Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:216

Regeringens proposition

1984/85:216

om ny kommunalförbundslag;

beslutad den 30 maj 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar SVANTE LUNDKVIST

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om kommunalförbund som skall ersätta 1957 års lag i samma ämne. Den nya lagen syftar till alt främja användningen av kommunalförbund för mellankommunal samverkan.

En nyhet i förslagel är att kommunerna och landstingskommunerna får möjlighet att välja en enklare form av kommunalförbund som ett alternativ till den hittillsvarande formen. Vidare föresläs att länsstyrelsens nuvaran­de tillsyns- och kontrollfunktioner helt skall upphöra. Det föreslås också nya regler om utträde ur kommunalförbund, som skall göra det lättare för en kommun eller en landstingskommun att lösgöra sig från samarbetet.

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1986.

Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 216

 

Prop. 1984/85:216                                                               2

1    Förslag till Kommunalförbundslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Kommunalförbund

1 § För all ha hand om en eller flera kommunala angelägenheter får
kommuner eller landstingskommuner sluta sig samman till kommunalför­
bund enligt bestämmelserna i denna lag. En sådan sammanslutning får
också ske mellan kommuner och landstingskommuner.

Om det i någon annan författning finns särskilda bestämmelser om kommunalförbund för ett visst ändamål, skall de gälla i slällel för bestäm­melserna i denna lag.

2   § När ett kommunalförbund har hand om angelägenheter, om vilka det finns regler i särskild författning, skall författningens bestämmelser om kommun eller landstingskommun gälla för förbundel.

3   § I denna lag avses med förbundsmedlem de kommuner och landstings­kommuner som ingår i ett kommunalförbund.

Med förbundsmedlems fullmäktige avses kommunfullmäktige och lands­tinget saml med förbundsmedlems styrelse kommunstyrelsen och förvalt­ningsutskottet.

4   § Ett kommunalförbund kan ha fullmäktige, styrelse och andra nämnder (kommunalförbund med fidlmäklige) eller vara organiserat en­bart med en förbundsdirektion (kommunalförbund med förbundsdirek-tion).

5   § Om ett kommunalförbund saknar tillgångar för att betala en skuld, år medlemmarna skyldiga att fylla brislen. Varje medlem skall tillskjuta sä stor del av bristen som svarar mot medlemmens andel i skulden efter de grunder som har bestämts enligl 9 § 7.

Kommunalförbunds bildande

6   §    Ett kommunalförbund kan bildas för bestämd eller obestämd tid.

7   S För vaije kommunalförbund skall finnas en förbundsordning som antas av förbundsmedlemmarna.

Ett kommunalförbund är bildat när förbundsordningen har anlagils och undertecknats av förbundsmedlemmarna.

8   § Förbundsordningen i gällande lydelse skall finnas tillgänglig hos kom­munalförbundet och hos dess medlemmar.

9   §    Förbundsordningen skall ange

1.     förbundets ändamål och medlemmar,

2.  förbundets benämning och den ort där förbundet skall ha sitt säte,

3.  den tid som förbundel skall bestå om del inte har bildats för obestämd tid,

 

Prop. 1984/85:216                                                                   3

4.  om förbundet skall vara ett förbund med fullmäktige eller med för­bundsdirektion,

5.  pä vilken förbundsmedlems anslagtavla tillkännagivande om justering av protokoll skall ske,

6.  de begränsningar som förbundsmedlemmarna har överenskommit i fråga om förbundets rätt alt ta upp lån, ingå borgen och andra förbindelser eller avsätta medel till fonder,

7.  förbundsmedlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder, och om någon annan gmnd skall gälla för medlemmarnas deltagande i kostnaderna för förbundets verksamhet, den grunden,

8.  de bestämmelser i fråga om förutsättningarna för förbundels likvida­tion och upplösning som skall gälla uiöver vad som föreskrivs i 4 kap. 1 och 2 tJS,

9.  grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar samt

10.   vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för att ordna de
ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar och
förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.

1 förbundsordningen för ett förbund som skall ha hand om en angelägen­het som enligt särskild författning ankommer pä kommuner eller lands­tingskommuner fär inte, såvitt angår den angelägenheten, tas in någon bestämmelse om begränsning av förbundsmedlems skyldighet alt tillhan­dahålla medel.

10        § För kommunalförbund med fullmäktige skall förbundsordningen,
utöver vad som sägs i 9 §, innehålla bestämmelser om

1.  antalet ledamöter i fullmäktige och, om suppleanter skall ulses, deras antal samt det antal ledamöter och suppleanter som varje förbundsmedlem skall utse,

2.  antalet ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse samt, om styrelsen även skall vara sådan nämnd som anges i särskild författning, vad som skall gälla angående valbarhet, sättet att utse ledamöter och supplean­ter samt deras tjänstgöringstid,

3.  huruvida i förbundet skall finnas endast styrelse eller därutöver en eller flera nämnder och i det senare fallet vilka av förbundets angelägenhe­ter som skall handhas av de olika förvaltningsorganen.

11        § För kommunalförbund med förbundsdirektion skall i förbundsord­
ningen, uiöver vad som sägs i 9 §, finnas beslämmelser om antalet leda­
möter och suppleanter i förbundsdireklionen och om det antal ledamöter
och suppleanter som varje medlem skall ulse.

Om förbundsdirektionen även skall vara sådan nämnd som anges i särskild författning, skall i förbundsordningen finnas bestämmelser om valbarhet, sättet att utse ledamöter och suppleanter samt deras tjänstgö­ringstid.

2 kap. Kommunalförbund med fullmäktige

Beslutanderätt och förvaltning

1  § I kommunalförbund med fullmäktige utövas beslutanderätten av för­bundets fullmäktige,

2  § Förvaltning och verkställighet tillkommer förbundels styrelse och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av

 

Prop. 1984/85:216                                                                   4

fullmäktige. För sådana uppgifter kan en särskild beredning bestående av en eller flera personer tillsättas.

Partssammansatta organ får inrättas med uppgift att svara för viss bered­ning, förvaltning och verkställighet inom förbundets verksamhetsområde.

Fullmäktige

3  § Bestämmelserna i 1 kap. 5 § fjärde stycket, 2 kap. 4 § tredje stycket, 5 §, 8 § andra stycket och 10-29 §§ kommunallagen (1977: 179) skall Ull-lämpas i fråga om kommunalförbunds fullmäktige. Bestämmelserna i 2 kap. 11 § nämnda lag tillämpas dock endast om suppleanter har utsetts.

4  § Varje förbundsmedlem skall vara representerad i förbundsfullmäk­tige. Antalet ledamöter skall bestämmas lill ett udda antal.

Förbundsmedlemmarna fär bestämma att suppleanter skall utses för ledamöterna.

5 § Ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige väljs av medlem­
marnas fullmäktige.

Om en medlem skall utse mer än en ledamot eller mer än en suppleant, skall valet vara proportionellt, om det begärs av minst så många leda­möter, som motsvarar den kvot som erhålls, om antalet närvarande leda­möter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäklige m. m.

Om suppleanter ej väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

6  § Förbundsmedlemmarna får till ledamot eller suppleant i förbundsfull-mäklige välja endast ledamot eller suppleant i förbundsmedlemmens full­mäktige. Den omständigheten att tjänstgöringstiden för ledamöter och suppleanter i förbundsmedlemmarnas fullmäktige upphör vid utgången av oktober månad det är då vai i hela riket till kommunfullmäktige och landsting har ägt rum medför ej att uppdraget som ledamot eller suppleant i förbundsfullmäktige upphör före tjänstgöringstidens utgång.

7  § Ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige väljs för tre år, räknat från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket till kommunfullmäktige och landsting har ägt rum.

Val av ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige förrättas av de nyvalda fullmäktige det år då val i hela riket till kommunfullmäktige och landsting har ägt rum.

Om val till en medlems fullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandat­fördelningen mellan partierna i medlemmens fullmäktige därvid har änd­rats, upphör uppdragen för de ledamöter och suppleanter i förbundsfull­mäktige som har utsetts av en sådan medlem två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller den för­nyade sammanräkningen har avslutats, skall en sådan förbundsmedlems fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden.

 

Prop. 1984/85:216                                                     5

8 § När val av ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige sker
första gången, skall del avse liden från valels förrättande till ingången av
det är, då nästa tjänstgöringstid för fullmäktige börjar.

När sammanträde med förbundsfullmäktige skall hållas första gången utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordföranden i fullmäktige hos den förbundsmedlem som har flest röstberättigade invånare eller, om ordföranden är förhindrad, av vice ordförande i samma fullmäktige.

9 § Om en ledamot i förbundsfullmäktige som har utsetts vid proportio­
nellt val avgår under tjänstgöringstiden och om suppleanter har utsetts,
inträder suppleanten i den avgångnes ställe för återstoden av tjänstgörings­
tiden. Suppleanterna inträder i den ordning som har bestämts vid valet.
Avgår en ledamot i annat fall under tjänstgöringstiden skall den medlem
som utsett honom förrätta fyllnadsval för den återstående delen av tjänst­
göringstiden.

10  § Förbundsfullmäktige väljer för den tid fullmäktige bestämmer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Till dess valet har förrättats utövas ordförandeskapet av den som fullmäktige utser.

11  § Beslämmelserna i 2 kap. 9 § första och tredje styckena kommunalla­gen (1977; 179) om fullmäktiges sammanträden och om vissa val som fullmäktige skall förrätta skall tillämpas i fråga om förbundsfullmäktiges sammanträden. År då val i hela riket till kommunfullmäktige och landsting har ägt rum förrättas valen av de nyvalda förbundsfullmäktige. Dessa förrättar även andra val, avseende tid efter utgången av nämnda år, vilka ankommer på fullmäktige. I fråga om tid för sammanträde för faslställelse av förbundets budget skall gälla vad som sägs i 2 kap. 19 § denna lag.

12  § Kungörelse om fullmäktiges sammanträde skall anslås på anslags­tavlan för varje förbundsmedlem.

13  § Tillkännagivande om justering av fullmäkfiges protokoll skall ske på en av förbundsmedlemmarnas anslagstavla i enlighet med vad som har bestämls i förbundsordningen.

Styrelse och övriga nämnder m.m.

14  § Om inte annal är särskilt föreskrivet, gäller beslämmelserna i 3 kap. 1-16 §§ kommunallagen (1977; 179) i fillämpliga delar i fråga om kommu­nalförbunds styrelse och övriga nämnder, partssammansatta organ m. m.

15  § 1 ett nybildat förbund skall val av ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse äga rum vid förbundsfullmäkliges första sammanträde. Valet skall avse tiden från valets förrättande till ingången av det år, då nästa tjänstgöringstid för ledamöter och suppleanter böljar.

16  § Kommunalförbundets styrelse skall hålla förbundsmedlemmarna underrättade om den allmänna planläggningen av förbundets verksamhet samt om frågor av större ekonomisk eller organisatorisk räckvidd.

Styrelsen får från förbundsmedlemmarnas styrelser infordra de yttran­den och upplysningar, som behövs för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

 

Prop. 1984/85:216                                                                   6

17        §    När justering av protokoll tillkännages skall 13 § lillämpas.

Ekonomisk förvaltning

18        § Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 §§, 4 § tredje stycket, 5-7 och 9 §§
kommunallagen (1977: 179) gäller i tillämpliga delar i fråga om kommunal­
förbunds ekonomiska förvaltning.

I övrigt gäller de begränsningar i rätten att ta upp lån, ingå borgen och andra förbindelser eller avsätta medel till fonder som förbundsmedlem­marna har tagit in i förbundsordningen.

19        § Förslaget till budget skall göras upp av förbundsstyrelsen. Övriga
nämnder skall, inom tid som styrelsen bestämmer, ge in sina budgetförslag
till denna.

Innan förslaget till budget görs upp, skall förbundsstyrelsen samråda med förbundsmedlemmarnas styrelser.

Vid sammanträde med förbundsfullmäklige före ulgången av september månad fastställs kommunalförbundets budget.

20        § När budgeten fastställs bestämmer fullmäktige det bidrag som varje
medlem skall lämna till förbundet enligl de grunder som anges i förbunds-
ordningen.

Revision

21        § Bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i lillämp­
liga delar i fråga om revision hos kommunalförbund.

I ett nybildat förbund skall val av revisorer och revisorssuppleanter äga rum vid förbundsfullmäktiges första sammanträde. Valet skall avse granskning av verksamheten under tiden från valet lill dess nästa tjänstgö­ringstid för revisorer och revisorssuppleanter börjar.

22        § Kopia av revisionsberättelsen jämte infordrade förklaringar skall
tillställas förbundsmedlemmarnas styrelser minst två veckor före det sam­
manträde, då berättelsen läggs fram för förbundsfullmäktige.

3 kap. Kommunalförbund med förbundsdirektion

Beslutanderätt och förvaltning

1 § I kommunalförbund med förbundsdirektion utövas beslutanderätt,
förvaltning och verkställighet av förbundsdirektionen.

Partssammansatta organ får inrättas med uppgift att svara för viss bered­ning, förvaltning och verkställighet inom förbundets verksamhetsområde.

Förbundsdirektion

2 § Förbundsmedlemmarna bestämmer antalet ledamöter och supplean­
ter i förbundsdirektionen. Antalet ledamöter får inte vara mindre än fem.
Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet ledamöter.

Vaije förbundsmedlem skall ha minst en ledamot eller en suppleant i förbundsdirektionen.

3 § Ledamöter och suppleanter i förbundsdirektionen väljs av medlem­
marnas fullmäktige. I fråga om sådana val m. m. skall bestämmelserna i 2
kap. 5—9 §§ tillämpas.

Förbundsdirektionen väljer bland sina ledamöter en ordförande och en

 

Prop. 1984/85:216                                                                   7

eller två vice ordförande för den lid som förbundsdirektionen bestämmer. Till dess valet har förrättats utövas ordförandeskapet av den som för­bundsdirektionen utser.

4 § Förbundsmedlemmarna fär besluta närmare föreskrifier om för­
bundsdirektionens verksamhet.

Förbundsdirektionen fär uppdra åt en särskild avdelning, beslående av ledamöter eller suppleanter i förbundsdirektionen, ål en ledamot eller suppleant eller åt en tjänsteman hos förbundel aft på förbundsdireklionens vägnar besluta i viss grupp av ärenden, vilkas beskaffenhet skall anges i reglemente eller särskilt beslut. Framställning eller yttrande lill medlem liksom yttrande med anledning av överklagande av förbundsdirektionens beslut får dock beslutas endast av förbundsdirektionen samfällt.

Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligl andra siycket skall anmälas lill förbundsdirektionen, som besiämmer i vilken ordning detta skall ske.

5 § Bestämmelserna i 2 kap. 27 §, 3 kap. 3 och 4 §§, 7-11 §S, 13 a, 13 b
och 16 §§ kommunallagen (1977: 179) skall i lillämpliga delar gälla i fräga
om förbundsdirektion. Härifrån skall dock följande avvikelser gälla.

I fråga om tillkännagivande om justering av förbundsdirektionens proto­koll gäller föreskrifterna i 2 kap. 13 § denna lag.

Sammanträde för fastställande av budget skall vara offentligt. Därvid skall bestämmelserna i 2 kap. 10 § första-tredje styckena och 28 § andra stycket kommunallagen gälla i tillämpliga delar.

6 § Förbundsdirektionen skall hålla förbundsmedlemmarna underrättade
om den allmänna planläggningen av förbundets verksamhet samt om frågor
av större ekonomisk eller organisatorisk räckvidd.

Förbundsdirektionen får från förbundsmedlemmarnas styrelser infordra de yttranden och upplysningar som behövs för alt förbundsdirektionen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Ekonomisk förvaltning

7 § Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 §§, 4 § tredje stycket och 5-7 §§
kommunallagen (1977:179) gäller i tillämpliga delar i fräga om ekonomisk
förvaltning i kommunalförbund med förbundsdirektion.

I övrigt gäller de begränsningar i rätten att ta upp lån, ingå borgen och andra förbindelser eller avsätta medel lill fonder som förbundsmedlem­marna har tagit in i förbundsordningen.

8  § Förbundsdirektionen fastställer kommunalförbundets budget före ut­gången av september månad. Förbundsdirektionen skall dessförinnan sam­råda med förbundsmedlemmarnas styrelser om budgeten.

9  § När budgeten fastställs bestämmer förbundsdirektionen del bidrag som varje medlem skall lämna till förbundet enligt de grunder som anges i förbundsordningen.

10        § Förbundsdirektionen skall fortlöpande föra räkenskaper över kom­
munalförbundets medel och skall inom skälig tid årligen sammanfatta och
avsluta räkenskaperna.

 

Prop. 1984/85: 216                                                                   8

Revision

11 § Varje förbundsmedlems fullmäktige väljer en eller flera revisorer och minst lika mänga revisorssuppleanter för revision av förbundets verk­samhet.

För granskning av ett nybildal förbund skall val av revisor och revisors­suppleant ske senast när förbundet bildas. Valet skall avse tiden från valets förrättande till dess nästa tjänstgöringstid för revisorer och revisorssupp­leanter böljar.

Bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i övrigt i tillämpliga delar i fråga om revision. Förbundsmedlemmarna skall var för sig pröva frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

Utträde, likvidation och upplösning

1 § Ett kommunalförbund som har bildats för bestämd tid, skall träda i
likvidation när tiden har gått ut.

Om ett kommunalförbund har bildats för obestämd tid, fär en förbunds­medlem säga upp sitt medlemskap när som helst. Förbundet skall i sådant fall träda i likvidation ett år efter uppsägningen, om inte någon annan uppsägningstid har bestämls i förbundsordningen.

2   § Har sådana ändrade förhållanden inträtt, att det vid en samlad be­dömning framstår som oskäligt att en medlem av ett kommunalförbund i fortsättningen skall vara bunden av sitt medlemskap i förbundet, skall på begäran av förbundsmedlemmen förbundet omedelbart träda i likvidation.

3   § När grund för likvidation enligt 1 eller 2 § har uppkommit får för­bundsmedlemmarna avtala att en medlem får utträda ur förbundet i stället för att förbundet skall träda i likvidation. I avtalet skall bestämmas från vilken tidpunkt utträdet skall ske.

Vid avlal om utträde skall de kvarvarande medlemmarna anta de änd­ringar i förbundsordningen som föranleds av utträdet.

När en förbundsmedlem utträder ur kommunalförbundet upphör med­lemmens ansvar för förbundels skulder om inte annat har överenskommits i det avtal som avses i första stycket.

4 § Likvidationen verkställs av kommunalförbundets styrelse eller av
förbundsdirektionen i egenskap av likvidator.

När förbundet har trätt i likvidation, fär kallelse på förbundets okända borgenärer sökas av förbundsmedlem eller likvidatorn.

När förbundet har trätt i likvidation, skall förbundets egendom i den mån det behövs för likvidationen förvandlas till pengar genom försäljning pä offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt. Förbundets verksamhet får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling.

5 § När styrelsen eller förbundsdirekUonen har fullgjort sin uppdrag som
likvidator, skall styrelsen eller förbundsdirektionen avge slutredovisning
för sin förvaltning genom en förvaltningsberäftelse som rör likvidationen i
dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redovisning för skiftet av
behållna tillgångar. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för
hela likvidalionstiden.

 

Prop. 1984/85:216                                                                   9

6 § När likvidationsuppdraget är fullgjort, skall styrelsen eller förbunds­
direktionen beslula om vilken av förbundets medlemmar som skall överta
och vårda de handlingar som hör till förbundets arkiv.

Förvaltningsberättelsen och redovisningshandlingarna skall delges var och en av förbundsmedlemmarna. När berättelsen och redovisningshand­lingarna delgetts samtliga förbundsmedlemmar, är förbundet upplöst.

7  § En förbundsmedlem som inte är nöjd med redovisningen eller del skifte som förrättats av förbundets styrelse eller av förbundsdirekUonen, har rätt att väcka talan om detta mot de övriga förbundsmedlemmarna inom ett är frän det slutredovisningen delgavs medlemmen.

8  § Om det framkommer någon tillgäng för kommunalförbundet efter dess upplösning eller om talan väcks mol kommunalförbundet eller om det på annat sätt uppkommer behov av en ytteriigare likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

9  § Tvister om kommunalförbunds likvidation och upplösning enligt 1 och 2 §§ samt om förbundsmedlems rätt till utträde enligt 3 § handläggs enligl lagen (1929: 145) om skiljemän.

Besvär

10        § Bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i tillämp­
liga delar i fråga om kommunalförbund. Besvär får anföras av såväl med­
lemmar av förbundet som medlemmar av varje kommun eller landstings­
kommun som ingår i förbundet.

Beträffande besvär över kammarrättens beslut tillämpas 7 kap. 5 § kom­munallagen. Besvär över ett beslut, varigenom kammarräUen har bifallit besvär eller förbjudit att det överklagade beslutet verkställs, får anföras även av förbundsmedlem.

I kommunalförbund med förbundsdirektion fär besvärsnåmnd inte inrät­tas.

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986, då lagen (1957:281) om kommunalförbund skall upphöra att gälla.

2.  Om det i en lag eller annan författning hänvisas lill den gamla lagen eller lill en föreskrift i denna som har ersatts genom en föreskrift i den nya lagen, fillämpas i stället den nya lagen eller den nya föreskriften, om inte annat följer av punkt 3.

3.  Den nya lagen gäller även för kommunalförbund som har bildats enligt den gamla lagen. I stället för bestämmelserna i 4 kap. I och 2 §§ gäller dock till och med år 1990 all ett kommunalförbund som har bildats enligt den gamla lagen skall träda i likvidation på begäran av en förbundsmedlem, om det vid en samlad bedömning framstår som skäligt att låta medlemmen frånträda sitt medlemskap.

Om medlemmarna inte kan enas om ett kommunalförbunds likvidation på nu angiven grund, skall frågan överlämnas till regeringen för avgörande.

4.  Utan hinder av punkt 3 får medlemmarna i ett kommunalförbund som har bildats enligt den gamla lagen genom ändring i förbundsordningen besluta att även bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 §§ i den nya lagen skall gälla för förbundet.

5.  En förbundsordning som har fastställts enligt den gamla lagen gäller även om den inte stämmer överens med bestämmelserna i 1 kap. 9 och 10 §§ i den nya lagen.

 

Prop. 1984/85:216                                                    10

6. Om en särskild likvidalor har utsetts för ett kommunalförbund som har trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande, skall denne slutföra likvidationen.

 

Prop. 1984/85:216                                                              11

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollekliv persontrafik skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3§ I fall som avses i 2 § första meningen handhas huvudmannens uppgifter av landstingskommunen och kommunerna i kommunalförbund. Är lands­tingskommunen och kommunerna i länet överens därom, får dock uppgif­terna i stället handhas genom ett aktiebolag, som har bildals för ändamålet. Landstingskommunen och kommunerna skall inneha samtliga aktier i bola­get.

I fråga om kommunalförbund gäl-    1 fråga om kommunalförbund gäl-

ler lagen (1957:281) om kommunal- ler kommunalförbundslagen (1985: förhund, om inte annat följer av 4— 000) om inte annat följer av 4 — 7 §§. 7 §§. Därvid skatt bestämmelse i 21 § tredje stycket, 28 § första stycket, 29-32 §§ och 34 § första stycket nämnda lag om länsstyrelse i stället avse regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

 

Prop. 1984/85:216                                                    12

Utdrag
CIVILDEPARTEMENTET                    PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-05-30

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldt, Si­gurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bo­ström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Holmberg Proposition öm ny kommunalförbundslag

1    Inledning

Samarbete mellan kommuner och mellan landstingskommuner förekom­mer i betydande omfattning. Det förekommer också samarbete mellan kommuner och landstingskommuner. Kommunallagen (1977: 179, ändrad senast 1985: 128) innehåller inga regler om sådant mellankommunalt sam­arbete. Den förutsätter emellertid att ett samarbete kan förekomma genom kommunalförbund. Även i övrigt medger den att en kommun eller en landstingskommun löser sina uppgifter i samarbete med en annan kommun eller landstingskommun, om inte särskilda bestämmelser hindrar ett sådant samarbete.

Regler om kommunalförbund finns i lagen (1957:281) om kommunalför­bund (KEL, omtryckt 1977: 181, ändrad senast 1981:1106). I lagen finns bestämmelser om bl. a. bildande av kommunalförbund, dess organisation och ekonomiska förvaltning samt om besvär, utträde ur kommunalförbund och kommunalförbunds upplösning. Bestämmelserna innehåller i stor ut­sträckning hänvisningar till de bestämmelser i kommunallagen, som regle­rar motsvarande frågor beträffande kommuner och landstingskommuner. En redogörelse för gällande rätt bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga I.

När 1977 års kommunallag anlogs föranledde detta ett flertal ändringar i KEL. Någon mera djupgående översyn av lagen gjordes emellertid inte vid delta tillfälle. Vissa särskilda frågor om kommunalförbund har aktualise­rats under senare år. Det gäller bl. a. möjligheterna till utträde ur kommu­nalförbund och reglerna om underställning av förbundsordning. Mot bak-

 

Prop. 1984/85:216                                                                 13

grund härav tillkallades i februari 1981 en särskild utredare' för att se över KFL. Utredaren, som har bedrivit sitt arbete under namnet kommunalför­bundsutredningen, avlämnade i juli 1983 betänkandet (Ds C 1983: 15) Kommunalförbund. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till pro­tokollet i delta ärende som bilaga 2 och de författningsförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 3.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan­serna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i ärendet som bilaga 4.

I april 1983 tillkallades en beredning (C 1983:02) för att utreda frågan om ökad samverkan mellan slal och kommun saml förenkling av statliga regler, m. m. (stat-kommunberedningen). Enligl sina direktiv (Dir 1983: 30) skall beredningen som en huvuduppgift pröva behovet av och formerna för samverkan inom den kommunala sektorn. Beredningen har som ell led i detta arbete lill mig överlämnat belänkandel (Ds C 1985:4) Enklare former för interkommunall samarbete. Beredningen föreslär i betänkandet att kommunalförbundsutredningens förslag lill en ny kommunalförbundslag i huvudsak genomförs. I vissa delfrågor har dock beredningen med anled­ning av synpunkter som har framförts under remissbehandlingen av utred­ningens förslag stannat för andra lösningar. Det gäller framför allt beträf­fande frågan om den föreslagna nya lagens tillämpning pä redan befintliga kommunalförbund. När jag i det följande överväger kommunalförbundsut­redningens förslag kommer jag att beakta den överarbetning av förslaget som slat-kommunberedningen har gjort pä vissa punkler.

2    Allmän motivering

2.1 Mellankommunalt samarbete

Mitt förslag: Den nuvarande lagen om kommunalförbund ersätts av en helt ny lag i ämnet. Den nya lagstiftningen syftar till all främja mellan­kommunalt samarbete i form av kommunalförbund.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till all åtgärder vidtas för att främja användningen av kommunalförbund för mellankommunalt sam­arbete.

Hovrättsrådet Ulf Lindquist.

 

Prop. 1984/85:216                                                               14

Bakgrunden till mitt förslag: Samarbete mellan kommuner kan bedrivas såväl i privairättsliga som i offentligrältsliga former. För båda samarbets­formerna gäller att den gemensamma angelägenheten skall falla inom var och en av de samarbetande kommunernas kompetens för alt vara laglig.

Privaträttslig samverkan kan ske i olika former, allt från enkla avtal lill komplicerade bolagsbildningar.

Del mellankommunala samarbetet genom privairättsliga juridiska perso­ner har efter hand ökat. Ökningen har varit särskilt märkbar under de senaste åren. Ar 1982 fanns det 122 samarbetsorgan av privalrättslig natur mot 71 år 1979. Av ökningen bidrar länstrafikbolagen med ett tjugotal. De utan jämförelse vanligaste privaträttsliga formerna för mellankommunalt samarbete är aktiebolag och stiftelser. Det mellankommunala samarbete som sker genom privairättsliga juridiska personer omsätter ca 12 miljarder kr per år.

Kommunalförbundet är en offentligrällslig juridisk person för samarbete mellan kommuner och mellan landstingskommuner och också för samarbe­te mellan kommuner och landstingskommuner. Regler om samarbete i form av kommunalförbund finns i lagen (1957:281) om kommunalförbund (KFL).

Kommunalförbund kan bildas för vilken kommunal angelägenhet som helst under vissa i lagen angivna förutsättningar. De kommuner och lands­tingskommuner som avser att samverka skall enas om en förbundsordning. I denna skall anges bl. a. vilken eller vilka uppgifter som förbundet skall ha hand om. Förbundsordningen skall underställas länsstyrelsen för faslstäl­lelse.

Kommunalförbundets beslutande organ är förbundsfullmäktige, som väljs av medlemmarnas beslutande församlingar. För förvaltning och verk­ställighet skall finnas en förbundsstyrelse. Förbundel har egen budget och egna räkenskaper.

När den nuvarande kommunalförbundslagen kom till år 1957 fanns det sammanlagt 242 kommunalförbund, varav 167 inom polisväsendet. I dag finns det 19 kommunalförbund fördelade på tio verksamhetsgrenar. Fyra kommunalförbund har hand om frågor som rör regionplanering, fyra an­svarar för vattenverk, tvä har bildats för brandförsvarsfrågor, två för kollektivtrafik och två för vård av missbrukare. Kommunalförbund finns också för renhållning, avloppssystem, bostadsförmedling, ålderdomshem och vårdskola.

Skälen för mitt förslag: För den kommunala indelningen gäller på samma sätt som för all annan administrativ indelning att själva indelningen alstrar behov av samarbete. Genom samarbete över de kommunala gränserna är det möjligt att åtminstone delvis bota inte bara de ogynnsamma verkningar som oundvikligen uppkommer vid varje administrativ gräns utan också vissa förekommande brister i själva indelningen. Genom samarbete är det

 

Prop. 1984/85:216                                                                  15

vidare, oavsett indelningsförhållandena, möjligt alt öka effekten och mins­ka kostnaderna för vissa verksamhetsgrenar som är särskilt resurskrävan­de.

Under smäkommunernas tid mäste åtskilliga kommunala uppgifter lösas i kommunalt samarbete. Genom de under efterkrigstiden genomförda kom-munindelningsreformerna är emellertid kommunerna i dag pä ell helt annal sätt än tidigare i stånd, att var för sig fullgöra de samhällsuppgifter som lagts på dem. Om man ser till förhållandena i stort, har kommunindelnings-reformerna minskat behovet av samarbete mellan kommunerna.

Även för landstingskommunerna har en del indelningsändringar skett. Men dessa har inte pä långt när varit av så genomgripande natur som kommuninddningsreformerna. För landstingskommunerna kan man när­mast tala om justeringar som är av mindre inlresse när det gäller att bedöma utvecklingen av det indelningsbetingade behovet av samarbete.

Samarbetsbehovet är kanske mest framträdande i tätortsregionerna. De pä sin tid långtgående samarbetsbehoven i Stockholmsregionen har delvis försvunnit genom att landstingskommunen där med direkt stöd av en särskild kompetensbestämmelse i 1 kap. 4 § andra siycket kommunallagen har tagit hand om uppgifter som annars skulle ankomma på kommunerna i regionen. 1 de övriga stora tätorisregionerna har emellertid samarbetsbe­hoven snarast ökat.

Fastän den kommunala indelningen och uppgifternas fördelning på det kommunala området så långt som möjligt har inriktats på att varje kommun och landstingskommun själv skall kunna fullgöra sina uppgifter, kvarstår ändå betydande samarbetsbehov över hela landet. Den kommunala indel­ningen är, trots allt arbete som har ägnats ät denna, inte perfekt och kan inte heller bli det. Den snabba samhällsutvecklingen skapar i vissa fall i och för sig behov av gränsjusteringar som man dock, bl. a. med hänsyn till intresset av stabilitet i förvaltningen, mäste avstå från. Motsvarande gäller om uppgiftsfördelningen, främst mellan kommuner och landstingskommu­ner. En del uppgifter som traditionellt åvilar kommunerna har efter hand fått regional räckvidd utan att för den skull bli landstingskommunala. Ofullkomligheter i den kommunala indelningen liksom ofullkomligheter i uppgiftsfördelningen på del kommunala området kan delvis övervinnas genom kommunalt samarbete. Min bedömning är att denna typ av samar­betsbehov kommer att öka i framtiden.

Alla administrativa gränser ger något som man brukar kalla barriäref-fekler. Del finns exempelvis en lendens för kommuner och landstingskom­muner all lokalisera serviceinrättningar av större geografisk räckvidd så centralt som möjligt inom kommunen eller landstingskommunen. Detta försvagar serviceutbudet i gränsområdena. Samarbetsbehov på denna grund finns i både tätorts- och glesbygdsregioner.

Samarbetsbehov alstras också av det stigande intresset av att nedbringa koslnaderna för den kommunala servicen och på del hela taget göra den

 

Prop. 1984/85:216                                                    16

kommunala verksamheten sä effektiv som möjligt. Det är ett både rikspoli-tiskt och kommunalpolitiskt mycket viktigt intresse alt för delta ändamål främja samverkan mellan de olika enheterna inom den kommunala sek­torn.

