Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:161

Regeringens proposition 1984/85:161

om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m. m.;

beslulad den 21 mars 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade uidrag av regeringsprotokoll för de ålgärder och del ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

ANDERS THUNBORG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås all civilförsvarsstyrelsen och statens brand­nämnd läggs samman tUl en ny central myndighet, slatens räddningsverk. Till verkel knyts den samordningsfunktion avseende beredskapsåtgärder mol kärnkraftsolyckor som ligger på statens strålskyddsinslilul.

Propositionen innehåller också bl.a. förslag om de principer som bör gälla för utbildningen av personal för räddningstjänst och solningsväsende.

Den nya cenirala myndigheten inrättas den I juli 1986.

1    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                     2

Uidrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-03-21

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hell­ström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Thunborg

Proposition om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjäns­ten m.m.

1    Inledning

1 juni 1982 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande kommunde­partementet att tillkalla en kommillé (Kn 1982:03) med uppdrag atl uireda frågan om en samordning av den cenirala ledningen av räddningstjänsten i fred och civitförsvarsverksamheten. Kommittén' antog namnel CESAM-kommittén; samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten.

1 tilläggsdirektiv (Dir 1983: 11) till CESAM-kommittén framhöll föredra­ganden all översynen av utbildningen i allmän räddningstjänst, vilken tidigare hade utretts i betänkandet (Ds Kn 1979:5) Brandförsvarsulbild-ningen och i deparlementspromemorian (Ds Kn 1981:24) Utbildning i räddningstjänst m.m., borde fortsätta. Utredningsarbetet skulle bedrivas fömtsättningslöst och det skulle slå kommittén frill att pröva olika organi­sationsformer för ulbildningen. Översynen skulle dock ske inom ramen för i huvudsak oförändrade resurser. För arbelet med den fortsatla översynen tillsatte CESAM-kommittén en särskild arbelsgmpp. 1 arbelsgruppen in­gick företrädare för berörda myndigheter och personalorganisationer un­der ordförandeskap av direktören i Svenska kommunförbundet Lars Ågren.

' Landshövdingen Gösta Gunnarsson, ordförande, överdirektören Olof Arvidson, generaldirektören Gunnar Gustafsson, rationaliseringschefen Torbjörn Nilsson och direktören Lars Ågren.

 

Prop. 1984/85:161                                                     3

CESAM-kommittén avgav den 8 mars 1984 principbetänkandet (Ds Fö 1984:2) Räddningsverket. Betänkandets sammanfattning bör fogas lill pro­tokollet i detta ärende som hilaga I. Till betänkandet är fogat rapporten (Ds Fö 1984:1) Utbildning för räddningstjänst och solningsväsende. Rap­portens sammanfattning bör fogas lill prolokollet som bilaga 2.

CESAM-kommitténs principbetänkande har remissbehandlats lillsam­mans med rapporten om utbildningen. En förteckning över remissinslan­serna och en sammanställning av deras yllranden bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 3.

1982 års kommitté om försvarets gemensamma myndigheter m. m., den s.k. Hpg 5-kommiltén, har i silt belänkande (Ds Fö 1983: 5) Strukturför­ändring och samordning tagit upp frågan om atl till försvarets malerielverk föra över civilförsvarsstyrelsens produklionsuppgifter för utveckling, an­skaffning och redovisning av materiel. Denna fråga måste enligt kommil­léns mening noga prövas mol bakgrund av andra pågående uiredningar om samordning av den fredstida räddningstjänsten, kommunanknutel civilför­svar och civitförsvarsverksamheten i övrigl. Kommillén har också lagil upp frågan om det kan anses motiverat alt behålla den nuvarande lekniska kompeiensen för produktion av skyddsmm och anläggningar inom civil­försvarsslyrelsen. Statens planverk och forlifikalionsförvaltningen skulle enligt kommittén kunna utnyttjas i ökad omfattning när del gäller skydds-mmsproduklionen resp. produktionen av anläggningar för civitförsvarels krigsorganisalion.

Hpg 5-kommitténs betänkande har remissbehandlats. En sammanställ­ning av remissinslansernas yttranden över nu berörda frågor bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 4.

Försvarels rationaliseringsinstitut avgav på regeringens uppdrag i okto­ber 1983 rapporten (nr3.83-4401) Civilförsvarets materielförsöoning. Rap­portens sammanfattning bör fogas till protokollet i detta ärende som bi­laga 5.

Civilförsvarsstyrelsen har i en skrivelse den 16 april 1984 hemställt alt få genomföra en försöksverksamhet med ökad samverkan mellan civilförsva­ret och kommunerna inom materielområdet.

Försvarels rationaliseringsinstitut avgav på regeringens uppdrag i de­cember 1983 rapporten (nr 2.83-4301) Civilförsvarels personalförsörjning. Rapportens sammanfattning bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 6.

Institutets rapport om personatförsörjningen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras ytt­randen bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 7.

Regeringen har tidigare denna dag beslutat om en proposiiion om led­ningen av de civila delarna av totalförsvaret m.m.i proposilionen föreslås ålgärder för atl förbättra samordningen inom totalförsvarets civila del. Den civUa delen av lotatförsvaret indelas i funktioner med ansvariga myndighe-

 

Prop. 1984/85:161                                                   4

ter. En funkiion ulgörs av civitförsvar. Jag framhåller i propositionen atl principerna i försvarels planerings- och ekonomisystem bör vara vägle­dande för ledningen ocksä inom denna del av lotatförsvaret.

För atl göra framställningen om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten mer överskådlig lämnas här en redogörelse för några av de begrepp som används. CivUförsvarsverksamheten har lill syfte atl vid väpnade angrepp mot riket utifrån skydda och rädda civilbefolkningens liv saml enskild och civil allmän egendom. Verksamhelens omfattning anges i 1 § civilförsvarslagen (1960: 74, ändrad senast 1984: 1026). Samhällels räddningstjänst beslår av s. k. allmän räddningstjänst och olika former av särskild räddningstjänst. Den allmänna räddningstjänsten avser ingripan­den vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat i brandlagen (1974: 80) åsyftat nödläge. Särskild räddningstjänst är räddningstjänst vid olyckor i atomanläggningar saml sjö-, flyg- och fjällräddningstjänsl. Med uttrycket räddningstjänst avses, om inte annat anges, allmän räddnings­tjänst. Förebyggande ålgärder kan indelas i åtgärder som vidlas för alt förhindra olyckor och åtgärder som vidtas för atl begränsa skadan, om en olycka skuUe inträffa. Med uttrycket befolkningsskydd avses alla slags förebyggande ålgärder. Med den begreppsbestämningen kommer alltså civitförsvarsverksamheten atl omfalta befolkningsskyddet och räddnings­tjänsten för de situationer då civilförsvarsberedskap råder medan befolk­ningsskyddet och räddningstjänsten i övriga situationer i huvudsak regle­ras av brandlagen.

En närmare redovisning av berörda myndighelers verksamhel bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 8.

2    Allmänna utgångspunkter

Frågan om en samordning av den cenirala ledningen av räddningstjäns­ten i fred och civitförsvarsverksamheten har aktualiserats genom 1982 års lotalförsvarsbeslul (prop. 1981/82:102 bil. 1, FöU 18, rskr 374) och rädd-ningstjänstkommitléns (Kn 1979:01) arbete. Den har också uppmärksam­mats under det arbete som har bedriviis för atl förbättra den fredstida UtbUdningen i räddningstjänst.

Riksdagen har beslulal all kommunerna skall la över ansvaret för led­ningen av civitförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planlägg­ningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandel skall sam­ordnas med atl hemskyddsorganisalionen införs. Riksdagen (prop. 1984/85: 49, FöU 5, rskr 93) har därefler beslulal om de ändringar i civil­försvarslagen (1960: 74) och lagen (1964: 63) om kommunal beredskap som behövs för att införa del kommunala lednings- och planläggningsansvaret.

Räddningstjänslkommillén föreslår i sill slutbetänkande (SOU 1984: 77) Effekliv räddningstjänst en rad ålgärder för alt göra räddningstjänsten och

 

Prop. 1984/85:161                          „ -                       5

den förebyggande verksamheten bättre. Kommittén konstaterar all del modema samhällels utveckling har lell till elt allt sårbarare samhäUe och atl sårbarheten har ökal kraven på skydd för människor, egendom och miljö. Enligt kommilléns bedömning är det möjligt att uppnå en väsentiig minskning av anlalet olyckor och av skadoma. En sädan utveckling fömt­sätter enligt kommittén en effektiv räddningstjänst och förebyggande verk­samhel som kan anpassas tUl förändringarna i samhället. För all möjliggöra detta föreslås en samlad lagstiftning om samhällets räddningstjänst. Kom­mittén anser också atl det på cenlral nivå bör bildas elt nytt räddnings-tjänslverk av CivUförsvarsstyrelsen och slalens brandnämnd. En sådan samordning anses vara en viktig fömtsättning för genomförandet av de flesla förslagen i kommitténs betänkande. Kommittén föreslår även att de uppgifler som sjöfartsverkei svarar för när del gäller transport av farligt gods på land och lill sjöss skall föras över till räddningsljänslverkel.

Räddningsljänstkommilléns betänkande har remissbehandlats. Remiss­instanserna delar i huvudsak kommilléns bedömningar. Endasl från några håll framförs invändningar av principiell natur. Kommilléns förslag bereds nu inom regeringskansliel. Jag avser atl vid elt senare lillfälle la upp frågan i regeringen.

CESAM-kommittén föreslår atl en ny cenlral myndighet bildas. Enligt kommitténs mening är det både ur kommunernas och länsslyrelsemas synvinkel otiltfredsslällande att ha all göra med olika cenirala myndigheler som kan ha olika syn på civilförsvars- och räddningstjänslfrågorna. Kom­mittén framhåller atl ansvaret kommer all sammanfalla på den lokala nivån och all arbetet i stor utsträckning kommer atl bedrivas integrerat hos kommunerna. Den planläggningsvana som finns inom den fredstida rädd­ningstjänsten liksom den omfattande erfarenhelen av att genomföra rädd­ningsinsatser anses komma att spela en slor roll i planläggningsarbetel för krigssituationen och alltså komma civilförsvarsverksamheten till godo. Kommiitén pekar på att det redan finns ett samordnat ansvar på regional nivå hos länsstyrelserna. Det går enligt kommittén att uppnå rationalise­rings- och effektivitetsvinster genom alt samordna ledningen centralt och genom att integrera ell stort antal funktioner. Enligt kommitténs mening är del också en pålaglig fördel med en gemensam central ledning för atl civitförsvarsverksamhetens resurser i ökad utsträckning skall kunna ut­nyttjas i fredsräddningstjänsten.

CESAM-kommittén instämmer i räddningsljänstkommilléns förslag all verkel bör få en samordnande funkiion för skadeförebyggande ålgärder med hänsyn lill de olägenheter som är förenade med splittringen av ansva­ret för sådana ålgärder i samhället. Kommillén ansluter sig också till förslaget all vissa uppgifter av sådan art förs över till den nya myndighe­ten.

Remissinstanserna är i huvudsak myckel positiva till CESAM-kommit­téns förslag om en ökad central samordning. De invändningar som fram-

 

Prop. 1984/85:161                                                     6

förs från några håll gäller i försia hand vilka uppgtfter som skall tiltföras den nya centrala myndigheten.

För egen del ser jag samordningen mellan räddningstjänsten i fred och CivUförsvarsverksamheten som etl led i strävandena atl i enlighel med 1982 års tolatförsvarsbeslut förankra lotatförsvaret i samhället. Utvecklingen innebär alt den s. k. totatförsvarsprincipen införs på detta område, dvs. att den som har ansvaret för en verksamhel i fred ocksä skall ha detla ansvar i krig. Samtidigt kan man konslalera atl samordningen ger belydande förde­lar för verksamhelen i både fred och krig. Bl.a. kan möjligheterna all få erfarenheler från fredsolyckor och anknyiningen till en praklisk fredsmäs­sig verksamhet vara lill gagn för civitförsvarsverksamheten. Integrationen ger vidare förutsättningar för atl lösa frågan om en modernisering av räddningsljänstulbildningen.

Man kan konstalera att räddningstjänsten i fred och civitförsvarsverk­samheten redan är samordnade på regional nivå. Motsvarande utveckling pågår på lokal nivå. Dessa förhållanden pekar enligt min mening mot en samordning även på central nivå. Jag ser naturiiglvis i en samordning på central nivå också möjligheter att göra rationaliseringsvinster. Jag vill i sammanhanget erinra om atl chefen för försvarsdepartemenlel sedan rege­ringsskiftet år 1982 inom regeringen svarar för bl.a. räddningstjänsten i fred.

Som räddningstjänstkommittén har konstaterat är det moderna samhäl­lel sårbart. SamhäUet är beroende av avancerade och invecklade försörj­nings- och kommunikationssystem. Kemikalier, som vid olyckor kan åstadkomma omfattande skador, tillverkas, transporteras och används i stor utsträckning. Den slarka urbaniseringen har också ökal olycksris­kerna, och olyckorna får ofta betydligt allvarligare följder än lidigare. Brandskadorna har t.ex. ökat och i ett internationellt perspektiv framstår ulvecklingen i Sverige på della område som otillfredsställande. Mycket lalar därför för alt arbelel med alt förebygga olyckorna bör effektiviseras och förstärkas. Del är vidare vikligl all man redan i fred beaklar civitför­svarsverksamhetens krav och behovel av förebyggande ålgärder för all minska sårbarheten i krig.

Betydande insalser görs i Sverige inom olika sektorer för atl förebygga olyckor. Bilden är emellertid splittrad, och ingen myndighet har ett över­gripande ansvar inom området. Mot denna bakgrund föreligger enligt min mening etl behov av atl effektivisera del förebyggande arbetet mol olyc­kor. Del är angelägel alt en myndighet får lill uppgifl atl samordna samhäl­lels olycksförebyggande åtgärder. En samordnad civilförsvarsverksamhel och räddningstjänst i fred kommer enligt min mening all ge goda fömtsätt­ningar för en effekliv samordning av samhällets skade- och olycksförebyg­gande åtgärder. En sådan samordningsuppgtft fullgörs redan av brand­nämnden på räddningstjänslområdet.

 

Prop. 1984/85:161                                                    7

Jag vill också särskilt peka på behovet av att förbättra beredskapen mot kemikalieolyckor. I 1982 års lotalförsvarsbeslul har i fråga om huvudin­riktningen av civitförsvarsverksamheten angells alt ökad uppmärksamhel skall ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Della har samband med del arbele som bedrivs för alt öka beredskapen mot kemika­lieolyckor i fred. Erfarenhelerna såväl från Sverige, senasl gasutsläppet i Karlskoga, som från andra länder, Mexico, Indien och Italien, visar all konsekvenserna av sådana olyckor kan bli mycket allvarliga. Kunskaperna är emellertid begränsade om hur beredskapen för bekämpning av kemika­lieolyckor bäsl bör ulformas. Delsamma gäUer vilken teknik som bör användas. Man kan således konstalera all del är angeläget all kunskaps­uppbyggande forskning och studier samt teknikutveckling genomförs på delta område. Från svensk sida har därför iniliativ lagits hos Nordiska minislerrådel för all få lill slånd ell gemensaml nordiskl forsknings- och utvecklingsarbete om bekämpning av kemikalieolyckor. Jag vill i della sammanhang peka på all samarbele med andra länder, inle minsl i Norden, är betydelsefullt på räddningstjänslområdet.

Räddningsljänstulbildningen har i slort selt varil oförändrad sedan 1960-lalel. CESAM-kommittén har föreslagtf atl utbildningen i räddnings­tjänst i fred skall integreras med utbildningen i räddningstjänst i krig. Förslagel har rönt ett i huvudsak positivt bemötande vid remissbehand­Ungen. Mol bakgrund av samordningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten faller det sig nasiirligt alt utbildningen genom­förs som en inlegrerad utbildning. Trols de skillnader som f. n. föreligger organisaloriskl är det i stort selt samma uppgifter som skall utföras av personalen både i krig och fred. Räddningsorganisalionen i fred med dess personal och maleriel kommer att utgöra stommen i civilförsvarets krigsor­ganisation. Därigenom kan den personal som utbildas för räddningstjänst i fred, ulan eller med begränsad yllerligare utbildning, även användas i civilförsvarels krigsorganisation för räddningsuppgifter. Jag ålerkommer senare lill utbildningsfrågorna.

Sammanfattningsvis ser jag poskivt på förslagen om samordning och om en utbildning för räddningstjänst i fred och krig. Jag finner del angelägel alt regeringen nu för riksdagen redovisar del utredningsarbete som har ge­nomförts på del aktueUa området och lägger fram förslag i fråga om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Jag tar i denna proposiiion först upp de frågor som sammanhänger med de föreslagna organisatoriska lösningarna och utbildningen. Därefter behandlar jag frå­gor om personaldimensionering, kosinader och besparingsmöjligheter saml vilka ekonomiska viUkor som bör vara styrande för del fortsatta arbelet. Slutligen redovisar jag hur förslagen bör kunna genomföras.

 

Prop. 1984/85:161

3    Ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten

Mitt förslag: En ny central myndighet, statens räddningsverk, ersäller civilförsvarsslyrelsen och statens brandnämnd. Samordningen av be­redskapsplaneringen mol kärnkraftsolyckor förs över till den nya myn­digheten. Myndigheten lokaliseras till Karlstad.

Kommitténs förslag: Kommillén föreslår all även sprängämnesinspeklio­nen och riksnämnden för kommunal beredskap skall ingå i verkel saml all frågor om land- och sjölransporler av fariigl gods skall föras över dit (se betänkandets. 99-111, 155-156, 214-215, 219-220 och 262-263).

Remissinstanserna: Flertalet godlar kommitténs förslag. Ell anlal remiss­instanser har annan uppfattning om främsl sprängämnesinspeklionens verksamhel och om uppgifterna vid sjöfartsverkei i fråga om transport av farligl gods skall ingå i den nya myndighelens verksamhetsområde (se bil. 2 avsnill 2).

Skälen för mitt förslag: Jag har lidigare förordat en samordning på cenlral nivå av räddningstjänsten ifred och civilförsvarsverksamheten. För egen del ärjag övertygad om atl man kan få samordningsvinster, men jag fäster stort avseende vid all samordningen ger möjlighet atl höja effektiviteten både i civitförsvaret och i den fredslida räddningstjänsten. Enligt min mening skapar samordningen också förutsättningar för ell mera kostnads-effektivt utbildningssystem på räddningstjänslområdet. Jag förordar därför atl en ny myndighet bildas och all de uppgifter som fullgörs av statens brandnämnd och civilförsvarsstyrelsen i försia hand skaU ingå i den nya myndighetens verksamhelsområde. Civilförsvarsslyrelsens nuvarande kansliuppgifter för riksnämnden för kommunal beredskap bör i enlighet med vad jag har föreslagit lidigare denna dag föras över lill överstyrelsen för civil beredskap.

Civilförsvarsslyrelsen tar upp frågan om benämningen på den nya myn­digheten. Även jag anser atl räddningsverket är en ofuUsländig benämning. Den läcker nämligen inte den del av verksamhelen som avser alt skydda befolkningen i krig. Den kan inle heller anses läcka den förebyggande verksamhelen i fred vilken, i enlighel med vad jag tidigare har anfört, skall få en framträdande roll. Del är emellertid svårt atl finna en lämplig benäm­ning på verkel som är heltäckande. Ordet räddningsverket som benämning på den nya myndighelen synes ha blivil allmänt accepterad. Jag anser alt myndigheten bör benämnas statens räddningsverk.

Jag övergår nu till att behandla CESAM-kommitténs förslag att den samordningsuppgtft avseende beredskapsplaneringen mot kärnkrafts­olyckor som åvilar statens strålskyddsinslitut skall överföras lill räddnings-

 

Prop. 1984/85:161                                                     9

verkel. Enligt kommittéförslagel blir slrålskyddsinstilutel en rådgivande myndighet i strålskyddsfrågor vid beredskapsplaneringen och i en olycks­situation. Under remissbehandlingen har erinringar mot förslaget framförts endasl i fråga om uppdelning av ansvaret mellan myndigheterna. Civilför­svarsslyrelsen, statens brandnämnd och slatens strålskyddsinslitut har den 17 oktober 1984 redovisat ett gemensamt förslag till rikllinjer för sam­ordningen mellan räddningsverket och slatens strålskyddsinslitut i frågor om beredskap för kärnkraftsolyckor.

Myndigheternas gemensamma förslag ligger i linje med vad kommittén föreslog och kan närmast ses som en precisering av ansvarsfördelningen. Ansvaret för beredskapen för kärnkraftsolyckor bör således fördelas mel­lan räddningsverket och statens strålskyddsinstitut i huvudsak enligt myn­digheternas förslag. Till räddningsverket föreslår jag att man för ansvarei för planering och uppbyggnad av telesamband och alarmering, informalion till allmänheten, övningar och utbildning, ulrymningsplanering samt sam­ordning av freds- och krigsberedskapen. Institutet bör få ansvaret för slrålskyddsbedömningar, indikeringen, beredskapens geografiska ut­sträckning, larmkriterier, inlernationell uppföljning samt forskning och studier i frågor som avser strålskydd. Vardera myndigheten avses svara för sin budgetplanering och flerårsplanering. Det kan tilläggas att rädd­ningsverket inte får någon operativ roll i samband med en olycka. Strål­skyddsinstitutet behåller sin uppgift atl i samverkan med slatens kärnkraft­inspektion svara för en sammanhållande, rådgivande funkiion i en olycks­situation.

Kommittéförslagen innebär vidare atl sjöfartsverkels uppgifter avseen­de transport av fariigt gods skall föras över till räddningsverket och all sprängämnesinspeklionen skall införlivas i verket. AUmänl sett är det enligt min mening en klar fördel för del förebyggande arbetets effektivitet om mer verksamhet med uppgift att förebygga olyckor kan sammanföras i verket. Samlidigt minskas den nuvarande splittringen på området.

Del kan finnas anledning alt redan nu la upp en fråga som har behandlals av flera remissinstanser. Dessa har ansett all sprängämnesinspektionens tillsynsverksamhet och verksamhel med meddelande av föreskrifter som har angetts som olycksförebyggande ålgärder är väsensskild och saknar nära anknylning lill räddningstjänstens eller brandnämndens verksamhel som har angetts som verkstäUande räddningstjänst. Någon insians har ansett att ett sammanförande av sådana uppgifter skulle innebära avse­värda risker för all effektiviteten skulle minska vad gäller förebyggande åtgärder med åtföljande konsekvenser för säkerhelen.

Brandnämnden har emellertid redan nu belydande uppgifler på det före­byggande områdel. Inom brandnämndens verksamhelsområde ligger an­svaret för både olycksförebyggande och skadeförebyggande åtgärder mol brand. Brandnämnden har inom ramen för sill ansvar för den allmänna räddningstjänsten att verka för atl skador vid nödlägen kan avvärjas eller

 

Prop. 1984/85:161                                                    10

begränsas. Nämnden har således redan etl allmänt ansvar för skadeföre­byggande ålgärder. De förebyggande uppgiflerna verkställs främst genom brandsynerna. Brandmyndigheterna medverkar också bäde centralt och lokall i utformningen av de krav som slälls på byggnadslov och i den fysiska planläggningen. Vidare har arbelel med upprättandet av insats-planer för bl.a. anläggningar, lagerlokaler och fabriker inslag av förebyg­gande arbele. Sektionen för förebyggande brandförsvar är störst inom brandnämndens räddningsljänstenhel, och andra sektioner, t.ex. sek­tionen för hälso- och miljöfarliga varor samt farligt gods, har också upp­gifler på det förebyggande området.

Jag vill erinra om att insatsplaner upprättas för bl. a. fabriker med farligt gods och för transporter av sådanl gods. 1 dessa sammanhang kan krav ställas pä vissa beredskapsåtgärder för olyckor med farligl gods. Rädd-ningsljänstkommittén föreslår all ökade krav på skyddsålgärder skall släl­las på industrier och andra förelag som bedriver riskfylld verksamhet.

Jag övergår nu till frågan om sprängämnesinspektionens verksamhet bör införlivas i den nya myndigheten. En genomgång av bestämmelserna om brandfarliga varor visar enligt min mening att det föreligger etl klart sam­band mellan sprängämnesinspeklionens och nuvarande statens brand-nämnds verksamheter. Jag vill framhålla all redan de uppgifter som ligger på räddningstjänsten i fråga om förebyggande åtgärder och uppbyggnaden av beredskapen visar atl del fordras etl nära samarbete mellan myndighe­terna. Samarbetsbehovet förstärks enligt min mening i framtiden.

Sprängämnesinspektionens uppgifter i fråga om tillverkning, handel, hanlering, förvärv, överlålelse eller införsel av explosiva varor har karak­tär av produktkontroll och har inte direkt samband med den nya myndighe­tens övriga verksamhel. Som har framhållils under remissbehandlingen är det nödvändigl att i dessa frågor samarbeia också med andra myndigheler och organ än brandnämnden, främst med arbelarskyddsstyrelsen.

Jag har stor förståelse för den oro för kompelensföriuster som kan uppstå. CESAM-kommittén har ansett att problemen vid genomförandet blir störst för sprängämnesinspeklionen. Kommittén anser atl problemen kan lösas genom ell successivi överförande. Man kan emellerlid konstate­ra all inspektionen är en relativt ny myndighet som fungerar väl i nuvaran­de organisationsform. Inspektionens administration är pålagligl liten, vil­ket medför alt endast begränsade administrativa rationaliseringsvinster slår atl vinna. Verksamhelen har stor belydelse från arbelarskyddssyn­punkl. Mot denna bakgrund vUl jag inte nu förorda att sprängämnesinspek­tionen införUvas i räddningsverket. Olika åtgärder bör dock vidtas för all förbättra samordningen mellan myndigheterna, t. ex genom represenlalion i slyrelserna. Jag avser all noga följa utvecklingen i delta avseende och åierkomma lUl frågan inom två år om det visar sig alt den lösning som nu valts inle är tiltfredsstäUande.

 

Prop. 1984/85:161                                                   11

Vad gäller frågan om sjöfartsverkels uppgifler avseende transport av farligt gods skall föras över till räddningsverket anserjag att dessa också passar väl in i räddningsverkets uppgifter. Personal som handlägger frågor om bl.a. transporler av fariigl gods finns f n. hos brandnämnden och kommer alt finnas i räddningsverket med hänsyn till atl olyckor med sådanl gods ofta sker under transporterna. Dessa frägor kan beräknas uigöra etl inle obelydligl inslag i verksamhelen.

Del har under remissbehandlingen framhållits atl frågor om säkerheten vid transport av farligl gods till sjöss hör nära samman med övriga frågor om sjösäkerhet, farlygskonslruklion osv. Jag har förslåelse för dessa syn­punkter. Enligt min mening bör därför transporterna till sjöss ligga kvar pä sjöfartsverket. Säkerhetsåtgärderna för land- och sjötransporter bör kunna samordnas i samma former som pä andra områden. Det har också pekats på den internationella anknytningens belydelse i sammanhanget. Det inler­nalionella samarbetet är emellertid olika för land- och sjötransporter. Sjölransportfrågor behandlas i första hand inom den inlernationella sjö­fartsorganisationen (IMO). Landtransporterna behandlas i andra interna­tionella fora. Jag kan således inle finna att de synpunkter som har fram­förts i della avseende är av den arten all de väger över de skäl som talar för att ansvaret på land samlas inom räddningsverket.

Frågorna om transport av farligt gods har emellertid funnits vid sjöfarts­verket i något mindre än två år. Med hänsyn till den korta tid den enhet som handlägger dessa frågor har funnits är del av personalskäl en nackdel med en flyttning av enhelen. Mot denna bakgrund villjag inle nu förorda atl dessa uppgifter förs över tUl räddningsverket. Även i detla fall bör dock samordningen mellan myndigheterna förbältras. Jag avser liksom i fråga om sprängämnesinspeklionen alt noga följa ulvecklingen i detta avseende och återkomma till frågan inom två år om det visar sig alt lösningen inte är tiltfredsstäUande.

De farhågor som har framförts för att det förebyggande arbetet eller den föreskrivande och inspekterande funktionen skall fä en blygsam roll i den nya myndigheten har nära samband med vad jag tidigare har framhållil om uppgtftema på del förebyggande området. Jag har förordat att del förebyg­gande arbetet skall bli ett väsentligt inslag i myndighetens verksamhel. I den snabba utveckling som i dag sker inom praktiskt laget alla samhälls­sektorer, kommer en av verkels vikligasle uppgifler all vara all sludera olika risker, riskbevakning och iniliera ålgärder. Verksamhelen får karak­tär av det som numera kallas Risk Management. Mot denna bakgrund är jag inte orolig för att den verksamhet som nu bedrivs får en minskad betydelse i framliden.

En remissinstans tar upp frågan om inle kommittén för undersökning av allvarliga olyckshändelser kan integreras i den nya myndighelen. Jag vill erinra om alt kommittén enligt sina direktiv (Dir 1981: 12) har lill uppgifl

 

Prop. 1984/85:161                                                    12

alt snabbt och objektivt klarlägga de närmare omständigheterna vid allvar­liga olyckshändelser eller tillbud saml atl sammanställa erfarenheterna från händelserna. 1 direktiven framhålls att undersökningarna inte skall bedrivas av ett organ som är bundel av ansvaret för det löpande säkerhets­arbetet. Kommittén beräknar att under år 1985 redovisa sina erfarenheter av undersökningsverksamheten och lägga fram förslag som kan ligga till grund för en prövning av den framtida inriktningen av verksamheten. Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört anserjag atl resultatet av kommitténs för allvariiga olyckshändelser redovisning bör avvakias och alt del inle nu finns någon gmnd för alt integrera verksamheten i den nya myndighelen.

Några remissinstanser är tveksamma lill CESAM-kommitténs förslag att lokalisera räddningsverket lill Karlstad. Som kommittén framhåller har civilförsvarsstyrelsen, varifrån den övervägande delen av den personal som berörs av den nu akluella omorganisationen kommer, av regionalpoli­tiska skäl omlokaliserals till Karislad. Della lalar för en lokalisering dil. Enligt min mening går det inte heller alt ha den centrala verksamhelen på mer än elt slälle. Jag förordar sålunda en lokalisering till Karistad.

4   Huvuduppgifter

Mitt förslag: Slatens räddningsverk skall vara cenlral myndighet för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och krig. Vidare skall verket svara för samordningen av samhällels verksamhel inom dessa områden. Räddningsverket skall även ansvara för att planeringen av räddningstjänstens organisation och materielanskaffning utformas så all olika räddningsorgan kan samarbeta effektivi såväl i fred som i krig. Ärenden om beredskap mot kärnkraftsolyckor skall ankomma på ver­kel som central myndighet. Vidare skaU verket ha funktionsansvar för civUförsvaret, dvs. ha den cenirala ledningen av civilförsvarsverksam­heten och övervaka krigsplanläggningen och beredskapsåtgärderna. Verket skaU ha etl tillsynsansvar inom det övriga verksamhetsområdet. Forsknings- och utvecklingarbele samt återföring av erfarenhei får en framskjuten roll. Räddningsverket skall planera och genomföra utbild­ning och övning inom verksamhetsområdet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag ulom vad avser uppgtftema i frågor om landlransporter av fariigl gods saml rörande explosiva och brandfarliga varor (se belänkandet s. 113-126).

 

Prop. 1984/85:161                                                   13

Remissinstanserna: Flertalel instanser har inte någon erinran mot kommil­léns förslag (se bil. 2 avsntft 3.1). De synpunkter som vissa instanser har framfört om vilka uppgifler som skall föras över till räddningsverket inver­kar också på dessa instansers syn på frågan om huvudfunktioner för verkel.

Skälen för milt förslag: Jag har lidigare redovisat min syn på inriktningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten på cenlral nivå. Behandling­en av frågan om vilka verksamheier som skall tillföras räddningsverket visar också vad jag anser bör utgöra huvuduppgifter för myndigheten. Verksamheterna inlegreras inom verkel men behåller i slort sin tidigare karaklär. Del är mol denna bakgmnd som jag framlägger milt förslag till huvuduppgifter för verket.

Räddningsverket får ansvarei för funktionen civilförsvar i enlighet med vad jag har föreslagil i proposilionen om ledningen av de civila delarna av totalförsvaret. 1 den proposuionen tar jag också upp frågan om lednings­systemet i krig.

4.1 Befolkningsskyddet

Mitt förslag: Slalens räddningsverk skall verka för all befolknings­skyddels och räddningstjänstens intressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelseplaneringen samt bevaka riskulvecklingen i samhället. Till uppgifterna skall också höra att förebygga bränder. Verket skall vidare leda produktionen av skyddsmm och anläggningar. Del skall också ankomma på verkel att svara för övriga skyddsålgärder för civUbefolk-ningen, t. ex. skyddsmasker, förvarning och alarmering.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser förslagen om brandfarliga och explosiva varor saml frågor om säkerhelen vid Iransporl av farligl gods (se belänkandet s. 203-233).

Remissinstanserna: Flertalet är genomgående posiliva till kommilléns för­slag (se bU. 2 avsnitt 3.6). Fortifikationsförvaltningen har en annan uppfatt­ning i fråga om produktionen av anläggningar. De synpunkter som vissa instanser har framfört om vilka uppgifter som skall föras över lill den nya myndighelen inverkar också på dessa instansers syn på frågan om förebyg­gande åtgärder.

Skälen för mitt förslag: Under remissbehandlingen har, utöver frågorna om vilka uppgifter som skaU föras över lill räddningsverket, oenighet rått bara om vilken myndighet som bör ha produklionsansvaret för anläggning-

 

Prop. 1984/85:161                                                   14

ar för krigsorganisationen. Jag utvecklar därför skälen för mitt förslag i denna fråga.

Frågan aktualiserades av Hpg 5-kommittén som ansåg atl statens plan­verk och forttfikationsförvallningen skulle kunna ulnylljas i ökad omfatt­ning när det gäller skyddsrumsproduktionen resp. produklionen av anlägg­ningar för civilförsvarets krigsorganisation. Flertalel remissinslanser har i sina yttranden över Hpg 5-kommilténs förslag ansett atl en förändring av ansvarsförhållandet för skyddsrumsproduktionen och för anskaffning av anläggningar till civitförsvarels krigsorganisation kan medföra belydande nackdelar. Remissinstanserna förordar dock en ökad samordning mellan planverket, forttfikationsförvallningen och civilförsvarsslyrelsen.

Jag kan konstatera att del bland remissinstanserna råder stor enighet om att skyddsrumsbyggandet bör ske i nuvarande former. Jag delar denna uppfattning. Ansvarei för genomförandel bör således i huvudsak ligga på kommunerna medan räddningsverket bör ha etl övergripande ansvar och Ijänslgöra som ell tekniskt serviceorgan.

Vad gäller produklionen av anläggningar för civilförsvarels krigsorgani­sation Ugger ansvaret för genomförandet också här sedan lång lid på kommunerna. Detta anses ha fungerat väl. Enligt min mening är ett bibe­hållande av denna ordning belydelsefull för att kommunernas uppgift att driva och underhålla anläggningarna skall bli genomförd på ett kompetent säll. En förändring av den nuvarande ordningen skulle också slrida mol principen med en närmare knytning av civilförsvarsverksamheten lill kom­munerna. Även på delta område måsle det anses nödvändigt med teknisk kompelens hos den nya myndighelen för att bl.a. fullgöra programfunk­lionen. Jag förordar sålunda all nuvarande ordning bibehålls också i fråga om produktionen av anläggningar för krigsorganisationen.

4.2 Räddningstjänsten

Mht förslag: Slalens räddningsverk skall ha befogenhel att utfärda föreskrifier för planeringen av samverkan vid räddningsinsatser och för räddningstjänsten i krig. Planläggningen skall dock i försia hand påver­kas genom allmänna råd. Verket skall i övrigt främja den aUmänna räddningsljänslen så all denna blir ändamålsenligt ordnad i olika delar av landet.

Kommitténs förslag:   Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag (se belänkandels. 127-156).

Remissinstanserna:  Insianserna är i allt väsentligt positiva till kommilléns förslag (se bil. 2 avsnitten 3.2 och 3.3).

 

Prop. 1984/85:161                                                              15

Skälen för mitt förslag: Under remissbehandlingen har synpunkter fram­förts på förhållandet mellan räddningsverket och kommunema när det gäller planläggningen. Enligt min mening skall den kommunala planlägg­ningen sä långt möjligt understödjas med rådgivning.

Enligt 1982 års tolatförsvarsbeslut är staten fortfarande huvudman för civitförsvaret. Detta medför atl det är nödvändigl alt staten genom före­skrifter styr civilförsvarsverksamheten. Eflersom verksamhelen och för­beredelserna för denna sker för krigstida förhållanden är det nödvändigt, bl.a. med hänsyn till atl försvarsansträngningarna måste samordnas och föras med enheilig inrikining, att statsmakterna reglerar kommunernas verksamhel.

Jag vill således framhålla att när det gäller de speciella krav som krigs­förhållanden släller kan del bli nödvändigl alt styra planläggningen mot bestämda mål. Utrymmet för sådan styrning är som jag ser det dock mycket begränsat med hänsyn lill den precisering av kraven pä kommuner­na i planläggningshänseende som numera slälls i civitförsvarslagen (1960: 74). Behovel av atl få en ändamålsenlig och mellan kommunerna samordnad inriktning av planläggningen kommer enligt min mening i alll väsentligt atl kunna lillgodoses genom den organisationsplan som uppräl­las av länsslyrelserna för varje kommun.

Jag förordar sålunda atl även kommunernas planläggning för krigsförhål­landena inom ramen för civilförsvarslagsliftningen i första hand skall på­verkas genom allmänna räd. Detla gäller sedan gammalt inom fredsrädd­ningsljänsten. För all uppnå en effekliv samverkan mellan olika organ bör del dock liksom f.n. finnas möjligheter för räddningsverket att utfärda föreskrifter om samverkan vid räddningsljänstinsatser. Ingen ökning av de nuvarande myndigheternas föreskrtftsrätt föreslås således.

4.3 Forskning och utveckling

Mitt förslag: Forskning och utveckling blir vikliga uppgifler för statens räddningsverk. Styrelsen för svensk brandforskning skall stödjas i sin verksamhel.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s. 233-241).

Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget (se bil. 2 avsnitt 3.7).

Skälen för mitt förslag: Jag gör ingen annan bedömning än kommittén och vill understryka betydelsen av forskning och utveckling för både befolk­ningsskyddet och räddningstjänsten. När del gäller uppdrag inom ramen

 

Prop. 1984/85:161                                                    16

för den gemensamma försvarsforskningen vid försvarels forskningsanstalt bör verket samråda med överstyrelsen för civil beredskap.

4.4 Information

Mitt förslag: Statens räddningsverk får lill uppgift all se lill att allmän­heten, myndigheler och organisationer får informalion och utbildning om skydd och räddning i krig saml om olycksrisker, skadeförebyggande ålgärder och hur man bör handla då en olycka inträffar. Della skall ske i samarbele med berörda myndigheter och organisationer, t. ex. Svenska brandförsvarsföreningen och Sveriges civilförsvarsförbund.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i allt väsentligl med milt förslag (se belänkandet s. 242-251).

Remissinstanserna: De flesta har inle någon erinran mot förslagel. Bl.a. Sveriges Radio AB anser alt informationsfrågorna har fått en något undan­skymd plats i betänkandet (se bil. 2 avsnill 3.8).

Skälen för mitt förslag: Jag vill för egen del siarkt undersiryka betydelsen av informationsverksamheten. Enligt min mening får informationsverk­samheten mycket stor betydelse från beredskapssynpunkt under fredsmäs­siga förhållanden, men den är än mer väsenllig i en krigssituation. Som framhålls av Sveriges Radio AB bör prakliska förutsättningar för medver­kan och för att ta erforderliga initiativ skapas inom myndighelen. Jag kan också dela uppfattningen att del måste finnas en sådan planläggning atl del finns underlag för produktion av informationsprogram liksom för annan information vid beredskap och i krig.

Räddningsverket bör ha en övergripande samordningsroll när del gäller informalionen inom verksamhetsområdet. I enlighet med vad jag nyss har framhållil måste verket ha till uppgift alt se till atl allmänheten, myndighe­ter och organisationer får information. Verket bör således verka för upp­lysning om säkerhetspolitiken och om civilförsvarets uppgifter i totalför­svaret. Del övergripande ansvaret för information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret ligger däremoi på den nybildade styrelsen för psykolo­giskt försvar. Räddningsverkets uppgift bör också innefatta utbildning av allmänheten i skydd och räddning i krig. Jag vill också understryka verkets uppgifler under fredstid i fråga om informalion och utbildning om olycks­risker, skadeförebyggande åtgärder och hur man bör handla då en olycka inträffar.

Som kommillén föreslår bör räddningsverket samarbeia med de organi­sationer som bedriver informationsverksamhet på områdel, i försia hand Svenska brandförsvarsföreningen och Sveriges civilförsvarsförbund. Des-

 

Prop. 1984/85:161                                                  17

sa organisationers verksamhet har stor betydelse för att få bredd på infor­mationen. Jag räknar med att ett förtroendefullt samarbele skall utvecklas mellan verkel och organisationerna och förordar sålunda kommilléns för­slag i fråga om information. Jag vill också framhålla behovel av en samver­kan i informationsfrågorna med andra myndigheter, bl. a. överstyrelsen för civil beredskap.

CESAM-kommittén har funnit all frågan om atl bygga upp en cenlral informationsfunktion för räddningstjänsten av flera skäl är komplicerad. Informalionsbanken avses innehålla uppgtfter om tillgängliga resurser, olika fariiga ämnen m.m. saml syftar till atl underiälla planeringen och genomförandet av räddningsinsatser. Flera alternativ kan enligt kommittén övervägas i fråga om vilken eller vilka myndigheter eller organ som bör få ansvar för en evenluell informalionsbank. Kommillén föreslår atl stats­kontoret får i uppdrag att närmare uireda frågan om en central informa­lionsbank.

Endasl en remissinstans lar upp denna fråga. Svenska brandförsvarsför­eningen delar i sitt yttrande kommitténs uppfattning all frågan är komplice­rad och sannolikl dyrbar all lösa. Föreningen förklarar sig villig att under­söka möjligheterna att integrera en sådan informalionsbank i befintliga syslem som föreningen ändå kommer att datorisera. Jag kan konslalera all frågan kräver fortsatta överväganden.

5    Statens räddningsverks organisation

Mitt förslag: Statens räddningsverks verksamhel skall indelas i pro­grammen Befolkningsskydd och Räddningstjänst som också blir plane­ringsfunktioner. Verket skall vidare arbeta med olika produktionsområ­den, t. ex. utbildning, maleriel, skyddsrum och anläggningar samt admi­nistration. Verkel leds av en styrelse. Chef för verkel är en generaldi­rektör. TiU myndigheten skall knytas olika råd för att underlätta kon­laklerna med andra myndigheter och organisaiioner.

Del skaU ankomma på regeringen all besluta om verkets organisa­lion.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i alll väsentligt med mitt förslag (se betänkandet s. 253-258 och 265-274). CESAM-kommittén föreslår atl det nya verket får en lekmannastyrelse med företrädare för Svenska kommun­förbundet och Landstingsförbundet.

KommUtén föreslår vidare alt fem råd bildas för samverkan med kon­taktpunkter ulanför verkel. Enligt kommiitén bör del ankomma på verkel alt lill råden knyta de represenlanler för myndigheter och organ som verket anser bör ingå i dem. Kommittén lämnar en sammanslällning över myndigheter och organ som kan bli akluella all ingå i råden. 2    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                             18

Remissinstanserna: Inslällningen tiU kommitténs förslag är i huvudsak posiliv, men etl anlal inslanser har synpunkier på rådens sammansättning (se bil. 2 avsnitt 4).

Skälen för mitt förslag: Jag har framhållil atl principerna i försvarets planerings- och ekonomisystem bör vara vägledande för ledningen av verksamhelen inom lolalförsvarets civila del. Jag bedömer att del kan vara lämpligt atl verksamhelen vid verkel indelas i olika program- och produk­tionsområden.

I likhei med kommiitén harjag den uppfattningen att slora krav kommer atl StäUas på verksledningen, bl.a. med hänsyn lill all verksamhelen blir myckel utåtriktad. Jag anser därför att delta bör uppmärksammas i organi­sationsarbetet.

Jag anser att frågan om sammansättningen av slyrelsen bör övervägas i del fortsatla organisationsarbetet bl.a. mot bakgmnd av verkslednings-kommitténs arbete. Enligt min mening är det nu för lidigl att la närmare StäUning tiU rådens anlal och sammansättning. Även frågan om vilka uppgifter de bör ha anserjag bör övervägas yllerligare.

6    Civilförsvarets personalförsörjning

Bakgrund

Riksdagen fastställde i maj 1974 (prop. 1974: 1 bil.6, FöU 19, rskr 190 och prop. 1974:75, FöU 20, rskr 191) riktlinjer för dels en ny organisalion, dels ell nytt ulbildnings- och övningssyslem för civilförsvaret. Regeringen godkände i beslut den 18 mars 1976 etl förslag av civilförsvarsslyrelsen liU ändrad organisation, kallad organisation 80. Riksdagen (prop. 1976/77: 56, FöU 10, rskr 155) beslöt därefter om de ändringar i civilförsvarslagen (1960: 74) som behövdes för att genomföra organisation 80 och det nya utbildnings- och övningssystemet. Dessa rikllinjer gäller i allt väsentligt fortfarande.

Det kan finnas anledning att redovisa 1974 års rikllinjer för utbildnings-och övningssyslemel som en bakgmnd liU förslagel om civilförsvarets personalförsörjning men även till förslagen i följande avsnitt om utbild­ning, övning och malerielhanlering. I viss mån innebär förslagen ändringar i nu gällande riktiinjer.

Riktlinjerna innebär i huvudsak följande.

Endast en mindre del av manskapet för civitförsvaret behöver utbildas. Denna omständighet innebär att högre krav stäUs på utbildningen av befä­let. Krav ställs också på att det lägre befälet och det manskap som utbildas har goda kunskaper om hur bl. a. olika prakliska uppgifler skall lösas. Utbildningstiden är fyra-åtta veckor för befäl i ledningscentraler och högre föltbefäl. För huvuddelen av dessa grupper kan dock ulbildningen begrän-

 

Prop. 1984/85:161                                                     19

sas liU fyra-fem veckor. För manskap med särskild yrkesbakgrund som är lämplig för vissa ijänsler i civilförsvaret omfattar utbildningsliden omkring en vecka. Sistnämnda utbildningstid gäUer också för manskap i verkskydd. Ulbildningen skall genomföras som heldagsulbildning på vardagar.

Övningsverksamhelen syflar lill all skapa samövade enheler. Organisa­lionen skall efler mobilisering kunna lösa sina uppgifter även om huvudde­len av manskapet inte har utbildats i fred. 1 princip skall alla enheter genomföra s.k. enhelsövning om tre dagar för befäl och två dagar för manskap. Övningarna skall kunna återkomma en gång under varje fyraårs­period. Vissa enheter undantas från enhelsövningar, medan andra enheter övas under kortare lid.

Försvarsutskottet gjorde följande uttalande.

Utskottet tiUstyrker att övningsverksamhelen i ökad ulslräckning cen­traliseras till anläggningar som är särskilt lämpade för ändamålet. Eftersom övningarna är kortvariga bör övningens art, tillgången på lämpliga övnings­anordningar och instmktörer tUlsammans med reseavstånden för övnings-dellagarna bli styrande för var en övning skall genomföras. Man bör inle underskatta betydelsen av atl övningsdellagaren får delta i tillämpad öv­ning som äger mm i närheten av mobUiseringsplalsen och det område där den övade enhelen skall verka i krig. Utskottet räknar med alt omkring hälflen av övnings volymen kommer att vara kvar i länen.

I likhei med departementschefen anser utskottet att civilförsvarels re­gionala organisation bör byggas upp kring fem anläggningar för utbUdning och övningar. Anläggningens chef bör ha en hög grad av självständigt ansvar för verksamheten. Pågående översyn av civilförsvarsslyrelsens organisalion bör avvakias innan man lar slutlig ställning till anläggningar­nas organisaloriska stäUning i förhållande till civilförsvarsstyrelsen.

Det är naturligt all uppbyggnaden av fem regionala anläggningar för utbildning och övningar får konsekvenser i fråga om förrådshållningen. Särskild utbildningsmaieriel kan inle avsällas för anläggningamas behov. Förrådshållningen måste ske med beaktande bl.a. av att materielen skall kunna utnyttjas för utbildning och övningar och av de ralionaUseringsvins-ler som står att vinna genom regional samordning.

Länsslyrelserna har f n. elt omedelbart ansvar för civitförsvarels male-rielberedskap inom länen. Detta har uppenbarligen skapat ett starki posi­tivt intresse för förrådssituationen, för materielens vård och tillgänglighet vid mobilisering samt för organiserandet av dess distribution lill mobilise-ringsenheler m. m. MobUiseringen leds av civitförsvarscheferna, en för varje civUförsvarsområde. Vid mobiliseringen har länsslyrelserna en rådgi­vande och stödjande funktion. Hos länsslyrelserna finns, liksom hos mo­tionärerna, allvarliga farhågor för atl en centralisering av förrådssystemet kommer alt försämra civilförsvarels beredskap och minska möjlighelema atl snabbi få god effekt efter en mobilisering.

Enligt departementschefens mening är del nödvändigt atl länsstyrelser­nas inflytande över förrådsverksamhelen säkerstäUs på ell bättre sätt än vad som har varil faUet under försöksverksamheten i södra Sverige. Ut­skottet har samma uppfattning. Förrådsfrågorna har stor betydelse vid mobiliseringsplanläggningen. Fredsekonomiska fördelar kan komma all molsvaras av nackdelar för beredskapen. Uppkommande principiella frå­gor av della slag bör avgöras av Kungl. Maj: t.

 

Prop. 1984/85:161                                                   20

Utskottet erinrar om att civilförsvaret har ell stort antal mobiliserings­förråd som även i fortsättningen måste finnas spridda i länen. Uiöver de fem regionala utbildnings- och förrådsanläggningarna bör dessutom behål­las vissa förrådsfilialer, Uksom vissa lokala övningsfält.

Enligt 1982 års försvarsbeslut skall bl.a. ledningen på den lokala nivån av civitförsvarsverksamheten i krig föras över till kommunerna. Kravet i beslulel på ökad förmåga att möta verkningarna av ett överraskande an­grepp innebär bl.a. skärpta krav på civitförsvarsorganisationens bered­skap, utbildning och ledning.

Riksdagen (prop. 1984/85: 49, FöU 5, rskr 93) har beslutat om de änd­ringar i civilförsvarslagen (1960: 74) och lagen (1964: 63) om kommunal beredskap som behövs för atl genomföra försvarsbeslulel. Kommunerna kommer nu att genomföra sin civitförsvarsplanläggning. Arbelel skall vara genomfört den I januari 1987 då kommunerna övertar ledningsansvarel i krig.

Samtidigt införs en liU den kommunala ledningen anpassad krigsorgani­salion (Org 80 K). Org 80 K innebär all varje kommun lilldelas minsl en civilförsvarsstab, en eller flera brandgrupper och ett antal hemskyddsgmp-per. En kommun kan dessulom lilldelas andra resurser, t. ex. en eller flera undsättningsplutoner. Den nya krigsorganisationen ryms inom en perso­nalram på ca 150000 personer.

Övningsverksamhelen inriklas mol all samtiiga enheler övas vart fjärde år. Mobiliseringsövningar genomförs också vart fjärde år. Civilförsvarssla-bernas övningsverksamhet samordnas med ledningsövningarna av total­försvaret på lokal nivå.

Mitt förslag: Länsstyrelserna skPill skriva in och krigsplacera persona­len direkl på befallningar inom civitförsvarsverksamheten. Utbild­ningssystemet för krigsorganisationen förenklas och rationaliseras ge­nom atl vissa kurser läggs samman. De s. k. personalbankerna slopas.

Rapporten om civilförsvarets personalförsörjning: Överensstämmer i allt väsentligl med milt förslag.

Remissinstanserna: Rapporten får i huvudsak ell positivi moltagande (se bU.7).

Skälen för mitt förslag: Jag kan konstalera atl rapporten om civilförsvarels personalförsöijning har fått ell i huvudsak posilivi bemötande under re­missbehandlingen. Det bör dock pekas på alt flera av förslagen har sam­band med det pågående överförandel till kommunerna av ledningen av civitförsvarsverksamheten i krig och flera av CESAM-kommitténs förslag. Den närmare utformningen av rapportens förslag bör därför enligt min

 

Prop. 1984/85:161                                                  21

mening övervägas i särskild ordning. Redan i delta sammanhang anserjag del dock lämpligl atl redovisa min syn på inrikiningen i stort av arbelel med personatförsörjningsfrågorna.

Som försvarels ralionaliseringsinstUul framhåller är beredskapskraven väsenlliga för hur personalförsörjningen skall lillgodoses. Enligt min me­ning har även kommunernas nya uppgifter och den omständigheten all civUförsvaret i högre grad än tidigare kommer all tillföras personal med lämplig bakgmnd betydelse för hur personalförsörjningen skall utformas. Genom samordningen mellan räddningstjänsten i fred och krig kommer mer än 10% av personalen i civitförsvarels krigsorganisation att utgöras av personer som har motsvarande uppgifter i fred. En myckel stor del av befälsbehovel kommer att kunna lillgodoses med sådan personal. Denna bakgrund lillsammans med institutets förslag lill förbättringar av rekryte­rings- och inskrivningssystemel bör enligt min mening göra det möjligt alt skriva in och krigsplacera personalen direkl. Jag kan också anslula mig till institutets förslag om förenkling och rationalisering av utbildningssyste­met. Denna fråga har emellertid samband med frågan om utbUdningen. Jag återkommer därför lill frågan.

Institutets förslag all de s. k. personalbankerna slopas möjliggörs genom den inriktning av inskrivnings- och utbildningssystemen somjag förordar. Den personalbuffert som behövs blir till skillnad mol nu myckel begrän­sad. Samtidigt blir krigsorganisationen i princip fulltalig. Jag kan anslula mig lill förslaget alt överinskrivning i mobiliseringsreserven utnyttjas som en buffert. Del bör som institutet föreslår ankomma på länsstyrelserna all bedöma när krigsplacering kan göras. I vissa fall bör del tillålas alt oulbU-dad personal krigsplaceras, men utbUdningen bör i så fall genomföras så snabbt som möjligt därefler.

Jag ålerkommer senare lill övningsverksamhelen. Jag vill dock redan nu anslula mig till principen om enhelsvisa övningar under ledning av krigs-placerat befäl. Det är också enligt min mening viktigt all mobUiseringsmo-mentet får ökad lyngd.

7    Utbildningen av personal för räddningstjänst och solnings­väsende

Jag har inledningsvis förordal all en ny utbildning för räddningstjänst, inlegrerad med civitförsvarsulbildningen, liksom en reformerad utbUdning för personal inom sotningsväsendel nu genomförs enligt huvudlinjerna i kommitténs förslag. Del bör ankomma på regeringen eller den myndighel regeringen besiämmer alt slutligen besluta om detaljerna i dessa frågor.

1 likhei med kommittén anserjag del angeläget alt den nya utbildningen i räddningstjänst kan påbörjas så snart som möjligt. Del krävs emellertid en viss tid innan den nya ulbildningen kan börja fungera. Under denna lid

 

Prop. 1984/85:161                                                    22

skaU utbildningsplaner och kursplaner tas fram dels för den utbildning som jag förordat skall genomföras vid civitförsvarsstyrelsens utbUdnings- och förrådsanläggningar, dels vad gäller den föreslagna högskoleulbildningen. I det fortsatta organisationsarbetet bör kursplaner utarbetas för den nya utbildningen. De förfatiningar som berörs av den förändrade räddnings­ljänstulbildningen måsle också tas fram.

Jag räknar med att den nya utbildningen skall kunna påbörjas höslen 1986. Takten i genomförandel är emellertid i hög grad beroende av decen­traliseringen av övningsverksamheten tiU kommunema och de besparingar i övrigl som har föreslagits. I del följande behandlar jag de olika delama av räddningstjänstutbildningen.

7.1 Utbildning av heltidsanställda brandmän

Mitt förslag: Den heltidsansläUde brandmannen får efter gmndulbild­ning vid ett brandförsvar och efler ca ett års hellidstjänslgöring i rädd­ningstjänst gå igenom en kompelensutbildning. Denna bör även ge kompetens för placering som gruppchef i civilförsvarets krigsorganisa­lion. UlbUdningens innehåll bör närmare ulformas i det fortsatla organi­sationsarbetet.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se rapporten från CESAM: s arbelsgmpp s. 53-54).

Remissinstanserna: Flertalel remissinstanser släller sig bakom principerna i förslagel lill utbildning av heltidsanställda brandmän. Synpunkter har främsl anförts beträffande längden av den föreslagna gmndulbildningen och lokaliseringen av ulbildningen (se bil. 4 avsnill 3.4.2).

Skälen för mitt förslag: Brandförsvaret är en kommunal angelägenhet och det är följaktligen kommunen som är arbetsgivare för brandpersonalen. Enligt instruktionen (1974: 408) för statens brandnämnd åligger det nämn­den att meddela kompelensutbildning för brandpersonalen. Detla innebär alt staten tiUhandahåUer resurser för utbildning medan kommunen får ta kosinader för brandpersonalens lön under ulbUdningstiden, kosinader för resor och traktamenten m. m. Jag anser att ulbildningen inom brandväsen­det även i fortsättningen skall ske som en utbildning av anslällda. Mol detla förslag har inle heller anförts några synpunkter från remissinstanser­na.

Heltidsanställda brandmän får f n. dels en introduktionsutbildning, som kan variera från någon vecka lill fjorton veckor i de tre största kommuner­na, vid resp. brandförsvar i samband med anställningen, dels en traditio­nell skolutbildning vid statens brandnämnds utbildningsenhet. Brandman-

 

Prop. 1984/85:161                                                    23

naklassen omfattar åtta veckors huvudsakligen teoretisk utbildning. Brandmannen övas dessulom fortlöpande under sin yrkesverksamma tid vid den egna brandkåren enligt föreskrtfter i kommunernas brandordning­ar. Genomgången brandmannaklass med godkända vitsord är ell krav för behörighel alt vinna inträde i vidareutbildning tiU brandbefäl vid statens brandnämnd.

Enligt min mening bör utbildningen utformas för alt ge den kompetens som krävs för såväl räddningstjänst i fred som krigsräddningstjänst. An­svaret för ulbildningens uppläggning, innehåll och genomförande bör ligga på det nya cenirala verkel. Genomförandel av utbUdningen bör så långt möjligt decentraliseras och i första hand genomföras vid alla civilförsvarets ulbildnings- och förrådsanläggningar (CUFA). I den mån del skuUe visa sig nödvändigl bör ulbildningen även kunna genomföras vid några större brandförsvar med resurser för utbildning. Enligt min mening bör det an­komma på slatens räddningsverk att la ställning till i vilken omfattning denna möjlighet skall utnyttjas.

I likhet med arbetsgmppen anser jag att del skaU krävas minst tvåårig gymnasieskola eller motsvarande kunskaper förvärvade på annal säll för atl antas till utbildning lill heltidsanställd brandman. Utvecklingen under senare år visar att flertalel ungdomar går igenom gymnasial utbildning. Under en övergångsperiod, men också med hänsyn till dem som även i fortsättningen inle går igenom en utbildning inom gymnasieskolan, kan det dock finnas skäl att i särskilda fall göra avsteg från de formella kraven.

Från några håll har i samband med remissbehandlingen anförts syn­punkter på viklen av atl kunna rekrytera personer med yrkeserfarenhet till brandmannayrket. Det är även enligt min mening önskvärt att den blivande brandmannen, utöver Ivåårig gymnasieutbildning, också har en tids erfa­renhet av yrkesarbete bakom sig. Jag är dock inte beredd atl föreslå särskilda krav på yrkeserfarenhet för tillträde lill brandmannautbildningen. Brandmannen bör även vara lämplig för ijänst som gmppchef i civitförsva­rels krigsorganisation.

Jag anser all arbelsgmppens förslag i fråga om brandmannautbildningen är väl avvägda och bör ligga lUl grund för del fortsatta organisationsarbe­tet. UtbUdningen av brandmän bör således inledas med en gmndutbUdning efler anslällningen som senare bör följas av en kompelensutbildning. Gmndulbildningen kan jämföras med den introduktionsutbildning som i varierande omfattning förekommer redan nu. Den bör avslutas med prak­liska prov. Den nyansläUde kommer inom ramen för sin tjänstgöring också atl få della i den övningsverksamhet som regelbundet bedrivs inom brand­försvaret. För att han skaU få tillräckliga erfarenheler bör kompetensut­bildningen därför inte påbörjas förrän efter ca etl års heltidstjänstgöring vid egen kår.

I kompetensulbildningen bör också ingå utbildning för räddningstjänst i krig, vilken ger möjlighel till placering som gruppchef i civilförsvarets krigsorganisalion. Utbildningen bör leda fram lill brandmansexamen.

 

Prop. 1984/85:161                                                                24

7.2 Utbildning av heltidsanställda brandförmän, brandmästare m.m.

Mitt förslag: Efter ca fem års hellidstjänslgöring i räddningstjänst vid brandförsvar kan brandmannen gå igenom en utbildning som leder fram lill brandförmansexamen och ger kompetens som utryckningsledare. Efter ca ell års praklisk tjänstgöring och utbildning i förebyggande brandförsvar, kan brandförmannen antas till brandmästamtbildning. I denna ingår utbildning som ger kompetens som plutonchef i civUförsva-rets krigsorganisation. Ulbildningen leder fram lill brandmästarexamen som ger kompelens som högre utryckningsbefäl. Brandmästaren kan därefter gå igenom ytteriigare utbildning i förebyggande brandförsvar och får då kompetens att ansvara även för förebyggande verksamhel. Brandmästaren kan också gå igenom en förvallningsulbildning. Den brandmäslare som har gåll igenom både förebyggande utbildning och förvaltningsutbildning blir kompetent atl inneha tjänst som brandchef och vice brandchef i vissa kommuner. Utbildningarnas innehåll bör närmare ulformas i del fortsatla organisationsarbetet.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag (se rapporten från CESAM: s arbelsgmpp s. 55).

