Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:153

Regeringens proposition 1984/85:153

om fortsatt valutareglering;

beslutad den 14 mars 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemslällan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås alt valutaregleringen förlängs att gälla ytterliga­re ett år, dvs. för liden den I juli 1985-den 30 juni 1986. För riksdagens kännedom läggs samtidigt fram förslag till förordning om fortsatt giltighet av valuiaförordningen under samma tid.

/   Riksdagen 1984/85. 1 sand. Nr 153


 


Prop. 1984/85:153                                                              2

1    Förslag till

Lag om tillämpning av vatutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs alt 2 § första stycket 1,2 och 4-9 samt 5 § I och 3 valutalagen (1939:350) skall tillämpas under fiden den I juH 1985-den 30 juni 1986.

2    Förslag till

Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrivs att valutaförordningen (1959:264), som enligt för­ordning (1984:364) gäller till utgången av juni 1985, skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1986.


 


Prop. 1984/85:153

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET
                 PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-03-14

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvisl, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wick­bom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om fortsatt valutareglering

Enligt valulalagen (1939:350, ändrad senast 1984:413) gäller i fredstid atl fullmäktige i riksbanken skall göra framslällning till regeringen om valutareglering, om det prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som har faslställts för den ekonomiska polifiken. Fullmäkfige skall därvid begä­ra atl regeringen föreslår riksdagen en lag om lillämpning av valutalagen för högst etl år. Regeringen skall samfidigt som ett sådant lagförslag läggs fram förelägga riksdagen de valutareglerande föreskrifter som regeringen avser atl utfärda. Sådana föreskrifier finns i valuiaförordningen (1959:264, ändrad senast 1984:500). En redogörelse för innehållet i valulalagen och valutaförordningen finns i prop, 1975:82 (s, 14-21) och prop, 1977/78:169 (s. 6 och 7). I valutakommitténs (1977:03) i december 1980 avgivna delbe­tänkande (SOU 1980:51) Valutareglering och ekonomisk politik finns vi­dare en ingående redogörelse för valularegleringens principer och funk­tionssätt (s. 28-136).

Genom lagen (1984:363) om tillämpning av valulalagen (1939:350) och förordningen (1984:364) om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264) har valutareglering föreskriviis för liden den 1 juli 1984-den 30 juni 1985 (prop. 1983/84:151, FiU 42, rskr 309).

1 skrivelse den 31 januari 1985 har fullmäktige i riksbanken anfört all anledning alltjämt föreligger all la i anspråk gällande fullmakter i valula­lagen och samtidigt ge valutaförordningen fortsatt giltighet. Fullmäkfige hemställer därför atl regeringen föreslår riksdagen att anla lag om tillämp­ning av 2 § första slycket 1, 2 och 4-9 saml 5 § 1 och 3 valulalagen alt gälla under liden den 1 juli 1985-den 30 juni 1986 och att regeringen förordnar om fortsalt giltighet av valutaförordningen. En minoritet i fullmäktige har


 


Prop. 1984/85:153                                                     4

anfört atl förlängningen bör begränsas fill att gälla tiden fram till den 31 december 1985. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas fullmäkliges skrivelse.

Efter remiss har yttranden avgivits av bankinspektionen, fullmäktige i riksgäldskonlorel. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksförening­en och Sveriges föreningsbankers förbund.

Bankinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten). Svens­ka sparbanksföreningen och Sveriges förenirigsbankers förbund har ultalal att de inte har något att erinra mot eller inte motsäller sig att valutaregleringen förlängs. Bankinspektionen framhåUer alt del, så länge valftakommitténs arbete inte är slutfört, inte synes finnas annan rimlig utväg än atl föriänga valutaregleringen. En minoritet i riksgäldskoniorets fullmäktige anser, i likhet med minoriteten i riksbanksfullmäktige, atl en förlängning endasl bör ske till den 31 december 1985, Sveriges förenings­bankers förbund understryker att det är myckel angeläget all valulakom-mitténs arbete snarasl slutförs.

Svenska bankföreningen anför alt valulakommitléns väntade slut­betänkande kan antas leda till ett omfattande lagstiftningsarbete och till atl avsevärd lid kommer alt förflyta innan ny lagstiftning kan träda i kraft. Enligt bankföreningen bör man inte vänta med liberaliseringsålgärder ända lills ny lagstiftning kan träda i kraft eflersom en liberalisering kan ske med kommitténs år 1980 avlämnade expertrapporter som underlag. — Om pro­position om förlängning av valulalagens giltighet läggs fram bör regeringen i samband därmed föreslå alt riksbanken snarast undersöker möjlighelerna att inom nuvarande valutalagsliftnings ram genomföra liberaliseringar så­som en anpassning lill situationen i Danmark och Norge.

För egen del vill jag anföra följande.