Av vad jag tidigare har anfört framgår alt samarbetet f. n. mest bedrivs i privalrättslig form. Att kommunalförbundet så sällan kommer till använd­ning torde bl. a. bero på att del uppfattas som en krånglig form för samar­bete. Organisationsformen uppfattas som tungrodd och omständlig. Härtill kommer de stränga utträdesregler som f. n. gäller. Enligl min mening bör nu ätgärder vidtas för att främja användningen av kommunalförbund för mellankommunal samverkan. Det bör sålunda tillskapas ett mera tidsenligt utformat kommunalförbundsinstitut. Härvid inställer sig frågan om den valfrihet mellan kommunalförbund och bolag som f. n. finns inom den s. k. oreglerade sektorn bör bestå.

Enligt min mening mäste de offentligrättsliga verksamhetsformerna be­traktas som primära former även för s. k. oreglerad kommunal förvaltning och jag anser därför att det är ett allmänt intresse att kommunala angelä­genheter inte i onödan överlämnas till bolag och andra privairättsliga subjekt. I fråga om mellankommunalt samarbete bör detta intresse enligt min mening främjas genom en reform av kommunalförbundsinstiiutet som gör kommunalförbundet till en mera attraktiv form för samarbete än det är i dag. Jag vill i detta sammanhang framhålla att samverkan i kommunalför­bund medför att allmänhetens och de förtroendevaldas insyn och inflytan­de är större än om samverkan sker i privairättsliga former.

Från kommunaldemokratiska synpunkter är visserligen inte heller sam­arbetet i kommunalförbund helt invändningsfrilt. Ett kommunalförbund har ett formellt ensambestämmande över den eller de uppgifter som för­bundet har fått sig tilldelade av samarbetsparterna, och de förtroendevalda som verkar i förbundet väljs enbart genom indirekta val av olika slag. Ensambestämmandet över en särskild samhällsangelägenhet kan leda till att den angelägenheten får ett större medelstillskotl och en högre standard än den skulle ha fått i den konkurrens mellan olika samhällsuppgifter som utvecklas inom kommunernas och landstingskommunernas ordinära för­valtning. Kommunalförbundsförvaltning inrymmer därmed risker för fel-prioriteringar. Genom att de förtroendevalda i kommunalförbund är indi­rekt valda får medborgarna ett svagare inflytande över den berörda angelä­genheten än de skulle ha haft om angelägenheten hade legat kvar i den ordinära kommunala förvaltningen. Till detta kommer sä all de politiska majoritetsförhållanden som uppslår genom de allmänna valen endast kom­munvis slår igenom i kommunalförbundet.

Riskerna för ogynnsamma effekter av det slag som jag nu har pekat på får emellertid enligl min mening inte överdrivas. Genom kommunindd­ningsreformerna har kommunerna fått en sådan ställning att kommunalför­bunden, som f.ö. är bundna vid en legal samrådsskyldighet i förhållande

 

Prop. 1984/85:216                                                                 17

till medlemmarna, knappast har några reella möjligheler alt välja vägar som inte kan godkännas av förbundsmedlemmarna. Det relativa avståndet mellan väljarna och de förtroendevalda i ett kommunalförbund kan knap­pas in genom de förbättringar i demokratin som hela tiden sker inom kommunerna och landstingskommunerna. Samarbelsuppgifterna är dess­utom ofta av sådan teknisk och ekonomisk natur att de inte inbjuder till några mera djupgående politiska meningsskiljakligheter. De invändningar som ändå kvarstår vägs enligt min mening väl upp av intresset av att kommunerna och landstingskommunerna har tillgäng till ett effektivt in­strument för del samarbetsbehov som faktiskt finns. Jämfört med de privaträttsliga alternativen för mellankommunalt samarbete är som jag tidigare har framhållit kommunalförbundet i regel att föredra även frän kommunaldemokraliska synpunkter.

Bildande av kommunalförbund enligt KFL är en frivillig åtgärd från de berörda kommunernas och landstingskommunernas sida. Emellertid har statsmakterna enligt vissa speciallagar möjlighet att under särskilt angivna förutsättningar tvångsvis inrätta kommunalförbund. Sädana speciallagar finns för bostadsförmedlingsförbund, regionplaneförbund och kollektivtra­fikförbund. Kommunalförbundsutredningen har intagit den principiella ståndpunkten alt kommuner och landstingskommuner inte bör kunna åläg­gas att bilda kommunalförbund för vissa uppgifter. Utredningen har emel­lertid inte föreslagit någon ändrad lagstiftning på denna punkt, eftersom del torde förutsätta ett materiellt ändrat innehåll i berörda lagar. Det har inte ankommit på utredningen att göra sådana överväganden. Även jag har den principiella uppfattningen alt ett kommunall samarbete helst bör bygga pä frivillighei och en ömsesidig vilja hos parterna alt tillsammans fullgöra en uppgift. Jag är emellertid inte beredd att nu lägga fram något förslag i denna del. Det är nämligen angelägel att reformeringen av kommunalför­bundsinstiiutet inte fördröjs av det utredningsarbete som skulle fordras för en ändrad lagsliftning om tvångsvis bildade förbund.

Mot bakgrund av vad jag hittills har anfört föreslär jag att 1957 års lagom kommunalförbund ersätts av en helt ny lag. Ett huvudsyfte med den nya lagstiftningen är att främja ett samarbete i form av kommunalförbund. 1 det följande kommer jag att gå in på de viktigaste nyheterna i lagstiftningen. En nyhet är tillskapandet av en organisatoriskt enklare variant av kom­munalförbund vid sidan av det nuvarande (avsnitt 2.2). Vidare föreslås kommunerna och landstingskommunerna fä möjlighet all själva, utan nå­gon statskontroll, välja den samarbetsform som är lämpligast. Länsstyrel­sens nuvarande tillsyns- och kontrollfunktioner upphör därmed helt (av­snitt 2.3). Jag föreslår också nya regler om utträde ur kommunalförbund, som skall göra det lättare för en kommun eller en landstingskommun att lösgöra sig från ett samarbete i ett kommunalförbund (avsnitt 2.5).

2    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 216

 

Prop. 1984/85:216

2.2 Kommunalförbundets organisation

Mitt förslag: Kommunerna och landstingskommunerna får möjlighet att välja en enklare form av kommunalförbund vid sidan av den nuvarande organisationsformen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinsianser godtar eller lämnar utan erin­ran förslaget om att erbjuda en enklare variant av kommunalförbund. De biträder också förslagel om att kommunerna och landstingskommunerna från fall till fall själva skall få välja mellan de två organisatoriska formerna av kommunalförbund.

Skälen för mitt förslag: När kommunalförbundet år 1919 första gången introducerades i svensk förvaltningsrätt som institution fördel mellankom­munala samarbetet fick det organisatoriskt sett en enkel konstruktion med ett enda organ som benämndes förbundsdirektion. Denna enkla organisa­lion övergavs genom 1957 års reform och ersattes av det nuvarande kom­munalförbundsinstitutet, vars organisation i allt väsentligt motsvarar kom­munernas och landstingskommunernas egen organisation.

De synpunkter som låg till grund för 1957 års revision var att de dåvaran­de kommunalförbundens verksamhet bedrevs utan sedvanlig offentlighets­kontroll och utan att förbundsmedlemmarna hade något egentligt inflytan­de över verksamheten. Det bristande inflytandet ansågs bero på att de dåvarande kommunalförbunden inte var organiserade på samma sätl som kommunerna och landstingskommunerna med skilda beslutande samt verkställande och förvaltande organ. Dessa synpunkter fick fälla avgöran­det, fastän invändningar förekom om att den nya kommunalförbundsor­ganisationen skulle bli alltför tungrodd, omständlig och dyr för vissa kom­munala samarbetsuppgifter.

Den kritik som från en del häll riktades mot att införa fullmäktigeinstitu­tionen i kommunalförbunden har i viss mån visat sig berättigad. De under­sökningar som kommunalförbundsutredningen har gjort bland de befintliga kommunalförbunden visar att arten av den verksamhet som förbunden driver spelar stor roll för hur verksamheten fungerar. Den nuvarande organisationen är enligt utredningens mening lämplig för samarbetsprojekt som till sin natur kan inbjuda till politiska åsiktsskillnader om hur verksam­heten skall bedrivas. För teknisk verksamhet, som är av mera affärsmässig natur och som traditionellt brukar bära sina egna kostnader, kan den nuvarande kommunalförbundsformen å andra sidan ha vissa nackdelar. I en ekonomisk och teknisk verksamhet som skall finansiera sig själv kan det ofta 1. ex. krävas snabba beslul av styrelsen på ungefär samma sätt som

 

Prop. 1984/85:216                                                                 19

i ett enskilt förelag. Det kan bl.a. bli nödvändigt med beslul om investe­ringar som inte är förutsedda. Det kommunala budgetsystemet har här en tröghet, som saknar betydelse för den stora skaltefinansierade sektorn, men som kan verka hämmande på affärsverksamheten. Vid de kontakter som utredningen har haft med förtroendevalda och tjänstemän som direkt eller indirekt befattar sig med kommunalförbund har det, mol bakgrund av vad jag nu har sagt, på sina håll efteriysts ett offentligrättsligt samarbetsor­gan som är enklare och mera lätthanterligt än det nuvarande kommunalför­bundet.

Enligl min mening är de invändningar som kan riktas mol den gällande kommunalförbundsorganisationen inte sädana au det finns anledning att avskaffa den som en möjlig form för kommunalt och landslingskommunall samarbete. 1 likhel med utredningen och en enhällig remissopinion anser jag emellertid att det finns skäl att vid sidan av kommunalförbund med fullmäktige erbjuda en enklare organisationsform. Som utredningen har föreslagit bör alternativet vara en kommunalförbundsorganisalion med ett enda organ, som bör kallas förbundsdirektion. Denna bör handha alla de uppgifter som i del nuvarande kommunalförbundet är fördelade mellan fullmäktige å ena sidan samt styrelsen och övriga nämnder ä den andra. Med en sådan organisation bör man enligl min mening bäde kunna under­lätta det mellankommunala samarbetet och minska kommunernas och landstingskommunernas benägenhet att använda privaträttsliga organ för sådant samarbete. Dessa fördelar väger enligt min mening tyngre än de principiellt betonade invändningar som vid lagändringen år 1957 riktades mot en sådan organisation av kommunalförbund.

Det är en lämplighetsfråga när kommunalförbund med fullmäktige eller kommunalförbund med förbundsdirektion bör komma till användning. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag därför att valet av organisationsform bör göras av kommunerna själva ulan någon särskild reglering i ämnet.

2.3 Minskad statskontroll

Mitt förslag: Länsstyrelsernas tillsyns- och kontrolluppgifter i fräga om kommunalförbund upphör. Del skall i fortsättningen i stället ankomma på kommunerna och landstingskommunerna själva att besluta om bil­dande av kommunalförbund, om utträde ur ett sådant förbund och om kommunalförbundets upplösning.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Förslagel biträds eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 20

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt är del länsstyrelsen som beslu­tar om bildandel av kommunalförbund genom att förbundsordningarna skall underställas länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsen beslutar också om utträde ur kommunalförbund och om kommunalförbunds upplösning.

Under senare år har det varit en allmän strävan alt minska statskontrol­len över kommuner och landstingskommuner. Detta har bl. a. resulterat i alt antalet ärendegrupper som kräver underställning har reducerats kraf­tigt. Ett bärande motiv för utvecklingen i den riktningen har varit all denna form av generell statskontroll stämmer mindre väl överens med en modern syn pä samspelet mellan statliga och kommunala organ.

1 likhet med utredningen och en enig remissopinion anser jag att tiden nu är mogen att också slopa den legaliletskontroll som länsstyrelsen i olika hänseenden utövar i fråga om kommunalförbundens angelägenheter. Jag är helt övertygad om att kommunerna och landstingskommunerna har förmå­ga att pä egen hand fatta beslut i de frågor som länsstyrelsen nu tar befattning med.

Jag föreslår alltså att länsstyrelsens tillsyns- och kontrolluppgifter i fräga om kommunalförbund upphör helt. Det innebär att de kommuner och landstingskommuner som vill samarbeta i ett kommunalförbund själva får göra den legalitets- och lämplighetsprövning som behövs inför förbundets bildande. Även frågan om utträde ur ett kommunalförbund och om förbun­dets upplösning får avgöras av de samarbetande parterna själva. Jag åter­kommer i det följande till dessa frågor.

I detta sammanhang vill jag beröra en annan fråga som hänger samman med att länsstyrelsens uppgifter bortfaller. Länsstyrelsens nuvarande be­fattning med kommunalförbunden ger en viss offentlighet ät bildandet och upplösningen av ett kommunalförbund. För att även i framtiden säkra en sådan offentlighet samt för att göra en central överblick över kommuner­nas och landstingskommunernas deltagande i kommunalförbund möjlig föreslår utredningen att vissa viktigare beslut rörande ett kommunalför­bund skall registreras. Enligt förslaget skall kammarkollegiet vara registre­ringsmyndighet.

För egen del är jag tveksam till utredningens förslag i denna del. Jag ifrågasätter nämligen om det finns något egentligt behov av en central registrering på det sätt och i den omfattning som utredningen har föresla­git. Det ligger visserligen ett värde i alt kunna fä lillgång lill uppgifter om hur många och vilka kommunalförbund som finns. Detta bör dock kunna tillgodoses pä ett enklare sätt än genom ett registreringsförfarande. Jag vill erinra om att statistiska centralbyrån (SCB) i publikationen Rikets indel­ningar lämnar uppgifter om kommunalförbunden. Hittills har SCB fått ett underlag för detta från länsstyrelserna. I framtiden bör det vara möjligt för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet att bistå med uppgif­terna. Mot bakgrund av vad jag nu har sagt, föreslår jag alltså inte något registreringsförfarande.

 

Prop. 1984/85:216

2.4 Kommunalförbunds bildande

Mitt förslag: Det ankommer på kommunerna och landstingskommuner­na själva att ta ställning lill om ett kommunalförbund skall bildas.

Ett kommunalförbund är bildat när en förbundsordning är antagen och undertecknad av dem som skall samarbeta i förbundet.

Utredningens förslag: Avviker frän mitl förslag på så sätl att tidpunkten för ett kommunalförbunds bildande bestäms till när förbundsordningen ges in till registreringsmyndigheten.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar förslagel utan erin­ringar. Kammarkollegiet har invändningar mot att själva ingivandet av förbundsordningen får konstitutiv verkan. Kollegiet anser alt en sådan ordning är otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Kollegiet före­slår alt konstituerandet av ett kommunalförbund i stället knyts till ett beslut att registrera förbundet. Svenska kommunförbundet anför att ett problem i samband med förbundsbildning är avsaknaden av regler om möjligheten att företa rättshandlingar, innan ett kommunalförbund är bil­dat.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt förutsätter tillkomsten av ett kommunalförbund att berörda kommuner eller landstingskommuner be­stämmer sig för att bilda ett kommunalförbund för en eller flera samarbels-uppgifter genom att anta en förbundsordning. Denna skall ges in till läns­styrelsen för prövning, öm länsstyrelsen finner att förbundsordningens bestämmelser inte strider mot lag eller författning samt att bildande av det föreslagna förbundel skulle medföra allmänt gagn, skall länsstyrelsen fast­ställa förbundsordningen och bestämma den tid då förbundet skall träda i verksamhet.

Som jag nyss har anfört bör länsstyrelsens befattning med frågor rörande kommunalförbund upphöra. I stället får det ankomma på kommunerna och landstingskommunerna att på egen hand avgöra nyttan och den allmänna lämpligheten av att ett visst kommunalförbund bildas. Till följd härav behövs enligl min mening inte längre någon bestämmelse om alt ett till­tänkt kommunalförbund skall medföra allmänt gagn för att få bildas.

Den nya ordning för kommunalförbunds bildande som jag nu föreslår innebär att det i lag måste fastställas vid vilken tidpunkt som ett kommu­nalförbund skall anses vara bildat. Delta har betydelse för frågan om når förbundet får rättskapacitet, dvs. som självständig juridisk person kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

I likhet med vad som gäller f. n. bör lill grund för ett kommunalförbund ligga en samarbetsöverenskommelse — en förbundsordning - som antas

 

Prop. 1984/85:216                                                                  22

av dem som skall ingå i förbundel. Jag delar kammarkollegiets uppfatlning alt ingivandet av den antagna förbundsordningen inie bör ha någon konsti­tutiv verkan. Det blir alltför svårt att avgöra vid vilken tidpunkt vederbör­liga handlingar skall anses ha getts in till myndigheten. Jag är emellertid inte beredd att biträda kollegiets förslag om att ett kommunalförbund skall anses vara bildat först vid tidpunkten för registrering.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att göra en jämförelse med reglerna om bildande av aktiebolag. Ett aktiebolag bildas genom beslut som fattas på en konstituerande stämma. För att ett aktiebolag skall få rättskapacitet fordras emellertid att detta efter viss kontroll av Patent- och registreringsverket blivit registrerat hos denna myndighet. Någon motsva­rande kontroll av kommunalförbund skall enligt vad jag har sagt tidigare inte ske. Enligl min mening bör därför ett kommunalförbund kunna erhålla rättskapacitet samtidigt som det bildas, öm man knyter tidpunkten för ell kommunalförbunds bildande till att en registreringsåtgärd vidtas, torde det vara nödvändigt med bestämmelser om förbundets rättshandlingsförmäga under liden mellan antagandet av förbundsordningen och registreringen av förbundet. Det är därför enligt min mening lämpligare att bestämma tid­punkten för ett kommunalförbunds bildande till beslutet om alt anta för­bundsordningen. Detta bör vara den mest tilltalande lösningen ur kommu­nal självstyrelsesynpunkt.

Med hänsyn till den kommunala beslutsordningen kan det förmodas att beslut om att anta en förbundsordning fattas vid olika tidpunkter hos de kommuner och landstingskommuner som avser att samarbeta. För att lätt kunna fastställa när en förbundsordning är antagen föreslår jag en regel om alt förbundsordningen skall undertecknas av dem som bildar förbundet. När samtliga har undertecknat den kan förbundet anses vara bildat.

2.5 Utträde ur och upplösning av kommunalförbund

Mitt förslag: I kommunalförbund som har ingåtls på obestämd tid får varje medlem en ovillkorlig rätt att när som helst säga upp medlemska­pet. Uppsägningstiden är ett är, om inte annan tid har avtalats. En förbundsmedlem har också rätt att omedelbart lösgöra sig från ett kommunalförbund när väsentligt ändrade förhållanden har inträtt. Det­ta gäller även om kommunalförbundet har bildats för bestämd tid.

Huvudregeln är alt en uppsägning skall leda till likvidation och upp­lösning. Tvister i frågor om utträde samt om kommunalförbundets likvidation och upplösning skall handläggas enligl lagen (1929:145) om skiljemän.

Utredningens förslag: Avviker frän mitt förslag endast pä sä sätl alt eventu­ella tvister skall handläggas hos de allmänna domstolarna.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 23

Remissinstanserna: Förslaget godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser anser alt den föreslagna uppsäg­ningstiden är för kort. Kammarkollegiet anser att allmän domstol inte är en lämplig instans för att slita tvister som kan antas ha uppkommit på grund av olika politiska uppfattningar eller förvaltningsmässiga problem. Kolle­giet förordar ett skiljemannaförfarande.

Skälen för mitt förslag: F. n. gäller i fråga om utträde ur och upplösning av kommunalförbund i första hand de bestämmelser som kan finnas intagna i förbundsordningarna. Utträde eller upplösning skall också ske när för­bundsmedlemmarna är överens om delta. Om medlemmarna inte är över­ens, gäller den regeln att utträde eller upplösning skall ske när sådana ändrade förhållanden har inträtt, att antingen förbundsverksamheten inte kan med fördel fortsättas eller ändamålet med förbundet lämpligare kan tillgodoses pä annat sätt. Frågor om utträde och upplösning kräver beslut av länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut får besvär anföras hos rege­ringen.

När länsstyrelsens beslutanderätt i kommunalförbundsfrågor upphör be­hövs ett nytt system för utträde ur kommunalförbund och för upplösning av kommunalförbund. Felet med gällande bestämmelser om utträde och upplösning är att de ger för lite utrymme att beakta den enskilda kommu­nens eller landstingskommunens önskemål om att frigöra sig från ett sam­arbete i kommunalförbund. Det är aldrig tillräckligt att en förbundsmedlem av subjektiva skäl inte längre vill vara med i samarbetet. Det måste finnas objektiva skäl som talar mot ell fortsatt samarbete i förbundet. 1 likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att det behövs vissa lättnader i möjligheterna att lösgöra sig från samarbetet i ett kommunalförbund. Utgångspunkten måsle vara att de samarbetande parterna lar in bestäm­melser om detta i förbundsordningen. Det behövs emellertid också vissa beslämmelser i lag som garanterar en rätt till utträde och som i vissa fall kan ta över vad som har avtalats. Jag behandlar delta i det följande.

I och för sig kan del förutsättas att kommuner och landstingskommuner som vill samarbeta i kommunalförbund i betydligt större utsträckning än tidigare tar in bestämmelser i förbundsordningen om utträde ur och upplös­ning av kommunalförbund. För det fall att förbundsmedlemmarna likväl har ingått i ett kommunalförbund på obestämd tid utan alt ha tagit in någon bestämmelse i förbundsordningen om utträde eller upplösning bör det föreligga en ovillkorlig rätt för förbundsmedlemmarna alt när som helst säga upp medlemskapet att upphöra efter en lämplig i lagen bestämd uppsägningstid. Jag föreslår att en regel om en sådan uppsägningsrätt tas in i den nya lagen.

I fråga om uppsägningstidens längd bör enligl min mening särskilt beak­tas att förutsättningarna för ett samarbete i verklig bemärkelse typiskt sett har gått förlorad när en uppsägning sker.  Det är därför angeläget att

 

Prop. 1984/85:216                                                                  24

uppsägningstiden, som mäste göras generell och som bara skall gälla om inte parlerna har avtalat annat i förbundsordningen, inte görs för lång. Jag är fulll på det klara med att olika samarbetsföretag kräver olika uppsäg­ningstider. Den uppsägningstid som exempelvis kan vara lagom för en verksamhet som relativt lätt kan avslutas är sannolikt i hög grad olämplig när det gäller mera långsiktiga samarbetsprojekl. Det mäste i första hand bli en fråga för förbundsmedlemmarna alt pä förhand komma överens om uppsägningstidens längd. De kan bäst själva anpassa tiden till förhållan­dena i det enskilda fallet. Jag är övertygad om att kommunerna och landstingskommunerna i regel kommer att ta ställning lill denna fråga när de utarbetar förbundsordningen. Om det någon gäng inte skulle ha skett, bör det finnas en legal uppsägningstid. Jag biträder utredningens förslag om att den legala uppsägningstiden för tidsobestämda kommunalförbund lämpligen kan bestämmas till ett år. Jag kan nämna att även slat-kommun­beredningen vid sin granskning av utredningsförslaget har stannat för denna uppsägningstid.

Utöver den bestämmelse som jag nu har föreslagit bör det i lagen tas in en bestämmelse som ger en förbundsmediem rätt att lösgöra sig från ett kommunalförbund när väsentligt ändrade förhållanden har inträtt. En så­dan bestämmelse fär naturligtvis i praktiken betydelse i första hand för de tidsbestämda kommunalförbunden. Den kan emellertid också länkas kom­ma lill användning i andra fall och då särskilt i sädana tidsobestämda förbund, där förbundsmedlemmarna har enats om en mycket läng uppsäg­ningstid. Bestämmelsen bör fä det innehållet alt en förbundsmedlem skall kunna lösgöra sig från samarbetet, om sådana ändrade förhållanden har inträtt att det framstår som oskäligt att medlemmen i fortsättningen skall vara bunden av sitt medlemskap i förbundet. Jag återkommer till bestäm­melsens närmare utformning i specialmotiveringen.

När en eller flera förbundsmedlemmar säger upp sill medlemskap upp­kommer regelmässigt helt nya förutsättningar för ett fortsall samarbete mellan övriga förbundsmedlemmar. Förbundsordningen måsle under alla omständigheter ändras på en del punkter. Huvudregeln bör därför vara all en uppsägning skall leda till likvidation och upplösning. Några remissin­stanser framhåller att likvidation bör tillgripas först om det visar sig vara omöjligt att komma överens om en fortsättning av verksamheten. Jag vill med anledning härav stryka under att förbundsmedlemmarna självfallet har kvar sin rätt att lösa den uppkomna situationen genom en överenskom­melse, exempelvis om att fortsätta under en ny eller ändrad förbundsord­ning. Jag utgår från att en formell uppsägning alltid utlöser försök att pä ett eller annat sätt bli överens. Något skäl för att i lagen la in en föreskrift om detta finns inte. Däremot bör del i lagen las in en föreskrift om att förbundsmedlemmarna får avtala om att en medlem fär utträda ur förbun­det i stället för att förbundet skall träda i likvidation. Jag återkommer lill bestämmelsen i specialmotiveringen.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 25

Kommunalförbundsulredningen har avstått från att anvisa något speci­ellt förfarande för handläggning av tvister mellan förbundsmedlemmarna i frågor om utträde och upplösning. Tvistande fär enligt utredningen följakt­ligen vända sig till de allmänna domstolarna. De erfarenheter som nu finns om samarbete i kommunalförbund visar i och för sig att tvister mellan förbundsmedlemmar om utträde och upplösning är ovanliga. Med de nya mer liberala ulträdesreglerna kan man emellertid enligt min mening inte utesluta att meningsskiljakligheter kan uppstå i dessa sammanhang. Att hänvisa sådana tvister till de allmänna domstolarna är enligt min mening inte lämpligt. Det är inte i första hand en rättsfråga som skall lösas utan snarare en intressefråga mellan de berörda parlerna. Härtill kommer risken för en långdragen process i flera instanser om ett domstolsförfarande väljs. Det närmast till hands liggande alternativet är i stället det som kammarkol­legiet har förespråkat, nämligen ett skiljemannaförfarande. Jag föreslår därför att eventuella tvister skall handläggas enligt lagen (1929: 145) om skiljemän.

2.6 Övergångsbestämmelser

Mitt förslag: Den nya lagen skall gälla även för äldre kommunalförbund. För dessa skall emellertid under en femårig övergångstid gälla särskilda utträdesbestämmelser.

Utredningens förslag: Avviker från mitt förslag på så sätt att KFL även i fortsättningen skall gälla för de kommunalförbund som finns när den nya lagen träder i kraft. De kommunalförbund som inte reorganiseras under den nya lagen skall vara upplösta när två år har förflutit från den dag då den nya lagen trädde i kraft.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna lämnar övergångsbe­stämmelserna utan anmärkning. Några är dock kritiska eller direkl avvi­sande. Hit hör bl. a. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Förbunden föredrar en lösning där de nya reglerna i huvudsak blir tillämp­liga pä de nu befintliga kommunalförbunden.

Skälen för mitt förslag: De skäl som kommunalförbundsutredningen har åberopat till stöd för sitt förslag är främst att två lagar om kommunalför­bund inte bör vara i kraft samtidigt och att utlrädesrätten bör förbättras i de befintliga kommunalförbunden. 1 sistnämnda hänseende anför utred­ningen att utlrädesrätten i de bestående kommunalförbunden i de flesta fallen regleras av de snävt hållna utträdesreglerna i KFL, vilket i praktiken innebär att medlemmarna befinner sig i ett avtalsförhållande av evighets­natur.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  26

Jag delar utredningens uppfatlning om att man bör undvika en ordning som innebär att tvä olika regelsystem för längre tid framöver gäller pä kommunalförbundsområdet. Jag är också ense med utredningen om att den legala utträdesrätten bör förbättras i de befintliga kommunalförbun­den. Den nya kommunalförbundslagen bör därför, med vissa tidsmässiga och materiella övergångsanordningar som jag strax skall beröra, gälla även för de kommunalförbund som har bildats enligl den gamla lagen.

Olika vägar kan väljas för att inordna de bestående kommunalförbunden under den nya lagen. Utredningens förslag om att de kommunalförbund som skall fortsätta sin verksamhet måste upplösas och nybildas medför enligt min mening en onödig omgång. 1 allt väsentligt är de nyheter som föreslås i den nya lagen av sådan art att de inte hindrar alt de beslående kommunalförbunden automatiskt kommer in under den nya lagen. Jag finner därför alt övervägande skäl talar för den lösning som några remissin­stanser har förordal och som innebär att den nya lagen skall gälla även för de gamla kommunalförbunden. Jag vill också nämna alt stat-kommunbe­redningen vid sin överarbetning av utredningens förslag har stannat för denna lösning.

Milt förslag medför att även de nya hberala reglerna om en ovillkorlig uppsägningsrätt kommer att gälla för de förbund som har bildats enligt den gamla lagen. Det är visserligen i princip mindre tilltalande att gä in med legala utträdes- och upplösningsregler som inte fanns när de berörda kom­munerna och landstingskommunerna en gång i tiden blev överens om en förbundsordning och på så sått göra förändringar i samarbetsöverenskom-melser som kommuner och landstingskommuner inom ramen för den kom­munala självstyrelsen har ingått. De som har ingått i ett kommunalförbund kan sägas ha gjort det i medvetande om de snäva möjligheter till utträde som lagen då gav dem. I praktiken har det dock visat sig all gällande legala utträdesbestämmelser inte erbjuder rimliga lösningar på uttrådesproble-met. De föreslagna nya ulträdesreglerna erbjuder de samarbetande par­terna en ökad frihet alt lösgöra sig från ett samarbete som de inte önskar kvarstå i. I ett sådant läge torde oftast förutsättningarna för ett ändamåls­enligt fortsatt samarbete ha brustit. Med hänsyn härtill anser jag att det inte utgör någol anmärkningskvärt ingrepp i de befintliga samarbetsavtalen att låta den nya lagens bestämmelser om utträde och upplösning bli tillämpliga pä de gamla kommunalförbunden.

Utträdesbestämmelserna i den nya lagen bör emellertid inte omedelbart bli tillämpliga på de gamla kommunalförbunden. 1 enstaka kommunalför­bund kan de nya utträdesbestämmelserna skapa en uppbrottsstämning, och ett behov av att under en längre övergångsperiod anpassa förbundet till de nya utträdesreglerna kan därför föreligga på sina håll. Jag anser att de nya utträdesreglerna bör bli gällande för de gamla kommunalförbunden först efter en lid av fem år efter det den nya lagen har trätt i kraft. Under denna lid bör regeringen följa de diskussioner om ett fortsatt samarbete

 

Prop. 1984/85:216                                                                  27

som kan förväntas komma all pågå i de gamla förbunden. En sådan uppföljning är sårskilt angelägen i fråga om sådana frivilligt ingångna kommunalförbund som har hand om samarbetsuppgifter som regeringen enligt lag skulle kunna ålägga dem att sköta, nämligen regionplaneförbund och bostadsförmedlingsförbund. Sådana förbund är typiskt sett av särskild betydelse för samhällslivet, och det är därför av allmänt intresse all främja sädana förbunds bestånd.

Den nuvarande lagens utträdesregler är, som jag har nämnt tidigare, bristfälliga och det kan enligt min mening inte komma i fråga att ha kvar dem ens under den femåriga övergångsperioden. Samtidigt skulle det föra för långt aU låta den nya lagens utträdesregler bli omedelbart tillämpliga. Jag föreslär därför en jämkad regel om utträde och upplösning som skall gälla för gamla förbund under övergångstiden. Regeln bör ges del innehål­let att ett kommunalförbund skall träda i likvidation pä begäran av en förbundsmedlem, om del framstår som skäligt att låta medlemmen från­träda sitt medlemskap i förbundet. Jag avser att kommentera bestämmel­sen närmare i specialmotiveringen, I det sammanhanget berör jag också några ytterligare övergångsbestämmelser som enligt min mening är nöd­vändiga.

3    Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprät­tats förslag till

1.      kommunalförbundslag,

2.    lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik.

Det under 2 angivna förslagel har upprättals i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet.

4    Specialmotivering

4.1 Förslaget till kommunalförbundslag

Som framgår av den allmänna motiveringen förordas på flera väsentliga punkter sakliga ändringar i kommunalförbundsinstiiutet. 1957 års lag är också i behov av en överarbetning i språkligt och redaktionellt hänseende. Lagen har därför ersatts av en helt ny lag om kommunalförbund. Från utredningens förslag skiljer sig lagen främst genom alt den är indelad i fyra kapitel.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  28

1 kap. innehåller inledande bestämmelser av allmängiltig karaktär. Där återfinns vissa definitioner samt de grundläggande bestämmelserna om kommunalförbunds bildande saml om vad en förbundsordning skall inne­hålla.

■ 2 kap. innehåller bestämmelser om kommunalförbund med fullmäktige. Det är uppdelat på fem avsnitt som skiljs åt genom underrubriker. Efter ett första avsnitt om beslutanderätt m. m. följer ett avsnitt om fullmäktige. Det tredje avsnittet behandlar styrelse och övriga nämnder m. m. och det fjärde ekonomisk förvaltning. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om revision.

1 3 kap. finns bestämmelser om kommunalförbund med förbundsdirek-tion. Kapitlet är indelat i fyra avsnitt som behandlar beslutanderätt m.m., förbundsdirekiion. ekonomisk förvaltning saml revision.

4 kap. innehåller gemensamma bestämmelser för båda typerna av kom­munalförbund. Det är uppdelat på ett avsnitt om utträde, likvidation och upplösning och ett om besvär.

