Prop. 1984/85:141

Regeringens proposition

1984/85:141

om litteratur och folkbibliotek;

beslutad den 28 februari 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagits upp i bifogade uidrag av regeringsprotokoll för de ålgärder eller de ändamål som framgår av föredragandens hemslällan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BENGT GÖRANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om statliga insatser på litteratur- och folkbiblioleksområdet. Propositionen bygger i huvudsak på de förslag som har lagls fram av 1982 års bokuiredning i betänkandet (SOU 1984:30) LÄS MERA! och av folkbiblioleksutredningen i betänkandet (SOU 1984:23) Folkbibliotek i Sverige.

I propositionen föreslås inle några grundläggande förändringar i statens förhållande lill bokbranschen eller de kommunala folkbiblioteken. Den näringsrätlsliga regleringen för bokbranschens del bör sålunda inte ändras. Likaså avvisas en lagstiftning på folkbiblioleksområdet.

Förslagen i propositionen innebär en väsentlig förstärkning av statens ekonomiska insatser. I första hand den mindre bokhandeln bör få etl ökat stöd. Bidrag lämnas till ålgärder som syfiar till en bred spridning av kvaliielslitteratur. Särskilda medel bör ulgå under en tid av tre år för utgivning av klassisk litteratur för skolans behov. Vidare bör slalen åta sig ett visst ekonomiskl ansvar för utgivningen av elt stort uppslagsverk.

Åtgärderna för bokdistributionen förutsätter ett nytt fackbokhandelsavtal mellan förläggare och bokhandlare. Detta har nyligen träffats.

På folkbiblioteksområdet avser förändringarna en starkare satsning på biblioteksverksamheten i resurssvaga kommuner, arbetsplatsbibliolek och inköp av talböcker. I syfte alt utjämna biWioleksslandarden mellan kommunema bör den regionala verksamhelen fa etl ökat stöd.

Statens kulturråds uppgifter på litteratur- och biblioteksområdet bör få en ändrad inriktning med etl slörre ansvar för bidragsfördelningen.

Koslnaderna för förslagen i propositionen innebär alt de statliga insatserna på området ökar med 12,7 milj. kr. för budgetåret 1985/86. 1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 141

Prop. 1984/85:141

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-02-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och slalsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om litteratur och folkbibliotek

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndiganden den 22 december 1981 och den 1 april 1982 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet en kommitté (U 1982:02)' med uppdrag att utreda frågor rörande bokdistributionen. Kommillén antog namnet 1982 års bokutredning. Kommittén överlämnade i maj 1984 sitt slutbetänkande (SOU 1984:30) LÄS MERA! En sammanfattning av betänkandet bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 december 1979 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet en kommitté (U 1979:17) med uppdrag att utreda frågor rörande folkbibliotekens verksamhet. Kommittén antog namnet folkbiblioteksutredningen 1980 (Fb 80), Utredningen överiämnade i april 1984 sitt belänkande (SOU 1984:23) Folkbibliotek i Sverige. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 3.

' Kommittén bestod vid avlämnandet av betänkandet av generaldirektören Gunnar Petri, ordförande, departementsrådet Mikael Ankers, direktören Anders Clason, hovrättsrådet Jan Gehlin, bokhandlaren Bengt Linerulh, generaldirektören Bo Martinsson, direktören Per A. Sjögren och f. d. riksdagsledamoten Gudrun Sundström. Kommillén bestod vid avlämnandet av betänkandet av statssekreteraren Gunnar Svensson, ordförande, f. d. riksdagsledamoten Anna Eliasson, riksdagsledamoten Elisabeth Fleetwood, f. d. kommunalrådet Barbro Jansson, folkhögskolläraren Kent Johansson, folkhögskolläraren Kjell Mickelsson, kanslichefen Jan Rislarp, f. d. statsrådet Birgit Rodhe och riksdagsledmolen Irene Vestlund.

Prop. 1984/85:141 4

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 4.

I anslagsframställningar för budgelåret 1985/86, i betänkanden från andra kommilléer än de redan nämnda och i särskilda skrivelser lill regeringen har andra förslag på litteratur- och folkbiblioleksområdet förts fram. Jag avser att även behandla dessa.

För överblickens och sammanhangets skull behandlar jag i det följande också frågor i vilka del ankommer på regeringen eller berörda myndigheter all beslula.

2 Boken, bokbranschen och folkbiblioteken

Boken

Boken har i vårl samhälle en självklar plals. Ingen ifrågasätter dess betydelse för den enskilde eller kulturlivet.

Boken slår härvid som symbol för del tryckta eller skrivna ordel över huvud laget. Dess unika ställning återspeglar också människans behov av alt uttrycka och gestalta tankar och åsikter och framföra dem i litterära texter och böcker.

I litteraturen möler den enskilde andras insikter och en samlad livserfarenhet. Böckernas skiftande, ofta motsägelsefulla röster speglar del samhälle som omger oss. De böcker vi själva väljer alt bli bekanta med ger oss inlressen, en personlig identitet och en hemvisi. Elt lands gemensamma litteratur har därför en avgörande betydelse för den nalionella identiteten. Samtidigt kan böcker ge erfarenheler från andra lider och länder.

Trols sin unika slällning anses boken ibland vara hotad. Den lekniska utvecklingen erbjuder, kan del lyckas, överlägsna alternativ för förmedling av kunskap och upplevelse. Den rörliga bilden förefaller tränga undan det tryckta ordet, datamedier ersätta boken.

Boken har också fåtl konkurrens genom det kraftigt ökade ulbudel av fritidssysselsättningar. Del har hävdals att ändrade konsumtionsvanor skulle vara den djupare orsaken lill en långsiktig kris för boken.

Elt ytterligare hot mol den kvalitativt värdefulla boken ligger i utvecklingen av bokproduktionen och bokmarknaden. Högl drivna krav på kommersiell lönsamhei lockar till massproduktion av en internationellt standardiserad utgivning. Den säregna, krävande, inte så kända boken får svårare alt hävda sig.

Den ibland förutspådda krisen för boken har emellerlid inle inträffat. Trots ändrade fritidsvanor och en kraftigt ökad mediekonsumtion i övrigl har den tid den enskilde i genomsnitt ägnar åt bokläsning legal på samma nivå ända sedan 1950-taIet.

Sett i ett inlernationellt perspekliv har Sverige en myckel rik och mång-

Prop. 1984/85:141 5

sidig bokutgivning. Bokförsäljningen har sedan år 1970 ökat med omkring 50% räknal i fast konsumentvärde. Bokdistributionen har under den liden fåll en ändrad struktur. Förlagen har kraftigt expanderat sin direktförsäljning, framför alll genom bokklubbarna. Bokhandelns marknadsandel har därför minskal under perioden med en viss återhämtning under de senasle åren. Slora geografiska skillnader finns. Bokhandelsnätel uianför de större tätorterna är glest, medan storstäderna och universitelsorlerna svarar för hälften av bokhandelsförsäljningen av böcker.

Sverige har ell folkbiblioleksväsen med lång tradition och av hög slandard. Folkbiblioteket är den största offenlliga satsningen på lilteraluromrä-del och den i särklass mesl spridda kulturinstitutionen. Den kommunala biblioteksverksamheten har expanderat kraftigt under de senasle decennierna. Sedan år 1970 har resurserna lolall i landel ökal med över 50% mätt i fasla priser. Biblioteken har fåtl ökade kullur- och informationsuppgifler och byggt ul sin uppsökande verksamhel. Den regionala ojämlikheten i biblioteksstandard har minskal.

Boken har således hävdat sin ställning myckel väl. Utvecklingen under de senaste årtiondena har varil gynnsam.

Del finns emellertid också brisler som kan hota en fortsalt gynnsam utveckling.

Omkring två miljoner svenskar läser aldrig eller ytterst sällan en bok. I senare års debatt har skolans beredskap all hos den uppväxande generationen väcka inlresse för litteratur och läsning ifrågasatts.

Bokutgivningen visar inga tecken på stagnation. Det växande utbudet av nya böcker gör det emellertid svårare all sprida ett brett sortiment i olika delar av landel. Bokklubbarna och de slora lågprisbutikerna säljer myckel stora upplagor av förhållandevis få titlar. Priskonkurrensen på de mest efterfrågade böckerna försvårar spridningen och lagerhållningen av kulturellt värdefull, men mindre efterfrågad, litteratur. Därmed minskar allmänhetens lillgång till dessa böcker samiidigi som den mindre bokhandeln försvagas.

Folkbiblioteken har börjat känna av den ekonomiska åtstramningen. Framför alll har anslagen för inköp av böcker och andra medier minskal under senare år. I många kommuner diskuieras besparingar i verksamhelen.

Dessa utvecklingstendenser hör till utgångspunkterna för de kullurpoliiiska åtgärder som behandlas i denna proposition. Mina överväganden och förslag presenteras under avsnitt 4 Förslagen till riksdagen.

I det följande ges en faklaöversikt över bokbranschen och folkbiblioteksväsendet. Vidare ges definitioner av några i propositionen förekommande bransch- och bibliolekslermer.

Prop. 1984/85:141 6

Bokbranschen

De två dominerande parterna på den kommersiella bokmarknaden är bokförläggarna och bokhandlarna. Förlagen svarar för bokutgivning och så mycket som hälften av den lolala försäljningen av allmänlilteralur. Bokhandeln svarar tillsammans med varuhus och annan detaljhandel för den övriga hälften.

Den lotala försäljningen av allmänlilteralur lorde i dag ligga på närmare 2 miljarder kr. per år. Någon samlad statistik finns inte. Branschslalisliken avser enbart merparten av Svenska bokförläggareföreningens medlemsförlag. I följande tabell redovisas den beräkning som ingår i statens pris- och kartellnämnds (SPK) studie Handeln med böcker (SPK: s ulredningsserie 1983:14).

Försäljning av allmänlitteratur till konsumentpriser exkl. moms år 1981, fördelad på olika försäljningskanaler.

Försäljningskanal	milj. kr.	%
Fackbokhandel Övrig bokhandel Varuhus Övrig detaljhandel	608 35 91 90	37 2 6 5
Totalt detaljhandel	824	50
Bokklubbar Hem-, postorder- och telefonförsäljning Övrig direklförsäljning (storkonsumenter, institutioner m.fl.) Bibliotekstjänst	483 210 55 76	29 13 3 5
Totalt direktförsäljning	824	50
TotalförsäUning	1648	100

Svenska bokförläggareföreningens (SBF) medlemsförlag uppgick vid utgången av år 1983 till 130, Med få undanlag är del små föriag som står uianför föreningen. Därulöver finns det elt slort antal utgivare av enstaka böcker utan regelbunden yrkesmässig verksamhel i branschen.

Bok-, pappers- och kontorsvaruförbundet (Bopako) är bokhandelns branschorganisation. Antalet fackbokhandlar i landet uppgick enligt bokutredningen vid årsskiftet 1982/83 till 253, Gruppen övrig bokhandel i vidare mening anses omfatta närmare 270 butiker. Drar man en gräns vid bokhandlar med en omsättning av allmänlilteralur över 50000 kr. rör del sig om ca 170 butiker. I detla antal ingår ca 80 servicebokhandlar som inle samtidigt är fackbokhandlar samt ca 90 s. k, specialbokhandlar.

De två stora varuhuskedjorna hade år 1981 sammanlagl 308 varuhus med regelbunden bokförsäljning, inkl. 18 fackbokhandlar.

År 1984 fanns del enligt bokutredningen fackbokhandel i 152 av landets 284 kommuner, 174 av de 132 kommuner utan fackbokhandel fanns annan bokhandel med en omsättning av böcker om minst 50000 kr, 58 kommuner saknade således hell bokhandel i denna bemärkelse.

Prop. 1984/85:141 7

120 fackbokhandlar av de totalt 253 var den enda bokhandeln i kommunen. Totalt var 187 bokhandlarensamma i sin kommun.

Folkbiblioteken

Folkbibliotek finns i samlliga kommuner i landet. Sammanlagt förfogar de kommunala biblioteken över ca I 800 bibliotekslokaler, huvudbibliotek eller filialer. Därtill kommer ca 125 bokbussar som finns framför alll i glesbygdskommunerna.

Till folkbiblioteksnäiet hör också sjukhusbiblioleken och bibliotek vid landslingens skolor, vilka har landslingen som huvudmän, och förbands-biblioteken med staten som huvudman. Skolbiblioteken i både grundskolan och gymnasieskolan har i de flesla kommuner nära knutits lill och i många fall hell integrerats med folkbiblioteket.

I varje län fungerar etl folkbibliotek som länsbibliotek, vars regionala verksamhel finansieras av resp. landsting. Staten ger bidrag till denna verksamhel. Länsbiblioteken kompletterar den lokala biblioteksverksamheten i länet med medier saml med rådgivning och konferenser för bibliotekens personal.

Till länsbiblioteken i Malmö, Slockholm och Umeå har knutils lånecentraler, som finansieras av statsbidrag. De lokala kommunbiblioteken, länsbiblioteken och lånecentralerna bildar tillsammans den s,k, fjärriåneked-jan som innebär all böcker och andra medier som kommunen saknar förmedlas i försia hand från länsbiblioteket eller lånecentralen.

Vid lånecentralerna bedrivs sedan budgetåret 1981/82 också s.k. depåverksamhel, som innebär atl lokall övertaliga exemplar av gångbara och efterfrågade böcker kan lämnas lill depåbiblioteken och omfördelas lill andra bibliotek.

Folkbibliotekens lolala driftskostnader uppgick år 1983 lill ca 1 400 milj. kr. varav ca 220 milj. kr. eller ca 16 % var avsedda för medieinköp. Efter all hela efterkrigstiden stadigt ha ökal har medieanslagen under de senasle åren stagnerat.

Den lotala utlåningen från de lokala bibliotekssystemen var år 1983 drygl 79 miljoner enheter, i huvudsak böcker, men även inräknat ca 2,5 miljoner AV-medier såsom talböcker, fonogram och videogram. Den genomsnittliga utlåningen per capita i hela befolkningen var ca 10 lån per år.

Definitioner

Abonnemang. Åtagande av förlag och fackbokhandel enligt fackbokhan-delsavlalet atl sända ul resp. ta emol etl exemplar av minst 50 % av anslutet förlags nyhetsulgivning.

Abonnemangsrabatt. Rabatt om 33% av förlagsnelloprisel på abonnemangsexemplar. Slalen ersäller f. n, 23 procentandelar av rabatten för de böcker i abonnemanget som erhållit statligt utgivningsstöd,

Allmänliileralur. Litteratur ulom läroböcker för grundskolan eller gymnasieskolan.

Prop. 1984/85:141 8

Arkersättning. Bidragsform i ulgivningsstödel, där bidragsbeloppet beräknas enligt en schablonkostnad per tryckark (16 trycksidor).

Bibliotekssystem. Kommunal biblioteksorganisalion med vanligtvis huvudbibliotek, filialbibliolek och i många fall bokbuss(ar).

Bruttoprisförbud. Förbud enligt 13 § konkurrenslagen (1982:729) för t.ex. förlag att binda återförsäljare till ell lägsla tillåtna pris. Benämns även fastprisförbud eller friprissyslem.

BUMS. Bibliotekstjänsts utlånings- och mediekonlrollsyslem. Datorbaserat bibliotekssystem för katalogfunktioner och registrering av ullan.

BURK. Bibliotekstjänsts universella syslem för registrering och katalogisering. BUMS-systemets centrala databas.

Fackbokhandel. Bokhandel ansluten till fackbokhandelsavtalet. (Inget samband med begreppel facklitteratur.)

Fackbokhandelsavtalei. Överenskommelse rörande fackbokhandel i Sverige träffad år 1980 mellan Svenska bokförläggareföreningen och Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet i syfte att garantera etl tillräckligt antal bokhandlar med brett sortiment av allmänlilteralur. Elt nyll fackbokhan-delsavlal gällande fr. o. m den 1 juli 1985 träffades i februari 1985.

Facklitteratur. Böcker som enligt SAB-klassifikationen hänför sig till andra ämnesområden än "H — skönlitteratur".

Förlagsneltopris (f-pris). Bokpris vid försäljning från förlag lill återförsäljare utan hänsyn till rabatter.

SAB-klassifikaiion. Sveriges allmänna biblioleksförenings system för klassifikalion och katalogisering som vanligen används vid de svenska folkbiblioteken.

Sambindningen. Bibliotekstjänsts försäljningsservice för medier lill folkbiblioteken. Innefattar beställningskalaloger med kortrecensioner, bokbinderiservice och leverans av katalogkort m. m.

Servicebokhandel. Bokhandel ansluten lill Seeligs syslem för nyhetsservice. Kan också vara fackbokhandel. Begreppel används dock allmänt för bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen. Används i det följande för att beteckna sådan servicebokhandel som inle är fackbokhandel.

Skönlitteratur. Böcker som enligt SAB:s klassifikalion hänförs lill ämnesområdet "H - skönlitteratur".

Specialbokhandel. Bokhandel med särskild inriktning på litteratur inom vissa ämnen eller på vissa språk. Kan samtidigt vara servicebokhandel.

3 Utredningsförslagen

1982 års bokutredning

En utgångspunkt för bokutredningens förslag är 1974 års kullurpoliiiska mål. De skall också ses som grundval för en politik för litteratur och läsning. En annan utgångspunkt är förvissningen om atl boken har elt unikt värde som kulturmedium.

Prop. 1984/85:141 9

Utredningens uppdrag har primärt rört marknadsvUlkoren för bokbranschen och de statliga insatserna för utgivning och spridning av kvatitelslil-leratur.

Enligt det syslem som rådde på bokmarknaden före är 1970 fastställde föriagen bokens pris. Detla pris fick inte ändras i senare försäljningsled. Priskonkurrens inom detaljhandeln avseende böcker uteslöts därmed.

Utredningen har noga övervägt om en återgång lill ett system med fasta bokpriser skulle vara till fördel för spridningen av och tillgången pä kvali-telslitleratur. Ulredningen konstaterar att förutsättningar för en frivillig överenskommelse inom bokbranschen om ett system med fasta priser saknas. Del skulle också krävas dispens från bruttoprisförbudet enligt konkurrenslagen (1982:729). Elt fastprissyslem skulle därför behöva införas genom lagsliflning. Bokulredningen kommer dock till slutsatsen att etl återinförande av fasta bokpriser inte skulle få avsedda kullurpoliiiska effekter. Utredningen är därför inle beredd atl för bokbranschens del föreslå någon ändring i den näringsrätlsliga regleringen.

Enligt ulredningen tillgodoses de syften som elt syslem med fasta bokpriser skulle främja bältre av elt utökat kulturpolitiskt ansvar från bokbranschens sida samt ett statligt engagemang i en aktiv politik för litteratur och läsning.

I sitt förslag sätter ulredningen läsningen i centrum för en framgångsrik litteraturpolitik. Utredningen lämnar konkreta förslag om alt förankra läsningen och upplevelsen av litteratur hos barn och ungdom: förstärkningar beträffande litteraturens slällning i grundskolan och ett fördjupat samarbete mellan skola och folkbibliotek. Enligt utredningen skulle de omfallande resurser som samhället satsar på skolan och folkbiblioteken redan ge ulrymme för en nödvändig kontinuerlig satsning på ell samlat program för läsfrämjande åtgärder på många plan och i många former.

Det statliga ulgivningsstödel har väsentligt bidragit till bredd och mångfald i bokutgivningen och underlättat för nya förlag atl etablera sig. Stödets ulformning anses i slort sett ändamålsenlig. Utredningen lämnar inga andra förslag än atl stödet begränsas för de titlar som säljs i slora upplagor.

För allmänhetens lillgång till litteratur, framför allt de böcker som inle kan ges ut i stora serier, kan bokhandeln inte ersättas av någon annan försäljningskanal. Det är därför ett samhällsintresse att upprätthålla ett välsorterat bokhandelsnät över landet.

Fackbokhandelsavtalei mellan förläggare och bokhandlare innebär en klar viljeinriktning från branschens sida atl värna om den välsorterade fackbokhandeln. Utredningen redovisar att branschen inför elt nytt avtal är beredd att åta sig ett särskilt och utökat ansvar för distributionen av de böcker som erhållil statligt ulgivningsstöd.

För all värna om ett bibehållet välsorterat bokhandelsnät är emellerlid inte fackbokhandelsavtalei tillräckligt. Etl avtal bygger dessutom på förutsättningen alt staten ålar sig ell aklivi program för all stödja och främja

Prop. 1984/85:141 10

bokhandeln. Ulredningen lägger i della sammanhang fram förslag om fortsall investeringsstöd för bibehållande och nyetablering av bokhandel, ett nytt soriimenlsstöd för mindre bokhandlar uianför fackbokhandelsgruppen, stöd för ulbildning och rådgivning samt ett temporärt slöd för alt främja datorutvecklingen i bokhandeln.

Utredningens förslag förutsätts i allt väsentligt finansieras inom befintliga anslagsramar.

Folkbiblioleksutredningen

Utredningen utgår från den vedertagna ansvarsfördelningen på folkbiblioteksområdet. Folkbiblioleksverksamhéten är en kommunal verksamhet. Stat och landsting finansierar gemensaml regionala kompletlerande och rådgivande insatser. Slalen påverkar de allmänna förulsällningarna för verksamheten på kullur-, utbildnings- och informationsområdena. Slalen finansierar lånecentralerna och ger vissa punktbidrag lill folkbibliotekens verksamhel. Syftet med de statliga bidragen är atl stimulera folkbiblioteksverksamheten, inte att reglera den.

Utredningen beskriver utifrån kommunernas gemensamma erfarenheter och ambitioner en grundläggande helhetssyn på mål och handlingslinjer för folkbibliotekens arbele i framtiden. Utredningen anser att en sådan gemensam syn på mål, uppgifier och arbetsformer utifrån den enskilda kommunens lokala förutsättningar och behov är att föredra framför en enhellig reglering genom lagsliflning.

I ulredningens uppdrag har ingått att göra en analys av folkbibliotekens siluation i dag.

Ulredningen beskriver vilken roll olika medier spelar för fullgörandet av folkbibliotekens kullur- och informationsuppgifler. Samtidigt som biblioteken är öppna för alla lyper av medier intar boken en särställning som avspeglar sig i bibliotekens omfatlande arbete för litteraturen. Ulredningen behandlar de krav som utvecklingen inom informationsteknologin släller på biblioteken och de initiativ som erfordras för alt möta dess konsekvenser.

Bibliotekens möjligheter att vara öppna för alla grupper i samhället behandlas utförligt i en genomgång av olika former av samverkan med andra lokala instilulioner och organisationer. Även bibliotekets organisation och arbetsformer har enligt ulredningen betydelse för kvalilet och effektivitet i verksamhelen.

En viklig uppgifl för utredningen har varit att undersöka effekterna av de statliga stödinsatserna och att förutsättningslöst diskutera deras framtida utformning.

Ulredningen finner att de nuvarande punklbidragen till lokala bibliotek endast till en viss del har bidragit till den standardutjämning i biblioteksverksamheten mellan olika kommuner som har varit huvudsyftet med bidragen. Av slörre betydelse är enligt utredningens bedömning de regio-

Prop. 1984/85:141 11

nala insaiserna som länsbiblioteken med statlig delfinansiering har byggt upp. Tyngdpunkten i den regionala verksamhelen ligger pä kompletlerande medieförsörjning, rådgivning och informalion inkl.forlbildning samt specialtjänster inom vissa delområden.

En ytterligare satsning på regionala biblioteksfunktioner är enligt utredningen ett effektivt sätt att stimulera och stödja folkbiblioteksverksamhet i små och resurssvaga kommuner. Därför föreslår utredningen atl slaten successivt under en treårsperiod ökar stödel liU länsbiblioiek, under näsla budgelår med 35 nya grundbelopp till lotalt 185 grundbelopp, motsvarande totalt 11,7 milj. kr. Det ökade slödel gör det möjligt all förstärka länens resurser för bl.a.dalorbaserad informationsverksamhet saml rådgivning och forlbildning. Ett särskilt tidsbegränsat stimulansbidrag föreslås för uppbyggnad av regionala lalboksbesiånd.

Del ökade regionala stödel skall enligt utredningens förslag finansieras genom en omfördelning av de medel som hittills har anvisais till lokala punktbidrag. Slödet till lokal biblioteksverksamhet bör koncentreras till allmänna utvecklingsbidrag lill de resurssvagasle kommunerna. Ulredningen anser dessutom all del bidrag som ulgår lill inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk i fortsättningen kan inriktas pä i huvudsak centrala och regionala behov och därför uppgå till ett mindre belopp.

Utredningen föreslår vidare särskilda medel för folkbibliotekens metodutveckling, bl. a. med ny teknik och nya arbetsformer.

Av betydelse för en effektiv folkbiblioteksverksamhel är enligt ulredningen samspelet med cenirala instanser, i första hand slatens kulturråd och kommunförbunden, men även andra statliga myndigheter och cenirala organ.

Ulredningen beskriver de centrala statliga uppgifter som är av betydelse för den kommunala biblioteksverksamheten. Utredningen anser alt kulturrådets uppgifter bör anpassas till den föreslagna inriktningen av de slatliga stödinsatserna med tyngdpunkterna på regionalisering och verksamhetsutveckling. För en effektivare samordning av de statliga myndigheternas insalser på biblioteksområdet föreslår utredningen inrättandet av etl stadigt biblioteksråd.

Ulredningen har haft uppgiften att särskilt analysera det centrala serviceorganets Bibliotekstjänst AB roll för folkbiblioteken. Utredningen föreslår atl slaten efter förhandling övertar ansvaret för företagels katalogdatabas. Detla skulle underiätta en samordning med den statliga databasen LIBRIS och möjliggöra en renodling av förelagets servicefunktioner.

Utredningen lämnar också synpunkter bl.a.på slatliga biblioleksupp-gifter inom särskilda verksamhetsområden, den statliga produktionen av statistik på området saml den slatliga utbildningen av bibliotekarier.

Prop. 1984/85:141 12

4 Förslagen till riksdagen 4.1 Övergripande frågor

4.1.1 Sialens roll

Genom riksdagens beslut år 1974 i anledning av propositionen 1974:28 om den slalliga kulturpolitiken fastställdes kullurpoliiiska mål (KrU 1974: 15, rskr 248). De rikllinjer för åtgärder på kullurområdel som därmed antogs avser den statliga kulturpolitiken.

En politik för litteratur och läsning liksom bibliotekspolitiken berör verksamheter som i huvudsak ligger utanför den slatliga sektorn. Litteraturen skapas av självständigt verksamma upphovsmän. Den ges ut, marknadsförs och säljs på kommersiella villkor genom företrädesvis enskild företagsamhet. Det kommunala folkbiblioleksväsendet är samhällets största insats på litteraturens område. Uppgiflen att tillhandahålla böcker och främja läsning ingår i folkbibliotekens vidare roll som lokal kullurinslitu-lion.

I 1974 års kullurpoliiiska beslut faslslälldes också ansvarsfördelningen på kulturområdet mellan stat, landsting och kommun. Det konstaterades atl uppgifterna på kulturområdet endast i ringa omfattning reglerats genom särskilda lagar. Staten skulle inrikta sina insalser på alt slimulera kulturverksamheten i landet och inte på atl reglera den. Slalen förutsattes ta elt allmänl ansvar för frågor av gemensamt intresse för de organ som verkar inom kulturområdet.

1 propositionen angavs vidare riktlinjer för de slalliga kullurpoliiiska åtgärderna. Dessa skulle ses som etl instrument för att skapa elt samhälle som präglas av jämlikhet och som ger människor möjligheter till elt rikare hv.

Litteratur- och folkbiblioteksområdena behandlades utifrån dessa riktlinjer utförligt i den andra kulturproposilionen (prop. 1975:20). Då infördes del statliga litteraturstödet och statsbidragen lill folkbiblioteken gavs den utformning de i alll väsentligt har i dag. En försöksperiod med statligt slöd till bokhandeln bötjade år 1977 och särskilda bidrag till regional biblioteksverksamhet infördes år 1979.

De statliga bidragen lill bokbranschen och folkbiblioleksverksamhéten är marginella i jämförelse med de lolala kostnaderna för verksamhelen. De uppgår till omkring 3 % av vardera den totala försäljningen av allmänlilteralur och kommunernas totala driftskostnader för folkbiblioleksverksamhéten. Likväl är de statliga stödinsatserna betydelsefulla för förverkligandet av de kullurpoliiiska ambitionerna.

Jag vill någol belysa de olika statliga insatserna och deras betydelse för dem som verkar på bok- och folkbiblioteksområdena.

Förfaiiarnas och översättarnas villkor bestäms av den ersällning de får från sina bokföriag. En stor betydelse har också den ersättning som upphovsmännen får för biblioteksutlåningen. Denna ersättning finansieras av

Prop. 1984/85:141 13

staten och fördelas av styrelsen för Sveriges författarfond i vilken en majoritet av ledamöterna företräder författarna. Fonden fördelar viss del av medlen efter en kullurpolilisk profil. Yngre författare och översättare, liksom upphovsmän lill s. k. smal litteratur, dvs. svårsåld men värdefull litteratur, gynnas.

Slaten påverkar upphovsmännens villkor också genom de skatteregler som gäller för deras inkomsler. Regeringen har nyligen överlämnat elt förslag lill riksdagen i denna fråga (prop. 1984/85:93).

Utgivningen bedrivs näslan helt i privat regi. Statliga institutioner är dock betydande köpare av litteratur. Ännu större betydelse hårde kommunala inköpen lill skolan och folkbiblioteken.

Slalen ger sedan år 1975 ell direkl ekonomiskl stöd till bokutgivning i syfte atl garanlera en mera mångsidig och kvalificerad utgivning än vad som skulle bli fallet på renl kommersiella villkor. Indirekt främjar slödel förekomsten av små och medelstora bokförlag. Statliga kreditgarantier kan beviljas för all slödja mindre förlag och möjliggöra etablering av nya föriag.

Även den kommersiella bokdistributionen ligger näslan uteslutande på privata förelag. Inköp från slal och kommun är också här av betydelse.

Utvecklingen har sedan år 1970 präglats slarkt av bokklubbarnas expansion, medan bokhandeln förioral marknadsandelar. Bokklubbarna har under denna lid femdubblal sin försäljning. Under de senaste åren har dock bokhandeln åler ökal sin andel någol.

Slatligt slöd lill bokhandeln infördes år 1977, i försia hand i form av slatliga krediler till mindre bokhandlars behov av invesleringar. Slaten har anseti del vikligt all siärka bokhandeln på mindre och medelstora orler där kundunderlaget är lilel och lönsamhelen ofta låg. Ambitionen är atl så långt möjligl bevara del nuvarande bokhandelsnätet.

Staten slöder sedan år 1981 fackbokhandlars inköp av elt brett sortiment av kvalitelslilleratur. Delta slöd förulsäller vissa kullurpoliiiska åiaganden som förläggare och bokhandlare förbinder sig lill i del s.k. fackbokhandelsavtalei.

Sammanfattningsvis innebär det slatliga stödel till bokbranschen ökade möjligheter i första hand för mindre förlag, för mindre bokhandlar uianför de stora tätorterna och för den värdefulla litteraturen med lilen försäljning. Gemensaml för stöden är syflel atl tillförsäkra allmänhelen elt rikt och varierat utbud av goda böcker.

Näslan all biblioteksverksamhet bedrivs i offenllig regi. Staten svarar för finansieringen av de vetenskapliga biblioteken, medan kommunerna har ansvar för skol- och folkbibliotek. De kommunala biblioteken är slarkl beroende av elt samspel med bibliotek och institutioner under annal huvudmannaskap och av de insalser som stat och landsting gör på biblioteksområdet. Genom lånesamarbeiet inom hela del svenska biblioteksväsendet kan den enskilde oavsett var han bor få tillgång till de samlade medie- och

Prop. 1984/85:141 14

kunskapsresurserna. Därigenom skapas en ökad jämlikhet i tillgången till biblioteksservice. Av betydelse för hela bibliolekssektorn är den övervägande statligt finansierade bibliografiska verksamheten och del utvecklingsarbele som sker inom informationsförsötjningen. Staten ansvararock-så för den gemensamma utbildningen av bibliotekarier.

