Prop. !984/85:226

Regeringens proposition

i 984/85: 226

om ändring i rennäriiig.siage)i (1971:437);

beslulad den 23 maj 1985.

Regeringen föreslär riksdagen all anli! det förslag som har tiigits upp i bifogade uidrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens viignar

OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

Koncessionsrenskölsel är en särskild form av renskötsel som bedrivs i Kalix och Torne älvdalar. Koncession kan meddelas den som är rensköl-selberätiigad (koncessionshavare). Ägare eller brukare av jordbruksfaslighel kan fä inneha renar (skölesrenar) som värdas av koncessionshavaren.

1 propositionen läggs fram förslag till ändringar i rennäringslagen (1971:437). Ändringarna syftar bl.a. lill alt stärka koncessionshavamas ekonomiska ställning och deras ställning i övrigl i förhållande till ägare av skötesrenar. Rälien atl inneha skölesrenar begränsas av regionalpolitiska skäl.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Lagförslaget i denna proposiiion har granskats av lagrådel. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 5), lagrådets yttrande (s, 46) och föredragande statsrådets ställningslagande till lagrådets synpunkier (s. 50),

För atl få skälen till lagförslagen hell klara för sig måsle läsaren ta del av alla tre texterna.

I Riksdagen 1984/85. I .saml. Nr 226

Härigenom föreski'ivs au 85, skall ha nedau angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelsc

Si'-, och 88 §§ rennäringsiagen (197!; 437)

Föreslagen lyddse

Den som äi' rensköiselberättigiid kan fä lillsländ (koncession) ali dii-va lensköisel i Nort'Dottens län nedanför lappmarksgränsen inom omräde där rensköisel av ålder förekommer under hela ärel. Koncession kan innefatta rätl att mottaga skölesrenar från ägare dier brukare av Jordbruksfastighet inom koncessionsområdet.

Den som iir rensköiselberälligad kan få Ullslånd (koncession) all driva rensköisel i Norrbollens län nedanför lappmarksgränsen inom område där rensköisel av ålder förekommer under hela firei. Koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskölseln även med skötesrenar som lUlliör.

1. den som äger eller brukarJoid-
hruksfastighet, vilken hell eller del
vis är belägen inom koncessions-
området, om han är bosatt på fas
tigheten eller inom området.

2. den som lidigare har haft
koncession inom områdel, om han
är bosatt där och inle har övergått
till annal huvudsakligt förvärvsar
bete,

3. efterlevande make eller efter
levande underårigt barn lill konces
sionshavare eller till sådan under 2
angiven förutvarande koncessions
havare som vid tidpunkten Jör
dödsfaUet ägde skölesrenar, om
den efterlevande är bosatl inom
koncessionsområdet.

Koncession får lämnas endasi om fortsatt rensköisel inom omrädet är till gagn för ortsbefolkningen och endast om den som söker koncession kan antagas komma all driva renskölseln på ett ändamålsenligl sätt.

Koncession fär lämnas endasl om forlsall rensköisel inom omrädet är till övervägande nylla för orten och endast om den som söker koncession kan antagas komma atl driva renskötseln på etl ändamålsenligt säll.

Nuvarande lyddse

.sionshavaren i renskölseln och iigare av skölesrenar inom koncessionsområdet.

Beslämmelsema om sameby och dess Rirvallning gäller i lillämpliga delar i fråga om sameby för koncessionsrenskölsel.

Sköiesrcnägarc anses därvid som rensköiande medlem. Koncessionshavaren leder under styrelsens inseende renskölseln inom

bvn.

Föreslagen lydelse

sionshavare i lensköiseln och som inte har annat kuviidsakUgi för-värvsiirhew samt iigare av skölesrenar inom koncessionso.mråde;.

Besiämm.elserna om sameby och dess förvallning gälier i lillämpliga delai' i fråga om sameby för koncessionsrenskölsel med följande avvikelser:

1. Ägare av skötesrenar anses
som rensköiande medlem.

2. Rensköiande medlem har i frågor som avses i 59 S 2 cn röst för varje påbörjai tjugotal renar .som enligl gällande reniängd innehas av honom.

3. Koncessionshavaren eller, om del finns Jlera. minst en av dem skall vara ledamoi av styrelsen. Koncessionshavare leder renskötseln inom byn och anställer den arbetskraft som kan behövas för renskölseln.

1 beslul varigenom koncession beviljas skall anges

1. koncessionsområdet,

2. flyttningsvägs sträckning,

3. del högsia anlal renar som/år hållas inom koncessionsområdet.

4. om och till vilket anlal koncessionshavaren får mottaga skölesrenar, j

5. i vad mån koncessionshavaren har rätl att anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga virke inom koncessionsområdel, j

6. de villkor i övrigt under vilka renskölseln får bedrivas.

I beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1, koncessionsområdel,

2, flyttningsvägs sträckning,

3, del högsia anlal renar som varje koncessionshavare får hålla inom området och det högsta anlal skötesrenar som han får ta emoi.

4. i vad mån koncessionshavare
har rätl atl anlägga stängsel, uppfö
ra byggnader och taga virke inom
koncessionsområdel,

5, de villkor i övrigl under vilka
renskölseln fär bedrivas.

För samma hushåll får hos koncessionshavare finnas högst trettio skölesrenar i vinierhjord.

Prop. 1984/85:226

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-04-1!

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, (.ich sialsråden 1. Carlsson, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Dahl, R. Carisson, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss med förslag till ändring i rennäringslagen (1971:437)

1 Inledning

Den 6 september 1982 tillkallades en särskild utredare' för all göra en översyn av beslämmelsema om koncessionsrenskötseln. Uiredaren överlämnade i mars 1984 beiänkandei (DsJo 1984:2) Koncessionsrenskötseln. Betänkandet har remissbehandlais. Till proiokollei i detta ärende bör fogas dels en sammanfatining av beiänkandei som bilaga I, dels del lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Koncessionsrenskötsel är en särskild form av renskötsel som bedrivs inom vissa områden nedanför lappmarksgränsen i Kalix och Torne älvdalar. Den regleras genom bestämmelser i 85-89§§ rennäringslagen (1971; 437). Koncessionsrenskötseln skiljer sig i väsentliga avseenden från den vanliga formen av renskötsel som bedrivs i andra delar av Nortland. En skillnad är att koncessionsrenskötsel får bedrivas inom de angivna områdena nedanför lappmarksgränsen under hela årel medan den vanliga

' Numera hovrättslagmannen Olof Köhl.

Prop. 1984/85:226 6

renskölseln av hänsyn till jordbrukel fäi' bedrivas nedanför denna gräns endasl vintertid. En annan skillnad är an markägarna (sköiesrenägarna) har en siarkare sliillning i koncessionsbyama än i vanliga samebyar. Ul-miirkande för koncessionsrenskötseln är också att del krävs särskilt lillsländ (koncession) av lantbruksnämnden för all få bedriva renskölsei. Koncessionerna är lidsbegränsiide och omprövas efler viss lid. högsl 10 är. Koncession får lämnas endasi om forlsall rensköisel inom ell område är flll gagn föroilsbefolkniiigen.

För renskölseln inom koncessionsomrädena flnns nio samebyar som utnyttjar elt område om ca 14100 km". Inom områdena flnns f.n. drygl 16000 renar. Av dessa ägs omkring 4 500 av 24 koncessionshavare, som. skall vara samer. 1 detta antal ingår de renar som iigs av koncessionsha-vares make och hemmavarande barn saml rensköiselberälligad som biträder koncessionshavaren i renskölseln, Alersloden, de s, k, skölesrenarna, vars skötsel mol ersättning has om hand av koncessionshavarna. lillhör ägare eller brukare av jordbruksfasligheler inom koncessionsområdena.

Medlem i en koncessionssameby är koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande barn, rensköiselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln och ägare av skölesrenar inom koncessionsområdel, Koncessionshavaren leder under inseende av samebyns slyrelse renskölseln inom byn.

Frågan om koncession prövas av lantbmksnämnden i Nortbottens län som fastställer de villkor under vilka renskötseln får bedrivas.

Reglerna om koncessionsrenskötsel infördes första gången i 1928 års renbeteslag. Därmed löstes en gammal stridsfråga. Tidigare hade renskötsel i Nortbottens län nedanför lappmarksgränsen inte varit tillåten under sommartid. Trots förbudet hölls emellertid renar sed vanemässigt under hela årel i vissa socknar nedanför lappmarksgränsen. Sedan försök att avskaffa denna rensköisel misslyckats valde siatsmakterna att i 1928 års renbeteslag anvisa lagliga former för denna renskötsel. Renskötseln legaliserades härigenom i huvudsak till förmån för den bofasta befolkningen för vilken renen var oumbärlig dels som dragdjur när djup snö omöjliggjorde köming med häst, dels som tillskott till den enskilda hushållningen. För de rensköiande samerna medförde det en avsevärd merinkomsl atl få sköta de bofastas renar,

Fömtsättningarna för koncessionsrenskötseln har med tiden ändrats. Den bofasta befolkningen har inte längre behov av att hålla renen som dragdjur. Inte heller är behovet av renen som tillskott till den enskilda hushållningen lika framträdande. Från samisk sida har anförts atl koncessionshavamas ställning numera är mycket svag i förhållande till skötesren-ägamas. Antalet tvister mellan koncessionshavare och skötesrenägare har ökat sedan rennäringslagen trädde i kraft den 1 juli 1971, Det finns enligt samernas företrädare ingen anledning att fortsätta en koncessionsrenskötsel som inte gagnar samiska intressen. De anser därför att markerna bör fä

Prop. 1984/85:226 7

anviindas av angränsande vanliga samebyar for vinleri-.eie. Från rnarkägar-häll hai' anförts au fördelarna av koncessiousrenskölselr. inie uppviiger dess negativa inverkan på jordbruket och skogsbmkel,

Mol denna bakgrund har uiredaren på regeringens uppdiag prövai bl. a. frågan om, koncessionsrenskölselns fortbestånd och därvid funnil all del i", n. inte flnns anledning all avveckla den. Samiliga remissinslanser som har yilral sig i frågan ulom Svenska samernas riksföi"bund (SSP,) och Same .Älnam delar uiredarens insliillning. Enligt SSR och Same Alnam bör koncessionsrenskötseln avvecklas pä sikt och markerna i slällei ulnylljas av de vanliga samebyarna som. vinlerioelesmarker i enlighet med dessa samebyars scdvanerält.

För egen dei vill jag anföra följande. Koncessionsrenskötseln bedrivs huvudsakligen inom uipräglade glesbygdsområden i Nomboiien. där de regionalpoliliska problemen är särskili slora. Möjlighelen lill alternativ sysselsättning är slarki begränsad. Ingei annal län har en så ogynnsam sysselsätlningssilualion som Nomboitcn. Enligl länssiyrelsen i Norrbotiens län ger koncessionsrenskötseln arbetstillfällen som moisvarar omkring 45 årsarbelen. Till detta kommer vissa arbetstillfällen vid en skinnfabrik och vid renslakterier. Direkt ger renskötseln koncessionshavarna sysselsättning och inkomster. Den ger ocksä etl vikligl tillskoll till många smä lantbruksförelag, som drivs i kombination med flera andra verksamheter såsom skogsbmk, bärodling, slöjd och pälsdjursföretag. Genom de slakluttag som skötesrenägarna gör för egen del och genom försäljning av slaktrenar får markägarna ett tillskott till sin försörjning. Vad jag nu har redovisal är enligl min mening moliv nog för all t, v, behålla möjlighelema att bedriva koncessionsrenskötsel i Nortbotten, Det finns emellertid anledning atl göra vissa mindre förändringar i lagstiftningen i syfle bl, a, alt siärka koncessionshavamas ställning. Till dessa frågor återkommer jag i del följande. Först vill jag emellertid yllerligare någol kommeniera den kriiik som har framförts mol systemet med koncessionsrenskölsel.

Från konkurterande markanvändningsinlressen, främst jordbmk och skogsbmk, har vid flera tillfallen anförts att fördelarna av koncessionsrenskötseln inle uppväger de nackdelar som åsamkas övriga näringar i omrädei. De slora insatser som giorts för jordbmk och bärodlingar inom vissa delar av koncessionsområdet liksom den fortgående ulvecklingen inom skogsbrukel sägs ha medfört alt motsättningarna mellan koncessionsrenskötseln och dessa näringar ökat. Motsättningarna har blivil så stora all krav rests pä ell totalförbud mot renskötsel inom vissa delar av Kalix kommun.

De oliigenheter det här är fråga om kan emellertid motverkas. Ett exempel på detta är alt lantbmksnämnden med stöd av rennäringslagen har förbjudit renskötsel inom vissa känsliga områden. Så fär t,ex, enligt nu gällande koncessioner renar hållas endast vintertid i omrädei söder om jämvägen Boden - Kamngi. Ell annat exempel på särskilda åtgärder är

Proc, J984/85:226 8

dei slatliga stöd som kan lämnas for uppförande av stängsel rum bärodlingar som riskerar au bli ulsalla för renskiidor. Del flnns alkså goda möjligheier för lantbruksnämnden ;iU föreskriva sådana villkor som ger lilliäcklic gariinii för -all andra markanvändr.ingsiniressen ime skal! drabbas av olägenheler av koncessionsrensicötseln.

SSR anser somjag nyss nämnde att de marker som används för konces-sionsrenskiiiseln vid en avveckling skal) få användas som vinterbetesmarker av angränsande vanliga samebyar. Jag vill förs: påpeka all de vanliga samebyarnas rätl att bedriva rensköisel nedanför iappmarksgrän-sen är begränsad till att avse vinlerbete inom de irakier där rensköisel av ålder bedrivs vissa tider av året. Någon exakt gräns för sedvanerättsområdena kan inle anges. Del förhållandel atl ett sedvaneräilsområde ligger inom ett koncessionsomiäde innebär emellertid inle att de vanliga byarnas räu till sedvanerättsbeie vintertid upphävs. Områdena får i siiillei utnyttjas gemensamt av koncessionssamebyn och den vanliga samebyn. För att trygga de vanliga samebyarnas behov av och rätt till vinterbetesmark har lantbruksnämnden i vissa fall som villkor för koncession föreskrivit atl vissa områden vintertid skall utnyttjas med ensamrätt av de vanliga samebyarna. Det gäller två områden inom Muonio sameby närmast lappmarksgränsen och ett mindre område inom Ängeså sameby vid lappmarksgränsen.

