nuvarande ordning del förflyter drygt 5 år från den tidpunkt, då man kommit överens om vissa ändringar till dess att ändringarna träder i kraft. Den åttonde ordinarie revisionskonferensen, som sammankallades våren 1980, hade lill särskild uppgift all hitta en nyordning, som i fortsättningen skulle underlätta och påskynda ikraftträdandet av beslutade ändringar. Detta mål skulle nås genom alt skapa

1. en ny form för fördragsregleringen

2. ändrade regler för revision av fördragsinnehållet

3. en regelrätt mellanstatlig organisation

Utredningen befattar sig mycket ingående med denna problemalik och i synnerhet med de återverkningar en nyordning kan ha för Sveriges vidkommande. Utredningen kommer med förslag lill olika ålgärder när det gäller alt införliva denna internationella överenskommelse i svensk lagstiftning.

Det är uppenbart all Sverige måsle vara med i dessa överenskommelser, eftersom landet ju inte kan undvara befordringsmöjligheter med järnväg över gränserna. Vad vi vill ta fasta på i sammanhanget är dock att den föreslagna nyordningen inom ramen för COTIF tycks utgöra en grundval för underlättandet av ändringar. Ändringar kan visserligen i och för sig vara både till trafikantens för- och nackdel, men principiellt bör reglerna för internalionell järnvägstransport kunna snabbi anpassas med hänsyn till handelns och samhällets utveckling i övrigt.

Prop. 1984/85:33 253

2.3 Svenska försäkringsbolags riksförbund

1 promemorian har framhållits all de förändringar i RF 10:5 som krävs för införlivande av bestämmelser som framdeles kan komma att inflyta i COTIF ich andra internationella konventioner, närmast skulle vara av redaktionell karaktär och inle strida mot tankegångarna bakom stadgandet. Riksförbundet har i och för sig ingen erinran mot den föreslagna metoden för automatisk anpassning av svensk rätt lill framtida fördragsförändringar och har noterat all en särskild utredare lillkallals för all göra en översyn av RF 10:5.

2.4 Sjöassuradörernas förening

I promemorian redovisas den teknik som bör tillämpas för att COTIF skall få giltighet som svensk rält. Delvis är denna leknik tämligen komplicerad. Bl.a. måste den nya svenska lagen innehålla en förklaring att innehållel i bihangen lill COTIF inklusive bilagor skall tillämpas i svensk rått. Föreningen tillstyrker de förslag som i promemorian lämnas för att åstadkomma delta.

2.5 Sveriges advokatsamfund

Del är uppenbart att Sverige icke kan stå utanför COTIF varken med avseende på den nya organisationen eller i fråga om de materiella beford-ringsreglerna, som för övrigt i allt väsentligt redan ingår i svensk rält.

1 departementspromemorian har lämnals en utförlig redogörelse för de slatsrätlsliga problem som uppkommer i Sverige vid införlivandet av del nya fördragel med svensk rält med hänsyn till bestämmelsema i den nya regeringsformen. Särskild utredning pågår om dessa spörsmål. I promemorian har också särskilt påpekats att COTIF innehåller bestämmelser om ell förfarande varigenom moderniseringar i befordringsbestämmdserna mer eller mindre automatiskt kan genomföras i de anslutna staterna. Denna automatik medför problem av svensk stalsrättslig art. Här är del angelägel att finna lösningar som möjliggör en sådan automatik, då Sverige icke bör ha särregler av materiell art som avviker frän de regler som tillämpas i andra staler med irafik med Sverige.

I deparlementspromemorian har fullt riktigt framhållits att de inlernaliondla järnvägstransporterna berör en mycket begränsad grupp av personer och företag. Därjämte synes godsmängden vid internationella järnvägstransporter avla medan godsmängden vid internationella landsvägstransporter inom Europa tilltar. Hänsyn måste tas till dessa faktorer såväl i fråga om metoden för inkorporering av fördragefs bestämmelser i svensk räll som beträffande innehållel i de egentliga befordringsbestämmdserna.

Beträffande metoden alt införliva fördragets bestämmelser med svensk

Prop. 1984/85:33 254

rätt är samfundet ense med utredningen om alt inkorporationsmetoden bör användas istället för transformationsmetoden i fråga om huvuddelen av de fördragsbeslämmelser som skall göras tillämpliga i Sverige.

3 CIV

3.1 Konsumentverket

Varje land kan enligl promemorian göra förbehåll alt för skada som tillfogals resande inte tillämpa ER/CIVs regler om järnvägsansvarighei utan inrikesregler ifråga om landets medborgare och utlänningar som har hemvist i landel när dessa kommil till skada vid internationell befordran inom landet. Trots att Sverige inle begagnade sig av möjligheten lill förbehåll när lilläggskonventionen till CIV tillträddes finns enligt Konsumentverkets mening goda skäl att nu göra sådani förbehåll.

Beräkningen av ränta på obetald skadeersättning enligt inrikesreglerna grundas pä räntelagen och innebär all ränta utgår med fyra procent över gällande diskonto. Vid internalionell befordran beräknas räntan i stället enligl en fixerad räntefot om fem procent. Genom tillämpning av inrikes-reglerna tillförsäkras den resande således avsevärt högre räntebelopp än vad som annars blivit fallet.

Ifråga om ersättning för personlig egendom som skadats i samband med att resande tillfogats personskada är enligt de svenska inrikesreglerna -om förslaget lill ny järnvägstrafiklag genomförs — maximibeloppet mer än dubbelt så högt som enligl fördragsreglerna.

Konsumentverket delar uppfattningen all ell förhållande, där olika resande beroende på om de innehar inlernalionell biljett eller inrikesbiljett behandlas olika i ovan nämnda avseenden, är mindre tillfredsställande. Eftersom förhållandet på grund av den föreliggande fördragstexten inle kan undvikas anser Konsumentverket all de negativa effekterna ändå minskas genom ett svenskt förbehåll. Etl vidgat tillämpningsområde för inrikesreglerna måste anses fördelaktigt då dessa kan ge ell större antal passagerare högre ersättning. All i ställel - som utredningen förespråkar — vid behandling av ersättningskrav av ifrågavarande slag sälla sin Ut lill att större ersättning än enligt fördragsreglerna kan komma all medges om järnvägarna anser detta skäligt, är enligt verkels åsikt mindre lämpligt.

Handresgods

Konsumentverket konstaterar med tillfredsställelse den uppmjukning som COTIF innebär av resenärens f n stränga ansvar för skador som orsakas av hans handresgods. Verket anser dock att fördragel alltjämt ålägger den resande ett alltför långtgående ansvar i detta avseende.

Prop. 1984/85:33 255

Undersökning av inskrivet resgods

Genom fördraget utvidgas möjligheten till undersökning av inskrivel resgods vid misstanke alt med godset medföljer något som inte "tjänar reseändamål". Som utredningen framhåller är begreppet "reseändamål" oklart och enligl verkets mening alltför omfattande. Den till begreppet på vissl sätt knutna undersökningsrätlen kan innebära att resenären fär betala undersökningskostnaderna och tillläggsavgifl om gods som inle tjänar det angivna ändamålet påträffas. Eftersom möjlighet finns att begränsa fördragels långtgående undersökningsrätt vid befordran inom Sverige anser Konsumentverket att undersökningsrätlen bör samordnas med motsvarande svenska regler.

Reklamationsfrister

De reklamalionsfrisier som föreskrivs i fördragel är från konsumentsynpunkt klart otillfredsställande. Detta gäller särskilt huvudregeln för inskrivet resgods där synliga skador måsle påtalas vid uthämtandet av godset. Visserligen kan bevissiluationen bli besvärlig när godset tagits emot ulan att skada reklamerats, men kan ibland hämtas ul av annan än den som lämnat in del. Den som hämlar ut godset kan således inte alllid bedöma om godset blivit skadat under iransporten. Dessulom kan det vara fråga om en skada som inle ens är synlig utifrån. Konsumentverket anser att Sverige bör verka för att utsträcka reklamationsfristerna, som enligt förslaget är så korta som t ex tre dagar från utlämnandet även om skadan inte kunnat upptäckas utifrån. Enligt verkels mening bör en enskild konsument alltid ha omkring 14 dagar på sig att framställa anmärkningar från del att felet eller bristen märkts eller bort märkas.

3.2 Sveriges advokatsamfund

Samfundet delar utredningens mening all de internationella reglerna skall gälla alla resande med internationell biljett oavsett resandens nationalitet eller hemvist.

Vad avser frågan om inskrivet resgods vill samfundet i likhel med departementspromemorian framhålla att beteckningen "för reseändamål" är oklar och att den därför bör ändras.

Då del gäller järnvägens ansvar för handresgods kan de föreslagna liksom nu gällande reglerna i vissa fall få besynnerliga resultat. Om resande A:s handresgods skadas och A själv klarar sig utan personskador, måsle A för att få ersättning för skador på handresgodset bevisa fel och försummelse från järnvägens sida. A:s reskamrat B, som ocksä får skador på sitt handresgods och dessulom ådrar sig en obetydlig personskada får däremol ulan vidare ersältning av järnvägen för både personskadan och resgodset. Det borde vara laglekniskl möjligt all särskilja sådana fall där passagerare

Prop. 1984/85:33 256

och resgods skadas lill följd av en och samma händelse från fall av enstaka skador. Förebilder finns i den sjörällsliga regleringen av passagerartransporter.

4 CIM

4.1 Hovrätten för Västra Sverige

Av de maleriellrättsliga nyheter som föresläs är ansvarsbegränsningens tillämplighet även gentemot köpare som betalar mot fraktseddsdubblett (s 88-89) den mest tveksamma. Den lösning som föreslås - att köparen i den svenska köplagen skall krävas särskilt ha åtagit sig att betala mot dubblett - innebär internationellt en nyhet utan förankring i affärspraxis. Del är alllid iveksaml om man genom naliondl lagsliftning skall motverka resullalel av regler i en konvention som man ansluter sig till; graden av konventionstrohel kan då sällas i fråga. Förslaget bör på denna punkt övervägas vidare - lill detta finns också lid fram lill 1985. För övrigt är det antagligen vanligare all fraklseddsdubbletlen behälls av bank eller annat finansieringsinstitut som säkerhet för all ingen utomstående blandar sig i fullgörandet av transporten, inte som betalningsdokumenl använt direkt mot köparen. Och godset är ofta iransportförsäkrat så alt köparen blir skyddad mol alt återfå bara "en bråkdel av köpeskillingen för den händelse avsändaren med järnvägens medverkan skulle återta det sålda godset" (s 88).

4.2 Sjöfartsverket

Verket önskar dock påpeka att det som i promemorian sågs i förslaget lill förordning om internalionell järnvägsbefordran av fariigl gods om att RID skall kungöras i SJF numera är överspdat. Till följd av lagen (1982:821) om transport av fariigl gods och den med stöd av lagen utfärdade förordningen skall RID kungöras av sjöfartsverket.

