Prop. 1984/85:172

Regeringens proposition

1984/85:172

om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

besluiad den 21 mars 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA DAHL

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet Enligt lagen skall i princip samma regler gälla för nalurgas som för olja och kol. Det innebär att lagen är uppbyggd på samma sätl som lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, som trädde i kraft den 1 januari 1985 (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr 94). Med hänsyn tiU vissa särskilda förhållanden på naturgasområdet har reglerna inte inarbetats i den lagen ulan samlats i en särskild lag. Lagen föreslås träda i kraft den I januari 1986. Skyldighet att vidla beredskapsåtgärder gällerfr. o. m. lagringsåret 1986/87.

Förslaget föranleds av att kommersiell distribution av naturgas avses komma i gång till sommaren 1985 i västra Skåne inom ramen för det s. k. Sydgasprojeklel. Skyldighel att vidta beredskapsåtgärder har storförbrukare (årsförbrukning minsl 5 miljoner m-* naturgas) och gasdistribulörer. Beslut om vilka beredskapsålgärder som de beredskapsskyldiga skall vidta fattas årligen av tillsynsmyndigheten, som är överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF).

Till grund för ÖEF:s beslut gäller föreskrifter från regeringen om beredskapsskyldighetens omfattning. Regeringen bedömer landets beredskapsbehov med utgångspunkt i av riksdagen godkända riktlinjer för försörjningsberedskapen. Förslag till sådana riktlinjer läggs också fram i propositionen.

Förslagen innebär att beredskapsfrågan får en provisorisk lösning i avvaktan på att tekniskt och ekonomiskl godtagbara metoder att lagra naturgas har färdigutvecklats. För vissa gaskunder skjuts beredskapsåtgärderna t. v. på framtiden beroende på att något provisorium som är tekniskt-ekonomiskt rimligl f. n. inte står lill buds. 1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 172

Prop. 1984/85:172 2

1 Förslag till

Lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet

Inledande beslämmelser

1 § För atl ersätta bortfall av nalurgas under krig och andra allvarliga
försöijningskriser skall förbrukare och säljare av naturgas vidta bered
skapsåtgärder enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Lagen lillämpas inle på nalurgas som utvinns inom landet.

2 § Tillsyn över efterievnaden av denna lag och med slöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av den myndighet som regeringen beslämmer (tillsynsmyndigheten).

3 § Skyldighelen att vidta beredskapsålgärder faslslälls för elt år i laget från och med den I juli (lagringsårel) och grundas pä förbrukningen eller försäljningen under del närmast förgående kalenderåret (basårei).

4 § Beredskapsåtgärder på grund av förbrukning vid en anläggning skall vidias av den som innehade anläggningen vid basårets ulgång. Skyldigheten grundas på hela förbrukningen vid anläggningen under basårei.

Överiåls anläggningen efler basårels utgång, får tillsynsmyndigheten medge atl skyldighelen övergår på den nye innehavaren.

Beredskapsåtgärdernas omfattning

5 § Skyldig att vidla beredskapsålgärder (beredskapsskyldig) för ett lag
ringsår är den som

1. under basåret vid en anläggning för energiändamål förbrukat

a) minst 5 miljoner kubikmeter naturgas eller

b) naturgas jämte kol, eldningsolja eller dieselbrännolja, molsvarande sammanlagl minst 5 miljoner kubikmeter nalurgas, varvid I kubikmeter olja eller 1,6 ton kol skall anses motsvara I 000 kubikmeter nalurgas.

2. under basåret till förbrukare såll naturgas för energiändamål,

3. är skyldig att hålla fastighet anordnad på vissl säll på grund av åläggande enligt 9 § andra styckel.

6 § Förbrukare av naturgas som avses i 5 § I skall hålla beredskapslager
av lämpligt ersättningsbränsle för naturgas saml ha sådan utrustning till
gänglig som behövs för atl ersäiiningsbränslei skall kunna användas vid
anläggningen.

7 § Slorleken av beredskapslager av ersätiningsbränsle som skall hållas enligt 6 § bestäms för varje lagringsår på grundval av den mängd nalurgas som har förbrukats under basåret. För varje lagringsskyldig beräknas den mängd ersättningsbränsle (basmängden) som motsvarar den förbrukade mängden naturgas.

8 § Säljare av naturgas som avses i 5 § 2 skall vidta beredskapsåtgärder som gör det möjligt att, om tillförseln av naturgas avbryts eller försvåras, värma upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas.

Vilka åtgärder som skall vidtas bestäms med utgångspunkt i uppvärmningsbehovet för de fastigheter inom distributionsområdet som vid basårets utgång uppvärms med naturgas.

Prop. 1984/85:172 3

9 § För varje säljares dislribuiionsområde skall finnas en beredskaps
plan, varav framgår hur beredskapsbehovet av möjlighet till alternativ
uppvärmning för berörda fasligheter skall lillgodoses.

Fastighetsinnehavare får åläggas att hålla sina fastigheter så anordnade att den alternativa uppvärmning som förutsätts i planen kan komma lill stånd.

10 § Med utgångspunkt i landets behov av beredskapslager för förbru
kare som avses i 6 § bestämmer regeringen för varje slag av ersättnings-
bränsle hur stor andel av basmängderna som skall lagras under lagrings
året.

Med utgångspunkt i beredskapsbehov bestämmer regeringen också omfattningen av beredskapsålgärder enligt 8 § andra stycket

Beredskapslager

11 § Skyldighel enligt 6 § alt lagra ersätiningsbränsle skall fullgöras med
varor som den lagringsskyldige äger. Den får inte fullgöras med varor som
transiteras.

Beredskapslager av ersättningsbränsle skall hållas inom landet i anläggningar, som de lagringsskyldiga förfogar över, på ett från beredskaps- och konlrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

12 § Skyldighet atl vidta beredskapsåtgärder på grund av 8 § skall fullgöras på ett från beredskaps- och konlrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

13 § Regeringen får för att tillgodose beredskapsbehov meddela föreskrifter om var beredskapslager skall finnas.

Fastställande av beredskapsskyldighel

14 § Tillsynsmyndigheten skall för varje lagringsår

1. för var och en som är beredskapsskyldig enligt 5 § I fastställa storleken av beredskapslagret och den utrustning som skall hållas enligt 6 §,

2. fastställa beredskapsplan för varje säljares distributionsområde.

I beredskapsplanen skall anges vilka åtgärder säljaren skall vidla enligt 8 § och vilka särskilda åligganden som skall åvila fastighetsinnehavare enligt 9 § andra styckel. Om säljaren åläggs att hålla visst beredskapslager, skall storleken på della fastställas.

15 § Till ledning för tillsynsmyndighetens beslut enligt 14 § skall den som
är beredskapsskyldig enligt 5 § I eller 2 före den I februari närmast efter
basåret avge en deklaration rörande sin förbrukning eller försäljning av
naturgas under basåret. Därvid skall även lämnas de uppgifter som behövs
för fastställandet av beredskapsplan.

Varje säljare skall ge in ett förslag till beredskapsplan för sitt område.

16 § Tillsynsmyndigheten skall så snart beslutsunderlag föreligger med
dela beslut enligt 14 §.

Ett sådant beslut får ändras om kontroll hos den beredskapsskyldige, begäran av denne eller annan omständighet ger anledning till det.

Lagring ombesörjd av annan

17 § Om särskilda skäl föreligger, får tillsynsmyndigheten för visst fall
medge att någon som är skyldig att lagra ersätiningsbränsle uppdrar ål
annan att helt eller delvis ombesörja lagring för hans del.

Prop. 1984/85:172 4

Befrielse från lagringsskyldighet

18 § Regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer får medge
befrielse hell eller delvis från skyldighel att hålla beredskapslager i visst
fall, om synneriiga skäl föranleder att skyldigheten inle behöver fullgöras
vare sig genom egen lagring eller genom lagring hos någon annan. Om det
föreligger synnerliga skäl, får också befrielse medges från annan skyldighet
som ålagts en beredskapsskyldig enligt 14 §.

Ell medgivande får förenas med villkor.

Beredskiipslagrens ianspråktagande

19 § Om lill följd av krig eller annan allvarlig försörjningskris lillförseln av nalurgas lill landet avbryts eller försväras, får regeringen medge att beredskapslager tas i anspråk av den lagringsskyldige i den utsträckning som är påkallad med hänsyn till rådande förhållanden.

20 § Om en lagringsskyldig försätts i konkurs, utgör denna lag inle någol hinder mot att hans beredskapslager tas i anspråk av konkursförvaltningen för konkursens slutförande.

Lagringsavgift

21 § Den som inte håller fastställt beredskapslager skall till siaien er
lägga särskild avgift (lagringsavgift).

Lagringsavgift skall erläggas även av den som ulan medgivande enligt 17 § uppdrar åt någon annan att ombesörja lagring av ersättningsbränsle eller som förvarar lagrade varor i strid mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 §.

22 § Regeringen bestämmer för de ersättningsbränslen och andra varor
som skall lagras det belopp vartill lagringsavgiften skall uppgå för kalen
dermånad. Beloppet skall motsvara en beräknad kapitalkostnad för varan
med tillägg av 60 procent.

Vid försummelse som avses i 21 § första styckel skall lagringsavgift tas ul med fulll belopp. Vid försummelse som avses i 21 § andra styckel skall avgift tas ut med en tredjedel av fullt belopp.

Försummas lagringsskyldighel under en del av en kalendermånad skall avgift utgå för hela månaden.

Om det föreligger synnerliga skäl, får avgiften nedsättas eller efterges.

23 § Frågor om uttagande av lagringsavgift prövas av tillsynsmyndighe
ten.

TUlsynsmyndighetens beslut om ultagande av lagringsavgifl får verkställas enligt utsökningsbalken.

Tillsyn

24 § Den som är beredskapsskyldig skall lämna tillsynsmyndigheten de
uppgifter som behövs för tillsynen av att lagen och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter efterievs.

Regeringen får meddela föreskrifter om fullgörandet av uppgiftsskyldighelen.

25 § Den som har förbrukat naturgas skall, även i annal fall än som avses
i 24 §, på begäran lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om förbrukning,
lager, ulruslning och anordningar som behövs för tillsynen av alt lagen och
med stöd av lagen meddelade föreskrifter efterlevs.

Prop. 1984/85:172 5

26 § Tillsynsmyndigheten eller den som myndigheten utser får undersöka lager, ulruslning och anordningar, vilka hålls av den som är uppgifts-skyldig enligt denna lag, och granska dennes bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten. Del åligger den uppgiftsskyldige att lämna tillträde till utrymmen för lager, utrustning och anordningar saml till kontorslokaler.

27 § Underiäler en beredskapsskyldig att

1. hälla beredskapslager av den omfattning eller på det sätt som åligger
honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen,

2. iaktta villkor Som avses i 18 §,

3. lämna deklaration eller förslag till beredskapsplan enligt 15 § eller

4. hålla utrustning och anordningar på del sätt som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifier som har meddelats med slöd av lagen,

får lillsynsmyndigheien förelägga honom vid vite att fullgöra sina åligganden.

Tillsynsmyndigheten får också vid vite meddela föreläggande som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt 24 eller 25 § skall fullgöras eller för alt undersökning eller granskning enligt 26 § skall kunna ulföras.

Vitesföreläggande skall delges. Etl utdömt vite får inte förvandlas till fängelse.

28 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för utövande
av fillsyn enligt denna lag.

Ansvarsbestämmelser

29 § Till böler eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen ej är
belagd med straff i brottsbalken, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att på annat sätl än som anges i 21 § iaktta vad som åligger
honom genom beslut enligt 14 §,

2. underiäler att fullgöra skyldighet som avses i 15, 24 eller 25 § eller vid fullgörandet av sådan skyldighet lämnar orikfig uppgift,

3. underlåter atl lämna tillträde lill lager, utrustning, anordningar eller kontorslokaler enligt 26 § eller annars hindrar undersökning eller granskning som avses där.

I ringa fall döms inle till ansvar.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande enligt 27 § döms inte lill straff för gärning som omfaUas av föreläggandet.

30 § Brott som avses i 29 § får ålalas av allmän åklagare endast efter
anmälan av tillsynsmyndigheten.

Besvär m.m.

31 § Tillsynsmyndighetens beslut i frågor som avses i 14 § första stycket
samt 23 och 27 §§ får överklagas genom besvär hos kammarrätten.

I övrigt överklagas tillsynsmyndighetens beslut genom besvär hos regeringen.

32 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med slöd av lagen skall gälla omedelbart, om inle annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

Prop. 1984/85:172 6

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskalielagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (brui-lointäki) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret

Avdrag får inle göras för;

den skallskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skatlskyldig ulgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitl hushåll;

kostnader i samband med plockning av vill växande bär och svampar lill den del kostnaderna inle överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdet av arbele, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skallskyldige själv eller andre maken eller av den skallskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta pä den skatiskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgifl enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.;

avgifl enligt 99 a § utlänningslagen (1980: 376);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp, för vilket arbelsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgifl enligt lagen (1976; 206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

' Senasle lydelse 1984: 1086.

