Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:199

Regeringens proposition

1984/85:199

om radio- och TV-sändningar i kabelnät;

beslutad den 11 april 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BENGTGÖRANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen behandlas frågor om lokala kabelsändningar av ljudra­dio- och TV-program till allmänheten. F. n. gäller att sådan verksamhet inte får bedrivas av andra än programföretagen inom Sveriges Radio­koncernen och ett mindre antal lillslåndshavare som av regeringen berätti­gats all vidaresända program från satelliter i fast trafik med slöd av en provisorisk lag. Deras tillstånd gäller bara till 1985 års utgång.

Genom propositionen sker en betydande ulvigdning av möjligheterna all få sändningstillstånd.

Vaije sändningstillstånd skall avse ett visst område, normall högst en kommun.

Kabelsändningar uppdelas i vidaresändningar av programkanaler från satelliter i fast trafik ~ satellitsändningar - och lillslåndsplikliga sändning­ar av annat slag - egensändningar. Tillstånd till satellitsändningar skall kunna ges lill var och en som förfogar över ell kabelnät (nälinnehavare) och till s. k. lokala kabelsändarförelag, i princip ell i vaije kommun. Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag skall vidare kunna få lill­stånd att upplåta kanaler i ell kabelnät åt andra för egensändningar. Till­stånd att själva bedriva sådana sändningar skall däremot endast de lokala kabelsändarföretagen kunna få.

Med ett lokall kabelsändarförelag avses en svensk juridisk person som har bildats för alt bedriva lokala kabelsändningar och i vilken ingår företrä­dare för olika intressen och meningsriklningar inom lillståndsområdet.

Särskilda regler föreslås med avseende på de sända programmens inne­håll. Reglerna avser yitrandefrihetsbrott, våldsskildringar och pornogra­fiska program saml kommersiell reklam och sponsrade program. Tillstånd skall kunna återkallas enligl närmare regler.

1    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                    2

Frågor om lokala kabelsändningar såsom tillstånd och ålerkallelser prö­vas av en särskild statlig myndighet, kallad kabelnämnden. Nämndens beslut skall kunna överklagas lill domstol.

Verksamheten föreslås reglerad i en särskild lag om lokala kabelsänd­ningar vilken träder i kraft den 1 januari 1986.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi­tionen innehåller därför tre huvuddelar: Lagrådsremissen (s. 9), lagrå­dels yttrande (s. 75) och föredragande statsrådets ställningstagande lill lagrådels synpunkter (s. 88).

För all få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla tre texterna.

 

Prop. 1984/85:199                                                                  3

Propositionens lagförslag

1    Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5 § radiolagen (1966:755)' skall ha nedan an­givna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

5§-

De företag som regeringen bestämmer (programförelag) ha rätt au sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före­komma i rundradiosändning som företaget anordnar. Härvid skall pro­gramföretaget iakttaga bestämmelserna i 6 § och 7 S andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trädlöst pä cen­tralantennanläggning får ulan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätt att sända proraw i vissa   Om rätt att sända Ijudradiopro-

lokala rundradiosändningar finns gram i vissa lokala rundradiosänd-
särskilda föreskrifter i närradiola- ningar//ån radiosändare finns sar­
gen (1982:459).                          skilda  förskrifter  i   närradiolagen

(1982:459).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt till rundradiosändning  Om rätt alt sända program i lo-

från trådsändare av sådana radio- kala    rundradiosändningar   från

program som har tagits emot från Irådsändare finns särskilda före-

en satellit i fast trafik finns före- skrifter i lagen (1985:000) om lo-

skrlfter i lagen (1984:115) om för-             kala kabelsändningar,
söksverksamhet med särskild Iråd-
sändning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2    Förslag till

Lag om lokala kabelsändningar

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1   § I denna lag finns föreskrifter om irädsändningar av radioprogram i lokala rundradiosändningar (lokala kabelsändningar).

2   § 1 lagen förslås med radiosändning, trådsändning, rundradiosändning och radioprogram delsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

kabelnät: anläggning för lokala kabelsändningar,

' Lagen omtryckt 1972:240. - Senaste lydelse 1984: 114.

 

Prop. 1984/85:199                                                                    4

kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram,

programkanal: det samlade utbud av radioprogram som under en ge­mensam beteckning sänds i en kanal,

vidaresändning: samtidig och oförändrad ålerutsändning av en sänd­ning,

satellitsändning: vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik,

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.

3    § Frågor om lokala kabelsändningar prövas av en för hela landet ge­mensam kabelnämnd. Nämnden skall även utöva tillsyn över verksamhe­ten med lokala kabelsändningar.

4    §    För lokala kabelsändningar krävs tillstånd om del inte är fråga om

1. vidaresändningar enligt 5 § tredje stycket radiolagen (1966:755) eller

2.    sändningar som enbart kan tas emot i bostäder och som inte når fler
än femtio bosläder.

5 8 Varje lillstånd skall avse ett visst område. Detta område får omfatta
högst en kommun.

Om det finns särskilda skäl får kabelnämnden dock besluta all ell lill­stånd skall avse två eller flera kommuner eller delar av dem.

6 §    Tillstånd kan ges lill

1.    den som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, om denne är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hem­vist i Sverige (nätinnehavare) och

2.    en sådan svensk juridisk person som har bildals för alt bedriva lokala kabelsändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och meningsriklningar inom lillståndsområdet (lokalt kabelsändarförelag).

 

7    § Tillstånd att bedriva lokala kabelsändningar får avse satellitsändning­ar och egensändningar.

8    8 Nätinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan få tillstånd lill satellitsändningar.

Lokala kabelsändarförelag kan fä lillstånd lill egensändningar.

9 § Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan få lillstånd att
upplåta kanaler ål andra för egensändningar.

10 8 Nätinnehavare som har fått tillstånd är skyldig alt kostnadsfritt
tillhandahålla en kanal i kabelnätet för lokalt kabelsändarföretags egen­
sändningar av televisionsprogram.

Om del i ell kabelnät eller i någonidel av det finns endast ell litet antal kanaler, får kabelnämnden medge undanlag från skyldigheten enligt första stycket. Ett sådant undanlag gäller inlill dess ytleriigare en kanal kan utnyttjas i nätet.

11 8 I5en, som har fått lillstånd till satellitsändningar eller lill upplåtelse
av kanaler, är skyldig all se till att de boende i fastigheter som ansluts till
kabelnätet på ett tillfredsställande sätt kan la emot radioprogram som
sänds med stöd av 5 § första stycket radiolagen (1966:755) och som vid
lillståndsperiodens början är avsedda att las emot inom tillslåndsomrädet.

Om skyldighet alt tillgodose mottagning av ytleriigare radioprogram kan komma i fråga vid omprövning av tillståndet, skall sökanden alltid vara

 

Prop. 1984/85:199                                                                  5

förbehållen rätt att själv för televisionssändningar förfoga över minst två kanaler i kabelnätet eller, om endast en kanal återstår, denna.

12   § Tillstånd får ges endast om sökanden kan förväntas fullgöra de ekonomiska förpliktelser som följer med den avsedda verksamheten.

13   § Tillstånd lill satellitsändningar eller lill upplåtelse av kanaler får ges endast om sökanden i god lid har berett dem som berörs av sändningarna tillfälle att framföra sina synpunkter pä den avsedda verksamheten.

14   8 Innan tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler meddelas skall kabelnämnden bereda den eller de kommuner, inom vilka sändningarna avses äga rum, tillfälle att yttra sig.

15   8 Satellitsändningar och egensändningar får inte förekomma i samma kanal eller i en kanal i vilken vidaresändningar enligt 5 § tredje stycket radiolagen (1966:755) förekommer. Ell lokalt kabelsändarförelag och en­var som har fåll sändningsrält genom upplåtelse skall bedriva sina egen­sändningar i särskilda kanaler.

Egensändningar inom ett tillståndsområde får inte innehålla vidaresända radioprogram som vid samma tillfälle vidaresänds inom ett annat till­ståndsområde utanför kommunen eller det större lillsiåndsområde som kabelnämnden kan ha fastställl.

16   8 Inom en kommun eller det större lillsiåndsområde som kabelnämn­den kan ha fastställt får viss del av överföringen ske genom radiosändning.

17   8   Ett tillstånd får meddelas för högst tre år.

18   § För lokala kabelsändningar gäller inte 6 och 7 88 radiolagen (1966:755).

Satellitsändningar

19 8 Tillstånd till satellitsändningar innebär rätt till vidaresändning av
programkanaler från satelliterna.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden undertällad om vilka pro­gramkanaler han vidaresänder.

20 §   Tillståndet till satellitsändningar får återkallas, om tillslåndshavaren

1.   inte längre uppfyller kraven enligt 6 8 1 eller 2 eller

2.   har brutit mot föreskrifterna i 10 8, 118 första stycket eller 15 8 första stycket.

21 8 Kabelnämnden får förbjuda vidaresändning av en programkanal
från satellit för en tid av högst ett år, om

1.   del i programkanalen vid ell flertal tillfällen har förekommit program eller programinslag som innefattar hot mot eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse eller som innehåller en skildring av sexuellt våld eller tvång eller grovt våld mot människor eller djur,

2.   programkanalen har varit ensidigt inriktad på våldsskildringar eller pornografiska program eller

3.   det i programkanalen under en längre lid och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt lill svenska konsumenter.

Det sagda gäller dock endast om kabejnämnden med hänsyn till överträ­delsernas art och programkanalens karaktär och inriktning finner att ett förbud för programkanalen är godtagbart från yttrandefrihets- och infor-malionsfriheissynpunkl.

 

Prop. 1984/85:199                                                                   6

22 8 Kabelnämnden skall, i den utsträckning som behövs för efterhands-
granskning av programkanaler från satelliter som vidaresänds i landet, se
lill att programkanalerna spelas in och att inspelningarna bevaras.

Egensändningar av lokala kabelsändarförelag

23 8 Tillstånd all bedriva egensändningar innebär även rätt all ställa
sändningstid lill förfogande för annan.

Varje lokalt kabelsändarförelag skall vid utövandet av sin sändningsrält sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Företaget skall hålla kabelnämnden underrättad om i vilka kanaler del avser alt bedriva egensändningar.

24 § Tillståndet att bedriva egensändningar fär återkallas, om del lokala
kabelsändarföretagel

1. inte längre uppfyller kraven enligt 6 8 2,

2.    har brutit mol 15 §,

3.    har bedrivit sändningar utan all behörig programutgivare funnits,

4.    har sänt program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt våld mol männi­skor eller djur, om inte sändningen har varil försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget saml omständigheterna i övrigt,

5.    har sänt pornografiska program,

6.    har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommer­siell verksamhet i sändningarna eller

7.    har sänt program eller programinslag, om pengar eller annan egen­dom har ställts till förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds.

Tillståndet får också återkallas, om företaget har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yitrandefrihetsbrott och som innebär ell allvarligt missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsänd­ningar. Innan en sådan dom har vunnit laga kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

Egensändningar i upplåtna kanaler

25 8 Tillstånd lill upplåtelse av kanaler i ett kabelnät innebär rätt för
tillslåndshavaren all genom avtal medge annan att ensam bedriva egen­
sändningar i en kanal. Medgivandets verkan förfaller om del lillstånd som
enligl 9 8 meddelats för upplåtaren upphör att gälla.

Medgivande alt bedriva egensändningar fär ges endast lill svensk med­borgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om hur många kanaler som han upplåter och lill vem upplåtelse sker.

26    8    Upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt avtal.
Tillslåndshavaren får i fråga om sändningarnas innehåll inte föreskriva

annat än att deUa skall vara förenligt med gällande lagstiftning.

27 8 Kabelnämndenfårbeslutaalt den som bedriver egensändningar i en
upplåten kanal skall upphöra med sändningarna, om han

1.    inte längre uppfyller kraven enligt 25 8 andra stycket.

2.    har brutit mot 15 8,

3.    har bedrivit sändningar utan att behörig programutgivare funnits,

4.    har sänt program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller

 

Prop. 1984/85:199                                                                  7

tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt våld mot männi­skor eller djur, om inte sändningen har varit försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt,

5.    har sänt pornografiska program,

6.    har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommer­siell verksamhet i sändningarna eller

7.    har sänt program eller programinslag, om pengar eller annan egen­dom har ställts till förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds.

Beslut alt sändningarna skall upphöra får också fattas om den som bedriver dessa har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvariigt miss­bruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan en sådan dom har vunnit laga kraft får kabelnämnden interimistiskt besluta att sändningarna skall upphöra.

Beslut enligt första stycket 2-7 och andra stycket får avse en tid om högst ett år.

28   8 Om beslut enligl 27 8 har meddelats skall tillslåndshavaren genast se till all egensändningarna upphör. Tillslåndshavaren får under tid som bestämls enligt nämnda paragraf ej medge att sändningarna återupptas.

29   8 Tillstånd att upplåta kanaler för egensändningar får återkallas, om tillslåndshavaren

 

1.    inte längre uppfyller kraven enligl 6 § 1 eller 2 eller

2.    har brufil mot 10 8,118 första stycket eller 28 §.

3.    har brutit mot 25 § första stycket genom att medge flera sändnings­rätt i samma kanal.

Avslutande bestämmelser

30   8 Kabelnämndens ordförande och vice ordförande skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv.

31   8 Om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar gäller särskilda bestämmelser.

32   § Kabelnämnden får återkalla ett tillstånd enligt denna lag, om till­slåndshavaren inte betalar avgift i ärende om lokala kabelsändningar inom föreskriven tid och tillslåndshavaren förelagts all betala avgiften vid på­följd att tillståndet annars kan återkallas.

33   8 När ell lillstånd enligl denna lag återkallas får kabelnämnden be­stämma en lid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte kan ges.

34   8 Den som bedriver egensändningar skall på uppmaning av kabel­nämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i lagen (1985:000) - - -. Om han inte rättar sig efter en sådan uppmaning kan nämnden förelägga vite,

35   8 Kabelnämndens beslut enligt 5, 6, 8 och 9 88, 10 § andra stycket, 17, 20, 21, 24, 27. 29, 32 och 33 88 får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut enligt denna lag får ej överklagas.

 

Prop. 1984/85:199

Beslut enligl denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

2.   Tillstånd enligt lagen får inte ges för tid under vilken sökanden bedriver sändningar med slöd av lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild irådsändning. Den som bedriver sådana sändningar får ej heller medverka i ett lokall kabelsändarföretags egensändningar eller själv bedriva egensändningar i upplåtna kanaler.

3.   Sammanslutning som bedriver sändningar, för vilka bestämmelserna i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio gäller, får inte samtidigt medverka i ett lokalt kabelsändarföretags egensändningar eller bedriva egensändningar i upplåtna kanaler.

3    Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till närra­diolagen (1982: 459) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

3.' Sådana försök med trådsänd- 3. Sädana försök med irädsänd­
ningar av televisionsprogram, som ningar av televisionsprogram, som
pågår vid utgången av juni 1982, fär pågår vid utgången av juni 1982, får
äga rum även därefter, dock längst äga rum även därefter, dock längst
lill utgången av år 1985.                  lill utgången av mars 1986.
För dessa sändningar skall de äldre       bestämmelserna gälla.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:115) om försöksverksamhet med sär­skild trådsändning

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna lill lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 15   Denna lag träder i kraft den 15

april 1984. Lagen gäller lill utgång-     april 1984. Lagen gäller till utgång­
en av år 1985.                             en av mars 1986.  Tillstånd enligt

2 § får dock inte meddelas efter ut­gången av år 1985.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift pä den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Senaste lydelse 1983: 1082

 

Prop. 1984/85:199                                                                 9

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-02-21

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bo­ström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hell­ström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Lagrådsremiss om radio- och TV-sändningar i kabelnät

1    Inledning

Regler för eter- och irådsändning av ljudradio- och TV-program finns i radiolagen (1966:755, omlryckl 1972:240, ändrad senast 1984: 114). Yu-randefriheten i radio och TV regleras i radioansvarighetslagen (1966:756). Till radiolagen ansluter bl. a. lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild irådsändning.

Den 20 augusti 1982 tillkallades en kommitté (U 1982:07) med uppdrag all utreda vissa massmediefrågor'. De ursprungliga utredningsdirektiven (Dir 1982:62) ersaues den 23 februari 1983 i sin helhet med tilläggsdirektiv (Dir 1983:19). Kommitlén, som antog namnet massmediekommittén, av­gav den 16 augusti 1984 belänkandet (SOU 1984:65) Via satellit och kabel. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i delta ärende bör fogas dels kommitténs sammanfattning av betänkandet som bUaga I, dels de lagförslag som läggs fram i betänkan-del som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena som bilaga 3.

Under år 1984 har tvä slags försöksverksamhet med kabelsändningar av TV-program pågått i Sverige. Dels har regeringen gett lillstånd lill försöks­verksamhet med vidaresändning av program som tagits emot frän satelliter i fast trafik, dels har Sveriges Television AB medgett vissa försök med

' Vid betänkandets avlämnande hade kommiltén följande sammansättning: kansli­chefen Leif Andersson, ordförande, sakkunnige Björn Andersson, riksdagsledamö­terna Georg Andersson och Anders Björck, direktören Bert Levin samt riksdagsle­damöterna Sven-Erik Nordin och Yvonne Sandberg-Fries.

 

Prop. 1984/85:199                                                                  10

lokal programverksamhet inom ramen för företagets tillstånd alt bedriva rundradiosändningar.

Vid beredningen av detta ärende har jag särskilt samrätt med cheferna för justitie-, kommunikations- och finansdepartementen.

2    Bakgrund

Satelliter har under lång tid använts för överföring av radio- och TV-pro­gram. 1 första hand har det gällt överföring mellan kontinenter, där motta­garna har varil de nationella radio- och TV- förelagen i olika länder. Eu exempel på sådan överföring är den som sker mellan den nordamerikanska kontinenten och Europa med hjälp av olika satelliter, ägda av den interna­tionella organisationen Inielsat. Satelliter används också i bl. a. USA och Kanada för att inom länderna förmedla radio- och TV-program över långa avstånd.

Massmediesiluationen i Sverige påverkas i första hand av utvecklingen av sådana europeiska satelliter, vars sändningar kan tas emot i vårt land. Den europeiska teleorganisationen Eulelsat håller pä alt etablera ett sy­stem av satelliter för telekommunikation i Europa, kallat Eulelsat 1. Syste­met kan användas för olika slags telekommunikationer, inkl. TV-sändning­ar. De två första satelliterna i systemet är redan i funktion och en tredje satellit planeras. Det är fråga om satelliter för s. k. fast trafik, i dagligt tal kommunikationssatdluer. Kännetecknande för sådana satelliter är att de sänder med relativt låg effekt och att signalen läcker en stor yta på jorden. Följaktligen fordras en ganska stor och dyrbar moltagarutruslning för acceptabel mollagningskvalitet. I beteckningen "fast trafik" ligger att satelliterna i första hand är avsedda för överföring av signaler lill ett litet antal fasta mottagningsstationer, varifrån signalerna efter omvandling kan transporteras vidare lill de slutliga mottagarna.

Redan Eulelsat I-systemets föregångare, experimenlsatellilen Orbilal Test Satellile (OTS), kom alt användas för utsändning av TV-program avsedda all spridas till allmänheten genom vidaresändning i kabelnät. Intresset för en sådan användning av Eutelsat-salelliterna har också varit stort. I den första satelliten, vars egentliga uppgift är att tjänstgöra som reserv för den andra satelliten, har all kapacitet hyrts av televerken i olika europeiska länder, som avser alt upplåta kanaler lill olika förelag som önskar sända TV-program lill kabelnät. Salellitkapaciteten hyrs på opriori­terad basis, dvs. tjänsterna måste upphöra om reservsatelliten behövs för att ersätta huvudsalellilen. Program avsedda all vidaresändas i kabelnät i Europa sänds f.n. också över en av Inlelsats satelliter. Också signalerna från den sovjetiska kommunikationssatelliten Horizont kan las emot i Sverige.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 11

Flera nya kommunikationssatelliter planeras. Massmediekommiltén re­dovisar sådana planer från bl. a. Frankrike, Storbritannien, Förbundsrepu­bliken Tyskland och Luxemburg. Även amerikanska bolag har offentlig­gjort planer pä uppsändning av satelliter för överföring av TV-program från USA till kabelnät i Europa.

S.k. direktsändande satelliter skiljer sig från de hittills nämnda genom att de har avsevärt högre sändarsiyrka och en signal som läcker ett mindre geografiskt område. Frekvenser för sändningar har fördelats mellan sta­terna vid en internationell konferens år 1977. Någon motsvarande fre­kvensfördelning har inte gjorts i fråga om kommunikationssatelliter. Signa­lerna frän direktsändande satelliter kommer att ha en sådan styrka alt de skall kunna las emot direkt av allmänheten i det land lill vilket sändningar­na är riktade. Den moltagningsutrustning som ertordras skall vara så billig att enskilda hushåll kan ha råd med den. Signaler från direktsändande satelliter kommer att kunna las emot också utanför det område för vilket de är avsedda, men kraven på moltagarutruslning blir då högre. Direktsän­dande satelliter planeras i Europa av Frankrike, Storbritannien, Förbunds­republiken Tyskland samt av ett antal andra länder i den europeiska rymdorganisationen ESA. Sverige, Norge och Finland samarbetar om satelliten Tele-X, som är en direklsändande satellit. Någon direktsändande satellit, vars sändningar kan las emot i Europa, finns emellertid ännu inte i drift.

Som massmediekommittén har framhållit finns del tecken som lyder på all de tekniska skillnaderna mellan direktsändande satelliter och kommuni­kationssatelliter kommer all minska. Förbättrad aniennteknik har gjort att kravet pä signalstyrka för enskild mottagning kan minskas, vilket kan leda lill alt de direklsändande satelliterna kan ges lägre sändareffekt. Samtidigt kan kommunikationssatelliterna komma att få högre effekt.

Olika satelliter ställer, som nämnts, olika krav på utrustning på marken. Kostnaderna för den omfattande utrustning som krävs för att la emot program från kommunikationssatelliter är höga. Om sådana satelliter skall användas för sändning av TV-program till hushållen får därför mottagning­en i regel artangeras gemensamt, genom alt hushällen ansluts med kabel. Mottagning av program från direktsändande satelliter kommer i princip att vara möjlig för enskilda hushåll i del område som signalen är riktad emot. I många fall kommer emellertid enskild mottagning inte att kunna ordnas, t. ex. för många boende i flerfamiljshus vars lägenheter ligger i skugga för satellitsignalerna. Mottagning av program frän direktsändande satelliter, avsedda för andra länder, kommer vidare sannolikt alt kräva så dyrbar utrustning alt kollektiv mottagning blir den naturliga lösningen. Del finns därför skäl all anta att utbyggnaden av kabelnät kommer att bli av avgö­rande betydelse för möjligheten att la emot satellitprogram av alla olika slag.

 

Prop. 1984/85:199                                                                  12

Jag har här uppehållit mig vid kabelnätens betydelse för förmedling av satellitprogram. Kabelnäten har även andra användningsområden. Jag syf­tar i första hand på cenlralantennfunktionen, dvs. mottagning och vidare­sändning av elersända rundradioprogram, den användning som i dag är den vanliga. Ungefär hälften av TV-hushällen i Sverige är f n. anslutna till centralantennanläggningar. Dessa omfattar i allmänhet ett litet antal hus­håll och är oftast inte byggda för alt kunna förmedla mer än ett fätal TV-kanaler.

Ett kabelnät kan också användas för överföring av videogram eller av program som produceras för all sändas direkt i nätet. Massmediekommil­tén använder termen egensändningar för sådana sändningar.

Utbyggnaden av kabelnät för TV-distribution framställs ibland som ett första steg i en utveckling varigenom många olika tjänster skall kunna erbjudas hemmen över kabelnät. De tjänster som brukar nämnas är olika slag av textkommunikation, bildtelefon, förmedling av beställningar och betalningar, larmljänsler och spel av olika slag. Framtidsutsikterna för detta slag av tjänster är svårbedömda. Många av de diskuterade tjänsterna kan också tillhandahållas över ett moderniserat lelefoninät, med större överföringskapacitet än i dag. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare i vår att behandla dessa frågor i ett förslag lill en särskild proposition.

Utvecklingen inom satellit- och kabelområdel är osäker i en rad avseen­den. Osäkerheten gör att del är svårt att ha någon mer bestämd uppfattning om vilka effekier den nya tekniken kommer att ha i kullur- och mediepoli-tiskl hänseende. Massmediekommittén har emellertid sökt göra en sådan bedömning. Kommiltén kommer fram till all effekterna på olika kultur­verksamheter av ell ökat TV-utbud förmodligen blir ganska små. Ell undantag ulgör biografbesöken. Dessa har under många år minskal i antal, bl. a. beroende på konkurrens från TV och video. Denna minskning tror kommittén kommer alt fortsätta.

En förbättrad medieutbildning i skolan är enligl kommiltén nödvändig oavsett vilken omfattning satellit- och kabeldistribuerade TV-program kommer alt få i fortsättningen.

Det är naturligtvis svårt att med säkerhet säga något om programutbudet i de kommande salellitkanalerna. Hittillsvarande erfarenheter och redovi­sade planer lyder emellertid på att programmen i stor utsträckning kommer all beslå av film, musikprogram, sport, serier och annan lätt underhållning. Massmediekommittén för ell resonemang om effekterna av en sådan ut­veckling. Kommiltén konstaterar all en förskjutning i tittandet från infor­mativa program till underhållningsprogram inträffade redan då TV 2 inför­des. Den ytterligare förskjutning i tillandel som salellilprogrammen kan leda lill bedöms bli liten i förhållande lill vad som redan har ägt rum.

Jag har i årets budgetproposition (prop. 1984/85: 100, bil. 10, s. 156) förordat att särskilda medel skall avsättas för kullur i skolan. Avsikten är

 

Prop. 1984/85:199                                                                 13

att man genom olika projekt i enskilda skolor skall bygga upp ett större medvetande om kulturfrågornas betydelse i undervisningen och en störte vana vid att arbeta med sådana frågor. Film, video och TV har självfallet en särskild betydelse i detta sammanhang.

Även om enskilda stater kan besluta om regler för innehållet i satellilpro-gram som förutsättning för all de skall fä vidaresändas i respektive land är det mer effektivt att låta sådana regler gälla för programmen redan dä de sänds upp till satelliten. Överläggningar om sådana regler har förts inom Europarådels ram. Dessa överläggningar har resulterat i en rekommenda­tion om utnyttjande av salelliikapacitet för TV och ljudradio, vilken nyli­gen har antagits av Europarådels ministerkommitté (Recommendation no. R (84) 22 on the use of satellile capacity for television and sound radio). Rekommendationen innebär bl. a. att en stat som ställer satellitulrymme till förfogande för ljudradio- eller TV-sändningar skall se till att program­men överensstämmer med tillämplig lagstiftning. Dessutom föreskrivs vis­sa minimiregler för programinnehållet.

3    Massmediekommitténs förslag

Kommitténs sammanfattning av sitt belänkande återges i bilaga 1 och dess lagförslag redovisas i bilaga 2. Jag skall här endast översiktligt beröra huvuddragen i kommittéförslaget.

Kommittén föreslår att rätten att anlägga kabelnät skall förbli fri. Några särskilda planer för kabelulbyggnad behövs inte av kultur- och massmedie­politiska skäl. En eventuell utbyggnad skall finansieras genom avgifter från dem som ansluts lill näten, inte med bidrag från stat eller kommun. Kom­mittén lägger inte fram några förslag om all näten skall vara av ett visst tekniskt utförande eller att uppbyggnaden skall följa en viss struktur. Kommittén påpekar emellertid all de skilda förutsättningarna för telever­ket och andra nätanläggare kan komma all leda lill en viss marknadsupp­delning, där televerket inriktar sig på basnäts- eller orlsnätsutbyggnaden medan andra inriktar sig på mindre enheter, framför allt utbyggda central-aniennanläggningar. Arbetet på en teknisk standardisering bör t. v. bedri­vas utan någon statlig reglering. Vid behov bör dock föreskrifter om visst tekniskt utförande kunna meddelas.

Vissa användningar av kabelnät bör enligl kommiltén kräva tillstånd frän staten, förutsatt alt sändningarna riktas lill allmänheten i bostäder och au de kan tas emot i fler än 50 bostäder. Varje lillstånd skall avse ett visst område, som i princip inte skall vara större än det kommunen omfattar. Tillstånd bör fordras för samtidig och oförändrad vidaresändning av pro­gram som har lagils emot från satelliter i fast trafik. Tillstånd bör vidare krävas för egentliga egensändningar. Kommiltén föreslår en ny lag om kabelsändning som skall gälla för dessa båda slag av verksamhet. När det

 

Prop. 1984/85:199                                                                  14

gäller program från direklsändande satelliter anser kommitlén att den nuvarande generella rätten enligt radiolagen alt vidaresända trådlöst mol­lagna rundradioprogram i centralantennanläggningar innebär alt sådana program får vidaresändas utan tillstånd.

Tillstånd enligt den föreslagna nya lagen föreslås kunna ges till ägare av kabelnät och till särskilt tillskapade lokala operalörsföretag. Nätägare och lokala operatörsföretag skall kunna få tillstånd att dels vidaresända pro­gram från satelliter i fast trafik, dels upplåta kanaler i nätet lill annan för egensändningar. Lokala operatörsföretag föreslås vidare kunna få tillstånd att själva svara för lokala sändningar. En nätägare som får lillstånd till vidaresändning av salellitprogram bör, enligt kommittén, bli skyldig att ulan kostnad ställa en kanal i kabelnätet lill förfogande för del lokala operatörsförelagets lokala sändningar. Ansvaret för alt programreglerna följs föreslås åvila den som fält sändningstillstånd. Kommiltén anser också att även i de fall då en kanal upplåts lill annan ansvaret bör ligga hos nätägaren eller del lokala operalörsföretagel. De skall bl. a. vara skyldiga att utse programulgivare. För alt det lokala operatörsförelaget skall kunna få sändningstillstånd skall det ha lokal förankring och bred ägarsamman-sätining. Sändningsverksamheten i den lokala kanalen skall bedrivas så alt en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet råder.

Vissa villkor föreslås för tillstånd. Samråd skall ha skett med företrädare för de boende i området. Ansökningar om tillstånd skall remitteras till kommunen för yttrande. Del skall prövas om de förelag som söker tillstånd har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för alt genomföra verksamhe­ten. Tillstånd skall lämnas för ett begränsat område, normalt högst en kommun, och för en begränsad lidsperiod, inledningsvis högst tre år.

Den som får tillstånd att vidaresända salellilkanaler eller att upplåta kanaler lill andra för egensändningar skall se till att de boende som ansluts lill kabelnätet kan la emot de etersända svenska rundradioprogram som är avsedda alt tas emot i området.

Sändningsverksamheten i kanaler för egensändningar bör ha lokal inrikt­ning. Kommittén föreslår förbud mot gemensam programsättning genom alt radiosändare matar lokala programkanaler i flera olika kabelnät. Vidare föresläs alt lokala kanaler inte skall få innehålla andra former av sändning­ar, t.ex. salellitprogram eller etersända rundradioprogram.

De innehållsregler som föreslås riktar sig mol program med våldsinslag eller pornografiska inslag eller program som innehåller hets mol folkgrupp.

Vidare föreslås förbud mot kommersiell reklam och s. k. sponsrade pro­gram i lokala sändningar. För salellitprogram förordas regler mot sådan reklam som särskilt riktar sig lill svenska konsumenter. Överträdelse av programreglerna kan leda till att sändningstillståndet dras in.

Kommittén föreslär att en särskild statlig myndighet, kabelnämnden, skall inrättas för alt pröva frågor om tillstånd för sändningar i kabelnät. Nämnden bör få en opolitisk sammansättning. Beslut i viktigare frågor

 

Prop. 1984/85:199                                                                 15

skall kunna överklagas till kammarrätt. Nämndens verksamhet skall finan­sieras med avgifter frän dem som fåll tillstånd.

Något straff- eller skadeslåndsrältsligt ansvar skall enligt kommittén inte gälla för den som fått tillstånd lill samtidig och oförändrad vidaresändning av salellitprogram i kabelnät. För andra slag av lillsiåndspliktiga Ijudradio-och TV-sändningar i kabelnät föreslås en särskild kabelansvarighelslag.

Vidare föreslär kommittén att en särskild avgift skall tas ut för använd­ning av film i vidaresändning av satellitprogram och i lokala sändningar. I första hand förordas en avlalslösning, men om en sådan inte går att genomföra bör lagstiftning tillgripas. Kommittén pekar även på att avgifter skulle kunna användas för all stödja den lokala programverksamheten.

De försök som f. n. pågår med slöd lill lokala medieverkstäder under ledning av visningsnämnden inom Svenska Filminstitutet bör enligl kom­mittén utvidgas lill att gälla även sändningar i lokala kabelnät.

Kommitlén behandlar också vissa andra frågor, nämligen regler för teledata och annan datakommunikation lill allmänheten samt för text-TV och s. k. radiotext, reklam i videogram, upphovsrätt, bevarande och doku­mentation, rätten alt i efterhand ta del av program som sänts i radio och TV, massmediernas rätt lill nyhetsbevakning samt medieutbildning och medieforskning. Jag återkommer lill vissa av dessa frågor i det följande.

4   Remissinstanserna

Här återges vissa huvudpunkter i remissopinionen. För en mer detalje­rad sammanställning hänvisas lill bilaga 3.

Många remissinstanser betonar osäkerheten om den framtida utveck­lingen eller uttrycker tveksamhet inför de sammanfattande bedömningar som kommittén har gjort. I allmänhet godtas ändå de slutsatser som kommitlén har dragit och vad den i sak har föreslagit. Några framhåller alt de föreslagna reglerna måste betraktas som provisoriska.

Förslaget om etableringsfrihet för nätanläggning tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett stort antal remissinstanser. Åtskilliga anser dock all någon slags plan för utbyggnaden skulle vara befogad.

Televerkets roll diskuteras av många. Från flera håll framhålls betydel­sen av alt de konkurrensulsaita delarna av verksamheten särredovisas. Några anser alt verket bör upplåta de kanalisationer och kabeltrummor som verket disponerar åt andra nätanläggare.

Förslaget om en s. k. gratiskanal för lokala sändningar som villkor för en nätägares tillstånd till satellitsändningar tillstyrks nästan över lag.

När det gäller det föreslagna lokala operatörsföretaget betonar några remissinstanser vikten av alt sådana förelag kommer till stånd och att de

 

Prop. 1984/85:199                                                                  16

slår öppna för alla som vill medverka. Andra remissinstanser är tvek­samma till om sådana företag kommer alt kunna bildas.

Enligt kommittén skall varje nälägare i egenskap av innehavare av tillstånd alt upplåta kanaler ansvara för programmens innehåll. Många remissinstanser motsätter sig eller är tveksamma till detta förslag. Några anser att de lokala operalörsföretagen skall ha huvudansvaret för alla sändningar. Andra förordar i stället att ansvaret skall ligga på dem som tillhandahåller programmen.

De flesta remissinstanserna tillstyrker att Sveriges Radio- koncernens elersända program alllid skall tillhandahållas. Några betonar dock att detta inte bör gälla en eventuell betal-TV i Sveriges Radio-koncernens regi.

Förslaget att bl. a. tidningar skall kunna ges sändningsmöjligheter i egna kanaler välkomnas av vissa remissinstanser medan andra intar en negativ hållning till utveckling av lokala lidningskanaler, bl. a. med hänsyn lill risken för lokala mediemonopol.

Förslaget om ett koncessionssystem tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några är principiellt kritiska mol ell koncessionssyslem men godtar, för den händelse ett sådant system genom­förs, i stort den gränsdragning som kommiltén har gjort mellan fri och lillständspliktig sändningsverksamnet. Vissa motsätter sig dock att till­stånd skall krävas för vidaresändning av program frän kommunikationssa­telliter. Ett fåtal remissinstanser anser att lillståndskravet skall gälla även för direktsändande satelliter medan andra motsätter sig varje form av reglering av innehållet i kabelsändningar till allmänheten.

Ett antal remissinstanser förordar en högre gräns än 50 hushåll för de kabelnät som skall vara fria från lillständskrav, medan de flesta inte berör frågan.

Bland de remissinstanser som diskuterar kommunernas roll i tillstånds­givningen tillstyrker några kommitténs förslag medan betydligt flera, främst kommuner, anser att kommunerna borde ges ett större inflytande än kommittén föreslår. Några menar att kommunerna borde svara för tillståndsgivningen.

Av de remissinstanser som har synpunkter på förslaget om en central kabelnämnd tillstyrker några alt ett permanent organ inrättas medan andra förordar temporära lösningar.

Flera remissinstanser tillstyrker uttryckligen förslaget all nämnden skall ges en opolitisk sammansättning. Andra önskar dock att kommuner, poli­tiska partier eller folkrörelser skall vara företrädda i nämnden.

Flera remissinstanser diskuterar kabelnämndens uppgifter. Några anser all uppgiften all pröva om brott mot programreglerna har skett inte bör ligga på nämnden. Andra betonar nämndens informalionsuppgifter. Några anser alt nämnden bör ansvara för olika avtal och överenskommelser för kabelfrågor och för fördelning av radiolänkfrekvenser för överföring mel­lan och till kabelnät. Också ansvar för utveckling och forskning föreslås åvila nämnden.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 17

Några remissinstanser anser att tillståndsgivning för satellitsändningar bör gälla generellt och inte för varje enskild satellilkanal.

Några remissinstanser föreslår alt sändningarna i vissa fall skall kunna omfatta mer än en kommun. Andra kritiserar de föreslagna förbuden mol gemensam programsättning och blandade kanaler.

De flesta remissinstanser som ullalar sig i frågan tillstyrker de föreslagna programreglerna, liksom att brott mot reglerna skall kunna leda lill indrag­ning av sändningstillståndet. Några instanser anser dock all indragning av tillståndet är en alltför långtgående åtgärd.

Några remissinstanser är kritiska mot alt de föreslagna reglerna kan leda till att samma program kan komma att prövas parallellt i kabelnämnden och i domstol.

Mänga remissinstanser framhåller de höga kostnaderna för lokal ka-bel-TV-produktion och är kritiska mot att inga finansieringsmöjligheter anvisas i betänkandet.

Avgifter på satellitprogram föreslås av några remissiTlslanser som en finansieringsmetod för lokala program medan andra förordar reklamfinan­siering. Några menar att överskott från satellitprogrammen kan användas för den lokala produktionen om de lokala operalörsföretagen svarar för såväl satellitdistribution som lokala sändningar.

Det föreslagna förbudet mot satellilreklam som under en läng tidsperiod och i betydande omfattning har riklats mot Sverige avstyrks av några remissinstanser, medan andra anser att sådana regler är nödvändiga.

Ökat slöd till lokala medieverkstäder tillstyrks av några remissinstanser. Några framhåller alt det inte går att utnyttja nuvarande medieverkstäder för mer kontinuerlig programproduktion.

De remissinstanser som behandlat frågan instämmer med kommittén i fråga om behovet av utbildning och forskning om massmedier.

5    Försöksverksamhet

Tvä olika slag av försöksverksamhet med kabel-TV har inletts under år 1984. Det ena gäller vidaresändning av program från kommunikationssatel­liter enligt lagen om försöksverksamhet med särskild trådsändning. Rege­ringen har gett tillstånd till försök på ett 30-tal orter. Vidare har Sveriges Television AB medgett försök med lokala programsändningar inom ramen för företagets tillstånd att bedriva rundradiosändningar. Sädana medgivan­den har lämnats för ett 40-tal orter. 1 vissa fall förekommer båda slagen av försöksverksamhet på samma ort och i samma kabelnät. Försöksperioder­na sträcker sig i båda fallen längst lill utgången av år 1985. Erfarenheterna av försöken är ännu mycket begränsade. På några orter har emellertid försöken med lokala TV-sändningar inte kommit i gång eller avbrutits efter kort tid. Vid utgången av år 1984 var ca 45 000 hushåll anslutna lill satellit-2    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                  18

sändningarna. Underhållningskanalen "Sky Channel" vidaresändes i samtliga nät. Övriga salellilkanaler som befordrades var populärmusikkan-alen "Music Box", den franskspråkiga "TV 5" samt sovjetisk television via Horizont-satellilen. Intresset för salellilprogrammen har varit större än vad som har kunnat tillgodoses inom ramen för den omfattning som för­söksverksamheten ansetts böra ha.

6   Allmänna överväganden

Fram lill nu har de tekniska möjligheterna att ta emot TV i Sverige i princip varit begränsade till de svenska programmen. 1 gränstrakterna förekommer att man lar emot grannländernas program, men detta "gräns-tittande" har inte fält på långt när samma betydelse som i en del andra länder.

Genom framväxten av satelliter för överföring av radio- och TV-pro­gram förändras förutsättningarna radikalt. Med satelliter i kombination med kabelnät blir det möjligt att överföra ell mycket stort antal program­kanaler lill hushållen. Utländska program kan visas i svenska hem med samma tekniska kvalitet som de svenska programmen. På några år har situationen förändrats från en knapphet, betingad av tillgängen på elerfre-kvenser, till ett överflöd, där gränserna inte sätts av tekniken utan av andra faktorer.

Det är självklart alt den nya tekniken skapar många värdefulla möjlighe­ter. Genom att TV-dislribulionen inte längre blir begränsad till marksän­dare med liten räckvidd förbättras förulsäitningarna för ett fritt informa­tionsutbyte över gränserna. Flödet av information mellan olika länder kan härigenom öka. I särskilt hög grad är detla av intresse för de nordiska länderna där den nya tekniken kan bidra till att stärka samhörigheten. Om program från invandrarnas hemländer sänds via satellit och kabel får invandrarna lättare att hålla sitt språk och sin kultur levande. Ett bredare programutbud kan leda lill förbättrade möjligheter att tillgodose specialin­tressen. Kabelnäten möjliggör också lokala sändningar som endast når de hushåll som är anslutna till näten. Även om dessa bara kommer alt kunna utnyttjas av dem som bor i områden som är anslutna lill kabelnät anser jag del värdefullt all sädana möjligheter skapas.

Jag vill understryka alt vi, bäde när det gäller satellitsändningar och lokala sändningar i kabelnät, befinner oss i början av en utveckling om vars fortsalla förlopp det är omöjligt att i dag ha någon säker uppfattning. För att olika slags verksamhet i kabelnät skall kunna utvecklas är det emeller­tid angelägel att man redan nu kan fastställa regler. Det ligger därför ett stort värde i att massmediekommittén står enig bakom huvuddelen av sina förslag. Skulle del visa sig att utvecklingen kommer att gå i en sådan riktning att reglerna inte längre framstår som ändamålsenliga kan del

 

Prop. 1984/85:199                                                                 19

emellertid bli nödvändigt att göra ändringar efter förhållandevis kort tid. Ändringar kan också aktualiseras i samband med beredningen av yitrande-frihetsutredningens (Ju 1977: 10) betänkande (SOU 1983: 70) Värna yttran­defriheten, som f.n. pågår inom justitiedepartementet. Avsikten är att grundlagsförslag med anledning av detta betänkande skall kunna behand­las av riksdagen i anslutning lill 1988 års val.

Helhetsintrycket av remissbehandlingen är positivt när del gäller huvud­principerna i kommitténs förslag. De många synpunkterna inom olika delområden vittnar emellertid i sig om en osäkerhet inför både satellitpro­grammen och de lokala programsändningarna. Jag tar i det följande upp dessa två slag av sändningsverksamhet var för sig.

När del gäller satdlitprogrammen är flera remissinstanser kritiska mol kommitténs beskrivning av de kulturpolitiska konsekvenserna. De anser alt kommittén har tagil för lätt pä risken all programmen kan fä en ensidig inriktning på film, sport och lättare underhållning och att de härigenom kommer att leda till en förtlackning av lyssnar- och lillarvanorna. Särskilt framhålls risken för att barn kan komma alt tillbringa en stor del av dagen med att se på TV-program som de inte kan förslå.

Jag har förståelse för den oro som ligger bakom kritiken. Det är emeller­tid svårt alt förutse utvecklingen av salellilprogrammen och lillarvanorna. Framtiden rymmer både risker och möjligheter. Del har offentliggjorts planer pä produktion av program som skall sändas samtidigt i olika språk­versioner så att varje land skall kunna få sändningarna textade på sitt eget språk. Distribution av kanaler med ett omfattande nyhetsutbud planeras också. Vid sidan av de i huvudsak kommersiellt inriktade salellitkanalerna planeras också samarbete mellan olika europeiska rundradioföretag om satellitprogram. Jag återkommer till det nordiska samarbetet inom delta område.

Företrädare för Sveriges Radio-koncernen har länge framhållit risken för att multinationella förelag med syftet att kommersiellt exploatera den stora marknad som Västeuropa utgör kommer att söka konkurrera ut de natio­nella rundradioföretagen i kampen om de mest attraktiva programmen. Dessa program skulle också i första hand förbehållas dem som bor i kabelanslutna hus. företrädesvis i tätorterna, och som har råd att ansluta sig.

Enligt min mening är del självklart att företag inom Sveriges Radio-kon­cernen som betjänar alla lyssnare och tittare även i fortsättningen bör spela den ledande rollen i radio- och TV-verksamheten i vårt land. Endast pä så sätt får alla i Sverige möjlighet att la del av ett omväxlande och kvalificerat programutbud som omspänner såväl nyheter, information och debatt som kullur och underhållning. Del är också bara genom de nationella radio- och TV-företagen som man kan säkerställa en programverksamhet som är förankrad både i Sverige som helhet och i de olika delarna av vårt land.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 20

Vår inhemska radio och TV kan stärkas på olika sätl. Resurser som möjliggör ell slagkraftigt programutbud kan garanteras. Verksamheten kan utökas med nya kanaler, vilka bör få tillgäng till marknätet. Genom regler om att sädana etersända rundradioprogram alltid skall kunna las emot av dem som är anslutna till kabelnät tillförsäkras alla i Sverige tillgång till ett utökat etersänt programutbud.

Den nordiska planeringen för samarbete inom radio- och TV-omrädet är inne i ett avgörande skede. Ett praktiskt samarbete kring nordisk program­verksamhet via satellit skulle innebära en avsevärd förstärkning av den nordiska samhörigheten. På samma sätl som i fråga om de inhemska radio-och TV-kanalerna är det önskvärt att sådana nordiska kanaler blir tillgäng­liga i alla kabelnät. Del är vidare önskvärt att spridningen av grannländer­nas marksända rundradioprogram till större delar av vårt eget land under­lättas.

Samarbete mellan radiobolagen sker inte enbart inom Norden utan ock­så inom den europeiska rundradioorganisalionen European Broadcasting Union (EBU). Genom all uppträda samlat har de europeiska nationella rundradioförelagen goda möjligheter att behålla sin styrka i förhållande lill de multinationella förelag som vill lägga under sig den europeiska ka-bel-TV-marknaden.

Viljan alt skydda den nationella radion och televisionen finns i alla europeiska länder. Man önskar slå vakt om såväl möjligheten all bedriva en självständig radio- och TV-politik som, i de länder där man tillämpar reklamfinansiering, finansieringskällorna för programverksamheten. Inga stater önskar att utländska förelag skall dominera radio- och TV-utbudet inom resp. land. Bl. a. av dessa skäl har inom Europarådet utarbetats rekommendationer om reklam i satellitsändningar samt om utnyttjande av satellitutrymme för radio- och TV-ändamål.

Det är min förhoppning att här nämnda åtgärder skall vara tillräckliga för alt uppnå en önskvärd balans mellan Sveriges Radio-koncernens verksam­het och de utländska satellitsändningarna. När ytterligare erfarenhet har vunnits får ställning las lill om även andra åtgärder kan behöva vidtas.

När del gäller den lokala programverksamheten avspeglar mänga re­missyttranden en skepsis lill möjligheten att fä till stånd sådan verksamhet. Dessa farhågor har sin grund i erfarenheten att det är komplicerat och dyrbart att bedriva lokal TV-produktion och att det brukar vara svårt alt hålla i gång en produktionsverksamhel med icke- professionella under någon längre lid.

Många remissinstanser pekar på svårigheterna att hitta finansieringsmöj­ligheter för de lokala programmen. Några förordar reklam som en lämplig finansieringskälla medan andra anser att verksamheten bör bekostas ge­nom bidrag från det allmänna eller genom all iniäktsmedel omfördelas från verksamheten med vidaresändning av satellitprogram.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 21

Ett annat skäl till att vissa remissinstanser uttrycker tveksamhet inför kommitténs förslag om lokal sändningsverksamhet är all de befarar att tidningsföretag kommer att få en dominerande ställning i programverksam­heten och all detta kommer alt leda till lokala mediemonopol.

Kommittén har föreslagit alt lokala sändningar inte skall fä innehålla program som sänds ut centralt genom radiosändning för all samtidigt spridas i fiera kabelnät. Enligl kommittén bör inte heller kanaler där det lokala innehållet blandas med t. ex. satellitsändningar tillåtas. Några re­missinstanser motsätter sig dessa begränsningar. Vissa av dem motiverar sin avvisande hållning med att det skulle bli lättare att komponera ett attraktivt innehåll i de egna sändningarna om man fick använda centralt utsända program eller satellitprogram i kombination med det lokala materi­alet.

För egen del har jag viss förståelse för de olika farhågor och invändning­ar som remissinstanserna har gett uttryck för. Erfarenheterna av lokal TV-produktion i vårt land är ännu mycket begränsade och mänga frågor kommer inte att kunna besvaras förrän efter en lids verksamhet. Kommit­téns förslag till regler för egensändningar syftar till att befästa sändningar­nas lokala karaktär och att möjliggöra också för de mindre resurssiarka att delta i den lokala programverksamheten. Särskilt under en uppbyggnads­period framstår sådana regler som välmotiverade. Jag anser att kommit­téns förslag är väl avvägt och vill därför inte avvika från principerna i förslaget.

Jag förordar alltså att kommitténs förslag i allt väsentligt läggs till grund för lagstiftning pä området.

Innan jag går in pä enskildheterna i det regelsystem som jag förordar vill jag i all korthet redovisa huvudpunkterna i det.

-    Tillstånd skall krävas dels för rätt alt sända vidare radio- och TV-pro­gram från satelliter i fast trafik, dels för rätt att bedriva andra slag av sändningar, s. k. egensändningar, i kabelnät.

-    Som hittills står del var och en fritt all i kabelnät sända vidare elersända radio- och TV-program i rundradiosändningar från t. ex. direkt­sändande satelliter eller Sveriges Radio-koncernen.

-    Tillstånd alt bedriva kabelsändningar skall kunna ges dels lill ägaren eller den som annars förfogar över ett kabelnät, nätinnehavaren, dels lill ett för ändamålet särskilt tillskapat sändarförelag, ett lokalt kabelsändar­förelag.

-    Nätinnehavaren kan endast få rätt att sända vidare satellitprogram. Det lokala kabelsändarföretagel kan, utöver den rätlen, även få rätt all bedriva egensändningar.

-    Nälinnehavaren, liksom det lokala kabelsändarföretagel, kan härut­över få rätt att upplåta hela kanaler i kabelnäten åt andra för egensändning­ar.

-    En särskild ytlrandefrihetsrätlslig ansvarighetslagsiiftning införs för

 

Prop. 1984/85:199                                                                 22

egensändningarna. Härutöver införs vissa särskilda regler för innehållet, nämligen avseende reklam, våld och pornografi. Vid överträdelse av dessa regler samt vid yttrandefrihetsbrott får sändningstillståndet återkallas.

-     Varje sändningstillstånd begränsas till all omfatta ett visst område, i
princip högst en kommun.

—    En statlig myndighet, kabelnämnden, inrättas med uppgift alt pröva
frågor om tillstånd och utöva tillsyn över verksamheten.

Tillgången på kabelutrymme för lokala sändningar skall garanteras ge­nom att nätinnehavare åläggs att ulan kostnad ställa en kanal till förfogan­de för de lokala kabelsändarförelagens sändningar. Egensändningarnas lokala karaktär betonas genom alt central programsätlning och kanaler med ett blandat innehåll av lokala program och t. ex. salellitprogram inte tilläts.

Skälen mot reklam i radio och TV har angetts i många olika samman­hang, senast i tilläggsdirektiven till massmediekommittén. Dessa skäl är effekterna för dagspressens annonsintäkter, risken för otillbörlig påverkan från reklamintressen på programverksamheten saml ogynnsamma verk­ningar frän konsumenlpolitisk synpunkt. Vissa remissinstanser pläderar för en ändrad inställning lill reklamen. Bl. a. hävdas alt tillkomsten av internationell satellilreklam ger utländska företag konkurrensfördelar, vil­ket skulle motivera reklam även i svensk radio och TV. Det finns emeller­tid enligt min mening ingen anledning all frångå hittillsvarande principer för reklam i radio och TV.

Finansiering av de lokala sändningarna får i första hand ske genom abonnemangsavgifter och genom ekonomiskt åtagande från de organisatio­ner m. m. som svarar för programmen. Kabelnämnden bör emellertid få möjlighet att ge visst stöd till lokal programverksamhet. Kabelnämndens verksamhet bör finansieras med en särskild avgift, som skall erläggas av alla som erhåller lillstånd för vidaresändning av program från satelliter i fast trafik. Förslag om avgiftens slorlek och närmare regler för avgiften bör föreläggas riksdagen i höst.

Kabelsändningar kan komma all bli en vikiig distributionsform för film. De som bedriver sådana sändningar bör därför, i likhet med vad som gäller för biografägare och videogramulhyrare, bidra lill Svenska Filminstitutets verksamhet med slöd till svensk filmproduktion m. m. Kabelnämnden bör ges i uppdrag alt lägga fram förslag om hur frågan om en avgift för delta ändamål skall lösas.

Den nu gällande radiolagen från år 1966 är inte anpassad till dagens tekniska förutsättningar. Det framgår t. ex. inte helt klart av själva lagen hur sändningar från satelliter av olika slag skall behandlas i lillsländshän-seende. Avgränsningen av begreppet rundradiosändning vållar svårighe­ter, vilket blir allvarligare ju mer intresset för kabelsändningar ökar. Ut­vecklingen av olika distributions- och ålergivningsiekniker för rörliga bilder aktualiserar också en översyn av lagstiftningen. För att Sverige skall

 

Prop. 1984/85:199                                                                23

kunna efterleva Europarådets nyligen antagna rekommendation om utnytt­jande av satellitkapacitet behövs vidare möjligheter att ställa krav pä innehållet i sändningar som från vårt land riktas mol satelliter. Radiolagen torde inte ge sådana möjligheter. Del har vidare uttryckts önskemål om att kunna utnyttja radiolänksändningar för att vidarebefordra grannländernas rundradioprogram till centralantennanläggningar i Sverige. Radiolagen torde inte medge att sädana sändningar vidaresänds.

1 massmediekommilténs uppdrag ingick att göra en översyn av den radiorättsliga lagstiftningen. Detla uppdrag har kommittén av tidsskäl inte kunnat fullgöra. I stället föreslår kommittén att en ny utredning snarast tillkallas för alt göra en sådan översyn. Jag har för avsikt all senare föreslå regeringen att en sådan utredning tillkallas.

De lagbestämmelser som behövs om kabelsändningarna, utöver de nyss­nämnda ansvarsbestämmelserna, tas in i en ny lag, kallad lag om lokala kabelsändningar.

Massmediekommiltén har lagt fram vissa förslag om text-TV och radio­text samt annan datakommunikation till allmänheten. Med radiotext avses överföring av textmeddelande till särskilda mottagare genom den vanliga ljudradiosignalen. Förslagen innebär bl. a. att etableringsfrihet skall råda för text-TV och radiotexl i kabelnät som sänds utan samband med andra program, liksom för andra former av datakommunikation till allmänheten. Ett frivilligt ensamansvarssyslem föreslås. Reklam bör få förekomma om sidorna med reklaminslag endast kan uppsökas av tittarna genom ett medvetet val. Däremot bör reklam inte vara tillåten i del som kommittén benämner kabeltexi, dvs. textsidor som sänds i en bestämd följd och där bestämda sidor inte kan uppsökas. Kommitténs förslag till lagreglering innebär emellertid att kabelsänd frislående text-TV och kabeltexi behand­las på samma sätt. Enligt lagförslaget skulle alliså reklam bli tillåten också i kabeltexi. En sådan konsekvens kan enligt min mening inte godtas. Den nyssnämnda utredningen bör fä i uppdrag att föreslå en användbar gräns­dragning mellan olika slag av lexikommunikation till allmänheten.

I fråga om de radio- och TV-program som i dag kan tas emot av hushållen finns det särskilda lagregler om vem som kan göras straffrättsligt ansvarig och åläggas skadeståndsskyldighel pä grund av ytirandefrihels-brott. Bestämmelserna återfinns, vad gäller de program som sänds av programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, i radioansvarighetsla­gen (1966:756), vad beträffar närradiosammanslutningarnas program i la­gen (1982: 460) om ansvarighet för närtadio och i fråga om radiolidningar i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar.

Kommittén har föreslagit en ansvarighetslag också för lokala kabelsänd­ningar, något som remissinstanserna allmänt har tillstyrkt. Ett förslag lill ansvarighetslag bereds f.n. inom justitiedepartementet. Avsikten är att riksdagen skall kunna behandla frågan i sådan lid alt lagstiftningen kan

 

Prop. 1984/85:199                                                                  24

träda i kraft samtidigt med den av mig föreslagna lagen om lokala kabel­sändningar, dvs. den 1 januari 1986.

När det gäller samtidig och oförändrad vidaresändning av programka­naler från satelliter i fast trafik har den som verkställer kabelsändningen inte tillräckliga kontollmöjligheter för att förebygga yilrandefriheisbroit i programmen. Massmediekommiltén har av delta skäl ansett att satellit­sändningarna inte bör omfattas av regelsystemet. Vid remissbehandlingen har JK och riksåklagaren godtagit kommitténs synsätt medan vissa andra instanser har ställt sig kritiska. Jag anser att ett system med ensamansvar inte kan införas för detta slags sändningar.

På ännu en punkt vill jag klargöra min inställning. Det gäller kommitténs förslag att ansvarig programulgivare för program som sänds i s. k. upplåtna kanaler inte skall utses av det sändande rättssubjektet utan av den som har tillstånd alt upplåta kanaler. Delta förslag har utsatts för kritik och jag kan i princip instämma i denna. Jag anser alltså att programulgivare skall utses av den som sänder i en upplåten kanal, och inte av den som upplåter kanalen.

Ett system med tillståndsprövning som det jag förordar kan ses som ingrepp i den yttrandefrihet och informationsfrihet som varje medborgare är tillförsäkrad enligl regeringsformen. Del kan också uppfattas som en begränsning av det fria informationsflödet över gränserna, för vilkei det längst gående skyddet finns i Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna. Detsamma gäller de möjligheter till ålerkallelse av tillstån­den på grund av programmens innehåll som jag anser bör finnas. Samtidigt ger ell system med tillståndsprövning möjligheter alt skapa bättre förut­sättningar för alt utöva yttrandefriheten och informationsfriheten än vad som annars skulle kunna bli fallet. Med hänsyn härtill vill jag redogöra för hur jag ser på förhållandel mellan mina förslag och regeringsformens och konventionens bestämmelser.

Enligt 2 kap. 12 8 regeringsformen får en begränsning göras bara för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Be­gränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte sträcka sig så långt att den ulgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Enligt 2 kap. 13 § regeringsformen får yttrandefriheten och informa­tionsfriheten begränsas med hänsyn lill rikels säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets heigd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. 1 övrigt får begränsningar av yiirandefrihe-len och informationsfriheten ske endast om särskilt vikliga skäl föranleder del. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall särskilt

 

Prop. 1984/85:199                                                                25

beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Artikel 10 i Europarådskonventionen slår fast alt envar skall ha rätt lill yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet alt mottaga och sprida uppgifter och tankar ulan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Artikeln hindrar inte en stat från att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

Artikel 10 gäller mottagning och spridning av upplysningar och åsikter med hjälp av vilka medel som helst, sålunda också mottagning och ren vidaresändning av satellitsignaler. Bestämmelsen tillåter uttryckligen ett koncessionssystem för bl. a. radio- och TV-företag. Den som driver verk­samhet för vidaresändning av satellitprogram kan jämställas med ett så­dant företag. Av villkoren i andra artiklar i konventionen framgår att beslut om utfärdande och återkallande av koncessioner inte fär grundas pä god­tycke, vara diskriminerande eller lägga onödigt långtgående hinder för sändningar, såsom för användningen av kabel. Hinder såsom formföre­skrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder skall vara angivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.

Det koncessionssyslem som jag föreslår avser att säkerställa att egen­sändningar kan komma lill stånd, att deltagande blir möjligt för alla som vill sända samt att garantier skapas för att egensändningarna når ul lill alla som är anslutna till kabelnäten. Som ett villkor för tillstånd att sända satellitprogram eller att upplåta kanaler ät andra för egensändningar före­skrivs därför en förpliktelse för nätinnehavare att ställa en kanal i nätet till förfogande för del lokala kabelsändarföretagels egensändningar. 1 fråga om de lokala kabelsändarföretagen föreskrivs att företrädare för olika intressen och meningsriklningar inom tillslåndsomrädet skall ingå. Vid utövandet av sin sändningsrält skall kabelsändarföretagel sträva efter vi­daste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. För att skydda egen­sändningarnas lokala karaktär föreslås vidare att det i kanaler där sådana sändningar bedrivs inte får förekomma sändningar av annat slag, t. ex. sa­tellitsändningar eller vidaresändningar av elersända rundradioprogram. Av samma skäl fär inte heller program som har tagits emot från radio- eller Irådsändare och som samtidigt vidaresänds i andra kommuner vidaresän­das i kanal för egensändningar.

Genom villkor som anknyts till tillståndsgivningen säkerställs också alt de som är anslutna lill kabelnäten har möjlighet alt ta del av programutbu­det från Sveriges Radio-koncernen.

Jag kan konstatera att alla de villkor som jag hittills har berört syftar till alt säkerställa att de möjligheter som skapas genom kabeltekniken verkli­gen kommer att utnyttjas för att öka yttrandefriheten och möjligheterna att erhålla information. De inskränkningar som görs i en nätinnehavares rätt alt förfoga över sin egendom syftar lill att göra möjligheten att yttra sig och bli hörd tillgänglig för alla samt att garantera alt ingen kabelansluten blir

 

Prop. 1984/85:199                                                                 26

sämre ställd när del gäller alt ta del av svensk etersänd rundradio än han skulle ha varit utan kabelnälel. Dessa ändamål är inte bara godtagbara i ett demokratiskt samhälle, ulan bidrar även till all förstärka och fördjupa demokratin.

Det är svårt att se au föreskrifter av detta slag skulle kunna införas på annat sätt än som villkor för tillstånd. Koncessionssyslemet är därför nödvändigt för all ifrågavarande ändamål skall kunna tillgodoses.

De möjligheter som föreslås till ingripande mol visst programinnehåll avser dels, för satellitsändningarna, hels mol folkgrupp o.dyl., dels, för alla sändningar, våld, pornografi och reklam. Jag anser att förebyggande av rasdiskriminering är ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 8 regeringsformen får föranleda begränsningar av yttrande- och informa­tionsfriheterna. Delsamma gäller ifråga om förebyggande av psykiska ska­dor hos främst barn och ungdomar genom påverkan av innehållet i vålds­filmer och pornografiska filmer. Inskränkningar av yttrandefriheten av dessa skäl sker redan genom reglerna om förhandsgranskning av biograf­film.

Frågor om rätten att bedriva kabelsändningar skall prövas av en statlig myndighet. Den skall ledas av personer som är lagfarna och erfarna i domarvärv. För handläggningen av ärendena gäller förvaltningsrättens regler. Härigenom säkras att myndigheten kommer att fungera på ett domstolsliknande sätl. Dess beslut skall kunna överklagas lill domstol.

Sammanfattningsvis bedömer jag aU del koncessionssyslem och de möj­ligheter lill ingripande på grund av programinnehållet som jag föreslår inte strider mol bestämmelserna i regeringsformen eller Europarådskonven­tionen.

7    Särskilda frågor 7.1 Koncessionsplikt

Mitt förslag: Tillstånd bör krävas för vissa irädsändningar av radiopro­gram i lokala rundradiosändningar. Tillstånd skall sålunda fordras för vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik (satellit­sändningar) saml för andra sändningar (egensändningar). Tillstånd skall också krävas för att upplåta kanaler åt andra för egensändningar. Där­emot bör det fortfarande inte fordras lillstånd för vidaresändning av radioprogram i rundradiosändning som mottagits trådlöst. Tillstånd skall inte behövas om det är fråga om sändningar till bostäder som inte kan tas emot i fler än 50 bostäder.

Kommitténs förslag: Som mill förslag utom all kommitlén föreslår att tillstånd inte skall krävas för trådsändning som inte kan tas emot i bostä­der.

 

Prop. 1984/85:199                                                              27

Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några anser att tillstånd inte skall behövas för vidaresändning av program frän satelliter i fast trafik, men det finns också remissinstanser som förordar krav på tillstånd även för vidaresänd­ning av program frän direklsändande satelliter. Några remissinstanser anser att 50 hushåll är en för låg övre gräns för de kabelnät för vilka tillstånd inte skall krävas.

Skälen för mitt förslag: Jag vill först beröra den principiella frågan om etableringsfrihet eller koncessionssyslem för sändningar i kabelnät.

Yltrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) har i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten föreslagit en principiell rätt att bedriva verksamhet för irådsändning till allmänheten av ljud, bilder och text. Utredningen föreslär alt varje svensk medborgare eller svensk juridisk person skall ha rätt gentemot det allmänna alt bedriva sådan verksamhet. Denna principiella sändningsfrihet skall inte hindra att det allmänna fast­ställer ordningsföreskrifter som inte lar sikte pä innehållet. Yttrandefri­hetsutredningen föreslår vidare särskilda regler som skall göra det möjligt att begränsa sändningsfriheten för alt främja allmänhetens tillgäng lill dags­händelser eller för alt ingripa mol ett utbud som är ensidigt inriktat pä våldsframställningar eller pornografiska skildringar. Med den förstnämnda begränsningen avser utredningen bäde möjligheten all förhindra alt någon skaffar sig ensamrätt lill sändningar från evenemang och möjligheten att föreskriva att Sveriges Radio-koncernens rikstäckande programutbud för­medlas via tråd. Ingripande mot utbud med våld och pornografi bör enligt utredningen ske i former som ligger så nära de yltrandefrihelsräilsliga som möjligt.

Massmediekommiltén för ett resonemang om för- och nackdelar med olika principer för hur rätten till trådsändningar skall regleras. Enligt kommittén behöver skillnaderna mellan system med etableringsfrihet och koncessionssystem inte vara så stora i praktiken. Ett koncessionssystem kan mycket väl utformas så alt garantier skapas för en långtgående yttran­defrihet.

Kommittén anför följande skäl för sitt förslag om ett koncessionssystem och mot en lösning som bygger på en principiell sändningsfrihet.

Även om det sker en utbyggnad av kabelnät kommer del, enligl kommit­lén, att kunna uppkomma trängsel också i kabelnäten. Skillnaden i förhål­lande lill det utrymme som kan användas för etersändning kommer inte att bli sä stor att den kan anföras som skäl för sändningsfrihet i trådsändning.

Kommittén anser vidare att en fri sändningsrätt gentemot del allmänna kan ge nälägaren en monopolställning som i praktiken kan begränsa yttran­defriheten och yttrandemöjligheterna avsevärt. Med ett koncessionssys­lem kan nätägarfunktionen skiljas från ansvaret för den lokala program-sättningen. Man kan undvika all operatören skaffar sig en monopolställ-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 28

ning i programmässigl hänseende utan garanterade möjligheter för andra alt påverka programutbud eller få sända.

En fri sändningsrält i förhållande till det allmänna kan enligt kommittén leda till en mindre lämplig utformning av programreglerna. Det blir svårt alt ange positiva riktlinjer för verksamheten. Om ingripanden skall ske först efter åtal och dom vid allmän domstol kan systemet bli mycket svårhanterligt. 1 ell koncessionssystem är del däremot möjligt att utforma programreglerna på ett smidigare sätt.

Behovet av en rationell och effektiv organisation av kabelsändnings­verksamheten talar för all ett fätal aktörer är verksamma inom varje nät, vilket i sin tur förutsätter att garantier kan skapas för en vid yttrandefrihet och goda ytlrandemöjligheter. Detla kräver en viss reglering.

Mot denna bakgrund föreslår kommittén ett syslem som bygger på tillståndsprövning. Tillstånd för sändningsverksamhet föreslås kunna ges till ett begränsat antal parter som därefter ges skyldighet och möjlighet att låta mänga olika intressenter medverka.

Mitl förslag ligger mycket nära kommitténs. Del innebär att jag avvisar en modell med fri sändningsrält i kabelnät. 1 huvudsak instämmer jag i den motivering som kommittén har lämnat. Jag vill emellertid särskilt beröra några av de frågor som har haft betydelse för mitl ställningstagande.

Kabelnät kan byggas ut med mycket hög kanalkapaciiet. Härigenom skapas tekniska möjligheter för en myckel kraftig ökning av möjligheten alt bedriva radio- och TV-sändningar till allmänheten. Det är emellertid kostsamt att anlägga kabelnät. Sändningsverksamheten, särskilt av TV-program, är dyrbar och komplicerad. Garantier behöver därför skapas för att näten skall bli tillgängliga även för sådan verksamhet som inte i första hand kan bedrivas med lönsamhetsmål. På så sätt skapas förutsätt­ningar att den ökade kapaciteten verkligen kommer att leda till förbättrade ytlrandemöjligheter. I ett koncessionssyslem kan sådana regler utformas som villkor för sändningstillstånd, medan det blir svårt alt hitta en lämplig utformning i ett system som bygger på en principiell sändningsfrihet. Behovet av alt skapa garantier för vidsträckta ytlrandemöjligheter lalar därför enligl min mening för ett koncessionssyslem.

Jag anser vidare alt praktiska och ekonomiska skäl talar för att den lokala programverksamheten pä varje ort koncentreras till en eller ell fätal aktörer som i sin lur ges skyldighet att sörja för en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet. Resurserna för lokal programverksamhet kommer med säkerhet att vara begränsade. Särskilt för resurssvaga grupper och organisationer är det nödvändigt alt samverka med andra och alt kunna dra nytta av de kunskaper och erfarenheter som samlas i ett organ som bedri­ver en kontinuerlig sändningsverksamhet. Förslaget om lokala kabelsän­darförelag möjliggör enligt min mening alt en sådan samverkan kommer till stånd.

 

Prop. 1984/85:199                                                                29

Hittillsvarande erfarenheter talar för att del är sändningarna från kom­munikationssatelliter som kommer att vara det dominerande programutbu­det och det innehåll som kommer att motiyera utbyggnad av kabelnät. Med ett lillståndssystem kan vissa villkor knytas till sädana sändningar i syfte alt gagna annan sändningsverksamhet. Villkoren kan avse avgifter och skyldighet alt tillhandahälla kanalutrymme för egensändningar. Den nor­mala situationen i fråga om satellitprogram är vidare att den som bestäm­mer innehållet i de sändningar som tas emot och vidarebefordras i kabelnä­ten finns utomlands och därför inte kan ställas till ansvar i Sverige. De som svarar för verksamheten i Sverige har inget inflytande över programinne­hållet. Detta gör att sändningsfrihel i kombination med kriminalisering av sändningar med visst innehåll inte är en framkomlig väg att upprätthålla en viss kontroll över innehållet i satellitsändningarna. Om man vill ha en möjlighet att effektivt ingripa mot program med ett oacceptabelt innehåll måste man därför ha möjlighet att förbjuda fortsatta vidaresändningar.

Detla är i själva verket vad yttrandefrihelsutredningen föreslår i fräga om distributörer som har ett renodlat utbud av våld och pornografi. Pä denna punkt är den praktiska skillnaden liten mellan ytirandefrihetsutred-ningens förslag och den modell jag föreslår.

Enligt radiolagen fordras regeringens tillstånd för rundradiosändning. Det enda undantaget gäller för vidaresändning av program i rundradio­sändning som har tagits upp trådlöst pä en centralantennanläggning. Så­dana program får utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom faslighet som är ansluten till anläggningen. För innehållet i rundradiopro­gram ställer radiolagen upp bestämda krav. Några motsvarande krav på innehållet ställs inte på sådana radiosändningar som inte är avsedda att tas emot direkt av allmänheten, dvs. som inte är rundradiosändningar. De sändningar som befordras med hjälp av satelliter i fast trafik är inte rundra­diosändningar. Rundradiosändning blir det fråga om först när programmen vidaresänds på sådant sätt att de kan las emot direkt av allmänheten.

Massmediekommittén anser inte alt tillstånd skall fordras för att vidare­sända program från direktsändande satelliter. Kommitténs ställningstagan­de bygger på antagandet att de direktsändande satelliter vilkas sändningar kommer alt bli aktuella för mottagning i vårt land kommer att drivas inom ramen för nationell rundradioverksamhet och styras av regler och prin­ciper för sådan verksamhet. Kommittén pekar emellertid samtidigt pä alt utvecklingen kan gå i en annan riktning, vilket skulle kunna ge anledning till andra lösningar. Vidare framhåller kommiltén att skillnaderna mellan olika slags satelliter kan komma att minska.

Jag instämmer i kommitténs förslag pä denna punkt. Jag vill emellertid, liksom kommittén, understryka dels att framtidsutsikterna för direktsän­dande satelliter f.n. är mycket svära att bedöma, dels att de tekniska skillnaderna mellan olika satelliltyper kan vara pä väg alt suddas ul. Förutsättningarna i fräga om huvudmannaskap och programregler för

 

Prop. 1984/85:199                                                                  30

eventuella framtida direklsändande satelliter kan därför bli andra än de som ligger lill grund för kommitténs förslag. Liksom kommittén anser jag alt del i en annan situation kan finnas skäl alt ompröva nuvarande stånd­punkt. En utjämning av de tekniska skillnaderna mellan olika typer av satelliter kan vidare leda lill problem med alt avgränsa lillslåndsplikliga sändningar från sådana som inte kräver tillstånd. Frågan om att hitta andra avgränsningsmeloder bör därför las upp i det fortsatta radiorättsliga över-synsarbetel.

Kommiltén föreslår all tillstånd inte skall krävas för irådsändning som inte riktar sig lill bostäder utan bara lill lokaler. Förslaget syftar bl. a. till alt tillgodose önskemål om att kunna direklsända från t. ex. idrottsevene­mang eller gudstjänster till särskilda lokaler på andra orter. Jag kan instäm­ma i att en sådan förändring vore önskvärd. En konsekvens av kommitténs förslag är emellertid all de regler för innehållet som kommittén föreslär skall gälla för kabelsändningar inte kommer att gälla för sådana sändningar lill lokaler. Regeringen har i en proposition (prop. 1984/85:116) bl.a. föreslagit en ändring av biografförordningen. Ändringen innebär att samma regler i fråga om förhandsgranskning som gäller för offentlig förevisning av biograffilm skall gälla för offentlig visning av videogram. Om massmedie­kommilténs förslag genomfördes skulle vi komma i en situation där regler­na för offentlig återgivning av ett och samma program skulle vara myckel olika beroende på om del var fråga om filmvisning eller uppspelning av videogram eller om Irådsändning. Också gränsdragningen mellan uppspel­ning av videogram och Irådsändning skulle då kunna ställa till svårigheter. En sådan konsekvens kan enligt min mening inte godtas. Jag är därför inte beredd alt nu frångå kravel på lillstånd för irädsändningar lill lokaler. Jag har emellertid, som jag tidigare nämnt, för avsikt att föreslå regeringen att låta utreda vissa ändringar av den radiorättsliga lagstiftningen. En av de viktigaste uppgifterna för utredningen, som denna skall behandla med förtur, är alt finna en lämplig gränsdragning mellan det tillståndspliktiga och icke lillslåndsplikliga området. Härvid förutsätter jag att inte bara sändningar av den karaktär jag här berört ulan också sändningar lill exem­pelvis kunderna på ett varuhus, patienterna på ett sjukhus och gästerna på ett hotell, skall falla utanför det tillståndsplikliga området. Utredningen bör lägga fram förslag i sådan lid att ändrade regler kan träda i kraft den 1 juli 1986.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 31

7.2 Vem kan få tillstånd?

Mitt förslag: Tillstånd till vidaresändning äv programkanaler från satel­liter i fast trafik skall kunna ges till ägaren eller den som annars förfogar över ett kabelnät (nätinnehavare) och till lokala kabelsändarförelag. Tillstånd alt bedriva egensändningar skall kunna ges till lokala kabel­sändarförelag. Tillstånd all upplåta kanalutrymme åt andra för egen­sändningar skall kunna ges till både nätinnehavare och lokala kabelsän­darförelag.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mill med undanlag för vissa i huvudsak terminologiska frågor.

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser befarar alt del inte kommer att bildas några lokala kabelsändarförelag. Möjligheten alt upplåta lokala ka­naler till enskilda intressenter välkomnas av en del remissinstanser medan några motsätter sig att t. ex. tidningsförelag får egna kanaler. Ett samlat ansvar för kabelsändarföretagel förordas av vissa remissinstanser. Från några häll förordas att även nätägare bör kunna få bedriva egna sändning­ar, åtminstone om den egna verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Ett kabelnät för TV-distribution till hushållen kan beslå av flera olika delar. Mottagare av sändningar frän satelliter och utrustning för lokala sändningar kan mala ett orlsnät - kallas även basnät - till vilket de olika fastigheternas nät, fastighelsnälen, är anslutna. Ägar­förhållandena till kabelnäten kan variera. Det vanliga är att ortsnälet ägs av det förelag som svarar för kabelsändningarna medan fastighetsnäten ägs av de enskilda fastighetsägarna. Andra konstruktioner förekommer emel­lertid. Det förelag som svarar för kabelsändningarna kan äga såväl ortsnät som fastighelsnäl. 1 andra fall anlägger fastighetsägare kabelnät som en­dast betjänar del egna fastighetsbeståndet. Om nätinnehavaren inte själv äger alla delar av nätet får han genom avtal tillförsäkra sig nyttjanderätt till övriga delar så alt t. ex. alla anslutna kan ta emot det lokala kabelsändar­företagels program (se vidare avsnitt 7.5). De förpliktelser som enligl lagförslaget åvilar nätinnehavaren gäller för nätet som helhet. Vad som i det enskilda fallet blir ett kabelnät enligt lagen om lokala kabelsändningar kommer att grundas pä vilka ortsnäl och fastighetsnät som omfattas av nätinnehavarens ansökan om tillstånd.

I den följande redogörelsen använder jag, när så kan ske, de av mig föreslagna termerna även när jag t. ex. refererar remissinstansernas inställ­ning. Kommitténs term lokala operatörsföretag motsvaras sålunda av ter­men lokall kabelsändarförelag medan begreppet nätägare motsvaras av nätinnehavare.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 32

Jag har i föregående avsnitt berört argumenten för en ordning där ett mindre antal aktörer är verksamma i varje kabelnät. Mitl förslag avser att tillgodose olika berättigade intressen. Nätinnehavaren får genom förslaget möjlighet till en lönsam användning av kabelnätet, framför allt för satellit­sändningar. Däremot ges inte nätinnehavaren någon möjlighet alt, i kraft av att han förfogar över kabelnätet, bestämma inriktningen av den lokala programverksamheten i nätet. Önskemålet att få till stånd en lokal pro­gramverksamhet som är öppen för en mycket vid krets av medverkande tillgodoses främst genom förslaget om lokala kabelsändarförelag. Möjlig­heten all sända i upplåtna kanaler innebär all sådana sändningar kommer all kunna komma till stånd ulan särskild prövning av någon myndighet i det enskilda fallet. Samtidigt som den föreslagna ordningen ger stora möjlighe­ter för olika grupper att få sina önskemål tillgodosedda är antalet aktörer begränsat. Detta bör ge systemet viss stadga.