4.3 Sveriges speditörförbund

Föreslagen ändring av köplagen 16 §

Utredningen föreslär s 89 alt köplagen 16 § ändras på så vis alt en järnvägsfraktsedel utfärdad enligl CIM uttryckligen skulle kunna undantas från de dokument som behandlas i 16 § köplagen. Utredningen menar all en handelsköpare inle rimligen utan särskild överenskommelse bör vara tvungen all betala mol en handling som inle tillförsäkrar honom///// ersättning om godset i strid mot gällande bestämmelser utlämnas till felaktig person på destinalionen. Förbundel delar uiredningens uppfattning (särskilt s 88) att järnvägen inte bör kunna åberopa begränsningarna av ansva-

Prop. 1984/85:33 257

ret i de fall då godset lämnas ul lill fel mottagare men avstyrker den av utredningen föreslagna ändringen av köplagen 16 §. Enligt förbundel är grunden för föreskriften i 16 § köplagen att säljaren efter det att dokumentet utgivits inle rättsligen kan förfoga över godset. Del är en annan sak om säljaren ändå, utan alt ha rätt lill det, ingriper med instruktioner lill fraktföraren. Den rätt som mottagaren kan ha mot fraktföraren i olika avseenden saknar också, enligl förbundel, relevans för frågan om köparens betalningsskyldighet. Frågan torde för övrigt ha ylteriigt marginell betydelse vid järnvägstransporter. Däremot kan den få större betydelse för konossement beroende på del förhållandel all det s k uilämningsansvarel inom sjörätten icke ärkonventionsreglerat. När godset lämnas ut till annan än innehavare av ell originalkonossemenl på destinalionen blir därför köparens rätt beroende av tillämplig lag. Normalt gäller visseriigen all köparen kan få ersättning av sjöfraklföraren utan begränsning. Undantag förekommer säkert pä sina håll och härtill kommer risken all sjöfraktföraren kan vara insolvent eller svår att nå med ett ersättningskrav. Enligt förbundel skulle en särreglering för jäm vägsfraktsedeln i 16 § köplagen le sig både omotiverad och besynnerlig.

Fysiska skador på godset föranledda av försening

Utredningen framhåller (s 96) all "del har varit en omstridd fråga, om sådana skador skall ersättas enligt reglerna för transportskador eller enligt reglerna för dröjsmålsskador". Förbundet har sig inte bekant att denna fråga skulle vara omstridd. Det antas nämligen allmänt att de regler som gäller för fysiska skador på godset är alldeles oberoende av orsakerna till skadorna. Därav följer att ersättningsreglerna för fysiska skador skall följa samma regler även om i något fall en försening av transporten utlöst skadan. Regleringen i ER/CIM som anger motsatsen, nämligen alt också fysiska skador som orsakats av att befordringstiden blivit för lång skall behandlas som dröjsmålsskador, måsle därför ses som en egendomlighel som endasl förekommer inom järnvägsrälten. Fdkonsiruklionen bör självfallet tillrättaläggas i samband med nästa revision av CIM.

Genombrott av ansvarsbegränsningsräiten

I ER/CIM vidmakthålls den subtila gränsdragningen mellan sådana fall då uppsåt föreligger pä järnvägens sida (ansvarsbegränsningsrätten bortfaller då helt) och sådana fall när del endasl förekommit "grov vårdslöshet" (ansvarsbegränsningsräiten gäller då fortfarande men begränsningsbeloppet dubbleras). Förutom alt denna konstruktion också är säregen för järnvägsrätten innebär den betydande praktiska svårigheter. Inte heller tycks den kunna förklaras av några egentliga sakskäl. Förbundet vill därför föreslå att man vid nästa revision av CIM anpassar konventionen lill vad som gäller för övriga transportmedel.

17 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 258

Avtalsfrihet i fråga om ansvar och ansvarsbegränsning

Förbundet hälsar med fillfredsslälldse att CIM möjliggör avtal mellan parterna i fråga om ansvaret och ansvarsbegränsningsbeloppet. Även om CIM i detta avseende avviker från det generellt tvingande systemet i övriga transporträttsliga konventioner, menar förbundel att de "låsningar" som här åstadkommits - särskilt i CMR — inle bara är opåkallade utan också ofta medför en oekonomisk skadereglering.

4.4 Folksam

I promemorian på sid 87-89 påtalas alt genom formuleringen av artikel 30-32 i COTIF en köpare i vissa situationer inte kan räkna med högre ersättning än som skulle ha utgått om järnvägen varit ansvarig för att godset förstörts under befordringen. Mottagaren skulle härigenom aldrig kunna få ersättning för den del av godset som överstiger 17 SDR per kg av godsets bruttovikt. Folksam delar uppfattningen att en sådan regel i vissa lägen får en högst oförmånlig effekt för transportköparna. Folksam tillstyrker förslaget om alt en ändring görs i 16 § köplagen på det sätt som föreslås i promemorian.

4.5 Sjöassuradörernas förening

Ett av COTIF-bihangen, kallat ER/CIM, ersätter 1970 års fördrag om godsbefordran med järnväg, CIM. Ändringar av både teknisk och saklig art har vidtagits i samband med den revidering som slutfördes 1980. För föreningens del kan här blott konstaleras att vissa betydelsefulla ändringar har genomförts men att dessa är av den karaktären att de i stort inte påverkal del ansvarsmönster i den internationella järnvägstrafiken, som haft belyddse för svensk transportförsäkrings verksamhei.

I promemorian på sid 87—89, påtalas alt genom formuleringen av art. 30-32 i COTIF en köpare i vissa situationer inte kan räkna med högre ersättning än som skulle ha utgått om järnvägen varit ansvarig för all godset förstörts under befordringen. Mottagaren skulle härigenom aldrig kunna få ersättning för den del av godsets värde som överstiger 100 kr per kg av godsels bruttovikt. Föreningen delar uppfattningen att en sådan regel i vissa lägen får en högst oförmånlig effekt för Iransportköparna. Föreningen tillstyrker förslaget all eliminera denna effekl genom en ändring i 16 § köplagen på sätt som föreslås i promemorian. Denna ändring bör om möjligt genomföras samtidigt med de övriga följdändringar som föreslås i promemorian.

Prop. 1984/85:33 259

4.6 Sveriges advokatsamfund

Samfundet finner del angelägel att la upp ett specialproblem lill behandling, nämligen den sUualion som uppslår då järnvägen utlämnar godset enligt anvisning från avsändaren, ehum avsändaren icke längre äger förfoga över godset, enär han överiåtil fraktsedelsdubbletten lill köparen, som betalat godset mot den handlingen. Enligt de nu föreslagna reglerna skulle järnvägen i en sådan situation kunna begränsa sitt ansvar på samma sätt och enligt samma regler som om godset försvunnit under järnvägstransporten med den påföljden att köparen, som betalat godset mot fraktsedelsdubblelten, i vissa situationer endasl skulle kunna få en mindre del av sin skada ersatt. Frågan har uppmärksammals av justitiedepartementet som anmodat ett antal näringsorganisationer all yltra sig. Dessa organisalioner har gemensamt uttalat alt del är angelägel att justiliedeparlemenlel "söker verka för att de negativa effekterna för transportköparna av en sådan begränsningsregel helt elimineras". Samfundet instämmer i detta uttalande. I departementspromemorian föreslås etl tillägg till 16 § köplagen som skulle minska risken för köparen. I och för sig finns inget all erinra mol den föreslagna ändringen men det bör dock påpekas att etl sådant tillägg lill den svenska köplagen får en begränsad räckvidd. Åtskilliga internationella köp med svensk intressent är icke underkastade den svenska köplagen utan andra köprättsliga regler, antingen pä grund av avtal mellan parterna eller på grund av tillämpliga regler om lagval, för svensk del Lag om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker (1964:528). Ofta förekommer i internationella köpavtal direkta bestämmelser om lagval. I många fall finns i kontrakt en generell hänvisning tUl "Incolerms", dock utan närmare reglering av tillämplig lag. Effekterna av svensk intern lagsliftning är sålunda begränsade och tillämpning av främmande lag kan ge skiftande resultat, varför man från svensk sida bör fortsätta alt verka för en ändring i dessa regler.

I fråga om befordringsbestämmdserna i övrigt har samfundet noterat alt nu gällande preskriplionsbeslämmdser behålls i oförändrat skick. Dessa preskriptionsbestämmelser är onödigt komplicerade och är ägnade att medföra rättsförluster för sådana som icke är specialister inom delta speciella område.

4.7 Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund

Organisationerna, som begränsat sin granskning till godsbefordran på järnväg, har konstaterat att de enhetliga rättsreglerna i COTIF bl.a. vad avser ersättningsbelopp i artikel 40 § 2 är minimiregler och att SJ - ulan att bryta mot fördragel - för sin del kan föreskriva högre ersältningsbe-

Prop. 1984/85:33 260

lopp i sina normalvillkor, vilket erfordras för att inle försämra nu gällande villkor för varuägarna.

Utöver de synpunkter organisationerna lämnal i remissyttrande 1981-03-18 (dnr 2257/80) över förslag till ny lagsliftning om befordran med järnväg, som berör föreliggande departementspromemoria, vill vi tillstyrka att 16 § köplagen ändras på föreslaget sätt, vilket i varje fall i någon män kan bidra till all göra mottagare uppmärksam på sin begränsade rätt lill anspråk mol järnvägen. SJ bör bl.a. i sin fraklhandbok framhålla detta förhållande för kunderna.

4.8 Insfitutet för sjörätt och annan transporträtt

Beträffande art. 3 noterar inslitutel all man borttagit befordringsskyldighelen för styckegodstransport men behållit den för vagnslastgods. Någon motivering för all skyldigheten behållits för detta senare slags gods anges ej, och någon särregel finns ej och synes ej heller föreslagen i svensk rätt. Institutet efterlyser anledningen.

Beträffande art. 18 noteras all den nya konventionen liksom gällande CIM inte har någol uliryckligt uppgiftsansvar för transportören med sammanhängande konirollplikl (konlrollröf/ stadgas i art. 21, och hänvisning lill lokala regler om konirollplikl görs i art. 22). Visserligen lorde i de flesla länder fraklsedelns uppgifter ses som bevis för mottagande av oskadat gods i uppgiven mängd, men del är otillfredsställande att denna fråga inle regleras i konventionen ulan kan lösas på varierande sätt i medlemsländerna.

Beträffande art. 30 § 3 instämmer institutet i att det varit önskvärt att ansvarsbegränsning ej gällt för skada på grund av all järnväg obehörigen följt avsändares föreskrift, men inte därför att del skulle vara orättfärdigt att köparen får betala fullt för ell värde varav endasl en bråkdel kan återfås, utan därför alt säljaren får möjlighet alt till det begränsade ansvarsbeloppet återköpa eller eljest förfoga över del redan sålda godsets fulla värde Ofr. Braekhus, Utleveringsansvarel, i Juridiska arbeider fra sj0 og land, s. 348 n). Problemet torde emellertid regelmässigt kunna lösas så att utlämnandet av godset till avsändaren i dessa fall betraktas som uppsåt-ligt handlande av transportören, vilket medför etl ansvar för fulla värdet som i sin tur kan överföras till den som obehörigen har fåll gödsel. Dessutom används fraktsedelns "stoppfunklion" i praktiken mycket sparsamt.

I art. 43 § I noterar inslitutel med förvåning alt under dröjsmålsskada innefattas skada pä godset, där denna beror pä dröjsmål. Regeln får framför allt den verkan alt ansvarsbegränsningen baseras på frakten istället för på godsmängden. Detla synes felaktigt; har exempelvis en köpare lill följd av dröjsmålei endasl lidit sakskada finns ingen anledning all han skall fä en ersältning baserad på reglerna om dröjsmålsskada.