För de frågor som behandlas i denna proposition är de kommunala biblioteken av inlresse och då i synrterfteX folkbiblioteken.

Slaten hade fram lUl är 1965 ett större ekonomiskt ansvar för folkbiblioteken genom ett system med generella statsbidrag. Dessa bidrag fogades in i de slatliga skatteutjämningsbidragen. De är avsedda att ge kommunerna likvärdiga förulsättningar atl fullgöra sina uppgifter. Bidragen har också inneburit en påtaglig utjämning av standarden kommunerna emellan. Denna standardutjämning har även kommit folkbiblioteken lill del. Vid sidan av skatteutjämningsbidragen infördes särskilda punktbidrag till folkbibliotek för all ytterligare utjämna standarden mellan olika kommuner, stödja biblioteksservice till särskilda grupper samt stimulera experiment och utveckling av nya verksamhetsformer.

Slaten stöder även länsbibliotekens regionala verksamhel som i huvudsak finansieras av landstingen. Länsbiblioteken och de statligt finansierade lånecentralerna är viktiga länkar i Qärrlånesamarbetet. Staten slöder också regional informalion, rådgivning och fortbildning.

Slatens kulturråds insatser vad gäller bidragsfördelning, information, rådgivning och utveckling är exempel på cenirala statliga insatser till stöd för de kommunala biblioteken.

Att främja intresset för litteratur och läsning är en naturlig gemensam uppgifl för författarna, bokbranschen och biblioteken. Även tidningar och lidskrifter samt radio och TV är betydelsefulla förmedlare av bokinformation och läsupplevelser. En viktig roll spelar naturligtvis också folkbildningsorganisationer.

Staten har tagit på sig etl ansvar för en mångsidig läsfrämjande verksamhet. Del viktigaste fältet för statliga insatser är skolan. Staten kan påverka skolans arbete genom läroplaner och lärarutbildning. I årels budgetproposition har jag ingående behandlat vilka krav som kan ställas på skolan vad gäller etl systematiskt arbete med litteratur och läsning i undervisningen. Skolan har förutsättningar all uppfylla dessa krav. För att ylleriigare stimulera inlressel och ansträngningarna atl levandegöra litteraturen och andra kulturyttringar i skolans arbete har jag föreslagil särskilda medel för etl mångsidigt ulvecklingsarbete på lokal nivå. Den särskilda kampanjverksamheten kring kullur i skolan kommer atl följas och samordnas av en särskild ledningsgrupp som jag enligt vad jag förutskickade i budgetpropositionen kommer att föreslå regeringen atl tillsätta.

Ett fortlöpande ansvar atl följa och samordna den statligt finansierade läsfrämjande verksamheten har statens kulturråd. Exempel på varaktiga läsfrämjande insatser som finansieras av slaten är de som bedrivs inom

verksamheten En bok för alla och Sliftelsen Svenska barnboksinstitutet.

Staten har ålagit sig etl ansvar för eftersatta gruppers litieraturförsörj-ning. Slalligl slöd utgår för utgivning av lättlästa böcker för grupper med outvecklad läsförståelse. Staten svarar för den alll övervägande delen av lalboksulgivningen. Punklskriflsböcker framställs nästan uteslutande i slatlig regi. Slatligl slöd ges till produklion av böcker för döva, dvs. videogram på teckenspråk. Litteratur på invandrar- och minoritetsspråk ges ut och sprids med slalligl slöd.

De statliga insaiserna kompletterar och slimulerar bokbranschens och folkbibliotekens verksamhel utifrån en allmän kullurpolilisk helhetssyn. Della förutsätter alt stödinsatserna anpassas lill en föränderlig kommersiell marknad och en lokall uiformad biblioteksverksamhet. Detta kräver all de slalliga stödinsatserna är flexibla och snabbi kan anpassas till nya situationer och behov.

De nuvarande stödformerna på litteratur- och folkbiblioleksområdet har varil i funklion i snarl lio års lid. När stödåtgärderna infördes hade behoven inom de olika områdena analyserals i etl omfatlande utredningsarbete. Åtgärdernas lämpliga inriktning, omfallning och ulformning behandlades ingående under beredningen i regering och riksdag. Därefier har stödprogrammet genomförts efler mycket detaljerade regler och anvisningar från regeringens och riksdagens sida. Förvallningsanvarel lades i huvudsak på kulturrådet, i fråga om slödel lill bokhandeln även på Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI). Frågor rörande översyner av den pågående verksamhelen och överväganden om evenluella förändringar har uppdragits åt särskilda utredare eller slalliga kommittéer. Ett flertal utredningsförslag på områdel har överlämnats under de gångna lio åren. Dessa har i regel lell till endasl mindre jusleringar i de akluella stödformerna.

Jag kommer i del följande alt föreslå en något ändrad ansvarsfördelning vad gäller den närmare ulformningen av de slatliga stödåtgärderna på litteratur- och folkbiblioleksområdena. Den omfallande detaljstyrningen av siödregler och stödbelopp genom beslut av regering och riksdag är enligt min mening inle längre befogad. I slället bör statens kulturråd och BFI kunna la ell större ansvar för en flexibel anpassning av stödinsatserna lill de akluella behoven på resp. område. En sådan löpande anpassning bör självfallel ske inom ramen för grunderna för stödåtgärderna. Del bör även i fortsältningen vara förbehållet regeringen och riksdagen alt beslula om mer principiella förändringar av stödinsatsernas inriktning.

Jag kommer i det följande (avsnitten 4.2.2, 4.3.6 och 4.6.1) atl närmare utveckla mina inlenlioner i della avseende.

4.1.2 Fasta eller fria priser

År 1965 beslöt dåvarande näringsfrihelsrådel all upphäva bokbranschens dispens från bruttoprisförbudet. Till följd av delta beslut infördes år 1970 fria priser för böcker.

Prop. 1984/85:141 16

Utvecklingen på bokmarknaden har som helhet varil mycket gynnsam sedan 1970-talels bötjan. Bokförsäljningen ökade totalt under dennna tid med omkring 50% mätt i fast konsumenlvärde.

I den debatt som föregick avskaffandet av de fasla priserna uppmärksammades framför alll problem som väntades uppstå på utgivningssidan; kritikerna menade all den svårsålda och kvalificerade litteraturen och de små förlagen skulle få problem alt hävda sig när fria priser infördes.

Sådana problem har inte märkts. Utgivning av s.k.smal litteratur har varit tillfredsställande. En viktig förklaring lill detta är del slatliga utgivningsstöd som infördes år 1975. Delta stöd gjorde del också möjligt för mindre förlag att konkurrera med de större. Statliga kreditgarantier har ytterligare förstärkl de mindre förlagens konkurrensmöjligheter.

Problemen kom i stället att uppstå på bokdistributionens område.

För bokhandeln har de fria bokpriserna medfört en ovan konkurrenssituation med en snabbt växande direktförsäljning från förlagen, framför alll genom bokklubbarna som expanderade kraftigt mot slulet av 1970-talel. Därtill har en polarisering skett inom bokhandelsbranschen mellan stora företag i storstäderna och butikskedjor å ena sidan och små fristående bokhandlar på mindre och medelslora orter å andra sidan. Del statliga stöd till bokhandeln som infördes år 1977, i första hand kredilstödel, har visserligen bidragit till alt rädda kvar nedläggningshotade mindre bokhandlar, men medelsulrymmet har endast möjliggjort punktinsatser.

Den mindre bokhandelns utsatta ekonomiska läge, dess svårigheier all föra ut och lagerhålla den förhållandevis rika utgivningen samt en därmed försämrad tillgång till aktuell kvaliielslitteratur i slora delar av landet kom sedan böljan av 1980-lalet alllmer i fokus för den litleraturpoliliska debatten.

1 debatten höjdes röster för att återinföra etl system med fasla bokpriser, ofla med hänvisning lill Frankrike där en lag om fasta bokpriser infördes i augusti 1981.

Mot bl. a. denna bakgrund tillkallades bokutredningen med huvudsaklig uppgift att förutsättningslöst belysa utvecklingen inom bokdistributionen saml analysera dess orsaker. Kommillén skulle enligt direktiven (Dir, 1981:76) ägna uppmärksamhet åt vilka effekler som gällande konkurrens-rättslig lagstiftning och dess tillämpning - framför allt i fråga om bruttoprisförbudet - kan ha haft för utvecklingen av den nuvarande slrukluren inom bokdistributionen.

Bokulredningen presenterar en ingående analys av framför allt bokhandelns utveckling sedan fasiprissyslemel avskaffades.

Utredningen har anlitat statens pris- och kartellnämnd (SPK) för all klariägga de strukturella förändringarna i bokdistributionen sedan år 1970. SPK har i sin undersökning (SPK:s utredningsserie 1983: 14) Handeln med böcker bl. a. inriktat sig på atl studera de effekter som bruttoprisförbudet kan ha haft för fackbokhandeln samt möjlighelerna all marknadsföra kultu-

Prop. 1984/85:141 17

rellt värdefull litteratur. SPK bedömer utvecklingen som övervägande positiv för den stora allmänheten med hänvisning lill dels efterfrågeökningen i stort, dels allmänhetens ökade möjlighet all köpa litteratur av god kvalilet till låga priser. Della skall ställas mol de från andra häll redovisade problemen med fackbokhandelns försämrade lönsamhet och den smala litteraturens svårighet att hävda sig på marknaden. SPK konstaterar vidare all del mot bakgrund av utvecklingen sedan år 1970 inte finns några skäl som talar för atl del skulle vara positivt för bokmarknaden eller konsumenterna att återinföra konkurrensbegränsande ålgärder i form av exempelvis fasta priser eller bruttopriser på böcker.

Bokutredningen pekar för egen del på alt friprissyslemet i detaljhandelsledet visseriigen medverkat lill alt konsumenterna gynnas genom att de olika försäljningskanalerna kan priskonkurrera med varandra. Detta har emellertid enligt ulredningen - såsom det förutsågs i debatten år 1965 -lett till atl vissa kanaler, t.ex. varuhus och lågprisbokhandlar, koncentrerat sig på lättsålda titlar. Fackbokhandeln har därigenom förlorat en del av det ekonomiska underlag som kunde molivera lagerhållning av elt brett sortiment, inklusive de smala titlarna. När priset blir ett framträdande konkurrensmedel dras konsumenien genom prisaktivileter och massexponering till ett fåtal titlar. De smalare titlarna kommer vid en prisjämförelse i en oförmånlig situation samtidigt som fackbokhandeln förvänlas ta ansvar för försäljning av hela det utgivna sortimentet.

Utredningen nämner ytterligare två faktorer som har bidragit till en försvagning av fackbokhandelsnälet. För det första har del skapats bokhandelskedjor och mångfilialföretag som en anpassning till bl.a. priskonkurrensen från bokklubbarnas sida. Därigenom har prisklyftorna ökat än mer då de nya storkunderna kunnat åtnjuta mängdrabatter. För del andra har de kommunala bokinköpen lill skola och bibliotek till stor del kommit att ske genom upphandling resp. genom samköpsorganisationer direkt hos förlagen. Den lokala bokhandeln har på detla sätt berövats några av sina viktiga och säkra kunder.

Bokutredningen framhåller i sin bedömning det kullurpoliiiska intresset av all det finns en fungerande bokhandel med elt rikt kvalilelsutbud pä många plalser i landel samt alt den smala kvalitetslitteraturen når ut till sina läsare. I SPK: s analys slår däremol den lolala bokförsäljningen och den breda allmänhetens möjlighet atl köpa böcker till låga priser i förgrunden.

Trols dessa skilda infallsvinklar vid bedömningen av utvecklingen och nuläget på bokmarknaden drar bokutredningen och SPK samma slutsats i fråga om ell evenluelll införande av fasla bokpriser. Ulredningens huvudargument mol etl system med fasla priser är alt elt sådant inte skulle fa avsedda kulturpolitiska effekter.

Ulredningen anser all fasla priser skulle medföra en allmänt högre prisnivå för böcker, vilket skulle leda till en total försäljningsminskning. 2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 141

Prop. 1984/85:141 18

Det är enligt utredningen vidare inte givet att ökade bokhandelsmarginaler på mer efterfrågad litteratur skulle förbättra den smala litteraturens ställning, avsevärt ändra lagerhållningen eller garantera en bättre lönsamhet förde mindre enheterna. Utvecklingen mot en ökad lageromsättningshas-lighet samt slörre och färre försäljningsställen är också ungefär densamma i länder med fasta bokpriser. Till detla kommer att en reglering mot branschens önskemål enligt ulredningen skulle skapa svåra tillämpningsproblem och bli lätt att kringgå.

Mot denna bakgrund är utredningen inte beredd att föreslå nägon ändring i den näringsrättsliga regleringen av bokbranschen.

De syften som en kulturpolitiskt moliverad återgång till fasta bokpriser skulle främja, tillgodoses enligt utredningens uppfattning i väsentlig utsträckning av ett ulvecklat fackbokhandelsavtal och genom statligt engagemang i ett program för slöd till bokhandeln.

En majoritet av remissinstanserna, däribland marknadsdomslolen, näringsfrihelsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd. Svenska bokförläggareföreningen. Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet samt några kommuner, ansluter sig till ulredningens uppfattning att fasta bokpriser inle bör införas. Kulturrådet, Landsorganisationen, Sveriges förtätlartor-bund, Sveriges servicebokhandlareförbund och Arbetarnas bildningsförbund uttalar sig i princip för ett fastprissyslem. Kulturrådet anser emellerlid all branschens negativa inslällning till fasta priser i praktiken har avgjort frågan även om fasla priser vore alt föredra. Förtätiartorbundet vill inte binda sig för en konkrel utformning av etl syslem med fasta priser.

I remissopinionen ålerspeglas samma skilda värderingsgrunder i fräga om bokmarknadens ulveckling som skiljer bokutredningens och SPK:s analyser. Ulredningens bedömningar kritiseras å ena sidan av näringsfrihetsombudsmannen som alltför negativa med lanke på bokens ökade tillgänglighet genom t. ex. bokklubbar. Å andra sidan finner de inslanser som inle vill anslula sig lill ulredningens slutsatser alt utvecklingen medfört allvarligare negativa konsekvenser än vad utredningen hävdar. Några instanser, däribland Tjänsiemännens centralorganisation. Landsorganisationen och Arbetarnas bildningsförbund, föreslår atl frågan om faslpris blir föremål för ytterligare ulredning.

För egen del ansluler jag mig till bokulredningens och flertalet remissinstansers uppfatlning att den näringsrätlsliga lagsliftningen inte bör ändras för bokbranschens del. Jag konstaterar vidare all de båda dominerande branschorganisationerna. Svenska bokförläggareföreningen och Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet, avvisar olika former av konkurrensbegränsning. Jag utgår således från atl det från branschens sida f. n. inle föreligger någol intresse alt söka dispens från bruttoprisförbudet enligt konkun-enslagen (1982:729).

Mill ställningslagande i denna fråga grundas på den bedömningen all i och för sig eftersträvade kulturpolitiska syften svårligen kan uppnås ge-

Prop. 1984/85:141 19

nom ett system med fasta bokpriser. Återinförandet av fasta bokpriser skulle i vart fall inte kunna återställa den branschstruktur som rådde före år 1970. Snarare skulle bruttopriser för böcker kunna medföra oönskade effekter som står i strid med litteraturpolitiska och konsumentpoliliska strävanden.

Brisler finns dock. Dessa hänför sig i första hand till dels bokhandelns brislande lönsamhei i de små enheterna, framför alll på små och medelstora orter, dels den smala kvalitetslitleraturens, särskilt någol äldre verks, svaga ställning på marknaden.

Några instanser förordar med hänvisning lill detta en förnyad prövning av brulloprisfrågan och att detta skall ske efter en grundligare analys än den som bokutredningen företagit.

För egen del finner jag del berättigat all förknippa vissa av de nämnda bristerna med del rådande friprissyslemet. Enligt min mening kan emellertid frågan om fasla eller fria priser inte i försia hand avgöras på principiella grunder genom ytteriigare analyser och utredningar. Jag anser att del är fråga om en polilisk bedömning om branschen kan anses ta elt tillräckligt kulturpolitiskt ansvar vid tillämpningen av ett system med fria priser. Skulle de nämnda bristerna vad gäller kvalitetslitteraturens spridning över landet bli väsentligt allvariigare bör statsmakterna enligt min mening kunna ta upp de lilteralurpolitiska styrmedlen, inkl. frågan om fasta priser, lill ny prövning.

Jag anser för egen del atl bristerna i bokdistributionen i dagslägel kan avhjälpas mer verkningsfullt genom ett kulturpolitiskt ansvar från branschens sida saml genom statliga stödinsatser till den del av bokhandeln som har problem.

Under beredningen av mina förslag har jag varil i kontakt med de båda partema på den kommersiella bokmarknaden, företrädare för förläggare och bokhandlare. Båda parter har förklaral sig beredda till ekonomiska åiaganden i syfte att bidra till en mer kulturpolitiskt inriktad bokdistribution. Båda har vid dessa tillfällen liksom i sina ställningstaganden i samband med bokulredningens förslag hävdat att dessa åtaganden förutsätter etl visst ökal ekonomiskt åiagande också från statens sida. Framför alll med hänsyn lill de mindre enheterna bland förlag och bokhandlar anser de också atl statliga stödinsatser är nödvändiga för atl bibehålla nuvarande struktur i branschen.

Jag kommer i del följande all föreslå en relativt sett mycket kraftig ökning av de statliga insatserna på bokdistributionens område. De föreslagna åtgärderna är ägnade att förbättra förutsättningarna för främst den mindre bokhandeln saml alt öka efterfrågan och tillgängligheten av kvalitetslitteratur. Mina förslag i det avseendet förutsätter de nya åiaganden som branschen i dagarna har kommil överens om i ett nyll fackbokhandelsavtal. Jag återkommer i det följande (avsnitt 4.3) till avtalets innebörd och den närmare utformningen av de från min sida föreslagna stödåtgärderna.

Prop. 1984/85:141 20

De gemensamma ansträngningar som staten och bokbranschen nu bör göra kan enligt min mening bidra till alt motverka de brister som det nuvarande syslemet med fri priskonkurrens medför samtidigt som fördelarna med del också fortsällningsvis utnyttjas.

Regeringen bör bereda riksdagen tilllälle att ta del av vad jag har anfört om den näringsrätlsliga lagstiftningen för bokbranschens del.

4.1.3 Bibliotekslag

Frågan om en lagstiftning på folkbiblioleksområdet har diskuterats under i stort sett hela 1900-talet. Riksdagens ställningstaganden i lagfrågan kan sammanfallas i statsutskottets uttalande år 1965, samma år som de generella statsbidragen lill kommunala bibliotek avlöstes av skatteutjämningsbidragen. Utskottet yttrade att biblioteksväsendel kunde anses vara så slarkl förankrat i den kommunala verksamheten att det fanns anledning räkna med alt kommunerna uppfyllde sina skyldigheter på detla område utan atl obligalorielagsiifining lillgreps.

Lilteraluruiredningen (U 1969:49) bedömde i silt betänkande (SOU 1974:5) Boken att man hade anledning all anla alt del engagemang som kommunerna visat i fråga om biblioteksverksamheten skulle komma atl fortsätta ulan några statliga påtryckningar. Å andra sidan ansåg ulredningen det angeläget alt statsmakterna fastställde vad som var folkbiblioteksverksamhetens mål och vem som bar ansvarel för verksamhetens utformning på olika nivåer. Vid preciseringen av syflel med biblioteksverksamheten skulle vidare kunna fastslås att fria boklän och samverkan biblioteken emellan var grundläggande drag. Slutligen uttalade ulredningen att det fanns anledning all på nyll aklualisera frågan om bibliotekslagstiftning om den ojämna biblioteksstandarden kommunerna emellan skulle bli bestående för någon längre tid eller utvecklingen inom biblioteksområdet ta en annan inrikining - om kommunerna l.ex. mot all förmodan och statsmakternas intentioner skulle avgiftsbelägga viss biblioteksservice.

Lilleraluruiredningens förslag låg lill grund för den andra kulturproposilionen (prop. 1975:20). Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet anslöt sig där (s. 208) lill ulredningens överväganden när det gällde behovet av en normerande lagsliflning. Han framhöll härulöver all vissa av de argument som i den allmänna diskussionen anförts för en bibliolekslag-stiftning skulle kunna tas till intäkl för detaljerade beslämmelser också för verksamheten inom andra delar av kullurområdel. Ett sådani synsätt vore oförenligt med de riktlinjer för den statliga kulturpolitiken som sialsmaklerna hade lagt fast året dessförinnan (prop. 1974:28, KrU 15, rskr 248), Riksdagen anslöt sig lill dessa överväganden (KrU 1975: 12, rskr 201).

I nyss nämnda 1974 års kullurpoliiiska proposition hade däremot förls etl ingående resonemang om behovet av en för stal, landsting och kommuner samlad målsättning för insatserna på kullurområdel. 1 propositionen bedömdes att de mål som fastställdes för den statliga kulturpolitiken

Prop. 1984/85:141 21

självfallel skulle få slor betydelse också för kommuner och landsting genom att de gav uttryck för de ramar inom vilka kulturpolitiken i samhället bör bedrivas.

Riksdagen har under den gångna tioårsperioden etl flerlal gånger avvisat molionsvis framförda krav på bibliolekslagsliflning. Därvid uttalades bl.a. att det självfallet är angeläget alt man i de olika kommunerna kan erbjuda invånarna en god biblioteksservice men att ansvaret för delta primärt måste ligga hos kommunerna själva.

Folkbiblioleksutredningen konstaterar att den allmänna utvecklingen av ansvarsfördelningen mellan stal och kommun inle talar för en bibliotekslag. Sedan flera år. och med särskild intensitet under den allra senasle liden, pågår ell målmedvetet arbete för att delegera beslutanderätt lill kommunerna och minska den statliga regleringen. Kommunsammanläggningar och skalteutjämningssystem har lett till slörre saml ekonomiskl slarkare och mer jämbördiga kommuner. En bibliotekslag, vars huvudsakliga syfte skulle vara all garantera en standardutjämning av biblioteksverksamheten mellan kommunerna, skulle dock enligt ulredningen förutsätta statsbidrag i en omfallning som i nuläget och under överskådlig tid inte går all få lill slånd.

Ulredningen är däremol angelägen alt framhålla att del är viktigt alt få lill slånd en helhetssyn på folkbibliotekens verksamhet. En sådan kan åstadkommas om de förslag till mål och riktlinjer utredningen lägger fram vinner bred anslutning.

Remissopinionen är splittrad i fråga om en lagsliflning på folkbiblioleksområdet. Det är emellerlid endast ett fålal inslanser som direkt förespråkar en lagstiftning med syftet att genom detaljerade normer för verksamhelen ivinga fram en slandardutjämning kommunerna emellan. Däremol beklagas i ett antal yttranden all utredningen inte djupare analyserat rörutsättningarna för en bibliotekslag.

Etl stort antal remissinstanser, däribland ett liolal primärkommuner och många organisationer, hävdar behovet av en bibliotekslagsliftning med etl betydligt mer begränsal innehåll än vad som hittills förutsatts i diskussionen om en bibliotekslag. Bland statliga instanser gör sig kulturrådet till språkrör för denna uppfatlning. Enligt rådel ökar möjlighelerna all uppnå gemensamma mål och riktlinjer om en kortfattad lag införs med innebörden alt det skall finnas etl folkbibliotek i varje kommun, all del skall finnas fackuibildad bibliotekariepersonal i varje kommunall bibliotekssystem samt att folkbibliotekens förmedling av böcker (inkl. talböcker), tidningar, lidskrifter och annal irycki malerial skall vara avgiftsfri för låntagaren. Genomgående anges av förspråkarna för en begränsad lagsliflning syflel med en lag vara alt för framtiden säkerslälla principen om avgiftsfri biblioteksservice. Däremol instämmer andra, däribland Svenska kommunförbundet, i principen om en generell avgifisfrihel, men understryker att frågan yttersl beslulas av de förtroendevalda i kommunerna. Även stats-

Prop. 1984/85:141 22

kontoret, landstingsförbundet samt några kommuner och landsting vänder sig mol all lagstiftning används på biblioteksområdet

För egen del vill jag anföra följande. Kommunernas vilja atl leva upp till sitt ansvar för folkbibliotekens verksamhet kan avläsas av den utveckling som skett de senaste decennierna. Bara under 1970-talet har kommunernas anslag till biblioteksverksamheten ökal med över 50% räknat i fasl penningvärde. En reell expansion har fortsatt även in på 1980-lalel. Det är först under de allra senaste åren som den ekonomiska åtstramningen har gjort sig gällande även på biblioteksområdet, men det finns uppenbart en allmän slrävan alt skydda biblioteksanslagen från mera drastiska nedskärningar.

Under tiden sedan 1970-lalets böijan har också standardskillnaderna mellan olika kommunala bibliotek minskat. De mindre kommunernas biblioteksanslag har vuxit snabbare än de största kommunernas. Samtidigt är folkbiblioteksverksamheten del område inom kommunernas kulturseklor där de kommunala ojämnheterna är minst. Betydligt slörre skillnader finns för anslagen till teater, musik, dans och utställningsverksamhel.

De argument som anförs för en bibliotekslagsliftning som en metod att tillförsäkra den enskilda medborgaren rätt och möjlighel till en likvärdig biblioteksservice var hon än bor har redan i 1975 års andra kullurproposi-lion bemötts med hänvisning till alt de skulle kunna las till intäkt för detaljerade beslämmelser också för den verksamhel som kommunerna svarar för inom andra kulturområden. Etl sådant synsätt skulle emellertid åsidosätta kommunernas självstyrelse och försvåra den anpassning till lokala initiativ och önskemål som del kanske är mer angelägel att tillgodose på kulturområdet än på många andra områden.

Huvudargumentet mot en bibliotekslagsliftning med detaljerade normer för verksamheten har under del gångna decenniet varil alt den kan molverka sitt syfte genom att miniminormer lätt kan utvecklas till maximinormer. På samma grunder anser jag att en lagsladgad avgifisfrihel skulle kunna uppfattas som den enda självklara gemensamma målsättningen för folkbiblioleksväsendet som helhet och därmed försvaga värdet av andra målformuleringar som kanske är lika väsenlliga men som inle lika lätl kan formuleras som lagbestämmelse.

Den opinion för en bibliotekslag som nu har kommit lill ullryck bland remissinstanserna och i den allmänna debatten syftar i huvudsak lill atl genom lagbestämmelse även i framtiden skydda den kommunala bibliotekssektorn från avgiftsbeläggning. I denna speciella fråga vill jag anföra följande.

Ingen kommun har i dagens läge infört en allmän låneavgift på bokutlåning och de medier som för vissa grupper ersätter böcker, trots alt delta är fullt lagligt. Enligt min bedömning ligger två skäl bakom dessa ställningstaganden i kommunerna.

För del försia anses folkbiblioteket bland de kommunalt ansvariga ha en

Prop. 1984/85:141 23

särslällning som kulturinstitution. Den fria tillgången till informalion anses vara elt av samhällets viktigaste medel för att främja fri åsiktsbildning och en demokratisk samhällsutveckling. Arbetet för au bredda intresset för böcker och läsning blir inle bara en viktig kulturupppift utan också etl centralt inslag i den demokratiska processen. Folkbiblioteket anses också genom sin folkbildningsuppgift och sin nyckelroll som informationscenlral ha en särställning jämfört med andra institutioner på kultur- och fritidsområdet. Mol denna bakgrund finns del en djupt rotad ideologisk lanke bakom ambitionen all folkbiblioleksverksamhéten skall vara avgiftsfri.

I kommuner där detta ideologiskt färgade argument inte har bärkraft har elt annal, mera prakiiskl skäl varit avgörande för ställningstagandet i avgiftsfrågan. Om avgifier skall införas måsle nivån vara sådan all koslnaderna för alt administrera avgiftssystemet täcks och ett verkligt tillskott av medel lill finansieringen av den kommunala kulturverksamheten uppstår. Detta förutsätter en sådan nivå, att man av kullurpoliiiska skäl omedelbarl ser behov av all skydda vissa grupper mol effeklerna av avgifterna. Detla kan gälla de unga och de äldre låntagarna samt grupper med låga inkomster. Den administraliva ordningen kompliceras därigenom ytterligare och kan leda lill att avgifterna läggs på en ännu högre nivå.

Överväganden av denna arl har lett till all ingen kommun hillills har infört avgifter. Kommunerna har därvid enligt min mening gjort en rimlig och rationell bedömning. Jag ser inga skäl att i lag förbjuda avgifter. Jag förutsäller alt bokullåningen även i framtiden skall vara kostnadsfri för låntagaren.

Regeringen bör bereda riksdagen lillfälle alt la del aV vad jag har anförl om lagstiftning på folkbiblioteksområdet.

4.1.4 Postia.xorna och bokdistributionen

Före den 1 juni 1981 fanns etl särskilt s. k. Irycksaksporlo, vilket innebar att distributionen av irycksaker rabalterades. De höga adminislraliva kostnaderna för denna laxesätlning och trycksaksförsändelsernas dåliga lönsamhet ledde dock till atl posten övergick till en laxesätlning efler beford-ringsstandard i stället för efter innehåll.

För all någol minska de negativa effeklerna för kulturlivet av trycksaksportots avskaffande infördes elt system med s. k. frankoeliketler. Detla innebar bl. a. att bokförlag, bokhandlar, utgivare av kulturtidskrifter m. fl. kunde använda i förväg inköpta särskilda etiketter som gav rabatt pä vissa brevförsändelser.

Trots denna åigärd har utvecklingen av porlokoslnaderna under senare år varit kännbar för särskilt de små företagen och utgivarna på områdel. För de i bok- och lidskriflssammanhang särskilt akluella viklklasserna har nämligen portokostnaderna ökat mångdubbelt i jämförelse med koslnaderna för atl skicka ett normalbrev om 20 gram. Della hänger samman med alt alll slörre vikl numera fästs vid principen om koslnadsbaserad prissält-

Prop. 1984/85:141 24

ning i postens verksamhel och all poslens haniering av försändelser i lyngre viktklasser är jämförelsevis resurskrävande.

Den nämnda kostnadsutvecklingen föranledde bokutredningen all föreslå atl förhandlingar skulle inledas med poslverkel om en generell porlo-nedsällning för brevbefordran av böcker.

En särskild arbeisgrupp med företrädare för kommunikations- och utbildningsdepartementen saml postverket och statens kulturråd har under en tid arbetat med alt söka finna lösningar på de problem som portoavgifterna medför för bokföriag, bokhandlar och kulturtidskriftsulgivare.

I anslutning till atl regeringen beslöt om portohöjningar fr. o. m. december 1984 beslöt också postverket om en något lägre portohöjning för frankoeliketler som avser ekonomibrev. Dessa kommer lill användning för främsl bokförsändelser.

Arbetsgruppen har dock konstaterat atl det finns skäl all ytteriigare siudera hur kostnaderna för distributionen via posten av böcker och tidskrifter kan nedbringas för de avsändarkategorier som det av kullurpoliiiska skäl är särskilt angeläget all värna om, nämligen de små bokförlagen och bokhandlarna saml kullurtidskriflsutgivarna. Ett arbele har därför inletts med sikle på åtgärder enligt två linjer.