Prop. 1984/85:172 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagringsavgift enligt lagen (1984: lagringsavgifl enligi Ingen

1049) om beredskapslagring av olja (1984:1049) om beredskapslagring
och kol; av olja och kol eller lagen

(1985:000) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränla på lånat kapital lill den del räntan läcks av sådani stalligi bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna lill 24 §; kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag Iräder i kraft den I januari 1986.

Skyldig alt hålla beredskapslager under ett lagringsår är den som

1. importerat lagringsbränsle och under basåret sålt eller förbrukat sådant bränsle,

2. drivil oljeraffinaderi inom landet och under basåret sålt lagringsbränsle,

3. av lagringsskyldig som avses i I eller 2 köpt samt under basåret sålt

a) minst 30000 ton kol,

b) minst I 000 ton gasol eller

c) minsl 20000 kubikmeter andra lagringsbränslen,

4. i annat fall än som avses i 1
under basåret vid en anläggning för
brukat

a) minst 8000 ton kol,

b) minst 5000 kubikmeter eldningsolja eller dieselbrännolja eUer

c) kol och eldningsolja eller dieselbrännolja, motsvarande sammanlagt minst 5 000 kubikmeter olja, varvid ett ton kol skall anses motsvara fem åttondels kubikmeter olja.

5. a) inom landet framställt och under basåret såll kolpulver, som malts för vidareförsäljning, eller någon kol-vätskeblandning eller

Skyldig alt hålla beredskapslager under ett lagringsår är den som

1. importerat lagringsbränsle och under basåret sålt eller förbrukat sådant bränsle,

2. drivit oljeraffinaderi inom landet och under basårei sålt lagringsbränsle,

3. av lagringsskyldig som avses i 1 eller 2 köpl samt under basårei sålt

a) minst 30000 ton kol,

b) minst I 000 ton gasol eller

c) minst 20000 kubikmeter andra lagringsbränslen,

4. i annal fall än som avses i 1
under basårei vid anläggning för
brukat

a) minst 8000 ton kol,

b) minsl 5000 kubikmeter eldningsolja eller dieselbrännolja,

c) kol och eldningsolja eller dieselbrännolja, motsvarande sammanlagt minst 5000 kubikmeter olja, varvid ett ton kol skall anses motsvara fem åttondels kubikmeter olja eUer

d) kol jämle naturgas, motsvarande sammanlagl 8000 lon kol, varvid 1,6 lon kol skall anses motsvara 1000 kubikmeter nalurgas, eller eldningsolja eller dieselbrännolja jämte naturgas, motsvarande minst 5000 kubikmeter olja, varvid I kubikmeter olja skall anses motsvara 1000 kubikmeter naturgas,

5. a) inom landet framställt och
under basårei sålt kolpulver, som
malls för vidareförsäljning, eller nå
gon kol-välskeblandning eller

Prop. 1984/85:172 10

INDUSTRIDEPARTEMENTET Uidrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-03-21

Närvarande: Slatsministern Palme, ordförande, och slalsråden Lundkvisl, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om försörjningsberedskap på naturgasområdet

1 Inledning

Frågan om införandel av naturgas som en kompletlerande energikälla har sedan 1970-talet varit föremål för statsmakternas ställningstaganden vid en rad tillfällen. Efter olika överväganden ingicks är 1980 avtal mellan regeringarna i Sverige och Danmark - samiidigi med ell motsvarande avtal på företagsnivå - om att introducera naturgas i västra Skåne, det s. k. Sydgasprojektel. Sydgasprojektel godkändes sedan av riksdagen (prop. 1979: 80: 170, NU 70, rskr 410). De gällande rikllinjerna för Sydgasprojektets genomförande bestämdes år 1983 (prop. 1983/84:47, NU 10, rskr 125), då statsmakterna godkände ell konsortialavial som ingålls mellan stålen, de berörda kommunerna och Sydkraft AB efter en rekonstruktion av projektet. Regeringen har nyligen i prop. 1984/85: 120 om rikllinjer för energipolitiken redovisat den allmänna utvecklingen på naturgasområdet och de bedömningar och ställningstaganden som den föranleder.

Beredskapsfrågorna på naturgasområdet har också varil föremål för upprepad prövning. En grundläggande utredning framlades år 1981 av en kommitté med uppdrag att pröva det löpande oljelagringsprogrammet (OLK 80). Utredningsförslagen lades sedan - såviit avser naturgasområdet - lill grund för riksdagens principbeslut år 1982 (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374).

Beslutet innebar atl beredskapen endast skulle avse krig och avspärrning, inte fredskriser. Gasen lillförs den svenska marknaden från källor i Nordsjön och risken för fredskriser i detla område bedömdes som ringa. Eftersom gasen i huvudsak skulle ersälla eldningsolja, sladsgas och gasol

Prop. 1984/85:172 II

borde, bortsett från fredskriser, samma försörjningsberedskap som för dessa bränslen efierslrävas. Slorförbrukarna - med minst 5000000 m' per är - skulle hålla beredskapslager av olja eller annal ersätiningsbränsle för naturgasen jämle erforderlig förbränningsutrustning. De som använder gasen i tillverkningsprocesser skulle dock kunna uppdra åt gasdislribu-tören all hålla erforderligt lager av gas. För andra förbrukare skulle gasdistributören lagra naturgas eller annan produki som efter blandning eller omvandling kunde distribueras genom gasnätet.

De sedermera fastställda riktlinjerna utgick från att beredskapen i stor utsträckning skulle tillgodoses genom lagring av en form av gasol (propån). Det visade sig emellertid alt denna lösning skulle bli såväl komplicerad som alltför kostsam. För min del redovisade jag förhållandel i prop. 1983/ 84:47 i samband med omprövningen av Sydgasprojektel. För att trols de redovisade problemen kunna uppnå en försörjningsberedskap var del enligt min mening nödvändigl alt lillgripa provisoriska lösningar. I sådani syfte inlogs i konsortialavtalet en punkt rörande anskaffande av elradiatorer m.m. för uppvärmningskundernas behov i ett krisläge. Vidare gav jag utredningen (H 1982:04) - i det följande benämnde K83 - för prövning av det löpande oljelagringsprogrammet' genom tilläggsdirektiv (Dir 1983:52) i uppdrag att lämna förslag hur försörjningsberedskapen för naturgasanvändarna t. v. borde tillgodoses. Utredningens förslag föreligger i betänkandet (Ds I 1984:13) Energiberedskap för kristid.

Förslaget har remissbehandlats. En sammanfattning av utredningsförslaget, en förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas som bilaga till protokollet i detta ärende.

Under departementsberedningen har ytterligare synpunkter inhämlals från myndigheter. Sydgas AB m.fl. inlressenler.

Jag lägger i det följande fram etl förslag fill provisorisk lösning i bered-skapsfiågan. Beslut bör fattas i vår med hänsyn till atl gasleveranserna avses komma i gång till sommaren 1985.

FÖREDRAGANDENS ÖVERVÄGANDEN OCH FORSLAG

2 Förslag till riktlinjer för försörjningsberedskapen på naturgasområdet

2.1 Allmänt om förslagen i propositionen

När jag nu ånyo har att ta upp frågan om försörjningsberedskapen på naturgasområdet till behandling sker del mol bakgrund av att det inför påbörjandet av gasdistribution i Sverige måste skapas klarhet om vilka

' Särskild utredare kanslirådet Bo Hemborg.

Prop. 1984/85:172 12

beredskapsålgärder som skall vidias. Jag lägger försl fram förslag till riktlinjer för beredskapen under den närmaste framtiden. I samband därmed redovisar jag de tekniskt-ekonomiska problem som sammanhänger med beredskapens genomförande. Därefter går jag in på det lagförslag som läggs fram.

Mina förslag innebär en provisorisk lösning för den närmaste framtiden. Beredskapsålgärder vidtas för dels storförbrukare inom industrin, dels de förbrukare som i huvudsak använder naturgasen för bostadsuppvärmning. Beredskapsåtgärderna för övriga användare av naturgasen måsle anslå till dess att lekniskl-ekonomiska lösningar finns tillgängliga. F. n. finns inte tillräckligt beslutsunderlag för ett definitivt ställningstagande till hur en permanent lösning av beredskapsfrågan skall se ut.

Jag vill framhålla att en sådan lösning måste tas fram så snart som möjligt. Därvid måsle ansvaret för det tekniska uivecklingsarbeiel i första hand vila på berörda gasintressenter. Jag ålerkommer lill denna fråga och dess vidare behandling.

Även om förslagen har provisorisk karaktär är riktlinjerna och lagen generelll utformade. De kan således tillämpas om del blir aktuellt atl Utvidga gasdistributionen utöver vad som redan beslutats innan en permanent lösning av beredskapsfrågan föreligger. Jag vill slulligen erinra om all K 83 i enlighet med sitt uppdrag har lämnat ett principförslag utan författningstext; en jämförelse i detalj av detta förslag med mina förslag är därför inle möjlig.

2.2 Riktlinjer för försörjningsberedskapen på naturgasområdet

Mitt förslag: I anslutning till de rikllinjer för beredskapslagring av olja och kol som fastställdes förra året (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr 94) och tidigare principbeslut för naturgasberedskapen (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374) skall följande allmänna principer gälla.

Beredskapsåtgärder skall vidtas för krig och avspärrning, inte för fredskriser. Åtgärdernas omfattning bestäms med utgångspunkt i de beredskapsbehov som föreligger för de berörda (se avsnitt 2.1) naturgasanvändarna. Därvid skall beaktas

- beräknal nalurgasbehov vid normala förhållanden under den tid lagringen skall ske,

- gällande planeringsförutsättningar för det ekonomiska försvaret i fråga om uppsatta försörjningsmål och försörjningskrisers karaktär och längd,

- gällande planeringsförutsättningar för olika krissitualioner med avseende på försörjningsstandard och försörjningsulhållighei samt de anlaganden som därvid gäller i fråga om förulsällningar för import av gas, omfattning av industriproduktion och utrikeshandel samt ransoneringssystem.

Prop. 1984/85:172 13

- möjligheten atl i kris ersätta gas med olja.

Försöijningsberedskapen grundas på lager av olja eller andra ersätl-ningsbränslen för storförbrukarnas del och med avseende på anläggningarna för bostadsuppvärmning m. m. på anordningar för elförsörjning eller på oljeeldning genom gasdistribulörernas försorg.

Den allmänna ordningen för beredskapslagringen följer i allt väsenlligl reglerna i lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol. Beredskapsåtgärderna i den lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet som nu föreslås (se avsnitt 3).

K 83: Enligt K 83:s mening bör i princip gälla alt försörjningsberedskapen på naturgasområdet skall vara lika god som på andra energiområden. I likhet med OLK 80 förordar K 83 all de industriella slorförbrukarna skall ansvara för avspärrnings- och krigsberedskapen på sitt område. Vidare återfinns konsortialavlaleis reglering av beredskapen för boslads-uppvärmning i förslagel. För övriga förbrukare föresläs en lösning grundad på olja eller gasol ulan att ställning tas till kostnadsfrågan.

Remissinstanserna: K 83:s allmänna syn på beredskapsfrågorna har i allmänhel godtagils. Vissa remissinstanser ifrågasätter dock olika punkter i förslagel. Det gäller bl.a. beredskapens genomförande, kostnadsaspekter och beredskapsbördans fördelning meUan olika energikällor.

Skälen för mitt förslag: Som redan beröns - en mer detaljerad faktabelysning lämnas i de förut angivna propositionerna - har bedömningen av de tekniska möjligheterna för bl.a. lagring av ersättningsbränsle efterhand i avsevärd grad skiftat. Akvifäriagring och bergrumslagring av gas liksom annan lagring av gasol i olika former har varit på tal. Som alternativ har nämnls vanlig oljelagring och energiersälining genom elkraft, vilkel förulsäller att användaren har tillgång lill lämplig ulruslning eller snabbi kan förses med sådan vid en kris. Trots gjorda anslrängningar kvarstår emellertid en belydande osäkerhel om tekniskt-ekonomiski och beredskapsmäs-sigt lämpliga lösningar. Behovel av provisoriska lösningar kvarslår sålunda. Önskemålen alt mer definitivt lösa frågan bhr samtidigt mer påträngande. Till detta återkommer jag strax. Först tar jag upp de omedelbara möjligheterna. De konkreta förhållanden jag behandlar i det följande, exempelvis fördelning av gaskunder på olika kategorier, gäller Sydgasprojektel.

Slorförbrukarna av naturgas - med en förbrukning av mer än 5000000 m/år - beräknas ta ca 40% av naturgasen. För flertalet av dessa kan klart konstateras att lagring av olja som ersätiningsbränsle sammankopplat med etl vidmakthållande av utrustning för oljeanvändning framstår som den

Prop. 1984/85:172 14

lämpligasle korttidslösningen. För ett par storförbrukare som i dag använder gasol och kommer all sätta in naturgasen som etl i processerna inlegreral bränsle kan emellerlid oljan inle fungera som ersällning. Här krävs andra lösningar. Beredskapslagring av gasol sker nu enbari hos oljehandeln och lillgodoser samtliga förbrukares behov. En övergång från gasol lill nalurgas minskar oljeförelagens lagring. Det bör därför under den nu aktuella övergångstiden finnas möjligheter för här berörda förbrukare atl hålla ell egel gasollager i oljeföretagens anläggningar eller träffa avtal med oljeförelagen om s. k. inlagring.