1 kap. Inledande bestämmelser

Kommunalförbund

1 § För att ha hand om en eller flera kommunala angelägenheter får kommuner eller landstingskommuner sluta sig samman lill kommunalför­bund enligt bestämmelserna i denna lag. En sådan sammanslutning fär också ske mellan kommuner och landstingskommuner.

Om det i någon annan författning finns särskilda bestämmelser om kommunalförbund för ett visst ändamål, skall de gälla i stället för bestäm­melserna i denna lag.

Första stycket. Detta stycke motsvarar I § första och andra styckena KFL. Samarbete mellan kommuner och landstingskommuner kan bedrivas både i privaträttsliga och offentligrältsliga former. Kommunalförbundet, som är den enda offentligrättsliga formen för mellankommunal samverkan, är en offentligrättslig juridisk person med egen rättskapacitet. Denna form för samverkan står öppen för bäde kommuner och landstingskommuner. Av bestämmelsen framgår att ett samarbete kan ske mellan kommuner, mellan landstingskommuner samt mellan kommuner och landstingskom­muner. Att de som önskar samarbeta saknar gemensamma gränser eller ligger inom olika län utgör i och för sig inte hinder för en kommunalför­bundsbildning dem emellan. Däremot är det nödvändigt att ändamålet för samarbetet faller inom vaije i samarbetet deltagande kommuns eller lands­tingskommuns kompelens. Om ett samarbete skall etableras mellan kom­muner och en landstingskommun måste alltså föremålet för samarbetet vara kompetensenligl bäde för landstingskommunen och för varje i samar­betet deltagande kommun.

Enligt gällande rätt kan ett kommunalförbund inte samarbeta i kommu­nalförbund med ett annat kommunalförbund eller med kommuner eller

 

Prop. 1984/85:216                                                                 29

landstingskommuner. Behov av ett sådant samarbete är inte heller känl. Någon ändring föreslås därför inie i delta hänseende.

Andra slyckel motsvarar 1 § tredje stycket KFL. Av bestämmelsen framgår att särregler om kommunalförbund i annan författning tar över kommunalförbundslagens regler. Sädana regler finns i byggnadslagen (1947: 385), i lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörj­ningens främjande samt i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik.

2 § När ett kommunalförbund har hand om angelägenheter, om vilka det
finns regler i särskild författning, skall författningens bestämmelser om
kommun eller landstingskommun gälla för förbundel.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 § KFL. Bestämmelsen tar sikte på det fallet att ett kommunalförbund har hand om specialreglerade upp­gifter. Om specialförfattningen ställer upp särskilda regler eller villkor för en kommunal verksamhet, skall dessa regler också gälla för förbundet. Detta gäller oavsett om det handlar om en obligatorisk eller en frivillig kommunal uppgift.

Gällande räll lägger inte hinder i vägen för att ett kommunalförbund har hand om en del av en specialreglerad uppgift. Kommunallagsutredningen övervägde en bestämmelse som skulle hindra sådan delförvaltning av en obligatorisk angelägenhet, men föreslog inte någon ändring i detta hänse­ende (SOU 1974: 99, s. 376). Mot olämpliga arrangemang av delförvaltning av obligatoriska angelägenheter fanns enligt utredningen korrektiv genom att förbundsordningen skulle granskas av länsstyrelsen. Det bör nu kunna anförtros ät kommunerna och landstingskommunerna själva att göra denna lämplighetsprövning.

3 § I denna lag avses med förbundsmedlem de kommuner och landstings­
kommuner som ingår i ett kommunalförbund.

Med förbundsmedlems fullmäktige avses kommunfullmäktige och lands­tinget samt med förbundsmedlems styrelse kommunstyrelsen och förvalt­ningsutskottet.

För all inte tynga lagtexten i onödan har i denna paragraf förts in vissa grundläggande definitioner. Av förslå slyckel framgår att uttrycket för­bundsmedlem i lagen avser de kommuner och landstingskommuner som ingår i ett kommunalförbund. 1 andra slyckel klargörs all uttrycket för­bundsmedlems fullmäktige i lagen syftar på kommunfullmäktige och lands­tinget och att uttrycket förbundsmedlems styrelse avser kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 1 kap. 2§ kommunallagen (KL).

4 § Ett kommunalförbund kan ha fullmäktige, styrelse och andra
nämnder {kommunalförbund med fullmäktige) eller vara organiserat en­
bart med en förbundsdirektion(/o/?!/?!///ifl/yör/>///;t/ med förbundsdirektion).

 

Prop. 1984/85:216                                                                  30

Enligt KFL utövas kommunalförbundets beslutanderätt av förbundets fullmäktige. Förvaltning och verkställighet tillkommer styrelsen och övri­ga nämnder. Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) bör det i den nya lagen vid sidan av hittillsvarande organisationsform införas en enklare form av kommunalförbund som har ett enda organ med både beslutande och verkställande uppgifter, en förbundsdirektion. Förevaran­de paragraf upplyser om att det finns kommunalförbund med dessa två former av organisalion. Det är kommunerna och landstingskommunerna själva som bestämmer vilken av de två organisationsformerna som skall gälla för samarbetet. Valet av organisationsform är en lämplighetsfräga som alltså får prövas av kommunerna och landstingskommunerna inom ramen för deras självstyrelse. Lämplighetsfrågan berörs därför inte alls i lagtexten.

5 § Om ett kommunalförbund saknar tillgångar för att betala en skuld, är medlemmarna skyldiga att fylla bristen. Varje medlem skall tillskjuta sä stor del av bristen som svarar mot medlemmens andel i skulden efter de grunder som har bestämts enligt 9 § 7.

Paragrafen ersätter 34 § KFL. Ett kommunalförbund är en självständig juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. För ett kommunalförbunds skulder slår i första hand dess tillgångar lill förfogande.

1 förevarande paragraf finns regler för fall då tillgångarna inte förslär till betalning av skulderna. Det behövs för sådana fall ett stadgande som skyddar fordringsägarnas rättsanspråk. Eftersom kommunalförbundet år ett offentligrättsligt organ som till sin uppbyggnad liknar en kommun, är del inte lämpligt att konstruera bestämmelsen efter privaträttsliga regler. Bestämmelsen bör i stället, liksom f.n., reglera medlemmarnas inbördes förhällande och deras förhållande till förbundet vad avser ansvarigheten för förbundets skulder.

Bestämmelsen ålägger medlemmarna en skyldighet att fylla den brist som uppkommer om kommunalförbundet saknar tillgångar lill betalning av skulder. Frän tredje mans synpunkt bör bestämmelsen ses som en garanti­regel. Borgenärernas trygghet ligger i första hand i förbundsmedlemmar­nas förmåga att fullgöra den lagstadgade skyldigheten att fylla eventuell medelsbrist i förbundet. Skulle den situationen uppkomma att en medlem ändå inte fullgör sin skyldighet, har en borgenär möjlighet all med slöd av förevarande paragraf vända sig direkt till medlemmarna, i sista hand med exekutiva ätgärder.

Tillskott för att fylla en eventuell brist skall ske i förhällande till varje medlems andel i skulden enligt vad medlemmarna har bestämt i förbunds­ordningen om andelsfördelningen. Detta följer av hänvisningen till 9§ punkt 7.

Bestämmelsen i 34 § andra stycket KFL om ansvaret för skuld som blir

 

Prop. 1984/85:216                                                                  31

känd först efter förbundets upplösning har ansetts onödig och har därför fått utgå. Det är självklart att medlemmarna svarar även för sådan skuld med den fördelning dem emellan som gällde före förbundets upplösning. Förbundet får i detta läge på samma sätt som gäller inom den privata associationsrätten anses såsom icke slutligen upplöst.

Kommunalförbunds bildande

6 §    Ett kommunalförbund kan bildas för bestämd eller obestämd tid.

Bestämmelsen i denna paragraf har inte någon motsvarighet i KFL. 1 paragrafen slås fast att ett kommunalförbund kan bildas för bestämd eller obestämd tid. Valet mellan bestämd och obestämd lid har betydelse bl. a. för förbundsmedlemmarnas möjlighet all frigöra sig frän samarbetet i kom­munalförbund. Av 10 § punkt 3 följer att ett kommunalförbund skall anses bildal för obestämd tid om tiden för förbundets bestånd inte har angetts i förbundsordningen.

7 § För varje kommunalförbund skall finnas en förbundsordning som
antas av förbundsmedlemmarna.

Ett kommunalförbund är bildat när förbundsordningen har antagits och undertecknats av förbundsmedlemmarna.

Första slyckel. Stadgandet ersätter delvis 4§ första stycket KFL. Av de skäl som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) har besläm­melserna om länsstyrelsen som underställningsmyndighet för förbunds­ordning utgått. Det är självklart all även ändringar i förbundsordningen skall antas av medlemmarna.

Andra stycket. När länsstyrelsens legaliletskontroll upphör behövs en uttrycklig lagregel om när ett kommunalförbund är bildat. Av bestämmel­sen i detta stycke framgår att ett kommunalförbund är bildat när förbunds­ordningen har antagils och undertecknats av förbundsmedlemmarna. De närmare motiven för stadgandet har angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4). Ett kommunalförbund får rättskapacitet i och med bildandet.

Av den allmänna kompetensfördelningen inom kommuner och lands­tingskommuner följer att det är förbundsmedlemmarnas fullmäktige som skall anta förbundsordningen. I samband med beslutet om anlagande av förbundsordningen kan det vara lämpligt att uppdra åt någon alt under­teckna den. Bestämmelsen är så utformad att kommunalförbundet är bildat först sedan förbundsordntngen har undertecknats av alla förbundsmedlem­marna. Om undertecknandet inte sker samtidigt innebär detta att det är bildat när den sista förbundsmedlemmen har undertecknat förbundsord­ningen. Man fär utgå från att tidpunkten för undertecknandet framgår av förbundsordningen.

Det ligger i sakens natur att kommuner och landstingskommuner fär ta initiativ till att bilda kommunalförbund. Den bestämmelse som nu finns i

 

Prop. 1984/85:216                                                                 32

21 § första stycket andra meningen KFL om rätt för länsstyrelsen att väcka fråga om att bilda kommunalförbund har fått utgå. Av 2 kap. 15 § KL framgår nämligen att fullmäktige skall besluta i ärende som väcks av regeringen, central förvaltningsmyndighet eller länsstyrelsen.

I 21§ tredje stycket KFL finns en bestämmelse om all ett tilltänkt kommunalförbund skall medföra allmänt gagn för att få bildas. 1 fortsätt­ningen bör det ankomma pä kommunerna och landstingskommunerna att pä egen hand avgöra nyttan av att ett visst kommunalförbund bildas. Någon bestämmelse som reglerar detta förhållande behövs inte i den nya lagen.

I KFL finns inte någon direkt bestämmelse om att det i särskild lag kan finnas bestämmelser som ger regeringen rätt att tvinga in en kommun eller en landstingskommun i ett kommunalförbund. Någon sådan bestämmelse har inte heller ansetts behövlig i den nya lagen.

8 S Förbundsordningen i gällande lydelse skall finnas tillgänglig hos kom­
munalförbundet och hos dess medlemmar.

Paragrafen har inte någon motsvarighet i KFL. För att tillgodose myn­digheters och enskildas behov av insyn i kommunalförbundens verksam­het skall förbundsordningen finnas tillgänglig hos kommunalförbundet och hos varje kommun och landstingskommun som ingår i förbundet. För­bundsordningen skall finnas i gällande lydelse. Del innebär att alla ändring­ar som vidtas måsle föras in så att det alltid finns en version i aktuell lydelse. Detla har betydelse både för allmänheten och de förtroendevalda.

9 §    Förbundsordningen skall ange

1.  förbundets ändamål och medlemmar,

2.  förbundets benämning och den ort där förbundet skall ha sitt säte,

3.  den tid som förbundet skall bestå om det inte har bildats för obestämd tid,

4.  om förbundet skall vara ett förbund med fullmäktige eller med för­bundsdirektion,

5.  på vilken förbundsmedlems anslagstavla tillkännagivande om juste­ring av protokoll skall ske.

6.  de begränsningar som förbundsmedlemmarna har överenskommit i fråga om förbundets rått att ta upp lån, ingå borgen och andra förbindelser eller avsätta medel till fonder,

7.  förbundsmedlemmarnas andelar i förbundels tillgångar och skulder, och om någon annan grund skall gälla för medlemmarnas dellagande i kostnaderna för förbundets verksamhet, den grunden,

8.  de bestämmelser i fråga om förutsättningarna för förbundets likvida­tion och upplösning som skall gälla utöver vad som föreskrivs i 4 kap. 1 och 2 8§,

9.  grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar samt

10.   vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för att ordna de
ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar och
förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 33

I förbundsordningen för ett förbund som skall ha hand om en angelägen­het som enligl särskild författning ankommer pä kommuner eller lands­tingskommuner får inte, såvitt angår den angelägenheten, tas in någon bestämmelse om begränsning av förbundsmedlems skyldighet att tillhan­dahålla medel.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en förbundsordning skall innehålla och motsvarar i stora delar 4 § KFL.

Första slyckel.

Punkt I och 2. Dessa beslämmelser stämmer överens med punkt 1 och 2 i4§ KFL.

Punkt 3. Det är angeläget att förbundsmedlemmarna i förbundsordning­en lar ställning till frågan om vilken tid som förbundet skall bestå. I förevarande punkt har därför tagits in en bestämmelse om all förbundsord­ningen skall innehålla en uppgift om den tid som förbundet skall bestå. En sådan uppgift behövs emellertid endast för förbund som bildas för bestämd tid. Härav följer att ett kommunalförbund skall anses vara bildat för obestämd tid om någon tid inte anges i förbundsordningen.

Tiden kan bestämmas genom att det anges att förbundel skall bestå under en viss tidsrymd eller till ett visst datum. Tiden kan också bestäm­mas genom alt det i förbundsordningen hänvisas till ett visst ändamål som till sin natur är tidsbegränsat. Detta är exempelvis fallet om samarbetsupp­giften gäller ett byggnadsprojekt e.d. Valet mellan bestämd och obesiämd tid har betydelse för förbundsmedlemmarnas möjlighet all frigöra sig från samarbetet i kommunalförbundet. Se vidare 4 kap. 1 och 2§§.

Punkt 4. Enligt denna punkt skall medlemmarnas val av organisations­form anges i förbundsordningen.

Punkt 5. Bestämmelsen ersätter 4§ fjärde slyckel KFL. I 2 kap. 13 § finns närmare bestämmelser om på vilken anslagstavla som tillkännagi­vande av protokollsjustering skall ske.

Punkt 6. Denna bestämmelse ersätter punkterna 5 och 6 i 4§ KFL.

Enligt nuvarande ordning har ett kommunalförbund inte automatiskt någon rätt att ta upp lån, ingå borgen eller avsätta medel till fonder. En sådan rätt föreligger först om del finns beslämmelser härom i förbundsord­ningen. Enligl den nya lagen skall emellertid ett kommunalförbund ha en lagstadgad låne-, borgens- och fonderingsrätt på samma säll som kom­muner och landstingskommuner har (se 2 kap. 18 §). Om förbundsmedlem­marna vill begränsa dessa rättigheter skall de enligl förevarande punkt la in bestämmelser om sädana begränsningar i förbundsordningen. Av punkten framgår att begränsningarna även kan avse förbundets rätt alt ingå andra förbindelser än lån och borgen. Här avses främst de andra möjligheter att skaffa krediter som finns pä det moderna kreditväsendets område.

Punkt 7. Denna punkt stämmer i sak överens med 4§ första stycket

3    Riksdagen 1984/85. / saml. Nr 216

 

Prop. 1984/85:216                                                                  34

punkt 7 och andra stycket första meningen KFL. Andelsbestämning är en obligatorisk punkt i en förbundsordning. Medlems andel avser självfallet inte bara tillgångarna utan även skulderna. Bestämmelsen har avfattats i enlighet härmed. Den täcker även det fallet att förbundsmedlemmarna kommer överens om andra grunder för skyldigheten att tillhandahålla medel för den löpande verksamheten.

Punkt 8. Denna punkt ersätter punkterna 8 och 9 i 4§ KFL. I förbunds­ordningen kan en förbundsmedlem ges vilka rättigheter som helst när det gäller att frigöra sig frän samarbetet i kommunalförbundet. Inskränkning får dock inte ske i rätten enligt 4 kap. 1 § att när som helst säga upp medlemskapet i ett kommunalförbund som bildats på obestämd lid och rätten att lämna samarbetet vid ändrade förhållanden enligl 4 kap. 2§.

Punkt 9. Denna punkt stämmer överens med punkt 10 i 4§ KFL.

Punkt 10. Denna punkt motsvarar punkt 11 och delvis punkt 7 i 4 § KFL.

Andra stycket stämmer överens med 4§ andra siycket andra meningen KFL.

10        § För kommunalförbund med fullmäktige skall förbundsordningen,
uiöver vad som sägs i 9 §, innehålla bestämmelser om

1.  antalet ledamöter i fullmäktige och, om suppleanter skall utses, deras antal samt det antal ledamöter och suppleanter som varje förbundsmedlem skall utse,

2.  antalet ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse saml, om styrelsen även skall vara sådan nämnd som anges i särskild författning, vad som skall gälla angående valbarhet, sättet att utse ledamöter och supplean­ter saml deras tjänstgöringstid,

3.  huruvida i förbundet skall finnas endast styrelse eller därutöver en eller flera nämnder och i del senare fallet vilka av förbundets angelägenhe­ter som skall handhas av de olika förvaltningsorganen.

Paragrafen innehåller föreskrifter om vissa obligatoriska bestämmelser i en förbundsordning för kommunalförbund med fullmäktige. De motsvarar 4§ första stycket punkterna 3 och 4 samt tredje stycket KFL.

11        § För kommunalförbund med förbundsdirekiion skall i förbundsord­
ningen, utöver vad som sägs i 9§, finnas bestämmelser om antalet leda­
möter och suppleanter i förbundsdirektionen och om det antal ledamöter
och suppleanter som varje medlem skall utse.

Om förbundsdirektionen även skall vara sådan nämnd som anges i särskild författning, skall i förbundsordningen finnas beslämmelser om valbarhet, sättet att utse ledamöter och suppleanter samt deras tjänstgö-ringsud.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda obligatoriska uppgifter som skall finnas i förbundsordningen för ett kommunalförbund med för­bundsdirektion.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  35

2 kap. Kommunalförbund med fullmäktige

Beslutanderätt och förvaltning

1   § I kommunalförbund med fullmäktige utövas beslutanderätten av för­bundets fullmäktige.

2   § Förvaltning och verkställighet tillkommer förbundets styrelse och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige. För sådana uppgifter kan en särskild beredning beslående av en eller flera personer tillsättas.

Partssammansalta organ får inrättas med uppgift att svara för viss bered­ning, förvaltning och verkställighet inom förbundets verksamhetsområde.

Paragraferna, som ersätter 3 § KFL, reglerar kompetensfördelningen mellan de olika organen i ett förbund med fullmäktige. Fördelningen är gjord efter samma grundsatser som enligt 1 kap. 5 § KL gäller för kommu­nerna och landsiingskommunerna. Sålunda utövas beslutanderätten av förbundels fullmäktige medan förbundets styrelse och övriga nämnder svarar för beredning, förvaltning och verkställighet.

Av 2 § framgår att kommunalförbund har möjlighet alt inrätta partssam­mansatta organ. Inrättandet av sådana organ är beroende av medbestäm­mandeavtal som sluts mellan arbetsmarknadens parter. Det ankommer på fullmäktige att på grundval av sädana avtal besluta om organens inrättande och alt fastställa deras uppgifter. Frågor om den genom kommunalförbun­det drivna verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet fär inte överlämnas åt partssammansatta organ. Dessa organ fär endast befatta sig med ärenden som rör förhållandet mellan förbundet som arbetsgivare och dess arbetstagare. Detta följer av hänvisningen i 2 kap. 14 § till 3 kap. 13 a ochl3b§§KL.

Fullmäktige

3 § Bestämmelserna i 1 kap. 5§ Qärde siycket, 2 kap. 4§ tredje stycket,
5 §, 8 § andra siycket och 10-29 §§ kommunallagen (1977:179) skall tilläm­
pas i fråga om kommunalförbunds fullmäktige. Bestämmelserna i 2 kap.
11 § nämnda lag tillämpas dock endast om suppleanter har utsetts.

Paragrafen ersätter 5 § KFL, som emellertid saknar regler om fullmäk­tiges delegationsrätt. Genom aU införa en hänvisning till 1 kap. 5§ fjärde stycket KL har KL: s regler gjorts tillämpliga i detta hänseende. Hänvis­ningarna till KL i övrigt avser obehörighet och avsägelse (2 kap. 4§ tredje stycket), ledighet från anslällning (2 kap. 5 §), ersättare för ordförande och vice ordförande (2 kap. 8§ andra siycket) samt förfarandet m.m, hos fullmäktige (2 kap. 10-29 §§).

4 § Varje förbundsmedlem skall vara representerad i förbundsfullmäk­
tige. Antalet ledamöter skall bestämmas till ett udda antal

 

Prop. 1984/85:216                                                                 36

Förbundsmedlemmarna får bestämma att suppleanter skall utses för ledamöterna.

Första stycket stämmer överens med 6§ KFL med en avvikelse. Be­stämmelsen om att fullmäktiges antal bestäms med hänsyn till omständig­heterna har ansetts som onödig, varför den har fått utgå. En ny bestämmel­se har införts om att antalet fullmäktigeledamöter skall bestämmas till ett udda antal.

Andra stycket. Av bestämmelsen framgår att del är frivilligt all utse suppleanter för ledamöterna i fullmäktige. Detta stämmer överens med gällande ordning. Under remissbehandlingen har föreslagits all bestäm­melsen om suppleanter skall vara obligatorisk. Frågan om suppleanter för förbundsfullmäktige har diskuterats bäde vid tillkomsten av KFL och i samband med 1977 års ändringar i KFL. Något egentligt behov av sådana suppleanter har emellertid inte kunnat påvisas. Inte heller jag finner anled­ning att införa en obligatorisk bestämmelse om suppleanter för förbunds­fullmäktige. Kommunalförbundets huvudsakliga verksamhet utgörs av för­valtning och verkställighet. Dessa uppgifter handhas av förbundets styrel­se och övriga nämnder och för ledamöterna i styrelsen och nämnderna skall suppleanter finnas.

5 § Ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige väljs av medlem­
marnas fullmäktige.

öm en medlem skall utse mer än en ledamot eller mer än en suppleant, skall valet vara proportionellt, om det begärs av minst så många leda­möter, som motsvarar den kvot som erhålls, om antalet närvarande leda­möter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela lal. Om förfarandel vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Om suppleanter ej väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Bestämmelserna i första och andra styckena motsvarar 7 § första och andra styckena KFL. Terminologin har dock stramats upp. Tredje stycket reglerar det fallet att suppleanterna utses genom majoritetsval. Bestäm­melsen efterbildar 3 kap. 2§ andra stycket KL.

6 § Förbundsmedlemmarna får till ledamot eller suppleant i förbundsfull­
mäktige välja endast ledamot eller suppleant i förbundsmedlemmens full­
mäktige. Den omständigheten att tjänstgöringstiden för ledamöter och
suppleanter i förbundsmedlemmarnas fullmäktige upphör vid utgången av
oktober månad det är dä val i hela riket till kommunfullmäktige och
landsting har ägt rum medför ej att uppdraget som ledamot eller suppleant i
förbundsfullmäktige upphör före tjänstgöringstidens utgång.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 37

Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 7§ tredje stycket KFL. Det framgår att både ledamöter och suppleanter i en medlemskommuns beslu­tande församling kan väljas till ledamot eller suppleant i förbundsfullmäk­lige. Del snabbare valgenomslaget för kommunfullmäklige och landsting föranleder inte att uppdrag som ledamot eller suppleant i förbundsfullmäk­tige upphör före tjänstgöringstidens utgång.

7 § Ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäklige väljs för tre år,
räknat från och med den 1 januari året efter det, dä val i hela riket lill
kommunfullmäktige och landsting har ägt rum.

Val av ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige förrättas av de nyvalda fullmäktige det år då val i hela riket lill kommunfullmäktige och landsting har ägt rum.

öm val till en medlems fullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandal-fördelningen mellan partierna i medlemmens fullmäktige därvid har änd­rats, upphör uppdragen för de ledamöter och suppleanter i förbundsfull­mäktige som har utsetts av en sådan medlem två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller den för­nyade sammanräkningen har avslutats, skall en sådan förbundsmedlems fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden.

Paragrafen stämmer i stort överens med 8 § 1 mom. KFL.

Första stycket. Bestämmelsen anger mandattiden för ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige. Mandatliden är i princip tre kalenderår (jämför 8 §).

Andra stycket. Det ankommer pä de nyvalda fullmäktige i medlemskom­munerna alt förrälia val av ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäk­tige. 1 8§ 1 mom. andra slyckel KFL finns en bestämmelse om att valet skall ske vid de nyvalda fullmäktiges förslå sammanträde. Något sådant uttryckligt krav finns inte i förevarande bestämmelse. Det torde räcka att valet förrättas före den I januari och alt så skall ske följer av paragrafens första stycke. Porportionellt val kan ske så snart en medlem har alt utse mer än en ledamot eller mer än en suppleant till fullmäktige.

Tredje stycket. Bestämmelsen reglerar del förhållandet att val av kom­munfullmäktige eller landstinget har fält göras om. Av bestämmelsen följer att det i sådana fall blir möjligt att förrätta omval av förbundsfullmäktige. En motsvarande bestämmelse infördes i KFL från den 1 januari 1982 (SFS 1981: 1106). De närmare motiven framgärav prop. 1981/82:4.

8 § När val av ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige sker
första gången, skall det avse tiden från valets förrättande till ingången av
det år, då nästa tjänstgöringslid för fullmäktige börjar.

När sammanträde med förbundsfullmäklige skall hållas första gången utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordföranden i fullmäktige hos den förbundsmedlem som har flest röstberättigade invånare eller, om ordföranden är förhindrad, av vice ordförande i samma fullmäktige.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  38

Paragrafen innehåller bestämmelser om nybildade kommunalförbund.

Första stycket motsvarar 8 § 2 mom. första stycket KFL. Av bestämmel­sen framgår au tjänstgöringstiden för fullmäktige i ett nybildat förbund löper från valels förrättande till ingången av det år, då nästa tjänstgörings­tid för fullmäktige börjar, dvs. till ingången av del år som följer efter det då val i hela riket till kommunfullmäktige och landsting nästa gång äger rum.

Andra stycket motsvarar 8§ 2 mom. andra stycket KFL. Enligt den bestämmelsen skall länsstyrelsen underrättas när förbundsfullmäklige har valts första gången. Underrättelsen skall innehålla uppgifter om de valdas namn och adress. När länsstyrelsen har tagit emot underrättelsen skall länsstyrelsen förordna en person att utfärda kungörelse om fullmäktiges första sammanträde och där föra ordet tills en ordförande har valts. I den nya bestämmelsen har i slällel använts en teknik som återfinns i 2 kap. 13 § lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Bestäm­melsen innebär alt det blir fullmäkligeordföranden i den lill invånarantalet största medlemskommunen som utfärdar kungörelse om det första sam­manträdet. Underrättelseförfarandet blir härigenom obehövligt.

9 § Om en ledamot i förbundsfullmäktige som har utsetts vid proportio­
nellt val avgår under tjänstgöringstiden och om suppleanter har utsetts,
inträder suppleanten i den avgångnes ställe för återstoden av tjänstgörings­
tiden. Suppleanterna inträder i den ordning som har bestämts vid valet.
Avgår en ledamot i annat fall under tjänstgöringstiden skall den medlem
som utsett honom förrätta fyllnadsval för den återstående delen av tjänst­
göringstiden.

Paragrafen motsvarar 8§ 3 mom. KFL. Enligt bestämmelsen, skall om en ledamot som har utsetts genom proportionellt val avgår, en suppleant automatiskt rycka upp som efterträdare i den vid valet bestämda ordning­en. Om ledamoten har utsetts genom majoritetsval, måste fyllnadsval förrättas.

10       § Förbundsfullmäktige väljer för den tid fullmäktige bestämmer bland
sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Till dess
valet har förrättats utövas ordförandeskapet av den som fullmäktige utser.

Paragrafen ersätter 8§ 4 mom. första stycket KFL, som föreskriver att förbundsfullmäktige varje år och för det följande kalenderåret skall förrätta de val som det här är fråga om. Det har befunnits vara lämpligare att överlåta ät förbundsfullmäktige att bestämma funktionärernas tjänstgö­ringstider.

I konsekvens med den nya ordningen för kallelse lill första sammanträ­det (8 §) har andra meningen i första siycket och andra stycket i 8 § 4 mom. KFL inte fått någon motsvarighet i den nya lagen.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  39

11        § Bestämmelserna i 2 kap. 9§ första och tredje styckena kommunalla­
gen (1977: 179) om fullmäktiges sammanträden och om vissa val som
fullmäktige skall förrätta skall tillämpas i fråga om förbundsfullmäktiges
sammanträden. År då val i hela riket till kommunfullmäktige och landsting
har ägt rum förrättas valen av de nyvalda förbundsfullmäktige. Dessa
förrättar även andra val, avseende tid efter utgången av nämnda år, vilka
ankommer på fullmäktige. I fråga om tid för sammanträde för faslställelse
av förbundets budget skall gälla vad som sägs i 2 kap. 19 § denna lag.

Paragrafen motsvarar 9 § KFL.

I paragrafen hänvisas till bestämmelserna i 2 kap. 9§ första och tredje styckena KL om fullmäktiges sammanträdestider och om vissa val som fullmäktige skall förrätta.

Hänvisningen lill 2 kap. 9§ första stycket KL innebär att förbundsfull­mäktige i princip fritt beslutar om sammanträdestider. Budgeten skall emellertid fastställas före utgången av september månad (jämför 19§). Vidare skall förbundsfullmäktige hålla sammanträde när förbundsstyrelsen eller minst en tredjedel av fullmäktiges ledamöter begär det eller ordföran­den anser att det behövs.

I 2 kap. 9§ tredje stycket KL föreskrivs att val till de befattningar inom kommunen som blir lediga vid årets slut skall ske vid ell sammanträde före december månads utgång och att del är de nyvalda fullmäktige som skall förrätta dessa val. Förbundsfullmäktige tillträder den 1 januari året efter ett valår. Genom andra och tredje meningarna i förevarande paragraf får förbundsfullmäktige lagstöd för att förrätta de val som avses i den angivna bestämmelsen i KL. Denna ordning har under lång tid tillämpats i prakti­ken och har fungerat bra.

12        § Kungörelse om fullmäktiges sammanträde skall anslås på anslags­
tavlan för varje förbundsmedlem.

Denna paragraf stämmer i sak överens med 10 § KFL.

13        § Tillkännagivande om justering av fullmäktiges protokoll skall ske på
en av förbundsmedlemmarnas anslagstavla i enlighet med vad som har
bestämls i förbundsordningen.

Paragrafen, som ersätter 11 § första stycket KFL, ger besked om att anslag endast skall ske pä en av förbundsmedlemmarnas anslagstavla. Härigenom skapas garanti för en enhetlig besvärstid. Bestämmelsen ger förbundsmedlemmarna frihet att själva bestämma på vilken anslagstavla som tillkännagivandet skall ske. Av 1 kap. 9§ punkt 5 följer att delta skall regleras i förbundsordningen. Det torde vara naturligast att välja anslags­tavlan i den kommun eller landstingskommun, där förbundet har sitt säte. Om ett kommunalförbund undanlagsvis har sitt säie i en kommun, som inte tillhör förbundet, innebär bestämmelsen att den kommunens anslags­tavla inte kan användas.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 40

1 11 § andra stycket KFL finns en bestämmelse om alt avskrift av protokoll efter verkställd justering skall tillställas förbundsmedlemmarnas styrelser. Expeditiondla bestämmelser av detta slag har ansetts passa mindre väl i den nya lagen. Bestämmelsen har därför uielämnais. Liknan­de frågor bör i stället regleras i förbundsordningarna med stöd av I kap. 9 § punkt 10.

Styrelse och övriga nämnder m.m.

14        § Om inte annal är särskilt föreskrivei, gäller bestämmelserna i 3 kap.
1 —16§§ kommunallagen (1977:179) i tillämpliga delar i fråga om kommu­
nalförbunds styrelse och övriga nämnder, partssammansalta organ m. m.

Paragrafen motsvarar 12 § KFL.

Hänvisningen till 3 kap. 1 -16 §§ KL innebär bl. a. att antalet ledamöter i förbundsstyrelsen skall vara minst fem och att antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet ledamöter (3 kap. 2§ första stycket), att styrelsen genom enkelt majoritetsbeslut kan kalla ledamot eller suppleant i fullmäktige, annan nämnd eller beredning, tjänsteman hos förbundet eller särskild sakkunnig att närvara vid dess sammanträde (3 kap. 7§ andra stycket) samt att styrelsen får uppdra åt särskild avdelning, ät ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman att på styrelsens vägnar besluta i viss grupp av ärenden (3 kap. 12 § första stycket). I viss utsträckning anlitar kommunalförbund tjänstemän som är anställda hos förbundsmedlemmarna för en del arbetsuppgifter i förbundet. Om del då uppslår ett uppdragsför­hållande mellan kommunalförbundet och den person som är tjänsteman hos en förbundsmedlem får delegation till denna person anses förenlig med reglerna om delegationsrätt.