En avveckling av koncessionsrenskötseln innebär sålunda inte atl nya vinterbetesmarker ställs till de vanliga samebyamas förfogande, utan endast att vissa områden inom koncessionssamebyama i fortsättningen kan utnyttjas utan konkurrens från koncessionsrenskötseln. En avveckling av koncessionsrenskötseln skulle leda lill en minskad sysselsättning ulan att medföra några mera betydande positiva effekter för de vanliga samebyarna.

Sammanfattningsvis anserjag att koncessionsrenskötseln bör behållas i sin nuvarande form med hänsyn till dess väsenfliga sysselsättningseffekter och andra positiva effekler från regionalpolitisk synpunki. Enligt vad jag har redovisal kan eventuella olägenheter av koncessionsrenskötseln motverkas. Det finns emellertid enligt min mening anledning att i vissa hänseenden modernisera reglerna för koncessionsrenskötseln. Bl, a, bör koncessionshavamas ställning stärkas, lag ämnar i det följande föreslå ändringar i rennäringslagen i detta syfte.

2.2 Grunder för koncessionsprövningen

Mitt förslag: Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel är till övervägande nytta för orten.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Prop. 1984/85:226 9

Kemissiostansenia: Remissinslanserna är överiag posiliva. Same Älnam anser dock ati renskölseln ko.mmer all få vika vid en avvägning mellan olika intressen. Svenska lanvarbeiarelörbundei belönar au del vid konces-sionsprövningen bör las hänsyn lill den loiala sysselsättniiigseffeklen.

Skiilen för mitt förslag: Enligt 85 § andra siycke! rsnniiriugslagen får koncession lämnas endast om fonsall rensköisel inom elt omriide är lill gagn för ortsbefolkningen.

Ell gi-undläggande krav för att fortsatt rensköisel skall få bedrivas bör liksom nu vara att renskötseln är lili nylla för orten direkt eller indirekl. Framför alll bör hänsyn las till strävandena all av regionalpoliliska skäl främja sysselsättningen inom koncessionsomrädena och på sä säll medverka lill all siärka underiagel för nödvändig service i dessa glesbygder. Lantbmksnämnden bör således göra en bedömning av hur mänga koncessionshavare som kan få en godlagbar sysselsättning och inkomst av renskölseln inom ell område och i vilken omfattning rätten all äga skölesrenar ger den som bedriver främsl jordbruk, skogsbruk eller irädgårdsnäring inom områdel ett lillskotl lill försörjningen.

Vid koncessionsprövningen bör även motstående intressen beaklas. En sakligt underbyggd avvägning bör göras mellan fördelarna av renskölseln och med renskölseln evenluelll förenade olägenheler för motstående intressen: Är de motstående intressena, såväl enskilda som allmänna, av störte styrka, bör renskölseln få vika. Renskötseln har främsl i kommunerna närmasl kusten inneburit vissa olägenheler för jordbmkel och skogsbmkel, som är de areella huvudnäringarna inom omrädei, öm renskölseln medför alltför stora olägenheter för dessa näringar, bör fortsatt koncession vägras.

Vid avvägningen mellan olika iniressen bör lantbmksnämnden beakta de möjligheter som finns atl molverka olägenheler för andra näringar genom särskilda föreskrifier om hur renskölseln skall bedrivas. Så sker redan nu genom alt det som villkor för koncession föreskrivs att renarna under vissa lider av årel inle får hållas på områden där risken för skador är slor. Det är även angelägel att hänsyn tas lill de vanliga samebyarnas sedvanerätl till bete nedanför lappmarksgränsen. Även en ändring av gränsen för koncessionsområdel eller en begränsning av renantalel kan komma i fråga. Kommunen bör alltid ges tillfälle atl yttra sig och kommunens åsikt bör tillmätas slor vikt vid intresseavvägningen.

2.3 Rätten att äga skötesrenar

Mitt förslag: Av regionalpoliliska skäl skall rätten all inneha skötesrenar förbehållas den som äger eller bmkar jordbmksfastighet inom koncessionsområdet och som är bosatl inom området eller eljest på

Prop. 1984/85:226 10

fasiigheien. Lantbruksnämnden skal) eniellertid kunna medge de markägare som f. n. har renar i byarna räll att låta renarna vårdas a\' koncessionshavare under en övei"gängsperiod även om bosäUningskra-vel inie är uppfyllt.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl förslag.

Remissinstanserna: Remissinstansema är överlag posiliva. Länsstyrelsen i Norrbotiens län och Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i NoiTbollens län anser dock att den föresliigna besiämmelsen kan fä icke avsedda effekter genom, atl en fastighets tomtplats och dess övriga mark kan vara belägen i olika samebyar. Intresseföreningen anser atl iigare av jordbruksfaslighel inom koncessionsområdena och som är bosatt inom Norrbottens län bör få äga skölesrenar medan Same Älnam anser all bosladsbandet bör kopplas till ell krav om förvärvsmässigi brukande av jordbmksfaslighei.

Skälen för mitt förslag: Enligl 85 § rennäringslagen är rätlen för koncessionshavare att motta skötesrenar begränsad tili atl avse renar som ägs av personer som äger eller bmkar jordbruksfaslighel inom koncessionsområdel. Enligl 88§ lagen skall i beslul varigenom koncession beviljas bl.a. anges om och lill vilkel antal koncessionshavaren får ta emot skölesrenar. 1 de koncessionsbeslut som gäller f. n. har för alla koncessionshavare utom en föreskrivils skyldighel atl la emoi skötesrenar lill ett visst angivei antal. Det ankommer på koncessionssamebyarna atl "oesiämma vilka ägare eller brukare av jordbmksfastigheler som kan komma i fråga som skötesrenägare och till vilket antal var och en får inneha renar.

Enligt 1928 års renbeteslag uppställdes som villkor för rätlen atl få ha renar i vård hos koncessionshavaren inte bara att vederbörande ägde eller bmkade jordbmksfastighet inom. koncessionsområdet utan också att han var bosatt där, del s. k. bosladsbandet.

Den pågående utflyttningen från områdena har medförl alt åtskilliga skötesrenägare, som f. n. har renar i byarna, har lämnat koncessionsområdena och har sin huvudsakliga försörjning ordnad på andra håll i landet. Den samlade positiva effekten för bygden av renskötsel är i sådana fall mindre än om en där bosatt och verksam person hade varit innehavare av skötesrenama. Möjligheten att lämna skötesrenar i koncessionshavares vård bör mot denna bakgrund förbehållas dem som bor i områdena. Det är enligt min mening ortsbefolkningen som behöver skötesrenama som etl tillskott till sin försörjning. Bestämmelsen i 85 § rennäringslagen bör ändras i enlighet härmed.

Koncessionsområdena följer ofta naturiiga gränslinjer som sjöar och älvar. Detta kan fa till följd att en registerfastighets mark kan komma att

Prop. l984,/85:226 !!

iifiisa inom olika koncessionsoniräden. Liigtexlen bör därför utformas sä, ati möjlighelen atl inneha skölesrenar bör föi-behällas den som äger eiler bi"ukar jordbruksfastighet inom koncessionsområdel och som år bosatt inom omrädet eller eljesi på fastigheten, Niir en fasiighei liggei' inom flera koncessionsområden kan således ägaien elier brukaren ges möjlighet all ha renar i någon a-.' samebyarna om han är bosatl pä jordbruksfastigheten.

Jag är ime beredd alt fö.reslä nägon ytierligare utvidgning av möjligiieten all äga skölesrenar. Della skulle inskränka möjlighelema all uppfylla säväl del regionalpoliliska syftet som st.-ävandena au förbättra koncessionshavamas ekonomiska ställning.

Mitl förslag innebär atl ägare eller brukare av jordbmksfaslighet som äger skölesrenar och som inle uppfyller bosäilningskravel vid den ändrade lagens ikraftträdande inle längre får ha skötesrenar i koncessionshavares vård. Lantbruksnämnden bör emellerlid fä befogenhel alt medge sädan ägare av skötesrenar räll atl låta renarna vårdas av koncessionshavare under en övergångsperiod. Denna tid bör vara så läng all anpassningen till den ändrade lagen inte behöver medföra någon ekonomisk uppoffring för ägaren av skötesrenarna.

2.4 Koncessionshavamas ekonomiska ställning

Mitt förslag: Koncessionshavamas ekonomiska ställning bör stärkas genom alt deras renantal ökas. En sådan ökning blir möjlig om det antal renar som ägare eller brukare av jordbruksfastighet fär lämna i koncessionshavares vård begränsas till högst 30 renar i vinterhjorden för varje hushåll. Lantbmksnämnden skall fastställa en viss tid efter vilken ägare av skölesrenar inle längre får ha övertaliga renar i koncessionshavares vård.

Utredarens förslag: Överensstämmer i sak med mitl.

Remissinstanserna: Remissinstansema godtar i allmänhel förslagel. Lanlbmksslyrelsen anser all antalet skötesrenar bör begränsas lill 20 djur i vinterhjorden. Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Nortbottens län anser dock atl en begräsning lill 20 renar per hushåll försvårar samebyarnas förutsättningar atl erhålla elt gott ekonomiskt utfall.

Skälen för mitt förslag: De 24 koncessionshavarna har ft n. räll all hålla sammanlagi 4850 egna renar medan del högsia anlalel skölesrenar är 11 850 djur. Skötesrenägarnas antal uppgår till mellan 800 och 900 personer. Koncessionshavarna har rätt till ersäitning för vården av skötesrenarna. Formellt fastställs ersällningen lill koncessionshavarna årligen av bystämman. I prakliken går det ofta till så att koncessionssamebyns styrelse

Prop. 1984/85: 226 12

och koncessionshavarna dessförinnan kommer öveiens om ers

Enligl min mening bör de regler som gäller för koncessionssamebyn och dess fön'allning ha lill huvudsakligt syfle att ge koncessionshavarna en godlagbar sysselsättning och inkomsi och all förbättra effektiviteten i renskötseln. Ett sådanl syfle kan giveivis inte nås med användning av en enda metod.

En åtgärd som enligt min mening kan vidtas för atl förbättra koncessionshavamas ekonomiska situation är att de får möjlighet atl öka sill renantal. Vid koncessionsprövningen bör således lantbruksnämnden, när den gör den sedvanliga fördelningen av byns renantal mellan ägare eller bmkare av jordbmksfastighet och koncessionshavarna, i första hand tillgodose koncessionshavamas önskemål om ett utökat renantal, Renanlalet uppgår dock i de flesta koncessionsområdena till vad belestillgängen tål, varför någon ökning av det totala renanlalet i de flesta fall inle är möjUg,

Enligt 1928 års renbeteslag flck markägarna inneha högst 20 renar för varje hushåll, års- och Qolårskalvar inte inräknade. Slopandet av denna begränsningsregel i 1971 års lag har medverkai lill mänga av de problem som flnns inom koncessionsrenskötseln i dag.

Enligt min mening bör ägare eller bmkare av jordbmksfastighet i fortsättningen inte tillåtas att ha fler än 30 renar per hushåll i koncessionshavares vård. Detta förslag innebär atl koncessionshavamas möjlighel att utöka sitl renantal avsevärt förbättras, liksom att möjligheterna vidgas atl bevilja koncession till fler samer. Även flera ägare och brukare av jordbmksfastigheler kan då lättare bli medlemmar i samebyn.

Ägare av skötesrenar kan vid den ändrade lagens ikraftträdande komma att ha fler renar i koncessionshavares vård än som är tillåtet. Det bör ankomma på lantbruksnämnden att fastställa en viss tid efter vilken ägaren inte längre får ha övertaliga renar i koncessionshavares vård.

Renarna räknas så gotl som undantagslöst under senhösten och förvintern, dvs. efter slaktperioden. De renar som därvid sparas till nästkommande år utgör renägarens produklionshjord - den s.k. vinterhjorden — och avstäms därvid att gälla vid årsskiftet, dvs. som etl ingående renanlal

Prop. 1984..'S5: 226 13

föl' del nya ärei. Deua renaniai. som sedermera fastställs på byns ordinaiie årssiämma ock fönecknas i cn s. k. renlängd och som ocksä används vid renägarens taxeriiig, beräkningar i samband med kalaslrofskada elc inkluderar de kiilvai' som ännu inte fyll* elt är. jag anser all del hiigsta lillåtna anlalel sköiesienar som. varje hushåll fär lämna i koncessionshavares v;ird bör avse antaiei djur i vinterhjorden. En begränsning till 20 djui' i vinierujordeii inklusive årskalvar, som lantbruksslyrelsen föreslagil, skulle enligi min mening leda iill alllför siora begränsningar för ägarna av skölesrenar och iivemyra såväl iigarnas imresse för fonsall rensköisel som deras ekonomiska utläl! av det. Jag anser därför au del högsta antalel renar som ägare eller brukare av jordbruksfastighel fär lämna i koncessionshavares vård bör fastslälles lill 30 djur i vinlerhjorden inklusive kalvar oavsell deras ålder,

Koncessionshavarens möjligheier atl skaffa sig fiera renar beror givetvis på hans ekonomiska ställning. Enligt rennäringskungörelsen (1971:438) finns goda möjligheter all fä ekonomiskl slöd (rendriftsstöd) för att underlätta finansiering bl. a. av förvärv av renar. Dels kan garanii lämnas för län som las upp för förvärv av renar, dels kan bidrag lämnas lill kosinader för förvärv av renar. Frågor om stöd prövas av lantbmksnämnden.

Koncessionssamebyamas storlek och renanlal varierar kraftigt. Så fär t. ex. i Mestos sameby hållas tolall 700 renar och i Muonio sameby 4200 renar. Lantbruksnämndens avsikt är all Meslos och Tärendö samebyar skall slås samman. Betesområdena för dessa båda byar är redan nu gemensamma och skölesrenarna skall skolas gemensaml.

En sammanslagning av de minsta koncessionssamebyama lill mer bärkraftiga enheler innebär att koncessionshavamas ställning slärks. De fasla koslnadema kan ju på detta sätl slås ut på flera renar. Dessutom ökar utrymmet för nya koncessionshavare i byarna, vilket minskar koncessionshavamas arbetsbörda. Detta leder även till en förbättring av byns renskötsel, vilket minskar riskema för konflikler med motstående iniressen.

