Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:166 Regeringens proposition 1984/85:166

om livsmedelspolitiken;

beslutad den 14 mars 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemslällan,

Pä regeringens vägnar

OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för en samlad livsmedels­politik. Dessa grundar sig på förslag som avgetts av 1983 års livsmedels­kommitté.

De av riksdagen år 1984 fastlagda målen för livsmedelspolitiken bör gälla också i fortsättningen. Således bör huvudmålet för livsmedelspoliliken vara att trygga vår livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärr­ning och krig. Vissa preciseringar görs i fräga om målen.

Resurserna i jordbrukel bör i slort sett överensstämma med vad som behövs för att trygga vår livsmedelsförsörjning och för de utfästelser Sverige gjort i det internationella samarbetet mot världssvälten. För de kostnader som uppslår lill följd av att åkerarealen översiiger detla behov föreslås alt samhällel under en övergångsperiod tar ett delansvar. Det bör i försia hand ankomma på jordbrukel alt aktivt arbeta för alt anpassa pro­duktionen.

Konsumenlmålet. som innebär atl konsumenterna skall få tillgång lill livsmedel av god kvalilet och lill rimliga priser ligger fast. Som inkomstmål för jordbrukarna bör som tidigare fastslagits gälla alt dessa får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard. Därutöver föreslås som ell delmål att jordbrukel och livsmedelsproduktionen måste la hänsyn till kravet på en god miljö och lill behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra natunesurser.

Ett prisstöd måsle även i fortsättningen utgå lill jordbruket vilket liksom hittills i huvudsak bör lämnas genom etl gränsskydd. Regleringen bör 1    Rik.sdagen 1984/85. 1 sand. Nr 166

 

Prop. 1984/85:166                                                                   2

fortlöpande ses över i syfte att förenkla och begränsa den. Ordningen med obundna överläggningar om priserna på jordbruksprodukter bör bibehål­las.

Omfattningen av jordbruksproduktionen i norra Sverige bör bibehållas i ungefär nuvarande omfattning. En uppräkning av prisstödet till jordbruket i norra Sverige föreslås ske den Ijuli 1985.

1 propositionen föreslås att jordbruksnäringen tar ett belydande ansvar i fråga om produktionens anpassning. Investeringsförbudet inom animalie­produktionen föreslås bli förlängt med ett år. De differentierade avgifterna och pristilläggen inom ägg- resp. slaktsvinsproduktionen föreslås tills vi­dare inle lillämpas.

Förhållandena inom induslri- och handelsleden bör utredas ytterligare. Likaså bör en samlad utvärdering ske av frågan om livsmedlens kvalitet. De kostförändringar som kommittén förordat, dvs. främst minskad kon­sumtion av fett och socker och ökad konsumtion av spannmålsprodukter och potatis, bör beaktas inom livsmedelspolitiken. Ell förstärkt konsu­mentinfiytande förordas inom jordbruks- och fiskprisregleringen.

I propositionen betonas behovet av en ökad inhemsk produktion av ammoniak i syfte att trygga vår livsmedelsförsörjning i en kris.

 

Prop. 1984/85:166                                                     3

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, vilken gäller till uigången av juni månad 1985,

dels atl lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni månad 1986,

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1§'
För att molverka överskott inom   För att motverka överskott inom

jordbrukets animalieproduktion är jordbrukets animalieproduktion är nybyggnad av djurstallar för nöt- nybyggnad av djurstallar för nöt­kreatur, svin och fjäderfä förbjuden kreatur, svin och fjäderfä förbjuden intill utgången av juni månad 1985.       intill utgången av juni månad 1986.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Senaste lydelse 1984:86,

 

Prop. 1984/85:166                                                                   4

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET                  PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-03-14

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvisl, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wick­bom

Föredragande: statsrådet Lundkvist Proposition om livsmedelspolitiken

1    Inledning

Riktlinjer för jordbrukspolitiken faslslälldes av riksdagen år 1977 (prop. 1977/78: 19, JoU 10, rskr 103). Utvecklingen av samhällsekonomin under slutet av 1970-talet och början av 1980- talet medförde emellertid att jordbrukspolitiken inte längre fungerade på det sätt som riksdagen förut­satte när den fattade sitt beslut år 1977. Samtidigt hade det blivit alllmer angeläget att sälta in jordbrukspolitiken i ett samlat livsmedelspoliliskt sammanhang. Med stöd av regeringens bemyndigande den 9 december 1982 tillkallade jag därför en kommitté med uppgift att ulforma en livsme­delspolitik.

Kommittén, 1983 års livsmedelskommitté', lade i oktober 1983 fram betänkandet (DsJo 1983: 10) Vissa jordbrukspolitiska förtursfrågor.

Riksdagen fastställde i februari 1984 övergripande mål för en samlad livsmedelspolitik och antog en ny ordning för överläggningarna om jord­bruksprisregleringen (prop. 1983/84:76, JoU 20, rskr 141). Den nya ord­ningen med obundna överläggningar har tillämpats under regleringsåret 1984/85.

Livsmedelskommittén har den 9 november 1984 avlämnat sitt huvudbe­tänkande (SOU 1984:86) Jordbruks- och livsmedelspolitik. Belänkandel har remissbehandlals. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels kom­mitténs sammanfattning av betänkandet som bilagal, dels en förteckning

' Generaldirektören Ingvar Lindström, ordförande, riksdagsledamoten Arne An­dersson i Ljung, lantbrukaren Eric Enlund, journalisten Birgitta Gustafson, riks­dagsledamöterna Egon Jacobsson, Einar Larsson, Grethe Lundblad. Ake Selberg och Aina Westin.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  5

över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena över betänkandet som bilaga2. Belräffande en närmare redovisning av nuva­rande förhållanden m.m. samt kommitténs närmare överväganden hänvi­sas till betänkandet. 1 det följande kommer jag även att ta upp vissa frågor som inte kräver riksdagens ställningslagande.

I prop. 1984/85: 100 (bil. 11 s.21 och 42) har regeringen föreslagit riksda­gen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till jordbru­kets rationalisering, m.m, för budgetåret 1985/86 beräkna elt förslagsan­slag av 50000000 kr, och till Prisstöd till jordbruket i norta Sverige för budgetåret 1985/86 beräkna elt förslagsanslag av 330000000 kr. Jag an­håller att nu få la upp dessa frågor.

2    Föredraganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

2.1.1 Livsmedclsseklorn i samhällel

Den del av vårt näringsliv som producerar, förädlar och distribuerar våra livsmedel och de insalsvaror som behövs härför, livsmedelssektorn, sysselsätter i dagens Sverige ungefär en halv miljon människor. Samman­taget utgör livsmedelssektorn en betydande del av det svenska näringsli­vet. Konsumtionen av livsmedel uppgår till ca 80 miljarder kr., dvs. runt 20% av den lolala privata konsumtionen av varor och tjänster.

Livsmedelssektorn brukar ofla beskrivas som en kedja med olika led. Livsmedelskedjans första led är råvaruledel som främsl omfattar jordbru­ket, fiskei och trädgårdsnäringen. Sedan följer induslri- eller förädlingsle­det, handelsledel med både parti- och detaljhandel samt sist men inte minst hushållsledei som dels lagrar, dels tillagar livsmedlen så att de kan konsu­meras. Hushållsledet består inte bara av enskilda hushåll utan också av offentliga och privata storhushåll, dvs. främst sjukhus och skolbespisning­ar resp. restauranger.

Längs hela livsmedelskedjan finns företag som förser kedjans olika led med de insatsvaror som behövs, l.ex. handelsgödsel och maskiner lill jordbruket och trädgårdsnäringen, redskap och utrustning till fisket, ma­skiner och förpackningar till livsmedelsindustrin och handeln samt kylskåp och hushållsmaskiner till hushållen. Alla leden förbrukar också energi i form av t.ex. drivmedel och elström,

Äv råvarorna för våra livsmedel är den alldeles övervägande delen inhemsk. Trots delta är livsmedelssektorn inte en isolerad inhemsk nä­ringsgren. Såväl de olika delarna av livsmedelskedjan som den insatsva-ruinduslri som förser livsmedelssektorn med maskiner, förnödenheter, energi och lekniskl kunnande är genom utrikeshandeln sammanlänkade med andra länder. Utrikeshandeln med livsmedel är viklig för alt vi skall få tillgång till varor som inte kan framställas i vårt land och därmed öka

 

Prop. 1984/85:166                                                                   6

konsumenlernas valmöjligheter; Den är också viktig för att stimulera kon­kurrensen och föp att ge vår egen livsmedelsindustri tillgång till en större marknad.

I takt med samhället i övrigt har livsmedelssektorn, sett över några årtionden, genomgått slora förändringar. Vid 1900-ialets början var jord­bruket i stor utsträckning baserat på självhushåll vid små enheter med mycket arbelskraftskrävande produktionsformer. Beredningen av livs­medlen gjordes till största delen i hushällen eller vid små mejerier, slakteri­er, kvarnar och bagerier, spridda över hela landet. Alt framställa och bereda del nödvändiga behovet av livsmedel var ett hårt och slitsamt arbete som gav sysselsättning och i bästa fall etl nödtorftigt uppehälle åt den övervägande delen av befolkningen.

Ännu vid slutet av det andra världskriget karakteriserades sektorn av småjordbruksföretag med begränsad mekanisering och ett betydande be­hov av manuell arbetskraft, av hantverksmässig berednings- och föräd­lingsindustri och av att hushållen fortfarande svarade för en mycket stor del av beredningen av livsmedlen.'

Den utveckling som ägt rum inom livsmedelssektorn under efterkrigsti­den har för jordbrukel inneburit all avkastningen för vissa grödor och djurslag i stort sett fördubblals. Arbetskraften har under samma period minskat med 80%. Arealen åker minskade slarkt under 1950- och 1960-la­len men har varit i slort sett oförändrad de senaste tio åren. Utvecklingen i jordbrukel särskilt under 1950- och 1960-lalen har alltså inneburil att den totala produktionen har kunnat hållas oförändrad eller l. o. m. öka trots atl produktionsresurserna, främst i form av åker och arbetskraft, har minskal. Även inom trädgårdsnäringen har produktiviteten förbättrats genom ra­tionella meloder och bältre sorter. När det gäller produktionen kan dock noteras att den inhemska odlingens andel av konsumtionen av köksväxter har sjunkit under 1960- och 1970-lalen. Inom fisket har en utveckling liknande den inom jordbruket ägt rum. Fångsterna av fisk ökade fram lill mitten av 1960-talel trots att antalet verksamma yrkesfiskare minskade. Under det senaste årtiondet har minskningen av produktionsresurserna i jordbruket och fisket bromsats upp och i fråga om åkerarealen i jordbruket i stort sett avstannat. Med en fortsatt produktivitetsökning har den totala produktionen ökal.

Under efterkrigstiden har också de efterföljande leden i livsmedelsked­jan genomgått en snabb omvandling. En effektiv livsmedelsindustri har vuxit fram och tagit över en mycket stor del av den förädling, beredning och även tillagning av livsmedel som tidigare gjorts inom primärproduk-tionen eller i hushållen. Samtidigt har främst förpackningstekniken och självbetjäningssystemet inom detaljhandeln revolutionerat varudistribu-tionen. Här har hushållen fått ta över uppgifter som tidigare sköttes av handeln, t.ex. ihopplockning och transport av varorna.

Den beskrivna utvecklingen har inneburit att en allt mindre del av våra

 

Prop. 1984/85:166                                                                   7

resurser las i anspråk för alt klara försörjningen med livsmedel. Maskiner, kemikalier och på senare lid datorer ersätter arbetskraft och ökar avkast­ningen per hektar eller djurenhet och höjer produktiviteten i förädlings-och handelsleden. Hela denna process har medfört att vi fått stora ekono­miska resurser frigjorda för andra produktions- och konsumtionsbehov -boslad, bilar, resor, sjukvård m.m. Denna ulveckling gäller inte enbart Sverige utan är lypisk för hela västvärlden under motsvarande period och är närmast en förutsättning för det moderna välfärdssamhället,

2.1.2 Samhällsekonomiska utgångspunkter

Under perioden från andra världskrigets slul fram lill år 1973 känneteck­nades utvecklingen i industriländerna av en snabb ekonomisk tillväxt med måttliga konjunkturvariationer. En vändpunkt i utvecklingen ägde rum med början år 1973. initierad främst av den första oljekrisen och det efter-frågebortfall som denna skapade. För Sveriges del dämpades BNP:s ök­ningstakt betydligt vid 1970-talets mitl. Den privata konsumtionen var i stort sett oförändrad medan bruttoinvesteringarna minskade.

Under 1970-talel skedde en omfatlande överföring av arbetskraft från näringslivets varuproduktion lill sektorn offentliga och privata ijänsler, samiidigi som varuproduktionen fortsatte alt stiga. Under 1980-lalets förs­ta år accentuerades sysselsättningsminskningen inom industrin, samtidigt som den offenlliga tjänstesektorns sysselsättningsexpansion något hölls tillbaka. Den totala sysselsättningen i vårl land minskade under åren 1981 och 1982 men har under åren 1983 och 1984 ökal med närmare 40000 personer.

Jordbrukels och fiskels andel av del totala antalet sysselsalla har mins­kal från 6,4% år 1970 till 3,9% år 1983. Även inom trädgårdsnäringen har sysselsättningen minskat.

Ända fram till mitten av 1970-talet förbättrades både jordbrukels och indusirins arbetsproduktivitet med 6 ä 7% per år. Inom jordbruket ligger produktiviietsialen fortfarande kvar pä 1960-talets höga nivå, medan ut­vecklingen inom industrin har varit sämre.

Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen i Sverige under slörre delen av efterkrigstiden ledde bl.a. till att den privata konsumtionen ökade kraftigt. Härigenom sjönk även den andel av hushållens ulgifler som be­hövde användas till livsmedel avsevärt eller från ca 30% vid 1950-laleis början till ca 20%- i dag.

Under perioden 1970-1976 ökade fortfarande den toiala privata kon­sumtionen räknat per capita, men därefter har den sjunkit. Reallönerna har sjunkit kraftigt sedan mitten av 1970-talel.

Under de senasle två åren har den ekonomiska utvecklingen i Sverige på ett pålagligl sätl vänt till det bällre. Efter flera års stagnation och nedgång har vi fåtl en god tillväxt i ekonomin. Underskottet i vår handelsbalans har vänts till ett överskoll. Induslrin visar god lönsamhei och industriinveste­ringarna ökar.

 

Prop. 1984/85:166                                                                   8

Inflationen är på väg ned, liksom arbetslösheten. Även om det ännu återstår mycket innan vi uppnått de mål som regeringen har ställl upp, kan vi nu konstatera alt utvecklingen i Sverige är på räll väg. Detla är av stor betydelse eftersom problemen inom livsmedelssektorn inte kan lösas utan en tillfredsställande allmän ekonomisk utveckling i vårl land. Utrymmet för privat konsumtion kommer dock att vara begränsat för lång lid fram­över. Samtidigt måsle livsmedelspolitiken ulformas så att den främjar det allmänna målet för regeringens ekonomiska politik att föra Sverige ur krisen.

En god grund har lagls genom 1984 års riksdagsbeslut om obundna överläggningar om ersäiiningen till jordbruket och viss förädlingsindustri. Detta beslut har inneburit att riskerna för en inflationsdrivande kostnads­utveckling till följd av systemet med automatisk kostnadskompensation har kunnat brytas lill fördel för både konsumenter och jordbrukare.

Under innevarande regleringsår har ersättningen fastställts enligt den nya ordningen i samförstånd med lantbrukarnas företrädare och på en nivå som ligger inom ramen för regdingens inflationsmål.

2.1.3 Behovet av en livsmedelspolitik

1 det föregående (avsnitt 2.1.1) har jag i stora drag redogjort för utveck­lingen inom livsmedelssektorn under de senasle årtiondena. Denna ut­veckling har inneburit att en alll mindre del av resurserna i samhällel las i anspråk för livsmedelsproduktionen. De frigjorda resurserna har kunnat användas för produktion av andra varor och tjänster som behövs och efterfrågas i samhället och har på så sätt bidragit till välståndsökningen. Atl livsmedelssektorn i sin helhel är ralionell och effektiv är självfallet ett intresse för hela samhällel, inle minst för producenter och konsumenter.

Samtidigt har det särskilt under senare år blivit uppenbart alt utveckling­en inom livsmedelssektorn ocksä har lett till förhållanden som inte i alla avseenden är positiva. Detta har inte bara konsumenlerna utan också de som arbetar inom livsmedelssektorn fått erfara. Som ett led i rationalise­ringsprocessen har en slark koncentration skett inom främst förädlings-och handelsleden. Koncentrationen har medfört att en tidigare geografiskt väl spridd verksamhet har samlats till större enheter, som förser hela regioner med varor. En sådan utveckling har t.ex. ägt rum inom mejeri-och slakteriinduslrin och även i bageribranschen. Koncentrationen medför att råvaror måste samlas upp från ett stort område och de färdiga varorna transporteras långa vägar innan de når konsumenterna. Detla kan innebära risker för livsmedlens kvalitet och färskhel. För de anslällda i livsmedels­industrin har koncentrationsprocessen ofta inneburil alt mindre, lokala anläggningar har lagts ned med flyttning eller längre arbetsresa till en större, central anläggning som följd.

Ell fätal stora ägargrupper dominerar livsmedelsindustrin. Lantbruksko­operalionen som är störst svarar för nästan hela uppsamlingen av råvaror och för slörre delen av det försia förädlingsledet.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  9

Koncentrationen gäller också i hög grad varudistribuiionen både geogra­fiskt och vad gäller ägarinflytande. Tre stora kedjor dominerar, nämligen ICA, KFochDAGAB,

Ägarkoncentrationen inom livsmedelsindustrin och -handeln kan inne­bära risker från konkurtenssynpunkt. Begränsas konkurtensen finns det risk alt konsumenten får betala ett högre pris. Koncentrationen kan också innebära atl urvalet av varor begränsas, så att olika smakriktningar och kvalitetskrav inte kan tillgodoses. Specialiteter och importerade varor med otillräcklig omsättning kan komma att utgä ur de stora kedjornas sorti­ment. Dessa varor kan därmed bli svåra att hålla kvar på marknaden.

En koncentration av viss livsmedelsproduktion till ett fåtal stora enheler med stora transportavstånd som följd kan också innebära hälsorisker. Jag tänker särskilt på olika slag av tillsatser som används inom livsmedelsin­dustrin för att förlänga hållbarhetstiden.

Många konsumenter känner oro för att kemikalier och andra tillsatsäm­nen i maten skall innebära hälsorisker. Denna oro måste las pä allvar. Även i de fall där inga risker kan påvisas är det naturligt att konsumenterna känner olust inför bruket av s. k. livsmedelskosmeiika.

Även vissa av de produktionsformer som tillämpas inom jordbruket kan ifrågasällas från hälso- eller miljösynpunkt. Med olika tekniska hjälpme­del, förbättrat avelsmaterial, nya utsädessorter och omfatlande använd­ning av kemikalier har mark och djur kommit alt utnyttjas allt intensivare. Ulan dessa förändringar i produktionsformerna hade vi inte uppnått da­gens höga avkastning och effektivitet. De nuvarande produktionsfor­merna, som i stor utsträckning utformats med utgångspunkt i förelagseko­nomiska bedömningar, har emellertid från samhällssynpunkt visal sig leda lill vissa negativa effekter. Användningen av handelsgödsel har medfört ökad förorening av grund- och ytvatten och bidrar till försurningen av mark och vatten och lill övergödning av vattendrag. Den omfallande användningen av bekämpningsmedel kan innebära risker från hälso- och miljösynpunkl. Den tillämpade brukningstekniken har ibland gåtl ut över naturvårdens inlressen, I fråga om växtodlingen har framförts farhågor om atl dagens odlingsformer på lång sikt kan försämra markens produktions­förmåga.

Inom animalieproduktionen har effektivitetssträvandena i stor utsträck­ning inriktats på teknisk utveckling för att spara arbetskraft saml på alt genom avel och utfodring höja djurens avkastningsförmåga. Genom att inte i tillräcklig omfattning beakla djurens nalurliga beteende vid produk­tionens utformning har negaliva effekler beträffande djurens tålighet och motståndskraft mot sjukdomar uppkommit. För all motverka produk-lionssjukdomar har vid utfodringen använts kemikalier som genom livs­medlen kan inverka på människors hälsa. Våra kunskaper om hur produk­tionen bör utformas för att negativa effekter skall undvikas är otillräckliga.

Det är mot den här bakgrunden som regeringen i den förta året fram-

 

Prop. 1984/85:166                                                                   10

lagda forskningspropositionen har föreslagit en omfattande satsning på forskning om alternativa produktionsformer som motverkar miljörisker men bibehåller en hög effektivitet. Syftet är bl.a. att finna alternativ till dagens produktionsformer som bevarar markens produktionsförmåga och minimerar användningen av kemikalier. Vi måste också öka möjligheterna att kunna konlrollera sjukdomar, skadegörare och ogräs med förebyggan­de åtgärder.

Som jag framhöll i min anmälan till forskningspropositionen krävs för att förbättra djurens hälsotillstånd, ökade forskningsinsatser om den moderna djurhållningens inverkan på djurens beteenden och välbefinnande. Tekni­ken bör bl.a. inriktas på alt minska djursjukdomarna genom bäure stall-miljöer.

Utvecklingen inom livsmedelssektorn under de senaste årtiondena har ocksä ökat sårbarheten i vår livsmedelsförsörjning. Del moderna jordbru­ket är beroende av importerade produktionsmedel, såsom kvävegödseime-del och proteinfodermedel. Även livsmedelsindustrins beroende av impor­terade insats varor har ökal.

För konsumenterna har utvecklingen under senare delen av 1970-talet och början av 1980-lalel inneburil kännbara prishöjningar på livsmedel bl.a. som en följd av kraftiga kostnadsökningar både inom jordbruket och efterföljande led. Under perioden 1977—1982 steg livsmedelspriserna i konsumenlledel med i genomsnitt 10,7% per år. Samiidigi föll reallönerna med över 8% på sex år. Prisökningarna och den minskade köpkraften har lett lill all konsumtionen av vissa livsmedel, främsl kött och fläsk, har minskat. Samtidigt har produktionen ökat bl.a. genom att jordbrukarna sökt kompensera en sjunkande lönsamhet med ökade arbetsinsatser och störte besättningar. Jordbruket kan därför inle avsätta hela sin produklion inom landel utan måsle i alll högre grad sälja produkterna utomlands med ökade exportkoslnader som följd. Delta innebär försämrad lönsamhei för jordbrukel och verkar på sikl höjande på den inhemska konsumentprisni­vån. Från i slort sell balans år 1979 ökade t. ex. överskotten av nötkött lill ca20 milj. kg år 1982, vilket motsvarar ca 15% av produktionen. Även överskotten av fläsk, ägg och mjölkprodukter ökade. De sammanlagda exportkostnaderna för överskotten beräknas innevarande regleringsår uppgå till 3ä3,5 miljarder kr.

Inflationen och ränteläget har också vållat ekonomiska problem inom jordbruket. Inle minsl gäller delta för nyelablerade jordbrukare.

För slora grupper av konsumenler, inte minst barnfamiljer och andra grupper med små ekonomiska resurser, är prisel avgörande för vilka livsmedel man kan köpa. Samtidigt som många konsumenter här i landet på grund av prisnivån tvingas avstå från atl köpa t. ex. kött i den utsträck­ning som de skulle önska, måste svenskl kött säljas till utlandet till priser som ligger långt under produktionskostnaden. Detta är enligt min mening en orimlig situalion som lätt kan leda till en ond cirkel: dyrare kött,

 

Prop. 1984/85:166                                                                 11

minskad konsumtion, minskade inkomster föi'jordbrukarna, höjda priser för att kompensera de minskade inkomsterna.

Vad jag nu har anfört visar au livsmedelssektorn i vårt samhälle inte fungerar på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt. Jag har i detta avsnitt pekat på en rad problem. Vissa produktionsformer i jordbruket och föräd­lingsindustrin främjar inte en god livsmedelskvalitet och kan i vissa fall medföra risker för hälsa och miljö. Den starka koncentrationen i för­ädlings- och liandelsleden medför risker för konkurrensbegränsningar, ökar vår sårbarhet och försämrar den regionala balansen. Bruket av kon­serveringsmedel, andra livsmedelstillsatser och bekämpningsmedel som bäde är en förutsättning för och en följd av moderna distributionsformer oroar konsumenterna. De växande överskotten pressar jordbrukets lön­samhet och leder på sikt till ökade priser för konsumenterna.

Flera av de problem som jag har berört är gemensamma för flera led i livsmedelskedjan. Livsmedlens kvalitet beror t.ex. på åtgärder genom hela livsmedelskedjan.

På motsvarande sätt beror konsumentpriset på livsmedel på effektivite­ten i alla leden. En åtgärd som sänker kostnaderna i elt led i livsmedelsked­jan kan "ätas upp" av otillräcklig konkurrens eller överkapacitet i ett annal led. Del är mot denna bakgrund nödvändigl all se livsmedelskedjan som en helhet. Samhällels åtgärder, som hiuills har varil inriklade på vissa delar av denna kedja, måsle på ett bättre sätt samordnas och inriklas på hela livsmedelssektorn. Uppmärksamheten måste enligt min mening mera än hittills riktas mol samspelet och beroendei mellan de olika leden i livsmedelskedjan när det gäller framställningen och distributionen av våra livsmedel. Vad som således behövs är enligt min mening en samlad syn på livsmedelssektorn, en livsmedelspolitik. Detla behov vitsordas bl.a. av socialstyrelsen, statens livsmedelsverk och jordbruksnämndens konsu­mentdelegation. Flertalet remissinslanser är posiiiva till tanken på en samlad livsmedélspolitik eller lämnar den utan erinringar. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har dock en annan uppfattning.

Jag anser att samhällets syn på produktionen och distributionen av livsmedel och de samhälleliga åtgärder som berör livsmedelssektorn bör samordnas i en gemensam livsmedélspolitik. Jag skall i det följande åter-Komma till målen för en livsmedelspolitik och lill dess närmare utformning.

2.2 Den internationella bakgrunden

2.2.1 Inledning

Liksom vid lidigare jordbrukspoliiiska slällningslaganden bör den inter­nationella situationen på livsmedelsområdet tillmätas betydelse vid ut­formningen av vår egen livsmedels- och jordbrukspolitik. Även om denna politik sikiar lill alt bibehålla en hög självförsöijningsgrad och en hög grad av internationellt oberoende på detla område är del ofrånkomligt atl ut-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  12

vecklingen på det jordbrukspolitiska området i vår omvärld fär betydelse också för vår egen livsmedelspolitik - en betydelse som ökat i takt med det växande överskott som under senare år fått avsättas på exportmarkna­derna.

Under senare år har de jordbrukspoliiiska frågorna alltmer hamnat i centrum för såväl den handelspolitiska som den utvecklingspolitiska ut­vecklingen. Spänningarna mellan skyddade och i många fall starkt subven­tionerade hemmamarknader och de fria världsmarknaderna har vuxit och lett lill alltmer öppna motsättningar mellan olika ländergrupper. Samtidigt har skillnaden mellan den industrialiserade väriden och u-världen i fråga om situationen på livsmedelsområdet blivit alltmer drastisk. Medan flerta­let länder i Nordamerika och Västeuropa har betydande överskott av jordbruksprodukter räknar man med att ca 500 miljoner människor i u-län­derna lider en allvarlig brisl på livsmedel. Rena svältkatastrofer har i växande utsträckning drabbat människor i såväl Afrika som Asien.

Jordbruksfrågorna spelar därför en allt större roll i det internationella förhandlingsarbetet. Olikheterna i stödsystem har t.ex. föranlett ett tillta­gande antal konflikter som måsle finna sin lösning under de närmaste åren. Den växande överproduktionen av såväl animaliska som vegetabiliska livsmedel i länder som skyddar och/eller subventionerar sin egen jord­bruksproduktion har lett lill allvarliga slörningar på världsmarknaden.

I Förenta Staterna diskuteras f. n. omfattande omläggningar av jord­brukspolitiken, vilket framkallat stor oro inom bl.a. EG. Många utveck­lingsländer ser även en omläggning av jordbrukspolitiken inom industrilän­derna som ett viktigt medel för en utveckling för deras eget vidkommande,

I den nya förhandlingsrunda inom det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) som nu tar allt fastare former förväntas jordbruksfrågorna bli centrala. Det finns ett betydande internationellt tryck för att skapa en slörre handelspolitisk disciplin på jordbruksområdet. De nu allt större handelspolitiska spänningarna och konflikterna på detta område måste lösas upp. Ett viktigt element i en bällre ekonomisk ordning i världen är att åstadkomma en effekiivare produklion av jordbruksvaror och en rättvisare fördelning av livsmedelsförsörjningen.

Det är i dag svårt att säga vart utvecklingen kommer att leda. En sak torde dock vara klar, nämligen att de ekonomiska och handelspolitiska förutsättningarna för livsmedelsproduktionen internationellt sett kommer att förändras under de närmast framförliggande åren. Den nuvarande bris­ten på fasta handelspolitiska regler på detta viktiga område kan inte bestå någon längre lid ulan att detta i så fall leder till allvariiga slörningar på vikliga marknader och i många produktionsländer.

Den svenska livsmedelspolitiken måsle därför läggas upp på ett sådant sätt atl man har en flexibel beredskap inför vad som kan bli reslutatet av många olika internationella diskussioner och förhandlingar som nu pågår eller som kan komma alt inledas inom kort.

 

Prop. 1984/85:166                                                             13

2.2.2 Den globala livsmedelsförsörjningen

Enligt kommittén ger akluella bedömningar av den ekonomiska utveck­lingen i världen inte stöd för antaganden om någon mera väsentlig ökning av tillväxttakten i världen som helhet under 1980- talet. Myckel lalar för att BNP-tillväxten snarare blir lägre än under 1970-talet.

Kommittén framhåller att livsmedelsproduktionen i världen under åren 1971-1982 trendmässigl ökade med i genomsnitt 2.3% per år. Detta var något lägre än under närmast föregående tioårsperiod, Räknal per capita minskade ökningstakten från 0,8 % till 0,5 % per år.

Uppbromsningen i tillväxttakten i livsmedelsproduktionen under 1970-talet ägde rum i i-länderna och framför allt i Sovjelunionen och Östeuropa, För u-länderna som grupp noterades däremot en inte oväsent­lig ökning av tillväxttakten både totalt och per capita. Ett undantag utgjor­de Afrika, som bl. a. till följd av svåra torrperioder uppvisade en trendmäs­sig nedgång i produktionen per capita.

Med stöd av elt flertal internationella studier framhåller kommittén all livsmedelssituationen för de fattigaste länderna har försämrats under sena­re år, trots en stigande tillgång på livsmedel globalt sett. Detta understry­ker att del globala livsmedelsproblemel är ett fattigdomsproblem.

Det råder emellertid enligt kommittén inte något tvivel om all världens resurser i sig räcker för att mätta en befolkning som är avsevärt större än den nuvarande. Hur många som kan försörjas finns det flera uppfattningar om, men ett stort antal undersökningar pekar på att jordens fysiska och ekonomiska resurser inte ulgör någon verklig begränsning inom överskåd­lig framlid.

Det faktum att resurserna kan beräknas räcka lorde emellerlid inte innebära att en tillräcklig produklion verkligen kommer att äga rum. De produktionsökningar som kommer att krävas torde i försia hand liksom hittills kunna uppnås genom en förbättrad avkastning. Samiidigi är det inte realistiskt att räkna med atl svälten kommer att ha utrotats eller ens minskat om 15 år. Nuvarande trender pekar på alt antalet allvarligt under­närda människor kommer atl öka ytterligare och uppgå lill nära 600milj. år2000, jämfört med drygt 400milj, åren 1974-1976.

De prognoser som gjorts över befolkningsutvecklingen samt den ekono­miska utvecklingen ger vid handen att den totala effektiva efterfrågan på livsmedel kommer att öka väsentligt fram till år 2000. Världens konsum­tion av spannmål vid sekelskiftet kan komma att uppgå till närmare 2 200 milj. ton. vilket kan jämföras med omkring 1450 milj. ton är 1980. Det säger sig självt att det är i u-länderna som de stora ökningarna i så fall kommer att äga rum.

Det får enligt kommiltén anses mycket osäkert om u-länderna själva förmår öka sin produktion i samma utsträckning som efterfrågan ökar. Utvecklingen hittills pekar snarast på motsatsen. Sannolikt är att liksom hittills en del av konsumtionsökningen kommer att behöva täckas genom

 

Prop. 1984/85:166                                                                 14

import, vilket ställer krav på produktionsökningar även utanför u-län­derna.

Behovet av atl importera främsl spannmål vänlas enligt kommittén komma att öka främst i de s.k. låginkomslländerna och i statshandelslän­derna i Asien men även i de något rikare u-länderna. En viktig reservation får dock enligt kommittén göras med hänsyn lill hur de f. n. stora betal­ningsbalansproblemen i ett stort antal av dessa länder kommer alt utveck­las. Beträffande den framtida importen av spannmål lill Sovjelunionen och Östeuropa råder enligt kommittén stor osäkerhet.

Det svenska livsmedelsbiståndet omfattar ca lOOOOO ton vete och ca 10000 ton rapsolja per år. Kommillén bedömer en ökning av detla bistånd under 1980-talet vara möjlig.

Remissinslanserna delar i huvudsak kommitténs bedömningar. Många understryker behovet av att bygga upp den inhemska livsmedelsförsöri-ningen i berörda länder, men menar samtidigt att det under överskådlig tid också finns behov av bislånd i form av livsmedel lill svältdrabbade områ­den.

För egen del vill jag framhålla följande. Den enda varaktiga lösningen på livsmedelsproblemet i u-länderna är, som också kommittén påpekar, att dessa länders förmåga atl producera sina egna livsmedel ökar. Detta ställer stora krav på u-landsregeringarnas vilja och förmåga att politiskt prioritera jordbruk och landsbygdsutveckling. Delta ställer också krav på störte insatser från den rika världen för utbildning och uppbyggnad av infrastruk­turer m. m. för ulveckling av jordbruk och landsbygd.

Äv detta resonemang följer att Sverige på sikt inte bör bevara och utveckla kapacitet för omfatlande livsmedelshjälp och u-landsexport. Icke desto mindre kommer det även under de närmaste åren att behövas livsme­delsbistånd både för att avhjälpa akuta svältkatastrofer som dem vi har bevittnat i Afrika och för att stödja utvecklingsprojekt i de allra fattigaste länderna. Liksom kommittén anserjag alt en viss ökning av livsmedelsbi­ståndet kan förutses för resten av 1980-talet.

1 detta sammanhang vill jag understryka alt livsmedelsbiståndet måste ges under starkt hänsynstagande till det lokala jordbrukels situation och ges en sådan utformning alt det inte motverkar strävandena att bygga upp u-ländernas egen livsmedelsproduktion.

2.2.3 Världsmarknaden för jordbruksråvaror och livsmedel

Världshandeln för de flesla varor utgör endasl en mindre del av värids­produktionen. DeUa förhållande bör enligt kommittén bl.a. ses mot bak­grund av att jordbrukspolitiken i de flesta länder har som mål att upprätt­hålla en relativt hög självförsörjningsgrad, samtidigt som prisstabilisering och skäliga inkomster för jordbrukarna eftersträvas. För att uppnå detla stöder flertalet länder sin jordbruksproduktion med gränsskydd eller andra importbegränsningar och stödåtgärder eller andra slag av subventioner.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 15

Nästan hela världsproduktionen - och konsumtionen - av livsmedel äger således rum inom ramen för nationellt eller regionalt (EG) avgränsade system. Förekomsten av gränsskydd och andra subventioner ger upphov till nationellt reglerade marknader, som är mer eller mindre avskärmade från världsmarknaden. I nästan alla länder ligger de nationella priserna normalt över världsmarknadspriserna och tillfälliga, eller mer permanenia, överskott måste avsättas på världsmarknaden med hjälp av exportstöd.

Etl lilet antal länder svarar för en dominerande del av världsexporten av jordbruksprodukter. Förenta staterna, Kanada, Australien, Argentina och Nya Zeeland är några av de viktigaste. EG har en betydande exporl men importerar samtidigt stora kvantiteter, främst fodermedel.

Världshandeln med spannmål har genomgått stora förändringar sedan början av 1960-lalet. De västliga industriländernas exportöverskott har ökat kraftigt och Förenta stalerna har befäst sin slällning som världens dominerande exportör med en andel av världsexporten på omkring 50%. EG har utvecklats till neltoexportör av spannmål. Förenta stalerna har sedan länge periodvis tillämpat olika slag av produktionsreglerande åtgär­der (främst arealbegränsningsprogram). Även i EG har på senare lid ålgär­der vidlagits för atl dämpa produktionsutvecklingen.

U-ländernas nettoimport har ökal avsevärt och snabbast i de s. k. nyin-duslrialiserade länderna (NIC-länderna) och OPEC- länderna'.

Statshandelsländerna har blivit betydande nettoimportörer efter alt ut­bud och efterirågan i dessa länder varit i balans i början av 1960-talel.

Den begränsning av spannmålsexporten till Sovjelunionen som Förenta staterna av politiska skäl tillämpade under perioden januari 1980 lill april 1981 fick belydande effekler på Sovjetunionens importmönsler, vilka del­vis kvarstår.

En under senare år ökande del av världshandeln med vete och fodersäd sker inom ramen för bilalerala långtidsavtal såsom t.ex. det mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. F. n. uppges ett tjugotal sådana avtal föreligga omfatlande tillsammans mer än 30 milj. ton, eller i runda tal 15% av världshandeln.

Den andel av produktionen av animaliska livsmedel som går i internatio­nell handel är normalt betydligt mindre än motsvarande andel för de vegetabiliska stapelvarorna. 1 allmänhet omsätts endast några få procent av produktionen på världsmarknaden (mjölkpulver utgör dock ett undan­tag).

Världshandeln med animalier är vad gäller nötkött, ost och i viss mån fläsk i prakliken uppdelad i delmarknader på grund av kvalitetsskäl, vete­rinära bestämmelser och handelspolitiska skäl, vilket bl.a, innebär att representativa världsmarknadspriser är svåra atl fastställa.

De länder som är medlemmar i De Oljeexporterande Ländernas Organisalion,

 

Prop. 1984/85:166                                                                  16

Under den senaste tioårsperioden har OPEC- och NIC-länderna utveck­lats till importmarknader av allt störte betydelse i takt med en stigande konsumtion. Karakteristiskt för utvecklingen vad gäller de spannmålsba-serade produkterna är dock alt i många länder en ökad konsumtion åtföljts av en ökad inhemsk produktion. Detta har medfört att handeln med foder­säd kommit alt få en ökad betydelse.

Kännetecknande för den internationella marknadssituationen inom me­jerivaruområdet är de tilllagande överskotten inom i-länderna. Väridslag-ren av l.ex. skummjölkspulver överstiger med bred marginal ett års om­sättning på världsmarknaden.

Under störte delen av 1960-talel och de försia åren av 1970-talet sjönk världsmarknadspriserna på livsmedel svagt realt sett, dvs. bytesvärdet på den internationella marknaden försvagades något. 1 början av 1970-talet började priserna att stiga och nådde sin kulmen åren 1973- 1974 vid en nivä som i löpande priser låg mer än dubbelt så högl som prisnivån under 1960-lalet.

Sammanfattningsvis kan konstateras all världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter under tiden efler år 1970 uppvisat betydligt större variation än under 1960-talet.

Det övervägande intrycket av elt flertal internationella framtidsstudier, som komittén har lagit del av, är enligt kommiltén att stigande realpriser på livsmedel i världshandeln är den mest sannolika utvecklingen. Denna slutsats är dock inte reservationslös. Det är angeläget att betona den slora osäkerhet man har att räkna med när det gäller väridsmarknadsprisernas utveckling såväl på lång som på kort sikt. Fortsatt sjunkande realpriser framsiår dock, enligt kommittén, som osannolika.

Vad gäller förhållandet vegetabilier/animalier synes enligt kommittén världsmarknaden för spannmål långsiktigt komma att utvecklas något gynnsammare, från exportörernas synpunkt sett, än marknaderna för ani­malieprodukler. För detta talar enligt kommittén bl. a. en sannolikt fortsatt strävan i många av de mer industrialiserade u-länderna (inkl. NIC-län­derna) all öka självförsörjningen med animalier.

Övervägande skäl talar vidare för alt man får räkna med en fortsatt instabilitet i priserna på världsmarknaden för samlliga viktiga slapelvaror inom jordbruksområdet. Bland förhållanden som ger stöd för denna slul­sals kan nämnas Sovjetunionens antagligen även fortsättningsvis starkt varierande import, sannolikt fortsatta svängningar i växelkurserna för viktiga valutor samt de mycket små utsikterna att få till stånd etl effektivt globalt slabiliseringsarrangemang för spannmål åtminstone under de när­maste åren.

Enligt kommittén talar mycket för atl världsmarknadspriserna liksom hittills normalt under överskådlig framtid kommer att ligga under de svens­ka. Priser på världsmarknaden som i framtiden temporärt överstiger de svenska kan dock inte uteslutas.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  17

De remissinstanser som har tagit upp den internationella marknadssitua­tionen för jordbruksprodukter och livsmedel delar i allmänhet kommitténs bedömningar och understryker att osäkerheten är stor vad gäller världs­marknadsprisernas utveckling.

För min del kan jag i huvudsak dela livsmedelskommitténs bedömningar i fråga om utvecklingen av den internationella marknaden för jordbruks­produkter och livsmedel. Som kommittén har framhållit utgör världshan­deln med jordbruksprodukter i de flesta fall endast en mindre del av produktionen. Den internationella prisbildningen påverkas starkt av detta förhållande liksom av de subventioner som ulgår i de flesla länder, anting­en direkt på produktionen eller vid export av överskott. Jag delar därför kommitléns bedömning atl övervägande skäl talar för att världsmarknads­priserna även i framtiden normalt torde komma att ligga under de svenska priserna. En forlsall stor instabilitet kan emellertid också förväntas och därför kan del inte uleslulas all priserna på världsmarknaden vid vissa lillfällen kan bli högre än i Sverige.

Världsmarknaden för spannmål synes, som kommiltén har påpekal, långsiktigt kunna komma att utvecklas något gynnsammare för exportlän­derna än molsvarande marknader för animalieprodukler.

Samtidigt vill jag understryka att de ökande internationella motsättning­arna förstärker osäkerheten i de bedömningar som görs i dag. Della gäller också med hänsyn till de diskussioner som pågår i USA om en omläggning av jordbrukspolitiken samt all jordbruksfrågorna förvänlas bli cenirala i den förutsedda nya förhandlingsrundan inom GATT.

2.2.4 Utrikeshandel och handelspolaiska förhållanden

Sveriges imporl av jordbruksråvaror och livsmedel uppgick år 1983 till 13 miljarder kr. eller 7% av vår totala varuimport. Exporten uppgick till 6 miljarder kr. vilket motsvarade 3% av vår toiala varuexport detta år. Sedan år 1970 har värdet av vår livsmedelsimpori ungefär tredubblats (i löpande priser) medan exportvärdet har sexdubblats. Exporten av livsme­del ulgörs till närmare 70% av jordbruksreglerade varor och till omkring 10% av fisk och fiskprodukler.

Jordbrukssektorn har gells en viss särbehandling i samband med de internationella strävandena all liberalisera världshandeln. Även inom den­na sektor förekommer emellertid handelspolitiska åiaganden och andra överenskommelser som i viss mån begränsar möjligheterna atl tillgripa handelshinder. 1 försia hand bör härvid nämnas åtagandena inom ramen för GATT, EFTA och frihandelsavtalet med EG. Åtagandena gäller såväl gränsskyddet som användningen av stödåtgärder lill inhemsk produktion och till export. Därutöver förekommer inom t.ex. FAO, UNCTAD och OECD en rad resolutioner, överenskommelser etc. av mindre bindande karakiär men som lägger elt moraliskt ansvar på länderna att söka leva upp till föresatserna. 2    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166

 

Prop. 1984/85:166                                                                  18

Kommittén anför i fräga om förutsällningar för svensk exporl av jord­bruksråvaror och livsmedel att sådan export i allmänhet mäste ske till priser som ligger under de svenska. Så kommer sannolikt att vara fallet också under överskådlig framtid, även om internationella priser som tem­porärt överstiger de svenska inte kan uteslutas. Således kommer liksom hiuills exportbidrag eller råvarukostnadsutjämning för livsmedelsindustri­varor i regel att behöva tillämpas.

På längre sikt är enligt kommittén exportutsikterna något bättre för spannmål och oljeväxtfröer än för animaliska produkter, i synnerhet me­jeriprodukter. Detta utesluter dock inte att beträffande animalieprodukler goda avsättningsmöjligheter kan förekomma temporärt, liksom inte heller atl för enskilda produkter under vissa förutsättningar mer permanenta marknader kan upparbetas.

Relativt goda exportförutsättningar föreligger för vissa mera förädlade livsmedel till marknaderna inom EG och EFTA. En målinriktad och kost­sam marknadsföring krävs dock vid export av högförädlade livsmedel. Kommittén understryker vikten av att alla möjligheter tillvaratas för att främja en pä sikt lönsam export av jordbruksråvaror och livsmedel och att åtgärder härför övervägs. Denna uppfattning delas av etl stort antal re­missinstanser. Kommittén har i ett särskilt betänkande närmare behandlat åtgärder för att främja exporten av vissa livsmedel. Till denna fråga avser jag att återkomma vid ett senare tillfälle.

En successiv allmän liberalisering av världshandeln med jordbrukspro­dukter borde - enligt kommittén som bl. a. åberopar studier av OECD — ge teoretisk möjlighet till en sädan prisnivå att de nationella regleringarna efter hand skulle kunna minskas och den internationella handeln öka. En ensidig avveckling av skyddet för det svenska jordbruket är enligt kommit­téns mening nu ej möjlig ulan alt detta skulle få allvarliga konsekvenser för näringen och för landets försörjningsberedskap. Kommittén anser emeller­lid att Sverige bör verka för att åtgärder i liberaliserande riktning vidtas, omfattande alla länder och med hänsyn tagen lill det grundläggande målet om försöijningstrygghet. Härigenom skulle utöver gränsskyddet även övri­ga nationella regleringar kunna minskas.

Även om en sådan avveckling skulle dröja - vilket anses troligt - är det enligt kommittén angeläget att upprätthålla en import av jordbruksrävaror och livsmedel för att uppfylla bl, a, handels-, bistånds- och konsumenlpoli­liska mål samt för att främja utvecklingen inom livsmedelsindustrin. Med hänsyn till livsmedelsberedskapens krav måste emellertid enligt kommit­tén även under överskådlig framtid den helt övervägande delen av de livsmedel som konsumeras inom landet härröra från svenskl jordbruk.

Ett flerlal remissinslanser delar kommitténs uppfattning att Sverige bör verka för en internationell liberalisering av handeln med jordbruksvaror, bland dem kommerskollegium, NO, LO, KF, Industriförbundet samt LRF. Remissinstanserna instämmer i allmänhet också i kommitténs be-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 19

dömning att någon ensidig avveckling av det svenska gränsskyddet inte kan komma i fråga. Många remissinstanser belönar också behovet av att Lipprätthålla en import av livsmedel, inte minst för att öka konsumenternas valmöjligheter.

Även jag anser att Sverige bör fortsätta att stödja de ansträngningar som görs för att liberalisera den internationella handeln, sä långt detta kan ske utan att det grundläggande målet om försörjningstrygghet rubbas. Sådana ansträngningar måste emellertid inte bara gälla gränsskydd och direkt stöd till exporten. De måsle även omfatta andra former av stöd till jordbruket vilka har samma verkan som exportstöd. Om de internationella ansträng­ningar som jag nu har berört skulle bli framgångsrika finns det enligt studier av bl.a. OECD teoretisk möjlighet lill en sådan internationell prisnivå att de nalionella regleringarna efter hand skulle kunna minskas. Liksom kommiuén och flera remissinslanser bedömer jag emellertid att en ensidig avveckling av skyddet fördel svenska jordbruket inte är möjlig. En sådan avveckling skulle få allvarliga konsekvenser för näringen och för landets försöriningsförmåga i en kris.

Med hänsyn till bl.a. livsmedelsberedskapens krav måste enligt min uppfatlning den helt övervägande delen av de livsmedel som konsumeras inom landet härröra från svenskl jordbruk. Inte minst av hänsyn lill konsu­menternas berättigade krav på goda valmöjligheter bör en imporl av livs­medel och jordbruksråvaror upprätthållas även i framtiden. En viss import kan också främja en sund konkurrens inom livsmedelsindustrin och är vidare nalurlig om vi vill främja exporten av svenska livsmedel. Vidare kan andra länder, inte minsl u-länderna, ställa berättigade krav på tillträde till den svenska marknaden.

2.3 Livsmedelskedjan och dess olika led

Innan jag redovisar mina ställningstaganden i olika frågor vill jag lämna en närmare redovisning av livsmedelskedjan och dess olika led. Min redo­visning bygger på den belysning av förhållandena och utvecklingen inom livsmedelskedjan som kommittén på ell mycket förtjänstfullt sätt har gjort. Belysningen visar det nära samband och det ömsesidiga beroende som finns mellan de olika leden. Den visar också att livsmedelssektorn sam­mantaget har stor betydelse både värdemässigt och från sysselsättnings­synpunkt.

2.3.1 Allmänl om livsmedelskedjan

Sammantagna ulgör livsmedelskedjans olika led en belydande del av del svenska näringslivet. Konsumtionen av livsmedel (exkl. alkoholdrycker och tobak) svarar för ca 20% av den totala privata konsumtionen av varor och tjänsler.

Det sammanlagda värdet av livsmedelskonsumlionen (exkl. alkohol-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  20

drycker och tobak) år 1982 uppgick till ca 73 miljarder kr. Härav svarade de livsmedel som härrör från jordbruksprisreglerade produkter (exkl. soc­ker) för 42,4 miljarder kr. eller 58%. Värdel av konsumtionen av jord­bruksprisreglerade livsmedel har följande fördelning på de olika leden.

Jordbrukarna tillfördes år 1982 totalt 20,4 miljarder kr., varav merparten eller 16,5 miljarder kr. uigjorde ersättning för jordbruksföretagens inköp av olika slags produktionsmedel. Resten, eller 3,9 miljarder kr., uigjorde jordbrukarnas ersällning för egel arbele och eget kapital. Den del av konsumenlernas livsmedelsutgifter som är föremål för s. k. jordbrukspris­överläggningar omfattar ulöver ersättningen lill jordbruket också den s. k. primärförädlingens kostnader, 3,8miljarder kr. Däremol ingär inte export­delen av den svenska produktionen, 3,3 miljarder kr., i jordbruksprisöver­läggningarna. Värdevolymen i överläggningarna uppgår således lill ca 21 miljarder kr. eller knappi hälften av de totala livsmedelsutgifterna för de livsmedel som härrör från jordbruksprisreglerade produkter.

Värdet av de jordbruksprisreglerade livsmedlen i prisregleringsledet minskas med livsmedelssubventionerna över statsbudgeten, som år 1982 uppgick till 3,6miljarder kr. För att erhålla konsumenlernas totalulgifier för jordbruksprisreglerade livsmedel får vidare lillägg göras för import med 1,8miljarder kr., förädling i leden efler prisregleringsledet 4,7miljarder kr., kostnader i parti- och detaljhandel 11,1 miljarder kr. och slulligen mervärdeskatt 7,5miljarder kr. Totalt erhålls således 42,4miljarder kr., varav 39,3 miljarder kr. utgör ulgifter för inhemska livsmedel.

I takt med industrialiseringen och urbaniseringen har ökade arbetsinsat­ser inom livsmedelsförädlingen och distribulionen ersatt en del av de arbetsuppgifter som lidigare i fråga om råvarorna låg på jordbruket och fisket och i fråga om matberedningen på hushållen. Del är svårt alt ange antalet sysselsatta inom livsmedelskedjans olika delar, eftersom elt enhet­ligt statisiikbegrepp som täcker hela detta område saknas. Enligt förelagna beräkningar skulle ca 400000 årsverken direkt kunna hänföras lill den egentliga livsmedelskedjan. Därtill kommer de arbetsinsatser som utförs indirekt för produktion av insatsvaror till de olika leden om ca 95000 årsverken och offenllig förvaltning ca 9000 årsverken, tolall ca 500000 årsverken. Eftersom det toiala antalet årsarbetsinsalser i näringsliv och förvaltning kan uppskattas till ca 3,5 miljoner skulle alltså sysselsättningen inom livsmedelskedjan i vid bemärkelse svara för 14% därav. En Qärdedel härav kan hänföras lill del egenlliga jordbruket.

2.3.2 Jordbruket

Resurserna i jordbrukel - förelrädesvis arbetskraft och åkermark -minskade under efterkrigsliden till förmån för en mer kapilal- och förnö-denhelsintensiv drift. Denna utveckling fortsatte under 1970-talels försia hälft. Utflödet av resurser har därefter avtagit. Jordbruksproduktionen, vars sloriek länge varil oförändrad, har börjat öka. Samtidigt har den inhemska efterfrågan börjat vika vilket har lett till ökande överskott.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 21

Åkerarealens minskning, som var betydande under både 1950- och 1960-talen, blev under 1970-lalel liten. Under perioden 1961-1971 minska­de arealen med totalt 8,5 %, vilket var ungefär lika myckel som under det närmasl föregående decenniet. Under perioden 1971-1982 stannade där­emot nedgången vid 2,2%. Arealnedgången har varil koncenlrerad lill skogs- och mellanbygderna i södra och mellersta Sverige saml lill Nort­land.

Samtidigt har medelarealen åker per brukningsenhet ökal fortlöpande. Medelarealen sleg från 14.1 ha år 1961 till25,4haår 1982. Den nedläggning som skett av företag har endast i mindre utsträckning inneburil att åker­marken lagts igen. Den har i stället lillförls utvecklingsbara enheler, mes­tadels i form av artenden. Andelen brukningsenheter med sidoartenden har således ökat från 29% år 1970 lill 35% år 1982. Andelen artenderad åkermark har stigit från 22% år 1961 till 42% år 1982.

Ändelen förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk och fiske minska­de från 20% av samlliga förvärvsarbetande i landel år 1950 till 8% år 1970. Under 1970-lalel har denna andel minskat yllerligare och ulgör nu 5,5%. Inom det egentliga jordbruket har antalet stadigvarande sysselsatta mins­kat från 260000 år 1972 till 203 000 år 1982. Minskningen avser i huvudsak företagare och familjemedlemmar. Del bör påpekas all de i jordbruket sysselsatta även gör betydande arbetsinsatser i andra näringsgrenar, t. ex. skogsbruket, varför antalet årsverken i jordbruket är betydligt lägre.

Utvecklingen av arbelsproduktivilelen har varit hög. Den årliga ökning­en var under 1960-lalel 8,1 %. Även under 1970-lalet och åren därefter har arbelsproduktivilelen inom jordbruket i motsats till vad som gällt för induslrin fortsatt alt ligga på en förhållandevis hög nivå. Under åren 1973-1983 var den årliga ökningen 6,3 %.

Jordbrukets beroende av insalsvaror från andra sektorer har ökal kraf­tigt under efterkrigstiden i samband med de genomgripande förändringar av produktionstekniken som ägl rum. En fortlöpande övergång har skett från arbetsintensiv lill kapilalintensiv produktion, innebärande en hög mekaniseringsgrad inom både växt- och djurproduktion saml alltmer hög­avkastande växt- och djurmaterial. Delta har inneburil en intensifiering av driften och en ökad användning av sådana insatsvaror som dnvmedel och annan energi, köpfodermedel samt handelsgödsel. Denna utveckling gick snabbt under 1950- och 1960-talen men har därefter fortsatt i en något långsammare lakt. Bl. a. har ökningen av handelsgödselanvändningen upp­hört efler år 1973.

Värdet av jordbrukels totalproduktion uppgick år 1982 lill ca 21 mil­jarder kr., medan dess bidrag till BNP, dvs. förädlingsvärdet, utgjorde 12miljarder kr., motsvarande 1,9% av hela BNP.

Fördelningen mellan vegetabilier och animalier har under hela efter­krigstiden varit slabil, Vegelabilierna har värdemässigt utgjort drygt 20% av det toiala produktionsvärdet. Del bör härvid observeras all huvuddelen

 

Prop. 1984/85:166                                                                 22

av vegetabilieproduktionen används som foder och därför inte ingår i det redovisade procenttalet, som enbart omfattar avsaluproduktionen. Mjölk­produktionen bidrog under hela 1970-talet med knappt hälften av jordbru­kets bruttointäkter från animaliska produkter, slaktdjuren gav 40-45% saml ägg och fjäderfä resterande 7-8%..

Spannmålsodlingen har arealmässigt varit ungefär oförändrad lill omfatt­ningen under hela perioden, men pä grund av avkastningsökningar har tolalskördarna sligil. Förbrukningen av fodersäd (inkl, majsimport, men exkl. brödsäd till foder) har fortlöpande stigit, och i medeltal föreligger ungefär balans i försörjningen med fodersäd. För brödsäd råder däremot ett belydande överskott. Överskottet är normalt ca 1 milj, ton, vilket i medeltal motsvarar nära hälften av den totala brödsädsskörden och ca 15% av den lotala spannmålsskörden.

När det gäller sockerbetsodlingen har avkastningsökningen och goda skördeår de senaste åren medföri att den svenska produktionen kommil alt närma sig nivån för den svenska konsumtionen. En fortsatt produktivitets­ökning förvänlas. Konsumtionen har inte förändrats nämnvärt.

Även konsumtionen av vegetabiliskt matfett har under tiden efter år 1970 varit relativt oförändrad. Samtidigt har skördarna av inhemskt olje­växtfrö gradvis ökat så att numera nära full självförsörjning råder. Huvud­delen av den svenska oljeväxtfröskördens oljeinnehåll exporteras anlingen som frö eller som utvunnen olja. Endast ca 30% används för inhemsk margarintillverkning och annan humankonsumtion.

Matpolatisodlingen täcker vid normala skördar det inhemska behovet av ca 700milj.kg. i vilken siffra ingår hushållsodling som skattats till 125 milj. kg. Fabrikspolatisodlingen läcker mer än väl behovet av stärkelse för humankonsumtion. För sådant ändamål åtgår knappt 20 milj, kg av en lolal tillverkning av 50milj, kg.

Nötköllskonsumtionen har varierat under 1970-talet. Från en relativt hög och svagt sjunkande nivå under 1960-talet noterades en lägsta nivå under år 1972, Därefter steg konsumtionen påverkad av en gynnsam köp­kraftsutveckling och ökade livsmedelssubvenlioner. Sjunkande köpkraft och minskade livsmedelssubventioner har bidragit till att köitkonsum-lionen åter minskal. Produktionen av nölköti, som under 1960-ialei var hög i samband med minskningen av antalet mjölkkor, nådde sin lägsta nivå år 1972. Efler år 1972 har nötköttsprodukiionen successivi ökat.

Konsumtionen av fläsk steg successivt under 1970-talet men har därefter minskal. Produktionen har hela tiden legat betydligt över konsumtionen.

Mjölkproduktionen nådde sin lägsta nivå regleringsåret 1970/71. Denna produktion var lägre än det inhemska försöijningsbehovet. Genom kraftiga höjningar av avräkningspriset på leverantörsmjölken vändes utvecklingen. Under 1970-talels mitt skedde sedan betydande investeringar i ladugårdar. Mjölkproduktionen steg med 32%'jämfört med miniminivån regleringsåret 1970/71 till 3735 milj. kg regleringsåret 1982/83. Minskningen av antalet

 

Prop. 1984/85:166                                                                 23

kor bromsades och fr. o.m. år 1979 har t.o.m. en svag ökning skett. Mjölkavkastningen per ko stiger i snabb takt med i medeltal drygt 130 kg per ko och år. Produktions- och konsumtionsökningarna på mjölkområdet följde varandra rätt väl fram till år 1980, 1 stort sett rådde balans med undantag av att det förekom viss import av ost och viss export av smör och mjölkpulver. Under åren 1981 - 1984 har mjölkinvagningen fortsatt alt öka starkt, samtidigt som den inhemska efterfrågan på konsumtionsmjölk och vissa andra mjölkprodukter stagnerat.

För ägg har under 1970-talet perioder med god balans avbytts av perio­der med stora överskott. Under de senaste åren har överskotten varit betydande. När det gäller fjäderfäkött föreligger en kraftig ökning av både produktion och konsumlion. Produktionen har mestadels varit större, vil­ket inneburit överskottstendenser, stigande lager och låga priser.

Relativt sell är produktionsuppgången under perioden 1970- 1982 störst för fjäderfä (81 %), fläsk (34%) och mjölk (27%). Även äggproduklionen har dock stigit betydligt (19%). Produktionsutvecklingen har för många produkter inneburit att överskottskostnaderna numera är betydande.

2.3.3 Trädgårdsnäringen

Till trädgårdsnäringen räknas produktion av köksväxter, frukt och bär, men även produktion av blommor, krukväxter och plantskolealster. Pro­duktionen av trädgårdprodukter är i hög grad inriklad på hemmamarkna­den. Störte delen av den svenska produktionen förbrukas i anslutning till skörden under sommaren och hösten. Under resterande del av årel impor­teras en stor andel av konsumtionsbehovet. Av de trädgårdsprodukter som kan odlas i Sverige importeras ca hälften av behovet. Exporten är obetyd-lig.

De utnyttjade arealerna på friland och i växthus uppgår till omkring 25000 ha. Produktionsvärdet inom trädgårdsodlingen uppskattas för 1981/82 till 1.7 miljarder kr., varav ca 800 milj. kr. avser ätliga produkter. Näringens förädlingsvärde torde uppgå lill knappi 800milj. kr.

Totalkonsumiionen av köksväxler i färsk, fryst eller beredd form utgör ca 370milj.kg i produkiionsviki, varav 300milj.kg utgör s.k. direktkon-sumtion i färsk eller fryst form. Av denna direklkonsumiion är omkring två tredjedelar av inhemskt ursprung, en andel som har sjunkit under de senaste decennierna. Konsumtionen av flera trädgårdsväxter har under en följd av år ökal snabbare än vad som gäller för flertalet övriga livsmedel.

Den yrkesmässiga fruktodlingen ger ca 45 milj. kg och hemmaodlingens omfattning kan uppskattas lill 70 milj. kg frukt per år. Den yrkesmässiga bärodiingen beräknas ge 32 milj. kg per är.

Näringen omfattar knappt 5 000 förelag, av vilka 4000 ägnar sig åt frilandsodling och 900 åt växthusodling. Antalet förelag har minskat med 1 000 under den senaste femårsperioden. Enligt tillgängliga uppgifter är ca 17000 personer sysselsatta inom fri-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  24

landsodlingen. Inom växthussektorn fanns vid den senaste undersökning­en ca 7500 personer. Eftersom växihusarealen har minskat sedan dess torde anlalel sysselsatta i dag vara lägre.

2.3.4    Fiskei

Fiskerinäringen har f.n. ett bruttoproduktionsvärde av ca 700milj.kr. Havsfisket, som bedrivs med elt större tonnage ute lill havs, svarar för ca 75% härav och kustfisket för ca 20%. Resterande 5% härrör från insjöfis­ket som i allmänhet är arbelsinlensivi och sker med låg insats av realkapi­tal. Fiskodling har fåtl en viss omfattning i Sverige under senare år. Värdet härav uppgår till ca 45 milj. kr.

Havsfisket hade goda konjunkturer under 1950-ialel och i början av 1960-lalet. Fångsterna minskade därefter och uppgick under senare delen av 1970-talet till knappi 200 milj. kg per år. Under de senasle åren har dock fångsterna stigit och uppgick år 1983 lill 247 milj. kg. Hälften av fångsterna eller ca 130milj. kg ulgörs av sill/strömming. Torskfiskel ger ca 60milj. kg per år.

Inom fiskerinäringen finns mellan 3 500 och 4000 personer sysselsatta som har fiske som enda yrke eller huvudyrke. Härtill kommer ca 2000 personer som bedriver fiske som binäring. Under perioden 1970—1979 minskade sysselsättningen inom fisket med ca 1 800 personer, men under senare år har sannolikl någon ökning åter skett.

Utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter är betydande. Av totalfångs­ten exporteras mer än hälften, främst i form av sill/strömming. Totalt sett är dock värdel av imporlen av fisk och fiskprodukter långt slörre än exporten. År 1984 uppgick värdet av importen till 1,6 miljarder kr., medan exportvärdet var drygt 0,6 miljarder kr.

2.3.5    Indusiriledei

Livsmedelsindustrin kan indelas i etl femtontal delbranscher med sins­emellan olika sloriek och struktur. De största branscherna är slakteri- och charkuteriindustrin, bageriindustrin samt mejeriindustrin. Från handelspo­litiska och jordbrukspolitiska utgångspunkter brukar åtskillnad göras mel­lan skyddad och konkurtensulsatt livsmedelsindustri. Den skyddade livs­medelsindustrin omfaUas av jordbruksprisregleringen, dvs. den är skyd­dad från utländsk konkurtens genom införselavgifter och i vissa fall im­portreglering.

Livsmedelsindustrin är mindre konjunkturkänslig än den övriga svenska tillverkningsindustrin, inom vilken den utgör en av de större branscherna. Den sysselsatte år 1982 ca 70000 personer eller ca 9% av det toiala antalet sysselsatta inom hela tillverkningsindustrin. Under perioden 1970-1982 har antalet sysselsatta minskat med 8% inom livsmedelsindustrin, vilket kan jämföras med siffran 13% för hela tillverkningsindustrin. Relativt sett mest eller med drygl en tredjedel har sysselsättningen minskat inom

 

Prop. 1984/85:166                                                                25

dryckes- och tobaksinduslrin. Den kraftigaste sysselsättningsminskningen inom den skyddade livsmedelsindustrin har under perioden skett inom bageribranschen, med ca 25%, Inom mejeriindustrin har en sysselsätt­ningsökning ägt rum med uppemot 20% under 1970-talet, vilken dock stagnerat under de allra senaste åren. Även sysselsättningen i sockerindu­strin har ökal något.

Såväl tillverkningsindustrin som livsmedelsindustrin i Sverige har under efterkrigsliden undergått en stark koncentration till färte och störte anlägg­ningar. 1 medeltal har antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin med minst fem sysselsatta minskat med 40% under perioden 1970-1982. Kon-centralionstendensen har varit kraftigare inom livsmedelsindustrin än inom tillverkningsindustrin.

Ett fåtal stora ägargrupper dominerar livsmedelsindustrin. Lantbruksko­operalionen är störst och svarar för ca 45 % av livsmedelsindustrins toiala produktion. Därefier följer den privata svenskägda livsmedelsindustrin med en andel av ca 31%, konsumentkooperationen med ca 12%, de utlandsägda företagen med ca 7% och staten med ca 6%,

Saluvärdet av livsmedelsindustrins produklion (exkl. spritdrycks- och tobaksindustri) uppgick år 1982 till 51 miljarder kr. Förädlingsvärdet inom livsmedelsindustrin var ca 15 miljarder kr. Under perioden 1970-1982 har livsmedelsindustrins produktionsvolym ökat med totalt 7%, vilket är mindre än ökningen inom hela tillverkningsindustrin. I fråga om produkti­viteten var förädlingsvärdet per sysselsatt år 1981 högre inom hela livsme­delsindustrin än inom tillverkningsindustrin. Dess årliga ökning under åren 1970-1982 var dock ca 1% lägre än inom tillverkningsindustrin och ca 2,5 % lägre än inom jordbruket.

Värdet av livsmedelsindustrins export uppgick år 1983 lill nära 6 mil­jarder kr. medan importen samma år var 12,7miljarder kr. S.k. övriga livsmedel, dvs. kaffe, färsk frukt, färsk fisk samt fisk- och skaldjurskon­server utgjorde hela 9 350000000kr. av imporlen. Exporten från den kon-kurtensutsatla livsmedelsindustrin har nära nog fördubblats under 1970-ta-let. Även imporlen av den konkurtensulsatla indusirins produkter har ökal kraftigl under 1970-lalet.

2.3.6 Handelsledel

Partihandeln med livsmedel uiförs numera lill den hell övervägande delen av s. k. fullsortimenlsgrossisler. Dessa fyller inle enbart den tradhio-nella distributions- och lagringsfunklionen ulan bistår härulöver sina kun­der genom alt kombinera och leverera etl nästan fullsländigl dagligvaru­sortiment samt ge hjälp med marknadsföring, krediter, utbildning, etc. För vissa varugrupper, l.ex. kaffe, frukt och grönsaker, kött, fisk m.m., förekommer specialgrossister. Del förekommer också alt vissa färskvaru­producenter och andra lillverkare (t. ex. mejerierna) själva ombesöijer partihandelsfunktionen.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 26

År 1982 omsatte partihandeln med dagligvaror (dvs. utöver livsmedel också kemisk-tekniska produkter, papper, tobak, lidningar, blommor m.m,) 43 miljarderkr, exkl, moms, varav ca 33 miljarder kr. utgjordes av livsmedel. Av partihandeln med dagligvaror förmedlades år 1983 76% av de tre stora handelsblocken ICA, KF resp, DAGAB, vilket innebar en betydande ökning av deras marknadsandel jämfört med år 1973, dä den var 52%, Verksamheten inom dessa handelsblock omfattar bäde parti- och detaljhandelsleden.

Detaljhandeln omfattar utöver den ordinarie butikshandeln också torg-och kioskhandel samt hemförsäljning. Av den lotala privata konsumtionen av livsmedel år 1982, 67 miljarderkr,. passerade 62 miljarder kr. detaljhan­deln. Utöver privat konsumlion finns även en offentlig konsumtion i sko­lor, sjukhus elc. Dessa inrättningar köper normalt sina livsmedel direkt från partihandeln eller förelag inom livsmedelsindustrin.

Butiksstrukturen har under efterkrigstiden förändrats kraftigt i riklning mot ökad stordrift. År 1950 fanns således närmare 30000 butiker inom dagligvaruomrädet jämfört med ca 20000 år 1964 och knappt 9000 år 1982. Denna utveckling har möjliggjorts genom övergången till självbetjäning, för vilken den näslan lolala övergången lill paketerade varor spelat en stor roll, samt av ökningen av antalet fullsortimentsaffärer i stället förgångna tiders specialaffärer av olika slag.

Fördelningen av antalet dagligvaruaffärer mellan de tre slora handels­blocken har knappasl förändrals under tiden efter år 1970. Däremot har en klar förskjutning ägt rum av blockens relativa andelar av den totala daglig­varuhandeln till förmån för ICA-blocket. KF har byggt upp en omfattande egen tillverkning av livsmedel och andra dagligvaror. Ca 50%' av sortimen­tet i en Konsum-affär härtör således från egna industrier. Motsvarande siffra för ICA-affären är knappt 5%.

2.3.7 Konsumenlledel

Huvuddelen eller drygl 80% av den slutliga livsmedelsförädlingen sker inom de enskilda hushållen. Den tid som hushållen lägger ned på mathåll­ning, dvs. planering, inköp, matlagning, disk etc, har för år 1977 beräknats till drygt I milj, årsverken eller 0,3 årsverken per hushåll. Parallellt med de senaste decenniernas ökande förvärvsfrekvens bland kvinnorna har en omflyttning av arbetsuppgifter skett från hushållen till livsmedelsindustrin. Således uppvisar de livsmedel som hushållen inköper en allt högre föräd­lingsgrad. Denna långsiktiga utveckling har dock brutits under de senaste åren, främsl på grund av hushållens sjunkande realinkomster.

Storhushållssektom har expanderat kraftigt under de senaste 25 åren. Antalet skolmåltider har t.ex. mer än fördubblats under perioden. Perso-nalreslauranger för lunchservering har blivit en nödvändig följd av utveck­lingen på arbetsmarknaden, eflersom numera alll färre har möjlighel att äta lunchmåltiden i hemmet. Storhushållen serverade år 1981 i genomsnitt 4,4

 

Prop. 1984/85:166                                                                 27

milj, måltider varje dag, vilket innebar att drygt varannan svensk dagligen ål ett mål mat utanför hemmet, Koslnaden för storhushållens inköp av livsmedel och livsmedelsråvaror var detta är 7 miljarder kr. Storhushålls-sektorns storlek ökar fortfarande. År 1981 var antalet sysselsatta inom denna seklor 121000, eller 5000 fler än år 1979. Ökningen skedde till största delen i form av flera deltidsanställda inom den kommunala sektorn. Flertalel anställda, eller två tredjedelar av samtliga, var deltidsarbetande. Antalet årsverken kan uppskattas till 80000.

2.3.8 Insaisvaniicdet

Till livsmedelskedjan bör även räknas de industrier som förser kedjans olika led med insatsvaror, dvs. maskiner, redskap och annan ulruslning, förnödenheter samt olika slag av investeringsvaror. Bedömningsmässiga uppskattningar för är 1983 pekar på ett sannolikt totalvärde lor dessa inköp på närmare 25-30miljarder kr. Antalet sysselsatta kan uppskattas till ca 95 000.

Jordbrukets inköp av produktionsmedel motsvarar nästan hälften av hela livsmedelskedjans inköp av insalsvaror. Förnödenheter är den största posten. Bland förnödenheterna dominerar köpfodermedel och handelsgöd­sel. Fodermedlen omfauar endasl sådant foder som produceras uianför jordbrukssektorn, således ingår ej svensk fodersäd. Del betyder att det i huvudsak är fråga om koslnader för importerade fodermedel, främst pro­teinfodermedel men även majs. Dominerande lillverkare av köpfoderme­del är de lantbrukskooperaliva lantmannaföreningarna inom Svenska lant­männens riksförbund. Näst största företag i foderbranschen är Sollebola-gen, dotterbolag till Pripps AB.

På handelsgödselområdet är Supra AB marknadsdominerande, ett före­tag som till 75%; ägs av Norsk Hydro och 25% av Svenska lantmännens riksförbund.

Av jordbrukets lotala inköp av traktorer, maskiner och övriga redskap lill ett värde av 2,8 miljarder kr. år 1982 levererades endast i genomsnitt 37% från svenska maskininduslriföretag. För traktorerna var importande­len så hög som 82%. Importens betydelse har ökat betydligt under liden efter år 1970. Jordbrukets investeringar i såväl maskiner och redskap som byggnader m. m. har minskat under 1970-talels senare del efter alt ha legat på en hög nivå under mitten av 1970-talet. Byggnadsinvesteringarna upp­gick år 1982 lil! 913 milj. kr.

Livsmedelsindustrins invesleringar uppgick år 1981 till 1,8 miljarder kr., vilket innebär en volymökning av 12% jämfört med år 1973. Därmed svarade livsmedelsindustrin för knappt 10% av hela tillverkningsindustrins invesleringar.

De svenska förelag som utvecklar och säljer maskiner till livsmedelsin­dustrin hör till de mesl exportinlensiva delarna av svenskt näringsliv. Uppskattningsvis säljer dessa företag ca 75% av sin produktion utom­lands. Exportvärdet kan uppskattas till ca 1,5 miljarder kr.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 28

2.3.9 Livsmedelsutgifternas fördelning på olika led

Enligt sina direktiv skulle kommittén ägna särskild uppmärksamhet åt hur kostnadsförändringar i det jordbruksprisreglerade ledet förs vidare i efterföljande led fram lill konsumenten.

De beräkningar som kommiltén redovisar av de olika ledens andel av hushållens konsumtionsutgifter för livsmedel, den s. k. matkronan, bygger på de tidigare lämnade uppgiflerna om den värdemässiga betydelsen av livsmedelskedjans olika led. Uppgifterna har dock bl.a. justerats med hänsyn till livsmedelssubventionerna över statsbudgeten.

Livsmedelsuigiflerna svarar för ca en femtedel av den lolala privata konsumtionen av varor och Ijänster. Av den totala livsmedelskonsum­tionen år 1983 om ca 80 miljarderkr. gick ca 60% till sådana livsmedel som i råvaruledel omfatlas av jordbruksprisregleringen. Äv de sislnämnda livs­medlen uigjorde år 1982 i sin tur jordbruksandelen av konsumenlernas malkrona ca 37%, varav ca 7% beräknas motsvara jordbrukarnas inkoms­ler, Indusiriledei tog 17%, handeln 24%, importvaror stod för 4% och mervärdeskatten slutligen tog 18% av matkronan vad gäller jordbrukspris­reglerade livsmedel. För övriga livsmedel, som omfattar ca 40% av livsme­delsuigiflerna, var handelns, indusirins och mervärdeskattens andelar re­lativt likartade, medan importandelen var betydligt större och primärpro-duklionens andel betydligt mindre än vad som gäller för de jordbrukspris­reglerade livsmedlen. Räknat för samtliga livsmedel log primärproduk­tionen 27% av matkronan.

Jordbrukets andel - inkl. eventuella prisregleringsavgifter - för de jordbruksprisreglerade livsmedlen varierar frän omkring 50% för vissa kött- och mejeriprodukter ner lill 20% eller lägre för falukorv och mjukt matbröd.

Den allmänna bilden är atl jordbrukets andel av matkronan sjunker. Mellan åren 1961 och 1983 har l.ex. jordbrukels andel för kött, fläsk och charkuteri varor sjunkit från 60% till 46%.

För fiskprodukter ligger primärproduklionens andel av konsumentpriset i intervallet 10-35%, dvs. den är lägre än för flertalet jordbruksprisregle­rade livsmedel.

När det gäller industrins andel av matkronan registreras höga andelar för mjukt matbröd (40%) och konserverad sill (43%) samt strösocker (36%). Låga industriandelar föreligger för kött och fläsk, kaffe samt vissa mejeri­produkter.

Handelsledels andel av matkronan är stor för matpoialis (ca 52%) och färsk fisk (ca 50%), dvs. färskvaror med en hög kassationsprocenl och ulan industriell förädling. Andelarna för falukorv, ost och importerade tomater är resp. 38%, 32% och 39%. För mjölk, grädde och smör är andelen låg vilkel sammanhänger med all mejerierna står för partihandels­funktionen.

Kommittén redovisar också de faktorer som har bidragit till konsumenl-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 29

prishöjningarna på livsmedel under åren 1977-1983. Uppgången av konsu­mentpriserna på livsmedel lolall var i medeltal 12,1% per år och större än ökningen av konsumentprisindex totalt, 10,4% per år. Den kraftigaste prishöjande effeklen, i medeltal 5,1 procenlenheler per år, härrör från övrig livsmedelsindustri inkl. importerade livsmedel. Övrig livsmedelsin­dustri omfattar dels indusiriledei efter det jordbruksprisreglerade ledet, dels livsmedelsindustri baserad på andra än jordbruksprisreglerade rå­varor. Jordbrukel, inkl. primärförädlingen, var den näst största prishö­jande faktorn med i medeltal 3,4 procenlenheler per år, medan handelns marginalhöjningar betydde i medeltal 3,0 procenlenheler per år.

Ser man enbart till de över statsbudgeten subventionerade baslivsmed­len kan konslateras alt prisökningen i konsumentledet var störte än för hela posten livsmedel. För dessa produkter svarade jordbrukel inkl. pri­märförädlingen för den största delen, bl. a. på grund av att prisregleringen för mejeriprodukter avser partipriser som registrerar leveranser frilt detalj­handeln, dvs. parliledets marginal ingår.

2.4 Staten och livsmedelssektorn

2.4.1 Den hittillsvarande jordbrukspolitiken

Den nuvarande jordbrukspolitiken - såväl i Sverige som i flertalet industriländer — har silt ursprung i de svårigheter som drabbade jordbru­ket vid den stora ekonomiska krisen som började år 1929. Före denna tidpunkt fanns statliga åtgärder i Sverige som berörde jordbruket, men syftena med dessa var i stort sell andra än med dagens jordbrukspolitik. För att skydda jordbrukel mol krisens verkningar - starka prisfall och hård inlernationell konkurrens av dumpingkaraktär - införde man i de flesta industriländer under 1930-lalei reglering av priserna på jordbruks­produkter. Regleringarna skulle också skydda konsumenlerna vid livsme­delsbrist och höga internationella priser.

Genom 1947 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken samordnades för försia gången de jordbrukspolitiska åtgärderna i vårt land. Inriktningen av jordbrukspolitiken omprövades sedan av riksdagen åren 1967 och 1977. Nu gällande mål för livsmedelspolitiken fastställdes av riksdagen år 1984.

Jordbrukspolitikens mål

Alltsedan år 1947 har tre cenirala mål ingått i jordbrukspolitiken, nämli­gen inkomstmålei, produktionsmålet och effektivitelsmålel. Dessa mål har getts varierande tyngd i de olika besluten.

Enligt 1967 års riksdagsbeslut skulle jordbrukspolitiken inriktas pä en fortsalt snabb rationalisering samtidigt som en viss samhällsekonomiskt moliverad minskning av produktionens omfattning genomfördes. Vidare skulle prissättningen på jordbrukets produkter fortlöpande avvägas med beaktande av samhällets, jordbrukarnas och konsumenternas intressen.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  30

Detta innebar att jordbrukspolitiken fick samma huvudsyften som den allmänna ekonomiska politiken, nämligen atl främja fortsatt välståndsök­ning och att medverka till atl alla grupper blev delaktiga härav. För jordbruket blev målel att till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åsladkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt ge de i jordbrukel sysselsatta delaktighet i den allmänna standardstegringen samt ge konsumenlerna bra livsmedel lill så låg kosinad som möjligt.

1977 års jordbrukspolitiska riktlinjer kom, liksom de tidigare besluten åren 1947 och 1967, atl präglas av den tekniska, ekonomiska och sociala utvecklingen under närmast föregående årtionden. Samhällsutvecklingen i Sverige under försia delen av 1970-lalet utmärktes således av fortsall relativt god ekonomisk tillväxt, ökad köpkraft och snabb teknisk utveck­ling i jordbruket. Till skillnad mol förhållandena under 1960-talet rådde i mitten av 1970-talel i slort sett balans mellan produklion och konsumtion. Livsmedelssubventionernas införande motverkade prisstegringarna, vilket gynnade avsättningen av jordbruksprodukter.

Från mitten av 1970-talel försämrades den allmänna ekonomiska utveck­lingen, vilket bl. a. ledde lill au industrins efterfrågan på arbetskraft mins­kade och därmed möjligheterna till alternativa sysselsättningar utanför jordbruket.

Enligt 1977 års riktlinjer var utgångspunkten för jordbrukspolitiken att landets naturliga resurser för jordbruksproduktion skulle utnyttjas och att familjejordbruket skulle vara den dominerande företagsformen. Ett huvud­syfte med jordbrukspolitiken var att tillförsäkra de inom jordbruket syssel­satta i alla delar av landel en ekonomisk och social slandard som skulle vara likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare skulle jordbrukspolitiken ha lill mål alt lillgodose konsumenlernas berältigade krav pä säker lillgång till livsmedel av hög kvalilet lill rimliga priser. Ell viktigt led i de statliga insatserna blev därför att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag och att genom slöd till forsk­ning, försök och rådgivning medverka lill att en teknik utvecklas som kan utnyttjas vid sådana företag. De ekologiska och miljömässiga aspekterna på jordbruket skulle därvid särskilt beaktas. Jordbrukspolitiken skulle vidare ges en sådan inriktning alt jordbruket och därlill knulna verksam­heler kunde medverka i en aktiv regionalpolitik.

Vad gäller inkomstmålei anfördes i 1977 års jordbrukspolitiska beslut som nämnts alt elt huvudsyfte med jordbrukspolitiken skulle vara att tillförsäkra dem som är sysselsalla inom jordbrukel i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Delta syfte skulle särskilt beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna. I försia hand skulle inkomstmålei avse heltidssys­selsatla inom jordbrukel.

Beträffande effektivitelsmålel angavs alt raiionaliseringspoHliken i förs­ta hand skulle främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva

 

Prop. 1984/85:166                                                                31

familjeföretag. Härigenom skapas enligt beslutet förutsättningar för att framställa jordbruksprodukter till en acceptabelt låg produktionskostnad och samtidigt uppnå inkomstmålei för de i jordbruket yrkesverksamma. Detta skulle vara ralionaliseringspolitikens huvudsyfte. Därutöver skulle enligt beslutet rationaliseringspolitiska medel liksom lidigare kunna använ­das för all nå andra från samhällelig synpunkt angelägna mål. Bl. a. skulle rationaliseringspolitiken kunna fungera som elt regionalpolitiskt instru­ment.

Produktionsmålet utformades med hänsyn lill kraven på en god livsme­delsberedskap, den internationella livsmedelssitualionen, regionalpoliliska och samhällsekonomiska hänsyn saml miljövårdsskäl. I produktionsmålet skulle ingå delmål avseende åkerarealen, mjölkproduktionen och driftsin­riktningen i övrigt. Beträffande åkerarealen skulle gälla alt den bruknings-värda åkerjorden skulle utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket innebar ett bibehållande av ungefär dåvarande åkerareal. Den fredstida mjölkpro­duktionen skulle med hänsyn till dess stora betydelse för livsmedelsbe­redskapen upprätthällas vid en nivå som ungefäriigen motsvarar konsum­tionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter. För övriga animalieprodukler skulle eftersträvas i stort sett balans mellan produktion och avsättnings­utrymme inom landel. Det överskott som uppkommer till följd av målsätt­ningen i fråga om åkerarealen skulle i försia hand ulgöras av spannmål.

Jordbrukspolitikens medel

För alt nå de jordbrukspoliiiska målen har alltsedan år 1947 följande medel använts.

- Jordbruksprisreglering

-   Rationaliseringsverksamhet

-   Forskning, försök och utbildning på jordbrukets område Jordbruksprisregleringen, som är det främsla medlet atl uppnå avsedd

produktionsnivå, innebär att priser på och marknader för alla viktigare jordbruksprodukter och s. k, baslivsmedel regleras.

Regleringen av jordbrukspriserna går i slorl sett till på följande sätt.

Jordbruksprodukternas prisnivå fastställs av statsmakterna efter över­läggningar mellan staten (normalt företrädd av statens jordbruksnämnd) samt producenternas föreirädare och jordbruksnämndens konsumentdele­gation. Regeringen avgör inför varje prisregleringsperiod vem som skall företräda staten. Överiäggningarna är i princip av två olika typer, dels överläggningar om prissättning och prisreglering inför en ny prisreglerings­period, dels överläggningar om samma frågor under löpande period.

Vid överläggningar inför en ny prisregleringsperiod behandlas bl, a. sy­stem för prissättning och prisreglering (bl, a. kompensationssystem) under perioden. Vidare behandlas periodens längd, som kan vara ett- eller fler­årig. Dessa överläggningar förs med utgångspunkt i de jordbrukspoliiiska målen. Regeringen kan också ange ytteriigare utgångspunkter. Vid över-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 32

läggningarna analyseras i vad mån de jordbrukspolitiska målen uppfyllts under den gångna perioden samt diskuteras och föreslås eventuella korti­geringar som kan behöva göras. Bl. a. läggs stor vikt vid inkomsijämfö-relser mellan jordbrukare och andra befolkningsgrupper. Resultatet av överläggningarna redovisas till regeringen. På grundval av detta förslag lägger regeringen fram en proposilion för riksdagen angående regler, finan­siering, m. m, för kommande prisregleringsperiod.

