Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:167

Regeringens proposition 1984/85:167

om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassett­tidningar, m.m.;

beslutad den 28 februari 1985.

Regeringen föreslår riksdagen alt anla de förslag som har tagits upp i bifogade uidrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med anledning av att regeringen i en särskild proposition föreslår all en ny typ av radio- och kassettidningar skall kunna ges ut med slalligl slöd läggs i denna proposilion fram förslag till vissa följdändringar i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar, i rättegångsbal­ken och i sekretesslagen (1980: 100).

Den nya typen av radio- och kasseltidningar har två delar. Den ena delen skall vara en version av en enda periodisk skrift, den s.k. förlagan. 1 propositionen föreslås att utgivaren av förlagan också skall vara utgivare av den delen av radio- eller kassettidningen. Den andra delen skall innehål­la en sammanställning av material ur flera periodiska skrifter. Det föreslås i propositionen au en särskild utgivare skall utses för den delen av radio-eller kassettidningen.

I    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 167

 

Prop. 1984/85:167                                                               2

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och

kassettidningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982: 521) om radio- och kassett-tidningar'

dels att I § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 16-23 §§, samt närmasl före I och 16 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse,

dels alt närmasl före 2 § skall införas en ny rubrik som skall lyda "Beslämmelser om material ur en enda förlaga".

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lagens tillämpningsområde

1 §-

Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiolidningar, som avses i lagen (1981:508) om radiolidningar, och sådana kasseltidningar som anges i andra stycket.

Med kassettidning förstås i denna lag en för synskadade avsedd ver­sion av en periodisk skrift som ges ut här i landel (föriagan), under för­utsättning all ägaren av den perio­diska skriften sprider eller låter sprida denna version i form av kas­settband eller annan sådan upptag­ning som kan läsas, avlyssnas eller på något annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel. Lagen tillämpas på en kassettidning en­dasl i den utsträckning denna inne­håller material ur förlagan samt uppgifter om hur detia malerial har disponerats. Beslämmelserna i 4 § och 13 § första stycket tillämpas dock även på annat malerial i kas­settidningen.

Med kassettidning förstås i denna lag en för synskadade avsedd ver­sion av en periodisk skrift som ges ul här i landet (föriagan), under för­utsättning all ägaren av den perio­diska skriften sprider eller låler sprida denna version i form av kas­settband eller annan sådan upptag­ning som kan läsas, avlyssnas eller på något annat säll uppfattas endasl med elt tekniskt hjälpmedel. Be­slämmelserna i 2—15 §§ lillämpas på en kassettidning i den utsträck­ning denna innehåller en version av förlagan samt uppgifter om hur den­na har disponerats. Beslämmelser­na i 4 § och 13 § försia slyckel till-lämpas dock även på annat malerial i kassettidningen, om inle annat följer av tredje stycket.

Innehåller en radio- eller kassett­tidning Ulöver en version av förla­gan och uppgifter om hur denna har disponerais även en samman­slällning av malerial ur två eller fte­ra radio- eller kassettidningars för­lagor, vilkas ägare samverkar här­om,  gäller  16—23 §§ i fråga om

Senaste lydelse av lagens rubrik 1983:496. ■ Senaste lydelse 1983:496.

 

Prop. 1984/85:167                                                                   3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

sammanställningen samt i fråga om uppgifter om hur denna har dis­ponerats.

I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

Bestämmelser om sammanställning­ar av material ur mer än en förlaga

16    §

Bestämmelserna i 2, 3, 6, 8 och 9 §§, 10 § andra styckel, 11, 12, 14 och 15 §§ gäller också den del av en radio- eller kassettidning som inne­håller en sammanställning av ma­terial ur två eller flera radio- eller kassettidningars förlagor, vilkas ägare samverkar härom, samt upp­gifter om hur sammanställningen har disponerais. Därvid skall vad som sägs om ansvarighet enligt 5 eller 7 § i slället avse ansvarighet enligt 20 eller 21 § såvUt gäller ylt­randefrihetsbrolt i denna del av ra­dio- eller kassettidningen.

17    §

För den del av en radio- eller kas­settidning som utgörs av en sam­manställning skall del finnas en särskild utgivare som utses av de samverkande ägarna till de perio­diska skrifter ur vilka materialet hämtats.

Utgivaren skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han får inle vara i konkurstillstånd. Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till radio- el­ler kassettidningen skall anmäla vem som är utgivare till den myn­dighel som regeringen beslämmer.

Är utgivaren inle längre behörig eller upphör annars hans uppdrag, skall de periodiska skrifternas ägare omedelbart utse en ny utgi­vare. Denne skall anmälas sä som nyss har sagts.

 

Prop. 1984/85:167

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18       §

För utgivaren får finnas en eller ftera ställförelrädare. Utgivaren utser ställföreträdare och anmäler vem denne är till den myndighel som avses i 17 § andra slyckel. Fö­reskrifterna där gäller i övrigt ifrå­ga om ställföreträdare. Upphör ut­givarens uppdrag är även uppdra­get som ställföreträdare förfallel.

19       §

Vad som sägs i 4 § om utgivare och ställföreträdare lillämpas på en särskild utgivare och dennes ställföreträdare såvitt gäller den del av en radio- eller kassettidning som ulgörs av en sammanslällning.

20       §

För yttrandefrihetsbrott i den del av en radio- eller kassettidning som utgörs av en sammanslällning an­svarar den som enligt 17 § är an­mäld som särskild utgivare. Är en slällförelrädare anmäld och har han inträn som utgivare, svarar ställföreträdaren i utgivarens ställe under förutsättning atl delta anges i samband med all radiolidningen sänds eller kassettidningen sprids.