Prop. 1984/85:33 261

5 Övrigt

5.1 Hovrätten för Västra Sverige

Författningsförslagen (s. XIII-XXV) föranleder inga språkliga eller redaktionella invändningar. De bifogade översättningarna av det internationella författningsmaterialet har hovrätten inte ansett sig böra närmare granska.

5.2 Sveriges speditörförbund

Räntan pä skadeståndskrav

En ränteberäkning efter fem procent är naturiiglvis, såsom också framhålls i betänkandet s. 42 not. 1, inle lillfredssläliande. Motsvarande bestämmelse finns visserligen i CMR. I nuvarande internationella ränteläge innebär den till fem procent fixerade räntan en allvarlig nackdel för de skadelidande. För tillfället är del väl knappast möjligt att komma lill rätta med missförhållandet. Frågan bör emellertid bevakas och tas upp i samband med nästa omarbetning av CIM.

5.3 Folksam

Folksam har noterat att dragningsrätter införts för att beräkna ansvarsbeloppen men att räntesatsen vid skadeersättning fortfarande är fast och endast fem procent (artikel 47:1).

5.4 Sjöassuradörernas förening

Mera som en detaljanmärkning i detla sammanhang kan framhållas att Föreningen observerat att å ena sidan ER/CIM anpassats efter modern konventionsteknik genom införande av SDR-metodiken vid beräknande av ansvarsbelopp, medan å andra sidan konventionen står kvar vid ett inte alldeles modernt tänkande, då en fast räntesats om endast fem procent skall tillämpas vid skadeersättning (art. 47:1).

5.5 Sveriges advokatsamfund

I fördragstexten införs bestämmelser om skiljedom. Dessa bestämmelser innebär att man inför ett nytt skiljedomsinstitut med fullständiga procedurregler. Visserligen följer procedurreglerna i stort sett ett mönster från andra internationella regler, exempelvis UNCITRAL. Det hade dock varit angeläget att man sökt begränsa skillnaderna för att undvika komplikationer och eventuella rättsförluster. Ingenlmg i reglerna synes strida mot svensk lag eller svenska bestämmelser i vad avser verkställighet av utländska skiljedomar.

Prop. 1984/85:33 262

BUaga5

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag tillämpas på sådan inlernalionell järnvägsbefordran som avses i det i bilagan intagna fördraget den 9 maj 1980 om internalionell järnvägstrafik (COTIF).

2 § I fråga om sädan internationell järnvägsbefordran av resande som avses i bihang A lill fördragel gäller bihangets bestämmelser i deras franska lydelse som svensk lag. Såvitt gäller ansvarigheten för skada vid befordran av resande tillämpas dock bestämmelserna i I och 2 kap. jämvägstrafiklagen (1984:000) i stället för motsvarande bestämmelser i bihang A. I fråga om järnvägens räll alt undersöka inskrivet resgods tillämpas 6 kap. 5 § nämnda lag i ställel för artikel 22 i bihang A.

3 § I fråga om sådan inlernalionell järnvägsbefordran av gods som avses i bihang B till fördraget gäller bihangets bestämmelser, inbegripet bestämmelserna i bilagorna II, III och IV, i deras franska lydelse som svensk lag.

4 § En utländsk dom som gmndas på fördraget får verkställas i Sverige, om domen

1. har meddelats av en domstol som är behörig enligl fördragel,

2. har vunnit laga kraft,

3. får verkställas enligl reglerna i del land där den har meddelats och

4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligl 5 §.

En förlikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget likställs med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför en domstol som är behörig enligl fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som har meddelats enligt fördragel och som gäller ett trafik-företag eller en trafikant.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på grund av alt hans talan har ogillats.

5 § Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.
Vid ansökningen skall fogas

1. exekutionstiteln i original eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,

2. förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har meddelats all den avser tvist angående befordran som omfattas av fördragel samt, i fråga om domstols dom, att den har vunnit laga kraft och får verkställas i den nämnda staten.

Prop. 1984/85:33 263

en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen har meddelats.

Om en handling i ärendet inle är avfallad på svenska, danska eller norska, skall handlingen åtföljas av en bestyrkt översällning till svenska. Hovrälien får medge undantag från kravet på översällning.

6 § En ansökan om verkslällighet får inte bifallas utan att motparten har
beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Om ansökningen bifalls, verkställs domen på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inle högsta domstolen förordnar annat efter besvär över hovrättens beslut.

Den sak som har avgjorts genom domen får inte prövas på nytt.

7 § Om ett sådant skiljeförfarande som avses i fördragel inleds, har detla verkan som preskriptionsavbrotl enligl 7 § preskripfionslagen (1981: 130).

8 § Om ell utländskt trafikförelag har en fordran mol ett trafikföretag i Sverige på grund av en befordran som omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat lill vilken del utländska företaget hör.

9 § Om en utländsk järnväg äger rullande malerid som finns i Sverige, fär maleriden beläggas med kvarstad eller utmätas endasl på grund av ell avgörande av en domstol i den stat till vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som tillhör en utländsk järnväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom conlainrar, lastredskap och presenningar.

En privatvagn, vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige, får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om föremål i vagnen som är avsedda att användas vid befordran och som tillhör innehavaren.

10 § På begäran av järnvägen eller av den som har rätt att kräva utläm
ning av gods eller inskrivet resgods skall tingsrätten i den ort där godset
eller resgodset finns förordna en sakkunnig att företa en sådan utredning
som avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs

1. lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m. m.,

2. kungörelsen (1974: 748) om inlernalionell järnvägstransport.

I fråga om en dom eller fordran som grundas på någol av de fördrag som avses i de upphävda författningarna tillämpas dock äldre bestämmelser.

Föreslagen lydelse

5§

8§

Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 § första stycket mot någon som varken är svensk medborgare eUer har hemvist i Sverige, skall vid tillämpningen av 4 § andra stycket i ställel för hälften av basbeloppet gälla etl belopp motsvarande 700 särskUda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR).

Omräkning av SDR till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Nuvarande lydelse'

2 kap. Bestämmelserna i 6-13 §§ gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det intemationeUa fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (internalionell befordran).

2 kap. Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet enligl 2 § första stycket, skall vid tillämpningen av 4 § andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp om 2000 francs. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av tio tret-tioendels gram och niohundra tusendelars finhet.

Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Lydelse enligt prop. 1983/84: 117.

Nuvarande lydelse

2 kap På en fordran som avser ersättning enligt I § eller 2 § första stycket utgår ränta med fem procent per år från och med den dag då det förfarande som avses i 12 § inleddes eller, om nägol sådani förfarande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då järnvägen fick tillgång till den utredning som behövs för att ersättningens belopp skall kunna bestämmas.

Föreslagen lydelse

9§

På en fordran som avser ersältning enligl 1 § eller 2 § första stycket utgår ränta enhgt 6 § räntelagen (1975:635). om den ersättningsberättigade är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. 1 annat fall utgår ränta med fem procent per år. Räntan utgår från och med den dag då del förfarande som avses i 12 § inleddes eller, om något sådani förfarande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada, inkomstförlust eller föriust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då de omständigheter inträffade som läggs tiU grund för beräkning av ersättningens belopp.

Prop. 1984/85:33 268

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-09-26

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementel Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag fill

1. lag om internationell järnvägstrafik,

2. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1984:000),

3. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,

4. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Catarina Holtz.

Förslagen föranleder följande yttranden.

Lagen om internationell järnvägstrafik

Allmänna synpunkter Regeringsrådet Mueller anför.

Förslagen i lagrådsremissen aktualiserar en principfråga av mycket stor betydelse: Får en svensk lag vara skriven endast på främmande språk? I remissen föreslås nämligen att en svensk lag skall vara skriven endast på franska (se bl.a. avsnitten 7.2 och 9.1). Jag avstyrker delta förslag. Skälen för min ståndpunkt är följande.

I lagrådsremissen föreslås bl.a. att de befordringsrätlsliga reglema i COTIF i bihang A (CIV) och i bihang B (CIM) med vissa betydelsefulla undantag skall föras in i svensk rält genom s.k. inkorporation. Dessa regler rör lill större delen förhållandet mellan enskilda. Det är alltså fråga om sådana föreskrifter som enligt 8 kap. 2 § regeringsformen kan meddelas endasl genom lag. Reglerna gäller - såvitt är av särskilt intresse i detla sammanhang - sådan befordran på järnväg i Sverige av inskrivel resgods (bihang A) och av gods (bihang B) som har karaktär av internationell jämvägsbefordran. Detta innebär att reglerna kan bU tillämpliga på ett oerhört stort antal järnvägsbefordringar inom Sverige såväl av inskrivet resgods som av annat gods. Reglerna kommer också att beröra en bred allmänhet i Sverige. Tvister om tillämpningen av reglerna kan komma att prövas av svenska domstolar.

Att regler i bihang A och bihang B av COTIF förs in i svensk rätt genom

Prop. 1984/85:33 269

inkorporation innebär bl.a. att dessa regler som är skrivna på franska i denna sin franska lydelse ges karaktär av svensk lag. Däremol föreslås inle någon lagtext på svenska. Vad som föresläs är endasl att del vid den franskspråkiga lagtexten skall fogas en översättning till svenska "som hjälpmedel för tillämpningen" av den franskspråkiga lagtexten. Svenskar och andra personer i Sverige som önskar skaffa sig exakt kännedom om innehållel i reglerna tvingas således all göra detta på grundval av en lagtext skriven enbart på franska.

I regeringsformen finns visserligen ingen uttrycklig bestämmelse om all svenska lagar skall vara skrivna på svenska. Att en sådan bestämmelse inle förts in i regeringsformen innebär dock inte att det skulle vara tillåtet att skriva en svensk lag endast på ell främmande språk. All skriva en svensk lag endasl på ell främmande språk strider nämligen mol tvä grundläggande principer för det svenska statsskicket, vilka båda är stadfästa i regeringsformens första paragraf. Jag åsyftar principen om folksuveräniteten och principen om en fri åsiktsbildning. Inga av dessa två principer får nämligen någol reellt innehåll beträffande en lag som är skriven endast på ett främmande och därmed på etl för folkel obegripligt språk.

Vidare bör framhållas att svenska författningar blir bindande för de enskilda försl efter det alt de kungjorts (se propositionen med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. - prop. 1973:90 s. 328). De enskilda skall alltså ha haft en möjlighet att taga del av författningarna, innan dessa träder ikrafl. Ett kungörande av en författning som är skriven endast på ell främmande språk ger inle de enskilda denna möjlighet. Ett kungörande av en sådan författning uppfyller alltså inle syftet med regeln i 8 kap. 19 § andra slyckel regeringsformen om författningars kungörande.

Den som anser all en svensk lag kan få skrivas på ell annal språk än svenska bortser därvid också från del enkla faktum alt varje lag utgör en form av kommunikation, ett meddelande, från lagstiftaren lill de personer som berörs av lagen. Detta meddelande är av stor vikt för mottagarna. Det avser nämligen vilka rättsregler som skall gälla för mottagarna. Syftet med meddelandet all bringa dessa rällsregler till mottagarnas kännedom förfelas, om meddelandet skrivs på etl främmande språk. Mottagarna kommer ju då inte all förslå meddelandet. De kommer därför inte heller all kunna följa de regler som meddelandet innehåller.