Remissinstanserna: Det övervägande anlalet remissinstanser tillslyrker i princip kommilléns förslag. Om kommitténs förslag alt brandförmansul-bildningen skall ge kompelens som utryckningsledare råder dock delade meningar. Synpunkier har även framförts beiräffande lokaUseringen och från något håll på innehållel i utbildningen (se bil. 4 avsnill 3.4.3).

Skälen för mitt förslag: Arbetsgruppens förslag i fråga om utbildning av heltidsanställda brandförmän och brandmästare är enligt min mening väl avvägda och jag anser alt de kan ligga till grund för det fortsalla organisa­tionsarbetet. Jag går nu över lill all behandla de olika delarna av befälsul-bildningen.

Utbildning av brandförmän

Lägsla befälsljänsten inom brandförsvaret ärf n. brandförman. Heltids­anställd brandförman skall enligt brandsladgan ha avlagt lägst brandför­mansexamen. Kompetensulbildningen, som i dag omfaltar lolv veckor huvudsakligen leorelisk utbildning, sker vid slatens brandnämnds utbild­ningsenhet.

För egen del anserjag del vara angelägel att allt brandbefäl får gå genom en utbildning som kan ge de kunskaper om risker och arbetsmetodik som behövs för all kunna leda en insatsstyrka. Jag anser vidare all utbUdningen bör ge sådana kunskaper all både personalens och allmänhelens säkerhel tillvaratas på bäsla möjliga sätl. Enligt min mening bör brandförmansul-

 

Prop. 1984/85:161                                                   25

bildningen i allt väsentligt ges en sädan inrikining att personalen får förut­sättningar atl svara mol de krav samhället ställer på en effektiv räddnings­tjänst liksom att ulföra sina uppgifler under betryggande former. Jag anslu­ter mig alltså till arbelsgruppens förslag att brandförmansutbildningen bör ge kompelens som utryckningsledare för en mindre utryckningsenhet. Ulbildningen bör leda lill brandförmansexamen. Till lokaliseringen av och genomförandel av utbildningen avser jag alt återkomma i samband med behandlingen av brandmäslamtbildningen.

UtbUdning i förebyggande brandförsvar

Den som önskar gå vidare och få utbildning till högre befäl skaU dels ha erfarenhet som befäl under ca ett år, dels gå igenom en utbildning i förebyggande brandförsvar. Utbildningen skall ge sådana kunskaper att den som har genomgålt ulbildningen kan utföra brandsyn av mlinkaraktär och vissa lillslåndsbesiklningar. UtbUdningen skaU också ge kunskaper för allmän rådgivning angående förebyggande ålgärder mol brand. Jag anser alt utbildningen i förebyggande brandförsvar bör kunna anordnas som ett särskilt utbildningsavsnili.

I delta sammanhang vill jag erinra om atl lidigare utredningar inom räddningsljänslutbildningens område har föreslagil atl även vissa brand­män skulle kunna genomgå denna utbildning. Även jag ansluter mig till detta förslag. Det kan enligt min uppfattning finnas anledning alt låta de brandmän som t.ex. av medicinska skäl tvingas avstå från atl della i utryckningar och likartad tjänst gå igenom utbildning i förebyggande brandförsvar för att kunna arbela med viss brandsyn m. m. Jag vill därför förorda alt möjligheten står öppen för de brandmän som är iniresserade av atl gå igenom denna utbildning och där kommunen har behov av atl så sker. Ulbildningen bör anordnas och genomföras av slatens räddningsverk vid en CUFA.

Utbildning av brandmästare

HellidsansläUd brandmästare skall enligt brandstadgan ha avlagl lägst brandmästarexamen vid slalens brandnämnds utbildningsenhet. För inträ­de i brandmästarklassen krävs avlagd brandförmansexamen. I praktiken har de antagna liU brandmästarklassen genomsnittligt ca 14 års anställ­ningstid i statligt eller kommunall brandförsvar. Brandmästarklassen om­fattar i dag 21 veckor huvudsakligen leorelisk utbUdning.

För egen del anserjag att del, även om brandmäslamtbildningen i första hand skall inriktas på rollen som mera kvalificerad utryckningsledare, finns vissa andra krav som också bör lillgodoses. Brandmäslarna har ofta atl ulföra kvalificerat administrativt och personalledande arbele. Det är uppgifler som normall ligger på brandchefen men som måsle avlastas honom. Enligt min mening måsle brandmäslarna få kunskaper för att kunna fullgöra dessa uppgifter. Jag anser därför all brandmästamtbildning-

 

Prop. 1984/85:161                                                    26

en skall innehålla sådana inslag av förvaltningskunskap och administration som är specifika för räddningstjänsten.

För de brandmästare som önskar nå befattning som brandchef eller vice brandchef anser jag i likhei med arbelsgruppen att det är nödvändigt att tillskapa särskilda utbildningar i dels förebyggande brandförsvar, dels för­valtningskunskap .

Utbildningen i förebyggande brandförsvar bör enligt min mening sam­ordnas med motsvarande utbildning för brandingenjörerna. Utbildningen i förebyggande brandförsvar för brandmästare skall ge erforderliga kunska­per för sådan brandsyn, ritningsgranskning och rådgivning som del ankom­mer på brandchef att utföra. En brandmästare som har genomgått denna utbildning kan således tjänstgöra som besiklningsbrandmästare.

Det är enligt min mening vidare nödvändigl, inte minst från rättssäker­hetssynpunkt, all också kunskaperna i förvallningskunskap utökas för den brandmästare som avser att söka Ijänst som brandchef eller vice brand­chef. Brandmästarnas vidareulbildning i förvaltningskunskap bör även den samordnas med motsvarande delar i brandingenjörsutbildningen. För­valtningsutbildningen bör anordnas i högskolan.

TUl samordningen av brandingenjörsutbildningen med utbildningarna i förebyggande brandförsvar och förvaltningsutbildning ålerkommer jag i samband med behandlingen av brandingenjörsulbildningen.

Övrigt

I likhet med remissinstanserna anserjag att räddningsljänstulbildningen på alla nivåer måste innehålla etl stort inslag av sjukvårdsutbildning. Personalen anlitas nämligen ofta i ambulanstjänst. Dessulom är omhänder­tagandet av skadade personer på en olycksplats en primär uppgifl för all räddningspersonal. Enligt min mening ligger elt sådant utbildningsinslag i linje med syftet att göra utbildningen effektivare och ändamålsenligare för eleverna. Sedan riksdagen i princip lagit ställning till den framtida ulbild­ningen får del ingå i det fortsatta organisationsarbetet all beakla frågor om vissa specialinslag i ulbildningen i samband med atl kursernas närmare innehåll bestäms.

Beträffande lokaliseringen av de utbildningar som jag nu föreslagit vill jag framhålla följande.

Inledningsvis harjag pekal på den renl innehållsmässiga samhörigheten mellan utbildningen för räddningstjänsten i fred och molsvarande utbild­ning för räddningstjänsten i krig. Genom samordningen skapas möjligheter all utnyttja de resurser som i dag finns uppbyggda inom civilförsvarsor­ganisalionen, nämligen CUFA.

Av inlresse i detta sammanhang är hur många elevdagar som befälsul-bildningen fordrar. Arbetsgmppen räknar med atl förslaget omfattar sam­manlagt 16975 elevdagar. De nu berörda befälsutbildningarna tar sålunda i anspråk en relativt stor del av en CUFA: s lillgängliga elevdagar. Anlalel elevdagar för brandingenjörer kan dessulom komma all öka. Ulbildningen

 

Prop. 1984/85:161                                                   27

av brandförmän fordrar ytteriigare ca 20000 elevdagar. I stort sell hela kapaciteten vid en CUFA skulle fordras för en samlad befälsutbildning. Redan med arbelsgruppens förslag kan del därför bli aklueUt atl föriägga viss del av brandmäslamtbildningen till flera CUFA med hänsyn lill den övriga UtbUdning som skall genomföras.

Jag vill i sammanhanget åter erinra om att inriktningen av den framtida ulbildningen skall vara en integrerad utbildning för fred och krig. Detta fordrar enligt min mening en så jämn standard som möjligt på CUFA. Kvaliflcerade resurser kommer alt fordras under alla omständigheter vid samtiiga CUFA. Jag anser dock att utbildning av brandmäslare i försia hand skall lokaliseras lill den CUFA som skall anordna den prakliska utbildningen för brandingenjörerna. Del bör däremoi vara en strävan att så långt möjligt fördela övrig befälsutbildning över alla anläggningar, efter­som jag ser den lösning som arbelsgruppen har föreslagil som en helhels-lösning för att åstadkomma en integrerad utbildning. Den iniegrerade utbildningen är också en förutsättning för en finansiering av den utbild­ningsreform som jag nu föreslår.

Enligt min uppfattning bör det dock ankomma på räddningsverket atl la ställning lill var enskilda utbildningar bör föriäggas i samband med detalj­planeringen av dessa med hänsyn till vad det finner det praktiskt eller av andra orsaker önskvärt.

7.3 Utbildning av brandingenjörer

Mitt förslag: En brandingenjörslinje omfattande 100 poäng (2,5 år) inrättas i högskolan den I juli 1986. Linjen förläggs till universitetet i Lund och får 25 nybörjarplatser per år. Genom alt ulbildningen inord­nas i högskolan kommer de ökande kraven på tekniskl-velenskapligt kunnande hos personalen inom räddningstjänsten att kunna tillgodoses i större omfattning.

För den som skall bli brandchef krävs, utöver genomgängen brandin­genjörslinje, elt års praktisk utbildning vid bl.a. CUFA. Ansvaret för denna utbildning läggs på statens räddningsverk. Utbildningens inne­håll bör närmare utformas i det fortsalla organisationsarbetet. Ulbild­ningen ger också kompetens som chef för bl. a. civilförsvarsstab inom civilförsvarets krigsorganisation.

Kommitténs förslag: Brandingenjörsutbildningen föreslås bli anordnad som en fyraårig leknisk högskoleutbildning med betydande inslag av prak­lisk UtbUdning eller praktik vid brandförsvar. Del sisla utbildningsåret skall enligt förslagel inriklas på räddningsljänslteknik, kommunal förvall­ning m. m. och under fem veckor på de behov som räddningstjänsten i krig ställer. Brandingenjören föreslås få kompelens som brandchef och som

 

Prop. 1984/85:161                                                    28

chef för bl. a. civitförsvarsslab. Som ett alternativ kan enligt förslagel det sisla utbildningsåret i släUel inriktas mot indusirins, försäkringsbran­schens med fleras behov (se rapporten från CESAM: s arbelsgmpp s. 57-61).

Remissinstanserna: De flesta instanserna lämnar kommitténs förslag tUl principer för brandingenjörsutbildningen ulan erinran. SärskUda syn­punkter har framförts på innehållet i ulbildningen, på utbildningsvolymen och på lokaliseringen (se bil. 4 avsnitt 3.4.4).

Skälen för mitt förslag: Enligt 7 § brandsladgan (1962: 91) skall brandchef och vissa andra befattningshavare ha avlagt brandingenjörsexamen. Denna examen avläggs vid statens brandnämnds utbildningsenhet i Solna. Antag­ning till ulbildningen sker vartannat år med ca 30 studerande. Som behörig­hetskrav gäller i princip slutförd tre- eller fyraårig linje inom gymnasiesko­la.

Brandingenjörsutbildningen omfallar f n. 85 utbildningsveckor förde­lade på 28 veckors utbildningstjänstgöring, 55 veckors teoretisk undervis­ning och 2 veckors praktisk undervisning. Utbildningen indelas i fyra skeden, nämligen 19 veckors handledd, gmndläggande brandmannaul-bildning vid kommunal brandkår med heltidsanställd personal (skede 1), en termins sludier vid brandnämnden (skede II), 9 veckors praklisk befälsut­bildning vid kommunal brandkår med heltidsanställd personal (skede III) samt ett läsårs studier vid brandnämnden (skede IV).

Ulbildningen av brandingenjörer bedrivs i dag i slort sell som i början av 1960-lalel. Den tekniska utvecklingen under de senaste två decennierna har lillsammans med 1974 års brandlagsliflning lett fram till etl väsentligt bredare lillämpningsområde än tidigare. Kombinerat med ny lagstifining inom arbetslivets och förvaltningens områden innebär detta all arbetsupp­gifterna för brandingenjörer i hög grad har förändrats. Dessa förhållanden måsle påverka utformning och innehåll i den framlida brandingenjörsul­bildningen.

Redan de sakkunniga för översyn av brandförsvarsulbildningen föreslog i sitt belänkande (Ds Kn 1979: 5) BrandförsvarsutbUdningen en föriängd utbildning. Den skulle omfatta totalt tre och ett halvt år och väsentiiga delar av utbildningen skulle ges i form av specialinriktade kurser vid teknisk högskola. Arbetsgmppen för överarbelning av förslagel lill ändrad brandförsvarsutbildning m.m., med uppgtft att se över de sakkunnigas förslag, föreslog i sin lur i promemorian (Ds Kn 1981: 24) Utbildning i räddningstjänst m. m. att en allmän utbildningslinje, brandingenjörslinjen, omfattande 80 poäng (två läsår) skulle inrättas i högskolan.

Den särskilda arbetsgmppen inom CESAM-kommittén föreslår i sin rapport all brandingenjörsutbildningen skall anordnas som en fyraårig teknisk högskoleutbildning. Utbildningen bör inledas med två perioder om

 

Prop. 1984/85:161                                                   29

40 resp. 30 veckor vid leknisk högskola med en mellanliggande period om lio veckor med handledd praktisk brandmannautbildning. Efter den sisla perioden vid leknisk högskola följer ytterligare praktik om 20 veckor vid brandförsvar. Därefter skaU den blivande brandingenjören gå igenom en utbildning i brandskyddsleknik om 30 veckor följt av en ny praktikperiod om 20 veckor. Denna praktik skaU anpassas liU vilkel val av inriktning som görs för det sista året i utbildningen. Det ena av de alternativ arbetsgmp­pen föreslår innebär utbildning i räddningsljänslteknik, kommunal förvall­ning m. m. och innehåller dessutom fem veckors utbildning för de behov räddningstjänsten i krig släller. Utbildningen leder fram tiU en brandingen­jörsexamen som ger kompelens som brandchef och som chef för bl.a. civilförsvarsstab. Det andra alternalivel inriklas mot industrins och försäk­ringsbranschens med fleras behov.

Brandskyddsfrågor av olika slag har av tradition — både i Sverige och utomlands - behandlats ganska schematiskt och i stor ulslräckning base­rats på erfarenhet, "tumregler", eller på resultat av enkla prövningar. Vid jämförelser med andra delar av del lekniska och industriella områdel har brandskyddsområdel länge karaktäriserats av slor knapphei på utveck­lingsarbete. Samtidigt har det i samhället sketl en utveckling mot stora komplexa syslem som innebär atl sårbarheten för och konsekvenserna av olyckor har ökal. Della har lell till en alllmer besvärande brisl på brand-skyddstekniskt välutbildad personal med kompetens att på vetenskaplig/ teknisk gmnd angripa skyddstekniska problem.

Brandingenjörsulbildningen är i dag den enda civila eftergymnasiala ingenjörsutbUdning som ligger utanför högskolan. Jag anser del både na­turligt och angeläget all brandingenjörsutbildning inordnas i högskoleor­ganisalionen. Härigenom blir del också möjligt att lillgodose del påtalade behovel av en vetenskaplig/teknisk gmnd för yrkesområdet. 1 dag ger brandingenjörsutbildning inle behörighel lill forskarutbildning. Enligt riks­dagens beslut skall principen om elt samband mellan forskning och gmnd­läggande utbildning vara en cenlral del i del fortsatla reform- och utveck­lingsarbetet inom högskolan. För de utbildningar som saknar forskning försöker utbildningsmyndigheierna åsladkomma en forskningsanknyining. En viklig form av forskningsanknyining är att forskningsresullal direkt kan las till vara i den gmndläggande utbildningens innehåll och arbelsformer.

Den integrering av utbildning i fredsräddningstjänst med utbildning i räddningstjänst i krig somjag inledningsvis har förordat innebär alt brand­ingenjören i sin UtbUdning också bör erhålla kunskaper som gör del möjligt för honom att bedöma hur civilförsvarets behov bäsl tillgodoses. Även ur denna synvinkel är del angeläget alt den som går igenom brandingenjörsul-bildning erhåller erforderlig teknisk kompelens på högskolenivå.

Somjag nyss har framhållit har arbetsgruppen föreslagil att brandingen-jörsulbUdningen skall anordnas som en fyraårig högskoleulbildning, varav ca två år utgörs av teoretisk utbildning vid leknisk högskola. Förslagel

 

Prop. 1984/85:161                                                  30

innebär också atl ulbildningen skall innehåUa flera praklikperioder omväx­lande med leorelisk utbUdning, s.k. varvad utbUdning.

Det är angelägel all de blivande brandcheferna erhåller både leoretiska och prakliska kunskaper. Den modell med varvad utbildning som arbets­gruppen har föreslagit är dock svår att foga in i högskolesystemet. När det gäller att organisera brandingenjörsutbildningen anserjag del därför lämp­ligasl atl låla högskoleulbUdningen utgöras av i huvudsak lekniskl-teore-liska kurser jämle en kortare praklisk brandmannautbildning. Beträffande längden på de teoretiska studierna delar jag i slort selt arbetsgruppens uppfattning. Mot denna bakgmnd förordar jag alt brandingenjörslinjen skall omfalta 100 poäng, dvs. två och ett halvt år. Linjen bör i möjligaste mån inlegreras med civilingenjörsutbildningens försia år på väg- och vai­ienbyggnadslinjen.

De föreslagna praktiksludiema är, som jag ser del, i försia hand alt betrakta som en behörighetsutbildning för bhvande brandchefer och inte en ingenjörsutbildning i egenllig bemärkelse. Praktiksludiema bör därför ligga utanför själva brandingenjörsutbildningen i högskolan men uigöra ell behörighetskrav för brandchefer. Ansvaret för och genomförandel av praktiken bör ligga på del nya räddningsverket.

För egen del harjag slannal för atl den behörighelsgmndande praktiken bör vara ell år. Jag utgår från atl planering av brandingenjörslinjen och praklikperioden sker i nära samverkan meUan universiteis- och högsko­leämbetet (UHÄ) och del nya räddningsverket.

I lidigare brandingenjörsulbUdning (molsvarande) var upp till 25% av eleverna brandmän. Delta procenttal har sjunkit med åren. Numera rekry­teras endasl en eller två av 30 elever ur denna kalegori. Jag anser della förhållande otiltfredsslällande. Kraven för tilllräde lill brandingenjörsut­bildningen bör enligt min mening i möjligaste mån ulformas så att vidareut­bildning underlättas för den som redan är anställd i brandväsendel.

I likhei med arbetsgmppen anserjag atl de regler för aUmän behörighet tUl högskoleutbildning som anges i högskoleförordningen (1977: 263) bör tillämpas för tUlträde till den nya brandingenjörsutbildningen. På sedvan­ligt sätl ankommer del på UHÄ atl bestämma de särskilda förkunskaps­krav som bör gälla uiöver den aUmänna behörigheten.

F. n. utbildas ca 30 brandingenjörer vartannat år. Med hänsyn till den vidgade arbetsmarknaden som kan förulses för högskoleutbildade brandin­genjörer har arbetsgmppen föreslagil alt ca 25 studerande per år antas till brandingenjörsutbildningen. Jag finner inte anledning att frångå förslaget i denna del.

Vid val av lokaliseringsort för den nya högskoleutbildningen bör enligt min mening de alternativ övervägas som från utbildningssynpunkt erbjuder de bäsla förutsättningarna att utnyttja befintliga lokaler och anläggningar samt erbjuder möjligheter lill samordning med annan verksamhel.

 

Prop. 1984/85:161                                                   31

Brandingenjörsutbildningen kräver tiUgång till övningsfält och omfat­tande räddningsutmstning såsom fordon m. m. Erfoderiiga resurser finns i anslutning tUl flera högskoleenheter. Landels enda professur i byggnads-tekniskt brandskydd är knuten lill universitetet i Lund sedan den Ijuli 1981. Vid en föriäggning av brandingenjörsutbildningen till Lund kan del kunnande och den erfarenhet som redan nu finns vid universitetet tas tillvara. Där finns också goda möjligheter liU samordning med andra utbild­ningar.

Den praktiska delen av ulbildningen kan genomföras aniingen vid civil­försvarels anläggning Revingeby eller Malmö brandförsvars övningsfält Barbara. Övningsfältet är utrustat för räddningstjänstutbildning inom kom­munall brandförsvar. Siaten har investerat ca 4,5 milj. kr. i della övnings-falt, vilkel kan påverka utbUdningskostnaderna. Ytteriigare investeringar i övningsfältet erfordras sannolikt inte med anledning av brandingenjörsul­bildningen. Samverkan kan naturiiglvis också vid behov ske med andra brandförsvar i närheten av Lund. Även mUitära övningsfält finns att tillgå om så erfordras. Jag vill mot denna bakgrund förorda att brandingenjörsut­bildningen lokaliseras till universitetet i Lund. Jag har tidigare föreslagil alt en särskild utbildning i förebyggande brandförsvar, liksom en särskild förvaltningsutbUdning skall ingå i befäls- och brandingenjörsulbildningen. Av praktiska skäl bör dessa särskilda utbildningar så långl del är möjligt samordnas med brandingenjörsutbildningen.

Jag räknar med atl medel kommer atl behöva omfördelas från fjärde huvudlileln lill åtlonde huvudliteln för atl kunna finansiera den föreslagna högskoleutbildningen.

Jag har i dessa frågor samråll med chefen för ulbildningsdepartemenlel.

7.4 Utbildning av deltidsanställd personal

Mitt förslag: Den deltidsanställde brandmannen inleder sin utbildning med en grundutbildning vid brandförsvar. Därefter följer en kompe­lensutbildning om fyra veckor vid CUFA som även ger kompelens som gruppchef i civilförsvarets krigsorganisation. KompetensutbUdningen av deltidsanställda brandmän föreslås ske med civilförsvarsplikl. Efler tjänstgöring som brandman på deltid i minsl tre år kan den deltidsan­ställde brandmannen antas tiU en utbildning tUl brandförman på deltid. Utbildningarnas innehåll bör närmare ulformas i det fortsatta organisa­tionsarbetet.

Kommitténs förslag:   Överensslämmer i huvudsak med mitl förslag (se rapporten från CESAM: s arbelsgrupp s. 62-64).

 

Prop. 1984/85:161                                                    32

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ansluter sig liU kommit­téns förslag och menar att förslaget innebär en avsevärd förbättring i förhållande till nulägel. Från flera håU framförs synpunkter på förslagels fördelning av den fyra veckor långa ulbildningen meUan uibildningsinslag som lillgodoser civilförsvarets resp. fredsräddningsljänstens behov. Vi­dare understryks svårighelerna med atl bereda de deltidsanställda ledighet från huvudarbetsgivaren för deltagande i utbildning. Man menar all en föriängd utbildning av denna anledning kan komma atl påverka rekryte­ringsförhållandena (se bil. 4 avsnitt 3.4.5).

Skälen för mitt förslag: Deltidspersonalen utgör ca 60% av landets brand-mannakår. De skall i princip kunna bemästra samma slags nödlägen som den heltidsanställda personalen.

Utbildningen av deltidsanställda brandmän år f. n. inte systematiserad. I förekommande fall inleds den med alt den deltidsanställde brandmannen i samband med anställningen genomgår en introduktionsutbildning, vars omfattning kan variera från några dagar tUl en vecka. Utbildningen genom­förs aniingen lokall med resp. kommun som huvudman eller regionalt, vanligtvis i Svenska kommunförbundets länsavdelningars regi. Fömtom denna introduktionsutbildning deltar de deltidsanställda brandmännen i den övningsverksamhel vid det egna brandförsvaret, som faststäUls i kom­munens brandordning. Dessa övningar omfattar normalt minsl ca 50 tim­mar per år och är av högsl skiftande kvalitet. Något krav på kompetensul-bUdning vid slalens brandnämnds utbildningsenhet föreligger ej för inne­hav av Ijänsl som deltidsanställd brandman.

Del stora utbildningsbehovet för den deltidsanställda personalen har slarki underslrukils under flera år, inte minst från de anställdas egna organisationer. Den deltidsanställda personalen borde, för atl kunna full­göra likartade arbelsuppgifter som de hellidsanslällda ha en lika omfat­tande utbildning som dessa. Såväl av hänsyn till den deltidsanställdes huvudarbetsgivare som liU ekonomiska skäl har del dock ansells inle vara praktiskt möjligt att genomföra en helt jämförbar utbildning för dessa båda kategorier.

Enligt min mening är arbetsgruppens förslag i fråga om utbildning av den deUidsanslällda personalen väl avvägda och kan ligga lill grund för del fortsatta organisationsarbetet.

Även jag vill undersiryka det stora utbildningsbehovet förden deltidsan­ställda räddningstjänslpersonalen. Att 60% av landets brandpersonal en­dast får en introduktionsutbildning, som omfaltar högsl fem dagar är ell förhållande som jag såväl från effektivitets- som arbelarskyddssynpunkl beiraktar som djupl olillfredsslällande. Mol bakgrund av de hänsyn som måsle las till de deltidsanställdas huvudarbetsgivare delar jag arbetsgrup­pens uppfattning atl förslaget med en integrerad utbildning, genomförd med civilförsvarsplikt är en bra lösning på detla problem. I delta samman-

 

Prop. 1984/85:161                                                   33

häng vUl jag också undersiryka alt det är väsentligt all liltförsäkra sig om att de som tas ul till deltidsanställda brandmän även är lämpade all vara gruppchefer i civilförsvarels organisation.

Ulbildningen av deltidsanställda brandmän bör, i likhei med vad som gäller för de heltidsanställda, inledas med gmndulbildning vid ett brandför­svar. Därefler bör enligt min mening utbUdningen bestämmas lill fyra veckor och genomföras inom civilförsvarets utbildningssystem. Del ligger Slora fördelar i atl en del av de resurser som i dag anvisas civilförsvarssly­relsen för utbildning av personal i krigsorganisationens räddningstjänst kan samordnas med resurserna för den fredstida räddningstjänstutbildningen för utbildning av personal som kan användas för räddningstjänst både i fred och i krig. Denna samordning bör också kunna leda lill en kvalilalivl bälire utbildning jämfört med dagsläget bäde för freds- och krigsorganisa­tionen. Jag vill också undersiryka alt utbildningen innehåller flera gemen­samma moment. Krigsorganisationens vinsler bör därför bl. a. vara atl den aklueUa personalen får en mer omfattande utbildning i räddningstjänstens teoretiska och praktiska grunder, medan fredsorganisationen bör vinna på alt dess personal ges bäitre iräning än nu alt leda och samverka i slörre grupper. Jag ser således ingen nackdel i att de fyra veckorna genomförs inom civilförsvarets utbildningssystem. Såväl fredsräddningsljänsten som civilförsvarel har fördelar av en sådan ordning. Den deltidsutbildade brandmannen blir därigenom också kompelenl som gruppchef i civilför­svarels krigsorganisation.

Beträffande befälsutbildning av ddtidsanstältda vill jag förorda arbets­gruppens förslag till utbildning för denna kalegori. Mol bakgrund av del arbele med inrättande av räddningsregioner, som nu i del närmaste är avslutat, har jag kunnat konstalera, atl samverkan inom sådana regioner gör del möjligt för heUidsanslälll befäl atl vid behov gripa in inom hela regionens område. En följd av della förhållande blir enligt min mening all de högre befälsuppgiflerna i framtiden kommer alt åvila heltidsanställd personal varför del saknas anledning atl bygga upp etl utbildningssystem av dellidsanslälll befäl på högre nivå än brandförmän. Under en över­gångstid måste man dock räkna med all del fortfarande kommer alt finnas behov av dellidsanslälll befäl med högre kompetens än den som kommer all erhåUas i den utbildning för brandförmän på deltid som jag förordat. Även i framliden, när räddningsregionerna är fullt utbyggda, måste man också räkna med all framför allt avstånden från brandförsvar med heUids-anställl befäl lill mindre kårer med enbart deltidsanställd personal leder lill all del fortfarande kommer att finnas behov av dellidsanslälll befäl med högre kompetens än brandförmansutbildning. Jag anser dock alt della behov kan lillgodoses bäst genom atl berörda befattningshavare liksom i dag får gä igenom särskilda kurser. Uppläggningen av denna kompletteran­de utbildning harjag behandlat i avsnittet om utbildning av hellidsanslällt befäl. 3    Riksdagen 1984185. I saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                   34

Från flera håll har understrukits behovet av övergångsbestämmelser för den dellidspersonal som önskar övergå till hellidstjänslgöring. Del är enligt min mening viktigt alt förhindra alt dellidskarriären används som en gen­väg lill högre befallningar inom hellidskarriären. Jag anser det också i detta sammanhang väsentligl alt regler ställs upp för hur detta förfarande skall gå lill i prakliken. Del bör ankomma på räddningsverket atl faslställa sådana regler.

7.5 Utbildning av personal inom sotningsväsendet

Mitt förslag: Den gmndläggande ulbildningen tiU skorstensfejare skall ske som gymnasial lärlingsutbildning jämsides med yrkesarbete i del solningsdistrikl där lärlingen är ansläUd. Dessulom skall lärlingen fä en yrkesspecifik utbildning vid en central utbildningsenhet. Den som ge­nomgått den gmndläggande utbildningen skall kunna antas till en block-utbildning till tekniker. Den som genomgått teknikerulbildning kan an­tas liU utbildning till skorstensfejaremäsiare. Även denna utbildning skall ske i block. Utbildningens innehåll bör närmare ulformas i del fortsatta organisationsarbetet.

Kommitténs förslag: Överensslämmer med milt förslag (se rapporten från CESAM: s arbelsgmpp s. 71-86).

Remissinstanserna: Det övervägande anlalel remissinslanser ansluter sig i princip till kommitténs förslag och anser atl ulformningen av förslagel väl ansluter sig till inriktningen i den av räddningstjänstkommittén föreslagna nya lagen och förordningen om sotningsverksamheten och att förslaget väl anpassais lill moderna krav inom yrket. Från en del håll har förslagel om att personalen vid sidan av de traditionella arbetsuppgifterna även skall kunna användas för insatser för en bälire energihushållning rönt ett blan­dat mottagande. Från något håU hävdas all den i tidigare utredningar föreslagna anknytningen av utbildningen till drifttekniker vid högskolan hade varit en bälire lösning än den nu föreslagna (se bU.4 avsnitt 3.4.6).

Skälen för mitt förslag: Ulbildningen av personal inom sotningsväsendel sker för närvarande i form av traditionell lärlingsutbildning hos en skor­stensfejaremäsiare. LäriingsulbUdningen avslulas i princip med gesällklas­sen vid slalens brandnämnds utbildningsenhet. Gesällklassen omfattar åtta veckor. Lärlingsutbildningen kan komplelleras med frivilliga läriings-kurser om två veckor. Ulbildningen kan därefter byggas på med mästar-klassen, som omfallar lio veckor, vid brandnämnden. Tilllräde till mästar­klass fömtsätter genomgången gesällklass.

 

Prop. 1984/85:161                                                   35

Vid sidan av denna utbildning har lidigare i gymnasieskolan även anord­nats en tvåårig specialkurs för skorstensfejare.

Enligt vad jag har erfarii, har utbildningen av personal inom sotningsvä­sendet sedan länge från branschens sida ansetts vara alltför teoretiskt inrikiad och komprimerad. Sedan 1940-lalets böijan har statens brand­nämnd och dess föregångare varit huvudman för utbildningen. Delta har motiverats av det mått av förebyggande brandförsvar som ingår i skor-slensfejarens yrkesutövning, både vad del gäller eldstadsbesiktningar och sotningsuppgifler. Jag menar atl det forlfarande finns ell samband med denna del av räddningsljänslen även om yrkesområdena i vissa avseenden har utvecklats åt olika håll.

Skorslensfejarnas verksamhel har också betydelse för energihushåll­ningsområdel. Ulvecklingen inom uppvärmnings- och venlilationsområdel har under senare år gäll mycket snabbi och fört med sig komplicerade system och konstruktioner. Mot bakgrund härav har kraven på personalen ökal. Enhgt min mening kommer det, förutom kunskaper i sotnings- och rensningsteknik, numera all krävas större insikter än lidigare i bl. a. hus-byggnadsteknik samt värme- och ventilalionsteknik. Behovet av kunska­per om skilda fysikaliska och kemiska förlopp har ocksä ökal. Enligt min mening måsle innehållel i ulbildningen därför delvis ges en annan inrikt­ning än lidigare. Samiidigi krävs nu liksom lidigare kännedom om de bestämmelser i brand- och byggnadslagsliflningen som har belydelse för yrkesområdet. Vidare behövs kunskaper om förebyggande åtgärder mot brand.

Jag kan i sammanhanget konslalera atl riksdagen i silt beslul (prop. 1984/85: 5, BoU 6, rskr 82) om ulvecklad kommunal energiplanering m. m. anslagit medel till kompletteringsutbildning inom energihushållningsområ­del för personal inom sotningsväsendet. Denna utbildning syflar enligt proposilionen lill all skorstensfejare bl. a. skall kunna utföra funktionskon­troller och inregleringar av i första hand mindre, men efler hand även medelslora och slörre anläggningar, saml svara för rådgivning rörande energihushållning. Frågan om dessa uppgifter skall vara obligatoriska eller ej har diskuterats tidigare. I proposilionen (prop. 1984/85: 120) om rikt­linjer för energipoliliken slår föredraganden fast att detla bör vara en frivUlig uppgtft för såväl kommunen som fastighetsägaren. Eftersom verk­samhelen fömtsätts ske i fri konkurrens med andra som arbelar inom energisparområdel minskar enligt min mening betydelsen av de farhågor som har uttryckts under remissbehandlingen angående konkurrens med företag som redan är elablerade inom energisparområdel. Av samma skäl som ligger lill gmnd för atl ulbilda redan yrkesverksam personal i energi­hushållningsfrågor finns del anledning atl låla delta uibildningsinslag ingå i den utbildning somjag nu föreslår för personal inom sotningsväsendel.

Jag delar således arbetsgmppens uppfattning om behovet av en refor­merad utbildning för sotningsväsendels personal och vill förorda alt ulbild­ningen i framliden genomförs i huvudsak i enlighet med det förslag som

 

Prop. 1984/85:161                                                    36

arbetsgmppen lagt fram. Ulbildningen skall genomföras med räddnings­verket som huvudman. Del får ingå i del fortsatta organisationsarbetet all i samråd med berörda skolmyndigheter fastställa närmare lim- och kurspla­ner saml innehållel i ulbildningen.

Beträffande lokaliseringen av utbildningen bör denna, med hänsyn liU elevunderlagels ringa numerär, enligt min mening förläggas till en central utbildningsenhet. Härvid bör möjligheterna lill samordning med annan utbildning beaklas. Även denna fråga bör enligt min mening övervägas i det fortsatta arbelet. I sammanhanget kan jag dock konstatera atl någon utmstning för utbildning av sotningsväsendels personal inle finns i dagslä­gel. Del blir därför nödvändigt atl ta fram den ulmstning som behövs. Kostnaderna för denna får finansieras i annan ordning.

Jag räknar med att vissa medel kommer alt behöva omfördelas från totfle huvudtiteln till Qärde huvudlileln för atl kunna finansiera en viss del av den föreslagna utbildningen av personal inom sotningsväsendel.

Jag har i denna fråga samråti med statsrådet Dahl.

7.6 Övning

Mitt förslag: Den övning av civitförsvarsverksamheten som nu bedrivs vid civilförsvarels ulbildnings- och förrådsanläggningar (CUFA) över­förs successivi lill kommunerna och genomförs med bilräde av länssly­relserna. När prakliska skäl föreligger skall övningar dock även i fram­tiden kunna genonaföras vid CUFA. Formema för decentraliseringen skall övervägas i del fortsatta organisationsarbetet.

Kommhténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med milt förslag. Kom­mittén föreslår dock all civilförsvarsslyrelsen ges i uppdrag alt inleda decenlraUseringen (se beiänkandei s. 160-185).

CESAM-kommittén framhåUer att det blir både effektivare och billigare att lokalt genomföra de övningar som i dag bedrivs vid CUFA. Kommu­nerna har enligt kommiitén lillgång till erforderliga lokaler, utspisningsan-ordningar och fordon för lokal övningsverksamhel. Vidare finns inom kommunerna lillgång lill personal som har de kunskaper som behövs för all leda övningarna. Kommtftén framhåller att decentraliseringen av öv­ningsverksamhelen kräver investeringar i lokala övningsanordningar som beräknas till totah 15 milj. kr. under de kommande fem åren.

Remissinstanserna: Remissinslanserna är i stort setl posiliva till förslagel om lokal övningsverksamhel. Ett fålal remissinstanser är tveksamma och menar att övningar som bedrivs vid CUFA blir effeklivare. Från några håll uttrycks tveksamhet till de beräknade kostnaderna. Det framhålls att det krävs förstärkning av de kommunala resurserna för atl genomföra förslagel (se bU. 2 avsnitt 3.5).

 

Prop. 1984/85:161                                                            37

Skälen för mitt förslag: Mycket talar för atl kommunerna bör ges ett ökat ansvar för alt genomföra lokala civilförsvarsövningar. Detla ökade kom­munala ansvar är hell i linje med den lidigare beslutade övergången lill kommunal ledning av civitförsvaret på lokal nivå i krig (prop. 1984/85: 49, FöU 5, rskr 93). Somjag lidigare framhållil med anledning av förslaget om personatförsörjning bör övningarna i högre grad än f n. genomföras av eget befäl och enhelsvis. Samtidigt bör länsstyrelserna ställa vissa öv­ningsledare lill förfogande. Länsslyrelserna bör ha kvar ell övergripande ansvar för att se till att övningarna kommer lill stånd på avsett sätt.

Lokall bedrivna civitförsvarsövningar kan genomföras effektivi i de flesta kommuner. Sådana övningar bör leda till en bättre beredskap för civilförsvarets krigsorganisalion och en ökad samhällsanknylning av civil­försvarel. Det blir också möjligt all snabbt höja insalsberedskapen när övningsverksamhelen inle är begränsad av kapaciteten vid CUFA. Dessa fördelar måste dock jäntföras med de ökade kostnader som förslaget kan leda tiU. Som flera remissinslanser framhåller förefaller de beräknade kostnadsbesparingar som kommittén redovisar väl optimistiska. Jag anser mol denna bakgrund atl formerna och taklen för genomförandet bör be­handlas i det fortsatla organisationsarbetet. Flertalel kommuner torde ha de resurser som fordras bl. a. mol bakgmnd av all man inom den fredstida räddningstjänsten bedriver övningsverksamhel av likartal slag. Enligt min mening är det även betydelsefullt för den fredstida verksamheten att man får lillfälle genom civilförsvarsövningarna atl genomföra övningsverksam­hel med slörre enheler än normall. Detta höjer beredskapen för katastrof-artade olyckor.

Tillgången på övningsfält kan fördröja ett genomförande. Sådana fäll finns emellertid redan på många håll. Inom de räddningsljänstregioner som på räddningsljänstkommilléns förslag har bildals fömtsätts samverkan ske om övningsplatser. Det finns således anledning all räkna med alt alla kommuner på sikl kommer all ha tillgång till övningsfält. De kommuner som ligger i nära anslulning till CUFA bör kunna utnyttja dessa för öv­ningsverksamhelen om praktiska förutsättningar finns. Även i andra fall bör undanlag tills vidare kunna medges från den av kommillén föreslagna decentraliseringen av övningsverksamheten. I vissa fall bör militära öv-ningsfäU kunna användas för övningsverksamheten.

CESAM-kommittén föreslår all civilförsvarsstyrelsen ges i uppgift alt inleda den föreslagna decentraliseringen - för alt sedan fullföljas av rädd­ningsverket - efler den prioritering som slyrelsen finner lämplig. Enligt min uppfallning bör man i stället inom ramen för det fortsatta organisa­tionsarbetet föreslå i vUken lakl och i vilken omfattning civilförsvarels nuvarande övningsverksamhel skall decenlraliseras till kommunerna.

Jag vUl slutligen erinra om alt räddningsverket bör svara för den freds­lida regionala övningsverksamhel som brandnämnden f. n. har ansvarei för.

 

Prop. 1984/85:161                                                             38

8 Materielfrågor

Mitt förslag: En försöksverksamhet med ökat kommunalt ansvar för anskaffning, förrådshållning, underhåll och ulnyttjande av civitför-svarsmaleriel genomförs efler överenskommelse med kommunerna. Det skall ankomma på räddningsverket alt i samråd med berörda intres­senter lämna närmare förslag lill genomförande av en decenlraliserad malerielhanlering.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i slort med mitl förslag. Kommillén föreslår all beslut fattas all fortsätta och slutföra påbörjade utredningar beträffande decentraliserad malerielhanlering. Enligt kommillén bör den maleriel som kan användas av kommunernas brandförsvar som akut- och förstärkningsmateriel redan nu föras över till kommunerna (se belänkandet s. 186-203).

Remissinstanserna: Flertalet är genomgående positiva lill ökad maleriel-samordning mellan staten och kommunerna. Flera remissinstanser fram­håUer dock alt en överföring av akut- och förstärkningsmateriel lill kom­munema i dagsläget kommer atl medföra belydande svårigheter (se bil. 2 avsnitt 3.5).

Skälen för mitt förslag: I likhei med kommiitén anser jag all del är fördelaktigt för såväl siaten som kommunerna om civilförsvarels materiel i största möjliga utsträckning kan utnyttjas i den fredstida verksamhelen. Elt samulnyltjande och en samordning av materielhanleringen mellan sta­ten och kommunerna kan således vara samhäUsekonomiskt fördelaktigt.

Det är dock nödvändigl att ytterligare beslutsunderlag tas fram bl.a. beträffande kostnads- och ansvarsfördelningen mellan staten och kommu­nema. Del innebär en inte obetydlig ekonomisk fördel för kommunerna att få tillgång tiU civilförsvarets materiel, vilkel skall beaklas i detta samman­hang. Enligt min uppfattning bör konsekvensema för civitförsvarsenheter-nas mobiliseringsberedskap specielll studeras innan ytterligare materiel förs över tiU kommunerna. En huvudprincip bör som civilförsvarsstyrel­sen framhåller vara alt varje civilförsvarsenhets maleriel finns samlad på ett slälle.

En snabb överföring av ansvaret för civitförsvarels maleriel tdl kommu­nema kan medföra betydande konsekvenser för civilförsvarets krigsor­ganisalion. Problem kan uppkomma om överföringen sker samtidigt som den nya cenirala myndigheten byggs upp. Räddningsverket bör därför först bildas innan omfattande förändringar inom materielområdet genom­förs. Den nya myndigheten bör ges i uppdrag atl i samarbete med berörda intressenter lämna förslag till de ålgärder som erfordras för all säkerställa

 

Prop. 1984/85:161                                                    39

etl effeklivl utnyttjande av civilförsvarets maleriel i den fredslida verk­samheten utan att beredskapskraven eftersatts. I förslagel bör även redo­visas hur kostnaderna skall fördelas mellan staten och kommunerna.

9 Personal

Mitt förslag: En personalram om högst 200 årsarbetskrafler för slalens räddningsverks cenirala del i Karislad och högst 680 årsarbelskrafter för hela räddningsverket skall gäUa för organisationsarbetet.

Kommitténs förslag: Antalet årsarbelskrafter i verkels centrala del har i mitl förslag minskats med hänsyn till all kommilléns förslag inle genom­förs i sin helhet och atl vissa andra uppgtfter överförs lUI överstyrelsen för civU beredskap (se betänkandet s. 275-289).

Kommiitén föreslår att 39 övningsledare och lärare vid CUFA tiltförs länsstyrelserna för övningsverksamheten. Sedan kommunerna har genom­fört sin planläggning av civitförsvarsverksamheten kan enligt kommillén en reducering av molsvarande anlal Ijänsler ske vid länsslyrelserna.

Remissinstanserna: Flertalel remissinstanser lämnar CESAM-kommUténs förslag ulan erinran (se bU.4 avsnitt5). Några instanser menar dock all personalbehovet har underskattats.

Remissinstanserna tUlstyrker eUer lämnar förslagel att förslärka för­svarsenheterna med övningsledare och lärare ulan erinran. Från några håll tfrågasätts om motsvarande besparingar på sikt kan göras fulll ut. Enligt länsstyrelsen i Kalmar län förefaller det med hänsyn lUl samtiiga föränd­ringar i försvarsenhelernas uppgifler under de närmasle åren påkallal med en fullständig översyn av enhelernas organisalion, dock inte förrän år 1987.

Skälen för mitt förslag: Som civilförsvarsstyrelsen framhåller är tidpunk­ten när vinsterna kan uppnås beroende på takten i genomförandet. Enligt min mening bör högst 200 årsarbelskrafter i Karistad och totalt 680 årsar­betskrafter, inräknat den personal som tjänstgör vid CUFA, utgöra ramen för organisationsarbetet. Hämtöver kommer som en tiltfällig förstärkning för omläggning av materiel m. m. vissa Ijänster att finnas vid CUFA.

Vad gäller övningsledare och lärare vid CUFA bör dessa kunna få disponeras av länsslyrelserna för dels den ökade övningsverksamhelen i länen som är en följd av redan beslutade förändringar av civilförsvarsverk­samheten på lokal nivå, dels blir en följd av etl successivt överförande till länen av ytterligare övningsverksamhel. Jag viU inte nu ta slullig stäUning lill hur denna personal skall fördelas på sikl. Jag anser dock alt högst 40 övningsledare och lärare bör kunna släUas tUl länstyrelsernas disposition som en tiltfäUig förstärkning som skall finansieras av räddningsverket.

 

Prop. 1984/85:161                                                             40

10    Kostnader för reformen

Mitt förslag: De kostnadsminskningar för staten som bildandel av räddningsverket medför skall så snart som möjligt realiseras. Minsk­ningarna inträder successivi och kan realiseras fullt ut fr. o. m. budget­året 1988/89. Nuvarande principer för fördelning av kostnader mellan staten och kommunerna behålls.

Kommitténs förslag: CESAM-kommitténs förslag överensstämmer i hu­vudsak med mtft förslag (se belänkandet s. 275-291).

Remissinstanserna: Flertalet remissinslanser lämnar CESAM-kommitténs förslag utan erinran. Några inslanser uitrycker dock oro för alt kostna­derna skaU bli högre än beräknat. Flertalel kommuner fömtsätter atl staten ersätter aUa kommunens merkoslnader (se bU. 2 avsnill 5).

Skälen för mitt förslag: Som CESAM-kommittén framhåller kan de förslag som redovisas ge upphov till besparingar. Jag delar dock inte kommtfléns uppfattning atl hela den redovisade besparingen för staten kan realiseras i den takt som kommillén har räknal med.

Jag beräknar i jämförelse med kommillén ökade kosinader för genomfö­randet. Dessa ökade kostnader bör rymmas inom nuvarande anslagsram för de berörda myndigheterna. På längre sikt kan mina förslag ge upphov till betydande besparingar på slalsbudgeten.

Vad avser kommunernas ökade kostnader på grund av den förbättrade ulbildningen anserjag att fördelarna för kommunerna mer än väl uppväger de beräknade kosinaderna. I vissa fall kan insatserna medföra direkla besparingar på lokal nivå. Nuvarande principer för fördelning av kostnader mellan staten och kommunerna bör tUlämpas även i fortsättningen. Kom­mittén har beräknai elt investeringsbehov om 15milj. kr. för särskilda investeringar vid övningsfälten för att kunna decentralisera civilförsvarels övningsverksamhel. Jag gör ingen annan bedömning.

Viss tveksamhet kan riktas mot kostnads- och besparingsberäkningarna. Utgångspunkten för reformen bör vara dels alt effektivisera ledningen av befolkningsskyddet och räddningsljänslen, dels att åstadkomma bespa­ringar för staten. Del innebär alt verksamheten på sikl kan bedrivas med successivt lägre resurser över statsbudgeien än f n. Den ökade kvaliteten på brandmanna- och brandbefälsulbildningen som jag har förordal bör enligt min mening endasl genomföras i den lakl som det skapas finansieUa fömlsätlningar härför. Rationaliseringsarbeiel är således en fömlsätlning för ett realiserande av ambitionsökningar inom utbildningsområdet.

 

Prop. 1984/85:161                                                           41

11    Planeringssystem och budget

Mitt förslag: Principerna för försvarels planerings- och ekonomisy­stem, FPE, skall tillämpas för räddningsverket. Den närmare lillämp­ningen av systemet görs i det fortsatla organisationsarbetet.

Kommitténs förslag: CESAM-kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 250-260).

Remissinstanserna: CESAM-kommitténs förslag bilräds av remissinslan­serna (se bil. 2 avsnitt4).

Skälen för mitt förslag: FPE tillämpas av de flesta myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhelsområde. Av de berörda myndigheter­na är det dock endasl civitförsvarsstyrelsen som tillämpar systemet,

FPE bygger på programbudgelering. Syflel med detta är bl. a. all lättare kunna träffa rationella val mellan olika allernaliv. Sysiemel ger en långsik­iighel i planeringen. För alt bl.a. kunna medverka i elt aktivt ompröv­nings- och besparingsarbete är det angeläget med en långsiklig planering även för de delar av myndighetens verksamhet som inte omfattas av CivUförsvarets program- och perspektivplanering. De ekonomiadministra­tiva och finansiella frågorna kommer därför all behöva ägnas särskUl stor uppmärksamhet i det fortsatla organisalions- och utredningsarbetet. När det gäller former för slyrning av utgifterna efter budgeiårei 1986/87 är detta en fråga som kommer atl övervägas av 1984 års försvarskommilté (Dir 1984: 14).

Jag vill i detta sammanhang erinra om atl jag tidigare denna dag har lagt fram förslag om överstyrelsens för civil beredskap samordningsuppgifter när det gäller studie- och planeringsverksamhet.

12    Genomförande

Mitt förslag: Statens räddningsverk bildas den 1 juli 1986. Samlidigt lägger CivUförsvarsstyrelsen och slalens brandnämnd ned sin verksam­het.

Kommitténs förslag:  CESAM-kommitténs förslag överensstämmer i hu­vudsak med mitt förslag (se beiänkandei s. 293-302).

CESAM-kommittén anser atl omorganisationen kommer att medföra problem i verksamheten under elt övergångsskede. Svårigheterna kan enligt kommittén bemästras. Kommittén framhåller att resurser bör avde­las för atl ulbUda nuvarande personal för del nya verkets uppgtfter. Elt

 

Prop. 1984/85:161                                                   42

utrymme för nyrekrytering bör skapas hos civilförsvarsslyrelsen. Enligt kommilléns mening blir övergångsproblemen störst för sprängämnesin­spektionen.

Kommiitén föreslår alt genomförandetidpunklen blir den I juli 1986. Den integrerade utbildningen, den lokala övningsverksamheten och över­föringen av civilforsvarsmaterielen bör enligt kommittén påböijas vid den­na lidpunkl.

Remissinstanserna: Förslagel lämnas utan erinran. En insians ifrågasätter om genomförandetidpunklen är realistisk (se bil. 2 avsnitt 6).

Skälen för mitt förslag: Jag kan ansluta mig lill kommitténs förslag och de synpunkier som har framförts under remissbehandlingen. Personalfrå­gorna måsle enligt min mening ägnas stor omsorg för att göra övergången smidig. Della är angeläget även för atl få minsta möjliga effektivitetsförlus­ter. Jag bedömer dock att en tillämpning av trygghetsavtalet skall vara ändamålsenlig i sammanhanget. Samtidigt är det nödvändigt med extra insatser bl. a. i form av utbildning för att personalen skall kunna ges de ändrade kvalifikationer som det nya verket fordrar.

Enligt min mening kan både problemen för personalen och störningarna i verksamhelen bli slörre om omorganisationen drar ut över liden. Mol denna bakgrund bör den föreslagna genomförandetiden om möjligt hållas. Tidigare erfarenhet visar atl det går även om organisationsarbetet blir någol pressat. Jag förordar därför all slalens räddningsverk bildas den 1 juli 1986.

Civilförsvarsstyrelsen och stålens brandnämnd bör lägga ned sin verk­samhet vid denna lidpunkl.

Jag avser att senare denna dag föreslå regeringen all bemyndiga mig atl tillkalla en särskild utredare med uppgtft atl lämna förslag till organisation av statens räddningsverk och atl medverka i arbelel med att genomföra den nya organisationen. Utredaren skall vidare, fömtom att ulföra del komplelterande utredningsarbete som behövs, lägga fram förslag om för­fattningsändringar och instmktion för verkel. Utredaren avses också få till uppgtft alt genomföra organisationsförändringen och utbildningsreformen. Utredaren bör arbeta med den inriktning som anges i proposilionen i avvaktan på riksdagens beslut.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

13    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag atl regeringen dels föreslår riksdagen atl

1. godkänna att en cenlral myndighel, statens räddningsverk, med de uppgifter somjag har angett inrättas den 1 juli 1986,

 

Prop. 1984/85:161                                                  43

2.  bemyndiga regeringen all vid statens räddningsverk inräita en ordinarie ijänsl för generaldirektör med beteckningen p,

3.  godkänna att myndigheterna civilförsvarsslyrelsen och slatens brandnämnd samtidigt upphör med sin verksamhet,

4.  godkänna riktlinjer för utbUdningen av personal för räddnings­tjänst och solningsväsende i enlighel med vad jag förordal,

dels lämnar riksdagen tiltfälle all la del av vad jag anfört i övrigt om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m. m.

14    Beslut

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som han har hemställt om.

 

Prop. 1984/85:161                                                             44

BUaga I

Sammanfattning av CESAM-kommitténs principbetänkande (Ds Fö 1984:2) Räddningsverket

Utredningsuppdraget

Enligt våra direktiv (Dir 1982:41) har våra huvuduppgifter varit att

— pröva förutsättningarna för en samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten, belysa konse­kvenserna av en sådan samordning och ange principerna för hur den bör komma till stånd,

— överväga hur den samordningsuppgift avseende den kommunala och kyrkUga beredskapsplanläggningen som ankommer på riksnämnden för kommunal beredskap bör anordnas i framtiden samt

— studera möjligheterna att för en krigssituation säkerställa och utnyttja den alarmeringsfunklion som SOS Alarmering AB med dess länsalar-meringscentraler upprätthåller.

Genom liUäggsdirektiv (Dir 1983:11) har vi fåll i uppdrag alt fortsätta en översyn av utbildningen av brandpersonal och personal inom sotningsvä­sendet som tidigare börjat i annan ordning.

Bakgrund och utgångspunkter m. m.

Samhällets fredslida räddningstjänst beslår av s.k. allmän räddnings­tjänst och olika former av s.k. särskild räddningstjänst. Den allmänna räddningstjänsten, som omfaltar ingripanden vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annat nödläge, är på lokal nivå en uppgifl för kommu­nerna. På regional nivå har länsstyrelserna ett ansvar för att leda, samord­na och se tiU den allmänna räddningstjänsten. Cenlral tillsynsmyndighet är statens brandnämnd.

Den särskilda räddningstjänsten innefattar Qällräddning, sjöräddning, flygräddning och räddningstjänst vid olyckor i atomanläggning. Lednings­ansvaret för den särskilda räddningstjänsten är uppdelat på flera statliga myndigheter. När det gäller fjällräddningen åvilar ansvarei rikspolisstyrel­sen. Sjöfartsverkei har ansvar för sjöräddningen medan luftfartsverket har ansvar för flygräddningen. Ansvarei för räddningstjänst vid olyckor i atomanläggningar åvilar länsslyrelserna i län med sådana anläggningar. Utöver de här nämnda myndigheterna finns etl flertal andra myndigheter och organ som har uppgtfler inom fredsräddningsljänsten och den skade­förebyggande verksamheten.

Slalens strälskyddsinstitut har atl samordna beredskapsplaneringen av

 

Prop. 1984/85:161

45

skyddsålgärder mol alomolyckor och därvid vara rådgivande organ ål länsstyrelserna.

När del gäller skadeförebyggande ålgärder mol olyckor finns på central nivå flera myndigheler med tillsynsuppgifter. För ärenden som rör explo­siva och brandfarliga varor är sprängämnesinspektionen central förvalt­ningsmyndighet.

Med civUförsvar avses verksamhet för all i krig eller vid krigsfara skydda befolkningen och egendom mol skada av fientliga anfall samt atl rädda överievande vid sådana anfall. Civilförsvarsslyrelsen utövar under regeringen den centrala ledningen av civilförsvaret och är central förvalt­ningsmyndighel för civilförsvaret. På regional nivå handhas civilförsvars-uppgifterna av civilbefälhavarna och länsstyrelserna. Länsslyrelserna sva­rar också för en stor del av det fredstida förberedelsearbelet för den lokala nivån. Visst ansvar för förberedelsearbetet för den lokala nivån ligger på kommunema.

Det åligger kommun och landstingskommun alt i fredstid vidta förbere­delser (kommunal beredskapsplanering) för alt kommunen och landstings­kommunen i krig skall kunna fullgöra vissa för lolalförsvarel vikliga verk­samheter. På central nivå har riksnämnden för kommunal beredskap vissa samordningsuppgtfter rörande denna beredskapsplanering.

Vid prövningen av frågan om alt bilda en gemensam cenlral myndighel för fredsräddningsljänsten och civilförsvarsverksamheten är räddnings­ljänstkommilléns förslag om den framlida inrikiningen av fredsräddnings­ljänsten i slutbelänkandet (SOU 1983:77) Effektiv räddningstjänst, och 1982 års lotalförsvarsbeslul (FöU 1981/82: 18, rskr 1981/82:374) om civil­försvaret, av grundläggande betydelse.

Enligt räddningstjänstkommillén har samhällel blivil alll sårbarare. Det främsla medlet för all minska olyckorna och skadorna är enligt räddnings­tjänslkommillén all öka samarbetet och samverkan mellan de olika rädd­ningstjänstorganen och att öka samordningen av den förebyggande verk­samheten. I detla sammanhang framhåller räddningstjänstkommillén vik­ten av alt civilförsvarels resurser i full utsträckning kan användas i freds-räddningstjänsten. Enligt räddningsljänslkommiltén krävs ökade cenirala insalser för samordningen av räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten samt för forskning, utveckling och erfarenhelsåierföring.

Enligt 1982 års lolalförsvarsbeslut skall kommunerna med början senast under budgelåret 1984/85 ta över ansvarei för ledningen av civilförsvars-verksamheten på lokal nivå i krig och del planläggningsarbele i fred som hänger samman med detta. Vidare skall enligt beslulel brandväsendets personal undanlas frän ijänslgöring inom försvarsmaklen i krig och pla­ceras inom civilförsvarel om inte synnerliga skäl talar mot detta. I för­svarsbeslulel slälls ökade krav på handlingsberedskap hos ansvariga led­ningsorgan och ökad mobiliserings- och insalsberedskap för civilförsvarets krigsorganisation.

 

Prop. 1984/85:161                                                   46

Ett nytt centralt verk - räddningsverket

Vi föreslår atl nuvarande civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, sprängämnesinspeklionen och riksnämnden för kommunal beredskap av­vecklas och att en ny central myndighel byggs upp. Myndighelen bör hela räddningsverket och lokaliseras till Karistad. Till verkel bör även knylas den samordningsfunktion avseende beredskapsplaneringen mot kärnkraft­olyckor som i dag ligger på slrålskyddsinslilutet. Vi föreslår också - i likhei med räddningstjänstkommillén - att sjöfartsverkets uppgtfter avse­ende land- och sjötransporter av farligt gods förs över till det nya verkel.

Skälen för våra förslag är i huvudsak följande.

Genom riksdagens beslut att kommunerna skaU överta ansvaret för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planläggningsarbete i fred som hänger samman med detla kommer del att finnas en lokal civilförsvarsmyndighel, kommunerna, som är verksam redan i fred. En lokal civitförsvarsmyndighet som är verksam i fred har tidigare saknats. Till följd av beslulel kommer ansvaret för den allmänna räddningstjänsten, civilförsvarel och den kommunala beredskapsplaneringen att sammanfaUa på den lokala nivån. Med hänsyn lill sambandet mellan verksamheterna kommer det förberedande arbetet avseende fredsräddningsljänsten, civil­försvaret och den kommunala beredskapsplaneringen i stor ulslräckning alt bedrivas integrerat hos kommunerna. Den planläggningsvana som finns inom den fredslida räddningstjänsten liksom den omfallande erfarenhelen av alt genomföra räddningsinsatser kommer all spela en slor roll i plan­läggningsarbetel för krigssituationen. Ur kommunernas synvinkel be­dömer vi det därför vara otillfredsställande att ha att göra med olika centrala myndigheter som kan ha olika syn på civilförsvars- och rädd­ningstjänstfrågorna.

På regional nivå finns redan etl samordnai ansvar. Della åvilar länssty­relserna. Även ur länsstyrelsernas synvinkel bör del vara en väsentlig fördel med en gemensam, samordnad central ledning.

Även för att uppfylla kraven på att kunna använda civilförsvarels re­surser i fredsräddningsljänsten är del en pålaglig fördel med en gemensam central ledning.

Mot bakgrund av likheterna mellan fredsräddningsljänsten och civilför­svaret och med beaklande av alt dessa verksamheier är starki beroende av annan kommunal och landstingskommunal verksamhel bör det enligt vär mening gå all uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster genom att samordna ledningen centralt. Ett stort antal funktioner kan då integreras till fördel för både fredsräddningstjänsten, civilförsvarel och den kommu­nala beredskapsplaneringen. Samordningsvinsterna är särskilt stora på utbildningssidan. Andra väsentliga områden där del är möjligt atl uppnå vinster är planläggning, del skadeförebyggande områdel, informalion, forskning och utveckling saml administration och samlokalisering.