I detta sammanhang finns det anledning att ställa frågan om det från kullur- och mediepolitisk synpunkt finns anledning att ställa några särskil­da krav på hur agarfrägorna löses. Massmediekommittén ansåg inte att några sådana skäl förelåg. Enligt min mening bör man vara uppmärksam på tendensen att stora bostadsförelag svarar för anläggande av kabelnät. En kabelutbyggnad som kommer till stånd i första hand på initiativ av enskilda fastighetsägare kan leda till att anslutningen begränsas till vissa företags fastighetsbestånd. De boende i fastigheter med andra ägare skulle då av konkurrensskäl kunna bli vägrade anslutning. Jag anser inte att det f. n. finns underlag för några föreskrifter om hur ortsnät och fastighelsnäl bör vara uppbyggda. Om allvariiga missförhållanden skulle uppstå kan det emellertid finnas anledning alt ompröva denna ståndpunkt.

I vissa situationer kan det vara praktiskt och ekonomiskt lämpligt att knyta samman olika delar av ett kabelnät genom trådlös förbindelse i stället för genom kabel. Olika delar av ett och samma kabelnät kan alltså bindas samman med t. ex. radiolänkförbindelse. Vidare kan ell lokalt ka­belsändarförelag utnyttja radioförbindelse för att mata olika kabelnät inom företagels lillsiåndsområde med program. Detla bör vara lillålel.

Om kabelnät byggs ut i ett område skapas möjlighet alt utnyttja näten för lokala sändningar. Sädana sändningar kan utgöras av bl.a. information, nyheter, utbildningsprogram eller underhållning. Precis som i fråga om närradion kan lokal-TV ge det lokala organisationslivel möjlighet alt sända till medlemmar, sympatisörer och andra. En viktig skillnad i förhållande till ljudradion är emellertid att TV-produktionen drar högre kostnader och är mer komplicerad. Om lokal TV-verksamhet skall kunna utvecklas på olika orter i Sverige torde det därför vara nödvändigt att alla intresserade parter samverkar. Kommitténs förslag om lokala kabelsändarförelag syftar till att finna en lämplig form för sådan samverkan. Det lokala kabelsändar­företagel bör kunna samordna insatser från dels programproducenter med en mer kontinuerlig produktion, dels sådana som är tillfälligt verksamma i

 

Prop. 1984/85:199                                                                 33

TV-mediet. Med största sannolikhet kommer resurserna på de flesta håll inte alt räcka till för mer än medverkan i det lokala kabelsändarföretagels verksamhet.

Mot denna bakgrund kan man ifrågasätta om det är ändamålsenligt alt ge enskilda intressenter, t. ex. dagstidningar, möjlighet alt sända i egen kanal. Jag har noterat att vissa remissinstanser pekar på risken alt en uppsplitt­ring av resurserna mellan flera lokala kanaler kan leda lill att ingendera verksamheten överlever på sikt.

Jag anser emellertid att underlaget f. n. inte är tillräckligt för att frångå kommitténs förslag. Del är dock viktigt att noga följa utvecklingen och vara beredd att vidta åtgärder om det skulle behövas. Jag tänker då särskilt på önskemålen att egensändningarna verkligen fär ett brett lokalt innehåll och att lokala mediemonopol bör undvikas. Om detta inte skulle uppnås eller om den lokala karaktären skulle gä förlorad, t. ex. genom alt innehål­let till övervägande del består av centralt producerade program, kan del bli aktuellt all överväga ändrade regler.

7.3 De lokala kabelsändarföretagen

Mitt förslag: Det lokala kabelsändarföretagel skall vara en juridisk person som har bildals för att bedriva lokala kabelsändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och meningsriktningar inom lillståndsområdet. Del får ankomma på kabelnämnden alt avgöra när dessa förutsättningar föreligger. Normalt bör endast ett sådant företag verka i samma kommun. Den sändningsverksamhet som de lokala kabelsändarföretagen svarar för bör präglas av en vidsträckt yttrande­frihet och informationsfrihet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Kommittén föreslår emellertid ingen uttrycklig föreskrift om att förelagets ändamål skall vara begränsat till lokala kabelsändningar.

Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att kravet att del lokala kabelsändarföretagel skall ha en bred ägarsammansättning kan vara svårt att uppfylla och alt del kan leda lill svårigheter all komma i gäng med verksamheten. I några yttranden förordas att kommunen alltid skall vara med i kabelsändarföretagen. Några remissinstanser anser att det lokala kabelsändarföretagel bör ha huvudansvaret för all sändningsverksamhet i det lokala kabelnätet, dvs även för satellitsändningarna. I något fall föror­das att samordningsansvaret läggs hos den lokala närradioföreningen. Ell par remissinstanser anser all nätägarens uppgifter bör vara skilda från programoperatörens.

3   Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                  34

Skälen för mitt förslag: Även om det hittills har varit möjligheten att sprida satellitprogram som har drivit fram utbyggnaden av kabelnät är det möjlig­heten till egensändningar som i första hand gör kabeltekniken intressant som informationsmedium. Erfarenheterna av lokala sändningar i TV är dock mycket begränsade i värt land. De slutsatser som kan dras av mot­svarande verksamhet i utlandet är alt del är dyrbart och besvärligt all bedriva TV-produktion och att försök med lokala egensändningar därför löper stor risk att misslyckas, särskilt om de organisationer, förelag och institutioner som medverkar inte har erfarenhet av TV-produktion. Det finns därför anledning att befara att verksamheten efter en första försöks­period kan komma att domineras av t. ex. ekonomiskt framgångsrika tid­ningsföretag eller resursstarka organisationer med tillgång till internatio­nella erfarenheter och centralt producerat material. En utveckling som gick i den riktningen skulle leda till en ökad obalans på informationsområ­det och därmed stå i strid med målen för den statliga massmediepolitiken.

Det är därför angelägel alt den lokala programverksamheten får en sådan organisation all även deltagare med jämförelsevis små resurser och begränsade erfarenheter av TV-mediet har möjlighet all medverka. De lokala kabelsändarföretagen kommer att spela en nyckelroll härvidlag. Såväl programleverantörer med en stor och regelbunden verksamhet som sådana som endast sporadiskt kan medverka med program bör kunna fä plats inom de lokala kabelsändarförelagens sändningsverksamhet. Verk­samheten bör stå öppen för alla som har en lokal förankring oavsett åsiktsinriktning, förutsatt att programmen inte stär i strid med programreg­lerna. Efter hand som verksamheten utvecklas bör de lokala kabelsändar­företagen kunna skaffa värdefulla erfarenheter som kan utnyttjas av dem som vill ställa program till förfogande.

De lokala kabelsändarföretagen kan komma att få en grannlaga uppgift när del gäller att samordna önskemål från olika intressenter. Enligt min mening bör ett sådant företag kunna vara organiserat på flera olika sätt. En möjlighet är att en stiftelse bildas med ett antal stiftare som företräder olika intressegrupper. En annan är att förelaget organiseras som ett aktiebolag där aktierna är fördelade mellan ett antal lokalt verksamma organisationer, institutioner och företag med olika inriktning. En tredje möjlighet är alt kabelsändarföretagel är ett aktiebolag vars aktier ägs av en ideell förening med medlemmar med olika intresseinriktning. Mellanformer eller helt and­ra konstruktioner är också tänkbara.

I likhet med kommittén anser jag därför att del inte i lagen skall ställas mer preciserade krav på hur de lokala kabelsändarföretagen skall vara uppbyggda. Utöver kraven all de skall vara juridiska personer i vilka ingår företrädare för olika intressen och meningsriklningar inom lillståndsområ­det anser jag dock alt det bör krävas att de skall ha bildats för all bedriva lokala kabelsändningar. Genom dessa regler skapas enligt min mening förutsättningar för att de skall kunna sköta sina samordningsuppgifter på

 

Prop. 1984/85:199                                                                 35

cll opartiskt sätt. Liksom kommittén anser jag det vara lämpligt att kom­munen normall deltar i företaget. Något krav pä sådant deltagande bör emellertid inte ställas upp.

Normall bör endast ett lokalt kabelsändarförelag verka i samma kom­mun. 1 myckel stora kommuner kan del dock evcniuelll finnas skäl all godta en uppdelning så att olika sädana förelag är verksamma i olika delar av kommunen.

Vid fördelningen av sändningstider skall det lokala kabelsändarföretagel se till att åsikter inom ett så brett spektrum som möjligt kommer till ullryck. Däremot bör kabelsändarföretagel inte påverka utformningen av de enskilda programmen. Förelaget bör, som jag tidigare nämnt, inte få rätt att ställa andra krav på de ingående programmen än att de inte strider mot programreglerna. Självklart bör delägarskap i eller annan anknytning lill det lokala kabelsändarföretagel inte utgöra en förutsättning för att fä sända.

Det kan inte uteslutas att lokala kabelsändarförelag kommer att fä ta pä sig en betydligt mer aktiv roll än att enbart samordna önskemål från utomstående programleverantörer. När så blir fallet är del naturligt att företaget strävar efter allsidighet i den samlade programverksamheten. I praktiken innebär detla all kabelsändarföretagel dä bör verka för att så mänga olikartade intressen som möjligt deltar.

Jag är, som jag tidigare nämnt, inte beredd alt frångå kommitténs förslag alt tillstånd att bedriva satellitsändningar och upplåtelse av kanaler för egensändningar bör kunna ges lill såväl ägare av kabelnät som till lokala kabelsändarförelag. Inrättandet av ett lokalt kabelsändarförelag bör alltså inte vara ett villkor för att sändningsverksamhet skall kunna påbörjas. Här, som pä många andra punkter i det regelverk som jag föreslår, gör osäkerheten om den framtida utvecklingen att regleringen inte bör gä längre än till att sörja för ändamålsenliga grundförutsättningar för verk­samheten. Kabelnämnden blir av stor betydelse när del gäller att omsätta reglerna i praktiken och att följa utvecklingen och föreslå ätgärder när del behövs.

Jag återkommer under avsnitt 7.9.1 till frågan om ansvarsfördelningen mellan nätinnehavaren och den som svarar för egensändningarna,

7.4 Allmänna förutsättningar för tillståndsgivningen

Mitt förslag: Tillstånd för lokal kabelsändning skall ges av en särskild myndighet. Villkoren för verksamheten anges i lag.

Innan någon inger en ansökan om tillstånd för satellitsändningar eller upplåtelse av kanaler för egensändningar skall han i god lid ha berett dem som berörs av sändningarna tillfälle att framföra sina synpunkter pä den avsedda verksamheten. Vederbörande kommun eller kommuner skall genom kabelnämndens försorg få yttra sig om ansökningarna. Den sökandes ekonomiska förutsättningar skall prövas av kabelnämnden.

 

Prop. 1984/85:199                                                              36

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Samråd skall emellertid ha skett med ett organ som företräder de boende i området i fråga.

Remissinstanserna: Förslaget om all tillslåndsvillkoren ges i form av lag­stiftning tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. I något fall förordas all lillståndsvillkoren i stället fastställs genom avtal.

Förslaget om samråd med de boende berörs av vissa remissinstanser. Bl. a. anser några alt formen för samrådet borde preciseras mera.

Frågan om kommunernas roll tilldrar sig stort intresse. Många remissin­stanser anser att kommunerna bör ges större inflytande över tillståndsgiv­ningen än de får enligt kommitténs förslag. Några menar all kommunerna, åtminstone på sikt, bör svara för tillståndsgivningen medan andra önskar ge kommunen vetorätt vid beslut om tillstånd. Kraven på ökat kommunall inflytande motiveras oftast med kabelnätens betydelse för regionalpolitik och fysisk planering. Andra remissinstanser ger ett uttryckligt slöd ål kommitténs förslag när det gäller omfallningen av kommunernas medver­kan vid lillslåndsbeslulen.

Skälen för mitt förslag: Vilket programutbud som kan förmedlas i de lokala kabelsändningarna blir beroende av flera olika faktorer, t. ex. vilka pro­gram som är tillgängliga i satelliter, det sätt på vilket uppgörelser med rätlighelshavarna utformas, faslighelsnälens kapacitet och struktur och de enskilda hushållens intresse och betalningsvilja. Del kommer givetvis inte alt vara möjligt att vid ett tillfälle, innan verksamheten har påbörjats, fatta några bindande beslut i dessa frågor, eller ens all pejla en informerad opinion. Trots delta bör enligt min mening samråd med de boende och andra berörda krävas. Det är angelägel att de människor till vilka sänd­ningarna skall riktas på ett tidigt stadium blir informerade om vad som planeras och att en dialog om programinnehåll m. m. kan inledas. Jag anser inte alt del i lagen bör föreskrivas närmare om hur samrådet skall gå till än all samtliga berörda i god tid skall beredas tillfälle alt framföra sina syn­punkter pä verksamheten. Samrådet kan t. ex. ske vid möten lill vilka samtliga berörda kallats, genom skriftlig kommunikation eller genom en kombination av olika sätt. Om de boende är organiserade i t. ex. bostads­rättsföreningar eller samfällighelsföreningar bör samråd kunna ske genom att föreningarna underrättas i god tid. Det bör ankomma på kabelnämnden att avgöra när kravel på samråd är uppfyllt.

Jag har i del föregående konstaterat alt del saknas kultur- och mediepoli-liska skäl för att närmare reglera utbyggnaden av kabelnät för TV-ända­mål. Frågan om andra användningsområden för kabel-TV-näten kommer all behandlas av chefen för kommunikationsdepartementet i förslag till en särskild proposition under våren 1985. Mot denna bakgrund finner jag kommitténs förslag beträffande kommunernas medverkan i lillslåndsgiv-

 

Prop. 1984/85:199                                                                37

ningen väl avvägt. Då en ansökan om tillstånd till satellitsändning eller kanalupplätelse har kommit in till kabelnämnden skall denna ge de kom­muner som berörs tillfälle att inom viss tid yttra sig över ansökningen. Ändamålet med detta förfarande är alt ge kommunerna tillfälle att innan verksamheten påbörjas informera kabelnämnden och sökanden om sina bedömningar och synpunkter. Kabelnämnden får inte falla något beslut innan kommunen fält möjlighet att yttra sig. 1 praktiken kommer kommu­nerna, i sin egenskap av markägare och ägare till allmännyttiga bostadsfö­relag, all få stort inflytande i samband med utbyggnaden av olika kabelnät. Del bör ställas vissa krav i ekonomiskt hänseende på den som bedriver verksamhet för kabelsändning. Verksamheten innebär att åtaganden görs gentemot abonnenter på rätt lång sikt. Innan tillstånd ges bör därför sökandens ekonomiska förutsättningar alt bedriva den avsedda verksam­heten prövas.

7.5 Skyldighet att tillhandahålla kanaler m. m.

Mitt förslag: Nälinnehavare som får tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler för egensändningar skall kostnadsfritt tillhan­dahålla en kanal för lokalt kabelsändarföretags egensändningar av TV-program. Tillståndshavare skall se till att de boende i fastigheter som ansluts till kabelnälel kan la emot radioprogram som sänds med stöd av 5 § första stycket radiolagen och som är avsedda alt tas emot inom tillslåndsomrädet. Tillslåndshavarens skyldighet att avstå från kanaler i kabelnätet, utöver vad som var aktuellt när han första gången fick tillstånd, begränsas dock på sådant sätt att han, om han endast förfogar över en eller tvä kanaler i nätet för satellitsändningar eller upplåtelse av kanaler för egensändningar, inte är skyldig att avslå frän någon ytteriigare kanal. För kabelnät med mycket liten kanalkapacitet bör kabelnämnden kunna meddela dispens från kravet att en kanal skall ställas till det lokala kabelsändarföretagels förfogande.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mina förslag med undanlag för begränsningen av nälinnehavarens skyldighet all avstå kanaler och dis­pensmöjligheter för kabelnät med liten kapacitet.

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av de flesta remissinstanserna. Några anser att en eventuell framtida betal-TV-kanal i Sveriges Radio­koncernens regi inte obligatoriskt skall behöva befordras lill de boende. Även andra begränsningar diskuteras i några yttranden.

Skälen för mitt förslag: En förutsättning för alt lokala sändningar skall kunna utvecklas är all de befordras i de enskilda kabelnäten. Det framstår

 

Prop. 1984/85:199                                                                  38

som lämpligt all göra tillhandahållandet av en kanal för sädana sändningar lill ett villkor för tillstånd till satellitsändningar och upplåtelse av kanaler för egensändningar. Jag har tidigare förordat alt normalt endast ett lokalt kabelsändarförelag skall finnas i varje tillståndsomräde. Detta företag bör disponera kanaler i samtliga kabelnät i området.

För kabelnät med mycket liten kanalkapacitet, jag tänker närmast på äldre centralantennanläggningar som bara kan ta någon enstaka kanal utöver TV 1 och TV 2, är det inte rimligt all som villkor för tillstånd enligt lagen kräva att en kanal skall ställas till förfogande för del lokala kabelsän­darföretagel. Ett sådant krav skulle leda lill att tillstånd för satellitsändning eller kanalupplåtelse inte skulle kunna ges eftersom det tillgängliga kanal­utrymmet skulle las i anspråk för det lokala kabelsändarföretagels sänd­ningar. Målet med det nämnda villkoret, alt bereda plats för dessa sänd­ningar, skulle då inte uppnås. Villkoret skulle därför i dessa fall utgöra en alltför långtgående inskränkning i nälägarens rätt att förfoga över sitt kabelnät. Kabelnämnden bör därför i dessa fall kunna meddela dispens från villkoret att en kanal skall ställas till det lokala kabelsändarföretagels förfogande. Skulle kapaciteten i nätet senare utökas skall givelvis dispen­sen upphöra all gälla.

Så länge de TV-program som kan las emot av abonnenterna i de flesta delarna av vårt land är begränsade till de båda nationella kanalerna behövs inga bestämmelser om vilka kanaler som skall befordras i cenlralantennan-läggningar. Om antalet TV-kanaler som kan tas emot ökar, genom att satellitprogram kan tas emot, kan det uppkomma en konkurrens om utrym­met i kabelnäten. Även om de ortsnäl som nu anläggs har kapacitet alt samtidigt överföra 20 programkanaler eller mer, har många fastighelsnäl, i varje fall inledningsvis, inte högre kapacitet än 5-6 kanaler. Om flera kanaler befordras i ortsnälet kan endast ett urval föras fram till abonnen­terna i fastighelsnäl med låg kapacitet. En grundläggande förutsättning vid detta urval bör enligl min mening vara alt var och en som är ansluten till ett kabelnät skall kunna ta in de rundradioprogram som sänds från marksta­tioner och som är avsedda att las emot på orten med normal antennulrust-ning. En förpliktelse all se till att den möjligheten finns även när nya kanaler kommer lill bör enligt min mening ingå i lagen.

I likhet med kommittén anser jag alt det inte obligatoriskt bör krävas att programmen befordras i kabelnälel om mottagningen kan ordnas på annat sätt. t. ex. genom all en äldre centralantennanläggning utnyttjas. 1 lagen bör omfattningen av tillståndshavarens förpliktelse anges genom en hän­visning till 5 § första stycket radiolagen. Det innebär f.n. tvä TV-kanaler och tre radiokanaler. I framtiden kan antalet kanaler komma att utökas. Detla skulle dä leda till en ökning av antalet program som tillslåndshavaren måste se till att abonnenten kan la emot. Del är emellertid inte rimligt att tillkomsten av nya program skall leda till all tillslåndshavaren helt förlorar möjligheten att använda nätet för satellitsändningar eller upplåtelse för

 

Prop. 1984/85:199                                                                 39

egensändningar. En begränsning av skyldigheten bör därför införas i enlig­het med vad jag förordat.

Även för eventuella nordiska salellitprogram bör övervägas motsvaran­de regler. Om en svensk betal-TV-kanal frän marksändare skulle införas kan det finnas skäl som lalar för att samma regler skall gälla för den som för de kanaler jag nyss berört. Dessa frågor får tas upp i samband med beslut om sädana sändningar,

7.6 Tillståndens geografiska omfattning

Mitt förslag: Tillstånd för lokal kabelsändning bör begränsas till att omfatta ett visst område, normall högst en kommun. Kabelnämnden bör dock kunna besluta att sändningstillstånd skall omfatta flera kom­muner om särskilda skäl ger anledning till det.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Dessutom föreslår kommittén att tillstånd bör kunna medges för ett mindre område än ansökningen avser med hänsyn till möjligheten att fullborda utbyggna­den inom rimlig lid. Vidare föreslår kommittén att tillstånd skall kunna återkallas om sändningarna inte har påbörjats inom tre månader från lillståndstidens början eller om avbrott i sändningarna har förekommit under en sammanhängande lid om tre månader.

Remissyttrandena: Förslaget lämnas med några undanlag utan erinran. Några remissinstanser understryker att del pä grund av lokala förhållanden kan vara befogat att i vissa fall låta större områden omfattas av sändnings­tillstånd.

Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att de områden som omfattas av lillstånd inte blir större än alt egensändningarnas lokala karaktär kan bibehållas. Normalt bör därför tillstånden omfatta högst en kommun. Så stora områden torde i första hand komma i fräga för lokala kabelsändar­förelag. Någon gång kan del vara lämpligt att låta flera kommuner, som ingår i ett näringsgeografiskl sammanhängande område, bilda ett tillstånds-område. Förslaget att kabelnämnden skall kunna medge mindre områden än vad den sökande begärt, liksom förslaget att tillstånd skall kunna återkallas om verksamheten inte kommer i gång eller vid längre avbrott, torde ha till syfte att undvika att företag under ett uppbyggnadsskede "mutar in" områden där de för ögonblicket inte avser alt påbörja verksam­het. När del gäller tillståndsområdenas storiek ankommer det på kabel­nämnden alt bestämma vad som är lämpligt i varje särskilt fall. Jag är inte övertygad om all de av kommittén föreslagna tremånadersgränserna fyller ell behov. Skulle allvarliga missförhållanden uppkomma bör del vara möjligt att senare införa sådana regler.

 

Prop. 1984/85:199                                                              40

7.7 Koncessionstidens längd

Mitt förslag: Tillstånd lill lokal kabelsändning bör ges för högst tre år.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget har med några undanlag inte berörts av remissinstanserna. Några instanser förutsätter att föriängt tillstånd efter koncessionstidens slut automatiskt skall lämnas om inte missbruk av sänd-ningsrälten har förekommit. I något fall kritiseras den "självgående byrå­krati" som ständiga omprövningar av tillstånden anses kunna leda till.

Skälen för mitt förslag: Tre år är internationellt sett en kort koncessionstid. Svårigheten att förutse utvecklingen gör emellertid alt del inte framstår som lämpligt att nu föreslå längre koncessionslid än den kommiltén före­slagit.

7.8 Programregler för satellitsändningar

7.8.1 Allmänt

Mitt förslag: Tillstånd lill satellitsändningar innebär generell rätt att vidaresända programkanaler från satelliter i fast trafik. Vissa regler om programmens innehåll m.m. föreslås. Dessa bör avse rasdiskriminering m. m., våldsskildringar och pornografiska program samt reklam. Kabel­nämnden bör kunna uifärda förbud mol vidaresändning av programka­naler vars innehåll befunnits strida mol dessa regler.

Kommitténs förslag: Tillstånd för vidaresändning av salellitprogram bör lämnas för varje enskild programkanal. Kommittén föreslår programregler som gäller våld, pornografi, hels mol folkgrupp samt reklam. Vidare anser kommittén alt lillstånd skall få lämnas endast om den sökande kan visa att de programkanaler som han ämnar sända är avsedda för samtidig och oförändrad vidaresändning till allmänheten samt att sådan vidaresändning är tillålen i del land varifrån kanalerna sänds lill satelliten. Om sändningar­na i en viss programkanal bedöms strida mot programreglerna skall kabel­nämnden kunna dra in sändningstillståndet för denna programkanal.

Remissinstanserna: Några remissinstanser ställer sig tveksamma lill vill­koret att sändningarna skall vara samtidiga och oförändrade. Tidsförskjut­ningar eller uteslutningar ur programmen bör vara tillåtna. Andra remissin­stanser kritiserar förslaget att tillstånd skall lämnas för varje programkanal emedan del skulle leda lill ett mycket stort antal beslut med tanke på

 

Prop. 1984/85:199                                                                 41

antalet kabelnät och antalet satellitkanaler. Ett alternativ som förordas är att programkanaler skall få ålerutsändas om inte kabelmyndigheten har förbjudit dem. Förslaget att kabelmyndigheten i administrativ ordning skall kunna dra in sändningstillståndet vid brott mot programreglerna tillstyrks i något fall, men flera remissinstanser förordar att ålerkallelse skall kunna ske endast efter prövning av domstol. Några remissinstanser är allmänt kritiska till förslaget att införa regler för innehållet i kabelsänd­ningar. När del gäller synpunkter pä de enskilda reglernas utformning återkommer jag längre fram.

Skälen för mitt förslag: Det sätl på vilket frågan om innehållet i rundradio­sändningar regleras i radiolagen är helt anpassat till situationen med en nationell koncern för radio- och TV- sändningar lill allmänheten. Program-förelagen skall iaktta de grundläggande regler om opartiskhet och saklig­het, yttrandefrihet och informationsfrihet samt respekt för demokratin och människovärdet som är intagna i lagens 6 8. Där anges också att ytterligare regler kan tas in i avtal mellan staten och programföretagen. För gransk­ning i efterhand svarar radionämnden. Förhandsingripande från myndighet hindras genom censurförbudet i radiolagens 8 8.

För vidaresändning i kabelnät av program från kommunikationssatelliter blir förutsättningarna helt andra. De program som vidaresänds i Sverige kommer som regel alt komma från utländska sändare och deras innehåll kan inte direkt påverkas genom svensk lag. De som enligt svensk lag svarar för rundradiosändningen, dvs. de som vidaresänder satellitprogram­men, har ingen möjlighet att i förväg la del av innehållet i sändningarna och har små möjligheter all påverka detta.

Programkanaler från kommunikationssatelliter kan komma att sändas från svensk sändare. Sådana sändningar är enligl den svenska radiolagen inte rundradiosändningar. Några krav på programmens innehåll kan därför med lagens nuvarande utformning inte ställas. Den utredning som skall se över radiolagsliftningen bör lägga fram förslag som gör del möjligt för Sverige att uppfylla de krav som ställs i den tidigare nämnda rekommenda­tionen.

Som jag nämnt har Europarådets ministerkommitté nyligen antagit en rekommendation om utnyttjandet av satellitkapacilel för TV och ljudradio. Rekommendationen innebär bl. a. att de sändningar som riktas mol satelli­ten med syfte att de skall vidarespridas lill allmänheten i kabelnät skall följa vissa regler. Dels skall antingen lagstiftningen i det land som ställer satellitulrymme till förfogande eller i mottagarlandet gälla, dels skall en uppsättning minimiregler för programinnehållet tillämpas. Det är glädjande att denna rekommendation har kunnat komma till stånd. Jag anser emeller­tid inte att vi för den skull helt kan undvara nationella regler för innehållet i satellii-TV-programmen.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 42

Sådana regler skulle kunna utformas på olika sätt. En möjlighet vore att staten träffade avtal om innehållet med förelag som sänder salellitprogram och att vidaresändning endast tilläts av de programkanaler för vilka avtal förelåg. Om innehållet stred mot avtalsvillkoren skulle fortsatt vidare­sändning kunna förbjudas.

Jag avvisar, i likhet med massmediekommiltén, lösningar av delta slag när det gäller utländska sändningar. Det kan bl. a. länkas att avtal, av skäl som inte hade med innehållet att göra, inte kunde träffas. Då skulle kanalen av formella skäl inte kunna tillåtas för vidaresändning, även om innehållet vore fullt godtagbart.

Kommitlén föreslår i stället att ett tillstånd skall kunna lämnas för varje programkanal som är avsedd för samtidig och oförändrad vidaresändning till allmänheten och för vilken sådan vidaresändning är tillåten i del land från vilket kanalen sänds till allmänheten. Om innehållet i en programkanal strider mol programreglerna skall de tillstånd som avser denna kanal kunna återkallas. För att detla skall kunna ske bör dock enligl kommitténs förslag programkanalens karaktär vara belagd genom att den har sänts i kabelnät i vårt land under viss tid. Kommitlén föreslår att kabelnämnden skall få besluta om en viss lid, högst ett år, inom vilken förnyat tillstånd inte skall kunna ges.

Jag instämmer i princip i kommitténs förslag. Jag anser emellertid att ytterligare ett steg kan tas i riktning mol en förenklad hantering av till­ståndsfrågorna. I stället för all lillstånd meddelas för varje kanal för sig bör enligt min mening tillstånd till satellitsändningar ges en generell giltighet. Om utvecklingen av antalet salellilkanaler och antalet kabelnät blir den som vissa bedömare väntar sig kommer annars hanteringen av tillslånds­ärenden att bli myckel omfattande. Jag föreslår därför alt lillstånd skall omfatta samtliga programkanaler.

Med mitl förslag kan ell ingripande mot en programkanal vars innehåll strider mol programreglerna inte få formen av återkallande av ett givet tillstånd. I stället måste en inskränkning ske i samtliga lämnade lillstånd genom att kabelnämnden meddelar förbud mol vidaresändning för viss tid. Ell sådant förbud bör alltså gälla för alla som har eller, under den lid förbudet gäller, får tillstånd för kabelsändning. Innan beslut om förbud fattas skall programkanalen ha sänts i kabelnät i Sverige så länge att del har gått alt bilda sig en uppfattning om dess karaktär.

Kommitlén föreslår all den sökande skall kunna visa att samtidig och oförändrad vidaresändning till allmänheten av de programkanaler han avser att vidaresända är tillåten i del land varifrån kanalerna sänds lill satelliten. Kommiltén hänvisar i sin motivering till det arbete som pågick inom Europarådet med den rekommendation om utnyttjande av salelliika­pacitet som nu anlagils av Europarådets ministerkommitté. I sin slutliga utformning innehåller rekommendationen inte något villkor om all mottag­ning skall få ske i del land som svarar för eller tillåter uppsändningen. Med

 

Prop. 1984/85:199                                                                 43

den utformning som rekommendationen har fält har värdet av ett sådant villkor ansetts vara ringa samtidigt som tillämpningen kan länkas ge upp­hov till svårigheter.

För egen del kan jag konstatera att de syften som kommiltén velat uppnå med det föreslagna villkoret har uppnätts med den utformning rekommen­dationen slutligen har fått. Något motsvarande villkor återfinns därför inte i mitl förslag.

Enligl kommitténs förslag skall den sökande visa att de programkanaler som han önskar sända är avsedda all samtidigt och i oförändrat skick vidaresändas till allmänheten. Med mitt förslag om generella tillstånd är en sådan ordning mindre lämplig, varför jag inte föreslår någon bestämmelse om delta i lagen om lokala kabelsändningar. 1 sammanhanget kan nämnas att enligt upphovsrätlslagen (1960:729) torde samtycke frän olika rättig-helshavare, bl. a. den som anordnar satellitsändningen, i de flesta fall er­fordras för vidaresändning av satellitprogram.

I begreppet vidaresändning ligger att sändningen skall vara samtidig och oförändrad. Programmen skall alltså vidaresändas när de las emot frän satelliten. Det bör sålunda inte vara tillåtet alt spela in programmen och sända dem vid ett senare tillfälle. Sådana sändningar bör behandlas enligt de regler som gäller för egensändningar. Alt en sändning skall vara oför­ändrad innebär att tillägg i form av t. ex. speakertexl, textad översättning eller lokalt programmalerial inte får göras vid utsändningen. Däremot bör det givetvis vara lillålel all koda eller avkoda sändningarna, att välja mellan olika textalternativ eller språkversioner som redan finns i ur­sprungssändningen och att företa vidaresändning endast under en del av den tid då sändningar från satelliten pågår.

7.8.2 Rasdiskriminering, våld och pornografi

Mitt förslag: Kabelnämnden bör kunna besluta att en programkanal inte får vidaresändas om del i programkanalen vid ett flertal tillfällen har förekommit program eller programinslag som innefattar hot mol eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ur­sprung eller trosbekännelse eller som innehåller en skildring av sexuellt våld eller tvång eller grovt våld mot människor eller djur. Nämnden bör också kunna förbjuda vidaresändning av programkanaler som har varit ensidigt inriktade på våldsskildringar eller pornografiska program. En förutsättning för att beslut om förbud skall kunna meddelas är att nämnden med hänsyn till överträdelsernas art och programkanalens karaktär och inriktning finner att ett ingripande mol programkanalen är godtagbart frän yttrande- och informationsfrihetssynpunkt. Beslut om förbud mot vidaresändning bör gälla för hö, ,t ett år.

 

Prop. 1984/85:199                                                              44

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Kommitlén beskriver emellertid del innehåll som skall kunna föranleda alt tillstånd fär återkallas genom att hänvisa lill motsvarande regler i brottsbalken, video-våldslagen och biografförordningen. Villkoret att ingripandet skall vara godtagbart från yttrande- och informalionsfrihelssynpunkt återfinns inte uttryckligen i kommitténs förslag.

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av de flesta remissinstanser som har behandlat frågan. Några remissinstanser motsätter sig all kraven pä kabel-TV-program sätts högre än för andra medier, t. ex. biograffilm eller videogram. Några remissinstanser anser att en indragning bör föregås av domstolsprövning eller är kritiska mot all kabelnämnden måste tolka och tillämpa regler i videovåldslagen och biografförordningen samt brottsbal­kens definition av hels mot folkgrupp.

Skälen för mitt förslag: Det är enligt min mening nödvändigt med program­regler som gör det möjligt att ingripa mol inslag med våld, pornografi och rasdiskriminering i salellitprogram. Att konstruera regler som möjliggör sådana ingripanden är emellertid förenat med vissa svårigheter. Den typis­ka situationen vid vidaresändning av salellitprogram torde, som jag nämnt, komma att bli att den som i Sverige svarar för vidaresändningen inte har något inflytande över vilka program som befordras med hjälp av satelliten. Detta gör det inte realistiskt all, på del sätl som görs i videovåldslagen, gå vägen över en kriminalisering av spridningen. Förhandsgranskning är ute­sluten såväl av praktiska skäl som på grund av censurförbudel i 8 8 radiolagen. Den möjlighet som då återstår är alt föreskriva all åtgärder skall kunna vidtas i administrativ ordning mol en programkanal som har sänts ul i Sverige. Sådana åtgärder skall grundas på en bedömning av kanalens allmänna karaktär, dokumenterad genom inslag såsom våld och pornografi.

Kommitlén har sålunda föreslagit all vidaresändning skall kunna förbju­das för programkanaler som präglas av ett utbud av visst slag. Ingripanden bör kunna göras när del är fråga om kanaler som är ensidigt inriktade på våldsframställningar eller pornografiska skildringar. Det är för sådana kanaler befogat att sätta gränserna för vad som kan tolereras lägre än för enskilda filmer eller videogram enligl biografförordningen eller videovålds­lagen. Vidare bör det vara möjligt att rikta ingripanden mot programka­naler som, ulan att vara ensidigt inriktade på sådant material, dock vid upprepade tillfällen innehållit program med grova våldsinslag, pornogra­fiska skildringar med inslag av våld eller tvång eller framställningar som innefattar rasdiskriminering m. m.

Kommitténs förslag får lill följd att kabelnämnden måste göra bedöm­ningar av hur vissa programinslag skulle ha bedömts vid prövning enligl reglerna i brottsbalken, videovåldslagen och biografförordningen. Denna

 

Prop. 1984/85:199                                                                45

konstruktion, som innebär alt nämnden skall försöka bedöma hur domstol eller annan myndighet skulle tillämpa resp. regelsystem, har kritiserats i remissbehandlingen. Sådana bedömningar kan vara myckel vanskliga att göra. Del skulle också kunna inträffa att ett program som har lett till ingripande av nämnden senare prövas enligt någon av författningarna och att den prövningen leder till motsatt resultat. Därför är konstruktionen mindre lämplig. Jag har i stället valt att beskriva det innehåll som skall kunna föranleda förbud mol vidaresändning direkt i lagtexten. Formule­ringarna är utformade efter mönster av beskrivningen av hets mot folk­grupp i brottsbalken samt den lydelse som 1 8 videovåldslagen har getts i propositionen (1984/85:116) om åtgärder mol våldsskildringar i videogram m.m. För programkanaler med ensidig inriktning på våld och pornografi har någon mer ingående beskrivning inte ansetts erforderlig. Avsikten är inte att i sak avvika frän massmediekommitténs förslag. Enligt videovålds­lagen och biografförordningen skall hänsyn tas till det sätt på vilket händel­serna skildras och det sammanhang i vilket de förekommer. Detta gör det möjligt att la hänsyn lill bl. a. konstnärliga kvaliteter vid bedömningen av enskilda filmer. Mitt förslag att ingripanden skall få göras endast om det är godtagbart från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt avser att möj­liggöra motsvarande hänsynstaganden vid bedömningen av utbudels ka­raktär i en programkanal.

Med hänsyn lill att kabelsändningarna riktar sig till enskilda hem och alt programutbudet inte är känt på förhand är del enligl min mening befogal alt låta strängare regler beträffande våld och pornografi gälla för sändning­ar i kabel-TV än för enskilda filmer eller videogram.

7.8.3 Reklam i salellitprogram

Mitt förslag: Kabelnämnden skall kunna meddela förbud mot vidare­sändning av programkanal där del under längre lid och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som mäste anses riktad särskilt lill svenska konsumenter.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitl förslag. Kommitténs bor­gerliga ledamöter har reserverat sig mot förslaget.

Remissinstanserna: Förslaget har kommenterats av många remissinstan­ser. Några godtar förslaget eller anser att det inte går tillräckligt långt. Andra anser att förslagets innebörd är oklar och att det skulle vålla stora svårigheter all fastställa vilka reklaminslag som skulle medföra att vidare­sändning förbjuds. De remissinstanser som motsätter sig förslaget an­vänder olika argument. Några menar att yttrandefrihets- och informalions-frihetsskäl lalar mot att en hel programkanal skulle kunna stoppas på grund av reklaminslagens inriktning. Andra hävdar alt förslaget leder till försäm-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 46

rade konkurrensförutsättningar för svenska förelag. Inom mänga remissin­stanser som stöder eller inte lar ställning till förslaget förekommer borgerli­ga reservationer där kommitténs förslag avstyrks.

Skälen för mitl förslag: I tilläggsdirektiven till massmediekommittén re­dovisade jag tre skäl mot reklam i TV. Dessa är dels att reklamköparna kan påverka programinnehållet på ett sätt som inte är acceptabelt, dels att reklam i TV kan få negativa konsekvenser för dagspressens ekonomiska situation, dels TV-reklamens ogynnsamma följder frän konsumentsyn­punkt. Jag angav att dessa skäl inte bara är giltiga för svensk radio och TV utan också när det gäller motsvarande program i nya distributionsformer.

Under senare tid har emellertid dessa skäl ifrågasatts frän olika håll. Bl, a. har det hävdats alt TV-reklamen inte skulle leda till minskade re­klaminkomster för pressen. I stället skulle direktreklamen minska. Man hävdar vidare att en situation med reklamfinansierade utländska salellit­program som kan tas emot i Sverige kommer att medföra försämrade konkurrensförutsättningar för det svenska näringslivet och på sä sätt hota välfärd och sysselsättning.

Diskussionen har inte övertygat mig om att det finns anledning alt nu frångå ståndpunkten att reklam i TV inte skall förekomma i Sverige. Denna princip bör i och för sig tillämpas oavsett sändningarnas ursprung. Be­gränsningarna bör emellertid avse endast sådan reklam som särskilt riktas lill svenska konsumenter. Vid bedömningen bör kabelnämnden ta hänsyn lill om reklamen utgår från speciellt svenska förhållanden. Därvid bör beaktas bl. a. om språket är svenska, om upplysningar lämnas om priser i svenska kronor, om försäljningsställen i Sverige eller om användning av varorna eller tjänsterna i svensk miljö. Förslaget riktar sig inte mot enstaka reklaminslag ulan syftar till att förhindra att det uppkommer programka­naler med ett omfattande reklaminnehäll, riktat mol Sverige. Med hänsyn härtill torde det knappast uppstå några svårigheter att urskilja det reklam­innehäll som skulle kunna leda till förbud mol vidaresändning.

7.9 Programregler för egensändningar

7.9.1 Allmänt

Mitt förslag: Om del i sändningar som bedrivs av eti lokalt kabelsändar­förelag förekommer innehåll som strider mot programreglerna fär sändningstillståndet återkallas. Om sådant innehåll förekommer i egen­sändningar i upplåten kanal får kabelnämnden besluta att den som bedriver sändningarna skall upphöra med dem. Tillslåndshavaren skall då se lill alt sändningarna upphör. Först om han inte gör del kan hans tillstånd alt upplåta kanaler för egensändningar återkallas.

 

Prop. 1984/85:199                                                             47

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt i fräga om sändningar av lokala programföretag. När det gäller sändningar i upplåten kanal föreslår kommittén att tillståndet för den som upplåtit kanalutrymme - såsom direkt ansvarig för programinnehållet - skall kunna återkallas om den som kanalen har upplåtits åt bryter mot programreglerna.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som berör kommitténs förslag är de flesta kritiska mot förslaget att den som upplåter kanaler till annan för egensändningar i olika avseenden skall ges ansvar för sändningarnas inne­håll. De föreslår i stället att de sändande skall ges en ställning som är oberoende av den som upplåter kanalutrymmet.

Skälen för mitt förslag: Massmediekommittén motiverar sitt förslag med strävan att skapa ett enkelt system, där sändningsrätten innehas av ett litet antal aktörer som i sin tur, genom civilrätlsliga avtal, kan medge andra att sända. Den sanktion som kabelnämnden kan tillgripa vid brott mot pro­gramreglerna är ålerkallelse av tillståndet att upplåta kanaler.

Jag anser, som framgår av det föregående, att kommitténs förslag bör genomföras när det gäller systemets huvudprinciper. Det finns enligt min mening både principiella och praktiska fördelar med en ordning där kanal-utrymme i kabelnät kan upplåtas för egensändningar utan att tillstånd av kabelnämnden krävs i varje enskilt fall.

Däremot finner jag att det av kommittén föreslagna sanklionssystemet kan leda lill vissa mindre önskvärda konsekvenser. Om överträdelser av programreglerna från någon som sänder i upplåten kanal leder lill alt tillståndet att upplåta kanalutrymme återkallas, kommer alla som sänder i upplåtna kanaler alt mista sina sändningsmöjligheter. Publiken kommer att förlora möjligheten att la del av program i sädana kanaler. Detla är enligt min mening en alltför långtgående verkan av att en sändande bryter mot programreglerna. Kommitténs förslag lägger också allt för stora kontroll­uppgifter på den som upplåter kabelutrymme. Uppgifterna att utse programutgivare och alt ansvara för alt de program som skall sändas följer programreglerna är sådana att det är principiellt betänkligt all lägga dem på upplåtaren.

Jag förordar i stället en ordning där kabelnämndens sanktion vid överträ­delse av programreglerna i upplåten kanal i första hand riktas mot den som har sänt programmet. Nämnden bör kunna föreskriva att denne skall upphöra med sändningarna. Den som upplåtit kanalutrymme för verksam­heten skall då se till att dennes sändningar omedelbart upphör. Först om upplåtaren inte gör det kan hans eget tillstånd återkallas.

 

Prop. 1984/85:199                                                              48

7.9.2 Programmen skall vara lokala

Mitt förslag: 1 kanaler där egensändningar sänds bör del inte få före­komma andra slags sändningar, t. ex, satellitsändningar eller samtidiga vidaresändningar av rundradioprogram. 1 de lokala kanalerna bör inte heller få förekomma radiodistribuerade program, som samtidigt sänds ul i en eller flera andra kommuner.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är kritiska mot förslagen att del inte skall vara tillätet med gemensam, samtidig programsätlning eller kana­ler med blandat innehåll. Inskränkningarna anses försvåra sammansätt­ningen av ett slagkraftigt programutbud. Dessutom pekar några remissin­stanser pä möjligheten alt med hjälp av annan teknik anordna rikstäckande kanaler trots de föreslagna begränsningarna.

Skälen för mitt förslag: Kabeltekniken kan få stor betydelse för lokalsam­hällena genom att den möjliggör sändningar som är begränsade lill kabelnä­tens täckningsområden. Del ligger ett särskilt värde i att lokalt verksamma föreningar, grupper och andra organ får möjlighet alt nå allmänheten med nyheter, information, debatt och kulturprogram. Som jag tidigare har nämnt visar erfarenheterna alt det är svårt all producera attraktiva lokala program, särskilt för personer och grupper utan erfarenhet av TV-mediet. Om inga regler ställdes upp lill skydd för den lokala programverksamheten finns det därför risk att de lokala programmen skulle trängas ul av centralt producerat material. Innehållet i de lokala kanalerna skulle då i huvudsak kunna komma all beslå av centralt framställt och utsänt material där eventuella lokala inslag gavs en myckel undanskymd roll. 1 en situation där en kanal innehöll program från en rad olika källor skulle det vidare vara svårt för lyssnare och tittare att avgöra varifrån programmen kom.

Enligl min mening bör man slå vakt om den lokala karaktären hos verksamheten. Del viktigaste medlet för detta är de lokala kabelsändar­företagen. Man bör emellertid också skapa regler som begränsar möjlighe­terna alt fylla de lokala kanalerna med centralt utsända program. Därför bör kommitténs förslag om förbud mot gemensam programsätlning genom radiosända program samt mot kanaler med blandat innehåll genomföras. Massmediekommiltén diskuterar möjligheten alt även föreskriva all lokala sändningar endast skall få innehålla lokall producerat material, men avslår från att gå så långt i sina förslag. Också jag anser att en sådan föreskrift skulle vara onödigt långtgående.

 

Prop. 1984/85:199                                                             49

7.9.3 Rasdiskriminering, våld och pornografi

Mitt förslag: Kabelnämnden bör kunna återkalla sändningstillståndet om del i egensändningar har förekommit program som i en dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär eU allvariigt missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan domen vunnit laga kraft får tillståndet återkallas interimistiskt. Tillstånd får vidare återkallas om det i program har förekommit en skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgängen eller utdragen skildring av grovt våld mot människor eller djur, om inte sändningen har varil försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständighe­terna i övrigt. Likaså får lillstånd återkallas om det har förekommit pornografiska program.

Kommitténs förslag: Sändningslillständet får återkallas om ett program har sänts som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihets­brott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i kabel­sändning. Sändningstillståndet fär också återkallas om ett program eller programinslag har sänts som innehåller uttalande eller annat meddelande som avses i bestämmelserna i 16 kap. 8 8 broUsbalken om hels mol folkgrupp. Vidare får tillståndet dras in om program har sänts som innehål­lit våldsinslag eller pornografiska inslag. När del gäller bedömningen av sådana inslag föreslår kommitlén att reglerna i biografförordningen och videovåldslagen skall tillämpas.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört frågan tillstyrker med något undantag förslaget att del skall finnas regler för programmens innehåll. Också förslaget alt överträdelse av reglerna skall leda fill att sändningstillståndet återkallas tillstyrks av många remissinstanser. Bland dessa betonar vissa att ingripanden bör kunna ske snabbt. Förslaget att en dom för yttrandefrihetsbrott först skall ha vunnit laga kraft kan då leda till onödigt dröjsmål. Några remissinstanser är emellertid kritiska, och menar att en indragning kan slå i strid med konsumentintresset. Förslaget om att indragning skall ske i administrativ ordning tillstyrks av enstaka remissin­stanser medan ett större antal förordaratt indragning skall få ske först efter domstolsprövning. Några remissinstanser kritiserar all kabelnämnden måste tolka och tillämpa regler i bl. a. biografförordningen och videovålds­lagen. I stället förordas all ett eget regelsystem skapas för verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Liksom när det gäller satellitsändningar bör del finnas regler som gör det möjligt all ingripa mol inslag med våld, porno­grafi saml rasdiskriminering i egensändningarna.

I fråga om grövre yttrandefrihetsbrott förordar jag att kabelnämnden

4    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                  50

skall kunna tillgripa sanktioner redan efter fällande dom i första instans. Härigenom blir del möjligt att snabbt reagera mol sändningar med bl. a. ra-sistiskt innehåll utan att frångå kravel på domstolsprövning. Regeln bör utformas så att kabelnämnden får återkalla tillståndet interimistiskt innan domen vunnit laga kraft. Den lösningen är enligt min mening en godtagbar avvägning mellan rättssäkerhetens krav och behovet all kunna ingripa någorlunda snabbt och effektivt.

Det kan länkas alt domen överklagas och ändras. Vid alla ändringar, såsom en mildring i högre instans, skall nämnden ompröva ålerkallelsefrå-gan. Självfallet bör en sedermera frikännande dom genast leda till att tillståndet återges.

I fråga om program med våldsinslag eller pornografiska inslag föreslår kommiltén all kabelnämnden skall göra en bedömning av hur videovåldsla­gen eller biografförordningen skulle ha tillämpats i fråga om programmen. Jag har ingen annan åsikt än kommiltén när det gäller bestämmelsernas innehåll i sak, men anser, i enlighet med vad jag anfört under avsnitt 7.8.2, att beskrivningen av det innehåll som kan leda lill alt sändningstillstånd återkallas i stället bör las in i lagtexten. Ålerkallelse bör kunna tillgripas i fråga om grova våldsskildringar eller skildringar av sexuellt våld eller tvång samt pornografiska program. Formuleringarna överensstämmer i berörda delar med den formulering som 1 8 videovåldslagen har fått i den tidigare nämnda propositionen. Hänsyn skall las lill om sändningen är försvarlig med hänsyn lill syftet och sammanhanget saml omständigheter­na i övrigt. Med delta förbehåll uppnår man all regeln inte drabbar konsl-näriigl värdefulla eller seriöst syftande skildringar.

7.9.4 Reklam

Mitt förslag: Kommersiell reklam bör inte få förekomma i egensänd­ningarna. Inte heller bör s. k. sponsrade program få förekomma, dvs. ett program eller programinslag bör inte få sändas om pengar eller annan egendom ställts lill förfogande på villkor all programmet eller inslaget sänds.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. De ledamöter som företrätt moderata samlingspartiet och folkpartiet har reserverat sig till förmån för att reklam skulle vara tillålen i lokala sändningar.

Remissinstanserna: Meningarna är delade. Inom många remissinstanser som uttalar sig mot reklam eller inte berör frågan förekommer reserva­tioner från borgerliga ledamöter lill förmån för att reklam skall vara tillä­ten. Vissa av de remissinstanser som avvisar reklam i lokala sändningar motiverar sin hållning med omsorg om pressens situation. Andra menar all reklam i kabelsändningar inte skulle skada pressen. Några remissinstanser

 

Prop. 1Ö84/85: 199                                                               51

skisserar lösningar där intäkter av lokal reklam skulle komma bl. a. lokala tidningar till del. Många framhåller reklaminläkternas betydelse för alt finansiera lokal programverksamhet. Ett mindre antal remissinstanser motsätter sig förslaget om förbud mot sponsrade program.

Skälen för mitt förslag: Jag har redovisat att jag inte anser att del finns skäl att frångå ståndpunkten att reklam inte skall förekomma i svensk TV. Kommitténs förslag bör därför genomföras också när det gäller egensänd­ningarna. Inte heller när det gäller förbudet mol s. k. sponsrade program finner jag anledning alt frångå kommitténs förslag.

7.9.5 Rätten till nyhetsbevakning

Mitt förslag:   Jag förordar inte några särskilda regler till skydd för massmediernas rätt att bedriva nyhetsbevakning.

Kommitténs förslag: I egensändningar får inte sändas program från ell evenemang om den som sänder med arrangören har ingått ett avtal genom vilket annan förhindras att bedriva nyhetsförmedling i fråga om evene­manget.

Remissinstanserna: Endast ett fätal remissinstanser har berört frågan. Sve­riges Radio AB tillstyrker förslaget. Företaget föreslår också att kabel­nämnden skall ges i uppdrag all avväga när del allmänna intresset av alt ett visst evenemang etersänds skall ta över arrangörens intresse att förfoga över sill evenemang. Riksidroltsförbundel betonar arrangörernas rätt lill sina arrangemang.

Skälen för min bedömning: Frågan gäller dels massmediernas, och då särskilt förelagens i Sveriges Radio-koncernen, möjligheter alt sända kor­tare nyhetsinslag från t. ex. idrottsevenemang, dels förulsäitningarna för företagen i Sveriges Radio-koncernen att i konkurrens med andra förvärva sändningsrälter. Massmediekommiltén anser inte alt frågan om massme­diernas rätt till nyhetsbevakning f.n. ulgör något stort problem och be­dömer inte heller att problemet kommer alt få någon störte aktualitet i framtiden. Koncernens möjligheter att förvärva sändningsrälter har sam­band med hela den förskjutning i konkurrenssituationen som skapas ge­nom uppkomsten av nya möjligheter att sända TV-program. Del är själv­klart att denna utveckling placerar ägare lill allraktivi programsloff, del mä gälla idrottsevenemang, filmer eller annat, i en gynnsammare förhandlings­position. Del är emellertid för tidigt att uttala sig om vilka effekter den förändrade situationen på sikt kommer alt få för Sveriges Radio-koncer­nens möjligheter all fylla sina olika uppgifter.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 52

Kommitténs förslag till skydd för massmediernas nyhetsbevakning lar sikte på den speciella situationen att den sändande och arrangören har slutit ett avtal som hindrar andra medier från alt förhandla om vanlig nyhetsbevakning. Enligt min mening är det tveksamt om den föreslagna bestämmelsen kommer att ha avsedd effekt. Möjligheterna till kringgåen-den synes kunna bli stora. Dessutom torde bevissvårigheterna bli betydan­de. Jag förordar därför inte någon bestämmelse av den föreslagna innebör­den.

Skulle utvecklingen visa all allvarliga missförhållanden verkligen upp­kommer fär frågan om åtgärder givetvis prövas på nytt.

7.10 Kabelnämnden

Mitt förslag: En särskild statlig myndighet, kabelnämnden, bör inrättas för frågor om kabelsändning. Nämnden bör få till uppgift alt pröva frågor om tillstånd till kabelsändning, att öva tillsyn över verksamhe­ten, att följa utvecklingen inom området i Sverige och utomlands samt att vid behov avge förslag till nya eller förändrade regler för kabelsänd­ningar. Nämnden bör också kunna ge stöd till lokal programverksam­het. Viktigare beslut av nämnden bör kunna överklagas till kammarrätt. Nämnden bör ha högst sju ledamöter.I lagen om lokala kabelsändningar bör föreskrivas alt nämndens ordförande och vice ordförande skall ha domarkompetens. Det ankommer på regeringen alt meddela övriga föreskrifter om nämndens organisation och verksamhet. Del bör även ankomma på regeringen alt besluta om nämndens lokalisering.

Nämndens verksamhet bör finansieras med årliga avgifter som tas ut av dem som erhåller tillstånd för satellitsändningar. Förslag om avgif­tens storlek och övriga regler beträffande avgiften bör föreläggas riks­dagen senare.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl förslag vad gäller den föreslagna myndigheten.

Kommitlén föreslär vidare att stiftelsen Svenska Filminstitutet skall få möjligheter alt inleda försök med att kombinera verksamhet i medieverk­städer med sändningar i lokala kabel-TV-näl. Försöken föreslås bli finansi­erade genom omprioritering inom de slafliga resurserna för filmpoliliska insatser.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser betonar den föreslagna lagstift­ningens provisoriska karaktär. Bl. a. anser några remissinstanser att beslu­tanderätten på sikt bör föras över lill kommunerna, medan någon ser fördelar med en ordning där länsstyrelserna får besluta. Dessa remissin­stanser förordar i allmänhet att den nya myndigheten inte ges en perma-

 

Prop. 1984/85:199                                                                53

nent organisation. Vissa remissinstanser instämmer i kommitténs förslag om att myndigheten bör ges en opolitisk sammansättning med företrädare för juridisk, teknisk och ekonomisk sakkunskap. Andra förespråkar att nämnden ges en bredare sammansättning med representanter för bl.a. organisationer, kulturliv och kommunala intressen.

Kabelnämndens finansiering berörs av en remissinstans, som förutsätter att kostnaderna inte kommer att belasta de sändande.

Förslaget om utökat stöd lill medieverksläder får ett positivt mottagande av de remissinstanser som yttrar sig om del. Några pekar dock på svårig­heten att kombinera en kontinuerlig programproduktion med andra upp­gifter. Några remissinstanser pekar på behovet av handledarutbildning eller hjälp från Sveriges Television eller Utbildningsradion.

Skälen för mitt förslag: Jag instämmer i kommitténs förslag att frågor om kabelsändning bör handhas av ett centralt statligt organ. Mina skäl för detta är i huvudsak följande.

Den här aktuella verksamheten är ny och osäkerheten om den framlida utvecklingen är betydande. Det är därför, som kommittén framhåller, viktigt att dels beslut i ärenden om tillstånd redan från början följer en enhetlig praxis, dels de erfarenheter som kommer fram genast kan tas lill vara och vid behov leda till förslag om förändrade regler. Detta lalar enligt min mening för alt en central statlig myndighet anförtros uppgiften att pröva ärenden om kabelsändning.

Nästa fråga är om uppgiften kan läggas pä ett befintligt organ. Radio­nämnden och den föreslagna närradionämnden är organ med delvis liknan­de uppgifter. Inget av dessa organ har emellertid en lämplig sammansätt­ning för att fullgöra de uppgifter som enligt min mening bör åvila en myndighet för kabelsändningar.

En ny central myndighet bör därför inrättas. Jag avser att senare föreslå regeringen att tillkalla en särskild organisationskommitté för att förbereda inrättandet av myndigheten.

Den föreslagna myndighetens uppgifter är givelvis i första hand att pröva ansökningar om tillstånd enligt lagen om lokala kabelsändningar och att besluta i ärenden om indragning av sådana tillstånd samt att öva tillsyn över verksamheten. Nämnden bör bl. a. samla in information om vilka salellilkanaler som förmedlas och vilka avgifter som las ul av abonnen­terna. Vidare bör nämnden för viss efterhandsgranskning se lill att inspel­ningar görs av programkanaler frän satelliter som vidaresänds i Sverige. 1 lämplig omfattning, pä grund av anmälningar eller självmant, bör också egensändningarna eflerhandsgranskas. Myndigheten bör dessutom ges uppgiften att följa utvecklingen i Sverige och utomlands i fråga om kabel­sändningar och satelliter för massmedieändamål. På grundval av erfaren­heter och informationer som samlas hos myndigheten bör den kunna ta initiativ lill nya eller ändrade regler när det finns anledning till det.

 

Prop. 1984/85:199                                                   54

Nämnden bör också kunna ge stöd lill lokal programproduktion. Jag har tidigare pekat på de kostnader och andra svårigheter som är förknippade med lokal programproduklion. Jag har också föreslagit regler för att skyd­da de lokala sändningarna och slå vakt om deras lokala karaktär.

Jag instämmer med massmediekommiltén i alt den lokala programpro­duktionen bör finansieras lokalt, genom abonnentavgifier eller av dem som svarar för programmen. Samtidigt är jag medveten om att verksamheten skulle kunna underlättas betydligt genom lämpligt utformade stödinsatser. Insatser av detta slag utesluter givetvis inte att den lokala egensändnings-verksamheten stöds genom lokala överenskommelser mellan olika parter i kabel-TV-verksamhelen.

Den föreslagna avgiften har sådan karaktär att regler om den bör ges i lag. F. n. finns inte lillräckligl underiag för att lägga fram förslag om sådana regler. Organisationskommittén bör utarbeta förslag beträffande avgiftens slorlek och övriga regler i fråga om avgiften. Jag räknar med att förslag kan läggas fram för riksdagen i samband med förslag om tilläggsbudget 1 för budgetåret 1985/86.

Nämnden bör ha högst sju ledamöter. Kravet på domarkompetens hos ordföranden och vice ordföranden bör tas in i lagen. I likhet med kommit­lén anser jag all nämnden i övrigt bör bestå av personer med en fackmässig kompetens inom olika sakområden som har betydelse för dess uppgifter.

7.11 Avgift för visning av film i kabelnät

Mitt förslag: Kabel nämnden bör lägga fram förslag om hur frågan om en avgift lill Sfiftelsen Svenska Filminstitutet från dem som visar film i kabelnät skall lösas. I första hand bör en avlalslösning eftersträvas. Om en sådan inte kan uppnås bör nämnden lägga fram förslag till lagstift­ning.

Kommitténs förslag: I första hand bör avtalslösningar väljas. Om det inte går alt komma fram lill avtal bör man kunna överväga lagstiftning.

Remissinstanserna: Frågan behandlas av ett fåtal remissinstanser, som i huvudsak är positiva lill förslaget.

Skälen för mitt förslag: För slöd till produktion av svensk film m. m. finns sedan lång tid tillbaka en ordning med omfördelning av inkomster inom branschen. I enlighet med 1982 års film- och videoavtal erlägger biograf­ägare en lioprocenlig avgift på biljettintäkterna lill Stiftelsen Svenska Filminstitutet, som använder medlen lill produklionsslöd och andra filmkullurella ändamål. Uthyrare av videogram till hemvideomarknaden erlägger en liknande avgift. Även Sveriges Television AB bidrar till Filmin­stitutets verksamhet.

 

Prop. 1984/85:199                                                                  55

Kabel-TV kan komma alt utvecklas till en viktig kanal för distribution av film. Del gäller både för vidaresändningar av program från kommunika­tionssatelliter och för egensändningar. Många bedömare, däribland mass-mediekommiuén, anser att utbyggnaden av kabelnät kommer alt leda till en ytterligare tillbakagång för filmvisningen på biograf. Det är angeläget att kabel-TV, i likhet med andra distributionsformer för film, bidrar till all den svenska filmproduktionen kan fortleva. De som distribuerar film i kabel­sändningar bör därför eriägga avgifter till Svenska Filminstitutet.

Jag instämmer med kommittén om all avialslösningar är all föredra inom detla område. Förutsättningarna för att uppnå avtalslösningar skiljer sig emellertid åt för olika branscher. Inom filmbranschen finns sedan gammalt en väl utvecklad organisationsstruktur. I videobranschen bildades i sam­band med förhandlingarna en organisation för de företag som förser ulhyr-ningsmarknaden med videogram. Delta var nödvändigt för att få till stånd ett avtal.

Verksamheten med kabelsändningar befinner sig ännu på försöksstadiet och uppbyggnaden av en organisationsstruktur inom branschen har just inletts. Det går inte att säga om och när frågan om avgift för visning av film i kabelnät skall kunna lösas genom avtal med representativa organisatio­ner.

Med det underlag som f. n. föreligger är det inte möjligt att lägga fram förslag i frågan om avgifter för visning av film i kabelnät. För det fordras en viss ytterligare erfarenhet av hur verksamheten kommer alt utvecklas såväl när det gäller kabelnätens uppbyggnad som i fråga om programinne­hållet. Uppbyggnaden av representativa organisationer har också stor betydelse. Kabelnämnden bör ges i uppdrag att lägga fram förslag lill hur avgiftsfrågorna skall lösas. I första hand bör nämnden inrikta sig mot en avtalslösning. Om del av olika skäl inte skulle gå att få lill stånd en sådan bör nämnden i stället lägga fram förslag om lagstiftning.

7.12 Ikraftträdande, övergångsfrågor

Mitt förslag: Lagen om kabelsändning bör träda i kraft den 1 januari 1986. Kabelnämnden bör inrättas vid samma tidpunkt. Organisations­kommittén bör kunna företa vissa förberedande handläggningsålgärder så att kabelnämnden redan kort tid efter inrättandet kan avgöra inkom­na ansökningar. Särskilda övergångsregler bör införas så all satellit­sändningar som sker med stöd av tillstånd enligt lagen om försöksverk­samhet med särskild trådsändning och när-TV-sändningar som får be­drivas med stöd av bestämmelserna om närradio kan få fortsätta tills kabelnämnden har prövat en ansökan om lillstånd enligt den nya lagen i resp. kabelnät, dock längst lill och med utgången av mars 1986.

 

Prop. 1984/85:199                                                              56

Kommitténs förslag: Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1986.

Skälen för mitt förslag: Lagen om försöksverksamhet med särskild tråd­sändning gäller lill utgången av år 1985. Det framstår därför som lämpligt att låta lagen om kabelsändning träda i kraft den 1 januari 1986. Härigenom bör det också vara möjligt att förbereda inrättandet av kabelnämnden så väl att nämnden kan börja fungera omedelbart efter årsskiftet.

Jag förutser all många ansökningar enligl den nya lagen kommer att kunna ges in redan under andra halvåret 1985. För att dessa skall kunna vara klara för avgörande redan då kabelnämnden träder i funktion bör vissa förberedande handläggningsåtgärder vidtas redan under år 1985. Exempelvis bör kompletterande uppgifter kunna krävas in där del är uppenbart att ansökningshandlingarna är ofullständiga. Ansökningarna bör också kunna remitteras lill vederbörande kommun för yttrande. Organisa­tionskommittén bör kunna svara för detta.

F. n. pågår verksamhet med satellitsändningar inom ett antal orter i Sverige med stöd av tillstånd enligl lagen om försöksverksamhet med särskild irådsändning. Vidare förekommer när-TV på en plats i Sverige med slöd av bestämmelserna om närradio. Man kan förutsätta att tillstånd enligt den nya lagen kan komma att sökas för sändningarna. Det framstår som mindre lämpligt om avbrott i sändningarna skulle framtvingas därför att de lagar som hittills gällt för dem har upphört att gälla innan kabelnämn­den har hunnit fatta beslut om nya ansökningar. Övergångsregler bör därför införas som tillåter att sändningarna fortsätter tills ansökningen har avgjorts av kabelnämnden.

Beträffande den försöksverksamhet med lokala kabelsändningar som bedrivs efter beslut av Sveriges Television AB ankommer det på förelaget att falla beslut. Jag utgår emellertid från att verksamheten upphör senast vid utgången av mars 1986 eller när kabelnämnden har hunnit behandla ansökningar som innefattar motsvarande verksamhet.

7.13 Lagtekniska frågor m. m

Mitt förslag: De väsentliga bestämmelserna om den lokala program­verksamheten i kabelnät ges i en särskild lag, benämnd lag om lokala kabelsändningar. 1966 års radiolag består som ramlag för all sändning via eter och tråd. 1 denna finns sålunda fortfarande bestämmelser om vidaresändning i kabelnät av rundradiosändningar, såsom från direkt­sändande satelliter. Vidare innehåller radiolagen åtskilliga föreskrifter som gäller även för kabelsändningar, exempelvis begreppsbestämning­ar, straffbestämmelser för olovlig sändning och del allmänna censurför­budel. En lagteknisk översyn av det radiorättsliga regelsystemet skall göras av en särskild utredning.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 57

Kommitténs förslag: 1 huvudsak delsamma som milt.

Remissinstanserna. De remissinstanser som berört lagtekniska frågor god­tar den av kommitlén förordade utformningen. Många av dem betonar behovet av alt regelverket ses över i syfte all göra del modernare och mera överskådligt.

Skälen för mitt förslag: 1966 års radiolag är den grundläggande författning­en för radio- och TV-verksamheten i landet. Den är visserligen främst avsedd att reglera den verksamhet som bedrivs inom Sveriges Radio-kon­cernen men gäller i flera hänseenden också för sådan annan medieverk­samhet utanför koncernen, som tillkommit under senare år. Denna inbe­griper närradiosändningar, sändningar av dagstidningar för synskadade och vidaresändningar i kabelnät av program från satelliter i fast trafik. För varje nämnd sändningsverksamhet finns särskilda föreskrifter utöver dem i radioiagen, vilka tagits in i frislående lagar, (se närradiolagen, 1982:459, lagen, 1981:508, om radiolidningar och lagen, 1984: 115, om försöksverk­samhet med särskild trådsändning). För programverksamheten inom Sve­riges Radio-koncernen, för närradiosändningarna och för sändningarna av radiotidningar finns vidare särskild lagstiftning om det yllrandefrihetsrätts-liga ansvaret, (se radioansvarighetslagen, 1966:756, lagen, 1982:460, om ansvarighet för närradio och lagen, 1982:521, om ansvarighet för radio-och kassettidningar). Till radiolagen ansluter även en rad ytterligare för­fattningar på området.

Redan denna kortfattade redovisning av författningsregleringen på ra­dio- och TV-omrädet visar all den med liden har kommit att bli tämligen omfattande och svåröverskådlig. Massmediekommiltén hade enligl sina direktiv alt också göra en allmän översyn av den radiorättsliga lagstiftning­en men har av tidsskäl inte kunnat göra en sådan genomgripande genom­gång av lagstiftningen. Mol bakgrund av sina utredningsresultat fann dock kommittén en sådan genomgång motiverad. Dess författningsförslag, me­nar kommiltén, bör därför ses som lösningar i avvaktan på den samlade översynen av lagstiftningen.

Jag har samma inställning som kommitlén och remissinstanserna i fråga om utredningsbehovet. Jag avser att senare äterkomma till regeringen med förslag om del fortsatta utredningsarbetet. För tiden inlill dess en sådan utredning kan ge resultat förordar jag att verksamheten med lokala kabel­sändningar regleras i en särskild lag, vilken på samma sätt som exempelvis närtadiolagen knyts till radiolagen. Radiolagens bestämmelser bör lämnas intakta. Ett ylteriigare skäl att välja denna lagtekniska utväg är den på­gående behandlingen av yltrandefrihetsulredningens lagförslag som ju bl. a. syftar till en sammanhållen reglering av de grundläggande villkoren för radio- och TV-verksamheten i landet.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 58

Den valda lagstiftningstekniken innebär alt radiolagen kommer alt gälla för den lokala kabelsändningsverksamhelen i alla de hänseenden där den särskilda lagen inte ger avvikande regler. Jag vill i det följande redogöra för förhållandet mellan några av radiolagens bestämmelser och den särskilda kabelsändningslagen.

I 1 § radiolagen bestäms vissa grundläggande begrepp som kommer till användning också på kabelsändningsomrädet. Sålunda anger begreppen rundradiosändning och radioprogram också del tillståndsplikliga området för kabelsändningar. Endast Irädsändningar, avsedda att tas emot direkt av allmänheten — utan mellanliggande mottagare-sändare —, kräver där­med lillstånd. Del ankommer i princip på den som bedriver kabelsändning­ar att avgöra om de sändningar som han tänker utföra skall betraktas som rundradiosändningar eller ej. Bedömningen är många gånger inte lätt alt göra. För att i någon mån underlätta den bör, som jag tidigare anfört, sådana sändningar som enbart kan las emot i bosläder och inte når fler än femtio, undantas från lagens tillämpningsområde.

Vidare kommer straffbestämmelserna i 10 8 radiolagen att gälla för vissa olovliga förfaranden i samband med kabelsändningar. Förfaranden som träffas är att ulan lillstånd bedriva egensändningar eller sända vidare programkanaler från satelliter i fast trafik. Vidare träffas en vidaresänd­ning av en sådan programkanal från en satellit i fast trafik, för vilken kabelnämnden meddelat förbud mol vidaresändning under viss lid. Det kan hända att någon bedriver egensändningar i en kanal utan all nälinneha­varen eller kabelsändarföretagel har fått tillstånd av kabelnämnden att upplåta kanaler för egensändningar. Han kan då dömas enligl radiolagen. Om sändning då sker med nälinnehavarens medgivande torde straffrättens medverkansregler bli tillämpliga på denne. Om nätinnehavaren har fått del erforderliga upplålelsetillslåndet och sändning sker utan avtal med honom kan den som sänt dömas enligt radiolagen. 1 fråga om sändning av pro­gramkanaler från satelliter i fast trafik har jag, som framgått, inte funnit del lämpligt alt som villkor för tillstånd föreskriva all samtycke till vidare­sändning föreligger från den som anordnar satellitsändningen. Ell sådant skall givetvis inhämtas, men en prövning från kabelnämndens sida av om det föreligger skulle enligl min mening föra för långt. Frånvaron av detta villkor för tillstånd gör aU en sändning i strid mot dens vilja som anordnar satellitsändningen inte är straffbar enligt radiolagen.

Jag har tidigare redogjort för att lagen om lokala kabelsändningar inte avser att reglera all länkbar irådsändningsverksamhet i landet. Utanför lagens tillämpningsområde faller sålunda verksamhet för irådsändning som får ske med stöd av 5 § radiolagen och med slöd av lagen om radiotidning­ar.

Enligt 5 8 tredje stycket radiolagen får radioprogram i rundradiosänd­ning som har upptagils trådlöst pä centralantennanläggning utan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom faslighet som är ansluten till

 

Prop. 1984/85:199                                                                59

anläggningen. Varje sändning som i etern är en rundradiosändning enligt radiolagen får sålunda fritt sändas vidare i en centralantennanläggning, Enligl massmediekommittén måste den s, k. nedlänken från en direktsän­dande satellit betraktas som en sådan rundradiosändning. Dessa satellitsig­naler - liksom rundradiosändningar över marksändarnätet - får dä till-slåndsfritt sändas vidare. Kommittén föreslår ingen annan ändring av dessa förhållanden än att uttrycket centralantennanläggning ersätts med uttrycket kabelnät, dvs. anläggning för kabelsändning, och alt bestämmel­sen om den lillståndsfria vidaresändningen i ett sådant nät förs från radio­lagen till den föreslagna kabelsändningslagen. Kommitlén finner inga skäl alt närmare bestämma hur stor cenlralantennanläggningen får vara eller hur många abonnenter den får ha. Kommittén framhåller att en gräns för anläggningens geografiska utbredning i praktiken sätts av kravel pä alt rundradiosändningen skall ha upptagits trådlöst pä anläggningen.

Jag delar massmediekommilténs uppfattning om innebörden av bestäm­melsen om rätten att sända vidare rundradiosändningar i en centralantenn­anläggning. Med hänsyn lill att inte all irådsändningsverksamhet skall regleras i den nu föreslagna lagen om lokala kabelsändningar förordar jag alt den nuvarande regeln i 5 8 tredje stycket radiolagen står kvar i denna lag. Den bör också behällas i den utformning den har. Det bör lämnas ät det aviserade utredningsarbetet att behandla frågor om såväl terminologi som lagteknik och systematik. I kabelsändningslagen bör anges all sänd­ningar med stöd av denna bestämmelse faller utanför lagens tillämpnings­område.

Rätten för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen alt sända radioprogram i rundradiosändning innefattar också rätt att sända från trådsändare. Också en dagstidning har den rätten enligt den särskilda lagen om radiotidningar.

Dessa rättigheter påverkas försläs inte av den föreslagna regleringen för lokala kabelnät. Ett programföretag eller en dagstidning kunde tänkas vilja bedriva egensändningar i upplåtna kanaler. I fråga om programföretaget är del dock uppenbart att dess eventuella sändningar från trådsändare alltid skall ske enligl de villkor som knutits till sändningsrätten enligt radiolagens bestämmelser. Lika uppenbart är att en dagstidning, om den vill komma i åtnjutande av de förmåner som är förknippade med sändningsrätlen enligl radiotidningslagen, skall bedriva eventuella trädsändningar enligt den la­gens villkor. Om tidningen så vill slår det den dock fritt att läsa upp ell tidningsinnehåll i en trådsändning på de villkor som kabelsändningslagen ställer upp. Den tänkbara konkurrenssituationen mellan radiolagens lill­ståndssystem och kabelsändningslagens påkallar därför inga uttryckliga bestämmelser.

I radiolagen bör i 5 8 tas in en hänvisning lill den nya lagen om lokala kabelsändningar. Samtidigt bör nuvarande hänvisning till 1984 års försöks­lag utgå. Av formella skäl bör en redaktionell ändring göras i radiolagens

 

Prop. 1984/85:199                                                                 60

fjärde stycke. Vidare bör övergångsbestämmelserna till närradiolagen och till 1984 års försökslag ändras så att det blir möjligt att bedriva sändningar enligt bestämmelserna i 1978 års närradiolag resp. 1984 års försökslag lill utgången av mars 1986.

8    Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1, Lag om ändring i radiolagen (1966: 755)

2. Lag om lokala kabelsändningar

3, Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

4.    Lag om ändring i lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med sär­
skild trådsändning

Förslagen bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 4.

9   Specialmotivering

Förslaget till lag om lokala kabelsändningar.

Allmänna bestämmelser

1   8 I denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram i lokala rundradiosändningar (lokala kabelsändningar).

2   8 I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, rundradiosändning och radioprogram delsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förslås med

kabelnät: anläggning för lokala kabelsändningar,

kanal: det utrymme som behövs i ett kabelnät för sändning av radiopro­gram,

programkanal: del samlade utbud av radioprogram som under en ge­mensam beteckning sänds i en kanal.

I avsnitt 7.13 om laglekniska frågor m. m. har jag redovisat skälen för att reglera rundradioverksamhel i lokala kabelnät i en särskild lag.

I 2 8 första meningen upptas en hänvisning till vissa begreppsbestäm­ningar som finns i radiolagen. Hänvisningen förklaras av att radiolagen begränsar tillämpligheten av sina definitioner lill samma lags text. Att lagen om lokala kabelsändningar inte ens på sitt begränsade område ersät­ter radiolagen i dess helhet framgår också molsättningsvis av 18 8, i vilken erinras om att 6 och 7 88 radiolagen inte gäller för kabelsändningar. Av det sagda följer alltså bl. a. att radiolagens förbud i 8 8 mot myndighets för­handsgranskning av radioprogram också gäller kabelsändningar och att sådana sändningar ulan lillstånd, exempelvis efter det ett tidsbegränsat

 

Prop. 1984/85:199                                                                 61

tillstånd löpt ul eller utanför det tillåtna området, skall bestraffas enligt radiolagen.

Att den särskilda lagen gäller endast vissa slags trådsändningar framgår av 7 och 9 88. Lokal kabelsändning kan sålunda bedrivas med stöd av tillstånd enligt andra författningar, såsom av programföretagen inom Sveri­ges Radio-koncernen enligt radiolagen eller av tidningsförelag enligt lagen om radiolidningar, eller helt fritt enligt bestämmelsen om centralantennan­läggningar i 5 8 tredje stycket radiolagen. Den länkbara konkurrenssitua­tionen har berörts i avsnitt 7.13.

Vad som skall förstås med lokala rundradiosändningar bestäms i 5 8.

Uttrycket kanal används i lagen för att beteckna det utrymme i tråden som behövs för alt överföra ett visst slags radioprogram. Kravel på utrym­me är olika för ljudradio resp. rörliga bilder. Ljudradioprogram kräver sålunda mindre utrymme än TV-program.

Uttrycket kanal är rent tekniskt. När det sammantagna programinnehåll som under en gemensam beteckning förmedlas i en kanal avses, talas om programkanal. Sveriges Televisions TV 1 är en programkanal. Ett utbud från en satellit, som identifieras genom en sammanhållande titel, såsom "Sky Channel", "Music Box", "TV Cinq" eller "Screen Sport" är programkanaler. Det kan hända att viss del av utbudet i en kanal kommer att vara så tydligt skild från övriga delar i kanalen att den kan betraktas som en egen programkanal. Den ena delen sänds kanske på eftermiddagen, den andra på kvällstid. Det kan bli aktuellt att uppmärksamma en sådan åtskillnad om ett förbud mot vidaresändning enligt 21 8 övervägs. En förutsättning för att kunna behandla programkanaler, som därtill kan vara anordnade av ett och samma sändarförelag, olika är dock att de helt otvetydigt skiljer sig åt. I första hand kommer delta till synes genom skilda beteckningar.

