Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:23

Regeringens proposition

1984/85:23

om avdrag för förskottsräntor samt om vissa andra frågor rörande inkomstskatt och folkbokföring;

beslutad den 4 oktober 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den begränsning som gäller vid 1982-1985 års taxeringar i fråga om rätten till avdrag för ränta som erlagts i förskott görs permanent. Vidare föreslås en förlängning med två år av den särskilda lagstiftning om skattefrihet för vissa stipendier som gäller vid 1984 och 1985 års taxeringar. Den tillfälliga bestämmelsen om avdrag för ökade levnadskostnader i fråga om arbete inom byggnads- och anläggningsbran­schen föreslås gälla även vid 1986 års taxering. Viss reglering föreslås av den skattemässiga behandlingen av och skyldigheten att lämna kontroll­uppgift för bidrag till arbetslösa som startar egen rörelse och till ungdomar som bedriver sådan rörelse. Slutligen tas upp vissa följdändringar i anled­ning av ändrade regler för mönstring och registrering av sjömän.

I    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 23


 


Prop. 1984/85:23                                                                 2

1    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskatteiagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 41 §, punkt 12 av anvisningarna till 32 § och punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

41 §'

Inkomst av jordbmksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokfö-ringsmässiga gmnder, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i denna lag. Även inkomst av annan fastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i de fall som angivas i punkt 1 av anvisningar­na.

I andra fall än som nu sagts eller som anges i punkt 4 a av anvisningarna skall intäkt anses hava åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, vamnder utgiften betalats eller omkostnaden ägt mm. Sådan speciell skatt, avgift eller ränta, som ingår i slutiig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen, ävensom ränta å kvarstående skatt enligt samma lag anses dock belöpa på det beskattningsår då den slutliga eller tillkommande skatten påförts.

I fråga om inkomst av annan fas- I fråga om inkomst av annan fas­
tighet som inte skall beräknas enligt
tighet som inte skall beräknas enligt
bokföringsmässiga gmnder samt in-
bokföringsmässiga gmnder samt in­
komst av kapital gäller beträffande
komst av kapital gäller beträffande
ränta som har erlagts i förskott att
ränta som har erlagts i förskott att
avdrag vid 1982—1985 års taxering-
avdrag inte medges för den del av
ar inte medges för den del av räntan
räntan som belöper på tid efter
som belöper på tid efter taxerings-
taxeringsårets utgång. För ränta
årets utgång. För ränta som enligt
som enligt denna bestämmelse inte
denna bestämmelse inte kunnat
kunnat dras av omedelbart medges
dras av omedelbart medges avdrag
avdrag med lika stora belopp varje
med lika stora belopp varje år un-
år under återstoden av den tid som
der återstoden av den tid som för-
förskottsbetalningen har avsett.
skottsbetalningen har avsett.

Anvisningar

till 32 § 12. Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeför­säkring, lagen (1977:265) om statiigt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen gmndas på inkomst, som hänför sig till tjänst och för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggmndande inkomst uppgår till 6000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda fömtsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om

' Senaste lydelse 1983:452.  Senaste lydelse 1984:527.


 


Prop. 1984/85:23                                                                     3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

ersättning åt smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annor-ledes än på gmnd av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller pä grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestöds­lagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning frän erkänd arbets-     Dagpenning frän erkänd arbets-

löshetskassa, kontant arbetsmark- löshetskassa, kontant arbetsmark­nadsstöd, statsbidrag motsvarande nadsstöd, statsbidrag motsvarande dagpenning frän erkänd arbetslös- dagpenning från erkänd arbetslös­hetskassa eller kontant arbetsmark- hetskassa eller kontant arbetsmark­nadsstöd som lämnas till arbetslös nadsstöd som lämnas till arbetslös som startar egen rörelse samt er- som startar egen rörelse, ersatt-sättning enligt 14 och 15 §§ lagen ning enligt 14 och 15 §§ lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare räknas hos offentliga arbetsgivare samt som skattepliktig intäkt av tjänst.        stöd    enligt    6 §    förordningen

(1983:1079) om statsbidrag till verksamheten med ungdomslag, m.m. räknas som skattepliktig in­täkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av rege­ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltaga­re i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

till 33 § 3.' Har skattskyldig i sin tjänst verkstäUt resor utom den vanliga verk­samhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellmm, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga mm. Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersätt-ningar och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i  I första stycket avsedd ökning i

levnadskostnaden skall, där den levnadskostnaden skall, där den skattskyldige icke visar större ök-     skattskyldige icke visar större ök-

' Senaste lydelse 1983:1051.