Överiäggningarna under löpande prisregleringsperiod har under de se­nasle perioderna skelt två gånger per år. Vid dessa överläggningar lämnas förslag till förändringar av jordbrukspriserna för det närmaste halvåret. Resultatet av överläggningarna redovisar jordbruksnämnden för regering­en, som har bemyndigande av riksdagen all besluta i dessa frågor.

Den inom landel avsedda prisnivån söker man uppnå dels genom elt s. k. gränsskydd, som utgår i form av avgifter på sådana importerade livsmedel som konkurterar med livsmedel baserade på svenska jordbruksprodukter, dels genom en marknadsreglering, som går ut på all dra bort prislryckande överskoll från marknaden, främsl genom lagring och exporl. Produktionen inom landel kan nämligen, även vid en produktion som moisvarar den i produktionsmålet förutsatta, lillfälligl bli för stor i förhållande till efterfrå­gan inom landet och därmed prislryckande. Jordbruksproduktionen är vidare spridd på tusentals jordbruksföretag som har svårt att samplanera sin produklion och också påverkas av väder och biologiska faktorer. Överskotten exporteras i regel till andra länder. Delta sker vanliglvis lill lägre priser än vad man uppnår inom landel. Skillnaden mellan det pris den svenska jordbrukaren får och det pris man får vid export brukar benämnas exporlkoslnad.

De marknadsreglerande åtgärderna åvilade från böijan jordbrukets egna organisationer men har sedan åtskilliga år tillbaka överförts till sju s.k. regleringsföreningar. Till formen är regleringsföreningarna ekonomiska föreningar, vars medlemmar är intressenter från jordbrukskooperaiionen, konsumentkooperationen samt den enskilda handeln och industrin. 1 för­eningarnas styrelser ingår förutom föreirädare för nämnda intressenter representanler för slaten och konsumentintresset, vilka utses av regering­en. Föreningarnas verksamhet står under slatens jordbruksnämnds överin­seende och nämnden utfärdar direktiv för dem. På fiskets område finns för övrigt en molsvarande regleringsförening.

2.4.2 Övrig livsmedelspolitik

Inom ramen för en livsmedelspolitik bör utöver rent jordbrukspolitiska beslut även redovisas ett antal beslut som på olika säll påverkar efterföl­jande led i livsmedelskedjan. Vidare bör beslutade rikUinjer för fisket och trädgårdsnäringen räknas in i livsmedelspoliliken. De regler som fastlagts genom livsmedelslagstiflningen beträffande livsmedlens hygieniska be­skaffenhet och handeln med livsmedel bör även inrymmas i livsmedelspoli-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 33

liken. För övriga delar av livsmedelskedjan finns egenlligen inga samhälle­liga riktlinjer som gäller specifikt för livsmedelsområdet.

Riktlinjer för fiskeripolitiken fastställdes av riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:112, JoU23, rskr272). Enligt riksdagens beslut skall målet för fiskeripolitiken vara att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både ekonomisk och social standard som är jämför­bar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktill­gångarna bör fisket bedrivas så effeklivi som möjligt och fångsterna be­stämmas av möjligheterna lill lönsam och stabil avsättning. Samtidigt bör hänsyn las lill behovel av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområ­den där fisket har slor regionalpolilisk betydelse.

Även för trädgårdsnäringen har fastlagts särskilda rikllinjer. År 1979 beslutade riksdagen (prop. 1978/79: 136, JoU 29, rskr 399) atl som riktlinjer för trädgårdsnäringspolilikens ulformning skall gälla all de som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Näringen skal) också erbjuda trygg sysselsättning och god arbelsmiljö. Samiidigi skall konsu­menlerna tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser. 1 anslut­ning härtill framhölls vidare all mål rörande ekonomisk och social slan­dard, sysselsättning, arbetsmiljö och konsumentpolitik inte annat än un­danlagsvis kan eller bör lösas med enbart sekiorpoliiiska medel. Sådana mål borde främsl nås med hjälp av generella politiska medel. Selekliva medel kunde emellertid tillgripas för atl lösa problem som är speciella för näringen.

Bland övriga ställningstaganden på livsmedelsområdet märks de beslut som fattats om livsmedelskontrollen, senast i samband med atl livsmedels­lagen (1971:511) antogs av riksdagen och beslut fattades om inrättande av statens livsmedelsverk (prop. 1971:62, JoU42, rskr219). Därvid framhölls atl lagstiftningen närmasl syfiar till atl skydda konsumenterna mot skad­liga eller på annal sätt från hälsosynpunkt oljänliga livsmedel. Vidare skall konsumenlernas inlresse av all få livsmedel med en från näringssynpunkl så lämplig sammansättning som möjligt tillgodoses. Genom livsmedelsla­gens tillkomst skärptes också kraven på saklig konsumentupplysning i fråga om livsmedel. Livsmedelskontrollen är f.n. föremål för översyn genom en särskild kommitté.

Frågan om sambanden mellan folkhälsan och livsmedel berördes ocksä i 1977 års jordbrukspolitiska beslut varvid anfördes all ökade insalser för att förbättra kostvanorna var angelägna och atl informations- och upplys­ningsverksamhet borde vara huvudmedel i dessa strävanden.

För övriga led i livsmedelskedjan, dvs. industri, handel och distribution, gäller all de omfattas av allmänna politiska riktlinjer för resp. område.

Storhushållen har på senare år kommil alt svara för en alll störte del av 3    Rik.sdagen 1984/85. 1 saml. Nr 166

 

Prop. 1984/85:166                                                                  34

livsmedelskonsumtionen. Slorhushållsfrågor behandlades av riksdagen år 1966, då ett avtal om bildande av Institutet för storhushållens rationalise­ring träffades. Chefen för finansdepartementet anförde därvid (prop. 1966:72) alt det är väsentligt att del sker en fortgående rationalisering i storhushållen samt alt nya rön och rationaliseringsåtgärder karlläggs och samordnas.

Under höslen 1984 uppdrog regeringen ål statskontoret att utreda vissa frågor inom den offenlliga storhushållssektom.

En betydelsefull del av en samlad livsmedelspolitik ulgör naturligtvis forskningen på livsmedelsområdet. Riksdagen har lidigare angelt forskning som avser livsmedelsområdet som högl prioriterad (prop. 1981/82: 106, UbU 37, rskr 397). Ulredningen om svensk livsmedelsforskning har i upp­drag all göra en översyn av olika forskningsfrågor som är av betydelse för de delar av livsmedelskedjan som följer efier råvaruproduktionen. Ulred­ningen har lagt fram elt delbetänkande och riksdagen har nyligen förelagts en proposition (prop. 1984/85: 121) om livsmedelsforskning som bl. a. inne­håller förslag om livsmedelsforskningens inriktning, organisation och fi­nansiering.

Äv inlresse all nämna i delta sammanhang är också beredningen för livsmedels- och näringsfrågor, som inrättades år 1978. Livsmedelsbered­ningen är ett samrådsorgan och ett forum för överläggningar och diskussio­ner mellan regering och experter på livsmedelsområdet.

2.4.3 Annan politik av betydelse för livsmedelspolitiken

Åtskilliga beslut av statsmakterna som i första hand avser andra sam­hällsområden berör också i högre eller lägre grad livsmedelsområdet. Detta gäller bl.a. försvarspolitiken, konsumentpolitiken, regionalpoliliken och energipolitiken. Målet för konsumentpolitiken är t.ex. att stödja kon­sumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Bland konsumen­ternas utgifter utgör livsmedel den näst efter bosläder största posten och det är därför naturligt att konsumentpolitiken till en inte oväsentlig del berör livsmedlen. Flera av de frågor som behandlas i denna proposition berör också konsumenlpoliliken. Det gäller bl.a. konsumenternas infor­mation om och inflytande på prissättningen i livsmedelskedjans olika led. Även kvalitetsfrågorna spelar här en viklig roll.

Sambanden mellan livsmedélspolitik saml naturvårds-, miljö- och nalur-resurspolilik är flera. Dels ulgör primärprodukiionen av livsmedel etl utnyttjande av våra naturtillgångar, dels kan verksamhelen i livsmedels­kedjans olika led ske på sådani säll att slörningar i miljön inlräffar. Ett exempel där sambandel kommer till uttryck är frågan om jordbruksarea­lens omfattning och jordbrukets betydelse för landskapsbilden. Ell annat exempel är användningen av kemiska medel i jordbrukel och dess effekler för miljön. Sambanden mellan energipolilik och livsmedelspolitik rör dels frågan

 

Prop. 1984/85:166                                                                 35

om energiförbrukningen inom livsmedelsproduktionen, dels frågan om det svenska jordbruket kan bidra lill alt landets oljeberoende minskar. Den senare frågan har också samband med frågan om vissa jordbruksarealer kan användas till odling av energigrödor.

Biståndspolitiken förutsälter elt visst svenskt livsmedelsbistånd även fortsättningsvis. Därmed föreligger etl samband mellan livsmedelspolili­ken och biståndspolitiken. Detla samband framgår också av alt den svens­kajordbruksproduktionen bör avpassas så atl ulrymme ges för att Sveriges åtaganden i det internationella samarbetet mot världssvälten skall kunna uppfyllas. Som jag tidigare har anfört finns det däremot inle skäl alt långsikiigi upprätthålla en överskolisproduklion för avsättning i u-län­derna. Avsikten med vår biståndspolitik måste i stället vara att medverka lill att en fungerande livsmedelsproduktion finns i dessa länder.

Det finns också klara samband mellan livsmedelspolitiken och hälso-och sjukvårdspolitiken, t. ex. när det gäller livsmedlens kvalitet och frågor om kost och hälsa. 1 proposition om vissa hälso- och sjukvårdsfrågor som statsrådet Sigurdsen senare kommer att anmäla behandlas bl.a. koslens samband med olika sjukdomar. 1 propositionen framhålls hälso- och sjuk­vårdshuvudmännens ansvar och hälsoupplysningens betydelse för bältre kostvanor samt pekas på behovet av ökade insatser inom kostforskningen.

2.5 Mål för livsmedelspolitiken

2.5.1  1984 års riksdagsbeslut

Som jag inledningsvis har nämnt fattade riksdagen våren 1984 beslut om övergripande mål för en samlad livsmedelspolitik (prop. 1983/84:76, JoU20, rskr 141).

Riksdagens beslut innebäratl huvudmålet för en samlad livsmedélspoli­tik och därmed också för jordbrukspolitiken skall vara atl trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Detla skall ske genom en långsiktig och planerad hushållning med de naturtesurser som utnyttjas i jordbruket och under hänsynstagande till miljön. Som likställda delmål under del nyss angivna huvudmålel skall gälla alt konsumenlerna får tillgång till livsmedel av god kvalilet till rimliga priser och att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig Slandard.

Enligt riksdagsbeslutet skall inkomstmålei i första hand avse heltidssys­selsatla vid rationellt drivna jordbruksföretag. Som hittills skall del gälla i alla delar av landet. Det är enligt riksdagsbeslutet angeläget att främja en bällre och mer solidarisk inkomstfördelning mellan olika kalegorier jord­brukare. Inte minst gäller della inkomstfördelningen mellan nyelablerade och äldre jordbrukare. Samtidigt skall en önskvärd rationalisering främjas. Familjejordbruket kommer också framöver all vara den dominerande före­tagsformen inom ramen för en geografiskt väl differentierad jordbrukspro-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 36

duklion. Den roll som jordbruket spelar för sysselsättningen i bygder där del råder brist på andra arbetstillfällen understryks.

För att konsumentmålet skall uppnås kravs att jordbruksproduktionen bedrivs rationellt. En fortlöpande rationalisering av jordbruksnäringen är därför nödvändig. Rationaliseringspolitiken skall syfta till att bygga upp och vidmaklhålla effektiva jordbruksförelag. Olika former av samverkan mellan jordbrukare, l.ex. gemensamt utnyttjande av maskiner, som inne­bär lägre kostnader, liksom sambruk skall främjas. Konsumentmålet skall också innefatta goda möjHgheter att välja mellan livsmedel av olika slag, varför möjligheter till produktutveckling bör tas till vara. Kvalitetskravet innefattar enligt riksdagsbeslutet givetvis atl livsmedlen är fullgoda från kost- och näringssynpunkt.

2.5,2 Övergripande mål

Livsmedelskommiiién har vid utformningen av sina förslag utgått frän riksdagens beslut om övergripande mål för livsmedelspoliliken. Kommit­tén har också i enlighet med sitt uppdrag föreslagit vissa preciseringar av det övergripande målet och lämnal förslag om den närmare utformningen av de olika delmålen,

Huvudmålel för livsmedelspoliliken, dvs. alt trygga vårt lands livsme­delsförsörjning såväl i fredstid som under avspärtning och krig (försörj­ningsmålet), bör enligt kommittén givetvis i lillämpliga delar gälla för alla led i livsmedelskedjan, såväl jordbruk och annan primärproduklion som insatsvaru-, industri- och handelsleden. Försötjningsmålet bör däremol inte uppfattas så att den svenska livsmedelsproduktionen måsle ha en sådan omfattning atl landels fredslida försörjning med livsmedel uteslutan­de skall ske med svenskproducerade varor. Försörjningsmålel liksom övri­ga livsmedelspolitiska mål bör också harmoniera med samhällels allmänna ekonomiska politik. Landels resurser bör därvid utnyttjas så effektivt som möjligt och främja det ekonomiska framåtskridandet. Vid den närmare utformningen av försörjningsmålet bör man också enligt kommittén beakta livsmedelsproduktionens regionala betydelse.

Kommittén understryker atl kravel på ralionell produktion bör gälla inte bara jordbruket ulan livsmedelskedjans alla led.

Vissa remissinslanser har berört de övergripande målen för livsmedels­politiken. Till dem hör KF, LO, TCO samt Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor, som alla uttrycker tillfredsställelse över atl konsument­målet och jordbrukarnas inkomsimål gells samma tyngd. LRF anser att en tryggad livsmedelsförsörjning inte kan godias som enda utgångspunkten för jordbrukspolitiken.

Konsumentdelegationen och industriförbundet erinrar i sina remissvar om atl de tidigare framfört förslag om andra målformuleringar. Konsu­mentdelegationens förslag innebär atl konsumenlmålet görs till huvudmål.

För egen del anserjag att de mål för livsmedelspolitiken, som riksdagen

 

Prop. 1984/85:166                                                                  37

fastställde år 1984, bör gälla också i fortsättningen. Vissa preciseringar bör emellerlid nu göras.

Inom det ekonomiska försvaret studeras f.n, olika lyper av krissitua­tioner inför 1987 års försvarsbeslut. Härvid har begreppel avspärrning kommit alt anses alltför onyanserat som beskrivning av de olika störningar i utrikeshandeln som kan förekomma. Beteckningen kriser, som täcker in olika situationer, allt ifrån en total avspärrning till lättare störningar i vår utrikeshandel ger däremot en mera nyanserad beskrivning av länkbara slörningar och har därför kommit atl användas inom del ekonomiska försvaret i övrigt.

1 avvaktan på kommande försvarsbeslut bör dock uttrycket avspärrning användas i detta sammanhang.

Ett huvudmål för livsmedelspoliliken bör således vara alt trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Ur della försöijningsmål bör härledas produktionsmål för viktigare produktionsgrenar inom jordbruket. Som likställda delmål under det nyss angivna huvudmålet bör vidare gälla att konsumenterna får tillgång till livsmedel av god kvalilet lill rimliga priser och alt jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard. Verksamheten i livsmedels­kedjans alla led bör bedrivas så effektivt och rationellt som möjligt samti­digt som andra vikliga samhälleliga krav beaklas. Jordbruket och livsme­delsproduktionen måste således liksom all annan verksamhet la hänsyn lill kravel på en god miljö och lill behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturtesurser. Konsumenterna måste vidare kunna lita på alt de produktionsmetoder som används inte innebär några risker för livsmedlens kvalitet eller för människors hälsa. För att främja en god regional balans och med hänsyn till den betydelse som jordbrukel har för sysselsättningen i bygder där del råder brisl på andra arbetstillfällen, bör jordbruket liksom hittills bedrivas i hela landet. Härigenom får vi också en god försötjningsberedskap. Jag vill även underslryka alt familjejordbruket också i framliden kommer all vara den dominerande företagsformen i jordbruket.

Flertalet av de mål som jag nu har berört gäller livsmedelskedjans alla led. Inkomstmålet bör emellertid endasl gälla jordbruket. Riksdagen har i annat sammanhang behandlat riktlinjer för fisket och trädgårdsnäringen. Mina förslag här gäller således endasl jordbrukel. I fråga om målen för fiskepolitiken vill jag hänvisa till min anmälan till prop. 1984/85:143.

Jordbrukspolitik har hittills definierats som statliga åtgärder som påver­kar jordbrukets förhåUanden. Med livsmedelspolitik bör som kommillén har föreslagit, i analogi härmed avses åtgärder från samhällets sida som berör livsmedelssektorn hell eller delvis. Livsmedélspolitik har därmed ett vidare syfte än alt enbart påverka jordbrukets förhållanden. Redan av målbeskrivningen framgår atl syftet är att trygga vårt lands livsmedelsför­sörjning. 1 livsmedelspolitiken står konsumenten i centrum. Det är konsu-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 38

mentens krav på säker tillgång till fullgoda och hälsosamma livsmedel lill rimliga priser som skall tillgodoses. Samtidigt skall jordbrukarnas krav på en med andra jämförbara grupper likvärdig slandard väga lika tungt.

Jordbrukspolitiken kommer med detta synsätt att i huvudsak ingå som en del i livsmedelspolitiken. Jag vill emellertid understryka att ett jord­bruksförelag också kan omfatta verksamhel som ligger uianför livsmedels­sektorn, t.ex. skogsbruk. 1 många sammanhang måste självfallet detta förhållande liksom hittills beaktas.

Det livsmedelspolitiska synsätt som jag nu föreslår innebär att de tradi­tionella jordbrukspolitiska medlen får samverka med samhällets insalser i förhållande lill induslri- och handelsleden, med konsumentpolitiken i öv­rigt, l.ex. kost- och näringsfrågor samt med beredskapsplanering och andra åtgärder till en samlad livsmedelspolitik i syfte alt trygga vär försörj­ning med fullgoda och hälsosamma livsmedel.

Jag vill emellertid starkt understryka att det livsmedelspolitiska synsätt som jag föreslår inle innebär att samhället tar på sig någol ansvar för l.ex. inkomsterna i leden efter primärprodukiionen. Del innebär således inte alt jordbruksprisregleringen uividgas när det gäller efterföljande led. I stället innebär mina förslag på flera punkter avregleringar och förenklingar i jordbruksprisregleringen.

2.5.3 Livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket — vissa utgångspunkter

Redan del förhållandel att försötjningsmålet har gjorts till huvudmål för livsmedelspolitiken visar den utomordenlligl stora betydelse som vi i Sve­rige fäster vid vår livsmedelsberedskap. För att vi skall kunna fullfölja vår utrikespolitiska linje under kriser och krig är det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar av förnödenheter och en sådan produk­tionskapacitet atl nödvändig försörjning kan upprätthållas.

Grunden för vår livsmedelsberedskap är de fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och förmågan hos alla dem som arbetar med vår livsme­delsförsörjning till anpassning och omslällning allt efler krisens karakiär och situationens krav. De åtgärder som i fred vidtas inom ramen för det ekonomiska försvaret kan endast vara etl komplement till de resurser och den anpassningsförmåga som fmns hos livsmedelssektorn. Icke desto mindre kan dessa åtgärder vara av avgörande betydelse för att en nödvän­dig omslällning och anpassning skall komma lill stånd.

Vad jag nu har sagl innebär att vi när vi fastställer produktionsmål för jordbrukel måste la hänsyn lill bl.a. livsmedelsberedskapens krav. Det råder elt nära samband mellan vår försörjningsberedskap och produktions­mål för jordbrukel. Som en utgångspunkt för mina överväganden rörande produktionsmål tar jag därför upp den allmänna inriktningen av vår försötj­ningsberedskap på livsmedelsområdet och vissa frågor som hänger sam­man härmed. Jag ålerkommer i elt senare avsnitt till frågorna om sårbarhe-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 39

ten i vår livsmedelsförsörjning och om de förberedelser som vi måsle göra redan i fredslid för alt i en kris kunna anpassa vår förbrukning och ställa om vår livsmedelsproduktion till situationens krav.

Inriktningen i stort av del ekonomiska försvaret och därmed av livsme­delsberedskapen fastställdes senasl av riksdagen i samband med 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82: 102, FöU 18, rskr 374 och 403). Beslutet innebär bl. a. alt minimibehovet av livsmedel måsle kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser.

Livsmedelskommittén har för sina beräkningar rörande försörjningsbe­redskapen utgått från vissa antaganden när det gäller krisers längd, möjlig­heterna till imporl, kriskostens sammansättning och skördeutfall.

Den kriskosi som livsmedelskommittén föreslår skall ligga lill grund för planeringen innehåller minimibehovet av energi (2 900 kcal/person och dag) och av alla viktiga näringsämnen. 1 jämförelse med den normala fredslida kosten innehåller kriskosten betydligt mer potatis, bröd och andra spannmålsprodukter och klarl mindre kött och fläsk. För atl säkra proteinförsöriningen innehåller kriskosten mer mjölk än den fredslida kos­len.

Kriskoslen är utformad med tanke på alt vi skall kunna få en fullt godtagbar kost som kan framställas med elt minimum av de produktions­medel för vilka vi normall har elt slorl importberoende. Del gäller dels kvävegödselmedel och bekämpningsmedel som har slor betydelse för ve­getabilieproduktionen, dels proieinfodermedel som behövs i animaliepro­duktionen.

För att vi i en situalion med stort importbortfall skall kunna framslälla de jordbruksprodukter som behövs för kriskoslen krävs enligt livsmedels-kommittén en betydande omslällning av jordbrukel. Produktionen av nöt­kött, fläsk och fjäderfä minskas under omställningstiden successivt och samtidigt ökar produktionen av mjölk. Också produktionen av potatis, oljeväxter och baljväxter ökar medan odlingen av brödsäd och sockerbetor hålls oförändrad och fodersädsodlingen kan minskas.

Flera remissinslanser har kommenterat kommitléns anlaganden. De flesla av dem anser att en treårig kris med total avspärrning från omvärlden är elt osannolikt krisfall. Till dem hör överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), KF, LO och Industriförbundet. ÖEF anser emellertid alt del kan vara motiverat all ha en särskilt hög säkerhet när det gäller livsmedelsför­sörjningen. Överbefälhavaren (ÖB) framhåller atl del är vikligt att landel har en för beredskapssilualioner och krig erforderlig självförsörjningsför­måga och uthållighet vad avser livsmedel.

LRF hävdar alt Sverige f.n. inte har den försötjningsförmåga som avsågs med 1982 års försvarsbeslut och anser atl de beräkningar och bedömningar som görs, bygger på förulsättningar som f.n. inte föreligger eller som måsle anses som mindre sannolika.

Flera remissinslanser, bl.a. ÖB, ÖEF och vissa länsstyrelser tar också upp behovet av regional balans i livsmedelsproduktionen.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  40

Ett par remissinstanser anser att kommittén borde ha redovisat flera alternativ när det gäller kriskosten.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag för egen del anföra följande.

1982 års försvarsbeslut innebären delvis ny inriktning av det ekonomis­ka försvaret. Inom ett fålal prioriterade områden, av vilka livsmedelsområ­det är etl, skall beredskapsålgärder vidias i fred för att med hög säkerhel trygga befolkningens överlevnad och samhällets funktion i kriser och krig genom alt Ullgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänsler säkerställs. Del uttalas särskilt att minimibehovet av livsmedel måsle kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjnings-kriser.

Inom ramen för perspeklivsiudierna pågår etl arbete med atl överväga vilka utgångspunkter och antaganden som i fortsättningen skall gälla för det ekonomiska försvarets olika program. Bl. a. dessa sludier kommer alt ligga till grund för del arbele som bedrivs av 1984 års försvarskommitté rörande totalförsvarets inriktning fr. o. m. budgetåret 1987/88.

För alt trygga livsmedelsförsörjningen vid en långvarig kris med stort importbortfall måsle som kommittén framhåller produktionen av jord­bruksprodukter och livsmedelskonsumtionen ställas om. Den kriskosi som kommittén har redovisat överensstämmer nära med den som hittills har utgjort planeringsunderlag och godtas av flerlalel remissinslanser. Den bör därför i huvudsak även i fortsältningen ligga lill grund för planeringen.

Vad jag nu har sagl innebär alt jag i likhet med kommittén anser att försörjningen med livsmedel även i fortsättningen i enlighet med 1982 års försvarsbeslut bör inriktas på alt ge hög säkerhet även vid långvariga kriser.

Livsmedelskommiiién har vidare analyserat vårt behov av produktions­resurser i fred för vår livsmedelsförsörjning m. m.

Av animalieprodukterna är det främst mjölkproduktionens storlek som har betydelse för livsmedelsberedskapen. Kommitténs analyser visar, med vissa antaganden om avkastningen per ko, att anlalel kor efler omställning bör uppgå till 600000 för alt den mjölkproduktion som behövs för kriskos­len skall kunna uppnås. Della förutsätter atl tillgången på främst kväve­gödselmedel och proieinfodermedel är tillräcklig. Till sistnämnda fråga skall jag återkomma senare. Kommitténs expertgrupp för särbarhetsfrågor har beräknat alt koantalet i fred på längre sikt inte bör understiga 550000 för atl det i en kris skall vara möjligt att öka anlalel till 600000.

Produktionen i fred av andra animalieprodukler än mjölk är avsevärt störte än den som beräknats för en kris. Krisbehovet av dessa behöver därför enligt kommittén inte styra den fredslida produktionen.

Kommitléns beräkningar accepleras eller lämnas utan erinran av flerla­lel remissinstanser. ÖEF anser emellertid att det med hänsyn lill mjölkens slora betydelse i kriskoslen vore önskvärt med etl större fredstida koantal

 

Prop. 1984/85:166                                                                 41

än 550000. LRF anser alt koantalet i fred inle bör tillåtas understiga 625 000.

För egen del vill jag erinra om att vi f.n. har ca 660000 kor. Del överstiger det antal som kommittén bedömt behövas för alt klara mjölkför­sörjningen under en krissituation.

Jag återkommer i samband med produktionsmålet till mina ställningsta­ganden rörande den fredstida animalieproduktionen.

Kommittén framhåller att del framtida behovet av åkerareal i stor ut­sträckning blir beroende av utvecklingen i fråga om teknik och kemika­lieanvändning. Om nuvarande trender läggs lill grund för prognoser har kommitléns experter beräknat att den åkerareal som — med hänsyn tagen lill skördevarialioner — på sikt behövs för vår livsmedelsförsörjning upp­går lill ca 2,6 milj. ha, Della förutsätter att tillgången på kvävegödselmedel och bekämpningsmedel i en kris är tillräcklig.

Kommittén pekar också på vissa andra faktorer — bl.a. den regionala obalansen i vårt jordbruk och vår livsmedelsindustri — som kan göra vår försörjning sårbar i vissa fall.

Remissinslanserna godtar i allmänhet kommitténs bedömning all en åkerareal på ca 2,6 milj. ha är tillräcklig med hänsyn till livsmedelsförsörj­ningens krav under förulsättning att tillgången på kvävegödselmedel kan tryggas inom landet. LRF och Hushållningssällskapens förbund anser emellertid att nuvarande åkerareal bör bibehållas bl.a. med hänsyn lill försöijningsberedskapen. Såväl ÖEF som ÖB anser det nödvändigt att jordbruket i Nortland upprätthålls på nuvarande nivå.

För egen del vill jag i likhet med flera remissinstanser betona viklen av en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion. Härigenom får vi också en god försörjningsberedskap. Vidare är det av vikt att vi kan trygga vår försöijning med produktionsmedel i en kris. Detla gäller särskilt för kvävegödselmedel. Jag återkommer senare till hur detla bör ske. Jag vill också i likhet med vissa remissinslanser understryka den betydelse som idlingen av potatis, oljeväxter och baljväxter har för vår livsmedelsbered-sKap, Jag ålerkommer i samband med produktionsmålet till mina ställ-ni ' slaganden i fråga om vegetabilieproduktionen.

2.5.    Produktionsmål för Jordbrukel JorOLruksproduktionens omfattning

Miu förslag: Vi bör även i fortsättningen i vårt land ha en fredslida jordbruksproduktion som i stort sett motsvarar den inhemska konsum­tionen. Resurserna i jordbrukel bör i slort sett överensstämma med vad som behövs för vår fredstida konsumlion, vår livsmedelsberedskap i enlighet med 1982 års försvarsbeslut och för de utfästelser Sverige gjort i det internationella samarbetet mot världssvälten.

 

Prop. 1984/85:166                                                              42

Kommitténs förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Flertalel av de remissinstanser som lar upp frågan om jordbrukels lolala omfattning tillstyrker i huvudsak kommitléns förslag eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser understryker alt det också bör finnas utrymme för viss import. LRF, som delar uppfattningen att vår fredstida jordbruksproduktion i slorl sett bör motsvara den inhems­ka konsumtionen, anser att utgångspunkten för produktionsmålet bör vara de nuvarande resurserna i jordbruket och hur dessa bäst kan användas i framliden.

Skälen för mitt förslag: Av kommitténs analyser i fråga om bl.a. livsme­delsberedskapens krav och sårbarheten framgår alt vi även fortsättnings­vis måste ha en fredstida jordbruksproduktion, som i stort motsvarar den inhemska konsumtionen. Kommittén har mol denna bakgrund i sina analy­ser sökt fastställa vilken jordbruksproduktion som är lämplig med hänsyn lill dessa förutsättningar och direktivens anvisningar.

Med hänsyn till den internationella bedömningen, dvs. så länge man inle långsiktigt kan erhålla priser på världsmarknaden som behövs för att ge de svenska producenterna täckning för deras koslnader och nödvändiga ar­betsersättningar, bör från denna uigångspunkl eftersträvas att resurserna i jordbruket i stort sett överensstämmer med vad som behövs för vår freds­lida konsumtion, vår livsmedelsberedskap i enlighet med 1982 års för­svarsbeslut och för de utfästelser Sverige gjort i del internationella samar­belel mol världssvällen.

Näringen måsle själv bära koslnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Därför bör näringen i princip ges en slor frihet att producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter fram­står som fördelaktig. Kommittén understryker vikten av att alla möjlighe­ter tillvaratas att främja en lönsam export av jordbruksråvaror och livsme­del. Jag delar denna uppfattning liksom uppfattningen atl det också måsle finnas utrymme för viss import i försia hand av kompletleringskaraklär men även en viss ulbylesexporl. I likhet med kommiltén anserjag alt det liksom hittills torde bli nödvändigt alt staten medverkar i en marknadsreg­lering. Statens medverkan bör även fortsättningsvis bl. a. avse reglerings­verksamhet och avgiflsuppbörd. Detta ingick också i 1967 och 1977 års jordbrukspolitiska beslut.

 

Prop. 1984/85:166                                                              43

Animaliska produkter

Mitt förslag: Mjölkproduktionen bör på sikl, under hänsynstagande till den produklion som behövs för atl klara försörjningen med mjölk och mejeriprodukter i en kris, anpassas till en nivå som ungefärligen mot­svarar konsumlionsutrymmet för mjölk och mejeriprodukter i fred samt lönsam export. En geografiskt väl differentierad mjölkproduktion är angelägen. För en produktion utöver våra egna behov bör jordbruket och berörd livsmedelsindustri själva ha ansvaret.

1 fråga om övriga animalieprodukler bör någon mera exakl produk­tionsvolym inle anges. Liksom hittills bör näringen själv bära kostna­derna för en produktion av kött, fläsk, ägg och broiler utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Näringen bör då enligt min mening ha frihet atl producera den volym som är fördelaklig uiifrån näringens egna utgångspunkter. Anpassningen av produktionen bör ske under hänsynslagande till den enskildes sociala och ekonomiska trygghet.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinslanserna: Flertalel remissinstanser lillslyrker en anpassning av produktionen i enlighet med kommitténs förslag. Några anser alt anpass­ningen bör ske i snabbare takt och vissa efterlyser mer preciserade produk­tionsmål. LRF anser att också säsongvarialionerna, regionala aspekler samt möjlighelerna till bistånd i form av animalier bör beaktas. LRF anser också all samhället måste la del övergripande ansvarel för all produktions-balansproblemen kan lösas.

Skälen för mitt förslag: Kommitténs analyser av förväntad världsmark­nadsprisutveckling ger vid handen atl det samhällsekonomiskt är betydligt kostsammare med en permanent överskolisproduklion i form av animalier än i form av vegetabilier.

Mjölkproduklionen har slor betydelse för livsmedelsberedskapen. Från regionalpolitisk synpunkl, särskilt för norta Sverige, är vidare mjölkpro­duktionen den viktigaste produktionsgrenen inom jordbruket. Mjölkpro­duktionen är dessutom den viktigaste inkomstkällan för etl myckel slorl antal jordbrukare.

Från beredskapssynpunkt är det inte nödvändigl att bibehålla nuvarande resurser i mjölkproduktionen. Produktionen bör därför på sikl, under hänsynstagande till Hvsmedelsberedskapens krav, anpassas till en nivå som ungefärligen motsvarar konsumlionsutrymmet för mjölk och mejeri­produkter i fred samt självklart lill lönsam export. Därvid bör dock beaktas alt del av flera skäl även framöver kommer att finnas ell behov av viss import — främsl ost — samt utrymme för utveckling och marknadsföring

 

Prop. 1984/85:166                                                                 44

av nya produkter. Liksom kommittén vill jag understryka angelägenheten av att mjölkproduktionen är geografiskt väl differentierad.

Från beredskapssynpunkl är produktionen av kött, fläsk, ägg och broiler av mindre betydelse än mjölkproduktionen. Produktionen av mjölk är dessutom från planeringssynpunkt mer långsiktig än produktionen av övri­ga animalier och har störte betydelse för såväl jordbrukarnas ekonomi som samhällsekonomin än de övriga produktionsgrenarna. Del finns därför anledning all ha ett annat synsätt på mjölkproduktionen och dess styrning än på övriga animalieproduktionsgrenar.

Kommitténs analyser visar all betydande produktionsomställningar måste göras vid en långvarig avspärrning. Della innebär alt kött-, fläsk-, ägg- och broilerproduktionen vid en långvarig avspärrning beräknas mins­ka till en nivä som betydligt understiger den fredstida produktionen och konsumtionen. Inga nämnvärda kvantiteter av dessa produkter efterfrågas heller för biståndsverksamhet. Fläsk-, ägg- och broilerproduklionen är produktionsgrenar som från planeringssynpunkt är av mer kortsiktig natur.

En anpassning av kött-, fläsk-, ägg- och broilerproduktionen lill den inhemska konsumtionen beräknas enligt kommittén, med hänsyn lill redan gjorda invesleringar och till förväntad konsumtionsutveckling, ta en bety­dande tid. Med beaklande av de svårigheier för den enskilde producenten och näringen som denna anpassning torde medföra förordar kommillén att den volym som under anpassningsperioden bör slödjas genom prisregle­ringen i stort sett bör motsvara konsumtionen. Jag delar denna bedömning.

Jag vill emellerlid underslryka att del även under anpassningsperioden måste finnas ulrymme för viss import av utbytes- och kompletleringska­raklär samt möjligheter att utveckla och marknadsföra nya produkter. De generella principer som hittills gällt för ulbytesexporien bör få finnas kvar. Den närmare utformningen torde få behandlas vid prisöverläggningarna.

Under den relativt långa lid som behövs för anpassningsprocessen för nämnda produkter bör man tid efler annan pröva taklen i anpassningen med särskild hänsyn tagen lill den ekonomiska utvecklingen i Sverige och produkternas efterfrågan saml de internationella förhållandena.

Protein- och oljeväxter saml energigrödor

Mitt förslag: Del är angeläget alt produktionen av proteinfoder inom landet ökar. Frågan bör därför ägnas störte uppmärksamhel inom ra­men för jordbruksprisregleringen och i rådgivningen till jordbruket.

Kommitténs bedömning: Kommittén har bedöml alt odlingen av protein­grödor kommer all öka ulan några särskilda åtgärder från samhällets sida.

Remissinstanserna: Såväl lanlbruksstyrelsen som LRF och Hushållnings­sällskapens förbund anser att en ökad inhemsk produktion av proieinfo-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 45

dermedel är angelägen. Enligt LRF: s mening är det nödvändigt atl begrän­sa användningen av fiskmjöl om en ökning skall komma till slånd. Flera remissinslanser tar upp frågan om energigrödor.

Skälen för mitl förslag: Kommittén har bedömt all svensk proteinfoderpro-duklion kan förväntas öka framöver. Odlingen av ärter har ökat från ca 5000ha i böijan av 1970-talel lill omkring 25000 ha år 1983. Utan att någon särskild styråtgärd sätts in beräknas ärtarealen år 1990 komma att uppgå till 55000-60000 ha.

Odlingen av oljeväxter ger både olja och protein. Den har sedan 1960-ta­lel ökat från ca 100000 ha till ca 170000 ha år 1983. Den förbättring av kvalilelen som pågår genom övergång till s.k. dubbellåga sorter har dels givit bällre oljekvalileler, dels medföri alt rapsmjöl numera i stor utsträck­ning kan användas som proteinfoder, vilket kan förväntas medföra en ökad efterfrågan på rapsmjöl. Forskning och leknisk utveckling som ytterligare kan öka användningen av rapsprotein pågår,

Oljeväxtodhngen beräknas därför ta ytterligare viss åkerareal i anspråk och år 1990 öka till ca 200000 ha. Liksom kommittén anserjag att export av rapsolja liksom oljeinnehållel i exporterat rapsfrö inom prisregleringen bör betraktas som utbytesexport.

De analyser kommittén lålil ulföra tyder enligt kommittén på atl andelen inhemskt producerat proteinfoder kommer alt öka från nuvarande nivå -ca 25% - till omkring 40% år 1990. Därutöver finns stora möjligheter atl öka proteininnehållet i vallfodret. Kommittén anför alt möjlighelerna att ytterligare öka baljväxtodlingen genom olika styr- och stimulansåtgärder enligt lantbruksuniversitetels analyser synes vara mera begränsade.

De proieinfodermedel som används i jordbruket är f.n. lill stor del importerade. Del gäller i första hand sojaprotein och fiskmjöl. Inte minsl med hänsyn lill den stora betydelse som mjölkproduktionen har för kris­kosten är det mycket angeläget att vi kan öka produktionen av proteinfo­dermedel inom landet. Också ur produktionsbalanssynpunkl bör protein-foderproduktionen öka. Mot denna bakgrund anserjag del motiverat att frågan ägnas störte uppmärksamhet både inom jordbruksprisregleringen och i rådgivningen lill jordbrukarna.

Imporlen av lupinfrö har under senare år ökat kraftigt vilket utgör etl allvarligt hol mot den inhemska proteinfoderproduktionen, särskilt foder­ärter och bönor. Lupinfrö användes ursprungligen som utsäde men kan efter förädling nu utnyttjas som foder. Imporlen av lupinfrö beläggs inle med införselavgifi eftersom Sverige har gjort etl åtagande om tullfrihet i GATT. Den 1 mars 1985 infördes övervakningslicens vid import av lupin­frö. Detla ger goda möjligheter alt följa utvecklingen av importen. Utveck­lingen får utvisa i vad mån överläggningar inom ramen för GATT om detta åtagande behöver initieras.

Enligt kommittén är förutsättningarna för produktion av energigrödor

 

Prop. 1984/85:166                                                                  46

f. n. svårbedömbara. Jag delar denna uppfattning. Samtidigt vill jag under­stryka att frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Jag vill i detla sam­manhang erinra om alt statsrådet Dahl i prop. 1984/85: 120 om riktlinjer för energipolitiken aviserat sin avsikt att föreslå regeringen att tillkalla en utredning för alt närmare studera förutsättningarna för låginblandning av motoralkoholer i bensin. Efler samråd med mig kommer statsrådet Dahl au föreslå regeringen alt ulredningen också får överväga förulsällningarna för odling av energigrödor.

Socker och poiaiis

Mitt förslag: Frågan om produklion av socker och andra sölmedel, sprit saml stärkelse bör utredas. Del ankommer på regeringen att ta ställning i denna fråga.

Behovet av malpotatis bör liksom hittills täckas av inhemsk produk­tion.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som tar upp frågan om en utredning om sockerbets- och fabrikspolatisodlingen m.m. tillstyrker kommitténs förslag eller anger atl de inle motsätter sig en sådan ulredning. Några invändningar mol kommitténs förslag i fråga om matpoialis finns inte.

Skälen för mitt förslag: Enligt beslut av 1977 och 1978 års riksdagar skall den inhemska sockerbetsarealen avpassas så att den vid normalskörd ger ell importutrymme på 10-15% av vår totala sockerkonsumtion. Della skall ses som ett riktmärke för de genomsnittliga förhållandena under en följd av år. Imporlutrymmel har särskild betydelse för sockerproduce-rande u-länder.

Sockerbetsarealen för nu löpande prisregleringsperiod fastställdes av riksdagen våren 1983. Beslutet innebären areal är 1985 på högst 51 500 ha, vilket vid normalskörd f. n. beräknas motsvara 95 % självförsörjningsgrad.

Produklion av sötmedel ur andra svenska råvaror än sockerbetor (främst vete) är akluell i Sverige. Betydande tekniska framsteg har gjorts på detta område under senare år. Man kan också räkna med ytterligare framsteg framöver. Därvid kan konkurrenssituationen för sockerbetor som råvara för sötmedel komma atl förändras till sockerbetornas nackdel. Sådana förändringar av sockerbetsodlingens förutsättningar kan få stor betydelse för berörda regioner.

Vad gäller fabrikspotatisodlingen bör denna enligt kommittén med hän­syn till den fortlöpande avkastningsökningen framgent anges i form av ett volymmålt och inte som hillills i form av elt arealmåtl. Jag delar denna

 

Prop. 1984/85:166                                                                 47

uppfatlning. De förändringar av fabnkspolatisodlingens förutsättningar som kan komma alt bli följden av konkurtens från andra råvaror vid sprit-och stärkelsetillverkning kan komma att leda till en minskning av fabriks­polatisodlingen. Mol denna bakgrund bör, som kommittén har föreslagit, hela frågan om framslällning av socker och andra sötmedel, sprit samt stärkelse göras lill föremål för en särskild ulredning. Jag avser alt åter­komma lill regeringen i denna fråga.

Matpoialis ingår i kriskosten och har stor betydelse för energiintaget i en kris. En tillräcklig fredstida matpotatisodling är därför etl slarkt bered­skapsinlresse. Som kommittén har föreslagit bör konsumtionen av malpo­tatis som hittills i huvudsak täckas med inhemsk produklion. Prisstödet bör ulgå med delta syfte.

Åkerarealen och spannmålsodlingen

Miu förslag: En produktion på överskottsarealen bör tills vidare liksom hittills utgöras av spannmål.

Samhället bör ta ett delansvar för överskottsarealens kostnader. An­delen för samhället bör vara 40%, medan näringen svarar för 60%, räknat vid normalskörd. Samhällels kostnader beräknas försia året bli 160milj. kr. för alt därefter minska. En uppskattning av kostnaderna beräknas för en femårsperiod till 600milj. kr.

Det bör i första hand ankomma på jordbruket att aktivt arbela för att anpassningsätgärderna på vegetabilieområdet leder till att samhällets delansvar i finansieringen av överskottsprodukiionen kan upphöra. En utvärdering av anpassningsåtgärderna bör ske efler femårsperiodens slul, varvid en bedömning görs om uppslällda anpassningsmål uppnåtts också beträffande kostnadsansvaret.

En lotalfinansiering av samhällets koslnader skall ske. Denna bör ske inom jordbrukssektorns ram.

De kvantiteter av spannmål som behövs för våra internationella utfästelser i kampen mot svälten i världen bör ingå i den prisreglerade volymen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinslanserna: Remissinslanserna är delade i frågan om åkerarealens sloriek, LRF, Hushållningssällskapens förbund. Sveriges lantbruksuniver­sitet samt planverkel anser alt nuvarande åkerareal bör bibehållas. Konsu­mentdelegationen motsätter sig bestämt kommitléns förslag belräffande åkerarealen och spannmålsöverskotten och anser i försia hand alt samhäl­let bör verka för en åkerareal om högst 2,6 milj. ha. KF, LO och Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor anser att den åkerareal som på sikt

 

Prop. 1984/85:166                                                                 48

behövs för vår livsmedelsförsörjning uppgår lill 2,6milj. ha. TCO förordar en förutsättningslös utredning om åkerarealens framtida användning. Kon­sumentdelegationen kan tänka sig att bevara en störte åkerareal under en övergångstid, medan förutsättningarna för l.ex. alternativa odlingsformer m, m. kan klarläggas. Flera länsstyrelser pekar på de regionala konsekven­serna av en minskad åkerareal och tar liksom naturvårdsverket upp åker­arealens betydelse för ett öppet landskap.

Belräffande finansieringen av överskoUsarealens kostnader anser LRF att slaten bör ta det fulla ansvarel för åkerarealen medan Handelns samar­betsorgan i jordbruksfrågor ifrågasätter om inte producenterna själva borde svara för överskottsprodukiionen genomgående, alltså också beträf­fande spannmål. Ell delat kostnadsansvar tillstyrks av lanlbruksstyrelsen, TCO, Lantarbetareförbundei, Livsmedelsarbelareförbundet, Nästan alla remissinslanser som tar upp frågan anser att samhällets del i kostnaderna för spannmålsöverskotten inte bör finansieras genom höjda livsmedels­priser eller minskade livsmedelssubvenlioner. Flertalel av dem anser all kostnaderna bör belasla statsbudgeten.

Skälen för mitt förslag: Kommillén anför följande: "Produklion av spann­mål — såväl för humankonsumtion som till foder - kommer även framöver alt vara dominerande inom vegetabilieproduktionen. Behovet av fodersäd är främsl beroende av animalieproduktionens storlek.

Kommitténs förslag om en anpassning av animalieproduktionen innebär atl arealen på sikt kan förväntas minska något främsl avseende vallarealen. Om inga begränsningar sker genom t. ex. miljörestriktioner lorde produk­tionen från i slorl sett nuvarande areal komma att avsevärt överstiga vad som behövs för vår livsmedelskonsumtion, I 1977 års beslut ansåg stats­makterna att den då beräknade överskottsarealen — ca 300000 ha - i försia hand borde användas för överskottsproduklion av spannmål. Kom­mitténs analyser visar nu att den samhällsekonomiska koslnaden för överskollen minimeras om de tas ut i form av spannmål. Som kommittén tidigare framhållit kan emellertid denna areal också komma till en lönsam­mare användning för andra ändamål, t.ex. energigrödor. Enligt experter­nas bedömning torde del dröja några år innan en rad ekonomiska och tekniska frågor rörande detla område kan klariäggas. Vad kommillén här anfört rörande osäkerheten kan också sägas gälla kemikalieanvändningen och de s.k. alternativa odlingsformerna. Enligt kommitténs mening bör mot angiven bakgrund en produktion på överskoilsarealen tills vidare liksom hittills utgöras av spannmål.

Detta spannmålsöverskott kan, om animalieproduktionen i enlighel med kommitléns förslag anpassas, komma alt med nuvarande avkastningsut­veckling ytterligare öka."

Jag delar kommitténs bedömningar.

Kommittén anför vidare:

 

Prop. 1984/85:166                                                                49

"Analysen visar atl vårt behov av åkerareal för vår egen livsmedelsför­sörjning med nuvarande trender i fråga om arealavkastning understiger den nu brukade arealen. Frågan om åkerarealens sloriek bör emellerlid inle ses enbart från vår egen försöijning med livsmedel utan rymmer flera ytterliga­re aspekler som bör vägas in i bilden såsom alternativa användningsmöj­ligheter för åkerarealen, restriktioner i användningen av handelsgödsel och växtskyddsmedel, åkerarealens betydelse för landskapsbilden, sysselsätt­ning och regionalpolitik m. m.

Den samhällsekonomiska kostnaden för den beräknade överskottsarea­len är som kommittén angett relativt begränsad. Samtidigt medför över­skottsarealen icke obetydliga fördelar för samhället i form av etl öppet odlingslandskap och förbättrad livsmedelsberedskap samt från sysselsätt­nings- och regionalpolitisk synpunkl.

Det är vidare svårt att f. n. bedöma den framlida belydelsen av energi­produktion i form av etanol eller annan arealbaserad energiproduktion. Likaså är det svårt alt bedöma huruvida ytterligare restriktioner för an­vändning av t. ex. handelsgödsel och växtskyddsmedel kommer att införas vilka påverkar behovet av åker. Den närmaste framtiden rymmer dessul­om åtskilliga möjligheter för jordbrukel att utöver nuvarande användning av åkerarealen finna lönsamma alternativ för användning av den.

Samhällel bör ta ett delansvar för överskoUsarealens koslnader. Ände­len för samhällel bör vara 40%, medan näringen svarar för 60%, räknat vid normalskörd. Samhällets kostnader beräknas försia årel bli 160 milj. kr. för au därefter minska. En uppskattning av kostnaden beräknas för en femårs­period lill 600 milj.kr.

Det ankommer i första hand på jordbruket att aktivt arbeta för all anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet leder fram till att samhällets delansvar i finansieringen av överskottsprodukiionen kan upphöra. En Ulvärdering av anpassningsåtgärderna skall ske efler femårsperiodens slut, varvid en bedömning görs om uppställda anpassningsmål uppnåtts också beträffande kostnadsansvaret.

En lotalfinansiering av samhällets kostnader skall ske. Denna bör ske inom jordbrukssektorns ram t.ex. genom minskade livsmedelssubven­lioner eller prispåslag med avräkning av mervärdeskalieffekterna på pris­höjningarna."

Jag biträder kommitténs förslag. En lotalfinansiering inom jordbruks­sektorns ram bör ske. I fråga om den närmare finansieringen avserjag alt återkomma i min anmälan till proposilion om reglering av priserna på vissa jordbruksprodukter, m.m.

De kvantiteter spannmål som åtgår för att uppfylla Sveriges utfästelser i det internationella samarbetet mol världssvälten bör ingå i den prisregle­rade volymen. De utfästelser som jag avser i detta sammanhang gäller årligen f. n. 40000 ton vete lill internationella beredskapslagret (lEFR) och 40000 ton vete inom ramen för livsmedelshjälpskonveniionen. Frågan hur 4    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166

 

Prop. 1984/85:166                                                                  50

kostnaderna för dessa åiaganden skall fördelas avserjag återkomma till vid elt senare lillfälle.

2.5.5 Konsumenimål

MiU förslag: Konsumentmålet, som innebär alt konsumenterna skall få lillgång lill livsmedel av god kvalitet och lill rimliga priser, ligger fast och skall även fortsättningsvis vara ett med inkomstmålei för jordbru­ket likställt delmål under livsmedelspolitikens huvudmål. Konsumenl­målet innefattar vidare alt konsumenterna skall ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag och all livsmedlen är fullgoda från kost- och näringssynpunkt.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslagel tillstyrks av remissinslanserna, som i allmän­het uttrycker sin lillfredsställelse över att konsumentintressena har givils en ökad tyngd.

Skälen för mitt förslag: Det är vikligt alt förutsällningar skapas för att det av riksdagen år 1984 fastlagda konsumentmålet uppfylls. Både kvalitels-och prisfrågor är av central betydelse för konsumenlerna. Det är av största vikt att livsmedelspolitiken utformas på etl sådant sätt att konsumenterna får goda möjligheter all välja mellan livsmedel av olika slag. Jag vill vidare i delta sammanhang understryka all det fria valet av livsmedel även bör innebära all goda förutsättningar skapas för konsumenlerna all sätta sam­man en ur näringssynpunkt fullgod kost.

För att konsumenlmålet skall kunna uppfyllas förutsattes enligt 1984 års riksdagsbeslut atl jordbruksproduktionen bedrivs rationellt. Det är nalur­liglvis, som kommillén framhåller, nödvändigt att rationell produktion bedrivs i alla livsmedelskedjans led. Alla möjligheter måste naturligtvis tas lill vara för att på olika sätt tillgodose konsumenternas berättigade inlresse av atl livsmedelspriserna hålls på en rimlig nivå. Olika former av kvalitets-påverkan på livsmedel inom livsmedelskedjans olika led måste också följas med uppmärksamhel. Jag ålerkommer lill den frågan i elt särskilt avsnitt.

2.5.6 Inkomsimål för jordbrukel

Mitt förslag: Som inkomstmål för jordbrukarna bör som lidigare fastsla­gits gälla alt dessa får en med andra jämförbara grupper likvärdig slandard. Vid inkomstjämförelser bör hänsyn las till att jordbruket skall bära kostnaderna för produklion ulöver den samhällsekonomiskt moti­verade.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 51

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna delar kommitténs för­slag i fråga om atl kostnaderna för överskotten skall beaktas vid inkomst­jämförelserna och därmed bäras av jordbruket. LRF accepterar emellertid inle delta förslag, LRF menar bl. a. att inkomstmalerialet entydigt visar all jordbrukaren under en följd av år haft klart lägre inkomster än såväl jämförda löntagare som småförelagare. Några av remissinslanserna no­terar att inkomstjämförelserna är svåra att göra eftersom mer än hälften av jordbrukarnas inkomster kommer från källor utanför jord- och skogsbru­ket. Förslagel om att la fram ytterligare malerial för inkomstjämförelserna får ett blandat mottagande. Lantbruksstyrelsen, LRF, Svenska livsme­delsarbetareförbundet och i viss mån TCO delar kommitténs förslag, me­dan SPK och RRV ställer sig tveksamma. Statskontoret biträder förslaget om man skall tillmäta inkomstmålei någon betydelse. Konsumentdelega­tionen anser att man måsle prioritera arbetet med att förbättra inkomstma­terialet för småförelagare.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande inkomstmål fastlades, som jag tidigare nämnde, av riksdagen år 1984 i samband med behandlingen av vissa livsmedelspolitiska frågor. Inkomstmålet fick därvid en med konsumenl­målet likvärdig ställning under försötjningsmålet. Jag har inle för avsikt atl nu föreslå några ändringar i detta avseende.

Av livsmedelskommitiéns redogörelse framgår de svårigheter som finns när det gäller alt göra jämförelser mellan jordbrukarnas och andra gruppers inkomst- och levnadsslandardförhållanden. Den analys som utförts ger inte heller någon entydig bild av de skillnader som i dessa avseenden kan finnas. Jag anser, i likhel med vad kommiltén framför, att man översiktligt och fortlöpande får göra avstämningar av dessa förhållanden i efterhand och då malerial föreligger.

Enligt kommillén är det angelägel att ytterligare material tas fram som belyser jordbrukarnas inkomsler i jämförelse med andra småföretagar-gruppers. Vidare anser man att det material som finns tillgängligt till vissa delar är bristfälligl. Livsmedelskommiiién anser att ett arbete med fortsalt metodutveckling bör bedrivas samt möjligheterna prövas atl utföra s. k. typgårdsberäkningar för att förbättra underiagel för inkomstjämförelserna. Jag delar kommitléns uppfattning och anser atl detta arbete bör kunna ske inom ramen för de resurser som disponeras av SCB och lanlbruksekono-miska samarbetsnämnden.

Kommiltén anser att vid inkomsljämförelser hänsyn måste tas till att jordbruket skall bära koslnaderna för produktion ulöver den samhällseko­nomiskt motiverade. Härvid bör beaktas samhällets delansvar beträffande överproduktionen av spannmål. Jag biträder kommitténs förslag i denna fråga.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 52

Inkomslfördelning inom jordbrukel

MiU förslag: Del är angeläget med en bättre och mer solidarisk inkomst­fördelning mellan olika kalegorier jordbrukare. I detta syfte bör

-    leveranslillägget för mjölk kvarstå

-    de sociala stödformerna vara kvar

-stöd kunna lämnas till jordbrukare som är myckel bundna, t.ex.

mjölkproducenier, så alt dessa kan la ul längre sammanhängande

ledighet.

Vidare bör en ulvärdering ske av eiableringsslödet saml en översyn göras belräffande högl skuldsatta jordbrukares problem.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med miu förslag.

Remissinstanserna: Delar i allt väsentligt kommitténs förslag. Lantbruks-styrelsen ifrågasätter dock om leveranslillägget bör vara kvar med hänsyn till överskottssiluationen och avvecklingsersättningen. När det gäller eiab­leringsslödet anser styrelsen alt man bör överväga en avskrivning av stödbelopp. LRF accepterar nuvarande omfaUning av etableringsslödel men menar alt det inte finns utrymme för ytterligare omfördelningar. Förbundel anser alt andra vägar mäste sökas för att ytterligare utjämna kapitalkostnaderna över liden. Samhällel bör vidare la slörre ansvar när del gäller ulbyggnaden av avbytarverksamheten.

Skälen för mitt förslag: Som komplement till det generella prisstödjordbru­ket erhåller förekommer dels särskilda prisstöd, dels andra stöd av både ekonomisk och social karaktär. Till de särskilda prisstöden hör leverans­lillägget för mjölk och det differentierade pristillägget på fläsk. Även det s.k. nortlandsstödet kan sägas ingå här. Till de övriga stöden hör ränte-och elableringsslöd, socialförsäkringsskydd, förelagshälsovård samt avby-larverksamhet. Produktionsavgiften på ägg har samma effekl som etl diffe­rentierat prisstöd men är tekniskt konstruerad som en avgift. Härulöver utgår f. n. stödformen lån med uppskjulen ränta.

Det differentierade prisstillägget på fläsk och produktionsavgiflen på ägg, liksom nortlandsstödet återkommer jag lill i senare avsnitt.

Mina överväganden belräffande de i detta avsnitt behandlade stödfor­merna sker med utgångspunkt i atl medel omfördelas mellan olika jordbru-karkalegorier.

Äv kommitténs redovisning framgår alt leveranslillägget för mjölk har lilen effekl när del gäller inkomstomfördelningen men är av viss betydelse för mindre producenter. Det bör därför, som kommittén har föreslagil behållas lills vidare. Däremot finns det - med hänsyn till överskottslägel i fråga om mjölk - inte anledning att nu höja stödbeloppen.

 

Prop. 1984/85:166                                                   53

Vissa av stöden lill jordbrukel riktas till grupper, som i ekonomiskl hänseende är särskilt utsatta. Sådana stöd är t. ex. s. k. lån med uppskjulen ränta samt ränte- och elableringsslöden. Dessa är direkla ekonomiska slöd.

Stödformen lån med uppskjuten ränla infördes år 1978. Låneformen infördes på förslag av 1972 års jordbruksutredning. Lånet syftar till att minska behovet av eget kapital för alt personer med i övrigl goda förutsätt­ningar skall kunna etablera sig som jordbrukare. Jag har, i enlighel med vad livsmedelskommittén nu gör, redan konstaterat atl låneformen under senare år kommit lill användning i mycket begränsad omfattning. Rege­ringen har bl.a. därför i 1985 års budgetproposifion (prop. 1984/85:100 bil. 11) föreslagit riksdagen att stödformen lån med uppskjuten ränta skall upphöra fr. o. m. den Ijuli 1985.

Ränlestöd infördes år 1980 som en tillfällig åigärd i syfte att hjälpa jordbrukare som drabbats av de mycket slora räntehöjningarna i slutet av 1970-talet. Detta stöd häller nu på att avvecklas.

Etableringsslödel infördes år 1982 och avsåg att underiätta etablering för lantbrukare ulan stort egel kapilal. Svårighelerna för sådana lantbrukare atl etablera sig torde i slort sett kvarslå, vilkel enligt kommillén talar för atl stödformen tills vidare bibehålls. Kommillén föreslår dock all slödet nu utvärderas, varefter en prövning kan ske om det bör kvarstå och också av formerna för slödel.

Kommittén har inte gjort någon närmare analys av den utsatta situation som vissa nyelablerade och högt skuldsatta jordbrukare befinner sig i. För atl åstadkomma en nödvändig förbättring för dessa kalegorier jordbrukare bör enligt kommillén övervägas om möjlighelerna lill finansiell rekonstruk­tion av företagen kan ökas yllerligare. Problemen är enligt kommitténs mening av en sådan omfallning atl det därutöver är angeläget atl det snarasl görs en särskild översyn av de utsatta jordbrukarnas situation. Översynen bör även omfatta hur man i framtiden med risk för stigande kapitalkostnader skall få till slånd en nyetablering ulan lillgång lill etl myckel stort eget kapilal.

Enligt min mening är del väsenlligl att en skyndsam översyn kommer lill slånd i syfte atl föreslå åtgärder för vissa nyelablerade och högt skuldsatta jordbrukare. I denna översyn bör också ingå en utvärdering av etablerings­slödel. Del ankommer på regeringen att beslula i denna fråga.

Jag delar vidare kommitténs uppfatlning att de sociala stödformerna dvs. stödet till avbytarverksamheten, socialförsäkringsskyddet och före­lagshälsovården bör kvarslå även i fortsättningen.

Kommittén har också lagil upp möjlighelen av all ge slöd lill jordbrukare som är arbeism.ässigt mycket bundna, l.ex. mjölkproducenlerna, så atl dessa kan la ut längre sammanhängande ledighet. Ell sådant stöd torde dock enligt kommitténs mening få ges genom en omfördelning mellan olika jordbrukargrupper. Kommillén anser all det bör ankomma på berörda

 

Prop, 1984/85:166                                                                  54

parter i jordbruksprisöverläggningarna atl vid behov ta upp frågan om ett sådant stöd. Jag delar denna uppfallning.

Jag vill i delta sammanhang ånyo betona del angelägna i all särskild uppmärksamhet ägnas fördelningsfrågorna inom ramen för prisöverlägg­ningarna. Därvid bör enligt min mening frågan om ytterligare utjämning för särskilt utsatta jordbrukare beaktas.

Jag vill i delta sammanhang också ta upp frågan om gemensam maskin­samverkan mellan jordbrukare. Kommiltén har bl.a. haft i uppgift att skaffa sig en överblick över den invesieringsuiveckling som skett på ma­skinsidan samt all överväga hur olika former av samverkan och sambruk skulle kunna främjas inom rationaliseringsslödets ram. Enligt de undersök­ningar kommittén refererar kan man inte generellt sett påstå att jordbruket är övermekaniserat. Man konstaterar vidare atl maskinsamverkan före­kommit under relativt lång tid och vuxit fram successivt. Det kan vidare noteras att det statliga finansieringsstödet är utformat så atl det även skall främja gemensam maskinanvändning och annan samverkan mellan enskil­da jordbrukare eller mindre grupper av jordbrukare. Enligt kommittén synes inte några ytteriigare förbättringar av lånegarantivillkoren eller infö­rande av nya stödformer vara motiverade.

Enligt min uppfattning är det viktigt att man fortlöpande eftersträvar samverkan mellan jordbrukare för att därmed sänka produktionskostna­derna. Jag delar emellertid kommitténs bedömning att det f.n. inte synes motiverat att ändra på det stöd som finns. Frågor rörande samverkan mellan jordbrukare bör emellertid ges hög prioritet i rådgivningen lill jordbrukel.

2.5.7 Miljö- och resursmål

Au trygga alla människors rätt till en god livsmiljö och att bevara och hushålla med naturens resurser är viktiga mål för de samhälleliga slrävan­dena. Det råder bred enighet i vårt land om alt all verksamhet i samhället måsle så långt möjligl la hänsyn lill detta mål, även om del innebär vissa kortsiktiga uppoffringar.

Jordbrukel har under århundraden bidragit till att forma det svenska kulturlandskapet med dess öppna och ljusa karaktär. Fortfarande är jord­brukel ell värdefulll inslag i vår livsmiljö. Samiidigi är del uppenbart all vissa moderna produktionsformer i jordbruket kan innebära risker för miljön eller slå i motsättning till kravet på en god hushållning med nalurte-surserna. Jag har i del föregående (avsnitt 2.1.3) pekat på riskerna med användningen av handelsgödselmedel l.ex. när det gäller försurningen av mark och vatien. Den omfattande användningen av kemiska bekämpnings­medel kan innebära risker för vår miljö och för människors hälsa. Vi kan inte helt avstå från atl använda gödselmedel och bekämpningsmedel i jordbruket och inte heller från alla andra produktionsmetoder som kan innebära risker för vår miljö. Del är emellerlid enligt min mening nödvän-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 55

digt alt sä långt det är möjligt och rimligl väga in miljö- och resurshushåll­ningsaspekter i jordbruks- och livsmedelspolitiken. Det är mol den bak­grunden som jag i del föregående (avsnitt 2.5.2) har föreslagit att det bör ingå i det övergripande målel för livsmedelspolitiken all jordbrukel och livsmedelsproduktionen måste ta hänsyn till kravel på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser. Enligt min mening bör detla miljö- och resursmål beaktas inom ramen för jordbruks- och livsmedelspoliliken. Jordbruket bör således i möjlig utsträckning använda miljövänliga odlingsmetoder som också bidrar lill en god hushållning med mark, vatien och växtnäring. 1 rimlig utsträckning bör jordbruket bedrivas så att det bidrar till att bevara genetisk variation och värdefulla delar av fauna och flora i odlingslandskapet.

2.6 Medel för livsmedelspoliliken

2.6.1 Prisstöd och jordbruksprisreglering Behov av prisstöd

Mitl förslag: Elt ekonomiskt stöd måsle även i fortsältningen lämnas lill det svenska jordbrukel, Slödet bör liksom nu lämnas som etl prisstöd i huvudsak genom ett gränsskydd som vid behov kompletteras med marknadsreglerande ålgärder (jordbruksprisreglering). Regleringen bör fortlöpande ses över i syfte att förenkla och begränsa den.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ansluter sig lill kommitténs förslag. NO, statskontoret, riksrevisionsverket och lantbruksuniversitetet anser att möjligheterna att begränsa regleringen borde ha analyserats utför­ligare och att en sådan analys nu bör göras. Konsumentdelegationen anslu­ter sig till kommitténs förslag men framhåller atl det är angeläget aU regleringarna begränsas och atl marknadskrafterna ges ökat spelrum. Lik­nande tankar framförs från TCO och Grossistförbundel. Även lanlbruks­styrelsen ansluter sig till kommitténs förslag men framhåller att för en sund utveckling av både jordbruksnäringen och berörd livsmedelsindustri bör förenklingar i prisregleringen eftersträvas i riklning mol att slörre ansvar läggs på näringen och induslrin, men alt dessa också får större frihet och incilamenl alt genomföra nödvändiga omslällningar och förändringar. På grund av systemets komplexitet bör enligt lantbruksstyrelsen översyner av syslemel i angivet syfte genomföras produkiionsgrensvis. Enligt LRF: s uppfattning kan en prisreglering inte undvaras om de jordbrukspoliiiska målen skall kunna infrias.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 56

Skälen för mitt förslag: 1 likhel med andra länder i induslriväriden har Sverige sedan lång tid lillbaka haft ell ekonomiskl slöd lill jordbrukel för alt upprätthålla en önskvärd jordbruksproduktion. Stödet ges som etl prisstöd i huvudsak genom ell gränsskydd. Deua innebär atl slödet i huvudsak belalas av konsumenterna genom priserna på livsmedel. Med de priser som råder och kan förväntas råda på världsmarknaden bedömer jag i likhet med kommittén atl detta stöd måste finnas kvar. Som jag har framhållit tidigare är det inle möjligt att ensidigt avveckla skyddet för det svenska jordbrukel så länge andra länder upprätthåller regleringar till skydd för jordbruket. Denna inslällning delas också av flertalet remissin­stanser.

Kommittén har liksom lidigare jordbruksutredningar även diskuterat andra vägar för alt lämna erforderiigt stöd, t. ex. genom övergång till s. k. världsmarknadsprislinje där jordbrukarna av skattemedel eller genom av­gifter på konsumtionen garanleras en viss inkomst, l.ex. i form av areal-eller pristillägg. Jag delar kommitténs bedömning au förutsättningarna för att övergå till en sådan prislinje inte är störte nu än tidigare. Såväl statsfi­nansiella skäl som behovet av omfallande regleringar för själva jordbruks­företagen talar mol en världsmarknadsprislinje, Alll emellanåt reses krav pä en avreglering av det svenska jordbruket. Jag välkomnar en fortlöpande diskussion om de medel som används inom jordbrukspolitiken, av vilka prisregleringen är ett.

Jag vill i likhel med flera remissinstanser understryka att de möjligheter som kan finnas att förenkla och begränsa jordbruksprisregleringen måste tillvaratas. Jordbruksnämnden bör liksom lidigare fortlöpande se över regleringen i delta syfte. Del kan också finnas skäl atl göra särskilda granskningar för vissa produktområden.

Jag vill i detta sammanhang också beröra vissa frågor som har samband med jordbruksprisregleringen. Kommiltén har tagit upp frågan om for­merna för finansieringen av den del av överskoltskoslnaderna för spann­mål som jordbrukel själv skall svara för. Enligt kommittén har det i olika sammanhang diskuterats om inte även annan spannmål än brödsäd, främst foderspannmål, borde belaslas med viss del av kostnaderna för spannmåls­överskotten. Jag anser i likhet med kommittén atl hithörande frågor lämpli­gen bör behandlas vid jordbruksprisöveriäggningarna. Vidare har kommit­tén lagit upp frågan om avvägningen av priserna på olika malfeller. Jag delar kommitténs uppfattning atl denna fråga ånyo bör prövas vid pris­överläggningarna.

 

Prop. 1984/85:166                                                            57

Val av prisregleringsled

Mitt förslag: Prisregleringen för jordbruksprodukter bör liksom f. n. i huvudsak avse partiledel för animalieprodukler och odlarledel för vege-tabilieprodukler. Inom ramen för den nuvarande regleringen bör föl­jande ålgärder genomföras.

-   Som etl försia steg bör förelag med inlegrerad produklion snarasl möjligt dela upp redovisningen mellan verksamhet inom och utom jordbruksprisregleringen.

-   Som etl andra sleg bör berörd förädlingsindustri frivilligt pröva möj­lighelerna att dela upp verksamheten i fristående juridiska enheter.

-   Vid jordbruksprisöverläggningarna bör i fortsättningen anges hur mycket producentpriserna kan förväntas sliga till följd av den före­slagna partiprishöjnigen.

-   Uppföljningen av de föreslagna ålgärderna bör åläggas statens jord­bruksnämnd.

Kommitténs förslag: Överenstämmer i huvudsak med mill förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitléns förslag alt behålla prisregleringen i nuvarande led. NO, SPK, industriverket och Industriförbundet föreslår att prisregleringen generellt eller för vissa pro­dukter flyllas lill producentledet. Konsumentdelegationen framhåller all principiella skäl lalar för en flyttning av prisregleringen till jordbrukarledel men atl en sådan flyllning skulle kunna leda till ökade kostnader för konsumenterna, bl.a. på grund av den bristande konkurtensen i första förädlingsledet. Liknande tankar framförs av LO, TCO, KF och Handelns samarbelsorgan för jordbruksfrågor.

De ålgärder inom prisregleringen som föreslås tillstyrks nästan genom­gående av samlliga remissinstanser. Även LRF lillslyrker de föreslagna förändringarna men framhåller atl man bestämt avvisar varje åtgärd som syftar till tvångsmässig uppdelning av företag i skilda juridiska enheler. Industriverket och Industriförbundet förordar atl frågor om konkurtensbe-gränsning inom prisregleringen bör handhas av de vanliga konkurtensvår-dande myndigheterna. NO tillstyrker all man i jordbruksnämndens in­struktion starkare än f. n. markerar nämndens skyldighel alt la hänsyn till konkurtensaspekler. SPK framhåller att den beredning för frågor om kon-kurtensbegränsning som finns inom jordbruksnämnden bör aktiveras. Lik­nande synpunkler framförs av NO.

Skälen för mitt förslag: Prisregleringsledet är del led där priserna bestäms i jordbruksprisöverläggningarna. För animalieprodukler besläms priserna i huvudsak i partiledel och för vegetabilieprodukler i allmänhet i odlariedei.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 58

Prisregleringen för animalieprodukler omfattar därför också en viss del av förädlingen. Skälet till valel av prisregleringsled är bl. a. atl möjlighelerna att fastställa eu korrekt gränsskydd underiättas av om regleringen ligger i det led där internationell handel med joidbruksprodukter sker. Mol denna utformning av prisregleringen har riktats kritik. Del har bl.a. hävdats att företag som bedriver verksamhet såväl inom som utom regleringen får konkurrensfördelar gentemot förelag som enbari verkar utanför reglering­en. Kommittén har därför dels analyseral etl alternativ där priserna regle­ras i producentledet, dels diskuterat ett alternativ med förändringar inom ramen för nuvarande reglering.

Prisstödet är i första hand avsett för jordbrukarna och förädlingen borde därför i största möjliga utsträckning hållas utanför regleringen. Principiella skäl lalar för en flyttning av regleringen. Jag delar dock den bedömning som gjorls av kommiltén och flertalet remissinstanser att del nu bör vara möjligl all komma till rätta med en stor del av problemen genom åtgärder inom den nuvarande regleringen. I nuvarande system får konsumenterna vid prisöverläggningarna en förhållandevis stor insyn i förädlingsindustrins verksamhet genom alt kostnaderna särredovisas och granskas för sig. Som har påtalats av bl, a. konsumentdelegationen och LO skulle en flyttning av regleringen kunna leda till ökade kostnader för konsumenterna bl.a. pä grund av den brislande konkurtensen i första förädlingsledet. Del är dess­ulom tveksamt om några förenklingar skulle uppnås vid en flyttning av regleringen eflersom gränsskyddet även i detta alternativ måste avse för­ädlade produkter.

För att komma till rätta med de olägenheler som diskuteras i samband med nuvarande utformning av regleringen anser jag atl en uppdelning snarasl möjligl bör ske av redovisningen på reglerad resp. icke reglerad verksamhel inom företag med inlegrerad produklion i likhet med de rikt­linjer som gäller i den uppgörelse som har träffals mellan NO och Sveriges slakteriförbund. Härigenom bör man få en bild av hur koslnaderna fördelar sig mellan reglerad och icke reglerad verksamhet. Som etl andra sleg bör berörd förädlingsindustri frivilligt pröva möjligheterna alt dela upp verk­samheten i frislående juridiska enheler för att eliminera den misstro som rikias mot förelag med verksamhet såväl inom som utom jordbruksprisreg­leringen. Om en uppdelning eller särtedovisning inle kommer lill stånd i önskvärd omfallning och man finner alt verkningarna av sådana uteblivna ålgärder från allmän synpunkt har skadlig verkan får vid senare tidpunkl övervägas om andra ålgärder med anledning härav behöver vidtas.

Det är vidare nödvändigt att ålgärder i enlighel med de överenskom­melser som träffats mellan NO och Slakteriförbundet genomförs snarast möjligt. Därvid bör bl. a. avseende fästas vid att de fördelningsnormer och värderingsprinciper som skall användas vid särtedovisningen blir enhetligt utformade.

Som jag nyss har anfört är prisstödet i första hand avsett för jordbrukar-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 59

na. Enligt min mening bör det därt"ör vid prisöverläggningarna i fortsätt­ningen anges vilken höjning av producentpriserna den föreslagna partipris-höjningen kan vänlas leda lill.

Kommittén har föreslagit att jordbruksnämnden ges befogenhet att före­lägga vite för alt komma lill rälla med konkurrensbegränsningar. För egen del kan jag inte finna att det redovisats etl tillräckligt underiag för en sådan ordning. Jag kan därför inte biträda förslaget. Skulle jordbruksnämnden i det fortsatia arbetet finna alt yllerligare former för ingripande behövs i syslemel, bör nämnden självfallel anmäla delta lill regeringen, som då kan la upp saken lill förnyad prövning.

De ålgärder som föreslagils bör i försia hand gälla inom animalieproduk­tionen och avse såväl lantbrukskooperaliva som övriga företag.

Uppföljningen av de föreslagna åtgärderna inom prisregleringen bör åläggas jordbruksnämnden. Jordbruksnämnden har tillsatt en särskild ex­pertgrupp för atl bereda frågor angående konkurrensbegränsning. Det åvilar jordbruksnämnden att besluta om de arbetsformer som bäst lämpar sig för en effektiv uppföljning av de föreslagna ålgärderna.

Kompensalionsmelod

Miu förslag: Ordningen med obundna överläggningar om priserna på jordbruksprodukter bör bibehållas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remfssinstanserna: Kommitténs förslag har näslan genomgående till­styrkts. LRF understryker nödvändigheten av att i allt väsentligt behålla den kompensationsmodell som tillämpats sedan början av 1970-talet I.o.m. år 1983,

Skälen för mitt förslag: Riksdagen fastställde i februari 1984 rikllinjer för överläggningarna om jordbruksprisregleringen för liden efler den 30 juni 1984, Enligt riksdagsbeslutet skulle en ordning med obundna överiäggning­ar prövas, såväl i fråga om koslnadskompensation lill jordbrukel och viss förädlingsindustri som beträffande jordbrukarnas inkomslföljsamhet. Riksdagen godkände i april 1984 förslag om prisregleringen på jordbruks­produkter för regleringsåret 1984/85. Förslagen hade på regeringens upp­drag utarbelats av en särskild kommitté efler överläggningar och i samför­slånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation.

Övergången till ordningen med obundna överläggningar skall ses som ett led i regeringens strävan all bekämpa inflationsutvecklingen och minska riskerna för en ur jordbrukels synvinkel ogynnsam kostnadsutveckling på produktionsmedel. 1 sådana överläggningar kan även andra faklorer än koslnadsulvecklingen beaktas, l.ex. marknadsförhållandena och förhål-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  60

landena i jordbrukel och samhällsekonomin i övrigt. Hänsyn kan också tas lill angelägenhelen av att kunna begränsa jordbrukels starka beroende av importerade produktionsmedel för alt därigenom minska sårbarheten vid en avspärrning.

Jag finner atl ordningen med obundna överläggningar har fungeral väl. De överiäggningar som ägde rum såväl våren som höslen 1984 kunde också avslutas i samförstånd. Jag förordar således att ordningen med obundna överläggningar bibehålls. Jag vill i delta sammanhang erinra om all jag i prop. 1983/84:76 om vissa livsmedelspoliliska frågor framhöll, atl del är orimligt att lolka innebörden av en ordning med obundna överläggningar så, att jordbrukel därmed inte längre skulle få någon kompensation för ökade kostnader. Vidare borde del i första hand ankomma på parterna vid prisöveriäggningarna att i samband härmed överväga på vilket sätl kosl-nadskompensationen skall beräknas.

Prisregleringens förhällande tUl nya produkter

Miu förslag: Jordbruksprisregleringen bör ulformas så all den inle försvårar eller hindrar utvecklingen av nya produkter och alt de införs på marknaden.

Kommitténs förslag: Överenstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: Det är ell självklart intresse för konsumenlerna alt del finns ulrymme för nya produkter och metoder på livsmedelsområdet. Till följd av den snabba utvecklingen inom biokemin och livsmedelstekni­ken kan jordbruksråvaror nu användas i fler produkter än lidigare. Detta släller krav på en anpassning av jordbruksprisregleringen. Enligt min me­ning bör en positiv inslällning intas till nya produkter och det bör finnas så få restriktioner som möjligt. Jordbruksprisregleringen bör därför vara ut­formad så att den inle försvårar eller hindrar utvecklingen av nya pro­dukter och att de införs på marknaden.

Introduktionen av nya produkter kan medföra all prissättningen inom jordbruksprisregleringen behöver modifieras. Jag delar kommitténs stånd­punkt att sådana modifieringar av gällande priser och avgifier bör kunna göras som etl led i prisöverläggningarna på jordbrukels område.

Kommillén har särskilt berört de jordbruksprodukter som används för tekniska ändamål, dvs. annan användning än som livsmedel eller foderme­del. Kommiuén anser atl etl utnyttjande av varor/produkter, vilka inord­nats i jordbruksprisregleringen, för framställning av tekniska varor/pro­dukter eller annan användning än som livsmedel eller fodermedel bör i

 

Prop. 1984/85:166                                                                61

princip få ske frill eller med andra ord vara fri från restriktioner. Före­komsten av en jordbruksprisreglering bör inle heller leda lill att den försvå­rar eller hindrar användning av nämnt slag. Jag finner atl denna syn på lekniska produkter i samband med jordbruksprisregleringen överenstäm­mer med den inställning till nya produkter jag lidigare har redovisat.

Vidare framhåller kommittén alt den är införstådd med all del är angelä­get atl spannmålsregleringens finansiering så långt möjligt inte får ge nega­liva effekler vad gäller möjligheten att inlroducera nya produkter av spannmål. Jag delar denna inslällning.

2.6.2 Stödel lUl jordbrukel i norra Sverige Utgångspunkter för stödet tiU jordbruket i norra Sverige

Milt förslag: Jordbruksproduktionen i norra Sverige bör bibehållas i ungefär nuvarande omfattning. Stödet till jordbrukel i norta Sverige bör liksom hillills ulgå i form av prisstöd och raiionaliseringsstöd.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mill förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar kommitténs förslag att norta Sveriges speciella förhållanden måste beaktas i jordbrukspolitiken. Jordbrukets omfattning i norta Sverige bör enligt dessa förbli ungefär oförändrat.

Skälen för mitt förslag: Med hänsyn lill jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service, miljö, m.m. i norta Sverige finns del anledning alt även fortsättningsvis behålla ett regionalpolitiskt motiverat stöd för näringen i denna del av landel. Detta är betydelsefullt även från försörjningsberedskapssynpunkt.

Andelen sysselsatta i jordbruket under senare decennier har minskat kraftigt av skäl som har redovisals i del föregående. Denna omvandling av samhället har blivit särskilt kännbar i de delar av landet där jordbruket har stor betydelse för sysselsättningen. I de områden del här är fråga om har även skogsbruket slor betydelse för sysselsättningen. Skogsbruket har genomgått en liknande rationaliseringsprocess som jordbruket. Jord- och skogsbruksdominerade områden utan eller med en begränsad tillgång på andra arbetstillfällen än i jord- och skogsbruket har därför blivit känsliga för ålgärder som väsenlligt ändrar förulsäuningarna för de areella näring­arnas och då främsl jordbrukels utveckling.

Livsmedelsindustrins lokalisering besläms huvudsakligen av två faklo­rer, nämligen behovel av närhel lill råvaruproduktion resp. till konsu­menler. Avgörande för vilken faklor som är styrande för livsmedelsindu­strins lokalisering är i många fall råvarans resp. den färdiga produktens känslighet och lämplighet för lagring och transport.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 62

Andelen sysselsatta i livsmedelsindustrin är lägre i samtliga län i norta Sverige, undantaget Värmland, än som svarar mot dess andel av totalbe­folkningen, I Nortbottens och Västerbottens län är andelen särskilt låg.

När det gäller sysselsättningen i jordbruket är andelen något lägre i norra Sverige än i riket.

När del gäller ralionaliseringsutvecklingens regionalpolitiska konse­kvenser kan man notera bl.a. följande. 1 norta Sverige finns endast 0,5 milj. ha åker, vilkel motsvarar 17%' av landets toiala åkerareal. Åker­arealen är dessutom koncentrerad till kustbygden och de södra delarna av området. Dessa speciella förhållanden gör att rationaliseringsverksamhe­ten måste bedrivas på ett annat sätl än i övriga delar av landel.

Av del malerial kommiltén presenterar framgår att i inlandsområdena, som geografiskt omfaltar ungefär hälften av landet, finns drygt 2%' av den lotala åkerarealen, 7 % av brukningsenheterna och 3 % av mjölkkorna. Del framgår också alt såväl åkerarealen och anlalel brukningsenheter som antalet mjölkkor har minskat snabbare i dessa områden under 1970-talet än i kustlandet. I kustlandet överensstämmer jordbrukels utveckling i stort sett med utvecklingen i riket.

Även om jordbrukel i norra Sveriges inland är av liten omfattning i förhållande till områdets geografiska storlek kan det ha slor beiydelse som en bas för betydelsefull kombinationssysselsällning. Inkomster från jord­bruket kan ge ett väsentligt sysselsättnings- och inkomsttillskolt som till­sammans med andra förtjänstmöjligheter i området bidrar till upprätthål­lande av befolkningsunderlag, näringsliv, service m. m. Detta får även till följd alt vår beredskapssituation förbättras.

Skillnader i jordbrukets förutsättningar mellan norra Sverige och övriga delar av landet samt skillnader i norra Sverige mellan områden med goda resp. svaga förutsättningar för jordbruksproduktionen har gjort det nöd­vändigt alt utforma stödformer som tar hänsyn till de speciella förhållan­den som råder.

I såväl 1967 och 1977 års jordbrukspoliiiska som 1984 års livsmedelspoli­tiska beslut har framhållits att samhället är berett alt göra insatser för att upprätthålla ett jordbruk av betydelse i norra Sverige. I 1984 års livsme­delspoliliska beslut framhålls bl.a. betydelsen av en geografiskt väl diffe­rentierad jordbruksproduktion och den roll jordbrukel spelar i bygder där det råder brist på andra arbetstillfällen.

Kommittén redovisar bl. a. effeklerna av det statliga finansieringsstödet till jordbrukel som regionalpolitiskt instrument. Av denna studie framgår att de speciella insatser som samhällel gjort i norta Sverige för atl bygga upp rationella företag har haft en positiv effekt på jordbrukets utveckling. Utan denna typ av speciella insatser skulle enligt kommiltén företagsned­läggningen gått betydligt längre.

Vidare har slödet hafl en avsevärd effekl på produklionsbefrämjande åtgärder inom växtodling, skörd och utfodring saml hjälpt lill att införa nya produktionsmetoder.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 63

Sludien visar vidare alt förelag som ort stora investeringar finansiera­de med främmande kapital blir ekonomiskt känsliga vid vikande konjunk­turer och ökade räntekostnader. Det framhålls alt i en sådan situation kan speciella selektiva stödåtgärder erfordras, såvida man inte redan i stödul-formningen garderat sig mol förändringar i konjunkturen. I studien fram­hålls att olika former av anpassad ränta - t, ex, trappstegslån eller uppbyg­gande av någon form av inveslerings-(risk)fond - förefaller kunna vara en utgångspunkt för nya diskussioner om ålgärder från samhällels sida.

Det är enligt min mening viktigt att de speciella förhållanden som råder i norta Sverige särskilt beaktas vid jordbrukspolitikens utformning. Del finns flera skäl som lalar för en geografiskl väl differentierad jordbrukspro­duktion av i stort sett nuvarande storlek i norta Sverige.

Jag anser det däremot inle möjligt att, som framhållils från regionalt håll, f. n. ha som mål att yllerligare öka jordbruksproduktionen i norta Sverige. Det är inte heller möjligl att, med hänsyn lill bl. a. den fortsatta rationalise­ringen som sker i jordbruket, garantera alt en viss resursmängd bibehålls i jordbruket inom detta område.

Prisstödet

MIU förslag: Prisstödet bör i huvudsak vara utformat som f. n. En viss ändring bör ske av prisstödsområdena. Prisstöd bör även utgä för potatis. En uppräkning av prisstödet bör ske från den Ijuli 1985.