Samtliga koncessioner omprövas f. n. vart tredje år vid samma tidpunkt. I fortsättningen bör koncession kunna meddelas för längre lid än nu. Della skulle ge koncessionshavarna slöme ekonomisk trygghel och öka deras benägenhet atl utöka sitt renanlal. Skulle fömtsättningama för koncessionen ändras, kan lantbmksnämnden enligt 89 § rennäringslagen föreskriva nya villkor eller återkalla koncessionen. Jag vill i detta sammanhang poänglera atl tanken bakom besiämmelsen om ålerkallelse av koncession är atl koncessionen endast skall återkallas om allvarliga olägenheter för andra intressen uppkommer genom koncessionsrenskötseln och dessa olägenheter inte kan avhjälpas genom villkor för renskötselns bedrivande. En koncessionshavare, som inle uppenbarligen missköter renskötseln till förfång för medlemmar eller tredje man. bör kunna räkna med att få sin koncession förlängd. Undantag kan behöva göras om koncessionshavaren av åldersskäl e.d. inte bör fortsätta med renskötseln eller om renskötseln i dess helhet måste avvecklas i byn.

Prop. 1984/85: 226 14

Forhäilande! mellan koncessionsliavarna ocli koncessionssamebyama beträffande anställning och ersättning för arbeiei bör kunna regieras genom förhandlingai'. Della kräver dock all koncessionssamebyamas stadga! ses över, e!"tersom det eniigi dessa ankommer på ordinarie bystämma atl bi, a. fasisiälia värdet for dag eller timme av del arbele som rensköiande mcdlemimar ulför för byn. Frågan om anställningsförhällandet bör närmasl övervägas av de berörda fackliga organisalionerna,

2.5 Medlemskap ocb rösträtt i koncessionssanieSty

Milt förslag: Medlemskapet i koncessionssameby för rensköiselberälligad som. biträder koncessionshavaren i renskötseln bör begränsas till au avse endasl biiräden som inte har annal huvudsakligt förvärvsarbete. Lantbruksnämnden skall faslställa en viss tid efter vilken de ren-sköiselberäitigade biträden som har annal huvudsakligt förvärvsarbele inte längre får ha renar i samebyn. Rensköiande medlem bör vid röstning i ekonomiska frågor tillerkännas en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligl gällande renlängd innehas av honom.

Utredarens förslag: Medlemskapet i sameby för renskötselberätligad som biträder koncessionshavaren i renskötseln slopas hell. I övrigl överensstämmer utredarens förslag med mitl.

Remissinstanserna: Lantbmksstyrelsen tillstyrker förslagel. Same Älnam. som avstyrker delsamma, påpekar att del finns koncessionshavare som har renskölselberättigade medhjälpare.

Skalen för mitt förslag: Renskötselberätligad som biträder koncessionshavaren i renskötseln är enligt 86 § första slyckel rennäringslagen medlem i samebyn. Han kan i denna egenskap, liksom koncessionshavarens make och hemmavarande bam, av samebyn medges rätt att ha egna renar.

Medlemskapet bör enligl min mening bibehållas för de biträden som inte har något annat huvudsakligt förvärvsarbete. Ett fortsalt medlemskap för sådana biträden som aktivt deltar i renskötseln är ägnat att främja rekryteringen av såväl renskölselberättigade biträden som koncessionshavare. Däremot anser jag att den tillfälliga arbetskraft som hämtas utanför koncessionshavamas eller skötesrenägamas krets inte längre har några intressen atl bevaka i byn. Deras rätt till medlemskap i byn bör därför slopas. Lantbmksnämnden bör emellertid kunna medge de biträden som nu har renar i samebyn att ha kvar dessa under en övergångsperiod, även om de inte längre får vara medlemmar i byn.

Rennäringslagens bestämmelser om sameby och dess förvaltning skall enligt nuvarande 86 § i tillämpliga delar gälla även i sameby för koncessionsrenskötsel.

Pro-). 1984/85:226 I-''

Eu av huvudsyftena med 1971 ärs icnnäiingslag var all i största .möjliga u!si:'äckninc överiåta ät samerna 'själva au bestämma cm renskölselns organisntion oc!i om sina egna ekonomiska ar.gelågenheier. De gamla lappbyarna omorganiserades därför til! samebyar vars organisation bvggdes upp på principen om samverlcan mellan medlemmarna i byn liknande den som gäller i fräga om ekonomiska föreningar. Siimebyns siy.'else tillvaratar således medlemmarnas gemensa.mma iniressen och företriider medlemmarna genlemol myndigheter och andra uiomslående. Medlemmarnas rätt all della i handhavandet av samebyns angelägenheter uiiivas pä bystämma. I fråga om medlemskapet gäller den betydelsefulla skillnaden mellan koncessionssamebyarna och övriga samebyar att i de förra sköiesrenägarna skall anses som medlemmar av byn, vilket de inte behöver vara i en vanlig sameby. Skillnaden sammanhänger enligt förarbetena till lagen med all koncessionsrenskötseln bygger pä tanken att skötes-renägarna, dvs. ägare eller bmkare av jordbmksfastigheler inom koncessionsområdet, är villiga atl upplåta sina marker till renbelning. nägol som knappasl kan antas bli fallel om de inle fär möjlighel atl påverka planeringen och ledningen av byns renskötsel. För atl skötesrenägarna skall få delta i avgörandet av ärenden som angår dem föreskrivs därför atl de i sådana frågor skall räknas som rensköiande medlemmar.

1 fräga om rösträtt och beslut pä bystämma i en vanlig sameby gäller enligt 59 § rennäringslagen i huvudsak följande regler. Varje myndig medlem har en röst i frågor som rör t. ex. utseende av ordförande på bystämma eller av revisor eller beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen. I övriga frågor lillkommer rösträll endasl rensköiande medlem, som därvid har en röst för varje påbörjat hundratal renar.

Tillämpade på en koncessionssameby innebär rennäringslagens röst-rättsregler - eftersom skötesrenägare skall anses som rensköiande medlem - att vid utseende av ordförande o,d, koncessionshavarna (samerna) alltid är i minoritet. I frågor av annal slag blir inflytandet pä bystämman beroende av antalet renar som innehas å ena sidan av koncessionshavaren och å andra sidan av sköiesrenägarna. Delta får bl, a. den konsekvensen atl, om anlalet sameägda renar är myckel stort i förhållande till antalet skötesrenar inom en sameby, koncessionshavarna fär del dominerande inflytandet på bystämman i angelägenheter av delta slag. Om å andra sidan anlalet sameägda renar är mindre eller ungefär lika slort som sammanlagda antalet skötesrenar och antalet skötesrenägare är stort, får de senare det avgörande inflytandet på bystämman, eftersom redan innehavet av en enda ren ger en röst.

Enligt min mening bör koncessionshavamas ställning stärkas. Detla bör ske genom att deras röstinflytande ställs i bättre relalion till deras renantal än vad som är fallet med nuvarande regler.

Enligt min mening kan det dock inte komma i fråga atl frånta skölesren-ägama deras medlemskap i byarna. En sådan åtgärd går alltför långt och

l.'vo\i.nn-iirS:226 16

s-rider niOi de praktiska syften som ligger bakom regierna om koneessions-renskolsei- iviarkerna i fräga uinytijas ju lill rensköisel även på sommaren irols iiil inarksrua til: sii,illriad mol vad som g'ii!ler inom renskötselområdel i övrig; iiil Slörsta delen ägs av enskilda och irots att hu\'udn;irinca!'na inoR-; omrädei är jordbruk och skogsbruk. En gmndläggande föruisiiuning föi' £.11 denna speciella forin av renskötsel skal! kuuna fungera iir diirför aU uiarkiigariif: har möjligheier alt påverka drii'ien av renskölseln och au de fäi' iig:i rciiar som ell lillskou lill sin försörjning. Därigenom är de ocksä beredda iUi i viss utstriickning låla del inirång och de skador som renskölseln ursakar jordbmkel och skogsbmkel. Til! detta kommer au markägarna säson: renägare är skyldiga aU bidia lill kostnaderna för renskölseln i pioporlion tili renantalel,

Somjag redan nämnt är rösträtten i ekonomiska frägor som rör renskötseln graderad efler renanlalet. Medlemmarna har därvid en lösl för varje påbörial hundratal renar. Jag har i avsnitt 2,4 föreslagil atl anlalel skölesrenar skal! begriinsas tiil högst trettio per hushål!, Röstgraderingen bör enligl min mening jusleras i ungefär molsvarande män, nämligen pä så sätl all varje påbörjai tjugotal renar blir den schablon som ger en rösl. En sådan rösirätisregel ger lillsammans med den nyss nämnda regeln om en begränsning av antalet skölesrenar koncessionshavarna en slärki ställning,

2.6 Koncessionshavamas inflvtande i samebyn

Mitt förslag: För att stärka koncessionshavarens ställning tas en bestämmelse om att han regelmässigl skall vara ledamoi av samebyns styrelse in i lagen. Finns det flera koncessionshavare i en by skall åtminstone en av dem vara ledamot av styrelsen. Koncessionshavaren skall leda renskötseln inom byn och anslälla den arbetskraft som kan behövas för renskötseln.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbottens län anser att samebyn i samråd med koncessionshavaren bör anställa tillfällig arbetskraft, medan Svenska lantarbetareförbundet ansluter sig till utredarens förslag. Enligt förbundel bör samebyn formellt vara arbetsgivare.

Skälen for mitt förslag: Samebyn är organiserad på etl sätt som liknar en ekonomisk förening. Det skall flnnas en styrelse för byn som tillvaratar medlemmamas intressen i olika avseenden.

I 48 § rennäringslagen flnns bestämmelser om de uppgifter som åvilar styrelsen och som i tillämpliga delar gäller även för styrelserna för konces-

Prop. 1984/85:226 17

sionssamcbyarna. Styrelsen sfcall leda renskölseln inom byns befesom-riide, ombesörja de gemensamma a.rbeien som behövs för byn, lillse atl medlemmarnas gemensammii iniiessen tillvaratas utan att någon medlem, missgynnas, ta ut de medel som mediemniarna är skyldiga att eriägga och i övrigl handha byns angelägenheler. Styrelsen företräder också byn mot tredje man och för byns lalan inför domsio! och andra m.yndigheier.

Till skillnad Irän vad so.m giiller för de vanliga samebyarna har emellertid koucessionshavama tilldelals vissa särskilda funklioner när del gäller ledningen av renskölseln i koncessionssamebyarna. Enligl 86 § har koncessionshavaren rät! atl Ulan siyrelsens bemyndigande leda driften av renskölseln. Koncessionshavaren leder driflen under styrelsens inseende vilkel innebär atl slyrelsen kan ge vissa allmänna riktlinjer och anvisningar för driflen i framför alll sådana avseenden som päverkar byns ekonomiska ställning. Enligt min mening skulle det dock strida mot lagstiftningens grunder om styrelsen gör sädana ingrepp i koncessionshavarens rätt all handha den löpande renskölseln alt denne i realiteten inte längre kan anses ha huvudansvarei för den verksamhelen.

En särskild tvistefråga inom vissa samebyar är vem som skall ha rätt atl anställa den arbetskraft som kan behövas vid loppar i renskötseln. Enligt min mening bör den uppgiften ankomma på koncessionshavaren, som alltså inom anvisade ekonomiska ramar bör få avgöra vem som skall biträda honom i arbetet.

Bestämmelsen om koncessionshavarens ansvar för ledningen av renskötseln bör i enlighet med v.id som nu har sagts uttryckas tydligare i lagtexten.

Med hänsyn till att koncessionshavarna är hell beroende av renskötseln för sin försörjning och mol bakgmnd av del ansvar de har för rendriflen samt de kunskaper om renskötseln som koncessionshavarna besitter bör de ha möjligheter att påverka styrelsens beslut. För att ytteriigare stärka koncessionshavamas ställning föreslår jag därför atl koncessionshavaren regelmässigl skall ingå som ledamoi i byns slyrelse. I flertalet samebyar finns det mer än en koncessionshavare. Åtminstone en av dem skall ingå som ledamot i slyrelsen.

2.7 Förutvarande koncessionshavares ställning

Mitt förslag: Den som fldigare har haft koncession inom områdel men som av ålders- eller hälsoskäl lämnat renskötseln bör kunna medges rätt att inneha skötesrenar även om han inte äger eller bmkar någon jordbmksfastighet inom området. Av regionalpolitiska skäl bör dock krävas att han är bosatt inom områdel och inle har övergått till annat huvudsakligt förvärvsarbete. Efterlevande make eller efterlevande underårigt barn till koncessionshavare eller lill f.d. koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötesrenar bör också kunna medges rätl Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 226

Prop. 1984/85:226 18

au inneha skölesrenar utan atl iiga eller bruka joi'dbrukslasiighei om den efterlevande är bosall inom omiädei. Den imderäriges Uiii ati inneha skölesi'enar iippliör när han fyller 18 är.

Utredarens förslag: Överensstiimmer med milt utom vad avser riiii fiir efterlevande make och eflerlevande underårigt barn lill koncessionshavare au inneha skölesrenar saml ki"avel pä bosättning inom omrädei.

Remissinstanserna: Lantbruksslyrelsen anser alt en förutsättning bör vaia all vederbörande bor kvar inom byn. Kammarkollegiet anser all reniiine-havel bör reduceras lill en rimlig nivä.

Skälen för mitt förslag: Enligl gällande bestämmelser är det endasi ägare eller brukare av jordbruksfaslighel inom elt koncessionsområde som har möjlighel att lämna skötesrenar i koncessionshavares vård. Jag har i avsnitt 2.3 föreslagit atl denna möjlighel dessutom skall göras beroende av all ägaren eller bmkaren är bosall inom koncessionsområdel eller eljesi pä den del av fastighten som är belägen utanför områdel.

Från samiskt håll har föreslagils atl även fömivarande koncessionshavare, som av ålders- eller hälsoskäl avstår från atl söka förliingd koncession, skall få ha renar kvar i byn även om de inte äger jordbmksfastigheler inom området.

Jag delar denna uppfattning. Av sociala skäl bör därför en förutvarande koncessionshavare kunna få ha skötesrenar i byn även om han inte äger eller brukar någon jordbmksfastighet där. Som en fömtsättning för della bör gälla att han inte övergåll lill annat huvudsakligt förvärvsarbete. Del bör alltså vara av ålders-, hälso- eller liknande skäl som han lämnal renskölseln. Jag har i avsnill 2.3 föreslagil atl möjlighelen att inneha skötesrenar av regionalpolitiska skäl skall förbehållas den som är bosatl inom koncessionsområdet. Enligt min mening talar de regionalpoliliska skälen för samma krav på bosättning när del gäller förutvarande koncessionshavare som för övriga ägare av skötesrenar. Renantalel för en fömivarande koncessionshavare bör begränsas på samma sätt somjag föreslagil i avsnitt 2.4 för andra ägare av skötesrenar, dvs. till högsl 30 djur i vinterhjorden.