 


Prop. 1984/85:23


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


ning, anses hava uppgått till ett be­lopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (trakta­mente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta styc­ke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riks­skatteverket fastställer för varje ka­lenderår ett belopp (normalbe­lopp) motsvarande största nor­mala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som mot­svarar antalet övernattningar. Har resan ägt mm utan samband med övernattning skall säsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas; fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt tvä tiondels normalbelopp, när förrättningen el­jest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall frän och med det sex­tonde dygnet såsom största nor­mala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbe­loppet. Vid 1984 och 1985 års taxe­ringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anlägg­ningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och sam­ma ort utanför den vanliga verk­samhetsorten under längre tid än tvä år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med fak­tisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnads­ökningen i en och samma tjänst va­rit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall ut­redningen avse hans samtiiga för­rättningar i nämnda tjänst under be­skattningsåret; dock att i fråga om


ning, anses hava uppgått till ett be­lopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (trakta­mente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta styc­ke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riks­skatteverket fastställer för varje ka­lenderår ett belopp (normalbe­lopp) motsvarande största nor­mala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som mot­svarar antalet övernattningar. Har resan ägt mm utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt tvä tiondels normalbelopp, när förrättningen el­jest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sex­tonde dygnet såsom största nor­mala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbe­loppet. Vid 19S4-I986 års taxe­ringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anlägg­ningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och sam­ma ort utanför den vanliga verk­samhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med fak­tisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnads­ökningen i en och samma tjänst va­rit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall ut­redningen avse hans samtliga för­rättningar i nämnda tjänst under be­skattningsåret; dock att i fråga om


 


Prop. 1984/85:23                                                      5

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

avdrag för ökning i levnadskostna-  avdrag för ökning i levnadskostna­
den från och med det sextonde dyg-
         den från och med det sextonde dyg­
net i följd pä en och samma ort eller
         net i följd pä en och samma ort eller
under förrättning ä utrikes ort
under förrättning ä utrikes ort
levnadskostnadsökningen må be-
    levnadskostnadsökningen må be­
räknas för varje förrättning för sig.
  räknas för varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart pä den gmnd, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig pä annan ort än den, där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas ä flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på gmnd av sitt arbete bosatt sig pä annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det med avseende pä makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föran-ledes av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985 och tillämpas första gängen vid 1986 års taxering.


 


Prop. 1984/85:23                                                                 6

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:447) om viss skattefrihet för stipendier enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:447) om viss skattefrihet för sti­pendier enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan an­givna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

I stället för bestämmelserna an- I stället för bestämmelserna an­
gående stipendier i 19 § kommu-
gående stipendier i 19 § kommu­
nalskattelagen (1928:370) skall vid
nalskattelagen (1928:370) skaU vid
1984 och 1985 års taxeringar gälla
\9S4-1987 års taxeringar gälla föl-
följande,
                                                           jande.

Stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning räknas icke till skattepliktig inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.


 


Prop. 1984/85:23                                                                 7

3   Förslag

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skaU ha nedan angivna lydelse.

37 § Nuvarande lydelse

I mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan an-maning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalen­deråret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig            Vem   uppgiften  skall     Vad   uppgiften   skall

avse                           avse


3 g. Den som utge» ersättning enligt 14 el­ler 15 § lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos of­fentliga arbetsgivare.


Den  som uppburit ersättningen.


Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.


Föreslagen lydelse I mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan an-maning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalen­deråret enligt följande uppställning.


Uppgiftsskyldig


Vem   uppgiften  skall avse


Vad   uppgiften   skall avse


 


Den som uppburit ersättningen eller stö­det.

Den som uppburit statsbidrag motsva­rande dagpenning från erkänd arbetslös­hetskassa eller kon­tant arbetsmarknads-

3 g. Den som utgett
ersättning enligt 14 el­
ler 15 § lagen
(1983; 1070) om arbete
i ungdomslag hos
offentliga
      arbets-

givare eller stöd en­ligt 6 § förordningen (1983:1079) om stats­bidrag till verksamhe­ten med ungdomslag, m.m.