Jag förordar således all beredskapen för storförbrukarnas del utformas så att olja eller gasol - eller eventuellt annat ersätiningsbränsle - får Ulgöra ersäilningsbränsle för naturgasen. Såsom de tidigare utredningarna har förutsatt skall lagringen bekostas av de naturgasförbrukande industrierna. Beredskapen bekostas också i dag av dessa.

Vad sedan angår de s. k. uppvärmningskunderna, dvs. de anläggningar som väsenlligen betjänar bostadsområden, bör beredskapsfrågan t. v. lösas på det sätt som förutsattes år 1983, dvs. genom oljelagring och lagring av elutrustning genom gasdistributörens försorg. Uppvärmningskunderna förvänlas ta i anspråk ca 20% av naturgasen.

Återstår då de 40% av naturgasen som i huvudsak kommer att gå tiU småindustrin. K 83 förordade härvidlag att olja eller el skulle vara de reguljära beredskapsalternativen för företagen alltefter de vid småindustrierna rådande förhållandena. För försörjningsviktig industri som använder gasen integrerat i sina processer borde enligt K 83 gasol (propån) och utrustning för förbränningen lagras.

Vid den inom departementet företagna genomgången av ärendet har -med uigångspunkt i upplysningar från bl.a. Sydgas AB - konstaterats att en övervägande del av de ifrågavarande företagen använder gasen för processändamål eller i ugnar. Processen kan härigenom förenklas och effektiviseras. 1 detta ligger en stor del av värdel med naturgasen. Förhållandet innebär emellertid samtidigt att det inte är möjligt att gå fillbaka till olja som energikälla. Också i övriga fall ter det sig problematiskt att använda olja som beredskapsbränsle bl.a. med hänsyn till frågan om erforderiig utrustning. Den enda möjlighet som då slår till buds synes vara en central lagring av gasol (propån), dvs. den lösning som år 1983 avvisades såsom tekniskt alltför komplicerad och dyrbar.

Vad angår kostnaden fc>r den del av gasprojeklet som avser småindustrin uppskattas investeringskostnaderna för en propanlösning av Sydgas AB till minst 350 milj. kr., varav 160 milj. kr. belöper sig på lagerutrymmen och utrustning. Härtill kommer löpande kostnader. Det är enligt min bestämda mening inte försvarbart att lägga ned belopp av en sådan storleksordning för ett provisorium, som dessutom avser endast en del av gasprojektet Jag har därför kommit till den slutsatsen att beredskapsfrågans lösning för Sydgasprojektets småindustridel måste något skjutas på

Prop. 1984/85:172 15

framliden till dess elt beslutsunderlag där andra alternativ har undersökts föreligger. Från beredskapssynpunkl är detta beklagligt och del är angeläget alt arbelet med att ordna en lösning även för denna kundkategori påskyndas. Samtidigt vill jag erinra om att utbyggnaden i vårt land av oljelagringen också av olika skäl genomfördes etappvis under en längre tid.

I enlighet med det nu anförda regleras i det lagförslag som jag nu lägger fram endasl försörjningsberedskapen för slorförbrukarna och uppvärmning av bostadsområden.

Inom Swedegas AB och hos andra gasinlressenler pågår ell arbele med alt utarbeta permanenta lösningar av beredskapslagringsfrågan. Del är angelägel atl delta arbele så snart som möjligl leder fram lill tekniskt-ekonomiskt rimliga lösningar. Om naturgasen skall få mer än en marginell roll i vårt energisystem, är del nödvändigl all sådana kommer fram. Jag kommer alt nära följa del forlsalta uivecklingsarbeiel på detla område och ta upp kvarstående beredskapsfrågor på naturgasområdet till behandling så snart förulsällningarna finns att beslula om en definitiv lösning.

Den provisoriska lösning som jag nu förordar får till följd alt koslnaderna för beredskapen till viss del inie slår igenom förrän senare. Detta får inte medföra all vissa gasförbrukare på grund härav befrias från beredskapskostnader. Hur denna fråga skall lösas bör övervägas under frågans forisatia beredning i departementet I detta sammanhang bör beaktas den nuvarande prissällningen, möjligheten att införa en särskild avgift m. m.

All nalurgasen lill viss del skall kunna ersätias med elenergi påverkar elbehovei i krislägen. Elbehovet förutsätts i krig delvis bli tillgodosett med oljekondensverk och i försörjningsberedskapsreserven ingår olja som lagras för sådana anläggningar. I vilken grad naiurgasberedskapen påverkar detla lagringsbehov hör också till de frågor som behöver sluderas närmare.

Som jag nyss har nämnl är rikllinjerna och lagen så generellt ulformade alt de skall kunna tillämpas också vid en fortsatt utbyggnad av naturgasnä-lei. Däremot är de speciella organisatoriska och finansiella arrangemang som genomförts för Sydgasprojeklel inle avsedda atl lillämpas i fortsättningen. Som jag har framhållit i prop. 1984/85:120 med riktlinjer för energipolitiken bör en nödvändig förulsällning för en utvidgad nalurgasanvändning vara att del kan ske på kommersiell grund. Häri ingår också au gasen kan bära koslnaderna för beredskapen.

De förslag till reglering av beredskapsåtgärder på gasområdel som jag lägger fram bygger i övrigt på de allmänna förutsällningar som gäller för andra importerade bränslen. Som riksdagen lidigare har beslutat avser beredskapen här - liksom för kol - endasl krig och avspärrning, inle fredskriser.

Liksom i fråga om olja och kol skall regeringen fastställa den närmare omfattningen av beredskapsåigärderna med utgångspunkt i beredskapsbehovet. Del finns inte anledning all frångå den ståndpunkt som har godkänts av riksdagen år 1982 (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374) och som också

Prop. 1984/85:172 16

delas av K 83 atl beredskapsnivån på naturgasområdet principielll skall vara densamma som för andra jämförbara importbränslen.

I övrigt återfinns i den nya lagen, som jag slrax återkommer till, i huvudsak samma regler som i den förra året beslutade lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol beträffande lagringsskyldighet och bestämmandet av dennas omfattning, befrielse från lagringsskyldigheten, beredskapslagrens ianspråktagande, sanktioner och tillsyn m. m.

Lagen bör träda i kraft den I januari 1986. Den beredskapskyldighet som faslslälls i början av år 1986 på grundval av förbrukning och försäljning år 1985 avser lagringsåret 1986/87, som börjar den 1 juli 1986.

3 Allmän motivering till ny lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet

3.1 Utgångspunkter

Den I januari 1985 trädde en ny lag om beredskapslagring av olja och kol i kraft (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr 94, SFS 1984:1049). Genom lagen åläggs importörer, återförsäljare och storförbrukare av olja och s.k. ångkol atl hålla beredskapslager. En motsvarande skyldighet atl lagra olja gällde tidigare enligt äldre lagstiftning från år 1957. Genom den nya lagen fmns etl modernt regelsystem som i allt väsentligt kan användas även på naturgasområdet. Det lagförslag som nu läggs fram innehåller därför i stor ulslräckning regler som stämmer överens med lagen om beredskapslagring av olja och kol. Särskilda förhåUanden på naturgasområdet har dock krävt specialreglering i några avseenden. Vidare har regelssystemet kunnat göras enklare med hänsyn tiU att naturgasdistribution sker inom ramen för stora avgränsade projekt. Med hänsyn till detta har reglema inte inarbetats i lagen om beredskapslagring av olja och kol utan samlats i en särskild lag.

Lagen är som tidigare påpekais så generellt utformad att den skall kunna tillämpas också vid en eventuellt fortsatt utbyggnad av naturgasnätet innan beredskapsfrågan har lösts permanent.

Den nya lagen föranleder detaljändringar i kommunalskattelagen (1928; 370) och lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol.

3.2 Mitt förslag till lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet

I den allmänna motiveringen behandlas följande frågor.

Avsnitt Lagregler

3.2.1 Vilka är beredskapsskyldigä? 3-5, 9 §§

3.2.2 Vilka beredskapsåtgärder skall vidtas? 6-8 §§

3.2.3 Fastställande av beredskapsskyldighet 9, 10, 14-16 §§

3.2.4 Övriga frågor

Prop. 1984/85:172 17

I texten används beteckningen BOK för lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol.

3.2.1 Vilka är beredskapsskyldigä?

Mitt förslag: Beredskapsskyldighet fastställs för etl år i taget från och med den 1 juli {lagringsåret) och grundas på förbrukning eller försäljning under det närmasl föregående året (basåret). Fastighetsinnehavare kan dessutom åläggas att hålla fastigheten anordnad på visst sätt. Beredskapsskyldiga är

1. de som under basårei vid en anläggning förbrukat minst 5 miljoner
m' naturgas för energiändamål (eller motsvarande mängd naturgas jäm
te olja eller kol),

2. de som under basårei till förbrukare såll nalurgas för energiändamål,

3. fastighetsinnehavare som enligt beredskapsplan skall hålla fastigheten anordnad på visst sätl för alternativ uppvärmning.

Lagringsskyldighet på grund av förbrukning åligger den som innehade anläggningen vid basårets utgång. Skyldighelen grundas på hela förbrukningen under basåret.

K 83: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Inga principiella invändningar.

Skälen för mitt förslag: På samma sätt som enligt BOK bör beredskapsskyldigheten fastställas för ett år i tagel från den 1 juli till och med den 30 juni (lagringsår) och grundas på försäljning eller förbrukning under föregående kalenderår (basår).

Som K 83 föreslagit bör'beredskapsskyldigheten för storförbrukare vila på dem själva, medan ansvarel för beredskapen för mindre förbrukare åläggs gasdistributören. För eget beredskapsansvar bör i enlighet med utredningsförslag krävas en förbrukning av minst 5 miljoner m' under basåret. Detta motsvarar den gräns som enligt BOK gäller för förbrukare av olja (5000 m') och kol (8000 ton). Liksom i BOK bör finnas en "kombinationsregel", som i det här fallel innebär atl beredskapsskyldighet uppkommer om förbrukningen av naturgas jämte olja eller kol under basåret uppgår lill en mängd motsvarande 5 miljoner m' naturgas.

Liksom enligt BOK bör gälla att lagringsskyldighet på grund av förbrukning åligger den som innehade anläggningen vid uigången av basåret och att skyldigheten grundas på hela förbrukningen vid anläggningen under basåret. Har överlåtelse skett under basåret, räknas alltså tidigare innehavares förbrukning med när lagringsskyldighetens omfattning besläms. 2 Rik.idagen 1984/85. I .saml. Nr 172

Prop. 1984/85:172 18

Slutligen bör faslighetsinnehavare kunna åläggas att hålla sina fastigheter så anordnade att en föruisall allernäliv uppvärmning kan komma lill stånd. Etl sådant åläggande bestäms i samband med fastställande av beredskapsplan för dislribulionsområdet Jag återkommer lill denna fråga i avsnitt 3.2.3.

3.2.2 Vilka beredskapsåtgärder skall vidias?

Mitt förslag: Storförbrukare skall hålla beredskapslager av lämpligt ersätiningsbränsle och ha för della bränsle behövlig utrustning tillgänglig. Storieken av lagret bestäms på grundval av den mängd nalurgas som förbrukats under basårei och beslut av regeringen om landets behov av beredskapslager.

Gasdistrii>iitörer skall vidla beredskapsålgärder som gör del möjligt atl om lillförseln av nalurgas avbryts eller försvåras värma upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas. Vilka ålgärder som skall vidtas besläms med utgångspunkt i uppvärmningsbehovel för de fastigheter inom distributionsområdet som vid basårets utgång uppvärms med naturgas.

Faslighetsinnehavare kan åläggas att hålla fastigheten anordnad för allernäliv uppvärmning (se avsnitt 3.2.1).

K 83: För storförbrukare förutsätts lagerhållning av olja eller propån. Förbrukarna svarar själv för lager och behövlig utrustning. För övriga förbrukare svarar gasdistributören för beredskapen. Som ersättning för naturgas förutsätts olja och el. Distributören svarar för atl behövlig utrustning finns tillgänglig. (Om K 83:s förslag hänvisas vidare till avsnitt 2.2)

Remissinstanserna: K 83:s allmänna syn på beredskapsfrågorna godtas i allmänhet. Vissa remissinstanser ifrågasätter dock olika punkter i förslaget. Del gäller bl.a. beredskapens genomförande, kostnadsaspekter och beredskapsbördans fördelning mellan olika energikällor.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare i avsnitt 2.2 redogjort för huvuddragen i beredskapsplaneringen och skälen för den provisoriska lösning som jag förordar. I fråga om beredskapen för storförbrukarna och de s.k. uppvärmningskunderna överensstämmer mitt förslag med utredarens. Ansvaret för beredskapsåtgärderna fördelas efter samma principer som enligt BOK, dvs. slorförbrukarna svarar själva och säljarna för övriga kunder (även om småindustrin t. v. undantas). Den väsentliga skillnaden i förhållande till olja och kol är att beredskapsåtgärderna t. v. måste inriktas på andra lösningar än lagring av det bränsle som skall ersättas. Det är därvid viktigt aU den i lagen föreskrivna beredskapsskyldighelen utformas så att den för del särskilda fallet lämpligaste lösningen kan väljas.