Alt en svensk lag skrivs endast på ell främmande språk kommer därmed också alt kunna utgöra grund för en misstro mol lagstiftaren och samtidigt ge upphov till ett främlingsskap mellan folket och makthavarna. 1 anledning härav bör erinras om all en grundförutsättning för vårt demokratiska styrelseskick är att del finns ett förtroende mellan folket och dess lagstiftare; en absolut förutsättning för all etl sådani förtroende skall bestå är alt lagstiftaren alltid använder samma språk som folkel.

Att en svensk lag skrivs endast på ell främmande språk kommer dessulom att upplevas som en stor fara för rättssäkerheten av alla de människor i

Prop. 1984/85:33 270

Sverige som önskar laga del av lagtexten men som inte kan göra detta på grund av att lagstiftaren använt ett för folket obegripligt språk.

I en demokratisk rältsstat är del självklart att lagar och andra föreskrifter bör utformas på ell sådani salt all alla omsorgsfulla läsare kan förslå innehållel. I delia syfte görs i Sverige kontinuerligl betydande insatser för all anpassa språket i lagar och andra författningar lill den pågående språkliga utvecklingen. Del skulle slå i uppenbar slrid mol syftet med dessa ansträngningar all skriva författningstexter endasl på ett annat språk än svenska.

Det anförda gäller för alla slags lagar, alltså även för den typ av lagar som del gäller här, nämligen lagar genom vilka internationella konventioner förs in i svensk rätt.

Tvister om tillämpningen av de på franska skrivna reglerna i bihang A och bihang B kan, som redan framhållits, komma att prövas av svenska domstolar. 1 anledning härav bör det erinras om all svenska domare inle är skyldiga all kunna franska och all de endasl i undanlagsfall torde ha de kunskaper i franska och om franskt rättsväsende som behövs för att självständigt kunna tolka den föreslagna franska lagtexten. Alt trots detta skriva lagtexten endast på franska utgör etl hot mol rättssäkerheten, om man inte samtidigt ställer resurser till förfogande för all trygga domarnas behov av sakkunskap i båda de berörda hänseendena.

Den svenska översättning som fogals vid den föreslagna franska lagtexten är visserligen ett värdefullt hjälpmedel vid tolkningen av den franska lagtexten. Kvar står emellertid att översättningen inle har vitsord som lagtext. Den blir därför, säsom också anges i lagrådsremissen, endast ett hjälpmedel vid tillämpningen av den franska lagtexten. Del är denna som skall gälla och inte översättningen.

All översällningen inle gjorts lill laglext ger lätt det intrycket all lagstiftaren inte varit helt säker på att översättningen i vaije detalj är korrekt. Själv kan jag inte med bestämdhet avgöra om översättningen är helt riklig i alla delar. Exempelvis är jag inte övertygad om att den bästa översättningen av'orden "présomption grave" i artikel 22 § 2 i bihang A är den i lagrådsremissen angivna "gmndad anledning".

Enligl min mening är del en uppgift för lagsliflaren - riksdagen - och inle för dem som skall lillämpa de nya reglerna alt avgöra om översättningen är korrekt. Lagstiftaren kan fullgöra denna uppgift genom alt göra översättningen till svensk laglext. Den franska originaltexten blir då en del av motiven lill den svenska lagtexten. Ell sådant förfarande innebär all transformationsmetoden används.

Del hävdas ibland att det föreligger större risk för att en konvention, som är skriven endasl på ett främmande språk, kommer att tillämpas oriktigt i Sverige, om konventionen förs in i svensk räll genom transformation - exempelvis genom att en översättning till svenska görs till svensk lagtext - än om den förs in genom inkorporation, dvs. genom att den på ell

Prop. 1984/85:33 271

främmande språk skrivna konventionstexten görs till svensk lagtext. Jag känner inte till om det finns verklighetsunderiag för sådana påståenden. Däremol vill jag framhålla all den svenske lagstiftaren kan påverka tillämpningen av en konvention genom lagändringar, om konventionen förts in i svensk rätt genom transformation. Lagsfiftaren kan nämligen ändra den svenska översättning, som tidigare gjorts till svensk laglext, om detla skulle behövas för att ge ell riktigare uttryck för innebörden i konventionen. Inom ramen för inkorporationsmetoden - där konvenlionstexten i originalversion ulgör svensk lagtext - har den svenske lagsliflaren självfallet inle denna möjlighet. Jag anser därför att transformationsmetoden inrymmer bättre möjligheter för lagstiftaren all garantera en konvenlions-enlig rättstillämpning i Sverige än inkorporationsmetoden.

I detta sammanhang bör understrykas all det internationella samarbetet inle försvåras om vi i Sverige upprätthåller kravet på transformation, dvs. kravet på att internationella konventioner kan föras in i svensk räll endast i en svensk språkdräkt. Om svenska sålunda alltid används när konventioner förs in i svensk räll ökas därmed allmänhetens möjlighet att laga del av konventionernas exakta lydelse, vilket i sin lur är av betydelse för tilltron lill del internationella samarbetet.

Av vad som jag har anfört i det föregående framgår att det finns mycket starka principiella skäl som talar bestämt emot att inkorporationsmetoden används när reglerna i bihang A och bihang B av COTIF förs in i svensk rätt eftersom detta skulle innebära att en svensk lag skulle skrivas enbart på ett främmande språk. Alt staten, enligl vad som anförs i lagrådsremissen, kan göra en betydande arbelsbesparing i lagsliftningsärendet genom att använda inkorporationsmetoden är i delta sammanhang ulan betydelse. En sådan arbelsbesparing bör nämligen inle få utgöra skäl för all skriva en lagtext, som är tillämplig på förhållanden mellan personer i Sverige, på ett främmande språk och därigenom göra lagtexten helt obegriplig för del stora flertalet människor i landet. Del bör också observeras all den arbelsbesparing staten kan göra i lagstiftningsärendet genom att använda den franska konvenlionstexten kan leda till en kostnadskrävande ökning av arbetsinsatsen för dem - enskilda och domstolar - som skall tillämpa denna franska text i stället för en svensk text. Del blir alltså inte någon samhällsekonomisk besparing.

Inkorporationsmetoden har visserligen tidigare tillämpats i några liknande fall på sådani sätt att en endasl pä främmande språk skriven konventionstext givits karaktär av svensk lagtext. Se exempelvis 1 § lagen (1969: 12) med anledning av Sveriges tillträde lill konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internalionell godsbefordran på väg. Vidare har utredningen om förfatlningspublicering m.m. i betänkandet (SOU 1974:100) Internationella överenskommelser och svensk rätt (s. 86-103) utgått ifrån att det under vissa förutsättningar är möjligt att skriva en svensk lag, varigenom en internalionell överenskommelse förs in i svensk

Prop. 1984/85:33 272

rätt, endast på ell främmande språk. Dessa omsländigheler rällfärdigar dock inle all man nu - med bortseende från principiella synpunkter som talar häremot — ännu en gång tillämpar inkorporationsmetoden pä ett sådant sätt att en endast på ell främmande — för folket obegripligt - språk skriven konvenlionstexl ges karaktär av svensk lagtext.

Sammanfattningsvis anser jag således att det finns starka principiella skäl som talar emot all bihang A och bihang B till COTIF förs in i svensk rätt genom inkorporation, dvs. i sin franska — för nästan alla här i Sverige obegripliga — lydelse. Jag avstyrker därför att denna inkorporationsmetod används. Samma principiella skäl lalar för all transformationsmetoden i ställel tillämpas, dvs. all den lagtext som behövs utformas på svenska. Detta bör kunna ske genom all en korrekt översättning lill svenska görs till svensk lagtext. Det finns inte några principiella hinder mol ett sådant förfarande. Inle heller finns några praktiska hinder, eftersom del ju redan finns en översättning till svenska. Jag förordar därför att en översättning till svenska görs till svensk laglext.

Lagrådet (Paulsson. Jermsten):

När inlernaliondla överenskommelser, vari svensk autentisk text saknas, skall införlivas med svensk rält bör, såsom departementschefen uttalat i remissprotokollel, som huvudregel gälla att transformationsmetoden kommer till användning. Om särskilda skäl lalar för del bör dock enligl lagrådets mening i undanlagsfall inkorporationsmetoden kunna få begagnas. Som en förutsättning härför synes dock böra uppställas all en omsorgsfullt utförd svensk översättning av överciskommelsen som hjälpmedel åtföljer författningstexten då denna kungörs.

Med hänsyn lill de skäl som departementschefen åberopat för användande av inkorporationsmetoden i förevarande fall och då en svensk översättning av överenskommelsen är avsedd att fogas till lagtexten anser lagrådet alt det valda förfarandet bör godtas.

2§ Lagrådet:

Enligl andra meningen skall I och 2 kap. i den föreslagna järnvägstrafik-lagen tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i CIV såvitt gäller ansvarigheten för skada vid befordran av resande. De avvikelser från CIV:s bestämmelser, som denna reglering innebär, avses möjliggöras genom alt Sverige i samband med ratificeringen av COTIF gör sådant förbehåll, som åsyftas i artikel 3 i CIV. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i 2 kap. jämvägstrafiklagen. Beträffande I kap. nämnda lag anför departementschefen alt där aktuella bestämmelser i sak överensstämmer med motsvarande regler i CIV med etl undanlag, nämligen såvill avser preskriplionslid för fordran på ersättning för skada på egendom, som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods. Enligt I kap. 5 §

Prop. 1984/85: 33 273

jämvägstrafiklagen gäller enligl departementschefen för sådan skada alllid en preskriplionslid på tre år från den händelse som orsakade skadan, medan preskriplionsliden enligt artikel 55 § I i CIV, för det fall alt kravet framställs av en efterlevande till en resande som dödats, är tre år från dagen för dödsfallet, dock längst fem år från den skadevällande händelsen. Genom den föreslagna andra meningen i förevarande paragraf avses den åsyftade preskriptionsregeln i I kap. 5 § järnvägstrafiklagen skola gälla vid internationell befordran i ställel för bestämmelserna i artikel 55 § I i CIV.

I anslutning härtill anför lagrådet följande. Sådant förbehåll, som åsyftas i artikel 3 i CIV, kan göras endasl med avseende på resande som är medborgare i den egna staten eller har hemvist där. En generell avvikelse från preskriptionsreglerna i CIV skulle alltså slå i strid med fördraget. Om avvikelse från CIV:s bestämmelser i detta hänseende anses önskvärd erfordras därför en sådan omformulering av andra meningen i förevarande paragraf att här avsedda preskriptionsbestämmelser i 1 kap. 5 § järnvägstrafiklagen vid internationell trafik skall gälla endasl om den resande är svensk medborgare eller har hemvist här.