15        § I ett nybildat förbund skall val av ledamöter och suppleanter i
förbundets styrelse äga rum vid förbundsfullmäktiges första sammanträde.
Valet skall avse liden från valels förrättande till ingången av det år, då
nästa tjänstgöringstid för ledamöter och suppleanter börjar.

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 13 § KFL. I den finns emellertid en reservation för det fall att annat är särskild stadgat. Den reservationen fyller inte någon funkuon i dag och den har därför fått utgå.

16       § Kommunalförbundets styrelse skall hålla förbundsmedlemmarna
underrättade om den allmänna planläggningen av förbundets verksamhet
samt om frågor av större ekonomisk eller organisatorisk räckvidd.

Styrelsen får frän förbundsmedlemmarnas styrelser infordra de yttran­den och upplysningar, som behövs för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Paragrafen motsvarar med vissa språkliga justeringar 14 § KFL. Genom den underrättelseplikt som föreskrivs i paragrafen säkerställs att kontakt skapas mellan ett kommunalförbund och dess medlemmar.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 41

17        §    Når justering av protokoll tillkännages skall 13 S tillämpas.

Denna paragraf ersätter 15 § första stycket KFL. Den bestämmelsen innehåller en reservation för det fall att annat är särskilt stadgat. Reserva­tionen saknar numera aktualitet och den har därför fått utgå.

I 15 § andra stycket KFL finns en bestämmelse om att styrelsen skall expediera avskrift av protokoll till förbundsmedlemmarnas styrelser. Det­ta är en typisk reglementsbestämmelse som inte behöver finnas i lagen. Bestämmelsen har därför fått utgå.

Ekonomisk förvaltning

1 KFL återfinns bestämmelser om ekonomisk förvaltning och revision under samma rubrik. Liksom i KL bör emellertid bestämmelserna hållas isär och de har därför lagils in under tvä skilda rubriker i den nya lagen. Del skulle i och för sig vara möjligt att under mbrikerna ta in regler för såväl kommunalförbund med fullmäktige som kommunalförbund med för­bundsdirektion. Delta skulle dock leda lill en alltför svårtillgänglig lagtext, varför de båda organisationsformerna har hållits isär.

18        § Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 §§, 4 § tredje stycket, 5-7 och 9§§
kommunallagen (1977: 179) gäller i tillämpliga delar i fräga om kommunal­
förbunds ekonomiska förvaltning.

I övrigt gäller de begränsningar i rätten att ta upp län, ingå borgen och andra förbindelser eller avsätta medel till fonder som förbundsmedlem­marna har tagit in i förbundsordningen.

Första stycket. Bestämmelsen motsvarar 16 § första stycket KFL såvitt avser ekonomisk förvaltning. Genom hänvisningen lill 4 kap. 6 och 7§§ KL, får kommunalförbundet samma rätt som kommuner och landstings­kommuner att ta upp lån, ingå borgen och avsätta medel till fonder.

Andra stycket. Som framgår av 1 kap. 9§ punkt 6 fär förbundsmedlem­marna i förbundsordningen begränsa kommunalförbundets rätt i de hänse­enden som anges i första stycket. Här erinras om att förbundsordningen kan innehålla sädana begränsningar. Långivare, kreditgivare, entreprenö­rer och andra som kommer i ekonomisk förbindelse med ett kommunalför­bund får härigenom upplysning om all ett kommunalförbunds befogen­heter i berörda hänseenden bestäms av både lagen och förbundsordningen.

19        § Förslaget till budget skall göras upp av förbundsstyrelsen. Övriga
nämnder skall, inom tid som styrelsen bestämmer ge in sina budgetförslag
till denna.

Innan förslaget till budget görs upp, skall förbundsstyrelsen samråda med förbundsmedlemmarnas styrelser.

Vid sammanträde med förbundsfullmäktige före ulgången av september månad fastställs kommunalförbundets budget.

 

Prop. 1984/85:216                                                                   42

Paragrafen stämmer överens med 16 § andra-Qärde siyckena KFL.

Första stycket. Bestämmelsen slår fast att förslag till budget skall göras upp av förbundsstyrelsen efter samordning av övriga nämnders budgetför­slag.

Andra siycket. Behandlingen av budgetförslaget ulgör en av de viktigas­te uppgifterna för fullmäktige. Behandlingen har givetvis stort intresse för medlemmarna. Detta motiverar samrådsregeln i detta stycke. Ett sådant samråd kan ske formlöst och behöver därför inte nämnvärt tynga budget­processen.

Tredje stycket. Bestämmelsen slår fast att förbundsfullmäktige skall fastställa budgeten före september månads utgång. Detla medför att de fullmäktige och de styrelser m. m. som tillträder den I januari efter ett valår har att arbeta under en budget som har fastställts av avgående förbundsfullmäktige. Detta innebär dock i praktiken inte någon större olägenhet eftersom nya förbundsfullmäklige är oförhindrade att göra om­fördelningar inom den ekonomiska ram som budgeten anger.

Budgeten skall fastställas senast under september månad. Några remiss­instanser har framfört önskemål om att tidpunkten flyttas fram. Tidpunk­ten för faslställelse av budgeten har emellertid ell samband med de frister som gäller i kommunerna och landstingskommunerna. Där skall styrelsen före oktober månads utgång göra upp förslag till budget. Sedan skall budgeten fastställas av fullmäktige före november månads utgång (4 kap. 4§ KL). På grund av delta samband torde det inte vara möjligt att flytta fram budgetbehandlingen i kommunalförbund utan alt göra ändringar i KL. Detta fär tas upp till behandling i samband med en allmän översyn av KL: s regler.

20       § När budgeten fastställs bestämmer fullmäktige det bidrag som varje
medlem skall lämna lill förbundet enligt de grunder som anges i förbunds­
ordningen.

Paragrafen stämmer i sak överens med 17 § KFL. Medlemmarna av ell kommunalförbund är skyldiga att finansiera förbundets verksamhet. Enligt denna paragraf skall debitering av bidrag frän medlemmarna ske i anslut­ning till att kommunalförbundets budget fastställs. Ytterligare debitering under budgetåret kan inte ske utan att medlemmarna är överens om det.

Revision

21       § Bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i tillämp­
liga delar i fråga om revision hos kommunalförbund.

I ett nybildal förbund skall val av revisorer och revisorssuppleanter äga mm vid förbundsfullmäktiges första sammanträde. Valet skall avse granskning av verksamheten under tiden från valet till dess nästa tjänstgö­ringstid för revisorer och revisorssuppleanter börjar.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 43

Hänvisningen i första stycket till 5 kap. KL är densamma som finns i 16 § första siycket KFL. Härigenom framgår bl. a. att alla som är valbara till revisor i någon kommun eller landstingskommun som ingår i ett kommu­nalförbund också är valbara til revisor eller revisorssuppleant i förbundet.

Andra stycket överensstämmer med 16 § femte stycket KFL.

22 § Kopia av revisionsberättelsen jämte infordrade förklaringar skall lillställas förbundsmedlemmarnas slyrelser minst tvä veckor före det sam­manträde, då berättelsen läggs fram för förbundsfullmäktige.

Paragrafen motsvarar 19 § KFL,

3 kap. Kommunalförbund med förbundsdirektion

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) bör det införas en ny typ av kommunalförbund som är organiserat med ett enda organ. Detta skall handha alla de uppgifter som i det nuvarande kommunalförbun­det är fördelade mellan fullmäktige å ena sidan samt styrelsen och övriga nämnder å den andra. Detta organ har föreslagits bli benämnt förbundsdi­rektion. Kommunalförbund med förbundsdirekiion kan närmast väntas komma till användning för samarbetsuppgifter som i ekonomiskt och andra hänseenden är av mindre omfattning eller som är av mera tillfällig natur.

I den nya lagen har de bestämmelser som enbart avser kommunalför­bund med förbundsdirektion tagits in i ett särskilt kapitel.

Beslutanderätt och förvaltning

1 § I kommunalförbund med förbundsdirektion utövas beslutanderätt, förvaltning och verkställighet av förbundsdirektionen.

Partssammansatta organ får inrättas med uppgift att svara för viss bered­ning, förvaltning och verkställighet inom förbundels verksamhetsområde.

Första stycket. Bestämmelsen ger besked om att det i kommunalförbund med förbundsdirektion ankommer på förbundsdireklionen att fullgöra de uppgifter som i ett kommunalförbund med fullmäktige är fördelade på fullmäktige, styrelsen och övriga nämnder. Förbundsdirektionens huvud­sakliga uppgifter kommer att gälla förvaltning och verkställighet. Den fär därför på samma sätt som kommunala nämnder betraktas som en förvalt­ningsmyndighet. Det innebär att förvaltningslagen blir tillämplig vid hand­läggningen av sådana ärenden som överklagas genom förvallningsbesvär. Av 5 § framgår att KL:s regler om styrelse och nämnder huvudsakligen skall tillämpas i övrigt.

Även i ett kommunalförbund med förbundsdirektion måste ärendena beredas på något sätt. Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att i lagen nämna någonting om beredningen av förbundsdireklionens ärenden.

Andra stycket. Även i det enklare organiserade kommunalförbundet bör

 

Prop. 1984/85:216                                                                  44

det kunna inrättas partssammansalta organ. Ett stöd för detla finns i bestämmelsen i detta stycke. Vad som har sagts i specialmotiveringen lill 2 kap. 2§ andra stycket om partssammansatta organ i kommunalförbund med fullmäktige har gillighet även i förevarande fall.

Förbundsdirektion

2 § Förbundsmedlemmarna besiämmer antalet ledamöter och supplean­
ter i förbundsdirektionen. Antalet ledamöter får inte vara mindre än fem.
Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet ledamöter.

Varje förbundsmedlem skall ha minst en ledamot eller en suppleant i förbundsdirektionen.

Första stycket. Bestämmelsen innebär att de som avser att bilda ett kommunalförbund skall bestämma hur många ledamöter och suppleanter som skall finnas i förbundsdirektionen. Av 1 kap. 11 § framgår att bestäm­melser härom skall tas in i förbundsordningen. Bestämmelsen i föreva­rande stycke, som har utformats efter mönster av 3 kap. 2§ KL, innebär att suppleanter är obligatoriska i förbundsdirektionen till skillnad från vad som gäller för fullmäktige i förbund som har sådant beslutande organ. Antalet ledamöter i förbundsdirektionen får inte vara mindre än fem. Del finns inte något hinder mot att del är ett jämnt antal ledamöter. Av de hänvisningar till KL som finns i 3 kap. 5 § följer att vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst, utom vid val och tjänstetillsättning (jfr 3 kap. 10 § och 2 kap. 22 § KL).

Andra stycket I bestämmelsen föreskrivs att varje förbundsmedlem skall ha minst en ledamot eller en suppleant i förbundsdirektionen. En sådan representationsregel är nödvändig för all åstadkomma ett nöjaktigt sam­band mellan kommunalförbundet och dess medlemmar. Regeln möjliggör en tillfredsställande representation utan att förbundsdirektionerna blir för stora. Bestämmelsen hindrar inte en överenskommelse om att varje för­bundsmedlem utser en ordinarie ledamot. En sådan ordning torde i regel vara lämplig i förbund med ett relativt begränsat antal medlemmar.

3 § Ledamöter och suppleanter i förbundsdirektionen väljs av medlem­
marnas fullmäktige. I fråga om sädana val m.m. skall bestämmelserna i 2
kap. 5-9§§ tillämpas.

Förbundsdirektionen väljer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande för den tid som förbundsdirektionen bestämmer. Till dess valet har förrättats utövas ordförandeskapet av den som för­bundsdirektionen utser.

Förbundsdirektionen bör i princip utses på samma sätt som förbunds­fullmäklige. I första stycket har tillkomsten av en förbundsdirektion därför reglerats genom en hänvisning till bestämmelserna om förbundsfullmäktige i 2 kap. 5-9§§. Som redan har anförts i specialmotiveringen till 2 kap. 7§ kan proportionellt val ske sä snart en förbundsmedlem skall välja mer än

 

Prop. 1984/85:216                                                                 45

en ledamot eller mer än en suppleant. I andra stycket har tagits in en bestämmelse som innebär att medlemmarna i förbundsdirektionen själva väljer ordförande och en eller två vice ordförande i förbundsdirektionen. Tjänstgöringstiden, som naturligtvis inte kan vara längre än ledamöternas mandattid, bestäms av förbundsdireklionen.

4 § Förbundsmedlemmarna fär besluta närmare föreskrifter om för­
bundsdirektionens verksamhet.

Förbundsdirektionen får uppdra ål en särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i förbundsdirektionen, åt en ledamot eller suppleant eller åt en tjänsteman hos förbundet att pä förbundsdirektionens vägnar besluta i viss grupp av ärenden, vilkas beskaffenhet skall anges i reglemente eller särskilt beslul. Framställning eller yttrande lill medlem liksom yttrande med anledning av överklagande av förbundsdirektionens beslut fär dock beslutas endast av förbundsdirektionen samfällt.

Beslut som fattats med slöd av uppdrag enligl andra siycket skall anmä­las till förbundsdirektionen, som besiämmer i vilken ordning detta skall ske.

De närmare föreskrifter om förbundsdirektionens verksamhet som kan behövas, får med stöd av bestämmelsen i första stycket beslutas av för­bundsmedlemmarna. Sådana föreskrifier kan lämpligen beslutas i samband med att förbundsmedlemmarna antar förbundsordningen. Föreskrifterna kan l.ex. tas i form av ett reglemente, som kan fogas som en bilaga till förbundsordningen.

I kommunalförbund med förbundsdirekiion kan det finnas ett stort be­hov av delegationsmöjligheter. Det fär ankomma på förbundsdirektionen själv all bestämma om delegation. Bestämmelser härom har tagits in i andra och tredje styckena.

5 § Bestämmelserna i 2 kap. 27§, 3 kap. 3 och 4§§, 7-11 §§, 13 a. 13 b
och 16§§ kommunallagen (1977: 179) skall i tillämpliga delar gälla i fråga
om förbundsdirektion. Härifrän skall dock följande avvikelser gälla.

I fråga om tillkännagivande om justering av förbundsdirektionens proto­koll gäller föreskrifterna i 2 kap. 13 § denna lag.

Sammanträde för fastställande av budget skall vara offentligt. Därvid skall bestämmelserna i 2 kap. 10§ försia-tredje styckena och 28 § andra stycket kommunallagen gälla i tillämpliga delar.

För förbundsdirektionens verksamhet kan reglerna i KL om kommunal styrelses verksamhet användas i tillämpliga delar. Första stycket i denna paragraf innehåller därför hänvisningar till de regler i KL om styrelsen som skall gälla för förbundsdirektionen. Vissa avvikelser har dock befunnits nödvändiga. En sådan avvikelse gäller vilken anslagstavla som skall an­vändas för tillkännagivande av protokollsjustering m.m. En sårskild be­stämmelse om detta finns i andra stycket. Den innebär att samma särbe­stämmelse som gäller för kommunalförbund med fullmäktige också gäller för kommunalförbund med förbundsdirekiion.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 46

En annan avvikelse berör offentligheten vid förbundsdirektionens sam­manträden. Förbundsdirektionens huvudsakliga verksamhet kommer att bli förvaltning, inte utövande av beslutanderätt. Det är därför nödvändigt att uppehålla den princip om slutna sammanträden som gäller för styrelser och nämnder. Det sammanträde som hålls för att anta budget bör emeller­tid vara offentligt. Offentligheten bör gälla bäde överiäggningen om budge­ten och beslutet att anta den. Beslämmelser om offentlighet vid budget­sammanträde har tagits in i tredje stycket.

När det gäller att ta ställning till vilka av KL: s regler om styrelse och nämnder som bör tillämpas pä förbundsdirektionen kan följande kommen­tarer göras.

3 kap. 1 § KL: I paragrafen finns bestämmelser om styrelsens uppgifter och styrelsens roll i ett syslem med en fullmäktigeförsamling, styrelse och andra nämnder. Eftersom förbundsdirektion är det enda organet i ett kommunalförbund utan fullmäktige behövs det ingen uppgiftsfördelning och ingen annan rollbestämning än den som redan har gjorts i 1 § första stycket. Någon hänvisning till 3 kap. 1 § KL behövs följaktligen inte.

3 kap. 2§ KL: Här finns bestämmelser om val av ledamöter och sup­pleanter till styrelsen. När del gäller sådana val skall enligt den nya lagen i stället reglerna om val av förbundsfullmäktige gälla. I 3 § hänvisas till dessa beslämmelser. Hänvisning till 3 kap. 2 § KL skall alltså inte ske.

3 kap. J§ KL: Här finns bestämmelser om valbarhet, obehörighet och avsägelse. Med hänsyn till vad som tidigare har anförts om all förbundsdi­reklionen huvudsakligen kommer att fä uppgifter av förvallande natur bör en hänvisning ske till hela denna paragraf. Det innebär bl. a. att borgarråd i Stockholms kommun, som nu inte kan väljas till ledamot i ett kommunal­förbunds styrelse, inte heller kan väljas till denna ställning i en förbunds­direktion.

i kap. 4§ KL om rätt till ledighet för uppdrag skall gälla även för förbundsdirektion.

3 kap. 5§ KL gäller val av ledamöter och suppleanter i styrelse. I fräga om motsvarande val till förbundsdirektion hänvisar 3§ till 2 kap. 5-9 §§ i den nya lagen. Någon hänvisning till 3 kap. 5 § KL görs därför inte.

3 kap. 6§ KL gäller val av ordförande och vice ordförande i styrelsen. Bestämmelser om sådana val för förbundsdirektion finns i 3§ andra stycket, varför någon hänvisning till 3 kap. 6§ KL inte skall göras.

3 kap. 7§ KL innehåller bestämmelser om tidpunkter och plats för styrelsens sammanträden och om att styrelsen får kalla vissa personer bl. a. ledamot av fullmäktige och särskilda sakkunniga att vara närvarande vid sammanträde med styrelsen. Denna bestämmelse bör gälla även för förbundsdirektion fastän direktionen inte har någon fullmäktigeförsamling över sig och alltså inte kan kalla någon ledamot i en sådan församling.

3 kap. 8§ KL: Här finns beslämmelser om suppleants tjänstgöring i styrelsen m. m. Dessa bestämmelser bör också gälla för förbundsdirektion.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 47

3 kap. 9§ KL: Paragrafen handlar om styrelsens beslulförhet. Den regeln bör också gälla för förbundsdirektion.

3 kap. /ö§ A'/.: Alla bestämmelser i 3 kap. 10 § bör gälla för förbundsdi­rektionen med undantag för bestämmelserna om vilken anslagstavla som skall användas för tillkännagivande om protokollsjustering m.m. En sär­bestämmelse om detta har som tidigare har sagts tagits in i paragrafens andra stycke. 3 kap. 10§ KL innehåller bl. a. en bestämmelse om att styrelsens protokoll och övriga handlingar skall värdas och förtecknas. Detta kommer också att gälla för förbundsdirektionen. Riksarkivet har i sitt remissyttrande över kommunalförbundsutredningens förslag påpekat att del dessutom bör föreligga en skyldighet för direktionen att meddela föreskrifter om arkivvården. Jag instämmer i della. I paragrafen har därför tagits in en hänvisning till 2 kap. 27 § KL.

3 kap. y/§ KL: Paragrafen innehåller regler om när en handling skall anses ha kommil in till myndighet m.m. Paragrafen bör i sin helhet gälla för förbundsdirektionen.

3 kap. 12 KL: Här finns bestämmelser om all fullmäktige fär anta reglemente för styrelsen och om att styrelsen får delegera i den mån fullmäktige beslutar det. Bestämmelser av detta slag har för förbundsdirek­lionen tagits upp i 4§. Möjligheterna alt delegera till tjänstemän hos för­bundsmedlemmarna har berörts i specialmotiven lill 2 kap. 14§. Vad där sagts skall även gälla för kommunalförbund med förbundsdirektion.

3 kap. 13 KL: En särskild principiell fråga är om del bör finnas möjlighet att inrätta lokala organ i ett kommunalförbund. Den möjligheten finns inte enligt gällande rätt och det har heller inte, när lokala organ möjliggjordes för kommuner, ifrågasatts all del kunde behövas sådana organ i kommunalförbund. Något behov av sådana lokala organ har inte framkommit under utredningens arbete. 3 kap. 13 § KL bör därför inte till någon del gälla för förbundsdirektion.

3 kap. 13 a och 13 b§ KL: Dessa paragrafer handlar om parissamman­satta organ. Att sådana kan inrättas även i kommunalförbund med för­bundsdirektion framgår av 3 kap. 1 § andra stycket. Genom en hänvisning till 3 kap. 13 a och 13 b§§ KL görs kommunallagens regler om parlssam­mansatla organ lillämpliga.

3 kap. 14 § KL: Här finns bestämmelser om rätt för fullmäktige att göra viss omfördelning av uppgifter mellan styrelsen och nämnderna. En sådan reglering är obehövlig i kommunalförbund med förbundsdirektion efter­som där bara finns ett organ.

3 kap. /5§ KL: Paragrafen innehåller bestämmelser om att fullmäktige fär besluta att förtroendemän som hör hemma i ett organ i kommunen kan fä närvara vid sammanträden som eu annat organ håller. Den bestämmel­sen behövs inte heller för kommunalförbund med förbundsdirekiion av samma skäl som har nämnls beträffande regeln i 3 kap. 14 § KL.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  48

3 kap. /6S KL: Paragrafen handlar om fullmäktiges befogenhet alt besluta om ersättningar till kommunala förtroendemän. Motsvarande be­stämmelse behövs för kommunalförbund med förbundsdirektion.

6 § Förbundsdirektionen skall hålla förbundsmedlemmarna underrättade
om den allmänna planläggningen av förbundets verksamhet saml om frågor
av större ekonomisk eller organisatorisk räckvidd.

Förbundsdireklionen får från förbundsmedlemmarnas styrelser infordra de yttranden och upplysningar som behövs för att förbundsdirektionen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Paragrafen stämmer överens med vad som gäller enligt 2 kap. 16 § för kommunalförbund med fullmäktige. De regler om sambandet mellan ett kommunalförbund och dess medlemmar som det här är fråga om har ansetts så viktiga att de har upprepats bland bestämmelserna om kommu­nalförbund med förbundsdirektion.

Ekonomisk förvaltning

7 § Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3§§, 4§ tredje stycket och 5-7 §§
kommunallagen (1977:179) gäller i tillämpliga delar i fråga om ekonomisk
förvaltning i kommunalförbund med förbundsdirekiion.

I övrigi gäller de begränsningar i rätten att ta upp lån, ingå borgen och andra förbindelser eller avsätta medel till fonder som förbundsmedlem­marna har tagit in i förbundsordningen.

Bestämmelserna i denna paragraf stämmer överens med vad som gäller för styrelsen i kommunalförbund med fullmäktige. Någon hänvisning har emellertid inte gjorts till 4 kap. 9§ KL om styrelsens räkenskaper och bokslut. Dessa beslämmelser har tagits in i en särskild paragraf (10 §).

8 § Förbundsdirektionen fastställer kommunalförbundets budget före ut­
gången av september månad. Förbundsdirektionen skall dessförinnan sam­
råda med förbundsmedlemmarnas slyrelser om budgeten.

1 ett kommunalförbund med förbundsdirektion är del nödvändigt med en särskild ordning för budgetbehandlingen. Det får ankomma pä förbunds­direktionen själv att arbeta fram och fastställa budget. Det bör emellertid ske i samråd med förbundsmedlemmarnas styrelser. Detta kommer till uttryck i förevarande paragraf.

Även för kommunalförbund med förbundsdirekiion kommer den ord­ningen att gälla att en förbundsdirektion som tillträder den 1 januari efter valår har att arbeta under en budget som har fastställts av avgående förbundsdirektion.

9 § När budgeten fastställs besiämmer förbundsdirektionen det bidrag
som vaije medlem skall lämna till förbundet enligt de grunder som anges i
förbundsordningen.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 49

Denna paragraf stämmer i sak överens med bestämmelsen i 2 kap. 20 § beträffande kommunalförbund med fullmäktige. Bestämmelsen är så viktig att den inte har införts genom en hänvisning lill nämnda paragraf, vilket annars i och för sig hade varit möjligt.

10        § Förbundsdirektionen skall fortlöpande föra räkenskaper över kom­
munalförbundets medel och skall inom skälig lid ärligen sammanfalla och
avsluta räkenskaperna.

Paragrafen motsvarar bestämmelsen i 4 kap. 9 ii KL. Eftersom den paragrafen också har beslämmelser om räkenskapsföringen i nämnder har det inte varil lämpligt att använda hänvisningstekniken. 1 stället föreslås här en särskild bestämmelse om förbundsdirektionens räkenskapsföring. 1 kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund med fullmäktige är det enligt 4 kap. 9§ KL fullmäktige som besiämmer tidpunkten när räkenskaperna skall vara slutförda. Denna tidpunkt bör förbundsdirek­tionen få bestämma själv. Det kan inte anses finnas något behov av en närmare reglering av tidpunkten än att säga att räkenskaperna bör vara avslutade inom skälig lid.

Revision

11        § Varje förbundsmedlems fullmäktige väljer en eller flera revisorer
och minst lika mänga revisorssuppleanter för revision av förbundets verk­
samhet.

För granskning av ett nybildat förbund skall val av revisor och revisors­suppleant ske senast när förbundet bildas. Valet skall avse tiden från valets förrättande lill dess nästa tjänstgöringstid för revisorer och revisorssupp­leanter börjar.

Bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i övrigt i tillämpliga delar i fråga om revision. Förbundsmedlemmarna skall var för sig pröva frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen.

Första stycket. Beslämmelserna i 5 kap. KL om revision kan inte använ­das på samma sätt för kommunalförbund med förbundsdirekiion som för kommunalförbund med fullmäktige. För förbund av del senare slaget gäller att fullmäktige reviderar de förvaltande organen genom revisorer som fullmäktige har valt för ändamålet. Denna revision har alltså karaktären av en intern uppgörelse där de verkliga intressenterna, nämligen förbunds­medlemmarna själva, inte har något direkt inflytande. Denna ordning är inte lämplig för ett kommunalförbund med förbundsdirektion med hänsyn lill dess speciella organisationsform. Revisionen mäste i stället ske genom revisorer som direkt företräder förbundsmedlemmarna.

Kommunalförbundsulredningen har föreslagit alt varje förbundsmedlem skall välja en eller flera revisorer och minst lika mänga suppleanter för revision av förbundets verksamhet. Förslaget har mött viss kritik vid remissbehandlingen. Några remissinstanser påpekar all i förbund med

4    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 216

 

Prop. 1984/85:216                                                                  50

många medlemmar kan regeln medföra alt antalet revisorer och supplean­ter blir alltför stort. För att undvika detla föreslås att varje medlem utser endast en revisor eller att förbundsmedlemmarna väljer gemensamma revi­sorer.

För egen del finner jag utredningens förslag vara det bästa alternativet för revision av verksamheten i ett kommunalförbund med enbart förbunds­direktion. Det kan finnas ett individuellt medlemsintresse av sakrevision av verksamheten. Det intresset blir inte fullt ut tillgodosett genom gemen­samma revisorer. Det kan också uppstå praktiska svårigheter all få flera kommuner eller landstingskommuner att ena sig om revisorer, ölägenhe­terna av att i vissa fall ett mycket stort anlal revisorer har alt granska förbundsdirektionens förvaltning kan i viss mån undvikas genom all revi­sorerna samverkar för att undvika onödigt dubbelarbete. Regeln utesluter inte att varje förbundsmedlem utser endast en revisor och en revisorssupp­leant. Regeln hindrar inte heller all förbundsmedlemmarna eller vissa av dem väljer gemensamma revisorer.

Förfarandet vid revision av kommunalförbund med förbundsdirekiion blir alltså det att revisionen förrättas av revisorer som har valts av för­bundsmedlemmarna och att revisionsberättelserna behandlas av varje medlem på samma sätt som vanlig revision i medlemmens egen förvalt­ning.

Andra stycket. Bestämmelsen behandlar frågan om val av revisorer för granskning av ett nybildat förbund. Regeln är nödvändig för att revisorers och revisorssuppleanters tjänstgöringsperioder skall sammanfalla med de allmänna mandatperioderna. Val torde kunna ske exempelvis i samband med att förbundsordning antas av en blivande förbundsmedlem. Någon verksamhet att granska finns givetvis inte förrän ett förbund har bildats, dvs. när förbundsordningen har antagits av samtliga förbundsmedlemmar. Regeln är därför att förstå så alt valet avser granskning av verksamheten under tiden från det kommunalförbundet har bildats.

Tredje stycket. Vid sidan av de sårbestämmelser som har tagits in i första och andra siyckena skall bestämmelserna i 5 kap. KL tillämpas. Det gäller alltså bl. a. bestämmelserna om revisorernas uppgifter och om revisions­jäv. För tydlighets skull har tagits in en bestämmelse om att förbundsmed­lemmarna var för sig skall pröva frågan om ansvarsfrihet. Av 5 kap. 6 § KL följer alt denna uppgift tillkommer fullmäktige.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

Utträde, likvidation och upplösning

Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) behövs ett nytt system för utträde ur och upplösning av kommunalförbund när läns­styrelsens befattning med dessa frågor upphör. Av de skäl som har anförts i den allmänna motiveringen behövs också vissa lättnader i möjligheterna

 

Prop. 1984/85:216                                                                 51

att lösgöra sig från ett samarbete i kommunalförbund. De lagregler som behövs har samlats i delta avsnitt. Reglerna har hämtat drag från motsva­rande regler i lagen (1980: 1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Regleringen bygger på principen att förbundsmedlemmarna har avtals­frihet när det gäller förutsättningarna för utträde, likvidation och upplös­ning. Vissa bindande regler har dock befunnits nödvändiga. Avtal om bildande av kommunalförbund för obesiämd tid och utan uppsägningsräit godtas inte i den nya lagen. Det finns därför en regel om en generell och bindande uppsägningsrätt vid sådana avtal. Likaså finns det en ovillkorlig uppsägningsrätt när vissa ändrade förhållanden har inträtt. Det finns också vissa bindande regler om förfarandet vid likvidation och upplösning.

1 § Ett kommunalförbund som har bildats för bestämd tid, skall träda i likvidation när liden har gått ul.

Om ett kommunalförbund har bildats för obestämd tid, får en förbunds­mediem säga upp sitt medlemskap när som helst. Förbundet skall i sådant fall träda i likvidation ett är efter uppsägningen, om inte någon annan uppsägningstid har bestämts i förbundsordningen.

Ett kommunalförbund kan bildas för bestämd eller obestämd tid. Enligt I kap. 9§ punkt 3 skall förbundsordningen ange den tid förbundet skall bestå om det inte har bildats för obestämd tid. Det är alltså en angelägen uppgift för förbundsmedlemmarna att frän början ta ställning till frågan om vilken tid som förbundet skall beslå.

Första stycket. Om ett kommunalförbund har bildats för bestämd lid finns inte någon ordinär uppsägningsrätt. Möjligheterna all i förtid lösgöra sig från samarbetet i ett sådant förbund behandlas i 2 §. När den bestämda tidpunkten för samarbetsprojektets slut inträffar måste sannolikt i de flesta fall olika åtgärder vidtas beträffande förbundels tillgångar och skulder. Det behövs alltså ett likvidationsförfarande. Av bestämmelsen i första stycket framgår att förbundet skall träda i likvidation när den bestämda tiden för samarbetet har gått ut. Om samtliga förbundsmedlemmar skulle vilja fort­sätta verksamheten när den avtalade tiden har gått ut, har de möjlighet all dessförinnan ändra förbundsordningen på ett sådant sätt att den bestämda tiden för verksamheten förlängs eller att denna kan fortsätta på obestämd lid.

Av 3§ följer att förbundsmedlemmarna fär avtala om en eller flera medlemmars utträde ur förbundet i stället för att förbundet träder i likvida­tion. Härigenom öppnas det allså en möjlighet för de kvarvarande medlem­marna att fortsätta verksamheten antingen till en ny bestämd tidpunkt eller för obestämd tid. En sådan överenskommelse kräver ändring av förbunds­ordningen.

Andra stycket. Av den allmänna motiveringen framgår att det bör förelig­ga en ovillkorlig rätt för förbundsmedlemmarna att när som helst säga upp sitt medlemskap i ett kommunalförbund som har bildats för obestämd tid.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  52

En regel om deUa har tagits in i andra siycket. Uppsägningsrätten kan inte medlemmarna avsäga sig i förbundsordningen eller på annat sätt avtala bort. Om förbundsordningen skulle innehålla bestämmelser som strider häremot blir dessa bestämmelser utan verkan. Uppsägningsrätten har för­enats med en bestämmelse om en uppsägningslid om eu år. Över denna uppsägningstid kan emellertid förbundsmedlemmarna disponera genom bestämmelser i förbundsordningen. Motiven föruppsägningstidens längd har behandlats i den allmänna motiveringen. Av bestämmelsen framgår att en uppsägning skall leda till förbundets likvidation. Regler om avtal om medlems utträde ur förbundet i stället för likvidation finns i 3S. Reglerna om ullrädesrätt och upplösning av kommunalförbund gäller inte utan vi­dare för regionplaneförbund och bosladsförmedlingsförbund som tillkom­mer pä grund av ett direkt åläggande av regeringen. Om inte annat utsågs i regeringsbeslutet får åläggandet uppfattas som en skyldighet för kommu­nerna alt driva kommunalförbundet tills vidare till dess regeringen beslutar om annal.