Om någon särskild utgivare inle var utsedd och anmäld, när radio­tidningen sändes eller kassettid­ningen spreds, eller otn den som är anmäld inle längre var behörig el­ler om hans uppdrag som utgivare hade upphön, vUar del ansvar för yttrandefrihetsbrott som utgivaren skulle ha hafl i slällei på ägarna lill de periodiska skrifterna. Dessa är också ansvariga, om ul givaren var ulsedd för skens skull eller om den­ne annars uppenbart inte hade den befogenhet som han skall ha enligt 19 §, när radiolidningen sändes el­ler kassettidningen spreds.

Om den som inträtt som ställfö­reträdare inte längre var behörig, när radiolidningen sändes eller kassettidningen   spreds,   eller  om

 

Prop. 1984/85:167

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

hans uppdrag hade upphört eller om del belräjfande slälljöreirä-daren förelåg sådani förhållande som avses i andra slycket andra meningen, svarar utgivaren.

21        §

För skada pä grund av yllrande­frihelsbrott i den del av en radio-eller kassettidning som ulgörs av en sammanställning svarar den som enligt 20 § är ansvarig för brotlel.

Svarar den sårskilde utgivaren eller dennes ställföreträdare för ell ytlrandefriheisbroll i den del av en radio- eller kassettidning som ul­görs av en sammanslällning. är ägarna till de periodiska skrifterna skyldiga alt ersätta skadan tillsam­mans med utgivaren eUer ställföre­trädaren.

Skadesiåndsskyldighel får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt försia eller andra stycket. Om skade­siåndsskyldighel på grund av brotl som avses i 2 § iredje styckel eller 6 § andra slyckel gäller dock vad som är föreskrivel i allmänhel.

22        §

I fråga om mål om ansvar eller skadesiåndsskyldighel eller om för­verkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av ett yltrandefrihetsbrolt i den del av en radio- eller kassettidning som har mer än en förlaga gäller samma be­slämmelser som beträjjande mol­svarande mäl angående tryckfri­hetsbrott genom den periodiska skrift som år den huvudsakliga Jör-lagan lill tidningen.

23        §

Skyldighet enligt 13 § försia stycket all kunna tillhandahålla in­nehållel i en radio- eller kassettid­ning gäller för ägaren till den perio­diska skrift som ulgör den huvud-

tl    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 167

 

Prop. 1984/85:167

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

sakliga fortiigan till tidningen ijrå-gii om den del a\' tidningen som ulgörs av en sammanslällning.

Rän enligt 13 S andra slyckel all la del av innehållel i en radio- eller kassettidning gäller också den del av tidningen som tOgörs av en siiin-inanslälliiing.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. De nya bestämmelserna tillämpas inle i fråga om radiolidningar som har sänts och kassettidningar som har lämnats ut för spridning före denna dag.

 

Prop. 1984/85:167                                                               7

2   Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs alt 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

36 kap. 5§'

Den som liH följd av 2 kap. I eller 2 § eller 3 kap. I § sekrelesslagen (1980: 100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan lillstånd från den myndighel i vars verksamhel uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare, landläkare, barnmorska, sjuksköterska, kuralor vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landslings­kommun, församling eller kyrklig samfällighei, eller deras biträden höras angående någol, som på grund av denna deras slällning förtrolls dem eller de i samband därmed erfaril, med mindre del är i lag medgivet eller den, lill vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrolls honom, med mindre parten med­giver, atl det må yppas.

Ulan hinder av vad i andra eller Iredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig all avgiva utsaga i mål angående brotl, för vilket icke är stadgat lindrigare straffan fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annal trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager molsvarande slällning må icke höras som vittne om något som han vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigl har erfaril.

Den som har tystnadsplikt enligt Den som har lystnadsplikt enligt

3                                                kap. 3 § tryckfrihetsförordning-         3 kap. 3 § tryckfrihetsförordning­
en, 9 § radioansvarigheislagen en, 9 § radioansvarighetslagen
(1966:756), 1 § lagen (1982: 460) om (1966:756), I § lagen (1982:460) om
ansvarighet för närtadio eller 11 § ansvarighet för närradio eller 11 e/-
lagen (1982: 521) om ansvarighet för ler 16 § lagen (1982:521) om ansva-
radio- och kassettidningar får höras righet för radio- och kassettidningar
som vittne om förhållanden som får höras som vittne om förhållan-
lyslnadsplikten avser endasl i den den som tystnadsplikten avser en-
mån del föreskrivs i nämnda para- dast i den mån det föreskrivs i
grafer.                                                        nämnda paragrafer.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1985.

Senaste lydelse 1983:497.

 

Prop. 1984/85:167                                                               8

3    Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: lUU)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. I S sekretesslagen (1980: 100)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

16 kap. I §-All friheten enligt I kap. 1 iJ tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första styckel I och 2 saml 5 § I och 2 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första slycket 3 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

2, 3 kap. 3 § iryckfriheisförord-   2. 3 kap. 3 S tryckfrihetsförord­
ningen, 9 § radioansvarighetslagen ningen, 9 § radioansvarighetslagen
(1966:756), 1 § lagen (1982: 460) om (1966:756), I S lagen (1982:460) om
ansvarighel för närtadio eller 11 § ansvarighet för närradio eller 11 c/-
lagen (1982: 521) om ansvarighet för ler 16 § lagen (1982:521) om ansva-
radio- och kassettidningar righet för radio- och kassettidningar

Denna lag iräder i krafl den I juli 1985.

' Lagen omtryckt 1982: 1106,  Senasle lydelse 1983:498,

 

Prop. 1984/85: 167                                                                 9

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                       PROTOKOLL

vid regeringssammantriide 1985-02-28

Närvarande: slatsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodström, Gö­ransson, Gradin, Dahl, R. Carisson. Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar, m.m.