Den ena lar sin utgångspunkt i alt de subvenlioner som ges i form av portonedsättningar skall göras mer effektiva genom atl i slörre utsträckning riktas och anpassas till den grupp av motlagarkalegorier som är av särskilt kulturpolitiskt intresse, dvs. i försia hand de som jag nyss har nämnt. Poslverkel har förklarat sig villigt alt delta i etl sådant arbele.

Den andra har sitt ursprung i kontakler som poslen har hafl med enstaka förlag. Poslen anser sig därvid kunna konstatera atl en slor del av den distribution som sker av böcker är mindre ralionell. Genom samordnings-och effektiviseringsålgärder kan den förbättras för många förlag, bokhandlar och kulturtidskriftsulgivare. Poslen avser därför att ta konlakl med enskilda företag och utgivare för all söka finna förenklingar i deras distribution. Samtidigt skulle man kunna ge porlorådgivning och diskutera olika marknadsföringsålgärder.

Biblioteken har också koslnader för distribution av böcker och tidskrifter. Sedan hösten 1984 samarbetar posten med Bibliotekstjänst AB i en försöksverksamhet rörande distributionen av fjärrlån - vid sidan av den reguljära lånekedjan - mellan elva bibliotek i landel. Om försöksverksamheten faller väl ut kan samarbetet komma alt utvidgas lill fler kommuner. Ett fortsatt arbete enligt dessa båda huvudlinjer bör, enligt min mening, kunna leda till atl de som är känsligast för porlokoslnaderna, nämligen de små förlagen och bokhandlarna samt kulturlidskriftsulgivarna, på sikt skall kunna få en mindre koslnadskrävande distribution.

Jag avser all senare föreslå regeringen alt uppdra ål statens kulturråd atl i samarbete med poslverkel, och med dellagande av föreirädare för berörda branscher, fortsätta del arbete som den nämnda arbetsgruppen har

Prop. 1984/85:141 25

inlett. Resultatet därav saml eventuella förslag som kräver ställningslagande av statsmakterna bör redovisas för regeringen så snart som möjligt.

Jag har i denna fråga samråtl med chefen för kommunikationsdepartemenlet.

4.1.5 Överväganden för budgetåret 1985/86

Mina förslag i det följande innebär inga radikala förändringar av de statliga insaiserna på bok- och folkbiblioleksområdet. En väsentlig ulökning av de ekonomiska insaiserna förordas dock samtidigt med en viss förändring av inriktningen av de olika stödformerna. Ansvarsfördelningen bör ändras när det gäller beslut om den närmare ulformningen av stödinsatserna. Mina förslag innebär att del slatliga åtagandet på området litteratur och folkbibliotek ökar med ca 12,7 milj. kr.

Under litteraturstödet avser den största föreslagna ökningen en särskild satsning på klassikerulgivning under en lid av tre år. För nästa budgetär bör 4 milj.kr. anvisas för detla ändamål. En ökning med 400000 kr. föreslås för utgivning av lättlästa böcker.

En kraftig ökning föreslås för det slatliga slödet till bokdistribution och bokhandel. Jag föreslår en ökning av anslagsmedlen med 2,8 milj.kr. till totalt 7 milj. kr. för slöd till fackbokhandel och övrig bokhandel inkl. det nuvarande kredilstödel.

De föreslagna ålgärderna för bokbranschen förutsätter ell nytt fackbokhandelsavtal mellan bokförläggare och bokhandlare.

På folkbiblioleksområdet föreslår jag en omfördelning av medel som f. n. anvisas för lokala punktbidrag lill slödet lill regional biblioteksverksamhet. Därigenom kan antalet grundbelopp lill länsbiblioteken öka med ylleriigare 35 lill totalt 185 grundbelopp. En ny satsning av 3 milj.kr. föreslås för att slimulera kommuner och företag lill inrällande av arbetsplatsbibliolek. Särskilda medel föresläs också för folkbibliotekens arbele med verksamhetsutveckling. Verksamhelen vid lånecentralerna föreslås bli reglerad efter förhandlingar mellan staten och berörda kommuner. För inköp av talböcker för den regionala lalboksverksamheien föreslås ett nyll bidrag om 2 milj. kr. all fördelas av talboks- och punktskriflsbiblioteket.

Mina förslag lill anslagsförändringar redovisas i detalj under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för budgetårel 1985/86.

4.2 Det statliga stödet till bokutgivning och bokförlag

I del följande kommer jag försl all behandla del statliga ulgivningsstödel som helhel och statens kulturråds uppgifier i samband med detta. Därefier lar jag upp förslag till nya slalliga insatser pä litleraturområdel, nämligen dels slöd till utgivning av klassiker för skolans behov, dels ell slort svenskt uppslagsverk. Slulligen behandlas det slatliga slödel lill litteratur på invandrar- och minoritetsspråk, lättlästa böcker och En bok för alla samt de slatliga kreditgarantierna lill bokförlag.

Prop. 1984/85:141 26

4.2.1 Grunderna för ulgivningsstödel

Min bedömning: Det slatliga ulgivningsstödel bör bibehållas oförändrai vad gäller grunderna för stödet. Delta innebär att

1. de nuvarande stödkalegorierna och deras utformning som förhands- resp. efterhandsslöd även fortsättningsvis bör tillämpas,

2. slödet även fortsättningsvis bör knylas till högsla lillåtna förlags-nettopriser,

3. en begränsning av stödel lill titlar med högsl en viss försåld upplaga inle bör införas.

Bokutredningens förslag: Överensslämmer med min bedömning utom vad gäller punkten 3, där utredningen föreslår spärrtrösklar vid en försåld upplaga av 8000 resp. 10000 exemplar för atl effektivisera slödel.

Remissinstanserna: Samtliga instanser som berör ulgivningsstödel förutsätter atl det bibehålls på minsl nuvarande anslagsnivå. Förslaget om en begränsning av stödet för böcker med hög försåld upplaga får ell blandat mottagande. De som tillstyrker pekar i några fall på risken för oönskade effekler för bokutgivningen som helhet, vilkel också är del huvudsakliga skälel för avstyrkande instanser. Stödets villkor vad gäller högsta lillåtna priser kommenteras av få, varav endasl Svenska bokförläggareföreningen yrkar på all bestämmelsen avskaffas.

Bakgrund till min bedömning : I del följande kommer jag alt ge en översikt över dels regeringens och riksdagens lidigare beslut om slörre ändringar i litteraturstödet, dels de utredningsförslag som har legal lill grund för dessa beslut. Vidare ges en beskrivning av stödets nuvarande utformning.

Den statliga litteraturpolitiken grundlades i sin nuvarande utformning genom del omfallande arbele som 1968 års lilleraturutredning bedrev och som redovisades i utredningens slutbetänkande (SOU 1974:5) Boken. Etl regeringsförslag i anledning av utredningens resultat lades fram år 1975 i den andra kulturpropositionen (prop. 1975: 20). Propositionens förslag om elt statligt stöd lill litteratur behandlades ingående av riksdagen (KrU 1975:12, rskr 201). Till följd härav infördes bl. a. det statliga ulgivningsstödel fr. o. m. budgetåret 1975/76.

Elt statligt stöd motiverades med de besvärande luckor i bokutgivningen som 1968 års lilleralurulrednings undersökningar hade påvisat. Utgivningsstödet konstruerades genomgående som ett selektivt stöd för enskilda boktitlar inom olika lilteraturkalegorier. Stödel för den svenska skönlitteraturen gavs därvid en sådan omfallning all del kom att gälla huvudparten av utkommande ny svensk skönlitteratur.

För utgivning av ny svensk skönlitteratur för vuxna och skönlitteratur

Prop. 1984/85:141 27

för vuxna i översättning infördes ett efterhandsslöd, dvs. frågan om slöd prövas försl efler det atl boken är utgiven. Stödbeloppen beräknas efter del antal tryckark som ingår i boken.

Stöd lill klassisk litteratur för vuxna och viss facklitteratur i svensk översällning utgick som produklionsstöd på förhand. För klassisk litteratur infördes dessulom ett lagerslöd. Stöd till barn- och ungdomslitteratur gavs delvis också som förhandsstöd, i huvudsak dock i form av stödköp av I 000 exemplar per litel. Stödköpsupplagan fördelades till barn- och ungdomsorganisationer för läsfrämjande verksamhel.

Därefter har stödet endast vid elt tillfälle, år 1978, genomgått en slörre förändring. I propositionen 1977/78:99 om statligt litteraturstöd m. m. föreslogs i första hand kompletteringar och förstärkningar inom ramen för i slort sett samma regler som hade gälll tidigare. En utbyggnad och anpassning till reglerna för efterhandsslöd föreslogs sålunda för facklitteratur saml barn- och ungdomslitteratur. Dessulom föreslogs elt särskilt projektstöd för särskilt koslnadskrävande utgivning. Riksdagen beslöt i enlighel med nämnda förslag (KrU 1977/78:22, rskr 274).

Under den tioårsperiod ulgivningsstödel har funnits har vid ett flertal tillfällen särskilda utredare resp. en kommitté tillkallats med uppgift atl göra översyner av grunderna och medelsnivån för slödel. År 1977 tillkallades stadsbibliotekarien Bengt Holmström som särskild utredare. Hans förslag (Ds U 1977: 14) Statligt litteraturstöd bildade underlag för regeringens och riksdagens nyssnämnda beslut år 1978. År 1980 tillkallades generaldirektören Gunnar Petri som särskild utredare. Han presenterade sina förslag i fråga om ulgivningsstödel i betänkandet (Ds U 1981:5) Slöd lill bokutgivning och bokföriag. Förslagen gav inte anledning lill beslut om ändringar i utgivningsstödet. Däremot höjdes anslagsnivån för stödel (prop. 1981/82:100 bil. 12, KrU 30, rskr 360). Slutligen tillkallades år 1982 en kommitté, 1982 års bokuiredning, med uppgift alt bl.a.göra en förutsättningslös översyn av ulgivningsstödel.

Genom riksdagens nämnda beslut år 1978 fick stödet i stort sett sin nuvarande utformning, reglerad i förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd. Del innebär i korthet följande.

Till ny svensk skönlitteratur för vuxna, översatt skönlitteratur för vuxna och facklitteratur för vuxna saml barn- och ungdomslitteratur utgår efterhandsslöd. Förhandsslöd ulgår lill klassisk litteratur för vuxna och lill särskilt kostnadskrävande utgivning inom de litteralurkalegorier som normalt kan få enbart efterhandsslöd. Tecknade serier för barn och ungdom samt litteratur på invandrar- och minoritetsspråk stöds enligt särskilda regler.

Bidragsfördelningen och anlalel titlar som erhållit slatligt utgivningsstöd inom de olika kategorierna under den tid slödel hafl sin nuvarande ulformning framgår av följande labell.

Det statliga utgivningsstödet 1978/79-1984/85

	Medelsålgång (tkr.) och antal stödda titlar
	78/79	79/80	80/81	81/82	82/83	83/84	84/85 (anvisat)'
Ny svensk skönlitteratur för vuxna	4 242 (351 titlar)	4 496 (325)	4 139 (224)	4013 (231)	4 720 (228)	5 723 (273)	6 100
Skönlitteratur för vuxna i svensk översättning	1546 (109)	2 153 (131)	2 926 (132)	2 138 ( 94)	2867 (113)	2916 (118)	3 000
Facklitteratur för vuxna	1897 (139)	4057 (247)	3 8.S2 (174)	3 328 (133)	3 698 (143)	3720 (145)	4046
Barn- och ungdomslitteratur	1 558 (133)	1725 (129)	2 326 (153)	2031 (133)	2224 (135)	2381 (147)	2 575
Särskilt kostnadskrävande utgivning (projektstöd)	1015 ( 33)	1 191 ( 31)	1 145 ( 18)	1 115 ( 17)	1201 ( 19)	1420 ( 24)	1325
Klassisk litteratur	1333 ( 79)	1592 ( 79)	1264 ( 48)	1667 ( 63)	2033 ( 76)	1814= ( 67)	2260'
Barn- och ungdoms-serier	—	-	384 ( 17)	407 ( 17)	499 ( 14)	482 ( 15)	500
Litteratur på invandrar- och minoritetsspråk*	446 ( 22)	569 ( 23)	563 ( 22)	594 ( 45)	718 ( 48)	868 (58)	950

' Inkl.stödadminislration Tillkommer ca 500000 kr. lagerstöd ' Inklusive lagerstöd

■* Beloppen omfattar stöd till produktions- och distributionskostnader för enskilda titlar samt allmänna förlagskostnader

Enligt kulturrådets åriiga lillämpningsbeslämmelser (senast Statens kulturråds författningssamling 1984:39-49) gäller för de olika litleraturkale-gorierna bl.a. följande.

Stödordningarna för ny svensk skönlitieraliir för vuxna och översatt skönlitteratur för vuxna omfattar romaner, noveller, dikter, dramalik, aforismer, essäer, biografier med skönlitterär anknytning saml debatt- och rapportböcker med skönlitterär prägel. Upplagan skall vara minsl 750 exemplar för dikter, dramatik, aforismer och essäer, och minst I 500 exemplar för övriga genrer.

Avgörande för slöd inom slödordningen för översall skönlitteratur är originalverkels litterära kvalitet och kvaliteten på översättningen. Vid urvalel av titlar eftersträvas mångsidighet belräffande originalspråk. Litteratur frän olika invandrargruppers ursprungsländer uppmärksammas.

Stödet till facklUieratur för vuxna omfattar såväl svensk som till svenska översatt fackiilleralur. Minimiupplagan är I 500 exemplar. Vid fördelningen av slöd beaklas tillgången till och behovel av litteratur inom de olika fackområdena. Särskild uppmärksamhel ägnas områden med begränsal publikunderlag. Verkets förväntade livslängd beaktas. Slöd ulgår inle lill

Prop. 1984/85:141 29

läromedel, studiematerial eller vetenskapliga verk med specialislinrikt-ning, inte heller lill utgåvor av uppslagskaraktär, hobbyböcker, årsböcker, utställningskataloger eller enklare handböcker.

Slöd utgår till barn- och ungdoinsUlieralur i svenskt original och i översällning till svenska, både skönlitteratur och facklitteratur. 1 första hand uppmärksammas svensk originalulgivning och översatt litteratur från länder med invandrargrupper i Sverige. För översättningar eftersträvas en god spridning mellan olika språkområden. Stöd kan också ulgå lill svensk barn- och ungdomslitteratur i översällning //// invandrar- och minoritetsspråk där bristen på barn- och ungdomslitteratur är särskilt pålaglig.

Slödordningen för särskilt kostnadskrävande utgivning omfattar utgivning som inte ryms i de lidigare nämnda stödordningarna, l.ex. bildverk, samlade verk och åieruigåvor. För koslnadskrävande utgivning av klassiker, barn- och ungdomsserier och litteratur på invandrar- och minoritetsspråk hänvisas till resp. stödordning. Projektstöd kan också ulgå för böcker med slor stil.

Från projektstödet undanlas i princip samma kategorier som från facklit-teraturstödel. I undantagsfall kan slöd beviljas för kulturpolitiskt värdefull utgivning som formellt faller under kaiegorin uppslagsverk. Ordböcker, slörre uppslagsverk och lexikon som inle har etl betydande allmänkultu-rellt inlresse eller som ges ul för studieändamål är hell undaniagna från slödet.

Stödet till klassiker omfaltar samlliga kalegorier inom lilleralurslödel Ulom barn- och ungdomsserier och litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Med klassisk litteratur jämställs allmänt erkänd 1900-talslitieratur om minsl 20 år förflutit sedan verket gavs ut för första gången. Vid urvalel av titlar beaktas om verket i dag är tillgängligt på den svenska bokmarknaden. För utländsk litteratur beaktas behovet av nyöversättning och den nya översättningens kvalitet. Minimiupplagan är I 000 exemplar för lyrik och 2000 exemplar för övriga genrer.

För lagerhållning av klassiker kan särskilt lagerstöd utgå. Slödet beviljas för etl år i laget och får avse lägsl 100 och högsl 2000 exemplar av samma boktitel.

Huvudsyftet med slödet lill barn- och ungdomsserier är atl stimulera utgivningen av nya svenska kvalilelsserier, men också alt möjliggöra utgivning av kvalitetsserier från andra språkområden, i försia hand de nordiska länderna. Slöd ulgår dels som projektstöd (förhandsslöd), dels som efterhandsslöd. Projektstödet avser särskilt koslnadskrävande serieui-givning. Del kan ges för seriealbum och serieböcker, men också för enslaka serier eller flera serier i serietidningar. Efterhandssiödel syftar i första hand lill att stimulera utgivningen av svenska och utländska kvalitetsserier. Del kan endasl ulgå för seriealbum och serieböcker. Minimiupplagan för serieslödet är 3000 exemplar.

Slödordningen för litteratur pä invandrar- och minoritetsspråk omfattar

Prop. 1984/85:141 30

dels projektbidrag för produktions- och distributionskostnader saml allmänna förlagskoslnader, dels särskilt produklionsstöd till sådana kostnader som beror på all utgivningen sker på annal språk än svenska. Slödet omfattar skön- och facklitteratur, både originalverk och översättningar, för barn och vuxna.

Projektbidrag kan ulgå till svenskt förlag som huvudsakligen ger ut litteratur på invandrar- och minoritetsspråk, för all trygga den fortsatta verksamheten och förbättra distribulionsmöjligheterna. Med förlag jämställs organisation eller enskild person som fortlöpande ägnar sig åt bokutgivning. I undantagsfall kan bidrag utgå till utgivare av enslaka titlar.

Del särskilda produktionsslödel kan endast utgå till sådant svenskl förlag som inle kan erhålla projektbidrag. Utgivningen skall ske i samverkan med organisation eller företrädare för berörd språkgrupp. Stödet avses täcka kostnader som beror på att utgivningen sker på annal språk än svenska, t. ex. tryckning med annat alfabet, korrekturläsning, översättning m.m.

Ulgivningsstödel är konstruerat så all del skall ge en viss prisålerhål-lande effekt. Stödbeloppet utgör ersättning för en viss del av verkets tekniska produklionskoslnader. För fullt slöd krävs som motprestation av förlag eller utgivare alt förlagsnelloprisel, dvs. förlagets pris lill återförsäljare, inte överstiger del för årel angivna. Överskrids detta pris fastställs en lägre arkersättning eller ingen ersättning alls. Etl särskilt stödbelopp ulöver arkersättningen kan ulgå för vissa merkoslnader för l.ex. svårtillgängligt språkområde, bearbetning eller kvalificeral bildmaterial.

Skälen för min bedömning

I. Bokutgivningen i Sverige ligger, internationellt sett, på en hög nivå, räknat i antalet titlar per capita. Med lanke på del svenska språkområdets ringa omfallning finns en belydande bredd och mångfald. Under den gångna tioårsperioden har utgivningen av allmänlilteralur ökal kraftigt. Även om förlagsstrukluren i Sverige i stort är densamma som för 15 år sedan, dvs. ett fålal förlag svarar för huvudparten av utgivningen, ges en slor andel av den kvalificerade skönlitteraturen ut av små förlag med en utpräglad kvaliletsinriktning. Del är framför alll inom områden som lyrik, svenska debutanlverk och utländsk skönlitteratur uianför del engelska språkområdet som de mindre förlagen har vidgat den svenska bokutgivningen. Små föriag svarar i stor utsträckning även för svensk och översatt klassikerulgivning. Trols de senasle årens kärva ekonomiska läge har således möjligheterna atl ge ul böcker kunnal vidgas och spridningen av utgivningsbeslulen till många olika förlag av varierande storlek har därmed kunnal bibehållas.

Det statliga ulgivningsstödel har onekligen bidragit till denna positiva utveckling. Stödets syfte är att, trots att del svenska språkområdet är litel, tillförsäkra den enskilde medborgaren en bred och kvalitativt värdefull

Prop. 1984/85:141 31

bokutgivning som ger möjlighet lill ökad kunskap och kulturell upplevelse.

1982 års bokutredning och en i slort sett enhällig remissopinion anser all de förvänlningar som riksdag och regering i denna del ställde vid reformens tillkomst i stort sell har infriats. Stödel har, på gott och ont, blivit en integrerad del i den svenska bokmarknaden så lill vida all den kulturpolitiskt angelägna, breda utgivningen av kvalitelslilleratur med otillräckliga marknadsförutsättningar inle skulle kunna upprätthållas ulan etl stöd av ungefär nuvarande omfattning.

Jag anser därför alt utgivningsstödet även fortsällningsvis bör finnas och ulgå enligt i slort sell samma principer som hillills.

Jag vill betona att uigivningsslödels strategiska roll för en kulturpolitiskt önskvärd bokutgivning inle slrider mol min principiella syn på bokbranschens ansvar för en förlagsverksamhet på i huvudsak kommersiella villkor.

Den lönsamma delen av bokutgivningen har enligt min bedömning i mycket liten utsträckning påverkats av det slalliga stödel. Däremol har slödet gjort det möjligl för små förlag att hålla en mer renodlad kvalitetsprofil. Titlar som går med vinst, ofla enbari lack vare slödet, får subventionera den utgivning som trots slöd går med förlust. Även stora förlag ger ut många böcker som inle beräknas ge vinst. Med hjälp av slödet kan dock förlusten hållas inom acceptabla gränser. Ulgivningsstödel kan således i slor utsträckning bredda de kommersiella marginalerna för den kulturellt intressanta utgivningen.

Det är vidare allmänt vitsordat att stödels utformning är väl anpassad till behoven. Slödet läcker i slort sett alla kalegorier av allmänlilteralur med undanlag av enklare handböcker, uppslagsverk etc. Stödets selektiva karaktär medför självfallel atl kvalitetskrav slälls i samtliga kategorier. Jag ålerkommer lill frågan om nödvändiga avvägningar mellan olika kalegorier i del följande (avsnitt 4.2.2).

Systemel med förhands- resp. efterhandsslöd för de olika litteraiurkale-gorierna har också visal sig ändamålsenligl. Uiifrån den principiella ståndpunkten all slaten i så lilen utsträckning som möjligt bör styra utgivningsbeslulen är elt slöd i efterhand alllid alt föredra och tillämpas också för del slora flertalet stödbeslui. Särskilt riskfylld utgivning skulle emellertid ofta inte komma till stånd om inle stöd i förväg kunde påräknas. Detta gäller i huvudsak klassiker, särskilt koslnadskrävande utgivning av bildverk e.d. saml originalulgivning av svenska tecknade serier. Jag finner inte skäl att föreslå några ändringar i dessa avseenden. Vad gäller stödet till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk återkommer jag med min bedömning i del följande (avsnitt 4.2.5).

Jag vill i detla sammanhang nämna alt jag i det följande kommer att föreslå särskilda, tidsbegränsade slödålgärder på lilieraiurområdet, nämligen statligt slöd för utgivning av dels en särskild klassikerserie för skolans behov, dels ell slort svenskl uppslagsverk.

Prop. 1984/85:141 32

2. Bokulredningen föreslår all ulgivningsstödel även fortsättningsvis bör
vara förknippat med kravet på ell högsta tillåtet förlagsneltopris. Ulred
ningen anser alt en allmänt prissänkande verkan visserligen inte kan åstad
kommas den vägen, men finner likväl systemet betydelsefullt för all säkra
något så när rimliga marknadsförutsättningar för framför alll den smalare
kvaliletslitteraluren. Stödbeloppet utgör sålunda en kompensation för att
boken åsätts etl reduceral marknadspris i slället för ett koslnadsrelaleral
pris. Det senare skulle enligt utredningen innebära väsenlligl högre priser
för den kulturelll värdefulla utgivningen. Bokförläggareföreningen anser
däremot alt regleringen av högstpriser inte stimulerar efterfrågan och
därför kan undvaras.

För egen del ansluler jag mig lill bokutredningens uppfattning om prisregleringens betydelse framför alll för den kulturelll värdefulla utgivningen med förhållandevis sämre avsättningsmöjligheter. Jag finner del heller inte vara en nackdel atl en utgivare måste välja mellan atl antingen söka slöd och lillämpa etl lägre pris eller all sätta ell högre pris och avslå från statligt stöd. Vad gäller förutsättningarna för kulturrådets beslut om högstpriserna ålerkommer jag i del följande.

3. Bokutredningen föreslår alt utgivningsstödet far formen av ellförsälj-
ningsrelaterai garaniistöd. Enligt utredningen bör halva stödbeloppet
återbetalas när försäljningen har passerat 8000 men ännu inle nått 10000
exemplar. Efler 10000 sålda exemplar bör hela stödbeloppet återbetalas.

Förslagel har mött blandade reaktioner hos remissinslanserna. Bland dem som i princip godtar en begränsning av stödel pekar några, bl.a. näringsfrihetsombudsmannen, på riskerna för oönskade effekler med ett sådani system. Av samma skäl avstyrks förslagel av bl. a. slatens pris- och kartellnämnd och kulturrådet. Huvudinvändningarna är alt en titel med slor försäljning inte nödvändigtvis ger vinst, alt enslaka vinsttitlar kan vara nödvändiga för att balansera förlagets övriga, ofta förlustbringande, utgivning samt alt systemel skulle kunna hämma förlagens vilja att salsa på nya upplagor.

För egen del finner jag alt syflel med förslagel i och för sig är tilltalande. Stödmedel borde helsl inle användas för titlar som redan utan slöd är lönsamma, utan i stället inriklas på angelägen, men olönsam utgivning. Jag anser dock all invändningarna är tungt vägande. Enligt min mening är del svårt att hitta generella krilerier för de fall där stödbehov inle föreligger. En lilel med god vinsl kan i det ena förlaget ge etl ökat överskott, i det andra förlaget bara en minskad förlusl. Förlagsekonomin bygger så gott som alllid pä en kalkyl för den samlade utgivningen under året där titlar med goda försäljningsmöjligheler medvetet blandas med kulturelll viktiga, men svårsålda titlar. Jag finner det mol den bakgrunden inle lämpligl att införa en generell spärr i ulgivningsstödel som skulle försvåra för de mindre förlagen att ge ul ekonomiskl inte bärkraftig kvaliielslitteratur. Den ringa nettoeffekten av en sådan begränsning för stödanslagel står enligt

Prop. 1984/85:141 33

min mening inle heller i proportion lill de risker och administrativa komplikationer som förslaget skulle medföra. För all komma ål de möjligen stötande, enslaka fall där ekonomiskl starka förlag får stöd för bäslsäl-jande titlar, skulle del krävas en behovsprövad spärr som jag emellertid av principiella och praktiska skäl inle kan godta.

4.2.2 Myndighetsuppgifter inom litteraturområdet

Mitt förslag: Statens kulturråd bör få elt större ansvar inom den statliga litteraturpolitiken. Detta innebär all rådet, inom ramen för grunderna för ulgivningsstödel och övriga av riksdag och regering uttalade riktlinjer, bör beslula om fördelningen av anslagsmedlen på de olika littera-lurkategorierna och övriga ändamål under anslagsposten Utgivningsstöd. För en ändamålsenlig bidragsfördelning bör rådet fortlöpande följa utvecklingen på bokmarknaden, i synnerhet vad gäller utgivningen av allmänlilteralur och villkoren för förlagsverksamhet, saml för regeringen redovisa erfarenheter och eventuella förslag lill förändringar av de statliga insaiserna.

Bokutredningens förslag: Myndighetsuppgifterna för statens kulturråd behandlas inte särskilt, ulom vad gäller ansvarel för bidragsfördelningen i mitt förslag. Utredningen förordar dels atl nuvarande ordning med av regering och riksdag anvisade riktbelopp för kaiegorierna inom ulgivningsstödel bör kvarslå, dels, i överensslämmelse med mitl förslag, att kostnaderna för stödadministralionen även fortsättningsvis bör belasta litleratur-stödsanslaget, men där redovisas särskilt.

Remissinstanserna: Hithörande frågor behandlas ytterst sparsamt i remissyttrandena. Kulturrådet och statskontoret tillstyrker att administrationskostnaderna för ulgivningsstödel redovisas särskilt.

Bakgrund till mitt förslag: Regeringens och riksdagens beslut om medelstilldelning på litleraturområdel har hittills präglats av en hög grad av detaljstyrning. Detta gäller särskilt ulgivningsstödel där regeringen i sina förslag lill riksdagen angelt riktbelopp för vatje särskild stödkategori. I regleringsbrev avseende anslaget Litteraturstöd har regeringen närmare preciserat dessa belopp, i huvudsak med hänsyn lill de årliga prisstegringarna.

Statens kulturråd har under tidigare år vid ett flertal tillfällen hemställt om vissa smärre omfördelningar av medel mellan de olika stödkategorierna. Framställningarna har i så gott som samtliga fall bifallits. Sedan budgetårel 1981/82 har kulturrådet haft möjlighet atl utan regeringens särskilda tillstånd omfördela ett belopp av högst 5,00000 kr. mellan flertalet utgiftsposter inom stödet. Beloppet har för innevarande budgetår höjts lill 1 milj. kr. 3 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 141

Prop. 1984/85:141 34

Bidragsfördelningen inom ulgivningsstödel sker efter ansökan från förlag resp. utgivare för varje enskild lilel. Statens kullurråds nämnd för litteratur och bibliotek (LB-nämnden) beslular om stöd efter förslag från de f. n. sju arbelsgrupper om fyra till sju ledamöter som svarar för de olika litleraturkategorierna. Klassikerslödet fördelas f. n. av arbetsgrupperna för resp. ny svensk skönlitteratur, översatt skönlitteratur, facklitteratur samt barn- och ungdomslitteratur. Samma arbelsgrupper bereder också ansökningar om projektstöd lill särskilt koslnadskrävande utgivning innan de går vidare till den särskilda arbetsgruppen för projektstöd. Denna har också till uppgift atl se lill atl slödvärda titlar inle på grund av svårigheter med gränsdragningen mellan lilteraturkalegorier berövas möjligheten att få slöd. Enligt vad kulturrådet har meddelal i sill remissyttrande avser rådet alt fr.o.m. budgetårel 1985/86 inrätta en särskild arbetsgrupp för fördelning av klassikerslödet sedan en spridd handläggning visal sig ha funktionella svagheter.

Kulturrådets beslut kan enligt bestämmelse i författning inle överklagas. Rådel kan emellertid, efter ny ansökan eller på eget initiativ, ta upp en litel lill ny prövning.

Kulturrådet anmälde i sin anslagsframslällning för budgetåret 1983/84 all vissa administrationskostnader i samband med beredningen av stödel sedan en lid tillbaka bestridits av medel från stödanslagel. Detta gäller kostnader för arvoden, resor och traktamenten lill ledamöler i arbetsgrupperna saml för arvodeskostnader till lektorer. 1 budgelproposilionen 1983 (bil. 10 s. 177) uttalade jag all jag fann en sådan användning av sakanslaget olillfredsslällande, men föreslog med hänsyn lill bokutredningens då pågående arbele alt rådet övergångsvis skulle få lillämpa redovisad praxis. Bokutredningen har nu föreslagil alt nämnda administrationskostnader även fortsättningsvis skall belasta anslagel Litteraturstöd, men att de skall redovisas särskilt.

Skälen för mitt förslag: Utvecklingen av föriagsverksamheten i Sverige under den gångna tioårsperioden har, som jag framhållit i tidigare avsnill, i huvudsak varit gynnsam. Möjlighelerna alt ge ut kulturellt värdefull litteratur också med en förhållandevis begränsad efterfrågan på den kommersiella bokmarknaden har kunnal vidmakthållas och t. o. m. i vissa avseenden förbättras. Del statliga ulgivningsstödel har därvid haft en allmänl erkänd betydelse. Stödels utformning och omfallning har under denna lid varil anmärkningsvärt konstant. Detta trols alt slödel vid flera lillfällen varit föremål för en omsorgsfull och förutsäitningslös granskning. Varken de principiella grunderna för slödel eller handläggningen av bidragsfördelningen har utsatts för någon betydande eller entydig kritik, även om olika aspekter av stödverksamheten nästan ständigt diskuieras i den allmänna debatten. Detla visar all ulgivningsstödel vad gäller behov och effektivitet numera kan anses vara väl etablerat.