2 § Har sädana ändrade förhållanden inträtt, att det vid en samlad be­dömning framstår som oskäligt att en medlem av ett kommunalförbund i fortsättningen skall vara bunden av sill medlemskap i förbundel, skall på begäran av förbundsmedlemmen förbundel omedelbart träda i likvidation.

Paragrafen motsvarar de bestämmelser som finns i 24 och 27 §§ KFL.

1 paragrafen behandlas rätten att begära ell kommunalförbund i likvida­tion när det har inträffat sådana ändrade förhållanden att förbundel bör upplösas. Bestämmelsen kan i praktiken anlas få betydelse främst för de lidsbestämda kommunalförbunden. 1 förbund som har bildats för obe­stämd tid finns nämligen alltid en ovillkorlig uppsägningsrätt enligt 1 S andra stycket. Bestämmelsen kan dock komma att få betydelse även i förbund av detta slag, nämligen i sådana för vilka en mycket läng uppsäg­ningstid har bestämts.

Grunden för att bestämmelsen i denna paragraf skall kunna åberopas är att det har inträtt sådana ändrade förhållanden att det framstår som oskä­ligt att en medlem av ett kommunalförbund skall vara bunden av sitt medlemskap. Det ankommer pä förbundsmedlemmarna själva att göra en sådan bedömning. Det kan l.ex. gälla ändrade förhållanden i fråga om verksamhetens art och omfattning, verksamhetens ulvecklingsläge, beho­vet av verksamheten med hänsyn till den tekniska och samhälleliga ut­vecklingen, tidsaspekten m. m. En medlem som åberopar att ändrade förhållanden har inträtt fär vägras utträde först när övriga medlemmar inte betraktar det som oskäligt att han är bunden av sitt medlemskap. Av 3 § följer att del även i förevarande fall finns en möjlighet för förbundsmed­lemmarna att avtala om utträde ur förbundet i stället för likvidation och upplösning. Som framgår av 9§ får ev. tvister om tillämpningen av den nu ifrågavarande paragrafen lösas genom skiljemannaförfarande.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 53

3 § När grund för likvidation enligt 1 eller 2 § har uppkommit fär för­bundsmedlemmarna avtala att en medlem fär utträda ur förbundet i stället för att förbundel skall träda i likvidation. I avtalet skall bestämmas från vilken tidpunkt utträdet skall ske.

Vid avtal om utträde skall de kvarvarande medlemmarna anta de änd­ringar i förbundsordningen som föranleds av utträdet.

När en förbundsmedlem utträder ur kommunalförbundet upphör med­lemmens ansvar för förbundels skulder om inte annal har överenskommits i det avlal som avses i första stycket.

Ett kommunalförbund skall träda i likvidation på de grunder som anges i 1 och 2§§. I förevarande paragraf öppnas en möjlighet för förbundsmed­lemmarna alt i stället för en likvidation avtala om att en medlem fär utträda ur förbundel.

Första slyckel. Om en förbundsmedlem vill utträda ur ett kommunalför­bund skall ett avtal upprättas om förutsättningarna för medlemmens ut­träde. En väsentlig fråga att la ställning till är frän vilken tidpunkt utträdet skall ske. Av bestämmelsen framgår att detla måsle bestämmas i avtalet. Om förbundsmedlemmarna inte kan komma överens i alla frågor är det en rättighet för den medlem som vill lämna samarbetet all frigöra sig genom likvidation och skifte.

Andra stycket. När ett avlal om utträde har träffats måsle de kvarvaran­de förbundsmedlemmarna ändra förbundsordningen. Exempel på sådant som oundvikligen behöver ändras är uppgiften om förbundels medlemmar. 1 de flesta fall är det också nödvändigt att göra en ny bestämning av medlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder. I detla stycke har getts en föreskrift om att de kvarvarande förbundsmedlemmarna skall göra de ändringar i förbundsordningen som föranleds av avtalet om ut­träde.

Tredje slyckel. I denna bestämmelse behandlas den utträdande för­bundsmedlemmens ansvar för förbundels skulder. F.n. gäller enligt 26§ KFL att sådant ansvar upphör ett år efter utträdet, om inte länsstyrelsen finner skäligt att förordna om annat. I vad mån en utträdande medlem bör befrias från förbundets skulder berör inte bara förbundet och dess medlem­mar utan också tredje mans rätt. Som framgår av 1 kap. 5 § har förbunds­medlemmarna ytterst ett ansvar för förbundets skulder. Det innebär att de förbundsmedlemmar som fortsätter verksamheten i ett förbund där någon medlem har utlrätt, har kvar sitt ansvar för skulderna efter den nya andelsbestämningen. Från tredje mans synpunkt bör det därtör knappast finnas betänkligheter mot att den medlem som utträder ur förbundet frigörs frän skulderna. För denne medlem är det givetvis av största betydelse att snarast möjligt avveckla sina mellanhavanden med förbundet. Den nuva­rande ettårsfristen har därför fått utgå i den nya bestämmelsen. Del kan emellertid i vissa situationer framstå som olämpligt alt den avgångne medlemmen över huvud taget befrias frän skulderna. Bestämmelsen ger därför parterna en möjlighet alt aviala bort skuldbefrielsen.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  54

4 § Likvidationen verkställs av kommunalförbundets styrelse eller av
förbundsdirekUonen i egenskap av likvidator.

När förbundet har trätt i likvidation, får kallelse på förbundets okända borgenärer sökas av förbundsmedlem eller likvidatorn.

När förbundet har trätt i likvidation, skall förbundets egendom i den män det behövs för likvidationen förvandlas till pengar genom försäljning pä offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt. Förbundels verksamhet får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenligt avveckling.

Första stycket. Likvidationen skall verkställas av kommunalförbundets styrelse eller av förbundsdirektionen. Det är inte påkallat att i detla offenl-ligrättsliga sammanhang tillskapa någon befogenhet för domstol eller stat­lig myndighet att förordna om en särskild likvidator.

Andra och tredje styckena har utformats efter mönster av 2 kap. 32 och 33 §§ lagen om handelsbolag och enkla bolag.

5 § När styrelsen eller förbundsdireklionen har fullyort sitt uppdrag som
likvidator, skall styrelsen eller förbundsdirektionen avge slutredovisning
för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som rör likvidationen i
dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redovisning för skiftet av
behållna tillgångar. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för
hela likvidationstiden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om slutredovisning och förvalt­ningsberättelse. Motsvarande bestämmelser finns i 2 kap. 41 § lagen om handelsbolag och enkla bolag och i 13 kap. 14 § första siycket aktiebolags­lagen (1975:1385).

6 § När likvidationsuppdraget är fullgjort, skall styrelsen eller förbunds­
direktionen besluta om vilken av förbundets medlemmar som skall överta
och värda de handlingar som hör till förbundets arkiv.

Förvaltningsberättelsen och redovisningshandlingarna skall delges var och en av förbundsmedlemmarna. När berättelsen och redovisningshand­lingarna delgetts samtliga förbundsmedlemmar, är förbundet upplöst.

Första stycket. En motsvarande bestämmelse finns i 32 § KFL. Kom­munalförbundsutredningens lagförslag saknar bestämmelser om förvaring och värd av ett upplöst kommunalförbunds arkiv. Vid remissbehandlingen har riksarkivet föreslagit att sådana bestämmelser bör finnas också i den nya lagen. Riksarkivet framhåller att det finns flera skäl till all arkiven bevaras och vårdas även efter det att ett förbund har upplösts. Till dessa skäl hör bl. a. hänsyn lill rättssäkerheten och forskningens behov. Vidare torde enligt riksarkivet handlingarna i många fall ha betydelse för statliga och kommunala myndigheter. Jag biträder riksarkivets synpunkter och en bestämmelse i ämnet har därför tagits in i första stycket. Det ligger i sakens natur att arkivhandlingarna skall överlämnas till den förbundsmedlem som har utsetts att överta och vårda dem. Någon särskild bestämmelse härom har inte ansetts erforderlig.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 55

Andra stycket. Av lagen måste det klart framgå när ett kommunalför­bund är upplöst. Denna tidpunkt har knutits lill den dag dä samtliga förbundsmedlemmar har delgetts förvaltningsberättelsen och redovis­ningshandlingarna.

7 § En förbundsmedlem som inte är nöjd med redovisningen eller det
skifte som förrättals av förbundets styrelse eller av förbundsdirektionen,
har rätt alt väcka talan om detta mot de övriga förbundsmedlemmarna
inom ett år från det slutredovisningen delgavs medlemmen.

Paragrafen, som motsvarar 31 § andra stycket KFL, ger en förbunds­medlem som inte är nöjd med redovisning eller skifte rätt att föra talan mot de övriga förbundsmedlemmarna. Sådan talan skall väckas inom ett år från det att medlemmen fick del av slutredovisningen. Det följer av allmänna regler all talan skall väckas hos tingsrätt.

8 § öm det framkommer någon tillgång för kommunalförbundet efter
dess upplösning eller om talan väcks mot kommunalförbundet eller om det
pä annat sätt uppkommer behov av en ytterligare likvidationsätgärd, skall
likvidationen fortsättas.

Bestämmelsen i denna paragraf fyller en funktion ur klarhetssynpunkl, trots att det som regleras egentligen ligger i sakens natur. I bestämmelsen lämnas beskedet alt en likvidation som har avslutats skall tas upp igen och fortsättas om det visar sig att det finns någon tillgång eller någon skuld som man inte känt till tidigare eller det tillkommit någon annan omständighet som gör att likvidationen framstår som ofullbordad fastän den har avslu­tats.

9 § Tvister om kommunalförbunds likvidation och upplösning enligt 1
och 2§§ samt om förbundsmedlems rätt till utträde enligt 3§ handläggs
enligl lagen (1929: 145) om skiljemän.

Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) bör ev. tvister om rätt till utträde och om likvidation handläggas i ett skiljemannaförfa­rande. I förevarande paragraf ges en regel om att tvisterna skall handläggas enligt lagen (1929: 145) om skiljemän.

Besvär

10       § Beslämmelserna i 7 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i tillämp­
liga delar i fråga om kommunalförbund. Besvär får anföras av såväl med­
lemmar av förbundet som medlemmar av varje kommun eller landstings­
kommun som ingår i förbundet.

Beträffande besvär över kammarrättens beslut lillämpas 7 kap. 5 § kom­munallagen. Besvär över ett beslut, varigenom kammarrätten har bifallit besvär eller förbjudit att del överklagade beslutet verkställs, får anföras även av förbundsmedlem.

 

Prop. 1984/85: 216                                                                 56

I kommunalförbund med förbundsdirektion får besvärsnämnd inte inrät­tas.

I denna paragraf finns reglerom besvär över kommunalförbunds beslut.

Första stycket stämmer överens med 20 § KFL. Hänvisningen till 7 kap. KL innebär att kommunalbesvär fär anföras över kommunalförbundens beslut på de besvärsgrunder som anges i 7 kap. 1 § KL. Besluten skall överklagas hos kammarrätt. Kretsen av besvärsberättigade har bestämls så att den omfattar såväl medlemmar av förbundet, dvs. kommuner eller landstingskommuner, som medlemmar av varje kommun eller landstings­kommun som ingår i förbundet.

Andra slyckel. öm kammarrätten har bifallit besvär och sålunda helt eller delvis har upphävt ell kommunalförbunds beslut får kommunalför­bundet i sin egenskap av motpart i målet föra talan mot kammarrättens beslul. Detta följer av hänvisningen till 7 kap. 5§ KL i detla stycke. Därutöver bör emellertid även varje förbundsmedlem ha talerätt. I 23 § andra siycket lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade som innehåller en motsvarande reglering ges även kommunmedlemmarna rätt alt föra talan mot kammarrättens beslul att bifalla besvär eller förbjuda verkställighet av det överklagade beslutet. Att på motsvarande sått ge förbundsmedlemmarnas invånare rätt att överklaga kammarrätts beslut skulle föra alltför långt. Utvidgningen i förevarande bestämdse har därför begränsats till att avse förbundsmedlemmarna själva.

Tredje stycket. Hänvisningen i första stycket lill 7 kap. KL innebär att besvärsnämnd får inrättas i kommunalförbund. En sådan nämnd har till uppgift att pröva besvär över bl. a. styrelsens eller annan nämnds beslut om tillsättning av tjänst och andra beslut i vissa personalfrågor. Med hänsyn till den specialla organisationen i kommunalförbund med enbart förbundsdirekiion är del inte lämpligt att sådana förbund inrättar besvärs-nämnder. Ett förbud mot detta har därför tagits in i tredje siycket.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) har förordats alt den nya lagen automatiskt skall gälla för äldre kommunalförbund. Vissa övergångsbe­stämmelser har dock befunnits nödvändiga. De principiella motiven för dessa har redan behandlats. Några ytterligare kommentarer ges i del följande.

1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986, då lagen (1957:281) om
kommunalförbund skall upphöra alt gälla.

2,   öm del i en lag eller annan författning hänvisas till den gamla lagen
eller till en föreskrift i denna som har ersatts genom en förerskrift i den nya
lagen, tillämpas i stället den nya lagen eller den nya föreskriften, om inte
annal följer av punkt 3.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 57

Den nya lagen bör träda i kraft den I januari 1986. En föreskrift härom finns i punkt 1. Lagen avses helt ersätta 1957 års lag om kommunalför­bund. Av föreskriften under punkt I framgår därför alt den lagen skall upphöra att gälla.

Av punkt 2 följer att hänvisningar i annan lagstiftning till den gamla lagen i stället gäller motsvarande bestämmelse i den nya lagen. En ändring bör dock göras direkt i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Jag återkommer strax till den lagändringen (avsnitt 4.2).

3. Den nya lagen gäller även för kommunalförbund som har bildats enligt den gamla lagen. 1 stället för bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 §§ gäller dock till och med är 1990 att ett kommunalförbund som har bildats enligl den gamla lagen skall träda i likvidation på begäran av en förbundsmedlem, om det vid en samlad bedömning framstår som skäligt att låta medlemmen frånträda sitt medlemskap.

Om medlemmarna inte kan enas om ett kommunalförbunds likvidation på nu angiven grund, skall frågan överlämnas lill regeringen för avgörande.

I punkt 3 har tagits in en uttrycklig föreskrift om att den nya lagen gäller för kommunalförbund, som har bildats enligt den gamla lagen.

Det har inte ansetts nödvändigt med någon övergångsbestämmelse för de fätaliga fall där ärenden om bildande av kommunalförbund kan vara anhängiga hos länsstyrelserna när den nya lagen träder i kraft. Sädana ärenden fär avskrivas och det får i stället ankomma på kommunerna eller landsiingskommunerna all själva bilda förbundel.

Av de skäl som har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) bör de nya ulträdesreglerna inte omedelbart bli tillämpliga på de gamla kommunalförbunden. För sådana förbund skall i stället fram till och med år 1990, dvs. under en femårsperiod, gälla en jämkad utträdes- och upplös­ningsbestämmelse.

Av punktens första stycke följer alt den obligatoriska uppsägningsregeln i 4 kap. 1 § inte skall gälla över huvud tagel. Däremot finns i punkten en regel som till sin konstruktion liknar bestämmelsen i 4 kap. 2 §. Övergångs­regeln innebär all om det vid en samlad bedömning framstår som skäligt att låta en medlem av ett kommunalförbund frånträda sitt medlemskap i förbundet, skall förbundet träda i likvidation pä begäran av förbundsmed­lemmen. Till skillnad från bestämmelsen i 4 kap. 2§ ställs här inte något krav på att det skall ha inträtt några ändrade förhållanden för att en medlem skall få frånträda sitt medlemskap. Rätten till utträde är alltså inie enbart betingad av yttre omständigheter utan det får göras en fri och allmän intresseavvägning av om en förbundsmedlem bör frigöras från samarbetet i kommunalförbundet. Det finns alltså ell stort utrymme för att ta hänsyn till subjektiva önskemål om utträde.

Av 4 kap. 9§ framgår att oenighet mellan förbundsmedlemmarna i fråga om rätten till utträde m.m. enligt 4 kap.  1 och 2§§ avgörs genom ett

 

Prop. 1984/85:216                                                                  58

skiljemannaförfarande. Den oenighet som kan uppslå i fråga om utträdes­regeln i första stycket av förevarande övergångsbestämmelse bör emeller­tid, med hänsyn lill de intresseavvägningar som skall göras, avgöras av regeringen. En regel om detla har tagits in i andra stycket. Om regeringen finner att ell kommunalförbund bör träda i likvidation får det också an­komma på regeringen att bestämma tidpunkten när sä skall ske.

4.    Ulan hinder av punkt 3 får medlemmarna i ett kommunalförbund som
har bildals enligt den gamla lagen genom ändring i förbundsordningen
besluta att även beslämmelserna i 4 kap. 1 och 2§§ i den nya lagen skall
gälla för förbundel.

Fall kan tänkas där medlemmarna i ell gammalt kommunalförbund re­dan under den femåriga övergångsperioden vill att förbundet helt skall inordnas under den nya lagen. I syfte att möjliggöra detta utan att förbun­det för den skull skall behöva upplösas och nybildas finns en föreskrift i punkt 4, enligt vilken förbundsmedlemmarna ges rätt att genom en ändring i förbundsordningen besluta att även bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2§§ i den nya lagen skall gälla för förbundel i stället för de särregler som har tagits upp i punkt 3. öm de fattar ett sådant beslut, blir även regeln i 4 kap. 9§ om skiljemannaförfarandet tillämplig vid eventuella tvister.

5.    En förbundsordning som har fastställts enligt den gamla lagen gäller
även om den inte stämmer överens med bestämmelserna i 1 kap. 9 och
10 §§ i den nya lagen.

I 1 kap. 9 och 10 §§ finns regler om vad en förbundsordning skall innehålla. Som tidigare har sagts skall den nya lagen gälla beträffande de gamla kommunalförbunden. De gamla förbundens förbundsordningar kommer emellertid inte att i alla avseenden kunna uppfylla de krav som uppställs i den nya lagen om vad en förbundsordning skall innehålla. Bristerna är emellertid inte av det slag att de gamla förbunden bör tvingas att ändra sina förbundsordningar. I punkt 5 har därför tagits in en bestäm­melse som säger att en förbundsordning, som har fastställts enligt den gamla lagen, gäller även om den inte stämmer överens med bestämmelser­na i 1 kap. 9 och 10 §§ i den nya lagen.

6.    Om en särskild likvidator har utsetts för ett kommunalförbund som
har trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande, skall denne
slutföra likvidationen.

Det föreligger en skillnad mellan den gamla och den nya lagen när del gäller vem som kan utses till likvidator. Enligt KFL kan likvidation verk­ställas antingen av kommunalförbundets styrelse eller av en särskilt utsedd likvidator. I den nya lagen finns inte den senare möjligheten. Om en

 

Prop. 1984/85:216                                                                 59

särskild likvidator har utsetts för ett kommunalförbund som har trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande, bör denne ändå få slutföra likvidationen. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i punkt 6.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978: 438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik

Ändringen i denna lag innebär att en hänvisning i lagens tredje paragraf till 1957 års lag om kommunalförbund har ersatts av en hänvisning till den nya lagen. Paragrafen innehåller f.n. också en regel med den innebörden att bestämmelserna om länsstyrelse i 1957 års lag i stället avser regeringen när det gäller kommunalförbund för kollektivtrafik. Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör länsstyrelsen inte längre ta någon befattning med kommunalförbund i fråga om underställning av förbunds­ordning m.m. Pä samma sätt bör regeringens motsvarande uppgifter be­träffande kolleklivirafikförbunden upphöra. Tredje paragrafen i föreva­rande lag har ändrats i enlighet härmed.

5    Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.  kommunalförbundslag,

2.  lagom ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollekliv persontrafik.

6   Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 60

Bilaga 1

Gällande rätt i fråga om kommunalförbund

Reglerna om kommunalförbund finns i lagen (1957:281) om kommunal­förbund (KFL). Ett kommunalförbund är en offentligrättslig juridisk per­son som i fråga om organisation liknar en kommun eller en landstingskom­mun. I ett kommunalförbund finns sålunda en fullmäkligeförsamling (3 § KFL), vald av förbundsmedlemmarnas fullmäktigeförsamlingar (7 § KFL). Där finns också styrelse och nämnder för förvaltning, verkställighet och beredning. Ett kommunalförbund har visserligen inte någon beskati-ningsrätl, men det har i stället rätt att debitera förbundsmedlemmarna för sina kostnader. Förbundsmedlemmarna är skyldiga att tillskjuta de medel som förbundet behöver för sin verksamhet (17 § KFL).

Tillkomsten av ett kommunalförbund förutsätter alt de berörda kommu­nerna eller landstingskommunerna bestämmer sig för att bilda ett kom­munalförbund för en eller flera samarbetsuppgifter genom alt anta en förbundsordning. Det är emellertid länsstyrelsen som fattar det avgörande beslutet efter en allmän legalitets- och lämplighetsprövning (1 och 2 §§ KFL). Det är också länsstyrelsen som beslutar i sädana frågor som utträde ur kommunalförbund och upplösning av kommunalförbund (25 och 29 §§ KFL). Frågor av detta slag kan förbundsmedlemmarna reglera i förbunds­ordningen, öm förbundsordningen inte innehåller något ställningstagande i dessa ämnen, skall länsstyrelsen bestämma med ledning av vissa standard­regler i KFL (23 och 27 §§).

Kommunalförbundet har inledningsvis karakteriserats som ell slags spe­cialkommun. Den karakteristiken har sin grund inte bara i kommunalför­bundets organisatoriska förhållanden utan även däri att den specialregle­ring som kan finnas för en uppgift, som anförtrolls åt ell kommunalför­bund, automatiskt blir gällande beträffande förbundet i stället för vederbö­rande kommuner eller landstingskommuner (2 S KFL). Till följd härav gäller också att förbundsmedlemmarna var för sig inte längre har befogen­het att sysselsätta sig med en uppgift som har anförtrotts åt kommunalför­bundet. Den befogenheten tillkommer i stället exklusivt kommunalförbun­det.

KFL inleds med en serie allmänna bestämmelser (1-4 §§).

Medlemskap i kommunalförbund står öppet för kommuner och lands­tingskommuner. Kommunalförbund kan inte självt vara medlem i ett kom­munalförbund. Varje tänkbar kommunal angelägenhet kan handhas av ett kommunalförbund. Till möjliga uppgifter för ett kommunalförbund hör alltså inte bara uppgifter inom kommunernas s. k. fria verksamhetssektor utan även den specialreglerade. Här finns alltså inte några begränsningar av motsvarande slag som gäller vid interkommunall samarbete genom privaträttsliga organ (1 § 1 mom. KFL).

 

Prop. 1984/85: 216                                                                61

När ett kommunalförbund anförtros en specialreglerad kommunal upp­gift, exempelvis en uppgift som innefattar myndighetsutövning, blir - som tidigare har berörts - de föreskrifter som finns beträffande uppgiften automatiskt gällande beträffande förbundet i stället för de kommuner eller landstingskommuner som ingår i förbundet (2 § KFL).

Kommunalförbunds beslutanderätt utövas av förbundets fullmäktige. Förvaltning och verkställighet handhas av förbundets styrelse och övriga nämnder. I kommunalförbund får inrättas partssammansalta organ (3 § KFL).

Till grund för ett kommunalförbund skall ligga en samarbetsöverens­kommelse mellan de kommunala intressenterna. 1 4 § KFL finns bestäm­melser om vad denna överenskommelse - förbundsordningen - skall innehålla.

I förbundsordningen skall finnas bestämmelser om bl. a. förbundets ändamål, förbundets namn, hur många ledamöter som skall finnas i förbun­dets fullmäktige, det antal ledamöter som varje medlem skall ulse i full­mäktige, hur många ledamöter och suppleanter som skall finnas i förbun­dels styrelse samt, om styrelsen även skall vara specialreglerad nämnd, vad som skall gälla om valbarhet, sättet för att utse ledamöter och supp­leanter och deras tjänstgöring (4 § första stycket KFL).

Förbundsordningen skall också innehålla bestämmelser om förbundets rätt att ta upp lån eller ingå borgen och om rätt lill fondbildning. Där skall också finnas bestämmelser om varje medlems andel i förbundets tillgångar och andra bestämmelser om de ekonomiska förhållandena mellan förbun­det och medlemmarna som medlemmarna kan behöva (4 § första stycket KFL).

Om medlemmarna vill att särskilda villkor skall gälla för medlems ut­träde ur förbundel eller att särskilt villkor skall finnas för upplösning av förbundet, skall de ta in bestämmelser härom i förbundsordningen. Där skall också finnas bestämmelser om den uppgörelse som kan behövas med anledning av alt medlem utträder ur förbundet samt grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar om förbundet upplöses (4 S första stycket KFL).

Till de ekonomiska frågorna för ett kommunalförbund hör efter vilka grunder medlemmarna skall tillhandahålla medel för förbundets verksam­het och vilken eventuell begränsning av denna skyldighet som skall före­komma. Enligl 4 S andra slyckel KFL skall förbundsordningen innehålla bestämmelser i dessa ämnen. 1 fråga om specialreglerade angelägenheter är det inte tillåtet att begränsa medlems skyldighet att tillhandahålla medel (4 § andra stycket KFL).

Om ett kommunalförbund skall ha hand om fiera angelägenheter, skall i förbundsordningen anges huruvida i förbundet skall finnas enbart styrelse eller därutöver en eller flera nämnder. I det senare fallet skall också anges vilka av förbundets angelägenheter som skall handhas av de olika förvalt­ningsorganen (4 ij tredje slyckel KFL).

 

Prop. 1984/85:216                                                                  62

I fråga om kommunalförbunds fullmäktige gäller genom hänvisning till KL flertalet av de bestämmelser som finns för fullmäktige i kommuner och landstingskommuner (5 § KFL). En del särbestämmelser har dock varit nödvändiga. I kommunalförbunds fullmäktige skall varje förbundsmedlem vara representerad (6 § KFL). Förbundsfullmäktige och suppleanter väljs av medlemmarnas fullmäktige, öm medlem skall utse mer än en fullmäk­tige gäller samma proportionalitetsregel som i KL. För fullmäktig eller suppleant i förbundet gäller en särskild valbarhetsregel. Endast ledamot eller suppleant i förbundsmedlemmens fullmäktige är valbar (7 § KFL). Förbundsfullmäktiges och suppleanters mandattid är parallell med treårs­perioderna för fullmäktige i kommuner och landstingskommuner. För­bundsfullmäktige väljer själva sin ordförande och en eller två vice ordfö­rande (8 § KFL).

Även för kommunalförbunds styrelse och övriga nämnder gäller flertalet av bestämmelserna i KL. På samma sätt som i en kommun eller en landstingskommun är det sålunda förbundsfullmäktige som väljer leda­möter och suppleanter i förbundets styrelse och övriga nämnder (12 § KFL).

Även i fråga om ekonomisk förvaltning och revision tillämpas bestäm­melserna i KL pä motsvarande sätt som i fråga om kommunalförbund. Enligt uttrycklig föreskrift åligger det förbundsstyrelsen att samråda med förbundsmedlemmarnas slyrelser innan förbundsstyrelsen gör upp förslag till budget (16 § KFL). När förbundsfullmäktige fastställer förbundets budget skall de också bestämma beloppet av de bidrag som varje medlem har att utge till förbundet. Bestämningen av dessa belopp skall ske enligt de grunder för kostnadsfördelningen som finns i förbundsordningen (17 § KFL). Revision i kommunalförbund sker enligt samma regler som revi­sionen i en kommun eller landstingskommun. Kommunalförbundet revide­ras inte av sina medlemmar (19 § KFL).

KL:s bestämmelser om kommunalbesvär tillämpas på motsvarande sätl i fräga om kommunalförbund (20 § KFL). Kommunalbesvär fär emellertid anföras inte bara av de kommuner och landstingskommuner som är med­lemmar i förbundet ulan även av medlemmarna i varje kommun eller landstingskommun som ingår i förbundet.

1 anslutning till KFL: s besvärsbestämmelser finns några regler uiöver de tidigare nämnda om bildande av kommunalförbund. Fråga om att bilda kommunalförbund kan väckas av länsstyrelsen om den finner anledning därtill. När de kommuner eller landstingskommuner som vill samarbeta har antagit en förbundsordning skall den ges in lill lånsstyrelsen för pröv­ning. Öm länsstyrelsen finner att förbundsordningens bestämmelser inte strider mot lag eller författning samt att bildande av det föreslagna förbun­det skulle medföra allmänt gagn skall länsstyrelsen fastställa förbundsord­ningen och bestämma den fid då förbundet skall tråda i verksamhet (21 § KFL). Samma procedur tillämpas i fråga om ändring i förbundsordningen (22 § KFL).

 

Prop. 1984/85:216                                                   63

Medlem kan utträda ur kommunalförbund om förutsättning härför före­ligger enligt bestämmelserna om utträde i förbundsordningen eller om förbundets övriga medlemmar samtycker. Utträde kan också ske under andra särskilda i lagen angivna förutsättningar. Utträde förutsätter emel­lertid alllid ett beslut av länsstyrelsen. Medlem som vill utträda har att göra ansökan härom till länsstyrelsen som, om förutsättningarna enligt ovan för utträde föreligger, har att förordna om utträde och bestämma om tiden därför och om den uppgörelse som kan vara erforderlig (24 och 25 §§ KFL). När ell år har gått efter utträdet är den utträdande medlemmen fri frän ansvarighet från förbundets förbindelser om inte länsstyrelsen finner skäligt att beträffande viss förbindelse förordna på annat sätt.

Kommunalförbund kan upplösas om förbundsmedlemmarna är överens om upplösning eller om förutsättningar för upplösning föreligger enligt särskilda bestämmelser därom i förbundsordningen. Upplösning kan emel­lertid .också ske dä sädana förändrade förhållanden inträtt, att antingen förbundsverksamheten inte kan med fördel fortsättas eller ändamålet med förbundet lämpligare kan tillgodoses på annat sätt (28 § KFL), Även upplösning av ett kommunalförbund kräver beslut av länsstyrelsen. För­bundsmedlem som vill väcka fråga om förbundets upplösning skall göra ansökan därom hos länsstyrelsen (28 § KFL). öm någon av de tidigare angivna förutsättningarna för upplösning av förbundet föreligger, skall länsstyrelsen förordna att förbundsverksamheten skall upphöra på viss angiven tid och alt förbundel skall träda i likvidation (29 § KFL). Huvud­regeln är att förbundets styrelse verkställer likvidationen. Men länsstyrel­sen har rätt att om den anser det behövligt förordna en eller flera särskilda likvidatorer (30 § KFL). Om kommunalförbund i likvidation händelsevis skulle sakna tillgångar lill betalning av sina skulder är medlemmarna skyl­diga att fylla bristen. Om det skulle behövas kan länsstyrelsen besluta om utdebitering på medlemmarna för att täcka förbundets skuld. Det nu sagda gäller även om skulder som blir kända först efter förbundets upplösning (34 § KFL).

Över beslut som meddelats av länsstyrelse i fråga om kommunalför­bunds bildande, ändring eller upplösning eller i ärende, som därmed äger samband, fär besvär anföras direkt hos regeringen (35 § KFL).

 

Prop. 1984/85:216                                                    64

BUaga2

Sammanfattning av kommunalförbundsutredningens be­tänkande

Interkommunall samarbete mäste i stor utsträckning bedrivas sä att de samarbetande kommunerna och landstingskommunerna tar hand om den gemensamma uppgiften i ett särskilt bildat rättssubjekt. Det enda offentlig­rältsliga organet för sådant samarbete är kommunalförbund.

Kommunerna och landstingskommunerna får också samverka genom aktiebolag, stiftelser och andra privairättsliga subjekt. Myndighetsut­övning får dock inte utan lagstöd anförtros åt sådana rättssubjekt. Vanligt­vis kan inte heller specialreglerade kommunala uppgifter anförtros åt pri­vairättsliga subjekt.

Reglerna om kommunalförbund finns i lagen (1957:281) om kommunal­förbund (KFL). Ett kommunalförbund är en juridisk person som i fräga om organisation liknar kommunerna och landstingskommunerna. I ett kom­munalförbund finns sålunda en fullmäktigeförsamling, vald av förbunds­medlemmarnas fullmäktigeförsamlingar. Där finns också styrelse och nämnder för förvaltning, verkställighet och beredning. Ett kommunalför­bund har visserligen inte någon beskattningsrätt, men det har i stället en rätt att debitera förbundsmedlemmarna för sina kostnader. Förbundsmed­lemmarna svarar i den meningen för kommunalförbundels förbindelser att medlemmarna är skyldiga att tillskjuta de medel som förbundet behöver för sin verksamhet.

Tillkomsten av ett kommunalförbund förutsätter att de berörda kommu­nerna eller landsfingskommunerna bestämmer sig för att bilda ett kom­munalförbund genom att anta en förbundsordning. Del är emellertid läns­styrelsen som fattar det avgörande beslutet om kommunalförbundels till­komst efter en allmän legalitets- och lämplighetsprövning. I KFL finns regler om utträde ur kommunalförbundet och om upplösning av förbundet, men det är länsstyrelsen som efter ansökan av vederbörande medlem eller medlemmar beslutar i dessa ämnen.