3 8 Frågor om lokala kabelsändningar prövas av kabelnämnden. Nämn­
den skall även utöva tillsyn över verksamheten med lokala kabelsändning­
ar.

Den centrala myndighetens uppgifter på kabelsändningsomrädet har berörts i avsnitt 7.10.

4 §    För lokala kabelsändningar krävs tillstånd om del inte är fråga om

1. vidaresändningar enligt 5 8 tredje stycket radiolagen (1966:755) eller

2. sändningar som enbart kan las emot i bostäder och som inte når fler än femtio bostäder.

De allmänna skälen för alt ha ett koncessionssystem för lokala kabel­sändningar har redovisats i avsnitt 6 och 7.1. 17 och 9 §8 beskrivs den typ av verksamhet som efter tillstånd kan komma i fråga. I förevarande para­grafanges all vidaresändningar av rundradiosändningar i centralantennan-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 62

läggning faller utanför lagens tillämpningsområde och regleras av radiola­gen.

Koncessionsplikt gäller för all sändningsverksamhet enligl lagen om den är avsedd för allmänheten. Huruvida så är fallet avgörs enligt radiolagens bestämning av vad som menas med rundradiosändning. Innebörden av punkt 2 är alt ingen sådan prövning behöver göras om sändningens motla-gargrupp finns enbart i bosläder och ej i fler än femtio. Med bostad förslås vad som i vanligt språkbruk betecknas som sådan, dvs. främst villor, lägenheter och fritidsbosläder. Också lägenheter i s. k. servicehus och liknande inrättningar inbegrips, dvs. där människor bor varaktigt, väsentli­gen på samma självständiga sätt som i andra bostadslägenheter. AU sänd­ningen dessutom kan tas emot i någon enstaka samlingslokal i ett bostads­hus bör inte göra sändningen lillståndspliktig. Bostadsbegreppet omfattar inte exempelvis sjukhus, fängelser eller hotellrum.

5 8    Varje tillstånd skall avse ett visst område. Detla område får omfatta
högst en kommun.

Om det finns särskilda skäl får kabelnämnden dock besluta all ett till­stånd skall avse två eller flera kommuner eller delar av dem.

Tillståndens geografiska utsträckning har behandlats i avsnitt 7.6. Till­stånd som omfattar en hel kommun torde komma i fråga främst för lokala kabelsändarförelag. I övrigt skall kabelnämnden fastställa tillslåndsomrä­det genom att beskriva kabelnätels läge. Om en utbyggnad av kabelnätet är nära föreslående fär området avse den tänkta utbredningen.

6 §   Tillstånd kan ges lill

l.den som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, om denne är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hem­vist i Sverige (nätinnehavare) och

2. en sådan juridisk person som har bildals för att bedriva lokala kabel-sändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och menings­riktningar inom tillslåndsomrädet (lokalt kabelsändarförelag).

Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag är de enda rättssubjekt som kan få tillstånd att bedriva verksamhet för kabelsändning, jämför avsnitten 7.2 och 7.3.

Ell kabelnät kan bestå av olika delar med skilda ägare. En ansökan av en nätinnehavare kommer därmed ofta alt avse både näldelar som han äger och nätdelar som han genom avtal skaffat sig rätt att utnyttja för sändning­ar. Uppgifter härom kan kabelnämnden godta. Enligl 13 8 skall sökanden visa alt samråd skett med dem som berörs av sändningarna. Det framstår som naturligt att av olika nätägare det blir den som förfogar över sändar-ulrusiningen som gör ansökan.

Kabelnämndens prövning av del lokala kabelsändarföretagels samman­sättning och representativitet måste självfallet prövas mot bakgrund av de

 

Prop. 1984/85:199                                                                 63

lokala förutsättningarna i del enskilda fallet. Av vikt är att företrädare för olika intressen och meningsriktningar beretts tillfälle att ingå i företaget.

7 §   Tillstånd all bedriva lokala kabelsändningar fär avse

1.  vidaresändningar av programkanaler från satelliter i fast trafik (satel­litsändningar) och

2.  sändningar av annat slag än som avses i 1 (egensändningar).

1 avsnitt 2 finns en beskrivning av vad som avses med satelliter i fast trafik.

Ett tillstånd till satellitsändningar är generellt, dvs. del ger rätt alt sända vidare alla de programkanaler från satelliter i fast trafik som kan tas emot eller kan komma att las emot i Sverige. Av 21 § framgår att en viss programkanal kan ha förbjudits för vidaresändning i Sverige. Om tillstånd söks under lid då ett sådant förbud gäller bör en erinran om del förhållan­det tas in i tillslåndsbeslulet.

8 8 Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan fä tillstånd lill sa­
tellitsändningar.

Lokala kabelsändarförelag kan få tillstånd lill egensändningar.

De i paragrafen behandlade frågorna har redovisats i avsnitt 7.2.

9 8 Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan fä tillstånd att upp­
låta kanaler åt andra för egensändningar.

Verksamheten i upplåtna kanaler behandlas i avsnitt 7.2.

Givetvis krävs inte tillstånd för att tillhandahålla kanaler ål lokala kabel­sändarförelag med tillstånd att bedriva egensändningar eller alt upplåta kanaler.

10        8 Nätinnehavare som har fåll tillstånd är skyldig att kostnadsfritt
tillhandahålla en kanal i kabelnätet för lokalt kabelsändarföretags egen­
sändningar av televisionsprogram.

Om del i ell kabelnät eller i någon del av del endast finns ett litet antal kanaler, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheten enligt första stycket. Ett sådant undanlag gäller inlill dess ytterligare en kanal kan utnyttjas i nätet.

Skyldigheten för nälinnehavaren att avstå en kanal i kabelnätet lill det lokala kabelsändarföretagel behandlas i avsnitt 7.5, Kanalen skall kunna utnyttjas för lelevisionssändningar. Denna sändningsmöjlighet skall finnas i hela det kabelnät som nälinnehavarens tillstånd avser. Någon skyldighet för nätinnehavaren att tillhandahålla sändningsutrustning eller ge annat bistånd föreligger emellertid inte.

Innehållet i bestämmelsen i andra stycket behandlas i avsnitt 7.5.

 

Prop. 1984/85:199                                                                  64

118 Den, som har fält lillstånd lill satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler, är skyldig att se lill att de boende i fastigheter som ansluts till kabelnätet pä ett tillfredsställande sätl kan ta emot radioprogram som sänds med stöd av 5 8 första stycket radiolagen (1966:755) och som vid tillständsperiodens början är avsedda alt las emot inom lillståndsområdet. Om skyldighet alt tillgodose mottagning av ytterligare radioprogram kan komma i fråga vid omprövning av tillståndet, skall sökanden alltid vara förbehållen rätt alt själv för lelevisionssändningar förfoga över minst två kanaler i kabelnätet eller, om endast en kanal återstår, denna.

Andra stycket innefattar en garanti vad gäller en tillslåndshavares rätt att i framtiden själv disponera över vissa kanaler i ell kabelnät. Regeln utgår frän att tillslåndshavaren då han får sitt första tillstånd för ett visst kabelnät disponerar som mest två kanaler för andra ändamål än de i 10 8 och 11 8 första stycket angivna. Under dessa förutsättningar skall han, om skyldigheten enligt II § första stycket utvidgas, alltid vara förbehållen dispositionsrätten till två kanaler.

Regeln är även tillämplig på delar av ell kabelnät. Om sålunda ett fastighelsnäl som ingår i ett större kabelnät har ett mindre antal kanaler än nätet i övrigt kan regeln blir tillämplig på fastighetsnälet medan en utvidg­ning av skyldigheterna enligl 11 8 första stycket skulle komma att gälla för övriga delar av kabelnätet.

12       8 Tillstånd får ges endast om sökanden kan förväntas fullgöra de
ekonomiska förpliktelser som följer med den avsedda verksamheten.

Bestämmelsen har berörts i avsnitt 7.4.

13       8 Tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler fär ges
endast om sökanden i god tid har berett dem som berörs av sändningarna
tillfälle alt framföra sina synpunkter på den avsedda verksamheten.

Lagrummets syfte är att ge information och att skapa förutsättningar för meningsutbyte och dialog mellan den som avser att bedriva kabelsänd-ningsverksamhel och mottagarna. Kabelnämnden skall endast pröva om sökanden har uppfyllt vad som enligl paragrafen krävs av honom. Däremot har nämnden inte lill uppgift all behandla vad som kan ha framkommit vid kontakterna mellan sökanden och de berörda personerna. Jfr avsnitt 7.4.

14       8 Innan tillstånd lill satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler
meddelas skall kabelnämnden bereda den eller de kommuner, inom vilka
sändningarna avses äga rum, tillfälle att yttra sig.

Innehållet har behandlats i avsnitt 7.4.

15       8 Satellitsändningar, egensändningar av lokall kabelsändarförelag och
egensändningar enligt 9 8 skall bedrivas i skilda kanaler. Sådana sändning-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 65

ar fär inte heller bedrivas i en kanal i vilken vidaresändningar enligt 5 8 tredje stycket radiolagen (1966:755) förekommer.

I en kanal för egensändningar får inte vidaresändas radioprogram som samtidigt vidaresänds i ett annat lillsiåndsområde, såvida fråga inte är om vidaresändningar inom samma kommun eller inom två eller flera kom­muner, för vilka kabelnämnden har fastställl ett tillståndsomräde enligt 5 8 andra stycket.

16        8 Inom en kommun eller det större område som kabelnämnden kan
fastställa enligt 5 8 andra stycket får viss del av överföringen ske genom
radiosändning.

Reglerna i förevarande paragrafer syftar lill alt ge egensändningarna en lokal prägel. Den allmänna bakgrunden lill reglerna har redovisats i avsnit­ten 7.2 och 7.9.2. Innehållet i 16 § berörs i avsnitt 7.2.

Den önskade lokala karaktären pä utbudet säkras inte genom regler som har avseende direkt på innehållet i sändningarna. I stället förbjuds vissa tekniska föriäranden som skulle skymma bort den lokala karaktären, näm­ligen, i 15 8 första stycket, att blanda olika former av sändningar i samma kanal och, i 15 8 andra stycket, att samtidigt gemensamt programsälla kabelnät i flera kommuner.

Att genom tråd- eller radiosändning binda samman kabelnät i flera kommuner och samtidigt sända samma program i flera kommuner är givet­vis otillåtet. Rätten att bedriva sändningar är ju begränsad lill en kommun eller det större område som kabelnämnden får fastställa enligt 5 8. Del kunde emellertid tänkas att någon vill vidaresända radioprogram inom sitt lillsiåndsområde, vilka har tagits emot från en sändare (inom eller utom kommunen) och vilka samtidigt vidaresänds i andra kommuner. Praktiskt länkbara är s. k. långdistansöverföringar genom radiolänkförbindelser äg­nade alt nå flera kommuner. Andra stycket tar sikte på just sådana förfa­randen.

Av 16 8 framgår att viss del av överföringen, dvs. lill eller mellan olika kabelnät inom lillståndsområdet, får ske genom radiosändning. För an­vändning av sådant överföringssätt gäller vidare reglerna i kungörelsen (1967:446) om radiosändare.

17        8    Varje lillstånd gäller för högst tre år.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.7 i den allmänna motiveringen. Kabelnämnden kan bestämma en kortare lid om speciella omständigheter föranleder alt ett tillstånd bör omprövas innan tre är förflutit.

18        8 För lokala kabelsändningar gäller inte 6 och 7 88 radiolagen
(1966:755).

Bakgrunden lill denna bestämmelse redovisas i avsnitt 7.13. 5    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                 66

Satellitsändningar

19        8    Tillstånd lill satellitsändningar innebär rätt till samtidig och oföränd­
rad vidaresändning av programkanaler från satelliterna.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om vilka pro­gramkanaler han vidaresänder.

Tillstånd lill satellitsändningar innebär rätt alt vidaresända samtliga de programkanaler från satelliter i fast trafik som förekommer i landet eller kan komma att erbjudas. Frågor om tillståndsgivningen och innebörden av oförändrad vidaresändning har berörts i avsnitt 7.8.1.

Att vidaresändningen skall vara samtidig och oförändrad ligger i och för sig i begreppet vidaresändning. I lagen anges denna innebörd av begreppet närmast för att understryka skillnaden gentemot egensändningar. Avsikten är inte att lägga någon annan innebörd i begreppet än det har i 5 8 tredje stycket radiolagen eller förutsatts ha när det gäller irådsändningarna enligt lagen om försöksverksamhet med särskild trådsändning.

Uppgiflspliklen enligt andra stycket behövs för att kabelnämnden skall ha kännedom om vilka programkanaler som vidaresänds i landet. Den skall bl. a. i lämplig omfattning eflerhandsgranska innehållet i kanalerna.

Program som sänds från satelliter i fast trafik är inte avsedda alt motta­gas direkt av allmänheten. För vidaresändning av programmen behövs samtycke av den som anordnar satellitsändningen. I lagen ställs inte upp något krav alt den generellt medgivna sändningsrätten gäller enbart pro­gram beträffande vilka anordnaren avsett och samtyckt till vidaresänd­ning. Som annars ankommer del på berörda parter all se till att sändnings­verksamheten försiggår enligt de civilrätlsliga, bl. a. upphovsrättsliga, för­utsättningar som krävs.

Ett generellt meddelat tillstånd kan vara begränsat till följd av alt en viss programkanal förbjudils enligt 21 §.

20        8   Tillståndet till satellitsändningar får återkallas, om tillslåndshavaren

1.  inte längre uppfyller kraven enligt 6 8 1 eller 2 eller

2.  har brutit mol föreskrifterna i 10 8, 11 8 första stycket eller 15 8 första stycket.

Ett tillstånd lill satellitsändningar förenas enligt lagen med vissa villkor. Sanktionen för brott mot villkoren är ålerkallelse av tillståndet och kan sålunda drabba dels nätinnehavaren om han inte tillhandahåller en särskild kanal ulan kostnad för kabelsändarföretagel (10 8), dels nälinnehavaren och kabelsändarföretagel om inte mottagning av Sveriges Radio-koncer­nens sändningar tillgodoses (118 första stycket) och dels nätinnehavaren och kabelsändarföretagel om sändningar av olika slag blandas i samma kanal (15 8 första stycket).

 

Prop. 1984/85:199                                                                67

21        8 Kabelnämnden får förbjuda vidaresändning av en programkanal för
en lid av högst ett är, om

l.det i programkanalen vid ett flertal tillfällen har förekommit program eller programinslag som innefattar hot mot eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning pä ras. hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse eller som innehåller en skildring av sexuellt våld eller tvång eller grovt våld mot människor eller djur.

2. programkanalen har varit ensidigt inriktad på våldsskildringar eller pornografiska program eller,

3.det i programkanalen under en längre tid och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter

och nämnden med hänsyn till överträdelsernas art och programkanalens karaktär och inriktning finner all ett förbud för programkanalen är godtag­bart från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt.

Innebörden av de programregler som nämns i förevarande paragraf behandlas i avsnitt 7.8.2 och 7.8.3.

22        8 Kabelnämnden skall, i den utsträckning som behövs för efterhands­
granskning av programkanaler som vidaresänds i landet, se till att pro­
gramkanalerna spelas in och att inspelningarna bevaras.

Ett ingripande mot en satellitsändning förutsätter all den sänts vidare i något kabelnät i landet. En annan förutsättning är att den spelats in så att nämnden kan ta del av den. Ingen enskild åläggs inspelningsplikt som fallet är i fråga om de referensinspelningar som skall göras enligt den särskilda ansvarighetslagstiflningen. 1 stället skall kabelnämnden ombesörja inspel­ning. Denna kan göras i egen regi eller på nämndens uppdrag av televerket eller annan som vidaresänder satellitprogram. 1 motsats till vad som gäller för de enskilda sändande rättssubjekten i fråga om de nämnda referensin­spelningarna fär nämnden låta spela in ett urval av programmen, nämligen i den utsträckning nämnden bedömer det erforderligt.

Om användningen av de inspelade programmen gäller följande.

Alla i Sverige vidarebefordrade satellitsändningar åtnjuter skydd enligt den upphovsrältsliga lagstiftningen, antingen på grund av att rätligheter finns till deras innehåll eller på grund av att rättigheter finns till utsändning­arna som sådana.

Den inspelning som gjorts av det utsända materialet får därför användas endast av kabelnämnden och endast för sådan eflerhandsgranskning som åläggs den i förevarande paragraf. När inspelningen inte längre behövs bör den förstöras, om inte samtycke lill annan användning getts av berörda rättighetshavare.

Hos myndigheter som televerket och kabelnämnden är inspelningarna allmän handling. Envar har därför rätt att få inspelningen uppspelad för sig hos myndigheten eller, mot avgift, fä en kopia av inspelningen. Den som

 

Prop. 1984/85:199                                                                  68

fått en kopia i sin hand får dock inte använda den vidare i strid mot upphovsrättens regler, t. ex. genom utsändning i kabelnät.

Egensändningar av lokala kabelsändarförelag

23        8    Tillstånd att bedriva egensändningar innebär även rätt att ställa
sändningstid lill förfogande för annan.

Varje lokall kabelsändarförelag skall vid utövandet av sin sändningsrält sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Företagel skall hålla kabelnämnden underrättad om i vilka kanaler del avser att bedriva egensändningar.

Det lokala kabelsändarföretagel har i motsats lill nälinnehavaren rätt alt självt sända program som det producerat eller på annat sätt anskaffat. I paragrafen erinras om att företagets sändningsrält också innefattar rätt alt låta andra utnyttja sändningstid i den eller de kanaler som förelaget förfo­gar över. Det står företaget fritt att låta den senare delen av verksamheten bli den huvudsakliga.

Kabelsändarföretagel ansvarar för all programverksamhet som företaget har hand om enligt denna paragraf. Enligt det förslag till ansvarighetslag­stiftning som chefen för justitiedepartementet senare kommer alt lägga fram skall företaget utse programutgivare. Denne skall svara straffrätlsligt och skadeslåndsrältsligt för sändningarna. Företaget ansvarar för att pro­gramverksamheten i dess kanaler står i överensstämmelse med reglerna i kabelsändningslagen, bl. a. reglerna för programmens innehåll i 24 8. Över­trädelser härav kan ytterst leda till all kabelsändarföretagels sändningstill­stånd återkallas.

Föreskriften i andra stycket är ett målstadgande, som inte är sanktio­nerat genom någon ålerkallelsemöjlighel. Det innebären ansvar för mång­fald i kanalerna. Företaget skall sålunda sträva efter att så många intressen och meningsriklningar som möjligt fär komma lill uttryck i programverk­samheten. I första hand bör företaget söka nå det målet genom att bereda olikartade sändande subjekt sändningsmöjligheter. Men företräde bör ock­så kunna ges åt vissa slag av programformer så all ett varierat utbud kan erbjudas, eller ål ell visst programinnehåll, särskilt sådant som speglar lokala förhållanden. Kabelsändarföretagels uppgifter kan kort uttryckt anges vara alt sträva efter mångfald, variation och lokal prägel. Dess programkanaler är tänkta att vara ett alternativ lill satellitsändningarna och de nationella TV-sändningarna. Kabelsändarföretagels breda sammansätt­ning är en av förutsättningarna för att dess programverksamhet får den beskrivna, önskade inriktningen.

24        8   Tillståndet alt bedriva egensändningar får återkallas, om del lokala
kabelsändarföretagel

1.  inte längre uppfyller kraven enligl 6 8 2,

2.  bryter mol 15 8,

3.  sänder program ulan alt behörig programulgivare finns.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 69

4.  har sänt program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt våld mot männi­skor eller djur, om inte sändningen har varit försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt,

5.  har sänt pornografiska program,

6.  har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommersi­ell verksamhet i programmen eller

7.  har sänt program eller programinslag, om pengar eller annan egendom har ställts till förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds.

Tillståndet får också återkallas om företaget har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsänd­ningar. Innan en sådan dom har vunnit laga kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

I paragrafen anges under vilka förutsättningar ett lokalt kabelsändarföre­tags lillstånd alt bedriva egensändningar fär återkallas.

Första stycket Punkt 1

Vad som skall utmärka ett lokalt kabelsändarförelag har angetts 16 8 2, som har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3). Om företaget inte längre uppfyller de uppställda kraven bör det vara möjligt att återkalla företagets sändningstillstånd. Som exempel kan nämnas alt före­laget upphör alt vara en juridisk person eller all i företaget inte längre ingår företrädare för olika intressen och meningsriklningar inom tillståndsområ­det. I detla sammanhang vill jag erinra om all ett tillstånd alllid riktar sig till en viss juridisk person. Om denna ersätts av en annan juridisk person krävs således ell nytt tillstånd för att sändningarna skall fä fortsätta.

Punkt 3

Om hur programutgivare skall utses och hur uppgifter om denne skall vara tillgängliga för allmänheten skall bestämmelser finnas i ansvarighets­lagen.

Punkt 4

Enligt 1 8 videovåldslagen får filmer och videogram med närgångna eller långvariga skildringar av alt någon utsätts för rått eller sadistiskt våld inte i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte spridas till allmänhe­ten genom saluhållning eller annat tillhandahållande eller genom visning. Förbudet gäller dock bara om spridandet med hänsyn lill framställningens syfte och sammanhang saml omständigheterna i övrigt är uppenbart oför­svarligt.

I proposition 1984/85: 116 föreslås ändrad lydelse av bl. a. 1 8 video­våldslagen. Enligl förslaget skärps bestämmelsen så att den kommer att stämma närmare överens med statens biografbyrås praxis i fråga om för-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 70

bud mot offentlig visning av biograffilm. Del straffbara området omfattar enligt förslaget alla skildringar av sexuellt våld eller tvång. Bestämmelsen föreslås också utvidgad lill att omfatta skildringar av våld mot djur och våld som inte har någon människa som direkt eller indirekt upphov. Ut­trycken långvariga skildringar och rått eller sadistiskt våld föreslås ersatta av utdragna skildringar resp. grovt våld. Slutligen föresläs att förbudet inte skall gälla om spridandet är försvarligt med hänsyn till framställningens syfte och sammanhang saml omständigheterna i övrigt.

Det s. k. extremväldsförbud som jag föreslär överensstämmer helt med förslaget i prop. 1984/85: 116. Prövningen skall ske självständigt av kabel­nämnden som givetvis därvid får hämta ledning i uttalanden i propositio­nen och i den praxis som kan komma att utbildas.

Punkt 5

Den föreslagna regeln syftar lill att motverka sändandet av pornogra­fiska filmer.

Ordet pornografisk förekommer i 16 kap. 10 a 8 och 11 8 brottsbalken, dvs. straffbuden mot barnpornografibrolt och otillåtet förfarande med por­nografisk bild, samt i 10 8 allmänna ordningsstadgan (1956:617), som förbjuder anordnandet av offentlig tillställning som utgör pornografisk föreställning.

Med pornografisk bild enligt 16 kap. 11 8 brottsbalken förslås enligl motiven en bild som, ulan att besitta några vetenskapliga eller konstnärliga värden, på ell ohöljt och utmanande sätt återger ett sexuellt motiv.

Begreppet pornografisk föreställning infördes i allmänna ordningsstad­gan år 1973 på förslag av brottskommissionen i betänkandet (Ds Ju 1973:5) Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ord­ningen. Brottskommissionens definition av begreppet pornografisk före­ställning godtogs av riksdagen. Med begreppet avses i enlighet härmed en föreställning vid vilken sexuella situationer eller händelseförlopp fram­ställs pä ett ohöljt och utmanande sätt. Brottskommissionen anförde vi­dare (Ds Ju 1973:5 s. 108):

Av begreppet pornografisk föreställning får vidare anses framgå all det här endast är fråga om föreställningar som i huvudsak eller lill övervä­gande delen innehåller pornografiskt material. Enstaka inslag av striptease eller liknande framställningar i t. ex. en varieléföreslällning kan sålunda inte medföra att föreställningen skall räknas som pornografisk. Delsamma gäller givetvis i ännu högre grad i fråga om teaterföreställningar. För rubriceringen är sålunda inte bara de sexuella inslagens karaktär och omfattning av betydelse. 1 begreppet pornografisk föreställning fär även anses ingå att det primära syftet med föreställningen skall vara att förmedla pornografi.

Syftet med den regel som jag föreslår är inte alt träffa enstaka inslag av sexualskildringar i program där annat innehåll överväger, ulan all molver-

 

Prop. 1984/85: 199                                                                71

ka sändandet av program med ett utpräglat pornografiskt innehåll. Vid tillämpningen bör man därför kunna hämta vägledning av motiven till allmänna ordningsstadgan i vad dessa avser en beskrivning av begreppet pornografisk föreställning.

Punkterna 6 och 7

Med reklam avses här liksom enligt kommitténs förslag endast sädana reklammeddelanden som lill innehåll och syfte är rent kommersiella. Det är samma slags reklam som avses i lagen (1978:800) om namn och bild i reklam, och som när det gäller tryckta skrifter anses kunna regleras vid sidan av tryckfrihetsförordningen.

Avsikten med det föreslagna reklamförbudet är i första hand att förhind­ra att programverksamheten finansieras med betalda reklaminslag. Detta syfte uttrycks i lagen sä, att företaget inte får "medge" reklam i program­men.

I lagen bör också föreskrivas att ett lokalt kabelsändarförelag inte fär göra reklam för egen kommersiell verksamhet i programmen. För närra­dions del gäller motsvarande grundsats.

Sponsringsförbudet omfattar inte bara sponsring av näringsidkare utan också sådan sponsring som inte är direkt kommersiellt betingad utan t. ex. syftar till alt påverka programverksamheten i politisk riktning (jfr. för närradions del prop. 1981/82: 127 s. 21). Förbudet gäller således sändning av program eller programinslag som har bekostats med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förut­sättning att programmet eller inslaget sänds (jfr. 10 8 andra stycket närra­diolagen).

Andra stycket Innehållet i andra stycket har behandlats i avsnitt 7.9,3.

Egensändningar i upplåtna kanaler

25 §   Tillstånd lill upplåtelse av kanaler i ett kabelnät innebär rätt alt

medge andra alt bedriva egensändningar i en hel kanal.

Medgivande all bedriva egensändningar får ges endast till svensk med­borgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden undertällad om hur många kanaler som han upplåter och till vem upplåtelse sker.

I 26-29 88 behandlas villkoren för egensändningar i upplåtna kanaler. Såväl nälinnehavaren som det lokala kabelsändarföretagel kan fä tillstånd till denna typ av verksamhet. Av 10 8 framgår alt nätinnehavaren i vissa fall skall ställa en kanal lill förfogande för kabelsändarföretagels i egen regi bedrivna egensändningar. I en sådan kanal får inte förekomma sädana sändningar som avses i denna paragraf. Om företagel vill upplåta kanaler

 

Prop. 1984/85:199                                                                 72

åt andra för egensändningar enligt denna paragraf får del försäkra sig om ylteriigare kanaler hos nätinnehavaren. För sådan användning av ytterliga­re kanaler behöver inte nälinnehavaren i sin tur tillstånd enligl 9 8.

Vid upplåtelse ål annan enligt denna paragraf skall en hel kanal ställas lill förfogande. Det är alltså inte fråga om att fördela sändningstider mellan flera sändande i en eller flera kanaler. Sådan verksamhet kan bedrivas endast av det lokala kabelsändarföretagel och då enligl reglerna i 23-24 88.

Att den som fått en kanal upplåten ål sig skall utse en ansvarig program­ulgivare för sändningarna kommer att framgå av bestämmelserna i an­svarighetslagstiflningen. Han svarar också för alt programreglerna i 27 8 iakttas. Han har alltså i dessa hänseenden samma ställning som kabelsän­darföretagel i fråga om dess sändningar enligt 23 och 24 88.

26    8    Upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt avtal.
Tillslåndshavaren får i fråga om sändningarnas innehåll inte föreskriva

annat än all detta skall vara förenligt med gällande lagstiftning.

Medgivandel enligl 25 8 är en förutsättning för all sändningarna skall anses lovliga i radiolagens mening, (jfr. avsnitt 7.13). För upplåtelse av en kanal rekommenderas därför skriftlig form.

Av andra stycket framgår att upplåtaren inte får som villkor för upplåtel­sen eller i övrigt kräva att programmen i de kanaler han upplåter skall ha ell visst innehåll eller en viss inriktning.

27       8 Kabelnämnden får besluta alt den som bedriver egensändningar i en
upplåten kanal skall upphöra med sändningarna under en lid av högst ell
år, om han

1.     inte längre uppfyller kraven enligt 25 8 andra stycket,

2.  bryter mot 15 8,

3.  sänder program utan att behörig programutgivare finns,

4.  har sänt program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt våld mot männi­skor eller djur, om inte sändningen har varil försvarlig med hänsyn lill syftet och sammanhanget saml omständigheterna i övrigt,

5.  har sänt pornografiska program,

6.  har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommersi­ell verksamhet i programmen eller

7.  har sänt program eller programinslag, om pengar eller annan egendom har ställts lill förfogande på villkor att programmet eller inslaget sänds.

Beslut alt sändningarna skall upphöra får också fattas om den som bedriver dessa har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt miss­bruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan en sådan dom har vunnit laga kraft får kabelnämnden interimistiskt besluta att sändningarna skall upphöra.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 73

28 § Om beslut enligt 27 8 har meddelats, skall tillslåndshavaren genast se till att egensändningarna upphör. Tillslåndshavaren får under lid som har bestämls enligt nämnda paragraf ej medge att sändningarna återupptas.

Förutsättningarna för att ingripa mol egensändningar i upplåtna kanaler är när del gäller deras innehåll desamma som för egensändningar av det lokala kabelsändarföretagel enligt 24 8.

Ansvaret för att reglerna iakttas vilar i första hand på den som med tillståndshavarens medgivande faktiskt bedriver sändningarna. Denne får därför också anses som part i ett ärende om en ifrågasatt överträdelse av reglerna. Ett beslut av innehåll att sändningarna skall upphöra skall enligl

28  8 verkställas av tillslåndshavaren.

29  8 Tillstånd att upplåta kanaler för egensändningar får återkallas, om tillslåndshavaren

1.      inte längre uppfyller kraven enligl 6 § I eller 2 eller

2.      har brutit mol 10 8,11 8 första stycket, 25 8 första stycket eller 28 8.

Reglerna motsvarar dem i 20 8 (utom vad gäller hänvisningen där till 15 8 första stycket) och 24 8 1. Härutöver upptas som grund för ålerkallel­se alt upplåtelse inte avser en kanal i sin helhet enligt föreskriften i 25 8 första stycket samt att brott begås mot skyldigheten enligl 28 8.

Avslutande bestämmelser

30        8 Kabelnämndens ordförande och vice ordförande skall vara lagfarna
och erfarna i domarvärv.

Nämndens uppgifter behandlas i avsnitt 7.10 i den allmänna motivering­en.

31  8 Om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar gäller särskilda bestämmelser.

32  8 Kabelnämnden får återkalla ett tillstånd enligt denna lag om till­slåndshavaren inte betalar avgift i ärende om lokala kabelsändningar inom föreskriven lid och tillslåndshavaren förelagts att betala avgiften vid på­följd att tillståndet annars kan återkallas.

Avgiflsfrågor behandlas i avsnitt 7.11.

En bestämmelse motsvarande 32 8 har ansetts motiverad i fräga om de sändande sammanslutningarna i närradion (jfr. lagrådsremiss med förslag till lagom ändring i närradiolagen, 1982:459, beslutad den 31 januari 1985).

33        8 När ett tillstånd återkallas får kabelnämnden bestämma en tid om
högst ell år inom vilken nytt tillstånd inte kan ges.

 

Prop. 1984/85:199                                                                  74

34        8 Den som bedriver egensändningar skall på uppmaning av kabel­
nämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i bestämmelserna
om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Om denne inte rättar sig efter
en sådan uppmaning, kan nämnden förelägga vite.

Inspelningsplikt skall åligga dels del lokala kabelsändarföretagel för sändningar enligl 23 8, dels dem som bedriver sändningar efter medgivan­de enligt 25 8.

35        8 Kabelnämndens beslut enligl 5, 6, 8 och 9 88, 10 8 andra stycket, 17,
20, 21, 24, 27, 29, 32 och 33 88 får överklagas hos kammarrätten genom
besvär. Andra beslut enligt denna lag får ej överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

1.   Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

2.   Tillstånd enligt lagen fär inte ges för lid under vilken sökanden bedriver sändningar med stöd av lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning. Den som bedriver sådana sändningar får ej heller medverka i ell lokalt kabelsändarföretags egensändningar eller själv bedriva egensändningar i upplåtna kanaler.

3.   Sammanslutning som bedriver sändningar för vilka bestämmelserna i lagen (1978: 479) om försöksverksamhet med närradio gäller får inte samti­digt medverka i ett lokalt kabelsändarföretags egensändningar eller bedri­va egensändningar i upplåtna kanaler.

För den som bedriver sändningar under första kvartalet 1986 med slöd av 1984 års försökslag bör bestämmelserna i den lagen fortfarande gälla. Motsvarande bör gälla för den som under samma tid sänder när-TV. Jfr avsnitt 7.12.

10  Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

11  Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1984/85: 199                                                               75

Utdrag
LAGRÅDET                                             PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-04-09

Närvarande: justitierådet Mannerfell, regeringsrådet Wahlgren, justitierå­det Rydin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Göransson beslutat inhämta lagrå­dels yttrande över förslag till

1.    lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2.    lag om lokala kabelsändningar,

3.    lag om ändring i närradiolagen (1982: 459),

4.    lag om ändring i lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med sär­skild trädsändning.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Erik Es­sen.

Vid ärendets behandling har förelegal en lill lagrådet inkommen skrift jämte bilagor från Moderata Ungdomsförbundet.

Förslagen föranleder följande yttranden inom tagrådet.

Förslaget till lag om lokala kabelsändningar

Allmänna synpunkter

Lagrådet:

Vissa centrala inslag i del remitterade förslaget lill lag om lokala kabel­sändningar föranleder närmare granskning från grundlagssynpunkl. Vad som kommer i blickfältet är bestämmelserna i regeringsformen (RF) om yttrandefrihet och informationsfrihet. Även motsvarande regler i Europa­rådskonventionen måste beaktas. Frågan om förslagels förenlighet med RF och Europarådeskonvenlionen har behandlats i remissprolokollet (av­snitt 6). Lagrådet vill för sin del anföra följande i ämnet.

1. Genom 2 kap. I 8 RF är varje medborgare tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet gentemot del allmänna. Yttrandefriheten beskrivs i paragrafen som en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Informationfrihe­ten anges vara en frihet alt inhämta och mottaga upplysningar saml att i övrigt ta del av andras yttranden. Beträffande informationsfriheten gäller enligt RF i huvudsak detsamma som i fråga om yttrandefriheten.

Av 12 och 13 88 i nämnda kapitel följer au yttrandefriheten under särskilt angivna förutsättningar kan begränsas genom lag. Vad som gäller i sådant hänseende har närmare redovisats i remissprotokollet (avsnitt 6). Särskilt är i sammanhanget all erinra om alt enligt 13 8 första stycket

 

Prop. 1984/85:199                                                                 76

begränsningar av yttrandefriheten - bortsett bl. a. från kommersiell re­klam - får ske endast om särskilt vikliga skäl föranleder det. Att märka är vidare att enligt samma paragrafs tredje stycke såsom begränsning av yttrandefriheten inte anses meddelande av föreskrifter som utan avseende på ett yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden.

Begränsningar i yttrandefriheten förekommer i tämligen stor utsträck­ning pä radiolagstiftningens område (inbegripet TV). Sålunda har bara de förelag som regeringen bestämmer, s.k. programföretag, givils rätt att sända radioprogram i rundradiosändning frän sändare här i landet (5 8 första stycket radiolagen 1966:755). Sådan begränsning - som med något annan innebörd gällde redan före RF:s lillkomsl men fick sitt nuvarande innehåll därefter - har ansetts betingad av sådana "särskilt viktiga skäl" som avses i 2 kap. 13 8 första stycket RF (jfr Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna s. 127). Vidare har programföretag att iaktta vissa bestäm­melser om hur programverksamheten skall bedrivas (se bl. a. 6 8 samma lag).

Tillstånd krävs också för rätt alt sända närradio (3 8 närradiolagen 1982:459). Ell lillstånd lill sådan sändning kan ges endast till vissa lokala ideella föreningar och en del andra slag av sammanslutningar (4 8). I fråga om närradiosändningar gäller även andra inskränkande regler. Av dessa kan särskilt framhållas förbudet mol kommersiell reklam (10 § första stycket) och möjligheten att i vissa fall återkalla meddelat sändningstill­stånd (13 8).

Begränsande föreskrifter gäller också i fråga om rätten att sända radio­lidningar (se lagen 1981: 508 om radiotidningar).

Slutligen kan nämnas att sådan sändning som avses i lagen (1984:115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning inte får äga rum ulan tillstånd av regeringen.

De inskränkningar i yttrandefriheten som enligl del anförda har gjorts i gällande lagstiftning på radions område har uppenbarligen riksdagen ansett vara förenliga med grundlag.

Tryckfrihetsförordningen (TF) utgör ett särskilt grundlagsskydd för ytt­randefriheten i tryckta skrifter. I fråga om radiosändningar finns inte motsvarande skydd. Ytlrandefrihelsulredningen har i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten lagt fram förslag lill en yttrandefrihets-grundlag, utformad efter mönster av TF och avsedd alt gälla vid sidan av denna. Den föreslagna yllrandefrihelsgrundlagen omfattar bl. a. sändning­ar i radio och TV. Förslaget bereds för närvarande i justitiedepartementet. Enligt remissprolokollet är det meningen att ett grundlagsförslag med anledning av betänkandet skall kunna behandlas av riksdagen i anslutning till 1988 års val.

Beträffande radioprogram saknas alltså grundlagssladgad motsvarighet till TF:s föreskrift (I kap. 2 8) att förhandsgranskning inte får ske och att

 

Prop. 1984/85:199                                                                 77

förbud mot tryckning inte får förekomma. En motsvarande princip för det radiorättsliga området har dock fastslagits genom 8 8 radiolagen som avses bli tillämplig även för den föreslagna kabelsändningslagen.

2.    Den i lagrådsremissen föreslagna lagen om lokala kabelsändningar bygger på att tillstånd (koncession) i princip skall krävas lill sädana sänd­ningar. Tillstånd kan ges endast lill vissa rättssubjekt och bara under särskilt angivna förutsättningar. Ett sändningstillstånd får avse endast ett visst område, som normalt får omfatta högst en kommun. Kabelsändar-verksamheten skall med andra ord ha lokal karaktär. Tillstånd kan återkal­las enligt närmare regler. När det gäller satellitsändningar kan vidare­sändning av en programkanal förbjudas för viss lid. Vad angår egensänd­ningar i upplåtna kanaler kan beslutas att sådana sändningar skall upphöra under viss tid. Tillstånd alt upplåta kanaler för egensändningar kan också återkallas. Frågor om lokala kabelsändningar skall prövas av en särskilt inrättad statlig myndighet, kallad kabelnämnden. Den skall också ha tillsyn över sändningsverksamheten.

3.    Det föreslagna systemet sådant det här i korthet har beskrivits inne­bär - som också har berörts i remissprolokollet (avsnitt 6) - att ingrepp görs i den grundlagsfästa yttrandefriheten och informationsfriheten; frågan om kommersiell reklam behandlas särskilt nedan under punkt 4. Delade meningar torde kunna råda i frågan, om dessa ingrepp när det gäller kabelsändningar i alla hänseenden är påkallade av sådana särskilt viktiga skäl som avses i 2 kap. 13 8 första stycket RF. Vad som skall anses utgöra skäl av angivet slag är en fråga av företrädesvis politisk natur och det ankommer inte på lagrådet alt göra politiska bedömningar.

Till det nu anförda bör tilläggas följande. 1 det remiUerade förslaget finns tvä bestämmelser som var på sitt sätt syftar lill att koncessionssystemet så litet som möjligt skall verka begränsande pä yttrandefriheten och informa­tionsfriheten. Sålunda föreskrivs 1218 andra stycket alt tillstånd att vi­daresända satellitsändningar får återkallas endast om kabelnämnden med hänsyn lill överträdelsernas art och programkanalens karaktär och inrikt­ning finner att förbud för programkanalen är godtagbart från yttrandefri­hets- och informalionsfrihelssynpunkt. Vidare föreskrivs i 23 8 andra stycket alt varje lokalt kabelsändarförelag vid utövandet av sin rätt till egensändningar - vari inbegrips rätten alt ställa sändningstid lill annans förfogande - skall sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informa­tionsfrihet (betr. ultryckssältet jfr 2 kap. 13 Sandra stycket RF). Tillämpas de båda nu nämnda bestämmelserna på sätt som avses i remissprolokollet, torde den yttrandefrihets- och informalionsfrihetsbegränsning som for­mellt följer av ett koncessionssystem inte behöva bli särskilt kännbar för den enskilde.

4.    Det remitterade förslaget innehåller förbud mot kommersiell reklam.
I fråga om satellitsändningarna är förbudet dock av praktiska skäl i viss
mån uppmjukat. Ett reklamförbuds förhållande till RF.s regler till skydd
för yttrandefriheten föranleder några särskilda synpunkter.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 78

Enligt 2 kap. 13 8 första stycket RF får "friheten att yttra sig i närings­verksamhet" begränsas utan att några särskilt föreskrivna hänsyn behöver tas. Denna bestämmelse avser att ge öppning för begränsningar bl. a. när det gäller kommersiell reklam (se SOU 1983: 70 s. 214, Petrén-Ragnemalm, Sveriges grundlagar s. 76 f och Holmberg-Stjernquist, a. a. s. 127).

Sådan begränsning förekommer redan i lagstiftningen såsom framgår av närradiolagen. Spörsmålet huruvida förbudet mot kommersiell reklam i den lagen strider mot 2 kap. 12 och 13 88 RF har i rättsfallet RÅ 1983 2: 5 prövats av regeringsrätten och besvarats nekande.

Frågan om lämpligheten i och för sig att föreskriva förbud mot reklam i kabelsändningar har lagrådet från sina utgångspunkter inte anledning alt yttra sig om.

5.    Med ett koncessionssystem följer som redan antytts alt ålerkallelse
av lillstånd och beslut om sändningsförbud kan ifrågakomma. Ett för
ålerkallelse- och förbudsfallen gemensamt spörsmål av intresse är hur
beslutsfunktionen är anordnad. Den skall enligt förslaget tillkomma kabel­
nämnden.

Kabelnämnden har sin förebild i den i prop. 1984/85: 145 föreslagna närradionämnden (motsvarande närradiomyndigheien, dvs. närradiokom-millén, enligt gällande lydelse av närradiolagen). Ordföranden och vice ordföranden i kabelnämnden skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv. Hur nämnden, som skall ha högst sju ledamöter, avses bli sammansatt i övrigt framgår inte av lagförslaget. Meningen är att regeringen skall med­dela föreskrifter om nämndens organisation. Ärenden hos nämnden skall handläggas enligt förvaliningsrättsliga regler och dess beslut skall i princip kunna överklagas lill domstol, närmare bestämt kammarrätten.

Som framgått finns på närradions område en modell till den föreslagna regleringen i fråga om kabelnämnden och dess uppgifter. Förslaget i vad det avser kabelnämnden torde inte kunna anses oförenligt med grundlag. På längre sikt synes böra övervägas att prövningen av frågor om ålerkallel­se och sändningsförbud på grund av programs innehåll redan i första instans får prövas av domstol.

6.    Mot bakgrund av vad som har anförts i del föregående kan konstate­
ras att något grundlagshinder mot det remitterade lagförslaget om lokala
kabelsändningar formellt inte föreligger. Av remissprolokollet (avsnitt 6)
framgår alt föredragande departementschefen är inställd på att förnyade
överväganden om lagstiftningens ändamålsenlighet kan bli nödvändiga
tämligen snart. Lagförslaget synes sålunda i viss mån ha karaktären av ett
provisorium. Ett tillfälle till en mera allsidig prövning av yttrandefrihets-
frågor och vad som har samband därmed torde yppa sig vid den avsedda
behandlingen av betänkandet Värna yttrandefriheten. En tids ytterligare
erfarenheter av utvecklingen av den ännu relativt oprövade verksamheten
med kabelsändningar bör då kunna ge ett bättre underlag för bedömningen
av frågan om yltrandefrihetsreglernas lämpligaste utformning.

 

Prop. 1984/85: 199                                                            79

7. 1 fråga om förhållandet mellan föreliggande lagrådsremiss och de regler i Europarädskonventionen som är av intresse i sammanhanget må anmärkas följande. Som framgår av massmediekommilténs betänkande SOU 1984:65 har kommittén övervägt konventionsreglerna med utgångs­punkt i en rapport avgiven 1982 av en holländsk expertutredning, den s. k. Boukemakommiltén (bet. s. 457 0.

Som ett allmänt omdöme torde kunna gälla alt Europarådskonventio­nens regler inte hindrar bestämmelser av den art som föreslagits i lagråds-remissen. En viss tveksamhet kan måhända föreligga när det gäller fören­ligheten med konventionsreglerna av ett i princip absolut förbud mot kommersiell reklam. Möjligen erbjuder Europarådskonventionen pä denna punkt ett starkare skydd mot reklamförbud än RF. Det föreligger svårighe­ter att ge något säkert svar på denna fråga, särskilt som klar praxis inte synes föreligga och tillämpningen av konventionslexten förefaller att för­ändras med liden. Ett faktum torde dock vara att den kommersiella rekla­men även enligl konventionsreglerna anses ha lägre skydd än annan infor­mation. Såvitt lagrådet kan bedöma synes inga allvarliga betänkligheter kunna anföras mot det remitterade förslaget i här behandlat hänseende.

Mannerfell:

I de allmänna synpunkterna har lagrådet avslutningsvis under punkt 3 uttalat all, om förslagets 21 8 andra stycket och 23 § andra stycket tilläm­pas på sätt som avses i remissprotokollet, den yttrandefrihets- och infor­malionsfrihetsbegränsning som formellt följer av ett koncessionssystem inte torde behöva bli särskilt kännbar för den enskilde. Jag vill tillägga följande såvitt angår regleringen i 23 8 andra stycket.

Det angivna stadgandet sägs i remissprolokollet (specialmotiveringen till 23 §) vara ett målstadgande, som inte är sanktionerat genom någon ålerkal­lelsemöjlighel. Erfarenhelen visar emellertid all en handlingsregel som inte är förenad med något sanklionshot (en s. k. lex imperfecta) ej sällan är ett ineffektivt instrument i lagstiftningen. Med hänsyn härtill och då det nu aktuella stadgandet från ytlrandefrihetssynpunkt framstår som principiellt viktigt - något som belyses av remissprotokollet i nyssnämnda avsnitt — synes det böra förenas med viss sanktionsmekanism. En lämplig form för en sådan synes vara att ett lokalt kabelsändarförelag som under en lill-ständsperiod visal bristande vilja att, såsom 23 8 andra stycket föreskri­ver, "sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet", bör ha all räkna med att detta förhållande kan få negaliv inverkan när kabelnämnden för nästa treårsperiod har att pröva frågan om förnyat tillstånd. Därvid bör till en början kunna ifrågakomma att det nya tillstån­det förenas med villkor som är ägnade att åstadkomma bättring frän det lokala kabelsändarföretagels sida. I sådant fall kan vara lämpligt att, såsom 17 8 ger möjlighet till, ge tillståndet betydligt kortare giltighetstid än tre är, sä att man inom kortare tid kan fä klarhet i om del lokala kabelföretaget har

 

Prop. 1984/85:199                                                                 80

vilja all ställa sig lagstiftningens intentioner till eftertällelse. Uppfylls inte berörda villkor, bör som en sista sanklionsålgärd stå öppet för kabelnämn­den all vägra förnyat tillstånd. En ordning av nu angivet slag är även ägnad att ge ökad tyngd ål kabelnämndens under löpande tillståndsperiod gjorda påpekanden inom ramen för dess tillsynsverksamhet (3 8).

Med hänsyn till del anförda förordar jag att - efter sammanförande av förslagets 13 och 14 88 i en enda paragraf (13 8) - som en ny bestämmelse i 14 8 upptas stadgande av den innebörden alt, när ansökan görs om förnyat tillstånd, kabelnämnden skall pröva huruvida sökanden under närmast föregående tillståndsperiod tillfredsställande iakttagit sådan skyldighet som föreskrivs i 23 8 andra stycket saml all, om detla ej har skett, kabel­nämnden får förena tillståndet med villkor, som kan leda lill bättre iaktta­gande av nämnda skyldighet, och i sista hand vägra förnyat tillstånd.

Underlag för sin bedömning får kabelnämnden förutsättas erhålla genom sådan utredning som enligl 13 och 14 88 i remissförslaget skall företas och genom sin tillsynsverksamhet. 1 sin egenskap av tillsynsmyndighet torde kabelnämnden vidare kunna förutses få mottaga klagomål av enskilda och organisationer som ej fått sändningstid eller förmenar sig ha fått för ringa eller ogynnsamt förlagd sändningstid.

För all den handlingsnorm, so;n den nu beskrivna sanktionsmekanismen anknyter till, inte skall framstå som obestämd och svårgripbar kan ifråga­sättas om inte i 23 8 andra stycket orden "sträva efter - - —" borde ersättas med ett något mera konkret uttryck, t. ex. tillgodose intresset av att vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet bli rådande i före­lagels programutbud.

De särskilda bestämmelserna

28

Lagrådet:

Av definitionerna i förslagels andra stycke avser en begreppet kanal. Rent språkligt leder definitionen tanken lill att kanalbegreppet är ett ut­tryck för en kabels sändningskapacitel. Definitionen är alltså vag och ger inte klart uttryck för vad som torde vara åsyftat. Begreppets betydelse framgår främst av 9 och 10 88, 11 8 andra stycket och 15 8 och inverkar även på andra bestämmelser. Lagrådet vill - utan att besitta tekniska kunskaper - göra följande försök lill definition: "kanal: det genom fre­kvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i kabelnät som behövs för sändning av radioprogram."

Del skulle vidare enligt lagrådets mening bli lättare all läsa och förslå fortsättningen av lagtexten om redan i förevarande paragraf fanns också förklaringar av vissa ytterligare begrepp, vilka nu återfinns först i 7 § (satellitsändningar och egensändningar) och 19 § (vidaresändning). Lagrå­det föreslår därför alt definitioner av dessa begrepp införs i 2 8 efter definitionen av programkanal. Definitionerna torde lämpligen kunna utfor-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 81

mas så, all med vidaresändning förstås samtidig och oförändrad ålerut­sändning av en sändning, med satellitsändning vidaresändning av pro­gramkanaler från satelliter i fast trafik och rhed egensändning sändning av annat slag än vidaresändning. Om den av lagrådet föreslagna ordningen godtas, kan 7 och 19 8§ skrivas kortare.

78 Lagrådet:

Om lagrådels förslag att i 2 8 upplages några ytterligare definitioner vinner bifall, kan förevarande paragraf lämpligen ges denna lydelse: "Till­stånd att bedriva lokala kabelsändningar får avse satellitsändningar och egensändningar."

13 och 14 88 Lagrådet:

Förevarande paragrafer innehåller bestämmelser som rör förfarandet i frågor om meddelande av tillstånd. Sålunda föreskrivs i 13 8 all tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler får ges endast om sökan­den i god tid har berett den som berörs av sändningarna tillfälle att framföra sina synpunkter på den avsedda verksamheten. 1 14 8 finns bestämmelser om all kabelnämnden skall bereda den eller de kommuner, inom vilka sändningarna avses äga rum, tillfälle att yttra sig.

Under föredragningen inför lagrådet har upplysts att innehållet i föreva­rande paragrafer bör förstås så, alt kabelnämndens beslut om lillstånd inte skall kunna angripas av någon som inte i vederbörlig ordning beretts tillfälle att komma lill tals i ärendet. Detta betyder med andra ord att varken den som berörs av sändningarna (13 8) eller kommunen (14 8) är att anse som sakägare i tillslåndsärenden och sålunda inte heller äger rätt att anföra besvär över kabelnämndens beslut. Med hänsyn lill att rättsverk­ningar, innebärande nackdelar för här berörda slag av intressenter, inte synes kunna uppkomma i tillslåndsärenden har lagrådet inte något att erinra mot den ordning som sålunda föreslagits.

19       8
Lagrådet:

Till följd av vad lagrådet vid 2 8 föreslagit bör orden "samtidig och oförändrad" i första stycket av nu förevarande paragraf utgå.

20       8
Lagrådet:

Gemensamt för denna paragraf och vissa andra bestämmelser i förslaget är alt de är utformade som fakultativa föreskrifter, dvs. kabelnämnden "får" återkalla tillstånd (20, 24, 29 och 32 88), förbjuda vidaresändning av programkanal (21 8) eller besluta om upphörande med sändningar (27 8). 6    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                 82

Detta förhållande föranleder en särskild synpunkt, eftersom någon motpart inte finns i denna typ av sanklionsärenden. Att kabelnämnden "får" meddela beslut av nämnda slag innebär givetvis inte ai' nämnden äger handla efter goitfinnande. En enhetlig praxis och likabehandling av lika fall måste eftersträvas.

När det gäller det i 20 8 1 nämnda fallet att någon inte längre uppfyller kraven enligt 6 8 1 synes inte valfrihet föreligga vid prövningen av äterkal-lelsefrägan. Delta förhållande bör dock inte anses utgöra hinder mot au. i enkelhetens intresse, även det fallet styrs av verbet får.

Det nu sagda äger motsvarande tillämpning i fräga om 27 8 första stycket 1 och 29 8 1 i förslaget.

21 8

Lagrådet-Lagrådet vill peka pä en effekt av förslaget i denna paragraf. Kabel­nämnden skall få förbjuda vidaresändning av en programkanal frän satellit för viss lid, om vissa i paragrafen angivna omständigheter föreligger. Exempel på sådana omständigheter är att i kanalen vid ett flertal tillfällen har förekommit program som innefattar hot mot folkgrupp eller att kanalen har varit ensidigt inriktad på våldsskildringar eller pornografiska program. Även vidaresändning av kommersiell reklam kan i vissa fall föranleda förbud. Motsvarande förbudsmöjlighet synes inte stå öppen när det gäller flertalet av sådana grova överträdelser som anges i 7 kap. 4 8 TF.

23 8

Mannerfell och Rydin:

Denna paragraf i förslaget innehåller i första stycket en viss precisering av vad den tillståndstyp som avses i 8 8 andra stycket innebär. Att tillstånd enligt sistnämnda lagrum medför rätt för tillslåndshavaren att själv bedriva egensändning har såsom självklart ej ansetts behövligt att utsäga. Precise­ringen gäller att lillståndstypen innebär även rätt alt ställa sändningstid till förfogande för annan. Del är i specialmotiveringen lill paragrafen förutsatt att enligt den kommande kabelansvarighetslagen tillslåndshavaren skall ha ansvar för all programverksamhet som förekommer i vederbörande kanal och att han har all utse programutgivare. I specialmotiveringen lill 25 8 betonas de skillnader som föreligger mellan där avsedda upplåielsefall och i 23 8 första stycket åsyftade fall.

Genom den nu redovisade distinktionen har man undgått sådan oklarhet som lagrådet fann vara för handen i det lagstiftningsärende angående närradion som redovisats i prop. 1984/85: 145. Vi finner att den i förslaget nu gjorda regleringen tillfredsställande klargör gränsen mellan 23 §-fall och 25 8-fall, förutsatt alt man i tillämpningen är klart medveten om vad som är "en kanal".

Under föredragningen har nämnts att meningen är alt i fall som avses i

 

Prop. 1984/85:199                                                                83

första stycket det lokala kabelsändarföretagel skall ha väsentligen samma ställning som ett Sveriges Radio "i miniatyr". Den som fär sändningstid ställd till sitt förfogande synes böra få samma radiorättsliga ställning som den som självständigt producerar ett program i de riksomfattande radio-och TV-sändningarna.

Wahlgren:

I 23 8 första stycket finns en bestämmelse enligt vilken tillstånd att bedriva egensändningar även innebär rätt att ställa sändningstid lill förfo­gande för annan. Denna bestämmelse är förvirrande och möjligen t.o.m. vilseledande. Enligt motiven svarar kabelsändarföretagel för all program­verksamhet som företaget har hand om enligt 23 8. Vidare aviseras i motiven att ett förslag till ansvarighetslagsiiftning, som senare kommer alt läggas fram, avses skola innehålla regler om att kabelsändarföretagel skall utse programutgivare, vilken skall svara straffrättsligt och skadestånds-rättsligt för sändningarna. Förelaget ansvarar för att programverksamhe­ten i dess kanaler slår i överensstämmelse med reglerna i kabelsändnings­lagen, bl.a. reglerna för programmens innehåll i 24 §, heter det vidare i motiven. Där sägs också att överträdelser av nämnda regler ytterst kan leda lill alt kabelsändarföretagels sändningstillstånd återkallas.

I förevarande sammanhang bör erinras om att den som sänder radiopro­gram i rundradiosändning utan att inneha tillstånd lill sådan sändning har gjort sig skyldig till brott mot radiolagen (se 10 8 första stycket 4 radiola­gen). Oavsett att enligl 23 8 första stycket i det remitterade förslaget tillstånd att bedriva egensändningar också innebär rätt alt ställa sändnings­tid till förfogande för annan, kan denna bestämmelse inte anses ge den som sålunda får förfoga över sändningstider något tillstånd att sända radiopro­gram i rundradio, såvida inte 10 8 första stycket 4 radiolagen ändras i detta hänseende. Vidare synes del bäde oegentligi och onödigt alt i lagtext ta in en bestämmelse om rätt all ställa sändningstid till förfogande för annan, om inte särskilda radiorättsliga effekier därav anses kunna uppkomma. Av de nyss återgivna motivultalandena att döma är emellertid delta tydligen inte alls avsikten.

En ytterligare olägenhet med förevarande bestämmelse i 23 8 första stycket är att det kan bli svårt att upprätthålla den princip som kommit till uttryck i det i lagrådsremissen föreslagna stadgandet i 15 8 första stycket, nämligen alt varje sändande subjekt skall bedriva sina respektive sänd­ningar i egen, frän de andra skild kanal. Sändningar av "andra", lill följd av all sändningslid ställs till förfogande, synes knappast, i varje fall inte utifrån, i princip skilja sig frän fall av kanalsammanblandning, dvs. brott mot 15 8 första stycket i det remitterade förslaget.

Hur det än må förhålla sig med det sistnämnda problemet föreslär jag med anledning av vad som i övrigt anförts i denna fråga att bestämmelsen i 23 8 första stycket får utgå. Detta betyder inte all ell lokalt kabelsändar-

 

Prop. 1984/85:199                                                                  84

företag därmed skulle stå ulan möjlighet alt ställa sändningstid till förfo­gande för annan med den innebörd som en sådan åtgärd är avsedd att ha enligl det remitterade förslaget. Alt ställa sändningslid till förfogande för annan innebär alltjämt att detla måste ske inom ramarna för kabelsändar­företagels radiorättsliga ansvar.

24 8 Lagrådet:

I denna paragraf anges de fall då tillstånd att bedriva egensändningar får återkallas (se härom även vid 20 8). Del synes något oklart hur långt de föreslagna bestämmelserna sträcker sig. Tolkade på sedvanligt sätt innebär ordalagen att det i fall som sägs i första stycket 3, 4 och 7 formellt är tillräckligt, all ett enda program av angivet slag har sänts för att ålerkallel­se skall kunna komma i fråga. När det gäller punkterna 5 och 6 i samma stycke förefaller däremot enligt lagtexten en förutsättning för ålerkallelse vara alt flera program har sänts. Under den fortsatta handläggningen av lagstiftningsärendet torde böra klargöras vad som avses med den föreslag­na regleringen i det nu berörda hänseendet. Därvid bör tillses alt den avsedda innebörden också kommer lill ullryck i lagtexten.

Wahlgren:

Föreskrifterna i 24 8 innebär bl. a. - vid en jämförelse med 33 8 - en yttersta lidsgräns såvitt avser den spärrtidsliknande ordning som innebär att kabelnämnden får bestämma att nytt tillstånd inte kan ges med anled­ning av den grund som föranlett lillslåndsåterkallelsen. Denna lidsgräns är angiven lill ett år.

Avsikten är tydligen den att den yttersta lidsgränsen skall räknas från den dag då kabelnämnden meddelade beslutet om ålerkallelse. Härvid är alt märka den komplikation som föreligger enligl andra stycket i förevaran­de paragraf. Däri föreskrivs nämligen alt kabelnämnden kan meddela interimistiskt beslut om ålerkallelse innan en fällande dom i ett mål om yttrandefrihetsbrott har vunnit laga kraft. Därmed torde fall kunna inträffa där den lid under vilken ifrågavarande spärrtid gäller redan har gäll till ända när lagakraftägande dom i målet föreligger. En fråga blir då om i ett sådant fall ytterligare spärtlid kan bestämmas i samband med att denna dom föreligger. Om så inte anses böra vara fallet synes ett uUalande härom önskligl.

Ett ylteriigare spörsmål av visst intresse i detta sammanhang är frågan huruvida kabelnämnden - sedan den här berörda spärrtiden gått lill ända men innan lagakraftägande dom föreligger och således något slutligt beslut om tillslåndsindragning kan föreligga - kan utfärda nytt tillstånd. Något hinder häremot synes inte föreligga, men en sådan ordning kan ge upphov till ölägenheter.

 

Prop. 1984/85:199                                                                  85

25 8

Mannerfell och Rydin:

1 denna paragraf anges i första stycket i den närmare innebörden av sådant lillstånd som allmänt omnämns i 9 8. Tillstånd till upplåtelse sägs innebära rätt att medge andra att bedriva egensändningar i en hel kanal. 1 paragrafens andra och tredje stycken ges vissa formalbeslämmelser.

Gränsdragningen mellan förevarande 25 § och 23 8 har av oss berörts under sistnämnda paragraf.

I första stycket torde böra uttryckligen anges alt medgivandel skall lämnas i avtal (jfr 26 8). Därmed klargörs alt det är en ömsesidigt förplik­tande transaktion. Upplåtaren blir således civilrätlsligt förpliktad att ställa kanalen till förfogande.

1 en andra mening av första stycket torde böra fastslås att ett medgi­vandes verkan förfaller när upplåtarens tillstånd enligl 9 8 upphör all gälla.

Med hänsyn lill det anförda föreslås att första stycket ges följande avfatlning: "Tillstånd till upplåtelse av kanaler i ell kabelnät innebär rätt för tillslåndshavaren att genom avtal medge annan att ensam bedriva egensändningar i en kanal. Medgivandets verkan förfaller om det tillstånd som enligt 9 8 meddelats för upplälaren upphör att gälla."

När någon sänder med stöd av upplåtelse av kanal, bör han inte anses sända utan tillstånd i den mening som avses i 10 8 första stycket 4 radiola­gen. Tillståndshavarens medgivande enligl förevarande paragraf, vilket har sin grund i kabelnämndens beslut, får anses göra hans avtalsparlner legitimerad att sända.

Wahlgren:

Det remitterade förslagets 25 8 första stycket behandlar innebörden av den lillståndsform som antytts redan i 9 8 och som medför rätt alt upplåta kanaler ät andra för egensändningar. Denna rätt beskrivs sålunda som en rätt alt medge andra all bedriva egensändningar i en hel kanal. Bestämmel­sen i 25 8 första stycket ger ett i milt tycke alltför vagt uttryck för vad som egentligen åsyftas därmed. Av motiven framgår att vid upplåtelse enligl denna paragrafen hel kanal skall ställas lill förfogande. Del kan alltså inte i detta sammanhang vara fråga om alt fördela en kanal mellan flera sän­dande, något som i remissprolokollet beskrivs som fördelning av sänd­ningslider och behandlas enligt reglerna i 23 och 24 88.

Del i 25 8 första stycket begagnade uttrycket "upplåtelse av kanaler i ett kabelnät" för tanken lill en civilrättslig upplåtelse, ett intryck som för­stärks av bestämmelsen i 26 8 första stycket i förslaget alt upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt avtal. Att upplåtelsen också civilrätlsligt alltid måste avse en hel kanal framgår emellertid inte helt klart av bestäm­melserna. En del av det konstitutiva i själva tillståndet från kabelnämnden att upplåta kanaler ligger i rätten för tillslåndshavaren att i sin tur upplåta sändningsrätt, dvs. den sändande torde därmed anses bli legitimerad att

 

Prop. 1984/85:199                                                                 86

sända och undgår straffansvar enligt 10 8 första stycket 4 radiolagen. Vad beträffar upplåtelsens omfattning ligger i tillståndet för det upplåtande kabelförelaget närmast en skyldighet, nämligen alt ställa endast hela kana­ler till förfogande vid varje upplåtelse. Denna dubbla funktion hos tillstån­det och i synnerhet dess radiorättsliga betydelse bör enligt min mening få komma lill tydligare uttryck i förevarande stycke. Jag föreslår sålunda alt det får följande innehåll: "Tillstånd till upplåtelse av kanaler i ett kabelnät innebär rätt för tillslåndshavaren all, om han lill annan upplåter hel kanal, även medge denne att bedriva egensändningar i denna kanal. Upplåter tillslåndshavaren kanal i annat fall gäller bestämmelserna i 23 och 24 §8." Den här föreslagna lydelsen innebär i fråga om upplåtelse av annat än hela kanaler ingenting annat än att sådana upplåtelser blir att bedöma enligt reglerna om fördelning av sändningstid, vilka berörts i det föregående. Till sådana upplåtelser torde tillstånd från kabelnämnden inte erfordras. Å andra sidan blir det upplåtande företaget radiorätlsligt fullt ansvarigt för sändningar av den lill vilken upplåtelse skett.

Jag instämmer i övriga ledamöters förslag i vad del innebär att en andra mening tilläggs i förevarande paragrafs första stycke.

27 8 Lagrådet:

Enligt första stycket i denna paragraf får kabelnämnden besluta alt den som bedriver egensändningar i en upplåten kanal skall upphöra med sänd­ningarna under en tid av högst ett år, om i punkterna 1-7 angivna förut­sättningar är för handen. Förutsättningarna enligl punkt I är att vederbö­rande inte längre uppfyller kraven enligl 25 8 andra stycket, dvs. att han inte vidare är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige. Del torde inte vara avsett att ett upphörande-beslul i sådana fall skall vara tidsbegränsat. Ett klargörande härav synes böra ske i lagtexten.

Del har under föredragningen inför lagrådet upplysts att, om ett interi­mistiskt beslut har meddelats med slöd av andra meningen i andra stycket, den lid varunder del interimistiska beslutet har förelegat avses skola inräk­nas i den lid varunder beslut enligl första stycket längst får gälla. Även i delta hänseende synes ett förtydligande av lagtexten vara på sin plats.

I enlighet med det sagda får lagrådet föreslå att orden "under en tid av högst ett år" i första styckets inledning utgår och att till paragrafen fogas ett tredje stycke av denna lydelse: "Beslut enligt första stycket 2-7 och andra stycket får avse en tid av högst ett år."

Vad som vid 24 8 sagts om utformningen av punkterna 3—7 i samma paragraf gäller också i fråga om motsvarande punkter i nu förevarande paragraf.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 87

Wahlgren:

1 fråga om denna paragraf föreligger ett förhållande av likarlat slag som det jag berört vid 24 8, nämligen komplikationen av en yttersta lidsgräns för sanktionens giltighet, ett är, och möjligheten, enligt andra stycket, att meddela interimistiskt beslut om sanktionen. Såtillvida föreligger en skill­nad som alt det i förevarande paragraf inte är fräga om en spärtlidslik-nande anordning ulan om en period under vilken ett beslut av kabelnämn­den skall gälla. Om lidsbestämmelser skall gälla för interimistiska beslut -något som under föredragningen inför lagrådet angetts vara avsikten -synes, om ett år hunnit förflyta mellan ett interimistiskt beslut enligt paragrafen och den tidpunkt då en lagakraftägande dom i målet om yttran­defrihetsbrott föreligger, något utrymme för slutligt beslut i sanktionsfrå­gan inte föreligga. Delta förhållande synes böra uppmärksammas.

35 8 Mannerfell:

Utformas 14 8 i enlighet med det förslag som jag framfört i anslutning till lagrådels allmänna synpunkter, bör den paragrafen upptas i förevarande paragrafs uppräkning av överklagbara fall.

Övriga förslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

 

Prop. 1984/85:199                                                    88

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET          PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-04-11

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bo­ström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om radio- och TV-sändningar i kabelnät

1    Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande över förslag lill

1.    lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2.    lag om lokala kabelsändningar,

3.    lag om ändring i närtadiolagen (1982:459),

4.    lag om ändring i lagen (1984:115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådets slutsals av sina allmänna synpunkter är att något grundlags­hinder mot del remitterade lagförslaget om lokala kabelsändningar formellt inte föreligger. Lagrådels prövning av lagförslaget mot Europarådskon-venlionens regler mynnar ul i bedömningen all dessa inte torde hindra bestämmelser av den art som föreslagils. Yttrandet i övrigt innehåller ett antal förslag lill ändrad utformning eller förtydliganden av innebörden i vissa särskilda bestämmelser. Jag är i allmänhet beredd att godta dessa förslag.

Jag har, som lagrådet noterar, i remissprotokollet framhållit min inställ­ning att förnyade överväganden om lagstiftningens ändamålsenlighet kan bli nödvändiga tämligen snart, eftersom del är en relativt oprövad verk­samhet som nu regleras. Det kan, som lagrådet antyder, gälla spörsmålen om prövning av vissa frågor om kabelsändningar redan i första instans bör göras av domstol och om ytterligare regler för programinnehållet. Jag väljer också all till en sådan framtida prövning, grundad på då föreliggande erfarenheter, hänskjuta del förslag, som en av lagrådets ledamöter för fram, nämligen att skyldigheten enligt 23 8 andra stycket för det lokala

 

Prop. 1984/85:199                                                                89

kabelsändarföretagel, alt vid utövandet av sin sändningsrält sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet, förenas med viss .sanktionsmekanism.

Jag övergår så till lagrådets påpekanden om innebörden eller utform­ningen av vissa särskilda bestämmelser. Jag har ingen erinran mot alt bland definitionerna i 2 8 upptas också förklaringar av uUrycken vidare­sändning, satellitsändning och egensändning och aU de därav betingade följdändringarna i förslagels 7 och 19 8§ vidtas. Jag vill också godta lagrå­dets förslag all ge begreppet kanal bättre konkretion.

I övrigt noterar jag all lagrådet förtydligat innebörden i vissa hänseenden av flera paragrafer på ett sätl som väl stämmer överens med vad jag förutsatt bör gälla. Det rör 13, 14, 20 - och i samma hänseende särskilt 27 och 29 8§ - 23 och 25 §8. I några fall föreslås omformuleringar. 1 fråga om 25 8 finner jag meningen med bestämmelsen komma lill klarare uttryck genom den av lagrådet föreslagna avfallningen. Också 27 8 bör omformu­leras på sätl lagrådet förordat.

1 fråga om 24 8 efteriyser lagrådet ett klargörande av omfattningen av de föreslagna bestämmelserna i punkterna 3-7. Lagrådets påpekanden synes föranledda av mångtydighelen i ordet program. Jag är medveten om att ordet, så som det används i 24 8, kan betyda antingen ell program eller flera program eller närmast program- eller sändningsverksamhet. Härtill kommer alt ordet, om också vedertaget, inte i sig är en klart bestämbar enhet. I punkten 3 betyder "sänder program" närmast "bedriva sändning­ar". Jag förordar att i stället del senare uttrycket används - för övrigt i analogi med skrivsättet i övriga punkter ändrat lill perfektum. I punkterna 4 och 7 innebär regleringen all del formellt är tillräckligt att ett enda program sänts för all ålerkallelse skall kunna komma i fråga. Del får dock överlämnas ål kabelnämnden att bedöma om tillståndet skall återkallas redan vid en enstaka överträdelse. För ålerkallelse enligl punkt 5 förutsätts dock att flera program av där angivet slag förekommit. I punkt 6 är del snarast företeelsen reklam som avses, inte all den förekommer i ell eller flera program. Jag förordar därför att uttrycket "i programmen" här er­sätts med uttrycket "i sändningarna". Vad jag nu anfört gäller också motsvarande punkter i 27 8.

Proposition på grundval av mina förslag kan inte avlämnas lill riksdagen inom den lid som anges i riksdagsordningen för propositioner som avses bli behandlade av riksdagen under innevarande riksmöte. Jag ser del emeller­tid av flera skäl som högst angelägel att ärendet ändå kan avgöras under detla riksmöte. Som jag har redovisat pågår redan viss sändningsverksam­het motsvarande den som nu föreslås reglerad. Del gäller satellitsändning­ar, s. k. när-TV och egensändningar i Sveriges Televisions regi. För satel­litsändningarna och när-TV-sändningarna gäller provisorisk lagstiftning, som upphör vid del kommande årsskiftet. Del är önsvärt all denna sänd­ningsverksamhet får fortsätta utan avbrott, men del är också angeläget -

 

Prop. 1984/85:199                                                    90

för alt kunna kontrollera utvecklingen - att verksamheten i så fall kan fogas in i del regelsystem jag nu föreslår. Det finns vidare starka önskemål om att kunna få börja med egensändningar i större skala och då enligt regler som är särskilt anpassade därtill, inte, som nu, enligt de regler som gäller för Sveriges Television.

För att det nu föreslagna regelsystemet skall kunna börja fungera redan vid årsskiftet krävs omkring ett halvårs förberedelsetid. Av de skäl jag nu anfört bör ärendet behandlas av riksdagen under våren.

Jag har i övrigt vidtagit vissa redaktionella ändringar i förslaget lill lag om lokala kabelsändningar.

2    Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

3    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredragan­den lagt fram.

 

Prop. 1984/85: 199                                                                91

Bilaga 1

Massmediekommitténs sammanfattning av sitt betänkan­de (SOU 1984:65) Via satellit och kabel

I betänkandet behandlas frågor, som aktualiseras av den nya medieul-vecklingen och den nya tekniken - framför allt satelliter och kabelnät -, ett antal frågor som tidigare har behandlats i andra kommittéer men inte föranlett några beslut och några frågor som aktualiserats bl. a. av riksda­gen. I denna sammanfattning redovisas huvuddragen i kommitténs förslag vad gäller satelliter och kabelnät samt några andra frågor, som kommitlén ägnat särskild uppmärksamhet ät. Delta är alltså inte en sammanfattning av samtliga kapitel i betänkandet, vilket dessutom innehåller utförliga redovisningar av gällande regler på olika områden saml tekniska beskriv­ningar, redogörelser för och erfarenheter från olika försöksverksamheter med kabel-TV.

En bärande tanke i massmediekommitténs förslag är att de nya medierna skall kunna utnyttjas så att en vid yttrande- och informationsfrihet skapas. I dag är det lillålel för den enskilde att ta emot radio- och TV-program också från andra länder, även om de sänds via satellit. Någon ändring föresläs inte på denna punkt. Enligt gällande radiolagsliflning får program frän direklsändande satelliter vidaresändas utan lillstånd i kabelnät, t. ex. i en centralantennanläggning. Inte heller i detta avseende föreslås någon ändring. I framliden skall också enligt kommitténs förslag programkanaler från kommunikationssatelliter få vidarespridas i kabelnät i samtidig och oförändrad form. En förutsättning är dock alt särskilt tillstånd har givits. Sådan vidarespridning är inte tillåten i dag även om regeringen enligl en särskild tidsbegränsad lag om försöksverksamhet kan ge tillstånd. Det föreslås också att kabelnäten öppnas för lokal programverksamhet av olika slag.

Kommitlén föreslår inga omfattande programregler. Dock är det nöd­vändigt med vissa begränsningar av vad som bör fä förekomma både när det gäller lokala kabel-TV-sändningar och vidarespridning av programka­naler från kommunikationssatelliter. Begränsningarna gäller program som innehåller grovt våld, pornografi, hets mot folkgrupp samt reklam.

Anläggning av kabelnät

Kommitténs förslag när det gäller kabelnät rör enbart användning för massmedieändamål. Kommittén har utgått från alt utbyggnaden av kabel­nät för dessa ändamål inte kommer alt finansieras över statsbudgeten ulan genom avgifter från användarna, dvs. de anslutna abonnenterna. Därför lägger kommittén inte heller fram några förslag om nationella planer för utbyggnad av kabelnät för massmedieänjdamäl. Om en utbyggnad av kabel­nät skall ske som ett led i den allmänna telekommunikationsulvecklingen i

 

Prop. 1984/85:199                                                                 92

landet eller av industri- och sysselsättningspolitiska skäl kan en annan bedömning göras. Detta har emellertid inte varil en uppgift för massmedie­kommittén. Sett i ett vidare perspektiv är anläggning av kabelnät för i första hand TV-överföring ett viktigt steg i etableringen av ett allmänt bredbandsnät i landet.

Kommittén föreslår att etableringsfrihet skall råda också i fortsättningen när del gäller anläggning av kabelnät. Detta innebär alt televerket inte föresläs få någon särställning. 1 vissa avseenden har dock verket bättre förutsättningar för anläggning av kabelnät än andra tänkbara nätanläggare, t. ex. genom tillgäng till kanalisalion i gator och vägar.

En särskild fråga är hur kabelnät skall kunna byggas ut med ell rimligt mätt av geografisk rättvisa. Denna fråga är nära förknippad med möjlighe­terna lill kostnadsutjämning mellan kabelnät i olika orter. Kommittén lägger dock inte fram några förslag om vilka taxor som får tillämpas vid anslutning till kabelnät och för att få tillgång lill olika programkanaler och alltså inte heller om taxeutjämning. Televerket har förklarat sig berett alt på sikt bedriva sin verksamhet på så sätt att bästa möjliga geografiska rättvisa uppnäs.

Var och hur kabelnät kommer alt anläggas beror på de ekonomiska bedömningar som nätanläggare gör. Kommittén har inte funnit anledning att föreskriva för nätanläggare att de skall bygga nät i områden där det bedöms ekonomiskt olönsamt.

Verksamhet i kabelnät Olika slags tjänster

De massmediala tjänster, som kan bli aktuella i ett kabelnät, är vidare­sändning av program från programföretagen inom Sveriges Radiokoncer­nen samt rundradiosändningar från marksändare i grannländer och från direktsändande satelliter, program från kommunikationssatelliter samt lo­kala egensändningar. Kabelnäten kan också användas för tvåvägskom-munikalion av olika slag inom massmedieområdet men även för andra former av tvåvägskommunikalion, t. ex. konferens-TV och alarmsyslem. Dessa senare användningsområden faller emellertid utanför kommitténs uppdrag och omfattas därför inte av förslagen.

Aktörer i kabelnät

1 ell kabelnät kan olika roller och aktörer urskiljas. Del är fråga om nätanläggaren/nälägaren, som bygger och svarar för driften av kabelnä­tet, kabeloperatören, som tillhandahåller tjänsterna i nätet och har alt tillse att gällande regler följs samt programleverantören, som tillhandahåller program eller tjänster som operatören i sin lur distribuerar lill abonnen­terna i kabelnätet.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 93

Fri sändningsrätt eller koncession

Kommittén har ingående prövat frågan om det skall tillämpas en fri sändningsrält gentemot det allmänna när del gäller rundradiosändningar i kabelnät eller om sändningar skall fä ske efter tillstånd (koncession) och har funnit det mest ändamålsenligt att som grund för rundradioverksamhet i kabelnät ha ett system som bygger på tillståndsgivning. Den som fält sändningstillstånd kan få tillstånd att upplåta utrymme i kabelnät till annan för sändningsverksamhet. Kravel på koncession skall endast gälla kabel­sändningar till allmänheten i bostäder och endast erfordras för sändningar som kan mottas i mer än 50 bostäder. För kabelnät, t. ex. en centralantenn­anläggning som omfattar färre bostäder, föresläs ingen reglering alls.