Prop. 1984/85:141 35

Statens litteraturpolitiska agerande är alltid beroende av de allmänna villkoren för bl.a. förlagsverksamheten. En akluell kunskap om utvecklingen inom bokbranschen i allmänhel och speciellt vad gäller utgivning och spridning av kvalitetslitteratur är därför en viklig förutsättning för all de statliga insatserna skall kunna motsvara de uppslällda målen.

Jag anser atl en sådan kunskap i första hand bör finnas inom kulturrådet. Della är i och för sig ingel nytt. Kulturrådet har redan utifrån sill sektorsansvar inom den slatliga kulturpolitiken lill uppgifl att följa utvecklingen också på litleraturområdel. Denna uppgifl har emellerlid hittills inte alltid krävts av rådel. Detla är enligt min mening otillfredsställande med lanke på intentionerna bakom inrättandet av statens kulturråd.

För egen del förordar jag atl kulturrådet i större utsträckning än hittills åläggs ell särskilt ansvar för att fortlöpande följa utvecklingen på bokmarknaden, i synnerhet vad gäller utgivningen av allmänlilteralur och villkoren för förlagsverksamhet. Därigenom bör rådel kunna skaffa sig den erfarenhet som krävs för en fortlöpande anpassning av de statliga stödåtgärderna till en bokbransch i ständig förändring.

De förändringar från år till år som det här är fråga om rör enligt min bedömning i försia hand balansen i utgivningen mellan olika genrer av litteratur. Sådana förskjutningar mellan åren i ulgivningsprofilen kräver erfarenhetsmässigt förhållandevis snabba omdispositioner av anslagsmedel mellan olika stödkategorier för all i en förändrad marknadssituation på bästa sätt molsvara syftet med de slatliga insaiserna.

Enligt min mening försvåras en önskad flexibililel i det avseendet av den inom slödet hittills tillämpade höga graden av detaljstyrning för användningen av tillgängliga medel från regeringens och riksdagens sida. Jag anser atl en sådan medelsslyrning var nödvändig under slödels etable-ringsskede med lanke på all någon erfarenhet av statligt slöd lill kommersiell förlagsverksamhet inle fanns. På grundval av den kunskap och de etablerade branschkontakler som nu finns hos kulturrådet finner jag del emellertid inle längre motiverat med en sådan fortsatt detaljstyrning.

Jag föreslår således att kulturrådet i fortsältningen inom ramen för grunderna för ulgivningsstödel och övriga av regering och riksdag uttalade riktlinjer bör besluta om fördelningen av anslagsmedlen på såväl de olika litleraturkategorierna som övriga ändamål under anslagsposten Ulgivningsstöd. Jag ålerkommer lill de anslagslekniska konsekvenserna av milt förslag under avsnittet 6 Anslagsberäkningar för budgelåret 1985/86.

De föreslagna större befogenheterna för kulturrådet vad gäller medelsanvändningen bör enligt min mening också innefatta en slörre möjlighel för rådet all lillgodose eventuellt uppkommande nya stödbehov inom lilieraiurområdet under förutsättning all detta kan ske genom en omprioritering av redan befinlliga resurser under anslagel. Om elt nytt ändamål utifrån en sådan avvägning bedöms vara värt statligt slöd, samtidigt som del anses föreligga formella hinder att inrymma ändamålet under slödet, ulgår jag

Prop. 1984/85:141 36

från atl rådet underställer frågan regeringens prövning. I en sådan framslällning bör särskilt redovisas hur de nya åtagandena skall finansieras inom befinllig anslagsram.

Kulturrådet bör i sin årliga anslagsframställning redovisa stödverksamhetens ulfall under det senast avslutade budgetåret. Härvid bör under året beslutade förändringar i bidragsfördelningen på olika lilteraturkalegorier resp. övriga ändamål under anslagsposten redovisas.

Jag kommer i det följande (avsnitt 4.3) att föreslå att Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI) bl.a. får uppgiften alt särskilt följa utvecklingen inom den kommersiella bokdistributionen som helhel och med särskilt avseende på bokhandeln. Detta innebär en viss begränsning av kulturrådets direkta ansvarsområde. Det bör emellertid ingå i kulturrådels uppgift att i sin bedömning av bokmarknaden ur ett kulturpolitiskt perspektiv även inbegripa frågor om bokdistribution. I dessa frågor behöver kulturrådet samverka med BFI.

Vissa kostnader för administration av ulgivningsstödel har hittills belastat anslaget Litteraturstöd. Jag anmälde i 1983 års budgetproposition invändningar mot ett sådant förfarande. Bokutredningen finner emellertid fördelar i en sådan praxis under förutsättning alt koslnaderna redovisas separal. Jag kan ansluta mig lill denna uppfattning. Jag återkommer till denna fråga under avsnittet Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86.

4.2.3 Klassikerulgivning

Mitt förslag: Slaten bör ta initiativ till all en utgivning av en klassikerserie kommer lill slånd. Utgivningen bör genom urval av titlar, upplaga och pris vara anpassad lill skolans behov. Jag föreslär härför etl särskilt statligt stöd av 4 milj. kr. per år under en ireårsperiod.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Inriktas inle särskilt på klassisk litteratur, men avser liksom mill förslag bl.a. skolans behov av böcker. Elt engångsstöd om 11 milj. kr. fördelal på två år föreslås för kommunernas inköp av litteratur till skolan och folkbibliotek för läsfrämjande verksamhet bland barn och ungdom.

Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker utredningens förslag med i slort sett den föreslagna ulformningen. Några inslanser föreslår ett permanent stöd, andra föredrar en mer selektiv utformning med inriktning på kommuner med särskilda behov. Flera instanser föreslår atl målgruppen vidgas. I ett antal yttranden krävs motprestationer som bidragsvillkor. Bidragel avstyrks av etl fåtal instanser, däribland kulturrådet och siatskontorel.

Såväl skol- som folkbibliotek saknar enligt kulturrådets bedömning de bokbestånd som krävs för det lässtimulerande arbete och den litteraturundervisning som läroplanen talar om. Mol denna bakgrund föreslår kullurrå-

Prop. 1984/85:141 37

det att slaten lar initiativ till utgivning av en klassikerserie med särskild inriktning på skolans behov. Förslaget redovisas närmare i det följande.

Bokutredningens förslag: Stiftelsen Litteraturfrämjandet bör inom ramen för En bok för alla ta initiativ till en lättillgänglig och representativ serie av svenska och utländska klassiker.

Remissinstanserna: Förslaget stöds av samtliga instanser som berör frågan. Flera av dessa, däribland några kommuner, TCO, LO och Litteraturfrämjandet, anser atl särskilda medel bör anvisas för en sådan utgivning. Kulturrådet och ABF föreslår all de av folkbiblioteksulredningen föreslagna engångsmedlen för kommunernas inköp av barn- och ungdomslitteratur i slället används för klassikerutgivning inom En bok för alla.

Bakgrund till mitt förslag: Kulturrådet presenterar som jag lidigare har nämnt etl relativt detaljerat förslag till uppläggning av en klassikerutgivning. Syftet är atl etablera en representativ serie av svensk och utländsk barn- och vuxenlilleralur från olika epoker, i första hand inriklad på skolans behov. Rådet föreslår att utgivning och distribution av serien handhas av Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Urvalel av titlar förutsätts ske genom etl redaktionsråd under medverkan av skolöverstyrelsen (SÖ) och Svenska barnboksinstitutet. Rådet redovisar en kalkyl för en utgivning av i första hand 36 titlar under en treårsperiod i en upplaga om 60000 exemplar per titel, varav 40000 exemplar är avsedda för skolinköp. Vid etl konsumentpris om 15 kr. i bokhandeln och ett ytterligare subventionerat pris för skolan under 10 kr. beräknas ett stödbehov av ca II milj. kr. under treårsperioden. Skolornas inköpskostnad för hela serien skulle uppgå till lotalt 13 milj. kr. och möjliggöra en anskaffning av totalt 1,44 milj. volymer eller ca 1,6 volym per grundskoleelev.

Med anledning av kulturrådels förslag har flera bokföriag, däribland MånPockel inom Månadens Bok, bokförlaget Natur och Kultur saml bok-föriagel Atlantis, framfört synpunkler och lagl fram egna förslag lill en utgivning av klassiker med särskild hänsyn lill skolans behov. De nämnda förlagen uttalar också sitt intresse att för egen del medverka i en sådan utgivning. Vid de överläggningar som jag har haft med represenlanter för bokförlagen har synpunkler lämnals på denna fräga.

Skälen för mitt förslag: I årels budgetproposition (bil. 10 s. 17 ff) redogjorde jag för regeringens förslag om ökade insalser för kultur i skolan. Jag lade särskild vikt vid en förslärkning av svenskämnet och litteraturens betydelse i undervisningen både i grundskolan och gymnasieskolan. Jag konstaterade i det sammanhanget att detta arbele kräver all skolan har tillgång till etl brett och varierat utbud av litteratur. Såväl folkbiblioleksutredningen sorn bokutredningen pekar på allvarliga

Prop. 1984/85:141 38

brister i framför allt skolbibliotekens bokbestånd. Även om ell myckel angelägel, ökat samarbeie mellan skolan och folkbiblioteket medför atl kommunens samlade medieresurser bältre ulnylljas för skolans behov, bör skolan för sin litleralurundervisning vara utrustad med ell eget, tillräckligt brett urval av litteratur. Behovet av etl mångsidigt och välskött bokbestånd i skolbibliotek, men också i grupp- och klassuppsällningar, är uppenbart. Detla gäller såväl svenska som ulländska verk, skönlitteratur som facklitteratur, klassiker som dagsaktuella författare. Bristerna i del avseendet är omvittnade av flertalel remissinstanser och välbelagda i olika undersökningar.

En bred remissopinion hävdar att del därvid är av särskild vikt all skolan kan erbjuda eleverna elt representativt urval av den klassiska svenska och utländska litteraturen.

Vid de överläggningar jag har haft med föriagsbranschen har representanter från denna hävdat att tillgången till klassiker som kan användas i undervisningen redan är belydande. Inle minst klassikerslödet inom del slalliga lilleralurslödel har bidragit lill en ökad utgivning. Det särskilda årliga bidragel lill lagerhållning av klassiker har också ökal tillgängligheten av denna litteratur under en längre tid än vad som normall är fallel för andra böcker. Det finns också förlag som särskilt inriktar en del av sin årliga utgivning på serier av klassisk litteratur. Frän bokbranschens sida har därför behovel av en särskild utgivning av klassisk litteratur vid sidan av den som erbjuds på den reguljära marknaden ifrågasatts.

Erfarenhelen visar dock all skolan endasl i myckel begränsad omfattning har kunnat ulnyttja klassikerutbudet. Som främsla skäl härför anförs att dessa böcker är alltför dyra för att klass- eller gruppuppsällningar skall kunna rymmas inom de medel som står till den enskilda skolans förfogande för detta. Svårigheter atl överblicka utbudet och all hanlera inköp m. m. på etl praktiskt säll har också åberopats.

I de kontakler som jag haft med företrädare för branschen har bl. a. från föriagshåll uttryckts ell inlresse för atl öka ansträngningarna för att förbättra situationen. En bättre koniakt mellan skolan och branschen skulle göra del lättare alt tillgodose skolans behov av information och rationella inköp. Del är min förhoppning att förbättrade kontakler mellan förlag och skola på ett påtagligt säll kan förbättra möjligheten lill bokförsörjning inom skolan.

Jag anser del dock nödvändigt atl också förbättra situationen med direkla statliga insatser och då i första hand för alt främja tillgången pä prisbilliga klassiker. De senaste årens läroplansarbele och limplanebeslul i fråga om svenskämnet och inriklningen av den slatliga skol- och kulturpolitiken på elt förslärki kulluransvar i skolans arbele motiverar enligt min mening atl staten — trots atl ansvarel för läromedel i första hand vilar på den enskilda kommunen - också tar elt särskilt initiativ lill en bältre klassikerförsörjning i skolan.

Prop. 1984/85:141 39

Som jag förutskickade i årets budgetproposition ansluler jag mig till kulturrådels förslag om ett tidsbegränsat statligt stöd till en klassikerserie för i försia hand skolans behov. Jag föreslår sålunda alt etl belopp av 4 milj. kr. per år under en treårsperiod anvisas för della ändamål.

Böckerna bör ges ut i sådana upplagor och till etl sådant pris all serien kan köpas in av samtliga kommuner i många exemplar, l.ex. i grupp- och klassuppsällningar. Därmed uppfyller en sådan utgivning också de intentioner som ligger bakom folkbiblioteksutredningens förslag om etl ekonomiskt engångsstöd till kommunerna för inköp av barn- och ungdomslitteratur.

Utgångspunkten för utgivningen för skolan bör vara att hela del lillgängliga utbudet av klassisk litteratur skall ligga till grund för urvalel. Delta underlättas om samtliga intresserade förlag kan medverka i serien.

Olika organisatoriska lösningar för en sådan utgivning är länkbara. Som jag tidigare har anfört har ett antal förslag presenterats. Enligt min mening krävs ytterligare överväganden i fräga om den närmare utformningen av verksamhelen. Det bör även finnas rådrum för överläggningar med de olika intresserade parterna i syfte att nå en effektiv samverkan både vad gäller produklion, marknadsföring och distribution. Jag avser därför atl inom kort föreslå regeringen att uppdra åt kulturrådet att närmare pröva olika alternativ. Det ankommer på regeringen att efter förslag från rådet besluta om villkoren för det slalliga stödel lill klassikerutgivning.

Mot bakgrund av vad jag har anfört anserjag att följande rikllinjer bör gälla för denna klassikerutgivning.

Urvalel av titlar bör göras med lanke på skolans behov. Den huvudsakliga målgruppen bör vara eleverna i grundskolans högstadium och gymnasieskolan. All klassisk skönlitteratur — svensk och utländsk - bör kunna komma i fråga. Med klassiker bör även i delta sammanhang likslällas sådan allmänl erkänd skönlitteratur från 1900-lalel som gavs ul för minsl 20 år sedan. I undanlagsfall bör ännu yngre litteratur kunna komma ifråga. Urvalsförfarandet bör närmare övervägas. Det är enligt min mening önskvärt atl personer som har kännedom om skolans behov och efterfrågan får medverka vid urvalel. Böckerna bör ges ul i slora upplagor lill ell pris av högsl ca 15 kr. och om möjligl utgöra en sammanhållen serie med etl enhetligt ulförande eller åtminstone en gemensam presentationsform genom logotype e.d.

Marknad.sföring och dislribuiion av klassikerserien lill skolan bör av prakliska och koslnadsmässiga skäl ske sammanhållet. Enligt min mening har Sliftelsen Litleralurfrämjandel goda förulsättningar för denna uppgift. Genom verksamheten med En bok för alla har stiftelsen redan ell fungerande kontaktnät med skolan. Andra modeller, l.ex. i närmare anslutning till befinlliga strukturer i branschen, bör emellertid också kunna prövas. Vissl marknadsförings- och informationsarbete kan enligt min mening med fördel skötas av skolmyndigheterna. Det är därvid naluriigl att fortbild-ningsakliviteler inom skolan anknyler lill utgivningen.

Prop. 1984/85:141 40

Förlagen bör vara oförhindrade atl vid sidan av skolupplagorna marknadsföra de utgivna böckerna på den allmänna bokmarknaden i valfritt utförande och med lämplig prissätining. Det är givelvis önskvärt alt en klassikerserie med ell lågt pris också kan erbjudas den bokköpande allmänheten.

Del finns ell stort behov av böcker med lågl pris i det läsfrämjande arbete som bedrivs inom studieförbunden och på arbetsplatser. Litteratur-kampanjer av skilda slag har framgångsrikl genomförts, bl. a. med hjälp av böcker utgivna inom En bok för alla. För arbetet i dessa sammanhang behövs ett varierat utbud av kvaliielslitteratur lill låga priser. Jag finner det önskvärl alt de böcker som ges ul inom den föreslagna klassikerserien också kan spridas genom dessa kanaler.

4.2.4 Utgivning av ell stort uppslagsverk

Mitt förslag: Slaten bör kunna ta på sig ell vissl ekonomiskl ansvar för utgivningen av ett stort svenskl uppslagsverk. Regeringen bör bemyndigas atl efler anbudsförhandlingar beslula om ell ekonomiskt bidrag av engångskaraktär.

Bokutredningens förslag: Ulredningen redogör för det inilialiv som kulturrådet lagil i syfte att få till slånd utgivningen av en svensk nalionalencyklo-pedi. Enligt ulredningen förutsätts härför någon fom av ekonomiskl stöd. Frågan om ett nytt stort uppslagsverk bör ges hög prioritet. Kulturrådet bör ges i uppdrag att i fall erforderiiga medel erhålls fortsätta arbelel med att möjliggöra utgivningen.

Remissinstanserna: Flertalet instanser som berör frågan instämmer i utredningens positiva syn pä utgivningen av uppslagsverket och flera betonar behovel av statligt stöd. Universitets- och högskoleämbetet och statskontoret har invändningar mot en finansiering via slatliga myndigheter. Enligt näringsfrihetsombudsmannen och branschorganisationer bör frågan om stafligt stöd avgöras snabbt för att förlagens arbete med andra uppslagsverk inle skall hämmas.

I fråga om möjlighelen all få dispens från brutloprisförbudel, vilkel utredningen finner rimligt, påpekar marknadsdomstolen att frågan kan prövas först sedan ell konkret förslag föreligger. Näringsfrihelsombudsmannen anser att etl statligt engagemang i utgivningen gör en dispens sannolik.

Bakgrund till mitt förslag: Under de senasle 30 åren har del i Sverige inte getts ut någol stort uppslagsverk. I anledning av propositionen 1975:20 om den slatliga kulturpolitiken 2 uttalade riksdagen (KrU 1975: 12. rskr 201) alt frågan om en slatssubventionerad encyklopediulgivning var ytieriigt

Prop. 1984/85:141 41

viklig och betydelsefull och gav sill slöd till atl elt utredningsarbete inleddes. År 1977 tillkallades sålunda uppslagsverkskommillén (U 1977:09). Dess betänkande (SOU 1980:26) Mot bättre velande jämte remissyttranden och i ärendet inkomna skrivelser överlämnades lill 1982 års bokutredning för alt beaktas i utredningsarbetet.

I direktiven (Dir. 1981: 76) till bokulredningen anförde dåvarande chefen för ulbildningsdepartemenlet att det på grund av det statsfinansiella läget inte var realistiskt att staten log ell väsentligt ekonomiskl ansvar för en sådan utgivning. Del ankom således hell på föriagsbranschen alt avgöra om man själv kunde ta på sig det ekonomiska ansvarel för etl sådani projekl. Däremot kunde det finnas skäl för staten att underlätta utgivningen av ett uppslagsverk, framför alll vad gäller villkoren för en långsiktig marknadsföring.

Kulturrådet inledde år 1983 kontakler med olika avnämargrupper och även med förlagsbranschen för att undersöka möjlighelen all få till stånd en utgivning. Bokutredningens behandling av frågan ansluter i alll väsenlligl till en promemoria som kulturrådet upprättat och som delvis bygger på uppslagsverkskommitténs förslag.

Såväl uppslagsverkskommittén som kulturrådet fastslår all behovel av ett stort uppslagsverk inom utbildningen på alla nivåer, i informationsarbetet genom l.ex. bibliotek och massmedier samt för allmänhelen är väldokumenterat.

Kulturrådet formulerar i sin promemoria några grundläggande krav avseende verkets omfång, ulformning och kvalitet. Som en rimlig ambitionsnivå anges 100 miljoner typrum, vilket kan jämföras med 125 miljoner för den senasl utkomna Svensk Uppslagsbok och 40 miljoner för del f.n. största verkel på den svenska marknaden. Delta motsvarar ca 12000 sidor eller 18 band om 675 sidor.

Utgivningen beräknas totalt omsätta mellan 350 och 400 milj. kr. För-lagskoslnaderna för produktion, distribution, marknadsföring och ränior beräknas till 160-180 milj. kr., varav 50 milj. kr. utgör kostnader för den redaktionella framställningen.

Skälen för mitt förslag: Regering och riksdag har vid ell flerlal tillfällen uttalat att del är angeläget atl etl stort svenskt uppslagsverk kan ges ut. Därvid har anförts ulbildningspolitiska, informationspoliliska och kultur-politiska skäl. Jag delar min företrädares uppfallning atl utgivningen av en encyklopedi är en angelägenhet för förlagsbranschen.

Kulturrådet har under den senasle liden närmare undersökt de ekonomiska förulsällningarna för utgivningen av en nationalencyklopedi. Utgångspunkten har därvid varil atl förlagsbranschen själv svarar för utgivningen. Efler överläggningar med branschen och andra intressenter har kulturrådet funnit en slörre beredskap från branschen att finansiera projektet än vad som lidigare har kommil fram. Härigenom har enligt rådels

Prop. 1984/85:141 42

bedömning anspråken på elt statligt stöd som villkor för atl en utgivning skall kunna komma till stånd minskat väsenlligl.

Kulturrådet har i skrivelse den 15 februari 1985 hemställt all regeringen ger till känna att ett statligt ekonomiskl slöd för utgivning av en ny svensk nationalencyklopedi kan påräknas. Rådel pekar på möjligheterna all erhålla bidrag från annal håll.

För egen del finner jag det glädjande alt utgivningen av ell nyll slort uppslagsverk nu ser ut all kunna förverkligas. Kulturrådets arbete med projektet har enligt min mening visat alt del på förlagssidan finns en vilja att ta på sig elt ansvar för utgivningen. Samtidigt som möjligheterna alt sprida verket i en förhållandevis slor upplaga nu bedöms vara gynnsammare än för ell antal år sedan, har intresset för elt uppslagsverk hos myndigheler, institutioner, näringslivel och allmänheten blivit mera framlrädande.

Mot bakgrtjnd av den stora kultur-, utbildnings- och forskningspolitiska betydelse som utgivningen av elt slort svenskl uppslagsverk har, bör staten kunna la på sig ett visst ekonomiskt ansvar. Jag räknar med etl engångsbelopp som bör kunna finansieras genom ompriorilering av redan anvisade medel på medieområdet. Regeringen bör bemyndigas all beslula om elt sådani slöd. För riksdagens information bör senasl i 1986 års budgetproposition anges dels vilkel belopp som regeringen har anvisat, dels med vilka medel från anslag under littera G. Massmedier m.m. som beloppet har finansierats.

Regeringen uppdrog genom beslut den 21 februari 1985 ål kulturrådet atl med vissa förulsättningar inleda anbudsförhandlingar.

I fråga om en dispens från bruttoprisförbudet enligt konkurrenslagen (1982:729), anför marknadsdomslolen i sitt remissyttrande alt en sådan dispens kan prövas försl när elt konkrel projekl föreligger. Näringsfrihelsombudsmannen uttalar i sitt yttrande all ell statligt engagemang i utgivningen av ett slorl uppslagsverk ger uttryck för ett sådant kulturpolitiskt inlresse atl en dispens sannolikl skulle beviljas. Med hänsyn lill alt en eventuell dispensansökan prövas av domstol, är del inle befogat med ell slällningslagande från regeringens och riksdagens sida.

4.2.5 Stöd till utgivning av liiieralur på invandrar- och minoritetsspråk

Min bedömning: Slöd lill litteratur på invandrar- och minoritetsspråk bör som hittills kunna utgå dels som förhandsslöd till enskilda titlar enligt arkersältningsprincipen, dels som slöd lill allmänna föriagskosl-nader.

Invandrarpolitiska kommitténs förslag: Överensslämmer med min bedömning vad gäller elt titelslöd i form av arkersättning. Kommittén avvisar däremot etl allmänl driflsbidrag till förlagsverksamhet samt föreslår en ökning av anslagsmedlen med 200000 kr.

Prop. 1984/85:141 43

Remissinslanserna: Endasl några få instanser har kommenterat kommitléns förslag. Göieborgs kommun understryker behovet av ökad utgivning av barn- och ungdomslitteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Styrelsen för Sveriges författarfond anser att stödet inle bör urholkas.

Kulturrådet upprepar sill tidigare framlagda förslag om dels etl titelslöd, dels etl allmänt föriagsslöd knuiet till villkoret atl förlaget lidigare erhållit titelslöd. Rådel föreslår vidare att vissa ålgärder för marknadsföring m. m. bekoslas av anslagsmedel.

Bakgrund till min bedömning: En särskild stödordning för litteratur på invandrar- och minoritetsspråk inom det statliga utgivningsstödet inrältades genom riksdagens beslut år 1977 (prop. 1976/77: 100 bil. 12, KrU 35, rskr 213). Stödel kan utgå som projektbidrag till utgivning av enskilda titlar, allmänna förlagskoslnader och distributionskostnader. De försia åren gick en slor del av medlen till uppbyggnad av några invandrarförlag. De senasle åren har de allmänna bidragen lill förlagsverksamhet minskals och huvuddelen av anslaget i slället fördelals på enskilda boktitlar. Produklionsbidragen avser alt täcka huvuddelen av böckernas sättnings- och tryckningskostnader och fördelas innan böckerna ges ul.

Beslut om slöd fattas av kulturrådets nämnd för litteratur och bibliotek efler förslag från en arbeisgrupp i vilken flera invandrare ingår. Avgörande för om en bok får slöd eller inte är dess litterära kvalitet. Vid fördelningen prioriteras dels barnlitteratur, dels litteratur för invandrare på vars språk lilleraturutgivning av politiska eller andra skäl försvåras i ursprungslandet. Stödel är också öppet för inhemska minoriteter, l.ex. samerna och den finskspråkiga befolkningen i Tornedalen.

De senasle åren har de sökta beloppen sammanlagl varit ca fem gånger slörre än de disponibla medlen. Under budgelåret 1983/84 fick 60 böcker på 12 olika språk produklionsbidrag om totalt 745000 kr., varav 8 böcker på fem olika språk var barn- och ungdomsböcker. Till allmänna föriags-kostnader betalades ul 115000 kr. och lill distributionskostnader 29000 kr. För innevarande budgetår har anvisais 950000 kr.

Genom en ändring (1981:444) i förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd infördes en möjlighet alt lämna stöd till svensk barn- och ungdomslitteratur i översättning lill invandrarspråk inom den slödordning som gäller stöd lill barn- och ungdomslitteratur. Under budgelåret 1983/84 fick 19 böcker på fem olika språk sådana bidrag om totalt 250000 kr.

Kulturrådet föreslog i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 atl slödel till invandrar- och minorilelslitleratur skulle anpassas lill det svenska ulgivningsstödel genom att bidrag skulle beviljas endasl efler arkersältningsprincipen. Stödbeloppen och övriga villkor skulle dock även framdeles ulformas med hänsyn lill de speciella villkor som gäller för denna utgivning. I 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 12, s. 192) uttalade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet atl han inle var

Prop. 1984/85:141 44

beredd all tillstyrka en omläggning av slödet till ell renodlat titelslöd. Slödet borde även i fortsättningen delvis kunna utgå lill allmänna förlagskostnader. Riksdagen (KrU 1981/82:30, rskr 360) hade inga erinringar häremoi.

Kulturrådet ålerkom i skrivelse den 18 juni 1982 med ell modifierat förslag om slödets ulformning. Vid sidan av etl förhandsstöd lill enskilda titlar enligt arkersältningsprincipen skulle slöd lill allmänna förlagskostnader kunna ulgå under förutsättning att resp. förlag lidigare under samma budgelår erhållil produklionsstöd till minsl tre titlar. Genom beslut den 9 juni 1983 överlämnade regeringen nämnda skrivelse till invandrarpolitiska kommittén (IPOK, A 1980:04) att beaklas i enlighel med vad som anförts i budgelproposilionen 1983 (bil. 10, s. 178) och i kommitléns tilläggsdirektiv (Dir. 1983:39).

IPOK överiämnade ijuni 1984 sill slutbetänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minorilelspoliliken. I betänkandet föreslås bl.a.all ulgivningsstödel till invandrar- och minorilelslitleratur vidgas och ökas med ett belopp av 200000 kr. Vad gäller slödets konstruktion ansluter sig IPOK i huvudsak till kulturrådels förslag, men anser alt etl allmänl driftsbidrag inle skall ulgå. IPOK har ingel att erinra mol alt det hittillsvarande dislri-butionsslödet läggs in i tilelstödet.

I sill remissyttrande över IPOK:s slutbetänkande upprepar kulturrådet sill nyssnämnda förslag från år 1982 med bl.a. ell bibehållet allmänl föriagsslöd relaterat till lidigare erhållet titelslöd. Rådel lillslyrker lPOK:s förslag om en anslagsökning med 200000 kr. saml fogar till yttrandet förslag lill nya bestämmelser för stödordningen.

Skälen för min bedömning: Sedan statligt stöd lill utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk infördes år 1977 har arbetsvillkoren för upphovsmän och utgivare av sådan litteratur avsevärt förbältrals. Upphovsmän med utländskt medborgarskap, som har sin egentliga vistelseort i Sverige, har sedan år 1978 också rätt till individuell förfaliarpenning. Redan innan denna ändring genomfördes kunde invandrarförfaltare erhålla stipendier och andra bidrag ur författarfonden.

Antalet titlar som erhållit statligt utgivningsstöd har ökat från 28 budgetårel 1977/78 till 60 budgetårel 1983/84. Del slora antalet ansökningar om slöd visar att del bland invandrare och minoritetsgrupper förekommer en livlig litterär verksamhet. Samtidigt har den litteratur som ges ul på grund av en begränsad efterfrågan och mindre utvecklade distributionskanaler svårare att hävda sig på den kommersiella bokmarknaden.

Jag ansluter mig därför till IPOK:s förslag atl etl särskilt slalligl slöd även i fortsättningen bör ulgå lill utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Enligt min mening bör slödel också i sin bidragslekniska ulformning anpassas till de speciella svårigheier som denna föriagsverk-samhet arbeiar under. Jag kan tillstyrka att slödet ges en slarkare inrikt-

Prop. 1984/85:141 45

ning på produklionsstöd lill enskilda titlar, vilket IPOK föreslår och kulturrådet redan under nägra år har tillämpat. Därigenom har antalet titlar som erhåller stöd kunnat ökas väsentligt.

IPOK föreslår alt någol slöd för allmänna förlagskoslnader inle skall ulgå vid sidan av tilelstödet. Jag finner det emellertid även fortsättningsvis motiverat med en positiv särbehandling av invandrarförlag pä denna punkt. Dessa förlag har nämligen ofta en mer begränsad utgivning än föriag med huvudsakligen svensk utgivning. Böcker på invandrarspråk möler dessutom en större konkurrens än svenska böcker om tillgängliga medel inom ulgivningsstödel. Förutsättningarna för att bedriva uigivningsverk-samhet är således sämre och mera osäkra än vad som gäller för övrig förlagsverksamhet. Det är därför enligt min mening lämpligt med en friare bidragsform inom stödel som gör det möjligt att slödja ett invandrartöriag, t. ex. i en lillfällig likvidiieiskris eller inför en slörre investering.

Kulturrådet föreslår all elt sådant driftsstöd förbinds med villkoret atl resp. förlag lidigare under samma budgelår har erhållit produktionsstöd för minst tre titlar. För egen del är jag medvelen om behovet av vissa krilerier för ett allmänt driftsstöd till förlagsverksamhet. Det bör dock ankomma på rådel alt beslula om vilka villkor som skall gälla för stödet. Med en sådan ordning blir del möjligt för rådet alt reglera föriagsstödel i enlighet med sill egel förslag samtidigt som undantag kan göras om det är befogat.