Utredningen har haft i uppdrag att göra en såväl materiell som lagteknisk översyn av KFL. Utredningen föreslår att det även i fortsättningen skall finnas möjlighet för kommuner och landstingskommuner att bilda kom­munalförbund av den typ som finns i dag. dvs. med den organisation som kommunerna och landstingskommunerna har. Utredningen anser emeller­tid att det också bör finnas en organisatoriskt enklare variant av kommu­nalförbund vid sidan av det nuvarande, och föreslär därför att kommuner­na och landsiingskommunerna i fortsättningen skall kunna bilda kommu­nalförbund som bara har ett organ, en förbundsdirektion.

Utredningen föreslär också att länsstyrelsens nuvarande tillsyns- och kontrollfunktioner helt skall upphöra. Det skall enligl förslaget i fortsätt-

 

Prop. 1984/85:216                                                    65

ningen ankomma pä kommunerna och landstingskommunerna själva att bilda och upplösa kommunalförbund.

Utredningen föreslär nya regler om utträde ur kommunalförbund. De nya reglerna skall göra det lättare för en kommun eller en landstingskom­mun att lösgöra sig från samarbete i ett kommunalförbund. För det fall att kommunalförbund har ingåtls pä obestämd tid föreslår utredningen att en medlem skall ha en ovillkorlig rätt all när som helst säga upp medlemska­pet, en rätt som inte får avtalas bort i förbundsordningen. Utträde föreslås få ske ett år efter uppsägning om inte längre uppsägningstid har avtalals.

Utredningen föreslår vidare att kommunalförbunden skall registreras centralt och att kammarkollegiet skall vara registreringsmyndighet.

5    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 216

 

Prop. 1984/85:216                                                              66

Bilaga 3

Kommunalförbundsutredningens förslag till

Lag om kommunalförbund Inledande bestämmelser

1 § För att ha hand om en eller fiera kommunala angelägenheter får
kommuner eller landstingskommuner sammansluta sig till kommunalför­
bund. Sådan sammanslutning fär också ske mellan kommuner och lands­
tingskommuner.

Ett kommunalförbund kan bildas för bestämd eller obestämd tid.

Om det i annan författning finns särskilda beslämmelser om kommunal­förbund för visst ändamål, skall de gälla i stället för bestämmelserna i denna lag.

I denna lag avses med förbundsmedlems fullmäktige kommunfullmäk­tige och landstinget samt med förbundsmedlems styrelse kommunstyrel­sen och förvaltningsutskottet.

2   § Ett kommunalförbund kan ha fullmäktige, styrelse och andra nämnder på samma sätl som en kommun eller en landstingskommun (kom­munalförbund med fullmäktige) men kan också vara organiserat enbart med en förbundsdirektion (kommunalförbund med förbundsdirektion). Förbundsmedlemmarna bestämmer vilken av dessa organisationsformer som skall gälla för förbundet.

3   § När kommunalförbund har hand om en angelägenhet, om vilken det finns regler i särskild författning, skall författningens bestämmelser om kommun eller landstingskommun gälla för förbundet.

4   § I kommunalförbund med fullmäktige utövas beslutanderätten av för­bundets fullmäktige. Förvaltning och verkställighet i sådant förbund till­kommer förbundets styrelse och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige. För sådan uppgift kan särskild beredning bestående av en eller flera personer tillsältas.

I kommunalförbund med förbundsdirektion utövas beslutanderätt, för­valtning och verkställighet av förbundsdirektionen.

I kommunalförbund får inrättas partssammansatta organ med uppgift alt svara för viss beredning, förvaltning och verkställighet inom förbundets verksamhetsområde.

5 § För kommunalförbund skall finnas en förbundsordning som skall
antas av medlemmarna. Även ändring i förbundsordningen skall antas av
medlemmarna.

 

Prop. 1984/85:216                                                   67

Ett kommunalförbund bildas genom att den antagna förbundsordningen ges in till registreringsmyndighelen. Ändring i en förbundsordning blir gällande när den har getts in till denna myndighet.

6 §    Förbundsordningen skall ange

1.  förbundets ändamål och medlemmar,

2.  förbundets benämning och den ort där förbundel skall ha sitt säte,

3.  den tid som förbundet skall beslå,

4.  huruvida förbundet skall vara ett förbund med fullmäktige eller med förbundsdirektion,

5.  de begränsningar som medlemmarna överenskommit i fräga om för­bundets rätt att ta upp län, ingå borgen, åta sig andra förbindelser eller avsätta medel till fonder,

6.  medlems andel i förbundets tillgångar och skulder samt vad medlem­marna i övrigt finner behövligt för att ordna de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och medlemmarna,

7.  de bestämmelser i fråga om förutsättningarna för förbundets likvida­tion och upplösning som skall gälla utöver vad som föreskrivs i 38 och 39§§,

8.  grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar samt

9.  vad medlemmarna i övrigt finner behövligt för all ordna förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.

Förbundsordningen skall vidare innehålla bestämmelser om grunderna för medlems skyldighet att tillhandahålla medel för förbundets verksamhet och den begränsning av denna skyldighet som skall förekomma. I för­bundsordningen för ett förbund som skall ha hand om angelägenhet som enligt särskild författning ankommer på kommuner eller landstingskommu­ner får dock inte, såvitt angår sådan angelägenhet, tas in bestämmelse om begränsning av medlems skyldighet att fillhandahålla medel.

öm ett förbund har sitt säte utanför medlemmarnas geografiska område, skall i förbundsordningen anges på vilken medlems anslagstavla tillkänna­givande om justering av protokoll skall ske.

7 §    För kommunalförbund med fullmäktige skall förbundsordningen, ut­
över vad som sägs i 5 §, innehålla bestämmelser om

1.    antalet ledamöter i fullmäktige och det anlal ledamöter som varje medlem skall utse,

2.    antalet ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse samt, om styrelsen även skall vara sådan nämnd som anges i särskild författning, vad som skall gälla angående valbarhet, säuet att utse ledamöter och supplean­ter samt deras tjänstgöringstid.

Antalet ledamöter i fullmäktige skall bestämmas till ett udda tal. Om ett förbund med fullmäktige skall handha flera angelägenheter, skall i förbundsordningen anges, huruvida i förbundet skall finnas endast styrel-

 

Prop. 1984/85:216                                                                  68

se eller därutöver en eller flera nämnder. I det senare fallet skall också anges vilka av förbundets angelägenheter som skall handhas av de olika förvaltningsorganen.

I förbundsordningen för ett förbund med fullmäktige får bestämmas aU suppleanter skall utses för ledamöterna i fullmäktige. I sådant fall skall i förbundsordningen även bestämmas suppleanternas antal och del antal suppleanter som varje medlem skall ulse.

8 § För kommunalförbund med förbundsdirektion skall i förbundsord­
ningen, utöver vad som sägs i 6 §, finnas bestämmelser om antalet leda­
möter och suppleanter i förbundsdirektionen och om det antal ledamöter
och suppleanter som varje medlem skall utse. Varje medlem skall ha minst
en ledamot eller en suppleant i förbundsdirektionen och antalet ledamöter
får inte vara mindre än fem. Antalet suppleanier bör vara minst lika stort
som antalet ledamöter. Om förbundsdirektionen även skall vara sådan
nämnd som anges i särskild författning, skall i förbundsordningen finnas
bestämmelserom valbarhet, sättet att utse ledamöter och suppleanter samt
deras tjänstgöringstid.

Kommunalförbund med fullmäktige

Fullmäktige

9 § Bestämmelserna i 1 kap. 5 § Qärde stycket, 2 kap. 4 § tredje stycket,
5 §, 8 § andra stycket och 10-29 §§ kommunallagen (1977:179) tillämpas i
fråga om kommunalförbunds fullmäktige. Bestämmelserna i 2 kap. 11 §
nämnda lag tillämpas dock endast om suppleanter har utsetts.

10   § Varje förbundsmedlem skall vara representerad i förbundsfullmäk­tige.

11   § Ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige väljs av medlem­marnas fullmäktige.

Då medlem skall utse mer än en ledamot eller mer än en suppleant, skall valet vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter, som motsvarar den kvot vilken erhålls, om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. öm kvoten är ett brutet tal, skall den avmndas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns beslämmelser i lagen (1955:138) om propor­tionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Förbundsmedlem får till ledamot eller suppleant i förbundsfullmäktige välja endast ledamot eller suppleant i förbundsmedlemmens fullmäktige. Den omständigheten att tjänstgöringstiden för ledamöter och suppleanter i förbundsmedlems fullmäktige upphör vid utgången av oktober månad år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum medför ej att uppdrag som

 

Prop. 1984/85:216                                                    69

ledamot eller suppleant i förbundsfullmäktige upphör före tjänstgöringsti­dens utgång.

Om suppleanter ej väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

12 § Ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige väljs för tre år,
räknat fr. o. m. den 1 januari året efter det, då val i hela riket till kommun­
fullmäktige och landsting ägt rum.

Val av ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige förrättas av de nyvalda fullmäktige år då val i hela riket till kommunfullmäktige och landsfing ägt rum.

öm val till en medlems fullmäktige har upphävts och omval har ägt mm eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandat­fördelningen mellan partierna i medlems fullmäktige därvid har ändrats, upphör uppdragen för de ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäklige som har utsetts av sådan medlem två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller den förnyade samman­räkningen har avslutats, skall fullmäktige i sådan medlemskommun för­rätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av tjänstgörings­tiden.

13 § Då val av ledamöter och suppleanter i förbundsfullmäktige sker
första gången, skall det avse tiden från valets förrättande till ingången av
det år, då nästa tjänstgöringstid för fullmäktige börjar.

När sammanträde med förbundsfullmäkfige skall hållas första gången utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordföranden i fullmäktige i den förbundsmedlem som har flest röstberättigade invånare eller, om ordföran­den är förhindrad, av vice ordförande i samma fullmäktige.

14 § Avgår ledamot i förbundsfullmäktige som utsetts vid proportionellt
val under tjänstgöringstiden och har suppleanter utsetts, inträder supple­
ant i den avgångnes ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Supplean­
terna inträder i den ordning som har bestämls vid valet. Avgår ledamot i
annat fall under tjänstgöringstiden förrättar den medlem som utsett honom
fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

15   § Förbundsfullmäktige väljer för den tid fullmäktige bestämmer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Tills valet har förrättats utövas ordförandeskapet av den som fullmäktige därtill sär­skilt utseU.

16   § Bestämmelserna i 2 kap. 9 § första och tredje siyckena kommunal­lagen (1977: 179) om fullmäktiges sammanträden och om vissa val som fullmäktige skall förrätta tillämpas i fråga om förbundsfullmäktiges sam-

 

Prop. 1984/85:216                                                                 70

manträden. År då val i hela riket till kommunfullmäktige och landsting ägt rum förrättas valen av de nyvalda förbundsfullmäktige. Dessa förrättar även andra val, avseende tid efter ulgången av nämnda år, vilka ankommer pä fullmäktige. I fråga om tid för sammanträde för faslställelse av förbun­dets budget skall gälla vad som sägs i 24 § denna lag.

17   § Kungörelse om fullmäktiges sammanträde skall anslås på anslags­tavlan för varje kommun och landstingskommun som är förbundsmedlem.

18   § Tillkännagivande om justering av fullmäktiges protokoll skall, om inte annat har bestämls i förbundsordningen, ske pä anslagstavlan för den kommun, där förbundet har siu säte. Om alla förbundsmedlemmar är landstingskommuner skall tillkännagivandet i sådant fall ske på anslagstav­lan för den landstingskommun där förbundet har sitt säte.

Styrelse och övriga nämnder m. m.

19   § Om inte annat är särskilt föreskrivet, gäller bestämmelserna i 3 kap. 1-16 §§ kommunallagen (1977:179) i tillämpliga delar i fråga om kommu­nalförbunds styrelse och övriga nämnder, partssammansatta organ m. m.

20   § I ett nybildat förbund skall val av ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse äga rum vid förbundsfullmäktiges första sammanträde. Valet skall avse tiden från valets förrättande lill ingången av det år, då nästa tjänstgöringstid för ledamöter och suppleanter börjar.

21   § Kommunalförbundets styrelse skall hålla förbundsmedlemmarna underrättade om den allmänna planläggningen av förbundets verksamhet samt om frågor av större ekonomisk eller organisatorisk räckvidd.

Styrelsen får frän förbundsmedlemmarnas styrelser infordra de yllran-den och upplysningar, som behövs för att styrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

22 §    När justering av protokoll tillkännages skall 18 § tilllämpas.

Ekonomisk förvaltning

23 § Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 §§, 4 § tredje stycket, 5-7 och 9 §§
kommunallagen (1977:179) gäller i tillämpliga delar i fråga om kommunal­
förbunds ekonomiska förvaltning.

I förbundsordningen kan enligt 6 § denna lag finnas begränsningar i rätten att ta upp lån, ingå borgen, åta sig andra förbindelser eller avsätta medel ull fonder.

24 § Förslag till budget skall göras upp av förbundsstyrelsen. Övriga
nämnder skall, inom tid som styrelsen bestämmer, ge in sina särskilda
budgetförslag till denna.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 71

Innan förslaget till budget görs upp, skall förbundsstyrelsen samråda med förbundsmedlemmarnas styrelser.

Vid sammanträde med förbundsfullmäktige före utgången av september månad fastställs kommunalförbundets budget.

25        § När budgeten fastställs bestämmer fullmäktige det bidrag som varje
medlem skall utge till förbundel enligt de grunder som anges i förbundsord­
ningen.

Revision

26        § Bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen (1977:179) gäller i tillämp­
liga delar i fråga om revision hos kommunalförbund.

1 ett nybildat förbund skall val av revisorer och revisorssuppleanter äga rum vid förbundsfullmäktiges första sammanträde. Valet skall avse granskning av verksamheten under tiden frän valet till dess nästa tjänstgö­ringstid för revisorer och revisorssuppleanter börjar.

27        § Avskrift av revisionsberättelsen jämte infordrade förklaringar skall
tillställas förbundsmedlemmarnas styrelser minst två veckor före det sam­
manträde, då berättelsen framläggs för förbundsfullmäktige.

Kommunalförbund med förbundsdirektion

Förbundsdirekiion

28        § Ledamöter och suppleanter i förbundsdirektionen väljs av medlem­
marnas fullmäktige. I fråga om sådana val m. m. skall bestämmelserna i
11-15 §§ tillämpas.

Förbundsdirektionen väljer bland sina ledamöter ordförande och en eller två vice ordförande för den tid som förbundsdirektionen bestämmer. Tills valet har förrättats utövas ordförandeskapet av den som förbundsdirek­tionen därtill särskilt utsett.

29        § Förbundsmedlemmarna får anta reglemente med närmare bestäm­
melser om förbundsdirektionens verksamhet.

Förbundsdirektionen får uppdra ål särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i förbundsdirekUonen, ål ledamot eller supple­ant eller åt tjänsteman hos förbundet att på förbundsdirektionens vägnar besluta i viss grupp av ärenden, vilkas beskaffenhet skall anges i särskilt beslut. Framställning eller yttrande till medlem liksom yttrande med anled­ning av överklagande av förbundsdirektionens beslut fär dock beslutas endast av förbundsdirektionen samfällt.

Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt andra stycket skall anmälas till förbundsdirektionen, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.

 

Prop. 1984/85:216                                                                   72

30 § Bestämmdserna i 3 kap. 3 och 4 §§, 7-11 §§, 13 ä, 13 b och 16 §§
kommunallagen (1977:179) skall i tillämpliga delar gälla i fråga om för­
bundsdirektion. Härifrån skall dock följande avvikelser gälla.

I fråga om anslagstavla för justering av förbundsdirektionens protokoll m. m. skall gälla vad i 18 § denna lag sägs.

Sammanträde för faslställelse av budget skall vara offentligt. Därvid skall bestämmelserna i 2 kap. 10 § försia-tredje styckena och 28 § andra stycket gälla i tillämpliga delar.

De beslut som enligt 3 kap. 13 a, 13 b och 16 §§ kommunallagen fattas av fullmäktige ankommer i stället på förbundsdirektionen.

31 § Förbundsdirektionen skall hålla förbundsmedlemmarna underrät­
tade om den allmänna planläggningen av förbundets verksamhet samt om
frågor av större ekonomisk eller organisatorisk räckvidd.

Förbundsdirektionen får frän förbundsmedlemmarnas styrelser infordra de yttranden och upplysningar, som behövs för att förbundsdirektionen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Ekonomisk förvaltning

32 § Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 §§, 4 § tredje stycket och 5-7 §§
kommunallagen (1977:179) gäller i tillämpliga delar i fråga om ekonomisk
förvaltning i kommunalförbund med förbundsdirektion.

I förbundsordningen kan enligt 6 § denna lag finnas begränsningar i rätten att ta upp län, ingå borgen, åta sig andra förbindelser eller avsätta medel till fonder.

33    § Förbundsdirektionen fastställer kommunalförbundets budget före utgången av september månad. Förbundsdirektionen skall dessförinnan samråda med förbundsmedlemmarnas styrelserom budgeten.

34    § När budgeten fastställs bestämmer förbundsdirektionen det bidrag som varje medlem skall utge till förbundet enligt de grunder som anges i förbundsordningen.

35 § Förbundsdirektionen skall fortlöpande föra räkenskaper över kom­
munalförbundets medel och skall inom skälig tid årligen sammanfatta och
avsluta räkenskaperna.

Revision

36 § Varje förbundsmedlems fullmäktige väljer en eller flera revisorer
och minst lika många revisorssuppleanter för revision av förbundets verk­
samhet.

För granskning av ett nybildat förbund skall val av revisor och revisors­suppleant ske innan förbundet bildas. Valet skall avse granskning av

 

Prop. 1984/85:216                                                   73

verksamheten under tiden från valet tills nästa tjänstgöringstid för revi­sorer och revisorssuppleanter börjar.

Bestämmelserna i 5 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i övrigi i tillämpliga delar i fråga om revision. Förbundsmedlemmarna skall var för sig pröva frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen.

Besvär

37 § Bestämmelserna i 7 kap. kommunallagen (1977: 179) gäller i tillämp­
liga delar i fråga om kommunalförbund. Besvär får anföras av såväl med­
lemmar av förbundet som medlemmar av varje kommun eller landstings­
kommun som ingår i förbundet.

Beträffande besvär över kammarrättens beslut tillämpas 7 kap. 5 § kom­munallagen. Besvär över ett beslut, varigenom kammarrätten har bifallit besvär eller förbjudit att det överklagade beslutet verkställs, får anföras även av förbundsmedlem.

I kommunalförbund med förbundsdirektion fär besvärsnämnd inte inrät­tas.

Likvidation och upplösning

38   § Om ell kommunalförbund har bildats för obestämd tid, får en för­bundsmedlem säga upp sitt medlemskap när som helst. Förbundet skall då träda i likvidation ett år efter uppsägning, om inte någon annan uppsäg­ningstid har bestämts i förbundsordningen.

39   § Pä begäran av en förbundsmedlem skall ett kommunalförbund träda i likvidation då sådana förändrade förhållanden inträtt att förbundsverksam­heten inte kan med fördel fortsättas eller ändamålet med förbundet lämpli­gare kan tillgodoses på annat sätt.

40   § När gmnd för likvidation enligt 38 eller 39 § har uppkommit får förbundsmedlemmarna avtala att medlem fär utträda ur förbundel i stället för att förbundet skall träda i likvidation.

Vid avtal om utträde skall de kvarvarande medlemmarna anta de änd­ringar i förbundsordningen som föranleds av utträdet. Den ändrade för­bundsordningen skall ges in till registreringsmyndighelen. Utträdet har skett när den ändrade förbundsordningen har inkommit dit.

När medlem utträder ur kommunalförbundet upphör medlemmens an­svar för förbundets skulder om inte annat har överenskommits i det avtal som avses i första stycket.

41 § Beslut av kommunalförbund att träda i likvidation skall ges in till
registreringsmyndigheten.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 74

Likvidation verkställs av kommunalförbundets styrelse eller av för­bundsdirektionen i egenskap av likvidalor.

Dä förbundel har trätt i likvidation får kallelse på förbundets okända borgenärer sökas av förbundsmedlem eller likvidatorn.

När förbundet har trätt i likvidation, skall förbundets egendom i den män det behövs för likvidationen förvandlas till pengar genom försäljning pä offentlig auktion eller på annal lämpligt sätl. Förbundels verksamhet fär fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling.

42    § När styrelsen eller förbundsdirektionen har fullgjort sitt uppdrag som likvidator, skall styrelsen eller förbundsdireklionen avge slutredo­visning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse rörande likvida­tionen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redovisning för skiftet av behållna tillgångar. Till berättelsen skall fogas redovisningshand­lingar för hela likvidalionstiden. Berättelsen och redovisningshandlingarna skall delges var och en av förbundsmedlemmarna samt ges in till registre­ringsmyndigheten. Förbundet är upplöst när berättelsen och redovisnings­handlingarna har delgetts förbundsmedlemmarna.

43    § Förbundsmedlem som inte är nöjd med redovisning eller skifte som förrättats av förbundets styrelse eller av förbundsdirektionen har rätt att väcka talan härom mol de övriga förbundsmedlemmarna inom ett är frän det slutredovisningen delgavs medlemmen.

44    § öm det framkommer någon tillgång för kommunalförbundet efter dess upplösning eller om talan väcks mot kommunalförbundet eller om del på annat sätt uppkommer behov av en ytterligare likvidaUonsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

Medlemmarnas ansvarighet för kommunalförbunds skuld

45 § öm kommunalförbund saknar tillgångar till betalning av skuld, är
medlemmarna skyldiga att fylla bristen. Varje medlem skall tillskjuta så
stor del av bristen som svarar mol medlemmens andel i förbundets tillgång­
ar och skulder.

Registrering

46 §    Kammarkollegiet är registreringsmyndighet enligt denna lag.

1.  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

2.  Genom lagen upphävs lagen (1957: 281) om kommunalförbund. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om kommunalförbund som bildats före den 1 juli 1984.

 

Prop. 1984/85:216                                                    75

3.  Med den avvikelse som följer av p. 4. skall länsstyrelsen den I juli 1986 självmant förordna om upplösning av de kommunalförbund som bildals före den 1 juli 1984.

4.  Verksamheten i kommunalförbund som före den 1 juli 1984 bildals till följd av förordnande eller åläggande av regeringen enligl byggnadslagen (1947:385) eller lagen (1947:523) om kommunala ätgärder lill bostadsför­sörjningens främjande skall fortsättas i ett enligt den nya lagen bildat kommunalförbund om inte annan form för verksamheten har föreskrivits eller medgetts i nämnda författningar. Beslul om att anta ny förbundsord­ning skall fattas före den 1 juli 1986.

5.  öm det i lag eller annan författning förekommer hänvisning till före­skrift som har ersatts genom besiämmdse i denna lag, lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 76

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena över kommunal­förbundsutredningens betänkande

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten i Sundsvall, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Kristian­stads, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, landstingskommuner­na i Uppsala län. Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län samt Skara­borgs län, Haninge, Stockholms, Uppsala, Nyköpings, Oxelösunds, Växjö, Örkelljunga, Helsingborgs, Malmö, Kungsbacka, Göteborgs, Öc-kerö, Ale, Mullsjö, Grums, Karlstads, Karlskoga, Örnsköldsviks, Ström­sunds och Umeå kommuner. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB), Nordvästra Skånes kommunalförbund. Syd­västra Skånes kommunalförbund. Göteborgsregionens kommunalförbund, Skaraborgs vattenverksförbund. Kommunalförbundet för vård av miss­brukare i Västerbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsför­bundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR och Landsor­ganisationen i Sverige (LO).

Länsstyrelsen i Kristianstads län har bifogat yttrande frän Svenska kommunförbundet Kristianstads länsavdelning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande från Tjörns kommun. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttrande från Nordmalings kommun. LO har bifogat yttrande från Svenska kommunalarbetareförbundet.

Yttranden över betänkandet har dessutom inkommit frän Riksarkivet samt Perstorps och Eslövs kommuner. Eslövs kommun har bifogat yttran­de från Mellanskånes Planeringskommitté.

1.    Allmänna och sammanfattande synpunkter

Utredningens förslag har fått ell i huvudsak positivt mottagande av sä gott som samtliga remissinstanser.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Västerbottens län, Nordmalings, Uppsala, Växjö och Umeå kommuner, Skaraborgs vatteriverksförbund, SABO samt TCO tillstyrker utredningens förslag.

Uppsala och Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner samt Es­lövs kommun har ingen erinran mot förslagen.

Göta hovrätt anser del nödvändigt att en samlad översyn av kommunal­förbundsutredningens förslag och kommunalförelagskommiiténs förslag i betänkandet (Ds C 1983; 6) Interkommunal samverkan i privaträttslig form kommer till stånd innan utredningens förslag blir föremål för lagsliftning.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 77

Hovrätten delar emellertid kommunalförbundsutredningens uppfattning att det är angeläget att allmänna medel så långt som möjligt hanteras i offentligrättsliga former och att kommunerna inte i onödan bedriver samar­bete i privaträllslig form. Hovrätten tillstyrker därför utredningens förslag om inrättandet av en kommunalförbundsorganisation med en förbunds­direktion som enda organ. Ett tillskapande av en sådan förenklad organisa­tion bör enligt hovrätten i många fall kunna erbjuda ett alternativ till samverkan i företagsform. Hovrätten anför vidare att den, från de syn­punkter hovrätten har att företräda, inte har någol att erinra mol de övriga förslag till ändringar i lagen om kommunalförbund som utredningen föror­dat.

Kammarrätten i Sundsvall ansluter sig till de grundläggande tankegång­arna i utredningens förslag till ny lag om kommunalförbund och tillstyrker att del vid sidan om den nuvarande kommunalförbundsformen inrättas en i organisatoriskt hänseende enklare form med förbundsdirektion som enda organ. En sådan organisation, verksam i offentligrältsliga former, bör enligt kammarrätten kunna erbjuda ett effektivt alternativ till samverkan i företagsform.

Kammarrätten, som inte granskat förslaget i alla detaljer, framhåller att detta allmänt sett framstår som väl genomarbetat och ägnat att läggas till grund för det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Kammarkollegiet instämmer i utredningens bedömning alt det är angelä­get att allmänna medel så långt möjligt hanteras i offentligrättsligt reglerade former. Kollegiet delar vidare utredningens uppfatlning att det vid sidan av nuvarande form för kommunalförbund bör finnas en enklare och mera lätthanterlig variant av offentligrättsligt samarbetsorgan. Kollegiet fillslyr­ker därför förslaget om möjlighet att bilda kommunalförbund med enbart förbundsdirektion.

Kollegiet har inte något att erinra mot att länsstyrelsens tillsyns- och kontrollfunktioner i samband med bildande och upplösning av kommunal­förbund, utträde ur förbund m.m. upphör. Kollegiet ställer sig vidare positivt till uppgiften att vara registreringsmyndighet för kommunalför­bund. I fräga om registreringen, framförallt dess konstitutiva verkan, har kollegiet dock några synpunkter som avviker från utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget om kom­munalförbund med enbart förbundsdirektion. Enligt lånsstyrelsen borde en sådan konstruktion bli ett värdefullt komplement till det konventionella kommunalförbundet. Länsstyrelsen har inget att erinra mot att underställ­ningsförfarandet hos länsstyrelserna upphör och ersätts med enkel regi­strering hos kammarkollegiet.

Malmöhus läns landstingskommun har inga invändningar mol förslagen om förenklad organisation, förbättrade möjligheter till utträde och avveck­ling av underställningsförfarandet.

Landstingskommunen framhåller dock att det i vissa fall finns andra

 

Prop. 1984/85:216                                                                   78

alternativ till kommunalförbund när det gäller hantering av frågor som berör fiera kommuner. Det är, säger landstingskommunen, att se över kompetensfördelningen mellan kommuner och landsting. När utvecklingen går dithän alt en verksamhet inte längre med fördel kan administreras inom kommunen ulan kräver hantering på en mer övergripande nivå kan lös­ningen vara att föra in verksamheten i landslingens kompetensområde, anser landstingskommunen.

Haninge kommun ställer sig i stora drag positiv till utredningens förslag om reformering av lagstiftningen rörande kommunalförbund. Kommunen har dock invändningar mol de föreslagna utträdesbestämmelserna och övergångsbestämmelserna.

Stockholms kommun har endast en detaljsynpunkt all erinra mol belän­kandet. Enbart deialjsynpunkler på utredningens förslag har även Nykö­pings, Oxelösunds, Örkelljunga, Malmö, Öckerö, Ale och Perstorps kom­muner saml Kommunalförbundet Jör vård av missbrukare i Västerbottens län.

Helsingborgs kommun tillstyrker, med vissa reservationer, de förslag som lagts fram i betänkandet.

Kungsbacka kommun ser positivt på de förslag som lagts fram.

Göteborgs kommun finner att kommunalförbundsutredningens förslag i allt väsentligt kan ligga till grund för lagsliftning. Sålunda tillstyrker kom­munen att möjlighet alt välja mellan kommunalförbund med fullmäktige och kommunalförbund med förbundsdirekiion införs, att underställnings­plikten avskaffas, att avtalsfriheten i fräga om rätten för en kommun att lämna ell kommunalförbund görs större och alt kommunalförbund regi­streras centralt. Kommunen har dock synpunkter pä några av de bestäm­melser som föresläs.

Mullsjö kommun lämnar endast positiva omdömen om betänkandet.

Grums kommun tillstyrker förslagen om kommunalförbund med enbart direktion, avvecklingen av länsstyrelsens tillsyns- och kontrollfunktion samt de förbättrade möjligheterna till utträde. I övrigt lämnar kommunen vissa synpunkter på frågan om tvång att bilda kommunalförbund.

Karlstads kommun biträder utredningens förslag till modernisering och förenkling av reglerna för kommunalförbund. Kommunen fömtsätier all kammarkollegiets registrering av kommunalförbund inte kommer att inne­bära en ny prövning av de kommunala besluten i likhet med nuvarande underställningsprövning hos länsstyrelse.

I övrigt har kommunen endast synpunkter på frågan om tvångsvis bil­dande av kommunalförbund och på övergängsbestämmdserna.

Karlskoga kommun finner att betänkandet innebär förenklingar i frågan om möjligheterna alt organisera ett kommunalförbund. Den föreslagna möjligheten att välja mellan kommunalförbund med fullmäktige och kom­munalförbund med förbundsdirektion tillstyrks av kommunen. Vidare till­styrker kommunen förslaget att kommunerna får frihet att själva bestämma

 

Prop. 1984/85:216                                                                 79

om frågor som rör bildande och upplösande av kommunalförbund. Ett positivt inslag i betänkandet utgör enligt kommunen också de regler som föresläs i syfte att avtalsvägen åstadkomma utträde ur kommunalförbund.

Med hänsyn till de kommunaldemokraliska aspekterna är enligl kom­munen kommunalförbundsformen i vissa hänseenden att föredra framför interkommunal samverkan i företagsform. Kommunen anser det vara vä­sentligt, att kommunernas valfrihet får finnas kvar.

Örnsköldsviks kommun anser det värdefullt alt bibehålla institutet kom­munalförbund som den enda offentligrältsliga formen för samarbetet kom­muner emellan. Utredningen har enligt kommunens mening på ett för­tjänstfullt sätt lyckats i sitt uppsåt att modernisera och förenkla reglerna för sådant samarbete. Särskilt den i lagförslaget erbjudna möjligheten att organisera ett kommunalförbund enbart med en förbundsdirektion uppfat­tar kommunen som en positiv förenkling.

Som ett naturligt led i erkännandet av den kommunala självstyrelsen även vad gäller kommunalförbund anser kommunen del följdriktigt att länsstyrelsens nuvarande tillsyns- och kontrollfunktion slopas. Kom­munen förutsätter, all kammarkollegiets roll som föreslagen registrerings-myndighet inte framledes utvidgas lill att omfalta även annan befallning med kommunalförbunden.

Kommunen bilräder utredningens förslag angående nya regler om ut­träde ur kommunalförbund. Vidare biträds utredningens uttalade tveksam­het rörande behovet av en rättsreglering av samarbeisnämnder och liknan­de enklare former av interkommunall samarbete. Det torde enligt kom­munen vara en riktig bedömning att denna fräga får anslå i avvaktan pä att man vunnit ytterligare praktiska erfarenheter av nu rådande ordning.

Strömsunds kommun instämmer i utredningens förslag att länsstyrelsens tillsyns- och konirollfunktioner upphör och att kommunen själv bestäm­mer såväl medlemskap som rätt att säga upp detsamma. Enligt kommunen är det vidare rekommendabelt att ett kommunförbund kan bildas för be­stämd eller obestämd lid. Möjligheten att endast ha en direktion alternativt med en fullmäktige, en styrelse etc. finner kommunen också helt utmärkt.

Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB) till­styrker

-  möjligheten att bilda kommunalförbund av den typ som finns idag

-  möjligheten att bilda kommunalförbund utan fullmäktige

-       principen om all en frivillig sammanslutning i kommunalförbund också
ska innebära möjlighet till fritt utträde

KSB avstyrker

-     en ovillkorlig rätt till utträde ur ett kommunalförbund av KSB:s typ, eftersom KSB inte kan belraktas som ett renodlat frivilligt kommunal­förbund mot bakgrund av stockholmsregionens enhet i bostadsförsörj­ningshänseende och 4 § BFL

-     övergångsbestämmelser på två år

 

Prop. 1984/85:216                                                                 80

— att kommunalförbund kan upplösas om hy förbundsordning ej antagits

inom iväårsperioden.