Prop. 1984/85:172 19

För flertalel storförbrukare ligger som K 83 funnit närmast lill hands att använda olja som ersättningsbränsle. Det kräver ad behövlig förbrännings-utrustning fmns lillgänglig. Om gasen används i tillverkningsprocessen kan det bli nödvändigt att ha gasformigt ersättningsbränsle. Storförbrukare bör åläggas att ha beredskapslager av lämpligt ersättningsbränsle samt att ha behövlig utrustning lillgänglig. Storieken av lagret bestäms liksom enligt BOK på grundval av förbrukningen under basåret. Den mängd ersättnings-bränsle som denna förbrukning motsvarar utgör förbrukarens basmängd. Regeringen bestämmer sedan med utgångspunkt i beredskapsbehovet en viss procentuell andel av basmängderna för varje ersättningsbränsle som skall lagras under lagringsåret. Flertalet storförbrukare torde f.n. vara skyldiga all beredskapslagra olja, vilkel belyder alt oljelagrel kan finnas kvar som beredskapsreserv. De som i dag förbrukar gasol har hittills inte haft egen lagringsskyldighel. utan beredskapslagringen har legat pä återförsäljaren. Om gasol skall användas som ersältningsbränsle för nalurgas, bör avtal om lagring med någon gasolleverantör kunna medges (jfr avsnitt 2.2). En slrävan bör vara all nå så prakliska och ekonomiska lösningar som möjligt i avvaktan på en permanent lösning av beredskapsfrågan.

Gasdistributörernas beredskapsansvar för uppvärmningskunderna bör till slor del kunna lösas genom alt de tillhandahåller elektrisk utrustning. Distributörens ansvar gäller alla fasligheter som vid basårets utgång uppvärms med naturgas. Den i lagen föreskrivna beredskapsskyldigheten bör ulformas så atl även andra möjligheter lill uppvärmning hålls öppna. För varje säljares distributionsområde bör finnas en av tillsynsmyndigheten faslslälld beredskapsplan, varav framgår hur beredskapsfrågan skall lösas för berörda fastigheter. Givelvis måsle därvid klariäggas alt de valda lösningarna kan fungera praktiskt. Om l.ex. elenergi skall användas, måsle elnät och fastigheter vara anpassade för delta. Frågan om fastighetsinnehavarens skyldigheter i delta avseende har behandlals i avsnill 3.2.1.

Den väsentliga nyheten i mitt förslag i förhållande till vad som tidigare diskuterats gäller beredskapen för övriga naturgaskunder, som främst är småindustri. Som framgått av vad jag tidigare sagt i avsnitt 2.2 anserjag att lösningen av beredskapsfrågan för deras del måste uppskjutas tv., eftersom ingen provisorisk lösning som ler sig tekniskt och ekonomiskt rimlig f n. står till buds.

3.2.3 Fastställande av beredskapsskyldighet

Mitt förslag: Tillsynsmyndigheten fastställer för varje beredskapsskyldig vilka skyldigheter denne skall ha under lagringsåret.

För storförbrukare bestäms därvid vilket ersättningsbränsle som skall lagras, hur stort lagrel skall vara, vilken utrustning som skall hållas tillgänglig och de villkor som i övrigt gäller för lagerhållningen.

Prop. 1984/85:172 20

Storleken av lagrel blir beroende av regeringens beslut om hur stor del av basmängderna för ersättningsbränslet som skall lagras.

För vatje distributörs distributionsområde fastställs en beredskapsplan. Av planen skall framgå hur bei-edskapsbehovet av alternativ uppvärmning för berörda fastigheter skall tillgodoses. I planen skall anges vilka skyldigheler som åvilar dels distribuiören vad gäller ansvaret för beredskapen, dels faslighetsinnehavare vad gäller att ha fastigheten anordnad på vissl sätt. Om säljaren åläggs att hålla visst beredskapslager, skall slorleken på detta fastställas.

Tillsynsmyndighetens beslut grundas på uppgifter från storförbrukare och distributörer i en deklaration som skall lämnas före den 1 februari närmast efter basåret. Varje distributör skall lämna förslag till beredskapsplan för sitt område.

K 83 går inte närmare in på hur fastställandet av beredskapsskyldigheten skall ske.

Remissinstanserna går heller inte in på frågan.

Skälen för mitt förslag: I fråga om storförbrukarna innebär mitt förslag samma ordning som gäller enligt ÖOK. Nägra skäl för att frångå denna finns inte.

I övrigt avses beredskapsplanen vara det grundläggande dokumentet för vad som skall gälla i beredskapshänseende. Förberedelsearbetet för framtagande av denna bör vila på distributören, som skall ge in ett förslag till plan. Av planen måste kunna utläsas hur uppvärmningskundernas behov av möjlighet till alternativ uppvärmning är tillgodosett. Det betyder att distributören skall göra det utredningsarbete som krävs och lämna förslag som täcker alla berörda fastigheter. Det ankommer sedan på tillsynsmyndigheten att bedöma planens lämplighet, fordra in eventuellt kompletterande uppgifter, göra behövliga korrigeringar samt fastställa planen. De åligganden som enligt planen åvilar gasdistributören och, eventuellt, fastighetsinnehavare blir bindande för dessa i och med fastställandet. Uppfylls inte dessa åligganden, träder lagens sanktionssystem in. Om gasdistributören åläggs att hålla beredskapslager (t. ex. av elektrisk utrustning), måste storleken på detta anges uttryckligen, eftersom lagringsavgift skall tas ut vid brist i lagret.

Liksom enligt BOK bör beredskapsskyldigheten fastställas på grundval av deklarationer om förbrukning och försäljning under basåret. Sådana deklarationer skall ges in före den I februari närmast efter basåret.

Prop. 1984/85:172 21

3.2.4 Övriga frågor

Mitt förslag: I övrigt skall i huvudsak följande gälla.

Beredskapslager av ersättningsbränslen skall ägas av den lagringsskyldige och hållas inom landet i anläggningar som den lagringsskyldige förfogar över. Tillsynsmyndigheten får medge rätl tUl s. k. inlagring, dvs. lagringen ombesörjs efter avtalsöverenskommelse av någon annan. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge befrielse helt eller delvis från lagringsskyldighet och andra åligganden, om det finns synnerliga skäl.

Beredskapslagren får las i anspråk efter beslut av regeringen, om lillförseln av nalurgas avbryis eller försvåras lill följd av alt sädana omsländigheter inlräit för vilka lagringen skelt.

Den som inte håller fastställt beredskapslager skall lill staten erlägga sanklionsavgift beräknad på samma sätt som enligt BOK. Lagringsavgifl las ul med en tredjedel av fullt belopp vid inlagring ulan tillstånd eller försummelse atl iaktla föreskrifl om lagrets placering. Lagringsav-giflen skall liksom lagringsavgift enligt BOK inte vara avdragsgill vid beskattning. För atl åstadkomma detta föreslås en ändring i 20 § kommunalskalielagen (1928:370).

Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande förenal med vite för all få en beredskapsskyldig alt uppfylla sina förpliklelser enligt lagen. De beredskapsskyldiga skall lämna lillsynsmyndigheien vissa uppgifter, tillträde m. m. som behövs för myndighelens tillsynsarbete.

I lagen straffbeläggs dels andra försummelser mot ålagd beredskapsskyldighel än sådana som föranleder sanklionsavgift, dels brott mot vissa speciella föreskrifier i lagen. Atalsangivelse av tillsynsmyndigheten krävs.

Slutligen föreslås ett tillägg till 7 § i BOK, som gäller lagringsskyldighel av olja och kol när förbrukning sker i kombinaiion med nalurgas.

K 83 går i myckel liten utsträckning in på här akluella frågor.

Remissinstanserna har därför inle heller tagit upp frågorna.

Skälen för mitt förslag: Som framgålt av del tidigare är utgångspunkten för mitt förslag att regleringen så nära som möjligt skall följa den som gäller enligt BOK.

Beredskapslagren av ersältningsbränsle torde i prakliken komma au i huvudsak utgöras av olja. Vad som enligt BOK gäller om fullgörandet av oljelagringsskyldighel bör också tillämpas här. Detta gäller också bestämmelserna om inlagring och befrielse från lagringsskyldighet. Särskilda skäl all medge inlagring kan möjligen föreligga oftare, eftersom lagringsskyl-3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 172

Prop. 1984/85:172 22

dighelen avser annat bränsle än som normall används. För slorförbrukare som lidigare varil oljelagringsskyldiga och hafl egel lager bör den bästa lösningen normall vara all ha delta kvar. Som tidigare nämnts bör inlagring normalt kunna medges, om ersätlningsbränslet är gasol med hänsyn till de särskilda lagringsproblem som då finns.

Beredskapslagren bör kunna tas i anspråk endast om den situalion inträder för vilken beredskapen är avsedd. Liksom enligt BOK krävs särskilt tillstånd av regeringen för ianspråktagande.

Sanktionssystemei bör byggas upp på samma sätl som i BOK. Sanktionen mot försummelse av lagringsskyldighet är således en lagringsavgift, som förutsätts motsvara kapitalkostnaden för all lagra varan med ell tillägg av 60%. En tredjedel av full avgift bör tas ul vid inlagring ulan tillstånd eller brolt mol föreskrifl om lagrets placering. Om den beredskapsskyldige försummar skyldighel som ålagls honom genom beslut av tillsynsmyndigheten all ha viss utrustning, anordning e.d., kan della medföra straffansvar. I övrigt är samma försummelser som i BOK straffbelagda. I fråga om sanktioner och lillsyn kan jag i övrigt hänvisa till vad jag anförde i prop. 1984/85:53 s. 56-58.

Sanktionsavgift enligt BOK är inte avdragsgill vid beskattning. Motsvarande bör gälla för sanktionsavgift enligt den nu föreslagna lagen. För atl åstadkomma detta krävs ett tillägg i 20 § kommunalskattelagen (1928:370).

I avsnitt 3.2.1 föreslås en "kombinaUonsregel" av innebörd att beredskapsskyldighet uppkommer och förbrukning av naturgas jämte olja eller kol motsvarar 5 miljoner m' molorgas. En motsvarande regel bör införas i BOK om lagringsskyldighel av olja och kol vid förbrukning i kombination med naturgas, dvs. lagringsskyldighel uppkommer om förbrukningen inberäknai naturgas når upp lill en mängd molsvarande den gräns som annars gäller (5000 m olja eller 8000 ton kol).

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till

1. lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet

2. lag om ändring i kommunalskalielagen (1928:370).

3. lag om ändring i lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol.

Del under 2 angivna förslaget har upprättals i samråd med chefen för finansdepartementet.

Som jag tidigare nämnt är det angeläget att riksdagen kan ta ställning till beredskapsfrågan snarast. Etl hörande av lagrådet över lagförslagen skulle medföra att beslut inte kan fallas förrän i höst. Detta skulle utgöra avsevärt men. Skäl föreligger därför att avstå från lagrådets yttrande i detta ärende.

Prop. 1984/85:172 23

Jag vill i sammanhanget erinra om alt den föreslagna lagen i allt väsenlligl bygger på den av lagrådel granskade lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol (BOK).

5 Specialmotivering

5.1 Lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet

Som framgått av del tidigare överensstämmer reglerna i den nya lagen i stor utsträckning med dem i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol (BOK). I del följande anges när en motsvarande paragraf finns i BOK. Specialmolivering lill reglerna där finns i prop. 1984/85:53 s. 58-79.

1 § För att ersätta bortfall av naturgas under krig och andra allvarliga
försörjningskriser skall förbrukare och säljare av nalurgas vidta bered
skapsåtgärder enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Lagen lillämpas inte på naturgas som utvinns inom landet.

Paragrafen motsvarar i stort selt 1 § försia stycket i BOK. Som nämnts skall enligt det förslag lill riktlinjer som nu läggs fram på naturgasområdet beredskapsåtgärderna inte avse fredskriser. Liksom i BOK ges i lagtexten utrymme för beredskapsåtgärder även för sådana. Beredskapsplaneringen och regeringens bedömning av beredskapsbehovet görs dock med utgångspunkt i de av riksdagen godkända riktlinjerna.

2 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter utövas av den myndighet som regeringen bestäm
mer (lillsynsmyndigheien).

Paragrafen motsvarar 2 § i BOK. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) förutsätts vara tillsynsmyndighet.

3 § Skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder fastställs för ett år i taget
frän och med den I juli (lagringsårel) och grundas på förbrukningen eller
försäljningen underdel närmast föregående kalenderåret (basåret).

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket i BOK. Frågan tas upp i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2.1.

4 § Beredskapsålgärder på grund av förbrukning vid en anläggning skall
vidtas av den som innehade anläggningen vid basårets utgång. Skyldighe
len grundas på hela förbrukningen vid anläggningen under basåret.

Överlåts anläggningen efler basårets utgång, får tillsynsmyndigheten medge att skyldigheten övergår på den nye innehavaren.