1    Inledning

Innehållel i dagstidningar kan spridas till synskadade genom alt innehål­let helt eller delvis sänds via radio eller sprids genom inspelade kassetter. Sådana tidningar för synskadade brukar därför numera kallas radio- eller kassettidningar. Beteckningen tallidningar har tidigare använts som en gemensam beteckning på dem.

Verksamhelen med radio- och kassettidningar har förutsatt en rad sär­skilda författningar. Hil hör lagen (1981:508) om radiotidningar (ändrad senast 1983:495) och lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kas­settidningar (ändrad senast 1983:496).

På grundval av taltidningskommitténs (U 1982:05) belänkande (Ds U 1984:8) Om stöd till radio- och kassettidningar beslutade regeringen den 31 januari 1985 efter hemslällan av statsrådet Göransson att inhämia lagrå­dels yttrande över etl förslag till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar. Lagrådet har nu yttrat sig över förslaget. Statsrådet Gö­ransson kommer senare i dag att föreslå regeringen alt besluta en proposi­tion' om radio- och kassettidningar. Enligt vad jag har inhämtat kommer detta förslag att i allt väsentligt överensstämma med lagrådsremissen.

Med anledning av att förslagel innebär att en ny lyp av radio- och kasseltidningar skall kunna ges ul skall jag nu för min del ta upp frågan om följdändringar i lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar. För­slag i denna del har inte lagls fram av taltidningskommittén.

Prop, 1984/85: 138,

 

Prop. 1984/85:167                                                                  10

2    Huvuddragen i förslaget om radio- och kassettidningar

Enligt 1 § lagen (1981:508) om radiotidningar förslås f.n. med radiolid-ning en för synskadade avsedd, i rundradiosändning sänd version av en sådan allmän nyhetstidning som trycks och som har dagspresskaraktär (förlagan).

Med kassettidning förstås enligt I § andra slycket lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar på molsvarande säll en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ul här i landet (förlagan), under förutsättning all ägaren av den periodiska skriften sprider eller låter sprida denna version i form av kassettband eller på annal närmare angivel sätt.

En radio- eller kassettidning skall alltså för all omfattas av nu nämnda lagar helt eller delvis återge lexlen i förlagan och får i princip inle innehålla någol annat malerial. Del har emellertid nu visal sig atl dessa krav medför olägenheter. Enligt taltidningskommittén innebär kraven en begränsning både när det gäller möjligheterna all nå ut lill ell större antal synskadade med lalulgåvor och när det gäller möjlighelerna lill en önskvärd politisk mångfald i utbudet. Kommittén förordar därför alt man försöksvis kom­pletterar verksamheten med utgivning av en ny lyp av radio- och kassettid­ningar som är redaktionellt samproducerade.

Mot bakgrund härav kommer statsrådet Göransson senare i dag all föreslå atl verksamhelen med förlagelrogna radio- och kasseltidningar kompletteras med praktiska försök med utgivning av lalulgåvor vars ena hälft utgörs av förlagetrogen text av en enda dagstidning och den andra hälften av redaktionellt samproducerat nyhetsmaterial från två eller flera tidningar.

Som skäl för atl införa den nya modellen kan framför alll framhållas atl den medför alt egenkaraktären i olika medverkande tidningar kan bevaras, samtidigt som den kan erbjuda en mer fullsländig nyhelsläckning än hell förlagetrogna utgåvor med malerial från en enda tidning. Del är dock inte meningen att den nya lypen av radio- och kassettidningar skall ersätta den nuvarande. Avsikten är alt försök med den nya modellen skall ske paral­lelll med utgivningsverksamhet enligt hittills gällande regler och atl för­söksverksamhelen sedan skall utvärderas i jämförande analyser.

Den nya typen av radio- eller kassettidning förutsätter att samverkan sker mellan olika tidningsulgivare. Meningen är att samverkan skall ske mellan ett antal dagstidningar som skall ge ul var sin utgåva. Den första delen av varje utgåva skall beslå av hell förlagetrogel malerial ur den egna dagstidningen. Den andra delen skall beslå av malerial som hämtas dels från den egna tidningen, dels från de övriga samverkande tidningarna.

Enligt förslagel skall statligt slöd kunna ulgå även lill denna nya typ av radio- eller kassettidning. Det föreslås alt anslaget till stöd lill radio- och kassettidningar för budgelåret 1985/86 höjs med 2 milj. kr. lill omkring 13 milj. kr.

 

Prop. 1984/85: 167                                                                11

Förslaget kräver vissa lagändringar. Bl.a. kommer att föreslås ändringar av bestämmelserna om radiotidningar i lagen (1981:508) om radiolidning­ar. Däremol kommer inte några motsvarande ändringar i de regler som avser kassettidningar alt föreslås av statsrådet Göransson. I den delen skall jag återkomma i det följande.

De lagändringar som kommer att föreslås avser framför allt de grundläg­gande reglerna om radiolidningar. Definitionen av radiotidningar i I § lagen om radiotidningar föreslås ändrad på sådant sätt atl den kommer all omfatta såväl den nuvarande som den nya typen av radiotidningar.

Vidare föreslås att reglerna om radiolidningar inte skall vara tillämpliga om etl radioprogram skulle innehålla något annal material än det som anges i paragrafen (borisett från uppgifter om hur materialet i sändningen disponeras). Om ytterligare material tas in i en sändning, uppfyller radio­programmet inte kraven för sändningstillstånd och därmed inte heller för statligt stöd.