 

Prop. 1984/85:161                                                  47

Räddningstjänstkommillén påvisar i sill slutbetänkande den splittring som föreligger av ansvaret för de skadeförebyggande åtgärderna i samhäl­lel och de olägenheter som är förenade därmed. Kommittén föreslår därför alt räddningsverket fär en samordnande funktion för skadeförebyggande ålgärder och att de uppgifter avseende land- och sjölransporler av fariigt gods som ligger på sjöfartsverkei förs över till det nya verket. Vi insläm­mer i räddningstjänslkommitténs förslag.

För att minska splittringen pä central nivå av ansvaret för skadeförebyg­gande åtgärder föreslår vi atl sprängämnesinspeklionen samordnas med räddningsverket. Förordningen (1961:658) om brandfariiga varor är all se som ell komplement till den allmänna brand- och byggnadslagstiftningen. Det främsta syftet med förordningen är alt motverka att det uppstår fara för brand vid hanlering av brandfarliga varor. Uppgiften att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna ligger främsl på brandchefen. Mol denna bakgrund blir del en slark och naturlig anknylning mellan sprängämnesin­spektionen och det nya verket. Genom att knyta sprängämnesinspektio­nens verksamhet lill det nya verket minskar splittringen av del cenirala ansvaret för de skadeförebyggande åtgärderna och de kommunala brand­försvarens kontaktpunkter. Del skadeförebyggande arbelel kan centralt bedrivas med en väsentligt ökad helhetssyn saml med en ökad kapacilet till följd av all kompetensen blir bredare och all möjligheter finns lill att integrera arbetet. Genom att föra över samordningsfunktionen avseende ärenden om land- och sjötransporter av farligl gods till det nya verket blir det ett samband mellan verket och sprängämnesinspeklionens verksamhel även när del gäller lillsynen enligt förordningen (1949: 341) om explosiva varor.

Slatens strålskyddsinstitut har att samordna beredskapsplaneringen av skyddsåtgärder mot atomolyckor och därvid vara rådgivande organ åt länsslyrelserna. Frågor rörande planläggning för räddningsinsatser i såväl fred som krig kommer att bli en viklig uppgifl för räddningsverket. Inom civilförsvaret sker en beredskapsplanering mot verkningarna av s. k. AC-stridsmedel. Denna planläggning skiljer sig inte pä avgörande sätl från planläggningen av beredskapsåtgärder mol kärnkraftolyckor. Med hänsyn till detla och till alt strålskyddsinslilulet i grunden inte är ell räddnings-tjänslorgan anser vi att samordningsuppgiften bör föras över till det nya verkel. Della berör inte institutets uppgtft som rådgivande fackmyndighet vare sig när det gäller beredskapsplaneringen eller i en olyckssituation.

Vi har övervägt alt till räddningsverket också organisatoriskt knyla ledningen på cenlral nivä för de olika särskilda räddningstjänslgrenarna. Med hänsyn till bl.a. att räddningstjänsten hos dessa myndigheter i all­mänhel inle är den egentliga huvuduppgiften och atl räddningsljänslen blivil en integrerad del i myndighelens övriga verksamhel har vi avvisat tanken på en sådan samordning.

 

Prop. 1984/85:161                                                             48

Verkets uppgifter

Huvudfunktioner Verket bör enligt våra förslag ha följande huvudfunktioner.

—TiUsynsfunktion avseende den allmänna räddningstjänsten.

—Ledningsfunktion avseende civilförsvaret.

—Samordningsfunktion avseende fredsräddningsljänsten och civil försva­ret saml den kommunala och kyrkliga beredskapsplaneringen.

—Samordningsansvar för beredskapsplaneringen i frågor om skydds åt­gärder mol atomolyckor.

—Tillsynsansvar för ärenden rörande explosiva och brandfarliga varor. När det gäller verkets uppgifter avseende fredsräddningsljänsten utgår

vi från räddningsljänstkommilléns förslag. Räddningsljänslkommittén fö­reslår all räddningsverket får ansvar för

1)   planering av räddningstjänstens organisalion och materielanskaffning så att olika organ kan samarbeta effektivi,

2)   planering och ledning av utbildning,

3)   lillsyn och samordning genom uibyle av erfarenheler samt

4)   reglering av vissa ersättningsfrågor. Räddningstjänslkommitténs förslag innebär en vidgning och en förskjut­ning av den centrala nivåns uppgifler. Ökad lyngd läggs på uppgiflen att vara samordnande organ för samhällets olika räddningstjänstgrenar och för den skadeförebyggande verksamheten. Vidare får forsknings- och utveck­lingsarbetet samt erfarenhetsålerföringen en mera framskjuten plats.

När del gäller civilförsvaret är 1982 års lolalförsvarsbeslut styrande för del nya verkets ledningsroll. Beslutet innebär inle någon förändring av civilförsvarels uppgifler som sådana. Däremot innebär beslutet en föränd­ring av ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna inom civilförsvaret. Denna förändring päverkar till en del även den centrala myndighetens roll avseende det fredstida förberedelsearbetet.

Enligt statsmakternas riktiinjer (prop. 1980/81:80, KU 1980/81:13, rskr 1980/81:149) för ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati skall en strävan vara atl göra samspelet meUan statliga och kommunala organ så enkelt som möjligt. De slalliga organen bör företrädesvis genom allmänna råd och annan vägledning underiälla för kommunerna att fullgöra sina uppgifler.

Dessa rikllinjer måste enligt vår mening vara styrande för verkets förhål­lande till kommunerna både när det gäller fredsräddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten.

Samtidigt skall konstateras att civilförsvaret i motsats till fredsrädd­ningsljänsten — oaktat kommunerna skall överta ansvaret för ledningen av civilförsvarel på lokal nivå i krig och det planläggningsarbete i fred som hänger samman med delta - även i fortsättningen är en statiig angelägen­het och atl därför i princip alla kosinader för civitförsvaret skall betalas av

 

Prop. 1984/85:161                                                                  49

staten. Staten har det övergripande ledningsansvarel i krig och kommer alt ha delta även i fortsättningen. Detta fordrar lillsynsålgärder från central och regional nivå. Det nya verket bör därför kunna meddela föreskrifter för kommunerna med avseende på civitförsvarsverksamheten. Sirävan skall dock vara att så långt som möjligt begränsa förekomsten av föreskrif­ter. Vidare bör detaljstyrning av det regionala och lokala förberedelsearbe­tet i största möjliga utsträckning undvikas. Del centrala verkels roU bör sålunda lill väsenllig del vara rådgivande och stödjande. Strävan bör vara atl anpassa förhållandena till vad som i dag gäller för fredsräddningsljän­sten och den kommunala beredskapsplaneringen.

Samordningsansvar för fredsräddningsljänsten

Uppgtften atl främja samordningen av samhällels fredsräddningsljänst bör bli framträdande i del nya verkels arbele. Vi föreslår all verkel i förhållande till de särskUda räddningstjänslgrenarna bör ha befogenhel alt utfärda föreskrifier för planeringen av samverkan vid räddningsinsatser. Vi föreslår också att verket får förfoga över särskiU avsalta medel all användas t. ex. för samordning av planläggning och för vissa större övning­ar.

Planläggning

Såsom tillsynsmyndighet för den allmänna räddningstjänsten blir det en uppgift för verket atl genom rådgivning och slöd främja brandförsvarens och länsslyrelsernas planläggning för räddningstjänsten. Mot bakgrund av verkels samordningsansvar för räddningsljänslen måsle stor uppmärksam­hel ägnas åt samordning av planläggningen mellan den allmänna rädd­ningstjänsten och övriga delar av samhällels räddningstjänst.

Beträffande planläggningen för civilförsvarel bör denna, när kommuner­na övertar ansvarei på lokal nivå, så långt som möjligt bedrivas efter samma mönster som för fredsräddningsljänsten och den kommunala be­redskapsplaneringen. Det är viktigt för handlingsberedskapen atl planlägg­ningen inte kommer att slyras centralt genom omfattande, detaljerade föreskrifter. Verkel bör främst ha rollen som rådgivande och stödjande organ. En uppgifl blir därvid att ularbela s. k. grundsyner och operativa riktiinjer för verksamheten saml att ange de beredskapskrav som skall uppfyllas genom planläggningen. Med hänsyn lill de speciella krav som krigsförhållandena släller är det nödvändigt att i vissa hänseenden styra planläggningen genom föreskrifter. Della bör förelrädesvis avse planlägg­ning av sådan verksamhel som i en krigssituation måsle kunna bedrivas med enheilig inriktning på alla nivåer.

4   Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                   50

Utbildning

För all fortsätta översynen av utbildningen av brandpersonal och perso­nal inom sotningsväsendel har vi liUsall en särskild arbelsgmpp. Arbets­gruppens överväganden och förslag redovisas i rapporten (Ds Fö 1984:1) Utbildning för räddningstjänst och solningsväsende.

Enligt arbetsgmppens förslag skaU kompelensutbildning vara ett krav för både hel- och deltidsanställd räddningstjänstpersonal. Utbildning för räddningstjänst i fred och krig föreslås ske integrerat och i första hand genomföras vid civilförsvarsslyrelsens utbildnings- och förrådsanläggning­ar (CUFA). Även för personal inom sotningsväsendet föreslår arbetsgmp­pen atl kompetensutbUdning skaU vara obligatorisk. Den bör ulformas för atl tiUgodose utvecklingen mol ökade inslag av energihushållning.

Vi delar arbetsgruppens bedömningar och föreslår att ulbildningen av brandpersonal inom sotningsväsendel ulformas på del säll som arbels­gruppen angett.

Övning och materidhantering

I 1982 års lotalförsvarsbeslul ställs ökade krav på civilförsvarets organi­sation att möta verkningarna av överraskande angrepp och på att åstad­komma en stark samhällsanknylning av civitförsvaret.

För fredsräddningstjänsten är det ell starki krav all kunna ingripa med samhällets samlade personella och maleriella resurser, när detla behövs.

Vi har studerat möjligheterna att tillgodose de nya kraven genom alt flytta uppgifter inom civilförsvaret från den cenirala nivån till kommuner­na. Vi har därvid inriklal oss på den övningsverksamhet som bedrivs centralt och materielhanleringen.

Vi föreslår att övningsverksamheten vid CUFA successivt avvecklas och atl den i stället bedrivs lokall av kommunerna med biträde av länssly­relserna. Av vår ulredning framgår alt del är fulll möjligt att lokalt genom­föra övningar ulan all kvaliteten försämras. Lokalt bedrivna övningar leder till höjd beredskap för såväl civilförsvaret som fredsräddningsljän­sten. Genom atl föra över övningsverksamhelen uppkommer också bespa­ringar. Vi föreslår att civilförsvarsslyrelsen får i uppdrag att inleda decen­traliseringen - för all sedan fullföljas av räddningsverket - efter den prioritering som styrelsen finner lämplig.

Vi ser många fördelar med att även föra över ansvarei för förrådshåll­ning, vård, lUlsyn och underhåll av civilförsvarels materiel till kommuner­na och all kommunerna får utnyttja materielen för angelägna ändamål i fred. Härigenom får räddningsljänslen möjligheter all direkl förfoga över maleriel som behövs som beredskap för slörre olyckor. Enligt vår bedöm­ning innebär ett överförande också samhällsekonomiska vinsler. Vi ser det angelägel alt det kapital som civitförsvaret bundit i sin maleriel kommer till

 

Prop. 1984/85:161

51

nytta i fredsverksamheten i slället för all materielen kasseras utan att ha använls. Genom ett samutnytljande kan omsättningen periodiseras på ell bäitre sätt än för närvarande. Vidare kommer civilförsvaret alt få en modernare malerielslock. Delta ökar i sin tur kommunernas inlresse för all använda materielen i fred. En ökad användning av civitförsvarsmalerielen inom kommunerna i förening med en samordnad anskaffning mellan stat och kommun leder lill en mer enheilig malerielslock.

Våra undersökningar visar att kommunerna är positiva till att överta ansvaret och att kommunerna i slort har kompelens och resurser för uppgtften.

De uiredningar som vi gjort är emellertid inte så ulförliga att de kan bilda underlag för etl fullständigt förslag av oss. Enligt vår mening är det nöd­vändigt atl la fram ett bättre ekonomiskt underlag innan man .säkert kan bedöma hur kostnadsfördelningen bör vara mellan staten och kommuner­na. Denna fråga beror till stor del på hur man bedömer värdel av alt använda och förslita civilforsvarsmaterielen i fred.

Vi föreslår att beslul fattas om att fortsätta och fullständiga påbörjade uiredningar om materielhanleringen. Enligt vår mening bör regeringen tillkaUa en särskild arbelsgmpp med represenlanler för civilförsvarsslyrel­sen, statens brandnämnd. Svenska kommunförbundet och Landstingsför­bundet för denna utredning.

Redan nu kan emeUertid som elt försia steg all s. k. akut- och förstärk­ningsmateriel föras över lUI kommunerna. Härigenom kan nuvarande ma-terielhanleringsresurser vid civilförsvarsslyrelsen reduceras. Vi föreslår alt regeringen i uppdrag lill civilförsvarsstyrelsen lämnar närmare rikllinjer för överlämnandet av akut- och förstärkningsmalerielen.

Förebyggande åtgärder

Det skadeförebyggande arbetet blir en väsenllig del av verkels uppgifler. Inom ramen för tillsynsfunktionen avseende den aUmänna räddningstjän­sten bör det åligga verket alt biträda myndigheter, organ och enskilda avseende förebyggande åtgärder mol brand. TiUsynsfunktionen avseende explosiva och brandfarliga varor har som syfle atl minska riskerna för olyckor vid hanlering av sådana varor. Även de frågor rörande transport av farligt gods som vi föreslår skall föras över till verkel är av skadeföre­byggande karaktär. En väsenllig del av civilförsvarets fredstida arbete avser skadeförebyggande ålgärder.

För att minska sårbarheten i samhället är det viktigt att myndigheterna vid samhäUsplaneringen beaklar behovel av förebyggande ålgärder mot olyckor och civilförsvarets krav. Vi föreslår därför all räddningsverket centralt bör verka för all räddningstjänstens och civitförsvarels iniressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelseplaneringen.

I enlighel med räddningstjänstkommillén föreslår vi all verket får en

 

Prop. 1984/85:161                                                    52

samordnande funktion för skadeförebyggande åtgärder. Mol bakgrund av verkels ställning som centralt expertorgan för aU samhällets räddnings­tjänst är den samordnande funktionen för skadeförebyggande åtgärder en naturiig del i verkets uppgtfler. Samordningsuppgiften för de olika grenar­na av samhällets räddningstjänst ger verkel en god överblick över hela räddningstjänslområdet och därmed möjligheter att påverka inriktningen av det förebyggande arbetet.

Enligt vår mening bör verket leda produktionen av skyddsrum samt anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation. Några skäl har inle framkommit som enligt vår mening motiverar en ändring av uppgiftsfördel­ningen mellan de olika nivåerna inom civilförsvarets organisalion. Vi avvi­sar den tanke som den s.k. Hpg 5-kommillén för fram i sill principbetän­kande (Ds Fö 1983: 5) Slmklurförändringar och samordning om all föra över produklionen av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisalion från kommunerna till fortifikalionsförvallningen.

Forskning och utveckling

Forsknings- och utvecklingsarbetet har en grundläggande betydelse för strävandena att utveckla räddningstjänsten i fred ocb krig och de förebyg­gande ålgärderna. Vi föreslår atl verket får en stark forsknings- och ut­vecklingsfunklion. Detta är nödvändigl för all verket skall kunna fylla sin samordningsroll och sin rådgivande funktion.

Vi avser inte med våra förslag atl ändra förutsättningarna för det arbele rörande forskning och utveckling som Slyrelsen för svensk brandforskning (Brandforsk) bedriver. Brandforsks verksamhet är enligt vår mening bety­delsefull och bör understödjas.

Information

Vi föreslår i likhei med räddningstjänstkommillén att räddningsverket bör ha ett övergripande samordningsansvar för informalionen lill aUmän­heten om olycksrisker, hur man förebygger dessa samt hur man handlar när en olycka inträffat. Verkels roll som expert- och samordningsorgan för all samhällets räddningstjänst innebär atl verkel också behöver förmedla mer aUmän information liU berörda myndigheler m.fl. Verket måste också verka för upplysning om säkerhetspolitiken och om civilförsvarets upp­gifter i totalförsvaret. Räddningsverket bör i informationsarbetet nära sam­verka med andra organisationer och organ som bedriver sådant arbele.

Organisationens huvuddrag

Räddningsverket måste få en sådan utformning att det kan bidra lill att förverkliga de nya målen inom sitl verksamhetsområde. Till detla kommer

 

Prop. 1984/85:161                                                   53

att arbetet på den cenirala nivån måste anpassas till de pågående stmktu­reUa förändringarna inom civilförsvaret, där kommunernas vidgade roll är det väsentligaste inslaget.

Organisationen måsle bygga på principen om en långl gående integration av freds- och krigsräddningsljänsten och ordnas så all samordningsvin-slema av delta även i prakliken kan realiseras.

Vi föreslår atl verksamhelen resursmässigt delas in i två program, nämli­gen räddningstjänst och förebyggande skydd. Programindelningen syftar främsl till att underiätta för statsmakterna att la ställning till målen för verksamheterna.

Vi SläUer upp följande fem sakområden för verkel.

—Planläggning, organisalion och beredskap.

—Maleriel.

—Utbildning m. m.

—Stadsplanering och byggande m. m.

—Administration.

Vi bedömer att funktionema produktionssamordning, forskning och ut­veckling, intemationella kontakter saml information och massmediakon­takter blir väsentliga stödområden för verket. Vi föreslår därför att dessa funklioner organisaloriskl bildar sekreiarial, direkt underställda verkels ledning. Ell särskilt sekreiarial för samordning med andra myndigheler bör också bildas och får som huvuduppgtft att vara kansli åt rådel för rädd­ningstjänst.

Mol bakgmnd av de farhågor som fmns för all verkel kan komma att fångas in i påträngande, akuta fredsräddningstjänslfrågor till förfång för civilförsvarets beredskap föreslår vi all organisatoriska åtgärder vidtas så atl räddningstjänstens krigsduglighet bevakas särskUt.

För atl underlätta integrationen meUan fredsräddningsljänsten och civil­försvarel föreslår vi all verksamhelen finansieras från en gemensam ram som anges i samband med totalförsvarsbesluten. Vi föreslår vidare att försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE-systemet) bör tillämpas med de modifieringar som behövs för atl det skaU passa del nya verkel.

Enligt vår bedömning bör del nya verket ha en lekmannastyrelse med sju eUer åtla särskilt utsedda ledamöier. Med hänsyn tiU verkels uppgifler finns del etl siarkt behov av medborgerlig insyn i verksamheten. Delta behov bör tillgodoses genom att parlamentariskt utsedda ledamöier ingår i slyrelsen. Med hänsyn liU verkets omfattande samordningsuppgifter kan det vara motiverat att företrädare för myndigheler och organ, som är direkt berörda av verkels arbele, ingår i styrelsen. För atl slyrelsen inle skall bli alllför slor anser vi alt representationen bör begränsas till en representant för primärkommunerna och en representant för landsiingskommunerna.

Inflylande i verkets arbete för övriga berörda myndigheter och organ får tillgodoses genom att dessa är represenlerade i de råd som vi föreslår att verkel skall bygga upp, nämligen ett

 

Prop. 1984/85:161                                                   54

— råd för samordning av räddningstjänst m. m.,

— råd för samordning av förebyggande åtgärder,

— råd för utbildning,

— råd för beredskap mot kämkraftolyckor,

— råd för samordning av kommunala beredskapsfrågor.

Ekonomiska bedömningar och förslag till dimensionering av räddningsver­ket

Vi föreslår all räddningsverkets centrala del i Karislad får en personal­ram om 215 årsarbetskrafter. Della innebär en minskning av personalvoly­men med ca 40 årsarbetskrafter jämfört med nuvarande antal anslällda hos de myndigheter som organisatoriskt berörs av samordningen. Minskningen i personalvolymen är en följd av de rationaliseringsvinster som uppkom­mer genom samordningen när del gäUer administrationen (16 årsarbels­krafter) och den sakmässiga verksamheten. En viss del av minskningen beror också på all verkel får en delvis annan roU när det gäller civitför­svarsverksamheten jämfört med den civitförsvarsstyrelsen har i dag.

Genom att föra över ansvaret för övningsverksamheten från CUFA tUl kommunema görs besparingar för staten, vilka vi beräknar till ca 9 milj. kr. per år. För att kunna bedriva övningarna lokalt krävs investeringar under en femårsperiod på sammanlagt ca 15 milj. kr.

Vi bedömer all utbildningsreformen medför en årlig kostnadsökning om ca lOmilj.kr., varav Smilj.kr. avser staten och 11 milj.kr. kommunerna. Sammanlagi innebär våra förslag en årlig kostnadsbesparing för staten på ca 16milj. kr. Om man beaktar de ökade kommunala kostnaderna blir den samhällsekonomiska besparingen ca 5 milj. kr. Vi bedömer all besparingar­na är möjliga atl realisera inom en femårsperiod från del beslul fattals om att bilda verket.

Genomförandefrågor

Den omorganisation som etl nytl verk innebär kommer atl leda lill problem i verksamhelen under elt övergångsskede. Problemen hör främst samman med omlokaliseringen och den kompetensprofil som vi anser nödvändig för verket. DärtiU kommer minsl lika vikliga genomförande­problem av personalsocial och personaladministrativ karaklär.

Verkels uppgifler innebär att grundstommen av verkets personal bör ha kompetens avseende en rad fackområden inom räddningstjänsten och den skadeförebyggande verksamheten. Vi konstaterar all de myndigheter på fredsräddningstjänslsidan som organisatoriskt påverkas av våra förslag i dag har en personal som väl motsvarar de kompetenskrav vi angett. Dessa myndigheter ligger emellertid inte i Karlstad. Vi måsle utgå från all inte all denna personal flyttar dil, vilkel innebär atl viss kompetens, erfarenhei

 

Prop. 1984/85:161                                                   55

och kontinuitet går förlorad. En komplikation är dessutom det mindre personalbehov lolalt setl som följer av våra förslag.

Vi bedömer att dessa svårigheler kan bemästras. En förulsältning för delta är dock att förberedelsearbetet börjar inom de berörda myndigheter­na och i samarbete mellan dem så snart beslul om verksbildningen förelig­ger. Resurser bör avdelas för atl utbilda nuvarande personal inför det nya verkels uppgtfler. Ett utrymme för nyrekrytering bör också skapas inför del nya verkels tiUkomst. Ansvarei härför bör ligga på civilförsvarsslyrel­sen.

Vi bedömer atl övergångsproblemen blir störst för sprängämnesinspek­lionen. Problemen bedömer vi kan lösas genom ett successivt överfö­rande. Sprängämnesinspeklionens verksamhel bör visserligen formellt och administrativt inordnas i det nya verkel från och med genomförandetid­punklen, men samlokaliseringen i Karislad bör kunna anslå ell par år.

Vi föreslår att genomförandetidpunklen för del nya verkel bestäms till den Ijuli 1986. I anslulning till verkets bildande bör det vara möjligt all börja den integrerade ulbildningen. Utbildningsreformen bör vara genom­förd senast den Ijuli 1988.

Innan verkel bildas bör det vara möjligt atl dels överlämna akut- och förstärkningsmateriel tiU kommunerna, dels driva viss övningsverksamhel lokalt.

I omedelbar anslutning till beslut om att bilda verket bör en organisa­tionskommitté tillkallas med uppgifl att

-     föreslå slutiig organisation och inslruktion för del nya verkel saml erforderiiga författningsändringar,

-     efler regeringens beslut genomföra organisationsförändringen samt

-     genomföra förändringarna avseende utbildningen av personalen inom brandväsendet och sotningsväsendel.

Personatfrågorna måsle ägnas slor omsorg. Det är nödvändigl för med­arbetarnas skull, men det är också en fömtsättning för att myndighetsom-bildningen skall kunna ske med minsta möjliga effektivitetsförlust. Vi föreslår alt en särskild arbelsgmpp inrättas som sätts samman av de personaladministrativa cheferna i de berörda myndigheterna. Till gmppen bör knylas expertis från slatens arbelsmarknadsnämnd. Gruppen bör börja sitt arbete så snart som möjligt och få särskilda medel lill sitl förfogande.

Effekter på regional nivå

Våra förslag innebär en förskjutning av verksamheten från cenlral lill regional och lokal nivå.

Genom alt kommunerna övertar en stor del av civilförsvarsplanläggning­en från länsslyrelserna minskar länsstyrelsernas direkla planläggnings­uppgifter. Länsslyrelserna kommer emellertid även i fortsättningen att ha en viklig roll i planläggningsarbetel. Del ankommer på länsstyrelserna all

 

Prop. 1984/85:161                                                    56

under verket utöva den direkta statliga ledningen, samordningen saml kontrollen av planläggningen. En viktig uppgift för länsstyrelserna blir att siödja kommunema och förse dem med underlag för planläggningen. Prov-planläggningskommitlén betonar i sitl betänkande (Ds Fö 1983:10) Kom­munerna och civitförsvaret bebovet av atl länsstyrelsema stöder kommu­nerna under del första planläggningsskedet.

Vårt förslag om decenlraliserad övningsverksamhel från CUFA lill kom­munerna ger även länsslyrelserna ökade uppgtfler. Vi föreslår atl 39 öv­ningsledare och lärare vid CUFA tiltförs länsslyrelserna. På sikt kan dock ske en reducering av molsvarande anlal Ijänster vid länsstyrelserna. Redu­ceringen får emellertid inle genomföras förrän det första planläggningsske­det i kommunerna slutförts. Vårt förslag gör del alltså möjligt att temporärt förslärka länsslyrelserna ulan ökade kosinader för siaten. På längre sikt kan en besparing motsvarande 39 årsarbetskrafter göras.

SOS Alarmering AB under beredskap och i krig

Av de Ijänster som SOS Alarmering AB (SOSAB) med dess länsalarme-ringscenlraler utför har vi funnil att alarmeringen över telefonnumret 90000 är så inarbetad i allmänhetens medvetande atl den bör behållas under högsta beredskap och i krig. Länsalarmeringscenlralernas övriga funktioner bedömer vi inte så vikliga från totatförsvarssynpunkt att del är motiverat att avsätta resurser för att trygga dem.

För inkommande larm och för den ulgående trafiken litar länsalarme-ringscenlralema i huvudsak lill televerkets allmänna förbindelsenäl. Tele­förbindelser är aUtid känsliga i krig från sårbarhelssynpunkl. På grund av främst sårbarheten avvisar vi tanken på all driva länsalarmeringscentra-lema under högsta beredskap och i krig. Ett annat skäl för detta är att länsalarmeringscentralerna inle passar in i totalförsvarets organisalions-och ledningssystem.

Vi föreslår i släUet att ett decentraUserat alarmeringssyslem införs som innebär atl 90000-samlalen direkt kopplas till förelrädesvis kommunemas civUförsvarsstaber. Genom elt sådanl syslem sprids alarmeringen tUl etl slort anlal mottagningscentraler, vilket är en slor fördel från sårbarhets-synpunkt. Vidare innebär del en lämplig anpassning av alarmeringsverk-samheten till totatförsvarets organisalions- och ledningssystem.

Omkopplingen av 90 000-sam talen måsle förberedas i fred. Med den nuvarande teletekniska utmstningen är detla komplicerat. Däremoi kan omkoppUngen ske förhållandevis enkell om den görs i samband med att den nya tekniken (AXE-systemet) införs. Vi föreslår därför alt omkopp­lingen sker vid införandet av den nya lekniken.

Även om länsalarmeringscentralerna enligt våra förslag inle bör drivas vid högsta beredskap eller i krig bör den resurs som larmoperatörerna utgör i slörsia möjliga ulslräckning las lill vara för tjänstgöring inom

 

Prop. 1984/85:161                                                   57

civilförsvaret. Placeringen får avgöras efler omständigheterna. Larmche­ferna vid länsalarmeringscentralerna bör lämpligen krigsplaceras på sam­bandssidan i länsslyrelsernas krigsorganisation.

 

Prop. 1984/85:161                                                            58

Bilaga 2

Sammanfattning av rapport från CESAM: s arbetsgrupp för brand­försvarsutbildning (Ds Fö 1984: 1) Utbildning för räddningstjänst och solningsväsende

Vår uppgifl har varit att se över utbildningen i allmän räddningstjänst och utbildningen för personal inom sotningsväsendet. Vi lägger, när det gäller Ulbildningen inom båda dessa verksamhetsområden, fram princip­förslag lill hur den bör läggas upp. Vi anser att den detaljerade utformning­en av ulbildningen för olika personalgrupper bör ulformas av det kom­mande räddningsverket, berörda ulbildningsmyndigheter samt den myn­dighet som får ansvaret för sotningsväsendet.

Vi har i vårl arbele med ulbildningen inom räddningsljänslen ulgåll från att den bör inlegreras med ulbildningen för räddningstjänsten i krig. Här­igenom kan redan befintliga resurser när det gäUer anläggningar och mate­riel m. m. utnylljas. Samlidigt kan räddningstjänstens i krig behov av personal tillgodoses med ulbildade personer som även i fredslid arbelar med räddningstjänst. I våra överväganden om utbildningen av personal inom sotningsväsendet har vi utgått tfrån att verksamheten inom yrkesom­rådet kommer atl utvecklas mot ökade inslag av energihushåUning.

Vi föreslår beträffande utbildningen inom räddningstjänsten atl kompe­lensutbildning skall vara ett krav för både hel- och deltidsanställd brand­personal. Den heltidsanställde brandmannen får efler tre veckors grundut­bildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och efler ett års hellidstjänslgöring i räddningstjänst vid egen kår gå igenom en femlon veckor lång kompelensutbildning. 1 denna utbildning ingår en vecka som ger kompetens för placering som gmppchef i civilförsvarets krigsorganisa­tion.

Efler fem års heltidstjänstgöring i räddningstjänst vid kommunalt eller statligt brandförsvar kan brandmannen gå igenom en tio veckor lång brandförmansutbildning som leder fram till en brandförmansexamen och som ger kompelens som utryckningsledare. Den som önskar gå vidare och bli högre befäl kan, efter atl ha erhållil erfarenhei som befäl under etl år och ha gått igenom en utbildning omfallande tre veckor i förebyggande brandförsvar. Förebyggande 1, antas till brandmäslarutbildning. Denna utbildning är 15 veckor lång. Däri ingår bl.a. tre veckor som ger kompe­tens som plutonchef i civilförsvarets krigsorganisation. Utbildningen leder fram till brandmästarexamen med kompetens som högre utryckningsbefäl. Brandmästaren kan därefler gå igenom en utbildning i förebyggande brand­försvar om nio veckor. Förebyggande II, och får då kompelens att ansvara för förebyggande brandförsvar. Han kan också gå igenom en förvaltnings­utbildning om lio veckor och får då kompelens som administratör. Den

 

Prop. 1984/85:161                                                   59

brandmästare som går igenom både Förebyggande II och Förvallningsut­bildningen blir kompetent all inneha Ijänst som brandchef och vice brand­chef i vissa kommuner.

Vi föreslår att brandingenjörsutbildningen skall anordnas som en fyra­årig leknisk högskoleutbildning. Utbildningen inleds med två perioder om 40 resp. 30 veckor vid teknisk högskola med en mellanliggande period om tio veckor med handledd praklisk brandmannautbildning. Efler den sisla perioden vid leknisk högskola följer ytteriigare praktik om 20 veckor vid brandförsvar. Därefler skall den blivande brandingenjören gå igenom en utbildning i brandskyddsteknik om 30 veckor följt av en ny praklikperiod om 20 veckor. Denna praktik skall anpassas lill vilkel val av inriktning som görs för det sisla årel i ulbildningen. Det ena av de alternativ vi föreslår innebär utbildning i räddningstjänstteknik, kommunal förvaltning m. m. och innehåller dessulom fem veckors utbildning för de behov räddnings­tjänsten i krig släller. Ulbildningen leder fram till en brandingenjörsexa­men som ger kompelens som brandchef och som chef för bl. a. civitförs­varsslab. Del andra alternalivel inriktas mot indusirins och försäkrings­branschens m.fl. behov.

Den deltidsanställde brandmannen inleder, liksom den heltidsansläUde brandmannen, sin utbildning med en gmndulbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning. Den föreslås bli en vecka lång. Därefler följer en kompetensutbUdning om tre eller fyra veckor. Flertalet, de som skall bli gruppchefer i civilförsvarets krigsorganisalion, får fyra veckors utbildning. Efter Ijänslgöring som brandman på deltid i minst tre år kan den deltidsan­ställde brandmannen antas lill en utbildning lill brandförman på dellid om fem veckor. Kompetensulbildningen av deltidsanstäUda brandmän före­slås ske med civitförsvarsplikt.

Den integrerade ulbildningen i räddningstjänst föreslås i försia hand ske vid civilförsvarets utbildnings- och förrådsanläggningar. Det bör ankomma på det kommande räddningsverket all detaljplanera var enskilda utbild­ningar bör förläggas. Våra förslag om utbildning inom räddningstjänsten föreslås bli finansierade genom omfördelning av resurser inom den sam­lade räddningsljänslen.

Den gmndläggande kompetensutbildningen inom sotningsväsendel, ut­bildning till skorstensfejare, föreslår vi skall ske som gymnasial lärlingsut­bildning under tre år. Lärlingen erhåller under de två första åren utbildning i allmänteoretiska ämnen i gymnasieskolan eller i kommunal vuxenutbild­ning jämsides med yrkesarbete i del solningsdistrikl där lärlingen är an­ställd. Under vart och elt av de tre åren skall den blivande skorstensfejaren dessulom få en fem veckor lång yrkesspecifik utbUdning vid en central utbildningsenhet. Kompetensulbildningen skaU vara obligalorisk. Den som efler den gmndläggande kompetensulbildningen tjänstgjort som skor­stensfejare i solningsdistrikl under minsl elt år kan antas till utbildning till lekniker. Denna utbildning omfattar tio veckor och genomförs som block-

 

Prop. 1984/85:161                                                  60

undervisning, där varje block kan läsas i etl sammanhang eller i viss ordning vart och elt för sig med mellanliggande yrkesverksamhet. Den som gått igenom utbildningen till lekniker och varit verksam i solningsdistrikl i minst ell år kan antas lill utbildningen till skorstensfejarmästare. Även denna utbildning föreslås ske i block och omfatta totall 15 veckor, I alla utbildningarna motiveras ulbUdningslidens längd av alt energihushållning­en kommer alt bli av allt större betydelse inom yrkesområdet.

 

Prop. 1984/85:161                                                             61

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissytt­randen över CESAM-kommitténs betänkande (Ds Fö 1984: 2) Rädd­ningsverket och rapporten (Ds Fö 1984: 1) Utbildning för rädd­ningstjänst och solningsväsende

1    Remissinstanser

Efter remiss har yllranden över beiänkandei avgetts av rikspolisslyrel­sen, överbefälhavaren, fortiflkalionsförvaltningen, försvarels forsknings­anstalt, civitförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, överstyrelsen för eko­nomiskt försvar, försvarets rationaliseringsinstitut, riksnämnden för kom­munal beredskap, socialstyrelsen, televerket, slatensjärnvägar, trafiksä­kerhelsverket, sjöfartsverkei, luftfartsverket, generaltullstyrelsen, statens nalurvårdsverk, statens strålskyddsinslitut, arbetsmarknadsstyrelsen, ar­belarskyddsstyrelsen, sprängämnesinspeklionen, slalens energiverk, sla­tens kärnkraftinspektion, slyrelsen för leknisk utveckling, slalskonlorel, riksrevisionsverket, statens arbetsmarknadsnämnd, civilbefälhavarna i Västra och Övre Norrlands civilområden, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Västmanlands och Västerbottens län, kom­mittén för undersökning av allvarliga olyckshändelser, Stockholms, Älv­karleby, Flens, Linköpings, Gnosjö, Jönköpings, Växjö, Karlskrona, Malmö, Svalövs, Laholms, Göteborgs, Kungälvs, Falköpings, Kumla, Väslerås, Gävle, Kramfors, Härjedalens, Umeä och Arvidsjaurs kom­muner. Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, Svenska brand-försvarsföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Ra­dio AB, Tjänslemännens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareförening­en. Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges kemiska industrikon­lor. Svenska gasföreningen, Slyrelsen för svensk brandforskning, SOS Alarmering AB, Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund, Brand­männens riksförbund, Sveriges civilförsvarsförbund och Svenska brand-befälels riksförbund. Ulan föregående remiss har också yttranden inkom­mit från Lunds universitet, Norrköpings kommun, rådet för kärn-kraftssäkerhel och Svenska kommunförbundels länsavdelning i Östergöt­lands län.

Centralorganisationen SACO/SR har bilagt yttranden från SACO/SR: s allmänna Ijänstemannaförbund, Sveriges Civilingenjörsförbund, Sveriges Naturvelareförbund samt S ACO/SR-föreningarna vid sprängämnesinspek­tionen och slatens strålskyddsinslitut. Landsorganisationen har bilagl ytt­rande från Statsanställdas förbund.

Skrivelser i ärendet har vidare inkommit från länsstyrelsen i Norrbot­tens   län,   Lunds   universitet.   Svenska  kommunförbundet,  Jan  Sjölin

 

Prop. 1984/85:161                                                    62

(Svenska kommunalarbetareförbundet),   Vilhelm  Sjölin  (Styrelsen  för svensk brandforskning) och Lars Zimmerman (Göteborg).

2   Förslaget i stort

CESAM-kommittén föreslår att civitförsvarsstyrelsen, slalens brand­nämnd, sprängämnesinspeklionen och riksnämnden för kommunal bered­skap avvecklas och ersätts av en ny cenlral myndighel, räddningsverket. Kommittén föreslår att verket lokaliseras tiU Karlstad. TUl verket föreslås bli knuten den samordningsfunktion avseende beredskapsplaneringen mol kärnkraftsolyckor som ligger på statens strålskyddsinslitut. Kommittén föreslår också atl sjöfartsverkets uppgtfler avseende land- och sjötrans­porter av farligl gods förs över tiU det nya verkel.

Remissinslanserna är med något enstaka undantag postiva till atl en ny cenlral myndighel bildas. Det anses kunna medföra avsevärda samord­ningsvinster om man samlar en så omfattande del som möjligt av uppgif­lerna på central nivå inom räddningstjänsten i fred och krig samt den förebyggande verksamhelen inom del nya verkel. Civilförsvarsstyrelsen undersiryker dock värdel av atl förslaget antas i sin helhel. För del fall alt ombildningen sker endast delvis kan dimensionerings- och organisations­frågan komma i ett hell annal läge eftersom det föreliggande förslagel är byggl på avsevärda integrationsvinsler. Malmö kommun kan inle accepte­ra ell genomförande av kommitténs förslag om inte garanlier lämnas för fuU statlig ekonomisk kompensation för de ökade kommunala kosinader som förslagen medför. Göteborgs kommun som delar kommitténs uppfall­ning om värdel av en samordnad central ledning för räddningsljänslen och civitförsvarsverksamheten är tveksam till inrättandet av en ny slallig myn­dighet för ändamålet. Enligt kommunens mening bör del vara lillräckligl med en statlig kommitté som fär till uppgifl all på olika sätt förbättra samordningen, varvid kommunernas särskilda kompetens inom rädd­ningstjänsten måste tillvaratas. Norrköpings kommun anser alt del etable­rade samarbelel med de aklueUa myndigheterna har fungerat bra och har svårt all tro atl den föreslagna sammanläggningen skulle kunna medföra några slörre samordningsvinster. Riksrevisionsverkei anser inte att belän­kandels förslag beiräffande uppgiftsfördelning saml program- och organi­sationsstruktur på ett entydigt sätt löser de problem som är förknippade med fredsräddningsljänsten och den fredstida produktionen av civilförsva­rels krigsorganisation m.m. Verkel kan därför inle förorda kommitténs förslag att inrätta ett räddningsverk.

Flertalel remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran kommit­téns förslag liU uppgiftsområde och därmed vilken verksamhet som skall föras över till del nya verket. Del råder allmän anslulning till förslagel alt civilförsvarsstyrelsens och slalens brandnämnds verksamhet skaU lillföras

 

Prop. 1984/85:161                                                   63

verket. Vad gäUer övrig verksamhel har olika synpunkier kommii fram under remissbehandlingen.

Överstyrelsen för ekonomiskl försvar anser alt kommunen skall ha det övergripande ansvarei för aU på kommunen ankommande verksamhel under beredskap och krig samt att det därför är angeläget atl de lokala beredskapsförberedelserna för skydd och räddning inlegreras med övriga lokala beredskapsförberedelser. Enligt överstyrelsens uppfattning blir räddningsverkets riktiinjer för kommunernas civUförsvarsverksamhet bara en del av ell stort anlal centrala myndigheters riktlinjer. Överstyrelsen anser att kommittén inte på ett övertygande sätl har motiverat varför räddningsverket skaU samordna riktlinjerna från de centrala fackmyndig-hetema och varför räddningsverket skall samordna den landstingskommu­nala beredskapen och den kyrkokommunala beredskapen. Förslaget av­styrks därför, men riksnämnden bör enligt överstyrelsens mening kunna vara administrativt knuten lill räddningsverket på samma sätt som den i dag är knuien liU civilförsvarsstyrelsen. Landstingsförbundet framför lik­nande synpunkier. Försvarets raiionaliseringsinslilul framhåller atl den centrala samordningsmyndigheten som institutet kommer atl föreslå skall bildas avses bl.a. få tiU uppgift atl svara för samordningen av cenirala myndigheters styrning av beredskapsförberedelserna hos civilbefälha­varna, länsstyrelserna och kommunerna. Eflersom riksnämnden redan i dagslägel har denna samordningsuppgift rörande de kommunala bered­skapsförberedelserna är del inslilulels uppfallning atl riksnämnden bör överföras till denna nya, cenirala samordningsmyndighet. Riksnämnden för kommunal beredskap erinrar om atl försvarets rationaliseringsinstitut genomför en ulredning angående uppgifler och resurser för olika nivåer inom de civila delarna av totalförsvaret saml anser atl beslut i frågan om riksnämndens framlida stäUning inle bör las förrän en samlad bild förelig­ger.

Etl övervägande antal remissinstanser lämnar också ulan erinran eller ställer sig bakom förslagel all beredskapsplaneringen mot kärnkrafts­olyckor förs över lill del nya verket. Rådet för kärnkraftssäkerhet tillägger att tillkomsten av ett räddningsverk som en ansvarsmyndighet inom områ­det är välkommet. Genom all den samordningsuppgtft som statens strål­skyddsinslilul har i dag förs över lUI det nya verkel kommer beredskapen mot olyckor i kärnkraftverk entydigt alt ingå i räddningsljänslen totalt vilket rådel finner fördelaktigt. Den komplexa ansvarsbild som f. n. råder i ulbildnings- och övningsfrågor torde enligt rådet kunna elimineras i och med bildandel av det nya verkel. Enligt rådets mening är etl samordnai ansvar för beredskapsplaneringen saml ulbildnings- och övningsverksam­hel myckel postitivt. Några instanser är Iveksamma till förslaget i denna del. Statens strålskyddsinslitut diskulerar två alternativa lösningar. Enligt alternativ I har räddningsverket programansvarel och institutet en expert­roll och en tillsynsroll i vissa frågor, 1 alternativ 2 delas programansvaret

 

Prop. 1984/85:161                                                   64

för olika grenar av verksamhelen mellan institutet och räddningsverket så att produktionsansvarig myndighet även får programansvar för sina delar av produktionen. Institutet skulle svara för programområdena strålnings-mätning och personskydd för personer i beredskapsorganisationen, forsk­ning och studier samt intemationeU uppföljning, åtgärdsnivåer och skydd saml analys och dokumentation av radiologiska konsekvenser av utsläpp. Räddningsverket skulle enligt alternativ 2 ha program- och produklions­ansvar för övriga programområden, t.ex. utbildning, alarmering och tele­samband. Institutet anser att man bör siräva efler all hålla ihop program-och produktionsansvar inom samma myndighel och dela upp ansvaret enligt allernaliv 2. Detta ger enligt institutets uppfallning den bäsla effekti­viteten med minsta byråkrati och till lägsla kostnad. Institutet avvisar kommitténs skäl att slora samordningsvinster kan finnas i planeringen för skydd mol kärnvapeninsalser i krigslid. Kärnvapenfallet är enligt inslilutel annorlunda beträffande slrålningsförhållandena, hanteras med mycket läg­re skyddskrav och kan räkna med resurser som har framkommit vid mobilisering. Även länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län anser att strålskyddsinstitutet även i framtiden bör vara programmyndighel för kärnkraftsberedskapen.

Rikspolisstyrelsen, statens Järnvägar, sjöfärisverkel, generatiullstyrd-sen, länsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges kemiska industrikonlor avstyrker förslaget all sjöfartsverkels uppgifter avseende land- och sjö-Iransporter av farligl gods förs över lill del nya verket. Slatensjärnvägar (SJ) framhåller att sjöfartsverkets huvudsakliga befattning med landlrans­porter av farligt gods är att verkels enhel för landlransporter av farligt gods har myndighetsansvar för atl det finns föreskrtfter om hur sådant gods skall tillförsäkras en acceptabel transportsäkerhel, med andra ord alt vara transportmyndighet. Del kan enligt SJ: s mening inle vara rikligt alt knyla den lotala regleringen av farligt godstransporterna till en myndighet vars huvudsakliga uppgtft är atl vara samordningsorgan för samhällels rädd­ningsresurser och ulöva lillsyn över räddningstjänstens funkiion. En riktig avvägning mellan räddningstjänstens krav på farligt godstransporterna och intressegmppers, såsom producenters, transportörers, vamförmedlares och förbmkares, krav bör enligt SJ göras hos etl organ som är frislående geniemot dessa iniressen. När det gäller uppgifter inom områdel skydd och förebyggande ålgärder mot fariigt godsolyckor, anser SJ all det före­slagna räddningsverket bör utgå med sina initiativ först från de risker som gällande transportföreskrtfler kan ge upphov lill, Della fråntar enligt SJ: s mening inle verket möjligheterna att komma med synpunkter på dessa föreskrifter. Det är SJ: s mening atl transportmyndigheterna väl vet när samråd med företrädare för räddningstjänstens olika nivåer behöver tas, SJ framhåller vidare all enheten inte har verkat mer än ell och trekvarts år och att det måste anses vara rimligt alt först låta enhelen arbela lillräckligl lång lid med avsedda förutsättningar innan man bryler upp nuvarande

 

Prop. 1984/85:161                                                    65

organisalion, Generallullslyrelsen kan inle inse värdet av att sjöfartsver­kets uppgifter avseende bäde land- och sjötransporter av fariigt gods överförs lill del föreslagna räddningsverket. Tullens kustbevakning är för sina miljöskyddsinsatser till sjöss i hög grad beroende av samarbete med expertis på sjötransporter av farligt gods. För samarbetet mellan kustbe­vakningen och sjöfartsverkei rörande åtgärder mot vattenförorening från fartyg är det enligt generaltullstyrelsen värdefulll att den samlade experti­sen angående sjösäkerhet och sjötransport av farligt gods finns inom sjö­fartsverket. Enligt styrelsens mening bör därför sektionen för fariigl gods och marin miljö bli kvar i sjöfartsverkei. Länsstyrelsen i Stockholms län åberopar riskdagsbeslul vari man hänvisar lill den internationella anknyt­ningen. Sveriges kemiska industrikontor-Kemikontoret avråder bestämt från atl enheten för transport av farligl gods inordnas i del nya räddnings­verket eftersom dessa båda myndigheler har en hell annan verksamhetsin­riktning. Enligt kemikonlorel kommer tyngdpunkten hos räddningsverket naluriigen att ligga på räddningstjänst, dvs. förberedelser för och genomfö­rande av räddningsinsatser efter del att en olycka har inträffat. Enhetens arbetsuppgtfler är enligt kemikonlorel av en helt annan karaklär. Arbelet syftar till att genom föreskrifter, information och tillsyn söka förebygga att olyckor uppslår. En sammanläggning av dessa olika myndighetsfunktioner skuUe enligt kemikonlorets uppfattning inte medföra några fördelar men väl innebära avsevärda risker för atl dessa båda organ inte skulle fungera effektivi vad gäller del förebyggande arbetet med åtföljande konsekvenser för säkerhelen. Övriga remissinslanser har ingen erinran mol kommitténs förslag i denna del.

Flertalel remissinstanser lämnar förslaget all sprängämnesinspeklionens verksamhet tillförs del nya verket ulan erinran. Kommiitén för undersök­ning av allvarUga olyckshändelser utvecklar sin syn enligt följande. Mol bakgrund av de erfarenheter som vårt ulredningsarbele har getl vill vi framhålla att det från samordningssynpunkl är angelägel alt en så omfat­tande del som möjligt av uppgifterna på central nivå i räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten mot olyckor samlas inom det nya verket. När del gäller den skadeförebyggande verksamheten finns del ell flertal myndigheter som på skilda områden har sådana funktioner inom sina verksamheter. Alla de myndigheter som i olika omfattning har skade­förebyggande funktioner kan givelvis inte inlegreras i del nya verket. En avvägning måste göras. Vi anser all CESAM-kommittén har gjort en lämplig avvägning genom alt la med funklioner som avser förebyggande av brand och explosion.

Ett anlal inslanser avslyrker å andra sidan kommitténs förslag i fråga om sprängämnesinspektionen. Denna inställning grundas främst på atl inspek­tionen har föreskrifts- och tillsynsuppgifler på del skadeförebyggande om­rådel vilket anses inle ha någol slörre samband med räddningstjänsluppgtf-lerna. Inspeklionens uppgifter vad gäller explosiva varor anses vara av 5    Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                   66

produktkontrollkaraktär och ha närmast anknytning tUl arbetarskyddet. Vidare framhålls alt det är en relativt ny myndighet som fungerar bra och atl man riskerar att försämra verksamhelen genom alt förlora kompetent personal, framför allt vid flyttning av verksamhelen lill annan ort. Rikspo­lisstyrelsen framhåller att sprängämnesinspektionens uppgifter främst är av föreskrifts- och tillsynskaraklär med stark anknytning lill arbetarskyd­det. Samordningen med den förebyggande verksamheten synes enligt riks­polisslyrelsen mycket väl kunna ske genom ell intensifierat samrådsförfa­rande mellan inspektionen och räddningsverket. Överbefälhavaren finner del svårt att härleda en stark och naturlig knytning mellan sprängämnesin­spektionen och det nya verkel då inspeklionens verksamhet i alll väsenlligl är inriktad på föreskrivande- och tillsynsverksamhet, inle verkslällande räddningstjänst. Inspeklionens verksamhel lorde enligt överbefälhavaren i stället vara mera likställd med t. ex. arbetarskyddsstyrelsens och produkt­nämndens. Överbefälhavaren anser därför atl inspeklionens överföring lill räddningsverket ytteriigare bör övervägas. Om likväl sådanl beslut fallas, måste enligt överbefälhavarens mening genomförandel ske på sådant sätl alt inspektionens specialistkompetens gentemoi försvarsmaklen säker­ställs för säkert genomförande av ammunitions- och övrig explosivämnes-hantering. Försvarets forskningsanstalt framhåller alt det är oemotsägligt att det föreligger en knytning mellan sprängämnesinspeklionen och del nya verkel. Vid beräknandet av samordningsvinster verkar del dock enligt forskningsanstalten som om kommittén i försia hand avser den del av verksamhelen som berör brandfarliga varor och inte den andra delen, dvs, tillverkningen av explosivämnen och deras hanlering, där del finns risk för att samordningsproblemen blir slörre. Kontakterna med arbetarskyddet och dess myndigheter liksom med industrin och en lång rad andra fack­myndigheter inom områdel är enligt forskningsanstaltens mening mycket summariskt behandlade i betänkandet. Forskningsanstalten anser därför all sprängämnesinspektionen inle bör infogas i etl räddningsverk, Arbelar­skyddsstyrelsen framhåller atl som motiv för förslagel anges bl.a, att förordningen om brandfarliga varor är atl se som ell komplemenl till den allmänna brand- och byggnadslagstiftningen och att efterlevnaden överva­kas främsl genom brandcheferna varmed åsyftas brandchefens medverkan i lillsynen av förvaring i mindre omfattning av brandfariiga varor. Den dominerande insatsen från sprängämnesinspektionens sida när det gäller brandfarliga varor beslår emellertid enligt arbelarskyddsstyrelsen av sä­kerhetsfrågor vid hantering och förvaring av slora mängder varor inom pelroleum- och färgindustrin. När del gäller explosiva varor är enligt styrelsen arbetsuppgifterna desamma som med brandfarliga varor med den skillnaden atl anknyiningen till brandchefen saknas. Enligt arbetarskydds-styrelsens mening är det alllsä klart alt sprängämnesinspektionens arbels­uppgifler är väsensskUda från del föreslagna räddningsverkels. Styrelsen finner därför all en integrering av inspektionen i verkel inle är lämplig då

 

Prop. 1984/85:161                                                  67

den inte skulle ge sådana fördelar all nackdelarna uppvägs. Slyrelsen anser att inspeklionen som fungerar väl bör fortsätta sitt arbete i nuvarande arbetsformer. Sprängämnesinspektionen avslyrker förslaget alt inspektio­nen skall föras över till och ingå i det nya verket. Enligt inspeklionen har frågan om dess organisalion och evenluella anknytning lill räddningsfrå­gorna behandlats summariskt under utredningsarbetet, vilket har gett upp­hov till oklarheter och felaktiga slutsatser beträffande inspektionens verk­samhets- och ansvarsområde saml inspektionens samarbete med andra myndigheter. Även slalens energiverk avstyrker förslagel atl sprängäm­nesinspektionens uppgtfter skulle ingå i den nya myndighelen, Inspeklio­nens verksamhet är enligt verkel i princip den enda av de skadeförebyg­gande verksamheter som bedrivs hos ell slort anlal myndigheler, bortsett från verksamheten inom fredsräddningstjänsten och civilförsvaret, som föreslås ingå i den nya organisationen. Enligt verkets uppfattning är kopp­lingarna mellan inspektionens skadeförebyggande verksamhel på brand-området och de andra funklionerna som föreslås ingå i del nya verkel inle så slarka alt de motiverar att inspektionens verksamhet skuUe ingå i den nya räddningsljänstorganisationen. Länsstyrelsen i Siockholms län har uppfatlningen att huvuddelen av sprängämnesinspektionens uppgtfler torde ligga utanför räddningstjänslområdet, Tjänslemännens centralorga­nisation (TCO) avslyrker eflersom sprängämnesinspektionen inle har an­svaret för någon räddningstjänst ulan har det olycksförebyggande arbelel mol t, ex. brand som sin viktigaste uppgift. Inspektionens uppgtfter skulle enligt TCO: s mening bli en artfrämmande verksamhet i det nya verkel. Inspektionen blev en egen myndighel så sent som den I juli 1981, och det vore enligt TCO: s mening olämpligt att efter så kort lid låta inspeklionen upphöra som egen myndighet och dessutom omlokalisera den. Landsor­ganisationen i Sverige (LO) vill ifrågasätta överförandet av sprängämnes­inspektionen till det nya räddningsverket, LO framhåller följande, "Den organisation och inriktning som räddningsverket föreslås få är i huvudsak inriktad på att ha en organiserad räddningsverksamhet atl sättas in i händelse av krig, Självfallel måste en sådan organisation också ta hand om räddningsverksamheten i fred. Den kan dock ej klara av de förebyggande insalser som krävs i en löpande fredslida produktion, vilket den nuvarande organisalionen av sprängämnesinspektionen har som huvuduppgift atl göra. Del väsentiiga intresse för LO vad gäUer hanlering av explosivt maierial är den förebyggande inrikining hanleringen måsle ha, så all en­skilda eUer gmpper av medlemmar ej kommer till skada eller förolyckas. Kompeiensen hos föreskrivande och inspekterande myndigheter måste därför ha en sådan lyngpunkl all del förebyggande arbelel blir väsentli­gast. Sprängämnesinspektionen har som självständig myndighet fömlsätl­ningar atl kunna uppfyUa dessa krav. I del nya verkel kommer sprängäm­nesinspektionen atl representera en förhållandevis liten del. Kompetensen all arbeta med förebyggande insatser riskerar att gå förlorad i en sådan

 

Prop. 1984/85:161                                                   68

organisalion. Sprängämnesinspektionen har inneburit ett stöd för del före­byggande arbelel inom de förelag där medlemmar i LO-förbunden lillver­kar, hanterar eller transporterar explosivt material. Detta stöd får ej mins­kas ulan borde snarare utökas med tanke på de allvarliga konsekvenser etl felaktigt hanleringssätl får. För LO är elt tillgodoseende av arbelsmiljöfrå­goma av slor betydelse. LO kan inte acceptera en organisationsförändring som innebär alt den kompelens i del förebyggande arbetarskyddet som sprängämnesinspeklionen nu besitter riskerar att gå förlorad. Flera skäl talar således för elt behållande av sprängämnesinspektionen som självstän­dig myndighel, än sådana som skulle moiivera all sprängämnesinspeklio­nens verksamhel sammanförs med del nya räddningsverket. LO vill därför avslå förslagel i den del som innebär alt sprängämnesinspektionen över­förs till det nya räddningsverket." Kemikonlorel avråder bestämt från alt sprängämnesinspektionen inordnas i del nya räddningsverket och åbero­par samma skäl som kontoret åberopade mot enhetens för transport av farligl gods överförande. Svenska gas-föreningen finner det vara ologiskt alt sammanföra sprängämnesinspeklionen med olika räddningstjänslorgan eflersom inspeklionen inle har några uppgifter på räddningstjänslområdet. Det är dessutom en uppenbar säkerhetsrisk atl inte klart åtskilja skadeföre­byggande och o/yc5förebyggande verksamhel. Ett samlat räddningsverk enligt ulredningens förslag kan vid första anblicken te sig som en rationell organisatorisk lösning men är grundad på bristfäUig insikl om berörda organs arbelsuppgifter och verksamhel. Föreningen kräver för säkerhelen på gasområdel all sprängämnesinspektionens olycksförebyggande verk­samhet inte kommer i ett underläge gentemot räddningstjänstens skade­förebyggande och avråder därför bestämt från atl sprängämnesinspeklio­nen inordnas i räddningsverket. En samordnad organisation innebär, enligt föreningens uppfattning, en stor fara för prioriteringar till förmån för akula skadeförebyggande ålgärder. Organisationen av andra myndigheter med olycksförebyggande uppgifter, t. ex. kärnkraflinspektionen (SKI), arbetar­skyddsstyrelsen, elekiriska inspektionen och produklkonlrollnämnden, berörs ej av betänkandets förslag och föreningen anser alltså atl även sprängämnesinspektionen bör vara fristående från räddningsverket. För­eningen understryker sprängämnesinspektionens roll som produktkon-trollmyndighel. Föreningen ullalar också sina allvariiga farhågor för de störningar bl. a. i form av personalavgångar som blir följden av en flyitning till annan ort. Sprängämnesinspeklionen har i dag en unik specialkompe­tens, som föreningen befarar kan gå tillspillo genom en utflyttning. Kom­pelensföriuster av detta slag bmkar med liden elimineras, men den stör­ning, som uppstår blir för gasbranschen alllför lång, eftersom den samman­faller med den period under vilken naturgas börjar introduceras i Sverige. Det är ytterst angelägel atl man under denna känsliga period har god kapacilet för säkerhetsarbetet och odelad uppmärksamhet pä delsamma. Del skulle också av rent ekonomiska skäl vara synnerligen beklagansvärt

 

Prop. 1984/85:161                                                    69

om arbelel med nalurgasinlroduktionen och sydgasprojektet kommer att störas av en omorganisation och flyttning av sprängämnesinspektionen. Föreningen avråder alltså bestämt från förslaget att inordna sprängämnes­inspeklionen under elt räddningsverk och därtill flytta verksamheten tiU en annan ort.

Statens Järnvägar lar upp frågan om inle kommiitén för undersökning av allvarliga olyckshändelser rimligen kunde integreras i det nya räddnings­verket. Det fömtsätts då enligt slatensjärnvägar all den enhet i verkel som övertar kommitténs uppgifter tiltförsäkras full självständighet vid fullgö­rande av sina uppgifler.

CivUförsvarsstyrelsen anser att benämningen "räddningsverket" inte är tillfredsstäUande varför namnfrågan närmare bör prövas. Styrelsen be­dömer all t. ex. civilförsvarsverket eller räddningsljänstverket är atl före­dra.

Vad gäller lokaliseringen till Karlstad uttalar statens brandnämnd farhå­gor för minskad effektivitet vad beträffar verkets roll i fredsräddningstjäns­ten. En flyitning av verksamhelen till Karlstad medför enligt brandnämn­den allvarlig risk för en uttunning av den kompelens som är nödvändig för fredsräddningstjänsten. De direkla konlakler som dagligen behövs med andra myndigheter samt kommunerna och deras samordnande organ kom­mer enligt brandnämndens mening all försvåras. Brandnämnden anser sig ha ett vidare kontaktfall lill myndigheter som är lokaliserade lill Stock­holmsområdet än vad civilförsvarsslyrelsen har. Brandnämnden anser alt det borde vara möjligt atl tillsammans med befälsulbildningen behålla personalen på enhelen för räddningstjänst i Stockholmsområdet. Även Stockholms kommun ultalar en viss oro över den föreslagna lokalisering­en. Del kan enligt kommunen på goda gmnder befaras att många av de befattningshavare som i dag finns vid brandnämnden inte kommer att följa med tUl Karlstad, och del är en oroande utveckling om fredsräddnings­tjänstens kompelens går förlorad vid uppbyggandet av det nya verket, särskilt nu när räddningstjänslkommitténs intentioner skall förverkligas. Kommunen framhåller atl brandnämnden under flera år har hafl betydande rekryteringsproblem och att rekryteringsproblemen beiräffande personal med praktisk erfarenhet inom räddningstjänsten förmodligen inte kommer alt förbättras vid en lokalisering lill Karislad. Svenska kommunförbundei delar kommilléns uppfattning all hänsynen liU tidigare av riksdagen fattade beslut om lokalisering av nuvarande civilförsvarsstyrelsen och till gjorda investeringar i förvaltningsbyggnader m. m. lalar starki för att verkel bör lokaliseras lill Karlstad.