Motiv för ett tillståndsförfarande är bl. a. all vid tillämpning av fri sändningsrält gentemot det allmänna avgör nälägaren vem som får sända och vad som får sändas i ett kabelnät. Vid ett tillståndsförfarande kan garantier skapas för en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet i lokala sändningar.

Kabelnämnden

Kommiltén föreslår att tillståndsgivningen skall handhas av en statlig myndighet, kabelnämnden.

Kabelnämnden föreslås bli ett icke-poliliski sammansatt organ som be­står av personer med juridisk kompetens och personer med särskilda kunskaper inom området i fråga. Nämndens verksamhet bör pä sikt finan­sieras med avgifter från lillståndssökande och lillslåndsinnehavare.

Vem kan få lillstånd?

Tillstånd att sända i kabelnät kan ges till nätägare och särskilt tillska­pade lokala operatörsföretag. Nälägare skall vara en svensk juridisk per­son eller fysisk person som är svensk medborgare eller har hemvist i landet. Ett lokalt operalörsföretag skall vara lokalt förankrat och ha en bred sammansättning. Delägare kan vara föreningar, institutioner, lokala förelag, kommunen m. fl. Del går enligt kommitténs mening inte att i detalj föreskriva hur sammansättningen bör vara i varje ort. Del får ankomma på kabelnämnden alt avgöra när kravet pä lokal förankring och bred ägarsam­mansättning är uppfyllt.

Tre former av tillstånd

Kommitlén föreslår tre typer av lillstånd för sändningar i kabelnät:

a.   tillstånd lill samtidig och oförändrad vidarespridning av
programkanaler från kommunikationssatelliter,

b.      tillstånd till lokala sändningar i särskild lokal kanal saml

c.   tillstånd alt upplåta utrymme i kabelnät till annan för sändningsverk­
samhet, l.ex. lill tidningsföretag.

Nätägare kan ges tillstånd dels till vidarespridning av kommunikations-

 

Prop. 1984/85:199                                                                  94

satellitkanaler, dels alt upplåta utrymme i kabelnät lill annan för sänd­ningsverksamhet. Det lokala operatörsföretaget skall kunna få samtliga tre former av tillstånd.

Villkor för att få lillstånd att vidaresända programkanaler från kommuni­kationssatelliter samt att upplåta kanaler till annan för sändningsverksam­het o Samråd med de boende

Den tillståndssökande skall samråda med företrädare för de boende inom del aktuella området om vilka programkanaler som skall framföras i kabelnätet. Kommittén anser det viktigt att de som är närmast berörda, dvs. de boende inom området, får möjlighet alt framlägga sina syn­punkter pä utbudets sammansättning. Ytterst måste beslutet dock fattas av den som begär tillstånd, men kommitlén utgår från att stor vikt kommer alt fästas vid de synpunkter som lämnas vid samrådet. o Remiss lill kommunen

Kommunerna har en viktig roll vid anläggandet av kabelnät, bl. a. som markägare och ansvariga för planfrågor. Kommittén föreslår att berörd kommun skall ges tillfälle att yttra sig över ansökningar om tillstånd för sändningar i kabelnät. o Bedömning av operatörens ekonomiska förutsättningar

Kommittén understryker att den som svarar för verksamheten i ett kabelnät har ett stort ansvar mot enskilda hushåll och även mot fastig­hetsägare, bostadsrättsföreningar m.fl. som ansluter sig till nätet. Ope­ratören ikläder sig också ett ansvar gentemot programleverantörer, räi-lighetsinnehavare m.fl. Därför skall kabelnämnden ha möjlighet att kunna värdera de ekonomiska förutsättningarna för den sökande att svara för verksamheten. o Sveriges Radio-programmen

Den som fär tillstånd åläggs att svara för all Sveriges Radio koncernens etersända radio- och TV-kanaler tillhandahålls alla som ansluts till ka­belnät. Denna rätt skall också tillförsäkras dem som inte abonnerar på kabelnätets tjänster men bor i en fastighet som försetts med eller anslu­tits till sådant nät. o Gratis lokal kanal

Nätägare som får tillstånd att svara för vidarespridning av program frän kommunikationssatelliter eller får tillstånd att upplåta kanalutrymme ål annan skall ställa en kanal till förfogande för lokala egensändningar. Denna kanal skall det lokala operatörsföretaget få disponera utan kost­nad. Om det lokala operatörsföretaget önskar tillgång till fler kanaler för detta ändamål får det regleras genom särskilda överenskommelser med nätägaren. o Programregler

När del gäller vidarespridning av program från kommunikationssatel­liter föreslår kommittén att vissa grundläggande bestämmelser skall

 

Prop. 1984/85:199                                                                 95

gälla. Tillstånd skall endast kunna ges för sådana programkanaler som enligt den ursprunglige sändarens avsikt skall nå allmänheten via kabel­nät i samtidig och oförändrad form. Del ankommer på operatören att träffa uppgörelser med upphovsmän och övriga rättighetshavare. Vidare erfordras att de aktuella programkanalerna som skall vidarespridas får tas emot i det land varifrån de sänds upp till satelliten, vilket kan vara en viss garanti mot ett icke önskvärt programutbud.

Satellitkanaler med inriktning på våld och pornografi skall inte få vidarespridas. Kommittén utvecklar i betänkandet närmare vilka kriteri­er som därvid skall tillämpas. Det gäller här kanaler med en ensidig inriktning på våldsframställningar eller pornografiska skildringar eller kanaler där myckel grova inslag av denna typ förekommer. Kommittén anser också alt om det vid upprepade tillfällen har förekommit program­inslag med hets mot folkgrupp i en kanal skall sändningsrätlen för kanalen i fråga kunna återkallas. Förbud mot fortsatt spridning av kana­ler meddelas av kabelnämnden. Kommitténs majoritet föreslär att kana­ler, som under lång tidsperiod och i betydande omfattning innehållit sådan kommersiell reklam som mäste anses riktad särskild till svenska konsumenter, inte skall få vidarespridas i kabelnät. Enstaka reklamin­slag som riktar sig till svenska konsumenter i sändningar från kommuni­kationssatelliter kan inte föranleda ett förbud.

Villkor för lokala sändningar

Lokala egensändningar föreslås kunna ske dels i den särskilda kanal som det lokala operalörsföretagel kommer att disponera, dels i kanaler som upplåts av nälägaren och/eller operatörsföretaget.

Operaiörsförelagets sändningsrätt i den särskilda lokala kanalen skall i förslå hand användas för att ge intresserade lokala institutioner, förening­ar, företag, enskilda m.fl. möjlighet att medverka med program. Opera­lörsföretagel skall ha skyldighet att svara för att en vidsträckt yttrandefri­het och informationsfrihet råder i kanalen genom att ställa sändningsul-rymme till förfogande för intresserade programleverantörer. Operatörs­företagets uppgift blir i hög grad att fördela sändningstider och komponera programutbudet i den särskilda lokala kanalen.

Sändningsverksamheten i kanaler som upplåts behöver inte uppfylla dessa villkor. c Programregler

Kommittén föreslär inte alt sammansättningen av det lokala programut­budet skall regleras av lagbestämmelser som l.ex. att en viss andel av programmen skall vara lokalt präglade. Kommitlén framhåller emeller­tid att den för sin del anser att företräde bör ges åt program som speglar lokala förhållanden. I den särskilda kanalen bör en målsättning vara att skapa ett så brett och allsidigt sammansatt utbud som möjligt.

Det lokala operatörsföretaget resp. nätägaren är ansvarig för att pro-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 96

grammen i sändningarna är i överensstämmelse med gällande program­regler. För alt kunna utöva detla ansvar måste operalörsföretagel resp. nälägaren ha möjlighet att i förväg la del av program för all förhindra att någonting sänds som strider mol reglerna.

Följande programregler skall gälla både för den särskilda lokala kana­len och i upplåtna kanaler: Hels mot folkgrupp fär inte förekomma, inte heller annat yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten. Det skall inte vara tillätet att sända program med grova våldsframställningar eller pornografiska skildringar. Prövningen av hu­ruvida sådant programinnehåll har förekommit skall enligl kommitténs mening knytas an till brottsbalken, biografförordningen och videovålds­lagen.

Enligt majoritetens uppfattning får inte i någon form av lokala sänd­ningar förekomma reklam eller sponsring. Som motiv för denna stånd­punkt framförs särskilt omsorgen om dagspressen.

o Ingen central programavveckling

Både för den särskilda lokala kanalen och för upplåtna kanaler föreslås förbud för s. k. central programavveckling. Del innebär att del inte är tillåtet alt via radiolänk sända ut program lill flera olika kabelsyslem i landet där programmen sprids vidare till abonnenterna omedelbart och utan förändring.

o Inga blandade kanaler

Enligt kommitténs uppfattning skall lokala egensändningar inte få sän­das i kanaler där det normalt vidaresänds program från satelliter eller från l.ex. Sveriges Radio-förelagen.

Lag om kabelsändning

De regler som föreslås gälla för användning av kabelnät bör enligt kommittén tas in i en särskild lag om kabelsändning. Tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i kabelnät kan ytterst återkallas av kabelnämnden om lillslåndsinnehavaren sänder program som slår i strid med villkoren för verksamheten eller i övrigt bryter mot regler och bestämmelser.

Flera av de beslut som kabelnämnden har att fatta skall kunna överkla­gas hos kammarrätten genom besvär.

Lagen om kabelsändning föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Teledata

Kommittén föreslår att etableringsfrihet skall gälla på teledalaområdet. Radiolagen föreslås ändrad så att del klargörs att leledalaverksamhet inte kräver lillstånd.

Kommiltén konstaterar all del inte är meningsfullt att avgränsa teledata från annan form av datakommunikation och databehandling, som är till­gänglig för allmänheten. Därför bör i princip samma regler gälla för hela detta område. Detta är ett skäl till alt kommiltén inte anser att reklam kan

 

Prop. 1984/85:199                                                                 97

förbjudas i teledata. Dock bör endast s. k. uppsökt reklam få förekomma. En användare skall inte behöva överraskas av reklam på en textsida där man har anledning alt förvänta sig annan information.

Kommittén föreslår dock ingen lagstiftning utan förutsätter att bransch­organisationen Videolexföreningen i Sverige utformar etiska regler för verksamheten som bl. a. innebär all endast uppsökt reklam förekommer.

Text-TV

Kommiltén skiljer mellan etersänd och trådsänd text-TV. Vidare kan man skilja mellan programtexlning och fristående textsidor. Den etersända programtexlningen är en integrerad del av själva programverksamheten inom Sveriges Television och inom Utbildningsradion. Därför måste sam­ma regler gälla för detta slag av text-TV-verksamhet som för programverk­samheten i övrigt.

När det gäller fristående lexi-TV-sidor i rikssändningar föreslär kommit­tén att Sveriges Radio får svara för verksamheten också i fortsättningen, om ingen förändring av programföretagens ställning genomförs inför nästa avtalsperiod som kan motivera ett annat synsätt, Kommiltén föreslår också att kommuner och landsting skall beredas möjligheter till lokal och regional lexl-TV-sändning inom ramen för SR-företagens sändningsrätt. De som vill utnyttja denna möjlighet bör själva tekniskt kunna svara för verksamheten och slå för kostnaderna.

Trådsänd text-TV har stora likheter med annan datakommunikation lill allmänheten. För frislående texl-TV-sidor som sänds i ett kabelnät bör samma regler gälla som för teledata och annan datakommunikation till allmänheten. För sådan text-TV som är avsedd att las emot samtidigt som de vanliga TV-programmen i kabelsändningar, l.ex. översällningslexter, bör samma regler gälla som för lokala kabel-TV-sändningar.

Reklam i videogram

Kommittén har också haft till uppgift alt pröva frågan om reklam i videogram. Med hänsyn lill all det i stort sett handlar om samma slag av reklam som på biografer saml att det är fråga om kassetter som måste förhyras föreslår kommitlén inga regler om förbud mol reklaminslag i videogram. Däremot är det inte tillätet alt sända sådana reklaminslag i kabelnät i lokala sändningar eftersom del skulle strida mot del reklamför­bud i kabelsändningar, som majoriteten i kommittén föreslår.

Ansvarsfrågor

Kommittén lägger fram utkast till kabelansvarighelslag, dvs. bestämmel­ser om ansvaret för innehållet i sändningar i kabelnät. Lagen är i stort sett utformad efter mönster av radioansvarighelslagen. Ansvarighetslagen fö­reslås endast avse lokala egensändningar. Lagförslaget innebär att det för varje program som sänds i lokala sändningar skall finnas en ansvarig 7    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                  98

programulgivare med uppgift att förebygga ytlrandefrihetsbrott. Program-utgivaren skall utses av lillslåndsinnehavaren. men ingenting hindrar att den som utses är en företrädare för programleverantören.

Den senare möjligheten framstår som naturlig när del gäller programle­verantörer med regelbundna och ofta förekommande sändningar, l.ex. för dem som utnyttjar möjligheten att sända program i upplåtna kanaler.

Vad gäller ansvaret för program som vidaresänds från satellit konstate­rar kommittén att operatören inte har möjlighet att i praktiken utöva kontroll av programinnehållet. Därför bör för sådana sändningar inte infö­ras några särskilda ansvarighets- och skadeståndsregler.

Vad sedan gäller ansvaret för vissa text-medier, l.ex. teledata, föreslår kommittén att ett frivilligt ensamansvar införs för daiabaslagrad informa­tion som är tillgänglig för allmänheten. Kommiltén lägger inte fram något lagförslag ulan anser att en lagstiftning bör kunna baseras på del förslag som informationsleknologiutredningen presenterade år 1981.

Bevarandefrågor

Kommittén föreslår att alla upptagningar av lokala program skall be­varas i sex månader från sändningen som underlag för granskning av om yitrandefrihetsbrott har begåtts eller om programregler har överträtls. Sädana inspelningar skall pä begäran tillställas kabelnämnden. Vad gäller program som sänds från satelliter, och för vilka tillstånd för vidaresprid­ning har meddelats av kabelnämnden, bör dokumenlalionspliklen åvila kabelnämnden.

En bevarandeskyldighel föreslås slutligen för sådan dalabasinformalion som det finns ansvarig utgivare för. Här bör dock en bevarandelid om en månad vara tillfyllest.

Vad gäller bevarande för forskningsändamål förutsätter kommitlén att arkivet för ljud och bild lägger fram förslag om principer för bevarande.

Effekier av nya medier

En av kommitténs uppgifter har varit all redovisa tänkbara effekier av del ökade medieutbudet via satellit och kabelnät. Kommitténs synpunkter grundar sig på ell material som lämnats av massmedieforskare och forsk­ningsinstitutioner, bl. a. Publik- och programforskningsavdelningen vid Sveriges Radio (SR/PUB) samt statens kulturråd. I ett särskilt avsnitt redoviss vad massmedieforskare i landet anser om hur barn och ungdom påverkas av massmedierna, framför allt av televisionen.

Kommitténs bedömning utgår från all hushällen i Sverige kommer att skaffa sig tillgång till ett ökat radio- och TV-utbud, i första hand genom alt ansluta sig till framväxande kabelsyslem. I vilken omfattning detta kom­mer att ske är dock inie möjligt all nu förutskicka. Enligt kommitténs bedömning kommer det ökade TV-utbudet inte att leda till någon nämn­värd ökning av TV-tiltandet under den tid som Sveriges Television sänder

 

Prop. 1984/85:199                                                                 99

sina program. Under övriga tider, dvs. dagtid och sen kvällstid, finns del anledning att räkna med ett ökat tittande. Som en begränsande faktor när det gäller tittandet på utländska program framhålls dock att dessa sänds på utländska språk.

Kommittén gör också den bedömningen att de svenska TV-tittarna i allt väsentligt även i den nya mediesituationen kommer att välja TV-program frän den svenska televisionen framför de utländska. När det gäller tittarnas val av program är det realistiskt att räkna med att en del av den lillartid som den svenska TV-publiken kommer att ägna ät satelliiutbudel - vilket troligen kommer att domineras av sport, underhållning och film - kommer att tas frän informativa program i svensk television.

Vad sedan gäller konsekvenserna för läsmedierna är kommitténs be­dömning alt det ökade utbudet av radio- och TV-program via satellit eller kabelsystem inte kommer att förorsaka dagspressen några större problem. Det finns heller ingenting som talar för att bokläsandet skulle förändras mer påtagligt.

Kommittén lämnar en utförlig redovisning av utvecklingen inom en rad olika kulturområden: teatern, föreningslivet, studiecirkelverksamhelen, museer, konserter, filmen. Men undanlag av biograferna, som fält vidkän­nas en kraftig nedgång av besöksanialet sedan mitten av 1950-talet när televisionen infördes i vårt land, kan en klar stabilitet och i vissa fall aktivitetsökning konstateras. I den nya situationen är del troligt alt bio­grafbranschen kommer att påverkas negativt med tanke på att satelliiutbu­del till stor del kommer att utgöras av film. Inom övriga av de nämnda områdena bedöms inte några större förändringar komma all ske.

När det gäller barns och ungdomars TV-iitiande konstaterar forskarna all tittandet inte enbart har en negativ inverkan på barn och ungdom. De lär sig också mycket av sitt TV-titlande. Forskningsresultaten är dock inte entydiga vad gäller effekterna. Pä en punkt är forskningsrönen däremot tämligen entydiga, nämligen alt underhällningsvåld och särskilt grovt sa­distiskt våld som präglar en del av videoutbudet har lett till ökad aggres­sion hos vissa barn och ungdomar och en avtrubbning inför våldet i verkligheten.

Övriga frågor

Kommittén har haft i uppdrag att pröva några frågor, som berör Sveriges Radio. Det gäller dels massmediernas rätt till nyhetsbevakning, dels rätten att få tillgäng till programutskrifler och programkopior frän Sveriges Ra­dio-företagen. Vad gäller den första frågan är kommittén inte beredd att föreslå någon lagstiftning, som garanterar SR-företagen en rätt lill nyhets­bevakning. En sådan lagstiftning skulle vara alltför långtgående och in­skränka arrangörers rätt till sina arrangemang. Kommittén menar dock alt ett lokalt operatörsföretag inte skall ha rätt att teckna sådana avtal som utesluter andra massmedier från möjligheten till normal nyhetsbevakning.

 

Prop. 1984/85:199                                                  100

De som sänder program i övrigt skall inte heller få träffa sådana överens­kommelser.

Frågan om programutskrifler från Sveriges Radio-företag bör enligt kommitténs mening i första hand lösas inom SR-företagen. Efter de över­läggningar som ägt rum finns det anledning att utgå från all SR-företagen redan från hösten 1984 kommer att vara mer generösa än hittills när det gäller all tillmötesgå önskemål om programutskrifter och programkopior. Frågan bör sedan regleras i avtalen mellan staten och SR-företagen. Om del inte visar sig möjligt alt få till stånd en förändring bör i lag fastställas vilka regler som skall gälla.

 

Prop. 1984/85:199

101 Bilaga 2

Massmediekommitténs författningsförslag i betänkandet (SOU 1984:65) Via Satellit och kabel

1    Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs all 1 och 5 88 radiolagen (1966:755)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

I denna lag förslås med

radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser äro lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreda sig i rymden ulan särskilt anordnad ledare,

Irådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka äro bundna vid särskilt anordnad ledare,

rundradiosändning: radiosändning eller trådsändning som är av­sedd att mottagas direkt av allmänheten, om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att eller se sändningen,

sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsänd­ning (trådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller träd-sändning.

radioprogram: radiosänd­nings eller trådsändnings innehåll, om detta beslår av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väder­lek, nyheter eller dylikt.

radioprogram: radiosänd­nings innehåll, om detta består av annat än enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt etter trådsändnings innehåll, om detta består av annat än stillbilder utan ljud eller enkla meddelanden om lid, väderlek, nyheter eller dy­likt.

5 8=

De förelag som regeringen be­stämmer (programföretag) ha rätt all sända radioprogram i rundradio­sändning från sändare här i landet.

De företag som regeringen be­stämmer (programförelag) ha rätt att sända radioprogram i rundradio-sändning frän sändare här i landet. Vad som har sagts nu gäller dock inte trådsändning som inte kan tas emot i bostäder.

' Lagen omtryckt 1972:240 - Senaste lydelse 1984: 114

 

Prop. 1984/85:199                                                                102

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före­komma i rundradiosändning som företaget anordnar. Härvid skall pro­gramföretaget iakttaga bestämmelserna i 6 8 och 7 8 andra stycket.

Radioprogram i rundradiosänd- Om rätt alt från trådsändare här

ning som har upptagits trådlöst på i   landet   bedriva   rundradiosänd-

centratanlennantäggning får utan ningar   av   sådana   radioprogram

särskilt tillstånd sändas vidare lill som kan tas emot i bostäder finns

mottagare inom fastighet som är särskilda     förskrifter     i      lagen

ansluten lill anläggningen.             (1985:000) om kabdsändning.

Om rätt att sända program i vissa lokala rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt till rundradiosändning från Irådsändare av sådana radio­program som har logils emot från en satellit i fast trafik finns före­skrifter i lagen (1984:115) om för­söksverksamhet med särskild tråd­sändning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2    Förslag till

Lag om kabelsändning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 8 1 denna lag finns särskilda föreskrifter om rätt alt bedriva kabelsänd­
ningar. Med kabelsändning avses en rundradiosändning från en irådsän­
dare här i landet av sådana radioprogram som kan tas emot i bostäder. Med
kabelnät avses en anläggning för kabelsändning.

I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, rundradiosändning, sändare och radioprogram detsamma som i radiolagen (1966: 755).

2 8 För prövning av frågor om kabelsändning och för tillsyn över kabel­
sändningsverksamhelen finns en kabelnämnd.

Närmare föreskrifter om kabelnämnden meddelas av regeringen.

3 8 Kabelsändningar som kan las emot i mer än 50 bostäder får inte
bedrivas ulan tillstånd av kabelnämnden, såvida det inte är fråga om

I. samtidig och oförändrad vidaresändning av rundradiosändningar som har tagits emot direkt från en radiosändare eller en satellit eller

 

Prop. 1984/85:199                                                               103

2, sändningar från trädsändare med stöd av 5 8 första stycket radiolagen (1966:755),

Kabelnämnden får medge att viss överföring inom det område som avses i beslutet om tillstånd sker genom radiosändning i stället för genom tråd­sändning.

4 8   Tillstånd enligl denna lag kan avse rätt lill

1.   vidaresändning av programkanaler som har tagits emot från en satellit
i fast trafik,

2.  lokala sändningar i särskild kanal eller

3.  upplåtelse av kanaler för lokala sändningar.

5 8   Tillstånd enligt denna lag kan ges lill

1.  ägaren av ett kabelnät, om denne är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utländsk medborgare som har hemvist här i landet och det är fråga om sådan verksamhet som avses 14 8 1 eller 3 och

2.  lokalt operalörsföretag som avses i 15 8.

6 8 Tillstånd som avses 14 8 1 eller 3 för ell kabelnäts ägare medför
skyldighet för denne att kostnadsfritt upplåta en kanal i nätet för sådana
sändningar som avses i 4 § 2.

Tillstånd som avses i 4 8 1 för ett kabelnäts ägare och tillstånd som avses 14 8 2 skall på begäran förenas med tillstånd som avses 14 8 3.

7 8   Tillstånd enligl denna lag gäller under högst tre år.

Om tillstånd söks före utbyggnaden av kabelnälel, får kabelnämnden föreskriva att tillståndet förfaller, om nätet inte har byggts ut inom viss tid. Nämnden får vidare fastställa det område inom vilket kabelnätet skall vara beläget samt föreskriva att sändningarna skall ha påbörjats senast vid viss tidpunkt.

Vidaresändning av programkanaler som har tagits emot från en satellit i fast trafik.

8  8 Tillstånd till kabelsändning av programkanaler som har tagils emot från en satellit i fast trafik innebär rätt lill samtidig och oförändrad vidare­sändning av kanalerna.

9  8 Innan tillstånd enligt 8 § meddelas skall den eller de kommuner inom vilka sändningarna avses äga rum beredas tillfälle att yttra sig.

10       8   Tillstånd enligt 8 8 får ges endast om sökanden kan visa att

1.  han kan förväntas fullgöra de ekonomiska förpliktelser som följer av verksamheten,

2.  han i fråga om valet av programkanaler som avses i 8 8 har samrått med ett organ som företräder boende inom området,

3.  programkanalerna är avsedda alt samtidigt och i oförändrat skick vidaresändas till allmänheten och

4.  sådan vidaresändning är tillåten i det land varifrån kanalerna sänds lill satelliten.

118 Som villkor för tillstånd enligt 8 8 fär föreskrivas att den sändnings-berättigade skall se till alt de boende som ansluts till kabelnätet kan ta

 

Prop. 1984/85:199                                                                104

emot sådana radioprogram som sänds från radiosändare med stöd av 5 8 första stycket radiolagen (1966:755) och som är avsedda att kunna tas emot på den ort, som avses i ansökan.

12    8 Tillstånd lill sändning av en programkanal beträffande vilken rätten att sända har återkallats med slöd av 14 8 I —4 får inte meddelas under tid som avses i beslut med stöd av 31 8.

13    8   Tillstånd enligt 8 8 får återkallas om tillslåndshavaren

1.      inte längre uppfyller kraven enligl 10 8 1,

2.  har brutit mot föreskriften i 6 8 första stycket eller

3.  har brutit mol vad som föreskrivits med stöd av 11 8.

14 8 Tillstånd enligl 8 8 får återkallas såvitt gäller berörd programkanal,
om

1.      sändningarna inte längre uppfyller kraven enligt 10 8 3 eller 4,

2.  sändningarna vid upprepade tillfällen har innehållit framställning som avses i 16 kap. 8 8 brottsbalken, våldsinslag som avses i 1 8 lagen (1981: 485) om förbud mol spridning av filmer och videogram med våldsin­slag eller sådan pornografisk skildring som för en biograffilm vid tillämp­ning av förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biograf­föreställningar m.m. (biografförordningen) skulle ha medfört all filmen inte godkänts för visning vid biografföreslällning,

3.  sändningarna har varit ensidigt inriktade på pornografiska skildringar eller på sådana våldsframställningar som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört all filmen inte godkänts för visning vid biografföreställning för barn som är under 15 år,

4.  sändningarna under en lång tidsperiod och i betydande omfattning har innehållit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt lill svenska konsumenter,

5.  sändningarna inte har påbörjats inom tre månader från det att till-slåndsliden börjat löpa eller

6.  avbrott i sändningarna har förekommit under en sammanhängande lid av tre månader.

Lokala sändningar i särskild kanal

15    8 Ett lokall operatörsföretag skall vara en juridisk person saml ha en bred lokal ägarsammansättning och kunna förväntas fullgöra de ekonomis­ka förpliktelser som följer av verksamheten.

16    § Operalörsföretagel skall vid utövandet av sin sändningsrält i den särskilda kanalen beakta all en vidsträckt yttrandefrihet och informations­frihet skall råda i kanalen.

När förelaget ställer programtid lill förfogande för annan får det inte föreskriva annat i fråga om programmens innehåll än att detta skall vara förenligt med lagstiftningen och de för verksamheten gällande programreg­lerna.

17 8 Kommersiell reklam får inte förekomma i programverksamheten.
Ell program eller programinslag får inte bekostas med pengar eller annan
egendom som har ställts lill förfogande för operalörsföretagel eller den
som fått programlid av förelaget under förutsättning alt programmet eller
inslaget sänds.

 

Prop. 1984/85:199                                                               105

18       8 I den särskilda kanalen får inte sändas sådana radioprogram som
avses i 3 8 första stycket eller 8 8.

Operatörsföretaget får inte sända från ett evenemang, om företaget med arrangören har ingått avtal genom vilket annan förhindras att bedriva nyhetsförmedling i fråga om evenemanget. Företagel får inte heller medge sändning från ett evenemang, om det framkommer att den som fått pro­gramlid av förelaget har träffat ett sådant avtal.

19   8 1 den särskilda kanalen får inte sändas sådana radioprogram som har tagits emot frän en radiosändare och vilka är avsedda alt samtidigt utsändas i ett eller flera andra kabelnät.

20   8 Operatörsförelaget får inte sända program eller programinslag som innehåller uttalande eller annat meddelande som avses i 16 kap. 8 8 brotts­balken.

21   8 Tillstånd att berdriva lokala sändningar i särskild kanal får återkal­las, om operatörsförelaget

 

1.  inte längre uppfyller kraven enligt 15 8,

2.  har brutit mot föreskrifterna i 16-20 88,

3. har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yitrandefrihetsbrott och som innebär ett allvariigt missbruk av yllrandefrihelen i kabelsändning,

4. har sänt ell program som innehållit våldsinslag som avses i 1 8 lagen (1981:485) om förbud mol spridning av filmer och videogram med våldsin­slag eller våldsinslag som för en biograffilm vid tillämpning av förord­ningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. (biografförordningen) skulle ha medfört alt filmen inte godkänts för visning vid biografföreställning eller sådana pornografiska inslag som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biografföreställning för barn som är under 15 år eller

5. inte har utnyttjat rätten att sända under tre på varandra följande månader.

Upplåtelse av kanaler för lokala sändningar

22   8 Den som ansöker om tillstånd alt upplåta kanaler för lokala sänd­ningar skall i ansökan ange hur många kanaler som han avser alt upplåta.

23   8 Att lillstånd all bedriva kabelsändningar med slöd av denna lag i vissa fall skall förenas med lillstånd som avses i 22 8, framgår av 6 8 andra stycket.

För tillstånd som avses i 22 8 och som har begärts särskilt skall bestäm­melserna 19 8,1081 och 2 samt 11 8 tillämpas på motsvarande sätt.

24   8 Den som upplåter kanaler får inte föreskriva annat i fråga om programmens innehåll än att detta skall vara förenligt med lagstiftningen och de för verksamheten gällande programreglerna.

25   8 Den som upplåter kanaler får inte medge kommersiell reklam i programverksamheten. Ett program eller programinslag i en kanal som har upplåtils får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts

 

Prop. 1984/85:199                                                                106

till förfogande för upplälaren eller den som kanalen har upplåtits ål under förutsättning alt programmet eller inslaget sänds.

26   8 För programverksamheten i kanaler som har upplåtits skall 18-20 88 tillämpas på motsvarande sätt.

27   8 Tillstånd som avses i 22 8 får återkallas dels om upplälaren har brutit mot föreskrifterna i 6 8 första stycket eller 24 8 eller mot vad som föreskrivits med stöd av 23 8 andra stycket, dels om den som en kanal har upplåtits ål

1.      har brutit mot föreskrifterna i 25 eller 26 8.

2.  har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yllrandefrihelen i kabelsändning,

3.  har sänt ett program som innehållit sådana våldsinslag eller pornogra­fiska inslag som avses 1218 4 eller

4.  inte har utnyttjat rätten att sända under tre på varandra följande månader.

Avslutande bestämmelser

28   8 För kabelsändning som sker med stöd av denna lag gäller inte 6 och 7 88 radiolagen (1966:755).

29   8 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyn­digas all meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om kabelsändning.

30   8 Kabelnämnden får återkalla lillstånd enligl denna lag om tillstånds-havaren inte erlägger avgifter i ärenden om kabelsändning inom föreskri­ven tid, såvida han har förelagts att erlägga avgifterna vid påföljd all tillståndet annars kan återkallas.

31   8 När ett lillstånd återkallas fär kabelnämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte får sökas.

32   8 Den som har fåll tillstånd enligl denna lag skall på uppmaning av kabelnämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 14 8 kabel-ansvarighetslagen (1985:000).

Om tillslåndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan nämnden förelägga vite. Talan om utdömande av vitel förs vid tingsrätt av allmän åklagare efter anmälan av kabelnämnden.

33 8 Kabelnämndens beslut i frågor om tillstånd enligt 5 8, 7 8 andra
stycket, 10-14 88, 21 8, 23 8 andra stycket, 27 och 30 88 samt vite enligt
32 8 får överklagas hos kammarrätlen genom besvär. Andra beslut enligl
denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

 

Prop. 1984/85:199                                                                107

3    Förslag till Kabelansvarighetslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 8 Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram
(radioprogram) som får sändas pä grund av tillstånd enligt lagen (1985; 000)
om kabelsändning. Lagen är dock inte tillämplig på samtidig och oföränd­
rad vidaresändning av radioprogram som har tagits emot från en satellit i
fast trafik.

Bestämmelserna i 2 8 första stycket samt 5, 6, och 8-13 88 är inte tillämpliga på program eller programinslag som består i direktsändning av en dagshändelse eller av en sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av någon annan än den som sänder programmet eller programin­slaget.

1 frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar,

2 8 Missbruk av yttrandefriheten i radioprogram medför ansvar och ska­
deståndsskyldighet endast när gärningen innefattar yitrandefrihetsbrott.
Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan
särskild rättsverkan av brott.

Med ytlrandefrihetsbrott i radioprogram avses i denna lag framställning eller offentliggörande som enligl 7 kap. 4 eller 5 8 tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som iryckfrihetsbroil, om gärningen hade begåtts genom en tryckt skrift. Yitrandefrihetsbrott föreligger endast om radiopro­grammet har blivit sänt.

Bestämmelser i brottsbalken eller i annan lag om påföljd för de brott, som avses i 7 kap. 4 och 5 88 tryckfrihetsförordningen, eller om förver­kande av egendom eller annan särskild rättsverkan av sådant brott gäller också när brottet är alt anse som yitrandefrihetsbrott i ett radioprogram.

Programutgivare

3 8 För varje radioprogram skall finnas en programulgivare med uppgift
att förebygga yttrandefrihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgi­
varens vilja.

Programutgivare skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han fär inte vara i konkurstillstånd.

4 8 I fråga om radioprogram som sänds av ett lokall operalörsföretag
som avses 115 8 lagen (1985:000) om kabelsändning förordnas programut­
givare av ordföranden i förelagels styrelse eller, efter bemyndigande av
denne, av företagets chef.

I fråga om andra radioprogram än sådana som avses i första stycket förordnas programulgivare av den som sänder programmet.

Uppgift om vem som är programulgivare skall före sändningen anteck­nas i ett register som förs av den som sänder programmet och som är tillgängligt för allmänheten.

 

Prop. 1984/85:199                                                                108

Ansvarighet m. m.

5 8 Programulgivaren är ansvarig för yitrandefrihetsbrott i radioprogram
för vilket han är förordnad.

Om någon programutgivare inte förordnals eller om uppgift härom inte registrerats före sändningen, vilar det ansvar för ytlrandefrihetsbrott i programmet som programulgivaren skulle ha burit i stället på den som haft alt förordna programulgivare.

6 8 Ingen annan får dömas till ansvar för yitrandefrihetsbrott i ett radio­
program eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig
enligl 5 8.

Den som har lämnat ell meddelande för offentliggörande i ett radiopro­gram eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för att offentliggöra dem i ett sådant program eller för alt lämna ell meddelande som nyss har sagts är fri från ansvar och skadeståndsskyldighel. Om ell sådant förfarande under motsvarande förhållanden skulle ha kunnat föranleda ansvar eller skadeståndsskyldighel enligt tryckfrihetsförordningen, får dock dömas lill ansvar eller skadeståndsskyldighet.

7 8 För skada på grund av ytlrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar
den som enligt 5 8 är ansvarig för brottet. Om brottet hänför sig till ell
program eller programinslag som avses i 1 8 andra stycket, åligger skade-
slåndsskyldigheten gärningsmannen eller, om flera har medverkat till brot­
tet, gärningsmannen och övriga medverkande i förening.

Den som har sänt radioprogrammet är skyldig att ersätta skadan tillsam­mans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighel får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligl första eller andra stycket.

8 8 Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i ett radioprogram skall
bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 8 tryckfrihetsförordning­
en gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligl 5 eller 7 8 för innehållet i ett radioprogram skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgett alt programmet sändes.

9 8 I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom
eller annan särskild rättsverkan på grund av ytlrandefrihetsbrott i ett
radioprogram får fråga inte väckas om vem som, ulan alt vara ansvarig för
brottet eller skadeslåndsskyldig enligl denna lag, har författat eller fram­
ställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentlig­
görande i programmet.

Fråga om vem som är ansvarig för ett brott som avses i 6 8 andra stycket andra meningen får ulan hinder av första stycket i denna paragraf handläg­gas i samma rättegång som ett mål som anges där.

Bestämmelser om rättegången m. m.

10 § Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av ytlrandefrihetsbrott i ell radioprogram tas upp av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn lill utredningen, kostnader och andra omständigheter, kan ett

 

Prop. 1984/85:199                                                               109

sådant mål tas upp även av någon annan tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.

Beträffande rättegången gäller i övrigt i tillämpliga delar 12 kap. och 14 kap. 1-3 8§ tryckfrihetsförordningen saml lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande före­skrifter. De som är jurymän för tryckfrihetsmål är behöriga att medverka även i mål som avses i denna paragraf.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även mål om ansvar eller skadeståndsskyldighel pä grund av ett brott som avses i 6 8 andra stycket andra meningen och som inte gäller det sätl på vilket uppgifter eller underrättelser har anskaffats. Är fråga om ett brott, varigenom någon har anskaffat uppgifter eller underrättelser men inte offentliggjort dessa i ett radioprogram eller meddelat dem till någon annan för ett sådant offentlig­görande skall dock vad som nyss har sagts gälla endast om det är uppen­bart att anskaffandet har skett för offentliggörande i ett radioprogram.

11 8 Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i ell radioprogram väcks av
justitiekanslern. Åtalet skall väckas inom sex månader frän det att pro­
grammet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i andra mål som, skall
handläggas i samma ordning som mål om yitrandefrihetsbrott i ett radio­
program.

Tystnadsplikt

12 8 En programutgivare, den som är eller har varit anställd hos den som
sänt programmet eller någon annan som har tagit befallning med ett radio­
program eller med ett nyhetsmeddelande för ell sådant program får inte
röja vad han därvid har fält veta om vem som har författat eller framställt
ett program, framträtt i programmet eller lämnat meddelande för offentlig­
görande i ett program, om inte

1.      denne har samtyckt till det,

2. det i ett sådant mål som anges i 9 8 första stycket är fråga om huruvida den, mot vilken talan förs, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig,

3. det i ett fall som avses i 6 8 andra stycket är fråga om ett sådant brott mot rikels säkerhet som anges i 7 kap. 3 8 första stycket 1 tryckfrihetsför­ordningen,

4. rätten i ett fall, som avses i 6 8 andra stycket och där del är fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen, anser del behövligt att del vid förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelan­det,

5. rätten av hänsyn lill ell allmänt eller enskilt intresse anser det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. Åtal får väckas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal. Åklagare är justitiekanslern.

Efterforskningsförbud

13 8 Myndigheter och andra allmänna organ får inte eflerforska den som
har författat eller framställt ett radioprogram, framträtt i ett sådant pro-

 

Prop. 1984/85:199                                                                110

gram eller lämnat ett meddelande för offentliggörande i ell radioprogram i vidare mån än som behövs för åtal eller annat ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i 12 8 första stycket.

För efterforskning i strid med första stycket första meningen döms till böter eller fängelse i högst ett år. Åklagare är justitiekanslern.

Skyldighet att bevara granskningsexemplar, m. m.

14 8 Den som sänder ett radioprogram skall se lill att programmet spelas
in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätten
all kostnadsfritt la del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som
har yttrats i programmet har

1. justitiekanslern,

2. en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har be­gåtts i programmet eller att han har lidit skada pä grund av ett ytlrandefri­hetsbrott i programmet, om del inte är uppenbart all han inte berörs av innehållet i detta på ell sådant sätt att han kan vara målsägande.

15 8 Den som uppsålligen eller av oaktsamhet underiäter att fullgöra
någon av sina skyldigheter enligl 14 8 döms till böter eller fängelse i högst
eu år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i första stycket.

Avslutande bestämmelse

16 8 Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag meddelas av
regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

4    Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs all 36 kap. 5 och 8 88 samt 4 kap. 4 8 räuegängs-balken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

36 kap. 5 8' Den som till följd av 2 kap. I eller 2 8 eller 3 kap. 1 8 sekretesslagen (1980: 100) eller bestämmelse, lill vilken hänvisas i något av dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats. Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska,

' Senaste Ivdelse 1983:497.

 

Prop. 1984/85:199

III

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

kurator vid familjerädgivningsbyrå, som drives av kommun, landstings­kommun, församling eller kyrklig samfällighel, eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrolls dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre del är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare mä ej höras som vittne om vad för uppdragels fullgörande förtrolls honom, med mindre parlen med­giver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgal lindrigare straffan fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne angående något som han vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har lystnadsplikt enligl 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförordningen, 9 8 radioansvarighetslagen (1966: 756), 1 8 lagen (1982:460) om an­svarighet för närradio eller 11 8 la­gen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den män del föreskrivs i nämnda para­grafer.

Den som har lystnadsplikt enligt 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförordningen, 9 8 radioansvarighetslagen (1966: 756), 1 8 lagen (1982:460) om an­svarighet för närradio, 11 8 lagen (1982:521) om ansvarighet för ra­dio- och kassettidningar eUer 12 § kahelansvarighetslagen (1985:000) får höras som vittne om förhållan­den som tystnadsplikten avser en­dast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

 

8 8' Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskaps­böcker, anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller före­mål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätlen enligl 3  kap.  3 8 5     Om  rätten enligl 3  kap.  3 8  5

tryckfrihetsförordningen, 9 8 första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) eller 118 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för ra­dio- och kassettidningar skall pröva om någon, som är skyldig all hem­lighälla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yli-

tryckfrihetsförordningen, 9 8 första stycket 5 radioansvarihetslagen (1966:756), 118 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kas-settidninger eller 12 § första stycket 5 kabelansvarighetstagen (1985: 000) skall pröva om någon, som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå fär höras som vittne därom, skall rätten först, om

■ Senaste lydelse 1983:497.

 

Prop. 1984/85:199

Nuvarande lydelse

rande från del företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgif­ten.

112

Föreslagen lydelse

inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yttrande från det förelag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.

49 kap. 4§ Talan mol underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rätten.

1.      avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2.   ogillat tredje mans yrkande all få som intervenienl deltaga i rätte­
gången;

3. förelagt en part eller någon an­nan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn el­ler besiktning eller också enligt 3 kap. 3 8 5 tryckfrihetsförordningen, 9 8 första stycket 5 radioansvarig­hetslagen (1966: 756) eller II 8 5 la­gen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar funnit det vara av synnerlig vikt all en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;

3. förelagt en part eller någon an­nan all förete skriftligt bevis eller alt tillhandahålla föremål för syn el­ler besiktning eller också enligl 3 kap. 3 8 5 tryckfrihetsförordningen, 9 8 första stycket 5 radioansvarig­hetslagen (1966:756), 118 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för ra­dio- och kassettidningar eller 12 § första stycket 5 kabelansvarighets­lagen (1985:000) funnit del vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under san­ningsförsäkran;

4.  utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenienl alt gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5.  utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel lill målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenienl;

6.  utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning eller åtgärd som avses i 25-28 kap.;

7.  avslagit begäran om biträde eller försvarare eller lill sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8.  utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp, eller

9.  avslagit begäran om rättshjälp ål misstänkt i brotlsmål eller om ersätt­ning eller förskott lill part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1,2,3,7,8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt lill talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

 Senaste lydelse 1983:497.

 

Prop. 1984/85:199                                                               113

5    Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs alt 16 kap. 1 8 sekretesslagen (1980:100)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

16 kap. 18= Att friheten enligt 1 kap. 1 8 tryckfrihetsförordningen alt meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 8 första stycket I och 2 samt 5 8 I och 2 samma förordning. De fall av uppsåtligl åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 8 första stycket 3 och 5 8 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

2. 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförord-    2. 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförord­
ningen, 9 8 radioansvarighelslagen ningen, 9 8 radioansvarighelslagen
(1966:756), 1 8 lagen (1982:460) om (1966:756), 1 8 lagen (1982:460) om
ansvarighet för närradio eller 11 8 ansvarighet för närtadio, 11 8 lagen
lagen (1982:521) om ansvarighet för (1982:521 om ansvarighet för radio­
radio- och kassettidningar        och kassettidningar eller 12 § ka-

belansvarighelslagen (1985:000)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' Lagen omtryckt 1982: 1106,  Senaste lydelse 1983:498.

8    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                114

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över massmedie­kommitténs betänkande (SOU 1984: 65) Via satellit och kabel

1    Inledning

1.1  Remissinstanser m. m.

Över massmediekommilténs belänkande (SOU 1984:65) Via satellit och kabel har remissyttranden efter anmodan avgetts av Göta hovrätt, kam­marrätten i Stockholm, justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), försva­rets materielverk, postverket, televerket, marknadsdomstolen, näringsfri­hetsombudsmannen (NO), konsumentverket, statens kulturråd (KUR), arkivet för ljud och bild (ALB), statens biografbyrå, radionämnden, press-stödsnämnden, skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörj­ning (DFl), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), bostadsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens delegation för rymdverksamhet (DFR), patent- och registreringsverket (PRV), statskontoret, riksrevi­sionsverket (RRV), upphovsrällsutredningen (Ju 1976:02), datadelega­tionen (B 1982:03), informationsdelegalionen (B 1982:01), konsumentpoli­tiska kommittén (Fi 1983:03) och närradiokommiltén (U 1978:11).

Följande kommuner har yttrat sig, nämligen Borlänge, Gävle, Jönkö­ping, Kalmar, Kungsbacka, Luleå, Lund, Malmö, Stockholm, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Västerås och Örebro.

Vidare har remissyttranden avgells av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Lokalradio AB (LRAB), Sveriges Utbildningsradio AB (UR), Svenska Arbetsgivareför­eningen (SAF), Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA), Landsorganisa­tionen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Konst­närliga och Litterära Yrkesutövares Samarbelsnämnd (KLYS), Svenska Musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet, Sveriges Författarförbund (SFF), Svenska Journalistförbundet (SJF), SIF-klubben vid Sveriges Ra­dio-koncernen (SIF-SR), Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Förhandlingskartellen Copyswede, Sveriges Industriförbund, Standardi­seringskommissionen i Sverige (SIS), Svenska Elektronikindustriförening­en, Leverantörföreningen Kontor Data AB (LKD), Sveriges Radio- & Hemelektronikleveranlörer (SRL), Ceniralantennmaterielleverantörernas Förening (CANT), Riksdataförbundei (RDF), Telefonakliebolaget L M Ericsson (Ericsson), Philips Norden AB (Philips), Luxor Konsumentelek­tronik AB (Luxor), Saab Space AB. European Business Satellile AB

 

Prop. 1984/85:199                                                                115

(EBS), Esselte Video AB, AB Bonnierförelagen, Svenska Tidningsutgiva-reföreningen (TU), Videolexföreningen i Sverige, Stiftelsen Svenska Film­institutet. Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningärnas Riks­organisation, Riksföreningen Våra Gärdar. Föreningen IFPI-VIDEO, För­eningen Filmcentrum, Annonsörföreningen, Sveriges Reklambyråför­bund, Swedish Association of Commercial Television Companies (SACT), HSB:s Riksförbund ek, för. (HSB), Svenska Riksbyggen förening u.p.a. (Riksbyggen), Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation ek. för. (SBC), Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Fas­tighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Villaägareför-hund, Sveriges Riksidrolisförbund (RF), Handikappförbundens Central­kommitté (HCK), Handikappinstitutet, Riksförbundet Hem och Skola, Föreningen Svenska Masskommunikalionsforskare (FSMK), Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete, Sveriges fri­kyrkoråd/De fria kristna samfundens råd (SFR/SAMRÅD), Filadelfiaför-samlingen i Stockholm, Seth's Kabel-TV AB. Sveriges Närradioförbund, Smålandspostens Boktryckeri AB (Smålandsposten), Hallpressen AB, Sundsvalls Tidning, Nya Norriand/Dagbladel AB och Sydsvenska Dagbla­dels AB.

Yttranden har också kommit in från kulturdelegalionen inom Svenska kommunförbundets länsavdelning i Gävleborgs län, utbildnings- och kul­turnämnden vid Norrbottens läns landsting. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), Värmlands läns landstings förvaltningsutskott. Dramatiska institu­tet (DI), DIK-förbundet, Publicistklubben (PK), Sveriges Film- och Video­producenters Förening (SVIP) och Riksförbundet för sexuellt likaberätti­gade (RFSL).

UHÄ, LO, Svenska Filminstitutet och HCK har till sina yttranden fogat yttranden av olika underinstanser enligl följande.

UHÄ: regionstyrelsen i Stockholms högskoleregion, rektorsämbetet vid Stockholms universitet samt centrum för masskommunikationsforskning, institutionsstyrelsen för journalisthögskolan och juridiska fakulieisnämn­den vid universitetet. Tekniska högskolan i Stockholm och sektionsnämn­den E vid högskolan, rektorsämbetet vid Uppsala universitet, rektorsäm­betet vid universitetet i Linköping samt förvaltningsnämnden vid tekniska högskolan och universitetsbiblioteket, rektorsämbetet vid Lunds universi­tet saml styrelsen för samhällsvetenskap och juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid universitetet, rektorsämbetet vid Göteborgs univer­sitet samt humanistiska sektionsnämnderna och samhällsvetenskapliga fa­kultetsnämnden vid universitetet, rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola samt rektorsämbetet vid Umeå universitet; UHÄ hänvisar till de överlämnade yttrandena.

LO: Statsanställdas Förbund; LO ansluter sig lill yttrandet.

Svenska Filminstitutet: visningsnämnden för film och video.

HCK: Synskadades Riksförbund.

 

Prop. 1984/85:199                                                                116

Vidare har kommunerna bifogat yttranden av bl. a. kommunala nämnder och organ enligt följande.

Kommunstyrelsen i Gävle kommun har såsom sitt yttrande åberopat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunfullmäktige i Jönköpings kommun har såsom sitt yttrande åbe­ropat yttrande av kulturnämnden i enlighet med åberopat yttrande av kulturchefen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Kalmar kommun har såsom sitt yttrande åberopat yttrande av utredningschefen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Luleå kommun har såsom sitt yttrande delvis åbero­pat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Lunds kommun har överlämnat ell av chefen för AV-centralen (Läromedelscenlralen) avgivet yttrande.

Kommunstyrelsen i Stockholms kommun har såsom sitt yttrande åbero­pat en av borgarrådsberedningen anlagen promemoria vari hänvisas till yttranden av informations- och konsumentnämnden samt socialnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun har såsom sitt yttrande åbero­pat yttrande av kulturnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsen i Umeå kommun har såsom sitt yttrande åberopat yttrande av programgruppen i kommunen.

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun har bifogat yttrande av demokra­ti- och informalionsnämnden i kommunen.

Kommunstyrelsen i Västerås kommun har såsom egna yttranden över­lämnat yttranden avgivna av informationschefen samt kultur- och frilids-nämnden i kommunen.

Bonnierföretagen ansluter sig lill IFPI-VIDEO:s yttrande.

Annonsörföreningen och Sveriges Reklambyråförbund har avgelt ge­mensamt yttrande.

Hallpressen hänvisar lill TA:s och TU:s yttranden.

Nya Nortland/Dagbladel ansluter sig lill TU:s yttrande, i vilket också Sydsvenska Dagbladet instämmer.

Flera remissinstanser har begränsat sina yttranden lill alt avse vissa särskilda frågor.

1.2 Sammanställningens systematik

Sammanställningen omfattar remissinstansernas synpunkter på förslag och bedömningar i följande avsnitt i kommitténs belänkande:

Kap. 3             Kullur- och mediepolitisk bedömning

Avsnitt 3.6      Kommitténs slutsatser

3.6.1              Effekier av nya medier

3.6.2              Förhållningssättet till ny leknik och nya medier

 

Prop. 1984/85:199

117

 

Kap. 11 Avsnitt 11.2

2.11

3

3.4

,4

,4.4

4.5

I

Avsnitt 11

11

Avsnitt 11

Avsniu 11 Avsnitt 11 Avsniu 11

II

11

Kap. 12

Avsniu 12.4 12.4.1 12.4.2 12.4.3

Avsnitt 12.5

Avsnitt 12.6 12.6.2 12.6.3

Avsnitt 12.7

Avsniu 12.8 Avsniu 12.9

Kap. 20

Avsnitt 20.3 20.3.1 20.3.2

Kap. 24 Avsnitt 24.2

Kap. 25 Avsnitt 25.1

25.1.5 Avsniu 25.2

25.2.4

Utbyggnad av kabelnät

Förutsättningar för planmässig utbyggnad av kabelnät

för i första hand massmedieändamäl

Sammanfattande bedömningar

Alternativ för utveckling av kabelnät

Finansiering av ombyggnad av fastighetsnät

Etablering av kabelnät

Televerkels roll

Mottagning av sändningar från kommunikationssatelliter

och radiolänktrafik

Geografisk rättvisa och kostnadsutjämning

Tekniska standardkrav

Etersändningar som komplement till kabelnät

Radiolänköverföring i kabelnät

Etersändningar för direktmotlagning av allmänheten

Användning av kabelnät för massmediala ändamål

Vilka roller kan urskiljas i verksamheten i ett kabelnät?

Aktörerna

Samspelet mellan olika funktioner eller roller

Operatörsrollen

Fri sändningsrätt gentemot det allmänna eller lillstånd

för sändning

Fri resp. lillständspliktig sändningsverksamhet

Fri sändningsverksamhet

Tillslåndspliktig sändningsverksamhet

Regler och villkor för sändningar i kabelnät av radio- och

TV-program lill allmänheten i bostäder

Försök med medieverksläder

Kabelnämnden

Bevarande och dokumentation Överväganden och förslag Bevarande för granskningsändamål Bevarande för forskningsändamål

Avgifter för användning av film i kabel-TV-verksamhet Överväganden och förslag

Medieutbildning och medieforskning Behov av medieutbildning Överväganden Massmedieforskning Överväganden

Remissinstansernas synpunkter på kommitténs överväganden om re­klam i sändningar i kabelnät, om rätlen att i efterhand få ta del av program och om massmediernas rätt lill nyhetsbevakning har i förekommande fall inarbetats i de delar av sammanställningen som avser regler och villkor saml finansiering.

En icke-systematiserad sammanställning av remissyttrandena i vad avser kommitténs förslag i Kap. 18 Upphovsrältsliga frågor och i Kap. 19 Ansvarsfrågor har gjorts inom utbildningsdepartementet. Frågor om an-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 118

svårighet kommer att tas upp vid beredningen inom justiliedeparlementet av förslag lill ansvarighetslag m.m. Remissyttrandena har översänts till justitiedepartementet.

Någon sammanställning av remissyttranden över kommitténs förslag i vad avser regler för teledata och annan datakommunikation till allmänhe­ten samt för text-TV och radiotext har inte gjorts. Dessa och andra frågor kommer att tas upp i del fortsatta utredningsarbetet angående den radio­rättsliga lagstiftningen m. m. Remissyttrandena kommer alt överlämnas lill resp. utredning.

2    Allmänna synpunkter på förslagen

De instanser som har yttrat sig om Kap. 3 Kultur- och mediepolitiska bedömningar är oftast kritiska mot kommitténs behandling av dessa frågor. Remissinstanserna framhåller genomgående att samhällets insatser skall utgöra motåtgärder till medieutbudets negativa effekier. Vissa av dessa instanser ansluter sig dock till kommitténs slutsatser.

Under rubrikerna "Utbyggnad av kabelnät" och "Användning av kabel­nät" redovisas remissinstansernas inställning lill kommitténs förslag om anläggning av kabelnät och om verksamhet i kabelnät. 1 båda avsnitten är det instansernas synpunkter på förslagens förutsättning, på skälen för och emot dem samt pä de praktiska slutsatser av dem som redovisas. Remiss­instansernas syn på del föreslagna regelsystemets närmare utformning vad gäller användning av (sändning i) kabelnät återges under rubriken "Regler och villkor för användning av kabelnät."

Åtskilliga instanser intar en kritisk hållning lill de förutsättningar och sammanfallande bedömningar angående utbyggnad av kabelnät som kom­miltén har vall men godtar de slutsatser som kommittén har dragit och vad den i sak har föreslagit.

Åtskilliga instanser är kritiska till att ett koncessionssystem har valts för kabelverksamheten men godtar, för den händelse att ell koncessionssys­tem genomförs, i stort den gränsdragning som kommitlén har gjort mellan fri sändningsverksamhet och lillständspliktig dito.

3    Kultur- och mediepolitisk bedömning 3.1  Effekter av nya medier

Kommitténs bedömningar

Hushållen i Sverige kommer att skaffa sig tillgång lill ett ökat radio- och TV-ulbud; i första hand genom alt ansluta sig lill framväxande kabelsys­lem.

Det ökade TV-utbudet kommer inte att leda lill någon nämnvärd ökning

 

Prop. 1984/85:199                                                                119

av TV-littandet under den lid som Sveriges Television sänder sina pro­gram.

Det är dock sannolikt alt tittandet kommer att öka på dagtid och under sen kvällslid för vissa grupper.

En faktor som kommer att begränsa tittandet på utländska program är alt programmen sänds pä utländska språk, ofta andra än engelska.

De svenska titlarna kommer i allt väsentligt att även i den nya medie­situationen välja TV-program från den svenska televisionen framför de utländska.

Det är dock realistiskt att räkna med att en del av den lillartid som svenska TV-liltare kommer att ägna åt salellilulbudet - vilket troligen kommer alt domineras av sport, underhållning och film - kommer att tas från informativa program i svensk television.

Förändringarna i tittar- och lyssnarvanor av det ökade utbudet via satellit kommer alt bli marginella i jämförelse med effekterna av det natio­nellt ökade utbudet under de senaste årtiondena av radio- och TV-pro­gram.

Vad gäller konsekvenserna för andra medier gör kommitlén följande bedömningar.

Det ökade TV-utbudet via satellit och kabel kommer inte att förorsaka dagspressen några större problem.

Det finns ingenting som lalar för att bokläsandet skulle förändras mer påtagligt.

Inom kulturområdena teater, dans och musik saml bildkonst (museer och utställningar) kan under 1970-talet en klar stabilitet och i vissa fall en ökning av aktiviteten konstateras. Sä är också fallet vad gäller verksamhet i föreningsliv och studiecirkdverksamhet. Inom de nämnda områdena väntas inga förändringar p. g. a. kabel-TV.

Undanlaget utgör biografbranschen - den har påverkals negativt samti­digt som konsumtionen av film har mångdubblats. Del förefaller troligt alt ett omfattande utbud via satellit av program som till stor del utgörs av film kommer att påverka biografverksamhelen i Sverige negativt.

När det gäller barns och ungdomars TV-iittande konstaterar forskarna att tittandet inte enbart har en negativ inverkan. De lär sig också mycket av sitt TV-liltande. Forskningsresultaten är inte entydiga vad gäller effekter­na. På en punkt är forskningsrönen däremot tämligen entydiga, nämligen att underhållsvåldet och särskilt det grova sadistiska våld som präglar en del av videoulbudel har lett till ökad aggression hos vissa barn och ungdo­mar och till en avtrubbning inför våldet i verkligheten. Kommittén delar forskarnas uppfattning alt det finns anledning att räkna med en viss ökning av tittandet hos barn och ungdom. För vissa grupper kan det bli myckel omfattande.

 

Prop. 1984/85:199                                                                120

Remissinstansernas inställning

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om konsekvenser av de nya medierna anser alt utredningens bedömning av utvecklingen är överdrivet positiv. En sådan uppfattning framförs av bl. a. SÖ, KUR, TCO. KLYS. SFF, Svenska leaterförbundet. Svenska musikerförbundet och Riksförbundet Hem och Skola. KUR konstaterar alt utredningen ger en bild av en relativt oproblematisk utveckling frånsett antagandena om barns och ungdomars framtida massmedieanvändning. KUR påpekar alt de långsikliga effekterna av utvecklingen inom massmedia är svåra att förutse och alt utredningen ger ell otillräckligt beslutsunderlag i fråga om den framtida utvecklingen och i fråga om ekonomiska resurser för lokala sändningar. KLYS anser alt kommitténs framlidsbild inte kan läggas till grund för en bedömning om behovet av samhällsinsatser i korrigerande syfte. Svenska musikerförbundet menar all kommittén försöker bagatelli­sera den tekniska utvecklingens effekter pä folkels kullurvanor. Svenska leaterförbundet har en liknande uppfattning.

Kommitténs uppfattning att TV-tiltandet troligen inte kommer att öka i lid räknat under den tid som SVT sänder sina program, men att tittandet kan komma alt öka på daglid och på sen kvällslid för vissa grupper ifrågasätts av SÖ. som anser att nya alternativ kan leda lill nya littarvanor, oavsett vilken tid programmen sänds på. Riksförbundet Hem och Skola framför en likartad invändning och hänvisar till danska och svenska under­sökningar, som visar alt ett ökat utbud av lättillgängliga program medfört ökat TV-lillande bland barn och ungdom.

Kommitténs bedömning alt TV-tittarna även i den nya mediesituationen kommer att välja TV-programmen från den svenska televisionen framför utländska program delas av Riksidrottsförbundet. som tillägger alt ett villkor för ett sådant val är alt programutbudet är konkurtenskrafligl i förhållande lill utländska program. Även SR och LRAB instämmer i utred­ningens uppfattning, men påpekar alt preferensen för inhemska program inte kommer alt gälla förhyrda kanaler som är speciellt riktade lill den svenska allmänheten.

Riksidrottsförbundet delar inte kommitténs bedömning alt tidigare tek­niska medieinnovationer har betytt mer än vad satellitsändningar i framli­den kommer all betyda för svenska tittare. Förbundet anser att endast ett programutbud som uppskattas av tittarna kan konkurrera med de interna­tionella sändningarna.

Universitetet i Umeå pekar pä att den ökade mångfalden i medieutbudet och möjligheten all individuellt utforma sin konsumtion troligen kommer att leda lill ökade skillnader i fråga om individuella respektive sociala mediekonsumlionsvanor. Även Umeå kommun anser att en utbyggnad av kabel-TV innebär en förändring mot en mer differentierad struktur och ökade skillnader i medievanor. SFF vänder sig särskilt mot att kommitlén

 

Prop. 1984/85:199                                                                121

inte försökt bestämma hur olika grupper kan komma att påverkas av det ökade TV-utbudet. SFF befarar att de ur kulturell synpunkt eftersatta grupperna kommer att påverkas negativt.

Med anledning av kommitténs bedömning alt utbudet i salellilprogram­men troligen kommer alt domineras av sport, underhållning och film fram­håller några remissinstanser betydelsen av det programinnehåll som kan komma alt förmedlas via satellit och kabel-TV. Universitetet i Stockholm framhåller alt den väsentliga frågan är vilket slags underhållning och vilken slags film som kommer att prägla det nya utbudet. Universitetet pekar på alt satellitutbudet kommer alt vara präglat av värderingar och ideal som kännetecknar den kommersiella masskulturen i stort. Kommittén borde ha diskuterat hur ett sådant kulturinnehåll förhåller sig till de kultur- och mediepolitiska målen i Sverige och i vad mån del kan komma att påverka innehållet i SVT:s programutbud. Universitetet i Umeå pekar pä all det förväntade ökade utbudet av engelsk och amerikansk underhållning och fiktion kan medföra en ökad genomslagskraft för engelsk och amerikansk kultur på bekostnad av den inhemska kulturen. Även KLYS menar att del nya TV-utbudet kommer att vara kommersiellt präglat, vilket aktualiserar del kullurpolitiska delmålet att motverka kommersialismens negativa verkningar.

Kommitténs bedömning att det ökade TV-utbudet, som lill stor del kommer att utgöras av film, kommer att påverka biografbranschen nega­tivt och att antalet biografer kommer alt minska delas av Svenska leater­förbundet, Svenska filminsiiiulel, Sveriges biografägareförbund. Folkels Husföreningarnas riksorganisation. Riksföreningen Våra gårdar och För­eningen Filmcentrum. Svenska filminstitutet pekar på risken för all ökan­de medielekniska investeringar förminskar resurserna för produktion av barn- och ungdomsfilmer. För att säkra barns och ungdomars möjlighet att få ett eget filmutbud bör resurser tillföras produktion av barn- och ung-domsfilm för biografer. En sådan satsning bör, enligt filminstitutet, kombi­neras med ett statligt ansvar för all del i varje kommun finns en biograf som satsar på "olönsam" publik och repertoar. Sveriges biografägareför­bund anser all utredningen underskattat de negativa effekter som den nya mediesituationen kommer alt medföra för landets biografer. Förbundet framhåller att nedläggningen av biografer inte kommer att inskränka sig lill glesbygd, utan även kommer att drabba medelstora och stora städer. Folkets Husföreningarnas riksorganisation pekar på alt regionala skill­nader i kulturutbytet riskerar att uppkomma eftersom kommersiella biovis­ningar snart inte är möjliga i orter med mindre än 50000 invånare. Riksor­ganisationen framhåller filmens värde som inslag i en folklig kulturpolitik och beklagar all utredningen inte analyserat förhållandet mellan film- och mediepolitik. Riksföreningen Våra gårdar för ett liknande resonemang och framhåller att den nuvarande utvecklingen kan leda till att del snart inte finns några biografer att visa film på, varvid filmen direkt måste gå till

 

Prop. 1984/85:199                                                                122

TV-mediet. Filnicenirum anser att kommittén ägnat för lite utrymme åt filmen och biograferna och att kommitténs behandling av dessa frågor karaktäriseras av en brist på politiska helhetsgrepp. Filmcentrum vänder sig mot all kommitlén nöjer sig med alt konstalera att det ökade TV-utbu­det kommer att påverka biografbranschen negativt.

Kommitténs uppfattning alt de olika kulturområdena, förutom filmen, inte kommer au påverkas av den väntade utvecklingen på radio- och TV-omrädet delas inte av remissinstanserna. KUR, Borlänge kommun. KLYS, Svenska musikerförbundet, Svenska leaterförbundet, SAMI. SFF, Svenska filminstitutet. Folkets Husföreningarnas riksorganisation och Föreningen Filmcentrum anser alt del nya medieutvecklingen på sikt förmodligen kommer all leda till mer mediebaserade och passiva kullur­vanor, som ger mindre utrymme för det levande kulturutbudel.

Svenska musikerförbundet anser att en fortsatt teknisk utveckling och en ökad lättillgänglighet av kommersiella TV-program utgör ett allvarligt hot mol det levande kulturlivet. KLYS har en liknande uppfattning. Svens­ka leaterförbundet framhåller att det finns risk för alt de nya medierna på sikt slår ul de äldre medierna som boken, utställningen, teatern m. fl., vilka inte kan ersättas av radio och TV. Förbundet anser all det slag av övervä­ganden som utredningen gör i fråga om biografbranschens problem också är tillämpliga på andra områden. SAMI framhåller att de nya tekniker som hittills etablerats endast i liten utsträckning skapat nya arbetstillfällen för de kategorier som SAMI representerar, eftersom utvecklingen gått mot ökat nyttjande av repriser och utländskt massproducerat programmalerial. SAMI delar inte kommitténs uppfattning att det inom musikområdet skulle föreligga ett komplementärt förhållande mellan massmedieanvändning och icke mediala kulturvanor. Svenska filminstitutet anser det troligt att den hemelektroniska utvecklingen kommer att skapa en ökad benägenhet lill passiv kullurkonsumlion i hemmet. SFF för ell liknande resonemang.

Folkets husföreningarnas riksorganisation framhåller all samhällets me­diepolitik måste garantera medborgarna möjligheter till stimulans och ak­tivt deltagande i levande kullurliv. Om människorna endast är passiva mottagare av ett medieburel utbud finns risk för att demokratin på sikt urholkas.

Kommitténs konstaterande att en ökning av TV-tiltandet kan komma att bli mycket omfattande för vissa grupper av barn och ungdomar kommente­ras av några remissinstanser. Stockholms universitet menar att de negativa effekterna av del ökade TV-utbudet kommer all förstärkas, trots de före­slagna begränsningarna med avseende på grovt våld och pornografi, bero­ende på alt utbudet mångfaldigas och TV-tiltandet bland barnen ökar. KUR instämmer i kommitténs beskrivning av barns och ungdomars framti­da massmedieanvändning men framhåller all vissa utsatta grupper av barn och ungdomar, som förväntas bli storkonsumenter av TV, kan komma alt grundlägga dåliga medievanor. Borlänge kommun påpekar all utredning-

 

Prop. 1984/85:199                                                                123

en inte närmare berört konsekvenserna för särskilt utsatta grupper bland barn och ungdom. Uppsala kommun framför likartad synpunkt och fram­håller all kommunerna har ett särskilt ansvar för denna grupp av barn och ungdomar. Uppsala kommun menar att åtgärder mot grovt våld och porno­grafi troligen kommer att kunna kringgås och att barnen kommer all utsättas för en intensiv indoktrinering som skapar normer som strider mol läroplanens målsättningar. Västerås kommun finner det olyckligt om de grupper av unga människor som redan har en otillräcklig kontakt med samhället ytterligare skulle isoleras och utsättas för risken för social ul-slagning på grund av ett ökat TV-tiitande. Örebro kommun menar att frågan om negativa effekter för barn och ungdom inte kan avfärdas så enkelt som kommiltén gör. Luleå kommun anser att kommitténs redovis­ning av forskningen om TV:s inverkan på barn är för ensidig och att resonemangen är alltför ytliga. Kommunen pekar på att ett samband mel­lan negativa sociala och ekonomiska faktorer och omfattande TV-tiliande belagts i olika sammanhang. Sundsvalls kommun menar att kommittén inte helt har fullgjort kraven i utredningsdirektiven om att uppmärksamma den nya teknikens effekter på barns villkor. Kommunen efteriyser slutsatser om vilka åtgärder som bör vidtas när medieutbudet radikalt förändras.

Riksförbundet Hem och Skola saknar en bedömning av effekterna av ökad sändningstid för barns TV-titlande och pekar på att undersökningar visat all barn som mår dåligt gärna flyr till del ensamma umgänget med TV:n och videon.

Angående kommitténs konstaterande att det inte finns några entydiga belägg för TV-mediets skadlighet. invänder Uppsala kommun att kommil­tén överlämnar ansvaret och bevisbördan på dem som är oroliga för barns och ungdomars TV-vanor. Universitetet i Umeå menar att kommittén väljer att lägga störst vikt vid de resultat och tolkningar som minimerar de negativa effekterna av massmediekonsumtion. Enligt universitetets upp­fattning bör tyngdpunkten läggas vid de mest negativa forskningsresultaten så länge de kvarstår som sannolika.

HCK, Handikappinstitutet och Värmlands läns landstings förvalinings-uiskoti understryker behovet av att olika handikappgruppers intressen bevakas i anslutning till utvecklingen av den nya informations- och kom­munikationstekniken. Handikappinstitutet påpekar att den nya tekniken skapar oanade möjligheter för rikare liv för personer med handikapp, men att handikappfrågorna i alltför liten grad behandlats i utredningen. Institu­tet föreslår att del tillsätts en särskild utredning för alt undersöka konse­kvenserna av den informationsleknologiska utvecklingen för personer med funktionshinder. SIV anmärker att kommittén förbigått frågan om invand­rarnas rätt alt bevara och utveckla sin kullur i Sverige. Verket poängterar att den nationella kulluren i Sverige inte är enhetligt svensk och att de nya befolkningsgruppernas behov måste beaktas i den fortsatta utvecklingen av nya medier.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 124

3.2 Förhållningssätt till ny teknik och nya medier

Kommitténs bedömningar

Kommittén framhåller alt begreppen kulturpolitik och mediepolitik är svåra att avgränsa. Åtgärderna inom medieområdet respektive kulturom­rådet har växt fram utifrån sinsemellan skilda förhållanden. Dessa åtgärder har delvis en gemensam värderingsgrund och vissa åtgärder kan sägas vara såväl kullur- som mediepoliliska. Riktlinjerna för den statliga kulturpoliti­ken presenterades i prop. 1974: 28 Den statliga kulturpolitiken och formu­lerades som åtta mål. Kulturpolitikens roll visavi nya kommunikationsme­dier berördes inte närmare. Kommitlén diskuterade vissa ledande kultur­politiska principer som kan vara tillämpliga på frågan om förhållningssättet lill nya medier. I fråga om mediepolitik påpekar kommiltén all det inte finns någon samlad politik med generellt giltiga principer. 1 stället handlar det om skilda principer som knutits till olika medier. Det är dessutom svårt att dra en klar gräns mellan kulturpolitik och olika former av mediepolitik och alt föra en verksamhetsform till det ena eller andra området. Kommit­tén redovisar de grundläggande principerna för olika massmedier och sammanfattar att flera olika synsätt och motiv ligger lill grund för samhäl­lets agerande.

Mot bakgrund av de kulturpolitiska riktlinjernas karaktär framstår del inte som ändamålsenligt alt pröva eller relatera användningen av ny kom­munikationsteknologi, i del aktuella fallet kabelnät, mot vart och ett av de kulturpolitiska målen. Dessa har olika betydelse för skilda verksamheter. Målen kan alltså inte las som rättesnöre för att avgöra om ny kommunika­tionsteknik skall få etablera sig i samhället eller ej.

Kommiltén refererar fill tvä synsätt. Det ena utgår från det Iryckfrihels-rälisliga perspektivet så som del kommer lill ullryck i grundlagsregleringen av del tryckta ordet och i utredningsförslag om teledata och videogram. Det andra, som har klara kulturpolitiska inslag, präglar radio- och TV-poli-liken. Filmpolitiken och riktlinjerna för närradion har inslag av båda syn­sätten.

Del är inte givet aU vare sig pressmodellen eller rundradiomodellen skall läggas lill grund för förslag om verksamhet i kabelnät. Det gäller att finna sådana lösningar att yUrandefriheten blir så stor som möjligt och all yttrandemöjligheter ges åt så många som möjligt.

Kommittén anger två möjliga förhållningssätt. Det ena är all nya medier bör utvecklas på marknadsmässig grund. Det andra är all nya medier bör utvecklas med hjälp av statliga beslut och med statliga ekonomiska bidrag. Om man låter nya medier utvecklas på marknadsmässig grund, kan de kulturpolitiska målen tjäna som grund för en bedömning av huruvida del är nödvändigt med särskilda kortigerande eller främjande åtgärder. Om ut­vecklingen och användningen av ett nytt medium grundar sig på statliga beslut och förutsätter statliga ekonomiska insatser, kan en mer kulturpoli-tisk inriktning framstå som mer naturiig.

 

Prop. 1984/85:199                                                                125

Kabelnät kan användas för radio- och TV-sändningar på tvä sätt. Det ena är samtidig och oförändrad vidaresändning av program som har tagits emot från rundradiosändare på marken eller frän satelliter. De riktlinjer som har formulerats för den nationella radio- och TV-verksamheten kan inte läggas till grund för ett förhållningssätt till utländska sändningar. Vad som kan åstadkommas är vissa regler t. ex. om spekulativt våld och reklam ej skall förekomma. Stal och kommun kan inte ha någon skyldighet alt svara för all utländska sändningar görs tillgängliga. Det andra använd­ningssättet är lokala egensändningar som endast kan las emot via kabelnät. Om kabelnät används för ny och kompletterande programverksamhet pä lokal nivå, kan, enligt massmediekommiltén, andra bedömningar göras. Det gäller bl. a. beträffande valet mellan fri etableringsräll och system med tillståndsgivning.

Kommittén anger dels vad som enligl dess mening lalar mot principen om fri etableringsräll, dels vad som enligt dess mening talar för systemet med tillståndsgivning.

Mot principen om fri etableringsrätt för användningen av kabelnät för massmedieändamål lalar: Ytlrandemöjligheterna för andra än nälägare be­gränsas, om inte regler skapas som ger andra tillträde lill nätet.

För systemet med tillståndsgivning för användningen av kabelnät för massmedieändamål talar:

-    Enklare alt hävda efterlevnaden av grundläggande programregler såsom förbud mol våld och pornografi.

-     Praktiska skäl.

-    I nästan alla länder tillämpas i dag syslem med tillståndsgivning för kabelsändningar, där sädana förekommer.

Med målsättningen att flesta möjliga åsiktsriktningar skall kunna göra sig hörda är det rimligt att den lokala programverksamheten fär utvecklas med ett minimum av programpoliliska riktlinjer. Vissa grundläggande principer om programmens karaktär måste dock hävdas. Dessa är:

-     Kommersiell reklam skall ej få förekomma i kabelnät.

-    Den lokala kabel-TV-verksamhelen måste organiseras på ett sådant sätl, all ingen part får en dominerande ställning.

-    Sändande företags verksamhet får ej hindra de nationellt verkande förelagen att förmedla nyheter av allmänt intresse genom förvärv av exklusiva sändningsrätligheler.

-    Användningen av kabelnät för lokala TV-sändningar bör präglas av lokala ställningstaganden till verksamhetens inriktning.

-    Vissa typer av verksamhet i kabelnät bör beläggas med särskilda av­gifter i syfte alt främja t. ex. lokal programproduktion eller annan kultur­verksamhet.

 

Prop. 1984/85:199                                                                126

Remissinstansernas inställning

Kommitténs uppfattning alt det föreligger en oklarhet mellan kulturpoli­tik och mediepolitik och att mediepolitiken inte är lika klart definierad som kulturpolitiken delas av KUR, som anser det önskvärt med gemensamma kullur-och massmediepoliliska riktlinjer. Enligt rådet vore det en marke­ring av principiell vikt om en integrerad kultur- och massmediepolitik kunde utvecklas. Västerås kommun har en likartad uppfattning och fram­håller vikten av att mediepolitiken sätts in i sitt kullurpolitiska samman­hang och au mediepoliliska mål utarbetas. Kommunen anser att samhäl­lets roll klarare måste anges i ett sådant program. Fitmcentrum understry­ker behovet av en övergripande mediepolitik. Föreningen menar all bris­ten på en sådan politik och en rädsla för att la kraftfulla politiska grepp färgar betänkandet i dess helhet. SFR/SAMRAD ser det som en förstärk­ning av yttrandefriheten alt ny kommunikationsteknik utnyttjas till förmån för förbättrad regional och lokal information och för fria sammanslutning­ars behov att dellaga i en allmän opinionsbildning. DlK-förbundei under­stryker kommitténs uppfattning om vikten av att användningen av nya medier relaterats till de av riksdagen fastställda kullurpolitiska målen. Svenska leaterförbundet anser alt utredningen mer borde ha hållit isär kulturpolitik och mediepolitik. Även om mediepolitiken bör anknyta till värderingar som ligger till grund för kulturpolitiken, måste klara skiljelinjer upprätthållas. Svenska filminsiiiulel efterlyser en analys av varför gränser­na mellan kultur- och mediepolitik suddats ut. Enligt institutets uppfatt­ning ligger orsaken i att radio och TV gradvis fält allt större uppgifter och befogenheter inom kulturlivet, bl. a. i fråga om visning av långfilm i TV.

