Prop. 1984/85:222

Regeringens proposition

1984/85: 222

om allmän fa.stighetstaxcriiig uppdelad på .skilda är f()r olika fa.stig-hetstyper m,m.;

beslutad den 30 m;ij 1985.

Regeringen ibicskär riksdagen au anla de förslag som har uppiagiis i bifogade uidrag av regeringsprolokoll.

Pä regeringens vägnar

SVANTE LUNDKVIST

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl den allmänna fastighetstaxeringen delas upp sä att olika fasfighetstyper blir föremål för allmän faslighelsiaxering skilda år. Enligi förslagel skall hyreshus-, industri-, exploaterings- och specialenheler taxeras år 1988, småhusenheter år 1990 och lanlbruksenheter år 1992, Sedan sker laxering vartannat är i samma ordningsföljd. Under mellanliggande år då en fastighet inle är föremål för allmän fastighetstaxering kan liksom f. n. särskild fastighetstaxering ske av fasligheten.

Vidare föreslås att indelningen av taxeringsdistrikt vid den allmänna fastighetstaxeringen anpassas till förslaget om uppdelad allmän fastighetstaxering.

Även lidpunkter för fastighetstaxeringsnämndens och den lokala skattemyndighetens uppgifter vid den allmänna fasflghelstaxeringen ändras i anledning av förslaget så atl de blir desamma vid den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen. Detta gäller också lidpunktema för att anföra besvär över fastighelstaxeringsnämndens beslut om taxering.

I propositionen föreslås vidare en behörighel för ordförande i fastighets-taxeringsnämnd att ensam fatta beslut om laxering om avvikelse inte sker från deklarationen eller annan uppgift som lämnats av ägaren och taxering åsälts enligt utfärdade anvisningar för taxeringen, t.ex. om riktvärde.

Del utställningsförfarande som ingick i förberedelsearbetet för 1981 års allmänna fastighetstaxering föreslås bli slopat.

1 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 222

Allmän faslighetstaxering skall ske vart femte år. Beslut vid allmän faslighelsiaxering skall, om inle annat föranleds av föreskriftema i 16 kap., gälla från ingången av del laxeringsår dä allmän fasflghetsiaxe-ring sker till ingången av del taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång (den löpande taxeringsperioden).

Allmän faslighelsiaxering skall ske vartannat år enligt följande ordning.

År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshus-, induslri-, exploaterings- och specialenheler.

år 1990 och därefler vart sjätte år småhusenheter samt

år 1992 och därefter vart sjätte år lanlbruksenheter.

Beslut vid allmän fastighetstaxering skall, om inte annal föranleds av föreskrifierna i 16 kap., gälla från ingången av det taxeringsår dä allmän fasflghetstaxering av taxeringsenheten sker till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nästa gång (den löpande laxeringsperioden).

Taxering som avses i detla kapilel skall ske med hänsyn till del allmänna prisläge och de uppskatl-ningsgrunder i övrigl som liUämpats vid den närmasl föregående allmänna fasflghelstaxeringen.

Taxering som har åsatts enligt bestämmelserna i detta kapilel gäller från ingången av del taxeringsår då taxeringen åsatts, lill ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång eller ny taxering ånyo sker till följd av bestämmelserna i detta kapitel.

Taxering som avses i della kapilel skall ske med hänsyn till del allmänna prisläge och de uppskali-ningsgrunder i övrigl som lillämpals vid den närmasl föregående allmänna fastighetstaxeringen av samma slags taxeringsenhet.

Taxering som har åsatts enligt bestämmelserna i detla kapilel gäller frän ingången av del taxeringsår då taxeringen åsatts, till ingången av del laxeringsår då allmän faslighetstaxering av ta.xeringsenheien sker nästa gång eller ny laxering ånyo sker ull följd av bestämmelserna i della kapilel.

Län indelas i fasligheislaxerings-dislrikt. För hyreshusenheler får särskild distriktsindelning ske.

Län indelas i fastighetstaxerings-distrikt för taxering av småhus-, lantbruks-, hyreshus- och industri-enheter. I distrikt för industrien-heter taxeras även special- och ex-ploateringsenheler.

Taxeringsenhet får utan hinder av vad som sägs i försia stycket hänföras till annal fastigheistaxeringsdistrikt om det erfordras med hänsyn till behovet av lokalkännedom i nämnden eller eljest för laxeringsarbelel.

Alla taxeringsenheter, som bildas av samma fastighet, hänförs till samma fastighetstaxeringsdislrikt.

' Senaste lydelse 1981: 1119. " Senasle lydelse 1981: 1119.

Prop. 1984/85:222 4

Nuvarande lydd.sc Föreslagen lydelse

20 kap.

7 Om dei inte iir påkalla! av siirskild itnledning :ui iirendei prövas av fullsuiten nitmiid, är fasligheis!a.\eringsiiamiid bcsluilbr med ordföi"iinden ensam vid

1. beslul som ej innefatlai' pi'inntng av iirendei i sak

2. beslul om föi'delning av liixeringsvärde enligi 15 5

3. beslui om räiteisc a\' lidigare 3. beslul om rättelse av lidigare beslut, som lill följd av skrivfel. beslul. som till följd av skrivfel, iTiknefe! eller annai sådant förbi- räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar orik- seende innehitllcr uppenbar oriktighel. lighel

4. beslut om laxering ulan avvikelse från allmän fastighetsdekla-ration eller annan av ägaren till ledning för laxering av fastigheten lämnad uppgift och taxeringen sker rned direkt tillämpning av behörig myndig hels anvisning för taxeringen.

11                                                                                            §
Fastighetstaxeringsnämnden      Eastighetslaxeringsnämnden
skall senast den 31 Januari under skall senast den 31 maj under taxe
taxeringsåret   meddela beslul om ringsåret meddela beslut om taxe
taxering av fastighet, som ingår i ring av faslighel, som ingår i dis-
distriktet,                                                                         iriktet.

14 §
Lokal skattemyndighet skall se- Lokal skattemyndighet skall se-

nasl den 15 mars under laxerings- nast den 30 juni under taxeringsåret året underrätta ägare av fastighet underrätta ägare av fastighet om om

1. innehållet i fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering,

2. att ägaren senast den 10 april 2. att ägaren senast den 31 aiigus-till fastighetslaxeringsnämndens // till fastighelstaxeringsnämndens ordförande får avge skriftliga erin- ordförande får avge skriftliga erinringar mot beslutet, ringar mot beslutet,

3. att ny underrättelse kommer all sändas ut endast om ägaren har avgett erinringar mol beslutet eller fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar har avgetts, har beslutat åsätla annan taxering än som framgår av 11 § eller annars har frångått sådant beslut,

4. vad som skall iakttas av den som vill överklaga fastighelstaxeringsnämndens beslul om fastighetstaxering,

5. innehållet i skiljakttg mening.

16 §
Fastighetstaxeringsnämnden Fastighetstaxeringsnämnden

skall ompröva beslut när fasflghets- skall ompröva beslut när fastighets-

Lokal skallemyndighel skall senasl den 15 juni under taxeringsåret flll ägare av fastighet sända underrättelse om fastighetstaxerings-niimndens avgörande enligt 16 §. Vidare skall lokal skattemyndighet senasl samma dag sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet enligt 15 §.

Lokal skattemyndighet skall senasl den 31 oktober under taxeringsåret till ägare av faslighet sända underrättelse om fastighelstaxeringsnämndens avgörande enligt 16 S. Vidare skall lokal skallemyndighet senasl samma dag sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet enligt 15 §.

Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas av den som vill överklaga fastighetstaxeringsnämndens beslul om faslighetstaxering samt om innehållet i skiljakflg mening.

Underrättelse skall sändas till Underrättelse skall sändas lill

ägare som före ulgången av mars ägare som före ulgången av y«/imå-månad under taxeringsåret inte er- nad under taxeringsåret inte erhållil

underrättelse enligt 14 §. Ägaren skall senast den 25 augusti under taxeringsåret anmäla att han önskar underrättelse om innehållet i beslut om fasflghetstaxering.

hållit underrättelse enligt 14 §. Ägaren skall senast den 25 aprU under taxeringsåret anmäla att han önskar underrättelse om innehållet i beslut om fastighetstaxering.

21 §

7§'

Den lokala skattemyndigheten skall senasl den 15 oktober under taxeringsåret till ägare av fastighet sända underrättelse om den särskilda fastighetstaxeringsnämndens avgörande enligt 5 §. Vidare skall den lokala skattemyndigheten senast samma dag sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet enligt 1 §.

'" Senasle lydelse 1981:1119. " Senaste lydelse 1981:1119. ' Senaste lydelse 1981:1119. ' Senaste lydelse 1981: 1119.

Den lokala skattemyndigheten skall senast den 31 oktober under taxeringsåret till ägare av fastighet sända underrättelse om den särskilda fastighelstaxeringsnämndens avgörande enligt 5 §. Vidare skall den lokala skattemyndigheten senast samma dag sända underrättelse flll sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet enligt 1 §.

Besvär av ägare av faslighel skall ha kommii in senast den 30 november under Uixeringsårel.

Kommuns besvär skall ha kommii in före den 15 januari årel efter taxeringsåret.

Besvär av taxeringsintendeni skall ha kommii in senasl den 15 maj ärei efler laxeringsåret. Han skall inom samma tid ha angivit yrkanden och gmnder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synneriiga skäl länsrätten medger anstånd, dock längst intill utgången av seplember månad samma år.

Kommer besvär från ägare in efter den i första stycket angivna tiden men före den 15 maj året efler taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären : sak.

Besviir av ägare av faslighel skall ha kommii in senasl den 15 december under laxeringsärel.

Kommuns besvär skall ha kommit in före utgången «i'januari årel efler taxeringsåret.

Besvär av laxeringsiniendeni skall ha kommii införe ulgången av maj årel efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid ha angivit yrkanden och gmnder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyfughet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd dock längst intill den 15 oklober samma år.

Kommer besvär från ägare in efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av maj året efter taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenlen hell eller delvis biträder besvären i sak.

Prop. 1984/85:222 ll

Uidrag
FlNANSDEPARTEiMENTET PROTOKOLL

vid regeiingssammaniräde 1985-05-30

Niirvarande: slalsrådel Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldi, Sigurdsen, Gusiiifsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, .Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg, Wickbom

Föredragande: slalsrådel Feldl

Proposition om allmän fastighetstaxering upppdelad på skilda år för olika fastighetstyper m. m.

1 Inledning

Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Den senaste allmänna fastighetstaxeringen ägde mm år 1981. Nästa allmänna fastighetstaxering, som alltså skulle ske år 1986, har emellertid flyttats fram vid två tillfällen och skall ske år 1988 (prop. 1982/83: 157, SkU 50, rskr 366, SFS 1983:450 och prop. 1983/84:193, SkU 48, rskr 361, SFS 1984: 362). De år då allmän fastighetstaxering inte äger mm verkställs särskild fastighetstaxering.

1976 års fastighetstaxeringskommitté' (Fi 1976:05) tillsattes år 1976 för att se över reglema för fastighetstaxeringen. Kommittén fick år 1978 genom fllläggsdirektiv i uppgift att bl.a. överväga frågan om en mllande fasflghetstaxering. Kommittén har tidigare överlämnat sex delbetänkanden, (SOU 1979: 32 och 33) Fasflghetstaxering 81, (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 91 Industribyggnader, (Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering, (DS B 1980:5) Villabeskattning 85, (Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän faslighetstaxering, följdändringar m,m. och (Ds B 1981:5) Särskild fastighetstaxering. Samthga utom ett, (Ds B 1980:4), har legat flll gmnd för lagstiftning.

Kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1984:37 och 38) Rullande fastighetstaxering m.m. föreslagit bl.a. att det nuvarande systemet med allmän och särskild fastighetstaxering ersätts med en mllande fastighetstaxering. Sammanfattningen av och lagförslagen i betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. 2.

' Regeringsrådet Ulla Wadell, ordförande, fastighetsrådet Bertil Hall, riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig Josefson och Bo Lundgren, sliattedirektören Lars Malmberg, kommunalrådet Birgitta Nådeli samt riksdagsledamoten Börje Stensson.

Prop. 1984/85:222 12

lietänkandet har i'emissbehandlais. En förleckning över lemissinsian-serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogiis iill proiokollei som bilavu 3.

2 Föredragandens överviiganden 2.1 .Allmänna synpunkter

Fastighelsiaxeringssysiemet har sedan länge byggt pä principen alt ny laxering av alla fasligheler i landel skall ske med vissa intervaller, f. n. vart femle är (allmän fastighetstaxering). Under aren mellan de allmanna fas-lighelstaxeringama sker ny laxering vid de särskilda fasiigheisiaxering-arna. Sädan taxering sker om fastigheten fakliskl eller lill användningen ändrals avsevärt.

Den senaste allmänna fasflghclslaxeringen skedde år 1981. Enligi nuvarande beslämmelser skall näsla allmänna faslighelsiaxering äga rum år 1988. De myckel omfauande förberedelser som krävs hos främsl riksskaiteverket och lantmäleriverkel men ocksä hos flera andra myndigheter för att kunna genomföra en allmän fastighetstaxering med nuvarande utformning måsle påbörjas snarasl. Det är därför vikflgt atl ta ställning till om en allmän faslighetstaxering enligt nuvarande regler skall genomföras år 1988.

Erfarenheterna av den senaste allmänna fastighetstaxeringen visar att bl. a. skatleförvallningen utsattes för en myckel hård arbelsbelaslning och en administraflvl mycket svårhanterlig arbetssituation. Inför varje allmän fasflghetstaxering måste det skapas en ny organisaflon. Beskatlningsmyndigheternas organisation är inte anpassad för en så stor och omfattande extra arbetsuppgift som en allmän fastighetstaxering innebär. De lokala skattemyndigheterna var vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen i stor utsträckning tvungna att anställa extra personal. Även för laxeringsnämndema innebar det koncentrerade arbetet med den stora mängden ärenden slora problem. Jag anser del därför vara mycket värdefulll att finna en modell att fördela arbetet med den allmänna fastighetstaxeringen över flden.

Fastighetstaxeringskommittén har i sitl slutbetänkande föreslagit att fasflghelstaxeringen fördelas jämnare över åren på så sätt att skilda fasfighetstyper taxeras olika år. Jag tycker liksom majoriteten av remissinstansema att ett sådant system har många fördelar framför det nuvarande. Ett införande av ett sådant system skulle eliminera flera av de nackdelar som är förenade med nuvarande system.

Kommittén har i betänkandet, fömtom förslaget till fördelning över flden av den allmänna fastighetstaxeringen, även lämnat förslag i flera andra avseenden. Kommittén har således föreslagit att en s.k. mllande fasflghetstaxering införs. Ett mllande fasughetstaxeringssystem enligt kommitténs förslag bygger på tre parallella förfaranden - avstämning.

Prop. 1984/85:222 13

omiaxering och omräkning - och skulle innebiira att fastigheternas laxe-ringsviuden båtlre än f.n. skulle följa den akluella m;irknadsnivån. Kommillén har vidare föreslagil omfattande ändringar i bl. a. laxcringsföriäran-del och laxeringsorganisalionen. Således skall laxeringsiirbetei överföras frän taxeringsniimnderna lill de lokala skallemyndighelerna.

Somjag nämnl bör de myndigheter som inom kort m:äsie börja förberedelserna för nästa allmänna lästighetsiaxering iir 1988 fä ett besked om och i vilken män en allmän faslighelsiaxering skal! ske deua år. Jag anser del diiiför vara nödvändigl att nu la upp denna friiga. Även vissa andra frågor som bör regleras redan nu kommerjag att behandla i del följande. Däremoi ärjag inte f. n. beredd all la sliillning lill flera av de förslag som kommittén lämnal. Hit hör bl. a. frågan om s. k. omräkning av taxeringsvärdena med index lill en akluell marknadsvärdenivå. Denna fräga liksom en del andra kräver yllerligare överväganden innan ställning kan las till dem. 1 dessa överviiganden ingår också resultatet av bosiadskommitléns (Bo 1982:02) arbete och en av riksdagen tidigare begärd allmän och fömtsättningslös översyn av fastighetstaxeringen (SkU 1981/82:39, rskr 179),

2.2 Uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda år för olika fastighetstyper

Mitt förslag: Den allmänna fastighetstaxeringen görs i tre omgångar under en sexårig omloppstid, Faslighelsbeslåndel indelas i tre gmpper som taxeras skilda år. År 1988 skall hyreshus-, industri-, exploaierings-och specialenheter taxeras, år 1990 småhusenheter och år 1992 lantbruksenheter. Vartannat år sker sedan taxering i samma ordningsföljd. Under mellanliggande år då en fastighetstyp inte är föremål för allmän fastighetstaxering skall liksom f.n. särskild fasflghetstaxering äga rum av den fastighelstypen.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslär i denna fråga atl den allmänna

fastighetstaxeringen skall ersättas med en avstämning. Denna innebär alt

varje taxeringsenhet stäms av vart åttonde år. Fastighetsbeståndet skall

indelas i fyra gmpper som avstäms enligt följande ordning

år 1 hyreshus- och industrienheter

år 3 småhusenheter

år 5 lantbmksenheler

år 7 exploaterings- och specialenheter

osv. vartannat år i samma följd.

Kommittén föreslår som altemativ att taxering skall ske med en sexårig omloppstid, varvid exploaterings- och specialenheter också skall taxeras ar 1.,

Prop. 1984/85:222 14

Remissinstansernii: Remissinsl.-inserna pekar i allmänhel pä de problem som 198! ärs allmiinna fastighetstaxering innebar for berörda myndigheler. Flertalel remissinstanser lillslyrker aU avslämning sker van åttonde är för varje taxciingsenuei. .Nägra förordar emellertid kortiire intci-vall mellan avsliimningiirna. Övervägande antiUei remissinslanser tillstyrker ali av-siiimning skci' kaiegorivis pä sätt kommittén föreslagil. Några remissinstanser förordar en annan turordning för avslämningen. Bl.a. föresläs ali småhus skal! avstämmas vid första tillfället sami au exploaterings- och specialenheter skall avstämmas lillsammans med hyres- och industrien-heter.

Skälen för mitt fiirslag: Det nuvarande sysiemel med en allmän faslighelsiaxering vari femle år av samtliga fastigheistyper har, som kommillén och många remissinslanser framhållit, medförl stora problem. Det har alltid varil nödvändigl atl sätta upp en särskild organisation för de allmänna fastighetstaxeringarna. Den ordinarie skatteadministraflonen inrymmer inie några tjänster som är avsedda för den allmänna fastighetstaxeringen. Del är nära 3 miljoner taxeringsärenden som skall behandlas samtidigt. Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering krävdes det över 2 500 fastighetslaxe-ringsnämnder som under en kort lid skulle hantera och besluta i dessa ärenden. Därför var det nödvändigl all rekrytera och utbilda en slor mängd tjänstemän och nämndledamöter. Den administrativt myckel svårhanterliga arbetssituation som bl.a. skattemyndigheterna kommer i och den hårda belaslning som de utsälls för vid de allmänna fastighetstaxeringama är enligt min mening mycket otillfredsställande. Genom den förhållandevis långa fldsperiod som har förflutit mellan de allmänna fastighetstaxeringama har det normalt inte varit möjligt atl ta i anspråk personal med erfaranhel av och kunskaper i fastighetstaxering vilket forstärlrt utbildningsbehovet. En fördelning av fastighetstaxeringen över flden är därför myckel angelägen. Den medför alt skatleadministralionen får en lugnare och jämnare arbelsrytm. Genom en sådan uppdelning kan funktionärerna koncentrera sig på någon eller några typer av taxeringsenheter. Härigenom bör kvaliteten på arbetet kunna hållas på hög nivå.

En uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda tillfällen samfldigt som man varje år har särskild fasflghetstaxering av de fastigheter som del årel inte är föremål för allmän fastighetstaxering öppnar också vissa möjligheter att bättre än f. n. kunna ha en fast organisation för fastighetstaxeringen. Enligt min mening vore en sådan utveckling mycket värdefull. En sådan organisation innebär också ökade möjligheter att låta tjänstemän biträda taxeringsnämnderna med granskning av deklarafloner-na. Den närmare omfattningen härav får bedömas under det kommande förberedelsearbetet. Jag återkommer i etl senare sammanhang till dessa frågor.

Jag anser att det är mycket angelägel att den allmänna fastighetstaxe-

Prop. 1984/85:222 15

ringen inle skjuts upp ytteriigare utan au de siiillningstaganden sker som behövs för atl påbörja arbelel inför 1988 ärs iästigheisuixering.

Vid 198! ärs allmänna fastighetstaxering fanns dr\-gt 2,6 miljoner skatleplikliga taxeringscnheler. Härav uigioide näslan 102000 hyreshusenheler, 68000 indusirienhcter, 4600 exploaicriiigsenheier, drygl 2,1 miljoner småhusenheter och ca 339000 taxeringsenheter med beskattningsnaturen jordbruksfaslighel varav de flesla ulgör lantbruksenheter. Antalet taxeringsenheter som var undanlagna frän skatteplikt uppgick lill ca 97000.

Enligt min mening bör uppdelningen av den allmänna fasiighetsiaxeringen ske så att en så jämn fördelning av arbetsbördan uppnås som möjligl. Kommittén har föreslagil atl hyreshus- och industrienheler laxeras i försia omgången. Som skäl härior har anförts att den gruppen lorde vara den minst belungande. Kommiuén har ansett det lämphgt att underiälla övergången lill ell nyll syslem genom au inle böija med l.ex. småhus, som är den mest arbetskrävande gmppen. Jag ansluter mig till kommitténs synpunkter.

Också andra skäl talar för att inleda förfarandel med hyreshus och industrienheler. Som kommittén har fömtsatt är det naturligt atl inför en allmän fastighetstaxering av en viss kategori fastigheter särskilt överväga om del finns anledning atl vidta några förändringar av värderingsreglerna för denna. Kommittén har lämnal förslag och synpunkter i vissa sådana frågor. I fråga om hyreshus och industrier är det i huvudsak fråga om mera tekniska ändringar som inte kräver något ytteriigare utredningsarbete. De värderingsregler som skall tillämpas vid 1988 års fastighetstaxering bör i allt väsenlligl ha beslutats före utgången av innevarande år. Eftersom ställningstaganden rörande värderingsreglerna för småhus lämpligen bör avvakta det resultat som bosiadskommitléns arbete leder lill och även ytteriigare utredningsarbete kan behövas, bör taxeringen av småhus lämpligen inte ske förrän senare än år 1988. 1 sammanhanget kan också nämnas att enhgt tillgänglig statistik är del i försia hand för hyreshusen som marknadsvärdet har sflgit från den nivå som låg lill gmnd för 1981 års allmänna fasflghetstaxering.

Jag ansluter mig därför Ull förslagel all börja med hyreshus- och industri-enheter. Jag anser emellertid all en omloppslid på åtla år är alltför lång. En kortare omloppstid bör därför väljas. Jag anser att vid första tillfället, år 1988, taxering kan ske även av exploaterings- och specialenheter. Arbetsbördan skulle nämligen inte öka nämnvärt. En sådan lösning överensstämmer med kommitténs altemaflva förslag.

Som andra gmpp med taxering år 1990 bör som kommittén föreslagil följa småhusenhetema. Jag anser det inte vara lämpligt all göra en uppdelning av småhusenheterna så att de taxeras skilda år. Jag följer även i detta avseende kommitténs förslag.

Kommittén har som tredje gmpp att taxeras föreslagit lantbmksenheler. Jag delar kommitténs uppfattning. Lanbmksenheterna bör således laxeras år 1992.

Prop. 1984/85:222 16

Jag anser att laxeringen liksom f. n. bör ske med hänsyn lill del genomsnittliga prislägel under andra Tirei före laxeringsärel. Del innebär all. när laxeringaiiia nu delas upp på skilda är för olika grupper av fasfigheter, laxeringarna inle baserar sig på samma värdelidpunkl. Detla är en effekl av förslagel som dock är nödviindig. Om man i framliden kommer all införa cn fullslimdig rullande faslighelsiaxering eniigl kommilléns förslag med omräkning/indcxering av laxeringsvärdena mellan de allmänna fasligheierna pä grund av värdeförändringar blir elTekien mycket mindre.

Liksom f.n. bör särskild faslighelsiaxering äga rum de är dä allmän faslighelsiaxering inle sker av cn fasiighelslyp.

Vad Jag nu anfört föranleder åndringar i I kap. 7 §, 5 kap, 4 § samt 16 kap. I och 6 §S fastighei.siaxeringslagen (1979:1152), FTL.

Enligi lagen (1984:362) om lid för allmän faslighelsiaxering skall näsla allmänna fastighetstaxering äga mm år 1988. Den särskilda lagen om tid för nästa allmänna fastighetstaxering bör därför upphöra all gälla.

2.3 Taxeringsarbetet vid allmän fastighetstaxering m. m.

Mitt förslag: Tidsfristerna för beslut om taxering, omprövning och taxeringsarbetets avslutande, som nu är olika för allmän och särskild faslighetstaxering, samordnas för att lösa de problem som annars skulle uppkomma, t.ex. vid tvekan om vilken kategori en nybildad fastighet tillhör. Motsvarande gäller andra tidsfrister, l, ex, för besvär.

Vidare föreslås att nämndeman och värderingsteknisk ledamot i länsrätt skall utses fr, o, m. den 1 juli det år då allmän fastighetstaxering äger rum av hyreshusenheter t, o. m, den 30 juni del år då sådan laxering sker nästa gång.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslär atl vid dess molsvarighet till allmän fastighetstaxering, avstämning, den lokala skattemyndighetens grundbeslut fattas senast den 15 maj under taxeringsåret och att dess omprövade beslut fattas senast den 15 seplember under taxeringsåret. Förslaget innebär en samordning med tiderna för motsvarigheten till särskild fastighetstaxering, omtaxering.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat de frågor som mitt förslag behandlar.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit att den allmänna fastighetstaxeringen skall ske kategorivis under skilda år. Under etl år då en viss typ av fastigheter är föremål för allmän fastighetstaxering skall särskild fastighetstaxering äga mm för övriga typer av fastigheter. Tidpunkterna för laxeringsnämndema vid den allmänna och den särskilda fastighetstaxe-

Prop. 1984./85:222 17

ringen är f.n. inle samma. Vid allmän faslighelsiaxering skall nämndens beslul vaia fållat senasl den 31 januari under taxeringsåret. Niimnden kan emellertid ompi'övii sill beslul. Della skall dock vara gjoi'i senasl den 5 maj Siimma är då nämndens arbete också skall \'ar;i avslulai. Vid den särskilda fasiigheisiaxeringen skal! niimndens beslul vara fallal senasl den 31 maj under laxeringsärel och dci omprövade beslulel vara fallat och nämndens arbele vitra avslulai senasl den 15 september under året. I den (öieslagna ordningen för faslighetstaxering kan den situalionen uppkomma atl en faslighet som försi ansetts böra vara föremål för särskild faslighelsiaxering befinns skola laxeras vid den allmänna faslighelstaxeringen i stället. Del omvända förhållandet kan ocksä förekomma. 1 dessa fall är det nödvändigt atl etu överlämnande lill den rälla nämnden kan ske. För della krävs all tidpunkterna för de båda nämndernas arbeie synkroniseras. Jag föreslär all så sker. Därvid bör lämpligen tidpunkterna för den allmänna fastighetstaxeringsnämnden i huvudsak anknyta till tidpunkterna för den särskilda faslighelstäxeringsnämnden. Ett annal myckel väsenlligl skäl för delta är all taxeringsnämnden vid den allmänna faslighelstaxeringen därigenom får sin arbetsperiod förlängd med drygt fyra månader. Detla kan ytierligare minska arbelsbelaslningen på nämndema och höja kvaliteten på laxeringen. Vad jag nu föreslagil medför att även andra lidpunkter vid den allmänna fastighetstaxeringen bör flyttas framåt. Således bör tidpunkterna för lokal skattemyndighets meddelande till ägarna om del första beslutet om taxeiing flyttas från den 15 mars till den 30juni. Ägaren fårf. n. senast den 10 april vid allmän fastighetstaxering och senasl den 31 augusli vid särskild faslighelsiaxering lämna skriftliga erinringar till nämnden över det första beslutet. Tidpunkten vid allmän fasflghetstaxering bör flyttas fram till den 3! augusti. En sådan framflytlning av lidpunklen vid allmän fastighetstaxering flll vad som gäller vid särskild fastighetstaxering skulle innebära all tiden för nämndens arbete med att ompröva beslut vid allmän fastighetstaxering skulle minska till endast 15 dagar. Denna tid är emellertid allför kort. Jag föreslår därför att nämndens arbetsperiod förlängs till en månad och således slutar den 30 september. Samma ändring bör göras fråga om särskild fastighetstaxering. Tidpunklema för när lokal skattemyndighet senast skall underrätta ägare om nämndens omprövade beslut är vid allmän fastighetstaxering den 15 juni och vid särskild fastighetstaxering den 15 oktober. Dessa tidpunkter bör också samordnas och på grund av förlängningen av nämndens arbetsperiod flyttas framåt ull den 3! oktober. Stomme flll fastighelslängd skall under en tid av minst 10 dagar före den 10 april hållas tillgänglig inom kommunen. Lokal skattemyndighet skall senast den 15 mars utfärda kungörelse härom. Dessa tidpunkter bör flyttas flll den 31 augusti resp. den 30 juni. Avskrift av fastighétslängden skall under en tid av minst sex veckor före den 15 augusti flnnas offenthgen framlagd inom kommunen. Jag föreslår atl datumet den 15 augusti ändras till den 15 december, 2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 18

Eniigl nuvarande besliimmelser skall besvär över allmän fasiighetsiaxe-ringsnämnds beslul ha inkommit senast den 15 seplember under taxerings-ärei frän ägiiren. före ulgängen av oklober från kommun och Ibre uicången av november månad frän laxenngsiniendenl. H;ir besvär frän ägaren inkommit fiire ulgängen av november får länsriitien pröva besviiren om iniendenien hell eller delvis bifaller besväi'en. Tidpunkterna bör anpassas lill förslaget atl flytta de lidigare nämnda fldpunkterna. IJe k'.ui då lämpligen i princip anpassas lill vad som gällei' vid besvär över beslul av säiskild faslighelsiaxeringsnämnd. EmcllerUd harjag nyss föreslagil iUi nämndens aibeisperiod förlängs med 15 dagar. Tidpunklema för atl anföra besvär bör därför framflyttas i molsvarande grad. Således bör ägaren få anföra besvär senasl den 15 december, kommunen före ulgången av januari årel efler taxeringsåret och iniendenien före utgången av maj året efler laxeringsärel. Den särskilda besvarsmöjlighelen om intendenten tillslyrker bör flyttas lill före Ulgängen av maj året efler taxeringsåret.

Nämndeman och värderingsteknisk ledamot i länsräli ulses för liden fr. o. m. den I juli det år dä allmän faslighetstaxering iiger mm till och med den 30 juni del år dä sädan laxering sker näsla gång. En anpassning iil! den nya ordningen bör ske på sä sätt atl dessa ulses fr. o. m. den 1 juli del är då allmän fastighetstaxering äger mm av hyreshus-, induslri-, exploaterings-och specialenheler t. o. m. den 30 juni det år dä sådan laxering sker näsla gång.

Vad jag nu anfört föranleder ändringar i 20 kap. 11, 14, 16-18, 21 och 22 §§, 21 kap. 3-6 och 10 §§, 28 kap. 5-7 §§ saml 29 kap. 2 § FTL. Om ägare, som skall få underrättelse om omprövning av beslut, inte fått sådan underrättelse senast den 15 augusti under taxeringsåret, får han anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret. Förfarande- och övriga besvärsregler har föreslagits bli ändrade så att de blir samma vid den allmänna som vid den särskilda fastighetstaxeringen. Så bör även ske i detta fall. Jag har emellertid tidigare föreslagit att lokal skallemyndighets skyldighet atl sända underrättelse om nämnds omprövade beslut skall flyttas fram till den 31 oktober vid både allmän och särskild fastighetstaxering. På gmnd härav bör datumet dä ägaren senast skall ha fåll underrättelse flyttas till den 15 november. 23 kap. 1 § och 31 kap. 2 § FTL bör ändras i enlighet härmed.

2.4 Beslutsförfarandet

Mitt förslag: Rätten för ordföranden att fatta beslut ensam utvidgas till att avse även sådana fall då avvikelse inte sker från deklaration eller annan uppgift som lämnats av ägaren av fastigheten och taxering sker med direkt tillämpning av behörig myndighets anvisningar.

Prop. 1984,'85: 222 19

Koininiltcns förslag: Kommittén föreslär eu heh nyll sysiem för besluisför-farandei vid fasiighetsiaxeringen. Således skall de lokala skattemyndigheterna i stället som f.n. fastichelslaxcringsniimnden fatta beslut om taxeringen. Faslighelstaxeringsnämndema skall i huvudsak endasl pröva de ärenden där den lokala skattemyndigheten ocli ägaren inle är överens.

Remissinstanserna: Nägra remissinstanser tillslyrker att laxeringsarbelel sköis av ijänslemiin hos lokal skallemyndighel medan andia anför all ijänsiemannaiaxering medför all den lokalkännedom en nämnd har dä går föriorad.

Skälen för mitt för.slag: Kommitténs förslag skall ses mot bakgrund av att skatteförenklingskommitlén (B 1982:03) överväger en omläggning av taxeringsförfarandel i fråga om inkomsi- och förmögenhetstaxeringen på så sätt att lokal skallemyndighel skall ta över taxeringsarbetet från taxeringsnämnden. Jag anser atl den av faslighetstaxeringskommiltén föreslagna omläggningen av taxeringsarbetel har alllför nära samband med denna fråga för atl nu läggas till gmnd för lagstiftning. Enligt min mening bör skalteförenklingskommitténs förslag i dessa frågor avvaktas innan ställning tas till hur taxeringsarbetel vid fastighetstaxeringen skall ske i framtiden. Jag är därför inte f. n. beredd att ansluta mig till fastighetstaxeringskommitténs förslag.

Kommittén har på gmnd av sitt förslag att lokal skattemyndighet skall ha hand om taxeringen inte haft anledning att särskilt pröva frågan om en uividgning av rätten för taxeringsnämndens ordförande atl fatta beslut ensam. Förslaget till omläggning av taxeringsarbetel till lokal skattemyndighet innebär emellertid att ärenden hos lokal skattemyndighet prövas av en tjänsteman som ensam fattar beslut om taxeringen.

Eniigl nuvarande bestämmelser finns det möjlighet för ordföranden i en fastighetstaxeringsnämnd att ensam fatta beslut i vissa frågor. Så är fallet i fråga om beslut som inte innefattar prövning av ärendet i sak, beslut om fördelning av taxeringsvärde i vissa fall och beslul om rättelse av tidigare beslul som innehåller uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådanl förbiseende. Detta gäller, öm det inte är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsuiten nämnd. Det skulle kunna innebära en stor minskning av taxeringsnämndernas arbetsbörda om denna möjlighet kunde utvidgas. Ett krav för en utvidgning måste emellertid vara att den deklarationsskyldiges berättigade krav på en noggrann och rättvis behandling av deklaralionen kan upprätthållas. Vid in-komstta.xeringen fmns en molsvarande beslämmelse om rätt för ordförande i inkomsttaxeringsnämnd att fatta beslut ensam (63 § taxeringslagen [1956:623]). Behörigheten vid inkomsttaxeringen är emellertid störte än vid fastighetstaxeringen. Således far ordföranden vid inkomsttaxeringen ensam fatta beslut om taxering, om avvikelse inte görs från självdeklara-

Prop. 1984/85:222 20

tion eller annan uppgift som lämnais av den skatiskyldige till ledning föi egen uixering. Vidare får ordföranden vid inkomsUaxeringen falla beslul om laxering med avvikelse frän sJälvdeklai"aiion eller annan uppgifl som lämnals av den skallskyldige lill ledning för egen laxering. om avvikelsen uppgär lill högsl 2500 kr. laxerad inkomsi.

Omsländighclerna vid fasiighcisUixeringcn och inkomsUaxeringen är emellertid inie helljämförbai"a. Vid inkomsttaxeringen har den skatiskyldige lämnal vissii uppgifler i kronlal som direkl ligger lill grund för laxeringen. 1 fråga om faslighelstaxeringen har den uppgiflsskyldige i ställd lämnat uppgifter om fastigheten, Lex. om slorlek, som sedan måsle omsättas av nämnden eniigl vissa tabeller lill ett taxeringsvärde. Del är därför inte lika enkelt för uppgiflslämnare atl vid fasiigheisiaxeringen avgöra på vilka grunder nämnden fallal sitl beslul. Bl, a. i anledning härav har vid iästig-hetstaxeringen införts mycket vittgående beslutsredovisning (20 kap. 12 § FTL). Mot den bakgrunden anserjag atl en uividgad räll bör kunna införas för ordföranden i en fastighetstaxeringsnämnd atl fatta beslut ensam. Den bör ulformas så atl ordföranden fär fatta beslut ensam om inte avvikelse sker från deklarationen eller annan uppgift som lämnats av ägaren. Detta stämmer överens med motsvarande bestämmelse vid inkomsttaxeringen. Emellertid bör även krävas att taxering sker med direkt tillämpning av de anvisningar för taxeringen som utfärdats av behörig myndighet. Liknande uttryckssätt finns tidigare i FTL (23 kap. 2 §). Där sägs att besvär i särskild ordning får anföras om förvaltningsdomstol genom lagakraftägande beslut i mål om fastighetstaxering har frångått behörig myndighets anvisning om riktvärde för visst värdeområde och besvären rör fastighet inom samma värdeomräde. Jag vill emellertid nämna att, om ägaren har lämnat uppgifter som kan föranleda att etl värde som bestämls med ledning av riktvärden skall justeras (justering för säregna förhållanden, 7 kap. 5 § FTL), skall sädan särskild anledning anses föreligga att taxeringen prövas av fullsutlen nämnd. Om nämnden har atl ompröva ett fldigare fattat beslul bör i regel del omprövade beslulel fattas av fullsutlen nämnd. Beslul bör i sådant fall fattas av ordföranden ensam endast när det innebär en rättelse av enklare beskaffenhet t.ex. när beslutet blivit uppenbart oriktigt pä gmnd av förbiseende eller missförstånd.

En bestämmelse med det innehåll jag nu redovisat bör införas 20 kap. 7§FTL.

2.5 Indelningen i taxeringsdistrikt

Mitt förslag: Nuvarande syslem för indelning i laxeringsdistrikl bibehålls bortsett från en ändring som innebär att länet skall indelas i laxeringsdistrikl endast för det eller de slag av taxeringsenheter som är föremål för allmän fastighetstaxering det aktuella året. De år då hyres-

Prop. 1984/85:222 21

hus-, industri-, exploaterings- och specialenheler skall taxer.ts skall det flnuiis möjlighet alt bilda särskilda distrikt för taxering av hyreshusenheler.

Den nuvarande ordningen för indelning i taxeringsdislriki av industrienheler med vallen- och värmekraflanläggningar behälls.

Kommitténs för.slag: Kommittén, som föreslår en grundliiggande ny ordning för faslighelsiaxering, s. k. rullande laxering, löreslfu" all lokala laxeringsdistrikl bildas för i huvudsak småhusenheter och gemensamma dislrikl för övriga slag av taxeringsenheter. Lokall dislrikl skall uigöras av kommun, del av kommun eller liera kommuner som är belägna inom samma fögderi. Gemensaml dislrikl skall omfalla hela länel eller ell eller flera fögderier inom länet.

Kommillén föreslår även atl det skall finnas etl för rikel gemensaml faslighetsiaxeringsdisirikt ocb nämnd för industrienheler med vatten- och värmekraftanläggningar.

Remissinstanserna: Många remissinstanser har invändningar mol kommitténs förslag. Kritik har riktats mot förslaget alt ha kalegorinämnder. Förslag har bl.a. framförts att det endasl skall finnas en typ av nämnder som taxerar alla slags fastigheter inom ett visst geografiskt område inom länet. De remissinstanser som yttral sig i fråga om dislriklsindelning av vatten-och värmekraftanläggningar har i allmänhet ingen erinran mot förslaget.

Skälen för mitl förslag: Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering skulle länen delas in i fastighetstaxeringsdistrikt för laxering av småhus-, hyreshus-, lanlbmks- och industrienheter, dvs, distrikt för kategorinämnder. Vid de särskilda fastighetstaxeringarna skall ett distrikt avse etl geografiskt område i länet,

Kommillén har föreslagit omfattande förändringar av taxeringsorganisationen. Bl.a. har föreslagits att lokal skattemyndighet skall ombesörja laxeringsarbelel och på så vis överta en slor del av taxeringsnämndernas arbete. Nämndens arbete skulle bestå i att överpröva detta beslut vid bl. a. överklagande av skattemyndighetens beslul och även i atl ompröva sina egna beslut.

Kommitténs förslag utgår således från andra fömtsättningar än de som nu föreligger i anledning av mina ställningstaganden i övrigt. De ändringar som jag har föreslagit är partiella och av mindre omfattande natur än de som kommiitén föreslår. Indelning i distrikt bör därför anpassas till mina förslag i övrigt. Jag har föreslagit att den allmänna fasflghetstaxeringen skall delas upp på en period av sex år, varvid vissa slag av taxeringsenheter taxeras vartannat år. Varje år skall dessutom särskild fastighetstaxering äga mm av de taxeringsenheter som det året inte är föremål för allmän

Prop. 1984/85: 222 22

faslighelsiaxering. Jag anser au man bör välja ell syslem för dislriklsindelning diir man kan la hänsyn lill den varierande sammansällningen av fasiighctsbeständei och de tindra särskiljande förhållanden som råder mel-laii länen. Vidare bör disiriklsindelningen på etl smidigl säll kunna anpassas lill skifiningarna i arbetsmängd som kan uppkomma vid de olika allmänna fastighelslaxeiingHrna. Jag anser alt nuvarande sysiem för indelning i disirik! ger dessa möjligheter. Jag föreslår därtbr att dessa behålls i huvudsak. Emellertid bör beslämmelsema anpassas Ull förslaget atl allmän faslighelsiaxering skall ske eti vissi är av visst slag av taxeringsenhet. Del år dä laxering skal! ske av såväl liyrcshusenheter som industri-, exploaterings- och specialenheler bör finnas en möjlighel att bilda ett särskilt laxeringsdistrikl lör hyreshusenheler. Liksom f. n. kan induslri-, exploaterings- och specialenheler ingå i ell gemensaml dislrikl. 1 övrigl bör nuvarande bestämmelser om indelning i distrikt vid allmän och särskild fastighetstaxering behållas. Vad jag nu sagt föranleder ändring i 17 kap. 2 § FTL. Som kommittén framhållit har taxeringen av vatten- och värmekraftverken i slort gått bra. Del förekommer emellertid eniigl kommiitén ojämnheter och skilda bedömningar inom olika delar av landel i väsentliga frågor. Kommittén har bl. a. mot bakgmnd härav föreslagil atl ell för rikel gemensaml distrikt skall inrättas i fråga om denna kategori och att den skall taxeras av en för rikel gemensam nämnd. Enligt min mening skulle visserligen en för riket gemensam nämnd kunna i viss mån underlätta strävandena att uppnå en mer likformig taxering än vid föregående allmänna fastighetstaxering. DeUa kan emellertid uppnås även med nuvarande indelningsgrunder. I fråga om dessa fasflgheter gjordes inför 1981 års allmänna fastighetstaxering väsenfliga ändringar i värderingsmodellen. Jag är övertygad om att lärdomar har vunnits av den tidigare taxeringen så att taxeringama vid nästa tillfälle kommer att bli mer tillfredsställande. Särskilda utbildningsinsatser kan behövas och konsulentemas arbetsmöjligheter förbällras. Jag anser således inle skäl föreligga alt föreslå någon ändring av beslämmelsema i detta avseende.

2.6 Utställningsförfarande

Mitt förslag: Det utslällningsförfarande som ingick i förberedelserna för 1981 års allmänna fastighetstaxering skall slopas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget delas i allmänhet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Prop. 1984/85:222 23

Skälen för mitt förslag: Till 198! ärs allmännii iäsiighelstaxering infördes en beslämmelse all de förslag lill riklvärdekarior för lomimark och riklvärde-labelier för småhus som lagils fram av cn arbelsgrupp skulle slällas ul för allmänheten under Ivå veckor. Della avsägs inga som eii viktigt moment för allmänhelens medverkan i förberedelsearbelet. Ulsiällningsförfarandel har emellertid utsatts för kriiik. Riksskiitieverkel hade en projeklgmpp som följde upp 1981 ärs allmänna faslighetstaxering. Piojeklgruppen anförde sammanfattningsvis atl del tillämpade ulsiällningsförfarandel enbart kunde vara riktat flll personer med kunskap i fastighetsvärdering och/eller faslighetstaxering, t. ex. intresseorganisationer. Resultatet av utställningen betecknades som otillfredssiiillande oeh man tryckte på del nödvändiga i alf ett utställningsförtärande måste vara myckel lätlillgängligare.

Även juslilieombudsmannen har i sitl beslul 1983 S: 1 lämnal likartade uppgifter och synpunkter på utställningen.

Jag delar kommilléns uppfattning atl ulsiällningsförfarandel kan slopas. Del var dels mycket kosinadskrävande, drygl tre miljoner kr,, och dels lämnade allmänheten ytlerst få synpunkter. Jag anser liksom kommittén att allmänhetens medverkan kan ske i andra former. Det kan lämpligen ske genom informaflonsbroschyrer, överläggningar med organisationer för olika gmpper av fastighetsägare, informaflonsmöten m.m. Det bör ankomma på i första hand riksskatteverket att svara för att information lämnas till och synpunkter inhämtas från allmänheten. Lagregler om detla behövs inte. Förslagel medför att 19 kap. 4 § FTL bör upphöra all gälla.

2.7 Administrativa konsekvenser

Som jag tidigare anfört har det nuvarande systemet med allmän fastighetstaxering vart femte år medförl en hård beslastning för de berörda myndighetema. Kostnaderna för genomförandet har varil avsevärda. Den totala kostnaden för 1981 års allmänna fastighetstaxering uppgick till drygt 320 milj. kr. räknat i 1983 års prisnivå. Den genomsnitlliga årliga koslnaden uppgick därvid till 155 milj. kr.

Fastighetstaxeringskommiltén har i sitl förslag flll mllande fasflghetstaxering beräknat de årliga kostnadema flll 77 milj. kr.

Kommittén föreslår bl. a. att all deklarationsgranskning skall utföras av tjänstemän. Enligt kommitténs beräkningar erfordras för detta arbete 200 handläggare vid de lokala skattemyndigheterna.

En uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda flllfällen öppnar somjag tidigare nämnt vissa möjligheter att bättre än f. n. kunna ha en fast organisation för fastighetstaxeringen. Jag har lidigare förklarat att detta förbättrar fömtsättningama för en utvidgning av tjänstemanna-granskningen, men är inte beredd att f n. ta närmare ställning i dessa frågor.

Av min tidigare redogörelse framgår att mina förslag avviker från de

Prop. 1984/85:222 24

förslag som fasiigheislaxeringskommittén hiir presenieral i sill slutbetänkande. Kotnmilléns kostnadsberäkningar är därför inie direkl applicerbara pä mina förslag. Koslnadseffekierna och frågan om ijiinsiemannagransk-ning behöver ulredas och analyseras nårmaie. Regeringen har nyligen getl riksskaileverket i uppdrag all utreda de adminisiraliva effekterna för skal-teförvaltningen lill följd av förslagen om förenklad s'iilvdeklaralion. Uppdragel skiill redovisas den 15 seplember 1985. De loi-iki eflekterna av dels cll nyll syslem för faslighclstaxcriiig och dels förenklad lönlagarbeskaii-ning bör prövas i ell sammanhang. Jag räknar med att kunna äierkomma lill dessa frågor i samband med budgelpropositionen 1986.

De beiörda myndigheterna behöver emellerfld påbörja visst förberedelsearbete dessförinnan. För riksskatteverkets del kan kostnaderna under budgetårel 1985/86 uppskattas till ca 5,5 milj. kr, avseende framför alll förberedelsearbete av dataleknisk art. För lanlmäierimyndighcierna beräknas kostnadema för förberedelsearbelet under samma budgetår uppgå till ca 5 milj. kr. Regeringen kan vid behov komma att medge atl dessa myndigheters anslag merbelaslas under budgetårel 1985/86.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom flnansdepartementel upprättals förslag till

1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152),

2. lag om upphävande av lagen (1984:362) om tid för allmän fastighetstaxering.

Med hänsyn till lagförslagens okomplicerade karaktär anserjag att lagrådets yttrande över förslagen inte behöver inhämtas.

4 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

/ kap.

7§

Allmän fastighetstaxering skall ske av varje fastighet vari sjätte år i viss turordning. År 1988 skall hyreshus-, industri-, exploaterings- och specialenheter taxeras, år 1990 småhusenheter och år 1992 lantbmksenheter. Bestämmelser om indelning i taxeringsenheter finns i 4 kap. 5 § FTL. Beslut som fattas vid allmän fastighetstaxering skall gälla från ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker av taxeringsenheten lill ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång av taxeringsenheten, om inte ny taxering sker dessförinnan enligt bestämmelserna i 16 kap.

Prop. 1984/85:222 25

.A\' 16 kap. I § framgär alt siirskild iästiglieistaxeriTig skall ske varje år. Siirskild läslighcisiaxeriug skali emellertid inie ske av taxeringsenhet som taxeras genom allmiin faslighelsiaxering samma år,

5 kap. 4 §

1 paragrafen anges alt marknadsvärdei skall bestämmas med hänsyn till del genomsnittliga prislägel under andra året före del år dä allinän fasug-heislaxering av taxeringsenheten sker.

16 kap.

1 §

Eniigl första siyckei skall särskild fastighetstaxering verkställas varje år. Sädan laxering skall dock inle ske av taxeringsenhet som laxeras genom allmän fastighetstaxering samma år.

6§

Försia stycket innebär att samma prisläge och övriga uppskattnings-grunder som tillämpats vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen av taxeringsenhet skall lillämpas vid särskild fastighetstaxering av samma slags enhet. 1 andra slycket sägs att laxering som åsatts vid särskild fastighetstaxering gäller från ingången av det taxeringsår då taxeringen åsatts till ingången av del taxeringsår dä allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nästa gång eller ny laxering av enheten sker vid särskild faslighelsiaxering.

17 kap.
2§

Enligt första stycket skall vid allmän fastighetstaxering län indelas i fastighetstaxeringsdislrikt. Bestämmelsen innebär att ett distrikt kommer att omfatta viss del av länel. Genom förslagel i 1 kap. 7 § om uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda år för olika slag av fasligheter kommer vid varje allmän fastighetstaxering distriktsindelning att ske endasl av den eller de slag av taxeringsenheter som skal) taxeras då. År 1988 skall taxering ske av fyra olika slag av taxeringsenheter. Förslaget innebär att ett taxeringsdistrikt eniigl huvudregeln skall omfalla samiliga dessa typer av enheter. Emellertid bereds möjlighet atl bilda särskilda distrikt för hyreshusenheter.

19 kap. 4§

Förslaget att paragrafen skali upphöra att gälla innebär att den utställning som ägde mm under förberedelserna till 1981 års allmänna fasflghetstaxering inte skall äga rum i framtiden.

Prop. 1984/85:222 26

20 kap.

Kapitlet handlar om fastigliclsiaxcringsnämndernas verksamhet m.m. vid allmän faslighetstaxering. I kapiliel finns flerii tidpunkter angivna när vissa ålgärder senasl skal! föreläs av nämnden, lokal skallemyndighel eller ägaren av fasiigheien, Eflersom säväl allmän som särskild faslighelsiaxering skall äga rum samma år kan behov föreligga alt kommunicera och överlämna ärenden mellan allmän oeh särskild faslighelsiaxeringsnämnd, Tidpunklema för när nämnderna senasl skall ha i''iitiat beslul och ompiövai beslut föreslås därför vara desamma. Även övriga lidpunkter bör därtbr samordnas.

7 §

I paragrafen regleras de fall dä allmän faslighelsiaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden ensam. En uividgning av denna möjlighet till ensambeslul föresläs. Således skall ordföranden, förutom i nuvarande fall, även få fatta beslut om taxering ensam om avvikelse inle sker från fasflg-helsdeklaration eller annan uppgifl som lämnals av ägaren till ledning för laxering av fastigheten. Dessutom krävs att taxeringen kan ske med direkl tillämpning av anvisningar, t, ex. om riktvärde.

11 §

Tidpunkten då allmän fastighetslaxeringsnämnd senast skall ha fattal sitt beslut skjuls fram till den 31 maj under laxeringsåret.

14 §

Lokal skattemyndighet skall, liksom vid särskild fastighetstaxering, senast den 30 juni under taxeringsåret underrätta ägaren om nämndens beslul samt om att denne senasl den 31 augusti under taxeringsåret får avge skriffliga erinringar mot beslutet.

16 och 17 §§

Den allmänna fastighetstaxeringsnämnden får inte, liksom föreslås gälla för den särskilda fastighetstaxeringsnämnden, ompröva sitt beslut efter den 30 september under taxeringsåret, då även nämndens arbete beträffande taxeringen skall vara avslutat.

18 §

Även bestämmelserna i denna paragraf får samma tidpunkter som vid den särskilda taxeringen. Således skall den lokala skattemyndigheten senast den 31 oktober under taxeringsåret underrätta ägaren om fastighetstaxeringsnämndens omprövade beslut. Vidare skall underrättelse sändas till ägare som före utgången av juli månad under taxeringsåret inte erhållit underrättelse om nämndens första beslut. Ägaren skall senast den 25 augusti under taxeringsåret anmäla att han önskar sådan underrättelse.

Prop. 1984/85:222 ''

-I §

Sioiiimeu till fastigheisiiingd skall häll.ns lillgänglig uiitiei' miusi 10 dagiir före tlen 3! aitgiisii. Kungiirelse om deua skal! ulfiinl::s sen:-isi den 30Juni.

22 S

Fasiigheisliiii.iiden skal! enligi f6i'slagei finnas offeiilliger. fraiiiiagi under eii lid av minsi sex veckor Ibre den 15 december unde;' laxeriiigsåiet.

:■/ kap.

Kapitlet hiiudlar om besvär över beslul av allmän iäsiighetstäxerings-nämnd. I iinledning av ali lidpunklen för taxeringsnämndens och den lokala skaliemyndighelens göromål samt faslighetsliingdens offentliga framläggande hur Ibrskjuiiis framåt föreslås atl även lidpunklerna då besvär senast skal! anföras flyttas framåt. Tidpunkiei-na föreslås bli desamma som vid besvär över beslul av särskild fasiighelslaxeringsnämmnd.

3-5 §S

.Ägarens besvär skall ha kommii in senasl den 15 december under taxeringsåret. Kommuns besvär skall ha anförts före utgången av januari året efter taxeringsåret och taxeringsintendenlen ha rätt all anföra besvär före ulgången av maj äiel efler laxeringsärel.

6§

Eniigl förslagel fär länsrätten pröva ägares besvär som kommer in efter den 15 december under taxeringsåret men före ulgången av maj årel efter laxeringsåret, om taxeringsintendenten hell eller delvis bilräder besvären.

10 §

I paragrafen regleras mandattiden för nämndemans och värderingslek-nisk ledamots tjänstgöring i länsrätt. De skall ulses för liden fr. o. m. den 1 juli del år då allmän fastighetstaxering äger rum av hyreshus-, induslri-, exploaterings- och specialenheter, t,o.m. den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.

23 kap. I §

Även denna paragraf anpassas lill vad som föreslås gälla vid den särskilda fastighetstaxeringen. Således har ägare som inte fåll underrättelse om nämndens omprövade beslut senast den 15 november under taxeringsåret extraordinär besvärsrätt.

28 kap.

Kapiflet innehåller bestämmelser om fastighetstaxeringsnämndens verksamhel m. m. vid särskild fastighetstaxering. Som nämnts i kommentaren

Prop. 1984,'85: 222 28

lill 20 kap. föresläs lidpunkicrna vid allmän och siirskild faslighetstaxering samordnas.

5 oeh 6 §S

Den särskilda fastighelslaxeriiigsnämnden skall senasl dcii 30 september under taxeringsiirei ompröva silt lidigare beslul. Senast samma dag skal! niimndens arbete beiräflande laxeringen vara avslutat.

S§

Tidpunkten för nar den lokala skailemyndiglielen senasl skall undenätia iigaren om nämndens omprövade beslul flyttas frän den 15 oklober lill den 31 oklober under laxeringsärel.

29 kap.

2§

Kapitlet innehåller bestämmelser om besvär över särskild fastighets-taxeringsnämnds beslul. Tidpunkten för när taxeringsnämnden skall ha avslutat sitt arbete har skjutits fram från den 15 september till den 30 september (28 kap. 5 §). På grund härav flyttas även fldpunkterna för när besvär senasl skall ha anförts fram i motsvarande grad. Således skall ägares besvär ha kommit in senast den 15 december under taxeringsåret och kommuns besvär före utgången av januari året efter taxeringsåret. Besvär av taxeringsintendent skall ha kommii in före utgången av maj året efter taxeringsåret. Även övriga tidpunkter i paragrafen flyttas fram på samma sätt.

31 kap. 2§

Enligt nuvarande bestämmelser har ägare som inte före den 30 oktober under taxeringsåret fått underrättelse om nämndens omprövade beslul rätl att anföra besvär i särskild ordning. Skyldigheten för lokal skattemyndighet att senast sända sådan underrättelse har flyttats fram från den 15 oktober till den 31 oktober (28 kap. 7 §). I anledning härav flyttas datumet den 30 oktober fram till den 15 november.

Ikraftträdandebestämmdsen

De nya beslämmelsema skall tillämpas första gången vid allmän och särskild faslighetstaxering år 1988.

Prfip. 1984.'85:222 30

Bil.-igii I

Sammanfattning av betänkandet (SOI! 1984: 37 och 38) Rullande fastighetstaxering ni. m.

Beiiinknndei gäller i försia hand ett förslag atl ersiiiia den allmiinna och den särskilda fasugheist:;xeringeu med en årlig fasligheistaxeiing, s.k, rullande laxering. 1 denna sammanfattning lämnas en korl beskrivnins; av förslagels bakgrund och huvudsakliga innehåll.

Beiänkandei är uppdelat på tre avdelningar. I den första finns förslagel om mllande fastighetstaxering. 1 den andra avdelningen tas en de! värderingsfrågor upp som väckls främsl i samband med 1981 års allmänna fastiijheis-taxering men som också berör en rullande taxering. Oberoende av valel av laxeringsform föreslås åtskilliga förändringar av värderingssystemet. 1 den sista avdelningen, intagen i del 2 av betänkandet, redovisas författningsförslagel avseende den rullande taxeringen med specialmotivering och bilagor.

I Rullande fastighetstaxering

Bakgrund

Det nuvarande faslighetstaxeringssystemet bygger sedan länge på att alla fastigheter i landet skall taxeras om med vissa interv-aller. Dessa skall nu vara fem år. De akluella taxeringsvärdena gmndas på upp lill sju år gamla prisnivåer.

Under åren mellan de allmänna fastigheislaxeringarna bestäms nya taxeringar för fastigheterna om deras beskaffenhel ändrats påtagligt l.ex. genom om- eller tillbyggnad. Andra förändringar beaktas först vid de allmänna faslighetstaxeringarna. Dessa beskaffenhetsförändringar ackumuleras således och medför en lillkommande höjning av taxeringsvärdet vid de allmänna fastighetstaxeringarna.

Fastighetstaxeringens syfte var från början bara atl ligga till grund för den kommunala fastighetsbeskattningen. Faslighelstaxeringen och de uppgifter som den ger har numera fått en allt slörre betydelse inom skattelagstiftningen, t.ex. för villabeskattningen, förmögenhetsbeskattningen och hyreshusavgifterna och även inom andra rättsområden såsom för bostadsbidragen. Uppgifterna från fastighetstaxeringen används dessulom inom olika delar av samhällsplaneringen och krav på ytteriigare användning för planeringsändamål gör sig alltmer gällande.

Många skäl finns således för att taxeringarna skall ge kvalitelsmässigt

Prop. 1984/85: 222 3!

lillräcklig! goda resullal. .Arbetet med laxeringarna måsle ocksä kunna utföras i lillfredssiälkinde ordning. Hittills har säväl del belydelsefulla förberedelsearbelet .som deii egentliga laxeringen skell undei stor lidspress ocli lill Slor del utförts av extra personal.

Frågan om en ruliande fastighetstaxering har varit aktuell vid åtskilliga lillfällen under senare år. 1 direkliv til! kommittén viika avsett en rullande tiixering har bl.a. framhållits de särskilda problemen med de stora höjningarna av taxeringsvärdena som ofta uppkommer vid de allmänna fastigheislaxeringarna. Systemet med allmänna och särskilda fasflghetsiax-eringar medföi avsevärda risker för sädana sprängvisa förändringar av laxeringsviirdena vid de allmänna fastigheislaxeringarna.

Taxeringsvärdena skall normalt beslämmas så att de moisvarar marknadsvärdena eller en procenluell andel, f.n. 75 %, av marknadsvärdena, Den raarknadsvärdenivå som ligger till grund för värdena under hela perioden mellan tvä allmänna fastighetstaxeringar är den som rådde före den inledande allmänna fastighetstaxeringen. Ofta har stora prisändringar uppkommit under det femåriga intervallet mellan två allmänna fasflghets-laxeringar vilket får stora taxeringsvärdeförändringar som följd vid den senare laxeringen.

Taxeringsvärdena har vid vissa tillfällen ökal mycket kraftigt. Vid 1981 års allmänna fasflghetstaxering t.ex. fördubblades i stort sett taxeringsvärdena på småhusen och skogsbruksvärdena ökade med över 160 %.

De taxeringsvärdeändringar som sker vid de allmänna fasflghetstaxering-ama kan vara svåra alt fömtse för fastighetsägama och kan få avsevärda konsekvenser för dem. De medför också en del svårigheter inom andra regelsystem t.ex. vid inkomsttaxeringen där taxeringsvärdena och andra beslut vid fasflghetstaxeringen ofta har stor betydelse.

Enligt kommitténs mening skall en mllande fastighetstaxering för att molsvara de krav som bör ställas från fastighetstaxeringssynpunkt vara uiformad så att den särskilt värdemässigt ger en successiv och smidig anpassning av fastigheternas taxering efter förändringar dels av deras beskaffenhet, dels i marknadsvärdena. Det gäller vid både uppåt- och nedåtgående pristrender och även vid lokala prisnedgångar såsom vid industrinedläggningar vilket inte är möjligl eniigl dagens regler. Taxeringsvärdena skall inte vara gmndade på - som nu kan bli fallet - upp flll sju år gamla prisnivåer.

Från administrativ synpunkt medför det nuvarande systemet stora problem. Det har allfld varit nödvändigt att sätta upp en stor tillfällig organisation för de allmänna fastighetstaxeringarna. Nära 3 miljoner taxcringsärenden skall behandlas. Vid 1981 års allmänna fasflghetstaxering krävdes över 2 500 fastighetstaxeringsnämnder som under en kort period skulle arbeta sig igenom alla dessa ärenden. Några tjänster finns inte i den ordinarie skatteadministrationen för den allmänna fastighetstaxeringen. Därför måste det tillskapas en avsevärd tillfällig administrativ apparat för att hantera den allmänna fastighetstaxeringen främsl inom skatteförvaltningen men också inom lantmäteriverket.

För den flllfälliga organisafionen inom skalteförvaltningen måste en stor mängd tjänstemän och nämndledamöler rekryteras och utbildas. Arbetet med den allmänna fasflghetstaxeringen måsle vidare kunna samordnas med

Prop. 1984/85:222 32

och infogas i skaiieadministriiUonenens arbete i övrigl. De: giiller alt den oidinaric arbelsuppgifien med friimst inkomsttaxeringen skall kunna skötas samtidigt.

Från säväl skatiemyndiglieiern. som lauimiiteriel har frarnliållits au sviiriglieterna med den allmiinna fastiglieistaxeringen för deras del knappasl iii' överkomliga. De administrativa sväriglieleruii har ocksä på etl negaiivt siiu pilverkat taxeringens resulaioch taxeringsfunklionärernas miijlighet att samverka med oeh ge service ät fastigheis.igarna.

.4 llmänna riktlinjer

Den härda belaslning och den adminislralivi myckel svårhanterliga arbeis-siuiaiion som skatteförvaltningen kommer i vid de allmänna fastighetstaxeringarna liksom de språngvisa förändringarna av taxeringsvärdena i del nuvarande sysiemel har letl lill önskemålet atl fördela arbeiei med fastighetstaxeringen jämnare över åren och förändra fastigheternas taxeringsvärden mer konlinueriigl efler ändringar i prisnivåerna som inträffar generelll och lokalt. Detta skulle kunna göras i etl syslem med rullande faslighetstaxering.

Kommittén har arbetat fram etl syslem för en rullande fastighetstaxering som uppfyller de önskemål om successiv anpassning av taxeringarna och fördelning av arbetet med dem över åren som kan ställas från fastigheisiax-eringssynpunki. Eftersom elt sådant system eniigl kommitténs mening innebär en bättre ordning för fastighetstaxeringen föreslår kommittén alt en rullande fastighetstaxering införs.

I det följande återger kommillén i korlhel de huvudsakliga punklema i förslagel om rullande taxering. En någol mer omfattande sammanfallning av dessa förslag och motiven för dem finns i avsnill 4.

Förslaget i korthet

Det rullande fastigheislaxeringssystem som kommiitén i försia hand föreslår bygger i fråga om själva värderingen och taxeringen på tre parallella förfaranden - avstämning, omtaxering och omräkning - som lillsammans skall medföra en aktuell laxering i fråga om fastigheternas värden och beskaffenhel. Den tekniska uppbyggnaden av förfarandena anges försi kortfattat.

Organisationen och förfarandet ändras väsenlligl vid en rullande taxering. Den största förändringen är att lokal skattemyndighet föreslås bli första instans vid faslighelstaxeringen. Några huvudsakliga delar av organisalions-och förfarandeändringarna redovisas i det följande. I fråga om den rullande laxeringen anges slutligen kort de kostnadseffekter som del rullande sysiemel får.

Den rullande taxeringens uppbyggnad

Den rullande fastighetstaxeringen bygger på tre parallelll löpande åriiga förfaranden nämligen avslämning. omiaxering och omräkning.

Avslämningen innebär periodiska kontroller dels av användning, beskaffenhet och iigandeförhållande beiräffande egendomen, dels av de relativa viirdelörhållimdena mellan likartiide fasligheler.

Varje laxeringsenhei stäms av vart åttonde är. Vid avstiimningen besläms nya viirden, s.k. basvärden, för laxeringsenheterna efler koniroll genom elt förenklat deklarationsförfarande av beskaffenheten och användningen. Viirdenivån skall dä anknytas lill en aktuell värdenivä. .Även i övrigl omprövas laxeringen i dess helhet.

För alt avsliimningama av fastighetsbeståndet skall fördelas så jämt som möjligl över åliaårsperioden med möjlighel för de medverkande myndigheiema au hinna med och ge god kvalitet åt arbetet och au kunna samordna del med sin övriga verksamhet indelas faslighetsbeståndel i fyra grupper "som avstäms enligt följande tidsordning.

D 1987 hyreshus- och industrienheter

D 1980 småhusenheter

D 1991 lantbruksenheter

□ 1993 exploaterings- och specialenheter osv.

vartannat år i samma ordningsföljd.

Hyreshus- och industrienheter är antalsmässigt en liten gmpp. Det är därför lämpligt att börja med att avstämma den gruppen.

Omtaxering innebär en kontinuerlig justering av faktaunderlaget för taxeringarna liksom de successiva ändringar i taxeringama som följer av det ändrade faktaunderlaget.

Genom omtaxeringen anpassas fastigheternas taxeringar efter de förändringar som sketl av deras användning och beskaffenhet. Även feltaxeringar tidigare år är till skillnad mot gällande regler skäl för att omtaxera fastigheten - dock ej retroakflvt. Omtaxering kan göras varje år. Vid omtaxeringen omprövas hela taxeringen. Omtaxeringen överensstämmer i stort sett med den nuvarande nytaxeringen men inga beloppsgränser eller andra spärrar slälls upp.

Omräkning innebär en successiv anpassning av taxeringsvärdena till en aktuell marknadsvärdenivå.

Genom en årlig omräkning anpassas fastigheiernas basvärden successivt till ändrade fastighetspriser. Taxeringsvärdet för visst år erhålls genom atl basvärdet multipliceras med ett index. Nya indextal för omräkningen föreslås av lantmäteriverket och bestäms av regeringen, som regel vartannat år då också avstämning äger mm.

Index bestäms med hänsyn till prisnivån under året mellan den 1 juli andra 3 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222

Prnp. 1984/85: 222 34

äre: före taxeringsåret och den 30 juni året före detla år.

index bestiims sä att nian genom genereUa omräkningsfaklorei beaklar de generella prisförändringarna för varje lyp av uixe.ringsenheter, som i sin tur äi' g.mpperade efler användningen, beskaffenheten och värdet. Vidare beaktas genom regionala omräkningsfakiorer de regionala vaTiiitioner som kan iöi-ekomma mellan skilda prisbildningsområden som skall vara områden med likartad prisutveckling. Indelningen i prisbildningsomräden bestäms av regeringen efter förslag av lanimäteriverket. Om tiucering.senhelerna efler liiiiimpning av de generella omräkitingsfakiorema får taxeringsvärden som haiiinar mellan 0,70-0,80 av den aktuella marknadsvärdenivåii används inga regionala omräkitingsfaklorer.

Organisationen ock förfarandel

Organisationen

De gmndläggande förändringama i den föreslagna organisationen karakteriseras av att resurserna för fasflghetstaxeringen omfördelas. Organisationen ändras så att antalet nämnder minskas från ca 2 500 vid allmänna och ca 400 vid särskilda fastighetstaxeringar till ca 260 vid årlig rullande taxering. I stället skall nya resurser tillföras de lokala skattemyndigheterna, i första hand 200 kvalificerade handläggare och viss datautrustning.

.Av nämndema skall ca 2CK) vara lokala nämnder för taxering av småhusenheter och återstående ca 60 gemensamma nämnder för taxering av övriga typer av taxeringsenheter.

I de lokala nämnder som handhar småhusenhetema skall förtroendevalda från den kommun där fastigheten ligger besluta om taxeringen. I dessa nämnder ingår åtta förtroendevalda från varje kommun. Fyra av dem får tjänstgöra samtidigt. Gemensamma nämnder skall finnas för lantbruksenheter och för hyreshus- och industrienheter. De skall omfatta hela länet eller ett eller flera fögderier inom länet. Vatten- och värmekraftanläggningar föreslås bli taxerade hos en för riket gemensam nämnd.

Ansvarei för arbetet med taxeringen ligger liksom nu på skatteförvaltningen. Den ändringen föreslås att ansvaret för förberedelsema i vad de avser framtagande av prisnivåer och dylikt till gmnd för värderingen läggs över på lantmäteriverket. Därför förs resurser för värderingsfrågor över till lantmäteriverket som får ansvaret för att rätt värdenivå ligger till grund för taxeringarna, dvs. i huvudsak för förberedelserna för avstämning och arbetet med omräkningen. Det arbetet skall utföras i samråd med skogsstyrelsen, lantbmksstyrelsen och skattemyndigheterna då det gäller index och övergripande värderingsfrågor. Prowärdering och förslag till val av riktvärdetabeller eller motsvarande skall göras av lantmäteriverket och en arbetsgrupp inom varje taxeringsdistrikt bestående av ordföranden och tre-fem förtroendevalda ledamöter av nämnden. Lantmäteriverket bör informera allmänheten om rikflinjerna för sitt arbete.

Faktaunderlaget för taxeringen

För att taxeringama skall bli riktigare och rättvisare är det angeläget att de uppgifter som ligger till gmnd för taxeringen blir bättre. Uppgifterna lämnas

Prop, 1984/85:222 35

nu i iäsiiglietsdeklaraiioner vid de allmänna fastigheistaxeringarna och i övrigl kommer uppgiflern.i i huvudsak iii från olika myndigheler. Uppgifterna förs in i fasliglieistaxeriiigsregistret. Uppgifter om fasligheler har sedan iäne funnils redovisade i register och längder, l.ex. jordeböcker.

Fastighetsägarnas uppgifisskyldighet minskas eniigl förslaget. Endasl årel före er, avstämning, dvs. vart åttonde är, skall fasiigtietsägama lämna en förenklad deklaration, en a\siäniningsdcklaralion. Den medför en kontroll av om de uppgifier lill ledning för laxeringen som finns i fastighetstaxeringsregislrel är aktuella. Uppgifterna förlicks på en avstämningsblankeli som siinds lill iigarna. Eventuelli skall ägaren även komplettera avstämningsde-klaraiionen med efterfrågade Ulläggsuppgifier eller med de särskilda upplysningar som han själv önskar lämna.

Faslicheisiaxeringsregisiret skall successivt äjourföras med - till skillnad mot nu gällande ordning - alla beskaffenhets- och användningsförändringar som den lokala skatlemyndighelen får kännedom om - förutom genom avstämningsdeklaraiionerna och andra frivilligl avlämnade deklarationer från ägarna - även genom en effektiviserad och något utvidgad uppgifts-skyldighet för kommunerna, fastighetsbildniiigsmyndighetema, lanlbruksnämnderna och skogsvårdsslyrelserna som mestadels även nu har uppgiftsskyldighet för fastighetstaxeringen. Den ökade uppgiftsskyldigheten föreslås avse bl.a. för kommunernas del fasligheter som slutbesikligas, för fastighetsbildningsmyndigheternas del bebyggda och obebyggda småhusfastigheter som avstyckas, och för lantbruksnämndernas del inventeringar i samband med nämndens försäljningar.

Taxering, omprövning, besvär

Registrering, granskning, ulredning och laxering skall eniigl förslagel utföras av de lokala skattemyndighelerna som också fattar det första beslutet om taxeringen, gmndbeslutet, senast den 15 maj under taxeringsåret. De lokala skattemyndigheterna kan ompröva sina beslut fram till den 15 september. Genom den långa lid som de lokala skattemyndigheterna får till sitl förfogande för att utreda oklara frågor och även att ompröva sina beslut, förutsätts att fastighetstaxeringen flll allra största delen skal! klaras av hos dessa myndigheter.

Efter begäran av fastighetsägaren skall lokal skattemyndighets beslul överprövas av fastighetstaxeringsnämnden. Nämnden kan vidare ompröva sina egna beslut fram till den 15 november. Beslut om fastighetstaxering kan liksom hittills överklagas hos länsrätt, kammarrätt och regeringsrätten.

Övergång till rullande system

Enligt förslaget skall det rullande systemet i alla delar träda i kraft 1987. Del innebär att hyreshus- och industrienheterna avstäms detta år. Omiaxering kan vidare detta år förekomma för alla andra typer av taxeringsenheter och omräkning sker av alla fastigheter. 1988 sker ingen avstämning, alla förändrade taxeringsenheter kan omtaxeras och omräkning av alla enheter sker med samma index som 1987. Vid 1989 års taxering skall enligt förslaget alla småhusenheter avstämmas, andra förändrade enheter kan omtaxeras och alla taxeringsenheter omräknas med nya indextal. Det rullande systemet

Prnp. 1984/85:222 36

forlsiiiier diirefter kontinuerligt med motsvarande inslag under de följande åren.

För alt dei rullande systemet skall kunna slarla 1987 måsle emellerlid besked lämn-js i tid till RSV och lantmäteriverket som skall ha hand om förberedelserna för avslämningen, Sädanl besked bör lämnas under höslen 1984. Vidare bör tillses atl alltför omflittande reformarbeten inom laxeringsområdel, l.ex. lil! följd av förslag frän skalieförenklingskommittén, inle genomförs samiidigi med all den rullande laxeringen salts i gäng. Om inle hiiider i dessa hiinseenden föreligger bör den första avslämningen som avser hyreshus- och industrienheler och som är förhållande\äs lätthanterlig, sålunda ske 1987. Bl.a. för att underlätta den kommande avslämningen av småhusenheterna skulle, om resursmässiga förutsättningar föreligger, en förberedande omtaxering enligt de av kommittén föreslagna reglerna kunna göras i fräga om hus som felvärderats på gmnd av i första hand radonpäverkan eller mögel- och fuktskador redan 1986. Skulle del visa sig att prisutvecklingen på fastigheter alltjämt är liten kan skäl finnas att starta omräknincsförfarandet först 1989.

Om de fömisältningar som angells att börja den rullande taxeringen 1987 inte föreligger, t.ex. på grund av andra stora reformer på taxeringens område, bör det rullande systemet i stället startas 1988. Där\'id förskjuts det föreslagna Udschemat för avstämningama med ett år. Vad som sagts om en inledande omtaxering 1986 gäller då i stället 1987.

Kommitténs förstahandsförslag är emellertid sammanfattningsvis att en mllande fastighetstaxering med avstämning, omtaxering och omräkning införs. En sådan modell för ett rullande system är fördelaktigast ur fastighetstaxeringssynpunkt. Det mllande systemet bör starta 1987, eventuellt med en mindre omtaxeringsomgång 1986.

Kostnaderna

Kostnadsbesparingarna vid en övergång till ett rullande system är påtagliga. Besparingarna uppkommer på olika sätt. Mest kostnadskrävande vid fastighetstaxeringen är de moment som är gemensamma vid allmän fastighetstaxering och avstämning, dvs. förberedelser och taxering av alla fastigheterna, vilket i de båda systemen skall ske vart femte respektive vart åttonde år.

Del längre intervall som är möjligt mellan avstämningama sammanhänger med de andra momenten som föreslagits ingå i det mllande systemet, nämligen en friare omtaxering under åren mellan avstämningama för de fastigheter, som förändrats, och en successiv omräkning för att beakta förändringar i prisnivån. Det föreslagna systemet medför i vart fall inte några kvalitetsförsämringar men däremot kraftiga besparingar. Andra besparingar uppkommer genom att man kan dela upp framförallt avslämningen under hela åtta-årsperioden och att arbetsbelastningen därigenom kan göras jämnare över åren.

Genom att mera tid kan ägnas åt taxeringsarbetet på det förberedande planet kan även den dyrbara domstolsprövningen minska väsentligt i omfattning.

En svårighet vid kostnadsbedömningarna har varit att uppskatta i vilken

Prop. 1984/85:222 37

ulsträckninc ralionaliseringar av det nuvarande systemet skulle vara möjliga. Niigra garantier för atl sådana skulle kunna genomföras finns inle. 1 van fall ar det inle sannolikl alt några mer väsentliga förändringar skulle kunna genomföras liil en allmän fastighelstaxering 1987, Om 1981 års system bibclialls oforiindrat torde kostnadsbesparingen per år då bli ca 78 milj. kr. i genomsnitl per år. Kommittén har dock för att inte överskatta den genomsnittliga årliga kostnadsminskningen utgått från att även en allmän faslighetstaxering 19S7 skulle kunna rationaliseras. Bl.a. har RSV ansett au kostnaderna för förtroendevalda ledamöier bör kunna minskas. Jämförelserna visar vid sådanl alternativ en tota! besparing på ca 59 milj. kr. i genomsniu per är. Detta svarar mot en drygt 40 % kostnadsminskning.

II Värdering

Den rullande taxeringen förutsätter inte något speciellt värdenngsförfaran-de. Kommittén har utgått från atl nuvarande värderingsgrunder, värderingsmodeller och värderingsmetoder i huvudsak skal! behållas. De erfarenheter som vanns vid AFT 81 måste emellertid tas lill vara och bör leda till vissa förändringar t.ex. beträffande värdefaktorerna storlek och standard vid värdering av småhus. I avsnitt 11 har ett flertal värderingsfrågor som bör bli föremål för vidare över\'ägande tagits upp och kommenterats.

Kommittén har vidare föreslagit vissa ändringar i gmndema för taxering av grustäkter och arrendetomter.

Bindande föreskrifter om värderingen bör utom i särskilt angivna frågor endast utfärdas av regeringen. Regler från RSV och andra myndigheler bör i stället normalt lämnas som anvisningar, rekommendationer eller dylikl.

Härigenom föreskrivs i fråga om fasflghctstaxeringslagen (1979:1152)'

deh au 16 kap. 6-9 §§, 17 kap. 18 §, 18 kap. 15 §, 20 kap. 14-23 §§ och 25-32 kap. skall upphöra att gälla,

dels att mbrikerna närmast före 16 kap. 2, 6 och 9 §§ samt mbriken närmast före 25 kap. skall utgå,

deb att i 5 kap. 1,2 och 8 §§, 7 kap. 3,4,6 och 16 §§ samt 11 kap. 5 § ordet "taxeringsvärde" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "basvärde" i motsvarande form,

deisattlkap. l,3,6och7§§,5kap.4§,7kap.7§,16kap. l-5§§,17kap. 1-4,6-8,15,17,20och25 §§, 18 kap. 1,3-12,14,22,25,29,30,32,38och 41§§,19kap.,20kap. l,2,4,6,7och9-13§§,21kap. ioch3-6§§,22kap. 2och4-7§§,23kap. 1-3 §§,24kap. 1,3,4och5§§ samt mbrikema tilll,5, 16,18 och 19 kap. och mbriken närmast före 17 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 8-10 §§, 18 kap. 42-45 §§ och 19 kap. 8-21 §§ samt närmast före 1 kap. 1 och 7-9 §§, 18 kap. 1, 12, 22, 29 och 42 §§, 19 kap. 1, 4, 9, 15, 16, 18 och 21 §§ samt 20 kap. 1, 6, 10, 11 och 13 §§ nya mbriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 kap. Iniedande bestämmelser

Föreslagen lydelse

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Allmänt om fastighetstaxering

1§

Fastighetstaxering sker årligen vid avstämning, omtaxering och omräkning.

Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall beskatt-

Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om fastighetemas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall beskatt-

'Senaste lydelse av 11 kap. 5 § 1980:149 16 kap. 6§ 1981:1119 16 kap.7 § 16 kap. 8 § 16 kap. 9 § 20 kap. 23 § "-

25 kap. 1981:1119

26 kap.

27 kap.

28 kap,

29 kap.

30 kap.

31 kap.

32 kap.

rubriken närmast före 16 kap. 2 § 1981:1119 rubriken närmast före 16 kap. 61 1981:1119 rubriken närmast före 16 kap. 9 § 1981:1119 rubriken närmast före 25 kap. 1981:1119.

6§

Fastighetstaxering sktdl ske på gmndval av fastighets användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.

7§

Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Beslut vid allmän fastighetstaxering skall, om inte annat föranleds av föreskrifterna i 16 kap., gälla från ingången av det taxeringsår dä allmän fastighetstaxering sker till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång (den löpande taxeringsperioden) .

Fastighetstaxering skall ske på grundval av fastighets användning, beskaffenhet och ägarförhållanden vid taxeringsårets ingång.

Avstämning

Varje fastighets taxering skaU avstämmas vart åttonde år.

Avstämning skall göras av de i 4 kap. 5 § angivna skilda slagen av taxeringsenheter enligt följande.

a. 1987 hyreshusenheter och indu
strienheter

b. 1989 småhusenheter

c. 1991 lantbruksenheter

d. 1993 specialenheter och exploa
teringsenheter. Från och med 1995
skall avstämning ske vartannat år på
så sätt att varje enhet avstäms vari
ättonde är. Enhetema skall avstäm
mas i den ordningsföljd som nu
angetls.

Avstämningsår för en fastighet är det taxeringsår, då fastigheten avstäms.

Prop. 1984/85:222

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse Omtaxering

8§

Omiaxering av faslighel skall ske under år, som inte utgör avstämningsår för fastigheten, om

1. ny taxeringsenhet bör bUdas eller taxeringsenhet bör ombildas

2. tieskattningsnaturfn bör ändras

3. skatieplikLsförhållandena bör ändras

4. basvärdet bör ändras på grund av att taxeringsenhetens beskaffenhet eller användning förändrats

5. taxeringsenhet tidigare taxeringsår åsatts en felaktig taxering.

Särskild fastighetstaxering skall verkställas de år då allmän fastighetstaxering inte äger rum.

Vid särskild fastighetstaxering fastställs nästföregående ärs taxering oförändrad om ny taxering enligt 2-5 §§ inie skall ske.

Nytaxeringsgrunder

Ny taxering av fastighet skall ske om under löpande taxeringsperiod

1. ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas

2. taxeringsenhets beskatmingsna-tur eller skattepliktsförhällande bör andras.

1 §

Index skall bestämmas så att det genomsnittliga förhållandet mellan taxeringsvärdet och marknadsvärdet blir 0,75 för likartade taxeringsenheter inom ett prisbildningsområde på sått närmare stadgas i detta kapitel. Marknadsvärdet bestäms utifrån det genomsnittliga prisläget under nivåä-ret. Om väsentliga förändringar av prisnivån har skett imder nivåäret skall marknadsvärdet dock bestämmas utifrån prisläget vid nivåårets slut.

Med nivååret menas tiden från och med den 1 juli andra året före index-året till och med den 30 juni året före indexåret.