Kommitléns förslag: Livsmedelskommitiéns förslag belräffande den all­männa utformningen av prisstödet och gränserna för prisstödsområdena överensslämmer med mill förslag. Detsamma gäller beträffande prisstöd för potatis. När det gäller justeringen av prisslödel med hänsyn till kost­nadsförändringar föreslår kommittén att sådana justeringar bör baseras på PM-index.

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar i allmänhet kommitténs för­slag belräffande prisstödet. Flera av länsstyrelserna inom prisstödsområ­det har dock synpunkter på områdesgränserna och storleken av prisstödet. Konsumentdelegationen framhåller alt finansieringen av del regionalpoli­tiska stödel inte får ske via livsmedelspriserna, LRF och Hushållningssäll­skapens förbund betonar utifrån delvis andra utgångspunkter att finansi­eringen måste ske av budgetmedel, Riksrevisionsverkel anser alt om slö­det lill jordbruket i norta Sverige skall ses som elt regionalpolitiskt stöd och om det anses önskvärt atl samordna rationaliseringsslödel med annal regionalpolitiskt stöd är del viktigt att göra klart vilka eventuella organisa­toriska förändringar som krävs för all det sektoriella intresset skall kunna underordnas det regionalpolitiska intresset och slödgivningen verkligen få den avsedda inriktningen.

 

Prop. 1984/85:166                                                              64

Skälen för mitt förslag: Stödel lill jordbrukel i norta Sverige har hittills differentierats på olika områden så alt stödet ökar successivt längre nortut och är högst i nordligaste Sveriges inland. De geografiska gränserna vid denna differentiering bygger på produktionskostnadskalkyler för olika om­råden.

Jag finner kommitténs förslag beträffande stödområdesindelningen väl avvägda. Förslagel innebär i likhet med vad Norrlandskommillén föreslog att det bör finnas fyra prisstödsområden som är gemensamma för mjölk, kött, fläsk och modersuggor.

Prisstödsområde I bör omfatta nuvarande prisstödsomräde I för mjölk. Prisstödsområde 2 bör omfatta nuvarande prisstödsomräde 2 och 3 för mjölk. Prisstödsområde 3 och 4 bör omfalla nuvarande prisstödsomräde 4 resp. 5 för mjölk,

Norrbottens län har en i förhållande till konsumtionen låg mjölkproduk­tion. I Västerbottens län har antalet mjölkkor minskat kraftigt under sena­re år. Prisstödet till mjölk bör därför utgå med ett högre belopp i den del av prisstödsområde 2 som tillhör Nortbottens län och Västerbottens län än i övriga delar av prisstödsområde 2. Den del av prisstödsomräde 2 som tillhör Norrbottens och Västerbottens län benämns 2a och resterande del 2b.

Prisstödet till getskötseln bör baseras på de beräkningar som görs beträf­fande mjölkstödet i prisstödsomräde 2a och 2b. Prisstöd bör endast utgå lill förelag med minst tio och för högst 50 mjölkproducerande getter per företag.

Prisstöd bör även lämnas till potatisodlingen och föreslås ulgå inom två prissiödsområden. Område 1 ulgörs av Nortbottens län och område 2 av Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län.

Det bör liksom hillills få ankomma på slatens jordbruksnämnd att pröva lokala förändringar i områdesindelningen.

Jag föreslår atl prisstödet bör utgå med följande belopp från den 1 juli 1985. Vid beräkningen av öreslalen har jag utgått från kommitténs förslag med den justering uppåt som kostnadsutvecklingen motiverar.

1

2a     2b

3

4

57,1

42,2    39,7

26.1

9,9

478

323

198

50

99

74

25

-

745

495

250

125

Prisstödsområde

Produki

Mjölk öre/kg'

Kött öre/kg

Fläsk öre/kg

Modersugga kr./sugga

Getter   kr,   per   mjölkprod.

djur                            250-

' Beloppen avser mjölk med 4,0% fetthalt.

■ Prisstödsområdet omfattar Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorr­lands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län.

 

Prop. 1984/85:166                                                                65

Prisstödet för potatis bör utgå med 1 735 kr./ha i Norrbollens län och 990 kr./ha i Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län.

Liksom hittills bör stöd utgå för att underiätta omhändertagande av värphöns i norta Sverige. 275000 kr. bör få användas åriigen för della ändamål.

Medelsbehovet för prisstödet kan med hänsyn till de justeringar jag nu har redovisat och vid oförändrad produktionsvolym beräknas bli ca 340 milj.kr. för budgetåret 1985/86. Härutöver tillkommer prisstödet till ren­näringen med drygt I2milj.kr. Finansieringen av del ökade prisstödet till norta Sverige bör ske genom en minskning av vissa budgetmedel som anslagits till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Jag återkom­mer till delta i min anmälan till proposilion om reglering av priserna på vissa jordbruksprodukter, m. m.

Rationaliseringsslödel

Miu förslag: En översyn bör vidtas belräffande utformningen av finan­sieringsstödet. Del ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.

Kommitténs förslag: Slöd till störte invesleringar i ekonomibyggnader vid utvecklingsbara förelag bör utgå i form av räntebidrag, investeringsbidrag och Slartbidrag.

Kommillén lar upp frågan om behovel av investeringar i markanlägg­ningar! norta Sverige. Enligt kommittén bör stöd till varaktiga inveslering­ar i markanläggningar på beslående åker kunna ulgå ulan prövning av företagets möjligheter att beslå och utvecklas som en självsländig enhet. Den enda prövning som behöver ske vad gäller åtgärden och företaget är alt det är fråga om en varakiig och från allmän synpunkl lämplig åtgärd som uiförs på bestående åker.

Kommittén förslär även en samordning av glesbygdsstödet och rationali­seringsslödel.

Remissinstanserna: Flera av remissinslanserna bilräder kommitléns för­slag. Lanlbruksstyrelsen föreslår att en överarbetning bör ske av del föreslagna ränteslödet.

Skälen för mitt förslag: Investeringarna i jordbruket i norra Sverige bör i huvudsak utgöras av ersätlningsinvesteringar för alt bibehålla nuvarande produktionsvolym. Med hänsyn härtill och då investeringarna i betydande utsträckning förväntas ske successivt finner jag det lämpligt all del före­slagna ränteslödet ytterligare ulreds. Samspelet mellan de föreslagna rän­tebidragen och del räniebidrag som ingår i det s.k. etableringsslödel bör också närmare studeras. Frågan om utformningen av finansieringsstödet till jordbrukel i norta Sverige bör behandlas i samband med den översyn av 5    Riksdagen 1984/85. I satnl. Nr 166

 

Prop. 1984/85:166                                                                 66

de utsatta jordbrukarnas situation som jag föreslår i annat sammanhang. 1 avvaktan härpå bör nuvarande regler för finansieringsstöd till företag i norta Sverige kunna bibehållas oförändrade.

När det gäller frågan om invesleringar i markanläggningar på bestående åker framgår av vad jag nyss sagt att kommittén föreslagit atl stöd bör kunna utgå utan prövning av företagets möjligheter all bestå och utvecklas som en självsländig enhet.

Frågan om invesleringar i för flera fasligheler gemensaml huvudavlopp i Norrbottens län har tagils upp av lanlbruksstyrelsen i samband med an­slagsframslällningen för budgetårel 1985/86. Regeringen anvisade för bud­getåren 1982/83 och 1983/84 Smilj.kr. för bidrag lill huvudavlopp. Stödel administrerades av lantbruksstyrelsen. I kombination med företrädesvis raiionaliseringsstöd har bidrag kunnat medges med sammanlagt högst 75%. Raiionaliseringsstöd kan högst ulgå med 40%.

Jag förordar beträffande de frågor som rör investeringar i markanlägg­ningar och huvudavlopp atl även dessa tas upp och belyses ytterligare i anslutning lill den översyn jag lidigare aviserat.

När det gäller samordningen mellan glesbygdsstödet och rationalise­ringsslödel är jag f. n. inte beredd att föreslå nägon förändring.

Jag ålerkommer i det följande till anslagsfrågan.

2.6.3 Ålgärder för produktionsanpassning Allmänna synpunkter

Mitt förslag: Jordbruksnäringen bör la ett betydande ansvar i fråga om produktionsvolymens anpassning.

Kommitténs överväganden: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna anser all ansvarel för pro­duktionsanpassningen bör åvila näringen. Dessa synpunkter framförs bl. a. av lanlbruksstyrelsen, slatens pris- och kartellnämnd. Svenska lantarbeta­reförbundei och industriförbundet, Eu ökal genomslag av marknadskraf­terna förordas av bl. a. konsumentdelegationen, KF och LO. Från LRF: s sida framhålls all kommitténs förslag kommer att innebära en smärtsam prispress som slår blint mol olika jordbrukargrupper. Vidare framhålls all jordbrukel måsle ges de styrmedel som erfordras för att kunna påverka produktionens storlek. Denna synpunkl framförs också av SPK och Hus­hållningssällskapens förbund. NO anför alt det är en allvariig brisl all kommiuén inte anvisar medel för all komma till rätta med överskotten.

Skälen för mitt förslag: Den obalans som råder mellan produktionen och konsumtionen av jordbruksprodukter har sin grund dels i en vikande

 

Prop. 1984/85:166                                                                  67

konsumtion, dels i en ökande produklion. Den anpassning som måsle ske bör således åstadkommas dels genom atl konsumtionen ökas, dels genom en begränsning av produktionen.

Enligt kommillén är den rådande obalansen lill inle obelydlig del orsa­kad av att konsumtionen av flera viktiga jordbruksprodukter vikit. Både från konsumenlernas och näringens ulgångspunkler måsle del vara angelä­get att man så långt möjligt inom landet avsätter överskotten av främst animalieprodukter. Detta bör kunna ske genom t.ex. fortsatt rabattering av prisel på kött lill bl.a. skolbespisningar,

I enlighel med vad som angavs i direkliven lill kommiltén skall näringen själv bära kostnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Därmed understryks del ansvar jordbruksnäringen måste kän­na för alt anpassa produktionen till de mål som ställs upp för jordbrukspoli­tiken i vär livsmedelsförsörjning. Eftersom jordbruket är en reglerad nä-nng, som genom sin producenlkooperaiiva organisalion företräder nä­ringsutövarna vid bl.a. prisöveriäggningarna med slalen, bör förutsätt­ningar föreligga för näringen alt ta ett sådant ansvar. Detla förutsätter all marknadsekonomin bör ges betydande spelrum. Del kan dock i särskilt besväriiga anpassningssituationer krävas atl samhällel medverkar i särskil­da produktionsstyrande åtgärder.

När det gäller mjölken bör elt delvis annat synsätt användas än på övriga jordbruksprodukter. Mjölkproduklionen är från planeringssynpunkt av långsiktig karaktär. Samhällets insatser i denna produktionsgren i form av bl.a. investeringsstöd är dessutom betydande. Produktionsgrenen känne­tecknas vidare av en slark produktivitetsutveckling.

Frågan om åtgärder för att anpassa produktionen har till viss del behand­lals lidigare. I regeringens prop. 1983/84: 182 om reglering av priserna på jordbruksprodukter anmälde jag atl vissa förändringar skulle ske av regler­na för avvecklingsersättningen saml att giltighetstiden skulle förlängas t. o. m. år 1985. Förändringen av reglerna för avvecklingsersättning synes ha inneburit alt etl ökande antal jordbrukare anslulil sig lill syslemel. Mol denna bakgrund finner jag det rimligt alt avvecklingsersältningen lills vidare bibehålls med nuvarande villkor.

När del gäller ell s. k. Ivåprissystem för mjölk anfördes i propositionen att de tekniska möjligheterna att införa ett sädant system, dock tidigast fr.o.m. den Ijanuari 1985, borde övervägas av slatens jordbruksnämnd och näringen. Förslag lill etl sådani syslem har lämnals till regeringen och bereds f. n. i regeringskansliet.

Invesleringsförbudet inom animalieproduktionen

Mitt förslag: Invesleringsförbudet inom animalieproduktionen förlängs ell år.

 

Prop. 1984/85:166                                                             68

Kommitténs förslag: Något behov av fortsatt investeringsförbud föreligger inle.

Remissinstanserna: Flera av remissinslanserna delar kommitténs förslag. LRF och Hushållningssällskapens förbund anser atl invesieringsförbudei bör vara kvar. Lanlbruksstyrelsen delar i och för sig kommitténs förslag men menar alt del förutsätter att andra åtgärder vidtas. Flera av lantbruks­nämnderna har förordat etl bibehållande av förbudei.

Skälen för milt förslag: Jag föreslår all giltighetstiden för lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä förlängs ytterligare ell år. Det är inle möjligt att med någon störte säkerhet ange vilken effekt lagen haft hittills. Man kan emellerlid konstatera att de redovisade nettoökningarna av antalet djurplatser har varit relativt begränsade jämfört med de uppgifier som finns om planerade utbyggnader för år 1983. Genom de möjligheter som finns enligt lagen att lämna dispens har en viss inveslering kunnal ske även under liden för investeringsförbudet. Dispenser har lämnals främst på grund av över-gängsbestämmelser, regionala hänsyn och arbelsmiljö- eller djurskydds­skäl. Del finns således anledning tro alt invesleringssloppel verkat återhål­lande på investeringsaktiviteten.

En förlängning av invesleringsförbudet bör också ses som en ytterligare hjälp lill näringen när det gäller produktionsanpassningen.

1 enlighel med vad jag nu förordal har inom jordbruksdepartementet upprättats etl förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurslallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag.

Med hänsyn till att föriängningen avser en begränsad lid och att frågan från lagteknisk synpunkt är av enkel beskaffenhel är lagrådels hörande enlig min mening inte påkallal.

Differentierade avgifier och pristillägg

Milt förslag: De differentierade avgifterna och pristilläggen inom ägg resp. slaktsvinsproduktionen bör lills vidare inte tillämpas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som tagit upp frågan har alla utom LRF och Hushållningssällskapens förbund tillstyrkt kommitténs för­slag.

Skälen för mitt förslag: Fr. o. m. den 1 januari 1979 infördes en differentie­rad avgift för innehav av värphöns och fr.o.m. den I januari 1981 ell

 

Prop. 1984/85:166                                                                69

differentierat särskilt pristillägg för slaktsvin. Syftet med avgiften resp. tillägget är bl. a. atl begränsa ulbyggnaden av slörte förelag och ge utrym­me för ökad animalieproduktion vid utvecklingsbara förelag. Enligt riks­dagsbeslutet år 1977 borde de störte producenterna slå för en störte del av exportkoslnaden när prislryckande överskoll föreligger inom fläsk- och äggproduklionen.

Enligt den ulvärdering som kommillén gjort beträffande ifrågavarande avgifl resp. pristillägg framgår att del är svårt all med bestämdhet uttala sig om de haft avsedd effekl. Kommillén håller dock inte för troligt all dessa avgifter på något avgörande sätt påverkat utbyggnaden av de störte företa­gen. Vidare kan man konstatera att den avsedda effeklen neulraliserais genom alt förädlingsföretagen i sin prissätining kompenserat de störte företagen. Härutöver föreligger en hel del administrativa komplikalioner. Jag föreslår därför alt differentieringen vad avser avgifterna och tilläggen las bort fr, o, m. den I januari 1986. Finansieringen av den del av äggregle­ringen som f.n, sker genom den differentierade produktionsavgiflen för ägg bör i stället kunna ske genom en icke differentierad avgift av lämplig storlek.

2.6.4 Industri- och handelsleden

Inom livsmedelskedjan spelar industri- och handelsleden en viktig och ökande roll såväl sysselsättnings- och värdemässigt som för de slutliga konsumentpriserna på livsmedel. Detla ulgör enligt min mening ell slarkl skäl för att i ökad ulslräckning uppmärksamma även induslri- och handels­leden. Tolall sysselsätts närmare 190000 personer inom dessa led, vilket kan jämföras med ca 130000 sysselsalla inom primärproduktionen. Antalet sysselsatta har ökat betydligt alll eftersom ökade arbetsinsatser inom förädlingen och distribulionen har ersatt en del av de arbetsuppgifter som lidigare utfördes inom primärproduktionen och hushållen. Denna utveck­ling ålerspeglas också i andelen av konsumenlernas livsmedelsulgifter. För sådana livsmedel som i råvaruledel omfatlas av jordbruksprisregleringen är enligt kommitténs beräkningar industri- och handelsledens andel av konsumenternas livsmedelsulgifter drygt 40% och är därmed störte än jordbrukets andel.

Utvecklingen inom livsmedelsindustrin kännetecknas av en fortgående koncentration av ägandet. Utvecklingen under 1970-talet innebar framför allt att de privata företagens andel minskade myckel pålagligl, medan lantbrukskooperationen ökade sin andel. Mycket betydelsefull var också ökningen av de statliga företagens andelar. Ökningen för de utlandsägda företagen framsiår som mindre dramatisk. Förelagsköp efler år 1980 har inneburil en fortsall ökning för de lantbrukskooperaliva och de utlands­ägda förelagsgrupperna.

Inom en stor del av livsmedelsindustrin har lantbrukskooperalionen en dominerande slällning. De kooperativa företagen har ofta verksamhet så-6    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166

 

Prop. 1984/85:166                                                    70

väl innanför som uianför jordbruksprisregleringen. Ägarkoncentrationen gäller inte endasl de lantbrukskooperaliva företagen. Även på andra områ­den inom livsmedelssektorn finns förelag med liknande dominans. Del är enligt min mening angeläget alt del finns en väl fungerande konkurtens inom indusiriledei. Jag anser därför i likhet med kommittén alt det är viktigt alt lantbrukskooperalionen inte utnyttjar sin dominerande ställning i vissa branscher på etl otillbörligt sätt. Detla gäller självfallet även övriga livsmedelsföretag med en liknande ställning. Enligt konkurtenslagen görs ingen ålskillnad mellan olika förelagslyper. Jag finner alt lantbrukskoope­ralionen i likhet med vad som har uttalats i tidigare jordbrukspoliiiska beslut i konkurtenshänseende skall bedömas enligt samma normer och från samma utgångspunkter som allmänt gäller enligt konkurrenslagstift­ningen.

Av intresse är vilken roll de stora multinationella livsmedelsföretagen spelar för utvecklingen mol en ökad koncentration. Kommittén har vid sin analys funnii alt dessa spelar en internationellt sell begränsad roll inom det svenska livsmedelssystemel. Andelen är ca 7 %. Inom vissa enskilda bran­scher och varuområden är dock deras andelar betydelsefulla. De utlands­ägda företagen är i stor utsträckning verksamma inom delbranscher som ligger uianför jordbruksprisregleringen. Att de har en så begränsad bety­delse inom det jordbruksprisreglerade områdel torde enligt kommitténs mening få tillskrivas lantbrukskooperationens starka slällning där.

Den slarka koncentrationen gäller i hög grad också distribution och handel. De tre stora handelsblocken, ICA, KF och DAGAB har enligt kommitténs redovisning ökat sin andel av handeln med dagligvaror under de senasle 10 åren från 52% lill 76%. Enligt kommillén påverkar den slarka koncentrationen inom handeln konkurtensförhållandena. Beslut om sortiments- och marknadsföringsåtgärder beslutas i hög grad på nivån ovanför de individuella butikerna. Bindningarna är vanligen ganska slarka mellan butikerna och partihandelsledet och köptroheten hög. Kommittén anför atl en ökad röriighet i detla avseende borde kunna vara en möjlighet att förbättra konkurrensen inom handelsledel.

Enligt kommiltén har utvecklingen mol ökad koncentration inom han­delsledet påtagligt förändrat relationerna inom livsmedelskedjan. Industrin möter i dag elt litet antal väl organiserade motparter i stället för elt slort antal individuella köpare. Detla leder lill en växelverkan mellan koncentra­tionstendenserna inom induslrin resp. handeln. En ökad centralisering av inköps- och marknadsföringsfrågor ger också handeln störte möjligheter atl påverka utvecklingen inom industrin och kan leda lill alt möjligheterna till en fungerande konkurtens allvarligt försämras. Marknadsföringen av livsmedlen har alltmer inriktats på butikernas tillfälliga prisnedsätlningar vilket kan få belydande konsekvenser för hela livsmedelskedjan. Det finns också risk alt det blir svårt för mindre, lokalt arbetande producenter att hävda sig i konkurrensen. Så är t.ex. den koncentration till stora rikstäc-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 71

kände bagerier som ägl rum en följd av de tre stora handelsblockens krav på rikstäckande leveranser av hela brödsortimentei.

För egen del vill jag betona att en väl fungerande konkurtens måste eftersträvas också inom handelsledet. Det är angelägel all handeln inte utnyttjar sin starka ställning inom livsmedelskedjan på ett sådant sätt att konkurtensen försämras. I likhet med kommillén vill jag understryka atl det är angeläget med en decentralisering av besluten i inköps- och mark­nadsföringsfrågor inom handeln för att motverka riskerna för en försämrad konkurtens. Handeln bör också efterslräva atl ge olika producenter likvär­diga möjligheter atl distribuera varor lill butikerna.

Ägarkoncentrationen och den lekniska utvecklingen har påverkat ut­vecklingen mol koncentration av tillverkningen lill störte och färre pro­duktionsenheter. Antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin med minst fem sysselsatta har sedan år 1965 mer än halverals, från drygl 2000 lill drygl 900 år 1982. Koncenlralionslendensen har varit kraftigare inom livsmedelsindustrin än inom tillverkningsindustrin.

Handeln har genomgått en motsvarande utveckling mot ökad stordrift när del gäller distributionscentraler och butiker. Antalet distributionscen­traler inom de tre handelsblocken minskade från ca 200 år 1960 till ca 50 år 1983. Butiksstrukturen har under efterkrigstiden också förändrats kraftigt i riklning mol ökad stordrift. År 1950 fanns således närmare 30000 butiker inom dagligvaruområdet jämfört med ca 20000 år 1964 och knappt 9000 år 1982.

Ökad storskalighet i produktion och distribution ger normalt möjlighet till lägre priser men det finns en risk all detta sker på bekosinad av färskhet och sortiment. De varor som når konsumenterna från slora anläggningar är genomsnittligt sett mindre färska än varor som produceras i mindre anlägg­ningar. Jag anser atl del är viktigt från konsumentsynpunkt all tillverkning och distribution inte centraliseras i sådan utsträckning att hållbarhetsbe­handling återkommande måsle tillgripas. Del finns också risk för höjda livsmedelspriser om transport- och förpackningskoslnaderna stiger oro­väckande.

För all konsumenlerna skall få lillgång lill livsmedel till rimliga priser är det viktigt att tillverkningen och distributionen fungerar effektivt. Kom­mitténs undersökningar om produktiviieten visar atl inom livsmedelsin­dustrin var förädlingsvärdet per sysselsatt år 1981 något högre än inom tillverkningsindustrin. Den årliga ökningen av förädlingsvärdet per arbets­timme inom livsmedelsindustrin var under perioden 1970—1981 2,9%, vilket dock är lägre än inom såväl tiilverkningsindustnn som jordbruket. Av sin analys av livsmedelsindustrin drar kommillén slutsatsen atl den erbjuder ett slort utbud av produkter med i huvudsak god kvalitet och atl den i stort skulle klara sig bra vid en internationell jämförelse.

För handeln har det varit svårl all få fram såväl rättvisande produktivi-lelsmålt som data. För partihandeln har inte några uppgifter över produkti-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 72

vitetsutvecklingen redovisats. I fråga om detaljhandeln har omsättningen per sysselsatt, mätt i oförändrat penningvärde, stigit med ca 1% per år medan omsättningen per m" under samma tid har sjunkit. Det finns lokalt en inle obelydlig överkapacitet i fråga om buiiksyta. Av inlresse i detta sammanhang är också handelns marginaler pä dagligvaror, Sammanlagel var den genomsnittliga marginalen i parti- och detaljhandeln på dagligvaror 30% i seplember 1983. Kommiltén har inte lämnat någon redovisning av hur handelsmarginalerna har utvecklats över tiden, men framhåller atl livsmedelshandelns andel av de lolala livsmedelskostnaderna har tenderat alt öka. Enligt kommittén behöver det inte innebära att handeln är ineffek­tiv och att dess kostnader stigit mer än som varit rimligl. Sammanfattnings­vis konstaterar kommiuén alt handeln i stort sett fungerar väl men att det inte är rimligt atl uppfatta den som höggradigt effektiv.

Flera remissinstanser framhåller att kommittén har gjort en värdefull karlläggning av induslri- och handelsleden men påpekar samtidigt att det hade varit värdefullt om dessa led kunde ha behandlats mera ingående. Jag delar denna bedömning och anser därför all induslri- och handelsleden bör ägnas ökat intresse med hänsyn lill deras ökande betydelse i livsmedels­kedjan. Del är därför bl. a. som kommittén har framhållit angeläget att del slalistiska underlaget förbättras samt att forskning rörande livsmedelsin­dustrins och handelns förhållanden prioriteras.

När det gäller konsumentekonomiska följder av koncentration och stor­drift framhåller kommittén att dessa frågor bör kunna bli föremål för en närmare översyn i samband med en utvärdering av frågan om livsmedlens kvalitet. En sådan översyn tillstyrks också av remissinstanserna. Även jag anser alt den angivna översynen bör komma till stånd. Jag härför avsikt atl föreslå regeringen att frågan studeras närmare i samband med den samlade ulvärdering av livsmedlens kvalitet som jag senare kommer atl beröra.

Flera remissinstanser framhåller atl förhållandena inom industri- och handelsleden behöver ulredas ytterligare även i andra avseenden. Bl.a. TCO, Handelsanställdas förbund och Livsmedelsarbelareförbundet anser all effekterna för särskilt indusiriledei av den slarka koncentrationen i handelsledet bör studeras närmare. LO är, med hänsyn till att så många problem inte är utredda, tveksam till kommitléns slulsals alt-livsmedels­handeln i stort sett fungerar väl. Flera remissinstanser har också påtalat behovel av en mera ingående belysning av effektiviteten i industri- och handelsleden. För egen del bedömer jag att förhållandena inom industri-och handelsleden behöver belysas ytteriigare. Detta gäller särskilt vilka effekter den slarka ägarkoncenlrationen har för konkurtensförhållandena inom livsmedelskedjan. Jag har för avsikl all återkomma lill regeringen med förslag till lämpliga former för en sådan ulredning. Utredningen bör ske i nära samråd med utvärderingen av koncentrationens effekler för livsmedlens kvalitet.

 

Prop. 1984/85:166                                                             73

2.6.5 Livsmedlens kvalitet

Mitt förslag: En samlad utvärdering av frågan om livsmedlens kvalitet bör genomföras. Det ankommer på regeringen alt beslula i denna fråga.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är posiiiva lill förslaget.

Skälen för mitt förslag: Livsmedelspolitiken syftar bl.a. lill att konsumen­terna skall ha tillgång till livsmedel av god kvalitet. Kvalitetsfrågorna är naturligtvis särskilt viktiga för konsumenterna. Dessa frågor är självfallet också viktiga för primärproducenterna och de efterföljande leden i livsme­delskedjan. Inom ramen för en samlad livsmedelspolitik utgör frågan om våra livsmedels kvalilet en viktig del. Det finns därför skäl att för riksda­gens informalion redogöra för frågans behandling.

Begreppet kvalitet på livsmedel är inte entydigt. Det innehåller så vitt skilda aspekler som hygien, sammansättning, näringsinnehåll, färskhel, smak och utseende. Vad beträffar den hygieniska aspekten konstaterar kommittén atl livsmedlen i Sverige håller en hög hygienisk slandard. Denna höga slandard avser såväl frånvaron av främmande ämnen som frånvaron av skadliga mikroorganismer i livsmedlen.

Ell viktigt medel i strävan mol en förbättrad livsmedelskvalitet är livs­medelslagens beslämmelser och de föreskrifter som utfärdas med stöd av denna lag.

Utöver de baskrav på livsmedlens kvalitet som ställs inom livsmedels-lagstiftningens ram finns även inom jordbruksprisregleringen vissa kvali­tetskrav på jordbruksprodukter m.m. Sålunda finns inom prisregleringen på mjölk vissa minimikrav belräffande t.ex. mjölkens renhet som skall vara uppfyllda för all prisstöd skall utgå. Liknande bestämmelser finns rörande t.ex. spannmål och fisk.

Det förekommer i debatten etl flertal aktuella kvalitetsfrågor. Jag anser att det är av intresse att särskilt beröra några av dem. Diskussionen om användning av kemiska medel vid produktion av livsmedel tilldrar sig ett stort intresse. Undersökningar har här pekal på konsumenternas stora oro inför de kemiska medlen. Konsumenternas oro måsle givelvis tas på allvar och redan av del skälel är återhållsamhet med kemiska medel i livsmedels-framställningen väl moliverad. En minskad kemikalieanvändning inom hela kedjan bör också eftersträvas.

En annan aktuell kvalitetsfråga är produktsortimentet. Det kan härvid konslaleras atl de senasle 10-15 årens utveckling inneburil bl.a. ett ökal sortiment av mjölkprodukter, vilket ökat konsumenternas valmöjligheter.

 

Prop. 1984/85:166                                                    74

Samtidigt finns på marknaden t. ex. charkuterivaror där man med använd­ning av enklare råvaror så långt möjligt söker efterlikna en orginalprodukt.

Yllerligare en aktuell fråga är livsmedlens färskhel. Frågan har aktuali­serats på grund av den ökade storskaligheten inom livsmedelsindustrin. Storskaligheten i sig har inneburil alt man kunnat producera varorna lill lägre koslnader än vad som annars varit fallel. Dislribulionsavslånden har emellertid ökal som en följd av storskaligheten. Varan är därmed mindre färsk när den når konsumenten och del har därför blivit nödvändigt med tillsals av konserveringsmedel i t. ex. bröd. Som kommittén nämner är ett sätl alt öka brödets färskhet givelvis slörte tillgång till lokala bagerier.

Andra akluella kvalitetsaspekter på kötlområdet rör l.ex. strävandena lill ett ökat kvalilelsmedvetande inom primärproduktionen l.ex. av slakt­djur. Den främsla garantin för en fortsatt hög och förbättrad livsmedels-kvalitet är ett gott kvalitetsmedvetande hos såväl konsumenler som hos dem som är verksamma i livsmedelskedjans olika led. Denna slrävan mot förbättrad livsmedelskvalitet bör understödjas, något som ell flertal re­missinstanser starkt understryker behovet av. Trols den allmänl sett goda situationen i fråga om svenska livsmedels kvalilet finns givetvis ulrymme för förbättringar inom ålskilliga områden.

En gemensam salsning för förhöjd svensk hvsmedelskvaliiei finner jag vara angelägen. Frågan om livsmedlens kvalilet är av allra största betydel­se. Samtidigt innehåller den åtskilliga aspekter av vilka flera är myckel komplicerade, vilkel bl. a. kommit fram i den aktuella debatten.

Frågan om livsmedelskvalitel är mycket komplex och har också från olika utgångspunkter varit och är föremål för ett antal utredningar. Kvali­tetsfrågan bör därför i enlighet med mitt förslag knytas samman i hela dess vidd och göras till föremål för en samlad utvärdering. Remissinslanserna har också i allmänhel framfört att kvalitetsfrämjande ålgärder är angelägna och har tillstyrkt förslagel om en samlad ulvärdering av kvalitetsfrågorna. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om i vilka former en sådan utvärdering lämpligen bör bedrivas. Som framgått av vad jag hittills framfört har olika företeelser inom livsmedelskedjans industri-och handelsled stor betydelse för frågor rörande livsmedels kvalitet. Vid utvärderingens genomförande är det därför väsenlligl att man noga följer arbetet med översynen av de konsumenlekonomiska följderna av koncen­tration och stordrift.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 75

2.6.6 Kost och hälsa Kostrekommendaiioner

Mitt förslag: De av kommitténs expertgrupp för kost- och hälsofrågor förordade kostförändringarna, dvs, främsl minskad konsumlion av fett och socker och ökad konsumtion av spannmålsprodukter och potatis, bör beaktas inom den framlida livsmedelspoliliken.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Många remissinstanser släller sig helt bakom de fram­lagda kostrekommendalionerna. Några vill emellertid göra vissa nyanse­ringar belräffande socker- och feltkonsumtionen.

Skälen för mitt förslag: Kostens stora betydelse för folkhälsan har konsta­lerals i olika sammanhang. 1 en samlad livsmedélspolitik ingår naturligtvis åtgärder för att förbättra folkhälsan. Kommitténs redovisning av samban­den mellan våra nuvarande kostvanor och vissa sjukdomar visar med all tydlighet all förändringar i vår livsmedelskonsumlion är önskvärda. En felaktig kost och felakiiga dryckesvanor leder lill att sjukvården belastas i slor utsträckning. Enligt vetenskapens nuvarande ståndpunkt skulle de rekommendationer om sammansättning av en näringsriktig kost som kom­mittén lagt fram leda till en avsevärt förbättrad folkhälsa. De kostrekom­mendationer som kommillén lagl fram överensstämmer i stort med de rekommendationer som slatens instilut för folkhälsan gav ut år 1963 i samband med atl kostcirkeln introducerades.

Kommittén och dess expertgrupp för kost- och hälsofrågor konstaterar i likhel med flera andra expertgrupper på områdel såväl i Sverige som i andra industriländer att del väsentligaste felet med vår kost är atl den innehåller för myckel fett och socker. Rekommendationerna om förändrad kost innebär att konsumtionen av fett och socker bör minska och konsum­tionen av spannmålsprodukter och potatis öka. Del är vikligt atl della beaklas inom ramen för livsmedelspolitiken.

Medel för förändrade kostvanor

Miu förslag: För atl åstadkomma de förändrade kostvanor som jag tidigare förordat bör i första hand följande medel användas

-    informalion och ulbildning

-    produktutveckling inom livsmedelsindustrin

-    livsmedelslagstiflningen

Av dessa medel är informalion och ulbildning viktigast.

 

Prop. 1984/85:166                                                              76

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinslanserna: Ällmänt anses utbildning, upplysning och produktut­veckling vara de bästa vägarna atl påverka konsumtionen. Flera remissin­slanser kritiserar kommitténs förslag alt slyra konsumtionen med hjälp av priser.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör de vikligasle medlen för att nå dessa önskvärda förändringar av kostvanorna vara informalion och utbildning. Frågor om kostens betydelse för hälsan bör ha sin naturliga plats på alla olika nivåer i skolan. Skolmåltidernas slora betydelse när det gäller att i praktiken ge eleverna sunda matvanor förtjänar att framhållas i detta sammanhang. Även övriga storhushåll spelar cn viktig roll när det gäller kostvanor. Man räknar med all storhushållen under 1981 i genom­snitt serverade 4,4 miljoner måltider varje dag, vilket innebar att drygt varannan svensk dagligen ål ell mål mal utanför hemmet. En viklig förul­sättning för ändring av otillfredsställande kostvanor är att konsumenterna har tillräckliga kunskaper på koslområdel och förmåga atl omsätta vetan­det i praktisk handling när det gäller atl sälta samman sin kost på elt ur näringssynpunkt riktigt sätl.

Även om informalion och utbildning får anses vara de viktigaste vägarna fram mol målel ett sunt kosthåll får man naturligtvis även söka sig fram på andra vägar för all nå del målet. Kommiuén har t.ex. pekal på produktut­veckling, marknadsföring, prispolilik och livsmedelslagstiftning.

Som kommittén redovisat föreligger vissa svårigheter alt använda pris­politiken i detla syfte mot bakgrund av alt efterfrågan på många livsmedel inte är särskilt priskänslig. Vidare omfattas endast vissa livsmedel av jordbruksprisregleringen, genom vilken man inle kan reglera det slutliga priset till konsumenl. Enligt kommittén bör strävan emellertid vara att prispoliliken inle skall molverka önskvärda koslförändringar. Kommiuén anger prisrelationerna mellan mjölk av olika fetthalt som ett exempel där prispolitiken kan användas.

Flera remissinstanser har emellertid framfört betänkligheter inför att aktivt använda prispolitiken som ett slyrmedel för att ändra kostvanorna. Framför alll har förslagel att fördyra mjölk med högre felihall avstyrkts och remissinstanserna har framhållit att förslagel är diskriminerande för barnfamiljer.

Även jag vill framhålla svårighelerna med priset som styrmedel för atl uppnå förändrade kostvanor. Man bör emellerlid å andra sidan vara vak­sam så all prissättningen inom jordbruksprisregleringen inle molverkar sådana koslförändringar som är önskvärda från folkhälsosynpunkl.

Inom ramen för livsmedelslagstiflningen föreslår kommillén all etl nytt märkningssyslem som underlättar för konsumenterna att välja livsmedel med låg halt av fett eller socker prövas.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 77

Vidare pekar man på möjlighelen all i ökad ulslräckning använda livs-medelsstandards för all uppnå önskvärda kostförändringar.

Från remissinstansernas sida har kommitténs förslag om nytt märk­ningssystem mottagits med slor tveksamhet. Från flera håll har däremol behovet av någon forrrrav kvalitetsmärkning av livsmedel framförts.

Enligt min mening finns del skäl alt närmare undersöka i vilken mån förändrade märkningsregler kan underiätta för konsumenlerna att välja livsmedel och sätta samman en fullvärdig kost. Jag avser att inom kort föreslå regeringen atl ge slatens livsmedelsverk i uppdrag atl undersöka möjligheterna och formerna för ett sådant märkningssystem.

Kosiinformaiion

Mitt förslag: För alt åstadkomma en rationell och effektiv kostinforma­tion bör de resurser som finns tillgängliga för della ändamål samordnas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller läm­nar det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: 1 fråga om information på koslområdel konstaterar kommillén all det finns behov av samordning av de slatliga insaiserna på området. För egen del vill jag framföra alt jag ser det som myckel väsenl­ligl all konsumenterna ges rimliga förutsättningar att frill kunna välja livsmedel efler lycke och smak och alt de har tillräckliga kunskaper för atl sätta samman livsmedlen till en ur näringssynpunkl fullvärdig kost. För detta krävs det utöver den ulbildning i kostfrågor som bör tillhandahållas i skolan en tillföriitlig kosiinformaiion. För alt nå ut lill den enskilde konsu­menten med information i olika kostfrågor krävs en samlad plan för verk­samhelen liksom troligtvis massiva punktinsatser vid vissa lillfällen. Med lanke på all drygl varannan svensk dagligen äter ett mål mat utanför hemmel har nalurliglvis de som ansvarar för måltiderna inom storhushålls-sektorn etl speciellt ansvar. I del sammanhanget intar mållider inom barn­omsorgen och i skolan en särslällning eflersom det är viktigt att goda kostvanor grundläggs redan i barnaåren. Storhushållssektorn är således en viktig målgrupp för kostinformationen.

För all åstadkomma en rationell kostinformation krävs en samordning av de resurser som nu finns lillgängliga för detla ändamål. De olika leden i livsmedelskedjan bör emellertid också i varierande omfattning ha behov av och önskemål om att konsumenterna är välinformerade i kostfrågor och vara beredda att la etl visst ansvar på detta område. Jag avser att tillkalla en arbeisgrupp med föreirädare för berörda myndigheler med uppdrag att kartlägga behovet av kosiinformaiion och lämna förslag om samordnings­möjligheter och ansvarsfördelning, 7    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166

Prop. 1984/85:166                                                   78

2.6.7 Konsumentinflyiande

Mitt förslag: En översyn av konsumentdelegationens sammansättning och arbetsformer bör göras i syfte atl stärka konsumentintresset inom jordbruks- och fiskprisregleringen. Det ankommer på regeringen att beslula i frågan.

Kommitténs förslag: Konsumentintresset bör ges etl belydande inflytande inom prisregleringen och konsumentdelegationens resurser förslärkas med bl.a. näringsfysiologisk expertis. Delegationens sammansättning i övrigt bör vara oförändrad.

Remissinstanserna: Förordar en förstärkning av konsumentintresset inom prisregleringen.

Skälen för mitt förslag: I fråga om konsumentdelegationen vill jag för riksdagens informalion nämna följande.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation inrättades år 1962 och hade till en början en mer rådgivande funklion. Sedan 1970-talels början har delegationen i prakliken varil en med Lantbrukarnas förhandlingsdelega­tion likvärdig överläggande part. I delegationen ingår företrädare för all­mänintresset och del direkta konsumentintresset samt företrädare för för-bmkarsidan inom livsmedelssektorn. Konsumentdelegationens samman­sättning har tagits upp till diskussion vid åtskilliga liHfällen. Bl.a. har framförts att konsumentintressena antingen borde renodlas eller förstär­kas.

För egen del vill jag framföra alt det finns skäl atl ytteriigare understryka delegationens roll som företrädare för konsumentintressena. Konsument-inflytandet i delegationen bör därför stärkas. Jag ålerkommer senare till regeringen med förslag om hur della bör ske.

Med hänvisning till den slrävan som lidigare redovisals atl genomföra kostförändringar anser kommittén atl delegationen bör förstärkas med näringsfysiologisk expertis. Jag delar uppfattningen alt del är av värde atl delegationen har möjlighel anlila näringsfysiologisk expertis med hänsyn till den ökade uppmärksamhet som kost- och hälsofrågorna föreslås få. Sådan expertis finns att tillgå t.ex. vid statens Hvsmedelsverk som vid behov kan bistå delegationen på della område.

I fråga om konsumentdelegationens lillgång till resurser finns del anled­ning all erinra om att delegationen är knuten till jordbruksnämnden och därvid har möjlighel att vid behov utnyttja nämndens resurser för bl.a. utredningar. Enligt min mening är det också angelägel med en viss för­slärkning av de särskilda sekretarialsresurser som delegationen f. n. dispo­nerar. Denna förslärkning bör åstadkommas inom ramen för de medel som jordbruksnämnden disponerar.

 

Prop. 1984/85:166                                                                79

Möjlighet lill konsumentinfiytande i livsmedelskedjans senare led, dvs, inom industri och handel, är naluriigtvis också av slor vikt. Atl finna former för ett sådant inflytande är angeläget. Konsumentinflytandet på dessa områden kan säkerligen förstärkas genom förbältrad konsumentin­formation. Konsumenlerna bör därigenom få störte möjlighet alt göra avvägningar mellan pris och kvalitet och i övrigt agera på etl genomtänkt sätt vid val av olika livsmedel.

2.6.8 Sårbarhets- och beredskapsfrågor

Vårt lands säkerhets- och försvarspolitik förutsätter en godtagbar livs­medelsberedskap. Kommittén bedömer all försörjningen med nödvändiga livsmedel vid en avspärtning torde bli acceplabel under försia - och iroligen andra - krisåret. En längre avspärtning skulle enligt kommittén medföra svåra påfrestningar på livsmedelsförsörjningen. Om Sverige blir indraget i krig måste man enhgt kommittén lila lill all ell långlgående samarbeie mellan myndigheter, näringsliv och försvarsmakt kan klara de omedelbara behoven för befolkningens försörjning. Att i delalj planera för hur man skall handla i en krissituation har inte bedömts som meningsfullt. I ett sådant läge kommer del att krävas en stor flexibilitet och okonventio­nella lösningar kommer alt behöva tillgripas.

Om Sverige blir indraget i krig tillkommer ytterligare påfrestningar, särskilt inom områden där krigshandlingar förekommer. Beroende på kri­gets föriopp finns också risker för att vissa delar av landet kan komma att skäras av från landet i övrigt. Möjlighelerna all regionaU kunna klara befolkningens försörjning både genom produktion och lagring blir då av avgörande betydelse.

Jag har i det föregående (avsnitt 2.5.3 och 2.5.4) behandlat Hvsmedels­beredskapens inriktning och utformningen av produktionsmålen för de viktigaste jordbruksprodukterna. Utöver resurserna i det fredslida jord­bruket, som är grunden för vår livsmedelsberedskap, behöver vi redan i fred förbereda de omställningar och andra åtgärder som kan bli nödvändiga för alt i en kris trygga vår livsmedelsförsörjning. Dessa förberedelser ulgör en del av vårt ekonomiska försvar. Jag övergår nu lill atl med utgångs­punkt i kommitténs analys av sårbarheten i vår livsmedelsförsörjning behandla dessa förberedelser.

Inom del ekonomiska försvaret bedrivs arbetet med alt trygga vår för­sörjningsberedskap i form av s.k. programplanering, som på myndighets­nivå samordnas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Ansvarig myn­dighet för livsmedelsberedskapen är statens jordbruksnämnd. Jordbruks­nämnden har samordningsansvaret för livsmedelsprogrammet, i vilkel också lanlbruksstyrelsen och statens livsmedelsverk dellar.

Planeringen av försörjningsberedskapen på livsmedelsområdet måsle bygga på kunskaper om sårbarheten i jordbruket och övriga led i livsme­delskedjan. Del var bl.a. mot denna bakgrund som livsmedelskommittén

 

Prop. 1984/85:166                                                                  80

fick i uppdrag atl göra en samlad översyn av livsmedelsförsörjningens sårbarhet.

Åtgärder för all trygga jordbrukels försörjning med produktionsmedel I en kris

Möjligheterna att i en kris upprätthålla en jordbruksproduktion som är tillräcklig för en godtagbar kriskost beror främsl av tillgången på handels­gödselkväve, växtskyddsmedel och utsäde samt proteinfoder. Vid bedöm­ning av behovel av beredskapsåtgärder bör. som kommittén har föreslagit, kunna förutsättas att en viss krisimport är möjlig.

Försörjningen med kvävegödselmedel

Mitl förslag: Det är angelägel alt få till slånd en ökad inhemsk produk­tion av ammoniak. Frågan bör särskilt uppmärksammas av försörj­ningsansvariga myndigheter.

Kommitléns förslag: Överensslämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna: Remissinslanserna delar i allmänhel kommitténs upp­fallning all det är angelägel alt tillräckliga inhemska produktionsresurser för ammoniak finns inom landel så alt krisbehovel av handelsgödselkväve kan tryggas.

Skälen för milt förslag: Av gödselmedlen har kväve särskilt slor betydelse för skördeutfallet.

Den årliga förbrukningen av handelsgödselkväve i Sverige beräknas år 1990 uppgå till 270 milj. kg. Genom omställningen av jordbruket och genom alt skogsgödslingen upphör kan, enligt livsmedelskommiiién, del toiala behovet i en kris sänkas till 30-40% av del normala. Enligt kommitténs bedömning är det av avgörande betydelse för livsmedelsförsörjningen vid en längre kris att den nyss angivna mängden kväve finns lillgänglig för jordbruket.

Kvävegödselmedel tillverkas ur ammoniak som i sin lur framställs av eldningsolja. Landels enda kvarvarande ammoniakfabrik i Köping kan maximalt producera ammoniak molsvarande ca 15% av den normala för­brukningen av handelsgödselkväve, dvs. mindre än halva krisbehovet vid en längre avspärtning.

Jag delar kommitléns uppfattning alt det från beredskapssynpunkt bästa allernativet är atl en tillräcklig inhemsk produktion av ammoniak finns redan under normala förhållanden.

Det bör ankomma på försörjningsansvariga myndigheler att särskilt uppmärksamma möjHgheterna att få till slånd en ökad inhemsk produklion av ammoniak och föreslå erforderliga ålgärder.

 

Prop. 1984/85:166

Växtskyddsmedel. utsäde och proieinfodermedel

Mill förslag: Försörjningen med växtskyddsmedel och proteinfoderme­del bör i ökad utsträckning tryggas genom inhemsk produktion. Uppmärksamhet bör även ägnas försörjningen med utsäde.

Kommitténs förslag: Kommitténs förslag i fråga om växtskyddsmedel och proteinfodermedel överensstämmer i huvudsak med milt förslag. Kommit­tén har inte lagl fram något förslag när det gäller utsäde.

Remissinstanserna: Remissinstanserna redovisar i allmänhel inga invänd­ningar mot kommitléns förslag om hur försörjningen med växtskyddsme­del hör tryggas. När det gäller proieinfodermedel delar remissinslanserna i allmänhet kommitténs bedömning atl del är angelägel alt öka de inhemska produktionsmöjligheterna i en kris. Många understryker att det ännu är för tidigt all bedöma om s. k. pekiloprolein är ell realistiskt alternativ.

Skälen för mitt förslag: En tillräcklig försörjning med växtskyddsmedel under kris är med nuvarande produktionsmetoder i jordbruket och träd­gårdsnäringen nödvändig för livsmedelsberedskapen. Ulan växtskyddsme­del förökas ogräsen och insekisslammarna snabbt. Växtsjukdomarna får slor spridning. Grödornas ulveckling hämmas med markanta produktions-sänkningar som följd.

Den inhemska tillverkningen av växtskyddsmedel för jordbrukel begrän­sar sig normall till vissa belningsmedel. Beredskapsåtgärderna på växt-skyddsområdet kan baseras antingen på beredskapslagring av färdiga pre­parat eller på produklionsförberedelser. Produklionsalternalivet är som regel förknippat med beredskapslagring av vissa bassubstanser som inte kan framslällas inom landel men som är nödvändiga all ha för alt man skall kunna tillverka olika preparat. Med ett mindre undantag har beredskapsåt­gärderna hillills inriklals på beredskapslagring av färdiga preparat. Sludier pågår f. n. av möjligheterna atl producera fenoxisyrepreparal inom landet. Det finns anledning alt studera produktionsmöjligheterna även för vissa andra preparatlyper.

De grödor för vilket ulsädesförsörjningen kan komma alt inge bekym­mer i en kris är främsl vallväxter, köksväxler, baljväxter och potatis.

Försörjningen med vallväxtfrö vållar redan i nuläget bekymmer, efter­som tillgången på vallväxtfrö är starkt årsmånsbetingad och delvis beroen­de av import. I slort sett allt köksväxtfrö importeras utom frön för bruna bönor och gula ärter. För baljväxter och potatis planeras en kraftig areal­ökning under en kris samtidigt som uppförökningskvoten är låg. För köks­växter påbörjas f, n. en beredskapslagring av fröer för morot, vitkål, kålrot och gul lök. För vallväxlfrö och utsäde lill baljväxter vidtas f.n. inga

 

Prop. 1984/85:166                                                                 82

åtgärder i beredskapssyfte. För potatis måste utsäde i etl krisläge erhållas ur den löpande produktionen.

Enbart det inhemska energifodret kan inte ge en tillräcklig animaliepro­duktion. Härtill krävs även proteinfoder, framför alll för alt uppnå en tillräcklig mjölkavkastning. Ungefär 75% av proteinet i proteinfodermed­len importeras f. n.

Minskningen av animalieproduktionen genom omslällning av jordbruket medför atl behovel av proieinfodermedel minskar under en kris. En över­gång till foderslaler som så långt möjligt baseras på inhemska fodermedel minskar dessutom behovel av proteinfodermedel som inte kan odlas inom landel. Jag har i del föregående (avsnitt 2.5.4) betonat hur angeläget det är all den inhemska odlingen av proieingrödor ökar. Även om denna ökning kommer lill stånd behöver särskilda ålgärder vidias för all i en kris trygga försörjningen med proteinfodermedel. F. n. vidias beredskapsålgärder vad gäller proieinfodermedel genom beredskapslagring av fiskmjöl och soja­mjöl.

Kommiltén behandlar också möjlighelerna alt i en kris ta upp inhemsk produktion av s.k. pekiloprolein. Några mera noggranna kalkyler kring möjligheterna och koslnaderna att i etl krisläge starta produktion av delta fodermedel har inte gjorts. Del är därför enligt min mening för tidigt atl bedöma om pekiloprolein kan anses vara etl realistiskt alternativ. Ytterli­gare studier behövs för alt närmare penetrera dessa möjligheter saml pekiloproleinels användbarhet. Jag vill emellertid inle heller utesluta andra alternativ som kan trygga försörjningen med proteinfodermedel i en kris. Det bör ankomma på myndighelerna inom det ekonomiska försvaret alt arbela vidare med dessa frågor.

Arbetskraft, maskiner och energi

Mitt förslag: Jordbrukels behov av arbetskraft och traktorer vid krig eller krigsfara tillgodoses liksom hittills genom blockorganisationen.

Närdet gäller maskiner och reservdelar m.m. bedömer jag atl del vid en långvarig kris bör vara möjligl alt la upp viss produktion inom landel.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinslanserna synes i huvudsak godta kommitténs bedömningar. ÖEF betonar behovet av arbetskraft och pekar på vapenfria Ijänstepliktiga som en outnyttjad resurs. Lantbruksstyrelsen har tagit upp jordbrukets försörjning med arbetskraft och traktorer och anser att gene­relll uppskov bör övervägas.

 

Prop. 1984/85:166                                                   83

Skälen för mitt förslag: För atl begränsa verkningarna av inkallelser av lantbrukare och ultagning av traktorer m.m. lill försvarsmakten och civil­försvaret har en särskild organisalion, jordbrukets blockorganisation, planlagts. Blockorganisationen skall kunna träda i verksamhel vid främsl krig eller krigsfara m. m. 1 organisaiionen ingår jordbruk med mer än 2 ha åker, trädgårdsförelag med yrkesmässig odling saml förelag med slörre djurbesättningar. Blockorganisalionen omfaliar f. n. ca 115000 förelag. Jag delar remissinsiansernas uppfattning atl behovet av arbetskraft i jordbru­ket för all trygga livsmedelsförsöijningen i en kris bör ges hög prioritet. Frågan bör tas upp av berörda lolalförsvarsmyndigheter.

För jordbruksproduktionen är tillgången på maskiner och reservdelar av myckel slor betydelse. Del krävs därför atl berörda myndigheler noga följer utvecklingen och vidtar erforderliga ålgärder för atl i en kris säker­ställa erforderlig kapacitet inom dessa områden.

När det gäller mera komplicerade jordbruksmaskiner (störte traktorer, skördelröskor m. m.) måste främsl reparalions- och underhållsresurser för befintlig maskinpark säkerställas. Att räkna med att i fred vidta ålgärder i syfte att kunna uppta en inhemsk tillverkning av sådana maskiner är knappast realistiskt. Med hänsyn till att den svenska bilexporten kan förväntas minska vid en allvarlig kris bör ledig kapacitet tillsammans med tillgången till hög teknisk kompetens inom landet göra det möjligl att vid en lång kris uppta produktion av vissa väsentliga reservdelar och evenluelll också traktorer och andra jordbruksmaskiner.

Jordbruket svarar för knappi 10% av den lotala fredstida förbrukningen av dieselolja. Gengastekniken har hittills inte kunnal anpassas till moderna traktorer - bl.a. reduceras motoreffekten radikalt. Jordbrukets behov av flylande drivmedel måste därför prioriteras högl i en kris. Endasl om tillgången på flytande drivmedel blir myckel knapp bör gengasdrifl för jordbrukels traktorer bli aktuell. Vid en långvarig kris kan del dock bli nödvändigt alt åtminstone för mindre traktorer införa gengasdrift. I syfte atl åstadkomma mindre effektförluster vid gengasdrifl bedrivs utvecklings­arbele av ÖEF i samarbete med bl. a. bilindustrin.

I fråga om drivmedel vill jag efler samråd med chefen för försvarsdepar­tementet och med statsrådet Dahl underslryka att del är angelägel all jordbrukels behov kan tillgodoses även om krisen blir långvarig.

Kommillén lämnar inga förslag belräffande elförsöriningen ulan hänvi-s.ar till kommissionen om elförsörjningens sårbarhet, som nyligen avgett sina förslag i betänkandet (SOU 1984:69) Säker elförsörjning. Jag vill i detta sammanhang erinra om atl statsrådet Dahl i propositionen (1984/85: 120) om riktlinjer för energipolitiken har förordat en försöksverk­samhet med gemensamma reservkraftverk inom ramen för jordbrukets blockorganisalion.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  84

Sårbarheten inom förädlings- och distributionsleden

1 fråga om livsmedelsindustrins och -handelns roll vid en avspärrning anser kommittén att förelagens flexibililel ger en god grund för atl de snabbt skall kunna anpassa sig till ändrade förhållanden. Med ett minskal varusortiment — vilkel sannolikt skulle bli följden av en långvarig kris -beräknas livsmedelsindustrin och handeln kunna bemästra de problem som krisen för med sig. Ett särskilt problem utgör den tilllagande datorise­ringen i näringslivet. Behov av att vid en kris ersätta datoriserade ruliner med manuella sådana kan uppkomma. Livsmedelsindustrin och handeln bedöms dock ha relativt goda förutsättningar att klara detta. F. n. är också datoriseringen relativt begränsad vad gäller de egenlliga tillverknings­processerna. 1 de fall tillverkningen är datorstyrd finns del möjligheter all styra produktionen manuellt.

Flera remissinslanser, bl.a. ÖB, ÖEF, länsstyrelsen i Södermanlands län och LRF, har tagit upp koncentrationen i förädlings- och distributions­leden och de regionala obalanserna och påtalat den ökade sårbarhet som dessa förhållanden innebär. ÖEF pekar på beroendet av elektronikkom­ponenter i vissa delar av livsmedelskedjan. KF delar för sin del kommit­téns bedömning att industrin och handeln har en betydande flexibilitet och att goda samarbeismöjligheler kan påräknas i en kris.

För egen del vill jag i likhet med kommittén och flera remissinslanser understryka den sårbarhet som följer av livsmedelsindustrins och varu-distribulionens slarka geografiska koncentration. Denna fråga bör upp­märksammas i samhällsplaneringen.

Jordbruksnämnden svarar för planläggningen och övriga beredskapsför­beredelser rörande förädlings- och distributionsleden. Verksamheten syf­tar till atl försörjningsvikliga företag skall kunna fortsätta sin verksamhet i kriser och krig, varvid myndighelerna skall stödja verksamheten och vid behov reglera produktionen genom att fördela knappa resurser, ransonera färdiga varor och prioritera olika behov.

De företag som är viktiga för försörjningen registreras som s. k. K-före-lag. Myndigheter och företagen själva vidlar åtgärder för att företagen skall kunna fortsätta sin verksamhet även i krig. Behovel av arbetskraft säkras så långt som möjligl, företagens fordon fritas från ultagning och sambandsmedel (t.ex. telefon) prioriteras i televerkets planering. Behov av bränsle, drivmedel, elkraft, service och reparationer, transporter m. m. beaklas översiktligt av de ansvariga myndighelerna. Standardisering och begränsning av sortiment förbereds översiktligt. Denna verksamhet är enligt min mening av stor betydelse för en tryggad livsmedelsförsörjning och bör därför fortsätta att bedrivas på i huvudsak samma sätl som hittills.

I detta sammanhang vill jag för riksdagens information nämna att jag har för avsikt atl föreslå regeringen all ge jordbruksnämnden och överstyrel­sen för ekonomiskt försvar i uppdrag att fortsätta arbetet med etl nytl och mera flexibelt ransoneringssyslem för dagligvaror i enlighet med myndig­heternas förslag.

 

Prop. 1984/85:166                                                             85

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att anla inom jordbruksdepartementel upprättat förslag till

1,         lagom dels forlsall gillighel av lagen (1983: 147) om förbud under
viss lid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och
fjäderfä, dels ändring i samma lag,

dels att

2,  godkänna vad jag har förordat i fråga om mål för livsmedelspoliti­ken (avsnitt 2.5),

3,  godkänna vad jag har förordat om prisstöd och prisreglering på jordbrukets område (avsnitt 2,6.1),

4,  godkänna vad jag har förordat om stödet till jordbruket i norra Sverige (avsnitt 2.6,2),

5,  godkänna vad jag har förordal om ålgärder för produktionsan­passning (avsnitt 2.6.3).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag i övrigl har anfört om livsmedelspoliliken, häribiand den inter­nationella bakgrunden, industri- och handelsleden i livsmedelskedjan, livs­medlens kvalitet, kost och hälsa, konsumentinflyiande samt sårbarhets-och beredskapsfrågor.

4    Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

NIONDE HUVUDTITELN

B. Jordbrukets rationalisering m. m.

B 3. Bidrag till Jordbrukets rationalisering, m. m,

1983/84 Utgift      34 769733

1984/85 Anslag    50000000

1985/86 Förslag   50000000

Från anslagel ulbelalas bidrag lill yttre och inre rationalisering enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd lill jordbrukels rationalisering (ändrad senasl 1983:209). Därulöver används anslaget för vissa speciella ändamål.

 

Prop. 1984/85:166                                                   86

 

Bidrag till jordbruke

■Is rationalisering

 

Budgetår

Ram

Beviljade bidrag m, m.

1983/84 1984/85 1985/86 (förslag)

50000000 40 000000 40000000

48626 000

Lantbruksstyrelsen

Anslaget bör föras upp med 50 milj. kr. och därav bör få tas i anspråk medel för speciella ändamål i samma utsträckning som för innevarande budgelår.

Vid beräkningen av medelsbehovel under anslaget har beaktats bl. a. de överskott som lillförs anslagel i samband med försäljningen av jordfonds-fasligheler och alt beviljade, ej utbetalda bidragsbelopp per den 30 juni 1984 uppgår lill 67,6 milj.kr. Vidare har beaktats det medelsbehov som erfordras för alt under budgetåret 1985/86 beslrida slalsbidrag lill ålgärder mol översvämningar i Emån.

Bidragsramen för yttre rationalisering uppgick under budgetåret 1983/84 till 9 milj. kr. Anspråken under motsvarande tid uppgick dock till närmare 15 milj.kr. förorsakade av etl antal myckel omfatlande omarronderings-projekt främst i Kopparbergs län. Nya omartonderingsprojeki förbereds också av lanlmäleriverkel i samråd med länsmyndigheterna, däribland lantbruksnämnderna och skogsvårdsslyrelserna.

För atl lanibruksverkel även fortsällningsvis skall kunna medverka i nya omartonderingsprojeki krävs ökat ramutrymme. Lantbruksstyrelsen fin­ner del myckel angelägel alt denna verksamhel som främsl resullerar i storieks- och artonderingsförbällringar i skogsmark kan fortsätta som hit­tills. För bidrag till yttre rationalisering behövs därför 12 milj.kr. för budgetåret 1985/86.

Bidragsramen för inre rationalisering uppgick till 41 milj.kr. för år 1983/84. Ramen har oaktat alt den sänkts jämfört med tidigare år likväl täckt behoven beroende på den kraftiga nedgång i investeringsverksamhe­ten som skett på grund av högt ränteläge och försämrad lönsamhei. Att den under 1983/84 helt förbrukats beror främst på den salsning på olika tort-läggningsåtgärder som f. n. sker i Norrbottens och Västerbollens län. För 1984/85 har ramen sänkts till 31 milj.kr. Detta innebär att bidragsbeviljan-dei måsle skäras ned i samma grad, dvs. med 25%. Lantbruksslyrelsen anser atl en höjning med 1 milj. kr. bör ske för budgelåret 1985/86.

Norrbottens län har behov av en långsiktig finansiering av det statliga stödel till huvudavlopp. Regeringen har i beslut den 19 augusti 1982 anvisat 5 milj.kr. för bidrag till huvudavlopp under budgelåren 1982/83 och 1983/84. Kombinerat med annat stöd, företrädesvis raiionaliseringsstöd, har stöd kunnat lämnas med högsl 75%. De medel som anvisats får enligt lanlbruksstyrelsen betraktas som me-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 87

del för igångsättning av verksamhelen. Del är nu angeläget atl frågan om finansieringen får en mera långsiktig lösning. Styrelsen föreslår därför att medlen fr. o. m. budgetåret 1985/86 får las ur anslaget B 3 och att bidragsni­vän 75% får gälla även i fortsättningen. Lantbruksnämnden i Nortbottens län uppskattar det totala medelsbehovel för slatligl slöd lill huvudavlopp för budgetåret 1985/86 till 6milj. kr.

Lantbruksslyrelsen föreslår att ramen för statsbidrag lill jordbrukets rationalisering under budgetårel 1985/86 faslslälls lill SOmilj.kr. varav 12 milj. kr. lill yttre och 38 milj. kr. till inre rationalisering.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning lill vad jag har anfört i det föregående belräffande en översyn av frågor rörande del regionala rationaliseringsslödel och investe­ringar i markanläggningar bör rationaliseringsslödel utgå oförändrat under näsla budgelår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.  medge att under budgelåret 1985/86 slalsbidrag beviljas till jord­brukets rationalisering med sammanlagl högsl 40000000 kr.,

2.  lill Bidrag tiU jordbrukets rationaUsering, m.m. för budgelåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 50000000 kr.

C. Jordbruksprisreglering

C 6, Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

1983/84 Ulgift     271879057

1984/85 Anslag   330000000

1985/86 Förslag        352000000

Statens jordbruksnämnd disponerar anslaget för pristillägg enligt förord­ningen (1978:472) om prisstöd till vissa jordbruk (omlryckt 1980:490, ändrad 1982:960, 1984:474) och enligt kungörelsen (1973:508) om prisstöd lill rennäringen (ändrad senast 1984:475).

Statens jordbruksnämnd

Genom riksdagens beslut våren 1984 (prop. 1983/84:100 bil. 11, JoU 26, rskr 238) har slödet räknats upp med ca 15%. Del av regeringen anvisade beloppet för budgetåret 1984/85 uppgår lill 330 milj. kr. Den framlida ul­formningen av slödet kommer all prövas av riksdagen i samband med 1983 års livsmedelskommittés förslag. I avvaklan därpå och efter gjorda bedöm­ningar av produktionsutvecklingen beräknar nämnden medelsbehovet för budgetåret 1985/86 till 330milj. kr.

 

Prop. 1984/85:166

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående föreslagit del prisstöd som bör utgå per den 1 juli 1985. Medelsbehovet på anslaget beräknas därmed uppgå till 352milj.kr. vid antagande om oförändrad produktionsvolym. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

au lill Prisstöd till jordbrukel i norra Sverige för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 352000000kr,

Ärendel bör behandlas under innevarande riksmöle.

5    Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som han har hemställt om.

 

Prop. 1984/85:166                                                             89

Innehåll

Propositionen................................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ........................... ...... 1

Förslag till Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mol nybyggnad av djurstallar för nötkreatur,

svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag   ...................       3

1   Inledning  .....................................................................       4

2   Föredraganden .............................................................       5

2.1                                                                                  Allmänna utgångspunkter                         5

2.1.1    Livsmedelssektorn i samhället   ....................... ...... 5

2.1.2    Samhällsekonomiska utgångspunkter   ...........       7

2.1.3    Behovet av en livsmedelspolitik   ..................... ...... 8

2.2                                                                                  Den internationella bakgrunden                            11

2.2.1    Inledning  .........................................................     11

2.2.2    Den globala livsmedelsförsörjningen   .............     13

2.2.3    Väridsmarknaden för jordbruksråvaror och livsmedel  ,,      14

2.2.4    Utrikeshandel och handelspolitiska förhållanden                 17

2.3                                                                                  Livsmedelskedjan och dess olika led                     19

2.3.1    Allmänt om livsmedelskedjan   .........................     19

2.3.2    Jordbruket   ............................ '........................     20

2.3.3    Trädgårdsnäringen    .......................................     23

2.3.4    Fisket    ............................................................     24

2.3.5    Industriledet  ...................................................     24

2.3.6    Handelsledet    .................................................     25

2.3.7    Konsumentledet    ............................................     26

2.3.8    Insatsvaruledet   ..............................................     27

2.3.9    Livsmedelsulgifternas fördelning på olika led   . ... 28

2.4                                                                                  Slaten och livsmedelssektorn                    29

2.4.1    Den hittillsvarande jordbrukspolitiken    ..........     29

2.4.2    Övrig livsmedelspolitik    ..................................     32

2.4.3    Annan politik av betydelse för livsmedelspolitiken    , ,.,     34

2.5                                                                                  Mål för livsmedelspolitiken                         35

2.5.1    1984 års riksdagsbeslut ..................................     35

2.5.2    Övergripande mål   ..........................................     36

2.5.3    Livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket

- vissa utgångspunkter   .................................     38

2.5.4    Produktionsmål för jordbruket   .......................     41

2.5.5    Konsumenimål    .............................................. ... 50

2.5.6    Inkomsimål för jordbruket    ............................     50

2.5.7    Miljö- och resursmål  ........................................     54

2.6                                                                                   Medel för livsmedelspolitiken                    55

2.6.1    Prisstöd och jordbruksprisreglering   ...............     55

2.6.2    Stödet lill jordbruket i norra Sverige   ..............     61

2.6.3    Åtgärder för produktionsanpassning................     66

2.6.4    Industri- och handelsleden    ...........................     69

2.6.5    Livsmedlens kvalitet    ..................................... ... 73

2.6.6    Kost och hälsa   ............................................... ... 75

2.6.7    Konsumentinflytande  ......................................     78

2.6.8    Sårbarhels- och beredskapsfrågor   ................. ... 79

 

3   Hemslällan   ..................................................................    85

4   Anslagsftågor för budgetåret 1985/86    ......................    85

5   Beslut   .......................................................................... .. 88

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

 

 

Prop. 1984/85:166

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1984:86) Jord­bruks- och livsmedelspolitik

Livsmedelskommittén har hafl till uppgift att utforma förslag till en jordbruks- och livsmedelspolitik. Huvudmålel för en samlad livsmedels-politik och därmed också för jordbrukspolitiken är enligt gällande riks­dagsbeslut atl trygga vårl lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Vidare gäller enligt riksdagsbeslutet som likställda delmål att konsumenlerna får lillgång lill livsmedel av god kvalité lill rimliga priser och all jordbrukarna får en med andra jämför­bara grupper likvärdig standard. 1 kommitléns uppdrag ingår alt belysa och analysera förhållandena i hela livsmedelskedjan, dvs. alla de led som medverkar i produklion, förädling och distribution av livsmedel. Della skiljer sig från de uppdrag som lidigare utredningar haft inom områdel. Dessas arbeie har nämligen främsl avsett jordbrukets förhål­landen.

Kommittén har haft att ulreda frågor om bl. a, produklionsmålTör jordbruket, förhållandena inom livsmedelsindustrin och -handeln, in­komstmål för jordbruket, konsumentinnytande m. m., livsmedelsför­sörjningens sårbarhet och jordbruksprisregleringens utformning.

Kommittén har haft att med förtur behandla vissa frägor om bättre balans mellan produklion och konsumlion av jordbruksprodukter saml kompensationsystem för jordbruket. Beträffande dessa frägor har kom­mittén avlämnat ell förtursbelänkande, vilket bl. a. utgjort underlag för statsmakternas överväganden rörande prissättningen på jordbrukspro­dukter för regleringsåret 1984./85.

Sammantagna utgör livsmedelskedjans led en belydande del av det svenska näringslivel. Konsumtionen av livsmedel (exkl. alkoholdrycker och tobak) uppgår till ca 80 miljarder kronor, dvs. runl 20 %av den lolala privata konsumtionen av varor och tjänsler. Sysselsättningen inom livs­medelskedjan omfattar ca 15% av det totala antalet årsarbetsinsalser eller ca 500 000 personer, varav ca 130 000 inom jordbruk, trädgårdsnä­ring och fiske, ca 75 000 inom livsmedelsindustrin och ca 115 000 inom livsmedelshandeln.

Sedan ca 50 år tillbaka har vi i vårt land en reglering av priserna på jordbruksprodukter. Denna har kombinerats med andra ålgärder på jordbruksområdet och därigenom har en jordbrukspolitik formats, vars syfte och inriktning varierat under åren. Grundläggande faktorer har varit produktionens omfattning med hänsyn tagen till beredskap och avsättningsmöjligheter inom landet, prissättningen på jordbrukspro-1    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                                   2

dukter under hänsynstagande till konsumenternas intresse av livsmedel av god kvalité lill rimliga priser och inkomstmälsätiningen för jordbru­karna samt en fortgående rationalisering av jordbruksnäringen, D   I kap. 2 redovisar kommittén livsmedelssekiorns slällning och utveck­ling i det svenska samhället.

Vad som är typiskt för utvecklingen i de industrialiserade länderna är att livsmedelsproduktionen tar i anspråk en allt mindre del av våra resurser (ör att klara försörjningen med livsmedel. Avtagande köpkraft hos konsumenlerna som lett lill fallande kon­sumtion av främst animaliska livsmedel och minskade sysselsätt­ningstillfällen inom andra sektorer i förening med en ökad livsme­delsproduktion har under de senasle åren lett till överskottsproblem. Denna obalans utgör i dag etl problem för både jordbruket och livsmedelsindustrin. Läget bland övriga västeuropeiska industrilän­der är likartat, olika tendenser kan skönjas i den akluella debatten om livsmedel. Som exempel på myckel akluella frågor kan nämnas matens kvalité. Elt mycket diskuterat ämne är livsmedelstillsatsernas nödvändighet och deras effekter. En annan aktuell kvalitetsfråga är stordriftens för- och nackdelar inom livsmedelsindustrin. Jordbrukets produk­tionsmetoder är ytterligare en fråga som är föremål för debatt. Hit hör användningen av handelsgödsel, bekämpningsmedel, fodertillsatser m. m. Även djuruppfödning i slora enheter har diskuterats. Mycket av denna utveckling innebär all kostnaderna för att fä fram våra livsmedel har kunnat begränsas. Denna fördel måste emellerlid vägas mol de nackdelar för livsmedelkvalilén som kan uppstå.

Livsmedelskedjans olika led har under efterkrigsåren blivit alllmer beroende av varandra. Jordbrukel behöver en livsmedelsindustri med sådan kapacitet atl dess produkter kan förädlas och föras vidare lill konsumenterna. Samtidigt är slörre delen av livsmedelsindustrin be­roende av ett jordbruk som kontinuerligt kan förse den med behöv­liga råvaror av god kvalité. Beroendet förslärks av den prisreglering som främsl omfattar råvaruproduktionen inom jordbruk och fiske. Denna reglering påverkar emellerlid i hög grad även de efterföljande leden. En annan viktig faklor i sammanhanget är de ägarsamband som finns mellan olika led. Ett exempel på detla är lantbrukskoope­rationens starka slällning. Blockbildningen inom livsmedelshandeln utgör etl annat exempel på sådani samband. n Jordbrukspolitik har hittills definierats som de slalliga åtgärder som direkl påverkar jordbrukets förhållanden. Jordbrukspolitiken omfat­tar en pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter, en av staten stödd rationaliseringsverksamhet med syfte atl effektivisera produktionen och en särskild jordlagstiftning. I vidare bemärkelse kan även inräknas forskning, undervisning och rådgivning på jord­brukets område. Kommittén anger i kap. 3 all med livsmedélspolitik bör i analogi härmed avses de statliga ålgärder som direkt påverkar hela livsmedelssektorn.

Della innebär alt de statliga åtgärder som vidtas beträffande jord­bruket och som mer direkt tar sikle på livsmedelskedjans övriga led.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  3

t, ex, livsmedelslagstiftning, kommer utt ingå i en livsmedelspolitik,

D Vad gäller den globala livsmedelsförsörjningen konstateras (kap. 4/att omkring en halv miljard människor i dag ar allvarligt undernärda. Det är realistiskt att räkna med en 50-procentig ökning av antalet svältande människor fram till kommande sekelskifte. Det råder sam­tidigt inte något tvivel om att världens resurser i sig räcker för att mätta en befolkning som är avsevärt större än den nuvarande. Indu­striländerna har i regel en väl fungerande livsmedelsförsörjning, U-ländernas försörjning är mycket ojämnt fördelad mellan fattiga och rika befolkningsgrupper.

D Del övervägande intrycket av elt antal studier är att stigande realpri­ser i världshandeln med jordbruksråvaror och livsmedel är den mest sannolika utvecklingen på längre sikt. Faktorer finns emellertid ock­så som talar emot stigande priser. Priserna på spannmål kan komma ätt utvecklas mera fördelaktigt frän exportörernas synpunkt sell än priserna på animalier.

D Stödel till det svenska jordbruket utgörs i dag främst av ett skydd mot kraftiga störningar frän låga priser pä världsmarknaden. Det är enligt kommitléns mening nu ej möjligt att ensidigt avveckla stödet utan allvarliga konsekvenser för näringen och för landets försörjningsbe­redskap. Kommillén anser emellerlid att Sverige bör verka för att åtgärder i liberaliserande riktning vidtas, omfattande alla länder men med hänsyn tagen till det grundläggande målet om försörjningstrygg­het. Även om en sådan avveckling skulle dröja — vilket förefaller troligt — är det angeläget alt upprätthålla en import av jordbruksrå­varor och livsmedel för att uppfylla bl. a. handels-, bistånds- och konsumentpolitiska mäl. Med hänsyn till livsmedelsberedskapens krav måste emellertid även under överskådlig framtid den helt över­vägande delen av de livsmedel som konsumeras inom landet komma från svenskt jordbruk.

D I kap. 5 lämnar kommittén en utförlig ekonomisk-statistisk analys av hela livsmedelssektorn. Bl. a. redovisas olika leds andel av konsu­menternas livsmedelsulgifter, den s. k, maikronans fördelning.

D Äv den totala livsmedelskonsumtionen 1983 om ca 80 miljarder kro­nor går ca 60% till sådana livsmedel som i råvaruledel omfattas av jordbruksprisregleringen. Av de sislnämnda livsmedlen utgjorde 1982 i sin tur jordbruksandelen av konsumenternas matkrona ca 37 %, varav ca 7 "/bgick till jordbrukarnas inkomster. Industri ledet tog 17%, handeln 24%, importvaror slod för 4% och mervärdeskatten slutligen tog 18% av matkronan vad gäller jordbruksprisreglerade livsmedel. För övriga livsmedel, som omfaltar ca 40 % av livsmedels-utgifterna, är handelns, indusirins och mervärdeskattens andelar re­lativt likartade, medan imporiandelen är betydligt slörre och primär­produktionens andel betydligt mindre än vad som gäller för de jord-brukprisreglerade livsmedlen. Räknat för samlliga livsmedel lar pri­märprodukiionen 27 % av matkronan.

D   I kap.6 redovis'ds förhållandena inom del svenska jordbrukel.

D 1 kap. /behandlas frägor om livsmedelskvalité och konsumentinfiy­tande.

 

Prop. 1984/85:166                                                                   4

D Den främsta garanlin för en fortsatt hög och förbättrad livsinedelskva-liiéär ett gott kvalitetsmedvetande hos såväl konsumenter som dem som är verksamma i livsmedelskedjans olika led. Ett omfattande kvalitetsarbete bedrivs av såväl myndigheterna genom bl, a, livsme­delslagstiftningen och prisregleringen som företagare och arbetstaga­re inom näringslivet. Denna slrävan mol förbältrad livsmedelskvalité bör enligt kommitléns uppfattning starkt understödjas.

Trols det allmänt sett goda lägel i fråga om svenska livsmedels kvalité finns givelvis ulrymme för förbättringar inom åtskilliga om­råden. Kommittén vill i sammanhanget peka på de risker för kvali­tetsarbetet som vissa utslag av marknadsföringen medför saml genom de strukturförändringar som skelt i livsmedelskedjan mot ökad stor­skalighet. Kommillén vill också understryka att man så långt möjligt vidtar ålgärder som minskar användningen av kemikalier i hela livs­medelskedjan.

Frågan om livsmedlens kvalité bedömer kommittén därför vara av allra slörsla betydelse. Samtidigt innehåller den åtskilliga aspekter av vilka flera är myckel komplicerade. Dessutom pågår andra utred­ningar som berör hela kvalitetsproblemet. Kommittén anser därför atl hela denna fråga nu bör göras lill föremål för en samlad utvärde­ring.

D Kommiltén anser det angeläget au konsumentintresset även fortsätt­ningsvis ges etl betydande inflytande vid jordbruksprisöverläggning­arna.

Vad gäller konsumentdelegationens sammansättning anser kommit­
tén att delegationen bör förslärkas med näringsfysiologisk expertis.
Del är vidare angeläget all delegationen ges sådana resurser att den
kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
jämställd part.             '

D Kommittén har också haft atl pröva om förändringar är önskvärda i vår livsmedelskonsumtion med hänsyn till folkhälsosynpunkter (kap. 8). Kommitténs medicinska och näringsfysiologiska expertis har lagl fram rekommendationer som förulsäller förändringar av nuvarande kostvanor, främsl minskningar i konsumtionen av fett och socker. Konsumtionen av spannmålsprodukter och potatis bör ökas. Även konsumtionen av alkoholdrycker bör ytterligare begränsas. Rekom­mendationerna syftar i första hand till att förbättra hälsa och vitalitet under människornas livslopp. Enligt kommitténs mening bör de av expertisen förordade kostförändringarna i stort kunna utgöra riktlin­jer i della avseende inom den framlida livsmedelspolitiken.

D Kommittén utgår från att livsmedelsindustrin i sin produkluiveckling beaktar kostrekommendationerna liksom att företagen anpassar sin marknadsföring, såväl när det gäller reklam som prissättning. Kom­mittén anser atl livsmedelsverket bör få i uppdrag att undersöka möjligheterna alt pröva etl nytt märkningssystem för fett- och socker­haller för någon eller några lämpliga varugrupper.

D Prispoliliken utgör generellt sett enligt kommitténs mening ett relativt trubbigt vapen för atl genomföra koslförändringar. Möjlighelerna att med prisel som medel ändra kosten är dock olika för skilda livsmedel.

 

Prop. 1984/85:166                                                                   5

Prispoliliken bör emellertid när så är möjligt användas i syfte att ändra konsumtionen enligt de riktlinjer för koslförändringar som kommittén redovisat. Självklart är också att prispoliliska åtgärder som motverkar koslförändringar i gynnsam riktning inte bör komma till användning. Ett område där akliva prispolitiska ålgärder bör kunna komma lill användning är prisrelationema mellan mjölk av olika fetthalt. Här bör enligt kommitténs mening vid jordbrukspris­överläggningarna hänsyn tas till de rekommendationer om minskad fettkonsumtion som kommiltén redovisat,

D Kommittén anser det myckel angeläget all statsmakterna verkar för atl en samordning sker av berörda myndigheters informationsverk­samhet inom livsmedelsområdet. Härvid skulle befintliga resurser kunna utnyttjas på etl betydligt effektivare sätt.

Mot bakgrund av vad kommittén anfört om behovet av kostföränd­ringar behövs en samordning av de åtgärder som vidtas i syfte alt åtstadkomma ändrade kost- och dryckesvanor,

Q I kap. /W behandlar kommittén livsmedelsförsörjningens sårbarhet vid avspärrning och krig. Kommittén har som en utgångspunkt haft den inriktning av försörjningsberedskapen som fastlades i 1982 års för­svarsbeslut. Delta innebär bl. a. att samhällets minimibehov av livs­medel skall kunna tillgodoses med hög säkerhet i kriser och krig. Del önskvärda målet är alt livsmedelsproduktionen kan ställas om till i huvudsak självförsörjning. Härvid understryks vikten av en geogra­fiskt väl differentierad produktion. Kommittén anser det angelägel alt försörjningsberedskapen även i framtiden har della syfte bl. a. med hänsyn lill trovärdigheten i vår säkerhetspolitik såväl inål gent­emot den egna befolkningen som utåt genlemol omvärlden.

Vid en längre kris måste omslällningar ske både av vår konsumlion och produklion av livsmedel. Konsumtionen måsle genom bl. a. ran­soneringar ställas om mot en kost med mera vegetabilier och mindre animalier. Mjölkkonsumtionen bör dock behållas ungefär oföränd­rad. Denna s. k. kriskost utgör en från näringsfysiologisk synpunkl acceptabel miniminivå. Produktionen måste också ställas om mot en mera resurssnål vegetabilieproduktion. Vissa faktorer är särskilt be­tydelsefulla för att klara livsmedelsförsörjningen vid en kris. Delta gäller särskilt tillgången på arbetskraft, handelsgödsel och vissa and­ra kemikalier, proteinfoder samt reservdelar och utsäde. Tillgången på bl. a, råvaror för handelsgödsel samt proleinfoder och vissa ma­skiner är i stor utsträckning irnportberoende. Vid en långvarig kris räknar kommittén med ett mycket slorl imporlborlfall, vilket innebär alt tillgången på de nämnda produktionsmedlen kommer alt starkt begränsas med ålföljande minskningar i jordbruksproduktionen. Genom nämnda omställningar av såväl konsumtion som produktion beräknas emellertid befolkningens nödvändiga livsmedelsbehov kunna tillgodoses.

n Kommiltén vill särskilt framhålla den ulomordenligt viktiga roll som tillgången till handelsgödselkväve spelar för vår livsmedelsberedskap. För tillverkningen är ammoniak den mest betydelsefulla råvaran. Tillverkningen av ammoniak i Sverige täcker f. n. bara ca 15 % av vårl

 

Prop. 1984/85:166                                                                   6

fredsbehov. Kommittén anser därför att de planer som finns på atl starta ytterligare ammoniakproduktion inom landet bör understöd­jas. Dessa planer, bl. a. del s. k. Nynäshamnskombinatet, avser pro­duktion av ammoniak som en biprodukt. Om en ökad tillverkning av ammoniak kan komma till slånd, minskar behovet av och koslnader­na för atl beredskapslagra handelsgödsel. Enligt kommitténs mening bör försörjningsansvariga myndigheter få i uppdrag alt söka nä en uppgörelse med berörda företag och övriga intressenter om en ökad fredstida ammoniakproduktion inom landel.

D I fråga om livsmedelsindustrins och -handelns roll i en avspärrning anser kommittén all företagens flexibilitet ger en god grund för all de snabbt skall kunna anpassa sig till ändrade förhållanden. Som exem­pel härpå kan nämnas ett slarkt minskat livsmedelssortiment och samtransporter,

D Kommitténs genomgång har visat att försörjningen med nödvändiga livsmedel vid en avspärrning lorde bli acceptabel under första — och troligen andra — krisåret. En längre avspärrning skulle medföra svåra påfrestningar på försörjningen. Om Sverige blir indraget i krig mäste man lita lill all elt långtgående samarbeie mellan myndigheter, näringsliv och försvarsmakt kan klara de omedelbara behoven för befolkningens försörjning.

D I kap. 11 lar kommittén slällning till jordbruksproduktionens lämpliga omfallning med hänsyn till våra behov såväl i fredstid som under avspärrning och krig.

D Kommittén skall enligt direktiven utgå från att näringen själv måste bära kostnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Stöd skall ges för den mängd jordbruksprodukter som behövs för vår fredstida konsumtion, vår livsmedelsberedskap i en­lighel med 1982 års försvarsbeslut och för de utfästelser Sverige gjort i det internationella samarbetet mot världssvälten. För överskjutande mängd jordbruksprodukter skall jordbruket bära kostnaderna. Nä­ringen bör i princip ges slor frihet all producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter framsiår som fördelaktig, främst då för en lönsam export. Kommittén anser all del liksom hittills lorde bli nödvändigt att stålen också medverkar i en marknadsreglering.

D För kött-, fiäsk-, agg- och broilerproduktionen förordar kommittén att den volym som bör slödjas genom prisregleringen i slort sett bör molsvara konsumtionen. Kommittén vill emellertid understryka alt det måste finnas ulrymme för viss imporl av utbytes- och kompletle­ringskaraklär saml möjligheter atl utveckla och marknadsföra nya produkter.