Den föreslagna bestämmelsen om möjlighet för fömivarande koncessionshavare att inneha skötesrenar bör kunna medverka till atl koucessionshavama vid tidigare ålder än nu överlämnar ledningen av koncessionsrenskötseln till yngre samer. F. n. är flera av koncessionshavarna över 65 år.

1 rennäringslagens 14 § finns en bestämmelse om att rensköiande medlems dödsbo får fortsätta den av medlemmen bedrivna renskölseln under tre år från dödsfallet. Är en renskötselberätligad dödsbodelägare under 18

Prop. 1984/85:226 19

är, räknas liden från del han fyller 18 år. Bestämmelseina om sameby och dess förvaltning gälier enligl 86 s andra slyckel rennäringslagen i tillämpliga delar sameby för koncessionsrenskölsel. En koncession all bedriva rensköisel är emellerlid enligt 85 § personlig. Den upphör därtör atl gälla när koncessionshavaren avlider, varför 14 § rennäringslagen inle är lill-liimplig i fråga om sameby för koncessionsrenskölsel.

jag förordar atl även en efterlevande make eller efierievande underärigi barn till koncessionshavare, eller till förutvarande koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde skölesrenar, av sociala skäl skall kunna få lätt att inneha skötesrenar även om maken eller barnel inte äger eller brukar jordbruksfastighet inom koncessionsområdel, Enligl min mening bör del ställas samma krav på bosättning och på begränsning av antalel skötesrenar för de efierievande som för fömtvarande koncessionshavare, Efierievande make och efterlevande underårigt barn till koncessionshavare, eller lill fömtvarande koncessionshavare som vid lidpunkten för dödsfallet ägde skölesrenar, kan således få inneha högst 30 renar i vinlerhjorden om den efterievande är bosatt inom koncessionsområdet. Den underåriges rätt att inneha skötesrenar upphör när han fyller 18 år.

Som jag anfört i avsnitt 2.3 ankommer det på koncessionssamebyama alt beslämma viika ägare eller bmkare av jordbmksfastigheler som kan komma i fråga som ägare av skötesrenar och till vilket antal var och en får inneha renar. Den situationen kan uppkomma, atl alla som vill inneha skölesrenar i en by inte kan beredas plals. Har samebyn därvid atl ta ställning till ansökningar från säväl ägare eller bmkare av jordbmksfastighet som från tidigare koncessionshavare eller efterlevande make eller underårigt bam, bör de sociala skälen för de senare väga lungt vid en bedömning av vilka som skall få företräde att inneha skölesrenar.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jordbmksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Förslaget bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga4.

4 Specialmotivering

85 §

Den som är renskötselberättigad kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Nombottens län nedanför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötsel med egna renar och med skötesrenar som tillhör

I. den som äger eller bmkar jordbruksfastighet inom koncessionsområdet och som är bosatt inom området eller eljest på fastigheten.

Prop. 1984/85:226 20

2. den som lidigare har hafi koncession inom området där han är bosall. om han inle övergått lili annai huvudsakligt förvärvsar'Deie,

3. efierievande make eiler efterievande underärigi bain till koncessionshavare eiler tii! ui'idei 2 angiven tidigare koncessionshavaie som vid lidpunklen för dödsfallei ägde skölesrenar. om den efierievande är bosatt inom koncessionsområdel.

Koncession fär lämnas endasl om fortsatt renskötsel inom. områdel är til! övervägande nyiia för orten och endasi om den som söker koncession kan antagas komma att driva renskölseln på ett ändamålsenligl sätt.

Koncession meddelas för viss tid, högsl lio är.

Första och and.ra slyckena har ändrats.

I föisia Slyckel punkl I uppslälls som villkor för möjlighelen au få ba skölesrenar i värd hos koncessionshavaren inle bara all vederbörande såsom f. n. skall äga eller bmka jordbruksfaslighel inom koncessionsområdel, ulan han skall också vara bosall inom omrädet eller eljesi på fasligheten. Ligger fastighetens mark inom två eller flera koncessionsomräden och är ägaren eller brukaren bosatl på jordbmksfasiighelen krävs dock inle atl den fakiiska bosättningen äger mm inom den del av fastigheten som ligger inom del koncessionsområde där renarna skall hållas. Ägaren eller brukaren har i sådana fall möjlighel all ansöka om medlemskap i en av de samebyar inom vars koncessionsomräde fastigheten ligger. Skälet till att det s. k. bosladsbandet har återinförts har redovisats i avsnitt 2.3.

I försia stycket punkt 2 ges på angivna villkor förutvarande koncessionshavare möjlighel att ha skölesrenar oavsett om han äger eller bmkar jordbmksfastighet inom koncessionsområdet eller inte. Moiiven finns angivna i avsnitt 2.7.

I första slycket punkt 3 ges efierievande make eller efierievande underärigi bam lill koncessionshavare som avlider under pågående koncession, liksom efterlevande till lidigare koncessionshavare, möjlighet att ha skölesrenar oavsett om andra villkor i punkl I eller 2 än bosällning inom koncessionsområdel är uppfyllda eller ej. Med underårigt barn avses detsamma som i 11 § punkt 3, nämligen den som är under 18 år. Möjligheten för efierievande barn att lämna skötesrenar i koncessionhavares vård upphör när det fyller 18 år. Som villkor för efterlevande till f.d. koncessionshavare att kunna få äga skötesrenar krävs att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötesrenar. Motiven anges i avsnitt 2.7.

För tydlighetens skull anges i första stycket att koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötsel både med egna renar och med skötesrenar som tillhör de i punktema 1. 2 och 3 angivna personkate-goriema.

Andra stycket ger uttryck för den avvägning mellan renskötselintresset och motstående intressen på orten som skall ske vid koncessionsprövningen. Uttrycket orten skall i detta sammanhang inte tas i alltför snäv betydelse. Under begreppet inryms hela den kringliggande bygden - koncessionsområdet. Frågan har behandlats i avsnitt 2.2.

Prop. 1984/85:226 21

86 §

För renskölseln inom koncessionsomräde ska!! finnas sameby. Medlem i sädan sameby iir koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande bam, renskötselberättigad som bilräder koncessionshavaren i renskötseln och som inie har annal huvudsakligt förvärvsarbete sami ägare av skölesrenar inom koncessionsområdel.

Beslämmelsema om sameby och dess förvaltning gälier i liilänipliga delar i fråga om sameby för koncessions.enskötsel med följande avvikel;:.-:':

1. -ngare av skötesrenar anses som rensköiande medlem.

2. Rensköiande medlem har i frågor som avses i 59§ 2 en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligl gällande renlängd innehas av honom.

3. Renskölseln inom byn leds av koncessionshavaren som anställer den arbelskrafl som kan behövas för renskölseln. Koncessionshavaren eller, om det finns flera, åtminstone en av dem skall vara ledamoi av slyrelsen.

Båda styckena har ändrats.

Enligl första stycket i dess gällande lydelse är en rensköiselberälligad som biträder koncessionshavaren i renskötseln medlem i samebyn. Medlemskapet begränsas nu till alt avse endast renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskölseln och som inte har annat huvudsakligt förvärvsarbete. Något krav på fasi anställning hos koncessionshavaren har dock inte ställts upp. Regeln har behandlats i avsnitt 2.5.

I andra stycket anges de avvikande bestämmelser som gäller för koncessionssamebyarna och dess förvallning jämfört med de vanliga samebyarna och deras förvaltning. Punkt 1 har sin motsvarighet i gällande rätl bortsell från att ordet skötesrenägare bytts ut mot uttrycket "ägare av skölesrenar". Punkl 2 innebär att koncessionshavamas inflytande stärks genom att rensköiande medlem tillerkänns en röst för varje påbörjai tjugotal renar. Koncessionshavaren får enligl punkt 3 befogenhet att anslälla arbetskraft för skötseln av renarna. Koncessionshavaren skall till skillnad från vad som gäller nu vara ledamot av styrelsen. Finns del flera koncessionshavare inom en by skall ålminstone en av dem vara ledamot av styrelsen. Motiven till ändringarna har angetts i avsnill 2.5 och 2.6.

88 §

1 beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1. koncessionsområdet,

2. flyttningsvägs sträckning,

3. det högsta antal egna renar respektive skötesrenar som koncessionshavaren får hålla inom omrädet,

4. i vad mån koncessionshavaren har rätt att anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet,

5. de villkor i övrigt under vilka renskötseln fur bedrivas.

Ägare av skötesrenar får lämna högst trettio renar i vinterhjorden för varje hushåll i koncessionshavares vård.

I första slycket har endast gjorts den ändringen atl nu gällande bestämmelser i punkterna 3 och 4 har förts samman under en punkt, där det anges

Prop. 1984/85:226 22

ai! koncessionsbesiulel, såsom regelmiissigi sker i prakliken. skall innehålla uppgifl om del högsia anlalel egna renar resp. skölesrenar som koncessionshavaren fär hålla inom koncessionsområdel.

Enligt andra siyckei, som är nytt, begränsas del anta! renai' som ägare av skölesrenar fär liimna i koncessionshavares värd. ,'\niale! begränsas lii! högsi irellio lenar i vinlerhjorden för varje hushall. I detta antal ingär även kalvar oavsett älder. Begriinsningen gäller samfliga i 85 § försia siyckei i -3 angivna personkaiegorier liksom för iigare eller brukare av jordbruksfastighet som ligger inom flera koncessionsomräden. Regeln har behandlas i avsnitt 2.4. Där framgår även vad som avses med vinlerhjorden.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag iräder i krafi den I december 1985.

2. Bestämmelsen i 85 § andra stycket tillämpas även om ansökan om koncession har gjorts före ikraftträdandet.

3. En ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftlrädande äger eller bmkar jordbruksfastighet inom ett koncessionsområde men som inte är bosatt inom omrädei eller eljesi på fastigheten får inte ha skölesrenar i koncessionshavares vård efter den tidpunkt som lantbruksnämnden bestämmer. Delsamma gäller, i fråga om övertaliga renar, ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftlrädande har fler skötesrenar i koncessionshavares vård än som anges i 88 § andra stycket.

4. Lantbmksnämnden får bestämma den tidpunkt efter vilken renskötselberätligad som biträder koncessionshavaren i renskötseln men som har annat huvudsakligt förvärvsarbete inte längre får ha renar i samebyn.

Nu gällande koncessioner löper ut den 31 december 1985. Beslut om koncession för tiden därefter meddelas av lantbruksnämnden under december månad. Det är därför lämpligt att den nya lagen träder i kraft den I december 1985 så att den ändrade lagen kan beaktas vid prövning av koncession för tiden efter den 1 januari 1986. Den nya bestämmelsen om grundema för koncessionsprövningen i 85 § andra stycket skall enligl punkt 2 tillämpas även på koncessionsansökningar som görs före ikraftträdandet.

Enligl punkt 3 kan lantbmksnämnden medge att sådana ägare av skötesrenar som inle uppfyller det bosättningskrav som föreskrivs i 85 § första stycket 1 eller som har flera renar än som föreskrivs i 88 § andra stycket far ha skötesrenama kvar i koncessionshavares vård under en övergångstid. Sådan dispens får enligt punkt 4 också ges för renar ägda av renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln men som har annat huvudsakligt förvärvsarbete.

Prop. 1984/85:226 24

Bilaga I

Sanimanfaltning av betänkandet (Ds Jo 1984:2) Koncessionsrenskötseln

Enligl utredaren finns del f.n. inte skäl all avveckla koncessionsrenskötseln inom nägol av de nio nuvarande koncessionsomrädena. Näringen har belydelse från regionalpolitisk synpunkt. Den bedrivs inom glesbygder i Nortbottens län, där arbetslösheten är högre än i någon annan del av landel. Koncessionsrenskötseln ger enligt länsstyrelsen arbetstillfällen som motsvarar åtminstone 40 å.-sarbeten. Näringen ger koncessionsha-vama (samerna) sysselsättning och inkomster. Den ger skölesreniigarna (markägama) etl lillskotl till försörjningen, "kött i grytan och ibland en slant i börsen." Näringen kan dessutom sägas vara av viss social belydelse: ortsbefolkningen är intresserad av näringen och samlas ofia vid bl.a. slakt, kalvmärkning och renräkning. Ölägenheterna för andra areella näringar är f. n. förhållandevis små.

Uiredaren anser atl det finns anledning att revidera gällande bestämmelser om koncessionsrenskötseln i två avseenden. Dels bör koncessionshavamas ställning i byama stärkas. Dels bör regionalpolitiska synpunkter ges störte vikt än f. n. För att stärka koncessionshavamas ekonomiska ställning och deras ställning i övrigt i förhållande till markägama föreslås bl. a. att markägamas renantal skall begränsas och koncessionshavamas renantal ökas, all koncessionshavamas ansvar för renskötselns bedrivande skall utvidgas och preciseras och att koucessionshavama obligatoriskt skall ingå som ledamöter i samebyarnas styrelser. Av sociala skäl föreslås att en koncessionshavare vars koncession upphör av åldersskäl eller hälsoskäl e.d. skall ges möjlighet att ha skölesrenar i byn även om han inle äger någon jordbmksfastighet inom området. Detsamma bör gälla för en avliden koncessionshavares dödsbo. Av regionalpolitiska skäl föreslås bl.a. att rätten atl inneha skötesrenar skall förbehållas sådana ägare av jordbmksfastigheler som är bosatta inom koncessionsområdel.

Utredaren tar också upp jakt- och fiskefrågor samt frågan hur en avveckling av koncessionsrenskötseln bör ske för den händelse del skulle visa sig i framtiden alt koncessionsrenskötseln inom en eller flera byar medför alltför stora olägenheter för andra näringar.

85 §

Den sorr. är renskötselberiittigad kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarks-gr"änsen inom område där renskötsel av älder förekommer under hela Sret. Koncession kan innefatta rätt att mottaga skötesrenar från ägare eller brukare av jordbruksfa5tig!iet Inom koncessionsområdet.