Några remissinstanser anser att kommittén i alltför hög grad utgått från ett accepterande av den medietekniska utvecklingen. En sådan synpunkt framförs bl. a. av TCO som menar att förslaget till reglering av kabel-TV-Ulbyggnad bygger på ett accepterande av tekniken och inte pä de kultur-och mediepolitiska målen. Örebro kommun anser alt slutsatser om använd­ning och utformning av ny leknik och nya medier skall utgå från principen alt tekniken skall tjäna sociala och kulturella mål, såsom samhällsdebatt och lokall kulturliv. Enligt kommunens uppfattning har kommittén inte tillämpat ett sådant synsätt. Svenska leaterförbundet anser att statens kulturpolitik inte utgör någon effektiv molkrafl mot, utan snarare är en yttring av utvecklingen inom medieområdet. SIF-SR pekar på faran med att anpassa viktiga delar av medie- och kulturpolitiken till den tekniska utvecklingen och till industripolitiska intressen. Klubben betonar alt tekni­ken måste anpassas till samhällets kulturpolitiska mål. Filmcentrum fram­för likartade synpunkter och betonar att mediapolitik i första hand måste vara kulturpolitik och inte industri- och sysselsättningspolitik.

HSB anser att en måttlig höjning av nuvarande avgifter för TV i syfte att uppnå utökade sändningstider och bättre programkvalité, vore att föredra framför investeringar i kabel-TV. Enligt förbundets mening är utbudet av

 

Prop. 1984/85:199                                                                127

TV-program i Sverige redan nu tillräckligt stort för att tillgodose flertalets anspråk.

Några remissinstanser, däribland KUR, KLYS, SIF-SR och Riksförbun­det Hem och Skola framhåller alt utvecklingen inom medieområdet bör underkastas styrning från samhällets sida. KLYS delar inte kommitténs uppfattning alt de kullurpolitiska målen inte kan tas som rättesnöre för att avgöra om ny kommunikationsteknik skall fä etablera sig i samhället eller ej. KLYS förordar alt samhället avstår frän att salsa pengar i verksamhe­ten, men samtidigt ser till att den utvecklas inom av samhället fastställda regler. Enligl SIF-SR lämnar kommittén alldeles för fritt spelrum för utländska och enskilda intressen att operera inom medieseklorn. För att uppnå de mål som samhället ställt upp för SR:s verksamhet krävs, enligt SIF-klubben, ett väl utbyggt regelverk, som gör det möjligt för public service- verksamheten i radio och TV att behälla sin funktion. Riksförbun-dei Hem och Skola delar inte utredningens uppfattning att de riktlinjer som formulerats för den nationella radio- och TV-verksamheten inte kan läggas till grund för ett förhållningssätt till utländska sändningar. Förbundet för­ordar all regler för samtidig vidarespridning utarbetas med bredast möjliga förankring. Förbundet gör bedömningen att del finns möjligheter för Sveri­ge att komma fram till vis.sa gemensamma regler tillsammans med de länder som svarar för satellitsändningar.

Flertalet av de remissinstanser som behandlar frågan om konsekvenser­na av de nya medierna framhåller behovet av motåtgärder mot det ökade TV-ulbudets negativa konsekvenser. KUR betonar alt medieutvecklingen bör ledas in i kulturpolitiskl acceptabla banor genom en stimulans och styrning av medieutvecklingen parallellt med en fortsatt satsning pä det levande kulturlivet. KUR pekar särskilt på risken för att balansen mellan mediebaserad och levande kultur rubbas om samhällsstödet till den le­vande kulturen minskar, varvid nya medier kommer att fylla tomrummet efter ett tynande, levande kulturliv. Sundsvalls kommun anser alt en avvägning mellan yilrandefrihelsaspekter och hänsyn till mediernas effek­ter på barn och ungdomar är befogad. Västerås kommun framhåller alt samhället bör ta ställning lill hur utvecklingen inom medieområdet skall kunna styras så att eventuella skadeverkningar kan elimineras. Kom­munen påpekar att frågan om TV-tittandeis inverkan på barn och ungdo­mar har hög prioritet för kommunen. KLYS utgår frän att medieutveckling­en kommer alt kräva kraftfulla kullurpolitiska insatser och framhåller att del kommersiellt präglade utbudet aktualiserar del kulturpolitiska delmålet alt motverka kommersialismens negativa verkningar.

Remissinstanserna delar genomgående kommitténs uppfattning att den nationella radio- och TV-verksamheten även forlsättningsvis mäste kunna tillhandahålla ett brett programutbud som gör att företagen kan fylla funk­tionen av att vara en radio och TV i allmänhetens tjänst. SÖ. KUR. Landstingsförbundet. TCO. KLYS, SFF. SIF-SR och Rik.sförhimdct Hem

 

Prop. 1984/85:199                                                                 128

och Skola framhåller dessutom att SVT:s programutbud måste spela en avgörande roll som motvikt lill det kommersiellt präglade internationella utbudet.

KUR betonar att SR måste få en effektiv och rationell organisation, en mer klart preciserad roll och tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna möta konkurrensen från den internationella marknaden. Liknande syn­punkter framförs av TCO. KLYS och SFF. KLYS tillägger att det ökade internationella utbudet via satellit borde kunna frigöra resurser för en ökad nationell egenproduktion, genom att behovet av inköp av utländska pro­gram minskar. SAMI pekar på behovet av en utökad nationell programpro­duktion för att möta en utveckling där arbetstillfällen för kulturarbetare minskar i takt med att nyttjandet av repriser och utländskt massproducerat programmalerial ökar.

KUR poängterar särskilt alt barns behov av egna program måste tillgo­doses bättre än vad som sker i dagens utbud. KUR förordar alt detta skrivs in i det nya avtalet med staten. Även SIF-SR och Stockholms universitet framhåller behovet av program som tillgodoser barns och ungdomars intressen.

SÖ föreslår alt ett ökat tittande på internationella program skall motver­kas genom ytterligare satsning på informationsprogram i svensk TV. SÖ delar utredningens uppfattning att TV-program har positiva effekter i fräga om språkinlärning och allmän orientering och påpekar att TV också har en viktig kulturförmedlande uppgift. SÖ betonar att satsningar inom dessa områden för alt skapa motvikt lill ett utökat utbud av underhållningspro­gram måste göras på ett målinriktat sätt i samråd mellan SR och SÖ. SÖ förordar all SVT:s utbud liksom tidigare bör präglas av en inriktning på information och bildning och all såväl det svenska som det utländska utbudet skall vara tillgängligt som läromedel i skolan ulan upphovsrättsliga hinder. Riksförbundet Hem och Skola har liknande synpunkter. Förbundet föreslår att SVT ges i uppdrag att belysa möjligheter och risker med den nya medieuivecklingen. Den inhemska televisionen bör i sill eget program­utbud prioritera alternativa och kvalitativt goda program som bidrar lill all stärka barns och ungdomars egna förenings- och kulturaktiviteter. SVT bör dessutom genom sina program informera om hur barn och ungdomar påverkas av TV-fittande och om riskerna med au tillbringa mycket Ud framför TV:n.

KUR framhåller all SR-koncernens verksamhet även fortsättningsvis måste behandlas som en del av det kullurpolitiska området och alt de kullurpolitiska målen såsom i nuvarande avtal skall prägla rikflinjerna för verksamheten. En sådan roll förutsätter att SR utnyttjar de konstnäriiga resurser som kulturinstitutioner och oberoende kullurulövare represen­terar och att SR ökar siu samarbete med teatrar och musikinstitulioner för att behålla en kulturell egenart i landet. SIF-SR understryker kraftigt vikten av all värna om en framlida radio

 

Prop. 1984/85:199                                                               129

och TV i allmänhetens tjänst, som kan svara för en orädd och seriös samhällsbevakning. Klubben betonar viklen av att i framtiden salsa på en programverksamhet som sätter begriplighet och demokrati högt. lill skill­nad frän inriktning pä enstaka dagshändelser i nyhetsbevakningen. Enligt SIF-klubbens uppfattning kommer en allt mindre del av utbudet i radio och TV att vara producerat utifrån public serviceprinciperna.

Riksidroltsförbundel påpekar alt det utökade internationella utbudet av sport, underhållning och film talar för ett utökat svenskt utbud där nya programidéer kan prövas. Förbundet menar att idrotten spelar en viktig roll i den nya mediesituationen och att svensk idrott måste ses som en intressant programvara, som skulje kunna konkurrera med det internatio­nella utbudet.

Kommitténs resonemang om lokal TV-verksamhet delas av bl. a. KUR, närradiokommiltén, Västerås kommun, Riksjörbundet Hem och Skola och Värmlands läns tandstings förvaliningsuiskott. KUR delar kommitténs uppfattning att kabelnäten kan erbjuda nya möjligheter för det lokala kulturlivet. Rådet anser all radio och TV i framliden skulle kunna göras lill värdefulla instrument för kulturell utveckling bäde på ett nationellt och ett lokalt eller regionalt plan. Om de lokala näten i tillräcklig omfattning förses med nationellt producerat material av god kvalitet kan de utgöra en mot­vikt till internationella satellitsändningar. Närradiokommiltén anser all del bör vara en central målsättning att skapa förutsättningar i kabelnäten för lokal programproduktion, som kan utgöra en motvikt lill passivt tillande. Kommitlén konstaterar alt lokal produktion av radio och TV stimulerar kreativitet och tittande och lyssnande som har egen aktivitet som förutsätt­ning. Västerås kommun anser att kabel-TV och en lokal kanal skulle kunna bidraga till all öka intresset för den lokala kulturverksamheten, HSB anser att det enda positiva med kabel-TV är att den möjliggör vissa lokala sändningar. Förbundet konstaterar samtidigt all utländska erfarenheter visar att lokala TV-sändningar inte lockar särskilt många tittare, all pro­grammen inte är särskilt nydanande och att det finns svårigheter att driva lokal-TV inom rimliga ekonomiska ramar. Riksförbundet Hem och Skola uppskattar möjligheten att med hjälp av kabel-TV sprida information om den lokala TV-verksamheten och förmedla samhällsinformation. Förbun­det hyser dock farhågor beträffande organisationernas förutsättningar alt använda sig av tekniken. Riksidroltsförbundel räknar med alt en utökad, friare etablering av sändningstillstånd kan utnyttjas i folkbildningssyfte och alt ett ökat svenskt utbud, med idrottsrörelsen som intressent, kom­mer att stimulera till ökade aktiviteter och till tillströmning till idrottens föreningar. Svenska teateiförbundet saknar kvalitativa aspekter och en bedömning av produktionsmöjligheterna för den lokala kabel-TV-produk-tionen. Fitmcentrum framhåller att lill kabel-TV-nätet anslutna stadsdels-videografer för kollektiv användning av medierna och inrättande av medie­verkstäder i varje kommun skapar förutsättningar för en aktiv och skapan­de medieanvändning. 9   Riksdagen 1984/85. 1 .saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                130

KUR finner del naturligt all kommunerna av kullurpolitiska skäl satsar på det lokala kullurlivet och föreningslivet och alt insatser för att främja egna aktiviteter på medieområdet blir angelägel i kommunerna. Sundsvalls kommun påpekar att kommunerna kan komma all behöva stödja både lokal TV-produktion och förbättra stödet till lokala förenings- och kultur­aktiviteter, för all balansera ett ensidigt utbud. Landstingsförbundet kon­staterar att kommuner och landsting av ekonomiska skäl kommer alt ha små möjligheter att producera egna TV-program. Deras viktigaste upp­gifter torde bli alt medverka till ökade kunskaper om TV-mediet och alt ge förutsättningar för ett livaktigt lokall och regionall kulluriiv. Umeå kom­mun framför en likartad synpunkt.

Kommitténs uppfattning att vissa verksamheter i kabelnät bör kunna avgiftsbeläggas för alt främja lokal programproduktion delas av KUR, Jönköpings, Örebro och Gävle kommuner. KUR understryker vikten av att frågan omilnansiering av lokal programproduktion ytterligare beaktas i syfte alt finna lösningar som kan möjliggöra kvalitativa lokala egensänd­ningar i samverkan med kulturlivet. Jönköpings kommun anser alt det finns starka skäl för att finansiera den lokala programprodukiionen med avgifter, som bör kunna baseras pä samma principer som gäller för intäkter till nätägaren. Örebro kommun betonar alt frågan om lokal programpro­duklion är helt avhängig av hur den kan finansieras. Kommunen ser inga kullurpolitiska skäl mot avgiftsuttag i någon form.

Jönköpings, Sundsvalls och Örebro kommuner anser att kommitlén bortsett från den statliga kulturpolitikens delmål alt främja decentralisering av verksamhet och beslulsfunktioner inom kulluren, när kommunerna givils rollen som remissorgan till den föreslagna kabelnämnden och de lokala operatörerna/nälägarna. Borlänge och Uppsala kommuner ger ul­lryck för en liknande uppfattning. Västerås kommun förordar alt kommu­nernas roll definieras i ett mediepolitiskt handlingsprogram. Filmcentrum anser att kommunerna bör få ett mediepolitiskt ansvar och all kabelnämn­den bör bli ett service- och ulbildningsorgan för kommunerna som, enligl föreningens mening, bör svara för tillståndsgivningen. DIK-förbundet be­klagar att kommittén inte lämnat förslag till åtgärder för att förbättra kommunernas beredskap alt leva upp lill sitt kullurpolitiska ansvar.

4    Utbyggnad av kabelnät

Följande 65 remissinstanser har yttrat sig om eller kommenterat försla­gen i kapitel 11 Utbyggnad av kabelnät. JK, postverket, televerket, NO, statens kulturråd (kulturrådet), bostadsstyrelsen, statens planverk (plan­verket). DFR, statskontoret, RRV, närradiokomtnittén, Borlänge kom­mun, Gävle kommun, Jönköpings kommun, Kalmar kommun, Luleå kom­mun, Malmö kommun, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Umeå

 

Prop. 1984/85:199                                                                131

kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun, Örebro kommun, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SR, LRAB, LO, TCO, KLYS, SFF, SJF, SIF-SR. SAMI, Sveriges Industriförbund. SIS. Svenska Elek­tronikindustriföreningen. LKD. SRL. CANT. RDF, Ericsson, Luxor, SAAB-Space AB. TU. IFPI-VIDEO. Fitmcentrum. HSB. Riksbyggen. SABO, Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Villaägareförbund, Handikappinstiiuiei, SFR/SAMRAD, Seih's Kabel-TV AB, Sveriges Närradioförbund, Sundsvalls Tidning, utbild­nings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting, ABF, Värm­lands läns landstings förvaliningsuiskott och DIK-förbundet.

4.1 Förutsättningar och sammanfattande bedömningar

Kommitléns förslag

Kommittén har valt att föreslå ett system, där en fortsatt fri etablerings­räll för näianläggning kombineras med att berörd kommun ges möjlighet att yttra sig över näts utbredning, kapacitet m. m. i samband med alt beslut om tillstånd tas vid användning av nätet för vissa tjänster.

Kultur- och mediepoliliska bedömningar är utgångspunkt för kommit­téns överväganden om skäligheten i en utbyggnad av kabelnät efter av centrala eller lokala politiska organ fastlagda planer.

Naturiigtvis kan andra motiv än kullur- och mediepoliliska anföras för en utbyggnad, men kommittén har inte sett det som sin uppgift att närmare gä in på dessa.

Om en utbyggnad av kabelnät skall ske som ett led i den allmänna telekommunikationsulvecklingen i landet eller av industri- och sysselsäll-ningspoliliska skäl, kan en annan bedömning göras. Sett i ett vidare per­spektiv är anläggning av kabelnät för i första hand TV- överföring ett viktigt steg i etableringen av ett allmänt bredbandsnät i landet.

Kommitténs bedömning är dock att det i dagens läge inte är ändamålsen­ligt att lägga fast planer som tar sikte på ett visst teknikval eller vissa specifika systemlösningar.

Även om inga bindande planer läggs fast för tekniskt utförande av kabelnät, finns del emellertid ett betydande behov av standardiseringsar-bele.

En standardisering på frivillighetens grund har inletts och den har stora fördelar bl. a. med hänsyn lill möjligheten alt snabbt genomföra och revide­ra standarden.

Remissinstansernas inställning

Ett fåtal instanser ullalar sig explicit positivt om de förutsättningar som kommittén anger för och om de sammanfattande bedömningar som den gör beträffande utbyggnaden av kabelnät. Malmö kommun, KLYS, SAMI och IFPI-VIDEO gör sådana uttalanden.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 132

Malmö kommuns inställning lill nya medier är, alt de skall vara ekono­miskt självbärande, dvs. inte skaltefinansierade, och alt plats skall finnas för folkrörelser och andra ideellt verkande föreningar och organisationer alt ulan kostnad och styrning disponera visst utrymme i tillkommande kanaler. Malmö kommun menar också, all den nya mediesituation inte i sig får innebära att något ansvar läggs på kommunerna. Den lagstiftning som massmediekommiltén föreslår synes lill alla delar kunna svara mol de ovan relaterade synpunkterna på kabel TV problematiken, konkluderar Malmö kommun, och ansluter sig lill förslaget. KLYS finner del mot bakgrund av att direktiven angivit det som angeläget alt planmässighet, samordning och ekonomisk rättvisa skall prägla en eventuell kabel TV-utbyggnad förvåna­de all kommittén skjutit dessa frågor ifrån sig utan att ge några konkreta förslag om hur utvecklingen skall kunna bevakas av det allmänna. KLYS instämmer i all del inte nu är motiverat all lägga fast några riksomfattande planer för en kabel-TV-utbyggnad. SAMI delar kommitténs uppfattning all del inte utifrån kultur- och mediepolitiska utgångspunkter finns några skäl all lägga fast nationella planer för utbyggnad av kabelnät i landet. Tillgång till utländska TV-program via sådana nät motiverar inte att staten lägger fast ulbyggnadsprogram. SAMI instämmer i kommitténs slutsals alt "Etableringsfrihet under koncession bör råda" och att "verksamheten skall bedrivas ulan samhällsanslag, dvs. genom abonnemangsavgifter och utan reklaminläkler". Sammanfattningsvis tillstyrker IFPI-VIDEO kom­mitténs förslag i stora delar och delar kommitténs inställning lill etable­ringsfrihet för kabelnät. IFPI-VIDEO anser att "principen om etablerings­frihet är vikiig" och att "det också är av stor betydelse att del finns jämlikhet mellan olika media och all inte vissa media ges grundlagsmässiga eller andra fördelar och all lagreglerna sålunda är konkurrensneutrala".

Ett antal instanser lämnar förutsättningarna för och de sammanfallande bedömningarna om utbyggnaden av kabelnät ulan erinran eller kommen­terar dem ulan all ta ställning lill dem. Så gör NO, bostadsstyrelsen, DFR, närradiokommiltén, Kalmar kommun, Stockholms kommun, Umeå kom­mun. Landstingsförbundet, SR. LRAB, Ericsson, Luxor, Saab-Space AB, HSB, Riksbyggen, Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges Villaägareför­bund, Handikappinstitutet, SFR/SAMRÅD, Seth's Kabel TV, Sveriges Närradioförbund och ABF.

Mänga instanser är kritiska mot kommitténs val av förutsättningar och mot dess sammanfallande bedömningar vad gäller utbyggnad av kabelnät. Till dessa hör JÅ, postverket, televerket, kulturrådet, planverket, statskon­toret, RRV, Svenska kommunförbundet, Borlänge kommun, Gävle kom­mun, Jönköpings kommun, Luleå kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun, Örebro kommun, LO, TCO, SFF, SJF, SIF-SR, Filmcentrum, utbildnings- och kutturnätnnden i Norrbottens läns landsting, Värmlands läns landstings förvaltningsut­skott, Sveriges Industriförbund, LKD, SRL, RDF, TU, Fastighetsägare-

 

Prop. 1984/85:199                                                               133

förbundet och Sundsvalls Tidning. Flera av dessa instanser är positiva lill förslagen i sak.

Kritiken innebär å ena sidan slåiidpunktstaganden för att inte bara utbyggnad (anläggning) utan även användning (sändnings- och spridnings-verksamhet) av kabelnät skall vara fri från koncessionsplikt. Det är då ofta en principiell och total etableringsfrihet som förordas. Denna hållning intas av JK, Sveriges Industriförbund, LKD, CANT, RDF, TU, Fastighets­ägareförbundet och Sundsvalls Tidning.

Kritiken innebär å andra sidan ståndpunklslaganden för en mer plan­mässig utbyggnad av kabelnät som ett led i den allmänna telekommunika­tionsulvecklingen i landet. Del är då ofta en planmässig utbyggnad med sikte på ett visst teknikval eller vissa tekniska systemlösningar som föror­das. Denna hållning intas av postverket, televerket, planverket, statskon­toret, RRV, Svenska kommunförbundet, Borlänge kommun. Gävle kom­mun. Jönköpings kommun. Luleå kommun, Sundsvalts kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Västerås kommun, Örebro kommun, LO (Statsanställdas förbund), TCO, SJF, SIF-SR, Filmcenirum, DIK-förbun­det, utbildnings- och kulturnämnden i Norrbottens läns landsting och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott.

JK anser all "en svensk yttrandefrihetslagsliftning inte i längden kan bygga på den betydande olikhet mellan medier som frånvaron att varje etableringsfrihet pä etermediernas område representerar. Denna fråga bör i fortsättningen behandlas med utgångspunkt i en principiell etableringsfri­het".

Sveriges Industriförbund och TU anför liknande synpunkter. LKD be­klagar att kommitténs uppdrag avgränsats lill att lägga fram förslag utifrån kultur- och massmediepoliliska utgångspunkter. LKD:s naturiiga utgångs­punkt är att telenätet är ett omfattande tekniskt system för överföring av all slags information. Sund.svalls Tidning skriver "betänkandet har fått en stark slagsida genom att man på nälägarsidan i sann liberal anda föreslår etableringsfrihet" medan del faktiskt redan föreligger ett televerkels mo­nopol. "Denna fiktiva etableringsfrihet är en eftergift för frihetsambitioner som på intet sätt hittar sin motsvarighet i verkligheten" fortsätter Sunds­valls Tidning och avslutar "att vidmakthålla monopolet, som redan är faktiskt och där alla konkurrensambiiioner framstår som fåfänga, kan knappast ses som en eftergift gentemot yttrandefriheten utan mer som ell uuryck för realpoliuk".

Televerket ser utbyggnaden av kabel TV-nät som ett första led i en telekommunikationsstrategi som på lång sikt syftar lill all åstadkomma ett landstäckande bredbandsnät (SOU 1984:65 s. 233). Verket anser det stra­tegiskt riktigt att vid kabelnätsutbyggnaden redan från början bygga med inriktning mot ett framlida bredbandsnät med integrerad användning (SOU 1984:65 s. 233). Enligt verkets mening är del angeläget att statsmakterna snarast beslutar om principer för utbyggnad och utnyttjande av ny leknik

 

Prop. 1984/85:199                                                                134

för massmedieändamål. Genom alt regering och riksdag fär insyn i telever­kets rullande treärsplaner tillgodoses behovet vad gäller fastställande av planer för utbyggnad. Något behov av alt i annan ordning fastställa planer för kabelnätsutbyggnaden i landet anser verket inte föreligga (SOU 1984:65 s. 233). Televerket ansluter sig därför i stort till förslaget (remiss­yttrandet).

Postverket förordar viss samordning vid uppbyggnad av nät. Samord­ning förefaller enklast alt ordna genom att lillstånd lill utbyggnad förknip­pas med tekniska minimivillkor.

LO anser att kabel TV har kommit all dominera diskussionen på ett sätt som inte är rimligt. KabelTV ulgör nämligen i framtiden endast en bland många telekommunikationsmöjligheter, LO (SF) betraktar kommitléns förslag utifrån kommunikations-, industri- och sysselsätiningspolitiska aspekter och inte som kommitlén utifrån kultur- och massmediepolitiska utgångspunkter. LO (SF) anser det vara klart olämpligt all låta kabel TV-verksamhet utgöra första steget mot friare former för telekommunika­tionsmöjligheter. LO (SF) förordar en nationell planerad satsning pä bred­bandsnät som "hjärnvägar" in i informationssamhället. Näten skall vara samhällsägda genom televerket som skall ha monopol. TCO anser mot bakgrund av alt kabel TV- nät är ett första steg i en telekommunikations-strategi att det av bl. a. regionalpolitiska skäl finns tunga argument för att riksdagen bör fastställa en nationell plan för utbyggnad av kabel-nät i landet. SJF, SIF-SR och Filmcentrum anför liknande synpunkter.

Kommunernas roll:

Svenska kommunförbundet och ett tiotal kommuner förordar en mer planmässig utbyggnad av kabelnät och anser att kommunerna bör ha betydande inflytande över nätanläggning. Kraven pä inflytande sträcker sig från åsikten, att frågan om det kommunala inflytandet bör ytleriigare övervägas, över uppfattningen, att utbyggnaden av kabelnät skall klart relateras till den övriga kommunala och regionala planeringen, till mening­en, att kommunerna bör ha ett så starkt inflytande över utbyggnad och användning av kabelnät alt prövningen av ansökningar om sändningsrätt bör ligga på kommunerna i stället för pä ett centralt organ.

Svenska kommunförbundet förmodar all televerket blir så gott som ensam anläggare av kabelnät. Mindre företag kommer sannolikt att endast syssla med mindre nät såsom fastighetsnät och centralantennanläggningar. Förbundet påpekar att kommunens möjlighet att i detla läge påverka utformningen av näten är avhängigt tolkningen av den rätt som följer av avtal mellan kommunen och televerket angående anordnande av teleled­ningar i och över kommunens mark. Svenska kommunförbundet hävdar alt den år 1977 mellan televerket och förbundet träffade överenskommel­sen om ett normalavtal inte avser ledningar och kablar av nu aktuellt slag. Mot bakgrund av bl. a. alt televerket anser att den rätt som följer av detla

 

Prop. 1984/85:199                                                                135

avtal även avser kabelnät och att kommittén har åsikten alt frågan ytterst avgörs av de enskilda kommunerna anser Svenska kommunförbundet att frågan om det kommunala inflytandet över nätanläggning ytleriigare bör övervägas.

Gävle kommun anser också alt beslutsordningen för etablering av nät bör övervägas ylteriigare mot bakgrund av all det kan sältas i fråga om kommunernas möjligheter att hävda sina intressen är tillräckligt stora enligt förslaget. Jönköpings kommun anser att det är helt orimligt att televerket med slöd av överenskommelsen från 1977 på ett så betydande sätl skulle ges rätlen att bestämma över mediautvecklingen. Kommuner­nas roll när det gäller nätens utbyggnad bör klart markeras. I samband med beslut om utbyggnad bör kommunerna också kunna göra anspråk pä in­täkter av utbyggnaden. Kalmar kommun påpekar alt kommunerna får en roll genom att de är ansvariga för planfrågor. Luleå kommun anser att analys och konkreta slutsatser om kommunernas roll saknas i förslaget, medan Malmö kommun har den uppfattningen, att den nya massmediesi­luationen inte skall innebära ytterligare ansvar för kommunerna. Stock­holms kommun anser au kommunernas inflytande över nätutbyggnaden behöver stärkas. Enligt Borlänge kommun bör frågan om lokala TV-kana­ler givetvis avgöras på det lokala planet, 1 första hand bör alltså tillstånds­givningen ankomma på kommunerna. Sundsvalls kommun anser att kom­munerna bör ha ett så starkt inflytande över kabelutbyggnaden att pröv­ningen av ansökningar om sändningsrält pä sikt bör prövas av kommuner­na i stället för av det centrala organet kabelnämnden. Centrala tekniska anvisningar kan bibehållas parallellt. Även Umeå kommun vill att konces-sionsbeslul för lokala nät skall ligga på kommunen och betonar att kom­munen skall tillförsäkras ersättning för upplåtelse av allmän mark för kabel-TV-ledning. Uppsala kommun argumenterar också för en kommunal tillståndsgivning innefattande även själva utsträckningen av näten, "vilket förutsätter att näten inte redan är nedlagda". Lokal fillståndsgivning går att kombinera med centralt fastställda normkrav. Uppsala kommun vänder sig mol televerkets tolkning av 1977 års normalavtal. Västerås kommun anser att kommitténs "förslag" att enskilda kommuner bör lösa frågan om avtalets innehåll ger ell ojämnt styrkeförhållande och möjligheter till alltför kraftiga regionala skiljaktigheter. Västerås kommun efteriyser ett starkare kommunalt inflytande pä utbyggnaden. Örebro kommun anser det naturligt att kommunerna får ett betydande inflytande på utbyggnaden av kabelnät. Även tillståndsgivningen för sändning bör ligga på kommunerna. Örebro kommun anser inte att 1977 års normalavtal även innefattar kabelnät.

SRL, CANT och Luxor finner det rimligt all berörd kommun ges möjlig­het alt yttra sig över näts utbredning, kapacitet m. m., men gör gällande att en sådan yttranderätt inte får leda till att etableringsfriheten i praktiken begränsas eller lill att kommunala kabelbolag eller televerket får ett försteg framför andra förelag. IFPI-VIDEO anser att det är väsentligt att kommu-

 

Prop. 1984/85:199                                                                136

nernas möjlighet alt påverka besluten om etablering begränsas. I annat fall riskeras att besluten blir godtyckliga och inskränkande och att kommuner av olika skäl söker förhindra etablering.

Seth's Kabel-TV AB finner det vara oacceptabelt att televerket via sin tolkning av normalavtalet kan bygga kabel-TV i en kommun mot kommu­nens vilja. Televerket bör få direktiv att förhandla med varje kommun om ledningsdragning på samma sätt som privata kabel- TV-byggare. "Telever­kels och kommunernas gamla avtal kan inte gälla all framtida teknikut­veckling". Filmcentrum anser all både utbyggnad och verksamhet skall vara planerad av samhället, stat och kommun. Utbyggnadstakten, täthet och lidpunkter bör utgöra ett rent kommunall ansvar hävdar DIK-förbun­det.

Planverket anför att förslaget om en fri etableringsräll för kabelnät kommer alt begränsa kommunernas möjligheter att relatera nätutbyggna­den till sina samlade intressen. Fri etableringsräll kan vara svår att förena med önskan alt stödja serviceorterna. Det är därför väsentligt att de konkreta utbyggnadsplanerna för kabelnäten kan belysas i förhållande lill den kommunala planeringen.

Statens roll:

Några få av de instanser som förordar en mer planmässig utbyggnad av kabelnät anser alt staten skall ha stort inflytande över nätanläggning. DeUa kan åstadkommas genom alt televerket får hela ansvaret eller genom alt utbyggnaden integreras i olika typer av samhälleliga program eller planer: kulturpolitiska, mediepoliliska, induslripolitiska, sysselsätiningspolitiska, regionalpolitiska, bebyggelsepoliliska, dalapolitiska, för mikroelekronik m.fl. Bland remissinstansernas svar finns enstaka yttranden med klart markerade sådana krav. LO (genom SF), TCO, SJF och SIF-SR, anser alt statsmakterna skall la ansvar för en planmässig nätutbyggnad. FUmcen-trum och DIK-förbundet anser all utbyggnaden skall vara planerad, styrd och finansierad av samhället. RRV framhåller viklen av att den massme­diala teknikutvecklingen samordnas med bl. a. del nationella programmet för mikroelektronik.

Utbildnings- och kulturnämnden i Norrbottens läns landsting och Värm­lands läns landstings förvaltningsutskott framhåller särskilt att samhället av regionalpolitiska skäl måste ta ansvar för nätutbyggnaden i landet.

 

Prop. 1984/85:199                                                               137

4.2 Planmässig utbyggnad av kabelnät?

Fri etableringsrätt för nätanläggning?

Kollektiv mottagning och spridning av utländska TV-program utvecklas på marknadsmässiga grunder?

Kommitténs förs ta g

Utifrån kullur- och massmediepolitiska utgångspunkter finns det i dag inte några skäl alt lägga fast nationella planer för utbyggnaden av kabelnät.

Kollekliva lösningar för mottagning och spridning av utländska TV-program måste få utvecklas på marknadsmässiga grunder; dvs. användare får stå för kostnaderna.

Fri etableringsrätt för näianläggning kombineras med att berörd kom­mun ges möjlighet att yttra sig över nätets utbredning, dess kapacitet m.m. i samband med alt beslut om tillstånd tas angående användning av nätet för vissa tjänster.

Remissinstansernas inställning

Televerket kan i huvudsak instämma i de överväganden och förslag som kommittén redovisar.

Som bakgrund för sin uppfattning beskriver televerket bredbandsnät, fibernät, radiolänk (optokabel), lokala etersändare, centralantennanlägg­ningar med Irädsiruktur (kaskadkopplade nät), sljärnformiga fastighelsnäl och anger deras användningsområden. Enligl televerket är bredbandsnät dyra och lämpar sig för stora tältbefolkade orter. Fibernät är i dag konkur­renskraftig i mellanortsnäl. För små orter och glesbygd måste komplement i form av s. k. terrestra sändare och radiolänk tillgripas. Ytterområden i en tätort kan anslutas till befintliga ortsnät med fiberteknik eller radiolänk. Skäl att bygga om befintliga fastighelsnäl är främst behov av alt kunna betala individuellt såväl vid etersänd betal-TV via terrester sändare som vid mottagning av sändningar från satellit i kabelnät eller i parabolbestyc-kade fastighelsnäl (SMATV). Dagens cenlralantennanläggningar har låg kvalitet och liten kapacitet. De måste byggas om oberoende av om de skall förmedla betal-TV eller anslutas till ett stort kabelnät respektive ett SMATV-näl (s.k. parabolöar). Cenlralantennanläggningar i irädsiruktur innebär svårigheter vad gäller dekodrar för individuell betalning. Sljärnfor­miga fastighelsnäl (kabel) medger långtgående möjligheter till individuell betalning ulan alt dekodrar behövs i lägenheten.

SR och LRAB stöder principen alt det är abonnenterna som genom sina avgifter skall svara för finansieringen av utbyggnaden. Likaså är det rimligt att hushållen bara behöver betala för det utbud i kabelnäten som de vill la emot.

Enligt planverket är informationsteknologin en av de samhällsfaktorer som initierar en utveckling mot ökad koncentration av arbetsplatser och

 

Prop. 1984/85:199                                                                138

människor lill regionernas huvudorter och då främst universitetsorterna. Verket är kritiskt till fri etableringsrätt.

Kulturrådet gör en värdering av marknadssituationen och drar slutsal-sen all del kan finnas risk för au kultur- och mediepoliliska hänsyn kom­mer att spela en underordnad roll för utbyggnaden. "Garantier mol en sådan utveckling bör skapas i statsmakternas kommande beslut" hävdar kulturrådet.

Statskontoret pekar på risken för "onödiga låsningar" vad gäller nät­struktur och tekniska lösningar. En lägsta ambitionsnivå bör vara att nu åtminstone styra kabel TV-ulbyggnaden något. En högre ambitionsnivå är alt redan nu fastställa en strategi för utbyggnaden av en ny infrastruktur inom kommunikationsområdet. Därför bör en samlad bedömning av kabel­nätens roll komma lill stånd. Som underlag för en sådan bör en systematisk bedömning göras av olika intressenters behov av bredbandstjänsler. Olika försöksverksamheter är också angelägna, RRV betonar som ovan nämnts viklen av samordning med bl. a. det nationella programmet för mikroelek­tronik.

Närradiokommiltén uttalar sympatier för lagom stora nät och en viss samhällelig styrning för att "främja att nätuppbyggnaden blir rationell". Med hänsyn till den ulbyggnadspotential som ligger i etablerandet av kabelnät för alla möjliga sorters kommunikationer kan kommitténs slutsats enligl SFF vara "mycket äventyrlig".

LO (SF) och TCO samt SJF och SIF-SR förordar som framgår av del föregående avsnittet starkt en planmässig och av statsmakterna styrd nätutbyggnad. SlF-SR:s uppfattning är att "om del skall ske en kabelul­byggnad så måste del ske icke kommersiellt, enligl planer fastlagda av riksdagen och med ell ordentligt regelverk som också innefattar det lokala sändaransvarel". Filmcentrum anser att "betänkandet allmänt sett är ett knäfall inför de ekonomiska krafter som driver på utvecklingen inom massmedieområdet. Detta är bl.a.elekronik- och dataindustrin. Det är ju där som tyngdpunkten i det framtida samhället formas. Kabel TV och andra medier blir närmast spin off-effekter i de stora sammanhangen. Rädslan för alt la kraftfulla politiska grepp färgar hela betänkandet. Fram­tiden målas upp med hjälp av förenklade framskrivningar av gällande tendenser inom kultur- och medieområdet. Samma krafter som alltid har styrt förutsätts fortsätta styra utvecklingen. Mödosamt försöker man ju i någon mån reglera effekterna på det svenska samhället. 1 alla fall säger man det på pappret." ... "Filmcenirum är starkt kritisk lill denna uppgi­venhet inför utvecklingen av det framtida mediasamhället. Förslaget inne­bär ju bara alt redan starka organisationer, förelag och regioner kommer all få fördelar. Del starka blir ännu starkare. Redan etablerade blir ännu mer etablerade. Del utgör ett hot mot demokratin och yttrandefriheten."

Sveriges Industriförbund anser att etableringsfriheten att anlägga är ett steg i rätt riktning men påpekar alt kommittén samtidigt föreslår restriktio-

 

Prop. 1984/85:199                                                               139

ner som allvarligt kan förhindra den industriella utvecklingen. Liknande synpunkter anförs av RDF. 7"(y godtar förslaget som en övergängslösning. LKD. SRL, CANT. Erics.son, Luxor och IFPI-VIDEO uualar sin tillfreds­ställelse med att det skall råda fri etablering av kabelnät.

HSB, Riksbyggen. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges Villaägare-förhund och SFR/SAMRAD tillstyrker den föreslagna etableringsfriheten för nätutbyggnad.

4.3 Geografisk rättvisa

Komniilléns förslag

Det är inte rimligt all tvinga nätanläggare all bygga nät i områden, där det inte bedöms vara företagsekonomiskt rimligt att göra det.

Televerket har förklarat sig berett att pä sikt bedriva sin verksamhet på sä sätt alt bästa möjliga rättvisa uppnäs.

Remissinstansernas inställning

Postverket påpekar beträffande geografisk rättvisa, att en helt efterfrå-gestyrd utbyggnad av kabelnät kan få allvarliga konsekvenser för postdis­tributionen i glesbygd.

Kulturrådet menar alt principen om geografisk rättvisa är ett angelägel område av sådan art, att man kan länka sig principen att med avgifter på vissa varor och tjänster finansiera insatser inom området.

Planverket pekar särskilt på telekommunikationernas stora betydelse för samhällets rumsliga organisation. Kommitléns förslag får till följd att be­folkningen och arbetsplatserna i mindre orter och i glesbygdsområden blir de som i sista hand bereds möjligheter att ansluta sig till kabelnätet. Om telekommunikationerna - och planverket anser all kabel TV måste ses som ett av de första stegen i etableringen av ett allmänt s. k. bredbandsnät för telekommunikationer - tilläts byggas ut på renodlat tekniskt-ekono-miskt sätt, kommer de all verka i geografiskt koncentrerande riktning. Befolkningsminskningen i de mindre och medelstora kommunerna i skogs­länen liksom i kommunerna i norra inlandet riskerar att permanentas. Konsekvenserna för den regionala utvecklingen samt mark- och bebyggel­seutvecklingen bör därför belysas innan ställning tas lill formerna för kabelnätsutbyggnaden.

En helt marknadsslyrd utveckling förstärker troligen koncenlrationsten-denserna lill ett fätal bärkraftiga orter och regioner. En viss stimulans eller styrning torde vara nödvändig för att utnyttja kommunikationsteknologin i regionalpolitiska syften, hävdar statskontoret, som också förordar alt en samlad bedömning av kabelnätens roll i de allmänna telekommunikations­utvecklingen kommer till stånd.

RRV framhåller viklen av att den massmediala teknikutvecklingen sam­ordnas med bl. a. del nationella programmet för mikroelektronik.

 

Prop. 1984/85:199                                                                140

LO påstår att kommitténs resonemang om både fri etableringsräll och långsikliga mål om geografisk rättvisa inte stämmer inbördes. Läggs där­emot kabel TV-nät in som ell mål i televerkets långsiktiga strategi för rikstäckande bredbandsnät kan bl. a. geografisk rättvisa på sikt förverkli­gas. Förutsättningen för detla är dock alt televerket tilldelas ansvaret och uppdraget att lägga näten.

TCO drar ur uppfattningen att utbyggnaden av kabel-TV-nät är ett första steg i utbyggnaden av ell vittomfattande bredbandsnät den slutsatsen, att ett kabel-TV-nät har stor infrastrukturen betydelse. Fjärr- och mellanorts-näten bör, bl. a.av regionalpolitiska skäl, byggas ut planmässigt för geogra­fisk rättvisa.

SIF-SR finner alt del finns all anledning att undvika en omfördelning av samhällsresurser till tätbefolkade centra. Det görs bäst genom en samhälle­lig utbyggnad av kabelnätet med målet att det skall bli tillgängligt för alla.

Kalmar kommun gör refleklionen alt den nya tekniken möjliggör decen­tralisering men alt det fordras krafttag för att nå en sådan utveckling. Det är "helt otillräckligt att nöja sig med att televerket förklarar sig bereu alt på sikt bedriva sin verksamhet så alt bästa möjliga system kan uppnås".

Stockholms kommun anser att del kommunala inflytandet behöver stär­kas: "Det är nödvändigt för att nå geografisk jämlikhet" heter del.

Umeå kommun finner inte att förslaget ger godtagbara garantier för en geografisk rättvis och regionalpoliiiskl medveten nätutbyggnad.

Örebro kommun siar alt kabel-TV aldrig kommer att stå till buds för alla hushåll; mindre tätorter och glesbygder kommer alt stå utanför detla medium.

Också Landstingsförbundet tror att kabel-TV sannolikt under lång tid kommer alt karaktäriseras av stor geografisk ojämlikhet. Vad gäller finan­sieringen föreslår landstingsförbundet att möjligheten undersöks att avsät­ta någon del av koncessionsavgiften eller av intäkterna från satellitsänd­ningar för att bl. a. främja lokal programverksamhet.

Luleå kommun säger sig apropå televerkets redovisade utbyggnads­planer (SOU 1984:65 s. 112) "inte kunna acceptera en uppfattning från statsmakternas eller från televerkets sida alt Sverige slutar i södra Norr­botten". Utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting och Värmland. läns landstings förvaltningsutskott anför liknande syn­punkter och betonar de regionalpolitiska kraven på en jämn utbyggnad.

Filmcentrum finner all kommitléns förslag ger uttryck åt en brist på mediapolilik.

Hyresgäslcrflas Riksförbund har förståelse för aU deV inte är möjligt aU ge hela landet ett vidgat TV-utbud och vidgad information genom kabelnät.

Handikappinstiiuiei anknyter till kommitléns resonemang om geogra­fisk rättvisa och menar alt rättvisan även kräver alt funktionshinder hos människor kompenseras. Det är angeläget att i del fortsatta arbetet även behandla denna rällviseaspekl.

 

Prop. 1984/85:199                                                                141

SFR/SAMRAD anser att televerket genom sin "ställning som officiellt verk" bör åläggas att underhålla nätanläggning i områden som av geogra-fiskt-ekonomiska skäl anses olönsamma.

4.4 Kostnadsutjämning

Kommitléns förslag

Del är inte möjligt alt skapa ett system som innebär att avgifterna frän nätanslutningen och utnyttjandet av näten redan från början sätts pä en sådan nivå, att det i tätortsområden genereras överskott, vilka sedan kan subventionera utbyggnaden i glesbygdsområden.

Om det visar sig att televerket kommer att få svara för den helt övervä­gande delen av orlsnätsutbyggnaden, kan det finnas skäl att på nytt ta upp frågan om en genomförd kostnadsutjämning över landet. En kostnadsut­jämning bör då komineras med riktlinjer som syftar till större geografisk rättvisa.

Remissinstansernas inställning

Postverket gör gällande alt en helt eflerfrågestyrd utbyggnad av tele­kommunikationsnät skulle minska poslens möjligheter till egen kostnads­utjämning.

Kulturrådet delar kommitténs bedömning vad gäller kostnadsutjämning.

Planverket anser all kommitténs förslag alt taxesättning av lokala kabel­nät skall ske på kommersiella grunder också kommer att fä lill följd att befolkningskoncentralionen ökar och vill att konsekvenserna skall belysas innan ställning las.

Kalmar kommun anför att en förutsättning för all nå decentralisering är att teletaxorna används som ett instrument.

Umeå kommun föreslår en koncessionsavgifi syftande lill att finansiera ur allmän synpunkt angelägen kabelutbyggnad som annars inte kommer till stånd.

Örebro kommun konstaterar att kommitténs förslag innebär att mindre tätorter och glesbygder inte kommer att ha tillgång till kabel-TV.

Enligt Landstingsförbundet är det viktigt all noga följa hur taxenivån förändras. Del är väsentligt alt laxekonstruktionen inte hindrar t. ex. pati­enter pä ett sjukhem att ta del av kabelutbudet.

LO är kritisk till kommitténs förslag i denna del. Kabelnätutbyggnad skall integreras i televerkets verksamhet - endast då kan kostnadsutjäm­ning på sikt förverkligas.

TCO anser alt fjärrnäten kan finansieras solidariskt för att garantera ett landsomfattande stamnät. Lokala nät bör kunna finansieras med abonne­mangsavgifter i enlighet med kommitléns förslag. Frågan bör utredas ytter­ligare.

KLYS föreslår all ett särskilt organ bör kunna anförtros uppgiften att

 

Prop. 1984/85:199                                                                142

följa bl. a. kostnadsutjämningsfrägan och komma med korrigerande förslag om så befinns erforderiigt.

yF anser alt kabelnät liksom telenät skall finansieras solidariskt.

Filmcentrum är starkt kritiskt till förslaget.

Hyresgästernas Riksförbund ansluter sig i huvudsak till förslaget.

/15F förutsätter att anläggning av kabelnät sker pä ett sådant sätt att det ger en rättvis tillgång till del ökade utbudet.

4.5 Tekniska standardkrav

Kommitténs förslag

Arbetet med all utarbeta en svensk standard för kabelnät som används för rundradio och som ligger i nivå med nuvarande utvecklingsstadium behöver snarast påbörjas.

Behov av en särskild lagstiftning i syfte att åstadkomma en strikt kon­troll av anläggningar och typgodkännande av materiel har inte påvisats.

En standardisering på frivillighetens grund kan ha stora fördelar bl. a. med hänsyn lill möjligheten att snabbt genomföra och revidera standarden.

Remissinstansernas inställning

Enligt televerket är det synnerligen angeläget alt teknikrelaterade re­striktioner begränsas till ett minimum. SIS noterar med tillfredsställelse att kommitlén föreslår standardisering på frivillighetens grund. SIS stryker under betydelsen av att i redan etablerade samarbetsorgan nå samför-ståndslösningar angående fordringar och provningsmeloder för utrustning, komponenter och kablar. Därigenom kan tekniska regler successivt anpas­sas lill den tekniska utvecklingen och bringas i överensstämmelse med internationella standarder. Ericsson har samma synsätt på standardise­ringsfrågorna.

CANT anser att del är nödvändigt att en gemensam standard etableras beträffande krav på kabel- och antennanläggningar. Det finns redan sådana gemensamt antagna rekommendationer i branschen och CANT har ett auktorisationssystem. CANT är tveksam lill en central tillsynsmyndighet för detta. Under inga omständigheter kan det accepteras all televerket får en sådan uppgift med hänsyn till alt televerket kan betraktas som en konkurrent och använder myndighetsfunktionen som konkurrensmedel. SABO påpekar att det nu är aktuellt alt se över många äldre centralantenn­anläggningar i deras bostadsbestånd och att del därför är angelägel att snabbi få fram en svensk teknisk standard för kabelnät. Riksbyggen in­stämmer i detla. En framlida sammankoppling av de många små nätsyste­men skulle nämligen underlättas av större klarhet vad gäller teknisk stan­dard.

SR och LRAB anser att det är av största vikt att man snarast fastlägger del tekniska systemet för tv- och radiodistributionen i kabelnätet. Om

 

Prop. 1984/85:199                                                               143

näten börjar byggas ul med hittills känd teknik, finns del stor risk att felinvesteringar görsi dvs, att näten efter en lid måste förses med annan elektronisk utrustning för att klara distributionen av s, k. C-MAC/PACK-ET-signaler, Med hänvisning till att nälägaren skall tillhandahälla SR-kon­cernens program, till de speciella nordiska kraven på ljud- och datakanalen samt till risken för kapitalförstöring föreslår SR och LRAB att del i direktiven till standardiseringsorganen för en framlida kabellransmissions-standard slås fast alt vissa kabelkanaler skall vara transparenta för C-MAC/PACKET-signaler. För övriga kanaler bör kraven vara sådana, att de nationella, eller lokalt producerade programmen kan tas emot med den typ av mottagare som f. n. finns i hemmen utan någon tillsats eller omkopp­ling. SR och LRAB understryker vikten av att slandardiseringsarbelel snarast påbörjas och bedrivs med skyndsamhei.

Enligl TU:s mening är det viktigt att de basnät som televerket planerar att anlägga ges en sådan kapacitet, att utbudet av iv-kanaler kommer att motsvara efterfrågan. TU förordar alt televerket bygger ut sitt kabelsys­tem i form av en s. k. sljärnstruktur varigenom varje hushåll kan få sin egen anslutning till en växelslation i basnätet. Det är angeläget att det utvecklas ett dekodersystem som innebär att man kan välja mellan ett abonnemang-syslem och ett system med debitering för enskilda program ulan att tv-lit-taren behöver byta dekoder.

Postverket framhåller att varje rikstäckande distributionsnät är beroen­de av alt teknisk utrustning på olika håll i landet kan samordnas. Postver­ket förordar därför en viss samordning vid uppbyggnaden, eftersom det annars kan bli omöjligt att till rimlig kostnad upprätthålla ett nationellt nät för skriftlig kommunikation sedan kabeliekniken etablerats. Samordningen förefaller enklast att ordna genom att tillstånd lill utbyggnad förknippas med tekniska minimivillkor. Beslut om detla måste dock fattas efter ytter­ligare utredning om en eventuell utbyggnad av ett nät parallellt med tele­verkels. Enligt Borlänge kommun torde det vara fullt möjligt att centralt uppställa renodlade tekniska normkrav för kabelulbyggnaden pä samma sätt som i dag sker inom planväsendet. Umeå kommun menar alt kommu­nerna eventuellt bör ges rätt att föreskriva tekniska normer, då det behövs för att säkerställa kabelförsörjningen till l.ex. näringslivsmässigl priorite­rade områden.

LO förordar att någon form av teknisk minimistandard för kabel-TV-näl skall krävas och att denna aspekt bör utredas omedelbart. TCO anser all del är viktigt att etableringen av kabel-TV-nät styrs av tekniska standard­krav. Annars finns risk för alt anläggningar av dålig teknisk kapacitet kommer till stånd och au nätanläggare ulan ansvar men med mål att "göra snabba pengar" kommer in på marknaden. De tekniska standardkraven bör även gälla för de mindre nät som kommittén föreslår skall undantas från reglering av tillstånd för sändning.

 

Prop. 1984/85:199                                                                144

4.6 Finansiering av ombyggnad av fastighetsnät (Komplettering av ROT-programmet)

Kommitténs förslag

Ett sätt att främja ett långsiktigt motiverat teknikval borde vara alt hänföra installationen av sljärnformiga fastighetsnät till räntebidragsgrun­dande underhållsåtgärd inom del s. k. ROT-programmet om statligt ränle-stöd vid förbättring av bostadshus. Berörda intressenter bör aktualisera en komplettering av ROT-programmet på denna punkt, om denna stödform bedöms vara av värde.

Remissinstansernas inställning

Närradiokommiltén stöder förslag alt modernisering och utbyggnad av kabelnät skall las in i det bidragsgrundande underlaget för statsbidrag enligt det bostadspolitiska ROT-programmet. LO tycker att tanken om någon form av stöd för alt främja en ombyggnad lill fastighelsnäl i sljärn-nätsform är positiv. Enligt HSB bör det övervägas att ombyggnad av centralantenn hänförs lill låne- och ränlebidragsgrundande åtgärd, även om den sker utan samband med ombyggnad i övrigt. Riksbyggen har samma uppfattning. SABO menar att reglerna för låne- och räntebidrags­grundande åtgärder bör ses över sä att ell fastighetsnät med långsiktigt god funktion kan finansieras med statligt stöd.

Hyresgästernas Riksförbund uttalar sitt bestämda slöd för lösningar, som medger individuell anslutning. Förbundet anser att starka skäl talar mot all abonnenterna tvingas betala för alla tjänster som ett nät erbjuder även om de inte utnyttjar dem. Del är angelägel alt de boende får ett starkt inflytande beträffande fastighelsnälen. Installation av sljärnformiga nät medger individuell anslutning och sådana lösningar bör möjligen rekom­menderas och stödjas av statsmakterna.

Bosiadssiyrdsen har uppfattningen att det i första hand är de boende och fastighetsägaren som bör bestämma vilken leknik lägenheten skall vara utrustad med. Det finns därför inte anledning att främja någon viss teknik genom att lämna stöd lill utbyte av teknik i centralantennanlägg­ningar. Styrelsen överväger dock att införa slöd lill underhäll av befintliga centralantennanläggningar. Fastighetsägareförbundet finner del vara vä­sentligt att möjligheter ges till någon form av individuell anslutning lill nät. Hyresgästen betalar dä direkt till nätägare, operatör eller programleveran­tör. Det är angeläget att möjlighet till att finansiera en eventuell ombygg­nad till stjärnnät ges lill fastighetsägare/hyresvärd. Men de s. k. ROT-lånen är i regel ointressanta för privata hyresvärdar på grund av de skattemässiga effekterna. Däremot är det angeläget alt anslutningen kan anses som sådan standarhöjning vartill ombyggnadslån kan erhållas. Om hyresvärden finner del lämpligt alt ansluta sin faslighet till kabelnät är del rimligt att alla hans hyresgäster får bidra lill kostnaderna genom hyreshöjning på samma sätt

 

Prop. 1984/85:199                                                                145

som man får göra det för andra standardhöjande gemensamma anordning­ar.

4.7 Televerkets roll

4.7.1 Konkurrensneutralitet Kommitténs förslag

Det har i debatten framförts krav på att televerket skall öppna sin kanalisalion för envar som önskar anlägga kabelnät. Först härigenom skulle en likvärdig konkurrenssituation uppslå. Televerket har avvisat tanken bl. a. med hänvisning till sekretesskraven. - Kommittén finner det inre rimligt att ålägga televerket att upplåta sina anläggningar.

Remissinstansernas inställning

Mol bakgrund av all komplicerade sekretess- och äganderättsfrågor skulle uppstå om andra gavs tillträde till televerkets kanalisalion ansluter sig DFR till slutsatsen, att del är inte rimligt att ålägga televerket alt upplåta sina anläggningar. LO har uppfattningen att kabel-TV utgör en tjänst i ell bredbandsnät och anser att televerkets ansvar skall omfatta nätets alla delar. AU televerket skulle ställa sin kanalisalion till förfogande för envar som önskar anlägga kabelnät tillbakavisar LO på det bestämdas­te. RRV anser att den starka ställning som televerket torde komma alt fä inte är oproblematisk. RRV förutsätter att del, innan några beslut las i kabel-TV-frågan, klarläggs vilket ansvar och vilken roll televerket bör ha i ett framtida informationssamhälle. TCO anser all fjärr- och mellanortsnä-len skall byggas ut och ägas av samhället genom televerket, medan där­emot utbyggnaden av lokala nät kan ske på kommersiella villkor. Telever­ket måste spela en huvudroll i uppbyggnaden av kabel-TV-nät, men tele­verket bör inte ha någon ensamrätt när det gäller lokala nät.

NO hävdar att utan ett tillförsäkrat tillträde till televerkets kulverlar och kanalisationer kommer andra företag att drabbas av betydande fördyring­ar. Det är tveksamt om dessa företag kommer all i någon större omfattning kunna utnyttja den formellt fria elableringsrätlen. Konkurrensneutralitet mellan televerket och privata anläggare av kabelnät borde enligl NO:s uppfattning förutsätta alt televerket upplåter sina kulverlar och kanalisa­tioner lill andra företag.

Sveriges industriförbund menar, alt del uppslår klara konkurrensnack­delar mellan televerket och andra nälägare, om verket ensamt skulle kunna utnyttja existerande kanalisalion. En lösning som innebär samutnyltjande på ekonomiskt lika villkor måste snarast komma lill stånd. Svenska elek­tronikindustriföreningen ser en fara för den svenska industrin däri att televerket kan sätta upp administrativa hinder för andra kabelföretags utnyttjande av televerkets kulvertarför ledningsdragning. Det är synnerli­gen angeläget alt televerkets skyldigheter till denna och annan leverans-10    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                146

beredskap klart formuleras saml att få lill stånd bl. a. fasta prislistor för televerkets ledningsdragning m. m. Frågan om anläggning av kabel-TV är i grunden en fråga om konkurrensneutralitet. Föreningen föreslär att en särskild partsammansatt nämnd inrättas för att handlägga och övervaka televerkels agerande i de frågor, där konkurrensneutraliteten aktualiseras. Seths Kabel-TV AB föreslår att bäde Televerkels Kabel-TV-AB eller Televerkels Kabel-TV-Division och privata förelag skall få tillgäng till televerkets kanalisalion genom köp eller hyra och hänvisar till en norsk lösning som innebär all televerket lägger kabel och Televerkets Kabel-TV--Division eller privat anläggare kan köpa den färdiga anslutningen lill ett fastställl löpmeterpris. Att sälja eller hyra ut televerkets kanalisalion till privata byggare och lill verkels egna Kabel-TV-AB för samma pris är en lösning som lill en del tillfredsställer kravet att kabel-TV-verksamhet ej skall subventioneras av televerkets övriga verksamhet. Ericsson hävdar att televerket bör anmodas all upplåta plats i kanalisalionen. Delta kan ske l.ex. genom alt televerket ombesörjer installation av kabel vilken ägs av annan leverantör.

Enligt LKD är det viktigt alt förelag ges jämbördiga konkurrensförut­sättningar för näianläggning och att statsmakterna stimulerar konkurren­sen inom detta område.

SRL, CANT och LUXOR pekar samtliga på den risk som det innebär att televerket är samtidigt föreskrivande myndighet, monopolförelag och af­färsdrivande förelag. Lämpliga organisationsformer bör övervägas för att begränsa riskerna för all konkurtensen snedvrides. Även RDF anser att andra intressenter bör få tillgång till televerkets kulverlar. Saab Space AB menar alt frågan om televerkets konkurrensfördelar borde ha blivit före­mål för ytterligare diskussioner i betänkandet. Enligl HSB bör del övervä­gas all lösa de säkerhels- och behörighetsproblem som hindrar faslighels-ägaren att använda av televerket disponerade kanaler i byggnaden för kabel-TV. Riksbyggen har samma uppfattning.

Riksbyggen menar vidare att sammanslutningar av och företrädare för bostadskonsumenter, som själva lar initiativ lill etablering av kabelnät, bör få dra kabel i televerkets kulverlar och kanalisationer. Dessa frågor bör vara lösta innan lagstiftningen om kabel-TV träder i kraft. Enligt SABO.s uppfattning bör SABO-förelagen i första hand vara ägare lill näten i de egna fastigheterna och bostadsområdena. I andra hand bör bostadsföreta­gen bibehålla rätten lill ersättning för framlida tjänster via fastighelsnälen. Bostadsförelag bör också ha rätt att koppla samman fastighelsnäl till sammanhängande nät. Närradiokommiltén stryker också under det ange­lägna i att näten kan kopplas samman.

Hyresgästernas Riksförbund betonar all del för konsumenterna är vik­tigt att det skapas reell anläggningskonkurrens till televerket. Fastighets­ägareförbundet instämmer i ledamoten Levins särskilda yttrande avseen­de viklen av att konkurrensneutralitet uppnås. SFR/SAMRÅD delar upp-

 

Prop. 1984/85:199                                                               147

fattningen att televerket inte bör ha monopolrätligheter till kabelutbygg­nad.

4.7.2 Särredovisning av kostnader Kommitténs förslag

Televerkets engagemang inom kabel-TV-områdei sker i konkurrens med andra företag och skall drivas med krav på företagsekonomisk lönsamhet. Vidare skall konkurrensuisati verksamhet bedrivas med stringent genom­förda krav på separat redovisning inom televerket eller i bolagsform.

Det vore värdefullt, om televerket så snart som möjligt redovisade vilka principer, som kommer att tillämpas i fråga om kostnadsfördelning vid samutnyltjande av kanalisalion, växelstalioner, byggnader m. m.

Remissinstansernas inställning

NO betonar starkt betydelsen av alt kommitténs uppfattning om särre­dovisning av televerkets kabelverksamhet kommer att omsättas fullt ut i praktiken. RRV instämmer också i kommitléns krav pä televerket i detta avseende. Statskontoret anser att televerkets faktiska monopol på orls-nätsutbyggnad åter aktualiserar frågan om alt på ett ändamålsenligt sätl åt­skilja televerkets uppgifter som statligt affärsdrivande verk med monopol frän de uppgifter som verket utför i reell konkurrens med andra förelag. Statskontoret citerar uttalanden i prop 1980/81:66 om att bolagsformen för den konkurrensutsatta verksamheten har obestridliga fördelar. IFPI-VI­DEO och Bonnierförelagen delar kommitténs uppfattning att televerkets engagemang i kabel-TV skall ske i konkurrens med andra företag och drivas med krav pä förelagsekonomisk lönsamhet. Televerkets kabelverk­samhet skall redovisas separat och dä den är utsatt för konkurrens får den inte subventioneras av verksamhet som enligt statsmakternas beslut skall drivas med ensamrätt. Televerket borde så snart som möjligt redovisa vilka principer som kommer att tillämpas i fråga om kostnadsfördelning vid samutnyltjande av kanaler, växelstationer, byggnader m.m. Televerket har redan ett stort försprång och det bör förhindras att få monopol pä kabelnät. Verket bör inte heller vara kabeloperalör eller programleveran­tör pä andra villkor än andra intressenter. Filmcentrum finner "kommit­léns förtröstan på televerkets samhällsansvar vara anmärkningsvärd. Tele­verkets affärsmässiga ambitioner är ju uppenbara och all överlåta utbygg­naden lill dem förtydligar betänkandets brist på mediapolitisk vilja".

4.8 Etersändningar som komplement till kabelnät m. m

4.8.1 Elersändningar av lokala program Kommitléns förslag

Om man önskar främja en utveckling av lokalt förankrad sändningsverk­samhet bör etersändningar väljas framför sändningar i kabelnät. Härige-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 148

nom skulle som regel alla invånare i en kommun eller region omedelbart kunna nås. Till skillnad från sändningar i kabelnät skulle dock kanalkapaci-lelen vara begränsad och verksamheten skulle konkurrera om elerutrym-met med andra tänkbara sändningar.

Remissinstansernas inställning

Televerket instämmer i kommitténs bedömning och tillägger: "För att den lokala kanalen skall få ell värde inom rimlig lid bör spridning via lokala etersändare övervägas åtminstone under en övergångslid. Vid sidan av nuvarande TV-kanaler finns frekvensmässig tillgång lill ytterligare två markbaserade TV-kanaler, den ena med en något begränsad täckning. Eftersom även andra förslag till användning av dessa kanaler framförts får dock de lika behoven prövas i särskild ordning". Kulturrådet pekar också på möjligheter alt komplettera sändningar i kabelnät med lokala etersänd­ningar i glesbygdsområden.

Gävle kommun påpekar all det är osäkert om utbyggnaden av kabelnä­ten får stor omfattning. Utländska erfarenheter visar att många lokal-TV-bolag inte är ekonomiskt bärkraftiga. Därför blir elersändningar intres­santa. De har också den fördelen att hela kommunen läcks. Örebro kom­mun instämmer och menar alt elersända lokala program har stora fördelar framför sändningar i kabel. En utveckling av ytterligare ett TV-nät vore därför all föredra.

Angående ljudradiosändningar anser SR-LRAB all lång, mellan- och korlvågsbanden ej är lämpade för elersändning av lokala program. Den låga ljudkvaliteten och den stora risken för störningar begränsar använd­barheten i jämförelse med del nu allmänt för ändamålet utnyttjade FM-bandet. Vidare bör nämnas att enligt tidigare fastställd policyinrikt-ning för lång- och mellanvågsbanden arbetade Sverige redan vid 1975 års frekvenskonferens för all dessa band i framtiden skall reserveras för exklu­siva tilldelningar för långdistansmottagning. Kortvågsbanden används in­ternationellt överhuvud tagel ej i korldistansläckning.

LO (SF) finner kommitténs resonemang om radiolänksändarstationer intressant icke minst mol bakgrund av sin uppfattning om hur glesbygd och mindre orter skall erbjudas kabel-TV-möjlighel. LO (SF) anser att vidare­sändning av program med hjälp av radiolänk skall vara tillåten.

HSB anför att de praktiska och organisatoriska förutsättningarna för nätuppbyggnaden är svåröverskådliga. Det vore av värde om man i ett inledningsskede kunde provisoriskt få koppla samman fastighelsnäl inom en boendekonsumentorganisation av HSB:s typ via elerlänk. på samma sätt som nu sker på försöksorlerna. Därmed skulle man kunna skapa underiag för ett tekniskt och innehållsmässigt bra utbud saml ge även små bostadsrättsföreningar möjligheter att vinna erfarenhet av sändningarna. En fortsalt verksamhet av delvis försökskaraklär torde vara motiverad av all hittillsvarande försök inte fullföljts i planerad omfattning.

 

Prop. 1984/85:199                                                                149

4.8.2 Radiolänköverföring i kabelnät Kommitténs förslag

Radiolänkar skulle i många fall kunna utgöra tekniskt/ekonomiskt lämp­liga komplement till regelrätta sändningar via kabel vid etablerandet av större nät för kabel-TV. Radiolänkar bör i den radiorättsliga regleringen sä långt som möjligt jämställas med kabelanvändning. De tekniska lösningar som väljs bör inte vara sådana, att överspill från utländska direktsändande satelliter omöjliggörs.

Remissinstansernas inställning

SR-LRAB delar kommitléns påpekande att uppenbar risk föreligger för att radiolänksändare kan störa mottagningen från kommunikationssatel­liter. Det bör påpekas att problemet växer ju längre norrut motlagningssta-lionerna befinner sig, eftersom elevaiionsvinkeln för antennerna minskar med ökad latitud. Instrålningsrisken från länksändarna ökar därmed och är stor i synnerhet i norra Sverige. Problemet är anmält till och kommer att diskuteras vid den världsomfattande ITU-konferensen 1985 (WARD/ORB 85).

DFR påpekar all radiolänksändare kan störa mottagningen på stora avstånd, upp lill tio mil. Kommitténs slutsals är alt man f. n. inte skall ge mottagningsstationerna något företräde, men att televerket samtidigt i sin länkutbyggnad i möjligaste mån lar hänsyn till eventuellt existerande mot­tagningsenheter. Enligl DFR:s mening ger detta televerket en ytterligare klar konkurrensfördel, eftersom televerket kommer att ha enklare att planera för slörningsfrihet i sina egna stationer och störningsrisken kom­mer all kunna bli ett hinder för en verklig etableringsfrihet om inte ett klarare ansvar åläggs televerket att lösa svårare störningsproblem. Ett sådant ansvar motiveras av att endast televerket förfogar över de medel med vilka störningarna kan undanröjas nämligen frekvensbyte på kritiska länksiräckor eller omläggning till fiber- eller kabeltransmission av aktuella länkslräckor. Mot bakgrund av ovan anförda skäl vill DFR föreslå att televerket åläggs ett ansvar för alt uppkomna, svårare störningar från radiolänkar i jordslalioner för mottagning av salellilsignaier för matning av kabel-TV-näl undanröjs.

Seth's Kabel TV AB anför om radiolänköverföring i och till kabelnät: Televerket Radio har under de gångna åren byggt ut ell rikstäckande radiolänknät. Det är brist på frekvenser för radiolänköverföring nu och i framtiden. Vi förutsätter att Televerkets Kabel-TV Division ej skall ha någon särställning, när del gäller att få använda radiolänköverföring. Vi •bedömer del också ineffektivt alt bygga upp flera parallella radiolänkför­bindelser t. ex. på sträckan Stockholm — Göteborg. Vi föreslåratt Telever­ket Radio distribuerar radiolänk: Dansk TV via Göteborg lill Stockholm och Finsk TV via Stockholm till Göteborg. Såväl privata byggare som

 

Prop. 1984/85:199                                                                150

Televerkets Kabel-TV Division köper tjänsten till samma pris av Telever­kets Radio, Tilldelning av frekvenser sker nu av Televerket Radio. Om man tilldelas en frekvens på 11 GHz-bandet. finns utrustning att tillgå. Tilldelas man en frekvens på 19 GHz-bandet, kommer den utrustningen au vara betydligt dyrare och tilldelas man en udda frekvens, tillkommer utvecklingskostnader. För att få en rättvis fördelning av frekvensområden hemställer vi att Kabelnämnden också här skall ha avgörande beslut, när det gäller tilldelning av frekvenser för radiolänköverföring i och till kabel­nät.

Värmlands läns landstings förvattningsuiskoti har förståelse för att kombinationer med lokala etersändningar kräver en noggran prövning och utgår från att regeringen i den fortsatta behandlingen av mediefrågorna finner det angeläget alt återkomma till dessa möjligheter som har särskilt intresse när del gäller utvecklingen av en lokalt och regionalt förankrad TV-verksamhet. 1 debatten har anförts att erfarenheter finns från bland annat danska försök med sådana kombinerade eter- och kabelsändningar. En teknisk lösning som nämnts i detta sammanhang innebär all en av de för närvarande tvä lediga kanalerna i del befintliga riks-TV-nätet reser­veras för regional/lokal TV-verksamhet, eventuellt i kombination med när-TV-verksamhet i lokala kabelnät. Redan med dagens teknologi kan antalet tillgängliga radiofrekvenser ökas så att etersändningar över mindre områden blir möjliga.

4.8.3 Mottagningsstationer för kommunikationssatellit sändningar Kommitténs förslag

Det skall vara fritt all, sett utifrån aspekten siörningsrisker, sätta upp en motlagningsstation för kommunikationssatellitsändningar.

Remissinstansternas inställning

Televerket känner oro för konsekvenserna av störande utstrålning från undermåliga anläggningar. Televerket kommer därför att fortsätta arbetet med att utarbeta tekniska normer och kommer vid behov att föreslå nöd­vändig lagstiftning. Detta kan i så fall lämpligen ske i samband med den fortsatta översynen av radiolagen.

SRL, CANT och Saab-Space AB lar också upp frågan om alternativ lill kabelnät.

SRL. CANT anför: "I belänkandet utgår man från förutsättningen att ett rikstäckande stamnät kommer all byggas upp. Vi bedömer att detta kom­mer alt la avsevärd lid. Inom de närmaste åren kommer däremot en snabb utveckling av lokala cenlralantennanläggningar att ske med möjlighet att förutom hittillsvarande programöverföring även kunna distribuera pro­gram från satelliter respektive lokall producerat programmalerial. Vi anser del vara av stor vikt alt en sådan verksamhet ges utvecklingsmöjligheter inom ramen för den kommande lagstiftningen."

 

Prop. 1984/85:199                                                               151

I Saab Space AB:s yttrande anförs: "Vi är medvetna om alt kommitténs direktiv är starkt kopplade till en framtida utbyggnad av kabelnät. Den geografiska aspekten på utbyggnaden liksom möjligheten alt använda al­ternativ leknik, behandlas dock alltför summariskt. Vi menar att kommil­tén borde ha belysl konsekvenserna för främst våra glesbygdsområden av ett relativt omfattande och attraktivt utbud av radio- och TV-program via direktsändande satelliter. Speciellt borde därvid programinnehållet i ett nordiskt TV-satellitsystem diskuterats med hänsyn till glesbygdsbefolk­ningens berättigade krav på ett tillfredsställande programutbud i närlid och i ett scenario ulan tillgång till kabelsystem".

5    Användning av kabelnät

Kommittén har i belänkandet behandlat de frågor som berörs i detta avsnitt (= Användning av kabelnät, 12.4-12.6) även i avsnitt 12.7 Regler och villkor för sändningar i kabelnät av radio- och TV-program lill allmän­heten i bostäder. 1 föreliggande avsnitt redovisas vissa mer övergripande synpunkter på utredningens förslag. I övrigt hänvisas lill del följande avsnittet med remissinstansernas synpunkter i anledning av avsnitt 12.7 i kommitténs betänkande.

Följande 60 instanser har yttrat sig om eller kommenterat förslagen i kapitel 12 Användning av kabelnät för massmediala ändamål Avsnitt 12.4 Vilka roller kan urskiljas i verksamheten i ett kabelnät?. Avsnitt 12.5 Fri sändningsrätt gentemot det allmänna eller tillstånd för sändning och Av­snitt 12.6 Fri resp. lillständspliktig sändningsverksamhet. JK, televerket, NO, kulturrådet, radionämnden. DFR. statskontoret, närradiokommiltén. Borlänge kommun, Gävle kommun, Kalmar kommun, Kungsbacka kom­mun. Lunds kommun, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun, Umeå kommun, Västerås kommun. Svenska kommunförbundet. Landstingsför­bundet, SR, LRAB, UR, SAF, TA, LO, TCO, KLYS, Svenska leaterför­bundet, SFF, SJF. SIF-SR. SAMI. Sveriges industriförbund, SRL, CANT, RDF, Luxor, Esselte Video AB, TU, Folkets Husföreningarnas riksorgani­sation. IFPI Video, Filmcentrum, HSB, Riksbyggen, SBC. SABO, Hyres­gästernas Riksförbund, Sveriges viltaägareförbund, HCK, Handikappin­stitutet, Riksförbundet Hem och Skota, SFR/SAMRÅD, Filadelfiaförsam-lingen i Stockholm, Sveriges Närradioförbund, Smålandsposten, Sunds­valls tidning. Utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns lands­ting. ABF, Värmlands läns landstings förvattningsuiskoti, DIK-förbundet och PK.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 152

5.1 Olika roller och aktörer

Kommitténs förslag

I ett kabelnät kan olika roller och aktörer urskiljas: NäianläggarenlNä-lägaren bygger och svarar för driften av kabelnätet.

Kabeloperaiören tillhandahåller (= distribuerar) tjänsterna i nätet och ser till att gällande regler följs.

Programleverantören tillhandahåller (=levererar) program eller tjäns­ter, som kabeloperatören i sin tur distribuerar lill abonnenterna i kabelnä­tet.

Remissinstansernas inställning

Närradiokommiltén finner massmediekommilténs distinktion mellan de tre rollerna i kablarna vara användbar och kunna godtas som beskrivning av en juridisk rollfördelning. Däremot anser närradiokommiltén att an­svarsfördelningen mellan rollerna bör bli en delvis annan än den som massmediekommiltén föreslår. Enligt närtadiokommiltén skulle det vara bättre om allt ansvar i första hand förläggs lill en och samma huvudman­naroll och att andra, lokalt betingade lösningar endast väljs i andra hand. NärradiokommiUén skisserar i sill yttrande en lösning:

"Operatören bör vara huvudansvarig för driften i kabelnäten. Med ope­ratörens ansvar skall också följa ett ansvar för programinnehållet. Opera­tören skall dock kunna upplåta en kanal lill programulgivare med eget iryckfrihetsansvar och som utsetts av olika programleverantörer. Opera­törsrollen bör förstärkas och preciseras. Med denna grundsyn blir näläga­rens roll att tillhandahålla ett fungerande kabelnät. Normalt skall näläga­ren ansvar ej sträcka sig längre, men nätägarrollen skall kunna utvidgas lill rådighet över innehållet i kanalerna om andra intressen saknar engage­mang för programverksamheten."

KLYS stryker under vikten av alt ansvaret för verksamheten inte splitt­ras upp på alltför många händer. Operalörsfunklionen är av central bety­delse. KLYS tillstyrker i huvudsak de regler som föreslås för tillstånd att vidaresända program resp. upplåta kanaler i kabelnät. KLYS instämmer i förordet för alt verksamheten bedrivs frislående från SR-koncernen. Delta underiätlar realiserandet av en av KLYS/COPYSWEDE lanserad princip på medieområdet, nämligen alt avtal om utnyttjandet av upphovsrätlsligl skyddade prestationer bör ske så nära det faktiska utnyttjandet som möj­ligt. KLYS menar också alt samhället har anledning att ställa upp regler som tvingar operatören att "göra rätt för sig". KLYS tillstyrker ett regel-syslem som möjliggör sådan kontroll. SAMI anför liknande synpunkter.

TA förordar sändningsfrihet enligl en modell som innebär alt nälägaren inte har något inflytande över vare sig programutbud eller programinne­håll. Nätägarens roll i kabel TV-verksamhet inskränkes till den uppgift som televerket i dag har när del gäller sändning av program från Sveriges Radios olika bolag. Enligt TA är del av vikt att begränsa televerkets

 

Prop. 1984/85:199                                                               153

uppgifter lill att gälla ansvar för kabelnätet som sådant. "Att tilldela televerket, som är ett statligt monopolföretag, någon annan roll än den som har direkt samband med anläggning och underhäll av kabelnät skulle uppenbart strida mot en forell öppet samhälles fortbestånd grundläggande princip." .., "Principen, som finns inskriven i TF, garanterar varje svensk medborgares rätt att till 'säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning' ge uttryck åt sina tankar och åsikter och 'meddela uppgifter i vad ämne som helst' utan 'några av myndighet eller annat organ i förväg lagda hinder".

TU anser att man redan i en mer provisorisk lagstiftning bör eftersträva en klarare och mer renodlad utformning av de olika funktioner som skall fullgöras i samband med kabelsändning. TU anför: Nätägarefunktionen är att anlägga och underhålla kabelnät. Uthyrarfunklionen består i att hyra ut del tillgängliga sändningsutrymmet (= ställa ett kommunikationsnät lill förfogande). Sändarens funktion är att bedriva en programverksamhet.

Sveriges Närradioförbund utgår från alt den frihet och det ansvar som föreningarna har i närtadiosändningar även kommer all gälla kabelsänd TV, även om programansvaret här ligger hos operatörsförelaget och inte hos den enskilda sändande organisationen. Programansvaret måste utfor­mas så att direktsändning av program inte förhindras.

Smålandsposten anför:

"Det är av vikt för vidarespridning av lokala TV-program per tråd att så stor frihet som möjligt ges programleverantörerna. Det är alltså angelägel alt lagstiftningen utformas så, all så få hinder som möjligt finns för lokala operatörer all få sändningstillstånd. Eftersom Smp är ett tidningsförelag anser vi all det inom företagel finns en journalistisk kompetens alt även bedriva kabel-TV-verksamhet. Det är av yttersta vikt att man inom ka-bel-TV-lagsliflningens ram ger möjlighet för operatörer att kritiskt kunna granska det samhälle man opererar i. Därför anser vi det angeläget all lagstiftningen inte försvårar för tidningsföretag att operera i näten, i egna kanaler. Del måste stå fullt klart för titlarna vem det är som sänder när en viss kanal slås på. Vi biträder alltså kommitténs förslag att tidningsföretag och andra enligl civilrätlsligt avtal skall erhålla sändningsrält i egen kanal från nätägaren. Däremot finner vi del märkligt att relationen nätägaren-operalören i kommitténs förslag har fåll en utformning, som strider mot tryckfrihets- och radiorätlslig lagstiftning."

