Regeringens skrivelse

1984/85: 148

om vissa åtgärder för att säkerställa försvarsmaktens behov av flygförare;

beslutad den 14 mars 1985.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade uidrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

ANDERSTHUNBORG

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisas de överläggningar som regeringen har fört med de större flygbolagen i Sverige i syfte atl under de närmaste åren begränsa deras rekrytering av piloter från flygvapnet till en nivå som är godtagbar från säkerhetspolitiska utgångspunkter.

För all säkerslälla flygvapnets krigsorganisation kommer en särskild krigsplaceringspremie atl införas för de flygförare ur flygvapnet som stannar kvar i försvarsmakten till minst 38 års ålder.

Slulligen redovisas vissa överväganden som syfiar till atl på längre sikt lösa frågan om försvarsmaktens och flygbolagens behov av piloter.

1    Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 148

Skr. 1984/85:148

Skr. 1984/85:148

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-03-14

Närvarande: statsminister Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Boström, Bodsiröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Thunborg

Skrivelse om vissa åtgärder för att säkerställa försvarsmaktens behov av flygförare

1    Inledning

I 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85: 100 bil. 6 s. 48 - 49) har jag behandlat de problem som hänger samman med avgången från försvaret av flygförare för stridsflygplan och helikoptrar. Jag vill här något utförligare redogöra för bakgrunden lill problemen och för de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit för atl lösa dem. I detta sammanhang erinrar jag om frågorna 1984/85: 258 och 272 om åtgärder för all säkerställa försvarets behov av flygförare och riksdagsdebatten med anledning härav den 10 december 1984 samt om motionen 1984/85: 983 i samma fräga. Vidare vill jag peka på motionerna 1984/85: 1063, 1266 och 2557, som berör utbildningen av helikopterförare för militär och civil verksamhet.

Kännetecknande för den som innehar en militär tjänst inom försvars-maklen är all vederbörande har ulbildats för sin befallning inom försvarsmakten, att utbildningen har bekostats av staten och all lön har utgått under utbildningen. Från samhällets sida är del därför elt rimligt önskemål att tjänstemannen stannar kvar i sin anställning vid försvarsmakten under viss tid, så att samhällel får ulbyle av de kostnader som har lagls ned på tjänstemannens ulbildning. På det hela taget uppfylls della önskemål, men självfallet finns vissa kategorier som är särskilt eftersökta på den civila arbetsmarknaden och därför i stor utsträckning lämnar anställningen inom försvarsmakten innan utbildningskostnaderna för dem kan anses vara täckta. Hit hör bl.a. flygförarna, som genomgår en särskilt dyrbar utbildning.

Skr. 1984/85:148 3

Hittills har avgången av flygförare frän försvarsmakten inte i avgörande grad påverkat krigsorganisationen eller verksamheten i fred. Under den senaste tiden har emellertid flygbolagens behov av piloter ökat kraftigt, vilket har fört med sig att ett slort antal av flygvapnets förare har sökt anställning hos bolagen. Allt fler helikopterförare inom armén lämnar också sina anställningar och går över lill civil verksamhet.

2   Bakgrund

Tyngdpunkten i försvarets flygförband ligger i stridsdivisioner i form av jaklflygdivisioner, attackflygdivisioner och spaningsdivisioner. Dessa förband måste alltid vara beredda till insatser, vilket fömtsätter att det finns tillgång på piloter. Det finns f n. ca 400 piloter som är krigsplacerade vid dessa divisioner. Vid flygvapnet utbildas årligen 25 - 30 piloter. Av fysiska och psykiska skäl omplaceras stridspilolerna f. n. vid 38 - 43 års ålder till annan typ av flygljänst vid flygvapnets transport-, sambands- eller helikopterförband eller lill annan tjänst inom försvaret. Utbildningen av flygvapnets piloter är mycket kvalificerad och kostar ca 10 milj. kr. per pilot fram till den tidpunkt då han är fulll användbar för uppgifter i krigsorganisationen. I värdel ingår inte kapitalkostnader för flygplanen.

