Prop. 1984/85:165

Regeringens proposition 1984/85:165

om vissa klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen;

beslutad den 21 mars 1985.

Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen föreslås vissa ändringar i lagen (1982:942) om svenska kyrkan och i lagen (1982:943) om kyrkomötet. Ändringarna kompletterar det förslag till grundlagsändringar som har förelagts riksdagen genom propositionen om svenska kyrkans centralstyrelses rällsliga ställning m, m, (prop, 1984/85:36), Riksdagen har som vilande antagit förslaget (KU 1984/85:16, rskr, 54),

Ändringarna i lagen om svenska kyrkan innebär att svenska kyrkans centralstyrelse får ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Vidare utökas kyrkomötets möjligheter att vidaredelegera sin normgivningskompeiens i vissa ämnen.

En annan nyhet är att centralstyrelsen själv skall få tillsätta tjänsler hos styrelsen. Genom ändringarna i lagen om kyrkomötet inrättas dessutom yllerligare en myndighet under kyrkomötet, kyrkomötets besvärsnämnd. Nämnden får till uppgift atl pröva besvär över beslut av centralstyrelsen.

I propositionen föreslås också vissa följdändringar i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra förfatiningar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

1 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 165

1. svenska kyrkans lära,

2. svenska kyrkans böcker,

3, svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar,

4. kollekter,

5, cenlral verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

6, kyrkomötels arbetssätt samt verksamheten hos organ som enligt lag får tillsättas av kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekter.

1, svenska kyrkans lära,

2, svenska kyrkans böcker,

3, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

4, kollekter,

5, central verksamhel för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete saml diakoni,

6, kyrkomötets arbetssätt saml verksamhelen hos myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta ål svenska kyrkans centralstyrelse all i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekter. Kyrkomötet får också genom kyrklig kungörelse överlåta åt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter atl meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter.

Prop. 1984/85:165 5

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:943) om kyrkomötet

dels att 38, 39 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 449 §§, av nedan angivna

lydelse, dels all närmasl före 46 § skall införas en ny rubrik av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §

Kyrkomötet skall för varje valpe- Kyrkomötet skall för varje valpe-

riod inom sig ulse en valberedning. riod inom sig utse en valberedning.
Valberedningen bereder val av sven- Valberedningen bereder val av sven
ska kyrkans centralstyrelse och kyr- ska kyrkans centralstyrelse, kyrko-
komötets utskott. mötels besvärs nämnd och kyrkomö-

tets utskott.

39 §

Val inom kyrkomötet skall, om omröstning begärs, ske med slutna sedlar. Valsedlarna skall vara lika lill slorlek, maierial och färg. De skall vara enkla och omärkta saml, om valet ej sker proporiionelll, upplaga namn på så många personer som valet avser. Vid lika röstetal sker avgörandet genom lottning.

Val av svenska kyrkans centralsly- Val av svenska kyrkans centralsty-

relse, utskott och valberedning skall relse, kyrkomötets besvärsnämnd,
vara proportionellt, om det begärs utskott och valberedning skall vara
av minsl så många ledamöier som proportionellt, om det begärs av
motsvarar den kvot som erhålls om minst så många ledamöter som mot-
antalet närvarande ledamöter delas svarar den kvot som erhålls om anta-
med det antal personer som valet let närvarande ledamöter delas med
avser, ökal med 1. Om kvoten är ett del antal personer som valet avser,
brutet tal, skall den avrundas till ökat med 1. Om kvoten är ell brulel
närmast högre hela lal. Vid sådant tal, skall den avrundas till närmasl
proportionellt val skall bestämmel- högre hela tal. Vid sådanl proportio-
serna i lagen (1955:138) om propor- nellt val skall bestämmelserna i la-
tionelll valsätt vid val inom lands- gen (1955:138) om proportionellt
ting, kommunfullmäktige m. m. liU- valsätt vid val inom landsting, kom-
lämpas. munfullmäktige m.m. tillämpas.

Om ersättare ej väljs proportionellt skall vid valen även bestämmas den ordning, i vilken de skall inkallas till tjänstgöring,

43 § Svenska kyrkans centralstyrelse får handlägga ärenden endast om ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden samt minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande.

47 §

Besvärsnämnden beslår av en ordförande, som skaU vara eller ha varil ordinarie domare, och fyra inom kyrkomölet valda ledamöter. Ordföranden väljs särskUt.

För ordföranden skaU finnas en ersättare. Vad som föreskrivs om ordföranden gäller ocksä ersättaren. För övriga ledamöter skaU inom kyrkomötet utses lika många ersättare.

Besvärsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.

Som nämndens beslut gäller den meningsom de flesta enar sig om. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

49 §

Besvärsnämndens beslul får inte överklagas.

Prop. 1984/85:165 7

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förfatiningar som har beslutats av Förfallningar som har beslutats av
riksdagen, regeringen eller kyrko- riksdagen, regeringen eller kyrko
mölet eller av en myndighel under mötet eller av en myndighel under
regeringen eller riksdagen skall regeringen, riksdagen eller kyrko-
kungöras enligt denna lag, om inte mötet skall kungöras enligt denna
annat följer av 2 §, Detsamma gäller lag, om inte annal följer av 2 §,
de inlernationella överenskommel- Delsamma gäller de internationella
ser och de ändringar i sådana som överenskommelser och de ändringar
enligt författning skall gälla som i sådana som enligt författning skall
svensk rätt, gälla som svensk räll.

Med författningar skall i denna lag förstås lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter.

5§
Författningar som beslutas av kyr-        Förfallningar som beslutas av kyr
komölel skall kungöras i Svenska     komölel eller en myndighet under
kyrkans författningssamling.   kyrkomötet skall kungöras i Svenska

kyrkans förfaltningssamling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Lagen omtryckt 1982:1254, Senaste lydelse 1985:124,

Prop. 1984/85:165 i

Utdrag
CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-17

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Holmberg

1 Inledning

Den 1 januari 1983 irädde en betydelsefull reform på det kyrkliga området i kraft. Genom ändringar i punkl 9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen (RF) gäller från den angivna tidpunkten nya regler om formerna för den kyrkliga lagstiftningen. Vidare har kyrkomötet reformerats genom lagen (1982:942) om svenska kyrkan och lagen (1982:943) om kyrkomötet.

De nya grundlagsreglerna innebar väsentliga nyheter i fråga om dels formerna för beslutande av lag på del kyrkliga området, dels fördelningen mellan riksdagen, regeringen och kyrkomölel av befogenheten att meddela föreskrifter i vissa kyrkliga ämnen.

Reformeringen av kyrkomötesorganisationen innebar all kyrkomötet fick en bredare förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än tidigare. Vidare fick kyrkomötet ett permaneni beredande och verkställande organ, svenska kyrkans centralstyrelse.

Under del utredningsarbete som har förekommit för att genomföra reformen har vissa oklarheter och olösta problem uppmärksammats. Det gäller för del första frågan om svenska kyrkans centralstyrelses statsrättsliga ställning. I det sammanhanget har också uppmärksammats vissa frågor som hänger samman med centralstyrelsens arbetsgivarfunktion. Vidare gäller det vissa oklarheter och praktiska problem i fråga om normgivningen på det kyrkliga området. Häribiand märks befogenheterna att meddela föreskrifter i fråga om centralstyrelsen.

De nu angivna frågorna har utretts av en arbetsgrupp inom regeringskansliet. Arbetsgruppen fick i uppdrag atl inom ramen för den politiska överenskommelse som låg till grund för reformen lägga fram förslag till lösningar på de problem som hade aktualiserats. Arbetsgruppen har

Prop. 1984/85:165 9

presenterat sina förslag i promemorian (Ds C 1984:4) Klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen. En sammanfattning av arbetsgruppens överväganden och förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och de författningsförslag som läggs fram i promemorian som bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av deras yllranden bör fogas lill protokollet i ärendet som bilaga 3.

Arbetsgruppens förslag innefattar dels ändringar i övergångsbestämmelserna till RF, dels ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.

Genom propositionen (prop, 1984/85:36) om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m. m, har regeringen förelagt riksdagen förslag till grundlagsändringar på grundval av promemorieförslaget. Riksdagen har som vilande antagit det i propositionen framlagda förslaget (KU 1984/85:16, rskr 54), Av arbetsgruppens förslag återstår alt behandla ändringarna i lagen om svenska kyrkan och lagen om kyrkomötet, I dessa delar krävs yttrande av kyrkomötet.

Jag tar nu upp promemorieförslaget vad gäller ändringar i de båda nämnda lagarna och föreslår i del följande all kyrkomötets yttrande inhämtas över förslagen i den delen. Förslagen bygger pä atl riksdagen slulligl antar de förslag till grundlagsändringar som regeringen redan har lagt fram i prop, 1984/85:36, Sedan yttrande har inhämtats från kyrkomötet avser jag att föreslå regeringen atl riksdagen skall föreläggas en proposiiion om ändringarna i lagen om svenska kyrkan och lagen om kyrkomölet, I det sammanhanget avser jag också atl la upp vissa nödvändiga följdändringar i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra förfallningar,

2 Allmän motivering 2.1 Förslaget i stort

Mitt förslag: Förslagen lill grundlagsändringar i prop. 1984/85:36 om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m, m, följs upp av ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.

Arbetsgruppen: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslagel har inle mött några erinringar vid remissbehandlingen.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har nämnt har regeringen i proposilionen om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m, m, föreslagil riksdagen vissa grundlagsändringar på grundval av arbetsgruppens förslag, Proposilionen behandlar dels frågan om centralstyrelsens statsrätt-

Prop. 1984/85:165 10

sliga ställning, dels vissa problem beträffande normgivningen på det kyrkliga området,

I proposilionen föreslås att det i övergångsbestämmelserna till RF införs en bestämmelse om alt det vid sidan av statliga förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. En förutsätlning för atl en myndighel skall få en sådan ställning är enligt förslaget att det i lag anges all myndigheten är en myndighet under kyrkomötet.

När det gäller normgivningen på det kyrkliga området föreslås att regeringens kompetens att meddela föreskrifter beträffande centralstyrelsen begränsas genom alt grundläggande föreskrifter om centralstyrelsens organisation-i likhet med t, ex, grundläggande föreskrifter om stiftsmyndigheter - beslutas av riksdagen i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag efler yllrande av kyrkomötet. Några andra grundlagsändringar som begränsar regeringens normgivningskompeiens föreslås inte. Däremot förutsätts alt regeringen iakttar den återhållsamhet i fråga om att reglera centralstyrelsen som påkallas av hänsynen till att svenska kyrkan inom ramen för ell bevarat samband med staten bör få åtnjuta så stor självständighet som möjhgt, 1 propositionen föreslås - lill skillnad från vad arbetsgruppen föreslog - ingen ändring i reglerna om kyrkomötets kompetens alt meddela föreskrifter om centralstyrelsen,

I fråga om formerna för normgivning i övrigt föreslås i proposilionen ändringar i nuvarande regler i två olika avseenden. För det första föreslås en utvidgning av kyrkomötels möjligheter atl vidaredelegera normgivning. Enligt förslagel öppnas det en möjlighet för kyrkomölet att i fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handUngar saml kollekter delegera normgivning lill stiftsmyndigheter, kyrkUga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter. Vidare föreslås en förenkling av formerna för upphävande av vissa äldre lagar. Det gäller lagar som har trätt i kraft före den I januari 1983 och som reglerar ämnen inom kyrkomötets normgivningsområde. Sådan lagstiftning skall kunna upphävas av riksdagen genom etl enkelt beslut och utan krav på yttrande av kyrkomötet.

Den föreslagna grundlagsändringen om en ändrad statsrättslig ställning för svenska kyrkans centralstyrelse måste som jag lidigare har sagl följas upp av ändringar i annan lagstifining. Styrelsens ändrade ställning föranleder också vissa andra överväganden, l.ex, när del gäller tillsättande av tjänster hos slyrelsen och frågan om överklagande av dess beslut. Jag avser alt behandla delta i det följande. Jag lar också upp en följdändring till förslaget om vidaredelegation av kyrkomötels normgivningsbefogenheler. Mina förslag föranleder ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet. I den sistnämnda lagen bör också göras vissa ändringar utöver de som omedelbart följer av förslaget till grundlagsändringar. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen (avsnitt 4.2),

Prop. 1984/85:165 11

2.2 Svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning

Mitt förslag: 1 lagen om svenska kyrkan införs en bestämmelse om att svenska kyrkans centralstyrelse är en myndighet under kyrkomötet.

Arbetsgruppen: Överensslämmer med mitl förslag (promemorian s, 27-33),

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna del lillslyrker förslaget om centralstyrelsens stalsrätlsliga ställning. Centralstyrelsen framhåller i sitt yllrande alt den anser alt den redan nu skal! beiraktas som en myndighet under kyrkomölet. Eftersom förslaget innebär atl centralstyrelsens ställning som myndighel under kyrkomötet klart framgår av lag, finner slyrelsen emellertid atl förslaget är tillfredsställande i sak.

Skälen för mitt förslag: I prop, 1984/85:36 föreslås att del införs en beslämmelse i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF med den innebörden att det vid sidan av förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. Som jag anförde i grundlagsärendet ligger det helt i linje med grundlankarna bakom kyrkomötesreformen atl centralstyrelsen ges ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet i stället för under regeringen. Enligt min mening kan den ökade självständighet för kyrkan som avsågs med reformen förverkligas genom en sådan åtgärd.

Den föreslagna grundlagsbestämmelsen har fåll en så allmän avfattning atl den inte endast omfattar centralstyrelsen utan också kan avse andra myndigheter under kyrkomötet. Efter i princip samma mönster som gäller för myndigheter under riksdagen framgår det av bestämmelsen att det krävs beslämmelser i lag som anger att myndigheten är en myndighet under kyrkomötet.

Jag föreslår nu alt grundlagsbestämmelsen kompletteras med en föreskrift i lagen om svenska kyrkan om atl centralstyrelsen är en myndighel under kyrkomötet. Jag kommer i det följande alt föreslå att det inrättas ytterligare en myndighet under kyrkomötet (avsnitt 2,4),

2.3 Tillsättning av tjänster vid centralstyrelsen

Mitt förslag: Tjänster vid svenska kyrkans centralstyrelse skall tillsättas av slyrelsen.

Arbetsgruppen: Överensslämmer med mitt förslag (promemorian s, 38).

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i denna del tillstyrker förslaget.

Prop. 1984/85:165 12

Skälen för mitt förslag: Enligt RF ankommer det på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att tillsätta tjänsterna vid förvaltningsmyndigheter under regeringen (11 kap, 9 § första stycket). En konsekvens av att centralstyrelsen blir en förvaltningsmyndighet under kyrkomölel är atl denna grundlagsbestämmelse inte blir tillämplig. Av 4 kap, 1 § lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA, omtryckt 1982:100) följer emellertid ändå att tjänsterna skall tillsättas av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer, om ej annat är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning. Med slöd av bestämmelsen i LOA kan regeringen alliså utfärda en föreskrift om alt tjänster vid centralstyrelsen skall tillsättas av slyrelsen.

Svenska kyrkans centralstyrelse har f, n, inte någon anställd personal. Det kan ändå enligt min mening vara lämpligl att nu överväga vilket organ som bör tillsätta de tjänster hos centralstyrelsen som kan komma att inrättas i framliden. Med hänsyn till den ändrade ställning i förhållande till regeringen som centralstyrelsen nu föresläs få ser jag del som naturligt atl styrelsen själv tillsätter dessa tjänster. För att centralstyrelsen skall ges en så självständig ställning som möjligt bör en föreskrift om detta tas in i en lag i stället för i en regeringsförfattning. Som framgår av vad jag nyss har sagl är en sådan specialreglering möjlig enligt LOA, Jag föreslår all en föreskrift om att centralstyrelsen själv tillsätter tjänsler hos styrelsen tas in i lagen om kyrkomötet.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, alt den som anställs hos centralstyrelsen blir arbelslagare hos staten även efter det att centralstyrelsens ställning har ändrats, LOA kommer därför att gälla, på samma sätt som den redan gör för de riksdagsanställda. Enligt min mening finns det inte anledning att genom särskilda lagstiftningsåtgärder undanta eventuella arbetstagare hos centralstyrelsen från de grundläggande föreskrifterna om statstjänstemannens ställning i LOA,

Utöver LOA finns det etl stort antal regeringsföreskrifter som gäller för statligt anslällda och för andra arbetstagare med statiigl reglerade anställningar. Dessa föreskrifter, som i väsentliga hänseenden är till förmån för de anställda, blir tillämpliga också för den personal som kan komma atl anställas vid centralstyrelsen. En del föreskrifter vänder sig uttryckligen endasl lill slatliga myndigheler under regeringen. Som exempel kan nämnas omplaceringsförordningen (1974:1006), Sedan riksdagen har tagit ställning i den grundläggande frågan om centralstyrelsens ställning, får man överväga i vilken utsträckning även sådana regeringsföreskrifter bör göras tillämpliga för den personal som kan bli anställd hos centralstyrelsen.

Prop. 1984/85:165 13

2.4 Överklagande av centralstyrelsens beslut

Mitt förslag: Det inrättas en nämnd, kyrkomötets besvärsnämnd, som skall pröva besvär över centralstyrelsens beslut, om inte annat följer av särskilda föreskrifier. Nämnden blir en myndighet under kyrkomötet.