Index skall bestämmas särskilt för småhus-, hyreshus-, industri- och lantbruksenheter. Inom varje sädan typ av taxeringsenhet kan olika index bestämmas med hänsyn till enheternas användning, beskaffenhet, värde och belägenhet.

'Senaste lydelse

]98]:in9.

* Senaste lydelse

1981:1119.

3 §"

Nuvarande lydeise

Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökal eller minskat genom sådan förändring i enhetens fysiska beskaffenhet att åsätt taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Ny taxering skall dock alllid ske om kosinader som har uppgått till minst en miljon kronor har lagts ned på taxeringsenheten eller, för värde-ringsenhei med småhus och, i förekommande faU, därtiU hörande tomtmark, om det sammanlagda värdet av småhuset och tomtmarken på grund av förändringen bör höjas eller sänkas med minst 100 000 kronor.

Oavsett vad som nu har sagts skall ny taxering ske om bebyggelse skett på taxeringsenhet, som förut varit obebyggd, eller bebyggelsen på en förut bebyggd taxeringsenhet rivits, brunmt ned eller förts bort.

Vid bedömning om ny taxering skall ske på grund av minskning i en taxeringsenhets värde genom skogsavverkning eller annan förändring i fråga om skogsbeståndet skall hän-

Förcslagcn lydelse

För varie laxcringsenr.ci får endas! ett index använda., mom vad avser lardiirulcsculici och cxploaicringscn-het. De i biis-i'ärde: för cn iaiubruks-e.nhct ingående ddvänienn får omräknas, med olika index. Vid luv-eringen av exploaicringsenhe: skali sådan del av markvärde', sotn avser tomtmark för småhus, omräknas med index för sniåhusenhei. Få molsvarande säu skall vid taxeringen av exploateringsenhet del av markvärde som avser tomtmark för hyreshus eller för industribyggnad och övrig byggnad räknas om med tUlämpligt index för hyreshusenhet respektive för industrienhet.

Index bestäms som regel utifrån en generell och en regional omräkningsfaktor. Genom den generella omräk-ningsfaktorn beaktas generella prisförändringar som för cn typ av taxeringsenheter kan vara olika på grund av skillnader i enheternas beskaffenhet, användning och värde. Skillnader i prisutvecklingen för en typ av taxeringsenheter mellan olika prisbildningsområden föranleder under de förutsättningar som anges i 4 § andra stycket bestämmande av regionala omräkningsfaktorer. Indextalet bestäms slutligt genom att den generella omräkningsfaktorn multipliceras med en regional omräkningsfaktor, då en sådan skaU tillämpas. Kan det antas att marknadsvärdena förändrats utan att detta kan fastläggas med ledning av erlagda köpeskillingar får dock i stället ett särskilt index beslämmas. Del särskilda indextalet skall uppskattas efter vad som befinnes skäligt främst med hänsyn tiU förväntade priser och ändringar i avkastningen.

Index skall anges med tvä decimaler.

'Senaste lydelse 1981:1119. 'Senaste lydelse 1981:1119.

.Ny laxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande laxeringspe-riod taxeiingsenheiens värde ökat eller minskat

1. genom beslut om fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan

2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten

3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärrvärme-anläggning (anslutning.savgift) eller ersättning för gatukostnader erlagts för enheten.

Ny taxering skall ske endasl om taxeringsenhetens taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100 000 kronor skaU ny taxering ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare.

Vid bestämmandet av en genereU omräkningsfaktor uppskattas först det genomsnittliga förhållandetalci mellan basvärde oc.h marknadsvärde för sådan egendom för vilken index enligt 2 § skaU bestämmas. Omräkningsfaklorn beräknas därefter som kvoten mellan talet 0,75 och det sålunda uppskattade förhällandeta-lei. En regional omräkningsfaktor bestäms på motsvarande sätt för prisbildningsområde eller del av sådant omräde.

Regional omräkningsfaktor skall bestämmas för en typ av taxeringsenheter endast om det genomsnittliga förhållandetalet mellan basvärdena, omräknade med de generella omräk-ningsfaktörerna, och marknadsvärdena understiger 0,70 eller överstiger 0,80.

5§«

Ny laxering av taxeringsenhet, vars värde har beslämts under förutsättning att den används i förvärvsverksamhet av visst slag, skall ske om verksamheten stadigvararuie helt eller i allt väsentligt har lagts ned under den löpande taxeringsperioden.

Ny taxering fär ske endast efter framslällning av taxeringsenhetens ägare och om taxeringsvärdet tUl följd av värdeminskning i anledning av nedläggningen bör sänkas med minst hälften.

För bestämningen av regionala omräkningsfaktorer skaU riket delas in i prisbildningsområden för småhusenheter, hyreshusenheter, industrienheter och lantbruksenheter. Indelningen skall ske sä att fastighetsprisutvecklingen inom ett prisbildningsområde kan förväntas bli likartad.

Beslut om indelning i prisbildningsområden meddelas av regeringen.

Senaste lydelse 1981:1119. 'Senaste lydelse 1981:1119.

Prop. 1984/85:222 44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avd. 2 Föriarandei m.m. vid allmän Avd. 2 Förfarandel m.m. vid fastig-
fastigliet.staxering'' hetstaxering

17 kap. 1 § Med skattechef avses i denna lag chefen för länssiyreliiens skaiteavdelnini; eller, i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxcringsavdelning.

Under benämningen taxeringsintendeni inbegrips, fömiom nämnda tjänstemän samt chef för besvärsenhel och taxeringsintendeni, även den, åt vilken uppdragits atl i sin tjänst ulföra göromål som ankommer på laxeringsiniendeni . Om inte annal föreskrivs, får skallechefen uppdra åt chef för taxerings-enliet eller besvärsenhet atl fullgöra uppgift som ankommer pä honom enligt denna lag. I Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag ål sin ställföreträdare.

Med chef för taxeringsenhet eller besvärsenhet jämställs enligt denna lag chef för sektion vid sådan enhel i Stockholms, Malmöhus saml Göleborgs och Bohus län.

Den myndighel som i första instans skall besluta om fastighetstaxering enligt denna lag (beskattningsmyndighet) är den lokala skattemyndigheten, om ej annat sägs i 4 §. Myndigheten verkställer taxering av fastigheterna inom fögderiei.

Fastighetstaxeringsdislrikt

2§
Län indelas i fastighetstaxerings- I lån skaU finnas lokala fastighets-

distrikt för taxering av småhus-, länt- taxeringsdistrikt och gemensamma bruks- , hyreshus- och industrienhe- fastighetstaxeringsdistrikt, ler. I distrikt för industrienheter laxeras även special- och exploateringsenheter.

Taxeringsenhet fär utan hinder av Lokalt fastighetstaxeringsdistrikt vad som sägs i första stycket hänföras skaU utgöras av kommun, del av tiU annal fasttghetstaxeringsdiswiki kommun eller flera kommuner, som om det erfordras med hänsyn tiU är belägna inom samma fögderi. Mer behovet av lokalkännedom i nämn- än tre kommuner får inte ingå i ett den eller eljesi för taxeringsarbetel. lokaU fastighetstaxeringsdistrikt.

Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera fa.stighetstax-eringsdisiriki. I lokaU distrikt taxeras småhusenheter och exploateringsenheter som avser endast tomtmark för småhus.

'Senaste lydelse 1981:1119.

Nuvarande Iyddsc

Alla taxeringsenheter, .som bildas av samma faslighel. hänförs ull samma fastighetstaxeringsdislrikt.

3§

Fastighetstaxeringsdiiirikt för taxering av småhusenheter omfattar kommun eller del av kommun.

Fastighetstaxeringsdistrikl för taxering av lantbruks-, hyreshus- och industrienheter omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner.

Kommun eller del av kommun får ingå i två der flera fastighelstax-eringsdislrikl.

Föreslagen Iyddsc

För övriga slag av taxeringsenheter utom dem sorn avses i sista stycket skaU i varje län finnas gemensamma fästigheisiaxeringsdistriki för dds hyreshus-, industri- och specialenheler, lids lantbruksenheter. Gemensaml distrikt skall omfatta hela länet eller etl eller flera fögderier inom länet.

Hela riket skall uigöra ett fastig-het.iia.xeringsdisirikt för industrienheter med vatten-och värmekraftanläggningar.

FasUgh ctsiaxeringsnämn der

För varje lokalt fastighetstaxeringsdislrikt skall flnnas en lokal fastighetstaxeringsnämnd och för varje gemensamt fastighetstaxeringsdistrikl skall finnas en gemensam fastighetstaxeringsnämnd.

De lokala och gemensamma fastig-hetslaxeringsnämnderna skall pröva besvär som fastighetsägaren har anfört över den lokala skattemyndighetens taxering av hans faslighel saml de taxeringsärenden som den lokala skattemyndigheten enligt 19 kap. 12 § överlämnal till fastighetstaxeringsnämnden.

7§

Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom val. Val av ledamöter och suppleanter förättas före ulgången av december månad andra årei före del år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Övriga ledamöier i fastighetstaxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom vaiför en period av tre år.

Val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige.Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt mer än en kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. / motsvarande ordning skall i samband med valet utses i lokal fastighetstaxeringsnämnd tre och i gemensam faslighelsiaxeringsnämnd fem av ledamöterna att på kommunens bekostnad deltaga i arbetet inom sådan arbetsgrupp, som avses i 18 kap. 43 §. I arbetsgruppen för fastighetslaxeringsnämnden för vatten- och värmekraftanläggningar skaU fastighetstaxeringsnämndens samtliga ledamöter ingå. Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m.

Antalet vaid;-i ledamöter i iäslig-hctstaxeringsnämnd skall vnra minst fe.m och högst ålia. Antalet ledamöter bestäins av den som föräiiar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organi av länssslyrelsen.

,A.nialel valda ledamöter i lokal fastighetstaxeringsnämnd ska!! viira åtta om fa.siigh£islaxeringsdLstriktei omfattar cn kommun. För varje ytterligare kommun eller del av kommun scmi distriktet omfattar väljs ytterligare åtta ledamöter. Antalet valda ledamöter i gemensam fastighetstaxeringsnämnd skaU vara åtta. I fastighetslaxeringsnämnden för vatten-och värmekraflanläggningar skall uiöver ordföranden ingå åtta ledamöter. För de valda ledamöterna skall väljas lika många suppleanter. Om

suppleantema inte väljs proportionellt, skall Nid valet även den ordning

bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring.

Den som har varit ordförande vid ett val, skall omedelbart underrätta

länsstyrelsen, fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de valda om

utgången av valet.

SärskUda bestämmelser om konsulenter, sakkunniga, m.m.

15 §

är.

Konsulent får ej vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd som han biträder.

Kommunstyrelsen får förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att granska deklarationer och andra handlingar. Godkännandet får när som helst återkallas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får talan ej föras.

Länstyrelsen förordnar senasl den 15 september andra året före det år, dä allmän faslighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) art biträda fastighetstaxeringsnämnd vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) att biträda lokal skattemyndighet och fastighetstaxeringsnämnd vid fastighetstaxeringen. Sådant förordnande fär omfatta flera taxerings-

Ersättning till vald ledamot och suppleant i fastighetstaxeringsnämnd för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode och andra ekonomiska förmåner betalas av kommunala och landstingskommunala medel.

Ersättning för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 18 kap. 43 §, betalas efter i första och andra styckena nämnda grunder.

Fullmäktige i kommun och landstingskommun meddelar beslut enligt första stycket efter grunder som föreskrivs i 3 kap. 16 § kommunallagen (1977:179).

Ersättning för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 19 kap. 2 §, betalas efler i första och andra styckena nämnda gmnder.

18 kap. Allmän fastighetsdeklara- 18 kap. Förberedelser för taxering-
tion, m.m." en, m.m.

Efter anmaning är fastighetsägare skyldig att avge fastighetsdeklara-

tion.

Faslighetsdeklaration och avstäm-ningsdeklaration skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Blanketter till fasiighetsdeklara-tioner och avstämningsdeklaratio-ner, för vilka formulär fastställs, lillhandahålls kostnadsfritt.

Fastighetsdeklaration skall, innehålla uppgifter om namn, postadress och personnummer eller, för juridisk person, organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bmklig benämning samt fastig-helens officiella beteckning.

I fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter om fastighe-

Föreslagen lydelse

lämna en förenklad fiistighasdehla-rntion (avstinnningsdckluraiion).

Den som vid taxeringsårets ingång var ägare riU en fasiighct kan lämna fa.mgheLsde.klaraiion rörande fastigheten.

:\iivitriiniic Ivddsc

lämna deklaration (allmän fasighcis-deklarattoii) för varje fastighet. De.-kliiraiioii skaU dock inte lämnas för staten lillhörig försvarsfasughei sorn enligt 3 kap. 2 § är undantagen frän skatteplikt. Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmän -na kommumkationsundamålsom enUgt 3 kap. 2 § är undantagen från skalteplikl eller för byggnad på annans mark dä byggnadens värde understiger 10 000 kronor. Finns pä sådan kominunikationsfaslighei som nyss har nämnts husbyggnad som används för annal än kommunika-lionsändamål skall dock deklaration lämnas. Deklarationsskyldighet gäller också för byggnad på annans mark om den används som sladigvarande boslad eller om dess bostadsyta överstiger tio kvadratmeter.

Efter anmaning är också den som inte på grund av försia stycket har deklaralionsskyldighel, skyldig atl avge faslighelsdeklaration.

3§

AUmän fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Blanketter till deklaralioner, för vilka formulär fastställs, tillhandahålls kostnadsfritt.

4§

Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 §, innehålla uppgifter om namn, postadress och personnummer eller, för juridisk person, organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastighetens officiella beteckning.

I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 222

Nuvarande lydelse

om fasligheiens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och därmed jämförlig avkasl-ning av fasiigheien samt särskilda förntäncT och förpliktelser som hör till fastigheten. I deklarationen skall även i övrigl lämnas uppgifter om sädana förhållanden som behövs för att beslämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl.a. 8-15 kap. skall gmnda sig på.

Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om sådana förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har olika ägare lill skilda delar av marken och om fastigheten innehas med tomträtt. Vidare skall uppgift lämnas om den köpeskilling som senast betalats för fastigheten under den tioårsperiod som närmast föregår det år allmän fastighetstaxering äger rum.

Föreslagen lydelse

tens areal av olika ägoslac, användning och byggnader, h>Tor och därmed jämförlig avkaslning av fastigheten saml särskilda förmåner och förpliktelser som hör till fastigheten, I deklaralionen skall åven i övrigl lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl,a, 8-15 kap. skall grunda sig på.

Fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om sådana förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har olika ägare till skilda delar av marken och om fastigheten innehas med tomträtt. Vidare skall uppgift lämnas om den köpeskilling som senast betalats för fastigheten under den tioårsperiod som närmast föregår det år då deklarationen lämnas.

6§

Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten.

Efter anmaning är fastighetsägare skyldig att till ledning vid fastighetens taxering lämna upplysningar också om andra förhållanden än dem, som anges i deklarationsformuläret. Upplysningarna skall läm-

Fastighetsägare bör utöver upi> gifter enligt 4 och 5 §§ lämna de upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten.

Efter anmaning är fastighetsägare skyldig att till ledning vid fastighetens taxering lämna upplysningar också om andra förhällanden än dem, som anges i deklarationsformuläret eller avståmningsblanketten.

Nuvurande lydelse

nas skriftligen om annat inle har sagts i anmaningen.

Dcklaraiionsskyldig skall efler anmaning förete alla handlingar som behövs för kontroll av egen fastig-heisdckliiration såsom skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som avser skog pä fasligheten, byggnadsritningar eller köpeavtal.

7§

Föreskigcn Iyddsc

Upplysningarna skal! liimnas skriftligen om annat inte har sagts i anmaningen.

Fa.itiglietsägare skiil! efler anmaning förete alla handlingar som behövs tUl ledning för och kontroll av taxeringen av hans fastighet såsom skogsbruksplan eller annan upp-skallningshandling som avser skog på fastigheten, byggnadsritningar eller köpeavtal.

Fastighetsägare skall vidare i samband med att skogsbruksplan upprällas för hans faslighel av annan än skogsvärdsstyrelse, till skogsvårds-styrelsen lämna i planen inlagna uppgifler om värdefaktorer som behövs för skogsiaxeringen.

8§

Besiktning av fastighet får företas vid förfarande enligt 19 kap. 3 § och vid taxering om fastighetstaxeringsnämndens ordförande eller tjänsteman som biträder nämnden kommer överens med fastighetsägaren om sådan besiktning.

9§

Allmän fastighetsdeklaration, som skaU avges ulan anmaning, skall vara lämnad senast den 18 september året före det år dä allmän fastighetstaxering äger rum.

Fastighetsdeklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.

Besiktning av fastighet får företas vid förfarande eniigl 43 § och vid taxering om den lokala skattemyndigheten eller fastighetstaxeringsnämndens ordförande kommer överens med fastighetsägaren om sådan besiktning.

Fastighetsdeklaration med tillhörande handlingar skall vara lämnad nU den lokala skattemyndigheten senast den 15 mars under taxeringsåret. Avstämningsdeklaration skalt vara lämnad tiU lokal skattemyndighet senast den 15 aprU årel före avstämningsäret.

Fastighetsdeklaration och avstämningsdeklaration för indusirienhet med vatten- och värmekraftanläggning skall vid de i första stycket angivna tidpunkterna ha inkommit tiH fastighetstaxeringsnämnden för vatten- och värmekraflanläggningar. Den nämnden skaU vidare den 15 mars året före avstämningsäret sända ut avstämningsblankett tiU ägarna av

Nuvarande lydelse

Länsstyrd.sc får efter samråd med kommun beslämma alt det inom kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för deklarationer, som skall lämnas lil! ledning för taxering inom länet.

Överlåts fastighet efler det att aUmän fa.stighetsdeklaration har lämnats men före taxeringsårets ingång, är såväl den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio dagar därefter göra anmälan om överlåtelsen till fastighetstaxerings-nämndens ordförande eller till lårus-styrelsen. Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen skall överlåtelsehandlingen företes i huvudskrifl eller bestyrkt avskrift.

Föreslagen lyddse

värme- och vatienkraftanläggningar-na.

Lokal skattemyndighet fär efter samråd med kommun bestämma att det inom kommunen skal! finnas särskilt insamlingsstiilie fbr faitig-heisdckiarationer och avstämnings-dckiarationer, som skall lämnas till ledning för taxering inom fögderiei.

Handling som getts in tiU lokal skallemyndighel i annat fogden än del där fastigheten är belägen skall omedelbart översändas till den lokala skattemyndighet som har att laxera fastigheten. Handlingen anses vara inkommen i rätt tid även om den getts in till annan lokal skattemyndighet än den som har att pröva taxeringen.

Fastighetsdeklaraaon, avstämningsdeklaration och annan uppgift eller upplysning tiU ledning vid taxering av egen fastighet som skall avgivas pä grund av anmaning, skall lämnas inom den tid, som anges i anmaningen. Skyldighet föreligger dock ej att pä grund av anmaning lämna deklaration eller uppgift på tidigare dag än handlingen skulle ha lämnats utan anmaning.

11 §

Byggnadsnämnd skaU i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna den lokala skattemyndigheten uppgifl om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet, som avses med beviljade byggnadslov.

Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast rvå veckor efter ulgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som beviljats under kvartalet.

Fastighetsägare från vilken fastighetsdeklaration, avstämningsdeklaration eller annan uppgifl inte har inkommit inom föreskriven eller i anmaning förelagd tid, får anmanas att lämna sädan deklaration eller uppgift.

Är deklaration eller uppgift ej upprättad i enlighet med denna lag, fär fastighetsägaren anmanas att avhjälpa bristen.

12 §

BrandförsäkringsanstaU är efter anmaning skyldig att tiU ledning vid allmän fastighetstaxering lämna uppgift om försäkringsvärdet på byggnader, som är hos anstalten försäkrade mol brandskada.

Kommun, fasiigheLsbildningsmyn-dighei, lantbruksnämnd och skogs-vårdsstyrebe skaU tiU ledning för taxeringen lämna uppgifter om storleken och beskaffenheten av taxeringsenheterna inom sina verksamhetsområden enligt närmare föreskrifter som regeringen bestämmer.

Skogsvårdsslyrelsen skaU tdl ledning för fastighetstaxeringen tiU den lokala skattemyndigheten lämna uppgifler ur av styreben upprättade skogsbruksplaner och andra uppskattningshandlingar som avser skog. Vidare skaU skogsvårdsstyrelsen till den lokala skattemyndigheten lämna de uppgifler som avses i 7 § andra stycket.

Anmaning och vite

29 FasiigheLStaxcnngsnämnden får bs.Mikiiga fastighet även i annat fal! än som avses i 8 §, om uppgifl som betiövs föl atl taxera en fastighet saknas ellei del finns gmndad anledning anta att uppgift som fastighetsägare lämnal är feiaiitig eller ofullständig. Besiktning får dock ske endast om tillförlitlig uppgift inte utan avsevärd olägenhet kan erhållas på annat sätt och uppgiften är av väsenflig betydelse för åsätlande av en riktig taxering. I fråga om besiktning enligt denna paragraf gäller 30-40 §§.

30 Länsrätten i det län där fastigheten är belägen beslutar om besiktning på framställning av fastighets-taxerinesnämnden.

Besiktning, rn.m.

§''

Ucn lokala skattemyndigheten och fiistighetstaxeringsnämnden får besiktiga fastighet även i annal fall än som avses i 8 §, om uppgift som behövs för atl taxera en fastighet saknas eller det finns gmndad anledning anta att uppgift som fastighetsägare lämnal är felaktig eller ofullständig. Besiktning får dock ske endast om tillförlitlig uppgift inte utan avsevärd olägenhel kan erhållas på annat sätt och uppgiften är av väsentlig betydelse för åsätlande av en riktig taxering. I fråga om besiktning enligt denna paragraf gäller 30-40 §§.

Länsrätten i det län där fastigheten är belägen beslutar om besiktning på framställning av den lokala skattemyndigheten eller fastighetstaxeringsnämnden .

41 «;'

Den som flll ledning vid allmän fastighelstaxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna allmän fastighetsdeklaration dömes til! böter.

Den som lilllcdning vid fastighelstaxering uppsåtligen eller av grov oaklsamhel lämnar handhng med oriklig uppgift och därigenom föranleder fara för atl taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underiåler att lämna fastighetsdeklaration som han har anmanats att lämna eller avstämningsdeklaration dömes till böter.

1 §

Senasl den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer besluta föreskrifier för förberedelsearbelet.

Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket belråffande småhus och tomtrruirk förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § Senast den 1 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag tiU de föreskrifter som avses i 7 kap. 7§.

Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas slatens lantmäteriverk och länsstyrelserna.

Granskning m.m.

Den lokala skattemyndigheten skaU fortlöpande granska, bearbeta och registrera de uppgifter om fastigheterna som kommer in tiU myndigheten och föranstalta om erforderlig komplettering.

3 §

Statens lantmäicriverk och arbetsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabellér för småhus, som med hänsyn UU rådande prisläge bör användas inom olika delar av fastig-heisiaxcringsdistriktet. Förslag härom skall upprättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande av förslag till riklvärdekarior för tomtmark inom distriktet.

Statens lantmäteriverk och arbelsgruppen skall vidare pröva att en tillämpiung avförslag tiU föreskrifter enligt 1 § andra stycket leder till taxeringsvärden som svarar moi taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 §. Motsvarande prövning görs av förslag tiU riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt försia stycket.

Den lokala skatlemyndighelen skaU ombesörja ärenden av e.-cpedi-lioneUanåtfasUghctstiLxeringsnämn-den.

4§

Förslag till riktvärdekartor och riktvärdetabeller m.m. skall hällas tillgängligt för allmänheten under ti'å veckor i maj året före taxeringsåret i lokaler som kommun skall tUlhandahålla. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämnar närmare föreskrifter om detta förfarande.

Grundbeslut

Den lokala skattemyndigheten skall senast den 15 maj meddela grundbeslut om taxeringen av alla fastigheter i fögderiet ulom vatten-och värmekraflanläggningar. Om taxeringen av dessa stadgas i 17 kap. 2 och 4 §§ samt 20 kap. 11 §.

I grundbeslut efter avstämning eller omtaxering skaU redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-4 dels grundema för beslutet enligt punkterna 5-8, nämligen

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattiungs-natur och skattepliktsförhällande,

3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärden samt värde av varje värderingsenhel,

4. skattepliktig enhets taxeringsvärde efter omräkning och däri ingående omräknade delvärden samt

Nuvarande Ivddsc

Föreslagen lydelse

index som har lillämpals,

5. storleken av sådan värdciäkior .sam .lärskili anges i 8-15 kap.,

6. storleken av riktvärde,

7. storleken av värde.ringshyra enligt 11 kap. 4 f, brutlokapiialLserings-faktor enligt 11 kap. 6 §, exploate-ringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, bryt-ningsfakior och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. & §, utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandeUd, regleringsmöjlighet och heläge.nhel enligt 15 kap. 3 § och återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § saml

8. säreget förhållande som har för
anlett justering av riktvärde.

1 beslul som avses i föregäende stycke skall för varje taxeringsenhet vidare anges till vilken typkod enheten år hänförlig. I beslutet skall också redovisas fördelning av basvärdet och taxeringsvärdet som har skett enligt 5 kap. 8 § tredje stycket.

I beslutet skall, om sä erfordras, de ytterligare skäl redovisas, varpå beslutet är grundat. Om ägare av fastighet har begärt att omtaxering skall ske och beslut har fattats att omtaxering inte skall ske, skall beslutet innehålla skälen härför.

5§

Arbetsgruppen skall senast den 15 juni året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattechefen överlämna förslag till riktvärde-kartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus. På samma gång skall arbetsgruppen föreslä ändringar i de förslag till föreskrifter som avses i 1 § andra stycket.

I grundbeslut efter avstämning eller omtaxering skall vidare anges taxeringsenhetens toiala, enskilt innehavda landareal. För lantbruksenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler och för övriga enheter i kvadratmeter.

Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp pä olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal

På grundval av arbcugruppernas förslag samt de upplysningar som i övrigt kan vinnas skall skattechefen senajtt den 1 augusti årel före del år då allmän fastighetstaxering äger rum iill regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer avge yttrande över de enligt 1 § andra stycket lämnade förslagen tiU föreskrifter.

6§

Värdel av en enskild värderingsenhel anges i grundbeshu efter avslämning eller omtaxering i fulla tusental kronor. Avrundrung sker så att överskjutande belopp, som inte uppgår till fuUt tusental kronor, faller borl.

Basvärdet och taxeringsvärdet anges i grundbeslut alltid i fulla tiotusental kronor. Avrundning sker så att överskjutande belopp, som inte uppgår till fulll tiotusental kronor, faller bort. För att ett avrundat basvärde eller taxeringsvärde i överensstämmelse med 5 kap. 8 § andra stycket skall överensstämma med summan av de däri ingående delvärdena skall det största delvärdet minskas med ett mot avrundningen svarande belopp. Därefter minskas på motsvarande sätt efter hand kvarvarande delvärden i slorleksföljd.

9§

Den lokala skattemyndigheten skall utom I fall som anges i 10 § ompröva sitl grundbeslul om ägare av faslighel begär del eller eljesi anledning till omprövning förekommer.

Myndigheten får ompröva beslut fler än en gång.

Ägare får begära att lokal skattemyndighet omprövar ett beslut att införa cn uppgifl i fastighetstaxeringsregislrel som inle påverkar laxeringen. Den lokala skattemyndigheten skall dock göra endasl en omprövning av sådanl beslul. Över lokal .skattemyndighets beslul med anledning av sådan begäran får talan inte föras, om fastighetsägaren inte visar att beslutet eljest har rättslig betydelse för honom.

10 §

Omprövning fär ej göras av beslut till den del det avser indexlal och taxeringsvärde med däri ingående delvärden. Begäran om omprövning av taxeringsvärdet skall anses avse omprövning av basvärdet.

11 §

Begäran om omprövning skall vara skriftlig och ges in till den lokala skatlemyndighelen. Begäran om omprövning av grundbeslut skall ha kommii in senasl den 30 juni under taxeringsåret. Begäran om ny omprövning skall ha kommit in inom tre veckor från del fastighetsägaren fått del av del omprövade beslutet.

Har begäran om omprövning i rätt tid givits in till annan lokal skattemyndighet än den som har atl pröva fastighetsägarens yrkande, utgör det inte hinder för att taxeringen omprövas. Handlingar som på dena sätt har

Nuvarande lyddse Föreslagen lydebe

ingivils felaktig! .sliaU oineddbarl översändas tiU den myndigket sotn har ntt pröva yrkandel.

12 fi

Sedan den lokala skattemyndigheten omprövat ett grundbeslul får myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet tiU fastighcista.xerings-nämnden för avgörande, om myndigheten på grund av tidsbrist inte hinner avgöra ärendel eller om myndigheten arer ärendet vara så svårbedömt att det bör avgöras av fastig-hetstwceringsnämnden.

13 §

Har lokal skattemyndighet ompröva! ett grundbeslut får fastighetsägaren, om han viU det, överkUtga beslutet hos fastighetstaxeringsnämnden i stället för att begära förnyad omprövning hos den lokala skattemyndigheten. Över omprövat beslut, som den lokala skattemyndigheten fattar efter den 15 augusti, får fastighetsägaren klaga endast hos fastighetstaxeringsnämnden.

Överklagande tiU fastighetslaxeringsnämnden skall göras skriftligen och skaU ha kommU in UU den lokala skattemyndigheten senast Ire veckor efter det att fastighetsägaren fått del av del överklagade beslutet. Vad som sägs ill § andra stycket äger motsvarande tillämpning.

Den lokala skattemyndigheten skaU överlämna handlingarna i ett överklagat ärende till fastighetstaxeringsnämnden tillsammans med eget yttrande.

14 §

Den lokala skattemyndigheten skall skyndsamt ompröva ett beslut som myndighelen fattat och som överklagats i rätt tid tiU fastighetstaxeringsnämnden. Leder prövningen till den ändring som fastighetsägaren

Prop. 1984/85:222 62

Nuviiraiidc lyddse Föreslagen lydelse

begär, förfaller överklagandet. I anna; fuU skaU myndigheten överlämna handlingarna i ärendet tillsammans rned eget yttrande tlU faslighets-la.vcringsnämndcn.

Besvär över lokal skattemyndighets beslut som inte har överklagats av fastighetsägaren inom i 19 kap. 13 S andra stycket föreskriven lid får anföras hos länsrätten av vederbörande kommun och taxeringsintendeni.

Besvär över lokal skallemyndighets beslut får vidare anföras i den ordning som sägs i 23 kap.

Uppdelningsbeslut

15 §

Ingår i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av fastigheter skall den lokala skattemyndigheten efter ansökan ange hur stor del av basvärdet och däri ingående delvärden saml av taxeringsvärdet och däri ingående delvärden som belöper på fastighet eller fastighetsdel. Ansökan skall göras hos den lokala skattemyndigheten och får lämnas av ägare, ärren-dator, tccxeringsintendent eller besvärsberättigad kommun, vilka även får begära omprövning av ett uppdel-ningsbcslul. Den lokala skattemyndigheten skall dock göra endast en omprövning av sådant beslul.

Underrättelse om beslut

16 §

Den lokala skattemyndigheten skaU senast den 15 maj under taxeringsåret liU fastighetsägarna sända underrättelse om innehåUet i myndighetens grundbeslut efter avslämning och omtaxering.

Senast samma dag skaU myndighe-

Prop. 1984/85:222 63

Nuvarande Iyddsc Föreslagen lyddse

tet: till fiLstighctsägaraa sända undcr-räiidsc om grundbeslul, som har meddelats under eu indexär då fastigheten inte avsiåim eller omtaxeras ocii om uppdelning av värden enligt 15 §. Vidare skall iinderräitdse samma dag lämnas fastighetsägare om beslut eniigl 9 § tredje stycket om ändring i fasttghcisiaxeringsregLsrret beiräffande hans fastighet. Om grundbeslul enligt 8 § skalt underrättelse cj lämnas.

Underrättelse om grundbeshu enligt första stycket, 9 § tredje stycket och 15 § skall innehålla upplysning om vad som skaU iakttas av den som viU att myndigheten skall ompröva besluiei.

Underrättelse enligt denna paragraf skaU sändas tiUfastighetsägaren i vanligl brev. Försändelsen får i särskilda faU rekommenderas eller delges ägaren.

17§

Den lokala skatlemyndighelen skaU fortlöpande och senasl den 15 september under taxeringsåret tiU fastighetsägaren sända underrättelse om innehållet i de taxeringsbeslut som fattats efter omprövning samt underrättelse om att årendet beträffande hans fastighet har överlämnats till faslighelstäxeringsnämnden för prövning.

1 underrättelse om omprövat beslut skall anges om och i sä faU i vilket avseende det skiljer sig från grundbe-sluiet eller därefter omprövat beslut. Skälen för beslutet skaU redovisas. Underrättelsen skaU innehålla upplysning om vad som skaU iakttas av den som viU överklaga beslutet och såvitt gäller beslui som har fattats före den 15 augusti om vad som skaU iakttas av den som viU att myndigheten skaU ompröva beslutet.

Loka! skattemyndighet skall också un ci-crräna fastighetsägaren om beslut som sägs i o S tredje stycket.

Underrättelse enligt denna paragraf skaU sändas tiU ägaren av fasiighct i rekommenderat brev. Försändelsen får i särskUda jaU delges ägaren.

Längdföring

18 §

Den lokala skattemyndighetens grundbeslul skaU föras in i stomme iill fastighetslängd. Beslulen skall med de ändringar som gjorts genom den lokala skattemyndighetens omprövade beslul och genom fastighets-taxeringsnämndens beslut föras in i fastighetslängd.

Byggnad på annans mark med värde under 10 000 kronor skall dock ej redovisas i fastighcislängd eller stomme till sådan längd.

Annan än siaten tillhörig försvarsbyggnad som enligt 3 kap. 2 § är undantagen frän skatteplikt, skall inte föras in i fastighelslängd eller stomme iill sädan längd.

19 §

Stomme till fastighetslängd skall under en tid av minst 10 dagar före den 15 juni hållas tillgänglig inom kommunen pä lämplig expedition. Lokal skattemyndighet skaU senast den 25 maj utfärda kungörelse här-

om.

20 §

Fastigheislängden skaU i bestyrkt avskrift under en tid av minst fyra veckor före den 1 februari ärei efter laxeringsärel flnnas offentligen framlagd inom kommun i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85: 222 65

.Nuvarande lyddse Föreslagen lydd.s e

Närmare föreskrifier om fiislig-hc;slär:gd och längdföring meddelas av regeringen eller myndighe! som regeringen bestämmer.

Rättelse av beslui

21 §

Har lokal skattemyndighets eller fastigheisiaxeriiigsnämnds beslui om laxering ej införts i fastighcislängd inom föreskriven lid eller har laxering införts I fastighcislängd för annan fastighet än den laxeringen avsett eller eljesi uppenbarligen felaktigt eller har anteckning om ägare i fastighelslängd blivtt oriktig, får den lokala skattemyndigheten besluta om rätlelse av fastighetslängden i denna del.

Har lokal skattemyndighets eller faslighelstaxeringsnämnds beslut om taxering blivil orikiigl tiU följd av

1. uppenbar felräkning, eller

2. uppenbari felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från fas-iighelsdeklaraiion eller avstämningsdeklaration

fär den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder atl länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Om besvär över taxeringen har anförts hos länsrätten fär rättelse enligt denna paragraf inte beslutas, om inie rättelsen avser oriktig anteckning om ägare. Efler utgången avjuni månad årei efler taxeringsåret fär rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fräga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorls hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse görs av beslut av fastighetslaxeringsnämnden skall, 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222

IVop. 1984.85:222 Nuvarande. Ivddsc

Föreslagen lyddse

on: delin e( iir överflödigt, yttrande inhäiiua.; frän räsiii:lici.siaxcring.s-namndcns ordförande, och. om liinder cj möter, fusiigiielcns ägare. Yllrande av ägaren får även inhämtas innan rättelse görs av cu bcsiui av myndigheten.

Den lokali! skauemyndigheten skali, o/n dcilii ej är uppenbart överflödigt, Inom två veckor tillställa fasligheiens ägare iinderräitdse om beslul ifråga om rättelse i vanligl brev .samt underrätta skattechefen och vederbörande kommun om beslutet. Underrättelsen får i .särskilda faU rekommenderas eller delges.

Talan mol beslut ifråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär hos länsrätten över den laxering som avses med rältelsebeslutet.

.Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

1 §

Fastighetstaxeringsnämnden sammanträder på tid och plats som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna om sammanträderui. Finns det behov av medverkan av konsulent för fastighetstaxering kallar ordföranden denne till sammanträde. Till det första sammanträdet för årets taxering kallas även suppleanterna. Skattechefen och statens lantmäteriverk skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena.

Fastighetstaxeringsnämnden sammanträder på tid och plats som bestäms av ordföranden. Denne kallar de ledamöter som skall tjänstgöra vid ett sammanträde. Finns det behov av medverkan av konsulent för fastighetstaxering kallar ordföranden denne till sammanträde. Till det första sammanträdet under den period, för vilken ledamöierna och suppleanterna är valda, kallas även suppleanterna. Skattechefen och statens lantmäteriverk skall i god tid undertättas om tid och plats för sammanträdena.

Sammanträde med fastighetstaxe.ringsnämnd skall hållas inom stängda

dörrar.

Föredragande tjänsteman och konsulent för fastighetstaxering samt suppleant som inte har trätt i ledamots ställe får delta i nämndens överläggningar men ej i dess beslut.

Sakkunnig samt tjänsteman som av statens lantmäteriverk har beordrats biträda arbelsgmpp enligt 19 kap. 2 §, får företräda inför nämnden för att lämna upplysningar. Skattechefen eller tjänsteman, som denne har beordrat, får nänara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd, men har rätt att närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar det.

Konsulent för fastighetstaxering får delta i nämndens överläggningar men ej i dess beslut.

Sakkunnig samt tjänsteman vid statens lantmäteriverk som har deltagit vid provvärdering enligt 18 kap. 43 §, får företräda inför nämnden för att lämna upplysningar. Skattechefen eller tjänsteman, som denne har beordrat, får närvara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd, men har rätt att närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar det.

6§

Fastighetstaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två elter, i fastighetslaxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten, att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende inte utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.

/ lokal fastighetstaxeringsnämnd skall ärenden avgöras av utöver av länsstyrelsen förordnade ledamöter endast ledamöter från den kommun där taxeringsenheten är belägen.

Fastighetstaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst tre valda ledamöter. Dock skall den omständigheten, att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende inte utgöra hinder mol att beslut fattas rörande detta ärende.

Fler än fem ledamöter får inle tjänstgöra samiidigi i nämnden.

"Senaste lydelse 1981:1111.

Om dei inte är päkiiilal av särskild auiediiiiig att iirendei prövas av fullsutlen liiimrid, ar iastighetsiaxeringsuamiid beslutför med ordföranden ensiirn vid

1. beslut som cj innefattar prövning a\' ärendet i sak

2. beslul om. fördelning av tax- 2. hslut om uppdelning som avses eringsvärde enligi 15 § i 19 kap. 15 §

3. beslul om rälte!se av tidigare besiut, som til; följd av skri\'fe!, räknefel eller annat sådanl förbiseende innehåller uppenbar oriktighel.

9§

Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning tillämpas på avgörande av fastighetstaxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

Skiljaktig mening hos ledamot, Skiljaktig mening hos ledamoi

föredragande tjänsteman eller kon- eller konsulent för faslighetstaxering
sulent för fastighetstaxering skall skall avfattas skriftligen och avges
avfattas skriftligeii och avges inom inom en vecka efler sammanträ-
en vecka efter sammanträdet. det.

Ordföranden skall underrätta lokal skattemyndighet om skiljaktig mening i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Verksamhetsperiod

I fastighetstaxeringsnämnds beslut som innebär ändring av lokal skattemyndighets beslul skall redovisas i vUkei avseende det skiljer sig från myndighetens beslut. Detsamma gäller om nämndens beslut avser en omprövning av ett beslui som nämnden tidigare har fattat.

Fastig heistaxeringsnämndens beslut skall innehålla de skäl som har bestämt utgången. Skälen fär dock utelämnas helt eller delvis om besluiei inte går klaganden emot eller det i övrigt är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen.

12 §"

I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4-7, nämligen

1. fastigh(dens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhällande,

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde sami värde av varje värderingsenhet,

4. storleken av sådan värdefaktor som särskiU anges i 8-15 kap.,

5. storleken av riktvärde,

6. storleken av värderingshyra enligt II kap. 4 §, bruitokapitaliserings-faktör enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, bryi-ningsfaktör och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt

7. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.

I beslutet skall också redovisas den fördelning av taxeringsvärdet som

"Senaste lydelse 1981:1119.

13 S

Fastighetens ägare skaU underrättas om. innehållet i fastighetstaxeringsnämnds beslut, om vad som skall iakttas av den som vill överklaga beslutet och om innehållet i skiljaktig mening.

Underrättelsen ombesörjs i den ordning som föreskrivs i 19 kap. 16 § sista Siyckei.

/ besluiei skall vidare anges taxeringsenhetens lolala, enskill innehavda landareal. För lantbrukjsenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler och för övriga enheter i kvadratmeter.

Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera värderingsenheier skall arealen anges för varje sädan enhet. Avrundningen av arealen för ägoslag eller vårde-ringsenhei skaU ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt.

För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i säväl hektar som kvadratmeter.

4§-

Kommuns besvär skall anföras före Ulgången av oktober månad under taxeringsåret.

5 §2

Taxeringsinteni har rätt att anföra besvär intiU utgången av november månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange yrkanden och gmnder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

Kommuns besvär skall ha kommit in före ulgången av maj månad året efter taxeringsåret.

Taxeringsiniendentens besvär skall ha kommit in före utgången av juni månad årel efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens vidlyftighet och andra synnerliga skäl rätten medger anstånd.

22 kap.
2P
Mot länsrätts beslut i fråga, som Mot länsrätts beslut i fråga, som

avses i 20 kap. 15 §, får talan inte avses i 19 kap. 15 §, får talan inte
föras. föras.

4 §2'

Vid prövning av mål om allmän fastighetstaxering består kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt två av de särskilda ledamöter som avses i 5 §. Utevaro av en av de

Vid prövning av mål om fastighetstaxering består kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt två av de särskilda ledamöter som avses i 5 §. Utevaro av en av de särskilda leda-

' Senaste lydelse 1981:280. Senaste lydelse 1981:280. "Senaste lydelse 1981:280. Senaste lydelse 1981:280. "Senaste lydelse 1981:1119.

Regeringen förordnar för liögsl fem år i sänder för varje kammarrätt minsl nio, högst tjugo i praktiska vär\' förfarna personer med god kännedom om fastighetsförliåUan-den i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa personer skall i fråga om. varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minsi ti'å beträffande värdering av vattenfallsfasiig-het, minst två beträffande värdering av jordbmksfaslighet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe.

§'

Regeringen förordnar för högsl fem år i siinder för varje kammarrätt minsl nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om fastighetstaxering. Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av jordbmksfastighet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. För kammarrälten / Stockholm förordnas minst tre personer beträffande värderingen av vatten- och värmekraftanläggningar. A vgår särskild ledamot för fastighelstaxering under den tid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe. Ledamot som här sägs skall vara myndig svensk medborgare. Han får inte vara i konkurstillstånd.

tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående inkallande av de särskilda ledamöterna till tjänstgöring i kammarrätt samt angående ordnandet av kammarrätts arbete med handläggning av mål om allmän fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor.

Särskild ledamot får för tid,

Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående inkallande av de särskilda ledamötema till tjänstgöring i kammarrätt samt angående ordnandet av kammarrätts arbete med handläggning av mål om fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor, under vilken han varit inkallad till

'Senaste lydelse 1981:280. "Senasle lydelse 1981:280. Senaste lydelse 1981:280.

1 Har ägare av fastighet, som skall få underrättelse enligi 20 kap. /S §, inte fått sådan underrättelse senast den 15 augusti under laxeringsåret, får ägaren anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.

Har underrättelse som avses i 20 kap. 14 eller 18 § haft felaktigt innehåll, får ägaren anföra besvär före utgången av femte året efter taxeringsåret.

Kap.

§30

Har ägare av fastighet, som skall fä underrättelse enligt 19 kap. 16 eller 17 § eller enligt 20 kap. 13 §, inte fått sådan underrättelse senast den 15 februari året efter taxeringsåret, får ägaren anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.

Har underrättelse som avses i första stycket haft felaktigt innehåll, får ägaren anföra besvär före utgången av femte året efter taxeringsåret, dock senast det är då nytt eller förändrat basvärde har åsatts fastigheten.

2§"

Den som enligi 21 kap. 1 § får föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut får före utgången av femte året efter taxeringsåret anföra besvär.

Fastighetsägare får föra talan mot lokal skattemyndighets beslut och fastighetstaxeringsnämnds beslut före utgången av femte året efter taxeringsåret, dock senast del år dä nytl etter förändrat basvärde har åsatts fastigheten,

1. om fastighet genom förbiseende inte hcU blivit taxerad,

2. om taxering har ägt mm av annan egendom än fastighet eller om värde har bestämts för egendom som avses i 7 kap. 16 §,

3. om fastighet har upptagits såsom skattepliktig fastän den är undantagen från skatteplikt, eller har undantagits från skattephkt, trots att så inte hade bort ske,

4. om fastighet eller del av fastighet har taxerats på mer än en ort eller eljest blivit dubbeltaxerad,

5. om taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6. om förvaltningsdomstol genom lagakraftägande beslut i mål om fastighetstaxering har frångått behörig myndighets anvisning om riktvärde för visst värdeområde och besvären rör fastighet inom samma värdeområde.

'Senaste lydelse 1981:280, ' "'Senaste lydelse 1981:1119. ''Senaste lydelse 1981:1119.

7. om fasiigiie! pii grund av au underlaget för taxering, av ftislighelen har varil felakiigl eller ofullsiändigi har åsatts väsenlligl annorlunda taxering än som bort ske,

S. om eljest sädana omständigheter föreiigger, som bort föranleda väsenfligt annorlunda taxering ocii särskilda skäl föreligger för prövning av besvären.

Kom.mun och taxeringsintendeni fär föra lalan mot lokal skattemyndighets och fastighetslaxerings-nämnds beslut före ulgången av femle årel efter taxeringsåret, dock senas! del år då nyu eller förändrat basvärde har åsatts fasligheten,

1. om fastighet genom förbiseende inte har blivit taxerad,

2. om taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivit oriktigt pä grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

Besvär enligt detta kapitel prövas av länsrätten. Har taxeringen prövats av länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär enligt detta kapitel finnes böra upptas till prövning, förordna att målet skall upptas och vidare handläggas av länsrätt.

3 §3

Besvär enhgt detta kapitel avseende annan egendom än vatten- och värmekraftanläggning prövas av länsrätten. Har taxeringen prövats av länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Avszr besvären vatten- och värmekraftanläggning skaU de iställel för av länsrätten i första instans prövas av kammarrätien i Siockholm. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär avseende annan egendom än vatten- och värmekraftanläggning enligt detta kapital finnes böra upptas till prövning, förordna att målet skall upptas och vidare handläggas av länsrätt. Regeringsrätten får i motsvarande faU förordna att mål om vatten- och värmekraftanläggning skall upptas och vidare handläggas av kammarrätien i Stockholm.

'Senaste lydelse 1981:280.

i 5'

Besvärsrätt, som eniigl 21-23 kap. giiiier för ägare av fastighet, lillkom-nier den som vid ingången av tax-eiuigsåret är ägare av faslighet liksom den som därefter, dock senasl före .ingången av femte året efier taxeringsåret, har blivit ägare av fas-ttgtictcii ävensom arrendalor, vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Besvä.i-sräiL som enligt 21- 23 kap. giiiier för ägare av iasiighei, tillkommer den som Nid ingången av taxeringsåret är ägare av eller delägare i fastighet liksom den som därefter, dock före ulgången av taxeringsåret, har blivit ägare av eller delägare i fastigheten ävensom den som vid nämnda tidpunkter var arrendalor av fasiigheien, om han jämlikt a'»tal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

3§

Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rörande allmän fastighetstaxering, att taxeringen har verkställts på orätt ort eller har underlåtits på rätt ort, får rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen får dock inte höjas utöver vad tidigare hcU bestämts, om inte sådan höjning har yrkats i besvären.

Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rörande fastighetstaxering, att taxeringen har verkställts på orätt ort eller har underlåtits på rätt ort, får rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen får dock inte höjas utöver vad tidigare har bestämts, om inte sådan höjning har yrkats i besvären.

Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut i mål angående fastighetstaxering, får även motpart föra talan mot beslutet, även om den för honom föreskrivna besvärstiden har utgått; dock åligger det honom att inkomma med sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären skolat anföras.

Vad som sagts i första stycket skall äga motsvarande tillämpning i fråga

'■'Senaste lydelse

1981:280.

** Senaste lydelse

1981:280.

'* Senaste lydelse

1981:280.

'* Senaste lydelse

1981:280.

Prop. 1984/85; 222 77

Bilaga 3

Saninianställnin! hv remis.syttraiiden över hetäiikaiidet (SOU 1984: 37 oth 38) RiiJhtnde laslighetsia.xerir.g m. m.

1 Reinissjnstanserna

Efler remiss har yllranden över beiäpkandet avgetls av Svea hovrätt, kammaiTätten i Siockholm, kanimarriiticri i Göleborg, kammarriitien i Sundsvall, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Öslercöiiands län, länsrätten i Väslmanlands län, domsiolsverkei, cenirainämndeii för fas-ligheisdata (CFD), riksskatieverkel (RSV), lanlbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens lantmäteriverk (LMV), slalens vallenfallsverk, slatskonlorel, riksrevisionsverkei (RRV), siaiisiiska centralbyrån (SCB), och länsslyrelserna i Stockholms, Uppsala. Östergöflands, Jönköpings, Krislianslads, Malmöhus, Hallands, Göleborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Väslemorrlands, Jämtlands saml Västerbottens län efler hö.-ande av den eller de lokala skattemyndigheter som resp. länssiyrelse bestämmer. Vidare har yttranden kommii in från riksdagens ombudsmän, bankinspektionen. Tekniska högskolan, bostadsstyrelsen, siaiens inslitut för byggnadsforskning, slalens planverk, domänverkcl (DV), länsslyrelserna i Gävleborgs och Norrbotiens län, Stockholms kommun, Nyköpings kommun, Umeå kommun, Sveriges Fasflghelsrnäklarsamfund, Centralorganisationen SACÖ/SR, Föreningen aukloriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, HSB:s riksförbund Konungariket Sveriges sladshypolekskassa. Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Samfundet för faslighelsvärdering, Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bygg-nadsentrepenörföreningen (SBEF), Svenska elverksföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundei. Svenska kraflverksföreningen. Svenska revisorsamfundel (SRS), Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoieksbank, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges hanlverks-och industriorganisation - SHIO-Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges redovisningskonsullers förbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges trahusfabrikers riksförbund, Sveriges villaägareförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TÖR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Trädgårdsnäringens riksförbund. Kammarkollegiet. Fögderichefsförenin-gen och Ekedals koloniträdgårdsby.

Prop. 1984/85:222 78

S.ACO.'SR iiar åhei-(ip:i: ett inom. JUSEK uppi'ättai yu.i';\iidc. LRF har åberopal etl inom Lanib!"ui:ariias skattedeleaiiiion uppritttai luiäiiinde lill vilkel .iven overiaes Skogsiigareföreninnars RiksiTirbiind i iilli väsenlligi anshni; si.i;, S.'\F ocii Sveriges indusii'iförbund iti-u' iVi;ero;::i; e;i yltrande frän Näriiigsliveis si;aUedelcgaiiou, S\'enska e!verksi"i)reniiiaen har åbero-pit dei av Svenska kraiiverksföreniniien octi statens \'attcnta!isvei'k ge-nieiisaml avaivna viiraiidel.

2 Remis.';instan.sf:-iias huvudsakliga instiiilning

Många remissinstanser lillstyrker alt fasligheisiaxeringskommilténs förslag til! iullande faslighetstaxering införs. Fördelarna med ell rullande system anses främsl vara att arbelel med fasiighetsiaxeringen sprids över liden och medför en jämnare arbetsbelastning för skatteförvaltningen saml att de spiängvisa förändringarna av laxeringsvärdena undviks. De ulökade möjiigheieina till omtaxering anses undanröja en väsenflig brisl i del nuvarande systemel. Genom all fastighelslaxerigen kommer all inordnas i den ordinarie skalleadministraflonen med ijänslemannagranskning anses att taxeringarna kommer att bli mer enhelliga. Nägra inslanser påpekar att förslagel medför skallehöjningar för faslighelsägarna. De framför all, innan en mllande faslighetstaxering införs, en undersökning bör göras för alt klarlägga i vilka hänseenden taxeringsvärdet har betydelse i skallesystemet. Andra remissinstanser ifrågasätter om värdena eniigl 1981 ärs AFT kan läggas lill gmnd för en rullande fastighelstaxering. De föreslår därför all en ny allmän fastighetstaxering eller avstämning görs innan det nya systemet införs. Flera remissinstanser avstyrker kommitténs förslag. Några hänvisar till den reservalion och de särskilda yttranden som lämnals mol kommitténs förslag. Andra instanser menar, i likhet med en enhällig riksdag, att fastighetstaxeringssysiemei bör bli föremål för en förutsättningslös översyn av såväl de maleriella som formella reglema innan ell system med mllande faslighetstaxering införs.

Svea hovrätt har inle någon erinran mot förslagets principiella ulformning. Förslagel anses tillgodose syftet eligt utredningens direktiv atl åstadkomma en snabbare anpassning än f.n. av taxeringen till ändrade fastighetsvärden. Vidare menar hovrätten all främst de föreslagna organisatoriska förändringama sannolikt kommer atl medföra en effeklivare fastighetstaxering.

Kammarrätten i Göteborg har inget att erinra mol den principiella uppbyggnaden av det föreslagna förfarandet. Den valda metoden, som i princip överensstämmer med den som har använls vid 1981 års allmänna faslighetstaxering leder säkerligen till ett genomsnittligt mera korrekt resultat än andra tänkbara metoder. Det kan dock inte uteslutas att metoden i vissa - antagligen relativt få - fall kan medföra en oriktig taxering. Det

Prop. I9S4/S5: 222 79

är inle otänkbar! aU del såviil inom eu värdeomräde som inom eli pris-biidningsomi'äde finns enklaver elier liknaiide där prisutvecklingen har varir avvikande. Det Unus inie iiikMin möjiigliel ali få sädana omsiiuidiche-tei' beaktade niir den indviducila laxeringen skall fasislällas. Detia äi' enligi karrimarräitens mening en allvarlig brisi. KammaiTätten vill därför föiorua ali den föreslagna oidningen kom!)ieilei'as med cn möjlighei ior domstol ali korrigei-a ell riktvärde. Naturiiglvis mäsie det handla om uppcnbaia fal! av felaliiigt riktvärde, i en sädan process bör riktvärdeiabellerna kunna frångås bara om den skatiskyldige kan vis;: atl de inle siii.mmer för den enklav eller liknande diu hans fasiighei är belägen. En sådan uppmjukning skulle, enligt kammarrällen, knappast innebära någon risk för au man föriorar de slora fördelar som det föreslagna sysiemel i sig synes innebära.

Länsräiien i Siockholms län flnner all förslagen i betänkandet är ägnade all älminslone minska de olägenheter som finns inbyggda i del nuvarande sysiemel. Förslagen är ocksä lekniskl genomförbara men länsrätten avslyrker ändå all förslagen genomförs i sin helhet och i elt sammanhang. Länsrätten framhäller atl beiänkandei inle diskulerar några allernaliva lösningar, all förslagen ofta inle är särskili väl motiverade, atl åtskilliga frågor alltjämt är outredda och atl förslagen följaktligen brister i fräga om analys. En samtidig omläggning av de maleriella värderingsreglerna, laxe-ringssystemet, proceduren och organisationen är en myckel omfattande reform som släller utomordentliga krav på dem som skall hanlera del nya systemet. Än värre är anser länsrätten atl förslagen avses bli genomförda under samma lidrymd dä man kan förvänla sig en mycket genomgripande förändring av systemet för den direkta inkomstbeskattningen. Etl samtidigt genomförande av de båda reformema riskerar all leda lill ell fullständigt sammanbrott. Länsrätten anser alt del i vart fall kommer att slälla omänskliga krav på skatteförvaltningen och medföra slor förvirring hos allmänheten. Vidare menar länsrätten atl del ulan vidare kan konstateras atl sådana lokala skattemyndigheter som förutsätts för ell genomförande av fastighetstaxeringskommitténs förslag inle flnns idag och inte heller lär hinna byggas upp på etl par tre års sikt.

Länsrätten i Östergötlands län anser atl ur länsrättens synvinkel synes förslagel med en mllande fastighetstaxering inte innebära någon egenflig vinning. Del finns risk för atl tvärtom totalt sett över perioden en ökad arbetsbelastning uppkommer för länsrätten och då en arbetsbelastning med mål som flll övervägande del inte förtjänar domstolsprövning därför atl de egentligen bara handlar om hur värderingsnormer skall tillämpas. Betraktat ur andra synvinklar menar länsrätten emellertid att del föreslagna sysiemel kan sägas innebära fördelar. De koslnadsmässiga fördelar som kommiitén räknal med synes dock myckel diskutabla. Länsrätten sätter ett stort frågetecken för kommitténs sätt att göra dessa beräkningar. Länsrättens slutsats blir därför atl en mllande fastighetstaxering knappast kan antas komma atl medföra någon egenllig kostnadsminskning tolall selt.

Prop. 1984/85:222 80

Mycket ivdcr i s-iillei på all en sädan laxering skulle bli dyrare iin den som nu flllämpas. .4 andra sidan menar liiiisräilen synes äiskilligi siä :;li vinna genom en rullande fasligheisiaxciing. som gi.ii'deii överlägsen den giillande ordniitcen, fntinibrallt dä man lär eu fortlöpande anpassninu tili piisnivä-förändringarns och inte den mycket ryckvisa anpassning, som nuvarande ordning medibi' ocli all även .själva arbeiei med laxerinsjen i"ördelas mc!'a jämnt över åren och görs till eti löpande arbele i slällei Ibr cu arbeie skovvis.

Länsrätten i Väsimaidands län anser all eu nytt fasiigheislaxeringssys-tem är välkoinmet under föruisättning atl dci kan förberedas och organiseras så alt det ger ett bälire taxeringsresulial. Del krävs också att lillriick liga personella resurser ställs lill förfogande. Som förslage! till fastighelstaxering har utformats slälls del slora krav pä de lokala skaltemyndighelerna, som ocksä kan räkna med nya arbelsuppifter till följd av skatleförenklingskommitléns förväntade förslag. Länsrätten sätter därför ifråga om inte lokala skattemyndighetens organisalion och struktur i skatleförvallningen borl klarläggas innan de båda förslagen sätts i sjön. Del mäsie ocksä stå klart att tillräckigl kvalificerad personal flnns all tillgå för de nya arbetsuppgiflema.

Domstolsverket anser atl elt system med rullande fastighelstaxering har belydande fördelar. Genom ell sådant system kan arbetstoppar och administrativa olägenheter som de allmänna fastigheislaxeringarna hillills har medfört undvikas i stor utsträckning. De förslag till adminsirativa, processuella och organisaloriska lösningar som kommiitén lägger fram har dock enligt domstolsverkets mening i vissa delar myckel stora brister, Förslagel till ett system med rullande fasiighetsiaxeringen kan därför genomföras bara under fömsällning alt förfarandebestämmelserna arbetas om.

Centralnämnden för fastighetsdata anser att den föreslagna ordningen med rullande taxering kan genomföras utan större konsekvenser för fastighetsdatasyslemet,

Rikskaiteverket menar all elt mllande system synes väl ägnat atl komma tillrätta med del nuvarande tunggrodda och koslsamma sysiemel för faslighetstaxering, RSV tillstyrker därför att ett mllande syslem införs i huvudsak enligt de rikflinjer som föreslås i betänkandet. RSV förutsätter därvid att skatteförvaltningen lillförs de resurser som erfordras för att effeklivl kunna fullgöra arbetet med taxeringen.

Lantbruksstyrelsen har inget att erinra mol kommitténs förslag till grundläggande utformning av en mllande fastighetstaxering med delmomenten omiaxering, omräkning och avstämning.

Skogsstyrelsen tillstyrker faslighelstaxeringskomrnitténs förslag i stort och anför all fördelarna med en successiv anpassning av taxeringsvärdena flll marknadsvärdena överväger när del gäller de synpunkter som skogsstyrelsen har att beakta. Till dessa fördelar hör jämnare arbetsbelastning i taxeringsarbetel, större möjligheter att vidmakthålla vunnen kompelens.

Prop, 1984/85:222 S!

biiure möiiigheler au fördjupa varderingsarbeiel vad gj-jller siöire enheter genom minskal arbele med de mindre iäslighelerna och minskad börda .''ör uppgiftslämnama. Till nackdelaiT.a med den föreslagna ordningen hör enligt skogsslyrelsen risken för slumpartad uppgiflsinsamling som kan bii följden av insamlingen av uppgifler vid besök på lästigheien i andra syflen iin för iäsiighctsvärdering. Vidare kan deit myckel generösa rälien lill omtaxering bli en belaslning för samhället, Reclema måsle vara sädana att onödig byråkrati ej skapas.

Lantmäleriverkel anser atl det biide för dci allmänna och för den enskilde är positivt au taxeringsvärdena konlinueriigl anpassas med hänsyn til! läsiiglieternas pris- och heskaiTenhelsföritndringar. Del föreslagna rullande fastighetstaxeringsförfarande! innebär för lanimälerivejkets del en nödvändig uljämning av arbetsuppgifterna i liden. Lantmäteriverket tillslyrker därför atl förslagel genomförs,

Slatens vallenfallsverk. Svenska Kraflverksföreningen och Svenska Elverksföreningen menar atl ell nyll sysiem med rullande faslighetstaxering enligt belänkandels förslag innebär en jämnare fördelning av arbelet och därmed en enklare och billigare administration. Förslaget har sammantaget sådana fördelar att detsamma i princip tillstyrks.

Statskontoret ansluter sig til! kommitténs uppfattning atl det är angeläget med ändring av nuvarande syslem. Kommittén har emellertid vall all lägga fram etl konkret förslag ulan all annal än antydningsvis överväga allernaliva förslag med utgångspunki i nuvarande system. Slatskonlorel anser all fler alternativ skulle ha redovisals och utvärderats innan slutlig ställning kan tas till hur ett nytt system för fastighelstaxering slulligl skall utformas. Därmed menar inte kontoret att kommitténs förslag inte är genomförbart eller att det inle innebär en förbättring av nuvarande tungrodda system med en stor tillfällig organisation i princip vart femte år. Föreliggande förslag bör kunna vara utgångspunkt för en ny modell för fastighetstaxering.

Riksrevisionsverket lillstyrker kommitténs förslag atl ersätta den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen med en åriig taxering, s.k. mllande fasflghetstaxering. Administrativa fördelar uppnår enligt RRVs bedömning genom atl laxeringsarbelel kan dels fördelas jämnare över åren, deis genomföras med en fast organisation. En mllande fastighelstaxering leder till att taxeringsvärdena ändras konlinueriigl för alt motsvara aktuella marknadsvärden. Mot bakgrund av all taxeringsvärdena används inom mänga olika områden har taxeringsvärdenas kvalitet slor betydelse. Med hänsyn till de problem som varit förknippade med 1981 års allmänna fastighetstaxering anser RRV alt gällande taxeringsvärden inle kan läggas till gmnd för en rullande fiistighelstaxering.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser atl del nu lämnade förslagel om mllande fasflghetstaxering är väl genomarbetat. Länsstyrelsen tillstyrker, all det nuvarande svårhanterliga systemet med allmänna och särskilda 6 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 82

fasiiglietslaxeringar crs.=iUs a' en i-:il!ande fasiighcisiiixering i huvudsak enligt kommitténs rikitin.ier. Vidare anser länssiyrelsen au de nu gällande laxeringsväi"dena — som siilundii i huvudsak åsatis vid allmänna faslighets-laxeringci! 1981 uppfyller de krav som bör kunna ställas pä "ingängsviir-dcn" i eil nytt syslem som bygger pä aulomalisk uppräkning av giUlande värde. Någon yilei"lit;are alimiin fastighelstaxering bor bl.a. däiior inle genoiniöi"as innan det av kommiuén föreslagna systemet genomföres.

Länsstyrelsen i Uppsala län delar koinmilléns uppfattning ati man bör söka införii etl syslem som motverkar språngvisa förändringar av taxeringsvärdena. Sysiemel bör även möjliggöra för laxeringsmyndighelerna au med bäsla möjliga informalionsunderlag och med hjälp av ADB-leknik komma fram. lill så längl möjligl likformiga taxeringsvärden. Kommiuén föreslåratl en rullande fastigheisiaxering införs. Länssiyrelsen ansluter sig i princip lill förslaget och förulsiiiler alt om delta förslag genomförs noggrann utvärdering görs av del syslem som beslutas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län delar i princip kommitténs uppfattning au tiden nu är mogen alt övergå till mllande fastighelstaxering. Ett sådant syslem skulle bl.a. innebära en fasiare och enhetligare organisation för taxering av fastighet. Vidare anför länsstyrelsen alt detta i sin lur komer all medföra en bättre taxering med en jämnare fördelning av taxeringsarbetel över åren och för fastighetsägarna innebär del föreslagna systemel atl taxeringsvärdena kontinuerligt kommer all följa prisutvecklingen på fastighetsmarknaden och att stora förändringar av taxeringsvärdena undviks. Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att 1981 års allmänna fastighetstaxering gett ett tillfredsställande resultat värdenivämässigl. Även om värdenivån är tillfredsställande förekommer del felaktigheter i taxerings-underiagel. Att genomföra en ny allmän fastighetstaxering enligt konventionell metod anse länsstyrelsen emellertid inle realistiskt och försvarbart ur kostnadssynpunkt. Troligen skulle inte heller någon avsevärd förbättring i underlaget åstadkommas. Länsstyrelsen ställer sig därför positiv flll att etl system med rullande fastighetstaxering införs men bristema i nuvarande system måste dock försi avhjälpas. Länsstyrelsen föreslår därför att övergången sker först år 1988 för all bristerna skall hinna ålgärdas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län avstyrker kommitténs förslag på de gmnder som anförts i den reservalion som avlämnats av tre av kommitténs ledamöter,

Länssiyrelsen i Kristianstads län kan inte tillstyrka det framlagda förslagel om rullande fastighetstaxering. Länsstyrelsen delar emellertid uppfattningen att det nuvarande systemel med allmän fastighetstaxering vart femte år innebär orimliga påfrestningar på skatteadministrationen. Fär atl i viss mån hindra dessa påfresiningar bör det enligt länsstyrelsens mening övervägas om inte allmän faslighetstaxering kan genomföras på annal säll, t. ex. kategorivis enligt den tidtabell som framlagts i förslagel. Länsstyrelsen fömtsätter då att värderingsmodellerna efter hand ses över i förenklande syfte.

Prop, 1984/85:222 83

Länssryrelscn i Malmöhus län är posilis' lili utredningens förslag i dess huvuddrag. Länsstyrelsen anför vidare au den nuvarande organisalionen inte tå! en ytteriigare aikmän fastighelsla>:eriRe. Er: förändi-ing måsie tiil sländ för att adminislralivt kunna klara a\' faslighelstaxeringcn i framliden. En rullande fastighe!siaxering pä dei sätl som faslichelsiaxerinttskoinmit-tén föreslagil skulle, i dess iiuvuddrag underlätta hanleringen av fastighetstaxeringen.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker ulredningens förslag om rullande fasiigheista.-iering och men-ar all förslaget är ofullsiiincigt utrett och f.n. innehåller belydande brister ocli nackdelar. Vlierligare ulredning erfordras därför. Om rullande faslighelsiaxering härvid fortfarande anses vara elt alternativ bör denna baseras pä en yUeriigare taxering enligt nuvarande modell.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län år överens med kommillén all väsentliga förändringar är nödvändiga i det nuvarande systemet för fastighelstaxering. Länsstyrelsen delar också kommitténs uppfallning alt en övergång till en rullande faslighelsiaxering är en möjlig och lämplig lösning på problem som flnns pä omrädei. Länsstyrelsen delar den uppfallning som framförs i reservalionen och de särskilda yttrandena att 1981 års värde inle Ulan vidare kan läggas tiil grund för etl nytl syslem med rullande fastighetstaxering varför länsstyrelsen anser att man först måsle se över 1981 års värden så alt grunden blir så korrekt som möjligl inför del nya systemet. Övergången flll mllande faslighetstaxering föreslås därför ske försi år 1988 sä all rättelser av felaktigheter i 1981 års värden skall hinna göras under åren 1986 - 1987. De fasiighelsägare som anser alt taxeringsvärden pä deras fastigheter har beräknals efter exempelvis en felaktig bostadsyta eller en för hög slandardpoäng beredes flllfälle atl komma in med nya deklaralioner för all få rättelse. I denna lidigarelagda omlaxe-ringsmöjlighel skall då även innefattas byggfel, radon saml fukt- och mögelskador. Eftersom del synes mesl angelägel atl rätla eventuella fel vid småhustaxeringen bör eniigl länsstyrelsen denna kategori fastighetsägare ges omtaxeringsmöjligheter redan år 1986. Rättelse av fel beiräffande övriga kategorier fasligheter bör kunna ske år 1987. Öm man gör en sådan mindre omtaxeringsomgång kan länsstyrelsen inte se att det flnns anledning atl motsätta sig en övergång till etl mllande syslem.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig i princip till kommitténs förslag och ser det som angeläget atl ell syslem med mllande fasflghetstaxering genomförs.

Länsstyrelsen i Örebro län anser atl ell syslem med mllande fastighetstaxering bör genomföras efter i huvudsak de nu föreslagna rikflinjerna. Därvid bör alla möjligheter till förenklingar och undvikande av gränsdragningsproblem beaktas. Vidare ifrågasätter länsstyrelsen starkt behovet av en lidigarelagd omlaxeringsmöjlighet för rättelser gmndade på vissa bestämda förhällanden som radonpäverkan samt fukl och mögelskador. De

Prop. 1984/85: 222 84

fal! som del kan bii friiga om all o.qitaxera a\' angivna skiil torde vara ber;rän.saae till aniaiei och loi-de inic bli fler än au de hinner behandlas inom det ordinarie omla>'eringsförfaraiidei. Enligt liinssiyrelsens uppfauning kan en lidigarelagd omtaxei-ing komma an slöra ibrbi;redeisema för öveigång till rullande laxering.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län lillslyrker i princip del förslag till mllande faslighetstaxering m.m. son> nu lagts fram i belänliandei. Vidare siiillcr sig länssiyrelsen myckel iveksam tii! en ny allmän faslighelsiaxering och anser au en sådan taxering knappasl torde ge ell sä mycket bälire fakiaunderlag atl den är moliverad. Länsstyrelsen påpekar alt 1981 års allmänna faslighelsiaxering \ar en "massvärdering" som i slor ulslräckning byggde pä fasla värderingsmodeller. All fe! därvid kan ha uppstått vid de olika värdefaktorernas bestämmande för enskilda enheler medför inte alt hela AFT-8! bör underkännas som underlag för en rullande fastighetstaxering. Eniigl länssiyrelsens beslämda uppfattning har de fel som flnns i faktaunderlaget inle medfört atl det värdemässiga resultatet i enskilda fall mer än mycket marginellt avviker från verkligheten.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län tillslyrker att del nuvarande fastig-hetsiaxeringsförfarandet ersätts med en årlig s. k. rullande fastighelstaxering i princip enligt kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Jämllands län ansluter sig i princip till förslaget som innebär en betydligt jämnare värdenivä genom det föreslagna omräknings-förfarandel än den nuvarande ordningen med aktualisering av värdenivän endasl i samband med allmänna fastighetstaxeringar. Del starkaste skälet att övergå lill etl mllande system är emellertid enligt länsstyrelsen de administrativa problem som är förknippade med alt med femårsinlervaller bygga upp en ny organisation med den omfattning fastighetstaxeringen har kommit att få. Vidare påpekar länsstyrelsen att förslaget i slora delar är atl se som ett principförslag som bygger på nuvarande regler i faslighelstaxeringslagen om fastighetsförordningen och atl kommittén inte lämnar förslag till ändringar av gällande värderingsregler utan i betänkandet endasl framlägger synpunkier och rekommendationer att beaktas i kommande översynsarbele. Gällande värderingsregler är emellertid enligt länsstyrelsen i stor utsträckning mycket oklara, varför fömtsättningarna för hela förslaget måste anses osäkra. Såväl taxeringsförfarandel som uppbyggnaden av organisalionen och kostnaderna härför är i så hög grad beroende av de värderingstekniska frågoma att länsstyrelsen fömtsätter atl dessa frågor omedelbart utreds vidare. Innan ell nytt system las i bruk måste eniigl länsstyrelsens mening nya och ändamålsenliga värderingsregler föreligga.

Länsstyrelsen i Västerbottens tån anser att innan övergång sker till mllande faslighetstaxering bör utredas om vid allmän faslighelsiaxering 1981 beslutade värden tillförlitligen kan läggas till grund för föreslagen ny teknik.

JO tycker att den filosofi som kommitténs förslag bygger på är riktig och

Prop. 1984/85: 222 85

fiTiinhäller atl ur de enskildas synpunkter det är angelägel ati även sådana komponenier som \'ärderingsmeioderna i vid mening noga övervägs i en sani!;id lösning ocli all låsningar vid i förväg uppställda föreskrifier undviks.

Kungl. Bankinspektionen anser alt den frän sina ulgångspunkler kan tilisivrka en övergång lill en mllande fastighelstaxering. Vidare menar inspeklionen au dei inte ankommer på den au granska förslage! i detalj men vil! som sitl huvudiniryck redovisa au ibrslagen är vä! avvägda och ägnade all höja kvaliteten på värderingen.

Kungi. Tekniska högskolan anser del märkiigl all kommittén inte på någol hål! i del rätt omfattande betänkandet anlyil den för fastighetsägarna, särskilt villaiigarna, mest pålagliga effekten av förslagel, nämligen den skaiieskäipning som uppkommer genom del föreslagna systemel. Skalteskärpningen kan, menar högskolan, förhindras genom successiva förändringar i annan lagstiftning. Incitament för sådan ändring blir dock hell naturligt mindre eniigl del föreslagna sysiemel eflersom "chockeffek-len" mildras genom ulportioncringen av taxeringsvärdehöjningarna. Institutionen känner sig inle ha anledning atl ta ställning lill det rimliga i en skatieskärpning för villaägarna men i den poliliska bedömningen av del föreliggande förslaget bör däremoi dessa skatteeffekter beaktas.

Bostadsstyrdsen flilstyrker i princip kommitténs förslag om en övergång till ell syslem med ruliande fastighetstaxering. De i sysiemel ingående momenten omiaxering. omräkning och avslämning innebär eniigl styrelsens mening all väsenlliga brisier i nuvarande syslem undanröjs. Vidare anför slyrelsen alt även om den är för elt genomförande av kommitténs förslag i princip kvarstår frågan om materialet frän 1981 års allmänna fastighelstaxering är lillräckligt tillförlitligt för atl direkl kunna användas som underlag vid övergången till ett nytt system. Bostadsstyrelsen anser del angelägel alt ytterligare överväga frågan om behovel av omiaxering -hell eller på vissa särskilt angivna grunder - före övergången flll elt nylt system. Inle minst av rällssäkerhelsskäl men även med hänsyn till de skattskyldigas tilltro och accepterande av det nya systemet torde della vara av väsentlig belydelse.

Slatens inslilul för byggnadsforskning släller sig iveksaml till ätt förlänga intervallet mellan individuella taxeringar till åtta år i enlighet med kommitténs förslag om avslämning. Den tidrymd som förflyter mellan individuell prövning av fastighetens taxeringsvärden bör enligt institutets uppfallning ej överstiga sex år. Vad beträffar behovet av fortlöpande justeringar mellan två taxeringar kan de syflen som därmed åsyftas enligt institutet uppnås med flexibla procenttal för schablonintäkten medan själva taxeringsvärdena ligger fast. De nackdelar som kan anses förenliga, främst ur fastighetsägarnas synvinkel, med förändringar av laxeringsvärdena utan individuell prövning, skulle därvid elimineras. Det är institutets uppfattning atl en ordning med flexibla procenttal för schablonintäkt av faslighel bör prövas.

Prop. 1984/85:222 86

Planverkei som begränsa! sill yttrande tiii ;;u a\'se vissa frägor som rör verkets ansvarsomriinen, d','s plan och bygglagsiifiningcn anför atl den n\'a plan- ocii bygglagen som väntas Uiida i kraft den 1 januari 1986, kommei' att medförp. mänga nyheter som lorde inverka p;°i faslichetsvärdena lill följd av förändringar i rätten .tU utnyttja marken. Dessa väidei-örändrade iäkiorei' kommer enligi plauverkeis mening alt påverka fastighetsvärdena både i höjande och sänkande riklning i betydligt mera frekvenl omfallning än f.n. och gör det angeläget med en rulkmde laxering som snabbi kan regislrera sådana värdeförändringar.

Domänverket tillstyrker alt fasligheisiaxeringskommilténs förslag all en mllande fastighetstaxering införs.

Länssryrdsen i Gävleborgs län lillslyrker kommilléns förslag och menar att ett system med mllande faslighelsiaxering skulle undanröja m.änga av de adminisiraliva olägenhelema med ojämn arbelsbelaslning. Del skulle vidare möjliggöra en från allmän synpunkt önskvärd succesiv anpassning av taxeringsvärdena lill förändringarna i beskaffenhel och marknadsprisnivå.

Länsstyrelsen i Norrbotiens län tillslyrker i stort kommitténs förslag och menar atl förslaget til! rullande fastighetstaxering bör medföra en jämnare arbetsbelastning vid faslighetstaxeringarna liksom en bättre efteklivitet och kvalitet på arbetet samt ocksä en jämnare och bättre anpassning av taxeringsvärdena till prisnivån på fastigheter.

Stockholms kommun anseratt det finns fördelar med mllande fastighetstaxering i jämförelse med nuvarande system men menar atl de oklarheter om förslagets kostnadsmässiga konsekvenser för kommunema liksom effekten av etl försämrat lekmannainflytande bör utredas innan slulUg ställning kan las till förslaget. Vidare understryks nödvändigheten av atl kommunerna kompenseras för de merkostnader de åsamkas med ett eventuellt införande av mllande fastighetstaxering.

Nyköpings kommun lillstyrker i princip kommitténs förslag och framhåller all en ny allmän fastighetstaxering för småhus bör verkställas för att erhålla säkrare framtida taxeringsvärden innan den rullande taxeringen sätts i gång.

Umeå kommun tillstyrker en övergång flll mllande fastighelstaxering i huvudsak enligt utredningens förslag. Dock menar kommunen att en avstämning av samfliga fasflgheter måste ske innan systemet med omräkning kan införas.

Sveriges Fastighetsmäklarsamfund anser att en noggrann ulredning om AFT 8l:s effekter bör ske innan ett nytt syslem tas i bruk så att man kan förvissa sig om att felaktigheter i det gamla systemet inte upprepas eller automatiskt överförs flll det nya systemet.

SACOISR anser att den modell till ett system med mllande fasflghetstaxering som kommittén föreslår synes vara väl avvägd och bör i huvudsak

Prop. 1984,/85: 222 87

kunna godlas. EU sädanl sysiem som medför ali arbeisuppgirieriui st. lanöl möjlig; blir jämt fördelade över ä;en äi' au föredra.

l~öreuingcn Auktoriserade Revisorer FaR delar konimiitens principiella utgångspunkter Ibr fT>rslagei. ait fasiicheisiaxciing \'ari fei'nie är ger upphov till sävii! adminisiraliva probiein som vissa oöuskade effekler rent värderingstekniskl. Eu syslem med rullande faslighelsia.';ering är däiför alt föredra. F.'\R har därför intet att erinra moi att eti sysiem med rullande fastighetsiaxei'ing införs i enlighei med de rikllinjer som har uppdracils i fasiighelsia.ieringskonimilléns siutbeiänkaiide, FAR finner däremoi au de ekonomiska effekterna för faslighelsägania av fasiicheislaxeringskoinmil-léns förslag är dåligt belysta i beiänkandei. Innan förslagel genomförs bör inkomsi- och förmögenhelsefi-ekterna bälire utredas och anpassning av garantibeskallning, schablonbeskattning och förniögenhelsbeskallning övervägas.

Föreningen Sveriges Fögderiijänslemän anser all den modell lill ell syslem med mllande faslighelsiaxering som kommillén föreslår synes vara väl avvägt och bör i huvudsak kunna godlas, Etl sådanl system; som medför all arbelsuppgifterna sä långl möjligt blir jäml fördelade över åren äi' all föredra,

HSB:s Riksförbund tillslyrker att del nuvarande faslighetstaxeringssystemet ersätls av en mllande årlig fastighetstaxering. Del föreslagna systemet är inle hell utan invändningar men sammanlaget förefaller dessa eniigl HSB inle vara större än nackdelarna i det nuvarande systemet.

Konungariket Sveriges Sladshypolekskassa framhåller från de synpunkter kassaslyrelsen har all företräda - all del är väslenlligt att reglerna om fastighetstaxeringen ulformas så all lillfälliga förändringar i faslighets-värdena inte tillåts slå igenom i taxeringsvärdena, Stadshypoleksinsfltu-tionens verksamhet som långfristig långivare bygger på en framåtsyftande krediibedömnng varför det är viktigt alt fakiorer av kortvarig karaktär inte blir värdepåverkande,

LO tillslyrker förslaget atl övergå till en rullande fastighetstaxering och hänvisar till de sakskäl som anges i betänkandet.

Landstingsförbundet tillslyrker den allmänna inrikiningen i fasligheisiaxeringskommilténs förslag om rullande fastighetstaxering m, m, Förbundel anser att uppkomna behov av alt justera taxeringsvärden med hänsyn till mögelskador eller radonhalt behandlas innan ell system med rullande fastighetstaxering införs. Överhuvudtaget kan ingångsvärdena i taxeringen behöva prövas särskilt för att skall vara tillförlitliga och rättvisande,

LRF anser inte att de framlagda förslagen kan läggas flll gmnd för lagstiftning, LRF menar att de gällande taxeringsvärdena är alllför brislfälliga för alt kunna utgöra underlag för etl syslem med mllande fastighetstaxering - bl, a, varierar i många fall åkervärdena och skogsbmksvärdena starkt mellan likvärdiga jordbmksfastigheler. Den av riksdagen begärda översynsutredningen av faslighelstaxeringen måste enligt LRF komma till

Prop. 1984/85:222 SF;

slånd, varvid också förulsäunin.!;;irna för en övei'giing till avkasiningsvär-dering av jordbruksfastighet skal! prövas. Samma uiredninc bör dessulom fömisältningslösi överväga fasligheistaxeringeiis framtida belydelse inom skiiueområdel. f-örsi därefier anser LRF det möjligi all la slållning lill nägon form av ruliande faslighelsiaxering.

Satnfundei jar fastighetsvärdering förordar all en rullande faslighets-laxeiing införes. Samfundci fäster slor vikt vic den kvaliietshöjnim; av åsatta väi-defakioi'er och taxeringsvärden som en rullande faslighelsiaxering ger möjlighel till. Genom au iaslignetslaxerinaen hell inordnas i den ordinarie skatleadminisirationcn och tjäiisiemannagranskning införs anser samfundel all taxeringarna blir mer enhefliga. En sådan kvalileishöjning är av värde för samtliga de områden inom vilka laxeringsvärdena kommer till användning.

Svensk Induslriförening avslyrker del framlagda förslagel och anför all dä någon åtgärd imnu inte vidtagils från regeringens sida med anledning av riksdagens beslul om en förutsättningslös översyn av fastighetstaxeringen flamstår del enligt föreningens mening som orimligl alt lägga fram etl förslag till ett nytt förfarande för fastighetstaxeringen med ulgångspunkl i 1981 års allmänna faslighetstaxering. Föreningen delar dock kommitténs uppfattning alt en fastighetstaxering bör utformas så att den värdemässigt ger en succesiv och smidig anpassning av fastigheternas taxering efter förändring av deras beskaffenhel och marknadsvärde. Föreningen släller sig därför i och för sig posiflv till någon form av mllande fasflghetstaxering.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har förståelse för atl en jämnare fördelning över tiden av fastighetstaxeringsarbe-tel skapar bäitre förutsättningar än hittills atl inordna detla i den ordinarie taxeringsorganisationen. Eftersom en sådan ordning ime heller bör medföra några större komplikationer för de skattskyldiga har de ingenting atl erinra mot atl en tidsmässig omfördelning av fastighetstaxeringen genomförs. Kommitténs förslag till omräkningsförfarande avsiyrks dock. 1 stället förordas ett system som endasl innefattar avsiämnng och omiaxering. Inom ett sådant sytstem kan avstämningsperioden göras kortare än kommittén förslagit, genom alt fastighetsbeståndet delas in i tre gmpper och avstämning för varje gmpp görs vart sjätte år.