3 h. Länsarbets­nämnd.

' Lagen omtryckt 1971: 399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

 Senaste lydelse 1984: 102.


Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till samman­lagt minst 100 kronor för hela året.


 


Prop. 1984/85:23

Föreslagen lydelse stöd som lämnas till arbetslös som startar egen rörelse.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985 och tillämpas såvitt avser 37 § 1 mom. punkt 3 h första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering och i övrigt första gängen i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1986 års taxering.


 


Prop. 1984/85:23                                                                9

4   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 7 § 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

2 mom I särskilda fall må sjö-mansskattenämnden/öreinVa, att sjömansskatt skall eriäggas enligt tabellerna F och FT jämväl vid an­ställning ombord pä fartyg, som hu­vudsakligast användes i närfart.

Nämnden må i särskilda fall med­giva, att denna lag tillämpas vid an­ställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast användes i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i så­dan fart samt är försett med giltig sjömansrulla. Därvid skall sjö­mansskatt erläggas enligt tabellerna N och NT.

(Se vidare anvisningarna.)


7§


Föreslagen lydelse

2 mom. 1 särskilda fall/år sjö­mansskattenämnden besluta, att sjömansskatt skall eriäggas enligt tabellerna F och FT även vid an­ställning ombord på fartyg, som hu­vudsakligast används i närfart.

Nämnden/år i särskilda fall med­ge, att denna lag tillämpas vid an­ställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast används i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i så­dan fart. Därvid skall sjömansskatt eriäggas enligt tabellerna N och NT.

(Se vidare anvisningarna.)


Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

 Senaste lydelse 1982:420.


 


Prop. 1984/85:23


10


5    Förslag till

Lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198)

Härigenom föreskrivs att 27 § folkbokföringsförordningen (1967: 198) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


11 §'


Den som icke är bosatt pä någon fastighet i den församling där han skall kyrkobokföras bokföres under mbrik på församlingen skri v na om annat ej följer av 19, 20, 23 eller 24 §. Den som saknar känt hemvist eller, i fråga om nomadiserande same, känt huvud­viste bokföres under rubrik utan känt hemvist. Den som är in­skriven i sjömansregistret får dock ej bokföras under mbrik utan känt hemvist.

Pastorsämbete får pröva om per­son som saknar bestämt hemvist i församlingen i stället för att bok­föras enligt första stycket kan be­hålla sin tidigare kyrkobokföring. Beslutas vid mantalsskrivning att han icke skall uppföras på viss fas­tighet i mantalslängden, bokföres han enligt första stycket.


Den som icke är bosatt pä nägon fastighet i den församling där han skall kyrkobokföras bokförs under rubrik på församlingen skrivna, om annat ej följer av 19, 20, 23 eller 24 §. Den som saknar känt hemvist eller, i fråga om no­madiserande same, känt huvud­viste bokförs under rubrik utan känt hemvist. Den som enligt uppgift i sjömansregistret tjänst­gjort till sjöss under det innevaran­de eller närmast föregående kalen­deråret får dock ej bokföras under rubrik utan känt hemvist.

Pastorsämbetet får pröva om en person som saknar bestämt hemvist i församlingen i stället för att bok­föras enligt första stycket kan be­hälla sin tidigare kyrkobokföring. Beslutas vid mantalsskrivning att han icke skall uppföras på viss fas­tighet i mantalslängden, bokförs han enligt första stycket.


Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

Senaste lydelse 1969:312.


 


Prop. 1984/85:23                                                     11

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET
                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om regler för förskottsräntor samt om vissa andra frågor rörande inkomstskatt och folkbokföring

1    Inledning

Avdragsrätten för räntor som erlagts i förskott ändrades vid årsskiftet 1981-1982 i anledning av den förestående inkomstskattereformen. Änd­ringen, som är tidsbegränsad till 1982-1985 års taxeringar, innebär att avdragsrätt inte längre skall omedelbart medges för räntor som belöper på tid efter taxeringsåret. Jag avser att i det följande föreslå att denna be­gränsning av avdragsrätten görs permanent.

Jag kommer även att föreslå att den vid 1984 och 1985 års taxeringar gällande skattefriheten för vissa stipendier förlängs att gälla även vid 1986 och 1987 års taxeringar.