Prop. 1984/85:172 24

Paragrafen moisvarar 4 § i BOK. Frågan las upp i den allmänna moliveringen, avsnill 3.2.1.

5 § Skyldig alt vidta beredskapsålgärder (beredskapsskyldig) för ett lag
ringsår är den som

1. under basåret vid en anläggning för energiändamål förbrukat

a) minst 5 miljoner kubikmeter nalurgas eller

b) nalurgas jämle kol, eldningsolja eller dieselbrännolja, motsvarande sammanlagt minst 5 miljoner kubikmeter nalurgas, varvid I kubikmeter olja eller 1.6 ton kol skall anses motsvara 1 000 kubikmeter naturgas.

2. under basåret lill förbrukare såll naturgas för energiändamål,

3. är skyldig att hålla faslighel anordnad på vissl sätt på grund av åläggande enligi 9 § andra slycket

Paragrafen, som motsvarar 7 § i BOK, anger förutsättningarna för lagringsskyldighel. Frågan las upp i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2.1. Regleringen har här kunnat göras avsevärt enklare än i BOK.

För storförbrukare har enligt punkt I gränsen salts vid en årsförbrukning av 5 miljoner m'. En "kombinationsregel" har intagits för del fall att någon använder andra bränslen vid sidan av naturgas och sammanlagl kommer upp lill molsvarande förbrukning. Därmed uppnår man också att storförbrukare som under löpande basår gär över till nalurgas ulan atl förbruka 5 miljoner kubikmeter blir lagringsskyldiga.

Av punkt 2 framgår alt gasdistributörer är beredskapsskyldiga.

Fastighetsinnehavares beredskapsskyldighet enligt punkl 3 har behandlats i den allmänna moUveringen.

6 § Förbrukare av naturgas som avses i 5 § I skall hålla beredskapslager av lämpligt ersältningsbränsle för naturgas samt ha sådan utrustning tillgänglig som behövs för att ersättningsbränslet skall kunna användas vid anläggningen.

7 § Slorleken av beredskapslager av ersättningsbränsle som skall hållas enligt 6 § besläms för varje lagringsår på grundval av den mängd naturgas som har förbrukats under basårei. För varje lagringsskyldig beräknas den mängd ersältningsbränsle (basmängden) som motsvarar den förbrukade mängden naturgas.

I 6 och 7 §§ anges vilka beredskapsåtgärder som storförbrukare skall vidta. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2.2.

Enligt 6 f skall den beredskapsskyldige lagra lämpligt ersättningsbränsle och ha utrustning som behövs för att ersättningsbränslet skall kunna användas. Del normala ersättningsbränslet förutsätts vara olja eller gasol. Att utrustningen skall vara "tillgänglig" innebär att övergång till ersättningsbränsle skall kunna ske utan att något avbrott av betydenhet behöver göras i verksamhelen, om gaslillförseln avbryts.

De storförbmkare som går över till naturgas torde i allmänhet vara

Prop. 1984/85:172 25

skyldiga att lagra olja enligt BOK. Del bästa sättel alt uppfylla beredskapsåliggandet kan då vara att behålla oljelager och behövlig utrustning. Det gäller all finna den mest praktiska provisoriska lösningen på beredskapsfrågan till dess man ser resultatet av pågående arbele med att utveckla metoder för lagring av naturgas.

I 7 § anges hur storleken av lagret av ersältningsbränsle skall bestämmas. Samma princip gäller som i 8 § BOK, nämligen att basmängden motsvarar mängden förbrukat bränsle under basåret. Eftersom det är ersätlningsbränslet som skall lagras, måste mängden naturgas beräkningsmässigt omvandlas lill en motsvarande mängd ersättningsbränsle. ÖEF fasisläller sedan lagret för den lagringsskyldige, sedan regeringen beslutat hur stor andel av basmängderna för detta bränsle som skall lagras.

8 § Säljare av naturgas som avses i 5 § skall vidta beredskapsåtgärder
som gör del möjligl alt om tillförseln av nalurgas avbryts eller försvåras
värma upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas.

Vilka åtgärder som skall vidias bestäms med uigångspunkl i uppvärmningsbehovel för de fastigheter inom dislribulionsområdet som vid basårets utgång uppvärms med naturgas.

I 8 § anges vilka skyldigheter som åvilar gasdistribulörerna. Frågan har behandlats i den allmänna moliveringen, avsnitt 3.2.2. Som framgålt av det tidigare gäller ansvaret tv. i praktiken endast för s.k. uppvärmnings-kunder. Gasdistributionen skall se till alt bostadsområden som uppvärms med naturgas kan uppvärmas på annat sätt, om gastillförseln avbryts. Det innebär att uppvärmningen skall avse bostäder och i bostadsområdena befintliga lokaler av olika slag såsom daghem, affärslokaler m. m.

Lagen ger möjlighet att lösa beredskapsfrågan på det sätt som är mest praktiskt i varje enskilt fall. Som nämnts har hittills förutsatts att uppvärmningsbehovet i de flesta fall skall kunna lillgodoses med eleklrisk utrustning och i övrigt med olja. Gasdistributörens åligganden besläms närmare i den beredskapsplan som avses i 9 §.

9 § För varje säljares distributionsområde skall finnas en beredskaps
plan, varav framgår hur beredskapsbehovet av möjlighet till alternativ
uppvärmning för berörda fasligheler skall tillgodoses.

Fastighetsinnehavare får åläggas att hålla sina fastigheter så anordnade atl den alternativa uppvärmning som förutsätts i planen kan komma till stånd.

Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om beredskapsplan. Beredskapsplanens roll i försörjningsberedskapen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnill 3.2.3. Andra stycket i paragrafen fastslår den beredskapsskyldighet för faslighetsinnehavare som avses i 5 § 3.

Prop. 1984/85:172 26

10 § Med utgångspunkt i landels behov av beredskapslager för förbru
kare som avses i 6 S beslämmer regeringen för varje slag av ersältnings
bränsle hur stor andel av basmängderna som skall lagras under lagrings
året.

Med utgångspunkt i beredskapsbehov bestämmer regeringen också omfallningen av beredskapsålgärder enligt 8 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar 9 § i BOK. Regeringens beräkning av beredskaps-behovet skall som tidigare berörts göras efler de riktlinjer som riksdagen har godkänt. Beräkningen gäller behovet för storförbrukare av nalurgas, vilket betyder att gasförbrukarnas oljelagring planeringslekniskt särskiljs från den vanliga beredskapslagringen av olja. Också gasdistribulörerna kan med stöd av 8 § åläggas att lagra olja, om detta bedöms vara det lämpligaste sättet att tillgodose uppvärmningskundernas behov. Storleken pä detta lager besläms vid faslslällande av beredskapsplanen utan någon formell koppling till en beräknad basmängd. Enligt 10 § andra slyckel skall regeringen bestämma omfattningen av beredskapsåtgärderna för uppvärmningskunderna. Någon praktisk skillnad bör därför inte uppkomma.

11 § Skyldighet enligi 6 § all lagra ersätiningsbränsle skall fullgöras med
varor som den lagringsskyldige äger. Den får inle fullgöras med varor som
transiteras.

Beredskapslager av ersättningsbränsle skall hållas inom landet i anläggningar, som de lagringsskyldiga förfogar över, på ett från beredskaps- och konlrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

12 § Skyldighet att vidta beredskapsålgärder på grund av 8 § skall fullgöras på ett från beredskaps- och konlrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

13 § Regeringen får för att tillgodose beredskapsbehov meddela föreskrifter om var beredskapslager skall finnas.

11 — 13 §§ innehåller bestämmelser om beredskapslager m. m., som nära motsvarar regler i 11-13 §§ i BOK.

11 § gäller storförbrukarnas lagring av ersättningsbränsle. Bestämmelserna motsvarar vad som gäller för lagring av olja i 11 och 12 §§ i BOK.

I 12 § behandlas hur skyldigheter som gäller uppvärmningskunderna skall fullgöras. Bestämmelsen är allmänt utformad för att göra det möjligt att anpassa varje beredskapsplan till förutsättningarna i det särskilda fallet. Åläggandena för de beredskapsskyldiga skall där utformas med hänsyn till vad som behövs från beredskaps- och kontrollsynpunkt. De villkor som krävs för att uppnå detta tas in i beredskapsplanen.

I 13 § bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om placering av beredskapslager. Motsvarande bemyndigande fmns i 13 § i BOK, där regeringen också bemyndigas att föreskriva om bergrumslagring. Något behov av ett bemyndigande av det senare slaget har inte ansetts föreligga i den nu aktuella lagen.

Prop. 1984/85:172 27

14 § Tillsynsmyndigheten skall för varje lagringsår

1. för var och en som är beredskapsskyldig enligi 5 § faslslälla slorieken
av beredskapslagret och den utrustning som skall hållas enligt 6 §,

2. fastställa beredskapsplan för varje säljares dislribuiionsområde.

1 beredskapsplanen skall anges vilka åtgärder säljaren skall vidla enligt 8 § och vilka särskilda åligganden som skall åvila faslighelsinnehavare enligi 9 § andra stycket. Om säljaren åläggs all hålla visst beredskapslager, skall Slorleken på detta fastställas.

15 § Till ledning för tillsynsmyndighetens beslut enligt 14 § skall den som
är beredskapsskyldig enligt 5 § 1 eller 2 före den 1 februari närmasl efter
basåret avge en deklaralion rörande sin förbrukning eller försäljning av
nalurgas under basåret Därvid skall även lämnas de uppgifier som behövs
för faslslällande! av beredskapsplan.

Varje säljare skall ge in ell förslag lill beredskapsplan för sill område.

16 § Tillsynsmyndigheten skall så snarl besluisunderlag föreligger med
dela beslut enligt 14 §.

Etl sådani beslut får ändras om kontroll hos den beredskapsskyldige, begäran av denne eller annan omständighet ger anledning lill det.

14-16 §§, som gäller fastställandet av beredskapsskyldigheten, motsvarar 15-17 §§iBOK.

Ordningen för hur beredskapsskyldigheten skaU fastställas har behandlats i den allmänna mofiveringen, avsnitt 3.2.3, och har också berörts lidigare i specialmotiveringen. För slorförbrukarna gäller samma ordning som enligi BOK. För övriga beredskapsskyldiga skall åliggandena anges i beredskapsplanen, som faslslälls av ÖEF. För en smidig tillämpning krävs au gasdistributören gör ett ordentligt utredningsarbete så atl del förslag till plan som ges in till ÖEF är väl förberett. Ingenling hindrar givetvis att framtagandet av planen sker under samråd med ÖEF så att man kan diskutera sig fram till praktiska lösningar som samtidigt fyller beredskaps-och kontrollbehov. I övrigl gäller samma ordning som enligt BOK.

Enligt 16 § andra stycket kan ett tidigare meddelat beslut omprövas, om det visar sig atl beslutet varit grundal på felaktiga förutsättningar eller atl förulsällning för någon form av dispens uppkommit.

17 § Om särskilda skäl föreligger, får fillsynsmyndigheten för visst fall
medge att någon som är skyldig aU lagra ersältningsbränsle uppdrar åt
annan all hell eller delvis ombesörja lagring för hans del.

Paragrafen, som motsvarar 22 § i BOK, behandlar förutsättningarna för s. k. inlagring. Ett medgivande tUl inlagring är all se som en lättnad i kravet att det lagrade bränslet skall ägas av den lagringsskyldige. Lagringen sker dock på hans ansvar och han måste själv se till all han kan få lillgång till bränslet i ett krisläge.

Prop. 1984/85:172 28

18 § Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer får medge
befrielse helt eller delvis från skyldighel all hålla beredskapslager i vissl
fall, om synnerliga skäl föranleder att skyldighelen inle behöver fullgöras
vare sig genom egen lagring eller genom lagring hos någon annan. Om del
föreligger synnerliga skäl, får befrielse också medges från annan skyldighet
som ålagls en beredskapsskyldig enligt 14 §. Ell medgivande får förenas
med villkor.

Paragrafen moisvarar 24 § i BOK. Den gäller förutsättningarna för befrielse helt eller delvis frän skyldighet som ålagts enligt 14 §. Den situation som avses är atl någon som redan har ålagls eller enligt vanliga regler skall åläggas lagringsskyldighel eller skyldighel all l.ex, hålla ulruslning av någol specielli skäl hell eller delvis bör befrias härifrån. All beslämmelsen skall tillämpas reslrikiivi framgår av kravet pä synnerliga skäj.

19 § Om lill följd av krig eller annan allvarlig försörjningskris lillförseln av nalurgas lill landel avbryis eller försvåras, får regeringen medge all beredskapslager las i anspråk av den lagringsskyldige i den utsträckning som är påkallad med hänsyn lill rådande förhållanden.

20 § Om en lagringsskyldig försätts i konkurs, ulgör denna lag inle någol hinder mol all hans beredsskapslager tas i anspråk av konkursförvalining-en för konkursens slutförande.

19 och 20 §§ motsvarar hell 25 § försia slyckel resp. 26 § i BOK. Beredskapslagren får tas i anspråk efter beslut av regeringen, när de omständigheter inträtt för vilka lagringen skell. Del ankommer på regeringen att ta Slällning lill att sådana omsländigheler föreligger och i vilken utsträckning lagren behöver las i anspråk.