Den son; är renskötselberättigad kan få tillstånd (koncesiion) att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder förekomier under hela året. Koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötsel med egna renar och med skötesrenar som tillhör

86 §

För renskötseln inom konces-sionsoiiiråde skall finnas sameby. Medlem i sådan sameby är koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande barn, renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln och ägare av skötesrenar inom koncessionsområdet.

Bestämmelserna om sameby och dess förvaltning gäller i till-lämpliga delar 1 fräga om sameby för koncessionsrenskötseln. Skötesrenagare anses därvid som renskötande medlem. Koncessionshavaren leder under styrelsens inseende renskötseln inom byn.

För renskötseln inom konces-sionsomrSde skall finnas sameby. Medlem i sådan sameby är koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande barn och "ägare av skötesrenar inom konces-sionsomrädet.

Bestämmelserna om sameby och dess förvaltning gäller i till-lämpliga delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel med följande avvikelser.

1. Skötesrenägare anses som renskötande medlem.

2. Renskötande medlem har 1 frägor som avses 1 59 § 2 en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligt gällande renlängd innehas av honom.

4. om och till vilket antal £. i vad mån koncessionshavaren

uppföra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet,

S. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedri-

koncessionshavaren får mottaga har rätt att anlägga stängsel,

skötesrenar.

. i vad män koncessionshavaren

har rätt att anlägga stängsel,

uppföra byggnader och taga

virke inom koncessionsområdet, vas.

6. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.

Skötesrenägare fär äga högst tjugo renar för varje hushåll, årskalvar ej inräknade.

Prop. 1984/85:226

BUaga3

Förteckning över remissinstanserna ocli sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (DsJo 1984:2) Koncessionsrenskötseln

Remissinstan.serna

Efler remiss har yttranden över beiänkandei avgetls av lanlbruksstyrelsen. arbetsmarknadsstyrelsen, slatens naturvårdsverk, domänverket, kammarkollegiei, länssiyrelsen i Norrbottens län, Intresseföreningen för koncessionssamebyama i Norrbollens län, Lantbmkamas riksförbund, Same Älnam, Svenska jägareförbundet, Svenska laniarbeiareförbundel och Svenska samernas riksförbund.

Lanlbmksslyrelsen har bifogal yllrande från lantbmksnämnden i Norrbollens län och arbelsmarknadsslyrelscn från länsarbelsnämnden i Norrboltens län. Länssiyrelsen har bifogat yttranden från Kalix, Pajala, Över-ktdix och Övertomeå kommuner. Svenska jägareförbundet har bifogal yttrande från Norrbotiens läns jaklvårdsförening. Däruiöver har inkommit yttranden från Muonio sameby och Saminuorra.

1 AUmänna utgångspunkter

1.1 Lantbruksstyrelsen

Lantbmksstyrelsen anser i likhei med ulredningen och lantbmksnämnden i Norrbottens län att det f. n. inte finns skäl att avveckla koncessionsrenskötseln inom något av de nio nuvarande koncessionsområdena. Möjlighelen atl slå samman de minsta koncessionsbyarna lill större och bärkraftigare enheter bör dock eftersträvas.

1.2 Arbetsmarknadsstyrelsen

I enlighel med utredningen anser arbetsmarknadsstyrelsen att koncessionsrenskötseln bör la finnas kvar. Den begränsade sysselsättning som näringen medför utgör ändå en värdefull del i en region där alternativa sysselsättningsmöjligheter är starki begränsade. Styrelsen vill vidare betona betydelsen av ett fortsatt nära samarbete mellan berörda intressen för atl motverka att allvariiga motsättningar uppstår mellan koncessionsrenskötseln och andra areella näringar.

1.3 Statens naturvårdsverk

Intressemotsättningama meilan koncessionsrenskötseln och naturvården är begränsade.

Prop. 1984/85:226 30

Rovdjursfrågoma har i förhålliinde lill dci övrigii rcnsköiselomiådci underordnad belydelse. Nalurvärdcns anspråk p:°i skyddsområden hur inom koncessionsrcnsköiselouiråilet varil beei'ånsiii och kunuiil lillgodoses i samförslånd.

Fasla anläggningar som rensiiingsel o. dyl. har varil föi'cmål för samri"id varvid naturvfirdsinii"essei bciikiats.

.Ml slopa koncessionsrcnsköiseln och ei-sättu den med andiii rcnsköisel-former innebär ingen fördel för naiurvårdsinlicssei.

Ur de synpunkier nalurvårdsverkel har all förelräda finns därför ingen erinran mol all koncessionsrcnsköiseln bibehålls. De föresliigna rcgcländ-ringama är i övrigl så långl verkei kan bedöma väl moliverade och underbyggda.

Nalurvårdsverkel tillstyrker däiför all i beiänkandei föreslagna ålgärder genomförs.

1.4 Domänverket

Domänverkcl finner inga bärande skäl att avveckla koncessionsrenskötseln inom nuvarande koncessionsområden. Inom dessa områden är arbetslösheten stor och näringen ger elt icke obelydligl lillskotl till sysselsättningen. En förutsättning för beviljande av koncessioner är dock att villkoren markeras lika tydligt som lidigare saml all gällande regler ovillkorligen måsle följas för att renskölseln skall fä bedrivas.

Domänverket motsätter sig den utveckling som Svenska samemas riksförbund framför, nämligen atl koncessionsrenskötseln avvecklas och att markema används till vinlerbete av angränsande samebyar. Detta skulle vara en utveckling som icke är önskvärd från skoglig synpunki.

1.5 Kammarkollegiet

Koncessionsrenskötseln skiljer sig från annan rensköisel därigenom atl den för sitt fortbestånd är beroende av att den är lill gagn för ortsbefolkningen, dvs. i sak för markägama inom koncessionsområdet. Någon obe-flngad rätt flll renskötsel inom koncessionsområdena föreligger alltså inte enligt rennäringslagen.

Utredningen visar att koncessionshavama och markägama i huvudsak är överens om att koncessionsrenskötseln bör beslå.

1.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län

För närvarande finns inom koncessionsbyarna ca 16000 renar vilket i stort motsvarar betesresursema inom området. 1 länets handlingsprogram för rennäringen har antagils atl behovet av arbetskraft i näringen kan anges till en årsarbetare per 350 renar. Koncessionsrenskötseln innebär således

Prop. 1984/85:226 31

frän sysselsäliningssynpunkl ca 4.5 årsarbelare. .Arbelsiilinillcna är i huvudsak lokaliserade lill den exiremit glesbygden Med hänsyn hänill är arbeislillfällena saiskill angelägnu eftersom de bidiiir lill iill upprållhålla ell sviktande näringsliv.

Frän konkurrerande markanvändningsintressen har vid ett flcrial lillfaller: anföns all fördelarna av k(incessionsrenskölseln ej uppväger de nackdelar som åsamkas övriga nänncai' i områdel. Särskili har den negativa inverkan på jord- och skogsbrukel fi"amhå!lils. De slora satsningar som äjoiis på jordbruk och bärodlincar inom vissa delar av koncessionsområdel liksom den fortgående utvecklingen inom skogsbruket har medfört att moisättningama mellan koncessionsienskötseln och dessa näringar ökat. Motsättningarna har blivil så slora atl krav rests på ett totalförbud mol renskötsel inom vissa delar av områdel, bl. a. från Kalix kommun.

Enligt länsstyrelsens uppfattning finns möjligheter atl i stor utsträckning eliminera dessa motsättningar. För alt della skall vara möjligl måsle dock beslämmelsema om koncessionsrenskötseln ulformas så atl beviljande myndighet har möjlighet att styra ulvecklingen och föreskriva härför erforderliga villkor. Nuvarande regler medger atl i samband med koncessionsprövningen villkor kan föreskrivas som kan medverka till att överbrygga intressemotsättningama.

Koncessionsrenskötseln bygger på ett samspel mellan skötesrenägarna, dvs. ägare eller bmkare av jordbmksfastigheler inom koncessionssamebyn, och renskölama, dvs. koncessionsinnehavarna. Markerna nedom lappmarksgränsen kan nyttjas för renskötsel och i gengäld far markägama möjlighet att ha skötesrenar hos koncessionsinnehavama och möjlighet att påverka renskötselns utformning. Ett sådant samspel är enligt länsstyrelsens mening en grundläggande fömtsättning för koncessionsrenskötseln. Genom att markägama har möjlighel att påverka renskölselns utformning och dra nytta av näringen är de också beredda att i viss utsträckning tåla det intrång och de skador som näringen förorsakar på jord- och skogsbruket. Detta torde gälla oavsett att skötesreninnehavet ej i lika stor omfattning som tidigre har direkt belydelse för försörjningen.

Del nu framlagda förslaget innebär inga större principiella förändringar av villkoren för koncessionsrenskötseln. Någon avveckling av koncessionsrenskölsel föreslås inte och grunden för koncessionsrenskötsel skall även i framtiden vara ett samspel mellan markägarna och koncessionsinnehavama. Länsstyrelsen anser detta vara en riktig utgångspunkt.

1.7 Same Atnam

----- Möjligheterna att genom de egna samebyarna ästadkomma för
bättrade förhållanden fanns och finns överhuvud taget inte, med undantag
av Muonio sameby. Där är koncessionshavamas antal relativt stort och
deras reninnehav något större än skötesrenägamas. De grava missförhål-

Prop. 19S4,/S5: 226 32

landen som i-åder för alla samer inom koncessionsrenskölseln ii:u' enhälligl påtalals av koncessionshavarna. Dessa kräver nu genoin sinii demokraiiski valda organ atl koncessionsrenskötselinstiiulei avskaffas, efieisom detiii är lill men för rennäriugsuiövandei. .Samernts är beroende av rennäriniicn som ulkomsl för sitt uppehälle. Sköiesrenägarna har däremot andra, myckel varierande förvärvskällor, l.ex. fasla ansiällning:-ii, egna förelag, joro-eller skogsbruk, som huvudsaklig inkomstkälls. Deras reninnehav utgör

endast friiidsvciksamhel eller kapilalplacei-ing.

Några bärande argument för att bibehålla koncessionsrenskötseln har inle framkommit i utredningsinalerialel. Avgörande för att bibehålla koncessionsrensköiseln är om den är eller kan bli en samisk näring. Riksorganisationen Same Älnam bedömer atl dessa förutsättningar saknas ididg. Sådana förutsättningar förefaller obefintliga även med hänsyn flll de framlagda reformförslagen. Koncessionsrenskötseln är dessulom i dagens samhälle ett förlegat institut som inte längre fyller den funktion den avsågs för.

BeträtTande de i utredningen anförda regionalpoliliska skälen lill att behålla koncessionsrenskötseln, är det synneriigen tvivelaktigt om koncessionsrenskötseln kan sysselsätta så många som länsstyrelsen uppskattar. Som exempel kan nämnas atl en koncessionshavare har flera år efter del atl han tilldelats koncession en heltidsanställning utanför renskötseln. Andra koncessionshavare ersätls för vården av renar med extremt låga dagsverkesarvoden, som utbetalas för bara kortare perioder. Under mellantiderna måste dessa koncessionshavare lita flll arbetslöshetsersättningar eller ströarbeten. Deras eget tillåtna reninnehav är dessulom för lågt för att ensamt kunna försörja en familj.

Riksorganisationen Same Ätnams uppfattning är att koncessionsrenskötseln skall avvecklas och koncessionshavama saml de samer som bedriver egen renskötsel ingå som renskötande medlemmar i angränsande fjäll- och skogssamebyar. I de områden, där fömtsättningar finns, skall koncessionsrenskötseln ombildas lill samisk skogsrenskötsel.

De marker som i dag används för koncessionsrenskötsel är och skall användas som vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och skogssamebyar i överensstämmelse med deras sedvanerätt. Detta är en riktig lösning med hänsyn flll krympta betesmarker för renskötseln generellt.

1.8 Svenska samernas riksförbund

Mot bakgmnd av vad som framkommit under tiden efter 1971 års rennäringslags ikraftträdande, konflnueriiga kontakter med koncessionsinnehavama m. fl. och det material som tagils fram av koncessionsrenskötselut-redningen får SSR konstatera att det saknas bärande argument och grunder för att bibehålla koncessionsrenskötseln.

Prop. 1984/85:226 33

.\v Ulredningen framgår att del främ.sta skälel för att koncessionsrensköiseln skal! fortsätta på i huvudsak niivaraiide gmnder ar dess regionalpoliliska betydelse. Denna belydelse, kan ifrågasättas, men är inle del hu\'udsakliga sk.1!ei till SSRs slåndpunk! aii avgörande skäl fortfarande flnns all avveckla denna foim av renskötsel.

I Iriica om de regionalpoliliska skälen kan dei i och för sig ifnigasälias on: koncessionsrenskötsein har den slora betydelse som den har lillmälls av länssiyrelsen. Som exempel kan nämnas all en koncessionsinnehavare flerii år efler de! alt han fåll koncession har ett heltidsarbete ulanför renskölseln. Del kan dessulom ifrågasättas om många av de arbetsflllfällen SOIU i övrigl inräknas i de årsarbeten som koncessionsrenskötseln beräknas ge fakliskl flnns, även med beaklande av alt viss sysselsättning har karaklären av kombinalionssysselsäiining.

Den avgörande fömtsättningen för ell bibehållande av koncessionsrenskötseln måste i,slället vara om denna - i enlighel med vad SSR lidigare framfört - kan anses vara eller på sikt bli en samisk näring. Såvitt SSR kan bedöma saknas sådana fömisältningar idag och det kan dessutom ifrågasättas om de kan tillskapas även med beaktande av de reformförslag som lämnas i ulredningen.

Enligt SSRs uppfallning är del i stället en på sikt riktigare lösning att avveckla koncessionsrenskötseln. Härvid skall dock beaklas den särställ-, ning som Muonio sameby intar, som varande den enda samiska koncessionssamebyn. SSR finner att de marker som idag används för koncessionsrenskötsel är och skall användas som vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och skogssamebyar i enlighet med dessa samebyars sedvanerätt. Koncessionsinnehavama och de samer som bedriver egen renskötsel kommer i detta läge att erbjudas medlemskap i dessa samebyar.

Den här redovisade uppfattningen har framförts vid de överiäggningar som varit med koncessionsinnehavarna. De övriga altemativa lösningar som därvid framförts har annars varit att koncessionssamebyama skall i rättsligt och annat hänseende jämställas med skogs- och fjällsamebyama.