D Mjölkproduktionen bör på sikt, under hänsynstagande till kravet på en god livsmedelsberedskap, anpassas till en nivå som ungefärligen motsvarar konsumlionsutrymmet för mjölk och mejeriprodukter i fred samt självklart till lönsam exporl. Därvid bör dock beaklas behovet av viss import — främsl ost — samt utrymme för utveckling och marknadsföring av nya produkter. Kommittén vill i detta sam­manhang understryka angelägenhelen av au mjölkproduklionen är geografiskt väl differentierad.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  7

D Kommitténs analyser visar att den inhemska proteinfoderproduktio­nen kan förvänlas öka framöver. Utan atl någon särskild slyrålgärd sätts in beräknas ärtarealen öka. Även oljeväxtodlingen beräknas framöver ta ytterligare viss åkerareal i anspråk, D Kommittén anser det lämpligt att frågan om framslällning av socker och andra sölmedel. sprit samt stärkelse görs lill föremål för en sär­skild ulredning innan slällning mer långsiktigt las lill omfallningen av sockerbets- och fabrikspolatisodlingen liksom till frågan om stär-kelseframsläl I ningen, D Enligt kommitléns mening bör en produklion på överskoilsarealen t. v. liksom hittills utgöras av spannmål. Detta spannmålsöverskott kan, om animalieproduktionen i enlighel med kommitténs förslag anpassas, komma alt med nuvarande avkastningsulveckling ytterli­gare öka. Analysen visar atl vårl behov av åkerareal för vår egen livsmedelsförsörjning med nuvarande trender i fräga om arealavkast­ning understiger den nu brukade arealen. Frågan om åkerarealens storlek bör emellertid inle ses enbari från vår egen försörjning med livsmedel utan rymmer flera ytterligare aspekter som bör vägas in i bilden såsom alternativa användningsmöjligheter för åkerarealen, restriktioner i användningen av handelsgödsel och växtskyddsmedel, åkerarealens betydelse för landskapsbilden, sysselsättning och regio­nalpolitik m. m.

Den samhällsekonomiska koslnaden för den beräknade överskotts-arealen är relativt begränsad. Samtidigt medför den ökade arealen icke obetydliga fördelar för samhället i form av etl öppet odlingsland­skap och förbältrad livsmedelsberedskap saml från sysselsällnings-och regionalpolitisk synpunkt.

Det är vidare svårl all f. n. bedöma den framtida betydelsen av energiproduktion. Under vissa förutsättningar kan dock produklion av etanol eller annan energigrödeproduklion på sikl bli ell konkur­renskraftigt alternativ. Likaså är det svårt att bedöma huruvida ytter­ligare restriktioner för användning av t. ex. handelsgödsel och växt­skyddsmedel kommer att införas vilka påverkar behovel av åker. Den närmaste framtiden rymmer ålskilliga möjligheter för jordbrukel atl utöver nuvarande användning av åkerarealen finna lönsamma alter­nativ för användning av den.

Samhällel bör ta ell delansvar för överskoUsarealens koslnader. Andelen för samhällel bör vara 40%, medan näringen svarar för 60 %, räknat vid normalskörd. Samhällets kostnader beräknas försia året bli 160 milj.kr. för all därefier minska. En uppskattning av kostnaden beräknas för en femårsperiod till 600 milj. kr.

Det ankommer i första hand på jordbrukel att aktivt arbeta för au anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet leder fram till att sam­hällets delansvar i finansieringen av överskottsprodukiionen kan upphöra. En ulvärdering av anpassningsätgärderna skall ske efler femårsperiodens slut, varvid en bedömning görs om uppställda an­passningsmål uppnåtts också beträffande kostnadsansvaret.

En lotalfinansiering av samhällets kostnader skall ske. Denna bör ske inom jordbrukssektorns ram, t. ex. genom minskade livsmedels-

 

Prop. 1984/85:166                                                                   8

subventioner eller prispåslag med avräkning av mervärdeskatteeffek­terna på prishöjningarna.

Vad gäller de spannmålskvantiieter som ålgår för att uppfylla Sve­riges ulfäslelser i del internationella samarbetet mot världssvälten anger direktiven all de bör ingå i den volym för vilka priserna fast­ställs inom ramen för jordbruksprisregleringen. Det bör ankomma på statsmakterna att precisera dessa kvantiteter.

Q Del omfallande arbete som under åren lagts ned på au analysera jordbrukarnas inkomsl- och levnadsstandard och fämföra denna med andra gruppers redovisas i kap. 12. Den analys av jordbrukarnas inkomster som lämnats ger inle någon entydig bild av jordbrukarnas inkomster och levnadsstandard i relation lill andra gruppers. Huru­vida inkomstmålet uppfyllts eller ej kan heller enligt kommitténs uppfallning aldrig exakl faslslällas. Del blir här endasl fråga om översiktliga och fortlöpande avstämningar dels gentemot andra yr­kesgrupper, dels mellan olika jordbrukarkategorier. Dessa bedöm­ningar kan endasl ske i efterhand när malerial föreligger. De bör då avse en följd av år som bör ses i ett sammanhang. Jordbrukarnas inkomster påverkas av exportkoslnaderna för överskotten. Vid in­komsljämförelser måsle hänsyn tas lill alt jordbrukel skall bära kosl­naderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motive­rade. Detta innebär att jordbrukarnas inkomster kan vara lägre än jämförelsegruppernas på grund av exportkoslnader. Lämplig korri­gering av exporlkoslnadens inverkan på inkomsten bör därför göras för här akluella inkomsljämförelser.

D Det är enligt kommitténs mening angeläget att ytterligare material kan tas fram som belyser jordbrukarnas inkomsler jämförda med andra småföretagargruppers. Härvid bör också prövas möjligheterna att utföra s. k. typgårdsberäkningar (modelljordbruk).

D Kommiltén anser all stödformen lån med uppskjuten ränla bör av­vecklas.

Kommiltén vill i detta sammanhang särskilt peka på den utsatta situation som vissa nyelablerade och högt skuldsatta jordbrukare he-finner sig i. För atl åstadkomma en nödvändig förbättring för dessa kategorier jordbrukare bör övervägas om möjlighelerna lill finansiell rekonstruktion av förelagen kan ökas ytteriigare. Problemen är enligt kommitténs mening av en sådan omfallning att det därutöver är angeläget att del snarast görs en särskild översyn atl de utsatta jord­brukarnas situalion. Översynen bör även omfatta hur man i framli­den med risk för stigande kapitalkostnader skall få lill stånd en nyetablering utan att den som etablerar sig har elt mycket slorl egel kapital.

D Kommittén har, som framgår av kap. 13, funnii att både livsmedels­industrin och -handeln, trots vissa brister, i stort fungerar bra. En utgångspunkt för analyserna har varit atl konkurrensen är en förul­sällning för all dessa led skall fungera effektivt.

Q Det är enligt kommitténs mening väsentligt all slora företag inte utnyttjar sin dominerande slällning i vissa branscher till att påverka konkurrensen inom andra områden på ell otillböriigt sätt. Ägarkon-

 

Prop. 1984/85:166                                                                   9

ceniralionen har påverkal utvecklingen mot ökad storskalighet i till­verkningsprocesserna. En nackdel kan därvid vara riskerna för mins­kad variationsrikedom och i vissa fall minskad färskhet. Om produk­tion och lagerhållning fjärmas från de konsumentmarknader de skall betjäna kan det medföra atl transport- och förpackningskosinader stiger oroväckande och att hållbarhetsbehandling blir elt återkom­mande inslag i hanteringen.

D Kommittén har också haft till uppgift all belysa de utlandsägda förelagens roll på livsmedelsomrädel. Kommiltén kan konslalera atl dessa spelar en internationellt sett begränsad roll inom del svenska livsmedelssystemel. Inom vissa enskilda branscher och varuområden är dock deras andelar betydelsefulla. De utlandsägda företagen är i stor ulslräckning verksamma inom delbranscher som ligger uianför jordbruksprisregleringen, Atl de har en så begränsad betydelse inom det jordbruksprisreglerade området torde enligt kommitténs mening få tillskrivas lanlbrukskooperationens starka ställning där.

a Kommittén har särskilt låtit studera hur livsmedelshandeln fungerar. Kommittén har därvid funnii att den i stort sett fungerar väl. Atl på samma självklara sätt som var vanligt på 1960-lalel uppfatta den svenska dagligvaruhandeln som höggradigt effektiv är dock enligt kommitténs mening knappast rimligt. En slutsats från den genomför­da analysen ar att det i fråga om buiiksyta lokalt finns en inte obetydlig överkapacilet. All konsumentpriserna totalt sell av delta skulle ha påverkats mer än ytterst marginellt förefaller enligt kom­mitténs analyser dock knappast troligt. Analysen av handelns förhål­landen har dock försvårats av bristen på ändamålsenliga data, varför del enligt kommitténs mening är angeläget att det statistiska under­laget förbättras.

O Kommittén anför i kap. 14 all de speciella förhållanden som råder i norra 5ven'ge5a>iA;i7f 6or tiea/c/as vid jordbrukspolitikens utformning. Främst beredskapsskäl men även sysselsättnings- och miljöskäl lalar enligt kommitléns mening för atl en jordbruksproduktion av i stort sett nuvarande omfattning bibehålls i norra Sverige.

Stödet till jordbruket i norra Sverige bör enligt kommitléns mening liksom hittills ulgå i form av prisstöd och regionalt rationaliserings-stöd. Prisstöd bör utgå till mjölk, kött, fläsk, modersuggor och getter samt till potatis.

Det regionala rationaliseringsslödel bör utformas så atl likviditeten och den ekonomiska stabiliteten i företagen förbättras framför alll under de första åren efter en investering har utförts. Stöd bör utgå i form av räntebidrag, investeringsbidrag och slartbidrag.

Kommittén föreslår även en samordning av glesbygdsstödet och rationaliseringsslödel.

Om kommitténs förslag beträffande Norrlandsstödet skall kunna genomföras, vilket innebär att jordbruksproduktionen i norra Sveri­ge i ston måste bibehållas framför allt från regionalpolitisk synpunkl och av beredskapsskäl, måsle man räkna med ökade medel för detla.

Q I kap. 15 redovisas kommitténs olika ågärder för att anpassa jord­bruksproduktionen lill konsumtionen. När del gäller begränsningar av

 

Prop. 1984/85:166                                                                 10

produktionen är det svårt alt finna åtgärder som samtidigt har en snabb verkan och dessutom verkar på längre sikt. Kortsiktiga selek­tiva åtgärder, t. ex, utslaktningspremier, bör användas restriktivt och i princip endast i kombination med åtgärder som också har en lång­siktigt verkande effekt.

Beträffande produktionsanpassning för mjölkproduklionen ställer sig kommittén med hänsyn till dess slora regionala betydelse tveksam lill generell lönsamhetsförsämring för denna produktionsgren. Frå­gan om ett Ivåprissystem för mjölk har diskuterats inom kommittén bl. a. som etl medel för att åstadkomma långsiktig balans. Kommittén erinrar härvid om att riksdagen våren 1984 bemyndigat regeringen att beslula om etl eventuellt ivåprissystem för mjölk. Jordbruksnämnden och jordbrukel skall härvid först undersöka de tekniska möjligheter­na att införa ett sådant system.

Vad gäller övriga produktionsgrenar inom animalieområdet skall, som framgår av kap. 11, kommittén enligt direkliven ulgå från att näringen själv mäste bära koslnaderna för en produklion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Därför bör jordbrukel ges stor fri­het atl producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter framstår som fördelaklig. Della innebär all marknadsekonomin bör ges betydande spelrum. Det kan dock uppkomma särskilt besvärliga anpassningssiiuaiioner där samhällels medverkan i särskilda produk-lionsstyrande åtgärder är påkallad.

Kommillén har funnit all någol behov av fortsatt investeringsförbud inte föreligger. Invesleringsförbudet bör därför upphöra den 30 juni 1985.

Kommittén har utvärderat den styrning av ägg- och fläskproduktio-nens utbyggnad som sker genom differentierade avgifter och prislill-lagg. Kommittén ifrågasätter det befogade i au fortsättningsvis till-lämpa differentieringen. Kommittén föreslår därför att de angivna differentierade avgifterna och tilläggen las bort så snart som möjligt, förslagsvis fr.o, m, den 1 januari 1986. Finansiering av den del av äggregleringen som f. n. sker genom den differentierade produktions­avgiften för ägg bör i stället kunna ske genom en icke differentierad avgift av lämplig storlek, D Frågor rörande stödel till jordbrukel och prisregleringens ulformning behandlas i kap. 16. Kommittén har som framgår av kap, 4 ansett att de förhållanden som råder på den internationella marknaden innebär alt jordbruket måsle ges ell särskilt slöd. Detla stöd har hittills utgått i form av ett prisstöd samt en pris- och marknadsreglering på jord­brukets produkter (s. k. producenlprislinje eller högprislinje). n Alternativet till ett prisstöd är att ge jordbrukarna önskvärda inkoms­ter på annat sätt än som nu där slödet i huvudsak belalas via höjda konsumentpriser. Ett sådani allernativt stöd kan utgä t. ex. i form av inkomsltillägg eller genom subventionering av produktionfaktorer­na. En väg som grundligt diskuterats i lidigare jordbruksuiredningar är att övergå till en s. k. världsmarknadsprislinje (ibland benämnd lågprislinje eller frihandelslinje) i vilken priserna frilt anknyts lill den internationella prisnivån. Stödel till jordbrukarna finansieras då ge-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 II

nom skattemedel eller genom avgifter på konsumtionen. Slödel kan sedan utbetalas lill jordbrukarna t. ex. i form av areal- eller pristil­lägg. Även direkta inkomstöverföringar har diskulerats. Frågan om införandel av en världsmarknadsprislinje har vid samtliga tidigare tillfällen som frågan prövals av lidigare ulredningar avvisats av ut­redningarna och statsmakterna, både av statsfinansiella och andra skäl. Kommittén har inte bedömt att förutsättningarna för införande av en sådan prislinje är större nu än tidigare.

D Kommittén anser att en åtskild redovisning för förelag med verksam­het såväl inom som utom prisregleringen bör genomföras snarast möjligt, Kommiltén anser det vara rimligt att den berörda förädlings­industrin frivilligt prövar möjligheterna att dela upp verksamheten i fristående juridiska enheter. Om uppdelning eller särredovisning inte kommer till slånd i önskvärd omfattning och man finner att verkning­arna av sådana uteblivna åtgärder från allmän synpunkt har skadlig verkan får vid senare tidpunkt övervägas om andra åtgärder med anledning härav behöver vidtas.

Vid prisöverläggningarna bör fortsättningsvis anges hur den före­slagna parliprishöjningen förvänlas höja producentpriserna.

Del vanligasle medlet som jordbruksnämnden har att tillgå för atl rälla till uppkommande konkurrensproblem inom prisregleringen är förhandling med aktuella företag. Detla har hittills i huvudsak fun­geral väl. Nämnden har också vissa begränsade medel alt ingripa mot konkurrensbegränsningar som förekommer inom prisregleringen ge­nom alt utnyttja de instrument som finns inom regleringen. Kommit­tén föreslår atl nämnden ocksä ges möjligheter till vitesföreläggan­den.

n Jordbruksnämnden bör i fortsättningen särskilt följa i vilken ul­slräckning förelagsuppdelningar kommer till stånd liksom övriga konkurrensfrågor inom prisregleringens område.

Q Jordbruksprisregleringen bör enligt kommittén vara utformad så att den inle försvårar eller hindrar ulveckling av nya produkter och deras införande pä marknaden.

Kommiltén anser atl styrning av nya produkter dock bör äga rum i de fall en okontrollerad utveckling hotar det övergripande livsme­delspoliliska försörjningsmålet som fastlagts av siaismakterna.

Det kan hävdas alt prissättningen inom regleringen bidragit lill en högre prisnivå för vissa produkter medan prisnivån för andra hållils nere. Kommitléns ståndpunkt är atl sådana modifieringar av priser och avgifier, vilkel redan nu gäller, bör kunna göras som elt led i prisöverläggningarna på jordbrukels område.

Kommillén anser att utnyttjande av varor, vilka inordnats i jord­bruksprisregleringen, för framställning av lekniska produkter eller för annan användning än som livsmedel eller fodermedel bör få ske fritt eller med andra ord vara fri från restriktioner,

D Kommittén förordar att ordningen med i princip obundna överlägg­ningar inom jordbruksprisregleringen bibehålls t. v. för att man bl. a. skall få större erfarenheler.

D   En undersökning vid lanlbruksuniversiletet om maskinkapacitel ty-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  '2

der som anges i kap. 17 inte på att jordbruket har en olämplig maskinkapacitel. Det finns en viss tendens att man vid mindre gårdar har för hög kapacitet oftare än vad fallet är för de större gårdarna,

D Någon ytterligare förbäliring av länegarantivillkoren eller införande av nya stödformer för att främja samverkan synes inte vara motiverat. Rådgivning i samverkansfrågor bör emellerlid ges hög prioritet i bl, a. den verksamhet som lanbruksnämnderna bedriver.

D Nu gällande riktlinjer för raiionaliseringspoHliken har enligt kommit­téns mening i stort sett fungeral väl under den tid de har tillämpats. Kommittén anser del därför inte motiverat, att med anledning av de överväganden som kommittén gör beträffande jordbrukspolitiken i övrigt, föreslå nägon förändring av principerna för rationaliserings-politiken.

En begränsning av inflödet av vissa resurser i jordbrukel är enligt kommitténs mening nödvändig under de närmaste åren för att åstad­komma en bättre balans mellan produktion och behov av främst animalieprodukter. Delta bör komma till uttryck i såväl rådgivningen som tillämpningen av den markpolitiska lagstiftningen och det stat­liga finansieringsstödet.

 

Prop. 1984/85:166                                                              13

Bilaga 2

Remissammanställning — 1983 års livsmedelskommittés huvudbetänkande (SOU 1984:86) Jordbruks- och livsme­delspolitik

Innehåll

1   Förteckning över remissinstanserna

2   Allmänna synpunkler

 

2.1   Mål och medel

2.2   Vissa speciella synpunkter

3 Internationell bakgrund

3.1   Handelspolitik

3.2   Exportfrågor

3.3   Bistånd

4 Konsumentfrågor och livsmedlens kvalitet

4.1    Livsmedlens kvalitet - allmänt

4.2    Kvalitet och pris

4.3    Märkning av livsmedel

4.4    Konsumentinflytande

4.5    Information om prisregleringen

5 Kost- och hälsofrågor

5.1    Kostrekommendationer

5.2    Ulbildning och upplysning

5.3    Livsmedelslagstiflning

5.4    Prispoliliska åtgärder

5.5    Samordnad informalion och fortsatt ulveckling

 

6   Livsmedelsberedskapen - sårbarhets- och omställningsfrågor

7   Produktionsmål för jordbrukel

 

7.1   Jordbruksproduktionens omfallning - animalier

7.2   Vegetabilier och åkermark

7.3   Konsekvenser av resursanpassningen samt överskoUsarealens fi­nansiering

7.4   Miljörestriktioner och alternativa odlingsformers inverkan på be­hovel av produktionsresurser

7.5   Förutsättningar för produktion av proteinfoder och energigrödor

 

8   Inkomstmål för jordbruket

9   Induslri- och handelsleden i livsmedelskedjan

 

9.1   Inriklningen av utredningsarbetet

9.2   Allmänna synpunkter

9.3   Strukturfrågor

9.4   Effektivitet

9.5   Sambanden mellan jordbrukspolitiken och förhållandena inom in­duslri- och handelsleden saml lanlbrukskooperationens ställning

9.6   Konkurtens

 

Prop. 1984/85:166                                                                 14

9.7    Prismärkning

9.8    Behov av förbättrat slatisliskl material saml fortsatt ulredning och forskning

 

10   Stödel till jordbruket i norta Sverige, m. m.

11   Ålgärder för att åsladkomma bäure balans mellan produktion och konsumlion av jordbruksprodukter

12   Prisstöd och jordbruksprisreglering

 

12.1   Behov av fortsatt prisreglering och regleringens allmänna utform­ning

12.2   Val av prisregleringsled

12.3   Särredovisning av verksamhel inom resp, utom prisregleringen

12.4   Vitessanklioner vid konkurrensbegränsningar lill följd av prisreg­leringen

12.5   Jordbruksnämndens konkurtensberednings uppgifter

12.6   Nya produkter

12.7   Kompensationssystemet

12.8   Prisregleringen för vissa produkter

13       Vissa rationaliseringsfrågor

 

Prop. 1984/85:166                                                               15

1 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av styrelsen för inlernationell utveckling, kommerskollegium, överbefälhavaren, översty­relsen för ekonomiskt försvar, socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, kon­junkturinstitutet, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartell­nämnd, konsumentverket, universitets- och högskoleämbelel, skolöver­styrelsen, lantbruksslyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruks­nämnds konsumentdelegation, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens industriverk, statens energiverk, slalskonioret, riksrevisionsver­ket, statistiska centralbyrån, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergöt­lands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Gö­teborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Väs-ternortlands, Jämtlands och Nortbottens län. Centralorganisationen SACO/SR, Familjejordbrukarnas riksförbund, giesbygdsdelegationen. Handelns samarbelsorgan i jordbruksfrågor, Handelsanställdas förbund, Hushållningssällskapens förbund, Institutet för storhushåll, Kooperaliva förbundet. Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbru­karnas riksförbund. Svenska fabriksarbelareförbundel. Svenska lantarbe­tareförbundei. Svenska livsmedelsarbelareförbundet, Sveriges livsmedels­handlareförbund. Svenska livsmedelsinslitulel. Svenska sockerfabriks AB, Sveriges betodlares cenlralförening, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges grossisiförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges livsmedelsin­dustriförbund, Tjänsiemännens cenlralorganisalion samt Trädgårdsnäring­ens riksförbund.

Vissa remissinslanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden. Skrivelser har dessutom inkommit från ett antal institutioner, företag och organisationer.

Fiskeristyrelsen, slatens jordbruksnämnd, länsstyrelsen i Blekinge län. Svenska arbetsgivareföreningen och sårbarhetsberedningen har meddelat att de beslulal avslå från atl avge yllrande. Remissyttranden som inkom­mit efter remisstidens ulgång har inte kunnat beaklas.

2 Allmänna synpunkter

2.1 Mål och medel

2,1.5 Socialstyrelsen:-- Mot denna bakgrund välkomnade socialsty­
relsen tillsättandet av en livsmedelskommitlé med uppdrag alt ge underiag
för en samlad livsmedelspolitik där hela kedjan skulle beaktas. Särskilt
positivt ansåg styrelsen det vara att de hälsopolitiska aspekterna på livs-

 

Prop. 1984/85:166                                                   16

medelspoliliken skulle belysas. Socialstyrelsen ansåg det också vara av stort värde alt konsumenlmålet skulle vara likställt med producentmålet.

Enligt socialstyrelsens mening har betänkandet Jordbruks- och livsme­délspolitik knappast blivit det underlag för en samlad livsmedélspolitik som förutskickades. Socialstyrelsen anser därför atl det finns behov av yllerligare ulredning, så att samlliga led i livsmedelskedjan blir lillfreds­ställande belysta och, inle minst, alt konsumentperspektivet i högre grad blir beaktat.

2.1.8------------------------ Näringsfrihetsombudsmannen: NO har i samband med tidigare ulred­
ningar på detta område framfört principiella uppslag och efterlyst idéer lill
syslem som utan administrativt krångel och snedvridande effekter kan
uppfylla jordbrukspolitikens mål.----

NO anser--- atl del bör övervägas att lillsätia en ny utredning med

uppdrag att förutsättningslöst pröva olika vägar lill avreglering av jordbru­kel så all man kommer ur den onda cirkeln alt reglering föder reglering allt längre och längre in i elt krävande regelsyslem. Utredningens uppgifier skulle med nödvändighet innefatta också överväganden beträffande målen för livsmedelssektorn. Utredningen borde ges uppdraget all lägga fram alternativa förslag till olika grader av successiv liberalisering. De i utred­ningen engagerade personerna borde ha en fristående ställning ulan bind­ningar lill några intressenter i jordbruk eller förädlingsindustri. Reglerings­myndigheter och partsintressen skulle dock vara företrädda, de senare evenluelll som referensgrupp. Del är vidare väsentligt all rimlig tid för utredningens arbete, remissbehandling och övrig beredning av slutliga förslag inplaneras.

2.1.9--------------------------------- Statens pris- och kartellnämnd: Den allmänna utgångspunkten för
ulformningen och omfattningen av den framlida jordbrukspolitiken bör,
enlig SPKs mening, vara atl jordbruksområdet avregleras så långt della är
möjligt ulan alt väsenlliga samhällsmål åsidosätts. Den långlgående regle­
ringen och nuvarande ulformning av denna har en mängd nackdelar och
negaliva bieffekter. Regleringen är idag så omfallande all en lolal avregle­
ring i ett slag framsiår som närmast utopisk.        

Enligt SPKs uppfattning innebär inle LMKs förslag en samlad livsme­délspolitik, bl. a. saknas explicita målformuleringar för leden i livsmedels­kedjan mellan jordbrukare och konsumenler.

2.1.10          Konsumentverket: Tyngdpunkten i utredningen ligger på primärpro­
duktionen inom jordbruket, dvs. del som innefattas av jordbrukspolitiken.

---- Bl.a. saknas hell en hushållsekonomisk ansals som visar hur den

föreslagna jordbrukspolitiken återverkar på olika hushållslypers ekonomi.
---- Belänkandet har-- inle givit etl tillfredsställande bedömnings­
underlag för en samlad livsmedelspolitik.

 

Prop. 1984/85:166                                                              17

2.1.13    Lantbruksstyrelsen:-- anser del----- angelägel att samban­den mellan jordbruks- och regionalpolitik vad gäller mål och medel preci­seras.

2.1.14    Slatens livsmedelsverk:- Det är därför etl sleg i rält riktning

när livsmedelsutredningen (LMK) fått i uppdrag atl sätta in jordbrukspoli­
tiken i elt vidare sammanhang och se den i ett livsmedelspoliliskt perspek­
tiv som siräcker sig ända fram lill konsumenlerna.      

2.1.17    Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Produktionen syf­tar till konsumlion - del är en självklarhel, som man dock ibland lenderar att glömma bort i jordbrukspoliiiska sammanhang. Det är tillfredsställande att den nu avslutade utredningen haft som direktiv att sätta in jordbrukspo­litiken i elt vidare, livsmedelspoliliskt perspektiv och därmed föra in konsumenternas inlressen i centrum.

2.1.18    Statens naturvårdsverk:- finner det angeläget att ell jord-

brukspolitiskt beslut även innehåller etl miljömål. Della bör i princip innehålla:

-     bevarande av genetisk variation i odlingslandskapet

-     hushållning med resurserna mark, vatien och växtnäring

-     användning av miljövänliga odlingsmetoder och -tekniker

-     bevarande av värdefulla delar av fauna och flora i odlingslandskapet

-       bevarande av värdefull landskapsbild och värdefulla natur- och kultur­
miljöer för att bl. a. främja friluftsliv och rekreation.

2.1.23    Statskontoret: Enligt statskontorets mening har utvecklingen inom del jordbrukspoliiiska området under den senasle tioårsperioden medfört ökade inslag av offentligrättslig siyrning och regleringar. Statskontoret anser alt LMKs arbele har förbättrat förutsättningarna för en mer allsidig offentlig debatt om livsmedelspolitikens inrikining, även om det hade varit värdefullt om ett mer radikalt förändringsalternativ till nuvarande regle­ringsekonomi kunnat presenteras.

2.1.24    Riksrevisionsverket: Enligt RRVs mening borde LMK- ha

försökt att förutsättningslöst analysera existerande regelsystem för pris­reglering och rationalisering av jordbruket. En sådan analys kunde sedan ha legat till grund för vidare överväganden om hur regelsystemen skall kunna förenklas och de offentliga insatserna skall kunna minskas.

2.1,26 Sveriges lantbruksuniversitet: finner det särskilt anmärk­
ningsvärt att utredningen inte redovisar en samlad modell över det syslem
man avser att analysera. Av en sådan modell bör framgå systemets del­
komponenter, deras inbördes beroende, avgränsningar mot andra system,
2    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                                  18

systemets mål, dess problem, hur del kan styras och slulligen hur förslagen från ulredningens alla arbetsgrupper kan inpassas för alt förbättra syste­mets funklion. Utan ett sådani försök till systembeskrivning är det inte möjligl att analysera förändringar i livsmedelssystemel på ett effektivt sätt

eller ge förslag lill en samlad livsmedélspolitik.            .

----- mol bakgrund av del dynamiska skede som livsmedelssektorn

befinner sig i liksom svårigheterna all överblicka framlida utveckling, ifrågasätter vi om det nu är möjligt all på grundval av ulredningens betän­kande ulforma en ralionell och mera beslående livsmedelspolitik.

2.1.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Med hänvisning lill     väsent­
liga områden som inte alls eller endast knapphändigt blivit belysta anser
länsstyrelsen atl livsmedelskommitiéns utredning inte kan läggas lill grund
för en framtida jordbrukspolitik.

2.1.37    Länsstyrelsen i Kristianstads län: Trädgårdsnäringen har endasl be­rörts i lilen utsträckning av kommittén. Enligt länsstyrelsens uppfattning borde näringen getts störte utrymme eflersom delar av trädgårdsnäringen t. ex. fältmässig köksväxlodling i Kristianstads län ofta ulgör en inlegrerad del av lantbruksföretagen.

2.1.38    Länsstyrelsen i Malmöhus län: En långsiktig målsättning bör vara all minimera antalet regleringar och styrinstrument inom livsmedelssektorn.

2.1.53 Familjejordbrukarnas riksförbund: Faktum är alt del kvarstår många frågetecken alt räta ul, varför denna utredning inte kan Hgga till grund för elt politiskl beslut - åtminstone inle i nuvarande form - om utformningen av jordbrukels struktur och den framtida jordbrukspolitiken.

2.1.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor:------- vill fram­
hålla angelägenheten av atl den framlida jordbruks- och livsmedelspoli­
tiken i ökad grad utformas efler marknadsekonomiska värderingar
med konkurtensneulralitel och effektivitet som givna ulgångsförulsäll-

ningar.-----

Vi vill också understryka det angelägna i atl den omfattande byråkrati som successivt ulformais inom jordbruksområdet medvetet och konsek­vent begränsas och all regleringar och styrinstrument av alla de slag så långt möjligl reduceras.

2.1.63 Landstingsförbundets styrelse:--------- vill       underslryka vikten

av ell hälsopolitiskt synsätt och anser all hälsopolitiska aspekter bör ulgöra en grund för bestämningen av livsmedlens kvalitet och prissättning.

 

Prop. 1984/85:166                                                              19

2.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LMK har inle inventerat möjlighelerna och aktivt sökt se på jordbruket som en utvecklingsbar resurs i samhället.

LMK har enligt LRFs uppfatlning inte tagit fram beslutsunderlag som
kan läggas lill grund för en samlad livsmedelspolitik. 

----- det är enligt LRFs uppfatlning motiverat alt som lidigare ulforma

en sammanhållen politik för den areella produktionen med inrikining på
rationella familjeföretag inom jord- och skogsbruket.

2.1.66-------------- Svenska fabriksarbetareförbundet: Marknadskrafterna måsle därför
i ökande grad ersätta olika slatliga regleringar och liknande för atl uppnå
balans mellan produktion och marknad vad gäller jordbruks- och livsme­
delsprodukler. ---

De särskilda mål som samhällel kan ha liksom de evenluella stödåtgär­der dessa kan motivera bör därför behandlas inom ramen för molsvarande mål och stödverksamheter inom andra delar av samhällel.

2.1.67   Svenska lantarbetareförbundet: För alt del rådande syslemet inle skall förhindra eller försvåra en sund ulveckling av jordbruksnäringen, är del angeläget alt förenklingen i regleringsmekanismen kan genomföras.

2.1.68   Svenska   livsmedeisarbetareförbundet:            livsmedelspolitiken

måste omfatta alla offentliga sly råtgärder som berör sektorn, inklusive livsmedelssubvenlioner.

Vidare måsle livsmedelspolitiken vara långsiktig saml inriklas på atl balansera sekiorn och inte förstärka svängningarna i marknaden.

2.1.70 Svenska livsmedelsinslitulet: Del förefaller som om livsmedelssek­torn, irols sin sloriek ändå är för snäv. Den hade vunnil på atl behandlas i ell större agro-aqua-sammanhang. En sådan behandling hade gett yllerli­gare någon frihetsgrad genom atl livsmedelsproduktionen kunde ingå i en jämvikt med annan produktion, baserad på samma råvaror eller alternativa råvaror från areal av samma art,

2.1,75 Sveriges grossistförbund: Vi har redan i lidigare sammanhang påpe­
kat att vår jordbrukspolitik i sig inrymmer förhållanden och värderingar,
som egentligen bort beaklas separal och därmed kanske också värderats
annorlunda.----

----- snarast bör en förändring i delta hänseende genomföras sålunda,

att ovan nämnda företeelser blir föremål för separata värderingar och inle
som nu ofta får en avgörande betydelse för jordbrukspolitiska beslut och
åtgärder - inte alla gånger rationella, 

----- vi vill peka på det angelägna i att ökade inslag av marknadsekono-

miskl tänkande och en successiv avveckling av den nu synnerligen kompli­cerade regleringsapparaten blir bärande utgångspunkter för en ny jord-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 20

bruks- och livsmedelspolitik. Såväl vårt effeklivajordbruk som konsumen­terna skulle vinna på en sådan ordning.

2.1.76 Sveriges   industriförbund:   Förbundel   anser alt   följande

grundläggande krav måsle ställas på jordbruks- och livsmedelspoliliken: Konkurrensneutralitet bör råda mellan olika förelag och produkter.

Produktionen i alla led skall ske så effektivt och till så låga kostnader
som möjligt.----

En breddning av jordbrukspolitiken får inte innebära flera regleringar och styrinstrument och ökad byråkrali. Tvärtom måste strävan vara atl inskränka regleringsekonomin lill elt minimum och låla marknadsekono­min fungera i största möjliga utsträckning i avvaktan på atl en fullständig avreglering skall bli möjlig.

2.1.80   Trädgårdsnäringens riksförbund: En samlad livsmedélspolitik enligt 1984 års riksdagsbeslut kan       rimligen inle genomföras utan alt träd­gårdsnäringen innefattas.

2.1.81   Sveriges allmänna hypoleksbank: På grund av de brisler, som

måsle anses vara förknippade med kommitléns förslag, finner banken del svårt alt ta en definiliv ställning till förslaget. Detla kan därför inte utan ytterligare och omfatlande omarbetning läggas till grund för en proposition till riksdagen.

2.2 Vissa speciella synpunkter

2.2.11 Universitets- och högskoleämbetet:    vill särskilt framhålla vik­
len av ökad samordning av forskningen utmed hela kedjan från primärpro­
duktion lill konsumlion.

2.2.21 Statens industriverk: Då många regleringsfrågor i stor utsträckning direkl berör den privala induslrin bör även denna enligt industriverkets mening vara representerad i jordbruksnämndens styrelse.

2.2.58 Hushållningssällskapens förbund: Om man nu verkligen vill hjälpa konsumenterna till atl få pengar över lill mal av högvärdig kvalilet, skall vi då här i landel ha en mervärdeskall på baslivsmedel som vida översiiger vad man har i flertalet jämförbara länder?

2.2,64 Lantbrukarnas riksförbund:     vill erinra om all Sverige jämfört

med andra länder har en mycket hög moms på livsmedel. Detta skapar en dålig grund för alt uppnå den vällovliga ambitionen all få fram livsmedel lill ""rimliga priser".

 

Prop. 1984/85:166                                                                 21

2.2.67   Svenska lantarbetareförbundei:----------------- efterlyser           elt genom­arbelal förslag lill forskning som griper genom alla led, från primärproduk­tion och förädling till distribution och handel för all verkligen få en reell bedömning av de olika ledens roll fram lill den färdiga produklen såväl i kvalitelsavseende som beträffande prissättning.

2.2.68   Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Ur Livs perspektiv är det na­lurligl att befinlliga livsmedelssubvenlioner belraktas som ett livsmedels­poliliskt medel av försia rang, likväl behandlas det ej inom ramen för LMK.       

Ur Svenska Livsmedelsarbelareförbundets perspektiv är det centralt all forskning kring framlida produktion och konsumtion av mat ökas. Livs syfte är att uppnå bättre varor i en mer småskalig produklion under former som bättre tillvaratar och utvecklar livsmedelsarbetarnas yrkeskunskaper.

En viklig förutsättning för ökat konsumentinflyiande och bällre livsme-delskvalité är fristående resurser för forskning och ulveckling med della som mål.

Livsmedelsarbelareförbundet förordar också att ett särskilt utvecklings­
bolag bildas med representation från samhällel, de anställda och livsme­
delsindustrin. Utvecklingsbolagets inriktning bör vara att underiätta infö­
rande av ny teknik med den inrikning som      angivits kring forskning.

2.2.76   Sveriges industriförbund: Förbundet vill ännu en gång uppre­pa det sedan lång tid lillbaka framförda önskemålet atl den enskilda indu­strin får en egen representant i jordbruksnämndens slyrelse.

2.2.77   Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser alt enskild industri skall vara representerad i Jordbruksnämndens styrelse, där viktiga och betydelsefulla frågor för livsmedelsindustrins ekonomi och konkurrensför­hållanden beslutas.

2.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: Enligt TCOs mening bör kon­sumentintresset i jordbruksnämndens styrelse förstärkas.

3 Internationell bakgrund

3.1 Handelspolitik

3.1.2 Kommerskollegium: Svensk jordbrukspolitik bör enligt kollegiets
uppfatlning så vitt möjligl ulformas i överensslämmelse med den principi­
elll frihandelsvänliga inslällning som generellt hävdas från svensk sida.
Om Sverige internationellt vill verka för en liberalisering synes det också
vara angelägel att man kan visa på svenska liberaliseringsålgärder. Del kan
noteras att del svenska jordbruket - om samma förulsällningar gäller - är
konkurtenskrafligt vid en inlernationell jämförelse, framförallt vad gäller
brödsäd. ---


 

Prop. 1984/85:166                                                                  22

LMK föreslår------ att möjligheterna till reglering av importen av kött

av åsna, buffel och get prövas. Kollegiet har inget atl invända mot

att en sådan prövning företas. Härvid får en utvärdering av importulveck-
ling och konkurtensförhållanden utvisa om behov föreligger av eventuella
ålgärder och om den handelspolitiska koslnaden för en evenluell sådan
åigärd - bl.a. i form av kompensalionserbjudanden som i första hand
lorde få sökas inom jordbrukssektorn - är motiverad med hänsyn lill
marknadssituationen.--

Om det bedöms som angeläget alt begränsa användningen av fiskmjöl kunde man bl.a. med hänsyn till EFTA-åtagandena överväga att söka begränsa användningen genom ålgärder som inie enbart riklar sig mol importen.

3.1.8 Näringsfrihetsombudsmannen:   kan tillstyrka all Sverige bör

verka för ålgärder i liberaliserande riktning. NO kan också - liksom i sitt tidigare yttrande - instämma i uppfattningen att det är angelägel atl upprätthålla en import av jordbruksråvaror och livsmedel för att uppfylla bl.a. handels-, bistånds- och konsumenlpoliliska mål. Däremol kan NO inle anslula sig till LMKs mening när man ulan närmare motivering anser att möjligheten att reglera importen av vissa produkter som nu saknar gränsskydd (fiskmjöl, kött av åsna, buffel och get) bör prövas.

3.1.14 Statens livsmedelsverk: kommillén noterar att Sverige hell

saknar gränsskydd för bl.a. kött av åsna, buffel och get. Det nuvarande systemel medför problem ur redlighelssynpunkl. Livsmedelsverket till­styrker därför att möjligheterna till en reglering av denna import under­söks. Della bör genomföras snabbi.

3.1.58 Hushållningssällskapens förbund: Enligt kommitléns mening är en ensidig avveckling av skyddet för det svenska jordbruket inte möjlig utan allvarliga konsekvenser för näringen och landels försörjningsberedskap.

Förbundet delar självfallet denna uppfattning, särskilt som detta skydd ofla är väsentligt sämre utvecklat här i landet än i många andra jämförbara industriländer. Över huvud tagel måsle man ifrågasätta, varför man inle också i Sverige kan slå vakt om en inhemsk jordbruksproduktion på det betydligt mer betryggande sätl som i exempelvis övriga nordiska länder.

3.1.61   Kooperativa förbundet:-- tillstyrker atl Sverige även interna­tionellt försöker arbeta i liberaliserande riktning också inom jordbruks-och livsmedelsområdet.

3.1.62   Landsorganisationen i Sverige: Lö instämmer i LMKs re­kommendation alt Sverige i möjligaste mån liksom hillills internationellt försöker atl arbela i liberaliserande riklning även inom jordbruks- och livsmedelsområdet.

 

Prop. 1984/85:166                                                             23

3.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LMK anser alt Sverige bör ver­
ka för att åtgärder i liberaliserande riktning vidias som omfattar alla länder,
dock med hänsyn tagen till de grundläggande målen om försörjningstrygg­
hel. Samtidigt uttrycker LMK att inget talar för att en sådan avveckling
skulle komma till stånd under överskådlig lid. LRF inslämmer i detta och
vill också betona att förhållandena på den internationella marknaden inte
kan få bli avgörande för den inhemska jordbruksproduktionens omfattning
och inriktning.

3,1,66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Rent principiellt borde även fiskmjölsfoder inrymmas i del regleringssystem som finns för livsmedels­försörjningen. Enligt förbundels uppfattning bör det allvarligt prövas att åsladkomma delta.

3.1.76 Sveriges induslriförbund:------- instämmer helhjärtat i kommitténs

åsikt alt Sverige bör verka för atl ålgärder i liberaliserande riklning vad gäller handeln med livsmedel vidtas, omfattande alla länder och med hänsyn lagen lill del grundläggande målel om försöijningslrygghel. Härige­nom skulle ulöver gränsskyddel även övriga nalionella regleringar kunna minskas.

3.1.80  Trädgårdsnäringens riksförbund: Belräffande de handelspolitiska
bindningarna enligt bl.a. GATT-avialet, har Sverige gjort betydligt fler
åtaganden än våra grannländer. Norge och Finland har kvantitativa im­
portbegränsningar. EG har för flera produkter högre lullar än Sverige.
Dessulom tillämpar man exportsubvenlioner på en så viktig produki som
tomater.

Tyvärr är alltså inle nuvarande GATT-överenskommelser ömsesidiga och därför kan inte ett fritt varuutbyte ske.

3.1.81---------------------------------------- Sveriges allmänna hypoleksbank:      delar kommitténs uppfall­
ning, all Sverige bör verka för att åtgärder vidias i liberaliserande riklning i
alla länder och med hänsyn tagen till del grundläggande målet om försörj­
ningstrygghel.

3.2 Exportfrågor

3.2.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län:         vill kraftigt underslryka atl

exportmöjligheierna las tillvara både för all öka livsmedelsindustrins ex­pansionsmöjligheter och för atl öka jordbrukels avsätining lill livsmedels­industrin samt alt högförädling och export stimuleras.

3.2.62 Landsorganisationen i Sverige: I likhel med kommittén vill också LO understryka vikten av att alla möjligheter tillvaratas för all främja en på sikt lönsam export av jordbruksråvaror och all ålgärder härför övervägs.

 

Prop. 1984/85:166                                                              24

3.2.64 Lantbrukarnas riksförbund: enligt LRFs mening har export­
frågorna inte fåtl den allsidiga och förutsättningslösa behandling, som de
förtjänar. Livsmedelsexportens betydelse och möjligheterna att förbällra
dess villkor är en viklig byggslen i en jordbruks- och livsmedelspolitik.

Enligt LRFs uppfallning måste del svenska jordbrukets helt domineran­
de uppgift även framöver vara att förse den inhemska marknaden med de
livsmedel som efterfrågas. Detta kan synas självklart, men efterden senas­
le lidens diskussioner om frihandelsjordbruk, jämförelser med Danmark
m.m,, så måsle noleras all livsmedelssektorn inte kan specialiseras och
ingå i del internationella varuutbytet på del säll som vårt övriga näringshv
har gjort.-----

Detla utesluter inle alt det samtidigt förekommer en ganska omfallande
export av jordbruksråvaror och livsmedel. Enligt LRF är en sådan angelä­
gen, men del gäller alt ha proportionerna klara för sig.         

LRF ser huvuddelen av jordbruksöverskolten och därmed också huvud­
delen av vår livsmedelsexport som en följd av vår jordbrukspolitik, särskilt
då försötjningskravet. Exporten ger samiidigi samhällel en rad fördelar.
Enligt LRFs uppfallning motiverar detta statens medverkan. Omfattning­
en och finansieringen härav bör prövas i särskild ordning. Med hänsyn till
alt överskotts- och exportproduklionen moliveras med bl.a. beredskaps­
skäl, regionalpolitik och sysselsättning, synes det rimligt atl vissa delar las
över budgeten och inle över livsmedelspriserna.       

Livsmedelsexporten har ofla kommil i skymundan i de handelspolitiska sammanhangen och i några fall t.o.m. hamnat i strykklass. Ett fastare agerande till förmån för livsmedelsexporten är nödvändigl framöver.

3.2.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Exporten har på vissa håll i
den livsmedelspolitiska debatten setts som lösningen på överskoltsproble-
men. Delta är en orealistisk syn som måsle tillbakavisas. Däremot kan
ökad export ha stor betydelse för utvecklingen av många livsmedelsindu-
slriföretag med inriktning på högförädlade produkter.          

De flesta svenska livsmedelsföretagen är för små för att etablera sig
själva på mer än någon enstaka utländsk marknad. 

En väg atl lösa problemet är all ell gemensaml exportbolag bildas. Delta skulle då vara gemensaml för flera svenska företag som tillverkar högför­ädlade livsmedel. Dessa förelag borde ingå som delägare tillsammans med slalen. Elt sådani företag skulle kunna få en så stor volym atl det borde kunna vara representerat på de flesta marknader som är intressanta ur svensk synpunkt. De tillverkande företagens utvecklingsmöjligheter i svensk ägo skulle då tryggas. Cenlrall är att della bolag dels arbetar på kommersiella villkor dels inle får la ansvar för olönsam överskottsexport av råvaror.

 

Prop. 1984/85:166                                                             25

3.2.76 Sveriges industriförbund:         vill särskilt understryka angelägen­
heten av ett ökat statligt engagemang vad gäller handelspolitiska åtgärder
med syfte alt minska olika former av handelshinder - såväl lariffära som
icke lariffära.

3.2.80 Trädgårdsnäringens riksförbund:------ det är viktigt atl också

irädgårdsråvarorna innefattas i de exportålgärder som vidtas.

3.3 Bistånd

3.3.1 Styrelsen för Internationell utveckling: Styrelsen finner del inte orim­ligt att räkna med elt ökande utnyttjande av svenska livsmedel, främst vete och vegetabilisk olja, för kataslrofändamål. Någon kraftig ökning av livs­medelsbiståndet torde dock inle kunna bli aktuell på grund av del ökande behovel av andra biståndsformer finansierade från katastrofanslaget.

3.3.21 Statens industriverk:- förordar atl frågan om slöd lill svensk

spannmålsexport till u-länder analogt med del stöd som utgår till svensk induslriexport lill u-länder utreds.

3.3.41-------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill            peka på den

obalans som fmns mellan världens länder när del gäller tillgången på mat. Så länge Sverige har ett produktionsöverskott på livsmedel bör det övervä­gas om inte svenska jordbruksprodukter i störte omfattning än nu borde användas för internationella hjälpinsatser.

3.3.42  Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt länsslyrelsens uppfattning
finns det anledning atl ytterligare höja beredskapen när del gäller bislånd
med livsmedel i samband med kalaslrofsiiuationer. En angelägen forsk­
ningsuppgift borde vara atl framslälla en "kalastrofhjälpkost" i granulerad
form.

3.3.58 Hushållningssällskapens förbund: Allt talar      för atl del krävs

fortsatta och betydligt störte insalser i form av livsmedelsbistånd från de rikare länderna, till vilka också vårl land hör. Förbundel anser därför, alt vi skall utnyttja våra produktionsresurser till ett ökal sådant bistånd.

3,3.62 Landsorganisationen i Sverige: Kommitléns slutsals, vilken LO helt delar, är att världens svältproblem endast marginellt kan påverkas genom biståndsinsatser av traditionellt slag. Vad som krävs är mångdubblade insatser för uppbyggnad av infrastrukturer i de fattiga länderna, som ökar deras ekonomiska styrka och ger störte möjligheter till egen varuproduk­tion och ökad andel i del internationella handelsutbytet.

 

Prop. 1984/85:166                                                               26

3.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: Den på längre sikt bästa lösningen på livsmedelsproblemet i u-länderna är, enligt såväl internationella som svenska biståndsorgan, att söka bygga upp ländernas egen förmåga atl

producera livsmedel. LRF delar helt denna uppfallning,-------- LRF ser

emellertid ingen motsättning mellan dessa ansträngningar och ett utökat

svenskt livsmedelsbistånd.-

Enligt LRFs uppfallning bör därför Sverige spela en aktiv roll i bistånds­verksamheten.

3.3.67 Svenska lantarbetareförbundet: Vad gäller den globala livsmedels­försörjningen slår visserligen kommillén fast atl del svenska biståndet till utvecklingsländerna även i fortsättningen bör vara inriktal på slöd till utvecklingen pä landsbygden. Det hade emellertid varit värdefullt om kommiltén på etl mer eftertryckligt sätt slagit fast att den svenska över­skottsprodukiionen av livsmedel inle på sikt kan vara en acceptabel form för svenskt bistånd lill de fattiga länderna. Från många håll anförs atl Sverige bör odla all åkermark för all skänka livsmedel lill utvecklingslän­derna för avhjälpande av svällsiluationen i dessa länder. Förbundet anser detla vara en felaktig metod, som i grunden endasl skulle bidraga lill att konservera — eller renl av försämra den redan dåliga slandarden. Däremol borde insatser i form av katastrofhjälp i störte utsträckning ske med i Sverige producerade livsmedel i stället för all göra upphandlingar på världsmarknaden.

3.3.81 Sveriges allmänna hypoleksbank: Hypoteksbanken finner del själv­klart all jordbruksprodukter, som inte vinner användning för inhemsk konsumlion eller export inom ramen för reguljära internationella handels­förbindelser, i störte utsträckning bör utnyttjas som en belydande del av det svenska U-landsbiståndet.

4 Konsumentfrågor och livsmedlens kvalitet

4.1 Livsmedlens kvalitet — allmänt

4.1.7 Konjunkturinstitutet: Omfattningen av den i direktiven anförda oron för hälsorisker är på del hela taget okänd och kan i slort sell endasl bli föremål för spekulation. Till sin karaktär är den iroligen delvis irrationell och delvis rationell. Oavsett vilkel, innebär den givelvis i sig förlusl i välfärd. Är den irrationell och därtill leder till alt allmänheten antingen undviker delar av ulbudel av livsmedel till förmån för alternativ som är onödigt dyra att producera eller väljer en sammansättning av kosten som ur näringsfysiologisk synpunkt är mindre välavvägd, adderas ytterligare välfärdsföriuster. Till dessa får slutligen adderas de förluster i välfärd som eventuella faktiska giflskador skapar.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 27

Om man inle anser det tillfyllest att söka begränsa sislnämnda lyp av välfärdsförluster, måste man tydligen införskaffa direkl informalion från allmänheten via exempelvis intervjuundersökningar angående attityderna lill livsmedelsulbudet. Endast med sådana som grund blir det möjligt att effektivt styra samhällets insatser i form av forskning, upplysningsverk­samhet och livsmedelskontroll så atl irtalionell oro och därmed samman­hängande snedvridande och således slandardsänkande konsumtionsmöns­ter elimineras.

4,1.10 Konsumentverket: Konsumentverket anser atl livsmedelssystemet uppvisar flera från konsumentsynpunkt allvarliga brisler med avseende på utbudets kvalitet och pris. Klagomål från konsumenter visar också all varuutbudet är dåligt målgruppsanpassai.

Av gjorda konsumentundersökningar framgår att konsumenterna vär­derar färska livsmedel särskilt högt, liksom att konsumenterna är rädda för att livsmedlen innehåller olika giftiga ämnen.

På grund av stordriften i livsmedelssysiemels olika led är önskemålet om
färskhet svårt att tillgodose. Produktionen har i stället inriktats på all med
hjälp av bl.a. hållbarhetsbehandling samt lagring, transport och distribu­
tion under låga temperaturer förlänga den lid, under vilken livsmedlen
håller sig fräscha, Brisler i kylkedjan under transport och saluhållande
samt brisler i detaljistledel gör emellerlid all många varor är långt ifrån
fräscha då de når konsumenien,        

Konsumenlernas välgrundade rädsla för gifter i maten motiverar enligt Konsumentverkels uppfattning atl användningen av kemikalier i hela livs­medelskedjan drastiskt minskas.

Konsumentverket delar kommitténs uppfatlning alt kvalitetsfrågan är mycket komplicerad och alt en samlad utvärdering behövs för atl på sikt komma tillrätta med problemen. I dag erbjuds konsumenterna köttfärs med innehåll av kycklingdelar, häst m. m., kyckling med fisksmak liksom korvar där innehållel inle moisvarar innehållsdeklaralionen. Verket menar att det redan nu finns anledning för producenter, förädlingsindustri och detaljister all praktiskt påverka situationen. Så sker också på sina håll. Del förtjänar exempelvis alt framhållas alt fier bagerier övergått till att märka silt bröd med bakningsdag för alt tillförsäkra konsumenien ett färskt bröd. Vidare alt etl ökande antal dagligvarubutiker börjat tillhandahålla allerna­tivt odlade grönsaker och rolfrukler vid sidan av de Iradilionellt odlade.

4,1,13 Lantbruksslyrelsen: vill------- framhålla atl sambanden mel­
lan livsmedlens kvalitet och olika produktionsmetoder inom jordbrukel
bör ägnas särskild uppmärksamhel vid ulredningar och forskning om kvali­
tetsproblemen. Härulöver måsle självfallel även kvalitetsfrågor i föräd­
lingsledet uppmärksammas. Härvid bör även kvalitelspåverkan lill följd av
miljöpåverkan från omvärlden, l.ex. luftföroreningarna ingå. En vidareut-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 28

veckling av livsmedelsråvarornas kvalitet kan positivt påverka avsätt­ningsmöjlighelerna.

4.1.17 Statens jordbruksnämnds konsumenldelegalion:         anser alt

konsumenlernas oro för livsmedlens kvalitet är berättigad och bör las på allvar. KD vill särskilt framhålla användningen av kemiska preparat i primärproduktionen och den vidare tillverkningen. Storskaligheten i livs­medelsindustrin innebär längre distributionsvägar och därmed större krav på hållbarhet, vilkel i sin lur lelt till ökad användning av konserveringsme­del. Även andra aspekler förijänar alt framhållas, l.ex. den minskande proteinhalten i det svenska vetet. Generellt kan sägas alt kvaliteten inle premieras tillräckligt inom jordbruksregleringen bl.a. vid avräkningen till jordbrukarna.

KD instämmer i LMKs uttalande att en gemensam satsning för förhöjd livsmedelskvalitel bör göras och alt frågan i hela sin vidd bör bli föremål för en samlad ulvärdering. KD menar dock all en sådan ansals inte får fördröja åtgärder som redan nu kan planeras eller vidtas. Forskningen på detla område bör ges hög prioritet.

4.1.24 Riksrevisionsverket: RRV anser alt det kan vara värdefullt alt kvali­
tetsfrågorna ulreds närmare. Utgångspunkten för elt forlsall utredningsar­
bete bör emellertid tas i de resonemang som ulredningen för           om

olika orsakssamband som kan förklara eventuella imperfektioner i livsme­
delssysiemels funktionssätt.-

RRV vill-------- framhålla alt en förutsättning för atl den föreslagna

utvärderingen skall bli framgångsrik är all de som genomför utvärderingen
förmår beskriva och analysera- i ell ""utifrånperspekiiv".

4.1.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län:----------------- lillslyrker         förslagel

att frågan om livsmedlens kvalité görs lill föremål för en samlad utredning.

4.1.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län:          inskränker sig lill att konsta­
tera att det är ett gemensamt intresse från konsumenler och producenter
atl kvalitetskraven skärps. Del finns l.ex. anledning atl överväga om inte
fler produkter än falukorv borde namnskyddas. Differentierade kvalitets­
krav kan vidare få stor betydelse för de mindre livsmedelsföretagen. Högre
kvalitet till högre priser kan vara ett fruktbart verksamhetsfält för dessa
företag.

Pågående ulredning om livsmedelskontrollen kan komma all skärpa kvalitetskraven, vilket kan siärka den inhemska produktionen.

4.1.52 Centralorganisationen SACO/SR: 1 prisel till jordbrukarna bör i

högre utsträckning än nu vägas in kvalitetsaspekter.           

Veterinärmedicinska aspekter avseende miljö, skötsel och djurhälsa i

 

Prop, 1984/85:166                                                                 29

stordrifissystem måste beaktas i avsikt att stimulera en djurhållning som garanterar friska djur och därmed en god livsmedelskvalitel och hygien,

4.1.55------------------------------ Glesbygdsdelegationen:          anser atl en ökad satsning bör ske på

kvalitet i livsmedelsproduktionen. Insalser bör också göras för all påverka konsumenterna i denna riktning. Enligt delegationens mening är färska, lokall framtagna livsmedel producerade med elt minimum av bekämp­ningsmedel och innehållande ett minimum av tillsalser allt mer efterfrå­gade av konsumenterna. Det är av största vikt att företrädare för de olika leden i livsmedelskedjan tillvaratar konsumenternas inlressen vad gäller valmöjligheterna och synen på kvalité.

4.1.56---------------------------------------------------- Handelns samarbelsorgan i jordbruksfrågor:          vill i della sam­
manhang också understryka angelägenheten av att kvaliieisaspekierna i
råvaruproduktionen ägnas ökad uppmärksamhel. 1 dagsläget kan åtskilliga
exempel redovisas som understryker behovet härav. Sålunda har t.ex.
under senare år slora delar av vår produklion av brödspannmål varit av
sådan kvalitet, att mjölet knappast varit bakningsdugligt. För fläsk förelig­
ger också ett klart behov av kvalitetsförbättringar: bl. a. kan noleras att ett
ökat inslag av fiskmjöl i foderblandningarna ger fläsket fisksmak.     

Enligt vår mening har aldrig konsumenlernas valmöjligheter varit större

än nu.----- Den genomsnittliga livsmedelsbutiken erbjuder sina kunder

en valmöjlighet mellan olika pris- och kvalitetsnivåer inom snart sagt varje
varugrupp.----

Vi tycker också att det är betydelsefullt atl underslryka att de långa
transportavstånden i sig inle behöver innebära att varornas färskhet för­
sämras. --- En vara som lillverkas i Skåne, transporteras under natten

till Norrland och når butikerna näsla dag, är inle mindre färsk än en vara som produceras och distribueras i Nortland under samma tidsmässiga betingelser.

Kommittén föreslår en särskild utvärdering av kvalitetsfrågorna. Vi har
inget att invända mol della förslag---- .

4.1.58 Hushållningssällskapens förbund: I detla sammanhang borde del
också varit på sin plats atl framhålla, att våra svenskodlade jordbrukspro­
dukter har en mycket hög kvalitet. Detla kan bl. a, belysas av de lusentals
analyser som gjorts av livsmedelsverket belräffande förekomslen av even­
tuella restsubstanser,-

Dessutom borde man ha klart för sig, att bekämpningsmedel inom jord­bruket inte bara används för atl nå höga skördar utan också för att garanle­ra friska produkter utan rester av exempelvis giftiga ämnen från olika mögelsvampar.

 

Prop. 1984/85:166                                                              30

4.1.61--------------------------------------------------------------------- Kooperativa förbundet: KF vill betona viklen av goda och bra
råvarukvaliteter. Hur omsorgsfull förädling av råvarorna induslrin eller
hushållen än presterar är det svårt att eliminera brister hos råvaran,          

KF delar LMKs slutsatser atl ökade krav på större kvalitetsmedvetande måste ställas / alla led och att ett närmare samarbeie i kvalitetsfrågorna mellan berörda parter måsle komma lill slånd för att lillgodose konsumen­lernas berättigade krav.

----- del är KFs mening alt för produkter där det ur konsumenlens

synpunkt är ändamålsenligt med kort tid mellan produktion och konsum­tion - exempelvis för de flesta brödsorter - skall della också i största möjligaste mån tillgodoses.

-------- kvalitets- och hygienkraven är ofla lättare alt lillgodose i mo­
derna produktionsanläggningar än i mindre och äldre tillverkningslokaler.

4.1.62----------------------------- Landsorganisationen i Sverige: — — — anser att svenska livsmedel
på det hela taget har en internationellt sett god kvalité och att de har en hög
hygienisk standard. Kvalitetsfrågan har dock varit föremål för en debatt
som är viktig att la på allvar.--

LO delar LMKs slutsats alt frågan om livsmedelskvalilé bör knylas samman i hela dess vidd och nu göras lill föremål för en samlad utvärde­ring.

4.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill - - - nämna all det från
näringens och lantbrukskooperationens sida görs belydande insatser för
att upprätthålla och utveckla produkter och kvaliteter anpassade lill kon­
sumenternas varierande efterfrågan.           

LRF ser kvalitetsförbättringar liksom annan produktutveckling i försia
hand som elt resultat av elt samspel mellan konsumenlerna och livsme­
delsproducenterna. På vissa områden kan dock lagsliflning eller andra
ingripanden från samhällets sida vara nödvändiga för alt skydda konsu­
menten mol skadliga eller i övrigl olämpliga livsmedel och för atl garantera
redlighet i produktion och handel. Etl självklart krav därvidlag är konkur­
rensneutralitet såväl mellan olika inhemska producenter som mellan
svensk produktion och import.-

Enligt LRFs uppfattning är det angelägel alt ytterligare ålgärder vidtas i
syfte att förbättra produktkvaliteten.           

LRF anser det självklart alt man inte skall tillföra mer växtnäring och växtskyddsmedel än vad som moliveras av växternas behov med beaktan­de av kvalitetskraven.

Kommittén föreslår med hänvisning till kvalitetsfrågans stora betydelse
och komplexitet alt den blir föremål för en samlad utvärdering. LRF har i
och för sig ingel alt erinra mot della. Ökade statliga insatser på såväl
forsknings- och utvecklingsområdet som för rådgivning och utbildning
synes oss dock mer angelägna än ytterligare offenlliga ulredningar.           


 

Prop. 1984/85:166                                                                 31

LRF vill betona att de krav som ställs på produkternas kvalité måste följas upp i de ekonomiska och andra villkor som gäller för produktionen. Det är också angelägel atl de budskap och råd som ulgår från bl. a. slalliga myndigheler lill producenterna harmoniserar med de kvaliletsslrävanden som samhället vill främja.

4.1.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén lar upp begreppel stor­
skalighet i produktionen och tenderar därvidlag att sätta likhetstecken
mellan storskalighet och miljöovänlighet. Även i fråga om kvalilé på pro­
dukterna anses storskalig drift innebära en försämring.        

Förbundet är kritiskt lill kommitténs ytliga ställningstagande i dessa
frågor.----- att t. ex. kyckling smakar fisk, kan ju inte vara produktions­
formens fel. Det ärj stället resultatet av en felaktig utfodringsmelod  .

Del lorde - - - vara så att de störte jordbruksföretagen oftast har en
bällre företagsekonomisk planering och av detla skäl på ell bältre sätt
optimerar givoma av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Det bör också observeras att användningen av kväve i det svenska jordbrukel är genomsnillligl klarl lägre per arealenhel än vad som är fallet i flertalet länder i Europa.

----- en ökad forskning i leden efter primärprodukiionen är angelägen i

avseende på kvalitén. Det hade varit välkommel om kommillén fåll möjlig­het att mer ingående belysa förädlings- och handelsledels roll både vad gäller kvaliletsfrågor och kostnader för konsumenterna.

I den omfattande diskussionen kring kvalitén på livsmedlen har mjöl­kens kvalité glömts bort. - — - Vad gäller bakteriehalten borde andra klass sättas vid 100000 och varningsklass vid 60000 bakterier per ml mjölk. Det kan nämnas atl ell flertal andra länder i Europa redan har denna klassificering.

Många kor har också en mycket hög cellhall i mjölken. Om en sanering
av djur med en cellhalt överstigande 500000 kunde ske, skulle såväl
mjölkkvalitén som djurhälsoiillståndel avsevärt kunna förbällras,      

Förbundet vill------- peka på all användning av kemiska bekämpnings­
medel inle enbart avser alt säkerställa hög skörd utan också en viss kvalité
på produkterna, som t, ex. för att skydda grödan för angrepp av mögel­
svampar m.m. Detla faktum borde ägnas mer uppmärksamhet i informa­
tionen lill konsumenlerna.

4.1.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet:           kan i stort instämma i

LMKs analys men anser atl åtgärdsförslagen inte är tillräckligt långlgåen­de. Konsumenlernas möjlighet atl i sina inköp beakla kvalitén på livsmed­len förutsätter en begriplig kvalitetsinformation direkt på varan i butiken. Detta måste alltså vara den lägsta acceptabla ambitionsnivån för en samlad översyn av kvalitetsfrågorna. Livs instämmer i viklen av ett högt kvalilelsmedvetande hos de verk-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 32

samma i livsmedelskedjan. Det måste emellertid framhållas att den fort­gående koncentrationen, parat med den tekniska utvecklingen, försvårar för livsmedelsarbetarna alt la sitt ansvar i denna del. Livsmedelsarbetar­nas yrkeskunskaper förskjuts från inriktning på varan och produkten till en inriktning på kunskaper om maskiner och processteknik samtidigt som överblicken minskar.

4.1,70 Svenska livsmedelsinslitulet:    att livsmedels kvalitet "görs till

föremål för en samlad utvärdering"' vill vi gärna tillstyrka       , samt atl

man därvid speciellt beaklar definiering, mätning och siyrning av kvalitets­egenskaper, samspel mellan olika kvalitetsegenskaper och hur de påverkas av råvara, process, beredning etc, liksom sambandet mellan fysikalisk­kemiska målningar av kvalitet och konsumenlernas attityder.

4.1.76    Sveriges industriförbund: - - - instämmer i kommitléns uppfatt­ning att möjligheterna alt i ökad omfattning använda kvalitelsbelalning inom prisregleringen bör las tillvara,

4.1.77    Sveriges livsmedelsindustriförbund: Den främsta garanlin för en fortsatt hög och förbältrad livsmedelskvalitel är enligt kommitléns mening ell gott kvalilelsmedvetande såväl hos konsumenler som hos dem som är verksamma i livsmedelskedjans olika led. SLIM instämmer i kommitténs uppfattning all denna strävan mol förbättrad livsmedelskvalitet bör starkt understödjas.

 

4.1.79   Tjänstemännens centralorganisation: TCO delar LMKs uppfattning att livsmedlens kvalilet bör göras till föremål för en samlad utvärdering. TCO vill i sammanhanget understryka betydelsen av en effekiiv och välut­byggd livsmedelskontroll när det gäller att upprätthålla kvaliteten, inte minst på det som importeras.

4.1.80   Trädgårdsnäringens riksförbund: Det är viktigt att man, inte minst från offentliga myndigheler, lalar om att svenska livsmedel håller en hög kvalitativ slandard. Detta gäller i särskilt hög grad frihet från främmande ämnen och bakteriologisk renhet.---------------

Beträffande speciella konsumentönskningar beträffande produkter fram­ställda på vissl sätl, bör del vara näringens uppgifl alt ta fram dessa produkter. Däremol kan det inte vara statens uppgift alt stimulera en produktionsform gentemot en annan så länge dessa ryms inom de ramar samhället angelt för producenterna.

TRF har inga avvikande synpunkter ifråga om salsning på kvalilet. Del är dock nödvändigl alt staten också hjälper lill att informera om de spe­ciella kvalitetskrav som gäller i Sverige och atl dessa krav också skyddas på ett sådant sätt alt inle salsningen blir verkningslös genom att svenska

 

Prop. 1984/85:166                                                                33

produkter ersätts av importerade, för vilka inte samma kvalitetskrav gäl­ler, Detla gäller 1, ex, när vi förbjuder användning av vissa kemiska medel, men dessa får användas på produkter som exporteras till Sverige.

4,2 Kvalitet och pris

4.2.8 Näringsfrihetsombudsmannen: Man kunde        vänta sig atl LMK

mot den angivna målsättningen skulle ha gjort en summerande analys av orsakerna lill alt priserna på livsmedel i Sverige under en följd av år stigit

mer än priserna på lotala konsumtionen.       

I stället för att göra en sådan, i och för sig svår, analys riklar LMK när det gäller konsumenternas inlressen mera in sig på varukvalilé och kostfrå­gor, trols atl prisfrågan för flertalet konsumenler i dagens läge lorde vara mera akluell. När konsumtionen av t. ex. kött i Sverige är avsevärt lägre än i andra länder beror detla sannolikt i försia hand på just de höga priserna.

NO vill------- erinra om atl priset är etl vikligt konkurrensmedel, inte

minst på livsmedelsområdet. Svenska livsmedelslagstiftningen torde vi­dare effektivt molverka påtagliga kvalitetsförsämringar. Förutsättningarna för kvalitelskonkurrens försämras emellerlid av den slarka koncentra­tionen i förädlingsledet men kanske i ännu högre grad av gränsskyddet som hindrar det stora internationella utbudet atl komma in på den svenska marknaden annat än i begränsad omfallning, Elt breddat utbud är sanno­likt den effektivaste vägen att höja kvaliteten.

4.2.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: I belänkandel hävdas, alt handeln och induslrin i marknadsföringen fokuserat intresset lill varor­nas pris snarare än deras kvalitativa egenskaper. Det är här angelägel alt underslryka, alt samhällel genom olika åtgärder underbyggt en sådan ökad

fokusering, både från näringslivets och konsumenternas sida.          

Ulredningen hävdar också, alt elt särskilt problem i fråga om pris och
kvalitet är att handeln i stor utsträckning använder procentuella margina­
ler. ----- Avgörande för en varas pris i detta avseende är inle procenttek­
niken i sig, ulan snarare den marginalnivå som åsätts varje vara. Man kan
inte efter ett studium av handelns prissällningsprinciper ensidigt hävda, atl
dyrare varor har en högre marginalnivå än billigare.

4.2.61 Kooperativa förbundet: KFs principiella inställning är atl konsu­menten skall ha så stor valfrihet som möjligt i avvägningen mellan pris och kvalitet, och alt valet skall kunna baseras dels på en tillfredsställande varu-och prisinformation, dels på ett acceptabelt utbud vad avser sortiment, service m. m.

3    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                              34

4.2.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommiuén anför all del gamla syn­sättet om etl billigt pris på livsmedlen som lockmedel måste omvärderas. Störte vikl måsle läggas på kvalitetsaspekten. Detta resonemang är säkert riktigt. Vad man vill ställa sig frågande lill är kommitténs slutsats atl bättre kvalilé också alltid måsle medföra elt högre pris pä produkten.

Förbundet anser nämligen inte all förhållandet mellan bra kvalité och högl pris måste vara parallelll. Ulan en bältre konlroll och en bältre upplysning i kvalitetsfrågorna kan uppenbar risk föreligga att förädlings-och handelsledet drar fördelar genom oskäliga prishöjningar på produk­terna med betoning på kvalité.

4.2.75 Sveriges grossistförbund: Redan i råvaruproduktionsledet råder för­hållanden, som vare sig ur kvalitets- eller prissynpunkt kan sägas vara konsumentvänliga. Au det yttersl bör vara konsumentens prioriteringar och val som blir vägledande för produktionsinriktning och prisavvägning har ännu inle i tillräcklig hög grad vunnit gehör och uppriktig förståelse i sammanhanget.

4.3 Märkning av livsmedel

4.3.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: — - - konsumenten själv har svårl au bedöma kvalilelen. Delta gäller speciellt olika typer av indu­striellt förädlade, ofla blandade livsmedel.

Denna fråga är viklig och Livsmedelsarbelareförbundet kan inte accep­tera atl den avfärdas med hänvisning till praktiska svårigheter. Kan vi inte få ett för konsumenien informativt märkningssystem finns slor risk för ökad misstro mol livsmedel i allmänhel och industriellt bearbetade livsme­del i synnerhet. På sikl skulle en sådan misstro allvariigt hota livsmedels-induslriutvecklingen och sysselsättningen.

Etl syslem för kvalitetsmärkning måste vara enkell, konsumenlorien-terat och omfalla alla eller näslan alla industriellt bearbetade livsmedel. Det bör fånga upp aspekter av objektiv typ. Däremot bör subjekiiva egenskaper inle las in. Kvalitetsmärkningen bör utformas enkelt och slag­kraftigt.

Kvalitetsmärkning måste vara konsumenlorienlerad också i det avseen­det alt det är hög kvalitet ur konsumentsynpunkt som beaklas. Del kan vara svårare atl kontrollera kvalilelen på en importerad produkt. Detta kontrollproblem kan angripas genom att importören åläggs uppgiflsskyl-digheter.

Som komplement till kvalitetsmärkningen bör ett system med ur­sprungsmärkning införas. Della bör kunna ulformas med beklädnadsområ­del som förebild.

 

Prop. 1984/85:166                                                              35

4.4 Konsumentinflyiande

4.4.5 Socialstyrelsen:-- delar kommitténs uppfatlning att konsument­
intresset bör ges ett betydande inflytande inom prisregleringen. Socialsty­
relsen tillstyrker förslaget att konsumentdelegationen utökas med närings­
fysiologisk expertis. Styrelsen vill därtill föreslå atl delegationen förstärks
med ekonomisk expertis så att konsumentintressena får en än starkare
slällning genlemol bl. a. lantbruket och handeln.

4.4.8----------------------------------------------------- Näringsfrihelsombudsmannen: Konsumentdelegationen bör enligt
LMK - - - få sådana resurser att den kan fylla sin roll som en med
Lantbrukarnas förhandlingsdelegation jämställd part. NO kan instämma i
den - - - synpunkten, eftersom konsumentintressena enligt NOs upp­
fatlning bör få betydligt slörre tyngd än de har nu.     Etl sätt alt stärka

konsumentdelegationen kan vara att utöka dess ekonomiska expertis,

4.4.9---------------------------------------- Statens pris- och kartellnämnd:           det är nödvändigt att slå fasl

vilken roll konsumentdelegationen skall spela.

4.4.10------------------------- Konsumentverket:            önskar framhålla att konsumentin­
tressena i en framtida livsmedelspolitik måste beaktas på ett helt annat sätt
än vad hittills varit fallet inom jordbrukspolitiken. Verkel menar atl del är
nödvändigl att kunskaperna om konsumenternas behov och situation
byggs upp och får utgöra underlag för alt i framtida förhandlingar lillgodo­
se konsumentintresset. Hushållsekonomiska analyser kan tillsammans
med Jordbruksnämndens statistik ge konsumentdelegationen stöd alt häv­
da förbrukarsidans intressen i kommande överläggningar.

Konsumentverket anser mot ovannämnda bakgrund alt konsumentsidan kraftigt måste förslärkas inom konsumentdelegationen. Konsumentverket ser med tillfredsställelse att livsmedelskommiiién föreslår alt delegationen förstärks med näringsfysiologisk expertis. Enligt verkels åsikt är del från konsumenlsynpunkl av synnerlig vikl atl delegationen även förslärks med hushållsekonomisk expertis.

4.4,14 Statens livsmedelsverk: Säsom LMK föreslagit bör en näringsfysio­logisk expert ingå i konsumentdelegationen.

4.4,17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation:       konstaterar

med lillfredsställelse au konsumentintresset enligt LMK även framöver
bör ha en betydande funktion inom prisregleringen och atl KD bör ges
sådana resurser att delegationen kan fylla sin roll som en med Lantbrukar­
nas förhandlingsdelegation jämslälld part.    

KD föreslår alt instruktionen för delegationen ändras till bättre överens­slämmelse med de faktiska förhållandena, bl,a, beträffande KDs roll i

 

Prop. 1984/85:166                                                                 36

prisöverläggningarna. Därvid bör också namnet ändras från jordbruks­
nämndens konsumentdelegation lill enbari konsumentdelegationen. Det
bör påpekas atl KD inte med dessa förslag avser alt släppa den organisato­
riska samhörigheten med statens jordbruksnämnd (JN). KD bör även i
fortsättningen få repliera på JNs resurser.     

KD är väl medveten om viklen av en god kosthållning men anser att en
sådan bättre uppnås genom information lill och ulbildning av konsumen­
lerna än genom atl näringsfysiologisk expertis deltar i jordbruksprisöver­
läggningarna. KD förutsätter då att, liksom hittills, experthjälp på detta
område slälls lill delegationens förfogande vid behov.           

KD anser del önskvärt att ell närmare samarbete etableras mellan KD och SPK, bl, a. som etl informationsutbyte.

4.4.21 Statens industriverk: Konsumentdelegationen bör - - - ges etl betydande inflytande vid jordbruksprisöverläggningarna och ges sådana resurser alt den kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlings­delegation jämslälld part.

4.4.26 Sveriges lanlbruksuniversitet: I utredningens betänkande betonas behovel av ökat inflytande för konsumenterna i livsmedelssystemel. Efter­som vissa förändringar i systemet, bl.a. de som beror på FoU, har en långsiktig verkan, är det en viklig fråga hur detta konsumentinflyiande skall organiseras. SLU viH i detla sammanhang framhålla behovet av konsumentinflytande såväl över jordbruks- som livsmedelsforskningen.

4.4.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län:----------------- tillstyrker        förslagel

alt näringsfysiologisk expertis bör ingå i konsumentdelegationen. Vidare tillstyrks förslaget all denna ges sådana resurser alt denna kan fylla sin roll som en med lantbrukarnas förhandlingsdelegation jämställd part.

Länsstyrelsen anser del också viktigt med ett ökal konsumentinflyiande utanför det prisreglerade områdel. Länsstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning atl del är angelägel atl finna fasta former för ett sådant infly­tande.

4.4.52 Centralorganisationen SACO/SR: Konsumenlernas roll kan inte vara betydande i etl så detaljerat regleringssystem. Även om konsumen­terna ges en - i formell mening - stärkt roll genom ökad representation i de olika organ som hanterar jordbruksregleringen, så kommer konsumen­ternas inflytande aldrig alt kunna bli betydande i verklig mening eller i

jämförelse med deras inflytande på en fungerande marknad.           

Om vi emellertid ulgår från att den nuvarande regleringen beslår så är del nödvändigt au konsumenterna represenleras i de vikliga beslutsor­ganen och att de ges resurser så all de kan fylla sin roll som konsumenlfö-reträdare och som förhandlingspart.

 

Prop. 1984/85:166                                                             37

4,4.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Kommittén föreslår

------ att Konsumentdelegationen bör förstärkas i olika avseenden för att

bli mer jämställd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. Vi under­stödjer detta förslag.

Slörte tveksamhet känner vi inför förslaget att - på något av kommittén
outtalat sätl - tillskapa etl "'utökat konsumentinflyiande för atl bättre
kunna följa upp avvägning mellan pris och kvalitet i livsmedelskedjans
olika led"".-----

Såvitt vi förslår skulle--- industrins och handelns frihet att prissatta

produkterna från marknadsmässiga utgångspunkter begränsas. Vi ställer oss helt främmande inför en sådan åigärd.

4.4.61------------------------------- Kooperativa förbundet:-------- vill framhålla Konsumentdelegatio­
nens stora betydelse i samband med jordbruksprisöverläggningarna med
jordbrukarsidan (med förhoppningen atl den direkta förhandlingsformen
mellan jordbruket och staten endast blir en parentes). Samtidigt får vi
framhålla atl Konsumentdelegationen i försia hand replierar på Jordbruks­
nämndens utredningsresurser. Detta bör man la hänsyn till vid den till­
tänkta förstärkningen av sekretariatets resurser som KF tillstyrker.  

Kooperationen är - - - den enda konsumentorganisationen i landel som för 1,9 milj. medlemshushålls räkning driver verksamhel såväl inom livsmedelsindustri och -handel och därigenom har en samlad överblick över hela livsmedelsområdet. Vi fäster mycket stor vikl vid KFs vidare medverkan i delegationens arbete för alt den vägen stärka konsumenlinfly-landel. - - - KF får - - - framhålla atl näringsfysiologisk expertis liksom hittills i olika sammanhang kan ulnylljas — eventuelll genom en adjungering lill Konsumentdelegationen.

4.4.62  Landsorganisationen I Sverige: LO anser liksom kommittén det
angeläget all konsumentintresset fortsättningsvis ges ett betydande infly­
tande såväl vid överläggningarna som i övrigl inom prisregleringen.

LMK föreslår all delegationen bör förslärkas med näringsfysiologisk
expertis. LO anser att erforderlig expertis av olika slag bör kunna kontak­
tas i förekommande fall.-

LO stöder kommitléns mening alt det är angeläget att delegationen ges sådana resurser alt den kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation jämslälld part.

4.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: kan endast betrakta slalen som

motpart vid jordbruksprisöveriäggningarna. Del ankommer sålunda på staten all överlämna erforderiiga befogenheter ål del organ som förelräder

slalen vid dessa överiäggningar lill grund för ömsesidiga utfästelser.           

LMK föreslår all konsumentdelegationen skall ulökas med näringsfysio­logisk expertis. LRF ställer sig tveksamt till att sådan expertis kopplas till en partsroll. Denna lyp av expertis bör vara gemensam.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  38

LMK föreslår alt ett utökat konsumentinflyiande vad gäller avvägning
mellan pris och kvalitet på livsmedlen i livsmedelskedjans olika led bör
eftersträvas.--- LRF anser att även produceniintressena bör ges mol­
svarande möjligheier,

4.4.67    Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén föreslår att konsument­delegationen förstärks med näringsfysiologisk expertis. Förbundet vill inte motsätta sig detla men vill påpeka alt del inte kan ses som någon absolut garanti för att konsumenlerna får etl större inflytande          .

4.4.68    Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Det måsle slås fast all livsme­delssektorn trots alll är till för konsumenlerna och all de verksamma inom sekiorn är en försumbar minoritet den dag konsumenlernas förtroende för livsmedelspolitikeri gått föriorad!  

Livsmedelspolitiken, eller snarare jordbrukspolitiken, domineras av
lantbrukarna samt deras intressen och organisalioner.        

Det måsle skapas elt mer balanserat syslem.

Ett vikligt första sleg är alt siärka konsumenlernas slällning i sektorn. De skall kunna agera mer på jämbördig fot med lanibrukets och företagens intressen. Det skulle kunna göras genom atl konsumenlsidan i jordbruks­nämnden och i jordbruksprisförhandlingarna förslärks.

En allmän utbyggnad av konsumentinflytandet bör ske genom att konsu­
mentdelegationen vid slatens jordbruksnämnd byggs ut och förstärks.
Konsumentdelegationens informationsmöjligheter bör förslärkas och byg­
gas ut genom att delegationens kansli får utökade resurser. Dessa resurser
bör möjliggöra för konsumentsidan alt analysera utvecklingen samt kom­
ma med egna förslag och krav. Konsumentsidans resurser bör kunna
balansera lantbrukarsidans. En översyn bör ske av delegationens samman­
sättning, syftande till att bygga ut representationen för konsumentintres­
set. Det bör vidare övervägas om inte konsumentdelegationen bör erhålla
en i förhållande lill jordbruksnämnden självständigare slällning.       

Konsumentsidans möjligheter alt påverka utvecklingen inom livsme­delsförsörjningens område är vidare beroende av utvecklingen inom livs­medelsindustri och distribution. Etl inflyiande i delta led måsle utformas med beaklande av den kooperativa karaktären inom betydande delar av förelagen. Kvalitetsmärkning är vidare centralt för konsumenlens påver­kan via produktval.

För atl stärka och samordna konsumenlsidan såväl i samhällsdebatten som i olika organ, bör del enligt Livs övervägas all uppräita ell särskilt organ. Detla bör vara folkrörelsebaserat och ha karaklären av en frislåen­de konsumenirörelse.

4.4.72 Svenska sockerfabriks AB: Vi är mycket frågande - och negativa -lill förslagel atl delegationen bör förstärkas med näringsfysiologisk exper-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  39

tis. Vid de överläggningar som här avses och där delegationen är en part är ju syftet att komma fram lill uppgörelser belräffande hur den efterfrågan som finns på olika produkter skall kunna tillgodoses på sätt som kan godtagas av både konsumenter och producenter. All / detta sammanhang blanda in evenluella synpunkter på hur denna efterirågan borde se ul och hur den skulle kunna förändras ser vi som både orationellt och direkt felaktigt. Den typen av frågor - liksom en mängd andra frågor inom livsmedelsområdet - bör behandlas i andra sammanhang där de hör bättre hemma.

4.4.76    Sveriges industriförbund: Förbundel noterar med lillfredsställelse att kommittén anser att den enskilda livsmedelsindustrin även i fortsätt­ningen bör vara representerad i Konsumentdelegationen.

4.4.77    Sveriges livsmedelsindustriförbund:----------------- anser del     angelä­get att Konsumentdelegationen även fortsättningsvis ges ell betydande inflytande säväl vid överläggningarna som i övrigt inom prisregleringen.

4.4.79---------------------------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: I den reglerade delen av livs­
medelskedjan utövas konsumenlinflytandet bäsl på reglerings- eller plan­
ekonomins villkor, det vill säga genom direkl inflyiande pä de strategiska
besluten. Inom den icke reglerade delen utövas konsumenlinflytandet bäst
på marknads- eller biandekonomins villkor, del vill säga dels genom de
individuella konsumenternas köpbeslut, dels i mer indirekla former, ge­
nom lagstiftning och myndighelsbeslui som drar upp de ramar inom vilka
de olika förelagen skall konkurtera med varandra.    

Det är enligt TCOs mening viktigt atl siärka konsumenlinflytandet i det
regleringssystem som måste finnas. 

Skall del ligga något i statsmakternas uttalande atl konsumenlmålet i livsmedelspolitiken är lika vikligt som inkomstmålei bör konsumentdele­gationen och lantbrukarnas förhandlingsdelegation både formellt och reellt betraktas som likvärdiga parter. Del är därför önskvärt atl återgå till den tidigare förhandlingsordningen och nödvändigl all ge konsumentdelega­tionen väsentligt förstärkta kansliresurser. Enligt TCOs mening bör också konsumentdelegationen renodlas, del vill säga handels- och induslriföre-trädarna ulgå. Handelns och indusirins berättigade inlresse av insyn och inflytande i regleringssystemet bör kunna tillgodoses i andra former. I en renodlad konsumentdelegation bör ordföranden utses på förslag av konsu­mentintressets företrädare.

4.4.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: I konsumentdelegationen finns i
dag företrädare för vissa led i livsmedelskedjan. Eftersom man kan förut­
sätta att denna delegation framdeles får vidgade befogenheler inom livsme­
delspolitiken, är del vikligt att delegationen får en sammansättning som

 

Prop. 1984/85:166                                                                 40

representerar konsumenterna. I dag består den till stor del av företrädare för led i kedjan som redan har stort inflytande och möjligheter atl påverka beslulsprocessen.

4.5 Informalion om prisregleringen

4.5.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO kan instämma i synpunk­
ten att det finns ett stort informationsbehov hos olika intressenter i hela
livsmedelssektorn, inle minst rörande jordbruksprisregleringen och dess
effekler, som bör tillgodoses.-- Också insynen i jordbruksförhand­
lingarna borde förbättras. Hittills har konsumeniinsynen varit begränsad
lill i stort sett resultatet av förhandlingarna ullryckl i prisförändringar på
enskilda produkter. Redan innan överenskommelse iräffas borde parternas
ståndpunkter presenteras offentligt och så lättförståeligt som möjligt. En
sådan ordning skulle ge upphov till en offenllig debatt som speglade konsu­
mentreaktionerna och gav konsumentdelegationen viss vägledning för sitt
fortsatta agerande i förhandlingarna,

4.5.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD har inte tillde­lals medel för informalion och JNs resurser härvidlag är begränsade. Det slår i stark kontrast till de betydande resurser och den väl fungerande informationsapparat, som jordbrukels organisationer förfogar över.