Lagrådet vill emellertid peka på en annan möjlighet till lösning av frågan. Innebörden av preskriptionsregeln i 1 kap. 5 § järnvägstrafiklagen synes i och för sig tveksam i det hänseende, som här är aktuellt. En preskriptions-bestämmelse för just detta fall finns f.n. i 9 § lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Innehållet i detta stadgande synes överensstämma med preskriptionsregeln i artikel 55 § 1 i CIV. De sakförhållanden som innefattas i 1976 års lag avses i fortsättningen skola regleras i den föreslagna järnvägstrafiklagen, och bestämmelserna i 1976 års lag har i allt väsentligt oförändrade överförts till järnvägstrafiklagen. Av förarbetena lill sistnämnda lag framgår inte att någon ändring varit åsyftad i fråga om preskripiionsbestämmdsernas sakliga innehåll. Del synes därför slå bäst i överensstämmelse med intentionerna i förslaget till jämvägstrafiklag alt lagtexten lill I kap. 5 § förtydligas så att därav klart framgår alt preskriplionsliden för eflerievande vid sakskada som avses i 2 kap. 2 § i lagen överensstämmer med vad som i lagtexlen anges gälla "vid dödsfall". Biiräds denna mening kommer någon skillnad inle all föreligga mellan preskriplionsbeslämmdserna i järnvägsirafiklagen och i CIV, och någon jämkning av den föreslagna andra meningen i förevarande paragraf behövs då inte. Lagrådet förordaren lösning i enlighet härmed. En ändring i I kap. 5 § jämvägstrafiklagen av den innebörd som här åsyftas kan förslagsvis utformas så alt i andra styckets vänstra kolumn omedelbart efter "vid personskada som inte har lett till döden" införs ett nytt fall, nämligen "vid sådan sakskada som avses i 2 kap. 2 §, om den resande har avlidit till följd av den skadevällande händelsen", och all för delta fall i högra kolumnen anges "tre år från dödsfallei, dock inle längre än fem år från den skadevällande händelsen".

I tredje meningen av förevarande paragraf har föreslagils all i fråga om 18 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 274

järnvägens rätt alt undersöka inskrivet resgods skall tillämpas 6 kap. 5 § i den föreslagna jämvägstrafiklagen i stället för artikel 22 i CIV. Enligl § 2 i nämnda artikel får järnvägen undersöka om resgodsets innehåll är i över-ensslämmdse med vad som föreskrivits om det finns grundad anledning misstänka en överträdelse och under förutsättning dessutom att undersökning inte är förbjuden enligt bestämmelserna i den stat där undersökningen avses äga rum. Som skäl för remissförslaget har anförts att undersökningsrätlen enligt artikel 22 är mera omfattande än enligl järnvägstrafiklagen och att det synts lämpligast att det alltid skall gälla samma regler för järnvägens räll alt undersöka inskrivel resgods i Sverige, oavselt om den resande har inlernalionell biljett eller inte.

Del föreslagna undantaget från den i artikel 22 medgivna undersökningsrätlen lorde vara föreslavad av all artikel 17 i CIV innehåller en besläm-melse att som inskrivel resgods får befordras "föremål som är avsedda för reseändamål". Jämvägstrafiklagens bestämmelser i 4 kap. om befordran av inskrivet resgods - vilka i allmänhet gäller enbart inrikes trafik -innehåller däremol inte någon motsvarande begränsning. Någon undersökning för kontroll att inskrivet resgods inte innehåller annal än "föremål som är avsedda för reseändamål" blir därför inte aktuell vid inrikes Irafik. Del må emellertid framhållas att Sverige genom anslulning till COTIF och den därtill anknutna lagregleringen godtar den nyss nämnda regeln i artikel 17 om vilka föremål som får befordras som inskrivel resgods. I materiellt hänseende kommer således alt gälla skilda regler i denna del för internationell respektive inrikes trafik, och de svenska järnvägarna blir därför skyldiga att känna till och följa dessa skilda regler. Del framstår under sådana förhållanden som mindre följdriktigt alt järnvägen inle skall ha möjlighel att ens i flagranta fall kontrollera att gällande internationella bestämmelser efterlevs.

Frågan om järnvägens räll lill undersökning av inskrivel resgods vid inlernalionell irafik aklualiserar vissa lagtekniska frågor. Till en början må framhållas att 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen i och för sig gäller all järnvägstrafik i Sverige och således även internalionell irafik. Belräffande innebörden av andra stycket i nämnda paragraf har departementschefen, som tidigare redovisats, fömtsatt alt undersökningsrätten beträffande inskrivet resgods enligt stycket är mindre omfattande än den som följer av artikel 22 i CIV; synbarligen avses härmed att stycket inte medger undersökning för att utröna om resgodset innehåller annat än "föremål som är avsedda för reseändamål". Alt lagmmmet inle medger en sådan tillämpning synes vinna stöd av vad förarbetena till lagregeln innehåller rörande avsikten med bestämmelsen och måhända även av det förhållandet att bestämmelsen har sin plats i ett kapitel med beteckningen "ordning och säkerhet vid järnvägstrafik", men lagrådet vill dock anmärka att lagtextens lydelse inte kan anses helt entydig i delta hänseende. Om undersökningsrätten belräffande inskrivet resgods anses även vid internationell trafik böra begränsas

Prop. 1984/85:33 275

så att den överensstämmer med den innebörd som 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen sålunda far anses ha. bör dock bestämmelsen i tredje meningen av förevarande paragraf utformas så all den bällre anknyter lill den i artikel 22 beskrivna undantagssituationen. Lagrådet förordar att meningen under angiven fömtsätlning utformas förslagsvis enligl följande: "Undersökning av inskrivet resgods enligt artikel 22 i bihang A får inle ske i vidare utsträckning än som följer av 6 kap. 5 § jämvägstrafiklagen."

Vill man emellertid, som lagrådet finner naturligast, helt anknyta undersökningsrätlen beträffande inskrivet resgods lill bestämmelsen i artikel 17 av CIV och därför låta den aktuella meningen i förevarande paragraf utgå, erfordras i stället en sådan ändring av 6 kap. 5 § jämvägstrafiklagen att innehållet i denna inle kommer i slrid med huvudregeln i artikel 22. Detta synes enklast kunna ske genom alt till paragrafen fogas ett fjärde stycke av förslagsvis följande lydelse: "För befordran av inskrivet resgods i sådan trafik med utlandet som avses i bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om inlernalionell järnvägstrafik gäller i stället vad som sägs där." Lagrådet förordar en sådan lösning.

4§ Lagrådet:

Första stycket i denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om verkställighet av utländsk dom, som gmndas på fördraget.

I andra stycket första meningen anges att en föriikning i tvist angående befordran som omfattas av fördraget i verkställighelshänseende likslälls med dom. om förlikningen "har iräffats inför en domstol" som är behörig enligl fördragel. Av specialmoliveringen framgår, alt den bakomliggande franska fördragstextens innebörd på denna punkt inte är helt klar. Det förutsätts emellertid i remissprotokollel att del citerade uttrycket tar sikte inte bara pä fall då en utländsk domstol har medverkat på motsvarande sätt som en svensk domstol gör vid tillämpningen av våra bestämmelser om stadfästande av förlikning (17 kap. 6 § och 42 kap. 18 § rättegångsbalken) ulan även på vissa andra situationer då ett rättegångsförfarande har avslutats på grund av en träffad förlikning. En precisering av vilka situationer som därvid åsyftas fömtsätter mer ingående kunskaper om övriga fördragsslutande sialers process- och exekutionsrättsliga regleringar än som finns tillgängliga eller rimligen bör införskaffas i detta ärende. För att grånsdragningsproblemen inte skall bli alltför besvärande i den praktiska tillämpningen synes emellertid enligt lagrådets mening lämpligen kunna uppställas det allmänna kravet på domstolens medverkan vid förlikningen, alt den skall ha fått lill följd ati förlikningens innehåll - och därmed exekutionstitelns omfattning - skall kunna fullständigt bestyrkas av den aktuella domstolen.

Prop. 1984/85:33 276

5§ Lagrådet:

Den i andra stycket 2. nämnda förklaringen skall enligt lagtexten beträf fande domstols dom innehålla bl.a. uttalande att den får verkställas i den andra staten. Ett sådant uttalande erfordras rimligen även om exekutionstiteln består av en förlikning eller en skiljedom. Lagtexten synes böra omredigeras så all detla förhållande framkommer. Det må vidare tilläggas all ultrycket "exekutionstiteln har meddelats" passar mindre väl på den situationen att exekutionstiteln utgörs av en föriikning. Del föreslås därför att "meddelats" utbytes mot förslagsvis "upprättats".

6§ Lagrådet:

Eftersom även annan exekutionstitel än dom kan förekomma, bör lämp
ligen andra stycket omformuleras så all det täcker samtliga aktuella fall.
Detla kan ske exempelvis genom alt stycket ges följande lydelse; "Om
ansökningen bifalls får verkställighet äga rum som för en svensk domstols
------ beslut."

Av remissprotokollel framgår att tredje stycket inte bara avser själva verkställighelsförfarandel utan också skall klargöra att del aktuella utländska avgörandet utgör hinder mol ny rättegång om samma sak. För att denna avsedda innebörd skall komma till bättre uttryck kan stycket lämpligen ges följande utformning: "Den sak som avgjorts genom dom som avses i 4 § första stycket I eller genom sådan förlikning eller skiljedom, som avses i 4 § andra stycket, får inte prövas på nytt."

10 § Lagrådet:

Lagrådet föreslår, i syfte all paragrafen skall bli mera lättläst, att den formuleras på följande sätt: "Kan parterna i fall som avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2 inle enas om viss sakkunnig, skall fingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns efter ansökan förordna sakkunnig."

Övergångsbestämmelserna Lagrådet:

Lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m., vilken lag avses bli upphävd genom den nu föreslagna lagen om internalionell järnvägstrafik, är försedd med en övergångsbestämmelse av innehåll att den tidigare lagen - lagen (1963: 138) i anledning av Sveriges anslulning lill de internationella fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran å järnväg av resande och resgods - alltjämt skall gälla i fråga om dom eller fordran som grundas på de i den lagen avsedda fördragen. Denna över-

Prop. 1984/85:33 277

gångsbestämmelse synes även i fortsättningen böra tilllämpas på en i bestämmelsen avsedd dom eller fordran, i den mån en sädan fortfarande kan bli aktuell. 1 sådani syfte föreslär lagrådet att övergångsbestämmelserna till lagen om internationell järnvägstrafik kompletteras pä del sättet all i andra stycket omedelbart efter "de upphävda författningarna" inskjuts "eller i övergångsföreskrifterna till den upphävda lagen".

Lagen om ändring i jämvägstrafiklagen

1 kap. 5 §
Lagrådet:

Här mä erinras om alt lagrådet vid behandlingen av 2 § lagen om internalionell järnvägstrafik föreslagit viss ändring i förevarande paragraf

2 kap. 8 §
Lagrådet:

För all den avsedda innebörden av paragrafens första stycke skall komma fill bättre uttryck i lagtexten föreslår lagrådet all första meningen i

stycket jämkas sålunda: "Om jämvägen 2 § första slyckel och den

resande varken var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige

särskilda dragningsrätter."

2 kap. 9 § Lagrådet:

I anslulning lill lagrådels förslag till jämkning av utformningen av 2 kap. 8 § förordas alt första meningen i nu förevarande paragraf ges följande

lydelse: "På en---- om den resande var svensk medborgare eller hade

hemvist i Sverige."