Vidare föreslås att den särskilda bestämmelsen om avdrag för ökade levnadskostnader som gäller vid 1984 och 1985 års taxeringar för arbetare inom byggnads- och anläggningsbranschen även skall gälla vid 1986 års taxering.

Jag kommer även att föreslå att den skattemässiga behandlingen och skyldigheten att lämna kontrolluppgift regleras för bidrag som utgår till arbetslösa som startar egen rörelse och till ungdomar som bedriver sådan rörelse.

Ändringar föreslås även av bestämmelser i lagen (1958:295) om sjö­mansskatt och folkbokföringsförordningen (1%7:I98). Förslagen utgör följdändringar till att ett system med enklare mönstring och registrering av sjömän beslutats.


 


Prop. 1984/85:23                                                     12

2   Avdrag för förskottsräntor

Avdrag för ränta skall göras i den förvärvskälla vartill skulden hör. Avdragsreglerna är olika utformade för olika förvärvskällor. Om inkomst av förvärvskälla skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder medges avdrag för ränteutgifter med hänsyn till den tid som räntan avser. Detta innebär att omedelbart avdrag inte medges för en förskottsränta som belöper pä tid efter beskattningsårets utgång. Vad nu sagts gäller i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse samt i vissa fall inkomst av annan fastighet.

Den s. k. kontantprincipen gäller däremot för övriga inkomstslag. Hit hör inkomst av kapital och normalt inkomst av annan fastighet som schab-lonbeskattas. Kontantprincipen innebär i princip att avgörande för av­dragsrätten är den tidpunkt när räntan faktiskt har betalats. Detta gäller även om ränteutgiften avser ett flertal år.

Under år 1982 infördes som nämnts en begränsning av avdragsrätten för räntor som erlagts i förskott (prop. 1981/82:80, SkU 27, rskr 130, SFS 1982:42). Denna begränsning gäller de skattskyldiga för vilka avdragsrät­ten bestäms enligt kontantprincipen och gäller endast vid 1982-1985 års taxeringar. Det främsta skälet till att införa denna begränsning var att förhindra att den väntade inkomstskattereformen skulle urholkas i viktiga delar. Ett annat skäl som nämndes var att förskottsräntor även i vissa andra faU kommit att utnyttjas i skatteflyktsbetonade arrangemang. Reg­lerna gjordes tidsbegränsade och omfattar tiden fram till dess inkomstskat­tereformen är fullt genomförd år 1985 (taxeringsåren 1982-1985).

Begränsningen av rätten till avdrag för förskottsräntor har enligt min mening uppfyllt de syften som låg bakom införandel. Även efter det att skattereformen är genomförd vid kommande årsskifte finns det emellertid skäl som gör att samma begränsning bör gälla även i framtiden. Ett viktigt sådant skäl - utöver risken för skatteflyktsåtgärder - är att förskottsrän­tor medför kontrollproblem vid taxeringen om ingen begränsning av av­dragsrätten finns. Jag föreslår därför att tidsbegränsningen i lagstiftningen upphör. Detta föranleder ändring i 41 § kommunalskatielagen (1928:370), KL.

3   Skattefrihet för vissa stipendier

Stipendier som utgår till studerande vid undervisningsanstalter eller som annars är avsedda för mottagarens utbildning är inte skattepliktig intäkt (19 § KL). För skattefrihet har i praxis krävts att en som stipendium betecknad ersättning är av renodlat benefik natur. Om stipendiet har utgivits av arbetsgivare eller nägon honom närstående till anställd har i praxis stipendiet ansetts utgöra ersättning för arbete och således beskat-


 


Prop. 1984/85:23                                                     13

täts. Delvis likartade överväganden har gjorts beträffande stipendier från uppdragsgivare till uppdragstagare.

Om stipendiet utgått för deltagande i en facklig kurs har stipendiet tidigare beskattats om mottagaren har haft nägon form av förtroendeupp­drag inom den fackliga organisationen.

För att ändra på de otillfredsställande beskattningsförhållandena i sist­nämnda fall föreslog regeringen i propositionen 1982/83:157 om följdlag-stiftning till inkomstskattereformen, m.m. att sädana stipendier skulle vara skattefria. Riksdagen biföll förslaget med den ändringen att lagstift­ningen om skattefriheten endast skulle gälla vid 1984 och 1985 års taxering­ar (SkU 1982/83:50, rskr 52, SFS 1983:447).