Jag vill i della sammanhang också nämna all de slatliga kreditgarantier som kan lämnas för alt slödja mindre föriag och för alt göra del möjligl atl etablera nya förlag, även kan beviljas förlag med huvudsaklig utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. De hittills beviljade garantierna har emellertid enbart i ytterst få fall gällt invandrarförlag. Detia kan bero på bristande bankkontakier eller svårigheier all bedöma den långsikliga lönsamhelen i sådan förlagsverksamhet, vilket är en förutsätining för alt en kreditgaranti skall kunna beviljas. Även detta är enligt min mening skäl för etl allmänl förlagsstöd inom ramen för utgivningsstödet.

Kulturrådet föreslår all en mindre del av anslagsmedlen får användas av rådel för all förbällra informalionen om böcker på invandrar- och minoritetsspråk samt bidra lill marknadsföring och distribution på liknande säll som framgångsrikt prövals för kulturtidskrifter. För egen del finner jag del värdefullt med rådets initiativ lill en samordning av sådana åtgärder som kan hjälpa invandrarförlagen alt nå sina läsare.

Såväl IPOK som kulturrådet och flera andra remissinslanser föreslår en ökning av anslagsmedlen för stödet till utgivning av litteratur på invandrar-och minoritetsspråk. Jag kommer atl behandla anslagsfrågor i avsnittet Anslagsberäkningar för budgelåret 1985/86. Jag vill emellerlid redan i della sammanhang nämna alt jag inte avser all föreslå några medelsökningar speciellt avsedda för dessa ändamål inom ulgivningsstödel. 1 slället bör det ankomma på kulturrådet atl inom det totala medelsulrymmet göra de avvägningar som erfordras för fördelningen mellan litteralurkalegorier och övriga ändamål inom slödet.

Jag har i dessa frågor samråtl med slalsrädet Anita Gradin.

Prop. 1984/85:141 46

4.2.6 Stöd IiU lättlästa böcker

Min bedömning: Arbetet med utgivning av lättlästa böcker (LL-böcker) bör fortsätta och förslärkas, framför alll vad gäller spridningen av de böcker som ges ul.

Bokutredningens förslag: Verksamhelen bör bedrivas i samma omfallning som hittills till dess all distributionen får en mer effektiv ulformning.

Remissinstanserna: Behovet av LL-böcker intygas av samtliga inslanser som berör frågan. Många betonar atl för få titlar ges ul och att det saknas bredd i utgivningen, både vad gäller val av ämnesområden och i fråga om anpassning till olika motlagargrupper. Flera inslanser uttalar sig för en förstärkl salsning på en effektiv spridning av böckerna.

Bakgrund till min bedömning: Skolöverstyrelsens (SÖ) verksamhet med utgivning av lättlästa böcker böljade år 1968. Efter handikapputredningens förslag (SOU 1976:20) Kullur ål alla beslöts i samband med propositionen 1976/77:87 om insalser för handikappades kulturella verksamhet all slödet lill utgivningen skulle höjas (KrU 1976/77:44, rskr 325). Hittills har ca 160 LL-böcker getts ut. Den årliga utgivningen ligger vid ca 15 titlar. Innevarande år har anvisais ett belopp av drygl 1,5 milj. kr. för verksamhelen.

SÖ: s arbete bedrivs av en arbetsgrupp, LL-gruppen, där företrädare för författare, bildkonstnärer, förlagsbranschen, biblioteken och pedagogisk expertis ingår. LL-gruppens arbele kan liksom stödinsatserna indelas i tre led: utveckling, utgivning och distribution med informalion.

Elt förhållandevis stort arbele läggs ner för utveckling av en varierad utgivning anpassad lill avsedd mottagargrupp. Numera koncentreras utgivningen till böcker för vuxna med särskilt stora och inte tillgodosedda läsbehov, framför alll psykiskt utvecklingsstörda läsare. Gruppen eftersträvar atl i böckerna nå en enhel av ord och bild genom att engagera författare och bildkonstnärer i elt samarbete vid framlagningen av originalmanuskript. Det finns emellertid också behov av bearbetningar, framför allt av klassisk skönlitteratur. Den slarka betoningen av den konstnärliga bilden medför en förhållandevis hög utvecklings- och ulgivningskosinad för böckerna.

Utgivningen sker i samarbete med flera olika förlag. Efter hand har ett mer systematiskt samarbete med vissa föriag ulvecklats. Flera föriag har också böljat ge ut egna serier med lättläst litteratur för t.ex. läsovana ungdomar i grund- och gymnasieskolan. Huvudparten av stödmedlen används som produklionsstöd till utgivande förlag. Beloppen varierar mellan 18000 kr. och 140000 kr. och ligger i genomsnitt på omkring 60000 kr. per titel.

LL-böckerna trycks i upplagor om mellan 2000 och 5000 exemplar. För

Prop. 1984/85:141 47

distributionen är folkbiblioteken den i särklass vikligasle kanalen. I genomsnill köper biblioteken 1 400 exemplar per titel, medan del i bokhandeln inte säljs mer än ell par hundra exemplar. Under den senasle tiden har spridningen av böckerna i institutioner och organisalioner ökal i betydelse. SÖ har lagil initiativ lill en rekrytering och utbildning av bokombud bland inslitutionspersonal inom vårdsektorn. Även studieförbunden medverkar i delta arbete.

Skälen för min bedömning: Utgivningen av lättläst litteratur, särskilt skapad eller bearbetad för all passa människor med läshandikapp, är av slor betydelse för all nå kulturellt eftersatta grupper med litteratur. Även om böckerna är anpassade lill företrädesvis psykiskt utvecklingsstörda, ordblinda och barndomsdöva läsare, har de visal sig vara lill hjälp för en myckel slörre grupp av människor med begränsad läsförståelse. Enligt min mening har arbetsgruppens salsning på en konslnärlig utveckling av LL-böckerna varil befogad och framgångsrik, framför alll när det gäller alt nå läsare som har särskilt slora behov av anpassad litteratur. Det nära samarbeie som har skapats mellan upphovsmännen och grupper av läsare inom t. ex. omsorgsinstitutioner vid själva utvecklingen av böckerna har också lett lill atl LL-böckerna har fått en självklar plals i många omsorgs-verksamheter. En yllerligare utveckling av denna spridningskanal kan enligt min mening åstadkommas genom den rekrytering och utbildning av ombud som SÖ nyligen har påbörjal.

LL-bokens betydelse för en kulturell stimulans av läshandikappade och andra grupper med begränsad läsförståelse har intygals av en belydande och enhällig remissopinion. Det är enligt min mening vikligt att denna utgivning upprätthålls och förstärks. Jag föreslår därför atl del årliga slalliga stödet till utgivning av lättläst litteratur höjs med ell belopp av 400000 kr.

Bokutredningen och en del remissinslanser, däribland kulturrådet, finner distribulionen av LL-böckerna otillfredsställande. Även SÖ framhåller all förlagens marknadsföring av böckerna är otillräcklig och redovisar vissa planerade ålgärder för en förbättrad information om och lagerhållning av böckerna. Jag anser att det fortsalla utvecklingsarbetet bör inriktas på att väsenlligt förbällra marknadsföringen och distributionen av böckerna i bokbranschens egna kanaler. Enligt min mening är del också nödvändigt med en bättre informalion och en effekiivare spridning av böckerna för alt skapa en tillräcklig bas för den fortsatta utvecklingen av verksamhelen.

Det ökade statsbidraget bör enligt min mening delvis kunna användas för atl finansiera l.ex. gemensamma marknadsföringsålgärder. Samiidigi bör övervägas vilka krav på marknadsmässiga distribuiionsvillkor som kan ställas på de medverkande förlagen. Det produklionsbidrag som utgår är i och för sig motiverat av en särskilt koslnadskrävande framslällning. Del

Prop. 1984/85:141 48

innebär dock för förlagen en avsevärt mindre risk jämfört med annan utgivning av titlar med små upplagor. Eflersom överväganden av delta slag inte kan gälla generellt utan enbart med avseende på varje enskild titel, bör frågorna om distribution och lagerhållning ägnas särskild uppmärksamhel vid fördelningen av stödet. SÖ: s arbetsgrupp bör kunna utarbela riktlinjer för förlagens åiaganden i samband med alt produktionsstöd beviljas.

Inom LL-ulgivningen förekommer slora skillnader i graden av anpassning lill olika motlagarkalegorier. Kraven på läsbarhet av en bok skiljer sig också avsevärt beroende på om läsaren är psykiskt utvecklingsstörd eller "bara" läsovan. Bokförlagen har också i viss mån försökt tillgodose behoven hos den senare kategorin genom utgivning av t. ex. lättlästa ungdomsböcker utan särskilt slöd. Det kan enligt min mening finnas skäl all överväga om det slalliga slödet till lättlästa böcker i större ulslräckning kan inriktas på sådan litteratur som behövs för grupper med särskilt stora läshinder. De försök som arbetsgruppen har genomfört med mindre projektbidrag för böcker till läsare med något bällre läsförmåga är ett steg i den riktningen. Jag anser del väsenlligt att förlagsbranschen själv tar elt egel ansvar för en rik utgivning av litteratur med god läsbarhet. Därigenom kan utrymmet för slöd till böcker för de mest eftersatta grupperna ökas.

SÖ bör som hittills disponera anslagsmedlen, svara för handhavandet av stödel saml inge anslagsframställningar lill regeringen.

4.2.7 En bokför alla

Mitt förslag: Verksamheten En bok för alla bör under nästa budgelår bedrivas i enlighel med gällande tvåårsavtal mellan staten och Sliftelsen Litteraturfrämjandet. Regeringen bör nu bemyndigas att för tiden efler del nuvarande avtalels ulgång i avtal med Litteraturfrämjandet ikläda slalen ekonomiska förpliktelser rörande utgivningen av En bok för alla.

Bokutredningens förslag: Verksamhelen uppfyller i stort sell riksdagens intentioner, men bör få en ännu starkare läsfrämjande inrikining. Prisnivån för böckerna bör ses över. Det bör vidare övervägas om medelsramen medger utgivning av en lättillgänglig och representativ klassikerserie.

Remissinstanserna: Ett slort antal inslanser delar utredningens positiva syn på verksamheten. Härvid framhålls utgivningens betydelse för andra förlags lågprisutgivning samt för ett kontinuerligt läsfrämjande arbete bland barn och ungdom. Några instanser uttalar sig för utredningens förslag om en förstärkl inriktning på lässvaga grupper. Flera betonar viklen av elt fortsatt lågl pris och en bibehållen nivå på slatsbidraget. Enslaka yttranden är kritiska mol den höga subventionsgraden, som sägs försvåra en spridning av annan bokutgivning i handeln och skolan. En inriktning av verksamheten på klassikerulgivning stöds av samtliga

Prop, 1984/85:141 49

inslanser som berör frågan. Några av dessa anser emellertid att detta kräver särskilda medel.

Bakgrund till mitt förslag: Verksamhelen med En bok för alla avseende vuxenböcker startade som försöksverksamhel budgetåret 1976/77 (prop. 1975/76: 135, KrU 35, rskr 355). Efler en ulvärdering av de första årens verksamhel beslöt riksdagen år 1980 om en permanentning (prop. 1979/80: 100 bil. 12, KrU 26, rskr 249).

Utgivningen av barn- och ungdomsböcker inom En bok för alla böljade år 1979 till följd av riksdagens beslut (mol. 1978/79:2298, KrU 30, rskr 336) i anledning av regeringens proposition 1978/79; 143 om barn och kultur.

Verksamheten bedrivs av en särskild förlagsenhet inom Stiftelsen Litteraturfrämjandet och regleras genom avtal mellan staten och stiftelsen. Före år 1984 träffades skilda avtal med varierande giltighetstid för vuxenböcker resp. barn- och ungdomsböcker. Nu gällande tvåårsavtal träffades den 14 juni 1984 avseende båda utgivningskategorierna.

Enligt avlalel skall Litteraturfrämjandet ge ut och sprida kvalitetslitteratur i stora upplagor till en omfattning av lägst 15 och högst 20 tiflar per år inom vardera kaiegorin vuxenlilleralur och barn- och ungdomslitteratur. Utgivningen skall främst avse lidigare utgiven svensk och till svenska översall barn- och ungdomslitteratur samt skönlitteratur för vuxna. Prisel och upplagan skall vara jämförbara med vad som är normalt vid s. k. massmarknadsutgivning av populärpocket.

Litteraturfrämjandet skall vidare enligt avtalet i sin utgivning och marknadsföring sträva efter att nå läsare som är ovana vid kvaljtetslitteratur. De utgivna böckerna skall därför - förutom via bokmarknadens reguljära försäljningskanaler såsom bokhandel. Pressens samdistributions AB:s återförsäljare och varuhus - så långt möjligt spridas via bokombud och folkrörelser. Därvid skall Litteraturfrämjandet aktivt bedriva läsfrämjande verksamhel inom skolan, sludieförbunden och andra organisationer.

Utgivningen har under i slort sett hela verksamhetstiden konstanl legat vid 20 titlar per år på resp. vuxen- och barn/ungdomssidan. År 1984 låg upplagorna mellan 27000 och 35000 exemplar per titel. Över 70% av försäljningen sker via bokombud eller organisationer, alltså uianför den reguljära bokmarknaden. Häri ingår försäljningen till totalt 17000 prenumeranter på hela utgivningen eller någondera kategorin barn-, ungdoms-eller vuxenböcker. Cirkapriset ligger f. n. på 10 kr.

Skälen för mitt förslag: I 1984 års budgetproposition (prop, 1983/84:100 bil, 10) förordade jag att Litteraturfrämjandet skulle pröva möjligheten att inom en i princip oförändrad inriktning av verksamheten förstärka de läsfrämjande insatserna. Jag anförde vidare att resurserna härför borde kunna frigöras dels genom atl antalet utgivna titlar minskades något, dels genom att stiftelsen vidtog inkomstförstärkande och kostnadssänkande 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 141

Prop. 1984/85:141 50

åtgärder i övrigt. Riksdagen hade inget att erinra mot del anförda (KrU 1983/84:21, rskr 354).

Regeringen uppdrog enligt vad som förutskickades i nämnda proposition genom beslut den 24 maj 1984 ål kulturrådet all svara för del förberedelsearbete som behövs inför del avtal om verksamheten En bok för alla som regeringen avser alt träffa med Litleralurfrämjandel för liden fr. o. m. den 1 juli 1986. Kulturrådet har redovisat uppdraget i anslulning till sitt remissyttrande över bok- och folkbiblioleksuiredningarnas förslag.

Rådels förslag innebär dels en uividgning av Litteraturfrämjandets förlagsverksamhet med den utgivning av en klassikerserie som jag behandlat i det föregående (avsnitt 4.2.3), dels rekommendationer av organisatorisk Och redovisningsleknisk natur för ulformningen av elt nyll avtal.

Litleralurfrämjandel framhåller i sill remissyttrande belydelsen av En bok för alla för del läsfrämjande arbelel i skolan, på arbetsplatserna och i folkrörelserna. Stiftelsen pekar på den framgångsrika satsningen på ett nät av kontaktpersoner i dessa miljöer för all sprida böckerna lill och väcka läsintresse hos traditionellt läsovana grupper. Den nuvarande ambitionsnivån bör enligt stiftelsen vidmakthållas med ökade resurser, bibehållet lågt pris på böckerna och etl oförändrat antal titlar per år.

För egen del finner jag del glädjande all En bok för alla numera i så hög grad sprids via arbets- och föreningslivet. Därigenom får mänga människor som traditionellt inle har koniakt med böcker impulser all köpa och läsa kvaliielslitteratur. En bok för alla har blivit ell allmänl respekterat komplement till den reguljära bokmarknaden.

Introduktionen av En bok för alla som massmarknadsulgivning av kvaliielslitteratur sammanföll med en period i bokbranschen som präglades av att utgivningen av kvalilelspockelböcker näslan hell hade upphört. Della inträffade efter en tid av överproduktion, med en minskad försäljning och stigande priser som följd. Efter hand som En bok för alla etablerades återupptog flera föriag en utgivning av kvaliletspockei. En bok för alla kan enligt min mening således sägas ha haft en gynnsam påverkan på branschen som helhet och även indirekl medverkai lill en ökad lillgång på god litteratur för allmänheten.

Del är enligt min mening också osiridigt att En bok för alla hafl slor del i framväxten av en bred läsfrämjande verksamhel i folkrörelseorganisa-tioner, i skolan och på arbetsplatser. Särskilt framgångsrikl har della arbele varit bland barn och ungdom, där etl lågl pris självfallet har en förhållandevis större betydelse än för vuxna köpare. Försäljningen i samband med läsfrämjande insalser utanför den reguljära bokmarknaden har ökat pålagligl under senare år och ligger nu på över 70% av den försålda lolalupplagan.

Dessa iakttagelser har enligt min mening betydelse för bedömningen av vilken inriktning verksamheten bör ha i framtiden. Bokmarknaden har förändrats under den tid En bok för alla har gells ul. Det finns numera ell

Prop. 1984/85:141 51

rikt och varierat utbud av högklassig litteratur till förhållandevis låga priser. Att ge ul En bok för alla som lågprisalternativ lill den dyrare originalutgivningen på den allmänna bokmarknaden är därför f. n. inte lika angeläget som var fallel när verksamhelen startade. Däremol har del avsevärt lägre priset på En bok för alla alltjäml en avgörande betydelse för möjligheten att effektivt sprida böcker i det läsfrämjande arbelel bland barn och ungdom.

Vad gäller vuxenböcker avspeglar sig förändringarna på marknaden i försäljningsprofilen. Allt fler böcker säljs i samband med läsfrämjande aktiviteter, medan bokhandelsförsäljningen stagnerar.

Jag finner della nära samband mellan bokdistribution och lässtimulerande insatser vara utmärkande för verksamhelen. Behovet av böcker med lågt pris för etl brett läsfrämjande arbele i folkrörelserna, på arbetsplatser och i skolan motiverar enligt min mening alt en statligt finanserad utgivning av barn/ungdoms- och vuxenlilleralur vidmakthålls så länge inle bokbranschen kan erbjuda dessa målgrupper en lill kvalitet och pris jämförbar utgivning.

Jag har i del föregående (avsnitt 4.2.3) föreslagit ett slatligt stöd lill en utgivning av klassisk litteratur för skolans behov. Denna utgivning kan bli en värdefull tillgång också för del läsfrämjande arbete som Litteraturfrämjandet bedriver i skolan men också i organisations- och arbetslivet. Fördelen med en sådan lösning skulle bli atl Litteraturfrämjandet ulnytljar av förlagsbranschen utgivna böcker i slora upplagor i sin egen läsfrämjande verksamhet. Della skulle kunna bidra till alt ytterligare förstärka det läsfrämjande inslaget i En bok för alla.

Ell nytt avtal för tiden fr. o m. den 1 juli 1986 bör iräffas i god tid före denna tidpunkl så alt Litleralurfrämjandel kan anpassa sin utgivnings- och personalplanering till eventuelll ändrade förulsällningar. I fråga om vuxenböcker beslöt riksdagen år 1980 om en utgivning i permanenia former (prop. 1979/80: 100 bil. 12, KrU 26, rskr 249). För varje avtal om verksamheten med barn- och ungdomsböcker har hittills riksdagens bemyndigande särskilt inhämlals. Jag finner denna skillnad inle längre moliverad. Regeringen bör därför bemyndigas all i fortsättningen i avtal rörande hela verksamheten ikläda staten ekonomiska förpliklelser i enlighet med vad jag har anfört och inom ramen för de riktlinjer för verksamhelen som riksdagen tidigare antagit.

4.2.8 Stadiga kreditgarantier till bokförlag

Mitt förslag: De statliga kreditgarantierna till bokförlag bör bibehållas med i stort sett oförändrade grunder för stödet. Garantiutrymmet bör dock fortsättningsvis anges genom en s.k. engagemangsram, dvs. en flerårig totalram, i stället för som hittills genom en årlig garantiram. Industriverket bör få fatta beslut också om garantiåtaganden som överstiger 0,5 milj. kr.

Prop. 1984/85:141 52

Bokutredningens förslag: Ulredningen upprepar 1980 års bokbranschuired-nings förslag som innebär att

- garanlilån kan få tre års amorteringsfrihel,

- garanlier för 100 % av länebehovet och för belopp översligande 0,5 milj. kr. kan beviljas av den myndighel som handhar garantierna i stället för enbari av regeringen,

- en särskild förlagsgaranlinämnd med en administrativ knytning till presstödsnämndens kansli inrällas för en sammanhållen prövning av ga-ranliärendena.

Remissinstanserna: 1980 års bokbranschuirednings förslag tillstyrktes då av kulturrådet, branschorganisationerna och Sveriges förfaltartörbund. De få inslanser som nu berör frågan är Iveksamma eller negativa lill inrättandet av en förlagsgaranlinämnd, nämligen kulturrådet, pressiödsnämnden, statens induslriverk och riksrevisionsverkel. Kulturrådet tillstyrker förslagen om ändrade villkor i övrigl, industriverket ifrågasätter stödbehovet.

Bakgrund till mitt förslag: Slatliga kreditgarantier till bokförlag infördes år 1975 (prop. 1975:20, KrU 12, rskr 201) och behölls oförändrade efter 1978 års reform av lilleralurslödel (prop. 1977/78:99, KrU 22, rskr 274). Kreditgarantier kan beviljas enligt förordningen (1978:490) om statligt litteraturstöd.

Kredilgaranli kan lämnas för atl stödja mindre förlag och för all göra del möjligl alt etablera nya förlag. Vid beviljandet av kreditgaranti skall beaktas dels behovet av att främja tillkomsten av olika förlagstyper och etablering av regionala förlag, dels behovel av alt underlätta bokutgivning på egel förlag och all förbättra de språkliga minoriteternas villkor i förlagshänseende.

För garantigivning förutsätts all lån beviljas på den allmänna kreditmarknaden, men all bankmässig säkerhel saknas. Garantin skall dock inte befria förlag från egel risktagande eller göra verksamhetens fortbestånd beroende av slalligl stöd. Den får sålunda endasl lämnas till förlag som bedöms kunna förränta och amortera lån. Den renl föreiagsmässiga bedömningen bör tillmätas en avgörande betydelse vid beviljande av kreditgarantier.

Lånegarantin får avse högst 75% av lånebehovet. Om särskilda skäl föreligger får garanlin efler beslut av regeringen avse hela lånebehovet. Regeringen beslutar även i fråga om garantiåtagande som medför all staten för en och samma låntagare ikläder sig ansvar för belopp över 0,5 milj. kr. I övrigt beslutar statens induslriverk som även meddelar villkor och föreskrifter samt vidtar de åtgärder som behövs för att verkställa besluten. Industriverket skall i ärenden om kreditgaranti samråda med kulturrådet.

Sedan stödformen infördes år 1975 beviljades t.o.m. utgången av budgetårel 1983/84 sammanlagt 43 kreditgarantier för lånebelopp om totalt

Prop. 1984/85:141 53

10,5 milj.kr. Undersamma tid avslogs 61 ansökningar och infriades garanlier för lånebelopp som lotalt uppgick till 2,2 milj. kr.

Skälen för mitt förslag: 1982 års bokuiredning har vid sin prövning av de slatliga kreditgarantierna inle funnii anledning all ifrågasätta 1980 års bokbranschutrednings (U 1980:07) analys eller frångå de förslag som denna ulredning framfört i belänkandet (Ds U 1981:5) Slöd till bokutgivning och bokföriag. Som motiv för förslagen angavs där all förändringarna skulle underiätta de mindre föriagens långsiktiga kapitalförsörjning samt skapa förulsällningar för en korrekt sammanvägning av kullurpoliiiska och ekonomiska bedömningsgrunder vid prövningen av garanliärenden.

Vad gäller handläggningen av slödet pekar utredningarna på del förhållandel alt försl kulturrådet på remiss frän industriverket tillstyrker eller avstyrker en ansökan enbari på kullurpoliiiska grunder, varefter industriverket, i fall all kulturrådet tillstyrkt ansökan, fortsätter sin prövning och slutligt avgör ärendel på förelagsekonomiska grunder. Utredningarna finner all denna ordning försvårar en helhetsbedömning av ansökningarna.

För egen del anserjag alt verksamheten med kreditgarantier till bokförlag fungerat väl. Del slatliga stödel har enligt min mening i många fall bidragit lill nyetableringar och en positiv ulveckling av mindre föriag. Enligt vad 1980 års bokbranschutredning har redovisat har antalet nystartade föriag under den undersökta tiden varil ovanligl slort.

De svårigheier som redovisas av utredningarna anser jag i viss mån ofrånkomliga när kullurpoliiiska och ekonomiska faklorer skall vägas in i elt beslut om slöd. Enligt vad jag har redovisat bör en anlagen långsiktig lönsamhei för elt förlag vara etl villkor för att en garanli skall beviljas. Därför bör också kulturrådets samrådsytlrande ta hänsyn till del sökande föriagels ekonomiska ställning, liksom industriverket bör pröva förlagets ekonomiska förutsättningar mot slödets kullurpoliiiska syfte. En enhetlig bedömningsgrund i dessa ärenden kan enligt min mening således uppnås inom ramen för nuvarande handläggningsordning.

I årels finansplan (prop. 1984/85:100 bil. I s. 52 ff) redogörs för en förändrad uppläggning av slora delar av den statliga kreditgarantiverksamheten från nuvarande åriiga ramar till s.k. engagemangsramar. Ell sådani system bör fortsättningsvis också gälla garantierna till bokföriag. Jag föreslår en engagemangsram av 6 milj. kr. I enlighel med vad som där uttalas bör, i de fall beviljade garanlier infrias, ramen minskas med motsvarande belopp.

Industriverket beslular f. n. om garantiåtaganden upp lill 0,5 milj. kr. för en och samma låntagare. Bokutredningen föreslår alt den garantigivande myndighelen bör ges lillfälle all inom givna ramar samlal prioritera ansökningar om kreditgaranti och därför ansvara för beviljande av garantier oberoende av beloppels sloriek. Jag ansluter mig till denna uppfatlning.

Fråga om garantiåtagande för mer än 75 % av lånebehovet bör även fortsättningsvis underställas regeringen.

Prop. 1984/85:141 54

4.3 Det statliga stödet till bokdistribution och bokhandel

Sammanfattning av mina förslag: Mina förslag lill statliga stödinsatser i distributionsledet för böcker har i huvudsak två syften, nämligen atl dels öka tillgängligheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln, dels vidmaklhålla och om möjligl förslärka ell vittförgrenat bokhandelsnäl.

Jag föreslår en förslärkning av distributionsstödet lill fackbokhandeln och elt nytt sortimentsslöd till servicebokhandlar. Båda dessa stödformer underiällar för bokhandlar all hålla etl brett sortiment av den akluella utgivningen. Ett nytt stöd lill branschens gemensamma bokkatalog är avsell att medverka lill en ökad efterfrågan på litteratur och till elt ökat läsintresse framför allt bland barn och ungdom.

För atl stärka bokhandelns lönsamhei och säkra mindre bokhandlars fortlevnad, framför alll på mindre och medelslora orter, föreslår jag alt del nuvarande kredilstödel permanenlas i en någol ulvidgad form. Vidare föreslår jag etl stöd lill ulbildning och konsulthjälp för bokhandlare och anställda i bokhandelsförelag. Det nämnda sortimentsslödel föreslås få en sådan utformning all det kan bidra lill en ökad lönsamhei också för de mindre förelagen.

De olika stödinsatser som jag föreslår bör ses som delar i ell samordnat bokhandelsslöd. Stödeffeklerna och utvecklingen i branschen i övrigl bör följas noga för all de slalliga insatsernas effektivitet skall kunna utvärderas. Därför föreslår jag alt Bokbranschens finansieringsinstitut AB ges det huvudsakliga ansvarel för de slatliga stödåtgärderna.

4.3.1 Distributionsstöd till fackbokhandeln

Mitt förslag: Etl slallig dislribulionsstöd bör även i fortsältningen vara knutet lill branschåtaganden i det s. k. fackbokhandelsavtalei, där förlagen och fackbokhandlarna förbinder sig till en bred spridning av kvali-telslitleralur. För att göra det möjligt för branschen atl väsentligt förstärka sina åiaganden vad gäller utsändning och lagerhållning av titlar med utgivningsstöd, bör den slatliga ersättningen för förlagsraballen på dessa titlar höjas från nuvarande 23 till 30 procenlenheler.

Bokutredningens förslag: Vid tidpunkten för utredningens slutbetänkande hade regelrätta förhandlingar mellan parterna om elt förändrat fackbokhandelsavtal ännu inte påbörjats. Ulredningen har därför begränsal sig lill att dels i allmänna termer ange angelägna förändringspunkler i ett nytl avtal, dels redogöra för enstaka av branschrepresenlanler diskussionsvis framlagda förslag till nya åiaganden. Den nu föreslagna förstärkningen av distributionsstödet ligger i linje med ulredningens intentioner.

Prop. 1984/85:141 55

Remissinstanserna: Flera remissinslanser släller sig allmänt posiiiva till förslagel om ell utvidgat fackbokhandelsavtal. Några lämnar synpunkter på praktiska och lekniska detaljer atl beaklas vid utformningen av abonnemangsåtaganden. Kulturrådet betonar att ett ställningstagande i slödfrågan kan ske endasl under förutsättning atl parterna har bundit sig för elt reviderat fackbokhandelsavtal.

Bakgrund till mitl förslag: Del nuvarande fackbokhandelsavtalei mellan Svenska bokförläggareföreningen (SBF) och Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet (Bopako) har varit i krafl sedan år 1981. Jämfört med tidigare avtal innebär det nu gällande en avsevärt förstärkt rabatt, 33% av förlagsnelloprisel på del försia exemplaret av de titlar som enligt förlagens beslut ingår i abonnemanget till fackbokhandeln. Minst hälften av ett förlags utgivning av allmänlitteratur måste ingå i abonnemanget, men det står förtaget frill att utöka abonnemanget lill 100% av utgivningen. Fackbokhandeln ålar sig att dels ta emol abonnemangsexemplaren, dels hålla en sortimentsbredd av minsl ca 4000 akluella titlar allmänlitteratur och dels bedriva en aktiv försäljning av de titlar som ges ul av samtliga lill fackbokhandelsavtalei anslutna förlag.

Avlalel som ingicks med bilräde av en av slalen utsedd särskild utredare träffades under förutsättning av en slallig ersättning för en del av abonne-mangsraballen. Ett förslag med den innebörden lades fram av 1980 års bokbranschulredning. Ulredaren föreslog ell slalligl stöd motsvarande 23 procentenheter av förlagens abonnemangsrabatl för titlar som erhållit slalligl ulgivningsstöd. Genom riksdagens beslut (prop. 1980/81: 100 bil. 12, KrU 26, rskr 299) infördes fr. o. m. budgelåret 1981/82 etl dislribulionsstöd i enlighel med utredarens förslag.

Slödel har nu funniis i drygl tre år. Medelsförbrukningen understeg under de första två åren kraftigt den i förväg beräknade anslagsnivån av 1,6 milj. kr. per år. Föregående och innevarande budgetårs belaslning av anslaget pekar dock på atl stödet nu utnyttjas i en från början avsedd omfattning.

1982 års bokuiredning har utvärderat hur stödel hittills har fungerat. Den lidigare nämnda undersökningen som på uppdrag av ulredningen ulfördes av SPK visar all andelen lilleralurslödda titlar i abonnemang lill samtliga fackbokhandlar har ökal sedan del nya fackbokhandelsavtalei irädde i krafl samtidigt som abonnemangsandelen av samlliga nya titlar sjunkit och budgetåret 1981/82 uppgick till 56% eller ca 1500 titlar. Möjlighelen alt minska abonnemangets omfallning i och med del nya avlalel har av förlagen således utnyttjats på så säll atl det i försia hand är den mer svårsålda kvalitetslitteraturen som skickas ul i abonnemang, medan man lycks förlita sig på all den övriga utgivningen köps in även uianför abonnemanget.