Svenska Byggnadsentrepenörföreningen anser att kommitténs förslag inte bör läggas flll gmnd för en ändring av fastighetstaxeringslagen. SBEF anför vidare att det borde vara en väsentlig uppgifl att så långt möjligt göra fastighetstaxeringen mindre komplicerad, så atl också den enskilde fastighetsägaren kan ha åtminslone en rimlig möjlighet att sätta sig in i regelsystemet. Detta i synnerhet som fastighetstaxeringen är av avgörande betydelse för fastighetsägarens beskattning i skilda hänseenden. En allvarlig brist i kommitténs utredning är, eniigl SBEF, att effekterna av en mllande fastighetstaxering på beskaltningen på olika områden inte alls varit föremål för utredning.

.Förciagarförbundet livstyrkei' lasiigheisiaxeringskommitléus ;"6rs!ag octi [bi'eslår i slället au i-egeri-igeii lilisiiuer en ulredning med uppgift all i.iiredr-; frågan cm eit fasliglieisiaxeringssysiciii som bygger pä "auTom.alisk ?;jä'viaxeritit:" diir iäslighelerna laxeras endasl vid nybyggnad, överlä-ieiser ge.riom köp. gpj.ndförbäa.riricar samt vid nybeiäning utöver gällande iaxeriiigsväi'de ined fasligheler sy;;; sälverhei. Som ingäugsvä.-de pä redan e.\!Sterande fasiiglieier kan dat;en.s iaxeringsvärde anviindas.

Svenska Försäkringsbolags Riksjnrinuid anser atl del system för fastig-lieislaxering som gälier sedan !98; liar i sior; sett fungerat lillfredssiållande. Riksförbundel är positivi till all deua syslem ulvecklas liil en rullande faslighelslaAering som nu föreshls. Ivien riksförbui'idet menai' alt de; är elt oavvisiigl krav ali effekterna av en rullande fastighelstaxering på fiera vikliga områden, främsl beskaliniug, belyses innan .rullande taxering in-fiires. Fasligheisiaxeringskomm.iuén har ej haft eli sådant uppdrag men det är vikligl alt sädana överväganden sker innan del faslsläs vilka krav som skall slällas på fasiigheisiaxeringen och de därvid framkommande laxeiingsvärdena.

Svenska kommunförbundet anser all del finns fördelar med mllande fastighelstaxering i jämförelse med nuvarande system. Svenska Revisorsamfundel inslämmer i ulredningens uppfattning alt rullande fastighetstaxering är att föredraga framför nuvarande system.

Svenska Rikshyggen tillstyrker alt kommitténs förslag läggs lill gmnd för lagsliftning.

Svenska sparbanksföreningen framhåller atl förslagel medför, om det införs, skattehöjningar. Kommiitén har inle gått igenom i vilka hänseenden taxeringsvärdet har betydelse i skatlesyslemei och samiidigi sökl bedöma vilken verkan en årlig höjning av taxeringsvärdet skulle få. Även om delta inte legat inom ramen för utredningens direktiv anser föreningen all en sådan undersökning och bedömning bör göras innan slalsmakterna lar sluflig ställning till frågan om. mllande fastighelstaxering. Vidare anför föreningen att den i princip lillslyrkl skalteförenklingskommitténs förslag och införs della saknas möjlighel alt inom den närmasle framtiden ta itu med den mllande fastighetstaxeringen. Härigenom erhålls rådrum för den allsidiga och förutsättningslösa översyn av fastighetstaxeringen som riksdagen uttalade sig för 1982. Vid denna översyn,bör frågan om rullande faslighetstaxering göras till föremål för yueriigare utredning.

Sveriges Advokatsamfund lillslyrker införandet av del nya systemet redan nu, främsl med hänsyn till de fördelar mllande laxering kan beräknas få i adminislralivt hänseende.

Sveriges Allmänna Hypoieksbank avslyrker alt nu föreliggande förslag om rullande faslighetstaxering ulan omarbetning läggs till gmnd för ny lagstifining. Banken menar all fastighetstaxeringens betydelse utanför beskallningens och det offentligas övriga användningsområden berörs myckel kortfattat i betänkandet och borde ha utvecklats ytteriigare.

Prop. 1984,'85: 222 90

Sveriges .Allmännytiiga Bosiaä.sförctag tillstyrker föislagei med f;n rullande ärlig faslighelsiaxering.

Sveriges Bosiadsräitsföreniii.gars Centraiorganisation tillstvrker i princip kommilléns förslag under IbrulsiiUning aii skaiiesatserna justeras så all övergången iil! el! nyu iaxcriugssysiem i sig inte kom.mer ali innebära någon skatiesk-iirpriing, vid er. frirviiuiaQ infiauonsnivå,

Sveriges Fastighetsägareförbund avslyrker fö; -lagei med särskild hänvisning lil! de brisier som flnns i försiagen om indexomräkning. Förbundel tillstyrker dock den del av förslaget som avser regler för omiaxering. Vidare anför förbundel alt riksdagen har beslulal alt bestämmelserna för fastighetstaxeringen skall bli föremål för en allsidig och förutsättningslös översyn från såviil malsriell som formell utgångspunkt. Kommitténs förslag kan då eniigl förbundet ingå som en del i denna översyn.

SHiO-FarnilJeförctagen som begränsat sitl yttrande lill all endasl avse reglerna för omräkning avsiyrke.' kommilléns förslag till omräkningsförfarande.

Sveriges Jordägareförbund avstyrker alt faslighelsiaxeringskommiliéns betänkande lägges till gmnd för lagstiftning om mllande fastighetstaxering och anser atl först måste fasiighetsiaxeringen i sin helhel bli föremål för en allsidig och förulsätlningslös ulredning och omprövning.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund anser alt en förändrad fastighetstaxering är angelägen och att en mllande taxering är en riktig lösning. Förbundet menar att innan deflnitiv ställning lill förslagel kan las mäsie problemen med att fä rättvisande taxeringsvärden som gmnd vid startandet av det nya systemet samt hur schablonbeskattningen på villor skall ske vid successiv höjning av laxeringsvärdena utan atl skattehöjning sker lösas.

Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund anser att en mllande årlig faslighetstaxering medför en automalisk skattehöjning utan politiska beslul vilket försämrar småhusägarens möjlighel atl överblicka sin framtida ekonomi. Vidare anser förbundet det fel all enbari söka förändra taxeringssysle-met ulan att ens redovisa vilken inverkan taxeringsvärdets storiek avses få på skattens storlek.

Sveriges Villaägareförbund vill i och för sig inle motsätta sig tanken pä ett system med mllande fastighetstaxering. En absolut fömtsättning är dock att de olika delmoment som avses ingå i systemet utformas så atl småhusägama får möjlighet till inflytande.

Taxeringsnämndsordjörandenas Riksförbund år positivt lill ett system med rullande fastighetstaxering,

TCO instämmer helt i den principiella inriktningen av förslaget, dvs. en övergäng till en mllande och mer lättadministrerad fastighetstaxering.

Trädgårdsnäringens Riksförbund kan inte tillstyrka införandet av rullande fastighetstaxering på basis av fastighetstaxeringskommitténs nuvarande förslag. Vidare anser förbundet det vara etl allvarligt fel i kommit-

Prop. 1984./Sr:: 222 91

léns förslag all den omräkning sorn fViresläs ske av tiixeringsvärdeiia med index skall besluias a\' regeringen ulan aU liksdag eliei ;ind;'a organ fär iunytande. Princii)ie!li iir detla ell beslii! o.ti beskattning soir. bör iäiias av riksdiigen.

Kammarkollegiei har ingeiuinn au inviinua moi atl ett system med rullande faslighelsiaxering infors efter del mönstci', som anges i beiänkandei. Kollegiet anser emelleriid ali en allinän laxering eller avslämning av hela fasrighelsbeståndet bör företas som inledning till det nya sysiem.et.

Fögdericiicfsförcningen anser all en rullande faslighelsiaxering på säll kommittén föreslagil är atl föredra och menar atl inlörandei av ett sädanl system är ytterst angelägel. Föreningen motsätter sig besläml all en ny alimim faslighelsiaxering genomförs.

3 Ikraftträdande

Kommitténs förslag innebär att det mllande sysiemel skall beslå av de tre komponenterna omiaxering. omräkning och avslämning saml all den rullande taxeringen skall börja 1987. Förslaget att övergången skall ske vid

1987 års taxering sammanhänger bl.a, med riksdagens beslut atl nästa
allmänna faslighetstaxering skall ske della år. För all den rullande taxe
ringen skall kunna starta 1987 krävs att beslut lämnas under hösten 1984 sä
atl de myndigheter som skall förbereda den mllande taxeringen i lid skall
kunna klara av sitl förberedelsearbete samt alt starten för den mllande
taxeringen inte inträffar samtidigt med stora förändringar inom andra delar
av laxeringen.

Remissinslanserna förordar överlag atl del mllande sysiemel skall börja försi 1988.

5 V anför:

Tidpunkten för nästa allmänna fastighetstaxering har framflyttats lill

1988 (SFS 1984:362). Ett system med rullande fastighelstaxering torde inle
kunna las i drifl före detta år. Förberedelsetiden hos säväl RSV, LMV som
övriga berörda myndigheler blir otillräcklig om sysiemel skulle införas
redan 1987, som kommittén föreslår i försia hand. De lidsplaner för förbe
redelsearbetet som intagits i betänkandet ger belägg för delta.

Förslaget innebär omfattande ändringar i ADB-syslemel för fastighetstaxering, och modifTieringarna i detta skulle i tiden sammanfalla med det systemarbete om föranleds av andra stora reformer inom skattesystemet. RSV förutsätter därför att 1988 blir del försia år som rullande fasflghets taxering skall tillämpas.

Länsrätten i Västmanlands län anför:

Länsrätten flilstyrker det framlagda förslaget, dock méd de huvudsakliga ändringama atl förfarandel bör inledas med en avstämning av småhus-

Pf-ap. I984,.'8S:222 92

fasiigtieier. all sysiemel bör lilläm.pas försi ftim åi i988. ;iu eu siii'ski!d inslåns ime biir inriillas i~!ch oesvitrsskrivelser lili liu-iSräUen inic skall ges in iiii lok;;!f: sliaUeniyndigiieteii litaii till rätten.

Länssty!:;hc!i i Göieho.rs och Bohus lär, iinibr;

Li\U';s;y:'eisen föresiäi diirför ;ill övercångeii til! en niilande fastighels-taxciäns: sker försi är i'.'88 ior au rättelser av felakligheier i \'t?,l ärs viii'dcn skali hinna göras under ärcri 1986—l9o7. De fasligheisägare som anser all laxerings-.Trden pä de.''af fastigiieter liar ber.Hknats efler exempelvis en felaktig bostadsyta eller eu for hög slandardpoäng, beredes lilliälle au komina in med nya deklarationer för aii få rättelse, i licuna lidigarelagda omiaxeriiigs.möjiighe: skall då även innefaiias byggfel, radon sami fukl-och mögeisk.tdor. Eftersom det synes mesl angeliiget att rälla evenluella fe! vid småhustaxeringen bör denna kalegori fasiighelsägare ges omiaxe-ringsmöjliglieicr redan 1986, Rättelse av fei beträffande övriga kaiegorier fasiighei er bör kunna ske 1987, Genom dessa ålgärder bör taxeringsvärdetta bli mera rättvisa och likformiga och mera lämpade för omräkningsför-farandel i del rullande sysiemel.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Eniigl kommilléns förslag avses en rullande fastighetstaxering börja är 1987, Länsstyrelsen anser moi bakgrund av erforderiigl "lorenklingsar-beie", orangisations- och lagstiftningsarbete samt förberedelsearbete atl del inle är realistiskt atl påbörja en rullande faslighelsiaxering förrän fldigast år 1988, Tidsschemat i övrigl för del rullande systemet föiskjuts därmed I år framål. Länsstyrelsen gmndar sin uppfattning på erfarenheter från RS-reformens införande och 1981 år allmänna fasflghetstaxering då organisalions- och lagsliflningsarbetel m, m. bedrevs parallellt med förberedelsearbelet. Detta innebar avsevärda administrativa problem som kom atl påverka hela skatleadministralionen på ett oacceptabelt negativt säll.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Beslul :ill genomföra den rullande fastighetstaxeringen kommer knappast att kunna fattas under hösten 1984, i vart fall inle tillräckligt lidigt för atl förberedelsearbetet skall kunna sällas igång detta år. Med hänsyn härtill och då det dessulom flnns risk för att reformens genomförande tidsmässigt kan kollidera med en reform om förenklad självdeklaration är del länsstyrelsens mening att övergången flll rullande fastighelstaxering bör ske år 1988 med en förberedande omtaxeringsomgång år 1987. Del blir då också mer tid för utvecklingsarbete och andra förberedelser för genomförandet, och tidigare erfarenheter av reformer av fastighetstaxeringen visar att förberedelserna kräver lång tid.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför:

Vad angår tidpunkten för övergång lill etl rullande syslem ansluter sig länsstyrelsen till kommitténs uppfattning all övergången bör ske så fort som möjligt och redan från början omfatta samtliga momenl eniigl förslaget. Länsstyrelsen vill dock understryka den uppfattning som kommittén också framfört atl en övergång till mllande fastighetstaxering inle bör ske

Prop. !984,'85:.222 93

sä au den sammanfaller n"ied exempelvis genomförandet av den förenkk-ide löiilagarbeskatlninaen.

Li:!issr\'rdsen i Öt-thro lön. anför;

fvommiiténs förslag innebär au den rullande fasiighetsiaxeringen skall börja 1987. Enligi lagen om. lid för allmän faslighelsiaxering (SFS !984:362) har nästa allmänna faslighelsiaxering uppskjulils lil! l9oS. Ell syslem. med rullande fastighetstaxering torde ej heller kunna tas i drift före deltii är. Föreberedelseliden hos säväl iänsslyielsen som hos lokal skattemyndighet och övriga berörda myndig.heler blir olillräcklig om sysiemel skulle införas redan 1987, De tidsplaner fbr fbrberedelscarbeiet som intagits i betänkandet ger belägg för dctla. Länsstyrelsen fömtsätter därt"ör atl 1988 blir del försia år som ruliande faslighelsiaxering skall lillämpas och att tidsschemat i övrigl för del rullande sysiemel förskjuis etl är framål.

Kommittén har övervägl en etl är lidigarelagd omlaxeringsmöjlighel för rättelser gmndade pä vissa bestämda förhällanden som radonpäverkan samt fukl- och mögelskador. Det kan siarki ifrågasättas om det finns behov av sådana övergångsbestämmelser. De fall som del kan bli fråga om att omtaxera av angivna skäl lorde vara begränsade lil! antalet. Del lorde inte bli fler fall än atl de hinner behandlas inom del ordinarie omlaxeringsför-farandet. Omfattande mögelskador på fasligheler torde som regel medföra all de är så förstörda, alt de redan nu kan bli föremål för nylaxering. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan en lidigarelagd omtaxering komma all slöra förberedelsena för övergång lill mllande laxering.

Fögderichefsföreningen anför:

Kommittén har föreslagit atl den rullande fastighetstaxeringen skall påbörjas 1987 med en eventuell lidigarelagd omtaxeringsomgång avseende rättelser gmndade pä vissa beslämda förhållanden som radonpäverkan samt fukt- och mögelskador redan 1986. Föreningen ifrågasäller om inle startiidpunkien är alll för optimistisk. Elt rullande syslem fömtsätter etl inlrimmal och fungerande ADB-slöd. Erfarenheterna frän tidigare laxeringar visar att det tar lid atl få nya dalasystem att fungera. För atl tidan för utvecklingsarbete och andra förberedelser för genomförandel inle skall bli för kosl vill föreningen förorda all den mllande laxeringen påbörjas först 1988 och atl tidsschemat i övrigl för del rullande systemel förskjuts ell år framål.

TOR anför;

1 fråga om tidpunkten för reformens genomförande vill TOR framhålla att genomförandel inte får ske samiidigi som någon annan genomgripande reform. Således bör inte skatteförenklingskommilténs förslag SOU 1984:21) Förenklad självdeklaration införas samtidigt. En annan omständighet som är avgörande för tidpunkten för genomförandet är att ADB-systemet kommer att fungera samt att lillräckliga resurser slälls till förfogande härför och till övrig verksamhet. Vidare måste tillräcklig tid ges för förberedelsearbetet så all inte samma lidspress uppkommer som vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

Prop. 1984/85:222 94

Statens VmtcnfoUsvcrk ocli Svenska Kraflvcrk.sförcninser, anför;

Sammanfaiiriiiigsvis konsiaieras all eii införande av den rullande fasiighetsiaxeringen med et! mindre omiaxeriiigsomgäng dessibiiiinan medi-or förbällringar ocli förenklingar ur krafiindusirius synpunki under förulsäii-ninc all loieskrifierna och anvisningarna fåi' en godtagbar utformning. De ändringar som kiiivs for laxeringsiyfaeiet med vallen- och viirmekriifiau-läggningar är dock sä onifaliande alt en första avst.Tmning 1987 inle är realistisk. Dessa anläggningar bör i siiillei hänföras tiil en senare avsiiim-iiingsgrupp. J-örsiaget tiil mllande faslighelsiaxering bör genomforas med beaklande av ovan anfiirda synpunkier, däribland en lill sex är förkortad o;Ti!oppslid för avslämning utan omräkning mellanliggande år.

Sparbank.sföreningcn a nför;

Föreningen har i princip lillslyrkl skaileförenklingskommiiiéns förslag. Införs detta saknar statsmakterna möjlighel att inom den närmaste framtiden ta itu med den rullande faslighelstaxeringen, Hä.rigenom erhålls rådrum för den allsidiga och fömtsätlningslösa översyn av faslighelstaxeringen som riksdagen uttalade sig för 1982. Vid denna översyn bör frågan om rullande faslighetstaxering göras lil föremål för yllerligare utredning.

SACOISR anför;

Kommittén har föreslagit att den mllande fastighetstaxeringen införs fullt ut 1987 förutsaii atl besked om införandet kan lämnas i lid och alt skatteförvaltningen inte blir hårl belastad av andra reformer inom beskatiningsområdet vid denna tid. Arbetssituationen hos LSM har sedan flera år tillbaka präglals av ständiga förändringar och reformer både vad gäller organisation och arbetsuppgifier. Någon avmattning är knappasl att förvänta under de närmaste åren. Införandet av rullande fastighetstaxering med tillskott av erforderligt antal handläggare på varje LSM torde inle innebära några större påfrestningar för organisationen i övrigt. För LSM;s del är därför genomförandet av andra reformer knappasl nägol skäl för att skjuta upp starten av den rullande fastighetstaxeringen. Som anförs längre fram i detla yttrande bör möjligen övervägas ett successivt införande. Däremot är det väsentligt att resurser flnns på cenlral nivå för syslemutveckling, programmering m, m,, så atl inte samma situation uppkommer som vid AFT 81,

4 Faktaunderiag och faktainsamling 4.1 Allmänt

Det stora flertalet remissinslanser framhåller viklen av en hög kvalitet på de uppgifter som ligger till grund för fastighetstaxering. Det råder dock delade meningar bland remissinstanserna hur uppgiflerna skall samlas in och i vilken utsträckning uppgifler frän olika myndigheter skall ligga till gmnd för fastighetstaxeringen.

Domstolsverket ser positivt på förslaget att ansvarei för faktaunderiag och faktainsamling i ökad utsträckning skall överföras till berörda myndig-

Prop. 1984/85:222 95

heter. Det i'ir särkskili lillfredssiiilliinde om iäklaunderiagei pä sä säu kan förbiiliras och fasiiglielsiigai'ens uppgifisskyldigiie! i deklaration begränsas. En viss risk för iniegriletsliriirikningar kan föreligga genom at! uppgifier samias in på tiiika sålt. DomstDls\'erket anser emellertid atl uired-uingeiis förslag kan godlas,

Karnniarräncn i Göieb

1 etl inte obelydligl anial iäsiighelsuixeringsmäl har kammaiTätten kunnal konslalera au underkigei för taxei"ingen varit brislfälligl. Uppgifterna i deklarationen har inic varil kompletta, Uppgiflerna har varil molslridiga och ibland uppenbai'i felaktiga. Detta har medförl all fastighelema blivii feliaxerade. KammaniiUen har lagl ned myckel arbele på all fä taxerings-underlaget kompleiteral. Troligen flnns det ett visst motstånd mol beslämmelser som ger myndighet rän au besiktiga en fastighet för att fä ell korrekt underlag för taxeringen. Som nämnls har kammarrällen ofta skaffat in kompletlerande uppgifler i fasiighelsiaxeringsmälen. Kammarrätten har dä, för del mesta per lelefon, kontaktat fastighetsägaren och försökl reda ul oklarheterna i målet. Inle sällan hardel kommii fram att faslighets-ägaren inle förställ frågoma i deklaralionen och därför besvaral dem felakflgt. Fastighetsägaren har tacksamt tagil emoi den informalion som han fått och munlligen förklarai sig och slälll frägor. Dessa upplysningar har dokumenterats, ofta genom en ny skrivelse från fastighetsägaren. Såvitt kammarrällen kan bedöma, har fastighetsägarna i de flesta fall varil myckel positivi inställda lill domstolens försök alt skaffa in korrekta uppgifler. Samma gensvar har kammarrätten fått när kammarrätien hållit syn. Detla gäller även de fall då fastighetsägaren inte begärt syn. Kammarrättens erfarenhet ger stöd för atl anta att en faaktainsamling genom besök pä fastigheten kommer att godtas av fastighetsägaren, om han får informalion om syftet med besöket. En sådan information torde vara en nödvändig förutsättning för atl tillstånd till besiktningen skall erhållas,

Slatskonlorel anser det tveksamt ur rättsäkerhelssynpunkt med s.k. slutna syslem dvs. syslem där uppgiflsinsamling sker över huvudet på individen. Sådana syslem förutsälter atl höga kvalitelskrav ställs på insamlad och lagrad informalion. Del gäller således även här atl mycket höga kvalitelskrav måste ställas på informaflon från uppgiftslämnarna. Kommittén har dock inte närmare analyserat denna aspekl. Vi nolerar dock all kommillén avsell alt inhämtade uppgifler skall kommuniceras med fastighetsägaren innan de registreras.

Tekniska högskolan anför:

Kommittén framhåller med rätta den avgörande betydelse som ett riktigt dalaunderlag har för taxeringens resullal. Man påtalar att brister föreligger i de uppgifter som fastighetsägarna eniigl nuvarande ordning har atl lämna och som i stor utsträckning läggs till gmnd för taxeringen. Därav dras slutsatsen att uppgiftsinsamligen bör ske på annat sätt. Olika myndigheter - kommun, fastighetsbildningsmyndighet, lantbruksnämnd, skogsvårdsstyrelse m, fl, - skall åläggas atl kontinuerligt rapportera uppgifter som de

Prop. 1984./85:222 96

gesion:. olika former av myndighelsulövning förfogar över. Della skulle eniigl kommiuén säkerställa en god kvalitet i laxeringsunderiagel.

i ansiiuning lil! ftågan om uppgiflsinsamling och kvaiiiei för laxeringsun-derlagei vill insiiiuiionen iumiit; ftiljande synpunkter.

(i) Ingen närmare analys hiir redovisals om vilka uppgifler som är relevanta för taxeringen. Uppgifterna skall ligga iill grund för främs; åsäl-laride av taxeringsvärde, som i sin iur skail slä \ beslämd lelaiion lill fasiighetciis marknads viirde. Del väsentliga kravet pA underlagsmaterial är därtbr all de! avser dala som liar betydelse för prisbildningen. En dei av de uppgifier som föreslås bli inrappo.nerade från myndigheler synes !ia begränsad betydelse föi' prisbildningen och därför vara av mindre inliessc ur taxei'ingssynpuukl.

(2) Vid sidan av uppgifternas relevans är dei'as kvalilel (dvs. överensstämmelse med fakiiska förhållanden) av vikt. Kommillén ulgår frän all kvalitén ökar genom myndigheisrapporieringen. Mol bakgrund av ert"aren-lieler i liknande sammanhang kan delta ifrågasättas. Kommittén anger själv all den rapporiskyldighet som redan i dag föreligger frän kommuner har fullgjorts pä elt brislfälligl säll. Del är ocksä känl all lanibmksnämn-dernas rapportering till grund för del komplellerade lagfartsbandei fungerat mindre bra. En annan väg som borde ha prövals i syfle att förbättra underlagets kvalitet är att ge fastighetsägarna klarare och förståeliga anvisningar för deklarationsblanketternas ifyllande.

(3) Myndighetsrapporteringen skall genomgående avse fastigheter som m.yndigheterna successivi kommii i beröring med, vilkel lorde uppgå lill högsl ca 100000 per år. Frågan om insamling av underlag för återstående minsl 2 miljoner fastigheter synes inte ha berörts i betänkandet.

(4) Sannolikt sker en mängd förändringar, som kan ha stor inverkan på marknadsvärdet för berörd fastighet utan att någon myndighet blir inkopplad. Myndighetsrapportering är således inle heller i detta avseende nägon garanti för att ett fullständigt och riktigl underlag erhålles.

Några remissinslanser delar ulredningens förslag alt fastighetsägarnas uppgiftsskyldighet minskas. RSV understryker alt en gmndläggande förutsättning för atl den mllande faslighelstaxeringen skall fungera är all faktainsamlingen kommer atl fungera på del sätt som angells i betänkandet.

Skogsstyrelsen anför;

En metod att minska bördan för uppgiflslämnarna, som även diskulerais i andra sammanhang, är alt oftare använda uppgifter, som i försia hand lämnats eller samlats in för andra ändamål. Del ligger nära lill hands atl utnyttja sådana möjligheter även i fastighetstaxeringen. Skogsstyrelsen anser emellertid att en sådan ordning ovillkorligen måste kombineras med en tydlig informalion till den som lämnar primäruppgiften, atl uppgiflen även kan komma att föras in i FTR.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

Länsstyrelsen ställer sig positiv till att fastighetsägarnas uppgiftsskyldighet minskas främsl vad avser ägare lill småhus. En förutsätlning härför är alt den rapporteringsskyldighet och faktainsamling som angetts i betänkandet kommer att fungera. Stor vikt måste därför fästas i denna fråga.

P.rop. 1984/85:222 97

Kamnuirräiicn i Göteborg päpekttr all den fi.ircslagnii uppgiftsinsamling-eii genom vissa myndigheler aklualiseiar frägor om sekieicss och om den föifaUningsreglering som behövs. Skyldighelen alt liimna forllöpande in-forinaiion bör vara reglerad sä ali sekreiessbeslämmelse inte längre hind-i'ar informaiionsulbviel.

Svenska försäkringsbolagens rik.sfärhund anför;

För försäkringsbolagen som iäsiigheisiigarc har arbete! med uppgiftsliimnande lil! fastigheislaxeringarna enligi nuvarande syslem inle i och för sig inneburil nägra svårigheler. Problemet har varii koncentralionen av liden för uppgiftslämnandet som getl upphov lill slor arbetsanhopning uniJcr denna lid. 1 del nya sysiemel är meningen all arbetet även för uppgiftslämnarna skall bli mindre. Så lorde ej bli fallel för försäkringsbolagen, eftersom deras besländ av fasligheter nästan hell beslår av sädana enheler som eniigl förslagel skulle avstämmas vid eU och samma tillfälle, nämligen hyreshus och industrienheler. Förslagel med förlryckning av vissa uppgifler kommer ej all vara lill så stor hjälp när del gäller kommersiella fasligheler. Skillnaden blir dä endasl all arbelsbelaslningen inlräftär vart åttonde år i slället för vari femle. Del uppgiftslämnande som kan komma all krävas vid ärliga omtaxeringar kan leda lill au detla arbele lolall kommer all öka.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer och Samfundet för fastighetsvärdering framhåller all kvalilelen på underlagd för faslighelstaxeringen skulle bli högre om uppgifter om förändringar i fastighetsbeståndet rapporteras till fastighetsregistrel av olika myndigheter. Dock framhålls viklen av atl faslighelsägarna informeras om och blir medvetna om atl andra myndigheler än skaltemyndigheter lämnar uppgifter som kommer all ligga till gmnd för laxering ay fastigheterna. Uppgifler som tillförts fasiighelsregislrel bör kommuniceras med fastighetsägaren. TOR anser det väsenlligl all uppgift om fastighet som sänds lill ägaren inte får anses godtagen av honom om han inte svarar. Skogsstyrelsen anser all ändringar i fastighetstaxeringsregislrel orsakade av myndighelers rapportering till registret inte fär föranleda omtaxering med mindre än fastighetsägaren tillställs de nya uppgifterna för godkännande.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför;

Genom atl flera myndigheler bidrager till och blir användare av uppgifterna i faslighetslängderna bör en åtskillnad göras mellan enbart statistiskt användbara uppgifler och sådana som kommer att påverka eller har påverkat laxeringsresullatet värdemässigt. Detta är särskilt vikligl vid ulformningen av deklarations- och avslämningsblanketlerna och för underrättel-seblanketlen innehållande fastighelstaxeringsnämndens beslut.

Många remissinslanser är kritiska lill den föreslagna metoden för uppgiflsinsamling genom olika myndighelers försorg. Del påpekas det betänkliga i atl en tjänsteman som inle har anknylning lill laxeringsmyndighe-

7 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85: 222 98

tema, insamlar uppgifler för enbari faslighelsiaxeriiigsmål genom cn be-sikiniiig soiV! ligger utanför hans uppdrag.

Läiissiyrdscn i Örebro län anför;

Läiisstyrelseu är dock iveksam Ull att ijänslemiiii ulanför skaiieförvallningen vid besiktningar av fasligheler ittförskaliar kompleliei-aude särskilda uppgifter alt användas enbart som underiag för laxering. En sädan ordning kan komma alt missuppfattas av fastigheisiigarna och diirvid försvära iör annan myndighel atl erhålla erforderliga korrekta uppgifter. De gmndliiggande uppgifterna Ibr fastighetstaxeringen måsle iiven i fortsättningen lämnas av lasligheisäaania,

Liinsstyrdsen i Jämtlands län anför:

BeiräjTandc besikiningsskyldighelen kan del utifrån de ullalanden niigra kommuner gjort i betänkandet antas alt motivationen frän dessa är sä liten att någon annan form. atl inhämla dessa uppgifter bör väljas. Risken flnns också atl uppgiftsinsamlande genom besiktning från andra myndigheter leder Ull cn kommunikation mellan dessa och skattemyndigheten "över huvudet" på fastighetsägaren.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Här föreligger en risk att tjänstemannen uppfattas som förelrädare inle bara för den egna myndighelen ulan även för berörd lokal skattemyndighet. Även om uppgifterna skall inhämtas öppel och efter medgivande av fastighetsägaren är det rimligl atl anta atl denne uppfattar förfarandel som ett misstroendevotum mot hans förmåga och vilja atl rätt redovisa den egna fastigheten.

LRF anser det olämpligt all låla myndigheler svara för uppgifler som inle har något direkt samband med deras ordinarie verksamhet. Irritation kan uppstå mellan fastighetsägare och besiktningsmän, vilkel bl a kan göra fastighetsägarna mindre benägna att påkalla besiktning. Det kan också invändas all uppgiftslämnandet endast skulle komma att omfatta de fastigheter som råkar bli föremål för besiktning mm. Förfarandet skulle därigenom komma all uppfattas som ojämlikt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser del betänkligt ur iniegritelssynpunkt med en skyldighet för olika myndigheter atl rapportera förändringar på fastigheter och anför;

Uppgifter som lämnas till en myndighet för etl visst ändamål bör inte användas av en annan myndighet för annal ändamål. I vart fall måste förslaget om atl byggnadsnämnderna och lantmäleriet skall vidarebefordra andra uppgifier än sådana som kommer fram i ansökan/beslut om byggnadslov eller vid förrättning inte genomföras. All infordra uppgifler lill underlag för beskattningen eller besvärsprocessen åligger skattemyndigheterna och inga andra myndigheter. Länsstyrelsen vill betona viklen av atl de gmndläggande uppgifterna för fastighetstaxeringen även i fortsättningen lämnas av fastighetsägarna. Fler uppgifter än som verkligen behövs för

Prop. 1984/85:222 9*

au äsiiiia cn fastighet cil rikligl raxerir,g;-:varde t-iör inie av!;rävas fasiig-l;eisägar;i;i. En iioggj'ann avviigning mäsie ske.

Sko

Skogsstyrelsen motsätlcr sig ej aii inaii utnyitia!' .samfiälleis resurser pä i,iiisia siiu lör alt uppnå eu högre ef!"ekiiviiei och precision i uppgi.ftsinsam-lingcn men vill samiidigi peka pä nfigiii av de nackdelai' systemet kan nicdlbra. Skogsslyrelsen fömlsälter ait fasiighelsiigaien fär la del av de iiisa.mlade uppgiflerna. om möjiigi vid insamlingsiilirället. Konsekvensen av en sädan "ullfäilighets-insamling" kar. bli den all en fasiighei på grundval nv ds pä delta säU insamlade uppgillema kan komma all onuaxeras. Grannfasiigheien, som kanske geuoir.gäli samma förändring av beskaffen-heien, far ingei besök och därmed ingen omiaxering. Skogslyreisen vill för sin dei inle göra nägon bedömning av vad della förhållande kan komma all belyda för fastighsisägarnas inlresse all ulföra ålgärder som i någol skede kan medföra besök av lex skogsvårdskonsulenten. Den föreslagna modeilen Slrider emellenid mol kravel pä likformig behandling. Informationer inhämtade på della sätt bör därför, enligt skogsslyrelsen, inte användas som underlag för omiaxering. Skogsstyrelsen har emellertid inget atl invända mol all de används som underlag vid avstämning, som ju förutsälter kommunikation med samtliga fasiighelsägare.

Flera remissinslanser anser ime all den föreslagna meloden för uppgiflsinsamling genom olika myndigheler och utdrag ur fäslighelstaxeringsregis-trel för efterföljande kontroll från fastighetsägaren kan ersätta en traditionell fastighelsdeklaralion som underlag för taxeringen.

Länsstyrelsen i Krislianstads län anför;

Länsstyrelsen delar uppfatlningen all del är av myckel stor vikl för en fastighetstaxering atl så korrekta uppgifler som möjhgt tillföres fastighelslaxeringsregislrel. Som huvudprincip bör dock gälla att taxeringsvärden skall gmndas på uppgifter från fastighetsägarna. Det finns en uppenbar risk att fastighetsägama eljesi kommer all uppfatta ijänstemännen i de slalliga och kommunala organen som skatlemyndighetemas "föriängda arm" med de negativa konsekvenser della kan ha för resp. organ.

Länsrätten i Väslmanlands län anför:

Faktaunderiagei har en avgörande betydelse för en rättvis och likformig taxering. Strävan måste därför vara all få fram etl underlag som är sä korrekt och fullständigt som möjligl. Ingen lorde känna fastigheten bättre än fastighetsägaren. Hans uppgifler bör därför, som nu är fallel, uigöra grunden i FTR, Vad nu sagls hindrar inle atl de myndigheter som har kunskap om fasligheten bidrar med dessa. Fastighetsägaren bör emellertid av rällssäkerhelsskäl alltid ges möjlighel all konlrollera de uppgifler myndigheterna lämnar. Länsrätten anser sålunda alt som underlag för laxering av fastighet, dvs både vid omtaxering och avslämning, bör ligga en deklaration, men att denna bör förarbetas så långl del är möjligl för all därigenom underlätta deklarationsskyldigheten. Deklarationen bör inte belastas med andra uppgifter än de som har betydelse för laxeringen.

Prop. 1984/85:222 100

Länssryrdsen i Göleborgs och Bohus län anför;

Förslaget om uividgad uppgiftsskyldighei för vissa myndigheter ligger i en linje med en förenklad deklaraiioiisblankeii för fastighetsägarna. 1 lik-hel med vad reservanlerna anfört anser länsstyi"e!sen an en gmndliiggande princip vid silvä' inkoinsi- som fasUgheisiaxeriiig måste vai'a all laxeringen slier efler eli underlag (deklai-aiioii) som lämnats av den skallskyldige i'espei:iive fastighetsägaren själv. Dei är enligt länssiyrelsens upplänning värdefulll alt uppgifler om i-asliglieien erhålles från siiväl faslighclsägarcn som olika m.yndigheier.

Föreningen Sveriges JÖgderitjunsieinän och SACO/SR anlbr;

Oavsell omfattningen av uppgifter som kan erhållas frän annat håll bör det fortfaiande vara så aii taxeringen i försia hand grundas på faslighels-ägarens egna uppgifler. Dock finns ingel all erinra mol au man lar in uppgifter i fastigheisregisiret om exempelvis slorlek och slandard mm. frän andra än faslighelsägarna och använder dessa för alt förtrycka deklara-tionsblanketter eller motsvarande och på sä säu underrätta fastighetsägaren om vilka uppgifler som myndigheiema har lillgängliga.

4.2 Fastighetstaxeringsregistret

Nödvändigheten av atl fastighetsiaxeringsregistret hålls akluelll framhålls av flera remissinstanser. Det är av synneriig vikl all alla beskaffenhets- och användningsförändringar som kommer till lokal skattemyndighets kännedom verkligen blir registrerade. SCB påpekar att den verksamhel som olika myndigheler blir ålagda att bedriva verkligen följs upp. I annal fall är del stor risk att kvaliteten på uppgiflerna varierar med myndighetens inlresse av att lämna korrekt och fullständig information. Om inte fastighetstaxeringsregislrel ajourförs med de beskaffenhets- och användningsförändringar som inträffar är risken slor alt dessa inte blir registrerade förrän vid nästa avslämningslillfälle, dvs. uppgiflerna i fastighetstaxeringsregislrel blir åtta åi' gamla.

LMV anför:

Den av kommittén föreslagna modellen för komplettering av registerdala genom utökad rapportering förutsätter en entydig identifiering av varje enskild byggnad. Därför bör varje byggnad ges en sådan identitet. Därigenom skapas ocksä fömtsättningar för atl på sikl förbättra byggnadsredovisningen ocksä för andra ändamål än beskattning.

Skogsstyrelsen stöder kommitténs uppfattning att uppgifterna i nuvarande fastighelstaxeringsregisler succesivt bör förbättras och anför;

När det gäller kraven på innehållet i FTR mäste hänsyn tas dels till de krav samhällel har dels lill fastighetsägarens möjligheter alt tillgodose samhällets krav. Det är vikligl all innehållel i FTR är ändamålsenligt. Skogsstyrelsen anser att del måsle flnnas balans mellan de krav som slälls

Prup. 1984/85:222 iOI

vb iiin.tiälle! i FTR ocb dei'; precisiori med vilken niiui kan redovisa upijgifier om exempelvis virk.esiöiTiiU och mariiens produklionsib;'mägu.

5C/; ai!K.i';

SCB vill i samband iiteii delta betona vikten, av atl verket ges möjiigiiei ai! Siimråd."! med bl.a. iiks:-ka!levcrkKi. (RSV) om både innehåll och om-faioiiiiii av oeii uppgifisiiisaniiing som ibresiär. SCB kau därvid, ulifrån di't beiiov sora fÖ!"e.li8gsr ibi' samtiiilisDianeringen, succesivt under arbetets ■.•iir.g lämna mer preciserade synpunkier pä vilka uppgifier som är uödvän-cig'.-'. ocii liUi' sviirsallcniaiiven bör ulformas,

Kvaliién på uppgifterna i nuvarande FTR är lämligen skiftande, SCB har l.ex. funnit taxeringsviiraen på icke skaUeplikiigii taxeringsenheter, bostadsytor och hyreshus på enfieler med både småhus och hyreshus på samma taxeringsenhet, Önsk\'äil äi' därför alt, i ell framlida system, maskinella granskningsrutiner hindrar dylika logiska fe! från all uppträda,

Vaiiabelu ägarekalegori påtalades av SCB redan i remissvaret lill betänkandet över 198! års allmanna faslighetstaxering vara av undermålig kvalitet. Foitfarande i 1984 ärs FTR mäsie SCB göra särskilda rättningar för all överhuvudlagel kunna använda uppgiflen. Rutinerna för registreringen av denna variabel måsle därföt ses över inför kommande rullande faslighetstaxering.

Del är bara för småhusen som det för närvarande flnns registrerat nägra av de s.k, engergiuppgiflerna, nämligen huvudsakligt uppvärmningssätt och isolering. För energiplaneringen är del emellertid väsentligt atl bäde dessa och andra ehergiuppgifter samlas in kontinuerligt och registreras för såväl småhus som för hyreshus och industribyggnader. Dessutom behövs en översyn av nuvarande svarsalternaiiv.

Icke skattepliktiga fasligheter kan ibland omfatta avsevärda byggnadskomplex. Uppgifter om ålder, ytstoriek, energistatus elc saknas i nuvarande FTR, Det är av stor vikt att dessa uppgifter samlas in även för dessa byggnader, då de behövs t, ex, i energiplaneringen.

När flera fastigheter är samtaxerade kan man i nuvarande regisler inle avgöra pä vilken faslighel resp. byggnad är belägen. För all kunna ge mer lillförlitlig slalisiik, förbällra karlredovisningen, underlätta ell ev. upprättande av byggnadsregister elc är del av vikl att byggnadens fasligheislill-hörighet kommer alt registreras i elt framtida syslem.

För all underlätta jämförelser mellan FTR och lantbmksregislret är del ell önskemål att man som värdebärande faslighet väljer den fastighet som i verkligheten utgör bmkningscentrum, F.n. ärdet tämligen slumpmässigt vilken fastighet som btir värdebärande.

Hyreshusens lokalyta kan idag inrymma en mängd olika funktioner. En specifikation efter användningssätt är därför önskvärd, t.ex. butiksyta, kontorsyla, produktionsyia, förrådsyta och övrig yta.

4.3 Uppgifter från fastighetsägare

Länsstyrelserna i Jämtlands och Malmöhus län anser all nuvarande deklarationsförfarande bör behållas dels för att garantera den enskilde inflylande från början av taxeringsprocessen dels för att del kan uppkomma ojämnheter i uppgiftsmaterialet från kommuner, fastighetsbildnings-

Pr?sp. 1984/85:222 102

myndieheiei' etc. dels !"ör all det aniapligen iö;"enk!ar komnrunikalionen mellan iSM och fasiigheis.igiireji dels för au del eventuelli kan finnas risk au iäsiigheisiigarc inte ri-Uigl uirstä:' del sorn släl' i den lbrtryc:i-;ia bhinkel-ten oc!i dels för all kvalilelen på de data som flnns iii' ojämn.

Sveriges iräliu.sfahriker: rlksjörl-iuiic; menai' au i förväg iryckia uppgifier pä dcklaralioiisblankelter, som redan flnns i offenlliga register förenklar fastigheisägarens ai-bele. Del är onödigl atl beg:ai'a ali småhusiigare s!'.aU mäla upp sina hus om. deila redan är gjort,

Sialskomorei och länssiyrelsen i Jämtiands län inslämmer inie i uUed-ningens åsilu an allmänhetens uppgulslämnande skall minskas eflersom dei visat sig besväriigi för fastiglieisägariia alt lämna de uppgiftr som crtbidras för fastighetstaxeringen. Det är förvisso rikligl all svårigheter förevarit all lämna efterfrågade uppgifter men detta torde älminslone kunna förklaras med alt vissa regler varit onödigl kriingliga och all anvisningarna varil bristfälliga. Av bi. a. rättssäkerhetsskäl måsle del vara självklart att fasligheisiigaren utan särskild leknisk utbildning skall kunna förstå faslighelstaxeringen i för honom akluella deiar.

Slatskonlorel menar all om ett system väljs som bygger mer på faslig-hetsägarnas medverkan skall man på deklarationsblanketten givetvis förtrycka de lagrade uppgifterna om fastigheten och inte gång på gång avkräva fastighetsägarna uppgifter som redan flnns lagrade.

Länsstyrelserna i Jämllands och Malmöhus län framhåller atl det finns en belydande risk för en kvalitelsförsämring av uppgiflerna för fastighetstaxeringen om förtryckta deklarationsbianketier används vid avslämnings-tillfällena. Många fastighetsägare kommer att acceptera den utsända deklarationsblanketten utan all rapportera avvikelser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Fastighetstaxeringskommiltén betonar på flera ställen i sitt betänkande nödvändigheten av rättvisa, marknadsvärdeanpassade och noggranna taxeringsvärden. Sädana krav på ell taxeringsvärde fordrar all samtliga faktorer som päverkar en fastighets marknadsvärde beaktas. Möjligheterna att ulöka jusleringsfakiorns säregna förhällanden bör beaklas. Länsstyrelsen delar denna synpunki. För atl samfliga faktorer skall vara kända vid taxeringsvärdets bestämning kan länsstyrelsen inte finna annat än att faktainsamlingen även i ett rullande system måste grundas på uppgifter som lämnas av fastighetsägaren utan anmaning i en fastighetsdeklaration. Länsstyrelsen kan inte finna atl deklarationsskyldigheten skulle innebära en betungande och besväriig arbetsuppgift för fastighetsägaren att, i normalfallet vart 8:e år, lämna vissa uppgifter om sin fasflghet. Detta bör gälla i ännu högre grad för ägare av induslri-, hyreshus- och lantbmksfastigheter. Den värdering av deklaranternas syn på deklarationsblanketterna, som gjorts efter taxeringen 1981, visar att övervägande flertalel deklaranter funnit deklarationsblanketten mycket lätt eller ganska lätt att fylla i. De svårigheter som kan ha funnits bör kunna undanröjas genom exempelvis förenklade mätregler. Länsstyrelsen anser därför att deklarationsskyldigheten bör bibehållas men att denna skyldighet kan utformas olika vid om-

Prop. 1984/85: 222 103

Ui.veii.ig och avstämning. Hui' deuiia ulformning bcir ske ledovisas närmare under .nvsnittet 9.

Länssiyrelsen i Jämllands län anför;

Om exempelvis förtryckla uppgifler vid kont;'o!l av iigaren visar sig kunna leda lili iäg:"e taxeringsvärde än om de kotTige!'as så kan det enligt läusstyieisens uppfattning vara nog sä frestande all läla den "daiaskrivna" uppgiften Slä kvar. - ".Myndighelen har ju själv skrivit det, så del är nog riktigl", kan bli en vanlig förevändning. Vi har i nuvarande system arealuppgiften förtryckt pä dekiaraiionsblankciien. Del har i olika sammanhang (besvär, faslighelsreglering elc) visal sig att den förtryckta uppgiflen i alllför många fall inle konlrollerals av ägaren fast uppgiften kan ha förekommit på ålskilliga års deklaralioner. Om man frän kommitténs sida vill undvika "subjekiivilel vid uppgiftslämnandet" sä bör man således ålminstone inle underlätta della genom atl införa förtryckla uppgifter på deklarationsblanketten. Del lorde enligi länssiyrelsens mening vara lättare att lämna felaktiga uppgifler om man kan göra det passivt genom all låta en förtryckt felaktig uppgift stå kvar än att aklivi ta reda pä uppgiflen i fastighetslängden och då själv skriva in en felaktighet i den nya deklarationen. Oavsett om deklaralionen lämnas in med förtryckla uppgifler eller inte mäsie deklaranien lika noggrant gå igenom alla uppgifier som eflerirågas i blanketten. Om man. vilken är stor risk, (jfr o arealuppgiften ovan) godlar den förtryckla blanketten ulan närmare kontroll är ju deklarationen helt onödig. Givetvis kan också den förtryckta uppgiflen leda till rättsförlust för ägaren. Vid AFT 81 ansåg ca 70% av deklaranterna att deklarationen var mycket lätt eller ganska lätl atl fylla i (Beiänkandei sid 63). Efter förenklingar av reglerna utifrån vid AFT 81 vunna erfarenheler bör denna andel ha ökal. Förtryckta uppgifler behövs därför inle och är i realileien ingen förenkling.

4.4 Uppgifter från konimunerna

I betänkandet föreslås att byggnadsnämnds besiktningsman vid slutbesiktning av byggnadslovspliktig åtgärd på småhus inventerar småhusets beskaffenhet och rapporterar till lokala skattemyndigheten. - Flera remissinslanser år kritiska till att byggnadsnämndernas tjänstemän skall ha uppgifter som ligger utanför deras egenlliga uppdrag. De framhåller all relationerna mellan fastighetsägaren och byggnadsnämnden kan försämras. Vidare påpekas all inle alla fasligheler blir sluibesiktigade.

Statskontoret anför:

Vi är inle heller övertygade om att uppgifterna som kommeralt registreras medför så stora förbättringar som kommittén hoppas på. Det flnns t. ex. f. n. ingen garanti för all en fastighet kommer att slutbesikligas. Utan sådan garanti riskeras att uppgiftema i regislrel kan bli mycket olika beträffande två identiska fastigheter där endasl den ena slutbesikligats och rapporterats av kommunens besiktningsman. Det kan även ifrågasättas om det är lämpligt att kommunernas besiktningsmän skall ha även rent fiskala uppgifter. I vart fall kan fastighetsägama komma att uppfatta dem så.

Prup. 1984/85: 222 104

viikei cTniuelii skulle kunna minska faslighelsijgarcus beniigenhet aii läla sluibesikiig:'! sin faslighel. Risk iinns av andi'a skäl aii kva.iiteien på uppgif-leiiui i regisiiei kommer a'l varici'a mellan olikii läsiigheler. \'i liinkcr d iViimsi p'å sm'åliiisen!ieic:"na. liiformalioiicn om iiiSiigheicr som geiiomgiut i ocii Ib;' sig ■x'äi'deför!iöjande repe.raiioner men som iule kriiver byggnadslov iioiumei' atl bygga på fasiighcisägarnas egna uppgifler. Detta gäller iiveii sådana rastigheler som inic geiioragått nfigra föiiindriugiir.

Flanverkc! auför:

F.n lör byggnadsnämnderna tänkbar negaliv effekt av kommitténs förslag vil! planverkei särskili peka pu. 1 förslaget till ny plan- och bygglag i.-amiiålis. au en av nämndens viktigaste uppgifier är dess allmänna rådgivnings- och servicefunktion geniemot bl.a. blivande småhusägare. Föi'-slaget, all byggndsinspeklöreraa i samband med sin besiklningsverksam-hei även skall se på fastigheten för iäslighetstaxeringsändamål, kan komma alt verka hämmande pä ielaiionerna mellan den byggande och bygg-nadsnäm.ndcii. Byggnadsnämndens primära uppgifier ligger pä plan- och bygglagsiiftningens område. Nämndens uppgifislämning lill den lokala skattemyndigheten bör därför enligt planverket begränsas til! sådana uppgifler som framgår av handlingar som lämnas in lill eller upprällas hos nämnden. Enligt planverkei bör den av kommittén därvid länkta ordningen, som skulle innebära atl skattemyndighelerna fär del av olika för fastighetstaxeringen relevanla handlingar hos byggnadsnämnden, kunna verkställas så att fasflghelsiaxeringens iniressen liilfredsslällande lillgodoses. Det bör betonas all även planbeslul med rättsverkan givelvis bör delges taxeringsmyndigheterna mol bakgrund av vad som ovan sagls om värdeförändringar kopplade flll genomförandetider m. m. Della gäller naturligtvis framför allt markvärden för obebyggda fastigheter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför;

I fråga om byggnads- och lantbruksnämnds uppgifisskyldighet enligt faslighelstaxeringslagen välkomnar länsstyrelsen omnämnd översyn och förbällring av nuvarande mliner. Del har vid arbetet med särskild fasflghetstaxering visat sig alt dessa är behiiftade med belydande brisier och atl den rapportering som sker från framförallt byggnadsnämnder inle är anpassad till taxeringsförfarandel. Det har förorsakat onödigl merarbeie för såväl LSM som FTN (fastighetslaxeringsnämnden) och även medförl irritation hos fastighetsägare, I etl syslem som i så hög grad bygger på en begränsad medverkan från den enskilde är det ett absolut krav all de uppgifler som behövs för fastighetstaxeringen och som flnns hos bl. a, här omnämnda myndigheter verkligen kommer LSM till del på ett effekiivt och riktigl sätt. Länsstyrelsen vill pä detta sätt betona viklen härav.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;

Länsstyrelsen flnner det dock betänkligt atl - som del framförts i avsnittet 5,3,3. sid, 65 - en tjänsteman, som inle har anknytning till taxeringsmyndigheterna, införskaffar uppgifter enbart för faslighetstaxe-ringsändamål genom en besiktning, som ligger utanför hans uppdrag. För att få genomföra en sådan "extra" besiktning måste tjänstemannen fä fastighetsägarens lillstånd till det och det torde vara realistiskt att anta att

Prop, 1984/85:222 !(!5

eU s;idaiit liilsiänd inie lämnas vairför fasliglieisiaxeringsregisirel sannolikl ifiifi kommer au tillföras m.änga uppgifler uiöver de som konuner fram vid den Oidiuiirif lörTiilluingcii.

Päpekiis bör ocksä de lendensci som finns mom den nuvarande bygg-niidslagsliiiiiingcn atl förenkla byggnaasknshanteringen och all utöka den hyggnadsiovsfria sekiom.

Lä!':ssivreiscn vill ocksä framhinla atl den ibrcslagna meloden innebär ell yliersi marginellt lillskoli iil! faslighelslaxeringsrcgisirei. Ulredningen riikiiar med ca 50000 uppgifter, en ama! som skall ställas i relalion lill dei iolaia anlalel laxeringsenheler i landel. ca 2 600000, Mot della obelydliga lillskou lili fasliglieisiaxeringsregisirel skall slällas de ingrepp i fasiigheis-iigarnas integrilel och de risker för konflikJer, som holar i förslagel.

Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer anför:

Föreliggande taxeringsförslag kommer dock ej alt kunna bli elt helläc-kunde och över hela landel rättvist syslem med hänsyn flll utformningen av den nya Plan- och Bygglagen, PBL.

Enligi den nuvarande förslagslexlen i PBL skall nämligen skyldigheten all söka byggnadslov kunna varieras genom, kommunala beslut. Detla kommer då säkerligen i vissa kommuner all innebära byggnadslovsbefrielse för komplelteringsbyggnader, lillbyggnder m.m. i l.ex. områden ulanför detaljplan. Dvs dessa byggnadsålgärder kommer dä hell ulanför det planerade uppgiftssysiemet.

Beträffande slulbesiktningsfrågan framgär av förslaget till PBL att obligalorisk anmälningsskyldighet föreligger för bl.a. slutbesiktning. Dock framgär där ocksä atl byggnadsnämnden ej är skyldig all utföra slutbesiktning om ej byggherren eller yrkesinspektionen begär detla.

Någon frivillig anmälan om slutbesiktning kommer säkerligen ytterst få byggherrar atl inlämna lill byggnadsnämnden om följden blir ett snabbt fastställande av slutligt taxeringsvärde och skatlebetalningsskyldighel.

Erfarenheterna talar också för all byggnadsnämnder med knappa resurser ej prioriterar slutbesiktningarna vilkel i praktiken innebär alt många byggnadslovsärenden aldrig blir slulbesiklade eller åtminstone fördiöjda 10-lalel år.

Nuvarande utformning av PBL-förslagel kommer därför i prakliken all innebära ett belydande merarbeie för byggnadsinspektörerna om särskilda slutbesiktningar måste utföras enbart för inhämtandet av fasUghetslaxe-ringsuppgifterna.

Rikshyggen anför:

Del förfarande, som kommillén i kapiliel Faktaunderiag och faktainsamling föreslår för att förbällra underiaget för laxering, leder lill vissa informationsluckor i det fall underlaget baseras på kommunens besiktningar. Detta beror på att kommunens slutbesiktning av byggnadslovspliktiga ärenden i många fall sker innan byggnaden är hell färdigställd. Så t. ex. kan markarbeten och vissa anläggningsarbeten återstå vid lidpunklen för be-siklningen.

Prop. 1984/85:222 i&6

TCO anför:

En utvidgning förslås av ko.minunei-nas skyidighei :-iti ranportera till de ioicala skatlemyndigheierni: om byegnadsverksamlieieu. De:, giiller bl.a. uppgifter som insamlas i samband med siutbesikininger> a'' fasLiriheiei. Värde! av en siidan uividgning begriinsas till viss de! av au slulbesikiuing f. n. siU'an utfijrs pä friiidsiius och Oiubyggda småhus.

Nyköpings kommun anför;

Det är vikligl atl tillämpningen av 12 § innebär all varje kommun frili fär avgöra vilken iusians inom kommur.en som skall lämna eiforderliga uppgifter. Gätiande bestämmeise i 1 i § all byggnadsnämnd skal! lämna vissa uppgifler är inie alltid den lämpligasle lösningen beträffande de uppcifter som eniigl blankellen, bil. 8, skal! redovisas.

Sveriges trahusfabrikers riksförbund anför;

Dei föresläs att byggnadsnämnderna skall åläggas en ny arbetsuppgift, nämligen atl rapportera alla förändringar till de lokala skatlemyndighelerna. För l.ex. statligt belånade småhus borde del vara möjligt alt utnyttja ansökningshandlingarna för slalligl bosladslån. Dessa är i regel upprättade med stöne sakkunskap och noggranhel än vad man kan begära av småhusägaren i gemen.

4.5 Uppgifter från länsstyrelserna

Kommittén föreslår all länsslyrelserna skall åläggas att fortlöpande förse LSM med information som kan vara av betydelse för fasiighetsiaxeringen och som avser takter, kulturminnesmärkning och naturreservat.

Kammarrätten i Göteborg anför;

Länsstyrelsen skall lämna uppgift bl.a. om tiikter. Tillstånd till läkt lämnas med stöd av beslämmelser i naturvårdslagen och för verksamhet som beslår i ulredning och tillstånd enligt naturvärdslagen gäller sekretess enligt 8 kap. 6§ sekretesslagen (se 2!? sekrelessförordningen och punkl 41 i bilagan lill förordningen). Denna sekreless gäller ej beslul i ärende. Om rapporteringsskyldigheten skall omfalla annat än dei som fmns intaget i beslul, måste skyldigheten regleras. När uppgiflen lagils in i fastighetstaxeringsregistret, blir 9 kap. 1 § sekrelesslagen tillämplig.

4.6 Uppgifter från fastighetsbildningsmyndigheterna

I betänkandet föreslås att fastighetsbildningsmyndigheten vid avstyckning av både bebyggda och obebyggda småhustomter inventerar beskaffenheten hos såväl tomt som småhus och rapporterar lill LSM.

Prop, 1984/85: 222 107

Lanimäierivcricc: anför:

LMV är negativ iil! förslaget att fäsiigheisbildningsmyndicheieii (FBM) i samband med avstyckning av sniåhusenheier ska besiktiga siyckningsloi-lerna och rapportera sina iakttagelser tii! lokala skaUcrnyndigiietcn (LSM). L.MV delar nämligen inte kommitténs uppfaUning ati FBiMs medverkan skuiic innebära en väsenllig kvaliieisförbiiuring av uppgi.Uerna i FTR. 'i oSala anlalel möjliga rapporteringar bedöms uppgii til! 15000-18000 per är. Dä de avstyckade loinlema normalt under förrättningen är inne i den förändnngsprocess pga byggnadsverksamhet (ny-, till- eller ombyggnad) gör LMV den bedömningen all FEMs rapporlerade uppgifter lill 80-90% kommer att vara inaktuella inom 1-2 år efier besikiningen. Kvalitetshöjningen blir därmed så begränsad all den i sammanhanget är försumbar. Dessutom, är rapportenngsskyldighelen inte väl förenlig med FBMs övriga verksamhet, som lill väsenllig de! har karaklär av en service riklad till sakägarna.

4.7 Uppgifter frän lantbruksnämnderna

Kommittén föreslår att lantbruksnämnderna redovisar den invenlering som sketl till grund för värderingen vid försäljning, prisprövning och vid stödinsatser i form av statlig lånegaranti eller bidrag,

Lanlbruksstyrelsen anför:

Om den föreslagna rapporteringsskyldigheten skulle omfalla beräknade 3000—3500 objekl per år, kommer endasl en procenl av alla jordbmksfastigheler att beröras. Det innebär att endast älta procenl av faslighelsbeslåndel skulle bli föremål för rapportering mellan varje avstämning, öm rena skogsfastigheler räknas bort, kan procenttalen bli nägol högre. Av de cirka 115 000 jordbruksföretag som finns, skulle möjligen 2000 kunna ingå, dvs. knappt tvä procent. Rapporteringen kan därför eniigl styrelsens bedömning inle få annat än marginell belydelse.

Styrelsen menar också all en sådan rapportering kan inkräkta på lantbmksnämndemas ordinarie verksamhet, samtidigt som kostnaderna för den ökar de beräknade koslnanderna med storleksordningen 2-3 Mkr per ål'. Denna kostnad kan inte anses slå i rimlig proporflon lill nyttan av rapporteringen. Ansvaret för faktaunderlaget till fastighetstaxeringen måste i första han åvila fastighetsägaren.

Styrelsen anser mot bakgmnd av det anförda atl lantbmksnämndemas rapportering inle bör göras mera omfattande än vad som nu gäller enligt 18 kap. 11 § FTL. Reglema för den bör göras enkla och klara med klar avgränsning av vad som skall rapporteras.

4.8 Uppgifter från skogsvårdsstyrelserna

1 betänkandet föreslås all skogsvårdsslyrelserna blir skyldiga atl för skogstaxeringen tillhandahålla erforderliga värdefaktorer för skogstaxeringen då skogsbmksplan upprättats.

Profi. 1984/85:222 108

Skogsslyt-dscn anför:

-■ skogssammanhang avser de mest drastiska förändringarna värde-!r.in.=:kninr: p.g. a. brand eller stoi'a avveri:niiigar. Det ioi'de diirför i förslå hand vai-fi. en irisugheisiigai-imresse att deklarera sädana förändringar. .Niigon generell :'appo.''ieringsskyldighei ibr skogsvärdskonsuienterna !0i"dc därtör inie behövas. Väideuppbygguaden genom skogsiillväxlen octi andra iörändringar bör kunna fångas upp lillräckligt väl vid yvstämning-arni; van åttonde år.

3kogsvårdsoi'gan!saiionen är emellertid beredd aii medverka i uppgifls-insamiingeu på anniU säu. De uppgifier om skogslillsiändel som kan erhållas genom ÖSl-systemet är ett underiag för l-axeringen. Dessa uppgifter är dock begriinsai användbara i vissa avseenden. Således är uppskattningarna av virkeförrådels storiek pä enskilda fastigheter nägol för översiktlig för all tillgodose fasligheistaxeringeus behov.

Förutom ÖSl-maierial flnns det skogsbruksplaner att tillgå. Kommillén konstaierar atl del redan idag föreligger möjlighet för faslighelstaxeringen alt genom deklaralioner och skogsbruksplaner fä uppgifier om skogen. Del gäller de planer, som är upprättade av skogsvårdsorganisalionen. Del är beskrivningen av skogstillståndet pä fastigheten som iir av inlresse ur faslighetstaxeringssynpunkt, Uppgifler om föreslagen avverkning och andra ålgärder saknar inlresse i dessa sammanhang.

Kommittén har föreslagit att det i faslighelstaxeringslagen förs in en rege! om. skyldighet för fastighetsägare atl, i samband med upprättande av skogsbmksplan på annat sätt än genom skogsvårdssiyrelsens försorg, lämna uppgift till skogsvårdsslyrelsen om planens innehall i den utsträckning som krävs för faslighelstaxeringen.

Skogsstyrelsen tillstyrker atl en sådan uppgiftsskyldighei införes men med följande reservationer. De uppgifter som skall lämnas får inskränka sig till total skogsmarksareal, virkesförråd av barrresp. lövträd per hektar, medelbonitet och underlag för beräkning av grovskogsprocent, således de uppgifter som förrutom kostnadsklass erfordras för taxeringen. Vidare anser skogsstyrelsen atl fasligheter som schablontaxeras kan undantas från uppgiftsskyldigheten.

Rapporteringen från skogsvårdsstyrelsen till lokala skallemyndigheten bör kunna genomföras gemensamt för alla skogsvårdssiyrelser genom ADB-syslemel för ÖSI och skogsbruksplaner, anser skogsstyrelsen. En årlig rapportering bör dock inte införas förrän efter nästa avslämning då ADB-systemet täcker hela privatskogsarealen.

Skogsstyrelsen ställer sig posiflv till att man i större ulslräckning än vid tidigare fastighetstaxeringar utnyttjar ADB, Det är emellertid av största vikt all de lösningar som väljs är flexibla och robusta dels för atl kunna möla nya behov dels för alt vara överskådliga även för andra än dem som utnyttjar dem i sitt dagliga arbete, Fastighelsiaxeringssysiemet måsle vara förståeligt för dem som berörs av det,

LRF anför:

Vad gäller uppgifter om skog har delegationen inget atl erinra mol all fastighetsägaren skall vara skyldig att lämna uppgifl till skogsvärdsstyrelse om innehållet i gällande skogsbruksplan. Däremot motsätter sig delegationen bestämt de synpunkter som skogsstyrelsen framfört (sid, 75) ang, utvidgning av det s, k, ÖSl-projektet till atl omfatta uppgifter av skogs-

Prop. i9S4./85:222 109

piaiiekarakläi'. De kosinader som eu såd;in utvidgning skulle medlöra är inte försvarbara ur faslighelslaxeriiigssyiipunki.

4.9 UppgifltT frän brandfiirsäkringsanstalterna

!'vOinmitlén föreslär all regleriageii om biandförsäkringsansiullemas uppgiftsskyldighei eniigl faslighelstaxeringslagen utgär.

Sveriges Jörsokringsbo!ngs riksjörbund anför;

Riksförbundel nolerar med tillftedsställelsc all besiämmelsen i faslighelstaxeringslagen om brandförsiikringsanstallernas skyldighet alt lämna uppgifl om brandförsäkringsvärde föreslås utgå.

5 Omtaxering

1 beiänkandei föresläs att omtaxeringen i slora drag skall molsvara den nylaxering som nu skall ske vid den särskilda faslighelstaxeringen om en faslighels beskaffenhel eller användning ändrats pä vissi säll. Flertalel remissinstanser är positiva till all omtaxering skall kunna ske årligen för att rätla lill feltaxeringar och då sädana förhållanden inträffat som kraftigl påverkar faslighetens värden.

Kammarrätten i Göteborg anför:

Frågan hur arbetet med fastighetstaxeringen skall underlättas hänger i alll väsentligt samman med möjligheterna atl sprida laxeringsarbelel över flera år. Kommittén föreslår att uppgifter om förändringar pä fasligheler som kommer in till skattemyndighelerna genom elt mera effektivi uppgiftslämnande skall behandlas konlinuerbgt och få genomslagskrafl redan i samband med årliga omtaxeringar. Den enda beloppsgräns som slälls upp är utformad som en avrundningsregel. Alla basvärden och taxeringsvärden skall således avrundas till jämna 10 OOO-lal kronor.

Kammarrätten har inte nägot i princip att erinra mot förslagel men finner all vissa olösta frågor finns beiräffande taxering av skogsmark och takter.

Kommittén anför att del vore mesl korrekt i en rullande faslighetstaxering att ä jourföra även uppgifler i fastighelslaxeringsregislrel om skogen. Detta anses emellertid inte vara möjligt och denna bedömning är säkert helt korrekt. Man utgär nu frän att tillväxt och avverkning uppväger varandra. Kommittén har inte någol annat synsält. Enligt kommillén skall ändringar i taxeringen av skog komma att påkallas endast om något extraordinärt inträffat. Förslaget synes dock inte hindra att en skogsägare med framgång kan yrka att skogen skall taxeras om sä snart uttaget överstiger tillväxten och det allmänna lorde kunna la upp frågan om omtaxering så snart tillväxten överstiger ullagel. Del enda hindret är en lågt satt avrundningsregel. Till skillnad från de flesta andra fastigheter förändras ju skogsfastighelerna ständigt. Kammarrätten ifrågasätter därför om det inte bör införas någon form av beloppsspärr för skogslaxeringens del.

Prop. 1984/85:222 110

Vidare anför kammarräucn ali liknande frägor uppkonimer för läkierna. Genom ärligt uttag ändras cn sädan la;veringsenhcis beskalTeiihei, vilkel skulle betyda att fastigheten skall bli föremål för omiaxering varje äi'. -Oei fi"amgi-ir inte av motiven lill lagförslagel om detla är avsikten elkt om dci skall finnas uugo! som hindrar eii siidan omiaxering.

Fi'ägor som hiinför sig til! omiaxering av skog och läkier brir belysas ytierligare under det fortsatla ktgsiiftningsarbetel.

Suaskontorci anför:

.Kom.miuén har föreslagit all omiaxering skall kunna ske i hcli annan omfai.ining än i dagens läge. Del är i och för sig posilivi all l.ex. feliaxe-ringar därmed kommer att kunna i-älUis på etl bäilrc säll och ali mindre ändringar på fastigheten kan komma att påverka taxeringsvärdet. Vi tror dock all del finns risk för att kommiitén underskatlal ökningen i arbelsbelaslningen för LSM genom de! föreslagna omtaxeringsfö.riärandei, i vart fall om man utgår från "brådtidsbelaslningen". - Vi anser ail resursbeho-vei noga bör analyseras sä all t. ex. handläggarresurser för itrbetsgivarkon-iroll eller andra prioriterade områden inom LSMs verksamhetsområde inle behöver tas i anspråk under toppbelastningsår.

LRF anför:

Eniigl förslaget skall i princip omtaxering kunna ske varje år. Förslagel har bl.a. den fördelen att det blir lättare att rätta feltaxeringar. Likväl anser LRF att vissa spärrar bör flnnas i fråga om möjligheterna till omtaxering. De skäl som gjort atl särskilda villkor uppställts för omtaxering har fortfarande giltighet. En fri omprövning av fastighetstaxeringen skulle kunna medföra en osäkerhel om vad som gäller bl. a. i fråga om en fastighets beskattningsnatur. Sålunda skulle t.ex. en fastighetsägare som planerar att utföra byggnadsarbeten på ett hus som är taxerat som jordbruksfastighet kunna hamna i en helt ny ekonomisk situation genom att husel omtaxeras till annan fastighet ulan att någon förändring sketl i faslighetens användning. Med hänsyn härtill anser LRF alt ändring av beskattningsnatur endast skall få ske om en mera påtaglig förändring sketl i en fastighets användning.

Sveriges försäkringsbolags riksförbund anför:

Omtaxering skall kunna ske åriigen vilket eniigl riksförbundels mening är värdefulll. Förhällanden som kraftigl påverkar fasligheiers värden bör snarast leda lill omtaxering. Riksförbundel anser det utomordentligl viktigt att sådana sänkande effekter på fastighetsvärdena som den nya plan- och bygglagens expropriationsersättningsregler kan komma att ge får ett snabbt genomslag i taxeringsvärdena. Berörda myndigheter bör därför omedelbart underrätta lokal skallemyndighet om beslul om inlösen. Del är ocksä viktigt all kreditgivama lill berörda fastigheter får underrättelse. Riksförbundet har i särskild skrivelse till bostadsdepartementet uttalat sin oro över inlösenreglernas effekt på kredilmarknaden och därmed på möjligheterna för näringslivets kapitalförsörjning.

Ett annat förhållande som kan diskuteras är i vilken utsträckning hyres-ändringar skall ge anledning lill omtaxering. Vid sådana kommersiella fastigheter som tillämpar s.k. omsättningshyra kan variationerna över

tiden bli avsevärda beroende pä maiknadsmässig inverkan på omsäilniiig-e!i.

5.! Onsta.ccriiigirsiH.v pei-iodieiltt

Kommillén föreslår all omtaxering skali gb.as varje år. Fä remissinstanser berör frägfui.

Sliogssr\'relscn anför:

Om.taxering av eu fasiighei är en angelägenhel dels för samhällel dels ibr fasiighelsågaren. Fastigheisägarens inlresse ligger som regel främst i all hälla nere iaxei"ingsvärdel. eftersom del är basen för beskattning och avgifier av skilda slag, Samhällels inlresse ligger i all laxeringsvärdei sä väl som möjligl återspeglar fastighetens värde enligt de regler som satts upp.

Samhället borde kunna acceptera en ganska läng tid mellan omlaxering-arna om prisnivån för skogsfastigheler är slabil eller uppvisar endasl smä förändringar. De slörre förändringar som kan tänkas inlräffa under liden mellan två avstämningar är i försia hand slora avverkningar, som kan leda Ull sänkl taxeringsvärde. En riilt för fastighetsägaren all begiira omtaxering skyddar då denne,

Skogsslyrelsens inställning lill kommitténs förslag om all omiaxering skall kunna ske varje år är atl det inie är nödvändigl, ur samhällels synpunkt, med omtaxering varje år, Samhällel borde kunna nöja sig med atl påkalla omtaxering av skogsmark endasl vid avslämningstillflillena.

5.2 Omtaxering vid värdeförändring

1 betänkandet föreslås all omtaxering skall ske om en taxeringsenhets beskaffenhet eller användning ändrats. Inga beloppsspärrar eller andra villkor skall gälla för taxeringen. Eflersom taxeringsvärdet skall avrundas lill fulla 10 OOO-tal kronor kommer emellertid laxeringsvärdei inte all ändras om förändringen av fastigheten inte medför en taxeringsvärdeändring av 10000 kr. Flertalel remissinstanser anser den föreslagna gränsen 10000 kr för låg, Nägra förordar all värdeförändringen skall uppgå till minsl 10 procent av taxeringsenhetens värde innan omtaxeringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Länsstyrelsen anser att en obegränsad möjlighet till omtaxering motverkar de förenklingsslrävanden som eljest ses som angelägna inom laxeringsarbelel. Länsstyrelsen föreslår därför att man inför en omlaxeringsspärr som går längre än den som ligger i föreslagna avmndningsregler.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

För vissa av nuvarande omtaxeringsgrunder gäller spärrar som innebär

' att taxeringsvärdeförändringen skall vara minst 20 % av tidigare värde och

lägst 25000 kronor. Även om utredningens förslag strävar efter atl även

Prop. 1984/85:222 112

smä för.Tiidringar skall slä igenom vid värderingen, boi'de en viss begriinsning av bagatellartade ärciideii kunna uppnäs genom all i viss män behälla spän'eglerna. L.insstyrelsen (breslär diiiför all nuvarande spärregler vid omiaxering behålls men beg.-iinsas till 10% i laxeringsvärdeföriindring, dock liigsl 25000 kronor.

Länssiyrelsen i Göleborgs och Bohus län anför;

Sil snar! ändrade uppgifier av niigoii betydelse föris in i fastigheisrcgisl-lel skali laxeringen påverkcis för fastigheten ifråga. Friigan äi dä hur stor föi'ändringen bör vara för att omiaxering skall ske. Kommillén Ibresläi' alt del iuie skall finnas nägra bcloppsspärrar i den rullande faslighelstaxeringen. En minimispärr bör doek flnnas. .Mindre ändringar av taxeringsvärdet kan vara besvärande för fastighetsägaren. Spärren föresläs uiformad som en avrundningsregel som är samordnad med de avrundningsregler som föreslås gälla vid omräkning och avstämning. Enligi länssiyrelsens mening är ell avmndningsbelopp pä 10000 nägol fär lågt särskili när del gäller fasligheler vars taxeringsvärden ligger över genomsnittet.

Länsstyrelsen i Örebro län anför;

Myckel små förändringar av en faslighel kan föranleda omiaxering. Länsstyrelsen ifrågasätter del lämpliga i detla, eflersom allt för smä värdeändringar blir besvärande för såväl fastighetsägare som myndigheter. Enligt länsstyrelsens mening bör beloppsgränsen komplelleras med en procentregel, dvs atl värdeförändringen dessutom skall uppgå lill viss procenl av taxeringsenhetens värde innan omtaxering skall ske. Värdeförändringen bör uppgå till minsl 10 procenl.

Kommittén förordar nya avrundningsregler varvid alla basvärden och taxeringsvärden avrundas lill fulla 10000 kr. De förordade avmndningsreg-lema förefaller i och för sig enkla och relativt prakliska atl lillämpa. De kommer dock alt medföra vissa olyckliga konsekvenser. För exempelvis små och lågl värderade lantbruksenheter där samtliga delvärden understiger 10000 kr, kan del mesl värdefulla ägoslaget bli avrundat lill O kr, medan mindre värdefulla ägoslag behåller sina värden, Etl sådanl resultat kan bli svårt för att förklara för fastighetsägaren. Länsstyrelsen ifrågasätter om några nya avrundningsregler över huvud tagel behöver införas. Såviit är känt har de nuvarande reglerna ej vållat problem i någol sammanhang.

Riksrevisionsverket anför;

RRV anser att en spärregel behövs för atl inle obetydliga förändringar i fastigheters beskaffenhet skall leda lill omtaxeringar och till betydelselösa förändringar av taxeringsvärdena. Vid utformning av spärregeln mäste hänsyn även tas lill den noggrannhel vid fastighetsvärderingen som är möjlig att upåpnå. Förändringar som ligger inom felmarginalen bör inte leda till omtaxering. Mol denna bakgrund anser RRV atl den av kommiitén föreslagna spärren vid 10000 kr sannolikl är för låg. RRV föreslår atl denna fråga övervägs ytteriigare i samband med en kommande översyn av värderingsreglerna.

Prop. T?84/g5:222 113

SACCiSR och Föreningen Sveriges JögderitJonsiemän unibr:

Den lbi'eslaciia g:'ä:ise:i fö!e.'aller alltför !åc. De iuviiiiduincai' moi en proceiiigi-iiiis scm anförs torde ocksii borllälla med den föreslagno nvrund-niiigsregcin. Belopjjsgräusen bör koiripieiter;i-s med en Hi''-i'egeiii pii säu som beskrivs i bilaga 10 lili betänkandet.

Läiisrätien i Öslergöllands lån aufbr:

För iiii;-\-ara!ide giiiier spärrar för nylaxering vid särskild fastighelslaxe-rin.i:. Sy:Uu härmed har varil att hålla nere anialei nytaxeringai' för atl hii!'ä::enom begränsa arijcrsbeiasiningen för laxeringsmy.ndiglielcrna och sauilirillskoslnaderna. Kommittén föieslår emellertid att omiaxering skall iiga rum utan annan spärr än den som ligger i en avrundningsregel. Läns-iäiten finner de skäl som kommiitén anfört .""ör silt förskig i denna del i och för sig beaklansvärda. Risken förefaller emellertid atl vara sior för att anlalel oinlaxeringar skulle öka i jämförelse med anlalel nylaxeringar enligi gällande ordning och komma atl uppgå lill ell betydande antal per är. Med anlalel omtaxeringar skulle också anlalel besvär flll förvallningsdom-stolarna öka. Länsrätten anser därför att del bör övervägas om inle en längre gående avrundningsspäm eller motsvarande bör flnnas.

/.ÄF anför;

Vad gäller värdeförändringar genom omtaxering har LRF i sitl remissvar över gällande regler om ny taxering framhällii atl slörre möjligheter bör finnas atl nedsätta skogsbruksvärdel under löpande laxeringsperiod. Som situationen nu är måsle minsl en femledel av taxeringsvärdet på hela taxeringsenheten ha minskat för att ny taxering skall kunna ske. Detta gör all l,ex. omfattande slormskador eller skador pga inseklsangrepp eller försurning inte kan medföra någon minskning av skogsbruksvärdet och därmed inte heller någon nedsätlning av skogsvårdsavgiften, LRF anser del mycket angelägel att reglerna ändras så att varje värdeförändring av någon betydenhet skall ge rätl till omtaxering.

Enligt LRFs uppfattning bör därför möjligheterna lill omtaxering vidgas i förhållande till vad som nu gäller. Vissa spärrar bör dock finnas kvar.

Skogsstyrelsen anför:

När del gäller de föreslagna reglerna för att omtaxering skall ske finner skogsslyrelsen kommitténs förslag otydliga. Kommiitén föreslår atl mini-mispärren bör utformas som en avrundningsregel och samordnas med de avrundningsregler som skulle gälla vid omräkning och avstämning. Enligt dessa skulle basvärde och taxeringsvärde avrundas till fulla 10000 kr. Det framgår emellertid inte om gmnden för omtaxering eniigl kommittén bör vara att värdet förändras minst 10000 kr eller om det räcker med atl man efter avmndning hamnar i en annan tiotusenkronorsklass.

När det gäller skogsiaxeringen anser kommittén atl den nuvarande ordningen, som bygger på atl avverkning och tillväxt väger upp varandra över en längre tid, bör gälla även i fortsättningen. Grunden för ett sådant synsätt är atl de allmänna taxeringarna sker med så långt tidsmellanrum atl tillväxt och ullag verkligen tar ut varandra. Tillgången på tillräckligt goda gmnd-data gör det normall inte meningsfulll atl göra omtaxeringar oftare än i samband med avstämning,

8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 1!4

Romuiiiién anför vidare "l-brändiing av skogsiaxeringen ioi'de däriiir lik.soni hillills uoimali komma aii påkallas av fasligheisiigaren om någol cxiiaordinäri inttiiffai med lians sl;og l ex skogsbrand, sloiii kalavverk-ningiir elier dylikl."

Skogsslyrelsen ulgår ifrän ail skogsägare iniv skall siirbebandias när det giille!' rälien till omiaxering. Det innebär au l.ex. avverkningar, som minskar skogsbruksvärdet med mev iin lOöfti) kr skulle komma atl beiraklas som ext!'aoi'dini>!'a. En sluuiwerkningav mindie iin en halvi hektaikan komma au uppfylla ki-avel på viirdeiindring om fasiigheien är måliiigi slor.

Fasiigheislaxeringskommiilén anger dock all eu annat belopp än i O 000 kr kunde ha valts. Skogsslyrelsen anser för sin del aU beloppet boide sättas väsentiig: högre för all undvika att var eller varannan slulavverkning leder lill krav på omiaxering. Därior ligger del niirmare lill hands all som gräns sälla en förändring om minst tio procenl, vilkel är kommilléns alterniitiva förslag. Procentregeln bör dock kompletteras med elt minsta belopp.

En konsekvens av avmndningen av basvärde och taxeringsvärde är all summan av delvärdena skiljer sig frän del avrundade laxeringsvärdei, Kom.mitlén föreslåi" atl man skall åstadkomma likhei mellan delbeloppen och totalbeloppet genom atl minska del slörsia delbeloppei sä ati summa delbelopp och totalbelopp blir lika.

Skogsstyrelsen flnner att den föreslagna modellen är mindre lämplig, Elt skäl är alt del blir svårt för fastighetsägaren all konlrollera om laxeringen är riktig när basvärdet avviker frän vad som framgår av värdelabellerna, när man går in i dem med de aktuella värdena på de värdebärande faktorerna.

På mänga mindre jordbmksfastigheler kommer man att reducera skogs-bmksvärdel, eftersom del är del slörsta delvärdel. Ur skogsbrukets synpunkt är del av större värde all kunna göra korrekta sammanslällningar över delvärdena för skog än atl de olika delvärdena summerar till det avmndade totalvärdet. Skogsslyrelsen ser ingen betydande nackdel i atl man redovisar de enskilda delvärdena som de är och ett avrundal totalvärde, om man bara redovisar att totalvärdet är avrundal. Del är elt enkell och lältfatfligt redovisningssätt.

RSV anför:

I betänkandet har en ny avrundningsregel föreslagits. Motivet är i huvudsak att förhindra smärre ändringar av basoch taxeringsvärden vid omtaxering. Enligt RSVs uppfattning kompUcerar denna regel taxeringsarbetel. Den medför extra arbetsmoment och ytterligare regler som blir svåra att lära ut och få förståelse för. Avmndningen kan ge effekter som framstår som orimliga. Det bör därför utredas ytterligare om avmndning över huvud tagel behövs. Spärr mol smärre ändringar kan troligen införas på annat sätt. Om avmndning befinns nödvändig bör den vara så enkel som möjligl för taxeringsarbetel. Den närmare utformningen kan göras under förberedelsearbelet inför den försia omräkningsomgången.

Länsrätten i Västmanlands län anför:

I fråga om avrundningsregler och belopp för minimiändring för omtaxering är elt absolut tal bäde rättvisare och enklare att hantera än en procentuell andel av enhetens värde. Beloppet 10000 kr får därvid anses rimligt

Prop. I9.ii4/S5:222 H5

och vä! a''ägt. Det bör giveivis gälla lika som. minimibelopp lör viir-deäiidring i alia tre momenleu - omtaxering, omi'äkning och asläir.ning -i eu rullande faslighetstaxering.