 

Prop. 1984/85:161                                                   70

3   Verkets uppgifter 3.1 Huvudfunktioner

Den nya centrala myndighelen får enligt kommitténs förslag en tillsyns­funktion avseende den allmänna räddningstjänsten och en ledningsfunk­tion avseende civilförsvaret. Myndigheten skall också ha en samordnings­funktion avseende fredsräddningstjänsten och civitförsvaret saml den kommunala och kyrkliga beredskapsplaneringen. Etl samordningsansvar för beredskapsplaneringen i frågor om skyddsålgärder mot olyckor i kärn­tekniska anläggningar skall enligt förslaget ligga hos myndigheten, liksom elt tiUsynsansvar för ärenden rörande explosiva och brandfarliga varor. I framtiden läggs med förslaget ökad tyngd på uppgiften atl vara samordnan­de organ för samhällets olika räddningsljänstgrenar och för den skadeföre­byggande verksamheten. Vidare får forsknings- och utvecklingsarbete saml erfarenhetsålerföringen en mera framskjuten plats.

Remissinslanserna har inle någon erinran mot kommilléns förslag till huvudfunktioner för verket. De synpunkier som har framförts om vilka uppgifter som skaU föras över lill del nya verket inverkar naturligtvis också på dessa instansers syn på frågan om verkets huvudfunktioner. Några remissinslanser ulvecklar sin inslällning i denna fråga.

Statens brandnämnd framhåller alt utredningens förslag all varje slallig myndighel med uppgifler inom räddningstjänsten skall samråda med rädd­ningsverket om avsnitt i myndighetens anslagsframställning som berör personal och materiel i räddningsljänslen innebär all den erfarenhetsin­samling som verket bedriver kommer att utnyttjas för rationalisering parad med besparingseffekter. Trafiksäkerhelsverket fömtsätter atl, innan etl slutgiltigt beslul fattas om ett räddningsverk och dess uppgifter, innehållet i elt sådanl verks samordningsuppgifier ytterligare behandlas. Bland annat borde del, när det gäller vägtransporter, finnas behov av viss samordning i samband med räddningstjänst. Så skulle till exempel de försök som för närvarande pågår i trafiksäkerhetsverkets och vägverkets regi med perma­nent anordnad omledningsvägvisning som förebyggande åtgärd för etl evenluelll avbrott på slörre vägar kunna vara av inlresse i räddningsver­kels uppgtfler. Svenska kommunförbundet ser kommitténs förslag till cen­tralt räddningsverk med ell samlat ansvar för såväl den allmänna och särskilda räddningsljänslen som för sotnings- och civitförsvarsverksamhe­ten som en föruisättning för alt kunna genomföra vitala delar av rädd­ningstjänslkommitténs förslag. Del gäller bl.a. krav på ökad samverkan mellan räddningsorganen men också möjligheter att uppnå samordnings-och effektivitetsvinster genom en närmare koordinering av olika myndig­helers verksamhet inom del skade- och olycksförebyggande områdel. För­bundel ser även bl. a. kommunernas möjligheter att kunna samarbeta med en och samma myndighet i alla frågor med någon anknytning till rädd-

 

Prop. 1984/85:161                                                  71

ningsljänslen, som etl vikligl moliv lill etl centralt räddningsverk. Kom­mittén slår fast att samspelet mellan del centrala räddningsverket och bl. a. kommunerna bör följa de allmänna riktiinjer som numera gäller i övrigt för den statiiga tillsynen över kommunal verksamhel. Förbundel delar denna uppfattning och anser i likhei med utredningen alt förekomslen av före­skrifter så långt möjligt bör begränsas för att ersättas av rekommendatio­ner, allmänna räd och andra stödjande åtgärder. Bredvid kommunernas räddningstjänst bör detla också gälla den lokala civilförsvarsverksamheten och beredskapsplaneringen. CivUbefälhavaren i Övre Norrlands civilom­råde framhåller att inrikiningen för del nya verket bör vara en förskjutning av verksamheten från cenlral till regional och lokal nivå. Som föreslagits i beiänkandei bör detaljstyrning av den regionala och lokala verksamheten undvikas och förekomsten av föreskrifier begränsas. Del nya verkets roll bör väsentligen vara samordnande, utvecklande saml rådgivande och stöd­jande. En annan viktig uppgtft för del nya verket måsle enligt civilbefälha­varen bli informationsverksamheten inom räddningstjänslområdet. Läns­styrelsen i Malmöhus län anser atl räddningsverket bör bli programmyn­dighet för räddningsljänslen. Länsstyrelsen anser dock atl produktions­myndigheter för utbildning bör vara lokala och delaljsamordningen ske regionalt. Del cenirala verkets roll bör således inom hela räddningsljänslen vara rådgivande och stödjande med strävan att begränsa förekomslen av föreskrifter. Svenska brandförsvarsföreningen pekar på att räddnings­tjänslkommitténs förslag innebär en markerad förskjutning av verksamhel från central till regional och framför allt lokal nivå. Även CESAM-kommit­téns förslag sägs uttryckligen innebära en sådan förskjutning av verksam­heten från central till regional och lokal nivå. Det är då enligt föreningens mening iveksaml om del samiidigi kan och skall innebära en uividgning av den cenirala nivåns uppgtfler. Den nya rollen bör däremoi leda lill en förskjutning i från tillsynsrollen till rollen som samordnande organ och ett organ som ägnar mycket uppmärksamhet åt skadeförebyggande arbete och utvecklingsfrågor. Tjänslemännens centralorganisation (TCO) framhåller alt del även i övrigl finns anledning all undersiryka all det föreslagna räddningsverket bör ha etl övergripande samordningsansvar som sin vikti­gaste uppgtft och inte ledningsansvarel för vissa begränsade funktioner. TUl räddningsverkels viktigaste uppgifter bör enligt TCO: s mening höra all aklivt stödja och främja brandförsvarens och länsstyrelsernas arbete med planläggning för räddningstjänsten, all uiarbeta anvisningar för rädd­ningsnämndernas arbele med den förebyggande verksamheten saml alt utveckla maierial och meloder i räddningsljänslen med hjälp av en slark forsknings- och utvecklingsfunklion. Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund pekar pä att kommittén inle har ansett sig kunna la ställning lill var sotningsverksamheten organisatoriskt bör inordnas, utan föreslår alt detta beaktas i det fortsatta arbelel med all planlägga räddningsverkels organisation och uppgifler. Riksförbundel viU framhålla all organisalions-

 

Prop. 1984/85:161                                                    72

tillhörigheten bör ha en knytning tiU lagfästa obligatoriska arbetsuppgifier och fömtsätter att förbundet blir i tiltfälle att framföra synpunkter, när organisationsfrågan tas upp lill behandling.

3.2 Samordningsansvar för fredsräddningstjänsten

Enligt kommitténs mening skall räddningsverket i förhåUande liU de särskilda räddningstjänslgrenarna ha befogenhet alt utfärda föreskrifier för planeringen av samverkan vid räddningsinsatser. Myndighelen föreslås få förfoga över särskilt avsatla medel för t.ex. samordning av planläggning och större övningar.

Remissinslanserna har genomgående inga erinringar mol kommitténs förslag i fråga om samordningsansvaret för fredsräddningsljänsten. Riks­polisstyrelsen delar ulredningens uttalande om nödvändigheten av att sam­ordningsarbetet bedrivs i nära samarbele med berörda myndigheter och organ. Mol den föreslagna rälien för verket att utfärda föreskrifier särskilt när det gäller planläggning av samverkan vid räddningsinsatser finns i princip ingel att invända under förutsättning alt detta sker i nära samråd med berörda organ. Etl sådanl samrådsförfarande synes enligt styrelsens mening vara synnerligen viktigt för all evenluella gränsdragningskonflikler skall kunna undvikas. Civilförsvarsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att samordning av samhällels fredsräddningstjänst blir framträdande i det nya verkel. Styrelsen anser all del samordningsansvar och de kommunika­tioner som är nödvändiga för den särskilda fredsräddningsljänsten måsle lösas i en situation som bygger på att sakkunskapen fullt ut bibehålls vid de särskilda huvudmännen. Programansvarel för den särskilda räddnings­tjänsten bör således ligga kvar hos berörda myndigheter medan vissa samordningsuppgtfter rörande l.ex. viss samordnad planläggning, slörre gemensamma övningar, viss uppföljningsverksamhet bör åläggas del nya verket. Sjöfartsverkei delar den i betänkandet framförda uppfatlningen alt de centrala ledningsorganen för den särskilda räddningstjänsten inte bör knytas till räddningsverket och atl del nya verkel inle bör få programans­var för den särskilda räddningsljänslen. Räddningsverkels befogenheier bör enligt verkel begränsas lill alt utfärda föreskrifter om planläggning för samverkan inom räddningstjänsten. Inom sjöräddningstjänslen finns på grund av att endast begränsade ekonomiska resurser varil tillgängliga elt uppdämt ulbildningsbehov. Räddningsverket bör tilldelas medel även för sådan utbUdning. Ulbildningen bör enligt sjöfartsverkets mening som hit­lills bedrivas på sjöräddningsskolan på Arkö. Luftfartsverket har inga invändningar mot förslagel alt räddningsverket i förhållande till de särskU­da räddningstjänstgrenarna får befogenhet all utfärda föreskrtfter för pla­neringen av samverkan vid räddningsinsatser. Verket utgår då från att föreskrifterna ulfärdas med vederbörligt samråd med ifrågavarande ansva­riga myndigheter.  Svenska kommunalarbetarförbundet anser att rädd-

 

Prop. 1984/85:161                                                    73

ningsverkets huvuduppgifter för räddningstjänsten i fredstid främsl bör gälla att planera räddningstjänstens organisation och materielanskaffning så atl olika organ kan samverka effeklivl, planera och leda ulbildningen som räddningspersonalen behöver, lillse och samordna de olika räddnings­organen på olika nivåer genom framför allt utbyte av erfarenheter samt förvaltning och ekonomisk reglering. Inom ramen för det löpande arbelet med all följa fredsräddningstjänsten föreslås räddningsverket också få i uppdrag att specielll bevaka vissa frägor. Förbundel vill här särskilt under­stryka uppgiften att följa kommunernas samverkan och indelning i s. k. räddningsregioner liksom uppdraget all uiarbeta en exempelsamling som visar hur kommunernas styrkor i beredskap är dimensionerade. Också uppgiften atl följa och stimulera en standardisering av räddningstjänstens materiel skall understrykas. Molsvarande gäller även arbelel alt se över formerna för planeringen av räddningstjänsten. Sådana uppgtfler bör enligt förbundets uppfattning redan nu initieras av statens brandnämnd för att i etl senare skede överföras till räddningsverket. I berörda fall förutsätier förbundet också atl della kan ske i samarbete med de fackliga organisalio­nerna och vad gäller styrkornas dimensionering alt arbetet resulterar i av parterna accepterade riktlinjer.

Sveriges radio framhåller atl CESAM-kommittén redovisar med ul­gångspunkl från räddningsljänstkommilléns förslag vissa uppgifler för räddningsverket, som gäller utveckling av räddningstjänsten. Bland upp­gifterna nämns bl. a. - "överväga behovel och föreslå ålgärder i fråga om lokalradions medverkan i räddningstjänstens ledningsarbete". Sveriges radio föreslår, alt uppgtften ges en något vidare ram. Uppgtften bör vara, att tillsammans med Sveriges Radio studera frågor rörande informations­verksamheten i samband med nödsituationer och ularbela eller medverka vid utarbetandet av råd och föreskrifter för ledningen av informationstjäns­ten vid sådana situationer.

3.3 Planläggning

Kommittén föreslår att räddningsverket skall främja brandförsvarens och länsslyrelsernas planläggning för räddningsljänslen genom rådgivning och stöd. Planläggningen för civilförsvarel föreslås så långl möjligt ske efler samma mönsier. Med hänsyn liU de speciella krav som krigsförhål­landena släller är det enligt kommitténs mening nödvändigt atl i vissa hänseenden styra civUförsvarsplanläggningen genom föreskrifter.

Remissinslanserna är i allt väsentligl posiliva liU kommitténs förslag. Synpunkter framförs i första hand om gränsdragning och fördelning av ansvar och befogenheter mellan statliga och kommunala organ.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller följande. För all klarlägga innebörden i och formerna för lillsynsverksamhelen är en mer ingående studie önsk­värd. Delta är särskUt motiverat eftersom det nya verket i betydande

 

Prop. 1984/85:161                                                  74

omfallning kommer atl vända sig till kommunerna med sin tillsynsverk­samhet. Författningsmässigt är detta särskilt grannlaga. Det är vidare angeläget att belysa fördelningen av tillsynsfunktionen mellan regional och central nivå. Beiräffande civilförsvarets planläggning finns etl bra underlag från ProCK: s första belänkande och regeringens slällningstagande lill detta. Det bör också framhållas atl fördelningen av ansvaret för planlägg­ningen vid det nya verkels ikraftträdande till väsentliga delar bör vara löst genom den pågående övergången lill kommunal ledning av del lokala civitförsvaret i krig. En noggrannare bedömning av behovet av insalser på cenlral nivå för att fullfölja den kommunala beredskapsplaneringen och att på längre sikt vidmaklhålla densamma och därvid genomföra erforderliga förändringar kräver dock ytterligare erfarenheter. En viklig omständighet är att organisationsfrågorna i fred och krig skall ses som en uppgifl och därför handläggas integrerat inom verket. Samma princip bör också gälla planläggningsfrågor inom såväl krigsräddningstjänsl som fredsräddnings­ljänst och kommunal beredskap. Statens brandnämnd framhåller all en svaghet i svensk räddningstjänst är brislen på planering och olikheterna i planering, vilken i hög grad kan hänföras till brislen på målsällning och riktlinjer. Det är enligt brandnämnden av slor belydelse alt planläggnings-arbetet intensifieras, likformas och får en anpassning till såväl fred som krig. Enligt brandnämndens mening är del därför av vikt atl verket får resurser för atl detaljerade riktlinjer för planarbetet kan ulformas så alt freds- och krigsräddningsregionerna sammanfaller, alt målsättning för verksamheten anges, att de fördelar och rationaliseringsvinster en gemen­sam freds- och krigsplanering medger understryks samt att planläggningen samordnas med berörd personals kompelens- och befattningsutbildning.

CivUbefälhavaren i Västra civilområdet delar uppfattningen att sirävan skall vara att så långt möjligt begränsa omfattningen av föreskrtfter för verksamhetens bedrivande och i stället utfärda allmänna råd. Det är emel­lertid väsentligt alt de olika delarna av lolalförsvarel kan föras med en enheilig inriktning och stödja varandra. Detta kräver enligt civilbefälhava­rens mening statliga tiUsynsmöjligheter. De tillsynsmöjligheter som ges får därför inte "urvattnas" så att de blir "kraftlösa". De konflikter mellan fredsräddningstjänstuppgtfter och krigsförberedande uppgifter som even­tuellt skulle kunna uppkomma bedömer CivUbefälhavaren inle vara aUvar­liga. I gmnden är del samma målsättning som gäller. Framför alll på det skadeförebyggande området bör en positiv utveckling vara atl vänta. Ar­betsmarknadsstyrelsen bilräder denna allmänna inriktning av formerna för verksamheten men vUl betona nödvändighelen av all de statliga organen, centralt och regionalt, ges rätl atl utfärda och utöva tiUsyn över efterlevna­den av föreskrifier för sådan verksamhel som i en krigssituation och vid förberedelsearbetet måste kunna bedrivas med en enheilig inriktning och, i vissa fall, enhgt fasla rutiner. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller all det är nödvändigl att införa enklare planeringsmtiner än de nu akluella. En

 

Prop. 1984/85:161                                                    75

precisering jämle skärpl samordning av räddningstjänst- och civitförs vars-intressenternas uppgtfter är etl säll atl förenkla planeringen. Samiidigi får man enligt länsstyrelsen ökad självverksamhet inom räddningstjänsten och mer realistiska villkor för de övningar och spel som bl. a. siarkt betonas i 1982 års försvarsbeslut.

Eftersom kommunerna skall övertaga planläggningsansvarel för civil­försvarsverksamheten, ser Gnosjö kommun del självfallet som en fördel om civitförsvars- och räddningsljänstfrägorna kan samordnas till en cenlral myndighet. Kommunen vill dock betona viklen av all det nya verket bör ägna sig åt att mer ge råd och anvisningar än föreskrifter lill kommunerna. Falköpings kommun delar kommilléns uppfattning atl med hänsyn lill de speciella krav som krigsförhållanden innebär är del nödvändigt atl styra den kommunala planläggningen men vill betona alt föreskrifierna ges en sådan ulformning alt hänsyn las till lokala förhållanden. Kommunen anser all länsstyrelsens försvarsenhet skall ge kommunerna stöd vid planlägg­ningsarbetel.

Svenska kommunförbundet har förslåelse för synsättet alt del med hän­syn till de speciella krav som krigsförhållanden ställer är nödvändigt att i vissa hänseenden styra den kommunala planläggningen genom föreskrifter men vill ändå markera vikten av dels att antalet föreskrtfter begränsas i största möjliga utsträckning, dels att föreskrifterna ges en sådan ulform­ning att vederböriig hänsyn kan las till de lokala förhållandena. Lands­tingsförbundet anser det vara angelägel att få till stånd en klarare fördel­ning meUan de statliga och kommunala organen av ansvar och befogen­heter.

3.4 Utbildning

3.4.1 Förslagel i stort

Enligt kommitténs förslag bör ulbildningen inom räddningstjänsten inte­greras med ulbildningen för räddningstjänsten i krig. Härigenom kan redan befintiiga resurser när det gäller anläggningar och materiel m. m. ulnylljas. Samtidigt kan räddningstjänstens i krig behov av personal tillgodoses med utbildade personer som även i fredstid arbetar med räddningstjänst. Enligt förslaget om utbUdningen av personal inom sotningsväsendel har kommil­lén utgått från alt verksamheten inom yrkesområdet kommer alt ulvecklas mol ökade inslag av energihushållning.

Beträffande utbUdningen inom räddningstjänsten föreslås att kompe­lensutbildning skaU vara ett krav för både hel- och deltidsanställd brand­personal. Den heltidsanställde brandmannen får efler tre veckors gmndul­bildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och efter ett års hellidstjänslgöring i räddningstjänst vid egen kår gå igenom en femton veckor lång kompelensutbildning. I denna utbildning ingår en vecka som ger kompelens för placering som gmppchef i civitförsvarels krigsorganisa­tion.

 

Prop. 1984/85:161                                                   76

Efler fem års hellidstjänslgöring i räddningstjänst vid kommunall eller slatligt brandförsvar kan brandmannen gå igenom en lio veckor lång brandförmansutbildning som leder fram till en brandförmansexamen och som ger kompetens som utryckningsledare. Den som önskar gå vidare och bli högre befäl kan, efler atl ha erhållit erfarenhet som befäl under ell år och ha gått igenom en utbildning omfattande tre veckor i förebyggande brandförsvar, Förebyggande I, antas till brandmäslarutbildning. Däri in­går bl.a. tre veckor som ger kompetens som plutonchef i civilförsvarels krigsorganisation. Ulbildningen leder fram lill brandmästarexamen med kompetens som högre utryckningsbefäl. Brandmästaren kan därefler gå igenom en utbildning i förebyggande brandförsvar, Förebyggande II, och får då kompelens att ansvara för förebyggande brandförsvar. Han kan också gå igenom en förvaltningsutbildning och får då kompelens som administratör. Den brandmästare som går igenom både Förebyggande II och Förvaltningsutbildningen blir kompetent all inneha Ijänst som brand­chef och vice brandchef i vissa kommuner.

Kommiitén föreslår att brandingenjörsulbildningen skall anordnas som en fyraårig leknisk högskoleutbildning. Ulbildningen inleds med två peri­oder om 40 resp, 30 veckor vid leknisk högskola med en mellanUggande period om tio veckor med handledd praktisk brandmannautbildning. Efter den sista perioden vid teknisk högskola följer ytterligare praktik om 20 veckor vid brandförsvar. Därefter skall den blivande brandingenjören gå igenom en utbildning i brandskyddsteknik om 30 veckor följt av en ny praklikperiod om 20 veckor. Denna praktik skall anpassas lill vilkel val av inrikining som görs för del sista årel i ulbildningen. Del ena av de alterna­tiv som föreslås innebär utbildning i räddningsljänslteknik, kommunal förvallning m. m. och innehåller dessutom fem veckors utbildning för de behov räddningsljänslen i krig släller. Utbildningen leder fram lUl en brandingenjörsexamen som ger kompelens som brandchef och som chef för bl.a. civitförsvarsslab. Det andra alternalivel inriktas mot industrins och försäkringsbranschens m. fl. behov.

Den ddtidsanstäUde brandmannen inleder, liksom den heltidsanställde brandmannen, sin utbildning med en gmndulbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning. Den föreslås bli en vecka lång. Därefter följer en kompelensutbildning om tre eller fyra veckor. Flertalel, de som skall bli gruppchefer i civilförsvarels krigsorganisalion, får fyra veckors utbildning. Efter tjänstgöring som brandman på dellid i minst tre år kan den deltidsan­ställde brandmannen antas till en utbildning till brandförman på deltid om fem veckor. Kompetensulbildningen av deltidsanställda brandmän före­slås ske med civitförsvarsplikt.

Den integrerade utbildningen i räddningstjänst föreslås i första hand ske vid civilförsvarets utbildnings- och förradsanläggningar. Det bör ankomma på del kommande räddningsverket att detaljplanera var enskilda utbild­ningar bör förläggas. Kommitténs förslag om utbildning inom räddnings-

 

Prop. 1984/85:161                                                                77

tjänslen föreslås bli finansierade genom omfördelning av resurser inom den samlade räddningstjänsten.

Den gmndläggande kompetensulbildningen inom sotningsväsendet, ut­bildning lill skorstensfejare, föreslås skall ske som gymnasial läriingsul­bildning under tre år. Kompetensulbildningen skall vara obligalorisk. Den som efler den gmndläggande kompetensutbildningen tjänstgjort som skor­stensfejare i solningsdistrikl under minst elt år kan antas till utbildning till tekniker. Den som gått igenom ulbildningen lill lekniker och varil verksam i solningsdistrikl i minsl elt år kan antas till utbildningen lill skorstensfejar­mästare. I alla utbildningarna föreslås ingå inslag av energihushållning som enligt kommitténs uppfattning kommer att bli av allt större betydelse inom yrkesområdet.

CESAM-kommitténs förslag lill utbildning för räddningstjänst och sot­ningsväsendet får i huvuddrag ett positivi moltagande av remissinstanser­na. Ell stort anlal inslanser har tillstyrkt förslagel ulan närmare kommen­tarer av dess ulformning. De invändningar som har riklats mot förslagel har framför allt inriktats på detaljer i utformningen av de olika utbildning­arna, brisl på vissa uibildningsinslag, tfrågasällande av resurstillgång på CUFORna, lokaliseringen och de ekonomiska kalkylerna.

Flertalel instanser, bl.a. civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, socialstyrelsen, civilbefälhavarna, länsstyrelserna, flera kommuner. Svenska kommunförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och Svenska kommunalarbetareförbundet delar ulredningens uppfallning all ulbildningen för räddningstjänsten i krig och fred bör ske integrerat och atl denna med fördel kan genomföras vid civilförsvarsslyrelsens förråds- och utbildningsanläggningar (CUFA). Man menar all den samordnade ulbild­ningen väl synes motsvara fredsräddningstjänstens krav. Malmö kommun ställer sig dock tveksam till den föreslagna integreringen, framför allt mol bakgrund av ekonomiska skäl, och menar alt kommittén inte tillräckligt tycks ha beaklal och belyst del lillskotl i framför alll personellt hänseende som fredsräddningstjänsten kräver av resp. CUFA-anläggning. Liknande tankegångar framförs av Göteborgs kommun som ifrågasätter om de re­surser som finns vid CUFA-anläggningarna skall kunna användas ulan större kompletteringar. Enligt Härjedalens kommuns uppfattning kommer den nya utbildningen atl bli exlreml uppspaUad och uppsplittrad. Riksrevi­sionsverket anser alt del saknas underiag för alt bedöma om den föreslagna utbildningen är motiverad med hänsyn till ambitionshöjning och kostnads­ökningar.

Kommittén anser all den delaljerade ulformningen av ulbildningen för olika personalgrupper bör utformas av det kommande räddningsverket och berörda ulbildningsmyndigheter. Civilförsvarsstyrelsen menar att den när­mare ulformningen av utbildningen bör prövas redan innan det nya verket bildas och alt ganska långtgående förberedelser skulle behöva göras av slyrelsen och slalens brandnämnd. Liknande synpunkier anförs av Svens-

 

Prop. 1984/85:161                                                                  78

ka kommunförbundei och länsstyrelsen i Malmöhus län. Uppfattningen att ulformningen av ulbildningsinslagen bör ske i samråd med berörda utbild­ningsmyndigheter delas av bl.a. socialstyrelsen och Svenska kommunför­bundet. Från personalorganisationerna, bl.a. Sveriges civilingenjörsför­bund och Svenska brandbefälels riksförbund, framhålls att det är angeläget att berörda personal- och yrkesorganisationer får möjlighet alt utöva infly­tande på ulformningen av utbildningsinnehåll och kursplaner.

Belräff'ande utformningen av olika avsntft i utbildningen anför socialsty­relsen all denna förutsätier alt i detaljutformningen av utbildningen tas hänsyn till erfarenheler från andra sludier av behov av sjukvårdskun­skaper i räddningsarbete. Styrelsen påpekar också atl kommittén med "akutsjukvård" iroligen avser försia omhändertagandel av skadad (ABC-sjukvård) och inle den "specialitet" för sjuksköterska som begreppet akut­sjukvård innebär. Likaså Landstingsförbundet betonar det nödvändiga i atl detta utbildningsbehov blir tillgodosett. Luftfartsverket menar att ge­nom den ökade integreringen meUan kommunala brandkårer och flygplat­sernas egna resurser är det angelägel atl skUlnader i utbildning, utrustning och släckmedel utjämnas. Verkel delar därför den uppfattning som fram­förs av kommiitén alt det nya räddningsverket bör la upp frågan om yllerligare samordning mellan dessa tvä resurser. Verket menar all i detta sammanhang också bör beaktas behovet av viss lilläggsulbildning för sådan personal som avses ingå i räddningsljänslen vid flygplats. Arbetar­skyddsstyrelsen betonar att ulbildningen bör lillgodose de krav ett modernt samhälle ställer från effektivitets- och arbetsmiljösynpunkl medan länssty­relsen i Stockholms län efterlyser elt särskilt utbildningsinslag avseende nödlägen i fred där flera olika räddningsorganisalioner deltar, Gävle kom­mun anser all för atl få en hög och jämn kunskapsnivå i räddningstjänst pä landels samtliga larmoperatörer som ingår i SOS Alarmering AB: s organi­sation är del lämpligl att utbildningen av dessa samordnas med ulbildning­en av övrig brandpersonal.

Vad beträffar lokaliseringen av den framtida ulbildningen har kommillén föreslagit atl denna i första hand skall ske vid civilförsvarets ulbildnings-och förrådsanläggningar (CUFA) men alt det bör ankomma på räddnings­verket all detaljplanera var enskUda utbildningar bör förläggas. Flertalet remissinslanser ansluter sig i princip till kommilléns förslag, åtminstone vad beträffar utbildningarna av hel- och deltidsanställda brandmän. Många instanser, bl.a. statens brandnämnd, Halmstads, Linköpings, Härjeda­lens och Stockholms kommuner. Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges civilingenjörsförbund. Svenska brandförsvarsföreningen m.fl. menar alt det kommer att vara förenal med såväl praktiska som ekonomis­ka svårigheler alt bedriva befälsulbildning vid etl antal CUFA i landel och föreslår all tillgängliga resurser disponeras för uppbyggnad av en central befälsskola. Från flera håU förordas i detla sammanhang att denna befäls­skola skall förläggas till CUFA Rosersberg som bedöms ha de största

 

Prop. 1984/85:161                                                   79

resurserna för denna utbildning. För valel av Rosersberg lalar också, bl. a. enligt Slatens brandnämnd, tillgången på kompetent lärarpersonal. Enligt nämnden är det nödvändigl att lärare med erfarenhei från fältet anlilas för utbildning av högre befäl inom fredsräddningsljänsten och inom Stock­holmsområdet är tillgången pä sådan kvalificerad personal särskilt god. Liknande synpunkter anförs av Stockholms kommun. Från flera håll fram­hålls dock fördelarna med alt utbildningarna fördelas över landet på olika CUFA och andra orter med utbildningsbrandkårer. Sålunda framhåller bl, a, Karlskrona kommun fördelarna med att föriägga regional utbildning lill Karlskrona, Styrelsen för svensk brandforskning anser atl såväl Lund som Siockholm uppfyller från lokaliseringssynpunkt krav och önskemål med tanke på forskningens intressen, Halmstads kommun tycker atl ut­bUdningen med fördel kan förläggas till flygels brandskola i Halmstad och Malmö kommun förordar Malmö brandkårs ulbildningsanläggningar.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna utbildningen konstaleras från flera håll, bl. a. Stockholms, Väslerås, Malmö och Umeå kommuner, att den nya utbildningen kommer att medföra kraftigt ökade kostnader både för staten och kommunen. Statskontoret menaratt den ekonomiska ramen för utbildningen kan göras snävare genom bl.a. förändring av ut­bildningarnas längd och klassernas slorlek. Enligt arbelarskyddsstyrelsen förefaller det svårl all förena de krav på utbildning som kommillén föresla­gil med kravel på kostnadsneutralitet, främsl mol bakgrund av den krafiiga och välmotiverade satsningen på de deltidsanställda. Bl.a. länsstyrelsen i Kalmar län utgår från alt staten och Svenska kommunförbundei träffar överenskommelse om de av kommittén föreslagna kosinaderna för utbild­ning av personal inom räddningsljänslen.

3.4.2 Heltidsanställda brandmän

Den heltidsanställde brandmannen föresläs få en femton veckors kom­petensutbildning, varav en vecka ger kompetens för placering som grupp­chef i civitförsvarels krigsorganisation. Kompetensutbildningen skall en­ligt förslaget föregås av tre veckors grundutbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och ell års hellidstjänslgöring i räddningstjänst.

I likhet med vad som gäller de allmänna synpunkterna på kommitténs förslag lill ny utbildning släller sig flertalet remissinslanser även bakom principerna i förslagel tiU utbUdning av heltidsanställda brandmän. Sålun­da anför statens brandnämnd all nämnden finner kravel på all den blivan­de brandmannen skall ha en Ivåårig gymnasieutbildning samt en tids yrkes­erfarenhet riktig. Liknande synpunkter framförs av Linköpings kommun och Svenska kommunalarbetareförbundet. En synpunkt som framförs av mänga är alt den föreslagna grundutbildningen bör ha karaktären av prov­tjänstgöring (slatens brandnämnd. Gävle kommun, Svenska brandbefälels riksförbund) medan det från några håll menas att den grundläggande utbild­ningen om tre veckor är för kort och borde därför utökas till förslagsvis sex

 

Prop. 1984/85:161                                                            80

veckor (Göteborgs kommun. Svenska kommunalarbetareförbundet). Som skäl åberopas atl en nyanställd brandman med endast tre veckors utbild­ning knappast är användbar för tjänsl under första årel. Delta skulle innebära att varje brandkår måsle ulbUda den nyanställde brandmannen ytterligare för att kunna använda honom under del första året vilket anses slrida mol själva gmndtanken i förslaget. Detta förhållande skulle också medföra en ökad koslnadsbelastning för kommunerna, vilkel framhålls av bl. a. Stockholms och Malmö kommuner.

Även i delta sammanhang kommenteras lokaliseringen. Från Svenska kommunförbundet underslryks del posiliva i atl den föreslagna nya kom-pelensutbildningen innebär en decentralisering av utbildningssystemet. Genom atl föriägga ulbildningen dels lUl CUFA, dels till vissa kommunala brandförsvar med resurser för utbildning, ökas enligt förbundet möjlighe­terna atl erhålla väl ulbildad brandpersonal i hela landel. Liknande tankar anförs av Svenska kommunalarbetareförbundet som delar uppfaltningen att grundutbildningen måste genomföras regionalt för alt bl.a. ge det nödvändiga elevunderiagel. I anslulning till della föreslår förbundet atl nuvarande utbildningsorter utökas med Luleå eftersom den där befintliga anläggningen med fullgod övnings- och utbildningskapacitet även måste ses som ell väsentligt resurstillskott i utbildningssystemet.

Från Umeå kommun betonas vikten av arbetslivserfarenhet för brand­män från yrken som är värdefulla för brandförsvaret, t. ex. bilmekaniker, svetsare m. m. Vidare framhålls att för atl kompetensutbildningen skall ge etl lillfredsställande resultat fordras en kravanalys som specificerar brand­mannens fysiska och psykiska status.

3.4.3 Brandförmän, brandmästare m. m.

Enligt förslaget skall brandförmansutbildningen som ger kompetens som utryckningsledare vara tio veckor. Tillträde till utbildningen skall en brandman få efler fem års hellidstjänslgöring.

Brandmäslarutbildningen föreslås bli 15 veckor, varav tre veckor ger kompelens som plutonchef i civilförsvarels krigsorganisation. Det skall krävas etl års erfarenhet som befäl och tre veckors utbildning i förebyggan­de brandförsvar för tillträde till brandmäslamtbildningen.

Brandmästaren skall enligt förslaget kunna komplettera sin utbildning med en nio veckors utbildning i förebyggande brandförsvar och en tio veckors förvaltningsutbildning. Han föreslås då få kompelens alt ansvara för förebyggande brandförsvar resp. som administratör eller, om han har gåll igenom båda utbildningarna, som brandchef eller vice brandchef i vissa kommuner.

Det övervägande antalet remissinstanser tillslyrker i princip kommtfléns förslag. Om kommitténs förslag alt brandförmansutbildningen skall ge kompelens som utryckningsledare råder dock delade meningar. Från bl. a. slalens brandnämnd och Svenska kommunatarbelareförbiotdel delas upp-

 

Prop. 1984/85:161                                                   81

fattningen atl kompetensutbUdning till brandförman skall vara kvalifice­rande för atl fungera som utryckningsledare, medan Sveriges- kommunal­tjänstemannaförbund, Sveriges civiUngenJörsförbund och Svenska brand­befälets riksförbund tycker all detla förslag är myckel otiltfredsslällande och menar alt minimikravet för denna funktion bör vara lägst brandmästar-kompetens.

Flertalel av remissinslanserna har i likhet med vad som gjorts i anslut­ning lill aUmänna synpunkter även i detta sammanhang kommenterat den föreslagna lokaliseringen av befälsulbildningen. Enligt kommitténs förslag skall befälsutbildning - ulom påbyggnadsulbildningarna Förebyggande 11 och Förvallningsulbildning - genomföras vid alla CUFA eller vid brand­försvar med resurser för utbildning. Mot detta förslag vänder sig bl.a. slatens brandnämnd, Halmstads kommun, Styrelsen för svensk brand-forskning. Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges civilingenjörs­förbund och Svenska brandbefälels riksförbund. Som skäl för denna me­ning anförs bl. a. del begränsade elevunderiagel, mindre investeringskost­nader och begränsning av anlalel lärare. Flerlalel av de instanser som kommenierai denna fråga föreslår också all en koncentrerad befälsutbUd-ning bör förläggas tiU Rosersberg.

Från försvarets forskningsanstalt framhålls atl i utbildningen för befäl inom allmän och särskild räddningstjänst bör ingå en anpassad sjukvårds­utbildning. Som exempel på sådan anges den kurs som flygvapnels perso­nal på räddningshelikoptrar genomgår.

Umeå kommun menar all del nuvarande antagningssystemet till olika utbildningar tar för slor hänsyn lill den sökandes anslällningslid och del lokala brandförsvarels behov av befäl. Enligt kommunen bör i stället kraven inriklas på den sökandes övriga kompelens och lämplighet, såsom räddningstjänslkunskap, ledaregenskaper m.m. Delta förulsäller dock en kravanalys för brandbefäl som särskilt bör inriklas på befälels framtida arbetsuppgtfler. Liknande synpunkier framförs också från försvarels forskningsanstalt som menar atl betänkandet saknar en analys över vilka kraven är bakom de i förslaget angivna kompetenserna, dvs. krav på vederbörande som utryckningsledare, myndighelsförelrädare och arbels­ledare.

3.4.4 BrandingenjörsulbUdning

BrandingenjörsutbUdningen föreslås bli anordnad som en fyraårig lek­nisk högskoleutbildning med betydande inslag av praklisk utbildning eller praktik vid brandförsvar. Del sista utbildningsåret skall enligt förslaget inriktas på räddningsljänslteknik, kommunal förvallning m. m. och under fem veckor på de behov som räddningstjänsten i krig ställer. Brandingen­jören föreslås få kompelens som brandchef och som chef för bl.a. civil­försvarsstab. Som ell alternativ kan enligt förslaget del sisla utbildnings­året i stället inriktas mol indusirins, försäkringsbranschens m.fl. behov. 6   Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                     82

I likhei med vad som gäller för övriga utbildningsavsnili framhåller det övervägande anlalel remissinstanser det posiliva i alt brandingenjörsul­bildningen föreslås som en 4-årig utbUdning inom högskolan. Det anses också värdefulll atl ulbildningen är uppdelad i praktiska och teoreliska skeden. Härigenom kommer, enligt bl.a. Gävle kommun och Svenska brandbefälels riksförbund, samhällets möjligheter i framliden alt åslad­komma en effekliv räddningstjänst med krav på samordning och kvalifice­rade förelrädare alt kunna tillgodoses. Bortsett från Linköpings kommun, som inte anser att den nuvarande ulbildningen behöver ändras i den omfallning som utredningen föreslår, har remissinslanserna i sina kom­mentarer i huvudsak endasl lämnal synpunkter på ulbildningens innehåll, samordning med övrig befälsutbildning och lokalisering. Sålunda framhålls från Svenska brandsförsvarsföreningen och Styrelsen för svensk brand­forskning alt behovel av kvalificerad skyddsteknisk utbUdning för indu­strin och försäkringsbranschen tillgodosetts på ett bra sätt. Statens brand­nämnd anser att den föreslagna utbildningen vid högskolan saknar för brandingenjörer vissa väsentliga ämnesavsnill, exempelvis kemi. Nämn­den föreslår att för räddningstjänsten perifera avsnitt som ingår i väg- och vaiienbyggnadslinjen kan ersättas med saknade avsnill. Försvarets forsk­ningsanstalt menar att utbildningen saknar något kunskapsområde som förbereder brandingenjörens funkiion i det sociala sammanhanget och anser all ämnena sociologi, pedogogik, psykologi och organisationsteori bör tillföras utbildningsinnehållet. Personalorganisationerna, här represen­lerade av Sveriges Civilingenjörsförbund och Svenska brandbefälets riks­förbund, finner det angeläget alt berörda personalorganisationer får med­verka vid utformningen av den framlida brandingenjörsutbildningens kurs­planer.

Från flera håll, bl. a. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges civilingenjörsförbund. Svenska kommunalarbetarförbundet och Svenska brandbefälets riksförbund understryks vikten av alt ingenjörsutbildningen kan integreras och samordnas med den övriga befälsutbildningen. Härige­nom skulle åstadkommas en kompetenshöjning och ell erfarenhetsutbyte som bedöms bli myckel betydelsefuUt.

Slatens brandnämnd påpekar atl den föreslagna ulbUdningsvolymen om 25elever vartannat år ej täcker utbildningsbehovet. Nämnden förordar, mot bakgrund av atl den föreslagna målinriktningen för brandingenjörerna även lar hänsyn tiU indusirins och försäkringsbolagens behov, alt 25 elever antas årligen. Svenska kommunalarbetareförbundet framhåller att efter­som värdet av reeU yrkeserfarenhet och rekryteringen av brandmän till ingenjörsutbildningen successivi har minskal, bör frågan om hur fler ur den yrkeserfama räddningspersonalen skall kunna nå ingenjörskompetens ägnas särskild uppmärksamhet.

I fråga om lokalisering av den framtida utbildningen råder delade me­ningar. Flertalet av de som uttalat sig i denna fråga, bl.a. statens brand-

 

Prop. 1984/85:161

83

nämnd, Umeå kommun, Sveriges civilingenjörsförbund. Svenska kommu­nalarbetareförbundet och Svenska brandbefälets riksförbund förordar Stockholms lekniska högskola och CUFA Rosersberg som den mest läm­pade lokaliseringsorten, medan bl.a. statskontoret. Styrelsen för svensk brandforskning och Lunds universitet anser all Lunds lekniska högskola vore atl föredra.

3.4.5 Deltidsanställda

Enligt förslaget får den deltidsanställde brandmannen en veckas gmnd­ulbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och därefler tre eller fyra veckors kompetensutbildning. Den fjärde veckan som flertalet kommer alt genomgå ger kompelens som gruppchef i civilförsvarels krigs­organisation. Kompetensutbildningen föreslås ske med civitförsvarsplikt.

Den detfidsanslällde brandmannen föreslås kunna antas till en fem vec­kors brandförmansutbildning efter tre års tjänstgöring.

De flesla remissinslanserna anser atl utbildningsförslaget för de deltids­anställda innebär en avsevärd förbättring i förhållande lill nulägel och hälsar förslagel med stor liltfredsslällelse. Genom förslaget anses att denna personalkategori får en bälire och jämnare ulbildningskvaltfet. Från någol håU menar man all den föreslagna utbUdningen torde vara vad man har möjlighel atl kräva av de deltidsanställda, men atl denna personal uibild­ningsmässigt aUtjämt kommer att ligga på en nivå långl under de heltidsan­ställdas. Svenska kommunförbundet framhåller att eftersom den föreslag­na utbildningen skall ske med civUförsvarsplikl bör också möjligheterna pålagligl förbällras alt i framtiden ge dellidspersonalen etl yrkeskunnande som moisvarar de höga krav som räddningsljänslen släller. Denna uppfatt­ning delas av Brandmännens riksförbund.

Flera remissinslanser har lämnat synpunkter på kommitténs förslag alt den tre veckor långa kompetensutbildningen vid CUFA eller brandförsvar med resurser för utbildning skall fördelas på en två veckor lång fackkurs inom CivUförsvarets utbildningssystem och under den tredje veckan kon­centreras lill moment som tiUgodoser brandförsvarets behov. BI. a. statens brandnämnd, Linköpings kommun och Brandmännens riksförbund fram­håller atl endasl en veckas utbildning i fredsräddningsljänst inle är tiUräck­ligt för att ge brandmannen kunskaper som svarar mot hans arbetsuppgtf­ler i fred. Ulbildningens tyngdpunkt bör i stället läggas på fredsräddnings­ljänsten. Man anser att den utbUdning som eleverna genomgår i fredsrädd­ningsljänst i väsenlliga delar lorde tillföra eleverna sådana kunskaper som är av värde även i krigsräddningsljänsten. Beträff"ande ulbildningen av deltidsanställda befäl anser Linköpings kommun atl den föreslagna ulbild­ningen om fem veckor är aUlför kort medan statens brandnämnd och Västerås kommun finner denna utbildning bra. Brandnämnden menar dock att någon del av denna kan genomföras på etl brandförsvar så att den blivande förmannen får möjligheter all på bäsla säll informeras om ny

 

Prop. 1984/85:161                                                                84

räddningsljänslmateriel. I detla sammanhang har arbelarskyddsstyrelsen anfört atl trots all ulbildningen av deUidsanslällda förbättras i förhållande till nulägel så kommer dessas utbildningsnivå alltjämt att ligga långl under de heltidsanställdas. Della förhållande har enligt slyrelsen betydelse från arbetarskyddssynpunkt. Det måste därför klarläggas vUka lyper av arbets­insatser som deltidsanställda kan utföra på ell frän säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätl och hur man adminislralivi skall gå tillväga för alt begränsa deras arbele till sådana insatser.

Från flera håll har lämnats synpunkter på behovet av övergångsbestäm­melser för den dellidspersonal som önskar gå över lill heltidstjänst, Härje­dalens kommun tycker att del är intressant att förslagel påtalar att den som en gång påbörjat en deltidskarriär bör ha möjlighet all gå över till hellids­karriären under föruisättning att vederbörande har vissa förkunskaper. Man efteriyser dock generella regler för detla förfarande i slället för att, som föreslagits, låta brandnämnden och personalorganisationerna från fall lill fall pröva den sökandes fömtsättningar; della för att eliminera en sökandes evenluella känsla av godtycke. Liknande synpunkter anförs av Brandmännens riksförbund och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund som också menar atl tid som deUidsanställd bör få tillgodoräknas vid ansökan om lilllräde lill de olika utbildningsvägarna på hellidssidan.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrar, mol bakgrund av de föreslagna längre utbildningstiderna, om de problem som tidigare uppstått när kom­munalt deltidsanställda brandmän i vikliga befattningar på förelag tvingats lämna sina arbetsplatser med kort varsel. Del är därför angeläget, menar arbetsgivareföreningen, alt kommunerna, vid anslällning av deltidsanställd personal, i god tid samråder med berörda företag och samordnar detla med utlagning av andra kaiegorier av räddningspersonal, l.ex. lill verksskydd och räddningsvärn, så att företagel inte onödigt belastas. Rekryterings­problemen har även uppmärksammals av Gävle och Umeå kommuner. Från Gävle befaras alt om utbildningstiden förlängs kommer della sanno­likt atl ytterligare försvåra rekryteringen av deltidsanställd brandpersonal och Umeå befarar - mol bakgmnd av svårigheterna till ledighel från huvudarbetsgivaren - att rekrylering kommer att ske i första hand efter möjligheterna alt erhålla längre ledighel och i andra hand efter kompetens och lämplighet. Umeå kommun föreslår därför att utbUdningen av dellids­anslälll brandbefäl bör byggas upp i blocksyslem där vatje block bör omfatta en till två studieveckor.

Innehållel i utbildningen bör enligt Umeå kommun anpassas till de arbetsuppgtfler och förhållanden som råder på de lokala brandförsvaren. Av denna anledning är valet av platsen för ulbildningen viktig. Liknande synpunkter framhålls av Brandmännens riksförbund som menar att mot denna bakgmnd bör de brandförsvar som skall fungera som utbildnings­brandkårer utses av del framlida räddningsverket. Förbundet anser vidare atl några få timmar som avsatts för undervisning i akutsjukvård inte kan ge

 

Prop. 1984/85:161                         ;   ,                     85

underiag för omhändertagande av svårt sjuka personer. Av denna anled­ning bör komplettering av viss personals utbildning ske. Enligt förbundel bör ansvaret för denna del av utbildningen åvila sjukvårdshuvudmannen.

Innebörden av den föreslagna kompetensulbildningen har kommenterats av bl.a. Svenska kommunalarbetareförbundet. Förbundet framhåller i detta sammanhang all ulbildningen av dehidsanställd personal måste säl­tas i relalion lill de krav som slälls på del framtida brandförsvaret. Brand­försvarets rationalisering, de vidgade uppgifterna inom räddningsljänslen och anpassningen lill ell alllmer komplicerat industrisamhälle ställer enligt förbundel krav på en utbildning och Iräning av brandpersonalen som alllmer blir oförenlig med deltidsanställning. Inte minst från arbelar­skyddssynpunkl är en ökning av andelen heltidsanställda därför önskvärd. Förbundet menar därför bl. a. att såväl brandchef som vice brandchef bör vara heltidsanställda. Delsamma bör gälla dem som leder större utryck­ningar samt är ulbildnings- och övningsledare. Liknande synpunkier fram­förs av Sveriges kommunaltjänstemannaförbund. Förbundet stödjer en utveckling som medför bättre fömtsättningar för korta insalstider och skapar goda fömlsätlningar och kunskaper om lokala förhållanden. Den lokala räddningstjänsten måste hålla en sådan nivå på beredskap all även invånarna i mer avlägsna delar av en kommun kan få hjälp med samma säkerhel och lidsnivå som i lätorler. Utvecklingen i kommunema går även inom andra områden än räddningstjänsten mol en ökad decentralisering genom bl.a. införande av kommundelsnämnder och kommundelsförvalt-ningar. Förbundel är därför övertygat om alt deltidskårer kommer att utgöra en väsentlig del av den framtida räddningsljänslen. Della innebär också behov av och underlag för befattningar som deltidsanställda befäl med högre kompelens än förmansulbildning.

Mot denna bakgmnd kan förbundet inte acceptera rapportens förslag. Förbundet anser alt deltidsanställd brandmästare ska fungera som utryck­ningsledare och platschefer. Förbundel anser all den lägsla nivå på kompe­tensgivande utbildning för deltidsanställda brandmäslare, utryckningsle­dare och platschefer som kan accepteras är brandförmansutbildning heltid med viss anpassning efter deltidskårernas fömlsätlningar.

Förbundel anser också att det även i framtiden kommer atl finnas behov av deltidsanstäUda vice brandchefer. Kompetensgivande utbildning bör då vara "deltidsbrandmästarexamen" samt Förebyggande I och en avkortad förvallningsulbildning. Etl något annoriunda synsäll på denna problematik redovisas av Brandmännens riksförbund som instämmer i de synpunkter som redovisats beträffande behovet av vidareulbildning av vissa förmän. I kommuner med fler än en brandstation finns för närvarande vid brandsta­tionerna ulanför centralorten ofta en brandförman som fungerar som plats­chef med i huvudsak administrativa och personalledande funktioner. Med en påbyggd förmansulbildning kan platschefens arbelsuppgifler enligt riks­förbundel uiökas all omfalla exempelvis brandsyn, viss besiktning och

 

Prop. 1984/85:161                                                    86

rådgivande verksamhel. Elt sådanl arrangemang kan avlasla kommunens brandchef tidskrävande arbetsuppgtfler och bidra lUl atl minska kommu­nemas kosinader för förebyggande brandförsvar.

3.4.6 Sotningsväsendets personal

Den gmndläggande kompetensulbildningen inom sotningsväsendet, ul­bildningen lill skorstensfejare, föreslås ske som gymnasial lärlingsutbild­ning under tre år. Kompetensulbildningen skall enligt förslagel vara obliga­torisk.

Enligt förslaget skaU man därefter kunna genomgå tio veckors utbildning till lekniker. Antas tiU denna utbildning kan enligt förslaget den som tjänstgjort i ell år efter den gmndläggande kompetensulbildningen.

Skorslensfejarmästareulbildningen föreslås bli 15 veckor. Det skall krä­vas etl års verksamhet som lekniker i solningsdistrikl för tilllräde lill ulbildningen.

Del övervägande antalet remissinstanser ansluter sig i princip lill rädd­ningstjänslkommitténs förslag och anser all ulformningen av detla väl ansluter sig till inriktningen i den av räddningstjänslkommtflén föreslagna nya lagen och förordningen om sotningsverksamheten och atl förslaget anpassats väl tiU moderna krav inom yrket. Bland de remissinslanser som förelräder denna uppfattning kan nämnas statens brandnämnd, statens energiverk, Stockholms, Västerås och Härjedalens kommuner, Svenska kommunförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund. Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges skorstensfejaremästares riksför­bund och Svenska brandbefälets riksförbund.

I det ulbildningsförslag för sotningsväsendels personal som lagls av kommiitén har fömtsätts all personalen i framtiden vid sidan av de tradi-tioneUa arbetsuppgifterna även skaU kunna användas för insatser för en bättre energihushållning. Energisparålgärderna som nytillkommande ar­betsuppgtfler för sotningsväsendet har kommenterats från flera håll. Sla­tens energiverk menar att energibesiklningar med fördel kan komplelteras med den form av periodiskt återkommande besiktnings- och driftkonlroll som den föreslagna ulvidgade sotningsverksamheten kan uigöra. Även Stockholms kommun intar en posiliv attityd till förslagel och framhåller alt den nya ulbildningen bör ges en sådan omfallning och inrikining all den svarar mol den tekniska utvecklingen och de förändrade arbetsuppgtfler vad gäller energisparåtgärder som kan förväntas bli aktuella för sotnings­väsendel. Svenska kommunförbundet (majoritetelen av styrelsen) anför atl en nödvändig fömtsättning för alt personal inom sotningsväsendet skall få vidgade arbetsuppgifier inom energisparområdel är atl den erhåller sär­skild utbildning för detta. Enligt styrelsens uppfattning torde förslaget lillgodose delta önskemål. Liknande synpunkter framförs också av Sveri­ges skorstensfejaremästares riksförbund. Jönköpings kommun anser atl ulbildningens omfallning för olika kategorier inom sotningsväsendet är

 

Prop. 1984/85:161                                                   87

helt beroende av humvida samhällets energikonlroU skaU läggas på sot­ningsväsendet. För all kunna göra denna bedömning föreslår kommunen att man noga beaktar de koslnadsökningar som kan uppstå för den enskilde på gmnd av den utökade verksamheten. Alt sotningsväsendets personal i framliden även skall utföra energisparåtgärder har också kritiserats från några häll. Gnosjö kommun anser att den föreslagna ulbildningen av skor­stensfejare inom energisparområdel ej bör genomföras mol bakgrund av alt denna kompelens redan finns hos rörenlreprenörer och konsultfirmor. Enligt kommunen innebär en samhällsfinansierad utbildning av skorstens­fejarna atl konkurtensen om uppgtftema inom energisparområdel inte kan ske på lika villkor. Liknande skäl anförs också av Göteborgs kommun som därför uttrycker tveksamhet till överföring av sådana arbetsuppgifier lill sotningsväsendet. Minoriteten av kommunförbundets styrelse har reser­verat sig mol den föreslagna ulbildningens inriktning på energisparåi­gärder.

Beiräffande utbUdningen av skorstensfejare tillstyrker Sveriges kom­munaltjänstemannaförbund rapportens föreslagna gymnasiala lärlingsut­bildning. Förbundel anser del vara ett oeftergivligt krav att ulbildningen kommer all ge motsvarande "allmänleoreliska kunskaper'' och all den ska ge allmän behörighel för högskolestudier. Liknande synpunkter anförs också av Svenska kommunalarbetareförbundet.

Teknikerulbildningen har bl.a. kommenterats av Sveriges kommunal­tjänstemannaförbund som ser en blockundervisning med alternativen att anordna utbildningen i intervaller med mellanliggande yrkesverksamhel eller i ett sammanhang som en viktig fömtsättning. Förbundel nolerar också det positiva i all utbildning i arbetsledning också ingår i förslagel. Svenska kommunalarbetareförbundet ser en fördjupning och utvidgning av denna utbildning som en konsekvens av de allmänl höjda utbildnings­ambitionerna inom sotningsverksamheten.

Beträffande mäslarulbildningen framhåller Sveriges kommunaltjänste­mannaförbund alt ulbildningen som sådan tUlslyrks men att den i lidigare uiredningar föreslagna anknyiningen till driftleknikemlbildning vid hög­skola hade varil en bättre lösning än den nu föreslagna.

Från bl.a. Sveriges kommunaltjänstemannaförbund förutsätts all de fackliga organisalionerna kommer att ges möjlighel alt deltaga i det fortsal­la utvecklingsarbetet med utbildnings- och undervisningsplaneringen inom slalens brandnämnd och del föreslagna räddningsverket.

Flera remissinstanser har - i likhet med vad som framförts i samband med utbildning för räddningstjänstens personal - anfört att utbildning av personal för sotningsväsendet bör ske vid en central utbildningsenhet. Sådana synpunkter har framförts av bl. a. Svenska kommunalarbetareför­bundet och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund. Statens brand­nämnd finner del från såväl utbildnings- som ekonomisk synpunki vara mest fördelaktigt att utbildningen av skorstensfejarpersonal förläggs till

 

Prop. 1984/85:161                                                   88

samma CUFA vid vilka utbUdningen av hellidsanslällt brandbefäl, enligt nämndens mening, bör ske. Kommunalarbetareförbundet menar atl en cenlral utbildningsenhet bör ge möjlighet all fördjupa och utveckla skor-stensfejaryrkels profil samtidigt som fömtsättningarna bör öka atl fortlö­pande kunna lillföra verksamheten pågående resultat av forskning och utveckling inom områdel. Enligt förbundel lalar alla skäl för en lokalise­ring av denna utbildningsenhet tiU Stockholmsområdet. Skorslensfejar-mästareförbundet menar atl en samordning med annan utbildningsverk­samhet, exempelvis vid en CUFA, är en möjlig lösning för erhållande av en cenlral utbildningsanläggning. Vid lokalisering av denna skorstensfejar-skola måsle härvid hänsyn las lill behovel av och tillgången på dellidslär-are.

3.5 Övning och materielhantering

Kommiitén föreslår all civilförsvarets övningsverksamhet vid CUFA successivt avvecklas och att den i stället bedrivs lokall av kommunerna med btfrade av länsstyrelserna. Civitförsvarsstyrelsen föreslås få i uppdrag att inleda denna decentralisering.

Kommittén ser många fördelar med att även föra över ansvarei för förrådshåUning, vård, tUlsyn och underhåll av civilförsvarels maleriel till kommunerna och att kommunerna får utnyttja materielen för angelägna ändamål i fred. Enligt kommiitén bör beslut fallas om alt fortsätta och fullständiga påbörjade utredningar om materielhanleringen. Civilförsvars­styrelsen föreslås få i uppdrag att lämna närmare riktiinjer för elt överläm­nande redan nu av akut- och förstärkningsmalerielen till kommunerna.

Remissinstanserna är allmänt posiliva lill förslagel om lokal övnings­verksamhel. Del anses att detla kan leda lill en bäitre beredskap bl.a. genom att motivationen ökar. Ell fålal remissinstanser är dock Iveksamma och menar atl övningar som genomförs vid CUFA blir effeklivare. Från några håll uttrycks en viss tveksamhet till de beräknande kostnadema. Del pekas på atl det krävs förstärkning av de kommunala resurserna för atl genomföra förslaget. Man fömtsätter all staten skaU svara för alla kostna­derna.

Statens brandnämnd framhåller all överförandet av övningarna från CUFA tiU kommunerna är positivt. Den i krigsorganisationen ingående personalen får en personlig kontakt med den fredsräddningstjänstpersonal som skaU leda civitförsvarsverksamheten. Det bör dock enligt brandnämn­den uppmärksammas atl vissa kommuner saknar lämpliga övningsplatser och personella resurser för övningsförberedelser. Upprättandet av minst en övningsplats inom vaije räddningsregion, uiformad för såväl freds- som krigsräddningstjänstövningar, vore eftersträvansvärt. Utnylljandel av fredsräddningstjänstens personal som instruktörer kommer enligt brand­nämnden alt innebära att övningarna innehåller moment i vilka bäde nya rön och akluella erfarenheter från fältet kan ingå.

 

Prop. 1984/85:161                                                    89

Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde framhåller atl decenlra­liserad övningsverksamhel bör medföra bättre beredskap genom all lokall ledda övningar blir ett naluriigl led i förberedelserna både för slörre nödlä­gen i fred och för krigsuppgifien. Vidare innebär enligt civilbefälhavaren lokalt genomförda övningar minskade kostnader och troligen även ökad motivation för den enskilde. Särskilt i Norrland med långa och tidsödande resor liU och frän CUFA medför dagens syslem olägenheter såväl för den enskilde som för arbetsgivare saml onödiga resekoslnader.

Civilbefälhavaren anser atl betydelsen av övningsanordningar inle bör övervärderas. I slället lorde enligt civUbefälhavarens mening psykologiska vinsler och bälire förankring av civitförsvaret kunna erhållas genom att verksamheten kommer närmare människorna och blir en påtaglig del av samhällsbilden. Redan i dagslägel lorde erforderlig kompelens finnas att leda övningarna lokalt. Integrerad utbildning för räddningstjänsten i fred och krig kommer enligt civilbefälhavaren att pä sikt skapa ännu bättre lokal kompetens särskilt för ledning av räddningstjänsten i krig saml för större nödlägen i fred och därmed även för övningsverksamhelen. Civilbe­fälhavaren anser alt lokalt genomförda övningar i fred skapar också goda fömtsättningar för atl lokall bedriva erforderlig kompleileringsulbildning och övning i ett beredskapsläge. Detta är enUgl civilbefälhavarens mening särskUl viktigt eftersom erfarenhelerna visar att utbildning och övning hittiUs inte kunnat genomföras i önskvärd omfattning av kostnadsskäl.

Länsstyrelsen i HaUands län vill på nytt betona fördelarna av lokall bedrivna övningar. Uiöver ekonomiska vinster bör lokall bedrivna övning­ar leda lill höjd beredskap för såväl civitförsvaret som för räddningstjäns­ten. Länsstyrelsen framhåller atl lokala samordningsövningar behöver emellertid inte finnas i vane kommun. Såväl kostnadsskäl som de negativa miljöeffekteraa (brand och rök) talar i slället för all flera kommuner utnytt­jar samma övningsfält. Förslagsvis skulle ett övningsfält per räddningsre­gion vara lämpligl. 1 elt län av Hallands slorlek och med endasl sex kommuner skulle l.o.m. elt övningsfätf för hela länel kunna övervägas. Enligt länsstyrelsens mening bör det undersökas om inte de befintliga militära övningsfälten kan utnyttjas även för civilförsvars- och räddnings­tjänstövningar. Kostnaderna skulle i så fall kunna reduceras ytteriigare.