6 kap. 5 § Lagrådet:

Här erinras om att lagrådet vid behandlingen av 2 § lagen om intemationell järnvägstrafik föreslagit viss ändring av förevarande paragraf

Övriga lagförslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

19 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33

Prop. 1984/85:33 278

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-18

Närvarande: statsministern Palme,.ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition med förslag till lag om internationell järnvägstrafik, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1. lag om internalionell järnvägstrafik,

2. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1984:000),

3. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,

4. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa faU.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit lagförslagen. I sill yttrande har lagrådet dock på ett antal punkter föreslagit ändringar i och justeringar av den remitterade lagtexlen. Lagrådets förslag gäller lill stor del tekniska detaljer eller den redaktionella utformningen. På några punkter har emellertid lagrådels förslag materiell betydelse. Lagrådet har vidare föreslagit ändringar i vissa bestämmelser i järnvägstrafiklagen utöver vad som omfattas av det remitterade förslaget. På de flesta punkter kan jag biträda lagrådels förslag lill ändringar i lagtexten.

Lagrådet har också ullalat sig om tolkningen av vissa bestämmelser i de remitterade förslagen. Jag återkommer till dessa uttalanden i det följande. Redan nu vill jag dock säga, att jag i allt väsentligt kan ansluta mig lill vad lagrådet har anfört i dessa hänseenden.

Jag går nu över till att behandla de olika frågor som tas upp i lagrådels yttrande.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 maj 1984.

Prop. 1984/85:33 279

Förslaget till lag om internationell jämvägstrafiklag

Lagstiftningsmetoden

Enligt del remitterade förslaget lill lag om internalionell järnvägstrafik skall bihangen lill fördragel om internationell järnvägstrafik (COTIF) med vissa undantag införlivas med svensk räll genom inkorporation. De kommer därigenom att gälla som svensk rätt i deras franska lydelse. Med hänsyn till de skäl som anförs i remissprotokollet för att inkorporationsmetoden skall få användas anser lagrådels majoritet att denna metod bör godtas. Som en förutsättning för att inkorporationsmetoden skall få användas gäller dock enligt lagrådet att en omsorgsfullt utförd svensk översättning av fördraget åtföljer författningstexten som hjälpmedel när den kungörs.

En ledamot av lagrådet har emellertid avstyrkt alt fördragel skall införiivas med svensk rält genom inkorporation i sin franska lydelse. Han har anfört att principiella skäl talar för att lagtexten utformas på svenska. Enligt hans uppfatining bör detta ske genom att en korrekt översällning till svenska görs lill svensk lagtext.

1 remissprolokollet (avsnitt 7.2) har jag ingående diskuterat valet av metod för alt införiiva fördraget med svensk rätt. Jag har därvid anfört alt, i de fall där en svensk autentisk text av en internationell överenskommelse saknas, huvudregeln bör vara att överenskommelsen införlivas med svensk rätt genom Iransformation, dvs. genom alt överenskommelsen omarbelas lill svensk förfaltningslext. Detla innebär all man skall använda den teknik i fråga om systematik och språkbruk som normall används vid rent intern lagstiftning. Jag har ocksä nämnt all det finns etl alternativt förfarande som innebär att överenskommelsen i en mer eller mindre ordagrann översättning till svenska görs lill svensk lag.

Belräffande den försl nämnda metoden vill jag framhälla all en transfor-malion av en konventionstext alltid är mycket tidskrävande. I detta fall är de bestämmelser som del gäller - bihang A och bihang B - mycket omfattande. De båda bihangen innehåller dessulom bestämmelser av myckel olika slag. En del av bestämmelserna är av civilrältslig karaktär och måste därför transformeras i lag. En betydande del av bestämmelserna är emellertid av administrativ karaktär och ligger därför inom ramen för regeringens normgivningsmakt. Om transformationsmetoden används, bör dessa bestämmelser därför införlivas med svensk rätt genom förordning. För alt kunna använda iransformalionsmeloden måsle man enligl min mening göra en uppdelning av besiämmelserna i bihangen med hänsyn till deras slatsrätlsliga karaktär. Detta skulle kräva etl myckel omfattande arbete. Jag anser alt del därför i praktiken är i det närmaste omöjligl att använda denna metod.

Den ledamot av lagrådet som har avstyrkt mitt förslag om inkorporation av den franska konventionstexten har emellertid ansett all inkorporafion

Prop. 1984/85:33 280

bör ske av en översällning lill svenska. Jag delar givelvis uppfattningen alt en lagtext i princip bör vara avfattad på svenska. Jag anser emellertid all del i fråga om COTIF föreligger särskilda förhällanden, både när det gäller omfattningen av bestämmelserna och när det gäller den krets till vilken regleringen i första hand riktas.

Som jag framhöll i remissprolokollet har de problem som uppkommer när internationella överenskommelser skall införlivas med svensk rätt behandlats av utredningen om förfatlningspublicering. I uiredningens betänkande (SOU 1974:100) diskuterades ingående valet av metod. Utredningen anför där, för del fall att en internationell överenskommelse saknar svensk autentisk text, att man i första hand bör pröva möjligheten att en svensk översättning av de autentiska texterna förklaras gälla som lag i Sverige.

Utredningen anser emellertid all denna huvudregel inle bör gälla utan undantag. Enligt utredningen bör frågan huruvida inkorporation bör användas i stället för någon form av transformation avgöras under hänsynslagande lill vilken krets av rällssubjekl överenskommelsen vänder sig lill och i vilken omfattning dessa kan antas ha möjligheter lill och särskilda skäl för att i det praktiska livet utgå från och lillämpa de utländska texterna.

Det finns enligt utredningen åtskUliga överenskommelser på främmande språk som riktar sig till myndigheter eller enskilda för vilka del ter sig mera naturiigt att vid tillämpningen använda del eller de språk på vilka överenskommelsen är avfallad än all ulnytOa en svensk översättning. Om överenskommelsen enbart avser all reglera vad som skall gälla vid avtal mellan svenska rättssubjekt och rättssubjekt i andra konventionsstater, kan parterna enligt utredningen antas i första hand tolka överenskommelsen med utgångspunkt i originaltexten. En sådan överenskommelse kan också förutsättas bli föremål för en omfattande praxis i andra konventionsstater. Typiska exempel på överenskommelser av detta slag är enligt utredningen de internationella järnvägsfördragen CIM och CIV samt konventionen om fraktavtalet vid internalionell godsbefordran på väg (CMR). Utredningen anser alt det inle behöver väcka några betänkligheter utan tvärtom kan innebära uppenbara fördelar att låta den utländska texten i dessa fall vara gällande författningstext i Sverige. Inkorporationsmetoden bör därför enligt utredningen rekommenderas i dessa fall, om inte lagstiftaren av rättstekniska eller systematiska skäl anser sig i ställel böra inarbeta bestämmelserna i befintlig lagstiftning på området.

Inkorporation av en svensk översättning har hittills skett i mycket få fall. I tre fall har det rört sig om kortare överenskommelser, nämligen lagen (1912:69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar, lagen (1936:277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement och lagen (1964:528) om tillämplig lag belräffande internationella köp av lösa saker. De mest

Prop. 1984/85:33 281

framträdande exemplen på denna metod är 1932 års växel- och checklagar. Dessa grundas på tvä internationella överenskommelser från är 1930 resp. år 1931. I konventionerna åtog sig de fördragsslutande staterna att envar inom sitt område införa den gemensamma lag som innefattades i en bilaga till konventionen. Staterna åtog sig alt införliva den gemensamma lagen antingen i endera av originaltexterna eller pä sitt eller sina egna språk. 1932 års svenska växel- och checklagar innehåller konventionsbestämmelserna i översättning jämte vissa kompletterande regler. Det framgår inte av lagtexten alt den är gmndad på en konvention. I fråga om växel- och checkkonventionerna låg det nära lill hands all använda denna leknik med hänsyn lill all de materiella bestämmelserna fanns intagna i en bilaga lill konventionen. Inte i någol fall har denna metod använts på en konvention av den omfattning som COTIF har.

Vad angår de svenska rättssubjektens möjligheter att la del av COTIF: s innehåll vill jag försl erinra om all den reglering som är viktigast för enskilda resenärer, nämligen järnvägens ansvarighet för skador som tillfogas resande och deras personliga lillhörigheler, redan har införlivals med svensk rätt genom transformation i 1976 års lag om järnvägs ansvarighel vid befordran av resande och att denna reglering utan ändring i sak har förts över till den föreslagna nya jämvägstrafiklagen. Denna reglering gäller också sådan irafik som omfattas av COTIF.

Vidare bör framhållas att bihang B till COTIF, som rör godsbefordran, utgör ungefär hälften av den konvenlionstexl som införiivas med svensk rätt genom del remitterade lagförslaget. Godsbefordran med järnväg sker i stor utsträckning i kommersiella förhållanden. Avtalsparterna, dvs. järnvägen och fraktkunden, lorde i dessa fall i regel inte ha någon svårighet all ta del av regleringen, även om inkorporation sker pä del sätt som föreslås i remissprolokollet. Viss godsbefordran utförs dock åt enskilda och åt mindre företag. Vidare utförs givetvis befordran av inskrivet resgods åt enskilda resenärer. Jag vill emellertid framhålla all även de tidigare järnvägsfördragen av tradition har införlivals med svensk rält i deras franska lydelse. Det har inte gjorts gällande att delta skulle ha medfört några ölägenheter för allmänheten. Också 1956 års konvention om fraktavtalet vid inlernalionell godsbefordran på väg (CMR) har införlivats med svensk rätt i dess lydelse på originalspråken. Inte heller belräffande denna reglering har det hävdats att den valda lagstiftningsmetoden skulle ha medfört några som helst svårigheter för dem som berörs av lagstiftningen.

Jag anser vidare att man inte bör överdriva skillnaden mellan den metod som jag har förordat och den metod som innebär att en svensk översällning görs till svensk lag. Den översättning som fogas till lagen är utarbetad med stor omsorg.' Medborgarna kommer därför att ha tillgång till en tillföriitlig svensk text.

' Den svenska översättningen har efter lagrådsföredragningen justerats pä en del punkter.

Prop. 1984/85:33 282

Jag vill tillägga alt den föreslagna inkorporationsmetoden inte har föranlett någon kritik under remissbehandlingen från de olika intressenter som berörs av lagstiftningen. Hovrätten för Västra Sverige har sålunda ullalat all den valda lösningen är övertygande motiverad och ansluter sig därför lill den. Försäkringsbranschens förelrädare har tillstyrkt förslaget i denna del eller lämnat del utan erinran. Sveriges advokatsamfund delar uppfattningen att inkorporationsmetoden bör användas. Någon kritik mol den föreslagna metoden har inle heller framförts vare sig från SJ eller från de organisationer som företräder transportkunderna. Konsumentverket har inte framfört någon erinran på denna punkt.

Den ledamot som avstyrker att inkorporationsmetoden används har uttalat alt svenska domare endast i undanlagsfall lorde ha de kunskaper i franska och om franskt rättsväsen som behövs för alt kunna självständigt tolka den franska texten. Jag vill i detta avseende först framhålla att några kunskaper om franskt rättsväsen inle är nödvändiga. Konvenlionstexten är inte grundad på fransk räll. COTIF är en internationell överenskommelse mellan etl stort antal staler. Konventionens innehåll måsle anses som en kompromiss mellan olika rättssystem och rättsuppfattningar och skall därför inte tolkas på grundval av någol enskilt lands rättsväsen. Svenska domare synes inle heller ha haft några större problem när det gäller all ta del av innehållet i den autentiska utländska texten i de få fall då de tidigare järnvägsfördragen eller 1956 års CMR-konvenlion har tillämpats.