Arbetsgruppen: Avviker från mitt förslag på så sätl att endast ijänstetillsätt-ningsbeslut skall kunna överklagas hos besvärsnämnden. Andra beslut överklagas hos regeringen, om inte annat följer av särikilda föreskrifter.

Remissinstanserna: Remissinstanserna kommenterar i regel inte förslaget om att inrätta kyrkomötets besvärsnämnd. De flesta som yttrar sig har inga erinringar mot förslaget. Kammarkollegiet och svenska kyrkans centralstyrelse avstyrker förslaget om att andra beslut ån tjänstelillsättningsbeslut skall överklagas hos regeringen. Enligt centralstyrelsen skulle en sådan ordning innebära att styrelsens självsländighet gentemot regeringen skulle försvagas. Styrelsen föreslår i stället att även andra beslut än tjänstetillsättningsbeslut skall kunna överklagas hos besvärsnämnden.

Skälen för mitt förslag: 1 fråga om besvär över statliga myndigheters beslut gäller som en allmän regel att besluten får överklagas genom besvär av den som berörs av beslutet, om inte annat har föreskrivits. Talan förs hos närmast högre instans och i sista insians hos regeringen, om inte andra föreskrifter i ämnet har meddelats. Denna princip gäller sedan gammall och anses tillämplig även om uttryckliga föreskrifter om besvärsrätt saknas.

Så länge som centralstyrelsen är en myndighet under regeringen gäller beträffande besvär över styrelsens beslul vad som nyss har sagts om besvär över beslut av centrala förvaltningsmyndigheter i allmänhet. Om centralstyrelsen i stället blir en myndighet under kyrkomötet finns det skäl att överväga om en annan besvärsordning skall lillskapas. Det är därvid av betydelse alt undersöka vilka olika typer av beslut som centralstyrelsen kan tänkas fatta.

Jag har tidigare föreslagit att centralstyrelsen själv skall få tillsätta tjänster vid styrelsen. Förutom själva tillsättningsbesluten kan styrelsen också komma att fatta andra beslut i personalfrågor. Som exempel kan nämnas beslut om tjänstledigheter saml beslut varigenom ohka regeringsförfattning-ar på det statliga arbelsgivarområdel tillämpas. I sin egenskap av förvaltningsmyndighet fattar centralstyrelsen också beslut i andra administrativa ärenden. Det kan gälla l.ex. beslut i frågor om allmänna handlingars offentlighet.

Centralstyrelsen har lill uppgift att bereda och verkställa kyrkomötets beslut. Enligt 2 § kyrklig kungörelse (SKFS 1983:9) med instruktion för svenska kyrkans centralstyrelse åligger det styrelsen bl. a. a» förbereda kyrkomötets sammanlräden, sammanställa och bereda budgelförslag för den rikskyrkliga verksamheten samt att göra erforderiiga anslagsframställningar

Prop. 1984/85:165 14

till regeringen och andra myndigheter. Beslut som centralstyrelsen fattar inom detta område är regelmässigt av den karaktären att de enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer inte kan överklagas. Del kan dock inle helt uteslutas att vissa beslut är överklagbara.

Ytterligare ett beslutsområde gäller sädana förvaltningsärenden som regeringen genom normgivning har fört över på centralstyrelsen. I samband med att sådana ärenden förs över lill centralstyrelsen är det ofta lämpligt alt reglera frågorna om besluts överklagbarhet och om besvärsordning.

Arbetsgruppens förslag om alt en särskild besvärsnämnd skall överpröva beslut om tjänstetillsättningar har inte mött några erinringar vid remissbehandlingen. Även jag anser att detta är en lämplig ordning och jag föreslår därför att en sådan nämnd inrättas. Frågan är emellertid om nämnden bör ha ett sä begränsat kompetensområde som arbetsgruppen har föreslagit eller om även besvär över beslut i andra lyper av frågor bör kunna anföras hos nämnden.

Arbetsgruppen har föreslagil all besvär över andra beslul än tjänslelillsättningar även i fortsättningen skall anföras hos regeringen, om inte annal följer av särskilda föreskrifter. För att inte någon tvekan skall råda om besvärsordningen bör det enligt arbetsgruppen tas in en uttrycklig bestämmelse i lagen om kyrkomötet om att regeringen är besvärsinstans. Förslagel i denna del har mött viss kritik vid remissbehandUngen.

Av vad jag lidigare har anfört framgår atl det i praktiken rör sig om endasl elt relativt litet antal grupper av ärenden, vari centralstyrelsen fattar beslut, som över huvud taget kan överklagas. Mot denna bakgrund har jag förståelse för atl arbetsgruppen inle har föreslagil någon ändrad besvärsordning. Samtidigt kan jag emellertid inte finna annat än att en ordning med regeringen som besvärsinstans över centralstyrelsens beslut är mindre väl förenlig med principerna bakom reformen om en ändrad stalsrältslig ställning för centralstyrelsen. Det kan nämligen uppfattas som principiellt tveksamt att ha kvar en besvärsräll till regeringen över styrelsens beslut trols att den får en stalsrältslig ställning som innebär elt frigörande från regeringen. Jag är därför inle beredd att följa arbelsgruppens förslag på denna punkl. Enligt min mening bör i stället den föreslagna besvärsnämnden få till uppgift att överpröva även andra beslut än sådana som gäller Ijänsletillsältningar,

Jag föreslår alltså all det i lagen om kyrkomötet tas in en föreskrift om atl besvär över centralstyrelsens beslut får anföras hos kyrkomötels besvärsnämnd, Della bör naturligtvis inte gälla om annal följer av särskilda föreskrifter. Jag vill framhålla att föreskriften endast reglerar hos vilken myndighet besvär skall anföras. Beslut som inle går att överklaga kan givelvis inte heller i fortsättningen överklagas. Jag återkommer lill dessa frågor i specialmotiveringen (avsnitt 4,2),

Besvärsnämnden bör som arbetsgruppen har föreslagit bli en myndighel under kyrkomötet. Härigenom kan, på samma sätt som i fråga om

Prop. 1984/85:165 15

centralstyrelsens ändrade ställning, önskemålen om en ökad självsländighet för kyrkan tillgodoses.

Nämnden bör utses av kyrkomötet för varje valperiod och bestå av en ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, och av fyra andra ledamöter, valda inom kyrkomölel. Nämndens beslut bör inte få överklagas. Jag föreslår att de grundläggande föreskrifterna om nämnden i fråga om sammansättning, beslutförhet m,m, tas in i lagen om kyrkomötet. Jag återkommer till den närmare utformningen av föreskrifterna i specialmotiveringen (avsnitt 4),

2.5 Vidaredelegation av kyrkomötets normgivning

Mitt förslag: En möjlighel öppnas för kyrkomölet att delegera normgivning till domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter i fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter.

Arbetsgruppen: Överensstämmer med mitt förslag (promemorian s, 52-53),

Remissinstanserna: Förslagel godtas i allmänhet av remissinstanserna. Några framför dock detaljsynpunkler på utformningen av lagförslaget (se bilaga 3 avsnitt 4,3),

Skälen för mitt förslag: Enligt punkt 9 femte stycket övergångsbestämmelserna till RF kan riksdagen, om den bemyndigar kyrkomölet att meddela föreskrifier i elt visst ämne, medge att kyrkomötet överlåter åt organ, som det tillsätter, att meddela bestämmelser i ämnet. Kyrkomötet kan alltså under vissa förutsättningar vidaredelegera sin normgivningskompeiens till centralstyrelsen. Riksdagen har i 7 § andra stycket lagen om svenska kyrkan öppnat en sådan möjlighet för kyrkomötet i fråga om kollekter, I kyrklig kungörelse (SKFS 1983:2) om kollekter har kyrkomölet utnyttjat den sålunda givna möjligheten.

Före ikraftträdandet av 1982 års reform kunde domkapitlen och kyrkoråden fatta beslut av författningskaraktär eller författningsliknande beslut i vissa ämnen, t. ex, i fråga om kollekter och ordningen för vissa gudstjänster. De nya normgivningsreglerna innebär att föreskrifier i de ämnen som ligger inom kyrkomötets normgivningsområde inte längre kan beslutas av eller delegeras vidare till domkapitlen eller kyrkoråden, Detla innebär i sin fur att beslut om föreskrifier i de akluella ämnena endast kan fattas av kyrkomötet och i vissa fall av centralstyrelsen, även om föreskrifterna endasl rör ett visst stift eller en viss församling. Sålunda har t. ex, under höslen 1983 centralstyrelsen utfärdat 13 olika kyrkliga kungörelser (SKFS 1983:11-23) med föreskrifter om riks- och stiftskollekler för år 1984, nämligen en för varje stift.

Prop. 1984/85:165 16

Syftet med 1982 års reform var att föra över vissa internt kyrkliga ämnen från regeringens till kyrkomötets normgivningsområde. Däremot fanns det inte någon uttalad avsikt att ändra pä handläggningsordningen i fråga om föreskrifter som tidigare kunde beslutas av domkapitel och kyrkoråd.

Kyrkomötetår 1983 har i en skrivelse till regeringen (EU 1983:17. kskr 45) fäst uppmärksamheten på problemet såvitt avser beslut om ordningen för vissa huvudgudstjänster. Under hand har också framförts önskemål om att de konstitutionella hindren för kyrkomötet att vidaredelegera normgivning i fråga om kollekter till domkapitlen och kyrkoråden undanröjs.

De ämnen i vilka det kan finnas behov av att vidaredelegera normgivning till domkapitlen, de kyrkliga kommunerna eller de kyrkokommunala förvaltningsmyndigheterna är svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter. Det kan gälla frågor om att vid gudstjänster eller andra förrättningar inom ett stift eller inom en församling använda vissa kyrkliga böcker, ta upp kollekter för vissa ändamål eller bestämma dagar d.i kollekter skall tas upp för särskilda ändamål.

I den tidigare nämnda grundlagspropositionen har regeringen föreslagit riksdagen att övergångsbestämmelserna till RF skall ändras på så sätt att riksdagen kan medge att kyrkomötet vidaredelegerar normgivning i de förut angivna ämnena till stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala myndigheter. Jag föreslår nu att ett sådanl medgivande för kyrkomötet ges i 7 § lagen om svenska kyrkan.

Den föreslagna grundlagsändringen innebär att en vidaredelegation av kyrkomötets normgivning kan ske till bl, a. stiftsmyndigheter. Denna allmänt hållna beskrivning av myndigheterna på stiftsplanet ansluter till de begrepp som används i grundlagstexten. Det torde emellertid knappast vara aktuellt för andra stiftsmyndigheter än domkapitlen att meddela föreskrifter i de delegeringsbara ämnena. Såvitt gäller stiftsmyndigheterna bör medgivandet därför begränsas till att avse domkapitlen. Jag föreslår alltså att del i 7 § lagen om svenska kyrkan tas in en föreskrift om att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse får överlåta åt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,

2. lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Förslagen bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga 4.

Prop. 1984/85:165 17

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan

7§

Första stycket

Enligt punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till RF i dess nuvarande lydelse får kyrkomölet med slöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i vissa särskilt angivna ämnen, 1 förevarande paragraf finns det bemyndigande som den nyssnämnda grundlagsbestämmelsen ger stöd åt. Ett ämne gäller kyrkomötets befogenhet atl meddela föreskrifier om verksamheten hos organ som enligt lag får tillsättas av kyrkomötet. Härmed avses i praktiken föreskrifter om centralstyrelsens verksamhel. Centralstyrelsen föreslås nu bli en myndighel under kyrkomötet. Terminologin i förevarande paragraf har därför anpassats till alt del i fortsättningen skall finnas myndigheler under kyrkomölet. Vad gäller den närmare innebörden i övrigt av bestämmelsen finns en beskrivning härav i proposilionen (prop, 1984/85:36 s, 14) om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m, m.

Andra stycket

De ändringar av övergångsbestämmelserna till RF som har föreslagits i prop, 1984/85:36 innebär bl, a, atl kretsen av de organ till vilka kyrkomölel efler medgivande av riksdagen skaU kunna vidaredelegera normgivning i vissa ämnen ulvidgas (punkt 10 andra stycket övergångsbestämmelserna till RF), Sålunda skall kyrkomötet efter medgivande av riksdagen kunna överlåta inte bara åt myndigheter under kyrkomötet utan också åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter,

I 7 § andra stycket ges medgivandel för kyrkomölet all till de nyss nämnda organen delegera vidare normgivning i de angivna ämnena. Det får ankomma på kyrkomölet att i samband med elt beslul om delegering ta ställning till frågan om överklagbarheten av sådana normbeslut som meddelas med stöd av delegationen, 1 fråga om stiftsmyndigheter begränsas 1 medgivandel till atl avse domkapitel, eflersom det knappast kan vara akluelll för andra stiftsmyndigheter att meddela föreskrifter i de akluella ämnena. Med kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter avses främst kyrkoråden,

8§

I prop, 1984/85:36 har föreslagils en föreskrifl i övergångsbestämmelserna till RF om att det vid sidan av de nu enligt 11 kap, 6 § första stycket RF erkända typerna av statliga förvaltningsmyndigheter finns statiiga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. En förutsättning för alt en statlig

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 165

Prop. 1984/85:165 18

förvaltningsmyndighet skall få en sådan ställning är att del i lag anges alt myndigheten är en myndighet under kyrkomötet, I elt nytt första stycke till förevarande paragraf föreskrivs att svenska kyrkans centralstyrelse är en myndighet under kyrkomötet. Ändringen i andra stycket är av redaklionell nalur,

Ikraftlrädande

Lagändringen föreslås träda i krafl den 1 januari 1986, Lagen om svenska kyrkan skall stiftas, ändras eller upphävas på samma sätl som riksdagsordningens huvudbestämmelser, dvs, antingen genom två beslul av riksdagen med ett mellanliggande riksdagsval eller också genom endast elt beslul fatlat med kvalificerad majoritet (tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälflen av alla ledamöierna). Vidare krävs att yttrande av kyrkomötet har inhämtats.

De föreslagna lagändringarna bygger på de förslag till ändringar i övergångsbestämmelserna till regeringsformen som har lagts fram i prop, 1984/85:36, Riksdagen har som vilande anlagit grundlagsändringarna (KU 1984/85:16, rskr 54), Dessa avses träda i kraft den 1 januari 1986, Ändringarna i lagen om svenska kyrkan bör träda i kraft vid samma tidpunkt. För atl delta skall vara möjligt krävs all elt yttrande av kyrkomötet inhämtas vid dess sammanträde i mars 1985 och att elt förslag i ämnel därefler föreläggs riksdagen i sådan tid att riksdagen, om den så önskar, under våren 1985 som vilande kan anta förslaget till ändringar i lagen om svenska kyrkan, 1 sådant fall kan riksdagen fatta del andra beslutet under hösten 1985 efter det att riksdagen slutligt har antagit grundlagsändringen. Hinder kan inte anses föreligga mot att riksdagen redan då - med verkan efter del att grundlagsändringen har trätt i kraft - beslular om de aktuella ändringarna i lagen om svenska kyrkan,

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

1 detta lagförslag tas upp de ändringar i lagen om kyrkomötet som föranleds av förslagen om tillsättning av Ijänsler vid centralstyrelsen, om överklagande av centralstyrelsens beslut saml om inrättande av en ny myndighet under kyrkomölel, nämligen kyrkomötets besvärsnämnd,

Förslagel till lagändringar innebär att reglerna om val inom kyrkomölet ändras så atl 38 och 39 §§ också kommer att omfatta kyrkomötets besvärsnämnd, Lagens avsnitt om svenska kyrkans centralstyrelse kompletteras med nya bestämmelser. Sålunda kompletteras 43 § med ett nytt andra siycke, i vilket ges omröstningsregler för centralstyrelsen, 1 två nya paragrafer regleras frågorna om tillsättning av tjänsler vid centralstyrelsen (44 §) och om besvär över beslut av styrelsen (45 §), I lagen införs vidare ett nytt avsnitt om kyrkomötets besvärsnämnd med fyra nya paragrafer, 46-49 §§, som reglerar nämndens ställning, valperiod, sammansällning m,m.

Prop. 1984/85:165 19

38 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att kyrkomötet skall för varje valperiod inom sig utse en valberedning. Vidare regleras vilka val som valberedningen skall bereda. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2,4) bör del inrätlas en ny myndighet, kyrkomötels besvärsnämnd, som skall pröva besvär över beslut av centralstyrelsen. Enligt förslaget skall besvärsnämnden utses av kyrkomölel. Ändringen i förevarande paragraf innebär alt valberedningen, i likhet med vad som gäller för val av svenska kyrkans centralstyrelse och kyrkomötets uLskott, skall bereda val av kyrkomötets besvärsnämnd.

39 §

Paragrafens första och tredje stycken är oförändrade. Däremot har en ändring gjorts i paragrafens andra stycke, som innehåller bestämmelser om proportionella val. Ändringen innebär atl val av kyrkomötets besvärsnämnd skall vara proportionellt under samma förutsättningar som gäller för val av svenska kyrkans centralstyrelse, utskott och valberedning. Det ligger i sakens natur alt det sagda inte gäller valet av ordförande och ersättare för ordföranden i besvärsnämnden. Dessa skall nämligen väljas särskilt.

43 §

Paragrafen innehåller f.n. en bestämmelse om när centralstyrelsen är beslutför. Däremot saknas omröstningsregler. I ett nylt andra siycke har paragrafen kompletterats med sådana regler. Föreskriften innebär atl slyrelsen beslutar genom enkel majoritet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. 1 vissa personalärenden skall dock omröstningsreglerna i 29 kap. rättegångsbalken tillämpas. Av reglerna i 15 kap. 7 § lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) och 26 § anställningsförordningen (1965:601) följer att dessa särskilda omröstningsregler gäller vid beslul om anställnings upphörande, disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning.