Förslaget med decenlraliserad övningsverksamhet får enligt länsstyrel­sen givelvis inte leda liU alt kommunerna drabbas av kosinader som de ej har i dag. Länsstyrelsen i Väslerboliens län anser atl övningsplalserna inte bara bör gäUa för räddningstjänst och civilförsvarsaktiviieter ulan även vara anpassade för övningar inom arbetarskyddet. Övningsplatserna skall enligt länsstyrelsen användas under vinterhalvåret vilkel fordrar en lämli­gen hög standard bl.a. i fråga om vattenförsörjningen och övningsanord­ningarnas ulformning. Därför är det enligt länsstyrelsen både praktiskt och nödvändigt att anordna regionsvisa övningsplatser eventuellt bara en ä två per län. Linköpings kommun har ej något att erinra mol gmndtanken även

 

Prop. 1984/85:161                                                   90

om man kan slälla sig frågande inför alt civilförsvarets personal skall övas av brandbefäl vid kommunernas brandförsvar samtidigt som kommuner­nas brandpersonal skaU utbildas av civilförsvarslärare vid nuvarande CUF A-anläggningar. Kommunen förutsätter vid sin tiU styrkan all erfor­derliga övningsplalser byggs upp helt på statens bekostnad varvid antydda investeringskostnader (ca 200 000 per anläggning) förefaller vara hell orea­lisliska. Vidare fömtsätts atl kommunerna erhåller full kostnadstäckning för planläggning och genomförande av de aktuella övningarna. - I betän­kandets bilaga 4 redovisade kostnader bedöms av kommunen ligga på en alltför låg nivå. Övning med undsättningspluton kräver — efler vad som går alt utläsa av betänkandet - en biirädande övningsledare och fyra instruk­törer under tre dagar. I schemalagd tid innebär detta 120 manlimmar. En brandman med slullön kostar i dag arbetsgivaren ca 75:-/lim. Personal­kostnad, exklusive förberedelsetid, kan uppskattas till ca 150(M) kronor i stället för i beiänkandei angivna ca 5400. Då brandförsvaret ej har någon överkapacitet för atl bedriva här aktuell övningsverksamhet understryker kommunen behovel av den fulla kostnadstäckningen. Jönköpings kommun finner att utredningens förslag innebär avsevärda fördelar vad gäller ulbild­ningen och fortlöpande övningar med personalen i räddningstjänst. De lokala (eller räddningsregionala) övningsfälten kan enligt kommunen ut­nyttjas för andra övningsändamål än i beredskapsorganiserade styrkor. Västerås kommim anser att decentralisering av viss ulbildnings- och öv­ningsverksamhel inom civitförsvaret ger bättre lokal anknylning tiU arbets­uppgifterna och förbättrad personkännedom. Enligt kommunen måsle för­utsättningarna för en god utbUdnings- och övningsverksamhet förbällras genom att regionala utbildningsanordningar tillskapas och befintliga för­bättras genom statens försorg.

Civilförsvarsstyrelsen anser atl en sädan successiv omlokalisering kan få posiliva effekter men atl det är osäkert om det kan ske med bibehållen kvalilet. Fömtsättningar bör skapas för atl tillgodose lärarbehovel vid lokala övningar. I del sammanhanget bör enligt styrelsens mening också prövas ett alternativ som innebär att de lärare som av kommittén föreslås överförda till länsstyrelserna även i fortsättningen skall knytas till CUFA. Malerietfrågan vid lokala övningar är inle heUer löst. Lokalt genomförd materielservice kommer troligen atl kräva betydande insatser från kommu­nal personal. Hur materietförsöijning vid lokalt genomförda övningar skall genomföras bör enligt styrelsen siuderas yllerligare och göras tiU föremål för försök. En omlokalisering av övningar med undsällningsenheler anser CivUförsvarsstyrelsen vara särskilt tveksam. Möjligheterna att skapa öv­ningsbetingelser lokall inom ramen för de 15 milj. kr. som utredningen föreslår, måsle ifrågasättas. Civitförsvarsstyrelsen anser att övning så långt möjligt skall ske med hela plutoner. Civilförsvarsslyrelsen anser vidare att övning med vissa enheter även fortsättningsvis bör genomföras vid CUFA där ralionella övningsanordningar har skapals för delta ända-

 

Prop. 1984/85:161                                                    91

mål. Utlokalisering av övningsverksamhet kan vara ett sätt bland andra att skapa uirymme för utbildning av fredsbrandpersonal vid CUFA. Om möj­ligt bör uirymme skapas utan atl ambilionssänkningar åstadkoms. Civil­försvarsstyrelsen och del nya verkel bör därför få uppdrag alt finna lämpli­ga former för att skapa sådanl utrymme.

Försvarets rationaliseringsinstitut släller sig något tveksamt till förslag om övningsverksamhelen och de effekter del, enligt kommittén, kommer atl ge. Ett av de argument som ledde till uppbyggnaden av CUFA var att de övningar, som lidigare genomfördes lokalt, inte höll önskad slandard utan atl det krävdes viss centralisering. Obestridligt är alt det är praktiskt möjligt att genomföra övningar lokall. Om detta sedan kan ske tiU samma eller lägre koslnad och utan kvalitelsförsämring jämfört med "CUFA-öv-ningar" framgår inle klart av belänkandet. Trots de minimikrav på öv­ningsplalser, som slälls av kommittén, förefaller del osannolikt atl investe­ringskostnaden för dessa kan begränsas tUl de 3 milj. kr. årligen under en femårsperiod som kommiitén beräknat. Kommitténs resonemang om kva­liteten på de lokala övningarna är enligt inslilulels mening inle överty­gande. Den ökade lokalkännedomen som kommittén framhåller som ett siarkt argument torde bli relativt begränsad vid lokaU genomförda övning­ar av det slag del här är fråga om. Övningarnas syfle är främsl all öva undsättningsteknik och samverkan inom undsällningsenhelen och della syfte bör uppnås bättre på en plats med avancerade och för ändamålel lämpliga övningsanordningar. Lokalkännedom erhålls på annal sätt. Ett alternativ kan enligt institutet vara att utvidga de övningar som i dag bedrivs med bl. a. befäl i fältenheter och ålägga kommunerna genomföran­deansvaret för dessa övningar. Övningar med undsällningsenheler skulle då även fortsätiningsvis genomföras vid CUFA. Den ulökade brandljänsl-utbildning vid CUFA, som föreslås av kommillén, lorde ändå kunna ge­nomföras. Samtidigt finns det då inget direkt skäl som talar för att 39 övningsledare från CUFA skall överföras till länsstyrelserna. Samtiiga CUFA skall självfallel, i samarbete med länsslyrelserna, bilräda kommu­nerna vid genomförandel av övningar. Institutet anser som lidigare all elt utökat samarbete mellan berörda instanser är atl föredra framför de före­slagna personalöverföringarna. Institutet hyser också vissa betänkligheter mot kommitténs uttalande rörande problematiken med all öva hel undsäll-ningspluton. Om det är uppenbara svårigheter alt leda en undsättningsplu-lon under en övning lorde svårigheterna inle vara mindre i krig. En översyn och omprövning av undsätlningsplulonernas krigsorganisation fö­refaller enligt institutets mening då nödvändig. Förslaget all i fred endasl öva i halvplulon förefaller mindre lämpligt om grundenheten i krig även i framtiden skaU vara helpluton. Riksrevisionsverket anser i likhei med kommittén alt civitförsvarels övningar i huvudsak bör genomföras lokall. Verket vill emellertid peka på att kommitténs diskussion av undsätlnings-plutonsutbildning innehåller flera oklarheter, vUka bör undanröjas innan

 

Prop. 1984/85:161                                                   92

slutlig StäUning las lill förslagel. I beiänkandei anförs, atl ulbildningen bör genomföras halvplulonsvis med mobiliseringsmaterielen. Riksrevisions­verkei viU mol denna bakgrund ifrågasätta om kraven på ledning, lednings­organisationens ulformning och laktiska anvisningar är väl avvägda för undsältningsplutonen. Vidare ifrågasäller verket om mobiliseringsmaterie­len räcker lill för alt medge rationeU utbUdning av ca 40 räddningsmän. I den redovisade kalkylen saknas såvitt riksrevisionsverket kan finna kost­nader för nyttjande av plutonens egna fordon. Verksamhelen vid CUFA berörs i flera olika uiredningar specieUt vad avser behov av utbildningsre­surser. Riksrevisionsverkei anser atl en samlad bedömning av behov av lillgång på utbildningskapacitet måsle göras innan ytterligare invesleringar görs vid CUFA. CivUbefälhavaren i Västra civilområdel anser alt lokal övningsverksamhel i grunden är en bra lanke som bör eflerslrävas på sikl. Del är iveksaml om det går all finna tUlräcklig lillgång på godtagbara övningsplalser. Samverkan mellan flera kommuner och med fredsrädd­ningsljänsten måste enligt civilbefälhavaren vara etl krav. Civilbefälha­varen delar kommitténs uppfattning att lokalt bedrivna övningar höjer beredskapen och ökar motivationen, men brislen på övningsplatser (ev. löst genom samordnad plats i annan kommun) kan emellertid minska dessa effekler. Tanken att i anslutning till en undsällningsplutonsövning öva underhållspluloner med iordningslällande resp. efterarbete med materielen är bra. Delta kan däremot enligt civilbefälhavaren stöta på övningsorgani­satoriska (frekvens) problem då anlalel underhållspluloner är betydligt mindre än antalet undsäUningsplutoner. Problemet blir ändå slörre om man skall öva undsättningsplulonerna halvplulonsvis. Civilbefälhavaren tfrågasätter dock starkt lämpligheten i att övergå till halvplulonsövningar. Undsältningsinsalserna i ett krigsskede måste förutsättas bli myckel om­fattande och kräva stora resurser. Har personalen aldrig getts tillfälle att öva i slörre (hela) enheler, är risken stor alt enhelernas planerade effektivi­tet ej kan utnylljas fullt ut. Länsstyrelsen i Stockholms län kan inte bilräda kommitténs förslag. De flesla kommuner i länel har förhållandevis liten civitförsvarsorganisation varför egna övningsfält skulle bU lite utnyttjade. Eflersom övningsfält kräver dyrbara övningsanordningar, blir egna öv­ningsfält för kosinadskrävande i förhållande till nyltjandegraden. Samma invändning kan i princip anföras mot en övningsplals per region. Enligt länsstyrelsen finns vid civilförsvarsstyrelsens utbildnings- och förrådsan­läggningar ändamålsenliga övningsanordningar. Dessa bör utnyttjas. För länets del anser länsstyrelsen det inte vara ekonomiskt försvarbart att bygga kommun- eller regionvisa övningsplatser med hänsyn tUl den befint­liga och välutrustade CUFA-anläggningen i Rosersberg. I län med stora avstånd lUl civitförsvarsstyrelsens övningsfält kan del däremoi enligt läns­styrelsen vara motiverat med närmare belägna övningsplatser om man där kan uppnå en rimlig nyttjandegrad. Länsstyrelsen anser vidare - i motsats lill kommittén - alt lokall bedriven övningsverksamhel ej ger några kvali-

 

Prop. 1984/85:161                                                  93

tativa eller ekonomiska vinster i förhållande till en centraliserad övnings­verksamhel. Enligt länsstyrelsen i Kalmar län förefaller förslagel om alt bedriva civUförsvarsövningar lokalt principiellt vara lämpligt. Många skäl talar för en sådan ordning. Dock kan enligt länsstyrelsen frågas om kom­munerna kommer att ha tillräckliga resurser i form av personal, övningsan­ordningar m. m. för atl klara uppgiflen. Del kan också delvis ifrågasättas om civilförsvarsorganisationens beredskap och effekl blir högre genom åtgärden. Ulredningens förslag att till slor del avveckla övningsverksam­helen vid CUFA och i stäUel låla den bedrivas av länsstyrelse/kommun anser länsstyrelsen i Västmanlands län i princip riktigt. Utredningens redovisning av ansvarsfördelningen mellan länsstyrelse och kommun före­faUer dock något ofullständig. Av texten (s. 173) förefaller det som om länsstyrelsens roll skulle begränsas tiU vissa administrativa göromål under del alt kommunen svarar för genomförande. Della trots atl ulredningen som gmndprincip slagit fast alt länsstyrelsen skall inrikla och leda verk­samhelen. När det gäller övningsverksamhelen tycks utredningen hell ha uppehållit sig vid övningar av praklisk art, dvs. själva undsällningsarbelet och hell förbigått stabs- och ledningsövningar. Civilförsvarels lednings­staber liksom den kommunala ledningen i övrigt kommer i etl framtida krig få uppgifter som i många avseenden ligger utanför egentligt civitförsvar. Detsamma gäller den nya organisalionen hemskydd. Det är därför enligt länsstyrelsens mening angelägel alt lillse alt alla ledningsenheler ges en operativ inrikining som överensslämmer med den gemensamma grundsyn för länels försvar som upprättats av länsstyrelse och försvarsområdesbe­fälhavare. Länsstyrelsen anser således all det är en brisl i ulredningen, alt inle ell klart ullalande gjorts, atl ansvaret för olika slag av ledningsövning­ar på lokal nivå i fortsättningen bör åvila länsstyrelsen. Därvid räcker det inte som utredningen antytt (bilaga 3) med insalser av en länsinslmklör. Civilförsvarets resurser måste enligt länsstyrelsen i framtiden på ett helt annal sätt än hittills bli en tolatförsvarsresurs och integreras med annan verksamhel. Ledningen av undsättande verksamhel måste knylas ihop med samhällets övriga försvars- och försörjningsåigärder. Del är därför, som länsstyrelsen ser del, ofrånkomligt att CUFA till stor del upphör med sin övningsverksamhet. På länsstyrelsen bör en "övningsslab" med lotal-försvarsinriklning organiseras. I sådana länsvisa staber bör sedan länsin-stmklörer (39 st.) ingå, som ulredningen föreslär skall överföras från CUFA. Stockholms kommun anser all föreslagen decentralisering av civil­försvarets övningsverksamhel samt materiel- och förrådshållning är posi­liv och ligger i linje med redan fattade beslul om elt kommunlell civilför­svar. Del föreligger dock enligt kommunen oklarheter om ansvarsoch kostnadsfördelning samt hur del lokala genomförandel är tänkt alt ske. Kommunen delar kommitténs uppfattning om att ökad effektivitet och ell bättre utnyttjande kan erhållas om civilförsvarets övningsverksamhet de­centraliseras till kommunerna. Dock bör ansvars- och kostnadsfördelning-

 

Prop. 1984/85:161                                                   94

en klarläggas ytterligare. Gnosjö kommun framhåller alt överflyttningen av övningsverksamhelen från CUFA liU kommunerna inle får medföra att även koslnadema överflyttas liU kommunerna. Kommunstyrelsen fömt­sätter atl siaten svarar för aUa kosinader som är förenade med övnings­verksamhelen inkl. övningsplalser. Växjö kommun år tveksam lill den föreslagna överflyttningen av övningsverksamheten från civilförsvarssly­relsens centrala ulbildningsanläggningar till kommunerna. Flertalel kom­muner saknar både lämpliga övningsplatser och personal för planering och genomförande av övningarna. Förslaget alt kommunerna skaU överta CUF A-anläggningamas övningsverksamhel för civitförsvarspersonal ger enligt Falköpings kommun möjlighel till utbildning anpassad lill lokala förhållanden. Kommunen delar kommilléns förslag men fömtsätter atl siaten ersätter kommunema härför samt alt statliga medel bekostar even­luella erforderliga övningsanläggningar. För Kramfors kommun torde för­slaget endast komma att innebära ett blygsamt merarbete med malerielen. Närheten till Sandö möjliggör redan i dagsläget övningar för fredsräddningsljänsten. Kvalitén på övningarna främjas bäst enligt kom­munen om de kan utföras på en anläggning som fyller både freds- och krigsräddningstjänstens behov. En utveckling av Sandöanläggningen i den riktningen är enUgt kommunen angelägen, då den även genom sin placering och närhet lill andra myndigheter med inslag av räddningstjänst är unik. Kommunen är beredd att verka för all en sådan utveckling kommer tiU stånd. Ell försia sleg i den riktningen torde vara all regionens gmndutbUd­ning av brandpersonal och övningsverksamhet bedrivs vid Sandö. Umeå kommim fömtsätter atl övningsverksamheten som f.n. bedrivs vid CUFA-anläggningar och skall överföras till kommunen med biträde från länsstyrelsen bekostas av staten. Länsstyrelsen har i dag inga personella resurser för övningsverksamhel vilkel medför all kommunen får ta hela ansvarei. Svenska kommunförbundei har inget alt erinra mot förslagel alt övningsverksamheten vid de s.k. CUFA-anläggningarna avvecklas suc­cessivt och i StäUel bedrivs lokall av kommunema med biträde av länssty­relserna men fömtsätter givetvis atl kommunerna hålls ekonomiskt ska­deslösa. Då del gäUer övningsverksamhelen vid civUförsvarets utbUd­nings- och förrådsanläggningar (CUFA) föreslår kommtftén all denna suc­cessivt bör överföras lUl kommunerna och bedrivas med biträde av läns­styrelserna. En sådan utveckling fömtsätter dock enligt Svenska kommu­nalarbetareförbundet en väsentlig förstärkning av de personella och eko­nomiska resurserna för vUka kompensation bör ulgå.

Remissinstanserna är genomgående positiva tiU kommitténs förslag i fråga om materielen. Länsstyrelsen i Stockholms län vill dock bibehålla den nuvarande ordningen. Från flera håll understryks betydelsen att kon­trollen blir så tUtfredsställande att civilförsvarsenheterna kan mobiliseras. Även andra synpunkter framförs av remissinstansema.

 

Prop. 1984/85:161                                                    95

Slalens brandnämnd anser all överförandet av malerielen för krigsrädd­ningsljänsten kan, under vissa fömtsättningar, medföra fördelar samt att kommunernas kosinader för materielanskaffning kan komma atl minska genom cenlral upphandling och mängdrabatl. Genom en cirkulation i be­redskapslagringen minskas enligt brandnämnden risken för atl materiel utsätts för lagringsskador. Brandnämnden framhåller atl vid nyanskaffning kan modern och inom utbildningsfunktionen prövad materiel inköpas. Nämnden vill dock framhålla risken alt en alltför centraliserad upphand­ling av stora kvantiteter materiel kan innebära risker för atl företag ej satsar på nykonslmktioner och materielutveckling utan endasl av konkur­rensskäl Ivingas se lill försäljningspriset. Elt centraliserat inköpssystem kräver därför enligt brandnämnden en i egen regi fungerande test- och utvecklingsfunklion. Slatskonlorel lillstyrker en decentraliering och ell överförande tiU kommunerna av civilförsvarels maleriel. Del är enligt statskontoret visserligen svårt alt exakl beräkna vinsterna, men det slår ändå klart atl utnyttjande av materiel i stället för passiv lagerhållning är atl föredra. En viklig uppgift för det nya verket är också att ta initiativ till och arbeta för gemensam upphandling och slandardisering av räddningsmate­riel. Statskontoret menar dock att det är väsentligl all klara ul om malerie­len fortlöpande skall redovisas för all säkerslälla alt de olika civilförsvars-enheterna verkligen kan krigsorganiseras. Regler härför och för hur åter­anskaffning skall gå till bör enligt statskontoret utarbetas. Civilbefälha­varen i Övre Norrlands civilområde anser all samordnad anskaffning och samordnai ulnyttjande av räddningsmateriel är viktiga led för all åstad­komma effektivare resursuinyttjande, och ekonomiska besparingar. Även decentraliserad förrådshållning med ökat kommunalt ansvar bör som före­slagils övervägas och utredas. Länsstyrelsernas ansvar för civilförsvarets mobilisering måste enligt civilbefälhavaren därvid beaktas. Länsstyrelsen i Hallands län är principiellt positiv till förslaget, som på sikt bör ge sam­hällsekonomiska fördelar men anser atl det innan förslaget genomförs krävs ell utförligare ekonomiskt underlag för hur kostnadsfördelningen bör vara mellan staten och kommunerna. Dessutom krävs klara bestämmelser för kontroll och tillsyn av materielens befintlighet och lillslånd samt för ersättningsanskaffning. Med hänsyn härtill lillslyrker länsstyrelsen försla­get all malerielfrågorna blir föremål för yllerligare ulredning. Enligt läns­styrelsen i Västerbottens län leder den föreslagna ordningen lill all man enligt länsstyrelsen kan ge snabbare räddningsinsats än om man skall la fram molsvarande utrustning, t.ex. från transport-, byggnads- eller indu­slriföretag som är noterade i kommunernas s. k. resursförteckning. Den för direkt bruk förrådsställda civilforsvarsmaterielen ger enligt länsstyrelsen kort organiseringstid och gynnar försvarsinsatser vid överraskande an­grepp.

CivUförsvarsstyrelsen framhåller följande.

Slyrelsen anser i likhei med kommittén att en ökad samordning vid

 

Prop. 1984/85:161                                                   96

anskaffning av materiel för räddningstjänst i fred och civitförsvarsverk­samheten bör vara tiU fördel för dessa verksamheier både i fred och krig. Det råd för materielanskaffningsfrågor som omnämns nedan i avsnitt 5 bedöms gagna en sådan samordning. Strävan bör vidare vara atl åstadkom­ma en ökad slandardisering beträffande maierielens prestanda och uthål­lighet samt underhållsberoende. Syftet härmed bör vara att nå kapacilets­mässigt någorlunda jämförbara räddningsenheter inom olika kommuner. De erfarenheler som efter hand fås inom kommunerna bör kunna samlas upp inom det nya verket för att utnyttjas vid utveckling av ny materiel och omsättning av äldre. Strävan bör vara alt de kommunala räddningsorganen kan verka omedelbart med sina fredsresurser även i en krigssituation. För att uppnå en effektiv samordnad materielanskaffning måste resurser för alt hantera alla härmed förknippade ålgärder finnas inom det nya verket.

Slyrelsen är posiliv lill förslagel i fråga om upphandlingen. Om enhel­lighel åstadkoms mellan kommunerna och staten i upphandlingsfrågor så får detta många posiliva effekler. För vissa malerielslag kan då den offenl­liga upphandlingen bli helt marknadsdominerande varför konkurrenseffek-lerna maximalt kan utnyttjas. För atl nå dit krävs dock elt planeringsin­strument främsl för all åsladkomma överensstämmelse i behoven. Enligt styrelsens mening är det nya verkels uppgifter i upphandlingsfrågor av den arten alt de bör bli föremål för behandling av riksrevisionsverket och dess rådgivande delegation innan verksamheter med gemensam upphandling för statsverket och kommunerna igångsätts. Regeringens beslut den 29 juni 1973 med uppdrag till riksrevisionsverket att fortlöpande vidta ålgärder för alt få lill stånd en effekliv samordning av hela den offenlliga upphandlings-verksamheten ulgör grunden för styrelsens uppfattning i denna fråga.

Civilförsvarsstyrelsen delar i huvudsak kommitténs uppfattning och mo­tiv för att samordna och integrera det kommunala och det slatliga hante­randet och utnyttjandet av civilforsvarsmaterielen. CivUförsvarstyrelsen anser att etl fredslida utnyttjande av civilförsvarsmateriel bör vara posilivi från beredskapssynpunkt under fömlsätlning att lämpliga former kan hit­tas för hur ell i fred och krig väl fungerande materietförsörjningssystem bör byggas upp. Beiräffande kommunal hantering och förrådshåUning finns vissa frågeslällningar. Bl. a. måste de juridiska aspeklerna siuderas. Delta har främst med äganderätten, förvallningen av slatens egendom, kontroll och redovisningsmöjligheter och kontraktsfrågor för förrådsbygg­nader alt göra. Frågorna är i dessa avseenden slarki beroende av hur kommunernas medverkan kan formuleras. Är del fråga om en kommunal skyldighel atl hanlera och förrådshålla eller är det mera fråga om en slallig upphandling av dessa ijänster. Lagsltflningsvägen synes vara den mesl rationella. Beiräffande förrådssiluationen bör understrykas atl de i dag 373 förråden är fördelade på 233 platser runt om i landel. Del är inle säkert att dessa ligger så lill att byggnaderna kan tjäna som förrådsplats vid en kommunal förtådshåUning. Kontraktstiden är i vissa fall lång (som längst

 

Prop. 1984/85:161                          -  ,                    97

lill år 2010) vilket slyrelsen ser som ett problem och eventueUt ell dyrt sådanl.

Kommiitén anför i sitl belänkande bl. a.: "FRLs sludie visar dock att en del av malerielen - ca 20% av räddnings-malerielen - redan nu kan användas av kommunernas brandförsvar som akut- och förstärkningsmateriel". Vidare anförs: "Vårt förslag om över­föring till kommunema av viss civitförsvarsmateriel (dvs. akut- och för­stärkningsmalerielen) bör möjliggöra en personalminskning vid CUFA i storieksordningen 10 års-arbetskrafter". Civilförsvarsstyrelsen släller sig tveksam till denna del av ulredningen. En undersökning av dagens situa­tion med akut- och förstärkningsmalerielen visar på andra siffror än de som finns i kommiltébelänkandel. Denna brislande överensstämmelse måsle snarast klaras ul. I avvakian på resullal som visar hur del verkligen förhåller sig kan inle heUer anföras något av verkligt värde i personal­minskningsfrågan. En möjlig orsak till de skilda uppgtftema kan vara atl kommillén har utgått från en annan definition av "akut- och förstärknings­materiel" än den som användes när dessa begrepp infördes i millen på 1970-lalet.

I samband med överlämning av akutmaleriel tUl kommunerna och upp­läggningen av förstärkningsmateriel i civitförsvarsförråd har inle lagits hänsyn tiU från vUka civilförsvarsenheter som malerielen lagits. I princip har respektive kommun fäll välja den materiel som man önskat ur del beflnlliga sortimentet ulan hänsyn till enhetstiUhörighel eller mobUise-ringsberedskap. Detta innebär bl.a. all malerielsammansällningen inom akut- och förstärkningsmalerielen varierar från kommun till kommun. Dessutom måste denna materiel i händelse av mobilisering återställas lill respeklive mobenhet. Eflersom den nu fördelade materielen tillhör många olika enheler innebär denna ålerlämning i sig elt anlal problem och kan komma atl försena mobiliseringen. Mobiliseringsberedskapen påverkas negativt. Mot bakgrund av bl.a. atl enligt försvarsbeslut 1982 högre krav måsle ställas på civilförsvarel att kunna agera snabbt vid överraskande angrepp m.m. är nuvarande system beträffande akut- och förstärknings­materiel olämpligt. Civilförsvarsstyrelsen vill i detta sammanhang peka på möjligheterna till andra lösningar än de som kommittén föreslagil. Som huvudprincip bör gälla att hela mobiliseringsenheiernas maleriel överläm­nas lill den kommun inom vilken den akluella enheten ska mobilisera i händelse av krig. Därmed reduceras de nuvarande negativa effekterna på mobiliseringsberedskapen. Nuvarande akutmaleriel bör återkallas och till­sammans med förstärkningsmalerielen återföras till respeklive mobilise-ringsenhet. Slyrelsen finner all elt av huvudförslagen i kommilléns betän­kande är alt öka kommunernas möjlighet all i högre grad än hittills, disponera civilforsvarsmaterielen. Särskilda utredningar erfordras härför, vilket bör ankomma på del nya verkel atl ulföra lillsammans med inblanda­de parter. Försök bör därvid göras med överlämning av hela malerielenhe-7   Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                    98

ter såsom beskriviis ovan. Härvid måsle behandlas frågor om utnyttjande av malerielen i fredsräddningsljänsten, underhållsfrågor, omsättnings-, er­sättnings- och finansieringsfrågor m. m. För att åsladkomma etl bättre ulnylljande av civilforsvarsmaterielen i fredstid och därmed nå de posiliva effekler som påtalats ovan har styrelsen redan föreslagit en försöksverk­samhel med ulökat samarbete mellan staten och kommunerna i materiel-frågan. Detla förslag som nu förelagts regeringen bygger emellertid inte på kommunal hanlering och förrådshåUning ulan i slället föreslås kommuner­na få samköpa/avropa/hyra materiel till attraktiva priser. Det är enligt styrelsens uppfattning angelägel atl de resurser som finns i civUförsvarets förråd även utnylljas i fredslid -allt under den naturliga förulsällningen alt beredskapsnivån inte påverkas negativt. Det är viktigt atl denna försöks­verksamhel påbörjas tidigt så att erfarenhelerna kan ingå i det underlag som krävs för den av CESAM-kommittén föreslagna lolala samordningen.

Försvarets rationaliseringsinstitui framhåUer att överföring av all akul-och förstärkningsmateriel till kommunerna kan innebära vissa svårigheter. Alla kommuner har inle möjligheter alt förrådsställa malerielen på lämpligt sätt. Vissa kommuner har redan inom nu gäUande bestämmelser tagtf över en del — dock inte all maleriel. Andra kommuner har av olika skäl - t. ex. svårigheler all bUUgl, säkert och med god tUlgänglighet förrådshålla mate­rielen - inte selt del som lämpligl atl la hand om materielen. Det är enligt insitutets mening vikligl atl överföringen sker i samråd med kommunerna och på etl sådanl säll alt såväl beredskap som ekonomi kan lillgodoses. Institutet anser atl frågan om överföring av malerielen i sin helhel påverkar krigsorganisationen, principerna för mobilisering, förrådsslällning och per­sonalförsörjning. En lotal översyn av civitförsvarsverksamheten på regio­nal och lokal nivå bör därför enligt institutet genomföras innan ytterligare ansvar överförs till kommunerna. Översynen bör omfatta civitförsvarels krigsorganisation, malerielhanlering, förrådsverksamhei och kommunens resp. länsstyrelsens ansvar rörande mob och personalfrågor i fred och krig. Ell lokall civilförsvar där varje kommun får egna civilförsvarsenheter och förråd bör därvid enligt institutets mening övervägas. Kommunen ges då det direkla ansvarei för sina civilförsvarsenheler och dessas ulrustning.

Luftfartsverket delar kommitténs förslag atl kommunerna bör få förfoga över civilförsvarels materiel i samband med räddningstjänst, men anser alt förslagel även bör innefatta andra än kommunerna i samband med organi­sation av räddningstjänst, t.ex. brand- och räddningstjänst vid flygplats oberoende av vem som driver denna (staten, kommun, enskild). Ell ökal samulnyltjande av "freds- och krigsmaleriel" saml ökade möjligheter lill samordnade inköp bedömer CivUbefälhavaren i Västra civilområdel vara klart samhällsekonomiskt fördelaktigt. Civilbefälhavaren håller med om atl ett bättre ekonomiskt underlag för kostnadsfördelning mellan slal och kommun måste tas fram. Civilbefälhavaren har den uppfattningen att sta­ten allljäml måsle vara beredd all stå för slörre delen av kostnaden även

 

Prop. 1984/85:161                           ,-                       99

om kommunema nyttjar och sliter på beredskapsanskaffad materiel i fred. Många frågor är obesvarade i detta avsnitt; bl. a. vad som skall göras för de kommuner som i organisationen ej kommer atl lilldelas någon undsätl-ningspluton (och därmed ej heller något malerielansvar) men som i freds­räddningsljänsten tilldelals förstärkningsmateriel. Länsstyrelsen i Kalmar län ser positivt på atl kommunerna i framtiden kan utnyttja civitförsvars­malerielen i den fredstida räddningstjänsten. Styrelsen anser dock inte att kommittén redovisat övertygande underlag avseende kommunernas möj­Ugheter alt svara för drift, underhåll och lillsyn av civitförsvarels förråd och materiel. För atl säkerställa all kommunerna sköter dessa uppgifler på ett från beredskapssynpunkt tiUfredsslällande sätt kan en siarkare tillsyns­funktion från länsstyrelsens sida vara lämplig. Länsstyrelsen i Väslman­lands län delar i princip förslaget atl decenlralisera civitförsvarels male­rielhanlering. Länsstyrelsen är nämligen av den uppfattningen atl den förrådsverksamhet som CUFA i dag bedriver inte är rationell. Främsta skälet är de många och långa resor som nu upptar personalens tid. En förändring härav torde bli ofrånkomlig. Samiidigi inser länsstyrelsen all ett snabbt överförande till kommunerna inte låter sig göra. Det "arv" som befintliga förrådsbyggander innebär måste av kostnadsskäl tas tillvara. För att erhålla en rationellare fredshanlering har länsvis anordnats etl fåtal slörre förrådsbyggnader. Förrådens belägenhet har inte någon samstäm­mighet med rådande kommunindelning. Flera kommuners räddningsma­teriel har sammanförts i gemensamma förråd långt från de platser där personalen skall mobiliseras och förläggas. Ur beredskapssynpunkl är detta enligt länsstyrelsen självfaUet inle bra. Även ur sårbarhelssynpunkl är nuvarande materielkoncentration till nackdel. Länsstyrelsen anser att en förhyrning av mindre förråd skulle i dag lätl kunna genomföras, då en mängd lantbrukare har kreaturslösa gårdar med lomma ladugårdar. Ell sådanl förfarande vore ur samhällsekonomisk synpunki fördelaktigt. För­råden skulle kunna erhållas på eller nära mobUiserings- och gmpperings-platserna för respektive civitförsvarsbas. Mot bakgmnd av denna princi­piella syn på civilförsvarets förrådshållning föreslår länsstyrelsen följande kompromisslösning. Förrådshanteringen bör snarasl överföras från CUFA till länsstyrelsen, där ansvaret tidigare legat. Målsättningen skall sedan vara - om del visar sig genomförbart - alt fortsätta decentraliseringen. Detla bör ske tidigast vid tidpunkt då erfarenhet erhåUils från kommuner­nas övertagande av det planerings- och ledningsansvar som skall vara genomfört den 1 januari 1987. Genom ell slegvis förfarande hinner ytterh­gare utredningarom materielhanleringen genomföras, som CESAM-kom­mittén ansett erforderliga, innan materielansvarel kan föras över från stat lill kommun. Länsstyrelsen avvisar förslagel att kommunerna redan nu skall överta ca 20% av räddningsmalerielen (akut- och förstärkningsmater­iel) eftersom någol utrymme för så stora malerielmängder inte finns till­gängliga på brandstationerna. Gävle kommun framhåller att det ur samhäll-

 

Prop. 1984/85:161                                                  100

sekonomisk synpunkt naturligtvis är rikligt alt kommunerna i full utsträck­ning skall få nyttja civilförsvarsmateriel i fredsräddningsljänsten. Skall dessa tankegångar meningsfullt kunna tillämpas i prakliken måste enligt kommunen dock nuvarande anskaffningsmliner för civilförsvarsmateriel ändras. Del är inte tillfredsställande att ny modern maleriel tiUförs civil­försvarsförråden och därefter förrådshålls under 20-30 år varefter följer en kassering av oanvänd materiel. I stället bör enligt kommunens mening behovet av anskaffning av ny materiel som är användbar för fredsrädd­ningstjänst tillföras kommunernas räddningsorganisalioner under viss lid och efter exempelvis halva användningstiden föras över till civilförsvars­förråd. På så vis får enligt kommunen fredsräddningsljänsten tillgång lill relativt modern maleriel samiidigi som säkerligen en hel del pengar kan sparas.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att kommunema redan i dag har tiUgång tiU sådan civitförsvarsmateriel, s.k. akut- och förstärknings­materiel, som de bedömi kan vara lill nytta vid nödlägen. Någol uttalat behov från länets brandförsvar att få lillgång lill ytterligare civilförsvars­materiel finns inte. Den nuvarande materielen är, som kommittén också redovisar, i vissa fall gammal och omodern och inle särskilt användbar i fred. Även om länsstyrelsen kan dela kommitténs uppfattning om del önskvärda i all använda civilförsvarsmateriel i fred i moderniseringssyfte, behöver inte detta innebära alt materielen måste förrådsställas i och hanle­ras av kommunerna. Man kan myckel väl tänka sig atl sådan civilförsvars­materiel, som kan användas i fred, fritt skulle få disponeras av kommuner­na även om nuvarande ansvarsförhållande inle ändras. I kommilléns redo­visning saknar länsstyrelsen en redogörelse för de skäl som i början av 1970-talet medförde all länsstyrelsernas ansvar för förrådshållning och materielhantering centraliserades lill civilförsvarels ulbildningsanläggning­ar (CUFA). De moliv som då framfördes — ekonomiska och rationella — synes alltjämt vara bärande. Nuvarande ansvar bör därför gälla även i fortsättningen. Länsstyrelsen avslyrker sålunda etl ändrat ansvarsförhål­lande och yllerligare uiredningar i dessa frågor. Tilläggas kan atl huvudde­len av civitförsvarsförråden i Stockholms län inte finns i de kommuner som avses disponera den förrådsställda materielen för civitförsvarsenheterna,

3.6 Förebyggande åtgärder

Kommiitén föreslår att räddningsverket centralt skall verka för att rädd­ningstjänstens och civilförsvarets intressen tUlgodoses i samhälls- och be­byggelseplaneringen. Lika med räddningsljänslkommittén föreslås all ver­ket får en samordnande funkiion för skadeförebyggande åtgärder. Det skadeförebyggande arbelet blir enligt kommillén en väsentlig del av ver­kets uppgtfter. Enligt kommilléns mening bör verkel också leda produk­tionen av skyddsrum och anläggningar för civilförsvarets krigsorganisa­tion.

 

Prop. 1984/85:161

101

Remissinstanserna är genomgående posiliva lill kommilléns förslag i denna del med undantag för fortifikalionsförvallningen i fråga om produk­tionen av anläggningar.

Fortiflkalionsförvaltningen framhåller all förvallningen finner det vara fortsalt lämpligt att skyddsmmsbyggandel bibehålles vid civilförsvarssty­relsen, statens planverk och kommunerna eftersom skyddsrumsproblemen i huvudsak berör andra områden än där förvaltningens särskilda kompe­lens kommer till sin rätt. Siluationen är däremoi enligt fortifikationsför­valtningen en annan när det gäller anläggningar med kvalificerat skydd mot vapen verkan. Förvallningen producerar i dag så gotl som alla försvarels anläggningar med skydd mot vapenverkan och upprätthåller därför konti­nuerligt en hög kompetens inom områdel. Denna kompelens bör utnyttjas även av civilförsvaret vid byggande av kvalificerade anläggningar av lypen ledningscentraler och befolkningsskyddsmm. Härigenom erhålls automa­tiskt de bästa lösningama med hänsyn till akluella kunskaper inom del fortifikationslekniska fältei. Med denna bakgmnd föreslår fortifikalions­förvallningen all räddningsverket får programansvaret för produktion av anläggningar medan förvaltningen åläggs produklionsansvaret. De närma­re formerna för elt sådant samarbele bör ulredas av de båda verken gemensamt. Försvarets forskningsanslaU konstaierar att det är lillfreds­ställande att kommittén pekar på viklen av all såväl fredsräddningsljän­stens som civilförsvarefs intressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelse­planeringen. Det förefaller likaledes lämpligt all dessa frågor behandlas inom samma sakområde som har hand om övriga frågor inom byggnads-och anläggningsområdet. Forskningsanstalten bedömer del som angelägel att behålla den lekniska kompelens beträffande skyddsmms- och anlägg­ningsbyggande som nu finns inom civilförsvarsslyrelsen samt bilräder således kommitténs uppfattning all del finns övervägande skäl atl bibehål­la nuvarande ansvarsförhållande närdet gäller produklion av såväl skydds­mm som anläggningar för civilförsvarels krigsorganisalion. CivUförsvars­styrelsen har inga principiella invändningar mot förslagen i detta avsnill. Frågan om beredskapshänsyn i samhällsplaneringen har aklualiserals inför 1987 års försvarsbeslut. Möjligheterna för det nya verket att genomdriva sådana beredskapshänsyn torde öka med ell samlal ansvar för förebyggan­de åtgärder mol olyckor i såväl fred som krig. Avsnittel speglar inom detta område vissa höjda ambitioner l.ex. vad gäller samordning och styrning genom föreskrifter. Civilförsvarsslyrelsen bkräder kommitténs förslag all bibehålla nuvarande ansvarsförhållanden då det gäller produklion av skyddsmm och anläggningar. Statens brandnämnd betonar atl del enligt räddningstjänstkommillén lillkommer nya uppgifler som får belydelse för det framlida räddningsverkels verksamhel och vill här sårskill framhålla att del förebyggande arbetet skall omfatta andra olyckor än brand, vilkel ger den förebyggande räddningsljänslen en för insatserna all rädda liv och minska lidande vid olyckor mera verklighetsanpassad inriktning. CivUbe-

 

Prop. 1984/85:161                                                   102

fälhavaren för Övre Norrlands civilområde vill även särskilt framhålla alt han delar kommitténs bedömning atl nuvarande ansvarsförhållanden bör behållas när det gäller produklion av skyddsrum och anläggningar. Det finns i dag enligt CivUbefälhavaren kompetens och väl inarbetade rutiner på alla nivåer för detla. Det måste därför bli en naturlig och viklig uppgift för det nya verket atl centralt leda verksamheten. Civilbefälhavaren anser atl det är även ett viktigt led i del lokala ansvarei all kommunerna har en påtaglig roll i den skadeförebyggande verksamhelen och förberedelserna för sin egen ledning av civilförsvarel i krig. Länsstyrelsen i Hallands län delar uppfattningen att en angelägen uppgtft för den nya myndigheten bör bli alt verka för atl såväl civitförsvarels som fredsräddningstjänstens intressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelseplaneringen. Fömtsätt­ningama för ett större hänsynslagande till civUförsvarets iniressen i sam­häUsplaneringen bör enligt länsstyrelsens mening öka när kommunema övertar ansvaret för ledningen av civitförsvaret på lokal nivå. Del blir därmed naturligare för kommunerna atl beakta hur befolkningsskyddet påverkas av samhällsbyggandel - exempelvis lokaliseringen av boslads­områden i förhållande liU olika slags bekämpningsmål. Länsstyrelsen an­ser all en viktig förutsätlning för att kommunerna skall kunna göra sina bedömningar är emellertid all de får ta del av de analyser av bekämpnings­mål som utarbetats av länsstyrelsen och försvarsområdesbefälhavaren. Detla kräver ändringar i gällande sekretessbestämmelser. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser alt den föreslagna grundsynen inte bara bör beakla planering och byggande. Den bör också enligt länsstyrelsen beakta de särskilda förebyggande skyddsvillkor som i krig kan krävas vid arbetsplat­ser i anläggningar som kan bli/vara direkla mål eller som ligger i s.k. högriskområden. Förelrädare för arbelarskyddsstyrelsen saml de centrala fackliga organisationerna bör därför enligt länsstyrelsens mening ingå i eller adjungeras tiU de föreslagna råden för räddningstjänst och för samord­ning av förebyggande åtgärder. Stockholms kommun stödjer uppfaltningen alt den organisatoriska placeringen av den centrala ledningen för produk­tion av skyddsmm och andra anläggningar för civilförsvarets krigsorgani­sation fortsättningsvis skall vara en uppgift för det nya centrala verket. En slor del av civilförsvarets verksamhel i krig bygger på elt väl fungerande skydd. Det vore enligt kommunens mening från samordnings- och plane­ringssynpunkt olyckligt all centralt särskilja denna del av verksamhelen.

3.7 Forskning och utveckling

Räddningsverket föreslås få en stark forsknings- och utvecklingsfunk­lion. Härmed avses inte förutsättningarna för det arbele som bedrivs av slyrelsen för svensk brandforskning atl bli ändrade.

Remissinstansema är positiva lill kommitténs förslag. Nägra instanser utvecklar sin syn i denna del.

 

Prop. 1984/85:161                                                   103

CivUförsvarsstyrelsen framhåller följande. Slyrelsen anser liksom CESAM och räddningstjänstkommittén att del är angelägel atl forsknings­verksamhelen i samhäUel så långt möjligt samordnas. Genom del föreslag­na verkels tUIkomst skapas fömtsättningar för en effektivare samordning mellan berörda iniressen. Det nya verkel bör därför ha breda konlakler med forskningsvärlden såväl nationellt som internationellt. I del nya ver­kets uppgtfter bör ingå atl ha ett övergripande ansvar för inrikining av forskningen inom verkels ansvarsområde. Slyrelsen anser därför att en senare omprövning av räddningsverkets och brandforsks uppgifler bör bli aktueU. I det sammanhanget bör också frågan om finansieringen tas upp. Styrelsen delar också räddningsljänstkommilléns uppfattning atl det nya verkels aUmänna syn på samhällsutveckling och hotbilder får färga inne­hållel i forsknings- och utvecklingsprogrammet för räddningstjänsten. Räddningsverket bör få etl starkare inflytande när del gäUer all ulse slatens ledamöier i Brandforsk. Vidare bör del nya verkel representeras i de arbetsgrupper som löpande följer upp de olika forskningsprojekten. Styrelsen anser att för att verket skall kunna fylla sin samordningsroll och sin rådgivande och inriktande funktion krävs en stark forsknings- och utvecklingsfunktion. Sludier, forskning och utveckling bedrivs dels för att få underlag för att inrikta verksamheten och dess funktioner på lång och kort sikt (program), dels för all ulforma i verksamheten ingående kompo­nenter (produktion). CESAM-kommittén behandlar främsl forsknings- och ulvecklingsfunktionen kopplat till programfunklionen. Civilförsvarsstyrel­sen delar i del sammanhanget framförda synpunkier. För att verkel skall kunna fylla sin rådgivande funkiion krävs även resurser för ulvecklings­funktionen inom olika produktionsområden.

Försvarets forskningsanstalt konstaterar med tUlfredsstäUelse all kom­mittén betonar behovet av en stark funktion för forskning och utveckling. Det är vidare liilfredsslällande att kommittén pekar på behovet av personal med erfarenhet av forskning. Del nya verkel bör även genom sin integre­ring av freds- och krigsräddningstjänst ge bälire möjligheter än vad som tidigare varil faUet all initiera forskning för del släckande brandförsvaret. Forskningsanstallen bilräder kommitténs förslag att Brandforsk även i fortsättningen skaU ha en självsländig ställning och ansvar för i försia hand brandforskning inom fredsräddningsområdet. Det samarbete som kunnat utvecklas inom Brandforsk meUan företrädare för slal, kommuner och näringsliv ser forskningsanstalten som något myckel värdefullt. Det bör prövas om elt organ med likartad uppbyggnad som Brandforsk kan ansva­ra för forskning beiräffande andra fredsolyckor än brand, t. ex. kemika­lieolyckor. Del är angeläget atl hålla sambandet mellan freds- och krigsin-riklad forsknings/studieverksamhet. Forskningsanstalten föreslår därför atl räddningsverket ges uppgiften atl långsiktigt inrikta forskning och stu­dier för all räddningstjänst eventuellt med undantag för kärnkraftsolyckor enligt nedan.

 

Prop. 1984/85:161                                                 104

Även om forskningsanstalten anser att det kan vara rimligt att begränsa arbetet med perspeklivplaner i förhållande till civilförsvarsstyrelsens tidi­gare insatser, så behövs en perspektivplanering för att väma om långsik­iighel i verksamhelen och som elt säll atl hålla kontakt med övriga delar av totalförsvaret. Forskningsanstallen bedömer del därför inle som rimligl all några slörre personalresurser frigörs genom en ominriktad perspektivpla­nering. I stället behöver de ytlerst knappa resurser som f. n. finns inom de berörda organisationerna och organisalionsdelarna för forsknings-, ut­vecklings- och studiefrågor förslärkas för atl ge innehåll ål kommtfléns markering av en slark forsknings- och utvecklingsfunklion. Bland annal behöver kapaciteten för övergripande analyser av brandförsvarsslalistik utvecklas. En sådan markering av den långsikliga verksamhelen vore också tUl fördel för forskningsanstalten. Den skulle innebära alt dialogen med forskningsanstalten då kunde föras på systemnivå och inte så mycket som nu hamna på komponenlnivå. Försvarsforskningens och forsknings­anstaltens relationer till räddningsverket diskuteras inte närmare i betän­kandet. Hittills har forskning för civitförsvarsstyrelsens räkning i aUt vä­sentligl bedriviis inom ramen för försvarsforskningsanslagel (Fö/F5). Ef­tersom FoU-områdel behåller sin uppdelning i en freds- och en krigssida, där räddningsverket primärt ansvarar för krigssidan, så utgår forsknings­anstallen från alt denna ordning gäUer även fortsättningsvis. Del alternati­vet markerar också räddningsverkels roll som en del av totalförsvaret. Som ett led i samarbetet mellan räddningsverket och forskningsanstallen förefaller del vidare naturligt atl det nya verkel - liksom för närvarande civilförsvarsstyrelsen - har en kommenderad tjänsteman, som del av sin tid tjänstgör vid forskningsanstallen. Det lorde också vara lämpligt all denna tjänsteman organisatoriskt knyts lill räddningsverkets forsknings-, utvecklings- och studiefunklion. Forskningsanstaltens s. k. OA-grupp vid civilförsvarsslyrelsen fömtsätts av CESAM föras över lill det nya verket vilket också är forskningsanstaltens strävan.

Styrelsen för teknisk utveckling lillslyrker kommitténs förslag lill ökad samordning av såväl leknisk forskning och utveckling som nyanskafining och standardisering av materiel. Det är dock viktigt, vUkel även påpekas i betänkandet, all nuvarande funklioner, resurser och samarbelsformer inom forskning och utveckUng tas tUlvara också i framtiden vilket även bör gälla den ekonomiska styrningen av FoU-medel. Inom de områden styrel­sen ingår som finansiär deltar styrelsen i lika hög grad exempelvis med slöd i styrning av tekniska forskningsprojekt, juridisk rådgivning och ut­nyttjande av forskningsresultaten i leknikupphandlingsprojekl, som även dessa delfinansieras av styrelsen. Detla slöd från slyrelsen lill den tekniska forskningen inom Brandforsk skulle inte kunna genomföras om FoU-med-len, som redan budgeterats t.o. m. år 1987, förs till det nya räddningsver­ket. Det är dessutom väsentligl att styrelsen, för sitt övergripande ansvar inom teknisk forskning och utveckling, även har ansvar för FoU-medel tUl

 

Prop. 1984/85:161                                                  105

olika delområden där kvalificerat tekniskt FoU-arbete bedrivs. Detta möj­liggör en lidig förmedling av forskningsresultat mellan olika inslanser och förebygger kosinadskrävande dubbelarbete.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser alt man bör skärpa samordning­en inom forskning som berör "risk och skador samt meloder och ålgärder" för alt förebygga och avhjälpa skador inom räddningsverkets ansvarsområ­de. Man bör enligt länsstyrelsen överväga atl lill verkels ledning knyta etl råd för forskning eller alt uppdra t.ex. åt försvarels forskningsanstalt atl samordna de vid bl.a. arbelarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsinstitutet i Umeå, universiteten, industrin och transportväsendet aktuella program­men inom "riskforskning". Mol förslagel finns enligt Linköpings kommun intet att erinra. Kommunen finner det angeläget att understryka alt funk­tionen skall ha som huvuduppgtft all samordna den forskningsverksamhet som i dag bedrivs avseende räddningstjänst. Tillskapande av yllerligare ell forskningsorgan skulle enligt kommunens mening sannolikl få lill resultat alt de redan i dag begränsade resurserna ej kan utnyttjas oplimall. Väster­ås kommun anser att räddningsverkets uppgift att leda och samordna forsknings- och utvecklingsarbetet är av slörsia belydelse i den förebyg­gande och skadeavhjälpande räddningsverksamhelen. Viss tveksamhet kan enligt Svenska brandskyddsföreningen anföras mol de reella möjlighe­terna för det nya räddningsverket att samordna andra centrala myndig­heters anslag inom räddningstjänstområdet. Föreningen delar dock CE­SAM-kommitténs bedömning av räddningstjänstverkels roll i förhållande till nuvarande organisation för Brandforsk. Även Svenska kommunförbun­det delar kommitténs bedömningar avseende behovel av ett aklivi forsk­nings- och utvecklingsarbete. Del arbele som bedrivs av styrelsen för svensk brandforskning är enligt kommunförbundet i detta sammanhang av stor belydelse.

3.8 Information

Kommittén föreslår atl räddningsverket skall ha ett övergripande sam­ordningsansvar för informationen lill allmänheten om olycksrisker, hur man förebygger dessa och hur man handlar när en olycka har inträffat. Verkel bör enligt förslaget i informationsarbetet nära samverka med andra organisationer och organ som bedriver sådanl arbele.

Remissinstanserna har inte någon erinran i denna del. Några remissin­stanser pekar på den belydelse som informationsfrågorna kan väntas få i det nya verkel. Del anses från någol håll alt frågorna fått en något undan­skymd plats i betänkandet. Endasl en remissinstans tar upp frågan om en informalionsbank för räddningsljänslen.

Försvarets forskningsanstalt framhåller att i organisalionsförslaget för räddningsverket har verksamhelen som syflar lill alt allmänheten skall få konlakl med och kunna delta i civilförsvarsverksamhel kommU någol i

 

Prop. 1984/85:161                                                    106

skymundan. Förslagsvis kunde sakområdet "utbildning m. m." kallas "ut­bildning och kontakt med allmänheten". Alternativt kunde "konlakl med allmänheten" bli ell egel sakområde. Statens brandnämnd anser all, om räddningsljänslen skall få den genomslagskrafl som erfordras i det framli­da samhällel, bör informationen till allmänheten utvecklas yllerligare. Den utomordentiiga resurs, som den enskilda människan ulgör på olycksplat­sen, kan enligt brandnämndens mening endast tillvaratas om räddningsver­kels uppdrag beträffande information ytterligare understryks. Brandnämn­den viU understryka vikten av att verket ges tillräckliga resurser i form av personal och medel för att föra ut sina budskap, gärna med hjälp av räddningstjänslorganen, fackliga och frivilliga organ, massmedia o. dyl. Enligt Västerås kommun är informations- och rådgivningsverksamheten av största belydelse för räddningstjänsten och bör tillföras erforderliga resurser. Svenska brandförsvarsföreningen anser atl det är av slor vikl alt del skapas lydliga ansvarsförhåUanden för de olika informationsområdena. Ansvarei för den förebyggande informationen lill allmänhel och skolor bör därvid läggas på föreningen. Frågan om en central informalionsbank hän­visar CESAM-kommittén till en närmare prövning via slatskonlorel som får i uppdrag alt uireda frågan även med hänsyn lill ekonomiska konse­kvenser. Föreningen delar uppfaltningen att frågan är komplicerad och sannolikl dyrbar. Eflersom flera av uppgtftema är av sådan karaktär att de ligger nära föreningens område är föreningen villig att undersöka möjlighe­terna att integrera en sådan informationsbank i befintliga system som föreningen ändå kommer att datorisera. Linköpings kommun har ej någol att erinra mol förslaget men undersiryker alt man även fortsätiningsvis bör utnyttja Svenska brandförsvarsföreningens resurser och erfarenheler. För all kunna minska samhällets lolala kostnader för bränder och räddnings­ljänsluppdrag måste enligt Umeå kommun ökade resurser satsas på infor­mation och utbildning. Dessa informationsresurser bör enligt kommunen lillskapas både på cenlral och regional nivå för att nå ända ul lill skolor, industrier, förelag m. m. Umeå kommun anser del vikligl att informations­media som TV och radio används för att få en god genomslagskraft. Även vad avser informationsuppgtfter för verkel kan Svenska kornmunjörbundet i del stora hela tiUstyrka kommitténs förslag. Räddningstjänstkommillén föreslår emellertid i sitt slutbetänkande att Svenska brandförsvarsför­eningen bl.a. skall få ställning som samhälleligt informations- och uibild­ningsorgan inom räddningstjänsten i fråga om brandskyddsåtgärder som riktas mol allmänheten och skolorna. Kommunförbundei ansluter sig hell till della förslag och framhåUer vikten av atl räddningsverket vid uppbygg­naden av sin informationsfunktion beaklar detla förhåUande.

Sveriges radio framhåller atl de väsenlliga frägor som berör räddnings­ansvariga myndigheters informalion liU allmänheten och som räddnings­tjänstkommillén ägnat slor uppmärksamhet knappast omnämns i ulred­ningen. På räddningsverket kommer enligt Sveriges radio alt ställas slora

 

Prop. 1984/85:161                                                  107

krav, när det gäller atl ge råd och föreskrtfter beträffande informations­verksamheten i samband med nödsituationer. Information till allmänheten, när det gäller civitförsvarsverksamhet, är enligt Sveriges radios uppfatt­ning en av radions och TV:s stora uppgifter i krig. Radio och TV kan lösa uppgifterna på i princip tre olika säll, nämligen genom myndighelsmedde-landen, genom nyhelsverksamhelen och genom särskilda informationspro­gram. Myndigheismeddelanden sänds med utgångspunkt från programför­etagens skyldighel atl lämna allmänheten informalion av vikt. Meddelan­den kan sändas på olika nivåer. De formuleras av myndigheterna. De kan vara av mera långsiktig karaktär och innehålla föreskrifter och räd. De kan också vara av operativ art och innehålla direkta, brådskande order till allmänheten om skyddsålgärder, exempelvis vid radiakbeläggning eller anfall med C-slridsmedel. För all möjliggöra snabba operativa meddelan­den samgmpperas enheter ur Sveriges radio i krig med civilförsvarsmyn­digheter på samtliga nivåer. I nyhelsverksamhelen, som i krig bedrivs så långt det är möjligt efter fredstida principer, lämnas uppgifter om vad som hänt och görs bedömningar beträffande den kommande ulvecklingen. Sär­skUda informationsprogram år dels avsedda för allmänheten, dels för civil­försvarspersonal. Centralt finns i Sveriges radios krigsorganisalion en radio- och TV-enhet, vars huvuduppgift är atl i samarbete med centrala lotalförsvarsmyndigheler kunna producera särskilda informationspro­gram. Sveriges radio anser, att räddningsverket kommer att få slora upp­gifter, när det gäller planläggningen för information i krig. De uppgifter som innebär samverkan med Sveriges radio är enligt Sveriges radios me­ning mer omfallande än vad som framgår av kommitténs redovisning. Fredsplaneringen bör inte i första hand inriktas på att färdigställa TV-pro­gram, som kommittén anger, utan att skapa praktiska fömlsätlningar för medverkan på sätt som skisserats ovan. Detta innebär b), a. att personal skall ulses och ulbUdas och övas, när det gäller medverkan i informations­verksamheten. Det bör också ske en sådan planläggning all del finns underlag för produktion av informationsprogram vid beredskap och krig. I avsnittet om kommitténs överväganden och förslag omnämns massmedier­nas krav på informalion från verkel och att del är viktigt atl verkel kan tillgodose denna efterfrågan (s. 249). Sveriges radio delar kommitténs uppfattning härvidlag men vill också betona, att det är viktigt att verkel har kapacitet atl i enlighet med vad som ovan föreslagits själv ta initiativ, när det gäller planering av informationsverksamheten.

4   Organisationens huvuddrag

Kommittén föreslår att verksamheten resursmässigt delas in i två pro­gram, nämligen räddningstjänst och förebyggande skydd. Programindel­ningen syftar enligt kommittén främst lill att underiätta för statsmakterna

 

Prop. 1984/85:161                                                    108

att ta ställning lill målen för verksamhelerna. Fem sakområden anges för verkel, nämligen planläggning, organisalion och beredskap, maleriel, ut­bildning m.m., stadsplanering och byggande m.m. samt administration. Ell sekreiarial för produklionssamordning, forskning och utveckling, in­lernalionella konlakler saml information och massmediakonlakler bör en­ligt förslaget bildas direkl underställt verkets ledning. Vidare föreslås etl särskilt sekreiarial ål rådel för räddningstjänst. Organisatoriska åtgärder bör också enligt förslagel vidlas så att räddningstjänstens krigsduglighet bevakas särskilt.

För kontakten med andra myndigheter och organ föreslår kommittén att fem råd bildas, nämligen för samordning av räddningstjänst m.m., för samordning av förebyggande ålgärder, för utbildning, för beredskap mot kärnkraftsolyckor och för samordning av kommunala beredskapsfrågor.

Enligt kommittén bör verket ha en lekmannastyrelse med sju eller åtta särskilt utsedda ledamöier. I slyrelsen skall enligt förslagel ingå represen­tanter för kommunerna och landsiingskommunerna.

Kommiitén föreslår att försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE-systemet) skall tillämpas med de modifieringar som behövs för all det skaU passa del nya verkel.

Remissinstanserna är i huvudsak posiliva lill kommitténs förslag i denna del. Synpunkter framförs emellertid från olika håll om främsl rådens sam­mansättning.

CivUförsvarsstyrelsen delar i huvudsak kommitténs uppfattningar vad gäller indelning i huvudfunktioner och uppgiflsområden. Slyrelsen har emellertid vissa synpunkter och frågeslällningar då det gäller de olika områdenas utformning och innehåll. AUmänt kan sägas atl de klart höjda ambitionsnivåer som anges på många områden är angelägna. Men all genomföra dessa — tillsammans med de långt gående rationaliseringskra­ven och sett till de idéer som i betänkandet presenteras i dimensionerings­frågan - kan enligt slyrelsen inle ske utan påfrestningar i organisalionen. Möjligheten alt mildra dessa genom sänkta ambitioner på andra områden synes inte stora och torde inte påverka lolalen nämnvärt. Styrelsen utgår ifrån att organisationskommittén kommer att eftersträva balans mellan uppgifter och resurser.

Civilförsvarsslyrelsen kan i huvudsak bilräda kommilléns principiella syn på den grundmodell efler vilken del nya verket bör organiseras. Med hänsyn till alt den slulliga detaljutformningen av organisalionen och di­mensioneringen av denna avses ulredas i en särskild organisationskom­mitté avstår styrelsen ifrån atl nu närmare beröra verkets iniema organisa­tion. Det bör dock framhållas atl programfunktionen (-ansvaret), som är en av de bärande idéerna i försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE-systemet), måste få en tiltfredsstäUande organisatorisk lösning. På denna punkt synes ulredningens förslag oklart, Erfarenheler från styrelsens nu­varande organisation och hur man där löst program- resp. produktions-

 

Prop. 1984/85:161                                                   109

funktion bör vara ell viktigt underlag för arbelel med all ulforma del nya verkels organisation.

Civilförsvarsstyrelsen anser alt ett särskilt råd för materietförsörjningen i fred och krig bör inrättas. I della råd bör ingå representanter för inblanda­de parter förslagsvis räddningsverket, kommunförbundet, landstingsför­bundet, länsstyrelserna, försvarets materielverk m. fl. CESAM föreslåratt del nya verkels planering ansluts lill FPE-systemet. Slyrelsen vill under­stryka denna uppfallning. Enligt styrelsens mening måsle en översyn av FPE-systemels tillämpning i det nya verket omedelbart påbörjas. I det sammanhanget bör även indelningen i program- och sakområden närmare penetreras. Ett möjligt allernaliv är, enligt styrelsens mening, alt låta organisationskommittén även utveckla vissa principiella delar i etl nyll planeringssystem. Med hänsyn lill de tidsförhållanden som gäller för pla­neringen bör åtminslone en skiss liU nylt planeringssystem föreligga tidigt under våren 1985 som grund för berörda myndighelers arbele med anslags­framstäUning och programplan.