Sundsvalls tidning är kritisk mot kommitténs förslag och undrar bl. a. hur de målsättningar om lokalt förankrad programverksamhet som ett väsentligt kullur- och mediapoliliskt värde i utbyggnaden av kabel-TV, som ullrycks överst på sid. 268, skall kunna förverkligas. Sundsvalls tidning fortsätter:

"Belänkandet ger rätten till den programpolitiskt attraktiva biten, salel­lilprogrammen, nära nog uteslutande till nätägaren - Televerket - och tycks sedan mena att operatörens ekonomiska stabilitet skall få sina till­skott från idealitetens djupa brunnar. Den ekvationen går inte ihop med de

 

Prop. 1984/85:199                                                                 LM

uttalade målsättningarna vare sig om ekonomisk stabilitet eller närsam-hällsförankring och därmed som kulturpolitisk motvikt lill satellitutbu­det."

Enligt PA' är det viktigt att betänkandets innebörd för yttrandefriheten inte tunnas ut genom otydliga beskrivningar av de till sin karaktär särskilda funktionerna som nätägare, nätuthyrare och programansvarig.    '

5.2 Samspelet mellan olika funktioner eller roller

Kommitténs förslag

Man kan inte utgå frän alt nätkapacitet kommer alt vara en obegränsad resurs i framtiden.

Ett garanterat tillträde lill näten för olika parter som önskar sända leder därför lill behov av samordning eller köordning. Denna uppgift bör inte åvila nätägaren.

En rimlig avvägning är i stället, att ett system skapas med ett,visst utrymme - l.ex. en kanal —, där de som önskar sända lokall är tillförsäk­rade tillträde.

Ansvaret för verksamheten i denna kanal bör ligga på ett särskilt, lokalt förankrat organ.

Därutöver bör nälägaren på affärsmässiga grunder kunna förfoga över nätet, med undantag av kanaler som obligatoriskt måste tillhandahållas ( = de existerande nationella radio- och TV-kanalerna).

Remissinstansernas inställning

Det är främst fyra delar av det ovan refererade förslaget som föranleder kommentarer. Fördel första: Den särskilda lokala kanalen. Fördel andra: Det lokala operaiörsförelagets ansvar för verksamheten i den särskilda lokala kanalen. För det tredje: Nälägarens ansvar för programinnehållet i upplåtna kanaler. För del fjärde: Principen alt de existerande nationella radio- och TV-kanalerna obligatoriskt måste tillhandahållas.

Förslaget om en gratiskanal för lokala sändningar som villkor för att få tillstånd till satellitsändningar kommenteras av bl.a. televerket. Svenska kommunförbundet, Kungsbacka kommun. Stockholms kommun. Lands­tingsförbundet. UR, LO, TCO, SJF, KLYS, SIF-SR.

Televerket anför: Kommitténs fäster i sina skrivningar stor vikt vid att man i kabelnäten har möjlighet till en lokal programverksamhet. Kommit­léns förslag innebär dock sådana restriktioner för den lokala programverk­samheten, att den lokala kanalen knappast kan förväntas utvecklas till ett lokalt, engagerande alternativ lill övriga tillgängliga kanaler. Det vore, enligl televerket, olyckligt om den lokala TV-kanalen enbart skulle bli en dåligt utnyttjad leknikinveslering.

Svenska kommunförbundet delar kommitténs bedömning, att lokala egensändningar i kabelnät är ett myckel värdefullt tillskott i den lokala

 

Prop. 1984/85:199                                                                155

kultur- och mediemiljön. Egen programproduktion stimulerar eget skapan­de och underlättar kritisk distans lill massmedieutbudet. Lokala program­sändningar kan skapa balans i mediet i förhållande till det utbud som kommer via satelliter m.m. Den särskilda lokala kanalen för lokala egen­sändningar ger möjlighet för organisationer, föreningar och enskilda att utnyttja sin yttrandefrihet. Även för den kommunala informationsverk­samheten kan lokala sändningar bli betydelsefulla, anser Svenska kom­munförbundet. Kungsbacka kommun anför liknande synpunkter, liksom Stockholms kommun.

Landstingsförbundet påpekar alt lokala sändningar kan komma alt an­vändas även i den landstingskommunala informationsverksamheten. Landstingsförbundet anser att undantag från förbudet att koppla ihop kabelnät i flera kommuner bör kunna göras l.ex. för direklsända inslag frän regionala kulturarrangemang och landstingsmöten.

UR betonar särskilt vikten av den lokala kanalen och utvecklar synsättet på lokal programverksamhet. EnligtLO:s mening är det viktigt att näläga­ren föresläs ställa en kanal i nätet lill förfogande för lokala program och att denna kanal skall vara tillgänglig för alla som vill sända, TCO anser att man måste slå vakt om och främja "public-service-funktionen". Detla kan ske genom all dels förslärka verksamheten inom Sveriges Radio dels så långt som möjligt reglera satellit- och kabelutbudet enligt public- service­principerna. TCO stöder förslaget att upplåta utrymmen i lokala kanaler för föreningslivet för s. k. när-TV-sändingar. SJF motsätter sig inte försla­get att upplåta utrymme i lokala kanaler för föreningslivet för s. k. när-TV-sändningar. KLYS ställer sig bakom förslaget att nälägaren skall vara skyldig att utan ersättning tillhandahålla sändningsutrymme åt ett lokalt operatörsföretag. SIF-SR ger uttryck åt en önskan om alt det lokala inflytandet skall garanteras genom en stark förankring i kommuner, för­eningsliv och organisationer och genom att de boende garanteras möjlighet alt påverka vad de skall få se och höra i kabelnätet. SIF-SR tänker sig alt den centrala kabelnämnden har lokala organ. På det lokala planet skall del, enligt SIF-SR:s uppfattning, också finnas ansvarig utgivare som inte en­bart har ansvaret för egenproducerade program ulan också för de program som kan las emot från andra källor, l.ex. satelliter. Detta innebär alt kabelnämnden centralt och lokalt måste garanteras resurser. SFR/SAM­RAD vill betona viklen av alt en gratis lokal kanal skall ställas lill förfogan­de för lokala egensändningar. Utbyggnaden av kabelnäten skall framför allt tjäna behovet av en förstärkt lokal information och opinionsbildning. Utifrån denna förutsättning är kravet på samråd med de boende, som kan nås av sändningarna, en ytterligare förstärkning av den lokala anknytning­en. Kravet bör dock kompletteras med ett villkor att också i området verksamma eller representerade föreningar skall konsulleras.

Förslaget att lokala operatörsföretag bildas och att ansvaret för verk­samheten i den särskilda lokala kanalen bör ligga på detla organ kommen-

 

Prop. 1984/85:199                                                                156

leras av bl. a. Kalmar kommun, Lunds kommun, Stockholms kommun, Västerås kommun, SR, LRAB, UR. LO. TCO. SJF. Hyresgästernas Riks-förbund. SFR/SAMRAD. TU. Sundsvalls tidning. Folkets hu.sföreningar-nas riksorganisation och Filmcentrum.

De lokala operatörsföretagen förutsätts fä en bred sammansättning och vara lokalt förankrade, konstaterar Kalmar kommun, som dock finner att sammansättningen inte är tillräckligt klart angiven - bl. a. specificeras det inte vilka intressen som skall ha majoriteten. "Vilken roll har kommunen i detla förelag?" undrar Kalmar kommun. Lunds kommun refererar för­söksverksamheten i Lund, föreslår en lokal grundorganisation samt före­språkar dessutom kontinuerlig uppföljning. (Förslag lill lösningar lämnas även av bl. a. LRAB och Sundsvalls tidning. TU skisserar också en modell för samspel mellan de olika funktionerna.) Stockholms kommun menar att det är bra att de lokala operalörsföretagen fördelar sändningstid. Västerås kommun framför uppfattningen, att möjligheten att ge ett samarbetsorgan mellan föreningslivet och kommunen någon form av koncession på den lokala kanalen bör undersökas.

SR och LRAB stöder förslaget att det bildas lokalt representativa sam­manslutningar, s, k. operatörsföretag, som får ansvaret för innehållet i den lokala kanalen. UR beskriver pä vilket sätt utbildningsradion kan medver­ka i operatörsfunklicnen och redogör också för försöksverksamhet. LO tillstyrker förslaget att de lokala operalörsföretagen får ansvar för innehål­let i denna kanal. 7"C0 och SJF vill dock betona kravel all dessa s.k. när-TV-sändningar förses med tydliga avsändarmarkeringar. För tittaren skall det inte finnas någon tvekan om vem som står bakom sändningen. TCO och SJF anser att en fristående och självständig journalistik av yrkesverksamma journalister är en viktig förutsättning för en yttrandefri­het som också förmår ge röst ål de svaga i samhället. " Den professionella lokaljournalistiken bör därför finnas med i ortsnälens utbud som en mot­vikt till de intressen som i övrigt kommer till tals i den öppna kanalen". Folkets husföreningarnas riksorganisation tillstyrker förslaget om lokalt operalörsföretag och skisserar ell sådant med sammansättning och syfte väl definierade.

FUmcentrum anser all del lokala operalörsföretagel är en mediepolitisk möjlighet. Föreningen anför vidare;

"Om de nya medierna ska kunna utnyttjas demokratiskt och för en vidgad yttrandefrihet så är det lokala operalörsföretagel en nyckelpunkl. Formuleringarna lokal förankring och bred sammansättning är otydliga och luddiga. De bör preciseras. Vi tycker att ett lokall operatörsföretag ska vara sammansatt så alt del speglar ortens/kommunens samhälls- och kul­turliv. En pluralistisk modell alltså. För att skapa en sådan här modell måste del finnas resurser för att kunna producera program och sända dessa. Annars blir det bara de redan ekonomiskt starka som dominerar. De lokala operatörsföretagen kommer att domineras av frikyrkor, institutio­ner, företag och andra med "ekonomiska förutsättningar".

 

Prop. 1984/85:199                                                               157

SFR/SAMRÅD finner det ä sin sida angeläget alt markera alt kommu­nerna inte skall kontrollera verksamheten eller vara för besluten avgöran­de instanser.

Förslaget all nälägare i egenskap av innehavare av tillstånd att upplåta kanaler ges ansvar för programmen i dessa kanaler kommenteras av bl. a. Ideverket, SR, LRAB. TCO, SJF,TU. HSB, Hyresgästernas Riksförbund och Sveriges Närradioförbund.

Televerket anför: Konsekvensen av att lägga ansvaret på nätägaren synes innebära att upplåtna kanaler - exempelvis för kabeltexi i pressens regi och lokal-TV-sändningar av SR eller annat företag - skulle understäl­las nätägarens bedömning. Detta måste anses vara yitrandefrihetsrällsligt tveksamt. Det innehållsmässiga ansvaret bör enligt televerket överföras till den som förhyr en upplåten kanal. SR finner också att kommitténs förslag att nätägaren skall tillse efterlevnaden av programreglerna i de förhyrda kanalerna kan medföra vissa komplikationer. För det första uppstår en konflikt med principen om förbud mot förhandsgranskning. För del andra mäste det klargöras vem som skall kunna ställas till svars i yttrandefrihets-mål. LRAB anför liknande synpunkter och menar att kabelnämnden skall ha ansvaret för alt inga program i de lokalt upplåtna kanalerna bryter mol programreglerna och alt det publicistiska ansvaret skall åvila "dem som sänder och inga andra".

TCO anför: För lokalsändningar bör gälla de eliska regler som finns inom massmedieområdet. Den ansvarige utgivaren, som bör vara densam­ma som programleverantören, bör också ha ansvar för alt utbudet upp­fyller kravel för "public-service". SJF anser kommitténs förslag att lägga ansvaret hos nälägaren alternativt operatörsföretaget helt oacceptabelt. I enlighet med traditionerna från TF och RAL måste utgivarskapet ligga hos den som i praktiken ansvarar för sändningen. Detla förhållande måste gälla samtliga egenproducerade sändningar. SJF anser alt yttrande- och infor­mationsfrihetens gränser bör vara desamma oberoende av om program­mets sänds via etern eller via kabel och oavsett vem som innehar sänd­ningstillståndet. SJF förespråkar att de publiceringseliska normerna ges formen av avtal mellan koncessionsinnehavare och den koncessionsgi-vande myndigheten. TU är kritisk mot förslaget att l.ex. tidningarnas sändningsrält i upplåtet utrymme skall bevakas av nälägarna, som skall få ansvaret för innehållet i sändningarna. TU citerar kommitténs uttalande "Del kan bli aktuellt att en nälägare begär att fä förhandsgranska program som l.ex. en tidning avser att sända i en förhyrd kanal om nätägaren befarar att programmen innehåller överträdelser av gällande program­regler" och finner en sådan censurregel helt orimlig.

Smålandsposten anför liknande synpunkter.

Sundsvalls tidning är kritisk och anför bl. a. följande:

"Med renodlingen av Televerket, lika med nätägaren, bör del också vara enkelt att råda bot pä den absurditet i förslaget som lägger program­ansvaret på nälägaren (Televerket).

 

Prop. 1984/85:199                                                                 158

ST vänder sig bestämt mol den i betänkandet föreslagna konstruktionen och hemställer att operalörsbolaget, alternativt den som av detta tilldelas kanalulrymme för programverksamhet, också åläggs det faktiska program­ansvaret. Denne, som då fått kanalutrymme, anmäler ansvarig utgivare lill kabelnämnden, som sen utfärdar sändningsbevis,

ST anser vidare att tidningarnas rätt att delta i kabel-TV-verksamhet dels skall innebära en rätt att ingå i operatörsföretagen dels en rätt att uppträda som egna programleverantörer i egen alternativt i operatörsbola­gens kanaler.

Några inskränkningar som sätter tidningsföretagen i särställning kan inte accepteras med hänvisning lill eventuella monopolsituationer. Åtgärder i den riktningen måste ses som grava inskränkningar av yttrandefriheten."

PK lar avstånd från tanken alt televerket som nätägare skall kunna ges rätt all med eget programansvar arrangera lokala sändningar. Inte heller bör nälägaren tilldelas ansvaret för att kontrollera att programreglerna följs. Detta förutsätter en förhandsgranskning som skulle stå helt i strid med svenska yllrandefrihelsprinciper.

PK fortsätter

"Den löpande tillsynen av innehållet liksom utkrävandet av ansvar vid yilrandefriheisbroit bör arrangeras i former som så långt möjligt överens­stämmer med bestämmelserna om utgivare i tryckfrihetsförordningen och i radioansvarighetslagen.

Detla innebär att det fulla ansvaret för innehållet skall falla på dem som sänder ut programmen i kanalen. Sändaren, inte nätägaren, skall utse utgivare. Utgivare skall av sändaren, exempelvis en tidning, anmälas lill den föreslagna kabelnämnden."

Förslaget att Sveriges Radio-koncernens etersända program alltid skall vidarebefordras kommenteras av bl.a. SR, LRAB, TCO, SJF, KLYS, SIF-SR, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Närradioförbund, Sveri­ges industriförbund, Esselte Video International, IFPI Video och SFF.

SR och LRAB slår fast att "kommitténs förslag att som villkor för att få bedriva verksamhet i kabelnät måste nätägaren garantera alla boende inom området tillgång lill SR-företagens alla sändningar, är oeftergivligt." LO stryker under "vikten av all såväl abonnenter på kabelnät som icke abon­nenter garanteras tillgång till alla SR-koncernens elersända radio- och TV-kanaler". TCO och SJF stöder förslaget alt SR-koncernens progamut-bud alltid skall tillhandahållas, "musl-carry-principen". KLYS ställer sig bakom förslaget alt de som ansluter sig till nätet i lämplig form garanteras tilgång lill de elersända ljudradio- och TV-kanaler från SR-företagen som är avsedda att tas emot i området i fråga. I detta sammanhang påminner KLYS om att de svenska upphovsmännen, utövande konstnärerna och fotograferna genom beslut i sina organisationer har deklarerat alt man inte avser att begära ersättning i Sverige för samtidig och oförändrad vidare­sändning i kabel-TV av SR-koncernens program. SIF-SR menar att det är riktigt och bra att kommittén talar för skyldigheten att tillhandahålla Sveri-

 

Prop. 1984/85:199                                                                159

ges Radios programutbud. SFF tillstyrker också att den s. k. musl-carry-principen etableras, dvs. alt lillslåndshavare skall garantera att Sveriges Radio-koncernens etersända radio- och TV-kanaler tillhandahålles alla som anslutes till kabelnätet ifråga (även dem som ej abonnerar pä nätets tjänster). Hyresgästernas Riksförbund menar att en förutsättning för att få koncession självfallet är att SR:s och SVT:s program återsändes. Sveriges Närradioförbund ser det som logiskt och viktigt att närradion skall omfat­tas av samma princip som SR-företagens program.

Sveriges industriförbund finner must-carry-reglernas effekter vara svår­tolkade: Å ena sidan innebär de kostnader för kabel-TV, å andra sidan är rikskanalerna en nödvändig del i ett konkurrenskraftigt utbud och natio­nellt viktiga l.ex. i krislägen. Förbundet tillstyrker musl-carry-principen för en riks-TV och en riks/lokalradiokanal. Esselte Video International instämmer i förslaget att TV 1 och TV 2 såsom public-service-kanaler skall sändas vidare i kabelnäten enligt musl-carry-principen. Det är dock viktigt att i detta sammanhang klargöra skillnaden mot ev. betal-TV. Några sär­skilda kullurpolitiska skäl för en särbehandling av SVT:s betalkanal före­ligger inte, enligt Esselte Video International. IFPI-VIDEO delar denna uppfattning.

5.3 Operatörsrollen

Kommitténs förslag

Operatörsfunktionen beträffande vidarespridning av saiellitkanaler bör kunna ligga hos nälägaren.

Det är viktigt att lokal programverksamhet fär lokal inriktning. Man bör undvika, att all lokal programverksamhet i ett kabelnät präglas av en enstaka meningsriktning. Del bör undvikas, att en part fär en helt domine­rande ställning, när det gäller inriktningen av den lokala programverksam­heten. För lokala egensändningar bör det organiseras lokala operaiörsför-lag med bred sammansättning.

Det sändningsutrymme som kabelnät i övrigt ger, kan erbjudas lill olika intressen. Enskilda intressenter bör därför ges möjlighet att sända i egna kanaler. (Kanalutrymme för detla skall kunna tillhandahållas direkt av nätägaren eller via en lokal part som i övrigt svarar för lokala sändningar.)

Remissinstansernas inställning

Kulturrådet stödjer kommitténs bärande princip alt det bör undvikas att en part fär en helt dominerande ställning när det gäller inriktningen av den lokala programverksamheten. Härigenom kan en önskvärd mångfald och variation uppnås. Det gäller au hitta en organisatorisk lösning som garan­terar mångfald och variation fortsätter kulturrådet och hänvisar vidare till sina synpunkter på regelsystemets närmare utformning. Stockholms kom­mun påpekar risken för lokala monopol i de områden där bara en operatör

 

Prop. 1984/85:199                                                                160

verkar. Därför är det bra alt nälägaren blir skyldig att upplåta en del av nätet åt dem som önskar använda det. Västerås kommun gör liksom flera kommuner och andra instanser kommentaren att kommittén pä flera stäl­len i betänkandet lalar om nödvändigheten av att organisationer på bas­planet engagerar sig i den massmediala verksamheten men inte någonslans i belänkandet talar om hur man skall kunna finansiera ett sådant deltagan­de som ju drar stora kostnader.

KLYS delar uppfattningen alt man bör undvika ett system där den som först etablerar sig som kabeloperatör skaffar sig en monopolställning som i praktiken kan begränsa yttrandefriheten och framförallt ytlrandemöjlighe­terna myckel kraftigt. SAMI ansluter sig lill kommitténs uppfattning att ingen inblandad part bör få helt dominerande ställning och ansluter sig till den föreslagna ansvarsfördelningen.

SIF-SR poängterar vikten av att den lokala kanalen inte blir en ytterliga­re möjlighet för redan starka grupper. Det är inte rimligt att godta lokala tidnings-kanaler eftersom denna typ av profilerade kanaler lätt leder lill lokala monopol på åsiktsbildningen. Ett problem blir de ekonomiska resur­serna för alt låta röslsvaga grupper komma till tals. SIF-SR förordar ett avgiftssystem som bygger på all ekonomiskt starka intressen i kabelnätet garanterar resurser för den lokala produktionen.

HSB och Hyresgästernas Riksförbund intar en skeptisk hållning till att tidningsföretag skall kunna ges sändningsulrymme i upplåtna kanaler. Sveriges Närradioförbund refererar lill närradioföreningarnas erfarenheter och förordar att de bör kunna samordna föreningssända lokala TV-pro­gram.

5.4 Sändningsrätt gentemot allmänheten — etableringsfrihet eller konces­sionssystem?

Kommitténs förslag

Det är ändamålsenligt att som grund för rundradioverksamhet i kabelnät ha ett syslem som bygger på tillståndsgivning. Detla behöver inte innebä­ra, all var och en som bedriver programverksamhet måste ha ett eget tillstånd. Sändningsrätt kan ges lill ett fåtal parter, som därefter har såväl skyldighet som möjlighet alt låta många olika intressenter medverka. An­svaret för verksamheten skall emellertid ligga pä den som har fått tillstånd.

Remissinstansernas inställning

Endast ett fåtal av de instanser som har besvarat remissen är uttalat kritiska till all ett koncessionssyslem har valls. JK förordar att sändnings­verksamheten skall vara fri, dvs. ej kräva lillstånd. TA är principiellt av uppfattningen aU räUen all bedriva verksamhet för trådsändning ull all­mänheten av ljud, bilder och text skall skrivas in i grundlagen. Kommitléns förslag bör därför omarbetas så all sändningsfrihet tryggas. SAF anser inte

 

Prop. 1984/85:199                                                               161

utredningsförslagen vara förenliga med en stärkt yttrandefrihet. IFPI-VI­DEO anser alt kommittén i sill lagförslag inskränker ytlrandemöjligheterna i kabelsändningar och låter kabelnämnden censurera pä ett sätl som inte borde accepteras.

Ett flertal av de instanser som uttalar sig om principfrågan koncessions­syslem eller etableringsfrihet tillstyrker förslaget om ett koncessionssys­lem eller lämnar det utan erinran. Hit hör kulturrådet, radionämnden, närradiokommiltén. SR och LRAB. KLYS. Svenska Tealerförbundel och SFF.

Kulturrådet anser att praktiska och principiella skäl talar för det konces­sionsförfarande för tillstånd att sända i kabel-TV-näl som kommittén före­slär.

Principiellt delar radionämnden kommitténs uppfattning att ett konces­sionssystem i sig inte innebär något hot mot en vidsträckt yttrandefrihet, utan all den centrala frågan i detla sammanhang gäller hur systemet närma­re utformas. Enligl nämndens mening har kommittén anfört övertygande argument för ett syslem som bygger på tillståndsgivning i fråga om rättig­heterna att vidaresända kanaler från s. k.kommunikaiionssalelliter, alt bedriva egna sändningar i särskilda lokala kanaler samt att upplåta kanaler för lokala sändningar. Den föreslagna utformningen kan, allmänt sett, inte heller sägas äventyra en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Nämnden kan därför principiellt tillstyrka alt ett koncessionssyslem enligl angivna riktlinjer införs. Nämnden förutsätter härvid att systemet efter­hand görs till föremål för översyn och revideringar, i takt med bl. a. den medieteknologiska utvecklingen och de erfarenheter som vinns.

Närradiokommiltén stöder förslaget alt tillstånd alt operera kabelnät skall ges genom koncession. "Kabelulvecklingen bör äga rum i ordnade former och under dialog med olika lokala organisationer och politiska partier och under medinflytande från kommunerna." ... "De riktlinjer för breddat medborgarinflytande som är under utarbetande pä initiativ av bl. a. demokratiberedningen bör vara tillämpliga också på kabelområdet", anser kommitlén som stöder sig på internationell praxis och egen erfaren­het av tillståndsgivning.

Enligt Stockholms kommun är tillståndsgivning bra.

SR och LRAB ställer sig bakom huvudtanken i kommitténs betänkande, nämligen alt kabelnät skall kunna etableras och upplåtas med så få in­skränkningar som möjligt. Samtidigt finner SR och LRAB i likhet med kommittén att det är ändamålsenligt att knyta vissa villkor till den mot allmänheten riktade verksamheten i kabelnäten, i syfte att skapa en så vid yttrande- och informationsfrihet som möjligt. På grund av alt kabelnäten, främst av ekonomiska skäl, inte kommer att erbjuda ett obegränsat antal kanaler och pä grund av all samhället bör ha möjlighet alt stipulera vissa grundläggande krav på det som erbjuds allmänheten är det nödvändigt alt införa ett koncessionsförfarande. 11    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                 162

KLYS anser det rimligt att samhället avstår från all satsa pengar i kabelverksamhelen men samtidigt ser till att den utvecklas inom av sam­hällets fastställda regler. Fri etablering under koncession är ett sätt att realisera en sådan tankegång. KLYS delar alltså kommitténs uppfattning att sändning av program i kabelnät bör föregås av tillstånd. Svenska Teateiförbundet har samma inställning.

5FF delar kommitténs uppfattning all ell tillståndssystem gynnar infor­mations-, yttrandefrihets- och ytlrandemöjlighelsaspeklerna. Såvitt SFF kan bedöma har massmediekommiltén på ett rimligt sätl avvägt tillträdes-möjligheterna, måttet av ekonomiska och ideella krav på tillståndshavarna saml kompetensfördelningen inom det föreslagna systemet. Massmedie­kommittén har således, enligt SFF, slutfört den analys som påbörjades av yltrandefrihetsutredningen beträffande etableringsfrihelsfrågan.

HSB ansluter sig lill kommitténs förslag att sändningar i kabelnät skall bygga på tillståndsgivning. Riksbyggen har samma uppfattning. Hyresgäs­ternas Riksförbund ansluter sig lill kommitténs uppfattning om alt det krävs tillståndsprövning (koncession) för att fä sända i kabelnät. Sveriges VUlaägareförbund "kan instämma i nödvändigheten av ett syslem av exempelvis angivet slag" (= tillståndsgivning från en statlig myndighet). Sveriges Riksidrottsförbund delar meningen alt "en friare etablering skall ske efter tillståndsgivning, där", fortsätter förbundet, "värderingar om yttrandefrihet, olika åsiktsyttringar och differentierade programutbud bör vara vikliga grundprinciper för tillståndsgivningen," SFR/SAMRÅD anför följande:

"Frågan om fri sändningsrält eller koncession uppfattar SFR/SAMRÅD som den viktigaste principfrågan i anslutning till utredningen. All fritt överlämna åt nälägarna att avgöra innehållet i kabelnätssändningarna inne­bär allvarliga risker för en beskuren yttrandefrihet och därmed en in­skränkning i de allmänna kullurpolitiska mål, som bl. a. syftar till att förslärka resurssvaga gruppers och icke-kommersiella intressens informa­tionsmöjlighet. En kontrollerad tillståndsgivning är med en sådan utgångs­punkt en inte oväsentlig garanti mol ensidighet i och missbruk av kabel­nätssändningar.

Den konstruktion för tillståndsgivning genom en särskild statlig icke-po-liliskl sammansatt kabelnämnd finner SFR/SAMRÅD tillfredsställande när det gäller alt skapa garantier för alt en vid yttrandefrihet också kommer all gälla i lokala sändningar. Det är dock angelägel all de villkor för tillstånds­givning, som utredningen föreslår, starkt markeras."

ABF har följande principiella utgångspunkter. ABF anser att vi måste slå vakt om ell nationellt public-service-förelag även i den situation som satelliter och kabelsändningar skapar. ABF anser att det nationella public-service-företagel skall vara avgiflsfinansieral, ej reklamfinansierat. I enlig­het med dessa principiella utgångspunkter stöder ABF kommitténs förslag att sändningar i kabelnät skall bygga på tillståndsgivning.

SAF menar att ett bärande inslag i en statlig mediepolitik måste vara att

 

Prop. 1984/85:199                                                                163

för de i dag oskyddade uttrycksformerna stadga ett yltrandefrihelsrätlsligl skydd. De tryckta medierna har i dag tre för det fria ordet viktiga principer grundlagsfästa. Dessa är enligl SAF "etableringsfriheten (rätten att utan offentliga begränsningar fritt få etablera företag), uttrycksfriheien (rätlen att utan offentliga begränsningar fritt få uttrycka vad som helst med ett fåtal välpreciserade undanlag) samt moiiagarfriheten (rätten att ulan of­fentlig begränsning fritt få mottaga vilken information som helst)". SAF:s principiella inställning är att dessa tre principer bör vara vägledande för samtliga medier. "Sker inte så riskerar yllrandefrihten att urholkas och med tiden läcka en allt mindre del av massmediaområdel." Enligt SAF hävdar inie massmediekommiltén yltrandefrihetsprinciperna på ett till­fredsställande sätt, när den vill införa inskränkningar i rätten att i kabelnät fritt vidaresprida program från kommunikationssatelliter och förbjuda vis­sa kommersiella yttringar i lokala egensändningar i kabelnät. SAF fram­håller också att enligt dess mening strider del föreslagna reklamförbudet mot principerna i artikel 10 av Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Enligt SAF kan tekniska och praktiska skäl i dagsläget göra det nödvän­digt att pröva den koncessionsform som kommiltén föreslår. {LO och TCO ullalar sig inte uttryckligen om koncessionssyslemet. SJF gör heller inte alldeles tydligt klart sin inställning.) SIF-SR menar att samhället skall la sill ansvar för kabelnäts organisation och innehåll genom kabelnämnden.

TU förordar en annorlunda fördelning av roller och funktioner på aktö­rerna. I ett sådant syslem kan sändaren ha programansvarel och i del väsentliga tryckfrihetsförordningens ansvarsmodell tillämpas för innehål­let. Tillståndsförfarandet kan då begränsas lill att avse uteslutande frågor som gäller driften av och tillgängligheten i näten.

FUmcentrum tycker all ett syslem med tillståndsgivning är en vikiig princip för alt skydda den formella yttrandefriheten. Men enligt Filmcen­irum bör beslutsrätten decentraliseras och samhällsmedel ställas till förfo­gande för de lokala operalörsföretagen. Detta för alt trygga en reell yttran­defrihet. (För all finansiera delta förslag föreslås en 5-%-ig beskattning av nälägarens bruttointäkter.)

Utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens tåns landsting önskar all institutioner och kulturarbetare ges en fast tid för alt presentera kultur­program. Tillgången lill kabelnätet skall vara kostnadsfri och kabelägaren svarar för all erforderligt teknisk utrustning ställs till förfogande såväl för produktion som för distribution. "Dessa krav bör ställas av den föreslagna Kabelnämnden när frågan om att anlägga kabelnät för programdistribution prövas."

Svenska kommunförbundet och flera kommuner kommenterar frågan om koncessionssyslem genom alt påpeka alt det finns skäl för att kommu­nerna skulle vara lillslåndsgivare eller ha ett starkt inflytande vid konces-sionsgivningen. Enligl IFPI-VIDEO är det viktigt att kommuner inte ges

 

Prop. 1984/85:199                                                                164

möjlighet att stoppa etablering av nätanläggningar. Kommunernas möjlig­het att förhindra att tillstånd ges för sändning bör också begränsas. FUm­centrum vill ge kommunerna ett mediepolitiskt ansvar och att det skall bildas programråd i de berörda bostadsområdena. Programråden skall ha ett reellt inflytande på programvalen.

5.5 Tillståndsfrl sändningsverksamhet

Kommitléns förstag

Avgränsning av begreppet radioprogram:

För att teledata och annan datorkommunikation till allmänheten över tråd inte skall falla inom begreppet radioprogram bör radiolagen ändras. Delta bör ske på så sätt, att stillbilder utan ljud inte skall räknas som radioprogram, när det är fråga om en Irådsändning.

Avgränsning av begreppet allmänhet för irädsändningar:

Tillstånd för kabelsändningar skall endast krävas för sändningar som kan mottas direkt av allmänheten i bostäder. Sändningar som sker exem­pelvis till sjukhus, skolor, arbetsplatser, hotell och affärer blir därmed fria, dvs. ej tillståndspliktiga.

Tillstånd skall inte krävas för vidarespridning i centralantenn eller i kabelnät för program som har tagits emot från satelliter i fast trafik (= kommunikationssatelliter), om antalet mottagare är begränsat till 50 bostäder, dvs. färre än 50.

Egentliga lokala egensändningar skall kunna ske utan tillstånd i nät med ett mycket litet antal anslutna bostäder, dvs. färre än 50.

Vidaresändning av rundradioprogram:

Mottagning och vidaresändning i centralantennanläggning och i kabelnät av utländska rundradiosändningar - och då även från direktsändande satelliter — bör även i fortsättningen ligga utanför det område, där lillstånd krävs för irådsändning lill allmänheten i bostäder.

Remissinstansernas inställning

Det är främst den avgränsning av begreppet allmänhet för Irädsändning­ar som kommitlén har gjort genom all föreslå alt tillstånd för vidaresprid­ning i centralantenn eller i kabelnät inte skall krävas om antalet mottagare är begränsat till 50 bostäder som remissinstanserna kommenterar.

Närradiokommiltén anser 50-bosladsgränsen väl avvägd. Kommittén har tvä ytleriigare förslag. " Om inte orimliga kostnader motiverar motsat­sen bör del vara obligloriskt all ansluta den särskilda lokala kanalen också lill nät med mindre än 50 bosläder". "Del är inte heller rimligt att man från ett mindre nät skall kunna utestänga när-TV-kanalen till förmån för en främmande satellit". ABF ansluter sig lill förslaget all tillståndsgivning

 

Prop. 1984/85:199                                                                165

skall gälla endast sändningar till allmänheten i bosläder med gränsen att sändningarna kan mottas i 50 bostäder eller fler.

Enligt NO:s bedömning skulle en gräns för tillstånd på 200 anslutna bostäder tillgodose rimliga anspråk på självbestämmanderätt och frihet frän administrativt krångel utan att förutsättningarna för hela lillständssy-stemet samtidigt rycks undan. Enligt DFR bör man överväga om inte gränsen i stället kan dragas så all centralantennanläggningar för enskilda bostadsfasligheter eller samfälligheter för småhus ej kräver tillstånd även om antalet anslutna bostäder överskrider 50. SAF vill att gränsen sätts betydligt högre än 50 bostäder. Sveriges industriförbund anser att om en gräns skall finnas så bör den sättas så att alla dagens anläggningar kan drivas ulan tillstånd. Del torde innebära att anläggningar upp till ett par tusen hushåll bör vara fria, fortsätter Sveriges industriförbund och föror­dar, att särskilt tillstånd ej skall krävas för kabelanläggningar med färre än 2 000 anslutningar.

Enligl HSB är gränsen 50 hushåll onödig. Även om tekniken blir billigare torde åtminstone 200-300 hushåll erfordras för att en mottagningsstation för satellitprogram skall bli kostnadsmässigt intressant. Riksbyggen ifråga­sätter också gränsen 50 bostäder. Bostadsrättsföreningar och allmännyt­tiga bostadsförelag har former för samråd. Tillstånd bör krävas endast när flera fastighetsägare berörs. SBC finner gränsdragningen vid 50 bostäder mindre lämplig. Gränsen kan ulan olägenhet höjas lill några hundra lägen­heter sä att alla normala cenlralantennanläggningar undantas. SABO före­slår att tillstånd endast skall krävas för kabelnät som berör fler än en fastighetsägare eller för nät som kan mottas i fler än 50 bostäder och där boinflytandeavtal saknas.

Ylteriigare synpunkter som berör kommitténs förslag i denna del redovi­sas i del följande i avsnitt 6.

5.6 Tillståndspliktig sändningsverksamhet

Kommitténs förslag

Samtidig och oförändrad vidarespridning av program som har tagits emot

frän satelliter i fast trafik (kommunikationssatelliter):

Utvecklingen när det gäller satellitteknik och moltagarutruslning med­för, att distinktionen mellan sändningar frän direktsändande satelliter och från satelliter i fast trafik kommer att bli svår alt upprätthälla pä sikt. Tills vidare bör tillståndskrav gälla för vidarespridning av sändningar från kom­munikationssatelliter.

Egentliga lokala egensändningar:

Tillstånd bör även i fortsättningen krävas för rundradiosändningar i kabelnät, där programsändningen sker i det enskilda kabelnätet.

 

Prop. 1984/85:199                                                                166

Remissinstansernas inställning

JK anför: Om ett koncessionssystem införs, delar jag kommitténs be­dömning all tillstånd bör krävas för bl. a. vidarespridning av program som har lagils emot från satelliter i fast trafik.

KLYS ifrågasätter om del mol bakgrund av den snabba utvecklingen på TV-salellilområdet är riktigt alt avvakta med bestämmelser om all tillstånd skall krävas även för sändningar från direklsändande satelliter. Tillständs-plikt ger samhället möjligheter till ingrepp mot programutbud med vålds­skildringar. Tillslåndsplikl har betydelse för upphovsrältighelsinnehavar-nas möjligheter till en effektiv rätlighelsövervakning. Svenska Tealerför­bundel delar denna inställning.

Statskontoret har inte övertygals av kommitténs resonemang om alt del är lämpligt alt knyta an regelsystemet just till begreppet "satelliter i fast trafik". Om gränsdragningen mellan sändningar inte kan upprätthållas raseras grunden för kommitténs förslag i denna del. Statskontoret pekar på att om avsikterna är all skilja överföringar från programtransporter som inte är avsedda för allmänheten så bör delta komma till uttryck i lagtexten.

Fordran på tillståndsgivning för vidarespridning av program från kom­munikationssatelliter synes ha tillkommit i första hand för alt kunna kon­trollera den inkommande reklamen förmodar SAF som anser denna regle­ring vara principiellt felaktig. För kommunikationssatelliter borde kunna gälla samma frihet för vidaresändning som för direktsändande satelliter.

Enligl Sveriges Industriförbund saknas grund för alt i förväg pröva om signaler från kommunikationssatelliter skall få vidarespridas.

SRL. CANT och Lwxor anför följande.

Del är tillfredsställande alt progam via direklsändande satelliter fär tas emot och vidaresändas i kabelnät utan tillstånd. Motsvarande tillstånd bör också gälla för vidaresändning av program från kommunikationssatelliter. Den tekniska utvecklingen medför att del blir allt svårare all särskilja olika typer av kommunikationssatelliter, särskilt som sändaregenskaper och ul-effekler mellan de båda typerna allt mer närmar sig varandra. Paragraferna 8-14 i den föreslagna lagen om kabelsändningar bör sålunda kunna utgå.

Ytleriigare synpunkter som berör kommitténs förslag i denna del redovi­sas i det följande i avsnitt 6.

6   Regler och villkor för sändningsverksamhet

6.1 Allmänna synpunkter på förslagen

Uttalanden enligt vilka de framlagda förslagen helt eller i huvudsak godtas görs av riksåklagaren. Göta hovrätt, televerket, rektorsämbetet vid Uppsala universitet, rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola, sta­tens kuhurråds styrelse (majoriteten), radionämnden, statens delegation

 

Prop. 1984/85:199                                                               167

för rymdverksamhet, informationsdelegalionen, kommunstyrelsen Kungsbacka kommun (majoriteten), kommunstyrelsen i Malmö kommun (majoriteten). Svenska kommunförbundets styrelse (majoriteten). Lands­tingsförbundets styrelse (majoriteten), Sveriges Radio AB:s styrelse (ma­joriteten), Sveriges Lokalradio AB. Sveriges Författarförbund, European Business Satellile AB, Esselte Video AB. Folkels Husföreningarnas Riks­organisation. Riksföreningen Våra Gårdar. HSB. SABO:s styrelse (majo­riteten), Hyresgästernas Riksförbund, Riksförbundet Hem och Skola, Fi-laddfiaförsamlingen i Stockholm och Värmlands läns landstings förvalt­ningsutskott.

Riksåklagaren anför att han rent allmänt vill uttrycka sin tillfredsställel­se över att kommittén, efter sin med stor grundlighel utförda genomgång av olika handlingsalternativ, stannat för att förorda riktlinjer som innebär att fler regler än nödvändigt inte skall införas och alt de som föreslås skall slå i samklang med gällande lagstiftning.

Göta hovrätt yttrar att det frän de synpunkter hovrätten har att beakta inte finns anledning invända mot det av kommittén framlagda förslaget lill reglering.

Enligt radionämnden kan det föreslagna koncessionssyslemet allmänt sett inte sägas äventyra en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Nämnden kan därför principidll tiUstyrka att ett sådant syslem införs. Nämnden förutsätter härvid att systemet efterhand görs till föremål för översyn och revideringar, i takt med bl. a. den medieleknologiska utveck­lingen och de erfarenheter som vinns.

Informationsdelegationen förklarar alt kommitténs förslag om lokala kabel-TV-sändningar tillgodoser alla länkbara önskemål om spridning av kommunal information.

Sveriges Författarförbund uttalar att kommiltén (i vissa fall dess majori­tet) pä ett såvitt kan bedömas rimligt sätt avvägt tillträdesmöjligheterna, mättet av ekonomiska och ideella krav på tillståndshavarna saml kompe­tensfördelningen inom det föreslagna systemet. Förbundet anser därför alt kommittén slutfört den analys som påbörjades av yttrandefrihelsutred­ningen beträffande etableringsfrihelsfrågan.

Riksförbundet Hem och Skola ser möjligheten att med hjälp av kabelan­vändning sprida information om den lokala föreningsverksamheten och förmedla samhällsinformation som något mycket positivt. Samtidigt ut­trycks farhågor för att Hem och Skola-rörelsen liksom flertalet andra ideella organisationer inte skall kunna använda sig av tekniken dels pä grund av de stora kostnaderna, dels beroende på all medlemmarna inte har de kunskaper som krävs för att producera TV-program.

Flera remissinstanser gör mer eller mindre kritiska kommenterar.

.S'y4F anser att det förordade koncessionssystemet är onödigt långtgåen­de.

Institutionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms universitet

 

Prop. 1984/85:199                                                                168

kritiserar förslagen från yllrandefrihelsrättsliga utgångspunkter. Styrelsen yttrar att det är grundläggande för den svenska regleringen av yttrandefri­heten all någon förhandsgranskning av yttranden inte får förekomma. Inte heller får man på annat sätt i administrativ ordning hindra att yttranden framförs. Däremot skall del finnas en noga reglerad och effektiv väg alt via domstolsprövning inskrida mot yttranden som går utöver det tillåtnas gräns. Styrelsen anser alt det inte kan möta några oöverstigliga hinder alt förverkliga dessa principer även på satellit- och kabelsändningsomrädet. Enligt styrelsen har emellertid kommitlén vall att på varje punkt föreslå lösningar som strider mol tidigare principer.

Svenska Journalistförbundet hänvisar till alt de regler som ges i lag skall garantera en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Inskränkningar i denna frihet bör endast få ske om oavvisliga skäl påkallar del. Pä den punkten är kommitténs förslag otillfredsställande, säger förbundet.

En ledamot i socialnämnden i Stockholms kommun (vpk) menar att yttrandefriheten visserligen måste värnas men att detla inte får betyda att man underlättar för de kommersiella — och ofta människofienlliga kraf­terna - att få fritt fram. Kabel-TV kan få en positiv betydelse pä det lokala planet men del förutsätter att verksamheten frikopplas från kommersiella intressen och äger rum i demokratisk regi. Så sker inte i betänkandet, anförs det.

SAF förklarar sig instämma i ledamoten Levins särskilda yttrande (be­tänkandet s. 516), all del är beklagligt att kommittén inte utnyttjat möjlig­heterna alt överväga hur större mångfald för elerdislribuerade ljudradio­program skulle kunna åstadkommas. Liknande synpunkter framför sju ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m, fp och c).

Kommitténs avgränsning av det lillsiåndspliktiga området kritiseras av Riksdataförbundei. Del är enligt förbundet svårt alt enbart behandla sådan telekommunikation som "är av massmediekaraklär" och som "vänder sig lill allmänheten". Förbundet anför alt telenät och teletjänster som inte i någon mening är sekretessbelagda antingen är tillgängliga för alla eller ingen. Enligl förbundet kan man knappast räkna med beslående organisa­toriska lösningar om man söker upprätthålla en kvalitativ yttrandefrihet i ett syslem med kvantitativa begränsningar t. ex. rörande koncession eller reklam.

NO pekar på att kommittén inte har berört frågan om hur reklam i utländska TV-program påverkar konkurrensförhållandena i Sverige.

HCK och Handikappinstitutet hävdar att kommiltén inte Ullräckligt har beaktat handikappfrågorna. HCK yttrar:

"HCK kan återigen konstatera att en statlig utredning på medieområdet presenterat ett belänkande där man bortsett från handikappfrågorna. Man föreslår således regler för ett nytt medium som kommer all innebära alt informationsklyftorna ytleriigare kommer all öka mellan de som kan ta del av mediet och de som ställs utanför. Det finns alltför många exempel redan

 

Prop. 1984/85:199                                                               169

pä hur data- och informationsteknologi tagits i ansf)råk och används pä ett sådant sätt att handikappade ställs utanför. Poslel, bankomat och datorise­rade kösystem är exempel. Att utredningen bortsett frän handikappfrå­gorna är mycket beklagligt, eftersom man med teknikens hjälp i mänga sammanhang i stället skulle kunna minska informationsklyftorna."

Båda de nämnda organisationerna kräver en särskild utredning om kon­sekvenserna av den informationsleknologiska utvecklingen för personer med funktionshinder. Handikappinstitutet anser all utredningsuppdraget i första hand bör gälla medieområdet men också behandla andra kommuni­kations- och informationssystem.

Televerket kritiserar alt kommitlén i flera fall föreslagit regler grundade på viss teknik. Eftersom TV-omrädet präglas av snabba förändringar synes del verket synnerligen angeläget alt teknikrelaterade restriktioner begrän­sas lill eu minimum.

UHÄ fäster uppmärksamheten på den kritik beträffande definitioner, föreslagna lagtexter m. m. som framförs av juridiska fakulieisnämnden vid Stockholms universitet, sektionsnämnden E vid tekniska högskolan i Stockholm och juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet.

Kommunstyrelsen i Umeå kommun anför att den föreslagna regleringen innebär att ett redan omfattande regelsystem ytterligare byggs ut och blir än mer svåröverskådligt. Kommunstyrelsen anser del också anmärknings­värt att tillsyns-, kontroll- och bevisfrågor inte uppmärksammats mer av kommittén.

Svenska FUminstilutel menar all det hade varil önskvärt med en större djärvhet från kommitténs sida när det gäller den förberedande perioden (fram till årsskiftet 1985/86). Den koppling till Sveriges Radios sändnings­rätt (och tillståndsgivning) som den nu pågående försöksverksamheten med lokal kabel-TV har, fungerar enligt institutet som en hämmande faktor. Försök med fri sändningsverksamhet och med reklamfinansiering av lokala sändningar skulle ha kunnat ge ett rikare erfarenhets- och be­slutsunderlag.

Några remissinstanser diskuterar frågan om kommunernas roll i kabel­sändningsverksamheten.

Kommitténs förslag ger inte kommunerna tillräckligt inflytande anser statens kulturråd, kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten), informationschefen i Västerås kommun, kommunstyrelsen i Uppsala kom­mun (majoriteten), kommunstyrelsen i Örebro kornmun och Svenska kom­munförbundets styrelse (majoriteten).

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) framhåller att det är svårt att acceptera kommitléns förslag om kommunernas skäligen begrän­sade roll om man beaktar televerkets uttalade planer på att genom kabelnä­ten förbereda s. k. bredbandsnät som kan användas lill datortrafik med ålerkopplingsmöjligheter.

 

Prop. 1984/85:199                                                                170

Svenska kommunförbundets styrelse (majoriteten) anför att kommitténs redovisning av kommunernas intressen i kabelnät och kabelsändningar ler sig alltför begränsad och att kommitlén har bortsett från alt kommunerna har ansvar inom en rad olika samhällssektorer som direkt eller indirekt kommer att påverkas genom alt kabelnät anläggs.

Sex ledamöter i Svenska kommunförbundets styrelse (m och fp) uttalar å andra sidan att det inte finns någon anledning alt ge kommunerna ell särskilt inflytande över kabelsändningsverksamheten. Yttrandefriheten skall, anför de, inte vara beroende av lokala åsikter.

Kommunstyrelsen i Malmö kommun (majoriteten) framhåller att den nya situation som växer fram genom satellit- och kabel-TV inte i sig får innebära att något ansvar läggs på kommunerna. Detta får endast ske i den mån och omfattning som enskilda kommuner är beredda att engagera sig härför.

Angelägenhetsgraden av en lagreglering av kabel-TV-verksamhelen tas upp i några yttranden.

Riksåklagaren, televerket. Svenska Elektronikindustriföreningen och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anser del angelägel att statsmakterna snarast möjligt lägger fast de regler som skall gälla.

Svenska Elektronikindustriföreningen anför att anledningen lill förening­ens uppfattning är alt svensk industri bör ges rimliga chanser att hävda sig på marknaden. Om det dröjer med ell beslut finns risk dels för alt intresset för lokala kabelnät minskar lill följd av att konsumenter skaffar sig indivi­duell moltagningsutrustning för salellitprogram, dels för att svenska före­lag hamnar på efterkälken gentemot utländska leverantörer av utrustning lill lokala kabelnät.

Den motsatta uppfattningen, att ett ställningslagande inte brådskar, har emellertid också förespråkare.

Sektionsnämnden E vid tekniska högskolan i Stockholm uttalar alt riks­dagen hellre än alt nu stifta en långsiktig - ulvecklingslåsande - lag bör tillåla en utvidgad försöksverksamhet, väsentligen enligl kommitténs för­slag.

Kommunstyrelsen I Uppsala kommun (majoriteten) anför att del är bättre med provisoriska beslut en tid framåt om det finns minsta tvekan i fråga om den nya mediesituationen. Något som ytteriigare motiverar ett sådant förhållningssätt är enligt kommunstyrelsen att det i många kom­muner, där tillstånd lill försöksverksamhet med lokal kabel-TV lämnats, ännu inte kommit igång någon verksamhet. Liknande synpunkter framför kommunstyrelsen i Örebro kommun.

Sveriges Radio- & Hemelektronikleveranlörer (SRL) framhåller viklen av en öppen och generös attityd från regeringens sida när det gäller successiv utbyggnad av den nu pågående försöksverksamheten med ka­bel-TV. Enligl SRL bidrog den försöksverksamhet som bedrevs inför tidigare genombrotlssiluationer pä medieområdet, t. ex. introduktionen av

 

Prop. 1984/85:199                                                                171

TV 2, färg-TV och radiostereo, till en mjuk övergång, vilket motverkade en överhettad efterfrågan med därav följande kapaciielsbrisi på installa-lionssidan m.m. Informationschefen i Västerås kommun ger uttryck för ett likarlat synsätt.

Kommunfullmäktige i Jönköpings kommun anför au erfarenheterna av den pågående försöksverksamheten bör tillmätas stor vikt vid ställningsta­gandet till regelsystemets utformning med anledning av den till våren 1985 förulskickade propositionen till riksdagen.

6.2 Koncessionssystemets principiella utformning

6.2.1 Central myndighet för tillståndsgivningen Kommitténs förslag

Den lillslåndsplikliga sändningsverksamheten skall administreras av en ny statlig myndighet, kabelnämnden (s. 281). Kommittén finner det inte lämpligt alt tillståndsfrågorna prövas av regeringen och avvisar bestämt tanken på länsstyrelserna som tillslåndsmyndigheter (s. 320).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas ulan erinran av JK, riksåkla­garen, kammarrätten i Stockholm, arkivet för ljud och bild, juridiska fakulieisnämnden vid Stockholms universitet, rektorsämbetet vid Uppsala universitet, juridiska fakullelsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds uni­versitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universi­tet, statens kulturråd, statens biografbyrå, radionämnden, riksrevisions­verket, närradiokommiltén, kommunstyrelserna i Kalmar, Stockholms och Sundsvalls kommuner, Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, LO, TCO, KLYS, Svenska Teaterförbundet, Sveriges Författarförbund, SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation, Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU), Folkels Husföreningarnas Riksorganisation, IFPI-VIDEO, Hyresgästernas Riks­förbund, Sveriges VUlaägareförbund, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd, Seth's Kabel-TV AB, Sveriges Närradioförbund, Sunds­valls Tidning, utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns lands­ting, ABF och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott.

Tt/framhåller all tillståndsgivningen bör skötas av ett centralt organ och inte på regional eller lokal nivå för att en enhetlig praxis skall kunna utvecklas.

Sundsvalls Tidning är så lill vida kritisk mot förslaget all tidningen anser att kabelnämndens karaktär av tillfällig koncessionsmyndighel borde ha understrukils kraftigare än som skett i betänkandet. Tidningen framhåller att förslaget att inrätta nämnden har motiverats med rättvise- och yttrande-frihetsskäl och de tekniska begränsningar som förhindrar etableringsfrihet på kabelsändningsomrädet. Om omsorgen om yllrandefrihelen hade varit

 

Prop. 1984/85:199                                                                172

vägledande för förslaget, borde emellertid också avvecklingsperspekliven ha antytts klart och relaterats lill de tekniska lösningar på nälsidan som kan antas göra det onödigt med en kabelnämnd i framliden.

JK reagerar mot den föreslagna benämningen på myndigheten; en mera adekvat benämning vore enligt honom l.ex. kabelsändningsnämnden.

Riksrevisionsverkel och statskontoret lar upp frågan om del är lämpligt att nu besluta om en permanent myndighetsfunktion. Ett skäl för att avvakta är enligt riksrevisionsverket att en genomtänkt kostnadsberäkning då kan ligga lill grund för ställningstagandet. Statskontoret anser belänkan­det vara ett mycket osäkert underlag för ett beslut om en permanent myndighet och förordar en interimistisk lösning så alt ytleriigare erfaren­heter kan vinnas. Man avråder också bestämt från att del nu inrättas både en myndighet för närradiofrågor och en för kabelsändningsfrågor.

Negativa eller tveksamma till förslaget om central tillständsmyndighet är bl. a. kommunstyrelsen i Luleå kommun, kommunstyrelsen i Uppsala kom­mun (majoriteten) och Sveriges Riksidrolisförbund (RF).

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) uttalar att respekti­ve kommun är det viktigaste organet för medborgarnas lokala självstyrel­se. Det är svårt att se hur en kabelnämnd sammansatt av experter bättre skulle kunna kanalisera kommuninvånarnas behov och önskemål.

RF anför att idrottsrörelsen ställer sig frågande lill om det behövs någon kabelnämnd. Uppgiften att vara kontrollorgan för lokala kabeloperatörer borde kunna ges lill någon idag befintlig myndighet, t. ex. närradiokommil­tén.

Ett flertal remissinstanser diskuterar andra former av tillståndsgivning än genom en central förvaltningsmyndighet.

Kammarrätten i Stockholm ullalar alt den är ense med kommitlén om alt frågor om kabelsändning och tillsyn över kabelsändningsverksamheten inte bör ligga på regeringen eller länsstyrelserna.

Sveriges Närradioförbund intar samma ståndpunkt när del gäller läns­styrelserna.

En mera positiv syn på länsstyrelserna har statskontoret, som hänvisar till all man i sitt remissyttrande över närradiokommilléns belänkande (SOU 1984:53) Föreningarnas radio förordat länsstyrelserna som lill-slåndsmyndigheler pä närradioområdel. När det gäller kabelsändningsom­rädet finns det enligl statskontoret anledning alt belysa länsslyrelsealterna-tivel genom ytteriigare utredning och analyser.

Från framför allt kommunalt häll finns ett betydande stöd för tanken på kommunal tillståndsgivning till kabelsändningsverksamhel, särskilt på längre sikt. Mer eller mindre bestämda uttalanden i den riktningen gör kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten), kommunstyrelserna i Gävle och Luleå kommuner, kommunstyrelsen i Stockholms kommun (ma­joriteten), kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun, kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten), informationschefen i Västerås kommun.

 

Prop. 1984/85:199                                                               173

kommunstyrelsen i Örebro kommim. Svenska kommunförbundets styrelse (majoriteten), FUmcentrum och DIK-förbundet.

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) förklarar att respek­tive kommun inte bara kan bedöma de planmässiga förutsättningarna utan också göra de för kommunen relevanta kultur- och mediepolitiska bedöm­ningarna. Kommunstyrelsen fortsätter:

"De skäl som kommitlén anför mot kommunerna som tillståndsgivare är svaga och ofullständigt motiverade. Om ett centralt organ svarar för till­ståndsgivningen skulle garantier skapas för enhetliga regler och principer inte minst i tekniskt avseende, säger kommitlén. Om samma synsätt tilläm­pades på t. ex. bygglovprövningen så skulle kommunerna inte ha givits en sådan rätt. Det är fullt möjligt att på samma sätt som inom planväsendet utarbeta centralt fastställda normkrav, kombinerad med en lokal tillstånds­prövning. Kommittén säger att kommunerna saknar kompelens idag att pröva kabelnälsfrågor. Del är självklart alt sä är fallet eftersom ingen annan heller har sådana erfarenheter hittills. Men kommunerna har inom andra vikliga områden skaffat sig erfarenheter inom självstyrelsens ram. varför även tillståndsprövning av kabelnät torde vara möjligt att lära sig för kommunerna. Del bör understrykas att även kommunerna skall vara bundna av de ramar som den grundlagsskyddade informations- och yttran­defriheten stadgar. Prövningen får i det fallet inte skilja sig från vad som föreslås för den centrala kabelnämnden. Övriga prövningsgrunder kan fastställas i lag genom rambestämmelser."

Kommunstyrelsen i Luleå kommun förordar att de kommuner som så önskar skall kunna ta ansvar för tillståndsgivningen.

Enligt Svenska kommunförbundets styrelse (majoriteten) kan det i ett första utvecklingsskede finnas skäl au åstadkomma de garantier för enhet­lighet i prövningen som eu organ på riksnivå innebär. Så snart som möjligt bör emellertid prövningen flyttas över till de kommuner som så önskar. Den statliga kabelnämnden bör då fortfarande handha frågor som avser indragning av sändningstillstånd. Kommunstyrelsen i Stockholms kommun (majoriteten), kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun och informations­chefen i Västerås kommun uttrycker sig på liknande sätt.

Kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten) och kommunstyrel­serna i Sundsvalls och Örebro kommuner anför att kommunerna, om en central tillslåndsmyndighel inrättas, bör ha rätt alt vägra godkänna lill­ståndssökande, dvs. ha vetorätt. Kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten) anför att del är ett absolut minimikrav alt kommunerna kan besvära sig över det centrala organets beslut.

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) anser alt formerna för en kommunal tillståndsprövning bör utredas särskilt.

Kritiska röster mot tanken på kommunal tillståndsgivning förekommer emellertid också. Fem ledmöter i kommunstyrelsen i Stockholms kommun (m och fp) förklarar att de bestämt avvisar ett stärkt kommunalt inflytande. Fyra ledamöter i Svenska kommunförbundets styrelse (c) lar upp frågan om tillståndsgivning lill s.k. lokala operatörsförelag (se avsnitt 6.2.3.2).

 

Prop. 1984/85:199                                                                174

Ledamöterna anför all kommunens medverkan här bör begränsas till att gå en eventuell central kabelmyndighet lill hända med adekvat information om lokala förhållanden som kan erfordras för all myndigheten skall fatta sitt beslut på bästa möjliga beslutsunderlag. Någon annan kommunal med­verkan synes ej erforderlig.

6.2.2 Tre slag av tillstånd Kommitléns förslag

Tre slag av tillstånd skall kunna förekomma: 1) rätt att vidaresända program från en satellit i fast trafik, en s. k. kommunikationssatellit, 2) rätt att bedriva lokala sändningar och 3) rätt att upplåta utrymme i ett kabelnät för lokala sändningar (s. 283 f).

Remissinstansernas inställning

Kommiltén förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av kammarrätten i Stockholm, radionämnden, kommunstyrelsen i Stockholms kommun, Sve­riges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, LO, KLYS och Svenska Teater­förbundet.

Radionämnden anser alt kommittén har anfört övertygande argument för alt dessa tre slag av verksamhet skall kräva tillstånd.

Statskontoret känner sig däremot inte övertygat om alt del är lämpligt alt låta lagregleringen anknyta till alt det är fråga om sändningar från en "satellit i fast trafik". Om sådana sändningar inte kan avgränsas från andra satellitsändningar, raseras grunden för kommitténs förslag. Statskontoret anser att denna i den tekniska utvecklingen inbyggda risk bör uppmärk­sammas vid departementsberedningen av kommitléns förslag.

Hyresgästernas Riksförbund motsätter sig alt utrymme i ett kabelnät skall få upplåtas lill tidningsföretag men godtar i övrigt förslagen.

SAF, Sveriges Industriförbund, Sveriges Radio- & Hemelektronikleve­ranlörer (SRL), Centralanlennmateridleverantörernas Förening (CANT), PhUips Norden AB och Luxor Konsumentelektronik AB avstyrker försla­get all del skall krävas tillstånd för att få vidaresända program från en kommunikationssatellit.

Enligt Sveriges Industriförbund saknas del grund för all i förväg pröva om signaler från en kommunikationssatellit skall få vidaresändas. Dessut­om är det inte rimligt att en stor grupp av dagens cenlralantennanläggning­ar skall åläggas tillståndskrav om man önskar vidaresända kanaler från kommunikationssatelliter. Kommitténs förslag torde innebära att en even­tuell kabelnämnd skulle belastas med flera lusen ansökningar från cenlral­antennanläggningar med över 50 anslutningar.

SRL, CANT och Luxor Konsumentelektronik AB anför att den tekniska utvecklingen gör det allt svårare att skilja mellan sändningar från de olika slagen av telesalelliler. Det finns en tendens au kommunikationssatelli­terna får allt högre effekt samtidigt som de direktsändande satelliternas

 

Prop. 1984/85:199                                                                175

effekt minskas. Det material som kommer att utsändas via de olika satelli­terna kommer heller inte att uppvisa några direkta skillnader.

Philips Norden AB menar all det redan nu är svårt alt skilja mellan de olika slagen av sändningar. Direktsändande satelliter har svårigheter att upprätthålla den avsedda effektnivän (exempelvis Japans satellit BS-2, 100 W), medan kommunikationssatelliterna får allt starkare sändare på nivån 50 W. Det sker också en utveckling mot allt känsligare och billigare mottagare. Även skillnaden i rättslig status kan komma alt helt utplånas (exempelvis Luxemburgs Coronetprojekt). Den verkliga gränsen går enligt företaget inte mellan sändningar från de olika slagen av satelliter utan mellan kodade och icke kodade signaler - oavsett om del är fråga om överföringar mellan markstationer, via satellit eller i kabel.

6.2.2.1  Rätt att vidaresända program från en satellit i fast trafik, en s.k.

kommunikationssatellit

Kommitténs förstag

Vidaresändning av program från en kommunikationssatellit skall vara samtidig och oförändrad (s. 283, jfr s. 277 och 143). Programmen skall alltså vidaresändas omedelbart efter mottagandet, dvs. ulan tidsförskjut­ning. Delta betyder alt tillslåndshavaren inte får spela in programmen och först därefter sända ul dem lill tittarna och lyssnarna. Programmen skall också vidaresändas som de är, dvs. ulan tillägg till eller förändringar av originalsändningen, såsom på- och avannonser, svensk programtexlning eller speakerkommenlarer. Utsändning av bandade program eller program som redigerats i något avseende, t.ex. försetts med svensk text, skall jämställas med de två slagen av lokal sändningsverksamhet (s. 279).

Ett tillstånd all vidaresända program skall inte vara generellt utan avse en bestämd programkanal som överförs via kommunikationssatellit (s. 297).

Remissinstansernas inställning

Uttrycket samtidig och oförändrad vidaresändning diskuteras av sek­tionsnämnden E vid tekniska högskolan i Stockholm, lät vara på tal om vidaresändning av rundradiosändningar. Absolut sett är det enligl nämn­den givetvis helt orimligt alt tala om "samtidig och oförändrad" vidare­sändning. Frågan är i stället vilken fördröjning och vilka förändringar som tillåts. Nämnden anser det troligt att kommittén avsett att tillåta såväl frekvensomvandling som avkodning och sådan teknisk kvaliletsförsämring som betingas av utrustningens prestanda. Enligt nämnden har det däremot inte klargjorts vad kravet skall innebära för program med styrsignaler, l.ex. en kanal med språkversionerat ljud eller text. Det framhålls att det inte ens är otänkbart att flera olika reklaminslagsversioner sänds samtidigt men med begränsad bandbredd. Detla bör enligl nämnden kunna accepte­ras.

 

Prop. 1984/85:199                                                                176

Esselte Video AB är också inne på all kommittén inte klart angett hur uttrycket bör förstås. Bolaget yttrar:

"Satellitsignaler vidaresänds inte alltid i oförändrad form från head-end. När signalen länkas upp för utsändning över satellit kan t. ex. textinforma­tion inbakas, signalen förvrängas etc. Vid utsändning från head-end måste signalen omformas och textinformationen identifieras. Del bör klart fram­gå av den kommande lagstiftningen all denna typ av tekniska förfaranden inte förhindras.

Det kan vidare länkas alt det satellitsändande programbolaget önskar bereda den svenska publiken möjlighet att se svenska och nordiska lång­filmer, vilka inte är lika attraktiva för den icke-skandinaviska marknaden. Delta kan göras möjligt genom att dessa program sänds i förväg och automatiskt utlöses vid planerad sändningslid. Programkanalen är alltså likadan i hela landet men hela programkvällen har inte rent tekniskt sänts samtidigt från satelliten. Denna lösning skulle möjliggöra att programutbu­det ur kulturpolitiskl hänseende skulle förslärkas enligt vår mening. Något skäl att i lagstiftningen hindra sädana sändningar eller andra tekniska möjligheter att variera utbudet frän land till land torde inte föreligga. Vi utgår frän att kommitlén inte avsett att lagstiftningen skulle begränsa denna möjlighet och följaktligen all den kommande lagtexten i stället möjliggör ett sådant förfarande."

Kommunstyrelsen i Umeå kommun ifrågasätter villkoret att del skall vara fräga om samtidig och oförändrad vidaresändning. Det kan vara rimligt att operatören vill begränsa sändningstiderna eller avstå från all vidarebefordra vissa programtyper. Sådana ingrepp i originalsändningarna måste enligt kommunstyrelsen kunna medges.

Luxor Konsumentelektronik AB och Seth's Kabel-TV AB avstyrker för­slaget att ett lillstånd skall avse en bestämd programkanal som överförs via kommunikationssatellit. Båda bolagen betraktar detla krav som orimligt med tanke på det stora programutbud som kan väntas. Seih's Kabel-TV AB illustrerar vad kravet skulle innebära år 1987, då enbart Luxemburgs satellit kan antas sända 16 program. Med t. ex. 200 lokala kabelnät i landet skulle enbart den satelliten kräva 3 200 tillstånd av kabelnämnden.

En smidigare och rimligare lösning än all varje tillstånd skall avse en bestämd programkanal vore enligt Luxor Konsumentelektronik AB att ge varje nät ett generellt tillstånd all vidaresända programutbudet från kom­munikationssatelliter - under förutsättning all kanalernas innehåll är för­enligt med svensk lag.

Seth's Kabel-TV AB ser tvä möjligheter att lösa frågan. Antingen att kabelnämnden generellt beslutar att det är lillålel all vidaresända en viss satellilkanal i kabelnäten. Nälägarna skulle i så fall vara skyldiga att anmäla varje förändring av det utbud som vidaresänds. Den andra möjlig­heten är att del helt enkelt beslutas att del är fillåtet att vidaresända alla salellilkanaler lill dess kabelnämnden förbjudit någon.

 

Prop. 1984/85:199                                                               177

6.2.2.2 Rätt att bedriva lokala sändningar Kommitténs förslag

Rätt att bedriva lokala sändningar skall i första hand leda lill att sådana kommer till stånd i en särskild kanal i nätet; syfte! med programverksam­heten i denna kanal skall vara att åstadkomma en vidsträckt yttrande- och inrormationsfrihet. dvs. goda ytlrandemöjligheter för olika lokala intres­senter och mångfald i utbudet (s. 283 f och 305).

Den särskilda kanalen för lokala sändningar skall under vissa förutsätt­ningar ställas lill förfogande gratis för det s. k. lokala operatörsföretaget, se 6.3,1.

Kommiltén ser det som ett värde i sig om lokal sändningsverksamhet kan organiseras inom ramen för den särskilda kanalen (s. 305).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av statens kultur­råd, närradiokommiltén, chefen för AV-centralen i Lunds kommun, kom­munstyrelsen i Stockholms kommun, kultur- och fritidsnämnden i Västerås kommun, Svenska kommunförbundet. Svenska Journalistförbundet, Sve­riges Villaägareförbund och Värmlands läns landstings förvaltningsut­skott.

Kommunstyrelsen i Stockholms kommun anför att del för kommunerna är utomordentligt betydelsefullt med en speciell kanal för lokala sändning­ar.

Kultur- och fritidsnämnden i Västerås kommun ser den särskilda lokala kanalen som en stor chans för föreningslivet och det lokala kulturlivet att få kontakt med en publik som man hittills haft svårigheter att nä.

Sveriges VUlaägareförbund hälsar med tillfredsställelse kommitténs ståndpunkt alt lokala sändningar i första hand skall användas för alt ge intresserade lokala institutioner, föreningar m. fl. möjligheter att medverka med program.

Enligt närradiokomtnittén finns det skäl alt sammanföra all lokal pro­gramverksamhet lill den särskilda lokala kanalen. Kommittén säger sig ha den erfarenheten all politiska partier, kyrkor och andra rörelser som vill utnyttja en lokal radiosändare, ser ett värde i att man använder samma frekvens. Det gör marknadsföringen av verksamheten lättare samtidigt som en mer allsidigt sammansatt publik nås.

Chefen för AV-centralen i Lunds kommun förespråkar att utsändningar­na i den särskilda lokala kanalen sker från den lokala AV-centralen (läro­medelscentralen), som ortens skolor regelmässigt finansierar. Härigenom kan också kommunerna underlätta verksamheten, t. ex. genom att ställa studiolokaler lill förfogande.

12    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                178

6.2.2.3 Rätt att upplåta utrymme i ett kabelnät för lokala sändningar Kommitténs förslag

Rätt alt upplåta utrymme i ell kabelnät för lokala sändningar skall ge Ullslåndshavaren möjlighet att hyra ut kanalutrymme på affärsmässig basis (s. 284). Däremot skall han inte själv få bedriva programverksamhet, dvs. sälta samman programutbudet i en eller flera kanaler. För att denna princip inte skall frångås anser kommittén alt upplåtelse av utrymme inie skall fä ske till dotterföretag eller annat rättssubjekt som tillslåndshavaren har intressen i. Någon lagreglering av närståendeproblematiken föreslås dock inte (s. 305).

Upplåtelse av utrymme skall endast fä ske i ett steg. Den som förhyr utrymme skall således inte få hyra ul utrymmet i andra hand (s. 309).

Programverksamheten i kanalulrymme som hyrs ul skall inte behöva uppfylla kravet på en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Tvärtom skall det vara möjligt all låta olika kanaler få sin speciella prägel i fråga om programinnehåll och idémässig inriktning (s. 308 f).

Remissinstansernas inställning

Smålandspostens Boktryckeri AB och Sundsvalls Tidning tillstyrker all utrymme i ett kabelnät skall få upplåtas på det sätt som kommittén föresla­git-

Från televerkets sida uttalas att man finner diskussionen i betänkandet något oklar.

SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen och Hyresgästernas Riksför­bund motsätter sig all den som har fält lillstånd att upplåta utrymme skall få hyra ut detla till tidningsförelag. En sådan möjlighet skulle enigt Hyres­gästernas Riksförbund i första hand utnyttjas av de största och mest bärkraftiga tidningarna. Del visar enligt förbundet redan den pågående försöksverksamheten med lokal kabel-TV. Kommitténs förslag skulle där­för ytterligare förstärka obalansen pä tidningsmarknaden. Förbundet anser dessutom att tidningarnas aktiva dellagande fordras i sändningarna i den särskilda lokala kanalen för alt dessa sändningar skall få ett professionellt och slagkraftigt innehåll.

De tidningar som uttalat sig har ett annat synsätt. Smålandspostens Boktryckeri AB framhåller att det är angelägel att lagstiftaren inte försvårar för tidningsföretag att operera i egna kanaler. Och Sundsvalls Tidning säger sig inte kunna acceptera all de eventuella monopolsituationer som föreligger tas lill intäkt för någon särbehandling av tidningsföretagen. Sådana åtgärder mäste betraktas som grava inskränkningar av yttrandefri­heten, uttalar tidningen.

Kommitléns ståndpunkt att upplåtelse av utrymme i ett kabelnät inte skall få ske till tillslåndshavaren närstående rättssubjekt, har inte kommen­terats av någon remissinstans.

 

Prop. 1984/85:199                                                                179

6.2.3 Två lillslåndsberättigade subjekt Kommitténs förslag

I varje kabelnät skall del finnas högst tvä lillständsberättigade subjekt, nätets ägare och del s.k. lokala operalörsföretagel. Dagstidningar, ideella organisationer m.fl. skall alltså inte kunna ges egna tillstånd av kabel­nämnden. 1 den mån de önskar bedriva lokal programverksamhet i eget kanalutrymme, får de hyra detla av nälägaren eller det lokala operatörs-företaget (s. 281 O-

De programregler som föreslås gälla skall iakttas av tillståndshavarna. Sanktioner på grund av att regler överträtls skall alltså riktas mot dem. I den mån någon annan än tillslåndshavaren bedriver den egentliga sänd­ningsverksamheten, skall han närmast inta ställningen av programleveran­tör. Förhållandet mellan tillslåndshavaren och den som egentligen sänder avses vara en avtalsfräga. Tillståndshavarens tillhandahållande av sänd­ningsmöjligheter anses därför inte utgöra myndighetsutövning (s. 283).

Remissinstansernas inställning

Kommitléns förslag tillstyrks av statens kulturråd och Folkets Husför­eningarnas Riksorganisation.

Radionämnden yttrar:

"Nämnden har ingen invändning mot den föreslagna principen alt anta­let avtalsslulande parter bör begränsas. Däremot finner nämnden det oklart hur Mmk tänker sig rollfördelningen och prioriteringsordningen mellan de tvä lillständsberättigade parter som föreslås, dvs. nätägare och lokala operalörsföretag. Uppenbarligen kan dessa två parter räka i konflikt i fråga om dels rättigheterna all vidaresända salellilkanaler. dels rättighe­terna att upplåta kanaler för lokala sändningar. Just nämnda rättigheter kan också enligt Mmk förväntas utgöra den ekonomiska grundvalen för verksamheten i kabelnät (s. 286).

Av betänkandet framgår att Mmk i första hand tänker sig nätägaren som innehavare av dessa ekonomiskt väsentliga rättigheter (bl. a. s. 286). I den mån lokala operatörer önskar söka tillstånd i aktuella avseenden ankom­mer det pä dem att först träffa överenskommelse med nätägaren. Grundre­geln föreslås dock vara att nätägaren har företräde som tillståndsinneha­vare (s. 291-92). Samtidigt anges emellertid del lokala operatörsföretaget som en samrädspart till nätägaren (s. 287). Vidare framgår alt kommunerna skall vara viktiga och närmast självskrivna partners i de lokala operalörs­företagen, parallellt med att de föreslås få yttranderätt inför lillståndsbe-slul från kabelnämnden (9 8 förslag lill lag om kabelsändning). Såvitt nämnden förstår leder Mmk:s resonemang lill alt de lokala operalörsföre­tagen ändå får en stark ställning vid eventuella konflikter med nätägarna, både som föreslagna samrådspartners och - främst - genom kommuner­nas ställning inom operatörsföretagen och gentemot kabelnämnden. I deu.a sammanhang bör det också påpekas att Mmk inte föreslår några regler för rangordning i de fall flera parter inom ett område söker lillslåp.d hos kabelnämnden. Även i dessa fall kan bl. a. kommunernas beslut komma att bli avgörande (s. 293-94).

Sammanfattningsvis finner nämnden del svårt att bilda sig en klar upp-

 

Prop. 1984/85:199                                                                180

fattning om vilka riktlinjer som skall gälla vid eventuella konflikter mellan lillståndssökande parter."

Vissa remissinstanser är inte nöjda med den föreslagna begränsningen av antalet lillslåndsberättigade subjekt. Kommunstyrelsen i Borlänge kom­mun (majoriteten) anser alt kommunerna bör ha företräde när del gäller alt få sändningstillstånd för att värna möjligheterna lill kommunal information via kabelsändningar. Kultur- och fritidsnämnden i Västerås kommun plä­derar för undersökning av möjligheten alt ge någon form av tillstånd till samarbelsorgan mellan föreningslivet och den enskilda kommunen. Små­landspostens Boktryckeri AB anser att den som opererar i en egen kanal, l.ex. en tidning, bör kunna få egen sändningsrätt när del gäller program från kommunikationssatelliter.

I några yttranden riktas mer eller mindre stark kritik mot det föreslagna förhållandet mellan de olika funktionerna i kabelsändningsverksamheten.

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) anser all man bör söka efter­sträva en klarare och mer renodlad utformning av funktionerna. Det rör sig enligl TU:s mening i huvudsak om tre funktioner: nälägarfunktionen, ut­hyrarfunklionen och sändarfunklionen. Nälägarfunktionen beslår i alt an­lägga och underhålla kabelnät. Uthyrarfunklionen beslår i att hyra ut tillgängligt sändningsulrymme, dvs. ställa ell kommunikationsmedel lill förfogande. Sändarfunklionen slutligen innebär all bedriva programverk­samhet. TU anser alt lagstiftningen bör bygga på dessa tre funktioner. Av särskild vikt är all hela ansvaret för programinnehållet hänförs lill sändar­funklionen och all därtill knyts funktionen av ansvarig programulgivare. På så sätt kan del bli möjligt att tillämpa det väsentliga i tryckfrihetsförord­ningens ansvarsmodell. Närradiokommiltén och Publicistklubben är inne på liknande tankegångar.

6.2.3.1 Nälägaren Kommitténs förslag

Nälägaren skall kunna ges lillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar. För att lillstånd skall kunna ges, skall fordras alt nälägaren är svensk medbo.rgare. svensk juridisk person eller utländsk medborgare som har hemvist i Sverige. Tillstånd alt vidaresända program från en kommunika­tionssatellit skall på begäran förenas med tillstånd att upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar. Del senare slaget av tillstånd skall också kunna lämnas separat (s. 283 0.

Om nälägaren har fåll tillstånd alt upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar och gör detta, skall han svara för all programreglerna iakttas. Sanktioner på grund av att regler överträtls skall alltså primärt drabba nälägaren själv och endast sekundärt den som hyrt utrymme av honom, t. ex. en tidning. Det kan därför bi; aktuellt all nälägaren i sin egenskap av lillslåndshavare begär all få förhandsgranska program som tidningen avser

 

Prop. 1984/85:199                                                               181

att sända, om nälägaren befarar alt programmen innebär överträdelse av gällande programregler (s. 309).

Remissinstansernas inställning

Sektionsnämnden E vid tekniska högskolan i Stockholm fäster uppmärk­samheten på att olika delar av ett nät kan ha skilda ägare. Nämnden bedömer alt kommitténs förslag kan komplicera tillståndsfrågan om "pri-märnälet" har en ägare och denne ej sänder till bostäder eller ens till allmänheten utan endast till "undercentraler" med andra ägare, t. ex. bostadsrättsföreningar eller undernät med färre än 50 anslutna bostäder.