LänssTvrdsen i iVlalmöhus län anför;

Der. silrsiiiida fastighelstaxeriiigen är nu fören;id med en mängd skilda föruisäliniiigar ocli belonpsspärrai'. Tiilämpningen av dessa kan i mänga fall -rörorsaka beskallningsmyndighelerna äiskiliig! bes\'ar, Taxeringsvär-denij är numera sä beloppsmässig! högii all slora föränuringar mäste ha skell pä faiighelen för all 20 %-förändringen av laxeringsvärdei skall vara uppfyllt. Kravet på årliga, korrekta taxeringsvärden i förening med omräk-ningsförfarandet motiverar att inga beloppsspänai eller andra villkor skiill gälla för omtaxeringen. Kommittén föreslår dock all en viss minimispäiT för omiaxering bör gälla främsl för atl bespara fastighetsägaren obetydliga ändringiir av värdel som av honom kan uppfattas som pelighet, Kommiuén föreslår en lägsla gräns tor omiaxering med 10000 kronor. Länsstyreisen finner minimispärren och beloppets storiek befogad och rimlig . För fasligheler med laxe.ringsvärden över 5 miljoner kronor respeklive 25 miljoner kronor tar FTFs beslämmelser i I kap 20 § om avrundningsreglerna av laxeringsvärdei lil! jämna 10000-lals kronor respeklive lill jämna miljoner kronor över minimiregelns funktion. För fasligheler med taxeringsvärden understigande 5 miljoner kronor ner till i vart fall 1 miljon kronor synes minimispärten för minsta förändring vid omiaxering med IO 000 kronor väl låg. I denna värdenivå bör minimispärren uppgå lill högre belopp än föreslagna 10000 kronor.

SCB anför.

Kommiitén föreslår att etl av skälen lill omiaxering kan vara ändrad beskaffenhet. Detta kan ske utan beloppsspärrar. Samlidigt påpekas emellertid alt taxeringsvärdet inte skall ändras om förändringen motsvarar en taxeringsvärdesändring understigande 10000 kronor. Detla fär deflnitivi inte innebära, atl ändringar i beskaffenhel eller användning som motsvarar en taxeringsvärdesändring understigande 10000 kronor inte registreras. Möjligen menar kommittén, atl sädana ändringar inte benämns omtaxering, ulan i stället räknas till ajourhållning av regislrel och kontinueriigt regislreras av LSM, 1 detta sammanhang är del även beiydelsefulll, alt s,k, icke värdegmndande uppgifter ges samma "sialus" som övriga uppgifler. Stor vikl måste därvid läggas på atl moiivera ell sådanl synsäll hos bäde uppgiflslämnare och granskande personal.

5.3 Omtaxering vid feltaxering

Kommiitén föreslår att även feltaxering lidigare år är skäl för all om-laxera fastigheten det år omtaxering begärs, dock ej med retroaktiv verkan. Fä remissinstanser berör frågan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;

Del framlagda förslaget att av fastighetsägaren förment feltaxering även grundar rätt lill omtaxering dock utan retroaktiv verkan flnner länsstyrel-

I'Vop. }9S4./85:222 116

sen vii; moiiveral, r'en föresliigna bestiiinmeiscn är ;;ärsk;ii befogad i bvcrläisksefalien där df:n nye iigaren kan påpeka felaktig viirdering, i mänga fall grundad pa orikliga uppgi.fter. medveici eller omfdveiei, a\' fön't: iasiig!'!Cisäpai'en, lUiilelsc av sädana feiakiiglieter kan nu endiisi ske genoiVi besviir i särskild ordning över det ia.:eringsåi' dä den iélakiiga väideringeu gjordes. Den förutvarande fasligheisii!;ai'en blir i dessa fall pi.ri i besvärsproeessen ui.in au han kan ha nägot intresse diirav.

Länssryrdsen i Örebro län anför;

Enligi kommitténs !"örsiag skall omiaxering ske bi, a. om taxeringsenhet tidigare laxeringsår åsatts cn felaktig taxering. Värdeuppgifter ingär :äälv-faliei liärvid, 1 della hänseende kommer att flnnas en spärr innebärande att värdeändringen måste uppgä til! minst 10000 kr. Taxeringen toi-de dock omfatta mer än själva värdena. För au tveksamlieien inle skall uppkomma om när omiaxering skall ske på grund av tidigare felaktig taxering bör närmare anges vad som inbegrips i begreppet laxering.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

I motsats lill lidigare regler har föicslagits att lidigare feltaxering av en faslighel skall uigöra grund för omtaxering. Del bör i detta sammanhang skrivas in all fråga skall vara om uppenbar feltaxering för att undvika bagatellartade rättelser.

6 Omräkning

Kommittén föreslår all en värdenivåanpassning i ell rullande system lämpligen bör ske genom schematisk jusiering av de basvärden som bestämts vid den senast företagna avslämningen för resp. fastighetslyp. Värdenivåanpassningarna bör ske med lämplig periodicilel för all en successiv anpassning av taxeringsvärdena skall göras till fastighetspriserna. Några remissinslanser lillstyrker i princip förslagel om successiv omräkning av taxeringsvärdena. Flera remissinslanser avstyrker förslaget och andra påpekar den effekt av automatisk skattehöjning ulan poliliska beslut som blir följden av det föreslagna omräkningsförfarandet.

Länsrätten i Öslergöllands län anför:

Beträffande omräkning anför kommittén att den undersökning kommittén gjort entydigt visar atl en åriig successiv anpassning av taxeringsvärdena kan göras till marknadsvärdeförändringar som inträffat generelll i riket per fastighetstyp, taxeringsvärdeklass eller värdefaktor och regionalt på gmnd av lokala förhållanden. Länsrätten saknar anledning ifrågasätta det riktiga i denna bedömning. Med nuvarande tekniska hjälpmedel bör omräkningen kunna göras på etl föga resurskrävande sätt och dä finns del ingen anledning att avstå frän atl göra den.

Prop. 1984/85:222 ! i"

RSV af\ för:

i princip stödjer RSV förslaget au gcira successiv omräkmnf: sried index sä au laxeringsvärdena anpassas liil markuadsvärdeiiivän. Visst fog kan clock finnas fbr den kriiik som riklals rnoi au 198! ars liixeringsväiden sk;;!,' anviindas som bas vid omräkningen. Däiföi' bör man uireda närmare Oil! omrakningsföi'fai-andel kan göras sinidigai-e. Övergäugen till del nya s'vslemei skulle hiirigenom bli mindre driimalisk.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

i dei nii gällande fastighelsiaxeringssysiemet gmndar sig taxeringsvärdena nå en väidenivå som kan ligga 2-3 år eller ännu längre lillbaka i liden. Vid den lidpunkl som taxeringsvärdet börjar gälla, den I januari under la.xeringsåret, är del då bestämda laxeringsvärdei värdemiässigt redan inakluelll ock kommer att sä föi-bli lills nytl taxeringsvärde läst-ställes, som värdemässigt dä även är inakluelll osv. Länsstyrelsen finner del därför angeläget atl taxeringsvärdena i möjligaste mån aktualiseras tili gällande prisnivå på fastighetsmarknaden. All så inte skell lidigare torde ha beroil på alt prakliska möjligheter saknats för all inom rimlig tid uireda förändringar i prisnivån. De resurser lanlmäleriet numera har gör au sådana utredningar snabbi kan effektueras och kan ske i nära anslutning till dagens situation på fastighetsmarknaden. Länsstyrelsen tillslyrker därför omräkningsförfarandet,

LRF anför:

En förutsättning för årlig omräkning är atl prisema för alla fasflghels-typer och i alla områden av rikel kan fastställas med tillräcklig grad av säkerhet,

LRF konstaierar att nuvarande prisstatistik för jordbmksfastigheler är alllför bristfällig för atl kunna läggas till gmnd för omräkning. Som tidigare framhållits har det vid den senasle allmänna fastighetstaxeringen visat sig vara mycket svårt atl med hjälp av prisstatisflk fastställa taxeringsvärdenivån för jordbmksfastigheler. Problemen blir självfallet inie mindre när man för varje år eller vart annat år skall faslställa prisindex. Antalet köp blir då väsentligt mindre än de som ingår i materialet för en allmän fastighetstaxering och den tid som ges för bearbetning och analys av prisstatistiken omfattar bara några få månader. Skall man sedan försöka utskilja regionala prisutvecklingar blir osäkerheten ännu större.

LRF har vid flera tidigare tillfällen framhållil att släktköpen som utgör en stor gmpp av fastighetsförvärven bör ingå i prisstatistiken. Dessa köp motsvarar vanligen fastigheternas avkastningsvärde och skulle om de togs med i det statistiska underlaget bidra lill en väsentligt säkrare bedömning av prisnivån för jordbmksfastigheler. Även om släklköpen ingär i underiaget anser emellertid delegationen att fömlsätlningar saknas för att med tillräcklig grad av säkerhet beräkna index för jordbruksfastigheter.

Motsvarande problem finns för andra fastighetstyper. För industrien-heter, däri bl, a, ingår takter, synes det vara närmasl omöjhgt att göra en tillföriitlig beräkning av prisindex.

Vad särskilt gäller lokala prisförändringar på småhusfasflgheler vid industrinedläggning o dyl anser kommittén atl sådana förändringar skall kunna beaktas även om någon faslighetsförsäljning inte skett på orten.

Prop. 1984/85:222 !iS

LRF finner dei .sjäivfiillel angeliigei ali laxerings\iii-de;ui skali kunna ned-siiiias i dess-a situationer. Del bebijver emellenid kk-iiliiggas niirmare iiur prisbedömningen bör .göras i berörda fall,

!_,!\.F avstyrker på aniörda grunder försiagei om iulig omriikiiir.c av laxerings vitrdena,

Sveriges Jasilgheisägarcförbund anför:

En metod med mllande lästighcisiaxering kfijvci euligi föibuiidets upp-fal!nii\g au hänsyn måsie tas tili fler värdefakloi-er än de som redovisas i beiänk.-?.ndet. Förbundet är viil medvelen om ati deua kan vara sväri beroende på bnsler i del statistiska underlaget. Inriktningen pä arbeiei med fortlöpande fastighelstaxering mäsie dock vai-a slörsia möjliga överensslämmelse mellan den laxeiingsmåssiga och den verkliga prisföriind-ringen. Förbunden kan inte finna au detta är möjligl med del myckel sclia-blonmassiga berakningssält som presenterats i beiänkandei. .Med hiinsyn lill de slora lokala variationema pä fasiigheismarknaden lorde del knappasl vara möjligt all konstruera rällvisande indexserier. Förbundet avslyrker därför den föreslagna indexuppräkningen av laxeringsvärdena.

SHIO-FamilJeJörciagen anför;

Eniigl organisalionens uppfallning finns inle någol skäl alt införa en indexomräkning av taxeringsvärdena. Behovel av en indexuppräkning i framtiden är betydligt mindre då man kan förvänta sig en belydligl lägre inflaflonstakt än under de senaste tio åren.

När det gäller industrifastigheter flnns det särskilda skäl all undvika en indexuppräkning eflersom de faktiska värdeförändringarna kommer att vara beroende av faktorer som inte enkell kan beaklas vid indexberäkningen. Fastighetsvärdet är således beroende av möjlig alternaflv användning av lokal och inte av en allmän prisnivåförskjutning. Den faktiska värdeförändringen på en ort varierar i många fall från induslri faslighet till industrifastighet. Detta kan bland annal bero på relaiivi små branschmässiga skillnader när del gäller utvecklingen på orten.

Slalens institut för byggnadsforskning anför;

Vad beträffar behovet av fortlöpande justeringar mellan två taxeringar, kan de syften som därmed åsyftas, uppnås med flexibla procenttal för schablonintäkten medan själva taxeringsvärdena ligger fast. De nackdelar som kan anses vara förenliga, främst ur fastighetsägamas synvinkel, med förändringar av taxeringsvärdena utan individuell prövning , skulle därvid elimineras.

SAF anför:

En omräkning enligt index kan sålunda enligt vår mening inte anses behövlig eller ens önskvärd. Härtill kommer vad särskilt angår en stor del av näringslivels fastighetsbestånd atl underlaget för en sådan indexomräkning kommer atl vara så bristfälligt att förfarandet ter sig föga meningsfulll. 1 de fall en omvärdering av fastighet under löpande period är angelägen är anledningen härtill som regel inte en allmän prisnivåförskjutning utan lokalt eller för den enskilda fastigheten ändrade betingelser. Korrige-

Prop. 1984/85: 222 11'>

ring av värdel vid sådan förändring bör ske genom omUixering. Vi deiar .kommilléns uppfauning att ökade möjligheter bör ges Ibr omtaxering och tillslyrker förslagel om slopade späiregler.

Sveriges trahusfabrikers riksförbund anför;

Del är väsenlligl för vaije smähusägaie an kunna överblicka sin ekonomi även pä längre sikl. Den rullande omiäkningen bidrar lill au öka smähusägarens ouygghel inför framliden, efiersom den medför en aulomalisk skallehöjniiig ulan poliliska beslui. Så liinge fastigheislaxei-ingen enban är avsedd som ett hjälpmedel föi att bestämma skallens sloilek är del frän smähusägarens synpunki iryggiire med ett fast taxeringsvärde och atl evenluella skattehöjningar beslutas den normala poliliska vägen.

Förslaget med rullande omräkning av laxeringsvärdena innehåller dock en värdefull möjlighel att jusiera laxeringsvärdei efter regionala förändringar, Sädan jusiering borde vara möjlig även ulan all samtliga laxerings-värden indexuppräknas varje är.

Svenska Sparbanksföreningen anför:

Kommilléns förslag innebär att det medborgerliga inflytandet och den enskilde fastighetsägarens inflytande över fasiighetsiaxeringen minskar. Föreningen kan med hänsyn bl. a. härtill inte godta den centrala roll som lantmäleriverkel föreslås få för index" besiämmande. Det kan nämnas att taxeringsvärdena föreslås höjda "automatiskt" mellan avstämningama på grundval av index samt att dessa "automatiska" höjningar inle skall kunna överklagas. Föreningen anser att ett medborgerligt inflytande över fastställande av index bör övervägas. Detta skulle kunna ske genom bildandet av en särskild nämnd, vari ingår representanter för I5I, a, olika fastighetsägare, kredilinslitut mfl och vars uppgift skulle vara att föreslå regeringen nytl index på gmndval av t, ex. lantmäteriverkets bedömningar.

Trädgårdsnäringens riksförbund anför;

En allvarlig brist i kommitténs förslag är också att den omräkning som föreslås ske av laxeringsvärdena med omräkningstal (index), beslutas av regeringen utan att riksdag eller andra organ får inflytande. Det leder till att fastighetsägare får sin beskattningsbara inkomst höjd genom att viss procenl av taxeringsvärdet schablonmässigt räknas som inkomst. På samma sätt kan förmögenhetsskatten öka trots att fastigheten inte ökat i värde, utan kanske i vissa fall i stället försäljningsvärdet sjunkit. Principiellt är del alltså ett beslul om beskattning som bör fattas av riksdagen.

Samfundet för fastighetsvärdering anför:

Kommitténs förslag innebär att den enskilde fastighetsägaren i praktiken hell saknar möjlighet atl reagera mot omräkningsförfarandet. Samfundel finner detta vara oflllfredsställande och föreslår att någon form av medborgarinflytande tillskapas. Möjligen kan del utställningsförfarande som förekom i samband med riktvärdekartor vid 1981 års allmänna fastighetstaxering komma i fråga.

Pror-. !9S4.'85:222 120

Sveriges viUaögareförbund auför:

En biii"ande lanke bakom det nya systemet är nu åsaiia värdei'; skall ompiövas är från är, Arbelet med nivåaiipassningen skal! i huvudsak uiibras av LM\', som har alt ularbela index for omi'äknit!g för olika regioner, faslichelstyper, storieksklasser 01,01. Föreslagna iudexial skal! besluias av regeringen: de kau diiriior ej överklagas. Enligi förbundels menitig ligger här en uppenbar risk an man fär eu aulomaliskl verkande syslem. som för den enskilde blir omöjlig! au påverka. Även i denna dci mäsie medborgarinflylandet liigodoses. Detia kan lämpligen ske genom all del tiilskapas någon form av samrådsföifarande angående värdenivåer m. m. på regional nivåriksnivå mellan berörda myndigiieier och förelrädare för småhusägarna. Formerna föi' denna medverkan kan lämpligen ulredas av beiörda intresseorganisationer och LMV pii samma säii som föml-sälls ske för avslämningen.

LMV anför:

Del är bra atl LMV föreslås få huvudansvarei för den kontinuerliga värdenivåläggningen. Framtagandet av omräkningsfaktorer fömtsätter noggranna analyser av fastighetsmarknaden särskilt med inrikining på marknadsförändringar. LMV avser att utveckla etl samarbele med statistiska centralbyrån (SCB) i metoduivecklingsfrågor.

Begreppel index är olämpligt atl använda i detla sammanhang dä del antyder att det tal basvärdena skall omräknas med alltid skulle gmndas på statistiska beräkningar. Så kommer dock inte atl vara fallel eftersom omräkningstalen i vissa fall i slällei kommer att härledas genom andra metoder, t.ex. marknadssimulering. LMV menar att begreppet omräkningsfaktor i stället bör användas.

6.1 Omräkningsfaktorer

Kommitténs förslag innebär atl index utgörs av en generell omräkningsfaktor som vid behov korrigeras genom multiplikation av en regional omräkningsfaktor. Index skall anges med två decimaler.

Den generella omräkningsfaktorn bestäms särskilt för småhus-, hyreshus-, industri- och lantbmksenheter. För varje sådan fastighetstyp skall omräkningsfaktorn bestämmas så all den återger den prisförändring som sketl mellan respeklive basår och det aktuella nivååret. Om prisförändringen för en viss fastighetstyp är olika beroende på beskaffenhet, användning och värde måste flera generella omräkningsfaktorer bestämmas.

För småhus-, hyreshus- och industrienheter skall samma generella omräkningsfaktor användas för både mark- och byggnadsvärdet. För lantbmksenhet kan olika generella omräkningsfaktorer användas för bostads-, jorsbmks- och skogsbruksdelarna.

Den regionala omräkningsfaklorn är alltid lika för en viss fastighetslyp inom ett prisbildningsområde. Genom den regionala omräkningsfaktorn skall hänsyn tas till de lokala avvikelser från en taxeringsvärdenivå på 75 % som kvarstår sedan de generella omräkningsfaklorema använts. Endast

Prop. 1984/8:5: 222 12!

om laxeringsvärdenivän då ligger under 70% eller över 80% skall en regioiitil korrektion göras.

För att underlätta bestämningen av regionala o.Tiiäkningsfaklorer indelas i"ikei av regeringen pä förslag av LMV i prisbildningsområden.

Ö\'ervägande delen av remissinstanserna är kriiiska lill kommitténs förslag iiur omräkningsfaklorema skall beräknas. De pekar pä att statistiken över priserna vid faslighels försäljningar är eu alltför grovt rnäll för att beslämma värdeniväer. Statistiken kan endasl ge besked om genomsnittliga prisnivåer och prisrörelser för stora gmpper av fasligheler. En noggrann analys av fastighetsköpen erfordi-as också för all inle systematiska fel skall påverka omräkningsfaklorema. Ulvecklingen för överiåtelsepriser för lägenheter med bostadsrätt, fiämsl i fierbostadshus har inte ägnats lillräcklig uppmärksamhet.

SiaUsUska centralbyrån anför:

Omräkning föreslås omfatta följande moment. En taxeringsenhets basvärde räknas alltid om. till elt taxeringsvärde med hjälp av elt index. Index ulgörs av en generell omräkningsfaktor som vid behov korrigeras genom multiplikation av en regional omräkningsfaktor. Sådanl behov anses föreligga endast om taxeringsvärdenivån ligger under 0,70 eller över 0,80 sedan den generella omräkningsfaktorn använts. Den generella omräkningsfaktorn föresläs differenflerad efter fastighetstyper och för vissa faslighets-typer även efter taxeringsvärdeklasser. Den regionala omräkningsfaktorn föreslås däremoi endasl differentierad efler prisbildningsområden och efter huvudgmpperna småhus-, hyreshus-, industri- resp. lantbmksenheler.

Renl allmänt kan konstateras, att det alltid är svårt alt ange en värdeförändring för fastigheter som inte har sålts. Kommittén har angett ett tillvägagångssätt atl mäta denna värdeförändring. Den i betänkandet förordade meloden bygger på anlagandel att prisutvecklingen kan delas upp i tvä inbördes oberoende komponenter. En som är specifik för fastighetstypen men densamma för hela riket saml en som är specifik för regionen men densamma för olika faslighelstyper inom regionen.

SCB vill i detta sammanhang bara framhålla betydelsen av att nämnda antaganden och därigenom även den metodologiska uppläggningen verkhgen prövas vid varje omräkningstillfälle. En noggrann analys av de köp som ligger lill gmnd för framtagandet av omräkningsfaklorema, är ett krav för atl omräkningarna skall få en allmänl accepterad irovärdighel. Dessutom kan man vara tveksam till riktigheten av att bygga index "uppifrån", dvs fastställa taxeringsvärden utifrån förhållanden på riksnivå. Ett altemativt sätt är atl beräkna omräkningsfaklorema för olika stora områden. Räcker inte underlaget till för atl med säkerhet beskriva den lokala värdenivån, utökas området till dess tillräckligt antal köp ingår i underlaget.

SCB vill med anledning av ovanstående påtala betydelsen av att omräkningsförfarandet inte regleras så i detalj i lagtexten. Härigenom underiättas möjligheten att successivt anpassa metoden för omräkning efter eventuellt förändrade fömtsättningar.

Prop. 1984/8.:222 122

Länssiyrelse''. i Malrnölni.s län ai\!"ör:

Länssiyrelsen vill dock i detla sammanhang betona all värdet av de generella och regionala omeakningsfakiorerna iir i högsta grad beroende pä uiideriageis kvaiiiei. Skulle iaxei'ingsviirdena (basvärdena) bei'äkiias sciia-bioumässigi maii beaklande av alla de i'"akiorer som kan liinkas påverka fasligheiens marknadsvärde medför della i sin lur att omräkningsläktor-crna endast lär ett leoretiskl värde. 1 sä fall saknas förulsältningar för etl omräkningsföi'fai-ande.

Länsiäitcu i Stockholms län anför;

Ivleiodiken för omräkning av laxeringsvärdena som den föreslagils av kommillén syns vara ändamålsenlig och med tanke pä de lekniska hjälpmedel som slår lill buds genomförbar i ett åriigl förfarande där förändringar i prisslalisliken fastställs och index normalt vart annal år bestäms av legeringen. Differeniieringsgraden för index är naluriigen svär all fastställa och kommilléns förslag ger intryck av atl vara balanserat. Detta hindrar dock inle atl förutsättningama från period till period kan förändras och prisjämförelser kan ge vid handen att en annan differentiering syns mer riklig. Materialet som lämnas till regeringen bör sålunda vara allsidigl belysande.

Förslagel innebär att ett av regeringen beslulal index kommer all gälla två år i följd, öm prisutvecklingen vid jämförelse mellan de två akluella åren förändras påtagligt, t. ex. så att en positiv prisutveckling förbyls i sin motsats andra året bör sådana särskilda skäl som anges i förslagets 1 kap. 10 § faslighelstaxeringslagen föreligga vilkel innebär att regeringen bestämmer etl nyll index. Det kan ifrågasättas om inte siadgandei borde närmare reglera innehållet i dessa särskilda skäl.

Domänverket anför:

I bilaga 11 till betänkandet redovisas i tabellerna 5-7 taxeringen för olika produktionsområden och fastighetstyper. Tabellerna redovisar kö-peskillingsstatislik frän 1981 och utvisar att för skogsdominerade fastigheter är köpeskillingskoefflcienten tämligen konstant inom de olika delama av landel. DV:s erfarenhet från senare år är atl överprisprocenlen är klart högre i norra Sverige än i övriga delar av landel. Dessa erfarenheter bekräftas också av bearbetningar gjorda av lantbmksstyrelsen och statistiska cenlralbyrån på prisstatistik t. o. m. 1983.

Det anförda medför att den i betänkandet föreslagna uppräkningen kommer att innebära större höjningar i norna Sverige än i södra.

DV ifrågasätter om en rå prisstatistik på fastigheter är lämplig att lägga till gmnd för de i betänkandet föreslagna omräkningama. Kritik har t.ex. riktats mot att statistiken huvudsakligen omfattar affärer med små fastigheter som har en tendens att bli jämförelsevis dyra per arealenhet räknat. DV anser vidare att mot bakgmnd av den skiftande prisutvecklingen i landet borde i vart fall vid första omtaxeringstillfället enbart regionala omräkningsfaktorer användas i stället för i belänkandet föreslagna atl i elt första steg använda en generell och i ett andra steg en regional faktor. Del kan ju knappast finnas anledning till att justera upp värdena i södra Sverige på gmnd av den ovan redovisade prisutvecklingen i norra Sverige.

Prop. 1984/85:222 123

SkogssryreLscn anför;

Syftet med onuäkningen är ali åstadkomma en successiv anpassning av la."eringsv.irdeiia lill marknadsvärdenas förändringar. Kommillén anser all del är möjligl med hjiilp av lillgänglig leknik och prissialislik. Omräkningen skulle kunna göras per fasiighelslyp, laxeringsvärdcklass eller vär-defaklor och icgionall pga lokala föriiällanden.

Skijgsslyrelsen anser all det blir svåri atl ulföra en sä deuiljerad analys. Den övcr.'ägande delen av överiåtelserna av jordbi-uksfaslighcier sker utanför den fria marknaden i form av sliikiförvärv. .Anialei överiålelser, som kan ligga lill grund för en siaiislisk analys av värdeförändringen, är därför liiei. Förslagel om schablontaxering av små fastigheter leder också lill all dessa bör särbehandlas vid analysen av köpeskillingsstalistiken. Underlaget biir dä ännu mindre. Minst tvä evenluelll flera ärs maierial kan därför behöva utnylljas. Värdeomrädena kan ocksä behöva göras slora.

Svenska Sparbanksföreningen anför;

Den gererella omräkningsfaktorn för kommersiella fastigheter är gemensam för hela landet. Detta är en genomsnittssiffra. Del är inte sannolikt att prisulvecklingen är densamma i exempelvis Stockholm och Trollhättan. Taxeringsvärdet blir därför för högt i Trollhättan. Skillnaden skall dä justeras med en regional omräkningsfaktor. Denna iräder emellertid in endast om intervallet 70%-80% under- eller överskrids. Vid beräkning om så är fallel vägs alla typer av hyreshus samman, både bostads- och kommersiella hyreshus, öm taxeringsvärdenivån i t.ex. Trollhättan för kommersiella fastigheter skulle vara 95% men den lotala nivån för tillämp-Ugt prisbildningsområde, dvs där Trollhättan ingår, är 74% kommer skillnaden mellan Trollhättan och Siockholm aldrig atl påverka taxeringsvärdet.

Vidare medför indelningen i 10 prisbildningsområden ett stelbent system. Hänsyn skall inte kunna tas till förhållandena inom dessa områden. Man kan ställa frågan om prisutvecklingen verkligen är densamma i olika delar av ett prisbildningsområde, t. ex. Siockholm, Haninge och Botkyrka,

Tekniska Högskolan anför:

De successiva anpassningarna till förändrade marknadsvärdenivåer skall ske genom ett förfarande som benämnes omräkning. Omräkning skall ske med hjälp av särskilda omräkningsfaktorer (indextal), som bygger på prisstatistik, Omräkningsfaktorerna kan vara generella, regionala eller i undantagsfall lokala. Genom kombinaflon av dessa faktorer erhålles ell slufligt index.

Statistiska centralbyrån, SCB, har sedan länge publicerat olika former av prisstatistik. Tekniken har successivt förfinats. Detta ger visst underlag för konsimktion av index. Teorin för fastighetsprisindex är emellertid mycket dåligt utvecklad och innehåller många svåriösta problem, Detla borde leda till stor vaksamhet vid utnyttjande av den allmänna prisstatisi-ken på sätt som föreslås. Kommittén har inte redovisal någon analys i detta avseende, vilket gör förslaget svårbedömt.

De exempel på taxeringsvärdenivåer och omräkningar som lämnas i betänkandet avser genomgående medelvärden för stora gmpper av fastigheter eller regioner. Det är en allmän erfarenhet att spridningen för de

Prop. I9K4/85: 222 124

siiskiida fasligheierna kiTng dessa medelvärden är stor, viikei också har kunnat preciseras genom lidiga.-e undersökningar inom insiitulionen. S;v dana har genomförts belriiffande 1970 och 1975 ärs aiimänna iäsiighels-taxerinciar och har bl,a. redovisals i faslighelsiaxeringsuiredFiingens be-uiniiande (SOU 1973:4 s 407-444). .Motsvarande undei'sö!inii!gar för 1981 iirs tar.ering har i brisi pä medel inle kunnal gei-

Föreko.msten av sådana spridningar i laxeringsvärdeniväeriia har överhuvudlagel inte berörts av kommittén. Diirmed har inte heller effekten av omräkningssyslemei för den enskilda lästigheien kunnat belysas. Inslilutionen konslalerar således att kommitténs exemplifleiing av iudextalens användning och förfarandets resullal pä laxeringsvärdenivåerna enbari avser den genomsnittliga effeklen av förslaget. Della är av intresse ur cll makroekonomiskl perspekliv, t.ex. för bedömning av storleken pä inflytande skattemedel. Någon belysning av fastighetsägarnas/skaltebeialarnas individuella situation eniigl del nya sysiemel ges däremoi inle.

Svårighelerna i delta avsende sammanhänger givelvis med att slalisliken syftar lili all ge - och endasl kan ge - besked om genomsnittliga prisnivåer och prisrörelser för stora grupper av fastigheter. Fasiigheisiaxeringen syflar däi-emoi till individuella uppskattningar av fasligheiens värde lill gmnd för enskilda fastighetsägares beskattning, Kommiitén har inle beaklal de svårigheter som ligger i denna fundamentala skillnad mellan prissia-tislikens och fastighetstaxeringens nalur,

Sveriges Faslighetsmäklareförbund anför:

Vid omräkning måste systemet innefatta atl prisbildningsomrädena kan göras så små atl omräkningsfaktorn blir signiflkani för den aktuella fasligheten. Vid grovt schematiska system kan orimliga effekter uppslå för den enskilda fastighetsägaren. Lokalt kan geografiska, hisloriska och sociala gränser ha rnycket stor betydelse, Omräkningsfaktorn bör således i görligaste mån ta hänsyn flll detta.

Statens institut för byggnadsforskning anför:

Emellertid förutsätter en sådan fortlöpande uppräkning av taxeringsvärdena en tillförliflig statistik över fastighetspriser. Institutet menar att denna fråga borde diskuteras mer ingående av kommittén. Särskilt när det gäller uppgifterna för flerbostadshus flnns det utrymme för synpunkier.

Kommittén kommer sålunda flera gånger in på frågan om de stagnerade prisema på småhusmarknaden. Däremot förbigår man väsentligen den marknad, där prisutvecklingen varit av särskilt intresse under senare år, nämligen den för lägenheter med bostadsrätt och näriiggande upplåtelseformer.

Statistiken för denna marknad är mycket mer svårtillgänglig än för egnahem. För det försia registreras inte lån för köp av bostadsrättsbevis som säkerhet i faslighet utan står som personliga lån. Statistik om överiåtelsepriser, i den utsträckning den finns, är inte lika tillförlitlig som försäljningsstatistiken för egnahem.

Slutligen påverkas priset av kontanflnsatsens storiek. Vid köp av ett nytl småhus kan det räcka med en kontantinsats på 5 procent av försäljningspri-

F.-op. j9.S4/S5:222 125

se;. För äldre småhus kan Ixmianlaudeien ligga mellan 20 och 40 pioceni oe!i iör Ijostadsrätier ä.nnu högre.

Prisei pressas i iiiolsvaraude grad. !\.öp:ii'en kan då dessulom iiilgodc-riikrsa sig cll kapiialiserai viirde av lägre laxeringsvärdcn, med ätibijanne iiigie sehabionimäkt ocli garautiskau.

Kommiuén la;' upp uägan om slaiisiikcns liiliörlillighel främsl i sam.-band med möjligheten au lillämpa silTior för riksgeiiomsnitlei även för lokala delmarknader. Den iiudersökning som kommiuén därvid gioii avse-e:ide prisui veckling 1978—8! är eniigl inslilulels uppfattning icke lillriickiig för de slutsatser som generellt dras om enhetlig pi-isutvccklig fbr olika typer av sinähus.

Del är inslilulels uppi''altning all en ordning med flexibla procenllal för schablouinläki av faslighel bör prövas.

Samfundel för fastighetsvärdering anför:

Omräkning år, som lidigare framhållits, en nyhei i taxeringsföriärandei. Del är eniigl Samfundels mening väsenlligl alt omräkningen blir sä riklig som möjligt. Inle minsl den omständigheten atl kommiitén föreslagit atl nägon besvärsprövning inle skall äga rum talar för detla.

Samfundet anser atl kommillén inte tillriickligt belyst de noggrannhetskrav som skall gälla för indextalen. De fel som uppkommer vid skattningen av indextalen är av både systematisk och slumpmässig arl. För all komma lill rälla med de systematiska felen fordras att förekommande köp konlrolleras i olika avseenden. För all minska konlrollkostnaden bör därvid övervägas alt använda sig av slickprovsleknik. De slumpmässiga felen får hanleras framföralli genom atl undersökningsområdet väljs sä att tillräckligt antal köp flnns. Samfundet anser det vara av väsentlig betydelse att erforderliga kontroller görs sä atl indexialen framslår som den bästa skattning som stått alt göra.

Index skall enligt kommittén bestämmas som produkten av en generell och en regional omräkningsfaktor. Den regionala korrektionen är länkl att endast komma till användning inom sådana prisbildningsområden där taxeringsnivån är lägre än 70% eller högre än 80% efter den generella korrektionen. Motiveringen för den föreslagna ordningen är knapphändig. Samfundel anser att uppdelningen av index på en generell och en regional del inte är motiverad. Fler köp med riket som område leder nämligen inte nödvändigtvis till en bättre skattning av prisutvecklingen inom ett visst område än färre köp inom detta område. Förslaget får därför ses som en strävan att kraftigt begränsa tillämpningen av regionala omräkningsfaktorer. Detta är emellertid att i stor utsträckning bortse från regionala prisutvecklingsskillnader. För Samfundel förefaller den naturliga lösningen vara all indela landel i elt antal prisbildningsområden, olika för olika faslighelskategorier. och därefter beräkna index för varje område. Därmed kommer regionala skillnader i prisutveckligen till uttryck. Möjligen måste prisbildningsområdena vid delta förfarande bli färre än vad kommittén skisserat.

I detta sammanhang vill Samfundel uttala att det minimiantal köp om 200 som angivils som krav för indexialen bör bli föremål för ytteriigare överväganden. Omräkningen bör ses som ett förtärande där slulsalser om prisförändringen baseras på såväl sialisliskl underlag som kvalificerad kännedom om fastighetsmarknaden. Framtagandet av olika indextal kan också få sin betydelse som ett slags regionala eller lokala faslighetsprisin-dex.

Prop. 1984/85:222 126

Svenske: försäkringsbolags ril:.sförh;ind anför:

fliksföibundei vill undersiryka vikien av all del underiag som ska!! anviindas vid avstäm.ning ocli oi'n:'äkning är liliräekligt analyserat med avseende pä faktorer som kan pe sto.-a avvikelser i materialet. En 5:"td;tn faktor :iti beakla är den ovan bei'örda efiekicii pä priserna av hyreshusavgift och faslighelsskall. Effekten pä f()i"säijningspriscrna av skat!cregle!'na Ibr olika kategorier skattskyldiga bör också uppmärksammas. i'>liir del giiiier t. ex. hyreshus medger skaiiesiluaiiouen lör privatpersoner en höjd prisnivå. Ortsprisslatisiiken bör rensas från siidana köp, då den annars ger den effeklen all nivån för laxeringsvärdena för hyreshus höjs generelll, viikei skapar en ond cirkel genom alt de på taxeringsvärdena ullagna skaUcrna drabbar håidare för skallskyldiga med eti högre skattetryck.

Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen anför;

Del är främst omräkningsförfarandet som kan anses ge förslagel den egenlliga effeklen av en mllande fastighelstaxering, om därmed förstås en successiv justering av fastigheternas taxeringsvärden. Syflel med omräkningen är alltså all successivi anpassa taxeringsvärdena till fastigheispri-semas förändringar. För della behövs en prisindex, som giveivis bör ha den egenskapen alt den korrekt avspeglar prisulvecklingen pä olika fastigheter. Som bas för beräkningarna av index används observationer av genomförda fastighetsförsäljningar under en bestämd period. Om en fastig-hel var en i alla avseenden homogen produkl skulle inga nämndvärda problem uppstå med atl beräkna index. Genom alt observera värdena för etl visst antal försäljningar skulle goda slutsatser rörande prisutvecklingen kunna dras. Siluationen blir emellertid väsentligt mer komplicerad eftersom fastigheter är en längt ifrån homogen produkt. Varje faslighet har en mängd egenskaper som alla bidrar till atl skapa etl marknadsvärde. För all korrtekl kunna berstämma den troliga prisulveckhngen för sådana fasligheler som inte sålts, vilkel är vad omräkningsproceduren i princip syflar lill. uppstår mol denna bakgmnd betydande komplikationer.

Del man i sådana här sammanhang brukar beteckna kvalitetsproblemet föreligger i praktiskt taget alla indexberäkningar och beror i alll väsentligl på att produkterna har olika egenskaper. Från producentsidan beaktas samfliga egenskaper som skiljer två produkter frän varandra. Sell frän konsumentsidan beaklas enbart sådana egenskaper som har ett värde för konsumenten. Detta är en subjektiv värdering men ger lika fulll utslag i prisbildningen på marknaden. På fastighetsmarknaden gäller naturligtvis ett särskilt komplicerat kvalitetsproblem genom att praktiskt tagei ingen fastighet är den andra lik och omständigheterna under vilka fasligheter säljs alltid varierar. Kvalitetsproblemet skulle kunna lösas vid beräkningen av prisindex om ett tillräckligt stort antal försäljningar av samtliga relevanta vamvarianter alltid förelåg. Approximativt skulle därvid marknadens värdering av olika vamvarianter avspegla köpamas värdering av egenskapsskillnader. En rättvisande prisindex skulle då kunna konstmeras. Föreligger inte denna situation måste kvalitetsskillnader elimineras på annat sätt l.ex. genom atl kvantitaflvt bestämma vissa egenskaper hos vamvarianterna som antas vara direkl korrelerade med köparnas värdering. Därmed skulle etl prisindex beräknas som avspeglar den del av prisutvecklingen på de berörda produktema som inte beror av egenskapsskillnader, dvs ungefär det som i utredningens förslag kallas generella

Prop. 1984/85:222 127

omriikningsfaklorer, Uii-edningcn har också iippniiirksammai kvalitels-niobiemei och genom den difie;'C!ilici'ing som gjons på oiik luislyper ocii iaxe:'ingsvärdeklasser .' viss utsträckning ocksä lagii hänsyn iiil detla problem.

Det är dock väsenlligi fle: bakomliggande i"akiorer som bcsiämme:' prisulvecklingen pä fastigheter än vad som beaklas i inredningens berak-ningsmodeli. För all måla prisuiveckliiigen någorlunda korreki skulle del vidare erfordras el! storl antal index fiir vane bygguadslyp. Enligt SBEF kommer skaltningai'na av piisuivecklingen mot bakgrund -av del anförda sannolikl all bli myckel osäkra. En lälivisande beräkning skulle kunna ha äsiadkom.mils med mer avancerade beräkuingsmeloder, l.ex. mullipe! regressionsanalys. Elt sädanl förfai-ingssäii skulle emellertid kräva en m)'ckei omfattande adminislralion och är därför inte realistiskl.

Saminanlagel leder det anförda fram lill atl förslagel om omräkning i sig rymmer sä slora problein och riskerar all ge icke korrekta faslighelsvärden all förslagel inte bör läggas till grund för lagstiftning. SBEF avslyrker s.älunda bestämt förslagel i denna del.

Sveriges Fastighetsägareförbund anför;

Förbundet anser inte att del andra syflel, en gradvis förändring av taxeringsvärdet efter ändringar i fastighetens prisnivå, uppnås med föreslagen indexomräkning.

När del skall faslslällas om den regionala omräkningsfaklorn skall beaktas vägs emellertid alla försäljningar av hyreshus inom regionen samman oberoende av om de är bostadshus eller kommersiella fasligheter (bilaga 11, tabell 21), Ligger då denna generella laxeringsvärdenivå för alla kategorier av hyreshus inom intervallet 70-80 % sker det ingen regional anpassning. Antag att värdenivän skulle vara exempelvis 97 % i Kalmar för enbart kommersiella fasligheter samtidigt som den generella nivån för hyreshus inom akluelll prisbildningsomräde, i detta fall nr 6, är 79 %, I ett sädanl fal! kommer den större skillnaden i värde för kommersiella fastigheter mellan Stockholm och Kalmar inte att påverka taxeringsvärdet, Detla skulle få lill följd att kommersiella fasligheter skulle få samma indextillägg oberoende av om de i detta fall var belägna i Stockholm eller Kalmar, Den verkliga värdeökningen är givelvis en annan i Stockholm än i Kalmar. Indexiillägget skulle då inte avspegla den verkliga prisbilden.

Den situation som skisserats i exemplet ovan är eniigl förbundets uppfattning myckel sannolik. För kommersiella fastigheter varierar prisnivån förhållandevis kraftigt mellan olika orter. För fastigheter med bosläder är prisskillnaderna däremot mindre. Del slora anlalel bostadshus gör alt den totala regionala avvikelsen blir begränsad och ofta ryms inom intervallet 70-80% trots att många hyreshus, kanske främsl kommersiella fastigheter, hamnar utanför delta intervall. Taxeringsvärdena för dessa senare fasligheter borde egentligen justeras med en regional omräkningsfaktor. Med föreslagen metodik kommer emellertid så inte atl bli fallet.

Den mycket schablonmässiga indelningen i 10 prisbildningsområden är ytterligare en felkälla vid indexberäkningen. Tanken bakom dessa är att prisiilvecklingen torde vara likartad för de orter som ryms inom respektive område. Det är emellertid inte sannolikt att marknadsvärdena förändras likartat i i. ex. Stockholms city som i Botkyrka. Den regionala omräkningsfaktorn blir ändå densamma i båda fallen.

Enligt förbundets mening är den föreslagna metoden för indexberäkning

Prop. I*1S4,'85:222 128

oaccepia'oel. Dei indexlillägg som konimer all användas nioisvaias inte av den verkliga prisiilvecklingen. Fek:!:ngheierna kan komma atl bli avse-viirda med hiinsyu till ali omi'akningai'na sker vart annat är och fiU del di'C)er ;il!a år inellan avsiäm.ningarna. Vid avslämningen si;:iii de ackumu-lei':idc feiakiigiieteriia koi"rigeras. ! exemplen ovaii hai' i,'ixeri'.ig:-.väi'dena blivil Ibi' iiöga i Kalmar ocli Botkyika inen för iäga i Stockliolm. 1 ell enda Sleg skiiii laxeringsviirdena justeras lii! i"iitivisande nivå. Resulialel blir dä i ruånga fal! avsevärda spi"ångvisa iirändriugar a\' iaxeringsvä!'dei.

En l's.siighe!s mariinadsviirde bestäms av en mängd olika faktoier. För-esiagci omräkningssysicm fäiigar endasi upp etl par av dessa. Hyreshusen-heierna deias myckel gi'ovt upp i enbart bosladshyreshus, hus med bostäder och lokaler saml diverse kommersiella hyreshus. Dessutom är avsikten atl fastighetens liige i rikel skal! beaktas i viss män.

Del kan däiför först konsiaieras al! redan begränsningen av omräkningsfaktorer kommer au medföra att indexiillägget i del enskilda fallet inle kommer atl nioisva,rb fasligheiens verkliga värdeförändring. Dessutom tillkommer alt den närmare utformningen av beräkningsläklorer förstärker denna effekt.

Den generella omräkningsfaklorn för exempelvis kommersiella fastigheter är gemensa.m för hela rikel. Del äremellertid föga troligt all prisutvecklingen för sädana fasligheter är densamma i t. ex. Siockholm och Kalmar. Taxeringsvärdet blir därför för högl i Kalmar. Avsiklen är att detla skall kunna jusleras med en regional omräkningsfaktor. Regional hänsyn skall dock bara tas om inlervallel 70 % - 80 %, beräknat uiifrän de generella omräkningsfaklorema, under- eller överskrids. Förbundel anser att ett system med mllande fastighetstaxering förutsätter belydligl fler omräkningsfaktorer. En absolut förutsättning för en metod med fortlöpande förändringar av taxeringsvärdet är all de nya värdena m.otsvaras av ändringar i de verkliga prisnivåerna. Den skattskyldige måsle ha tilltro lill indexberäkningarna särskilt som dessa inle är överklagbara. Del får speciell betydelse i slulel av en period när taxeringsvärdet till en stor del kommer atl bestå av en indexdel, som fastighetsägaren inle kan påverka genom besvär eller på annat säll. öm indextillägget och verklig värdeförändring avviker från varandra kommer förtroendet för hela laxeringssysle-met att rubbas. Följden av detta blir med all säkerhel ett ökal antal besvär från de skattskyldigas sida.

6.2 Periodiciteten för omräkning

Kommiitén föreslår som en huvudregel att omräkning av basvärde till taxeringsvärde görs vartannat år så att samma taxeringsvärde får gälla för en fastighet två år i taget om den inte omtaxeras. Några remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag och andra förordar att omräkning sker först efter det att avstämning sketl för respektive fastighetstyp.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Med hänsyn till all viss kontinuitet i laxeringsvärdena är önskvärd synes kommitténs förslag att omräkning av taxeringsvärdena görs vartannat år med nya index, väl motiverat.

Prop. 1984/85:222 129

Kammarrätten i Göteborg anför;

.Vi basvärdet skall läknas om med index lil! eu laxeriugsvärde redan under avslä.mningsåiet har fördelar son. ime iVamhälliis i belänkandet. Oinräkningsialen kan mcdiöra all vissa sysieinaiiska fel i del underliggande värderingsnialenalei riitlas till. Som exempel kau nämnas alt ivåfamiljs-vilior, Slörre hyreshus och slörre industribyggnader sannolikl har blivil för högt laxerade vid 198! ärs allmiinna fasiiglielslaxering. Med särskilda omräkningstal redan vid 1981 års ailinäiina faslighelsiaxering skulle dessa fel hl: kunnal elimineras,

Länsräiien i Örebro län anför;

Eniigl kommitténs förslag skall omiakninc ske frän och med försia årel när mllande fastighetstaxering införs. Om kriliken mol den senasle allmänna faslighelsiaxcimgen anses befogad, kan eniigl länssiyrelsen övei-vägas om inle omräkningsförfarandel för viss faslighelskaiegori kan upp-skjuias lill dess avstämning gjorts. Härigenom skulle evenluella felaktigheter inle komma alt uppförstoras genom omräkning. Eflersom fasligheispri-serna hitintills inle undergått några slörre förändringar efler 1981 års allmänna fastighelstaxering, kan enbart prisulvecklingen inle motivera en indexomräkning redan från och med övergångsåret.

Föreningen Sveriges fögderiijänslemän och SACO/SR anför:

Med hänsyn till vad som anförts i en reservation av vissa ledamöter i kommiitén vill föreningen ta upp frågan om när omräkningsförfarandet ska börja tillämpas. Kommittén har föreslagil atl omräkning ska ske redan första ärel när mllande fastighetstaxering införs; Del kan övervägas att avvakta med omräkning lill efler del år avslämning skell för respektive fastighetslyp på sätl som berörts i avsnitt 4.5.4 i betänkandet. De eventuella skevheier eller felaktigheter som kan ha funnils i AFT 81 kommer då inte all uppförsloras genom indexpåverkan. En annan fördel är att systemet på detla sålt kan införas successivt och all de påfrestningar som alltid vidlåder en ny organisalion inle blir så stora. Om den nuvarande utvecklingen på fastighetsmarknaden med mycket måttliga förändringar i prisnivån håller i sig blir inte heller konsekvenserna ur beskaiiningssynpunkt särskilt stora.

Länsrätten i Väslmanlands län anför;

I elt syslem med mllande fastighelstaxering tillgodoses genom omräkningsförfarandet ett befogat krav på en tätare och successiv anpassning av laxeringsvärdenivän till en fortlöpande ändrad marknadsvärdenivä. Så blir fallet oavsell om värdeförändringen består av enbart inflationseffekter eller realprisförändringar föranledda av marknadsutvecklingen och variationerna i tillgång och efterfrågan. Även om del med dagens tekniska hjälpmedel är relativt enkell och billigt atl årligen bestämma nya indextal för de generella prisförändringarna för etl visst fastighetsbestånd eller viss fastighetskalegori generellt i riket, torde det i prakliken bli svårt att med lillräcklig statistisk säkerhet fånga upp de regionala och lokala prisförändringarna. Antalet fastighetsköp i en bygd med t.ex. industrinedläggelser kan därvid under ett år vara alltför få för atl ge en entydig bild av prisläget.

9 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 [30

Prakiis!;a skiil talar för au omräkniiig .tv laxeririgsvärdeii normali hör ske med index för ivåårsperioder. Delta hindrar i ock för sig inie alt eu omräkRingsförlärande sker varje är.

6.3 Särskilda iiidex

Kommittén föreslär all för fasligheler som sällan brukar vara föremal ibr ibrsäljning, l.ex. vallen- i>cb vi'irrneki"dfianliiggninga!' får index grundiis på annai iin prissialislik. Samma gäller fasligheler som iule itan säljas pä grund av all inte någon eller liten efterfrågan på dem finns. Har avses t. ex. fastigheiei' som ligger inom krisdrabbade områden.

Flera remissinslanser lillslyrker möjliglieien att i speciella fal! använda särskilda index men framhåller ocksä atl frågan bör utredas ytteriigare. 1 stället för ail använda särskilda index föresläs all omiaxe!'ing sker för all bestämma taxeringsvärde.

Kammarrällen i Göteborg anför;

Kammarrätien delar kommitténs uppfattning atl del är en fördel all fä taxeringsvärdenas nivå successivt anpassad till ändringar i marknadsvärdena. Del finns i och för sig inte någol att erinra mol den föreslagna ordningen med generella och regionala omräkningsfakiorer. Områden för olika regionala omräkningsfaktorer kommer i regel atl vara desamma som prisbildningsområdena. Dessa områden kommer att bli förhållandevis stora, betydligt slörre än värdcområdena. Del förefaller därför troligt att det inom ett prisbildningsområde kan råda lokala, lill värdet ganska siora prisvariationer som inle beaktas enligt den omräkningsmodell som kommittén föreslagit. Del kan vara fråga om orter med industrinedläggelser eller orter som av annan anledning inte har någon befolkningstillväxt och som inle heller kan dra lill sig dem som ägnar sig äl friluftsliv. Som exempel kan nämnas gamla byar i avfolkningsområden. Del vore önskvärt om man under det fortsatta lagstiftningsarbetet kunde flnna en metod som tog hänsyn även till sådana lokala förskjulningar i prisnivån.

Länsstyrelsen i Göleborg och Bohus län anför;

En viktig fråga är hur omräkningsindex skall beräknas. Kommittén föreslår att index bestäms till produkten av en generell omräkningsfaktor. som för viss fastighetstyp är densamma för hela riket, och en regional omräkningsfaktor som beaktar lokala avvikelser från vad som är normall för hela riket, I princip kan index differentieras ytterligare med hänsyn till lokala förhållanden. Kommittén uttalar således som sin principiella inställning att i den mån man med hög grad av säkerhel kan ulgä från att en viss grupp av fasligheter haft en viss bestämd värdeutveckling bör ett särskilt index för den aktuella gruppen bestämmas med ledning härav, Atl ell sådanl förfarande bör tillämpas med stor försiktighet ligger enligt kommittén i sakens natur. Kommittén redovisar två fall där ett särskilt index bör övervägas. Det ena avser vatten- och värmekraftanläggningar. Det andra avser småhus på orter som drabbats av industrinedläggelse eller andra fall då ett stort utbud av fastigheter uppkommer utan att någon efterfrågan finns. Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att index beräknas med så stor

Prop. 19B4/85: 222 13!

noggrannliel som möjligl. Efierso.Ti index inle kan överklagas måste del i-rsmräknas på sådanl s'ält aU det for den enskilde fastighetsägaren framslår som uppenbart atl del motsvarar föräudringen i väi'den!vän. Länsstyrelsen vili här peka pä dcii betydelse för ibisaljningsvärriei som beläiiingcn har for den enskilda fasligheten. Det är uppenban all man inic uian vidare kan beiäkna index med ulgångspunkl frän lillgänglig försäljningssiaiislik. fslan mäslc diirför analysera de bakomliggande j-akloreina.

Länssryrdsen t Uppsala län ■anfö':

Konimittén föreslår atl nya indexlal för omräkning ska beslämmas av regeringen vartannat år och al! dessa indexlal ej kan öveiklagas. Omräkningen kan ske hell maskinelll.

Länsstyrelsen är posiliv till detla förfarande. Man måste emellertid vara myckel observant på detta indextal. Del är myckel vikligl all försäljnings-statistiken ingående analyseras. Vid denna analys beaklas regionala förhållanden och rikel delas in i prisbildningsområden. Någon uppdelning av taxeringsvärdeklasser för enfamiljsvillor och rad- och kedjehus är enligt nuvarande prisuppgifter inte motiverad. Förhållandena kan emellertid ändras. I systemet bör därför bj'ggas in möjligheten tili ytterligare differentiering.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;

Med omräkningsförfarandet avses att successivi anpassa taxeringsvärdena lill förändringar i marknadsvärdena. Kommittén föreslår atl omräkning av laxeringsvärdena görs vartannat år, nämligen det år då avslämning görs. Omräkning skall göras med index som bestäms med hänsyn till de prisförändringar som skett på fastighetsmarknaden. Länsstyrelsen biträder kommitténs uppfattning att det behövs både index för generella prisförändringar och regionala prisförändringar. Möjlighet till differenliering av index så att särskilt index kan bestämmas lokalt på annal sätt än med hjälp av prisstatistik bör flnnas i extrema fall.

Statens vattenfallsverk anför:

I betänkandet diskuteras olika metoder att bestämma ell index för vatten- och värmekraftanläggningar. Eftersom inle heller konsumentprisindex kan återspegla den verkliga värdeulvecklingen på nämnda anläggningar, fordras i detta avseende särskilda uiredningar. Kraflindustrin är härvid beredd att liksom vid tidigare allmänna faslighetstaxeringar medverka.

Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation anför:

Under vissa speciella omständigheter skall enligi fastighetstaxerings-kommittén särskilda lokala prisindex kunna fastställas med hänsyn till lokala förhållanden. Det är i betänkandet alltför oklart vilka krav som skall ställas för att elt sådant index skall få användas. Del är också nägot oklart på vems iniliativ det skall ske, och om del kommer atl finnas nägra former för skattskyldiga eller kommuner att påyrka användandet av sådanl särskilt index. Förfarandet är närmast tänkt att användas på orter som på grund av t.ex. industrinedläggningar får en krafiig sänkning av faslighels-

Prop. 1-984/85:222 132

vä!'deu'd, men ändå så fä försäijiiirigar au genoinslagct i prisslalisliken blir svagt, SlVC lillslyrker au denna .möjlighet ali ta hänsyn till lokala forh.älian-den införs. På bostadsrältsomvädel flnns flera fid! där förändi-jngar i den lokala arbetsmarknaden krafligl påverkat viirdei a'.' sävä! de läsiigheler bosiadsrätis!b:'eningarna agei som lägenheteru:;. öm eli lokali index används anser SBC all denna nedsäUning skai! g-äSia lika för hyreshusenheler ocf! för sm?ihus. Man kan aiinars läl! i"öreställa sig all en nedsällning endasl görs föl' småhusen, dä.rför iill siTiiihuspiiserna direkl bör ha påverkals av förändringen på den lokala arbeismarkiutden. Anlalel hyreshusenheler kan vara sä få att försäljningar aldrig äger rum. men del hindrar inle att geuomsiagcl även på hyreshusenhelernas prisnivå måsle anias vara slori.

Sunens inslitut för byggnadsforskning anför;

Som fäll dä prisutvecklingen pä olika marknader kan avvika slarki från riksgenomsnittet kan nämnas änd.'-ade sysselsäliningsförutsätlningar, l. ex. prisfall som följd av att förelagel pä en orl läggs ned eller hög efterfrågan och prisstegring i expansiva orler. Ell specielll fall är prisfall p.g.a. avslöjade kvalitativa brister i bosladshus, exempelvis hög radonhalt eller fuktskador i form av mögel el dyl.

En alldeles speciell undersökning erbjuder överlålelsepriserna för bostadsrätter under senare år; i de största kommunerna flnner man som bekant här en mycket snabb prisökning.

Det går inle alt utnyttja försäljningsstatistiken för småhus (SM/P 1984:9.2) för atl dra slutsatser om prisulvecklingen i fall som de ovan angivna. För del första sorteras i stor utsträckning ut överlåielsepriser som av olika skäl inte anses representativa för de hus som avses. För del andra utgör de försäljningar som varje är fångas upp av försäljningssialisliken endast 3-5 procent av småhusbeståndet (beroende på hur detta flnansieras).

För det tredje kan man generelll räkna med atl kraftiga prisfall primärt utlöser ell säljmotsiånd, om ägarna hoppas pä atl orsakema till prisfallet ålgärdas och atl prisulvecklingen vänder uppål igen, 1 varje fall på kort sikl torde delmarknader med prisfall på småhus bli underrepresenterade och därför vara svårfångade i försäljningssialisliken med dess nuvarande ulformning.

Den ordning som därför bör gälla för delmarknader med starkt avvikande prisutveckling bör därför vara omiaxering, ej nedbrytning av försäljningssialisliken på lokal nivå, 1 de aktuella fallen det gäller kan ofta lätt utpekas orsaker till den särskilda prisutvecklingen. Däremot kan uppstå problem med atl fastställa hur marknadsvärdena påverkas om de berörda delmarknaderna är små och försäljningarna få, vilket kan moiivera utnyttjande av branschsakkunnande för komplettering av den offentliga försäljningsstatistiken.

6.4 Noggrannheten vid omräkningen, avrundning m.m.

Kommittén föreslår atl avrundning av det toiala laxeringsvärdei för en taxeringsenhet verkställs så alt endast fulla 10000 kronor redovisas.

Frop. 1984/85:222 133

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför;

Om:'äkningeii skall ske maskinell!. Någon beloppsspärr skall inte finnas. I stället föreslår kommillén all avrundning alllid skal! ske lill fulla lÖO(X)-lal kronor. Enligt länssiyrelsens uppfallning böi' man undvika ändring av laxeringsvärdena genom upp- eller nedräkning när index visar på relativt sm.ä värdeförändringar. Kommiuén moiiverar siu val av avrund-ningsmeiod med au omräkning i piincip skall ske vartannat är genom all samma index skal! tillämpas tvä år i följd. Länssty.-eisen anser lör sin dei all reglerna bör ulformas så alt del garanlerar all obelydliga ändringar i laxeringsvärdena inte sker. Ell säll att göra detta är att stipulera alt omräkning inie fär ske om index ligger mellan 0,95 och 1,05.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

För atl undvika alll för små förändringar av laxeringsvärdena genom omräkningar anser länsstyrelsen alt del andra alternativ som kommittén berört, dvs att minsl fulla lOOOO kr skall redovisas, komplelteras med en spärregel med krav pä förändring av laxeringsvärdei med 10 procent innan omräkning sker, är all föredra.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän och SACOISR anför;

En fördel ur administrativ synpunkt med det nuvarande fastighetstaxe-ringsföriärandet har onekligen varit atl man haft samma taxeringsvärde för en fastighet under en längre tidsperiod, 1 en rullande faslighetstaxering kommer taxeringsvärdena att ändras oftare än fömt. Även om man kommer att kunna förtrycka taxeringsvärden på inkomsldeklarationer och andra handlingar som tillställs de skattskyldiga fär man räkna med att fastighetsägama i ökad utsträckning kommer atl använda felaktiga taxeringsvärden i sina inkomst- och förmögenhetsdeklarationer. Förväxlingar av bas- och taxeringsvärden kommer givetvis ocksä att ske. Föreningen vill mot bakgmnd härav undersiryka vikten av atl omräkningsförfarandel begränsas sä långl möjligt och endasl tas lill vid väsenlliga förändringar i prisnivån. 1 motsats till kommittén anser föreningen all en 10%-spärr bör finnas.

7 Avstämning

7.1 Periodicitct och innebörd

Kommittén föreslår att avstämning sker för varje taxeringsenhet vart åttonde år. Vid avslämningen. bestäms nya basvärden för laxeringsenheterna efter kontroll av beskaffenhet och användning. Värdenivån skall anknytas till ett nytt basår, av en mer aktuell värdenivå. Även i övrigt omprövas laxeringen i dess helhet. Flertalet remissinslanser tillstyrker all avstämning sker vart åttonde år för varje taxeringsenhet. Några förordar kortare intervall.

Prop. 1984/85:222 134

Kainmarräiien i Göteborg anlbr;

Kammarriitien har inle någoi au erinra mol dci föreslagna avsiämniugs-sysleniel. Det finns goda skä! för försiagei all avslämningen skail börja med hyreshus- och indusuienheier. Dei flnns mycket som lyder på au värderingsregierna för dessa fasligheler i många fal! leU till taxeringsvärden som inle slår i räu förhållande iiil markn-adsvärdena.

Kommittén tar i betänkande! (s 110) upp en fiiiga om lokal avstämning. .Avsikten synes vara alt lokal avslämning skall kunn-a iiga mm under den period om 8 är då en fasiighei ime skall vara föremål för den normala avslämningen. Del synes vara värdefullt atl på detta sätt kunna beakta förhållanden som iniräffal mellan två "ordinarie" avstämningsår. Komittén beskriver emellertid inle hur en sådan lokal avslämning skall gå lill och a.nger inle heller de förutsättningar som skall vara uppfyllda. Den föreslagna laglexlen upptar - såviit kammarrällen kan finna - inga beslämmelser om lokal avslämning. Kammarrällen kan därför inle bedöma förslagel i denna del på ett slulgilligi sätt. Frågan är dock om inle samma resullal kan näs genom att riktvärdena ändras och kompletteras mellan avsiämnings-iiren med hänsyn lill nya planer och miljöförändringar.

Länsrätten i Öslergöllands län anför:

Systemel för en rullande fastighetstaxering föreslås konstrueras sä atl avstämning sker vart åttonde år, Avslämningen kommer alltså atl molsvara den allmänna fastighetstaxeringen. Tanken är emellertid att avslämningen skall fördelas över åren inom det totala fastighetsbeståndet fördelal i fyra typgmpper. Detta kommar alltså i princip att innebära en allmän fastighetstaxering vart annat år men då selekterad till en viss lypgrupp av fasflgheter. Länsrätten anser att en sådan fördelning över åren har mycket goda skäl för sig.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Genom att fördela avslämningen över en åttaårsperiod får de medverkande myndigheterna tillräcklig tid för förberedelsearbelet. Arbetsbelastningen för de medverkande myndigheterna borde varje period vara så jämn som möjligl. Mycket talar för alt de perioder då avslämningen skall göras av småhus och lantbruksenheter kommer arbetsbelastningen att vara högre än övriga två perioder. Erfarenheter av taxeringsarbetel får utvisa om alternativa lösningar kan vara lämpliga. Del är dock viktigt att arbetsbelastningen under dessa perioder i övrigt begränsas. Genomgående och resurskrävande ändnngar på t ex. inkomstskalteområdet bör inte införas i dessa år.

Slatens inslilul för byggnadsforskning anför:

Med hänvisning till vad ovan anförts ställer sig institutet mycket tveksamt till att förlänga intervallet mellan individuella taxeringar, till åtta år i enlighel med kommitténs förslag om avstämning. Den tidrymd som förflyter mellan individuell prövning av fastihetens taxeringsvärden bör enligt institutets uppfattning ej överstiga sex år.

Prop. 1984/85: 222 135

Svenska Byggn.adscntrcprcnörjöreningen auför:

När det sen gäller avslämningen syflar denna bl.a. lil! au fasiighets-ägarna skall lä lillfailc all mera Rllmäni konlro!iei'a och komplettera de uppgifter om. en fastighet som flnns i iäsligheisiaxeringsrepisirel. Vidare skal! vid avslämningen - som enligi ib.-slagel skall ske \"-irl åtlonde är -nyii basvärde bestämmas för fasiigheien. Deila värde ulgör i sin lur grund för Ufci omräkningsförfarande som föreslås.

.'*ivsiämmningsförfarandel enligt förslagel moisvarar i huvudsak dagens allmänna faslighelsiaxering. Skillnaden hänför sig främsl iil! att avslämningen skall ske i fyra omgångar. Della innebär au avslämning kommer alt äga rum vart annat är. Bl.a. organisaloriska skäl talar eniigl l;om.mittéen för denna lösning.

Eflersom SBEF av skäl som fiamförts ovan inle kan acceptera förslaget om en årlig omräkning uppstår frågan om andra möjligheter flnns alt lösa dels problemet med de länga intervallerna mellan de allmänna faslighels-laxeringama, dels det därmed sammanhängande problemet med uppbyggnad av en lillfällig taxeringsorganisation.

Enligt SBEF skulle detta kunna lösas med etl syslem där avslämning (eller laxering) av varje taxeringsenhet sker vart fjärde år. Under förulsätining all man indelar faslighetsbeståndel i fyra gmpper enligt kommitténs förslag kommer dä avstämning av en fastighelsgrupp atl ske varje år. Därmed genomförs avstämning eller taxering oftare än enligt del nuvarande systemet, samtidigt som denipersonal inom skatleförvalningen som är sysselsatt med fastighelstaxering Hr en jämnare arbelsbelaslning. Avstämning kan göras med exempelvis prisnivån under tiden den 1 juli andra årel före avstämnngsåret till de 30 juni årel före avstämningsäret som underiag. Denna lidsperiod har av kommittén ansetts lämplig som utgångspunkt vid omräkning och borde därför kunna användas vid etl avstäm-ningsförfarande.

Med dessa kortare intervaller mellan varje avslämning eller laxering, vad man nu vill beleckna förfarandel, framstår det inte som befogat atl genomföra ett omräkningsförfarande vart annal år. Därmed undviks också de osäkerhetsfaktorer som enhgt ovan ligger i ett omräkningsförfarande,

LA/V anför;

LMV tillstyrker förslaget att LMV ska ha ett övergripande ansvar för översynen av värderingsmodellar samt framtagande av basvärdenivåer beträffande samfliga typer av fastigheter. En sädan lösning ger förutsättningar för en enhetlig ambitionsnivå i värderingen.

Vid översynen av värderingsmodellerna kommer LMV i överensstämmelse med vad som föreslås i betänkandet att i samråd med RSV, lanlbruksstyrelsen och skogsstyrelsen lägga fram förslag til behövliga förändringar. Därvid kommer LMV med hänsyn till kostnadsaspeklema att beakta alt värderingsmodellerna utformas så alt behovel av egenskapsdata kommer att förbli på i stort sett oförändrad nivå. Av del skälel torde belastningen på t ex, LSM inte komma atl öka. LMV vill i det sammanhanget också framhålla att förslag till förändringar i värderingsmodeller kommer att diskuteras i de referensgrupper som i överenssämmelse med vad som sägs i betänkandet kommer att flnnas för varje fastighetslyp.

Förslaget till avmndningsregel vid bestämmandet av basvärde och taxeringsvärde är inle tillfredsställande. Den föreslagna regeln skulle bl.a.

Prop. 1984/85:222 136

försvidra miijlighelerna au analysei-a olika fakioiers värdepäverkan. LMV anser au frågan om avrundningsregelus ulformning bör ulredas vidare. Detta bör ske som en del i iörberedelscarbeiei inför nen ['örsta omräknings-orngiuigeu.

SACO!SR anför:

S.'\CO/SR vill peka på beiydelsen av all väideringsmeioderna hälls intakta ftån en avstämning lill nästa. Den främsui orsaken lill de stora problem.en vid de senaste allmänna faslighetstaxeringarna har varil all man iindrat på i slort setl alla värdefaklorer. Hade masi vid AFf 1981 kunniu använda samma värdefaktorer som vid AFT 1975 hade alla problem som uppkom m.ed daiaprogram och stor arbetsbelastning Iblr alla inblandade varil betydligt mindre. Oinfallande förändringar i värdenngsmeiodiken i samband med avslänuiiug medför således betydande merarbeie och slora risker fcir störningar.

7.2 Kaiegoriavstämning

I betänkandet föreslås all avslämningen av faslighetsbeståndel görs i fyra omgångar under den åttaåriga omloppstiden.

För all avslämningen skall fördelas så jämnt som möjligl över åttaårsperioden indelas faslighetsbeståndel i fyra grupper som avstäms skilda är.

Grupperna är

- a. hyreshus- och industrienheter

- b. småhusenheter

- c. lantbmksenheter

- d. exploaterings- och specialenheler

Övervägande delen av remissinslanserna lillstyrker all avslämningen sker kategorivis på sätt kommillén föreslagit. Flera instanser pekar på atl risken är stor för att småhusavstämningen, som berör så mänga fastigheter, kommer all orsaka belydande arbetstoppar varför småhusavstämningen bör delas upp i två gmpper. Några remissinslaner anför atl förfarandel fär till följd att en faslighel, som består av olika taxeringsenheter, avstäms vid etl vart av de fyra avstämningstillfallena.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län anför:

Vid avslämningen fattas nya taxeringsbeslut för alla av avslämningen berörda fastigheter. De värden som bestäms benämnds basvärden, vilka i sin tur ligger till grund för de kommande årens omräkningar. Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att etl system med avstämning bör införas och tillstyrker kommitténs förslag att uppdela densamma i olika omgångar.

Samfundet för fastighetsvärdering anför:

Flera skäl talar eniigl Samfundets mening för atl avslämningen skall ske kategorivis. Ett viktigt argument är naturligtvis - som kommittén framhållit - att få en jämn arbetsbelastning på berörda myndigheter. Även det

IVop. 1984./85:222 157

piakiiskri ai'betei med den s. k. niväaiipassningeu underlättas on; jämförelser kar. göras över hela riket vid cn oeii sam,T>a lidpurikt.

Länssiyrelsen i Malmöhus län an.för;

Liinsslyrelseu tiiistyrkei' i princip del av kom.milic/i IVireslagna avsläm-ningsibifarindel. Avsiiimningeu av smähusci; lo!'de dock även i det rullands fasiighelstaxerinssyslemei bli en slor ai-betsbelastning för skaile-myndicheien även om avsiämningsarbele! föreslages påbörjas redan ärel före Uixeringsårel. I Malmöhus län uppgiir andelen s.måhusenheier liil 83 % av toiala anlalel taxeringsenheter. Andelen sm;°>hus är särskilt koncentrerad til! siorsiadsfögderierna Malmö och Helsingboig. För dessa fögderier blir arbelsbelaslningen kiaftig de är småhusen avsiämmes. En uppdelning på tvä är med avslämning av villor saml rad- och kedjehus ena årel och friiidshus påföljande är ger ingen lösning pä problemet. Kommittén berör frågan endasl med att "om del visar sig all belaslningen vid småhusavstämningen blir alltför slor i förhållande lili övriga avstämningar får en uppdelning övervägas senare". Länsstyrelsen anser atl möjlighelen all uppdela avslämningen av småhusen pä ivå år redan nu bör utredas.

Domstolsverket anför;

En rullande laxering bör medföra en jämnare arbetsbelastning bäde för beslutsmyndigheierna och för förvallningsdomslolarna. Den bälire organisation i förberedelsearbetet som kommittén föreslår bör ocksä kunna bidra flll atl taxeringen av småhus blir smidigare. Risken är emellerlid stor för atl småhusavstämningen, som berör 2,3 milj fastigheter, ändå kommer atl orsaka betydande arbetstoppar. Det bör därför undersökas om inle småhusavstämningen kan delas upp t, ex, i fritidshus och övriga småhus,

Slatskonlorel anför:

Vi ifrågasätter dock om kommiitén inte har underskattat arbetsbelastningen vid avstämning av småhusenheterna som ju är den i särklass största faslighelskalegorin. Viss risk är atl avslämningen av småhusenheter kommer all blir så arbetskrävande all den kommer atl kräva särskilda resursförstärkningar i likhei med nuvarande syslem, Ulredningen borde därför ha prövai alternativ all mer utjämna arbelsbelaslningen i ell rullande system.

Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför:

Förslagel med kaiegorivis avstämning innebär eniigl länssiyrelsens mening en administrativ bela.stning, bl, a, då olika delar av en fastighet beslår av olika kategorier och dä en fastighet övergår från en kalegori till en annan. Helhetsbilden av regislerfastigheten går förlorad. Om avstämning skall utföras av LSM är del emellertid eniigl länsstyrelsens mening nödvändigt med en uppdelnig i kategorier.

Länsstyrelsen ansluter sig trots det anförda till kommitténs förslag med kategorivis avstämning i olika omgångar, Arbetsbeslastningen för LSM skulle med denna utformning utjämnas under avstämningsperioden liksom lantmäteriverkets (LMV:s) omfattande förberedelsearbete. Däremot biträder länsstyrelsen inle kommitténs förslag om lokal avslämning. En allmän

Prop. 1984/85:222 138

prissänkning på grund av miljöförstöring och liknande kommer isiälle* att bealilas genom omräkning med lokalt index.

Läiissiyrdscn i Jämllands län anlbr;

.arbetsbelastningen för de olika kategorierna kan antas kom.ma all variera avsevärt meilan länen och för Jämllands län kan del redan nu förulses att den föreslagna fördelningen kommer att leda lill alt arbetsbelastningen blir alltibr ojämn. Som illusiralion kau LSM;s arbetsuppgift vid AFT 88 jämföras med arbelsuppgifien i del föreslagna rullande sysiemel vid av-stämningsären 87 och 89. Vid AFT 88 skulle LSiM ha beredande uppgifler för - i förhåliande lill siffror friin .*FT - 64 nämnder medan man vid 87 och 89 ärs avstämningar skulle ha granskande uppgifler m. m. och därvid ersätta ca 5 respeklive 33 nämnde: i vårt län. Avslämningen av småhus synes således kräva stora förstäj-kningar. Ojämnhelen från nuvarande syslem skulle alliså komma att beslå. Man kommer uppenbariigen all få så Slor skillnad i belaslningen all LSM:s organisation kommer att behöva förändras mellan åren ailiså organisalionen dimensio.nerad efler fyra olika slora behov mol i nuvarande sysiem endasl två. Kommittén för visserligen ell resonemang där man berör den arbetstopp som småhusavstämningen kommeralt medföra. Man undviker emellertid all la ställning lil! hur denna ojämnhet skall klaras av och hänvisar i stället till atl en uppdelning får övervägas senare om det skulle visa sig alt belastningen vid småhusavstämningen skulle blir för stor. Eftersom det ansetts angeläget att utjämna arbetsbelastningen mellan åren för atl undvika de administrativa problem som är en av anledningarna till kommitténs förslag anser länsstyrelsen att den så centrala frågan om kategorivis eller annan fördelning mellan åren borde ha utretts ytterligare. Del mäsia anses hell otillfredsställande atl genomföra en omorganisation av den ifrågavarande omfattningen med ell så påtagligt osäkert underlag. Det har exempelvis inle utretts i vad mån olikheterna mellan länen kanske innebär att en uppdelning kategorivis är mindre lämplig. Är det exempelvis möjligl med nägon form av geograflsk uppdelning eller kanske det till och med är möjligl med en flexibel modell som ger varje län möjlighet atl planera avslämningen för hela silt faslig-hetsbestånd under en ållaårsperiod utifrån sina egna fömtsättningar? Enligt länsstyrelsens mening finns del starka skäl för att närmare överväga denna fråga. En kategorivis avstämning ger ocksä den olägenheten för fastighetsägarna att samma registerfastighet kan bli föremål för avslämning vid varje avstämningstillfälle med de problem detta kan medföra ur deklarations- och underrättelsesynpunkl. Dä frågan är komplicerad bör den bli föremål för ytteriigare utredning.

Fögderichefsföreningen anför;

Avstämning skall eniigl kommitténs förslag ske fastighetskategori vis. Det praktiska förfarandet vid avstämning, när registerfastighet med hänsyn till bestämmelserna om taxeringsenhet delats upp i flera enheter tillhörande olika kategori, har inle närmare behandlats av kommitén. Med hänsyn till att det för alt kunna åstadkomma en riktig taxering måste vara belydelsfulll all få en samlad bild av hela regislerfastigheten är del enligt föreningens uppfattning önskvärt med etl uttalande i frågan.

Prop. 19B4/S5:222 !39

LRF -anför:

Försiagei om avslämning ibr oiika t"iisiigheisiyper skulle for en jorn-biuksftisligiiei kiinna medib;'a au avsläniniiig skali ske vid ei; viiri av de fyra avsiämningsiiikiaiiena. Fasiigäeisinnehavet skulle l.ex. kunna omfatta, förutom ianlb.ruksenheieu, er, takt (=indiisineni!c!i., en överloppsbo-siad i=sni;°!husenhei) och eu hus .som iir uthyrt tili försvaret ( = speciaien-!!et;. Variligl iir aU det finns ilimii-isione cn smähusenhc; pä en jordbruks-läsiigliei.

.gare tili sädana tästiglteier som vid flera lillfällen skall bii föremål för avsi-ii;nriiuc, kominer att få del svå.rt aU hälla isär alla fasiighetslaxerings-äiidringar med nya basviiiden som skal! omräknas vid skilda lillfällen. Vidare synes skillnader i laxeringsvärdenivän komma alt uppslå på bosladshus och ioml beroende pä au de ,vst£ims vid skilda tilifällen. Sä länge bosladshus och tomt på lantbruksenhet skall likabehandlas med vanliga småhusenheter blir det svårt att upprätthålla denna likhei om värdena inte avstäms samlidigt. Som kommer att framgå under avsnittet om värderingsfrågor anser delegationen atl de bosladshus och tomter som ingår i jordbruksfastighet och som inle ar avstyckade bör väi"deras på annai sätt än vanliga småhusenheter.

Delegalionen finner del missvisande all använda benämningen basvärde på ell värde som även under avstämningsäret skall omräknas med index för att motsvara laxeringsvärdei. Över huvutagel anser delegationen atl kommitténs förslag är onödigl krångligl. Det borde vara möjligl att vid avslämningen fastställa taxeringsvärdet direkt och inte behöva göra en särskild indexuppriikning.

7.3 Turordning för avstämning

Kommittén föreslår att avslämning av de olika fastighetsgrupperna sker i följande ordning

- 1987 hyreshus- och industrienheler

- 1989 småhusenheter

- 1991 lantbmksenheter

- 1983 exploaterings- och specialenheter osv. vart annat år i samma ordningsföljd.

Hyreshus- och industrienheter är antalsmässigt en liten grupp. Det är därför lämpligt all börja avstämningsförfarandet med den gruppen. Några få remissinstanser förordar en annan turordning för avslämningen. Förslag finns att småhus skall avstämmas först, att exploaterings- och specialenheter skall avstämmas tillsammans med hyres- och industrienheter eller småhusenheter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Länsstyrelsen förordar ändring av säväl gmppindelning som omloppslid enligt följande. 1987 Hyreshus- och industrienheler saml exploaterings- och

specialenheter 1989 Småhusenheter 1991 Lantbmksenheter

Prop. 1984/85:222 140

Anlalel hyreshus-, industri-, expioaierines- och snetialenheier är förhäl-landevis begränsai, .Au som i förslagel indela dessa i iv;°; grupper och avsiitta !il:a lång lid för denna avslä.mning som för smäiius- ocli lantbruksenheter in.rymmer en alltför beiydande säkerhelsmargiiiai i lidäigåiig. För atl uppnä eii jämnare ai'bsisfövdeining ocb cr. snabbare gcncimioppslid bör därföi' gruppindelningen ändras ocli två åi avsäiias för avslämning av respektive grupp. En annan fördci med en omloppstid pä endast sex är är b!, a. mindre anlal beskafteuhetsförändringar alt fånga upp lör sävä! fasiighelsägare som myndigheler. Denna tidsrymd ankuyicr även när.mare lill nuvarande lidsskillnad mellan allmänna fastigheistaxeringiir, nägol som, de flesla fastighetsägare numera lorde ha vant sig vid.

Länsrätten i Västmanlands län anför:

Som kommillén har funnil är det lämpligl all läia läsiighelskategorierna uigöra grund vid en uppdelning av avstämningama. Avslämningen bör lämpligen ske i fyra omgångar efter huvudtyperna av taxeringsenhet. Av de skäl som tidigare föns fram bör turordningen mellan de olika faslighets-typerna ändras i förhällande lill kommitténs förslag så att småhusenhetema först blir föremål för avstämning. Den andra avslämningsomgängen bör omfatta lantbruksenheterna, den tredje hyreshus- och industrienheterna och den fjärde övriga enheler (exploaterings- och specialenheler).

Eftersom det nu föreligger beslul om alt allmän fastighetstaxering näsla gång skall äga rum år 1988 (1984:362) lorde det saknas skäl alt lillämpa ell nytt system med mllande fastighelstaxering före nyssnämnda år.

Länsrätten i Stockholms län anför;

När del vidare gäller förfarandeis detaljer framstår uppdelningen av fastighelsbeståndel inom de fyra grupperna som tveksam med avseende på småhus. Man borde här överväga en uppdelning av småhusen (ex,v permanenthus/fritidshus) varvid den ena gruppen förslagsvis kunde sammanföras med exploaterings- och specialenheter, som i sig rimligen ej motiverar en egen årsgmpp. Denna kan för samordningens skull lägga närmasl efler den första småhusgruppen. Den inbördes ordningen mellan gmpperna kan också diskuteras. Inleds verksamhelen med gruppen småhus vinner berörda myndigheler fördelen av en bredare erfarenhei än gruppen hyreshus/industri kan erbjuda.

Skogsstyrelsen anför;

Avslämningen av lantbmksenheter föreslås ske försia gången år 1991, Skogsstyrelsen anser att det vore bättre för skogsbmkel om den kunde föriäggas till år 1993, Detta år skall samfliga skogsfastigheler ha en högst lio år gammal skogsbmksplan eller en enkel förleckning med likartal innehåll. Det skulle förenkla avslämningen om delta underiag funnes lillgängligl för alla fasligheter vid avstämningsiillfällel,

Senareläggningen av avslämningen av lantbmksenheler kan ske antingen genom att ordningsföljden mellan dem och exploaterings- och specialenheterna ändras eller genom två års förskjutning av hela förfarandel.

Skogsstyrelsen har inget att invända mot förslagel lill uppdelning av avslämningen på fastighetstyper.

Prop. 1984/85:222 14!

8 Förfarandel

8.1 Fiirbereilelseruii

Inför vaije års laxering måsie vissi förbcredelscarbele uiföi'as. Förberedelserna är olika vad gäller dels omlaxeriucen deis omräkningen och dels a\'s!ärnningen. Kommiitén föreslär at! LIvlV överiar det uiiekta ansvarei pa myndighetsnivå för förberedelsearbete! i vad dei avser '/ärdeniväfrågor. 1 övrigt föresläs ansvarei ligga kvar pä skatteförvaltningen. Den övervägande delen av de remissinslanser, som yttral sig om var ansvarei för värdeiiivåfrågor skall ligga, förordar alt LMV åläggs della ansvar, Nägra framhåller vikten av all skattechefen och lanlmäterie! i liinet fär inflytande når det gäller regionala och lokala fakiorer, som bör beaklas vid faslslällande av omräkningsfakiorer, Nägra remissinstanser är kriiiska lill förslagel att ansvarei för arbetet med förberedelser för omräkning och avslämning skall läggas på myndighel utanför skatleförvalningen,

Länssryrdsen i Västemorrlands län anför;

Organisatoriskt innebär förslagel en omfördelnig av resurserna för fastighetstaxeringen och en förändring av berörda myndigheters ansvarsområden. Kommitténs förslag att lägga över ansvaret för förberedelsearbetet avseende framtagande av prisnivåer och dylikt lil! grund för värderingen pä lanimäteriverket och dess regionala organ som en myndighetsuppgift kan upplevas som atl skalleförvaltningen förlorar kontrollen över en viktig och grundläggande del av fasiighetstaxeringsarbetet. Men eflersom skattemyndigheterna för närvarande saknar både den värderingslekniska expertis och organisation som krävs för uppgiften och större delen av de aktuella uppgifterna redan nu ulförs av de nämnda expertmyndighelerna innebär förslaget i praktiken inle någon större förändring, Sysiemel har också eniigl länsstyrelsens mening fungerat väl vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen i länel. Med del samrådsförfarande, som kommittén föreslagil, bör del även fortsätlnigsvis finnas förutsättningar för elt tillräckligt inflytande från skatteförvalningens sida i förberedelsearbetet,

Länssryrdsen i Malmöhus län anför:

Länsstyrelsen ser posilivi på att arbetet med förberedelserna inför omräkning och avstämning lägges på lantmäteriverket som en myndighetsuppgift och att lantmäleriverkel också överiar det direkta ansvarei för värdenivåfrågor,

Lantmäleriverkel anför;

Lantmäteriet bedriver en omfattande löpande verksamhet avseende värderings- och ersällningsfrågor. Inom ramen för sin cenlralmyndighetsfunk-tion när det gäiler frågor om fastighetsvärdering bedriver vidare LMV utvecklingsarbete avseende bl, a, värderingsmetoder och andra hjälpmedel som behövs för den egna organisationens och för andras fastighetsvärderingsverksamhet. Som nyss berörts har lantmäteriet också medverkat i

Prop. 1984/85:222 142

:ii'beiei med översyn av värdcringsmodciler ocii vi.rcier!i\'äläggi;i:ig inlörde senaste siiliiiänna fasiigiielsiaxeringama.