Informalion om prisregleringen på jordbruksprodukter m. m. får i första hand ses som en slatens angelägenhet. KD instämmer med LMK i att en samordning skulle vara av värde mellan de myndigheler som nu informerar på detla område. Del gäller främsl JN, SPK, SCB, lantbruksekonomiska samarbetsnämnden och konsumentverket. Del är emellerlid också angelä­gel att särskilt KD och JN ägnar informationsfrågan ökad uppmärksamhet. När den föreslagna ökningen av KDs sekretariat realiseras, skulle KD kunna ägna en del av sina personella resurser åt informalion. JNs anslag

för information höjdes-- i samband med atl slatens lantbruksinforma-

tion upphörde--- . KD föreslår alt dessa medel får användas för konsu-

menlinriktad information.

4.5.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi vill gärna under­slryka behovel av en kraftigt förbättrad konsumentinformation rörande

jordbruksprisregleringens effekter.---

Enligt vår mening borde det ankomma på i försia hand Statens jord­bruksnämnd att svara förde erforderliga informationsresurserna.

4.5.61 Kooperativa förbundel: När det gäller konsumentinformation om jordbruks- och livsmedelsfrågor instämmer KF i utredningens åsikt att sådan informalion lill slor del är en statlig angelägenhet, men frågan om hur detta bäsl skall ske bör närmare övervägas.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 41

Därutöver anser KF det väsentligt att KF och övriga intresseorganisa­tioner informerar sina resp. medlemmar genom tillgängliga media om jord­bruksprisregleringen och dess problem.

4.5.62 Landsorganisationen i Sverige:           anser att informationsresur­
serna bör ökas då elt stort informationsbehov rörande jordbruksprisregle­
ringen föreligger.

4.5.64 Lantbrukarnas riksförbund: Ett ökat konsumentinflytande bör ock­så kopplas med ökade kunskaper om jordbrukspolitiken och dess mål och medel. Samhällel har ell övergripande ansvar härför. Därför föreslår för­bundel alt statsmakterna satsar mer på bred konsumentupplysning vad gäller jordbruks- och livsmedelspolitiken.

4.5.79 Tjänstemännens centralorganisation: Många myndigheler har an­svar för delar av livsmedelspoliliken och den informalion som behöver ges, bland annat livsmedelsverket, konsumentverket, lanlbruksstyrelsen, jordbruksnämnden och socialstyrelsen. Det bör enligi TCOs mening prö­vas om informalionen skulle kunna förbättras genom samverkan mellan dessa myndigheter. Lämpligen skulle Konsumentverket kunna ges i upp­drag att svara för en sädan samordning av informationsinsatser och anvisas de resurser som skulle krävas. Den av Konsumentverket utgivna tidskrif­ten Råd och Rön skulle kunna utnyttjas i sammanhanget.

5 Kost- och hälsofrågor

5.1 Kostrekommendationer

5.1.5 Socialstyrelsen:-- ställer sig bakom rekommendalionerna om

koslförändringar. Etl förverkligande av dessa skulle på längre sikl ge betydande vinster för folkhälsan. Kommittén framhåller att man i samman­hanget inle får bortse från matens kulinariska betydelse och måltidens värde för trivsel och samvaro. Enligt socialstyrelsens mening finns det inga motsättningar mellan dessa aspekter och kraven på bra näringskvalitel. Snarare är de förutsättningar för att de rekommenderade målen skall nås.

5.1.14 Statens livsmedelsverk:           tillstyrker LMK:s förslag. Enligt ver­
kets mening kan det vara svårt att uppnå de skisserade målen men målsätt­
ningen är inte orealistisk under förutsättning all statsmakterna är beredda
till massiva informationsinsatser och andra ålgärder. De vinster som står
all finna i form av minskad sjuklighel och ökat välbefinnande hos medbor­
garna motiverar att en allvariig satsning på kostfrågorna nu kommer i gång.

 

Prop. 1984/85:166                                                              42

5.1.26 Sveriges lantbruksuniversitet:------------ vill     framhålla alt nä­
ringsinlag och matvanor sannolikl varierar starkt mellan olika grupper.
Jämfört med den omfatlande karlläggningen av och datainsamlingen från
primärproduktionens område, finns här en brisl på kunskap om vad olika
grupper faktiskt äter, vilket gör det svårl atl på etl underbyggl sätt behand­
la kostfrågorna i livsmedelspolitiken.

5.1.48 Länsstyrelsen i Västernorrlands län:   från folkhälsosynpunkt

är tillgången lill god och näringsriklig kost synnerligen viklig och kosifak-torer återfinns ofta bakom uppkomst av ohälsa. Väslernortlands län har i förhållande lill riket t. ex. en orsaksspecifik överdödlighet i magcanceroch hjärt- och kärisjukdomar. Likaså är diabetes övcrtepresenterad i länet. LMK:s förslag att i ökad grad föra in hälsoaspekter vid produktion av livsmedel är därför utomordentligt välmotiverat.

Länsstyrelsen delar---- [uppfattningen] att folkhälsoaspekterna i

ökad grad blir vägledande för samhällets jordbruks- och livsmedélspolitik. På olika sätl bör från denna uigångspunkt produklion och konsumtion av grovt bröd, frukt, grönsaker och rotfrukter stimuleras.

5.1.61 Kooperativa förbundet: KF delar LMKs uppfallning atl de förorda­de kostförändringarna kan ulgöra allmänna rikllinjer i della avseende för den framlida livsmedelspoliliken.

5.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF har-- ingen anledning alt

ifrågasätta de förslag till förändringar av den svenska folkkosien som
rekommenderas, i försia hand en minskad konsumlion av fett och socker.
Förbundet vill dock anföra synpunkter på avvägningen mellan å ena sidan
generella kosländringar och å andra sidan ändringar för särskilda riskgrup­
per samt på vilka medel som bör användas.  :

LRF ulesluler inle alt en viss minskning av flertalet individers fettkon­sumtion är moliverad. En sådan strävan bör dock kompletteras med insal­ser riktade mot särskilda riskgrupper. Della skulle snabbare leda till de önskade målen. Väsenlligt är också på vad sätt fetiminskningen sker.

Konsumtionen av matfett har alltid stått i centrum i diskussionerna om minskal fettiniag. Anledningen lill detla är all del är enklast atl där göra en minskning. Däremot ifrågasätter LRF lämpligheten med en kraftig minsk­ning av feltintaget från mjölk, ost och delvis även vissa charkvaror.

5.1.67 Svenska lantarbetareförbundet: Förbundel inslämmer i kommitténs bedömning av att koslen är av slor betydelse för folkhälsan. Förändrade kostvanor kan emellertid på sikt också förändra produktionsinriktningen. Del är därför angelägel att tillskapandet av en svensk nutritionspolitik inle blir en från svensk jordbrukspolitik isolerad företeelse.

 

Prop. 1984/85:166                                                              43

5.1,70 Svenska livsmedelsinstitutet:--- stöder varmt de- fram­
lagda förslagen, med viss reservation- när del gäller komplexet

smörfett,   fettimport   etc,--- sockerkonsumlionens   verkliga   nivå

----- [samt  sockrets] effekter----- på hållbarhel,  konsistens  och

smaklighel,

5.1.72--------------------------------------------------------------------- Svenska sockerfabriks AB: Del statistiska underiagel för        

rekommendationer  beträffande  förändringar  i   sockerkonsumtionen  är

bristfälligt och bör----- utredas närmare.----- Först när denna är

utredd kan några egenlliga rekommendationer utfärdas.

Rekommendationerna att sänka konsumtionen av ""produktgruppen hushållssocker'" motiveras inte. Socker används i hushållen framför allt till konservering och bakning. Denna del av sockerförbrukningen bidrar i väsentlig grad lill all frukt- och andra irädgårdsprodukler tillvaratas och lill inbesparade koslnader för hushållen. En sänkning av konsumtionen av "hushållssocker" skulle därför sannolikt snarare negativt påverka hushål­lens ekonomi än positivt hushållsmedlemmarnas hälsotillstånd.

Sockret är viktigt inte enbart som konserveringsmedel utan det ger också volym och konsistens, framhäver arom och färg, ger näring åt jäst m.m. Hittills har inget ersättningsmedel visat sig kunna ersätta sockrets mångsidiga egenskaper i livsmedelssammanhang.

5.1.73------------------------------------------- Sveriges betodlares centralförening:         vill påpeka, att man in­
ternationellt räknar med en svinnandel på 25%, dvs. alt sockerinlagel
utgör 75% av totalförbrukningen inom kosisektorn (enl. World Sugar
Research Organizalion). Svinn är då inte bara lika med "spill" ulan inne­
fattar framförallt det socker, som gör ijänsl som jäslnäring, konserverings­
spad m. m.

För att undvika missförslånd föreslår SBC alt ordel "konsumlion" förbehålles det socker som intages med födan och att för totala socker­mängden användes antingen lermen "förbrukning"" eller "användning"".

5.1.77 Sveriges livsmedelsinduslriförbund:     anser del vara en allvar­
lig brist, att konsumtionsulvecklingen inte mer i detalj har redovisals under
en period av t. ex. de senasle trettio åren. En sådan redovisning kunde ha
möjliggjort en analys av vilka faktorer - ekonomiska, attilydmässiga och
andra - som påverkar vårt val av livsmedel och därmed sammansättning­
en av kosten.---

Vi vill påpeka alt fetlreduklionsmålei är onödigi högl ställt, och all stora, långsiktiga och systematiska insatser i så fall måsle göras för all inom ramen för etl fritt val av livsmedel kunna nå fram lill del målel.

SLIM anser att---- [förslagen] i fråga om matfettet är motstridiga och

orealistiska. Margarinet är för närvarande det enskilda livsmedel som ger

 

Prop. 1984/85:166                                                                 44

det största bidraget till konsumtionen av fleromätiat fett, samtidigt som del ger relativt litel mättat fett. En förbättring av fettets sammansättning

----- är inle möjlig, om konsumtionen av margarin minskas avsevärt. Vi

kommer att få en minskning i konsumtionen av fieromäiiat fett samtidigt
som vi konsumerar i stort sett lika myckel mättat fett som nu            .

SLIM finner------ [förslagen] i fråga om matfettet mer dikterade av

strävan att finna avsätining för det mättade mjölkfell som produceras inom landel än omsorg om folkhälsan.

----- LMK anser atl de av experterna förordade koslförändringarna i

slort kan ulgöra rikllinjer för den framlida livsmedelspolitiken. Vi delar
denna uppfatlning men beträffande sänkning av sockerkonsumtionen vill
vi dock framhålla, att denna är motiverad främsl i den mån delta eri'ordras
för atl medge en acceplabel nåringslälhel i kosten. Socker är en beprövad
livsmedelskomponent och en av våra viktigaste och billigaste energikällor.
Konsumtion av socker och sockertika produkter ligger inom ramen för ett
bra kosthåll. En omåltlig konsumlion av vilken produki som helsl är icke
att rekommendera, eftersom den kan leda lill alt individen inte får fullvär­
dig kost.-----

SLIM anser inte att det föreligger ett klart samband mellan socker och
tandsjukdomarna karies och parodontit och inle heller atl det betydelse­
fulla för bakterieangrepp på tänderna är hur ofta man äter sackaros utan
hur ofta man äter föijäsbara kolhydrater (bl. a. stärkelse).    Kommit­
tén ----- antyder att en minskning av sackaros automatiskt leder till en

förbättrad tandhälsa, vilket är helt missvisande.

5.1.79 Tjänsiemännens centralorganisation: LMK har uppmärksammat matens och matvanornas betydelse för hälsotillståndet. Detla är enligt TCOs mening en viktig aspekt på livsmedelspoliliken. Kommitténs huvud­rekommendation all fett- och sockerkonsumiionen bör minska och kostfi-berkonsumtionen öka är välgrundad.

5.2 Utbildning och upplysning

5.2.5 Socialstyrelsen:-- delar------- uppfattningen alt kostfrågorna

bör uppmärksammas i högre grad i skolan och i olika former av utbildning. Även skolmåltiderna bör användas för atl skapa goda kostvanor hos ele­verna. Inom förebyggande hälsovård och sjukvård bör koslen beaklas mer än vad som är fallet i dag.

Del gäller såväl upplysning och rådgivning som kosthållet inom institu­tioner av olika slag.

5.2.10 Konsumentverket: Livsmedelskommiiién anser all informalion och ulbildning saml produktutveckling inom livsmedelsindustrin bör ulgöra de främsla vägarna för all uppnå en förbäliring av koslen. Konsumentverket delar denna uppfattning.

 

Prop. 1984/85:166                                                                45

Vad gäller kosiinformaiion måsle konstaleras att de kampanjer som
genomförls under mer än lio år inte lett till önskvärda konsumtionsföränd­
ringar. ---- Konsumentverket ser därför som nödvändigt att den framti­
da kostinformaiionen görs mer målgruppsinriklad än tidigare.           

Inom ulbildningen är det enligt Konsumentverkets mening av stor vikt atl grundskolans läroplan ändras så att det inom undervisningen blir möj­ligt att förmedla prakliska kunskaper om hur livsmedel lämpligen skall lagras, förvaras, beredas och kombineras för att ge både näringsmässigt och kulinariskt bra måltider. Konsumentverket menar atl jusl bristen på praktiska kunskaper hos många av dagens unga hushåll utgör en orsak till alt mathållningen blivit onödigt resurskrävande,

Konsumenlverkei önskar framhålla skolmåltiden som ett viktigt pedago­giskt instrument. Schemalagda måltider, där eleverna deltar i tillagning och servering av maten, bör därför utökas. Skolmåltiden, som för många skolungdomar ulgör dagens enda mera fullständiga måltid, har också stor hushållsekonomisk betydelse.

5.2.12 Skolöverstyrelsen: SÖ anser    atl goda kunskaper i kosikun-

skap är en förutsättning för atl förstå sambandet mellan kost och hälsa och för den enskildes möjligheter all förstå och tillämpa olika typer av kostråd

SÖ instämmer i kommitténs åsikt att skolan har etl stort ansvar för att kostvanorna i landet förbättras men vill understryka atl skolan inte ensam kan åta sig hela delta ansvar. Samverkan mellan skolan och andra berörda lokala och regionala organ borde etableras och tillgängliga resurser gemen­samt utnyttjas bättre tex inom konsumentvägledning och konsumentinfor­mation.

SÖ anser alt den utbildning som anordnas i kost- och hälsofrågor inom såväl ungdomsskolan som vuxenulbildningen är mycket värdefull. Den resurs som de välutbildade eleverna från ovannämnda gymnasie- och vuxenutbildningar ulgör borde utnyttjas betydligt bättre än vad som sker i dag bl.a. för all åsladkomma bättre kostvanor hos befolkningen. Utbild­ning i kost- och hälsofrågor borde efterfrågas vid anställning inom hela livsmedelssektorn i högre utsträckning än vad fallet är för närvarande.

Förutom att göra goda insatser inom yrkeslivet har elever från konsum­tionslinjen, livsmedelsteknisk linje m.fl. utomordentliga möjligheter atl i sina egna hem, på arbetsplatser av skilda slag, i föreningsverksamhet och i lokala och regionala organ verka för bättre kostvanor och bättre konsu­mentkunnande.

Slutligen vill SÖ instämma i den åsikt som livsmedelskommittén framför i flera olika sammanhang i sill belänkande nämligen att ulbildning inom kostområdet är av största vikt. SÖ anser alt de ulbildningar som i dag anordnas i bl. a. gymnasieskolan fyller en viklig funklion och atl de utbil­dade ungdomarna ulgör en värdefull resurs i samhällets samlade strävan

 

Prop. 1984/85:166                                                                  46

mot goda kostvanor och bättre hälsa. SÖ följer med intresse utvecklingen inom områdel och arbetar kontinuerligt för all anordna adekvata ulbild­ningar.

5.2.13     Lantbruksstyrelsen: Enligt lantbruksslyrelsens bedömning tar an­passning av kostvanor förhållandevis lång lid med hänsyn till att en sådan anpassning knappasl kan ske genom annal än upplysning och rådgivning lill konsumenlerna.

5.2.14     Statens livsmedelsverk: Informationskampanjer för bättre kostvanor har nu pågått i mer än lio år. Dessa kampanjer har säkerligen gjort svenska folket mer kosimedveiei och ökat kunskaperna på nutritionsområdet. Konsumiionsmönsiren lycks dock samtidigt vara svåra au rubba. Inlaget av fett och socker har således inte förändrats. Som LMK föreslagil måsle flera samverkande ålgärder komma lill slånd för all ändra kostvanorna.

Information i olika former kommer alt bli del bästa medlet alt föra ut
kostbudskapel.---

Skolväsendel kommer alt få en grundläggande betydelse i delta sam­manhang. Kost- och näringsfrågor bör såsom LMK föreslagil få en ökad plats i undervisningen. Skolan har ocksä möjlighel att genom skolmålti­derna påverka elevernas koslintresse och -kunskaper.

5.2.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation:       delar LMKs

uppfattning att information och utbildning är de viktigaste styrmedlen för en näringsriktig kosthållning. KD vill särskili framhäva skolans stora bety­delse, inle bara med avseende på undervisningen utan också på skolmålti­derna. De senare bör ha en kvalitet och inrikining som kan lägga grunden till goda kostvanor. Ett slort ansvar vilar här på kommunerna. Det är angeläget att den ekonomiska åtstramningen inte får negativa konsekven­ser på detla område.

5.2.27 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Enligt kommitténs uppfatt­ning bör information och utbildning samt produktutveckling inom livsme­delsindustrin utgöra de främsta vägarna för atl uppnå en förändring av

kosten----- . SJFR vill betona alt även forsknings- och utvecklingsarbele

inom primärprodukiionen har slor betydelse från hälsosynpunkt. Så bör det l.ex. finnas möjligheter att med hjälp av avel och lämplig utfodring förändra djurens fellansättning och minska animaliernas feltinnehåll. Del bör också finnas möjligheter alt med växtförädling och odlingstekniska ålgärder väsenlligt förbättra en rad olika vegetabiliers kvalitet på ett sådant säll att det även sell från hälsosynpunki är acceptabelt atl konsumtionen ökar.

 

Prop. 1984/85:166                                                              47

5.2.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län:           vill särskili framhålla bely­
delsen av skolmaten som en möjlighet att hos eleverna inskärpa värdel av
goda kostvanor. Det är bl, a. av detla skäl olyckligl all pågående bespa­
ringar riklar sig mot skolmåltiderna.

5.2.52 Cenlralorganisalionen SACO/SR: Konsumenterna skall ha valfrihet bland marknadens livsmedel - enligt direktiven för LMK. SACO/SR anser all elt val som skapar efterfrågan på mat som är värd sill pris, förutsätter att konsumenterna har kunskaper om del egna behovel av mal, av energi och näring.

Del är angelägel all på olika sätt slimulera lill ökad konsumtion av baslivsmedlen. En förulsällning för del är att konsumenterna har kunskap om hur man kan öka sin egen omsättning genom motion, val av fibertika livsmedel, att man äter tillräckligt många mållider och all dessa är allsidigt sammansatta. Kunskaper behövs också om vilka livsmedel som svarar mot behovel av näring och volym som ger mättnad och hur maten lillagas.

Rådgivningen från dieiisler verksamma inom primärvården och upplys-ningsverksamhel via den kommunala konsumenlrådgivningen bör kunna

utvecklas ytterligare för informalion pm mat. Enligt socialstyrelsen    

har endasl elt fålal konsumentvägledare kompetens för rådgivning i kosl-och näringsfrågor.

5.2.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi delar helt kommit­téns uppfatlning, att information och utbildning är de mest effektiva sätten atl på sikl åsladkomma varaktiga förändringar i livsmedelskonsumtionen och malvanorna.

Vi anser, att kostfrågorna borde få en betydligt mer framträdande plals i skolundervisningen, liksom också att skolmåltiderna är viktiga när det gäller att grundlägga elevernas matvanor. Del är från denna uigångspunkt olyckligt, om kommunerna drar ner på anslagen till dessa - en ökad satsning vore mer motiverad.

5.2.59 Institutet för storhushåll: Utredarna har uttalat att utbildning i kost­frågor inom skolan och hälso- och sjukvården är av stor betydelse. ISR delar denna uppfallning, men vill peka på storhushållens möjligheter all nå

andra mycket  stora grupper av konsumenter.- drygt  varannan

svensk äter dagligen ett mål mal uianför hemmet. Della ger storhushållen lillfälle alt genom lämpliga förändringar i matsedlar och recept servera näringsriktiga måltider enligt avgivna rekommendationer och därigenom påverka kostvanorna hos dessa konsumenler. Möjlighelen alt i anslutning lill dessa mållider dessutom ge lämplig information om kost och kostvanor är mycket goda och bör tillvaratas.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  48

Ulbildning av personal i storhushållen i Sverige har under många år varil eftersatt. En viss förbättring kan konstaleras under senare år, men yllerli­gare kraftfulla åtgärder erfordras.

Möjligheten atl fortbilda nu yrkesverksam personal bör beaktas     ,

Institutet för Storhushåll m. fl. organisationer arbeiar intensivt med sådan
ulbildning, främsl genom framtagning av utbildningsmaterial, men ytterli­
gare resurser borde avdelas för uppgiflen.    

----- en utökning av FoU-insatser förordas.

ISR inslämmer i delta och vill betona alt forskning och utveckling behövs såväl inom livsmedelsområdet som belräffande utrustning, lillag-ningsmetoder och förvaringsleknik m.m. inom storhushållsområdet.

5.2.61-------------------------------------------------------------------- Kooperativa förbundet: Det är enligt KFs mening betydligt viktigare
[än ändrade märkningsbestämmelser] att man bedriver en genomtänkl
Utbildning och information om näringsfrågor lill alla konsumenler alltifrån
grundskolan och gymnasiet lill arbetsliv och hem, storhushåll elc.     

KF vill fäsla uppmärksamheten på alt den konsumenlkooperaiiva livs­medelsindustrin beaklar näringsaspekier vilket bl. a, framgår av alla de relativt magra, sockerfria och andra nya produkter som framkommil under senare år.

5.2.62-------------------------------------- Landsorganisationen i Sverige:            delar kommitténs uppfatlning

all informalion och utbildning saml produktutveckling inom livsmedelsin­dustrin bör ulgöra de främsla vägarna för alt uppnå en förändring av kosten.

5.2.63  Landstingsförbundet: Beträffande hälso- och sjukvårdens roll i kosl-
och hälsofrågor understryker kommittén bl.a. viklen av kunskaper hos
sjukvårdens personal om koslens betydelse för hälsa och tillfrisknande.
Styrelsen konstaterar för sin del alt del för närvarande pågår en
kompetensuppbyggnad i det här avseendet inom landstingen. Detta sker
parallellt med att funktioner ulvecklas för information i enhghet med
landstingens vidgade ansvar för befolkningens hälsa.

5.2.64------------------------------------ Lantbrukarnas riksförbund:        delar kommitténs uppfattning

atl målgruppsanpassad information och utbildning samt produktutveckling inom livsmedelsindustrin är de främsta medlen alt uppnå vissa koständringar.

5.2,67 Svenska lantarbetareförbundet: En bällre information i skolorna och till allmänheten om värdet av rätl kost anser förbundet mycket viklig. För närvarande är information i kostfrågor alltför myckel betingad av mer eller mindre seriösa forskares eget tyckande.

 

Prop. 1984/85:166                                                              49

5.2,70 Svenska livsmedelsinstitutet: Vi anser-------- det         befogat alt

rekommendera omedelbara klarläggande undersökningar av sockerkon­sumlionens verkliga nivå för att snarast konfirmera [rekommendationer­na], samt atl sänkning bör ske som ett resultat av nära samarbeie mellan myndigheler, forskare och induslri, inriktat på utbildning, informalion,

forskning och produktutveckling.-- Hellre än atl ersälla sötnings-

effeklen från socker med sötningsmedel borde man i så fall informations­vägen försöka påverka konsumenterna att välja mindre söta produkter.

5.2.72 Svenska sockerfabriks AB:- drar------- liksom kommittén,

slutsatsen all information och utbildning saml produktutveckling bör utgö­ra de främsla vägarna om man vill uppnå en förändring av kosten.

I 5.2.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: - -,— stöder förslagel alt teo­retisk koslkunskap borde kunna vara obligatorisk på alla gymnasielinjer. Praktisk koslkunskap skulle kunna vara tillval.

De specialutbildade hushållslärarna bör kunna användas i slörre ut­sträckning i undervisningen. Fortbildning av lärare och produkter av lämp­liga läromedel har också stor betydelse.

LMK trycker på skolmåltidernas betydelse för grundläggande av goda
kostvanor. Vi tror alt man skall ulvidga detta lill atl gälla också för
mållider inom den offenlliga sekiorn i övrigl. , 

Av LMKs skrivning kan man få intrycket att utveckling av nya pro­dukter är nödvändig för att nå de kostmål som angivits. Inom dagligvaru­handeln finns i stort sell redan nu hela det sortiment av livsmedel som LMK önskar i detla hänseende. Man får inle heller glömma bort all vid produktutveckling av t.ex. etl lätlsortiment, den nya produkten i kulina­riskt hänseende måste vara lika bra som förebilden. Vad som behövs är information som kan behöva vara mer konkret än dagens mera allmänt hållna.

5.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: TCO har inle samma tilltro
som LMK till att livsiViedelsnäringens olika led i tillräcklig grad beaklar
kost- och kvalitetsaspekterna når dessa kommer i konflikt med de kom­
mersiella hänsynen. -

Det år viktigt att den mal storhushållen serverar är god, vällagad och näringsriktigt sammansatt. På den punkten finns av allt att döma många brisler. Inte minst brukar krilik rikias mol den mal som serveras i många skolmatsalar.

Storhushållen är vikliga när del gäller att påverka människors smak och matvanor. Det är också jämförelsevis lätl att nå storhushållen med närings-information. TCO delar LMKs uppfattning alt det är vikligt att kost- och näringsfrågor får ökad plats i utbildningen av storhushållspersonal.

4    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                              50

5.2.80 Trädgårdsnäringens riksförbund:         instämmer i önskemålen

om mer forskning inom kost- och hälsoomrädet och att man då också speciellt beaklar irädgårdsprodukternas roll i sammanhanget.

5.3 Livsmedelslagstiftning

5.3.2 Kommerskollegium:-- finner del angelägel alt man i Sverige i

görligaste mån undviker all införa nya nationella märkningskrav som av­viker från internationella rekommendationer och/eller motsvarande regel­system i l. ex. Norden eller Västeuropa i övrigt.

5.3.5 Socialstyrelsen:-- delar------ kommitléns uppfatlning att livs­
medelslagstiflningen bör ulnyttjas för att i möjligaste mån främja kostre­
kommendalionerna. Möjligheterna atl fastställa livsmedelsstandards bör

då i första hand användas.--- Styrelsen tillstyrker------ att (det

föreslagna nya märkningssystemel] prövas av livsmedelsverket.

5.3.10 Konsumentverket: Varje åtgärd för atl förbättra och förenkla den produktanknuina informalionen, t.ex. om varans kvalitet och samman­sättning, är utomordentligt viklig. Konsumentverket ser myckel posilivt på förslaget att livsmedelslagstiflningen t.ex. genom all faslslälla livsme-delssiandard eller alt införa en förenklad märkning med L, M och H utnyttjas för att i möjligaste mån främja kostrekommendationerna.

5.3.14 Statens livsmedelsverk: De nuvarande principerna för såväl inne­hålls- som näringsdeklarationer följer de förslag som arbetats fram inom Codex Alimentarius och som redan lillämpas inom många länder. LMH-märkningen avviker däremol från internationella regler och kan - om den införs obligatoriskt - medföra handelshinder.

Livsmedelsverket kommer att ta upp hela frågan om förenkling av
innehålls- och näringsdeklarationerna för alt försöka att göra dessa mer
lättförståeliga för konsumenterna. Därvid kommer verket också alt disku­
tera LMH-märkningen.---

Verket ställer sig positivt lill förslaget alt använda livsmedelsstandarder som etl redskap att minska feltintaget hos konsumenterna. Standarderna för smör och margarin, glassvaror, namnskyddade charkvaror och grädd-produkler kan vara lämpliga för della syfte.

5.3.52 Centralorganisationen SACO/SR:        kan inte finna att [LMH-

systemet] underlättar för konsumenterna att kunna välja bra mat. Det är inte ytterligare detaljkunskaper om enslaka livsmedels särskilda egenska­per konsumenterna behöver utan övertygelsen om alt mat har grundläg­gande betydelse för hälsa, humör och allmän trivsel.

 

Prop. 1984/85:166                                                             51

5.3.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: LMK föreslår att ett

nytt märkningssystem för livsmedel skulle övervägas . Åven om det

är angeläget med en enkel och informativ märkning känner vi en viss tveksamhet till all ytterligare bygga ul livsmedelsinformalionen ulöver den som redan finns. Dessulom skulle ell system av ovan angivna innebörd medföra en mängd definitions- och avgränsningsproblem.

Vi tror, atl det är bällre att satsa mer på den information som redan finns - bl, a. innehålls- och näringsdeklarationer - och göra den mer lättillgäng­lig och begriplig,

5.3.61 Kooperativa förbundet: Kommittén anser att livsmedelsverket skall undersöka möjlighelen alt pröva [LMH-systemel] för någon eller några lämpliga varugrupper.

KF motsäller sig inle alt livsmedelsverket gör en sådan undersökning, men vill framhålla atl man härvid även beaklar andra märkningsförslag som har kommit fram under del senaste året så att man inte får flera märkningssyslem på paketerade livsmedel. KF anser alt den vikligasle informationen på förpackade livsmedel i dessa hänseenden är innehålls-och näringsdeklarationer som ger konsumenlerna behövliga basfakta. KF ifrågasätter starkt om en L, M, H-märkning som är så relativ lill sin karakiär överhuvud laget kan få något förnuftigt innehåll.

5.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: ser såväl vissa principiella som

praktiska problem med [LMH-sysiemet] och tillstyrker därför atl slatens livsmedelsverk närmare utreder förutsättningarna.

5.3.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommillén föreslår också genom­förande av ell märkningssyslem som anger halten av t.ex. fett i graderna Låg (L), Medel (M) eller Hög (H) i förhållande till normal nivå. Förbundel ställer sig iveksaml till värdet av detta, då det säkeriigen kommer all vara svårl alt få en riktig definition och jämförbarhet av vad som är normalt för varje vara. Del kan läll leda till en felaklig sammansättning av kosten, då konsumenten kan föriedas alt överdriva inköp av livsmedel som är L-märkla.

5,3.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund:----------- anser, all [LMH-märk­
ning] leder lill oklarheter och missuppfattningar ibland t.o.m, är vilsele­
dande för konsumenten, eftersom den skulle bygga på konsumenlens
förväntan på socker- och fetthalt i den enskilda produkten. Det nuvarande
vedertagna systemet för näringsdeklaration med angivande av protein,
fett, kolhydrat och energi måste på lång sikt vara det system som ger den
mest kortekla och bästa informalionen lill konsumenten. En mer konse­
kvenl användning av detta märkningssyslem - som dessutom överens­
slämmer med internationell praxis - kombinerad med en ökad utbildning
är att föredra framför den föreslagna LMH-märkningen.        


 

Prop. 1984/85:166                                                                  52

LMK föreslår också att livsmedelslagstiftningen bör ändras så all mini-mihalten fell i smör och margarin sänks från nuvarande 80% till 75%.

Förändringen---- innebär en höjning av vattenhalten med 30%. Denna

höjning försämrar de användningslekniska egenskaperna både vid matlag­ning och vid bakning. Man bör komma ihåg all vid matlagning används ca 40% av matfettet och alt det då inle är mängden matfett utan mängden fell som är avgörande. Vidare skulle Sverige avvika från den norm som Codex Alimentarius fastlagt och som hittills följts. SLIM vill erinra om atl konsu­menterna redan i dag kan välja mellan olika matfetialternativ med lägre feithalier - både 60% och 40% -, vilka är resullat av företagens produkt­utveckling.

5.3.79 Tjänsiemännens centralorganisation: Ett väl genomtänkt och enkelt utformat system för obligatorisk produktinformation är angelägel för att upprätthålla en god kvalitetsnivå på produkterna. TCO tillstyrker därför förslagel att livsmedelsverket ges i uppdrag all undersöka möjligheterna au pröva elt nytt märkningssyslem som visar lill exempel fett- och socker­halten i produkterna,

5.4 Prispolitiska åtgärder

5.4.5 Socialstyrelsen:-- instämmer i kommitléns uppfattning alt pris-
politiken är ett trubbigt vapen för all genomföra koslförändringar.   

hushållen är olika känsliga för prisförändringar. Man vet dock inte hur inköpsvanorna och koslkvalitelen i enskilda hushåll påverkas av generella prisförändringar. Dessa förhållanden bör utredas närmare. Socialstyrelsen delar dock kommitténs uppfattning alt man inte bör använda prispolitiska ålgärder som motverkar koslförändringar i gynnsam riktning.

5.4,14 Slatens livsmedelsverk: Enligt livsmedelsverkels mening lorde pris­sättningen vara ett av de mest effektiva medlen att ändra kostvanorna och bör — som en följd av de nya livsmedelspolitiska signalerna - kunna användas i betydligt ökad utsträckning.

5.4.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Även om jord­bruksprisregleringen inle kan få slor betydelse i dessa sammanhang är del dock givel att näringsfysiologiska aspekter i görligaste mån bör beaktas vid

prissättningen.---

Av [omtanke om barnfamiljernas ekonomi] kan KD inle tillstyrka LMKs förslag atl den 3%-iga mjölken skulle fördyras på näringsfysiologiska grunder. En i sig önskvärd reducering av feltintaget kan bättre åvägabring­as genom minskad förbrukning av i andra avseenden mindre nyttiga pro­dukter.

 

Prop. 1984/85:166                                                             53

5,4.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi har en generellt tveksam inslällning lill all använda livsmedelspriserna som slyrmedel för

konsumtionen.--- Konsumenterna måste---- ha rält all välja i

utbudet, utan alt behöva drabbas av prismässiga pekpinnar från samhället.

5.4.61  Kooperaliva förbundet: KF har ofla konstaterat att prispoliliken är
ett myckel ofullständigt instrument för att styra människors matvanor över

till en mera näringsriktig sammansättning.      KF anser dock att där

del är möjligl och lill nytta för konsumenten bör man främja kostföränd­ringar i gynnsam riktning genom prissättningen.

Däremot anser KF det olämpligl att följa LMKs rekommendaiion att
man vid jordbruksprisöverläggningarna skulle göra den 3-procentiga mjöl­
ken avsevärt dyrare än den 0,5-procenliga lättmjölken enbart i syfte atl
minska den toiala feltkonsumtionen. En sådan politik blir diskriminerande
för barnfamiljer--- .

5.4.62-------------------------- Landsorganisationen i Sverige: I belänkandet förs också en diskus­
sion huruvida man med hjälp av prissättningar och prispoliliken kan ge­
nomföra koslförändringar.-

Lö vill------- varna för all använda jordbruksprisregleringen i dessa

sammanhang.

Därtill anser LO det helt fel att följa LMKs rekommendaiion alt man vid jordbruksprisöverläggningarna skulle påverka prisrelationema mellan mjölk av olika fetthalt.

5.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: Förbundet vänder sig       mol tan­
ken all använda prisel som slyrinsirumenl. Detta gäller i särskilt hög grad
om man som LMK väljer ul en enda produktgrupp - mjölk - och i denna
en egenskap - mjölkens fetthalt - lill en s. k. näringsfysiologisk prissätt­
ning. ----

Enligt LRFs bedömning måste prisskillnaderna mellan varianterna vara mycket stora för alt man skulle kunna uppnå de konsumiionsändringar som eftersträvas. De prishöjningar som därvid kommer på standardmjölk kan uppfattas som orättvisa mol vissa konsumentgrupper. Prishöjningarna kan också få till följd att konsumtionen av slandardmjölk hos skolbarn och kroppsarbetande blir lägre än vad som ur kost- och näringssynpunkl re­kommenderas.

5.4.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Den föreslagna särskilda pris­höjningen på 3-procentig mjölk i förhållande lill 0,5-procenlig mjölk skulle ytterligare öka överproduktionen av smör. En ur hälsosynpunki önskvärd minskad fettkonsumtion bör i stället uppnås genom elt totalt minskat fettiniag.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 54

5.4.68 Svenska livsmedelsarbelareförbundet:            släller sig tveksamt lill

om prisdifferentiering på mjölk efter fetthalt är ett effektivt medel för au sänka feltkonsumtionen.

5.4.72 Svenska sockerfabriks AB: Det kan inte anses belagt atl ålgärder som påverkar konsumentpriset på socker och sockerrika produkter har någon effekt på längre sikt på konsumtionen.

5.4.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund:     delar kommitténs upp­
fattning alt prisel är etl trubbigt vapen för atl genomföra koslförändringar.

----- Ell område där aktiva prispoliliska åtgärder, enligt kommiltén, bör

användas är alt få till stånd vissa prisrelationer mellan mjölk och olika

fetthalt----- , SLIM vill ifrågasätta om detla resonemang från--

kommitténs sida är tillämpligl för alt styra feltkonsumtionen via mjölken. Den feta standardmjölken bör i första hand konsumeras av barn, som på grund av sin aktivitet, gör av med fettet. Lätlmjölken bör konsumeras av vuxna om de över huvud tagel skall konsumera mjölk. Genom all stan­dardmjölken skulle vara dyrare enligt kommitténs förslag blir barnfamil­jerna ekonomiskt lidande, medan hushåll bestående av vuxna som dricker lältmjölk skall premieras.

5.4.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Under alla förhållanden bör del inle ske en prismässig favorisering av andra produkter än de som man ur folkhälsosynpunkt anser skall ha en ökad konsumlion. Grönsaker, frukt och bär är därvidlag i lika stor ulslräckning baslivsmedel som de jord­bruksreglerade livsmedlen.

5.5 Samordnad information och fortsatt utveckling

5.5.5 Socialstyrelsen: En förändring av opinioner och normer är      

nödvändig om bra kostvanor skall kunna grundläggas i störte delar av befolkningen. Detla är etl arbete på lång sikl som kräver medverkan av många intressenter. Del är också ett område för tvärvetenskaplig forskning och utveckling för vilket det enligt socialstyrelsens uppfallning krävs öka­de insalser.

Socialstyrelsen instämmer med kommittén all del är angelägel med samordning av berörda myndighelers informalionsverksamhel i kost­frågor. Viss samordning men i synnerhet samverkan förekommer redan

----- . Samordningen och samarbetet kan naluriiglvis bli effekiivare. Del

kan också finnas skäl atl utöka samarbelel   ,

Socialstyrelsen och livsmedelsverket har sedan en lid diskuterat möjlig­helen all gemensaml tillsätta en medicinsk expertgrupp för kost och hälso­frågor. Gruppen skulle förslagsvis följa kunskapsutvecklingen på områden

 

Prop. 1984/85:166                                                                 55

som har samband med kost-hälsa; uiarbeta och vid behov revidera kost-och näringsrekommendationer; påtala eventuella behov av åtgärder. Ge­nom en sådan grupp skulle kontakter med universitet och forskningsinsti­tutioner, vetenskapsakademi elc. kunna kanaliseras. Ledamöterna skulle också kunna svara för viss bevakning av den internationella utvecklingen,

1 fråga om det samlade ansvaret för åtgärder för atl förändra kost­
vanorna vill socialstyrelsen påminna om all hälso- och sjukvården ge­
nom hälso- och sjukvårdslagen har fått ell delvis nyll ansvar för folkhäl­
san. ----

Med tanke på att det skett etl långvarigt och omfatlande uppbyggnadsar­bete, att verksamheter på olika nivåer har förankrats och syns expandera, saml att socialstyrelsen under alla förhållanden kommer att bedriva kost-upplysning som ett huvudområde inom hälsoupplysningen, anser styrelsen att den som hittills bör ha del samordnande ansvaret för upplysnings- och informationsarbetet.

Socialstyrelsen vill också erinra om förslagel från HS 90 om all hälso-
och sjukvårdsberedningen fär funklionen av nationellt hälsopolitiskt råd.
Rådet skulle följa utvecklingen av sektorövergripande hälsopolitiska frå­
gor, i enlighet med rekommendationer av WHO. Detta arbete skulle givel­
vis i tillämpliga delar samordnas med livsmedelsberedningen.           

Socialstyrelsen vill underslryka vad kommiltén anför om behovel av ytterligare forskning inom kost och hälsoomrädet och särskilt behovel av kontinuerliga kostvaneundersökningar.

5.5.10 Konsumentverket:- delar kommitléns uppfallning all del be­
hövs en samordning av de ålgärder som vidias i syfte all förbällra kost­
vanor. Samordningsansvaret bör kunna ges lill Livsmedelsverkel eller
Socialstyrelsen. Dessulom behövs elt statligt vetenskapligt organ för alt ta
fram sakunderlag för samhällels kostupplysning. Dess uppgifl skulle vara
alt sammanställa forskningsresultat på området samt atl initiera forskning.

5.5.13--------------------------- Lantbruksstyrelsen:        delar kommitténs uppfallning att det är

myckel angeläget all en samordning sker av berörda myndighelers infor­mationsverksamhet inom livsmedelsområdet. Lantbruksslyrelsen vill sär­skilt framhålla behovel av relevanl och välgrundad information lill allmän­heten om bl.a. olika kvalitetsfrågor inom livsmedelsområdet och samban­del mellan kvalitet och produktionsmetoder inom jordbruket och träd­gårdsnäringen,

5.5.14  Statens livsmedelsverk: Genom del initiativ som regeringen lagil

----- och som innebär alt livsmedelsfrågorna ses i elt samlal perspektiv

har elt centralt ansvar lagts inom regeringskansliel på jordbruksdeparte­
mentet. En följd härav blir atl detla departements myndigheter får molsva­
rande ansvar på verksnivå-- , Livsmedelsverkel blir därigenom det

 

Prop. 1984/85:166                                                                  56

sammanhållande organ på [kost- och näringsområdei] som LMK efterly­
ser. -----

Alt livsmedelsverket får dessa uppgifter ler sig naturiigl. Verket spelar
redan nu en central roll i dessa frågor. Verket ger ut kostrekommenda­
iioner och del har en vid erfarenhel av kostundersökningar. Verkel har
skaffat sig ett särskilt datasystem på området med en omfattande data­
bank. Verkel dellar också i del nordiska och del övriga internationella
samarbetet. På verket finns också ett kvalificerat livsmedelslaboralorium
samt basresurser inom informalion och administration.         

Till livsmedelsverket tillsammans med socialstyrelsen bör knytas ell råd för kosl- och hälsofrågor med uppdrag att initiera, slimulera och följa de många slag av ålgärder som behövs på del nutrilionspoliliska områdel.

Som tidigare nämnls har livsmedelsverket en basorganisation lämplig för atl la emot uppgifier inom kost- och näringspolitiken. Omfaltningen av de åligganden som läggs på verket får avgöra de förstärkningar och omfördel­ningar av slatliga och andra resurser som kan bli nödvändiga.

5.5.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD vill här begag­na tillfället att upprepa sitt i andra sammanhang ofla framförda önskemål om mer frekvenla men enklare hushållsbudgelundersökningar. Härigenom skulle man bl.a. erhålla värdefull information om konsumtionsulveck­lingen för olika kategorier av konsumenler.

LMK har lagl fram en plan för utökad information om kost och hälsa. I
detta sammanhang vill KD gärna framhålla det intressanta initiativ som
lagits av ALA-gruppen vid Sveriges lanlbruksuniversitet. Representanler
för olika konsumentgrupper och skribenter på livsmedelsområdet har sam­
lats lill seminarier för information och diskussion kring konsumenternas
synpunkler och önskemål beträffande forskningen om livsmedel. Forlsall
verksamhel på della område bör stödjas        .

5.5.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen instämmer i betän­kandets synpunkter när del gäller viklen av all i ökad utsträckning avdela resurser för information till konsumenlerna i kost- och hälsofrågor.

5.5.52 Centralorganisationen SACO/SR:        den offentliga verksamhe­
tens och livsmedelskedjans informationsresurser borde samordnas för
rikstäckande upplysning om atl svensk mat, inle minsl inlernationellt sell,

är av god kvalitet och har en god hygienisk slandard.          

LMK föreslår alt elt nytt upplysningsorgan om kost inrättas och knyts lill livsmedelsberedningen. Del måste vara mer ekonomiskt och rationellt att livsmedelsverkel får del statliga övergripande ansvaret för informatio­nen om mat. Denna bör ha en mera positiv inriktning än vad den nu har och handla om belydelsen av alt äta mat som man mår bra av - livsmedel från

 

Prop. 1984/85:166                                                                 57

kostcirkelns alla grupper - i slället för om vad man inte skall äta eller minska på. Åler man den '"näringsläla"' mat man behöver orkar man inte den "energiläta", näringsfattiga.

5,5,56 Handelns samarbelsorgan i jordbruksfrågor: Vi delar hell LMK's uppfattning, att en samordning av myndigheternas informationsinsatser är nödvändig. Enligt vår uppfattning bör det främsl ankomma på Statens livsmedelsverk atl svara för dessa.

5.5.61---------------------------------------------- Kooperaliva förbundet: KF tillstyrker       utredningens förslag

att en samordning om möjligt bör ske av berörda myndigheters informa­
lionsverksamhel om livsmedel, deras egenskaper, näringsriktighet osv.
KF anser att Jordbruksdepartementets livsmedelsberedning bör ges deua
samordningsansvar.-

KF tillstyrker LMKs rekommendation att man satsar på mera forskning
och utvecklingsarbele inom kost- och hälsoomrädet. KF får härvid särskilt
peka på angelägenhelen av alt det görs kontinuerliga kostundersökningar
där del klarare än hittills framgår hur konsumtionsvanorna inom olika
befolkningsgrupper utvecklas. KF får dock här framhålla att forsk­
ning inom hälsoomrädet lill slor del är elt statligt ansvar - inle minsl med
hänsyn lill matvanornas betydelse för hälsa resp. sjukdom och med hänsyn
lill att ökade hälsoinsatser genom en näringsriklig kostordning minskar
sjukvårdskostnaderna.

5.5.62  Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker — — — utredningens
förslag all en samordning bör ske av berörda myndighelers informalions­
verksamhel om livsmedel, deras egenskaper, näringsrikiighel osv.

LO anser alt Livsmedelsberedningen bör ges delta samordningsansvar. Vi tillstyrker givelvis också LMKs rekommendaiion alt man satsar på mera forskning och utvecklingsarbele inom kost- och hälsoomrädet.

5.5.63  Landstingsförbundet: - - - kan notera atl cancerkommillén före­
slagit att en rådgivande hälsodelegation knyls till regeringskansliel. Beho­
vet av en sektorövergripande samordning har också identifierats av HS 90.
För att åsladkomma en samlad lösning hör det förslag som nu lämnas av
livsmedelskommiiién beredas tillsammans med de förslag som HS 90 och
cancerkommittén presenterat.

5.5,77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser del vara ulomor-dentligt angelägel au få klarhei i vad vi egentligen komsumerar och vill föreslå att Livsmedelsverket åläggs ansvaret för kontinuerliga kostunder­sökningar. - - -

SLIM delar uppfattningen att en samordning [av information] är nödvän­dig och anser, alt en enda myndighet - Statens livsmedelsverk - bör ha

 

Prop. 1984/85:166                                                                 58

det övergripande informationsansvaret i kosl- och näringsfrågor. Livsme­delsverket blir därigenom den sammanhållande länk i dessa frågor som den enskilda livsmedelsindustrin länge önskat. Den medicinska expertgrupp i kost- och näringsfrågor som håller på atl bildas bör enligt vår bestämda åsikt knylas lill Livsmedelsverkel.

5.5.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Kommiltén har i allmänna orda­
lag framhållit behovel av information i kostfrågor. Man förutsätter atl delta
skall lösas genom handelns och livsmedelsindustrins ålgärder. Vissa insat­
ser från slatens sida förutsätts och alt dessa samordnas.     [Del] borde

övervägas om man kan få till stånd elt informalionsrådgivningsorgan för hela livsmedelssektorn i den form som främjandena inom irädgårdsseklorn i dag har.

6 Livsmedelsberedskapen — sårbarhets- och omställningsfrågor

6.3 Överbefälhavaren: Från försvarsmaktens utgångspunkter är det viktigt att landel har en för beredskapssilualioner och krig erforderiig självförsörj­ningsförmåga och uthållighet vad avser livsmedel.

Utöver ovanslående övergripande krav är del av största betydelse alt även landels olika regioner har en lillfredsställande självförsöijningsför-måga. Del är ocksä synnerligen angelägel alt produktions- och distribu­tionsresurserna har en låg sårbarhet och känslighet för slörningar.

Landel i sin helhet bedöms för närvarande ha en lillfredsställande själv­försörjningsförmåga och uthållighet jämföri med del lotala behov som föreligger vid beredskap och krig.

Regionalt föreligger det dock en påtaglig obalans såväl vad avser jord­bruksproduktionen som förädlingsindustrin. Detta har bl.a. lett till atl Norrland i flera avseenden måsle bedömas vara elt underskottsområde.

Förädlingsindustrin har koncentrerats till ett fåtal anläggningar främst placerade inom södra delarna av Sverige. Flera vikliga industrier är dess­ulom förlagda lill områden som måste bedömas som sannolika operations­områden i händelse av krig.

Försörjningen av livsmedel bygger på och förutsäller ett väl utvecklat och väl fungerande distributionssystem.

Med ovanslående som grund bedömer Överbefälhavaren atl landels
livsmedelsförsörjning i vidaste bemärkelse är sårbar och känslig för de
störningar som kan komma atl inlräffa vid krig. Dessulom har Nortland
begränsad självförsörjningsförmåga vilkel kan allvarligt reducera försvars­
förmågan inom denna region.-

Del är mol denna bakgrund viktigt alt åtgärder vidtas för atl nuvarande obalans i den regionala basproduktionen inte förstärks ytterligare. Så långt det är möjligl bör obalansen elimineras.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 59

Utvecklingen inom livsmedels- och förädlingsindustrin mot ökande kon­centration och föriäggning lill Syd- och Mellansverige måste hejdas. Det är angeläget alt åtgärder i detla syfte vidias. Om möjligt bör trenden brytas för atl lillgodose regionala beredskapsbehov.

6.4 Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Livsmedelsprogrammet är eu av
de prioriterade programmen inom det ekonomiska försvaret.

Från strikt beredskapssynpunkt har de av LMK redovisade variationer­na i åkerareal (2,9 milj. ha, 2,6 milj. ha resp. 2,4 milj. ha) inte någon avgörande betydelse. Detta förutsätter dock tillgång till nödvändiga insals­varor.

ÖEF anser del nödvändigl att jordbrukel i Nortland kan upprätthållas på minst nuvarande nivå.

Med hänsyn lill mjölkens stora betydelse i den s.k. kriskoslen bör ett
störte fredstida koantal än 550000 behållas.

Behovet av kvävegödselmedel i kris bör främsl tillgodoses genom freds­tida inhemsk produktionskapacitet, krisimport och ev. beredskapslagring.

ÖEF framhåller atl den slarka centralisering som kännetecknat utveck­
lingen inom livsmedelsindustrin under senare år har medfört en sårbarhet
som inte är acceplabel från beredskapssynpunkl. ÖEF pekar också på det
problem som betingas av industrins växande beroende av elektronik. För
all en störte tålighet ska uppnås måste större hänsyn tas till beredskapen i
den fredslida samhällsplaneringen och industriulvecklingen.  

Planeringsförutsättningar. — — — Livsmedelsprogrammet skiljer sig från huvuddelen av övriga program genom all arbela med en treårig om­ställningsperiod utan någon import av insatsvaror efler det första krisåret. Övriga program arbeiar med kortare krisperspektiv och räknar med viss import - 20% om inte särskilda skäl föreligger för någol annat antagande.

Självfallel kan det vara motiverat med en särskilt hög säkerhet när det gäller livsmedelsberedskapen. Enligt ÖEFs mening måste emellertid en treårig kris ulan någon imporl alls anses vara etl mycket osannolikt fall.

Det är - - - inte säkert all man i avvägningsprocessen inom hela del ekonomiska försvaret kan avdela medel så alt nivån 90% [säkerhet] kan nås eftersom det, som nämnls tidigare, handlar om en politisk bedömning av vilka risker man är beredd atl ta och vilken balans man vill ha inom det ekonomiska försvaret.

1982 års försvarsbeslut innebar att ökad hänsyn ska las lill riskerna för elt angrepp med mycket kort förvarning - s. k. övertaskande angrepp. Detta krav har enligt ÖEFs mening inte beaktats nöjaktigt av LMK. Det accentuerar behovet av regional balans i produklion och konsumlion lik­som behovet av lagring av livsmedel i Nortland. - - -

 

Prop. 1984/85:166                                                                 60

Sårbarheten inom jordbruket. - — — En fortsatt minskning av anlalel sysselsatta inom jordbruket på sikt kan få allvarliga beredskapskonsekven­ser.

Eftersom behovet av specialkunskaper är stort blir tillgången på reserv-
arbetskraft liten. Della kan få allvarliga konsekvenser för produktionen i
kris och krig. Från försörjningssynpunkt är det en fördel om värnpliktiga
och civilförsvarspliktiga sysselsatta i jordbrukel som hillills kan få upp­
skov med sin tjänstgöring vid försvarsmakten och civilförsvaret. En hittills
för jordbrukel outnyttjad resurs utgör vapenfria tjänsleplikliga. Hur dessa
ska kunna användas bör övervägas. 

Vad avser växtskyddsmedel och växtnäringsämnen vill ÖEF underslry­ka att med något ändrade beräkningsgrunder, bl.a. avseende krisimporl, som bättre ansluler lill dem som används för det ekonomiska försvaret i övrigt, minskar lagringsbehoven i betydande grad, - — —

ÖEF anser att förslaget atl basera beredskapsplaneringen på byggandet av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i krislid inte är realistiskt. I stället bör eftersträvas en fredslida inhemsk produktion. De förslag härvidlag som presenterals om ammoniaktillverkning i Nynäshamn är synnerligen intressanta ur beredskapssynpunkl. - — —

MöjHgheterna att framslälla pekiloprolein i kris och evenluelll även i
fred bör analyseras närmare.-

Inhemsk etanolproduktion.- Etanolens beredskapsbeiydelse är —

--- störsl som basråvara för den kemiska induslrin.

Om en eventuell etanolproduktion skulle baseras på jordbruksprodukter får detla dock inle inkräkta på erforderlig livsmedelsproduktion i en kris. Från den synpunklen är en etanolproduktion baserad på skogsråvara för­delaktigare.

6.13 Lantbruksslyrelsen: Vid en bedömning av livsmedelsberedskapen vill lantbruksstyrelsen framhålla skillnaden i planeringsförutsättningar mellan en situation med avspärtning och en akut krigssituation. De beredskapsåt­gärder som kan vidtagas är främsl ägnade att klara livsmedelsförsörjning vid längre avspärtning.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning är nuvarande och av kommillén föreslagna beredskapsåtgärder otillräckliga. Utvecklingen inom jordbruket och Irädgårdsnäringen har under senare år kännetecknats av en ökad specialisering samtidigt som produktionen blivit tekniskt sett alllmer kom­plicerad. Delta förhållande har inte uppmärksammats t tillräcklig utsträck­ning vid beredskapsplanläggningen. Lanlbruksstyrelsen vill peka pä atl tillgången på i första hand handelsgödsel, bekämpningsmedel, prolein­foder, reservdelar, utsäden och drivmedel har en hell avgörande beiydelse för möjlighelerna atl klara livsmedelsförsörjningen vid en avspärrning.

En avgörande förulsättning för all försörjningen skall kunna uppräuhål­las i ett läge med partiell eller total mobilisering är att arbetskraft och

 

Prop. 1984/85:166                                                                61

traktorer i största möjliga utsträckning stannar i jordbruket. Livsmedels­försörjningens behov beaktas enligt styrelsens erfarenheter f. n. inte på etl lillfredsställande sätt vid planläggningen av försvarsmaktens ultagning av traktorer. Lanlbruksstyrelsen vill i sammanhanget föreslå att jordbruket och trädgårdsnäringen fortsättningsvis blir föremål för generella uppskov och undanlag vad gäller arbetskraft och traktorer.

Lantbruksstyrelsen vill-- kraftigl understryka betydelsen av atl en

ökad inhemsk tillverkning av ammoniak kommer till slånd. Vidare krävs ökade insalser för alt trygga försörjningen med bekämpningsmedel och proteinfoder. Åtgärder bör även vidtagas för att trygga elförsörjningen.

6.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: LMK har i sina be­
räkningar- - - Ulgåll från ett s. k. grundalternativ. - - - Antagandena
speglar - - - en myckel extrem situation och avviker från dem, som
lillämpas vid övrig toialförsvarsplanering. — — - KD anser att det hade
varit till fördel om dessa redan från början utformats i enlighet med
försvarsdepartementets anvisningar.

------ KD är tveksam till att planeringen - - - binds lill en kosl som

del av naturliga skäl kan bli många variationer kring i prakliken. KD menar atl en störte öppenhet inför möjliga alternativa kriskosier bör prägla del fortsatta arbetet.

-------- Vid en fullsländig avspärtning är tillgången på kvävegödselme­
del eller råvaran ammoniak - otillräcklig även vid nuvarande åkerareal
och kan inle åberopas som skäl emot en minskning av åkerarealen. Om en
kristillverkning skall igångsättas kan den lika gärna dimensioneras för en
åkerareal av 2,4 eller 2,6 milj. ha som 2,9 milj. ha.

LMK framhåller att den bästa lösningen av problemen med kvävetillför­
seln i kris är en redan i fredstid utökad ammoniakproduktion. KD vill
mycket starkt understryka angelägenhelen av atl frågan får en snar och
ändamålsenlig lösning.--

KD vill här framhäva vad LMK anförl om osäkerhelen i beräkningarna som avser behovet av animalieprodukter. Vidare redovisas alternativa beräkningar med mindre mjölk i kriskosten och antagande om viss krisim­port, vilka leder lill elt mindre behov av resurser i mjölkproduktionen.

6.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Trots den mycket omfatlande genom­gången av sårbarhelsfrågorna som ulredningen har gjort, präglas behand­lingen ändå av brist på studier av alternativa handlingsmöjligheter. Här behövs en mera genomgripande analys av livsmedelssektorns möjligheter atl tillgodose de krav som ställs på den vid olika slag av yttre hot. Del­samma gäller frågan om fredslida anpassning av produktionen som alterna­tiv lill traditionella lagrings- och beredskapsålgärder. Sårbarheten i insats­varuledet behöver yllerligare sluderas. - - -

 

Prop. 1984/85:166                                                                 62

SLU anser - - — att frågan om kväveförsörjning fåtl en alltför sum­marisk behandling av utredningen. Det är ännu oklart hur det så kallade Nynäshamnskombinatet kan ulvecklas. En närmare analys av kostnaderna för en ulbyggd kväveproduktion inom landet jämfört med beredskapslag­ring hade varit av stort värde. Delta gäller även andra delar av insatsvaru­ledet, inte minsl andra gödselmedel.

Del råder en belydande osäkerhel om vad som händer på nationell nivå med avkastningen vid begränsad kvävetillgång. De anpassningar som kan länkas ske, bl.a. på grund av alt tillgängliga kväveresurser, inklusive stallgödsel och biologiskt fixerat kväve, får ett ökat värde, har inte stude­rats i någon slörre omfattning. Klart är alt resultaten från enskilda kväve-gödslingsförsök ger en alltför pessimistisk bild av försörjningssituationen, om de extrapoleras lill riksnivå. De försök som har gjorts att analysera de toiala effeklerna av en begränsad kvävetillgång tyder på della. SLU vill i detta sammanhang peka på behovel av fördjupade sludier kring anpass­ningsmekanismer på delta område. Innan detta har gjorts, är det svårt alt på elt adekvat säll utforma ett politiskt ställningstagande till beredskaps­frågorna.

6.30 Länsstyrelsen i Södermanlands lan: F. n, är vi helt importberoende av kväve. Vid landets enda kvarvarande ammoniakfabrik i Köping produ­ceras som kommittén påpekar mindre än hälften av krisbehovet eller ca 15% av normala åtgången. Länsstyrelsen anser del därför nödvändigt alt snara ålgärder vidtages för alt utöka den fredslida inhemska ammoniak-produklionen ålminslone lill de 40% som anses vara elt minimibehov i ell krisläge. - - -

Kommittén anser det möjligt med en viss krisimport av bl.a. protein­foder. Länsstyrelsen släller sig iveksam lill alt räkna med detta i krispla­neringen. Målet bör i stället vara att i den fredslida produktionen planera för en inhemsk försörjning av proteinfoder, som täcker behovet i krislägel.

Länsstyrelsen vill - — — starkt underslryka vad kommittén anlyder all beredskapsaspeklerna ges störte betydelse i del regionala utvecklingsarbe­te som länsstyrelserna bedriver, men också att näringslivet självt inkl. jordbrukets egna organisationer ålägger sig elt hänsynslagande lill bered­skapsaspeklerna i sin planering.

6.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen lillslyrker LMK:s för­slag all den fredstida ammoniakprodukiionen inom landel byggs ut exem­pelvis genom alt Nynäshamnskombinatet och andra liknande projekt reali­seras. Även när det gäller växtskyddsmedel och proteinfodermedel är det en fördel för vår beredskap med en fredstida produktion inom landel. Länsstyrelsen föreslår därför atl ansvariga myndigheter får i uppdrag alt

 

Prop. 1984/85:166                                                                 63

studera möjligheten av att få till stånd sådan produktion i slörre omfattning än vad som nu är fallet inom landel.

6.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är viktigt au arbetet fortsätter med alt finna inhemska substitut och produklionsmöjligheier för viktiga importerade insatsvaror - t.ex, ammoniak, proleinfoder, etanol. En ökad forskning för att utveckla odlingsformer som kräver en mindre insals av handelsgödsel och växtskyddsmedel bör stimuleras. Därtill kommer vila-minpreparat, mineralfodertåvaror och foder-urea. Brislen på inhemsk pro­duktion av handelsgödsel framstår i sammanhanget som det största proble­met.

1 betänkandet redovisas att utvecklingen inom livsmedelsproduktionen bl.a. inneburit allt slörre produktionsenheter. Delta konslaterande borde kompletteras med synpunkten alt omlokaliseringar eller nedläggningar av sådana enheter i fredstid bör prövas även ur beredskapssynpunkt. På samma säll är det viktigt att mjölkproduktionens geografiska spridning, inle minst inom rena glesbygdsområden, även bedöms ur beredskapssyn­punkt.

6,47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Ell längre avbrott i iransportverksam-
heten kommer att drastiskt försämra försörjningssituationen i de avskurna
delarna av landel. Åtgärder för att öka transporiförmågan i krigstid skulle
väsenlligl förbättra beredskapen på livsmedelsområdet. Av särskild bety­
delse är därvid atl öka uthålligheten i transportsystemen lill Nortland.
Mycket skulle vara vunnet i beredskapshänseende om lagerhållningen på
livsmedelsområdet spreds bättre över landet.           

Länsstyrelsen anser att det är av slor betydelse atl man slår vakt om den jordbruksproduktion, livsmedelsindustri och de lagerceniraler, som i dag finns i länet och i övriga delar av norta Sverige.

Länsstyrelsen vill också understryka betydelsen av atl självförsörjning­
en med handelsgödselkväve förbättras och vill i detla sammanhang peka
på riskerna att en eventuell kväveindustri i etl krigstillstånd lätt slås ut. Då
kväve kan kompenseras med åkerareal är det angeläget att detta beaktas
när det gäller bedömning av det framlida behovet av åkermark.       

Då proteiniillgången spelaren avgörande roll för att i ett krisläge uppnå en tillräcklig mjölkproduktion vill länsstyrelsen peka på riskerna om koan­talet sjunker för kraftigt. Ett störte koantal kan kompensera en viss brisl pä proteinfoder. Dä länel och övriga delar av norta Sverige i dag inte är hell självförsörjande med mjölkprodukter anser länsstyrelsen atl del är viktigt ur beredskapssynpunkt att slå vakt om och verka för en viss ökning av mjölkproduktionen i denna landsända.

 

Prop. 1984/85:166                                                              64

6.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Från beredskapssynpunkt är det          

angelägel att ylleriigare utglesning och nedläggning av enheter ej tenderar atl öka. Del innebär inte bara försämringar vad avser livsmedelsproduk­tionen ulan även att befolkningsunderlaget för närtekryterade militära

förband försämras.---

Ur allmän beredskapssynpunkt är det- viktigt att den fredslida

produktionen och förädlingen kan ske så nära konsumtionen som möjligl och då lägst till de kvantiteter som ingår i en kriskonsumtion. Det är därför bl.a. angelägel alt bibehålla förädlingsindustrier i t.ex. Norrlands inland.

Nuvarande förhållanden med redan i fredslid kontinueriig tillförsel av vissa livsmedel från andra delar av landet är inle lillfredsställande från beredskapssynpunkt.

6.51                                                                                        Länsstyrelsen i Norrbottens län: Under tiden 1965-83 har folkmäng­
den i glesbygdskommunerna i öslra Nortbotten minskal med över 30%,
samtidigt som ålderssammansättningen blivit alll ogynnsammare.   

För bl.a. försvaret får de allvariiga befolkningsförändringarna svåra följder. Militärbefälhavaren har framhållit atl befolkningen i öslra Nortbot­ten och Malmfälten inte får uttunnas ytteriigare. 1 övre Tornedalen saknas för närvarande i slor utsträckning människor i värnpliktsåldern. Fortsätter utvecklingen hotas våra säkerhetspolitiska intressen och det blir en oba­lans på hela Nordkalotten.

6.52    Centralorganisationen SACO/SR: Vid kris förutsätts konsumtionen av mjölk öka med ca 25% jämföri med fredstida konsumtion. Med denna förutsättning så kan den fredstida mjölkproduklionen inle sjunka särskilt myckel under nuvarande nivå. Samtidigt föreslår emellertid kommitténs majoritet atl avvecklade mjölksubvenlioner skulle vara elt sätl för slaten att finansiera spannmålsöverskotten. Enligt SÄCö/SR:s uppfallning ver­kar inte deua helt konsekvenl,------------------------

6.53    Familjejordbrukarnas riksförbund: Livsmedelskommitténs övervä­gande och förslag anser vi är för optimistiska och vilar inte på säker grund och baseras lill stor del på prognoser och teoretiska beräkningar,

6.55 Glesbygdsdelegationen: anser att kommittén inte dragit riktiga

slutsatser av de studier som gjorts av jordbrukets sårbarhet. Detta gäller förmågan att producera vissa insatsvaror i kristid och särskilt möjligheter­na att hålla en god beredskap med den nuvarande centraliserade förädling­en av livsmedlen. Delegationen anser alt en lokal vidareförädling är en förutsättning för en effektiv försörjning i kristid.

 

Prop. 1984/85:166                                                              65

6.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi menar att det vore

rimligl alt man från samhällets sida--- tog ett samlat ekonomiskt

ansvar för beredskaps- och sårbarhetsaspekterna, vilka ytterst är en ange­lägenhet, som berör samhällel totalt. Vi är medvetna om att finansieringen härav är ell i dagsläget besvärligt

slalsfinansielll problem.--- Delta skulle kunna ske på så säll, alt vissa

belopp av den nu inflyiande mervärdeskatten fick ulgöra samhällels sam­lade ekonomiska ansvar för beredskaps- och sårbarhelsaspeklerna i vår livsmedélspolitik.

6.58 Hushållningssällskapens förbund: Mycket lalar för alt sårbarheten i vårt lands jordbruk och därmed försörjningsmöjligheterna vid en mer omfatlande krisavspärtning underskattats av utredningen. Det ringa anta­let sysselsatta inom jordbruket, vårt beroende av importerade produk­tionsmedel, koncentrationen till störte enheter och specialisering är exem­pel på faktorer som gjort vårt jordbruk mycket sårbart.

Detta gäller inte minst jordbrukets försörjning med olika produktionsme­
del, varav tillgången på handelsgödselkväve spelar en väsenllig roll vid
bedömning av arealbehovel vid en mera långvarig krissituation. Den nuva­
rande produktionskapaciteten av handelsgödselkväve inom landet är inte
tillräcklig vid en kris. Vid en mera långvarig sådan lorde inte heller en ökad
beredskapslagring vara tillräcklig. Förbundet vill därför tillstyrka kommit­
téns förslag om en ökad fredslida ammoniakproduktion i landel. Del­
samma bör för övrigl gälla produktionen av olika växtskyddsmedel.  

Potatisodling och sockerbetsodling är mycket angelägna ur beredskaps­synpunkl. Skall vi klara en övergång till kriskosi, gäller del all slå vakl om nuvarande arealer av dessa grödor. Alt exempelvis hell plötsligt tredubbla potatisarealen måsle vara i det närmaste omöjligl, om man inte i fredslid

ser lill att bibehålla nuvarande arealer av mat- och fabrikspotalis,    

Det synes--- angeläget alt utveckla jordbrukets möjligheter till en ökad

proteinproduktion, med t, ex. ärter och dubbellåga rapssorter samt som biprodukt vid elanolframställningen, än att förlila sig på det hittills helt oprövade pekiloproleinel, som enligt förbundet är att betrakta som en skrivbordsprodukt. Däremot skulle en satsning på etanolproduktion trygga en slor del av proteinförsörjningen. Samtidigt måste förbundel varna för en övertro på ärtodlingens möjligheter i en krissituation. Inga andra grödor är

så känsliga för årsmånsvariationer som ärter.            Förbundet vill också

betona viklen av all man inom landet stimulerar utvecklingen av foder-sädsorter med högre proteinhalt.

6.61 Kooperativa förbundet: 1 grundaliernativet för kommitténs beräk­ningar förutsätts atl ingen krisimport förekommer. KF anser delta vara en osannolik siluation under någon längre tid och anser att det kommer atl kunna ske en viss om än oförulsebar imporl av flera olika varor - såväl 5    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                                  66

jordbruksvaror och livsmedel som insatsvaror. Det är dock omöjligt all

med någon säkerhel planera en sådan imporl.------------------- KF anser det 

mindre troligt att en kris blir så långvarig att man får 3 års avspärtning. Man bör därför med relativt hög säkerhet i planeringen kunna utgå från en

någol kortare varaktighet.-

KF vill i likhel med LMK förorda att man söker förverkliga planer på något projekl med ammoniakproduktion i kombination med en gasprodu-cerande induslri, varigenom man skulle få en fredstida ammoniakproduk­tion i landet. KF föreslår därför att frågan ytterligare utreds och atl man överväger en från sårbarhetssynpunkl lämplig lokalisering.

6.62 Landsorganisationen i Sverige: 1 grundalternativet för kommitténs beräkningar förutsätts atl ingen krisimport förekommer. LO anser detla vara en osannolik situalion under någon längre lid och anser alt det kommer atl kunna ske en viss om än oförulsebar import av flera olika varor - såväl jordbruksvaror och livsmedel som insalsvaror m.m. men att

det är omöjligl alt med någon säkerhel planera en sådan import.     

För tillverkning av kvävegödsel är ammoniak den mesl betydelsefulla råvaran. LO anser i likhet med LMK att de planer som finns på atl starta ytterligare ammoniakproduktion inom landet måste understödjas och upp­muntras.

6.64 Lantbrukarnas riksförbund:-- konstaterar------ alt Sverige

f. n. inle har den försötjningsförmåga för livsmedel, som förutsätts i 1982
års försvarspolitiska beslut.-

De beräkningar och bedömningar av produktionen som görs i det s. k.

grundaliernativet kan--- inle anses sakligt underbyggda. De ulgår

visserligen från ungefär dagens åkerareal, men lägger därtill förutsättning­
ar som f. n. inte föreligger eller måste anses som mindre sannolika. LRF
anser alt utgångspunkten borde varit de olika resurser som finns tillgäng­
liga inom landet i det fredstida utgångsläget (resursalternalivel).     

Med uigångspunkt härifrån skulle egentligen behövas en åkerareal om
3,3-3,4 milj. ha för att producera kriskoslen. Att utöka arealen till denna
nivå är självfallel inte möjligt, men illustrerar saklägel vad gäller livsme­
delsförsörjningen. --

Olika tilläggsberäkningar visar också alt sårbarheten ökar vid mins­kande areal. Del får bl. a. av delta skal därför anses vara i hela nationens intresse att all brukningsvärd åker bevaras.

Statens jordbruksnämnd har tidigare slagit fast att del vid beräkning av
behovel av beredskapslager inle kan förutsättas en krisimport av ammo­
niak. Inte heller den försvarspolitiska ulredningen införde sådana antagan­
den. ----

Även om viss import av varor kan förekomma i ett krisläge torde det vara mindre sannolikl all ammoniak kan importeras. Denna vara är nämli-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 67

gen strategisk och används vid tillverkning av sprängämnen och plaster.
Det alternativ, där sådan import (10%) förutsätts, får därför bedömas som
mindre trovärdigt. Trots delta antagande är det inte möjligt att uppnå den
miniminivå som kriskosten utgör.

Jordbruksproduktionen måste ställas om radikalt för att kriskoslen skall
uppnås. Någon analys av de redovisade styrmedlens effektivitet har inte
gjorts. Erfarenhelerna från andra väridskrigel visar all möjlighelerna lill en
mer belydande omslällning var ganska begränsad. Alt idag göra en kraftig
omställning skulle vara ännu svårare.

LRF vill också peka på jordbrukskooperalionens stora betydelse för omställningsprocessen under andra väridskrigel - en resurs som kommit­tén synes ha förbisett.

Vid bedömningen av omställningen av produktionen och konsumtionen
har de regionala förhållandena inte analyserals. Inte heller har följdverkan
av atl delar av landel utsätts för krig eller ockupation tagits med i bedöm­
ningarna. Det lorde stå helt klart att produktionsmedel och jordbrukspro­
dukter inte kan utnyttjas på det optimala sätt som beräkningarna förutsät­
ter, beroende på den regionala obalans mellan produktion och befolkning
som råder redan i dagsläget. Som en följd härav borde i beräkningarna
produktionen ha dimensionerats för en slörre volym än den som kriskosten
kräver. De regionala balansproblemen ökar samtidigt som åkerarealen
minskar - ett förhällande som inte beaktats vid diskussionerna om möjlig­
heterna all försörja befolkningen vid en åkerareal om exempelvis 2,4 eller
2,6 milj. ha.----

LRF anser av ovan redovisade skäl all kommiltén inle gjort sådana analyser av sårbarhelsfrågorna atl resultatet kan ligga till grund för beslut om etl produktionsmål, om delta skall ligga i linje med vad som krävs enligt 1982 års försvarsbeslut.

LRF vill särskilt underslryka alt kraven på tryggad livsmedelsförsörj­ning i ofred och avspärrning starki motiverar att nuvarande åkerareal bibehålls. Dessutom bör koantalet under tiden fram till omkring 1990 inte tillåtas aU understiga 625000.

6.66 Svenska fabriksarbelareförbundel: Ett långvarigt krig med åtföljande avspärtning av den typ som vi upplevde under andra väridskrigel synes vara ett orealistiskt framtida antagande. Det gäller också andra typer av mångåriga toiala avspärrningar. Etl politiskt spänningstillslånd med för­svårad imporlförsörjningssituation under en begränsad tid synes vara ett

mer realistiskt krisalternativ.-

I samband med förbundets agerande för all rädda ammoniakfabriken i Kvarntorp genom atl göra denna lill ett förgasningsforskningscenlrum konstaterades att del vid Studsvik pågick en myckel lovande forskning på biomassaförgasning (det s.k. MINÖ-projektei). Del kan finnas skäl alt diskutera en samordning av MINÖ-konceplet med ett fortsatt utvecklings-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  68

arbele av SKFs plasmaprocess för ammoniakproduktion baserad på torv-och biomassa.

Förbundel konstaterar också med förvåning att ett så totalt orealistiskt projekt som en elektrolysbaserad krislidsammoniakfabrik fortfarande över huvud taget diskuieras som etl alternativ. Enligt förbundets uppfallning bör della "alternativ"' snarast föras bort ur diskussionen.

Tre idéer lill ammoniakproduktion i landet diskuteras för närvarande: Nynäshamns ammoniakcenlrum, Malmö ammoniakproduktion och Malm­fältens ammoniakproduktion.

Nynäshamns ammoniakcenlrum är del klart intressantaste projektet. Förbundel bedömer att dess etablering skulle siärka den långsikliga över­levnaden av Supras gödselmedelsproduklion i Köping. Nynäsprojeklel har möjlighet all elableras på kommersiell grund.

6.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén har diskuterat bered­
skaps-, sårbarhets- och omslällningsfrågor uiifrån samma uigångspunkt
som gällde för situationen under andra väridskrigel. Del måsle belecknas
som förvånande och verklighetsfrämmande. Del torde vara högst osanno­
likt atl en avspärtningssituation på tre år skall uppslå med den krigs­
utrustning som supermakterna i dag besitter.           

Det är tillgången på handelsgödsel, bekämpningsmedel, drivmedel och reservdelar som har en avgörande betydelse för våra försörjningsmöjlig­heter. Förbundel vill bedöma tillgången lill dessa förnödenheter som mer betydelsefulla för livsmedelsförsörjningen vid avspärtning än åkerarealens omfattning i fredslid.

6.74 Sveriges fiskares riksförbund: Utredningens tro på del kustnära fiskei

är------ betydligt överdriven. Det är trälfisket, som svarar för de slora

fångsterna och det är därför av största vikt alt detla fiske kan upprätthål­las. Trålfiskarna som utgör ca 40% av kåren fångar 80-90% av den fisk som landas.

Om fisket, genom att fartygen las i anspråk av marinen, reduceras allt
för kraftigt kommer detta all få återverkningar på folkförsörjningen. Ul­
redningen säger-- all "En omslällning av fiskei vid kris blir lättare om

del fredslida fiskei sker med mindre båtar lämpade även för kusinära
fiske". Att dra en sådan slulsals blottar den slora okunnighet som utred­
ningen äger. Det är inte möjligt all nämnvärt öka denna flottas infiskning,
då del på många områden är alll för trångt om utrymmet      .

6.76 Sveriges industriförbund: [Kommillén har] som s. k. grundallernaliv valt etl scenario, vars realism slarkl kan ifrågasättas och som dessulom

inle är konsistent med planeringen i andra delar av totalförsvaret.  

Etl sådant krisscenario - med praktiskt tagel tolal avspärtning under tre

 

Prop. 1984/85:166                                                                 69

år - är säkerligen ett av de mest osannolika i dagens och framtidens
situation och tillämpas inte heller för andra sektorer av näringslivet.

Förbundel anser att beredskapspolitiken på livsmedelsområdet bör ut­
formas efter samma grunder och krisscenarier som gäller för andra delar av
totalförsvaret.---

Såväl åkerarealen som anlalel mjölkkor är mer än tillräckligt för atl klara
försörjningen även vid en lång avspärtning. Vad gäller produktionsmedlen
- främst kvävegödsel, växtskyddsmedel och proleinfoder - mäste till­
gången tryggas genom beredskapslagring och ökad fredstida produklion
inom landel.----

Vi vill------- slarkl underslryka vikten av att redan i fredstid säkra en

inhemsk ammoniaktillverkning. Della kan ske genom atl det s.k. Nynäs-kombinatet och/eller andra liknande projekt snarast realiseras.

6.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund:        finner det anmärknings­
värt att LMK, när det gäller kriskostens sammansättning, endast arbetar
med ett alternativ, nämligen en kriskost som främst är baserad på mjölk
och vegetabilier. Utredningen borde ha utarbetat flera olika - näringsfy-
siologiskt och kalorimässigt fullt acceptabla — alternativ för kriskoslens
sammansättning. Därefter borde koslnaderna för de olika alternativen ha
jämförts både vad avser koslnaderna under normala tider och i elt avspärt-
ningsläge.

7 Produktionsmål för jordbruket

7.1 Jordbruksproduktionens omfattning — animalier

7.1.13 Lantbruksstyrelsen: Investeringarna i [mjölkjproduktionen är           

omfattande och av långsiktig karakiär. Därför är del moliveral att även i fortsättningen mera preciserat ange gränserna för produktionens omfall­ning. Lanlbruksstyrelsen finner alt de senasle 5-10 årens konsumlion av mjölk och mejeriprodukter inom landet har motsvarat en mjölkproduktion som gott och väl lillgodoser de resursbehov som kommiltén bedöml vara

nödvändiga från beredskapssynpunkl.          

Lantbruksslyrelsen vill----- understryka mjölkproduktionens betydel­
se i norta Sverige samt i skogs- och mellanbygderna. I dessa områden finns
knappasl något alternativ till mjölk- och köttproduktion inom jordbruket.
Sysselsätlningsalternativen utanför jordbrukel är dessutom färte än i de

bättre jordbruksbygderna.- En trolig utveckling är------- att en

anpassning av denna produktion leder till en viss fortsall minskning av den
sämre jordbruksmarken i skogs- och mellanbygderna.           Lanlbruks­
styrelsen anser-- att ytterligare åtgärder för att styra mjölkproduktion

lill skogs- och mellanbygder f.n. inle bör vidias under förutsätining att prisrelationema mellan mjölk- och vegetabilieprodukler hålls sådan alt vegetabilieproduktion förblir konkurtenskraftig i slättbygderna.

 

Prop. 1984/85:166                                                              70

7.1.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD tillstyrker LMKs förslag atl resurserna i mjölkproduktionen bör anpassas lill den fredstida konsumtionen med beaktande av importutrymme för framför allt

ost.-----

Trols alt LMK anger all dessa produktionsgrenar [kött, fiäsk, broiler och ägg] ur planeringssynpunkt är av kortsiktig natur, antar man atl pro­duktionsanpassningen kommer att ta en betydande tid. Del hade enligt KD varit önskvärt att ett mer preciserat program uppställts, i syfte framför allt atl balans snabbare skulle kunna uppnås.

7.1.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen anser att mjölkpro­
duklionen bör vara väl fördelad över landel. Länet har f.n. ett lågt antal
kor per invånare och produktionen är i stor utsträckning förlagd till områ­
den som inle lämpar sig för ren vegetabilieproduktion. Av ovanstående
skäl bör en produktionsminskning ske endast i mycket begränsad omfatt­
ning i länel,----

1 länet sker en betydande produktion [av övriga animalier]            men

produktionen är inle överdimensionerad i förhållande lill foderarealerna. Neddragningar inom dessa produktionsområden bör enligt länsstyrelsens mening i försia hand styras av produktionsenheternas konkurtensförmåga.

7.1.47--------------------------------------------- Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länet är i dag nästan självförsör­
jande på mjölkprodukter. Med hänsyn lill sårbarhelsaspekten är dock en
viss ökning av mjölkproduklionen önskvärd.   

Fläskproduklionen täcker endasl ca 15 % av behovel i länel. Om fläsk-produktionen skall kunna fungera i framliden är del nödvändigt med en viss ökning. Samtidigt har länel etl belydande överskott av foderspannmål som ur såväl sårbarhetssynpunkl som sysselsättningssynpunkt i större utsträckning borde förädlas inom länel. Därigenom skulle också störte förulsällningar skapas för all behålla och förbättra den förädlingsindustri som finns bl. a. slakteriet i Bollnäs.

7.1.48  Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Oroande tecken vad gäller
mjölkinvagningen har konstaterats. Ändra halvåret 1983 och första halv­
året 1984 redovisades en nedgång av invägningen samtidigt som landet som
helhet uppvisade en ökning. Under det andra halvåret 1984 har en viss
återhämtning skett men fortfarande ökar invägningen i hela landet mera än
i Väslernortlands län.

Mol denna bakgrund är del av mycket slor vikt hur Västernorriands län liksom även övriga norriandslän kan komma atl behandlas vid etl eventu­ellt införande av elt ivåprissystem på mjölk. Ytterligare störningar, som orsakar ännu mer försämrad lönsamhet och minskad produktion inom länel, kan få allvarliga konsekvenser.

 

Prop. 1984/85:166                                                             71

7.1,56 Handelns samarbelsorgan i jordbruksfrågor: Vi har naturiigtvis inga invändningar mot principen, atl den erforderliga anpassningen sker med hänsyn till den enskildes sociala och ekonomiska trygghet under förutsätt­ning dock att den ofrånkomliga anpassningsprocessen inte av olika anled­ningar med hänvisning härtill fördröjs.

Under de senasle åren harobalansen mellan produktion och konsumlion
av främst kött och fläsk förvärtats pä ett sådant sätt, att omgående och
radikala åtgärder erfordras för att åsladkomma en anpassning av produk­
tionen mot vad konsumenterna i Sverige efterfrågar. En sådan anpassning
måste ske medelst säväl produktionsbegränsande åtgärder som konsum­
lionsstimulerande insalser av långsiktig karakiär.       

I dagslägel är enligt vår mening produktionsresurserna för mjölkproduk­tion väsentligt störte än vad som erfordras såväl med hänsyn till behovet vid en avspärtning som för vårt fredslida behov av mjölk och mjölkpro-dukler. Den av sårbarhetsgruppen angivna beräkningen angående behovel av antalet kor för att tillgodose värt behov vid en avspärtning — ca 550000

st - finner vi rimlig.------ Därigenom minskar produktionen av såväl

mjölk som nötkött,

7.1.58 Hushållningssällskapens förbund: Framförda förslag all man under en krissiluaiion skulle klara den så viktiga mjölkproduklionen med etl koantal på 550.000 i initialskedet, anser förbundet orealistiskt. Även mjölkkorna måsle i ett sådant läge nöja sig med en "kriskosi" med de följder della får för avkastningen.

7.1.61------------------------------------------- Kooperativa förbundet:  KF anser   all förslagen är oklart

definierade och föreslår alt produktionen av i försia hand kött och fläsk -men även av ägg — så skyndsamt som möjligt anpassas till konsumtionsbe­hovet så alt den önskvärda balansen uppnås. Denna målsättning måsle prioriteras.

Medlet för att nå balans bör i huvudsak vara priset. Det råder redan i dag
en Slark prispress på produkterna utan att delta för den skull kommer
konsumenlerna tillgodo.--

KF uppfattar kommitténs konsumtionsprognpser för i990-talet på 3,2-
3,3 miljarder kg mjölk per år som realistiska vid oförändrade subventioner.
Om subventionerna las bort beräknar kommiltén att konsumtionen kom­
mer att minska med 100 miljoner kg mjölk per år, vilket KF anser vara i
underkant.----

KF vill------- framhålla den slora osäkerhel som finns i behovel av

mjölkrävara på längre sikl. Det synes dock vara fler faktorer som lalar för ell någol mindre behov av mjölk under 90-lalel än ivärtom.

7.1.62  Landsorganisationen i Sverige: LO anser alt anpassningen av pro­
duktionen av kött, fläsk och ägg skyndsamt måste anpassas efter konsum-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  72

tionen. Vi bedömer att en fördröjd anpassning på sikl ökar svårigheterna för berörda parter.