Ett par remissinstanser kritiserar att nätägaren inte själv skall få bedriva lokal programverksamhet. Således anser televerket att nätägaren har ell naturligt informationsbehov till kunderna när del gäller exempelvis på­gående underhållsarbeten, instruktioner och programtablåer. Nätägaren bör därför ha rätt att distribuera program som berör hans egen verksamhet. SABO anser att SABO-förelagen i samråd med hyresgästernas lokala organisationer bör ha rätt alt bedriva lokala sändningar till hyresgästerna i förelagens fastigheter.

Televerkels uppgifter som nätägare diskuteras av pressens organisatio­ner. Tidningarnas Arbetsgivareförening (TA) anför att del är viktigt att verkels uppgifter begränsas till all gälla ansvar för kabelnäten som sådana. Att tilldela verket, som är ett statligt monopolföretag, någon annan roll skulle enligt TA uppenbart strida mot en för ett öppet samhälles fortbe­stånd grundläggande princip. Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) diskuterar om det är lämpligt alt televerket som allmän trafikanstall över huvud laget skall ha någon sändarfunklion, vidaresändning av salellitpro­gram inbegripen. TU finner detla vara klart betänkligt och en för ell allmänt kommunikationsföretag arlfrämmande funktion.

Det förslag som framför allt tilldragit sig intresse är att nätägaren skall svara för iakttagandet av programreglerna i kanalutrymme som han hyr ul. Mer eller mindre kritiska synpunkter på detla förslag har televerket, insti­tutionsstyrelsen jör journalisthögskolan vid Stockholms universitet, närra­diokommiltén, Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, TA, Svenska Journalistförbundet, TU, Seth's Kabel-TV AB, Småtandspostens Bok­tryckeri AB, Sundsvalls Tidning, utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting och Publicistktubben.

Svenska Journalistförbundet betecknar kommitténs förslag som helt oacceptabelt.

TU anser del vara en helt orimlig censurregel att nätägaren skall ha rätt att förhandsgranska program som en tidning avser att sända.

Seth's Kabel-TV AB förmodar all del från nätägarens synpunkt inte kommer att te sig speciellt intressant att hyra ul kanalulrymme om kabel­nämndens åtgärder vid överträdelse av programregler drabbar honom själv.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 182

1 stället för kommitténs förslag förordar remissinstanserna genomgående att den som egentligen sänder skall ha ansvaret för programreglernas iakttagande.

6.2.3.2 Det lokala operalörsföretagel Kommitténs förslag

Del lokala operalörsföretagel skall kunna ges alla tre slag av tillstånd (s. 284). För alt lillstånd skall kunna ges fordras att förelaget är lokall förank­rat, brett sammansatt och utgör en självständig juridisk person. Delägare bör i huvudsak vara föreningar, institutioner, kommunen och lokala före­lag. För alt förelaget skall kunna anses lokalt förankrat och brett samman­satt bör kommunen samt företrädare för de boende och ortens organisa-lionsliv finnas med. Enskilda personer bör inte få vara delägare; om nätägaren är en enskild person bör han dock kunna vara med. Förelaget bör vid bildandet stå öppet för alla lokala intressenter som vill medverka. Det skall ankomma på kabelnämnden alt avgöra om ett tillståndssökande förelag uppfyller kravet på att vara lokalt förankrat och brett sammansatt. Företagels enda uppgift skall vara alt bedriva kabelsändningsverksamhet (s. 282 och 292).

Operaiörsförelagets uppgifter kan innebära ett ekonomiskt risklagande. Kabelnämnden skall därför pröva om företaget har de ekonomiska förut­sättningarna för alt klara sina uppgifter (s. 282).

Tillstånd alt bedriva lokala sändningar skall således endast kunna ges lill del lokala operalörsföretagel. Om företagel utöver den särskilda kanalen i nätet, i vilken dessa sändningar i första hand skall ske, behöver ytterligare kanalutrymme för verksamheten, skall företaget vara hänvisat till alt hyra delta av nätägaren. Tillstånd lill sändningsverksamhet i sådant förhyrt utrymme skall följa reglerna för den särskilda kanalen, dvs. syftet med programverksamheten skall vara att åstadkomma en vidsträckt yllrande-och informationsfrihet (s. 284).

För alt det lokala operatörsföretaget skall få tillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet, skall det inte krävas att företaget också begär all få bedriva lokala sänd­ningar (s. 292). Dessa tillstånd förutsätter att förelaget genom avtal med nätägaren har fått tillgång till erforderligt kanalulrymme (s. 293).

Remissinstansernas inställning

Förslaget om lokala operatörsföretag som tillståndshavare tillstyrks av närradiokommiltén, chefen för AV-centralen i Lunds kommun, kommun­styrelserna i Stockholms och Sundsvalls kommuner, Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, LO, Svenska Tealerförbundel, Folkets Husföre­ningarnas Riksorganisaton, Riksföreningen Våra Gårdar och Sveriges Närradioförbund.

 

Prop. 1984/85:199                                                                183

Riksföreningen Våra Gårdar betonar vikten av att tillstånd i första hand ges till företag med bredast möjliga folkrörelseförankring.

Folkets Husföreningarnas Riksorganisation anser alt ett lokalt opera­törsförelag skulle kunna utformas enligt de riktlinjer som riksorganisatio­nen tillsammans med föreningslivet och kommunen planerar i Upplands Väsby. Utgångspunkten för den organisationsmodellen är en allmän me­diaförening i kommunen, lill vars bildande hela kommunens föreningsliv inbjuds. Föreningen skall vara öppen för alla liksom l.ex. allmänna sam­lingslokaler. Kommunen skall kunna ingå som en del liksom enskilda personer.

Kommunstyrelsen i Stockholms kommun anför att det är bra om det lokala operalörsföretagel får ansvaret för fördelningen av sändningstid. Enligt kommunstyrelsen har man i Stockholm dåliga erfarenheter av hur svårt det är för nya intressenter alt komma med i närradion, eftersom vissa föreningar inte vill släppa ifrån sig sändningstid.

Sveriges Närradioförbund uttalar att man utgår frän alt den frihet som föreningarna har i närtadion också kommer att gälla kabelsänd TV, även om programansvaret här skall ligga hos del lokala operalörsföretagel och inte hos enskilda sändande organisationer.

Enligl Sundsvalls Tidning bör del i första hand vara del lokala operalörs­företagel som får rätt all vidaresända program från kommunikationssatel­liter. I övrigt tillstyrker tidningen den föreslagna konstruktionen.

En del remissinstanser har synpunkter på operaiörsförelagets associa­tionsform, tänkbara delägare etc.

JK anför:

"Vad kommittén anfört om att det lokala operalörsföretagel skall vara lokalt förankrat och brett sammansatt kan i och för sig vara väl värt alt rekommendera. Att detta skall vara ell absolut villkor för erhållande av tillstånd anser jag vara en onödigt restriktiv inställning. Detsamma gäller förslaget att med undantag av nälägaren enskilda inte bör få ingå i företa­get. Även enskilda kan driva operatörsförelag pä ett sådant sätt att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet kommer alt råda i kanalen. Jag finner således inte alt lillsländsfrägan skall vara kopplad lill operatörs-företagets sammansättning."

Juridiska fakullelsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet framhåller all del måste klargöras vilken associationsform företagel skall ha. Nämndens mening är att företaget bör vara en förening, i vilken alla intresserade, även enskilda konsumenter, kan bli medlemmar.

Statens kulturråd finner det frän kulturpolitisk synpunkt angelägel all del organisatoriska ansvaret för den särskilda lokala kanalen förtydligas i förhållande till kommitténs förslag. Rådets uppfattning är att ansvaret för regionall eller lokall kabel-TV-ulbud bör läggas på regionala och/eller lokala medieföretag med ett medieansvar och ett kulturpolitiskl ansvar. Dessa företag bör enligt rådet ses som kulturinstitutioner.

 

Prop. 1984/85:199                                                                184

Chefen för A V-centralen i Lunds kommun anser att förelaget mycket väl kan vara en stiftelse eller motsvarande, i vilken del finns utrymme för alla intressenter.

Kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun anför att kommunen med anled­ning av den försöksverksamhet med kabel-TV som inletts där har engage­rat sig i en parlsammansatl stiftelse, som prövar olika samarbetsmodeller och fungerar som operatör. Sundsvalls Tidning uttalar i anslutning härtill att man i belänkandet saknar en redogörelse för Sundsvallsförsökels orga­nisatoriska lösning, enligt vilken nätägaren (televerket) ingår som en av flera likvärdiga delägare i operatörsförelaget (stiftelsen).

Vissa kritiska synpunkter förekommer också i övrigt.

Statskontoret menar att del kommer all vara förknippat med svåra avvägningar och bedömningar att avgöra vilken sammansättning som ford­ras för att ett förelag skall kunna sägas vara lokalt förankrat och ha en tillfredsställande ekonomisk bärkraft.

Kommunstyrelsen i Kalmar kommun betraktar kommitténs förslag som något oklart eftersom det inte specificerar vem som skall ha majoriteten i företagel. En klarare linje än kommittéförslaget skulle enligl kommunsty­relsen vara att låta kommunen få majoritet på villkor att andra intressenter garanteras viss sändningslid eller låta kommunen vara garanterad viss sändningstid.

FUmcentrum anser formuleringarna lokal förankring och bred samman­sättning vara otydliga och luddiga. De bör enligt föreningen preciseras. Föreningen anser alt förelaget bör vara sammansatt sä att det speglar ortens/kommunens samhälls- och kulluriiv. En pluralistisk modell alltså.

6.2.4 Sveriges Radio-koncernens ställning Kommitténs förslag

Kommittén utgår från att programföretagen inom SR-koncernen inte kommer att medverka i kabelsändningsverksamhelen i någon operatörs-funktion. Det förutsätts att programföretagens ställning när del gäller rätten att bedriva kabelsändningar kommer att regleras i samband med att nya avtal ingås mellan staten och företagen. Kommitlén anser en möjlig lösning av frågan vara all företagens sändningsrätt begränsas lill elersänd­ningar (s. 285).

Remissinstansernas inställning

KLYS och Sveriges Författarförbund tillstyrker uttryckligen kommit­téns förslag.

Vissa remissinstanser är dock mindre benägna alt hålla SR-företagen utanför kabelsändningsverksamheten.

Chefen för AV-centralen i Lunds kommun anser alt Sveriges Utbild­ningsradio AB genom sin lokala organisation bör kunna utgöra ell slöd till den lokala programprodukiionen.

 

Prop. 1984/85:199                                                                185

Kommunstyrelsen i Luleå kommun anser att både Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB i de nya avtalen med staten bör få klara direktiv om all på lokal och regional basis stödja och hjälpa lokala producenter.

Kultur- och fritidsnämnden i Västerås kommun anför alt Sveriges Tele­vision AB i mån av tid borde åläggas att medverka till självkostnadspris när del gäller störte produktioner av lokala program.

Sveriges Utbildningsradio AB anser att del för UR:s del inte bör vara uteslutet med en viss operatörsfunklion pä begäran av lokala utbildnings­intressenter, i första hand en sådan operatörsfunktion som är inriktad på deltagande i programsätlning och programproduktion samt kontakiska-pande verksamhet.

6.2.5 Ordning för prövning och sanktioner Kumminens förslag

Kabelnämnden skall ha lill uppgift att tillse alt programregler och andra regier för verksamheten iakttas. En regelöverträdelse skall kunna leda till att nämnden återkallar ett meddelat lillstånd. Kabelnämndens beslut i viktigare frågor skall - liksom f. n. närradiokommilléns beslut - kunna överklagas lill kammarrätten (s. 285 och 382).

Remissinstansernas inställning

Riksåklagaren och KLYS tillstyrker uttryckligen kommitléns förslag.

Riksåklagaren anför alt förslaget innebär att den tidigare av yltrandefri­hetsutredningen förespråkade rättsliga regleringen, som bl. a. skulle ha medfört alt överträdelser efter polisutredning och åtal prövades av allmän domstol, frångås och au sanklionssystemet i stället blir av administrativ art. Enligl riksåklagaren är kommitténs ställningstagande glädjande för de redan hårt ansträngda rättsvårdande myndigheterna. Riksåklagaren menar också att den centrala prövningen med möjlighet till besvär hos förvalt­ningsdomstol får anses innebära tillräcklig garanti mot godtycke och en garanti för enhetlig rättstillämpning.

TCO anser alt programreglerna bör tas in i avtal mellan kabelnämnden och tillslåndshavaren och all ett från nämnden skilt granskningsorgan skall pröva om reglerna följts. Vidare anser TCO alt de etiska regler som finns på massmedieområdet bör gälla för lokalsändningar.

Metoden med avtal mellan lillståndsmyndigheten och tillslåndshavaren förordas också av Svenska Journalistförbundet. Förbundet anser att den har fördelar från yttrande- och informalionsfrihelssynpunkt och alt den främjar en fortlöpande och viktig dialog om rimliga tillämpningar av regler­na. Vidare anser förbundet att del bör ske en självsanering inom verksam­heten i enlighet med de spelregler som branschen har.

JK är principiellt kritisk mot kommitléns förslag. Han yttrar:

 

Prop. 1984/85:199                                                                186

"Jag vill uttala att jag från rätlssäkerhetssynpunkl finner ett sanktions­system med åtal och domstolsprövning vara att föredra framför ett syslem med administrativa påföljder, vilket förordas av kommiltén. Del som skul­le kunna göra ett system som det föreslagna godtagbart åtminstone för vissa fall vore att prövningen anförtros en opolitiskt sammansatt nämnd och alt nämndens beslut genom överklagande kan bli föremål för domstols prövning."

Principiell kritik framförs också av Svenska Tidningsutgivareföreningen. Föreningen förklarar att den inte kan tillstyrka all en tillslåndsmyndighel får avgöra huruvida ett program har utgjort hels mot folkgrupp eller olaga våldsskildring och som en följd därav återkalla sändningstillståndet. Så­dana frågor bör prövas av domstol i former som ligger så nära de tryckfri-hetsrällsliga som möjligt. Föreningen uttalar att kommitléns förslag ger uttryck för en tendens lill återinförande av den gamla indragningsmaklen i fråga om tryckta skrifter, dvs. indragning i administrativ ordning ulan domstolsprövning.

De yttranden som avgetts av Svenska Journalistförbundet, Smålands­postens Boktryckeri AB och Publicistklubben innehåller liknande syn­punkter.

6.3 Innebörden av att ha tillstånd

6.3.1 En kanal skall hållas öppen för lokala sändningar Kommitténs förslag

Tillstånd för nälägaren all vidaresända program från en kommunika­tionssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall medföra skyldighet att ställa en kanal i nätet till förfogande gratis för lokala sändningar av del lokala operatörsförelaget (s. 289).

Remissinstansernas inställning

Kommitléns förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av rektorsämbe­tet vid Umeå universlilet, närradiokommiltén, kommunstyrelserna i Bor­länge, Kalmar och Kungsbacka kommuner, chefen för AV-ceniralen i Lunds kommun, kommunstyrelserna i Stockholms, Sundsvalls och Örebro kommuner. Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio AB, Sveriges Lo­kalradio AB, LO, TCO. KLYS. Filmcentrum. SABO, Hyresgästernas Riksförbund, HCK, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd, Sveriges Närradioförbund, Smålandspostens Boktryckeri AB och Värm­lands läns landstings förvaltningsutskott.

Rektorsämbetet vid Umeå universitet understryker alt den särskilda lokala kanalen - "graliskanalen" - förefaller vara ell minimikrav med tanke på det ökade behovet av lokal kommunikation och som balans gentemot bl. a. satelliiutbudel.

HCK varnar för de höga kostnaderna för alt producera egna program;

 

Prop. 1984/85:199                                                               187

dessa torde vara en effektiv spärr även med beaktande av kommitténs förslag.

Några remissinstanser - kommunfullmäktige i Jönköpings kommun, kommunstyrelsen i Luleå kommun och informationschefen i Västerås kommun - menar uttryckligen att förslaget inte är lillräckligl med tanke på de höga kostnaderna för alt kunna utnyttja graliskanalen.

Kritik mot förslaget som sådant framförs av en remissinstans. Sydsvens­ka Dagbladets AB. Programverksamheten i graliskanalen kan enligt före­taget fä oönskade effekier för dagspressens ekonomi, eftersom det blir tillätet för kommuner, landsting, föreningar och förelag att i kanalen sända meddelanden utan distributionskostnader,

6.3.2 De som är anslutna till nätet skatt kunna ta emot SR-företagens

program

Kommitténs förslag

Tillstånd alt vidaresända program frän en kommunikationssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall medföra skyldighet all se lill att de som ansluts till nätet i lämplig form kan ta emot de elersända program av SR-koncernens programföretag, som är avsedda all kunna las emot i området. Det skall således inte ställas något absolut krav på alt programmen förs fram i själva kabelnälel (s. 289 f).

Kommittén diskuterar om eventuella framlida svenska eller nordiska program bör omfattas av den föreslagna regeln. De program som nämns är de som kan bli resultatet av Nordsatsamarbetet samt den diskuterade betal-TV-kanalen i Sveriges Televisions regi. Kommiltén anser att ställ­ningstagandet till frågan om skyldighet att föra fram dessa program bör anstå lill dess alt programmen är aktuella (s. 289 0.

Kommittén diskuterar också en av Sveriges Radio framförd tanke om att kabelabonnenler skall garanteras alt svenska och nordiska TV-program via direktsändande satellit överförs med hjälp av den s. k. C-MAC-standar-den. Genom denna är det l.ex. möjligt att välja språkversion i form av programtexlning på det egna språket. C-MAC-signalen tar dock i anspråk störte bandbredd, dvs. kanalulrymme, än en vanlig TV-signal. Kommittén har inte ansetl det lämpligt all föreslå några tvingande bestämmelser i frågan (s. 290).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs förslag om en s. k. must carry-skyldighet och skyldighetens omfattning tillstyrks eller lämnas utan erinran av juridiska fakulieisnämn­den vid Stockholms universitet, juridiska fakullelsstyrelsens forsknings­nämnd vid Lunds universitet, statskontoret, kommunstyrelsen i Stock­holms kommun, Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, Sveriges Utbildningsradio AB, LO, TCO, KLYS, Svenska Musikerförbundet, Sveri­ges Författarförbund, Svenska Joiwnalislförbundel, SIF-klubben vid Sve-

 

Prop. 1984/85:199                                                                 188

riges Radiokoncernen, Förhandtingskarldten Copyswede, Esselte Video AB, Stiftelsen Svenska FUminstilutel, Föreningen IFPI-VIDEO, Hyres­gästernas Rik.sförbund och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott.

Esselte Video AB, Stiftelsen Svenska FUminstilutel och Föreningen IFPI-VIDEO understryker att must carry-principen inte bör tillämpas på en av Sveriges Television bedriven betal-TV-kanal. Svenska Filminsiiiulel framhåller att betal-TV-verksamhetens kommersiella karaktär inte är för­enlig med den internationella praxis som gäller för kabelnäts "must car-ry"-innehåll.

Närradiokommiltén och Sveriges Närradioförbund anser å andra sidan principen bör avse såväl SR-koncernens program som de närradioprogram som kan tas emot på platsen.

Kritiskt mol kommitléns förslag är Sveriges Industriförbund, som anser att must carry-principen endast bör gälla i fråga om en riks/lokalradio- och en riks-TV-kanal.

Sveriges Radio AB är kritiskt mot kommitléns ståndpunkt alt inte vilja föreslå något krav om alt kabelnäten skall hålla C-MAC-kvalitel. Företaget omtalar att Nordiska ministerrådet i augusti 1984 beslutat alt delta syslem skall användas för överföringen av rundradiosignaler i de nordiska direkl­sändande satelliterna (tills vidare Tele-X och Nordsat). Eftersom den enskilde med egen parabolanlenn i så fall skulle få tillgång till både den förbättrade bild- och ljudkvaliteten och de ytterligare tjänster som syste­met rymmer, bör den kabelanslulne abonnenten ha möjlighet att få samma villkor, anser företagel.

6.3.3 Tillstånd skall gälla inom ett visst geografiskt område Kommitténs förslag

Tillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall avse ett bestämt geografiskt område. Om ansökan om tillstånd gäller ett befintligt nät, skall tillståndet avse nätets utbredningsområde. Gäller ansökan till­stånd i fråga om ell nät som ännu inte anlagts, skall sökanden lämna uppgift om nätets avsedda sträckning och den lid som utbyggnaden beräk­nas la. Kabelnämnden skall då kunna begränsa tillståndet lill en del av del begärda området. Skäl härför kan vara exempelvis all utbyggnaden av hela nätet beräknas ta alltför lång tid (s. 293 O-

Det område som ett tillstånd skall gälla inom bör som regel inte vara störte än en kommun. Kabelnämnden skall dock kunna fastställa ett störte område, om praktiska skäl talar för del, l.ex. dä del är fråga om två närbelägna orter i skilda kommuner, som önskar samarbeta i ett nät (s. 294

0.

Del lokala operatörsförelagets tillstånd att bedriva lokala sändningar skall som regel omfatta en kommun (s. 306).

 

Prop. 1984/85:199                                                                189

Remissinstansernas inställning

Kommitténs förslag tillstyrks av Svenska Teaterförbundet.

Sveriges Radio AB och Sveriges Lokalradio AB förklarar att de uppfat­tar förslaget som ett led i ambitionerna att främja den lokala yttrandefrihe­ten och bibehålla den centrala roll som SR-företagens program har i den nationella och regionala mediemiljön, ambitioner som företagen känner stark sympati för. Inte desto mindre anser företagen det tveksamt vilken reell betydelse den föreslagna begränsningen skulle få. Mer eller mindre rikstäckande TV-kanaler kan enligt förelagen byggas upp även utan s.k. central programavveckling. Den som önskar gå ut samtidigt lill alla kabel­nät i landet kan göra det genom att hyra en satellilkanal. Om nuvarande planer i Europa genomförs torde det enligt företagen komma att finnas ett stort antal sådana alt hyra.

Flera andra remissinslanser är också mer eiier mindre kritiskt inställda.

Svenska Journalistförbundet förklarar att man avstyrker förslaget.

Televerket anför att möjligheterna att producera bärkraftiga lokala kana­ler skulle öka, om samarbete över kommungränserna tilläts.

Enligt statens kulturråd skulle den föreslagna begränsningen skapa då­liga förulsäUningar för lokala operalörsföretag i kommuner med litet be­folkningsunderlag. Nästan hälften av landets kommuner har mindre än 15 000 invånare. Enligt rådet är del därför naturiigt au kommunerna samar­betar liksom alt regionalt samarbete sker.

Landstingsförbundet anser att förslaget för landstingens del innebär att kabel-TV:s användningsområde begränsas. Enligl förbundet bör del kunna göras undantag för direktsända inslag från regionala kulturarrangemang och landstingsmöten.

SABO framhåller all ett och samma SABO-förelag i ett fåtal fall har bostadsbestånd i flera kommuner. Enligl SABO bör det då vara tillåtet all bostadsföretagsvis sammankoppla kabelnäten.

Radionämnden tar upp frågan om det skall förekomma ett eller flera lokala operalörsföretag inom en kommun. Vissa resonemang kan enligl nämnden tolkas så alt flera operalörsföretag kan förekomma (s. 292 tredje stycket och s. 306 ijärde stycket), men nämnden finner frågan vara oklart besvarad.

6.3.4 TUlstånd skall ha begränsad giltighetstid Kommitténs förslag

Tillstånd att vidaresända program från en kommunikationssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall vara tidsbe­gränsat. Inledningsvis skall tillstånd inte kunna avse längre lid än tre år. När tillstånd ges för ell område, där det ännu inte finns något nät, skall kabelnämnden kunna föreskriva, att tillståndet förfaller om nätet inte har byggts ut inom viss lid (s. 295).

 

Prop. 1984/85:199                                                                190

Eftersom del lokala operatörsförelagets tillstånd att bedriva lokala sänd­ningar är kopplat lill det tillstånd som nätägaren har, kommer också förstnämnda tillstånd att inledningsvis inte kunna gälla längre tid än tre är (s. 306).

Remissinstansernas inställning

Förslaget kommenteras av ett fåtal remissinstanser.

Svenska Tealerförbundel tillstyrker förslaget.

Sveriges Radio- & Hemelektronikleveranlörer, Ceniralanlennmateriel-leverantörernas Förening, Philips Norden AB och Luxor Konsumentldek-tronik AB anser alt kravet kan godtas om det utformas så all förlängning sker automatiskt utom vid missbruk av sändningsrätten.

Statskontoret förklarar att man inser alt kommittén velat motverka bl. a. att illa genomtänkta kabel-TV-verksamheter (i ekonomiska och andra av­seenden) långsiktigt blockerar marknaden för mer seriösa företag. Därmed riskerar man emellertid enligt kontoret alt hamna i en "självgäende byrå­krati" byggd på ständiga omprövningar av sändningstillstånden.

6.3.5   Tillstånd skatt inte få överlåtas
Kommitléns förslag

Tillstånd att vidaresända program frän en kommunikationssatellit och/eller upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar skall inte få överlå­tas (s. 292).

Om ett nät övergår till ny ägare eller om nät slås samman, skall detta anmälas till kabelnämnden, som har att pröva om nytt tillstånd kan ges. Anmälan till kabelnämnden skall också ske om två nät kopplas samman tekniskt. Nämnden skall då pröva om nya lillstånd behöver ges (s. 292).

Det lokala operalörsföretagel skall till kabelnämnden anmäla om ägar-sammansätlningen i betydande män förändrats. Om ägarsammansätlning-en förändrats i sådan män att den inte längre kan anses vara bred, allsidig och lokal, skall företagets tillstånd kunna återkallas, om det inte inom viss lid har rättat till förhållanuena (s. 282).

Remissinstansernas inställning

Den enda remissinstans som har uttalat sig är Svenska Teaterförbundet, som tillstyrkt det föreslagna överiätelseförbudet.

6.3.6   Radiolänköverföringar skall likställas med irådöveiföringar inom
tills t åndsom rådet

Kommitléns förslag

Inom det område som ett tillstånd omfattar skall överföringar via radio­länk likställas med trådöverföringar. Kabelnämnden skall i beslut om lillstånd kunna föreskriva detta. Inom tillslåndsomrädet skall vidare radio­länkförbindelse få användas för att överföra rundradioprogram från mot-lagningspunklen till olika näldelar (s. 317).

 

Prop. 1984/85:199                                                                191

Remissinstansernas inställning

Förslaget kommenteras inte av någon annan remissinstans än SABO, som anser att sammankoppling av nät i ett SABO-företags bostadsbestånd i flera kommuner bör tillåtas ske med radiolänk om del är ekonomiskt förmånligt.

6.3.7 Andra medier skall inte kunna hindras att bedriva nyhetsbevakning Kommitténs förslag

Sändning skall inte få ske från ett evenemang, om tillståndshavaren med evenemangets arrangör har ingått avt;il som syftar lill att utestänga andra massmedier frär; nyhetsbevakning av evenemanget. Tillståndshavare skall inte heller få medge sändning från ett evenemang, om det kommer fram att den som fått programtid eller hyrt utrymme har träffat ett sådant avtal med evenemangets arrangör (s. 313).

Kommittén har inte sett som sin uppgift att föreslå några regler för att underlätta SR-företagens konkurrenssituation i förhållande lill kabelsänd­ningarna när det gäller förvärv av sändningsrättigheter lill hela evenemang (s. 313).

Remissinstansernas inställning

Kommitténs ställningstaganden kommenteras av Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Lokalradio AE (LRAB), Tidningarnas Arbetsgivareför­ening (TA) och SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen.

SR och LRAB uttalar att den föreslagna regeln rörande massmediernas rätt lill nyhetsbevakning berör en mycket viktig fråga för SR-koncernen, inte minst för riks- och lokalradion. Den nuvarande ordningen med möjlig­heter till korta direklsända inslag från olika evenemang och sportarenor får enligt förelagen inte försämras. Förelagen anser det därför motiverat med en regel som den föreslagna.

TA intar en mer kritisk inställning. Enligt föreningen kan visserligen kommitténs påpekande, alt den som anordnaren sammankomst av offent­lig karaktär har intresse av publicitet och omnämnande i radio och TV, vara rikligt i dag. Men i morgondagens medievärld med kabel- och video­förelag som har råd att betala för en exklusiv ensamrätt till sändningar blir situationen annorlunda. Då kommer arrangörens intresse inte i första hand att vara att bli omskriven i tidningar eller omnämnd i radio och TV utan att fä sälja sitt evenemang till högstbjudande. Rätten för en arrangör att ingå avtal som begränsar eller reglerar massmediernas tillträde till samman­komster eller tillställningar av offentlig karaktär bör enligl föreningen inte fä innebära att massmediernas möjligheter till nyhetsbevakning beskärs eller omöjliggörs. Alt del föreligger svåra avvägningsproblem mellan civil­rätlsliga regler och rätlen till fri nyhetsförmedling är enligt föreningens bestämda mening inte motiv nog för all - som kommiltén gör - skjuta frågan ifrån sig.

 

Prop. 1984/85:199                                                                 192

SR är kritiskt mot kommitténs syn på möjligheterna för koncernens programföretag all i framliden kunna direklsända hela evenemang av in­tresse för allmänheten. Bolaget anför:

"Det är ofrånkomligt att två väsentliga mål kommer i konflikt med varandra på denna punkt, nämligen allmänhetens intresse att kunna la del av evenemang av stort och uppenbart intresse samt arrangörens avtalsfri­het. SR inser att detta är en myckel komplicerad fråga, som oberoende av hur den löses inte kan tillfredsställa alla parters berättigade önskemål och krav. Men om Massmediekommilténs förslag läggs lill grund för reglering av kabelsändningar kommer det att medföra alt avtalsfriheten ges prioritet.

I praktiken kommer de priser som kabelföretag i landets största ko.m-muner anser sig ha råd att betala för attraktiva evenemang att vara avgö­rande för marknaden. Del tvingar SR-koncernen att köpa sändningsrät­terna till sådana sändningar till andra priser än i dag, vilket med största sannolikhet leder till att koncerenens kostnader stiger och lill omfördelning av programbudgelar.

SR vill därför på nytt framhålla det önskvärda i att en lösning kan nås som tillgodoser en rimlig balans mellan de två målen. Olika förslag har förts fram om hur detla kan ske.

Det är, ur SR:s perspektiv, oer"nöri väsentligt att det i framtiden kommer att finnas någon möjlighet alt kunna awäga de skilda intressena mot varandra, om utvecklingen på delta område visar sig gå i en för den stora radio- och tv-publiken ogynnsam riktning. SR vill därtör bidra med ytterli­gare ett förslag till hur en sådan möjlighet skulle kunna medges.

Om det visar sig alt de förhandlingar som förs om sändningsrätter inte leder lill överenskommelser mellan SR-företagen och rätlighelshavarna bör kabelnämnden ges bemyndigande all i angelägna fall lösa tvisten, dvs. i praktiken skulle kabelnämnden komma att fungera som skiljeman. Skilje-mannaförfarandet är vanligt förekommande i samhället för all lösa lolk­ningslvister. Grunden för nämndens möjligheter att ingripa är ett i lag sanktionerat uppdrag alt avväga när allmänintresset definitivt bör la över det privata intresset. Nämnden ges härigenom auktoritet att utöva en viss press pä parterna, samtidigt som dessa inför en oberoende part har möjlig­het att argumentera för och motivera sina ståndpunkter."

Förslaget i SR:s yttrande framförs också av LRAB. SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen ansluter sig till förslaget.

6.4 Villkor för att få tillstånd

6.4.1 Allmänt

SABO och ABF tillstyrker kommitténs förslag, och Svenska Tealerför­bundel gör deua i princip.

Enligl Statskontoret är del däremot angelägel all tillståndsprövningen från början ges en enklare utformning än vad kommittén har föreslagit. Erfarenheterna från bl. a. uppbyggnaden av datainspektionen visar enligl kontoret att ambitioner om detaljerad granskning kan resultera i växande ärendebalanser och därav följande omfattande resursanspråk.

 

Prop. 1984/85:199                                                               193

HCK och Handikappinstitutet efterlyser längre gående villkor än vad kommitlén har föreslagit.

Handikappinstitutet ställer frågan om det inte borde finnas en skyldighet för nätägaren eller operalörsföretagel alt ställa resurser lill förfogande för textning eller teckentolkning av program eller att gratis upplåta kanal­ulrymme för program som särskilt riktar sig lill en handikappgrupp. Även om dessa krav inte bedöms realistiska i del första uppbyggnadsskedet är det enligt institutet i ett längre perspektiv nödvändigt all samhället lar sig an problemen om hur resurser skall skapas för att göra TV-programmen mer tillgängliga för olika handikappgrupper.

6.4.2 Vidaresändning av program från en kommunikationssatellit och upplåtelse av utrymme I kabelnät för lokala sändningar

6.4.2.1 Allmänt

Kommitténs förslag tillstyrks i huvudsak av KLYS och Sveriges Förfat­tarförbund.

SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen uttalar att tillståndsmyndig­heten, innan den ger tillstånd alt vidaresända en programkanal från en kommunikationssatellit, bör granska programkanalen för alt utröna dess karaktär.

6.4.2.2 Samråd skall ske med ett organ som företräder boende inom
området

Kommitténs förslag

Ett villkor för alt nälägaren skall kunna få tillstånd skall vara att han har samrått med ett organ som företräder boende inom del område som avses i ansökan. Genom samrådet får de boende möjlighet alt redovisa vilka satellitkanaler de önskar ta del av liksom antalet satellitkanaler i förhållan­de till antalet kanaler som nälägaren vill upplåta för lokala sändningar (s. 286).

Någon lagreglering av vad som skall utmärka det organ med vilket samråd skall ske föreslås inte. Som exempel på lämpliga samrådsorgan nämns emellertid s. k. kontaklkommillér inom hyresgästföreningarna, sty­relser för bostadsrättsföreningar, villa- och samfällighelsföreningar saml -för stora nät som redan från början avses läcka en hel ort - särskilda programråd med god lokal förankring som speglar önskemålen inom orten (s. 286 0.

Den lillståndssökande skall redogöra för hur kontakter och samråd skett med de boende. Har samråd förekommit skall tillstånd inte kunna vägras på den grund av samrådsorganel är av annan uppfattning beträffande den avsedda verksamheten än sökanden. Beslutet om avsett programutbud måste ytterst ligga hos honom (s. 286 f).

Någon skyldighet för nälägaren all samräda med de boende skall inte föreligga när han efter att ha fått tillstånd alt upplåta utrymme i nätet för lokala sändningar, gör detla (s. 287). 13    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                194

Remissinstansernas inställning

Ställningstaganden av innebörd att kommitténs förslag är tillräckligt, görs av kommunstyrelsen i Stockholms kommun, statskontoret, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation ek. för. (SBC) och SABO.

Kommunstyrelsen i Stockholms kommun tillstyrker förslaget.

Enligt statskontoret är del angelägel att man kan undvika att skapa en särskild "samrådsbyråkrali". När del gäller ortsnäl anser kontoret alt kommunstyrelsen eller kommunal nämnd som kommunstyrelsen delegerat frågan till kan vara samrådsorgan. I fräga om mindre nät bör i stället annonsering i ortspressen med kallelse till informationsmöte vara en möjlig väg att inhämta de boendes synpunkter.

SBC uttalar att det förefaller högst oklart om det tänkta samrådsförfa­randet kommer att ha någon praktisk betydelse. Organisationen har dock ingen invändning mol att bostadsrättsföreningarnas synpunkter inhämtas pä del sätl som föreslagils, om det befinns att en samrådsskyldighet skall föreligga.

SABO anför all kravel på samiåd med de boende måste anses uppfyllt via boinflylandeavtalen mellan SABO-förelagen och hyresgästernas orga­nisationer i de fall SABO-förelag vidaresänder salellitprogram.

Åtskilliga remissinstanser efterlyser en mer preciserad samrådsskyl-dighel. Dessa instanser är närradiokommiltén. kommunstyrelsen i Sunds-valts kommun. Föreningen FUmcentrum, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Villaägareförbund, Sveriges frikyrkoråd/De kristna samfundens råd och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott.

Närradiokommiltén pläderar för all samrådet får formen av ett möte till vilket samtliga boende i området har tillträde.

Kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun anser att det bara är resp. kommun som legitimt kan representera invånarna om ett omfattande sam­rådsförfarande skall vara möjligt.

Enligl Föreningen Filmcentrum är faran att demokratin enligt kommit­téns förslag bara blir papper och fraser. För att så inte skall bli fallet bör del enligl föreningen bildas programråd av boende som får ett rejält infly­tande över programvalen.

Hyresgästernas Riksförbund finner kommitténs linje all föreslå enbart samrådsmöjlighet med kontaktkommittéerna vara otillräckligt. Förbundet fortsätter:

"Boinflytandeverksamheten är ännu inte utbyggd över hela landet. Det är i huvudsak i allmännyttiga bostadsområden som avtal träffats. Del är därför angelägel alt del i en kommande proposition understryks viklen av alt beslut om kabel-TV förutsätter godkännande av konsumenterna/de boende. Delta kan ske genom överenskommelse mellan fastighetsägare/ nälägare och hyresgästförening. Frivilliga avtal torde vara att föredra framför lagstiftning i detta hänseende."

Sveriges Villaägareförbund anser samrådsskyldighelen vara så angelä-

 

Prop. 1984/85:199                                                                195

gen alt förbundet är tveksamt lill alt man enbart inskränker deua förhållan­de lill en "möjlighet". Förbundet fortsätter:

"Vi anser följaktligen del vara otillräckligt med en förutsättning att stor vikt kommer att fästas vid de synpunkter som lämnas vid samrådet. Lämpligt kan vara alt lillståndssökande styrker alt samråd skett genom protokoll eller annan form av notering från sådan överiäggning. Lokala villaägare- och samfällighelsföreningar utgör lämpliga samrådsorgan."

Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd anser att kravet på samråd med de boende bör kompletteras med ett villkor att också i områ­det verksamma eller representerade föreningar skall konsulteras.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anför alt del är naturiigt att de berörda kommuninvånarna tillförsäkras behövlig hjälp frän kom­munen vid samrådet. Praktiskt kan detla enligl utskoltel lösas genom en föreskrift om att kommunalt biträde skall lämnas vid samrådet om någon av de boende begär det.

6.4.2.3 Kommunen skall ha tillfälle att yttra sig Kommitténs förslag

Kommunen skall ha tillfälle att yttra sig över en ansökan om tillstånd från nälägaren (s. 288).

När del gäller existerande nät kommer remissförfarandet att i första hand få en informaliv karaktär. För del fall att tillstånd söks innan ett nät har anlagts, blir kommunens roll en annan. Del är inte ändamålsenligt att kabelnämnden meddelar tillstånd innan del är klart all kommunen har gett klartecken för nätanläggaren i de avseenden kommunen är berörd (s. 288).

Remissinstansernas inställning

Förslagen kommenteras av ganska fä instanser.

Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd finner förslaget om kommunal yttranderätl väl motiverat. Rådet understryker dock all kom­munerna inte bör kunna kontrollera verksamheten eller vara några avgö­rande instanser för lillslåndsbesluten.

Sveriges Radio- & Hemelektronikleverantörer och Centralaniennmaie-rietleveranlörernas Förening finner det rimligt att den berörda kommunen har möjlighet att yttra sig över kabelnäts utbredning, kapacitet m. m. Organisationerna framhåller dock alt yttranderätten inte bör fä leda lill alt etableringsfriheten beträffande anläggning av kabelnät i praktiken begrän­sas sä att eventuella kommunala kabelbolag eller televerket får ett försteg framför andra förelag.

Flera yttranden från kommunalt håll är kritiska mot kommitléns förslag (jfr avsnitten 6.1 och 6.2.1).

Kommunfullmäktige i Jönköpings kommun anser att förslaget tilldelar kommunerna en passiv roll.

 

Prop. 1984/85:199                                                                196

Kommunsiyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten) saml kommunsty­relserna i Luleå, Sundsvalls och Örebro kommuner anser all kommunerna bör ha mer att säga till om än alt bara vara remissinstanser.

Sju ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m, fp och c) menar å andra sidan att kommitléns skäl för den kommunala yttranderät­ten är svaga.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anser att det bör vara ett krav att verksamhetsinriktning och ambitioner utförligt redovisas i remiss­materialet. Enligt utskottet kan behandlingen av frågor kring den nya situationen därigenom underlättas i de organ i kommunen och pä länsnivå som har ansvar för kulturpolitiken.

6.4.2.4 Sökanden skall ha tillfredsslältande ekonomiska resurser
Kommitténs förslag

Kabelnämnden skall värdera de ekonomiska förutsättningarna hos en nätägare som begär tillstånd. Nämnden skall kunna avslå en ansökan om sökanden ej kan ställa nödvändig ekonomisk säkerhet i form av t. ex. eget riskkapital eller bankgaranli.

Remissinstansernas inställning

Kommunstyrelsen i Stockholms kommun, KLYS. Svenska Tealerför­bundel och Förhandlingskariellen Copyswede tillstyrker förslaget,

Enligt KLYS och Copyswede bör i bedömningen ingå en värdering av operatörens möjligheter all uppfylla sina upphovsrältsliga förpliktelser.

Föreningen Filmcentrum uttalar å andra sidan att ekonomin inte bör vara avgörande; tvärtom bör enligt föreningen verksamheten vara plane­rad av samhället - stat och kommun - och åtminstone delvis vara finansi­erad samma väg.

Sju ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m.fp och c) är kritiska mol förslaget som de finner illa genomtänkt. Ledamöterna uttalar att kommitlén tycks tro all risken för ekonomiska misslyckanden minskar om den föreslagna kabelnämnden granskar operatörens ekonomiska förut­sättningar.

6.4.2.5            Vissa dispensmöjligheter skall finnas vid lillstånd till det lokala
operatörsföretaget

Kommitléns förslag

De villkor som skall gälla för tillstånd till nätägare skall i princip också gälla när det lokala operalörsföretagel ansöker om lillstånd - men endast under förutsättning att nätägaren ej har något lillstånd. Om denne har lilslånd behövs således inte någon ny prövning i de hänseenden som är aktuella (s. 291 f).

 

Prop. 1984/85:199                                                               197

Remissinstansernas inställning

Förslaget har inte uttryckligen kommenterats av någon remissinstans.

6.4.3 Lokala sändningar Kommitténs förstag

Inga andra krav bör ställas än all sökanden är ett lokall operalörsföretag (se avsnitt 6.2.3.2).

Remissinstansernas inställning

Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget utöver vad som fram­går av avsnitt 6.2.3.2.

7    Programregler 7.1 Allmänt

Några remissinstanser kommenterar i allmänt positiva ordalag de regler som föresläs.

Landstingsförbundet är positivt till att kommittén inte föreslår några omfattande regler.

Centrum för masskommunikationsforskning vid Stockholms universitet är positivt lill de föreslagna begränsningarna i programutbudet vad beträf­far grovt våld, pornografi, hets mol folkgrupp och reklam.

LO vill kraftigt understryka viklen av alt de föreslagna förbuden mot grovt våld, pornografi, hets mol folkgrupp och reklam införs. Snabba ingripanden bör enligl LO kunna göras mol program som innehåller sådana inslag.

Radionämnden uppehåller sig vid de föreslagna reglerna mot våld, por­nografi och hets mot folkgrupp. Nämnden finner det principiellt fullt befo­gat att ingripanden kan ske i dessa fall och delar också kommitléns uppfatt­ning alt det bör finnas större ingripandemöjligheler mol lokala program än mot salellilprogrammen.

Vissa remissinstanser tar särskilt upp de regler som föreslås om reklam och sponsring.

Presstödsnämnden uttalar att den inte kan finna all dessa förslag slår i konflikt med den presspolitik som nämnden administrerar.

Marknadsdomstolen yttrar:

"Kommitténs ställningstaganden ... beträffande reklam i sändningar i kabelnät betingas väsentligen av all reklam f. n är förbjuden i Sveriges Radios verksamhet. Den av kommittén förordade lösningen framstår i dagsläget som rimlig. Såsom framgår av betänkandet är del dock osäkert i vilken utsträckning sådana sändningar kommer alt efterfrågas och hur mediet i övrigt kommer att utvecklas. Det kan således vara befogal att senare i ljuset av vunna erfarenheter ompröva inställningen till reklam­sändningar. Frågan kommer naturiigtvis i ett nytt läge om reklam blir tilläten inom Sveriges Radios verksamhetsområde,"

 

Prop. 1984/85:199                                                                198

Radionämnden framhåller att den inte tar ställning lill förslagen i fråga om reklam och sponsring.

Flera remissinstanser är allmänt kritiska mot de föreslagna programreg­lerna, bl, a. reglerna om reklam och sponsring.

Enligt Svenska Journalisljörbundet är del olämpligt att sälla samman en reglering som den föreslagna. 1 den mån publiceringseliska normer skall lagfästas bordet enligt förbundet ske inom ramen för gällande tryckfrihets­förordning och radioansvarighelslag. Med stöd av dessa lagar kan hels mot folkgrupp bestraffas. Enligt förbundet finns del inte några klara behov av ylteriigare inskränkningar.

Föreningen IFPI-VIDEO anser alt kommitléns förslag inskränker ytl­randemöjligheterna och gör det möjligt för kabelnämnden alt censurera på ett sätt som inte borde accepteras.

LeveranlörfÖreningen Kontor Data AB uttalar att del inte är möjligt att införa kontroller av vad som distribueras på telenätet. Det är således mycket svart - för att inte säga helt omöjligt - att införa ett effektivt förbud mot överföring av kommersiell information. Riksdataförbundei är av samma mening.

European Business Satellile AB yttrar:

"Beträffande reklamen så vill vi, utan all göra några politiska bedöm­ningar, bara konstalera att reklam kommer alt spela en utomordentligt viktig roll vid etablering av nya system och därmed i ett lands positioner i informationssamhället. Det kommer i Europa alt etableras ett flertal nya radio- och TV-kanaler. Många kommer att finansieras med hjälp av re­klam. Eftersom de flesta europeiska länder accepterar reklam, finns det vid etablering många länder all välja emellan."

Enligl Filadelfiaförsamlingen i Stockholm bör reklam tillåtas i såväl satellitsändningar riktade mol Sverige som andra kabelsändningar. Rekla­men bör dock begränsas lill block mellan programmen.

Radionämnden vill starkt ifrågasätta om reglerna mot våld, pornografi och hels mol folkgrupp har fått en för praktiska ändamål lämplig utform­ning. Nämnden fortsätter:

"Delta ifrågasättande sker mol bakgrund av alt programprövningen föreslås ske direkt i kabelnämnden, på eget initiativ eller efter anmälan (s. 300). Såvitt radionämnden kan förslå skulle kabelnämnden, med den ly­delse som programreglerna fält, få till uppgift att genomföra en sorts sidoprövningar av såväl videovåldslagen som biografförordningen. Såle­des skulle kabelnämnden ställas inför uppgifterna att dels tolka och tilläm­pa videovåldslagens definition av grovt våld, dels ta ställning till om en framställning "skulle ha" förbjudits vid tillämpning av biografförordning­en.

Visserligen sägs (s. 311) alt kabelnämnden vid en prövning skall kunna utgå från hur programinslag i annat sammanhang bedömts enligt video­våldslagen och biografförordningen. I praktiken torde dock denna utväg vara möjlig endast i undantagsfall.

Enligt nämndens mening är det olyckligt om programreglerna för kabel-

 

Prop. 1984/85:199                                                                199

verksamheten utformas så all granskande myndighet blir beroende av bedömningar i domstolar eller andra myndigheter, alternativt alt granskan­de myndighet åläggs all göra "ställföreträdande" bedömningar. Utform­ningen bör i stället ta sikte på att i delta fall kabelnämnden kan göra helt självständiga bedömningar, ulan hänsyn lill antaganden om hur annan myndighet "skulle ha" agerat."

7.2 Vidaresändningar av program från satelliter i fast trafik

7.2.1 Allmänt

De föreslagna reglerna kommenteras i sak av Svenska Tealerförbundel och SIF-klubben vid Sveriges Radio- koncernen.

Enligl Svenska Tealerförbundel är det motiverat alt det här tolereras mer när det gäller rasism, våld och pornografi än vid prövning enligl videovåldslagen eller biografförordningen. Enligl förbundet borde det dock inte vara omöjligt att också kunna återkalla sändningstillståndet om det i programmen vid upprepade tillfällen har visats inslag som strider mol den s. k. demokralibesiämmelsen i 6 8 andra stycket radiolagen.

SIF-klubben vid Sveriges Radio-koncernen anser att redan enstaka över­trädelser när del gäller rasisliska inslag, våldsskildringar och pornografi bör leda till förbud mot vidaresändning.

Flera remissinstanser kommenterar den föreslagna ordningen för pröv­ning och beslut om sanktioner.

Statens biografbyrå och radionämnden har inga invändningar mot alt kabelnämnden tilldelas dessa uppgifter.

En kritisk grundinställning har däremot JK. Han förklarar all han i princip förordar ett syslem med domstolsprövning och alt indragning av sändningstillstånd skall föregås av en sådan prövning. Emellertid yttrar JK att han har förståelse för att det i fråga om de direkta vidaresändningarna finns svårigheter att tillämpa ett programulgivareansvar av sedvanligt slag. Han fortsätter:

"Detla torde som kommiltén redovisat innebära att allmänna straff- och skadeståndsrältsliga principer blir tillämpliga. När det gäller sändningar av detta slag finns det därför anledning all befara att det blir svårt att utkräva ansvar för eventuella brott och därmed all få dessa fall bedömda av domstol. Mot denna bakgrund torde den föreslagna ordningen för prövning och sanktion ändå få godtagas beträffande sådana sändningar som avses i detta avsnitt."

Kommitténs ställningstagande alt inte föreslå särskilda ansvarighets-och skadeståndsregler i fråga om vidaresända satellitprogram godtas också av riksåklagaren och NO; den förre ullalar att kommittén har anfört övertygande motiv för sin ståndpunkt.

Kritiska mot kommittén på denna punkt är däremot institutionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms universitet och utbildnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting. De menar alt del måste vara möjligt att utkräva ansvar i det enskilda fallet.

 

Prop. 1984/85:199                                                               200

Institulionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms universitet anför att del är ell uppenbart intresse alt förhindra alt yttrandefrihetsbrott sker i vidaresända salellilkanaler. Styrelsen fortsätter:

"Det gäller inte bara pornografi och brottet "hets mot folkgrupp" ulan även raden av andra ytlrandefrihelsbrotl. I detta syfte bör det för varje vidaresändning av salellilkanaler finnas en programulgivare som svarar för innehållet. Liksom nu gäller för Sveriges Radios direktsändningar kan utgivaren bära sitt ansvar antingen genom att fortlöpande följa sändningar­na och bryta dem om yttrandefrihetsbrott befaras eller genom att i förhand förvissa sig om alt sådana brott rimligen inte kommer att begås. Då de sändande länderna rimligen torde ha intresse av alt salellilprogrammen vidaresänds lill Sverige torde det normalt vara möjligt alt i förhand få sådana försäkringar. Om ytlrandefrihetsbrott ändå begås bör programulgi­varen svara för dem inför domstol med samma förfarande (med bl. a. jury) som föreskrivs för tryckta medier och för radio och tv. Med en sådan ordning behöver kabelnämnden aldrig i administrativ ordning förbjuda vidaresändning av salellilkanaler. Detta är en betydande fördel."

7.2.2   Programmen skall vara avsedda för allmänheten
Kommitténs förstag

Tillstånd skall endast kunna ges i fråga om programkanaler som enligt den ursprunglige sändarens avsikt skall nå allmänheten utan tidsförskjut­ning och i oförändrat skick. Det skall ankomma på den som söker tillstånd att visa alt detta villkor är uppfyllt (s. 297).

Det skall inte ställas något krav på alt sökanden har fåll upphovsrällsha-vares och övriga rältighelshavares medgivande lill vidaresändningarna. Det får sökanden svara för all han har enligl vad som gäller därom (s. 297).

Remissinstansernas insläUning

Förslaget har inte föranlett någon kommentar.

7.2.3   Programmen skall få tas emot i del land varifrån de sänds till
satelliten

Kommitténs förslag

Som villkor för tillstånd skall gälla all programkanalen i fråga får tas emot i det land varifrån den s. k. upplänkningen sker (s. 298).

Remissinstansernas inställning

De enda remissinstanser som uttalar sig är Svenska Teaterförbundet och SIF-klubben vid Sveriges Radio- koncernen, som tillstyrker förslaget.

7.2.4   Program med rasisliska inslag
Kommitténs förslag

Rätten att vidaresända en programkanal skall kunna återkallas om sänd­ningarna vid upprepade tillfällen har innehållit uttalanden eller andra med­delanden som avses i 16 kap. 8 8 brottsbalken (s. 302).

 

Prop. 1984/85:199                                                               201

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks eller lämnas ulan erinran av NO, statens invandrar­verk, kommunstyrelsen i Stockholms kommun, sju ledamöter i kommun­styrelsen i Uppsala kommun (m,fp, och c) och Svenska Teaterförbundet.

Sveriges VUlaägarejörbund anser alt man bör dra snävare gränser för det otillåtna än vad kommiltén har uttryckt med orden "vid upprepade tillfällen". Enligt förbundet är denna formulering också något diffus,

7.2.5 Program innehållande våldsskildringar eller poriwgrafi Kommitléns förslag

Rätten att vidaresända en programkanal skall kunna återkallas om sänd­ningarna vid upprepade tillfällen har innehållit sådana våldsinslag som avses i I 8 lagen (1981:485) om förbud mol spridning av filmer och video­gram med våldsinslag (videovåldslagen) eller sådana pornografiska inslag som för en biograffilm vid tillämpning av förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. (biografförord­ningen) skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biograf­föreställning (s. 301).

Sändningstillståndet skall också kunna återkallas om sändningarna har varil ensidigt inriktade på sådana våldsskildringar eller pornografiska skildringar som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biografföreställ­ning för barn som är under 15 år (s. 301).

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks eller lämnas ulan erinran av NO, statens biograf­byrå, kommunstyrelserna i Stockholms och Umeå kommuner, sju leda­möter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m,fp och c), Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, KLYS och Svenska Teaterförbundet.

Statens biografbyrå har inga invändningar mot all biografbyråns praxis när det gäller vilket slags våld som skall betraktas som tolalförbjudel resp. barnförbjudel får ligga lill grund för kabelnämndens bedömningar. Byrån är också beredd alt medverka med sakkunniga om kabelnämnden skulle vilja ha hjälp med bedömningarna. Byrån räknar med alt detla kan åstadkommas utan alt resursförstärkningar behöver övervägas.

Esselte Video AB och Föreningen IFPI-VIDEO anser att kommitléns förslag är alltför ingripande. I förhållande lill filmer som godkänts för biografvisning anser de all förslaget ger möjlighet till längre gående censur-ingripanden och totalförbud.

Sveriges Viltaägarförbund förordar å andra sidan längre gående restrik­tioner. Enligt förbundet bör varje programkanal som vid kontroll visat sig innehålla våldsinslag eller pornografi så långt möjligt förbjudas.

 

Prop. 1984/85:199                                                                202

7.2.6 Program innehållande sådan kommersiell reklam som särskilt riktar sig lill svensk publik

Kommitténs förslag

Rätten alt vidaresända en programkanal skall kunna återkallas om sänd­ningarna under en lång lidsperiod och i betydande omfattning har innehållit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt lill svenska konsumenter (s. 303).

Mot förslaget har ledamöterna Björck, Levin och Nordin reserverat sig.

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av konsumentverket, kom­munstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten), KLYS och Värmlands läns landstings förvaliningsuiskott (majoriteten).

Konsumentverket anför alt reklamen via satelliter sannolikt kommer att ha samma karaktär och inriktning som den TV-reklam som förekommer i övrigt. Verket fortsätter:

"Denna reklam torde i betydande utsträckning bestå av varumärkesrek­lam för multinationella företag. Kännetecknande för sådan reklam är att den i första hand syftar lill all inpränta varumärket i konsumenternas medvetande. En ofta använd reklamform är s. k. livsstils- eller associa­tionsreklam. Denna reklam saknar, visar utländska undersökningar, i stor utsträckning sådan information som är väsentlig för konsumenterna. Un­dersökningar av informationsinnehållet i amerikansk TV- och veckopress­reklam visar att, enligl vissa kriterier, endast hälften av TV-reklamen är informaliv. Enligt samma bedömningsgrunder är merparten av vecko­pressreklamen informaliv. I undersökningarna bedömdes reklam som in­formativ om den innehöll minst 1 av 14 länkbara uppgifter om varan.

TV-reklamen är normalt koncentrerad lill endast en liten del av markna­dens utbud av varor och tjänster. Som exempel kan nämnas att reklam­utrymmet i den för Sverige aktuella brittiska TV-kanalen "Sky Channel", under 3 månader våren 1984, till 58 % upptogs av reklam för godis och lill 20% av matvaror, främst frukostprodukter. 1 den väst- tyska kanal 1 upptogs 1983 reklamutrymmet till nästan hälften av reklam för godis, öl, vin, sprit och vissa livsmedel. Den andra hälften bestod huvudsakligen av reklam för hygienartiklar, tvätt- och diskmedel. Reklamen omfattar dess­utom ofta endast ell förhållandevis litet antal likartade produkter inom resp. varugrupp.

Mot bakgrund härav kan knappast hävdas att TV-reklam förbättrar konsumenternas information orn marknadens utbud.

En annan vikiig konsumenlaspekt är all reklam skall vara lätt att särskil­ja från information som är obunden av kommersiella intressen. Utveck­lingen i USA visar all nya reklamformer som vuxit fram lill följd av kabel-TV-verksamhelen har en karaktär som tenderar att helt sudda ut gränserna mellan reklambudskapet och själva programmet och programin­nehållet. Som exempel kan nämnas s. k. "informercials" och sponsorera-de program. Dessa reklamformer kommer sannolikt att introduceras även i Europa i takt med aU kabel-TV byggs ut."

 

Prop. 1984/85:199                                                               203

Enligt Värmlands läns landstings förvattningsuiskoti (majoriteten) bör toleransnivån i fråga om salellitreklamen inte sätta alltför högt eftersom en alltför tillmötesgående hållning skulle kunna försämra villkoren för vår dagspress.

KLYS för fram tanken på en alternativ reglering i förhållande lill kom­mitténs förslag. Vad KLYS åsyftar är en lösning motsvarande den som nyligen valls i Nederländerna, dvs. en föreskrift om alt vidaresändning endast fär ske om förekommande reklam inte är särskilt riktad till svensk publik.

Även konsumentverket är inne på ett alternativt förslag. Det skulle kunna beslå i att endast sådana sändningar tilläts som uppfyllde vissa väl specificerade krav pä reklamens omfattning, form, innehåll och placering i programutbudet.

Ett par remissinstanser kritiserar kommitténs förslag för att det inte går tillräckligt långt.

Enligl Föreningen FUmcentrum innehåller förslaget vaga och oprecisa formuleringar som lämnar dörren öppen för del mesta.

HCK yttrar:

"HCK anser att reklam i svensk TV även fortsättningsvis ska vara otillåten. Att släppa in reklam via satellit är menar vi ett sätt att öppna vägen för reklam i TV mera allmänt. Anledningen till att HCK motsätter sig reklam i TV är all den på olika sätl drabbar våra grupper. Många handikappade är bl.a. p.g.a. brister i samhället (dålig tillgänglighet i den fysiska miljön, högre arbetslöshet, bristande färdtjänst etc.) i betydligt störte utsträckning än andra hänvisade lill hemmiljön. Därmed konsu­merar vi också mer TV än andra. Samtidigt får vi färre intryck utifrån som kan balansera de budskap vi får genom TV-apparaten.

Ett annat skäl är all reklamen ofta ger en felaktig bild av människan. Reklam går ut på att sälja en produkt. Reklam för exempelvis kosmetika vädjar lill människors osäkerhet, för att vi inte duger som vi är. De människor som används i reklamen är oftast unga, starka, vackra, fram­gångsrika osv. Det motverkar våra ambitioner att förändra attityderna lill handikapp."

NO ser lill skillnad mol kommitlén betydande svårigheter alt fastställa vilka reklaminslag som skall medföra att en vidaresänd programkanal förbjuds. Ungefär samma uppfattning har Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB och DIK-förbundet.

Patent- och registeringsverket fäster uppmärksamheten på förhållandet mellan en utländsk annonsörs marknadsföring och de varumärkesrätter som gäller i Sverige. En utländsk annonsör som sprider siu reklambudskap i satellitsändningar riskerar enligl verket att komma i konflikt med annans registrerade eller inarbetade varumärke i Sverige om varumärkena är förväxlingsbara. Med den genomslagskrafl TV har är del enligl verket rimligt att anta att risken för kollisioner mellan förväxlingsbara varumär­ken kommer alt öka, vilket kräver att de inhemska märkesinnehavarna på

 

Prop. 1984/85:199                                                                204

ett helt annat sätt än hittills slår vakt om sina rättigheter. Kollisionsrisker torde enligt verket också finnas i fråga om del industriella räUsskyddel i övrigt, l.ex. beträffande firmor.

Följande remissinstanser avstyrker kommitléns förslag, nämligen NO, institulionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms universitet, juridiska jäkidtetsnämnden vid Stockholms universitetet, kommunstyrel­sen i Kungsbacka kommun (majoriteten), sex ledamöter i kommunstyrel­sen i Malmö kommun, fem ledamöter i kommunstyrelsen i Stockholms kommun (m och fp), sju ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m. fp och c), tio ledamöter i Svenska kommunförbundets styrelse (m, fp och c), SAF, Sveriges Industriförbund, Telefonakliebolaget L M Ericsson, Föreningen IFPl-VIDEÖ, Annonsörföreningen, Sveriges Reklambyråför­bund och fyra ledamöter i Värmlands Läns Landstings förvaliningsui­skott.

Remissinstanserna kritiserar förslaget från yllrandefrihelsrättsliga syn­punkter och med hänsyn lill de förväntade negativa följderna förde svens­ka företagens konkurrenssituation.

Juridiska fakulieisnämnden vid Stockholms universitet yttrar:

"Från yttrande- och informationsfrihelsrättsliga synpunkter finner fa­kultetsnämnden del oacceptabelt, att en påvisad överträdelse av ifrågava­rande slag - som alltså avser en del av ett större reklamutbud - skulle få leda till all hela programinnehållet i ell kanalutbud stoppas. Fakultets-nämnden har härvid beaktat, alt den föreslagna sanktionen valls mot bakgrund av all överträdelse av reklamförbudet inte rimligen kan resultera i straff eller vitesföreläggande för de kabeloperalörer som försetts med tillstånd, vilka påföljder eljest tett sig mera adekvata. Del förhållandet, alt den svenske tillståndshavaren sannohkt inte har räUsliga eller faktiska möjligheter all vare sig eliminera otillåtna sändningsinslag eller, än mindre, genom avtal eller eljest påverka själva utbudet från kommunikationssatelli­ten i förevarande hänseende, kan enligl fakultetsnämndens mening inte motivera, att man väljer total kanallystnad som saklionsmedel. Åtskilligt i ett kanalutbud kan ju vara av stor betydelse för den allmänna upplysningen och opinionsbildningen. Förekomsten av vissa enligt kommitléns uppfatt­ning oönskade reklaminslag bör inte på delta sätt få lill konsekvens, all värdefull information - som kan utgöra den dominerande delen av kanal-utbudet - helt undanhålles konsumenterna."

NO, institutionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms uni­versitet, de sex ledamöterna i kommunstyrelsen i Malmö kommun och Föreningen IFPI-VIDEO resonerar på liknande sätt.

NO diskuterar också förslaget med hänsyn till hur de svenska företagens konkurtcnssituation kan komma att påverkas. Han yttrar:

"Påverkan på konkurrensförhållandena är huvudsakligen beroende av vilken betydelse den kommersiella reklamen i de satellilförmedlade TV-programmen kommer all få. Eftersom satellitsändningarna riktar sig till stora delar av Europa kommer svenska hemmamarknadsförelag alt få betala Europalaxa för sin TV-reklam. Satellilreklam kommer därför all

 

Prop. 1984/85:199                                                                205

ställa sig orimligt dyr särskilt för de renodlade hemmamarknadsförelagen, Vissa multinationella företag med stora marknadsandelar i många europe­iska länder kommer härmed att få ett övertag. Effekterna på svensk publik torde nämligen uppkomma oavsett om svensk text förekommer eller ej. Detta gäller speciellt reklam som syftar till att göra en vara känd genom dess varumärke. Även många svenska företag med utländsk försäljning men med större inhemska marknadsandelar kommer att få en försämrad konkurrenssituation gentemot vissa stora multinationella koncerner.

Hur stora dessa negativa effekier kommer alt bli är svårt all säga. Pä lite längre sikt när antalet hushåll som har tillgäng lill satellitprogrammen har ökat har man med tanke på TV:s välkända effektivitet som reklammedium att befara betydande negativa effekter för svenska företag av de nämnda slagen. Del kan särskilt komma att gälla varuområden som bilar, livsmedel och kemisk—tekniska produkter."

Kritik från den angivna utgångspunkten framförs också med varierande styrka av de sex ledamöterna i kommunstyrelsen i Malmö kommun, Sveri­ges Lokalradio AB, Sveriges Industriförbund, Annonsörföreningen och Sveriges Reklambyråförbund.

7.3 Lokala sändningar

7.3.1 Allmänt

En del remissinstanser uttalar sig allmänt positivt om de regler som föreslås.

Hyresgästernas Riksförbund och ABF tillstyrker förslagen och kom­munstyrelsen i Örebro kommun och Sveriges Villaägareförbund instäm­mer i flertalet av dessa.

Statens kulturråd kan stödja kommitténs utgångspunkt alt sändnings­verksamheten skall få utvecklas med ell minimum av programpolitiska riktlinjer. Vad som ur rådels synvinkel är väsentligt är dock alt sändnings­rätlen förknippas med ett kulturpolitiskl ansvar på del lokala planet.

Flera remissinstanser vill komplettera de framlagda förslagen i olika hänseenden.

Smålandspostens Boktryckeri AB framhåller att det måste stå fullt klart för tittarna vem som sänder när en viss kanal slås på. TCO och Svenska Journalistförbundet har samma uppfattning; de anser alt sändningarna i den särskilda lokala kanalen, "graliskanalen", bör förses med tydliga avsändarmarkeringar.

Svenska Journalistförbundet pläderar också för all del ges utrymme för den professionella lokaljournalisliken i de kanaler som upplåts; delta be­hövs enligt förbundet som en motvikt mol de intressen som graliskanalen i första hand är avsedd för.

Filadelfiaförsamlingen i Stockholm är angelägen om alt det läggs fast klara eliska regler för programverksamheten. En avstängning av den som bryter mot en etisk regel (l.ex. förbudet mol rasisliska inslag) bör enligl församligen vara kortast möjliga lid.

 

Prop. 1984/85:199                                                               206

Stiftelsen Svenska Filminstitutet uttalar all det kommer att krävas kraft­tag för all värna om den nationella filmproduktionen. Bland möjliga åtgär­der som enligt institutet bör övervägas kan nämnas alt införa någon form av kvoleringssyslem (efter fransk modell) som garanterar en minimikvot av svenskt programinnehåll i kabelkanalerna.

Utbddnings- och kulturnämnden vid Norrbottens läns landsting anser att det i kabelnäten mäste garanteras utrymme för de lokala och regionala kulturarbetarna. För alt presentera kulturprogram bör de få fasta sänd­ningstider på bästa lillartid. Särskilt viktigt är enligt nämnden att del sänds program till barn och ungdom.

I flera yttranden redovisas mer eller mindre kritiska synpunkter.

Teteverket anser all förslagen innebär sådana restriktioner för de lokala programverksamheten att graliskanalen knappast kan utvecklas till ell engagerande alternativ till övriga tillgängliga kanaler. Enligl verket vore det olyckligt om graliskanalen enbart skulle bli en dåligt utnyttjad teknik-investering.

Enligl KLYS är del av vikt att de programregler som införs inte lägger hinder i vägen för ett utbud som bildar motvikt till salellilprogrammen.

Sveriges Industriförbund anför att de föreslagna förbuden mot blandade kanaler, s. k. central programavveckling och reklam ulgör restriktioner som allvarligt kan förhindra den industriella utvecklingen och göra det myckel svårt all etablera kabel-TV med rimlig ekonomi.

Sundsvalls Tidning vänder sig bestämt mot förslagen om förbud mol blandade kanaler och central programavveckling. Betänkandets argumen­tation är enligt tidningen inte övertygande i fråga om något av dessa förslag mer än som ett försvar av monopolföretagel Sveriges Televisions framlida konkurtensvillkor.

JK tar upp den föreslagna ordningen för prövning och sanktioner. Som redovisats i avsnitt 7.2.1 förordar JK i princip ett syslem med domstols­prövning och all indragning av sändningstillstånd skall föregås av en sådan prövning. JK yttrar i sammanhanget vidare:

"Detla gäller särskilt när fråga är om hels mol folkgrupp som är ell sådant brott som finns upptaget i tryckfrihetsförordningens broltskalalog. Den avsedda prövningen innebär i själva verket en gränsdragning kring yttrandefriheten delvis utöver den som följer av brottskatalogen i 7 kap. 4 8 tryckfrihetsförordningen. Med den av kommittén föreslagna ordningen ligger del nära lill hands all frågan om ålerkallelse av sändningstillstånd och därmed också frågan om vad som får yttras eller ej blir en fråga om smakbedömning som lätt kan påverkas av olika tillfälliga opinionsstäm­ningar. För all få en fasthet i bedömningen av denna vikliga fråga, som ytterst rör den grundlagsfästa yttrandefriheten, bör man upprätthålla prin­cipen om all yitrandefrihetsbrott skall utgöra grunden för ålerkallelse av sändningsrätt och alt prövningen skall göras av domstol. I anslutning härtill vill jag anföra all när det gäller våldsskildringar och pornografi finns möjlighet att utöka den s. k. brottskatalogen på så sätt alt dessa skildringar kommer att omfattas av katalogen."

 

Prop. 1984/85:199                                                               207

Enligt radionämnden är det en brist att kommittén inte har föreslagit några positivt formulerade programregler. Nämnden yttrar:

"I belänkande antyds (s. 271-72) att ett motiv för införande av ett koncessionssyslem är möjligheten att införa positiva regler för program­verksamheten. De programregler som föreslås är dock - med undantag för bestämmelserna och yttrande- och informationsfrihet i de särskilda kana­lerna för lokala sändningar - uteslutande av förbudskaraktär.

Nämnden har självfallet föreståelse för all ett syslem med olika admini­strativa påföljder (s. 272) medför att antalet programregler bör vara be­gränsat och att klarhet vinns om dessa regler är av förbudskaraklär. Nämnden har också förståelse för att regelverk måste anpassas till olika medieformer, till målen och villkoren för deras verksamhet. Å andra sidan bestäms målen och villkoren bl. a. av just de programregler som formule­ras, och nämnden finner del inte självklart alt verksamheten i kabelnät -till skillnad från rundradioverksamhelen - ska undandras från vissa kul­tur- eller mediepoliliska ambitioner! Del vore tvärtom ur många synvinklar en styrka om vissa sådana ambitioner, uttryckta som främjande program­regler, kunde formuleras även för kabelverksamhelen. Programreglerna skulle härmed också fylla funktionen av en mål-eller policydeklaralion, även om de inte till alla delar lämpar sig som underlag för beslut om administrativa påföljder. Nämnden menar således att möjligheterna lill införande av vissa positiva regler bör övervägas ytleriigare."

7.3.2 Det lokala operatörsföretagets sändningar skall präglas av en vid­sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet. Kommitténs förslag

Del lokala operalörsföretagel skall beakta att en vidsträckt yttrandefri­het och informationsfrihet skall råda i de kanaler som förelaget sänder i. Detta innebär alt företaget vid fördelning av sändningstider dels skall se lill alt ett så brett spektrum som möjligt av åsikter, intresseinriktningar och programformer kommer till uttryck, dels bör ge företräde åt program som speglar lokala förhållanden (s. 306 O-

Om en programleverantör förvägras sändningstid eller anvisas en sänd­ningstid som inte kan accepteras, kan detta anmälas lill kabelnämnden. Nämnden får då pröva om företaget har brutit mot kravet på en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Om detta befinns vara fallet, skall företa­gels lillstånd kunna återkallas (s. 307).

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks eller lämnas ulan erinran av statens kulturråd. För­eningen Filmcentrum, 5ABOoch Sveriges Närradioförbund.

Föreningen FUmcentrum anser all graliskanalen bör ha en egen profil och inte hetsas av samma allsidighels- och objektivilelskrav som Sveriges Radio. En mer subjektiv TV-kanal alltså. Del skulle främna yllrandefrihe­len.

JK är kritisk mol förslaget att sändningstillståndet skall kunna återkallas

 

Prop. 1984/85:199                                                                208

om operalörsföretagel har brutit mol kravet på en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. En sådan regel har enligl JK ett drag av åsiklskontroll som är främmande för svensk yttrandefrihelsrätl utanför monopolsitua­tionen.

7.3.3 Programutbudet bör ha en lokal inriktning Kommitléns förslag

Programurval och programsätlning bör ske lokalt. Programutbudet bör alltså i huvudsak bestå av material som har producerats särskilt för sänd­ningsorten och som har lokal anknytning. Någon lagregel i ämnet föreslås dock inte (s. 310).

Remissinstansernas inställning

Förslaget tillstyrks av informations- och konsumenlnämnden i Stock­holms kommun.

Sveriges Radio AB och Sveriges Lokalradio AB är inte tillfredsställda med förslaget. Företagen påpekar att det inte ställs några uttryckliga krav på lokala eller nationella andelar av programutbudet i kanaler som upplåts. Enligt företagen torde det därmed i dessa kanaler vara fritt för nationell spridning via kassetter av utbud som till stora delar är syndikerat, ut­ländskt programstoff.

Flertalet remissinstanser som uttalar sig är emellertid kritiska från andra utgångspunkter.

Svenska Journalistförbundet avstyrker förslaget.

Sydsvenska Dagbladets AB frågar sig om kommittén likställer ordet "lokal" med all en kommuns geografiska gränser ulgör spridningsområ­det.

Statens kulturråd anser att del bör öppnas möjligheter lill regionall samarbete för alt graliskanalens innehåll skall kunna bli av hög kvalitet. Samtidigt understryker rådet vikten av alt gränsen gentemot regional-TV kan dras tydligt.

Informationschefen i Västerås kommun uttalar att kravel på "övervä­gande" lokal programproduklion i och för sig är svävande vad gäller kvantiteter men all del begränsar frihet och flexibilitet i tablåarbelel.

Filadelfiaförsamlingen i Stockholm framhåller att TV är ett mycket resurskrävande medium. Många lokala föreningar torde därför få svårt alt genomföra en kvalitativ och regelbunden programproduktion. Enligl för­samlingen bör en organisation eller folkrörelse ha möjlighet att cenlralpro-ducera program som sedan sänds av den lokala föreningen.

Sveriges Riksidrolisförbund förklarar alt idrottsrörelsen ser det som väsentligt att det utöver den lokala sändningsverksamheten kan etableras ett väl utbyggt kabelnät för rikstäckande sändningar med hjälp av länksy­stem.

 

Prop. 1984/85:199                                                                209

7.3.4    Förbud mot att i en och samma kanal blanda salellitprogram och
andra program

Kommitténs förslag

I de kanaler som del lokala operalörsföretagel sänder i och i kanaler som har upplåtits för lokala sändningar skall del inte få förekomma vidaresända rundradioprogram eller vidaresända program från kommunikationssatel­liter. Inte heller skall det i salellitkanalerna få förekomma lokala program (s. 314).

Om regeln överträds skall ett meddelat tillstånd kunna återkallas (s. 314).

Remissinstansernas inställning

De remissinstanser som har ullalat sig är överlag kritiskt inställda.

Förslaget avstyrks av televerket, kommunstyrelsen i Örebro kommun, SAF, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Industriförbund, Esselte Vi­deo AB, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Smålandspostens Boktryck­eri AB och Sydsvenska Dagbladets AB.

Televerket framhåller att dess erfarenheter visar att del kommer att vara både svårt och dyrt all producera program för graliskanalen. Beläggningen kommer alt bli myckel låg. Ekonomin skulle enligl verket väsentligen förbättras om innehållet i kanalen - åtminstone under en övergångstid -kunde blandas med andra program, l.ex. visst salellitulbud.

Kommunstyrelsen i Örebro kommun anför alt det på många orter sanno­likt inte finns förutsättningar för någon mer omfattande lokal verksamhet. Vad som kan väntas torde vara att komunen vill göra ett eller annat program och att den lokala tidningen vill sända ett kort dagligt nyhetspro­gram. Sådana lokala program bör enligl komunstyrelsen kunna läggas in i en satellilkanal under förutsättning all satellit- och lokalprogrammen hälls åtskilda genom god på- och avannonsering.

Sveriges Industriförbund menar att möjligheterna för en operatör att skapa ett varierat och attraktivt utbud under både dag- och kvällstid allvarligt skulle begränsas genom förslaget.

Sydsvenska Dagbladets AB anser all del - så länge reklam inte tillåls i kabel-TV - bör vara möjligt att ge abonnenterna kombinationserbjudan­den på samma kanal i form av överspridd betal-TV och lokala program. Detla förutsätter dock att förslaget om förbud mot blandade kanaler inte genomförs.

7.3.5    Förbud mol s.k. central programavveckling
Kommitténs förslag

Det skall inte vara tillätet med gemensam programsätlning i flera kabel­nät genom samtidig och oförändrad vidaresändning i form av l.ex. radio­länköverföring. Däremot skall det inte möta hinder att visa samma pro­gram samtidigt i flera kabelnät (s. 310). 14    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                210

Remissinstansernas inställning

De remissinstanser som har kommenterat förslaget är överiag kritiska.

Förslaget avstyrks av televerket, sju ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m.fp och c), fyra ledamöter i Svenska kommunförbun­dets styrelse (c), SAF, Statsanställdas Förbund, Svenska Journalistför-bundel, Sveriges Industriförbund, Sveriges Radio- & Hemelektronikleve­ranlörer, Centralanlennmalerielleverantörernas Förening, Telefonaktie­bolaget L M Ericsson, Philips Norden AB, Luxor Konsumentelektronik AB, Sveriges Riksidrottsförbund, Smålandspostens Boktryckeri AB och Sydsvenska Dagbladels AB

De sju borgerliga ledamöterna i kommunstyrelsen i Uppsala kommun avvisar bestämt förslaget.

Sveriges Industriförbund anser alt förslaget skulle innebära allvarliga begränsningar när del gäller alt kunna erbjuda program med aktualitets-inslag frän någon central programkälla som komplement till det lokala materialet, t. ex. nyhetsprogram. Förslaget skulle också hindra gemensam bevakning av regionala arrangemang med direktsändningar.

Telefonakliebolaget L M Ericsson anför alt förslaget skulle leda till orationell hantering och ökade kostnader. Bolaget finner också förslaget något ologiskl eftersom central programavveckling de facto kan åstadkom­mas via satellit.

Enligt Philips Norden AB skulle ett förbud mot central programavveck­ling utgöra ett artificiellt hinder för en sund utveckling av den lokala programverksamheten. Ett förbud skulle också enligt företaget inbjuda till kringgåendeförsök, något som det med säkerhet kommer att finnas tek­niska förutsättningar för.

Sveriges Riksidrottsförbund anför alt idrottsrörelsen när det gäller att förmedla information till stora grupper samtidigt ser möjligheterna all använda l.ex. radiolänköverföringar som en styrka. Dessutom är enligl förbundet möjligheten till delade produktionskostnader över större molta-gargrupper en viktig faktor i programpolitiken.