Det kan fmnas fall då etl lager kan "las i anspråk" utan all beredskapslagren påverkas, l.ex, om elutrustning lillfälligl används i en nödfallssilualion. Detta bör inte anses vara i anspråktagande i lagens mening. ÖEF kan således medge all så sker.

21 § Den som inte håller fastsiälll beredskapslager skall till slalen er
lägga särskild avgift {lagringsavgifl).

Lagringsavgift skall erläggas även av den som utan medgivande enligt 17 § uppdrar åt någon annan att ombesörja lagring av ersättningsbränsle eller som förvarar lagrade varor i slrid mol föreskrifier som har meddelats med stöd av 13 §.

Vid försummelse som avses i 21 § första styckel skall lagringsavgift tas ut med fullt belopp. Vid försummelse som avses i 21 § andra styckel skall avgift tas ut med en tredjedel av fullt belopp.

Försummas lagringsskyldighel under en del av en kalendermånad skall avgift utgå för hela månaden.

Om det föreligger synnerliga skäl, får avgiften nedsättas eller eflerges.

Prop. 1984/85:172 29

23 § Frågor om uttagande av lagringsavgift prövas av tillsynsmyndighe
ten.

Tillsynsmyndighetens beslut om ultagande av lagringsavgift får verkslällas enligt utsökningsbalken.

21-23 §§ gäller lagringsavgiften och motsvarar helt 27-29 §§ i BOK. Det bör uppmärksammas att 21 § tillämpas även i det fall då beredskapslager fastslällls i beredskapsplanen.

Avgiften utgår oberoende av om oaktsamhel eller uppsåt kan konslateras. Den är inte avdragsgill vid beskattning, se närmare förslagel lill ändring i kommunalskalielagen (1928: 370).

24 § Den som är beredskapsskyldig skall lämna lillsynsmyndigheien de
uppgifter som behövs för tillsynen av all lagen och med slöd av lagen
meddelade föreskrifter efterlevs.

Regeringen får meddela föreskrifter om fullgörandet av uppgiftsskyldighelen.

25 § Den som har förbrukat nalurgas skall, även i annal fall än som avses i 24 §, på begäran lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om förbrukning, lager, utrustning och anordningar som behövs för tillsynen av atl lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter efterlevs.

26 § Tillsynsmyndighelen eller den som myndigheten utser får undersöka lager, utrustning och anordningar, vilka hålls av den som är uppgifts-skyldig enligt denna lag, och granska dennes bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten. Det åligger den uppgifisskyldige all lämna tillträde till utrymmen för lager, utrustning och anordningar samt till kontorslokaler.

27 § Underlåter en beredskapsskyldig all

1. hålla beredskapslager av den omfattning eller på det sätt som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

2. iaktta villkor som avses i 18 §,

3. lämna deklaration eller förslag till beredskapsplan enligt 15 § eller

4. hålla utrustning och anordningar på det säu som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifier som har meddelats med stöd av lagen,

får tillsynsmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra sina åligganden.

Tillsynsmyndigheten får också vid vite meddela föreläggande som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt 24 eller 25 § skaU fullgöras eller för atl undersökning eller granskning enligt 26 § skall kunna utföras.

Vitesföreläggande skall delges. Ett utdömt vite får inte förvandlas till fängelse.

28 § Polismyndigheten skaU lämna det biträde som behövs för utövande
av tiUsyn enligt denna lag.

4 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 172

Prop. 1984/85:172 30

24-28 §§, som gäller lillsyn, moisvarar hell 30-34 §§ i BOK. Vite enligt 27 § är, vid sidan av lagringsavgift, del vikligasle medlet för alt få de beredskapsskyldiga atl fullgöra beredskapsålgärder och ålgärder som behövs för atl ÖEF:s lillsyn skall kunna ulövas.

29 § Till böler eller fängelse i högsl eu är döms, om gärningen ej är
belagd med straff i brottsbalken, den som uppsålligen eller av oaktsamhet

1. underiäler all på annat sätt än som anges i 21 § iakita vad som åligger
honom genom beslui enligt 14 §,

2. underlåter alt fullgöra skyldighet som avses i 15, 24 eller 25 § eller vid fullgörandet av sådan skyldighel lämnar oriklig uppgifl,

3. underlåter all lämna tillträde lill lager, ulruslning, anordningar eller kontorslokaler enligt 26 § eller annars hindrar undersökning eller granskning som avses där.

I ringa fall döms inle till ansvar.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande enligt 27 § döms inle lill slraff för gärning som omfattas av föreläggandet

30 § Brott som avses i 29 § får åtalas av allmän åklagare endasl efter
anmälan av tillsynsmyndigheten.

29 och 30 §§, som gäller straffansvar, motsvarar 35 resp. 36 § i BOK.

I 29 § Ulgör punklen 1 i försia slycket etl lillägg i förhållande lill 35 § i BOK. Del har ansetts nödvändigl med straffansvar för andra försummelser än dem som föranleder sanktionsavgift. Vad som främst är försummelser alt hålla utrustning eller anordningar som krävs från beredskapssynpunkl. Au bestämmelsen kommer alt lillämpas endast där försummelsen hafl verklig betydelse för beredskapen bör garanteras av atl ålalsangivelse från ÖEF krävs enligt 30 §. All ringa fall är straffria framgår av 29 § andra styckel.

31 § Tillsynsmyndighetens beslut i frågor som avses i 14 § försia styckel
samt 23 och 27 §§ får överklagas genom besvär hos kammarrätten.

I övrigt överklagas tillsynsmyndighetens beslut genom besvär hos regeringen.

Paragrafen innehåller besvärsbestämmelser med samma uppdelning meUan regeringen och kammarrätten som i 37 § i BOK.

32 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.

Paragrafen, som motsvarar 38 § i BOK, anger att beslut får verkställas omedelbart, om inte annat förordnas.

5.2 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

20 § Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskäUa skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (brui-tointäkl) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Prop. 1984/85:172 31

Avdrag får inte göras för:

den skallskyldiges levnadskostnader och därtill hänföriiga utgifter, såsom vad skatlskyldig utgelt som gåva eller som periodiskt underslöd eller därmed jämförlig periodisk ulbelalning lill person i silt hushåll;

koslnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del koslnaden inte översiiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdel av arbele, som i den skaitskyldiges förvärvsverksamhel ulförts av den skallskyldige själv eller andre maken eller av den skallskyldiges barn som ej fylll 16 år;

ränta på den skatiskyldiges egel kapilal som har nedlagts i hans förvärvsverksamhel;

svenska allmänna skaller;

kapilalavbeialning på skuld;

avgift enligt 8 kap, siudiesiödslagen (1973: 349);

avgift enligi lagen (1972: 435) om överlaslavgift;

avgift enligi lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.:

avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980: 376);

avgift enligt 26 § arbelsiidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annal än ekonomisk skada;

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje slycket rällegångsbalken;

belopp, för vilket arbelsgivare är belalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilkel betalningsskyldighet föreligger på grund av underlålenhel all göra avdrag enligi lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet belräffande vissa uppdragsersältningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

konirollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

vatlenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om ålgärder mol vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om in- eller ulförsel av varor:

lagringsavgifl enligt lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:000) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränta på lånat kapital till den del räntan läcks av sådani slatligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna lill 24 §;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnill 3.2.4) skall lagringsavgiften inle vara avdragsgill kosinad vid beräkningen av inkomstskatt. Della uppnås genom atl i 20 § kommunalskalielagen lagringsavgifien upptas bland omkostnader för vilka avdrag inte får göras vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärskälla.

Prop. 1984/85:172 32

5.3 Lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av oa och kol.

7 § Skyldig atl hålla beredskapslager under etl lagringsår är den som

1. importerat lagringsbränsle och under basåret sålt eller förbrukat sådant bränsle,

2. drivil oljeraffinaderi inom landel och under basårei såll lagringsbränsle,

3. av lagringsskyldig som avses i I eller 2 köpt samt under basåret sålt

a) minst 30000 ton kol,

b) minsl 1000 ton gasol eller

c) minsl 20000 kubikmeter andra lagringsbränslen,

4. i annat fall än som avses i I under basåret vid en anläggning förbru
kat

a) minsl 8000 ton kol,

b) minst 5000 kubikmeter eldningsolja eller dieselbrännolja,

c) kol och eldningsolja eller dieselbrännolja, molsvarande sammanlagl minsl 5 000 kubikmeter olja, varvid ett ton kol skall anses motsvara fem åttondels kubikmeter olja eller

d) kol jämte naturgas, molsvarande sammanlagt 8000 ton kol, varvid
1,6 ton kol skall anses molsvara 1000 kubikmeter naturgas, eller eldnings
olja eller dieselbrännolja jämte nalurgas, motsvarande minsl 5000 kubik
meter olja, varvid 1 kubikmeter olja skall anses motsvara 1000 kubikmeter
naturgas.

5. a) inom landel framslälll och under basåret sålt kolpulver, som malts
för vidareförsäljning, eUer någon kol-vätskeblandning eller

b) under basåret sålt eller förbrukat inom landet framställda produkter som avses i a.

Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2.4. I paragrafen fmns redan en "kombinationsregel" avseende olja och kol i punkt 4 c. Den nya regeln om kombination med naturgas har intagits i en ny punkt, 4 d. Syftet är bl. a. atl förhindra att oljeförbrukare som under ett basår går över till naturgas därigenom skall kunna delvis undgå sitt normala beredskapsansvar.

6 Hemställan

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att dels antaga förslagen tiU

1. lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol,

dels godkänna de riktlinjer som jag har förordat för försötjningsberedskap på naturgasområdet.

Prop. 1984/85:172 34

Bilaga

Sammanfattning av Ds 1 1984:13 Energiberedskap för kristid vad avser naturgas

Enligt K 83:s mening bör i princip gälla all försörjningsberedskapen på nalurgasområdel skall vara lika god som på andra energiområden. Naturgas bör således liksom andra importerade bränslen hållas i beredskapslager. Eftersom det i Sydgasprojektel gäller alt inlroducera en ny energiform och med hänsyn lill all energikvanlilelen är relativt begränsad bör man enligt utredningen kunna acceplera all för just detta projekl vissa avkall görs på de beredskapskrav som gäller för energiområdet i övrigt. Utredningen anser atl för Sydgasprojeklel bör möjlighel kunna öppnas all t. v. lösa beredskapsfrågan med meloder som medger lägre koslnader än lagring av nalurgas, propån el. dyl. K 83 föreslår alt beredskapsåigärderna inriklas på att nalurgasanvändarna i kris skall kunna övergå till eldningsolja eller el. Denna lösning bör bli permanent om akvifäriagring av nalurgas inle genomförs senare.

För alt delta beredskapsallernativ skall kunna godias måsle ulruslning för all utnyttja eldningsolja eller el finnas tillgänglig antingen hos konsumenten eller i lager hos distributören. Om konsumenten av tekniska skäl inte kan utnyttja eldningsolja eller el måste ulruslning för användning av propån el. dyl. finnas tillgänglig liksom lager av sådan energiform.

Distributörerna bör svara för att erforderiig utrustning för omställning till alternativ energiform i kris finns lillgänglig för samtliga förbrukare utom för slorförbrukarna som själva bör svara för ulruslningen. Denna bör finnas lillgänglig från och med övergången till nalurgas.

Vidare bör oljeprodukter lagras. Lagringen bör åvila distributörer och slorförbrukare enligt samma principer som gäller för försäljare och förbrukare av olja. Lagrens storiek bör bestämmas med ledning av samma lagringsprocenltal som gäller för oljeprodukter som lagras genom oljelagringsprogrammet. Vissa lättnader föreslås vad gäller lagringsskyldigheten för distributörer. Lagringsskyldigheten för dessa föreslås inträda den I juli 1987, dvs. ell och ett halvt år senare än enligt statsmakternas tidigare riktlinjer. För storförbrukare föreslås lagringsskyldighel inträda när de går över fill naturgas.

Sydgasintressenterna hänvisar lill att deras skyldighet att vidta beredskapsålgärder har begränsats i 1983 års avtal med staten. I den mån skyldigheten att lagra bränsle har inskränkts genom avtal bör staten enligt K 83:s mening svara för att motsvarande lagring kommer till slånd.

Lagringsskyldigheten bör fastslås i lag. Detsamma bör gälla den allmänna skyldigheten att hålla erforderiig utrustning för att använda el eller olja i kris. Övriga frågor av betydelse för Sydgasprojektets försörjningsberedskap bör i första hand lösas genom förhandlingar mellan staten och

Prop. 1984/85:172 35

Sydgasintressenterna. Om en avtalslösning inte kommer till stånd före årsskiftet 1984/85 bör även dessa frågor lösas genom lagstiftning.

Ulredningen om vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet (Dir 1982:20. 1982:53 och 1983:53) har i uppdrag atl lämna förslag till lagstiftning på naturgasområdet

K 83 förordar atl möjligheten övervägs att ingå ett s. k. krishandelsavtal med Danmark för alt öka säkerhelen mot slörningar av naturgasleveranserna vid avspärrning och i krig.