För det fall att regering och riksdag inte i dag är beredd att ta det steg som vid senare tilirälle ändå måste tas, nämligen att avveckla koncessionsrenskötseln, och i stället gå på de mer begränsade reformförslag som nu är framlagda, måste det enligl SSRs uppfattning ske med den uttryckliga fömtsättningen att det är fråga om en övergångslösning i avvaktan på ett senare slufligt ställningstagande.

Eftersom nu gällande koncessioner löper ut i och med 1984 års utgång kan SSR i så fall finna det lämpligl atl koncessioner fr. o. m. 1985 lämnas på 5 år med angivande att en utvärdering skall göras efter 3 år.

Som särskilda fömtsättningar och villkor för en sådan temporär reglering skall gälla atl koncessionerna skall prövas mot bakgmnd av att aktuella behov av vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och skogssamebyar först tillgodoses. I detta sammanhang skall särskilt uppmärksammas 3 Riksdagen 1984185. I samt. Nr 226

Prop. 1984/85: 226 34

alt påtiilende siänpselbyggnalioncr längs lappniarksg!'änsen avbryls. En konsekvens av detla toide kuuua bi! an dci kan komniii i fråga au redan fr.o.m. 1985 göra viss omreglering nv nuvarande koncessionssiimebyars priinser och ävenså antal byar, Vidiire måsle gälla som eU siirskiU villkor att dei redan nu las siällning liil frågan om omförande av Muonio sameby lill en skogssameby. För del fall all lanlniäierilekniska och andra regleringar måste genomföras föi"ut5äiier SSR att deiiii också sker.

Sammaniaeel finner SSR all del saknas iinledning aii bibehålla de mer hobbybelonade renskölselformer som idag präglar koncessionssamebyama. Härvid intar Muonio sameby en annan ställning. Den rikliga lösningen både i dag och på längre sikt är all avveckla koncessionsrenskötseln och all markerna i stället används för angränsande fjäll- och skogssamebyar varvid koncessionsinnehavama ges medlemskap i dessa samebyar. För det fall att regering och riksdag i dag inle skulle vara beredda all ta detla ställningstagande måsle en förlängning av koncessionerna fr. o. m. 1985 prövas mol bakgmnd av all akluella behov av vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och skogssamebyar försi tillgodoses och atl koncessio-nema i övrigt görs tidsbegränsade.

Målet måste vara att markema skall användas för en samisk renskötsel.

1.9 Svenska lantarbetareförbundet

Förbundet delar den uppfattning som utredaren framför all koncessionsrenskötseln bör bestå som ett väsentligt inslag i näringslivet i Norrbotten. Givetvis kan konkurrerande intressen uppstå med andra areella näringar men med hänsyn till de mindre goda fömtsättningar som råder för jordburk och trädgårdsnäring i alla byar utom Kalix och Liehittäjä bör rennäringens värde för sysselsättningen visas vederbörligt beaktande. Man bör också beakta att koncessionshavarna är direkt beroende av renskölseln för sitt livsuppehälle. Deras situation bör därför enligl förbundets uppfattning stärkas gentemot markägama.

2 Grunder för koncessionsprövningen

2.1 Lantbruksstyrelsen

Förslaget att lagtexten förtydligas så att det framgår att även motstående intressen skall beaktas vid koncessionsprövningen är enligt lanlbmksstyrelsens mening angeläget. Förutom de i utredningen nämnda motstående intressena och areella näringama är det enligt styrelsens, liksom lantbmksnämndens uppfattning angeläget, att hänsyn även tas till lappmarkssame-byamas sedvanerätl. 1 fall när tillräckUga skäl att vägra koncession inte föreligger och när särskilda villkor beträffande renarnas skötsel inte är tillräckliga bör ändring av gränserna för koncession kunna komma ifråga.

Prop. 1984/85:226 35

2.4 Domänverket

Inom såväi koncessionsorniädet som reiinåringsonirädei i övrig! i landet har renanlalet lillålils öka krafiig! under de senasle åren. Orsaken därtill är dels skogsbrukets posiliva ålgärder för renbciesiillgåugen och dels en följd av år med klimatiskt betingade goda fömisäilnintiar. Del är däiför angelä-qel atl koncessionsmyndigheien i avvakian på en lillföriillig belesinventering tillser atl renanlalet även inom koncessionsområdel nedbringas och hålles pä en rimlig nivå. Detta mäslc anses vara eu förutsättning för all markägarna fortsättningsvis skal! acceptera denna form av "flllsttJndsren-sköisel".

För domänverket, som bedi-iver belydelsefull areell näring inom koncessionsområdel är det angeläget, atl av villkoren klart framgår skyldighelen för samebyarna atl hålla renarna borta från områden som besprutas, gödslas eller är föremål för koncentrerade avverkningar.

2.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen tillstyrker förslagel all som villkor för koncession skall gälla atl fortsatt renskötsel är lill övervägande nytta för orten.

2.7 Same Ätnam

Uiredarens uppfattning är att koncessionsrenskötseln skall bibehållas av främst regionalpolitiska .skäl. Detta förenas med skärpta krav vid tillståndsgivning genom förslag att renskötseln skall vara lill övervägande nytta för orten. Är de till renskötseln motstående intressena av större styrka, bör renskötseln få vika. Samtidigt föreslår utredningen att kommunema ges större inflytande vid inlresseavvägningen och vid flllslåndsgiv-ningen. Dessa förslag försvagar de samiska intressena.

Av månghundraårig erfarenhei vet vi att vid en sådan inlresseavvägning kommer renskötseln förr eller senare att fa vika. Koncessionsrenskötseln som tillkom vid ett utpräglat agrart samhällsbmk i detla område har ju dessutom spelat ut sin roll som nödvändigt tillskott till den jord- och markbrukande befolkningens uppehälle. Renen används inte heller längre som dragdjur.

2.9 Svenska lantarbetareförbundet

Förbundet vill betona att koncessionsprövningen bör ta hänsyn till den totala sysselsättningseffekten. Förhållandet i dag är tyvärr otillfredsställande med en mycket hög arbetslöshet bland samerna även inom koncessionsbyama. Utredaren har lämnat detta problem obeaktat i alll för hög utsträckning. Om de areella näringarna framdeles genom regionalpolitiska

Prop. 1984/85:226 36

sutsnii'iga'" kommer att siälia yllerligare krav på tillgånu lill mark, kan sysselsållningen komma au bli än mer problematisk för samern.ii. Det krävs darfcir eu niycket genomgripande analys av sitiialioncu. uäaoi som markkomrnuiieii bör ha del övergripande .n.ijsvaret för.

3 Rätten att äga skötesrenrar

3.1 LaKtbmksstyrcSsen

Lantbruksslyrelsen delar uppfattningen att rätten atl inneha skölesrenar Oör förbehållas den markägare/lirukare som själv är bosatt inom onnådei.

3.4 DomiäRverket

Utredarens förslag om bosiadsbandels ålerinförande tillstyrkes, vilket domänverket anser vara en fömlsätlning för att koncessionshavarens rätt skall kunna stärkas och för att renantalet skall kunna begränsas till lämplig nivå.

3.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen vill inte motsätta sig att bostadsbandet äterinförs, dvs. atl rätten att inneha skötesrenar endast ska flilkomma de renägare som bor inom koncessionsområdet.

Länsstyrelsen vill framhålla att en bokstavlig tillämpning av lagtexten kan få icke avsedda effekter. Tomtplats eller mangårdsbyggnad som tillhör fastighet som har mark inom koncessionsområdet kan vara beläget utanför koncessionsområdets gräns. Att så blir fallet beror på att gränsdragningen mellan koncessionsområdena inte alltid följer bygränser utan är anpassade flll naturliga gränslinjer, exempelvis älvar, åar, sjöar. Om lagtexten utformas enligt utredningens förslag blir innebörden för många fastighetsägare inom koncessionsområdena att man icke uppfyller lagens krav på all äga jordbmksfastighet och vara bosatt inom samebyn. Lagtexten bör i detta avseende justeras.

3.10 Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbottens län

Intresseföreningen delar i princip utredningens förslag men tillämpningen far inte vara så strikt som den nu föreslagna skrivningen innebär. Av många skäl, bl.a. att samebyarnas gränser följer t.ex. vattendrag, kan bosättningen bli inom ett annat koncessionsområde än där markerna i huvudsak är belägna och renarna vårdas.

Genom restriktioner i byggande ute i byarna har en inflyttning till centralorterna skett och detta innebär att ägare av jordbmksfastigheler och

Prop. l!iS4/85:226 37

rciUir aenom deilci kan bo utanför koncessionsoirirAuei, Däiuiövcr finns iigcire av jordbruk ocb renar sora iöiuiom ati de brukar siriii i-d.siigheler deiiiii myckel aktivt i rensköisein iuoni sinii samebyiar rnen bor iJii-mför koiicepsioiisomrfidci. Dessii måsle h?, möjlighel iiil i iorlsäiiniugen innelia r'enii!, ,-\v hai iedovisacte ska: bör skrivi)ini.',en ändras så nii iigare av ir-rdbruksiasiigbeicr inou: koncessionsonirklen;', bosiiiiii iiiiim Norrbolleiis Iäu kiin värn saniebyn:edlemmar. Äudå uppfyljes kravel ail rensköisein ,i!' iiii gagn för orien.

.3.7 .Sann- .Mnani

.Ali åierinföra del s. k. bosladsbandet för skölesrcuägiire saiui reslriklioner för högsia lillålna skölesinnehav lili maximall 20 renar pei' hushåll kan skenbar! ge en förbättring för rennäringsulövarna. Della kommer dock knappasl all fä någon effekl, eflersom länken samiidigi är att ge ökad plats för nya skölesrenägare. Bosladsbandei för skölesrenägare kommer heller inle ali lå nägon verkan om del inie samlidigt kopplas lill etl krav om förvärvsmässigi brukande av jord och skog som huvudsaklig inkomstkälla. Del kan inte vara skäligt att s.k. "trotloarbönder" får ha rätl all inneha lenar, som inkräktar på en näringsulövning.

3.9 Svenska lantarbetareförbundet

Förbundet vill ställa sig bakom förslaget att återinföra kravet på bostadsband för skölesrenägare. Markägare som flyttat och har sin huvudsakliga inkomst av annan verksamhet på annan ort bör inte få rätt att fortsättningsvis äga renar. En skälig övergångslid för de markägare som nu äger renar men inic har bostadsband bör kunna medges.

4 Koncessionshavamas ekonomiska stäUning

4.1 Lantbruksstyrelscn

Enligl lanlbmksstyrelsens mening är del angeläget atl vid koncessionsprövningen i försia hand tillgodose koncessionshavamas önskemål om ett utökat renantal. Det är också angeläget atl begränsa markägamas renantal - inte till "Högst tjugo renar för varje hushåll, årskalvar ej inräknade" utan till "högst tjugo renar i vinterhjorden för vatje hushåll".

Samebyarnas renar räknas så gott som undantagslöst under senhösten och förvintern, dvs. efter slaktperioden. De renar som därvid sparas lill nästkommande år utgör renägarens produktionshjord - den s.k. vinterhjorden - och avstäms därvid att gälla vid årsskiftet, dvs. som etl ingående renantal för det nya året. Detta renantal, som sedermera fastställs på byns ordinarie årsstämma och förtecknas i en s. k. renlängd och som också 4 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 226

Prop. !y84,/85:226 3S

används vid renägarens la,\crins, beräkningar i samband med kiiliisirof-skada elc,, inkluderar de kalvar som ännu inte fyllt elt år. Dci ar enligt lantbrukssiyielseus uppfuttning oiidsculigi och dircki \'ilseledandc itii yn-vänds begreppel "vuxna renar, årskalvar ej inräknade"", Deniiii beskrix'-ning hiirstammar från den tid då samerna inie behövde deklarera bokfö-.ringsmässiEl och när del var fråga om alt begränsa rcnanlaicl pä vissa sommarm'drker. exempelvis vid bele i Norge,

4.5 Kammarkollegiet

De föreslagna ändringama förefaller inte vara mera längigående än att markägama rimligen inte kan ha anledning alt känna sin siällning hotad. Risk för att markägarna i fortsättningen kanske inle vill medverka lill forlsall koncessionsrenskölsel synes därför inle föreligga,

4.10 intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbottens län

Förslagel att skötesrenägare far inneha högsl 20 renar per hushåll anser intresseföreningen bli en klar försämring av samebyamas möjlighet alt hålla ett rattonelli och riktigt renanlal som är en förutsättning för ett gott ekonomiskt utfall på renskötseln för samebyarna och koncessionsinnehavama. Att fastställa etl högsta totalt renantal inom samebyama lorde vara tillräckligt och flera samebyar har på respekflve byastämmor beslutat om ett högsta renantal för renägarna, vilkel innebär att byarna håller sitt lotala reninnehav inom fastställd ram. Nu gällande ordning har inte inneburit att någon ansökan om medlemskap i samebyama avslagits.

Intresseföreningen anser att nuvarande fördelning av renar mellan koncessionsinnehavare och skötesrenägare är riktig. Eftersom koncessionsrenskötseln till stor del är baserad på skölesrenar och samebyarnas ekonomi helt beroende av dessa skulle en ytterligare minskning försvåra samebyarnas fömtsättningar atl erhålla ett gott ekonomiskl utfall.

4.7 Same Ätnam

Utredaren har kommit flll insikt om atl det finns fog för påståendena att koncessionshavamas ställning har försvagats under senare år även i annat än ekonomiskt avseende. Utredningen lämnar likväl inga förslag, som leder till genomgripande juridiska och ekonomiska förbättringar för koncessionshavarna och deras familjer, trots att del ytterst är på deras renskötselrält, som koncessionsrenskötseln vilar.

Prop. 1984/85:226 39

4.9 Svenska laniarbeiareförbundel

Del IieIi övervägande amalei av konscessionshavarna är ausluiiia iill Svenska hiniarbeiai-eförbundei jämle yllerligare eti anial rensköiande samer, ,Antaiei rensköiande medlemmar i föi"bundei äi' ca 60 av vilka flertalet är verksamma inom koncessionsbyarnii,

rräi! Svensk:-i Sinmernas Riksförbund (SSK) har fninihälliis all koncessionshavarna ofta har svårt all försörja sig på de laga ersättningar som ulges för vård av markägamas renar. Länsstyrelsen i Norrbotten har också uttalat den uppfatlningen att ersällningen till koncessionshavarna skall fastställas i förhandlingar. Detla är n.aiuriiglvis logiski och hell riktigl. 1 prakflken har det emellertid visal sig behäftat med slora problem. Förbun-dei har sedan lång tid lillbaka haft avial med etl par samebyar. Under senare år har del dock visal sig svårl all förnya avtalen på grund av alt medlemmarna (koncessionshavama) också har egna renar och ibland också själva måsle hålla sig med viss utrustning för renskölseln. Olikheterna mellan byarna har dessulom varit stora. Koncessionshavamas medlemskap i samebyamas slyrelse gör också att de blir både arbetsgivare och arbetstagare, eftersom avtalen sluts med samebyn.