Utredningen drar av undersökningen slulsalsen alt det är en fördel med en inle alltför hög abonnemangsnivå som gör del möjligl för hela fackbok-

Prop. 1984/85:141 56

handelsgruppen alt ha samma villkor. Abonnemanget innehåller lill slor del smalare kvaliielslitteratur som det finns mesl skäl all främja med ell statligt dislribulionsstöd.

Ulredningen pekar emellerlid också på förhållandet att många titlar relativt snabbi gär i retur. Detta gäller i högre grad i fackbokhandlar med låg omsättning och i särskilt hög grad abonnemangstillar.

Utifrån dessa iakttagelser förordar utredningen en förslärkning av fackbokhandelsavtalei med avseende på lagerhållningsliden för abonnemangsexemplaren i fackbokhandeln. Enligt ulredningen skulle del vara önskvärt att böckerna låg kvar i bokhandeln minst etl år. Delta skulle emellertid medföra en ytterligare sänkt lageromsältningshastighet och därmed minskad lönsamhet för bokhandeln. Utredningen finner det därför motiverat med en högre föriagsrabatl samtidigt som staten föreslås även i fortsättningen stå för en rabatlandel på titlar med ulgivningsstöd.

Skälen för mitt förslag: Genom det nuvarande fackbokhandelsavialels abonnemangssystem har bokförlagen och fackbokhandeln åtagit sig en kulturpolitiskt betydelsefull uppgift. Även om abonnemanget som sådani bygger pä en affärsmässig bedömning av fackbokhandelns sortiments-bredd som vikligasle konkurrensmedel gentemot bokklubbar och andra försäljningskanaler för böcker, har abonnemangels nuvarande ulformning en kullurpolilisk profil som inle i sin helhet kan motiveras på renl kommersiella grunder. Del är emellertid svårt atl dra några entydiga gränser mellan vad som är kommersiellt intressant och vad som är "enbart" kulturpolitiskt motiverat. Kategorier av kvalitelslilleratur som har små utsikter all bli sålda under exponeringsliden i butiken kan ändå ha bidragit till alt ge fackbokhandeln en profil av välsorterad mötesplats med aktuell litteratur och därmed inbjuda till ytterligare kundbesök i jusl den bokhandeln. Samtidigt sätter en låg lageromsältningshastighet och höga returer gränser för vad som är ekonomiskl försvarbart för det enskilda företagel.

Del statliga distributionsstödet kan sägas erkänna branschens kulturpolitiska åtagande samtidigt som det slimulerar branschen till all upprätthålla ett starkt inslag av kvalitetslitteratur i abonnemangsutskicken. Stödets anknytning lill det statliga ulgivningsstödel medför också att statens belydande insatser för en bred och kvalitativ utgivning av litteratur ges en uppföljning och förstärkning i distributionsledet. Även om distributions-stödet av praktiska skäl belalas till bokförlagen och förbilligar fackbokhandelns bokinköp, syfiar slödet i första hand lill alt allmänhelen skall ha tillgång lill ett brett urval av ny kvalitelslilleratur i samtliga fackbokhandlar i landel. Staten har etl naturligt intresse av atl de böcker som har getts ut med statligt stöd också når sina läsare i olika delar av landel.

Bokulredningen har pekat på vissa svagheter inom det nuvarande abonnemangssystemet, i försia hand att en förhållandevis hög andel böcker efter kort lid i bokhandeln går i retur till förlagen. En bok som sänds i retur

Prop. 1984/85:141 57

innebär all den har belastat verksamhelen med kostnader för produktion, marknadsföring, distribution och hantering ulan att ha lett lill en försäljningsintäkt. 1 fortsättningen är boken endasl lillgänglig för beslällningsköp bortsett frän etl eventuelll senare realisationstillfälle.

Utredningens önskemål om elt ökal branschålagande för atl åstadkomma en längre lagerhållningstid för abonnemangsböcker har under remissbehandlingen fåll elt posilivt bemötande. Båda parter, SBF och Bopako, har markerat sin vilja att bidra till att de böcker som åtnjuter stöd från samhällets sida i ännu högre grad än tidigare får möjlighet alt hävda sig i bokhandeln. Båda organisationerna har också meddelat all förhandlingar mellan parterna inletts i delta syfte.

Utbildningsdepartementet har under den gångna hösten och vintern haft underhandskontakter med båda parter för diskussioner om statliga ambitioner och stödmöjligheler.

Förhandlingarna är nu avslutade. Parterna har den 21 februari 1985 Iräffal överenskommelse rörande fackbokhandel i Sverige, ell nytt fack-bokhandelsavlal.

Avtalet innebär att abonnemangsrabatlen för de titlar som erhåller utgivningsstöd höjs från nuvarande 33 % till 50% av förlagsnettopriset. Abonnemangsexemplar av dessa titlar får returneras lidigasl andra årel efler utgivningsårel.

En förulsättning för avtalels genomförande i denna del är emellertid att staten bidrar till den högre abonnemangsrabatlen genom ett förhöjt dislribulionsstöd. SBF och Bopako har därför i en gemensam skrivelse anhållit om en sådan höjning.

I nämnda kontakter med branschen har framkommit atl staten förutsätts bidra med en ersättning motsvarande minsl 30 procentandelar av förlagens rabatt om 50% av förlagsnelloprisel på de abonnemangsböcker som erhållit statligt utgivningsstöd. Detta kräver riksdagens godkännande.

Avtalet innebär vidare att fackbokhandeln åtar sig att i abonnemangen från förlag som är anslutna lill avtalet ta emot alla titlar som klassificeras som svensk eller utländsk skönlitteratur för barn eller vuxna. Härutöver skall fackbokhandeln la emol minst 50% av resp. förtags övriga utgivning.

För egen del finner jag det glädjande atl bokbranschens parter nu har kommil överens om en förslärkning av fackbokhandelsavtalei i enlighel med bokulredningens inlenlioner. Förbättringarna ligger i första hand på de titlar som berörs av det slatliga ulgivningsstödel. I fortsältningen kommer samtliga dessa titlar alt ingå i abonnemangsutskicken och åtnjuta en föriängd lagerhållningstid. Abonnemangsexemplar av titlar vilka erhållil utgivningsstöd far ej av fackbokhandeln returneras förrän lidigasl ett år efler del ordinarie relurtillfällel, vilkel normalt är månadsskiftet mars/april närmast efler del all boken getts ul. Jämföri med nuläget ökar således denna litteraturs aktiva försäljningstid i bokhandeln med ett är.

Enligt avlalel motsvaras detta ökade åtagande från bokhandelns sida av

Prop. 1984/85:141 58

en kraftigl höjd föriagsrabatl på lilleralurslödda titlar. Della kan dock ske endasl under förutsättning atl slalen medverkar i finansieringen genom en ökad procenluell ersättning av förlagsraballen för de titlar som erhållil statligt utgivningsstöd.

Jag anser det i och för sig vara rimligl atl bokbranschen ålar sig ell ansvar för spridning av kvalitetslitteratur utöver vad som kan moliveras av strikt kommersiella skäl. Etl sådani kulturpolitiskt krav kan ställas som motprestation för de ekonomiska insatser staten redan gör framför allt för att slödja en bred bokutgivning.

Med hänsyn till det angelägna syftet att öka bokhandelns lagerhållningstid för en slor del av kvaliletslitteralureri saml åtagandena i övrigt i branschens nya överenskommelse anser jag del befogal med en ökad statlig insats enligt vad jag nämnl i del föregående, nämligen alt staten ersätter 30 procentandelar av abonnemangsrabatlen på 50% av förlagsnettopriset lill fackbokhandeln vad avser sådana titlar som erhållit statligt ulgivningsstöd.

Del nya fackbokhandelsavtalets bestämmelse all samlliga titlar med statligt ulgivningsstöd skall ingå i abonnemanget och bli berättigade lill dislribulionsstöd - om det utgivande förlaget är anslutet lill avlalel -medför att fier titlar än hittills kommer atl uppbära slatligl stöd. Jag ålerkommer lill konsekvenserna härav under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86.

Branschens överenskommelse innebär all det nya fackbokhandelsavtalei Iräder i krafl den 1 juli 1985. Avtalet lillämpas då under förutsättning atl regering och riksdag beslular om elt ökal slatligt dislribulionsstöd i enlighet med branschens förslag. Förhöjd rabatlersätining bör således enligt mitl förslag belalas ul för försia gången för titlar som kommer atl ha erhållit ulgivningsstöd under budgetårel 1985/86.

4.3.2 Soriimenlsstöd till servicebokhandlar

Mitt förslag: Även bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen, i försia hand servicebokhandlar, bör kunna få slatligt slöd för inköp av ett brett urval av akluell allmänlilteralur, ett s.k. sortimentsslöd. Slödel bör konstrueras som ett graderat årligl schablonbidrag vid inköp av minst det nyhetssorlimenl vars omfallning bestäms utifrån värdel av resp. bokhandels årsinköp av allmänlilteralur. Slödet bör handhas av Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI).

Bokutredningens förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitl förslag. Ulredningens förslag skiljer sig från mitl i två avseenden. Ulredningen föreslår all slödet till den mindre bokhandeln ulgår selektivt, dvs. efter prövning genom BFI. lill förelrädesvis bokhandlar på mindre och medelstora orter och med hänsyn lagen till kundunderlag och konkurrensaspekter. Utredningen föreslår vidare all del lill slödet knyts en konsultinsats för

Prop. 1984/85:141 59

den aktuella gruppen av mindre bokhandlar. Ulredningen räknar med all ca 80 bokhandlar skall kunna omfatlas av slödordningen och erhålla en fasl rabatt på etl visst antal titlar per år.

Remissinstanserna: Förslaget om ett särskilt stöd lill den mindre bokhandeln stöds av många instanser. Ulformningen som sortimentsstöd tillstyrks av branschorganisationerna med undantag av Svenska bokförläggareföreningen som föredrar etl direkl driftsstöd. Kulturrådet vill ställa slörre kvalitefskrav på i stödel ingående titlar. Ett par instanser avslyrker ett sortimentsstöd med hänvisning lill risken för oönskade effekter på exempelvis fackbokhandeln.

Bakgrund till mitl förslag: En analys av bokhandelsstrukluren visar alt fackbokhandeln är slarkl koncentrerad till slörre orter. Många orter saknar helt bokhandel och av de ca 170 bokhandlarna uianför fackbokhandelsgruppen är många ensamma på sin ort.

Den mindre bokhandeln har en ekonomiskt utsatt situation, främst på grund av för låg omsättning och bristande kundunderlag. Enligt Bokhan-delsenkälen 1983 är små bokhandlar i regel mindre lönsamma än stora. Lönsamhelen är särskilt svag i företag med en bokomsällning under 1 milj.kr., i prakliken den övre gränsen för servicebokhandlars bokförsäljning. Endasl 20 % av dessa är företagsekonomiskt bärkraftiga om de belastas med ett marknadsmässigl löneuttag för ägaren.

Sveriges servicebokhandlareförbund och bokhandelns övriga branschorgan har vid etl flertal tillfällen anhållit om etl slatligl slöd lill servicebokhandlar liknande del som för fackbokhandeln utgörs av del statliga distri-bulionsslödel. Närmare bestäml har två stödformer angetts som lämpliga för den mindre bokhandeln. Ett löpande slöd skulle ulformas så atl bokhandeln fick etl för förelaget anpassat abonnemang utan kosinad eller med en betydande rabatt. Därigenom skulle bokhandelns fortlevnadschanser ökas och abonnemangslitlarna få en bättre spridning. Den andra stödformen skulle vara lemporär. En nedläggningshotad bokhandel skulle kunna få rådgivning och etl ekonomiskl engångsstöd. Del befinlliga slatliga kredilstödel är nämligen endast tillgängligt för vissa angivna investeringsändamål.

Bokutredningen har i sill förslag lagit fasta på tanken om ell löpande behovsprövat driftsstöd kopplat till etl enhetligt abonnemang för hela gruppen service- och specialbokhandlar. Ulredningen föreslår alt del slatliga stödet riktas till flertalet servicebokhandlar och elt mindre antal specialbokhandlar och atl slödet belalas ut som en fast rabatt för abonnemangsböckerna. En behovsprövning skulle grundas på ortens storlek saml en bedömning av kundunderlag och konkurrensförhållanden.

Skälen för mitt förslag: För allmänhetens lillgång lill akluell kvalitetslitteratur är förekomslen av en bokhandel på orten av slor betydelse. Fackbok-

Prop. 1984/85:141 60

handlar finns emellertid bara i drygl hälften av landets kommuner, företrädesvis i de större orterna. Även alternativa försäljningskanaler såsom varuhus, bokklubbar och annan direktförsäljning från förlagen har sina tyngdpunkter i tätortsområdena. I stora delar av landel är således den mindre bokhandeln del enda slället där bokköparen kan möla marknadens utbud av kvalitetslitteratur i ett bredare urval. Även om bokhandeln ulan-för fackbokhandelsgruppen endasl svarar för etl par procent av den toiala bokförsäljningen är elt vittförgrenat bokhandelsnät av avgörande betydelse för litteraturförsöijningen i olika delar av landel. Som framgår av bokulredningens analys är den ekonomiska silualionen för många av de mindre bokhandlarna bekymmersam. Dén låga försäljningsvolymen på böcker medger inte en tillräckligt bred och prismässigt attraktiv marknadsföring av kvalitetslitteratur för att kunna möla konkurrensen från ofla väl spridda försäljningsställen för massmarknadslitleralur. Konlinueriigt brislande lönsamhet vad gäller bokförsäljningen kan heller inte i längden bäras upp av andra varugrupper och blir därmed ell hol mot förelagels exislens. Det är enligt min mening av slort kulturpolitiskt värde om även de mindre bokhandlarna kan erbjuda ett förhållandevis brett urval av god och aktuell litteratur. Därigenom blir denna litteratur bällre spridd till eller Över huvud taget synlig för slora delar av befolkningen. Ell bredare bokutbud kan också bidra lill en ökad konkurrenskraft för bokhandeln. Jag finner det därför motiverat med ett statligt stöd särskilt riklat lill de bokhandlar som inte har rimliga förutsättningar all bilräda fackbokhandelsavtalet. I likhel med bokulredningen förordar jag en stödform som direkl anknyter lill sortimentsbredden i bokhandeln. Del bör med ell statligt stöd sålunda bli billigare att hålla etl vissl urval ur den akluella utgivningen.

Bokutredningens förslag innebär atl en statlig rabatt skulle ges på inköpspriset av elt fast antal titlar, förslagsvis ca 800. Det kan enligt min mening vara svårt atl ange ett visst antal titlar som lämpligt för alla bokhandlar i fråga. Även inom gruppen servicebokhandlar finns förelag med mycket olika förutsättningar vad gäller omsättning, kundunderiag, kostnadsbild och därmed lönsamhet. För en del av de minsla bokhandlarna skulle etl så slorl sortiment snarare leda till en ytterligare försämrad lönsamhet trots det statliga stödet. Bokutredningens grundtanke med slödet är att tillförsäkra servicebokhandeln ett löpande driftsstöd för atl förbättra lönsamhelen och därmed förutsättningen för en god sortimentsbredd. Jag finner etl slöd lill den sortimenlsbredd som är anpassad lill företagets möjlighel att sälja böckerna bäst ägnat att förverkliga utredningens målsättning.

Som etl lämpligt mått på bokhandelns marknadsmässiga styrka bör inköpsvärdet av den allmänlitteratur som köptes året före stödåret kunna användas för en indelning i olika slorieksgrupper. De riktvärden som fastställs kan från lid lill annan behöva anpassas till prisutvecklingen. Jag

Prop. 1984/85:141 61

räknar med atl sammanlagt ca 125 bokhandlar skall kunna omfattas av stödet och fä bidrag för ett nyhetssorlimenl om 400-800 titlar.

Bokutredningen föreslår att urvalel av titlar till stödsortiment överiåls ål branschen atl besluta om i anslutning lill del urvalsförfarande som redan nu tillämpas för servicebokhandelns abonnemang av den s. k. nyhelsservi-cen inom grossistföretaget Seelig & Co. Utredningen föreslår dock atl det lill den beslutande gruppen av bokhandlare knyts en person med särskild kunskap om den kvalificerade bokutgivningen och del slalliga litteraturstödet. Grundkravet vid urvalet av böcker bör enligt utredningen vara all lislan innehåller god och samiidigi efterfrågad litteratur. Statens kulturråd anser all del bör ställas större kullurpoliiiska krav på etl slalligl subventionerat sortiment till servicebokhandeln. Rådet föreslår, inom en jämfört med bokulredningens förslag väsentligt minskad medelsram för stödet, en statlig rabatt lill högst 700 titlar, varav högst 200 titlar efter frilt val och i övrigt titlar som erhållil slatligl ulgivningsstöd. Därmed skulle stödel närma sig den kulturpolitiska profil som utmärker fackbokhandelns dislribulionsstöd där staten subventionerar förlagsrabatten enbari för litteratur-stödda titlar.

I fråga om bokurvalet för sortimentsslödel ansluler jag mig i huvudsak lill bokulredningens förslag. Del bör sålunda vara en uppgifl för branschens organ att välja de titlar som skall ingå i servicebokhandelns nyhets-abonnemang. Redan nu är abonnemanget uppbyggt av olika moduler med titlar grupperade efter bedömd efterfrågan och med möjlighel för bokhandeln all välja olika alternativ vad gäller antalet exemplar per litel. Enligt vad jag har inhämlal föreligger inga hinder att yllerligare anpassa abonnemangssystemet till den av mig föreslagna stödformen med olika alternativ för sortimenisbredden.

Vad gäller innehållel i urvalel kan jag inte ansluta mig lill kulturrådels förslag om en obligatorisk kvot med lilleralurslödda titlar för alt erhålla fulll sortimentsstöd. För del försia föreligger prakliska svårigheter all vid lidpunkien för urvalel lill nyhetsservicen bedöma vilka titlar som senare kan komma att erhålla ulgivningsstöd. För det andra skiljer sig dislribu-tionsstödel i väsentliga avseenden från del nu föreslagna stödet lill servicebokhandeln. Distributionsstödet syftar till all främja spridningen av kvalitetslitteratur inom ramen för etl myckel bredare abonnemangsåiagande inom fackbokhandeln. Med denna målsättning är det rimligt att slaten begränsar sin insats till en subventionering av den litteialurstödda utgivningen. För servicebokhandeln är del primära behovel att hålla elt sortiment av tillräckligt efterfrågad kvalitetslitteratur för alt lönsamhet över huvud laget skall kunna säkras. Eftersom ulgivningsstödel beviljas helt oberoende av en titels marknadsförutsättningar är det inte lämpligt alt erhållet ulgivningsstöd utgör etl villkor för en litel alt ingå i sortimentsslödel. I prakliken kommer ell stort antal titlar med utgivningsstöd all ingå i serviceabonnemangel ulan all särskijda föreskrifier utfärdas. Det är vä-

Prop. 1984/85:141 62

senlligl alt staten får möjlighel all följa huruvida de kullurpoliiiska ambitionerna med stödet förverkligas. Jag ålerkommer i del följande till frågan om hur slödels ändamålsenlighet, bl.a. med avseende på kvalitetsaspekten, fortlöpande bör prövas.

En del remissinstanser, bl. a. statens pris- och kariellnämnd och Svenska bokförläggareföreningen, är Iveksamma lill ett sortimentsslöd med hänsyn till stödets effekter, nämligen bl.a. risken för atl mindre fackbok-handelsförelag kan finna stödformen mer attraktiv än ell abonnemang enligt fackbokhandelsavtalei. Jag finner denna invändning väl värd att beakla. En sådan risk kan emellertid avsevärt minskas med den ulformning av stödet som jag i det föregående har förordal, nämligen all slalligl stöd ulgår enbari till en sådan sortimenlsbredd som är anpassad lill resp. förelags bärkraft. Antalet titlar som kan ingå i ett stödsortiment bör följaklligen i genomsnitt bli lägre än vad bokulredningen har nämnl som exempel, nämligen 800 titlar. Enligt min mening bör antalet titlar i slödsortimenlet bara för de större servicebokhandlarna uppgå till en sådan storleksordning. Risken för en överströmning från fackbokhandlar lorde också vara överdriven med tanke på de förhållandevis blygsamma stödbelopp som det är fråga om i sortimentsslödel. Jag ålerkommer senare lill denna fråga.

Samiidigi bör påpekas atl del finns servicebokhandlar som redan nu har en omsättning i fråga om böcker som överstiger vad de svagaste fackbokhandlarna kan uppvisa. Del finns ett 90-tal fackbokhandlar som under budgelåret 1983/84 köpte böcker för mindre än 0,5 milj. kr. En överströmning ål det ena eller andra hållet kan med en sådan överlappning inte hell uteslutas. En realistisk bedömning av en och annan fackbokhandel kan mycket väl leda till slutsatsen alt en övergång till servicebokhandel är den enda vägen till en långsiktig fortlevnad av företaget. Del bör alltid vara en fråga för del enskilda företagel all välja sin profil uiifrån sina egna förutsättningar.

Vad gäller konstruktionen av de statliga bidragen förordar jag schablonbidrag till varje bokhandel som omfatlas av slödet. Bidraget bör som jag i del föregående föreslagil graderas efler olika sorlimentsklasser. Av praktiska skäl bör utbetalningen av statsbidraget kunna samordnas med debiteringsrutinerna för nyhetsabonnemangel hos Seelig & Co. Mitl förord för ett schabloniserat bidragssystem innebär atl jag inte ansluter mig lill bokutredningens tanke om en fasl rabatt på förlagsnettoprisel för den enskilda titeln i abonnemanget. Med den föreslagna stödformen med fasla sorti-mentsklasser är storieken på slödsortimenlet för den enskilda bokhandeln inför stödbeslulet given. Det finns således i sortimentsslödel ingel behov av en särbehandling av den enskilda slödtiteln.

Ell slöd med en fasl procenluell rabatt skulle dessulom kräva en anslagskonslruktion som möjliggör en automatisk anpassning av anslagsbeloppel till förändringar i dels slödels omfattning, dels förlagsnettopriserna. Jag är emellertid inte beredd atl tillstyrka en anslagsmodell med en sådan

Prop. 1984/85:141 63

inbyggd automatik. Bidragsbeloppen bör beräknas så atl de i slort motsvarar abonnemangsrabatlen för fackbokhandeln. Som medelsram för stödel föreslår jag ell belopp av I milj, kr. per år. Jag ålerkommer härtill under avsnill 6 Anslagsberäkningar för budgelåret 1985/86.

Jag ansluler mig till bokulredningens förslag alt sortimentsslödel bör handläggas av BFI som hittills har svarat för administrationen av försöksverksamhelen med det slalliga kredilstödel lill bokhandeln. Den av mig föreslagna generella stödformen för sortimentsslödel medför inle någon urvalsprocedur i fråga om vilka bokhandlar som skall ingå i stödel. Företagets inköpssumma för den åriiga utgivningen av allmänlilteralur är del enda kriteriet för alt bli berättigad till stödel. Däremol bör en avvägning ske i fråga om såväl en lämplig indelning av servicebokhandlarna i olika inköpsklasser som vilken sortimenlsbredd som minsl skall krävas för varie inköpsklass och som skall bli vägledande för beräkning av bidragsbeloppen. För dessa bedömningar krävs enligt min mening en ingående branschkännedom saml en god insyn i de förelagsekonomiska villkoren för de olika lyperna av servicebokhandel. Jag anser all BFI redan har goda förutsättningar för att göra de slags bedömningar som här är fråga om. Med tanke på det förhållandevis slora antal förelag som kommer atl omfattas av stödet finner jag det emellertid nödvändigt all BFI:s kansliresurser förstärks för denna uppgifl. Jag återkommer i ett senare avsnitt lill frågan om BFI:s roll i det statliga utvecklingsprogrammet för bokhandeln som helhet. Jag kommer i del sammanhanget atl behandla BFI: s myndighelsuppgifler, slaiens inflytande i bolagel samt vissa organisatoriska och praktiska frågor i samband med elt vidgat ansvarsområde.

Del bör ankomma på regeringen att utfärda de föreskrifier och träffa det avtal med BFI som erfordras för det föreslagna stödet.

4.3.3 Kredilstöd till bokhandel

Milt förslag: Försöksverksamheten med kredilstöd lill bokhandeln bör permanentas med i huvudsak oförändade villkor. Lånemöjligheten bör dock uividgas lill all avse också övertagande av hyresrätt lill affärslokal. Slalliga kreditgarantier lill bokhandel bör kunna avvecklas som stödform.

Bokutredningens förslag: Överensslämmer med mitl förslag vad gäller såväl permanentning som utvidgning av låneverksamheten. Utredningen föreslår därulöver en komplettering av kreditstödet med särskilda avskrivningslån för invesleringar i samband med dalorisering i bokhandeln. Kreditgarantierna behandlas inle särskilt i utredningens förslag.

Remissinslanserna: Mol förslaget om permanentning av kredilstödel reses inle några invändningar från någon instans. En utvidgning lill att gälla även

Prop. 1984/85:141 64

övertagande av hyreskontrakt avvisas endast av konsumentverket. Några instanser betonar vikten av etl stöd till nyetablering av bokhandlar i nya företagsformer.

Förslagel om ell slatligl slöd till dalorisering i bokhandeln har mött blandade reaktioner. Branschens inslanser lillslyrker i regel, men har vissa förbehåll, medan framför alll de statliga instanserna avslyrker förslaget.

Bakgrund till mitt förslag: Försöksverksamhelen med kredilstöd lill bokhandeln lillkom år 1977 i syfte atl lösa den krissituation som framför alll fackbokhandlar på mindre och medelslora orter befann sig i. Om särskilda skäl förelåg kunde slödet redan från bötjan ges även lill nyetablering av fackbokhandel samt under vissa villkor lill fortsatt drift av annan bokhandel.

Slödet regleras i förordningen (1977:395) om försöksverksamhel med slalligl kredilstöd till bokhandel. Slödet kan ges som investeringslån, avskrivningslån eller kreditgaranti för ny-, till- eller ombyggnad av affärslokal, för inredning eller lagerinvestering.

Stödel utvärderades av 1980 års bokbranschulredning (U 1980:07) som i belänkandet (Ds U 1980: II) Samverkan i bokbranschen redovisade i allt väsenlligl avsedda effekler av slödel med reservalionen att en försöksperiod av tre år inte medgav en bedömning av slödets långsiktiga verkningar. Genom riksdagens beslut (KrU 1980/81:29, rskr 299) i anledning av 1981 års budgetproposition (bil. 12) förlängdes försöksverksamheten saml utvidgades stödmöjlighelen under vissa villkor till nyetablering av antikvariat, annan bokhandel än fackbokhandel, till fackbokhandel i storsladsför-orter samt till bokkaféer, alll enligt 1980 års bokbranschutrednings förslag.

1982 års bokuiredning anser efter en ny utvärdering att slödel i väsentlig grad har bidragit lill alt molverka nedläggning av bokhandlar. Av de drygt 60 lån som beviljats mellan åren 1977 och 1982 har flera gälll akut nedläggningshotade företag eller överlåtelser vid generationsskifte som inle hade varil möjliga utan kredilstödel. Ulredningen föreslår därför en permanentning av slödet med i slort sett samma regler som hittills. Utredningen föreslår dock atl statliga lån också skall kunna beviljas för övertagande av hyresrätt till en butikslokal.

Bokutredningen föreslår all kreditstödet kompletteras med särskilda invesieringsbidrag i form av avskrivningslån för bokhandelns dalorisering. Utredningen redovisar den pågående utvecklingen av ADB-baserade funktioner i bokhandeln vad avser kataloginformation, lagerstyrning och orderhantering. Det föreslagna slödet skulle ges till flertalet mindre och medelslora företag ur fack- och servicebokhandlargruppen efter en prövning genom BFI av resp. förelags behov av stöd och förutsällningar för en dalorisering. Med stödel skulle finansieras anskaffning av dels en terminal för katalogfunktionen hos ca 250 bokhandlar, dels en mer avancerad datorutrustning för lagerstyrning och orderhantering hos ca 200 av dessa bokhandlar.

Prop. 1984/85:141 65

Utredningen föreslår för datorstödet ett slalsbidrag av 1,5 milj. kr. per år under fyra år. För kredilstödel lotalt föreslås ett belopp av 3,5 milj. kr. per år.

Skälen för mitt förslag: Det slatliga kredilstödel har visat sig vara en effekiiv hjälp för en mindre bokhandel, fackbokhandel eller servicebokhandel, i försök alt bryla en negaliv ulveckling genom olika invesleringar, byte av affärslokal, modernisering av butik eller lageruppbyggnad. I många fall har sådana investeringar lelt lill en förbältrad omsättning av böcker och även lagl grunden för en långsiktig lönsamhet på ålminslone acceplabel nivå.

En särskild betydelse har kredilstödel hafl för ägarbyten i bokhandelsföretag som i småföretag av denna typ förhållandevis ofta är förknippade med generationsskifte. Den nya ägaren har kunnat få statliga lån för överlagande av lager, buliksinredning o. I. och har därmed kunnat klara förvärvei med en rimlig insats av egel kapilal ulan alt belasla rörelsens drift med alltför höga räntekostnader under startåren. För äldre innehavare har ibland kreditstödet varil den enda möjlighelen atl finna en intresserad köpare.

Del slatliga kredilstödel har fungeral under snart åtta år och bedrivs fortfarande som försöksverksamhel. Enligt min mening är erfarenheterna av stödet så goda alt det nu finns skäl all avsluta försöksverksamheten och etablera stödel som en permanent stödåtgärd för bokhandlar av småföre-lagstyp på framför alll mindre och medelstora orter. Även i fortsältningen bör stödet noga följas vad gäller behov och effekler. Del bör likaså från lid till annan prövas om utformningen av villkor och föreskrifter för stödet alltjämt är ändamålsenliga.

I anslutning lill del slalliga kredilstödel bedriver BFI egen utlåning. Under tiden för försöksverksamheten med det statliga stödet har BFI beviljat egna krediter på ca 3,5 milj. kr., varav ca 0,5 milj. kr. under budgetåret 1983/84. Av det toiala lånebeloppet kvarstod knappt 2 milj. kr. som utestående fordringar vid det senaste budgetårsskiftet. Jag anser det vara väsenlligl atl denna lånemöjlighel finns vid sidan av det statliga kreditstödet. Genom en jämfört med de stafliga reglerna friare bedömning av ändamål och villkor för lånen kan BFI komplettera det statliga slödel i sådana enskilda fall där elt statligt lån inte utan vidare skulle kunna motiveras. Jag utgår från atl BFI:s låneverksamhet även fortsättningsvis bedrivs i ungefär samma omfattning som hittills.

Enligt bokulredningen bör behovel av kredilstöd för nyetablering av en bokhandel särskilt uppmärksammas. Bland remissinstanserna förordar några en mer offensiv satsning i syfte att åstadkomma nyetableringar av bokhandlar, eventuellt genom stiftelser där olika lokala intressenter skulle kunna ingå. Enligt min mening finns det skäl för en utveckling av statliga stödinsatser mot etableringar av bokförsäljningsställen som är integrerade 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 141

Prop. 1984/85:141 66

i annan kommersiell eller ideell verksamhet. En sådan användning av kreditstödet är redan nu möjlig och har förekommit i några fall. Jag är emellertid inte beredd att föreslå särskilda medel för en mer systematisk kampanjverksamhet med syfte att skapa nya bokhandlar. Ett sådant initiativ bör enligt min mening i första hand komma frän de lokala intressenter som är villiga att bedriva verksamheten.