44 §

Paragrafen, som är ny, innehåller en regel om att tjänster vid svenska kyrkans centralstyrelse skall lillsättas av styrelsen. I fråga om de närmare övervägandena bakom bestämmelsen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

Prop. 1984/85:165 20

45 §

Paragrafen är ny och reglerar besvär över beslut av centralstyrelsen. 1 paragrafen föreskrivs atl besvär över centralstyrelsens beslut skall prövas i särskild ordning. Besvär över beslulen skall nämligen anföras hos en särskild nämnd, kyrkomötets besvärsnämnd. Härigenom regleras endast hos vilken myndighet besvär skall anföras. Del bör i sammanhanget noleras alt många av centralstyrelsens beslut har den karaklären att de enligt allmänna förvaltningsrätlsliga principer över huvud taget inte kan överklagas. Det gäller t, ex, i fråga om beslut att avge remissyttranden och beslut om att göra framställningar till kyrkomötet, 1 sådana fall blir alltså förevarande paragraf inte tillämplig.

Av paragrafens andra mening framgår att bestämmelsen inle skall tillämpas om annat följer av särskilda föreskrifter. Ingen ändring görs således i gällande föreskrifter om atl talan mot beslut i vissa fall skall föras i annan ordning än genom besvär, Förslagel avser alltså inte sådana beslul som kan komma under domstols prövning enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbelstvister (LRA), Om talan i saken skall handläggas enligt LRA får en arbetstagare inte heller anföra besvär över en offentlig arbetsgivares beslut rörande hans arbets- eller anställningsvillkor. Det framgår av lagen (1965:276) om inskränkning i rälien all föra lalan mot offentlig arbetsgivares beslut. Häri görs ingen ändring.

Det följer vidare av paragrafens andra mening att bestämmelsen inle skall tillämpas om det finns ett besvärsförbud. Ett sådant förbud finns exempelvis i kyrklig kungörelse (SKFS 1983:2) om kollekter. Som exempel på en särreglering av besvärsordningen kan nämnas reglerna om besvär i sekretesslagen (1980:100), Dessa regler gäller med lillämpning av paragrafens andra mening också för beslut i frågor om allmänna handlingars offentlighet som centralstyrelsen meddelar. Särskilda förskrifter om besvär finns också i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Även dessa föreskrifier skall alltså gälla i fortsättningen.

Besvär i ärenden om tjänstledigheter och besvär i ärenden som enligt kollektivavtal skall avgöras av arbetsgivaren prövas enligt förordningen (1983:341) om överklagande av beslut i ärenden om tjänstledigheter m. m. av statens arbetsgivarverk (SAV). Förordningen tar dock endast sikte på en prövning av besvär i sisla instans. Besvärsnämndens beslul skall inle kunna överklagas (49 §). Del innebär atl centralstyrelsens beslut om tjänstledigheter m. m. endasl kommer alt kunna överprövas av besvärsnämnden.

46 §

Paragrafen är ny och innehåller beslämmelser om inrältandet av en kyrkomötets besvärsnämnd. I paragrafen föreskrivs att kyrkomötets besvärsnämnd skall vara en myndighet under kyrkomötet. Besvärsnämnden får härigenom samma statsrättsliga ställning som centralstyrelsen.

Besvärsnämnden bör väljas på samma sätt och för samma tid som svenska kyrkans centralstyrelse. 1 paragrafens andra stycke föreskrivs därför att kyrkomötets besvärsnämnd skall väljas av kyrkomötet för varje valperiod.

47 §

Paragrafen är ny och innehåller grundläggande regler om besvärsnämndens sammansättning,

I första stycket finns en föreskrift om alt besvärsnämnden beslår av en ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, och fyra inom kyrkomötet valda ledamöier. Ordföranden skall väljas särskilt. För ordföranden uppställs alltså inte något krav på att vara ledamot av kyrkomötet. Bestämmelsen ulgör nalurliglvis inte något hinder mot att ordföranden ändå väljs bland ledamöterna, under förutsättning att han eller hon har den föreskrivna domarkompetensen.

Av andra stycket framgår atl det skall finnas ersättare för ordföranden och ledamöterna. Vad som i första stycket föreskrivs om ordföranden gäller också dennes ersättare. Även ersättaren skall alltså vara eller ha varit ordinarie domare. Vidare skall ersättaren, liksom ordföranden, väljas särskilt.

48 §

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om när besvärsnämnden är beslutför, I paragrafen föreskrivs att nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande, 1 likhet med vad som gäller för centralstyrelsen föreskrivs alt nämnden beslutar genom enkel majoritet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

49 §

Paragrafen är ny. Enligt paragrafen får besvärsnämndens beslut inte överklagas.

Ikraftträdande

Liksom ändringarna i lagen om svenska kyrkan bygger ändringarna i lagen om kyrkomölel på de förslag till grundlagsändringar som har lagls fram i prop, 1984/85:36, Även ändringarna i lagen om kyrkomölet bör därför träda i kraft samtidigt som grundlagsändringarna, dvs, den 1 januari 1986, För atl detta skall vara möjligt måste kyrkomötets yttrande över lagändringarna inhämtas vid dess sammanträde i mars 1985, Riksdagen kan sedan besluta i frågan sedan den under höslen 1985 slutligt har anlagil grundlagsändringar-

Prop. 1984/85:165 24

KL 1985:22

Kyrkolagsutskottets betänkande

1985:22

om vissa klargöranden och kompletteringar till kyrkomötesreformen m.m. (RegSkr 1985:1 jämte motioner)

Regeringens skrivelse till kyrkomötet m. m.

I regeringens skrivelse till kyrkomötet 1985:1 har regeringen (civildepartementet) hemställt om kyrkomötets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,

2, lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomölet.

Rörande skrivelsens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs i del följande under rubriken Utskottet på s, 7,

I samband med skrivelsen behandlar utskottet följande motioner:

1, Motion 1985:32 av Gunnar Edqvist om domkapitlet som myndighet under kyrkomölel,

2, Motion 1985:72 av Robert Schött om vissa valbarhetskrav för ledamöter och suppleanter i centralstyrelsen,

3, Motion 1985:88 av Urban Gibson m.fl. om kyrkomötets läronämnd som ansvarsnämnd för biskopar,

4, Motion 1985:96 av Caroline Krook om ändring av 36 § lagen om kyrkomötet.

Motionsyrkandena redovisas på s, 6,

Läronämnden har avgett yttrande över regeringens skrivelse och över molionerna 72, 88 och 96, Nämndens yttranden fogas till belänkandet som bilaga 1-4.

De i skrivelsen upptagna, för yttrande överlämnade lagförslagen har följande lydelse.

1, svenska kyrkans lära,

2, svenska kyrkans böcker,

3, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

4, kollekter,

5, cenlral verksamhet för evange-Usation, mission och övrigt utlandsarbete saml diakoni,

6, kyrkomötels arbetssätt saml verksamhelen hos organ som enligt lag fär lillsättas av kyrkomötet,

Kyrkomölet får genom kyrklig kungörelse överiåla åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekter.

svenska kyrkans lära, svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, kollekter,

central verksamhet för evangelisation, mission och övrigl utlandsarbete samt diakoni, kyrkomötels arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomölet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifier om kollekter. Kyrkomölel får också genom kyrklig kungörelse överlåta åt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekter.

Prop. 1984/85:165 26

av kyrkomötet, i den mån uppgiften mån uppgiften inte ankommer på

inle ankommer på eller har överläm- eller har överlämnats åt annat organ

nåls åt annat organ som tillsätts av som tillsätts av kyrkomötet,
kyrkomötet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986,

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:943) om kyrkomötet

dels att 38, 39 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 44-49 §§, av nedan angivna

lydelse,

dels att närmasl före 46 § skall införas en ny rubrik av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

38 §

Kyrkomötet skall för varje valpe- Kyrkomölet skall för varje valpe-

riod inom sig utse en valberedning, riod inom sig ulse en valberedning.
Valberedningen bereder val av sven- Valberedningen bereder val av sven
ska kyrkans centralstyrelse och kyr- ska kyrkans centralstyrelse, kyrko-
komölels utskott, mötets besvärsnämnd och kyrkomö-

tets utskott,

39 §

Val inom kyrkomötet skall, om omröstning begärs, ske med slutna sedlar. Valsedlarna skall vara lika lill storlek, material och färg. De skall vara enkla och omärkla samt, om valel ej sker proportionellt, upptaga namn på så många personer som valel avser. Vid lika röstetal sker avgörandel genom lottning.

Val av svenska kyrkans centralsly- Val av svenska kyrkans centralsty-

relse, utskott och valberedning skall relse, kyrkomötets besvärsnämnd,
vara proportionellt, om det begärs utskott och valberedning skall vara
av minst så många ledamöier som proportionellt, om del begärs av
moisvarar den kvot som erhålls om minsl så många ledamöier som mol-
anlalet närvarande ledamöier delas svarar den kvot som erhålls om anla-
med det anlal personer som valel let närvarande ledamöter delas med
avser, ökal med 1, Om kvoten är ett det antal personer som valet avser,
brutet lal, skall den avrundas lill ökat med 1, Om kvoten är ell brulel
närmast högre hela lal. Vid sådant tal, skall den avrundas till närmast
proportioneUt val skall bestämmel- högre hela tal. Vid sådanl proportio-
serna i lagen (1955:138) om propor- nellt val skall bestämmelserna i la-
tionelll valsätt vid val inom lands- gen (1955:138) om proportionellt
ting, kommunfullmäktige m, m. liU- valsätt vid val inom landsting, kom-
lämpas, munfullmäktige m,m. lillämpas.

Om ersättare ej väljs proportionellt skall vid valen även beslämmas den ordning, i vilken de skall inkallas till ijänslgöring.

Prop. 1984/85:165 27

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

43 § Svenska kyrkans centralstyrelse får handlägga ärenden endasl om ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden samt minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande.

Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta enar sig om. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsrösl. Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken skaU dock tillämpas i sådana personalfrågor där delta skall ske för arbetstagare i allmänhel hos staten.

44§

Tjänster vid svenska kyrkans centralstyrelse tillsätts av styrelsen.

45 §

Centralstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos kyrkomötets besvärsnämnd. Della gäller dock inle om annat är särskilt föreskrivet.

Kyrkomötets besvärsnämnd

46 §

Kyrkomötets besvärsnämnd är en myndighet under kyrkomötet.

Besvärsnämnden väljs av kyrkomötet för varje valperiod.

47 §

Besvärsnämnden beslår av en ordförande, som skall vara eller ha varu ordinarie domare, och fyra inom kyrkomölet valda ledamöter. Ordföranden väljs särskilt.

För ordföranden skalt finnas en ersällare. Vad som föreskrivs om ordföranden gäller också ersättaren. För övriga ledamöter skalt inom kyrkomölel utses lika många ersäuare.

48 §

Besvärsnämnden är beslutför när ordföranden och minsl tre andra ledamöter är närvarande.

Som nämndens beslut gäller den mening som de flesla enar sig om. Vid lika röstetal har ordföranden utslags-röst.

Prop. 1984/85:165 29

Motionerna

1 motion 1985:32 av Gunnar Edqvist föreslås att kyrkomölet beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anföris om domkapitlen som myndigheter under kyrkomötet.

1 motion 1985:72 av Roberi Schött hemställs att kyrkomötet beslutaratt hos

regeringen anhålla om sådan ändring i lagen om svenska kyrkan att samma

valbarhelskrav uppställs för ledamöier och ersällare för ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse som i 3 § andra stycket uppställs för ledamöter och ersättare för ledamot av kyrkomölel.

1 molion 1985:88 av Urban Gibson m.fl. hemställs alt kyrkomölel beslutar att i skrivelse lill regeringen begära en ändring av de regler som rör handhavandet av anmälningar mol biskip så att sådana ärenden prövas av kyrkomötets läronämnd på säll som har föreslagils i molionen.

1 motion 1985:96 av Caroline Krook begärs atl kyrkomölet hos regeringen begär ändring i 36 § lagen om kyrkomötet i enlighet med vad som har anförts i motionen.

Utskottet Inledning

Den 1 januari 1983 trädde en belydelsefull reform på det kyrkliga områdel i kraft. Genom ändringar i punkl 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen (RF) gäller från den angivna tidpunkten nya regler om formerna för den kyrkliga lagstiftningen. Vidare har kyrkomötet reformerats genom lagen (1982:942) om svenska kyrkan och lagen (1982:943) om kyrkomötet.

De nya grundlagsreglerna innebar väsenlliga nyheter i fråga om dels formerna för beslutande av lag på det kyrkliga området, dels fördelningen mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet av befogenheien all meddela föreskrifter i vissa kyrkliga ämnen.

Genom reformeringen av kyrkomölesorganisalionen fick kyrkomötet ett permanent beredande och verkställande organ. Svenska kyrkans centralstyrelse.

Under del utredningsarbete som har förekommit för atl genomföra reformen har vissa oklarheter och olösta problem uppmärksammats. Del gäller bl. a. frågan om Svenska kyrkans centralstyrelses statsrättsliga ställning. Vidare gäller det vissa oklarheter och praktiska problem i fråga om normgivningen på del kyrkliga området. Häribiand märks befogenheterna all meddela föreskrifier i fråga om centralstyrelsen.

De nu angivna frågorna har utretts av en arbetsgrupp inom regeringskansliel. Arbelsgruppen har lagl fram sina förslag i promemorian (Ds C 1984:4) Klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen. Förslagen

Prop. 1984/85:165 30

innefattar dels ändringar i övergångsbestämmelserna till RF, dels ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet.

Genom proposition 1984/85:36 om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m. m. har regeringen för riksdagen lagt fram förslag till grundlagsändringar på grundval av promemorieförslaget. Riksdagen har som vilande antagtf det i propositionen framlagda förslaget (KU 1984/85:16, rskr 54).

De förslag som upptas i regeringens skrivelse avser arbelsgruppens återstående förslag rörande ändringar i lagen om svenska kyrkan och lagen om kyrkomötet. 1 dessa delar krävs enligt RF kyrkomötets yttrande. Förslagen förutsätter att riksdagen slutligt antar det förslag till grundlagsändringar som antagits som vilande.

Det som vilande antagna grundlagsförslaget

Det förslag till grundlagsändringar som riksdagen antagit som vilande avser övergångsbestämmelserna till RF. Förslaget innebär bl. a. att där förs in en bestämmelse med innebörden all del vid sidan av statUga förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. Regeringens kompetens all meddela föreskrifter om centralstyrelsen ändras på så sätt atl grundläggande föreskrifier om centralstyrelsens organisalion förs till riksdagens beslutsområde. En möjlighet öppnas för kyrkomötet att delegera normgivningen till stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter i fråga om Svenska kyrkans böcker, Svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter. Förslagel omfaltar vidare en förenkling av formerna för upphävande av äldre lag som reglerar ämnen som kan delegeras lill kyrkomölet.

Grundlagsändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1986.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Genom skrivelsen inhämtas kyrkomötels yltrande över förslag till ändringar i lagen om svenska kyrkan och i lagen om kyrkomötet. Ändringarna följer upp det förslag till grundlagsändringar som riksdagen har antagit som vilande.

Ändringarna i lagen om svenska kyrkan innebär all Svenska kyrkans centralstyrelse får ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Vidare utökas kyrkomötets möjligheter alt vidaredelegera sin normgivningskompeiens i vissa ämnen.

En annan nyhet är atl centralstyrelsen själv skall få tillsätta tjänsler hos slyrelsen. Genom ändringarna i lagen om kyrkomötet inrättas dessutom ytterligare en myndighet under kyrkomötet, kyrkomötets besvärsnämnd.

Prop. 1984/85:165 31

Nämnden fär till uppgift att pröva besvär över beslut av centralstyrelsen. Lagändringarna avses träda i krafl den 1 januari 1986.

Utskottets överväganden

Ändringar rörande lagen om svenska kyrkan.

Vidaredelegation av kyrkomötets normgivning

Enligt de av riksdagen såsom vilande antagna ändringarna i RF kan riksdagen medge att kyrkomötet genom kyrkliga kungörelser överlåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter alt meddela bestämmelser i fråga om Svenska kyrkans böcker. Svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekter. - F. n. tillkommer normgivningskompeiens på området i huvudsak endast kyrkomötet.

I regeringens skrivelse föreslås genom etl lillägg lill 7 § andra slycket lagen om svenska kyrkan att grundlagsändringen följs upp och att sålunda möjlighet öppnas för kyrkomölet att delgera sin normgivning till domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter i sådana ämnen som anges i RF.

Bakgrunden till den föreslagna möjlighelen lill vidaredelegation är följande.

Före ikraftlrädandet av 1982 års reform kunde domkapitlen och kyrkoråden fatta beslut av författningskaraktär eller författningsliknande beslut i vissa ämnen, t. ex. i fråga om kollekter och ordningen för vissa gudstjänster. De nuvarande normgivningsreglerna enligt RF innebär atl föreskrifier i de ämnen som ligger inom kyrkomötets normgivningsområde inte längre kan beslutas av eller delegeras vidare till domkapitlen eller kyrkoråden. Detta innebär i sin tur a» beslul om föreskrifter i de aktuella ämnena f. n. endast kan fallas av kyrkomötet och i vissa fall av centralstyrelsen, även om föreskrifterna endast rör ett visst stift eller en viss församling.