Slulligen får K 83 erinra om att det nuvarande oljelagringsprogrammet utlöper den 30 juni 1987. Beslut behöver därför fattas senast höslen 1986 om ett nytt program. K 83 förordar att frågan om den framlida försörjningsberedskapen på nalurgasområdel ses över i samband med della beslut

Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet (Ds I 1984:13) Energiberedskap för kri.stid

Efter remiss har yitrande över betänkandet avgetls av överbefälhavaren (ÖB), överstyrelsen för ekonomiskl försvar (ÖEF), Iransportrådet (TRP), generaltuUstyrelsen (GTS), statens pris- och kartellnämnd (SPK), statens energiverk, statens vatlenfallsverk (Vattenfall), statskontoret. Göta hovräli, länsstyrelsen i Västerbottens län. Svenska kommunförbundel, Svenska Pelroleum Inslitulel, Svenska Kraftverk.sföreningen, Svenska Stenkols-importörers Förening. Svenska Värmeverksföreningen. Sveriges Grossist-förhiind, Sveriges Induslriförbund med komplelteringsyttrande av Svenska Cellulosa- och Pappersbruk.sföreningen, Swedgas AB, Sydgas AB saml Svenska Gas föreningen.

Redogörelsen gäller yttranden över den del av betänkandet som behandlar naturgas.

1 Remissinstansernas kommentarer

ÖEF inslämmer i utredningens uppfallning att försörjningsberedskapen skall vara lika god vad gäller naturgas som inom andra energiområden. Vidare vill ÖEF framhålla, all en grundläggande princip bör vara atl varje energislag skall bära kostnaderna för erforderlig beredskap. Med hänsyn till del uppkomna läget för Sydgasprojektel - att projektet beslulals och genomförls ulan alt försötjningsberedskapsfrågornas lösning har tillfredsställande beaktat - vill ÖEF inle molsälla sig utredningens förslag till en provisorisk lösning genom kristida ersättning av naturgas med andra imponerade bränslen. ÖEF vill emellertid framhålla, atl det nalurliglvis inle är tillfredsställande att införa en energiform som i händelse av kris kan

Prop. 1984/85:172 36

behöva ersättas med oljeprodukier och kärnkrafi, energislag som vi försöker göra oss mindre beroende av. Det är därför beklagligl all den ursprungligen planerade lösningen av beredskapsfrågan, nämligen lagring av naturgas, gasol eller annat bränsle som kan förgasas, inle realiseras. Den nu föreslagna provisoriska lösningen beräknas av utredningen bli avsevärl mindre kostnadskrävande än en beredskap som baseras på lagring av gasol. Utredningen anser också all den provisoriska lösningen bör bli permanent, såvida inle akvifäriagring av naturgas kan genomföras senare. Della innebär att Sydgasprojektel inte kommer att bära sina bered-skapskoslnader, eflersom beredskapen baseras på befinlliga panninslalla-lioner, eldislributionsnät, både olje- och kämkraftsbaserad elproduktions-kapacitet, bränslelager för kärnkraftsproduktion och slalliga gasollager. En avveckling av kärnkraften medför att denna inte kan användas som beredskap för nalurgasen på längre sikt När t.ex. befinlliga panninslalla-lioner måste förnyas uppkommer koslnader, som också fördyrar den provisoriska lösningen. Den provisoriska lösningen blir därför på sikl avsevärl dyrare än utredningens beräkningar visar. Den är därtill administrativt mer svårhanterlig för säväl naturgaskunder, distributörer som tillsynsmyndigheter. ÖEF menar därför att föreslagen provisorisk lösning endasl får lillämpas på Sydgasprojektel, dels att den inte bör bli permanent ens för detla projekt. ÖEF vill i detta sammanhang framhålla, atl importerad naturgas ur försörjningssynpunkt inte erbjuder några fördelar i förhållande lill andra importerade bränslen under kriser av säkerhetspolitisk karaktär. Tvärlom torde naturgasen med fillförsel endast från ell håll innebära en försämring av försörjningstryggheten i jämförelse med andra importbränslen. ÖEF delar ulredningens uppfattning att endast de viktigaste frågorna vad gäller beredskapen bör regleras genom lagstiftning och all beredskapsfrågor av detaljkaraktär bör klarläggas genom förhandlingar mellan staten och Sydgasintressenterna och regleras i ett avtal. ÖEF förulser att få regeringens uppdrag att företräda staten i dessa förhandlingar.

SPK anser i likhet med utredningen att försörjningsberedskapen på energiområdet bör vara lika god för samtliga energislag och att varje energislag bör bära sina kostnader för erforderlig beredskapslagring. I likhel med andra importerade bränslen bör således även naturgas hållas i beredskapslager. SPK har dock inget att invända mot utredningens förslag lill en provisorisk lösning i fråga om naturgasen, som syftar till att beredskapsålgärder i första hand inriktas på att naturgasanvändare i krislägen skall ges möjlighet att övergå till eldningsolja. Denna lösning bör dock endast gälla fram lill dess att etl akvifärlager är färdigställt och uppfyllt. I de fall akvifärlager inte skulle kunna komma till stånd, anser SPK att endast slörre förbrukare, som har anläggningar som också kan använda olja, bör anslutas till naturgassystem. Av ekonomiska skäl torde det inte vara realistiskt att räkna med alt mindre förbrukare installerar förbränningsanläggningar för både olja och gas. Det kan därför ifrågasättas, om

Prop. 1984/85:172 37

dessa bör anslutas till ett naturgassystem förrän ell tillfredsställande system för beredskapslagring av naturgas finns för denna kategori företag. SPK anser det inle motiverat att Sydgasdistributörerna medges viss lättnad när det gäller tidpunkten för lagringsskyldighetens inträde. Däremot anser SPK att förslaget i delbetänkandet (Ds 1 1983: 23) Tvångslagring av olja och kol att basmängden för nytillkommande säljare eller förbrukare av olja och kol reduceras med 50% för det första lagringsåret även bör kunna gälla för naturgasen.

Sydgas AB framhåller att enligt konsortialavial, som Sydgas AB har mellan staten och övriga delägare i bolaget, har överenskommelse träffats om hur Sydgasprojektel ekonomiskt skall belastas med kostnader för ålgärder för försörjningsberedskap. Med tanke på de föreslagna reglernas temporära karaktär samt på atl de tillkommit med tanke på sydgasprojektel, hade det enligt Sydgas AB:s uppfattning varit naturligt om utredningen i sill arbete utgått från de krav pä ålgärder, som ställs på sydgasprojektel genom ovannämnda överenskommelse för att därefter utreda vad som ytteriigare kan bedömas erforderligt. Utredningen har gått motsatt väg och utgått från beredskapslagringskraven för olja och inte tagit ställning till hur de påverkar sydgasprojektel eller i vilken grad de skall belasta sydgasprojektel. Sydgas AB hade fram till tidpunkten för ovannämnda överenskommelse förutsatt all försörjningsberedskapen skulle lösas genom lagring av propån och anskaffning av utrustning för att i krissituationer distribuera denna via distributörernas lågtrycksledningar. Systemet visade sig tekniskt komplicerat och dyrt. Swedegas AB utreder f.n. om erforderliga nalurliga förutsättningar härför är för handen. Bakgrunden för överenskommelsen var bl.a. att i möjligaste mån undvika investeringar, som skulle bli onyttiga vid en senare lösning av försörjningsfrågan genom lagring i akvifärer. Vad beträffar lagringsskyldigheten motiverar enligt Sydgas AB:s uppfattning de importförutsättningar som gäller för sydgasprojektel - fasl avtalade naturgasleveranser från ett nordiskt land med en 20-årig avtalsperiod - att en klart lägre lagringsprocent än vid oljeanvändning tillämpas. För den beredskapslagringsskyldige storförbrukaren, som vid övergång till naturgas tvingas bibehålla oljeeldningsutrustningen, är en minskning av lagringsvolymen vid övergång tiU naturgas en föryt-sältning för att kompensera de ökade kostnader som uppstår på grund av kravet på dubbla eldningsutrustningar. Naturgasen erbjuder ofta processtekniska fördelar, vilka om de utnyttjas leder till billigare anläggningar, lägre drifts- och underhållskostnader samt energibesparing. Kravel ulgör sålunda även i detta avseende en ekonomisk belastning i naturgasalternali-vet. Inom Sydgasprojektel är flytande kol och naturgas i vissa fall konkurrerande oljeersättningsalternativ för industri och panncentraler. All då belasta det ena alternativet - naturgasen — med lagringsskyldighet medför enligt Sydgas AB:s uppfatlning att konkurrensförhållandet mellan alternativen snedvrids. Sydgas AB delar däremot utredningens bedömning alt

Prop. 1984/85:172 38

lagringsskyldighel ej bör inträda före den 1 juli 1987. Om beslui all anlägga akvifärlager fallas, bör lagringsskyldigheten senareläggas. En situation där elt oljelager måsle byggas upp för någol eller några år för all därefier avvecklas när ell akvifärlagen tas i drift måsle undvikas. Sydgas AB ulgår vidare från all nägon lagringsskyldighel för gasol, som används av gasdis-iribulörerna vid s.k. förlida inkoppling - tillfällig försörjning av kunder inliil dess nalurgasleveranser kan inledas med en gasol/luflblandning eller gasol/sladsgasblandning som har samma förbränningsegenskaper som na-

Statens energiverk menar all ulredningens förslag får belraklas som provisoriska i avvaktan på undersökningsresultatet belräffande lagring av gas i geologiska formationer. Enligt verkets mening ger de emellertid en värdefull belysning av sådana flexibla lösningar på beredskapsproblemen som kan vara lämpliga även i andra sammanhang.

Vallenfall kan anslula sig lill den av ulredningen ullalade meningen all försörjningsberedskapen på nalurgasområdel i princip skall vara lika god som på andra energiområden. De för uppnående av denna jämbördighet erforderliga beredskapsåtgärderna bör enligt Vallenfalls mening avvägas uiifrån resp. nalurgasprojekts specifika säkerhelsmässiga förulsällningar. Vidare bör de mesl rationella ålgärderna eftersträvas. Atl välja andra lösningar än en i vatje fall i nuläget orationell lagring av nalurgas, propån el. dyl. bör således inle betraktas som avkall på det principiella jämbör-dighetskravel om detla därmed kan uppnås till lägre koslnader.

Statskontoret anser liksom ulredningen atl gjorda kostnadsberäkningar innehåller flera osäkerhetsmoment. Statskontoret saknar en jämförelse mellan kostnaderna för att lagra energi, som kan distribueras i gasnälet, och de lolala kostnaderna för all nalurgasanvändarna i kris skall kunna övergå lill eldningsolja eller el. Därulöver saknar slalskonioret underlag som visar hur kundsammansättningen och kundunderlaget påverkas av att någon distribution av nalurgas inte kommer atl ske i en krissituation. Statskontoret anser all beräkningar av här anförl slag behöver studeras innan beslut tas i frågan om försörjningsberedskapen för brukare av nalurgas. Slalskontorel vill i delta sammanhang även nämna all verkel anser del vara viktigt all information på etl lidigl sladium når den enskilde, när denne skall välja energiform, om att någon leverans av nalurgas inle kommer atl ske i krislid.

Svenska Petroleum Insliluiet delar K 83:s uppfallning all försörjningsberedskapen på naturgasområdet måste vara lika god som på andra energiområden. Del är att beklaga alt K 83:s förslag för sydgasprojektel innebär all denna målsättning inte uppnås i initialskedet Detla får till följd alt naturgasanvändarna i sydgasprojeklel tv. ivingas acceptera en sämre försörjningsberedskap än som gäller på oljeområdet Nalurgasen hämlas från samma fäll i Nordsjön, varifrån Sverige i dag får huvuddelen av sin oljeförsörjning. Nalurgasen Iransporteras lill Sverige i endast en rörledning. Riskerna för avbroll i lillförseln är därför inte mindre för naturgas

Prop. 1984/85:172 39

jämföri med olja utan snarare större. Om man skall uppnå samma grad av försörjningstrygghel för nalurgas som för olja, måsle beredskapslagring ske. Om och i den män akvifäriagring kan genomföras, kan problemel lösas den vägen. Om detla helt eller delvis inle kan genomföras, måste kravet på försörjningstrygghel för användare av naturgas medföra att anslulning lill syslemel endasl bör ske för större förbrukare, som har en anläggning som också kan använda olja. Härvid kan dessa förbrukare lagra olja för all användas vid avbrott i tillförseln av naturgas. För mindre förbrukare torde möjligheten att installera förbränningssyslem för både gas och olja knappasl vara realistiskt; om dessa förbrukare ändå ansluts lill systemel bör krävas lagring av bränie, som kan användas i anläggningen, l.ex. flytande gas. Det lorde sålunda ur samhälleligt inlresse vara av stor vikl att statsmakterna snarasl fastställer atl försörjningsberedskapen på nalurgasområdel skall vara lika god som för andra energislag. Del är härvid nödvändigt alt de företag och organisalioner, som arbetar med planer på alt introducera nalurgas inom andra delar av vårl land. kan göra realisliska bedömningar av de koslnader som erforderlig beredskapslagring kommer atl förorsaka.