7.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: Produktionsmålet för mjölk, vilket är den viktigaste proleinkällan i en krissituation, kan enligt LRF:s mening inle grundas på bedömningar om vare sig tillverkning av pekiloprolein eller krisimport. Enligt förbundets mening måsle den realistiska slutsatsen ut­ifrån LMKs eget material dras alt antalet mjölkkor år 1990 inte får under­stiga 625000. I annal fall saknas trovärdighet i vår livsmedelsberedskap och därmed uppfylls varken 1982 års försvarspolitiska beslut eller riks­dagsbesluiei från 1984 angående livsmedelspoliliken.

7.1.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Antalet mjölkkor är en föga lämplig utgångspunkt när det gäller att beräkna de framtida överskottens storlek. Med hänsyn bl.a. till den framtida produkliviietsutvecklingen -som vi anser att kommiltén underskattat vad gäller mjölk - är en definilion

i kvantitativa former av lolal mjölkproduktion alt föredra.      

1 försia hand bör balansen återställas när det gäller mjölkproduktionen. Därigenom löses också i stort sett problemen inom köttproduktionen. Genom den kraftiga produktiviteisförbältring som det finns polential för inom mjölkproduklionen, kommer en alll mindre koslam atl svara för tillräckliga mängder mjölk. Kalvproduktionen kommer alt minska och därmed kötlöverskotlen - såvida inle en utökning sker av de rena köttra­serna.

7.2 Vegetabilier och åkerareal

7.2.2 Kommerskollegium: Preciserade uttalanden rörande åkerarealens
omfattning görs såvill kollegiel kunnal finna inle i belänkandet. Belänkan­
del kan emellertid tolkas så- atl det finns etl samhällsintresse av all

bibehålla en överskotlsareal som används för en överskolisproduklion av spannmål. En sådan överskottsproduklion som med hjälp av subventioner måsle avsällas på exportmarknaden ulgör ell handelspolitiskt problem.

7.2.13 Lantbruksstyrelsen: Lanlbruksstyrelsen finner det osannolikt alt enbart en anpassning av animalieproduktionen totalt kommer all leda lill en snabbt ökad arealminskning. Det är i stället Iroligt att spannmålsarea­lerna kommer alt öka något. Därmed kan gapet mellan behovel av åker­areal för livsmedelsförsörjningen inom landet och den totalt brukade area­len komma alt växa. Kommittén pekar på flera osäkra faktorer vad gäller del framtida arealbehovet för såväl livsmedelsproduktion som annan pro­duktion.

 

Prop. 1984/85:166                                                              73

7.2.17    Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Enligt LMKs be­räkningar skulle beredskapsmålet kunna tillgodoses med en åkerareal av 2.4 milj ha. Med myckel hög säkerhet beträffande skördevariationerna skulle en areal av 2,6 milj ha vara tillräcklig. LMK föreslår emellertid inte att åkerarealen skall minskas. Samtidigt förutsälter man dock alt näringen skall genomföra en alternativ användning av överskoilsarealen och alt detla tili slor del skall kunna ske på fem år. Enligt KDs mening bör samhället i en så betydelsefull fråga inte undandra sig ställningstagande och anvisande av handlingsvägar, gemensamt med näringen,

7.2.18    Statens nalurvårdsverk: Naturvårdsverket anser inle alt det utifrån miljösynpunkter går atl hävda all åkerarealen skall uppgå lill en viss, besiämd sloriek. Toiala åkerarealen bör besiämmas med hänsyn till andra ting än miljövård. Däremol har verket synpunkter på hur och i viss mån var jordbrukel bör bedrivas ur miljösynpunkt och vilka biotoper i jord­brukslandskapet som det är mest angeläget atl bibehålla. Landskapets utseende i stort måste rimligen avspegla efterfrågan på eller värderingen av olika varor, miljöer och ijänster i samhället. Den hillillsvarande jordbruks­politiken har inle varil särdeles gynnsam för miljövården i alla avseenden: specialisering, monokulturer, kemikalisering, utlakning av kväve och fos­for lill grundvatten, vattendrag, sjöar och kustvatten. En slor del av från natur- och friluflslivssynpunkt särskilt värdefulla marker har försvunnit.

Om ålgärder inle snabbt sätts in kommer snart hela den naturliga ängs-och hagmarken atl försvinna. Det handlar om i storleksordningen 50 000 ha i syd- och mellansverige som på sikl endast kan bevaras genom riktade ålgärder.

Enligt nalurvårdsverkets mening är del myckel angeläget atl dessa
marker bevaras för framliden.-

Genom riksdagens beslut förta året reserverades inkomslerna från den s.k. handelsgödselavgifien till särskilda insatser för forskning m.m. be­träffande bl. a. jordbrukets miljöfrågor. Inkomsterna från denna avgift vars användning f. n. övervägs i regeringskansliel, borde vara väl lämpade alt finansiera också bevarandet av det utdöende gamla odlingslandskapet.

Vissa statsbidrag ulgår f.ö. redan idag lill landskapsvård i odlingsbygd (betes- och hagmarker). Det är dock fråga om helt otillräckliga belopp (tolall ca 1/2 mkr/år) som på etl olyckligl säll måsle konkurrera med skötseln av våra nationalparker och naturteservat.

7,2.23 Statskontoret: Om- marken inle------ kan brukas lönsamt

för andra ändamål (energigrödor, nya slag av specialodlingar etc) kan det bli aktuellt atl ta olönsam åker ur produktion i störte omfallning än som förutsattes, när skötsellagen beslutades. Fråga uppkommer då om samhäl­let - stal eller kommun - kan lämna slöd för alt ha kvar åkermark, t, ex.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 74

av naturvårdsskäl, eller om staten enligt § 10 skall lösa in marken. Mot denna bakgrund anser statskontoret atl konsekvenserna för statsbudgeten av denna lagreglering bör belysas närmare. Statskontoret anser också alt lagens krav pä myndighetsingripanden för atl styra inriklningen av driften på enskilda företag dåligt stämmer överens med LMKs överväganden och förslag.

7.2.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen instämmer i kom­mitténs bedömning alt nuvarande åkerareal bör bibehållas. Styrelsen anser härvid det viktigt atl ta fasta på de möjligheter nya rön inom forskningen ger all med åkerjorden som basresurs även framslälla produkter för ener­giändamål och för industrin.

7.2.35 Länsstyrelsen i Gollands län: Genom [att]----- sockerproduk-

lionen på Golland ges en sådan långsiktighet alt nödvändiga investeringar
kan genomföras i jordbruksföretagen torde det gotländska jordbrukets
avgörande betydelse för länet---------------------- kunna beaktas        .

7.2.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen har        konstaterat

den betydelse potatis- och sockerbetsodlingen har för Malmöhus län och också för landel som helhet i elt avspärrningsläge. Länsstyrelsen tillstyr­ker därför att den föreslagna särskilda utredningen genomförs innan en mer långsiktig slällning tas till produktionsmålen för såväl fredstid som etl avspärtningsläge.

I Malmöhus län utgörs den jordbruksmark som har störst betydelse från nalur- och landskapsvårdssynpunkl av mark som i försia hand skulle komma all las ur produklion vid en minskning av jordbruksarealen. Sär­skilt gäller detta betesmarker för kött- och mjölkproduktion. De marker som i generalioner ulnylljals för belesdrifl innehåller biotoper av stort naturvetenskapligt intresse och utgör en framtida genbank genom sitt stora inslag av kulturberoende växt- och djurarter. Länsstyrelsen förulsäller alt även överväganden av detta slag ligger bakom utredningens slällningsla­gande för ett bibehållande av nuvarande åkerareal.

7.2.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: En omvandling alternativt nedlägg­ning av åkermark i länet kommer sannolikl att i första hand beröra margi­nalmarker i kanlzonerna mellan odlingslandskapet och skogsmarken. Des­sa marginalmarker ger variationer i landskapsbilden och har vissa ekolo­giska naturvärden. Därtill kommer en icke önskvärd påverkan på kulturhistoriskt värdefulla naturmiljöer. Det bör dock observeras atl så­dana omvandlingsprocesser är ständigt pågående utan att alllid stå i direkl samband med jord- och skogsbruksnäringens ekonomiska förulsällningar. En minskning av djurhållningen skulle på samma säll på sina håll få en icke önskvärd påverkan på landskapsbilden och naturmiljön. Det är inte

 

Prop. 1984/85:166                                                                 75

osannolikt alt landskapsvårdande insatser i efterhand kan komma att bli relativt kostnadskrävande beroende på vilka ambitioner man har i detta avseende.

7.2.47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Potatisodlingen, som har goda pro-duklionsförulsättningar i länet, bör minst fördubblas. Detta främst ur sårbarhetssynpunkt men även ur jordbruks- och konsumentsynpunkt.

7.2.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Av LMK:s värdering­ar framgår att livsmedelsförsörjningens krav på längre sikt i och för sig skulle kunna tillgodoses med 2,4 milj. ha åker. Med hänsyn till att den svenska försörjningen med handelsgödselkväve år starkt begränsad vid en evenluell avspärrning uttalar LMK atl del av främst detta skäl är motiverat atl bibehålla en åkerareal om 2,6 milj. ha. Vi delar denna uppfattning.

7.2.58 Hushållningssällskapens förbund: Med anledning        [av] den

stora sårbarheten vid en krissiluaiion, del globala ansvarel, landskapsvår­den m. m. anser förbundel, alt den nuvarande åkerarealen bör bibehållas. Åven om man med nuvarande produklionsleknik har möjligheter all klara landets självförsörjning under fredstid med en mindre åkerareal, är det viktigt, all hela arealen brukas på ett sådani säll alt en omställning lätl kan äga rum vid en krissiluaiion eller om förutsättningarna i övrigt ändras på marknaden. Av denna anledning hade del varil tacknämligt, om LMK lagt fram mera konkreta och framätsyftande förslag beträffande alternativa möjligheter atl utnyttja delar av nuvarande åkerareal.

7.2.61 Kooperativa förbundel: Av utredningen framgår all livsmedelsför­sörjningens krav på längre sikl kan tillgodoses med 2,4 milj. ha åker. Med hänsyn till att särskilt handelsgödselkväve kan bli en bristvara vid en eventuell avspärtning har kommitténs experter beräknat alt den åkerareal som - med hänsyn tagen till skördevarialionen - på sikl behövs för Sveriges livsmedelsförsörjning uppgår till ca 2,6 milj. ha. KF delar expert­gruppens uppfattning.

----- Motiven för att inte föreslå någon anpassning av åkerarealen efter

del behov som expertgruppen räknat fram är frågor av allmänpoli­
tisk karaktär och har en myckel ringa anknylning till vårt behov av livsme­
del. Måhända kan Sveriges befolkning vara villig all belala för ell öppel
landskap liksom för olika regionala och sysselsättningspolitiska stöd­
former. -----

KF tillstyrker LMKs förslag om en särskild utredning av sockerbets-och foderpotatisodlingen liksom till hela frågan om stärkelseframställning­en. KF delar LMKs uppfattning beträffande produktionsmålet för malpo­tatis nämligen att konsumtionen i huvudsak skall täckas med inhemsk produklion.

 

Prop. 1984/85:166                                                                  76

7.2.62  Landsorganisationen i Sverige: Av ulredningen framgår att livsme­
delsförsörjningens krav på längre sikt kan tillgodoses med 2,4 milj. ha
åker. Med hänsyn lill atl särskilt handelsgödselkväve kan bli en bristvara
vid en eventuell avspärtning har kommitléns experter beräknat atl den
åkerareal som - med hänsyn lagen till skördevarialionen - pä sikt behövs
för Sveriges livsmedelsförsöijning uppgår till ca 2,6 milj, ha. LO delar
expertgruppens uppfattning.

----- Motiven för atl inte föreslå någon anpassning av åkerarealen efter

det behov som expertgruppen räknat fram är således frågor av allmänpoli­
tisk karakiär och har en myckel ringa anknylning lill vårt behov av livsme­
del. Måhända kan Sveriges befolkning vara villigt all betala för etl öppet
landskap liksom för olika regionala och sysselsällningspoliliska stöd­
former. ----

LO tillstyrker LMKs förslag om en särskild ulredning av sockerbeis-och fodeipolalisodlingen liksom lill hela frågan om slärkelseframställning-en.

Vi delar LMKs uppfallning beträffande produktionsmålet för matpoialis nämligen all konsumtionen i huvudsak skall läckas med inhemsk produk­tion.

7.2.63    Landstingsförbundet: Landstingsförbundets styrelse finner det — - angelägel att ell kommande beslut om produktionsmål för jordbrukel innebär ett klarare ställningstagande lill konsekvenser ifråga om syssel­sättnings-, miljö- och nalurvårdsaspekler och hur dessa skall hanteras, än vad som framgår av livsmedelskommitiéns belänkande.

7.2.64    Lantbrukarnas riksförbund: Enligt förbundets mening har kommit­tén inte gett några som helsl belägg för all vår livsmedelsförsöijning i en krissiluaiion kan ske med hög säkerhel vid en areal om 2,6 milj ha. Skälen som talar för ell bibehållande av nuvarande åkerareal är ur beredskapssyn­punkt starkare nu än 1977 och 1982 då de senaste jordbrukspoliiiska och försvarspolitiska besluten togs. Så länge kriskoslen inle ens kan tillgo­doses med nuvarande areal och ammoniakproduktion är det helt oförklar­ligt att LMK diskulerar elt produktionsmål som skulle kunna tillåla en nedläggning av åker och därmed en försvagning av livsmedelsförsöijning­en i en krissituation.        

Förbundel [anser] alt samhället på sikl måsle ta del fulla ansvaret för åkerarealen samt lägga fast detla som en mera långsiktig politik. LRF föruisäuer all finansieringen sker med budgetmedel.

Förbundel delar----- uppfattningen, att spannmålskvantiieter som

åtgår för alt uppfylla Sveriges internationella ulfäslelser och bistånds-åtaganden bör belalas med inhemskt pris,

7.2.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Regeringen bör ställa krav på Cardo/Sockerbolagel all utveckla nya verksamheter vid sockerbruksor-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 77

lerna och samiidigi genom fortsatt stödpolitik ge dem etl tidsmässigt Ulrymme att uppfylla kraven, 1 avvaktan på en långsiktig förnyelse förblir förbundets krav: fortsatt lOO-procenlig inhemsk självförsörjningsgrad och drift av samtliga nuvarande sockerbruk.

Livsmedelskommittén föreslår alt frågan om sockernäringen tas upp till
förnyad utredning tillsammans med frågorna om vetesocker samt stärkelse
från spannmål eller fabrikspotalis. Förbundet tillstyrker detta.           

Bl.a. bör frågan om en koppling av sockerbaserad och spannmålsba-serad etanolproduktion då ulredas. Då stärkelse- och foderproduktionen i ell spannmålskombinat ger de största ekonomiska bidragen, kan en sådan koppling vara intressant för alt minimera användningen av stärkelse till etanolproduktionen.

En ersällning av sockerfoderimporten med inhemsk produktion av soc-kerbaserat foder skulle också ge ökade möjligheter alt bevara produk­tionen vid samtliga sockerbruk och bör också ses över i detta samman­hang.

7.2.67------------------------------------------------------------- Svenska lantarbetareförbundet: Förbundel anser del rimligl alt pro­
duktionen anpassas till den omfallning som vi behöver i fredslid. Åkerare­
alen skulle därmed kunna minskas med ca 300 000 ha. Med hänsyn till atl
beräkningarna av den samhällsekonomiska vinst som skulle uppstå vid en
nedläggning av åkerarealen är beroende på möjligheten alt finna ny pro­
duktiv sysselsättning för den i jordbrukel överflödiga arbetskraften, kan
dock förbundet acceplera en i princip oförändrad åkerareal.  

1 fråga om sockerbetsodlingen och fabrikspolatisodlingen föreslår kom­mittén en särskild utredning. Förbundet vill inte molsälla sig detta. Dessa odlingar är av mycket slor betydelse i södra delarna av landet samt på Gotland. Inte minsl ur sysselsättningssynpunkt är det viktiga inslag. För­bundel finner del märkligt alt regeringen 1983 beslulade sänka den av Sockernäringskommiltén föreslagna arealen.

7.2.68  Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Beträffande sockerbets- och
fabrikspotatisodlingen m. m. instämmer Livs i behovel av en särskild
samlad långsiktig översyn.

7,2,72 Svenska sockerfabriks AB: Vi beklagar atl kommiltén inle anselt sig kunna avge något mera konkrel förslag lill beslut beträffande sockernä­ringen. Vi hade behövt etl sådani. Nalurliglvis dellar vi gärna i den föreslagna ulredningen men anser egenlligen att en sådan är onödig. Soc­kernäringen har nyligen utretts (enligt betänkandet SOU 1982:6) och de intressanta sambanden självförsöijningsgrad - fabriksulnyttjande - till­verkningskostnader — fabriksstruklur - sysselsättning är tillräckligt väl kända för atl rationella beslut om näringens framlid skulle kunna tagas.

 

Prop. 1984/85:166                                                              78

7.2.73 Sveriges betodlares cenlralförening: Enligt SBC:s uppfatlning kan
nyttan av en ny särskild sockerutredning starkt ifrågasättas, när så pass
nyligen som ijanuari 1982 Sockernäringskommiuén lade fram sill belän­
kande "Sockernäringen". Där föreslås en sockerbetsodling baserad på en
självförsörjningsgrad av 95 %, vilket SBC ansluter sig till och därmed delar
den uppfattning, som framförs av LMK-ledamoten Einar Larsson i sin
reservation till LMK-betänkandet- .

Att bibehålla en belodling av ungefär nuvarande omfattning är av stor betydelse för jordbruk, näringsliv och sysselsättning i berörda delar av landet. Vi anser del inle nödvändigl att här upprepa alla sockerbetsodling­ens posiiiva sidor men vill rent allmänt göra refleklionen, att del i en situation präglad av överskoltsprobiem inom många produktionsgrenar av lantbruket synes egendomligt atl föreslå nedskärning av en underskotts­gröda som sockerbetorna och därmed ytterligare förvärra överskotlspro-blemet för andra växislag, SBC motsätter sig därför besläml Sveriges uttalande på sockerkonferensen i Geneve om en minskning av odlingen till "85-90 % av konsumtionen".

På en punkt, som tidigare inle så myckel observerats, vill vi fäsla uppmärksamhet på sockerbetsodlingens värde, nämligen i fråga om miljön. Senare års undersökningar vid lantbruksuniversitetet har visal, att socker­betorna genom sin långa vegetationsperiod bällre än de flesta andra grödor hämmar urlakningen av kväve (Börje Linden, Insl. för markveienskap).

7.2.76 Sveriges industriförbund: Industriförbundet vill, vad gäller spann­målsarealens omfattning, redovisa följande synpunkter: I princip bör även i fråga om vegetabilieprodukler eftersträvas bättre balans mellan produk­lion och inhemsk konsumtion. Kommillén lorde avsevärt ha underskattat den framtida produktivitetsutvecklingen inom spannmålsodlingen.

Växtförädlare i USA har för spannmål konstaterat en årlig avkaslnings­ökning om 1,5 %/år under perioden 1970-1985.

Under perioden 1985-2000 räknar man med en motsvarande åriig ök­ning om 1,7 %/år.

Svensk växtförädlingsexperlis håller för sannolikt alt vi kan räkna med en molsvarande ökning av produktiviteten i vårt land, någol som ytterliga­re avsevärt skulle öka de förvänlade spannmålsöverskotten.

Om man bibehåller en större areal än den som erfordras för all med tillräcklig säkerhetsmarginal täcka våra försöijningskrav i fred och kris bör de alternativ som i så fall måste redovisas för att motivera överskottsarea­len vara på sikl ekonomiskl försvarbara såväl ur jordbrukels som samhäl­lets synpunkl.

7.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: Åkermarken är en viklig na-turtesurs som bör användas på bästa sätt. Vad detta i praktiken innebär är en politiskt känslig fråga.

Enligt TCOs mening är det nödvändigt all statsmakterna föruisätlnings-lösl utreder och tar ställning lill den nuvarande åkermarkens framtida

 

Prop. 1984/85:166                                                                  79

användning. Att fortsätta som hillills med växande överskott som följd kan efter en tid skapa en samhällsekonomiskt och statsfinansielll ohållbar situalion som tvingar fram en planlös nedläggning av jordar som med en mer förulseende inslällning hade kunnat få en alternativ användning.

7.2,81 Sveriges allmänna hypoleksbank: En utgångspunkt för jordbrukspo­litiken bör vara atl den brukningsvärda åkerarealen bibehålls och utnyttjas maximalt för jordbruksproduktion. Med denna utgångspunkt tryggas en maximal försörjning inom lantbruket samtidigt som en god livsmedelsbe­redskap upprätthålls.

7.3 Konsekvenser av resursanpassningen samt överskoUsarealens finan­siering

7.3.8    Näringsfrihetsombudsmannen: Ifråga om finansieringen av samhäl­lets delansvar för överskottsarealens kostnader delar NO den uppfallning som Ullrycks i del särskilda yttrandet av Walter Brangmo m. fl. (s 521). På ytterligare en punkt vill NO anslula sig till della yllrande, nämligen röran­de frågan om utlagningen av förmalningsavgifi för finansiering av spann­målsöverskotten som nu belastar endast brödsäd. LMK anser all denna fråga bör ägnas uppmärksamhet och alt yllerligare malerial bör las fram. LMK anser att hilhörande frågor lämpligen behandlas vid jordbrukspris­överläggningarna. Walter Brangmo m.fl. vill peka pä atl koslnaderna bör få belasla all spannmål, vilkel NO från flera synpunkler anser rimligl.

7.3.9    Statens pris- och kartellnämnd: Hur överskollskoslnader [för mjölk] ska finansieras framgår inte klart. Jordbruksnäringen ska generellt sett bära överskollskoslnader, utom i viss mån för spannmål, samtidigt som lönsamhetsförsämringar anses olämpligl för mjölkproduklionen. Del är enligt SPKs uppfatlning angeläget att denna finansieringsfråga klargörs. -

För övriga animalieprodukter säger kommittén att näringen själv ska
bära koslnaderna för överskotten. Därför bör den ges slor frihei att själv
bestämma produktionsvolymen. Enligt kommittén finns det för dessa pro­
dukter inga samhällsekonomiska moliv all upprätthålla en produktion som
översiiger den inhemska konsumtionen. Enligt SPKs mening bör därför
statsmakterna ange medel som syftar till atl sänka produktionen till denna
nivå.-----

Kommittén föreslår--- atl samhället ska stå för en del av överskotls-

kostnaderna under en femårsperiod. Kostnaden föreslås tolalfinansieras. Kommittén ger exempel på hur finansieringen kan ske, men ger inget förslag, SPK anser att det måsle konkretiseras hur finansieringen ska ske. De två exempel LMK har gelt skulle båda innebära alt konsumentpriserna skulle höjas, SPK är bl.a. mol bakgrund av den vikande livsmedelskon­sumtionen och de nuvarande överskotten av jordbruksprodukter negativ lill alt konsumenlerna via livsmedelspriserna ska bära dessa koslnader.

 

Prop. 1984/85:166                                                              80

7.3.10 Konsumentverket: Utredningens förslag lill produktionsmål har ut­ifrån ett konsumentpolitiskt perspekliv klara brisler. Förslaget innebär bl.a. all ökad produktivitet inom cerealieproduktionen föranleder prishöj­ningar och ökade levnadskostnader i konsumenlledel. Detla är hell oac­ceptabelt frän konsumenlsynpunkl. Konsumentverkels uppfallning är atl efterfrågan skall vara avgörande för produktionens sloriek. Verket anser dessutom all detla bör uppnås på kortare lid än fem år.

Livsmedelskommittén uppger all en lotalfinansiering av samhällels koslnader skall ske och anser atl den bör ske inom jordbrukssektorns ram, l.ex. genom minskade livsmedelssubventioner eller prispåslag. Konsu­mentverket släller sig synnerligen tveksamt till att de enskilda hushållen genom minskade livsmedelssubvenlioner på mjölk eller genom prispåslag på säd och sädesprodukter för human konsumlion skall belastas med kostnaderna för överskottsprodukiionen. Ansvaret för eventuellt över­skott måsle framgent vara jordbruksnäringens.

Vidare anser verkel alt en totalfinansiering genom höjda matpriser skul­le träffa barnhushåll och hushåll med låg disponibel inkomst hårt. Nämnda grupper tvingas redan i dag alt lägga en störte andel av sina disponibla medel pä matkontoi än de 20 % som ulgör genomsnitt för befolkningen. Det är inle rimligt atl dessa grupper skall lägga större delar av sina dispo­nibla inkomster än den övriga befolkningen på alt bekosta försvars-, sys­selsättning-, regional- och naturvårdspoliliska insatser. Konsumentverket föreslår därför atl finansieringen till dessa delar sker över budgeten.

7.3.13 Lantbruksstyrelsen: Livsmedelskommitiéns samhällsekonomiska analyser anlyder att samhällels marginalkoslnader är relativt små för en forlsall spannmålsodling på den areal på 200-300 tusen hektar som över­stiger de redovisade beredskapsbehoven. Lantbruksslyrelsen bedömer förulsällningarna vara goda för all under en relativt lång period bedriva en sådan produktion lill relativt låga samhällsekonomiska koslnader. En snabb minskning av åkerarealen som i så fall kommer all avse de sämst avkastande arealerna, medför också problem i de ulpräglade glesbygderna där jordbrukel är av störst betydelse ur regionalpolilisk synpunkl. Enligi styrelsens mening lalar därför flera skäl för all särskilda åtgärder ej är motiverade för all från samhällels sida påskynda nedläggning av bruk­ningsvärd jordbruksmark. Å andra sidan bör om vitala samhällsintressen ej motverkas hinder ej uppställas mot all sämre jordbruksmark las ur produk­lion. Styrelsen vill i detla sammanhang framhålla att erfarenhelen visar att nedlagd jordbruksmark med användning av modern teknik på relativt korl

lid kan sättas i slånd.--

Mol bakgrund av del anförda samt med hänsyn lill osäkerheten om de framtida marknadsulsikterna och arealbehoven tillstyrker lantbruksstyrel­sen kommitléns förslag om gemensaml ansvar för slalen och näringen att lösa finansieringen av koslnaderna för vegetabilieexporien.

 

Prop. 1984/85:166                                                             81

7.3,17 Statens jordbruksnämnds  konsumentdelegation:   KD   vill   

framhålla alt jordbrukarna och deras organisalioner måsle la sill ansvar för
produktionsmålet och ställa upp även när del gäller förpliktelser inom
jordbruksregleringen.--

Enligt LMKs förslag skulle samhällets finansieringsansvar (för spann­mål] utvidgas lill 40 % av koslnaderna vid normalskörd. (Om "vid nor­malskörd" även gäller när faktisk skörd är lägre än normalt, blir samhällels delansvar störte än 40 % av den fakiiska kostnaden.) LMK beräknar kostnaderna lill 160 milj kr försia året och totalt över en femårsperiod till 600 milj kr. Del förefaller vara en orealistiskt låg uppskattning av kostna­derna, både med hänsyn till den troliga exportkostnaden per dt och till möjligheterna att reducera spannmålsöverskotten.

Finansieringen förutsätts ske antingen genom överföring från livsme­delssubventionen på mjölk eller genom prishöjningar på andra livsmedel. Finansieringen skulle alltså belasta medborgarna i deras egenskap av livs-medelskonsumenler och inte som skattebetalare. KD har i andra samman­hang motsatt sig alt konsumenlerna via priserna på livsmedel skall belala för koslnader av regionalpolitiska eller andra skäl, som inte sammanhänger med själva livsmedelskonsumtionen. KD intar samma ståndpunkt belräf­fande spannmålsöverskotten.

Beloppen ovan gäller den regleringsekonomiska kostnaden för spann­målsöverskotten. Det kan ifrågasällas om inle LMKs förslag leder lill atl konsumenlerna får betala två gånger för spannmålsöverskotten. Har jord­brukel uppnått inkomslföljsamhet vid "normall" överskott på spannmål, vilket KD anser är fallel, bör del åvila jordbruket att självt ordna den interna utjämningen mellan del pris som uppnås inom landet och exportpri­set.

Enligt LMK ankommer del på jordbruksnäringen att aktivt arbeta för alt anpassningsätgärderna inom vegetabilieproduktionen leder fram till atl ""statens" delansvar kan minskas. Som tidigare anmärkts, ges inga mer konkrela anvisningar hur della skall gå lill och del finns heller inga garanli­er för atl näringen agerar.

Sammanfattningsvis molsäller sig KD bestämt LMKs förslag beträffan­de åkerarealen och spannmålsöverskotten.

KD kan tänka sig två alternativa handlingsvägar belräffande åkerarea­len:

-     Av slrikl samhällsekonomiska skäl bör samhället verka för en åker­areal om högst 2,6 milj ha. Det bör anmärkas alt även vid denna areal uppkommer etl exportbehov i normalfallet, som vid balans i animaliepro­duktionen kan uppskattas till 600- 1 000 milj kg per år. Ärealmålet får givetvis lid efler annan omprövas med beaktande av avkasiningsföränd-ring och dylikt.

-     1977 års beslut om åkerarealen kvarstår under ytterligare några år medan man utreder förutsättningarna och kostnaderna för en övergång lill alternativa odlingsformer. KD utesluter nämligen inle att konsumenterna långsiktigt kan vara beredda alt slödja en odlingsform som tar större 6    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 166. Bilagedel

Prop. 1984/85:166                                                    82

ekologiska hänsyn och vid vilken kemikalieberoendet minskas. Även när det gäller husdjursuppfödningen finns en opinion för förbättrad uppföd­ningsmiljö. Detla skulle också leda lill förbättrad kvalitet hos slutproduk­ten. Etanolfrågan, kring vilken många frågetecken fortfarande finns, kan då också penetreras.

7.3.23 Statskontoret: Statskontoret saknar en samlad analys av konse­kvenserna av att jordbrukel får bära en störte del av koslnaderna för överskollen. En ökad press på lönsamhelen kan väntas leda till all de enskilda producenlerna försöker höja produktiviteten för all hålla nere koslnaderna. Dessa effekiiviseringsslrävanden kommer enligt statskonto­rets bedömning sannolikt atl gynna en geografisk koncentration lill de bästa jordbruksområdena och stordrift i specialiserade förelag. Förutsatt atl jordbrukel i norta Sverige även i fortsättningen får särskilt stöd, torde omställningsproblemen komma alt öka påtagligt i mellersta och södra Sveriges skogsbygder. En sådan ulveckling ställer särskilda krav på regio­nalpoliliska insatser i dessa områden, bl.a. föran skapa förutsättningar för kombinationssysselsättning.

7.3.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Utredningen har främst behandlat frågorna kring produktionsmål och arealbehov i elt relativt kortsiktigt perspekliv. SLU har ingen anledning att ta ställning till den politiska kompromiss som har blivit resultatet när del gäller att kortsiktigt finansiera spannmålsöverskottet. Vi noterar dock att förslagen inte överensstämmer med utredningens direktiv enligt vilka kommittén skall utgå ifrån atl nä­ringen själv skall bära koslnaderna för en produktion utöver den samhälls­ekonomiskt motiverade.

De samhällsekonomiska beräkningar som expertgruppen har gjort kring
överskoilsarealen lider av slora brister. Detsamma gäller den utredning
som gjorts av lantbrukets utredningsinstitut och som finns som bilaga till
livsmedelskommitiéns betänkande. En välfärdsteorelisk analys vilken är
del vanliga sättet att beräkna samhällsekonomiska effekter, bör också
innefatta skattebetalarnas och konsumenternas koslnader, liksom framlida
producenters ökade produktions- och etableringskostnader. De samhälls­
ekonomiska koslnaderna har mot den bakgrunden underskattats i kommit­
téns analyser.--

Del finns inle--- någol som lyder på alt utredningens förslag skulle

medföra en förbättrad balans. Vi kan därför antagligen räkna med "över-skotlsarealer"" på mellan en halv och en miljon ha kring eller strax efler sekelskiftet.

Mot bakgrund av della perspekliv, har de val som görs inom livsmedels­poliliken i dag en avgörande betydelse för utvecklingen inom jordbruks­näringen och på landsbygden under de kommande decennierna. Om man väljer alt efler hand krympa resurserna inom näringen, skulle del bli fråga om att fortlöpande minska areal och arbelskraftinsals med belydande effekler för såväl landskap som samhällsekonomi inom många regioner.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 83

Detta gäller även södra och mellersta Sverige. All behålla och utnyttja produktionsresurserna i jordbruksnäringen fullt ut framöver, kräver å and­ra sidan en offensiv satsning på bl.a. export och alternativ produktion. SLU noterar all livsmedelskommiiién undviker all la ställning i denna strategiska fråga.

SLU förordar den senare handlingslinjen med hänsyn lill de slora möjlig­heter vi ser atl genom FoU långsiktigt utnyttja våra biologiska produk­tionsresurser på ett för samhällel fördelakligl sätt. Vad gäller exportsats­ningar krävs dessutom sannolikl en ökad anpassning till världsmarknaden och nya organisatoriska lösningar.

7.3.32  Länsstyrelsen i Jönköpings län: LMK har ägnal de regionalpoliliska
konsekvenserna av en krympning av jordbrukets resurser myckel litel
ulrymme i sin utredning. Länsstyrelsen tycker detta är anmärkningsvärt,
särskilt som LMK själv konstaterar alt en kraftig minskning av jordbrukel i
vissa områden kan få från samhällsekonomisk synpunkl negaliva effekler.
Man säger också atl en fullständig samhällsekonomisk kalkyl borde upp­
rättas varvid negativa effekter skulle beräknas och ställas emol den sam­
hällsekonomiska vinst som enligt ulförda beräkningar skulle kunna uppnås
om produktionen i jordbrukel minskas.

Någon kalkyl för glesbygderna har dock inle presenlerats. Länsstyrel­
sen är helt enig med LMK all en fullsländig samhällsekonomisk totalana­
lys borde genomföras men vill skärpa ordvalet lill atl den måste genom.fö-
ras. Annars löper vi risken all oersättliga värden i glesbygden förslösas
utan bärande ekonomiska moliv.

En begränsning av Sveriges jordbruksproduktion torde i första hand drabba de områden där spannmålsproduktionen är mindre konkurtenskraf­tig. Smålands skogs- och mellanbygder har goda betingelser för produklion av nötkött och mjölk men hävdar sig sämre i fråga om spannmålen. Goda beten, ulan alternativt värde om dessa produktionsformer försvinner, samt ett klimat som ger goda resultat för grovfoderproduktion på åkern utgör de faktorer som gör dessa bygder lämpade för boskapsskötsel. Slättbygderna har möjlighet all nå god ekonomi med andra alternativ.

7.3.33  Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser del självklart
atl man i den samhällsekonomiska kalkylen även måsle ta med kostnader
för de regionalpolitiska effekterna, landskapsbilden, serviceförsörjningen
m. m. Situationen på arbetsmarknaden är sådan atl länsstyrelsen känner
tveksamhet till om frigjorda produktionsresurser kan finna en lönsam
användning inom andra områden. I övrigl avslår länsstyrelsen från atl
vidare värdera den samhällsekonomiska kalkylen.

Om jordbrukarna inte kan finna lönsamma alternativ lill nuvarande produklion, kommer åkermark att tas ur produklion i länet. Med hänsyn till slrukluren och inriktningen saml all jordbrukel i sju län skall skyddas särskilt kan Kronobergs län komma atl drabbas särskilt hårt.

 

Prop. 1984/85:166                                                             84

7.3.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Förutom animalieproduktion har sockerbels- och fabrikspotatisodling slor betydelse för länets jordbruk. Kommittén har föreslagit att hela frågan om framslällning av socker och andra sölmedel, spril och stärkelse görs till föremål för en särskild utred­ning. Länsstyrelsen anser det ytterst viktigt att en sådan utredning beaktar konsekvenserna för den regionala sysselsättningen inte enbart inom jord­bruket utan även för andra näringar som är beroende av denna produklion.

Enligt länsstyrelsens mening är det elt framsteg - i förhållande lill nu gällande jordbrukspolitiska beslut - att statens ansvar för överskottspro-dukiionens koslnader preciserats. Länsstyrelsen tillstyrker därför kommit­téns förslag i denna del under förutsättning alt kostnadsfördelningen gäller oavsett skörderesultat.

En väsenllig fråga i sammanhanget är hur nuvarande areal skall kunna behållas. Enligt länsslyrelsens mening är det vikligt atl nuvarande åker­areal behålls. Länsstyrelsen delar därför ulredningens syn att åkerarealens sloriek inte enbart bör ses från vår egen försörjning av livsmedel utan rymmer flera ytterligare aspekter som bör vägas in i bilden såsom alterna­tiva användningsmöjligheter för åkerarealen, restriktioner i användningen av handelsgödsel och växtskyddsmedel, åkerarealens betydelse för land­skapsbilden, sysselsättning och regionalpolitik m.m. Länsstyrelsen vill särskilt betona jordbrukets betydelse för etl öppet landskap liksom för viltvården.

7.3.55  Glesbygdsdelegationen: Kommittén har gjort en samhällsekonomisk
kalkyl över kostnaderna för överproduktionen. Det är fråga om en partiell
kalkyl, där vissa faklorer som regionalpoliliska effekter samt belydelsen
för landskapsbilden inte åsätts någol värde. Delegationen vill fästa upp­
märksamheten på atl elt sådani tillvägagångssätt riskerar att förringa dessa
svårmälbara faktorers betydelse, vilket givetvis är olillfredslällande.

Med lanke på de allvariiga konsekvenser som en krympning av jord­bruksnäringen kan få borde enligt delegationens mening kommillén klarare ha markerat behovet av utvecklingsinsatser av olika slag.

7.3.56  Handelns samarbelsorgan i jordbruksfrågor: Enligt vår uppfatlning
föreligger en uppenbar risk för atl de kostnader samhällel måste ikläda sig
för spannmålsöverskotten framöver blir betydligt högre än det av LMK
beräknade totalbeloppet 600 miljoner kronor under en femårsperiod. En
förutsätining för alt åkerarealen successivi skall kunna begränsas och
spannmålsproduktionen reduceras är atl begränsningar på grund av natur­
lig avgång kompletteras med prispolitiska åtgärder under den angivna
femårsperioden.

Tillägget i LMK's skrivning all samhällels koslnader för spannmåls­överskotten skall finansieras l.ex. genom minskade livsmedelssubven­lioner eller genom prispåslag på andra produkter lar vi besläml avslånd ifrån. Åtar sig samhällel ell delansvar enligt LMK"s förslag, som förulsäl-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 85

ter att en störte åkerareal bevaras än vad som erfordras ur livsmedelsför­sörjningssynpunkt vid en eventuell avspärrning, menar vi atl detta slag av kostnader i princip skall belalas över budgeten och inte överföras i pris­hänseende på andra produkter.

Vad gäller jordbrukets andel av exportkostnaderna för spannmål finansi­eras dessa regelmässigl lill belydande del via en s, k, förmalningsavgifi för

brödspannmål.--- Vi vill dock redan nu peka på, atl andra former för

finansering måste sökas. Den nuvarande ordningen är enligt vår mening i
realiteten en beskattning av brödpriserna, som vi anser uppenbart negativ
ur konsumentsynpunkt.--

EnUgt vår mening borde i della sammanhang ett alternativt betraktelse­sätt kunna vara värt att redovisa, innebärande att principen om alt produ­centerna själva svarar för överskollsproduktionen tillämpas genomgåen­de, alltså också belräffande spannmål. Samhällels ansvar i sammanhanget skulle kunna fullgöras på annat sätt.

Jordbrukspolitik är---- tyvärr ingel entydigt begrepp. Inom denna

ram återfmns olika värderingar rörande regionalpoliliska hänsyn, miljö­aspekter, sysselsättningshänsyn samt i botten beredskaps- och sårbarhets-aspekterna. Genomgående för dessa aspekler och hänsyn är att de samtliga inte prismässigt värderats - de saknar "prislapp". I dagsläget belastar de därför genomgående livsmedelspriserna.

Denna ordning är för framtiden knappast hållbar. Nämnda företeelser bör därför, så långt deUa är möjligl, värderas och anges till sill beräknade värde och redovisas separal. I annal fall fiyttas kostnaderna utan alt man från det allmännas sida redovisar de ekonomiska konsekvenserna automa­tiskt över på livsmedelskonsumenlerna.

7.3.58 Hushållningssällskapens förbund: En bantning av jordbrukel får myckel stora konsekvenser för sysselsättningen i alla de led som är invol­verade i livsmedelskedjan och ingalunda är av betydelse enbari för jord­bruket. En minskning av primärproduktionen får dessutom en rad andra samhällsekonomiska och sociala konsekvenser, som i betydligt högre grad borde ha beaklals av ulredningen än vad som framgår av del framlagda

betänkandet.---

Med hänsyn till all hela samhällel medverkat lill att skapa nuvarande överskoltssiluation, förefaller del uppenbarl, att det ekonomiska ansvaret för denna överskottsproduklion inle enbart får belasta primärproduk­tionen, d.v.s. jordbrukarna. Lika uppenbarl är alt jordbruksnäringen mås­te ha stöd och styrmedel för atl på sikl uppnå en bällre produktionsbalans. Behovet av en sådan medverkan torde vara särskilt utpräglat i fråga om animalieproduktionen. Problemel blir inte mindre av atl produktionsbe­gränsande ålgärder kan få icke önskvärda konsekvenser för många effekti­va jordbrukare liksom för sysselsättningen i olika insats- och förädlingsled. Härtill kommer frågor som rör landskapsbild, naturvård, regional- och försvarspolitik m. m.

 

Prop. 1984/85:166                                                               86

7.3.61 Kooperativa förbundet: Förmalningsavgifien som icke  har

direkt samband med vårt behov av spannmål betalas            av brödkonsu-

menlerna. I rak motsats lill vad som föreslås av näringsexperterna belaslas brödel med en avgift som skall täcka koslnader för ökad beredskap, sysselsättning eller andra uianför de renl livsmedelspoliliska frågorna lig­gande moliv.

Detta är naturiigtvis en orimlig belaslning på brödel. LMK före­
slår all denna fråga blir föremål för en särskild siudie, vilkel KF tillstyrker.

KFs inslällning alt koslnader för regionalpoliliken eller beredskapskosi-
nader icke bör belasta livsmedel gäller även för denna fråga. Därest en
sådan förändring icke bedömes som möjlig för förmalningsavgifien bör
dock all spannmål belaslas således även foderspannmål.     

LMK förväntar sig atl jordbrukel skall anpassa produktionen inom vegeiabilieområdel så all samhällels delansvar upphör inom 5 år.

KF finner inga konkrela förslag i utredningen som skulle innebära all
jordbrukel vidtar de förvänlade ålgärderna. Del synes därför troligt atl
överskotten kvarstår eller kommer att öka under 1980-lalel. Den överopli-
misliska bedömningen som LMK gör synes vara tillkommen i den politiska
kompromissens tecken. KF bedömer därför atl kostnaderna kommer att
bli slörre än de angivna 600 milj kr och föreslår att den föreslagna utvärde­
ringen icke bör skjutas upp så länge som 5 år.          

KF anser all del principiellt är oriktigt all spannmålsexporten skall finansieras genom minskade livsmedelssubventioner på mjölk varvid man till slor del skulle belasta barnfamiljerna i landel med exporlföriuster för spannmål. Väljer man meloden "prispåslag" blir del produkter som kött, fläsk och ost etc. som får bära koslnaden och en sådan överföring anser KF också felaktig. KF hävdar all dessa samhällets kostnader skall belalas över budgeten, särskilt som de till slor del är motiverade av beredskaps­skäl och i varje fall av en önskan all ha en slörre areal än som erfordras frän försörjningssynpunkt,

7.3.62 Landsorganisationen   i   Sverige:   Förmalningsavgifien   som   icke

----- har direkl samband med vårt behov av spannmål belalas således av

brödkonsumenlerna. I rak motsats till vad som föreslås av näringsexper-terna belastas brödet med en avgift som skall läcka kostnader för ökad beredskap, sysselsättning eller andra utanför de rent livsmedelspolitiska frågorna liggande moliv.

Detta är naturligtvis en orimlig belaslning på brödet. LMK före­
slår att denna fråga blir föremål för en särskild siudie, vilkel vi lillslyrker.

Vår inslällning atl koslnader för regionalpoliliken eller beredskapskosi-
nader icke bör belasla livsmedel gäller även för denna fråga. Däresl en
sådan förändring icke bedömes som möjlig för förmalningsavgifien bör
dock all spannmål belastas således även foderspannmål.    

LMK förväntar sig all jordbruket skall anpassa produktionen inom vegetabilieområdet så all samhällets delansvar upphör inom 5 år. LO finner inga konkrela förslag i ulredningen som skulle innebära alt jordbru-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 87

ket vidtar de förväntade åtgärderna. Det synes därför som troligt att
överskotten kvarslår eller kommer att öka under 1980-talet. Den överopii-
mistiska bedömningen som LMK gör synes vara tillkommen i den politiska
kompromissens tecken. LO bedömer därför att kostnaderna kommer alt
bli störte än de angivna 600 milj kr och föreslår atl den föreslagna utvärde­
ringen icke bör skjutas upp så länge som 5 år.          

LO anser alt det principiellt och praktiskt är oriktigt atl spannmåisex-porten skall finansieras genom minskade livsmedelssubvenlioner på mjölk varvid man till slor del skulle belasta barnfamiljerna i landet med spann­målsexporten. Väljer man metoden "prispåslag" blir det produkter som kött, fläsk och ost etc. som fär bära koslnaden och en sådan överföring anser vi ocksä felaktig. LO hävdar all dessa samhällels koslnader skall belastas över budgeten, särskilt som de till stor del är motiverade av beredskapsskäl och i varje fall av en önskan atl ha en störte areal än som ert'ordras frän försöijningssynpunkt.

7.3.63  Landstingsförbundet: De förslag som redovisas innebär att en
successiv neddragning av mjölkproduktionen är motiverad och att staten
under en övergångstid bör dela kostnadsansvaret med jordbruksnäringen
för produktion pä den överskotlsareal som man anser föreligga.

Landstingsförbundets styrelse har ingel alt invända mol principen att den samhällsekonomiskt motiverade produktionen bör vara vägledande för statens kostnadsåtaganden inom ramen för jordbrukspolitiken. Styrel­sen ser heller ingen anledning att ifrågasätta bedömningen all ålgärder bör vidias som begränsar samhällets kostnader för överskottsproduklion.

7.3.64--------------------------------------------------------------------- Lantbrukarnas riksförbund: Trots vad direkliven anger har   

LMK, främsl av tidsskäl, inte kunnat redovisa heltäckande beräkningar över de lolala samhällseffekterna av en resursneddragning i jordbrukel, LMKs partiella analyser beaktar l.ex. inie omslällningskostnaderna och övriga negaliva effekler för samhället i sammanhanget. Tidsperspektivet berörs knappast heller.

LRF har gelt Lantbrukels utredningsinstitut, LUI, i uppdrag att kom­plettera kommitténs material och i övrigl granska resultatet. Förbundel vill hänvisa till sammanfattningen av LUI-sludien, som ingår i betänkandet.

LUIs analys visar till en början atl de negaliva effekterna av den resurs­överföring LMK räknat med överväger fram till början av )990-ta!et. Det är först i bönan av 1990-talet som intäkterna av resursöverföringen kan beräknas överstiga de kostnader som den ger upphov lill. Den fulla effek­len av en omslällning uppnås först år 2000. Nuvärdet av denna vinst är enligt beräkningarna knappt 550 Mkr. Del bör också noteras att inte heller LUI har haft möjlighet att på den korta tid som slåll lill förfogande analysera alla effekler.

LMK har inte dragit några operativa slutsatser av sina partiella kalkyler. Därför finner förbundel ingen anledning alt här ytterligare kommenlera LMKs analys ulan hänvisar till LUl-studien.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 88

Förbundet anser sammanfattningsvis atl LMKs samhällsekonomiska kalkyler inte kan tas som utgångspunkt för nedläggning av åkerareal eller animalieproduktion.

Utgångspunkten för LMKs överväganden om produktionsmålet är att
resurserna i jordbruket bör anpassas till den nivå som kan moliveras för att
trygga landets livsmedelsförsörjning i såväl fredslid som under krig eller
kan moliveras av andra skäl. Vad som avses med andra skäl har inle LMK
närmare utvecklat. Sådana andra skäl är enligt förbundets mening att
jordbrukel är en tillgång i samhället med betydelse för regionalpoliliken,
miljö- och nalurvården, vår framtida handlingsfrihel m. m. I detla samman­
hang efterlyser LRF i belänkandet analyser, överväganden och slutsatser
angående jordbrukets och livsmedelsproduktionens betydelse för övrigt
näringsliv, samhällsservicen, infraslrukluren särskilt i glesbygden osv.
Enligt förbundels uppfattning måsle även sådana förhållanden beaklas vid
överväganden om produktionsmålets utformning.     

Vid faslslällande av produktionsmålet ifråga om åkerarealen bör enligt LRFs uppfattning beaktas

-     beredskapsförhållanden

-     inhemskt behov av vegetabilier, särskilt proieingrödor

-     skördevariationer (risken för missväxt)

-     Sveriges internationella åiaganden

-     regionala effekler inklusive miljö, turism elc.

-     handlingsfrihet beträffande framtida möjligheter lill t.ex. energiodling eller annan alternativ användning av jordbruksprodukter

-     sysselsätlningsförhållanden i jordbruk och annat näringsliv

 

7.3.67    Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet vill som helhet tillstyrka kommitléns förslag alt samhällel under en femårsperiod tar elt delansvar för koslnaderna för överskoilsarealen. Under denna tid bör del ankomma på jordbruket och samhället att gemensamt finna lösningar för en omställ­ning av produktionen lill en mer för alla parter rimlig situation.

7.3.68    Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Förbundet instämmer i att den redan etablerade principen att näringen skall bära kostnaderna för överskottsprodukiionen slås fasl. Livs inslämmer också i behovet av alt under en anpassningsperiod göra avsteg från denna princip så all samhällel tar ett delansvar för spannmålsöverskottets kostnader enligt kommitténs förslag. Det föreligger emellertid enligt Livs slor risk för alt dels samhällels koslnader under den tänkta övergångsperioden blir betydligt störte än de 600 mkr kommittén anger, dels problemen ej kunnat lösas genom anpass­ningsåtgärder inom den föreslagna perioden. Beträffande finansieringen av samhällets koslnader lar Livsmedelsarbelareförbundet besläml avstånd från kommitténs förslag. Samhällets kostnader bör i första hand ses som en regional- och sysselsältningspolitisk insals vilken bör bekoslas över bud­geten. Att belasta konsumenterna med ytterligare prishöjningar på livsme­del, för alt finansiera samhällets kostnadsansvar, är oacceptabelt i en

 

Prop. 1984/85:166                                                                 89

siluation där konsumtion och köpkraft redan utvecklas svagt, livsme­delspriserna stiger snabbare än andra priser samt låg- och medelinkomsita-garnas standard urholkats. En finansiering över livsmedelspriserna bidrar dessutom lill alt hålla uppe inflationsnivän.

7.3.76  Sveriges industriförbund: Vad gäller finansiering av kostnaderna för
de överskott som uppkommer inom spannmålssektorn vill vi anföra föl­
jande:

-     Koslnaderna för de överskott som kan uppkomma inom ramen för den areal som anses erforderlig för alt med viss säkerhetsmarginal klara vår livsmedelsberedskap kan sägas utgöra etl slags "försäkringspremie" för atl garantera försörjningen i en krissituation. Det kan då vara rimligt att finansiera dessa överskott via livsmedelspnserna.

-     Överskott som blir följden av all man bibehåller en störte areal än den som behövs av ovan nämnda skäl är emellertid av en annan karakiär. De är resultatet av regionalpolitiska, sysselsällningspoliliska, miljöpolitiska m.fl. överväganden. Koslnaderna för sädana överskoll måste finansi­eras på annat sätt än via livsmedelspriserna, dvs över statsbudgeten.

1 nuvarande finansieringssystem för spannmålsöverskotten intar för­
malningsavgifien för brödsäd liksom prisregleringsavgiften på handelsgöd­
sel en central roll. Om nuvarande åkerareal bibehålls, och i än högre grad
om hekiaravkastningen ökar mera än vad kommiltén räknat med, kommer
en kraftig ökning av dessa avgifter atl krävas. En sådan finansiering är inle
rimlig. En neutral finansieringskälla - i första hand budgetmedel — är
därför nödvändig.---

[I en bilagd promemoria redovisas] en alternativ metod att finansiera exportkostnaderna för spannmål som innebär atl förmalningsavgifi las ul på all spannmål, således inle enbart på brödsäd. Vid ell sådant syslem skulle förmalningsavgifien för brödsäd kunna sänkas från nuvarande 80 öre per kg till 10 öre per kg.

7.3.77  Sveriges livsmedelsindustriförbund: Förmalningsavgifien, som re­
dan i dag ulgör en väsenllig del av konsumentpriset på mjöl och bröd,
kommer alt öka kraftigt om nuvarande åkerareal bibehålls och i än högre
grad om hekiaravkastningen ökar mera än vad kommiltén räknat med. En
kraftig ökning av konsumentpriset på mjöl och bröd är då ofrånkomlig,
vilket med största sannolikhet medför en minskad konsumtion. Konsu­
menterna och berörd industri får således belala dyrt för avsättningen på
export av jordbrukets spannmålsöverskott medan producenterna kan fort­
sätta producera till samma pris oavsett om spannmålen avsätts på den
inhemska eller exportmarknaden och oavsett volym. Detla är inte rimligt
enligt SLlMs bedömning.

Kommillén har kortfattat berört förmalningsavgiften på spannmål och aviserat en översyn. Med hänsyn lill den inträffade och förväntade kraftiga utökningen av förmalningsavgifien och dess konsekvenser för prisulveck-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  90

lingen på mjöl- och brödprodukler, vill SLIM betona nödvändigheten av att denna översyn genomförs snarast.

7.3.79 Tjänstemännens centralorganisation: Del är   inte självklart atl

det alltid är bäst all en oundviklig produktionsbegränsning sker långsamt och under lång tid. En utdragen strukturomvandling kan ibland vara plåg­sammare än en relativt snabb omslällning. Del kan gälla både de anslällda som inte kan bedöma sin framtid och de effektivaste företagen, som kan utsållas för ökade finansiella påfrestningar och ivingas falla investerings­beslut under exlra stor osäkerhel så länge strukturomvandlingen pågår. -

Förslaget om att samhället bör ta etl delansvar för överskoUsarealens
koslnader innebär med LMKs sätt att räkna ett stöd till jordbruket på 600
miljoner kronor under fem år. Del vore orimligl om etl sådani "omsläll-
ningssiöd"" endasl skulle ges till en del av dem som drabbas. Medel bör
således även utgå lill de sysselsältningsdrabbade i förädlingsleden.

Innan välgrundad ställning tagils lill åkermarkens lämpligasle framlida användning måsle del enligt TCOs mening accepteras all över­skoilsarealen används för produktion av spannmål. Kostnadsansvaret för denna överskottsproduklion bör som utredningen föreslagit delas mellan staten och näringen så atl båda parter känner ansvar för problemels lång­sikliga lösning.

Förslaget atl samhället bör ta elt delansvar under en övergångsperiod på fem år för vad det koslar att producera spannmål på överskoilsarealen vore poänglöst om det skulle finansieras inom ramen för jordbruksregle­ringen eller genom minskade livsmedelssubvenlioner. Det skulle bara vara detsamma som högre matpriser. Då vore det lika bra att lägga hela ansva­ret på näringen med den övervällring av kostnaden på konsumenterna och den minskade efterfrågan som skulle bli den i stort sett oundvikliga följden av detla.

Samhällels delansvar för överskottsprodukiionen bör i stället ses som etl tidsbegränsat och arbetsmarknadspolitiskl motiverat omslällningsstöd, vars koslnader bör bäras direkl över slalsbudgelen i form av bland annal vissa statsbidrag till regleringsorganen men också i form av mer framtidsin­riktade insatser i syfte all finna alternativa användningsområden för över­skoilsarealen.

7.3.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: I den samhällsekonomiska analy­sen för så relaiivi kort lid som 5 år, kan ingel annal än marginalkostna­derna vara en rimlig värderingsgrund. Först på längre sikt, 10 år och längre, är det meningsfullt att uppräita den form av samhällsekonomisk analys som kommillén försökt göra. Skall samhället göra denna form av värderingar, måsle också jordbrukspolitiken ges en långsiktigare målin-

 

Prop. 1984/85:166                                                                91

riklning. Kortsiktiga ändringar, på grund av opinionsyttringar eller externa påverkningar, måste då också begränsas, åtminstone inom målinriktning­ens ram.

7.3.81 Sveriges allmänna hypoleksbank: Hypoteksbanken kan inle dela uppfattningen, att staten skall undandra sig ansvar för en produktion, för vilken slaten är ansvarig genom olika former av produktionsstyrning ge­nom begränsningar, importrestriktioner, prisreglerande åtgärder elc. Ef­tersom jordbruksnäringen på grund av statliga regleringar inte kan åstad­komma en produktion, som är baserad på renl marknadsmässiga lönsam-helsbedömningar, bör staten la sin del av det ekonomiska ansvaret. Hypo­teksbanken anser att en lösning av denna fråga är av central betydelse och att livsmedelskommittén borde ha grundligt analyserat hithörande pro­blem. Delta har inte gjorls. Även i andra avseenden, t.ex. vad gäller konsekvenserna med tanke på sysselsättningen inom jordbruket i händelse av en nedskärning av delta med exempelvis 15 lill 20 %, har några djupare analyser inte gjorts.

7,4 Miljörestriktioner och alternativa odlingsformers inverkan på behovet av produktionsresurser

7,4.18 Statens nalurvårdsverk: Den ökade specialiseringen i jordbruket har nödvändiggjort en ökad användning av bekämpningsmedel och han­delsgödsel. Specialiseringen har försvårat en balanserad lillförsel av växt­näring, vilket medfört övergödning i sjöar, vattendrag och i kustområden. Grundvattnet har påverkats av nitralullakning i vissa områden med inten­siv växtodling. De stora maskinernas krav på ökade åkeryior med rena geometriska mönsler har medt"ört alt åkerholmar, öppna diken, små vat­tensamlingar, våtmarker m. m. eliminerats varvid särskilt i helåkersbygd fauna och flora utarmats. De stora maskinerna för spridning av handels­gödsel och bekämpningsmedel har inte kunnal hanteras så exakl all sprid­ning uianför åkern kunnal undvikas t. ex. på uddar, i diken, på åkerholmar, i skogsbryn. Här hade reslbioloper från del myckel anrika äldre odlings­landskapet annars kunnal överleva.

De senare olägenheterna bör kunna minskas genom tillämpning av den nyligen beslulade kompletteringen i skötsellagen om nalurvärdshänsyn. Olägenheterna med bekämpningsmedel och växtnäringsläckage bör kunna motverkas med en rad åtgärder bl.a. med ändrade odlingsformer som förutom effektivitet tar sikte på miljövänlighet. Rådgivning och informa­tion om miljövårdsålgärder bör integreras i anvisningarna för jordbrukels rationalisering.

Bekämpningsmedel innehåller ämnen som är biologiskt aktiva vars in­verkan på miljön samt människors hälsa inle med säkerhet kan över­blickas. Naturvårdsverket har därför en restriktiv syn på användningen av

 

Prop. 1984/85:166                                                                 92

bekämpningsmedel. Verkel stöder principerna om ett integrerat växlskydd
som innebär alt man gör sig så långt möjligl oberoende av kemisk bekämp­
ning. Delta innebär atl odlingsmetoderna successivi bör inriktas på system
där kemisk bekämpning kan reduceras.         

Användningen av handelsgödselmedel kan medföra miljöproblem på grund av utlakning av näringsämnen till sjöar, vattendrag och kuster och på genomsläpplig mark orsaka höga nitrathalter i grundvatten. 1 ytvattnen innebär della bl.a. kraftig igenväxining, algblomning, fiskdöd och sämre möjligheter för bad och fiske. För höga nitrathalter i dricksvattnet kan göra delta otjänligt för både människor och husdjur.

Ytterligare en miljöeffekt från handelsgödselmedel utgörs av kadmium­innehållet i fosforgödselmedel. Importerade råfosfat håller relativt höga kadmiumhaller jämfört med svensk apatit. Fortsatt utredning om möjlighe­terna att utnyttja svensk apatit fordras, bl. a. med hänsyn lill arsenikhalten i den svenska råvaran.

7.4.20 Slatens planverk: Kommitténs förslag syftar till att nuvarande åker­areal skall bibehållas. Staten föreslås ta ett särskilt ansvar för all en jordbruksproduktion av i slort sett nuvarande omfattning vidmaklhålls i norra Sverige. Denna huvudinriktning tillstyrks. Alt den kan förverkligas genom de mer detaljerade beslulen inom jordbrukspolitiken är av avgöran­de betydelse för många av de värden som skall skyddas genom riksplane­ringen. Bibehållandet av åkerarealen är också av betydelse för möjligheter­na lill produklion av energigrödor.

Användningen av handelsgödsel och växtskyddsmedel, övergödning och förorening av ytvatten och grundvallen är elt stort problem i vissa regioner. Planverkel slöder kommitténs förslag all en begränsning av kemikalieanvändningen tas upp till ytterligare prövning. De ökade produk­lionskoslnader delta kan medföra skall vägas mol förbättrade förulsätt­ningar ekonomiskt och kvalitativt för andra verksamheter som fiske och vattenbruk, bättre tillgång lill friskt grundvatten m. m.

7.4.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Naturtesurshushållning, energiför­sörjning och skydd av den fysiska miljön kräver ökad hänsyn i livsmedels­produktionen. Den stora insatsen av hjälpenergi i jordbruket, tunga maski­ner, handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel har på flera sätt med­fört effekter på miljön. Samtidigt har de senaste årtiondenas snabba ul­veckling inom jordbrukel också lell till vissa problem inom odling och djurhållning. Del gäller markslruktur, djurhälsa och livsmedelskvalitel. Marknadernas prismekanismer har ej kunnal hanlera dessa sidoeffekter. Detsamma gäller iradilionella jordbrukspolitiska ålgärder. I stället krävs insalser för att öka kunskaperna och bättre använda forskning, utbildning och rådgivning. Dessulom krävs nya politiska slyrmedel för skydd av naturresurser och miljö. En balanserad syntes mellan traditionella ekono-

 

Prop. 1984/85: J66                                                                 93

miska strävanden och "ekologiska"" hänsyn har blivit en alll viktigare uppgift för en fungerande livsmedelspolitik,

7.4.27 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: SJFR är medvetet om att specialiseringen i många fall har varit nödvändig för att kunna förena konsumenlernas mål om rimliga livsmedelspriser och jordbrukarnas in­komsimål. Frågan är dock om ytterligare specialisering t.ex. i form av ökad koncentration av djurhållningen är samhällsekonomiskt motiverad under beaklande inle bara av det traditionella effektivitetsmålet utan också av bl.a. beredskaps- och miljömål, SJFR finner det angeläget med en utökad forskning dels om specialiseringens samhällsekonomiska konse­kvenser, dels om uppbyggnad av välbalanserade förelag med allsidig och mindre kemikalieberoende produktion, vilka dessutom uppfyller högl ställda effektivitetskrav. Utan ökad satsning pä sådana företag blir del svårl och dyrt atl minska beroendei av handelsgödsel och kemiska be­kämpningsmedel. SJFR anser alt kommiltén har lagl ett alltför statiskt betraktelsesätt på möjlighelerna alt minska kemikalieberoendet. Man in­skränker analysen alltför mycket till nu känd teknik och nuvarande pro­duktionsstruktur. Den forskning om alternativa produktionsformer som nu förbereds inom SJFR kan leda till kunskap som gör det lättare att minska kemikalieberoendet, särskilt på lång sikt. Men möjlighelerna till sådana långsiktiga anpassningar påverkas av bl.a. den jordbrukspolitik som förs och av storleken på de resurser som ställs lill forskningens förfogande. Så blir det l. ex. svårare atl minska kemikalieberoendet om vi får företag med ensidigare växtföljder och ökal särskiljande av växtodling och djurskötsel.

7.4.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Kommittén förordar alt en

försöksverksamhel i bred skala bedrivs med odlingsformer som kräver mindre insals av handelsgödsel och växtskyddsmedel. Länsstyrelsen stäl­ler sig positiv lill delta förslag, som skulle främja en god miljö.

7.4.41    Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen anser       atl alter­nativa odlingsformer och ökad odling av energi- och proieingrödor bör stimuleras. Bl.a. kan detla åstadkommas genom intensifierade utveck­lings-, rådgivnings- och utbildningsinsatser. Dessa insalser kunde öka möj­lighelerna lill att både bibehålla delar av nuvarande jordbruksareal - något som är fördelaktigt när det gäller alt bevara del gamla kulluriandskapet -samtidigt som livsmedelsproduktionen kan minskas. Lantbruksnämnden bör få personella resurser för att öka sina rådgivningsinsatser vad gäller alternativa odlingsformer.

7.4.42    Länsstyrelsen i Skaraborgs län: I betänkandet antyds att en minsk­ning av kemikalier inom jordbrukel skulle kunna vara en väg lill produk­tionsminskning. 1 Skaraborgs län skulle man i vissa områden med hög kvävebelastning kunna införa begränsningar i tillförseln av kväve.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 94

En yllerligare mer teoretisk produktionsbegränsning skulle kunna ske genom den nya vallenlagen. 1 samband med'bildande av bevaltningssam-fälligheter bör del finnas möjligheier lill begränsning av vallentillgång för spannmålsproduktion samiidigi som man ger mer ulrymme för vallen lill l.ex. trädgårdsodling i olika former. Detla förutsätter dock en kraftig prishöjning på växinäringsmedel.

Både när det gäller minskat kemikaliebruk och vallenreglering måste givetvis frågan om ersättning lill markägaren ulredas mycket ingående.

7.4.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen vill         erinra om

en begränsning i den alternativa användningen av åkermarken som förelig­ger i norta Sverige. Åkerarealen används näslan uteslutande för produk­lion av foder för animalieproduktion och förutsättningarna för avsalupro­duktion av någon omfallning är begränsade. I slora delar av länet är dessutom spannmålsproduktion av klimatiska skäl ej möjlig.

7.4.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen finner del        anmärk­
ningsvärt all kommillén inte uttryckt någon klar uppfatlning när del gäller
önskvärdheten av all så långt möjligt minska användning av handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel. Någon offensiv salsning för alt utveckla
den "naturenliga'" odlingen föreslås heller inte. Delegationen ser denna
defensiva hållning som en stor brist i ulredningen.

En relativt omfatlande forskning om ""alternativa produktionsformer'" har nu påbörjats vid lantbruksuniversitetet. Delegationen ser delta som myckel posilivt och därför värt att uppmuntra och slödja. Delegationen vill vidare framhålla atl praktiska experiment i glesbygden bör slödjas. Ell exempel är del s.k. ekoprojektet som planeras i Övertorneå. I detla sammanhang bör också nämnas all växtförädlingen måste få en inriktning som bällre gynnar glesbygdsjordbrukel och den naturenliga odlingen.

7,4.64 Lantbrukarnas riksförbund: Under senare lid har alll störte upp­märksamhel riktats mot de effekter på bl.a. miljö- och ekosystemet som den moderna jordbrukstekniken har. Också livsmedelskvalitel har blivit mer uppmärksammad. Del gäller inle minsl effekterna av användningen av bekämpningsmedel och kemoterapeulika. Mycket lalar för en ökad försik­tighet vid introduktion av ny leknik, Della bör rimligen leda lill en dämpad avkaslningsökning både inom växtodling och djurskötsel i framliden. I Sverige har statsmakterna också infört skatter i direkl syfte att reducera användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel i jordbrukel. öm man bortser ifrån alt detla från statsmakternas sida skell som en ensidig pålaga på jordbrukel, som LRF inle kan acceplera, talar dock själva åtgärden med ökad tyngd för elt bevarande av åkerarealen.

Om landskapsbilden någorlunda skall bevaras krävs ökade nalurvårdsin-salser. Enligt beräkningar ulförda av LUl skulle del vid en nedläggning av

 

Prop. 1984/85:166                                                                 95

300000 ha åker och 75000 ha betesmark bli nödvändigt alt utföra land­skapsvård på 42000 ha åker och 17 000 ha betesmark. Det skulle vara inkonsekvent och ekonomiskt oförsvarligt att försl ta åker ur jordbruks­produktionen och sedan lägga ner slora koslnader på alt av nalurvårdsskäl hålla landskapet öppet.

LRFs bedömning är alt naturvårdsskäl, hänsynen lill landskapsbilden m. m. även nu lalar för elt bibehållande av åkern.

7.4.66 Svenska fabriksarbelareförbundet: Förbundets slutsals är all ökad markkartering och individuell rådgivning synes vara de viktigaste ålgärder­na för att både förbällra del ekonomiska utbytet av handelsgödseln och minska de negativa miljöeffekterna av övergödsling.

Naturvårdsverkels förslag om differentierade avgifier bör också seriösl prövas, särskilt mot bakgrund av atl del är lokal och individuell övergöds­ling som är problemel.

7.4.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Enligt Livs måste en inrikt­ning mot mer extensiv drift i jordbruket övervägas. Detta innebär mindre användning av kemikalier, minskad sårbarhet och minskat utlandsbe­roende. Men del innebär också att den odlade arealen och antalet kor inte minskar på samma sätt som med den nuvarande utvecklingen mot en allt intensivare drift.

Konsumenterna skulle också möla ell livsmedel producerat på delta sätt med störte förtroende. Kvaliteten skulle i många fall bli bältre och prisel behöver inle bli högre.

Della kan komma alt innebära en utveckling mol ett relativt sett väsent­ligt lägre pris på jordbruksmark och mera mark per jordbrukare saml effekiivare mekanisk bearbelning inom lantbruket. Enligt Livs överväger sammanlaget de posiiiva effeklerna av en sådan utveckling.

7.4.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Ulredningen har i elt korl avsnitt berört alternativa odlingsformer. En stark opinionsbildning har, på ett ibland olyckligt sätt, aktualiserat denna frågeställning. Det hade varit bra om kommittén närmare analyserat samhällels uppgift inom detla område. Detta borde innefatta att bedöma vad som är nyttigt-skadligt ur samhällets synpunkt. Man borde har klargjort vilka åtgärder som står till förfogande, hur de bör användas och vilka effekter delta kan ha på jordbrukspolitikens framtida utformning. Ur jordbrukets synpunkl bör man självfallel på alla sätt se lill all tillfredsställa det konsumentbehov som finns av produkter av olika "kvalitet". Bedömer ett tillräckligt stort antal konsumenler atl s.k. biologiskt eller biodynamiskt odlade produkter är intressanta, bör de na­turligtvis kunna köpa dem.

Däremot kan del inle vara statens eller samhällels uppgifl att vrida jordbruksproduktionen mol alternativa odlingsformer såvida det inte före-

 

Prop. 1984/85:166                                                                  96

ligger starka t, ex. miljö- och hälsoaspekter som talar för detta. 1 övrigt måsle konkurrensneutralitet få råda.

7.5 Förutsättningar för produktion av proteinfoder och energigrödor

7.5,13 Lantbruksstyrelsen: Styrelsen delar kommitténs uppfattning atl en
viss ökning av den inhemska produktionen av proteinfoder är både önsk­
värd och möjlig att uppnå under resten av 1980-lalet.           Enligt styrel­
sens samlade bedömning kommer inle under den närmaste femårsperioden
en ökad proteinproduklion, en introduktion av energigrödor eller föränd­
rad produktionsinriktning i övrigt att mera radikalt kunna påverka arealbe­
hovel för avsättning på hemmamarknaden. Inte heller en i övrigt önskvärd
ulveckling av grönsaksodlingen kommer alt öka arealbehovel i någon
nämnvärd utsträckning. På något längre sikt kan däremol nya produktions-
alternativ bli ekonomiskt intressanta både för jordbrukel och samhällel.
Elt fortsatt samhällsstöd för utveckling och introduktion av nya marknader
och produklionsallernaliv bör ske genom forskning, försök och rådgiv­
ning.

7.5.21--------------------------------------------------------------------- Slatens industriverk: En utvärdering av nuvarande försöksproduk­
tion, speciellt biprodukternas pris- och avsättningsmöjligheter, bör 

göras innan slutlig ställning kan tas lill elanolproduktionens framtida möj­ligheter i Sverige.

7.5.22 Statens energiverk: Frågan om etanolproduktion från jordbruksrå­
vara i Sverige [bör] behandlas med utgångspunkt från flera aspekler än de
som redovisas av kommittén. Bland annat måste avnämarsidans hante­
rings- och distributionskostnader beaktas i högre grad. Vidare måsle frå­
gan om etanolens ekonomiska konkurtenskraft som drivmedel sättas in i
ett internationellt sammanhang.

Enligt verkets bedömning är sannolikheten för reala prissänkningar på
drivmedel (bensin, diesel) inle obetydlig del närmaste decenniel. Bortom
della tidsperspektiv ter sig utvecklingen mera osäker. Oljeindustrins an­
passning till etl förändrat eflerfrågemönsler som alll mer domineras av
transportsektorn gör dock atl även den långsiktiga tillgången på drivmedel
kan väntas bli god.--

Av de råvaror från jordbrukel som kan användas för framställning av
etanol är enligt kommittén spannmål den från ekonomisk synpunkt mest
intressanta om nu överskottsarealer skall behållas. Slatens energiverk
delar denna uppfattning men vill samtidigt fästa uppmärksamhelen på alt
etanolproduktion i Sverige baserad på skogsråvara framöver kan visa sig
vara väsentligt billigare från såväl företagsekonomisk som samhällsekono­
misk synpunkt.----


 

Prop. 1984/85:166                                                                 97

Statens energiverk----- anser all frågan om etanol som drivmedels­
komponent måste underkastas en mera ingående samhällsekonomisk ana­
lys i vilken särskilt möjligheterna att finna avsätining för etanol och bipro­
dukter granskas. En sådan analys bör göras även om den av flera skäl är
svår atl genomföra. Detta beror bl.a, på alt den s,k. regleringsekonomin
inom jordbrukssektorn och konkurrensbegränsningar i förädlingsleden
medför atl rådande priser knappasl kan uppfattas som samhällsekonomiskt
korrekta. Därtill kommer alt värderingen av miljöeffekter i samband med
jordbruksproduktionen är komplicerad.          

[Preliminära kalkyler] antyder atl en eianollillverkare som baserar sin
tillverkning på Biostilmetoden och betalar ell spannmålspris molsvarande
de kortsiktiga samhällsekonomiska koslnaderna för jnhemsk produktion
kan framslälla etanol lill ell pris som kan konkurrera med importerad
etanol. Förutsättningen är då alt arbetskraft och kapital i jordbruket vär­
deras till sina samhällsekonomiska allernativkosinader.         På längre

sikl ökar sannolikt de samhällsekonomiska produktionskostnaderna för etanol. 1 vilken lakt detla sker blir beroende på den relativa produktivitets­utvecklingen inom olika näringsgrenar.

Av stor betydelse för lönsamheten i etanolkalkylen är avsättningen av
biprodukterna och då särskilt stärkelsen. Kommittén anför också alt mark­
naden för de ekonomiskt viktiga biprodukterna bedöms begränsa produk­
tionsmöjligheterna av etanol från spannmål till ca 200 000 m/år. Detla
begränsar etanolmarknaden till molsvarande ca 4 procent av den årliga
bensinanvändningen i landet.

-------- Enligt [verkets] bedömningar-- kan inte etanol ersälla bly-
tillsatsen i dagens bensinkvalileler. Av tillgängliga alternativ har etanol det
lägsla tekniska och ekonomiska värdet som oktantalshöjare. Ett beslut om
att införa blyfri bensin bör därför enligt verkets mening frikopplas från
frågan om låginblandning av etanol i bensinen.

Raffinaderierna kommer vid framställning av blyfri bensin bland annat au öka användningen av MTBE för all ersätta blyet. På längre sikt kan andra ålgärder komma ifråga. Den ökade användningen av MTBE och specifikalionskraven på bensin kommer all begränsa utrymmet för etanol-inblandning i bensin. Detta skulle enligt verkels bedömning då högsl kunna bli omkring 3 procent av bensinvolymen eller ca 150000 m\ vilket skulle molsvara ca en tredjedel av överskoltarealen. På längre sikt kan dock ytterligare några procentenheters ulrymme lillkomma i takt med att raffi­naderiindustrin investerar i isomeriserings- och reformeringsenheter, vil­kel minskar behovet av MTBE.

De bedömningar som görs av kommittén beträffande halmbränsle över­
ensslämmer i huvudsak med slatens energiverks uppfatlning om bränslets
ekonomiska konkurtenskraft med olja. När det gäller konkurtenskraften
med kol och el är detta ej lika säkert.

7    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                                 98

Äv de framlida alternativa markanvändningarna inom jordbruket som f. n. kan förutses anser statens energiverk med utgångspunkt från resulta­ten av den genomförda utvärderingen av energiskog, alt energiskogsodling skulle kunna bli särskilt intressant. Resultaten av utvärderingen visar all bränsle från energiskogsodling på jordbruksmarker i södra och mellersta Sverige på sikt skulle kunna produceras såväl samhällsekonomisk som företagsekonomiskt lönsami och kunna konkurtera med andra bränslen.

Statens energiverk menar att villkoren för energiskogsodling är särskilt gynnsamma för små och medelstora jordbrukare. Genom atl energiskogs­odlingen kan kompletlera det traditionella jord- och skogsbruket kan ma­skinutrustningar och andra produktionsresurser som finns tillgängliga ut­nyttjas effekiivare.

Vidare skulle energiskogsodlingen kunna bidra till att stärka småjord­brukets ekonomiska förutsällningar och dessutom medverka till utveck­lingen av landsbygden i hotade områden.

Mot denna bakgrund föreslår statens energiverk atl energiskogsodling redan nu försöksvis införs som en intressant alternativ användning av den akluella överskollsmarken inom jordbrukel.

7.5.26     Sveriges lantbruksuniversitet: Elt exempel på nya avsättningsområ­den är energigrödor. De analyser som har gjorts vid SLU om energigrödor, ger vid handen all dessa för närvarande inte är samhällsekonomiskt mer fördelaktiga än spannmålsodling lill världsmarknadspris. Ändra faklorer, l.ex. beredskapsmässiga. kan likväl molivera en sådan odling. Dock be­hövs en belydande insats av forskning och utvecklingsarbele rörande grödor för energi eller induslriella ändamål om man väljer att bevara åkerarealen och satsa på export eller alternativ produklion.

7.5.27     Skogs- och Jordbrukets forskningsråd: SJFR vill understryka all en fantasirik och långsiktig forskning på olika sätt kan bidra lill etl bättre och mer varierat utnyttjande av den slora resurs som bördig åkermark ulgör. Del kan ske inte bara genom ulveckling när det gäller livsmedelsproduk­tionen ulan också genom framsteg inom t. ex. fyiokemin och genom ulnyll­jande av åkermarken för produktion av energiråvaror.

7.5.31 Länsstyrelsen i Östergöfiands län: Styrelsen vill         peka på de

goda förulsättningar som finns i länel alt odla råvaror som kan användas för produktion av drivmedel. Möjligheten att i länet lokalisera en etanol-fabrik grundad pä råvaror som framställs i jordbrukel måsle betraktas som mycket god. Odling av energiskog är en annan möjlig användning.

7.5.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen vill    förorda

atl importerat proteinfoder i slörsla ulslräckning ersätts med inhemsk
foderproduktion.----


 

Prop. 1984/85:166                                                                 99

Länsstyrelsen anser atl statsmakterna i samband med etl beslut om den framlida livsmedelspolitiken också tar ett beslut som främjar produktion av bl. a. energigrödor. Ett sådani beslut skulle vara mycket gynnsamt för Kristianstads län, där goda förutsättningar finns för produklion av energi­grödor.

7.5.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ärtodlingen i länel har ökat kraftigt under de senaste åren. Erfarenheterna av denna odling visar alt del finns behov av bättre odlingsmaierial. Målmedvetna insatser inom växtföräd­lingen är däri"ör önskvärda.

1 länet pågår både jämförande försök med olika energigrödor och omfat­tande försöksodlingar av energiskog. Länsstyrelsen anser att denna för­söksverksamhet bör fortsätta och utvidgas till att i ökad omfattning avse hur dessa energigrödor, inklusive halm, skall kunna omvandlas till lämpli­ga energiprodukler.

Elt samlat erkännande av och etl politiskl handlande som ger jordbrukel den roll i energiproduktionen, som elanollillverkning av bl.a. spannmål och sockerbetor innebär, är synnerligen angeläget. Förstärkt försvarsbe­redskap, grund för effektivt utnyttjande av nuvarande åkerareal, minskat behov av proteinimport och därtill ell miljövänligare drivmedel, är främsla effeklerna av en sådan utveckHng.

7.5.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen anser alt det finns
myckel inlressanta utvecklingsmöjligheter inom områdel växtkemikalie-
teknik (fytokemi).---

Atl framslälla etanol av (överskotts-) spannmål- är-------- etl

mycket inlressani framtidsperspektiv och utvecklingen vid försöksanlägg­
ningen i Lidköping bör följas med största uppmärksamhet. Samtidigt är det
viktigt au uppföljningen av försöksverksamheten inte fördröjer angelägna
åtgärder inom områdel. Länsstyrelsen konstaterar med lillfredsställelse all
riksdagen föreslagil regeringen all återigen pröva frågan om skaltefrihet
för etanol. Genom en skallebefrielse skulle etanolen behandlas likvärdigt
med andra inhemska energislag.       

Länsstyrelsen är medveten om atl etanolproduktion från spannmål och inblandning i bensin är ett lekniskl komplicerat område. Ett annat problem är att det fodermedel som erhålls som delprodukt vid etanolframställning-en har en begränsad marknad i sin egenskap av ersättningsmedel för import av bl.a. soja.

Frågan om etanolens framlida betydelse är ur skilda aspekter f. n. före­
mål för flera delutredningar och överväganden inom bl.a. regeringskans­
liel. ----- Det finns enligt länsslyrelsens uppfatlning anledning att tillsätta

en särskild ulredning med uppgifl att framlägga ell sammanhållet förslag lill beslut om elanolens framtid. Som framgått ovan bör utredningen påbör­jas innan försöksverksamhelen vid etanolfabriken i Lidköping har avslu­tats.

 

Prop. 1984/85:166                                                                100

Den föreslagna utredningen måste med nödvändighet anlägga etl mycket brett synsätt. Utgångspunkten bör vara all man med kraft griper sig an med all lösa de tekniska problemen och därefter framlägger förslag som är

sektorsövergripande.- Inhemsk produktion av etanol som drivmedel

berör alla dessa om.råden och därför krävs resolut samordning i syfte att förhindra att motstridiga sektorsintressen lamslår utvecklingen,

7.5.58 Hushållningssällskapens förbund: Med ledning av hittills gjorda för­sök och lesianläggningar borde det inte vara omöjligt att redan nu målmed­vetet satsa på en produktion av olika energigrödor för framställning av etanol, metanol, fastbränsle m.m. och därmed minska landels oljebe­roende. En förulsällning härför är dock, att denna inhemska energi inte belastas med höga skatter och atl man från samhällets sida formulerar en klar målsättning för en sådan produktion och som sedan också genomförs. Della borde på elt mer konkret sätl ha behandlals av LMK. Vidare har man i årtionden diskuleral möjligheter all använda olika jordbruksgrödor som råvaror till olika induslriella produkter, men mycket litel har gjorts för all realisera della. En kraftig och målmedveten salsning på sådana, alter­nativa användningsområden för jordbruksprodukter efteriyses.

7.5.61 Kooperaliva förbundet: Innan vidare utbyggnad sker till fullskale-
projekt är det enligt KFs mening etl oeftergivligt krav atl ett flertal viktiga
frågor klarlägges genom fördjupade ulredningar. Det synes exempelvis
inle ulan vidare självklart att etanolen kan ersälla blyet och dess oktan­
höjande effekt i bensin. Som ytteriigare exempel på frågeställningar kan
nämnas problemen som uppslår för befinllig proteinfoderproduklion inom
landel, hur de ökade distributionskostnaderna för den etanolblandade ben­
sinen skall tas ul saml om förlorade statliga inläkler vid skattesubvenlio-
neringen av etanol skall tas ul direkt av konsumenterna genom ökad
bensinskall eller på annal sätl. Del är således mycket ovisst om etanolpro­
duktionen kan bli elt konkurtenskrafligt alternativ till spannmålsexport.

KF vill även i denna fråga och på detla tidiga stadium kraftigl underslry­ka all livsmedlen icke får belaslas med koslnader som är hänförbara lill annan produktion än livsmedel.

7.5.62 Landsorganisationen i Sverige: LO vill [i fråga om energigrödor]
framföra som sin mening att livsmedlen icke bör belaslas med exlra kosl­
nader som är hänförbara lill helt andra moliv än livsmedelsproduktion.

7.5,64 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt LRF:s mening är elanolfram-ställning   ur jordbruksprodukter  en   fråga   av   brett   samhällsintresse.

En storskalig etanolproduktion minskar vårl oljeberoende och förbättrar försörjningsläget för drivmedel, teknisk sprit och proleinfoder. Elanolen

 

Prop. 1984/85:166

101

ersätter importerad bensin samt i viss utsträckning de tillsatser som kan behövas vid ev övergång till blyfri bensin. Sverige är också netloimportör av spril som induslriråvara och har en klart olillfredsslällande krisbered­skap på delta område. Det proteinfoder som erhålles som en sidoprodukt vid etanolproduktionen blir också en värdefull ersättare för importerade fodermedel. Del finns anledning att framhålla att del härulöver finns ut­rymme för en ökad inhemsk produktion och avsätining av rapsmjöl och foderärter. Strävanden att genom dessa specialodlingar förbättra vär pro­teinfoderförsörjning hotas alltså inte av etanolproduktionen.

Utöver etanol och letanolprotein är det möjligt att ta fram en rad andra I produkter ur processen, exempelvis nativstärkelse, gluten och kolsyra.

Produkterna kan vidareförädlas för såväl teknisk som livsmedelsanvänd­ning. En genomgång av alternativa produkter visar all Sverige idag är

netloimportör av sarntliga.- Storskalig etanolproduktion kan bli en

bas för en ny industribransch med möjligheter lill exporl av utrustning, know-how och specialprodukter.

Enligt LRFs uppfatlning finns det goda samhälleliga skäl för en storska­lig etanolproduktionJ Etanolen måsie emellerlid vara ekonomiskt intres­sant för alla berörda parter inkl. jordbruksnäringen, elanolproducenien och bensinbranschen. Grundläggande härför är att etanolen har etl genl­emol bensin konkurtenskrafligt pris. För atl åsladkomma delta krävs ändrade principer för beskattning av etanol framställd av inhemska jord­bruksprodukter.

LRF delar uppfattningen alt ökad inhemsk proteinodling har många positiva effekter, t.ex. säker tillgång på fodertåvaror av hög kvalitet, mindre importberoende, allsidigare utnyttjande av åkerarealen. Dessa möjligheter bör tillvaratas.