LMN' bedö.mer au lanimäteriei liar den kompeiens som behöv:-; för au utföra ibrberedeisearbeiel vid rulkuide lasi!gii£lsia'<;:;ri:!g. LMV ii;'Ijeretl alt ansvara Ibi arbelel meij rullande lästigiicisuixcring '-'ad avser viirde-ringsfrågov i den utsi,''äck!ug och criiigi den aiiibiiinnsr.ivä sorn si,V.:n■ai;-icrna besiiimmer.

HiUi!!sva:-ande föi'dsluing av ansvarei ior fiSrberedclsearbeic! fiar ime varit lämplig eftersom bei-ednkngsfunklioneriia har \'aril skilda ''iäi; besluis-funkUonernri. Del är mol bakgrund av hinimälericls arbetsiippgiftei' och kompetens naluriigl och ändamålsenligl alt LiVJV. som ibiT.sIäs i beiänkandei, åläggs del dii-ekla myndighetsansvaret för aila delar i föreberedelsear-betet vad avser översyn av värderingsmodeller ocli viirdeniväläggning,

Lanlbruksstyrelsen anför:

Kommiitén föreslår att lantmäleriverkel skall uiarbeta omriikningsta! i samarbete med bland annat lantbruksslyrelsen. Som redan nämnls har slyrelsen viss ertarenhet av indexberäkning. Styrelsen har inget ali erinra mot förslaget,

TOR anför:

TOR finner det ändamålsenlig! all låta lantmäteriverket ha huvudansvar för förberedelsearbetet i fråga om värderingsfrågor, TOR vill emellertid framhålla att det kan vara värdefulll att vid dctla förberedelsearbete ta lill vara även sakkunskap som kan flnnas på annal håll, säsom hos seriösa fasligheismäklare. I fråga om informalionen lill allmänheten anser TOR alt det är väsentligl atl sådan sker på ett sådant sätt alt allmänheten förslår den och känner att den genom sina synpunkter kan påverka resultatet,

Samfundel för faslighelsvärdering anför:

Ansvarei för nivåavstämning och för utarbetande av index vid omräkning har lagts på Statens lantmäteriverk, Arbelel är tänkt all ulföras av lanimäteriverket i samråd med skogsslyrelsen och lantbmksstyrelsen, 1 övrigl behåller riksskatieverkel ansvaret för fastighetstaxeringen. Samfundet anser atl övervägande skäl lalar för lantmäteriverket som expertmyndighet för fastighetsvärdering får huvudansvar för den värderingsinriktade delen av fastighetstaxeringen och lillslyrker därför ändringen.

Länssiyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför;

Länssiyrelsen anser i likhet med kommittén atl ansvaret för niväanpass-ningen och framtagandet av index bör ligga på lantmäteriverket. Den regionala och lokala kunskap om fastigheterna som finns inom länsstyrelsen och lantmäteriet och de lokala skatlemyndighelerna måste dock tas till vara. Länsstyrelsen vill särskilt understryka vikten av att skattechefen och det regionala lantmäleriet får ett avgörande inflylande när del gäller den regionala differentieringen av index. Inflytandet bör säkerställas genom att skallechefens skyldighet atl deltaga i förberedelsearbetet samt atl lantmäleriels informations- och föredragningsskyldighei regleras i administrativ ordning.

Prop. 1984/85:222 143

Länsstyrelsen i Örebro anlbr;

.■ansvarei för arbelet med indestaien ior oinräkning föresläs av kommillén bli lagd på lanimiiierivcrkel som eu myndighelsuppgifi. Beslulel om vilka indexla! som skal! användas fanas av regeringen, .'\vsikten är alt iarilmiiieriverkel til! riksskatieverkel överläm.nar sina förslag lill nya index och alt riksskaueverkel. evenluelll efter ha hört länssiyrelsen, överlämnar lörslagel lil! regeringen med siii egel ytti-ande. Vidare skall enligt kommittén även ansvaret för arbelel med den niväanpassning som skall göras i sa.Tiband .med avsliimningama liiggas som en myndighelsuppgift på lanlmäleriverkel,

Länssiyrelsen har ingel att erinra mol förslagen som sådana men vill framhålla viketn av all länsstyrelsen verkligen får deliaga i förberedelsearbelet specielll väd gäller regionala omriikningsfaklorer och särskilda index med hänsyn lill lokala förhållanden. Dä länsstyrelsen många gånger kan ha värdefulla synpunkter som inle aliiid sammanfaller med lantmäleriverkels uppfattning bör föreskrivas att länsstyrelsen alllid skall höras innan riksskatieverkel överlämnar förslagen till regeringen med sitt yllrande. Delta för all säkerslälla all alla synpunkier blir beaktade vid den slutliga bedömningen.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av att alla lokala variationer som nu förekommer inom t, ex, samma tätort även beaktas i del nya systemet vid uppdelning i värdeområden.

Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför;

Som kommittén anfört finner länssiyrelsen det mesl ralionellt atl ansvaret för niväanpassningen och atl ta fram index bör ligga på LMV under myndighetsansvar. Enligt kommiitén skulle på skattechefen ligga det övergripande ansvaret för taxeringen, vilket bl, a, innebär alt svara för atl beslul i nivåavstämningsfrågor föreligger i rätl tid och i föreskriven ordning. För att kunna fullgöra detta ansvar och för alt kunna yttra sig över LMV:s förslag till riktvärden, områdesindelningar och indexlal krävs all skattechefen akliv deltar i förberedelsearbetet och följer LMV:s arbete, I LMV:s instruktion eller arbetsordning bör därför skrivas in att skattechefen skall delta i förberedelsearbetet och LMV:s informations- och före-dragningsverksamhel för skattechefen,

LMV skall enligt förslagel besluta om indelning i värdeområden och anvisa riktvädetabell eller molsvarande för varje värdeområde. Det är inte lämpligt atl LMV skall fastställa underlag för laxeringen, LMV:s insats bör inskränkas till att som expertmyndighel la fram underlag. Beslut om indelning och riktvärdetabell bör därför enligt länsstyrelsens mening fattas av RSV eller skattechefen/länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför;

Del synes lämpligt att RSV ges del övergripande ansvarei för samtliga frågor, exempelvis den samordning inom riket som krävs för en likformig och rättvis la.xering, men även förberedelserna för laxeringen liksom ansvaret att initiera ändringar i värderingsmodellema etc. Genom nära kontakt med LSM och länsstyrelserna har nämligen RSV de bästa fömtsättningarna att förmedla de erfarenheter av massbeslutsärenden, exempelvis taxering, och bör därför kunna utgöra en garanti för att förslag som väcks

Prop. 1984/85: 222 144

nos exempelvis lanimäteriverkei anjjassas sä all de gär ;iU hanlera i fas-(iglietsiaxeringsprocessen.

SACOISR anför:

Kommillén ibresiär ali linsvaret firr arbeiei med förbci'edelser för om-riikning och avslämning ska liiggas hos laiumälenverket (LMV). JUSEK anser emellerlid alt hela ansvarei föi laxeringsarbelel bär ligga på skaite-förv.iltingcn. Förberedelsearbeiei bör således enligt förbundets ctiening iidminisireras av iiSV med bisländ av expenmyndigheter på samma siitt som sliett vid de allmänna fasiigheistaxeringarna.

Kommiuén anser atl tyngdpunklen i adminislralionen av faslighelstaxeringen bör läggas hos LSM. Denna uppfattning delas av JUSEK. Nägol annal realisliskl alternativ torde ime flnnas. LSM har sedan länge erfarenhet av medverkan i olika former vid fasligheistaxeiing saml förande av fastighelsregisler. Personalen som sysslar härmed har ofta goda kunskaper i fasiigheisbildning och taxering. De handläggande arbetsuppgifterna i ett rullande fasligheistaxeringssysiem faller naluriigt in i LSM:s övriga arbelsuppgifter. Även ur servicesynpunkl är LSM den nalurliga myndigheten.

Bankinspeklionen anför:

Uppdelningen av det administrativa ansvarei synes i och för sig rationell. Emellertid bör etl övergripande och samordnande ansvar tillkomma någon myndighet. För denna uppgifl är riksskatieverkel självskrivet.

RSV anför:

Kommitténs förslag innebär således all LMV föreslår regeringen vilka grunduppgifter som behövs för all fastställa Ixeringsvärdel men därefter inte befattar sig med hur uppgifterna samlas in. RSV ansvarar för atl skatteadministrationen klarar uppgiftsinsamlingen, för atl kommunikalion sker med fastighetsägare m fl, för atl taxeringsvärden åsälts men däremoi inle för hur taxeringsvärdenivån har erhållils. Regeringen förväntas la detaljerade beslut rörande behovel av grunduppgifter, t, ex, hur bostadsyta skall beräknas, vilka delfrågor som behövs för att bestämma husets slandard o d,

RSV anser inte att detaljbesluten skall fattas av regeringen, RSV anser vidare all en blandad ansvarsfördelning skulle medföra etl sämre resultat till högre kostnader än andra lösningar. Totalansvaret bör i stället läggas aniingen pä LMV eller på RSV enligt etl av följande alternativ,

AUernativ 1

Den fastighetsvärdering som LMV redan nu utför i affärsmässiga former ersätter fastighetstaxeringen hell och hållel. Lanimäteriorganisalionen svarar för kontakten med fastighetsägare, intresseorganisationer m.fl. vad beträffar gmnduppgiftemas inverkan på fastighetens värde, terminologifrågor och övriga frågor som rör värderingssätter. LMV svarar även för de utbildingsinsatser som behövs för att kvalitetet på lagrad informalion blir tillfredställande. LMV levererar taxeringsvärden och övriga uppgifter som behövs för inkomst- och förmögenhetstaxering til skatteadministrationen. LMV måste i sådant fall tillskapa en administration för insamling och kontroll av gmnduppgifter.

Prop. 1984/85:222 145

Alternativ 2

RSV ansvarar som hittills även för de förberedande åtgä.mertia. Den infoi'malioR som bedom.s rimlig i eti renodlat skatteadrninisiiaiivl förfarande, dvs del som på eli begripligt sätt kan diskuleras mellan skaliemyndig-lieier och fastighetsägare, anger ramarna för underiagel iill värdefaktorerna etc. LMV konstruerar inom dessa ramar erforderiiga värderingsmodeller och anpassar dem lill i lag fasislälld värdenivä. LMV är bäsl skickad för delta arbete. Skatteadministrationens kostnder för insamiiiig, lagring och ajourhållning av uppgifter bär därmed kunna sänkas väsentligt. Uppgiflernas kvalilet bör kunna bli hög. Om regeringen av samhällsekonomiska skiil anser att ytteriigare uppgifler för l.ex. samhällsplanering bör samilas in samlidigt, bör dessa avgränsas så atl del klart framgår för den enskilde fastigheisägaren vilka uppgifler som påverkar taxeringsvärdet och vilka som inle gör det. Eniigl RSVs mening bör emellenid samordnad uppgiflsinsam.ling undvikas om del gär att lösa pä annal sätl, eflersom det är svårt all fä bra kvalitet på uppgifler som ligger utanför den insamlande myndiglietens ansvarsområde.

Sammanfattningsvis lillstyrker RSV all ett rullande värderingseller taxeringssystem införs men anser att en enda myndighet skall ha hela ansvarei mot säväl regering som allmänhel för förberedelser, insamlingsmeiodik, uppgiftskvaliiet och taxeringsnivä. RSV förordar därvid alternativ 2 eflersom delta ger möjligheter till förenklingar (se under rubriken avslämning sid 4)

5Cii anför:

Kommittén föreslår, all SCB ges en viss roll i samband med utarbetandet av indextalen. Verket skall tillhandahålla del statistiska grundmaterial som erfordras för alt bestäma index samt göra de grundläggande bearbetningar som behövs för all bestämma generella omräkningsfaktorer, Eniigl den tidsplan som kommittén förestår skall SCB under augusti månad leverera preliminär prisstatistik avseende föregående budgelår. För att denna plan skall kunna hålla och statistiken bli tillförliflig, krävs atl inrapportering av lagfartsuppgifter till SCB sker kontinuerligt. Det är emellertid SCBs erfarenhet, att rapporteringen geomförs med viss eftersläping. Specielll gäller detla under början av året, eflersom LSM uttryckligen enligt föreskrifl inte får påbörja rättning i ny fastighetslängd förrän lidigare längd blivil avslulad. Detla innebär, atl någon avisering av aktuellt års lagfarna förvärv inte ske förrän lidigasl under april månad. För alt SCB på ett tillfredsställande skall kunna uppfylla sina förpliktelser, krävas därför alt mlinema för inrapportering av lagfartsuppgifter ses över.

Ett altemativt angreppsätt kan vara, atl ingivaren redan i samband med ansökan om lagfart får fylla i en blankett, som direkt skickas till ansvarig myndighet för registrering och bearbetning. Därigenom bör vissa lidsvinster kunna uppnås.

Förslagen i betäkandet innebär att SCB, eftr bearbelning skall överlämna statistiskt gmndmaterial till LMV, RSV, lantbruksverket och skogsstyrelsen. Med hänsyn till den översyn som f. n. pågår inom regeringskansliet på grundval av statistikutredningens belänkande "Framlida statlig statistik" (SOU 1983:74) kan vissa förändringar av sekrelesslagen förväntas. Dessa medför all SCBs medverkan i berörda delar bör beaklas i samband med den kommande författningsregleringen.

10 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 222

IVop. 1984.''S5: 222 146

8.2 MedverLaii nv arhcrssjruppur

Kommittén föreslår au arbetsgrupper med föi'eiroenQevalda skall flnnas ocksä i ell ruHaiide fastiglietstaxerincssyslem och au gruppernii skall arbela med i slori sell samma uppgifier som vjd ]98! äi's AFT. LMV bor fatta sina beslu! om riktvärden efter den provväirier.ng som LMV utför gemensaml med arbelsgruppen. Arbelsgruppen bör förulom FTN:s ordföninde ha tre (örtroendevalda ledamöter i de lokala dislriklen och fem i de gemensamma distrikten.

De remissinslanser som yttral sig i frågan lillslyrker kommilléns förslag om medverkan av arbetsgmpper vid provvärdcringen. Flertalel av instanserna förordar dock all det nuvarande sysiemel med hela nämiider/arbeis-grupper bibehålls vid rullande fastighelstaxering.

Länsstyrelsen i Jämllands län anför;

Eniigl kommitténs förslag skall arbetsgmpper med förtroendevalda i likhei med AFT 81 även flnnas med i elt rullande system. Della skall gälla alla slags fastigheter. Länsstyrelsen finner detla särskilt angeläget då fas-ligheislaxeringsnämndernas nuvarande funkiion bl.a. atl bislå med lokalkännedom kommer atl las borl i det föreslagna systemet. Vikten av att arbelel organiseras pä sådanl sätl alt arbelsgruppen fär ett reelll inflytande måste särskilt betonas i föreskrifl och liknande.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Lekmannainflytandet vid taxeringen har myckel gamla anor. Med hänsyn lill det sätt på vilken fastighetstaxeringen genomförs är jämnheten i fastighetstaxeringen inte beroende av lekmannamedverkan. Della skulle tala för att hela systemet skulle kunna avskaffas. Å andra sidan blir ett nytl system bättre förankrat om lekmannainflytandet bibehålles. Med hänsyn härtill bör nuvarande system med hela nämnder bibehållas i den mllande fastighetstaxringen. Bland de frågor som särskilt bör bli föremål för utvärdering är lekmannainflyiandel i del nya systemet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Den allmänna fastighetstaxeringen 1981 föregicks av provvärdering under medverkan av arbetsgmpper med förtroendevalda. Kommitténs uppfattning är att arbetsgrupper med förtroendevalda skall finnas även i ett system med mllande fastighetstaxering och att grupperna skall arbeta med i stort samma arbetsuppgifter som vid 1981 års allmänna faslighelsiaxering. Med hänsyn till arbetseffeklivitets- och kostnadsskäl vill kommittén föreslå en annan utformning än den som för närvarande gäller. Antalet ledamöter bör således begränsas till tre i de lokala arbetsgrupperna och till fem i de gemensamma. Länsstyrelsen är tveksam till detta förslag. Del är angeläget att lekmannainflytandet säkerställes, med hänsyn härtill synes det önskvärt atl nuvarande system med hela nämnder/arbetsgmpper bibehålles även i ett system med rullande fastighetstaxering. Detta förslag bör ses tillsammans med vad länsstyrelsen nedan föreslår om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområden.

Prop. 1984/85:222 147

Länsstyrelsen i Örebro län anför;

KommiUéns uppfattning är att arbelsgm[,>per bestående av förtroendevalda skall delia i förberedelsearbeiei. För all detla arbele skal! !;ii iil! verklig nviia för del väsentiiga förberedelsearbelet kriivs härvid en omfattande utbildning av ledamöterna samt alt de besitter lokal kännedom, om distrikiels olika delar. Kommilléns förskig går ul på all anialei ledamöier i ai'belssrupperna reduceras lill eli fålal. Dä dislriklen dessuioni kommer all omfiiita slora geografiska områden minskar avsevärl kannedomen om lokala förhållanden inom arbelsgruppen. Risk uppslår härvid att arbelsgruppen i likhet med vad som var fallel vid !9Si ärs allmänna faslighelsiaxering får föriita sig på framlagda förslag. Enligi länsstyrelsen bör i vart fall samtliga ordinarie ledaniöter i fasiigheisiaxeringsnämnden ingå i ar-belsgmppen.

Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför;

Länssiyrelsen konslalerade i sill remissvar över fasligheisiaxeringskommilténs betänkande Faslighelsiaxering 81 del viirdefulla i all hela nämnden/arbetsgruppen skulle medverka i provvärderingsarbelel. Invändning riktades dock mot atl även suppleanterna skulle ingå i arbetsgmppen med hänsyn till alt prakliska problem skulle kunna uppstå på grund av gruppens slorlek. Kommitténs förslag med enbari tre ledamöier i de lokala arbetsgmppema och fem i de gemensamma får däremoi anses vara en alltför stor begränsning lill medverkan i förberedelsearbeiei och möjlighel atl påverka den kommande fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen förordar därför att nuvarande system med hela nämnden/arbeisgmppen bibehålls även vid mllande faslighetstaxering.

Med den utformning kommitténs förslag fåll kan del enligt länsstyrelsens uppfattning ifrågasättas om nämnden överhuvudtaget skall delta i förberedelsearbetet. Fastighetstaxeringsnämnden (FTN) får enligt förslaget samma ställning som en besvärsinslans. Av den anledningen borde den istället kallas besvärsnämnd. FTN får i motsats til! de nuvarande nämndema funktionen av alt pröva besvär istället för atl åsätla taxeringsvärden. Med hänsyn härtill saknas skäl att den helt eller delvis skall della i förberedelsearbelet.

RSV anför:

Vid fastighelstaxering förkommer en mängd bedömningsfrågor. För atl resultatet skall bli likformigt och riktigt är del av största vikl att provvärderingen och taxeringen sker med likartad bedömning. 1 annat fall leder det till atl vissa distrikt kan få avvikelser från laxeringsvärdenivän. Speciellt i områden med gmppbebyggelse kan olikheter mellan provvärdering och taxering leda till stora avvikelser från den önskade taxeringsvärdenivån. Då LSM skall taxera som första instans är del viktigt atl LSM också deltar i provvärderingsarbetet. Även i utbildningssyfle vore detla bra. Arbetet skulle inle vara betungande för LSM. Det är inte nödvändigt atl LSM har beslutanderätt under denna medverkan.

Lantbruksslyrelsen anför:

Vid förberedelsearbetet för avstämning föreslås atl lantbruksstyrelsen skall medverka pä central nivå vid bedömningen av priser och prisnivåer.

Prop. 1984/85: 222 14g

På regional och ioka! nivå förutsiiiis all .antbruksniimnderna .skall medverka vid provvärdeiing m ni. Styrelsen liar ingen erinran moi föislaget.

.IM V" anför;

Frågan om medvei'kan av förtroendevalda i förbe.redeisearbetet är självfallet väsenllig. LMVs erfarenhei frän AFT 8! är att okktrheier dä fö:'e!äg boii-ii!Yande de ibrtioendevaldas uppgift i Ibrberedeisearbeiel. Inie minsl den korta lid som stod iili förfogande för arbetet inverkade negativt pä de fönroendevaidas möjliglieter all påverka föiberedelsearbeiei. Del är från denna synpunki en fördel all tiden för förberedelsearbetet nu föriängs eniigl del framlagda förslagel och atl arbclsgiupper kommer au flnnas för samtliga fastighetstyper.

8.3 Allmänhetens medverkan

I betänkandet föresläs att LMV i samarbete med länsstyrelserna cenirall, regionall och lokall inför en avstämning av en fasiighelslyp skall hålla överläggningar med organisationerna för olika gmpper av fastighetsägare. Någol utslällningsförfarande av den model! som lillämpades vid 1981 ärs AFT föreslås inte,

Remissinstanerna delar kommitténs uppfallning all någol utslällningsförfarande i likhei med det vid 1981 års AFT inle bör förekomma, 1 övrigl tillstyrks att överiäggningar sker med olika organisationer för olika kategorier av fastighetsägare, Synpunkier framförs också all de olika fasligheis-organisalionerna bör få lämna synpunkter i etl lidigl skede genom ett remissförfarande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Vidare föreslås att etl utställningsförfarande av den modell som tillämpades vid AFT 81 inte skall ingå i det mllande fastighelsiaxeringssysiemet. Länsstyrelsen ansluter sig helt lill della siällningslagande. Del är därför särskili viktigt all den enkilde fastighetsägarens synpunkter på ell effektivi sätt i stället inhämtas via organisaiioner för olika grupper av fastighetsägare vid de överläggningar och informationsmöten som kommittén föreslår. Dessulom bör på ett mer offensivt sätt kännedom om fastighetstaxerings-bestämmelser spridas via massmedia - såväl press som radio och TV. Detla är särskilt viktigt inför taxering av småhus och lantbruk.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Länsstyrelsen ser med tillfredsställese att kommiitén föreslagit atl det utslällningsförfarande som föregick den allmänna fastighetstaxeringen 1981 inte bör ingå i det mllande fastighetstaxeringssystemet. Kommittén föreslår i stället att regeringen förskriver all lanimäteriverket, i samarbete med länsstyrelsema centralt, regionalt och lokalt, inför en avstämning skall hålla överläggningar med organisationer för olika grupper av fastighetsägare. För att ett sådant förfarande skall vara meningsfylll krävs att man når fram till berörda gruper. 1 fråga om hyres-, industrioch jordbruks-

F.rc.rj 1984/85:222 149

fasligheler lorde del kunna lösas genom olika branseiiorganisationer. Däi-cmoi förefaller dei praktiskt laget omojiigi aii ilnna repi'esenialiva föieträ-dar'c föi' dei'i största gmppen, viilaägarna. Den siörsiii organisa!ioneii lör denna grupp, Sveriges viilaägareförbuiid, representerar cirka l\i% av samiliga småhusägare, övriga organisaiionei' bland vii!a:igarna ulgöref; av lokala 'röi-eningar och byalag vilkas prim>ra syfle inte tiai varil atl förelräda medlsinmania i ekonomiska frägor.

Länssiyrelsen i Göleborgs och Bohus lön anför:

Vid 1981 års allmänna faslighelsiaxering kanaliserades inflylandel från enskilda via en av riksskatieverkel för förberedelsearbete! tillsatt arbetsgrupp beslående av i'ep;-esentanler för olil;a grupper fastighetsägare. Dessutom deltog enskilda i de referensgmpper som knutits lill arbelsgruppen. Vidare informerades allmänheten genora ell ulslällningsförfaiande. Slut-omdömet orn ulsiällningsförfarandel blev inle posilivi. Kommittén föreslår därior inle nägon upprepning inom ramen för den mllande fastighetstaxeringen. Kommittén föreslår i slällei mindre informationsmöten där lanlmäleriet delger allmänheten de rikflinjer efter vilka man arbetar och ger allmänheten möjlighet atl lämna synpunkter. Länsstyrelsen tillslyrker kommilléns förslag men anser atl informalionen bör ulformas i samarbete med regionala och lokala skailemyndigheler.

Länssryrdsen i Östergötlands län anför:

Kommittén har i betänkandet påpekal all resultatet av det utställningsförfarande som genomfördes inför ATF 81 inle blivil del avsedda. Ytterst få synpunkter till ledning för förberedelsearbetet lämnades av allmänheten. Däremoi lämnades synpunter på taxering av enskilda objekt. Enligt länsstyrelsens uppfattning är etl utställningsförfarande av den modell som tillämpades vid AFT 81 inte lämpligt. För att få fram allmänhetens synpunkter föreslår kommittén att överläggningar skall hållas med organisationer för olika gmpper av fastigetsägare, som beslämts av regeringen, samt i form av mindre informationsmöten. Länsstyrelsen har i remissvaret till kommitténs betänkande Fastighetstaxering 81 betonat viklen av all alla fastighetsägare får lika möjligheter att komma till lals. Del är angelägel all medverkan kan ske under lika former för alla gmpper av intressenter. Länsstyrelsen anser för sin del all förutom informationsmöten och överläggningar kan även en rätl utformad utställning tillgodose detta krav. I LMV:s myndighetsansvar för förberedelsearbetet bör som en naturlig del ingå atl informera allmänheten. Länsstyrelsen finner det också ändamålsenligt atl information lämnas via massmedia.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

Utställningsförfarandet vid 1981 års allmänna fastighetstaxering, sådant det slufligen utformades, kom inte att tillföra förberedelsearbetet någol värde. Länsstyrelsen välkomnar därför kommitténs förslag att avvisa ett liknande förfarande i det rullande fastighelsiaxeringssysiemet. Länsstyrelsen anser dock att utöver överiäggningar med organisationer för olika grupper av fastighetsägare även en omfattande information genom massmedia bör förekomma. Denna bör utformas på så sätt att möjlighet fmns för den enskilde fastighetsägaren atl framföra synpunkter och förslag som han anser bör beaklas vid förberedelsearbetet.

Prop, 1984.'85:222 1.50

Lanssiyrdxeii I Kopparbergs län ar!i''ör:

Länssiyrelsen delar kommitténs uppfauning ali allmänheien bör ha möjiigiiei au .medverka vid föi'berede!sear!'>eiei undei' biand amiat <;\'släm-nings;°iren. Liinsslyrelsen ifriigasäiier dock, med hänsyn lill bland annal lekniannainfiyiandet i arbeisgruppcma. om del är nödviindigt med överiäggningar med iäsligheisiigarnas organisationer i den uiformniug som i'b!"eslås för lanimäteriei och liinsslyrelsen. Länssiyrelsen anser i stället ;iu nämnda oigaiiisalioner bör fä komma till lals i ett lidigaie skede genom, nägon form av remissförfarande. På så säu undviks de diskussioner om enskilda fasligheier, gaior, sjöar m.m. som annars erfarenhelsvis blir följden av ulsliillningar modeli .AFT-8! och "överläggningar" enligi föie-slagen modell.

LRF anför;

Ularbetande av index för omräkning skal! enligi förslaget utföras av lantmäleriverkel (LMV) pä grundval av statistiska centralbyråns statistik. LMV skall därefler sända materialet lill RSV för yttrande. Slutligen faslslälls indexialen av regeringen. Kommittén har i detta sammanhang inte sagl nägol om all allmänheten skall ges möjlighel all medverka. Delegationen förutsätter att allmänheten får en ordentlig insyn i arbelet med all ta fram prisindex. Det är särskilt vikligl med hänsyn lill atl regeringens beslut om index inte får överklagas.

Däremoi är det tänkt all allmänheten skall beredas till medverkan i förberedelsearbetet inför avslämningen. Kommittén föreslår alt LMV i samarbete med länsstyrelserna centralt, regionalt och lokalt skall hälla överläggningar med berörda fasligheisägareorganisalioner. Någon utställning av del slag som förekom inför 1981 års fastighetstaxering bör inte genomföras.

Delegationen vill undersiryka vikten av att fastighetsägarna har full insyn i fastighetstaxeringsarbetet och atl organisalionerna bereds goda praktiska möjligheter alt delta i förberedelsearbete. Del år inte bli fråga om en ensidig information från myndigheternas sida.

LMV anför:

Beträffande allmänhetens medverkan är LMV berett att i enlighel med kommitténs förslag utreda och medverka i lämpliga informationsinsatser. LMV är medvetet om de svårigheter som kan flnnas när del gäller information om förberedelsearbetet. LMV anser dock att goda fömtsättningar finns att på ett tillfredsställande sätt informera om förberedelsearbetet med utgångspunkt från de intentioner om hur arbetet kan läggas upp som redovisas i betänkandet.

Sveriges vdlaägareförbund anför:

Som inledningsvis nämns har förbundet det intrycket att kommitténs förslag mer präglas av omtanke om taxeringsmyndigheternas arbetsförhållanden än om de enskilda småhusägarnas situation. Förbundel vill emellertid i och för sig inte motsätta sig tanken pä etl syslem med rullande faslighelsiaxering. En absolut förutsättningar dock att de olika delmoment som avses ingå i systemet utformas så att småhusägarna får möjligheter till

Proji-1984/85: 222 15!

iiiiiytande. Delui innebiir all fivstiiniuiiigslbriai-aiidei för det försia skall föresis av eli sam.'"ädsförfaraude. Samriklsiörfarande i';:}," ocksä förekom-iViii innan uudcilagei för omräkuiug'tvrnii presenlcr-tis regeringen för besiui. Sluligen bör — liksom vid inkomsi- ocii nuva;'ande fasiigiietstaxering — 0!uaxeriI:g. ske i fo!"jn av etl dekiaiaiionslodäi-ande. Med dessa reser\'a-tioiici' mot komn.iuéns föislag är i"(iii'buiidei bei'etl ali aiiisluta sig lill länken pä eil system med i'u!iande fasligheistaxeiing.

9 Taxeriiij;ar

Kommillén föreslär alt laxeringsarbelel ombesörjes av LSM. LSM skall också bearbela och regislrera inkomna uppgifter om läsiigheler saml genomföra gransknings- och utredningsarbelel inför gruiidbeslut och avslämning och omtaxering. Några remissinslanser lillslyrker att taxeringsarbetel ombesöijes av ijänslemän och nägra inslanser avstyrker och anför all ijänslemannagranskning medför att den lokalkännedom en nämnd har dä gär förlorad. Flenalel av remissinslanserna påpekar att tiden från del deklaration för avslämning skall lämnas den 15 mars till grundbeslulen den 15 maj är för knappt tilltagen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Länstyrelserna har tidigare under avsniu 5 tagit upp frågan om fastig-helsägarna bör åläggas skyldighel au utan anmaning avlämna fastighetsdeklaration, Eniigl länsstyrelsens mening bör denna skyldighel föreligga under de år fastigheterna avstäms. Vid eventuell anledning till omtaxering bör det nuvarande förfarandel vid särskild fastighetstaxering kunna bibehållas dvs någon skyldighet för fastighetsägaren att avlämna deklaration föreligger inte förrän efler anmaning. Del föreslagna förfarandel med avstämningsdeklaration på sätt som det redovisats i betänkandet på sidan 137 avstyrkes. De förändringar som inrapporterats till fastighetstaxeringsregislrel i samband med myndighetemas faktainsamling och som skulle ge anledning till omtaxering har redan i detla skede delgetts fastighetsägaren för eventuellt yttrande. Länsstyrelsen ser därför ingen anledning til! nytt kommuniceringsförfarande med fastighetsägaren i samband med en evenluell omiaxering.

Enligt den tidsplan som kommillén föreslagit för de år omtaxering sker skall fastighetsägaren senast den I mars tillställas en förfrågan om de i fastighetstaxeringsregistret intagna uppgiftema är rikliga. Inkommer inte svar inom en månad får del anses som om fastighetsägaren accepleral uppgifterna, Frilvillig fastighetsdeklaration bör inges till lokala skattemyndigheten senast den 15 mars taxeringsåret. De föreslagna tidpunkterna medför att omtaxeringsarbetei inte torde komma igång förrän i början av april. Då gmndbesluten skall utsänds senasl den 15 maj och viss lid åtgår för databehandling, framställning och expediering av beslut torde i realiteten endast en månad kvarstå för det egenliga omtaxeringsarbetei, Molsvarande tidsrymd idag vid särskild fastighelstaxering är 2,5 - 3 månader. Samtidigt med arbetet med omtaxeringen skall avstämningsblanketter utsändas den 15 mars med svar inom en månad, Avslämningsblanketlerna

Prop. 1984/85:222 152

kommer i van. fall fbi' sinähus ocli joidbruk au r,tedib!'a ett betydande anlal ibrfrägitiugar som tidsmässigi då kommer ati infaiia under den korta lid loka! skallemyndighel har lill föifogande för omtaxering.

Sedan grundbesluters vid oiT>.taxei'iiig uisiini;; har lokalo sk'riUemyndighe-len cirka 4 manade- och faslighttsl/di-ieringsnamnden cii'l:a 6 månader för ompi'övning -av grundbeslulen. ;''',veii om Oinpvövningsfalier, kan kräva noggriin.aare ulredning lorde delta ;j!ilal vid omiaxerir.gsi''allen hii så lågt alt ålminstone en niäuad tiör överföras från oi'nprövniugsperioQe.i'i til! den egentliga omtaxeringspsrioden.

Länsstyi'elseri vi!! i devla sammanliaiig la upp frågan om den s. k. beskaf-fenheislidpunkten, som föresläs förbli oförändiad till ati .gälla vid laxeringsårets itigång. Under år då avstämning s.ker stinds avsUvmnirigbiankett ul lil! iästighetsägarna senasl den 15 mars ärei före avslämningsärei all äierställas lil! lokala skailemyndigheteu inom en månad. På denna avstämningsblankett kan lokala skatlemyiidigheten begära svar pä vissa komplelterande frägor och fastigheisägiuen ges möjlighet att lämna egna synpunkter pä värderingen av hans faslighel. Förhållandena skall dock avse vad som kan komma alt gälla vid ingången av avstämningsäret dvs cirka 3 kvarlal efler del att avstämningsblanketien skal! ha älersänis. med en årlig antagen omiaxeringsfrekvens av 10% kan var I5:e fastighet komma atl förändras mellan svar ocli beskaffenshetsiidpunkt. Härtill kommer atl lokala skattemyndighetens arbeie med avslämningen såsom exempelvis besiktningar i början kommer atl ligga åtskilliga månader före beskaffen-helslidpunkten. Med var I5:e faslighel mäste därför förnyad kommunikation ske med fastigheisägaren om underlag för beskaffenhetsförändringar inrapporteras till fastighetsregistrel. Förhållandet är klart otillfredsställande och kommer att väcka irritation hos fastighetsägarna och ge avsevärt merarbete för lokala skatlemyndighelen. Det är därför angelägel att kort tidsrymd föreligger mellan tidpunkten för återsändandet av avstämningsblanketien eller fastighetsdeklarationen och beskaffenhetslidpunkten. Så långt länsstyrelsen kan finna skulle det inte föreligga materiella hinder att förlägga beskaffenhetslidpunkten lill ett viss beslämt dato före ingången av taxeringsåret. Ovan relaterande olägenheter skulle därvid i avsevärd grad kunna elimineras. Genotn att förlägga tidpunkten för utsändandet av avstämningsblanketter i samband med omiaxering i elt tidigare skede än den I mars omtaxeringsårel till någon gäng under hösten före omtaxeringsåret skulle lokal skattemyndighet ocksä fä avsevän längre tid till förfogande än den enda månad som enligt ovan kvarstår lil detta arbele.

Länsstyrelsen finneratt frågan om ändrad beskaffenhetstidpunkt närmare bör utredas.

Kommitténs förslag atl överföra gransknignsarbetei och ansvaret för granskning från fastighetestaxeringsnämnderna till lokal skattemyndighet innebär atl den lokalkännedom om fastigheterna som tidigare funnits i fastighetstaxeringsnämnderna försvinner. Tjänstemannen hos lokal skattemyndighet måste fatta taxeringsbeslut utan stöd från den fastighetstaxeringsnämnd. Det är därför enligt länsstyrelsens uppfattning ytterst angeläget att lokal skaltemyndighet tillföres resurser så att den föreslagna utredningsskyldigheten kan beaktas. De gmndbeslut lokal skattemyndighet fattar måsle gmnda sig på realistiska och noggranna taxeringsvärden och får inte ses som ett "första bud" till fastighetsägaren. Så som det mllande fastighelsiaxeringssysiemet beskrivits i betänkandet finns det enligt länsstyrelsen gmndad anledning att anta att så blir förhållandet. Självfallet bör det åligga fastighetsägaren att självmant framföra de motiv som kan finnas

Prop. 1984,'85: 222 153

för en justering av värdet liil l>,siighslsägarens egen fördel. Sådana förhållanden på fastigheten som klart kau konstateras av förbipasserande allmänhet: krafligl eftersatt yllre uiiderhåli. enkel byggiiadskonstrukiion, brand efler det att avstämningsdeiilaraliou avlämnais ocli liknande omsiändigheler. har vid lidigare fastiglieislaxciingiir kunnal beaklas a' läs-ligheistaxeringsnäinnden före beslutet ocli bör eniigl L=insslyreisen i etl rullande system i möjligaste män beiiklas ex offlcio av laxeringsm.yndighe-tcii redan i gmndbeslutet ulan ati fastigheisägaren i eu avstämningsdekia-raUon mäste påpeka förhållandet. Frånvaron av siöd fiän fasiigheisiaxeringsnämnden gör ali den granskande tjänstemannen pä loka! skallemyndighel mäste skan"a "lokalkännedom" pä egen hand och/eller genom be-siklningar. Sädana besiklningar finner länssiyrelsen oundgängligen mäste ske vid yrkanden fiän fasligheisiigaren om säregna förhällanden på fasiigheien. Erfarenheismässigl lar sådana besiklningar tillsammans med ägaren avsevärd tid.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Kommittén har funnit del nalurligl all i sitl arbele knyta an lill de lankegångar och riktlinjer som. kommit fram i fråga om andra förhållandevis likartade områden inom laxeringen. Kommittén pekar särskilt pä de direktiv som skatteförenklingskommitlén erhållit.

Länsstyrelsen delar deh synen alt det är nalurligl atl inrikiningen görs mol de mera komplicerade deklaralionerna saml att förfarandel för enkla deklarationer blir så enkell som möjligt. Länsstyrelsen tillslyrker därför vad kommittén föreslagit om deklarationsförfarandel och granskningsarbetet, samt alt hela granskningsarbetet förs till LSM.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Kommittén konstaterar att den allmänna faslighelstaxeringen och lönta-garbeskaitningen är Ivå särskili stora områden som inrymmer ett stort anlal tämligen enkla ärenden. Skatteförenklingskommitlén har föreslagit ett förenklat förfarande för de enkla ärendena för att det egenfliga granskningsarbelel skall kunna inriktas mol de mera komplicerade deklarationerna. Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning all det är naturligt att dessa tankegångar får slå igenom även inom ett system med mllande fastighetstaxering.

Kommitténs förslag går ul pä alt minska och förenkla fastighetsägarnas skyldighet atl lämna uppgifter för fastighetstaxeringen. Den som önskar del skall emellertid ha räll all avge deklaration eller på annal säll lämna uppgifter för taxering av sin faslighet. Del år avstämning sker skall deklaration lämnas. Denna skall dock vara betydligt mindre omfattande än den som skall lämnas när fastighetsägare anmanas att avge deklaration eller gör det på eget initiativ. Hela granskningsarbetet skall överföras lill de lokala skattemyndigheterna. När det gäller svårare ärenden skall stöd dock erhållas från den regionala myndigheten. Länsstyrelsen tillslyrker vad kommittén sålunda föreslagil om deklarationsförfarandel och granskningsarbelel. Beträffande uppgiftsskyldighetens omfattning hänvisar länsstyrelsen till vad som anförts ovan under "Faktaunderlag för taxering".

Prop. iy84,'85:222 154

Länsstyrelsen i Öslergöllands lan iiiiför:

Den av kouiinuiéii föreslagna oi'dt!ingeii med .frircriklai dcklarationsfbr-Uiriinde med lioiumunicering av ny<: ini-:ir:,r":;!ierade uppgifter ft'än andra myndigiieier siäi'eiilig: kommillén i övereussiiimmelse ined '.'ad som kaii komma ;Ui giiiia vid eu föreniuirig av deklaniniisibrfarandei vid inkomsi-oeh förinögenbeistr.xei-ingeii. A-'cn ui;.pgifl som koinininunicciTis med fas-ligiieisiigaren ocli som denne godlar, bör enligi liinssiyrelsens mening alllid reiiirneras med uppgift om atl han lagii del av denna, för au LSM skall veta all fasligheisiigaren iäu de! av föif.-ågan. Deua ibriäraude bör inle uigör. nägon iiämnv.ärd beiasuiing. Kommittén gåi' dock inle in pä vilkel föi"fanui:'ie som skal! liilåmpas om uppgiftenia inte godlas eller om yrkande inkommer. I~.venluell lagsiifiniug bör klargöra dessa flägeställningar.

Länsstyrelsen har inget atl invända mol del förslag till ijänslemannagranskning som kommittén läm.nai, under fö.misättning alt lillräckliga personella i-esurser, registrerings- och lerminaluiruslningar erliälis. Möjligheten att använcia befintlig personal och regisieruirusining i fastighelsiaxe-ringsarbeiei är begränsad med hänsyn til! de reformer som är akluella inom beskattnings-, uppbörds- och debileringsomrädena. Länsstyrelsen fömlsälter all LSM. lilldelas de tekniska resurser systemel med ruliande fastig-hetstitxering bygger pä.

Kommittén har föresiagii all faslighelsdeklaration skall lämnas senasl den 15 mars taxeringsåret. Enligt nuva.-ande regler skalt deklaration lämnas senast den 15 februari, vilkel är ett sedan lång lid tillbaka väl inarbetat och känt datum. Med hänsyn till LSM:s kommande arbetssituation med utredning, kommunicering, inhämtande av yttranden från konsulenter, besiktningar m.m. framstår liden mellan 15 mars och 15 maj som alltför knappt tilltagen. Länsstyrelsen kan inte finna annal än att starka skäl talar för bibehållande av den nuvarande deklarationsiidpunkien den 15 febmari. En invändning mol detta förslag kan vara den lidsnöd länsslyrelsemas dalaenheter arbetar under, mellan december och febmari. Vid bibehållande av deklaralionstidpunklen den 15 februari börenligt länsstyrelsens uppfattning FTN:s arbetsperiod kunna avkortas lill den 15 oklober för alt ge dataenheterna möjlighet att hinna med sina arbelsuppgifler.

När del gäller avstämningsdeklarationerna utsänds dessa den 15 mars året före taxeringsåret och de skall återställas till skatlemyndighetema senasl inom en månad. Atl slutgiltigt avge deklaration redan den 15 april året före taxeringsåret, då deklarationen skall avse förhållandena den 1 januari taxeringsåret, förefaller omöjligt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om det inie borde föreligga skyldighel för fastighetsägaren atl självmant kompletlera deklaralionen med de ändringar som skett under tiden 15 april och 31 december året före avstämningsäret.

Länsrätten i Stockholms län anför:

Även om fastighetstaxeringskommitténs förslag godlas i övrigl bör enligt länsrättens uppfattning elt nytl förfarandesysiem inle byggas upp förrän ställning har tagits till SKF:s kommande förslag

Under intyck av direktiven till Skalieförenklingskommittén (SKF) har fastighetstaxeringskommitténs förslag flll förfarandet utformats med tyngdpunkt i tjänstemannataxering hos lokala skattemyndigheten. Inte minst av hänsyn till allmänhelens berättigade krav på att finna likartad utformning av administrationen hos två så näraliggande företeelser som

Prop. 1984/85:222 155

taxering av inkomsi m. m. och av faslighel måste de båda syslemen ges en likformig uppbyggnad.

De ålgärder hos lokala skaitemyndiglieien och faslighelsägarna som komrninén föreslär i samband med den periodiski återkommande avstam.-ningen vittnar om det merarbeie och den oöverskådlighet för fastighetsägaren som detta förfarande innebär och del berättigade i au överväga om ime avslänuningen borde kunna ulgå. Sålunda föreslår kommiugén atl lokala skatlemyndighelen redan den 15 mars året före taxeringsåret sänder ut avslämningsblanketl till fastigheisiigarna. Blanketten bör i undertecknat skick ålerslällas tili lokala skatlemyndighelen inom en månad. Inrapporteras därefler nya förändringar på fasligheten från kommun m.fl. före taxeringsårets ingång får efter kommunikalion till fastigheisägaren av detta maierial ny avstämningsblankeli tillställas denne för all i undertecknat skick återställas till lokala skatlemyndighelen. Sen med fastigheisägarens ögon innebär den beskrivna ordningen klara nackdelar i överskådlighel och risk för felaktig (ofullständig) rapportering saml merarbete. Tiden den 15 april till årels slut är så lång all rapporiuppgifter t.o.m. normall skall kunna tillkomma och kräva fömyad deklaration. En hanlering av flera deklarationer per fastighet hos lokala skattemyndigheten inger betänkligheter och fölr med sig belydande risk för felakligheier.

Lokala skattemyndigheten kommer atl föribga över sakkunniga och fömtsätts utreda tveksamma fall även med hjälp av besiktningar. Dess kompetens och dess förmåga att därefter meddela till slora flertalet invändningsfria gmndbeslut får därför antas vara tillfredsställande. Emellertid kan man på goda erfarenhetsgmnder misslänka att en fördjupad kontroll av givna datauppgifter är nödvändig i vissa fall. För att utröna l.ex. atl deklarerad standard och inte minsl storlek hos småhus överensslämmer med gällande regler krävs västentliga insatser även i form av besiktningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Kommittén föreslår att fastighetstaxeringen i allt väsentligl skall administreras och verkställas av de lokala skattemyndigheterna (LSM). Länsstyrelsen instämmer i att granskningen kan ske hos LSM. Det är emellertid viktigt att vissa omständigheter beaktas innan detta genomförs.

Skattechefen har - säsom fallet ju också är vid inkomsttaxeringen- det övergripande ansvarei för taxeringsarbetel. med den slora organisatoriska spUiiring som för närvarande råder inom taxeringsorganisationen ter del sig mycket vanskligdt att överföra väsenfliga beslutande uppgifter till LSM utan att samtidigt tillföra skattechefen ytterligare medel atl styra arbetet inom LSM med. Lämpligast vore att avvakta med organisatoriska förändringar titl dess resultatet av ulredningen om skatteförvaltningens organisation och styrfunktioner (Dir 1984: 22) föreligger.

Kommittén motiverar silt ställningstagande att överföra granskningen till LSM med hänvisning bland annal till erfarenhetema av en försöksverksamhet som bedrevs vid den särskilda fastighetstaxeringen 1979. De som utförde gransningsarbetet tillhörde birädes- och assistenskarriärerna. Kvalitén av gransningsarbetet uppges ha varit hög. Bättre kavalitét skulle inte ha kunnat åstadskommas av fritidsgranskare.

Dessa erfarenheter stämmer inte överens med länsstyrelsens. Det finns tyvärr skäl att hävda att försöksverksamheten har varit i det närmaste misslyckad. Det distrikt som ingick i verksamheten måste eftergranskas och ett stort antal besvär anföras till rättelse av taxeringsfel. Detta har

Prof>. i9S4.'85;222 !56

redan lidigare ft-am.t-örts i lasstyrelssus yUrande över betänkande! Säi-skiid fasiigbelslaxeriug - Ds B 1981:5.

t—

Den kvaiificerade personalresurs i friiga om fastighcisväidering o,"!: fasiigiieisiuiidik som fordras inins huvudsakiiaen iuoni lauuniiieiiväseiv dei, Endasl personal so.T: mera permaiieut sysslar med daceiiS i:ori'.piicc;'a-dc skattelagstiftning ur fasiighsisviirderingsaspeki - och soii': k; tillfiille lii! kontinueriig vidareutbädriing - hai' möjiigiiei atl ulfora fullgott a:'bele. Länsstyrelsen ilTagasätier d.Tribr om inle besiyrei med fastiglieistaxeringen i väsenillgi högre gr-ad äa som föieslagiis biir överföras ti!! personal från lanimäterivasendet,

KommiUéns förslag innebär utslaget på iandels 120 lokala skattemyndigheter ea personalförslärkning med en handläggare eller pä vissa stöire lokala sl-atiemyndigheler tvä handläggare. Det är uppenbart au cn orgnni-sation av den siorleksordiiingeti måsie bli yuersl sårbar.

LRF anför;

Vad gäller taxeringsförfarandel innbär förslaget en radikal förändring av nuvarande ordning. Förslaget bygger på att de uppgifler som beliövs för att kunna laxera en fastighet flnns tillgängliga i fastighetsregistrel och au registret fortlöpande förses med nya uppgifler från myndigheter. Faslig-hetsägaren själv skall få rapporter om vad som tas in i regislrel men skali endasl i samband med avstiimning avge en förenklad deklaration i vilken en försäkran lämnas atl uppgiflerna är riktiga.

Delegationen har ovan framhållil alt del är olämpligt att uividga myndighetemas uppgiftsskyldighei pä sätl kommiitén föresiagii. Eniigl delegationens mening måste uppgiftsskyldighelen även i fortsättningen i huvudsak ligga på fastighetsägaren. Detta betyder att det förenklade deklarationsförfarandel som kommittén föreslagil inte är genomförbart. Detta betyder vidare att den knappa tidsram som kommittén uppställt för fastighetstaxering vid avstämning inte kan hållas. Även om dektarationstidpunkten, som föreslagils lill 15 mars taxeringsåret, tidigareläggs nägon månad med hänsyn till atl alla fastighetsägare skall lämna en fullständig deklaration är det omöjligt att hinna med taxeringsarbetet lill den 15 maj. Enigt delegationens uppfattning är den föreslagna tidsramen under alla omständigheter alltför knapp vid avslämning av småhusenheter och lantbruksenheter,

Ä5 V anför:

Enligt 18 kap 9§ faslighelstaxeringslagen (FTL) skall faslighetsdeklaration lämnas senast den 15 mars under taxeringsåret, RSV anser atl den tid LSM får för handläggning och beslut blir alltför kort i de fall deklartion lämnas de sista dagarna. När faslighelsdeklaration lämnas utan anmaning kan nämligen förutsättas all några förberedelser inte gjorts i FTR. eftersom det då är fråga om förändringar som ej varit kända för LSM, Tiden mellan 15 mars och 15 maj måste då räcka till för utredning, kommunicering och hörande av konsuher.

Ingen får heller anmanas att lämna fastighelsdeklaralion tidigare än 15 mars (18; 10), Eflersom anmaning kommer alt tillgripas endast i komplicerade fall, dvs då underlag i FTIi inte är tillräckligt för beslul, finns ytterligare anledning att ifrågasätta om tidpunkten 15 mars är rätt vald. Enligt nu gällande regler skall särskild fastighetsdeklaration lämnas senast 15 februari. RSV anser att denna tidpunkt bör hållas.

Prop. 1.984/85:222 157

Länssiyrelsen i Örebro län anföi';

Eniigl kommitiéi'! skall faslighelsdeklaration lämnas senasl den 15 mars laxeringsä.-eL E.iligt länssiyrelsens åsikl blir den lid som stär lili förfogande för handläggning och beslut alltför kort. 1 de fal! deklaration lämnas utan anmaning kan nämligen förulsällas aii niigra förberedelser ej vidtagits i fastighelslaxeringsregislrel, eflersom del lorde vara fräga om förändringar som ej varil kända .för loka! skallemyndighel. Tiden melkan 15 mars oeh \: maj måste i dessa fall räcka til! för utredning, kommunicering och hörande av konsulenter.

Fastighetsägarna får heller inte anmanas alt lämna fasiiglieisdeklaration tidigare än 15 mars. Dä anmaning tillgrips torde underiagel i fastighelslaxeringsregislrel inte vara tillräckligt för beslul. Del lorde fiärvid röra sig om mera komplicerade fall som behöver ulredas. Enligt nu gällande regler skall särskild faslighcisdeklartion lämnas senasl 15 februari laxeringsärel. Länssiyrelsen anser all denna lidpunkt bör behållas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför;

När del gäller kommunikationsskyldighetet skal! med lillämpning av 65 § i laxeringslagen tillses atl ulredning görs och tilllällen bereds fastighetsägaren atl yttra sig när del behövs för beslutet. Enligt kommittén bör LSM använda de mest prakliska sätten atl kommunicera med fastighetsägarna och menar då telefonsamtal, Telefonsamtal är i många fall det mesl praktiska och ger kanske också ofta det bästa utbytet under fömlsätlning atl samtalet föregås av en skriftlig förfrågan från LSM, Etl samlal initierat från LSM skulle erfarenhetsmässigt bli omständigt exempelvis med uppringningsförsök vid elt flertal olika tillfällen innan kontakt nås. Ofta, kanske i de flesta fall, bör i stället LSM:s beslut kunna formuleras på sådant säll atl beslutet gäller om inle ägaren har någol att erinra mot det. Del bör dä naturligtvis framgå av underrättelsen om man frångått deklaralionen. Jämför därvid kommitténs förslag om atl den förfrågan som sänds till fastigheisägaren om ifrågasatt ändring i faslighelslaxeringsregislret anses accepterad om svar inle inkommer från ägaren (sid 137 beläkandet),

JO anför:

Även om del naturiigtvis är bra atl arbelel med avslämningen börjar tidigi, så kan man fråga sig om deklaralionen måste sändas ut och lämnas in så långt i förväg? Och är inle den tid man ger uppgiftslämnaren väl korl? (18 kap 5 och 9§§). "Samspelet" mellan grundbeslul och avslämningsdek-larationen bör beaktas.

TOR anför:

TOR har förståelse för förslagel att låta enklare och mindre komplicerade ärenden avgöras av tjänstemän hos de lokala skattemyndigheterna och atl låta nämndens prövning inskränkas lill fall där en omprövning har begärts av ägaren eller där det annars flnns särskilda skäl för en granskning av nämnden. Det kan emellertid ifrågasättas om inle den nuvarande ordningen är atl föredra. Just i fråga om fastighelstaxering har nämligen den sakkunskap och den lokalkännedom som ledamöterna i nämnden besitter visat sig vara särskilt värdefull för atl få en rättvis och likformig laxering.

Prop. 1984/85:222 !58

TOR hai' ingen erini'an mo! de föreslagna lidsfrislerna för de lok.iia skaitemyndighcierna ocli nämnderna. Försiagei torde niiniligen innebära eiv lugnare arbeisrytm.

iO Keslut

! belänkandet föreslås al! LSM sänder ul grundbeslul om åi'eis laxering senasl den 15 maj, LSM kan ompröva besiui under hela ompiövuingspc-rioden den 15 maj-den !5 september efter yrkande av fastighetsägaren eller på egel inilialiv.

Sedan grundbeslul omprövats en gäng av LSM, kan del överklagas hos FTN, LSM kan ocksä efler omprövning lämna över komplicerade ärenden lil! FTN för överprövning. Sista dag all begära omprövning av grundbeslul hos LSM är den 30 juni.

Omprövat beslul delges. Tidsfristen all begära ny omprövning eller överprövning av PFN är tre veckor,

FTN:s verksamhetsperiod den 15 juni - den 15 november är delvis parallell med LSM:s omprövningsperiod, FTN överprövar LSM:s beslul och kan ompröva sitt eget beslut en gång.

Besluten skall vara utformade som hitlills och innehålla de bestämda värdena och gmndfaktorerna. Motiveringen skall förbättras.

Flera remissinstanser är kriiiska till förslagel om FTN:s funkiion som besvärsinstans och att LSM två gånger skall kunna ompröva sitt grundbeslul.

Länsstyrelsen i Stockholms lån anför:

Länsstyrelsen ifrågasätter om del berättigade i att tillskapa en fastighets-taxeringsnämnd som ny besvärsinstans dil en fastighetsägare har alt skriftligen och formellt inge besvär. Ändringar efter likartade linjer har diskuterats inom skalieförenklingskommittén i fräga om inkomsttaxeringen. Del synes långt ifrån klarl humvida man inom skalieförenklingskommittén kommer att föreslå en taxeringsnämnd som en ny, fjärde besvärsinstans. Ändringen beträffande fastighetstaxeringsärenden bör därför anstå till dess frågan lösls för inkomsttaxeringen. Inkomsi- och fastighetstaxeringsärenden bör i detta avseende behandlas lika.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför;

Länstyrelsen anser att kommitténs förslag i sak innebär tillskapande av en ny besvärsinstans. Kommittén har ju pä flera ställen i betänkandet hänvisat tiil skatleförenklingskommitléns arbete. Målsättningen torde ha varit att uppnå likformighet så långt möjligt med inkomsttaxeringen. På sid 172 anges att skatteförenklingskommitlén planerar, enligt vad som erfarits, atl föreslå all taxeringsarbetel helt och hållet uförs av LSM med efter delegation - tjänstemän som beslutsfattare i försia omgången och omprövning av en skattenämnd, som finns i skattemyndigheten. Skalieförenklingskommittén föreslår att en sådan ordning genomförs vid 1988 års taxering.

Prop. 1984/85:222 1.59

iiinsäiyrclseri moisiitler sig komm.iilcns förslag om en frislående nämnd som yUeriigare en insians i fiirvaliningsibrfarandei. Ompi-övning av LSMs grundbeslul bör, då LSM inte heit lellei delvis) kan bilriida ft-amställt yrkande, ske i myndigheten Ibrsiärki med en laxeritigsnämnd. Del med niimndens medverkan fattade beslutet äi' således fortfaiande eli myndig-heisbeslul, So.m följd häiav kan befaitnningsiiavare hos LSM vara föredragande i nämnden, uian all avge särskili yllrande.

Liinsslyrelsen är även tveksam lili den ti;isplan soiu ko.mmilién angivit. Fastighelslängderna skall finnas framlagda den 2 januari påföljande år, Dalaenhelerna vid liinssiyrelserna har under tiden november l. o. m, januari sioi' arbetsböida. Länsstyrelsen ifrågasätter däiibr om ime lidpunklen för fasligheislaxeringens avslutning bör ändras lill den 30 seplember.

Länsrätten i Väslmanlands län anför;

Länsrätten delar komitléns uppfallning all del är angclägel all beslut om fastighetstaxering underkastas prövning av nämnd. Allmänheten ges härigenom insyn och inflytande i laxeringsarbelel, Samiidigi lillvaratas de breda kunskaper nämndledamölema - särskili i landsbygdsdislriklen -besitter. Enligt kommitténs förslag skall nämnden föras in som en särskild instans i förvalningsförandet. Skälet härtill synes vara en sirävan att rätta uppkomna felaktigheter sä att säga vid källan och atl molverka att andra ärenden förs till domslol än sädana där tvist föreligger mellan en fastighetsägare och det allmänna. Länsrätten delar i och för sig dessa gmndvärde-ringar men sätter starki ifråga lämplighelen i all föra in yllerligare en instans. Inom ett system liknande det som tillämpas vid inkomsttaxering, där den fakiiska granskningen ul förs av en tjänsteman, men där besluten formelll fattas av en nämnd - antingen av ordföranden ensam eller i plenum - synes de eftersträvade effekterna väl kunna uppnås.

Kommiitén föreslår den ändringen i nuvarande ordning att besvärsskrivelser skall ges in till lokala skattemyndigheten. Förslagel gäller både de skrivelser som avser ett överklagande av lokala skattemyndighetens beslut och de som innefattar besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslul. Kommillén knyter därvid an till det förslag som RDB-utredningen har lagt fram i sin rapport Förenklad hantering av taxeringsbesvär m m. Länsrätten har i yttrande över rapporten sagt att övervägande principiella skäl talar mot en sådan ordning. Rätten har särskilt vänt sig mot atl domstolen beskärs möjligheten atl pröva vidden av yrkandena i vissa besvärsskrivelser som ställs lill den.

RDB-utredningens förslag gmndar sig bl.a. på den uppfatlningen atl lokala skatlemyndighelen skulle kunna fånga upp och rätla ett antal ärenden som annars skulle gå till länsrätten för avgörande. På så vis skulle rätlelseärendena öka vid lokala skattemyndigheten medan besvären hos länsrätten skulle minska i motsvarande mån. Enligt kommitténs förslag till ändrad lydelse av 19 kap 21 § fastighetstaxeringslagen, skatt lokala skattemyndigheten inte få bestuta om ändring av uppenbara fel om besvär har anförts i länsrätten, ulom i det fallet atl rättelsen avser en oriktig anteckning om ägaren. Den effekt som RDB-utredningen vill uppnå uteblir sålunda när det gäller besvären över fastighetstaxering.

Till bilden hör atl en ordning med ingivande av besvär titt lokala skattemyndigheten knappast skulle medföra nägon personalbesparing vid länsrätterna eftersom en registrering ändock måste ske. Däremoi skulle personalen behöva ökas vid de lokala skaitemyndighema för de nytillkomna registreringsuppgifterna.

Prop. 1984/85; 222 160

Länsräiien i Siockholms län anför;

Koinmiticns skäl för att bibehålla nämnden har sin grund i aU dess ledamöier deltagit i förberedelsearbetet för taxeringen och har s'ärskilda kunskaper, soin bör las lillvai":!. Vidare beaktas fastighetsägarens önkske-mål om alt kunna fä sin laxering prövad av en niimnd m.ed förtroendevalda. Lokala skatleniyndighelen har enligt förslagel möjlighei att ompröva grundbeslutet, men ej längre äii lili den 15 seplember. En sädan omprövning bör ha gjorts, innan fasiighelsågaren kan överklaga laxeringen lill nämnden. Denna är verksam frän den ISjuni lii! den 15 novemer. Genom att verksamhelen hos myndighel och nämnd pä della säll avgränsats i liden finner länsrätten ett rimligt uirymme ha gells för all i dessa inslanser nå ett materiellt riktigt beslul ulan den tidsutdräkt som kan föranledas av besvär till domslol. Möjligen kan ifrågasättas om. inle lokala skaliemyndighelens om.prövning bör begränsas tii! en omgång, varefler nämnden behandlar vidare omprövning. Skulle den upprepade omprövningen avse en felaktighet kan denna alliild rättas av lokala skatlemyndighelen med slöd av 19 kap 21 § faslighelstaxeringslagen enligt förslagel.

Omprövningsförfarandel i faslighelstäxeringsnämnden syftar till alt åstadkomma en korreki taxering redan i första insians ulan all behöva tillgripa ett långsammare och mera kostsamt domsiolsförfarande. Sä långt är del inte svårt all ansluta sig lill tankegångama.

Förslaget har emellertid också en baksida. Kommitténs förslag innebär att man som besvärsinslanser efler varandra anvisar två organ med mycket närliggande sammansättning och uppbyggnad (ijänslemannaordförande och lekmän). För de mäl som ändå går vidare lill länsrätten kan det synas som en onödig omgång och onödig kostnad att de försi måsle omprövas av fastighetslaxeringsnämnden. Kanske kunde olägenheterna minskas om omprövning i fastighetstaxeringnämnden inte gjordes obligalorisk och om antalet lekmän blev färre än i länsrätten.

Man kan också, inte minst från kostnadssynpunkt och för bedömningen av hur många mål som kommer all gå vidare till länsrätterna, fräga sig hur effektiv en omprövnng i fastighetslaxeringsnämnd kan bli om den skall vara avklarad inom ett par månader.

För de fastighetsägare slutligen, som bedömer chansema att fä gehör för sina ståndpunkter i lokala skattemyndigheten eller i fastighetstaxerings-nämnden som obetydliga eller obefintliga, måste det framstå som någol liknande en fullträff av krångel och byråkrati, nästan påminnande om legal utröltningstakiik alt bli tvingade att gå åtskilliga varv i den första instansen innan han eller hon kan få upp sin sak i länsrätten.

Fastighetstaxeringsnämndens prövning initieras enligt kommitténs lagförslag bl, a. genom fastighetsägarens överklagande. Länsrätten finner den nu gällande ordningen nämligen att överklagande och besvär utgör begrepp som hänför sig till oms/o/.yprövning vara naturlig även i det av kommittén föreslagna systemet. En femte instans måste till varje pris undvikas. Nämndens arbete med taxeringen bör anses molsvara en integrerad del av första instansens omprövningsförfarande, SKF överväger för inkomsttaxeringens del att föreslå att en skattenämnd införs som etl beslutsorgan inom de lokala skattemyndighelerna. Att fastighelstaxeringsnämndens prövning föranleds av en talan, begränsad i liden i förhållande till delgivningen av lokala skattemyndighetens beslut, bör ej heller innebära något hinder för ett sådant synsätt. Kommitténs förslag inneäbr att extra ordinära besvär ej skatl kunna anföras hos fastighetsiaxeringsnämden, ett

förhållande som ocksä lalar för ail denna ej bör uppfattas såsora, en besvärsinslans.

Kammarrätten i Göteborg anför;

Dei förfiuaude som kommittén föiesliir medför piövniug i fem inslanser. lokal skanemyndighel, fasiighelslaxeringsiiänind. kinsräu. Icarn.marriitt och regeringsriiilen. .All göra fasiigheisiaxeringsnämnden til! en besvärsinstans och skap.'i fyra sådana i.nslanser bör inte komnia ifråga under niigra omsiändigheter. Om taxeringen skal! överklagas från lokala skatlemyndighelen lili iäsiigiieislaxeringsnämden, behövs särskild:-* processuella regler för fastighetslaxeringsnämndens verksamhet, Bl. ii. måsie del flnnas bestämmelser som anger i vilken omiäitning nämnden fär överpröva laxe-riugsbesluiel. Efiersom de! inle skal! flnnas någon moipart liil den enskilde, kommer del all vara exira svårt all beslämma den beloppsram inom vilken prövningen fär ske och vilka möjligheier del flnns lill kvittning. Kammarrätien ser del föreliggande förslagel som en synnerligen olycklig hybrid mellan en äldre ordning med övciprövning av taxeringsbeslut i "nämndakliga" former och den numera i slon sell etableiade ordningen, som innebär överprövning i renl domsiolsmässiga former.

Kammarrälten flnner emellertid att del finns stora fördelar med etl förfarande som börjar hos lokala skatlemyndighelen. Övergängen lill prövning hos faslighetaxeringsnämnden mäste dock ordnas på ell annal säll än kommittén föreslagit.

Etl sätt är atl läla tjästemän hos lokala skatlemyndighelen falla beslul för fastighetslaxeringsnämndens räkning saml ha beslämmelser som anger all besluten i vissa fall i stället skall fattas under medverkan av förtroendevalda ledamöier. Del blir då en fråga om sammansällningen av den myndighel som fattar beslul. En och samma myndighel uppträder i olika skepnader på samma sätl som när länsrätten en gång avgör elt mål med ensamdomare och en annan gäng beslutar med ordförande och nämnd. Gränsen mellan ensamavgörande och avgörande med nämnd skulle exempelvis kunna dras så att nämnden skulle medverka, om den enskilde begär omprövning och den enskildes uppfattning om taxeringen inle bilräds av den som äger pröva taxeringen ensam, saml om tjänstemannen eljest finner atl nämnden bör medverka i taxeringsbeslutet.

En annan lösning, som kan godlas övergångsvis, är alt hålla lokala skattemyndigheten och fastighetslaxeringsnämnden åtskilda på samma sätt som nu men ålägga lokala skattemyndigheten att hänskjuta taxeringen till fastighetslaxeringsnämnden i de fall som skisserats ovan.

Med båda de nu angivna förfarandena når man den effeklen all fastighetstaxeringsnämnden skatl pröva hela laxeringen oberoende av det "besvärsyrkande" som kan ha framställts. Detta förfärande leder också fram till endasl elt sluihgt beslut.

Kommittén föreslår den inskräkningen i den normala besvärsräiien alt besvär till länsrätt skall få anföras endast om. erinringar gjorts mol lokala skattemyndighetens taxeringsbeslut. Detta skulle innebära ell hinder mol att få många förvallningsbeslul prövade av domstol genom ordinära rättsmedel. En sådan inskränkning är främmande för den nuvarande rättsordningen och fordrar mycket noggranna överväganden innan den införs. De möjhgheter som skall finnas att anföra besvär i särskild ordning är inte så stora att beståmmelsema om e o besvärsrätt tillgodoser rimliga krav på rätl till domstolsprövning inom ett område som är så vikflgt för den enskild

11 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 162

soni fasiigheisiaxeringen, Ka.m.marräilen avslyrker däribr f n, varje inskränkning i riiiten al! föra Ullan mot ell luxeringsbeslui som meddeliils av loka! skatieinyndighei eller laxermgsnämnd.

Doinsiol.svcrke'. anför:

KommiUéns förslag rörande formerna för nämndens medverkan är ohlan. Såsom DV uppfattat förslagel synes del inie överensstämma med processuelia grundprinciper, Kommiuén förordar, au FTN skal! flnnas som bcsväisinsians mellan LSM och länsräu. Nar LS,M liar omprövat ell grundbeslul skall fastighetsägaren eniigl 20 kap 11 S förslaget kunna anföra besvär lil! FTN, .Men FTN skall s:-imtidigl eniigl 19 kap 12 § förslagel vara en instans lil! vilken LSM kan överlämna ell ärende av lidsbrisi eller pga ärendets svärighelsgrad: AU överlämna ell redan omprövat beslul förefaller inle rimligt. Saken är ju avgjord och avgörande: dessulom ompiövai och rättsmedlet bör vara besvär. 19 kap 12 § i förslagel rimmar för övrigl illa med vad som sägs i beiänkandei (sid 146), att den enskilde skulle kunna påkalla nämndens medverkan genom atl begära omprövning av LSM:s beslul, Eniigl lagförslagel kan han ästadkomma prövning av en nämnd först sedan LSM eventuellt tvä gånger har omprövat siu grundbeslul.

Formerna för nämndens medverkan bör eniigl DV iställel övervägas från följande ulgångspunkler; Nämnden bör veika inom första instans och anlilas i svårbedömda ärenden. Nämnden bör således normall besluta endasl i ärenden som inte är massärenden medan sådana ärenden avgörs av Ijänslemän. Ömprövningsinslilulet skall finnas men det finns knappasl skäl till mer än en omprövning i första instans. Omprövningen ulförs av nämnd såvida inle tjänstemannen avser all bifalla yrkandel hell.

En sådan ordning som DV här skissat förutsätter en närmare integration mellan nämnderna och LSM. En behörighetsregel skulle kunna ange atl nämndens medverkan begränsas till de taxeringar, som tjänstemannen anser komplicerade jämför 19 kap 12 § i förslagel. Nämndens medverkan kan naturligtvis också föreskrivas beträffande taxering av annan enhet än småhusenhet samt i övrigt i svårbedömda ärenden.

Det behövs etl anlal ständigl arbetande nämnder i organisationen vare sig fastighetslaxeringsnämnd utgör särskild insians eller deltar i vissa beslul hos LSM. Eniigl DVs mening ulnylljas emellertid nämnden bälire om den anlilas i svåra ärenden än om den anlilas som en besvärsinslans generellt. På grund av det anförda bör kommitténs förslag om en särskild FTN-inslans inte leda till lagstiftning.

JO anför;

Bör inte möjligheter atl överklaga lokala skattemyndigheters beslut till fastighetstaxeringsnämnden tidsbegränsas? Utan sådan begränsning kan nämnden hamna i den sitsen att man inte hinner pröva besvären under sin verksamhetperiod som ju slutat 15.11. öch vad händerom fastighetstaxeringsnämnden får in besvären efter 15-11 - besvärsliden är ju tre veckor efter det att fastighetsägaren fick det av lokala skattemyndighetens (LSM:s) beslut - resp. inle hunnit pröva den före del datumet; (jfr regeln i 23 kap 1§). Kommittén säger visserhgen i moiiven (avsnitt 9.7.3.5) att besvären får lämnas över till länsrätten men författningsreglerad är situationen inte, såvitt jag har kunnat finna.

Prop. 1984/85:222 163

Länsstyrelsen i öslergöllands län anför:

i de fali LS.M omprövar et; besiui delar länssiyrelseu kommitténs upplänning all en individuelll tii!fvcdssl'ii!iande mtyavering skai! famnas. För ompiövandé gruudbeslu! bor i iiini-idsalc rriaskiiiell! franvriigna hesluisskäl kiiniiii användas iiiolsviirande dem soii'- auviuides vid .MT 81 och som visal sig ändaiiiäisenliga. Eftersom omprovande beslul las fi'a,m maskinellt saknas eniigi iänssiyi"c>ssns meni-sg skäl all inte i'edovisa alla grundliom.-ponci'iiei'na i beslulel.

Möjlighel lil! omprövning av overkiagal beslul, som iorvaliningsrätls-uiredniiigen lämnal i förslag lill uy förvaltningslag ocli som innebär alt en onödig bcsvärsomgäng undvikes genom omprövning hos beslulsmyndighe-len, bör enligi länssiyrelsens uppfatiiiing med förde! kunna införas i fastighelsiaxeringssysiemet med den uppläggning länssiyrelsen föreskdgit med myndigheisanknulen nämnd. Målsättningen bör vara räll laxering i fiirsta insuins.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför;

Den väsentiigaste organisaloriska förändringen i övrigl beror lokala skaliemyndighelens och fasiighelsiaxeringsnämndens medverkan. Förslagel innebär all lokala skailemyndighelen överiar huvudparten av taxeringsarbetel som försia instans för taxeringen i stallet för faslighelstäxeringsnämnden eniigl nuvarande sysiem. Fasiighelsiaxeringsnämndens uppgifl vid en rullande faslighetstaxering blir - förulom medverkan vid förberedelsearbetet - alt behandla ärenden där lokala skallemyndigheten och fastighetsägarna inle blir överens samt andra svårbedömda frägor. Förslagel följer i slora delar de rikflinjer som dragils upp i syfle all förenkla löniagarbeskatiningen och får ses mol bakgrund av de likheler som föreligger mellan fastighelstaxering och nyssnämnda beskallningsomräde. Fasiigheisiaxeringen kännetecknas av ell slort antal okomplicerade ärenden men innehåller också många svårare frågor. Mot denna bakgrund anser länsstyrelsen all de föreslagna organisatoriska förändringarna är väl motiverade.

Umeå kommun anför:

Kontoret tillslyrker att fastigheisiaxeringsnämnderna fär karaklär av försia besvärsinslans. i slällei för som nu handlägga varje ärende. Erfarenheterna från de senasle faslighetstaxeringarna har varil atl ledamöierna har myckel små möjligheter all sälta sig in i varje ärende. Sedan värdefaklorer och värdetabeller bestämls har laxeringarna i huvudsak varit en administrativ uppgift för ordföranden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför;

Länsstyrelsen är tveksam till den tidsplan som kommillén skisseral, Faslighetslängder skall finnas offentligt framlagda den 2 januari påföljande år. Förtryckt deklarationsblankett för inkomsttaxeringen med uppgifl om bl, a, taxeringsvärde för fastighet skall enligt skalteförenklingskommitténs förslag skickas ut till de skallskyldiga omkring den lOjanuari, Länsstyrelsernas dataenheter har under tiden den november l.o.m, januari en slor arbetsbörda. Det är därför inte möjligt atl få fram fastighetslängder i god

Prop. »9S4/S5:222 161

lid ibre ärsskifiei för au lokal skaiiemyndigiiel i siu lur sl'vall hinna fä ul dessii lil! kommunerna. Samma synpunkier gäller beträtTande uppgifier om äsaiLu taxeringsvärden pä förtryckta deklaraiioiisblankeiier, som skali skicii::s ut frän d,5laenheterna, omkring dei'! lOjanuan, Del rör sig om cirka 6 miljoner deklarationsblanketter vaniv uppgift om laxeringsvilrdeR skali antecknas pä cirka 2 miljoner. Länsstyrelsen iiVägar.ätier om inte tidpunkten för fastighetslaxeringsnämndens avslutning bör ändras lill den 15 september. Säviu länsstyi-eisan kunnal bedöma finns det inga prakliska hinder härför. Delta s!;ulle i sin tur innebära all fasiighelsiaxeringsnämndens arbetsperiod bestäms til! 15 juli - !5 sepiemlier och lokal skallemyndighets omprövningsperiod till 15 mars - 15 juli. Övriga tidpunkter bör då på motsvarande sätl flyllas bakåt två månader.

1(>.1 Terminalätkomsi iill uppgifterna i fastighctstaxcringsregistret

Kommillén anför all eti sätl atl eliminera olägenhelerna med stora och koslsamma manuella register m. m. och en omfallande manuell hantering kan vara att förse LSM med bildskärmslerminaler med vars hjälp man kan nä informalion i de länsvisa fasligheislaxeringsregislren. Med moderna terminaler och ny leknik för kommunikation skulle det ocksä vara möjligt att nå RSVis centraldator och den egna länsdaiorn.

Remissinstanserna är posiliva till alt fasligheislaxeringsregislren skall kunna nås med bildskärmslerminaler. De påpekar dock viklen av att LSM tilldelas lillräckligl anlal terminaler så atl brislande lerminalålkomsl inle blir en "flaskhals".

TCO anför:

Vad gäller arbetsuppgifterna vid de mest arbetsbelastade myndigheterna - de lokala skattemyndigheterna - görs en schematisk uppskattning av resursåtgången som delvis är beroende av möjligheterna att utnyttja ADB-teknink. En noggrannare analys och uppföljning av resursbehovet måste här göras, inte minst mol bakgmnd av de negativa erfarenheter som flnns inom myndighetsområdet av tidigare bedömningar av ralionaliseringsmöj-Hghelerna vid utnyttjandet av datateknik,

Fögderichefsföreningen anför:

I det rullande systemel kommer en slor del av de lokala skatlemyndighetemas arbetsuppgifier att utföras via terminal. Myndigheterna anvses få terminalåtkomst till fastighetstaxeringsregistret och det nuvarande fastig-hetstaxeringsaviregistret är tänkt att utgå. Det föreslagna förändringarna kommer otvivelaktigt att medföra betydande rationaliseringar i fasiighetstaxeringsarbetet. Terminalåtkomsten till fastighetstaxeringsregistret kommer ocksä att bli värdefull för den årliga taxeringen och för myndighernas serviceverksamhet. Kommittén bedömer terminalbehovet för det nya systemet till 150. Detta skulle innebära att de flesta myndigheterna endast skulle tillföras en terminal för fastighetstaxeringsarbetet. Föreningen vill starkt ifrågasätta om della kommmer att räcka. Många myndigheter har redan idag allt för få terminaler för att verksamheten skall kunna bedrivas

Prop. 1984/85:222 16--

p;°i eti effeklivl säii. Eftersom ordculliga lerminalresurser är eu av grund-'föruisiiitningaiiia för aU eu rullande faslighelstaxeringen skall kunna genomföras vill Ibreningen understryka vikten av au tiitdelniiigen av lerminaler lill de loiiala skatieinyiKligheierna blir generös.

.V.4C0/.S'/v' anför;

En förulsiuining för ali LSiVI ska kunna bemästra arbetsuppgifterna på ell lillfiedssläliande siill i eu rullande faslighetstaxering är alt myndigheiema fär lerminalålko.msi iiil fastighelslaxeringsregislrel. Del nuva.-ande faslighelsavircgistrei kan som kommitlcn konstaterar ime användas i del föresk-igna sysiemel. Vidare anser JUSEK atl LSM bör fä maskinell ålkomst till och uppdatering av uppgifler i del cenirala fastighetsregister som är under uppbyggnad. I sammanghangei bör ocksä framhållas all lerminalålkomsl av faslighelstaxeringsuppgifter är eti länge närt önskeiniil frän skattemyndiglieterna. exempelvis för arbete med den årliga laxeringen, serviceverksamhet och utskrifter av laxeringsbevis. Kommillén har beräknat lerminalbehovet lill ca 150, vilkel innebär att de flesla LSM endasl skulle få en terminal för arbelel med rullande faslighelsiaxering. Många LSM har redan i dag besvärande brisl pä lerminaler och JUSEK vill understryka viklen av at! LSM tilldelas tillräckligt anlal terminaler sä atl brislande terminalålkomsl inle blir en "flaskhals" i arbelet.

Lanlbruksstyrelsen anför;

Kommittén tar i della sammanhang också upp vissa frågor rörande fastighelslaxeringsregislrel och ADB-utmstning för delsamma. Bland annal föreslås att registret skall bli åtkomligt med dataterminaler. För att lantbruksnämnderna skall kunna fullgöra bland annat den föreslagna rapporteringen vid omtaxering och uppgiftslämnandet för prisslalisliken på etl ralionellt säll är del nödvändigl att de också kan ta ul uppgifler från registret via dalaterminal, Slyrelsen förulsäller alt detia beaklas vid ulformningen av ADB-rulinerna,

Slalskontoret anför;

Utredningens förslag fömtsätter att fastighetstaxeringsregislrel uppdateras oftare och med fler uppgifter än i nuvarande system, Ulifrån denna fömlsätlning instämmer vi i all ett lerminalorienlerai syslem för uppdateringen bör övervägas. Utredningen har föreslagit en leknisk lösning som innebär att lerminalåtkomst ges lill länsdalorerna. Utredningen har (sid 160 och sid 211) med bl, a, referens till en annan utredning gjord av RSV beräknai följande kosinader för etl terminalorienleral syslem (milj kr):

Inveslcring Årlig Icostnad

Skrivminne 2 0,15

Terminaler, skrivare 5,7 ej uppgift

SUIVIMA 7,7 0,15

Enligt slatskonlorels mening har ulredningen underskattat kosinaderna. a) Det finns en initialkostnad för att medge lerminalålkomsl lill länsdatorerna som ej är medräknad. Länsdatorerna måste förses med nätverks-

Prop, 1984/85:222 166

datorei, specrell programvara och i vissa fali med mer iniernminne för an kunna haniern:-.' cU större lerminidsiysiem. Ii';iualkoslnaden kan antas övcisiiga K*milj kr (äi'!ig! unde!"håll c;i I milj kr) och dessa kosinader måsle belasta kalkylen. Fä gmiid av begi'iiiiad återsiående livslängd bor avskri\'-ningsiiden sältas iill hiVgs! 3-4 är.

b) Uiredningen har angell lerminaibeliovei lili 150 bildskännar rned skrivai'e. Invesleringskoslnaderna har angetls iil! 5,7 milj kr och nägon lopiindc ärlig kosin;-id har ej beräknais. Sialskontore! beräknar terminal-kostnaden ti!; 7,5 miij kr och ärliga kosinader for tekniskt undeiiiäll till 0,75 miij kr,

c) Oiii sysiemel skal! vara tillgängligt under hela kontorstiden (7 - 17) kan ett ökal behov av drifipersonal på dataeniielerna aklualiseras, Kalky 1-miissigi bör ! - 2 milj kr/år belasta en totalkalkyl,

di Nuvarande servicekonlrakt är inle anpassal för lerminalbearbeining. För förhöjd servicekostnad får beräknas 2 milj/är.

e) Kommunikationskostnader i datanätet iir ej angiven, Överslagsmässigi kan kosinaderna uppskallas till 0,5 milj kr i investering och 0,7 milj kr i äitig avgifi lill leleverkei. (Kostnadsuppskattningen grundar sig på vissa anlaganden om hur kommunikalionsutbyggnaden sker i övriga delar av .AFB-syslemel),

En sammanslällning gör följande tabell

Skivminne

Initialkostnader

Terminaler

Driflspersonal

Förhöjd servicekostnad

Datanälkostnad

SUMMA

	(milj kr)
Investering	Ärlig kostnad
1	0,15
10	1,0
7..S-	0,75
-	1,0-2,0
-	2,0
0.5	0,7
20	5,6-6,6

Om fler lerminaltillämpningar läggs på länsdatorerna kan vissa kostnader fördelas på dessa tillämpningsområden. Frän statskontorets sida har vi enbart gjort grova kostnadsuppskattningar.

Vi vill inte avvisa förslagel lill ADB-stöd för fasiighelssyslemet. Innan slutlig ställning tas lil! hur ADB-stödei skall ulformas bör man dock avvakta nu pågående försök med lerminalålkomsl lill länsdaiorn i Stockholm. Vissa tekniska problem återstår vidare all lösa vad gäller lerminalålkomsl till länsdatorerna. Även om vi räknar med atl dessa kan lösas kan tidsfaktorn påverka etl eventuellt beslul.

Inför ett sluthgt ställningstagande bör överiåtas på RSV all la fram ett beslulsunderiag i frågan. Om alternativet länsdatorn inle visar sig lämpligast kan andra tekniska alternativ övervägas.

10.2 Gemensamt utnyttjande av fastighetstaxeringsregistret m. m.

Kommittén konstaterar att från skattemyndighetemas sida framhållits att det uppkommit avsevärda problem vid administrationen av den gemensamma uppgiftsinsamlingen 1981 i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen, folk och bostadsräkningen och den kommunala energiplaneringen. Kommittén har inte gått närmare in på frågan om gemensam uppgiftsin-

Prop. 1984/85:222 167

s-dirding eller eu utveckling av en informalionssamoniniug iTieri FTR som daiabas. Emellenid bör enligt kommillén en iTirbiinrinf i auminislralivi och malerielll hänseende bl.a. genom en biiUi'e ajoiiri-Ort FTR kunna upnäs vid en rullande laxering. En de! av de hiuilisvaraude ruiin.mässiga sviiriglieierna vid en gemensam uppgiflsinsamling och gemensam legisler-föriu.2 b-iir också kunna minska om de lekniska hjälpmedlen fö.-biiUras, t.ex. genom lerminaiiilkomsi iili FTR.