Enligt den föreslagna lydelsen av I § lagen om radiolidningar föreligger en radiotidning om följande villkor är uppfyllda:

1.  Radiolidningen skall vara ett radioprogram som är avsett för synska­dade.

2.  Radioprogrammet skall sändas i rundradiosändning.

3.  Radiotidningen får innehålla endast

 

a)   en version av en sådan allmän nyhetstidning som trycks, har dags-presskarakiär och ges ut här i landet (föriaga) eller

b)  dels en version av en förlaga, dels en sammanställning av material ur samma förlaga och ur ytterligare en eller flera förlagor, av vilka versioner sänds som radiotidningar.

I likhet med taltidningskommittén har statsrådet Göransson för avsikl alt förorda att det är tidningsägare som skall ges rätl att sända även den nya typen av radiotidning. Han kommer att föreslå alt ägaren av förlagan till den förlagelrogna delen (versionen) ges sändningstillstånd för hela radiolidningen. Varje tidningsägare som deltar i elt projekl skall alltså ha ett egel sändningstillstånd. Del åligger varje lidningsägare att se till att han endast hämtar material ur lidningar av vilka versioner sänds som radiolid­ningar. Annars kan sändningstillståndet dras in.

3    Ansvarighetsregleringen

I tryckfrihetsförordningen (TF) regleras ansvarel för tryckta skrifter. TF innehåller särskilda bestämmelser om ansvarel för periodiska skrifter, dvs, bl. a. sådana tidningar vilkas innehåll får återges i form av tallidningar (se närmare härom prop. 1981/82: 164 om ansvarighel för taltidningar, s, 11 O-

För atl del skydd som TF sålunda ger den tryckta föriagan inte skulle urholkas därför all denna återgavs i form av en s.k. radiolaltidning (tidi-

 

Prop. 1984/85:167                                                                  12

gare beteckning på radiolidning) anlog riksdagen år 1981 lagen (1981:509) om ansvarighel för radiotaltidningar. Lagen innebar - någol förenklat uttryckt - att de regler som gällde för den tryckta föriagan skulle lillämpas också på en radiolaltidning.

Genom lagen (1982:521) om ansvarighel för taltidningar, som fr.o.m. den 1 juli 1982 ersatte 1981 års lag, utvidgades detla skydd lill all omfatta också kassettallidningar (tidigare beteckning på kassettidningar). Dessa skilde sig från radiotaltidningar genom atl de spreds i form av färdiginspe-lade kassettband och alltså inte sändes i radio. I fråga om det närmare innehållet i 1982 års lag hänvisar jag lill prop. 1981/82: 164.

Genom beslut av riksdagen år 1983 (prop. 1982/83: 137, KU 34, rskr 333) gavs möjlighet till sändningar av innehållel i dagstidningar oberoende av om de lästes upp eller om någon annan metod användes vid sändningen. Benämningen radiolaltidning ersattes med ordet radiolidning. I konse­kvens därmed byltes begreppet kassettaltidning ut mot kassettidning. Vi­dare fick ansvarighetslagen den nya rubriken lag om ansvarighel för radio-och kassettidningar.

4    Allmän motivering

4.1 Tillämpningsområdet för lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar

Mitl förslag: Lagen (1982: 521) om ansvarighel för radio- och kassettid­ningar (i det följande kallad ansvarighetslagen) anpassas lill den nya lyp av radio- och kassettidningar som skall bestå av två delar.

Skälen för milt förslag: Ansvarighetslagen är i dag lillämplig på både radio-och kassettidningar. Del föreligger dock vissa skillnader när del gäller tillämpningsområdet för ansvarighetsreglerna.

En skillnad är att en radiotidning endast får innehålla malerial ur förla­gan (förutom innehållsregister o.d.) medan en kassettidning också får innehålla annal malerial. Ansvarighelsreglerna är dock i princip tillämpliga på kasseltidningar bara i den utsträckning de innehåller material ur förla­gan (jämle innehållsregisler o.d.). För annal material gäller allmänna straff- och skadeslåndsrättsliga regler.

En annan skillnad mellan radio- och kassettidningar är alt lillämpnings­området för ansvarighelsreglerna i fråga om kassettidningar men inte i fråga om radiolidningar omfattar också sådana utgåvor som får sill maleri­al från andra periodiska skrifter än dagstidningar.

Som jag har redovisal i föregående avsnill kommer statsrådet Göransson senare denna dag all förorda alt det i en särskild proposition om radio- och

 

Prop. 1984/85:167                                                                 13

kassettidningar föreslås alt en ny typ av radiotidningar skall kunna ges ut och atl denna nya lyp av radiolidningar och molsvarande typ av kassettid­ningar skall kunna få statligt stöd. Den nya typen av radio- och kassettid­ningar skall bestå av två delar. Den ena delen skall vara en version av en enda dagstidning. Den andra delen skall innehålla en sammanslällning av material ur fiera dagstidningar. En förutsättning för slödet är att de inte innehåller något material därulöver.

Ansvarighetsregleringen bör nu enligt min mening anpassas till vad som senare denna dag kommer all föreslås.

1 1 § försia slycket ansvarighetslagen beskrivs lagens tillämpningsområ­de sä att lagen gäller yttrandefriheten i sädana radiotidningar som avses i lagen om radiotidningar och sådana kassettidningar som anges i andra slycket.

Eftersom tillämpningsområdel vad gäller radiolidningar sålunda är di­rekt knuiet till definitionen av radiotidningar i lagen om radiolidningar, behövs ingen ändring i ansvarighetslagen för alt denna skall bli tillämplig på den nya typen av radiolidningar. En konsekvens av den ändring i lagen om radiolidningar som föreslås är ju att ansvarighetsreglerna blir tillämp­liga endast på sådana utgåvor som uppfyller de krav som anges i definitio­nen av radiotidningar. Om en radiolidning innehåller något ytterligare material - bortsett från uppgifter om dispositionen av materialet — faller den i sin helhet utanför den särskilda ansvarighetsregleringen.