Statens brandnämnd ansluter sig till utredningsförslaget beträffande organisalionsuppbyggnaden men vill undersiryka viklen av all organisalio­nen med lanke på fredsräddningsljänsten är fullt utbyggd redan den dag då verksamhelen överias från bl.a. brandnämnden. Del är dessutom viktigt all organisationsutformning och kompetens är sådan atl verkel från försia början kan lillgodose avnämarnas dagliga krav på råd, informalion, konsul­tation av andra slag osv. Med den vida mbricering som de fem sakområ­dena fåll i CESAM-kommitténs förslag bör fredsräddningsljänstens behov kunna läckas även i den ulformning räddningstjänstkommillén föreslagit. Ur tydlighetssynpunkt bör enligt brandnämndens mening dock begreppet förebyggande återfinnas under sakområdesmbrikerna.

Rikspolisstyrelsen har ingel att erinra mol de föreslagna rådsfunktioner­na. Polisen har enligt polislagen bl.a. till uppgift att verka hjälpande och förebyggande vilket är elt siarkt argument för all rikspolisstyrelsen bör vara represenierad i rådel för samordning av förebyggande åtgärder. Med hänsyn till att polisen även i framtiden föresläs svara för fjällräddnings-tjänslen och därmed också för ulbildnings- och övningsverksamheten inom fjäUräddningen lorde del vara nalurligl att rikspolisslyrelsen blir represen­terad även i ulbildningsrädel. Bland de olika råd som föreslås för verket torde del vara lämpligl om överbefälhavaren är representerad i råden för samordning av räddningstjänst m. m. och för samordning av kommunala beredskapsfrågor. Om räddningsverket skulle åläggas samordningsansvar för den kommunala beredskapsplanläggningen och riksnämnden för kom­munal beredskap uppgå i räddningsverket bör överstyrelsen för ekono­miskl försvar vara representerad såväl i det nya verkets styrelse som i rådet för samordning av kommunala beredskapsfrågor. I övrigt bör över­styrelsen i enlighel med kommitténs förslag också vara representerad i rådel för samordning av förebyggande ålgärder. Socialslyrelsen viU betona

 

Prop. 1984/85:161                                                  110

att del nya centrala verkels roll i väsentliga delar bör vara rådgivande och stödjande och atl dess arbetsuppgtfler utvecklas i takt med samhäUsul-vecklingen. Den organisaloriska ulformningen av räddningsverket bör en­ligt kommilléns förslag bygga på principen om en långl gående integration av freds- och krigsräddningsljänsten och ordnas så atl samordningsvins-tema av detla även i prakliken kan realiseras. Socialslyrelsen har även här den synpunkten atl sjukvårdskraven behöver få en kontinuerlig belysning inom de båda programmen räddningstjänst och förebyggande skydd. I både freds- och krigsräddningsljänsten är del enligt socialslyrelsen nöd­vändigl att samordna de medicinska insatserna, inle minsl för atl skapa förtroende för sjukvårdsinsatsema. Socialstyrelsen har ingen anledning att gå in i detaljerna i organisalionen. Styrelsen viU dock betona behovel av alt personal med kompetens inom hälso- och sjukvård saml socialtjänst knyts till del nya verket. Sjöfartsverkei tUlstyrker förslaget lUl sammansättning av rådet för samordning av räddningstjänst. När det gäller frågor om transport av farligl gods hänvisar sjöfartsverkei återigen tUl vad som sagts därom i verkets yltrande över räddningsljänstkommilléns belänkande. För ordningens skull vill verket påpeka att rådet för samordning av förebyg­gande åtgärder föreslås ha en sammansällning som utesluter dellagande av företrädare för sjöfartsverket. Della bygger sannolikl på den i räddnings­tjänslkommitténs betänkande gmndläggande missuppfallningen om sam­bandet mellan transporter av farligt gods och sjösäkerhet. Luftfartsverket bilräder förslagel om ell samordningssekretarial och uppgtftema för detla samt förslaget om ell råd med förelrädare för berörda myndigheler. Enligt Svenska kommunförbundets uppfattning är kommitténs förslag om del nya verkets gmndläggande uppbyggnad väl genomtänkt. Organisationen mås­te, som kommtftén också framhåller, bygga på principen om en långl gående integration av freds- och krigsräddningsljänsten. Kommunförbun­det tillstyrker således i princip kommitténs förslag vad avser den rent organisatoriska uppbyggnaden av räddningsverket.

Försvarets forskningsanstalt pekar på atl det fordras, för att det nya verkels myckel väsentiiga lotalförsvarsuppgifler skaU kunna lösas på elt tiltfredsstäUande säll, atl den nuvarande samhörigheten med övriga lotal­försvarsmyndigheler bibehålls. 1 realiteten kommer det Iroligen i framliden att krävas etl ännu mer intimt samarbete mellan de olika försvarsfunktio­nerna än vad som hittiUs kunnat åstadkommas. Det finns alhså enligt forskningsanstaltens mening skäl atl vid bildandel av del nya verket obser­vera delta och skapa fömtsättningar för den erforderliga intima samver­kan. Denna fråga finns inte särskUt behandlad i beiänkandei och det finns heller ingenting i uppgtfls- eUer organisationsbeskrivningar som speciellt poängierar viklen och behovet av all förstärka lotatförsvarssamverkans-funklioner. Kommilléns förslag innehåller enligt forskningsanstalten tvärt­om elemenl som kan verka i riktning mot en försämring. Även den före­slagna utformningen av verksstyrelse/rådsfunktioner kan enligt forsknings-

 

Prop. 1984/85:161                           ..                      111

anstalten ge nackdelar från lotalförsvarsynpunkt, Kommillén har slannal för en styrelse bestående av parlamentariskt utsedda ledamöter varav ell par bör representera primärkommunerna och landstingen. Ett alternativ som bättre hade tillgodosett behovel av samverkan inom totalförsvaret, och skapal ell fomm för samverkansbeslul, hade enligt forskningsanstal­tens mening varit en styrelse bestående av represenlanler för de viktigaste samarbelsmyndighelerna. För att med den föreslagna styrelseformen ändå säkra erforderlig samverkan föreslår kommiitén bildandet av ell antal icke beslutande rådsfunktioner. I en sammanställning över myndigheler och organ som i första hand blir berörda vad gäller samverkan finns endast en militär myndighel nämnd och då endast i elt av de fem föreslagna råden. Detta bedömer forskningsanstallen vara hell otillräckligt.

Naturvårdsverket välkomnar samarbete meUan miljöskyddsorgan och räddningstjänsten, men vill mol bakgmnd av bl. a. verkels egna erfarenhe­ter av råd framföra viss skepsis mot denna arbetsform. Arbetsmarknads­styrelsen hör knappasl tUl de myndigheler som behöver ta plats i del nya verkets styrelse. Däremot bör representant för styrelsen ingå i det råd under vilket principfrågor rörande civilförsvarets personal kan komma all sortera. Vidare bör slyrelsen vara representerad i rådel för samordning av kommunala beredskapsfrågor. Statskontoret delar kommilléns uppfattning om all vissa rådgivande organ bör finnas knulna till räddningsverket. CESAM-kommittén har föreslagit fem olika råd: ell för samordning av beredskap mol alomkraflolyckor och ell för samordning av kommunal beredskap. Del är enligt statskontorels uppfattning av vikt alt räddnings­verket får in den kunskap och de erfarenheter som andra berörda myndig­heler besitter inom räddningstjänslområdet, men det bör gagna den lö­pande verksamheten alt håUa ner anlalel rådgivande organ lill så få som möjligt för all på så säll undvika onödig dubbelrepresenlalion.

CivUbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde framhåller att verkets samordningsuppgtfter kommer alt kräva kontakter och samarbele med ett stort antal samhällsorgan. Det är därför viktigt att goda fömtsättningar för samverkan skapas redan i verkets nya organisalion. Företrädare för när­mast berörda intressenter bör enligt civilbefälhavaren aniingen ingå i ver­kets ledning och/eller i andra formaliserade samordningsorgan. Del är viktigt för civilbefälhavarnas ledning av verksamhelen i krig och för an­passning av fredsförberedelserna till regionala förhållanden att civilbefäl­havarna redan i fred kan påverka verksamheten även på central nivå. Mot denna bakgrund är det viktigt att även civilbefälhavarna blir representera­de i formaliserade samrådsfunktioner centralt. Enligt civilbefälhavaren krävs representation främst i rådet för samordning av förebyggande ålgär­der men representationen kan vara värdefuU även i andra råd. Länsstyrel­sen i Västerbottens län förordar en styrelse om (högst) åtta av regeringen utsedda ledamöier. De bör främsl ge verksledningen slöd och vida kon­takter gentemot samhäUe och näringsliv. Till styrelsen bör knylas ell forskningsråd.

 

Prop. 1984/85:161                                                   112

Växjö kommun vUl siarkt betona kravel på atl del nya verkets organisa­lion får en markerad "fredsprofil" både vad gäller rekrylering av personal och handläggningsordning. Kommunerna är vana vid att vid informella konlakler med t. ex. brandnämnden och sprängämnesinspeklionen få snabba och konkreia besked. Sammanslagning av civitförsvarsstyrelsen, slalens brandnämnd, sprängämnesinspeklionen, riksnämnden för kommu­nal beredskap m.fl. tiU ell statiigl verk fömtsätls av Kungälvs kommun bli genomfört på sådanl sätl atl den fredslida räddningsljänslen ej förlorar i lyngd genom förändringen. Risk härför kan enligt kommunens mening föreligga genom den personalavgång som befaras på gmnd av pensionsav­gångar och omlokalisering av nuvarande slalens brandnämnd. Med anled­ning härav och för att den fredstida räddningstjänsten skall få erforderligt stöd för sin verksamhet är del viktigt atl ijänslemän, som skall handlägga ärenden inom della sakområde vid aklueU cenlral myndighel har räll kompelens och sakkunskap. Delta fömtsätter enligt kommunen bl.a. all de har lämplig bakgrund och rekryleras bland personer som uppfyller dessa krav. Denna personal kan då tiUsammans med sakkunniga på rädd­ningsljänslen i ofredslid bilda en lämplig plattform för alt styra utveckling­en av samhällels räddningstjänst bäde i fredstid och i krigslid.

Svenska brandskyddsföreningen framhåller alt kommillén i sin exempli­fiering av vilka som skall vara företrädda i råden föreslår praktiskt tagel enbart myndigheler. Föreningen anser att även andra parter bör tas med specielll i några av råden, t. ex. näringslivsintressen i rådet för förebyggan­de åtgärder. Föreningen anser även att den bör beredas plats i rådet för samordning av räddningstjänst, rådet för samordning av förebyggande åtgärder och rådel för utbildning. Tjänslemännens centralorganisation anser det självklarl alt det i den föreslagna lekmannasiyrelsen och de föreslagna fem råden också bör ingå företrädare för verkels personal. Likaså anser centralorganisationen att del i del föreslagna utbildningsrådet även bör finnas med representanter för de deltidsanställda brandbefälens fackliga organisation, vilken är den enda organisation som om förslagel går igenom kommer all sakna representation i utbildningsrådet. Skorstensfe­jaremästarnas riksförbund tillstyrker kommitténs förslag rörande inrätlan­del av särskilda rådsfunklioner. Fömtom i rådet för samordning av före­byggande åtgärder vill förbundet understryka vikten av all förbundel lik­som f n. inom slatens brandnämnd blir företrätt i rådet för utbildning. Svenska kommunalarbetareförbundet anser del nödvändigl att verket får en uppbyggnad och ges resurser som svarar mol de krav räddningsljänslen släller. Förbundel förutsätter vidare alt organisalionen får en markerad fredslida- och civilprägel. Risken är annars uppenbar atl den fredstida räddningsljänstorganisationen överfiyglas av civilförsvarets uppbyggnad, inrikining och uppgifler. En civil och fredslida prägel får enligt förbundet självfallel inte hindra atl räddningsverket också utvecklar en organisation och i övrigl förbereder för de förhållanden som kan komma att slällas

 

Prop. 1984/85:161                                                  113

under kris- och krigstillstånd. Då lidigare yrkeserfarenhet ofta tenderar att påverka verksamhetens inriktning vill förbundet i detta sammanhang även peka på nödvändighelen av en balanserad personalrekrylering som svarar mot förekommande uppgifter m.m. Detla gäller specielll i fråga om ver­kets ledning. Beiräffande inflytandet i verkets arbele för myndigheler och olika organ föreslår kommittén att delta främsl skall ske genom atl fem fackråd bildas. Förbundel kan instämma i ulredningens förslag och nolerar att förbundel föreslås bli representerat i rådet för utbildningsfrågor. För­bundel anser emellertid också det närmasl självklart att del mandat för­bundel f. n. innehar i slyrelsen för statens brandnämnd skall överföras lill del kommande räddningsljänstverket och dess styrelse. Förbundet fömt­sätter även all bli representerat i den organisalionskommillé som föreslås tillkallas för alt bemäslra de problem som förvänlas uppslå i samband med att räddningsverket bildas. Förutom bl.a. personalsociala problem gäller det enligt förbundel att genomföra de förändringar som krävs i utbildning­en för räddningstjänst och solningsväsende. Landstingsförbundet är berelt att som kommillén föreslår låla sig företrädas såväl i rådsorgan som i verkets styrelse. Rådeiför kärnkraftssäkerhet anser alt även kraftföreia­gen bör vara represenlerade i rådet Beredskap, på samma sätt som kraft-företagen f. n. representeras av RKS i Beredskapsnämnden mot Atom­olyckor (BNA).

5   Dimensionering och kostnader

Kommillén föreslår alt räddningsverkels centrala del i Karistad får en personalram om 215 årsarbetskrafter vilkel är en minskning med omkring 40 årsarbelskrafter jämfört med nuvarande anlal anställda hos de myndig­heter som berörs av samordningen.

Sammanlagi innebär kommtfléns förslag en åriig kostnadsbesparing för staten på omkring 16 milj. kr. medan kommunerna får en kostnadsökning på omkring 11 milj. kr. tUl följd av utbildningsreformen. Kommittén be­dömer all besparingarna är möjliga all realisera inom en femårsperiod.

Endast några remissinstanser yttrar sig i denna del av förslaget. Slals­kontoret anser de ekonomiska konsekvenserna i stort rätt uppskattade. Civilförsvarsstyrelsen pekar på all del kan ta tid innan rationaliserings-effektema tiU alla delar uppnås. Några andra inslanser uitrycker oro för att kostnadema kan bli högre än beräknai.

Statskontoret har btfräll kommillén med underlagsbedömningar an­gående det nya verkels bemanning. Statskontoret tiUstyrker alt den per­sonalram för del cenirala verkel, 215 årsarbelskrafter, som kommiitén föreslagil och som innebär en besparing om ca 40 personår i förhållande lill dagsläget, fastställs som ram för den kommande organisationskommitténs arbele. Kommittén har korrekt påpekat atl de slutiiga ekonomiska effek-8   Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                  114

lerna blir beroende av i vUken takt förändringarna av utbildning, övning och malerielhanlering genomförs och vilka ekonomiska överenskom­melser stal och kommun gör. Statskontoret menar att de ekonomiska effeklerna ändå i slort har uppskattats rätt av kommittén.

Civilförsvarsslyrelsen:

Slyrelsen delar kommitténs principiella syn på planläggningsarbetel i det nya verkel samt att denna syn tillsammans med den föreslagna integrering­en av det nya verkets arbete bör kunna medföra rationaliseringsvinster. Slyrelsen vill emellertid någol kommeniera kommitténs uppfallning om dimensioneringen och möjligheterna till rationaliseringar. Den förändrade synen på planläggning, det ökade kommunala ansvarei för denna samt alt planläggningen bör bedrivas integrerat för freds- och krigsräddningsljän­sten och för den kommunala beredskapen bör medföra minskat behov av personal. Del omfattande arbete som nu genomförs för all la fram underiag för den kommunala civilförsvarsplanläggningen bör också medföra all resurserna för detta ändamål kan minskas vid tidpunkten för verkets bildande. De mycket slora förändringar som föreslås på ulbildnings- och övningsområdet samt materielområdet måste, enligt civilförsvarsslyrel­sens mening inledningsvis ianspråkta stora cenirala resurser. Att dessa förändringar, såsom kommiitén påstår, skuUe leda lill personalminskning­ar vid verkets bUdande är Iveksaml. När förändringama väl genomförts bör emeUertid de potentiella rationaliseringsmöjligheterna kunna tas ul. Dessa förhållanden måsle beaktas vid det nya verkets organisationsut­formning och dimensionering. CESAM:s förslag innebär, fömtom helt nya uppgifter, inom flera områden kraftigt höjda ambitioner. Inom andra områ­den innebär förslagen slora förändringar, som skall ulredas närmare i det nya verkel och genontföras. Samiidigi föreslås långtgående ralionalisering­ar vid bildandel av del nya verkel. Della inger vissa farhågor för all förväntade uppgifter och ambitioner inle kan uppnås. Det kan åtminstone enligt styrelsens mening la tid innan alla förslag genomförts och rationali­seringsmöjligheter kunnal förverkligas. Av dessa skäl vore del naturiiglvis önskvärt alt verket successivi omformades med hänsyn lill taklen i genom­förandet av vissa förändringar på t.ex. utbildnings- och materielområdet och atl rationaliseringsvinstema efter hand hämtades hem under föränd­ringsprocessen. Ett sådant förfarande är självfallet svårt att praktiskt ge­nomföra, men bör enligt styrelsens mening beaklas vid planeringen av organisationsförändringen. Slyrelsen vill också undersiryka nödvändighe­ten av alt tidigt och kraftfullt införa administrativa hjälpmedel t. ex. dator­stöd inte bara i del centrala verkel ulan också vid ulbildnings- och förråds-anläggningarna och vid länsstyrelsens försvarsenheter. Sjöfartsverket vill framhålla atl i CESAM-kommitténs betänkande föreslås att sjöfartsverkets uppgifter avseende land- och sjötransporter förs över till det nya verket. 1 avsnitt 7.6, som behandlar del nya verkels personalbehov, lalar man bl. a. om rationaliseringseffekter. Därvid redovisas hur många årsarbetskrafter.

 

Prop. 1984/85:161                                                  115

i dag disponerade av andra myndigheter, som skall ingå i del nya verket. Denna redovisning är för sjöfartsverkels del felaktig. Kommittén synes ha glömt bort sektionen för farligt gods och marin miljö. Inom denna sektion sysslar fyra personer i centralförvaltningen med frågor som föreslås över­flyttade. I verkets regionala organisation sysselsätts 4-5 årsarbetskrafler i tillsynsarbetet. Om verksamheten förs över kommer inte någon rationali­seringseffekt alt uppslå eflersom viss del av centralförvaltningens upp­gifter rörande farligl gods är iniegrerade i sjöfartsinspektionens övriga uppgifler. När del gäller farlygsinspeklörernas uppgifler kan nämnas all arbetet med säkerheten vid transport av fariigt gods är i stort sell hell inlegreral med tillsynsarbetet i övrigl. En överföring av lillsynen skulle enligt sjöfartsverkei kräva totalt selt ökade resurser. Enligt riksrevisions­verkets uppfattning kan man på goda grunder anta att förslaget totalt leder till kostnadsökningar i stället för de åsyftade minskningarna. Dessulom, och som kommtftén vidgår, skall den angivna "vinslen" reduceras med vissa kosinader som inle beakiats (avveckling och omplacering av perso­nal vid de berörda myndigheterna). Enligt riksrevisionsverkets uppfattning bör de ekonomiska konsekvenserna inle bara redovisas som årliga effekter på stalsbudgelen ulan också sammanfattas i ell lönsamhelsmåll, t.ex. nuvärde. Kommitténs beräkningar av de kostnader som faller på kommu­nerna är osäkra. De är endast angivna såsom kommunernas högsta sam­manlagda kosinader. Riksrevisionsverkei anser atl delta förhållande i hög grad försvårar ställningstagandet till kommitténs förslag. Riksrevisionsver­ket inser svårighelerna att göra mer precisa kostnadsuppskattningar men vill likväl tfrågasätta om inle en mer fullständig redovisning av belastning på olika kostnadsslag hade varit möjlig all ta fram för ett mindre anlal lypkommuner.

Kungälvs kommun konstaierar att de olika förslagen medför utökal åtagande för kommunen som kan medföra större kosinader, varför kom­munen fömtsätter att dessa kostnader kommer att ersättas av staten. Tjänstemännens centralorganisation framhåller all förslagel till nyll rädd­ningsverk innebär en klar ambitionshöjning på många områden. Enligt centralorganisationens mening återspeglas denna ambitionshöjning inle i förslagen lill personaldimensionering. Räddningsverket kommer att få svårt att med föreslagna resurser klara de angivna uppgifterna.

6    Genomförandefrågor

Kommittén bedömer att de problem som uppkommer i verksamheten under elt övergångsskede kan bemästras. Resurser bör enligt kommittén avdelas för att ulbilda nuvarande personal för del nya verkels uppgifter, och etl utrymme för nyrekrytering skapas. Sprängämnesinspeklionens verksamhet bör enligt förslaget överföras successivi.

 

Prop. 1984/85:161                                                   116

Kommittén föreslår all genomförandetidpunkten för det nya verket be­stäms till den Ijuli 1986. 1 anslulning till verkels bildande bör del enligt kommittén vara möjligt att börja den iniegrerade utbildningen. Enligt kom­mittén bör utbildningsreformen vara hell genomförd den Ijuli 1988.

Enligt kommilléns mening bör en organisationskommitté tillkallas. Or­ganisationskommittén bör ha lill uppgifl alt föreslå slutlig organisalion och inslruktion för del nya verkel saml lämna förslag om erforderliga författ­ningsändringar. Den bör vidare ha lill uppgift att genomföra organisations­förändringen och utbildningsreformen.

Kommittén föreslår all en särskild arbelsgmpp som sätts samman med de personaladministraliva cheferna i de berörda myndigheterna får lill uppgifl all behandla personatfrågorna. Enligt kommitténs mening bör gruppen börja sitt arbele så snart som möjligt och få särskilda medel till sill förfogande.

Remissinslanserna framför inte erinringar mot kommitténs förslag i ge­nomförandefrågorna. Statskontoret ifrågasätter om tidpunkten är realis­tisk. Statens arbetsmarknadsnämnd lämnar en ulföriig redovisning av vissa problem i anslulning till inrätlandel av räddningsverket.

Civilförsvarsstyrelsen undersiryker nödvändigheten av all omorganisa­tionen genomförs slegvis. Styrelsen delar kommitténs uppfattning alt verksbildningen sker den Ijuli 1986. Många frågor kommer dock vid denna lidpunkl all fortfarande vara olösta. Som även kommillén påpekar måste frågor som är av belydelse för genomförandet ytterligare utredas först av dagens berörda myndigheler för fortsättning i del nya verkel. Kommillén syns heller inle främmande för en mera successiv övergång vad gäller del praktiska arbetet. Med hänsyn härtill och vad som i övrigl ovan anförts bör dessa tankar vara gmndläggande för den föreslagna organisationskommit­téns arbele. De personaisociala frågoma är mycket vikliga. Civilförsvars­slyrelsen utgår ifrån att alla möjligheter tas till vara för alt mildra de effekter som ombildningen naluriigen kommer alt medföra. Kontakter måste tas med arbetsgivarverket m. fl. för atl klara ut vad t. ex. trygghels-avtalet ger för möjligheter i en situation som den förestående. Styrelsen anser att det i propositionen bör understrykas alt det nya verkel i försia hand skall bemannas med personal från de myndigheler och enheler som upphör i och med ombildningen. I propositionen bör vidare anges att personalen vid ulbildnings- och förrådsanläggningar skaU föras över till det nya verkel ulan alt deras anställningsförhållanden påverkas. Styrelsen finner det också angeläget att de inblandade myndigheterna redan nu vidlar alla länkbara ålgärder för alt möta den kommande siluationen. Sålunda understryks det omedelbara behovet av en samordningsgrupp bestående av de berörda myndigheternas administrativa chefer. Redan nu bör enligt styrelsen åtgärder vidlas i syfte att successivi ändra kompetens­profilen hos berörda myndigheter (molsvarande). Slatens brandnämnd ansluter sig tUl ulredningens uppfattning att civilförsvarsstyrelsen snarast

 

Prop. 1984/85:161                                                 117

bör vidtaga ålgärder för all omskola och ulbilda personal för arbetsuppgif­ter i det nya verket. Del är dock lika betydelsefullt atl brandnämndens personal bereds samma möjlighet till kompletterande utbildning. Samman­fattningsvis anser länsstyrelsen i Malmöhus län alt slora fördelar erhålls om förslagen genomförs. En fömtsättning är dock att den personal som skall tjänstgöra i räddningsverket ges en regelrätt inlern utbildning för sina nya uppgtfter i samband med atl verkel organiseras. Lika väsentligl är enligt länsstyrelsens mening atl molsvarande information om räddnings­verket och räddningstjänstens ändrade inriktning ges till all berörd rädd­ningstjänstspersonal såväl regionall som lokalt. Svenska kommunförbun­det undersiryker krafligl vikten av att verket får god lillgång liU kvalifi­cerad personal med erfarenhei från bl.a. kommunal räddningstjänst och annan kommunal förvaltning. Skulle del visa sig omöjligt atl av olika skäl skapa en sådan kompetensprofil i verkel kommer enligt förbundel verkel sakna faktiska möjligheter alt ikläda sig den myckel vikliga samordnings­roll som varil kommilléns intention. Tjänslemännens centralorganisation framhåller atl det är viktigt alt övergången lill del föreslagna nya verkel görs mjuk och smidig, inte minst vad gäller personalfrågor. Slora resurser behöver avsällas bland annat för personalutbildning i inledningsskedet.

Statskontoret har ingel att invända i lokaliseringsfrågan men finner tidpunkten orealistisk med tanke på de uppgifter som först skall klaras av. Del finns också enligt statskontoret starka skäl all låta det nya verket börja sin verksamhel i anslulning till atl totatförsvarets inrikining för näsla femårsperiod har lagls fast i etl nylt försvarsbeslut 1987. Statskontoret förordar därför att genomförandetidpunklen besläms lill den Ijuli 1987.

Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) bilräder kommitténs förslag, all en ny myndighet - räddningsverket - inrättas samt all dess centrala del lokaliseras till Karislad. I del följande vill nämnden fästa uppmärksam­heten på vissa problem i anslutning till inrättandet av räddningsverket.

Klarläggande före beslut

SAMN:s erfarenheler vid olika slag av myndighelsförändringar visar att det är viktigt atl omslällningsbeslulels verkningar för de anställda klargörs redan vid beslutstillfället. Beslutets innebörd vad avser konsekvenser i förmånsfrågor, anställningsförhållanden samt omslällningsarbelels start-och sluttidpunkter och ekonomiska ramar är exempel på frågor som bör klariäggas för atl omställningsarbelel skall underiättas.

SAMN vill peka på några frågor som bör bli föremål för klariägganden och som kan göra det nödvändigt att lidigl ta ställning till om särskilda ålgärder för vissa personalgmpper måste vidtas.

CESAM-kommitténs förslag all sprängämnesinspektionen formelll och administrativt först förs till räddningsverket för all senare lokaliseras lill Karislad innebär en olikhet i regler och avtal för de anslällda vid spräng­ämnesinspeklionen i jämförelse med de anslällda vid t.ex. slalens brand­nämnd, vilkel bör belysas i ett tidigt skede av omställningsarbelel.

 

Prop. 1984/85:161                                                  118

Enligt CESAM-kommitténs förslag skall 39 övningsledare föras över från CUFA lUl länsstyrelserna. Motsvarande antal tjänster föreslås av­vecklas under budgelåret 1988/89 från länsslyrelsernas försvarsenheler. SAMN anser att anställningsförhållandena för den personal vid CUFA som under en övergångstid föreslås förstärka länsstyrelsens bör utredas.

Kommittén föreslår vidare atl övningsverksamheten vid CUFA succes­sivt avvecklas efter den prioritering som först civilförsvarsstyrelsen och sedan räddningsverket finner lämplig. Den ändrade roll som CUFA före­slås fä och som kan leda till förändringar beträffande såväl personalens kompelens, som numerär och anställningsförhållanden, bör klarläggas i ett tidigt skede samtidigt som en tidsplan för förändringsarbelei fastställs.

Den reduktion med 10 årsarbetskrafler som kommillén föreslår inom verksamhetsområdet förråd och underhåll skall ske med hjälp av naturlig personalrörlighet och pensionsavgångar. Någon närmare precisering av vilka CUFA-anläggningar som kan bli berörda och om exempelvis en pensionsavgång och en minskning av verksamheten stämmer överens orls-mässigl har inte gjorts i betänkandet. Således blir konsekvensen av reduk­lionen svår alt överblicka. SAMN anser därför att en konsekvent tillämp­ning av trygghetsavtalet för den statliga sektorn (TrA-S) är lämplig för alla nödvändiga ålgärder i samband med avvecklingen av de myndigheler som skall upphöra.

SAMN har i dessa och liknande frågor ett intresse av atl medverka i del fortsalla arbelet med att inrätta räddningsverket.

Tidsperspektiv i förändringsarbetet

SAMN vill peka på vikten av alt förutsättningarna i irygghetsavlalel (TrA-S) blir beaktade när tidpunkten för räddningsverkels bildande skall beslutas.

Om organisationskommitténs för räddningsverket arbete med förslaget till ny organisation skall avslutas innan urvalsområden och övertalighels-grupper bildas, blir lidsramarna för snäva för all de i trygghetsavtalet angivna fömtsättningarna skall kunna uppfyllas. Erfarenhetsmässigt lar arbelel med etl förslag till ny organisation och ell personalinriktat åtgärds­program avsevärd tid.

SAMN påbörjar sitl arbele med omplacering av övertalig personal när urvalsområden och överlalighetsgmpper fastställs. Erfarenhelerna visar all möjligheterna alt omplacera anslällda med specialinriktning är små och lar lång lid att genomföra. En slor del av personalen vid brandnämnden, sprängämnesinspektionen och civitförsvarsstyrelsen har sådan inriktning och kan således bli svår atl omplacera om inte särskilda utbildningsinsatser genomförs.

Omplacering av personal

SAMN kommer att bistå med omplacering av anställda som blir överta­liga eller kommer all omlokaiiseras lill Karlstad och som begär nämndens hjälp med omplacering. SAMN kommer också all hjälpa till med anställ-

 

Prop. 1984/85:161                                                   119

ning i Karlstad för den som är gift med en tjänsteman som är beredd att flytta dil. Delsamma gäller den som varaktigt sammanbor under äkten­skapsliknande förhållanden med en sådan tjänsteman.

Anlalet arbetstagare inom slallig verksamhel i Karlstad är ca 7 100 enligt senast lillgänglig statistik, fördelade på ca 70 myndigheler. Därav är ca 4200 män och 2900 kvinnor. Omkring 2 300 anslällda lillhör försvarei eller försvarsanknulen verksamhet.

För närvarande finns övertalighel på grund av arbetsbrist vid vägförvalt-ningens slansenhel i Karistad (ca 15 personer) samt enstaka övertaliga vid andra myndigheters arbetsställen. SAMN väntar också att planerade för­ändringar vid stansenhelen vid försvarets datacentral kan leda lill en övertalighel på ca 30 personer. Förändringar vid Bergslagens militärom­råde kan också komma att leda lill viss övertalighel.

De senaste årens ökning av antalet statligt sysselsatta i Karlstad utgörs huvudsakligen av manlig arbetskraft (ca500anställda sedan år 1981). En lokalisering av räddningsverket lill Karlstad kommer enligt SAMN: s be­dömning inte atl leda tiU någon förändring av denna utveckling, bl.a. därför alt huvuddelen av de tjänster som kommer all inrättas vid rädd­ningsverket, enligt CESAM-kommitténs bedömning kan bemannas med personal från civilförsvarsstyrelsen.

Den förvänlade övertaligheten i Karistad berör till stor del kvinnor. Det kan dessulom antas att flertalet av de medflytlande anhöriga som kommer atl efterfråga arbete är kvinnor. Det finns därför anledning atl vidta särskil­da ålgärder som gör del möjligt för kvinnor all erhålla anslällning. I samband med förändringen bör därför arbetet med bemanningsplaneringen inriklas mol att ge kvinnlig arbetskraft möjlighel alt erhålla tjänster inom yrkesområden som traditionellt innehas av män.

Arbetsgrupp för personalfrågor

SAMN delar CESAM-kommitténs uppfattning all en särskild arbets­grupp snarast bör inrättas med uppgift all behandla personatfrågor.

SAMN är beredd att medverka i arbetsgruppen dels för förmedling av erfarenheler från tidigare genomförda strukturförändringar dels för rådgiv­ning beträffande lillämpning av bestämmelserna inom områdel.

Uiöver den i belänkandet angivna huvuduppgtften vill SAMN föreslå ytterligare exempel på frågor som bör behandlas av arbetsgruppen

-     samordning av personalplaneringen för berörda myndigheler

-     analys av utbildningsbehov

-     information till berörda anslällda om konsekvenserna av förändrings-beslutet

-     initiering av ålgärder för anslällda med arbelshandikapp

-     konlakl med länsarbetsnämnd beträffande arbete till medflytlande an­höriga

-     konlakl med Karlslads kommun angående bosladsanskaffning och dy­likt.

 

Prop. 1984/85:161                                                  120

I arbelel bör också ingå alt fömtsättningar skapas för att följa upp förändringsarbelei och resultatet av de ålgärder som vidtagits vid bildan­det av räddningsverket.

Förändringsarbelei vid de berörda myndigheiema kommer alt uigöra en stor belaslning för bl.a. de administrativa cheferna som av kommittén föreslås ingå i arbetsgmppen.

SAMN föreslår därför alt etl särskilt sekretariat knyts till arbelsgrup­pen.

7   Effekter på regional nivå

Kommiitén konstaterar att dess förslag och kommunernas övertagande av en slor del av civilförsvarsplanläggningen från länsstyrelserna innebär en förskjutning av verksamheten från cenlral till regional och lokal nivå. Länsstyrelserna får dock enligt kommitténs mening ökade uppgifler under del första planläggningsskedet och genom decentraliseringen av övnings­verksamheten från CUFA lUl kommunerna. Kommittén föreslår därför all 39 övningsledare och lärare vid CUFA lillförs länsstyrelserna. Enligt kom­millén kan det dock, sedan del första planläggningsskedet i kommunerna har slutförts, ske en reducering med molsvarande anlal tjänster vid läns­styrelserna.

Länsstyrelsema i Stockholms och Hallands län uttalar sig för all för­svarsenhelerna erhåUer den föreslagna personatförstärkningen. Enligt Svenska kommunförbundet är del angeläget alt länsslyrelserna i samband med den pågående reformeringen av räddningstjänsten, den kommunala beredskapen och CivUförsvarsverksamheten aklivt kan stödja kommuner­nas omfattande planläggnings- och annat förberedelsearbete med l.ex. informalion, utbildning och övningar. Erfarenheterna från den genomförda provplanläggningen i Malmöhus och Kopparbergs län avseende civilför­svar och kommunal beredskap visar enligt förbundel att ell sådant stöd är nödvändigt om kommunema skall kunna leva upp till intentionerna i riks­dagens år 1982 fattade totalförsvarsbeslut. Mot denna bakgmnd lillslyrker kommunförbundet CESAM-kommitténs förslag atl en viss överföring bör ske av personal från nuvarande civilförsvarsslyrelsen till länsslyrelserna.

CivUbefälhavaren i Västra civilområdet och länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens län har synpunkier i fråga om länsslyrelsernas resurser. Civilbefälhavaren är Iveksam lill om molsvarande besparing på sikl kan genomföras fullt ut. Först måste enligt civilbefälhavaren erfarenhet nås vad gäller länsstyrelsernas insatser med samordning och kontroU av plan­läggningen samt upprättande av underlag och slöd ål kommunerna. Vidare kommer tUl skillnad mol vad ProCK föreslagit och kommittén räknal med - länsslyrelserna att upprätta och anla mobiliseringsplan för vaije kom­mun. Dessa planer kommer senare även alt kräva ell regelbundel revide-

 

Prop. 1984/85:161                                                 121

ringsarbele framhåller civilbefälhavaren. I relation lill försvarsenhelernas uppgifler under de närmaste åren behövs enligt länsstyrelsen i Kalmar län större resurser än vad som är faUet i dagsläget. Formema för att flytta på personer och ändra på anlalet tjänsler måste enligt länsstyrelsens mening rimligen ske på vederlaget sätt från administrativa, personalsociala m.fl. utgångspunkter. Med hänsyn lUI samtliga förändringar i försvarsenheler­nas uppgifter under de närmasle åren rörande räddningstjänst, civilförsvar och försörjningsberedskap förefaller enligt länsstyrelsen en fullsländig översyn av försvarsenheternas organisation adekvat, dock inte förrän tidi­gast år 1987. Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker förslaget att föra över personal från CUFA lill länsslyrelserna. Överföringen bör ske 1985/86 så all länsstyrelsens nya medarbetare kan delta i länsstyrelsens och kommunernas gemensamma planering av det kommunanknuina civU­försvaret, Men man bör enligt länsstyrelsen avvakta generaldirektören GPelris utredning jämle följdbeslut om "civil lolalförsvarsledning" innan man eventuellt minskar den försvarsadministrativt verksamma personalen vid länsstyrelserna. Övriga remissinstanser lämnar kommitténs förslag i denna del ulan erinran.

8   SOS Alarmering AB under beredskap och i krig

Kommiitén avvisar på grund av främst teleförbindelsernas sårbarhet i krig tanken på all driva länsalarmeringscenlralema (LAC) under högsia beredskap och i krig. Kommittén föreslår i stället atl etl decentraliserat alarmeringssyslem införs som innebär atl 90000-samlalen direkt kopplas till förelrädesvis kommunernas civUförsvarsstaber. Omkopplingen bör en­ligt förslagel ske vid införandet av den nya lekniken (AXE-systemet). Enligt kommittén bör larmoperatörerna i största möjliga utsträckning las till vara för tjänstgöring inom civilförsvaret och hos larmchefema inom länsstyrelsema.

Remissinslanserna har i allmänhet inte några erinringar mot kommitténs förslag. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller atl det inte an­kommer på överstyrelsen all bedöma riktigheten i kommitténs förslag atl ändra organisalion och mliner för länsalarmeringscentralerna vid bered­skapsgrad I, när del är särskilt viktigt att angelägna samhällsfunktioner fungerar och i fred invanda mliner används. Överstyrelsen önskar endasl påpeka alt SOSAB och länsalarmeringscentralerna har planlagts som K-företag främst för atl säkerställa personalen. Samråd har därvid tagils med civitförsvarsstyrelsen.

Televerkel har intet atl erinra mot principen all omkoppling (decentrali­sering) av 90000-samlalen tiU i princip kommunnivå skall kunna ske under högsta beredskap och att sådana omkopplingar förbereds i fred i takt med AXE-konverteringen. Verkel viU dock undersiryka vikten av all kraven

 

Prop. 1984/85:161                                                   122

presenleras för televerket så lidigl som möjligt. Innan televerket kan ta ställning till förslaget, all man i avvakian på införande av AXE inom elt visst område inom detta område frångår 90000 och i stället använder särskilda telefonnummer för decenlraliserad larmmottagning, måste kon­sekvenserna därav närmare undersökas. Delta kan enligt televerket l.ex ske i form av en beställning på erforderliga undersökningar med precisera­de krav och akluella fömtsättningar. Jönköpings kommun anser att reserv-förfarandet vid slömingar i SOS-cenlralerna även i fredstid bör bli föremål för speciell utredning.

Riksrevisionsverket kan i och för sig ansluta sig till kommtfléns förslag beträffande alarmering under beredskap och i krig men anser att frågan om fysiskt skydd av länsalarmeringscentralerna bör lillmälas större vikl sär­skilt i skymningslägen. En samgmppering av SOSAB:s ledningscentraler med de mililära försvarens anläggningar eller civilförsvarets skyddade ledningscentraler bör enligt verkel prövas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser all länsalarmeringscentralerna i större utsträckning än för närvaran­de måsle lillgodose kraven på dubblering och diversifiering av de lekniska systemen för all kunna upprätthålla alarmeringsfunktionerna under bered­skap och i krig. Detta innebär enligt länsstyrelsen all den fortsatta lekniska utvecklingen bör inriklas på oberoende delsystem som normatf arbetar sammankopplat men vid behov kan fungera självständigt. Delsystemen föreslås länkas lill räddningstjänstregionerna. Kommitténs förslag att 90000-funklionen kopplas lill respektive kommuns civilförsvarsledning (civilförsvarsstab) bedömer länsstyrelsen i Västmanlands län som oge­nomförbart dä ledningscentralernas teleförbindelser inte är dimensionera­de härför. Ett sådant arrangemang kan enligt länsstyrelsen inte heller godtas av mililära myndigheler, när det gäller de gemensamma slabs­platser i vilka ingår en civilförsvarscentral. Även ur andra synpunkier vore del olyckligt om inte den resurs som LAC utgör kunde las lillvara. Den ulmstning — kartarrangemang, uppslagsverk m. m. - som larmcentralerna efierhand skaffat sig, gör dessa lill värdefulla informationsbanker. Med beaktande härav har länsstyrelsen sökt finna formerna för alt tillskapa en krigs-LAC och anser alt denna fråga kunnal lösas på ett tiltfredsstäUande sätt. Enligt de principer som redovisades under 70talel av televerkets experter har nämligen förberetts en reserv-LAC i kvaUficerat skydd. Den­na krigs-LAC har föriagts tiU en betongbunker - avsedd även för en s. k. framskjuten enhet - i nära anslutning till LAC:s fredslokaler. Den förses med separata kabelanslutningar. Anläggningen har enligt länsstyrelsen betryggande belägenhet i förhållande till Västerås s. k. riskområde. Falkö­pings kommun delar lill viss mån förslagel men föreslår att larmverksam­heten överflyttas tUl den mest skyddade huvudcentralen i respektive rädd­ningsregion. Della innebär att centralerna, för Skaraborgs län 4 st, placeras i skyddade utrymmen. Svenska kommunförbundet hyser en viss tveksam­het om det renl praktiskt går atl genomföra den föreslagna förändringen

 

Prop. 1984/85:161                                                 123

med hänsyn lill den stora belastning som kan komma att drabba civitförs-varsslabernas sambandsfunklion. Emellertid anser kommunförbundet i likhet med kommillén, alt det från sårbarhelssynpunkl är olämpligt all driva länsalarmeringscentralerna under högsta beredskap och i krig. För­bundet anser mol given bakgrund atl en decentralisering i och för sig bör ske av larmverksamhelen under högsta beredskap och i krig men all fördjupade studier bör genomföras avseende det praktiska genomförandet av kommitténs förslag.

SOS Alarmering AB framhåller följande. Utredningens förslag att larm­operatörerna skall ingå i civilförsvarets sambandsfunktion understryker vikten av all ulbildningen samordnas med övrig personal inom räddnings­tjänsten, SOSAB ifrågasätter därför om inle också larmoperalörer borde omfattas av den utbildning och övningsverksamhet som i framliden kom­mer atl förmedlas av del föreslagna räddningsverket. 1 ulredningen konsta­teras alt den fredstida larmorganisationen inte är möjlig alt utnyttja i händelse av krig. Några särskilda beredskapsålgärder bör därför inte vid­tas, bortsett från personalens behov av skyddsmm. Principiellt innebär detta förslag ett avsteg från den i övrigt genomgående tanken att krigsor­ganisationen i största möjliga utsträckning bör bygga på det fredsmässiga systemet. Enligt vår mening bör, innan slutligt slällningstagande sker till förslaget, hänsyn tas lill följande förhållanden. SOSAB och televerket håller för närvarande på all ta fram en särskild utrustning, som möjliggör automatisk omkoppling av 90000-trafiken lill ett angränsande län i händel­se av att den ordinarie larmcenteralen skulle råka ut för en funktionsstör­ning. Denna typ av ulrusining borde också kunna utnyttjas inom de olika riklnummerslationerna för överkoppling av 90000-lrafiken lill civilförsva­rets ledningscentraler. För mindre telefonstationer finns planer på atl utnyttja televerkets NMT-näl som reservalarmeringsväg i fredstid. Genom atl beakta krigsorganisationens tekniska krav i samband med den freds­mässiga utbyggnaden underlättas ett bibehållande av 90000-numret även i krigstid, vilket SOSAB anser myckel angeläget. Inom SOSAB planeras elt utbyte av nuvarande tekniska system. Slörre delen av den nya utrustning­en kommer atl placeras på televerkets förmedlingsslaiion. Fömtsatt atl merkosinaden läcks genom särskilda medel bör utmstningen kunna pla­ceras i särskilt skyddade lokaler, vilkel i så faU ger systemet en ökad uthållighet. Programmässigt kan i så fall också förberedas en omdirigering av såväl telefon- som radio- och datatrafiken liU exempelvis civilförsvarels ledningsplals. På så sätt bör det vara möjligt att utnyttja det ordinarie larmcenlralsysiemel under betydligt längre tid och framför alll under själva ulrymningsperioden. Med hänsyn till atl den nu nämnda lekniska utmst­ningen i framliden också kan komma att utnyttjas av såväl busstrafiken som taxi samt eventuellt även av polisen och andra räddningsorgan, är det av väsentlig betydelse all denna utveckling beaktas från civitförsvarels sida. Av utredningen framgår inte hur ambulansdirigeringen skall tas om-

 

Prop. 1984/85:161                                                  124

hand i händelse av krig och eventuell nedläggning av larmcentralerna. Även om denna fråga utreds i särskild ordning, anser SOSAB det angeläget att även denna fråga klarläggs innan ett definitivt ställningslagande sker lill SOSAB och larmcenlralernas roll i händelse av krig.

 

Prop. 1984/85:161                                                   125

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över HPG 5-kommitténs betän­kande (Ds Fö 1983:5) Strukturförändringar och samordning i de delar betänkandet behandlar dels samordning av den statliga bygg­nads- och anläggningsförsörjningen, dels civilförsvarets materielan­skaffning

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över 1982 års kommitté om försvarets gemen­samma myndigheter m. m. slmklurförändringar och samordning avgells av överbefälhavaren (ÖB), chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet (CFV), försvarets civilförvaltning (FCF), försvarets sjukvårds­styrelse, fortiflkalionsförvaltningen (FortF), försvarels malerielverk (FMV), försvarets forskningsanstalt, försvarels rationaliseringsinstitui (FRI), försvarels läromedelscentral, försvarels datacentral, CivUförsvars­styrelsen (Cfs), Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), socialstyrel­sen, televerket (Tvt), luftfarisverkel, statskontoret, byggnadsslyrelsen (KBS), riksrevisionsverkei (RRV), styrelsen för teknisk utveckling och domänverket.

Vidare har yttranden avgetls av värnpliktsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, sjukvårdens och socialvårdens planerings-och ra­tionaliseringsinstitut (Spri), statens vägverk (VV), sjöfartsverket, kammar­kollegiet, slalens livsmedelsverk (SLV), universitets- och högskoleämbe­tet, arbetarskyddsstyrelsen, slalens vallenfallsverk, länsstyrelsen i Värm­lands län, Värmlands landsting, Karlslads kommun, överlanimälarmyn­digheten i Karislad, sjöfartsverkei Karlstads distrikt, institutet för storhus­håll, svenska livsmedelsinstitulet, kommiitén för samordning av den cen­trala ledningen av räddningsljänslen i fred och civitförsvarsverksamheten, industrtförbundet. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Sve­riges akademikers centralorganisation (SACO/SR), Tjänslemännens cen­tralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges ar­betsledareförbund (SALF).

Universitets- och högskoleämbetet har fömtom eget yttrande överläm­nat yllranden från tekniska högskolan i Stockholm.

Försvarels datacentral har förulom egel yltrande bifogat elt yllrande av personalorganisationerna vid FDC.

Slalens järnvägar och slalens löne- och pensionsverk som anmodats avge yttrande har inte funnit anledning avge yltrande.

Försvarshögskolan, militärhögskolan, försvarets förvallningsskola, krigsarkivet, slatens försvarshisloriska museer, försvarels radioanstall, försvarets fastighetsnämnd, jusliliekanslern. Postverket, statens arbetsgi-

 

Prop. 1984/85:161                                                                126

varverk, skolöverstyrelsen, generaltullstyrelsen, länspolischefen i Värm­lands län, kronofogdemyndigheten i Karlstads distrikt, tullverket (gräns­tullkammaren i Karislad), högskolan i Karislad, länsarbetsnämnden i Värmlands län, skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län, skyddskonsulenten Karistad-Arvika distrikt, luftfartsverket i Karislad, länsåklagarmyndighe­ien i Värmlands län, Liber föriag AB, som bereits tillfälle all avge yltran­de, har inle funnil anledning att avge yttrande.

2 Samordning av den statliga byggnads- och anläggningsförsörjningen

Sammanfallning

Kommillén har granskal möjligheterna lill ökad samordning mellan forti­fikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt mellan dessa myndig­heler och andra myndigheter inom statsförvaltningen.

Kommiitén har funnit att stora besparingar kan göras genom en sam­manläggning av fortifikalionsförvallningen och byggnadsslyrelsen saml genom en samordning med vissa andra myndigheter. Den senare samord­ningen ger besparingar inom områden som statlig fastighelsdrift, statlig husbyggnadsverksamhel, fortifikatorisk byggnadsverksamhet, anskaffning och drift av flygfält saml skötsel av mark.

Kommillén har även gjort en prognos över byggnadsverksamhetens utveckling fram till mitten av 1990-lalet. Enligt prognosen kan man räkna med en belydande minskning av den statliga byggnadsverksamheten. Den­na nedgång ger upphov lill ytteriigare kostnadssänkningar samtidigt som behovel av samordningsåtgärder accentueras.

Kommiitén rekommenderar en huvudstudie inom del berörda området. Denna bör i första hand belysa konsekvenserna av en sammanläggning av fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt av elt genomföran­de av övriga samordningsåtgärder. Kommillén bedömer att del bör var möjligt all nå besparingar på 70 Mkr./år (personalminskningar om minsl 300 personår).

Så goll som samtliga remissinslanser anser all möjligheterna all utvidga redan pågående samordnings- och besparingsåtgärder mellan FortF och KBS bör las lill vara och att en huvudstudie således inte i första hand bör inriklas på en sammanslagning av FortF och KBS ulan mot att konkret kartlägga samordningsmöjligheterna funklionsvis och geografiskt mellan FortF och KBS och med statsförvaltningen i övrigl samt belysa konse­kvenserna av en sådan samordning.

Yllranden

Statskontoret anser dock atl en huvudstudie bör inriklas på en samman­slagning av byggnadsslyrelsen och fortifikalionsförvallningen. De civila myndigheter och verk som i dag har egna resurser för byggande

 

Prop. 1984/85:161                                                  127

och fastighetsförvaltning har svårt att se några vinster i ett utökal samarbe­te med KBS.

KBS anger alt belydligl större besparingseffekter kan uppnås genom t. ex. insatser för minskad energtförbmkning, översyn av areastandard och teknisk standard, långsiktig förvaltningsplanering etc. än genom nedskär­ningar av administrationen.

Överbefälhavaren:

Byggnads- och anläggningsförsörjningen inom försvarei är hårt inlegre­rad med övrig verksamhel inom försvarsmaklen och är anpassad lill FPE-systemet där bl. a. decentralisering av beslutsbefogenheter sker. Betydan­de krav slälls härvid på FortF som produktions- och fackmyndighet.

Verksamheten har under 1970-lalet utsatts för långt gående ralionalise­ringar. Dessa fortsätter inom ramen för överbefälhavarens fredsorganisa-lionsplan där flera uiredningar beiräffande byggnads- och anläggningsför­sörjning genomförs. Resultatet härav kan påverka det av kommillén ut­nyttjade utgångsläget.

En huvudstudie som syflar till långl gående stmkturella förändringar bör därför genomföras först när organisalionen vunnii stadga inom FPEsysle-mels ram.

Överbefälhavaren anser däremoi alt en uividgning av redan pågående samordnings- och besparingsåtgärder mellan FortF och KBS i den riklning kommillén anger bör ske i form av fördjupade sludier.

Överbefälhavaren anser all en huvudstudie inle i första hand bör inriktas på en sammanslagning av FortF och KBS utan i ell försia sleg konkret kartlägga samordningsmöjligheterna dels mellan dessa myndigheler, dels med statsförvaltningen i övrigl samt belysa konsekvenserna av en sådan ökad samordning.

Chefen för armén:

Chefen för armén har intet emot att en huvudstudie genomförs.

Tyngdpunklen i huvudstudien bör vara inom området "samordnings­möjligheter" då kommillén visal atl de största besparingarna finns atl hämta där. De negativa effekter som en sammanslagning av FortF och KBS kan medföra är kanske inte värda att la för all nå de ytterligare besparingar som i så fall skulle kunna åstadkommas.

Under alla förhållanden måste resurser för planering av befästningaroch mobiliseringsförråd även fortsättningsvis ingå i försvarsmakten på såväl central som regional nivå.

Chefen för marinen:

Chefen för marinen kan bilräda förslagel om all en huvudstudie genom­förs inom byggnads- och anläggningsbranschen.

I molsals lill kommitténs förslag anser chefen för marinen alt en huvud-

 

Prop. 1984/85:161                                                   128

sludie i första hand bör inriklas mol all konkret kartlägga samordningsmöj­ligheterna funklionsvis och geografiskt mellan FortF och KBS och med statsförvaltningen i övrigt samt belysa konsekvenserna av en sådan ökad samordning.

Om studien skulle resultera i en sammanslagning ForlF/KBS fömtsätter chefen för marinen atl befäslningsavdelningen inom FortF skall ingå i en huvudavdelning inom FMV.

I avsnitt 11.2 anges atl slor försiktighet bör iakttagas i personalrekryte­ringen tUl FortF cenirala delar i avvakian på resultatet av en huvudstudie. Delta uttalande kan få negativa tidsmässiga konsekvenser för genomföran­de av ÖB FOP i de delar som kräver byggnadsinvesteringar, eftersom FortF alltjämt befinner sig (i slutet av) ett kompetensuppbyggnadsskede efter nedgången i samband med flyttningen lill Eskilstuna.

Chefen för flygvapnet:

Pågående översyn av organisation för fortifikations- och byggnadsför­vallningen inom försvarsmaklen bör enligt CFV uppfattning utvärderas innan en huvudstudie genomförs enligt kommitténs förslag. Huvudstudien bör i första hand studera samordningsmöjligheter mellan FortF och KBS innan resurser avdelas för sammanslagningsstudier. Oavsett lösning bör kompelens för bl. a. befäslningar och flygfält bibehållas på minst nuvaran­de nivå.

Försvarets civilförvaltning:

Ansvarei för den sammanslagna myndighelen bör renodlas så alt myn­dighelen aniingen ses som en frislående leverantör lill försvarei eller som en inlegrerad del av försvaret. I del förslnämnda alternalivel uppstår ett kund/leverantörförhållande som innebär en klar ansvarsfördelning och enkla ekonomiska relationer, men samtidigt erfordras en ensning mellan försvaret och övrig statsförvaltning av hyressältningsprinciper, kapital-kostnadsredovisning, principer för debitering av kostnader för fastighets-drift m. m. Detta allernaliv bedöms även minska möjligheterna till en samlad överblick och analys av byggnads- och anläggningsförsöijningen inom försvaret. Om försvaret redovisar sammansalla tjänster islället för de enskilda kostnadskomponenlerna i underhåll och drtfl begränsas underia­get för analys och avvägning mellan drift/underhåU, ombyggnad eller ny­byggnad. 1 egenskap av leverantör bör den sammanslagna myndighelen inte samtidigt vara fackmyndighet för försvarei. En viss förstärkning av kompetensen hos kunderna på alla nivåer inom försvarei erfordras islället.

Om den sammanslagna myndigheten integreras med försvarels lednings­system torde samordningsvinsterna minska genom all olika lednings- och ekonomisystem måsle hanleras inom den nya myndighelen. Viss dubble­ring av ekonomiadminislrativa och andra resurser kan komma att erfordras inom den sammanslagna myndighelen såväl centralt, som vid regionala

 

Prop. 1984/85:161                                                   129

byggnadsförvaltningar och lokalkontor. Å andra sidan bedöms möjlighe­terna all lillgodose försvarels behov av ekonomisk överblick, uppföljning och analys av hela fastighelsområdel bli större i detta alternativ än i alternativet med elt mer renodlat kund/leveranlörförhållande.

FCF anser del angeläget all ovan redovisade lednings- och ekonomiad­minislrativa lösningar noga övervägs i den föreslagna huvudstudien av byggnads- och anläggningsförsörjning.

Fortiflkalionsförvaltningen:

Som berörts under punkten Allmänt har utredningen inle belyst stats­makternas övergripande policy när del gäller faslighelsförvallning och byggande inom stalsförvallningens civila områden. Inom försvarei är FortF uppgifl stringent angiven inom FPE-systemet. Del synes inte me­ningsfullt att ulan övergripande överväganden i dessa frågor sludera en sönderslagning av organisationen för fastighetsförvaltningen och byggan­det inom försvaret genom en sammanläggning av FortF och KBS.

Kommittén häri silt belänkande visat atl merparten av besparingspoten­tialen (70 Mkr/år och 300 personår) fås genom samordningsåtgärder och anpassning till minskad volym och mindre del genom en sammanläggning av FortF och KBS. Utredningen har inte beaktat de belydande investe­rings- och omslällningskoslnader som uppstår i ell sammanläggningsalter­nativ. I della sammanhang kan heller inle bortses från de kosinader som följer av del ökade personalbehov som uppstår vid mUitära staber och förband vid en sammanläggning. Risk föreligger alt en eventuell samman­läggningsvinst byls till en sammanläggningsförlust.

Därmed synes som lidigare nämnts en rikligare väg att nå besparingar inom del slalliga fastighetsförvaltnings- och byggnadsområdel vara att pröva ökade samordningsmöjligheter mellan FortF och KBS och övrig statsförvaltning.

FortF anser all en fortsatt huvudstudie måste ta sin ulgångspunkl i beställaren/användarens behov och därifrån belysa hur dessa kan tillgo­doses mer effekiivt genom förändrade arbelsformer och en mer rationell organisationsstmktur vad belräffar byggherre- och fastigheisförvaltnings-funklionerna. Betydande vinster torde enligt FortF uppfattning kunna uppnås genom en systematiskt genomförd samordning av fort- och bygg­nadsverksamheten inom försvaret och motsvarande aktiviteter inom den civUa seklorn.

Mol denna bakgrund kan FortF inte tUlstyrka atl en huvudstudie genom­förs med den inrikining kommiitén föreslagit.

1 slället bör fortsatla studier inriklas mol ökad samordning inom hela statsförvaltningen dvs. utöver FortF och KBS och andra slatliga verk även affärsdrivande verk och statliga bolag. Genomförandet av samordningsåt­gärder bör ske successivt.

9   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                  130

SkuUe fortsatta studier ändå komma alt omfatta ett sammanläggningsal-lernativ fömtsätter FortF att studierna sker så all

-     den marginalvinst som sammanläggningen ger (12-15 Mkr) jämförs med de betydande kostnadema som följer härav,

-     endast en total sammanläggning (centralt, regionalt och lokall) med konsekvent geografisk samordning belyses.

Detla sammanläggningsallernaliv måsle vidare jämföras med ett alterna­tiv avseende samordning av fort- och byggnadsverksamheten inom försva­ret (centralt, regionalt, lokall) och den civila motsvarigheten.

FortF vill slutligen siarkt undersiryka all oavsell vilkel alternativ som väljs för fortsatt arbele måste under liden myndighelemas frihei atl själva la iniliativ och genomföra ralionaliseringar som organisationsutvecklings-arbete inom sina respeklive ansvarsområden finnas kvar.

Försvarets rationaliseringsinstitut:

Institutet lillslyrker kommitténs förslag om en huvudstudie av bygg­nads- och anläggningsverksamhelen. Institutet anser att studien bör inne­fatta en belysning av formerna för handläggning av statliga lokalförsörj­ningsärenden. Den statliga byggprocessen är omständligare och tar betyd­ligt längre tid än molsvarande inom den privala marknaden. Sludien bör dämiöver även belysa möjlighelema liU en ökad decentralisering av befo­genheterna av såväl anskaffning som förvaltning av lokaler.

Institutet delar också kommitténs uppfattning att huvudstudien även bör belysa organisaloriska konsekvenser av detta.

Institutet vill dock i anslulning härtill framhålla sambandet meUan lokal­vård och fastighetsunderhåll. Enligt inslilutels uppfattning påverkas såväl lokalvårdskoslnader som bygg- och underhållskostnader av val av ylma-terial och lokalvårdsmeloder. En nära samverkan bör därför finnas vid bl.a. projekiering av byggnader. Institutet förordar mol denna bakgrund att FortF far ansvara för lokalvårdsfrågoma i försvarei.

Civilförsvarsstyrelsen:

Sedan många år lillbaka har huvudproduklionsansvarel för ledningscen­traler åvilat kommunerna som en naturlig del i kommunernas normala byggprocess. Kommunerna har också drifl-, vård- och underhållsansvar. Cfs har ett programansvar och en rådgivande funkiion.

Även etl renodlat programansvar kräver tillgång på personal som kan arbela och diskulera i produktions-, taktik-, bygg- saml sambandstekniska termer. Risken för missförstånd är annars slor. Kunnandet och kompeten­sen erhålls främst genom att personalen arbetar nära produklionen. Åter­föring av erfarenheter sker då på etl naluriigl säll. Del är vidare angelägel för civilförsvarets utveckling all kunskaperna om anläggningarnas använ­dande, konsimktion och funktion bibehålls inom Cfs.

Styrelsen delar uppfatlningen alt ett ökal samarbete inom anläggnings-

 

Prop. 1984/85:161                                                  131

området bör kunna komma till stånd mellan Cfs och FortF. FortF kan dessulom inom vissa områden anlilas som konsult både av Cfs och kom­munerna om detta kan ske under affärsmässiga former.