De tre stora civila flygbolagen i Sverige, Scandinavian Airlines System (SAS), Linjeflyg AB (LIN) och Swedair AB, har f. n. totalt ca 900 svenska piloter. Sedan länge har flygvapnet varit en viktig rekryteringsbas för dessa flygbolag, framför allt för SAS och LIN. Skälet härtill är främsl alt flygvapnets piloter är välutbildade, har god flygvana och är allmänt dugliga. Flygbolagen behöver därför bara kosla på dem en korl inskolning för att få lillgång lill kvalificerade piloter lill en låg kosinad.

Genom att flygvapnets organisation har minskat under lång tid har en relativt slor del av flygvapnets piloter kunnat gå över till flygbolagen utan att flygvapnets förmåga atl lösa sina uppgifier har påverkats i avgörande grad. Det överskott av piloter som lidigare har uppstått vid flygvapnets organisationsminskningar har sålunda lagils om hand av flygbolagen. F.n. gäller emellerlid alt flygvapnet har brisl på stridspiloter.

I syfte att minska avgången av piloter från flygvapnet och samiidigi tillgodose främsl SAS' behov av svenska piloter beslutade riksdagen år 1980 (prop. 1980/81: 6, TU 2, rskr 36) om riktlinjer för utbildningen av piloter för den civila luftfarten. Riksdagens beslut innebar bl.a. all en trafikflygarhögskola skulle inrättas vid krigsflygskolan i Ljungbyhed. Skolan började sin verksamhel den 1 april 1984. De försia 14 eleverna kommer all ha avslutat sin ulbildning under senare delen av år 1985. Koslnaderna förutbildningen av dessa elever, för budgetåret 1984/85 beräknade till 18,4 milj. kr., läcks inom utgiftsramen för det militära försvaret.

Skr. 1984/85:148 4

Under förberedelserna för atl inrätta trafikfiygarhögskolan förutsäg flygbolagen mycket små rekryteringsbehov. Lägel var oförändrai fram lill höslen 1984, när SAS, LIN och Swedair under hand anmälde atl de för åren 1985 och 1986 behövde rekrytera sammanlagl ca 100 piloter i Sverige. Även för därpå följande år har bolagen angett slora behov. Om hittillsvarande principer för rekrytering av piloter till flygbolagen tillämpades, skulle del innebära alt den övervägande delen hämtas från flygvapnet.

Den rekrytering som bolagen har påbörjat höslen 1984 och som kan förutses för de närmaste åren har en sådan omfattning att den allvarligt hotar flygförbandens verksamhet. Om flygbolagens rekrytering sker i samma omfallning som hittills från flygvapnet finns det t.o.m. en avsevärd risk atl säväl incidenlberedskapen som möjligheten till insatser vid överraskande angrepp skulle minska i sådan grad atl omvärldens förtroende för vär militära förmåga alt i krig bevara neutraliteten allvarligt skulle rubbas. Dessutom skulle del bli mycket svårt att utbilda de piloter som behövs för del framlida flygvapnet p.g.a. brisl pä flyglärare. Del är således ell starkt nationellt intresse att åtgärder vidtas för att flygvapnet skall kunna behålla etl tillräckligt antal piloter. Samtidigt är del givelvis viktigt att flygbolagen inte hämmas i sin ulveckling. Under några år är det därför nödvändigt all göra en avvägning mellan dessa två inlressen inom ramen för den nuvarande tillgången på piloter. I ett längre perspektiv är det dämtöver nödvändigl all genom akliva ulbildningsinsalser i väsenllig grad öka den toiala tillgängen på piloter.

3   Hittills genomförda åtgärder

Som jag nyss angav har regeringen efler beslut av riksdagen inrättat en särskild trafikflygarhögskola för ulbildning av civila piloter. Den försia kursen vid skolan kom att omfalla endasl 14 elever, vilket främst berodde på del mycket ringa rekryteringsbehov som flygbolagen anmälde. För all öka tillgången på piloter för flygbolagen och samtidigt minska avgången från flygvapnet har regeringen i årets budgelproposilion beräknat medel för en utökning av antalet elever vid trafikfiygarhögskolan (prop. 1984/85: 100 bil. 6 s. 117). Denna åigärd kommer dock inte alt ge effekt förrän om etl par år.