Skatteutskottet ansåg att av riksskatteverket (RSV) uttalade farhågor för att lagstiftningen kunde komma att missbmkas var värda beaktande och ansåg sig därför böra förorda att lagstiftningen i ett inledningsskede gjordes provisorisk. Utskottet fömtsatte att RSV noga skulle följa de nya bestäm­melsernas praktiska tillämpning. Utskottet ansåg att regeringen mot bak­grund av vunna erfarenheter fick återkomma med nytt förslag.

Enligt vad jag har inhämtat från RSV har de erfarenheter som hittills vunnits varit av mycket begränsad omfattning och utfallet kan bedömas först sedan det företagits mer ingående undersökningar. Dessa skulle i första hand syfta till att utröna om reglerna har föranlett nya former av stipendiegivning som inte förutsågs vid lagstiftningens tillkomst. Den tid som förflutit sedan lagens tillkomst har inte medgivit inhämtande av till­räckligt underlag för en tillförlitlig bedömning av utfallet av lagen. Jag anser därför att lagen (1983:447) om viss skattefrihet för stipendier enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370) bör utsträckas att gälla ytteriigare tvä är så att en säkrare utvärdering kan göras av lagens tillämpning. Det är därvid viktigt att RSV noga följer utvecklingen pä detta område.

4   Avdrag för ökade levnadskostnader för arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen

Den som företar tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har rätt till avdrag för kostnader för resan och för de ökade levnadskostnader som uppkommer under tjänsteresan. Med vanlig verksamhetsort avses i princip den anställdes tjänsteställe. Anställda inom bl.a. byggnads- och anlägg­ningsbranschen saknar emellertid tjänsteställe. För dem anses bostadsor­ten normalt utgöra den vanliga verksamhetsorten. Avdrag medges således vid tjänsteresa utanför bostadsorten. Avdraget beräknas enligt en schab­lonregel, som innebär att avdrag kan medges med belopp motsvarande uppburet traktamente, dock högst ett normalbelopp som RSV fastställer vaije är. 1 anvisningar som utfärdats av RSV sägs att avdrag såsom för tjänsteresa i regel inte bör medges om den anställde fortlöpande haft sin


 


Prop. 1984/85:23                                                     14

arbetsplats på en och samma ort under längre tid än två år, den s.k. tväårsregeln. För tid efter tväårsperiodens utgång bedöms rätten till av­drag för merutgifter enligt andra regler.

I avvaktan på att beredningen i regeringskansliet skulle bli slutförd av traktamentsbeskattningssakkunnigas (B 1978:02) - numera förmånsbe-skattningskommittén - betänkande (SOU 1983:3) Skatteregler om trakta­menten m. m. föreslog regeringen att anställda inom byggnads- och anlägg­ningsbranschen även efter tväårsperioden skulle medges avdrag dels för faktiska kostnader för logi på arbetsorten och dels med visst schablonbe­lopp för övriga kostnader (prop. 1983/84:68 om vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m.m.). Bestämmelserna föreslogs gälla vid 1984 och 1985 års taxeringar. Riksdagen biföll förslaget (SkU 1983/84:16, rskr 106, SFS 1983:1051).

Beredningen i regeringskansliet av traktamentsbeskattningssakkunnigas förslag är emellertid ännu inte avslutad. Jag föreslår därför att den tillfäl­liga lösningen i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 33 § KL för anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen skall gälla även vid 1986 års taxering.