Kommittén har anfört att en ökad samverkan med FMV vid anskaffning av ledningscentraler inte ger några betydande vinsler men däremoi bäitre centraler. Del är här något oklart vad kommittén syftar på men då det gäller sambandsutmslning så skall det understrykas atl denna måsle ul­vecklas och anskaffas på samma sätt som annan sambandsutmslning som ingår i civilförsvarets krigsorganisalion. I övrigt anser civitförsvarsstyrel­sen all civilförsvarets ledningscentraler är ulformade på etl sådant säll alt de kan verka optimalt inom civitförsvarels krigsorganisalion.

Cfs anser med hänvisning tUl det anförda att kommitténs överväganden och förslag sammantaget inle kan leda lill de besparingar och rationalise­ringsvinster som utgjort målsättningen för sludien. Således bör uppgiften atl anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation bibehållas av CivUförsvarsstyrelsen. Civilförsvarsstyrelsen fömtsätter härvid en ökad samordning med övriga civUa lotalförsvarsmyndigheler saml med freds-räddningstjänsten.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar:

Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvahningen utredde den statliga faslighetsdriflen 1977-1978. Beträffande ÖEF: s anläggningar anförde nämnda myndigheler 1978-06-13 all någon utredning tills vidare inle bör ske då fastighelsdriften vid dessa är slarki integrerad med driflen inom myndighetens primärverksamhel. Förhållandena vid anläggningarna har inle förändrats sedan ulredningen lagl sitt förslag. ÖEF anser därför alt någon samordning med annan statlig sådan inle heller nu är aklueU.

Den relativt slora utbyggnaden av förråd ovanjord och berganläggningar för råolja och råoljeprodukter för ÖEF: s verksamhet är nu i stort sett avslulad. Endast vissa mindre justerings- och kompletteringsålgärder åter­står. Ytterligare objekt bedöms inle aklueUa inom överskådlig framlid. ÖEF anser därför att någon reell samordning av egen och annan myndig­hets verksamhel inom byggnadsområdel inle är aktuell. Om nybyggnation ändå skulle bli aktuell får frågan las upp i särskild ordning.

ÖEF vill framhåUa atl samarbele och utbyte av erfarenheter sker med fortifikationsförvallningen inom skilda områden. Detta gäller t. ex. skydds-konstmktioner för berganläggningar.

Televerket:

I fråga om fastighelsdrift inom statsförvaltningen konstateras i betän­kandet atl fortsatt samordning bör leda till väsentliga besparingar. Allmänl kan konstateras all merparten av Tvt: s byggnader inrymmer leknisk ul­mstning för lele- och radioverksamhelen, vUket ger dessa en särprägel i förhållande liil andra statliga byggnader.

 

Prop. 1984/85:161                                                    132

Televerkels fastighelsdrift är så starki integrerad med driften av statio­nerna och övrig leleverksamhel all det är nödvändigl att hålla egen perso­nal för drtften. Vidare är del iveksaml ur affärsmässig synvinkel att slå sönder Tvt: s etablerade organisation för fastighelsdrift.

Vad gäller husbyggnadsverksamhelen inom den civila statsförvaltningen kan följande framhållas. Med hänsyn till den föreslående moderniseringen av telenätet bl. a. genom en ulbyggnad av AXE-stationer är del angelägel all byggprojekten handläggs i nära samarbele med stationsprojektering och televerksamhelen i övrigl. Vi har under lång lid samarbetat med KBS. 1 detta samarbete har Tvt alllid svarat för programarbetet för atl kunna vidmakthålla den nödvändiga samordningen mellan byggnad och teletek­nik. Samarbetet med KBS måste sålunda ske på ett nyanserat sätt och under reglerade former.

Statskontoret-Statskontoret bilräder förslagel om en huvudstudie inom byggnads- och anläggningsförsörjningsverksamhelen med syfle atl slå samman byggnads­styrelsen och fortiflkalionsförvaltningen.

Statskontoret anser att om den föreslagna huvudstudien, med syfte att slå samman del två myndigheterna, inte aklualiseras bör likväl översyner göras av respeklive myndighet med syfle all effeklivisera verksamhelen.

Inom området byggande av civitförsvarsanläggningar (huvudsakUgen ledningscentraler och branddammar) menar kommittén all vissa uppgifler inom civilförsvarsstyrelsen kan överföras lill FortF. Vinslen skulle vara atl personal- och konsultkostnader om 2-3 milj. kr. per år sparas in. Enligt statskontorels mening bör förslaget i denna del avvisas. För civilförsvaret innebär förändringen ingen besparing. Tolall sett kan samma besparing uppnås genom all minska FortF: s personalstyrka.

Byggnadsstyrelsen:

Vid övervägandena om ett eventuellt fortsatt utredningsarbete med an­ledning av förstudien bör man enligt byggnadsslyrelsens mening inte bort­se från den nalurliga rationaliseringspotential som sålunda föreligger och som de berörda ämbetsverken var för sig och i samarbete med varandra -oavsell exierna utredningar - måste utnyttja för att nå ett liilfredsslällande helhelsresultal.

Den besparingspotential som anges i förstudien kan sammanfattas i tre huvudpunkter (s. 184). Inom parenies anges för de två försia punklerna verkets uppskattning av den bas på vilken besparingarna har beräknats (endasl administrationskostnader för KBS och FortF enligt det s.k. O-alternativet).

1. Effekl av minskad byggnadsvolym lill millen

av 90-talel (exkl. konsultkostnader)   9-14 Mkr (ca 150 Mkr)

2.    Samordning eller sammanläggning KBS/FortF 3-23 Mkr (ca 400 Mkr)

3.    Övrig samordning                           15—34 Mkr

 

Prop. 1984/85:161                                                  133

Redovisningen innebär all slörsia besparingsmöjligheterna avser annan samordning än den mellan KBS och FortF. Detta återspeglas endast delvis i förstudien. Samordningen mellan KBS och FortF har gjorls lUI en huvud­fråga. Övrig samordning har delvis endast exemplifierats.

Ett fortsatt utredningsarbete måste därför i högre grad än förstudien la fasta på och klarlägga möjligheterna till besparingar genom ytterligare samordning av byggande och fastighetsförvaltning inom den civila seklorn.

Ell fortsatt utredningsarbete måsle också bli tydligare i fråga om skilda ålgärder som övervägs och därmed sammanhängande besparingar m. m. Det är redan av detla skäl olämpligt alt som utredningen föreslår sälta elt besparingsmål för hela det område som har behandlats under avsnittet om byggnads- och anläggningsförsörjning. Det skulle vidare vara osakligt att på gmndval av de uppskattningar och översiktliga bedömningar som kun­nat göras i förstudien nu precisera besparingsmål lill gmnd för fortsatla överväganden. Flera besparingar anges i förstudien med en osäkerhel av ca 100% eller mer.

Byggnadsslyrelsen har bl.a. i sina senasle anslagsframställningar re­dovisat vikten av de s. k. administrationskostnaderna för verksamheten med beaktande av de lotala intäkterna och kostnaderna för verksamheten. F. n. uppgår verkets administrationskostnader under s. k. I 000-kronorsan-slaget liU ca 3% av verksamhelens lotala omslutning. Verkel har mol bakgmnd av exempel på besparingar inom huvudprogrammen slmkil un­der vikten av alt besparingsarbelet i etl längre perspekliv alll mer inriktas på de direkta koslnadema. Åtskilliga exempel har angivits där insalser för minskad energiförbrukning, översyn av areaslandard och teknisk slan­dard, långsiklig förvallningsplanering elc. ger betydligt slörre besparings­effekter än dem som kan uppnås genom nedskämingar av adminislralio­nen. Ett likartat förhållande lorde gälla för FortF och andra byggherre­myndigheter och fastighetsförvaltare.

Det är mot denna bakgrund särskilt viktigt atl ett fortsatt utredningsar­bete inle ensidigt inriktas på frågor om personår i administrationen. För all arbetet skall framslå som genomiänki och motiverat krävs atl effekterna på verksamhetens totala intäkter och kostnader och resultat som helhel i första hand beaktas.

Utredningen fömtser en minskad husbyggnadsvolym tiU 1995 för såväl KBS och FortF som övriga byggherremyndigheler. Byggnadsstyrelsen kan instämma i denna bedömning både för den produktion som avser verkels lokalhållningsområde och för uppdragsverksamheten. Däremoi är del naturligtvis svårt att med någon säkerhet bedöma hur stor denna minskning kan komma all bli i ell längre perspekliv. Del finns erfarenhets­mässigt en lendens all något underskatta volymen på sikt till följd av brislande planeringsunderiag.

Som utredningen riktigl påpekal (s. 165) finns del ingel enkelt samband mellan resursbehov och produktionsvolym. Detla måste särskilt framhål-

 

Prop. 1984/85:161                                                  134

las vid den tyngdpunklsförskjutning som nu sker från större nybyggnads­verksamhet liU salsning på mindre projekt inom den s.k. ROT-sektom. Del är därför myckel svårl att nu ange hur stor resursminskning som kan påräknas för byggproduktionen. Del bör ligga inom myndighelemas an­svar alt löpande vidta de förändringar av resursinsatserna som är påkaUade med hänsyn liU volym- och slmklurförändringar. Av dessa skäl är del varken lämpHgt eller möjligt alt nu precisera "besparingseffekten" av en fortsatt och långsiktig anpassning lill ändrad och minskande produktions­volym.

Om utredningens prognos skulle visa sig riktig uppstår självfallet frågan humvida resursanpassningen skall ske inom oförändrad organisalion av den statliga byggherreverksamhelen eller om en förändring av strukturen bör genomföras för att kunna upprätthåUa kvalificerade och ralionella enheler. Byggnadsslyrelsen har därvid den uppfattningen all man i försia hand bör överväga all föra uppgtfter från de mindre byggherremyndighe-leraa lUl de slörre.

Förstudien redovisar två huvudalternativ för KBS/FortF — samverkan med i huvudsak bibehållen ansvarsfördelning (allernativi) och samman­läggning av myndighetema (alternativ 2). Besparingseffekten av altema­tiv 1 anges till 3-8 Mkr/år och för alternativ 2 till 15-23 Mkr/år.

Enligt byggnadsslyrelsen ger förstudien inte underlag för all hell uteslu­ta någotdera av alternativen. Verkel vill dock håUa med om all samord-ningsallemalivet inte moiiverar en särskild huvudstudie.

Alternativ 2 kan närmare bedömas först efler ytterligare ulredning, vilket förordas i förstudien. Det finns dock anledning atl redan med förstu­dien som gmnd dämpa de förväntningar förslaget kan ge upphov tiU,

Samtidigt framgår av förstudien att besparingarna fömtsätter alt verkens centrala delar samlokaliseras och att anlalel byggnadsområden/regionala förvaltningar ungefär halveras med omflyttningar och slora omorganisa­tioner som följd (s, 224). Del framstår mot denna bakgmnd som helt orealistiskt all räkna med att alternativ 2 skulle kunna ge några snabba besparingar. Med erfarenhei av omlokaliseringarna och med beaktande av nuvarande regler i tryggheisfrågor är det sannolikt all elt genomslag av alternativ 2 först kan nås ca 10 år efter etl beslul om genomförande.

Del finns mot denna bakgrund anledning atl, som ulredningen föreslagit, pröva möjligheterna till ytterligare samordning inom den civila statsför­valtningen. Samordningen kan avse såväl byggproduklion som fastighets­förvaltning och lokalbehovsprövning.

I förstudien anges (s. 174) alt KBS och FortF bedömi det lämpligt att samordna fastighelsdriften för 7,3 milj. m' uppvärmd byggnadsvolym som förvallas av olika slalliga myndigheler saml all 2 milj. m' härav hittiUs har samordnats.

I dagens läge återstår således en byggnadsvolym om 1,3 milj m som skuUe kunna samordnas. Byggnadsstyrelsen har i samverkan med FortF

 

Prop. 1984/85:161                                                  135

intensifierat arbetet med all genomföra samordning för slörre delen av denna byggnadsvolym. Med de anmärkningar som redovisals delar således byggnadsstyrelsen utredningens uppfattning att en ytterligare drtftssam-ordning är angelägen och bör genomföras.

Byggnadsslyrelsen har som ell led i remissarbetet fortlöpande haft över­läggningar med verkets pesonalorganisationer, SACO/SR, ST, SF, SALF och LO-förbunden. Härvid har samtliga de frågeställningar m. m. som tas upp i della remissvar diskuierats.

SF och SALF har för sin del särskilt velal framhålla följande:

"Vi bkräder förstudiens förslag om en huvudstudie.

Huvudstudien bör i första hand belysa de närmare konsekvenserna av en sammanslagning av FortF och KBS, Huvudstudien bör även belysa möjligheterna till ökad samordning mellan FortF - KBS och slatsförvah­ningen i övrigl,"

Riksrevisionsverket:

1 april 1983 började RRV en huvudstudie om byggprocessens utformning inom försvarei med en jämförelse med den privala och den civilt statiiga byggprocessen. Denna studie har redan från inledningen samordnals med den remitterade förstudien. Samordningen har i slort inneburit att RRV koncentrerat sitt arbete på byggprocessens utformning och innehåll samt de medverkande organisationernas roller.

Den civUl/slalliga byggprocessen och byggprocessen inom försvarei uppvisar slora skiUnader vad gäller processemas utformning och rollför­delning, som inom försvaret är betydligt mer spUltrad och komplicerad. Byggnadsstyrelsen och fortifikalionsförvallningen har helt olika förutsätt­ningar för sitl agerande och även olika roller i respektive process. Sället att uppfylla rollerna i processerna avviker även från varandra.

Den gmndläggande skiUnaden ligger i att inom den civUt/stalliga bygg­processen är ansvars- och beslutsbefogenheterna dels kopplade liU expert­kompetensen, dels samlade på en och samma organisation. Inom försvarei är dessa funklioner uppdelade och dessulom är anlalel medverkande parter betydligt fler.

Förutsättningarna för en effektiv och ändamålsenlig byggprocess är härigenom betydligt större inom den civilt/statliga verksamheten.

Med anledning av utredningens förslag och RRV; s slutsatser av den genomförda granskningen tUlstyrker RRV förslagel om all en huvudstudie genomförs inom byggnads- och anläggnings verksamheten.

Mol bakgrund av de nu redovisade slutsatserna anser RRV del väsent­ligt atl en ev. huvudstudie inriklas på att belysa de närmare fömtsättning­arna för och konsekvenserna av en ökad samordning av de moment som bör innefattas i verksamheten. Delta arbete bör inriklas pä de olika proces­sernas innehåll och uppbyggnad samt resurs- och kompetenskraven. Med dessa utgångspunkter bör sedan de organisaloriska konsekvenserna bedö­mas.

 

Prop. 1984/85:161                                                   136

Av dessa skäl anser RRV alt en huvudstudie inte bör slyras mot någol specielll organisatoriskt lösningsallemaliv. RRV vill aUtså för sin del inle nu förorda någol av de framförda alternativen.

Domänverket:

I kapilel 6.8.5 framhålles, atl besparingar torde kunna göras genom all domänverket i större ulslräckning än hittills tar över förvaltningen av försvarels markområden. Däremoi bedöms samverkan i fråga om anskaff­ning och avveckling av mark vara föga meningsfull.

Domänverket, vars erfarenheler beträffande förvaltning av försvarets marker är huvudsakligen posiliva, ansluter sig i princip tUl dessa bedöm­ningar. Med sin inriktning och sin så gott som rikstäckande organisalion torde verket vara väl mstat för uppgtften atl förvalta många av försvarets marker. Dock torde vissa marker finnas, som på grund av t. ex. speciella sköiselönskemål, säkerhetsskäl eller geografisk belägenhet lämpligen bör förbli ulanför verkets förvaltning.

Vägverket:

Inom VV cenirala och regionala organisalion har KBS lokalhållnings­ansvaret, medan VV inom den lokala organisalionen svarar för såväl anskaffning som förvaltning av ca 265 vägstationer. VV anser atl del innebär uppenbara fördelar med nuvarande ansvar för lokala fastigheter, genom bl.a. närhet till anläggningarna, vetskap om behov och bra möjlig­het lill enheilig slandard. V V uppfallning är alt kompelens finns inom verket för att sköta fastighelförvallningen. Med hänsyn härtiU borde en överföring till VV övervägas av ansvaret även för regionala och centrala fastigheter.

Under punkt 6.5 framhåller kommillén atl slora delar av verksamheten vid FortF och KBS har likartad karaklär. Detla gäller specielll försörjning­en med och förvallningen av byggnader (hus). Dessa uppgifler tar i anspråk 53% av FortF: s och 90% av KBS resurser.

Av FortF: s återstående (47%) resurser torde befästningsavdelningen utgöra största andelen. Denna avdelnings huvudansvar omfattar enligt punkl 6.3.1 anskaffning (planering och projektering) av befästningar och flygfält samt underhåll av dessa.

1 sammanläggningsalternalivet framlägger kommiitén tre underallerna­tiv, som främst skiljer sig åt när del gäller befäslningsverksamhetens ställning. VV ifrågasätter om inle elt fjärde underallernativ, nämligen överförande lill VV, bör prövas. VV har redan i viss ulslräckning utfört försvarsanläggningar åt FortF och anser all kompelens beiräffande i varje fall byggandet finns. Avseende Projektering/konstruktion av befäslnings-och flygfällsarbelen kan VV kompelens behöva kompletteras.

Kommittén har övervägl vilka besparingar som kan göras därest objekt större än 4 Mkr förs över till KBS. Uppskattningsvis skulle därigenom

 

Prop. 1984/85:161                                                  137

ytteriigare 100-150 Mkr/år föras över till KBS, vilket bedöms medföra besparingar om 5-10 Mkr/år. För V V del skulle förslaget medföra att alla lokala nybyggnader överfördes till KBS. Delta skulle i sin tur medföra kompetensförsämring hos kvarvarande byggresurser, vilkel skulle gå ul över kvaliteten på ombyggnads- och reparationsarbetena. Nuvarande re­surser är dessulom så begränsade, alt del är tveksamt om de kan minskas även om viss del av byggnadsverksamheten överförs lill KBS.

Den nuvarande långtgående anpassningen till de lokala förhållandena vad gäller ulformningen av anläggningarna kan också försämras eUer gå föriorad. En förändring i enlighel med vad som föreslagils torde medföra ett trögare och mer byråkratiskt system.

Sjöfartsverket:

I labell 6.9 sid. 176 i beiänkandei har den årliga husbyggnadsvolymen vid mitten av 1980-talet för sjöfartsverkels del angivils lill 2 Mkr. Volymen lorde snarare kunna uppskallas tiU 1 Mkr.

Den husbyggnadsverksamhet som sjöfartsverkei utför med egen arbels­kraft utföres av personal som huvudsakligen är sysselsatt med byggnation till sjöss. Husbyggnalionen förläggs till vintertid, omkring 4 mån/år, då arbeten inte kan utföras till sjöss. Byggnationen till sjöss bedrivs effekti­vast och billigast med egen personal som är anställd under hela året. Eflersom sjöfartsverket således har kostnad för denna personal även under vintertid är det koslnadsmässigi fördelaktigt att låta personalen utföra även husbyggnadsverksamheten. Några besparingseffekter kan därför inte uppnås genom en ökad samordning med fortiflkalionsförvaltningen och byggnadsstyrelsen.

Sjöfartsverkei har i övrigt ingen erinran mot den i betänkandet redovi­sade förstudien.

Statens vattenfallsverk:

Som noleras i betänkandet har Vattenfall såsom affärsverk självt ansva­ret för lokalhållningen. Del enda fall där sidoordnad myndighel berörs gäller projekiering av "förvaltningsbyggnader" - inte kontorslokaler som det generelll anges i betänkandet. Med denna begränsning blir del före­skrivna samrådet med KBS vid projekteringen av lolall liten omfattning.

Del har slumpat sig så atl Vallenfall under åren 1976-83 i ohka delar av landet uppfört fyra nya förvallningsbyggnader för totatf ca 125 Mkr. Några nya sådana byggnader, bortsell från mindre tillbyggnader/kompletteringar, fömtses inle därutöver inom överskådlig tid. Uppgiften i tabell i betänkan-del all vattenfall avser bygga förvaltningskontor under 1980-talel för 35 Mkr/år är sålunda felaktig. För Vattenfalls del utgör den verkliga omfalt­ningen av husbyggandet sålunda inte motiv för alt - såsom utredningen föreslår - lill KBS överföra ansvaret för lokalanskaffningen.

Enligt Vattenfalls uppfattning har i utredningen ej heller gjorts någol

 

Prop. 1984/85:161                                                  138

försök alt bevisa påståendet om besparingseffekter av angiven slorlek vid överförande lill KBS av objekt vars byggkostnad översiiger 4 Mkr.

I ulredningen erinras vidare om att åtgärder för fortifikatoriskt skydd vidtages för vissa slag av anläggningar. Omfaltningen härav utanför civil­försvaret anges lill drygt 10 Mkr/år. Utredningen anser all utnyttjande av FortF: s kompetens skulle bl.a. skapa förutsättningar för samordnad be­dömning t. ex. av skyddsnivå och lekniska lösningar saml för avvägning av erforderliga investeringar. För VallenfaUs och kraftinduslrins i övrigt del finns just för della syfte en särskild av regeringen tillsatt nämnd, Krigs­skyddsnämnden för kraftanläggningar. Vattenfall kan inte se att överföring till FortF av ansvaret för åtgärderna ifråga skulle ge bälire resultat i tekniskt och ekonomiskl hänseende.

Vattenfall anser sig inle kunna bedöma effeklen av utredningens förslag om samordning av KBS och FortF och ej heller ha anledning alt på annat säll kommeniera ålgärden än alt fömtsätta att denna inle försvårar det nu föreskrivna samrådet med KBS vid projektering av förvatfningsbyggnader - av vilkel VattenfaU hittills haft goda erfarenheter.

Slutligen vUl Vattenfall notera goda erfarenheler av FortF: s och KBS samverkan vid driflen av kontorsfastigheter på de platser där VallenfaUs regionala enheter träffat avtal med FortF/KBS.

Civilförsvarsstyrelsen:

Kommittén anser vidare atl produktionsuppgtften avseende uppförandel av anläggningar för civitförsvarels krigsorganisation skall överföras till fortifikationsförvallningen. Som framgår av vad styrelsen sagl tidigare är en allmän sirävan idag atl kommunerna skall få elt ökat ansvar för civil­försvarsverksamheten på lokal nivå. Sedan många år tillbaka har huvud-produktionsansvaret för civitförsvarels ledningscentraler åvilat kommu­nerna. Civitförsvarels byggprocess är naturligt integrerad med kommuner­nas normala byggprocess och fungerar enUgt styrelsens erfarenheler myc­ket bra. En flyttning av produktionsansvaret från civilförsvarsslyrelsen till fortifikationsförvallningen slrider enligt styrelsens uppfattning emot de av riksdagen i 1982 års försvarsbeslut redovisade utvecklingslinjerna för del modema civilförsvarel. Slyrelsen är tveksam till om de av kommittén beräknade besparingarna vid en organisationsförändring uppväger de ne­galiva centraliseringseffekter som kan uppstå i delta sammanhang.

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Länsstyrelsen har genom försvarsenheten mångårig erfarenhet av civU-försvarsdelen av den regionala och lokala produklionen inom de berörda områdena. I vissa fall ansvarar länsstyrelsen själv för produktionen, i andra fall samordnas och tillses produklion som genomförs av kommuner och företag.

En aUmän erfarenhei är alt resurserna för produktion både regionalt och

 

Prop. 1984/85:161                                                  139

lokatf är mycket knappa för den genom försvarsbesluten fastställda pro­duktionen. Della har ofta lett lill alt faslstäilda planer icke kunnat fullföljas eller att genomförande av beslutade åtgärder försenals.

En annan erfarenhei är att kunskaperna och förståelsen för produk­tionen och produkterna pä fältet efter hand försämrats vilkel ofta lett till försämring av produktionsresultatet och försvårat både det administrativa och tekniska sakarbelel.

De nu skisserade förslagen leder enligt länsstyrelsens uppfattning till koncentrering som accentuerar de ovan nämnda problemen i produk­tionen. Risken är uppenbar för att sakkunskapen på central nivå utarmas ytterligare, atl byråkraliseringen ökar och alt avståndet mellan program­myndighel och producenter på fältet ökas ytterligare - allt liU men för produktionen.

Enligt länsstyrelsens mening leder förslagen till en sämre effektivitet och atl ambilionsnivån och kvaUteten inom de berörda områdena kommer att sjunka. Besparingseffekten uppnås ovedersägligen på de cenirala myndig­hetemas anslag. Det är dock sannolikl atl fördyringar av samma storleks­ordning uppstår inom sakanslagen, atl den totala effektiviteten sjunker samtidigt som ambilionsnivån och kvaliteten i produktionen nedgår.

Förslaget atl FortF skall svara för anläggningsproduktionen i stället för kommunema kan starki tfrågasättas. Kommunerna har ansvar för anlägg­ningarnas drift och underhåll. De bör därför även ha möjlighel alt påverka produktionen och genom ansvar för produklionen få erfarenhei och kun­skap som är nödvändig för drifl och underhåll. Vidare medför förslagel att föra över produklionsansvaret lill FortF atl civilförsvarsstyrelsen lappar nödvändig återkoppling från produklion lill planering. Delta kommer på sikl att medföra betydande nackdelar.

Länsstyrelsen vill slutligen också beröra de regionalpolitiska aspek­terna.

Totalt berörs således ca 46 årsarbelskrafter i Karlstad.

De föreslagna rationaliseringarna har således stor betydelse ur syssel­sättningssynpunkt för länel.

Värmlands län är ett av landels hårdast drabbade län vad gäller arbets­löshet och avfolkningsproblem. Intentionerna bakom ullokaliseringen av de statliga myndigheter, som här berörs av besparingsförslag, var all komma tillrätta med de regionala strukturproblemen. För Värmlands del omfattade utiokaliseringen från början 1100 tjänster. Av dessa återstår för närvarande ca 800 tjänsler. Det är enhgt länsstyrelsens mening inte möjligt att yllerligare reducera antalet tjänster vid länets statliga myndigheter utan all hetf bortse från de intentioner som låg bakom ullokaliseringen av statliga myndigheler.

 

Prop. 1984/85:161                                                               140

Kommittén för samordning av den cenirala ledningen för fredsräddnings­ljänsten och civilförsvarsverkssamheten:

Vid en samlad bedömning har vi funnil atl övervägande skäl talar för att kommunerna bibehålls vid sitl nuvarande produktionsansvar. En möjlighet som vi ser till effektivitetsvinster är att öka samarbetet mellan civilför­svarsslyrelsen och forttfikationsförvallningen.

Vi vill inle motsätta oss alt en huvudstudie i enlighet med Hpg 5kommil-léns förslag genomförs. Med hänsyn lill vad vi anfört bör emellertid stu­dien - i här aktuella frågor - inriktas främst på all närmare belysa möjligheterna atl öka samarbetet inte på att föra över produklionsan­svaret.

Tjänslemännens centralorganisation:

Utredningen föreslår en huvudstudie som skall belysa de närmare kon­sekvenserna av en sammanslagning av fortifikationsförvallningen (FortF) och byggnadsstyrelsen (KBS), En sådan sammanslagning skulle ound­gängligen medföra omfattande konsekvenser för de bägge myndigheternas personal på olika platser i landet. Därför är det särskUl angeläget att en eventuell huvudstudie av denna fråga bedrivs i nära konlakl med berörda personalorganisationer.

I en sådan huvudstudie bör bl.a. beaklas atl KBS och FortF arbetar inom två ganska olika planerings- och budgetsystem.

Landsorganisationen i Sverige:

Utredningen föreslår all en huvudstudie inom byggnads- och anlägg­ningsverksamheten kommer till stånd, vilken i första hand skall belysa konsekvenserna av en sammanslagning av de två myndigheterna.

Härvid kan olika alternativ bli aktueUa vad avser befästningsenhelens ställning och den cenirala och regionala nivåns ulformning och lokalise­ring. Huvudstudien bör också belysa möjligheterna lill ökad samordning mellan dessa två myndigheter och statsförvaltningen i övrigt.

Statsanställdas Förbund bilräder ulredningens förslag, men vill föreslå all huvudstudien också kommer all omfalta frågor kring samordning av fastighetsunderhåll och maskinijänsl på lokal nivå, dvs. i de fall del är möjligt mellan byggnadsstyrelsens driflområden och förbanden.

Sveriges Arbetsledareförbund:

SALF har funnit atl Hpg 5-kommitténs organisationsallernaliv 2 A, som innebär en sammanslagning av KBS och FortF till en myndighel bäst lillgodoser de krav man bör ställa på en statlig byggverksamhet. Vi delar uppfattningen alt samordningsmöjligheterna inom della alternativ kan las till vara på alla nivåer.

Vår uppfattning är alt den nya myndigheten bör begränsas inom den cenirala delen. Tyngdpunklen bör i stället förläggas regionall och lokalt.

 

Prop. 1984/85:161

141

Enligt vår uppfallning bör även befäslningsverksamheten samt flygfälts-och markfrågor tillhöra den gemensamma myndigheten för slallig bygg­verksamhet.

En samordning av fastighetsdrtflen till en myndighet medför nalurliga möjligheter till samverkan på lokal nivå i frågor om energihushållning, personal och andra resurser.

3 Civilförsvarets materielanskaffning

Sammanfatining

Enligt kommitténs uppfattning kan produktionsuppgifterna vid anskaff­ning av civilförsvarsmateriel föras över från civilförsvarsslyrelsen lill för­svarets materielverk och ge besparingar om ca 15 personår. Delta bör beaklas vid del slulliga ställningstagandet till olika pågående uiredningar som berör områdel.

Så gott som samtliga remissinstanser anser att produktionsansvaret för civUförsvarets maleriel bör kvarligga på Cfs och alt de besparingar som kommittén kommit fram till är tveksamma men att möjligheterna atl sam­ordna verksamheten ytterligare mellan FMV och Cfs bör tas till vara.

Yttranden

Försvarels Malerielverk:

Undersökningen har utgått från all upphandlingen för Cfs även i fortsätt­ningen kommer alt ske centralt. Om kommunerna i framliden ges elt slörre ansvar för Cfs materiel, har det förutsatts atl Cfs som programmyndighel svarar för samverkan med dessa. Mot bakgmnd av vad som framkommit vid undersökningen förordas i princip att FMV övertar produktionsan­svaret för en del av Cfs materiel. Detta gäller även vid de ledningscentraler och sambandssystem som har starka kopplingar till försvarsmaktens sy­slem. En precisering av resursbehovet och en mer allsidig konsekvensre­dovisning kräver emellertid en vidare ulredning av frågan med medverkan från FMV och Cfs,

Försvarets rationaliseringsinstitut:

Del bör noteras all utgångspunkten i uppdragel lill institutet respeklive direktiven lill kommtftén är olika. Institutet förordar i sin rapport, i likhet med kommittén, ell ökal samarbete mellan civilförsvarsslyrelsen och FMV. Della bör ske materielslagsvis utan särskilda organisaloriska ålgär­der. Förslaget motsvarar kommitténs avialsalternativ. Institutet vill dock framhålla betydelsen av att ett sådant arbete stimuleras av regeringen t. ex i de årliga budgetprövningarna. Institutet hänvisar således till den uppfatt­ningen som kom lill ultryck i rapporten.

 

Prop. 1984/85:161                                                   142

CivUförsvarsstyrelsen:

De förslag som kommiitén lämnar kan innebära att annan myndighet, försvarels malerielverk (FMV) blir produktionsmyndighei för visst eller vissa malerielslag. Även vid en sådan uppdelning mellan program- och produktionsroUerna måste civitförsvarsstyrelsen ha kompetens och re­surser för att utveckla materiel m. m. samt styra och kontrollera produk­tionen. Kommitténs förslag torde därför kunna tfrågasättas. Däremot sy­nes en ökad samverkan mellan Cfs, FMV och försvarels sjukvårdsstyrelse (SjvS) innebär fördelar ur många synvinklar.

Det kan synas möjligt med besparingar genom överförande till FMV av produklionsansvaret för civitförsvarsstyrelsens materietförsöijning bl.a. på gmnd av samutnytljande av fackkunskap inom sakenheterna samt utnyttjande av väl inarbetade funktioner inom FMV t.ex. normaliefunk-lionen, kontroll m.m. Man får emeUertid inte bortse från den samverkan som redan nu sker på materielsidan. De besparingar som utredningen kom mit fram till synes mycket tveksamma.

Så t. ex har kommittén bedömi som önskvärt atl en avsevärt fördjupad samordning alternativt en sammanslagning av utvecklings- och anskaff­ningsresurserna (lUl FMV) kommer lill slånd för skyddsmateriel.

Den unika kompelens som civilförsvarsslyrelsen byggt upp inom områ­det Skydd tiU aUmänheten har inneburil bl.a. alt ca 4miljoner skydds­masker hitlills anskaffats tUl befolkningen. Anskaffningstakten som har varit betingad av medelstilldelningen har varieral, men omfattar f.n. 380000 st skyddsmasker per år. Eflersom slyrelsen anskaffar till hela befolkningen - barn, vuxna och äldre människor - varierar naturligtvis kraven på skyddens utformning, vilket i sin tur har medfört att problemom­rådet är väl penetrerat såväl tekniskt som merkantilt. Erfarenheter från det volymmässigt och koslnadsmässigi stora omfånget på dessa anskaffningar gör all slyrelsen står väl rustad inför den kommande ulvecklingen och anskaffningen av en ny skyddsmask för befolkningen. De vinster som kan ernås vid ell fördjupat samarbete bedöms inte kunna uppslå genom det förfarande som kommittén förordar och som innebär etl överförande av uppgiflerna till FMV. Slyrelsen är av den uppfattningen atl del utveck­lingsarbete som FMV avser bedriva parallellt med styrelsens utveckling av en ny skyddsmask liU befolkningen myckel väl kan inrymmas i della senare arbete.

Den fördjupade samordning som kommittén föreslår bör enligt styrel­sens uppfallning komma till stånd men i så fall bör detla genomföras på del sätt som här antytts nämligen alt civilförsvarsstyrelsen för FMV: s del genomför den kommande ulvecklingen och anskaffningen av ny skydds­mask för försvarsmaklen.

Styrelsen anser med del anförda som gmnd atl de överväganden och förslag som Hpg 5-ulredningen presenterat på materielanskaffningens om­råde inle skulle medföra några effektiviseringar eller lägre kosinader.

 

Prop. 1984/85:161                                                            143

Statskontoret:

I del aktueUa betänkandet föresläs en huvudstudie med syfte atl över­föra produktionsuppgifierna för utveckling, anskaffning och redovisning av maleriel från CivUförsvarstyrelsen lill FMV.

FRI har i en rapport till regeringen nyligen gjort bedömningen all en sådan åtgärd inle kommer alt ge de personalbesparingar, ca 15 personår, som kommittén räknar med. FRI menar att besparingen kommer all in­skränka sig till någol enstaka personår. Slalskontoret anser, i likhet med FRI, att de framräknade besparingarna sannolikt inte är möjliga att reali­sera fullt ut.

Riksrevisionsverket:

Kommiitén har funnil atl en besparing på ca 15 personår är tänkbar om FMV övertar produklionsansvaret för malerielanskaffningen till civUför­svaret. Samlidigt föreslås fördjupade sludier, vilka redan ingår i ett rege­ringsuppdrag lill FRI. FRI: s uppdrag är slutfört och rapport har överläm­nats liU regeringen. I denna redovisas preliminära beräkningar, som visar att möffiga personalbesparingar är marginella. I rapporten redovisas ock­så all handläggningen inom FMV kan bli mer omständlig genom verkets slorlek och civilförsvarsärendenas spridning på flera enheler. Svårigheter­na all få en balanserad tiltförsel av civilförsvarsmateriel kan komma att öka snarare än minska. Processen innebär som redovisas i rapporten, flera olika moment som är inbördes beroende. Kravet på en samlad planering för materielförsörjningen bedömer RRV komma att öka, när kommunema övertar en del av ansvarei för civilförsvaret. RRV ser ingen fördel i att yllerligare öka spridningen av produklionsansvaret genom att överföra vissa processens moment till FMV.

Kommittén för samordning av den centrala ledningen för fredsräddnings­ljänsten och civilförsvarsverksamheten:

Enligt vår mening är del nödvändigl med etl ökat och fördjupat samarbe­le mellan siaten och kommunerna i fråga om materielhanleringen så all civilförsvarets maleriel kan utnyttjas i fredstid. Ett ökat sådant samarbete ger möjligheter till förbilligad anskaffning samt ökad materielslandardise-ring och materielutveckling för fredsräddningsljänsten. Enligt vår mening gynnas detla bäst genom atl del nya räddningsverket, som vi kommer atl lämna förslag om, är såväl program- som produktionsmyndighei för civil­försvarets materielanskaffning. Den utvecklingsfas som inletts med ökat kommunalt engagemang för fredsräddningsljänsten och de fördelar för fredsräddningsljänsten som därigenom går atl uppnå lalar sålunda enligt vår mening mot atl knyla malerielanskaffningen till materielverket. Där­emot biträder vi Hpg 5-kommitléns i andra hand framlagda förslag om ett nära samarbete mellan räddningsverket och materielverket i resursbespa-rande syfte där så befinnes lämpligt.

 

Prop. 1984/85:161                                                                144

Svenska kommunförbundet:

Slyrelsen delar kommilléns uppfattning all del är angeläget med en ökad samverkan på materielområdet mellan likartade verksamheier, t. ex. civil­försvar och kommunal räddningstjänst. Som kommittén påpekar har riks­dagen år 1982 fatlat principbeslul om all kommunerna med början under budgelåret 1984/85 skall ta över ansvaret för ledningen av civilförsvars-verksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman därmed. Inom kommittén (Kn 1982:3) med uppdrag all uireda frågan om en samordning av räddningsljänslen i fred och civitför­svarsverksamheten övervägs för närvarande bl. a. frågan om den framtida integreringen av den kommunala räddningstjänstens och civilförsvarets materielhantering. Denna integrering avser produktulveckling, upphand­ling, förrådshåUning, underhåll m.m. Styrelsen vill i detla sammanhang framhåUa alt elt nära samarbete i dessa frägor påbörjals mellan kommun­förbundet och civitförsvarstyrelsen i syfle atl uppfyUa intentionerna i 1982 års totalförsvarsbeslut.

En viklig målsättning i sammanhanget är atl åstadkomma syslem som möjliggör atl civilförsvarets maleriel i sä slor omfallning som möjligt kan användas i den fredslida räddningstjänstverksamhelen. Härigenom bör bl, a. samhällsekonomiska fördelar kunna vinnas. För atl en omfattande fredsanvändning av civitförsvarsmalerielen i framliden skall bli möjlig, krävs enligt styrelsen en långtgående decentralisering av förrådshåUning-en.

Kommitténs förslag att låta försvarets materielverk (FMV) överta civil­försvarsstyrelsens produktionsuppgtfter för utveckling, anskaffning och redovisning av civilförsvarsmateriel kan enligt slyrelsen innebära prak­tiska problem vid den av statsmakterna eftersträvade integreringen av den kommunala räddningstjänstens och civilförsvarels materidhante ring. En sådan överföring av uppgtfter tUl FMV slrider enligt styrelsens mening mot intentionerna i 1982 års tolatförsvarsbeslut om en decentralisering av civil­försvarsverksamheten. Kommiitén har överhuvudtaget inte analyserat frå­gan om kommunernas medverkan i materielhanteringsprocessen vid en eventuell uppgtftsöverföring till FMV, vilkel är en klar brist.

Såvitt styrelsen på tillgängligt underlag kan bedöma torde från kommu­nal synpunkt fördelar stå att vinna med all civilförsvarsstyrelsen bibehåller produktionsansvaret för civitförsvarels materielanskaffning. Genom den nära samordning som för närvarande byggs upp mellan civilförsvar och övrigt civilt totalförsvar på lokal nivå skapas förutsättningar för all mate-rielförsöijningsprocessen kan ges ell sådant innehåU all även den kommu­nala räddningstjänstens krav tillgodoses.

Tjänslemännens centralorganisation:

Vad gäller materielförsörjningen föreslår kommillén all produktionsupp­gifierna vid anskaffning av civilförsvarsmateriel förs över från Cfs till FMV.

 

Prop. 1984/85:161                                                                 145

TCO motsätter sig inte fördjupade studier av denna fräga, men vill i sammanhanget erinra om att FRI: s rapport nr 3-83-4401 angående civilför­svarets materielförsörjning synes visa att besparingsmöjligheterna är gans­ka begränsade.

Till delta kommer — vilket kommittén också påpekar - att den framtida organisationen av den fredstida räddningstjänsten, kommunanknutel civil­försvar m.m. är frägor som noga behöver prövas i samband med en huvudstudie av möjligheterna att överföra produktionsansvaret till FMV.

10   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                  146

Bilaga 5

Sammanfattning av försvarets rationaliseringsinstituts rapport nr 3.83-4401 Civilförsvarets materielförsörjning

Effektivering av materielförsörjningsprocessen i civilförsvaret

Institutet har i fullgörandet av regeringens uppdrag hafl som ulgångs­punkl målet för materielförsörjningen, nämligen att anskaffa och vidmakt­hålla maleriel för alarmering av och skydd för allmänheten samt den utmstning för civilförsvarels krigsorganisation som svarar mot uppslällda operativa och taktiska krav saml mol krav på lillgänglighet vid mobilise­ring och uthållighet i krig. Vidare skall utbildnings- och övningsverksam­heten i fred kunna förses med maleriel.

Med denna utgångspunkt har institutet ansell all studien även bör omfat­ta en undersökning av måluppfyllelsen. Bristande måluppfyllelse kan ha flera orsaker. En orsak kan vara att adminislralionen av materielförsörj­ningsprocessen inle är effekliv.

Inslilulels undersökning visar i flera avseenden bristande måluppfyl­lelse. Enligt inslilulels uppfattning ligger dock orsakerna härtill främst i atl de gmndläggande förutsättningarna för materielförsörjningen varit och är bristfälliga. Del gäller l.ex. grundsyner och mål för organisalion, utmst­ning och uthållighet. Härtill kommer läla förändringar av krigsorganisa­tionen. En annan orsak är otillräckliga resurser i förhållande lill uppslällda mål och uppgifter, vilkel kan ha sin grund i ofullgångna beräkningar av resursbehov i förhållande lill åtagna uppgifler eller andra brisier i dialogen mellan civilförsvarsslyrelsen och slalmaklerna.

Materielförsöijningsprocessens organisalion och administration har haft och har brister. Institutet kan emellertid konstalera att ett målmedvetet arbete under senare år förbätlral adminislralionen och atl man med fortsatt arbele sikiar mot ytterligare förbättringar. Institutet redovisar också i rapporten synpunkier och förslag som institutet anser kan medverka till effektivering.

Inslitutets uppfattning i slort beträffande materielförsörjningen är atl civilförsvarsslyrelsen är på god väg all uppnå en högre effektivitet än för några år sedan. Förbättringsarbetet kräver emellertid i flera fall en ofrån­komligt lång lid innan resultaten visar sig, t.ex. omläggning av redovis­ningssystemet. Därtill räcker inte styrelsens personal liU för alt samiidigi driva flera resurskrävande förbältringsprojekl.

De synpunkter och förslag till ålgärder som institutet framför i rappor­tens avsnitt 6, berörande olika led i materielförsörjningsprocessen, och som syftar till atl effeklivera materielförsörjningsprocessen i nuvarande organisation är i sammanfattning följande.

 

Prop. 1984/85:161                                                               147

Det underlag för materielförsörjningsprocessen som programfunk­tionen, representerad av planeringsenheten i civitförsvarsstyrelsen, skall lämna till produktionsfunktionen, representerad av materielbyrån, är ofull­ständigt. Underlaget bör innefatta taktiskl-tekniskl-ekonomiska målsätt­ningar med angivande av krav pä uthållighet och underhållssäkerhet. Un­deriaget bör även innehålla uppgtfter om hur länge materielen avses ingå i utrustningen, vilket är en grund för planering av omsättning av materiel i fred.

Grunderna för planläggning av främsl vidmakthållandet är därför osäkra, dvs. planläggningen på sikl av förändringar i förrådsverksamhelen, av underhållsorganisalion och underhållsbehov, reservdelsförsörjning saml avveckling av maleriel på grund av omsättning. Det saknas även underiag för planläggning av och åtgärder för materietförsöijning i krig.

Slyrelsen är medvelen om dessa brisier. Åtgärder avses vidtagas när andra, f n. av styrelsen högre prioriterade uppgtfter i pågående utrednings­och utvecklingsarbete lösts. Styrelsen anseratt under tiden bristerna kan överbryggas genom de direkta konlakler och dialoger mellan företrädare för program- respektive produklionsfunklionen som lätt las inom styrel­sen.

Institutet vill framhålla betydelsen för effektivitet i materielförsörjning­en alt denna har en fast grund för planläggning och genomförande. Del är angelägel att styrelsen så snart som möjligt vidtar åtgärder för alt eliminera bristerna.

Civitförsvarsstyrelsen har ett stort kontaktnät liU andra myndigheter (molsv) i syfte atl få information om leknisk utveckling och andra frågor som har betydelse för materielförsörjningen.

Institutet anseratt det med hänsyn till styrelsens begränsade personalre­surser för materielområdet finns risk för, dels att kontaktverksamheten kan bli en belastning till förfång för det löpande arbetet, dels alt man på grund av bristande koncentralion inte utnytijar kontakterna effektivt. In­stitutet föreslår att styrelsen gör en systematisk genomgång av kontaktnä­tet i syfte att klariägga behov och värde av kontakterna, formerna för informationsutbytet och aktuaUlel i förhållande till löpande anskaffnings­planering. Resultatet av denna genomgång bör läggas till grund för en bättre planlagd, målinriktad och prioriterad kontaktverksamhet. Denna bör inriklas på att siödja både anskaffningsplaneringen och anskaffnings-och underhållsberedningen.

Av civilförsvarsstyrelsens till programplanen hörande femåriga anskaff­ningsplan bör framgå kontinuiteten i den långsiktiga planeringen. Institutet har funnit att jämförelser mellan ett par års planer visar både avbrott i kontinuiteten och atl planlagd anskaffning inte genomförts. Detla lyder på brislande stadga i planeringen, vilkel inverkar menligl på effektiviteten i inte bara anskaffningen ulan även vidmakthållandet.

Vad gäller produktionsplaneringen - vid materielbyrån - har institutet

 

Prop. 1984/85:161                                                  148

funnil all arbelet med alt förbällra planeringen och planeringsinstrumenten givit resultat. Malerielbyråns verksamhetsplan och budget för 1983/84 visar atl planeringen syflar till att få balans mellan uppgifter och resurser. Den möjlighet till utvärderande uppföljning, som planen och budgeien ger, utnyttjas dock inle. Institutet föreslår all slyrelsen prövar alt med bl.a. enkla former av tidredovisning följa upp och utvärdera produktionsresulta­ten.

Institutet anser att även produktionsplaneringen vid CUFA kan ulveck­las till ett bättre hjälpmedel för slyrning och uppföljning av verksamhel. Inslilulet rekommenderar all CUFA ges stöd från styrelsens Karistadsdel för en sådan utveckling.

Beträffande anskaffnings- och underhållsberedningen har insttfulet fun­nil att anskaffningsberedningen inte behöver bli särskUl omfallande annat än i fråga om skyddsmateriel för allmänheten saml sambands- och alarme­ringsmateriel. Den underlättas genom samverkan med materielverket och sjukvårdsstyrelsen för ett ökande anta! malerielslag.

Underhållsberedningen synes däremoi inle ha ägnats lillräcklig omsorg, vilkel får negaliva effekler på materietfillgängligheten. Inslilutel föreslår att slyrelsen vidlar ålgärder för atl höja kompetensen i avseende på under-håUsanalys och -teknik.

Enligt institutets mening är styrelsens upphandling välskött. Samverkan med materielverket och sjukvårdsstyrelsen ulnylljas i ökande omfattning både ifråga om inköp och leveranskontroll. Den upphandling, som i fred sker regionall vid CUFA kan enligt institutets mening effekliviseras genom mer fömtseende planering och samverkan mellan olika instanser i styrel­sen och med försvarsmaklens regionala och lokala inköpsorgan.

Normatiefunklionen spelar en viktig roll i materielförsörjningen genom att den skapar hjälpmedel för en rationell administration. Organiserad normaliefunklion saknas i civilförsvarsstyrelsen. Institutet anser att det inom styrelsen borde införas ell ansvar för normaliefunkiionen, en sam­manhållande instans, vilkel inte kräver så slor resursinsats. Styrelsen bör så långt möjligt utnyttja först och främsl de modeller och system för materielregistrering och materieldokumentalion, som utvecklats av mate­rielverket men även i övrigt utnyttja det bistånd som delta verk kan lämna. Styrelsen bör även söka utnyttja tjänsler från försvarels läromedelscentral samt försvarets bok- och blankettförråd.

Civilförsvarels/örråt/i- och underhållsverksamhet baseras på CUFAor-ganisationen. Enligt institutets mening är denna organisalion ralionell. En av slyrelsen gjord ulredning rörande personalbehovet, vilken synes böra visas tilltro, lyder dock på att det inte föreligger balans mellan uppgifter och resurser under de fömtsättningar som blir rådande under den närmasle femårsperioden. Detta ger effekler på framför allt underhållsverksamhe­ten, innebärande alt målsättningen för materietfillgängligheten inte kan uppfyllas.

 

Prop. 1984/85:161

149

Institutet har funnil att materldunderhållet av olika skäl i avseende på flera malerielslag blivit eftersatt och att materielen därför inte har den tillgänglighet som beredskapen kräver.

Institutet anser därför atl det är mindre välbetänkt atl, såsom styrelsen anför i programplan för 1984/89, inte lillföra framför allt underhållsfunk­tionen den personalförstärkning som styrelsens utredning visat behövs ulan i slället medge ytterligare tidsförskjutning och ambilionssänkning i genomförandet av vidmakthållandeuppgiften. Enligt institutets uppfattning medför delta en ytterligare sänkning av materielberedskapen.

Institutet rekommenderar atl CivUförsvarsstyrelsen uppmärksammar atl i lid planlägga för den avveckling av materiel, som kan förvänlas som en följd av de organisationsförändringar som skall genomföras under 1980-talets senare hälft.

Av institutets undersökningar framgår all materieluppföljningen inte är lillräckligl uppmärksammad och organiserad. Styrelsens information om materieltillgänglighelen (materielberedskapen) är därför ofullständig. Insti­tutet anser att mer vikt bör läggas på materieluppföljningen med tanke på dels information om materielberedskapen, dels de effektivitetsvinster och besparingar som kan uppnås och dels slutligen dess betydelse i anskaff­ningsplanering och underhållsberedning.

Institutet anser också att frekvensen i mobiliseringsuppföljningar -varje län en gång vart totfle år - är för låg och rekommenderar slyrelsen atl pröva atl även utnyttja övningar som inleds med mobiliseringsövning och som genomförs vart Qärde år, för kontroll av materieltiUgänglighelen.

Materielredovisningen har förbättrats under senare år. Civilförsvars­styrelsen arbetar för all införa elt genomgripande modifierat eller nylt redovisningssystem 1987/88, baserat bl.a. på malerielbeleckningar enligt del försvarsgemensamma systemet FREJ och till CUFA decenlraliserad redovisning.

Institutet vill framhålla betydelsen av all så snart som möjligt införa FREJ-beleckningar i materielförsörjningsmtinema. Användning av dessa systematiserade beteckningar underlättar effektivering av rutinerna. Ge­mensamma beteckningar gör det lättare atl finna möjligheterna till ökad samverkan med främst materielverket.

1 civilförsvarsstyrelsen läggs ett omfattande och ambitiöst arbele ner på atl förbättra underlag för och administration av förråds- och underhålls­verksamheten (projekt Malerielöversyn).

Institutet har konstaterat all tidsförskjutningar har uppstått i genomfö­randet av della arbete och att avsevärd tidsutdräkt kan noteras från det atl beslut fallals i slyrelsen på basis av en rapport från projektet till dess atl åtgärderna börjar genomföras.

Institutet rekommenderar alt styrelsen eftersträvar en mer realistisk planering för projekt och all planeringen bör innefatta även åtgärders genomförande och resurser för detla. I planeringen bör även läggas in

 

Prop. 1984/85:161                                                                150

lidpunkt då utredningsarbete övergår från arbets-Zprojektgrupper till lin­jeorganisationen.

Enligt ulmslningslislor för krigsorganisationens civilförsvarsenheler avses viss materiel anskaffas lokalt eller regionall vid mobilisering. Enligt institutets undersökningar måste det anses tveksamt om en sådan anskaff­ning är genomförbar. Institutet föreslår atl civilförsvarsslyrelsen - vid sidan av överiäggningar i frågan med överstyrelsen för ekonomiskt försvar - genomför konkreia undersökningar, tUl alt börja med som stickprov i ell anlal civilförsvarsområden, över möjligheterna till anskaffning i orten vid mobilisering.

Planeringen för civilförsvarets materielförsörjning i krig år ofullständig och saknar inrikining och faslstäUda mål för uthållighet och underhållssä-kerhel. På förfrågan har styrelsen uppgivit, alt den i nuvarande läge priori­terar uppbyggnaden av krigsorganisationen framför malerielförsöijningen i krig, 1 styrelsens utvecklingsplaner ingår all utreda hur materietförsörj­ningen i krig skall ordnas,

Inslilulet har förslåelse för den priorilering som styrelsen har ©ort i denna fråga, Inslilulet anser dock all frånvaro av planer för materielför­sörjningen i krig är en allvariig brisl i civitförsvarsberedskapen. Enligt institutets mening bör därför slyrelsen - bl.a, med lanke på den kommu­nala planläggningen i fred för civilförsvarsuppgiflen i krig - snarast la upp frågan om hur planläggningen av materietförsörjningen i krig skall lösas och lägga in arbetet därmed så tidigt som möjligt i styrelsens arbetsplaner.

Kommunalternativet

Institutet har analyserat de konsekvenser på materielområdet som kan bli en följd av atl ansvaret för ledningen av civilförsvarel på lokal nivå i krig förs över till kommunerna.

Riksdagens beslul om överförandet lill kommunerna innefaltar även del planläggningsansvar i fred som hänger samman därmed. Innehållet i detla ansvar utreds av ProCK. Materielområdet berörs i den mån planläggning­en kommer att omfatta materielhanleringen vid mobilisering och materiel­försörjningen under krig.

CESAM-kommittén utreder förutsättningarna för en samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civitförsvarsverksamhe­ten. Institutet har på kommilléns uppdrag undersökt möjligheter tUl och konsekvenser av, dels alt lill kommunerna överföra, helt eller delvis, förrådshållning, tiUsyn och underhåU av civitförsvarsmateriel redan i freds­lid, dels möjligheterna till samordning av anskaffning av materiel till rädd­ningstjänsten och maleriel till civilförsvarel.

Kommunallernativet kan därför komma att beröra materielförsörjningen för civitförsvaret på två sätl, dels i fråga om förråds- och underhållsverk­samhelen, dels i fråga om den cenirala anskaffningen av civilförsvarsma­teriel.

 

Prop. 1984/85:161                                                 151

Samordnad anskaffning

I föreliggande sammanhang är del fråga om att samordna anskaffning av civilförsvarsmateriel, som sker centralt av statiig myndighet, med anskaff­ning av räddningsljänslmateriel, som sker lokalt av varje kommun indivi­duelll.

Samordning kan åstadkommas, enkelt uttryckt, om del är samma mate­riel som siat och kommun avser anskaffa, om anskaffningen kan ske under samma tidsperiod och om man kommer överens om att gemensamt gå ul på marknaden och söka den leverantör som levererar produkten lill förmånli­gaste pris.

Här skall inte beröras på vilkel säll en sådan samordning kan åstadkom­mas - det har behandlats utföriigt i institutets rapport till CESAM-kom­mittén - utan endasl redovisas konsekvenserna för civilförsvarels mate­rielförsörjning av en inriktning mot denna samordning, nämligen

— att samordning endast kan åstadkommas och drivas under ledning av en gemensam central instans - en central myndighet för räddningstjänst och civilförsvar

— att teknisk utveckling inriktas på all få fram effekliv räddnings ijänstma-teriel och atl civitförsvarsmalerielen skall vara lika denna maleriel

— att i underlaget för anskaffning liksom i anskaffningsplaneringen skall möjligheterna beaktas lill samordning, tekniskt, ekonomiskt och tids­mässigt

— alt i anskaffnings- och underhållsberedningen beakta atl leverans kon­troll och garantiövervakning, materielregistrering och maleriel doku­mentation skall lillgodose krav och behov för handhavande, förrådsför-varing, underhåll och redovisning som finns såväl i den statliga civilför­svarsorganisalionen som i de kommunala organisa lionerna för rädd­ningstjänst.

Förrådshållning, tillsyn och materielunderhåll under kommunalt ansvar i fred

Enligt CESAM-kommitténs principskiss skulle kommunerna redan i fredstid överta, helt eller delvis, ansvaret för förrådshållning, tillsyn och underhåll av civilforsvarsmaterielen. Kosinaderna skulle i princip ersältas av staten. Kommunerna skuUe få använda all civilförsvarsmateriel i sin verksamhet, inte bara räddningsljänslmateriel. För sådan materiel skulle kommunerna själva slå för kosinader för förråd och underhåU.

Om kommunerna inte skulle vara beredda att ta över all maleriel kvar­står behovet av en statlig förråds- och underhållsorganisation.

Konsekvenserna av denna förändring i materielförsörjningen träffar främsl den cenirala ledningen i civilförsvarsstyrelsen. De tar sig uttryck i bl.a. ökad arbetsmängd, beroende på att rutiner m.m. behöver ändras eller kompletteras, i följande avseenden.

 

Prop. 1984/85:161                                                   152

-     Föreskrifter och allmänna råd för verksamheten, som kan behöva göras utförligare och som skall dislribueras lill elt mångfatf slörre anlal motta­gare; frekvensen förfrågningar kan förväntas öka.

-     Underlag till och direktiv för kontinuerliga ändringar i fördel ningen av maleriel lill mobiliseringsenheterna.

-     Konlinuerliga förändringar i beståndet av förrådslokaler. Kontakter med hyresvärdar och förändringar i hyresavtal.

-     Materielredovisningen, som måsle anpassas till ändrat ansvar för male-rietförvaltningen; anlalel Iransaklioner ökar sannolikl; samordning med kommunernas egen (individuella) redovisning måsle organiseras.

-     Insatser för malerielkontroller och uppföljning av mobiliserings bered­skapen.

-     Planer för och medverkan i utbildning av kommunernas förråds- och underhållspersonal.

-     Omständligare handläggning och utnyttjande av avtal med underhålls­leverantörer.

-     Reglering av ersättning av skadad eller förkommen materiel, fysiskt och ekonomiskl.

-     Reglering av återanskaffning på grund av att maleriel skall omsättas eller har slitits ned eller drabbats av ej reparabel skada; detla inverkar på anskaffningsplaneringen; regleringen gäller fysiskl och ekonomiskt.

-     Reglering av ersättning tiU kommunerna för deras kosinader för förråds-och underhåUsverksamheten avseende materiel som inte utnyttjas av kommunerna i fred.

-     För materietförsörjningen i krig behöver den planläggning civil försvars­styrelsen gör samordnas med den planläggning, som kommunerna kan fömtses komma att göra.

De regionala utbildningsanläggningarna, CUFA, förulsälts kvarstå, eventuellt med uppgtfter uiöver civilförsvarsulbildning. Anläggningarnas uppgifler i förråds- och underhållsverksamhelen i kommunallernativet har inte undersökts närmare.

Med ovan uppräknade uppgifler för den centrala ledningen följer emel­lertid en rad "genomförandeuppgtfter" som inle rimligen kan åläggas den cenirala myndigheten geniemot över 200 lokala inslanser. I nuvarande organisation är CUFA en lämplig insians alt decenlralisera uppgiflerna tiU. Ett alternativ är försvarsenhelerna vid länsslyrelserna, vilka i så fall för här berörda uppgifler behöver personatförstärkning.

Inslitutets slutsals är atl kommunalternativet medför behov av större personalresurser och slörre volym administrativa rutiner. Kostnaderna ökar således. Möjligheterna alt på andra vägar minska kosinaderna för civitförsvarsverksamheten anser institutet vara osäkra.

Institutet anser också all ett genomförande av kommunallernativet inom de närmaste åren skulle försvåra för civitförsvarsstyrelsen att uppnå den effektivitet i materietförsörjningen som styrelsen nu arbetar mot.

 

Prop. 1984/85:161                                                                 153

Alternativet med materielverket och sjukvårdsstyrelsen som produktions-myndigheter för anskaffning m. m.

Om produktionsansvaret för utveckling och anskaffning av materiel för civilförsvarel överförs lill materielverket och sjukvårdsstyrelsen uppnås flera posiliva effekler, främsl genom all dessa verks kompetens i anskaff­ningsprocessen utnyttjas. Särskilt gäller detla lillvaralagande av resultat från teknisk utveckling saml tillgången lill specialiserad kompetens för underhållsberedning, normaliefrågor, kvalitetssäkring och inköp.

Därtill kan samordnad anskaffning ge sänkta kosinader. Det Ibrutsätter dock alt del är samma maleriel som anskaffas för civilförsvarel och för­svarsmaklen. Är del fråga om materiel med specifika egenskaper för civUförsvarsändamål respeklive alt utveckling avser alt uppnå samordning med maleriel för räddningstjänsten uppnås inle denna vinsl. Däremoi uppstår ell behov av alt komplettera materielverkels kompetens med kunskaperom den miljö, som föranleder dessa speciella krav.

Förändringen medför dock även negativa effekter. På civilförsvarssty­relsen slälls krav på all lämna fullständigt underlag till anskaffningsuppdra­gen, ell krav som slyrelsen f.n. inle kan möta ulan att eftersätta andra, i nuläget högre priorilerade uppgtfler. Den dialog som behöver föras mellan program- respeklive produklionsfunklionen kan inle föras lika enkelt mel­lan CivUförsvarsstyrelsen och materielverket som inom civilförsvarsslyrel­sen.