De nuvarande reglerna om ansvarighet för radiotidningar bygger pä atl dessa tidningar har bara en förlaga. Det behövs därför nya regler om den del av radiotidningarna som har mer än en förlaga.

Enligt I § andra slyckel ansvarighetslagen avses med en kassettidning en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut här i landet (förlagan), förutsatt att den periodiska skriftens ägare sprider eller låter sprida denna version i form av kassettband eller liknande upptagning. Lagens ansvarighelsregler är inte tillämpliga på en del av en kassettidning som består av en sammanslällning av fiera förlagor.

För att ansvarighetslagens regler skall bli tillämpliga på den nya typen av kassettidningar krävs därför sädana ändringar i lagen atl även denna del av kassettidningarna omfatlas av regleringen. Mest ändamålsenligt synes vara att ha gemensamma ansvarighetsbestämmelser för radio- och kasseltid­ningar som ulöver en förlagetrogen del även innehåller en sammanslällning av malerial ur två eller flera radio- eller kassettidningars förlagor, vilkas ägare samverkar. Dessa bestämmelser bör liksom de nuvarande reglerna så nära som möjligt anslula lill TF: s regelsystem.

Enligt min mening finns det fortfarande inle skäl alt ställa upp något särskilt krav på all förlagan eller förlagorna till en kassettidning skall vara en eller flera dagstidningar. Tillämpningsområdet för ansvarighetsreglerna bör alltså som hittills knyta an lill också andra periodiska skrifter än dagstidningar. Det finns över huvud laget ingen anledning att nu ändra

 

Prop. 1984/85:167                                                              14

reglerna såvitt avser kassettidningarna i vidare mån än som behövs med anledning av atl dessa kan innehålla en sammanslällningsdel. Della gäller också principen i nuvarande reglering all en kassettidning inle hell skall gå miste om det skydd ansvarsreglerna ger så snart den till följd av förbi­seende eller av någon annan orsak innehåller något annal material än sådant som har hämlats ur en eller flera förlagor.

1 den mån erfarenheterna från den försöksverksamhel som statsrådet Göransson kommer att föreslå ger anledning till det kan del finnas skäl alt senare på nytt överväga utformningen av ansvarsreglerna.

4.2 Ulformningen av de nya ansvarighetsreglerna

Mitt förslag: En särskild utgivare skall ulses för den del av den nya typen av radio- eller kassettidning som skall innehålla en sammansläll­ning av material ur flera föriagor. Utgivaren skall kunna utse en eller flera ställföreträdare. Reglerna om straff- och skadeståndsrätlsligl an­svar för innehållel i sammanslällningsdelen utformas också i övrigt efter mönsler av tryckfrihetsförordningens regelsyslem.

Skälen för mitt förslag

Bakgrund

I ansvarighetslagen regleras i vilka fall straff- eller skadeståndsansvar får utkrävas för missbruk av yttrandefriheten i en radio- eller kassettidning. Ansvarighetslagens regler innebär att i princip bara en person är slraff­rättsligt ansvarig för missbruk av yttrandefriheten. I försia hand ansvarig är f. n. utgivaren av den tryckta förlagan eller dennes slällförelrädare. I andra hand ligger del straffrättsliga ansvarel på ägaren av förlagan.

En utgivare eller ställförelrädare som är slraffrättsligt ansvarig har också del skadeslåndsrättsliga ansvaret men delar detla med ägaren till den tryckta förlagan.

Med ensamansvarei följer den frihei från strafträttsligt ansvar och ska­deståndsskyldighet som i allmänhet tillkommer den som lämnar ett medde­lande för offenlliggörande eller som anskaffar uppgifter i sådant syfte. I princip gäller inte heller i övrigt något ansvar för medverkan lill missbruk av yttrandefriheten i radio- och kassettidningar.

Ansvarighetslagen innehåller också bestämmelser om anonymitets­skydd för upphovsmän och meddelare m. m.

Reglerna om rättegången i mål som rör missbruk av yttrandefriheten innebär bl. a. att endasl vissa tingsrätter är behöriga all la upp sådana mål, att jury i princip skall medverka vid avgörandet och att justiliekanslern är åklagare.

 

Prop. 1984/85:167                                                                 15

Som jag har nämnt i föregående avsnitt gäller ansvarighetslagen i dag inte för sådant malerial i en kassettidning som inte överensstämmer med en tryckt förlaga. För malerial av det slaget gäller allmänna slraff- och processrättsliga bestämmelser. Det innebär att upphovsmän, meddelare, uppläsare, leknisk personal m.fl. som medverkar till atl framställa denna del av en kassettidning kan bli ansvariga för detta.

Taltidningskommittén har som nämnls inle lagt fram något förslag till ansvarighetsregler. Kommiltén uttalar emellertid all del knappast är möj­ligl alt utan vidare låta den ansvarige utgivaren för den tryckta tidningen bära hela ansvaret för innehållel i den nya lypen av radio- och kassettid­ningar. Enligt kommillén bör del vara möjligl atl lägga ansvaret på någon person inom respektive medverkande tidning.

Endasl elt par av remissinslanserna har behandlat frågan om ansvaret för den nya typen av radio- och kassettidningar. Svenska journalistförbun­det (SJF) delar kommitténs uppfattning att det inte utan vidare är möjligt all låla den tryckta tidningens ansvarige utgivare bära ansvarel. Eftersom den redaktionella samverkan kan vara mer eller mindre långlgående och utgåvorna mer eller mindre förlagetrogna, lorde möjligheter enligt SJF behöva öppnas för alternativa lösningar. Svenska tidningsutgivareför­eningen anser atl ansvarel bör regleras på särskilt sätt, eflersom en lalul-gåva av den nya typen inle i sin helhet kan betraklas som enbari en laledilion av en dagstidning.