Syftet med 1982 års reform var alt föra över vissa internt kyrkliga ämnen från regeringens till kyrkomötets normgivningsområde. Däremot fanns det inte någon uttalad avsikt att ändra på handläggningsordningen i fråga om föreskrifier som tidigare kunde beslutas av domkapitel och kyrkoråd.

Den föreslagna möjligheten för kyrkomötet till vidaredelegation innebär i huvudsak atl man söker åsladkomma samma läge beträffande handläggningsordningen i fråga om föreskrifter som gällde före reformen.

Utskottet finner del värdefullt med den föreslagna möjlighelen till vidaredelegation, som ligger i linje med intentionerna bakom 1982 års reform. Utskottet kan därför i princip stäUa sig bakom förslaget.

När det gäller angivandet av de organ till vilka delegation skall kunna ske ställer sig utskottet dock Iveksaml till förslagel. Enligt ändringen i RF anges

Prop. 1984/85:165 32

vidaredelegation kunna ske till stiftsmyndigheter, I skrivelsen anförs emellertid att del knappast lorde vara aktuellt för andra stiftsmyndigheter än domkapitlen att meddela föreskrifier i de delegeringsbara ämnena. Medgivandel till delegationen föreslås därför i del nu aktuella lagförslaget bli begränsat till att gälla domkapitlen. Enligt utskottels mening bör etl molsvarande synsätt ocksä anläggas på frågan om delegaiion till de andra i RF angivna organen. Även om det är lämpligt all där använda en allmänl hållen beskrivning av dessa anser utskottet - i linje med läronämnden - atl i en delegationsbestämmelse i lagen om svenska kyrkan bör uttryckligen anges de organ till vilka del blir aktuellt att överiåla normgivning. Utskottet anser därför att - i stället för kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter - i bestämmelsen bör anges församlingar och kyrkoråd. Med den nu angivna ändringen tillslyrker utskottet den föreslagna delegalionsbestämmelsen. Kyrkomötet bör hos regeringen anhålla om ändring av förslaget i enlighet med det anförda.

Utskottet vill i sammanhanget beröra en annan sak som kanske närmast blir aktuell först då det blir fråga om att besluta kyrklig kungörelse om delegation. De delegeringsbara ämnena omfattar Svenska kyrkans böcker, Svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekter, Utskotlel vill för att undvika framtida gränsdragningsproblem siarkt betona att det här inte gäller delegaiion i frågor som rör Svenska kyrkans lära, ulan endasl formella frågor eller de yttre ramarna, såsom bl, a, ritualer, lemagudstjänster, val av bibelöversättning, I den mån Svenska kyrkans lära berörs kan delegation inte ske.

Centralstyrelsens rättsliga ställning

De såsom vilande antagna ändringarna i RF innebär bl, a, att det vid sidan av förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. För att en myndighel skall vara myndighel under kyrkomötet krävs lagbestämmelser härom.

I regeringens skrivelse föreslås att det i lagen om svenska kyrkan införs en bestämmelse om att Svenska kyrkans centralstyrelse är en myndighet under kyrkomölel.

Ulskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att det Ugger helt i linje med grundlankarna bekom kyrkomötesreformen alt centralstyrelsen ges ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet i stället för under regeringen. Utskottet välkomnar därför förslaget härom, som uttryckligen markerar kyrkans självständighet.

Valbarhetskravet för ledamöter i centralstyrelsen

1 motion 72 av Robert Schött begärs en sådan ändring i lagen om svenska kyrkan atl samma valbarhelskrav uppslälls för ledamöter och ersättare i

Prop. 1984/85:165 33

centralstyrelsen som gäller för ledamöter och ersättare för ledamot av kyrkomölet.

Enligt 3 § andra stycket lagen om svenska kyrkan kan endasl den som tillhör Svenska kyrkan och som är myndig vara ledamot av kyrkomötet eller ersällare för ledamoi. Sådana villkor uppslälls också för ledamot och suppleant i domkapitel, 8 § lagen (1936:567) om domkapitel.

Ledamöter av centralstyrelsen utgörs av ärkebiskopen samt högst 14 andra ledamöter som för varje valperiod väljs av kyrkomölel. För de valda ledamöierna skall ulses lika många ersättare.

Läronämnden har i sill yttrande ställt sig bakom motionsförslaget.

Enligt utskottets mening är del redan genom det säll på vilkel centralstyrelsens ledamöter och ersällare ulses i och för sig väl sörjt för all vederbörliga kvalifikationskrav är uppfyllda. Detla hindrar emellertid inte att del tigger ell värde i alt det i lagen anges en sådan självklar sak som att endast den som tillhör Svenska kyrkan kan vara ledamot i centralstyrelsen eller ersättare för ledamoi. Skall man såsom utskottet sålunda anser la in en föreskrift härom i lagen bör föreskriften ges ett innehåll som motsvarar det som gäller för kyrkomötets ledamöier. En föreskrifl i ämnet bör lämpligt tas in som ett nytt andra stycke i 9 § lagen om svenska kyrkan och ges den utformning som framgår av utskottets hemställan.

Kyrkomötet bör hos regeringen anhålla om den lagändring som ulskottet med anledning av motion 72 sålunda föreslår.

Ändringar rörande lagen om kyrkomötet

Utskottet lämnar det i regeringens skrivelse framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkomötet utan erinran.

Domkapitlens rättsliga ställning

I motion 1985:32 av Gunnar Edqvist förespråkas att domkapitlen skall få ställning som myndigheter under kyrkomötet. En sådan ordning skulle enligt motionären ligga väl i linje med kyrkomötesreformen, inte minst mot bakgrund av kyrkokommitténs förslag beiräffande domkapitlens framtida uppgifter.

Domkapitlen - som finns i varje stift - är statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen. De allmänna bestämmelserna om domkapitlens uppgifter m. m. finns i lagen (1936:567) om domkapitel, kompletterad av en instruktion (SFS 1965:738). Domkapitel består av biskopen (preses), domprosten (vice preses), en av stiftels präster vald präst, en av ombud för pastoralen i stiftet vald lekman samt två av regeringen förordnade ledamöier.

Domkapitlens uppgifter omfattar i huvudsak att beflita sig om det kyrkliga livels vård och förkovran, alt vaka över att stadgad kyrklig ordning iakttas och atl ha inseende över prästerskapets ämbetsförvaltning. Vidare fullgör

3 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 165

Prop. 1984/85:165 34

domkapitlen bl, a, arbetsgivarfunktioner och övar tillsyn över pastorsämbetenas befattning med kyrkobokföringen.

Kostnaderna för domkapitlens verksamhet bestrids delvis från anslag i statsbudgeten.

Enligt utskottels uppfattning är domkapitlens nuvarande ställning under regeringen en från många synpunkter ändamålsenlig ordning. Även med beaktande av de förslag rörande domkapitlens framtida uppgifter och organisation som presenterats av 1982 års kyrkokommitté (SOU 1985:1) anser ulskollet att det saknas skäl alt överväga en ändring av domkapitlens ställning på sätt som föreslagils i molion 32, Utskottet avstyrker därför bifall lill motionen.

Handhavandet av anmälningar mot biskopar

I motion 1985:88 av Urban Gibson m, fl, förespråkas atl anmälningar mot biskopar för fel i tjänslen i frågor som inte gäller brott, t, ex, i lärofrågor, skall handhas av kyrkomötets läronämnd i stället för av den nuvarande ansvarsnämnden. Enligt motionärerna är det främmande alt ett annat organ än läronämnden prövar ansvarsfrågor av detta slag.

Som en bakgrund till motionsspörsmålel kan här antecknas följande.

För anställda i statens och kommunernas tjänsl finns särskilda bestämmelser om bl, a, disciplinansvar, avskedande, ålalsanmälan, avstängning och läkarundersökning. Bestämmelserna ålerfinns främst i lagen (1976:600) om offentlig anslällning. För innehavare av prästeriiga befallningar gäller motsvarande bestämmelser i lagen (1936:567) om domkapitel.

Frågan om disciplinansvar eller annan ålgärd som nyss sagls för försummelse eller brott i tjänsten skall enligt lagen om offentlig anställning normalt prövas av den myndighet som den anställde lyder under. För innehavare av prästerliga befallningar lillkommer enligt huvudregeln denna befogenhet del domkapitel under vilket prästen lyder,

I fråga om vissa högre statstjänstemän gäUer att prövningen av frågor om discipUnansvar m, m, skall ske av en särskild nämnd, statens ansvarsnämnd. De statstjänstemän det här gäller är bl. a. ordinarie domare och byråchefer eller därmed jämställda eller högre tjänstemän. Beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter görs motsvarande prövning i fråga om vissa högre tjänstemän där av riksdagen ansvarsnämnd.

Med avseende på biskopar tillkommer de befogenheter som domkapitiet har på områdel en särskild nämnd, ansvarsnämnden för biskopar. Närmare beslämmelser om nämndens verksamhet m.m. finns i förordningen (1983:398) med inslruktion för ansvarsnämnden för biskopar.

Ansvarsnämnden för biskopar beslår av fem ledamöier. Ordföranden skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv. Av övriga ledamöter skall en vara biskop och de återstående lekmän som har visat nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet. Ledamöierna ulses av regeringen. - För de båda

Prop. 1984/85:165 35

andra ansvarsnämnder som har nämnts här gäller också att de består av fem ledamöter, varav såväl ordföranden som vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Beslul av en ansvarsnämnd kan överklagas. Härvid tillämpas reglerna i lagen (1974:371) om rättegången i arbelstvister.

Läronämnden har i yttrande över motion 88 framhållil all nämnden med sin nuvarande sammansättning inte är lämpad atl fungera som ansvarsnämnd för biskopar, även om juridisk sakkunskap införskaffades.

I sammanhanget förtjänar det atl nämnas att frågan om bl. a. läronämndens funktioner och dess sammansättning är föremål för utredning av centralstyrelsen (se KO 1985:5).

Som framgår av den gjorda redovisningen råder på det statliga tjänsteområdet en i stort setl enhetlig ordning när det gäller handhavandet av frågor om disciplinansvar m.m. beträffande innehavare av vissa högre tjänster. Denna ordning har delvis sitt ursprung i den s. k. ämbetsansvarsreformen och kan sägas ha satts i stället för den straffrättsliga ansvarsprövning som ankom på domstol före reformen. Ansvarsnämnden för biskopar, liksom de övriga två ansvarsnämnderna, har också en domstolsliknande sammansättning.

Enligt utskottets uppfallning kan del inle riktas några principiella invändningar mot den ordning för handhavandel av frågor om disciplinansvar beträffande biskopar som råder. Med den sammansättning ansvarsnämnden har anser utskottet atl nämndens behov av sakkunskap är väl tillgodosett. Även i övrigl framslår ordningen som ändamålsenlig. - Mot det i motionen framförda förslaget talar f. ö. vad läronämnden anfört därom.

Det nu anförda innebär atl utskottet inle kan ställa sig bakom förslaget i motion 88. Utskottet avslyrker därmed bifall till motionen.

Minoritetsbordläggning

I motion 1985:96 av Caroline Krook begärs en ändring av reglerna om minoritetsbordläggning i 36 § lagen om kyrkomötet på så sätt att ett bordlagt ärende skall vila till närmasl följande kyrkomöte och alltså inle, såsom f. n., lill näsla nyvalda kyrkomöte. Beträffande moliveringen hänvisar motionären till motion 1984:122. Där anförs bl. a. atl en bordläggning till nästföljande kyrkomölessammanträde erbjuder tillräckligt rådrum samt all läromässi-ga eller liturgiska frågor knappasl hör hemma i en valrörelse.

Förslag som gäller Svenska kyrkans lära m. m. omfattas av ett särskilt beslutsförfarande. Enligt 36 § lagen om kyrkomötet skall sålunda sådana förslag, om de inle förkastas av kyrkomölet, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila till dess nästa nyvalda kyrkomöte sammanträder. Utan hinder härav kan kyrkomötet anta förslaget om minst fem sjättedelar av de röstande enar sig om beslutet. Bestämmelsen omfattar förslag till kyrklig kungörelse som gäller Svenska kyrkans lära eller avser bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes.

Prop. 1984/85:165 36

Den angivna bestämmelsen om minoritetsbordläggning är av liknande slag som de föreskrifter som gäller för rätlighetsbegränsande lagsliflning enligt 2 kap. 12 § RF.

Bestämmelsen om minorilelsbordläggning syflar lill att utgöra etl särskih skydd mot förhastade beslut. I lagens förarbeten framhålls bl. a. atl ändringar i så grundläggande frågor som dem som rör läran inte bör kunna ske med mindre en bred majorilel står bakom beslutet. Genom det uppskovsförfarande som slår till buds ges möjligheter till noggranna överväganden och tillfälle till en allmän debatt i frågorna och därigenom skapas vidare ett skydd mol lillfälliga opinioner (se prop. 1981/82:192 s. 34).

Utskottet behandlade vid förra årets kyrkomöte ett motionsvägen väckt förslag Uknande det som nu är akluelll (LU 1984:25). Ulskottet, som avstyrkte bifall till molionen, uttalade härvid att det är både önskvärt och realistiskt alt frågor om kyrkans lära och böcker kan göras lill föremål för en bred debatt i anslutning till kyrkliga val. Utskottet framhöll vidare atl regeln om nyval också bidrar lill att ge tyngd åt de invändningar som kan framföras av en minoritet inom kyrkomötet och befrämjar därmed syftet alt invändningarna skall vinna vederbörligt beaktande. - Kyrkomölet följde utskottet.

Läronämnden har i sitl yttrande över motionen ansett bl. a. att det är högst befogal att del finns särskilda regler som rör beslut om kyrkans lära och kyrkans böcker. Sådana beslul skall enhgt nämnden inte vara beroende av tillfälliga majoriteter. Vidare måste det enligt nämnden finnas möjligheter till rådrum före ett beslul.

I likhet med sitt ställningslagande förra årel kan utskottet inte finna all kravet på nyval i sådant fall som avses i 36 § lagen om kyrkomötet skulle vara mindre väl motiverat. Resultatet av folkstyrelsekommilléns överväganden rörande möjligheterna lill direkta val till kyrkomötet kan dessutom komma alt ge bestämmelsen om nyval vid minoritetsbordläggning en ökad betydelse.

Del anförda innebär alt det inle finns skäl till annan bedömning av motionsspörsmålet än den som utskottet gjorde förra året. Utskottet avstyrker således bifall lill motion 96.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vidaredelegation av kyrkomötets normgivning att kyrkomölel med anledning av regeringens skrivelse 1985:1 hos regeringen anhåller att 7 § i det genom skrivelsen framlagda förslagel till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Prop. 1984/85:165 37

Regeringens förslag Utskottets förslag

7§ Kyrkomölet får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

1, svenska kyrkans lära,

2, svenska kyrkans böcker,

3, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

4, kollekter,

5 central verksamhel för evangelisation, mission och övrigl utiandsarbele saml diakoni,

6, kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomölet.

Kyrkomötet får genom kyrklig   Kyrkomötet får genom kyrklig
kungörelse överiåla ål svenska kyr-    kungörelse överiåla ål svenska kyr
kans centralstyrelse atl i sådan    kans centralstyrelse att i sådan
kungörelse meddela föreskrifier om     kungörelse meddela föreskrifter om
kollekter, Kyrkomölel får också kollekter. Kyrkomötet får också
genom kyrklig kungörelse överlåta      genom kyrklig kungörelse överlåta
ål domkapitel, kyrkliga kommuner åt domkapitel, församlingar och
och kyrkokommunala förvaltnings-      kyrkoråd att meddela föreskrifter
myndigheter all meddela föreskrifier    om svenska kyrkans böcker, svenska
om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och
kyrkans sakrament, gudstjänst och     övriga handlingar samt kollekter,
övriga handlingar saml kollekter,

2, beträffande centralstyrelsens rättsliga ställning

atl kyrkomötet hos regeringen anmäler atl kyrkomötet tillstyrker 8 § i det i moment 1 angivna lagförslagel,

3, beträffande valbarhetskravet för ledamöter i centralstyrelsen

alt kyrkomötet med anledning av molion 1985:72 hos regeringen anhåller alt 9 § lagen om svenska kyrkan ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

9§ Ledamöter av svenska kyrkans centralstyrelse är ärkebiskopen samt högst fjorton andra ledamöter, som för varje valperiod väljs av kyrkomötet. För de valda ledamöterna skall ulses lika många ersättare.

Endast den som tUlhör svenska kyrkan och som är myndig kan vara ledamot av centralstyrelsen eller ersättare för ledamot. Ärkebiskopen är styrelsens ordförande. Bland de valda ledamöterna utser kyrkomötet en vice ordförande.

4. alt kyrkomötet hos regeringen anmäler all kyrkomölel tillstyrker det i moment 1 angivna lagförslaget i övrigt med den ändring i lagens ingress som betingas av förslagel i moment 3,

5. att kyrkomötet hos regeringen anmäler all kyrkomötet tillstyrker det genom skrivelsen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomölet.

Prop. 1984/85:165 38

6. beträffande domkapitlens rättsliga ställning att kyrkomötet avslår molion 1985:32,

7. beträffande handhavandet av anmälningar mot biskopar alt kyrkomötet avslår motion 1985:88,

8. beträffande minoritetsbordläggning att kyrkomötet avslår motion 1985:96.