7.5.66 Svenska fabriksarbetareförbundet:      del är förbundets uppfatt­
ning atl spannmålsråvara lill världsmarknadspris är tillräckligt för atl göra
elanolen konkurtenskraftig som induslriråvara. Av energipoliliska och
långsikiigi induslripolitiska skäl kan det dessulom vara intressant att med­
verka lill alt etanolen finns med i bilden pä 1990-lalel som en inblandnings-
komponent bland flera andra. Om inte världsmarknadspris på spannmålrå­
varan är tillräckligt för all skapa ekonomiska drivkrafter för atl möjliggöra
della, bör ell stöd i form av borttagande eller reduklion av skatten på
etanol ske.

Detla slöd bör dock klart anges som en övergångslösning under den tid som behövs för all de mer långsiktiga förhållandena på lillsalsmarknaden skall utkristallisera sig, vilket bör ske under 1990-talel. Det bör också vara klarl angivel alt statsmakterna vid den lidpunkien (eller så snarl de lång­siktiga ulvecklingsdragen klarnar) har för avsikt att skapa en mellan olika tillsatser och del rena bensinalternativet konkurtensneutral beskattning.

I

 

Prop. 1984/85:166                                                                102

Ett ytterligare villkor bör vara all den reducerade beskattningen enbart gäller en viss begränsad lolal elanolproduklionsvolym i landel för inbland­ning och atl den bara gäller för att möjliggöra etanol som oktanhöjande tillsats (upp till en viss procentsats) och inte som drivmedelsersätlning för bensin.

7,5.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommiltén ger inga direkla anvis­ningar om hur den svenska jordbruksproduktionen för framtiden kan se ul. Tvärtom är man yttersl försiktig i sina bedömningar om möjlighelen atl övergå till en annan produktionsform, l.ex. energigrödor. Detla är att beklaga, eftersom det försvårar en konkret och effektiv rådgivning för den nödvändiga produktionsförändringen.

Om elanollillverkning skall bli lönsammare än export av spannmål lill världsmarknadspris, måsle politiska beslut till förmån för etanoltillverk-ningen fattas. Förbundet förutsätter all sä blir fallet. För att medverka lill en omställning av jordbruksproduktionen i en såväl för producenterna som för samhällel i slort gynnsam riklning föruisäuer förbundel all ett sådant beslui fattas utan onödigt dröjsmål.

7.5.76 Sveriges industriförbund: Odling av energigrödor resp konvertering av spannmål lill etanol är i dagslägel - och inom en rimlig framtid - inte konkurtenskraftiga alternativ. Att nu falla beslut om etanolframställning i stor skala är inle försvarbart. Det är mer ekonomiskt och mindre riskfyllt alt exportera spannmålen. Under alla förhållanden måsle kompletterande utredningar göras beträffande etanolbiprodukternas effekter på bl.a. fo­dermarknaden och slärkelsemarknaden. En evenluell framlida skattebe­frielse (=subvention) av etanol får givelvis inle leda lill att etanolfodrel (agroproteinei) drabbar rapsproleinel och därmed oljeväxtodlingen, som är en viktig beredskapsgröda.

Del är likaså anageläget atl närmare ulreda de möjligheter som sannolikt finns all utnyttja åkerarealen för andra lekniska ändamål.

7.5,79 Tjänstemännens centralorganisation: LMK diskulerar bland annat produklion av etanol och andra energigrödor i detta sammanhang. Härtill kommer olika möjligheter till följd av framstegen inom biotekniken.

TCO anser del myckel angeläget med ökade slalliga salsningar pä grund­läggande forskning inom dessa områden. När det gäller den lika angelägna tillämpade forskningen och utvecklingen har näringen etl klart ansvar för alt erforderiiga resurser anslås.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 103

8 Inkomstmål för jordbruket

8.7 Konjunkturinstitutet: Exportkoslnaderna, definierade som skillnaden
mellan det pris jordbrukel erhåller på den svenska marknaden och det man
får ut på export, skall räknas bort vid inkomstjämförelserna. Inkomstmålet
innebär alltså atl jordbrukarna före avräkning av exportförlusler skall få en
med andra jämförbara grupper likvärdig standard - ett mäl som av olika
skäl är myckel svårl au precisera. Inslitulel anser det iroligl att det vid
stora exportförluster finns en stor risk att kostnaderna övervältras på
konsumenlerna, eflersom jordbruksinkomslerna i det föreslagna systemel
med obundna förhandlingar inle lorde kunna pressas för lågl och inkomst-
målet dessulom i sig är obestämt.

Om slor överskottsproduklion uppslår och denna — tvärtemot den av kommittén angivna inkomsimålsättningen - ej leder lill sänkt standard för jordbrukarna utan lill höga priser för konsumenlerna, förblir överskotts-produktionen slor. Denna kan ju bringas alt upphöra endast genom sänkta produktpriser, dvs. genom sänkning av jordbrukarnas inkomster. Del av kommittén föreslagna systemet att dels ange inkomstmål för jordbrukarna räknal före exportförlusler dels rekommendera obundna förhandlingar kan med andra ord misslyckas med all eliminera överskottsproduktion av jordbruksprodukter.

8.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO vill göra den kommenlaren

alt del förefaller myckel svårl all klarlägga hur man med priset på jord­bruksprodukter kan påverka jordbrukarnas inkomster och standard när mindre än hälften av jordbrukarnas inkomsler härtör från jord- och skogs­bruk. Inkomstvariationerna torde vara mycket stora och det kan ifrågasät­tas om det finns något rättvisande medelvärde.

8.9 Statens pris- och kartellnämnd: Kommillén har den uppfattningen all
del aldrig är möjligl all exakt fastställa huruvida inkomstmålei uppfylls,
d.v.s. om en "likvärdig slandard" uppnås. Med tanke på della, och alt i
begreppel slandard lorde inbegripas så mycket mer än inkomst, är det
något förvånande all LMK finner del angeläget atl la fram ytterligare
material som belyser jordbrukarnas inkomsler. Detta är förvånande speci­
ellt med tanke på det omfattande material som redan producerats i denna
fråga för kommitléns räkning, och alt det av della framgår att mindre än
hälften av den svenska jordbrukarfamiljens inkomsler kommer från jord-
och skogsbruk.----

Dessulom framgår del enligt SPKs uppfatlning inte hur standard ska värderas eller hur inkomsijämförelserna ska användas. SPK vill poänglera viklen av all det klart preciseras hur inkomstmålei ska nås och atl del definieras vad som avses med jordbrukarnas standard och inkomster vid inkomsljämförelser.

 

Prop. 1984/85:166                                                  104

Enligt SPKs uppfallning framsiår slulligen inle priset på jordbrukspro­dukter som det bästa medlet för att söka påverka jordbrukarnas inkomsler väsenlligen och därmed uppnå målel "all jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard" eftersom, som sagts, mindre än hälften av jordbrukels inkomsler kommer från jord- och skogsbruk.

8.13 Lantbruksslyrelsen: Styrelsen framhöll i sitt yttrande över livsme­delskommitiéns betänkande (DsJo 1983:10) Vissa jordbrukspolitiska för­tursfrågor att det finns anledning atl pröva om nuvarande metodik för analyser av jordbrukarnas inkomstförhållanden är tillfyllest mol bakgrund av utvecklingen under senare år. Härmed avses den förändring som skelt genom specialiseringen av produktionen under senare år. Numera är ofta en produktionsgren, l.ex, växtodling för avsalu, mjölkproduktion, fläsk­produktion etc, av dominerande betydelse för det enskilda företagets eko­nomi. Vidare har skillnader i kapitalkostnader för företag i olika utveck­lingsstadier blivit alll mer framträdande. Delta förhållande har för övrigt lett till särskilda åtgärder i form av räntestöd och elableringsslöd. Lanlbruksstyrelsen vill även peka på de betydande skillnader i arbetsin­tensitet som kan föreligga mellan företag med olika produktionsinriktning. Särskilt inom mjölkproduklionen är del långsikliga beroendei av inkoms­terna från enbart jordbrukel stort. Lantbruksslyrelsen vill också under­stryka den ökade betydelse som deltidsjordbruket fått under senare år. Den andel av jordbruksföretagen som är helt beroende av inkomster från jordbruket har därför successivt minskat. Över huvud taget bör utveck­lingen av jordbruksföreiagarnas inkomsler vid sidan av jordbruket tillmä­tas störte betydelse än för närvarande.

Den här i korthet skildrade utvecklingen och de inträffade förändringar­
na bör enligt styrelsens uppfallning beaktas i ökad utsträckning vid fortsat­
ta analyser av inkomslförhållanden inom jordbrukel. I likhet med kommit­
tén anser lantbruksslyrelsen alt ylleriigare material som belyser jordbru­
kets inkomstförhållanden behöver tas fram. Av inlresse i sammanhanget är
förutom jämförelser med andra småföretagargrupper även jämförelser mel­
lan olika grupper av jordbrukare. Likaså bör de ändrade inkomstförhållan­
dena, som sannolikl blir beslående under en relativt lång tid beaklas vid
överväganden om förändringar behöver ske i prisregleringssyslemels ul­
formning i syfte alt nå en jämnare ekonomisk fördelning mellan olika
grupper av jordbruksföretagare. Även om selektiva åtgärder med syfte atl
påverka inkomstfördelningen mellan olika grupper av jordbrukare kräver
förhållandevis slora adminislrativa resurser kan ytterligare åtgärder i den­
na riktning ändå behövas.--

Med hänsyn lill överskottssiluationen inom mjölkproduktionen och den avvecklingsersättning som f.n. ulgår lill mjölkproducenier som upphör med produktionen ifrågasätter lantbruksslyrelsen om leveranstillägget skall bibehållas.

 

Prop. 1984/85:166                                                                105

Ränteslödet lill jordbrukare med särskilt höga räntekostnader är f.n. under avveckling och upphör med uigången av år 1985. Enligt lantbruks­slyrelsens bedömning kommer lönsamhetssitualionen inom jordbruket att vara pressad så länge belydande överproduktion föreligger. Den återbetal­ning av del av stödbeloppen som skall ske enligt gällande regler kommer därför att medföra belydande problem för en stor del av de jordbrukare som erhållit ränlestöd. Enligt lantbruksstyrelsens uppfatlning kan del där­för finnas anledning att överväga en avskrivning av stödbeloppen eller atl senarelägga återbetalningen. Denna fråga hör tas upp i den av kommillén föreslagna översynen av de utsatta jordbrukarnas situalion. Återbetalning av ränteslödet bör generellt anstå i avvaktan på resultatet av en sådan översyn. Eftersom återbetalning av de först utbetalda stöden skall börja under höslen 1985 behövs elt ställningstagande i denna fråga under våren 1985.

Enligt lantbruksslyrelsens hillillsvarande erfarenheler har etablerings­slödel förbättrat de nystartade lantbrukarnas situation. Styrelsen delar dock kommitléns uppfallning att stödet bör utvärderas och att formerna ses över. Denna fråga bör behandlas i samband med den av kommittén föreslagna särskilda översynen av de utsatta jordbrukarnas situation.

För att åsladkomma en förbättring av den siluation som vissa nyelable­rade och högt skuldsatta jordbrukare befinner sig i bör enligt kommitténs uppfatlning möjlighelerna till finansiell rekonstruktion av företagen ökas ytterligare. Lanlbruksstyrelsen delar i princip denna uppfattning men vill samiidigi framhålla att rekonstruktion endast bör komma i fråga i de fall den besvärliga ekonomiska situationen har förorsakats av omständigheter som den enskilde jordbrukaren inte har kunnat råda över. Vidare bör möjligheterna till varaktig förbäliring av lönsamheten bedömas vara goda om en rekonstruktion skall genomföras med slatliga insatser.

Problemen för vissa nyelablerade och högl skuldsalla jordbrukare är enligt kommitléns uppfattning av en sådan omfattning alt del är angeläget att det snarasl görs en särskild översyn av de utsatta jordbrukarnas situa­tion. Översynen bör enligt kommitténs förslag även omfatta hur man i framliden med risk för stigande kapitalkostnader skall få till stånd en nyetablering utan att den som etablerar sig har ett mycket stort egel kapilal. Enligt lantbruksslyrelsens mening bör den av kommittén föreslag­na översynen uividgas lill all ge en samlad bild av nyelableringen vid olika lyper av företag inom jordbruket. Härvid bör bl. a. formerna för nyetable­ring och de nyetablerades kapitalsitualion belysas.

8.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Redan i sill yttrande över LMKs förtursbelänkande framhöll KD att jordbrukarna är företagare och alt de beträffande inkomster och levnadsstandard följaktligen främst bör jämföras med andra småförelagare och inle med löntagare. Hög priori­tet bör därför ges åt det arbele, som påbörjats inom lantbruksekonomiska

 

Prop. 1984/85:166                                                                 106

samarbetsnämnden, i syfte att förbättra inkomstmaterialet för småföreta­
gare. ----

KD har vid prisöverläggningarna hävdat all hänsyn måsle tas till export­kostnaderna vid inkomsijämförelserna. Delta innebär all jordbrukarens inkomsler kan vara lägre än jämförelsegruppernas på grund av exportkosl­nader. Del är tillfredsställande att LMK har kommil till samma ståndpunkt med sitt förslag alt lämplig korrigering av exportkosinadernas inverkan på jordbrukarnas inkomster bör göras vid nämnda jämförelser.

8.21 Statens induslriverk: Industriverket förordar      all som en konse­
kvens av att jordbrukel skall bära koslnaderna för en produktion utöver
den samhällsekonomiskt motiverade, får jordbruket som helhet vid över­
produktion acceptera en sämre inkomst- och slandardulveckling än de
grupper inkomslföljsamhelen kopplas lill .

8.23    Statskontoret: Med hänsyn lill den stora betydelse som inkomstmålei har tillmätts i jordbrukspolitiken under lång lid, är del förvånande atl del inle har varit möjligl att få fram någol mått på måluppfyllelsen. Om det inte är möjligt alt göra några rimliga jämförelser, kan enligt statskontorets mening ifrågasällas om inkomstmålei bör tillmätas den betydelse, vid sidan av konsumenlmålet, som det nu har. Vill man ta inkomstmålei på allvar, måsle del tas fram material som möjliggör jämförelser. Statskon­toret ansluler sig lill kommitténs förslag atl ulföra s. k. typgårdsberäkning­ar.

8.24    Riksrevisionsverket: Enligt RRVs uppfallning kan det ifrågasättas om det är meningsfullt all sträva mot mer exakta jämförelser mellan jordbru­kare och andra grupper än vad nuvarande statistik medger. För del försia är jordbrukare i likhel med andra förelagare en myckel helerogen grupp. Della medför alt rättvisa jämförelser är svåra all göra. För del andra skiljer sig enligi RRVs uppfattning jordbrukarnas situation från både andra företa­gargruppers och löntagares. Förulom de sysslor som genererar de fakiiska intäkterna i jordbruket spelar även andra sysslor en viktig roll för många jordbrukare. Del är sysslor som syftar till att minimera jordbrukarhushål-lels ulgifler, 1. ex. egna reparaiioner eller tjänster och gentjänster gentemot andra jordbrukare. Man skulle kunna uttrycka det så att jordbrukarna jämföri med andra grupper ulför en slörre andel av sitt arbete inom vad som brukar kallas den informella ekonomin. RRV släller sig mot den här redovisade bakgrunden tveksamt lill värdet av alt avsätta yllerligare re­surser för inkomsljämförelser mellan jordbrukare och andra grupper.

8.25    Statistiska centralbyrån: SCB delar kommitléns uppfattning vad gäl­ler behovet av underlag för atl belysa inkomster och inkomslutveckling i jordbrukel. Införandet av det nya lypklassificeringssystemel i de lanl-

 

Prop. 1984/85:166                                                                107

bruksekonomiska undersökningarna påbörjas i samband med urvalsdrag­
ningen under 1984/85.

Kommittén återger i sill belänkande resultat från de försöksvisa bear­
betningar som SCB ulförl av JEU-malerialel enligt nya kalkylmodeller.
SCB anser det önskvärt att de nya kalkylmodellerna ersätter hittillsvaran­
de JEU-beräkningar, vilka inle på elt konsekvenl sätt beaktar inflationens
effekter. Frågan rörande införandet av de nya kalkylmodellerna i JEU
kommer att behandlas i inkomstgruppen under vintern 1984/85.      

SCB vill i detta sammanhang understryka atl införandet av den nya
typklassificeringen i de lanlbruksekonomiska undersökningarna i hög grad
förbättrar förutsättningarna för ulveckling av lypgårdar/modelljordbruk.
Behovet av en gruppering av jordbruksföretagen efler lyp torde ha ökat
under senare år, då förelagen sinsemellan blivii alllmer olika vad gäller
driflsinriktning, kapital- och arbetsinsats etc. 

SCB vill i della sammanhang framhålla att nyelablerade jordbrukare är
en grupp för vilken det finns flera olika relevanta avgränsningar. SCB vill
peka på det projekt med syfte all förbättra den statistiska redovisningen av
ägare-/brukareförhållanden i lantbruket som genomförts vid SCB på upp­
drag av lanlbruksekonomiska samarbetsnämnden. Bakgrunden lill projek­
tet har varil brisler i den nuvarande statistiken orsakade av svårigheier att
kombinera data för företag, förelagare resp ägare.   

Vad gäller inkomstgruppens inkomstjämförelser mellan jordbrukare och löntagare anser SCB atl de i fortsättningen främst bör baseras på HINK-material. Kommittén pekar på problemet som följer av skillnaderna i resursinsats (arbete, kapilal) mellan de båda grupperna. Det är av vikt att det i olika resultatredovisningar klart anges till vilken resursinsats resulta­tet skall relateras, d.v.s. om det är fråga om en arbetsinkomst eller en arbets- och kapitalinkomst.

----- överslagsmässiga kortigeringar av jordbrukarnas inkomster för

exportkoslnader torde kunna ulföras.

8.26 Sveriges lanlbruksuniversitet: När det gäller inkomstmålet, vill SLU peka på ytterligare svårigheier som tillkommit genom all jordbruksnäring­en lenderar atl bli alllmer helerogen. Della har bl.a. orsakats av atl deltidslanlbrukel har ökal och della har medföri all en allt större del av familjeinkomsten vid många jordbruk kommer från källor uianför lant­bruksföretaget. Samiidigi sker en utveckling mol nya förelagsformer. Be­hovet av och moliven för ett allmänl inkomstskydd är därför inte lika framlrädande som lidigare. Lönsamhetsproblemen är dock pålagliga för många yngre, högl skuldsatta jordbrukare. Detla är delvis en sidoeffekt av prisregleringen. Vi noterar alt LMK skjuter även dessa frågor lill en särskild översynsulredning. Detta gör all belänkandet på ytterligare en

 

Prop. 1984/85:166                                                                108

punkt inte kan utgöra underiag för en mera långsiktig livsmedélspolitik, ej heller för att lösa de kortsiktiga problemen inom sekiorn.

8.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen är medveten om svårigheterna att jämföra jordbrukarnas inkomster som företagare med löntagares och tillstyrker förslagel all i slället jämförelser göres med andra småföretagare. Det är angeläget att material för sådana jämförelser fram­tages och att metodiken utvecklas för atl utföra s. k, typgårdsberäkningar (modelljordbruk).

Länsstyrelsen är tveksam till en permanentning av nuvarande elable­ringsslöd och tillstyrker förslaget atl en ulvärdering av nuvarande stöd

sker.------ Styrelsen anser---- atl i etl mer långsiktigt perspektiv en

slrävan bör vara all nyelableringar kan ske inom ramen för en normall fungerande kapiialmarknad men där så visar sig nödvändigt statliga garan­lilån ulan selekliva slöd lill vissa nyetablerare.

8.41    Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen är medvelen om de ny­startade jordbrukarnas besvärliga ekonomiska situation. Nuvarande låne­former och elableringsslöd synes inle vara tillräckligt slöd för nystartande Utan egel stort kapilal.

8.42    Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Del är också önskvärt alt kommitléns förslag om en översyn av de särskilt utsatta jordbrukarnas situation snarast kommer till stånd.

 

8.47    Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen vill slarkl underslryka all en analys av de högl skuldsalla jordbrukarnas situation kommer lill slånd. Speciellt för många av dem som investerade eller nyelablerade sig i slulel av 70-talel och senare är ekonomin hårt ansträngd. Förslag lill åtgärder bör föreligga i så god lid alt de kan ersätta nuvarande ränleslöd fr.o.m. 1986.

8.48    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen anser att   

LMK:s förslag om en översyn av förhållandena för nystartade och högt skuldsatta företag är mycket angeläget och bör skyndsamt genomföras. -

8.51 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker atl den av
LMK föreslagna lönsamhetsutredningen omgående tillsätts  .

8.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen vill framhålla atl ell glesbygds­förelag som byggs ut i enlighet med allmänna rikllinjer kan komma all få en

 

Prop. 1984/85:166                                                               109

kapilalkoslnadsbelaslning som gör förelagen ytterst känsliga och som mot­verkar möjlighelerna lill en slabil uppbyggnad. Delegationen förordar en successiv förelagsuppbyggnad. I glesbygden är vidare kombinaiionsföre-tag oftast betydligt mer ändamålsenliga än stora ensidigl inriktade företag.

8.58 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet vill understryka

nödvändigheten av att man noga analyserar de effekter som kan förväntas uppslå som en följd av olika, av kommittén aktualiserade anpassningsåt­gärder. Enligt förbundets uppfattning saknas utrymme för generella ålgär­der, som leder till en ytteriigare försämring av lönsamheten i produk­tionen. Sådana åtgärder kan förväntas leda lill atl många företag som nyligen bytt brukare, eller på vilka störte investeringar genomförts, ham­nar i mycket stora ekonomiska svårigheter. Risk föreligger därmed för att ett antal av våra mest rationella förelag slås ut. De nyelablerade lantbru­karnas problem måsle i delta sammanhang särskilt beaktas. Del är således av väsentlig betydelse för jordbruket, atl ersättning fortsättningsvis er­hålles för fakiiska koslnadsökningar i produktionen.

Som myckel illavarslande vill förbundet också påtala del förhållande att allt fler av dagens familjejordbrukare måste söka sig inkomstmöjligheter utanför det egenlliga jordbrukel för all kunna klara räntor och andra myckel höga fasta kostnader, som är utmärkande för dagens jordbruk.

8.61                                        Kooperativa förbundet: Vid inkomstjämförelser med andra företagar­
grupper och löntagargrupper inslämmer KF i bedömningen au jordbrukel
skall bära koslnaden för den icke samhällsekonomiskt motiverade över­
skottsprodukiionen, varför deras inkomster kan vara lägre än jämförelse­
gruppernas som följd härav.-

KF tillstyrker i övrigt även LMKs förslag att leveranslillägget för mjölk lill mindre producenter kan bibehållas, alt lån med uppskjuten ränla av­vecklas, att etableringsslödel utvärderas och alt man snarast gör en sär­skild översyn av vissa nyelablerade och högt skuldsatta, jordbrukarnas siluation. Likaledes bör givetvis de sociala stödformerna, stöd till avbytar­verksamheten, företagshälsovården elc kvarslå. LMK har diskuterat möj­ligheterna alt ge stöd till jordbrukare som är myckel bundna, särskilt mjölkproducenter, så atl man kan ta ut längre sammanhållande ledighet, LMK ser della främst som etl internt problem för jordbrukel som kan lösas genom en omfördelning mellan olika jordbrukargrupper. Därför föreslår kommittén atl hithörande frågor vid behov tas upp vid jordbruksprisöver­läggningarna vilket KF tillstyrker.

8.62     Landsorganisationen i Sverige: Vid inkomstjämförelser med andra
företagargrupper och löntagargrupper instämmer LO i bedömningen att
jordbrukel skall bära koslnaden för den icke samhällsekonomiskt motive-

 

Prop. 1984/85:166                                                                 110

rade överskottsprodukiionen, varför deras inkomster kan vara lägre än

jämförelsegruppernas som följd härav.          

LO tillstyrker i övrigl även LMKs förslag att leveranslillägget för mjölk lill mindre producenter kan bibehållas, att lån med uppskjuten ränla av­vecklas, att etableringsslödel utvärderas och atl man snarast gör en sär­skild översyn av de utsålla, som vissa nyelablerade och högl skuldsalla, jordbrukarnas situation. Likaledes bör givetvis de sociala slödreformerna, slöd till avbytarverksamheten, förelagshälsovården elc kvarslå. LMK har diskuterat möjligheterna all ge slöd till jordbrukare som är myckel bundna, särskilt mjölkproducenter, så alt man kan ta ut längre sammanhållande ledighet. LMK ser detla främst som ell internt problem för jordbruket som kan lösas genom en omfördelning mellan olika jordbrukargrupper. Därför föreslår kommittén atl hilhörande frågor vid behov tas upp vid jord­bruksprisöverläggningarna vilkel vi tillstyrker.

8.64 Lantbrukarnas riksförbund: Trols alt LMK förklaral alt den sett som en av sina uppgifter atl precisera de mål som fastlagts av riksdagen, genomförs inte någon analys av eller företas några överväganden över hur l.ex. avvägningen skall ske gentemot "det likställda konsumenlmålet". Någon diskussion om jordbrukarnas möjligheter atl nå inkomstmålei och i vilken mån ansvarel för överskotten påverkar förutsättningarna all nå inkomstmålei förekommer heller inte. Enligt LRFs uppfattning är detta en slor brist. Vid inkomstjämförelser måste enligt LMK hänsyn las lill atl jordbrukel skall svara för koslnader för produklion ulöver den samhälls­ekonomiskt motiverade. LMK har emellerlid inte ens försökt precisera de

kvantiteter av olika produkter som ligger inom produktionsmålet.    

Möjligheterna all uppnå inkomstmålei, som det formulerats av LMK, har ett direkt samband med produklionsbalansen, LRF konstaterar alt LMK inle beaktat detla viktiga samband. LMK accepterar i stället en direkl prispress med de konsekvenser della får för jordbrukarfamiljen. En jord­brukares konkurs är ofta lika med personlig ruin. LRF kan inte acceplera den brist på ansvar gentemot jordbrukarna som ett genomförande av LMKs förslag kommer att innebära.

Inkomstmålei bör sålunda enligt LRFs uppfallning för del första avse en
godtagbar inkomst- och slandardnivå för jordbrukarna i nuet och följsam-
hel i fortsättningen med andra grupper i samhällel.  

I inkomslmålet [bör] ingå alt jordbruket skall ges sådana villkor att
fullgod företagsekonomisk lönsamhet uppnås vid rationellt skötta familje­
jordbruk, där brukaren med familj utför 1,5 ä 2 årsverken mätt med en för
andra näringar normal arbetsinsats. Sådana villkor är nödvändiga för att
livsmedelsförsörjningen skall kunna tryggas på lång sikt.     

För del försia visar del av LMK redovisade inkomstmaterialet entydigt alt jordbrukarna under en följd av år hafl klart lägre inkomsler än såväl

 

Prop. 1984/85:166                                                               111

jämförbara grupper löntagare som andra småföretagare. Detta är fallet
trols all del i jämförelserna inle har tagils full hänsyn lill insatsen av eget
arbete och eget kapital. Fördel andra visar materialet att inkomstklyftorna
ökat och att lönsamhetsutvecklingen under senare år varit alltmer ogynn­
sam i jordbruket.---

Redan tidigare har gällt att produklionsöverskoit och exportkostnader
fåll återverka på jordbrukarnas inkomster, LMK lycks nu mena, all ex­
portkoslnader för produklion utöver den samhällsekonomiskt motiverade
skall bekostas av jordbrukarna genom något slags avräkningsförfarande
vid prisöverläggningarna. Enligt detla skulle man vid inkomsijämförel­
serna addera exportkoslnaderna till jordbrukarinkomsierna. Ett sådant
förfarande kan LRF självfallet inte acceptera. Exportkostnader kan inte
utan vidare jämställas med icke samhällsekonomiskt moliverad produk­
lion. LMK har enligt förbundets mening inte klarlagt vad som menas med
icke samhällsekonomiskt moliverad produktion.         

Ulöver produklion för inhemsk konsumtion framkommer ifråga om ani­
maliska produkter överskott för atl läcka säsongvariationer, ett överskott
som jordbruket enligt LRFs uppfattning inle skall behöva bära det ekono­
miska ansvaret för. Vidare kan viss ""överproduktion"' moliveras av regio­
nalpoliliska och andra skäl. LMK har tyvärt underlåtit att belysa alla dessa
frågor, trots atl kommittén varit väl medveten om alt inkomstmålet ej har
infriats. LRF anser alt dessa frågeställningar måsle ges en hög prioritet i
kommande överläggningar mellan näringen och staten.        

Enligt LRFs uppfattning bör ett system med ell antal modelljordbruk utvecklas och användas för att belysa såväl lönsamhetssituationen som inkomslutvecklingen vid företag med olika produktionsinriktningar. Mo­delljordbruk kan också användas som underlag för bedömning över vilka prishöjningar som fordras för att lantbruk med olika produktionsinriktning­ar skall få tillfredsställande lönsamhei. Del är därför med lillfredsställelse LRF noterar, all LMK föreslagil att man i fortsättningen bör pröva sådana beräkningar.

LRF delar också LMKs bedömning att det är angeläget atl ytterligare malerial tas fram som belyser andra småföretagares inkomslsituation på ett sådant sätt att jämförelse kan göras med jordbrukarnas inkomster, trots att della som förul framhållits kommer att erbjuda slora svårigheter.

Inkomslmalerial från andra företagargrupper kan i försia hand användas
för alt jämföra inkomstnivåer inför nya avtalsperioder. Inkomslutveckling­
en under avtalsperioderna torde även fortsättningsvis i första hand böra
baseras på jämförelser med löntagarkollektiv.           

LMK behandlar särskilt problemen för nyelablerade och högt skuldsatta lantbrukare och betonar angelägenheten av att en särskild översyn snarast görs av dessa jordbrukares situalion. LRF vill framhålla att den främsla

 

Prop. 1984/85:166                                                                 112

åtgärden för att stärka bl. a. de nyetablerades situation är att generelll sett
förbättra lönsamheten i jordbrukel,

[Det] bör prövas att ge dem som planerar att starta företag möjlighet att
under ett antal år i förväg avsätta obeskattade medel på någon form av
elableringskonlo.---

Etableringsstödeis nuvarande omfallning kan accepteras men andra vä­gar måsle sökas för alt ytterligare utjämna kapitalkostnaderna över tiden. LRF vill i della sammanhang erinra om den form av ""slaristöd"" som Norrlandskommillén föreslagil som ell nyll inslag i ralionaliseringspolili-ken i norta Sverige.

Även räntestödet, som nu är under avveckling, finansieras med kollek­tiva medel. LRF förutsätter atl delta slöd avvecklas enligt föreliggande plan, LRF kan också acceptera att lån med uppskjuten ränla avvecklas.

Samhällel bör aktivt medverka till en utbyggnad av avbytarverksamhe­ten som ger animalieproducenterna bällre möjligheter lill ledighet, som någol sä när kan jämföras med andra yrkesgruppers semester. Del skulle samtidigt medföra ell belydande sysselsätiningstillskoll på landsbygden. LRF vill erinra om all i både Norge och Finland har samhället tagit på sig ett betydligt störte ansvar för detla område.

8.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Förbundet instämmer i kom­
mitténs synpunkter-- men vill särskilt framhålla atl det centrala är etl

bältre standardmått för lantbrukare så atl jämförelse med andra grupper blir meningsfulla. Risken för en överkompensering åt lantbrukarna, även vid jämförelse med småföretagargrupper, måsle beaklas.

8.79 Tjänstemännens centralorganisation: Ett skäl lill svårigheterna alt
göra slandardjämförelser mellan bönder och löntagare är dålig statistik.
Den brislen bör vara möjlig all komma till rätta med. Svårare är det atl
göra något åt förhållandet att jämförelser mellan jordbrukare och företaga­
re å enda sidan och anslällda å den andra lätt snedvrids. Företagarna har
genom juslering av lager och avskrivningar möjlighel atl påverka resultatet
mellan de olika åren, vilket är en påtaglig skillnad i beskattning av jordbru­
kare/företagare och löntagare. Löntagarnas arbetsinkomster beskattas ge­
nomgående hårdare.--

LMK pekar på den svåra situalion som vissa nyelablerade och högl
skuldsatta jordbrukare befinner sig i. Kommiltén föreslår atl det bör prö­
vas om möjlighelerna till finansiell rekonstruktion av sådana företag kan
förbättras ytterligare.-- TCO lillslyrker förslagel alt en särskild över­
syn av de utsatta jordbrukens situalion görs.

Vid en sådan översyn borde man pröva möjligheterna atl göra det nuvarande ulpräglade generella stödel någol mer selektivt och inriktat på

 

Prop. 1984/85:166                                                                113

de jordbruksföretag som är i störsl behov av stöd. Med en sådan förändrad inrikining av slödet borde del vara möjligt att åstadkomma en någol mer dämpad prisutveckling på livsmedel utan att sätta produktiva, men finansi­ellt svaga förelag i svårigheier,

8.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Eflersom trädgårdsnäringen, mer än någon annan yrkesgrupp, är beroende av hur jordbrukspolitiken utfor­mas, är det också vikligt att man blir delaktig av samma förmåner. Delta gäller såväl företagsstöd i form av lån och bidrag som sociala stödformer. De former av slöd lill avbyiarverksamhel, socialförsäkringar och förelags­hälsovård som finansieras inom jordbruksregleringen, borde för trädgårds­näringens utövare bekoslas av statsmedel. Bundenheten är också i många trädgårdsförelag att jämföra med mjölkproduktion. Motivet för atl dessa åtgärder också bör gälla trädgårdsnäringens utövare, är att jordbruksreg­leringarna höjer kostnadsnivån även för trädgårdsnäringens förnödenheter utan att producentpriserna, som är konkurrensberoende, höjs på motsva­rande sätl.

9    Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan

9.1 Inriklningen av utredningsarbetet

9.1.24 Riksrevisionsverket: RRV konstaterar att LMK i sin genomgång av de senare leden i livsmedelskedjan inle lyckats integrera detla material med det betydligt mer omfatlande materialet om primärproduktionsledel. Enligt RRVs uppfallning var utredningens möjligheter att göra detta små på grund av den korla utredningslid som kommittén haft lill förfogande.

9.1.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Kommiltén borde i störte ut­sträckning behandlat förädlings-, distributions- och handelsledens betydel­se för konsumentpriserna. Konkurtensbegränsningar i alla dessa led bör ägnas större uppmärksamhet.

9.1.53 Familjejordbrukarnas riksförbund: Vi finner alt livsmedelskommii­
ién har ingående analyseral och diskuterat jordbruket och dess del i livs­
medelskronan. -- När det gäller övriga led i livsmedelskedjan, så är

del endast de bondekooperativa företagen som blivit mera ingående grans­kade, medan övrig livsmedelsindustri behandlats mera summariskt — de­taljhandelsledet allra minst. Det beror säkerligen pä den tidspress som kommittén arbetat under.

9.1.58 Hushållningssällskapens förbund: Del hade     funnits mycket

slor anledning för LMK alt verkligen undersöka, om det inte går att göra någonling åt de stora andelar av livsmedelspriserna som förädling, dislri-8    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                                114

bution och handel belastar dessa priser med i stället för att koncentrera sig på jordbrukels ringa andel,

9.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LMK har emellertid inte tagit fram något egentligt nyll material på [effekiiviietsområdei] eller fördjupat analy­sen av befinllig statistik. Förbundet hade med hänsyn lill direktivens formuleringar förväntat atl kommillén skulle tränga djupare in i dessa frågor än vad som nu blivit fallel.

En svårighei är all bedöma vilken effekliviielsutveckling som kan anses som rimlig för livsmedelskedjan som helhet och för de olika leden. LMK pekar därvid på möjligheten lill internationella jämförelser. LRF beklagar alt kommittén inle gjort några allvarliga försök till sådana jämförelser.

Bristerna kan till stor del förklaras av den korta tid som stått lill utredar­
nas förfogande. Uppenbart är också att analyserna av i vart fall handeln
försvårats av brislen på ändamålsenliga dala.           

Enligt LRFs uppfattning har kommillén inle heller ägnal tillräcklig upp­märksamhet åt hur kostnadsförändringen i det jordbruksprisreglerade le­det förs vidare i efterföljande led fram lill konsumenien.

9.2 Allmänna synpunkter

9.2.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO kan instämma i LMKs

slutsals atl både livsmedelsindustrin och -handeln trots vissa brister i slort
fungerar bra. De brisler som enligt NO i första hand föreligger samman­
hänger med frågan om koslnadsövervältring mellan olika verksamhets­
grenar i förädlingsindustrin- .

9.2.57 Handelsanställdas förbund: Med anledning av del stora antalet out­redda problem och avsaknaden av relevant statistiskt malerial, finner förbundet det tveksamt att man, som kommittén gör, dra slulsalsen alt livsmedelshandeln i stort fungerar väl.

9.2.62 Landsorganisationen i Sverige: Med anledning av del stora anlalel outredda problem och avsaknaden av relevant statistiskt material, finner LO det tveksamt att man, som kommittén gör, dra slutsatser att livsme­delshandeln i stort fungerar väl.

9.2.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Förbundets bild av effektivi­
tet, struktur och funklion inom livsmedelsindustri och handel är en annan
än kommitléns.----


 

Prop. 1984/85:166                                                            115

9,3 Strukturfrågor

9.3.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen noterar med en viss förvåning atl kommittén inle behandlat de problem som ibland uppkommer i samband med etableringar av s. k. stormarknader med livsmedelsförsälj­ning. 1 de fall detta sker i områden där täckningsgraden redan är hög utsätts de mindre butikerna för stora påfrestningar. Della går i sin lur ut över de konsumenter som inle har möjligheter alt förflytta sig över slora avstånd. Därtill kommer givetvis problem ur sysselsättningssynpunkt.

Särskilt i samband med butiksnedläggningar i glesbygdsområdena upp­kommer kostnader för staten och kommunerna i form av färdtjänst och hemsändningssiöd.

Ell par uppmärksammade fall i länet under senare tid har visat atl lagstiftningen inte alllid förfogar över tillräckliga instrument för att hindra en ur allmän synpunkt inte önskvärd etablering.

De olika myndigheter som är engagerade i planeringsprocessen inom detta område är givetvis medvetna om problemet och det finns en bred enighet all man här måsle hävda den allmänna nyttan före del enskilda

affärsintresset. Del finns anledning att framhålla det ansvar som

särskilt kommunerna måste la för att planeringsprinciperna skall få ell konkrel innehåll.

9.3.55  Glesbygdsdelegationen: Den slrukluromvandling som fortfarande
pågår inom livsmedelsindustrin är enligt delegationen ett allvariigt hol mol
förädlingsföretagen främst i norra Sverige. Det är myckel viktigt alt livs­
medelsindustrin har en betydande regional spridning och därför måste
åtgärder övervägas från samhällels sida för atl inle koncenlrationsproces-
sen skall fortsätta.

Samtidigt som denna process tycks fortgå finns tecken som tyder på en motsatt utveckling. Förulsällningarna för atl driva verksamhet i små enhe­ter förbättras igen. De förhållanden som lalar för detla är främsl den nya lekniken, höjda fraklkoslnader och krav på ökad kvalitet på livsmedlen.

Det är enligt delegationens mening främsl en uppgift för producent- och konsumentkooperationen all finna former för en utveckling av småskalig decentraliserad livsmedelshantering. Det är emellerlid ändå anmärknings­värt att utredningen inle uppmärksammat och än mindre analyserat dessa nya lendenser och möjligheter.

9.3.56  Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Del är naturligtvis rik­
ligt att förelagskoncenlration i vid mening automatiskt medför vissa risker
— om den drivs för långt. En monopolisering av dagligvaruhandeln vore
exempelvis hell otänkbar ur alla synvinklar. Å andra sidan kan en koncen­
tration också innebära stora fördelar inom en bransch, om den sker i
balanserad och välmotiverad omfattning.  Den företagsgruppering som

 

Prop. 1984/85:166                                                                 116

skett inom dagligvaruhandeln har sin grund i den starka effeklivisering som ägt rum inom partihandeln under efterkrigstiden. Inom delaljhandelsområ-det är slrukluren småföretagsdominerad, och på den enskilda sidan är parti- och deialjhandelsverksamheterna klart åtskilda, även om del före­kommer funklionsorienlerad samverkan om olika områden.

Utvecklingen har medfört bl. a. utökade resurser för alla parter på mark­naden atl vidmakthålla en intensiv konkurtens, liksom också alt betjäna hela den svenska marknaden med butiker och livsmedelsprodukter. Det är inle säkert alt glesbygdshandeln skulle kunna beslå på del säll som nu sker, om del inte funnits rikstäckande partihandelsföretag som möjliggjort en effektiv glesbygdsdistribulion.

De som är uttalat kritiska mot sirukturutvecklingen inom handeln har — oss veterligen - aldrig uttalat några konkreta önskemål om hur det idealis­ka alternativet skulle se ut.

9.3.61----------------------------------------------------------------- Kooperaliva förbundet: Kommillén framhåller den slora ägarkon­
centrationen inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln           och

den ömsesidiga påverkan som ägt och äger rum mellan industrin och handeln. KF vill erinra om all della i och för sig är naturligt med hänsyn till all livsmedelsindustrin huvudsakligen är en hemmamarknadsindustri och

atl den svenska marknaden är liten och geografiskl utspridd.-

KF tillstyrker kommitténs förslag all man gör en översyn av olika länkbara
konsumenlekonomiska följder av en långlgående koncentration och ut­
veckling av stordrift inom livsmedelsområdet - inte minsl i samband med
en utvärdering av--- kvalilelsrisker------ .

9.3.62 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker kommitténs förslag atl
man gör en översyn av olika länkbara konsumenlekonomiska följder av en
långtgående koncentration och ulveckling av stordrift inom livsmedelsom­
rådet.

9.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill i likhet med kommittén fram­
hålla den växelverkan som finns mellan koncenlrationslendenserna inom
industrin resp handeln. Enligt förbundels uppfattning är en samverkan
mellan kooperativa föreningar på olika nivåer nödvändig för atl säkerställa
rimliga avsäilningsvillkor för producenlerna. De enskilda jordbrukarna
kan var för sig inte hävda sig mot de fåtaliga, specialiserade och ekono­
miskt starka uppköparna.- Kooperativ samverkan ökar också förul­
sällningarna för kostnadsbesparande effeklivisering och produktutveck­
ling, vilkel gagnar såväl producent som konsument. Detta är grunden för
lanlbrukskooperationens uppbyggnad och expansion. Utvecklingen inom
livsmedelskedjans övriga led gör atl behovet av samverkan snarare ökar än
minskar.

 

Prop. 1984/85:166                                                                117

Situationen är delvis likartad för mindre och lokalt arbetande förädlings­företag och kan säkert förklara en slor del av den koncentration som nu sker inom den privata livsmedelsindustrin.

9.3.68 Svenska livsmedelsarbelareförbundet: Förenklat ser LMK inget
problem i koncentrationen inom handelsledel eftersom man menar att en
fungerande konkurtens föreligger. Med Livs synsätt kan detta starkt ifrå­
gasättas. --- Grossistledet är det hårdast koncentrerade ledet i hela

livsmedelskedjan. Därigenom har del etl makiövertag i hela systemel. Butikernas självsländighel undergrävs. De blir för kapital, marknadsfö­ring, service och leveranser alltmer beroende av en enda grossist. Livsme­delsindustrin håller på atl hamna i en underleveraniörssituation till grossis­terna. Denna sänker på sikt lönsamheten och hämmar industrins utveck­lingsförmåga,

1 detta perspekliv måsle koncentrationen inom livsmedelsindustrin, främst lill lantbrukskooperalionen, ses. Koncentrationen i industriledet är en följd av maktkamp med grossisterna där industrin verkar förlora allt­mer.

9.3.79--------------------------------------------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: Det finns enligt TCOs mening
två dominerande problem förknippade med livsmedelsindustrins nuvaran­
de struktur. Del ena är ägarkoncentrationen, främst men dock inte enbart
lanlbrukskooperationens fullsländiga dominans av vissa branscher. 

Det andra problemet är den långt gående koncentrationen av produk­
tionen lill elt fåtal enheler. Denna koncentration är delvis ell ullryck för
slrävan att uppnå teknisk rationalitet men det kan inle uteslutas all den
ibland mera varil en effekl av ägarkoncenlrationen än av effektiviietsöver-
väganden. --

Åven om LMK pekar på de risker som är förknippade med den ökande koncentrationen tar utredningen förvånansvärt lätt på konsekvenserna av en sådan. Enligt TCOs uppfallning kan delta bero på atl LMKs analys inle går tillräckligt djupt in i problemställningarna.

Kommittén har t.ex. endast kortfattat berört grossistblockens roll i livsmedelskedjan. TCO menar atl dessa i mycket hög grad styr livsmedels­industrin, med klara negativa effekter på bl, a. produkternas kvalitet och prissättning. I detta avseende har LMK inte levt upp till direktiven,

9.3.80------------------------------------------ Trädgårdsnäringens riksförbund:     inom trädgårdsnäringen

----- skall även små lokala leveranser lill lagerceniraler "'redovisas""

genom de stora kedjornas grossistförelag. På grund av de stora volymer som erfordras vid försäljning lill dessa kommer därför slora inhemska förelag eller importörer alt få en fördel även för produkter som på grund av närproduktion borde favoriseras. Detla förhållande förstärks ytterligare genom all de slörre företagen liksom importörerna har väsenlligt störte möjligheter till marknadsföring än små och lokala leveranlörer.

 

Prop. 1984/85:166                                                                118

9.4 Effektivitet

9.4.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Del saknar enligt vår mening värde atl analysera utvecklingen inom en servicenäring med tillämpning av samma synsätt som på produktion och tillverkning.

Utbudet av butiker, varor och ijänsler styrs av konsumenternas - hela
liden - föränderliga behov. Avgörande för detaljhandelns "effektivitet'"
är dess anpassningsförmåga till konsumenternas krav på exempelvis när­
het, öppethållande, service etc.

Inom deialjhandelsområdet kan vi konstatera att del alternativa butiks-
utbudet aldrig varit så stort som nu,  Gårdagens butiker var mycket

mer likartade i storlek och profil, och priskonkurtensen avsevärt svagare,

9.4.61 Kooperativa förbundel: KF instämmer i LMKs slutsats att

den svenska livsmedelsindustrin har ett stort utbud av produkter med i huvudsak god kvalitet och all produktutvecklingen är akliv, KF har i olika sammanhang kunnal konstatera alt den svenska livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln vid en jämförelse med andra i-länder får anses vara synnerligen effekiiv,

9.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill betona all del är både ett konsument- och ell producenlintresse atl effektiviteten är hög även i ledet efter jordbruksregleringen.

9.5 Sambanden mellan jordbrukspolitiken och förhållandena inom industri-
och handelsleden samt lantbrukskooperationens ställning

9.5.9 Statens pris- och kartellnämnd: SPK delar kommitténs mening all del
är väsentligt att lantbrukskooperationen inte utnyttjar sin dominerande
slällning i vissa branscher lill att påverka konkurtensen inom andra områ­
den på ett otillbörligt sätt- .

9.5.61      Kooperativa förbundet: KF får underslryka alt del är önskvärt alt jordbrukspolitiken ulformas med hänsyn lill del ömsesidiga sambandet mellan denna och förhållandena inom förädlings- och distributionsleden.

9.5.62      Landsorganisationen i Sverige: Enligt kommitténs mening är det väsentligt all lantbrukskooperalionen inle utnyttjar sin dominerande släll­ning i vissa branscher till all påverka konkurtensen inom andra områden på ett otillböriigt säll. LO inslämmer naturligtvis i della------ .

9.5.64 Lantbrukarnas riksförbund: Renl allmänl synes LMK ha en klart positiv inställning till lantbrukskooperationen såväl vad gäller dess grund­läggande syfte och principer som vad den uirättal för del svenska jordbru-

 

Prop. 1984/85:166                                                                119

ket och livsmedelssystemel i övrigl. Förbundet saknar dock en samlad

redovisning och värdering av dessa förhållanden.      LRF anser alt

konkurtenslagsliflningen inle får hindra lantbrukskooperalionen all verka i

enlighet med sina grundsatser och förutsättningar.   

LRF vill starkt betona atl jämställdhet ännu inle råder mellan kooperali­
va föreningar och aktiebolag vad gäller statlig stimulans för uppbyggnad av
riskkapital. En förbättring av betydelse skulle härvid kunna ske om koo­
perationsutredningens förslag genomförs,

9.5.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen pekar på all jord­bruksregleringen och dess ulformning kan ha bidragit lill den slarka kon­centrationen och minskat konkurtenstryck, Samma och om möjligl slar­kare koncentration har också skett inom områden som inle varit reglerade, t, ex. läskedrycks- och öltillverkning och frukt- och grönsaksindustrin.

9.6 Konkurrens

9.6.9 Slatens pris- och kartellnämnd: SPK anser         all del är mycket

väsentligt att det finns så slort ulrymme som möjligl för fungerande kon­kurtens på livsmedelsområdet och att jordbruksprisregleringen i minsta möjliga utsträckning inskränker detta utrymme. SPK anser att dessa för konsumenterna och företagen på dessa marknader så viktiga frågor borde få störte ulrymme i en samlad livsmedelspolitik än vad kommitténs förslag innebär. Med hänsyn till bl.a. den korta utredningstiden är det dock förklarligt att kommiltén lagl tonvikten påjordbruksledel.

------- en väl fungerande konkurtens bör eftersträvas inom livsmedels­
kedjans industri- och handelsled. Samhälleliga ålgärder som påverkar des­
sa led bör därför anpassas så alt de inle mer än nödvändigl försämrar
konkurtensens funktionsförmåga.

SPK vill------ framhålla att det varil en fördel om LMK hade preciserat

vilka ålgärder som bör vidias för atl befrämja den önskade utvecklingen på dessa områden.

9.6.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD instämmer i alt en väl fungerande konkurtens bör eftersträvas inom livsmedelskedjan. Det bör liksom hittills ankomma på de konkurtensvårdande myndigheterna, NO och SPK, att bevaka detla och vidla de åtgärder som kan rymmas inom gällande konkurtenslagstiftning.

9.6.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: LMK- betonar----- att en

väl fungerande konkurtens är en förutsättning för     effektivitet. Läns­
styrelsen inslämmer i kommitténs synpunter i delta avseende och vill
samtidigt poängtera vikten av att även samhälleliga åtgärder som på olika
säll påverkar livsmedelskedjans induslri- och handelsled i slörsla möjliga
utsträckning vidtas på ell konkurrensneutralt sätl.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 120

9.6,57 Handelsanställdas förbund:      förbundet menar alt kommuner­
nas ansvar för en väl fungerande varuförsörjning och konkurrens bör
stärkas. Vi menar atl obligaloriska varuförsörjningsplaner som fastställer
slrukluren på varuhandeln skulle vara posilivt för både konsumenlerna
och handeln.

9.6,61 Kooperativa förbundel: KF tillstyrker LMKs förslag all inom indu­stribranscher med begränsad konkurtens bör en särskild bevakning kunna ske från samhällels sida.

9.6.64 Lantbrukarnas riksförbund: En- viklig konkurtensfråga är

slatliga och kommunala bidrag till industrietableringar. Sysselsällnings-och regionalpolitiskl motiverat stöd lill enskilda företag får läll snedvri­dande effekler och bör så långt som möjligt undvikas.

9.6.76 Sveriges industriförbund: Kommiltén anser      all en väl funge­
rande konkurtens bör eftersträvas inom livsmedelskedjans induslri- och
handelsled. Samhälleliga ålgärder som påverkar dessa led bör därför av­
passas så att de inte mer än nödvändigt försämrar konkurtensens funk­
tionsförmåga. Förbundel instämmer i detta uttalande.

9.7      Prismärkning

9.7.57 Handelsanställdas förbund: Förbundet----------- anser del vara

ytterst betänkligt atl i samband med införandel av datoriserade kassaier-minaler slopa prismärkningen på enskilda varor inom dagligvaruhandeln.

9.8      Behov av förbättrat statistiskt material samt fortsatt utredning och
forskning

9.8.13    Lantbruksstyrelsen: Mol bakgrund av alt en ökande andel av konsu­menternas lolala koslnader för livsmedel härrör från förädlings- och han­delsleden vill lanlbruksstyrelsen understryka vikten av att produktiviteten inom dessa led av livsmedelskedjan i fortsättningen fortlöpande analyse­ras.

9.8.14    Statens livsmedelsverk: En fortsalt undersökning av livsmedelsin­dustrin och -handeln finner livsmedelsverket         önskvärd.----------------------------------

Bl.a. gäller della urvalsmöjlighelerna och varornas kvalilet till följd av
de långa distributionsvägarna. En annan intressant fråga är hur de storska­
hga grossistföretagen förhåller sig till mer småskaliga svenska produk­
tionsgrenar såsom trädgårdsnäring saml fisk- och musselodling. Även be-
redskapsaspekter kan tas in.


 

Prop. 1984/85:166                                                               121

Det finns flera exempel på livsmedel som legotillverkas vilkel gör all en eller elt fåtal producenter svarar för praktiskt tagel all produktion. Sådan "dold"' koncentration bör naluriigtvis också omfatlas av undersökningen.

9.8.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Utredningen om in­dustri- och handelsleden har försvårats av brislen på dala. KD instämmer med LMK atl det är angeläget att det statistiska underlaget förbällras och att forskning rörande dessa led prioriteras. Det bör kunna få ankomma på SCB och SPK atl tillsammans med handel och industri lägga fram en plan för arbetet med de mest angelägna uppgiflerna.

9.8.26 Sveriges lantbruksuniversitet: SLU stödjer den uppfattning som -
--- LMK anför alt det är nödvändigt all i framliden ägna forskningsfrå­
gorna inom leden efter råvaruproduktionen ökat inlresse. Dataunderlag
och analyser saknas för alt bl. a, kunna jämföra effektiviteten i det svenska
livsmedelssystemel med andra länders. Delsamma gäller för- och nackde­
lar med den kooperaliva förelagsformens dominerande ställning i det
svenska syslemel. Sådana analyser är av cenlral betydelse för att klarare
än utredningen gjort, belysa handels- och industriledens roll i livsmedels­
systemel, särskilt dess produktivitetsutveckling.

9.8.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen inslämmer         i

LMK:s krav på alt del statistiska underiagel för analyser av handelns förhållanden snarast bör förbättras.

9.8.57 Handelsanställdas förbund: Förbundet----------- menar           det väl

motiverat alt---- föreslå all ""Vidare bör forskning rörande livsmedels­
industrins och handelns förhållande prioriteras".

Etl sätt alt snabbt initiera och samordna utrednings- och planeringsfrå­
gor för varuhandeln vore att ge del av Industridepartementet tillsatta
Rådet för handels- och distributionsfrågor direktiv, status och resurser så
att della kan komma lill slånd.-

Livsmedelshandeln kännetecknas av en mycket stark koncentration till tre stycken block. Konsekvenserna av denna starka maktkoncentration,

som har betydelse både för indusiriledei och konsumentledel, är      ell

exempel på frågor som bör utredas.  

Tillgång lill bällre statistiskt malerial behövs.

9.8.61    Kooperaliva förbundel: KF får understryka angelägenhelen av alt man får fram enhetliga och ändamålsenliga grunddata inom livsmedelshan­delns område liksom alt i framtiden en ulökad forskning rörande livsme­delsindustrins och handelns förhållande prioriterats.

9.8.62    Landsorganisationen i Sverige: Vi ser nalurliglvis fram emot atl del

statistiska underlaget förbättras. LO anser också alt forskning

rörande livsmedelsindustrins och handelns förhållanden bör prioriteras.

 

prop. 1984/85:166                                                             122

9.8.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF instämmer i kommitléns uppfatt­ning atl det är angeläget all del statistiska underiagel förbällras,

9.8.67    Svenska lantarbetareförbundet: förädlings- och handelsle­dels betydelse för prisutvecklingen framgår inle på ett tillfredsställande sätt. Förbundel vill ifrågasätta om del inte är nödvändigl all snarasl lillsät­ia en ny ulredning med uppgift atl behandla dessa frågor.

9.8.68    Svenska livsmedelsarbetareförbundet: många observatörer i

USA förutser all partihandelsledets makt i relation lill livsmedelsindustrin kommer atl öka.

Enligt Livs mening måste denna utgångspunkt vara central vid fördjup­
ning av livsmedelspolitiken vad avser induslri- och handelsledet. Vid en
sådan fördjupning av livsmedelspolitiken är, förulom maktförhållandena,
styrmedlen och målstrukturen av cenlral betydelse.  

Ur Livs perspektiv är delta problem den centrala livsmedelspoliliska
frågan. Ett fortsalt ulredningsarbele kring handels- och indusirifrägor med
denna utgångspunkt är nödvändigt.  

Det behövs fortsatt utredning inom industri- och handelsledet. En grundlig genomlysning av dessa sektorers funklion i hela livsmedelssyste­met är nödvändig för alt kunna formulera en helläckande livsmedélspolitik i Sverige. Livs inslämmer i kommitténs krav på bättre stalisliskt underlag och ökad forskning inom della område.

9.8.79------------------------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: En särskild siudie av makt­
strukturen inom grossisl- och handelsleden bör          ingå i en fördjupad

analys av livsmedelskedjans samtliga led. Del synes vara nödvändigt för all få etl ordentligt underlag för valet av slyrmedel på det här områdel av livsmedelspoliliken.

9.8.80  Trädgårdsnäringens riksförbund: Livsmedelskommitténs slulsals
alt analysen av handeln försvårats på grund av brist på dala, är i detta
sammanhang förvånande. Av denna anledning finner vi del angeläget all
kommitténs förslag om att forskning rörande livsmedelsindustrins och
handelns förhållanden prioriteras. Det är då viktigt all undersökningarna i
slörre utsträckning än hittills görs vertikala för atl på begripligt sätl redo­
göra för konsumenterna vilka olika funktioner som konstituerar konsu­
mentpriserna. Del borde också vara rimligt atl en samhällsekonomisk
analys över handelsledel och dess olika funktioner görs.

 

Prop. 1984/85:166                                                                123

10    Stödet till jordbruket i norra Sverige, m. m.

10.13 Lantbruksslyrelsen: Vad gäller jordbrukel i norra Sverige vill lanl­
bruksstyrelsen -- framhålla att produktionen i dessa delar av Sverige

är relativt sell känsligare för lönsamhelsförsämringar än vad den är i landet

i övrigt. Lantbruksnämnderna i norta Sverige har påtalat att om

inga särskilda åtgärder vidtas kommer nu exlensivt utnyttjade åkerarealer i dessa delar av landet att tas ur produklion även vid en i stort sett bibehål­len produktionsvolym. Med hänsyn till belydelsen för sysselsättningen m.m. vill lantbruksslyrelsen underslryka att produktionen i norra Sverige bör bibehållas på i stort sett oförändrad nivå. Styrelsen anser del däremot inte möjligt atl — såsom framhållils som önskemål från regionala inslanser - f.n, ha som mål all ytterligare öka jordbruksproduktionen i norra ' Sverige genom uppbyggnad av nya jordbruksföretag i någon mera belydan­de omfattning. Detla och den ökade sysselsättning som därigenom kan nås bör enligt lantbruksstyrelsens mening anstå lills produktionslaget inom jordbrukel nått en bättre balans.

Det särskilda prisstödet till norta Sverige bör dock successivt räknas
upp så att del reall bibehålles oförändrat. Lanlbruksstyrelsen tillstyrker
kommitténs förslag till områdesindelning för prisslödel.        

Enligt lantbruksslyrelsens bedömning bör investeringarna i jordbruket i norta Sverige i huvudsak ulgöras av ersätlningsinvesteringar för atl bibe­hålla nuvarande produktionsvolym. Med hänsyn härtill och då investering­arna i betydande utsträckning förväntas ske successivt bör en överarbet­ning av det föreslagna ränteslödet göras innan det införs. Samspelet mellan de föreslagna räntebidragen och det räntebidrag som ingår i del s.k. etableringsslödel bör också närmare studeras. Lanlbruksstyrelsen föreslår därför atl finansieringsstödet lill jordbrukel i norta Sverige behandlas i samband med den av kommiltén föreslagna översynen av de utsatta jord­brukarnas situation. I avvaklan härpå bör nuvarande regler för finansie­ringsstöd till företag i norta Sverige kunna bibehållas oförändrade.

Lantbruksslyrelsen delar uppfattningen atl slöd lill markanläggningar i form av invesieringsbidrag till företag i norra Sverige i fortsättningen bör kunna ulgå ulan föregående prövning av förelagets utvecklingsmöjligheter.

Lantbruksslyrelsens erfarenheler frän administration av slödgivningen lill jordbruket i norta Sverige talar för all glesbygdsstöd och raiionalise­ringsstöd bör vara väl samordnat.

10.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD gör inga invänd­ningar mol LMKs förslag angående slödel lill jordbruket i norta Sverige. Det finns skäl som talar för en geografiskt differentierad jordbruksproduk­tion. I direktiven till LMK understryks den roll, som jordbruket spelar för sysselsättningen i bygder där del råder brisl på andra sysselsättningstillfäl­len. KD vill i detla sammanhang, liksom LMK, peka på att liknande

 

Prop. 1984/85:166                                                                124

problem inte bara finns i norta Sverige. Här kan Golland nämnas. Förhål­landena där kan behöva beaktas vid en neddragning lolall sett av jord­bruksproduktionen.

När det gäller finansieringen av det regionalpolitiska stödet vill KD än en gäng starkt betona atl denna inte får ske över livsmedelspriserna utan bör vara en samhällets angelägenhet (budgetmedel).

KD är inte främmande för alt en del av Norrlandsstödet finansieras genom omfördelning av jordbruksstödet. 1 den mån det toiala stödet är påverkal av den högre kostnadsnivån i t.ex. norta Sverige kan en sådan omfördelning väl motiveras.

10.21 Slatens industriverk: Ulredningen föreslår        dels vissa jusle­
ringar i slödgivningen, dels en klarare prioritering av inlandet gentemot
kustområdet. SIND tillstyrker dessa förändringar, som ligger väl i linje
med de långsiktiga prioriteringar som föreslås av regionalpoliliska ulred­
ningen (SOU 1984:77).

Ulredningen föreslår avslulningsvis en ökad samordning mellan delar av jordbruksstödet och glesbygdsstödet som ulgör en del av ålgärderna för regionala utvecklingsinsatser. En ökad samordning framstår enligt SIND som motiverad. Del finns en klar risk för all de jämförelsevis små medel som anslås för regionala utvecklingsinsatser skall användas för olika lyper av förelagsutvecklande ålgärder snabbt skulle urholkas om man som för stödet till jordbruket medger direkla driflssubventioner. Sådana samord­ningsformer avstyrks därför. En ökad samordning kan tillgodoses genom en närmare samverkan mellan de regionala myndigheter som hanterar dessa frågor.

10.23    Statskontoret: Statskontoret ansluter sig till kommitténs förslag be­lräffande slödel lill jordbrukel i norta Sverige, inbegripet förslaget all samordna glesbygdsstödet och rationaliseringsslödel. De bidrag lill över­skollsproduktionen som kommer från norta Sverige är marginella. Enligt statskontorets mening måsle de slalliga insaiserna för att främja jordbruket i glesbygderna och överhuvud i skogslänen utformas främsl från regional­poliliska utgångspunkter.

10.24    Riksrevisionsverket: Om slödet lill jordbruket i norra Sverige väsent­ligen skall ses som ett regionalpolitiskt stöd och om det - i enlighet med kommitténs förslag - anses önskvärt alt samordna rationaliseringsslödel med annat regionalpolitiskl slöd är del vikligt atl göra klarl, vilka eventuel­la organisatoriska förändringar som krävs för att del sektoriella inlressel skall kunna underordnas del regionalpoliliska inlressel och slödgivningen verkligen få den avsedda inriktningen.

Om regionalpolitiska överväganden skall ligga lill grund för del statliga agerandet inom jordbruksområdet i norra Sverige är det vidare vikligt, att

 

Prop. 1984/85:166                                                               125

såväl slödgivningen som tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen grun­das på en helhetsbedömning av de speciella förutsättningar som gäller för glesbygdsjordbruket. Detla skall ses mot bakgrund av att jordbruket i glesbygderna ofta är en del av och en viktig bas för kombinerad verksam­het jordbruk - skogsbruk/annan verksamhet.

10.26 Sveriges lanlbruksuniversitet: Om man vill uppnå jämnare inkomster mellan brukarna, prioritera de regionalpolitiska aspekterna högre eller hålla markarealer öppna där så önskas av hänsyn lill landskapsbilden, är direktstöd till producenterna, t.ex. i form av arealbidrag, sannolikt alt föredra.

10.31 Länsstyrelsen i Östergötlands län:       i länets glesbygder finns

sådana jordruksföretag som kan jämställas med de i norra Sverige. Efter­
som länet saknar särskilt regionalt raiionaliseringsstöd är del angeläget all
länet tilldelas pengar till regionall ulvecklingsarbele som möjliggör effekti­
va glesbygdsinsalser.-

10.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Kraven på omslällning inom jord­brukel leder sannolikl lill ökade behov av slalliga insalser. Del är därför angelägel all tillräckliga medel, t. ex, inom glesbygdsstödels ram, ställs till förfogande för all främja alternativa sysselsättningar i kombination med jordbruk.

10.35 Länsstyrelsen i Gotlands län: Om kommitténs förslag att upphäva rådande investeringsförbud inle kompletteras med någon form av invesle-ringsbegränsning för stora enheler kan det emellertid medföra all de mind­re, invesleringssvaga familjejordbruken, vilka dominerar den gotländska jordbruksnäringen, kommer all få svårt att klara sin fortsatta exislens genlemol fåtalet slörre resursslarka jordbruksföretag. De slatliga garanti-lånen bör därför användas som ett regionalpolitiskl slyrmedel. Det är vidare nödvändigt atl animalieproduktionen anpassas lill jordbruksfastig­heternas åkerareal. Om inte sådana åtgärder vidias uppkommer sannolikt en ytterligare styrning av storproduktion och en ökad koncentration av animalieproduktionen till de sydligaste länen i landet, vilket ur beredskaps-synpunkter inle är önskvärl.

10,40 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Om en produktionsminsk­ning - av den storleksordning som kan förväntas uiifrån kommitténs förslag - bedöms nödvändig finner länsstyrelsen det inle moliveral alt en sådan minskning i första hand skulle tillåtas inlräffa i "södra och mellersta Sveriges skogsbygder". En sådan utveckling kan heller inle stämma över­ens med den i belänkandel understrukna vikten av en geografiskl väl differentierad produktion.

 

Prop. 1984/85:166                                                                126

10.41   Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Kommitténs förslag kommer att påtag­
ligt motverka länsslyrelsens arbete med glesbygdsfrågorna i norra Dals­
land och södra Svenljunga kommun. För alt motverka den redovisade
negativa utvecklingen i glesbygd fordras enligt länsstyrelsen ett kraftigare
regionalpolitiskl stöd än det som för närvarande gäller.

Norrlandskommilléns förslag till slöd till glesbygder - där Dalsland ingår - bedömer länsstyrelsen inle vara tillräckliga. Mjölkprislilläggei blir i det område dil Dals-Eds, Bengtsfors och Åmåls kommuner hör 9,6 öre/ kilo och på andra sidan gränsen mol Värmland 23 öre/kg. Med hänsyn lill att förutsättningarna för jordbruksproduktion i stort sett är lika vore det rimligt alt mjölkprislilläggei höjdes för Dalslandskommunerna,

Mjölkproduklionen är i Älvborgs län av stor betydelse både för jordbru­karnas sysselsättning och inkomsler. För alt få balans fordras en produk­tionsminskning med ca 10%. I våra skogs- och mellanbygder finns få alternativ till mjölkproduktionen. Den eftersträvade minskningen kan en­ligt länsstyrelsens mening i dessa bygder få en icke önskad regionalpolitisk effekt. Förutom minskad jordbruksbefolkning kan en sådan utveckling leda till belydande förluster från såväl nalurvårdssynpunki som från kul­turminnessynpunkt. Från beredskapssynpunkt är det viktigt med både spridd bebyggelse och produktion.

10.42------------ Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Produklionsförändringar inom jord­
brukel bör------ ta vederbörlig hänsyn till de förhållanden som råder

inom glesbygdsområdena. Äv regionalpoliliska skäl finns det anledning att
i dessa områden acceplera dellidsjordbruket i den mån det inte försämrar
möjligheterna för familjejordbruket. Elt sådani synsätt bör komma till
uttryck i en modifiering av jordförvärvslagen.

Länsstyrelsen instämmer i betänkandets förslag om att jordbruket i norra Sverige av fiera skäl bör särbehandlas. Denna ståndpunkt gäller även i de fall detla kan komma atl leda till indirekta negativa konsekvenser för näringen i Skaraborgs län.

Länsstyrelsen har tidigare framfört åsiklen alt rationaliseringsslödel och glesbygdsstödet bör samordnas.

10.43  Länsstyrelsen i Värmlands län: Enligt länsslyrelsens mening är den
slora skillnad som den föreslagna områdesindelningen anger mellan Värm­
land och t. ex. stora delar av nortlandskusten förvånande. Dessa skillnader
kan inte återspegla de verkliga förhållandena utan måste enligt länsstyrel­
sens bedömning mer grunda sig på ett synsätt om atl en successiv minsk­
ning av bidraget är önskvärd. Länsstyrelsen kan ha viss förståelse fördetia
men vill samtidigt underslryka att de skillnader i bidrag mellan olika delar
av Värmland och slora delar av Nortlands kustland som finns i den s. k.
Norrlandskommitténs förslag är orimligl slora.

 

Prop. 1984/85:166                                                                127

10.47---------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Genom prisstöd sker en uljämning
mellan vissa mellansvenska områden och norra Sverige, Slödet irappas av
från nort till söder även om det beräkningsmässiga underiagel enligt läns­
styrelsen inte ger slöd för storleken på avtrappningen. Vid införandet av
etl ivåprissystem på mjölk, som kommillén ställt sig positiv till, är del
enligt länsstyrelsen angelägel alt de irappstegseffekler som finns i prisslö­
del inte förslärks ytteriigare genom kvoteringssystemel. Länsstyrelsen vill
även understryka viklen av årlig uppräkning av prisstödet varvid den
fakiiska kostnadsutvecklingen bör ligga lill grund för uppräkningen. 1
annal fall är risken stor all slödet snabbt urholkas.    

Svinproduktionen i norta Sverige och speciellt i Gävleborgs län är av myckel obetydlig omfattning. Länsstyrelsen anser del dock angeläget atl den produktion som finns kan behållas. Det kan dock komma att kräva en viss utbyggnad om erforderlig service skall kunna upprätthållas och föräd­lingssidan fungera effektivt och med den hygieniska standard och köllkon­troll som krävs av ett konirollslakteri. För att investeringarna för fläskpro­duktion f. n. skall vara ekonomiskt försvarliga behöver enligt lantbruks­nämndens beräkningar stödet till fläskproduktion öka med ca 2 kr per kg griskött eller atl investeringsstödet ökar sä atl del ger molsvarande effekl.

----- Länsstyrelsen föreslår all invesleringssloppel bibehålls t. v. ulom i

norra Sverige, alt slartbidragel i norta Sverige uividgas alt gälla även vid nyetablering, att prisstödet eller investeringsstödet till fläskproduklionen läggs på en sådan nivå alt en viss ökning av produktionen är möjlig i norta Sverige.

10.48   Länsstyrelsen i Väslernorrlands län: Vad gäller områdesindelningen
för prisstöd lill mjölk, kött, fläsk och modersuggor finner länsstyrelsen att
de föreslagna gränsändringarna, som berör Väslernortlands län, bör ge­
nomföras. De föreslagna gränserna för mjölkpristilläggen följer de fram­
slällningar som under en följd av år framförts från länel.

Länsstyrelsen finner del vidare väsenlligl att prisslöd enligi LMK:s förslag införes även för polalisodling. Denna produktionsgren har minskal i omfattning under en följd av år, vilket är negativt inle minst ur bered­skapssynpunkl. Den stimulans, som ett prisstöd kan ge för att bryla denna negativa trend, får anses väsenllig.

LMK föreslår vidare atl en uppräkning av prisstödet bör göras varje år.
Länsstyrelsen finner även deua förslag mycket väsenlligt för att därmed
reducera riskerna för en värdemässig urholkning av stödel. Det är härvid
angeläget all kompensation sker med full hänsyn lill utvecklingen av
PM-index. Detla har inte skett vid uppräkningen för perioden okt 1981-
sept 1983. --

LMK föreslår vidare ell samordningssyslem mellan raiionaliseringsstöd och glesbygdsstöd. Länsstyrelsen lillslyrker kommitténs förslag i denna fråga. Länsstyrelsen anser det väsentligt, alt jordbruket inte skall behöva

 

Prop. 1984/85:166                                                                128

" konkurrera" med andra angelägna regionalpolitiska satsningar. Ett av de lunga argumenten härför är norrlandsjordbrukets särskilda betydelse un­der avspärrningsförhållanden till följd av beredskap, oljekriser o.dyl. Vi­dare bör särskilt satsas på kvalitet, eftersom förutsättningarna för detta måsle belraktas såsom relativt gynnsamma med hänsyn till klimatet under vegetationsperioden.

10.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Det statliga slödet lill jordbruket i
norta Sverige bör därför ha en sådan inriktning och ligga på en sådan nivå
alt jordbruksproduktionen kan upprätthållas oberoende av alt anpassning
av totalproduktionen är aktuell. Det av kommillén uttalade produktions­
målet för hela landel innebär dock att resurserna i jordbruket i slorl sett
bör överensstämma med vad som motiveras för att trygga livsmedelsför­
sörjningen i fredstid och vid avspärrning och krig,      

Effekterna av en sådan utveckling skulle innebära en snabbt accelererad
avveckling av jordbruket i länet som helhet samtidigt som det skulle få
svåröverskådliga konsekvenser för övrigl näringsliv och samhällsservice.
Jordbruksproduktionen borde i stället tillåtas öka i dessa delar av landet
även om del skulle ske genom en minskning i andra delar.    

Ulredningens förslag beträffande områdesindelningen är identiskt med
det av bl.a. länsstyrelsen så hårl kritiserade förslagel som lades fram av
kommiltén för översyn av slödet lill jordbrukel i norta Sverige. Vid lant­
bruksnämndens genomgång och analys av de beräkningsmodeller som
legal till grund för alt räkna fram produktionskostnadsskillnaderna kunde
påvisas direkla felakligheter i underlagsmaterialet.   

Livsmedelsulredningen innehåller i likhet med nortlandsulredningen inget förslag lill prisstöd för äggproduktionen. Av norrlandsutredningen framgår atl belydande produktionskostnadsskillnader föreligger mellan

nortlandslänen och övriga delar av landel.     Länsstyrelsen anser alt

det därför är väl motiverat att likaväl som för andra produkter kompensera
äggproduklionen för dessa skillnader och föreslår alt prisslöd införs för
äggproduktionen.---

Kommitténs förslag ifråga om rationaliseringsslödets ulformning och kopplingen till glesbygdsstödet är identiskt med vad som norrlandsutred­ningen föreslog. Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning alt syftet med slödel skall vara så att likviditeten och den ekonomiska stabiliteten förbättras i samband med att investering sker och de närmaste åren däref­ter. En garanlerad lägre ränta med möjlighel atl erhålla s. k. slartbidrag kommer atl förbättra förulsällningarna för invesleringar. Beräkningar vi­sar dock all direkla nyinvesteringar i t.ex. ekonomibyggnader trots de förändrade villkoren, ej är ekonomiskt genomförbara med nuvarande mjölkpris. Förändringarna av slödel för markanläggningar lillslyrks.

 

Prop. 1984/85:166                                                                129

10.51 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Även om LMK i detla sammanhang
inle föreslagil några konkreta åtgärder           anser länsstyrelsen det myc­
ket positivt all kommillén klart betonar vikten av en regionalpolitisk syn i
fråga om jordbrukets ulveckling. Detta har bl. a. kommit till ullryck när det

gäller produktionsmålet för mjölk.- Några konkreta åtgärder för all

slimulera till en sådan utveckling har LMK som ovan nämnts inte framlagt.
Däremot diskuieras ålgärder som lar sikte på alt minska mjölkproduk­
lionen i landel. Bl. a. framgår att kommittén har sympatier för elt Ivåpris­
system, någol som för Nortbottens del direkl skulle strida mol de uppställ­
da produktionsmålen.--

Enligt den mening styrelsen hävdat vid flera lillfällen måste en avväg­ning ske mellan nackdelarna för jordbruksnäringen i slort av en ökad produktion i Nortbotten och de fördelar en sådan produktion medför för samhället i övrigt.

Eflersom länel haren mycket liten andel av den lolala jordbruksproduk­
tionen i rikel - för mjölkproduklionen är andelen 2 % och för övriga
produktionsgrenar ännu mindre - kan en ökad satsning på länets jordbruk
endasl få en ytterst marginell inverkan på överproduktionen och därmed
på produktprisbildningen. Länsstyrelsen har därför svårt att förslå att
denna marginella inverkan kan tillålas förhindra atl från regionalpolitisk
synpunkt ytterst angelägna sysselsättningstillfällen etableras. Della sär­
skilt som dessa arbetstillfällen kan tillskapas lill förhållandevis små sam­
hällsekonomiska koslnader samiidigi som länets lillgångar i form av bruk­
ningsvärd åker och oulnylljad kapacitet i förädlingsindustrin kommer till
användning.----

Kommillén har-------- inle gjort någol försök alt bryta ned den jord­
brukspoliiiska målsättningen till regional nivå. Ej heller föreslår kommil­
tén, Ulöver vad Norrlandskommittén föreslagit, några konkreta åtgärder
som skulle stimulera till en regional anpassning av jordbrukets ulveckling.
Enligt länsstyrelsens mening måste i det fortsatta arbetet kommitténs
målsättning leda lill särskilda ålgärder för atl slimulera jordbruket i länel.
Om så ej sker framstår talet om en regionalpolilisk syn i jordbrukspolitiken
närmast som tomma ord.

10.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen tillstyrker i huvudsak kommit­
téns förslag om prisstödels ulformning. Delegationen vill särskilt framhålla
betydelsen av att slödet årligen räknas upp med hänsyn till kostnadsut­
vecklingen samt att stöd kan ulgå till potatisodlingen i norta Sverige.
Beträffande områdesindelningen har emellertid delegationen några avvi­
kande synpunkler.---

Beträffande kommitléns förslag om en samordning mellan glesbygdsstö­det och rationaliseringsstödet vill delegationen framhålla atl detta i och för sig är en möjlig lösning, men atl det vore bättre att utforma bestämmelser­na för det regionala rationaliseringsstödet så atl subvenlionsnivån jäm-9    Riksdagen 1984185. I saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                                130

ställs med glesbygdsstödets inom de av länsstyrelserna avgränsade gles­bygdsområdena, öm möjligheterna dessutom förbättras all lämna regio­nalt ralionaliseringsslöd till kombinerade förelag skulle konsekvensen bli att väsenlligl fler jordbruksinvesteringar i glesbygderna genomfördes med denna lyp av slöd.

Delegationen vill också påpeka atl kommitténs förslag innebär ökade anspråk på de medel som avsatts för glesbygdsstöd. Kommittén föreslår emellertid inte någon ökning av dessa anslag. Eftersom efterfrågan på dessa medel är stor finns risk för att de slora jordbruksinvesleringar som föreslås ske med glesbygdsstödets hjälp överhuvudlaget inle kan genomfö­ras. Delegationen vill därför understryka att om en samordning sker måste antingen medlen för investeringarna i sin helhet tas ur rationaliseringsslö­dets ram eller medlen lill glesbygdsstöd ökas.

10.58 Hushållningssällskapens förbund: LMK anför, alt de speciella för­hållandena i norta Sverige bör beaklas vid jordbrukspolitikens ulformning. Främsl beredskapsskäl men även sysselsätlnings- och miljöskäl talar för all en jordbruksproduktion av i stort sett nuvarande omfallning bibehålls i norta Sverige.

Förbundel finner det glädjande, atl LMK antagit denna utgångspunkt och konstaterar, atl LMK ansluler sig till nortlandskommitléns förslag om årlig uppräkning av prisstödet enligt PM-index, regionalt rationaliserings-stöd samt införande av prisslöd även till potatisodlingen.

10.61   Kooperativa förbundet: KF delar kommitténs uppfattning atl norta Sverige har speciella förhållanden som måste beaklas i jordbrukspolitiken och att en jordbruksproduktion av ungefär nuvarande omfallning bör bibe­hållas därstädes. KF tillstyrker att stödet även fortsättningsvis utgår i form av prisslöd till bl.a. mjölk, kött, fläsk, potatis saml elt regionalt rationali­seringsstöd bl.a. i form av investeringsbidrag under särskilda förulsätt­ningar. LMK framhåller att om dess förslag beträffande nortlandsstödet skall kunna genomföras av regionalpoliliska och av beredskapsskäl måsle man räkna med ökade statliga medel för detla, vilket KF tillstyrker.

10.62   Landsorganisationen i Sverige: LO delar kommitténs uppfattning all norta Sverige har speciella förhållanden som måsle beaktas i jordbrukspo­litiken och atl en jordbruksproduktion av ungefär nuvarande omfattning bör bibehållas i norta Sverige. LO tillstyrker att stödet även i fortsättning­en ulgår i form av prisstöd lill bl.a. mjölk, kött, fläsk, potatis saml ell regionalt raiionaliseringsstöd bl.a. i form av invesieringsbidrag under sär­skilda förutsättningar. LMK framhåller all om dess förslag belräffande nortlandsstödet skall kunna genomföras av regionalpoliliska och av be­redskapsskäl måsle man räkna med ökade statliga medel för detta, vilkel vi lillslyrker. Skulle jordbruksproduktionen i Nortland minska innebär del dessulom snabbi konsekvenser i förädlingsledet.

 

Prop. 1984/85:166                                                  131

10.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill i sammanhanget erinra om att
såväl giesbygdsdelegationen som den regionalpoliliska ulredningen har
bedöml atl särskilda regionalpolitiska hänsyn bör tas i etl betydligt störte
område än vad LMK utgått ifrån.    

LMK föreslår alt prisslöd och regionall raiionaliseringsstöd liksom hit­tills bör ulgå lill jordbruket i norta Sverige. LRF delar denna uppfattning.

LRF delar LMKs uppfallning, att flera skäl lalar för en produklion av nuvarande omfattning i norta Sverige. Del är därför av avgörande betydel­se att prisstödet upprätthålls på en sådan nivå, att del verkligen ger full kompensalion för de högre produktionskostnaderna i denna del av landet.

Det är positivt, all LMK föreslår en samordning av glesbygdsstödet och
rationaliseringsslödel. Förbundet anser det lämpligasl, atl lantbruksnämn­
derna handhar denna stödverksamhet. LMKs förslag beträffande uppräk­
ningen av prisstödet är i detaljutformningen klart olillräckligt. Enligt
LMKs förslag skall vid den årliga uppräkningen " beaklas au det förekom­
mer en fortgående rationalisering i jordbrukel. Detta innebär atl PM-index
i regel inte bör slå igenom fullt ut vid justeringen." Förbundet kan inte
tolka denna skrivning på annal sätt än atl det "ralionaliseringsavdrag" och
därtill ell godtyckligt sådani skall reducera den årliga uppräkningen. Detta
kan förbundel inte acceplera. LMKs synsätt strider här mot den inledande
moliveringen om behovel av särskili slöd till jordbrukel i norta Sverige
men framför allt mot glesbygdsdelegationens uppfallning: "Delegationen
vill också betona, atl koslnadsulvecklingen inle får urholka det slatliga
stödet lill jordbrukel i norta Sverige."        

Belräffande prisslödel lill potatisodlingen kan förbundel inle förstå mo­liven för föreslagen indelning i prisstödsområden. Förbundet anser, all prisslödsområdena för potatisodlingen bör sammanfalla med prisstödsom­rådena för mjölk, då denna indelning bättre motsvarar odlingsbelingel-serna.

Förbundel ivingas vidare konstatera all den handlingsmodell för jord­bruket i norta Sverige som LMK skisserar leder till att betydande arealer jordbruksmark las ur bruk och alt detla kommer att ske i icke ordnade former, d.v.s. åkermark förbuskas eller återgår i bästa fall till skogsmark.

LRF delar också LMKs uppfattning, att prisslödel bör räknas upp en gång per år och all justeringen bör baseras på förändringen av PM-index. Kommittén föreslår vidare att man vid de årliga justeringarna bör beakta den fortgående rationaliseringen genom atl inte låta PM-indexutfallei slå igenom fulll ul. LRF förulsäller all överväganden om eventuella avdrag skall ske uiifrån hur rationaliseringseffekterna hanteras i jordbruksavtalet. LMKs förslag får inle innebära all jordbrukel i norta Sverige åläggs ell högre rationaliseringskrav än jordbrukel i övriga delar av landel. De exlra koslnadsökningar på service, transporter m.m. som uppstår till följd av uiglesningen inom stödområdena bör också beaktas i detta sammanhang.

 

Prop. 1984/85:166                                                                132

Förbundet vill framhålla att del är angeläget alt jordbruksnämnden lik­
som hittills fortlöpande kan pröva motiverade förändringar i områdesindel­
ningen, såsom LMK också föreslagil.-

SMR har i sitt förslag till Ivåprissystem för mjölk presenterat etl förslag lill leknisk lösning för en särbehandling av övre Norrland, som skulle ge möjlighet all bibehålla nuvarande produktionsvolym av mjölk i området.

En förutsättning för all särteglerna skall kunna införas är alt mjölkreg­
lering (Föreningen för mejeriprodukter) tillförs de medel som fordras.
Erforderligt belopp kan--- uppskattas lill ca 20 Mkr per år.-

LRF föreslår därför all del regionalpoliliska prisstödet utökas med en
särskild anslagspost fördetia ändamål,--------

Del är därför angelägel alt samhället avsätter tillräckliga resurser
för växtförädling och sortprovning inom områdel. Det bör tilläggas att för
den norrländska växtodlingen är odlingssäkerhei en mycket viklig egen­
skap. ----

LMK anför, utan att föreslå en sådan ordning, all det är möjligt atl
finansiera det regionalpolitiska nortlandsstödet genom olika former av
omfördelning av medel som tillerkänts jordbrukarkolleklivel i kostnads-
kompensation. -- LRF avvisar därför bestämt eventuella förslag lill en

sådan lösning av finansieringen av uppräkningen av norrlandsstödet. För­bundel vill här också erinra om all riksdagen i början av 1984 avvisade etl sådani förslag.

Del är LRFs beslämda uppfallning all slödel lill jordbruket i norta Sverige även fortsättningsvis skall finansieras fullt ul genom särskilt anslag under jordbruksdepartementets huvudtitel. Även förhållandel alt inkomst-målet, enligt 1984 års riksdagsbeslut, skall gälla i alla delar av landel lalar för all nortlandsstödet även framgent finansieras på delta sätt. Det får inte bli så alt uppräkningar av nortlandsstödet går ul över andra angelägna regionalpoliliska salsningar.

10.67    Svenska lantarbetareförbundet: Motiven för jordbrukets bibehål­lande i Nortland är främst försvarspolitiska och regionalpolitiska. Det är därför logiskt alt medel för slödel tas över budgeten.