Frågor om ansvarel för radio- och kasseltidningar har berörts också av ytirandefrihetsutredningen (Ju 1977: 10) i betänkandet (SOU 1983:70) Vär­na yltrandefrihelen. Ulredningen föreslår där vissa ändringar av reglerna om ansvaret för radio- och kassettidningar. Enligt förslagel skall den som är ansvarig utgivare för den tryckta förlagan också i fortsättningen bära ansvaret för yttrandefrihetsbrott i en radio- eller kassettidning som är helt förlagetrogen. I fråga om kassettidningar föreslås emellertid den ändringen alt en särskild ansvarig utgivare skall utses, om kassettidningen innehåller malerial från flera förlagor eller malerial utan någon föriaga. Radiotidning­arna berörs inte av förslaget, eflersom utredningen har ulgåll från alt en radiolidning inte heller i fortsättningen skall få innehålla malerial från flera förlagor.

Utredningen föreslår vidare all ansvarsbestämmelserna för radio- och kassettidningar skall föras över lill den nya ytlrandefrihelsgrundlag som utredningen har föreslagit.

Ulredningens belänkande har remissbehandlals. De remissinstanser som har yttrat sig i den akluella frågan har i huvudsak anslulil sig lill utredningens förslag. Betänkandet övervägs f.n. inom regeringskansliet.

Mina överväganden

Konstruktionen av den nya typen av radio- och kassettidningar innebär alltså all den första delen av utgåvan återger en del av texten i en viss

 

Prop. 1984/85:167                                                                  16

förlaga, medan den andra delen innehåller en sammanställning av malerial från flera olika periodiska skrifter.

När det gäller att reglera ansvarighetsfrågorna för radio- och kassettid­ningar av denna nya typ finns flera länkbara lösningar.

Ytirandefrihetsutredningens förslag alt det skall utses en särskild utgiva­re för hela utgåvan skulle medföra en lämligen slor avvikelse från nuvaran­de reglering. Förslaget medför bl.a. att ansvaret för den förlagelrogna delen av utgåvan å den ena sidan och för den tryckta förlagan å den andra skulle kunna ligga på olika händer. Jag är för min del inle beredd atl förorda en sådan lösning i della sammanhang. Del blir dock aktuellt atl överväga dessa frågor på nyll i samband med beredningen av yttrandefri­helsulredningens förslag.

I fräga om den förlagetrogna delen av en sådan tidning bör man alltså enligt min mening åtminstone t. v. ulgå från all ansvaret skall ligga på samma person som är ansvarig utgivare för den tryckta förlagan.

När det gäller sammanslällningsdelen kan man med denna utgångspunkt överväga olika alternativ. Ett alternativ är att den ansvarige utgivaren för var och en av de tryckta tidningar som materialet hämlas från också svarar för sin del av innehållet i utgåvan. Della skulle emellertid medföra den nackdelen atl varje radio- eller kassettidning fick ett flerlal ansvariga utgivare. Dessulom kan materialet tänkas vara redigerat på elt sådani säll atl denna lösning knappasl blir praktiskt möjlig.

Etl annat alternativ är att låta den som är ansvarig för innehållet i den förlagetrogna delen svara också för innehållet i sammanställningsdelen. En sådan lösning skulle emellertid innebära all den ansvarige utgivaren för en viss dagstidning kunde bli ansvarig för malerial som överensslämmer med artiklar i en annan dagstidning med en annan ansvarig utgivare. En sådan konstruktion ler sig inle särskilt lyckad. I varje fall är del mindre lämpligl all införa en sådan ordning som ett obligatorium.

Enligt min mening är del bällre att välja ell Iredje alternativ, nämligen att föreskriva all del skall ulses en särskild ansvarig utgivare för samman­ställningsdelen. På det sället får de som producerar radio- eller kassettid­ningen möjlighet all välja den lösning som är lämpligasl i det enskilda fallet. Del måsle anses angeläget atl man lill ansvarig kan utse en person som också i praktiken har inflyiande över vad som skall las in i utgåvan. I praktiken innebär denna lösning atl man jämställer sammanslällningsdelen med en särskild periodisk skrift med flera ägare.

Jag förordar följaklligen atl man behåller nuvarande regel alt den som är utgivare av den periodiska skrift som ulgör förlaga lill en radio- eller kassettidning ansvarar även för denna. Om en radio- eller kassettidning innehåller en sammanslällning av material ur flera förlagor, skall dock en särskild utgivare utses för den del av radio- eller kassettidningen som innehåller en sådan sammanslällning.

 

Prop. 1984/85:167                                                                 17

Det är naturiigl att utforma reglerna om utseende av särskild utgivare efter förebild av TF: s bestämmelser om utgivare av periodiska skrifter. Särskild utgivare bör sålunda utses av ägarna till de periodiska skrifterna. 1 likhet med vad som gäller enligt TF bör föreskrivas att den särskilde utgivaren skall vara myndig och ha hemvisi här i landet. Han får inte vara i konkurstillstånd.

Del bör också vara möjligl alt låta någon annan person tillfälligt överta utgivaransvarel. I TF finns utförliga regler om ställföreträdare för utgivare av periodiska skrifter. De nya reglerna i ansvarighetslagen bör ansluta sig så nära som möjligl lill TF: s regelsystem. Det innebär att det för en särskild utgivare får finnas en eller flera ställföreträdare och att ställföre­lrädare utses av utgivaren. Ställföreträdaren bör givetvis uppfylla samma behörighetsvillkor som den särskilde utgivaren.