Stockholm den 11 mars 1985

På kyrkolagsulskottels vägnar KARL-ERIK JOHANSSON

Olof Egersledt

Närvarande: Karl-Erik Johansson ordf., Gustav Öberg, Thyra Håkansson, Solveig Fridh, Karl-Axel Johansson, Torslen Gustafsson, Thore Månsson, Thomas Söderberg, Fritz Walfridsson, Berith Öhrnberg, Ingemar Björck, Nils GUmeHus, Per Wihlborg, Karl-Gustav Lindelöw och Lars Svensson.

Prop. 1984/85:165 39

Bilaga 1

Läronämndens yttrande 1985:1

med anledning av regeringens skrivelse 1985:1

Till läronämnden har för yllrande överiämnats RegSkr 1985:1.

Läronämnden ser positivt på att möjligheter öppnas för kyrkomötet att delegera normgivning. Nämnden förutsätter att bestämmelserna om delegering till församlingsplanel utformas så, all den sker endast till de organ som enligt hitlills gällande bestämmelser har befogenhel alt handlägga här aktuella frågor.

Stockholm den 27 februari 1985

På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM

Örjan Wikmark

Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström ordf., biskop Martin Lönnebo*, biskop Helge Brattgård, biskop Tord Simonsson, biskop Ame Palmqvist, biskop Per-Olov Ahrén*, biskop Sven Ingebrand, biskop Bengt G Hallgren, biskop Olaus Brännström, biskop Tore Furberg, biskop Krister Stendahl*, Äke Andrén, Caroline Krook, Inez E Larsson, Martin Lind, Eva Lundgren, Per Erik Persson och Birgitta Rengmyr.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Prop. 1984/85:165 40

Bilaga 2

Läronämndens yttrande

1985:5

med anledning av motion om vissa valbarhetskrav för ledamöter och suppleanter i centralstyrelsen

Till läronämnden har för yllrande överlämnats KMot 1985:72.

Läronämnden finner atl hemställan i motionen är en självklar konsekvens av reglerna för valbarhet till kyrkomölet.

Siockholm den 27 februari 1985

På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM

Örjan Wikmark

Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström ordf., biskop Martin Lönnebo*, biskop Helge Brattgård, biskop Tord Simonsson, biskop Arne Palmqvist, biskop Per-Olov Ahrén*, biskop Sven Ingebrand, biskop Bengt G Hallgren, biskop Olaus Brännström, biskop Tore Furberg, biskop Krister Stendahl, Åke Andrén, Caroline Krook, Inez E Larsson, Martin Lind, Eva Lundgren, Per Erik Persson och Birgitta Rengmyr.

• Ej närvarande vid yttrandets justering.

Prop. 1984/85:165 41

Bilaga 3

Läronämndens yttrande 1985:7

med anledning av motion om kyrkomötets läronämnd som ansvarsnämnd för biskopar

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1985:88.

Läronämnden vill framhålla alt nämnden med sin nuvarande sammansättning inte är lämpad att fungera som ansvarsnämnd för biskopar, även om juridisk sakkunskap införskaffades.

Stockholm den 27 februari 1985

På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM

Örjan Wikmark

Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström ordf., biskop Martin Lönnebo*, biskop Helge Bratlgård, biskop Tord Simonsson, biskop Arne Palmqvist, biskop Per-Olov Ahrén*, biskop Sven Ingebrand, biskop Bengt G Hallgren, biskop Olaus Brännström, biskop Tore Furberg, biskop Krister Stendahl, Åke Andrén, Caroline Krook, Inez E Larsson, Martin Lind, Eva Lundgren, Per Erik Persson och Birgitta Rengmyr.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Prop, 1984/85:165 42

BUaga 4

Läronämndens yttrande

1985:24

med anledning av motion om ändring av 36 § lagen om kyrkomötet

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1985:96.

Läronämnden anser att det är högst befogat att det finns särskilda regler som rör beslut om kyrkans lära och kyrkans böcker. Sådana beslut skall inte vara beroende av tillfälliga majoriteter, och det måsle finnas rådrum.

Läronämnden vill dock framhålla alt om tröskeln för reformer och förändringar inom en kyrka blir för hög är delta inte längre ett skydd för en rätt lära. Det kan t, o, m, vara tvärtom. Den rätta läran, som ständigt måsle kunna finna nya uttrycksformer, skyddas inte självklart genom en antagningsprocedur som blir alltför komplicerad,

Stockholm den 6 mars 1985

På läronämndens vägnar HELGE BRATTGÅRD

Örjan Wikmark

Närvarande: Biskop Helge Brattgård ordf,, biskop Tord Simonsson, biskop Arne Palmqvist, biskop Sven Lindegård, biskop Sven Ingebrand, biskop Bengt G Hallgren, biskop Olaus Brännström, biskop Tore Furberg, biskop Krister Stendahl, Caroline Krook, Inez E Larsson, Martin Lind, Eva Lundgren, Per Erik Persson och Birgitta Rengmyr,

Prop. 1984/85:165 43

Utdrag
CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-03-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om vissa klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen

1 Anmälan av kyrkomötets yttrande

Föredraganden anmäler kyrkomötets yttrande' över förslag till

1, lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,

2, lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Föredraganden redogör för kyrkomötets yttrande och anför. Vad gäller frågan om vidaredelegation av kyrkomötels normgivning i vissa ämnen föreslår kyrkomölet all delegalionsbestämmelsen i 7 § andra stycket lagen om svenska kyrkan ändras på så sätl all kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter preciseras till församlingar och kyrkoråd. Det torde i och för sig förhålla sig så att det är till dessa organ som kyrkomötet kan tänkas överlåta normgivning. Jag är emellertid inte beredd atl biträda kyrkomötets förslag lill inskränkning i lagtexten. Det remitterade lagförslaget ger nämligen kyrkomötet frihet att självt bestämma omfattningen av delegationen. Det är alltså enligt min mening bättre att använda den allmänt hållna beskrivningen "kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter". Del får sedan ankomma på kyrkomölet atl göra en närmare precisering när det blir fråga om alt besluta kyrkliga kungörelser om delegation. Jag förordar alltså att bestämmelsen i 7 § andra stycket lagen om svenska kyrkan får en lydelse enligt del remitterade förslaget.

Kyrkomötet föreslår alt lagen om svenska kyrkan ändras så att det införs samma valbarhetskrav för ledamöterna av svenska kyrkans centralstyrelse och deras ersällare som gäller för kyrkomötets ledamöier. Med hänsyn lill att ledamöterna av centralstyrelsen och ersättarna väljs av kyrkomötet kan man

' Beslut om skrivelse till kyrkomötet (RegSkr 1985:1) fattat vid regeringssammanträde den 17 januari 1985,

Prop. 1984/85:165 44

enligt min mening ifrågasätta om del finns ett behov av en sådan regel. Jag vill emellertid inle motsätta mig kyrkomötets önskemål på denna punkl. Jag föreslår därför all del i 9 § lagen om svenska kyrkan tas in en föreskrift i ämnel med den lydelse som kyrkomölet har föreslagit.

Kyrkomötet har lillslyrkl förslagen i övrigl, Kyrkomölet har dock för sin del föreslagit att lagförslagen skall träda i kraft den 1 juli 1986, Jag bilräder kyrkomötels förslag om ikraftlrädandelider. Enligt min mening bör lagförslagen nu föreläggas riksdagen,

2 Kungörande av kyrkliga författningar

Jag vill i della sammanhang också la upp en fråga om kungörande av vissa kyrkliga författningar.

Enligt 7 § andra stycket lagen om svenska kyrkan får kyrkomötet överiåla åt svenska kyrkans centralstyrelse att meddela föreskrifier om kollekter. Kyrkomötet har utnyttjat den sålunda givna möjlighelen lill vidaredelegation i kyrklig kungörelse (SKFS 1982:2) om kollekter,

1 lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar (kungörandelagen) regleras kungörandet av författningar som beslutas av riksdagen, regeringen eller kyrkomölel eller av en myndighet under riksdagen eller regeringen.

Svenska kyrkans centralstyrelse är i dag en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen, Förfatiningar som beslutas av centralstyrelsen skall därför kungöras enligt de regler som gäller för sådana myndigheter. Regler härom finns i 6 § kungörandelagen. Enligt huvudregeln skall författningar som beslutas av centrala myndigheler under regeringen kungöras i författningssamling som myndigheten enUgl regeringens beslul låter ulge. Sådana beslul har tagits in i förfatlningssamlingsförordningen (1976:725, omlryckl 1984:-212), I 8 a § föreskrivs att centralstyrelsen ger ut Svenska kyrkans författningssamling (SKFS),

Centralstyrelsen föreslås nu få ställning som statlig förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Med anledning härav måste kungörandelagen kompletteras med bestämmelser om kungörande av förfatiningar som beslutas av sådana myndigheter. Jag föreslår därför en ändring i 1 § försia stycket kungörandelagen som innebär atl lagen blir tillämplig också på författningar som beslutas av myndigheter under kyrkomölel.

Författningar som i framtiden kan komma all beslutas av centralstyrelsen bör även i fortsättningen kungöras i SKFS. 15 § kungörandelagen föreskrivs alt förfallningar som beslutas av kyrkomötet skall kungöras i Svenska kyrkans författningssamling. Jag föreslår ett tillägg i den paragrafen med det innehållel all även författningar som beslutas av myndigheter under kyrkomötet skall kungöras i SKFS.

Enligt de förslag till grundlagsändringar som regeringen tidigare har förelagt riksdagen (prop. 1984/85:36) och som nu följs upp av vissa ändringar

Prop. 1984/85:165 ' 45

i lagen om svenska kyrkan skall kyrkomötet kunna delegera vidare normgivning i vissa ämnen lill domkapitlen, de kyrkliga kommunerna och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter. Några ändringar i kungörandelagen behövs inte med anledning härav. För domkapitlen gäller reglerna i 9 § kungörandelagen om kungörande av författningar som beslutas av regionala statliga myndigheter under regeringen. I fråga om sådana kyrkokommunala författningar som kan komma att beslutas efter delegation av kyrkomötet kommer atl gälla de allmänna reglerna om tillkännagivande av kyrkokommunala beslut.

I enlighel med vad jag nu har anförl har inom civildepartementet upprättats förslag lill lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för jusliliedepartemenlel.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels i den ordning som anges i punkl 9 första stycket övergångsbestämmelserna lill regeringsformen anla det lill kyrkomötet remitterade och efler vidtagna ändringar upprättade förslagel till

l.lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan,

dels anla det till kyrkomötet remitterade och efter vidtagen ändring upprättade förslaget lill

2. lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet,

dels anla förslagel till

3. lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra
förfallningar.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposiiion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1984/85:165 46

Bilaga 1

Arbetsgruppens sammanfattning av sina överväganden och förslag

Den kyrkomötesreform som beslutades år 1982 innebar att en ny ordning för normgivning på del kyrkliga omrädet infördes, att kyrkomötet fick en bredare förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än tidigare samt att kyrkomötet fick ett permanent verkställande och beredande organ, svenska kyrkans centralstyrelse. När reformen skulle genomföras uppmärksammades vissa oklarheter och olösta problem. Det gäller centralstyrelsens stalsrätlsliga ställning, normgivningen på det kyrkliga området och vissa arbetsrättsliga frägor. De nu angivna frågorna har utreits av en arbetsgrupp inom regeringskansliet.

Som en riktlinje för arbetsgruppens arbete har gällt att de förslag som läggs fram skall utgå från principen att svenska kyrkan skall fä så stor frihet som möjligt inom ramen för den politiska överenskommelse som låg till grund för kyrkomötesreformen.

Centralstyrelsen blir förvaltningsmyndighet under kyrkomötet

Arbetsgruppen har tillgodosett centralstyrelsens önskemål om att den skall få ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet och lämnar förslag till lagteknisk lösning av en sådan ordning (2.2).

Förslaget innebär alt det i grundlagsreglerna om svenska kyrkan, dvs. i övergångsbestämmelserna till regeringsformen (RF), införs en ny bestämmelse om atl det vid sidan av slatliga förvaltningsmyndigheter under riksdagen och regeringen även kan finnas slatliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomölel. En förutsättning för att en myndighet skall få en sådan ställning är enligt förslagel att det i lag anges att myndighelen är en myndighel under kyrkomötet. Förslagel till ändringen i övergångsbestämmelserna till RF komplelteras därför med ell förslag till ändring i lagen om svenska kyrkan, enligt vilket centralstyrelsen anges som en myndighel under kyrkomötet.

I konstilutionelll hänseende innebär centralstyrelsens ändrade ställning att regeringens direktivrätt för särskilda fall gentemoi styrelsen försvinner. Vidare kan regeringen inte till slyrelsen delegera sin direkl på 8 kap. 13 § första stycket RF grundade kompelens atl meddela föreskrifter. Regeringens grundlagsfästa befogenheter att tillsätta tjänster hos styrelsen försvinner också. Slutligen bortfaller också det grundlagsfästa kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter av centralstyrelsen. I övrigt innebär ändringen inle inskränkningar i regeringens befogenheier. Den innebär inte heller

någon utvidgning av kyrkomötets beslutsbefogenheter beträffande centralstyrelsen.

Centralstyrelsen får själv tillsätta tjänster

1 samband med centralstyrelsens ändrade ställning föreslår arbelsgruppen att det införs en ny föreskrift i lagen om kyrkomötet om att centralstyrelsen själv skall få tillsätta tjänster vid styrel.sen (2,4,3). Vidare föreslås att det inrätlas en ny myndighet under kyrkomötet, kyrkomötets besvärsnämnd, som skall pröva besvär över centralstyrelsens beslut om tillsättning av tjänster (2,5),

Regeringens normgivning begränsas

När det gäller normgivningen på det kyrkliga områdel föreslår arbetsgruppen att reglerna i fråga om kyrkomötets kompetens att meddela föreskrifter om centralstyrelsen förtydligas. Förslaget innebär ingen ändring i sak i förhållande till vad som i dag gäller, utan endast att reglerna uttrycks klarare (3,2,2), Vidare föreslår arbetsgruppen att regeringens restkompetens beträffande centralstyrelsen begränsas genom att grundläggande föreskrifter om centralstyrelsens organisation - i likhet med t, ex, grundläggande föreskrifter om stiftsmyndigheter - beslutas av riksdagen i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag efter yttrande av kyrkomötet (3,2,3),

Några andra grundlagsändringar som begränsar regeringens normgivningskompeiens föreslås inte. Däremot förutsätter arbetsgruppen att regeringen ulan särskild föreskrift i RF iakttar den återhållsamhet i fråga om alt reglera centralstyrelsen som påkallas av hänsynen till svenska kyrkans önskemål att inom ramen för ett bevarat samband med staten få åtnjuta så stor självständighet som möjligt.

Nuvarande regeringsförfattningar gås igenom

De flesta regeringsförfatlningar som reglerar den slatliga verksamheten blir lillämpliga på centralstyrelsen även efter det atl dess ställning har ändrats. Enligt arbetsgruppens mening bör strävandena alt begränsa regeringens normgivning beträffande centralstyrelsen avse inte bara nya författningar utan även redan beslutade regeringsförfatlningar.

Centralstyrelsen bör så långl del är möjligt undanlas från sådana författningars tillämpningsområden. En förutsättning för att styrelsen skall kunna undantas från gällande författningar är emellertid att samtliga författningar gås igenom. I varje särskilt fall får sedan bedömas om en förfallning även i framtiden bör gälla centralstyrelsen. Arbetsgruppen föreslår att en sådan genomgång sker i nära samarbete med centralstyrelsen (3.3).

Prop. 1984/85:165 48

Vissa andra grundlagsregler om normgivning ändras

När det gäller formerna för normgivning i övrigt föreslår arbetsgruppen ändringar i nuvarande regler i två olika avseenden. Det gäller för det första kyrkomötets möjligheter atl vidaredelegera normgivning i vissa ämnen. Vidare gäller det frågan om formerna för upphävande av äldre lag som reglerar ämnen som kan delegeras till kyrkomötet.

• Normgivning i vissa internt kyrkliga ämnen delegeras vidare

Före ikraftträdandet av 1982 års reform kunde domkapitlen och kyrkoråden falla författningsbeslul eller författningsliknande beslut i vissa ämnen, t. ex. i fråga om kollekter och ordningen för vissa gudstjänster. De nya normgivningsreglerna innebär atl föreskrifier i de ämnen som ligger inom kyrkomötets normgivningsområde inte kan delegeras vidare lill domkaptf len och kyrkoråden. Del innebär i sin lur att beslul om föreskrifter i de aktuella ämnena endasl kan fattas av kyrkomötet och i vissa fall av centralstyrelsen, även om föreskrifierna uteslutande avser etl visst stift eller en viss församling. Arbelsgruppen föreslår därför alt normgivningsreglerna ändras så att det blir möjligt för kyrkomötet att delegera normgivning i vissa internt kyrkliga ämnen lill domkapitlen, de kyrkliga kommunerna och de kyrkokommunala förvaltningsmyndigheterna (3.4.1).