Förbundet delar uppfaltningen alt kollektivavtalsförhandlingar bör vara grundläggande för de ekonomiska fömtsätiningarna för koncessionshavama. Eftersom dessa är medlemmar i förbundel föreligger givelvis en primär skyldighet att medverka till atl ge även dessa medlemmar en ekonomisk och social trygghet. Förbundel är berett alt uppfylla dessa förpliktelser. Men för att tillskapa ett kollektivavtalsförhållande krävs etl mer renodlat aibetsgivar-arbetslagarförhållande än vad som varil fallet i samebyarna.

Del skulle vara betydligt enklare att skapa ett mer likartat förhållande för alla koncessionshavare, om en gemensam övergripande organisation för samebyarna funnes. Även utan ett sådant organ kan naturiiglvis avtal träffas, men sannolikt kommer fömtsättningarna alt bli olika med hänsyn lill de olika former och förutsättningar för verksamheten som råder.

Om en arbetsgivarorganisation inte kan bildas, vill förbundel framhålla alt en betydande förbättring och förstärkning för koncessionshavarna skulle vara om samebyn som juridisk person formellt fungerade som arbetsgivare. Detta skulle innebära att varje koncessionshavare skulle betala en s.k. sköleslega för sina egna renar och erhålla lön för skötseln av dessa. Samebyn skulle då vara ansvarig för att tillhandahålla den utmstning som erfordras för renskötseln, såsom skotrar m.m. Förbundel gör den bedöm ningen att det är nödvändigt att lösa partsförhållandena för att kunna skapa en avlalsmässig gmnd för koncessionshavamas ekonomiska och sociala trygghet.

Om samebyn själv skall vara avialsmotpart, blir del emellerlid genast problem om koncessionshavaren skall ha en plats i styrelsen. Denne blir då

Prop. 1984/85:226 40

Giid-v: aribetsgivare och ai"beisliteare och kau därigenom komni-a i cn ohåll-bai' ställning. sä:"skill i en situniion där paitern;; irue är överens, Arbeisui-ga.marien silter med äv'..'n i slyrelsen. som är lirbeisgivarorganisaiion och föihaudliiigsinntpurt och kommer pä sä säti i cn dubbelbotmad situation on-i eu konflikl skulle bii aklut-ll. Della förhållande skulle sannolikl missgynna koiicessionähavareu gertienioi markägaien.

Pansförhåiiandcna bör därior få en klarare lösninc.. .Även scii ur arbels-löshslsförsäkringens synpunki är dei angelägci med cn klar defluiiioii av förhåilandel arbetstagare contra egsuförelagiire. För atl få räti atl lillhöra Laniarbeiarnas Erkäuda .Arbetslösheiskassa rn-äste ar'oetslaearbegreppei vara dokumenlerat.

Föi-bundei inser givelvis värdet för koncessionshiivaren aii sitta med i samebyns ledning för all kunna piiverka driftsförhålldndena. Med hänsyn till vad som sagts ovan är dock frågan om inie detta måste lösas på etl sätt som mer överensstämmer med reglerna i medbesiämmandelagen genom medinflytande från de anställda i samebyarnas slyrelser. Frågan är myckel komplicerad men enligl förbundels mening av så slor betydelse för koncessionshavamas siluation att den inle kan förbigås sä enkell som utredaren gör.

Förbundel vill i övrigi tillstyrka uiredarens förslag,

5 Medlemskap och rösträtt i koncessionssameby

5.1 Läntbruksstyrelsen

Den jusiering till en rösl för varje påbörjat tjugotal renar, som utredningen föreslår för att siärka koncessionshavamas röstinflylande, är enligl lanlbmksstyrelsens mening en lämpligl avvägd röstfördelning.

5.7 Same Ätnam

Den föreslagna jusieringen av rösträllsreglerna kommer endast alt få en numerär förändring. Del stora antalel skötesrenägare kommer, om de får rösta som renskötande medlemmar, att ha full kontroll över besluten i samebyn. Detta avhjälps inte med att en koncessionshavare garanteras plats i samebyns styrelse. Först måste i så fall proportionema i själva renägandet ändras så att majorileten av renarna ägs av koncessionshavare och deras familjer. Det röstningsförfarande som nu tillämpas inom koncessionsrenskötseln står dessutom i strid med lagstiftarens avsikt enligt nu gällande rennäringslag. Utredningens förslag beträffande rösträtten är för-kasfligt.

Utredningen föreslår att renskölselberättigade medhjälpare i renskötseln fråntas rätten till medlemskap i samebyn. Det påstås att sådana medhjälpare inte längre finns. Detta är en felaktig uppgift. Fortfarande har åtminsto-

Prop. 1984/85:226 41

ne en koncessionshavare renskölseroerättigade medhjälpare. Ulredningens förslag kommer -dit försvåra rekryteringen av nya koncessionshavare, Nägon ytteriigare inskränkning i den samiska rätlen kan inte tolereras, eftersom dei hindiar näringens utveckling.

6 Koncessionshavamas innytanrie i samebyn

6.10 Intressefiircningen fiir koncessionssamebyarna i Norrbottens län

Intresseföreningen ifrågasäller ul.redarens förslag atl koncessionsinnehavaren skall anslälla arbelskrafl och genom della påla sig arbelsgivaran-svarei. Nuvarande ordning där samebyn i samråd med koncessionsinnehavaren anställer lillfällig arbelskrafl lorde vara den ur allas synpunkt bäsla lösningen, vilkel också berörda koncessionsinnehavare som intresseföreningen vidtalat framhållit.

6.7 Same Ätnam

Ulredningen går inte lill botlen med frågan om beslutanderätten i koncessionssamebyarna. Som skäl åberopas att skötesrenägarna slår för merparten av kostnaderna. Utredningen nämner inte ett ord om de många statsbidrag, som flyter in till dessa samebyar under samisk flagg. Inte heller nämns etl ord om de kostnader som koncessionshavarna och deras medhjälpare uppbär. Det går inte alt mäla reell kostnadsfördelning i proportionellt tillåtet reninnehav för samer och skölesrenägare. då det handlar om å ena sidan en näring kontra en hobbyverksamhet.

6.9 Svenska lantarbetareförbundet

Förbundet delar utredarens uppfattning all koncessionshavaren i prakliken självständigt leder själva den löpande renskölseln. Della måsle anses rikligl, eflersom del är koncessionshavaren som besitter de verkliga kunskaperna om renskölsei. Del kan också vara rikligl alt koncessionshavaren själv får välja den arbetskraft som han vill ha som medhjälp i arbetet. Det bör dock formelll vara samebyn som är arbetsgivare, bl. a. av de skäl som ovan anförts om koncessionshavarens rält all lillhöra arbetslöshetskassan.

7 Förutvarande koncessionshavares ställning

7.1 Lantbruksstyrelsen

Lantbmksstyrelsen lillslyrker förslagel alt en fömtvarande koncessionshavare bör av sociala skäl få ha kvar renar (skötesrenar) i byn även om han inte äger eller brukar jordbmksfastighet. Förutsättningen bör därvid vara

Prop. 1984/85:226 42

all han bor kvar inom byn och all han ime övergår lili annai huvudsakligt förväi"vsarbeie. Detsamma bör ocksä gälla efterlevande niiikri och under-äi"is:< bam lill avliden koncessionshavare.

7.5 Kammarki)llcgict

Uircdfuen föreslår en besiämuielsc av innebörd ati er. förutvarande koncessionshavare, som slutat av äldersskäl eller liknande, liksom även efterlevande maka och minderåriga bam, bör få ha kvar renar i byn. Ingel sägs dock om hur många, Öuskvän loide vara att reninnehavet reduceras flll en rimlig nivå. Av lagförslaget torde emellenid följa atl den pensionerade och/eller hans familj skall likställas med skölesrenägare (85 S) och dänned kommeralt kvarslå som medlem i byn (86§), men alt reninnehavet då också måste reduceras lill högsl 20 renar för hushållet, årskalvar ej inräknade (88 §). Del förefaller alt vara en rimlig lösning,

8 Övrigt

8.10 Intresseföreningen för koncessionssamebyama i Norrbottens lan

En för koncessionssamebyarna viktig sak är all betesrätten på marker som ingår i koncessionsområdet inle överföres lill angränsande skogs- och fjällsamebyar enär detta för vissa samebyar kan innebära att renskötseln närapå omöjliggörs.

Till sist anser intresseföreningen att lantbruksnämnden måsle få möjlighel att ge dispens åt icke renskötselberättigad att erhålla koncession som vårdare när samebyarna trols stora ansträngningar inte lyckas fa någon renskötselberättigad att åta sig renvården. Detta är för koncessionssamebyama en mycket aktuell fråga därför atl flera samebyar trols personliga kontakter och anmälan till arbetsförmedlingen inte kunnat rekrytera någon vårdare.

Enligt intresseföreningen måste denna dispensmöjlighet införas för att den situationen inte skall uppstå atl samebyarna trols atl alla åtgärder vidtagits för att engagera renskölselberättigade, plötsligt inte kan lösa vårdarefrågan.

Den som är rensköiselberälligad kan få tillstånd (koncession) att driva rensköisel i Norrbottens län nedanför hippmarksgränsen inom område där rensköisel av ålder förekommer under hela året. Koncession kan innefalla rätl atl moiiaga skölesrenar från ägare eller brukare av Jordbruksfaslighel inom koncessionsområdet.

Koncession får lämnas endasl om fortsatt rensköisel inom områdel är till gagn för ortsbefolkningen och endast om den som söker koncession kan antagas komma atl driva renskötseln på elt ändamålsenligt sätt.

Den som är rensköiselberälligad kan få tillstånd (koncession) alt driva rensköisel i Norrbollens län nedanför lappmarksgränsen inom om-nide där rensköisel av iilder förekommer under hela årel. Koncession innefattar rätiför koncessionshavaren an driva rensköisel med egna renar och med skötesrenar som lillhör

1. den som äger eller brukar Jord
bruksfastighet inom koncessions
området och som är bosalt inom
området eller eljesi på fastigheten,

2. den som tidigare har haft kon
cession inom områdel där han är
bosalt. om han inte övergått till an
nat huvudsakligt förvärvsarbete,

3. efterlevande make eller efter
levande underårigt barn UU konces
sionshavare eller till under 2 angi
ven lidigare koncessionshavare
som vid tidpunkten för dödsfallet
ägde skötesrenar, om den efierie
vande är bosall inom koncessions
områdel.

Koncession får lämnas endasl om fortsatt rensköisel inom områdel är lill övervägande nylla för orten och endast om den som söker koncession kan antagas komma att driva renskötseln på etl ändamålsenligl sätt.

Medlem i sådan sameby är konces-sionsh.-ivarcn. dennes make och hemina\'arande barn, rensköiselberälligad som bilräder koncessionshavaren i renskölseln och ägare av sköicsienar inorn koncessionsområdel.

Beslämmelsema om sameby och dess förvallning gäller i tillämpliga delar i fräg.n om sameby för koncessionsrenskölsel. Skölesrenägare anses därvid som renskötande medlem. Koncessionshavaren leder under styrdsens inseende renskölseln inom bvn.

Medlem i sådan sameby är konces-sionshaviuen, dennes make och bemmava!"andc barn. rcnskötsei-beräilig;id som bilräder koncessionshavaren i renskölseln och som inte har annat huvudsakligt förvärvsarbete samt ägare av sköies-lenar inom koncessionsområdet.

Bestämmelserna om sameby och dess förvallning gäller i lillämpliga delar i fräga om sameby för koncessionsrenskölsel med följande avvikelser:

1. Ägare av skölesrenar anses
som renskötande medlem.

2. Rensköiande medlem har i frågor som avses i 59 §2 en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligl gällande renlängd innehas av honom.

3. Renskölseln inom byn leds av koncessionshavaren som anslaller den arbelskraft som kan behövas för renskölseln. Konces.sionsha-varen eller, om del finns flera, åtminstone en av dem skall vara ledamot av styrelsen.

I beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1. koncessionsområdet,

2. flyttningsvägs sträckning,

3. det högsta antal renar som får hållas inom koncessionsområdel.

4. om och Ull vitkel anlal koncessionshavaren får mottaga skölesrenar.

5. i vad mån koncessionshavaren har rätt aU anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet,

6. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.

I beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1. koncessionsområdel,

2. flyttningsvägs sträckning,

3. del högsia antal egna renar respektive skölesrenar som koncessionshavaren får hålla inom områdel.

4. i vad mån koncessionshavaren har rätt atl anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet,

5. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.

Ägare av skölesrenar får lämna högst irellio renar i vinlerhjorden för varje hushåll i koncessionshavares vård.

Prop. 1984/85:226 15

1, Denna lag !!'äder i krafi den I december 1985.

2. Uesiänimelsen i 85 S andra s!y-:;kei lillämpiis även om ansökan oii':
koncession liiir gjorls före ikrifiirädandei,

3, En ägare av skölesrenar som vid lagens ikraftträdande äger ellei'
brukar jordbruk.slästighei inom eil koncessionsomräde men som inie är
bosatt inom omrädei eiler eljest pä f:stighe!eu får inie iia skötesrenar i
koncessionshavares vård efler den lidpunkl som lantbruksnämnden be
siämmer. Deisamiua gäller, i fräga o.m överutliga renar, ägare av sköles
renar som vid lagens ikraftträdande har fler skötesienar i kouccssionsha-
vai'es väi'd än som anges i 88 § undra stycket,

4. Lanibruksnämnden får besiämnni den lidpunkl efier vilken reiisköi-
selberäliigad som bilräder koncessionshavaren i renskölseln men som har
annal huviidsakligl förvärvsarbele inle längre får ha renar i samebyn.

Prop. 1984/85:226 46

Uidrag
LAGR.-lDET PROTOKOLL

vid sammaniräde 1985-04-18

Närvarande; f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, juslilierådel Jernislen.