Bokutredningen föreslår alt det statliga stödet utvidgas på en punkt, nämligen vad gäller möjligheten att få ett statligt lån för övertagande av hyresrätten till en butikslokal. Som bakgrund anför bokutredningen att det på orter där det råder brisl på affärslokaler i attraktiva lägen är vanligl att innehavare av hyresrätt till affärslokal kräver en ekonomisk ersättning för all överlåta hyresrätten. Ofta är all handel på orlen koncentrerad till en viss del av centrum. Kan bokhandeln inle etablera sig inom detta område leder det ofta till en försäljningsmässig slagnation, i sämsta fall till en försäljningsminskning. För bokhandeln kan del vara alltför betungande alt på den vanliga kreditmarknaden låna upp medel för att köpa hyresrätten lill en affärslokal med attraktivt läge.

Bland remissinslanserna har endasl konsumentverket invändningar mol en sådan uividgning av stödet. Verket, som har egen ertärenhet av det statliga slödel lill kommersiell service inom glesbygdsstödet, ser en viss risk för att etl för ändamålet tillgängligt statligt stöd i sig kan medföra prisökningar för hyreskontrakt. Dessulom kan etl sådant stöd till bokhandeln leda till en snedvridning av konkurrensen mellan detaljhandelsföretag i olika branscher. Konsumentverket avslyrker därför den föreslagna ändringen i stödel.

För egen del anser jag konsumentverkels invändning rent principiellt berättigad. I del här akluella fallel lorde emellerlid prisnivån inle nämnvärt påverkas av förekomslen av elt statligt lånesiöd. Många av de detaljister som normall konkurrerar om butikslokalerna i mindre och medelslora orters affärscentra represenlerar starka butikskedjor i branscher som per butik omsätter del mångdubbla av vad en bokhandel kan räkna med. Kedjelillhörighelen gör dessulom all marknadsmässiga lånemöjligheler lättare kan utnyttjas. Därtill kommer atl en bokhandel har elt särskilt behov av att ha ell attraktivt affärsläge av den anledningen alt boken inle säljer sig själv på samma sätt som t.ex. livsmedel och andra dagligvaror. Jag anser det därför och mol bakgrund av del behov som påvisats i della fall motiverat att slatligt kredilstöd kan beviljas även för överlagande av hyresrätt till butikslokal. Jag vill dock underslryka atl kraven på en omsorgsfull prövning av omständigheterna i varje enskilt ärende är särskilt stora i ärenden av della slag.

Bokulredningen föreslår också atl stödel kompletteras med avskrivningslån till flertalel mindre och medelstora bokhandlar för invesleringar i datorutrusning för kataloginformation, lagerstyrning och orderhantering. Utredningen redovisar del nyss utvecklade reorder- och informationssy-

Prop. 1984/85:141 67

stem (BORIS) som drivs av Seelig & Co som särskilt lämpal för bokhandelns behov. Det statliga stödel skulle avse anskaffning av utrustning för samlliga eller vissa av de nämnda funktionerna lill en kostnad av mellan 10000 och 25000 kr. per butik.

För egen del anser jag det naturligt att bokhandelns behov av bokinfor-malion, lagerkontroll och orderöverföring tillgodoses med dalabaserade system där branschgemensamma resurser kan utnyttjas på etl effektivt sätt. Det är också en fördel att ett sådani system samordnas med bokbranschens syslem för den fysiska distributionen av del stora flertalel böcker till bokhandeln. Jag är emellertid i likhel med en betydande remissopinion inte beredd att tillstyrka elt statligt stöd till denna typ av investering. Ett närmast heltäckande program för branschens datoruirustning på butiks-nivå bör enligt min mening inte genom ett statligt stöd låsas lill en enda leverantör och en bestämd typ av utrustning. Den snabba utvecklingen på områdel mikrodatorer kan efter förhållandevis kort tid ställa krav på andra utrustningar och hell andra programlösningar. Därigenom skulle staten direkt kunna dras in i branschens tekniska och organisatoriska systemutvecklingsarbete och på ett icke önskvärt sätt styra kommande lösningar på dessa områden.

Enligt förslaget skulle en statlig instans besluta om vilka bokhandlar som skall komma i fråga för datoriseringsstöd. Därvid skulle prövas dels om bokhandeln själv skulle kunna bära kostnaden för investeringen, dels om bokhandeln över huvud taget har ett behov av sådan utrustning. Jag anser alt staten med en sådan ordning skulle ta på sig ett ansvar för de olika företagens profil, vilkel enligt min mening bör förbli en fråga för den enskilde bokhandeln. Urvalsproceduren skulle också medföra konkurrens-rättsliga svårigheter när flera bokhandlar finns på samma ort eller inom samma kundområde.

Jag finner dessutom de investeringsbelopp som krävs för den enskilda bokhandeln vara av en sådan storlek att kostnaden utan större svårighet bör kunna bäras av det enskilda förelaget. Detta i synnerhet som de av mig i övrigl här föreslagna åtgärdema bör kunna leda till såväl kostnadsminskningar som en viss efterfrågestimulans för flertalet av de bokhandlar det här är fråga om.

Kreditstöd lill bokhandeln bör enligt min mening även fortsättningsvis utgå som investeringslån och avskrivningslån efler i stort sett samma regler som hittills. Under försöksverksamheten har därulöver funnits möjligheter att erhålla statliga kreditgarantier för lån på den allmänna kredilmarknaden. Sådana garantier har under hela försökstiden inle beviljats i fler än två fall och då för förhållandevis blygsamma lånebelopp. Enligt vad jag har erfarit har nyligen del sisla utestående lånebeloppet amorterats och garantin därmed upphört. Med hänsyn till att kreditstödets övriga låneformer nu föreslås permanenlas förordar jag atl statliga kreditgarantier till bokhandel avvecklas som stödform i och med försöksverksamhetens ut-

Prop. 1984/85:141 68

gång. Enligt vad jag har inhämlal har BFI inga erinringar mot detta förslag. BFI har också meddelat alt institutet inte avser bevilja ytteriigare garantier under återstoden av innevarande budgetår.

Del slalliga kredilstödel till bokhandeln bör enligt min mening även fortsättningsvis handhas av BFI. Jag återkommer till organisatoriska m. fl. hithörande frågor även vad gäller kredilstödel i avsnitt 4.3.6. I fråga om medelsutrymmet för stödel ålerkommer jag under Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86.

4.3.4 Stöd till bokinjörmation

Mitt förslag: Slalsbidrag bör under vissa villkor kunna användas för att tillfälligt förslärka bokbranschens gemensamma informalion om och marknadsföring av etl brett urval av förlagens samlade utgivning av god allmänlilteralur. I det syflel föreslår jag att slalen under en viss lid medverkar vid finansieringen av en bred spridning av åriiga bokkataloger riktade till barn och ungdom.

Remissinstanserna: Flera remissinslanser har uppmärksammat att bokbranschen sänkt ambitionen atl ge ut för allmänheten lättillgängliga bokkataloger. Bl.a. Svenska bokförläggareföreningen och Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet redovisar branschens skäl lill en ändrad kaialogui-givning och föreslår att statsbidrag ges för produktion och/eller distribution av en årlig bokkatalog. Statens kulturråd anser atl ansvaret för en katalog ligger i första hand hos branschen, men att statsbidrag kan övervägas om kalalogen får en läsfrämjande inrikining. Studieförbundet Vuxenskolan föreslår att kulturrådet ges i uppdrag atl framställa och massprida en årlig kalalog.

Bakgrund till mitt förslag: För allmänhetens information om det årliga utbudet av allmänlilteralur har förlagen tidigare gemensaml tillhandahållit kataloger för dels vuxenböcker, dels barn- och ungdomsböcker.

Kalalogerna har gells ul av Bokbranschens marknadsinstilui AB och i huvudsak finansierats av förlagen via avgifter för införd bokinformaiion. Katalogerna har sedan slällls till bokhandelns förfogande lill ell slarkt subventionerat pris per exemplar. De har även distribuerats lill skolor och bibliotek.

Inför innevarande års katalogulgivning ansåg föriagen kostnaderna för de hittills producerade katalogtyperna vara alltför höga i förhållande till deras användning i bokhandelns marknadsföring. Enligt förlagen kunde en så hög kalalogkostnad inte moliveras på affärsmässiga grunder. Som en bidragande orsak till det minskade inlressel för gemensamma kataloger angavs också atl de stora bokhandelskedjorna hade böljat producera egna

Prop. 1984/85:141 69

periodiska urvalskataloger med ett smalare titelsortiment anpassat till resp. kedjas gemensamma bokinköp till sina butiker. Några av de stora föriagen har också funnit det vara mer effektivt att ge ut särskilt informationsmaterial om enbart den egna utgivningen.

Som en följd av det minskade intresset hos förlagen har 1984 års höstkatalog fått formen av ett kataloghäfte omfattande ca I 700 titlar vuxen- samt barn- och ungdomslitteratur. Kalalogen är mer sparsamt illustrerad och innehåller mindre redaktionell text än de tidigare kalalogerna. Upplagan uppges vara ca I miljon exemplar. En realisationskatalog kommer ut som tidigare år.

Skälen för mitt förslag: I likhel med kulturrådet anserjag all utgivningen av bokkataloger bör vara ell naturiigl led i branschens marknadsföring av utgivna böcker. Ansvaret för finansiering, produktion och distribution av katalogpublikalioner bör därför ligga hos branschen själv. Som en följd av all skilda särintressen hos främst vissa stora förlag och bokhandelskedjor blivit slarkare har förutsättningarna för en gemensam marknadsföring av den samlade utgivningen försvagats, De kvarvarande katalogpublikalio-nerna ger i första hand en viss basinformation för redan medvetna bokläsare och bokköpare. De lämpar sig däremol mindre för all intressera lillfälliga kunder eller vinna nya läsare av kvalitetslitteratur.

En sådan ulveckling är särskilt otillfredsställande med tanke på det slarkare inlresse för litteratur och läsning som håller på atl växa fram i skola och kullurliv. Jag har själv i föregående och innevarande års budgetpropositioner föreslagil en rad åtgärder som syftar till samma mål, nämligen atl siärka svenskämnets och litteraturens slällning i skolan. Del är mol denna bakgrund särskilt önskvärt att bokbranschen inte ställer sig vid sidan av dessa strävanden ulan möler inlressel för litteratur och läsning och utnyttjar det för att uppfostra en ny generation bokläsare.

Jag anser att ett sådani ansvarslagande från bokbranschens sida bör komma lill uttryck i bl.a. en samverkan med syfte att presentera den samlade bokutgivningen för allmänhelen i en form som inbjuder till läsning och ökal litteraturintresse. Slatens slrävan alt kraftfullt främja spridningen av den goda boken sammanfaller enligt min mening med den långsikliga fördel som detla måsle innebära för branschens samtliga parter.

De speciella svårigheier som f. n. föreligger inom branschen motiverar enligt min mening atl slaten med ett särskilt stöd bidrar lill atl en bättre kalalogpublikalion åler kan komma lill stånd. Jag förutsäller då alt branschen som tidigare ger ut och sprider i sina reguljära försäljningskanaler lättillgängliga kalaloger, skilda för barn- och ungdomsböcker å ena och vuxenböcker å andra sidan.

Del slalliga slödel bör vara tidsbegränsat och särskilt inriktal på all slimulera lill kulturpolitiskt angelägna effekler. Efter en kortare period med särskilt slöd bör finansieringen åter hell kunna övertas av branschen.

Prop. 1984/85:141 70

Jag föreslår sålunda atl ell statsbidrag av 1 milj. kr. per år beviljas under högst tre är för stöd till en bred distribution av bokkataloger lill barn och ungdom.

Statsbidraget bör i huvudsak användas för alt bekosta en ytterligare spridning av katalogerna till exempelvis hushåll med barn, skolor, bibliotek och barn- och ungdomsorganisationer.

Bidragsmedlen bör disponeras av BFI och användas i enlighet med de rikllinjer som jag har förordat. Det bör ankomma på BFI atl besluta om den närmare utformningen av kalalogen och villkoren för dess distribution. BFI bör vidare följa och för regeringen redovisa hur katalogen används såväl inom branschen som i den läsfrämjande verksamhelen i övrigl.

4.3.5 Slöd till utbildning och rådgivning i bokhandeln

Mitt förslag: Statligt stöd bör kunna ges till bokhandeln för ulbildning och ekonomisk rådgivning. Mottagare av slödel bör vara den enskilda bokhandeln. Slödel bör vara behovsprövat och i försia hand rikias lill små och medelstora förelag.

Bokutredningens förslag: Överensstämmer med mitl förslag vad gäller ändamål och målgrupp för stödet. Ulredningen förulsäller emellertid alt slödet som tidigare ges till de organ som tillhandahåller ulbildning och konsultation.

Remissinstanserna: Förslaget om statligt slöd lill utbildning och rådgivning i bokhandeln avslyrks uttryckligen endast av kulturrådet. Berörda inslanser inom bokbranschen välkomnar med eftertryck etl sådani slöd och lämnar olika synpunkler på utformning och motlagargrupper.

Bakgrund till mitt förslag: För utbildningsinsatser och rådgivning inom bokhandeln infördes fr.o.m. budgetåret 1977/78 ett särskilt statligt slöd med till en böijan etl belopp av 100000 kr. per år. Under en ireårsperiod ft.o. m. budgetåret 1981/82 höjdes slödel lill 300000 kr. En förutsättning för stödet var all branschen och kursdeltagarna tillsammans bidrog lill finansieringen med ett minst lika slort belopp.

Kurserna riktade sig dels lill förelagsledare, dvs. bokhandlare, föreståndare och blivande bokhandlare, dels till annan bokhandelspersonal. Utbildningsprogrammet innehöll huvudsakligen endagskurser föriagda till olika orter. Vanliga kursmoment avsåg exempelvis bokhandelsekonomi, redovisning, butiksplanering, marknadsföring och allmän branschkunskap. Utöver schemalagt kursprogram finansierade det slalliga slödel också konsultinsatser från branschorgan lill enstaka bokhandlare. Dessa Ijänster utnyttjades ofta i samband med att bokhandeln i fråga ansökte om eller beviljades statligt kredilstöd.

Prop. 1984/85:141 71

Stödet handlades av Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI) som under de första åren genomförde utbildningen i epen regi. Fr. o. m, år 1980 överfördes utbildnings- och konsultverksamheten lill Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet (Bopako) som år 1983 bildade ett helägt dotterföretag. Bokbranschens konsult AB, för bl.a. nämnda utbildnings- och konsultuppgifter.

Det statliga utbildningsstödel till bokhandeln betalades på detta sätt ut för sisla gången föregående budgetår. Innevarande budgetår finansieras kurs- och konsultverksamheten helt av branschen.

Högskolan i Borås har genom institutionen bibliotekshögskolan sedan år 1978 genomfört fyra I O-poängskurser för bokhandelsmedhjälpare. Kursernas syfte är att ge fördjupade kunskaper i driften av en bokhandel med tyngdpunkten lagd på förelagsekonomiska frågor. Kursen finansieras av högskolan.

Skälen för mitt förslag: I budgetpropositionen 1983 (bil. 10) anförde jag all del slalliga utbildningsstödet under en treårsperiod hade höjls för att göra del möjligt all intensifiera ulbildningen av i första hand innehavare av mindre och medelstora bokhandlar och att utbildningen efler uigången av budgetåret 1983/84 borde kunna finansieras hell av branschen. Riksdagen (KrU 1982/83: 30, rskr 358) hade inga erinringar häremot.

Bokutredningen gör emellerlid den bedömningen atl en utbildnings- och konsultverksamhet på en önskvärd nivå fordrar ett ytterligare tillskott av medel också vid elt effektivt utnyttjande av branschens resurser, som 1. ex. medel från olika branschfonder. Bokhandelns olika branschorganisationer samt flera andra remissinslanser framhåller belydelsen av ett återupptaget slalligl utbildningssiöd för en ökad kompetens hos bokhandlare och bokhandelns personal.

För egen del anserjag atl en viss särskilt branschanpassad utbildnings-och konsultverksamhet naturligt hör hemma i de uppgifier som en branschorganisation bör åla sig. I många branscher är det också vanligt atl olika leveranlörer eller leverantörsorganisalioner erbjuder elt, ofla produkt-orienterat, utbildningsprogram för personal i ålerförsäljningsledet. Även uianför branschen finns ell rikhaltigt utbud av utbildningsarrangemang som skulle kunna ulnylljas för bokhandelns behov.

Mol denna bakgrund är jag alltjämt Iveksam lill alt slatliga medel används för uppbyggnaden och driften av en utbildnings- och konsultverksamhet hos ell branschorgan. Slaten bör inte heller dela ansvaret för dylika basfunktioner som nära hör samman med en organisations intresseprofil och interna utvecklingsarbete.

Jag är dock medvelen om atl del inom bokhandeln, framför alll i små och medelslora förelag, finns etl stort behov av elementär yrkesutbildning och fortbildning. Den ökade konkurrensen inom branschen ställer nya krav på planering av inköp och lagerhållning, på kalkylering och effektiv redovis-

Prop. 1984/85:141 72

ning, på modern marknadsföring och butiksplanering och inle minsl på en gedigen och akluell lilleraturkunskap. Utbildningsbehoven torde vara särskilt slora hos enmansföreiagare och bokhandlar med etl fåtal anslällda där möjligheten att rekrylera personal med specialiserad kompetens i regel är obefintlig. För dessa mindre och många medelslora bokhandlar är emellertid kostnaderna för all låla någon delta i utbildning betungande, både vad gäller marknadsmässiga direkta kostnader och indirekta koslnader för bortfall av arbetstid o. d. De ulgör i prakliken etl hinder för alt utbildning och konsulttjänster efterfrågas.

Del kan enligt min mening därför vara motiverat med ell statligt utbildningsstöd speciellt riktal lill den mindre och medelslora bokhandelns personal. Jag anser dock att ell nytt statsbidrag bör ulgå från den enskilda bokhandelns behov av ulbildning och konsulthjälp. Mottagare för stödet bör därför vara den enskilda bokhandeln som efter ansökan kan beviljas bidrag för dels köp av konsulttjänster, dels företagsledarens eller personalens deltagande i utbildning.

Slödel bör handhas av BFI. Institutet bör vid fördelningen av bidraget ta hänsyn till dels den enskilda bokhandelns utbildnings- resp. konsultations-behov, dels del enskilda förelagets behov av ekonomiskl stöd för utbildnings- och konsultkostnader. BFI bör kunna tillhandahålla informalion om tillgängliga kurs- och konsultalternativ. Bidragsgivningen bör dock i regel inle låsas lill en viss konsult eller anordnare av ulbildning om flera alternativ finns att tillgå. Jag avser atl senare återkomma lili regeringen med förslag till bidragsbestämmelser, men vill redan i detta sammanhang nämna att beslut om bidrag för ulbildning och konsulthjälp inle bör kunna överklagas.

4.3.6 Myndighetsuppgifter m.m. inom bokhandelsstödet

Mitt förslag: Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI) bör svara för fördelning m. m. av merparten av del statliga slödel till bokhandeln. Denna rätt för BFI innebär myndighetsutövning och kräver som sådan stöd i lag. BFI bör även följa utvecklingen i bokhandelsbranschen liksom effekterna av de slalliga stödinsatserna. Statens kulturråd bör även fortsättningsvis svara för fördelningen av distributionsstödet.

Bokutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad gäller BFI:s uppgift att handlägga det statliga slödet.

Remissinstanserna: Förslaget berörs endasl av etl fålal instanser, som betonar fördelen av en samordnad handläggning. Svenska bokhandels-medhjälpareföreningen önskar ell slörre inflytande för bokhandeln i det avseendet.

Prop. 1984/85:141 73

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående lagt fram förslag till etl omfattande stödprogram för utvecklingen i bokhandeln, nämligen

- etl förstärkt dislribulionsstöd till fackbokhandeln,

- etl nytt sortimentsstöd till servicebokhandlar,

- etl något utvidgat kredilstöd lill bokhandeln,

- elt nytt stöd för spridning av bokinformaiion saml

- elt förnyat stöd till ulbildning och konsulthjälp inom bokhandeln. Utgångspunkten för alla föreslagna stödformer bör enligt min mening

vara alt möla bokmarknadens kulturpolitiska och konsumenlpoliliska brisler med särskilt anpassade slalliga insatser. Bokbranschen bör självfallet även i fortsättningen ha det huvudsakliga ansvarel för en kommersiell spridning och marknadsföring av litteratur.

Dessa principiella utgångspunkter för bokhandelsstödel bör enligt min mening också vara styrande för handläggningen på myndighetsnivå. Stöd-handläggning omfattar etl flertal moment såsom precisering av slödvillkor, allmänna upplysningar om stödet, bidragsfördelning, redovisning och kontroll, uppföljning och konsekvensanalys. Samlliga dessa moment fordrar en nära kontakt med de enskilda företag och de grupper av bokhandlar som berörs av stödverksamheten saml därutöver en ingående kännedom om bokbranschen som helhet.

BFI har sedan år 1977 handhaft försöksverksamhelen med kredilstöd lill bokhandeln och svarade lidigare budgetår även för slödet lill utbildningsinsatser. Jag anser att institutet är ett lämpligt organ också för uppgiflen att handha ell permanentat kredilstöd samt de nya nu föreslagna stödformerna för bokhandeln, nämligen sortimentsslödel, slödel lili spridning av bokinformation och stödel till utbildning och konsulttjänster. Det är enligt min mening en fördel om handläggningen av det slatliga stödet till bokhandeln så långt möjligt kan samlas till ett och samma organ.

BFI ägs helt av Svenska bokföriäggareföreningen (SBF), men har i sin styrelse representanler för Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet (Bopako). Enligt nu gällande avtal mellan slalen och BFI skall SBF och Bopako ha lika inflytande i beslut om det statliga stödel lill bokhandeln. Enligt bolagsordningen utses ordföranden i styrelsen av regeringen, liksom en revisor och en suppleant för revisorn. Det stadgas vidare atl bolagsordningen inte får ändras ulan regeringens tillstånd. Nämnda bestämmelser tillkom med anledning av bolagels ansvar för försöksverksamhelen med del slalliga kredilstödel. Bolagets åtaganden i övrigl i samband med della stöd har närmare preciserats i elt avtal mellan slalen och BFI.

BFI:s ställning och ledningsorganisation medför alt bolaget är väl förankrat i branschen samtidigt som det genom ordförande och revisorer medger inflytande och insyn för slalen. Della ulgör enligt min mening tillräckliga garantier för atl de statliga stödinsatserna för bokhandeln genomförs i enlighet med de här förordade intentionerna.

Jag har vid min presentation av förslagen till de olika stödformerna

Prop. 1984/85:141 74

närmare behandlat behovel av ytterligare preciseringar av slödreglerna och avvägningar vid bidragsfördelningen. Del är enligt min mening ocksä viktigt att BFI noga följer effekterna av varje stödinsats.

Därutöver bör BFI få etl ansvar alt följa utvecklingen inom den kommersiella bokdistributionen som helhet och särskilt med avseende på utvecklingen inom bokhandeln. Därvid bör särskilt uppmärksammas de kullurpoliiiska och konsumentpoliliska effekter som olika förändringar på bokmarknaden får.

BFI bör redovisa såväl sina erfarenheter av de slalliga stödinsatserna som mer övergripande bedömningar i samband med den årliga anslagsframställningen. I det sammanhanget bör BFI också kunna aktualisera eventuella förslag till justeringar i de nu föreslagna stödformerna. Jag anser all BFI också bör få möjlighel atl inom en angiven ram omfördela anvisade medel mellan olika ändamål. Jag återkommer härtill under Anslagsberäkningar för budgetårel 1985/86.

Från BFP.s ansvar för elt samordnat bokhandelsslöd bör endasl hanteringen av dislributionsstödet till fackbokhandeln undantas. Denna bidragsfördelning bör, av prakliska skäl, även i fortsättningen göras av kulturrådet. Distributionsstödet ansluter nämligen i sin konstruktion nära till del slatliga ulgivningsstödel. Bidragsmoltagare är närmast bokförlagen som får ersättning för en del av den rabatt de lidigare lämnal fackbokhandeln. Distributionsstödet kräver kontroller om sökande förlag är anslulna till fackbokhandelsavtalei och om sökl ersällning avser en boktitel som erhållit ulgivningsstöd och ingått i abonnemanget.

Kulturrådets aktuella kännedom om beviljat utgivningsstöd och redan etablerade rutiner för bidragsulbetalning till förlagen talar således för all rådel även fortsättningsvis svarar för handläggningen av distributionsstö-det.

Mina förslag om BFI:s ansvar för ell samordnat bokhandelsstöd innebär i flera fall sådana förvaltningsuppgifter som innebär myndighetsutövning och som enligt regeringsformen skall meddelas i lag. BFI:s nuvarande uppgifter inom försöksverksamhelen med statligt kredilstöd har stöd i lagen (1977:485) om tillfälligt överiämnande av förvaltningsuppgift inom utbildningsdepartementets verksamhelsområde. Med hänsyn lill mitt förslag om ett mer varaktigt bokhandelsstöd har därför inom utbildningsdepartementet upprättals etl förslag till ändring i lagen (1976: 1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom ulbildningsdeparlemenlels verksamhetsområde. Förslaget bör fogas lill protokollet. Med hänsyn till frågans enkla beskaffenhet anserjag atl lagrådel inte behöver höras i ärendel.

BFl:s åiaganden i samband med bokhandelsstödet bör enligt min mening närmare preciseras i ett avtal mellan slalen och bolagel. Del ankommer på regeringen att iräffa elt sådant avtal.

BFl:s koslnader för administration av del statliga kredilstödel har delvis finansierats av medel som har anvisais under anslagel Lån för inveslering-

Prop. 1984/85:141 75

ar i bokhandel, delvis av medel från BFI. Som jag lidigare har nämnt är det enligt min mening rimligt atl staten med hänsyn lill de föreslagna nya uppgiflerna anvisar särskilda medel för BFI:s handläggningskostnader. Jag återkommer till denna fråga under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86.

4.4 Gemensamma frågor för folkbiblioteksverksamheten

Samarbetet över biblioteksgränserna är en viklig förutsättning för atl alla människor skall ha tillgång till del samlade biblioteksväsendets resurser. För att åstadkomma detla krävs en samordning av slalliga och kommunala insalser. Jag ämnar i del följande uppehålla mig vid några frågor som jag anser vara av gemensamt intresse för slal och kommun i arbetet med att bredda och förbällra biblioteksservicen. Etl effeklivi samarbete förutsäller en gemensam syn på folkbibliotekels uppgifier och arbetssätt. Jag inleder därför med synpunkler på folkbiblioleksverksamhe-lens mål.

Slatliga bidrag och andra stimulansinsatser kan enligt min uppfattning stärka folkbibliotekens samverkan med myndigheter, förvaltningar, organisationer och föreningsliv i övrigt. Jag kommer i del följande att beröra några sammanhang där detla synes särskilt angeläget.

Användningen av ny informationsteknologi i bibliolekssammanhang är en annan fråga av betydelse för både slatliga och kommunala organ. Insaiserna på detta område bör lämpligen samordnas.

Vidare finns det flera gemensamma beröringspunkter för statliga och kommunala bibliotek när del gäller registrering och katalogisering av medier. Jag kommer därför att ta upp frågan om Bibliotekstjänst AB som är de kommunala bibliotekens centrala organ i dessa avseenden.

Slaten har bl.a. genom riksarkivet och landsarkiven etl ansvar för alt bevara och tillhandahålla arkivalier som är av intresse bl. a. för släkt- och hembygdsforskning. Genom att tillhandahålla mikrofilmade arkivalier har folkbiblioteken i betydande grad avlastat arkivväsendet och möjliggjort en breddning av amatörforskningen. Den starka efterfrågan på bibliotekens tjänsler har dock skapal vissa problem. Dessa bör emellertid kunna lösas genom de åtgärder jag förordar i det följande.

4.4.1 Mål för folkbibliotekens verksamhet

Folkbiblioleksverksamhéten är en kommunal verksamhet. Hur folkbibliotekels resurser skall utnyttjas är en fråga som de ansvariga förelroende-valda i varje kommun har atl la slällning till. Alla kommunala bibliotek ställs dock inför likartade problem. Erfarenhelerna är i hög grad gemensamma och de kullurpoliiiska ambitionerna för folkbiblioteken följer knappasl kommungränserna. Ingel folkbibliotek kan för övrigt fungera effektivt ulan elt nära samarbete inom hela biblioteksväsendel i landel, över kom-

Prop. 1984/85:141 76

mun- och huvudmannaskapsgränser. Det dagliga folkbiblioteksarbelet bedrivs i etl samspel olika kommuner emellan och mellan statliga och kommunala organ. För alt samarbetet skall kunna bedrivas effektivt behövs det en gemensam syn på folkbibliotekels uppgifier och arbetssätt.

De kommunala biblioteken är samhällels största satsning för att främja litteratur och läsning, de har en avgörande betydelse för den enskildes möjlighel lill kulturell upplevelse och lillgång lill allsidig informalion. I dagens mediesamhälle pockar nya medier på uppmärksamhel. Den nya tekniken har slor genomslagskrafl. I det läget behövs det ell målmedvetet arbele för all intressera människor för böcker och läsning. Delta arbele får större slagkraft om det inriktas mol gemensamma mål.

Många nya krav och förväntningar ställs på folkbiblioteket. Ulöver rollen i det lokala kullurlivet och folkbildningen har biblioteket en uppgift för informationsförsörjning, utbildning och forskning. Prioriteringar måste göras både i det dagliga arbetet och när långsikliga planer görs upp. Dessa underlättas om del finns en väl förankrad målsättning att utgå från.

Folkbiblioteksulredningen har lagl fram omfallande och detaljerade förslag om hur folkbibliotekens arbele bör bedrivas i framliden. Flertalel av dessa förslag kräver inte några ställningstaganden från regeringens och riksdagens sida. De är avsedda all ligga lill grund för bibliotekspoliliska beslut i kommunerna eller tjäna som riktmärken för den praktiska verksamheten på tjänstemannanivå. Syftet är att skapa en samstämmighet som främjar ett fruktbart samarbete och en gemensam utveckling av folkbiblioteksresurserna i landel.

Folkbibliotekens verksamhet utformas lill sist av de förtroendevalda i varje enskild kommun. Del är i kommunen som den konkrela bibliotekspolitiken förverkligas, anpassad till lokala behov och ambitioner. Gemensamma målsättningar behöver inle tas lill intäkl för en schematisk likriktning.

Folkbiblioteksulredningen har sökl åsladkomma en helhetssyn på folkbibliotekens verksamhet. Ulredningens uppfattningar har sammanfattats i följande allmänna mål.

Folkbiblioteket är vår viktigaste lokala kullurinslilution och del skall spela en aktiv roll som initiativtagare och samarbelspart i del lokala kulturlivet. Det skall ha ett allsidigt mediebeständ, stå öppel för alla och erbjuda sina Ijänster utan kosinad för den enskilde.

Folkbiblioteket skall slimulera människor all söka kunskap och kulturupplevelser och arbela målmedvetet för att nå ut med verksamheten till alll fler. Det skall bidra lill en ökad medvetenhet och till etl engagemang i den demokratiska processen. Folkbiblioteket skall visa respekt för den enskildes önskemål och behov men alltid främja god kvalitet vid val av medier och aktiviteter.

Kring dessa förslag lill mål för folkbibliotekens verksamhet finns det en bred uppslutning i remissopinionen.

Folkbiblioteksutredningen har konkretiserat dessa allmänt angivna mäl i

Prop. 1984/85:141 77

fyra handlingslinjer avsedda att ge vägledning för del aktuella folkbiblioteksarbelet.

- Folkbibliolekel skall föra en kamp för boken och läsandet.

- Folkbiblioteket skall arbeta för en fri och jämlik lillgång lill informalion.