Den översättning som föreligger har utarbetats med stor noggrannhet. Del är emellertid utomordentligt svårt all översätta en konventionstext av del slag som det här är fråga om. Del är ofta knappast möjligt all på alla punkter helt korrekt genom översättning till svenska överföra innehållet i en konvenlionstexl så att översällningen ger ett riktigt resultat. Om en översättning upphöjs till lag, har domstolarna visserligen möjlighet att tolka översättningen mot bakgmnd av den autentiska texten. Domstolarna har dock enligl min uppfattning större möjligheter att komma till ett från saklig synpunkt riktigt resultat, om översättningen enbart är ell hjälpmedel vid tolkningen av den utländska texten än om översättningen upphöjs lill svensk lag.

Jag vill slutligen framhålla, all det skulle medföra avsevärda tekniska svårigheter att pä detla sena stadium i lagstiftningsärendet gå över från en inkorporation av den franska texten till en inkorporation av en svensk översättning. Som jag nyss nämnde har järnvägsfördragen tidigare införlivals med svensk rätt i deras franska lydelse. Förslaget i departementspromemorian alt använda inkorporationsmetoden har inle föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Lagstiftningsarbetet har därför bedrivits med den utgångspunkten alt den rena inkorporationsmetoden skulle användas. De tekniska svårigheter som en övergång till att inkorporera konventionen i svensk översättning skulle medföra kan leda till en fördröjning i lagstiftningsärendet.

Prop. 1984/85:33 283

COTIF träder i kraft den 1 maj 1985. Samtidigt upphör 1970 års CIM, 1970 års CIV och 1966 års tilläggskonvenfion all gälla. Det skulle givetvis innebära stora ölägenheter för Sverige att slå utanför den konventionsreglering som utgör ramen för del internationella järnvägssamarbetel. För att delta inte skall inträffa måste Sverige ratificera konventionen senast den 31 mars 1985. Den fördröjning i lagsliflningsarbelel som en övergång från inkorporafion av den franska konvenlionslexlen till inkorporation av en översättning skulle medföra riskerar all leda lill att Sverige inle kan tillträda konventionen före den nämnda dagen.

Sammanfattningsvis vill jag anföra

att de tidigare järnvägsfördragen har införlivats med svensk räll i deras franska lydelse,

att detta inte synes ha medfört några ölägenheter för dem som berörs av järnvägslagstiflningen,

all remissinstanserna inle har haft något att erinra mol förslagel i departementspromemorian att bihang A och bihang B till COTIF skall införlivas med svensk rält i deras franska lydelse,

att lagstiftningsarbelet därför har bedrivits med den utgångspunkten att denna metod skall användas för alt införliva dessa bihang med svensk rält,

att lagrådets majoritet har godtagit att COTIF i dessa delar införlivas med svensk rätt i dess franska lydelse,

att det skulle medföra avsevärda tekniska svårigheter att på delta sena stadium i lagstiftningsärendet gå över till att inkorporera en översättning lill svenska,

att dessa tekniska svårigheter skulle kunna leda lill en sådan fördröjning av Sveriges tillträde till COTIF all Sverige den I maj 1985 skulle komma all stå utanför den konvenlionsreglering som utgör ramen för det internationella järnvägssamarbetel.

Av de nu angivna skälen anser jag det lämpligast alt i detta fall låta fördragets bestämmelser på originalspråket gälla som svensk rätt under den förutsättningen att en noggrann översättning till svenska fogas vid den autentiska texten som hjälpmedel vid tillämpningen. Jag vidhåller därför mitt förslag att bihang A och bihang B till COTIF - med de undantag som anges i del remitterade lagförslaget - skall införlivas med svensk rätt i deras lydelse på franska.

2§

Lagrådet har i anslutning lill paragrafens andra mening anfört all en generell avvikelse från fördragets preskriptionsregler skulle strida mot fördragel. Jag delar lagrådets uppfatining. Det har inte varit avsikten alt preskriptionsreglerna för inrikes järnvägstrafik skulle avvika från dem som gäller enligl COTIF. Jag ansluter mig därför till lagrådels förslag alt etl nytt fall förs in i I kap. 5 § andra stycket förslaget till jämvägstrafiklag. Lagtexten bör utformas i enlighet med lagrådets förslag.

Prop. 1984/85:33 284

Lagrådet har också berört den förevarande paragrafens tredje mening i det remitterade förslagel. Som lagrådet har anfört var avsikten att denna bestämmelse, sammanställd med 6 kap. 5 § förslaget till jämvägstrafiklag, inte skulle medge en undersökning för att fastställa om resgodset innehåller något annal än "föremål som är avsedda för reseändamål". Jag delar emellertid lagrådels uppfattning all lagtextens utformning inte är helt entydig i detta hänseende.

I remissprotokollel anförs att undersökningsrätten enligl CIV är mera omfattande än enligt järnvägstrafiklagen. Vidare uttalas att det är lämpligast att del alllid gäller samma regler för järnvägens rält all undersöka inskrivet resgods i Sverige, oavselt om den resande har internationell biljett eller inle. Som lagrådet har framhållit godtar emellertid Sverige genom anslutningen till COTIF regeln i artikel 17 om vilka föremål som får befordras som inskrivet resgods. Skilda regler kommer därför att gälla i denna del för inlernalionell och inrikes trafik. Järnvägen lorde bli skyldig alt upplysa resenärer med internationell biljett om alt den inte tar emot resgods till befordran som inskrivet resgods om del inle är avsett för reseändamål. Som lagrådet har påpekat är del mindre följdriktigt att järnvägen då inte skall kunna kontrollera om resenären har följt de internationella bestämmelserna.

Vidare bör beaktas att en resenär med internalionell biljett som skall åka utomlands kan ha intresse av all redan vid resans början i Sverige få upplysning om vad han har räll all överiämna lill befordran som inskrivet resgods. Han kan därigenom undvika att resgodset därefter blir stoppat utomlands av en järnväg som har en undersökningsrätt som inte har inskränkts enligt artikel 22.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört delar jag lagrådets uppfattning alt det såvitt gäller internationell trafik är naturligt att helt knyta undersökningsrätlen beträffande inskrivel resgods lill artikel 17 i CIV. Jag biträder också del förslag lill lagleknisk lösning som lagrådet har lagt fram. Tredje meningen i den förevarande paragrafen i förslaget till lag om internationell järnvägstrafik bör därför utgå och ett nytt fiärde stycke fogas till 6 kap. 5 § förslaget lill jämvägstrafiklag.

Utöver de ändringar som jag nu har berört har vissa redaktionella jämkningar gjorts i paragrafen.

3§

Bilaga I (RID) till bihang B införlivas inle genom lagen med svensk rält. Paragrafen har formulerats om för att detta skall framgå tydligare.

1 paragrafen har också gjorts en redaktionell jämkning.

4§

Lagrådet har berört innebörden av uttrycket "förlikning som har träffats inför en domstol" i andra stycket första meningen. Beträffande förlikning-

Prop. 1984/85:33 285

ar som inle är fastställda av domstol har lagrådet ansett det allmänna kravet böra gälla att förlikningen skall kunna fullständigt bestyrkas av domstolen för att den skall kunna verkställas i Sverige.

Det uttryck i konvenlionstexten som ligger till gmnd för bestämmelsen är inte helt klart. Inte heller uttrycket "förlikning som har träffats inför en domstol" är helt entydigt. Jag anser emellertid liksom lagrådet att del alllid måste krävas att förlikningens innehåll har dokumenterats av domstolen, t.ex. genom all del har lagits in i domstolens protokoll.

5§

Jag biträder lagrådets förslag till justeringar i paragrafens andra stycke. Orden "och får verkställas i den nämnda staten" bör därför flyllas upp efter orden "omfaltas av fördraget". Vidare bör ordet "meddelats" bytas ut mol "upprättats".

I paragrafens tredje stycke har den redaktionella jämkningen gjorts, att orden "domen har meddelats" har bytts ul mol "exekutionstiteln har upprättats" i syfte att nå överensstämmelse med andra slyckel.

6§

Jag biträder lagrådets förslag lill justering av andra slyckel.

Lagrådels förslag lill omformulering av iredje stycket innebär enligt min uppfattning ett förtydligande. Lagtexten bör därför avfattas på det sätt som lagrådet har föreslagit.

7§

En redaktionell ändring har gjorts i den förevarande paragrafen för att det tydligare skall framgå vilken verkan som uppkommer vid ett preskriptionsavbrott på grund av skiljeförfarande.

10 § Jag biträder lagrådets förslag lill avfattning av denna paragraf.

Övergångsbestämmelserna Jag biträder lagrådels förslag lill tillägg i övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag om ändring i järnvägstrafiklagen

1 kap. 5 §

Som jag har anfört i anslutning till 2 § förslagel lill lag om internationell järnvägstrafik biträder jag lagrådets förslag tUl ändring av den förevarande paragrafen.

2 kap. 8 och 9 §§

Lagrådets förslag till jämkning i de förevarande paragraferna innebär en

Prop. 1984/85:33 286

viss ändring i materiellt hänseende. 1 de fall en resande på gmnd av sitt medborgarskap eller hemvist skulle ha fått sin ersättning bestämd enligl de förmånligare svenska bestämmelserna beträffande begränsningsbelopp för handresgods o.d. och beträffande ränta, innebär jämkningen all dessa bestämmelser också skall tillämpas på eflerievande till en sådan resande, även om de efterlevande varken är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige. Detta torde stå i överensstämmelse med artikel 3 i bihang A. Jag biträder därför lagrådets förslag.

Jag vill tillägga att det är den resandes medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för den skadevällande händelsen som är avgörande. För att delta skall framgå tydligare har lempus ändrats i båda paragraferna i enlighet med lagrådets förslag.

6 kap. 5 §

Som jag har anfört i anslulning lill 2 § förslaget lill lag om internationell järnvägstrafik biträder jag lagrådets förslag lill ändring i den förevarande paragrafen.

Övriga lagförslag

Lagrådet har lämnat övriga lagförslag utan erinran.

Belräffande bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier bör nämnas all en ny punkt, nr 32, har införts (lag 1984:432). Den punkt i bilagan som behandlar OTIF får därför nr 33.

2 Trafiknykterhetsbrott

I 6 kap. 2 § förslaget till järnvägstrafiklag finns bestämmelser om straff för den som i onyktert tillstånd har fört spårfordon på järnväg eller tunnelbana. Denna paragraf har utformats efter mönster av 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) i dess nu gällande lydelse. De föreslagna bestämmelserna innebär följande.