Nordvästra Skånes kommunalförbund tillstyrker utredningens förslag, men har vissa synpunkter på dessa.

Sydvästra Skånes kommunalförbund har invändningar mot förslagen om revision i och utträde ur kommunalförbund.

Göteborgsregionens kommunalförbund tillstyrker i allt väsentligt utred­ningens förslag till förändringar i kommunalförbundslagen. Förbundet har dock synpunkter på några frågor.

Förbundet ifrågasätter också om inte en speciell lagstiftning erfordras för vissa kommunalförbund med bredare ansvarsområde och anför:

I sådana kommunalförbund ställs helt andra krav pä verksamhetens innehåll och förankring i medlemskommunerna än i ett förbund som till­kommit för alt lösa enstaka och avgörande frågor. Delta innebär i sin lur att verksamheten måste organiseras i fastare former.

1 Göteborgsregionen är behovet av ett permanent samarbetsorgan sär­skilt starkt. Regionen utgör ett gemensamt bostads- och arbetsmarknads­område och omfattar delar av tre län, tre landsting och en landstingsfri kommun. Göteborgsregionens kommunalförbund bildades 1974 och över­tog då regionplaneförbundets arbetsuppgifter, liksom Stor-Göteborgs sam-arbetskommittés uppgifter att genom utredningar och på annat sätt verka för samordning av kommunala angelägenheter av gemensamt intresse för medlemskommunerna.

Enligt förbundets uppfattning bör det mot denna bakgrund vara en viktig uppgift för slat-kommunberedningen, som har ansvaret för den fortsatta handläggningen av dessa frågor, att beakta de speciella förhållanden för samordningen av samhällsplaneringen som föreligger i Göteborgsregionen.

Landstingsförbundet anför alt det är berett att slutgiltigt ta ställning till utredningens förslag först sedan slat-kommunberedningen redovisat sin samlade bedömning av betänkandet och kommunalförelagskommiiténs betänkanden Kommunalföretaget (SOU 1982: 13) och Interkommunal samverkan i privaträttslig form (Ds C 1983:6). I avvaktan pä denna redo­visning lämnar förbundet dock synpunkter på några frågor i utredningens förslag.

Förbundet tillstyrker alt kommunerna och landstingskommunerna ges möjlighet att välja mellan kommunalförbund med fullmäktige och kom­munalförbund med förbundsdirektion. Förbundet framhåller dock som sin principiella uppfattning att olika kommunala samhällsuppgifter i första hand bör försöka lösas genom endera primärkommunalt eller landstings­kommunalt huvudmannaskap, varigenom direkt politiskt och ekonomiskt ansvar kan utkrävas. Enligt förbundet bör ur kommunaldemokratisk syn­punkt dubbla och oklara huvudmannaskapsgränser så långt möjligt undvi­kas.

Förbundet delar utredningens uppfattning att länsstyrelsens nuvarande

 

Prop. 1984/85:216                                                   81

kontroll- och tillsynsfunktioner vad gäller kommunalförbund helt skall upphöra. Förbundet tillstyrker också utredningens förslag att ge kom­munen och landstingskommunen större avtalsfrihet i fråga om möjligheter­na att utträda ur kommunalförbund liksom den lösning av revisionsfrä-gorna i kommunalförbund med förbundsdirektion som föreslagits.

Förbundet har invändningar när det gäller frågorna om tvång att bilda kommunalförbund samt övergångsbestämmelserna.

Svenska kommunförbundet anser att utredningens förslag är i stora delar väl ägnat att ligga till grund för lagstiftning. I vissa frågor finns emellertid enligt förbundet anledning att göra ytterligare överväganden, vilkei bör ske inom ramen för den samlade bedömning av den föreslagna kommunalför­bundslagen och av kommunalförelagskommiiténs förslag om interkom­munal samverkan som skall ske inom stal-kommunberedningen.

Förbundet tillstyrker att kommunerna ges möjlighet att välja mellan kommunalförbund med fullmäktige och kommunalförbund med förbunds­direktion. Den enklare formen kan enligt förbundet komma till praktisk användning i de fall då ett interkommunall avtal framstår som en otillräck­lig lösning å den ena sidan och ett kommunalförbund med fullmäktige som en för tungrodd lösning å den andra. På de skäl som utredningen anfört tillstyrker förbundet också att länsstyrelsens befattning med kommunalför­bunden genom underställning av vissa beslut m. m. upphör. Likaså till­styrks den lösning av revisionsfrågorna i kommunalförbund med förbunds­direktion som utredningen föreslagit.

Förbundet har ingen erinran mot att kommunalförbunden registreras centralt, men förutsätter därvid att någon laglighets- eller sakprövning inte sker från kammarkollegiets sida vid denna registrering.

De frågor som enligl förbundet ytterhgare bör övervägas gäller samar­beisnämnder, jävsreglerna i kommunalförbundslagen, bildande av kom­munalförbund genom tvång, möjligheten att företa rättshandlingar innan kommunalförbund bildats, utträde ur och upplösning av kommunalförbund samt övergångsbestämmelserna.

Centralorganisationen SACO/SR tillstyrker de framlagda förslagen. SACO/SR påpekar dock att utredningen inte belyst vilka arbeisräiisliga konsekvenser ett genomförande av förslagen kan få för de anställda. Per­sonalkonsekvenserna bör vara utredda innan eventuell verksamhet enligt de framlagda förslagen påbörjas, anser SACO/SR.

LO anser att det är viktigt att de anställdas behov av insyn och represen­tation i bl. a. kommunalförbund uppmärksammas särskilt i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Svenska kommunalarbetareförbundet delar utredningens uppfattning alt huvudlinjen även i fortsättningen bör vara att allmänna medel så långt som möjligt hanteras i offentligrättsliga former. Bolagsformen skall enligt för­bundet vara ett undantag. Förbundet instämmer i att den nuvarande kom­munalförbundsorganisationen kan vara en trög och omständlig konstruk-6   Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 216

 

Prop. 1984/85:216                                                                  82

tion. Det kan enligl förbundet särskilt gälla för verksamheter som är av utpräglad teknisk natur. Förbundet anser därför all del vore värdefulll alt del, såsom utredningen föreslår, vid sidan av kommunalförbund med full­mäktige inrällas en kommunalförbundsorganisation med ell enda organ, en förbundsdirektion, som har hand om alla de uppgifter som nu är uppdelade på fullmäktige och styrelsen. Därmed kan behovet av bolagsbildning mins­ka anför förbundet.

Mellanskånes Planeringskommitté anser att utredningsförslaget är posi­tivt, eftersom del torde stimulera till ett ökat bildande av kommunalför­bund.

2   Synpunkter på särskilda frågor

2.1      Kommunalförbunds bildande

Kammarkollegiet anför: Enligt förslagel bildas ett kommunalförbund genom att den antagna förbundsordningen ges in lill registreringsmyndig­helen. Själva ingivandet föreslås alltså få konstitutiv verkan för kommu­nalförbundet. En sådan ordning kan inte anses tillfredsställande från rätts­säkerhetssynpunkt. Tidpunkten för bildandet av en juridisk person, sär­skilt en sådan av offentligrättslig karaktär, bör alltid vara ostridig och lätt att fastställa. Detta är av betydelse inte bara för dem som bildar kommu­nalförbundet utan också, och inte minst, för tredje man och allmänheten. Något exempel på den av utredningen föreslagna ordningen för bildande av juridisk person är inte känl för kollegiet. Med den föreslagna ordningen skulle fråga lätt kunna uppkomma när ett kommunalförbund skall anses bildat. Det kan vara svårt alt avgöra t. ex. vid vilken tidpunkt vederbörliga handlingar skall anses ha kommit in till myndigheten, särskilt som hand­lingar tydligen kan komma successivt från olika häll och svårigheter kan uppstå vid bedömningen vilka handlingar som är konstitutiva och om de getts in i vederbörligt skick. I slällel bör enligt kollegiets mening konsti­tuerandet av ett kommunalförbund - liksom bildandet av andra juridiska personer - knytas till beslut av myndigheten att registrera förbundet. 1 annat fall bör myndigheten inte ges den missvisande beteckningen regi­streringsmyndighet.

2.2      Förbundsordnings innehåll

Svenska kommunförbundet Kristianstads länsavdelning och Perstorps kommun anför: För att förhindra "övergrepp" mot medlemskommuner, som är i minoriiet inom ett kommunalförbund, är det mycket angeläget, att förslaget till ny lag om kommunalförbund ändras sä, all förbundsordningen måsle innehålla en närmare preciserad beskrivning av den verksamhet förbundel skall bedriva. Verksamheter (uppgifter) uiöver de, som klart

 

Prop. 1984/85:216                                                                 83

framgår av fOrbundsstadgarna föreslås förutsätta samtliga medlemmars godkännande i varje särskilt fall. I annat fall bör de icke få bedrivas (verkställas).

Nordvästra Skånes kommunalförbund anför: Det är enligt NSKs mening väsentligt att kommunerna skall ha rätten att själva bestämma formerna för sitt samarbete, såvida icke annat föreskrivs i särskild lagsliftning. 1 enlig­het härmed är det också kommunerna själva inom ett förbund som i förbundsordningen formulerar och beslutar om ändamålen med förbundets verksamhet. Lagtexten, 6 § p. 1. föreslås få följande lydelse: (Förbunds­ordningen skall ange) 1. förbundets medlemmar och ändamål, som skall vara klart avgränsade.

2.3 Förbundsfullmäktige och förbundsstyrelse

Kammarkollegiet anför: Utredningen har inte funnit anledning alt före­slå en obligatorisk bestämmelse om suppleanter i förbundsfullmäktige. Däremot föreslås i 8 § att suppleanier skall ulses i kommunalförbund med förbundsdirektion. För de beslutande organen i kommuner, landstings­kommuner, församlingar och totala kyrkliga samfälligheter är det obligato­riskt att utse suppleanter. Kollegiet ser inga skäl varför inte suppleanter skall ulses även för ledamöter i förbundsfullmäklige. Genom ett obligato­riskt suppleantsystem tillförsäkras medlemmarna representativitet i kom­munalförbundet. Kollegiet föreslår därför att 7 § kompletteras med regler om suppleanter.

Om suppleanter för förbundsfullmäklige blir obligatoriska, bör andra meningen i 9 § resp. orden "och har suppleanter utsetts" i första meningen i 14 § utgå.

Örkelljunga kommun anför: Förslagel att de nyvalda kommunfullmäk­lige omedelbart efter mandatskiflel måste utse förbundsfullmäktige, som i sin tur skulle välja ny förbundsstyrelse med mandat från och med den 1 januari året efter valåret kan vara besvärligt för medlemskommunerna. Valet till förbundsfullmäklige bör samordnas med de övriga val som kom­munfullmäklige förrättar i december. Det vore bättre om den gamla för­bundsstyrelsens mandatperiod utsträcktes att gälla in i januari året efter valåret, intill dess förbundsfullmäklige vall ny styrelse.

Helsingborgs kommun anför: Enligt 12 § i lagförslaget skall förbunds­fullmäktige väljas från och med den 1 januari året efter valåret. Av 19 § kan utläsas, alt den av de nyvalda fullmäktige utsedda styrelsen jämte andra organ också skall väljas från och med samma dag. 1 16 § angives, att de nyvalda fullmäktige skall förrätta sådana på dem ankommande val, som avser tiden efter valåret. I specialmotiveringen lill denna paragraf sägs, att fullmäktige genom denna bestämmelse fått lagligt stöd för alt förrätta val till styrelser och nämnder, redan innan fullmäktiges mandatperiod börjat löpa.

 

Prop. 1984/85: 216                                                                84

Även om så är fallet, torde det i praktiken bli svårt att hinna med dessa val. En nyvald kommunfullmäktigeförsamling tillträder som bekant den 1 november, och vid sitt första sammanträde i denna månad utser den en valberedning. På grundval av dess förslag utser sedan församlingen vid sammanträde omkring 20 december bl. a. sina representanter i kommunal­förbundets fullmäktige.

Enligt lagförslaget skall det inte finnas någon motsvarighet till länsstyrel­sens prövning av förbundsordningen frän legalitets- och lämplighetssyn-punkt. 1 stället skall det helt och hållet vara medlemmarnas angelägenhet att bestämma om bildandet av kommunalförbund och anlagande av för­bundsordning.

Del torde ligga i sakens natur att registreringsmyndigheten måste under­kasta handlingar, som getts in för registrering, någon formell granskning innan registrering kan ske. Sålunda måste myndigheten se till att det finns formellt riktiga beslul om att anta förbundsordning av de organ som är behöriga att fatta sådana beslut och att de ingivna handlingarna uppfyller andra formella krav. Även om en registrering inte skulle krävas, måste en sådan granskning ske, om besked skall kunna lämnas på fråga, om ett kommunalförbund bildats och när detta skett. Ett formellt sådant besked torde f.ö. knappast kunna lämnas utan att registreringsmyndighelen fattat ell beslut om registrering eller likvärdigt godkännande av de ingivna hand­lingarna.

Vidare finns i 6—8 §§ i lagförslaget vissa ivingande regler om innehållet i en förbundsordning. Det bör ankomma på registreringsmyndigheten att också pröva om en antagen förbundsordning upprättats i enlighet med dessa beslämmelser, innan kommunalförbundet kan registreras. För att underlätta för kommuner och landstingskommuner som önskar bilda kom­munalförbund skulle det givetvis vara av värde om någon form av anvis­ningar för upprättande av förbundsordning eller en "normalförbundsord-ning" utarbetades genom Svenska kommunförbundets och/eller Svenska landstingsförbundets försorg.

Sedan prövning skett av en ingiven förbundsordning enligt vad som nu sagts, bör det ankomma på registreringsmyndighelen att besluta om regi­strering. Först genom detla beslut bör kommunalförbundet anses bildat. Detta bör framgå av lagtexten i 5 §.

Motsvarande bör gälla för ändring i förbundsordning. Således bör sådan ändring bli gällande först när registreringsmyndighelen beslutat om regi­strering av ändringen. Tidpunkten för ändring av förbundsordning kan vara av betydelse för både medlemmar och utomstående. Samma syn­punkter på vikten av klarhet om tidpunkten gäller här som i fråga om bildandet av kommunalförbund. Vad som sagts nu bör givetvis också framgå av lagtexten i 5 §.

Svenska kommunförbundet anför: Ett problem som aktualiserats i sam­band med förbundsbildning är avsaknaden av regler om konstituering och

 

Prop. 1984/85:216                                                                 85

möjligheten att företa rättshandlingar innan förbundel är bildal. Sådana regler finns i aktiebolagslagen för aktiebolagens del. Det är emellertid inte säkert all bolagsreglerna kan tjäna som modell för kommunalförbunden. Problemet har uppkommit i första hand när kommunalförbund skall bildas på det obligatoriska området där speciallagstiftningen förutsätter att den obligatoriska verksamheten - oavsett om denna skall drivas i förbunds­form eller ej — skall tas över av kommunerna vid viss tidpunkt. Sädana problem uppkom t. ex. när vårdförbunden skulle bildas men också i samband med bildandet av kollektivirafikförbund. Denna fråga bör analy­seras ytterligare under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

öm de nyvalda förbundsfullmäklige skall hinna med all välja sina organ före årsskiftet, måsle de med hänsyn till kallelsetiden sammanträda mellan jul och nyår. En sådan lösning förefaller inte sårskilt önskvärd, och det torde därför vara bättre, om mandatperioden för kommunalförbundets styrelse och övriga organ kunde utsträckas till den 1 februari, eventuellt den 1 mars, året efter valåret för fullmäktige, sä au de nya förbundsfull­mäktige fär rimligare tid på sig alt förbereda sina val.

Nordvästra Skånes kommunalförbund anför: Beträffande bestämmel­serna för kommunalförbund med fullmäktige noterar NSK att utredningen under valår "legaliserar" ett decembersammaniräde med de fr.o.m. 1 januari nästkommande år utsedda ledamöterna. Detta torde innebära att medlemskommunernas nyvalda fullmäktige redan vid sitt första samman­träde måste utse ledamöter till kommunalförbundet. En samordning med nomineringarna i övrigt i en kommun, dvs. valberedningens arbete, kom­mer inte all ske, vilket synes beklagligt.

Bättre torde vara att införa en bestämmelse som ger den gamla styrelsen förlängt mandal tills de av medlemskommunerna nyulsedda förbundsfull­mäklige kunnat sammankallas i början av januari och då valt ny styrelse. Ett sådant syslem motsvarar principiellt sett vad som tillämpas i kommu­nerna under valår.

2.4 Ekonomisk förvaltning

Kommunalförbundet för vård av missbrukare i Västerbottens län anför: För kommunalförbundet innebär del svårigheler att fastställa budgeten för kommande år under september månad (33 § KFL).

Vår verksamhet finansieras genom dels statsbidrag, dels vårdavgifter som betalas av de kommuner som placerar vårdtagare i vår verksamhet. Del år inte bara förbundets medlemskommuner som placerar missbrukare pä våra institutioner utan verksamheten omfattar hela länet. Vårdavgif-lerna utgör del underskott som förbundel får i verksamheten. Dessa preli-minärdebiteras av förbundel och regleras efter bokslutet då det exakta underskottet är känt. Västerbottens kommunalförbund finansierar alltså inte sin verksamhet med bidrag enligl 34 § KFL som lagstiftarna beskriver normalfallet för kommunalförbund.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  86

Både den gamla och nya lagstiftningen bygger pä att budgeten skall fastställas i god tid så alt medlemskommunerna hinner budgetera sina kostnader i den egna budgeten.

Kommunalförbundet tycker att möjligheter borde finnas att fastställa budgeten i november eftersom vare sig förbundets medlemmar som övriga kommuner på något sätt kan känna sina kostnader ett visst budgetår. Ingen kommun kan i förväg säga hur många personer som kommer att placeras i vår verksamhet och därmed veta kostnaderna.

2.5 Revision

Kammarrätten i SiaidsvatI anför: Föreskrifterna i 36 § i förslaget inne­bär alt i ett kommunalförbund med förbundsdirektion varje förbundsmed­lem skall välja en eller flera revisorer och minst lika många revisorssupp­leanter för revision av förbundels verksamhet. Mot bakgrunden av att förbundsdirektionen är ett sådant kommunalförbunds enda organ framstår en sådan ordning som i princip riktig. I fall dä förbundsmedlemmarna är mänga kan emellertid bestämmelserna leda lill att antalet revisorer och suppleanter blir alltför stort. För att undvika detta bör det vara möjligt för förbundsmedlemmarna eller vissa av dem att välja gemensamma revisorer. De föreslagna bestämmelserna synes inte utesluta ett sådanl förfarande.

Kammarkollegiet anför: I 36 § första stycket föreslås att varje förbunds­medlem (i kommunalförbund med förbundsdirektion) skall välja en eller flera revisorer och minst lika många revisorssuppleanter. Kollegiet tillstyr­ker i och för sig den föreslagna ordningen att varje medlem skall utse revisor för revision av förbundets verksamhet. Men kollegiet anser fullt tillräckligt alt varje medlem endast utser en revisor. Orden "eller flera" i 36 § första stycket bör således utgå. I specialmoiiveringen s. 183 synes utredningen ha utgått frän att varje medlem skall utse endast en revisor.

I 36 § tredje stycket görs en hänvisning till kommunallagens bestämmel­ser om revision som föreslås i övrigt i tillämpliga delar gälla för revision av kommunalförbund med direktion. Förbundsmedlemmarna skall dock en­ligl förslagel var för sig pröva frågan om ansvarsfrihet för direktionen. Man kan då fråga sig hur situationen skall lösas om medlemmarna kommer lill olika resultat i ansvarsfrihelsfrågan. 5 kap 6 § kommunallagen torde vara tillämplig i sådant fall och varje enskild medlemskommun kan var för sig väcka talan gentemot förbundsdirektionen. I ett sådant läge kan det emel­lertid vara naturligare att förbundsmedlem, som inte anser sig kunna bevilja direktionen i kommunalförbundet ansvarsfrihet, i stället begär sitt utträde ur förbundet.

Malmö kommun anför: När det gäller förbund med direktion skall frågan om ansvarsfrihet prövas av förbundsmedlemmarna själva var för sig. Kommunstyrelsen kan inte finna det särskilt meningsfullt att varje medlem under sådant förhållande skall utse minst en revisor och suppleant för detta ändamål.

 

Prop. 1984/85:216                                                                 87

Göteborgs kommun anför: 1 fräga om revision av kommunalförbund med förbundsdirektion har föreslagits att varje förbundsmedlem utser en revisor och en suppleant att granska förbundets verksamhet och varje förbundsmedlem skall besluta om ansvarsfrihet. Kommunstyrelsen inser svårigheterna att finna ett system för revisionen men ser också de prak­tiska olägenheterna av förslaget i samband med förbund med många med­lemmar. Frågan bör övervägas ytterligare.

Sydvästra Skånes kommunalförbund anför: När det gäller förbund med direktion skall frågan om ansvarsfrihet prövas av förbundsmedlemmarna själva var för sig. Vi kan inte se någon större mening i att vaije medlem skall utse min.st en revisor och suppleant för detla ärende. I värt förbund skulle detla innebära alt 18 personer skulle engageras. Vi förordar i stället den av utredningen diskuterade men förkastade lösningen alt den revision, som enligl kommunallagen skall ske av de kommunala räkenskaperna, också skall omfatta revision av kommunalförbund vari kommunen kan ingå.

Göteborgsregionens kommunalförbund anför: När det gäller kommunal­förbund med förbundsdirektion föreslår utredningen alt frågan om an­svarsfrihet skall prövas direkl av förbundsmedlemmarna genom att varde­ra utse minst en revisor och en suppleant. I ett förbund med mänga medlemmar innebär förslaget att ett mycket stort antal personer skulle engageras. Frågan om revision i kommunalförbund med direktion bör därför övervägas ytterligare.

Kommunalförbundet för vård av missbrukare i Västerbottens län anför: Lagförslaget 36 § KFL att varje förbundsmedlems fullmäktige väljer en eller flera revisorer verkar på oss överambitiöst. För ett kommunalförbund med mänga medlemmar (i värl fall kunde det ha varit 15 medlemmar) mäste denna regel te sig svårbemästrad. Västerbottens kommunalförbund förordar en enklare reglering av revisionen.

2.6 Utträde ur och likvidation av kommunalförbund

Kammarkollegiet anför: Enligt nuvarande ordning kan en medlem ut­träda ur kommunalförbund och kommunalförbund upplösas endast om vissa i lagen närmare angivna ändrade förhållanden inträtt. Det är länssty­relsen som prövar om förutsättningarna för utträde och upplösning förelig­ger och som beslutar i dessa frågor.

Enligl utredningens förslag skall det i stället tillkomma medlemmarna alt själva besluta i sädana fall. Således skall enligl 39 § i lagförslaget ett kommunalförbund på begäran av en förbundsmedlem träda i likvidation då väsentligt förändrade förhållanden inträtt. Om medlemmarna emellertid inte kommer överens i frågan om sådana förutsättningar föreligger, finns i lagförslaget inte någon väg anvisad för lösning av tvisten. Utredningen har inte ansett delta nödvändigt (s. 196 i bet), eftersom den anser det osanno-

 

Prop. 1984/85:216                                                                 88

likt att förbundsmedlemmarna inte själva skall kunna lösa meningsskiljak­ligheter om sädana frågor. Om mot förmodan tvist skulle uppstå mellan förbundsmedlemmar, får de enligt utredningen vända sig till de allmänna domstolarna.

Kollegiet anser inte att allmän domstol är en lämplig instans för att slita tvister som i dessa sammanhang kan antas ha uppkommit på grund av olika politiska uppfattningar eller förvaltningsmässiga problem. I lagen bör en­ligt kollegiets mening anvisas en väg att lösa dylika tvister. En möjlighet är att ta in en bestämmelse att tvist mellan förbundsmedlemmar skall hän­skjutas till avgörande av skiljemän.

Enligl utredningens förslag fastställs tidpunkten för en medlems utträde ur förbundet till den dag då den ändrade förbundsordningen kommil in till registreringsmyndigheten. Kollegiet har föreslagit att ändring i förbunds­ordning skall bli gällande när registreringsmyndigheten fattat beslul om att registrera ändringen. Givetvis måste med detta synsätt även sådana änd­ringar i förbundsordning som föranleds av medlems utträde registreras för att få rättsverkan. Därför bör utträdet tidsmässigt knytas till registrerings-beslutet och lagtexten bör ändras så att det framgår alt utträdet har skett när ändringen i förbundsordningen har registrerats.

Det är nödvändigt att registreringsmyndigheten underkastar handlingar, som ges in för registrering, någon formell prövning för att kontrollera att beslul om ändring i förbundsordningen fattals i behörig ordning o.d. Vi­dare bör myndigheten pröva att den ändrade förbundsordningen står i överensstämmelse med bestämmelserna i kommunalförbundslagen.

Eftersom betydande rättsverkningar knyts till ett kommunalförbunds beslut om likvidation, bör ett sådant beslut - i fråga om kommunalförbund med fullmäktige - endast kunna fattas av förbundets fullmäktige. Detta är enligt kollegiets mening en självklarhet men bör ändå framgå av lagtexten.

Utredningen menar att likvidationen börjar i och med beslutet om den­na. Det finns enligt kollegiets mening inget att invända mot detta. Eftersom likvidationsbeslut tilldrar sig stort intresse från såväl offentligrättslig som privaträttslig synpunkt föreslår utredningen att sädana beslut skall ges in till registreringsmyndigheten, dock utan att ingivandet skall medföra någon särskild rättsverkan.

Som sagts tidigare, anser kollegiet inte lämpligt all enbart ett ingivande av handlingar till registreringsmyndighelen skall fä rättslig verkan i olika avseenden. I stället bör sådan verkan uppnås genom att myndigheten efter viss formell prövning fattar beslut om registrering. I analogi med detta bör även beslut om likvidation registreras hos myndigheten, trots att någon direkt rättsverkan inte förbinds med regislreringsbeslulet. En registrering innebär dock som kollegiet framhållit ovan att registreringsmyndigheten måste kontrollera besluten i fråga om behörighet m. m.

Utredningen föreslår att ett kommunalförbund skall vara upplöst när förbundsmedlemmarna har delgetts förvaltningsberättelsen rörande likvi-

 

Prop. 1984/85:216                                                                 89

dation och till denna fogade redovisningshandlingar. Kollegiet anser denna tidpunkt mindre väl vald. Förbundsmedlemmarna kan nämligen delges vid olika tidpunkter och del kan vara svårt för rättsägare och andra intressen­ter alt få vetskap om när så skett. 1 delta fall bör del inte vara nödvändigt att knyta upplösning av kommunalförbund till ett särskilt registreringsbe­slut. Däremot bör registreringsmyndigheten av praktiska skäl få kännedom om när förbundsmedlemmar blivit i behörig ordning delgivna aktuella handlingar för att bl. a. kunna lämna upplysning till tredje man om detta. Kollegiet föreslår därför ati ett kommunalförbund skall anses upplöst när ifrågavarande handlingar har delgetts samtliga förbundsmedlemmar och bevis om detta har kommit in till registreringsmyndigheten. Lagtexten bör således kompletteras i detta avseende.

Registreringsmyndigheten bör också få kännedom om att likvidation tas upp på nyU och fonsälls för kommunalförbund som upplösts. 44 § bör därför kompletteras med en bestämmelse att anmälan om fortsättande av likvidation skall göras hos registreringsmyndigheten.

Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker de föreslagna reglerna om utträde, men anser att också en längsta ovillkorlig uppsägningslid exem­pelvis på två år, bör skrivas in i lagen. Enligl länsstyrelsen är det nämligen inte uteslutet att en kommun vid inträdet i ett kommunalförbund lar alltför lätt pä frågan om utträdestid. Om det dä avtalas mycket långa uppsägnings­tider blir det reella värdet av utlrädesrätten mindre för berörda kommuner, anser länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus tån anför: Länsstyrelsen ifrågasät­ter om utträde ur kommunalförbund bör kunna ske sä lättvindigt som utredningen föreslår. De flesta kommunalförbund verkar pä lång sikt med ofta ansenliga investeringar och åtaganden. Det förefaller då inte rimligt att en enda förbundsmedlem skall kunna säga upp sitt medlemsskap når som helst i de kommunalförbund som bildats för obestämd tid. 1 vart fall bör enligl länsstyrelsens mening skyldigheten för förbundet att träda i likvida­tion inträda senare än ett år efter uppsägning. Möjligheten för förbunds­medlemmarna alt medge medlem utträde i stället för likvidation bör natur­ligtvis kvarstå även i den nya lagstiftningen.

Haninge kommun anför: Sett till de fall då några kommuner frivilligt och med ömsesidig vilja bildat ett kommunalförbund för att sköta en gemensam angelägenhet, framstår utredningens mening - att medlem får rimliga möjligheter att lösgöra sig från ett kommunalförbund som ingåtls på obe­stämd tid - som acceptabel.

När det gäller kommunalförbund för att gemensamt fördela olika bördor mellan kommuner inom samma marknad, t. ex. KSB, ställer sig saken någol annorlunda. Som utredningen tidigare omtalat finns intresse hos vissa kommuner inom KSB att lämna förbundel. Denna utveckling är enligt Haninge kommun inte acceptabel.

KSB:s speciella uppgifter och inriktning gör att Haninge kommun ställer 7    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 216

 

Prop. 1984/85:216                                                    90

sig negativ till utredningens förslag om utträdesbestämmelser i denna typ av kommunalförbund.

Stockholms kommun erinrar om att utredningens förslag om ovillkorlig utträdesrätt och dess förslag om att upplösning skall beslutas för förbund som inte reorganiserats kan medföra negativa konsekvenser för det enda kommunalförbund som Stockholms kommun är medlem i, nämligen Kom­munalförbundet för Stor-Stockholms Bostadsförmedling, KSB.

Kommunen finner med hänsyn till att medlemskommunerna i KSB inte kunnat enas om ändring av förbundsordningen att det är troligt att någon reorganisation av KSB inte kommer all göras. I så fall, menar kommunen, blir följden den att KSB upplöses utan att kommunerna enas om något annat. Men även om KSB reorganiseras kan enligt kommunen den före­slagna ovillkorliga rätten till utträde leda till att någon eller några av medlemskommunerna begär uiiräde ur KSB. Också i della fall, framhåller kommunen, äventyras KSB:s verksamhet. Kommunen avstyrker därför förslagel.

Nyköpings kommun anför: Kommunen vill rikta uppmärksamheten på att de nya föreslagna regler som lättare möjliggör ett utträde ur ett kom­munalförbund, bildade på obestämd tid, kan få negativa ekonomiska kon­sekvenser för de kvarvarande medlemmarna i de fall kommunalförbundet fortsätter att existera. Kommunen saknar synpunkter från utredningen om hur en sådan situation skall lösas. Det kan eljesl bli besväriiga förhand-hngsförhållanden medlemmarna emellan, som i realiteten motverkar utred­ningens syfte att göra bestämmelserna om utträde och upplösning enklare och mer lätthanteriiga.

Oxelösunds kommun pekar också på att de nya reglerna om utträde ur kommunalförbund kan fä negativa ekonomiska konsekvenser för de kvar­varande medlemmarna i de fall kommunalförbundet fortsätter att existera.

Örkelljunga kommun anför: Med en vag formulering i förbundsordning­en rörande ett kommunalförbunds ändamål kan förbundet bedriva en mängd verksamheter även mot vissa medlemmars vilja, om blott majorite­ten beslutat därom. Minoriteten tvingas att delta i kostnaderna även för sådana aktiviteter, som den ej gillar. Ej heller har minoriteten möjlighet alt med nuvarande bestämmelser utträda ur förbundet.

På grund härav är det i högsta grad angeläget, att i lagstiftningen klart uisäges, att förbundsordningen ovillkorligen måste innehålla klart precise­rade ändamålsbestämmelser för kommunalförbundet, som därutöver ej får befatta sig med uppgifter, som ligger utanför ändamålsbestämmelserna, såvida inte samtliga medlemskommuner är ense därom. Men även om förbundets ändamål urspmngligen är väl avgränsade, kan utvecklingen och ändrade förhållanden medföra, att viss eller vissa kommuner ej längre anser sig ha behov eller nytia av att vara med i förbundel. En medlems­kommuns rätt till utträde måste därför lagfästas. Föreslagen uppsägnings­tid kan dock vara i kortaste laget och bör därför kunna utsträckas till två

 

Prop. 1984/85:216                                                                 91

är. Själva utträdet bör sammanfalla med räkenskapsårets utgång. Likvida­tion av ett kommunalförbund är en förhållandevis omständlig och tids­ödande saml därmed också kostsam procedur. Om en medlem begärt utträde, bör de ekonomiska mdlanhavandena därför i första hand lösas genom avtal, öm överenskommelse emellertid inte kan nås, skall likvida­tionsförfarande ovillkorligen tillgripas. Genom en dylik bestämmelse är pressen på båda parter härdare all lösa frågan avtalsvägen, varjämte ett kommunalförbund ej indirekt genom att förhala överenskommelse om de ekonomiska mdlanhavandena kan förhindra ett utträde.