• Vissa äldre lagar föreslås kunna upphävas genom enkelt beslut av
riksdagen

Vissa äldre lagar innehåller föreskrifter i ämnen som nu ligger inom kyrkomötets normgivningskompeiens. Avsikten är att kyrkomötet med egna föreskrifier skall ersälta sådana äldre lagar. Med hänsyn till den s. k. formella lagkraftens princip måste riksdagen emellerlid upphäva de föreskrifier som nu finns i lag. Enligt de nuvarande grundlagsreglerna kan äldre lag som reglerar ämnen inom kyrkomötels normgivningsområde upphävas endast genom föreskrifter i lagen om svenska kyrkan. Arbetsgruppen föreslår att detta onödiga formkrav av prakliska skäl las bort genom atl grundlagsreglerna ändras så all äldre lagar i de akluella ämnena kan upphävas av riksdagen genom elt enkell beslut (3.4.2).

Grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas på samma sätt som lagen om svenska kyrkan.

Grundläggande föreskrifier om prästerliga tjänsler i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter saml andra föreskrifier om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheler under kyrkomölel och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas på samma sätt som lagen om svenska kyrkan.

Nuvarande lydelse (9. Fjärde stycket)

Kyrkomölet får med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifier i följande ämnen:

svenska kyrkans lära,

svenska kyrkans böcker,

svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

koHekler,

central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

kyrkomötels arbetssätt samt verksamheten hos organ som tillsätts av kyrkomölel.

Föreslagen lydelse

10. Kyrkomölet får med stöd av föreskrifier i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

svenska kyrkans lära,

svenska kyrkans böcker,

svenska kyrkans samkrament, gudstjänst och övriga handlingar,

koUekter,

central verksamhel för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

kyrkomötets arbetssätt samt ar-betssäitet hos myndigheter under kyrkomötet.

(9. Femte stycket försia meningen)

Bemyndigar riksdagen kyrkomölet att meddela föreskrifter i ell visst ämne, kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt organ som tillsätts av kyrkomötet, att i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet att meddela föreskrifter i ett visst ämne, kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt myndigheler under kyrkomötet att i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. / fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter kan riksdagen också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaUningsmyndigheier an meddela beslämmelser.

Nuvarande lydelse

(9. Sjunde stycket)

När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring eller ämbelsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.

(9. Åttonde stycket)

Vad i denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner skall, med undantag av 1 kap. 7 § första stycket andra meningen, tillämpas även i fråga om kyrkliga kommuner.

(9. Nionde stycket)

Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen.

Föreslagen lydelse

12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring eller ämbelsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.

13. Vad i denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner skall, med undantag av 1 kap. 7§ första stycket andra meningen, lillämpas även i fråga om kyrkliga kommuner.

14. Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen.

Nuvarande lydelse

2, Äldre förfatiningar och föreskrifter, som har tillkommit genom beslut av Konungen eller regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta all gälla utan hinder av att de inte har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av de nya bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap, 17 § första meningen i denna regeringsform skall gälla i fråga om sådana förfallningar och föreskrifier, Punkl 95yäm stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag.

3, Utan hinder av punkt 9 första-sjätieslyckena övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse får regeringen upphäva föreskrifter som Konungen eller regeringen har meddelat före den 1 januari 1983, Sådana föreskrifier skall inte tillämpas i den mån de gäller fråga som regleras i kyrklig kungörelse.

Föreslagen lydelse

2. Äldre författningar och föreskrifter, som har tillkommit genom beslut av Konungen eller regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta att gälla utan hinder av att de inte har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av de nya bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i denna regeringsform skall gälla i fråga om sådana författningar och föreskrifter. Punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag. Tredje meningen gäller dock ej i fråga om lag som har trätt i kraft före den 1 januari 1983 och som reglerar ämnen som anges i punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

3. Utan hinder av punkterna 9 och 70 övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse fär regeringen upphäva föreskrifier som Konungen eller regeringen har meddelat före den 1 januari 1983. Sådana föreskrifter skall inte tillämpas i den mån de gäller fråga som regleras i kyrklig kungörelse.

7§'

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

1, svenska kyrkans lära,

2, svenska kyrkans böcker,

3, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

4, kollekter,

5, central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

6, kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos organ som enligt lag får tillsättas av kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekter.

svenska kyrkans lära, svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar.

4. kollekter,

5. central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

6. kyrkomötets arbetssätt samt arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet,

Kyrkomölet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekter. Kyrkomötet får ocksä genom kyrklig kungörelse övertåla åt domkapitlet, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaUningsmyndigheier atl meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter.

8§

Svenska kyrkans centralstyrelse är en myndighel under kyrkomötet.

Det ankommer på svenska kyrkans centralstyrelse att verkställa kyrkomötets beslut. Styrelsen bereder även ärenden som skall avgöras av kyrkomötet, i den mån uppgiften inle ankommer på eller har överlämnats åt annat organ som tillsätts av kyrkomötet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986,

'Senaste lydelse 1983:339,

5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 165

Prop. 1984/85:165 54

4, Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:943) om kyrkomötet

dels all 38, 39 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 44-50 §§, av nedan angivna

lydelse,

dels att närmast före 47 § skall införas en ny rubrik av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

38 §

Kyrkomötet skall för varje valpe- Kyrkomötet skall för varje valpe
riod inom sig utse en valberedning, riod inom sig utse en valberedning.
Valberedningen bereder val av sven- Valberedningen bereder val av sven
ska kyrkans centralstyrelse och kyr- ska kyrkans centralstyrelse, kyrko-
komötets utskott, mötets besvärsnämnd och kyrkomö-

tets utskott,

39 §

Val inom kyrkomötet skall, om omröstning begärs, ske med slutna sedlar. Valsedlarna skall vara lika till storlek, material och färg. De skall vara enkla och omärkta samt, om valet ej sker proportionellt, upptaga namn på så många personer som valet avser. Vid lika röstetal sker avgörandet genom lottning.

Val av svenska kyrkans centralsly- Val av svenska kyrkans centralsty-

relse, utskott och valberedning skall relse, kyrkomötets besvärsnämnd,
vara proportionellt, om det begärs utskott och valberedning skall vara
av minsl sä mänga ledamöter som proportionellt, om det begärs av
motsvarar den kvot som erhålls om minst så många ledamöter som mot-
antalet närvarande ledamöter delas svarar den kvot som erhålls om anta-
med det antal personer som valet let närvarande ledaniöter delas med
avser, ökat med 1, Om kvoten är ett det antal personer som valet avser.
brutet tal, skall den avrundas till ökat med 1. Om kvoten är ett brutet
närmast högre hela lal. Vid sådant tal, skall den avrundas till närmast
proportionellt val skall bestämmel- högre hela tal. Vid sådant proportio-
serna i lagen (1955:138) om propor- nellt val skall bestämmelserna i la-
tionellt valsätt vid val inom lands- gen (1955:138) om proportionellt
ting, kommunfullmäktige m. m. till- valsätt vid val inom landsting, korn-
lämpas, munfullmäktige m,m. tillämpas.

Om ersättare ej väljs proportionellt skall vid valen även bestämmas den ordning, i vilken de skall inkaUas till tjänstgöring,

43 § Svenska kyrkans centralstyrelse får handlägga ärenden endast om ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden samt minst hälften av de övriga ledamöierna är närvarande.

Som styrdsens beslut gäller den mening som de flesla enar sig om eller, vid lika röstetal, den mening sum ordföranden biträder. Bestäm-

45 §

Beslut om tillsättning av ijänster vid centralstyrelsen får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd genom besvär.

46 §

Besvär över andra beslut av centralstyrelsen än som avses i 45 § förs hos regeringen om inte annat följer av särskUda föreskrifter.

Kyrkomötets besvärsnämnd

47 §

Kyrkomötels besvärsnämnd är en myndighet under kyrkomölel.

Besvärsnämnden väljs av kyrkomötet för varje valperiod.

48 §

Besvärsnämnden består av en ordförande, som skaU vara elter ha varit ordinarie domare, och fyra inom kyrkomölel valda ledamöter. Ordföranden väljs särskiU.

För ordföranden skaU finnas en ersättare. Vad som föreskrivs om ordföranden gäller också ersättaren. För övriga ledamöter skaU ulses lika många ersättare.

49 §

Besvärsnämnden är beslutför när ordföranden och minsl tre andra ledamöter är närvarande.

Som nämndens beslul gäller den mening som de flesta enar sig om

Prop. 1984/85:165 57

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds C 1984:4) Klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen

1 Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden avgetts av justitiekanslern, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Göteborg, riksrevisionsverkei, kammarkollegiet, slatens arbetsgivarverk, statens löne- och pensionsverk. Svenska kyrkans centralstyrelse, domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Lund, Härnösand och Visby, riksdagens ombudsmän (JO), kyrkoförfattningsutredningen (Kn 1982:06) samt Svenska kyrkans personalförbund,

Elt yttrande har dessutom inkommit från Svenska kyrkans församlingsoch pastoratsförbund,

2 Allmänna synpunkter

Justitiekanslern och JO har förklarat atl de från de synpunkier som de har atl beakta inte har någon erinran mot förslagen. Domkapitlet i Härnösand anser atl de föreslagna författningsändringarna är lämpliga och ändamålsen-Uga. Domkapitiet tillslyrker därför arbelsgmppens förslag.

Hovrätten för Västra Sverige:

De förslag som promemorian innehåller är en följd av kyrkomötesreformen 1982. Eftersom förslagen synes fullfölja de lankegångar som ligger till grund för reformen och i övrigt framslår som ändamålsenliga har hovrätten inte funnil skäl till erinran mot förslagen i sak.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Centralstyrelsen anser atl arbetsgmppens förslag är tillfredsställande såvitt gäller centralstyrelsens formella ställning. Promemorian innehåller emellertid även vissa förslag som enligt centralstyrelsens mening är ägnade alt minska i stället för öka kyrkomötets och centralstyrelsens självsländighet. Detla gäller framför alll den föreslagna ändringen av 7 § 6. lagen om Svenska kyrkan, den föreslagna regeln om besvärsräll lill regeringen samt att regeringens s. k. restkompetens att utfärda föreskrifter för centralstyrelsens verksamhel skall i slort sett kvarstå trots att centralstyrelsen förklaras vara en myndighel under kyrkomölet.

Enligt centralstyrelsens mening är konsekvenserna av arbetsgruppens förslag i dessa delar att centralstyrelsens självständighet totall sett kommer

Prop. 1984/85:165 58

att minska i stället för att öka. Detta står enligt centralstyrelsens mening inte i överensstämmelse med utgångspunkten för arbetsgruppens arbete som varit att centralstyrelsen skulle vara en myndighet under kyrkomötet.

Centralstyrelsen har mot bakgrund härav haft väsentliga invändningar mot arbetsgruppens förslag och även föreslagit ändringar i dessa, eftersom förslagen enligt centralstyrelsens mening slår i strid mot grundtankarna bakom kyrkomötesreformen. Centralstyrelsen förväntar sig därför atl de av styrelsen framförda synpunkterna beaklas,

Kyrkoförfalin ingsuiredn ingen:

Utredningen anser det värdefullt att man nu gått till verket med att undanröja de oklarheter och problem som uppmärksammats vid genomförandet av kyrkomötesreformen. Det finns emellertid anledning alt ifrågasätta om inte arbetsgruppen fått en alltför begränsad utgångspunkt för sitt uppdrag. 1 vissa hänseenden hade det varit motiverat med en mera genomgripande översyn.

Det kan exempelvis diskuteras om det är en lagtekniskl lämplig lösning att reglerna om lagstiftningen på det kyrkliga området också i fortsättningen skall vara placerade i övergångsbestämmelserna till RF, När RF tillkom var detta rimligt, eftersom kyrka-statfrågan då fortfarande var oklar. Då frågan numera får anses på ett mera varaktigt sätt reglerad genom kyrkomötesreformen, borde normgivningsreglerna rörande svenska kyrkan tas in i huvudbestämmelserna i RF, Reglerna hade i så fall också kunnat ges en mera lättöverskådlig utformning. Man kan numera svårUgen motivera varför dessa regler, som avser bestående förhållanden, skall behandlas som övergångsbestämmelser. Det hade varit lämpligl alt frågan beakiats i samband med de nu föreslagna ändringarna i dessa regler,

I enlighet med utredningsuppdraget tar de framlagda förslagen endast sikte på organ direkt under kyrkomötet. Flera av de frågor förslagen gäller är emellertid i samma grad giltiga för vissa andra kyrkliga myndigheter. Det kan exempelvis verka något inkonsekvent att man föreslår statusändringar i den kyrkliga organisationen på det centrala planet men inte på det regionala. Det hade därför varit värdefullt om ett resonemang i dessa frågor också kunnat föras med hänsynstagande till sistnämnda myndigheler. Delta gäller särskilt domkapitlen, som är myndigheter under regeringen och kommer att så förbli.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:

Arbetsgruppens förslag uppfyller de formella anspråk som rests från vårt förbund. Genom en grundlagsändring uttalas att centralstyrelsen är en myndighet under kyrkomölet. Förbundsstyrelsen tillslyrker arbelsgruppens förslag i denna del.

En närmare granskning av promemorians innehåll ger vid handen atl arbelsgruppens förslag emellertid knappasl uppfyller de reella anspråk på självständighet under kyrkomötet för centralstyrelsen, som varit en så viktig förutsättning för värt förbunds ställningstagande.

Exempel på della är den regel om besvär lill regeringen som föreslås. Vidare avses regeringen alltjämt kunna utöva huvuddelen av sin på 8 kap 13 § regeringsformen grundade restkompetens. Till yttermera visso föreslås en ändring av 7 § 6, lagen om svenska kyrkan, varigenom kyrkomötets normgiv-

Prop. 1984/85:165 59

ningsbefogenheter med avseende på centralstyrelsen minskar och regeringens och riksdagens i motsvarande mån ökar. Förbundsstyrelsen menar att förslagen i dessa delar behöver överarbetas.

3 Svenska kyrkans centralstyrelse

3.1 Ändrad statsrättslig ställning

Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget om att centralstyrelsen skall få ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. De tillstyrker förslaget till lagteknisk lösning.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Som framhålls i promemorian finns i nuvarande regeringsform (RF) endasl upplaget två typer av myndigheter - statliga och kommunala myndigheler, Slalliga myndigheter är aniingen myndigheter under regeringen eller myndigheter under riksdagen. Mot bakgrund härav framhålls i promemorian att RF till följd härav inte erkänner myndigheter under kyrkomötet.

Centralstyrelsen vill med anledning härav framhålla att den lagstiftning som reglerar kyrkomölet och av delta tillsatta organ inte återfinns i RF utan grundas på bestämmelser i övergångsbestämmelserna till denna. Centralstyrelsen anser därför all man inte utan vidare kan dra sådana slutsatser som man synes göra i promemorian angående centralstyrelsens formella ställning. Tvärtom anser centralstyrelsen att den skall betraktas som en myndighet under kyrkomötet eflersom ifrågavarande lagsliflning inte utgår ifrån nuvarande RF utan från övergångsbestämmelserna till denna. Eftersom bestämmelserna således finns i övergångsbestämmelserna måste frågan lolkas med utgångspunkt från de förutsättningar som gällde enligt 1809 års regeringsform, vilken inte kände någon motsvarande absolut uppdelning i myndigheter under regering eller riksdag,

I promemorian görs gällande att centralstyrelsen uttryckt önskemål om att den bör vara en myndighel under kyrkomötet. Detta påstående är inte helt korrekt. Centralstyrelsen har nämligen hävdat att kyrkomötets befogenhet enligt 9, övergångsbestämmelserna till regeringsformen samt 7 §6. lagen om Svenska kyrkan alt meddela föreskrifter om verksamhelen hos organ, som enligt lag får tillsättas av kyrkomötet, innebär att centralstyrelsen måste anses vara en myndighet under kyrkomölet. Däremot har centralstyrelsen vid överläggningar med civildepartementet framhållil alt en grundlagsändring bör komma till stånd så att centralstyrelsens ställning klarläggs.

Arbetsgruppens förslag innebär att centralstyrelsens ställning som myndighet under kyrkomölel klarl framgår av lagen. Centralstyrelsen finner därför förslaget vara i sak tillfredsställande.

Prop. 1984/85:165 60

Domkapitlet i Visby:

Domkapitlet har ingen erinran mot att centralstyrelsen görs till förvallningsmyndighel under kyrkomötet. Detta innebär ur stalsrättslig synpunkt en stor principiell förändring men torde praktiskt sell vara av mindre betydelse. Reformen förutsätter dock att de nuvarande regeringsförfatlning-arna omgående gås igenom och att man för framtiden tillskapar ett regelsystem som enkelt och entydigt bestämmer om en författning också är tillämplig på centralstyrelsen.

Kyrkoförfatlningsulredningen:

Arbetsgruppen har lämnat förslag till lagteknisk lösning av en ändrad statsrättslig ställning för svenska kyrkans centralstyrelse. Utredningen har inget att erinra häremot. Ur konstitutionell synpunkt är givetvis tillskapandet av en helt ny myndighetstyp en stor statsrättslig reform, men i praktiken torde centralstyrelsens ändrade ställning få ringa betydelse. Arbetsgruppen har även behandlat konsekvenserna av en sådan ändring. I detta hänseende har utredningen funnit vissa oklarheter föreligga, som det kan finnas skäl att fästa uppmärksamheten på.

En principiellt - men kanske inte praktiskt - viktig fråga, som inte har lösts i samband med den föreslagna ändringen av centralstyrelsens ställning, är hur man skall förfara om en konftiktfråga uppkommer mellan centralstyrelsen och en myndighet under regeringen, 1 dag kan en sådan fråga underställas regeringens prövning. Om ändringen genomförs är delta inte längre möjligt. Detta kan eventueUt skapa problem inom t, ex, redovisnings- och arkivvårdsområdena.