10.68    Svenska livsmedelsarbetareförbundet: En regionalt väl spridd livs­medelsproduktion är enligt Svenska Livsmedelsarbetareförbundet cenlrall för sysselsättningen i sysselsältningssvaga områden. Atl upprätthålla den nuvarande spridningen av livsmedelsproduktionen är också etl billigt re­gionalpolitiskl medel. Atl skapa nya sysselsättningstillfällen om verksam­heten inom livsmedelsproduktionen drogs ner skulle troligen ställa sig mycket dyrare. Dessulom "importerar" Nortland redan idag belydande kvantiteter livsmedel.

 

Prop. 1984/85:166                                                                133

Skulle jordbruksproduktionen i Nortland minska innebar det dessulom
snabbi konsekvenser i förädlingsledet. Minskad lillförsel av råvaror skulle
öka redan allvarliga problem och påskynda koncentrationsprocessen inom
livsmedelsindustrin. Del medelsbehov kommitléns förslag resulterar i
måste därför anses vara väl använda pengar.          

Kommitléns förslag garanterar i princip oförändrad jordbruksproduk­tion och kan även lyckas garanlera en vidareförädling av livsmedel i norta Sverige. Vi finner alt så inte är fallel på förädlingssidan.

Den affärsdrivande delen av jordbrukskooperaiionen i form av föräd­lingsindustrin motverkar i praktiken LMKs målsättning vad gäller en väl differentierad och regionalt spridd produklion. Statsmakterna måsle säker­slälla sina regionalpoliliska mål. Delta skulle kunna ske genom de regiona­la koslnadslilläggen lill induslrin. Dessa lillägg borde, enligt vår mening, även i detalj utredas då fördelningsformen ej prövats i ulredningen. Fördel­ningen sker idag länsvis och följer dåligl de uppsamlingsmerkostnader som industrin åsamkas.

11 Åtgärder för att åstadkomma bättre balans mellan produktion ocb konsumtion av jordbruksprodukter

11.7     Konjunkturinstitutet: Institutet har under hand inhämtat alt elt Ivå­prissystem för mjölk är under utarbetande med sikte på att införas vid halvårsskiftet 1985. 1 yttrandet över betänkandet Ds Jo 1983:10 Vissa jordbrukspoliiiska förtursfrågor, anförde institutet, att ett Ivåprissystem som generell melod vid prissättning ulan Ivekan är ell kraftigt styrmedel för produktionen. Nackdelen är atl ell sådani syslem med åtföljande nya regleringar kräver en betydande administration. Däijämte bidrar det till atl låsa slrukturen inom såväl producent- som mejerileden. Institutet anser därför all etl sådant syslem, om del införs, bör göras försöksvis och utvärderas noggranl.

11.8     Näringsfrihetsombudsmannen:--------------------------------- Den översikt som gjorls        

visar atl alla redovisade meloder är förenade med nackdelar och i vissa fall
dessulom ineffektiva med avseende på ändamålet. Analysen stöder knap­
past ett antagande att den prispress, som bör följa av all jordbruket
långsiktigt skall bära sina egna kostnader, verkligen leder till en reduktion
av överskotten. Tvärtom kan man befara att prispressen på kort sikt leder
lill alt den enskilde jordbrukaren ökar sin produklion trots all del kollek­
tivt sett skulle varit fördelaktigt för hela näringen att minska produktionen.
Enligt kommittén är del vid nuvarande betalningssystem näslan alllid
lönsami att öka produktionen i vart fall om della kan ske ulan belydande
invesleringar---- .

 

Prop. 1984/85:166                                                                134

Kommitléns överväganden leder ändå fram till att jordbruket bör ges
slor frihei all producera den volym som uiifrån näringens ulgångspunkler
framsiår som fördelaklig. Endast ifråga om mjölk tar ulredningen vagt
slällning för elt ivåprissystem.-

Beträffande produktionsbegränsande ålgärder framförde NO i sill tidi­gare yttrande att man i försia hand borde utarbeta en differentierad pris­sättning eller någon annan form av ersättning baserad på marginalkost­nader. Man skulle därmed få en prissättning som bättre avspeglar produk­ternas faktiska värde på olika marknader och som mera rättvisi fördelar de regleringsekonomiska koslnaderna för all avsälla överskoltskvaniiteierna. NO ansåg också atl erfarenheter från utlandet av ivåprissystem borde inhämlas.

NO kan nu bara konstalera att någol egentligt nytänkande i dessa frågor

inte presenterals,-- LMK diskuterar i stort sett samma ålgärder som

lidigare. Del är möjligt atl del inle går alt finna lösningar för atl rälla lill negativa effekter av regleringen ulan alt samtidigt skapa nya regleringar.

NO tillstyrker LMKs förslag alt det tillfälliga invesleringsförbudet -som enligt NO aldrig bort införas - slopas vid halvårsskiftet 1985.

Beträffande den styrning som sker av animalieproduktionens ulbyggnad genom differentierade avgifter och pristillägg för fläsk och ägg anför LMK all del är svårt alt bestämt säga om den haft avsedd effekt. LMK föreslår därför att avgifterna och tilläggen tas bort så snart som möjligt. NO ansluter sig lill förslagel.

1 och för sig finns del goda skäl för att ge jordbruket frihei all själv beslämma den volym som skall produceras. Samtidigt måste man dock befara all den nödvändiga reduktionen av överskotten inle kommer till stånd om man måste förlila sig enbart på att jordbruket skall klara den på egen hand.

Tvåprissyslem är etl sätt att fördela ett kollektivt prislryck på de enskil­da jordbrukarna. Etl sådani syslem kan därför vara elt sätt atl komma till rätta med jordbrukets överproduktion.

NO är i grunden slarkt negativ till ivåprissystem och liknande system
såsom konlraklsproduklion.-

Skall överskollsproblematiken lösas med hjälp av ivåprissystem är del

----- enligt NO nödvändigl all syslemet blir temporärt. Det måsle från

böljan göras klart alt systemet skall upphöra vid en viss bestämd tidpunkt. Om della fastslås redan från början så kommer kvoternas kapitalvärden dels att bli mindre än om de kan få gälla på obestämd lid, dels alt sjunka för all nå värdet noll vid tidpunkten för upphörandel.

NO har svårt atl la ställning till ivåprissystem eller liknande syslem ulan
en mer ingående analys.

Del är förståeligt alt kommillén tvekat inför ivåprissystem särskilt på områden där det finns goda möjligheter för den enskilde lantbrukaren alt

 

Prop. 1984/85:166                                                                135

själv sälja på marknaden uianför systemet, NO ser det dock såsom en förutsättning för att behålla den nuvarande jordbruksprisregleringen atl man kan lägga fast någon ordning som effektivt bromsar överskottspro­duktionen.

11.13 Lantbruksstyrelsen: Det av Svenska mejeriernas riksförening nyli­gen framlagda förslaget lill ell frivilligt tvåprissyslem inom mjölkproduk­lionen för att åsladkomma produktionsbalans inom denna produktionsgren är enligt lantbruksslyrelsens mening välbehövligt. Tvåprissystemel som del nu föreslås bli utformat kan innebära nackdelar för inle minsl de nyelablerade jordbrukarna, som kommer alt få svårt alt finna en ekono­misk grund för sina företag. Blir systemet långvarigt kan del därför behöva kompletteras med andra ålgärder. Del bör ankomma på näringen alt kom­ma med förslag till sådana ålgärder. 1 sammanhanget vill lanlbruksstyrel­sen framhålla all införandel av etl tvåprissyslem principielll är atl se som ett sleg mol konlraktsbunden produklion. Styrelsen anser att på sikt en mera allmän övergång till konlraklsproduklion i fråga om animalier vore ell verksaml medel för all produktionen skall kunna hållas i balans. Samti­digt vill dock styrelsen peka på atl ett administrativt hanterbart syslem för konlraklsproduklion inom andra produktionsgrenar är störte än inom mjölkproduklionen.

Inom fläskproduklionen är det enligt lantbruksstyrelsens mening angelä­
get alt möjlighelerna all bringa produktionen i balans genom tvåprissyslem
eller s.k. stallbankssystem eller på annat sätt, undersöks genom berörda
organisationers försorg. Om man föriitar sig till att balans skall åstadkom­
mas genom en successivt försämrad lönsamhei föreligger betydande risker
för att den nödvändiga produktionsminskningen får lill effekt - förutom
sociala konsekvenser för berörda producenter - en ulslagning av "fel"
enheter.----

Flera lantbruksnämnder har framhållit atl skäl kan finnas för ell fortsalt investeringsförbud. Vid en anpassning av produktionen genom siyrning av produktionsvolymen på sätt nyss berörts föreligger enligt lantbruksstyrel­sens uppfattning inte längre samma behov av förbud mot nyinvesteringar. Styrelsen, som förutsätter att ulöver mjölkproduklionen även fläskproduk­lionen, kommer atl styras på sådant sätt, tillstyrker därför kommitténs förslag.

De differentierade avgifterna och pristilläggen inom fläsk- och äggpro­duktionen har såvill styrelsen kan bedöma inte haft någon nämnvärd effekt på dessa produktionsgrenars omfallning eller struktur. Med hänsyn härtill och till de lättnader i regleringssystemet som blir följden tillstyrker lanl­bruksstyrelsen att de avvecklas.

Kommittén anser att avvecklingsersältningen lill jordbrukare som upp­hör med sin mjölkproduktion tills vidare bör bibehållas med nuvarande

villkor.------ Avvecklingsersältningen kan--- bedömas vara regle-

ringsekonomiskt moliverad.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 136

Avvecklingsersältningen är enligt lantbruksslyrelsens erfarenheter rela­
tivt enkel all administrera. Syslemel, som har sociala inslag, år frivilligt
och därför atlrakiivi sell från producenternas synpunkl. Syslemel innebär
att ersättning belalas för mjölk som inte produceras. Inkomsten är sålunda
arbetsfri och den enda motprestationen som krävs är att produktionen
upphör. En annan nackdel är atl syslemel medför regleringskoslnader
även om produktionsbalans skulle uppnås under de närmaste åren.

Sammantaget är enligt lantbruksslyrelsens bedömning systemel ett ef­
fektivt instrument för att på korl sikt minska överproduktionen. Lanl­
bruksstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning att avvecklingser-
sältning bör bibehållas tills vidare. Enligt nuvarande regler är åldersgrup­
pen 60-65 år berättigade lill ersättning. Några lantbruksnämnder anser att
för alt ytterligare förbättra systemels effektivitet kan övervägas all sänka
den bidragsberättigade åldern med 2—5 år. Med hänsyn till all en sådan
utvidgning medför regleringskostnader under ännu längre tid framöver är
lantbruksslyrelsen tveksam till delta förslag och anser alt erfarenhelerna
av tvåprissystemel bör avvaktas.

Skölsellagen innebär också en viss möjlighet för siyrning av jordbruks­produktionens omfallning genom lagens principiella krav på all bruknings­värd åkermark skall användas för jordbruksproduktion. Enligt lantbruks­slyrelsens mening är emellertid avsikten med skötsellagen att den liksom övrig jordbrukspolilisk lagstiftning skall tillämpas med utgångspunkt i de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna. Begreppel brukningsvärd åker innebär för övrigl inle endasl alt hänsyn skall tas till åkerjordens lekniska och biologiska beskaffenhet utan även till dess samhällsekonomiska bety­delse. Styrelsen har i det föregående uttalat sig för att en ur samhällseko­nomisk synpunkt moliverad avveckling eller extensifiering av produk­tionen på viss åker ej bör förhindras. Detla i viss mån ändrade synsätt ryms inom tillämpningen av skötsellagen.

11.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD har redan tidi­gare deklarerat sin principiella inställning att produktionsbalansen endast kan uppnås och upprätthållas genom en väl avvägd pris- och lönsamhets­nivå.

KD hyser myckel starka principiella betänkligheter mot ett tvåprissy­slem för mjölk. Del medför en krånglig administration och verkar häm­mande på rationaliseringsulvecklingen. KD anser det felaktigt atl bygga ul regleringssystemet ytterligare.

KD tillstyrker förslagen atl invesleringsförbudet upphävs och alt de differentierade avgifterna/tilläggen på ägg och fläsk tas bort. KD reservera­de sig mol införandet av differentieringen och påpekade alt den skulle inverka negativt på rationaliseringsutvecklingen. Därmed skulle den på sikl leda till högre konsumentpriser än som annars skulle uppnås.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 137

11.21 Statens industriverk: När det gäller produktionsbalansen på mjölk­
området stödjer--- industriverket införandel av ett tvåprissyslem för

mjölk för atl nå en balanserad mjölkproduktion och därmed en på sikt eliminering av den samhällsekonomiska kostnaden för överskottsproduk­iionen. Ifråga om övriga produktionsgrenar på animalieområdet bör mark­nadsekonomin ges elt avgörande inflytande enligt verkets mening. Invesle­ringsförbudet bör därför, som utredningen föreslår, upphöra den 30 juni 1985.

11.23   Statskontoret: Slalskontorel stöder LMKs förslag atl bibehålla av­vecklingsersältningen, som är ett ändamålsenligt medel för att underlätta anpassning och rationalisering inom jordbruket.

11.24   Riksrevisionsverket: Sammanfattningsvis anser RRV all del material angående medel för att åstadkomma balans mellan produktion och kon­sumtion liksom de analyser av vilka effekter olika medel skulle få är behäftat med slora brisler. LMK har varken förmått presentera lämpliga åtgärder eller redovisa konsekvenser av sådana.

11.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Ulredningen [har] diskuterat    

ett tvåprissyslem för mjölkproduktionen som en möjlighet alt uppnå pro­duktionsbalans på detta område. Detla kan förväntas leda lill minskat kapacilelsutnyttjande och färre antal kor och därigenom de effekter som åsyftas. En snabb utveckling av ny teknik kan dock minska dessa effekter. Erfarenheterna från andra länder är entydiga när det gäller nackdelarna av systemet, vilkel ulredningen också påpekar. Syslemet med tvåpris gynnar dem som redan är etablerade inom mjölkproduklionen. Dessulom leder det lill en fastlåst företagsstruktur och efler hand lill ökade spänningar mellan möjlighelerna som finns med ny leknik och den struktur som prissyslemel genererar. Svårighelerna all avskaffa elt sådant regleringssystem om del införs är också ulomordenligt stora.

11.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Med hänsyn lill mjölkproduk­tionens slora regionala betydelse anser dock kommiltén all selektiva åtgär­der är befogade och förordar ell bibehållande av nuvarande avvecklingser-sältning med nuvarande villkor. Länsstyrelsen konstaterar atl intresset ökat för en anslutning lill syslemet och anser atl man bör la tillvara della inlresse och undersöka möjlighelerna alt bygga ut systemel alt omfatta även gruppen jordbrukare över 65 år och mellan 55-60 år. Ell sådani utbyggt avvecklingssystem kan innebära atl utrymmet ökar för effektivi­seringar och ger fördelar för dem som nyligen startat i rationellt drivna anläggningar.

11.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen förutsälter att den framtida jordbrukspolitiken ulformas så alt jordbrukel även i Kronobergs

 

Prop. 1984/85:166                                                                138

län kan beslå och ulvecklas. Om det för della erfordras någon typ av kontroll för etablering av mycket stora djurbesättningar och/eller någon form av prisstyrning till de mindre enheternas fördel kan länsstyrelsen inle avgöra, men ulgår från atl detta klarläggs innan nuvarande syslem för styrning upphävs.

Avvecklingsersällningen lill äldre mjölkproducenter föreslås vara kvar i nuvarande omfallning. Eftersom denna ersättning nu synes få effekt i länel tillstyrker länsstyrelsen förslagel.

11.37    Länsstyrelsen i Kristianstads län: Invesleringsförbudet och differen­tierade avgifter och pristillägg inom ägg- och fläskproduklionen bör av­skaffas då de haft begränsad effekt, men det är dock tveksamt om balans kan uppnås om näringen inte får lillgång lill slyrmedel.

11.38    Länsstyrelsen i Malmöhus län: Kommiltén föreslår atl inveslerings­förbudet inom animalieproduktionen och differentierade avgifter och pris­tillägg inom ägg- och fläskproduklionen avskaffas. Länsstyrelsen tillstyr­ker dessa förslag då invesleringsförbudet och de differentierade avgifterna och pristilläggen inom ägg- och fläskporduktionen enligt länsstyrelsens mening hafl begränsad effekt men är tveksam till om balans kan åstadkom­mas om näringen inte får tillgång till slyrmedel.

Om sådana saknas ålerslår möjlighelerna all påverka produktionen ge­nom produktpriset. Om lönsamheten för jordbrukaren försämras kan del omedelbara resultatet bli atl jordbrukaren för all kompensera sig mol lägre priser ökar produktionen. Resultatet blir då alt den toiala produktionen på kort sikt stiger.

11.40 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:        länsstyrelsen till­
styrker kommitléns förslag om att samhället och jordbruksnäringen delar
kostnaden för överskottet inom vegetabilieområdet och atl ell ivåprissy­
stem införs för mjölkproduktionen. Samhällel bör dessulom medverka i
ansträngningarna atl utnyttja en del av åkermarken för andra ändamål än
livsmedelsproduktion.

11.42------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen    [förordar] alt

den avvecklingsersätlning lill mjölkproducenlerna som infördes 1983 bör utgå även i fortsättningen. Ersättningen bör lemporärt kunna ulökas lill att gälla även för mjölkproducenier som är yngre än 60 år.

11.43  Länsstyrelsen i Värmlands län: Enligt länsslyrelsens mening är del

----- för tidigt alt uttala sig om l.ex. invesleringsförbudets effekter.

Lagen om tillfälligt investeringsförbud bör därför förlängas. Även sysle­met med differentierade avgifter och pristillägg bör enligt länsslyrelsens mening finnas kvar. Erfarenhelerna hittills bör således inte leda till sluisal-

 

Prop. 1984/85:166                                                               139

sen all de skall slopas ulan snarare lill all de bör justeras för all fylla sin tänkta uppgift. Enligt länsslyrelsens mening bör såväl ett system med invesieringsförbud och differentierade avgifter kunna ges en tydlig regio­nal anpassning och därmed vara ett konkret uttryck för statens inlresse all ha en regionalt spridd jordbruksproduktion inte minst i skogslänens inre

delar.-----

Enligt länsstyrelsens mening bör ett ivåprissystem för mjölkproduk­
tionen kunna ges en klar regionalpolitisk profil. Skogslänen som helhet
eller skogslänens inre delar borde enligt länsstyrelsens mening kunna göras
till en frizon när det gäller tillämpningen av ett tvåprissyslem.          

11.47    Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen har inle någol all erinra mot att ett tvåprissyslem på mjölk införes under förutsättning att vissa regionala hänsyn tas    .

11.48    Länsstyrelsen i Västernorrlands län:      länsstyrelsens mening är

------ att, om tvåprissystemel införes i mjölkproduklionen, norrlands­
länen bör ges möjlighet att producera nuvarande kvantiteter till den högre,
inhemska prisnivån. Kostnadsansvaret för della bör lösas genom förhand­
lingar mellan slaten och jordbrukels företrädare. Staten bör dock ha hu­
vudansvaret för att nortlandslänen särbehandlas i detta avseende på grund
av nortlandsjordbrukets stora betydelse av regionalpolitiska, miljömässiga
och beredskapspolitiska orsaker.

I och med att överskollsproduktionen har blivit så belydande, atl etl komplicerat tvåprissyslem för mjölkproduklionen kan komma alt införas, är det motsägelsefullt atl just i elt sädant läge ta bort invesleringssloppel. Även om effeklerna av ett investeringsstopp för mjölkproduktionen är mindre klara, bör dock förbudei fortsätta all gälla lills utvecklingen för mjölkproduktionen har vänt. Samma betraktelsesätt bör enligt länsstyrel­sens mening gälla invesleringssloppel för kött-, fläsk-, ägg- och ijäderfä-produklion,

11.49----------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen avstyrker  att

man lar bort nuvarande investeringsförbud och de avgifter och pristillägg
som tillämpas inom fläsk- och äggproduklionen.        

Länsstyrelsen avstyrker----- att tvåprissyslem införs för norta Sveri­
ge. På samma sätt påverkas de enskilda företagens ekonomi negativt av
den kvotering av osllillverkningen som myckel ogynnsamt drabbat till­
verkningsindustrin i Östersund på grund av produktionsökningarna i södra
och mellersta Sverige.

11.52 Centralorganisationen SACO/SR: Elt införande av tvåprissyslem för mjölk, vilkel LMK ser som en möjlighet, skulle innebära att produktions­volymen regleras på tusentals enskilda gårdar. De redan etablerade skulle

 

Prop. 1984/85:166                                                                 140

gynnas och det skulle hämma rationaliseringsutvecklingen. SACO/SR är
av principiella skäl emol en sådan reglering.  

Eu system som finns i bl.a, Kanada är individuella produktionsrätter. De ger prisgaranii för en viss producerad kvantitet, t, ex, av mjölk, Pro-duktionsrätterna kan, lill skillnad från det eventuella tvåprissystemel, köpas och säljas på en öppen marknad. Produktionsstrukturen låses inle som i tvåprissystemel. LMK verkar avvisa ett sådant syslem med atl det är främmande för hillillsvarande synsätt i svensk jordbrukspolitik.

Enligi SACO/SR hade del dock varil värdefullt om LMK kunnat analy­sera hur elt syslem med produklionsräuer skulle ha verkat i Sverige.

11.53 Familjejordbrukarnas riksförbund: 1 nuvarande sysselsällningspoli­liska läge skulle del vara högsl olyckligl för landel i sin helhel, om vi minskade produktionen av animalier till del beräknade behovel. Della kommer alt slå hårt på sysselsättningen inom livsmedelssektorn. Därför bör andra ålgärder lillgripas. Del synes oss att det mesl angelägna vore alt komma med ålgärder som slimulerar konsumtionen och det ojämförligt bästa i den riktningen vore atl slopa momsen på kött, fläsk, mjölk och spannmålsprodukter. Samtidigt som della ulgör en slor inflalionsdäm­pande effekl, skulle det bliva en rejäl standardförbättring för samlliga grupper i samhället och i synnerhet för barnfamiljerna.

11.55    Glesbygdsdelegationen: Delegationen menar att någon form av inve-sleringskonlroll för att undvika en geografisk koncentration av storskahga animalieanläggningar inte skall uleslulas. Delegationen beklagar all kom­mittén inte tillräckligt analyserat möjligheterna till ålgärder i denna rikt­ning.

11.56    Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi har i tidigare sam­manhang redan framhållit, atl den ofrånkomliga anpassningsprocess av produktionen, som i första hand erfordras för alt balans skall uppnås, förutsätter en ökad användning av prisel som styrmedel.

Likaså förutsätter vi, atl en mera flexibel användning av prisinslrumen-tel också böljar tillämpas för alt stimulera konsumtionen.

Då del gäller kött och fläsk delar vi LMKs värderingar, all kortsiktiga, selektiva åtgärder, t. ex. utslaktningspremier etc, skall användas restriktivt och i princip endasl i kombination med åtgärder, som också har en långsik­tigt verkande effekl.

Förulsällningarna för atl klara en s.k. prispress är självfallel olika för olika kalegorier av jordbrukare. Della lill trots anser vi priset som slyrme­del vara enda möjlighelen för atl successivi åsladkomma en förbättring av balansen mellan produktion och konsumlion. Prisstyrande åtgärder bör utformas så, all det är de svenska konsumenlerna som gynnas och inle -som för närvarande - ulländska köpare.

 

Prop. 1984/85:166                                                                141

Beträffande del i dagslägel rådande invesleringsförbudet inom animalie­produktionen föreslår LMK all delta inte förlängs vid dess utgång den 30 juni 1985, Vi delar denna uppfallning.

11.58 Hushållningssällskapens förbund:        förbundel anser alt staten

själv i hög grad bidragit till nuvarande obalans, och atl därför staten också måste ta på sig sin del av ansvaret för att komma lill rätta med dessa problem och tillsammans med jordbrukel utarbeta konkrela styrmedel för genomförandet.

Några allmänna lönsamhelssänkande ålgärder för all påverka produk­
lionsbalansen kan förbundel inle ur jordbrukets synpunkt acceptera med
hänsyn lill del mycket kärva ekonomiska läge många lantbrukare redan nu
befinner sig i. Införandet av sådana åtgärder skulle dessulom i slället
kunna leda till all överskotlsproblemen ökar. 

Det aviserade tvåprissystemel för mjölk bör ses som etl försök all begränsa mjölkproduklionen och därför utvärderas efter några år. Syste­met bör utformas så atl mjölkproducenlerna i norta Sverige och liknande bygder, där alternativ till mjölkproduklionen saknas, ej drabbas av syste­mets negaliva konsekvenser. Likaså anser förbundel, att avvecklingser­sällningen lill vissa mjölkproducenter bör bibehållas tills vidare, eventuellt med en sänkning av nu gällande åldersgräns.

Däremot anser inte förbundel, all man nu skall avveckla investeringsför­
budet inom animalieproduktionen. Etl långvarigt investeringsförbud fram­
står visseriigen inte som ändamålsenligl, men i nuvarande läge anser
förbundel, alt det kan vara väl moliveral all föriänga förbudet ytterligare
några år. Administrationen av förbudei är inle särskilt belungande och vid
behov finns del möjligheter alt ge dispenser för ersättningsbyggnader, som
är helt nödvändiga ur t.ex. djurmiljö- eller arbetsmiljösynpunkl. Skärpta
krav bör övervägas på arealunderiagel för animalieproduktion. Detla kan
bli lill fördel för en icke önskvärd utökning av produktionsvolymen samti­
digt som del molverkar en negativ inverkan på miljön.          

Förbundet anser därför, atl den styrning av ägg- och fiäskprodukiionen som sker genom differentierade avgifter och lillägg skall vara kvar. Dessa skall dessutom anpassas så att de dels följer den fortlöpande penning­värdesförsämringen och dels kortigeras nominellt för atl nå avsedd effekl.

11.61 Kooperaliva förbundel: KF vill inle motsätta sig att ett  [två­
prissyslem för mjölk] införs i syfte alt minska mjölkproduklionen, men får
framhålla alt det används under en relativt begränsad lid och högst så länge
som obalansen kvarslår. Del finns nämligen en viss risk alt ett sådant
syslem hämmar effektiviietsutvecklingen inom mjölkproduktionen. I en
krissituation som den nuvarande anser KF att man dock måsle acceptera
denna nackdel.

 

Prop. 1984/85:166                                                  142

KF anser samtidigt att det är en mycket grannlaga uppgift all konstruera
och tillämpa etl tvåprissyslem på sådant säll atl man inte slår ut många
effektiva producenter av olika sloriek. Det är också angeläget all man inle
åstadkommer en överorganisation med slora inslag av byråkrali och admi­
nistration. KF tillstyrker LMKs förslag all de differentierade avgifterna
och prislilläggen för ägg- och fläskproduklionen las bort från I januari
1986.---

KF hävdar att marknadskrafterna - pris, konkurrens och lönsamhet - i ökad grad måste ersälla olika statliga regleringar och liknande för att uppnå bällre balans mellan inhemsk konsumtion och produktion av jord­bruksråvaror.

11.62 Landsorganisationen i Sverige: LO vill inle molsälla sig alt etl       

[tvåprissyslem för mjölk] införs i syfte alt minska mjölkproduktionen, men får framhålla all del används under en relativt begränsad lid och högst så länge som obalansen kvarstår. Det finns nämligen en viss risk atl etl sådant system hämmar effektiviietsutvecklingen inom mjölkproduktionen, men i en krissituation som den nuvarande anser LO alt man måsle acceplera denna nackdel. Vi är dock klara över all det är en mycket grannlaga uppgift atl konstruera och lillämpa elt tvåprissyslem på sådani sätl all man inle slår ul många effektiva producenter av olika sloriek. Det är också angeläget all man inle åsladkommer en alltför stor överorganisation med

stora inslag av byråkrali och administration.        

Vi hävdar atl marknadskrafterna - pris, konkurtens och lönsamhet - i ökad grad måsle ersätta olika statliga regleringar och liknande för alt uppnå bällre balans mellan inhemsk konsumtion och jordbruksråvaror.

11.64 Lantbrukarnas riksförbund: Med hänsyn till den rådande silua­
lionen är del enligt förbundels uppfallning mycket angeläget att finna dels
styrmedel som långsikiigi anpassar produktionen lill produklionsutrym-
mel, dels slyrmedel som snabbi kan förbättra produktionsbalansen. Därför
bör befinlliga styrmedel inte avvecklas. I stället bör man pröva om de kan
förbättras och göras effekiivare. Även nya former av slyrmedel måsle
prövas.---

LRF delar LMKs uppfatlning, att del är angeläget alt så långt möjligl avsätta överskotten inom landel. Därför bör ökade insalser göras för alt slimulera konsumtionen. Eflersom samhällel på elt högst pålagligl sätt aktivt påverkal konsumtionsulvecklingen bör ansvarel för sådana ökade insatser i första hand åvila samhället, t. ex. genom återslällande av subven­tionerna.

Inom ramen för nuvarande jordbruksavtal har vissa medel avsalls för konsumlionsstimulerande åtgärder. LRF är självfallet berett atl även i fortsättningen i rimlig omfallning medverka i sådana salsningar.

 

Prop. 1984/85:166                                                                143

Enligt LMKs faktaredovisning har investeringarna minskal under den lid som invesieringsförbud rått. Likväl anförs atl del inte finns något behov av etl fortsalt invesieringsförbud. Denna uppfattning kan förbundel inle dela. Del är först nu sedan förbudet variii kraft en tid som åigärden kan börja ge avsedd effekl.

LRF hävdar att förbudei mol nyinvesteringar inle skall las bort förtån
det kan ersättas med andra långsikiigi verkande åtgärder som reglerar
inflödet av nya produktionsresurser. Då nu en viss erfarenhel vunnits bör
en utvärdering ske av tillämpnings- och påföljdsreglerna.     

Enligi förhandlingsuppgörelsen våren 1984 fick jordbrukel möjlighel all införa ell ivåprissystem för mjölk lidigasl fr. o. m. 1 januari 1985, förutsatt att näringen och jordbruksnämnden kunde anvisa lämplig teknik härför. SMR har nu utarbetat förslag till regler för ett frivilligt system.

Etl tvåprissyslem bör kompletteras med en lämpligt avvägd avveck­lingsersätlning. LRF delar LMKs uppfallning atl den nuvarande avveck­lingsersällningen bör bibehållas lills vidare.

En produktionsneddragning inom griskötlsproduklionen måsle gälla så­väl smågrisproduklionen som slaktsvinsproduktionen. 1 första hand bör stallar i sämre kondition tas ur produktion lidigare än vad som planerats. Vidare är del en förulsällning att invesieringsförbudei lillämpas som avsell för all övriga anpassningsätgärder skall vara verkningsfulla.

LRF anser atl del inte föreligger förutsättningar för tvåprissyslem inom grisköltsprodukiionen. Skälen är många, framför allt kan man peka på att avsätiningskanalerna är flera till skillnad från mjölkproduktionen.

LRF föreslår att ett system med riktad omställnings/avvecklingsersätt­ning införs för smågrisproducenter äldre än 60 år. Del bör prövas om även andra åldersgrupper bör komma ifråga. Molsvarande åtgärd bör erbjudas slaktsvinsproducenter. Även andra åtgärder bör prövas om omställnings-ersättningen inle ger tillräcklig effekl.

Del är nödvändigt med en följsamhet i anpassningen av smågrisproduk­tionen och slaklsvinsproduktionen.

Möjlighelerna lill punktinsatser av typ smågrisslakl, suggslaki bör finnas kvar.

Möjligheter bör finnas inom slaktsvinsproduktionen att ändra struktur­stödet så alt eu belopp om förslagsvis 20 kr per gris belalas ul upp lill 1 500 årssvin. Strukturstödet bör i princip höjas i takt med kostnadsutvecklingen (inflationssäkras).

Systemet med differentierade produktionsavgifier [i äggproduktionen]
måsle behållas, vilkel innebär alt störte företag får bära en störte del av
överskoltskoslnaderna vad gäller den del näringen skall bekosta. Produk­
tionsavgift bör kunna uttas redan vid förelag med 500 höns. Vidare bör
frivillig kläckningsbegränsning understödjas. 

Fältmässig odling av grönsaker är en arbetsintensiv produktion som i ökad Ulslräckning borde kunna ulgöra etl alternativ lill animalieproduktion

 

Prop. 1984/85:166                                                                144

och import. För detta fordras dock att åtgärder vidias i syfte all erbjuda tryggare förhållanden för dem som satsar på denna produktionsgren.

11.67  Svenska lantarbetareförbundet: En anpassning av produktionen på
animaliesidan till konsumtionen är nödvändig all åstadkomma på relativt
kort sikl. Förbundel delar därvidlag kommitténs uppfattning all ansvaret
för sådana ålgärder i princip skall åvila näringen.

Förbundet har lidigare anfört tveksamhet till genomförande av det av Svenska mejeriernas riksförbund framlagda förslagel om ell ivåprissystem på mjölk. Dels är det administrativt betungande, eflersom reglering av produktionen måsle ske på varje enskild gård, dels har tveksamhet rått om huruvida elt sådani syslem kan vara konkurtensneulralt,

Förbundel vill emellerlid nu inle motsätta sig genomförandet av elt
sådani syslem, under förutsättning atl formerna blir sådana att fortsatta
effeklivitelsslrävanden och en ralionell produklion alltjämt kan främjas.
Ändra åtgärder såsom stimulerande av konsumtionen måsle emellertid
drivasjämsides såväl vad gäller mjölk som andra animalieprodukter.           

Förbundel hälsar vidare med lillfredsställelse kommitléns förslag om avskaffande av de differentierade produktionsavgifier på ägg och fläsk som klart missgynnat de störte och rationella producenterna.

11.68--------------------------------------------- Svenska livsmedelsarbetareförbundet:    förbundel delar i slorl

kommitténs överväganden i berörda avseenden. Del är emellertid angelä­gel att föreslagna ålgärder följs upp noggrant från samhällels sida. Av största betydelse är därvid de långsikliga effeklerna ur regionalpolitiska aspekler och effektivitetssynpunkt.

Centralt är vidare enligt Livs atl de politiska åtgärderna inom livsme­delspolitiken är långsiktigt inriktade och syftande till balans. Därvid måste effeklen av alla samhälleliga ålgärder beaktas. Utan en sådan stabil ram är det omöjligt för näringen att ta ansvar för balans inom sektorn.

11.76 Sveriges industriförbund: Förbundel vill - — — underslryka, atl

----- [tvåprissyslem för mjölk] måsle ha karaktären av ett försök atl

komma till rätta med mjölköverskotten. Systemel bör därför inte behållas som ell permanent regleringsinslag ulan skall avvecklas så snart syflel med densamma uppnåtts.

11.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Avsnittet innefattar i huvudsak kortsiktiga åtgärder för en anpassning. Den del som behandlar konsum­lionsstimulerande ålgärder förbigås ulan förslag. Satsning på konsumtions-stimulans vid skolmåltiderna borde inle få begränsas lill animalier. Dels snedvrids konkurtenssilualionen yllerligare gentemot vegelabilierna, dels grundläggs ur folkhälsosynpunkl felakiiga kostvanor redan på skolstadiet. Alla ålgärder som vidias med slalliga medel måsle la hänsyn till dessas

 

Prop. 1984/85:166                                                               145

påverkan på konkurtensberoende produklion och verksamhet och inver­kan på konsumlionsmönstret ur folkhälsosynpunkt.

12    Prisstöd och jordbruksprisreglering

12.1 Behov av fortsall prisreglering och regleringens allmänna utformning

12.1.2 Kommerskollegium: Med elt lågprissyslem skulle enligi kollegiel
problemen med prisreglering och rävarukostnadsutjämning undvikas lik­
som de speciella kontrollproblem som sammanhänger med prisregle­
ringsled högre upp i livsmedelskedjan. Del är dock läll all inse            alt

det lorde vara förenat med avsevärda komplikationer att som enda land i Västeuropa övergå lill en "världsmarknadsprislinje", vid priser betydligt under ländernas faktiska produktionskostnader. För alt säkerslälla bered­skapsmålen och andra inrikespolitiskt angelägna mål om regional utveck­ling, sysselsättning, inkomstnivå för jordbrukarna m.m. skulle ell nyll stödsystem och en ny administration behöva inrättas, varvid nya kompli­cerade finansieringsfrågor skulle få behandlas. Del synes således för dagen ytterst svårt atl bedöma alla de praktiska och ekonomiska konsekvenser en autonom svensk avreglering skulle kunna fä. Bilden kompliceras ytterli­gare av rådande syslem med flylande valutakurser.

12.1.7 Konjunkturinstitutet; Något försök görs ej att kvaniifiera effekterna på svensk jordbruksproduktion av en anpassning av de inhemska priserna

lill världsmarknadens nivå.-- Om det t. ex. skulle visa sig alt Sverige

skulle ha en betydande jordbruksproduktion även vid världsmarknadens prisnivå kanske riktade stödåtgärder är ett mindre kostsamt sätt au realise­ra de jordbrukspolitiska målsättningarna än de nuvarande generella sub­ventionerna.

12,1,17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: LMK anser inle all förutsättningarna för en övergång till världsmarknadsprislinje skulle vara större nu än vid de tidigare tillfällen frågan diskuterats och avvisats av riksdagen. KD kan i och för sig acceptera denna bedömning. Det är dock angelägel att regleringarna begränsas och att marknadskrafterna ges ökal spelrum.

12,1.23 Statskontoret: Statskontoret utgår----------- från att det svenskajord­
bruket måste få någon form av ekonomiskt stöd som skapar stabila förut­
sättningar för en långsiktig planering av produktionen.          Ell slarkl

skäl för att ifrågasätta det nuvarande omfattande och svårgenomträngliga regleringssystemet är, enligt stalskonlorels mening, att det är svårt all få klarhet i jordbruksstödets kostnader. Statskontoret anser det önskvärt att en mer långsiktigt ifrågasättande analys av jordbruksstödets ulformning 10    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                                 146

görs som underlag för den ulvärdering av anpassningsåtgärderna inom jordbrukel som föreslås komma till slånd efler fem år.

12,1.24 Riksrevisionsverkel: RRV har- utfört vissa modellstudier för

att undersöka prisregleringens effekter på velemarknaden i olika avseen­
den. Ett resultat av dessa modellförsök är atl odlarnas veleintäkter under
den senasle 16-årsperioden inte svängt nämnvärt mindre än vad de skulle
gjort under elt system där priserna svängt i takt med världsmarknadspri­
serna, ----

Bara misstanken att det är möjligl alt uppnå i huvudsak samma odlarin-
täkter som dem som uppnås under nuvarande system men med ett dras­
tiskt förenklal regleringssystem bör emellertid, enligt RRVs mening, vara
tillräckligt för att ägna frågan uppmärksamhet,         

----- det------- saknas grundmaterial för en diskussion med reella

beslutsallernativ om jordbrukspolitikens framlida utformning,

12.1.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Det kan starki ifrågasättas om det stöd lill jordbruksnäringen som i försia hand bygger på en reglering av

produktpriserna är optimalt- .------- nuvarande prisslöd, särskilt för

spannmål, gynnar i första hand producenlerna i de delar av landel som

redan har goda förulsällningar att bedriva jordbruksproduktion.      

direktstöd lill producenlerna, t.ex. i form av arealbidrag, är sannolikl alt
föredra. Denna stödform skulle också vara till fördel om man vill åslad­
komma en marknadsanpassning genom atl producenterna får kontakt med
de internationella priserna.-

SLU efterlyser en mera förutsättningslös analys av olika jordbrukspoli­
iiska medel, dess för- och nackdelar. Särskilt gäller detta prisslöd jämfört
med andra lyper av stöd till jordbruksnäringen.        

Vi är därför----- av den bestämda uppfattningen att tiden nu är mogen

för en förutsättningslös prövning av regleringssystemet inom livsmedels­sektorn. Det borde vara möjligt all förenkla syslemet och begränsa det lill särskilt utsatta områden där man klarl kan bedöma effeklerna av en regle­ring,

12.1.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Även om vi sympati­serar med grundprinciperna för en lågprislinje, inser vi de i dagsläget prakliska och i synnerhet statsfinansiella svårigheterna för övergången lill en sådan jordbrukspolitik.

12.1.61  Kooperativa förbundet: KF anser--------------- all man          i princip

får lillämpa ett sådant högprislinjesyslem som Sverige har hafl sedan 1930-lalet med etl gränsskydd, införselavgifier m.m. Enligt KFs uppfatl­ning måsle man dock ständigt söka begränsa gränsskyddet och minska de protektionistiska inslagen i jordbruksregleringen.

 

Prop. 1984/85:166                                                                147

12.1.66 Svenska fabriksarbelareförbundel:-- konsumentintresset

skulle gynnas omedelbart och vi skulle ha en bibehållen beredskapsnivå om vi riktade in den jordbruks- och livsmedelspolitiska ambitionsnivån sä att det svenska skyddel riklade sig mol dumpingpriserna och de kortsiktiga prissvängningarna på världsmarknaden. Samtidigt bör del inle vara högre än vad som behövs för all etablera ett pris i nivå med vad det inhemska jordbruket skulle leva med vid en normalt fungerande jordbruksmarknad inom Västeuropa.

12.1.76 Sveriges industriförbund: Sett i etl längre perspekliv är förmodli­gen en total avveckling av såväl gränsskydd som prisregleringar på jord­bruks- och livsmedelsområdet den bästa lösningen. Förbundel instämmer emellertid i kommitténs uppfattning alt en ensidig avveckling av skyddet för det svenska jordbruket nu ej är möjlig ulan alt detta skulle få allvarliga konsekvenser. Vi vill emellerlid beklaga all livsmedelskommittén inle närmare analyserat möjligheterna till och konsekvenserna av atl i elt längre perspektiv helt avveckla regleringarna på jordbruks- och livsme­delsområdet,

.Mot bakgrund av industrins krav på konkurtensneulralitel saml färte
regleringar och styrinstrument inom livsmedelssektorn vill vi dock framfö­
ra att----- skyddet till jordbrukel i princip bör begränsas till ett rimligl

avvägi gränsskydd.

12.1.79------------------------------------- Tjänsiemännens centralorganisation: Sverige kan inte avstå från en
jordbruksreglering så länge andra länder har en sådan och så länge världs­
marknadspriserna besläms av överskottsproduklion som säljs långt under
produktionskostnaderna. Ett annat skäl för jordbruksregleringen är öns­
kan att trygga en inhemsk produklion.           

----- TCO förespråkar att en del av kostnaden för jordbrukspolitiken

finansieras av skattebetalarna via statsbudgeten i stället för av konsumen­terna i form av högre matpriser.

12.1.80            Trädgårdsnäringens riksförbund: Utöver de primära orsakerna till
att det behövs en prisreglering lillkommer all alla närliggande länder har
någon form av reglering. Övergång till en världsmarknadsprislinje är av
denna anledning, och att del inte finns en riktig världsmarknad för livsme­
del, inte realistisk.

12.2 Val av prisregleringsled

12.2,8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO har------------- tidigare       fram­
hållit all jordbruksstödet borde koncentreras till producentledet och alt
denna fråga nu bör ingående analyseras. Orsaken härtill är främsl alt

 

Prop. 1984/85:166                                                                148

jordbruksprisreglering av förädlingsverksamheien är onödig och medför

risker för snedvridande effekler på konkurtensen.     

NO kan inte finna atl LMK visat några bärande skäl mol allernäliv I.

12.2.9 Statens pris- och kariellnämnd: SPK anser - främst med hänsyn till risken för negaliva och snedvridande effekler på konkurtensen - all jordbruksprisregleringen bör begränsas  till  primärproduktionen,  vilket

nämnden ocksä tidigare har hävdat vid ett flertal tillfällen.   

Del tyngsta motivet för nuvarande regleringsled har tidigare varit att det är nödvändigl alt prisstödet avser produkter av den förädlingsgrad som de har i internationell handel. SPK är nu som tidigare tveksam till denna

motivering.----- SPK har inte heller funnit att kommittén redovisal

några andra avgörande sakliga skäl som talar mot att regleringen avgränsas lill primärprodukiionen,

12.2.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Principiella skäl lalar för en flyllning av prisregleringen till jordbrukarledel. Jordbrukarna

är målgrupp för slödel. Emellerlid finner KD alt en sådan flyttning

skulle kunna leda till ökade kostnader för konsumenlerna, bl. a. på grund av den brislande konkurrensen i första förädlingsledet. KD bedömer del som fördelaktigare för konsumenlerna att alternativ II genomförs och tillstyrker delta.

12.2.21 Statens industriverk: Industriverket är          principiellt för en

förläggning av prisregleringen på kölivaruområdet till jordbrukarledel.

12.2.24 Riksrevisionsverkel: RRV noterar atl utredningen föreslår ålgärder för att ändra gränserna för prisregleringsleden beträffande kött och fläsk.

----- RRV saknar möjlighel alt bedöma huruvida förändringen medför all

det nuvarande systemet förenklas eller kompliceras ytteriigare. Under alla omsländigheter är del en lilen reform med lanke på de utomordentliga reformmöjligheler som det finns utrymme för enligt kommitténs direktiv.

12.2.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi har i tidigare sam­
manhang då frågan varit akluell belonal viklen av att jordbruksstödet
begränsas lill alt omfatta jordbrukarna. Denna vär uppfattning kvarstår i
dagsläget oförändrad.-

Vi vill lillsiyrka LMKs alternativ 11 innebärande att nuvarande prisreg­
leringsled bibehålles men atl de av kommittén föreslagna åtgärderna sna­
rast vidias. Anledningen lill della vårt ställningslagande är främsl att
flyllas prisregleringsledet lill producentledet finns uppenbara risker för -
om konkurtensen inte blir tillräckligt stor - atl konsumenterna skulle
kunna belastas med högre priser.     

Vi vill i sammanhanget lillägga, att vi anser del angelägel alt de av LMK

 

Prop. 1984/85:166                                                               149

föreslagna förändringarna inom den nu tillämpade ordningen snarast ge­nomföres och att man noggrant följer upp åtgärdernas genomförande.

12,2.62 Landsorganisationen i Sverige: 1 förhandlingsdiskussionerna fanns
inom LO slarka sympatier för all övergå från partiprisledel till jordbrukar­
ledel och analyserna visade också att del i och för sig förelåg lekniska
möjligheter härtill. Emellertid framkom också all man inle skulle uppnå de
förenklingar som man hade tänkt sig och atl man även enligt alternativ I
skulle tvingas beakta partipriserna med risk för att detta skulle drabba
konsumenterna. Lö har därför i utredningen anslutil sig till alternativ 2,
som alltså ulgår ifrån nuvarande partiprissyslem, och under förutsättning
av en komplellering med-- särskilda krav----- .

12.2.64 Lantbrukarnas riksförbund: Om inle alternativ I skall få förödande konsekvenser för dels enskilda lantbrukare, dels för förutsättningen atl bedriva animalieproduktion i slora delar av landet måsle slalen ikläda sig ell belydligi störte ansvar vad gäller lantbrukarnas avsättningstrygghet och prisgaranlier för de producerade kvantiteterna. Detta kommer all leda

lill en mer invecklad och en mer omfatlande statlig administration.    

Kommillén anför att de problem som framförts som skäl för en prövning av frågan inte löses bättre med alternativ I - ändring av prisregleringsledet

- än med alternativ II. LRF delar i princip denna uppfatlning.  LRF

vill dock underslryka alt förbundel är posilivi lill en fortlöpande översyn som kan förbällra och öka förtroendet för prissystemet.

12.2.76----------------------------------------------------------- Sveriges industriförbund: Som elt försia sleg förordar induslrin att
prisregleringen för kött och fläsk flyllas till jordbrukariedet.   

En flyttning till jordbrukarledel även av prisregleringen för mejeripro­dukter medför speciella problem, främst beroende på all denna sektor är praktiskt laget hell monopoliserad och synneriigen delaljreglerad.

12.2.77            Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser, all utgående pris­
stöd i slörsla möjliga utsträckning verkligen skall tillfalla jordbrukaren.
Kostnader eller investeringar i förädlingsledet i syfte alt uppnå konkur­
rensfördelar bör inle kunna övervällras på jordbrukaren genom all hans
avräkningspris naggas i kanten. Detta kan enligt indusirins uppfattning
bäst tillgodoses om prisregleringen ligger i jordbrukariedet.

12.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: Allmänl sett är det enligt TCOs mening angelägel all regleringsekonomin inom livsmedelssektorn begränsas lill vad som är oundvikligt. Slrävan bör vara alt lägga gränsen för prisregleringen så nära primärprodukiionen som möjligl. Minsla möj­liga del av förädlingsindustrin bör ingå i regleringssystemet. Del bör till exempel prövas i vilken ulslräckning det är möjligt atl avreglera mejeripro­duktionen. ) 1    Riksdagen 1984/85. I .saml. Nr 166. Bilagedel

 

Prop. 1984/85:166                                                                 150

12,2.80 Trädgårdsnäringens riksförbund:       ett överförande av pris­
regleringen till producentledet för vissa produkter [borde] övervägas.

12.3 Särredovisning av verksamhet inom resp. ulom prisregleringen

12.3.8--------------------------------------------------------------------- Näringsfrihelsombudsmannen: Den nuvarande kostnadsgranskning­
en av förädlingsindustrin innefattar problem av olika slag, bl.a. ifråga om
kostnadsfördelningen mellan reglerad och icke reglerad verksamhel. För
delta krävs en särtedovisning av olika verksamhetsgrenar. Denna bör
genomföras enligt de riktlinjer som gäller i uppgörelser mellan NO och
slakteriorganisationen, där särredovisning får ses som etl försia sleg mol
en uppdelning av de inlegrerade förelagen i skilda juridiska enheler.

Det kan här nämnas att det förhållandet att konkurrenslagen inte medger uppdelning av existerande företag gäller fall där de nybildade enheterna skall ha olika ägare. En uppdelning inom samma ägargrupp får ses som elt avsevärt mindre ingrepp som bör kunna ske med stöd av konkurrenslagen.

12.3.9  Statens pris- och kartellnämnd: SPK anser att det inle är tillräckligt
alt föreslå atl företagen i den del av förädlingsindustrin som omfattas av
jordbruksprisregleringen bör ha en åtskild redovisning. Målet bör då vara
att den jordbruksprisreglerade förädlingsverksamheien bedrivs i separala
bolag.

12.3.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: När del gäller ål-skild redovisning för reglerad resp icke-reglerad sektor förordar KD att detla sker genom uppdelning av verksamhelen i frislående juridiska enhe­ter.

12.3.61---------------------------------- Kooperativa förbundet: KF          tillstyrker          all en åtskild

redovisning snarast genomförs för företag både inom och ulom prisregle­ringen [och alt] förädlingsindustrin dessulom frivilligt prövar möjligheter­na all dela upp verksamhelen i fristående juridiska enheter (l.ex. slakteri-, styckning, charkuleritillverkning). Om en sådan uppdelning eller särtedo­visning inle kommer lill stånd inom rimlig lid och i rimlig omfattning får särskilda åtgärder vidtas.

12.3.62------------------------------------------ Landsorganisationen i Sverige: LO            lillslyrker           all en

åtskild redovisning snarast genomförs för förelag både inom och utom prisregleringen [och att] förädlingsindustrin dessutom frivilligt prövar möj­ligheterna att dela upp verksamheten i fristående juridiska enheler (t.ex. slakteri-, styckning, charkuleritillverkning). Om en sådan uppdelning eller särredovisning inle kommer lill stånd inom rimlig tid och i rimlig omfatt­ning får särskilda åtgärder vidtas.

 

Prop. 1984/85:166                                                               151

12.3,64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar kommitténs uppfattning
att det är lämpligl att företag med både prisreglerad och icke prisreglerad
verksamhet så långt möjligt gör en uppdelning av redovisningen på regle­
rad respeklive icke jordbruksprisreglerad verksamhet.           Det kan

nämnas atl fr.o.m. 1985 kommer samtliga slakteriföreningar utom en atl
lillämpa en åtskild redovisning. Inom mejeriindustrin tillämpas redan en
långtgående särtedovisning.  

LRF finner det också rimligt att den berörda förädlingsindustrin frivilligt
prövar om det är ändamålsenligt atl dela upp verksamhelen i frislående
juridiska enheter.--

LRF avvisar bestäml varje åtgärd som syftar lill tvångsmässig uppdel­
ning av företag i skilda juridiska enheler.       

Ingen svensk lag innehåller bestämmelser avsedda all ivinga förelag atl
byla företagsform för delar av verksamhelen för all lillgodose insynsinlres-
sen. Sådana krav anses strida mol grundläggande svenska näringsfrihets-
principer. ----

Krav på tvångsmässig uppdelning av företag som bedriver verksamhet såväl inom som uianför jordbruksprisregleringen innebär att företagsfor­men ekonomisk förening sätts i strykklass, eftersom tvånget praktiskt taget bara skulle drabba lantbrukskooperativa föreningar.

12,3,68 Svenska   livsmedelsarbetareförbundet:   Livs   vill   särskilt

framhålla att de integralionsvinster och stordriflsfördelar, som kan finnas genom alt ha verksamhet såväl inom som utom jordbruksprisregleringen, inte får motverkas. Sådana effektivitetsvinster måste också fortsättnings­vis få göra sig gällande på marknaden lill konsumenlernas fromma.

12.3.72 Svenska sockerfabriks AB: 1 bolagel bedrivs även viss oreglerad
verksamhel. Vi har--- den uppfattningen atl uppdelningen av redovis­
ningen på reglerad och oreglerad verksamhel hillills fungeral utan några

störte problem. Vi vill--- framhålla atl den i belänkandet diskuterade

"uppdelningen i skilda juridiska enheler" inle bör ses som någol slags universalmedel som löser alla problem på det här områdel. T.ex. frågan om hur man på ett rättvist sätt fördelar kostnaden för resurser som an­vänds gemensamt av de olika verksamheterna lösesju inte lättare om man inför skilda juridiska enheter!

12,3.79 Tjänstemännens centralorganisation: TCO stöder utredningens tanke att prisreglerad verksamhet bör juridiskt skiljas från icke prisreg­lerad. Det skulle minska risken för snedvridning av konkurrensen inom icke prisreglerade delar av livsmedelskedjan.

 

Prop. 1984/85:166                                                                152

12.4    Vitessanktioner vid konkurrensbegränsningar till följd av prisregle­
ringen

12.4.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO har            ingen erinran mol att

en vitesmöjlighet införs i jordbruksprisregleringslagen.

12.4.21 Statens industriverk: Renl principielll kan det ifrågasättas om den prisreglerande och konkurtensvårdande funktionen inom prisregleringen ska ligga inom samma myndighet. Det naturiiga vore snarare atl konkur­rensaspekterna åvilade våra vanliga konkurtensvårdande myndigheler -NO, SPK och Marknadsdomslolen. Dessa organ kunde i sä fall komplet­teras med en särskild beredning för prisregleringsfrågor med företrädare för statens jordbruksnämnd, enligt verkets mening.

12.4.61     Kooperativa förbundet: KF-- tillstyrker------ alt jordbruks­nämnden får möjligheter till vitesförelägganden i samband med uppkom­mande konkurtensproblem inom prisregleringen.

12.4.62     Landsorganisationen i Sverige: LO-- lillslyrker-------- att

jordbruksnämnden får möjligheter lill vitesförelägganden i samband med uppkommande konkurtensproblem inom prisregleringen.

12.5    Jordbruksnämndens konkurrensberednings uppgifter

12.5.8 Näringsfrihetsombudsmannen: Sjävfallet är rollen hos beredningen

----- inte "överprövande" utan problemuppfångande. Del måsle vara

närmast omöjligl att i delalj förulse alla effekter av en reglering i dess
inledande skede. Det kan väl visa sig efter en lids tillämpning atl man bör
göra viss justering i syfte atl undanröja eller minska vissa olägenheter av
regleringen som kan vidias ulan alt syflel med regleringen förfelas.  

NO anser det angeläget alt konkurtensberedningen bibehåller den roll
som den fick enligt 1977 års beslut. Redan existensen av ett sådani organ
har etl värde i sig. Denna resurs skall endasl användas när del föreligger
behov av informella kontakler mellan jordbruksnämnden och de pris- och
konkurtensvårdande myndighelerna. De uppgifter LMK skisseral kan i
och för sig vara lämpliga.--

[NOs och SPKs prövning av eventuella åtgärder mot nya produkter]
----- skulle lämpligen kunna ske i konkurtensberedningen.

12.5.9 Statens pris- och kartellnämnd: SPK anser del vara angelägel atl
formerna preciseras på etl sådani säll atl delta organ i framtiden på ett
aklivi sätt kommer atl ta del i beredningen av konkurrensfrågor inom
ramen för jordbruksprisregleringen. Hittills har emellertid mycket få frågor
behandlals i della forum.

 

Prop. 1984/85:166                                                                153

12.5.61     Kooperativa förbundet: KF-- tillstyrker------ atl jordbruks­nämnden i framtiden särskilt bör följa omfallningen av företagsuppdelning­en och andra konkurtcnsfrågor inom prisregleringens område.

12.5.62     Landsorganisationen i Sverige: LO-- tillstyrker------- atl

jordbruksnämnden i framtiden särskilt bör följa omfattningen av företags­uppdelningen och andra konkurtensfrågor inom prisregleringens område.

12.5.76 Sveriges industriförbund: Förbundel ställer sig mycket tveksamt till Konkurtensberedningens nuvarande placering, sammansättning och befogenheter.

Vi finner del stötande alt en sammanblandning sker av de prisreglerande och konkurtensreglerande momenten. Jordbruksprisregleringen som sä­dan är i sig inte konkurtensneutral. För att i möjligaste mån minska skadeverkningarna av denna reglering, borde konkurtensaspeklerna sna­rare åvila de vanliga konkurtensvårdande myndigheterna.

12.6 Nya produkter

12.6.2 Kommerskollegium: Kollegiel inser att det med hittillsvarande pro-
duklionsmålsätlningar kan uppstå problem i samband med alt "nya", i
jordbruksprisregleringen inle förutsedda, substiiulsprodukler expanderar
på den svenska markanden. De internationella marknadsförhållandena och
uppmärksamheten på ålgärder inom jordbrukssektorn talar dock för alt
man bör vara ytterst återhållsam med nya skyddsåtgärder    .

12.6.6 Generaltullstyrelsen: Styrelsen vill påpeka alt den svenska tullklas-stficeringen baseras på en internationell, konvenlionsbunden tullnomen­klatur som överförts till svensk lag i form av lagen (1977:975) med tulltaxa. Eftersom jordbruksprisregleringslagen omfattar endasl en mindre del av tulltaxans positioner (tulllaxenummer) ligger del i sakens nalur alt "nya" produkter ibland rätteligen måste klassificeras enligt etl nummer som inte

omfattas av regleringen.-

Kommitléns slulsals atl osäkerheten "till slörsla delen" bör försvinna om förhandsbesked kan erhållas kan inle delas av styrelsen.

12.6.8---------------------------------------------- Näringsfrihetsombudsmannen: NO vill    starkt understryka all

nuvarande inställning bör liberaliseras för att möjliggöra produktutveck­
ling och produktförnyelse som är elt betydelsefullt konkurrensmedel. In­
nan eventuella åtgärder tillgrips mot nya produkter bör         NO och

SPK har pröval frågan.

12.6.9--------------------------------------- Statens pris- och kartellnämnd:          SPK är positiv till den mer

liberala hållning LMK intagit gentemot nya produkter. Det är väsentligt för

 

Prop. 1984/85:166                                                                154

konkurtensen och för konsumenlerna atl det ges utrymme för nya pro­dukter trots jordbruksprisregleringen. Kommittén föreslår att förhands­besked ska kunna ges. Del är dock oklart vad della innebär. Dessa föreslås inle vara bindande, varför SPK är tveksamt lill förhandsbeskedens reella värde. SPK anser all del är nödvändigt atl klara och liberala spelregler ges, för alt undanröja osäkerhelen så alt förelag vågar utveckla och satsa på nya produkter.

12.6.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation:     KD instäm­
mer i de förslag som framlagts av LMK. Jordbruksprisregleringen bör vara
utformad så att den inle försvårar eller hindrar utvecklingen av nya pro­
dukter. Detta är etl vitalt intresse för konsumenterna.

12.6.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen tillstyrker  

[förslagen].

12,6.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län;        inskränker sig lili all fram­
hålla viklen att de eventuella prisstöden och jordbruksprisregleringen inte
utformas så alt de hindrar nya produkter pä marknaden. Detla är en viklig
del i en länets slralegi för tillväxt av produktion och sysselsättning inom
livsmedelsindustrin.

12.6.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: LMK uttalar enty­digt, all jordbruksprisregleringen bör vara uiformad så, alt den inle försvå­rar eller hindrar ulveckling av nya produkter och deras införande på marknaden.

Vi delar denna grundinställning. Emellertid kvarslår enligt vår uppfall­ning den känsla av osäkerhel, som ändock föreligger, baserad på inte minst jordbruksprisregleringens yttersl komplicerade ulformning.

Kommitléns mening att erforderliga modifieringar av priser och avgifter bör kunna göras inom ramen för de normala prisöverläggningarna på jordbrukets område kan erfarenhetsmässigt ulgöra i hög grad osäkra ele­ment för en producent av med de etablerade jordbruksprodukterna kon­kurterande varor.

Mot nämnda bakgrund vill vi bestäml betona viklen av atl nya produkter lämnas tillfredsställande möjligheter såväl i pris- som avgiftshänseende. I annal fall är risken betydande att med svenska jordbruksprodukter kon­kurterande varor aldrig får reella möjligheter atl introduceras, än mindre alt få en bärande marknad i Sverige.

12.6.61 Kooperativa förbundet: KF får understryka alt jordbruks­
prisregleringen inte skall försvåra eller hindra utvecklingen av nya pro­
dukter; dock får nya produkter inte hota det övergripande livsmedelspoli­
tiska försörjningsmålel som fastlagts av statsmakterna.

 

Prop. 1984/85:166                                                  155

KF delar LMKs syn atl man liksom hillills som elt led i prisöverlägg­ningarna skall kunna göra modifieringar av priser och avgifter så att man kan uppnå rimliga prisrelationer mellan olika produkter.

12.6,62 Landsorganisationen i Sverige:      LO får understryka att jord­
bruksprisregleringen inle skall försvåra eller hindra utvecklingen av nya
produkter; dock får nya produkter inte hota det övergripande livsmedels­
politiska försörjningsmålel som fastlagts av statsmakterna.

LO delar LMKs syn all man liksom hittills som ell led i prisöverlägg­ningarna skall kunna göra modifieringar av priser och avgifter så att man kan uppnå rimliga prisrelationer mellan olika produkter.

12.6.64 Lantbrukarnas riksförbund:  LRF vill framhålla att förbun­
det anser del positivt att nya produkter kan ulvecklas och introduceras på
marknaden.

LRF vill särskilt underslryka all i den mån del är jordbruksprisreglering­en som skapar l.ex. ett prismässigt manöverulrymme för ersättningspro­dukter, måsle parterna i överläggningarna kunna vidla lämpliga åtgärder.

---- En av utgångspunkterna för de överväganden som måste ske i detta

sammanhang bör vara atl nya produkters introduktion på marknaden inle bör få äventyra åsyftat resultat av de partsöverenskommelser som träffals mellan jordbrukel och slalen. Del är också enligt förbundets uppfattning nalurligl alt olika bedömningar kan behöva göras beroende på vad för slags produkter det är fråga om.

Kommiltén förulsäller vidare atl samhället tillhandahåller de medel som krävs för att neutralisera de brister i gränsskydd, lullklassificering m. m. som kan komma alt visa sig när en ny produki blir tillgänglig. LRF vill här understryka atl del redan idag finns klara brister i såväl gränsskydd som lullklassificering, som är angelägna att avhjälpa. Därför bör en kartlägg­ning av sådana brister göras och erforderliga åtgärder vidtas snarasl möj­ligt.

12.6.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Med de priser på bioråvara som kommer fram inom ramen för det svenska jordbrukets regleringssystem blir det som regel omöjligl alt producera industriella slutprodukter som kan konkurtera på en fri marknad.

Detta motiverar enligt förbundets uppfallning en klar uppdelning av svensk jordbruksproduktion på en reglerad och en oreglerad del. Endast för produkter som ingår i den inhemska livsmedelssektorn bör jordbruks-råvaruproduktionen fördyras genom gränsskydd. I övrigt bör världsmark­nadspris slyra produktion och avsättning, anlingen del gäller för export

eller lill inhemska teknisk/industriella producenter.  kostnadsläget

(inte minsl på marginalen) för flerlalel jordbrukare är sådani alt även väridsmarknadspriser skulle leda till produklion av industriråvaror från

 

Prop. 1984/85:166                                                                156

jordbrukel, (Det är för övrigl förbundets övertygelse all det i praktiken kommer aU visa sig atl många kemiskt induslriella verksamheter baserade på jordbruksråvara kommer alt kunna bära ell råvarupris som är klart bättre än vad som går att få ut på exportmarknaden.)

12.6.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Möjligheterna alt utveckla och marknadsföra nya produkter är av central betydelse för dynamiken inom livsmedelsindustrin. Av allra största vikl i detta avseende är atl spelreglerna görs klara och entydiga. I dagens syslem är osäkerhelen slor om var gränsen går, där en ny produkt kommer att beläggas med avgifter. Denna osäkerhet innebär en mycket allvariig hämning av inlressel alt investera i forskning, utveckling och produktion med sikle på nya pro­dukter. Denna oklarhel måsle enligt Livs snarast undanröjas.

12.6.72 Svenska sockerfabriks AB: Del bör fastslås all om en jordbruksrå­vara användes lill alt framställa produkter som ligger inom eller konkurte­rar med produkter som ligger inom det reglerade livsmedelsområdet (och foderområdel) så skall råvaran belalas med fuhl svenskl pris. Del bör också snarasl klariäggas hur denna viktiga fråga skall hanleras om vid samma företag (kanske t.o.m. i samma process) framställs både produkter för leknisk användning och produkter för användning som livsmedel (och fodermedel).

12.6.76           Sveriges industriförbund: Förbundet hälsar självfallel med till­
fredsställelse kommitténs ställningslagande atl man bör inla en liberal syn
på nya produkter och ha så få restriktioner som möjligl fastlagda från
början. - —

Vi anser emellertid inle att detta kommitténs principiella ställningslagan­
de skapar tillräckliga garantier för en sådan konkurrensneutralitet. 

Vi vill särskilt underslryka angelägenheten av att de evenluella styråt­gärder som kan behöva sättas in om del övergripande försöijningsmålet ävenlyras skall beslulas av regering eller riksdag och således inle kunna förhandlas fram vid exempelvis de årliga jordbruksprisöverläggningarna.

Konkurtensen snedvrids också genom den tillverkningsavgift som drab­
bar vissa fetlemulsioner. Vi anser att denna avgift- snarast bör

avvecklas,

12.6.77------------------------------------------------------------ Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser del           myckel

angeläget, alt den kommande jordbruks- och livsmedelspolitiken ulformas så att nya produkter kan tillverkas i konkurtens med traditionella jord­bruksprodukter utan all de bestraffas med särskilda tillverkningsavgifier. Befinlliga avgifier bör avskaffas snarasl.

 

Prop. 1984/85:166                                                                157

Det är väsentligt för konsumenlerna att kunna välja mellan livsmedel av olika slag. Värnar man icke om denna möjlighel minskas incilamenlen lill produktutveckling lill skada för konsumenien.

12.6.79    Tjänstemännens centralorganisation: TCO vill också understryka del för konsumenterna angelägna i alt jordbruksprisregleringen inte utfor­mas så att den onödigtvis försvårar utveckling av nya produkter och deras införande på marknaden.

12.6.80    Trädgårdsnäringens riksförbund: Inom elt reglerat område är det viktigt alt regleringarna ulformas så konkurtensneulralt som möjligt. Reg­leringar och därigenom högre priser kan vara en extra stimulans till all ta fram "billigare" alternativ. 1 den mån detta sker tack vare regleringarna, bör produkterna kunna belastas med samma avgifier som de reglerade produkterna.

12.7 Kompensationssystemet

12.7.7 Konjunkturinstitutet: Institutet anser del troligt att det vid stora exportförluster finns en stor risk att kostnaderna övervällras på konsu­menlerna, eftersom jordbrukarinkomsierna i del föreslagna syslemel med

obundna förhandlingar inle torde kunna pressas för lågl-- .   Del

av kommittén föreslagna systemel all dels ange inkomstmål för jordbru­karna räknal före exportförlusler dels rekommendera obundna förhand­lingar kan med andra ord misslyckas med att eliminera överskottsproduk­lion av jordbruksprodukter,

12.7.9 Statens pris- och kartellnämnd: Kommillén förordar obundna för­handlingar. SPK slöder detta men vill samiidigi påpeka atl det är ytterst angelägel all formerna för hur överläggningar och förhandlingar skall äga rum preciseras.

12.7.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: I silt yttrande över LMKs förtursbetänkande förordade KD ett system med obundna över­läggningar om prissättningen på jordbruksprodukter. KD anser atl sysle­met bör tillämpas framöver.

12.7.21 Statens induslriverk: Industriverket förordar atl ordningen

med i princip obundna överläggningar inom jordbruksprisregleringen bibe­hålls.

12.7.61 Kooperativa förbundet: KF förordar    alt en förhandlingsord­
ning med i princip obundna överiäggningar inom jordbruksprisregleringen
bibehålls.

 

Prop. 1984/85:166                                                                158

12.7.62 Landsorganisationen i Sverige: LO förordar  att en förhand­
lingsordning med i princip obundna överläggningar inom jordbruksprisreg­
leringen bibehålls.

12.7,64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill-- framhålla alt del alltid

finns skäl att, liksom hittills, löpande se över systemels lekniska utform­
ning, så att det fungerar på avsett sätt.       

Etl kompensationssystem som ger jordbruket och förädlingsindustrin en
rätt avvägd kompensation för inträffade kostnadsökningar är en förutsätt­
ning för att man skall kunna bedöma och värdera innehållel i ell avialsför­
slag. Eu kortekl kompensationssystem är också en förutsättning för att
avtal skall kunna sluias för en längre period. 

LRF vill slarkl underslryka nödvändighelen av att i alll väsentligt behål­la den kompensationsmodell som tillämpats sedan böljan av 1970-lalet t.o.m. 1983. Erfarenheterna av de s.k. obundna överläggningarna som förts enligt 1984 års nya rikllinjer visar att en överenskommelse även då måste bygga på en kortekt konstruerad kompensationsmodell. Jordbruket har rält atl kunna påräkna den grundtrygghet det innebär för en näring med krav på långsiktig planering alt kostnadsökningar på produktionsmedel skall kompenseras på ell företagsekonomiskt kortekt säll för den produk­tionsvolym som motsvarar de uppsatta målen.

12.7.67    Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet har tidigare uttalat sig för ett system med obundna förhandlingar. Del synes heller inle nu förelig­ga skäl alt överge detla system, i vart fall inte förtån ytterligare erfarenhe­ter vunnits.

12.7.68    Svenska livsmedelsarbetareförbundet:           förbundel delar kom­mitténs bedömning all syslemet med obundna förhandlingar bör fortsätta tillsvidare. Utfallet måsle emellertid utvärderas.

12.7.76 Sveriges industriförbund: I silt remissyttrande över betänkandet (Ds Jo 1983:10) rörande vissa jordbrukspoliiiska förtursfrågor förordade förbundel etl kompensationssystem med begränsade inslag av automatiskt verkande regler och med sektorsvisa förhandlingar. Vi hänvisar lill della vårl tidigare yttrande och vill här endasl tillägga atl vid etl syslem med seklorsvisa förhandlingar bör självfallet transferering av regleringsmedel från en seklor lill en annan inle få förekomma.

12.7.80 Trädgårdsnäringens riksförbund:      del är viktigt atl syslemet

fasislälles gälla för så lång tidsperiod atl tillräcklig stabilitet uppnås även för långsiktiga invesleringar och satsningar.

 

Prop. 1984/85:166                                                                159

12.8 Prisregleringen för vissa produkter

12.8.61 Kooperaliva förbundet: KF- [föreslår] att en särskild över­
syn görs av hela mjölk- och feitvaruregleringen, varvid även prisutveckling
och prisrelationer mellan olika mejeriprodukter sluderas inklusive pris-
kvoten smör/margarin och att en förenkling av mjölkregleringen eftersträ­
vas ---- .

12.8.66 Svenska fabriksarbelareförbundet: Förbundet anser att hela

mjölk- och feitvaruregleringen görs till föremål för en särskild översyn och att man i samband därmed också studerar prisutveckling och prisrelatio­nerna mellan de olika produkterna vid mjölkproduktionen av smör, ost, mjölk och fil saml priskvolerna mellan smör och margarin och hur detla påverkat hela prisbilden, I direkliven för en sådan översyn borde också ingå all förenkla mjölkregleringen och undvika den belydande rundgången i della system.

12.8.76 Sveriges industriförbund:  Vi vill- föreslå all en översyn

snarast göres av gällande system [för mejeriprodukter] med syfte all åslad­
komma en radikal förenkling, så att nuvarande rundgång av utjämningsav­
gifter och utjämningsbidrag undvikes.

Vi finner det likaså angeläget atl vissa förändringar genomförs inom
regleringen för oljeväxter och fetlvaror. Vi är medvetna om att de ändring­
ar som här föreslås delvis slår i motsättning till indusirins principiella
förord för total avreglering.-

En försia åtgärd borde vara att foderproteinet åsätts ell högre värde, eventuellt med hjälp av en avgifl på foderprolein. Ett högre värde på proteinet ger två fördelar, dels verkar del hämmande på animalieproduk­tionen och kan bidra till alt minska överskotten i animaliesektorn, dels ges den inhemska proteinfoderodlingen ett ökat slöd vilkel på sikt leder till minskad import saml minskade överskott av spannmål.

Importen av proteinfodermedel bör betraktas som utbytesimport i likhet med importen av vegetabiliska oljor. För införselavgifter på vegetabiliska oljor gäller atl dessa skall finansiera den inhemska produktionen av sådana oljor. Ell med detta konsistent förfarande är atl importavgifter på protein­fodermedel skall finansiera den inhemska produktionen av proieinfoder­medel.

Vi vill i detta sammanhang också framhålla att enligi vår uppfattning talg och isler erhållil en någol säregen position inom prisregleringen. De är klassade som biprodukter och skall således ej erhålla något gränsskydd. Trots detla ulgår fettvaruavgifter på importen och stundtals ganska bety­dande exportbidrag. Dessa produkters ställning i prisregleringen bör inle vara annorlunda än vad som gäller för de felter och oljor som de konkurte­rar med. Vi vill därför föreslå att fettvaruavgifi även utgår på inhemsk konsumtion av talg och isler.

 

Prop. 1984/85:166                                                                160

13    Vissa rationaliseringsfrågor

13.13 Lanlbruksstyrelsen: Styrelsen har i sina direktiv till lant­
bruksnämnderna angående rådgivningens inriktning prioriterat rådgivning
rörande bl. a. produktionsbalansfrägorna. Styrelsen har således sedan flera
år tillbaka i huvudsak genomfört vad livsmedelskommiiién framhållit rö­
rande rådgivningens och rationaliseringsverksamhetens inriktning. Härut­
över avser styrelsen bl.a. i samband med införande av ell tvåprissyslem
för mjölkproduklionen ytterligare inlensifiera verksamheten med all ge­
nom rådgivning slödja åtgärder för bättre produktionsbalans.          

Kommittén har bl.a. behandlat frågan om maskinkapacitelen inom jord­bruket. Enligt lantbruksslyrelsens bedömning föranleder inte resultaten från den av kommittén redovisade utvärderingen behov av några ytterliga­re ålgärder från samhällels sida. 1 sin rådgivning tillmäter lantbruksnämn­derna frågor som rör den för varje förelag ekonomiskt lämpliga maskin­kapaciteten stor betydelse.

Belräffande samverkan delar lantbruksslyrelsen kommitténs uppfatt­ning all förbättring av nuvarande villkor för lånegarantier eller nya stöd­former för att främja samverkan inte är motiverad.

13.23 Statskontoret: LMK menar nu alt resursinflödet till jordbruket bör begränsas och att de statliga ralionaliseringsålgärderna bör anpassas efter dessa förulsällningar. Statskontoret delar denna uppfattning men vill påpe­ka atl möjlighelerna att påverka jordbrukarnas investeringsbeslut genom rådgivning eller genom all inle lämna kreditgarantier är begränsade. Där­emot påverkas invesieringsförulsätlningarna mycket slarkt genom tillämp­ningen av jordförvärvslagen. I den situalion som råder för jordbruket är det enligt statskontorets mening uppenbart all regionalpoliliska bedöm­ningar vid tillämpningen av jordförvärvslagen måste tillmätas avsevärt

störte vikl än lidigare.-- För övrigl anser statskontoret atl behovet av

atl ha kvar jordförvärvslagen kan ifrågasättas.

13.27 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning av det slag SJFR fåtl regeringens uppdrag att utreda torde få stor betydelse i etl långsiktigt arbele att finna nya effektiviseringsvägar i jordbruket. Livsmedelskommit­iéns arbete inklusive dess reservationer och särskilda yttranden visar alt de Iradilionella effekliviseringsvägarna nu är mera svårframkomliga än tidigare.

13.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen har den uppfatt­ningen utifrån erfarenhelerna från länets jordbruk atl näringen nu är inne i en utvecklingsfas som släller ökade krav på de slatliga insatserna för rationaliseringsverksamheten och rådgivningen och som i sig rymmer nya möjligheter och utvecklingsvägar. Länsstyrelsen vill också peka på konse-

 

Prop. 1984/85:166                                                                161

kvenserna i ett mer långsiktigt perspektiv som växer fram genom exempel­vis miljö- och nalurvårdsintressenas ökande influens på primärproduk­tionen, starkare krav på störte regionalpolitiskl inflyiande i jordbrukspoli­tiken, ökning av s. k. deltidsjordbruk etc.

De antydda utvecklingstendenserna och livsmedelskommitténs nu slut­förda arbete får enligt länsslyrelsens uppfattning konsekvenser för såväl den framlida markpoliliken som rationaliseringsverksamheten och rådgiv­ningen lill jordbruket. Det finns därför etl behov av en allmän översyn av raiionaliseringsverksamhelens olika delar.

13.31 Länsstyrelsen i Östergötlands län: En följd av den nedskärning av jordbruksproduktionen som kan bli aktuell är atl behovet av rådgivning från främst lantbruksnämnd och skogsvårdssiyrelse generelll ökar. Denna rådgivning kan l.ex. avse satsning på alternativ jordbruksproduktion och kompletterande sysselsättning utanför jordbrukel. Giesbygdsdelegationen framhåller också i sin rapport (Ds I 1984:20) atl detla i sin tur kan kräva en omfördelning av resurser inom lantbruksnämnderna.

13.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Lantbruksnämnderna bör i sin råd­givning prioritera sådana ålgärder som främjar ett minskal beroende av importerade produktionsmedel som elt led i det övergripande målet all minska överskotlsproblemen. Sysselsättning i verksamheter som kan kombineras med atl driva ett beslående jordbruk bör också ges hög priori-let i rådgivningen. Länssiyrelsen ser posilivi på olika former av deltids-jordbruk.

13.35 Länsstyrelsen i Gotiands län: Länsstyrelsen anser att  [jord­
brukspolitiken bör ge] möjlighet för familjejordbruken alt investera. Lant­
bruksnämnden [bör] ges möjlighel all driva en investeringspolitik - bevilja

garanlilån - anpassad lill gotländska förhållanden.    

Lantbruksnämnden bör tillförsäkras rådgivningsresurser som inriklas på all utveckla familjejordbruket, t. ex. vad gäller odling av andra grödor.

13,43 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen vill          underslryka

belydelsen av all också rationaliseringspolitiken i sin lillämpning anpassas till de regionalt olika förutsättningar som finns. Det särskilda raiionalise­ringsstöd som utgår lill jordbruket i norra Sverige är ur denna synvinkel av myckel slor betydelse.

Kommiltén berör i delta sammanhang också förekomsten av maskin­samverkan och sambruk. Kommiltén har enligt länsstyrelsens mening en positiv inställning till samverkan inom jordbrukel och betonar de fördelar som en sådan kan medföra. Eftersom efterfrågan på det slalliga slödet till samverkan som finns är lilen föreslår dock kommiltén atl stödmöjlighe­terna upphör. Samtidigt konstaterar kommittén att jordbrukarnas kunska-

 

Prop. 1984/85:166                                                                162

per om hur t. ex. maskinsamverkan organiseras och den totalla effekten av samverkan synes vara låg. Rådgivning i samverkansfrågor bör därför ges hög prioritet. Enligt länsstyrelsens mening bör en ökad rådgivningsinsats kunna återspegla sig i en ökad efterfrågan på slöd. Samverkan bör därför åtminstone i skogslänen kunna ges en extra stimulans genom ett bibehål­lande av och kanske t.o.m. förbättring av del ekonomiska slödel till samverkan.

13.48  Länsstyrelsen i Västernorrlands län: LMK föreslår i likhel med nort-
landskommiitén, att reglerna för det regionala rationaliseringsslödel kom­
pletteras med möjligheter till slartbidrag och garanterad ränta vid störte
investeringar i utvecklingsbara företag. De nya reglerna är avsedda all
underlätta mer omfattande invesleringar i jordbruksanläggningar med sär­
skild hänsyn till likvidiletsfrågor under de försia åren efter investeringen.

Länsstyrelsen finner att dessa nya stödformer bör genomföras. De bör
ingå bland de åtgärder som måsle lill för all vända den kraftigt nedåtgående
utvecklingen vad gäller investeringar i bl. a. djurslallar.        

13.49  Länsstyrelsen i Jämtlands län: För alt hålla jordbrukets maskinkost­
nader nere föreslår kommillén en högre grad av maskinsamverkan och
uppdrar åt lantbruksnämnden alt prioritera sin rådgivning i den riktningen.
Trols de praktiska svårigheterna på grund av bl.a. klimatiska skäl anser
länsstyrelsen att en hel del kan göras inom detta område och avser all öka
insatserna för att åstadkomma en mera utbredd samverkan.

13.53 Familjejordbrukarnas riksförbund: Om vi i Sverige skall kunna ha kvar en levande landsbygd och ett uthålligt jordbruk i framtiden måste den av statsmakterna påbjudna, och av lantbruksnämnderna bedrivna, struk­tur- och storleksralionaliseringen stoppas, innan det är för sent. Det har skapats så stora och kapitalkrävande enheler, alt vid generationsväxling är omöjligl för elt ungt par atl överlaga och driva elt sådant jordbruk, delta oberoende av hur välutbildade och dugliga de än är. Resultatet av den drivna strukturpolitiken ser vi nu med dessa skuldtyngda unga lantbruka­re, vars företag hålls i gång genom konstgjord andning i form av räntestöd. Della leder inle lill någon sanering av deras ekonomi ulan i slället bara ökar skuldbördan och uppskjuter den slutliga konkursen, med åtföljande personliga tragedier.

En måttlig struklurtalionalisering har varit befogad, men mindre enheter och deliidsjordbruk måste finnas kvar för alt landsbygden skall fungera på elt tillfredsställande sätt för de som bor och verkar där.

13.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen kan inle helt instämma i kom­mitténs slulsals att raiionaliseringspoHliken i slort sett fungeral väl under den lid den tillämpats. Delegationen anser att tillräckliga hänsyn inle tagits till glesbygdens speciella förhållanden.

 

Prop. 1984/85:166                                                                 163

Delegationen vill betona vikten av att satsa på kombinerade förelag i glesbygden. Strukturpolitiken syfiar främst lill alt siärka utvecklingsbara lantbruksföretag i iradilionell mening. Delegationen ifrågasätter grunderna för denna klassificering. Delegationen menar atl elt "begränsat utveck­lingsbart" förelag mycket väl kan bli ett livskraftigt företag om jord- och skogsbruket kan ulvecklas i kombinaiion med annan verksamhel. Del är därför nödvändigl alt även sådana företag ges ulrymme och slöd i struktur­politiken.

Kommiltén antyder all resurserna lill ålgärder för att förbättra fastig­hetssirukturen bör krympas. Delegationen vill framhålla att komplicerade ägar- och ägoförhållanden i glesbygden är etl myckel stort hinder för den utvecklingsinriktade glesbygdspoliliken. En viklig uppgifl är all minska del passiva och fjärrstyrda ägandet av marken. Mol denna bakgrund kan inte delegationen ställa sig bakom tankar om alt skära ned resurserna för insatser i glesbygden. Tvärtom krävs en intensifiering av rådgivning, mark­köp m. m. i dessa bygder.

13.64 Lantbrukarnas riksförbund: Uiifrån regionala aspekter är det viktigt atl inte en sjunkande lönsamhet i jordbrukel tas till intäkl för en ralionali-seringspolitik som är negaliv för i första hand glesbygdsförelagen. LRF vill här erinra om alt direkliven understryker betydelsen av en geografiskt väl fördelad produklion. Del är därför nödvändigl all störte hänsyn än hittills tas till behov av och krav på kompletterande verksamheter utanför den rena jordbruksdriften. Mot denna bakgrund är det angelägel alt lantbruks-förelagen får statens aktiva medverkan när del gäller tillskott av t.ex. skogsmark.

Det är vidare angelägel atl ralionaliseringspoliliken inriktas på att beva­
ra och utveckla familjeföretag i alla delar av landel. Detta förutsälter en
aktiv medverkan från samhället i form av utbildning, rådgivning, forsk­
ning, ekonomiskt slöd m.m. för att ge lantbrukarfamiljerna möjlighet lill
en varierad sysselsättning inom ramen för det kombinerade företagel.
Enligt LRFs uppfattning är sådana åtgärder nödvändiga för att inte jord­
brukel i de svagare bygderna hell skall slås ut.          

LMK har i enlighel med direktiven behandlat maskininvesleringar och maskinsamverkan inom jordbruket. LRF delar kommitténs uppfattning all del inte är möjligl alt på grundval av befintligl material uttala sig om

huruvida jordbruket är över- eller undermekaniserat. LRF finner

därför, liksom kommittén, atl det inle finns skäl alt anslå resurser för ytterligare undersökningar för att försöka klarlägga denna fråga.

LRF kan också dela LMKs bedömning all rådgivning i samverkansfrå­gor bör ges hög prioritet, bl.a. i lantbruksnämndens verksamhel. Det är härvid väsentligt atl inte enbart klargöra fördelar ulan också eventuella svårigheter samt hur olika former av maskinsamverkan och övrig samver­kan kan och bör organiseras. Denna rådgivning bör integreras i den lö-

 

Prop. 1984/85:166                                                  164

pande verksamhelen på elt sådani sätl all resurserna för den övriga rådgiv­ningen inle reduceras.

13.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Enligt direkliven har det inte fun­nits anledning att aklualisera principerna för jordbrukels rationalisering. Del kan dock ifiågasättas om inle ulredningen bort överväga slatliga lantbruksorganisalionens framtida omfattning. Den redan långt gångna strukturrationaliseringen borde innebära all organisationens omfattning kunde minskas. Därigenom skulle störte resurser kunna användas till rådgivning och effektiviseringsålgärder inom förelagen.

Norstedts Trycken, Stockholm 1985