Crnlrabiämnden för fasti-ghelsdaui anför;

CFD delar de uppfattningar som redovisas i avsniu 9.6.4 och som kommit lill uttryck bl, a, i den diir citerade skrivelsen från industriverket, pianveriiet, bosladssiyrelsen och SCB att fasiigheislaxeringsregister förutom att uigöra underiag för laxering även har en myckel belydeiseftill roll soni datakälla för samhällsplaneringen. Därftirärdel angelägel alt innehållet i registret inle begränsas enbart lill vad som behövs för åstadkommande av en rättvis och riktig laxering. Hänsyn måsle ocksä las lill den nylla som and.-a samhällsintressen kan erhålla med relativt sett begränsade insalser,

! della sammanhang har presenlation av regislerinnehållel och formerna för lillhandahållande av informationen stor belydelse. Som redan nämnls lillhandahäller faslighelsdalasyslemel ell urval av laxeringsinformaiion. Delta urval är för många tillämpningar olillräckligt. Frän flera olika intressenter har CDF underhand fåll önskemål om att redovisningen av laxe-ringsuppgifler i fastighelsdatasyslemel bör ulvidgas lill all omfatta all den information som lämnas i fastighétslängden.

Från skattemyndigheterna lillhandahålls uppgifter i form av skrivna uidrag eller som magnelband. Direklåtkomsl lill regisiren via lerminal flnns inle, Ulredningen föreslår nu all lerminalåtkomst skapas direkt mol fastighelslaxeringsregislrel. Tekniken ska i försia hand göras lillgänglig för LSM som elt led i ralionaliseringen av registervården och i laxeringsarbelel. Uppenbarligen måsle en sådan utveckling medföra betydande fördelar för de berörda organen,

Fastighelsdaiasystemet är etl basregister som lillhandahåller grundläggande informaflon om fasligheler. Taxeringsdala ingår som en naturiig del i della basregister, CDF menar atl lillhandahållande av laxeringsdata lill en vidare användarkrets ska ske genom förmedling av faslighelsdalasyslemel. För atl faslighelsdalasyslemel ska kunna fylla sin uppgift måsle man även i fortsättningen räkna med atl etl urval av fastighelslängdens uppgifler rulinmässigl ska föras över lill fastighelsdatasyslemel.

Om del visar sig att urvalet av taxeringsuppgifter som för närvarande presenleras i fastighelsdaiasystemet inle svarar mol avnämnarnas behov, kommer CDF all la inilialiv till en utökning av regislerinnehållel. Uppbyggnad av grundläggande register med likartat informationsinnehåll som del som flnns i fastighelsdatasyslemel vid andra myndigheter är inte ralionellt,

CDF vill peka pä den skillnad som flnns mellan faslighelsiaxeringsregi-strel och faslighetsdatasysiemtet i fråga om gmnden för redovisningen, Fastighelslaxeringsregislrel redovisar taxeringsenheter som ofta, men längl ifrån alltid, överensstämmer med faslighetsbegreppei. Taxeringsenhet kan bestå av såväl flera fastigheter som del av fastigheter elter av lös egendom, dvs hus på ofri gmnd. Vid samiaxering sker redovisningen av data med någon av de berörda faslighetsbeteckningarna som sökbegrepp.

Pröp. 1984/85:222 168

Pä öv.riga fasligheler hänvisas enbart till den värdebärande enheien. De! bclydei au under en lastighetsbeieckning kan redovisas förhäliandeu. l.ex. uppgifler om byggnader, som avser en heii annan fastigriet. Fasiig-hetsdaiasystemet har tästighetsiridelningen som grund, itsgisirei är uppbygg! m.ed Uommuneu som största enhel varemot !'asiig!ieisi?.xeriiig:regi-sirer redovisas med församiitigen som grund. Dessa skilluader uödviiudig- gör all fastigh--:Ls!.3ngdens innehiill redigeras inna;) del presenleras i fasiig-iieisdaiasysiemel. Slidan redigering av dala som hiimias fräu iinuiii register är svåradministrerad och riskabel ur säkerhetssynpunkt av ovan redovisade skäl.

Iviot balgruiid av ati uppgifler ur faslighetsdalasysteinci ulgör grunden för folkbokiliring och faslighelsiaxering samiidigi som fasiigiisisdaiasysie-mei utnyttjar vissa uppgifier ur fastighelslaxeringsregislrel bi. a. för beräkning av stämpelskatt, anser CDF all del är synnerligen angeläget att dala i de båda syslemen ordnas så atl informalionsuibytel dem. emellan kan ske sä enkel! och säkert som möjligl.

CDF har lidigare i sitl remissvar 1979-08-24 över beiänkandei Fastighelstaxering 81 (Budgeidepartemeniel dnr 2408/79) lämnal synpunkier pä anpassningen mellan faslighelsiaxering och fasligheisregislrering. Nämnden anförde dä att del kan ifrågasättas om del inte vore dags all ta bon möjligheten till samtaxering och föreslog som ell sleg på viigen all uppgifl i fastighétslängden alllid ska redovisas pä den faslighel elier fastighetsdel där den hör hemma. CFD vidhåller att i vart fall lokaliserade upgifter. som t. ex. dala om byggnader, bör presenteras på den faslighel som uppgifterna hänför sig till.

Byggnadsregister

De uppgifter om byggnader som finns i fastighetstaxeringsregislrel har i avsaknad av bättre underlag kommit att spela en väsentlig roll som underlag för l.ex. energigplanering och förnyelseplanering. Etl slort arbele ligger bakom insamlandet och redovisningen av alla dessa data. Regislret är bilvis ofullständigt och möjligen något deformerat av det faklum att uppgiftslämnaren varil medvelen om att uppgifterna ska användas i försia hand för beskaltningsändamäl. CDF menar all del dessulom är en väsenllig brist atl de upplysningar som lämnas inte är knulna till byggnader utan til! taxeringsenheter vars avgränsning kan variera från lid till annan och inom vilka det kan förekomma flera byggnader ulan annan särskiljande idenlilel än dett godtyckligt valt löpnummer.

CFD har under lång lid behandiai frågor om hur etl byggnadsregister bör utformas. I etl senl skede av fastighetstaxeringskommitténs arbete fick CDF möjlighet alt presenlera den försöksverksamhel med ett byggnadsregister som nämnden dri.vii i drygl etl år.

Byggnadsregislret inom fastighelsdatasyslemel är ett basregister som innehåller byggnadsidentiiet och vissa grundläggande uppgifter. Titt dessa hör byggnadens geografiska läge i form av koordinater, dess adress och uppgift om vem som är ägare. Redan dessa uppgifter gör det möjligl att väsentligt förbättra fastighelsdatasyslemets redovisning av bebyggelsen på varje fastighet. Uppgifter om del enskilda husets konstruktion, användningssätt och standard redovisas i från faslighelsdalasystemets fristående register. Dessa fömtsätts ftnnas upplagda eller kommer alt läggas upp för en mängd olika tillämpningar eller beredskapsplanering. Genom förmedling av fastighelsdaiasystemet och med hjälp av den unika identitet som i byggnadsregislret ges till varje hus blir det möjligt att vid behov använda information som redan finns insamlad för nya tillämpningar.

Prop. 1984/85:222 169

B\T.gniidsregistrei ska \'idarc underiätta informalionsuibyiei mellan sia! och kommun. Uppgiflerna som kommunerna lämnar tili imuerlag för fasiigheisiaxeringen iir hiir del bäsla exemplet. .Avsikten iir atl skapa elt system diir kommunens byggnadsiiåmnd i dircki anslulning till handliigg-ningen av etl byggnadslovsärendc registrerar bäde de basuppgillei' som ska redovisas i byggnadsregisirei oeh de lippgifier som skii vidarebefordras lill laxcringsregisii'ei och aiidia iniressenler. I byggnadsregisiie! ges objekiel en idenlilel oeh de uppgifier so.m ska vidarebefordras öveiförs pä .'\DB-mcdium lill läsngliclslaxeriiigsregisii'.

CFD avser all under vären 1985 redovisa eiiärenheierna frän byggnads-registerförsökei. Erfarenheterna iiiilills har bekräftat att det är fulll möjligl atl uiitVän byggnadsredovisningen i koordinairegistrel och läsligheislaxe-ringsregislrei skapa ell basregisler avseende byggnader. Försökel har ocksä bekräftat atl del finns en mindre mängd byggnader där sambandet mellan del enskilda huset och laxeringsdata är svämtreti. Därtör menar CDF all den modell för kompleUering av registerdata och för kommunikation med faslighelsägarna som kommillén för fram förulsäller en entydig ideniiflering av varje enskild byggnad. Denna idenlilel som enligt CFDs uppfattnig ska ges av ell i faslighelsdalasyslemel ingående byggnadsregister, måsle införas i faslighelslaxeringsregislret och bör användas vid all kommunikation med exierna intressenter.

Länsstyrelsen I Skaraborgs län anför;

Centralnämndens för fastighetsdata (CFDs) fastighelsregisler och inskrivningsregister innehåller många för fastighetstaxeringen värdefulla uppgifter såsom storlek, läge, rättigheter, planer och bestämmelser som berör fastigheten, gemensamhelsanläggningar, lagfartsuppgifter etc. Länsstyrelsen finner del angeläget atl registrens uppgifler på nägol sätl görs tillgängliga för skattemyndigheten vid faslighelstaxeringen,

SCB anför;

I den tidigare nämnda skrivelsen till regeringen beskrivs bl, a, de erfarenheler som gjordes av samordningen rnellan 1981 års allmänna fastighetstaxering, FoB 80 och uppgiftsinsamlingen för den kommunala energiplaneringen. Svårigheterna som uppstod med denna samordning fördröjde bl. a. bearbetningen av FoB 80 samiidigi som kvalilen försämrades i jämförelse med tidigare folk- och bostadsräkningar. Kommittén refererar i detla sammanhang lill RSVs projektgrupp för ulvärdering av 1981 års AFT och till LSM, som delar uppfaltningen att denna samordning var bäde ineffektiv och olämplig.

Kommittén framhåller emellertid det behov som, trots nämnda svårigheter, föreligger av en samordnad informationsbas för samhällsplanering och faslighelsvärdering. Hur en sådan samordning i framtiden bör organiseras anser kommittén behöva utredas. Mot bakgmnd av SCBs samordningsansvar anser SCB det som en självklarhet att verkel dellager i en sådan utredning.

/?5 V anför;

Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering inhämtades från fastighetsägama förutom uppgifler för taxeringen även uppgifter för folk- och bo-

Prop. 1984/85:222 17(1

siadsi-iikningen och den kommunala energiplaneringen. Erfarenheterna vi-s;ir all en saniofdnad uppgiflsinsamling är svär all genomibni med goll resultat. För skallefiirvaltningens persona! är denna senare uppgift ett irami'nunue inslag, rvian saknar kunskaper ior vidaie bedömning av uppgifterna. RS\'' anser diirför all den framlida uppgifisinsamlingen för annat iiudamå! än faslighelsiaxering bör ordnas på anna! säll.

Fögdrrieiiejsjoreningen anför;

Centralnäm.ndeii för fastighetsdata håller för närvarande pä med alt bygga upp ell .DB-baserat faslighels- och inskrivningsregister i landel. Avsiklen är al! faslighelsbildningsmyndigheler, banker och andra som i sitt arbete har behov att uppgifter frän registren kan få direkl lillgång lill dessa uppgifier l.ex. genom atl ansluta egen terminal eller konlorsdalor-uimsining. Regisiren innehåller uppgifter som de lokala skattemyndigheterna ofta liar behov av i sill dagliga arbele. Della kan gälla uiredningar om arealer, hur fastigheter bildats, ägandeförhållanden m m. Del skulle innebära stora raiionaliseringsvinsier om myndigheterna kunde fä direkläi-komst till dessa regisler och inle behöva ringa eller skriva i varje enskill fall, Eflersom frågan inle berörls av kommittén bör den eniigl föreningens uppfallning las under övervägande.

Planverket anför;

Planverkei konslalerar all kommiitén inle närmare gäll in pä möjligheter all i samband med fasiighetsiaxeringen samla in dala om uppvärmningssätt, energikonsumtion och andra energivariabler, tillgänglighet för handikappade m,fl, dala av inlresse i samhällsplaneringen eniigl del förslag som angavs i skrivelse den 7 mars 1983 från planverkei, bosladssiyrelsen, industriverket och SCB, Kommittén hänvisar i stället lill alt överväganden härom bör ske i någon framlida ulredning. Planverket beklagar detla och vidhåller atl det bl, a, av kostnadsskäl är angelägel att man vid den redovisning av uppgifler som vart 8;e år skall ske för varje faslighel ocksä begär in vissa för samhällsplaneringen angelägna dala. Vid den löpande omtaxeringen däremellan bör man då kunna nöja sig med uppgifler för i försia hand rena laxeringssyften, Sysiemel bör dä ocksä utformas sä enkell som. möjligl för att kunna tjäna just detta syfle.

Bostadsstyrdsen anför:

1 skrivelse 1983-03-07 lill regeringen har bl. a. bostadsstyrdsen hemställt all regeringen vidtar erforderiiga åtgärder för all erhålla underiag för energiplaneringen och övrig samhällsplanering. Skrivelsen har behandlats av fastighetstaxeringskommittén som anför att formerna för en gemensam datainsamling för flera användare i framtiden synes böra utredas, förslagsvis av CFD,

Förstaget att CFD skail utreda en framtida datainsamling kan styrelsen instämma i. En sådan utrednng bör genomföras i nära samarbete med andra intressenter och vara slutförd i god tid före den försia elappen i det nya systemel.

Avslutningsvis vill styrelsen framhålla att om fastighetstaxeringsuppgifter i en framtid skall bli aktuella som undertag för folk- och bosladsräkning (FOB) sä medför det speciella krav på innehåltet i fastighetstaxerings-

Prop. 1984/85:222 17!

regisiiei. Vidare bör eifareuheierna från FO.B !985 fä påverka variabeh'al m.m. i taxeringsrcgisirei. Uppgifterna frän FOB 1985 borde också kunna användas för alt jusiera laxenrigsregislrei sä alt bäitre "bas\iirden" ini"ör eu övei-gäne iill eti rullande syslem erhålls.

11 Besvär

ll.l IJesvärsrättens materiella iunchåll

Kommillén föreslår att varje års laxering skali kunna prövas och besviir anföras ulan all några nya omsiändigheler har inträflät. Man skall för varje aktuellt taxeringsår - men inle relroaklivi - kunna yrka ändring av en i-eliaxering, i, ex, pä gi'und av eii felaktig bedömning av en värdefakior som legat till gmnd för laxeringen. 1 fräga om värderingen är del endast basvärdet och de däri ingående delväidena som går att överklaga.

Få remissinslanser har beröri frågan om besvärsrällens maleriella innehåll. En insians lillslyrker kommitténs förslag och en förordar all den enskilde bör kunna få alla laxeringsbeslui av lokal skallemyndighel eller faslighelsiaxeringsnämnd prövad av länsrätt.

Länsrätten i Västmanlands län anför;

Länsrätten delar kommitténs inställning i den grundläggande friigan om besvärsrättens maleriella innehåll. Besvärsräiien bör således omfalta alla ändringsyrkanden som avser själva beslulel, dvs sådana faktorer som päverkar taxeringsvärdet, men däremot bör besluisskäl som regel inle få överklagas särskilt. Eftersom del är angeläget atl FTR innehåller korrekta uppgifler bör, som kommittén föreslagit, ändrade faktorer kunna omprövas av lokala skattemyndigheten.

Med hänsyn till del sätl systemet byggis upp anser länsrätten lika med kommittén alt varje års laxering skall kunna prövas. Länsrätten anser också atl del endasl är basvärdena och de däri ingående delvärdena som skall kunna överklagas medan däremoi indextalen inle bör gå all överklaga. Om det mol förmodan skulle uppkomma fel vid den maskinella uppräkningen med de talen bör felen kunna rättas i annan ordning.

Länsrätten i Stockholms län anför:

Den rullande fastighetstaxeringen innbär all varje år är likvärdigt med avseende på möjlighelen alt generellt ändra fastighetens taxeringsvärde p.g.a, omständigheter i fastighetens beskaffenhet m, m. Kommitténs förslag att varje års taxering skall kunna överprövas utan spärregler, liknande de fn, gällande, är därför konsekvent. På samma sätl bör det vara naturligt alt klagomål om felaktigheter i laxeringen beaktas endast med verkan från det för klagotidpunklen aktuella taxeringsåret. Att besvärsrättens spärrregler och omtaxeringens preciserade förutsättningar avvecklas kunde tänkas innebära en ökning av arbetet med fastighetsfrågor i olika instanser, I prakliken torde det förhålla sig så atl de nuvarande reglernas utformning -även i de fall de föranlett att prövning/nytaxering ej bort ske - ändock inneburil en analys av laxeringen som i arbelshänseende är jämförbar med

Prop. 1984/85:222 172

maierielia ändriugsbeslui. Den enskilde faslighelsägai'ens iniressen av be-svär/nyiaxeiing lär inle i oeh för sig påverkas av prövnings:"ä!icns ui!"orm-niiig Administrativ! sen bör förslaget i denna de! alllsä ej innebäi'a negaliva konsekvenser,

Kaniniarräticn i Göleborg anför:

Eniigl kamman-ätiens uppfattning bbr den enskilde kunna fä alla lax-eiingsbeslu! av lokal skaiiemyndigiiel eller faslighelsiaxeringsnämnd prövade av läusriiU, Om sä biir fallet, finns det inle längre behov a\' den sväibegripliga bestämmelsen i 19kap 14 S andra siyckei och lilläggel i 24 kap 5§ andra stycket om rätt lill anslutningsbesvär när laxeringsiniendeni eller kommun klagat i länsräli,

1 dessa friigor vill kammarrätten vidare framföra följande.

Enligi de regler som gäller nu görs indelning i värdeområden genom en föreskrift som skall tillämpas vid taxeringen pä samma bindande sätt som andra föreskrifter. Kammarrätten har i ell mäl funnil all domslol inle kan bilda nya värdeområden, även om detta vore etl säll all flnna en bäitre laxeringsvärdenivå. I ett annal fall överväger kam.marrälten all besluta på ett sätt som har samma verksam som en nyindelning men som formellt inte innebär någon ändring av indelningen. Inom etl större landsbygdsområde har länsstyrelsen lagt in ett mindre värdeområde med högre riktvärde för marken. En statistisk bearbetning av köpeskillingarna inom detta mindre område har visat att de anvisade riktvärdena är för höga. Om riktvärdet för mark bestäms på samma sätt Som för omkringliggande landsbygd, kommer taxeringsvärdenivån att i genomsnitt ligga mycket nära 75 procent av del marknadsvärde som prisstatistiken antyder. Kammarrälten lär inle vara förhindrad alt ändra riktvärdet för mark även om detla skulle innebära samma riktvärde för mark och byggnad inom del mmindre omrädet som den omgivande landsbygden, dvs att del lilla rikivärdeområdel försvinner.

Kommittén föreslår en ändrad lydelse av 7 kap 7§, Denna ändring kan tolkas så alt indelningen i riklvärdeområden inle längre skall anses som en föreskrifl ulan som en anvisning, öm denna lolkning är riktig, hälsas, såsom framgått inledningsvis, ändringen med tillfredsställelse. Indelningen kommer likväl att ha sådan gmnd att det endast undantagsvis finns möjlighet att få den ändrad i besvärsprocessen. Öm del är så att en områdesgräns av misstag fallit bort vid en sista justering av indelningsbeslulet, skulle detta kunna rätias till i besvärsprocessen. Atl besvär inte får föras över själva indelningsbeslulet borde enligt kammarrättens uppfattning inle få medföra all beslutets materiella innehåll inte kan prövas i mål om taxering av fastighet inom värdeområdet.

Det kan inte finnas något hinder mol en besvärsregel som leder till att beslut om index inte kan överklagas. Det kan emellertid tänkas fall att lokala skattemyndigheten tillämpar indexbestämmelserna på ett felaktigt sätt, t. ex. använder index för ett enfamiljshus för att bestämma värdet på ett tvåfamiljshus. Byggnadens klafssificering kan alltså vara tvistig. En sädan fråga bör kunna komma under domstols prövning. Visseriigen öppnas i 19 kap 9 § sista stycket en möjlighet att pröva, om uppgiflen i registret är riktig i den mån den påverkar indéxomräkningen, men det vore naturiigare att låta domstol pröva indexomräkningen som sädan. De skattskyldiga torde ha svårt att förstå den föreslagna inskränkningen i prövningsrätten.

Prop. 1984/85:222 173

11.2 llcsvärsberUtiigade

Kommittén föreslåi' all regler ini"örs om rätt för varje delägare i samägd iiisiighci au föra lalan vid fasiigheisiaxeringen.

luiien av de rem.issinslansci som liar ytirai sig häröver h:ir nägol att invända rnot kommitténs förslag.

Kanimarräiieii I Göteborg anför:

Kommillén föreslär en uttrycklig beslämmelse au varje delägare i en samfäiU ägd faslighel skall ha besvärsräll. Friigan är nu ibremål för regeringsrättens prövning, men kammarrätten flnner all en uttrycklig beslämmelse därom bör flyta in i faslighelstaxeringslagen.

I detla sammanhang berör kominillén frågan om besvärsräll för delägare som inte fört talan. Kammarrällen har hittills varil myckel försiktig om, del funnils mer än en ägare/delägare som kunnal föra talan och del gälll all ändra ell taxeringsvärde, 1. ex. sedan en faslighel överlätils, Gmnderna för bestämmelserna i 10 § förvaltningsprocesslagen synes leda till all besvär av en ägare/delägare kan prövas ulan alt den andre ägaren/delägaren hörs, endasl om del är onödigl all höra den andre, Della skulle kunna vara fallel endasl när laxeringen ej skall ändras eller del är självklarl all övriga ägare/delägare kommer alt uppfatta utgången som gynnsam för dem. Denna grundsyn leder också lill alt domen måste delges övriga ägare/delägare, om domen gåll dem emot, för all deras besvärslid skall börja löpa. Om de ej fär del av domen, finns den ordinära besvärsrätten kvar. Även om uppgifterna i fastighetstaxeringsregislrel blir fullständiga, kommer det att finnas fall då en delägare eller ny ägare inle fär underrättelse om lokala skattemyndighetens beslul. Den ägare/delägare som inte fåll underrättelse i lid har nu räll till besvär i exlraordinär ordning. I förslaget hänger den ordinära besvärsrätten samman med att man begär omprövning. Att en ägare/delägare begär omprövning skall vid nödvändig processgemenskap räknas även annan ägare/delägare lill godo. Även dessa andra får alltså besvärsräll och skall underrättas om beslulel och om möjlighelen att anföra besvär. DeUa är emellenid inte alltid genomförbart, t. ex. i de fall då en fastighet omsatts utan att detla kommii till lokala skattemyndighetens kännedom. 1 de fall en ägare/delägare inte fält den underrättelse som han skall ha, finns extraordinär besvärsräll rätt. Delges inle domen av länsrätten eller kammarrälten, löper inte den ordinarie besvärsliden.

Länsrätten i Västmanlands län anför:

Länsrätten har ingel all tilläga ifråga om kretsen av besvärsberältigade. Besvärsrätten dä flera personer gemensamt äger en faslighel har vållat åtskillig huvudbry under åren. Som JO redovisar i sill beslul 1983 saknas uttryckliga lagregler om delägares rätt all agera pä andra delägares vägnar, Kommiitén redovisar att kammarrätterna fr. o. m. 1981 års AFT har ansett att varje delägare skall ha rätt atl föra talan vid faslighelstaxeringen om den gemensamma egendomen oberoende av om han har fullmakt från de övriga. Enligi vad som under hand inhämtats har regeringsrätien haft uppe frågan om nödvändig processgemenskap i fastighetstaxeringsmål i plenum den 3 oktober i år. Förhoppningsvis blir rättsläget därigenom klariagl.

En fråga som aktualiseras i samband härmed är om domstolama skall

Ptop. l«M/85:222 174

delge övriga delägare donieu om laxeringsvärdei ändrals på talan av en d;:litgai'e. De övriga delägarna kan eniigl rätlens uppiiiiuim.c, inle anses som parter i pi'ocessen eftersom de själva iule har aufOrl besviir. Men de är i hcigsia grad bei-örda av ulgängen i mälei och få.- därigenom en partslik-uandr siiilining. Med den slulsalsen iVamslär del naiurligi all delgivning ske' med samiliga delägare. Dei bör emellertid franihfdias att delgivning i vissi: lä!! inte går all genomföia med en rimlig arbetsinsiUs. 1 de fallen bör exlrii ordiiiär besvärsräll fö.religga.

30 anför;

Skall deliigares riili ai: överklaga enbart gälla överklagande lil! länsrätten och inle ocksä till fastighetslaxeringsnämnden? Kr måhända avsiklen au 24 kap I § skall lillämpas pä den situationen ex analogia?

Vad gäller egenfligen om ny ägares räit/möjligheler au begära omprövning av resp. överklaga lokala skaliemyndighelens beslul lill fasiigheisiaxeringsnämnden? Del verkar som om den nye ägarens besvärsräll i o.'-dinär oidning till länsrätt blir beroende av atl den lidigare ägaren överklagat till fastighetslaxeringsnämnden.

11.3 Instansordning

I beiänkandei föreslås all LSM fattar grundbesluten och eventuellt omprövar dem. Beslut som omprövats av LSM skall kunna överklagas hos FTN. För att få besvär över ett fasligheistaxeringsbeslut prövai i förvaltningsdomstol skall ett beslut av FTN först föreligga. Extraordinära besvär över ett beslut av LSM skall dock anföras direkt hos länsrätten.

Några remissinstanser påpekar atl instanskedjan enligt kommitténs förslag föriängs på ett sätl som inle är rimligt.

RSV anför:

Kommittén föreslår atl fastighetslaxeringsnämnden avslutar sin verksamhet senasl den 15 november. Detla skulle dock inte ge dataenheten och LSM lillräcklig lid för arbetet med framställning av faslighetslängder och förtryckning av fastighetstaxeringsuppgifter pä blankett för inkomsttaxering. RSV anser därför att tidpunkten 15 november måste ändras till 15 oktober och att LSMs omprövningsperiod avkortas.

Det kan konstateras att fastighetstaxeringen efter prövning och omprövning i första instans kan komma att omprövas av ytterligare tre instanser. Det kan ifrågasättas om detta är rimligt och också om det leder till större rättssäkerhet med hänsyn till den långa tid som kan komma atl förflyta intill dess taxeringen slutgiltigt fastställts.

Domstolsverket anför;

Kommitténs förslag innebär att antalet instanser ökar. Eftersom omprövningsmöjlighet föreslås bäde i LSM och i FTN kan en taxering i vart fall teoretiskt komma att prövas sju gånger innan den slutligt avgörs av regeringsrätten. Enligt DVs mening är en sådan ordning inte rimlig.

Även i belysning av de processuella regler som gäller i massärenden

Prop. 1984/85:222 175

inoiTi ;;.:id;':i iagstiiiningsomräden, sk gär komniinén for långt i sina slrävanden au beiria tbrv;ilii'iingsdomsloiarna frän mäl. Hos t.ex. försäkringsdomslolarna uåiier. ?.'.': försäkringskassaii skali ompröva siu beslut en gäng innan den ensluide kar. :br;i saken vidai-e till försiikriiigsrätlen (20 kap 10.AFL). .Har råitelsebesiui meddelats med stöd ;iv lOas s: skal! omprövning inle si;e. ivcdan dessa föiändringar innebar en dramatisi; nedgång av anialei besvär iiiis försäkiingsdomsiolarna. som, numera enbari hand-iäiiger niåi av slörre bclydeuhel belopi:>smiissigl respektive mä! som rör sväiTire bevisvärderingsfrägor.

11.4 Ordinära orii extraordinära besvär

i beiänkandei föreslås aU besvär över i..SM;s omprövade beslul skall, om i''asiighetsägaren inle vil! ha del ompröval fler gånger av LSM.. anföras lill FTN inom tre veckor från delgivning. Yrkande frän täxeringsinlenden-len eller av kommun skall framställas direkl hos länsrätten. Tidsgränsen för ordinära besvär lill länsrätten blir för fasiighelsägare 31 mars årci efter laxcringarna och för kommunen 31 maj och för laxeringsiniendenlen 30 juni också ärel efler taxeringarna. De extraordinära besvärsgrunderna eniigl nu gällande ordning bibehålls för faslighelsägarna. Taxeringsiniendentens och kommunernas exiraordinära besvärsräll inskränks. Exiraordinära besvär skal! kunna föras som nu för taxering fem år före taxeringsåret, dock inte längre tillbaka i liden än till en laxering då basvärde åsatts eller ändrals vid avslämning eller omiaxering.

Några remissinstanser tillslyrker kommitténs förslag. Flera remissinslanser är kritiska till förslagel alt begränsa laxeringsin-lendentens rätt atl anföra exiraordinära besvär, Besvärsförfarandei be-lecknas också som både invecklat och lidspressal och förslag framförs all besvärslidema bör ges elt förnyat övervägande.

Länsrätten i Östergötlands län anför:

Kommittén diskuterar ocksä (s 174) en förlängning av besvärsliden i överensslämmelse med den allmänna förlängning som skalieförenklingskommittén överväger beiräffande inkomsttaxeringen men avvisar länken på en sädan förlängning. Häri kan länsrätten instämma. Överklagande av fasligheistaxeringsbeslut är inle jämförbart med överklagande av inkomst-taxeringsbeslut. För att tillräcklig stadga skall flnnas i systemel är del enligt länsrättens mening nödvändigt att fastighetstaxeringsbeslulen vinner laga kraft relativt snabbi och all de därefler inle annal än i undanlagsfall gär att riva upp. För undantagsfallen måste dä finnas en rält till besvär i särskild ordning. Länsrätten ansluter sig därför till kommitténs förslag all del nuvarande sysiemel med exira ordinära besvär bibehålls.

Länsrätten i Västmanlands län anför:

Kommillén framhåller all ett taxeringsvärde, sedan det väl har åsatis för ett år, ligger till grund för åtgärder inom många olika områden och alt det därför är angeläget alt del i rimlig tid ligger fast. Länsrätten delar den

Prop. 1984./S5: 222 176

bedömningen och anser lika med kommiitén an det nuvarande systemel med extra ordiniir besvärsräll bör bibehållas, ! övcrenssliiiiiniclsc med reglern;: vid inkomsttaxering bör besvrirsiTittei) liil fastigheisägaiens nackdel begränsas till de fall dä iäsiiglie; av iiirbiseende ime har blivit taxerad ocii d: beslulel har blivil orikiigl på giuiid av felräkning, misskrivning eller aiiiiai uppenban foibiseendc,

1 friiga om besvarsiiderna vill läpsritiieii peka på all konimuner i ell anta.1 mål havdiii att den för kommun gällande besvärsliden skall gälla även vid besviir rörande fastigheter som kommunen iiger. En viss övei'iydlighe! i lagiexien p;i den punklen kunde vara motiverad. (Jfr regcringsr.niiens dom 1984-02-23 RÅ 84 1:6.)

Läiisriiiien hälsar sluiligen med lillfredsslällelse all kommittén släller sig bakom, rättens förslag all syn skall kunna förrättas av ensamdomare i de fal! Ulredningen behöver kompletteras pä niigon punkt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;

Förslage! att ta bort taxeringsiniendentens exiraordinära besvärsräll saknar motivering och bör eniigl länssiyrelsens mening inle genomföras. Samma besvärsrätt bör tillkomma alla besvärsberältigade. .Med lanke på de felakligheier, som kan uppdagas i efterhand och som kan fä stora konsekvenser för inkomst- och förmögenhelslaxeringen, bör taxeringsintendenlen ha lika stora möjligheter som ägarna att anföra exiraordinära besvär, både lill fördel och nackdel för faslighelsägarna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför;

Vidare föreslär kommiitén ändrad lydelse av 23 kap 2 § fastighetsiaxe-ringslagen. Paragrafen reglerar bl, a, taxeringsiniendentens möjlighel all anföra besvär i särskild ordning. Genom den föreslagna lydelsen begränsas det allmännas möjlighet att rätla litl elt felaktigt taxeringsvärde för lidigare år. Detla kan ha konsekvenser för inkomsttaxeringen och den nu föreslagna faslighetsskatien. Vid utförd granskning här i länel har framkommil ålskilliga fall där nyuppförda byggnader inle åsatts laxeriugsvärde. Fastigheten har i dessa fall endast påförts markvärde trots att byggnad funnils flera år tillbaka. Länsstyrelsen anser del rimligl all taxeringsintendenlen far samma möjlighet till extra ordinära besvär som föreslagits för fastighetsägaren.

Kammarrätten i Göteborg anför;

De extraordinära besvärsgrunderna skall inte ändras vad gäller den enskildes rätt atl föra talan. Det kan emellertid ifrågasättas om inte möjligheten till omtaxering bör leda till en stark begränsning av den extraordinära besvärsrätten. De grunder som anges i 23 kap 2§ andra slyckel punkter 1-5 avser formella fel som i princip altlid bör kunna rättas lill. Kammartätten ifrågasätter om del är riktigt att beröva taxeringsinlenden-ten möjlighet att åberopa grundema i punkterna 2-4. Taxeringsintendenten bör i dessa fall kunna föra talan till förmån för ägaren och på etl aktivt sätt medverka till att felaktigheter inte blir bestående. Kammarrätien ställer sig däremot tveksam till om punkterna 6 och 7 kommer att ha någon större betydelse vid sidan av bestämmelsen i punkt 8.

Punkt 6 tillkom i samband med 1981 års allmänna fastighetstaxering och

Prop. 1984/85:222 177

a\'ser det fali all domsio! fräiicäu eii anvisal rikiviirde. Kaniir.iirriiuen har ibresiagii aii domstol ocksä skali fii iindra indelning i rikivärdeomi";iueu, eU beslui som till sin karaklär iir jiimlbrbiiri med ell besiu! ali uiingä anvisade [■ikiviirden. Om besvårsbesiiiuimelsen skall finnas kvar bör den iindras sä alt den omfaiiar iiven fal! d;j domstol gäll ifrän iiideining i iikiviirdeoinrä-den. Del finns emellertid andra beslul som har siimma elTeki på laxeringen i etl omräde. Om domstolen beslular ali jusiera rikivärdei för en faslighel på grund av siiiege! förhållande, l.ex. buller, kan denna bedömning ha betydelse även för elt antal grannfasiigheier. Med dagens bestämmelser flnns del i detta fall mycket liiet utrymme för exiraordiniir besvärsräll rörande en grannläslighel, Kamman'älten föreslär dock att bcsvärsregeln i punkt 6 ulgår och att domstolens avgörande rörande riklväi'den. indelning i värdeomräden och justering för säregna förhiillanden beaklas vid del försia lillfälle dä övriga berörda fastigheter kan omtaxeras.

Bestämmelsen i punkl 7 liilkom också i samband med 1981 års allmänna faslighelsiaxering och hade som syfte all möjliggöra "eflertaxering" i de fall dä underiagel för laxeringen var felaktigt. Man syftade dä särskilt på de uppgifler som lämnats i deklaralionen. Om besiämmelsen i framliden inle skall få åberopas av laxeringsiniendenlen, flnns del knappasl någon anledning au behälla besiämmelsen.

Om punktema 6 och 7 upphävs, flnns del i exirema fall möjlighel att pröva besvären med stöd av punkl 8. Denna möjlighel bör flnnas kvar,

LRF anför;

Vad gäller del föreslagna besvärsförfarandet är delta både invecklal och tidspressat. En fastighetsägare som är missnöjd med LSMs grundbeslul skall begära omprövning hos myndigheten för all få taxeringen överprövad av fastighetslaxeringsnämnden. Vill han överklaga till länsrätten måsle han ha begärt både omprövning och överprövning dessförinnan. Annars har han endast extraordinär besvärsrätt. Han måste också hålla reda pä en mängd lider som delvis sammanfaller med sommarsemester. Del föreligger eniigl delegaiionens uppfattning en stor risk för rättsföriusier om kommilléns förslag genomförs. Förslaget avsiyrks bestämi.

Länsrätten i Stockholms län anför;

Kommittén föreslår att del nuvarande sysiemel med extra ordinära besvär bibehålls lills vidare. Kommittén framhäller betydelsen av all ell taxeringsvärde, sedan det väl åsatts för elt år ligger till grund för ålgärder inom många olika områden. Den anger som skäl för en fri prövningsrätt alt SEK överväger en sådan ordning och den framhåller värdet av all besvärs-reglerna iir likartade vid inkomsttaxeringen och fastighetstaxeringen. Det kan ifrågasättas om prövningsrätten i förevarande mening har någon avgörande betydelse för taxeringsvärdets "laga kraft". Etl bestående intryck av besvärsfrekvensen av faslighetstaxeringsmål i Siockholms län under ell par omgångar av allmän fastighetstaxering är atl besvären till övervägande del kommer in i rätt tid och därmed i anslutning till handläggningen i förslr. insians, medan frågan ännu upplevs som akluell. Undanlag föreligg.: beträffande dem som slarvar med besvärsliden inom loppet av någon eker några månader. Därefter anförs besvär väsentligen bara aniingen av nylill-tiädd fastighetsägare eller p.g,a, skriverier i pressen o,d.

Omprövningsyrkanden under liden den 15 maj - den 30 juni las er ;i 12 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222

F'rop. 1984/85:222 178

kommilléns Ibislag upp iill behandling av lokaki sk;iilemyndigheicn eller niimndcu. I liden diirefter skall yrkanden uppfattas säsom extiaordiniira besviir lill liinsi-iitt och delta irois an lokiila skaiiemyndigheien äi' veiksam iil! den 15 seplember oeh niimnden iill den 15 novembei. Förslaget i'imni:ii' illa med koiiimiiléns ambitioner dels ali till förvaliningsdomslol skall kumma aii föras endasl sädana ärenden diir en ivisi mellan fasiighelsägiirc och den allmänna inle desslbriniiiin irois avsevärda insalser kunnai lösiis dels ali cn niiniiidens besiui skull lbi"ecä piövning i Ibrvaliningsdomsiol. Moi-skiilei lör all begi"äiisa omprövningen hos lokala skaticmyndiglielen-/niimnd lill den 30 juni ("liimplig sisla lidpunkl") väger vid en jämförelse alliför läll och bör ges förnyat överviigande.

12 Organisation

12.1 Faslighetslaxeringsnämndcrna

Kommillén föreslär atl cirka 260 faslighelstaxeringsnämnder inrättas, varav 198 lokala nämnder för småhusenheter, 34 gemensamma nämnder för lantbruksenheter och 27 gemensamma nämnder för bl, a, hyreshus- och industrienheler och en för riket gemensam nämnd för vallen och värmekraflanläggningar. De lokala nämndema skall omfatta en, tvä eller tre kommuner eller delar därav inom ell och samma fögderi. De gemensamma nämnderna omfattar antingen hell län eller vissa LSM inom etl län.

Den hell övervägande delen av remissinstanserna har invändningar mot kommitténs fbrslag angående faslighelstaxeringsnämnder. Genomgående påpekas all minskning av antalet nämnder medför att lekmannainflytandet och lokalkännedomen i nämnden går förlorad. Kritik har riktats mot förslagel med kalegorivisa nämnder. Förslag har i stället framförts all del skall finnas en faslighelsiaxeringsnämnd i varje kommun eller i varje fögderi. Synpunkter har också framförts att fastighetstaxeringsnämndens arbetsinsats kommer att bli obetydlig vid mllande fastighetstaxering enligt kommitténs förslag. En remissinstans förordar att antalet distrikt och nämnder reduceras ytterligare,

RSV anför:

Fastighetstaxeringsnämndemas nya roll innebär att antalet ärenden som behöver dras inför nämnden blir litet. Speciellt obetydlig blir nämndens insats under år dä avstämning inte görs. Enligt RSVs mening är del därför viktigt att finna en organisalionsform där ledamötema får samma inflytande som idag. Det är diskutabelt om inflytandet blir bäitre i ett gemensamt kategoridistrikt än i ett fögderidistrikt. Även en fögderinämnd kan bestå av ledamöter med erfarenheter av olika fastighetskategorier och dessutom besitter en sådan nämnd avsevärt bättre lokalkännedom. Lokalkännedomen är myckel viktig och bör tillmätas större vikt än rena fackkunskaper. Sådana tillförs genom konsulenter och sakkunniga. RSV vilt därför förorda att varje fögderi får utgöra ett fastighetstaxeringsdistrikt. Undantag bör emellertid göras för vissa fögderier, där antalet taxeringsenheter är mycket stort. Det bör ankomma på skattechefen att avgöra detta.

Prop. 1984/85:222 179

i föcderiniimnd skulle du ingå ledamöier frän varje kommun inom f<)g-dcriet spä siiu föreslagits i 17 kap 8 S- Enligl den löreslagna lydeisen av 17:2 skal! dock högst ire kommuner lä ingå i lokall fasiighelsiaxeiingsdi-siriki. RSV flniier den begränsningen vara onödig. Vid sammanträde med nämnden behövei endasi kallas ledamöier från den eiler de kommuner inom vilka de fasiigheler som skall behandlas vid samnianiiiidel är be-liigna.

Om, samiliga laxeringscnhcter inom ell fögderi laxerits i samma dislrikl undviks vissa av de besvärligheler som annars uppkommer når en faslighel är uppdelad på taxeringsenheter av olikii karaklär. Enligt kommitéförsla-gei skall karaklären sirikt slyi"a dislrikisiillhörighelen. Exempelvis skall de frekvenl förekommande småbruken (under 5 ha) bestående av en lantbruks- och en smähusdel tilldelas olika distrikt. Pä samma säu kommer flygelbyggnader med tomtmark respektive mangärdsbyggnad m. m. att prövas av olika nämnder. En sådan ordning skulle vara mycket opraktisk.

Oavsell vilken lyp av dislriklsindelning man väljer, anser RSV att laxeringsenheler lillhörande samma faslighel skall behandlas av samma nämnd, RSV är således kriliskl mol förslagel all slopa bestämmelserna härom i 17 kap 2 S FTL,

Förslagel atl vallen- och värmekraflanläggningar skall laxeras av en för rikel gemensam nämnd har RSV intet atl erinra mol.

Fögderichefsföreningen anför:

Kommittén föreslår att del på samma sätt som vid 1981 års allmänna fastighetstaxering, skalt flnnas faslighelstaxeringsnämnder för olika faslighelskategorier. Sålunda föreslås lokala niimnder för småhusenheter och gemensamma nämnder för hyreshus-, industri- och specialenheter och för lantbruksenheter. Föreningen anser att det bör vara tillräckligt med endast en typ av nämnd, som taxerar alla slags fastigheter inom visst geograflskl omräde inom länel. En sädan nämndorganisation fungerar redan nu med myckel bra resullal vid de särskilda fastigheistaxeringarna. Genom en sådan organisation skapas fömlsätlningar för en bättre lokalkännedom och bredare kompetens inom nämnderna. Vidare underlättas laxering av registerfasligheler som delals upp i flera taxeringsenheter med olika fasflghels-kaiegori. Behovet av kalegorinämnder vid 1981 års allmänna fastighetstaxering motiverades främsl av all nämnderna skulle erhålla specialkompetens genom att taxera samma typ av fastigheter. Detta behov är inte Uka slort i ett mllande system där taxeringama primärt sker av tjänstemän. Skulle specialkompetens ändock behövas i nämnderna i vissa fall finns konsulenter au anlita, I etl normalstori fögderi torde enligt föreningens uppfattning knappast behövas mer än en nämnd.

SACO/SR anför:

JUSEK delar inte kommitténs bedömningar om organisationen av fas-tighetstaxeringsnämnderna. Att som kommittén gjort beräkna antalet ärenden som blir föremål för omprövning i FTN med utgångspunkt från förhållandena vid AFT 81 kan inle vara realistiskt. Den främsta orsaken till antalet omprövningar och besvär vid AFT 81 var givetvis de dramatiska höjningarna av taxeringsvärdena men de berodde också i många fall på att man pga tidsbrist inte kunde utreda ärendena på ett tillfredsställande sätt innan beslut logs. Vid en mllande fastighetstaxering med indexuppräk-

Prnp. 1984/85: 222 !80

ningar varlannal är, som föreslagils. kommer iivsiiininingen an innebiira myckel mäuliga förändringar, i vart fall vid en normal prisulveckling. De evcniiielk-i meningsskiljakligheler som kau uppslå ioi'dc niirmasl i'6r;i sig oui viirdcringsfaktO!'erna, som ju noi'm;ill inie kommei :iii iindras (>m fasiigheien ime föriindras. Indelning i viirdcringsonirfiden, indexiiil. elc kommer ju ime all kunna överklagas. Möjligheleruii an kommunicera med fasiiglieisägama blir ocksä betydligt större än vid .'\FT 81. Dci finns anledning ama au anlaiei ärenden som mäsie gä lill omprcivning i FTN blir avscväri siörre än \'a(l kommiiléu beriiknal. Dislriklen lorde diiifiii kunna göras Slörre iin vad kommillén föresliir.

Vidaie ifrågasätter JUSEK behovet av gemensammii nämnder för andra fasUghctslyper än småiius. Kravel på särskild sakkunskap bland lediimö- lerna i nämnderna måsle vara mindre än vid de allmänna faslighelsiaxe-ringarna dä laxeringen i sin helhel sköttes som fritidsuppdrag. Uiöver handläggarna hos LSM kommer i den föreslagna organisalionen även all finnas särskilda experter i form av konsuller. Förbundel anser således all endas! en lyp av nämnder ska finnas. 1 ett normalstori fogden finns knappasl anledning all ha mer än ell dislrikl. Vad gäller förslagel all tillskapa en för riket gemensam nämnd för vallen- och viirmekrafiverk finns ingel all erinra.

LRF anför:

Enligl förslagel skali i princip lokal skallemyndighel (LSM) svara för faslighelstaxeringen i första instans. Fastighetslaxeringsnämnd skali kopplas ln försi när fastighetsägaren begär överprövning av LSMs beslul. Antalet nämnder är då ytterst begränsai. För lantbmksenheter föreslås att i storl selt endast en nämnd skall finnas för varje län.

Delegationen har den erfarenhelen all medverkan av laxeringsnämndsledamöler är särskilt viktig vid fastighetstaxering av lantbmksenheter. Ledamöterna har ofta ingående kännedom om de enskilda fastigheterna och de bidrar även i övrigl med sin sakkunskap om lantbruk mm. Genom ledamöternas medverkan förhindras många gånger uppenbart oriktiga fastighetstaxeringar, öm t.ex. en anvisning visar sig felaktig måste sunt förnuft fä lillgripas.

Delegationen kan därför inte godta kommitténs förslag till nytl taxeringsförfarande. Fastighetstaxeringen måsle liksom hittills vara förankrad i lokala taxeringsnämnder där lokalkännedom och sakkunskap finns företrädd.

TCO anför:

Kommittén föreslår en drastisk minskning av antalet faslighelstaxeringsnämnder. 1 ett avseende menar TCO att man här gått för långt. Det gäller minskningen av antalet kategorinämnder för lantbmket från 754 till 34. Behovet av lokalkännedom i dessa nämnder är sådanl att det är motiverat med en nämnd i varje kommun.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund anför:

Vi ifrågasätter även om inte lokala nämnder istället för gemensamma nämnder skulle handha taxeringen för mindre lantbruksenheter på samma sätt som är tänkt för småhusenheterna. Vi syftar här på alla de små

Prop. 1984/85:222 181

lantbruk som ulgör boslad för person med huvudsaklig inkonisi av tjänsl eller liknande och där lantbmkei endast är eu bisyssla.

Sveriges Jordägarcförbiind anlbr;

Fastigheislaxeringskoinmiuéns förslag innebär en slark ininskning av lekniannaiiiflytaiKlel vid fasiigheisiaxeringen. Della är ur mänga synpunkier olämpligi. Räll uinylijat kan lekmännens deluigande vara lill slort värde för taxeringen och dessutom innebära värdefulla möjligheter att förankra faslighelstaxeringen i allmänhetens räusmedveiande. Enlig! Sveriges Jordägareförbunds uppfattning bör eu reform av fasiighetsiaxeringen syfta lill ell stärkande av lekmannainflytandet i stället för eil försvagande. Lekmannainflyiandel bör komma in redan pä förberedelsesiadiet. Genom all faslighelsägarnas intresseorganisationer beredes tillfälle alt medverka vid ularbetandel av anvisningarna rörande riktvärden m.m., kan l.ex. säkerhelen i värderingen öka och anlalel överklagade taxeringar därmed minska.

Landstingsförbundet anför;

Styrelsen är dock iveksam till den myckel slarka reduceringen av anlalel taxeringsnämnder som föreslås, eftersom det är ofrånkomligi atl förtroendemannainflytandel därigenom minskar. Slyrelsen lillslyrker däremoi förslagel all de gemensamma nämnderna skall ha länet som bas och ulses av landstingen.

Lantbruksslyrelsen anför:

Anlalel taxeringsnämnder föreslås minska krftigt genom överföring av arbelsuppgifler från nämnder till lokala skattemyndigheter. Styrelsen anser det väsenfligt att antalet nämnder avvägs så all man inom varje nämnd har tillgång till sådan kompetens och lokalkännedom alt laxeringsresullatet kan bedömas med tillräcklig säkerhel.

Svenska Revisorsamfundet anför:

Enligl ulredningens förslag kommer anlalel fastighetstaxeringsnämnder atl väsentligt minska i det nya systemet. Enligt samfundels uppfattning är lekmannainflytandet vid fastighetstaxering av slor betydelse för åsätiandel av riktig laxering. Samfundel föreslår därför att del vid införandet av nytl system för fasflghetstaxering tillses atl nämnda inflytande inle går förlorat.

Sveriges Allmänna hypoieksbank anför;

Som fömt nämnls kan den föreslagna indexeringen medföra pålaglig risk för bestående felaktig taxering. Vidare framstår det minskade lekmannainflytandet som en stor nackdel. En tabellmässig fastighetsvärdering medför stelhet och risk för orättvisor, som annars kunnat korrigeras genom orts-och sakkännedom hos en väl sammansatt lekmannanämnd, Hypoteksbanken finner mot denna bakgmnd det vara väsentligt att lekmannainflytandet enligt gällande ordning för fastighetstaxenng inte endasl bibehålls ulan även förstärks.

Prop. 1984/85:222 182

Länssryrdsen i Jämllands län anför;

Enligl kommitténs förslag försvinner fastigheisiaxeringsnämnderna i sin nuvarande funkiion. Kvar blir endasl en sorts "prövningsniimiid" och diirmed en femle inslåns i ftistighelsiaxeringsprocessen.

Dei ki-in iirägasviiias om del är nödvändigl med ytterligare besvärsniöj-ligheier i ärenden, som faslighelsiaxering, som av nödvändighel lill stor del mäsie bygga på schabloner. Underiagel fbr kommilléns siällningslagande an fränia fasiighetsiaxeringen den lokalkännedom som niimnderna 1 de flesla fall besitter äi enligl länssiyrelsens mening alllför brislfälligl.

Vid AFT 81 belydde, älminslone i Jämflands län, nämndernas medverkan atl ftisiigheistaxeringen kunde genomföras med elt niigorlunda godtagbart resullal. Del var specielll vid behandling av del iildre byggnadsbesiåndel som nämndes lokalkännedom var värdefull, exempelvis vid bedömning av åldersklassen 2se vidare nedan) då lillräckligl underiag ofta saknades för alt enbari utifrån deklarationens uppgifter beslämma rätl värdeår. Behandlingen av jusiering på grund av säreget förhållande är ell annal exempel där nämnden haft ett avgörande inflytande, .alternalivel lill nämndens lokalkännedom har mänga gånger - som i exemplen ovan - varil besiktning. Besikiningsförfarandei har emellertid enligl länssiyrelsens uppfallning visal sig vara alltför tidskrävande för atl inom rimliga kostnadsramar kunna nyttjas i den omfattning som skulle behövas om nämndens lokalkännedom skulle ersättas. Med den erfarenhei av gällande regler, som AFT 81 gav, är därfär länsstyrelsen inle beredd att tillstyrka förslagel i denna del.

Om värderingsreglerna i stället kan ges en enklare utformning med klara deflnitioner, frågeställningar, blanketter etc och med större inslag av schabloner så att lokalkännedom i stort kan undvaras har länsstyrelsen i princip ingel att erinra mot den föreslagna ordningen. För småhus och lantbmk bör del dock även i fortsättningen finnas en nämnd i varje kommun.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför;

Länsstyrelsen inser att en mllande fastighetstaxering innebär att nämnd-organisaflonen mäste förändras. Att den normala mandattiden för de förtroendevalda i likhet med vad som gäller vid inkomsttaxeringen ändras lill 3 år är praktiskt oeh accepteras därför. Däremoi delar länssiyrelsen ej kommitténs förslag om olika distriktsindelningar för småhusfastigheter och övriga fastgheter frånsett s. k. vattenfallsfastigheter där, som kommittén föreslagit en för hela riket gemensam nämnd bör inrättas. Mot bakgmnd av länets speciella fastighetsförhållanden bör endast lokala fastighetstaxeringsdistrikt införas där kommun, del av kommun eller flera kommuner utgör verksamhetsområdet. Samtliga taxeringsnämnder bör inom sitt verksamhetsområde, enligt länsstyrelsens uppfattning behandla samtliga fastighetskategorier. Såväl behovet av lokalkännedom hos ledamötema som erfarenheterna vid den särskilda fastighetstaxeringen visar att denna organisationsmodell fungerar väl. För mera komplicerade ärenden bör experthjälp i form av t. ex. konsulenter vara tillgänglig. Länsstyrelsema bör därför ha möjlighet att själva bestämma såväl indelningen i distrikt inom fögderierna som om eventuellt s. k. kategorinämnder skall inrättas eller ej och då på lokal nivå.

Länsstyrelsen biträder att nämndema, vid avgörande av ett ärende, inte

Prop. 1984/85:222 183

behöver besiä av alla nämndens ledamöter utan all del ankommer på ordföranden all kalla de ledamöier som skall dellaga.

Läii.sstyrdsen i Skaraborgs län anför;

Enligl kommitténs förslag skall laxeringsarbele! uiföras av lokal skaiic-mvndighet (LSM) som också fattiir bcslui om laxeringsvärdei senasl den 15 mai laxeringsärel. Beslulen skali kunna omprövas av skallemyndigheten fram iill den 15 september laxeringsärel. Kommittén föreslär vidare atl LSMs beslul skall kunna överprövas av en FTN som också skall kunna besluia i ärenden som av särskilda skäl överliimnas lill FTN av LSM. FTN kan enligl förslagel ompröva sina besiui iil! den 15 november laxeringsärel. 1 Skaraborgs län skall enligt förslagel flnnas alla FTN för laxering av småhus, tvä för lantbruksenheier och en för hyres- och industrienheter, Härulöver finns i vanlig ordning besvärsinslanserna länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt.

Ärenden som skall handläggas av FTN avses bli utredda av LSM som ocksä skall bifoga yllrande (förslag flll taxering) i ärenden, öm FTN följer LSMs värderingsförslag, vilkel lorde bli del vanligaste, kommer den skatiskyldige normalt att klaga hos länsrätten. Man har i dessa fall skapat en onödig mellaninslans som endasl fördröjer del slulliga avgörandel. Den främsta anledningen lill förslagel att inrälla FTN är önskemålel om lekmannamedverkan. Lokalkännedom är nödvändig och specielll viktig vid laxering av slörre jordbruksfasligheler. Enligl utredningens förslag skall emellertid i länel finnas endasl två FTN för taxering av jordbruksfastigheter. 1 flertalet andra län, bland annat stora jordbmkslän, kommer atl flnnas endast en sådan FTN, Del ligger i sakens natur att lokalkännedomen inle blir särskilt slor i dessa FTN.

Kommillén föreslår också att åtta ledamöier skall väljas för varje kommun som ingär i ett fastighetstaxeringsdislrikt. Fler än fem ledamöter får dock inte ijänslgöra samfldigt i nämnden. Ordföranden skall kalla de ledamöter som skall tjänstgöra vid ett sammanträde. Det framgår dock inte efter vilka grunder ordföranden skall utse dem som skall tjänstgöra.

Enligt förslagel avslutar FTN sitl arbete först den 15 november taxeringsåret. Dataenhetens möjlighel all påböria och ulföra eflerarbelen inträffar då vid en lidpunkl då enhelen redan är hårt arbelslyngd med bl, a, förtryckning av deklarationsblanketter och utskrift av slutliga debetsedlar etc.

Länsstyrelsen kan således inle hell biträda kommitténs förslag om FTN, Del är inle nödvändigl eller ens önskvärt att införa yllerligare en insians i förvaliningsförfarandet vad gäller värdering av fastigheter. Behovet av lokalkännedom vid viirdering av i synnerhet jordbruk är slort och måste lillgodoses på etl bättre säll än vad ulredningen föreslagit.

Länsstyrelsen anser att del bör finnas minst en FTN i varje fögderi. Nämnden bör emellertid inte vara kategoribunden utan kunna handlägga ärenden rörande samtliga fasflghetskategorier. Länsstyrelsen anser det också vara en felaktig metod att vid en beräkning av antalet nämnder enbart gå efter antalet taxeringsenheter och därvid likställa smäbmk och enheter som bara eller huvudsakligen består av skog med de jordbmk man har i de stora jordbmkslänen. De senare är avsevärt komplicerade att taxera, Enligl uppgift i betänkande! är granskning av lantbruk fem gånger så arbetskrävande som granskning av småhus. Denna relation gäller kanske i fråga om de utpräglade jordbmkslänen men knappast i skogslänen.

Prop. 19S4,''85: 222 184

El) enhel som enbär! beslår av skogsmark kräver mindre :-irbeie än en småhusiäslighei.

Länsstyrelsen menar all dessit FTN skall biträdas av granskningsljänsie-mitn och i slällei för LSM falla beslul om taxerings viirdei. FTN biir hiirvid kunna avslula siu arbete den 15 september, övriga lidpunkier bör på molsvarande sätt lidigareläggas två månader.

Länssiyrelsen I Göteborgs och Bohus län anför;

Vid 1981 ärs allmänna fastighelstaxering har lillämpals cu sysiem med kalegorinämnder, vilkel inneburil ali olika nämnder taxerat småhus, hyreshus, industrifastigheter respeklive lantbruk. Vid den särskilda faslighelstaxeringen år 1982 övergick man lill geograflsk disirikisindelnig. Varje dislrikl omfallar härvid samiliga faslighetskaiegorier inom nämndens arbetsområde, Ell distrikt omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner. Sakkunnig hjälp vid laxering av vissa besväriiga fastighetstyper sker genom konsulentmedverkan, Della syslem har enligt länsstyrelsens mening visat sig fungera bra, Framföralli har lokalkännedomen i nämndema tillgodosetts pä ell lillfredsställande sätt jämförbart med det system med kalegorivisa länsdistriki som tillämpades vid den allmänna fastighetstaxeringen är 1981. Kommilléns förslag innebär för Göleborgs och Bohus län all del skulle flnnas två gemensamma dislrikl ett för hyreshus- och industrifastigheter i hela länel och ett för lantbruk.

Länsstyrelsen delar den uppfattning som reservanterna Josefson, Lundgren och Stensson givit uttryck för. Lekmannainflytandet och lokalkännedomen kommer att reduceras eller renlav försvinna i gemensamma nämnder med elt hell län som verksamhetsområde.

Länsstyrelsen föreslår därför atl en geograflsk indelning av laxeringsdi-strikien enligt ovan bibehålles även i del mllande systemet. Della innebär att fastighetstaxeringsnämnden får kommun eller del av kommun som verksamhetsområde. Om hela nämnden deltar i förberedelsearbetet, vilket länsstyrelsen föreslagit, får man pä detla sätt ell siarkare lekmannainflytande i det mllande sysiemel än del som kommittén föreslagil.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Länsstyrelsen har tidigare under avsnitt 9,2 ifrågasatt det meningsfulla i fastighetstaxeringsnämnden-arbelsgmppens medverkan vid förberedelsearbetet med den utformning av arbetsgruppen som kommittén föreslagil. Fastighetstaxeringsnämndernas forisatta medverkan i fastighetstaxeringsarbetet kommer enligl kommitténs förslag att begränsas till att vara en besvärsinstans mellan länsstyrelsen och länsrätten. Det fmns anledning att anta att fastighetstaxeringsnämndernas arbetsinsats kommer att bli obetydlig. Detta synes särskilt vara fallel med de föreslagna gemensamma fasflgheistaxeringsnämnderna för hyreshusindustri och lantbmk. Enligt kommitténs förslag skulle i Malmöhus län kunna inrättas 2 stycken hyreshus-industrinämnder och en lantbruksnämnd. Dessa nämnder torde endast ha ett meningsfullt arbete vart 8:e år, då dessa fastighetstyper avstäms. Den geografiska omfattningen av dessa nämnders verksamhetsområde gör vidare att kännedom om enskilda fastigheter eller mindre geograflska områden helt lorde saknas inom nämnden. Enligt länsstyrelsens uppfattning flnns i det mllande fastighelstaxeringssystemet inget alt vinna med kategorinämnder. En för alla fastighetstyper gemensam lokal nämnd skulle

Prop. 1984/85:222 IS5

innebära alt kouiinuiteten bibehålles och att lokalkännedomen kvarstår. Liinsslyrelsen avslyrker diirl-ör kommilléns förslag om gemensamma niimnder.

Länssiyrelsen i Västerbottens län iinför:

Med föreslagen ny ordning kommer LSiVI i slällei för FfN all vara försia instans lör taxeringen. FTN iivses behandla endasl ärenden där LSM och ftisligheisägaren inle blir överens saml eljesi svårbedömbara ärenden. Föislaget innebär således alt Ijänslemannagranskning införes och alt nämnden blir en insians för överprövning.

Kommittén har i bilaga 12 redovi.sa! förslag lill antal lokala nämnder, gemensamma nämnder för hyreshus- och industrienheler samt för lantbruksenheter. Länsstyrelsen finner med hänsyn lill föreslagen ändring i nämndernas roll denna beräkning lör länels vidkommande som godlagbar med ell undanlag. Del gäller anlalel nämnder för laxering av lantbmksenheler, Beräknai antal uppges där till tvä nämnder.

1 fräga om laxeringsenheler - cirka 24 000 - ligger Väslerbollen pä tredje plals i riket. Många av dessa enhcler är av mindre sloriek och av förhållandevis enkel beskaffenhel med avseende pä bebyggelse och ägoslag. Detta underlättar självfallel värderingsarbelel. Vad som däremoi kan förorsaka svårigheler i nämndarbelel är länels geograflska ulbredning, Pä grund av de slora avstånden - länei är arealmässigl efier Norrbollen rikels Slörsia - kommer problem all uppslå när del gäller alt lillgodose behovel av rimlig lokalkännedom hos nämndledamölema, Länssiyrelsen anser därför att detta talar för att i vart fal! ytteriigare en nämnd för bedömning av lantbruksenheter inrättas i AC län.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

Kommittén föreslår atl del efter förebild från 1981 års allmänna fastighetstaxering skall inrättas faslighélslaxeringsnämnder för olika kaiegorier fasligheter, nämligen lokala nämnder för smähusenheler och gemensamma nämnder för hyreshus-, induslri- och specialenheler och för lantbruksenheter. Nämndernas antal föreslås starkt begränsade i förhållande lill vad som gälll vid allmänna och särskilda faslighetstaxeringar. Nämndernas roll kommer också att ändras till att bli en överprövningsinslans i förhållande till lokal skattemyndighet, främst i ärenden där tvist föreligger mellan lokal skattemyndighet och fastighetsägaren.

Fasligheisiaxeringsnämndernas nya roll innebär atl anlalel ärenden som kommer all behandlas i nämnden blir fä. Specielll kommer sä all vara fallet under år då nägon avstämning inle görs. Således kan förvänlas alt kommunicering och utredningar kommer atl ske i en hell anniin omfattning än tidigare, varför antalet tvister som måsle hänskjutas till faslighelstäxeringsnämnden minskar. Även värdeförändringarna kan förväntas bli måttliga. Enligt länsstyrelsens mening bör man därför, men också av kosu nadsskäl, söka begränsa anlalel distrikt och nämnder yllerligare. Således bör det vara tillräckligt med en typ av nämnder för samtliga kaiegorier av fastigheter pä samma sätl som gäller vid de särskilda fastighetstaxeringarna. Med hänsyn till atl taxeringsarbetel i det nya sysiemel kommer att utföras av ijänslemän är inle heller behovet av specialkompetens inom fastighetstaxeringsnämnden lika påtaglig nu som vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Skulle sädan egenskap behövas, kan del lillföras nämn-

Prop. 1984/85:222 186

den genom konsulenter. Yueiligai'e en fördel men en lyp ;iv nämnder är alt samtliga delar av en faslighel oavsett att de tillhör olika faslighetskaiegorier eller har olika beskaliningsnaiur blir taxerade i summa dislrikl och således blii' föremal föi eu samlad bedömning. En avsevärt bäure lokalkiin-nedom uppnäs vidare.

Länsstyrelsen vill således förorda ali varje fögderi fåi' uigöia eu fasiig-lieislaxeringsdislrikl, Evenluelll kan undantag göras för de stön'e fögderierna, där anlalel laxeringscnlieter iir stort. Del bör ankomma på skaiie-cheien atl avgöra delta, 1 fögderiniimnd skulle inga ledamöter friin varje kommun inom fögderiet på säll som föieslagils i 17kap 8 paragrafen, Enligl den föreslagna lydelsen av 17 kap 2 paragrafen skall dock högsl Ire kommuner fä ingå i lokali fastighelstaxeringsdisuikt. Länsstyrelsen anser denna begränsning vara onödig. Vid sammaniräde med nämnden behöver endasl kallas ledamöter frän den eller de kommuner inom vilka de fasligheler som skall behandlas vid sammanirädei är belägna.

12.2 Lokala skatteniymiiglictcrna

Kommittén föreslär alt LSM försiärks med 200 kvaliflcerade handläggartjänsler. Någol ökal behov av biträdespersonal beräknas inle uppslå.

Flertalel remissinstanser är kritiska till bedömningen av den resursförstärkning pä LSM som kommittén gjort. Del framhålls att det är osäkert atl 200 handläggare är tillräckligt och del ifrågasätts om inle resursbehovet på bilrädessidan kommer all öka. Vidare betvivlas atl den lönegrad F 12 för handläggartjänsierna är lillräcklig för atl kunna rekrylera och behälla kvalificerad personal.

RSV anför:

Del är viktigt att organisationen görs så stabil som möjligt. Inom varje LSM bör därför finnas flera handläggare med komplett fastighetstaxerings-utbildning, för sådana arbetsuppgifier som granskning av deklarationer, besiktningar, kontakter med andra myndigheter samt informalion till allmänheten, Kommillén har beräknat resurstillskottet till ca 200 personår. Det är i nulägel myckel svårt att i detalj bedöma om detta lillskotl är lillräckligt. RSV vill därför reservera sig för att genomförandet kan visa all ytterligare resursbehov kan komma att uppstå. Framför alll är det omfattningen av information och rådgivning till fastighetsägarna som är svår alt bedöma. Självfallet kan resursåtgången minskas om man i framtiden förenklar regelsystemet.

Länsrätten i Östergötlands län anför:

Övergången till en mllande fastighetstaxering skulle hell visst utjämna fastighetstaxeringsarbetert mellan åren. Men i stället för fritidspersonal måste i så fall de lokala skattemyndigheterna personalförstärkas. Skall det vara någon mening med att övergå till en mllande fastighetstaxering måste nämligen också nuvarande fritidsgranskningsordning överges. Kommittén har uppskattat behovet av resurstillskott på hand läggarsidan flll ca 200 personer, dvs i genomsnitt 2 personer per lokal skattemyndighet. Länsrätten måste starkt ifrågasätta bedömningens hållbarhet. Det kan också ifrå-

tiasiilias om inic resursbehovei pä biträdessidan likaså skulle öka. Länsräiien kommer med den erfaieniiei liinsrälien har av ftisiiglietsiii.Neiing och dei oiindiigi lidsödiinde siffeiarbete och konirollarbelc som iii' förena! diiiined lill slulsalsen ali lesursbehovel ftii-modligen i verkligheten sktille visa sig vara minsl dubbelt sä ston som kommillén anlagil.

Läiissiyrdscn i Uppsala län anför:

Kommiuén har, uian ali ange hur anlalel bei-iiknals. föreslagit all LSM eriiäller 200 kvaliflcerade handläggartjänsler. Länssiyrelsen vill påtala att vid bemanningsberäkning hiinsyn bör las lill b:°ide anlalet laxeringsenheler och enhelernas komplexitet.

.Av kommittén angivet resurstillskott förutsätier att LSM lillförs den lerminalålkomsl till länsdalorerna som kommillén förordar. Länssiyrelsen flnner del angelägel all LSM ges denna terminalålkomsl dels dä. som kommittén påpekar, investeringskostnaden antas återvunnen redan efter n.ägoi är dels dä denna terminahraflk mol länsdaiorn skulle uigöra grunden för ett mer rationellt ulnylljande av länsdaiorn.

Länsstyrelsen vill ocksä påtala alt resursförstärkning framledes kan komma alt behövas för handläggning av besvär över fastighelsiaxerings-bcslul.

Länssnrdsen i Östergötlands län anför;

Kommittén flnner i sin bedömning att LSM;s nuvarande personalresurser behöver förstärkas i en fast organisalion pä handläggarsidan med 200 kvaliflcerade handläggare vid landets 120 lokala skallemyndigheter men har bedömt att resursbehovet på biträdessidan kan tillgodoses med nuvarande resurser. Med hänsyn lill LSM:s föreslagna kanslifunktion, dess ulökade arbele med service och informalion till allmänheten och registrering ifrågasätter länsstyrelsen om kommitténs bedömning av LSM:s resursbehov både på biträdes- och handläggarsidan är realistisk, LSM:s organisalion och personal kan förväntas alt belastas hårt med förtrågningar och informalion till allmänheten inte enbart vid inledningsskedet av den rullande fastighetstaxeringen utan även senare med hänsyn lill omloppstidens längd. Detta innebär siörningar i de ordinarie arbetsuppgifterna och därmed risk för förseningar. För att uppnå de förvänlade förbällringarna med ijänstemannataxering får kommitténs bemanningsberäkning, även med hänsyn lill en modemisering av arbetsmetoderna med utökad terminalanvändning, anses vara alltför lågt tilltagen. Hänsyn har bl, a, inte tagits till den volymökning som antalet omtaxeringar i del nya systemet ulan spärrar kommer att få. Enligt länsstyrelsens bedömning torde även biträdessidan behöva förstärkas,

Handläggartjänsierna bör lönemässigt inte sättas för lågt så att de blir genomgångstjänster, vilket medför att LSM inte får någon stabil kompetens i fastighetstaxering. En av handläggartjänsierna bör vara chefstjänst. Länsstyrelsen anser att kommitténs bedömning av LSM:s resursbehov underskattats och förordar en förnyad avvägning av LSM:s personalresurser med beaktande av vad ovan anförts.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

Vad gäller resursbehovet för arbetet med den mllande fastighetstaxeringen på lokala skattemyndigheten har kommittén uppskattat del

Prop. 1984/85; 222 1S8

resurstiliskoU som behövs pä handläggarsidan till c;a 200 personer. Della innebiir att de små och medelslora myndigheiema konimer an lilldelas endast en handläggare. l.okala skaiiemyndigheien kom.Tier ali ha eu central roli vid den rullande faslighelstaxeringen. Del är därföi vikligl all myndigheten tilldelas resurser som gör del möjligt alt genomföra taxeringen m.ed tillfredsställande noggrannhel. .Arbetet med fasligheistaxcriugen är av den arlen att resursbeiiovel inle i någon nämnvärd onifanning kan regieras genom sank! ambilionsnivå, viikei däremoi är möjiigi inom andra områden. Med alll för knapphändiga resurser för fasiighetsiaxeringen riskerar man däiför att persona! som är avsedd för andra aibetsuppgifler fär tas i anspråk. De nya rulinerna innebär, såvitt nu kan bedömas, inte att dagens arbelsuppgifter med ajourhållning av fasiighelsregislrel och ati adminislrera de särskilda faslighetstaxeringarna minskar nämnvärt. I stället lillkommer föl bilrädespersonalen regislreringsarbete på lerminal som tidigare utförts pä dataenheten. Det innebär atl nuvarande personal inle i nägon slö.ne ulslräckning kan ägna sig äl nytillkomna arbelsuppgifter. För sådana arbetsuppgifier som upplysnings- och informationsverksamhet, granskning av deklaralioner, ulredning och bedömning av värdefaklorer, besiktning saml kontakler med andra berörda myndigheler, mäsie därför nya resurser tillföras, Länssiyrelsen släller sig Iveksam lill om det är möjligl all klara della med en årsarbelskraft.

Vidare får lönegrad F 12 som kommittén kalkylerat med i sina kosinads-beräkningar anses vara en alllför låg lönesältning för att kunna erhålla och behålla erfarna handläggare lill de kvaliflcerade arbelsuppgifler som del blir fråga om. Länsstyrelsen framhåller därior vikten av atl resursbehovei blir föremål för en ingående utredning innan organisalionen för den rullande faslighetstaxeingen slås fast.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Vad beträffar lokal skattemyndighet anser länsstyrelsen även mol bakgmnd av de speciella fastighelsförhållandena, del viktigt alt det inrättas kvalificerade handläggartjänsler i lillräcklig omfattning. Länsstyrelsen anser det även viktigt alt lönenivån på dessa tjänster ej blir för läg för all kunna erhålla och behålla erfarna handläggare lill de kvalificerade arbelsuppgifter som det blir fråga om. För vårt läns vidkommande lorde föreslagen resurstilldelning (I å 2, handläggare/fögderi) vara alltför knappt tilltagen. Även genomförandel lorde kräva resurstilldening för de lokala skatlemyndighelerna utöver vad kommittén föreslagit. Länsstyrelsen grundar sin uppfattning på erfarenhelerna av genomförandel av AFT-81.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför:

Beträffande kommitténs bedömning av de lokala skattemyndigheternas resursbehov inför de till väsentliga delar helt nya arbetsuppgifterna vill länsstyrelsen påpeka att i nulägel har ingen av länels lokala skattemyndigheter några resurser för dessa arbetsuppgifter på handläggande nivå. Någon granskning av fastighetsdeklarationer har på grund av bristande resurser inte förekommil vid vare sig den allmänna eller de särskilda fastighetstaxeringarna. De lokala skattemyndighetemas medverkan vid fastighetstaxeringarna har hittills inskränkt sig till att bereda fastighetstaxeringsnämndernas beslut för registrering samt att ombesörja denna och andra göromål av expeditionen art. Länels lokala skattemyndigheter sak-

Prop. 1984/85:222 189

fiiir säiedes hell resurser Ibr de k\ aliflcerade gransknings- och besiutsfunk-lioner som enligi i''örslage! skal! liiggas på myndigheieina. En r.yrekryie-ring av liandliiggande persona! är däiför oftärikomlig. f..okala skaiiemyndigheien i Kramiors anser att kommitténs resu;'sbei'iikningar är alJtföi' osäkr.Ei och all en noggrannare beräkning bör ske sii snaii .ADB-siödcl.v omfallning klarlagts. Länssiyrelsen delar denna uppl"aiining och anser mol bakgrund av rbrhåi!aiiden:i i länet an dei av kommiitén i"öi-csiagnri resurs-liliskotiel \'ad gäller handliiggare är för lägi bei'äknal.

Lokala skaiiemyndigheien i Härnösand påpekar alt även beiräffande bilrädessidan kan de! ifrägasäiias om inle en viss resursibirsliirkning är nöd\'iindig. Enligl länssiyrelsens mening är denna ivekan befogad i vart fali för de år då småhusenhclernn blir föremål för avstämning. Länsstyrelsen förordar därför en fömyad bedömning av lokala skaiiemyndigheiernas personalbehov sedan effeklerna av förändiingarna i .A,DB-siödei och den föreslagna terminalåtkomslen lill faslighelslaxeringsrcgisirei klarlagts när-mai'e.

Länsstyrelsen vill även understryka viklen av all bäde de nya handläggarna och biträdespersonalen fär lillfälle lill särskild utbildning inför de nya arbetsuppgifterna. Även om handläggare och andra rekryteras bland personal med allmän skaileulbildning krävs en betydande kompletterande uibildning eftersom fasiighelstaxeringsomrädei endasl behandlas översiktligt i skalleulbildningen. Rekryleringen av ny personal måsle ocksä ske i god tid liksom utbildningsinsatserna så att all personal är väl förberedd inför den arbetsanhopning som kan förväntas vid inledningsskedet av den mllande faslighelstaxeringen.

Lokala skattemyndighelerna i Sundsvall och Kramfors har ocksä understmkit nödvändigheten av att skatlemyndighelerna förses med bildskärmsterminaler som medger kommunikation med bäde länsdaiorn och riksskalleverkels centraldator. Länsstyrelsen inslämmer i delta och anser all de tekniska möjligheter som slår till buds för all ralionalisera arbelel bör ulnylljas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför;

För LSM;s del innebär förslagel all en hell ny del i organisalionen måste byggas upp för bl.a. ijänslemannagranskning av deklaralioner. Oavsell vilkel system för rullande laxering som genomförs vill länssiyrelsen slarki undersiryka kravel att organisationen bemannas på sådanl säit all en kvalitelsmässig förbättring i förhållande lill AFT 81 kommer lill sländ samlidigt som arbetsförhållandena för personalen blir sådana all ingångna medbestämmandeavtal till fullo kan följas. Tjänslemannagranskning för-ulästler också enligt länsstyrelsens mening atl värderingsreglerna förenklas. Länsstyrelsen vill i övrigl åberopa från LSM infordral yttrande.

Lokala skattemyndigheten i Östersunds fögderi anför:

Sidan 191 "Här är del emellertid fräga om en på ADB-leknik baserad maskinell hanlering som inle ulgör någol egentligt merarbeie för LSM. LSM får dock etl vissi arbete med manuella komplelleringar och med hantering av returer (adressefterforskningar m m). Sidan 193 "Vid omräkningen kommer LSM inte att ha någon annan uppgifl än alt ansvara för all beskeden om omräkningen sänds ut till faslighelsägarna och att företa rättelser om omräkningen blir uppenbart felaktig."

Prop. 1984/85: 222 !90

Fiisiighetsiaxeringskommitién hai' sålunda gjori dei myckel liin för sig vid bedömningen av resurserna. LSM i Öslcrsunds fögdei"! - eu av Sveri-gc:s siiiisia i vad avser fasligheier (cirka 55.000 småhusläsiighcier) -konsiaieiar emellerlid ail vi fär eli belydande merarbete genom den ökade kommuiiikaiionen med lästighcisäuaina. besvarande av frägor pä gi'und av unde.n-iiUelser, ulsiinda lbrft'ågningsb!ankelter, avstiimningsdeklai'aUoner eit. Man måste här belänka ;ill dei är.? helt oliku sysieni sorn ska arhcUi IKiralldli — omtaxering. omräkning saini avslämning..

.Med kännedom om folks oförmiiga att läsa meddelande frän myndieheiei' befarar LSM all besöks- och lelefonliekvensen hos LSM kommer all öka betydligt även vid uisiindandet av beskeden om omräkning, LSM i Östersunds fögderi betonar därför vikten av att en noggrann analvs och beräkning av resursbehovei kommer Ull stånd. LSM har bittra eifarenhe-te: frän de allmänna fastigheislaxeringarna är 1975 och 1981, En liknande situation vill vi inic vara med om igen.

Som förslagel nu ligger kommer de år då avslämning ska ske av faslig-hel.sgiupperna småhusenhet respektive lantbruksenhet arbelsbelaslningen på LSM bli särskili betungande. LSM ser det som en omöjlighet all utan förstärkning kunna klara av dessa lill synes ofrånkomliga loppar. Särskilda medel för anställning av speciell personal, anlitande av konsulenter mäste slällas lill LSMs förfogande under de år avslämningen sker av småhus respektive lantbmk. Nägon omfördelning av personal inom LSM av större omfattning synes omöjlig.

Kommittén förordar alt LSM inle binds upp för hårt genom instruktioner e d för arbetet utan all de olika myndigheterna med hänsyn lill sina resurser, fastighetsbestånd m.m. ges möjlighet till den individuelll mesl lämpliga organisalionen och arbetsmetoden. Till detla instämmer LSM i Östersunds fögderi men vill då starkt betona att del vid planeringen av vårt arbete verkUgen kommer alt finnas lillräckliga resurser för atl på etl godliigbart sätt klara av de nya, svåra arbetsuppgifier som den rullande fastighetstaxeringen kommer att medföra.

Som inledningsvis anförts var en av orsakerna till svårighelerna med AFT 81 alt LSM inte hade tillgång lill ett intrimmat datasystem. Om den mllande fastighetstaxeringen ska påbörjas 1987 krävs att LSM innan dess far tillgång till det nya datasystemet med tillhörande dataterminaler under en viss inkörningsperiod. Vi vill ha ett fungerande, inlrimmal datasyslem redan från starten av den mllande fastighetstaxeringen.

Enligl utredningen sidan 211 bör Riksskatteverket tilldelas medel för ytterligare nägon handläggare under genomförandetiden 1987 - 1991 (vid senareläggning 1988 - 1992). LSM anser att dessa resurser och även resurserna hos LSM måste skapas betydligt fldigare med hänsyn till atl datasystemet m. m. ska fungera redan vid starten 1987 (1988).

SACOISR anför;

1 avsnitt 10.3.1.1 där LSM:s nuvarande organisation och verksamhel beskrivs har angetts att fastighetsgruppen ingår i granskningsenheten på de 109 LSM som för närvarande endast har två enheter. Detta är emellertid inte rikligt. Fastighetsgmppen är organisatoriskt placerad på serviceenheten. LSM:s arbetsuppgifter och organisation torde bli föremål för omfattande förändringar under de närmaste åren. Frågan om var fastighetstaxeringen ska hanteras får bedömas i samband med atl organisationen i övrigt ses över.

Prop. 1984/85:222 19!

Kommittén har uppskattat i'esursbehovei hos LSiVl Ibr den kvaliflcerade gransknings- ocii besluisfunklionen lilj 200 personal. En sädan beräkning är giveivis vansklig al! göra. JUSEK vill inle päsiä au behovet är lilliagei ibr lagl men anser med hänsyn lill osäkeriieien au oigaiiisaiionen inle bör fasisiiillas fö.Tiin sysiemel varil i drifi en lid oeh man vunnii erftuenheier. Ijndcr de iniedcinde åren mäste hållas eu hög beredskap för all snabbi kunna siilia iu förslärkningar om de beriiknade lesurserna visar sig vara oiillräckliga. Föibundei vili också undersiryka att här är ftfiga om kvalifl-ceiade handliiggai-e, JUSEK är emellerlid tveksam lii! om de mindre fögderierna, inte minst pä gmnd av dagens dåliga lönesältning, kan få sädana ijänsler besatta med lillräckligt kvaliflcerad personal vilkel erfaren-iieien har uivisal. Med hänsyn lill detla måsle del i vart fall under de iiiiruiasie äi"en vara elt myckel nära samarbete med länslyrelsens expertis, såväl på skalleavdelningen som lanlmälerienhelen på planeringsavdelningen.

Fögderichef sjöreningen anför;

Föreningen får undersiryka viklen av atl de lokala skaltemyndighelerna tillförs ordentliga personella resurser för arbetet med den rullande fastighetstaxeringen. Kommillén har beräknai alt del behövs ett lillskotl av 200 handläggare medan nuvarande biträdesresurser ansetts tillräckliga med hänsyn till de vinster som kan uppnås genom ökal ADB-slöd och den föreslagna terminalålkomslen lill fastighelslaxeringsregislrel. Med de knapphändiga uppgifler som redovisats är del inle möjligl all avgöra om kommilléns resursbedömning är realistisk. Lönegrad F 12 för handläggarna som kommittén ulgåll från i sina kalkyler får dock anses som en uppenbart för låg lönesältning för de kvaliflcerade arbelsuppgifler del blir fråga om. Föreningen anser del nödvändigl all resursbehovei för den mllande fastighetstaxeringen blir föremål för en ingående utredning innan organisationen för taxeringen slås fast.