Regeringen har dessutom som etl led i strävandena atl säkerställa tillgången på piloter i flygvapnet i december 1984 beslutat om vissa ändringar i tjänstgöringsförhållandena för de piloter som efter avgång övergår lill flygvapnets reserv. Beslutet innebär atl dessa piloter under de försia åren efter avgången kan tjänstgöra i flygvapnet på ell mer koncentrerat sätl än lidigare samiidigi som de tjänstgör i flygbolagen (s.k. delat bruk). Delta ger bättre möjligheter alt ulnyttja dem i flygvapnets krigsorganisation.

Skr. 1984/85:148 5

Överbefälhavaren har i mars 1984 tillkallat en utredning om tjänstgöringsförhållanden och lönebestämmelser för all flygtjänsigörande personal inom försvarsmakten (nygförmånsutredningen). Arbetet bedrivs på stor bredd och har hög prioritet. Utredningen beräknas vara klar sommaren 1985.

Under hösten 1984 och vintern 1985 har avlöningsförmånerna förbättrats för omkring hälften av flygförarna och helikoplerförarna lill en tolal kostnad av 7.5 milj.kr. per år. Statens arbetsgivarverk och berörda personalorganisationer har kommit överens om att fortsäiia behandlingen av lönefrågorna för flygförare m.fl. inför 1986 års avtalsrörelse.

Jag är medveten om atl andra orsaker än skillnaderna i anställningsförmåner är av slor betydelse när del gäller att få försvarets piloter atl stanna kvar i sin anställning. Del gäller t.ex. möjlighetema alt efter 40-årsåldern få fortsätta i flygförartjänst. I denna fråga kommer chefen för flygvapnet atl redan under våren 1985 redovisa planer för flygförarnas tjänstgöring. Vissa andra av de frågor som har betydelse när det gäller atl få flygvapnets piloter atl slanna kvar kan lösas i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Jag räknar med alt del underlag som las fram genom överbefälhavarens försorg till sommaren 1985 skall ge en bra grund för sådana åtgärder. Det är emellertid inte möjligt att vänta så länge med atl vidta ålgärder. Jag har därför, som jag redan har anmäll i 1985 års budgetproposition, lagil initiativ till överläggningar med flygbolagen, berörda myndigheler och personalen i syfte alt finna lösningar på de akuta problemen. Dessutom har överläggningar skelt för att finna lösningar på den långsiktiga försörjningen av piloter både för den militära och den civila flygverksamheten. Överläggningarna har letts av företrädare för försvars- och kommunikationsdepartementen. Jag har även haft överläggningar i denna fråga med de norska och danska försvarsministrarna.

Under överiäggningarna har det gjorts klart för företrädarna för SAS, LIN och Swedair atl del slora behov av piloter som bolagen har angett för de närmaste åren inte kan tillgodoses från del svenska flygvapnet i slörre omfattning än som kan godias från säkerhetspolitiska utgångspunkter. Vad som kan godtas har preciserats till sammanlagl elt tjugotal piloter under åren 1985 och 1986 under förutsättning att piloterna lar anställning som reservofficerare och därigenom kan tjänstgöra i s.k. delat bmk mellan flygvapnet och flygbolagen under några år efter övergången. Vidare har framhållits att den begränsade övergång frän flygvapnet som sålunda kan godtas, måste genomföras pä etl sådant sätt atl regeringen har full kontroll över såväl formerna som omfallningen av den.

Flygbolagen måsle således lillgodose sitt pilotbehov på ell sädant sätt att flygvapnet inte i något avgörande hänseende hindras atl fullgöra sina uppgifter. De måste därför finna andra former för alt tillgodose sitt behov av piloter än atl rekrytera huvudsakligen från fiygvapnet. De kan givetvis också behöva anpassa sina uppgifter till tillgången på piloter. Jag utgår från

Skr. 1984/85:148 6

att flygbolagen rättar sig efter de begränsningar i rekryteringen av piloter från flygvapnet som jag från försvarspolitiska utgångspunkter anser måsle gälla. Del jag här har anfört gäller naturligtvis alla de civila flygbolagen, d.v.s. inle bara SAS, LIN och Swedair.

Om flygbolagen i sitt rekryteringsarbete inte skulle rätta sig efler dessa begränsningar måste Ivingande åtgärder vidias. Vad jag främsl har i åtanke är t.ex. åtgärder av trafikpolitiskt slag som gör de berörda flygbolagens pilotbehov mindre.