För all uppnå de posiliva effekterna av samordnad anskaffning måsle program- och produktionsmyndigheterna enas om när i tiden anskaffning­en skall ske. Della är i regel det samordningsproblem, som är svårast att lösa. Materielverket och sjukvårdsstyrelsen blir i della avseende beroende av ytterligare en programmyndighel.

På grund av materielverkets organisationsstruktur blir handläggningen av anskaffningsärenden omständligare än i civilförsvarsstyrelsen och sjuk­vårdsstyrelsen, Rulinerna i maleriel verkel anger handläggningsgången, oberoende av hur enkelt eUer komplicerat ärendet är.

Vissa formella frågor behöver lösas, dels i avseende på tillämpning av förordningen om verksamheten inom försvarsmakten, dels i avseende på anslagskonstruklionen, eflersom bemyndiganden och betalningsmedel för anskaffning av civitförsvarsmateriel skulle ställas lill materielverkets dis­position i StäUet för till civilförsvarsslyrelsens.

En analys av möjliga personalbesparingar visar - även om analysen är behäftad med osäkerheter - all minskning i civilförsvarsstyrelsen ställd mot ökning i materielverket ger marginell effekl. Uppkommande admini­strativa merkostnader för bl. a. resor, post och telefon kan inte beräknas.

Materielverket släller sig positivt till att överta produktionsansvaret och moiiverar della med alt verkel har ertbrderlig kompetens och atl del vore rationeUt. Etl mindre personallillskoli bedöms dock nödvändigt.

 

Prop. 1984/85:161                                                 154

Även sjukvårdsstyrelsen anser att den kan överta produklionsansvaret för anskaffning av sjukvårdsmateriel för civitförsvaret — ulan personalför­slärkning. Förändringen skulle för civilförsvarsslyrelsen ha mindre bely­delse, eftersom samverkan mellan de båda verken redan nu har så slor omfattning.

Civilförsvarsstyrelsen har sedan länge samverkat med materielverket och sjukvårdsstyrelsen i materielförsörjningen i andra former än ett for­melll överförande av produklionsansvar innebär. Tidigare gjord utvärde­ring och institutets undersökning visar att denna samverkan hafl positiva effekler. Inslilulet anser att yllerligare positiva effekler kan uppnås om denna samverkansform utvecklas på elt målmedvetet sätt, och atl man därigenom kan undvika en del av ovan påtalade negativa effekler.

Civilförsvaret och civilförsvarsstyrelsen har under det senaste decenniet varit utsatt för flera förändringar, som resultat av utredningar. Styrelsen har givils ny organisalion och utlokaliserats från Stockholm. Detla har varit påfrestande för styrelsen och inle ulan negativa effekter på arbetsre­sultaten. I den närmaste framtiden skall nya, stora förändringar genomfö­ras av civitförsvarsorganisationen.

Alt i detta läge påkalla ytterligare en förändring, innebärande all civil­försvarsslyrelsen inte längre skulle ha det samlade ansvaret för program-, produktions- och fackfunktionerna anser institutet mindre välbetänkt. In­stitutet förordar en ökad samverkan på sätt ovan angivits. Del kan då visa sig möjUgl att successivi övergå tUl att materielverket och sjukvårdsstyrel­sen övertar produklionsansvaret för utveckling och anskaffning och där­med följande fackansvar.

Utredningarna rörande kommunanknutel civitförsvar och gemensam cenlral myndighet för räddningstjänst i fred och civilförsvar i krig kan leda till så genomgripande förändringar att alternativet med materielverket och sjukvårdsstyrelsen som produktionsmyndigheter för anskaffning inte kom­mer all kunna realiseras. Däremoi kan del bli möjligt alt fortfara med att Ulnyllja materielverket för upphandling av maleriel.

 

Prop. 1984/85:161                                                   155

Bilaga 6

Sammanfattning   av   försvarets   rationaliseringsinstituts   rapport (nr 2.83-4301) Civilförsvarets personalförsörjning

Regeringen har givit institutet i uppdrag att granska civitförsvarels per-sonalförsöijningssystem. Systemet har granskats ulifrån begreppen rekry­tering, inskrivning, utbildning, krigsplacering, övning, mobilisering samt personalförsörjning i krig. Viktiga faktorer för personatförsörjningssyste-met är också civilförsvarets krigsorganisalion, dess ledning och de rekry-leringskällor som slår lill förfogande. Till sysiemel är kopplat etl datorstött registrerings- och redovisningssystem.

Institutet har granskat personalförsörjningsprocessen för allmänt civil­försvar. Institutet har inte granskat verkskydd, självskydd, hemskyddsor­ganisalionen, rekrytering och utbildning av kommunala förtroende- och tjänstemän eller lärardimensionering för skilda kurstyper. Civilförsvars­styrelsens inlerna organisation och personaldimensionering har inte heller gran skals.

Institutet kan konstalera att civitförsvarsstyrelsens krigsorganisation kommer all minska. Civilförsvarel tiltförs också i högre utsträckning per­soner med lämplig bakgmnd, t. ex. brandmän och sjukvårdsutbildad perso­nal. Civilförsvarsstyrelsen bedömer att rekryteringsbehovet kommer att sjunka. Samlidigt kommer det alt finnas etl betydande överskoll av utbild­ningskapacitet på utbildnings- och förrådsanläggningarna under fömtsätt­ning atl brandulbildningen inte förläggs dit.

1982 års riksmöte har, vad avser civilförsvarsverksamheten, uttalat atl förmågan all möta verkningarna av överraskande anfall måste förbättras. Beslutet innebär förändring bl. a. i del avseendet atl krigsorganisationen vid mobilisering inle kan räkna med någon förberedelsetid före insats. Institutet hävdar att kravet innebär atl krigsorganisationen redan i fred bör vara uppfylld och att tid för utbildning inte får förutsättas stå till förfogande i en mobiliseringssituation.

Allmänl och i tillämpliga delar tiU regeringen ställer institutet följande förslag.

Sök skapa stabUa arbetsförhåUanden för civilförsvarets institutioner för att i möjlig grad säkerstäUa all målen för primärverksamheten nås - dvs, att en insatsberedd krigsorganisation finns alt tillgå vid mobilisering, Orga­nisaloriska reformer, som nu diskuteras och som berör såväl civilförsvars­styrelsens centrala del som utbildnings- och förrådsanläggningarna, läns­styrelserna och kommunerna bör prövas mot konsekvenserna för bered­skapen under reformernas förberedelser, genomförande och efterdyning­ar.

Tag beslut om dalakraftstrukturen för civilförsvarel för att möjliggöra all

 

Prop. 1984/85:161                                                  156

den utveckling av datorslödda syslem, som nu pågår och planeras, skall kunna drivas planmässigt och rationellt. Enligt institutets bedömning är en utbyggnad enligt den av civilförsvarsstyrelsen föreslagna struktur 2 moti­verad - dvs. med små daiorer på länsslyrelsernas försvarsenheler. I della fall kan en teknisk samordning med värnpliklsverkels daiorer evenluelll bli fördelaktig.

Skapa möjligheter för civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna all ef­feklivera rekryteringsarbetet, särskilt kvinnorekryteringen, genom alt öppna möjligheter till särbearbetning och samköming av olika ADBregis-ter som innehåller för rekrytering intressant personinformation i avsikt atl utnyttja denna informalion för kategorisering och urval. Särskilt kvinno­rekryteringen ger idag mycket klent utbyle i förhållande lill resursinsat­serna.

Överväg att särbehandla lärare vid utbildnings- och förrådsanläggning­arna så alt de med säkerhet kan disponeras av civilförsvaret vid bered­skapshöjning och mobilisering.

Ompröva det kungliga brev av den 16 december 1960, där vissa upp-skovsförhällanden för värnpliktiga regleras. De regionala undsättnings­kårer, som där nämns, har ulgåll ur civilförsvarets krigsorganisation.

Överväg att ge kommunerna ansvarei för rekrylering av hemskyddsor­ganisalionen.

Iakttag restriklivilet när det gäller utbyggnaden av kapaciteten, ersätt­ningsinvesleringar, permaneni personatförstärkning m. m. vid ulbildnings-och förrådsanläggningarna med hänsyn lill osäkerheten rörande dels den framlida beläggningen - som på sikl kan beräknas minska - dels möjlighe­terna atl öka utnyttjandet av den nuvarande kapaciteten utan större inves­leringar eller personalulökningar.

Ge kommunerna ansvarei för personalförsörjningen i krig lill civilförsva­ret.

Den dalorslödda registreringen av civilförsvarsplikliga har studerats särskilt och en samordning med värnpliklsverkels regisirering av värnplik­tiga m. m. har prövats. De viktigaste faktorerna vid de överväganden som gjorts har varit

-     regeringens ADB-policy

-     utveckUngsplanerna pä myndighetsnivå

-     sysiemavgränsningsprinciperna

-     användarbehov

-     kosinader

De slulliga avvägningarna har gjorts mellan två huvudalternativ

1   Länsstyrelsemas datorstöd baseras på terminaler till en central dator, vid vilken dala finns lagrade.

2   Länsstyrelsemas datorstöd baseras på små datorer vid försvarsenhe­lerna, där för länet specifika data finns lagrade. Dessa små datorer är också kopplade till en cenlral dalor med egel dalalager.

 

Prop. 1984/85:161                                                 157

Valet mellan huvudalternativen bör göras av regeringen på gmnder som inle har med enbart personalredovisningen all göra. Om regeringen väljer huvudaltemaliv 1, står näsla val mellan

-     1.1, som innebär det syslem TAPS som nu är utvecklat vid civitför­
svarsstyrelsen och under införande vid länsslyrelserna

—    1.2, som innebär en nyutveckling vid värnpliktsverket med använd ning
utav värnpUktskontorens daiorer

Institutet förordar i detla fall mycket klart alternativ 1.1, dvs. syslem TAPS.

Om regeringen väljer huvudallernativ 2 slår också här näsla val mellan två alternativ

—    2.1, som innebär en utbyggnad i huvudsak enligt stmktur 2 i civil­
försvarsstyrelsens rapport "Civilförsvarets framtida datorkraft stmk­
tur"

-     2.2, som lekniskl innebär ungefär samma sak för länsstyrelsema men på
central och högre regional nivå innebär all de små datorerna vid länssty­
relserna ansluts till värnpliktskonlor och värnpliktsverket centralt och
att utvecklingsansvar för gemensamma personatförsörj ningsfunktioner
ges lill värnpliktsverket.

Insttfulet ger i del här fallel ett förord för atfernativ 2.1, dvs. dalorkrafl-slmklur 2 för civilförsvarel.

Oberoende av vilket alternativ som väljs föreslår institutet att civitför­svarsstyrelsen och vämpliktsverkel tillsammans ulvecklar elt effeklivare och mera givande samarbete och erfarenhetsutbyte i frågor som gäller såväl personalförsörjning som ADB-leknik,

TUl civitförsvarsstyrelsen och/eller länsstyrelserna släller institutet föl­jande förslag,

Allmänl

Försvarsbeslutet 82 markerar tydligt viklen av beredskapen mol över­raskande angrepp. För civitförsvarels del bör detta enligt institutets upp­fattning innebära atl civitförsvarels krigsorganisalion redan i fredslid skaU vara uppfylld med krigsplacerad personal, helst gmndutbildad men fram­förallt samövad. Slora vakanser i krigsorganisationen bör mot den bak­grunden ej tillåtas. En planering, som innebär lidskrävande och osäker vakansuppfyllnad vid höjd beredskap eller mobilisering, kombinerad med anslutande gmndulbildning och övning innan förbanden är insatsberedda bör därför ej ansättas. Detla grundläggande synsält har konsekvenser genom hela personalförsörjningssyslemet. Av stor betydelse är atl söka ändra på den inställning hos många berörda personer, som betecknas som ålertagandefilosofi - dvs. atl fredslida försummelser - av ekonomiska eUer andra skäl - kan alertas vid en beredskapshöjning i god lid inför ell krigsutbrott.

Styrelsen har en betydande mängd arbetsgmpper, projeklgmpper etc.

 

Prop. 1984/85:161                                                                 158

igång med utvecklings- och utredningsarbete inom personalförsörinings-områdel. Dessa utrednings- och utvecklingsuppgifter tar resurser ur lin­jeorganisationen, vars kapacitet all la beslul och eventuellt genomföra gruppernas förslag reduceras. En bälire balans mellan ulveckUng/utred-ning i arbets- och projektgrupper och beslutsfallning/beordring/genomfö-rande i linjeorganisationen bör skapas, bl. a. genom att på etl tidigt stadium i utvecklings/utredningsarbetet man fömtser och planerar för handläggning och genomförande av förslagen.

Rekrylering

Utforma rekryteringssyslemet så att alla tillgängliga rekryteringskällor utnyttjas maximalt och så att länsstyrelserna får möjlighet all placera personal på krigsbefaltningar oberoende av rekryteringskälla.

Civilförsvarel skall rekryteras lokalt. På platsen tiUgängliga personer har alt bilda de erforderliga civilförsvarsslyrkorna. Ulforma därför civitför­svarsorganisationen och insalsmeloderna så att för civilförsvaret tillgäng­lig personal kan lösa uppgiflerna.

Rutinerna för direktöverföring av värnpliktiga från försvarsmakten tiU civilförsvarel tillfredsställer inte arbetsmarknadsstyrelsens krav på en to­talförsvarsprövning, närmasl i samband med 47-årsfördelningen. Justera mtinerna i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och värnpliktsverket så alt kraven tillgodoses med minsta möjliga administrativa omgång.

Lägg ned slörre anslrängningar på alt pröva personer ur olika rekryte­ringskällor/öre inskrivningssamlalet med hjälp av information ur t.ex, samhälleliga ADB-regisler och möjliggör därmed färre, längre och kvalita­tivt bättre inskrivningssamlal och ell bättre urval.

Inskrivning

Förbättra resultatet av inskrivningssamtalen genom (utöver den redan nämnda informationsinsamlingen och förprövningen)

-     flera inskrivningsdagar på året, vilkel minskar anlalel behövliga inskriv-ningsförrättare och möjliggör all endasl kvalificerad personal utnyttjas

-     vid länsslyrelserna cirkulationstjänstgörande civilförsvarslärare, som direkt kan utnyttjas i inskrivningsarbelel (en cirkulations tjänstgöring kan leda lill även andra posiliva effekter för personal försöoningssysle-mel)

-     ell datorstött bokningssystem, som ger möjlighel all direkl vid in skriv-ningstillfällel boka in den civilförsvarspliklige på utbildning och kanske övning och därvid Iräffa överenskommelser, som bör leda lill färre återbud.

Analysera befatlningskraven i krigsorganisationen och ulforma sädana befattningsbeskrivningar - inkluderande personliga egenskaper och häl-sokrav, så uttryckta all de kan slällas mol individbeskrivningar, som finns tillgängliga — alt inskrivning mol befallning kan ske med ökad säkerhet

 

Prop. 1984/85:161                                                  159

såväl för att krigsorganisationen blir uppfylld med rätt personal som att rekryteringskäUorna blir väl utnyttjade.

Återgå lill alt skriva in direkt på befattning i krigsorganisationen mol (prognoserad) vakanslisla.

Utbildning

Förenkla och ralionalisera utbildningssystemet genom atl slopa uppdel­ningen på fackkurs och befallningskurs med mellanliggande prövning. Vinsterna ligger i atl enskilda personer snabbare kan passera utbildnings­systemet, i atl repeltfionsandelen av utbildningstiden, förorsakad av långa uppehåll, kan reduceras och i att kursadministrationen kan förenklas. Den sammanhållna kurs som blir etl resultat av den slopade uppdelningen kan ändå genomföras i form av lämligen näraliggande enveckorspass, som bokas i elt sammanhang.

Slopa de s.k. bankema i utbildningssystemet - utbildningsbanken och krigsplaceringsbanken om i oklober 1983 tillsammans ca 73000 personer -skriv in direkt på krigsbefatlning och utnyttja vid behov av överinskrivning mobiliseringsreserven som buffert. Vinsten ligger i atl färre personer onö­digtvis registreras för civilförsvarel samt sammanhänger i övrigl med del ovannämnda förslagel om förenkUg av utbildningssystemets kurser.

Se över begreppet utbildningsdagar som för närvarande definieras som ersättningsdagar från försäkringskassan. Härigenom inräknas i en del kur­ser vissa mellanliggande veckoslut, där ingen utbildning bedrivs, vilket ger oegentliga produkliviletsjämförelser mellan olika kurser.

Se över anställnings- och löneavtalen med civilförsvarslärarna. En över­enskommelse liknande den som finns för militära instruktörer bör efter­strävas. Härigenom bör väsentligl mera lid frän civilförsvarslärarna än idag bli tillgänglig för arbetsgivaren.

Krigsplacering

Civilförsvaret skall rekryteras lokalt och ha hög beredskap. Vid avväg­ning mellan vakanlhållning av befallning och krigsplacering av personal, där del är tveksamt om kvalifikationskraven är uppfyllda, bör krigsplace­ring ges försteg.

Länsslyrelserna bör ges ansvarei alt bedöma när krigsplacering kan göras. Systemet bör tillåta att outbUdad personal krigsplaceras även i ulbildningsbefaltning om länsstyrelsen — evenluelll i samförstånd med berörd kommun - finner del lämpligl.

Övning och mobUisering

Övningar får en ökad betydelse av flera skäl - inte minst som ett medel all höja beredskapen. Övningar bör i slörsia utsträckning bedrivas enhels­vis under ledning av krigsplaceral befäl.

De övningsledargmpper som idag slälls lill länsslyrelsernas förfogande

 

Prop. 1984/85:161                                                 160

bör disponeras friare av länsslyrelserna för all övningarna bättre skall kunna anpassas liU de lokala förhållandena. Elt sätl alt åstadkomma della är all de ställs tUl förfogande för längre perioder. Del bör övervägas alt koppla samman detta till förfogandeslällande med del syslem för cirkula­tionstjänstgöring för civitförsvarslärare, som inslilutel lagit upp i samband med "inskrivning".

Civilförsvarslärare och övningsledare som tillhör civilförsvaret i krig bör disponeras av länsstyrelserna för krigsplacering. Den särskilda ulbild-ningsledarorganisationen för återtagande vid mobilisering kan - mot bak­grund av beredskapskraven - slarki ifrågasättas. Inplanerade resurser för denna bör omfördelas.

Mobiliseringsmomentel bör ges slor lyngd vid alla övningar.

Ofta återkommande övning är vikligl för beredskapen. Ändå bör glesare men i tiden längre övningar prövas inom ramen för tilldelad övningslid. Skälet härför är att erfarenheter av ålerkommande räddningsinsatser, vil­ket kan ernås under de längre övningarna, bör vidmakthållas.

Övningslillfällena bör ulnylljas lill en genomtänkt prövning av krigspla­cerade i olika befattningar. Övningsresultatet bör användas för såväl be­fordran i krigsorganisationen som omkrigsplacering. Enkla former för så­dana ålgärder bör skapas.

TiU arbetsmarknadsstyrelsen ställer institutet följande förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i samråd med bl.a. civitförsvarsstyrelsen tagtf fram etl utkast lill ny personuppgtfl, som rationaliserar arbetet i samband med 47-årsfördelningen och innebär förenklingar för den enskil­de. Arbetet bör fullföljas utan yllerligare ivekan.

 

Prop. 1984/85:161                                                  161

Bilaga 7

Sammanställning av remissyttranden över försvarets rationalise­ringsinstituts rapport (nr2.83-4301) Civilförsvarets personalför­sörjning

1 Remissinstanser

Remissyttranden har avgivils av värnpliktsverket, arbetsmarknadssty­relsen, riksrevisionsverkei, länsslyrelsernas organisalionsnämnd, samtliga länsslyrelser, överbefälhavaren, riksnämnden för kommunal beredskap, civUbefälhavarna i Södra och i Bergslagens civilområden. Svenska kom­munförbundet och Centralorganisationen SACO/SR.

2 Allmänt

Institutets förslag till förändringar för atl underlätta länsslyrelsernas arbete med rekrylering, inskrivning och krigsplacering har i huvudsak fåll ett positivi mollagande av remissinstanserna. Civitförsvarsstyrelsen, ar­betsmarknadsstyrelsen och värnpliktsverkel framhåller i sina yttranden att flera av de problem institutet tar upp håller på att lösas eller har redan lösls, bl. a. rulinerna för direktöverföring avwärnplikliga.

Institutet riktar viss kriiik mol brister i samarbelel mellan civilförsvars­slyrelsen, värnpliktsverkel och arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa myndig­heter framhåller emellertid att de har ett fungerande och förtroendefullt samarbele saml att representanter för överbefälhavaren, arbetsmarknads­styrelsen, värnplikts verket och civilförsvarsslyrelsen sammanträder två gånger årligen för all praktiskt lösa akluella personatförsörjningsfrågor.

När del gäller civilförsvarels krigsorganisalion framhåller institutet alt 1982 års försvarsbeslut markerar tydligt vikten av beredskapen mot över­raskande angrepp. För civitförsvarels del bör detta enligt institutets upp­fattning innebära att civitförsvarels krigsorganisation redan i fredslid skaU vara uppfylld med krigsplacerad personal, helsl gmndutbUdad men fram­för allt samövad. Stora vakanser i krigsorganisationen bör mol den bak­grunden inte tillåtas. En planering, som innebär tidskrävande och osäker vakansuppfyllnad vid höjd beredskap eller mobilisering, kombinerad med anslutande gmndulbildning och övning innan förbanden är insatsberedda, bör därför ej ansättas.

Ingen remissmyndighet har någon erinran mol dessa synpunkter.

11    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                   162

3 Rekrytering

Personaltillgångar och civilförsvarets personalbehov

Institutet viU göra regeringen uppmärksam på den brist på kvalificerad personal för krigsuppgifter som uppenbarligen råder inom hela totalför­svaret och som märks tydligt inom civilförsvaret. Det kan enligt institutets uppfattning mot den bakgrunden bli nödvändigl atl ändra de laktiska, lekniska och organisaloriska målsättningarna för civilförsvarsstyrkorna med hänsyn till den personal som i verkligheten kan avdelas till civilförsva­ret. Insttfulet föreslår att civilförsvarsorganisationen och insatsmetoderna utformas så atl för civUförsvaret tillgänglig personal kan lösa uppgifterna.

Civilförsvarsslyrelsen anser att förslaget inte är riktigl. De förvänlade uppgifterna måste enligt styrelsen styra kraven på organisation och normer. Några länsstyrelser framför samma synpunkter som styrelsen. Bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen framhåller alt resultatet av pågående utred­ning om principer för prioritering av de lolala personalbehoven inom totalförsvaret och tillämpningsregler till dessa principer är av stor betydel­se för civilförsvarets personalförsörjning.

Föryngring av personal i krigsorganisationen, kvinnorekryteringen och informalion om den inskrivningsskyldige

Institutet menar att föryngring av organisationen är eftersträvansvärd som ett medel atl minska personalomsättningen och reducera kostnaderna men den är ingel mål i sig. Möjligheter atl sänka kosinaderna står också till buds genom atl optimalt utnyttja redan nu tillgängliga rekryteringskällor. Institutet anser all det är viktigt alt välja ut de för civilförsvarel mest lämpade ur resp. rekryteringskälla. Institutet föreslår atl rekryteringssy­slemet ulformas på ell sådanl sätt att tillgängliga rekryleringskällor kan utnyttjas maximalt och alt fömtsättningar skapas som underlättar länssty­relsernas möjligheter att få rätl person på rätl befallning oberoende av rekryteringskäUa.

Remissinstanserna biträder förslagel. Arbetsmarknadsstyrelsen fram­håUer att 47-årsfördelningen är den största rekryteringskällan och kommer all vara det även framdeles.

Institutet föreslår att civilförsvarsslyrelsen och länsslyrelserna skall läg­ga ner större ansträngningar på att pröva personer ur olika rekryleringskäl­lor före inskrivningssamlalet med hjälp av informalion ur t. ex. samhälleli­ga ADB-regisler. Della anses möjliggöra färre, längre och kvaltfativl bäitre inskrivningssamlal och ett bättre urval.

Civilförsvarsstyrelsen anser all det vore önskvärt att kunna samköra samhälleliga ADB-register speciellt för kvinnorekrytering. Det verkliga problemet i sammanhanget är enligt slyrelsen att uppgifter saknas om vilka personer som är ianspråklagna för annan beredskapsuppgtfl inom t.ex. K-förelag, kommuner, landslingskommuner och statliga myndigheler ef-

 

Prop. 1984/85:161                                                  163

tersom denna personal inte beredskapsregislreras. Möjligheterna och kon­sekvenserna av en utvidgad beredskapsregistrering bör enligt styrelsens mening ulredas. Länsstyrelserna framför liknande synpunkier, och flera länsstyrelser pekar på behovet av en utvidgad beredskapsregistrering.

Institutet anser atl en ökad kvinnoregislrering är beroende av möjlighe­terna lUl databearbetning av register över den kvinnliga rekryleringsgmp-pen. Den manuella hanteringen innebär en orimligt slor arbetsinsats i relalion lill utfallet. Institutet anser atl regeringen bör överväga alt skapa möjligheter för civilförsvarel att genomföra databearbetning. Inslilutel föreslår att möjligheter skapas för civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelser­na atl effektivisera rekryteringsarbetet, särskilt kvinnorekryleringen, ge­nom all öppna möjligheter lill särbearbetning och samköming av olika ADB-register som innehåller för rekrytering intressant personalinforma­tion i avsikt all ulnyllja denna information för kategorisering och urval. Särskilt kvinnorekryleringen ger i dag enligt institutet myckel klent utbyle i förhållande till resursinsalserna.

De flesla remissinslanserna bilräder förslagel och anser all rekrytering av kvinnor med nuvarande system kräver en orimligt stor arbetsinsats. Svenska kommunförbundet framhåller att förbundet lidigare betonat vik­ten av all särskilda insatser görs i syfte atl underlätta rekryteringen av kvinnor. Mol denna bakgmnd ansluter sig förbundel till inslitutets förslag atl förbättra rekryteringsmtinerna för alt nå della mål. Datastöd torde enligt förbundet - som institutet påpekar - vara nödvändigl i della sam­manhang.

Direktöverföring av värnpliktiga och omprövning av kungUgt brev

Institutet anser atl rutinerna för direktöverföring av värnpliktiga från försvarsmaklen lill civilförsvarel inle tUtfredsstäUer arbetsmarknadsstyrel­sens krav på en totatförsvarsprövning, närmasl i samband med 47-årsför­delningen. Institutet föreslår alt civilförsvarsstyrelsen justerar mtinerna i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och värnpliktsverket så atl kra­ven tillgodoses med minsta möjliga administrativa omgång.

Institutet föreslår all regeringen omprövar det Kungl. brev av den 16 december 1960 där vissa uppskovsförhållanden för värnpliktiga regleras. De regionala undsällningskårer, som där nämns, har enligt institutet utgått ur civilförsvarets krigsorganisation.

Civilförsvarsslyrelsen, överbefålhavaren, värnpliktsverket och arbets­marknadsstyrelsen anmäler att överenskommelse har träffats dem emellan om att direktöverföring av värnpliktiga till civitförsvaret begränsas till följande personalkategorier:

-     Hel- och deltidsanställd brandpersonal

-     SkyddsutbUdade värnpliktiga

-     Andra särskilt lämpliga värnpUklskalegorier

samt atl Kungl. brev av den 16 december 1960 om uppskov tUl civUförsva-

 

Prop. 1984/85:161                                                  164

rets regionala enheter upphävs. Civilförsvarsstyrelsen framhåUer atl indel­ningen i regionala och lokala enheter har upphört. Värnpliktsverket avser atl i samband med samtliga överföringar överlämna sådana dala på de enskilda individerna som underlättar bästa möjliga utnyttjande, bl. a. mUi­tär utlagning och utbildning. Sålunda kommer från och med 1985 huvud-rekryleringskällan för civilförsvaret åter att vara 47-årsfördelningen. Be­träffande personal i fredsräddningsljänsten anser civilförsvarsslyrelsen alt ullagningen bör ske i samråd med brandchefen i kommunen. Arbelsmark­nadsstyrelsen, värnpliktsverkel och överbefälhavaren framhåller alt an­svaret för atl hos värnpliklsmyndigheierna anmäla vilka brandmän som bör få disponeras skall åvila länsstyrelsema i samverkan med kommuner­na. Arbetsmarknadsstyrelsen vill påpeka att en totatförsvarsprövning be­hövs även då del gäller deltidsbrandmän varvid dock civitförsvarels behov skall väga lungl. Värnpliktsverket delar också uppfatlningen att den kvali­ficerade ledningspersonalen i bl. a. kommunerna genom sin fredsbefatlning skall vara predestinerade för motsvarande befattning i civilförsvarets krigsorganisalion. Del bör enligt verkel med andra ord med fredsbefalt-ningen följa en skyldighel för krigsplacering vilkel är en fråga som siuderas av den s. k. prioriteringsutredningen. Svenska kommunförbundet delar inslitutets uppfallning i fråga om betydelsen av atl civilförsvarets enheler bemannas med brandpersonal, vUkel garanterar en professionell kompe­tens. Vidare anser förbundet att kommunerna skall ha ell stort inflylande vid valet av de personer som skall ingå i civitförsvarels olika enheler. På detta sätt kan enligt förbundets mening bl.a. den personkännedom som kommunerna har bättre komma lill sin rält.

Förenkling av arbetet med 47-årsfördelningen

Arbelsmarknadsstyrelsen har i samråd med bl.a. civitförsvarsstyrelsen tagit fram ell utkast till ny personuppgtfl, som rationaliserar arbelel i samband med 47-årsfördelningen och innebär förenklingar för den enskU­de. Arbetet bör enligt institutet fullföljas ulan ytterligare tvekan.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller all styrelsen återtagit arbetet med atl få 47-årsmaterialet mer länsslyrelseanpassat. Del nya "paketel" är enligt styrelsen under utarbetande och kommer enligt planerna all införas i samband med 1985-års 47-årsfördelning. Styrelsen kommer här att utnyttja alla de möjligheter värnpliklsverkels personregisler ger alt få med mer dala om individerna, allt för atl underlätta för länsarbelsnämnderna och läns­styrelserna och för alt ge dessa elt bättre urvalsinstrument för atl få räll man på rätt plats och eliminera bl. a. onödiga kallelser lill inskrivning.

Rekrytering av hemskyddsorganisalionen

Institutet föreslår alt regeringen överväger att ge kommunerna ansvaret för rekrytering av hemskyddsorganisalionen.

 

Prop. 1984/85:161                                                  165

Civilförsvarsslyrelsen anser alt länsstyrelserna bör ansvara för rekryte­ring i fred av personal lill samtliga befattningar i krigsorganisationen. Ullagningen bör enligt slyrelsen ske i samråd med berörda kommuner. Denna uppfattning delas av länsstyrelserna. Riksnämnden för kommunal beredskap framhåUer alt enligt 1982 års tolatförsvarsbeslut har kommuner­na fått väsenlligl ökade uppgifler beiräffande civitförsvarsverksamheten. Det föreslagna ansvarei för rekrytering av hemskyddsombud innebär en­ligt riksnämnden en ökad belastning för kommunerna. Riksnämnden vill i detla sammanhang erinra om atl del för närvarande pågår försök med frivillig rekrylering av hemskyddsombud genom medverkan av Sveriges civUförsvarsförbund. Riksnämnden anser att frågan om rekrylering av hemskyddsombud bör analyseras yllerligare efter utvärdering av den på­gående försöksverksamheten i civilförsvarsförbundets regi. Svenska kom­munförbundet anser alt institutet närmare borde ha analyserat hur kommu­nema skaU klara en sådan omfallande uppgtft som rekryteringsansvaret för 80000-100000 hemskyddsombud. Genom 1982 års lotalförsvarsbeslul har kommunerna lilldelals väsenlligl ökade uppgifler inom civilförsvaret. Om kommunerna skaU ha uppgtften all rekrylera hemskyddsombuden förut­sätter delta enligt förbundet ökade personella resurser. På del knappa underlag i denna fråga som presenteras i rapporten släller sig förbundel mycket tveksam till inslitutets förslag. För närvarande pågår också enligt vad förbundel erfarit försök med friviUig rekrytering av hemskyddsombud genom medverkan av Sveriges civilförsvarsförbund.

4 Inskrivning

Inskrivningssamtalen

Institutet föreslår atl civilförsvarsslyrelsen och länsstyrelserna förbätt­rar resultatet av inskrivningssamlalen genom (utöver den redan nämnda informationsinsamlingen och förprövningen)

— flera inskrivningsdagar på året, vilket minskar antalet behövliga inskriv-ningsförrältare och möjliggör all endast kvalificerad personal utnyttjas

— vid länsstyrelserna cirkulationstjänstgörande civilförsvarslärare, som direkt kan utnyttjas i inskrivningsarbelel (en cirkulationstjänstgöring kan leda till även andra posiliva effekler för personalförsörjningssyste­met)

— ell datorstött bokningssystem, som ger möjlighet atl direkl vid inskriv­ningstillfället boka in den civilförsvarspliktige på utbildning och kanske övning och därvid Iräffa överenskommelser, som bör leda lill färre återbud.

Civilförsvarsslyrelsen framhåller alt vid införandet av utbildningssystem 80 föreslogs länsstyrelserna all utnyttja flera inskrivningsdagar under årel. Civilförsvarsslyrelsen kommer i anvisningarna för rekryteringsarbetet ånyo atl göra påstötningar om delta. Efler utbildning vore lärarna enligt 12    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 161

 

Prop. 1984/85:161                                                   166

styrelsen lämpliga för inskrivningsarbete. Civilförsvarsstyrelsen saknar för närvarande personella och ekonomiska resurser för genomförandet av förslaget. 1 pågående ADB-utveckling inom civitförsvarsstyrelsen har bl.a. problemet med kursbokning och elevinflytande studerats. Härvid har framkommit all del är möjligt all lillämpa vid högfrekventa kurser. Vid lågfrekventa kurser och övningsverksamhet föreligger ej denna möjlighet. Systemet prövas för närvarande vid hemskyddsutbildningen. Länsstyrel­sema år i allmänhel negaliva lill ulnyttjande av cirkulationstjänstgörande lärare som inskrivningsförrältare. Beiräffande bokningssystem framför länsstyrelserna liknande synpunkter som civitförsvarsstyrelsen.

Befatlningskrav

Institutet föreslår atl civitförsvarsstyrelsen analyserar befatlningskraven i krigsorganisationen och ulformar sådana befallningsbeskrivningar atl inskrivning mot befattning kan ske med ökad säkerhet såväl för att krigsor­ganisationen blir uppfylld med räll personal som all rekryteringskällorna blir väl utnyttjade.

Civilförsvarsstyrelsen anmäler all styrelsen avser all genomföra befatt­ningsanalyser och ulforma kvalifikationskrav. Arbetet påbörjas enligt sty­relsen under våren 1985. Flera länsstyrelser pekar på behovel av befatt­ningsanalyser och befattningsbeskrivningar.

Inskrivning direkt på befattning

Institutet föreslår alt civitförsvarsstyrelsen återgår till all skriva in direkl på befattning inom krigsorganisationen mol (prognoserad) vakanslista. Civilförsvarsslyrelsen delar institutets uppfallning all inskrivning direkl på befattning vore önskvärd, Slyrelsen har emellertid funnil alt detta utiag-ningsförfarande leder lill många felaktiga placeringar och onödig utbild­ning, Lämplighelsbedömningen i samband med prakliska befälslednings-moment i fackkursulbUdningen synes enligt styrelsen vara helt överlägsen försök atl prognostisera uttfrån etl samtal i samband med inskrivningen även då den inskrivne har en belydande arbelslivserfarenhel som kan ge underlag för bedömningen. De flesta länsstyrelserna biträder inslilulels förslag, och flera länsslyrelser menar alt detla förfarande i praktiken tillämpas för närvarande då antalet vakanser är relativt ringa.

5 Utbildning

Uppdelning på fackkurs och befattningskurs

Institutet föreslår all utbildningssystemet förenklas och rationaliseras genom atl uppdelningen på fackkurs och befaltningskurs med mellanlig­gande prövning slopas.

De flesla länsstyrelserna anser alt förslagel skall prövas. CivUförsvars­styrelsen framhåller att inslitutets förändringsförslag rörande inskrivnings-

 

Prop. 1984/85:161                                                  167

och utbildningssystemet (inskrivning av befäl direkt på befattning, sam­manslagen grundulbUdning, ytteriigare nedtoning av lämplighetsbedöm­ningen m.m.) inle får ses isolerat utan måsle kopplas lill ell hell nylt inskrivningsförfarande. Om ell nylt sådant syslem skall skapas, måsle detta innebära en helhetslösning som enligt styrelsens mening torde kräva etl betydligt mer omfattande utredningsarbete än vad inslilutel hafl möjlig­het atl göra i denna ulredning. Även några länsslyrelser pekar på dessa förhållanden och avstyrker dellösningar.

Civilförsvarsstyrelsen upplyser att styrelsen under budgetåret 1984/85 avser att påbörja en probleminventering och kartläggning som bör kunna ligga till grund för förändringar av inskrivnings- och utbildningssystemet. Forskningsuppdrag och inriktningsdiskussioner planeras av styrelsen bli påbörjade budgetårel 1985/86. Under detla budgetår kan enligt styrelsen en idéskiss till ett förändrat syslem presenleras. Slyrelsen anser att skissen skall kunna ligga till grund för etl slällningstagande i försvarsbeslutet 1987 om fortsatt utvecklingsarbete inför etl slulligl slällningstagande i försvars­beslutet 1992. Mot bakgrund av bl.a. CESAM-kommitténs förslag kan det dock enligt styrelsen bli nödvändigt med vissa modifieringar av utbild­ningssystemet redan under de närmasle åren.

Utbildnings- och krigsplaceringsbankerna

Insniutet föreslår all civitförsvarsstyrelsen slopar de s.k. bankerna i utbildningssystemet - utbildningsbanken och krigsplaceringsbanken var i oklober 1983 lillsammans ca 73000 personer. Vidare föreslår institutet alt man skall skriva in direkt på krigsbefattning och utnyttja, vid behov av överinskrivning, mobiliseringssreserven som buffert. Vinsten ligger enligt inslilutel i alt färre personer onödigtvis regislreras för civitförsvaret och sammanhänger i övrigt med förslaget om förenkling av utbildningssyste­met.

Länsstyrelsema har delade meningar om personalbankerna i utbild­ningssystemet. Några länsslyrelser delar institutets uppfattning att ban­kerna bör slopas om mobiliseringsreserven får större volym. Andra läns­styrelser anser att bankerna är ett nödvändigt hjälpmedel i personalhante­ringen. Civilförsvarsstyrelsen framhåller all bankernas slorlek samman­hänger med flera faktorer bl. a. följande:

-    Tidigare avsaknad av datorstödd modell för rekryteringsplanering

-    Tidigare otillräckliga utbildningsresurser

-    Värnpliklsavgående kan inle krigsplaceras mellan 45 och 48 år

-    Personal från org 72 som inte passar in i org 80.

Genom den dalorslödda rekryleringsplaneringen som tillämpas sedan två år tillbaka tiltförs enligt styrelsen bankerna inte ny personal om inte behov föreligger. Civitförsvarsstyrelsen framhåller atl åtgärderna har vid­tagils för atl reducera bankerna lill erforderlig slorlek. Bankerna utgör enligt styrelsen i motsats till vad institutet påslår etl aklivt och nödvändigt

 

Prop. 1984/85:161                                                                168

hjälpmedel i personalförsörjningsprocessen. Enligt arbelsmarknadsstyrel­sen finns i bankerna ett stort antal inskrivna och beredskapsregistrerade som inte passar in i aktuell krigsorganisation och som aldrig avses tas i anspråk. Detla är enligt slyrelsen inle tillfredsställande och styrelsen ser med oro på det faktum alt tusentals personer på detla sätl spärras för andra uppgifter inom totalförsvaret. Arbetsmarknadsstyrelsen är därför posiliv lill de ålgärder institutet föreslår för alt effektivisera hanleringen.

6 Krigsplacering

Institutet föreslår att vid avvägning mellan vakanlhållning av befattning och krigsplacering av personal, där det är tveksamt om kvalifikationskra­ven är uppfyllda, krigsplacering ges försteg. Länsstyrelserna bör enligt institutet ges ansvarei atl bedöma när krigsplacering kan göras. Systemet föreslås böra tillåta att outbildad personal krigsplaceras även i utbildnings­befattning om länsstyrelsen - eventuellt i samförstånd med berörd kom­mun - finner det lämpUgt,

Huvuddelen av länsstyrelserna delar institutets uppfattning. Civilför­svarsstyrelsen framhåller att i dagens rekryleringssyslem med förhands-rekrytering mot kända åldersavgångar och förvänlade avgångar av andra skäl än ålder skall länsstyrelsema i god tid kunna planera grundutbildning­en så atl den är klar när vakans uppstår i krigsorganisationen, Rekryteringssyslemet bygger också enligt styrelsen på principen om successiv placering där krigsplacering på befallning avgörs först efter genomgången utbildning då personalen skall kunna placeras på alternativa befattningar inom resp. befallningskalegori. Styrelsen anser all del inte är något hinder ur utbUdningssynpunkt atl vissa befälskalegorier, för vilka lämplighelsbedömning inte genomförs i grundutbildningen, krigsplaceras innan grundutbUdningen är genomförd. Övriga befälskategorier bör enligt slyrelsen kunna krigsplaceras efter genomförd fackkurs och lämplighets­bedömning. Detla bör emellertid enligt styrelsens mening endast tillämpas i undantagsfall om del är motiverat från beredskapssynpunkl. Slyrelsen anser alt del är av stor belydelse att befälet inte kallas till övning innan grundutbUdningen är genomförd då grundutbUdningen är en förutsättning för att en övning skaU kunna genomföras med de krav som stäUs på befälet.

7 Övning och mobilisering

Övningar och mobUisering InslUulel föreslår att

-     övningar bör i största utsträckning bedrivas enhelsvis under ledning av krigsplaceral befäl

-     mobiliseringsmomentet bör ges slor lyngd vid alla övningar

-     övningslillfällena bör utnyttjas till en genomtänkt prövning av krigspla-

 

Prop. 1984/85:161                                                   169

cerade i olika befattningar. Övningsresullatet bör användas för såväl

befordran i krigsorganisationen som omkrigsplacering. Enkla former för

sådana åtgärder bör skapas. - ofta återkommande övning är vikligl för beredskapen. Ändå bör glesare

men i tiden längre övningar prövas inom ramen för liUdelad övningstid.

Skälet härför är all erfarenheter av återkommande räddningsinsatser,

vilkel kan ernås under de längre övningarna, bör vidmakthållas.

De flesta länsstyrelserna och civilförsvarsstyrelsen biträder institutets förslag avseende mobiliseringsmomentels lyngd samt del krigsplacerade befälels ledning och prövning, men pekar på begränsningar i fråga om övningstider. Länsstyrelserna och styrelsen anser också att frågan om längre övningstider bör prövas.

Civilförsvarslårare och övningsledare

Institutet anser alt civilförsvarslärare och övningsledare som tillhör civitförsvaret i krig bör disponeras av länsslyrelserna för krigsplacering. Den särskilda utbildningsledarorganisationen för återtagande vid mobilise­ring kan — mot bakgmnd av beredskapskraven - siarkt ifrågasättas. Institutet anser att inplanerade resurser för denna bör omfördelas. Inslilu­tel föreslår att regeringen överväger alt särbehandla lärare vid ulbildnings-och förrådsanläggningama så all de med säkerhel kan disponeras av civU­försvaret vid beredskapshöjning och mobilisering.

Civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna biträder institutets förslag och framhåller alt del även bör gälla förrådspersonalen. Slyrelsen anmäler att projekt beredskapsutbildning har avbmtits lills vidare.

Institutet föreslår all de övningsledargrupper som i dag slälls lill länssly­relsernas förfogande bör disponeras friare av länsstyrelserna för att öv­ningarna bättre skall kunna anpassas till de lokala förhållandena. Ett säll all åstadkomma delta är enligt institutet att de stäUs lill förfogande för längre perioder.

Huvuddelen av länsstyrelserna bilräder institutets förslag. Civilförsvars­styrelsen anser atl förslaget är kopplat lill bl. a. kommitténs förslag.

8 Personalförsörjningen i krig

Institutet föreslår att kommunerna ges ansvarei för personalförsörjning­en i krig.

Ingen remissmyndighet har någon invändning mot detta förslag utan erinrar om ProCK belänkande och förslag.

 

Prop. 1984/85:161                                                   170

9 Datorstöd till personalförsörjningen

Institutet föreslår att regeringen lar beslut om datakraflslrukluren för civilförsvaret för all möjliggöra alt den utveckling av dalorslödda system som nu pågår och planeras skaU kunna drivas planmässigt och ralionellt. Enligt institutets bedömning är en utbyggnad enligt den av civilförsvars­slyrelsen föreslagna simktur 2 motiverad — dvs. med små daiorer på länsstyrelsernas försvarsenheter. I delta fall kan enligt institutet en teknisk samordning med värnpliklsverkels datorer eventuellt bli fördelaktig.

Den datorstödda registreringen av civilförsvarsplikliga har av institutet studerats särskilt och en samordning med värnpliklsverkels regisirering av värnpliktiga m. m. har prövals. De viktigaste faktorerna vid de övervägan­den som gjorts har varit

-     regeringens ADB-policy

-     utvecklingsplanerna på myndighetsnivå

-     sysiemavgränsningsprinciperna

-     användarbehov

-     kostnader.

De slutliga avvägningarna har gjorts mellan två huvudalternativ.

1   Länsslyrelsernas datorstöd baseras på lerminaler tiU en central dator, i vilken data finns lagrade

2   Länsstyrelsernas datorstöd baseras på små datorer vid försvarsenhe­terna, där för länet specifika dala finns lagrade. Dessa små daiorer är också kopplade lUl en cenlral dator med eget datalager

Valet mellan huvudalternativen bör enligt institutet göras av regeringen på gmnder som inle har med enbart personalredovisningen alt göra. Om regeringen väljer huvudalternativ 1, slår nästa val mellan -1.1, som innebär det syslem TAPS som nu är ulvecklal vid civitförsvars­styrelsen och under införande vid länsstyrelsema

-     1.2, som innebär en nyutveckling vid värnpliktsverkel med användning
utav värnpliktskontorens daiorer.

Institutet förordar i detla fall mycket klart alternativ 1.1 dvs. syslem TAPS.

Om regeringen väljer huvudalternativ 2 slår också här näsla val mellan två allernaliv

-     2.1, som innebär en utbyggnad i huvudsak enligt siruklur 2 i civilför­svarsslyrelsens rapport "Civilförsvarets framtida datorkraftstmktur"

-     2.2, som tekniskt innebär ungefär samma sak för länsstyrelserna men på central och högre regional nivå innebär all de små datorerna vid länssty­relserna ansluts till värnpliktskonlor och värnpliktsverket centralt och atl utvecklingsansvar för gemensamma personalförsörjningsfunktioner ges lill värnpliktsverket.

Institutet ger i del här fallel ett förord för alternativ 2.1, dvs. datorkraft-struktur 2 för civilförsvaret.

 

Prop. 1984/85:161                                                  171

Oberoende av vilket alternativ som väljs föreslår institutet all civitför­svarsstyrelsen och värnpliktsverket tillsammans ulvecklar elt effeklivare och mera givande samarbele och erfarenhetsutbyte i frågor som gäller såväl personatförsörjning som ADB-leknik.

Civilförsvarsstyrelsen anser alt alternativ 2.1 är den bäsla lösningen. De främsta skälen för detla är:

-     Regeringens anvisningar beträffande införande av en struktur 90 lösning bör följas

-     Ett för civitförsvaret integrerat och väl anpassat informationssystem bör skapas vid länsslyrelsernas försvarsenheter och andra användare

-     Små syslem och enkla systemlösningar eftersträvas

-     Ett aklivt användarengagemang i syslemutvecklingsarbelet förutsätts

- Såväl syslemutvecklingskoslnader som driftskostnader bör hållas nere.
Enligt civilförsvarsslyrelsens uppfattning förefaller allernaliv 2.2 kon­
stmerat och medför inga nämnvärda fördelar. Allernaliv 2.2 synes enligt
styrelsens bedömning däremot medföra elt anlal pålagliga nackdelar från
såväl kostnads- som användarsynpunkt och medför en onödigt komplice­
rad systemlösning.

Värnpliktsverkel framhåller att jämförelse bör ske mellan civilförsvarets planerade systemutveckling och en omläggning till värnpliktsverket. Detta gör det enligt verkel självklart intressant atl jämföra återstående tre eller flera alternativ bl.a. av institutet angivna ahernaliv 1.2, 2.1 och 2.2. Framhållas bör även atl värnpliklsverkels mliner i flera avseende i stort sett är direkt användbara även för civilförsvarel. Della minimerar enligt verket behoven av rutin- och programutveckling. Förslärkningar av den lekniska utmstningen samt utbildning av personal blir det som är kost­nadskrävande. I övrigl kan enligt värnpliktsverket konstateras atl avsnittet har alllför översiktligt behandlat de alternativ som inslilutel funntf värda att studera. Det är enligt verket inte tillräckligt som beslutsgmnd. Verket anser atl datorstödet är behandlat på ell sätl som nödvändiggör en fortsalt utredning. En avgörande fråga är härvidlag enligt verkels mening behovel av samordning av datorstödet inom personalfunktionen i hela totalför­svaret. Den frågan besvaras bäst av överbefälhavaren och arbetsmark­nadsstyrelsen. Värnpliktsverket har insmmentet, som efter viss resursför­stärkning kan tjäna delar av lotatförsvaret förulom försvarsmaklen efter de behov som föreligger, och skapa underlag för den överblick av tillgångarna som erfordras för ell optimalt utnyttjande av resurserna samt hanlering av enskilda individer.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar inslitulets uppfattning atl de delar av dalasystemen som avser hantering av enskilda ärenden, särskilt rörande personal, bör vara likadant ulformade över hela landel av det skälet att olika individer skall behandlas likvärdigt i motsvarande ärenden. Inom personalförsörjningens område erfordras enligt styrelsen oftast en central styrning av verksamheten, ibland även åtföljd av detaljföreskrtfter. Det

 

Prop. 1984/85:161                                                   172

samarbele som utvecklats mellan civitförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar angående datorstöd på länsstyrelsen ser arbets­marknadsstyrelsen som elt steg i räll riklning med hänsyn lill länsstyrel­sens tolalförsvarsroll. Etl beslut om ett datorstöd baserat på länsdalorer hindrar ju enligt styrelsens mening inte en systemutveckling inom perso­nalförsörjningsområdet mellan civilförsvarsstyrelsen och värnpliktsver­ket.

Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) anför all nämnden har sedan i början av år 1980 haft tiltfälle atl direkt följa civilförsvarsslyrelsens utvecklingsarbete i fråga om alt förbättra civilförsvarets personalsystem. LON har också kunnat konstatera all utvecklingen hittills inneburil vä­sentiiga förbällringar och arbetsläitnader för länsstyrelserna. Regeringen har emellertid den 20 juni 1984 uppdragil åt LON att i samarbete med statskontoret lämna förslag till hur datorstödet vid försvarsenhelerna vid länsstyrelserna bör ulformas och finansieras. På grund härav avslår LON vid detla tillfälle från att ta ställning till de ADB-lösningar som diskuteras i föreliggande rapport.

Riksrevisionsverket menar att osäkerheten om möjligheter lill samarbele mellan civilförsvarsstyrelsen och värnpliktsverket inte får vara styrande vid val av alternaiiv.

Överbefälhavaren framhåller att värnpliktsverkel har inom försvars­maklen huvudansvarei för systemen för inskrivning, registrering och krigs­placering. Av regeringens uppdrag lill försvarets ralionaliseringsinslilut framgår all del i första hand är nämnda system som närmare skall studeras. Utredningen är enligt överbefälhavaren beträffande datorstödet för över­siktiig och kan därför inte läggas liU gmnd för någol beslul. Överbefälha­varen föreslår därför all datorstödet utreds särskUl bl.a. för alt bättre bedöma möjlighelema till en samordning med värnplikts verkets syslem. En sådan samordning skulle enligt överbefälhavarens mening kunna un­derlätta totalavvägning av personal inom lotatförsvaret.

Länsstyrelserna förordar en vidareulveckling av datorstödet till för­svarsenhelerna enligt institutets allernaliv 2.1.

 

Prop. 1984/85:161                                                 173

Bilaga 8 Berörda myndigheters verksamhet

Civitförsvarsstyrelsen är enligt sin instmktion (1978: 112) central för­valtningsmyndighel för civitförsvaret och skall leda och samordna civitför­svarels utveckling. Slyrelsen skall verka för en ändamålsenlig samhällspla­nering med hänsyn till civilförsvarsverksamheten och för att samhällets resurser samordnas för alt kunna utnyttjas för verksamheten. Det ankom­mer på slyrelsen alt följa ulvecklingen av forskning och teknik inom områden som berör civilförsvaret och själv eller genom annan bedriva forsknings- och försöksverksamhel. Vidare skall slyrelsen genomföra grundutbildning och övning vid styrelsens skol- och förrådsanläggningar, leda och övervaka annan civilförsvarsutbildning samt i samarbete med frivilliga organisationer främja frivillig utbildning inom civilförsvaret. Ci­vilförsvarsstyrelsen skall enligt bemyndigande av regeringen anskaffa den materiel som behövs för civilförsvaret saml förvara, vårda och underhålla malerielen. Slyrelsen skaU också ha tillsyn över skyddsmmsbyggandel och hålla sig underrättad om beskaffenheten hos skyddsmmsbeståndet i landel. Del ankommer på styrelsen atl leda och övervaka krigsplanlägg­ningen av civilförsvarel och alt ha uppsikl över beredskapen inom civitför­svaret. Slyrelsen skall verka för upplysning om säkerhelspoltfiken och om civitförsvarels uppgifler i lolalförsvarel. Civilförsvarsslyrelsen skall även ulöva kontroll över den verksamhet som bedrivs av sådana sammanslut­ningar för civilförsvarels främjande som ålnjuler bidrag av statsmedel.

Statens brandnämnd skall enligt sin instmktion (1974: 408) som central förvallningsmyndighel ha tUlsyn över brandförsvaret och verka för sam­ordning av olika grenar av samhäUets räddningstjänst. Brandnämnden har vidare till uppgifl att meddela utbildning för brandpersonal och personal inom sotningsväsendet saml att genom annan utbildningsverksamhet samt försöks- och ulveckUngsarbete främja den allmänna räddningsljänslen. Brandnämnden skaU organisera och adminislrera utbildning och övning av personal i beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor. 1 övrigl an­kommer det på brandnämnden atl genom rådgivning m. m. biträda länssty­relser, kommuner och enskilda i frågor om aUmän räddningstjänst och förebyggande åtgärder mot brand samt att verka både för atl brandförsva­ret i oUka delar av landel ordnas ändamålsenligt och för slandardisering av brandförsvarets utmstning.

Sprängämnesinspeklionen är enligt sin inslruktion (1981: 499) central förvallningsmyndighel för ärenden som rör explosiva eUer brandfarliga varor. Del åligger inspektionen särskUl att meddela föreskrtfter och all­männa råd om explosiva och brandfarliga varor saml alt utöva tillsyn och handlägga därmed sammanhängande ärenden. För förvaring, hantering, transport och försäljning av brandfariiga varor fordras lillstånd eller anmä-

 

Prop. 1984/85:161                                                  174

lan. Byggnadsnämnden skaU pröva ansökningar om tiUstånd, och brand­chefen lar emot anmälningar. Brandchefen skaU yttra sig i ärenden om brandfarliga varor och della i avsyning. Vidare skall brandchefen medver­ka i lillsynen över efterlevnaden av förordningen om brandfarliga varor. Inspektionen skall lämna myndigheler tekniskt sakkunnigi bilräde och tillhandahåUa aUmänheten råd. Inspeklionen skall också ulöva lillsyn över efterlevnaden av förordningen om brandfarliga varor och vid behov lämna anvisningar om rättelse. Vad gäUer explosiva varor ankommer det på sprängämnesinspektionen att avgöra om en viss vara skall anses som explosiv. Endasl sådana varor som har blivil godkända av inspektionen får i princip tillverkas eUer innehas inom riket eller införas hit. Länsstyrelser­na med bilräde av polismyndigheterna ulövar den allmänna lillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva varor. Inspeklionen skall lämna myndigheterna nödvändigt tekniskt biträde och medverka i tillsynen saml hjälpa allmänheten med råd. Om inte länsstyrelsen förord­nar om annal, skall avsyningen av fabriker förrättas av inspektionen i samråd med polismyndigheten och brandchefen. Avsyning av andra an­läggningar skall i regel verkställas av polismyndigheten i samråd med brandchefen. Sprängämnesinspektionen får meddela föreskrtfter som gäl­ler tillverkning, bandel, hantering, förvärv, överlåtelse eller införsel eller som i övrigt är påkallad från säkerhetssynpunkt. Verksamhelen är avgtfts-finansierad.

Sjöfartsverket är enligt sin inslruklion (1969: 320) central förvaltnings­myndighet för frågor som rör sjöfarten och för frågor som rör landtrans­porter av farligl gods, alll i den mån handläggningen inle ankommer på någon annan myndighet. Det åligger verket särskilt att ha tillsyn över sjösäkerheten. Sjöfartsverket skall handlägga ärenden om landlransporter av fariigl gods och verka för samordning av säkerhetsföreskrifter för land-, sjö- och lufttransporter av sådant gods. I fråga om landlransporter av farligt gods har sjöfartsverket särskilt till uppgifl att meddela föreskrtfter om säkerhelen för människor, miljö och egendom saml all samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet. Landtransportfrågorna handläggs inom enhelen för transport av farligl gods, den s. k. LFG-enheten.

Statens slrålskyddsinstitut är enligt sin instmktion (1976: 481) cenlral förvallningsmyndighel för ärenden om skydd mot joniserande och icke­joniserande sirålning. Det åligger institutet särskilt att skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med strålning och med uppmärk­samhet följa utvecklingen inom de biologiska strålningsverkningarnas och strålningsfysikens områden. Insttfulet skall ha ett centralt samordnande ansvar för målinriktad strålskyddsforskning saml bedriva målinriktat forsknings- och utvecklingsarbete inom strålskyddsområdel. Institutet skall ocksä beakta inlernalionella normer på strålskyddsområdel. Det an­kommer på institutet atl vara samordnande organ för olika strålskydds-intressen i landet och därvid samverka med myndigheter och sammanslut-

 

Prop. 1984/85:161                                                                 175

ningar som sysslar med strålskyddsfrågor. Det är även institutets uppgift atl sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av strål­ning. Vidare skall institutet samordna beredskapsplaneringen i fråga om skyddsåtgärder mot atomolyckor och därvid vara rådgivande organ till länsstyrelserna. Som tidigare har framgått ankommer uppgiften att organi­sera och adminislrera utbildning och övning av personal i beredskapsor­ganisationen för kärnkraftsolyckor på statens brandnämnd.

 

Prop. 1984/85:161                                                  176

Innehåll

Regeringens skrivelse   .......................................       1

Propositionens huvudsakliga innehåll    ...................       1

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 21 mars 1985   2

1   Inledning   ....................................................       2

2   AUmänna uigångspunkter    ............................. ..... 4

3   Ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten                   8

4   Huvuduppgifter   ............................................ .... 12

 

4.1   Befolkningsskyddet   ................................... .... 13

4.2   Räddningsljänslen    .................................... .... 14

4.3   Forskning och utveckling   ...........................      15

4.4   Information   ............................................. .... 16

 

5   Statens räddningsverks organisation    ............... .... 17

6   Civilförsvarels personatförsörjning    .................. .... 18

7   Ulbildningen av personal för räddningstjänst och solningsväsende              21

 

7.1    Utbildning av heltidsanställda brandmän     ..... .... 22

7.2    Utbildning av heltidsanställda brandförmän,

brandmäslare m.m....................................... .... 24

7.3    UtbUdning av brandingenjörer   .................... ... 27

7.4    UtbUdning av deltidsanställd personal   .......... ... 31

7.5    UtbUdning av personal inom sotningsväsendet                 34

7.6    Övning    ................................................. ... 36

 

8   Materielfrågor    .............................................     38

9   Personal    ....................................................     39

 

10  Kostnader   ...................................................     40

11  Planeringssystem och budgel    .........................     41

12  Genomförande   ............................................. ... 41

13  HemstäUan   .................................................     42

14  Beslul     ......................................................     43

Bilaga 1 Sammanfattning av CESAM-kommitténs principbetän­
kande (Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket    ..    44

Bilaga 2 Sammanfattning av rapport från CESAM: s arbelsgmpp för brandförsvarsulbildning (Ds Fö 1984: 1) Utbildning

för räddningstjänst och solningsväsende       58

Bilaga 3 Förteckning över remissinslanser och sammanställning
av remissyttranden över CESAM-kommitténs betänkan­
de (Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket och rapporten (Ds
Fö 1984: 1) Utbildning för räddningstjänst och solnings­
väsende   ............................................   61

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över Hpg 5-kom­
mitléns betänkande (Ds Fö 1983: 5) Slmklurförändring­
ar och samordning i de delar betänkandet behandlar dels
samordning av den slalliga byggnads- och anläggnings-
försörjningen, dels civilförsvarets materielanskaffning  125

Bilaga 5 Sammanfattning av försvarels rationaUseringsinsliluls
rapport (nr 3.83-4401) Civilförsvarets materietförsöij­
ning    ................................................. 146

 

Prop. 1984/85:161                                                 177

Bilaga 6 Sammanfattning av försvarets rationaliseringsinstituts
rapport (nr 2,83-4301) Civilförsvarets personalförsörj­
ning    ...............................................    155

Bilaga 7 Sammanställning av remissyttranden över försvarets ra­
tionaliseringsinstituts rapport (nr 2,83-4301) Civilförsva­
rels personalförsörjning    ......................    161

Bilaga 8       Redovisning av berörda myndigheters verksamhet     .,,   173

Norstedts Trycken, Stockholm 1985