12.3 Länsstyrelserna

Kommittén föreslår att konlaktmannafunkiionen på länsslyrelsemas taxeringsenhet bibehålls i den fasla organisalionen för rullande faslighetstaxering och alt ell resurstillskott till denna funktion skapas i vart fall fram till år 1991, Arbelel på dataenheten med den rullande faslighelstaxeringen anses böra kunna utföras med beflnlliga resurser, Remissinstansema delar kommitténs uppfaitningatt kontaktmannafunktionen bör bibehållas. Flera inslanser förordar därtill atl möjlighel bör flnnas att lillföra organisalionen en biträdande kontaktman.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;

Kommittén föreslår etl bibehållande av kontaktmannafunktionen i den fasta organisalionen för mllande fastighetstaxering och att resurstillskott till denna funktion skapas fram till i vart fall 1991. Enligl länsstyrelsens uppfattning är det angelägel atl det på länsstyrelsens skatteavdelning inrättas en fast tjänst för handläggning av de frågor som hittills ankommit pä

Pj-op. 1984/85:222 192

konlakimanuen. Utöver del föieslagna liliskoiiei pii handliiggarsidan med cn bilriidande konlaklmän bör länsslyrelserna tilldelas medel iöv lilifiilliga biiriidesinsaiser under molsvarande tid fram UU 1'h9I.

Länssiyrdscn i Örebro län auför;

Kommillén har ledöiTil den nuvarande resurstilldelningen pä liiiissiyrel-seii med en konlaklmän vara tillräcklig. Länssi>'i'elsen ansei' dock all under (brberdelserna och övergängen lill del nvii sysiemei bör lillskapas möjlighet alt tillföia oi"ganisationen en biirädande koniakiman.

Länssryrdsen i Kopparbergs län anför;

Länsstyrelsens och lokal skattemyndighets arbetsuppgifter kommer vid en ruliande faslighetstaxering alt förändras och utökas avsevärt.

Länssiyrelsen delar därför uppfattningen alt resurserna för faslighelstaxeringen behöver förslärkas i en fast organisation. Kopparbergs län är i fasiighetslaxeringshänseende speciellt och lorde sakna motsvarighet i övriga landet. Som kommiitén framhåller innebär genomfiirandeskedei en stor påfrestning på kontaktmannafunktionen.

Länsstyrelsen anser för del första, med hänsyn till fastighetsibrhällan-dena i länel, det nödvändigl med en biirädande konlaklmän i den fasla organisationen. Dessulom bör ell särskilt resurslillskotl lillskapas under genomförandeskedet. Det av kommiitén föreslagna resurstillskottet på 8 helårsarbetskrafter för hela landet i detla hänseende är hell otillräckligt.

Länssiyrelsen i Malmöhus län anför:

Länsstyrelsen vill understryka nödvändighelen av all den s. k. kontaktmannafunktionen bibehålles. I ett rullande sysiem för faslighelsiaxering kommer denna funktion årligen behövas för adminislrering, samordning och rådgivning. Länsstyrelsen vill också betona all i vart fall län av Malmöhus läns storlek tilldelas resurser för en biirädande kontaktman, 1 nuvarande läge kan ersättare lili kontaktmannen, tillfälligtvis eller permanent, sökas bland de personer pä länsstyrelsen som hafl uppdrag vid faslighetstaxering. Denna möjlighel kominer inle atl flnnas med den organisatoriska uppbyggnad som föreslagits i ett rullande system.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför;

Kommittén föreslår att konlaktmannafunkiionen bibehålles och alt länsstyrelsen tilldelas årliga medel härför, Enligl länsstyrelsens uppfattning bör en fasi ijänst i stället inrättas på länsstyrelsens skatteavdelning.

Kommittén anser att databehandlingen vid den rullande fas tighetstaxe-ringen normall bör kunna utföras med befintliga resurser. Den tidsplan som kommittén föreslagil innebär atl slutfasen av fastighetstaxeingsarbetel för dataenhetens del kommer att inlräffa under en tidsperiod då dataenheten redan har en stor arbetsbörda med inkomsttaxeringen. Enligl läns styrelsens uppfattning är del inte möjligl att samtidigt klara av två så omfattande arbetsuppgifter. Tidpunkten då faslighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat bör därför lidigareläggas åtminslone en månad. Övriga tidpunkter bör dä också förskjutas i motsvarande mån.

Prop. 1984,/85:222 19?

12.4 Riksskatieverkel

Kommiuén anser all nägon resursförsiilrkning inle eilbi-dras inom IISV föl' dess ADB-behandling av material vid den rulUiude fiistigiieisiaxering-en.

RSV anför;

RSV lillslyrker i princip resursbedömningen. 1 dagens organisalion saknas dock resurser för utveckling och underhfil! av sädana rapporteringssystem som föresläs inrättas mellan byggnadsniimnder m.fl. myndigheter och LSM. RSV bedömer alt cn kvalificerad handläggartjänsl behövs för detta.

Skogsstyrelsen

I beiänkandei framhålls atl skogsslyrelsen och skogsvårdsslyrelserna kommer att medverka inför skogsavstämningen pä samma sätl som inför allmänna fastighetstaxeringar.

Skogsstyrelsen anför;

Skogsstyrelsen utgår ifrän all dess medverkan i förberedelsearbetet ges i slori selt samma inriktning och omfattning som vid AFT 81. Förhållandet all huvudansvarei flyttas från RSV till LMV påverkar inte skogsstyrelsens medverkan på annat sätt än alt LMV spelar en mera aktiv roll inom områden där tidigare RSV endast till mindre del engagerat sig direkt i arbetet.

Skogsslyrelsen måsle ha en betydande del av ansvarei för innehållel i värderingsmodellen eftersom skogsvårdsorganisationen har kompelens och möjlighel att direkt anknyta ÖSI och skogsbmksplanernas innehåll till värderingsmodellen.

Betänkandets redovisning av skogsvårdsorganisaiionens medverkan och kostnaderna för detta överensstämmer med skogsslyrelsens uppfallning.

Domstolarna

Kommittén anser alt arbelet med fastighetstaxeringsmålen hos domstolarna skall kunna rymmas inom ramen för den normala organisationen för domstolarna och att några särskilda avdelningar eller liknande inte skall behöva bildas för denna målgmpp.

Domstolsverket anför:

Förvaltningsdomstolamas merkostnader för handläggningen av mäl i anledning av AFT 81 har beräknats till 52 Mkr eller 10 Mkr per år. Kommittén beräknar, att antalet besvär vid en mllande fastighetstaxerin: inte kommer atl bli väsenfligt större än vad som nu är fallet på gmnd av de särskilda fastighetstaxeringarna.

DV ifrågasätter beräkningen av kostnadsbesparingarna. Man bör inte helt bortse ifrån att taxeringsbeslut pga omräkning med nya index fr i-13 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 194

säliningsvis kommer all meddelas sä ofta som vartannat är föi' varje faslighel och ali dessa höjningar av laxeringsvärdena kan föranleda besvär över basviirdei även om indcxriivii inle kan (iverklagas. Även med elt omprövningsinsiiiui och en ny insians måste enligi DVs mening en nägol suiiie iillsli'ömning av mäl lill förvaltningsdonislolarna föiulses än vad kommillén bediimer. Med bl.a. cn vidgad ensamdomarbehörighei i kiiis-räti bör man dock, enlig! DV. inte överbeiona de merkoslnader, som är ftirenade med en domslolspi'(ivning.

Länsrätten i Stockholms län anför;

Kominillén bedömer att arbelel inom länsriitien med läslighelsiaxe-riiigsmäl lorde kunna klaras helt inom den ordinarie organisalionen. Anlalel besvär vid en rullande faslighelsiaxering kommer inie au bli väsenlligl större än vad som nu är fallel vid de särskilda fasiighcisiaxeringarna. De är småhusavslåmning har gjorls kan en viss ökning av målanlalet förulses men svårigheisgraden för dessa mål är å andra sidan i genomsnitt låg. Den bild kommillén sålunda ger av en länsrätts framtida situation syns vara väl lättsinnig på praktiskt tagel alla punkler, i allt fall för Stockholms läns förhållanden.

För det försia är en jämförelse med de särskilda fastighetstaxeringama ej entydig, då besvärsfrekvensen vid dessa är som störst åren efter en allmän fastighetstaxering för att sedan successivt avta. Vidare bör de besvär som efter upprepade omprövningar hos lokala skattemyndigheten och nämnd ändock kommer till länsrätt ej beskrivas som genomsnittligt enkla. Slutligen och framförallt finns det ingel sakligt skäl varför den stora mängd ärenden som småhusen representerar och som hittills varit klart övervägande i besvärshänseende skulle på ett avgörande sätt minska i antal hos länsrätt. Del bör noteras att antalet s,k, enmansmål i länsrätten är lägre vid fastighetstaxering än vid inkomsttaxering, procentuellt bara ca hälften så stort. Om flertalet enmansmål antas bli slutligt avgjorda hos lokala skattemyndigheten/nämnd och dämiöver ett inle obetydligt antal ivistiga mål stannar i nämnden kommer del sannolikt ändå att vid länsrätten bli en väsentlig och för ett givet år av småhusavslåmning ytterst exceptionell anhopning med kanske 10.000 besvär. Så länge de materiella taxeringsreg-lema inbjuder till en rikhaltig flora av problemställningar finns ingen anledning atl minska denna siffra. .

Denna ärendemängd bör rimligen liksom hitfllls förtursbehandlas av länsrätt så atl ett lagakraftvunnel beslut om fastighets taxeringsvärde ej dröjer onödigtvis till förläng för åtgärder inom en rad områden. Följaktligen kan förmodas att länsrätten även framgent har behov av personalförstärkning på ett sådant tillfälligt sätt som erfarenhetsmässigt innebär en tung administrativ börda och som varit elt av huvudskälen varför förslaget om rullande fastighetstaxering har initierats. På denna gmnd föreligger sålunda ett skäl att, som länsrätten tidigare framhållit i detta yttrande, ompröva värdet av avstämningsförfarandet och åtminstone fördela taxeringen av småhus på minst två tidsperioder. I annat fall kan länsrätten ej godta kommitténs inledningsvis angivna bedömning om den ordinarie or-ganisaflonens förmåga att klara fastighetstaxeringsmålen. Dessa synpunkter äger säkerligen sin giltighet, proportionellt sett, för flertalet av rikets länsrätter.

Prop. 1984/85:222 195

Länsräiien I Öslergöllands län anför:

Kommillcii bedömer (s 207) atl anialei besvär vid en rullande (ästigliets-taxcring ime kommei' ;ill bli väsenlligl större än vad som nu ar fallet vid de särskilda fastigheislaxeringarna. Den bedömningen kan liinsiäiicii inic instiimma i. .-Xven om som länsrätten föreslär omräkningsbeslulcn inle blir överklagbara mäste de vidare möjligheterna till omtaxering leda iill en bctvdande ökning av del årliga anlalel besvär över fasiigheislaxeringsbe-slui. Länsrätten mollar för närviuaude omkring 300 läsiighelslaxeringsbe-svär om ärel. Med en mera ftekveni omiaxering lorde man fä lov all räkna med älminslone en fördubbling av della anlal. Det är dock ulomordenlligl svårt alt Slälla någon prognos i delta hänseende. När det sedan gäller avstämningsbeslulen lorde de särskili vad gäller småhus och jordbmksfastigheler komnia att föranleda ell belydande anlal besvär som dä kommer all drabba länsrätterna 1989 och 1991. Den anhopning av besvär som då kan beräknas uppkomma samlar sig kring ivä år och kan om del vill sig illa för länsrätterna komma all bli av samma volym som besvärsvolymen vid 1981 ärs allmänna fastighetstaxering. Kommittén gör anlagandel (s 207) all arbelel med fasiigheisiaxeringen torde kunna klaras av helt inom den ordinarie oiganisationen och utan att särskilda resurser avdelas för dem. Det är möjligl alt kommillén skulle kunna bli sannspådd. Förulsällningen är dock i sä fall all en oidning för meningsfull omprövning inrättas hos fastighetstaxeringsnämnderna sä att till länsrätterna bara överklagas sådana mål som behöver en mera kvaliflcerad och gmndlig överprövning. Målsättningen atl länsrätterna bara skall behöva ta hand om verkligt ivistiga frågor kan emellertid bli mycket svår alt förverkliga. Erfarenheten lär alt just vid fastighetstaxeringar oerhört många överklagar inte därför atl de anser att fastighetslaxeringsnämnden tillämpat reglerna på elt felaktigt sätt eller eljesi kommit till etl felaktigt resultat utan helt enkelt bara därför alt de anser att det åsatta värdel blivit för högt vare sig nu detta berott på atl reglerna för fastighetstaxeringen är fel utformade eller den prisstatistik som riktvärden o d bygger på är missvisande.

13 Kostnader

Kommittén har beräknat att den genomsnittliga årliga kostnaden vid införandet av ett mllande syslem kommer att minska från 155 Mkr vid ett oförändrat system för AFT år 1987 och från 136 Mkr vid en på visst sätt rationaliserad AFT år 1987 tiil 77 Mkr eller med 78 Mkr resp. 59 Mkr. Minskningen fördelar sig vid rationaliserad AFT på följande sätt: Skattemyndigheterna 23 Mkr, kommunema 16, Mkr expertmyndighelerna 7 Mkr och domstolarna 13 Mkr.

Flera remissinstanser betonar osäkerheten i beräkningarna. Några instanser påpekar att beräkningen av kostnadema för deras medverkan gjorts innan kommitténs förslag fått en definitiv utformning och att kostnader för vissa arbetsuppgifier och funktioner därför inle har bedömts.

Prop. 1984./85: 222 196

Riksrcvision:verkel anföi";

RRV saknar underlag för alt göra invändningar mot kommitténs kostnadsberäkningar, RRV vil! iindii peka pä del förhållandel all dei inom skaiie!"örval!nineen saknas kosinadsredovisning som bygger pä lidrappor-lering, Siiledes måsle beräknade kostnader lör skaiieförvallningen bedömas som. mycket osiikra. Även i fråga om övriga berörda myndigheler finns skäl att undersiryka osiikerheien i kostnadsberäkningarna.

Statskontoret anför;

Uli-edningen har gjort en lönsamlieiskalkyl som visar all en rullande laxering medför minskade kostnader i inlervallel 50-75 milj kr/år. Kalkyl-meiodikeii avviker dock från den av slalskontoret rekommenderade modellen. Exempelvis las ingen hiinsyn lill tidsfaktorns belydelse för värdering av investeringar och besparingar. Vissa kostnadsposter såsom utbildning, lokaler m, fl, påverkar ej kalkylen. Bristerna i den formella kalkyltekniken gör atl redovisade lönsamheissiffror måsle las med stor försiktighet.

Utredningen har uppskallal - eller låtit uppskatta — resursbehov och kostnaderna för den mllande taxeringen. Ibland saknas en redovisning av hur man uppskallal kosinaderna. Del gäller särskili LSMs behov av 200 årsarbelskrafter. Dels saknas utredning om hur man kommit fram till anlalet årsarbetskrafler, dels synes kostnaderna för dessa enbart uppta lönekoslnaderna (125000 kr per årsarbetskraft) utan hänsyn till adminislra-tionspälägg. Detta kan överslagsmässigi beräknas flll ca 40 %, vilkel skulle öka de årliga kostnadema med 10 milj kr. Som jämförelse kan nämnas att de kostnader som lanlbruksstyrelsen beräknai per årsarbetskraft uppgår till 320000 kr (om man utgår från atl varje årsarbetskraft ger 1 600 timmar per år).

I kostnadsberäkningen har man hell räknal bort domslolarnas kostnader. Visserligen slipper domstolarna den ojämnhet som AFT innebär men alt tro atl domstolarna inte skall behöva någon som helst resursförstärkning i samband med t. ex. småhusavstämningen förefaller optimistiskt. Vidare bör del finnas en redovisning av hur skatteintäkterna påverkas av ett förändrat förfarande.

Det kan i och för sig finnas andra skäl än besparingssyftet för att genomföra en mllande fastighetstaxering. Vi anser dock att höga kvalitelskrav bör ställas pä kalkylmalerialet för en så genomgripande reform som mllande fastighetstaxering. Vi saknar emellertid möjlighet att inom ramen för ett remissförfarande komplettera utredningsmaterialet.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Den årliga inbesparingen om det mllande systemet införs redovisas till 50-75 Mkr. De förslag till förbättringar av underlaget för fastighetstaxeringen och för att underlätta den mllande taxeringen som kommittén har framlagt har kostnadsberäknats till 10 Mkr åriigen. Då reformen i sin helhet är ekonomiskt gynnsam delar länsstyrelsen kommitténs uppfattning att dessa kvalitetsförbättringar bör kunna göras, samt anser länsstyrelsen reformens genomförande angeläget.

Prop. 1984,/85: 222 197

Länsstyrdsei! i Göleborgs och Bohus län anför;

Kommittén räknar med all elt system med rullande faslighetstaxering medför eu belydande kosUiiidsbesparing jämfört med nuvarande sysiem. Besparingarna uppnäs ftämsi genom att arbetsbelastningen hos myndigheterna och fastigheisiaxeringsnämnderna blir jämnare över åren. Man kan ocksä räkna med mindre antal besvär, varigenom koslnadema för den dyrbara processen i skaliedomsiolama reduceras avsevärt. Inbesparingen bcriiknas ligga mellan 50-70miljoner kronor per år. Den rullande fasiigheisiaxeringen har således inle bara laxeringsmässiga fördelar. Den är dessulom billigare. .Mol denna bakgrund framstår en övergäng till eu nytt mllande syslem som särskilt angeläget.

Lanibrukssiyi-clsen anför;

Kosinaderna för lanlbruksverkels medverkan vid förberedelsearbeiei har uppskallals innan kommitténs förslag fått en helt deflnitiv ulformning. Beräkningarna är därför osäkra och kan behöva ändras, Slyrelsen flnner dock inle någon anledning atl nu justera dem, Förberedelsearbeiei, medverkan vid framtagandet av omräkningstal samt del av koslnaden för att la fram prisstatistik för lantbruksfastigheter kan alliså beräknas till 1.4 Mkr under en åttaårig omloppstid elter cirka 280000 kronor per år. Styrelsen fömlsälter atl full ersättning för lantbruksnämndernas merarbeie skall utgå.

Kostnaderna för lantbruksnämndernas rapportering har beräknats till 350000 kronor per år. Denna siffra gäller rapportering i ungefär den omfattning som avses i 18 kap 11 § FTL av uppgifter som nämnden har tillgång till eller tar fram i sin ordinarie verksamhet. Någon ökning av rapporteringsskyldigheten bör enligt vad som tidigare anförts inte ske,

LMV anför:

Kommitténs förslag att LMV ska ansvara för förberedelsearbelet inför mllande fastighetstaxering medför givetvis att verket måste tilldelas behövliga resurser, LMV har till fastighetstaxeringskommittén på begäran redovisat en mycket översiktlig resursbedömning utifrån då givna delvis ofullständiga fömtsältningiir. Bedömningen gmndades inle på några delaljerade beskrivningar av arbetsuppgiflema. Därtill har LMV inle bedömi resursbehoven för vissa av de arbetsuppgifter som kommittén slutgiltigt valt att lägga på LMV,

Kostnader för nedanstående arbetsuppgifter eller funktioner har således inte bedömts

• central arbelsgmpp med referensgmpper

• medverkan i andra myndigheters utbildning av personal och funktionärer

• information till allmänheten på lokal, regional och riksnivå

• förberedelsearbetet inför lokal avstämning

I den översiktliga resursbedömningen har inte heller beaklals den ökning av allmänna myndighetsuppgifter t.ex, remissverksamhet som lorde bli följden av LMVs nya myndighetsansvar.

Vidare vill LMV betona att det vid den översiktliga resursbedömningen fömtsätts tillgång till utvecklade och rationella hjälpmedel. Kostnaderna för utveckling av sådana hjälpmedel torde bli större än vad LMV lidigare bedömt. När det gäller utveckling av ADB-system kommer LMV atl

Prop. 1984/85:222 198

samarbeia med framibr alli RSV. I3äribr vill LMV belöna vikien av atl också RSV ges behövliga resurser för della arbete. Vidare anser LMV all kosinaderna för ledning och adminislralion underskaiiais liksom vissa iniiialkosinader, bl.a. för inlern uibildning, Dessulom har kosinaderna lör klassiflcering av värdcfaklorn speciell belagenhei underskaiiais, LMV vil! saniman!'iiiiningsvis framhålla att del ligger i sakens nalur atl inga slutgiltiga bedömningar av verkels resursbehov gär alt göra nu,

1 L.MVs myiidigheisansvar bör i effekliviseringssyfie inbegripas skyldighelen all när del gäller förberdelsearbeiei samordna de olikas medverkande m>'ndigheiernas resursbedömningar saml all se lill alt de föi' förberedelsearbelet toialt anslagna medlen används pä ell för fastighetstaxeringen optimalt säll.

Länsrätten i Stockholms län anfiir:

Länsrätten flnner kostnadsberäkningarna högst översiktliga och ulgär frän alt kostnaderna för en rullande faslighelsiaxering kommer att bli väsenlligl högre än vad kommillén räknat med.

För länsrätternas del har man anledning att utgå från atl anialei mål med fasiighelsiaxeringsbesvär konimer all bli långt, längt större än del antal bcsvärsmäl som för närvarande följer av särskilda faslighetsiaxeringar.

Länsrätterna har i sin fasla organisation inte resurser för mer än de mål som följer av särskilda fastighetstaxeringar. Kommittén har räknal med all kostnaderna för AFT 81 för länsrätlsorganisationens del kan uppskattas till 40 milj. kronor.

För samma ändamål har skatledomstolarna tilldelats extra medel med 1.5 milj. kronor. Återstoden har bekostats genom snyltning på de förstärkningsresurser som länsrätterna tilldelats för avarbetning av skattebalanser. Dessa resurser kommer inom något år att i sin helhel ha fråntagits länsrät-tema.

En ordning med mllande fastighetstaxering torde följakfligen kräva etl avsevärd resurstillskott till domstolarna.

Om man för länsrättens egen del beräkningsmässigt utgår från att en mllande fastighetstaxering över en åttaårscykel leder flll hälften av det antal besvär som föranleddes av AFT 81 skulle länsrätten behöva tillföras resurser för omkring 11.500 mål d.v.s. i runt lal 1.500 mål om året.

Kosinaderna för handläggningen av 1.500 mål kan grovt setl anias uppgä till omkring 800.000 kronor (löner och övriga kostnader för en rotel).

För samtliga länsrätter skulle kostnadema under samma fömtsättningar kunna uppskattas till omkring 3.2 miljoner och för överrätierna flll ytteriigare någon miljon.

13.1 Begränsning av måltillströmning till domstolarna

Kommittén riktar i betänkandet uppmärksamheten på åtgärder som kan vidtagas för att minska måltillströmningen till domstolama och för att underlätta länsrättemas arbete med fastighetstaxeringsmål. För mål i länsrätten där talan endast omfattar ett yrkande om förändring av taxeringsvärdet med belopp som understiger 10000 kr eller 20000 kr bör målet kunna avgöras av ensamdomare alternativt av en juristdomare och en värderingsteknisk ledamot av rätten. Med beaktande av att det är normalt för en

Prop. 1984/85:222 199

fasliglieisägaie ati allmiint yrka nedsiitlning ;iv eil laxeringsviirde eller l.ex. yrka ändring av fasligheiens beskaliningsnaiur kan del ime vara liimpligi med bcloppsspärrar för att minska mållillsirömningen. Eu full-fölidsbegriinsning lili kiinimanätten bör enligl kommitténs mening övervii-gas i mä! om de rör ringa värde, i vart fall ifriiga om dem som biir kunna avgöras som enmuiismi°il i länsriillen. Remissinslanserna är överlag skeptiska lill all kommitténs förslag nägot nämn\ än skulle minska mfdiillsiröm-ningen lill donisiolarna. Domsiolsverkei anför;

DV anser att ensamdomarbehörighcien bör ulvidgas i enlighet med kommilléns förslag. En fullföljdsbegränsning lill kammarrätt kan ocksä övervägas och samordnas med SFKs förslag lill molsvarande förändringar.

1 övrigt bör framhållas, att del givetvis är värdefullt om mållillströmningen lill domslolarna kan begränsas. En mera angelägen uppgifl ur adminislraiiv synpunkt är dock atl bryla anhopningen av mål i domslolarna vid enslaka lillfällen. DV bedömer atl en mllande fastighetstaxering bör leda lill en sådan förbättring i domslolarnas arbelssitualion.

Länsrätten i Östergötlands län anför:

Kommittén diskulerar möjlighelema all minska länsrätternas arbete med lästighelsiaxeringsmålen. Ett förslag är att höja taket för enmansmål lill 10000 kr som lägsta ändringsbelopp, Ell beloppslak är emellertid enligl länsrättens mening föga intressant i detta sammanhang. Nuvarande regler, framför alll dä reglerna om enmansmålshandläggning när partema är ense och när saken är uppenbar ger länsrätterna alla de möjligheter som behövs för atl mål skall kunna handläggas som enmansmål när handläggning med nämnd framstår som onödig. Del finns därför föga att hämta ytteriigare i E-målshänseende. Ett beloppstak på 10000 kr eller 20000 kr skulle endasl få marginell belydelse.

Kommittén diskuterar också ett eventuellt införande av beloppsspärr för överklagande till länsrätt men avvisar tanken härpå. Länsrätten kan instämma häri. Det skulle stå i strid mol hittills iakttagna gmndsatser att införa en sådan spärr. Det lordc också vara svårt all vinna gehör för någon form av prövningstillstånd för fullföljd lill kammarrätt. Länsrätten kan heller inte finna att tillräckligt mycket skulle stå atl vinna med en sådan ordning. Den skulle komplicera systemel mer än förenkla del och effeklen för kammarräitema skulle förmodligen bli myckel marginell.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Kommittén har diskuterat vissa fullföljdsbegränsningar i besvärsrätten till överrättema. Länsstyrelsen anser dock att del saknas skäl för sådana begränsningar i synnerhet som antalet mål som förs flll dessa instanser sannolikt kommer att minska kraftigt.

LRF anför:

Kommittén ifrågasätter om prövningstillstånd skall införas vid besvär flll kammarrätt och åberopar härvid förfarandet i hovrätt i fråga om mindre tvistemål.

Prop. 1984/85:222 200

Delegalionen anser att jämRirelsen med ivislemål inle är relevani och aii niigon fullföljdsbegränsning ime bör införas för fasligheisiaxei'ingsmål i kammarriiu.

Kamman-älien I Göteboig anför;

KammaiTätten har förui uilalal sig mol alt det införs några regler som beg!'iiusar den enskildes möjlighet alt få taxeringen prövad av länsrätt. De nuvarande bestämmelserna om länsrättens sammansällning vid prövning av mäl om fastighetstaxering bör inle ändras.

Enligi 21 kap 8§ faslighelstaxeringslagen gäller i mäl om faslighelsiaxering all länsräu är domför med en lagfaren ledamoi och ire andra ledamöier, varav minsl en värderingsteknisk ledamot och minsi ivå nämndemän. Från denna beslämmelse ges vissa undanlag i 18 § lagen om allmänna förvallningsdomslolar. Bland undantagen flnns att länsrätt är domför med en lagfaren ledamot vid förhör med vittne eller sakkunnig pä begäran av annan länsrätt. Samma domförhelsregel gäller bl a vid avgörande av mäl i vilkel saken är uppenbar. Om del behövs vittnesförhör eller syn kan saken inte vara uppenbar. Dessa mäl kan alllsä inte avgöras av en lagfaren domare. Bestämmelsen om länsrätts domförhet vid bevisupptagning för annan länsrätt hade varil onödig om bevisupptagningen inle skall ses som etl led i målets avgörande. Enligt de bestämmelser som nu gäller skall länsriitt alltså vid syn ha den sammansättning som är föreskriven för måls avgörande. Vid syn i fastighetstaxeringsmål skall alltså värderingsleknisk ledamoi och nämndemän medverka. För att länsrätt skall kunna förelä syn utan all ha den sammansättning som gäller enligt huvudregeln, fordras det en lagändring. Kammarrätien flnner emellertid atl det finns starka skäl mol en sädan ändring. Kammarrätien har hållit många syner i mål om fastighetstaxering och har fått den beslämda uppfattningen atl del bör flnnas värderingstekniska kunskaper inom domstolen vid en syn. Om sä inle är fallet blir synen ofta meningslös. Dessutom bör de delta i synen som skall avgöra målel. Anteckningar från synen kan aldrig ersätta egna iakttagelser, inte ens om anteckningarna kompletteras med fotografier som tagils vid synen. Syn bör därför alllid ske med fullsutlen rätl och om möjligt av de ledamöter som skall avgöra målet.

All bestämma en beloppsgräns för mål som alltid kan avgöras av ensamdomare i länsrätt kommer inle atl betyda mycket vid sidan om den allmänna regeln att ensamdomare får avgöra mål i vilka saken är uppenbar.

Kommittén tar också upp frågan om man kan begränsa måltillströmningen till kammarrätterna. Övervägandena i denna del är emellertid ofullständiga och ger små möjligheter atl bedöma effekten av en begränsningsregel. Rent allmänt anser kammarrätten atl frågan om prövningstillstånd och liknande frågor inte bör prövas i etl så begränsat sammanhang som det förevarande. När det gäller tanken att med hjälp av en regel, som anknyter till slorieken av yrkandena i kammarrätten, bör framhållas att dessa ofta är ofullständiga och att det kan vara svårt att exakt bestämma vilket belopp som yrkandet avser. Om en av de särskilda ledamötema skall delta när frågan om prövningstillstånd avgörs, blir den administrativa vinsten liten. Med tre jurister och en särskild ledamot kan nästan alla mål avgöras i sak. Vinsten med krav pä prövningstillstånd är att besvären inte behöver kommuniceras, vilket leder till mindre arbete för domstolamas kanslipersonal. Om det blir aktuellt att införa prövningstillstånd för vissa mål i kammartätten, bör prövningstillständsfrågan kunna avgöras av två juristdomare. Om

Prop. 1984/85:222 20!

ibruisiiilningarna lör piövningslillsländ unges pä samma siill som i 22 § kigcii om räiicgängen i ivisiemäl om mindre värden, behöver särskilda ledamöier inle medverka.

14 Författningstekniska frågor

I betiinkandel föreslås inte någon iindnng av den principiella uppbyggnaden av reglerna, fördelade pä faslighelslaxeringslagcn och fasiigheistaxe-ringsfiiioidningen saml föreskrifter och anvisningar. Föreskriflsverksam-heien bör i alli viisentligl ligga hos riksdagen eller regeringen. Anlalel bindande föreskrifter bör nedbringas och regelsystemet göras mer flexibelt.

Kammarrätten i Göteborg anför:

Kammarrätien delar kommilléns uppfallning att de regler för fastighetstaxeringen som skall lämnas i föreskriftsform i alla delar där det är möjligt bör meddelas av riksdagen eller regeringen. Utredningen nämner etl enda exempel på föreskrifl som av prakliska skäl inte kan meddelas på detta säu, nämligen före skrifter om indelning i värdeområden. Kammarrälten har i annat sammanhang ifrågasatt om inle indelningen i värdeområden bör vara en anvisning som kan omprövas av domstol i besvärsförfarandet, öm kammarrättens synpunkter beaktas i denna del, finns det knappasl något uirymme för en delegaiion av rätlen atl utfärda föreskrifier.

Riksrevisionsverket anför:

Enligt kommitténs uppfattning bör de regler för en mllande fastighetstaxering som skall lämnas i föreskriftsform meddelas av riksdagen eller av regeringen. Av praktiska skäl föresläs en särskild bestämmelse om möjlighel för regeringen att till lantmäteriverket delegera beslutet om indelningen i värdeområden,

RRV anser atl även i fråga om prisbildningsområden och omräkningsindex beslutsunderiagei kan väntas bli mycket omfattande och bestå av statistiska beräkningar utifrån fastighetsprisstatistik. Av kommitténs författningsförslag framgår dessutom att de regler som skall gälla för beräkning av index kan anges mycket detaljerat i författningen, RRV föreslår därför att det i författningen införs delegeringsmöjlighet för regeringen även i fråga om beslut om prisbildningsområden, I fråga om omräkningsindex bör beslutet redan i författningen förläggas till myndighetsnivå.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Kommittén anser att det visal sig atl en gmpp föreskrifter som RSV meddelat främst om standardbedömning av småhus och mätning, var alltför styrande, osmidiga och oflexibla och att detta skulle ha medfört problem med många ändringsyrkanden etc. Kommittén menar därför med hänvisning till JO:s utlåtande över 81 års allmänna fastighetstaxering att en översyn av värderingsmodellema bör leda till bl. a. minskad föreskriftsreglering och minskad stelhet vid värderingen. Allmänt sett har detta resone-

Prop. 1984/85:222 202

mang betydande giliig hel. I deiUi speciellii lall är liinssiyi'elsen emellertid iveksam. Den cif:u'enhei vi haft av konlakler med allmiinheien under de senaste iillniiinna ftisiighcislaxeringarna är all just i'ii!!visekrave! är särskili slori. oftii siöiTe ån uägan om viirdeniviin. Det är däribr vikiici alt lillämp-niugcn av beslämmelsema biir lika inom dislriklen och mellaii olika distrikt. En noggrann samoi'dniug frän RSV ioi'dc däiför vara nödviindig. De krav pä 1'öi'enklingar som siändigi slälls i dessa sammanhang kan oflasl endast uppfyllas genom ati olika schabloner införs. Om man ft'än kommilléns sida anser au dessa schablonei', som naturiiglvis ofta blir ganska sielbenia, skall behandlas mer flexibell skulle vi läll hamna i delaljvärde-ringar som inle är lealisiiska i cn niassbesluisprocess som läsiigheisiaxe-ring. Länsstyrelsen vill i slällei päiala behovel av all regeringen, förulom den samordning a\' regelsysiemel som krävs, även ger alla de odeflnierade begrrpp som flnns i nuvai"ande bestämmelser en för såväl allmänhel som myndighel så längl möjligl entydig deflnition.

Länsstyrelsen Ibrordiir således ell syslem där de maleriella reglerna formuleras pä ett så klart och entydigt sätt som möjligt oeh att RSV samoidnar lilliimpningen sä alt subjektiva lyckanden i enskilda ärenden inle bildar underlag för beslul. Ett ofiänkomligt krav är också för atl förenkla i möjligaste män all schabloner används även om della i och för sig inle tilläler del "flnlir" med enskilda fasligheler som efleriysls från vissa håll. Länsstyrelsen är därvid medveten om atl kritik på grund härav kan komma au riktas mol "orättvisor" i beslul i enskilda ärenden. Dessa "orättvisor" är erfarenhetsmässigt ofta till beloppen så små atl de faller inom den i och för sig för fastighetstaxering ganska stora "felmarginalen".

Sveriges Jordägareförbund anför;

Del för närvarande lillämpade värderingsförfarandei är inte godtagbart och har medfört alllför mänga onödiga tvisier. Det har i alldeles för hög grad varil inriktat på all tillgodose laxeringsmyndigheternas iniressen. Lagstiftningen måste på ett myckel klarare säll än hittUls slå fast, alt taxeringsmyndigheternas uppgift är all faslställa etl för varje enskild taxeringsenhet rikligl värde med beaktande av alla de specieUa omständigheter som JÖreligger och som i prakliken påverkar dess värde. Visserligen måsie värderingen göras med hjälp av schablonartade anvisningar och riktvärden m. m. men del måsle klart framgå av lagstiftningen och tränga igenom i praxis, att alla regler och anvisningar m. m. för värderingen som ges i lag eller myndigheters förordningar är underordnade del gmndläggande syftet att fastställa etl för varje enskild taxeingsenhel rikligl värde. Myndigheternas kompletterande värderingsregler, anvisningar och riktvärden har ej någon annan funkflon än att vara hjälpmedel för att uppnå det grundläggande målet för värderingen. Sveriges Jordägareförbund delar Fastighetstaxeringskommitténs uppfattning, att möjligheten och skyldigheten att beakta för den enskilda taxeringsenheten speciella förhållanden måste framhävs på ett helt annat sätt än vad som gäller för närvarande.

15 Värderingstekniska frågor

Kommittén lämnar förslag till författningsreglering endast i frågor som måste lösas för atl den mllande fastighetstaxeringen skall fungera. I övrigt

Prop. 1984/85:222 203

liicger kommittén fram synpunklei. rekommendalioner och förslag som kan beaklas i kommande översynsarbele. Eifarenheierna ftän AFT 81 bör leda lill ViSsa förändringar av väideringssysiemei och av tillviigagängssät-lel dä riktvärden och riktväi"dekarlor skall tas fram. Om en rullande fasiiglielslaxering ges den ulformning som k(>mmiiién förordar, mäsie vissa Ibiiiudringar av värderingssyslemel genomföras tbr ail del skall bli möjligt at! i erforderlig uisiräckniiig utnyttja .ADB vid taxeringen.

Några remissinstanser konslalerar att de föreslagnii föiändringarna av viirderingssyslemel medför ökade schabloniseringar vid fastiglieistaxeringen. Synpunkter framförs all en sädan utveckling inle kan godiagas si°ival som alt schabloniseringar av värderingsmodellema är angeliigna. Några remissinslanser föreslär alt värderingsreglerna ses över innan en rullande fastighetstaxering införs,

RSV anför:

Den föreslagna successiva övergängen lill ändrade värderingsregler medför adminisiraliva komplikationer. Del nuvarande regelverket skall lillämpas vid omtaxering lills avslämning gjorts. Av rättviseskäl är del också nödvändigl att så sker. En omlaxerad faslighel skall ju värderas efter samma gmnder som övriga fasligheter tillhörande samma kategori. Följden blir emellertid all man måste arbeta med regelsyslem från såväl den gamla som nya ordningen samlidigt. Exempelvis skall markvärdekar-tor och värderingsanvisningar för småhus underhållas av skallechefen medan motsvarande handlingar för hyreshus skall fastställas i den nya ordningen. RSV inser all delta inte kan undvikas, men vill understryka viklen av atl man i det fortsatla utredningsarbetet söker nå samordning så långl del är möjligt, sä atl LSMs och faslighetstaxeringsnämndens arbele underlättas,

Beiräflande utformningen av värderingsreglerna ansluter sig RSV till kommitténs synpunkter och förslag. För att övergång till det nya systemel vid avsiämnng skall ske smidigt och i slor utsträckning maskinelh, krävs alt värdefaktorerna i huvudsak är oförändrade och alt de har samma innebörd som i del gamla systemet, Enligl RSVs mening är emellertid en sirävan efler förenklingar och ökade schabloniseringar av värderingsmodellema angelägen. Fastighetstaxering är ett område som lämpar sig väl för förenklingar. Även om en grövre teknik utesluter millimeterrättvisa så blir den slutliga effekten vid inkomsttaxeringen ändå marginell med tanke pä vilka små belopp det rör sig om redan i utgångsläget, t, ex, garanlibeloppel och schablonintäkten för en villafastighet.

LRF anför:

Kommittén framhåller att förslaget om en mllande fastighetstaxering kräver vissa förändringar av värderingssystemet så att ADB skall kunna utnyttjas i erforderlig utsträckning vid taxeringen.

De förädringar av värderingssystemet som kommittén föreslår kommer att medföra att fastighetstaxeringen blir mera schablonartad än den är i dag. Delegationen kan inte godta en sådan utveckling så länge som taxeringsvärdena har sin nuvarande stora ekonomiska betydelse för fastighetsägama.

Prop. 1984/85:222 204

Sk(}gssr\-rdsen auför;

Fasligheisiaxeringskommilténs förslag lili uy uppliiggning av t;ixeringen inneftitiar eil ökai ulnytljande a\' .'VDB. bl.a. vid omiiikning och avstiimning. Koiiiuiitién föresliir au sjiilva viirderingen. dvs besiämmandel nv basviiidcl pä giundval a\' de enskilda värderingsläktoieina. skulle kunna göras niiiskiiielli. Sambanden mellan läkiorernas \';irdc och basxärdei skulle kunna beiäknas med hjiilp av niaskinelll lagrade i'äknemöns!er.

Skogsslyrelsen molsätlcr sig inie delta förfarande men vill undersiryka au dei samiidigi måsle finnas möjligheter för allmänhel och andra berörda aii kunna konlrollera eller själva beräkna basviiidei med hjiilp av värdela-bcller, som lillliiandahälles av den lokala skaiiemyndigheien.

LMV anför:

Nuvarande värderingsgruuder, värderingsmetoder och värderingsmodeller kan i huvudsak behållas vid övergäng lill rullande faslighelsiaxering. De erläienheier som vanns vid AFT 81 och de synpunkter som senare framförls måste las tillvara och bör leda lill vissa förändringar. LMVs föreslagna myndighetsansvar innebär atl verket fortlöpande ska följa fasiigheismarknaden och specielll vara observant på marknadsförändringar. LMV tillstyrker förslagel all lanimäteriei vid avslämningsförberedelserna ska i samarbele med andra myndigheter och företrädare för olika grupper i samhället undersöka behovet av förändringar i värderingsmodeller m. m. samt föreslå behövliga förändringar.

RRV anför:

Kommittén har lämnat författningsförslag endast i frågor som måste lösas för att den rullande fastighetstaxeringen skall kunna fungera. I övrigl har kommittén lagt fram synpunkter på värderingsreglerna som kan beaktas i del kommande översynsarbetet.

RRV tar inte ställning till kommitténs synpunkter på värderingsreglerna utan föreslår att värderingsreglema ses över innan en mllande fastighetstaxering införs. Till gmnd för översynsarbetel bör ligga en ulvärdering av värdefaktoremas värdepåverkan av det slag som lanimäteriverkei diskuterar i sitl yttrande 1983-09—28 med synpunkter på värderingsförfarandei m.m. vid 1981 års fastighelstaxering (bilaga 5 till betänkandet).

Vid översynen måste värderingsreglernas administrativa effekter beaktas. Således måste kosinaderna för faktainsamling och värdering vägas mot olika utformningar av värderingsreglema.

Statskontoret anför.

Kommittén har på sid 254 i betänkandet förordat att lämplig metodik att beakta ett småhus standard även fortsättningsvis bör utgå från en "indiciebevisning". De kritiserade frågorna om takmaterial, golvmaterial, sanitel, köksinredning, badmmsinredning, tvättutmstning skall enligt kommittén utmönstras. Kommittén har dock inte lämnal några förslag om hur man har tänkt sig att alternativet skall se ut. Vi anser det helt növändigt att det materiella regelverket förenklas avsevärt i jämförelse med AFT-81, Förenklingar bör åtminstone göras på de områden som kommittén i allmänna ordalag diskuterat. Ytterligare förenklingar bör dämtöver prövas. Vi tror

Prop. 1984/85:222 205

all ell rullande syslem kan få en konserverande inverkan på del maleriella regelverket. Del är däiför av slor betydelse au nuvarande krångliga regler inte införs i ell nyll syslem ulan noggrann prövning. Vi anser dei vara niidvändigl all man gör klart hur det maleriella regelverket skall se ut innan niiin slutligt Uii siällning lill eu nyll fasughetstaxeringssystem. Regelverket är styrande föi hur adminislralion och organisalion skall ulformas oeh för hur resurser och eflckler skall beräknas. Materiella regler och organisationsförändringar bör däribr behandlas samlal.

15.1 Indelning i Uixeringsenlieter

Kommittén anför alt vad gäller reglema om indelning i laxcrinpscnhel och beskaliningsnaiur har del slörsia inlressel riklals mot gränsdragningen mellan jordbmksfaslighet och annan faslighel. Indelningsfrågan har slor belydelse ur inkomsi- och förmögcnheislaxeringssynpunkl. De önskemål om grunderna för indelningen i beskattningsnatur som kan slällas i olika beskaitningssammanhang torde behöva prövas i annal sammanhang för all en lämplig samordning skall kunna ske.

Kammarrälten i Göteborg anför;

Enligt 4 kap 5§ andra stycket faslighelstaxeringslagen skall småhus, hyreshus och lomimark för sådan byggnad som ligger i anslulning lill lantbruksenhet om minst fem hektar åkermark, betesmark eller skogsmark ingå i lanibmksenhelen, om byggnaden eller byggnadema behövs som bostad för ägare, arrendalor eller deras arbetskraft. En småhusenhet eller hyreshusenhel skall i allmänhel ha beskattningsnaturen annan fastighet. Enligt 4 kap 11 § fastighetstaxeringslagen skall emellertid småhusenheten eller hyreshusenheten ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet, om småhusenheten eller hyreshusenheten är belägen i anslutning lill en lantbruksenhet med minst fem hektar produktiv mark. Vissa andra fömlsätlningar skall också vara uppfyllda. Dessa beslämmelser medför atl etl småhus med loml blir jordbruksfastighet, om ägaren arrenderar minsl fem hektar produktiv mark som ligger i anslutning till småhuset. Om småhuset ligger på en fastighet med fyra hektar produktiv mark skall småhuset med loml brytas ut till en särskild taxei-ingsenhet, småhusenhet, medan den produktiva marken skall bilda en särskild taxeringsenhet, lantbmksenhet och jordbmksfastighet. öm ägaren till denna fastighet arrenderar minst ett men mindre än fem hektar produktiv mark som ligger i anslutning till hans faslighet, skall småhuset enligl ordalydelsen av bestämmelserna ha beskattningsnaturen annan fastighet. Hans egen fastighet är ju mindre än fem hektar och den amenderade marken, som skall indelas som en lantbruksenhet, är ocksä mindre än fem hektar. Kamniarrätten har i etl mål som rört denna fråga funnit att småhusenheten enligt gmndema för 4 kap 11 § fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbmksfastighet.

Med hänsyn till det anförda anser kammarrälten att 4 kap 11 § fastighets-taxeringslagen bör ändras så atl småhusenhet eller hyreshusenhet får beskattningsnaturen jordbmksfastighet, om den ligger i anslutning till en brukningsenhel om minst fem hektar produktiv mark.

Prop. 1984/85:222 206

Länssiyrelsen i Jämllands län anlbr;

Länssiyrelsen har i yttrande över "Faslighelsiaxering 81" även uttryckt tveksamhet till regeln au indela fastigheter med eu areal mellan 2 och 5 ha i tvä laxeringsenheler. Regeln har, som dä befarades, medfört adminislralivt merarbeie och krångel för läsligheisiiganiii. Dessuioni har mänga ägare ansell sig ku"ade och drabbade av retroaktiv liigsiifining, då ifrågavarande fasligheler pä grund av laxereringen gäll ned beivdligi i marknadsvärde genom all fastigheten genom bcskaiiningsnaiui'en jordbruksfaslighel i forisätiuiiigen kom att bli föremål för prisprövnng från lantbruksnämnden i samband med prövning av Ibrvårvsiillslånd. Besliimmelserna i della avseende böi' ses över. .Även reglerna för laxering av siora lomler - I till 2 ha - bor ses över i della sammanhang. Möjlighet au kunna äsälUi lomtmarksvärde upp till en areal av 5 ha bör därvid undersökas.

Sveriges Jordägarejörhund anför:

Sveriges Jordägareförbund vill med skärpa framhålla den skillnad i värderingssituationen som föreligger för tomterna lill småhusenheter inom en lanibruksegendom i förhållande lill tomter för småhusenheter i allmänhet. Vid försäljning av tomter lill småhusenheter inom en lantbruksegendom bildas enklaver av främmande fastigheter inom egendomen med därav följande komplikationer och värdeminskning för reslfaslighelen. Om en sådan loml äsättes samma värde som tomter till normala småhus, måste därför värdet av lantbruksenheten sänkas för att det sammanlagda värdel av lantbmksegendomens taxeringsenheter skall bli riktigt. Särskilda bestämmelser måste ges härom. Överhuvudtaget måste i lagsiiftningen klarläggas, att uppdelningen i olika taxeringsenheter inle får föranleda atl man vid värderingen bortser ifrån att förhållandena inom en taxeringsenhet kan påverka värdet av en annan taxeringsenhet. För undvikande av onödiga tvisier måste detta uttryckligen framgå av reglerna för faslighetstaxering-

LRF anför;

Beiräffande bostadshus och tomter på jordbmksfastighet gällde vid 1981 års fastighetstaxering att värdel skulle bestämmas på samma sätl och till samma värden som för vanliga småhusenheter. Man frångick då den generella reducering av bostadsbyggnads- och markvärdena som gjordes pä jordbmksfastighet vid 1975 års fastighetstaxering och som motsvarade 20 procentenheter för första husel och tomten samt 40 procentenheter för varje ytterligare hus och tomt.

De nya reglema har medfört atl bostadshusen och tomtema på jordbmksfastighet blivit felaktigt taxerade. Den som förvärvar en jordbmksfaslighet har ingen möjlighet att välja bostad. Bostaden ingår som en nödvändig beståndsdel i förvärvel av hela fastigheten och man kan inte betrakta bostaden på samma sätt som en vanlig villa. Jordbmksbostaden ser ul som den gör och är ofta för stor för ägarens behov. Normalt kan man alltså inte ange vilket pris som erlagts för en jordbmksbostad. Jordbruksbostaden bör därför värderas efter andra gmnder än en vanUg villa.

Särskilt tomtvärdena har visat sig felaktigt åsatta vid 1981 års fastighetstaxering. Enligt kommitténs förslag skall de tomter som enligt besked av lantmätaren inte får avstyckas nedsättas efter samma principer som för de

Prop. 1984/85:222 207

tillkommande bosladshusen pä en laxeringsenliei, Deila skulle med lillämpning av 1981 års regler innebära au viirdei på dessa lonilcr skall tas upp lill 50 procenl av normvåi-del. Delegationen anSer ail dei är principiell! felaktigt att äsälla lomivärdc sä länge som lominiarken är odelbart förenad med sjiilv.i jordbruksfastigheten. Marken kau i dessa fall inie avstyckas och saknar självsiändigl värde. Med hänsyn härtill bör tomtmarken egentligen endasl värderas lil! sill råmarksviirde. Enligi delegationens uppfallning bör värdel pä jordbrukslomter i vart fall inte överstiga 50 procen! av noi"mvädet för villaiomler. Det kan lilliiggas all bosladshus och lomi på jordbruksfaslighel med en area! undersligiinde 5 hektar numera Uixeras som småhusfaslighel, va.ribr de s,k, bosladsjordbmkcn i förevarande hiinssende behandlas som småhusläsligheier.

Vad särskili gäller lomier lill s. k, överloppshus saknar fastigheisägaren i regel både intresse och möjlighet au avstirka dessa tomler. Husen hör naluriigl ihop med jordbmksfasiighelen och hyrs ul lill personer som liar anknytning lil! gärden, öm tomterna avstyckas och säljs till uiomslående skulle delta kunna få menliga effekler för driflen på gärden genom all de nya ägarna släller krav på att kostsamma åtgärder skall vidtas för all få bort obehaglig lukt mm.

Delegationen anser därför all överioppstomlerna bör värderas på samma sätl som jordbrukstomlerna och all normvärden därför endasl bör äsällas i de fall avstyckning faktiskt kommit til! stånd.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Nuvarande regler för besiämmande av beskattningsnatur för bostadsbyggnader på eller i anslutning till brukningscenlmm på jordbmk har varil oklara och därmed svära att tillämpa. Dessutom har fastighetsägarens inlresse att få byggnaden taxerad som annan fastighet resp. jordbmksfastighet växlat beroende på vilket som varil ekonomiskl mest fördelaktigt. Del är därför länsstyrelsens uppfattning atl liden nu är mogen atl överväga ett slopande av begreppet beskattningsnatur och införa schablonbeskatling av enoch tvåfamiljshusen även på jordbruken. Förutom all de nu gällande reglerna framstår som någol otidsenlig skulle en sådan förändring leda till Slora förenklingar för såväl faslighels- som inkomsttaxeringen. Sålunda skulle gränsdragningsproblemen vid bestämmande av beskattningsnaturen försvinna för fastighetstaxeringen liksom de komplicerade och tidsödande tvisterna om bostadförmån och reparalions/ombyggnadsavdrag i inkomls-taxeringen, Jordbmk bör således genom en sådan förändring omfallas av bestämmelserna för rörelse.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför:

Kommittén har vidare föreslagit en ändring av klassificeringsregierna för tomtmark. Även i detta avseende kan länsstyrelsen ansluta sig lill del framlagda förslaget. I detta sammanhang vill länsstyrelsen ta upp en fråga som vållat vissa problem vid 1981 ärs taxering. Det finns i länel etl anlal före detta torpfasflgheter som är bebyggda med exempelvis ett småhus och omfattar ett äeoskifte med en total areal som understiger 2 ha. Marken till en sådan fastighet blir enligt nuvarande regler alltid tomtmark och far på gmnd av sin storlek ett markvärde som är högre än för andra normalstora tomter i området. Värdeskillnaden upplevs oftast av fastighetsägaren som helt omotiverad eftersom endasl en mindre del av fastigheten utgörs av

Prop. 1984/85:222 208

egenllig tomtmark medan alersloden är oanvänd och ofta saknar ekonomiskl värde. Denna fråga bör enligt länsstyrelsens mening ocksä las upp till behandling i samband med översynen av gränsdragningen mellan ägoslaget lomimark och exploateringsnuirk.

15.2 Privaträttsliga förpliktelser

I betänkandet framhålls atl lagstiftaren lidigare avvisat en avslående princip och i stället slrikl följl ömsesidighcisprincipen belräftande privaträllsliga förbindelser. Kommittén är därför obenägen ell frångående frän ömsesidighelsprincipen.

Länssryrdsen i Jämtlands län anför;

Komittén berör rätt ingående de privalrältsliga förpliktelsernas betydelse för marknadsvärdei men är obenägen all föreslä all man går ifrån den hitlills lilliimpade ömsesidighelsprincipen. Då del emellertid är uppenbart all de privalrältsliga förpliktelserna i hög grad påverkar marknadsvärdet är del angeläget att denna faktor ytteriigare utreds.

Sveriges Jordägareförbund anför:

Sveriges Jordägareförbund delar kommitténs uppfattning all slörre hänsyn måste tas till privaträttsliga avtal: Möjligheterna till sådant hänsynstagande måste dock vidgas i långt högre grad än vad kommittén föreslår. Hela denna fråga måste bli föremål för en fömtsättningslös utredning och omprövning.

Nuvarande regler för fastighetstaxeringen fastställer marknadsvärdei som gmndläggande princip för värderingen. Underlåtenheten atl betrakta privaträttsliga förpliktelser innebär dock, att man i praktiken frångår denna grundläggande princip och att taxeringsvärdena därför saknar förankring i verkligheten. Detta är omrimligt och upplevs av fastighetsägama som stötande för rättskänslan. Att man vid värderingen tar hänsyn till de privaträttsliga förpliktelser som faktiskt är av betydelse för fastighetens värde, är så mycket rimligare som den reella innebörden av privaträttsliga avtal, t. ex. avtal om jordbmksarrende, ofta bestämmes och ej sällan under pågående avtalsperiod har fatt nytt innehåll genom lagstiftning och inte genom parternas fria avtal. På gmnd av lagstiftningen om jordbmksarrende råder således numera besittningsskydd för jordbruksarrendalorer och prisreglering för arrendeavgifter. Detta har stor betydelse för prisbildningen på utarrenderade fastigheter. Att man vid fastighetstaxeringen bortser ifrån sådana av lagstiftningen ålagda tvingande bestämmelser, framstår såsom orimligt och orättvist. Det framstår också såsom egendomligt vid en jämförelse med det värderingsförfarande som gäller för hyreshusenheter, där gällande hyresavtal i praktiken spelar en stor roll för värderingen.

15.2.1 Grusläkter och lomlarrenden

I betänkandet anförs att nyttjanderättshavare till gmstäkt, som upplåtits före år 1960, skall jämställas med ägare, om han enligt upplåtelseavtalet skall erlägga ett fast pris per kubikmeter (utan index). Beträffande andra

Prop. 1984/85:222 209

erusiäkiei' kan avtal träffas om all nytnauderiiitshavåren i sl;aiicsiiniman-hang skal! iräda i ägarens slälle. Vid lomiarienden skal! arrendalorn jäm-stiillas med iigare. om upplålelseavialci ingåils före 1970. eiigfaigsbelopp eller årlig fäsl ersiittning (ulan index) avtalas och de! vid taxeiingsiilliällei äierstär minsl lio är av konlraklstiden. Även beliäffande ionitarrenden skall iivrendaiorn i övriga fall kunna åla sig ali iriida i iiuarens slälle i skaliesammanhang.

Flera lemissinslanser är kriiiska lill kommitténs förslag och anser all problemet bör lösas på annai sätl. Några inslanser ansluter sig till komm-milténs åsikl och anför att viss del av oliigenheter beträffande taxeringsvärde pä skärgärdsfasliglieter därmed kan undanröjas.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

Kommittén föreslår att vid långvariga arrendeuppläleiser av s. k. arren-delomter bebyggda med småhus, under vissa föruisäiiningar, den skallerällsliga äganderätten överflyttas lil arrendalorn. Skälet härtill är all många iigare lill utarrenderade tomter på grund av höga taxeringsvärden drabbats av en onormalt hög beskattning i förhållande till tomiernas avkaslning. Väl medveten om detta missförhållande anser länsstyrelsen dock att del bör lösas på annal säll än den föreslagna meloden. Koniroll av all sysiemel inle missbmkas genom överföring mellan närstående personer skulle komplicera taxeringsarbetet. Vidare skulle problem uppkomma vid ajourhållning av dessa ägareuppgifler i fastighetsregistrel. Lokala skattemyndigheten erhåller ingen avisering om förändringar i nyltjanderätterna och inle heller flnns någon skyldighet för vare sig ägare eller arrendalor atl anmäla när rätten overlåtes pä ny innehavare. Problemet finns redan idag beträffande byggnader pä ofri gmnd och bör därför inle ulvidgas lill all omfatta även tomtmarken.

;?5Vanför;

1 beiänkandei har föreslagils all markvärdet i en del fall skall bäras av ägare till byggnad på ofri gmnd i stället för av fastighetens ägare. Mänga ägare lill utamenderade tomter har på grund av de höga taxeringsvärdena drabbats av en onormalt hög beskaltning i förhållande flll tomternas avkastning. Den föreslagna regeln skulle dock medföra att kontraktsförhållandet för varje byggnad pä ofri grund mäste undersökas. Kontraktsförhållandena är ofta oklara, RSV finner del olämpligt att i faslighelstaxeringssammanhang utreda kontraktsförhållandet. Det bör i stället utredas om man med en enkel schablon kan få en rättvisare fördelning av markvärdet,

LRF anför:

Delegalionen konstaterar med besvikelse atl kommillén inle presterat någon godtagbar lösning på frågan. Kommittén har av principiella skäl inte velat godta atl förpliktelser av förevarande slag skall kunna leda till ne sättning av taxeringsvärdet för fastighetsägaren med mindre än att motsi a-rande värde skall tas upp av nyttjanderätishavaren. Kommittén har med andra ord ansett att ömsesidighelsprincipen skall ha generell giltighet.

Delegationen ser därför kommitténs förslag som en dålig nödlösninf lå

14 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 210

eu storl problem som kriiver effektiva älgärder. Problemei har vid I98i års Uixering iVamför alli uppmiirksammais vid iäsughelstaxeriug av arrende-lomiei' och uihyrningsslugor i områden med atirakiiv fri.idssbebyggelse säsom i skärgårdar och fiiillrcgioiien. Taxcringsviirdena har i mångti fall trissats upp lill nivåer som gör det omiijligl för iigai'na all behälla de lomier och stugor som kunnal avslyckas och försäljas. Enda länkbara köp:iren år i allmänhel nylijanderätlshavaien. Prisei påverkas av ai-rendeavgifternas Sloriek och understiger vanligen del gällande laxeiingsviirdei.

Delegalionen anser all laxeringsväidel i de akluella fallen skall få äsällas med ledning av eu avkasiningskalkyl och all värdel skall kunna sällas ner under normal värdenivå ulan alt man blandar in nyitjanderiitlshavarna i bilden. Del laxeringsväiden som nytt janderäushavarna skulle komma att svaia för enligt ömsesidighelsprincipen är av en sädan liienhet att man boide kunna bortse från nyttjanderäitshavama.

Även för läkliäsligheler bör del vara möjligl all lösa frågan om privai-rällsliga förpliktelser med hjälp av en avkaslningsvärdering. 1 dessa fall kan del enligl delegaiionens uppfallning vara befogal att läia nyitjande-räiishavaren svara för viss del av läklens värde.

Sveriges villaägareförbund anför:

Kommittén har föreslagil att för ägare till utarrenderade fritidshusiomter den skattskyldighet som motsvarar markvärdet i vissa fall skall överföras på arrendatorn. Även om det i sådana situationer flnns anledning all lindra skallebelastningen för markägaren, kan förbundel inle godlaga lösningen alt övervältra skattskyldigheten på arrendatorn.

Ekedals Koloniträdgårdsby ek för anför:

Ekedals kononiförening påminner om att mänga av landets arrendatorer är kolonilottsinnehavare. De flesta är läg och normalinkomsttagare, många är pensionärer och vi strävar dessutom efter all fler bamfamiljer skall få möjlighet atl bli kolonister. De som funderar på eventuella ökade skatiepå-lagor bör alltså tänka på att våra medlemmar har begränsade ekonomiska resurser.

Vi anser att en sädan utökning av arrendatorernas skyldigheter och motsvarande minskning av markägamas skyldigheler, som faslighelslaxe-ringskommittén föreslår, är orimlig av principiella och privatekonomiska skäl. Det skulle bl. a. innebära att en arrendalor flck större skattskyldighet än en tomträttshavare - eftersom arrendeavgiften inte är avdragsgill -utan att få något av tomträttshavarnas många förmåner. Ökad skattskyldighet för kolonister/arrendatorer rimmar också illa med den mycket försiktiga beskattningen av en annan gmpp nyttjanderättshavare, nämligen bostadsrättshavarna. Även dessa har betydligt störte rättigheter/förmåner än arrendatorer.

Det finns inle heller något som säger att arrendeavgiften är låg bara för att den är fast, vilket utredarna synes utgå ifrån. Ekedals arrende ligger sålunda fast på ca 2: 30 kr/kvm, medan kolonistema i Stockhoms kommun bara betalar ca 1:25 kr/kvm med årlig uppräking motsvarande 60% av KPl. Vi är också oroliga för att den nu föreslagna orättvisa skatteövervält-ringen för äldre arrendeförhållanden, i framtiden bringas att drabba alla arrendatorer. Dessutom ser vi en fara för missbmk på så sätt att markägaren kan ställa krav på en fast arrendeavgift bara för att slippa fastighets-

Prop. 1984,/85:222 21!

sk;)tien. Utredningsförslaget ftirefallcr allts:"i inie särskili vä! geiiomiiiiiki i denna del.

Sparbanksföreningen anför:

Beiräffande s.k. arrendeiomlcr föreslår kommittén an de skall äsiillas ell värde som om lomlerna var avsiyckade ii\'en om iomlerua ej är av-slvckningsbiira. Della medför au arrendeiomier kan äsäitas et! föv högl laxeriugsvärde. Föreningen ansei' inle au delta kan godlas. Reglerna bör i siiillei Ulformas så all en mer nyanserad bedömning möjliggörs. Detta skulle också medföra atl l.ex. de speciella förhållandena som gäller den bofasta skiirgårdsbefolkningen kan beaktas.

Länsstyrelsen i Siockholms län anför:

Nägra av de slörra ivisiefVågoma vid den allmänna faslighelstaxeringen 1981 var alt beslämma slorlek och slandard för byggnader på småhusfastigheter. De överväganden om ändringar av mälreglerna och slandardklas-sificering som kommiitén redovisar bör kunna medverka lill att tvister av della slag inte behöver uppkomma i lidigare ulslräckning. Värderingen av skärgårdsjordbruken har medförl belydande bekymmer för fasiighelsägare i Siockholms skärgård. 1 viss utsträckning kan man säga all frågan haft sä slor belydelse att länsstyrelsens sedan länge aklivt bedrivna verksamhet för en levande skärgårdsbygd äventyrats Ull sitt resullal. Länsstyrelsen ansluter sig därför till kommilléns åsikl all aiTendetomter med småhus skall åsättas fastighetstaxering på samma sätl som om arrendalorn vore ägare. Viss del av olägenheter beiräffande taxeringsvärde på skärgårdsfas-tigheter kan undanröjas med denna melod.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;

Länsstyrelsen ifrågasatte redan i sitt remisssvar över kommitténs betänkande Fastighetstaxering 81 om inle läkttillslåndshavare borde jämställas med ägare eftersom det i de flesta fall är nyttjanderätishavaren som söker läktlillslåndet. Den föreslagna konstruktionen läcker inle de nyttjanderät-ter där avtal träffats för 1960 med möjlighel till uppräkning med index eller därmed jämförbar förändring av det ursprungliga avtalet. Länsstyrelsen har inget att erinra mot konstmktionen atl avtalsfrihet bör råda om nyttjanderältshavaren i skattesammanhang skall las upp som ägare för nyttjande-rätter avtalade efter 1960 men ifrågasätter om inte innehavaren av alla nytijanderäiter där avtal ingåtts före 1960 bör jämställas med ägare. Förslaget bör förtydligas för dessa fall.

På motsvarande sätt som angetls för täktupplåtelserna bör förslagel för tomlupplåtelsema förenklas och arrendatom jämställas med ägaren för alla upplåtelser där avtal ingåtts före 1970 och det återstår minsl 10 år av avtalstiden.

Lantbruksstyrelsen anför:

Kommittén har ifråga om långvariga tomtarrenden mot låg ersättning föreslagil att arrendatom under vissa fömlsätlningar skall jämtställas med ägare. Styrelsen anser att de nuvarande reglema i detta avseende är olämpliga och anser att ändring bör ske.

Prop. 1984/85:222 212

15.3 Taxering av bosiadsrälisfastiglictcr

Kommittén påpekar au i de fall högie pris än iioi-mali belalis för fasligheier, föv vilka avses au bildas bosiadsi'älislbreninga!', gär del inle au härleda det högi'e värdet lil! ivå!.'on egenslcap eller värdefakior hos fasligbeten som kan beaklas \'id faslighelstaxeringen. Del enda specifika i dessa fall äran liigenheterna i faslighclcii skall upplåtas med bosiadsrätt. Della förhälkinde kan inle med de principer som lilliimpas vid fasiigheisiaxeringen inverka på laxeringen av bosiadsriilisfasiigheier.

Kammarrätien i Göteborg anför;

Kommittén uttalar sig pä sidan 241 i betänkandet om hur bosladsrättshus laxeras. Uttalandena lorde i oeh för sig vara gilliga även för hyresrad-hiis. Innebörden synes vara alt radhus som ligger pä en loml inle kan avstyckas och säljas på samma sätt som småhus pä självsländiga lomier och all de därför äsälls etl reduceral byggnadsvärde. Enligt kammarrättens erfarenheter är detta en felaktig beskrivning av rätislägei.

De flesta bostadsrältsradhus och hyresradhus torde ligga på avsiyck-ningsbara tomter och äsälls fulla värden enligl riktvärdelabellen, 1 nägol mål har del under handläggningen kommii till kammarrällens kännedom att tomten avstyckats. Del kan emellertid ifrågasättas om de tillämpade väderingsreglema inte ger för höga värden för dessa radhus. De kan säljas endast till den som har bostadsrätten eller hyresrätten. Taxeringen motverkar denna boendeform och står knappast neutral i förhållande lill vanliga bostadsrätts- eller hyreshus. Del vore önskvärt om denna fråga belystes ytterligare under lagstiflningsarbelel.

Sveriges bostadsrättsföreningars cenlralorganisalion anför;

När del gäller värderingsfrågor har kommillén bl. a. hafl i uppdrag att undersöka om nuvarande melod för all fastställa taxeringsvärden för fastigheter ägda av bostadsföreningar ger lillfredsställande resullal. Kommittén har kommit fram till atl så är fallel och särskilt framhållil att bostadsrätt är en privalrättslig förpliktelse från vilken skall bortses enligl 5;e kap, 3 § i faslighelstaxeringslagen. Kommittén har därvid framhållit atl det är en genomgående princip vid fastighetstaxeringen all egendomen skall åsättas samma värde oavsett vem som äger eller nyttjar den. Kommittén anser sålunda att nuvarande förfarande för taxeringen är principiellt riktig. SBC har inget att erinra mol vad kommittén anfört.

I sammanhanget skriver kommiitén att det är känt alt priserna för flerbostadshus, för vilka det varit aktuellt att bilda bostadsrättsföreningar, ofta legal högre än normall. Kommittén anför också att denna tendens har minskat. Det är riktigt och del kan lilläggas att minskningen sammanhänger med av statsmakterna vidtagna åtgärder, såsom förbud mot dubbelupplåtelse av bostadsrätter och krav på de boendes medverkan vid omvandling till bosiadsrätt. Dessa åtgärder som fätl prisdämpande syfte har också tillkommit på tillskyndan av SBC. Del är också riktigt, att som Fastighetstaxeringskommittén gör, fastslå att sådana eventuella prisvariationer inte kan påverka taxeringsvärdena, eftersom priset inte gär alt härleda till någon egenskap eller värdefaktor hos fastigheten som kan beaktas vid fastighetstaxering.

Prop. 1984/85:222 2n

15.4 .histering fiir såregna förhållanden

Kommillén cuilbi' all miiiligheiernii au uluyuja jusicringsläktorerna föi' siiiegnii förhällautlen bör uiökas. Den biir ouasi uttryckas som en procentuell aiidel av .basviirdei.

Länssiyrelsen i Jömliands län anlbr;

Kommittén föreslår vidai'e all jusiering för säreget fbrhäliande oftare bör komma till användning. Länssiyi'elsen har i yiU'ande över beiänkandei "Fastigheisiaxering 81" (SOU 1979:32 och 33) auseu au man "för aU erhålla en sä rättvis laxering som miijligi ulan alllför mänga inslag av subjektiva värderingar dels gei' begieppel marknadsvärde eu mer besiäm.d deflnilion, dels begränsar möjligheten li!l jusiering med hänsyn lill säregna förhällanden".

Erfarenheterna frän .AFT 8! har bekräfial de farhågor man därvid gav uiir>'ck för. Olika FTN har behandiai värdefaktorn olika. Del har dessulom i de flesla fall varit fräga om småjusleringar på någoi I 000-lals kronor. Del är i och för sig förklarligi all nämnderna handlat olika, dä deflnitionen för marknadsvärdebegrepp är sä oklar. Del kan därvid inte uteslutas aii nämndema lålil sig påverkas av fakiorer som koslnadsmässigi kan vara försumbara (ex vis slilna tapeter, olycklig färgsättning, någon enslaka exklusiv detalj etc ), Del har visal sig vara en allmän uppfattning bland mäklare att husspekulanter resonerar ganska orationellt eller jusl påverkas (medvetet eller omedvetet) av faktorer av del exempliflerade slagel. Den osäkerhet som genom underiagel ligger i bedömningen av del marknadsvärde som ligger till gmnd för laxeringsvärdei moiiverar enligl länsstyrelsens mening inle det "flnlir" med justeringar med småbelopp som förekommer i AFT 81-systemel, Jusiering för säreget förhållande kräver dessulom i de flesta fall en större kunskap om den akluella fasiigheien hos beslulsfattaren, då yrkanden om justering ofta visat sig bli alltför subjektiva. Denna kunskap har i det nuvarande systemel hjälpligl klarats av i FTN, I det föreslagna systemel kommer således besiktning att bli aktuell i slor utsträckning. Länsslyrelen föreslår därför atl jusiering för säreget förhållande endasl företas om marknadsvärdepåverkan överstiger 50(M)0 kronor.

15.5 Klassiflceringsregler för tomtmark

Enligt kommitténs mening bör aktuella klassificeringsregler för tomtmark klarläggas och ges innebörden atl om mark skall klassas som tomtmark endast på den grunden atl den är bebyggd bör del krävas att byggnadens värde är minst 10000 kr.

Kammarrällen i Göleborg anför:

Om bebyggd mark skall klassificeras som tomtmark endast pä den gmnden att marken är bebyggd, bör det enligl kommillén fordras atl byggnaden är värd minst 10000 kr. Kommittén får antas avse elt basvärde om minsl detta belopp. Kammarrätien lillstyrker atl värderingsregeln får detta innehåll. Kammarrätten finner det också riktigt att en småhusfas-

Prop. 1984/85:222 214

lighei anses delbar endast dä den är bebyggd .med flera sjiilvsiändiga småhus eller dä stadsplan, iiyggnadspian. loniiindeliiing eller byggnadslov medger an lomlen bebyggs med flera sjiilvsiiindiga småhus. Giiinsdiag-niiigen mellan lomimark och exploaieriiigsmai-k kan behöva ses över.

15.6 Småhusenheter

/5.6./ Markvärde

15.6.1.1 Storiek

Eniigl kommiiicns mening bör dei övervägas all avskaffa klassindelningen av värdefaklorn slorlek. Värdebesiämmningen kan islället lämpligen ske genom atl man ger riklviirdei för en normal, vanlig genomsnillligi slor loml saml den marginella värdeförändringen i kr per m*,

Fiera remissinstanser anser all del inle finns skäl behålla all dei nuvarande sysiemel med klassindelning av värdefaktorn slorlek, Synpunkier framförs ocksä att del inle kan medföra några svårigheter lill en ADB-mässig anpassning av nu gällande värderingsmodell.

Länssiyrelsen i Örebro län anför:

Kommiitén föreslår att del bör övervägas atl avskaffa klassindelningen av värdefaktorn storiek beträffande tomtmark. 1 stället skal! värdebestämningen ske genom att man ger riktvärdet för en normalstor tomt samt den marginella värdeförändringen i kr per kvadratmeter.

Länsstyrelsen kan inte flnna nägon anledning atl ändra gällade regler i detia avseende. Den noggrannhel som förfarandet ger sken av kan inte åstadkommas vid värderingen. För atl undvika allför stora skillnader mellan normaltomter och övriga lomier bör övervägas om inle värdeserien i stället skall ändras.

Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför:

Kommittén överväger om inte klassindelningen av värdefaktorn storiek bör avskaffas. Eflersom del vid fastighetstaxeringen föreligger uppgift om lomistoriek har indelningen i klasser inte vållat FTN några svårigheler vid AFT 81. Skäl att ändra nuvarande syslem för värderingen av tomtmark saknas. Länsstyrelsen anser att sysiemel med normaltomter bör bibehållas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Enligt kommittén bör övervägas att avskaffa klassindelningen av värdefaklorn "storiek". Som skäl för en sädan ordning anges atl i flertalet fall tomtens storiek finns exakt angiven i FTR. Genom ADB-beräkning av markvärdet bör inte den ändrade beräkningen medföra något merarbete.

Kommittén strävar uppenbarligen efter att helt utjämna de tröskeleffekter nuvarande klassindelningssystem medfört i en del fall. I detta län ligger - utom när det gäller ett fåtal tomter - värdena under lOOOOO kronor. 1 ett fatal fall har nuvarande ordning medfört att en begränsad skillnad i storiek mellan i övrigt likvärdiga tomter vid en strikt tillämpning av gällande regler inneburit en värdeskillnad på upp till 10000 kronor. Det bör dock betonas

Prop. 1984/85:222 215

atl denna effekt är mycket ovanlig. Vid besiiimning av slorieken pii en s. k. normallomt i ell värdeomr;ide har niimligen beakiats inom vilkel intervall dei dominei-ande anialei småhuslomiei' ligger. Klassindelning har därefter skeU med hänsyn härtill ibr lU! i möjligaste inän undvika ii'öskelelTekicr.

.Med den gamla ordningen undviker man beloppsmikssigl marginella förändringar av lomlviirdei vid smä arealftiriindringar ex vis pga sammanläggningar, klyvningar och tillköp av tomtmark. Förslaget lill iindring berör även en förhällandevis slor grupp laxeringsenheler nämligen de s k andra-byggnaderna på jordbruksfasligheler. Därmed avses bostadsbyggnader som inle behövs för jordbruksdriften och därför skall brytas ut och laxeras som annan faslighel, 1 dessa fall mäsie en rimlig lomtareal beslämmas och åsättas värde. Dei är med den föreslagna nyordningen inle osannolikt atl problem uppkommer vid en exakt arealbesiämning av sädan lomimark. Med nuvarande ordning - som visat sig fungera bra — besläms arealen oftast i inlervallel för normaliomi eller under della.

Ell säll att hanlera iröskeleffeklcma kan vara atl ändra den stegvisa skillnaden i värdesericn för lomimark. En förläggning av nuvarande gräns för värdeförändring pä 5000 kronor från 40000 kronor lill lOOOOO kronor bör på ell rimligl sätl lillgodose detla önskemal. Vid riktvärden pä lomimark översiigande 100000 kronor börden slegvisa skillnaden i konsekvens härmed jämfört med nuvarande ordning halveras till 10000 kronor. I exirema fall när storieken med endast några tiolal kvadratmeter avviker frän normallomtens bör reglerna ge utrymme för en jämkning av värdel till närmast lägre eller högre lal i värdeserien.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför;

1 belänkandet ingår etl nytt förslag angående sället atl ange riktvärden för tomtmark till småhus. Nu gällande klassindelningar föreslås slopade. 1 slället övervägs en modell där markvärdet, bortsett frän avmndningsre-geln, blir "bestämi på kronan" dvs med en noggrannhet som inle finns vid värdering. Erfarenheterna från AFT-81 och de särskilda faslighetstaxeringarna visar att nu gällande värderingsmodell varit ulmiirkl bland annal mol bakgrunden av att tomtens värde till övervägande del styrs av byggnadsrätten. Tomtstorleken har sålunda en mindre påverkan på markvärdet varför föreslagen "kronvärdering", i högre grad än i dag, endast kommer all accentuera problemet med jämförelse av kvadratmeterpriser på tomler, dvs. jämförelser mellan ett med hjälp av taxeringsvärdet framräknal kva-draimeterpris jämfört med etl förväntat försäljningspris eller verklig! inköpspris. En ADB-mässig anpassning av nu gällande värderingsmodell torde inle medföra några speciella svårigheler.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Kommittén anser att det bör övervägas att avskaffa klassindelningen av denna värdefaktor. Klassindelningen i förening med de stora stegen i värdeserien för tomtmark har i del praktiska laxeringsarbelel förorsakat berättigad irritation bland fastighetsägama. Värdebestämningen kan enligt kommittén i slället ske genom atl etl riktvärde ges för en normal, vanlig och genomsnittligt stor tomt samt atl den marginella värdeförändringen anges i kronor per kvm. Länsstyrelsen anser den föreslagna principen vara i högsta grad rimlig. Tomtmarksvärdet bör dock liksom nu anpassas i en värdeserie. Stegen bör dock minskas pä så sätt att stegen blir 5000 kronor upp till 100000 kronor och 10000 kronor upp till 200000 kronor.

Prop. 1984/85:222 216

15.t!, t.2 Fasiighetsriiiisiiga förhiiHauden

Kommillén anser al! nuvarande klass 1 oeh klass 2 bör sammanföras iill en klass. Vtuderelaliouen mellan den sanimanslugna klassen 1 oeh 2 och den iiuva;-;iudc klassen 3 bör vaia densamma Ibr h:ldc mark och byggnad. '! iii den samni;uis!agna klassen fär föras endast uiöver de sjiilvsiändiga iomierna, som redan uigör egna ftisiigheier - tcimicr som kiin avsiyckas lil! cgiiii fasligheier. Kan fäsiigheisbildningsniyndigheien eller annan lani-mäleripersoual eller liknande inic lämna eil klan besked om au avstyckning kau sks skall loniien ime föras till den sammanslagna klassen,

Flera lemissinslanser avvisar komminéns förslag all sammanföra klass 1 och klass 2. .Någi'a inslanser är också iveksamma lill ftirfarandel

Länsstyrelsen i Örebro lan anför;

Kommittén har behandiai de faslighelsrätlsliga förhållandena och påpekat all dessa otvivelaktigt påverkar värdel av säväl toml som byggnad. Länsstyrelsen instämmer i detta och anser liksom kommillén all del faslighelsrätlsliga förhållandet fortfarande skall utgöra en värdefakior.

I belänkandet föreslås all klasserna 1 och 2 skall sammanläggas saml atl till den sammanlagda klassen endasl får hänföras självsländiga fasligheter och tomler som enligt fastighelsbildningsmyndighel kan avslyckas till självsländiga fastigheter. Länsstyrelsen släller sig iveksam till sisinämnda krav på avslyckningsbarhet. Vid 1981 ärs allmänna fastighetstaxering och vid efterföljande särskilda laxeringar har i slor ulslräckning bildals laxeringsenheler tillhörande klass 2. Del förhållandet all det flnns en självsländig byggnad av någorlunda god beskaffenhel har genomgående ansetts utgöra skäl för lillämpning av klass 2 vid värderingen. Även länsrättens och kammarrättens domar ger uttryck för en sädan bedömning. En ändring av synsättet skulle medföra ett slort anlal ändringar och framför allt kommer det alt bli administrativt ohanterligt om för varje sådan taxeringsenhet behövdes inhämtas yttrande från fastighelsbildningsmyndighelen. Enligt länsstyrelsen bör därför i stället deflnitionen ses över och ändras. När del gäller obebyggd tomtmark bör dock krav ställas på avslyckningsbarhet. Det kommmer atl gälla endasl ell fålal lomier inom planlagda områden.

Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför;

Värdefaklorn fastighelsrättsliga förhållanden har vid lillämpningen gett upphov lill problem för FTN med gränsdragningen om avslyckningsbarhet föreligger eller inte. I remissvaret till Fastighelstaxering 81 förordade länsstyrelsen atl med fastighelsrättsliga förhållanden borde avses om tomtmarken utgjorde självständig faslighel eller inte. Med den av kommittén föreslagna ulformningen kommer berörda fastighetsägare alt sträva efter att tomtmarken uteslutande klassiflceras som ej avsiyckningsbar. Detta innebär merarbete för LSM all infordra besked från fastighelsbildningsmyndighel om avstyckning kan ske eller inte. Förfarandet är inle tillfredsställande dä detta både av ägaren och fasflghetsbildningsmyndigheten kan

Prop. 1984/85:222 217

upplevas som siällningslagande iill avstyckning fö.'-e dei prövning av ansökan om avsiyckning inlamnals. Enligi iiinssiyrelseiis bedömning iir del inte griinsdragning mellan avsiyckad oeh avsiyckningsbar som vallar problein Ulan den mellan avsiyckningsbar och ej avsiyckningsbar. Kommitténs l"i)rslag all sammanföra avsiyckade och avstyckningsbuin lomier till en klass bör därför eniigl länsstyrelsen avvisas eftersom gransdragningen mellan avstyckningsbara oeh ej avstyckningsbara lomier kommer an kvarstå.

Länsstyrelsen i Jämllands län iinibr:

Del nuvarande sysiemel med hänsynstagande lill om lomt lill hus pä ofri grund iir avsiyckningsbar eller ej medför ofia godtyckliga bedömningar. Länsstyrelsen anser därför all möjlighelema bör undersökas atl indela del fastighelsrättsliga förhällandet i endasi två klasser - självsländig toml och ej självständig tomt med en reducering a\ byggnadsvärdet för ej självsländig loml på grund av osäkerheien all fä lomlen avsiyckad.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför;

Belräftande värdefaklorn fasiighetsrältsliga förhållanden för småhusenheter delar länsstyrelsen uppfattningen att ett klarläggande av deflnitionen är nödvändigl men ifrågasätter om del är erforderiigl med den föreslagna åtgärden atl infordra ett slags förhandsbesked om att avstyckning kan ske. Enligt länsslyrelselsens uppfallning är del tillräckligt atl fastslå att inom detaljplanelagl omräde skall endast tomler inom byggnadskvarter och molsvarande anses vara avslyckningsbara. Tomter som ligger inom omräde som inte är avsett för enskilt bebyggande t ex naturreservat bör anses som icke avstyckningsbara medan tomter i övrigl som inle ligger inom detaljplanelagl område eller omräde som omfattas av naturreservalsbestäm-melser och dylikt bär kunna fömtsättas vara avstyckningsbara om de är bebyggda med småhus av någorlunda god beskaffenhet. För den sistnämnda kategorin kan alltså den nuvarande deflnitionen bibehållas,

Kammarrällen i Göteborg anför;

Kammarrätien kan godta atl nuvarande klass 1 och 2 för tomter förs samman till en klass samt att värderelationen till klass 3 blir 50 procent beträffande både mark och byggnad.

Det flnns också anledning alt närmare ange vad som avses med avsiyckningsbar toml. Vid 1981 års faslighetstaxering anses en tomt vara avsiyckningsbar, om den är bebyggd med etl småhus av någorlunda god beskaffenhel. Denna bestämmelse torde i det stora flertalet fall leda rätl. Kammarrätten har emellertid en misstanke om atl bedömningen blir fel i gränsområdet mellan avstyckningsbara och icke avstyckningsbara tomter. Detta kan ha medfört atl tomler klassiflcerats som avstyckningsbara trots att avtyckning inte kommer atl kunna ske. Kommittén föreslår en ny gränsdragning som innebär att loml skall anses avsiyckningsbar endasl om lantmäleripersonal lämnar klart besked om att tomlen kan bildas. Vid 1981 års fastighetstaxering har det visat sig vara omöjligt att få etl utlåtande om tomts avslyckningsbarhet. Den föreslagna bestämmelsen fömtsäler att lantmäteripersonalen i intmktion eller på annat sätt påläggs att avge sådana yttranden. Kammarrätten motsätter sig bestämt att lantmäterimyn-

Prop. 1984/85:222 218

dighelens yttrande ska!' vara avgörande. Vltraiidci får ime ha aiiiian karaklär än annan uti'edninc som skall ligga till grund föi' avgiiraudei. Dei måste f. ö. flnnas fall som iir sä uppenbara ati ii:"igo! yiirande av lanlinäieri-myndigheien inte behövs, t.ex. dii loiiiicn ligger inom planlagt omriide och i)vei'enssiiimnier med planen.