Helsingborgs kommun anför: Om en förbundsmedlem säger upp sitt medlemsskap i ett kommunalförbund, skall enligt 38 § förbundet träda i likvidation inom ett år från uppsägningen. Enligt 40 § kan dock övriga medlemmar besluta, att förbundet skall fortsätta verksamheten utan den avgångna medlemmen.

Kommunen anser, att likvidation inte skall anges som huvudalternati­vet. Det bör tvärtom förutsättas, att verksamheten i förbundet skall kunna fortsättas och alt likvidation skall tillgripas försl om det inte visar sig möjligt all avtala om en sådan fortsättning.

Uppsägningstiden på ett år är för kort. Om en medlem skulle vilja lämna ett förbund, medan övriga vill fortsätta verksamheten, finns det stor risk för att en likvidation på så kort tid som ett år medför att allt normalt arbete avstannar, medan all kraft går åt för likvidations- och rekonstruktionsarbe­tet och lösandet av praktiska problem, som t. ex. personal- och lokalfrå­gor. Sistnämnda frågor skulle bliva särskilt accentuerade, om förbundet helt skulle upphöra efter ett år.

Tidpunkten för en likvidation bör i stället anknytas till utgången av kommunernas mandatperioder. Uppsägningstiden bör dock inte fä vara kortare än två är. Genom anknytningen till mandatperioderna förhindras att den politiska sammansättningen av förbundsorganen förändras under löpande mandattid.

Malmö kommun anför: Att man får en absolut rätt till utträde bedömer kommunstyrelsen som positivt. Minimitiden är emellertid för kort. En så kort lid som den föreslagna minimitiden kommer troligen föra med sig att man i nya förbund kommer att i förbundsordningen skriva in en längre tid. Kommunstyrelsen föreslår i denna del den föreskriften i lagen att om inget annat sägs sä skall likvidation till följd av uppsägningen inträffa först efter utgången av den mandatperiod, som följer efter den period, under vilken utträde begärts. Detta skulle innebära en minimitid om 4-6 år.

KSB anför: KSB ansluter sig till den principiella ståndpunkten att samar­bete mellan kommuner eller landstingskommuner helst bör bygga på frivil­lighet och på ömsesidig vilja hos parterna att tillsammans lösa ett problem eller fullgöra en uppgift.

Enligt bostadsförsörjningslagens 4 § har regeringen rätt att fatta beslut rörande gemensam bostadsförmedling som innebär att berörda kommuner

 

Prop. 1984/85:216                                                                 92

måste bilda kommunalförbund för uppgiften. Utredningen har en del in­vändningar mot 4 § BFL. Den anser det inkonsekvenl, att del för anbefalld samverkan i fråga om bostadsförmedling föreskrivs kommunalförbund som obligatorisk form, när det inte finns något krav i BFL att en kommuns egen förmedling ska drivas av en nämnd. Den anser vidare, att det för modern lagstiftningsteknik hade varit naturligare, att formulera de materi­ella förutsättningarna för en kommunal förpliktelse, så att direkta åläggan­den från regeringens sida framstår som onödiga.

Trots utredningens lagtekniska invändningar föreslås ingen ändring av BFL. Utredningen har däremot anfört att den kommunala bostadsförmed­lingen är av sådan betydelse för den enskilde att den bör bedrivas av kommunala organ, dvs. av kommunala nämnder eller av kommunalför­bund. KSB instämmer i den uppfattningen och anser att bostadsförmed­lingens betydelse för den enskilde, stockholmsregionens enhet i bostads­försörjningshänseende och tvånget i BFL innebär all utträdesmöjligheter ur ett kommunalförbund typ KSB bara kan bli en formell möjlighet. KSB anser inte att utredningen har löst frågan om utträdesrätt ur kommunalför­bund, där det samtidigt finns en tvingande lagstiftning.

Utträde ur KSB av någon eller några kommuner skulle medföra att KSB:s hela existens skulle ifrågasättas. KSB:s existens i framtiden bör avgöras med utgångspunkt i hur en gemensam bostadsförmedling i stock­holmsregionen bäst bör organiseras och inte utifrån en i och för sig lovvärd princip om frivilligt samarbete mellan kommuner.

KSB avstyrker en ovillkorlig rätt till utträde ur ett kommunalförbund av KSB:s typ. Eftersom KSB är unikt som kommunalförbund skulle särskilda regler för enbart KSB kunna vara motiverade.

Nordvästra Skånes kommunalförbund anför; NSK instämmer i utred­ningens grundinställning beträffande utträdesmöjligheterna men föreslår vissa modifieringar av de föreslagna bestämmelserna.

En ovillkorlig rätt till utträde skall enligt förbundets mening finnas i förbund som bildats för obestämd lid. En uppsägning skall inte behöva motiveras.

Såvida annan uppsägningstid inte bestämls i förbundsordningen skall, enligt utredningens förslag, ett kommunalförbund träda i likvidation och upplösas ell år efter det att en kommun sagt upp sitt medlemsskap. För­modligen har utredningen inte haft tid att tillräckligt penetrera de praktiska konsekvenserna av delta förslag lill huvudregel.

NSK vill bestämt hävda att huvudregeln vid en medlemskommuns ut­träde inte bör vara likvidation och upplösning. 1 ett förbund med många medlemmar torde en reorganisation och fortsatt verksamhet i första hand komma att eftersträvas, vilket i hög grad kan försväras vid likvidation. Vid en förhållandevis kort uppsägningstid riskerar man all ett pågående och för övriga kommuner fungerande samarbete blir helt lamslaget under den tid likvidationsförfarandet tar och tills nya samstämmiga beslul därefter kan tas i kommunerna om ett nytt samarbetsorgan.

 

Prop. 1984/85:216                                                                93

Huvudregeln vid utträde bör enligt förbundets mening vara att en uppgö­relse eller ett särskilt avtal om utträdet i första hand bör träffas. Därvid kan förutom en ekonomisk uppgörelse troligen också överenskommelse om lämpligaste tidpunkt för utträdet träffas. Stat- kommunberedningen bör överväga hur en lagstiftning bäst utformas i enlighet med dessa utgångs­punkter.

Den av utredningen föreslagna uppsägningstiden på ett är är enligl förbundets mening av praktiska skäl alltför kort. En normal uppsägningstid av lägst tvä är synes för de interkommunala verksamhetsformer som här är aktuella vara lämpligare. I en förbundsordning kan givetvis kortare upp­sägningstid avtalas men bör inte vara huvudregel.

Beträffande ulträdesreglerna föreslår förbundet sammanfattningsvis, att den ovillkoriiga rätlen till utträde slås fast, att avtal om utträde skall prövas innan likvidationsbesiämmelserna blir aktuella, att utträde sker vid ulgång­en av del kalenderår, som infaller 2 är efter uppsägning, såvida inte avtal träffats om annan tid.

Sydvästra Skånes kommunalförbund anför: Enligt nuvarande lagen om kommunalförbund får medlem utträda endast om samtliga medlemmar går med på del. Detta till synes härda villkor för utträde finns helt enkelt därför att medlem inte skall kunna lämna en överenskommen samverkan hur lätt som helst. Del nya förslaget kan innebära risk för alltför lösa villkor för samarbete inom ramen för ett kommunalförbund. Man kan då i onödan välja att samverka i bolagsform i stället. I förbundsordningen kan man emellertid reglera denna fråga efter önskemål. Så torde dock sällan ha skett. Nu öppnas en möjlighet för medlem, som vill utträda, en villkoriig rätt, och i lagen föreslås därvid en uppsägningslid om ett år. Denna tid kan emellertid föriängas i förbundsordningen. Oavsett delta förefaller emeller­tid en uppsägningslid om ett år vara orealistiskt kort. öm man - vilket synes riktigt - inte skall fä skriva bort själva uppsägningsrätlen i förbunds­ordningen bör i vart fall den legala minimitiden vara betydligt längre. Förbundel föreslår att den likvidation som blir en följd av uppsägning, skall inträffa först efter utgången av den mandatperiod, som följer efter den under vilken utträde begärts. Detta skulle innebära en minimitid om 4-6 är.

Göteborgsregionens kommunalförbund anför: Genom utredningens för­slag vidgas avtalsfriheten i fräga om möjligheterna att utträda ur ett kom­munalförbund. En uppmjukning av den nuvarande bestämmelsen att med­lem endast fär utträda om förbundels övriga medlemmar medger det kan vara motiverad. Det bör emellertid inte accepteras att en kommun kan lämna en överenskommen samverkan inom ramen för ett kommunalför­bund alltför lättvindigt, vilket utredningens förslag kan komma att leda lill. Den minimala uppsägningstiden på ett är förefaller orealistiskt kort, även om möjlighet finns att i förbundsordningen komma överens om annan tid. Det är vidare väsentligt att lagen möjliggör för förbundsmedlemmarna att

 

Prop. 1984/85:216                                                                  94

medge medlem utträde istället för likvidation och upplösning av förbundel. Svenska kommunförbundet anför: Förbundet tillstyrker utredningens förslag att ge kommunerna större avtalsfrihet i fräga om möjligheterna för en kommun alt utträda ur ett kommunalförbund. Däremot kan ifrågasättas om förslaget att en uppsägning skall leda till likvidation och upplösning ett år efter uppsägningen om förbundsmedlemmarna inte avtalar om annat är en lämplig huvudregel. Enligt förbundets mening bör lagen i stället ulgä från att frågan om fortsatt samverkan i första hand prövas. Först om detta inte lyckas bör förbundets likvidation och upplösning bli aktuell. Stat-kommunberedningen bör från dessa utgångspunkter bedöma hur lagstift­ningen kan utformas på denna punkt.

2.7  Arbetsrättsliga synpunkter

SACO/SR påpekar, som tidigare nämnts, all utredningen inte belyst vilka arbetsrättsliga konsekvenser ett genomförande av förslagen kan fä för de anställda. Enligt SACO/SR:s uppfattning bör interkommunal sam­verkan bedrivas av personal som är särskilt anställd för verksamheten, och inte genom att de samverkande kommunerna ställer sin egen personal till förfogande genom tillfälliga anställningsformer. Del är enligl SACÖ/SR också väsentligt att en ökad interkommunal samverkan inte kommer att innebära några negativa konsekvenser för personalen i de samverkande kommunerna. SACÖ/SR menar att de arbetsrättsliga och personalpolitiska konsekvenserna av interkommunal samverkan bäst löses genom kollektiv­avtal mellan de berörda parterna.

2.8      Jäv

Svenska kommunförbundet anför: Det har förekommit konflikter mellan en förbundsmedlem och förbundets övriga medlemmar. Jävsreglerna i kommunalförbundslagen är emellertid inte anpassade härtill. Den ledamot i förbundsstyrelsen eller annat förbundsorgan, som representerar en viss medlemskommun blir nu inte jävig ens om rättegäng pågår mellan för­bundsmedlem och kommunalförbundet. I vad män särskilda jävsregler kan behövas för dylika fall av intressekonflikter bör enligl förbundets mening övervägas ytterligare.

2.9      Arkivvård

Riksarkivet anför: I kommunallagen (1977: 179) finns beslämmelser om skyldighet för kommuner och landsting att vårda och förteckna sina arkiv. I den gällande lagen om kommunalförbund (1957:281) finns hänvisningar till dessa bestämmelser. Motsvarande hänvisningar finns i lagförslaget. Enligt förslaget skall sålunda fullmäktiges, styrelses och nämnders arkiv

 

Prop. 1984/85:216                                                                  95

värdas och förtecknas. Fullmäktige skall dessutom meddela föreskrifter om arkivvården (9 och 19 §§). I förbund med förbundsdirektion skall enligt 30 § arkivet vårdas och förtecknas.

Enligt riksarkivets uppfattning bör bestämmelserna om arkivvården vara likartade oberoende av hur kommunalförbundet organiseras. En skyl­dighet att meddela föreskrifter om arkivvården bör därför även åvila kom­munalförbund med förbundsdirektion. Detta kan ske genom att en hänvis­ning till 2 kap. 27 § kommunallagen intas i 30 § lagförslaget.

1 nu gällande lag (32 §) finns bestämmelser om förvaring och vård av upplöst kommunalförbunds arkiv. Enligt dessa skall länsstyrelse förordna vilken av förbundets medlemmar som skall övertaga och vårda de lill förbundets arkiv hörande handlingarna. Denna bestämmelse saknar mot­svarighet i förslaget lill ny lag.

Enligt riksarkivels mening bör frågan om förvaring och värd av upplöst kommunalförbunds arkiv regleras i lagen. Det finns flera skäl till alt dessa arkiv bevaras och vårdas även efter del all respektive förbund upplösts. Till dessa skäl hör bl. a. hänsyn till rättssäkerheten samt till forskningens behov. Dessutom lorde handlingarna i många fall ha betydelse för statliga och kommunala myndigheter. Det bör i sammanhanget observeras alt regeringen beslutar om förvaringen av upphörd kommuns arkiv enligt kungörelsen (1966:568) om överlämnande av kommunala arkiv vid ändring i kommunal indelning.

Enligl lagförslaget skall beslut av kommunalförbund att träda i likvida­tion inges till kammarkollegiet. Riksarkivet föreslår, att i lagen intas en föreskrift om alt kommunalförbund vid likvidation skall fatta beslut om till vilken av medlemmarna arkivet skall överlämnas. Detta beslul bör inges till registreringsmyndighelen (kammarkollegiet) i likhet med de handlingar som omnämns i 42 § lagförslaget. Kammarkollegiet bör underrätta riksar­kivet när sådana beslut inges.

2.10 Lagteknik

Kammarkollegiet lämnar lagtekniska synpunkter pä de av utredningen föreslagna bestämmelserna i kommunalförbundslagen enligt följande:

5 § första stycket

Enligl förslaget skall förbundsordning liksom ändring i förbundsordning antas av "medlemmarna". Beslut om antagande av förbundsordning eller ändring av sådan bör ankomma på kommunfullmäktige respektive lands­ting. Detla torde i och för sig följa av huvudregeln om kompetensfördel­ningen i 1 kap. 5 § kommunallagen (1977: 179). För klarhetens skull, och mot bakgrund av 1 § fjärde stycket i lagförslaget, bör det dock framgå av det aktuella lagrummet att förbundsordning eller ändring i sådan skall antas av medlemmarnas fullmäktige.

 

Prop. 1984/85:216                                                                  96

28 §

Andra stycket i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 15 §. Efter­som första stycket innehåller hänvisning till bl. a. 15 §. bör andra stycket kunna utgå.

36     § andra stycket

I andra siycket föreskrivs att revisor och revisorssuppleant skall väljas för ett nybildal förbund, "innan förbundet bildas", och valet skall avse granskning av verksamheten under tiden från valet etc. Val av revisor och revisorssuppleant torde kunna ske exempelvis i samband med all för­bundsordning antas av en blivande förbundsmedlem. Någon verksamhet att granska förekommer emellertid inte förrän ett förbund har bildats. Andra meningen i detta stycke kan därför i slällel förslagsvis lyda. "Valet skall avse tiden från valets förrättande tills nästa tjänstgöringslid för revi­sorer och revisorssuppleanter börjar." Med detla förstås att valet avser granskning av verksamheten under tiden från det kommunalförbundet bildats.

37     §

Avsnittet om besvär bör enligt kollegiets mening flyttas sist i lagen efter 46 §, eftersom besvärsreglerna är tillämpliga även i fråga om beslut röran­de likvidation och upplösning. Även över kammarkollegiets beslut i fråga om registrering bör besvär kunna anföras och paragrafen bör därför kom­pletteras i detta hänseende.

Övergångsbestämmelserna

Punkt 3

Ordet "senast" bör tilläggas före "den 1 juli 1986" och ordet "själv­mant" utgå.

Punkt 4

Sisla meningen bör lyda: "Beslut om alt anta förbundsordning enligt den nya lagen skall ges in till registreringsmyndigheten för registrering senast den Ijuli 1986."

Malmö kommun och Sydvästra Skånes kommunalförbund anför: I punkt 3 bland övergångsbestämmelserna stadgas att länsstyrelserna den I juli 1986 självmant skall förordna om upplösning av kommunalförbund, bil­dade före den 1 juli 1984, alltså enligt nuvarande lag. Man räknar i utred­ningen med att det stora flertalet av de nuvarande kommunalförbunden kommer alt bli kvar, men reorganiserade efter den nya lagstiftningen. Kommunen anser därför att man på något sätt i övergångsbestämmelserna borde ge uttryck för att upplösningstvånget inte gäller gamla, men reor­ganiserade förbund. Detta kan exempelvis ske genom tillägg av orden "men som icke ombildals i enlighet med denna lag".

 

Prop. 1984/85:216                                                                 97

2.11 Övergångsbestämmelserna

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför: Utredningen föreslär att de nuvarande kommunalförbunden skall upplösas den 1 juli 1986. De förbund som skall fortleva måste därför ombildas enligt de nya bestämmel­serna. Detta medför naturligtvis en stor omgång. Genom övergångsregler borde de nuvarande kommunalförbunden kunna kvarstå tills vidare i sin funktion. I vart fall bör de få fortleva under längre tid än till 1986.

Haninge kommun anför: Utredningen anser att om KFL fär fortsätta att gälla för existerande kommunalförbund, uppkommer det "icke önskvärda läget" att tvä lagar om kommunalförbund för läng tid framöver kommer alt vara i kraft samtidigt. Särskilt anses nu gällande regler för medlems utträde ur kommunalförbund vara otillfredsställande. Utredningen anser att nuva­rande "avtalsförhållande av evig natur" bör rättas till ulan alltför långt dröjsmål.

Utredningen föreslär därför att de kommunalförbund som inte ombildas under den nya lagen upplöses när två år förflutit från den nya lagens ikraftträdande. Utredningen räknar med att de flesta kommunalförbund, med oförändrat medlemsantal, kommer att reorganiseras i enlighet med övergångsbestämmelserna innan 1986-07-01. Haninge kommun delar inte utredningens uppfattning i denna del. Mot bakgrund av dels de synpunkter som framkommit vid utredningens kontakter med KSB (avsnitt 8.8) dels kommunens synpunkter vad gäller utredningens förslag om ovillkorlig rätt för medlem lill utträde ur kommunalförbund (avsnitt 10.5), framstår före­slagna regler om övergångsbestämmelser som inkonsekvenla och oaccep­tabla.

Den huvudsakliga orsaken till KSB:s tillkomst var att få till stånd ett samarbete för bostadsförmedling i Storstockholmsregionen. Några år efter bildandel tillkom uppgiften alt utjämna medlemmarnas kostnader för bo­stadsbidrag. KSB:s uppgifter är lika viktiga och angelägna idag som vid dess lillkomsl. Det handlar ytterst om all solidariskt utjämna regionens bördor i bostadsförsörjningshänseende.

Utredningen har konstaterat att kommuner, för vilka medlemskapet i KSB endast innebär kostnader, önskar utträda ur förbundet. Med de övergångsbestämmelser som föreslagits blir utträdet en realitet. Effekterna av detla drabbar främst de kommuner som har hög andel av regionens bostadsbidragskostnader samt segregationsproblem i bostadsområdena.

Av ovan angivna orsaker föreslår kommunen i stället alt KSB fortsätt­ningsvis verkar inom ramen för nu gällande KFL. Kommunen ställer sig i övrigt frågande till lagstiftning som lill följd av övergångsbestämmelser får retroaktiv verkan

Nyköpings kommun anser att de föreslagna övergångsbestämmelserna inte ger myckel ledtråd för vilka "formalia" som måste iakttas för att en

 

Prop. 1984/85:216                                                                  98

reorganisation skall genomföras under den tid som den gamla lagen före­slås skall vara gällande för de beslående kommunalförbunden.

Göteborgs kommun anser alt förslaget att befintliga förbund skall upplö­sas om de inte reorganiseras inom två är onödigt strängt. Lämpligheten av en sådan regel kan enligt kommunen också ifrågasättas. I varje fall anser kommunen att tiden bör förlängas.

Öckerö kommun anser alt övergångstiden är något snävt tilltagen och framhåller som sin mening också att "nya" kommunalförbund bör anpas­sas till tidpunkten för val av mandatperioden.

Ale kommun anför: Utredningen föreslår i övergångsbestämmelser att länsstyrelsen - med visst undantag - den 1 juli 1986 självmant skall förordna om upplösning av de kommunalförbund som bildals före den 1 juli 1984. Bestämmelsen innebär att nu verksamma kommunalförbund har en lidsfrist pä tvä år att ombilda sig enligl de nya lagbestämmelserna.

Kommunen anser alt denna tid bör förlängas och att övergångsbestäm­melserna bör medge att nyval till kommunernas fullmäktige hunnit genom­föras och de nya fullmäkiigeförsamlingarna getts erforderlig tid alt ta ställning till ändrad förbundsordning. Kommunen anser all lidsfristen för ombildande av komnunalförbund som tillkommit före den 1 juli 1984 bör utsträckas till den 1 juli 1988.

Karlstads kommun ifrågasätter om övergångsreglerna skall ha den före­slagna utformningen enligt vilken kommunalförbund, som inte reorgani­seras, skall vara upplösta efter två år. Det förefaller enligt kommunen möjligt all finna en bättre lösning under det fortsatta arbetet.

KSB anför: Förslagel lill övergångsregler för den nya lagstiftningen kan få lill följd alt KSB, om förbundet inte lyckas anta nya bestämmelser enligt föreslagen lagstiftning, kommer att upplösas två år efter det den nya lagen trätt i kraft. Svårigheterna all få igenom en ny förbundsordning är uppen­bara samtidigt som tidigare bestämmelser i 4 § BFL, om länsstyrelsens möjlighet att ingripa numera är borttagna.

KSB anser det orimligt att 16 års arbete med gemensam bostadsförmed­ling i regionen skulle kunna upplösas efter en tvåårsperiod på enbart formella grunder.

KSB anser att lydelsen av 4 § BFL medför att KSB inte kan betraktas som ett renodlat frivilligt förbund. KSB har förordat en kontinuitet och enhetlighet i bostadsförsörjningsområdet vad gäller grunderna för bostads­bidrag. Utredningen har också diskuterat innehållet i 4 § BFL och KSB anser att sä länge nuvarande lydelse av 4 § BFL kvarstår är det motiverat att KSB, som enda kommunalförbund för bostadsförmedling, ges tillfälle att fortsätta sin verksamhet enligt nuvarande ordning.

Nordvästra Skånes kommunalförbund anför: De av utredningen före­slagna övergångsbestämmelserna kan enligt NSK:s mening ifrågasättas. Den nya lagen bör kunna tillämpas för befintliga kommunalförbund utan att upplösning tillgrips. Av praktiska skäl torde förbunden anta den revide-

 

Prop. 1984/85:216                                                                  99

rade förbundsordningen för tillämpning från en ny mandatperiods inträde.

Göteborgsregionens kommunalförbund anför: Utredningens förslag till övergångsbestämmelser innehåller ett par oacceptabla inslag. För det förs­ta bör man kunna finna en smidigare lösning av frågan om anpassning av nu befintliga kommunalförbund till den nya lagen i stället för det hot om upplösning tvä år efter lagens ikraftträdande som föreslagits. För det andra bör övergångstiden förlängas jämfört med förslaget och anpassas till gäl­lande mandatperioder. Om den nya lagen i enlighet med förslaget träder i kraft den I juli 1984 - vilket i och för sig förefaller orealistiskt - bör tiden för ombildning av de befintliga kommunalförbunden utgå tidigast den 31 december 1988.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundei ifrågasätter om det är en lämplig och nödvändig lösning att föreskriva att de kommunalför­bund som inte reorganiseras skall vara upplösta när två år förflutit från den dag då den nya lagen trädde i krafi. Förbunden föredrar en lösning där de nya reglerna i huvudsak blir tillämpliga pä de nu befintliga kommunalför­bunden. Denna fråga bör enligt förbunden övervägas ytterligare under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

2.12 Tvång att bilda kommunalföbund

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser alt det inte längre finns motiv för att behålla de lagliga möjligheter regeringen för närvarande har alt tvinga kommuner att bilda kommunalförbund i frågor som gäller bostadsförmed­ling och regionplanering. Ett samarbete i kommunalförbundels form bör enligt länsstyrelsen alltid fömtsätta ett frivilligt engagemang frän samtliga berörda kommuners sida.

Svenska kommunförbundet Kristianstads länsavdelning och Perstorps kommun anför: Enligt speciallagstiftning har regeringen rätt att fatta beslut rörande bostadsförmedling och regionplanering, som innebär all berörda kommuner måste bilda kommunalförbund för angelägenheten.

Ett annat tvångsmoment finns i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollekliv persontrafik.

Enligl 4 § lagen (1947:523) om kommunala ätgärder lill bostadsförsörj­ningens främjande skall kommun anordna avgiftsfri bostadsförmedling om det behövs för bostadsförsörjningens främjande. Regeringen kan ålägga kommunerna att fullgöra denna skyldighet inom en region, öm regeringen har ålagt kommuner att anordna gemensam bostadsförmedling skall de deltagande kommunerna ha hand om denna i kommunalförbund.

Enligl 128 § byggnadslagen (1947:385) bestämmer regeringen om det skall finnas regionplan för ett område, öm regeringen meddelar förord­nande härom skall de berörda kommunerna bilda ett kommunalförbund för angelägenheten (regionplaneförbund). Beträffande regionplaneförbund gäller KFL med vissa avvikelser, som närmare anges i byggnadslagen.

 

Prop. 1984/85:216                                                                100

Eftersom förslagel till ny planlagstiftning inte är färdigt har kommunalför­bundsbetänkandet icke gäll in på att anpassa byggnadslagens särbestäm­melser om kommunalförbund till den nya lag om kommunalförbund som betänkandet föreslår. Några förändringar i fråga om tvång alt bilda region­planeförbund lär inte vara all vänta p. g. a. det arbete som nu pågår pä ny planlagsiiftning.

Vi anser, att det inte längre är nödvändigt all bibehålla möjligheterna för regeringen att tvångsvis bilda kommunalförbund. Kommunerna har nume­ra tillräcklig kompetens för att självständigt bedöma och avgöra behovet av sådana åtgärder som nu tvångsvis kan föreskrivas. Vi föreslår att nuvarande och föreslagen (PBL) lagstiftning ändras sä. att kommunalför­bund endast kan bildas genom frivilliga överenskommelser. Det finns av samma skäl ingen motivering att bibehålla föreslagna regionplanregler i PBL.

Skulle detla förslag inte bifallas är det enligt vår uppfattning mycket angeläget alt del föreskrivs, att kommunalförbund som tvångsvis bildas endast får bedriva en klart avgränsad verksamhet, som närmare anges i regeringens beslut. En allmänt hällen formulering i förbundsstadgarna för ett kommunalförbund som bildats genom tvångsbeslut, om vilken verk­samhet som förbundet skall bedriva, bör inte tillåtas. I tvångsbeslulet bör verksamheten detaljregleras.

Kommunalförbund som bildats genom tvång föresläs inte fä bedriva annan verksamhet än den som närmare angivits i regeringens beslut med mindre än att varje medlemskommun frivilligt lämnat medgivande till erforderliga tillägg lill förbundsstadgarna. Dessutom föresläs alt varje medlem fär rätt att säga upp en överenskommelse om ett sådanl frivilligt tillägg till förbundsstadgarna.

Örkelljunga kommun anför: Det kan med fog ifrågasättas, huruvida möjligheten för staten att med slöd av speciallagstiftning bilda kommunal­förbund skall bibehållas. Kommunerna är numera kapabla att själva ombe­sörja de speciella uppgifter, som dylika förbund skulle omhänderha. Be­hövs interkommunall samråd, kan sådant åstadkommas på andra sätl än genom kommunalförbund. Det finns ju t, ex. i varje län en länsavdelning av Svenska kommunförbundet, som säkerligen skulle kunna ta på sig den samordning, som i det särskilda fallet kunde anses behövlig. Nu ifrågava­rande bestämmelser bör därför utmönstras ur lagstiftningen.

Göteborgs kommun framhåller som sin uppfattning att varje form av statliga regler som syftar till att tvångsvis åstadkomma interkommunal samverkan bör avskaffas. Samverkan med en part som inte vill samverka kan enligt kommunen inte förväntas ge något positivt resultat.

Grums kommun anför: Utredningen understryker vikten av att ett sam­arbete helst bör bygga pä frivillighei och på en ömsesidig vilja att tillsam­mans lösa ett problem eller fullgöra en uppgift. Man framhåller dock att det någon gäng kan vara oundvikligt för lagstiftaren att ålägga kommuner eller

 

Prop. 1984/85:216                                                                101

landstingskommuner au ha hand om en uppgift gemensamt. Om detta skulle ske i någon omfattning undergrävs kommunernas självbestämman­derätt. Särskilt drabbas de mindre kommunerna som har betydligt större kommuner som naturliga samarbetspartners. Därför erfordras att man i särskilda bestämmelser om kommunalförbund för visst ändamål, då inie reglerna i kommunalförbundslagen skall gälla, ser till att det finns stadgan­den som garanterar de mindre kommunernas inflytande. Mot samma bak­grund bör man från statsmakternas sida avvåga de uppgifter som tilldelas kommunerna så, att ett organiserat samarbete exempelvis i form av kom­munalförbund alltid är ett andrahandsalternativ.

Karlstads kommun motsätter sig att statsmakterna tvångsvis kan kräva bildande av kommunalförbund. Som en följd härav bör enligt kommunen reglerna för kommunalförbund enligt lag om huvudmannaskap för kollek­tivtrafik bli föremål för en översyn, lämpligen i stat-kommunberedningens arbete. Även frågan om särskilda regler om regionplaneförbund bör enligt kommunen övervägas ytterligare, bl, a. mot bakgrund av lagrädsremissen beträffande ny plan- och bygglag.

Landstingsförbundet anför: Enligl viss speciallagstiftning kan del före­ligga tvång att bilda kommunalförbund. Enligt förbundets uppfattning bör statsmakterna i det längsta undvika att tvinga fram interkommunal samver­kan i kommunalförbundets form. Tvångsvis bildade kommunalförbund är enligt förbundets uppfattning oförenligt med de strävanden till minskad statlig styrning och detaljreglering, som statsmakterna i olika sammanhang ger uttryck för. Utredningen har enligt sina direktiv inte gått in på bestäm­melserna om kommunalförbund i 1978 års lag om huvudmannaskap för kollektivtrafik. Förbundel anser dock att slat-kommunberedningens över­gripande bedömning bör omfatta också denna lag.

Svenska kommunförbundei anför: Enligt viss speciallagstiftning kan re­geringen tvångsvis se till att kommunalförbund bildas, nämligen i fråga om bostadsförmedling, regionplanering och kollektivtrafik. Förbundet anser principiellt sett att alla möjligheter från statsmakternas sida att tvinga fram interkommunal samverkan i kommunalförbundets form bör avskaffas. Att behälla möjligheterna alt pä något område tvångsvis bilda kommunalför­bund är enligt förbundet oförenligt med de strävanden till minskad statlig styrning och detaljreglering, som statsmakterna i olika sammanhang gett och ger uttryck för.

KSB anför: Utredningen har föreslagit att länsstyrelsens nuvarande be­fallning med faslställelse av förbundsordning och andra tillsyns- och kon­trollfunktioner ska upphöra.

Före 1977 fanns en bestämmelse i 4 S BFL om att länsstyrelsen, resp. regeringen, skulle besluta om förbundsordning eller ändring därav om medlemskommunerna inte kunde enas. Denna bestämmelse logs bort i samband med 1977 års ändringar i kommunallagstifiningen.

KSB anser alt sä länge regeringen kan besluta om gemensam bostadsför-

 

Prop. 1984/85:216                                                   102

medling i ett bostadsförsörjningsomräde måste det finnas garantier att beslutet kan verkställas, om några/någon av medlemskommunerna skulle vägra att acceptera ett förslag till förbundsordning. KSB föreslår därför en återgång till ordningen före 1977 då länsstyrelsen, resp. regeringen, hade möjlighet att ingripa.

 

Prop. 1984/85:216                                                              103

Innehåll

Regeringens proposition    ................................................ .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .............................       I

Förslag till kommunalförbundslag   .................................... .... 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för

viss kollektiv persontrafik   ................................................    11

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 maj 1985   ... 12

1   Inledning  ....................................................................... .. 12

2   Allmän motivering    ........................................................ .. 13

 

2.1   Mellankommunalt samarbete ....................................    13

2.2   Kommunalförbundets organisalion    ........................    18

2.3   Minskad statskontroll   ..............................................    19

2.4   Kommunalförbunds bildande    .................................    21

2.5   Utträde ur och upplösning av kommunalförbund    ...    22

2.6   Övergångsbestämmelser ..........................................    25

 

3   Upprättade lagförslag  ................................................... .. 27

4   Specialmolivering   ......................................................... .. 27

 

4.1    Förslagel till kommunalförbundslag  ......................... .. 27

4.2    Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudman­naskap för viss kollektiv persontrafik                                                                                               59

 

5   Hemställan   ................................................................... .. 59

6   Beslut   ........................................................................... .. 59

Bilaga 1 Gällande rätt i fräga om kommunalförbund    ......    60

Bilaga 2 Sammanfattning av kommunalförbundsutredningens betän­
kande   ................................................................. .. 64

BUaga 3 Kommunalförbundsutredningens lagförslag   ..... .. 66

BUaga 4 Sammanställning av remissyttrandena    ............    76

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985