Enligl protokoll vid regeiingssammaniräde den 11 april 1985 har regeringen pä hemställan av statsrädel Leijon beslulal inhämla lagrädcls yllrande övei'förslag lill lagom ändring i rennäringslagen (1971:437),

Förslagel har inför lagrädei föredragils av hovräiisassesorn Bjarne Örn-stedt.

Förslagel föranleder följande yllrande av lagrådet:

Allmänna synpunkier

Lagrådel flnner anledning alt inledningsvis närmare beröra innebörden av vissa av reglema om koncessionsrenskötsel, sådana de kommii till uttryck i den gällande rennäringslagen.

Koncession atl driva rensköisel meddelas enligl 85 § viss renskötselberättigad person. I koncessionen skall beslämmas del område inom vilkel renskötseln får bedrivas. Koncessionen kan innebära rätt för koncessionshavaren att i sin rensköisel omhänderha skölesrenar, tillhöriga ägare eller bmkare av jordbmksfastighet inom koncessionsområdet. För renskölseln inom koncessionsområdet skall enligt 86 § finnas en sameby. 1 denna ingår som medlemmar, fömtom koncessionshavaren och hans husfolk, även ägare av de skötesrenar som koncessionshavaren tagit emot. Lagens bestämmelser om vanliga samebyar och deras förvaltning gäller i lillämpliga delar även beiräffande samebyar för koncessionsrenskötsel med vissa undanlag. 1 detla hänseende är här främst av intresse all enligt utlryckligl stadgande det är koncessionshavaren som leder renskötseln under styrelsens inseende och atl styrelsen således inte kan uppdra ledningen av renskötseln till någon annan.

Lagens bestämmelser har otvetydigt den innebörden att endasi en person är koncessionshavare inom samma område och alt det sålunda är denne som har ansvar gentemot myndigheter och tredje man för att koncessionsviiikoren följs. Att lagens utformning bygger på denna fömtsättning stöds också av förarbetena till lagen (se prop. 1971:51 s. 196 och 197).

Av remissprotokollet och betänkandet "'Koncessionsrenskötseln" (Ds Jo 1984:2), som ligger till gmnd för det remitterade lagförslaget, framgår

Prop. 1984/85:226 47

emellertid all koncessionsrensköiseln i verliliglieleii i viss ulslräckning bedrivs i andra former än som nyss angivils vara förulsalt i lagen. Koncessionsrenskölsel fö!'ekommer för närvarande inom nio skilda kuncessions-oinräden med en sameby för varje omiädc. För fem av områdena iiai' ivä eller flera koncessionshavare anlagils. Hur ledningen av renskölseln. som ju enligl lagen är förbehållen kontjcssionshavaien. uiövas i fall då uel flnns flera koncessionshavare framgår inle, och inle heller hur ansvarei för att koncessionsvillkoren följs i sädanl läll gestaltar sig för koncessionshavarna, Tili upplysning i detta hänseende kan dock näiTinas all laiilbruks-nämnden vid koncessioner, som meddelats i decembei 1982. uppsiälli som. allmänt villkor bl.a. all koncessionshavarna har kolleklivi ansvar för vården av skölesrenarna och alt samebyn har skyidighei alt själv tillse att övertaligt renanlal decimeras.

De remillerade förslagen ulgår från alt koncessionsrenskötsel i viss ulslräckning bedrivs med flera koncessionshavare inom samma koncessionsområde och att verksamhelen skall fortsätta även i dessa former.

Såsom framgår av del anförda står denna praxis enligl lagrådels mening inle i överensstämmelse med lagens uppbyggnad, Lagen synes därför böra ändras såvitt angår de grundläggande reglema för koncessionsrensköiseln så alt dessa anpassas lill de fakiiska förhållandena. En sädan ändring lorde emellertid förutsätta ingående överväganden bl. a. rörande koncessionshavamas ställning inbördes och i förhållande till sköiesrenägarna saml beträffande samebyns uppgifter, Lagrädei saknar därför möjlighet atl själv lämna förslag lill lagtext i denna del.

Mol den nu tecknade bakgrunden kan det remillerade förslagel lill ändring i rennäringslagen inge vissa beiänkligheler. Den ändrade lagtexten avser emellertid i alll väsentligt förhållanden som inte har anknytning lill frågan om del flnns en eller flera koncessionshavare inom samma område. Lagrådel anser sig därför från principiell synpunki inle böra motsätta sig ändringsförslaget, I 86 § andra slyckel 3 föreslås emellertid en laglexl som uttryckligen förulsäller att det kan flnnas flera koncessionshavare inom samma koncessionsområde; denna ändring bör inle genomföras sä länge de grundläggande förulsällningarna för koncessionsrenskölselns bedrivande kvarslår oförändrade i lagen.

85 §

I första slyckel i dess föreslagna nya lydelse anges bl.a. att koncession innefatlar rätt för koncessionshavaren all driva renskötseln med "egna renar" och med "skölesrenar" som lillhör vissa uppräknade kategorier av ägare. I motiven anges all ändringen i denna del har gjorls för tydlighetens skull.

Av remissprolokollel - liksom av punkl 4 i de föreslagna övergångsbestämmelserna - framgår atl renskötselberätligad som biträder koncessionshavaren i renskötseln, av samebyn kan ges rält alt ha egna renar.

iTop. 1984,/85:226 48

Deliiamma anges enligl pi-otokoliei gälla även i frågii orn koncessionshavarens make och hemmavarande barn, Lagrädei förulsiiiler an renar, som sälundji formell! iigs av annan än koncessionshavaren men a\' nägon som kan riiknas lill hans "husfolk"", i förevarande sammanhang - liksom vid lillämpningen av 88 S försia slyckel 3 i dess föreslagna nya lydelse - skall beiraklas sorn "egna renar", Ell slöd fören siidan lolkning ger besiämmelsen i 13 S andra siyckei om all "renar som. lillhör rensköiande medlems husfolk anses i denna lag lillhöra den renskötande medlemmen",

Enligi lagrådets mening skulle vidare tankegångarna bakom de föreslagna bestäminelserna i punklema I och 2 i försia slyckel kommii iill tvdligare Ullryck om dessii ges förslagsvis följande änd.rade lydelse;

"I, den som äger eller brukar jordbruksfaslighel. vilken hell eller delvis är belägen inom koncessionsområdel, om han är bosall pä fastigheten eller inom områdel,

2. den som lidigare har hall koncession inom området, om han är bosatt där och inte har övergåll lill annal huvudsakligt förvärvsarbete."'

86 §

Här hänvisas lill vad lagrådet anförl under rubriken allmänna synpunkter,

Övergångsbestämmelsema

Enligl vad som anförs i motiveringen till punklerna I och 2 löper de nuvarande koncessionerna ul den 31 december 1985 och kommer beslul om koncessioner för flden därefler atl meddelas under december månad 1985. Avsikten är att de nya bestämmelserna skall lillämpas vid prövning av koncessioner för tiden från och med den I januari 1986. Under fömlsätlning atl de nya beslämmelsema har utfärdats före december 1985 behövs vid nu angivna förhållanden endast en ikrafllrädandcregel av innehåll all lagen iräder i kraft den I januari 1986. Lagrådet föreslår att en sådan regel tas in i stället för de under punklerna 1 och 2 föreslagna. Del bör tilläggas att del skulle fordras särskilda övergångsbestämmelser för december 1985 beträffande nu gällande koncessioner om lagen i enlighet med vad som föreslås i lagrådsremissen skulle komma att träda i kraft redan den I december 1985.

Punkterna 3 och 4 bör från lagteknisk synpunkt utformas som undanlag från lagens bestämmelser. Med hänsyn främst härtill förordar lagrådet all punklerna - som enligl det föregående bör ges beteckningen 2 och 3 -erhåller följande lydelse:

"2. En ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftträdande äger eller brukar jordbmksfastighet inom ett koncessionsområde men som inle är bosatt på fastigheten eller inom området får ulan hinder av bestämmelsen i 85 § försia stycket I ha skötesrenar i koncessionshavarens vård inlill den fldpunkt som lantbmksnämnden besiämmer. Motsvarande gäller när ägare

Prop. 1984/85:226 50

Uidi'ag
JORDBRU KSDEPARTEiMENTET PROTOKOLL

vid i-egcringssairimauträdc 1985-05-23

.Närvarimdc: stalsminisiern Palme, ordförande, och sialsråden 1. Carlsson, Lundkvisl, Feldl, Sigurdsen, Guslafsson, Leijoti, Hjelm-Wallén, Peiei-son, Andersson, Bodslröm. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellsliöm, Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrädel Lundkvisl

Proposition om ändrin»; i rennaringslagen (1971: 437)

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till ändring i rennäringslagen (1971:437),

Föredraganden redogör för lagrådels yltrande och anför.

Lagrådet har anfört att lagens bestämmelser olvelydigt har den innebörden att endasl en person är koncessionshavare inom samma område och att det sålunda är denne som har ansvaret geniemot myndigheler och tredje man för att koncessionsvillkoren följs. Lagen synes enligt lagrådets mening böra ändras såvitt angår de grundläggande reglema för koncessionsrenskötseln så all dessa anpassas lill de faktiska förhållandena. En sådan ändring torde enligt lagrådet emellertid förutsätta ingående överväganden bl.a. rörande koncessionshavamas ställning inbördes och i förhållande till sköiesrenägarna saml beiräffande samebyns uppgifler.

Jag vill för egen del anföra följande. Bestämmelser om koncessionsrenskötsel infördes genom lagen (1928: 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Den lagens beslämmelser uteslöt inle möjligheten atl meddela tillstånd till renskötsel till fler än en renskötselberättigad inom ett och samma område och lappby. Vid den lagens ikraftträdande meddelades också tillstånd för flera att driva renskötsel inom samma område, bl.a. i Muonio. Detta förhållande har sedan bestått. Vid införandet av rennäringslagen (1971:437) avsåg man inle att i delta avseende göra någon ändring i sak i jämförelse med lidigare gällande regler. Koncessionsrenskötsel har inom vissa områden således drivits med fler än en koncessionshavare under hela den fld denna form av renskötsel varil lillålen. För fem av de nio koncessionsområdena flnns f. n. två eller flera koncessionshavare.

' Beslut om lagrådsremiss fallal vid regeringssammanträde den 11 april 1985.

Prop. 1984/85:226 51

Nägrii olägenheler med systemei med flera koncessionshavare hai, säviii jai; har mig bckani. inie iippkommii vare sig rörande koncessionsha-varnai; siällning inbö.rdes eller i förhållande lili ägarna iav skölesrenar, 1 fråga oni samebyns uppciflei' vili jag peka på följande omsiändigheler. Koncessionshavureu eller koncessionshavarna leder rensköiscln inom byii. Därmed avses den löjiande lensköiseln. Del ankommer emellertid enligl 9 § rennäringslagen pä ;;amebyii atl för medlemmamas biista ombe-söija renskölseln. Del åligger särskilt samebyn alt svara för ail renskölseln drivs pii ekonomiskt bäsla säll. Del äi' moi bakgmnd av denna beslämmelse som samebyns styrelse har ati fatta de beslul som behövs för aii den eller de som är koncessionshavare skall kunna leda renskölseln inom byn. Lanibruksnämnden kan enligl 88 § första stycket punkl 6 (punkl 5 i del remitterade förslaget) ange de villkoi under vilka renskölseln fär bedrivas.

1 nu gällande koncessioner anges bl, a, all koncessionshavarna har kollek
tivt ansvar för vården av skölesrenarna. Jag anser mot bakgrund av vad jiig
nu anfört atl ytterligare överväganden ime är eiforderliga beiräffande flera
koncessionshavares siällning inbördes och i förhållande lill sköiesren
ägarna saml beirätTande samebyns uppgifler. Enligi min mening bör det
emellertid av lagen framgå alt fler än en koncessionshavare kan få lillslånd
all driva rensköisel inom ell koncessionsområde. Jag anser därför alt
redaktionella ändiingar för atl klargöra detta bör göras i 86 § och 88 §
första stycket punklerna 3 och 4 i del remitterade förslaget.

Den rält all ha egna renar som kan ges koncessionshavares make och hemmavarande bam saml rensköiselberälligad som bilräder koncessionshavare i rensköisein bör komma lill klarare utiryck genom redaktionella ändringar i 85 § första stycket och 88 S första slyckel punklen 3,

Jag bilräder lagrådets förslag lill ulformningen av 85 § försia slyckel punklerna I och 2 samt övergångsbestämmelserna. Dessulom bör ytterligare några redaktionella jämkningar göras i lagförslagel.

2 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag

atl regeringen föreslår riksdagen all anla del av lagrådel granskade lagförslagel med vidlagna ändringar.

3 Besiut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition föreslå riksdagen atl anla del förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1984/85:226

Innehåll

Proposiiion ...................................................................... 1

Proposilionens huvudsakliga innehåll ............................. ... 1

Lagförslag.......................................................................... ... 2

Uldi-ag av prolokoll vid regeringssammariiräde den 11 april 1985 , , , 5

1 I niedning ...................................................................... ... 5

2 Allmiin molivering ......................................................... 5

2.1 Allmänna ulgångspunkler .......................................... 5

2.2 Grunder för koncessionsprövningen ...................... ... 8

2.3 Rälien all äga skötesrenar ...................................... ... 9

2.4 Koncessionshavamas ekonomiska ställning ............ ... II

2.5 Medlemskap och rösträll i koncessionssameby ....... ... 14

2.6 Koncessionshavamas inflylande i samebyn ............. 16

2.7 Fömivarande koncessionshavares ställning ............ 17

3 Upprättat lagförslag ..................................................... ... 19

4 Specialmotivering .......................................................... 19

'5 Hemställan...................................................................... ... 23

6 Beslut ........................................................................... 23

Bilaga I Sammanfallning av betänkandet (Ds Jo 1984:2)

Koncessionsrenskötseln ................................... 24

Bilaga 2 Uiredarens lagförslag ...................................... 25

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av remissytlrandena över beiänkandei (Ds Jo 1984: 2)

Koncessionsrensk in ................................... ... 29

Bilaga 4 Det remitterade k; ' slaget .......................... 43

Utdrag av lagrådels protokoll den 18 april 1985 ............ 46

Uidrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 23 maj 1985 , , ,, 50

1 Anmälan av lagrådsyllrande ......................................... 50

2 Hemställan ................................................................... 51

3 Beslut .......................................................................... 51

Norstedts Trvclieri, Stocliiiolm 1985