Enligt 5 kap. 4 § TF och 7 § lagen (1977: 1016) med vissa beslämmelser på tryckfrihetsförordningens område skall ansvarig utgivare för periodisk skrift anmälas lill patent- och registreringsverket. Uppgift om vem som är utgivare blir därigenom tillgänglig för allmänheten. Motsvarande ordning bör införas för den nya lypen av radio- och kassettidningar. Det bör därför lämpligen föreskrivas all ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan lill radio- eller kassettidningen skall anmäla till en särskild myndighet vem som har utsetts lill särskild utgivare. Utgivaren skall anmäla vem denne har utsett lill ställförelrädare.

Enligt min mening är det naturiigl atl det i vart fall inledningsvis blir taltidningskommittén som får till uppgift att ta emot sådana anmälningar. Enligt statsrådet Göranssons förslag kommer kommittén åtminstone t. v. att administrera stödel lill radio- och kassettidningarna. Jag återkommer med förslag i denna fråga.

När det gäller den särskilde utgivarens uppgifter och ansvar bör i princip samma regler gälla som för den som ar utgivare av en radio- eller kassett-tidning av den nuvarande typen. Också i övrigt bör reglerna så nära som möjligt stämma överens med TF: s regelsystem.

Den nya regleringen bör medföra vissa följdändringar i rättegångsbalken och sekretesslagen.

5    Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartemenlet upprättats förslag till

1.  lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar,

2.  lag om ändring i rättegångsbalken,

3.  lagom ändring i sekretesslagen (1980: 100).

 

Prop. 1984/85:167                                                                 18

Förslagen är av den karaklären att de enligt 8 kap. 18 § andra styckel regeringsformen faller inom ramen för lagrådets granskningsområde.

Lagrådet arbetar f. n. på fyra avdelningar, dvs. det högsla tillåtna anta­let. Trols detla är lagrådels program under tiden t.o.m. den I april 1985 utomordentligt ansträngt. Alla de lagförslag som avses bli behandlade av riksdagen under innevarande riksmöte och som är av det slaget all lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra styckel regeringsformen bör höras över dem kan inte granskas i sådan lid all förslagen kan föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 3 § riksdagsordningen angivna liden. Av den nyss nämnda bestäm­melsen i regeringsformen följer emellertid att lagrådets granskning kan underlåtas, om den skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

Som jag berört tidigare kommer statsrådet Göransson senare i dag atl föreslå regeringen all besluta en proposilion om radio- och kassettidningar. Förslaget innebär alt del införs möjlighet lill statligt slöd till den nya typen av radio- och kassettidning och att vissa ändringar görs i lagen om radiolid­ningar. Lagrådel har redan granskat de ändringar som föreslås i den lagen. Ändringarna avses träda i krafl den I juli 1985.

De lagförslag som jag lägger fram i delta ärende syfiar lill att göra ansvarighetslagens regler om bl.a. ensamansvar, anonymitetsskydd för upphovsmän och meddelare m.m. lillämpliga också på den nya typen av radio- och kassettidning. Eflersom del är angelägel atl så snart som möjligl ge de synskadade möjlighel atl ta del också av den nya lypen av radio- och kasseltidningar, bör lagförslagel träda i kraft senasl den I juli 1985. De sakliga nyheterna i ansvarighetslagen är i huvudsak endast all lagens tillämpningsområde uividgas lill att avse även den nya typen av radio- och kassettidningar och all en särskild utgivare skall utses för sammansläll­ningsdelen i denna. De nya reglerna om utseende av särskild utgivare m. m. har utformats efter mönster av TF: s regelsystem.

Mot den nu angivna bakgrunden bör en remiss lill lagrådel kunna under­låtas i förevarande ärende.

6    Specialmotivering

6.1 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio-och kasseltidningar

För att ansvarighetsregleringen skall bli överskådlig är det lämpligl all samla de regler som gäller ansvar för den del av radio- och kassettidningar som har mer än en förlaga i elt särskilt avsnitt sist i lagen. På grund härav har del i lagen införls nya rubriker som anger atl I § anger lagens tillämp­ningsområde, atl 2-15 §§ innehåller bestämmelser om material ur en enda förlaga samt alt återstående paragrafer innehåller bestämmelser om sam­manställningar av malerial ur mer än en förlaga.

 

Prop. 1984/85:167                                                                 19

/ §

I denna paragraf har gjorts ändringar för all ansvarighetslagen skall bli tillämplig på den nya lypen av radio- och kasseltidningar. Ändringarna har behandlals i avsnitt 4.1 i den allmänna motiveringen.

I fråga om kassettidningar av den nya lypen är del liksom belräffande radiotidningar förutsatt att i allmänhel minsl hälften av innehållet bör upptas av den del som innehåller en version av en enda förlaga. Något utlryckligl krav med den innebörden har visserligen inle angetts i lagen. Om den förlagelrogna delen av kassettidningen blir alltför kort, är del dock tveksamt om man kan lala om en version av en föriaga. Resultatet kan bli all tidningen inle anses uppfylla kraven på en kassettidning och därmed inle villkoren för all ansvarighetslagen skall vara lillämplig.

När del gäller sammanslällningsdelen i den nya typen av radio- och kassettidningar kan man utgå från alt sammanslällningen innehåller något malerial ur förlagan till versionen. Därigenom kan en viss anknytning till en särskild periodisk skrift behållas i hela radio- eller kassettidningen.