Valuiaregleringen är elt medel i penningpolitiken. Utgångspunkten är därvidlag all den kan bidra fill att störande kapilalfiöden i möjligaste mån undviks. Regleringen omfattar huvudsakligen sådana transaktioner som saknar direkl samband med utrikeshandeln. Vittgående undanlag har näm­ligen gjorls för löpande betalningar. Regleringens syfte är numera främsl atl begränsa rena finansiella placeringar i utlandet. Inom ramen för valuta­lagen och valuiaförordningen ankommer det på riksbanken att utforma de närmare bestämmelserna rörande kapitaltransaktionerna.

Den svenska ekonomins ökade utlandsberoende, som under senare år accentuerats av stmkturella obalanser i den svenska ekonomin, har fåtl till följd att penningpolitiken i allt högre grad fått utformas med hänsyn till betalningsbalansen. Försvaret av växelkursen står därvid i centrum och valutaregleringen kan i vissa siluationer underlälta en sådan politik.

Frågan om valutaregleringens roll för utformningen av penning- och valutapolitiken utreds av valutakommittén (E 1977:03), Något beslut om ändringar i den nuvarande ordningen bör inte fattas innan resultatet av


 


Prop. 1984/85:153                                                    5

kommitténs översyn av hela valutaregleringen föreligger, Kommiltén vän­tas slutföra sitt uppdrag inom kort. Jag förutsäller alt så också sker.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att valutaregleringen i dess nuvarande utformning bör föriängas i avvaktan på de ålgärder som kan komma alt vidias i anledning av valutakommitténs utredningsarbete. Enligt min bedömning kan en eventuell ny valutalagstiftning inte träda i kraft före den I juli 1986, Jag förordar därför att regeringen begär riksda­gens godkännande alt föriänga valuiaregleringen ytterligare ett år, dvs, för liden den Ijuli 1985-30 juni 1986,

Det föreslagna lagförslaget är av så enkel beskafTenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Med hänvisning till viid jag nu har anförl hemsläller jag alt regeringen dels föreslår riksdagen all anla ett inom finansdepartementet upp­rättat förslag till

1. lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),
dels lämnar riksdagen lillfälle alt ta del av ett inom
finansdepartementet upprättat förslag lill

2. förordning om fortsall giltighet av valuiaförordningen
(1959:264),

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular alt genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anförl för den åigärd och del ändamål som föredraganden har hemslälll om.


 


Prop. 1984/85:153

SVERIGES RIKSBANK     i985-oi-3i


Bilaga I Dnr 85-023-002


Till Regeringen Finansdepartemenlel

Genom lagen (1984:363) om tillämpning av valutalagen (1939:350) har föreskrivits att 2 § första slyckel 1,2 och 4-9 saml 5 § I och 3 valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1984-den 30 juni 1985. Därjämte har jämlikt förordningen (1984:364) om fortsatt giltighet av valu­taförordningen (1959:264) föreskrivits att valutaförordningen, som enligt förordning (1983: 389) gäller lill utgången av juni 1984, skall fortsätta alt gälla till utgången av juni 1985.

Då anledning alltjäml föreligger atl ianspråklaga gällande fullmakter i valulalagen och samtidigt ge valutaförordningen fortsall giltighet får full­mäktige i riksbanken hemställa att regeringen måtte

dels föreslå riksdagen antaga lag om tillämpning av 2 § försia styckel 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3 valutalagen atl gälla under tiden den I juli 1985-den 30 juni 1986;

dels förordna om fortsatt giltighet av valutaförordningen,

Stockholm som ovan Pä fullmäktiges vägnar:

G,E, Slräng

T, af Jochnick

Reservation: se fullmäktiges prolokoll 1985-01-31, § 6.


 


Prop. 1984/85:153                                                     7

SVERIGES RIKSBANK

Utdrag ur

FULLMÄKTIGES PROTOKOLL

1985-01-31

Närvarande: Ordföranden Gunnar Sträng, vice ordföranden Olle Görans­son, Bengt Dennis, Grethe Lundblad, Staffan Burenstam Linder, Karl Boo, Ingegerd Troedsson.

§ 6. Förlängning av valutaregleringen

På hemställan av Åke Gustafsson beslöt fullmäktige att till regeringen avlåta skrivelse med hemställan om förlängning av valutaregleringen.

Skrivelsens lydelse framgår av registraturet.

Mot skrivelsens lydelse, såviit avsåg begärd förlängning i ett år, reserve­rade sig Staffan Burenstam Linder, Karl Boo och Ingegerd Troedsson, som anförde följande.

Vi anser det beklagligt att valutakommitténs arbete så har dragit ut på tiden all det nu anses erforderligt med en ytterligare förlängning av valuta­regleringen.

Vi anser det nödvändigt atl valulakommitléns arbete snarasl slutförs och ger underlag för en långtgående liberalisering av reglerna i enlighet med vad som genomförts i praktiskt laget alla jämförbara länder, I avvaktan på detta anser vi att förlängningen av valutalagen bör begränsas lill att gälla fiden fram till den 31 december 1985,

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985