Swedegas AB anser atl försörjningsberedskapen för nalurgas bör bli provisorisk och begränsas lill sydgasprojektel saml alt slalsmaklernas vidare slällningslagande avseende beredskapskraven för nalurgas baseras på erfarenheler från sydgasprojektel och klarläggande av möjligheten lill akvifäriagring saml prövas i samband med atl ett nytl oljelagringsprogram faslläggs. Swedegas AB anser vidare all del inle bör ulfärdas nägra direktiv om översyn av nu gällande ordning i lagen om ulförande av eldningsanläggningar för fasl bränsle samt atl om lagringsprocenlsalsen i sydgasprojeklel för oljeersättning bör fastläggas, den ej bör översliga 40%.

Sydgas AB framhåller all enligt konsortialavial, som Sydgas AB har mellan slalen och övriga delägare i bolagel, har överenskommelse Iräffats om hur Sydgasprojektel ekonomiskl skall belaslas med koslnader för ålgärder för försörjningsberedskap. Med lanke på de föreslagna reglernas temporära karaktär saml på all de tillkommit med lanke på sydgasprojeklel, hade del enligt Sydgas AB:s uppfattning varit nalurligl om ulredningen i sitl arbete ulgåll från de krav på ålgärder, som ställs på sydgasprojeklel genom ovannämnda överenskommelse för att därefter ulreda vad som ytterligare kan bedömas erforderligt. Ulredningen har gåtl molsall väg och ulgåll från beredskapslagringskraven för olja och inle lagil slällning lill hur de påverkar sydgasprojektel eller i vilken grad de skall belasla sydgasprojeklel. Sydgas AB hade fram lill tidpunkten för ovannämnda överenskommelse förutsatt atl försörjningsberedskapen skulle lösas genom lagring av propån och anskaffning av utrustning för all i krissituationer distribuera denna via distributörernas låglrycksledningar. Systemel visade sig lekniskl kompliceral och dyrt Swedegas AB utreder f. n. om erforderliga nalurliga förutsättningar härför är för handen. Bakgrunden för överens-

Prop. 1984/85:172 40

kommelsen var bl.a. all i möjligaste mån undvika investeringar, som skulle bli onyttiga vid en senare lösning av försörjningsfrågan genom lagring i akvifärer. Vad beträffar lagringsskyldigheten motiverar enligt Sydgas AB:s uppfatlning de importförutsättningar som gäller för sydgasprojeklel - fasl avtalade naturgasleveranser från ett nordiskt land med en 20-årig avtalsperiod - att en klart lägre lagringsprocent än vid oljeanvändning tillämpas. För den beredskapslagringsskyldige storförbrukaren, som vid övergång till naturgas tvingas bibehålla oljeeldningsutrustningen, är en minskning av lagringsvolymen vid övergång till naturgas en förulsättning för atl kompensera de ökade kostnader som uppstår på grund av kravet på dubbla eldningsutrustningar. Naturgasen erbjuder ofta processtekniska fördelar, vilka om de ulnyttjas leder till billigare anläggningar, lägre drifts- och underhållskostnader samt energibesparing. Kravet utgör sålunda även i delta avseende en ekonomisk belastning i naturgasallemali-vet Inom Sydgasprojektel är flylande kol och naturgas i vissa fall konkurrerande oljeersättningsalternativ för industri och panncentraler. Att då belasta det ena allernativet - nalurgasen - med lagringsskyldighet medför enligt Sydgas AB:s uppfattning att konkurrensförHållandet mellan alternativen snedvrids. Sydgas AB delar däremot utredningens bedömning att lagringsskyldighet ej bör inträda före den 1 juli 1987. Om beslut all anlägga akvifärlager fattas, bör lagringsskyldigheten senareläggas. En siluation där ett oljelager måsle byggas upp för någol eller några år för atl därefter avvecklas när ett akvifärlagen tas i drift måste undvikas. Sydgas AB utgår vidare från att någon lagringsskyldighet för gasol, som används av gasdistributörerna vid s. k. förtida inkoppling - tillfällig försörjning av kunder intill dess naturgasleveranser kan inledas med en gasol/Iuftblandning eller gasol/sladsgasblandning som har samma förbränningsegenskaper som naturgas - inte inlräder och att detta beaktas vid utformningen av lagen om beredskapslagring (Ds I 1984:10). Beträffande frågan om utrustning för elvärme eller övergång till krisbränsle konstaterar Sydgas AB aft utredningen föreslår alt utrustning för övergång till alternativ energiform vid kris skall tas fram för samtliga förbrukare. Enligt Sydgas AB:s uppfattning kan det inte vara ekonomiskt rimligt att kräva att samtliga gasförbrukare skall förses med sådan utrustning. Utredningen konstaterar att man med de leveransföruisättningar som gäller för sydgasprojektel kan bortse från risken för störningar av fredskaraktär. Det fmns därför ingen anledning att kräva utrustning för övergång till alternativ energiform för andra förbrukare än bostadsuppvärmningskunder och försörjningsviktig industri (s.k. K-industri), dvs. sådana förbrukare som oundgängligen måste försörjas i en krigs- eller avspärrningssituation. När det gäller fastbränsleeldning påpekar Sydgas AB att enligt den s.k. fastbränslelagen skall större eldningsanläggningar utföras så alt de medger omedelbar övergång till fast bränsle (inhemskt eller importerat). Lagen ger möjlighet till undantag. Förarbetena nämner naturgaseldning som motiv för undantag om gasleve-

Prop. 1984/85:172 41

ranserna kan anses vara ordnade på ell betryggande sätt Som ovan ulvecklats uppfyller leveransförhållandena till sydgasprojektel - långsiktigt avtal med nordiskt grannland - detla krav. Sydgas AB kan därför inie dela ulredningens uppfattning atl undanlag för naturgaspannor skall medges restriktivt. Om fastbränslelagen skulle tillämpas omöjliggörs i prakliken all gasanvändning i större eldningsanläggningar. Krävs faslbränsleeldning för en större pannanläggning finns ingen möjlighel för naturgasen alt ekonomiskl konkurtera med den låga rörliga koslnaden för fastbränslet. För mindre pannanläggningar gäller faslbränslelagen och Svensk Byggnorms föreskrifter att dessa anläggningar skall utföras så att de utan omfattande ombyggnadsarbeten eller kompletteringar kan eldas med inhemskt fasl bränsle. Anläggningar för eldning med nalurgas inom områden där nalurgas distribueras eller avses bli distribuerad undanlas emellertid enligt gällande lagsliflning från dessa beslämmelser. Ulredningen föreslår tv. ingen ändring i detta avseende för sydgasprojektel. Utredningen uttalar dock alt vid ulökning av sydgasprojektel eller om yllerligare nalurgaspro-jeki blir akluella bör upphävande av undantaget i faslbränslelagen för nalurgaspannor övervägas. Sydgas AB:s bestämda uppfattning är atl den av Sydgas AB föreslagna och av utredningen accepterade uppläggningen av försörjningsberedskapen för uppvärmningskunder - i första hand övergång lill el i en avspärrningssituation - ger samma försörjningstrygghel som uppnås i ett elvärmt småhus. De dubbla försörjningsmöjligheterna -el eller nalurgas - innebär en högre försörjningstrygghel än vad som uppnås i ett småhus med enbari direklverkande elvärme. Ell upphävande av undantaget i fastbränslelagen för mindre gaspannor skulle innebära au specielli för gas utvecklade pannor med hög verkningsgrad och lilel uirymmesbehov inte skulle kunna användas. För nya småhus som numera i regel ritas för elvärme, dvs. utan pannrum, ulesluls gasen redan på projekisiadiet, oavsett bränslesystemens ekonomi och andra för- och nackdelar. Naturgasen skulle i prakliken inte längre kunna konkurrera med andra bränslen inom bosladsuppvärmningsseklorn. Belräffande kostnadsfrågorna konstaterar Sydgas AB all utredningen inle tar ställning lill hur koslnaden för de av ulredningen föreslagna ålgärderna skall fördelas. Sydgas AB påpekar alt, enligt konsortialavtalet om Sydgas AB - tecknat mellan staten och distributörerna i Sydgasprojektel och godkäni av riksdagen (prop. 1983/84:47) - skall Sydgasprojektel såvitt avser försörjningsberedskap belaslas med koslnader endasl för vissa beredskapsålgärder för uppvärmningskunder. Dessa koslnader beräknades lill 45 milj. kr. i 1982 års penningvärde och läcker den utrustning som krävs för atl klara uppvärmningskundernas försörjningsberedskap i huvudsak enligt de principer som ulredningen föreslår. Koslnaden för utredningens övriga förslag lill ålgärder - lagringsskyldigheien för samlliga förbrukarkaiegorier och utrustning för övergång lill krisbränsle för andra kundkategorier än uppvärmningskunder - måsle enligt konsortialavtalet bäras av staten, anser Sydgas AB.

Prop. 1984/85:172 42

Svenska Gasföreningen framhåller att del är vikligi atl inlroducera nya energislag med förnuft. Naturgasen bör därför inle belaslas med krav, som är så högl slällda all gasen inle kan hävda sig, irots silt värde bl.a. ur försörjningssynpunkt. En flexibel beredskapslösning för framtida gasprojekt såväl som för sydgasprojeklel måsle däiför eftersträvas. Mot bakgrunden av ovanslående resonemang konstaterar Svenska Gasföreningen därför, all frågan om lagsliflning för nalurgas bör anslå lill efter den 30 juni 1987, då del nuvarande oljelagringsprogrammet löper ul, all frågan om den försörjningsberedskapen på nalurgasområdel förulsällningslösl och djupare penetreras i samband med förberedelsearbeiel för beslut om oljelagringsprogram efler den I juli 1987, att i direktiven för ell sådani förberedelsearbete påpekas att mål (god beredskap) inte bör förväxlas med medel (l.ex. lagring) saml att nalurgas genom valet av skatlesals redan belastats för all det är ell imporlbränsle, all nalurgassyslemels, likaväl som andra energisystems, olika riskprofil, lekniska ulformning och kundslruklur beaklas vid Ulformning av generella och långsiktiga beredskapsregler, all även ulveckling av tekniska möjligheter såsom akvifäriagring, förgasningsteknik etc. beaklas och att den generella lagsliflningen ulformas så att införande av ny teknik inte hindras, att med hänsyn lill behovel av flexibla och mjukare regler under inlroduktionsfasen, beredskapsreglerna för Sydgasprojektel nu får formen av ett avtal mellan staten och gasdistribulörerna, all förhandlingar tas upp med Danmark om eu krishandelsavlal, som kan öka möjligheten till större leveranser även vid avspärrning, all med hänsym lill all endasl krigs- och avspärrningslägen är aktuella för sydgasprojektel, beredskapsålgärder begränsas lill K-industrier och bostadsuppvärmning, all om lagringsskyldighel för annan induslri ändå införs denna bekoslas av slaten via medel som naiurgasskaltcn ger och atl sådan lagringsskyldighel med hänsyn till den lägre slörningsrisken inom Sydgasprojeklel sätts väsentligt lägre än oljelagringsskyldigheien, samt all en lagringsskyldighel för industrin speciellt inte får innebära ökade beredskaps-kostnader för förelag som övergår från gasol lill naturgas.

Prop. 1984/85:172 43

Innehåll

Regeringens proposition ............................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Propositionens lagförslag ................................................ ..... 2

1 Förslag till lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet ,,,, 2

2 Förslag lill lag om ändring i kommunalskalielagen (1928: 370) .,,, 6

3 Förslag lill lag om ändring i lagen (1984: 1049) om beredskapslagring

av olja och kol .............................................................. ..... 8

Uidrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1985 ,, , 10

1 Inledning ...................................................................... ... 10

Föredragandens överväganden och förslag .................. .... II

2..................................................................................... Förslag till rikllinjer för försörjningsberedskapen på naturgasområ
det ............................................................................... ... 11

2.1 Allmänl om förslagen i propositionen ..................... .... II

2.2 Rikllinjer för försörjningsberedskapen på nalurgasområdel 12

3..................................................................................... Allmän motivering lill ny lag om försörjningsberedskap på natur
gasområdet ................................................................. ... 16

3.1 Ulgångspunkler ...................................................... ... 16

3.2 Mill förslag lill lag om försörjningsberedskap på nalurgasområdel 16

3.2.1 Vilka är beredskapsskyldiga? ......................... 17

3.2.2 Vilka beredskapsålgärder skall vidias? ........... ... 18

3.2.3 Faslslällande av beredskapsskyldighel ........... ... 19

3.2.4 Övriga frågor .................................................. ... 21

4 Upprällade lagförslag .................................................... ... 22

5 Specialmotivering ......................................................... ... 23

5.1 Lag om försörjningsberedskap på nalurgasområdel 23

5.2 Lag om ändring i kommunalskalielagen (1928: 370) 30

5.3 Lag om ändring i lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av

olja och kol ................................................................... ... 32

6 Hemslällan ................................................................... 32

7 Beslut ......................................................................... 33

Bilaga ............................................................................. .. 34

Norstedts TryckerÉ, Stockholm 1985