Kammarriitien förordar au den nuvarande griinsen meilan iivstyckiiings-bara och icke avslyckningsbara ioinier förskjuis sä ali allmänheien liitiare kan godta bedömningen att en lomi iii' avsiyckningsbar. Gränsen k;in lbi'Slagsvis bestämmas sä au tomien är avsiyckningsbar. dels när detla följer av en detaljplan, dels när den bebyggd med eu småhus (penuiinenl-hus eller fritidshus) av så god beskaffenhel att det vaiaktigi liimpar sig som bostad och fasiigheisbildningen inle strider mot detaljplan. Dei är dii i försia hand standarden som skall vara avgörande och inle slorieken eller ålde.'n. Värdegränsen sätts nu i allmänhel vid 10000 kr men värdel bör vara högre, minst det dubbla, och kombineras med ett krav p:°i viss sian-dardklass. En regel av detta innehåll skulle leda iill all en loml i alla de fall då del kan vara tveksamt om den är avsiyckningsbar, hänförs den till nuvarande klass 3,

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;

Kommillén anseratt klasserna I (självsländig loml) och 2 (avsiyckningsbar lomt) bör sammanföras till en klass då den viirdemässiga skillnaden endast kan hänföras till kostnaden för avsiyckning. Förslaget är väl motiverat och bör i avsevärd grad underiälla taxeringsarbetet. Värderelationerna mellan klasserna I och 2 och den nuvarande klassen 3 bör vara densamma för både mark och byggnad,

Sveriges Jordägareförbund anför:

Sveriges Jordägareförbund delar Fasligheisiaxeringskommilténs uppfattning, Pil klassindelningen av lomier lill småhusenheter föranlett problem. Liksom Kommittén vill Sveriges Jordägareförbund understryka vikten av att reglerna ändras, så att värdering såsom avsiyckningsbar lomt endast kan komma ifråga om myndigheterna kan ge etl klan besked om all avstyckning är tillåten,

Förbundel kan inte dela Kommitténs uppfattning, att avslyckningskosi-nadema är försumbara och att det därför i värdehänseende inle skulle föreligga någon beaktansvärd skillnad mellan å ena sidan avstyckade och å andra sidan avstyckningsbara tomter, Avslyckningskostnadema kan många gånger vara betydande i förhällande till lomtvärdet,

15,6,1.3 Speciell belägenhet

Kommittén anser att del bör övervägas att införa fler belägenhetsklasser än vid AFT 81. Av olika skäl, bl.a. hänsyn till ADB-anpassning och flexibilitet, synes det då lämpligast om klasserna uttrycks i % av riktvärdet för tomt med normal belägenhet.

Några remissinstanser är tveksamma till att antalet belägenhetsklasser skall utvidgas. Några instanser anser att klassema inte skall utvidgas om någon anser att belägenhetsklassiflceringen bör utredas ytteriigare.

Prop. 1984,/85: 222 219

Länssryrdsen i Jämtlands län anför;

!3cli!ge.iheisklassiflceriugen bör ocksä uti'edas ytterligare. KommiUéns åsikl all flei' belägeulietsklasser bör överviigas kan i ocli lor sig vitsordas för att därigenom fånga upp de pålagliga skillnader i marknadsväiden som fakliskl belagenhei kan medföra. Hur detla skall kunna fungera utan fasligheisiaxeringsnämndernas lokiilkiinnedom kan ifrägiisälias. .Att göra nägon form av invenlering i samband med att riktvärdckanan uppriiiias iir knappasl realistiskt älminslone ime i ell liin med sä mänga sjöar och vattendrag som Jämllands län. En första ioruisäiining för att kunna bedöma belägenheten torde emellerlid vara att fastigheten kan lokaliseras vilket har inneburil stora svårigheler i del nuvarande sysiemel trols FIN;s lokai-kiinnedom. Det lär bli än väire i del föreslagna systemet. Deklaralionen bör däiför omfalla en ulföriig "liigesbesknvning" för fastigheten — gärna med en kartkopia eller beskrivning av belägenheien i förhållande lill exempelvis kyrka, viigkorsning, vaitendrag eller annat tydligt kännemärke.

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

Kommittén förordar ail, dä riklvärdekarta för lomimark upprällas, del skall åligga den som gör indelning i värdeomräden och som besiämmer grundema för riktvärdena all uireda och ange vilka tomler som skall anses ha speciell belägenhet. Länsstyrelsen anser inte en sådan ordning möjlig. En noggrann inventering av fastigheiernas belägenhet fordrar nämligen i flerlalel fall atl man besiktigar desamma.

Kammarrätten i Göleborg anför;

Med speciell belägenhet avses enligt 12 kap 3§ faslighelstaxeringslagen tomtmarkens läge inom värdeomrädel. Vid 1981 ärs allmänna fastighelstaxering har denna värdefaktor varit delad i "strand" och "ej strand". Enligt kommillén bör man överväga att införa flera belägenhelsklasser, att uttrycka klasserna i procent av riktvärdet för normal belägenhet saml atl på riktvärdekartan ange vilka tomter som skall anses ha en speciell belägenhet. Kammarrätten vill emellertid ifrågasätta om inte fler belägenhelsklasser än de som nu flnns i alllför hög grad kommer att minska möjligheterna atl ta hänsyn till vad som gäller i det enskilda fallel. Anges del på riktvärdekartan atl en tomt har en sädan speciell belägenhet, måste delta kunna omprövas i besvärsprocessen. En sådan egenskap som sjöutsikl är för övrigt obeständig och beroende av vegetationsförändringar och nybebyggelse. Det kan också diskuteras hur mycket sjö som skall kunna iaktlas från tomten för att kravet på sjöutsikl skall vara uppfyllt.

Länsstyrelsen i Väslerboliens län anför:

När det gälier denna faktor har kommittén ansett det lämpligt att införa flera belägenhetsklasser och att dessa uttrycks i procent av riktvärdet för tomt med normal belägenhet. Länsstyrelsen ifrågasätter den förstnämnda delen av förslaget.

Belägenhet vid strand föreslås sålunda indelas i inte mindre än fem klasser nämligen

- strandtomt saltsjön

- strandtomt insjö

Prop. 1984/85:222 220

- slraudnära -i- .sjöutsikl

- sjöuisikt

- s!raiidnäi'a

Försiagei föruisäiler an den som gör indelningen i viirdeomi-äde och som besiämmer grunderna för rikl värden skall uireda och ange vilka lomier som skall lillhöra respeklive klass.

Länssiyrelsen anser att den föreslagnii ulökade klassiudeliiiugen sannolik! letler lill - jämlbrt med AFT 8! - nya gränsdragnings-och definitionsproblem. Del är ocksä iveksaml om del ur värdemässig synpunki är inoiiverai med en sädan deialji-eglering. Tänkbara effekler av en sädan redovisas i följande exempel.

Vid Nommjöle ca 2,5 mil söder om Umeå ligger ule vid kusten ell atlraktivi fritidshusområde, Rikivärdei för lomt av normal storiek (I 000-3000 kvm) och noi-mal belägenhet fastslälldes vid .AFT 81 lill 20000 kronor. För lomt med egen strand besiiimdes värdet till 35 000 kronor.

Av kommillén föreslagen klassindelning och värderelationer skulle ge följande effekl på loml i della område

- slrandlomi salisjön 20000 + I (K) % = 40000 kr

- slrandlomi insjö 20000 -\- 80 % = 36000 kr

- strandnära -)- sjöutsikl 20000 -i- 60 % = 32000 kr

- sjöutsikl 20000 -i- 40 % = 28000 kr

- strandnära 20000 -i- 20 % = 24000 kr Avmndning nedål till jämna 5 resp 10000-tal kronor bör därefler ske.

Den värdemässiga effekten av jusiering för strandnära läge resp sjöutsikt kvarstår därvid endasl för sistnämnda förhållande och är därtill ytterst marginell.

,Aven om högre riktvärden tillämpas i andra delar av landel kan detta inle anses motivera här föreslagen ulökning av klassindelning. Länsstyrelsen anser att denna bör begränsas till slandloml saltsjön, slrandlomi insjö och strandnära med eller utan sjöutsikl.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Enligt kommiltéförslagel övervägs införande av flera belägenhetsklasser samtidigt som man eftersträvar förenklingar i den på sätl och vis schablonmässiga värderingen. Ett ytteriigare införande av belägenhelsklasser kommer enligl länsstyrelsens uppfattning enbari att leda flll ytteriigare oönskade bedömningsdiskussioner och problem. I beiänkandei redovisas t. ex. för belägenhetsklassen sjö 5 stycken olika belägenhetsklasser fömtom normalvärdet. Utöver dessa tillkommer bedömningar i del fall fråga är lom attrakflv eller mindre attraktiv strand.

Länsstyrelsen anser därför alt anlalel belägenhelsklasser bör minimeras och att i stället, som kommittén också angivit, vid indelning av värdeområden på kartan markera vilka tomter som skall anses ha speciell belägenhet inom området. Därvid bör förslag till klassificering lämnas. En sådan mer noggrann inventering av fastigheternas belägenhet medverkar dessutom, enligt länsstyrelsens uppfattning, lill alt riktvärdeområdenas sloriek kan ökas, något som är önskvärt med hänsyn till den många gånger begränsade tillgången på ortspriser. Många potentiella irritationsmoment skulle därvid även kunna undvikas.

Prop. 1984/85:222 221

Länssryrdsen i Malmöhus län amör;

Kommitlcn finner au då cn riktvardekaria för lomimark uppriiiias bör del åligga den som gör indeiiiingen i väideomiåden och som besiämmer grundei'n:i för likiviirdena all utreda och ange vilka lomier som skali anses ha speciell beliigenhei inom viirdeomrädei och liimna förslag lil! klassificering i della avseende. Lånssiyrelsen finner föislaget välgrundai och bör i viisenilig grad underlätta del följande laxeringsarbelel. Däremoi bör delta inic medföra ;iti väi'deområdenas storiek skall kunna ökas för ali få ett slörre orisprisunderlag. Tvärtom bör riklvärdeområdetias storiek kunna göi"us mindre och mera delaljerad och beakta prisbilden inom likarlade grupphusområden. Fastighetsägare inom grupphusouiräden, som vid indelningen i väideomrfiden inle särskiljls lil! egel värdeomi"äde, har i efterhand på grund av bestämmelsen i FTL 7 kap7S inle haft praklisk möjlighei atl besvära sig över liklvärdel inom "sitt" omräde,

Läns.sryrdsen i Skaraborgs län anför:

Fasiigheislaxeringskommiilén har i sill belänkande föreslagil en klassindelning av fastigheter efter speciella belägenheier och hur dessa belagen-heler skall påverka värderingen. Indelningen är visserligen bara upplagen som exempel men den saknar flera vanligen förekommande värdepäver-kande fakiorer som bl, a, buller från flygplats, störningar frän 1. ex. induslri etc. Länsstyrelsen anser att en belägenhelskalalog, om sådan ska upprättas, måste bli mycket långtgående.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;

Länsstyrelsen ifrågasätter kommilléns uppfallning alt det bör övervägas atl införa fler belägenhelsklasser med hänsyn till svårigheten med bedömningen av belägenheten. Om trots del fler belägenhelsklasser tillskapas bör klara definitioner krävas av belägenhetsklasserna och en verbal beskrivning göras som anger fastighetens speciella belägenhet inom värdeområdet.

15.6.2 Byggnadsvärde 15.6.2.I Sloriek

Kommiitén anser det angeläget med förändringar säväl vad avser klassificeringen av utrymmen som vad avser mätregler så atl värdearean för småhus kan mätas som summan av den primära bmksarean och viss del av den sekundära bruksärean.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Även storleksklassificeringen mäste utredas. Här har kommittén berört vissa länkbara förenklingar. Till dessa kan läggas behovel av att även i bostadsytan beakta källamtrymmen i moderna hus, där isolering, vägg-och golvbeklädnad ger karaktär av bostadsyta.

Länsstyrelsen i Örebro län anför;

Mätreglema för att bestämma storieksklassen för småhus vid 1981 års allmänna fastighetstaxering var krångliga att förstå och svåra all lillämpa.

Prop. 1984./85: 222 222

Liinsslyrelsen iir av den upptäilniiigen all när dei gäller hyggnadsyla. bosiadsyia och biulrymmesyia beriikningsgruiiderna skal! anknvta till Svensk Siandai'd. eftersom bl.a. husfabrikanler m.fl. tilliimpai' dessa regler. De uppgifier som kommer au lillloras fastigheisiaxei'ings!'egistrei genom byggiiadsiiiimnderiia lorde även vara bei'iiknade efter Svensk Slandard.

Länsstyreisen i Öslergöllands län anför;

Miilreglernii har vid .AFT 81 varit krångliga oeh svära aii tillämpa. Länsstyrelsen förordar en förenkling. Del bör inle vara nägol krav au mälreglerna är knulna lill Svensk Slandard, efiersom denna är anpassad till nyproducerade hus. Problem uppslår vid målning av äldre hus, Liinsslyrelsen förordar ell speciellt mätbegrepp Ibr fasiigheisiaxeringen som är anpassal for uppmäining av både nya och gamla byggnader.

15,6.2,2 -Ålder

1 betiinkandel framförs all reglerna för bestämning av värdeärei bör ta sikle pä husstommens ålder i slörre utsträckning än hitlills och i nu gällande regier. Vid den bedömningen bör också vägas in fel som kan vidlåda husel, säsom fukl- och mögelskador, byggfel och radonpäverkan,

Länssryrdsen i Jämtlands län anför;

Aldersklassiflceringen har inte utsatts för samma kriiik som exempelvis standardfrågorna. Problemen har emellertid inte varit mindre, Fastighetsägama har inle förstått klassens konstruktion med värdeår grundat på nybyggnadsår och ombyggnadsår. Det har också varil svårt - ibland omöjligt på grund av överlåtelser - att fa in uppgifter om till- och ombyggnad. Nämnderna har också haft svårigheter atl bedöma vad som är ombyggnad resp reparation och underhåll. Om begreppen ny-, till- och ombyggnad skall anknyta till inkomsttaxeringens definiiion av begreppen med ytterligt svårtillämpliga regler och vacklande rättspraxis, föreslår länsstyrelsen en total omarbetning av värdefaklorn, kanske mer än fldigare relaterad till lånebilden än till byggnadens fysiska beskaffenhel,

Länssryrdsen i Örebro län anför;

Kommittén föreslår att husstommens ålder i större utsträckning än hittills skall beaktas vid bestämmande av byggnadens värdeår. Länsstyrelsen kan konstatera atl såväl när ombyggnadskostnader ligger lill gmnd för bestämmande av värdeår som när uppgift om ombyggnadskostnad saknas och flyttning i ålder sker med hänsyn lill redovisade standard poäng, tar tabellvärdet för lite hänsyn flll stommens ålder och skick. Tabellerna bör därför utformas med beaktande härav. I anvisningar bör vidare klart anges när flyttning i värdeår skall ske på gmnd av redovisad standard.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Vid bedömning av värdeåret för en byggnad föreslår kommiitén atl fel som kan vidlåda huset, såsom fmkl- och mögelskador, byggfel och radonpäverkan också skall vägas in. Enligt länsstyrelsens mening skall ovan

niimnda fei. soir: innebär ati markiiadsviirdei påverkas, beaktas genom jusieiing lör säregel förhållande. Fiirskigei avvisas då skäl sakniis ali ft ängä nuvarande jusleringsmöjlighe!,

15,6.2.3 Slandard

Konimittén anser iiil slandarden vid laxeringen av sniähusenhei även forlsiittningsvis bör beaklas med ulgångspunkl fräu eu "iiidiciebevisiiing". Frågorna i deklaraiiousblanketien om lakmaicrial, golvmaierial, sanitel, köksinredning, badmmsinredning, ivättulrustning, öppen spis och bastu bör utgå eller omai'beias, Klassiflceriiigeu bör i stället ske moi bakgrund av en verbal beskrivning av standarden. Pöiingsäitiiingen bör ftnnas kvar men endasi ha vägledande belydelse.

Flerlalel remissinslanser insiämmei' i kommilléns uppfaUning att standarden bör beslämmas efler en verbal beskrivning och all ulformningen av standardfrågorna i deklarationsblanketten bör omarbelas.

Länsstyrelsen i Jämllands län anför;

Om indiciebevisningen skall behållas vid bedömning av slandard är del nödvändigt, som kommittén ocksä föreslär, alt flera av frågorna ulgär eller omarbelas. Del får inte förekomma odeflnierade begrepp som "varmbonad", "enbari duschrum" och "lorkmöjlighel". Kommitténs förslag all klassificera slandarden utifrån en verbal beskrivning fungerade bra vid 1975 års taxering, I det föreslagna systemet där lokalkännedomen inte finns med torde en sädan ordning inle vara möjlig. All därvid i slällei förlila sig på besiklningar kan inte anses realisliskl.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;

Kommitténs förslag till en återgång med en verbal beskrivning av småhusens slandard flnner länsstyrelsen tillfredsställande. En verbal beskrivning bör dock enligt länsstyrelsens mening medföra alt fasiighelsågaren för denna bedömnings skull måsle lämna en standardbeskrivning av sin faslighel även i de delar som inte omfattas av vissa myndigheters faktainsamling enligt avsnittet 5.3,3, Det kan i detla sammanhang ifrågasättas hur sådana uppgifler skall komma den granskande myndigheten tillhanda ulan faslighelsdeklaration från fastighetsägaren.

Länsstyrelsen i Örebro län anför;

Kommittén ultalar atl siandardklassificeringen skall ske mol bakgmnd av en verbal beskrivning, Poängsällningen bör flnnas kvar men endasl ha vägledande belydelse. Länsstyrelsen förordar en sådan lösning, men vill framhålla att det fordras en mera varierad och heltäckande beskrivning av olika fall än den som fanns vid 1975 ärs allmänna faslighelsiaxering.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;

Länsstyrelsen har tidigare ifrågasatt del lämpliga i att använda ett renodlat poängberäkningssystem för atl bestämma slandardklassen. Länsstyrelsen förordade i remissvaret till Faslighetstaxering 81 både poängberäkning

Prop. 1984/85:222 224

och verbal beskrivning som vid 1975 års taxering. Den verbala beskrivningen föreslogs dä som hjälpmedel för kontroll av poängberäkningsmeio-dcn. vilkel även i dag flirefaller vara det raiionellasie föriäi'andei. Länssiyrelsen instämmer i kommitténs uppfattning au ulformningen av siandard-frägorna efler ulvärdering bör oniiirbcias.

Länsrätten i Stockholms län anför:

Beiräffande siandardklassiflceringcn av byggnad finner kommittén au den nuvarande ordningen bör kvarstå, sedan vissa kritiserade frågor utgått eller omarbciais. Kommillén finner vidare atl del viisentliga felet 1981 varil atl poängen ensamma styrt bestämmandet av siandardklass. Om man vid besiktning flnner all poiingsäiiningen visserligen är riklig men inle leder till korreki siandardklass för byggnaden bör man cj hindras alt frångå poängsiiitningen och därvid åierföra sig till en verbal beskrivning av slandarden på säll som skedde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Länsrätten tilläler sig frågan vad kommillén i exemplet avser med ordel korreki för Slandardklassen, om inle detta manifesteras i summa indikerade slandardpoäng? En verbal beskrivning ger alltför lätl utrymme för godtycke. En melod med väl valda standardpoäng rymmer sjiilvfallel ej heller den absoluta sanningen om byggnadens värde men della beror av problemställningens svårlösta natur. Den nuvarande ordningen har uppenbariigen den fördelen all den med sin matematiska uppbyggand är väsentligl mera lättsmält för fastighetsägaren.

Sveriges Trahusfabrikers Riksförbund anför:

Det finns inga starkt vägande skäl till att låta skatten på ett egel småhus bli beroende av om kökel har frysskåp och träluckor, om badrummet har bidé och färgat kakel, om det finns bastu, om utcplatsen har öppen spis och bassäng m.fl. ofta rent löjeväckande s.k. värdefaktorer, som alltefter modets växlingar förekommit i fastighetstaxeringarnas blanketter. Sådana oväsentliga detaljer har ofta letl lill atl praktiskt taget likvärdiga hus i samma område beskattats olika.

Utrustning, ytskikt och liknande detaljer är visserligen infogade i fastigheten, men måste på gmnd av deras begränsade livslängd och ofta obefintliga andrahandsvärde betraktas som prival konsumlion, jämförbar med möbler och annat personligt lösöre. Det är inle ovanligi alt en ny ägare till ett småhus kasserar inredningar, fyller igen simbassänger osv, utan hänsyn till all husets tidigare ägare betalat myckel pengar för att skaffa dem. Vid nyproduktion är det av liknande anledning vanligt att fastighetsägarens tillval av utrustning och ytskikt utöver grundstandarden ofta ligger utanför den ordinarie kalkylen och t, ex, lämnas utan avseende vid bedömningen av produkflonskostnaden i samband med ansökan om statligt bostadslån.

15.7 Hyreshusenheter

Enligt kommitténs mening finns anledning all överväga om inle marknaden för mindre hyreshusenheter genom del stora antalet försäljningar fäll en för stor genomslagskraft vid värderingen av de stora bostadshyreshusen. En möjlighel att råda bot på ett sådant förhållande anses vara att

Prop. 1984/85:222 225

Ulforma H-tiibellerna sä att de för stora olijeki i samlligii labeller ger samma laxeriiigsvärdeii eller i van fali inie lika siOi'a procenluella skillnader sorn för de sni:i objeklen. En iiniuin iindring som kan ifrägiisäitas ar om inte de hyi-eshusenheier s(>m iill sui allia slörsia del besläi' av lokalei' böi taxeras efler en siirskild H-tabelt.

Kaniinarrätlcii i Göleborg anför;

Kammarriiilen har prövai cll inie ringa iiiual mäl som gälll hyreshus. Kammmarriitlen har gjort den eriärenhcteii att mänga hyieshuscnhetcr blivit fiir högl laxererade. Deua giillei ftamför alli stora hyreshus som innehäliei huvudsakligen lokaler. .Anledningen till överiaxeringen lorde i försia hand vara att H-labcllema är anpassade lill smä hyreshus med bosläder. Kamman-aiten anser därför all H-labellerna bör fä en ulformning som tar hänsyn lill husens slorlek och beaklar skillnaden mellan hyreshus med lägenheler och hyreshus med lokaler.

De fel som berolt pä labellernas konsimklion har acceniuerals av all värderingshyror anvisals utan all del funnits någon egentlig analys av hyresmarknaden för lokaler. Vidare har i ston sell samma hyror använls för ell hell län trols att hyresmarknaden för lokaler varil helt olika i olika delar av länet. Fel har ocksä uppkommil på del sättet att anvisningshyrorna i några län avsell kvadratmeter primär burksarea som inle kan fastställas för andra hyreshus än de som huvudsakligen består av bostäder.

Systemet för taxering av hyreshus bör underkastas en ny och noggrann granskning.

Länssiyrelsen i Örebro län anför;

Kommittén föreslär att del vid taxering av hyreshusenheter införs olika labeller för taxering av bostäder och lokaler. Länsstyrelsen är positiv till detta förslag.

Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering kom mindre hyreshus med tre till fyra lägenheter att erhålla förhållandevis låga värden jämfört med molsvarande småhus med en till två lägenheter. H-tabellerna bör därför ändras så alt denna omotiverade skillnad undanröjs.

15.8 Industrienheter

Enligl kommittén har del visal sig att bundenheten till produktionskostnadsmetoden särskilt för äldre industribyggnader med begränsade användningsmöjligheter inte varit problemfri. 1 framtiden bör därför övervägas att ge en större möjlighet att vid värderingen välja den värderingsmetod som ger den säkraste uppskattningen av marknadsvärdet.

Kammarrätten i Göleborg anför:

Även beiräffande industrienheter har kammarrätten den uppfattningen att en betydande feltaxering skett. Detta gäller särskilt de mycket stora industribyggnaderna som visserligen inte kan anses "skräddarsydda" men som har så stora likheter med en "skräddarsydd" industribyggnad att en värdering enligt avkastningsmetoden inte ger ett rättvisande resultat. 15 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 226

Kammarriiiteii h;ir emelleriid inie lillriicklig ei'farenhet för att med säkerhet kunuii ange vilka iindringar som bcir \'idias i i'egelsysieinel. En lösning som kau iiiiikas är an ulgä frän olika hyresnivåer beroende pä lokalernas storlek. Viirderingsreglerna bör ses över.

Länssiyrelsen i Malmöhus län anibi':

Som kommittén ocksä iioiei'al fiar liinsslyrelsen funnil de nya värderingsreglerna, särskili avkasiningsmelodcn, goda. Talrika besiklningar av indusuiftisiighcier i sambaud med besvärsarbeiei hai' dock visat au ålskilliga indusirifasligheier blivil i hög grad felvärderade irots all väidefakto-rerna varit korrekta. Taxeringen av industrifastigheter kräver dock enligi länsstyi-clsens mening kännedom um objekici ocb/eller ati viirdefakiom standard omarbelas. Länsstyrelsen förulsäller all värderingsmodellema för iuduslrifasiighel ses över inför avslämningen.

Länsstyrelsen i Örebro liin anför;

Vad gäller värdering av industrifastigheter vill länsstyrelsen framhålla alt vid laxering av lagerbyggnader del visa! sig vara otillräckligt med Ire standardklasser. Skillnaderna i labellerna över värderingshyror har blivil alllför stor mellan enkel och normal slandard samt normal och högklassig slandard. Länsstyrelsen anser därför att det i vart fall bör flnnas fem standardklasser vid bestämmande av värderingshyra för lagerbyggnader,

Samfundel för faslighelsvärdering anför:

Emellertid vill Samfundet peka på behovel av en utvärdering av hur de nya värderingsreglema för industrienheler utlällil. Taxeringsnivän synes visseriigen generellt sett ha blivit lillfredsställande. Del bör dock utredas hur ulfallet blivit för olika typer av industrifastigheter, Samfundel har exempelvis erfarii alt enkla industribyggnader tenderat atl bli för högl taxerade. Detta torde bl a bero på all anlalet standardklasser för lagerlokaler varit för få.

15.9 Lantbruksenheter

15.9.1 Åkermark och betesmark

Kommiitén påpekar all fömtsätiningarna att beslämma marknadsvärden för lantbmksenheterna förbättrats då lanlbruksnämnderna numera ulövar en eftektiv priskontroll. Målsättningen för värdering av åkermark och betesmark bör vara att den skall överensstämma så mycket som möjligl med den värdering som lantbmksnämnderna gör i sin priskontrollerande verksamhet,

LänssO'rdsen i Malmöhus län anför:

Värdering av den produktiva marken på lantbmk kräver enligl länsstyrelsens uppfattning sådan specialistkompetens som rimligtvis inte kommer att finnas hos den granskande myndigheten. Kommitténs förslag att värderingen bör ske utifrån den av lantbmksnämndema vedertagna klassificeringen finner länsstyrelsen positivi och bör utredas vidare.

Prop. 1984/85:222 227

Lanlhrukssiyrdscn auför:

Viirdei'ing av lantbruksfiisligheier loiesläs ske efter i slon sell siimma principer scmu iidigai'e. Mrdsäiuiingeu bci]'an'

Styrelsen ansluier sig lill kommitténs iaiikegång;tr, men vill samiidigi peka pä au vissa problem kan uppkomma vid viirdering av bostadshus på lanlbruksfasligheler. Genom omräkniiigar mellan tvä avståmningslillfällcn kan värdena av bosladshus pä lanlbruksenhelerna komma alt ulvecklas pä ett annal säii än för småhus i allmiinhel.

1 del lillämpade värderingsföriäi-andei med beräkning av de olika delvärdena var för sig, ligger en risk all summan av delarna blir högi"e än värdet av fasiigheien skulle bli om den värderades som helhet. Vid framtagningen av värderingsgmnderna för lanlbruksverkels värderingsmodell ingår en viss kontroll alt delvärdenas summa inte översiiger helhelsvärdei. För atl della värde inle skall överskridas har i lantbruksnämndernas modell bland annal värdel av bostadshus måst reduceras nägol i förhållande till marknadsvärdet på motsvarande småhus på annan faslighet. Det innebär atl värderingen av bostadshus på lantbruksfaslighei bör ske med hänsyn lill all de utgör del i en rörelse, där fastigheten har en dominerande belydelse. Värdel av bostadshus på lantbruksenhet påverkas därför inte av speciell belägenhet som närhet till sjö eller strand saml lomtsiorlek så som fallel är med småhus på annan faslighel.

Styrelsen anser att problem av denna typ måsle beaktas vid utformningen av värderingsförfarandei vid fastighetstaxering.

Lanlhruksstyrelsen anför vidare:

Brister i värderingsmetodiken kan däremoi avhjälpas endast i samband med avstiimning. Som redan omnämnts innebär de riktlinjer som gäller för prisprövning enligt jordforvärvslagen, och som också i övrigt gälier vid faslighelsvärdering inom lanlbmksverkel, att värdel av jordbruksfaslighel skall beslämmas främst med hänsyn till fastighetens avkaslning.

Detta medför atl värdenivän för jordbruksfastigheter är avkaslningsan-knulen. Jordförvärvslagens regler begränsar också köparkretsens storiek och påverkar värdenivån så att någon, i sirikt teoretisk bemärkelse definierad marknadsvärdenivå för jordbmksfastigheler knappasl kan särskiljas.

Enligl styrelsens mening medför inte dessa förhällanden atl den grundläggande ulformningen av de värderingsmodeller som lillämpas vid 1981 års AFT behöver ändras. Styrelsen anser därför all nuvarande värderingsmetoder för lantbmk i princip kan behållas tills vidare.

SCB anför:

Den definition av ägoslagsindelning som låg till gmnd för 1981 års allmänna fastighetstaxering följer den standard för ägoslagsklassificering av mark för jordbmk och skogsbmk, som fastställts av SCB (MIS 1981; 4). Det är för användningen av FTR för skilda ändamål därför viktigt att denna ägoslagsindelning med deflnitioner inte ändras och att tillämpningsanvisningar och dyl anknyter till denna standard.

Prop. 1984/85:222 228

Sveriges Jordägareförhioid anför;

För lanlbruksenhelerna mäsie man övergå till en sysiem med avkaslningsvärdering. Beii'iifliinde de föruisiiliningar som giiller för laxeringen ;iv lanlbruksenhelerna och siim gcir ali man bör övei"gä lill avkasiningsviirdc-ring vill Förbundel framhålla ftiljiinde.

Marknaden

Marknaden fbr jordbruksfasligheler skiljer sig i grundläggande avseenden frän vad som giiller för andiii slag av fasligheler. Sålunda är tillgängen p."i jordbiuks- och skogsmark en gäng fcir alla given. Ökad eflerfrågan kan föranleda högre priser pä miirken, men ej - säsom i. ex, ifråga om småhus eller hyreshus - en ökad produklion av den eficriVågade nyiiigheien och en därav följande siabilisering a\' prisnivån. Även siarkt stegrade priser föranleder endasi marginella ökningar av utbudet av jord och skog. För de flesla lantbrukare är det av mänga skäl ej realisliskl atl sälja förelaget för all övergå lill annan verksamhel, även om fasiighelspriserna skulle bli myckel höga.

En myckel ringa del av jorden och skogen i Sverige omsattes på den öppna marknaden, enligl uppgifl åriigen endasl ca 1 % av marken. Den enskilt ägda jorden och skogen byier till alldeles övervägande delen ej ägare genom försäljning på öppna marknaden, ulan genom arv och gåva eller försäljning inom familjen. Av den ringa del som omsattes på allmänna marknaden utgöres en slor del av tUlskotisförvärv av mark för sammanläggning med andra bmkningsenheter. Marginella efiekler gör, all köpama i sädana fall kan betala myckel höga priser. Vid faslighelstaxeringen är däremot fråga om att åsatta taxeringsvärden för befinfliga brukningsenheler. Förvärv av skogsmark på öppna marknaden har ofta närmast karaktären av köp av roiposter med därav följande orealistiskt höga priser utan förankring i de förhållanden, som måste vara bestämmande för ett uthålligt skogsbmk på bmkningsenheter - taxeringsenheter i allmänhet. Liknande synpunkter gäller för förvärv genom fastighetsreglering. Speciella skatteregler och marginella effekter har gjort, att man här kunnal betala priser som är orealistiskt höga för uthålligt skogsbmk på hela bmkningsenheter.

Av 1971 års fasflghetstaxeringsutrednings betänkande, SÖU 1973:4, tabell 3, sid 418, framgår, att i landets sammanlagi 24 län hade sålts endast 79 jordbruksfastigheter med en åkerareal av 31 ha och däröver. Av jordbmksfastigheler med över IOO ha åker hade endast 7 st försålts. Av de på marknaden omsatta, bebyggda fastighelema med en areal understigande 31 ha åker torde förhållandevis mycket stor del av köpeskillingen kunna hänföras till på fastigheten befinllig bostadsbyggnad med flllhörande tomt. Av de försålda fastigheterna med en åkerareal större än 31 ha torde få fastigheter ha varit obebyggda - vilket ju är en fömtsättning för att man skall kunna få fram ett marknadsvärde på obebyggd åkermark. Bland de mindre fastigheterna torde däremoi oftare förekomma att jorden och skogen avstyckas i samband med försäljningen för att såsom med höga priser betald tillskottsmark läggas till andra, bestående driftsenheter. Ovannämnda förhållanden gäller även för dagens fastighetsmarknad.

Även på efterfrågesidan företer marknaden för jordbruksfastigheter mycket speciella drag. Som köpare uppträder kommuner, landsting och staten, kyrkan, stiftelser, aktiebolag och andra juridiska personer, som ifråga om de ekonomiska fömtsättningama och beskattningen konkurterar

Prop. 1984/85: 222 229

om och innehar jord och skog på lieli andra och vida fördelaktigare villkor ■im vad som gäller för lanibmkarc i allmiinhel. Dessa kaiegorier kan därföi' beiala belydligl högre priser iin vanliga lambrukare. .-Även ."im dessa förvärv' absolu! seii skulle ha förhällandevis ringa om.faniiing, har de en avgcirande belydelse för prisbildningen pii den myckel speciella marknad som dei hiii' är fräga om. Det är i. ex. uppenbari. alt eu bortibi! av de 500 miljoner kronor till subvenlioneiad riinia som Domäiiverkei under senare är disponerai för inköp av skogsmark skulle ha medfört en avsevärt lägre oeh, med hiinsyn till skogsbrukets lönsamhel. rimligare prisnivå för skogsmarken.

Ell annal speciellt problem erbjuder del allmännas ivångsförvärv och förvärv av jordbruksfasligheler under hol om iväng. Genom dessa förvärv av mark som pä olika säu avses exploateras, elableras cn i förhållande till jordbiuksfasligheier i allmänhel konsilai hög prisnivå, som yllerligare snedvrides genom alt säljarna tvingas anskaffa ersällningsfasligheier för alt fä uppskov med realisaiionsvinsibeskatiningen.

Fastigheiemas beskaffenhel

Jordbruksfastigheterna - lantbruksenheterna - är sinsemellan mycket olika lill sina egenskaper. Ingen taxeringsenhet är den andra lik. Skillnaderna i egenskaper är ej blott myckel stora utan hänför sig även i hög grad till egenskaper och kombinationer av egenskaper som är svåra atl syslemaliskl kvanlifiera, såsom t, ex, jordarter, arrondering, storlek, förekomsten av bmkningshinder. klimat, läge, bebyggelse m.m. Lantbmksenheierna skiljer sig härpå ett avgörande sätt frän t.ex. småhusen, där varialionerna är mycket mindre och där del är lättare att systematiskt beräkna hur olika egenskaper påverkar värdet.

Marknadsvärde, avkastningsvärde

Sammanfattningsvis kan konstaleras, att den principielll rikliga tanken om en marknadsvärdering på grundval av köpeskillingsstaiislik inte gått att tillämpa i praktiken vid taxeringen av lantbruksenheter.

Faktiskt förhåller det sig så, alt det inom varje värdeområde för taxering av jordbruksfastigheter endast i undantagsfall förelegal försäljningar på öppna marknaden av fastigheter, som lill sina egenskaper och beiräffande värderingssituationen i övrigt liknat de taxeringsenheter som varit föremål för taxering, TUlgången på relevant jämförelsematerial för en marknadsvärdering av lantbruksenheter har varit hell olillräcklig. Beiräffande någol större egendomar har nästan aldrig funnils någon jämförbar försäljning.

Konsekvensen av atl förutsättningarna för en marknadsvärdering av lantbmksenheter skiljer sig pä ell avgörande sätt från vad som gäller för andra slag av fastigheter måste bli, alt laxeringen av lantbruksenheier bör baseras på ett avkastningsvärde i stället för etl på köpeskillingsstaiislik gmndat marknadsvärde, Åsätlande av ett avkastningsvärde bör ej innebära några större värderingstekniska problem jämförl med nuvarande system, Meloder för avkastningsvärdering kommer redan till användning vid prövning av förvärvstillständ enligt Jordförvärvslagen, En avkastningsvärdering bör ej hindra, att man vid värderingen även använder sig av köpeskillingsstatistik, i den mån relevant sådan verkligen finnes lillgängl: Statistiken över släktförvärv kan därvid komma till användning. De köp. l-killingar, som betalas vid släktförväven står normalt i överensstämmelse med den förväntade långsiktiga avkastningen och avser vanligen förvärv av hela taxeringsenheter,

16 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222

Prop. 1984/85:222 230

Skälen för an övei gä iill en avkastiiingsvärdering för lanlbruksenheter iir sä myckel starkare som dei för lanibruksenhelerna iill skillnad nioi andra fastighe!skategorier numerii gälier prisreglering bäde fcir nyiijanderiins-uppliilelser och köpeskiiiiiigar. Dessa ganskii nyligen genomförda ändringar i joidlbrvärvs- och aneiidelagsiiftningen liar helt uiidanrciji förulsiiil-ningama för au förankra fasUgheistaxeringeii av lanibnjksenlieier i prisbildningen på cn fuiigciaude fasiighclsniarknad,

Säi'skili Oi-inilig ler sig den nu lilliimpade marknadsviirdciiugeii i vad awser Hiarrcnderadc fasligheier. Det numera förstärkta besitiiiingsskyddet för jordbmksarrendaiorer innebär, au del i prakliken oflasl blir omöjligl föi' fastigheisägaren au övergå från en mindre ränlabel - prisreglerad -utaiTendering lill en me,''a lönsam drifi i egen regi. För laxeringsenheleinas värde medför detta, all icke utarrenderade fasligheler, där en ny ägare har handlingsfrihel att anordna driften på rationcllasl möjliga sätl. har cU högre marknadsvärde än utarrenderade egendomar. Del bildas ett slags marknad för icke uiarrenderade jordbmk och en annan för uiarrendeiade jordbruk.

En övergång lill etl på objektiva gmnder beräknai avkastningsvärde är nödvändig inte bara med hänsyn lill möjligheterna alt åsätla ett med hänsyn till de skattskyldiga rimligl och riktigl taxeringsvärde ulan även med hänsyn till del förtroende förlag och rätt som måste råda i ell rättssamhälle. Det är olämpligt atl försöka uppehålla en fiktion av all taxeringsvärdet för lantbruksenheter och däri ingående delvärden gmndas på en tillförlitlig köpeskillingsstaiislik trols att det i verkligheten inle alls är så. Avkastningsvärdering torde vara lättare att genomföra än marknadsvärdering. För prisprövning vid förvärvslillstånd och i andra sammanhang tillämpas redan metoder för avkaslningsvärdering av jord och skog.

Värdenivån

Ett ökat hänsynstagande till avkastningsförmågan innebär i och för sig inle att man binder sig för nägon viss nivå för taxeringsvärdet. Resultatet av värderingen styrs av vilka förutsättningar i form av räntefot m. m. som lägges till grund för värderingen. Den eftersträvade värdenivån måste därför preciseras.

Enligt Sveriges Jordägareförbunds uppfattning bör taxeringsvärdet grundas på en värdenivå, som gör att överskollel vid ett lånsikiigt, ralionellt Jord- och skogsbruk inom familjeföretagets ram efler skälig ersättning för erforderligt arbele medger en skälig förräntning av fasligheiens värde och erforderlig likvidttei. Dessutom måste, liksom för närvarande, gälla en rimlig säkerhetsmarginal för att undvika konsekvenserna av felaktiga taxeringsvärden.

/J.9.2 Växande skog och skogsmark

Kommittén anför att värderingsmetoden för skog bor förbli oförändrad. Dock bör övervägas att tillämpa olika värderingsmetodik för stora och små fastigheter varvid en schablonvärdering för de små skogsinnehaven skulle kunna tillämpas.

Några remissinstanser tillstyrker en modifierad metod för taxering av fastigheter med hten skogsmarksareal och några anser en sådan metod klart olämplig.

Prop. 1984/85:222 231

Länssiyrelsen i Malmöhus län anför;

Värdering av skog och skogsmark uigjorde forlfarande vid 1981 års allmänna faslighelsiaxering problem för fasligheisiaxcringsniimndei-na trots förenklade regler för mindre skogsfastigheler. .Vlaimöhus län är en Ulpriiglad åkerbyggd och den skogsmark, som finns är vanligen koncentrerad lill ell fålal ägare, Della har inneburil att fastigheistaxe.ringsnämn-derna inle fäll niigon rutin på värdering av skog och skogsmark utan varil i\'ungna all anlita skogskonsulenl även för au värdera hell obelydliga arealer. Länsstyrelsen ser därför med lillfredsslällelse au kommillén lagil upp fiägan om. yllerligare förenklade regler (ör de mindre skogsfastighelerna.

RSV anför:

Modifierad melod för taxering av fastigheter med liten skogsmarksareal.

RSV förordar införandel av en sädan melod. Den skulle ge rikligare värdesältning både av mindre och slörre skogsfastigheler och väsenlligl föienkla laxeringsarbelel beträffande de fasflgheter som skulle taxeras med schablon. Eftersom de "små" fastigheterna är många skulle delta ge betydligt mera tid över för laxering av "slora" fasligheter. RSV finner det emellenid viktigt att man samordnar gränsen mellan vad som skall anses vara "smä" respektive "stora" skogsfastigheter med den arealgräns som finns för krav på skogsbmksplaneläggning (för närvarande 20 ha).

LRF anför:

Delegationen har inget att invända mot atl de mindre skogsfastighelerna schablonvärderas på sätt kommiitén föreslagil. Fömtsatt atl faslighelsägarna har möjlighel att välja ett sedvanligt värderingsförfarande bör det även kunna diskuteras att utvidga schablonvärderingen till att omfalta åker och betesmark.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför;

Länsstyrelsen anser den föreslagna värderingsschablonen vad gäller mindre skogsarealer, med hänsyn till länels speciella fastighetsförhållanden, klart olämplig trots att det inilialt kan verka som om taxeringsarbetet underiättas,

I Kopparbergs län finns många fasligheter med liten skogsmarksareal som har ett värde av växande skog över 10000 kr. För atl förenklingen skall få genomslagskraft bör schablonregeln göras bindande och förslagel med altemativregeln slopas, I annat fall kommer de berörda fastighetsägarna att begära att denna regel tillämpas för erhållande av lägsta möjliga värde.

Genom möjlighet att tillämpa en altemativregel kan två identiskt lika fastigheter komma att erhålla olika värden vilket inte är önskvärt. Taxeringsvärdet får enligt länsstyrelsens uppfattning ej bli beroende av en fastighetsägares önskemål om värderingsmodell.

Prop. 1984/85:222 232

Läiissiyrdscn i Jänruands lim anför;

Den iiv kommittén föreslagna modifierade meloden för taxering av fasiigheler med liten skogsmarksaieal si'nes illa genomiänki och leder enligl länsstyrelsens bedömning iil) onödigl merarbeie genom den till schablonen kopplade garaniii'egcln. Gaianiiregelns ulformning kommer sannolikl au leda lill ali tvä värden måste beiäknas. Länssiyrelsen avstyrker ini'"öi-ande av den föreslagna schablonregeln.

Då del giiller taxering av skog har FTN varit hell beroende av hjiilp ft':°in skogskonsulenterna. Länssiyrelsen har för föi ordnande av dessa konsu-ienier varil mer eller mindre hänvisad lill skogsvårdssiyrelsens distrikts-personal, som förordnals all fullgöra uppdragel som extra uppdrag. Denna ordning har av olika skäl visal sig vara alllför sårbar för all av länssiyrelsen accepteras i den framlida fasiigheisiaxeringen, Länssiyrelsen föreslär därför all skogstaxeringen utförs som tjänsleuppdrag i skogsvårdsslyrelsen.

Skogssr\Tdsen anför;

En myckel stor andel av de förelag, som har en liien areal skogsmark, har också en liten tolal areal. Enligt 1981 års lantbmksräkning fanns del detta är drygl 105000 företag med en skogsmarksareal mellan 0,1 och 25 hektar som också hade upp till 2 ha åker. Det toiala anlalet förelag med skogsmark var då 359000. Det finns således stora vinster i arbetsinsais atl göra för såväl fastighetsägare som taxeringsmyndigheterna om man kan finna en modell för förenklad värdering av de mindre skogsfasflgheterna, som är tillräckligt noggrann för all lillgodose kraven på rättvis och likformig behandling.

Värderingsarbelel måste ocksä slällas i relation till den noggrannhel man kan uppnå i värderingen. När del gäller små skogsfastigheter är skogstillståndet ofta dåligt känl, inte bara av taxeringskonsulentema ulan allför ofta också av fastighetsägaren. Den förlust i noggrannheten i värderingen som elt schablonförfarande leder lill kan lill en del vara skenbar eflersom precisionen i de uppgifter man har att tillgå vid nuvarande värderingsförfarande är måttligt stor.

Om man kan skapa en schablon, som speglar de normala eller genomsnittliga förhållandena i värdeområdet, ger den sannolikl en så god beskrivning av de fakiiska förhållandena atl den kan accepteras. Kännedomen om vad som är normala förhållanden behövs för atl uppnå en god anslutning mellan schabionvärderingen och den ordinarie värderingen vid arealgränsen.

I många fall tillämpades redan i AFT 81 i praktiken ett schablonförfarande för många små fastigheter i och med att fastighetsägarna utnyttjade möjligheten att ange tillståndet på fastigheten i termer som "lika med området i övrigt". Kommittén föreslår i betänkandet att den schablon, som bör användas, kan utgöras av skogsbmksvärdet för skogsmark med för värdeområdet genomsnitfliga eller normala förhållanden. Eventuellt skulle schablonen kunna differentieras efter godhet.

Med detta förslag kan man åstadkomma en förenkling av taxeringsförfarandet. De fastigheter, som skulle beröras av schablontaxeringen är således alla vars skogsmarksinnehav är mindre än en viss angiven gräns. Hänsyn tas ej till arealen åker och annan mark.

Kommittén konstaterar atl marknadsvärdet per hektar är stöme för små än för stora fastigheter, vilket även visas av analyser av köpeskillingssta-

lisiikeu inför .'\FT 8i (se SOU 1979:33 bilaga 2). Detta moiiverar, enligl kommiiiei!, all man tillämpar olika värderingsmeiodik ior smä och slora fasligheier, Skogssiyrslen iiisiiimmer i detta.

Skillnaden förklaras av all fastigheisköpare uppenbarligen är villiga att beiala betydande belopp enbart för själva mnehavei av en läslighet som beskattas som lantbruksenhet, oav.seti dess aieal. Delta "öve.'-\'ärde" betecknas fortsiiuningsvis grundvärde.

Skogsstyrelsen konslalerar emellerlid all den ovan beskrivna modellen inle lar tillräcklig hänsyn lil! denna skillnad i marknadsvärdei mellan siora och smä fasligheler. Den bör därför kompletteras.

Et! vikligl krav på en komplettering av modellen är, ali det värde, som äsälls en läsUghet på ena sidan om arealgränseu skal! anslula lill del värde, som äsälls en fasiighei på den andra sidan gränsen. Del får således inle ibiekomma några nivåförändringar i arealgränsen.

Del finns i princip tvä säll aii hanlera värderingen av de små fasligheierna. Del ena är all tilldela dem ett grundvärde, framräknal ur den köpeskil-lingsstalislik, som utgör underlag för laxeringen. Grundvärdet avser hela taxeringsenheien. Skogsmarken värderas därefler i enlighel med de genomsnitlliga eller normala förhållandena inom värdeområdet, såsom föreslagils i beiänkandei.

Den andra vägen är atl viirdera vaije hekiar skog på en liten fastighet högre än på slörre fastigheter. Hur del skulle kunna ske visar följande resonemang, som avser en fastighet med enbart eller i stort sett enbart skogsmark.

Varje hektar skogsmark åsatts enligl den föreslagna schablonmodellen det för värdeområdet genomsnittliga eller normala skogsbmksvärdet. Men det kan även beslämmas av hur stor fastighetens skogsmarksareal är. Skogsbmksvärdet multipliceras med en faktor, som är 1,0 vid arealgränsen mellan små och slora fastigheter och blir alll slörre ju mindre arealen är.

Följande exempel visar hur modellen skulle fungera. Om arealgränsen är 20 hektar och skogsbmksvärdet för "normal" skogsmark inom områdel är 5000 kr och en linjär förändring av faktorn används blir skogsbmksvärdet per hektar följande:

skogsmarksareal	faktorns storlek	skogsbruksvärde per ha
5	2- (5,70) = 1,75	1,75 X 5000 = 8750
lö	2- (10/20)= 1,50	1,50 X 5000 = 7 500
15	2-(15/20)= 1,25	1,25 X 5000 = 6250

Del ålersiår emellertid ytterligare etl problem atl lösa, frågan om hur hänsyn skall tas till fastigheter med liten skogsmarksareal men med förhållandevis stor areal åker eller annan mark, lyp slättgårdar. Del är uppenbart all enbart förekomsten av liten skogsmarksareal ej bör vara grundande för avgörandet om schablontaxering skall tillämpas eller ej om man med den särskilda behandlingen av fastigheter med liten skogsmarksareal även vill ta hänsyn till grundvärdet. Arealgränsen för skogsmark bör därför kompletteras med en regel med innebörden alt fastigheter med skogsmarks-areal underskridande arealgränsen men med en totalareal, som överstiger en viss areal, bör undantas från schablontaxering av skogsmarken. En alternativ lösning är att låta fastighetens hela areal bestämma faktorns storlek.

Schablontaxeringen måste kompletteras med en möjlighet för fastighetsägaren atl begära en "fullständig taxering" enligt samma metoder som störte fastigheter. Denna taxering måste emellertid ansluta till schablon-

Prop. 1984/85:222 2.-4

iiixerinceti sä alt det inte blir uppenbari liigre inxcringsvärde om man fär cn "fiillsliindig laxevirig" än om man fär cn sehablomaxcring, givel au man har en genomsnittlig faslighel. Möjliglieien till "ftillsiändig taxering"" moij-vei-as av alt fastigheter som uppenbait avviker frän normal beskaffenhel inle ska bli alliföi' myckel lidande av schablonmeloden, .\ven här k:in mu!iinlikalO!'modelien ovan komnia iill användning. De små fastigheterna bör också eller ftiliständig laxering ha ett högre laxeringsviirde per hekiar skogsmark än de slörre,

Eli kvarsläende stort problem som skogsstyrelsen anser bör uppmärksammas i detla sammanhang är de! alll stöne gapet mellan marknadsvärde och avkastningsvärde, Lanibi'uksnämndcns prispiövuing avser all hälla nere marknadsvärdenivåii. 1 den mån lantbruksnämndens prisprövning i framliden blir avgörande för nivän pä marknadsvärdet förlorar delta begrepp sin innebörd. Man fär då en "marknadsvärdenivå", som är bestämd av lanlbmksstyrelsens prispolilik, Väi-deringslekniski skulle det leda lill en möjlighet att direkt bestämma "marknadsvärdei" genom att sälla det iika med den prisnivå som lanbruksstyrelsen acceplerar,

15.9.3 Växthus, mark för växthusodling och trädgårdsmark

Kommittén anser all värderingen av dels växthus, dels mark som används för växthusodling, dels trädgiirdsmark bör ske enligt enhefliga regler oavsett vilken typ av taxeringsenhet de hänförs lill, Däremoi finner kommittén det naturligt att växlhus på lantbruk bör ingå i lantbruksenhet, medan växthus som inte har samband med lantbruk laxeras som induslri-enhel.

Trädgårdsnäringens Riksförbund anför:

Kommillén har också (sid 266) instämt i TRF:s krav på enheflig taxering oavsett laxeringsklassificering. Man har också instämt i TRF:s krav på att 300 m--regeln skall utgå. Del har också angetls "all del varil lämpligl att föreskriva atl tomtmark för övrig byggnad som utgör växthus skall värderas enligt reglerna för åkermark, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligl fastställd slads- och byggnadsplan och marken därigenom får väsentligt högre värde". TRF kan inte acceptera att en planbestämmelse skall avgöra taxeringsvärdet på irädgårdsföretagens mark. Delta skulle innebära att trädgärdsföretagen skulle åläggas speciella bevakningsåtgärder för att få sina markområden klassade som jordbmksmark. Vid taxeringen måste rimligen nuvarande användningsområde vara underlag för taxeringsvärdet. Ändras användningen från t.ex, trädgårdsprodukflon flll tomtmark bör rimligen detta vara skäl för omtaxering. Ännu är en hel del trädgårdsföretag lokaliserade i eller nära tätbebyggelse. Med hänsyn flll bl a de arbetsplatser som därigenom lokaliseras nära bostadsorten, bör det vara angeläget att trädgärdsföretagen, så lång möjligt, kan behålla denna lokalisering. TRF far därför begära att även övriga i bifogade skrivelse framförda synpunkter tillgodoses.

SCB anför:

Kommittén föreslår vissa ändringar av taxeringen av växthus och mark för trädgårdsodling efter synpunkter som Trädgårdsnäringens riksförbund framfört till RSV. Vissa växthusfastigheter föreslås dock även i fortsätt-

Prop. 1984./85: 222 235

ningen klassificeras som indusirifasligheier. För att uppnä samstämmighet med lanlbruksregisirel är dei ur SCBs synvinkel en fördel om samfliga iriidnärdsförclag, oavsett storlek, är laxerade som jordbruksfaslighel.

15,10 Taxering av vatten- och värniekraftanläggningar

15.10.1 Gemensam nämnd

Kommittén föreslår all en för rikel gemensam nämnd för vatten- och värmekraft inrätlas. Nämnden föreslås förläggas till Stockholm och ha sitt kansli hos RSV.

Flertalet av remissinstanserna som yttrat sig i frågan tillstyrker kommi-léns förslag. Nägra instanser förordar au laxeringen även fortsättningsvis sker i regionala nämnder.

Kammarrätten i Siockholm anför:

Kommitténs förslag innebär alt laxeringen av kraftverksfasligheier i fortsättningen skall handläggas av en för rikel gemensam nämnd. Della förslag innebär ell avsteg frän den lokala anknytning i laxeringsorganisalionen som är gängse vid såväl fasiigheisiaxeringen som vid inkomsi- och förmögenhelslaxeringen. Kammarrätien har emellertid noterat atl taxeringen av kraftverk, som omfattar ca I 300 taxeringsenheter, redan med nuvarande organisation sker i 24 länsnämnder. De av dessa nämnder anlilade konsulenterna, totall 10-15 personer, är i flertalet fall bosalla utanför det län, där de är verksamma. Konsulenterna utbildas centralt. Något större mått av lokal anknytning är alltså inte för handen ens i den nuvarande organisationen. De tekniskt komplicerade värderingsreglerna om kraftverkslaxering är också sä utformade atl behovel av kännedom om lokala förhållanden inte är särskilt framträdande.

Med en cenlral nämnd, som ges en lämplig sammansättning med säväl kvaliflcerade värderingstekniska ledamöter som representanter för ägar-och kommunintressen, skapas garanti mot de ojämnheter och skillnader i bedömningen, som nu kan förekomma mellan olika länsnämnder.

Med beaklande av det anförda och av de inle oväsentliga rationaliseringsvinster, som förslagel onekligen inrymmer, tillstyrker kammarrätien inrättandet av en central faslighelsiaxeringsnämnd för industrienheter med vatten- och värmekraflanläggningar.

Kommittén har vidare föreslagit atl den centrala nämnden skall förläggas lill Stockholm och att den liksom konsulentorganisationen skall ha silt kansli hos riksskatteverket. Kammarrätten utgår från att nämnden i övrigt skall inta en helt självsländig ställning i förhållande till verket och anse förslaget i denna del ändamålsenligt,

Slalens VattenfaUsverk, Svenska Kraftverksföreningen och Svenska Elverksföreningen anför:

Med tillfredsställelse noteras förslaget atl en för hela riket gemensam fastighetstaxeringsnämnd skall inrättas för taxering av vatten- och värmekraflanläggningar. Därvid understryks viklen av atl erforderlig sakkunskap och nödvändiga resurser blir tillgodosedda.

Prop. 1984/85:222 236

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;

Med hänsyn lill de speciella viiideringsregler som gäller för induslrifas-ugheier med vallen- och värmekrafisanläggningar och den särskilda sakkunskap som ert'oi"di'as för Uixering av sädana enheier bör doek dessa indusirienlieiei' sammanföras lill eli för rikel gemensamt distrikt på säll som kommillén föreslagil.

Länsstyrelsen i Örebro lön anför;

Förslaget atl vallen- och värmekraflanläggningar skall taxeras av cn för riket gemensam nämnd har länssiyrelsen ingel an erinia mol.

Länssiyrelsen i Norrbotiens län anför;

Kommillén föreslär en för rikel gemensam nämnd för laxering av vaiien-och värmekraflanläggningar med placering i Siockholm. Nämnden föresläs beslå av ordförande och 8 ledamöier som utses av regeringen.

Vid allmän faslighelsiaxering (AFT) 1981 taxerades nämnda anläggningar av särskilda indusirinämnder i länen och med konsulenlsiöd från experler på områdel. Delta syslem fungerade bra.

Fördelama med det nya sysiemel skulle enligl kommillén vara aii antalet konsulenter nedbringas och all en mer likformig och ralionell handläggning skulle uppnås.

Enligt tillgänglig statistik från AFf 81 hade länel närmare 27% av landets totala taxeringsvärden för vattenfallsfasiigheter, nämligen 10,5 miljarder kronor av totalt 39,5 miljader kronor för hela rikel. För värme-kraftverken var motsvarande siffror 0,15% eller 17,5 miljoner kronor för länet och 11,1 miljarder kronor för landel i dess helhel. Nortbottens dominans på vattenkraftens område är alltså väl dokumenterad. De möjligheter som finns atl i en central nämnd av ovan angivet slag kunna hävda regionala intressen vid värderingen lorde bli högsl begränsade. Länsstyrelsen föreslår atl värderingen av vatten och värmekraflanläggningarna sker regionall såsom vid AFT 81.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför;

Kommittén föreslår inrätlandel av en för rikel gemensam nämnd för vatten- och värmekrafl. Denna borde förläggas till Siockholm och ha sill kansli hos RSV. Dei kan diskuleras om en för rikel gemensam nämnd i detta avseende är att föredra framför en särskild nämnd. En lösning skulle kunna vara att taxeringen sker på LSM med omprövning i en för rikel gemensam nämnd. Från organisatorisk synpunki skulle delta ha vissa fördelar.

Länssryrdsen i Östergötlands län anför:

Kommitténs förslag atl vatten- och värmekraftverken skall taxeras i en särskild nämnd med kansli på RSV avvisas av länsstyrelsen. Med hänsyn till vad som tidigare sagls om problemen atl skilja delar av registerfastigheter bör deklarationerna inte lämna länel. På länen finns den kompetens som erfordras för taxering av dessa fastighetstyper. Att centralisera taxeringen av vattenfallen medför inte likformigare laxering, eftersom denna

Prop. 1984/85:222 237

sker efter detaljerade föreskriftei' och anvisningar. Bes\'ä."sproeessen fiiir dessÉi fiisiigheier bör ocksä följa processen fbr andra läsligheter.

!5.10.2 Besvär

Kommittén föreslär au den gemensamma nämndens beslul skall kunna överklagas direkl lill kammarriiiieii i Siockholm. I andra hand föreslåi' kommiuén all besvär över kraftverksniiinndens beslui skall föi'as hos länsriillen i Siockholm.

Kammarrälten i Stockholm anföi";

Kommittén har ocksä föreslagil aii besvär över niimndens beslul skall foras diieki lill kammartätten i Stockholm. Förslaget i denna del bryler mot rådande besvärsordning. Denna ordning har den fördelen för den klagande att han har räll till domstolsprövning i två inslanser. För kammartätten innebär det rådande systemet en avlastning genom atl majoriteten av mälen slannar i underinstansen. Dessa fördelar med den nuvarande insiansordningen gäller nalurliglvis även för kraftverkstaxcringen. Inrättandet av en central nämnd förutsätts emellertid minska risken för feltaxeringar och i stort sett, som anförts ovan, eliminera olikheter i bedömningen. En tanke bakom förslaget mäste antas vara all nämnden skulle arbela i sådana former och få en sådan sammansättning alt den skulle kunna sägas fylla bäde fastighetstaxeringsnämndens och länsrättens funktioner. Mot denna bakgrund skulle behovel av två besvärsinstanser minska. En annan fömtsättnng för att systemel skall fungera är atl besvär framdeles enbart kommer att föras om mer väsentliga frågor,

Kammartätten vill emellertid starkt ifrågasätta om en ivåinslanspröv-ning kan undvaras. Kammarrätten vill inte tillstyrka detta kommitténs förslag,

1 sammanhanget bör påpekas atl kammarrätten i realiteten är slutinstans i flertalet fastighetstaxeringsmål, eftersom värderingsfrågor — därom är tvist i del övervägande antalet mål - inte är lämpade för regeringsrätten såsom varande prejudikatinstans,

I andra hand föreslår kommittén atl besvär över kraftverksnämndens beslut skall föras hos länsrätten i Stockholms län, Kammartätten har ingen invändning mot kommitténs andrahandsförslag.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför;

Kommittén föreslår vidare atl nämndens beslul i första hand bör överklagas direkt till kammartätten i Siockholm, 1 andra hand föreslås alt besvär över kraftverksnämndens beslut går till länsrätten i Stockholm, Länsstyrelsen är tveksam till kommitténs förstahandsförslag då detta innebär att mål avseende sådana fastighetstaxeringar kommer att prövas i en besvärsinstans mindre än övriga fastighetslaxeringsmål. Del framstår som mest naturligt att besvär över beslut som fattats i den för riket gemensamma nämnden skali kunna överklagas till länsrätt eller molsvarande. Länsstyrelsen förordar därför kommitténs andrahandsförslag eller alternativt mellankommunala skatterätten om denna kommer att finnas kvar.

Prop. 1984/85:222 238

Slutens VuitcnfaUsverii, Svensko Krufiverk.sförcniiigcn och Svensku El-verk.sfö.reningcn iinibr:

,4ven Ibrslaget att besväi' över laxering genom denna niimnd förs hos kammarriitien i Siockholm är iillfredssiiillande. Förslagel aii regeringen skali fasisiälia index och andra fakiorer är välmoiiverai, efiei'som fakiorer-na har en avgöiande betydelse för iaxei'ingsvärdena,

15.10.3 Besvärsberältigade

Kommittén föreslär all besvär över fastighelstaxeringsnämndens för värme- och valienkrafianliiggningar beslul fär anföras av ägare av den fasiighei beslulel rör saml av vederbörande kommun och laxeringsinlen-desit.

Kammarrätien i Siockholm anför:

Normall vilar ansvarei för fasiigheisiaxeringen inom länen på länsslyiel-serna, i försia hand genom, skallecheferna. Kommiitén har i sitt betänkande inle närmare diskuterat hur skallechefernas verksamhel skall ulövas i förhållande till den centrala nämnden eller vem som skall föra del allmännas lalan i mål om taxering av kraftanläggningar. Den föreslagna lydelsen av besvärsreglerna i 21 kap I § ger vid handen atl besvär över den centrala nämndens beslul skall föras av taxeringsintendenlen i del län där taxeringsenheten är belägen. Kammarrälten ifrågasäller om inle de skäl, som anförts lill stöd för inrättandet av en central nämnd för laxering av kraftanläggningar, också talar för att man låter en särskild tjänsteman lex ett allmänl ombud föra det allmännas lalan i dessa mål. Denne ijänslemän skulle även i övrigl utöva de funktioner som annars ankommer på skattechefen. De stadganden i förslaget som rör nämndernas samarbete med skallechefen - denne skall t ex i god tid undemältas om tid och plats för nämnden., sammanträden och fa närvara vid dessa - förefaller med den nuvarande taxeringsintendenlorganisationen tämligen opraktiska, I dessa delar bör ytterligare överviiganden ske.

Länssryrdsen i Uppsala län anför:

1 detta sammanhang vill länsstyrelsen emellertid fästa uppmärksamheten på frågan om partsförhållandet. Länsstyrelsen har inte kunnat finna atl kommittén klarlagt vem som skall föra det allmännas talan i denna typ av mål. Vid antagandet att den föreslagna nämnden kommer att föriäggas till riksskatteverket är det rimligt atl tänka sig att den uppgiften ålägges en i dylika fastighetstaxeringsfiågor erfaren taxeringsintendet vid länsstyrelsen i Stockholm altemativt fastighetstaxeringsexperten därstädes eller allmänna ombudet vid mellankommunala skatterätten.

15.10.4 Index

Kommittén fömtsätter att krafflndustrin strävar efter att bestämma eltarifferna så att avkastningen hålls på en sådan nivå att realvärdet på produkflonsapparaten bibehålls. Därför anser kommittén att det beträffande vatten- och värmekraffinduslrin torde vara lämpligt att bestämma index

Prop. 1984/85:222 239

fbr omräkningen så att det moisvai"ai' förändringen i Fionsumeniprisiudex under den akluella tidsperioden.

Sunens Valienfullsverk. Svenskn Kraflverksföreningen och Svenska Ei-verksföre ningen anför;

1 betiinkandel diskuleras olika meloder au besuimmii ett index för vallen- och värincknifiauläggningar. Eflersom inte hellei' konsumenlpiisindex kan ålerspegla den vci'kliga värdeulvecklingen pä niimnda anläggningar, fordras i detta avseende siirskilda uiredningar. Krafiindusirin är härvid beredd att liksom vid tidigare allmiinna faslighelstaxeringar medverka.

15.10.5 Värdering

Kommillén anser atl de värdefaktorer som lillämpades vid .AFT 8! bör bli föremål för viss översyn samt all även en viss översyn av taxeringsförfarandet är påkallat.

Statens Vatlenjållsverk. Svenska Kraflverksföreningen och Svenska Elverksföreningen anför:

I samband med ändringarna i faslighelstaxeringslagen borde övervägas om inte kraftinduslrins produktionsanläggningar kunde ses som specialbyggnader enligl 2 kap 2§ i denna lag och därmed inle åsättas taxeringsvärde. Distributionsbyggnader hänförs redan nu till specialbyggnader. En sådan ändring kräver dock ytterligare utredningar om konsekvenserna av slopade taxeringsvärden, eflersom laxeringsvärdena används inom ell fler-lal rättsområden vid sidan av uppgiflen alt uigöra underlag vid beskattning. Sådana utredningar bör igångsällas för atl erhålla underlag för slällningstagande om slopande av taxeringsvärden,

I betänkandet föreslås att avslämningen för vatten- och värmekraflanläggningar skall baseras på samma principer som tillämpats vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Som påpekats i betänkandet måste dock gällande anvisningar ändras och komplelteras i en rad avseenden. Del skall därvid bl a beaktas alt vissa värmekraflanläggningar fåll ändrad användning fått ändrad användning. Spännvidden mellan godhetsklasserna för vatlenkraflanläggningar skall undersökas särskilt och preciseringar bör göras för hur de historiska kostnadema skall bestämmas. Vidare skall del av anvisningarna framgå att markvärdet ingår i anvisat erfarenhelslal för värmekraftanläggningar. Dessulom bör observeras de svårigheter som föreligger beträffande bestämningen av vatlenkraftsiationernas normalårs-produkflon. Inom krafflndustrin pågår en omfattande utredning i frågan. Värderingen av pumpkraftverk, vindkraftverk och andra experimentanläggningar fordrar också tidskrävande utredningar.

I förslagel har angivils atl del bör upprättas en förteckning över värmekraftanläggningar och att denna bör vara vägledande för vilka värmekraftanläggningar som skall taxeras av den gemensamma nämnden. Någon form av avgränsning beträffande nämndens arbetsområde synes nödvändig även för myckel små eller iniegrerade vattenkraftanläggningar. Kraftindustrin bör härvid få medverka.

Prop. 1984/85:222 240

16 Förfatini ngsförslagen

Svea Hovrätt anför;

/ kap. Grundläggande hesiämmdser

Dci kan även med beaklande av vad kommiuén anförl (Del 2, s 48) ifrägasäiias om ordel "ärligen"" i I § i st inie kan undvaras.

Utformningen av 3 § 2 st bör förtydligas sä atl del framgår att laxeringsresullatet och dess primära gillignetslid anknyts till taxeringsåret.

17. I st och 3 SI saint i S§ används ordet "faslighel" i olika böjningsformer. Det bör övervägas om ime begreppel "laxeringsenhei" skall användas i Slällei.

Orden "enligl de grunder som anges i 16 kap" i 9§ sista meningen bör överföras lill 10S I si efter ordei "index"", eflersom de föreslagna föreskrifterna i 16 kap uteslutande avser bestämmande av index.

Kommillén har i 1 kap 10 § 2 si föreslagil all nya indexlal skall beslämmas vartannat år, såvida inte regeringen flnner särskilda skäl föreligga. Emellertid har kommittén inle berört frågan i vilka fall sådana skäl skall anses föreligga. Enligl ordalydelsen lorde regeringen kunna underiåla alt ändra index vid såväl ökande som sjunkande prisläge. Regeringen skulle således kunna besluta om avsleg från principen om en succesiv anpassning av laxeringsvärdena till en aktuell marknadsnivä. Vidare skulle regeringen kunna underlåta att ändra index för en viss lyp av laxeringsenheler även vid likartad prisutveckling. Detta torde inle vara förenligt med reglerna i regeringsformen. De fall som åsyftas med undanlagsregeln lorde vara de då inga eller myckel små förändringar i prisbildningen inträffat sedan närmasl föregående indexår. Om detta är avsikten, bör del framgå av lagtexten,

16 kap. Bestämmande av ta.xeringsvärde

Rubriken till kapiliel bör ändras, eftersom föreskriftema uteslutande avser frågan hur index skall bestämmas. Taxeringsvärdet besläms enligt I kap9§ genom omräkning av basvärdet med del index som framräknats,

I kapitlet ges detaljerade föreskrifter om hur index skall beslämmas. Del kan ifrågasättas om lagtexten bör tyngas av så delaljerade föreskrifter. Visserligen är gränsen mellan föreskrifter som kräver lagform och sk materiella verkställighetsföreskrifter svår att dra inom det offentligrättsliga området. Det bör emellertid övervägas om inte lagtexten kan omarbetas på så sätt att man i några gmndläggande föreskrifter anger hur index skall beräknas för att den angivna målsättningen skall uppnås. De mera detaljerade föreskriftema om hur index skall beräknas bör regeringen kunna meddela som verkställighelsföreskrifler,

1 detta sammanhang vill hovrätten fästa uppmärksamheten på vad kommittén anför i den allmänna motiveringen till dess förslag (Del I, s 50) att indextalen skall beslutas av regeringen efter delegaiion av riksdagen. Vad som åsyftas torde vara all regeringen med slöd av 18 kap 13 § 1 st I p regeringsformen skall meddela föreskrifter om gällande indextal.

I 1 § 1 st första meningen bör orden "inom ett prisbildningsområde" utgå, eftersom rikets indelning i prisbildningsområden enligt 5 § skall ske endast för bestämningen av regionala omräkningsfaktorer.

Prop. 1984/85:222 24!

17 kap.

] 2 och 3§§ införs benämningarna "lokal"" oeh "gem.ensam" som bestämning på iäsiighelslaxeringsdistriki och faslighetslaxeringsniimnd. Fbr al! undvika förväxling med "lokal skaitcmyndighel" bör del undersökas om inte aiidra beiiiimningar vore iämpiigare.

1 2§ 2 si iredje meningen är orden "elier del av kommun" inie nödvändiga och bör däri"ör iiigä.

i 6-i I st bör oi'den "lokal och gemensam" - eller molsva.rande infö.''as mellan orden "i"" och "faslighelsiaxeringsnämnd", I konsekvens härmed kan pä molsvarande slälle i andra siycke! lex ordel ""sådan" användas.

Det kan anmärkas all 6 § 3 st endasl lalar om förordnande av ordförande och ledamöier. .Av specialmotiveringen (Del 2, s 66) får anses framgå all suppleanier skall finnas att tillgå även i ifrågavarande nämnd, Siyckei bör diirför kompletteras med en föreskrift härom, eftersom 8 s 2 st endasl avser suppleanter för valda ledamöier,

18 kap. Förberedelser jör taxeringen m.m.

1 5§ 2 SI används begreppel "avstämningsblankett". Av 3S framgår atl fastighelsdeklaralion och avslämningsdeklaralion skall avfattas på blankeli enligl faslslälll formulär. 1 6S 2 si regleras skyldigheten för fastighetsägaren all lämna upplysningar om andra förhållanden än dem som anges i deklarationsformuläret eller avstämningsblanketien. Det lorde emellerlid vara lillräckligl all i laglexl använda aniingen ordel "deklaralionsformu-lärel"" eller ordet "deklarationsblanketten".

Bestämmelsen i 45 S torde inte erfordras. De föreskrifter som åsyftas lorde regeringen vara behörig att utfärda med slöd av 8 kap 13 § regeringsformen.

19 kap. De lokala skaltemyndigheternas verksamhel

I 4§ I st första meningen bör mellan orden "utom" och "'vatlenoch värmekraftanläggningar" orden "indusirienhet med" införas.

I 9§ 2 s! föreskrivs alt myndigheten får ompröva beslul fler än en gäng. Del bör anges vilka beslul som avses; jfr lex 15 § där del föreskrivs att sk uppdelningsbeslul får omprövas endasl en gång.

I den allmänna moliveringen uttalar kommillén bl a (Del I. s 53) ati etl yrkande om ändring av taxeringsvärdet får uppfattas som ett yrkande avseende det däri ingående basvärdet, eflersom man inie skall kunna klaga på indextalen och att man därför då del gäller värderingen får inrikta sitt yrkande pä basvärdet. Uttalandet ger inlryckel av all gälla generellt för samtliga inslanser. Det bör av laglexlen klart framgå att sä är fallel (jfr 10 § andra meningen som synes gälla endasl för omprövning vid lokal skallemyndighel och 20 kap 11 § 1 st sisla meningen som läcker endasl de i stycket angivna fallen, men ej omprövning enligt andra stycket),

1 12§ bör för tydlighetens skull, utöver förutsättningen att den lokala skattemyndigheten omprövat ett gmndbeslut, ytteriigare anges atl fastighetsägaren begärt ny prövning eller atl myndighelen funnil anledning till omprövning,

I 13 § I st första meningen är såväl bisatsen "om han vill det" som orden "i stället för atl begära förnyad omprövning hos den lokala skattemyndigheten" onödiga och torde kunna utgå,

1 della sammanhang kan anmärkas följande. Lagtexten bör kompletteras så atl det klart framgår om en fastighetsägare får överklaga elt grundbeslul

Prop. 1984/85: 222 242

innan loka! skattemyndighet o.Tipröva! besluiei en gäng elier fors! sedan så ha; sketl. l9 kap 16S 3 si lyder pä ail avsiklen är den senare.

Föresicrifven i 13§ 3 s'i torde kunna ing-ä, eflersom dei i I4§ 1 si liimnas föresl-iriftc!' sävä! om vad myndighelen inledningsvis har an iakna sedan des.s besiui överklagats som alt myndigheten däreftei' skali lämna över handiigarnu i ärendel tillsammans med egei yttrande lili fasiigiieisiaxe-ringsnämnder..

1 14 § 1 si försia meningen bör mellan orden "ett" och "'beslut"' inskju-las ordel "omprövat'", om avsiklen är an el! giundbeslui ime skall kupna över'i:lagas föiTäii del omprövats en gäng av den lokala skatiemyndiahelen,

i 15 § sista meningen föreskrivs all den lokala skattemyndigheten skall göra endas! en omprövning av ett sk uppdelningsbeslul.

1 16 § 3 SI föreskrivs au underriittelse om sädanl beslut skal! innehälla upplysning om vad som skall iaktlas av den som vill att myndighelen skall ompröva beslutet. Lagtexten lämnar inte klan besked pä frågan om beslul enligl 15 § gär att överkliiga lill faslighelsiaxeringsnämnd innan myndighelen ompröval sitt försia beslul. Laglexlen bör omarbelas så all delta klarl framgär.

Bestämmelserna i 205 2 st och 21 § 7 si bör utgä. Föreskriftema lorde regeringen kunna meddela med stöd av 18 kap 13 § regeringsformen.

20 kap. Sammanlräden

I 1 § tredje meningen talas om "period, för vilken ledamöier och suppleanter är valda", 1 specialmotiveringen (Del 2, s 66) uttalas bla att vad som sägs i t-5§§ gäller även för fastighetslaxeringsnämnden för vatten-och värmekraflanläggningar. Eftersom regeringen enligt 17 kap 6§ 3 st skall förordna ledamötema till denna nämnd och - som hovrätten förutsätter - även dess suppleanter, bör bestämmelsen omarbetas, lämpligen genom tillägget "eller förordnande" efter ordet "valda".

Den föreslagna lydelsen av 6§ 2 st omfattar inte beslutsförheien i fastighetstaxeringsnämnden för vatten- och värmekraftanläggningar, eftersom endasl ordet "valda" förekommer,

I 10§ första meningen bör mellan orden "arbete" och "den" inskjutas
tex ordel "tidigast". En alternativ formulering av bestämmelsen är "Fas
tighetstaxeringsnämnds verksamhetsperiod omfattar den 15 juni - den 15
november under taxeringsåret".

II § 2 st bör kompletteras med föreskrift om dds var begäran om
omprövning av fastighelstaxeringsnämnds beslut skall ges in, dds inom
vilken lid detta skall ske.

Enligt 13 § skall fastighetsägare undertättas om vad han har atl iaktta om han vill överklaga nämndens beslut. Det bör anges även vad han har atl iaktta om han vill att nämndens beslut skall omprövas,

23 kap

I I § 2 st och 2 § torde orden "eller förändrat" kunna utgå,

I 3 § I st andra meningen synes orden "i stället för länsstyrelsen i första

instans" kunna utgå,

RSV anför:

I I kap 8§ föreslås atl omiaxering skall få vidtas vid tidigare åsätt feltaxering, RSV har i princip ingel att invända mot detta. Den ifrågasatta feltaxeringen kan dock vara under prövning i högre instans för tidigare år.

Prop. 1984/85:222 243

Del iir då olämpligt atl omtaxering kan göras i liigre insians. Finner högre insians att feltaxering skett rättas efterföljande är i iinnan ordning. Skulle högre inslåns finna atl taxeringen är riklig bor liigre insians inle kunna påverka laxeringen. Detta bör fi'amgä av laglexlen.

Enligl 17 kap 15 § sisla siyckei får talan ej föras mot liinssiyrelsens beslul. Efier de ändringar som gjorts i försia stycket är ordet "länssiyrelsens" ej relevani och bör ulgä.

18 kap 4§ sisla slycket; Köpeskilling eftcifrågas inie enligl nuvarande deklarationsformulär. Sista meningen bör diiiför utgä.

1 19 kap 18 5 anges atl grundbeslulen skall in.röras i stomme lill fastighelslängd. Syftet är all allmänheten på ell lidigl sladium skall kunna jämfö.ra taxeringarna. Erfaienhelsmässigi är della en möljlighei som ulnylljas i myckel liten om.faiiniiig. Allmänheten kan beredas möjlighet atl ta del av taxeringarna via LSMs lerminal. En speciell terminalrutin kan las fram för detla. RSV föreslår dän"ör att stommen avskaffas. 1 19 kap bör dä 18 § ändras och 19 S ulgä.

Bestämmelserna om enmansmål i FTiN (20 kap 7 §) synes ej böra omfatta beslut om uppdelning av basvärde mm, eflersom sådana ärenden enligt förslagel endast skall handläggas av LSM,

1 20 kap 13 § behandlas undertätielsema om FTNs beslul. Av lagtexten framgår ej när underrättelserna senasl skall sändas till fastighetsägarna, 1 konsekvens med motsvarande regler för undertättelse om grundbeslut (19; 16) och ompröval beslul (19: 17) bör uppgifl härom tas in i FTL. Enligt RSVs mening är 15 november en lämplig tidpunkt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Kommiitén föreslår ändrad lydelse av författningen som avser förordnande av konsulenter vid faslighelstaxeringen (17 kap 15 § faslighelslaxeringslagcn). Paragrafen har för närvarande en lydelse som säger att länsstyrelsen förordnar erforderliga konsulenter. Enligt förslagel skall regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer förordna nämnda konsulenter. Länsstyrelsen anser att paragrafens nuvarande lydelse i berört avseende kan stå kvar oförändrad, I annat fall bör även sista slyckel i paragarafen, att länsstyrelsens beslul inle får överklagas, ändras.

Kammarrätten i Göteborg anför:

Kammartätten vill ifrågasätta om inte den bestämmelse som föreslagits i 1 kap 7 § kan utformas så all periodiciteten anges i laglexlen och de första åren för avslämningen av de olika taxeringsenheterna tas in i övergångsbestämmelserna.

Länsrätten i Stockholms län anför:

1 kap 1 § fastighetstaxeringslagen anger att "fastighetstaxering sker årligen vid avstämning, omtaxering och omräkning". Emellertid sker avstämning ej årligen. Stadgandet bör för tydlighetens skull omformuleras,

1 kap 7§ faslighelstaxeringslagen redovisar den tidsmässiga uppläggningen av avstämningsförfarandet genom att ange diverse begynnelseårtal. En lagparagraf bör ej innehålla ett antal ärsangivelser som efierhand blir inaktuella. Formuleringen bör vara mer allmängiltig.

I kap 8 § fastighetstaxeringslagen Punkt 5 bör avse även det förhållandel att taxeringsenheten tidigare år felakiigl ej åsatis laxering.

Prop. 1984/85: 222 244

Länssr\'rclsen i Västerbottens län anför;

I friiga om i-örslag lill ändringar i fastigheisiaxciingsiagcn (1979; 1152) får följande synpunkter redovisas.

1 19 kap 9§ och 20 kap 11 § föreslagen begränsning av anlalel omprövningar i vissa fall kommer atl beröia endasi cll fätal ärenden. Del är diiriör inte motivcnU atl iinlalsmässigt begränsa dessa.

I 21 kap 4§ anges besvärsliden för kommun. För all förebygga feltolkning av vad som gäller för kommun, som ju även kan vara fastighets-ägare, bör efter ordel besvär lilläggas "i de fall 3§ ej är tillämplig"". Förslaget framförs med anledning av Kk 84 I; 6,

1 2! kap 3S har besvärsiidens utgång för fasiighelsiigare föreslagits till den sista mars årel efter taxeringsåret. Vägande skäl för della förslag sakniis. Den bör därför i likhei med vad som gäller besvär över inkomsl-laxenngen begränsas till sista februari. Som delvis följd av denna synpunkt bör överviigas om inte i 23 kap I § angiven senasle dag för undenällelse bör ändras lill "under taxeringsåret" istället för "senasl den 15 februari årel efler delta". Därvid uppnår man även på denna punkl samstämmighet med vad som enl 99 § TL gäller för besvär i särskild ordning i inkomsttaxeringen.

JO anför:

Jag har redan konstaterat att lagtexten när del gäller indexberäkningen inte tillhör de mesl lättillgängliga. .'Vven andra delar av författningsmaterian triiffas av det omdömet, vilkel måhända inte är så märkligt eftersom den verklighet som skall regleras är komplicerad. Men nog borde det gå att förenkla åtskilligt inte minst när det gäller sättet att redigera materialet. De ansträngningama bör då i första hand göras i de delar som har intresse för en bredare allmänhet.

Och så avslutningsvis ett detaljpåpekande.

En handling skall anses ha kommii in i rätt tid "även om den getts in till annan lokal skattemyndighet än den som har att pröva taxeringen" - 18 kap. 9 § 4:e stycket. I specialmotiveringen sägs att bestämmelsen flnns där bl.a. för atl fastighetsägaren inte skall drabbas av "förseningsavgift". Eftersom kommitténs tidigare förslag om en sådan avgifi (Ds B 1980:4) inte lett till lagsflftning, bör uttalandet innebära atl kommittén fömtsätter (eller upprepar sitt förslag) all så skall ske. Om så sker, så bör fråga om anstånd med avlämnande av avstämningsdeklarationen lösas för det nya, mllande systemet.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985