På lång sikl måste försörjningen av piloter såväl för den militära som för den civila flygverksamheten säkerställas. 1 1985 års budgetproposition anmäls att medel har beräknats för en utökning av antalet elever vid trafikflygarhögskolan. Ulökningen av elevantalel kan emellerlid, främst på grund av den begränsade tillgången på kvalificerade fiyglärare, inte ske i sådan omfattning att den svarar mot de behov som flygbolagen numera räknar med. Ytterligare åtgärder behöver således snarast vidias för atl säkra det långsiktiga behovet av piloter för den civila luftfarten. Flygbolagen har också förklarat sig beredda alt ta ell slörre ansvar än hillills för den civila pilotulbildningen. Överläggningarna fortsätter i denna fråga.

4    Framtida åtgärder

Del svenska försvaret spelar en viktig roll i vår säkerhets- och neulrali-lelspolilik. Flygvapnet är en väsenllig del av vårl försvar. Flygvapnets förband skall i samverkan med andra förband kunna bekämpa en angripares transporter genom luften, över havet och över landgränsen. Flygförbanden skall samlal kunna möla en angripares flygbekämpning. Förbanden mäste därför ha hög beredskap och snabbi kunna sättas in inom olika områden. De måste vidare i fred kunna medverka i övervakningen av vårt territorium och ingripa vid kränkningar. Flygvapnets stridsdivisioner har stor överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen. De flygförare som ingår i krigsorganisationen måste ha aktuella kunskaper och underhålla sin yrkesskicklighet ständigt. Kompelensen ökar kontinuerligt hos denna personal under de ca tjugo år som de kan ulnyttjas i sin krigsbefaltning.

För att stridspilolerna skall stanna kvar i flygvapnets krigsorganisation under denna lid avserjag alt föreslå regeringen all införa en särskild s.k. krigsplaceringspremie för dem som den I mars 1985 var anställda som flygförare eller var under ulbildning lill flygförare. Premien avses omfatta högst 15 basbelopp (varje basbelopp är f n. 21 800 kr.). För alt bli berättigad till premien måste flygföraren vid 38 års ålder vara kvar som yrkesofficer saml vara krigsplacerad som slridspilol eller eljest vara skyldig all flyga krigsflygplan. Jag avser att i särskild ordning lämna förslag till regeringen om de närmare villkoren för rätten fill premie och utbetalningen av premien.

Skr. 1984/85:148 7

Totalkostnaden per år i etl ulbyggl syslem uppskaltar jag lill ca 8 milj.kr. Jag räknar emellertid med att övergången lill systemet sker successivt varför kostnaderna de närmaste åren blir lägre än 8 milj. kr.

De begränsningar av flygbolagens rekrytering från flygvapnet som jag har redogjort för tidigare måste belraktas som en akut åtgärd för de närmaste åren. Långsiktigt bör det vara möjligt att åstadkomma ett system där flygbolagens rekrytering i huvudsak sker genom en särskild civil pilot-utbildning, men där givetvis även en begränsad rekrytering kan ske från flygvapnet.

I detta sammanhang vill jag också påminna om de problem som har uppstått när det gäller helikopterförare för militärt och civilt bruk. Som jag har nämnt tidigare har denna fräga tagits upp i tre motioner. Liksom stridspilolerna får de militära helikoplerförarna en dyrbar utbildning och är mycket eftersökta på den civila marknaden. De negativa effekterna för krigsorganisationen liksom för fredsverksamheten vid stor avgång kan i många fall bli av liknande arl för helikoplerförbanden som för flygvapnets stridsdivisioner. Behovet av snara åtgärder synes vara stort även här. Frågan övervägs f. n. i regeringskansliet och behandlas även av överbefälhavarens flygförmånsutredning.

Av de överväganden och ålgärder som jag har redogjort för här framgår att frågan om tillgången på piloter för försvaret inle kan ses isolerat från den civila luftfartens behov. Såväl de akuta som de långsiktiga frågorna kräver fortsatta omfattande insatser.

I delta ärende har jag samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

5   Hemställan

Jag hemställer

alt regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om vissa ålgärder för alt säkerslälla försvarsmaktens behov av flygförare.

6   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular i enlighet med hans hemställan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985