En ändring av centralstyrelsens ställning enligt arbelsgruppens förslag medför att regeringens direktivrätt för särskilt fall gentemot centralstyrelsen försvinner. Detta påverkar bl.a, regeringens nuvarande möjlighet att i särskilt fall besluta om centralstyrelsens verksamhet och förläggning under krig. Det kan därför vara behövligt atl också se över om generella föreskrifter måste ges om styrelsens verksamhet under krig eller krigsfara.

Några remissinstanser kommenterar det förhållandet att regeringsformens krav på svenskt medborgarskap för innehavare av vissa statliga tjänster bortfaller, om centralstyrelsen inte längre är myndighet under regeringen.

Kammarkollegiet:

Kollegiet kan instämma i uppfattningen all något krav på svenskt medborgarskap för berörda kyrkliga befattningshavare knappast behöver ställas, I detta sammanhang har kollegiet emellerlid uppmärksammal att enligt gällande lagstiftning något krav på medlemskap i svenska kyrkan inte tycks föreligga för ledamot av svenska kyrkans centralstyrelse. Enligt kollegiets mening borde ett sådanl krav införas molsvarande vad som enligt 3 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan gäller för ledamot av kyrkomötet och ersättare för ledamot.

Prop. 1984/85:165 61

Svenska kyrkans centralstyrelse:

En ytteriigare konsekvens av att centralstyrelsen inte är en myndighet under regeringen är att det inte finns något krav på svenskt medborgarskap för ledamöterna i centralstyrelsen. Centralstyrelsen, som i sammanhanget vill framhålla att denna fråga torde sakna större betydelse, har ingen erinran mot atl del ej finns något sådant krav för att vara ledamot i styrelsen.

Kyrkoförfatlningsulredningen:

Den föreslagna ändringen av centralstyrelsens ställning innebär vidare, om denna genomförs, att man tar borl det grundlagsfästa kravet på svenskt medborgarskap för ledamöterna av centralstyrelsen. Därefter saknas regler om elt sådant villkor. Vid en jämförelse med ledamot av domkapitel, för vilken medborgarskapskravet gäller, ter sig detta något inkonsekvent. Om man vill ha kvar en sådan regel för ledamot av centralstyrelsen måste riksdagen - icke kyrkomölet - lagstifta om detta,

3.2 Centralstyrelsen och de statliga kontrollfunktionerna

Riksrevisionsverkei, kammarkollegiet och svenska kyrkans centralstyrelse, som yttrar sig särskilt i denna del, har ingen erinran mot förslaget att centralstyrelsen även i fortsättningen bör vara underkastad statliga kontrollfunktioner,

Riksrevisionsverkei:

RRV redovisade i skrivelse (RRV dnr 1983:457) till finansdepartementet förslag rörande förändringar i den statliga redovisnings- och revisionsorgani-salionen per 1983-07-01, RRV föreslog bl, a, att Svenska kyrkans centralstyrelse (SKC) skulle anslutas till kammarkollegiets redovisningsgrupp och revisionskontor, I regeringsbeslut (CE 1364/83) (delvis), (1543/84) beslöts att SKC skulle tillhöra kammarkollegiets revisionskonlor. Beslut om tillhörighet till redovisningsgrupp har ännu inte tagils, I rubricerade promemoria fastslås atl SKC är en statlig förvaltningsmyndighet och som sådan underkastad bl, a, RRVs tillsyn i enlighet med verkets instruktion att bedriva tillsyn över den statliga redovisnings- och revisionsorganisationen,

RRV redovisade en principiell ståndpunkt i rapport Utvecklingen av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten (RRV dnr 1983:808, oktoberrapporten 1983, sid 5) nämligen att kongruens i princip bör föreligga beiräffande myndigheter som skall granskas av revisionskonlor och myndigheler som skall upprätta årsbokslul, vilket förutsätts ske enligt den slatliga bokföringsförordningen (1979:1212) med anvisningar (SBF), I promemorian framförs det som naturligt att regeringen genom RRV har en möjlighet att kontrollera atl anslagna medel används effektivt och på föreskrivet sätl saml atl redovisning m, m, sker i betryggande former, RRV vill instämma i denna bedömning och föreslår att SKC ansluts till redovisningsgrupp från ingången av 1984/85, RRV anser att SKC skall lillämpa SBF med anvisningar och därmed vid räkenskapsårets utgång upprätta, fastställa och avlämna årsbokslut.

Liknande synpunkter anförs av kammarkollegiet. 6 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 165

Prop. 1984/85:165 62

3.3 Centralstyrelsens arbetsgivarfunktion

Svenska kyrkans centralstyrelse anser i likhet med arbetsgruppen att de regeringsföreskrifter som gäller för arbetstagare med statligt reglerade anställningar och för anställda hos statliga myndigheter bör göras tillämpliga på den personal som kan komma att anslällas hos centralstyrelsen.

Statens löne- och pensionsverk vitsordar att under de förutsättningar som anges i promemorian kommer ev. anställda hos centralstyrelsen att bli omfaltade av bl. a. allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän.

Svenska kyrkans personalförbund:

De i promemorian föreslagna regeländringarna utgår ifrån att Centralstyrelsen i sin egenskap av förvaltningsmyndighet under kyrkomötet skall vara arbetsgivare för personal hos slyrelsen. Under förhandlingar som förts om allmänna anställningsvillkor m. m, för personal anställd hos Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrkUg verksamhet, vilken bildades i anslutning till 1984 års kyrkomöte, har framkommil all avsikten är alt Centralstyrelsen inte skall få egna anställda. Personal kommer atl ställas till Centralstyrelsens förfogande av stiftelsen. Del kan mol den bakgrunden ifrågasättas, om de åtgärder som föreslagils beiräffande Centralstyrelsens arbetsgivarfunktion behöver genomföras. De föreslagna åtgärderna kommenteras därför inte i detta yttrande, SKPF förutsätter, atl denna fråga får prövas på nytl om den ovan angivna förutsättningen förändras.

Kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och domkapitlet i Visby tillstyrker förslaget atl centralstyrelsen skall få befogenhet att själv tillsätta tjänster.

3.4 Överklagande av centralstyrelsens beslut

Endast några få remissinstanser kommenterar arbetsgruppens förslag om överklagande av centralstyrelsens beslut.

Kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och domkapitlet i Lund tillstyrker förslaget om att det inrätlas en ny myndighel under kyrkomölel, kyrkomötets besvärsnämnd, som skall pröva besvär över centralstyrelsens beslut om tillsättning av tjänsler.

Kammarkollegiet anser atl besvärsnämndens ledamöter bör vara medlemmar i svenska kyrkan. Enligt domkapitlet i Lund bör sådant medlemskap krävas för ordföranden och dennes ersättare.

Prop. 1984/85:165 63

Domkapitlet i Visby:

Om centralstyrelsen görs till myndighel under kyrkomölet är det också logiskt att en uttrycklig föreskrift ges om att den själv får tillsätta sina tjänsler. Däremot är domkapitlet tveksamt om behovet av den föreslagna besvärsnämnden med hänsyn till det ringa antal tjänster det här rör sig om. Över huvud bör i detta sammanhang övervägas om det föreUgger ell allmänl intresse av alt centralstyrelsens beslut skall vara överklagbara,

Nägra remissinstanser avstyrker förslaget om att centralstyrelsens beslul i andra frågor än tjänsietillsällningar skall få överklagas hos regeringen.

Kammarkollegiet:

Kollegiet vill ifrågasätta om den generella regeln om rält atl besvära sig hos regeringen över andra beslul än tillsättningsbeslut verkligen skall tillämpas på centralstyrelsen. Beslut som f, n, inte kan överklagas därför atl de fattas av regeringen bör inte bli överklagbara enbart därför att beslutanderätten övergår till centralstyrelsen. Som exempel på sådana beslul kan anföras regeringens beslut om avslag på en ansökan att få uppbära rikskollekt. Del förefaller olämpligt med en ordning som leder till all regeringen som besvärsinstans skall styra praxis på områden där normgivningskompetensen flyttats till centralstyrelsen. En sådan ordning skulle i praktiken kunna eliminera den åsyftade verkan av ändringen beträffande normgivningen.

Kollegiet vill i detta sammanhang också peka på del förhållandet att enligt 3§ kollektkungörelsen 1953:739 (upphävd enl SFS 1983:472 sedan centralstyrelsen övertagit normgivningsrätlen på detta område) domkapitlets avslagsbeslut på framställning om stiftskollekt inte kunde överklagas. Motsvarande beslut, som fattas av domkapitlet på grund av delegering från centralstyrelsen, bör inte heller kunna överklagas.

Det kan nämnas att beslut av kyrkofondens styrelse enligt lagen (1970:940) och förordningen (1971:861) om kyrkliga kostnader inte får överklagas (35 § förordningen).

Kollegiet föreslår att centralstyrelsens beslut - med undantag för tillsättningsbeslut och beslut som innebär tillämpning av allmänna författningar där besvärsrätt finns inskriven - inte får överklagas.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Den allmänna regeln att statliga myndigheters beslul skall kunna överklagas till regeringen, om ej särskilda föreskrifter meddelats, gäller endast myndigheter som är underställda regeringen. Den gäller således inte för myndigheter under riksdagen. Enligt arbetsgruppens förslag skall centralstyrelsen uttryckligen förklaras vara en myndighet under kyrkomötet. Enligt centralstyrelsens mening synes därför det i promemorian förda resonemanget bygga på felaktiga utgångspunkter. Centralstyrelsen anser att påståendet i promemorian atl det vid rättstillämpningen skulle framstå som oklart om regeringen var besvärsinslans inte är helt korrekt. Det finns ingen allmän regel om att besvär skulle kunna föras hos regeringen över beslul fattade av en myndighet under kyrkomötet lika lite som att det finns en allmän regel alt besvär över beslut fattade av myndighet under riksdagen skuUe kunna föras till regeringen.

Prop. 1984/85:165 64

Som framgår av vad centralstyrelsen tidigare anfört är styrelsens mening atl den redan nu är en myndighel under kyrkomötet. Enligt arbetsgruppens förslag skall det i lagtexten uttryckligen framgå att så är fallel. Om arbetsgruppens förslag atl centralstyrelsen skall vara en myndighet under kyrkomötet och ej under regeringen kombineras med en generell möjlighet atl föra besvär över centralstyrelsens beslut hos regeringen så skulle detta enligt centralstyrelsens mening innebära att dess självständighet gentemot regeringen både från formella och materiella utgångspunkter försvagas. Detta mäste klart strida mot grundtankarna bakom kyrkomötesreformen. Centralstyrelsen vill därför bestämt avstyrka den föreslagna besvärsregeln, 1 stället vill centralstyrelsen föreslå att dess beslut - om ej särskilda föreskrifter gäller - skall kunna överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd.

Domkapitlet i Uppsala förordar ytterligare utredning av frågan om överklagande av centralstyrelsens beslul innan beslut fattas.

4 Normgivningen på det kyrkliga området

4.1 Klarare gränsdragning mellan regeringens och kyrkomötels kompetens

Ett par remissinstanser avstyrker förslaget om att uttrycket "verksamheten hos organ som tillsatts av kyrkomötet" i punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till RF ersatts av uttrycket "arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet".

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Centralstyrelsen vill för sin del framhålla att orden "verksamhet" och "arbetssätt" betyder hell skilda saker och alt centralstyrelsen alltid tolkat ifrågavarande bestämmelse enligt ordens strikta betydelse. Centralstyrelsen delar därför inle arbelsgruppens uppfattning att del endast skulle röra sig om en ändring av formell karaktär ulan anser att det rör sig om en väsentlig materiell ändring i kompetensfördelningen mellan regering och kyrkomöte. Den föreslagna ändringen skulle medföra en betydande inskränkning i kyrkomötets befogenheter att meddela föreskrifter för organ under kyrkomötet, Detla strider enligt centralstyrelsens mening mot grundtankarna bakom kyrkomötesreformen. Centralstyrelsen avstyrker förslagel i denna del.

Domkapitlet i Uppsala:

Domkapitlet har i princip intel atl erinra mot den laglekniska lösning i övergångsbestämmelserna lill regeringsformen och lagen om Svenska kyrkan, som presenleras i förslaget. Kapitlet vill dock göra en reservalion beiräffande den föreslagna ändringen i p, 10 lagen om ändring i regeringsformen och 7 § p. 6 i lagen om Svenska kyrkan, där "verksamheten hos organ som tillsätts av kyrkomötet" utbyts mot "arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet". Enligt moliveringen s, 47 samt följande stycken i Jörstnämnda lagrum framgår atl regeringen inte får meddela föreskrifter i ämnen som kan delegeras till kyrkomötet och för riksdagens normgivnings-

Prop. 1984/85:165 65

kompetens i dessa hänseenden gäller särskilt formkrav. Med hänsyn till kyrkomötets i storl sett begränsade kompetens vill domkapitlet avstyrka den föreslagna lydelsen, som synes ge vid handen att kyrkomötet skulle vara förhindrat ange verksamhetens mål och inriktning för myndigheter under kyrkomötet,

Kyrkoförfatlningsulredningen:

Utredningen är införstådd med a» det är svårt att forma etl alldeles adekvat ullryck, men det är givet att delta bör av.se sådana frågor som normall regleras i instruktioner för myndigheterna, såsom 1. ex. expeditionslider, beslul om semester eller annan ledighet. I övrigt bör enligt utredningens mening allmänna verksstadgan gälla också för arbetet hos myndigheter som tillsätts av kyrkomötet. Om verksstadgan skall gälla, måste man emellertid lillse all den inle slrider mot de delaljföreskrifter om arbetssättet som kyrkomötet meddelar i kyrklig kungörelse för sina underordnade myndigheter.

4.2 Begränsning av regeringens normgivning

Förslaget om atl regeringens restkompetens bör begränsas genom att grundläggande regler om centralstyrelsens organisation förs över till riksdagens beslutsområde tillstyrks av kammarrätten i Göteborg.

Några remissinstanser har en mera kritisk inställning.

Svea hovrätt:

När det gäller gränsdragningen mellan regeringens och centralstyrelsens kompelens i fråga om normgivning har arbetsgruppen ansett, alt regeringens s. k. restkompetens bör begränsas endast på så sätt atl del i p. 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen las in en bestämmelse om atl de grundläggande reglerna om centralstyrelsens organisation hör till lagområdet. I övrigt har arbetsgruppen ansett sig kunna utgå från att regeringen kommer att visa återhållsamhet när det gäller atl utnyttja sin normgivningskompeiens beiräffande centralstyrelsen (promemorian s. 50). Hovrätten har förståelse för arbetsgruppens synpunkter men vill ändå framhålla, att den föreslagna lösningen innebär att gränsen mellan regeringens och kyrkomötets kompetens på normgivningsområdel blir oklar och flylande, något som kan vålla olägenheter vid den praktiska tillämpningen.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

I enlighet med grundtankarna bakom kyrkomötesreformen skall kyrkomölel få ökade befogenheier att meddela föreskrifter rörande kyrkans angelägenheter inom ramen för etl bevarat samband med staten. Som en konsekvens av detta har nu i promemorian föreslagils alt centralstyrelsen som är den myndighet som huvudsakligen utreder kyrkomötets ärenden och verksläller dess beslut skall ha stäUning som myndighet under kyrkomötet och inte under regeringen. Betydelsen härav minskas dock väsentligt om regeringens normgivningsmakl skulle i princip kvarstå oförändrad, vilket i sin tur innebär att kyrkomötets befogenheter gentemot centralstyrelsen inskränks.

Prop. 1984/85:165 66

Centralstyrelsen finner det naturligt att regeringen här liksom i andra fall måste kunna meddela föreskrifter om verkstäUighet av lag. Centralstyrelsen vill inte heller ifrågasätta regeringens befogenhet att meddela föreskrifter som rör förvaltningen och användningen av anslagna statsmedel. Däremot anser centralstyrelsen att del inle finns något behov all för regeringens del generelll reglera centralstyrelsens angelägenheter i frågor som omfattas av regeringens restkompetens.

Genom den tidigare genomförda kyrkomötesreformen och nu föreliggande förslag om centralstyrelsens ställning kommer centralstyrelsen att få ställning som en myndighet under kyrkomötet vid sidan av myndigheler underställda regeringen på samma sätl som fallel är för statliga myndigheter som är underställda riksdagen. Sistnämnda kategori av myndigheter omfattas inle av regeringens normgivning. Centralstyrelsen anser att en naturiig komsekvens av tidigare genomförd och nu föreslagen lagstifining är att centralstyrelsen i detta hänseende jämställs med myndigheler under riksdagen. Enligt centralstyrelsen bör därför, med de undanlag som nyss angetls, regeringens s.k. restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket RF överföras från regeringen till kyrkomötet såvitt gäller föreskrifter som gäller kyrkomötets underställda myndigheter.

Det skulle självfallet innebära ett myckel omfattande arbete om alla föreskrifter av den typ som nu avses skulle upphävas och ersättas med kyrkUga kungörelser. Om centralstyrelsens principiella synpunkier angående normgivningskompetensen beaklas bör därför redan nu ulfärdade regeringsföreskrifler gälla lills kyrkomölet utfärdar nya föreskrifter. Det bör vidare framhållas att de kyrkliga kungörelser som i framtiden skulle ulfärdas inom ifrågavarande område sannolikl i de flesta fall skulle nära anluta sig till molsvarande föreskrifier som utfärdas för de under regeringen lydande myndigheterna.