5   Bidrag till arbetslösa och ungdomar som startar egen rörelse

Riksdagen antog under år 1983 lagen (1983:1070) om arbete i ungdoms­lag (prop. 1983/84; 46, AU 12, rskr 104). För arbetet i ungdomslag utgår lön enligt kollektivavtal. För beskattningen av lönen behövdes ingen särskild reglering men ersättning enligt lagen kan i vissa fall utgå utan att arbete utförs, bl.a. när arbete inte anvisas inom föreskriven tid. Särskilda be­stämmelser har införts i KL och taxeringslagen (1956:650), TL, om att denna ersättning är skattepliktig och om skyldighet att lämna kontrollupp­gift (SFS 1983:1075 och 1076). I anslutning till lagstiftningen om arbete i ungdomslag infördes en möjlighet till bidrag under begränsad tid för ungdo­mar som i stället för att delta i arbete i ungdomslag ägnar sig åt arbete i egen rörelse [6 § förordningen (1983:1079) om statsbidrag tiU verksamhe­ten med ungdomslag, m.m.]. Någon reglering av beskattningen av detta bidrag kom emellertid inte till stånd. Bidraget är av samma natur som lön och annan ersättning enligt lagstiftningen om ungdomslag och bör givetvis behandlas pä samma sätt vid beskattningen. En uttrycklig bestämmelse om skatteplikt och skyldighet att lämna kontrolluppift bör därför tas in i punkt 12 av anvisningarna till 32 § KL resp. 37 § 1 mom. TL.

Enligt förordningen (1984:523) om försöksverksamhet med bidrag till arbetslösa som startar egen rörelse kan statsbidrag utgå under ett inled­ningsskede tUl arbetslösa som startar egen rörelse. Genom en ändring i punkt 12 av anvisningarna till 32 § KL klargjordes att detta bidrag är skattepliktigt (AU 1983/84:24, rskr 385, SFS 1984:527). Även i fråga om


 


Prop. 1984/85:23                                                     15

detta bidrag bör i 37 § 1 mom. TL införas en bestämmelse om kontrollupp­giftsskyldighet.

6    Vissa frågor angående sjömän

I betänkande (Ds K 1981:10) Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän föreslogs bl.a. ändrade regler för mönstring och registrering av sjömän. Vidare föreslogs en ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, SjL, och en ändring i folkbokföringsförordningen (1967; 198), FBF, avse­ende sjömän.

Regeringen föreslog i anledning av betänkandet riksdagen nya regler för mönstring och registrering av sjömän (prop. 1983/84; I). Förslagen bifölls av riksdagen (TU 1983/84:3, rskr 22, SFS 1983:929-932). Frågan om ikraftträdandet av reformen delegerades till regeringen. Enligt vad jag har inhämtat av chefen för kommunikationsdepartementet avser denne föreslå regeringen att reformen träder i kraft den 1 januari 1985.

I den nämnda propositionen uttalade chefen för kommunikationsdepar­tementet att kravet på sjömansrulla i mönstringslagen (1983:929) blir så generellt att det inte längre kan användas i SjL för att skilja mellan olika kategorier av fartyg i sjömansskattehänseende. Sjöfartsverket och RSV hade tillstyrkt den härav föranledda ändringen som i princip biträddes av chefen för kommunikationsdepartementet. En ändring ansågs emellertid böra anstå tUl dess att tidpunkten för ikraftträdandet av reformen om ändrad mönstring och registrering av sjömän närmare kunde bestämmas. Som nämnts avses reformen träda i kraft den I januari 1985. Jag föreslär att den föreslagna ändringen i 7 § 2 mom. SjL genomförs och träder i kraft nämnda datum.

I betänkandet föreslogs som nämnts även en ändring i 27 § FBF.

Förslaget innebar att den som enligt uppgift i sjömansregistret tjänstgjort tiU sjöss under det innevarande eller närmast föregående kalenderåret inte fSr kyrkobokföras under rubriken utan känt hemvist. Förslaget utgjorde följdändringar dels till förslaget att föra sjömansregistret med hjälp av ADB och dels till förslaget till mönstringslag som inte innehåller nägon regel om avregistrering ur registret. Enligt tidigare bestämmelser skulle nämligen sjöman som under ett kalenderår inte utövat sjömansyrket pä svenskt handelsfartyg avföras ur registret. Förslagen i fråga om sjömansre­gister och mönstringslag bifölls av riksdagen. RSV, som yttrat sig över förslaget, hade ingen erinran mot detta. Jag anser att även detta förslag bör genomföras. Ändringen bör träda i kraft den I januari 1985.


 


Prop. 1984/85:23                                                                16

7   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2.    lag om ändring i lagen (1983:447) om viss skattefrihet för stipendier enligt 19 § kommunalskattelagen (1928: 370),

3.    lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4.    lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5. lag om ändring i i folkbokföringsförordningen (1967; 198).
Förslagen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna

betydelse.

8   Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

9   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984