16        §

1 denna paragraf anges en rad bestämmelser i 2-15 §§ som också gäller för den del av en radio- eller kassettidning som innehåller en sammanställ­ning av malerial ur två eller flera samverkande radio- eller kassettidningars förlagor samt uppgifier om hur detta malerial har disponerats. Vad som sägs i dessa paragrafer om förlaga kommer i fråga om denna del av en radio- eller kassettidning all avse de olika förlagorna till sammanställnings­delen. Vidare anges uttryckligen alt vad som sägs om ansvarighet enligt 5 eller 7 § i stället skall gälla den särskilda ansvarigheten för sammanställ­ningsdelen.

17        S

Paragrafen innehåller bestämmelser om utseende av särskild utgivare för den nya typen av radio- och kassettidningar. Bestämmelserna har behand­lats i avsnitt 4.2 i den allmänna motiveringen.

I första stycket anges att en särskild utgivare skall finnas för den del av en radio- eller kassettidning som består av en sammanslällning. Den nya lypen av radio- och kassettidningar kan alltså i princip få två utgivare, nämligen en för den del som är en version av en enda förlaga och en för sammanställningsdelen, Ingel hindrar emellertid att den som är utgivare av den förslnämnda delen också ulses till särskild utgivare för den andra delen.

Andra och iredje styckena motsvarar 5 kap. 2 S andra stycket samt 4 och 8 §§ TF. Del är ägaren lill den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan lill radio- eller kassettidningen, som skall anmäla vem som är utgivare till ifrågavarande myndighet.

 

Prop. 1984/85:167                                                                  20

18       §

I denna paragraf finns beslämmelser om ställförelrädare för den särskil­de utgivaren. Paragrafen svarar närmast mol 5 kap. 9 § TF.

19       §

I denna paragraf anges den särskilde utgivarens och dennes ställföreträ­dares befogenhel såvitt gäller sammanslällningsdelen genom en hänvisning lill4§.

20       §

I denna paragraf finns bestämmelser om ansvarighel för yltrandefrihets­brolt för särskild utgivare och ställföreträdare för denne samt för ägarna av de periodiska skrifter som ulgör föriagor lill den akluella sammansläll­ningsdelen. Bestämmelserna motsvarar 8 kap. 1 och 2 §§ TF.

1 en tryckt periodisk skrift skall anges om en slällförelrädare för utgi­varen har inträtt i dennes ställe (5 kap. 11 § andra styckel TF). På molsva­rande sätt skall det i samband med all en radio- eller kassettidning med sammanställningsdel sänds respeklive sprids anges alt en ställförelrädare för en särskild utgivare har inträtt i dennes ställe. Delta är en förulsättning för atl utgivarens ansvar skall övergå till ställföreträdaren. Beträffande radiotidningar kan uppgiften lämnas i form av ell s. k. enkelt meddelande enligt 1 § radiolagen (1966:755). I fråga om kassettidningar kan den l.ex. anges på kassetten.

21       §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet för ylt­randefrihetsbrolt i sammanställningsdelen. Motsvarande beslämmelser återfinns i 11 kap. 1 § TF.

22       §

Paragrafen svarar mot 10 § försia slyckel. Reglerna i 12 kap. TF om tryckfrihetsmål och i lagen (1949: 164) med vissa beslämmelser om rätte­gången i tryckfrihetsmål (omirycki 1977:1017) blir genom paragrafen till­lämpliga också på mål om yttrandefrihetsbrott i den del av en radio- eller kassettidning som har mer än en förlaga.

23       §

I denna paragraf slås fast alt skyldigheterna enligt 13 § försia slyckel alt bevara etl exemplar av en radio- eller kassettidning m.m. i fråga om sammanställningsdelen av en radio- eller kassettidning åvilar ägaren lill den huvudsakliga förlagan. Vidare anges alt rätlen enligt 13 § andra styckel att ta del av innehållel i en radio- eller kassettidning också gäller den del av tidningen som har mer än en föriaga.

 

Prop. 1984/85:167

Ikraftträdande m. m.

Enligt förslagel skall ändringen i lagen träda i kraft den 1 juli 1985. då också ändringen i lagen om radiotidningar avses träda i kraft. De nya beslämmelserna i ansvarighetslagen skall inte lillämpas i fråga om radiotid­ningar som har sänts och kassettidningar som har lämnats ut för spridning före denna dag.

6.2 Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen

Ändringarna beslår i att den tystnadsplikt som enligt förslaget föreskrivs i 16 § jämförd med 11 § likställs med tystnadsplikten enligt sist nämnda paragraf när det gäller begränsningar i vittnesplikten och företräde framför meddelarfriheten m.m.

7    Hemställan

Jag hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen alt anla förslagen till

1.  lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighel för radio- och kassettidningar,

2.  lag om ändring i rättegångsbalken,

3.  lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).

8    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1984/85:167                                                             22

Innehåll

Regeringens proposilion    ................................................       I

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................. ..... I

1   Förslag lill lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar                   2

2   Förslag lill lag om ändring i rättegångsbalken   .............       7

3 Förslag lill lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)                   8

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde 1985-02-28                 9

1   Inledning  ......................................................................      9

2   Huvuddragen i förslagel om radio- och kassettidningar ... 10

3   Ansvarighetsregleringen    .............................................      II

4   Allmän molivering    ........................................................ .. 12

 

4.1    Tillämpningsområdet för lagen (1982:521) om ansvarighel för radio- och kasseltidningar               12

4.2    Utformningen av ansvarighelsreglerna   ..................    14

 

5   Upprättade lagförslag  ................................................... .. 17

6   Specialmotivering   ......................................................... .. 18

 

6.1    Lagen om ansvarighet för radio-och kassettidningar                  18

6.2    Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen                  21

 

7   Hemslällan   ....................................................................    21

8   Beslut   ........................................................................... .. 21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985