Enligt Smålandspostens Boktryckeri AB skulle del bli oerhört svårt att etablera nät av någoriunda slorlek utanför storstadsregionerna om inte simullansändningar över ett helt län tilläts genom l.ex. radiolänköverför­ing. Företaget anser att det som en motvikt mot salellilprogrammen borde vara ett kulturpolitiskl intresse att kunna erbjuda tittarna inhemska lokala och regionala program distribuerade på detla vis. Sydsvenska Dagbladets AB ger uttryck för liknande synpunkter.

7.3.6 Förbud mot program med rasisliska inslag m. m. Kommitléns förslag

Tillstånd skall kunna återkallas om det har sänts ell program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebären allvariigt missbruk av yttrandefriheten i kabelsändning (s. 310),

 

Prop. 1984/85:199                                                               211

Om del misstänkta yttrandefrihetsbrottet är hets mol folkgrupp skall en särreglering gälla. Någon domstolsprövning skall då inte krävas ulan ka­belnämnden skall kunna återkalla tillståndel så snart den har gjort bedöm­ningen all programmet innehåller uttalande eller annat meddelande som avses i 16 kap. 8 8 brottsbalken (s. 310 f).

Remissinstansernas inställning

Förslagen tillstyrks eller lämnas ulan erinran av kommunstyrelsen i Stockholms kommun. Svenska Teaterförbundet, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd och DIK-förbundet.

JK noterar med tillfredsställelse att kommitlén föreslagit alt indragning av sändningstillstånd på grund av yttrandefrihetsbrott endast skall kunna ske efter lagakraftägande dom i vilken sådant brott konstaterats. Han fortsätter:

"För att göra denna bestämmelse mera effektiv skulle det om det anses erforderiigt kunna införas en möjlighet att, när fällande dom i första instans föreligger, interimistiskt i avvaktan pä lagakraftägande dom återkalla sändningstillståndet. Detta skulle innebära att trots allt en domstolspröv­ning med jury ligger till grund för den interimistiska återkallelsen."

TCO menar att indragning av sändningstillstånd på grund av ytiandefri-helsbroll bör komma i fråga först vid upprepade och allvarliga brott.

JK.s syn på den föreslagna särregleringen i fråga om hets mot folkgrupp har återgeus i avsnitt 7.3.1.

Även flera andra remissinstanser är kritiska mot kommitléns förslag i den delen.

Statens invandrarverk delar kommitténs bedömning att del är viktigt all med kraft ingripa mol program av det angivna slaget. Enligl verkels me­ning är emellertid frågan om yttrandefrihetens gränser en svår avvägning och inskränkningar i denna frihet bör beslutas av domstol. För att förhind­ra missbruk medan en rättslig prövning pågår förordar verket att kabel­nämnden skall kunna tillfälligt dra in sändningstillståndet i avvaktan på lagakraftägande dom. För detta bör del enligt verket krävas att åtal har väckts.

Några remissinstanser uppehåller sig särskilt vid del förhällandet all ett och samma yttrande enligt förslaget kan bli föremål för såväl ytirandefri-hetsprocess vid allmän domstol som prövning av kahelnämnden.

Juridiska fakullelsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet ex­emplifierar:

"Antag alt nämnden återkallat tillståndel och alt domstol senare ogillat ålalat eftersom brott ej styrkts. Detta kan för övrigt lätt bli fallet i prakti­ken, eftersom allmän domstol har helt andra utredningsresurser än vad kabelnämnden kommer att fä. För att undvika uppkomsten av dylika kollisioner bör nämnden kunna återkalla tillståndet först sedan lagakraft-vunnen dom, varigenom brottslig gärning ansetts styrkt, föreligger."

 

Prop. 1984/85:199                                                                 212

Den nu berörda konsekvensen av kommitléns förslag kritiseras också av Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB och Svenska Journalistför­bundet.

Radionämnden kritiserar förslagets innebörd all kabelnämnden som ställföreträdare för allmän domstol skall sidopröva brottsbalkens definition av hets mot folkgrupp (jfr. avsnitt 7.1). Nämnden yttrar:

"Det står klart att Mmk:s avsikt varit möjliggöra snara ingripanden mot kabelsändningar med här aktuellt innehåll, dvs. kabelnämnden skulle inte behöva avvakta lagakraftägande domar efter Iryckfrihetsrättsliga pro­cesser. Radionämnden vill dock för detta ändamål förorda en annan lös­ning, nämligen att / lagen om kabetsändning införs en motsvarighet liU den s.k. demokratibestämmelsen 16 § radiolagen, andra stycket (...)

Av Mmk:s betänkande framgår att man övervägt införande av en mot­svarighet till radiolagens demokratibeslämmelse bland programreglerna för lokala egensändningar. Mmk drar slutsatsen all detta vore "mindre välbetänkt", men ger enligt nämndens mening inga egentliga argument för denna slutsats (jfr. s. 310). Nämnden vill i stället starkt förorda all en sådan bestämmelse införs, vilket skulle ge kabelnämnden möjligheter att själv­ständigt bedöma inte bara inslag som innebär hets mot folkgrupp, utan också inslag som i andra avseenden är rasisliska eller på andra sätt innebär allvarligare kränkningar av människovärdet."

7.3.7 Förbud mot program innehåUande våldsskUdringar eller pornografi Kommitténs förslag

Tillstånd skall kunna återkallas om del har sänts ell program som har innehållit antingen sådana våldsinslag som avses i 1 8 videovåldslagen eller sådana våldsinslag som för en biograffilm vid tillämpning av biografförord­ningen skulle ha medfört att filmen inte godkänts för visning vid biograf­föreslällning (s. 311).

Tillståndet skall också kunna återkallas om det har sänts ett program som har innehållit sådana pornografiska inslag som för en biograffilm vid tillämpning av biografförordningen skulle ha medfört all filmen inte god­känts för visning vid biografföreslällning för barn som är under 15 år (s. 311).

Remissinstansernas inställning

Förslagen tillstyrks eller lämnas ulan erinran av statens biografbyrå, kommunstyrelserna i Stockholms och Umeå kommuner, Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB, KLYS, Svenska Teaterförbundet, Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd och DIK-förbundet.

JK är däremot kritisk. Indragning av lillstånd bör enligl honom föregås av en domstolsprövning. JK yttrar vidare:

"En sådan kan ske i en yttrandefrihetsprocess under förutsättning att de aktuella förfarandena las in i brottskatalogen, vilket jag anser vara all föredra. Förhållandena är här inte sådana att jag anser del vara godtagbart

 

Prop. 1984/85:199                                                               213

all kabelnämnden kan återkalla ett sändningstillstånd utan föregående domstolsprövning."

JK tar också upp de kabelsändningar som enligt kommitténs förslag inte skall vara tillståndsplikliga. Han yttrar i det sammanhanget:

"Beträffande därefter de fall där tillstånd för sändning inte krävs - dvs. där kabelsändningar inte kan las emot i mer än 50 bosläder - kan sank­tionen med tillslåndsindragning inte tillgripas. För dessa fall blir ell av domstol utmätt straff den enda tänkbara sanktionen utöver eventuellt förverkande. Om man vill skapa ett skydd mol våldsskildringar i dessa fall synes en justering av tillämpningsområdet för lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag blir erforderlig."

7.3.8 Förbud mol program innehållande kommersiell reklam och mol sponsrade program Komitténs förslag

Det skall inte vara tillåtet med kommersiell reklam i lokala sändningar. Inte heller skall det vara tillätet alt sända sponsrade program, dvs. program eller programinslag som har bekostats med pengar eller annan egendom som har ställts till det sändande rättssubjektets förfogande på villkor alt programmet eller inslaget sänds (s. 312).

Om någon av dessa regler överträds skall ett meddelat tillstånd kunna återkallas (s. 312 f).

Mot förslaget har ledamöterna Björck och Levin reserverat sig.

Remissinstansernas inställning

Förslagen tillstyrks eller lämnas ulan erinran av marknadsdomstolen, presstödsnämnden, kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten), kommunstyrelsen i Stockholms kommun (majoriteten), kommunstyrelsen i Sundsvalls kommun, kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten), kommunstyrelsen i Västerås kommun (majoriteten). Svenska kommunför­bundets styrelse (majoriteten). Landstingsförbundets styrelse (majorite­ten), KLYS, Föreningen Filmcenirum och Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd.

Vissa instanser diskuterar konsekvenserna för tidningarnas ekonomi av reklam i kabel-TV.

Enligl kommunstyrelsen i Borlänge kommun (majoriteten) skulle tillå­tandet av reklam medföra risker för den lokala dagspressen genom minska­de annonsintäkter.

Om reklamfinansiering skulle bli aktuell måste enligl pressiödsnämnden effekterna på dagspressens finansiering och struktur ytleriigare belysas så att inte en via reklamfmansieringen skapad struktur inom dagspressen flyttas in i ett nytt medium och inom detla behöver balanseras genom statligt slöd på samma sätt som inom dagspressen.

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) avböjer att ta ställning till förslaget om reklamförbud. Föreningen yttrar:

 

Prop. 1984/85:199                                                                214

"Det pågår en offentlig debatt i frågan hur pressens villkor skulle påver­kas av reklam i eter- och irädsändningar. Även inom TU:s medlemskrets förs en sådan diskussion och ansträngningar görs att tillföra den ytterligare sakunderlag. Massmediekommittén har inte haft i uppdrag att belysa frå­gan. FörTU:s del saknas mot denna bakgrund anledning alt nu redovisa en inställning i frågan."

Föreningen FUmcentrum finner kommitléns motiv för alt säga nej till reklam - omsorgen om dagspressen - vara torftigt. Föreningen är mot­ståndare till reklam därför att den skulle innebära en kommersialisering av hela mediesystemel med allt vad del innebär.

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun (majoriteten) vill komplettera mo­tiven för reklamförbud med ett kulturpolitiskl argument. 1 de utländska kanaler där reklam förekommer påverkas enligt kommunstyrelsen ofta hela utbudet av reklamköparnas intresse av att få en stor publik. Det påverkar programmens karaktär så att ofta det ytliga och glättade, ofta med inslag av underhållningsvåld, gynnas på bekostnad av kultur och samhällsprogram eller seriösa filmer och teater.

Sveriges Villaägareförbund anser all frågorna om reklam och sponsring bör besvaras med hänsyn till utvecklingen på medieområdet. Förbundet anför:

"När det gäller frågan om reklam eller sponsring torde vi däremot få göra klart för oss att ett förbud mot detta i en framtid ganska snart kommer alt upplevas som otidsenligt. Utvecklingen inom massmediaområdet kom­mer antagligen inom en myckel snar framlid alt revolutionera synsätt och länkande. Även om förbundet idag skulle kunna stödja olika argument som lalar mol reklam och sponsring, kan vi inte bortse från fiera faktorer som lalar för en sådan utveckling. Vi ser realistiskt på denna utveckling och vill från vår sida föreslå aU man inriktar sig på all redan nu diskutera formerna för hur man skall tackla dessa frågor när de kräver behandling och beslut."

Följande remissinstanser avstyrker kommitténs förslag, nämligen JK, NO, institutionsstyrelsen för journalisthögskolan vid Stockholms universi­tet, statens industriverk, kommunstyrelsen i Kungsbacka kommun (majo­riteten), sex ledamöter i kommunstyrelsen i Malmö kommun, fem leda­möter i kommunstyrelsen i Stockholms kommun (m och fp), sju ledamöter i kommunstyrelsen i Uppsala kommun (m, fp och c), tre ledamöter i kom­munstyrelsen i Västerås kommun (m, fp och c), sex ledamöter i Svenska kommunförbundets styrelse (m), fem ledamöter i Landstingsförbundets styrelse (m och fp), SAF, Sveriges Industriförbund, Leverantörföreningen Kontor Dala AB, Sveriges Radio- & Hemelektronikleveranlörer (SRL), CenlralantennmaterieUeverantörernas Förening (CANT), Telefonakliebo­laget L M Ericsson, Luxor Konsumentelektronik AB (Luxor), Före/ungen IFPI-VIDEO, Annonsörföreningen, Sveriges Reklambyråförbund, Fila­delfiaförsamlingen i Stockholm, Smålandspostens Boktryckeri AB och Sundsvalls Tidning.

 

Prop. 1984/85:199                                                               215

Ett par remissinstanser kritiserar förslagen från yttrandefrihetsrättslig synpunkt.

JK förklarar alt han när det gäller frågor om etableringsfrihet och reklam har samma uppfattning som han gett uttryck för i sitt remissyttrande över yttrandefrihetsulredningens belänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefri­heten. I detta yttrande, som JK bifogat, intar han ståndpunkten att den yllrandefrihelsrättsliga lagstiftningen pä radio- och TV-omrädet bör utfor­mas med utgångspunkt i en principiell etableringsfrihet. Härav följer enligt honom all något allmänt reklamförbud inte kan komma i fråga.

SAF anser alt kommitténs förslag strider mol artikel 10 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund­läggande friheterna. Del synes vidare föreningen inte helt utreu om försla­gen har stöd i värt lands grundlagar.

Ganska många remissinstanser ifrågasätter att reklam i kabel-TV skulle få allvarligare följder för dagspressens ekonomi. Dessa instanser är kom­munstyrelsen i Kungsbacka kommun (majoriteten), SAF, Sveriges Indu­striförbund, SRL, CANT, Luxor, Annonsörföreningen, Sveriges Reklam­byråförbund, FUadelfiaförsamllngen i Stockholm och Sundsvalls Tidning.

Enligt Sveriges Industriförbund visar vetenskapliga undersökningar som ställts till regeringens disposition att befarade risker med reklam för bl. a. pressens ekonomi sannolikt är kraftigt överskattade.

SRL, CANT och Luxor uttalar att erfarenheter från andra länder visar att lokal TV-reklam samspelar väl med annonsering i den lokala dagspres­sen och snarare kompletterar än konkurterar med dagspressannonsering­en. Däremot får man räkna med all direktreklamen lill hushållen minskar.

Annonsörföreningen och Sveriges Reklambyråförbund yttrar:

"Kommittén upprepar departementschefens motiv mot reklam i TV, nämligen alt TV-reklam kan skada dagspressens ekonomi genom alt suga upp en stor del av reklaminvesteringar som nu tillgodogörs tidningarna. Denna förmodan är inte invändningsfri.

För det första kan del inte förutsättas alt det dominerande reklambäran­de mediet dagstidningar lappar en väsentlig del av sin marknad när ytterli­gare ett medium tillkommer. Flera prognoser lyder pä alt direktreklamen är betydligt mer känsling för konkurtens med TV-reklam.

För del andra torde de totala reklaminvesteringarna öka när ett nytt, effektivt reklammedium tillkommer med resultatet au handeln blir allmänt effektivare utan att dagstidningarna frånhänds intäkter i avgörande ut­sträckning.

För det tredje är dagspressen ingen krisbransch som överlever pä mar­ginalen av annonsintäkterna. Krisen i branschen begränsas till Ivålidnings-orier där andratidningarna existerar endast med hjälp av statligt produk­lionsslöd. TV-reklam är inte hotet mot andratidningarna; hotet är att intäkterna från TV-reklam får samma skeva fördelning mellan konkurtc-rande tidningar som nuvarande annonsintäkter."

Sundsvalls Tidning uppehåller sig också utförligt vid frågan. Tidningen yttrar:

 

Prop. 1984/85:199                                                                216

"Av vad som hittills framkommit motiveras ett framtida reklamförbud av omsorgen om pressen. Ytterst lite av den forskning som finns på fältet antyder att pressen som helhet skulle komma att drabbas särskilt hårt. Ett maximalt annonsbortfall på mellan 1-5 % ligger inom den uppskattade ramen för landsortspressen och då har man utgått från att pressen skall vara helt passiv. Så blir självklart inte fallet. Pressen liksom andra kommer självklart all salsa sin kompelens pä att få del av de pengar som tillförs det nya mediet.

En slutsals måste vara att omsorgen om pressen i reklamfrågan bäst löses av pressens egna organisationer. Vårtor förmynda över dessa om just omsorgen om dem är hindret för ett vidare reklamintroducerande?

ST är mol bakgrund av det sagda klart besviken över betänkandets verklighetsavgränsning i reklamfrågan samtidigt som ST anser alt reklam i IV måste tillålas på alla nivåer.

Skulle någon pressgrupp, l.ex. a-pressen, drabbas särskilt hårt av TV-reklamens introduktion är det en fråga som måste lösas inom ramen för den statliga presstödspolitiken. Att som nu hindra en mediautveckling, som har sitt naturliga förlopp i hela den västliga världen, med hänvisning lill hotet mol den fria pressen, är i sig en absurditet. Människors positiva attityder gentemot ell reglerat reklamutbud får inte stoppas av snäva partsintressen. Skyddet av pressen måste få sådana lösningar som inte hindrar andra befogade medborgar- och samhällsintressen."

Annonsörföreningen och Sveriges Reklambyråförbund föreslår all tan­ken på reklamförbud i lokala sändningar överges och att koncession för reklamfinansierade sändningar ges till tidningsföretag i samverkan inom sina primära spridningsområden. Därigenom skulle man enligl organisatio­nerna uppnå all den lokala programverksamheten fick en finansiell bas. Samtidigt skulle ett reklammedium som förmenas hota dagspressens eko­nomi bli ett stöd för tidningsverksamheten och den lokala handeln få ylteriigare en kanal lill konsumenterna.

De argument som i övrigt förs fram av de kritiska insatserna har avseen­de på de svenska företagens konkurtenssilualion, de konsumentpolitiska skäl som har åberopats för ett reklamförbud och de elektroniska reklam­medier som existerar vid sidan av kabel-TV.

De svenska förelagens konkurtenssilualion las upp av NO, som yttrar (jfr avsniu 7.2.6):

"Det förefaller endast finnas två handlingsvägar som pä lång sikt garan­terar svenska företag internationell konkurrensneutralitet i reklamhän­seende nämligen antingen ell totalt förbud att mottaga satellitsända TV-program i Sverige eller möjlighet för svenska förelag att möta den multinationella reklamen med reklam på riksnivå riktad lill svenska TV-lil­tare. Eftersom den första handlingsvägen med hänsyn lill informationsfri­heten knappast torde vara öppen är det svårt att se hur den andra hand­lingsvägen skall kunna undvikas om vi på sikt vill bibehålla de svenska förelagens konkurrensmöjligheter i detta avseende."

Statens industriverk framför liknande synpunkter. De konsumenlpoliliska skälen för ett reklamförbud bemöts av SAF med hänvisning lill alt de svenska TV-tittarna vill ha reklam i TV.

 

Prop. 1984/85:199                                                               217

Sveriges Industriförbund menar att följden av ett reklamförbud i ka­bel-TV skulle bli att den elektroniska reklamen sökte sig andra vägar, t. ex. till videokassetter och datadisketter för enbart annonsering. En sådan situation skulle enligt förbundet vara ohållbar.

Kommitténs förslag i fråga om sponsring berörs uttryckligen endast av en insats, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, som anser det vara viktigt att företag ges möjlighet alt sponsra program från olika föreningar utan att därför påverka programinnehållet.

8   Programverksamhetens flnansiering

Kommitténs förslag

Kommiltén lägger inte fram några förslag om hur programverksamheten skall finansieras. Kommiltén utgår från att det övervägande antalet ut­ländska salellilkanaler kommer alt erbjudas mot avgift och att avgifter också torde bli aktuella för lokala kanaler. Den särskilda lokala kanalen som det lokala operatörsföretaget skall svara för kommer dock enligt kommitléns bedömning i många fall att erbjudas ulan särskilda avgifter.

Några regler för taxesättningen föreslås inte varken när det gäller av­gifter för anläggning och drift av kabelnät eller för programmen. Kabel­nämnden föreslås emellertid få möjlighet att begära in uppgifter om vilka avgifter som tillämpas i nät där tillstånd givits till sändningsverksamhet.

Den verksamhet med slöd lill medieverkstäder som bedrivs under led­ning av visningsnämnden vid Svenska Filminstitutet bör utvidgas lill all avse även försök som syftar lill att kombinera möjligheterna alt kombinera verksamhet i medieverkstäder och sändningar i lokala kabel-TV-nät.

Remissinstansernas inställning

Flera remissinstanser beklagar alt kommiltén inte har gått in närmare på förutsättningarna alt finansiera utbyggnad och drift av kabelnät och sär­skilt inte möjligheterna all finansiera den lokala programverksamheten. Sådana synpunkter uttrycker Borlänge, Gävle, Jönköpings, Västerås och Örebro kommuner samt Svenska kommunförbundet och kulturdelega­lionen inom förbundets länsavdelning i Gävleborgs län. Värmlands läns landsting betraktar avsaknaden av en säker ekonomisk grund för ka­bel-TV-verksamhelen som en väsentlig ekonomisk restriktion som blir avgörande för den takt i vilken verksamheten kan utvecklas. Också Små­landsposten, Hallpressen och Sydsvenska Dagbladet har liknande uppfatt­ning.

KLYS, SJF och Riksbyggen anser att finansieringsfrågorna bör utredas ylteriigare. Statens kulturråd understryker vikten av alt finansieringsfrå­gan beaktas i den fortsatta beredningen i syfte att finna lösningar som kan möjliggöra kvalitativa sändningar i samverkan med kullurlivet.

 

Prop. 1984/85:199                                                                218

Hyresgästernas Riksförbund beklagar att inte kostnaderna för konsu­menterna har kunnat belysas bättre än som skett.

Landslingsfinbundet anser alt tillämpade laxeprinciper och förändringar i laxenivåer bör följas noga. Föreningen IFPI-VIDEO varnar för att nät­ägaren kan utnyttja sin ensamställning och genom oskäligt differentierade taxor underlätta eller försvåra olika intressenters användning av nätet.

Konstaterandet all programverksamheten får bekostas med abonnent-avgifter tillstyrks eller lämnas ulan erinran av SR, LRAB, Landstingsför­bundet, Svenska Teaterförbundet, SABO, Smålandsposten och Sydsvens­ka Dagbladet. Svenska Kommunförbundet konstaterar alt merparten av kostnaderna måste finansieras med avgifter även om kommuner och lands­ting skulle stödja lokal programverksamhet. Statens kulturråd har en lik­nande uppfattning.

Västerås kommun anser att det inte räcker med abonnentavgifter utan att även andra finansieringsformer måste lill. SJF anser att en allmän moitagaravgift kan vara en väg att avsätta medel lill programförelag som producerar program på journalistiska grunder.

Ell stort antal remissinstanser anser alt den lokala programverksamhe­ten bör kunna finansieras genom en avgift som las ul för alla eller vissa tjänster i kabelnätet, eller att en sådan ordning bör utredas. Dessa är Borlänge, Gävle, Luleå, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Örebro kom­muner, Värmlands läns landsting. Svenska kommunförbundet och Lands­tingsförbundet samt närradiokommiltén, SIF-SR och Svenska Tealerför­bundel. Inom vissa av dessa organ förekommer borgerliga reservationer mot en sådan ordning.

TU förordar att nedlagningen av salellitprogram sker på sådant sätl alt intäkter kan komma lokal och regional programverksamhet lill del. Sunds­valts Tidning beklagar all kommittén inte arbetat mer med den lösning som Sundsvalls-försöket bygger på, genom all intäkter för de attraktiva satellit­programmen tillfaller operatören och till stor del kan användas för lokal programproduktion.

FUmcentrum anser all samhällsmedel bör ställas lill förfogande för de lokala operalörsföretagen, finansierat genom en femprocenlig beskattning av nätägarens bruttointäkter.

KLYS anser att en ordning med avgiftsbeläggning av vissa tjänster i kabelnäten lill förmån för lokal programproduklion kan ifrågasättas.

Några remissinstanser diskuterar olika former av statligt och kommunalt slöd. Umeå universitet. Riksförbundet Hem och Skola och SFR/SAMRÅD ullalar sig allmänt för någon form av sådant slöd. Sundsvalls kommun anser alt det finns behov av statligt stöd för metodutveckling för bl. a. lokal programproduktion. Här bör Sveriges Television kunna bidra med kunska­per och erfarenheter.

Statskontoret konstaterar att möjligheten till kommunala bidrag inte sällan blir en förutsättning för den lokala programproduktionen. Kommu-

 

Prop. 1984/85:199                                                               219

nerna bör därför överväga de långsikliga ekonomiska konsekvenserna av eventuella kabel-TV-engagemang.

Borlänge och Gävle kommuner. Svenska kommunförbundet saml kultur-delegationen inom förbundels länsavdelning i Gävleborgs län betonar att möjligheterna till kommunall slöd är små. De båda sistnämnda instanserna förordar statsbidrag till kommunerna.

Ett antal remissinstanser ullalar sig lill förmån för reklamfinansiering av den lokala programverksamheten. Dessa är SAF, Ericsson, Föreningen IFPI-VIDEO, Kungsbacka kommun, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Smålandsposten och SVIP. Svenska FUminstilutel anser att lokala sänd­ningar, finansierade med avgifter och utan kommunala bidrag och reklam­intäkter är en bräcklig konstruktion som kan leda lill alt de lokala sänd­ningarna inte kommer till stånd. Presstödsnämnden anser att framställ­ningen av attraktiva program skulle underlättas om reklam accepterades.

Kommitténs förslag om slöd lill försök med medieverkstäder tillstyrks eller lämnas utan erinran av Statens kulturråd, SIV, Svenska kommunför­bundet, Uppsala kommun, HSB, DIK-förbundet och Sveriges Närradio­förbund. Gävle kommun ställer sig positiv men vill framhålla behovet av ytterligare försöksverksamhet.

KLYS anser all del föreslagna stödet från visningsnämnden knappast kommer all räcka lill. Luleå kommun anser att medlen inte bör las från de knappa resurserna lill filmen. Däremot kan finansieringen ske genom en avgift från nätägaren. Föreningen Filmcenirum föreslår stadsdelsvideo-grafer och medieverksläder i varje kommun.

Svenska FUminstilutel anser alt kommitléns förslag innebär en risk för all man av medieverksläderna skapar en hybrid som varken klarar av produktion eller utbildning.

9   Tillståndsmyndighetens organisation, uppgifter och Tmansiering

Kommitténs förslag

En särskild myndighet, kabelnämnden, bör inrättas med uppgift alt besluta om tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i kabelnät. Nämnden bör vara icke-politiskl sammansatt och bestå av personer med juridisk kompelens och personer med särskilda kunskaper inom området i fråga. Kabelnämndens verksamhet bör finansieras med avgifter från lillståndsha-vama. Det bör få ankomma på nämnden att besluta om avgifternas slorlek. En särskild organisationskommitté bör tillkallas för alt lägga fram förslag om hur den nya myndigheten bör organiseras.

Remissinstansernas inställning

Förslaget alt kabelnämnden skall ha en icke-politisk sammansättning tillstyrks eller lämnas utan erinran av Värmlands läns landsting, juridiska

 

Prop. 1984/85:199                                                                220

fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och SFR/SAMRÅD. JK, kammarrätlen i Stockholm och juridiska fakullelsstyrelsens forsknings-nätnnd vid Lunds universitet betonar att nämndens ordförande bör vara domarkompelenl. Statskontoret anser att det inte finns några särskilda skäl som talar för alt nämnden skall ha parlamentarisk sammansättning.

Ett antal remissinstanser ger uttryck för andra åsikter än kommitténs rörande nämndens sammansättning. Svenska kommunförbundet anser all de kommunala intressena bör vara representerade. En minoritet i förbun­det reserverade sig till förmån för kommitléns förslag. Borlänge kommun anser att kommunala och centrala kultur- och mediepoliliska intressen bör vara företrädda. Värmlands läns landsting anser att kulturpolitisk kompe­tens och erfarenht bör tillföras nämnden. Luleå och Örebro kommuner samt ABF uttalar sig lill förmån för all politiska partier och folkrörelser skall finnas med i nämnden. I vissa av dessa organ finns borgerliga minori-letsreservationer lill förmån för kommitténs förslag.

Uppsala universitet och samhällsvetenskapliga fakulieisnämnden vid Göteborgs universitet anser att nämnden bör kompletteras med forskare inom massmedie- och masskommunikationsområdel.

Sveriges VUlaägareförbund uttalar sig till förmån för någon form av lekmannainflytande i nämnden.

I fråga om den föreslagna benämningen anser JK att kabelsändnings­nämnden vore mer adekvat än kabelnämnden.

Några remissinstanser diskuterar möjligheten lill samordning med andra organ. Kammarrätten i Stockholm, statskontoret och Sveriges Närradio­förbund anser all frågan om samordning med närradionämnden bör över­vägas närmare. Radionämnden talar för en viss samordning mellan kabel­nämnden, närradionämnden och radionämnden. ALB har liknande syn­punkter. Enligl ALB finns det också skäl att överväga vissa samarbelsfor-mer mellan ALB, kabelnämnden och närtadionämnden.

Statskontoret anser att formerna för organisation och administration av koncessionsverksamheten bör utvärderas och omprövas efter viss lid. En lösning vore all låta en särskild delegation med tidsbegränsat mandat ha hand om administrationen under ell uppbyggnadsskede.

Vissa remissinstanser anser att kabelnämnden bör kunna fullgöra också andra uppgifter än dem som kommitlén föreslår. Juridiska fakultetsstyrel­sens forskningsnämnd vid Lunds universitet menar all nämnden bör kunna behandla tvister mellan konsumenter och nälägare eller operalörsföretag. Seth's Kabel-TV anser all nämnden bör la fram normalavlal för förhållan­del mellan olika parter i kabel-TV-verksamhelen. Närradiokommiltén be­tonar nämndens informalionsuppgift. SIF-SR anser all nämnden måste kunna la ansvar för de olika överenskommelser som erfordras. Den bör dessutom följa den internationella utvecklingen och dra slutsatser av den saml initiera forskning och utbildning. Statens kulturråd anser att det bör åvila kabelnämnden all följa den tekniska och organisatoriska utveckling-

 

Prop. 1984/85:199                                                               221

en. Konsekvenserna för kulturiivet och för publiken, däribland barn och ungdom, bör däremot kuliurtådet svara för.

1 fråga om finansieringen av kabelnämndens verksamhet förutsätter Sveriges Närradioförbund att sändande föreningar inte belastas utan alt staten svarar för kostnaderna.

10   Bevarande och dokumentation

Kommitténs förslag

Massmediekommiltén föreslår alt regler om ensamansvar införs för framställning i dalabaser som är tillgängliga för allmänheten men bara om den som bedriver verksamheten frivilligt utsett en särskild person alt vara utgivare. Kommiltén förordar även att man inför en bevarandeplikt för all information i dessa dalabaser.

Remissinstansernas inställning

Statskontoret anser att ett sådant bevarande i och för sig är tekniskt och ekonomiskt möjligt alt åstadkomma. Statskontoret påpekar dock all det är tveksamt om man genom alt bevara ADB-upptagningar kan säkerställa den direkta och lätt tillgängliga bevisning som är en förutsättning för all en ordning med ensamansvar skall vara meningsfull.

DFI avstyrker en omedelbar lagstiftning om ansvar för framställning i dalabaser. Enligl DFI innehåller frågan många problem som kräver en djupare analys bl. a. påpekar DFI att en bevarandeskyldighet i linje med massmediekommitténs förslag kan utgöra en belastning för svenska dala­baser i deras konkurrensförhållande med motsvarande utländska baser.

Sveriges industriförbund avstyrker särskild lagstiftning i frågan. Enligt industriförbundet uppslår snabbi omrimliga förhållanden om massmedie­kommilténs förslag skall tolkas bokstavligt. Industriförbundet hänvisar till alt videotexlsidorna uppdateras kontinuerligt och att enskilt begärda sidor upprättas ofta bara för en enskild konsument. Därför bör en enklare praktisk lösning utformas.

LKD påpekar att omfattningen av den distribuerade informationen är alltför stor för att kunna bevaras under de föreslagna sex månaderna. Enligt föreningen har teknikens utveckling gjort del svårt för upphovsman­nen att skydda sig mot inträng. Även RDF lar upp upphovsrättsfrågorna i sammanhanget. RDF uppmärksammar att interaktiva sekvenser ofta svår­ligen låter sig dokumenteras på ell enkelt säu. RDF betonar också inlegri-lelsaspeklerna i samband med lagring av dala som kan vara av personka­raktär.

Ericsson anser all de av massmediekommittén föreslagna bevarandereg­lerna riskerar all begränsa utvecklingen av videolexl-tjänsten mot allmän­heten. En strikt tolkning innebär aU varje ny version av vaije ny sida skulle sparas. Ericsson förespråkar mindre rigorösa regler.

 

Prop. 1984/85:199                                                                222

Kommitténs förslag

Massmediekommittén föreslår att referensuppiagning av sändning i lo­kal kabel-TV-kanal skall bevaras för granskningsändamål i sex månader.

Remissinstansernas inställning

Närradiokommiltén förordar all liden minskas lill tre månader och hän­visar lill erfarenheter inom närradioverksamheten som tyder på all anmäl­ningar om överträdelser alllid inkommit högst två månader efter den på­stådda förseelsen.

Radionämnden å sin sida tillstyrker en bevarandelid på sex månader, då enligt nämnden en sådan tidsperiod erfarenhetsmässigt motsvarar ell prak­tiskt behov hos bl.a. den granskande myndigheten. 1 samma riktning uttalar sig ALB.

Kommitténs förslag

Massmediekommiltén föreslär att kabelnämnden skall svara för doku­mentation av programkanaler frän kommunikationssatelliter.

Remissinstansernas inställning

Radionämnden förordar att, med hänsyn lagen både lill gransknings-och forskningsändamål det noga övervägs om inte en generell dokumenta­tion är möjlig. Självfallet måste enligt nämnden värdet av en samlad och fullständig dokumentation av aktuella satellitkanaler vägas mot merkost­nader och praktiska konsekvenser för den ansvariga myndigheten. Nämn­den påpekar också alt värdet av en generell dokumentation på detta område hos kabelnämnden också lill stor del är beroende av vad som händer i nästa led, dvs. i vilken mån del inspelade programmaterialet kan långlidsbevaras hos l.ex. ALB. ALB anser att möjligheterna alt lägga ul bandningen och bevarandet av sändningarna från kommunikations-satel­liter på ALB bör övervägas av organisationskommittén.

Kommitténs förstag

Massmediekommiltén anser sig inte kompetent alt föreslå ändringar i pliktexemplarslagen. Kommittén rekommenderar att i första hand för ka­belsändningar unikt material bör bevaras hos ALB. Av störst intresse är därvid lokala egensändningar med lokall producerat material som inte visas i någon annan form.

Remissinstansernas inställning

ALB anser att pliktexemplarslagen bör ändras lill alt omfatta även kabel­sändningar. I likhet med massmediekommittén anser ALB att i första hand bör bevarandet inriktas på de lokala egensändningarna. 1 sammanhanget påpekar emellertid ALB att det kan vara tekniskt svårare att banda selek­tivt än att blanda sändningarna i sin helhet. I sill remissvar redovisar ALB

 

Prop. 1984/85:199                                                               223

en översiktlig resursberäkning för att inordna kabel-TV i pliktexemplars­systemet.

Siaiskonlorel anser inte att det kan bli fråga om någon heltäckande dokumentation av de nya medierna. Förutsättningar och formerna för ett selektivt bevarande bör därför närmare utredas.

11    Avgifter för användningen av film i kabel-TV-verksamhet

Kommitténs förslag

Kommitlén redovisar all diskussioner förekommit inom filmbranschen om åtgärder för alt hävda filmvisningen i biografer gentemot olika former av TV-visning av spelfilm. Den åtgärd som diskuterats är att filmer som importerats eller producerats för all visas på biografer inte skall visas i andra medier under en viss lid, s k spärrlid. Kommittén ansluter sig inte lill tanken att regler av detta slag skulle föreskrivas i lag, men ställer sig positiv till en avtalslösning.

Kommiltén påpekar att en avtalslösning av det slag som diskuterats inte skulle beröra utländska företag som sänder filmkanaler över satellit och all den inte skulle leda till att visning av film i kabel-TV-kanaler skulle genere­ra några intäkter lill Svenska filminstitutet av motsvarande slag som bio­grafavgifterna och avgifterna på inspelade videogram som tillhandahålls för uthyrning till enskilda.

Kommittén konstaterar att det ökade utbudet av spelfilm i kabel-TV och satellitsändningar kan leda till en viss minskning av biografpubliken och finner det därför rimligt att ett bortfall av biografavgifter kompenseras av all medel på annat sätt tillförs filminsiiiulel. Den mest naturliga åtgärden vore att söka bygga vidare på en avtalslösning i enlighet med principerna i 1982 års film- och videoavlal. En förutsättning är emellertid att en bransch­organisation bildas för kabel-TV-företag. Kommitlén utgår från alt en sådan organisation kommer att bildas relativt snart.

Om det inte visar sig möjligt alt genom en avtalslösning tillföra Svenska filminstitutet medel, föreslår kommitlén alt del övervägs att i lag lägga fast att en särskild avgift skall erläggas av den som i kabelnät tillhandahåller prgramkanal frän satellit med ett utbud av spelfilmer. Avgiften skulle kunna göras beroende av antalet abonnenter. Skyldigheten att erlägga en sådan avgift skulle kunna fogas till de villkor som föreslagils för tillstånd till vidarespridning av kommunikationssatelliisändningar.

Kommittén delar synsättet i kommittédirektiven all den som visar bio­graffilm i kabel-TV i likhet med vad som gäller för andra filmanvändare, bör bidra till att stödja den svenska filmproduktionen. Bortfallet av bio­grafavgifter bör dä bilda utgångspunkt för fastställandet av omfattningen pä avgifterna för denna nya användning av filmer. Principen alt visning av

 

Prop. 1984/85:199                                                                224

film i inhemsk television skall generera avgifter till Svenska filminstitutet har knäsatts genom avtalet mellan SVT och institutet frän är 1982.

Tillhandahållandet av videogram för visning i kabelnät omfattas inte av 1982 års film- och videoavtal, men förutsättningar borde finnas för en utvidgning av detta avlal lill att, vad gäller avgifter för videogram med filmer, även avse annan användning än uthyrning för enskilt bruk. Kom­mittén finner del rimligt alt man inom branschen söker komma överens om ett förslag till revidering av avtalet som därefter föreläggs staten. Om del visar sig att diskussionerna inom branschen inte leder lill alt förslag pre­senteras till revidering av grunderna för avgifter avseende användning av videogram med film, föreslår kommittén att frågan om en särskild avgift för lokala egensändningar i kabelnät av film tas upp till prövning. En sådan avgift skulle kunna knytas lill tillstånd all bedriva lokal sändningsverksam­het.

Remissinstansernas inställning

Kommitténs uppfattning alt utbudet av spelfilm i kabel-TV kan leda lill en viss minskning av biografpubliken delas av NO. KUR, Svenska filmin­stitutet, Sveriges biografägareförbund och Föreningen Våra gårdar.

Kommitténs förslag att Svenska filminsfilulel kompenseras för bortfall av biografavgifter genom all avgifter las ut för visning av film i kabelnät stöds av NO, KUR, SR, LRAB, Svenska tealerförbundel och Svenska filminstitutet.

NO, SR och LRAB betonar kommitléns konstaterande att principen att visning av film i inhemsk television skall generera avgifter lill Svenska filminstitutet redan har knäsatts. Kommitlén förordar att frågan om av­gifter för användning av film i kabel-TV-verksamhet i första hand löses genom avlal inom branschen och i andra hand genom lagstiftning. NO finner del rimligt alt man inom berörda branscher söker komma överens om ett förslag lill revidering av 1982 års avlal. Svenska teaterförbundet förordar en lagstiftning framför avtalsreglering. Svenska filminstitutet för­klarar sig villigt all försöka få till stånd ett frivilligt avtal, men framhåller svårigheterna dels med all finna relevanta avtalsparter, dels alt på frivillig väg få full kompensation. Institutet poängterar att en frivillig avgift bör kompletteras med en lag som ger kommunerna rätt att ge ekonomiskt driftstöd till de lokala biograferna.

NO påpekar alt kommitténs förslag om kompensation för minskade avgifter lill Svenska filminstitutet innebär all frågan om s. k. spärrtid för visning av biograffilm i svensk TV och på videokassett i väsentlig del bör förlora sin aktualitet. NO nämner också alt reglering av denna fråga, åtminstone i fråga om biograffilm på video, vanligtvis inte finns i andra länder.

KUR, Svenska filminstitutet och Sveriges biografägareförbund förordar stödåtgärder till biografer på mindre orter. Sveriges biografägareförbund

 

Prop. 1984/85:199                                                               225

föreslår att de medel som tillförs Svenska filminstitutet även ska kunna användas för all finansiera framställning av extra filmkopior för visning på mindre orter parallellt med den vanliga visningen ute i landet. Riksför­eningen Våra gårdar värdesätter att inhemsk produktion prioriteras i den statliga filmpoliliken men framhåller särskilt värdet av alt nya filmer snabbt blir tillgängliga över hela landet.

SR och LRAB påpekar all kommiltén, förutom förslaget om avgifter till Svenska filminstitutet, inte har lagt fram några förslag som medför att den nya kabel-TV-industrin skulle lämna några bidrag lill svensk film- och TV-produktion. Svenska teaterförbundet framför en liknande synpunkt.

12    Medieutbildning och medieforskning 12.1 Medieutbildning

Kommitténs förslag

Kommitlén påpekar att dagens omfattande medieutbud ställer stora krav pä människors förmåga all välja och kritiskt granska de budskap som förmedlas. För många vuxna men framför allt för barn och ungdomar gäller att man har svårt att reflektera över det massmedieulbud man dagligen tar del av. Kommittén delar den uppfattning som redovisats i tidigare utred­ningar, att en vikiig förutsättning för människor alt kunna förslå och tolka budskap i massmedier är kunskaper i både del verbala språket och bild­språket saml om hur medierna påverkar människor. I en framtid med ell väsentligt ökat TV-ulbud framför allt pä fiktions- och underhällningsområ-del och i form av utländska salellildistribuerade program, är behovet av medieutbildning för barn och ungdomar angelägel alt tillgodose.

Kommittén understryker alt undervisning om medier bör omfatta alla nivåer inom undervisningsväsendel: Förskola, ungdomsskola och lärarut­bildningar. Grundutbildningen bör innefatta såväl praktiska som teoretiska moment. De ambitioner som kommit lill uttryck i läroplanerna synes idag inte kunna förverkligas bl a beroende på bristande kunskaper hos lärare. Därför är det angeläget all grundutbildning och fortbildning av lärare och fritidspedagoger förstärks med avseende på massmediafrågor och alt be­hov av sådan utbildning ges hög prioritet av berörda myndigheter.

Kommittén delar videogramulredningens uppfattning beträffande behov av särskilda handledare vid medieverkstäder, s. k. mediepedagoger. Kom­mitlén konstaterar all utbildningsalternativen idag är begränsade och all de bör utvecklas. Den medieutbildning som sker vid ett antal folkhögskolor bör kunna utvecklas, men även Bildlärarinslilutel, Dramatiska institutet och enskilda högskolor bör kunna medverka.

15    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                226

Remissinstansernas inställning

Kommitténs uppfattning om behovet av medieutbildning för barn och ungdom delas av remissinstanserna. Universiteten i Stockholm och Göte­borg. SÖ. KUR, RRV. Luleå. Uppsala och Västerås kommuner. UR. FSMK och DIK-förbundet framhåller betydelsen av medieutbildning för att motverka negativa effekier av ett ökat TV-titlande bland barn och ungdomar. SÖ påpekar att nya möjligheter i allmänhet främst tillvaratas av redan gynnade grupper och att skolan har ett särskilt ansvar för elever från icke gynnade miljöer och elever med svårigheter. SÖ anser dock att medieutbildning i skolan inte är tillräcklig som motvikt till effekten av de nya medierna, Samma uppfattning framförs av universitetet i Stockholm. som anser att kommitlén har skjutit över ansvaret på publiken istället för att lägga ansvar på medierna.

Kommitténs uppfattning att medieutbildning ska omfatta alla nivåer i utbildningsväsendet och alt grundutbildning och fortbildning av lärare och fritidspedagoger förstärks med avseende på massmediefrågor delas av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan, däribland UHÄ. SÖ. KUR. Stockholms. Luleå och Uppsala kommuner. UR, Svenska filminsii­iulel och DIK-förbundet.

Universiteten i Göteborg och Umeå. Svenska filminstitutet och FSMK uttalar sig till förmån för all mediekunskap inrättas som ett särskilt ämne i grundskolan. Universitetet i Umeå, anser att svenskämnet bör reserveras för att utveckla elevernas kommunikativa förmåga. Svenska fUminstiiuiet påpekar att institutet har resurser i form av filmarkiv och dokumentation, som kan anlitas för metodutveckling och läromedelsproduktion.

UHÄ, universitetet i Umeå, SÖ, KUR, UR, Svenska filminstitutet och FSMK delar utredningens uppfattning om viklen av all mediekunskap ingår i grundutbildningen av lärare och förskollärare. UHÄ meddelar att ämbetet i en revidering av utbildningsplanerna för klasslärarutbildningen bl a framhållit alt massmediernas och de kommersiella krafternas påverkan på barn och ungdomar skall uppmärksammas inom utbildning om skolans insatser för god barn- och ungdomskultur. KUR nämner all UHÄ borde uppmanas att la initiativ lill en översyn av film- och mediekunskapernas ställning i de olika lärarutbildningarna och i förskollärarulbildningen. FSMK framför också denna synpunkt.

Svenska filminstitutet anser att bildmedieundervisningens eftersatta ställning i undervisningsväsendet i första hand beror på att lärare och förskollärare får dålig mediekunskap i sin grundutbildning. Institutet föror­dar att undervisning om filmens språk och uttrycksmedel, om barns och ungdomars mediesituation och om elekironikmediernas påverkan ingår som obligatoriska moment i lärarutbildningen. Föreningen Svenska mass­kommunikalionsforskare framhåller all mediekunskap bör ingå i kurspla­nerna för de ämneslärare som enligl läroplanerna skall handha medieun­dervisningen och i utbildningen av förskole-, låg- och mellanstadielärare.

 

Prop. 1984/85: 199                                                              227

Behovet av fortbildning av lärare och förskollärare betonas av UHÄ. universitetet i Göteborg. KUR. UR och Föreningen Svenska masskom­munikalionsforskare. Universitetet i Göteborg framhåller att vidareutbild­ning av lärare är nödvändig oberoende av hur mediekunskap som ämne utvecklas, med tanke på att de lärare som idag undervisar om media behöver ökad kunskap om de nya medierna. Universitetet meddelar alt sädana utbildningar redan organiserats vid Informationsteknik vid univer­sitet och all de fält ett mycket positivt gensvar bland lärarna. Föreningen Svenska masskommunikalionsforskare framför likartade synpunkter. KUR pekar pä bristen pä pedagogiska läromedel för fortbildning av lärare och förordar att frågan ses över.

TCO och SIF-klubben vid SR betonar särskilt vikten av att uppmärksam­ma behovet av mediekunskap hos förskolans personal.

UHÄ och DIK-förbundet pekar på angelägenheten av att undervisning om massmedier i ell brett informations- och kommunikaiionsperspekiiv kan tillgodoses även inom annan högskoleutbildning än lärarutbildning, såsom jurist-, journalist- och kullurvetarutbildningarna. Universitetet i Göteborg framhåller att informationsteknologiska moment bör ingå i lin-jeulbildningarna. SIF-klubben vid SR framhåller särskilt vikten av utbild­ning i mediekunskap inom journalistutbildningen. Universitetet i Stock­holm meddelar att journalisthögskolan är beredd att bära sin del av ansva­ret för medieutbildning.

Luleå kommun framhåller att Dramatiska institutet spelar en viktig roll inom medieutbildningen på högskolenivå och att institutet måste fä utöka­de resurser och lydliga direktiv att inrikta sin verksamhet pä det pedago­giska området. Svenska filminsiliuiet framhåller vikten av utbildning för filmarbelare, bl a genom en utveckling av Dramatiska institutets film/ TV-utbildning och genom utvidgning av fortbildningskurser.

Universitetet i Göteborg framhåller behovet av en mer informalionslek-nologisk inriktning pä högskoleutbildning inom information, kommunika­tion och medier. Universitetet nämner härvid enstaka kurser där teknolo­giska moment kan kombineras med en samhällsvetenskaplig belysning av informationsteknologins sätt att fungera. Enligl universitetet i Göteborg aktualiserar kommitténs överväganden tidigare framlagda förslag om inrät­tande av informationslinjer inom högskolan. Universitetet förordar all en beredningsgrupp inom utbildningsdepartementet behandlar frågan och att UHÄ:s utredningsarbete kring informations-, kommunikations-och me­dieutbildning åter las upp. Föreningen Svenska masskommunikalionsfors­kare har samma uppfattning. Föreningen betonar att en grundläggande allmän utbildningslinje för informations- och kommunikationsområdet är en förutsättning för såväl utbildning som forskning inom området. För­eningen föreslår att utbildningsdepartementet tar initiativ lill all en bered­ningsgrupp med representanter för förvaltning, forskning och utbildning får i uppdrag all lägga fram förslag lill en samlad lösning för utbildningen inom området.

 

Prop. 1984/85:199                                                                228

TCO och Gävle kommun betonar värdet av fortsatt utveckling av medie­verkstäder. Universitetet i Göteborg pekar pä möjligheten att samordna medieverkstädernas resurser med skolans utbildning i mediekunskap. Stockholms kommun nämner att erfarenheterna av verksamheten med medieverkstäder i Stockholm visar på viklen av att se över vilka bild- och ljudresurser som finns i kommunen, så att utrustningen kan användas av så många som möjligt.

KUR. Luleå kommun. ABF och Gävle kommun framhåller att studieför­bunden kan göra insatser inom medieutbildningen. KUR påpekar au folk­bildningsorganisationerna kan spela en viktig roll genom medieverkstäder och studiecirklar i fråga om mediekunskap för den vuxna befolkningen. ABF menar att studieförbunden måste tillmätas den största betydelsen för medieutbildningen eftersom de når den största andelen av befolkningen. ABF anser alt studieförbundens och folkrörelsernas verksamheter inom medieutbildning måste få särskilt stöd.

Uppsala kommun påpekar att kommittén inte berört UR:s verksamhet inom medieutbildning. Kommunen menar alt en fortsatt regionalisering av UR:s verksamhet kan tillföra landets olika delar mediekunnig personal. UR redogör för förelagets medieutbildning, som omfattar både rikstäckan­de och lokala insatser.

Dramatiska insliluiet framhåller att institutets utbildningar inom me­dieområdet måste utvecklas, fördjupas och breddas och att detta på sikt kommer att kräva förstärkningar av de resurser som institutet för närva­rande disponerar.

KUR framhåller behovet av att personal vid kulturinstitutioner och i organisationer får utbildning i mediefrågor, för att kunna delta i ett medie-baserat lokalt och regionalt kulturliv. DIK-förbundet anser att medieut­bildning även bör omfatta politiker, eftersom stora utbildningsklyftor med­för att mediefrågor inte upplevs som vikliga politiska frågor.

UHÄ påpekar alt de upphovsrältsliga problemen rörande nyttjandet av satellit- och kabelsändningar för undervisningsändamäl särskilt bör upp­märksammas.

Universitetet i Göteborg anmärker all kommitténs överväganden är av allmän karaktär och förordar en fördjupad analys av behoven av medieut­bildning. Även universitetet i Stockholm efterlyser konkreta förslag hur behovet av medieutbildning skall tillgodoses. TCO och SIF-klubben vid SR anser att kommitlén inte lillräckligl klart tagit ställning för medieutbild­ningens stora betydelse.

12.2 Massmedieforskning

Kommitténs förslag

En stor del av den massmedieforskning som kommittén redovisar har inititerats av statliga utredningar eller andra tillfälliga instanser vilka för

 

Prop. 1984/85: 199                                                              229

sill arbete haft behov av vissa speciella uppgifter. Delta har salt sin prägel på massmedieforskning såtillvida att den långsiktiga kunskapsuppgbyggna-den har underordnats del kortsiktiga datainsamlingsbehovet. Flera statliga utredningar har uttryckt önskemål om en mer systematisk forskning på området och massmediekommiltén har i sitt arbete efterlyst visst underlag som inte funnits tillgängligt och som bl a av tidsbrist inte varit möjligt att få fram.

Under den gångna femårsperioden har man inom massmedieforskningen verkat för alt skapa en fasthet i den lokala forskningsorganisationen. Tvärvetenskapliga seminarier har byggts upp vid några universitet. En fördel har varit den successiva utvecklingen mol en lokal specialisering, som medfört en lokal kunskapsppbyggnad som är viktig att ta till vara. Erfarenheterna från den professur i massmedieforskning som år 1980 inrät­tades vid Göteborgs universitet och frän den avdelning för masskommuni­kation som bildats där, visar pä betydelsen av alt del finns en fast basor-ganisalion för massmedieforskningen.

Kommittén ser det inte som sin uppgift alt la ställning lill om massme­dieforskningen skall prioriteras före andra forskningsområden, men be­dömer att behovet av forskning på massmedieområdet är påtagligt med tanke på den framlida utvecklingen. Forskningsresultat som kan ge en mer allsidig belysning kräver då mer permanenta projekt. Djupare kunskaper är angelägna om effekten av utvecklingen för människorna och för samhället skall kunna bedömas. Forskning av det slag som redan förekommer och som är under utveckling är viktig för utformning av mediepolitiken i värt land.

Remissinstansernas inställning

Flera av de remissinstanser som ullalar sig i frågan om medieforskning, däribland UHÄ. universiteten i Uppsala och Göteborg och Föreningen Svenska masskommunikationsforskare konstaterar all kommitlén i sin beskrivning av massmedieforskningen och i sill arbete påvisar viklen av kvalificerad forskning inom medieområdet. Uppsala universitet tillägger all kommittén på ett föredömligt sätt har utnyttjat befintlig forskning. Universitetet i Stockholm anmärker dock att kommitlén inte har beaktat den forskning som bedrivs vid Centrum för masskommunikationsforskning och vid SRs avdelning för publik- och programforskning och som rör mediernas innehåll med avseende på den bild av människor och samhälle som framträder i medieutbudet. Universiteten i Stockholm. Uppsala och Göteborg har också invändningar mol att kommiltén inte ger förslag lill konkreta åtgärder.

Kommitléns betoning av behovet av mer permanenta projekt delas av bl. a. universiteten i Uppsala och Lund. Universitetet i Uppsala anser all masskommunikationsforskningens koppling lill statliga utredningar kan medföra alt framlida forskning i ännu högre grad än idag kommer att 16   Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 199

 

Prop. 1984/85:199                                                                230

inriktas på smärre utvärderingsuppdrag, eftersom utredningar förväntas arbeta med snävare lidsperspektiv.

Kommitténs uppfattning om betydelsen av en fast basorganisalion för massmedieforskning understryks av bl. a. UHÄ. universiteten i Uppsala, Umeå, Göteborg och Lund, radionämnden och Föreningen Svenska mass-kommunikationsforskare. UHÄ påpekar alt det inom informations- och masskommunikationsområdet saknas ett centralt forskningsstödjande or­gan som kan ta ansvar för en långsiktig kunskapsuppbyggnad. UHÄ fram­håller därför angelägenheten av att en mer permanent basorganisation byggs upp inom högskolan, så att stabilitet och kontinuitet kan uppnås. UHÄ erinrar, i likhel med- universitetet i Uppsala, om förslaget att en professur i sociologi med massmedieforskning inrättas vid universitetet i Lund.

Universitetet i Göteborg och Föreningen Svenska masskommunika­lionsforskare framhåller angelägenheten av den plan för utbyggnad av masskommunikationsforskningen till en permanent organisation med professurer och mellantjänster på tre eller fyra universitetsorter kan reali­seras. Föreningen anser, i likhel med universitetet i Uppsala, alt det bör finnas fasta resurser för massmedieforskning i varje högskoleregion. UHÄ anser att den profilering och specialisering inom forskningsområdet som har utvecklats på olika universitetsorter bör fortsätta.

Remissinstanserna delar allmänt kommitténs uppfattning om behovet av forskning inom massmedieområdet. Universitetet i Lund har en avvikande uppfattning såtillvida alt massmedieforskningen, enligl universitetels me­ning, redan är relativt väl gynnad. Denna gynnade ställning kan leda till en ensidig koncentration till kommunikationsforskning, menar universitetet, som förordar alt forskare med ambitionen alt bredda forskningsområdet prioriteras i en fortsatt satsning på massmedieforskning.

Kommitlén pekar på att luckor finns i vår kunskap om medierna och samhället. Förutom de forskningsbehov som kommiltén pekar på, fram­håller universitetet i Uppsala behovet av forskning om mediernas roll för vissa grundläggande normer och värderingar i samhället, om människors massmedievanor i fräga om lid och stabilitet saml om den ekonomiska sidan av massmediekonsumtionen. Universitetet i Stockholm betonar vik­len av forskning om mediernas innehåll, om journalistiken och dess villkor och forskning inom massmedieräll. SÖ pekar på behovet av forskning rörande omfattningen och effekterna av barns och ungdomars TV-lillande. KUR framhåller alt den kontinuerliga statistiken över massmedieutveck­lingen behöver förbättras, i synnerhet i fråga om olika befolkningsgruppers medieanvändning och sambandet mellan mediekonsumtion och andra kul­lur- och fritidsvanor. Rådet avser all samarbeta med SRs avdelning för publik- och programforskning inom detla område. KUR pekar också på vikten av att forskningen om kulturfrågor och kulturyttringar stärks. Rådet nämner att humanistisk/samhällsvetenskapliga forskningsrådet har i upp-

 

Prop. 1984/85:199                                                               231

drag au prioritera forskning om kommunikationsteknologins inflytande på arbetsliv och fritid.

Universitetet i Uppsala beklagar alt kommittén inte föreslår några åtgär­der för uppföljning av massmedieutvecklingen inom t ex kabel-TV-områ-dei. Universitetet föreslår att den föreslagna kabelnämnden kompletteras med massmedieforskare.

KUR och radionämnden framhåller vikten av förmedling av forsknings­resultat och pekar på den betydelsefulla roll som den nordiska dokumenta­tionscentralen för masskommunikationsforskning (NORDICOM) spelar härvidlag. Radionämnmden föreslår att denna dokumentationsverksam­het, som i tio års tid bedrivits som försöksverksamhet, permanentas och att formerna för ett statligt stöd skyndsamt övervägs.

Sammanställning av remissyttranden över massmediekommitténs förslag i betänkandet (SOU 1984:65) Via satellit och kabel.

Innehållsförteckning

I Inledning

1.1   Remissinstanser m. m.

1.2   Sammanställningens systematik

 

2   Allmänna synpunkter på förslagen

3   Kullur- och mediepolitisk bedömning

 

3.1    Effekier av nya medier

3.2    Förhållningssätt till ny teknik och nya medier

4 Utbyggnad av kabelnät

4.1   Förutsättningar och sammanfattade bedömningar

4.2   Planmässig utbyggnad av kabelnät? Fri etableringsrätt för nätanläggningar?

Kollekliv mottagning och spridning av utländska TV-program utvecklas på marknadsmässiga grunder?

4.3   Geografisk rättvisa

4.4   Kostnadsutjämning

4.5   Tekniska standardkrav

4.6   Finansiering av ombyggnad av fastighelsnäl (Komplettering av ROT-programmet)

4.7   Televerkets roll

 

4.7.1     Konkurrensneutralitet

4.7.2     Särtedovisning av kostnader

4.8  Etersändningar som komplement till kabelnät m. m

4.8.1    Elersändningar av lokala program

4.8.2    Radiolänköverföring i kabelnät

4.8.3    Mottagningsstationer för kommunikalionssalellitsänd-ningar

5 Användning av kabelnät

5.1    Olika roller och aktörer

5.2    Samspelet mellan olika funktioner och roller

5.3    Operatörsrollen

 

Prop. 1984/85:199                                                                232

5.4    Sändningsrätt gentemot allmänheten - etableringsfrihet eller koncessionssystem?

5.5    Tillståndsfri sändningsverksamhet

5.6    Tillslåndspliktig sändningsverksamhet
6 Regler och villkor för sändningsverksamhet

6.1    Allmänna synpunkter

6.2    Koncessionssysiemels principiella utformning

 

6.2.1    Central myndighet för tillståndsgivningen

6.2.2    Tre slag av tillstånd

 

6.2.2.1     Rätt alt vidaresända program från en satellit i fast trafik, en s. k. kommunikationssatellit

6.2.2.2     Räu aU bedriva lokala sändningar

6.2.2.3     Rätt all upplåta utrymme i ell kabelnät för lo­kala sändningar

6.2.3      Två lillslåndsberättigade subjekt

6.2.3.1      Nätägaren

6.2.3.2      Det lokala operalörsföretagel

 

6.2.4    Sveriges Radio-koncernens ställning

6.2.5    Ordning för prövning och sanktioner

6.3 Innebörden av att ha tillstånd

6.3.1    En kanal skall hållas öppen för lokala sändningar

6.3.2    De som är anslutna lill nätet skall kunna la emot SR-företagens program

6.3.3    Tillstånd skall gälla inom ell visst geografiskt område

6.3.4    Tillstånd skall ha begränsad giltighetstid

6.3.5    Tillstånd skall inte få överlåtas

6.3.6    Radiolänköverföringar skall likställas med trådöverfö­ringar

6.3.7    Andra medier skall inte kunna hindras all bedriva ny­hetsbevakning

6.4 Villkor för alt få fillslånd

6.4.1    Allmänt

6.4.2    Vidaresändning av program från en kommunikationssa­tellit och upplåtelse av utrymme i kabelnät för lokala sändningar

 

6.4.2.1     Allmänt

6.4.2.2     Samråd skall ske med ett organ som företräder boende inom området

6.4.2.3     Kommunen skall ha tillfälle all yttra sig

6.4.2.4     Sökande skall ha tillfredsställande ekonomiska resurser

6.4.2.5     Vissa dispensmöjligheter skall finnas vid till­stånd till del lokala operatörsförelaget

6.4.3        Lokala sändningar
7 Programregler

7.1    Allmänt

7.2    Vidaresändningar av program från satelliter i fast trafik

7.2.1     Allmänt

7.2.2    Programmen skall vara avsedda för allmänheten

7.2.3    Programmen skall få las emot i det land varifrån de sänds till satelliten

7.2.4    Program med rasisliska inslag

7.2.5    Program innehållande våldsskildringar eller pornografi

7.2.6    Program innehållande sådan kommersiell reklam som särskilt riktar sig lill svensk publik

 

Prop. 1984/85:199                                                               233

7.3 Lokala sändningar

7.3.1   Allmänt

7.3.2   Det lokala operatörsförelagets sändningar skall präglas av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet

7.3.3   Programutbudet bör ha en lokal inriktning

7.3.4   Förbud mot alt i en och samma kanal blanda satellitpro­gram och andra program

7.3.5   Förbud mot s.k. central programavveckling

7.3.6   Förbud mot program med rasisUska inslag m. m.

7.3.7   Förbud mot program innehållande våldsskildringar eller pornografi

7.3.8   Förbud mot program innehållande kommersiell reklam och mol sponsrade program

 

8   Programverksamhetens finansiering

9   Tillståndsmyndighelens organisation, uppgifter och finansiering

 

10  Bevarande och dokumentation

11  Avgifter för användning av film i kabel-TV-verksamhet

12  Medieutbildning och medieforskning

 

12.1   Medieutbildning

12.2   Massmedieforskning

 

Prop. 1984/85:199                                                                234

Bilaga 4

De remitterade lagförslagen

1    Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs alt 5 8 radiolagen (1966:755)' skall ha nedan an­givna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

5f-

De företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola före­komma i rundradiosändning som förtaget anordnar. Härvid skall program­förelaget iakttaga bestämmelserna i 6 8 och 7 § andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagils trådlöst på cen­tralantennanläggning får ulan särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom faslighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätt alt sända program i vissa Om rätt all sända Ijudradiopro-

lokala rundradiosändningar finns gram i vissa lokala rundradiosänd-
särskilda föreskrifter i närradiola- ningaryråw radiosändare finns sar­
gen (1982: 459).                         skilda  förskrifter  i   närradiolagen

(1982:4.59).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiolidningar.

Om rätt till rundradiosändning      Om rätt att sända program i lo-
från trådsändare av sådana radio- kala rundradiosändningar från
program som har tagils emot från Irådsändare finns särskilda före-
en satellit i fast trafik finns före-   skrifter i lagen (1985:000) om lo-
skrifter i lagen (1984:115) omför-    kala kabelsändningar,
söksverksamhet med särskild tråd­
sändning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' Lagen omtryckt 1972:240.  Senaste lydelse 1984: 114.

 

Prop. 1984/85:199                                                                235

2    Förslag till

Lag om lokala kabelsändningar

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna beslämmelser

1  8 1 denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram i lokala rundradiosändningar (lokala kabelsändningar).

2  8 I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, rundradiosändning och radioprogram detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

kabelnät: anläggning för lokala kabelsändningar,

kanal: det utrymme som behövs i ell kabelnät för sändning av radiopro­gram,

programkanal: det samlade utbud av radioprogram som under en ge­mensam beteckning sänds i en kanal.

3  8 Frågor om lokala kabelsändningar prövas av kabelnämnden. Nämn­den skall även utöva tillsyn över verksamheten med lokala kabelsändning­ar.

4  8    För lokala kabelsändningar krävs tillstånd om det inte är fråga om

 

1.  vidaresändningar enligl 5 8 tredje stycket radiolagen (1966:755) eller

2.  sändningar som enbart kan las emot i bostäder och som inte når fler än femtio bostäder.

5 8 Varje lillstånd skall avse ett visst område. Delta område får omfatta
högst en kommun.

Om del finns särskilda skäl får kabelnämnden dock besluta alt ett till­stånd skall avse två eller flera kommuner eller delar av dem.

6 8   Tillstånd kan ges till

l.den som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, om denne är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hem­vist i Sverige (nälinnehavare) och

2. en sådan juridisk person som har bildals för att bedriva lokala kabel­sändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och menings­riklningar inom lillståndsområdet (lokalt kabelsändarförelag).

7 8    Tillstånd att bedriva lokala kabelsändningar får avse

1.  vidaresändningar av programkanaler från satelliter i fast trafik (satel­litsändningar) och

2.  sändningar av annat slag än som avses i 1 (egensändningar).

8 8 Nätinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan få tillstånd lill sa­
tellitsändningar.

Lokala kabelsändarförelag kan få tillstånd till egensändningar.

9 8 Nälinnehavare och lokala kabelsändarförelag kan få tillstånd att upp­
låta kanaler ål andra för egensändningar.

 

Prop. 1984/85:199                                                                236

10        8 Nätinnehavare som har fått tillstånd är skyldig att kostnadsfritt
tillhandahålla en kanal i kabelnälel för lokalt kabelsändarföretags egen­
sändningar av televisionsprogram.

Om det i ett kabelnät eller i någon del av det finns endast ett litet antal kanaler, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheten enligt första stycket. Ett sådant undantag gäller intill dess ytterligare en kanal kan utnyttjas i nätet.

11        8 Den, som har fått lillstånd lill satellitsändningar eller lill upplåtelse
av kanaler, är skyldig alt se till att de boende i fastigheter som ansluts lill
kabelnätet på ett tillfredsställande sätl kan ta emot radioprogram som
sänds med stöd av 5 8 första stycket radiolagen (1966:755) och som vid
tillståndsperiodens början är avsedda att tas emot inom tillslåndsomrädet.

Om skyldighet att tillgodose mottagning av ytterligare radioprogram kan komma i fräga vid omprövning av tillståndet, skall sökanden alltid vara förbehållen rätt att själv för lelevisionssändningar förfoga över minst två kanaler i kabelnätet eller, om endast en kanal återstår, denna.

12  8 Tillstånd får ges endast om sökanden kan förväntas fullgöra de ekonomiska förpliktelser som följer med den avsedda verksamheten.

13  8 Tillstånd lill satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler får ges endast om sökanden i god lid har berett dem som berörs av sändningarna Ullfälle alt framföra sina synpunkter på den avsedda verksamheten.

14  § Innan tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler meddelas skall kabelnämnden bereda den eller de kommuner, inom vilka sändningarna avses äga rum, tillfälle att yttra sig.

15  § Satellitsändningar, egensändningar av lokalt kabelsändarförelag och egensändningar enligl 9 8 skall bedrivas i skilda kanaler. Sådana sändning­ar får inte heller bedrivas i en kanal i vilken vidaresändningar enligt 5 8 tredje stycket radiolagen (1966:755) förekommer.

I en kanal för egensändningar får inte vidaresändas radioprogram som samfidigl vidaresänds i ett annat lillsiåndsområde, såvida fråga inte är om vidaresändningar inom samma kommun eller inom tvä eller flera kom­muner, för vilka kabelnämnden har fastställt ell tillståndsomräde enligt 5 8 andra stycket.

16  8 Inom en kommun eller del större område som kabelnämnden kan fastställa enligt 5 8 andra stycket får viss del av överföringen ske genom radiosändning.

17  8    Varje tillstånd gäller för högst tre år.

18  8 För lokala kabelsändningar gäller inte 6 och 7 88 radiolagen (1966:755).

Satellitsändningar

19        8 Tillstånd lill satellitsändningar innebär rätt till samtidig och oföränd­
rad vidaresändning av programkanaler från satelliterna.

Tillslåndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om vilka pro­gramkanaler han vidaresänder.

 

Prop. 1984/85: 199                                                              237

20        8    Tillståndet till satellitsändningar fär återkallas, om tillståndshavaren

1.      inte längre uppfyller kraven enligt 6 8 I eller 2 eller

2.   har brutit mot föreskrifterna 110 8,118 första stycket eller 15 8 första
siycket.

21        8 Kabelnämnden får förbjuda vidaresändning av en programkanal för
en lid av högst ett år, om

1.   det i programkanalen vid ett flertal tillfällen har förekommit program
eller programinslag som innefattar hot mot eller uUrycker missaktning för
folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse eller som
innehåller en skildring av sexuellt våld eller tvång eller grovt våld mol
människor eller djur,

2.  programkanalen har varit ensidigt inriktad på våldsskildringar eller pornografiska program eller

3.  del i programkanalen under en längre lid och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter

och nämnden med hänsyn till överträdelsernas art och programkanalens karaktär och innktning finner att ett förbud för programkanalen är godtag­bart från yttrandefrihets- och informalionsfrihelssynpunkt.

22        § Kabelnämnden skall, i den utsträckning som behövs för efterhands­
granskning av programkanaler som vidaresänds i landet, se lill att pro­
gramkanalerna spelas in och att inspelningarna bevaras.

Egensändningar av lokala kabelsändarförelag

23        § Tillstånd alt bedriva egensändningar innebär även rätt att ställa
sändningstid till förfogande för annan.

Varje lokalt kabelsändarförelag skall vid utövandet av sin sändningsrält sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Företaget skall hålla kabelnämnden undertällad om i vilka kanaler del avser all bedriva egensändningar.

24        § Tillståndet att bedriva egensändningar får återkallas om del lokala
kabelsändarföretagel

1.      inte längre uppfyller kraven enligt 6 8 2,

2.  bryter mot 15 8,

3.  sänder program utan all behörig programutgivare finns,

4.  har sänt program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt våld mot männi­skor eller djur, om inte sändningen har varil försvarlig med hänsyn lill syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt,

5.  har sänt pornografiska program,

6.  har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommersi­ell verksamhet i programmen eller

7.  har sänt program eller programinslag, om pengar eller annan egendom har ställts lill förfogande på villkor alt programmet eller inslaget sänds.

Tillståndet får också återkallas, om företaget har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yitrandefrihetsbrott och som innebär ell allvarligt missbruk av yttrandefriheten i lokala kabelsänd­ningar. Innan en sådan dom har vunnit laga kraft får tillståndet återkallas interimistiskt.

 

Prop. 1984/85:199                                                                238

Egensändningar i upplåtna kanaler

25 § Tillstånd till upplåtelse av kanaler i ett kabelnät innebär rätt att
medge andra alt bedriva egensändningar i en hel kanal.

Medgivande att bedriva egensändningar får ges endast lill svensk med­borgare, svensk juridisk person eller utlänning som har hemvist i Sverige.

Tillståndshavaren skall hålla kabelnämnden underrättad om hur många kanaler som han upplåter och till vem upplåtelse sker,

26     8    Upplåtelse av kanal bör ske genom skriftligt avlal.
Tillståndshavaren får i fråga om sändningarnas innehåll inte föreskriva

annat än att detta skall vara förenligt med gällande lagstiftning.

27        8 Kabelnämnden får besluta att den som bedriver egensändningar i en
upplåten kanal skall upphöra med sändningarna under en tid av högst ett
år, om han

1.  inte längre uppfyller kraven enligt 25 8 andra stycket,

2.  bryter mol 15 8,

3.  sänder program utan att behörig programulgivare finns,

4.  har sänt program som innehållit en skildring av sexuellt våld eller tvång eller en närgången eller utdragen skildring av grovt våld mol männi­skor eller djur, om inte sändningen har varil försvarlig med hänsyn till syftet och sammanhanget saml omständigheterna i övrigt,

5.  har sänt pornografiska program,

6.  har medgett kommersiell reklam eller gjort reklam för egen kommersi­ell verksamhet i programmen eller

7.  har sänt program eller programinslag, om pengar eller annan egendom har ställts lill förfogande på villkor alt programmet eller inslaget sänds.

Beslut att sändningarna skall upphöra får också fattas om den som bedriver dessa har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yitrandefrihetsbrott och som innebär ett allvariigt miss­bruk av yttrandefriheten i lokala kabelsändningar. Innan en sådan dom har vunnit laga kraft får kabelnämnden interimistiskt besluta all sändningarna skall upphöra.

28  8 Om beslut enligt 27 8 har meddelats skall tillslåndshavaren genast se till att egensändningarna upphör. Tillslåndshavaren får under tid som bestämls enligt nämnda paragraf ej medge att sändningarna återupptas.

29  8 Tillstånd att upplåta kanaler för egensändningar får återkallas, om tillståndshavaren

1.      inte längre uppfyller kraven enligl 6 8 1 eller 2 eller

2.      har brutit mol 10 8,118 första stycket, 25 8 första stycket eller 28 8.

Avslutande bestämmelser

30  8 Kabelnämndens ordförande och vice ordförande skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv.

31  8 Om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar gäller särskilda beslämmelser.

32  8 Kabelnämnden får återkalla ell lillstånd enligt denna lag, om till­slåndshavaren inte betalar avgift i ärende om lokala kabelsändningar inom föreskriven tid och tillslåndshavaren förelagts att betala avgiften vid på­följd all tillståndet annars kan återkallas.

 

Prop. 1984/85: 199                                                               239

33  8 När ell tillstånd återkallas fär kabelnämnden bestämma en lid om högst ett år inom vilken nytt tillstånd inte kan ges.

34  8 Den som bedriver egensändningar skall pä uppmaning av kabel­nämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i bestämmelserna om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Om denne inte rättar sig efter sådan uppmaning kan nämnden förelägga vite.

35  8 Kabelnämndens beslut enligt 5, 6, 8 och 9 88, 10 8 andra stycket, 17, 20, 21, 24, 27, 29, 32 och 33 88 får överklagas hos kammarrätlen genom besvär. Andra beslut enligl denna lag får ej överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

2.  Tillstånd enligt lagen får inte ges för tid under vilken sökanden bedriver sändningar med stöd av lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning. Den som bedriver sådana sändningar får ej heller medverka i ett lokalt kabelsändarföretags egensändningar eller själv bedriva egensändningar i upplåtna kanaler.

3.  Sammanslutning som bedriver sändningar för vilka bestämmelserna i lagen (1978: 479) om försöksverksamhet med närradio gäller får inte samti­digt medverka i ett lokalt kabelsändarföretags egensändningar eller bedri­va egensändningar i upplåtna kanaler.

3    Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs all punkt 3 i övergångsbestämmelserna lill närra­diolagen (1982; 459) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

3.' Sådana försök med trådsänd-   3. Sådana försök med trådsänd­
ningar av televisionsprogram, som ningar av televisionsprogram, som
pågår vid utgången av juni 1982, fär pågår vid utgången av juni 1982, får
äga rum även därefter, dock längst äga rum även därefter, dock längst
lill utgången av år 1985.                    till utgången av mars 1986.

För dessa sändningar skall de äldre bestämmelserna gälla.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse 1983: 1082

 

Prop. 1984/85:199                                                  240

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:115) om försöksverksamhet med sär­skild trådsändning

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1984: 115) om försöksverksamhet med särskild trådsändning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 15     Denna lag träder i kraft den 15

april 1984. Lagen gäller till utgång-     april 1984. Lagen gäller lill utgång­
en av år 1985.                     en av mars 1986.  TUlstånd enligt

2 § får dock inte meddelas efter ut­gången av år 1985.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

 

Prop. 1984/85:199                                                          241
Innehåll

Sid.

Propositionen   ...............................................................        1

Propositionens huvudsakliga innehåll    ......................... ....... 1

Propositionens lagförslag   ............................................ ....... 3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1985            9

1   Inledning   ................................................................. ....... 9

2   Bakgrund     ............................................................... ..... 10

3   Massmediekommilténs förslag    ................................ ..... 13

4   Remissinstanserna     ................................................ ..... 15

5   Försöksverksamhet     ............................................... ..... 17

6   Allmänna överväganden     ........................................ ..... 18

7   Särskilda frågor    ...................................................... ..... 26

 

7.1    Koncessionsplikt    ................................................       26

7.2    Vem kan få tillstånd?     ........................................       31

7.3    De lokala kabelsändarföretagen    .......................       33

7.4    Allmänna förutsättningar för tillståndsgivningen                       35

7.5    Skyldighet all tillhandahålla kanaler m.m.............. ..... 37

7.6    Tillståndens geografiska omfattning   .................. ..... 39

7.7    Koncessionstidens längd     ..................................       40

7.8    Programregler för satellitsändningar    .................       40

 

7.8.1     Allmänt    ...................................................... ..... 40

7.8.2     Rasdiskriminering, våld och pornografi    .....       43

7.8.3     Reklam i salellitprogram    ............................       45

7.9 Programregler för egensändningar    ................... ..... 46

7.9.1     Allmänt    ..................................................... ..... 46

7.9.2     Programmen skall vara lokala   .................... ..... 48

7.9.3     Rasdiskriminering, våld och pornografi    .....       49

7.9.4     Reklam    ...................................................... ..... 50

7.9.5     Rätten till nyhetsbevakning   ....................... ..... 51

 

7.10   Kabelnämnden    .................................................       52

7.11   Avgift för visning av film i kabelnät   .................... ..... 54

7.12   Ikraftträdande, övergångsfrågor    .....................       55

7.13   Laglekniska frågor m. m.......................................       56

 

8   Upprättade lagförslag   ..............................................       60

9   Specialmotivering    ....................................................       60

 

10   Hemställan    ............................................................. ..... 74

11   Beslut     .................................................................... ..... 74

Utdrag av lagrådets protokoll den 9 april 1985     .........       75

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 1985      88

1   Anmälan av lagrådels yttrande   ................................. ..... 88

2   Hemställan    ............................................................... ..... 90

3   Beslut     ...................................................................... ..... 90

Bilaga 1 Massmediekommitténs sammanfattning av sitt belän­
kande (SOU 1984:65) Via satellit och kabel   ..    91

Bilaga 2        Massmediekommilténs författningsförslag   . 101

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över massmedie­
kommilténs betänkande    .............................. 114

Bilaga 4        De remitterade lagförslagen     .................... 234

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985