Den som har fört etl maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana och därvid har varit så påverkad av alkoholhalfiga drycker eller annat berusningsmedel alt det måsle antas att han inle kunde föra fordonet på betryggande sätt, skall dömas till fängelse i högst etl år eller, om omständigheterna är mildrande, till böter (2 § första stycket). Om alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick liU minst 1,5 promille, skall föraren anses ha varit så påverkad under färden som nu har sagts (2 § andra stycket). Har alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgått till 0,5 men inle tUl 1,5 promille, skall föraren dömas fill böter eller fängelse i högst sex månader (2 § tredje slyckel). Den som vid järnväg eller tunnelbana har fullgjort tjänst i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydd-

Prop. 1984/85:33 287

se för säkerheten (t. ex. lågklarerare) skall dömas enligl paragrafens första stycke, om han därvid har varit så påverkad av berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde utföra dessa uppgifter på ett betryggande sått (2 § fjärde stycket).

Regeringen har den 4 oktober 1984 beslutat en proposition med förslag lill ändringar i trafikbrottslagen (prop. 1984/85:21). 1 propositionen föreslås en ändrad utformning av bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott. Förslagel, som har granskats av lagrådet, innebär i huvudsak följande.

Trafiknykterhetsbrotten skall också i fortsättningen delas in i två svår-helsgrader. Den ena benämns rattfylleri och den andra grovt rattfylleri. Den i praxis använda brollsbeteckningen rattonykterhet avskaffas. Motsvarande gärning kommer i fortsättningen att bedömas som rattfylleri. Den nedre straffbarhetsgränsen sänks frän nuvarande 0,5 till 0,4 promille. Straffskalan för rattfylleri föresläs bli böter eller fängelse i högst sex månader. Det nya brottet grovt rattfylleri tar sikte på fall där förarens alkoholhall i biodel har uppgåll till 1,5 promille eller mer och där brottet dessutom har medfört särskild fara för trafiksäkerheten. Grovt rattfylleri har enbart fängelse i straffskalan.

Ändringarna i trafikbrottslagen avses träda i kraft den I april 1985.

Enligl min mening bör i princip samma förutsättningar för slraffbarhel gälla vid alla slags trafiknykterhetsbrott, oberoende av om gärningen begås i vägtrafik eller i spårbunden trafik. Jag anser del därför naturligt all bestämmelserna i jämvägstrafiklagen om trafiknykterhetsbroll anpassas till den föreslagna nya regleringen i trafikbrottslagen.

De skäl som har föranlett förslaget om sänkning av den nedre straffbarhetsgränsen i trafikbrottslagen till 0,4 promille äger samma giltighet för spårbunden trafik. Jag föreslår därför en molsvarande sänkning av straffbarhetsgränsen för förare av järnvägs- och lunndbanetåg.

I 6 kap. 2 § förslagel till jämvägstrafiklag i dess lydelse enligt prop. 1983/84:117 behandlas försl det s.k. kliniska fallet, dvs. aU ansvaret grundas på en bedömning av förarens bemsningsgrad och lämplighet att föra fordonet (första stycket), medan promilleregeln behandlas i andra stycket. 1 förslaget till ändring i trafikbrottslagen har promilleregeln gjorts till huvudregel. De båda fallen behandlas därför i den motsatta ordningen. Jag föreslår alt jämvägstrafiklagens reglering byggs upp pä samma sätt. Vidare bör den särskilda bestämmelse i 6 kap. 2 § som behandlar motsvarigheten lill rattonykterhet utgå (nuvarande tredje slyckel). Dock bör någon ändring i förhållande lill prop. 1983/84: 117 inte göras såvill gäller andra personalkategorier än förare (nuvarande fiärde slyckel). För dessa personalkategorier kommer det alltså inle att gälla någon promilleregel.

I propositionen om ändring i trafikbrottslagen föreslås också, som jag redan har nämnt, att trafiknykterhetsbrotten delas in i två svårhetsgrader, rattfylleri och grovt rattfylleri. Som jag där har framhållit bör frågan humvida ett trafiknykterhetsbrott skall anses grovt avgöras med beaktan-

Prop. 1984/85:33 288

de av samtliga omständigheter. I första hand tar bestämmelsen om grovt rattfylleri sikte på sådana raltfyllerifall som har medfört en avsevärd fara för trafiksäkerheten. Vidare har jag påpekat att det framför allt är två situationer som bör beaktas i sammanhanget, nämligen om föraren har kört vårdslöst eller om föraren har tagit på sig en särskilt ansvarsfull föraruppgift.

När del gäUer frågan humvida straffbestämmelserna i järnvägstrafiklagen i delta hänseende bör anpassas till vad som föreslås för övriga trafiknykterhetsbrott vill jag anföra följande.

Med hänsyn lill de speciella förhållanden som gäller för järnvägar och tunnelbanor går del knappast alt beträffande denna spårbundna trafik åberopa de skäl som har anförts för gradindelningen i trafikbrottslagen. Järnvägar och tunnelbanor är i regel avskilda från annan trafik. Riskerna vid spårtrafik skiljer sig också oftast från dem som är förbundna med vägtrafik. Jag vill därför inle föreslå någon liknande uppdelning beträffande molsvarande brott enligt järnvägstrafiklagen. I stället bör straffskalan omfatta böter och fängelse upp till ett år, vilket motsvarar den straffskala som sammantaget kommer att gälla för båda gradema av brott enligt trafikbrottslagen.

Jag vill framhålla att de synpunkter som jag i propositionen om ändring i trafikbrottslagen har anlagt på straffmätningen bör kunna fiäna lill ledning för rättstillämpningen ocksä för trafiknykterhetsbrott i järnvägs- och tun-ndbanetrafik. 1 fråga om en tågförare bör t. ex. beaktas den fara som han har utsatt passagerare och tredje man för genom att framföra tåget i berusat tillstånd.

Den ändrade uppbyggnaden av 6 kap. 2 § föranleder justeringar i det förslag till lag om ändring i körkortslagen som har lagts fram i prop. 1983/84:117 såvitt gäller 16, 21 och 22 §§.

Anpassningen av 6 kap. 2 § förslaget till järnvägstrafiklag till den av lagrådet nyligen granskade och godtagna ändringen i trafikbrottslagen och följdändringarna i körkortslagen är av den arten att någon lagrådsgranskning nu inte behövs.

3 Ikraftträdandet av den lagstiftning som föreslås i prop. 1983/84:117

Den nya jämvägstrafiklagen samt följdändringarna i annan lagstiftning skall enligt förslaget i prop. 1983/84: 117 träda i kraft den I januari 1985. COTIF kommer att träda i kraft först den 1 maj 1985. Lagen om internationell järnvägstrafik saml följdändringarna i jämvägstrafiklagen och annan lagstiftning måste träda i kraft samtidigt med COTIF. Mot bakgrund härav kan del vara lämpligt all överväga att låta också den lagsliftning som föreslås i prop. 1983/84:117 träda i kraft den 1 maj 1985. Därigenom skulle

Prop. 1984/85:33 289

man vinna den fördelen att den nya lagstiftningen på järnvägstrafikens område träder i kraft samtidigt för inrikes och internalionell trafik. Det bör överlämnas åt riksdagen all ta ställning i denna fråga.

Det bör i delta sammanhang anmärkas att 4 § 4 mom. trafikbrottslagen i så fall måste fortfara all gälla till den I maj 1985.

4 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslär riksdagen all

dels anla de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels anla etl inom justitiedepartementet upprättat förslag till

5. lagom ändring i körkortslagen (1977:477),

dels godkänna fördraget den 9 maj 1980 om internationell jämvägstrafik (COTIF).

Förslagel under 5 har upprättats i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen all anla de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1984/85:33 290

Innehåll

Propositionen ..................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... I

Propositionens lagförslag ....................................... 3

1 Förslag till lag om internationell järnvägstrafik ..... ... 3

Bilaga: Fördraget om inlernalionell järnvägstrafik (COTIF) 5

Själva fördraget .......................................... 6

Protokollet om privilegier och immunitet för Mellanstatliga or
ganisationen för internationell järnvägstrafik ...... 26

Bihang A Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järn
vägsbefordran av resande och resgods (CIV) ... 32

Bihang B Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järn
vägsbefordran av gods (CIM) ......................... 66

Bilaga I: Reglemente om internationell jämvägsbefordran av

fariigt gods (RID) ........................................ 125

Bilaga II: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av

privalvagnar (RIP) ....................................... 126

Bilaga III: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av

containrar (RICo) ......................................... 134

Bilaga IV: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av
expressgods (RIEx) ..................................... 139

2 Förslag till lagom ändring i jämvägstrafiklagen (1984:000) 141

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport 146

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall 147

5 Förslag lill lagom ändring i körkortslagen (1977:477) 148

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1984 .... 150

1 Inledning ....................................................... 150

2 Gällande ordning ............................................. 152

3 COTIF:s uppbyggnad och huvudsakliga innehåll ... 154

4 De viktigare bestämmelserna i COTIF ................. 156

4.1 Själva fördragel ......................................... 156

4.2 Protokollet om immunitet och privilegier för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)..................................... 160

4.3 De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV) 160

4.4 De enhetliga rättsreglerna för avtal om inlernalionell järnvägsbefordran av gods (CIM) 176

4.5 Bilagorna till CIM ....................................... 194

4.5.1 Bilaga I: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av fariigl gods (RID) 194

4.5.2 Bilaga II: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av privalvagnar (RIP) 195

4.5.3 Bilaga III: Reglemente om internalionell järnvägsbefordran av conlainrar (RICo) 196

4.5.4 Bilaga IV: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx) 196

Prop. 1984/85:33 291

5 Departementspromemorians förslag .......................... 197

6 Sammanfattning av remissyllrandena ......................... 197

7 Föredraganden ............................................................. 198

7.1 Sveriges lilllräde lill COTIF ...................................... 198

7.2 Metoden för att införliva COTIF med svensk rält ... . 203

7.3 Frågan om avvikelser från reglerna i CIM och CIV . 208

7.4 Frågan om ändring i 16 § köplagen ....................... . 211

7.5 TUläggsbestämmelser fill COTIF ............................ 214

7.6 Ändringar i andra författningar .............................. 216

7.7 Publicering av COTIF .............................................. 217

8 Upprättade lagförslag .................................................. . 218

9 Specialmotivering ........................................................ . 219

9.1 Förslagel till lag om inlernalionell järnvägstrafik ...... . 219

1 § ......................................................................... . 219

2 § .......................................................................... . 220

3 § .......................................................................... . 224

4 § .......................................................................... . 225

5 § .......................................................................... . 227

6 § .......................................................................... . 229

7 § .......................................................................... . 229

8 § .......................................................................... . 230

9 § .......................................................................... . 230

10 § ............................................................. ".......... 231

9.2 Förslagel lill lag om ändring i jämvägstrafiklagen .. . 232

2 kap. 5 § .............................................................. . 232

2 kap. 8 § .............................................................. . 232

2 kap. 9 § ............................................................... . 234

3 kap. I § ................................................................ . 235

4 kap. I § ................................................................ 235

9.3 Förslagel lill lag om ändring i lagen om inrikes vägtransport 236

9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall 237

10 Hemställan ................................................................ . 237

11 Beslut ....................................................................... . 237

Bilagor

Bilaga 1 Fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF) .... 238

Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian ............. 239

Bilaga 3 Promemorians lagförslag ........................... 242

Bilaga 4 Sammanställning av remissyllrandena ...... 247

Bilaga 5 De remitterade lagförslagen ..................... 262

Utdrag av lagrådels protokoll den 26 september 1984 .. 268

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1984 278

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984