1 promemorian anförs vidare (s. 31-32) atl regeringens möjligheter att till centralstyrelsen delegera normgivning, som faller inom regeringens restkompetens borfaller om centralstyrelsen bUr en myndighel under kyrkomötet och ej under regeringen. Som framgår av vad tidigare sagts anser centralstyrelsen att regeringens s. k. restkompetens såvitt gäller föreskrifter som riktar sig mot centralstyrelsen och den föreslagna besvärsnämnden bör överföras till kyrkomötet.

Om regeringens restkompetens likväl skall kvarslå vill centralstyrelsen förorda atl regeringen skall ha möjUghet att till kyrkomötet delegera ifrågavarande normgivningskompeiens oaktat centralstyrelsen inte är en myndighet under regeringen. Centralstyrelsen föreslår därför atl övergångs-bestämmelsrna till RF komplelteras med en bestämmelse av sådan innebörd.

4.3 Vidaredelegation av kyrkomötets normgivning

Arbetsgruppens förslag om att kyrkomötet skall få möjlighet att delegera normgivning i vissa internt kyrkUga ämnen till stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter tillstyrks av Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, kammarkollegiet. Svenska kyrkans centralstyrelse saml domkapitlen i Slrängnäs, Lund och Visby.

Prop. 1984/85:165 67

5 Vissa lagtekniska synpunkter

Hovrätten för Västra Sverige:

I promemorian föreslås en omredigering av punkten 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen på så sätt att punkten delas upp i sex numrerade avsnitt. Hovrätten instämmer i att en sådan uppdelning skulle göra innehållet väsentligt mer lättillgängligt. Punkten innehåller emellertid regler om svenska kyrkan som till skiUnad från övriga punkter i övergångsbestämmelserna står i elt inbördes samband med varandra. En uppdelning av punklen 9 i flera avsnitt skulle därför bryta mot systematiken i övergångsbestämmelserna. En mindre markerad uppdelning- exempelvis med bokstäver - skulle ge samma fördelar som den i promemorian föreslagna utan den angivna inkonsekvensen.

I följd av förslaget att svenska kyrkans centralstyrelse skall vara en (förvaltnings-) myndighet under kyrkomötet föreslås att en bestämmelse därom tas in som ett första stycke i 8 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan. Eftersom svenska kyrkans centralstyrelse då redan nämnts bör lagrummets andra siycke ändras så att där hänvisas endasl till centralstyrelsen eller styrelsen. Jfr t. ex. 43 § i förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkomötet.

Vissa lagrum som berörs av de aktuella ändringarna är såväl genom sitl sakliga innehåll som sill omfång redan lidigare svårtillgängliga. Efler de av arbelsgruppen föreslagna kompletteringarna blir denna olägenhel än större. Främst behöver punklen 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen redigeras om, men även i övrigt torde i några fall en översyn vara motiverad.

Kammarrälten i Göleborg:

Kammarrätten anser att arbetsgruppens lagtekniska lösningar är välmotiverade och stämmer överens med direkliven. Från principiell synpunkt är det emellerlid diskutabelt all uividga övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

Domkapitlet i Strängnäs:

Med utgångspunkt från önskemålet atl centralstyrelsen blir förvatfnings-myndighei under kyrkomötet har en inom regeringskansUet tillsatt arbetsgrupp utarbetat ett lagtekniskl förslag till förändring av styrelsens stalsrätlsliga ställning. Att förändringen kommer till utiryck i övergångsbestämmelser till regeringsformen är en konsekvens av tidigare reformer men ger ett ökat intryck av reformens provisoriska karaktär. Lagregler av stalsrältslig karaktär torde böra återfinnas i rikels grundlagar.

Domkapitlet i Visby:

I promemorian förulsälls alt reglerna om lagstiftningen på del kyrkliga området även i fortsättningen skall vara intagna i övergångsbestämmelserna lill RF. Domkapitlet har i yttrande den 28 februari 1964 över förfallningsul-redningens förslag lill RF (SOU 1963:16 och 17) från början slälll sig avvisande till en sådan placering av de centrala kyrkorätlsliga stadgandena. Enligt domkapitlets mening bör denna fråga tas upp ånyo sedan nu

Prop. 1984/85:165 68

Svea hovrätt-Vad gäller förslaget till lag om ändring i regeringsformen anges i delegationsbestämmelsen i p. 10 andra stycket att riksdagen i fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter kan medge atl kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överiåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter alt meddela bestämmelser. Lagtexten synes ge uirymme för delegation i vidare omfattning än som svarar mot gjorda ullalanden i motiven. Det kan särskilt anmärkas att uttrycket "svenska kyrkans böcker" förefaUer nägot oklart och hovrätten vill ifrågasätta om del inle borde närmare preciseras.

Slutligen vill hovrällen påpeka att det i den föreslagna ändringen om delegaiion i 7 § 2 st lagen (1982:942) om svenska kyrkan talas om domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter, medan det i p, 10 i förslaget till lag om ändring i regeringsformen beträffande motsvarande delegationsbeslämmelse anges att riksdagen kan medge kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse överlåta åt stiftsmyndigheter, kyrkUga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela akluella bestämmelser. Det synes lämpligt all samma benämningar används i båda författningarna.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Centralstyrelsen vill för sin del framhålla att sådana frågor som berörs av den föreslagna rätlen till delegering i allmänhet torde vara av den karaktären atl de inle behöver regleras genom kyrklig kungörelse. Likväl anser centralstyrelsen att det är värdefullt att det finns en sådan möjlighet att delegera rätten alt utfärda föreskrifter och tillstyrker därför förslaget i denna del.

Domkapitlet i Strängnäs anser atl uttrycket stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter bör ersättas av domkapitel och kyrkoråd, eftersom det är dessa organ som har den faktiska normgivningen. Enligt domkapitlet i Visby bör kontraktsprost ingå i uppräkningen av stiftsmyndigheter m, m.

4.4 Formerna för ändring eller upphävande av äldre lag

Kammarrätten i Göteborg, kammarkollegiet och Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslaget i denna del, Etl par remissinstanser är mera kriiiska.

Svea hovrätt:

Beiräffande formerna för upphävande av äldre lag i ämnen vilka kan delegeras till kyrkomötet anser hovrällen, att de föreslagna ändringarna gör atl reglerna, vilka redan nu är komplicerade, bhr än svårare atl överblicka

Prop. 1984/85:165 69

och förstå. Enligt vad som sägs i specialmotiveringen till den föreslagna ändringen i p. 2 i övergångsbestämmelserna lill lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen (promemorian s, 62) innebär ändringen att t, ex, bestämmelserna i 1686 års kyrkolag om svenska kyrkans lära, om gudstjänster, dop, nattvard, biskops- och prästvigning m, m, kan upphävas av riksdagen utan att formföreskrifterna i första-tredje styckena i p, 9 övergångsbestämmelserna till RF behöver iakttas, dvs, utan att kyrkomötet behöver höras. Hovrätten vill starkt ifrågasätta om det från principiella synpunkter kan godtas atl beslut i sådana för kyrkan grundläggande ämnen skall kunna fattas utan att kyrkomötets mening inhämtas. De praktiska synpunkter som har anförts till stöd för lösningen (promemorian s, 54) synes inle lillräckligt tungt vägande.

Domkapitlet i Lund:

Vad avser den föreslagna lagtexten finner domkapitlet förslaget till tillägg till punkten 2 till övergångsbestämmelserna till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen mindre lyckad, "Tredje meningen" kan syfta på punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen vilket inte är avsikten. Vidare förutsätter den föreslagna lagtexten och förarbetena i promemorian att riksdagen genom lag har delegerat till kyrkomölet beslutanderätten i ämnen som avses i punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Det bör inte i bestämmelser av grundlagskaraktär förutsättas att lagar av lägre dignitet har stiftats. På grund av det anförda bör tredje meningen i punkt 2 ha följande lydelse:

"Punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag, dock ej i fråga om lag som trätt i kraft före den 1 januari 1983 och som reglerar ämnen som anges i punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen i den mån delegation till kyrkomölel har ägt rum i dessa ämnen."

Genomgång av författningar

Kammarkollegiet anser, i likhet med arbetsgruppen att en genomgång bör ske av författningar för att om möjligt undanta centralstyrelsen från vissa slatliga författningars tillämpningsområde. Kammarkollegiet anför:

Som exempel på författningar om vilkas tillämplighet på centralstyrelsen tvekan kan råda vill kollegiet nämna tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100). Av specieUt intresse är därvid förhållandet mellan centralstyrelsen och Svenska kyrkans förvaltningsstiftelse. Allmän handling är som bekant varje handling som förvaras hos en myndighet, om den kommit in till myndigheten. Frågan är här om en handling, som upprättats hos stiftelsen eller kommii in dil, blir allmän handUng genom överlämnande till centralstyrelsen och när en handling skall anses inkommen till eller upprättad eller förvarad hos styrelsen resp. stiftelsen. Även i övrigt torde konsekvenserna av offentlighels- och sekrelessreglerna böra undersökas.

Prop. 1984/85:165 70

5 Vissa lagtekniska synpunkter

Hovrätten för Västra Sverige:

I promemorian föreslås en omredigering av punklen 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen på så sätt alt punklen delas upp i sex numrerade avsnill. Hovrällen inslämmer i all en sådan uppdelning skulle göra innehållet väsentiigt mer lättUlgängligt, Punkten innehåller emellertid regler om svenska kyrkan som till skillnad från övriga punkler i övergångsbestämmelserna Slår i elt inbördes samband med varandra. En uppdelning av punkten 9 i flera avsnitt skulle därför bryta mol systematiken i övergångsbestämmelserna. En mindre markerad uppdelning - exempelvis med bokstäver - skulle ge samma fördelar som den i promemorian föreslagna ulan den angivna inkonsekvensen.

I följd av förslaget att svenska kyrkans centralstyrelse skall vara en (förvaltnings-) myndighet under kyrkomölet föreslås atl en bestämmelse därom tas in som elt första siycke i 8 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan. Eftersom svenska kyrkans centralstyrelse då redan nämnts bör lagrummets andra stycke ändras så alt där hänvisas endast lill centralstyrelsen eller styrelsen. Jfr t, ex, 43 § i förslagel till lag om ändring i lagen om kyrkomölel.

Vissa lagrum som berörs av de akluella ändringarna är såväl genom sill sakliga innehåll som sill omfång redan tidigare svårtillgängliga, Efler de av arbelsgruppen föreslagna kompletteringarna blir denna olägenhet än större. Främst behöver punkten 2 i övergångsbestämmelserna lill lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen redigeras om, men även i övrigt torde i några fall en översyn vara motiverad.

Kammarrätten i Göteborg:

Kammarrätten anser att arbetsgruppens laglekniska lösningar är välmotiverade och stämmer överens med direkliven. Från principiell synpunki är del emellertid diskutabelt atl uividga övergångsbestämmelserna lill regeringsformen.

Domkapitlet i Slrängnäs:

Med utgångspunki från önskemålel all centralstyrelsen blir förvaltningsmyndighet under kyrkomölel har en inom regeringskansliel tillsatt arbetsgrupp utarbetat ett lagtekniskl förslag lill förändring av styrelsens stalsrättsli-ga ställning. Att förändringen kommer lill ultryck i övergångsbestämmelser till regeringsformen är en konsekvens av tidigare reformer men ger ell ökal intryck av reformens provisoriska karaklär. Lagregler av stalsrältslig karaktär torde böra återfinnas i rikets gmndlagar.

Domkapitlet i Visby:

I promemorian förutsätts att reglerna om lagstiftningen på del kyrkliga området även i fortsättningen skall vara intagna i övergångsbestämmelserna till RF. Domkapitlet har i yttrande den 28 februari 1964 över författningsul-redningens förslag till RF (SOU 1963:16 och 17) från början ställt sig avvisande till en sådan placering av de centrala kyrkorätlsliga stadgandena. Enligt domkapitlets mening bör denna fräga las upp ånyo sedan nu

1, svenska kyrkans lära,

2, svenska kyrkans böcker,

3, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

4, kollekter,

5, central verksamhet för evangelisation, mission ocb övrigt utlandsarbete samt diakoni,

6, kyrkomötets arbetssätt samt verksamhelen hos organ som enligt lag fär tillsättas av kyrkomölet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekter.

1, svenska kyrkans lära,

2, svenska kyrkans böcker,

3, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handUngar,

4, kollekter,

5, cenlral verksamhet för evange-Usalion, mission och övrigl utlandsarbete samt diakoni,

6, kyrkomötels arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse atl i sådan kungörelse meddela föreskrifier om kollekter. Kyrkomötet får också genom kyrklig kungörelse överiåla åt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifier om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekter.

Prop. 1984/85:165 73

av kyrkomötet, i den mån uppgiften mån uppgiften inte ankommer på

inle ankommer på eller har överläm- eller har överlämnats åt annat organ

näts åt annat organ som tillsätts av som tillsätts av kyrkomötet,
kyrkomötet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986,

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:943) om kyrkomötet

dels alt 38, 39 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 44—49 §§, av nedan angivna

lydelse,

dels att närmast före 46 § skall införas en ny rubrik av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §

Kyrkomötet skall för varje valpe- Kyrkomölet skall för varje valpe-

tets utskott,

39 §

Val inom kyrkomötet skall, om omröstning begärs, ske med slutna sedlar. Valsedlarna skall vara lika till slorlek, material och färg. De skall vara enkla och omärkla samt, om valet ej sker proportionellt, upptaga namn på så många personer som valet avser. Vid lika röstetal sker avgörandet genom lottning.

Val av svenska kyrkans centralsly- Val av svenska kyrkans centralsty-

relse, utskott och valberedning skall relse, kyrkomötels besvärsnämnd,
vara proportionellt, om del begärs utskott och valberedning skall vara
av minst så många ledamöter som proportionellt, om del begärs av
moisvarar den kvot som erhålls om minst så många ledamöter som mot-
antalet närvarande ledamöier delas svarar den kvot som erhålls om anta-
med del anlal personer som valel let närvarande ledamöter delas med
avser, ökat med 1, Om kvoten är ett det antal personer som valet avser,
bmtel tal, skall den avrundas lill ökal med 1, Om kvoten är ett brutet
närmast högre hela tal. Vid sådanl tal, skall den avrundas till närmast
proportionellt val skall bestämmel- högre hela lal. Vid sådant proportio-
serna i lagen (1955:138) om propor- nellt val skall bestämmelserna i la-
lionellt valsätt vid val inom lands- gen (1955:138) om proportionellt
ting, kommunfullmäktige m. m, till- valsätt vid val inom landsting, korn-
lämpas, munfullmäklige m, m, lillämpas.

Om ersättare ej väljs proportionellt skall vid valen även bestämmas den ordning, i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

Prop. 1984/85:165 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesla enar sig om. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken skaU dock lillämpas i sådana personalfrågor där della skall ske för arbetstagare i allmänhel hos staten.

44§

Tjänsler vid svenska kyrkans centralstyrelse tillsätts av styrelsen.

45 §

Centralstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos kyrkomötets besvärsnämnd. Detta gäller dock inle om annat är särskih föreskrivet.

Kyrkomötets besvärsnämnd

46 §

Kyrkomötets besvärsnämnd är en myndighel under kyrkomölet.

Besvärsnämnden väljs av kyrkomötet för varje valperiod.

47 §

Besvärsnämnden beslår av en ordförande, som skaU vara eller ha varit ordinarie domare, och fyra inom kyrkomötet valda ledamöter. Ordföranden väljs särskiU.

För ordföranden skall finnas en ersättare. Vad som föreskrivs om ordföranden gäller också ersättaren. För övriga ledamöier skall inom kyrkomötet utses lika många ersällare.

Prop. 1984/85:165 76

Innehåll

Propositionen ............................................................... ......... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... ........ 1

Lagförslag....................................................................... ........ 3

1, Förslagtilllagomändringi lagen(1982:942)omsvenskakyrkan 3

2, Förslagtilllagomändringilagen(1982:943)omkyrkomötet ,,, 5

3, Förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar 7

Utdragurprotokoll vid regeringssammanlräde den 17 januari 1985 .. 8

1 Inledning................................................................... 8

2 Allmän motivering...................................................... 9

2.1 Förslaget i stort ............................................. 9

2.2 Svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning 11

2.3 TUlsättning av tjänster ..................................... 11

2.4 Överklagande av centralstyrelsens beslut........ ...... 13

2.5 Vidaredelegation av kyrkomötets normgivning. 15

3 Upprättade lagförslag ............................................ ...... 16

4 Specialmotivering...................................................... 17

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan 17

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomölet 18

5 Hemställan................................................................ ...... 22

6 Beslut........................................................................ 22

Kyrkomötets skrivelse 1985:33 .................................... 23

Kyrkolagsutskottets betänkande 1985:22...................... 24

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1985 .... 43

1 Anmälan av kyrkomötets yttrande ........................... ...... 43

2 Kungörande av kyrkliga författningar ..................... ...... 44

3 Hemställan................................................................ ...... 45

4 Beslul........................................................................ ...... 45

Bilagor

Bilaga 1 Arbetsgruppens sammanfattning av sina överväganden och

förslag................................................................. 46

BUaga 2 Arbetsgruppens förfaltningsförslag................... 49

Bilaga 3 Remissammanställning .................................... ...... 57

Bilaga 4 De för yttrande överiämnade lagförslagen........ ...... 72

minab/gotab Stockholm 1985 82379