- Folkbiblioteket skall bygga ut den uppsökande verksamheten och knyta till sig förmedlare.

- Folkbiblioteket skall särskilt uppmärksamma barns behov av böcker och läsning.

De av utredningen föreslagna handlingslinjerna har föranlett många kommentarer från remissinsiansernas sida. Få har hafl invändningar mol de strävanden som handlingslinjerna är uttryck för. Kommentarerna innehåller i slället tillägg och modifieringar. Bl.a. påpekas atl invandrarnas behov är alltför litel uppmärksammade och all insaiserna för ungdomsgrupperna har förbisetls. Från några håll framhåller man all ulredningens starka betoning av de värden som förknippas med böcker innebär en undervärdering av de andra medier som folkbiblioteken arbetar med och som snabbt ökar i betydelse.

Invändningar av della slag är mer en fråga om nyanseringar än om krilik. När folkbiblioleksutredningen lalar om vikten av en uppsökande verksamhet som når nya grupper innefattas nalurliglvis invandrargrupperna och ungdomar som sällan söker upp biblioteket. När ulredningen myckel slarkl framhåller värdel av bibliotekens informalionsverksamhel sker delta med insikl om vad nya medier kan komma atl belyda inom detta verksamhetsfält.

Enligt min mening kan de av folkbiblioteksulredningen föreslagna målen och handlingslinjerna slimulera diskussionen om priorilering och ulveckling i kommunerna. De kan självfallel inte bli styrande för den kommunala verksamhelen. De bör dock las som utgångspunkt då de enskilda kommunerna självständigt gör sina prioriteringar och de bör även ligga till grund förde statliga insaiserna på folkbiblioteksområdet.

4.4.2 Samverkan

Folkbibliotekens framgångsrika arbete när del gäller all utöka och bredda verksamhelen till nya grupper av nylljare kan enligt min mening bl.a. ses som etl resultat av ökad samverkan med annan kommunal verksamhel saml med organisalioner och föreningsliv.

Folkbiblioteksulredningen har i delstudier och i sill slutbetänkande ägnal slor uppmärksamhel ål samverkansfrågorna.

Jag delar i slora drag de slutsatser utredningen drar. För alt uppnå de mål som är vägledande för folkbiblioteken - med betoning på fortsatta ansträngningar alt bredda verksamhelen lill nya grupper - bör en ökad samverkan ingå som elt nalurligl led i folkbibliotekens arbele. Samverkan innebär dels all verksamhelen breddas lill all omfatta nya grupper, dels atl

Prop. 1984/85:141 78

tillgängliga resurser utnyttjas på bättre sätl. Jag anser att det i första hand är en kommunal uppgift att göra de nödvändiga avvägningarna när det gäller olika samverkansformer. Jag vill dock nämna några sammanhang där en statlig insats, inom bl.a. ramen för ell ökal bidrag till länsbiblioteken, kan medverka lill en fortsatt utveckling i önskad riktning.

Inom folkbibliotekens barn verksamhet finns etl väl fungerande samarbete med kommunala förskolor och fritidshem i en majoritet av landels kommuner. På många håll har en naturiig rollfördelning utvecklats mellan folkbibliotekets och barnomsorgens personal för alt ulnytlja bibliotekets resurser i det pedagogiska arbetet. Däremot är biblioteksverksamheten inte lika etablerad i kommunernas/ritidxverfcsam/iet/ör barn och ungdomar, inte heller folkbibliotekets samarbete med lokala ungdomsorganisationer. Slatliga bidrag lill regional biblioteksverksamhet och till verksamhetsutveckling bör kunna medverka lill en ulveckling inom delta område.

Även inom skolan kan etl ökande samarbeie med del lokala biblioteket noleras. Folkbibliotekets möjligheter alt erbjuda litteratur och andra medier saml hjälp all ulnyttja dessa kunskapskällor uppmärksammas i alll fler skolor. I linje med intentionerna i Läroplanen för grundskolan (Lgr 80) bör skolan vara utrustad med ett eget, tillräckligt brett urval av litteratur. Samtidigt kan skolan i ökad utsträckning behöva samarbeta med folkbiblioteket.

Enligt min mening finns det skäl alt med bl.a. hjälp av statliga stödinsatser stimulera en fortsatt positiv utveckling. Jag har därför lämnat förslag lill utgivning av en särskild klassikerserie för skolans behov (avsnitt 4.2.3). Jag vill i detta sammanhang erinra om det förslag lill bidrag till utvecklingsarbele med kultur i skolan som regeringen i årets budgetproposition har förelagt riksdagen (prop. 1984/85:100 bil. 10, s. 158). Stödel avser bl.a. sådana projekl som har formen av samarbeie mellan skolor och myndigheter, kulturinstitutioner eller organisationer.

Enligt statistiska centralbyråns redovisning har folkbiblioteken under senare år väsenlligt byggt ul sin verksamhel inom olika vårdinstduiioner. Längst har utvecklingen hunnit när del gäller uppbyggnaden av sjukhusbibliotek. Inom omsorgsinstitutionerna tycks dock utvecklingen gå något långsammare. Även boken kommerverksamhelen, dvs. folkbibliotekens hemservice till äldre, sjuka och handikappade, tycks volymmässigt utvecklas i en förhållandevis långsam lakt. En förklaring härtill är atl verksamhelen är resurskrävande.

I en framtid då vården i alll högre grad kommer atl ske integrerat i den ordinarie bostadsmiljön bör folkbiblioteken utveckla samarbetsmetoder och verksamhetsformer som möjliggör service även till de grupper som inle kan ulnytlja bibliotekslokalerna. Det finns därför skäl att slaten slimulerar en biblioteksulveckling med sådan inriktning och jag kommer därför alt föreslå atl del stafliga ekonomiska biblioleksstödet bl.a. inriktas på delta område (avsnitt 4.5.2 och 4.5.8).

Prop. 1984/85:141 79

Arbetsplatsbibliolek är ett annat exempel på samverkan mellan folkbibliotek, fackliga organisationer och företag. De visar hur folkbiblioteken kan nå nya grupper av nylljare genom elt organiserat samarbeie med övriga bildningsslrävanden. Jag avser därför all föreslå att ett särskilt slalligl slöd inrättas för atl slimulera igångsättning av ytterligare arbetsplatsbibliolek (avsnitt 4.5.5).

Studieorganisationerna kan spela en akliv roll i uppbyggnad och skötsel av framgångsrika arbetsplatsbibliolek. Även i förbundens studiecirkelverksamhel och allmänkulturella programverksamhet förefaller en akliv samverkan nalurlig. Under senare år har även ell närmande skelt. Folkbildningsorganisationerna tar i ökad grad inilialiv för att siärka kontakterna med biblioteken, vilka i sin lur har böljat vidta åtgärder för atl studieförbundens biblioteksbehov bättre skall kunna tillgodoses.

Folkbiblioteksutredningens särskilda sludier av förutsättningarna för en ökad samverkan mellan folkbildningens organisalioner och de kommunala biblioteken visar alt sludieförbunden har myckel all vinna på ell nära samarbeie, inte minsl ekonomiskt. De visar även atl en av flera åtgärder för atl bana vägen för ett ökat samarbeie är all stimulera kontakterna på länsnivå.

Jag delar denna uppfattning, som även ullrycks av remissinslanserna, och kommer därför all föreslå alt ell förslärki statligt bidrag lill länsbiblioteken bl. a. inriktas på ökade insalser i detla avseende.

4.4.3 Informationsteknologin och folkbiblioteken

Folkbiblioteksulredningen anser atl folkbiblioteken vid sidan av en kul-turuppgifl har en lika väsenllig informaiionsuppgift. Dess innebörd är all folkbiblioteken har att som neutral samhällelig institution förmedla upplysningar och tankar inom alla områden lill alla människor och ge lillgång lill alla typer av informationskällor.

Jag delar della synsätt. Då ny leknik las i anspråk för informationsförsörjningen och fakta och forskningsrön i ökad utsträckning lagras och förmedlas i elektronisk form är del en väsenllig folkbiblioteksuppgifl atl också ge låntagarna service med hjälp av den leknik som står till buds och som är ändamålsenlig. Ny teknik bör enligt min mening ses som ell komplemenl i folkbibliotekens arbele med tryckta medier i syfte alt så effektivt som möjligl erbjuda ell brett och allsidigt faktamaterial.

F. n. görs slora ansträngningar inom skolan, studieorganisationerna och i arbetslivet all brett föra ut kunskaper om och erfarenheter av informa-tionsteknologisk lillämpning. Elt vikligt syfte i dessa sammanhang är alt ge bällre förulsällningar för opinionsbildning kring frågor som rör teknikens användning och konsekvenser. Enligt min mening kan även folkbiblioteken göra en väsentlig insats i detla sammanhang genom atl erbjuda lillfällen all lära känna den nya lekniken. Folkbiblioteket når grupper som inle i andra sammanhang kommer i koniakt med ny teknik.

Prop. 1984/85:141 80

Folkbiblioleksutredningen konstaterar atl folkbiblioteken i allmänhet visar öppenhet och intresse för informationsteknologins möjligheter. Flera bibliotek har genom lerminalanskaffning tillgång till svenska och utländska databaser. Pågående försöksverksamhet börjar ge en erfarenhelsgrund atl bygga vidare pä. Ulredningen anser att del inom samhällsinformationen bör finnas särskild anledning atl överväga de möjligheter lill effeklivisering som informationsteknologin kan erbjuda. Liknande synpunkler har framförts av den av regeringen tillsalla informationsdelegationen i belänkandel (SOU 1984:68) Samordnad samhällsinformation.

Folkbiblioteksutredningen har uppmärksammat några områden där den anser att en statlig medverkan är motiverad. Utredningen föreslår att försök och metodutveckling koncenlreras lill ell slörre bibliotek genom slatligl initiativ. Vidare föreslås att slaten medverkar till en kontinuerlig recensionsverksamhet av de databaser som är äv primärt intresse för folkbiblioteken.

Jag delar i stort utredningens uppfatlning och återkommer senare till della i samband med mina förslag lill statligt delfinansierad verksamhetsutveckling inom folkbibliotekssektorn (avsnitt 4.5.8).

Folkbiblioleksutredningen har även lagil upp frågan om den enskildes framlida möjligheter alt utan kostnad få information om myndigheters och organisationers verksamhel och beslut.

Även i etl samhälle som i slor utsträckning lar informationsteknologin i sin Ijänsl måsle del finnas förutsällningar för individen att ta lill vara sin rätt lill informalion och insyn i offenllig verksamhel. Därför har regeringen genom tilläggsdirektiv (Dir 1984:48) uppdragit åt dala- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06) att pröva om utvecklingen motiverar särskilda ålgärder från statens sida för alt garantera medborgarnas lillgång lill information. Kommittén skall även överväga om regler för myndigheternas avgiftssällning av informationstjänster behöver utformas så atl den enskilde medborgarens informalionssökning inle försvåras jämfört med vad som gäller för resursstarka institutioner och företag.

Vidare finner jag det angelägel atl de myndigheter och organ som på olika sätt medverkar till informationsförsörjningen inom biblioteksväsendet ägnar särskild uppmärksamhel åt dessa frågor. Därvid bör även beaktas de ställningstaganden riksdagen gör med anledning av den proposition om dalapolitik, som regeringen har för avsikt all lägga fram under våren. Della är en av de frågor som motiverar en närmare samverkan mellan instilulioner som har centralt ansvar på biblioteksområdet vilket jag senare skall återkomma lill (avsnitt 4.6.2).

4.4.4 Bibliotekstjänst AB

Sveriges allmänna biblioieksförening (SAB) startade Bibliotekstjänst (Btj) år 1951 i syfte att erbjuda folk- och skolbibliotek hjälp genom central katalogisering, urval, inbindning och utrustning av böcker, framslällning

Prop. 1984/85:141 81

av bibliotekslekniska hjälpmedel etc. Är 1960 ombildades företaget till aktiebolag som till 5/6 ägs av SAB och till 1/6 av Svenska kommunförbundet. Staten är representerad i förelagets slyrelse. 1 lakt med alt förelaget har expanderat har tryckeriverksamhet och produktion av inredning, biblioteksutrustning m. m. överförts till två helägda dollerbolag. Hela koncernen, som totalt har ca 340 anställda, omsälter f. n. ca 300 milj. kr., varav 230 milj. kr. inom moderbolaget.

Btj är huvudsakligen skapat för alt underlälta en ralionell verksamhel vid kommunernas folk- och skolbibliotek. Alla folkbibliotek utnyttjar företagels tjänster för urval, inköp, katalogisering och utrustning av böcker och andra medier. Omkring 80% av folkbibliotekens samlade inköp sker genom Btj.

Bij har utvecklat etl datorbaserat utlånings- och medieregistreringssy-slem (BUMS) som är i bruk i varierande omfattning i ell sextiotal kommuner. En del av systemet utgörs av en katalogdalabas (BURK) som f. n. omfattar drygl 870000 titlar avseende böcker, periodiska lidskrifter, AV-medier etc. Den årliga tillväxten är omkring 70000 titlar som beslår dels av förvärv till folkbiblioteken av svenska och utländska titlar, dels retroaktiv uppdatering av titlar från bibliotek som efter hand ansluter sig lill systemel. Innehållet i BURK är sökbart dels on line, dels genom mikrofiche.

Btj har i skrivelse lill regeringen begärt ell särskilt slatligt bidrag för del bibliografiska arbete av nationell betydelse som förelaget anser sig utföra. Därvid åsyftas i huvudsak katalogisering av invandrarlilleratur saml indexering av svenska tidnings- och tidskriftsartiklar.

Folkbiblioteksutredningen hade i uppdrag att belysa Blj:s roll för folkbiblioteken och företagets ansvarsförhållanden i relalion lill andra kommunala och statliga organ. Ulredningen har avlämnat ett tämligen omfattande malerial om Blj:s roll och verksamhet.

Utredningen har även diskuterat etl ökat ansvarslagande från statens sida. Delta har ulredningen funnii moliveral med hänvisning till alt del finns etl vissl allmänintresse för katalogisering av invandrariitleratur. Vidare konstaterar utredningen att indexeringen av svenska tidnings- och tidskriftsartiklar är av nationell betydelse.

Utredningen föreslår därför att staten pålar sig elt visst ekonomiskl medansvar för Btj:s katalogiseringsarbete. Detta skulle kunna ske, enligt utredningen, genom att kungl. biblioteket (KB) övertar huvudmannaskapet för BURK efter förhandling mellan parterna. Därigenom skulle förutsättningarna öka för en bättre samordning mellan BURK och LIBRIS, som är det slatliga biblioteksväsendets bibliografiska databas, samiidigi som slaten övertar ansvaret för de nalionalbibliografiska elementen i Btj:s verksamhet. En sådan förändring förknippar utredningen med en förändring av Btj:s ägareförhållanden och för fram tanken på att Kommunförbundet lar etl större ägaransvar. Detla skulle leda Ull en klarare ansvarsfördel-

6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 141

Prop. 1984/85:141 82

ning mellan slaten, kommunerna och SAB samtidigt som förutsättningarna atl siärka Btj:s finansiella bas skulle öka.

Under år 1984 har Kommunförbundet genomfört en siudie av BUMS-sysiemel, redovisad i rapporten BUMS-systemet, Nuläge och utvecklingslinjer. I denna utvärdering konslateras bl.a. atl elt fritt informationsutbyte bör åstadkommas mellan BUMS och LIBRIS.

Svenska kommunförbundet, SAB och Btj anser i sina remissyttranden över folkbiblioteksutredningen atl man bör avvakta resultaten av den utredning om SAB:s framtida organisation och om Btj:s eventuella behov av kapilaltillskotl som en arbeisgrupp inom föreningen inom kort kommer all presentera. Eventuella förslag kommer atl behandlas på SAB:s årsmöte senare under våren. Därmed har något ställningstagande lill de förslag folkbiblioteksulredningen för fram inle kunnat göras av företagets ägare.

Jag konstaterar därför att förutsällningar saknas för ell statligt initiativ till en evenluell förhandling om en förändring av huvudmannaskapet för BURK.

I detla sammanhang vill jag dock någol beröra frågan om gemensam katalogisering inom det svenska biblioteksväsendet. Folkbiblioteksutredningens och Kommunförbundets ulvärdering av BUMS jämte flerlalel av remissinstanserna framhåller alla vikten av all ytterligare ansträngningar görs för alt öka det bibliografiska samarbetet mellan i försia hand BUMS och LIBRIS. Efler vad jag har inhämtat har KB och Btj gjort en gemensam förstudie av vilka insatser som kan göras för ell närmare samarbeie. Av denna framgår atl en mer genomgripande integration av systemen inle är möjlig beroende på alt de är utvecklade i olika datormiljöer. Inom ramen för gällande begränsningar har man dock funnit alt vissa rationaliseringseffekter kan uppnås genom i försia hand ulbyle av bibliografiska posler och vissa gemensamma regler för exempelvis aukloritelskontroll och ämnessökning.

Även inom den kommersiella handeln med böcker saml i not- och fonogrambranscherna förekommer omfatlande regisirering och behov av bibliografisk informalion.

Statskontoret förordar i sitt remissyttrande alt en förutsättningslös studie görs av möjligheterna alt samordna och organisera resurser för registrering och katalogisering av litteratur och andra medier så all dubbelarbete kan undvikas. Statskontoret framhåller alt bibliografiskl arbele av nationellt intresse utförs på en mängd andra håll vid sidan av KB och Btj såsom vid talboks- och punktskriflsbiblioteket, riksdagsbiblioteket, statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, arkivet för ljud och bild, läromedelsförlagen m.fl. En gemensam basregislrering efter bl.a. engelska och amerikanska förebilder och erfarenheter skulle kunna medföra bällre samordning och slörre snabbhet. Intressenterna skulle sedan var för sig kunna komplettera baskatalogiseringen med informalion efler egna behov. Den föreslagna översynen bör innefatta en genomlysning av möjligheterna atl

Prop. 1984/85:141 83

utnyttja datortekniken för biblioteksbruk i ett 1990-lalsperspektiv och med hänsyn tagen lill ekonomiska förutsättningar för verksamhelen.

För egen del anser jag atl mycket lalar för en ökad samordning av registrerings- och kalalogiseringsarbelet för alla typer av medier med hänsyn till alt bibliografiskl arbete kan bedömas bli mycket kostnadskrävande i framtiden. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att uppdra åt statskontoret att komplettera sill förslag för atl del skall kunna ligga till grund för regeringens slällningslagande till lämpliga utredningsuppgifter.

Jag har i denna fråga samrått med cheferna för utbildnings- och för civildepartementen.

4.4.5 Mikrofilmat malerial för släkt- och hembygdsforskning

För etl par decennier sedan böljade folkbiblioteken rikta sig till en ny och växande skara av släkt- och hembygdsforskare. För att underlätta deras verksamhet köpte folkbiblioteken kopior av mikrofilm av kyrkobokföringsmaterial samt läsapparater och ställde detta till allmänhetens förfogande. Möjlighelen att släkt- och hembygdsforska med hjälp av mikro.'lm på bibliotek blev särskilt värdefull för dem som var bosatta på långt avstånd från de landsarkiv, där originalmaterialet för äldre tid förvaras. Denna typ av forskning underlättades också för den enskilde genom möjligheten atl låna in filmrullar från andra bibliotek.

Sedan folkbiblioteken började med denna verksamhet har intresset för släkt- och hembygdsforskning vuxit myckel snabbi. Som en följd därav har anspråken pä bibliotekens tjänster, bl.a. med fjärrlån av film, tilltagit i oanad grad. Det har lett till köbildning, höga portokostnader och stora personalinsatser.

Sedan några år överförs den ursprungliga mikrofilmen till mikrofiche. Detta har skett under ledning av en arbetsgrupp under riksarkivet och i den lakl som särskilda statliga anslag har medgett. På senare år har Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) skött registrering, kopiering och distribution av mikrofiche. Denna verksamhel sker från och med den I juli 1984 under riksarkivels huvudmannaskap.

Folkbiblioteksutredningen bedömer alt SVAR i en framtid kan erbjuda släkt- och hembygdsforskare en betydligt bättre service genom alt tillhandahålla mikrofichekopior samt kataloger och register av god kvalitet. Utredningen ser även en möjlighet atl avlasta biblioteken, framför alll länsbiblioteken, den personalkrävande hanieringen av mikrofilmer. Enligt utredningen bör folkbiblioteken tillhandahålla mikrofiche för den egna kommunen, register och läsapparater samt ge släkt- och hembygdsforskare vägledning. Forskaren skall enligt förslaget själv bekosta de mikrofiche som innehåller arkivmaterial utanför kommungränsen.

De remissinslanser som tagit upp frågan instämmer i utredningens bedömning av värdet av att SVAR ges möjlighet att utveckla en mikrofiche-service till släkt- och hembygdsforskare. Däremol ser man förslaget all

Prop. 1984/85:141 84

forskaren skall betala sina egna fichekopior som en form av avgiftsbeläggning av biblioteksverksamhet och har därtör svart utt acceptera förslaget i denna del. Riksarkivet anser att det finns en risk att utredningens förslag leder till ett alltför stort tryck pä landsarkiven vilket bl, a. kan leda till stor förslitning av originalhandlingar.

För egen del vill jag instämma i folkbiblioteksutredningens och remissinstansernas bedömning av väldet av bibliotekens service till släkt- och övrig amatörtorskning. Verksamheten är elt glädjande exempel pä folkbibliotekens möjligheter att ge alla människor i landet en kvalificerad hjälp all fä lillgång lill faktamaterial. Den visar ocksä hur biblioteket på ett effektivt sätt kan samarbeta med föreningar, studieorganisationer och institutioner utanför kommungränserna.

I likhel med ulredningen anserjag också alt del är angeläget att vidta ålgärder som dels tar till vara de positiva effekterna av verksamheten vid SVAR, dels minskar belastningen på i första hand länsbibliotekens ijärr-lånetjänster. Det vore dock olyckligt om ett genomförande av utredningens förslag skulle leda till att enskilda släkt- och hembygdsforskare ivingas belala avsevärda belopp för all kunna bedriva sin forskning. Vissa beräkningar av Genealogiska föreningen som jag har lagit del av tyder på det.

Några av remissinstanserna, bl.a. Genealogiska föreningen, har antytt ett alternativ som innebär att lånecentralerna i Stockholm, Malmö och Umeå skulle kunna svara för fjärrullåning av mikrofilmat material. Etl annat alternativ är att SVAR ges till uppgift alt försörja alla landets folkbibliotek med Ijärrlån av delta slag. Efter vad jag har inhämtat har SVAR gjort vissa överväganden beträffande della alternativ. En sådan modell finner jag i princip tilltalande eftersom den dels avlastar länsbiblioteken m. fl. etl omfattande fjärrlånearbete, dels ger forskarna en bällie service med ett bättre malerial och förmodligen kortare väntetider.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört avserjag senare återkomma till regeringen för atl föreslå lämpliga utredningsätgärder när det gäller frågan om folkbibliotekens service till släkt- och hembygdsforskare.

4.5 Det statliga stödet till folkbiblioteksverksamhet

4.5.1 Stödets inrikining i stort

Nuvarande skatleuljämningssyslem mellan kommunerna innebäratl slalen garanterar kommunerna en viss skallekraft. Kommuner som har etl svagt inkomstunderlag och höga kostnader beroende på ogynnsamma förulsättningar ges därigenom möjlighet all fullgöra sina uppgifier på etl jämfört med andra kommuner likvärdigt säll.

Även på folkbiblioleksområdet fyller skalieuljämningsbidraget en väsentlig funktion för att öka förutsättningarna för slandardutjämning. Det har dock funnits skäl atl genom specialdestinerade bidrag kompleltera

Prop. 1984/85:141 85

skatteutjämningsbidraget och ytterligare stimulera biblioteksiitvecklingen i vissa avseenden.

F. n. är det statliga stödet nära 30 milj. kr. med ungefär lika fördelning av bidrag lill lokal och regional verksamhet, Folkhiblioteksstödet syftar till

- att bidra lill alt utjämna standardskillnaderna kommunerna emellan
genom all främja utvecklingen i kommuner med låg biblioteksstandard,

- alt bidra till att tillgodose särskilda gruppers behov av folkbiblioteksservice samt

- att stimulera experiment och utveckling av nya former av biblioteksverksamhet.

Enligt min mening finns del starka skäl som talar för alt bibehålla ett statligt slöd med detta syfte. Stödet bör dock få en ändrad utformning.

Folkbiblioteksutredningens redovisning och analys visar alt det fortfarande finns elt trettiotal kommuner vars folkbiblioteksservice väsentligt understiger den genomsnittliga standarden i landet. En statlig ekonomisk stimulans är här behövlig.

Självklart kan aldrig alla kommuner erbjuda samma standard i det lokala bibliotekssystemet. Samarbetet mellan biblioteken skapar däremol förutsättningar för en jämlik service. Del är därför angelägel att staten medverkar lill att siärka möjligheterna för alla kommuner atl få tillgång lill de samlade medie- och kunskapsresurserna.

Jag anser att etl slatligt slöd lill de regionala biblioteksfunktionerna är ett effektivt medel all tillgodose de syften jag finner angelägna. Mina förslag lill ändringar av nu gällande stödordning har därför en inriktning mot atl siärka länsbiblioteken i deras olika funktioner för att stimulera och komplettera biblioteksverksamheten i svaga kommuner. De förstärkningar jag föreslår avser atl öka länsbibliotekens och lånecentralernas roll i förhållande lill kommunerna vad gäller kompletterande medie- och informationsförsörjning samt rådgivning, ulveckling och fortbildning.

Jag anser även atl folkbiblioleksstödet bör ges en sådan inriktning att del ytterligare stimulerar ell målmedvetet arbele vad gäller utveckling av bibliotekens verksamhetsformer och arbetsmetoder.

Jag förordar atl en omfördelning från kommunala punktbidrag till ökade bidrag lill länsbiblioteken successivt sker under en treårsperiod.

När det gäller arbetsplatsbibliolek finner jag del särskilt angelägel atl staten ökar sitt ekonomiska stöd. Med etl särskilt bidrag om 3 milj. kr. per år avsett för att stimulera kommuner, fackliga organisationer och förelag att starta arbetsplatsbibliolek finns goda förutsättningar för atl siärka denna form av biblioteksverksamhet.

Jag övergår nu lill att precisera och närmare molivera mina förslag.

Prop. 1984/85:141 86

4.5.2 Stöd lill regional biblioteksverksamhet

Miu förslag: Jag förordar att länsbiblioteken ges möjligheter atl ta ett slörre ansvar för sina huvuduppgifter, nämligen att för kommunernas räkning tillhandahålla

- kompletterande medieförsörjning,

- rådgivning, informalion och fortbildning saml

- specialtjänsler.

För all möjliggöra en ulökad regional biblioteksverksamhet bör bidragel till länsbiblioteken fr. o. m. näsla budgelår ulökas med 35 grundbelopp.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Remissinsiansernas åsikter om en ulökad regional biblioteksverksamhet går i olika riktningar. Många kommuner, statens kulturråd, Sveriges allmänna biblioteksförening, Sveriges författarförbund. Landstingsförbundet och ett antal studieförbund ger utredningsförslagel sitt fulla stöd. Andra kommuner saml t.ex. LO och ABF är avvisande. Svenska kommunförbundel är tveksamt lill förslagel och ser en risk i atl lokala prioriteringar fär stå tillbaka för atl regionala mål skall uppnås. Förbundel anser all nuvarande fördelning av bidragel på det hela laget är väl avstämd.

Bakgrund till mitt förslag: Länsbiblioteken har av praktiska skäl inordnats under värdkommunens huvudmannaskap. Vatje länsbibliotek får i dag mellan fem och sju grundbelopp. Ulöver de slatliga grundbeloppen finansieras verksamheten av landstingskommunerna som i genomsnitt svarar för ca 70 procent av länsbibliotekens medelsbehov.

Som allmänna villkor för statsbidrag gäller i fråga om länsbibliotek atl del tillhandahåller bibliotek och enskilda litteratur och jämföriigl material som inte finns hos folkbibliotek inom länet och som inte är av den art att det bör inköpas av sådant bibliotek, medverkar i boklåneverksamhet även utom länet och i åtgärder för invandrarnas och de språkliga minoriteternas litteraturförsörjning samt på begäran bilräder andra folkbibliotek och skolbibliotek med råd i fråga om biblioteksverksamheten.

Grundfunktionen för länsbiblioteket är att som första länk i Qärrlåneked-jan bistå kommunerna med medier och information som kommunen själv inle har tillgång till. Många länsbibliotek ger även på andra sätl slöd i del dagliga biblioteksarbetet genom att ge ul litteraturlistor och annan information saml genom alt ordna kurser, konferenser och studiedagar. På senare tid har länsbiblioteken även utökat sin service genom alt i stor utsträckning

Prop. 1984/85:141 87

tillhandahålla möjligheter att söka i databaser.

På senare tid har konsulenter anställts för del regionala arbetet för att i första hand bistå mindre kommuner. I samtliga län finns konsulenter för barnverksamhel. Dessutom förekommer konsulenter för social verksamhet.

Länsbiblioteken håller även lokalsamlingar som innehåller material som rör länels historia, natur och kultur.

Skälen för mitt förslag: Folkbiblioleksutredningen konstaterar alt länsbiblioteken på etl effektivt sätt kompletterar den lokala verksamheten och alt de har haft stor betydelse för den snabba utvecklingen av del svenska folkbiblioteksväsendet under efterkrigstiden. En majoritet av remissinstanserna delar denna uppfatlning. Detsamma gäller länsbibliotekens betydelse för de små och svaga biblioteken.

I syfte att förbättra länsbibliotekens möjligheter all åla sig ökade uppgifter gentemot de lokala biblioteken förordar jag etl ökat statligt slöd. Därmed bör det vara möjligt alt bygga ul de regionala insaiserna enligt följande huvudlinjer.

Ell sätt att minska standardskillnaderna mellan bibliotek i olika kommuner är all siärka länsbibliotekets möjligheter all ge kvalificerad hjälp lill kommunerna när det gäller information och referenstjänst. För atl denna kvalitetsförbättring skall komma kommunerna lill del är det nödvändigt alt samtidigt se lill att löpande kommunikalion mellan länsbiblioteket och kommunbiblioteken fungerar smidigi och tillförlitligt. Länsbiblioteken bör kunna höja sin kompetens så att de kan tillhandahålla service i form av sökningar i dalabaser. Fortfarande släller databassökning slora krav på kunskaper och erfarenheter varför del för de närmaste åren finns anledning alt tro atl sådana möjligheter inle kan erbjudas av alla lokala bibliotek.

Länsbiblioteken har också en viklig uppgift alt fylla då det gäller informalion och vidareförmedling av erfarenheler från biblioteksverksamhetens olika områden. De senare årens kurs- och konferensverksamhet i länsbibliotekens regi har varit framgångsrik. Länsbiblioteken bör kunna få ökade möjligheter all sprida informalion och bedriva forlbildning genom konferenser och kurser.

En belydande del av länsbibliotekens framgångar under de senaste åren kan hänföras till den rådgivning och stimulans de har kunnat ge. Främsl har della gällt barnbiblioteksverksamheten. Länsbiblioteken bör kunna få bättre möjligheter atl utöka sin rådgivningsverksamhet lill fler områden och därigenom lill större del avlasta kulturrådet sådana uppgifier. Folkbiblioteksutredningens analyser visar all della närmasl skulle kunna gälla områden som rör samarbeie mellan skola och folkbibliotek, samverkan mellan folkbibliotek och sludieförbund saml övrig folkbildningsverksamhet och lokall arbetande opinionsgrupper. Vidare bör länsbiblioteken få

Prop. 1984/85:141 88

möjligheter atl bistå kommunerna när det gäller att skapa former för biblioteksservice till äldre och handikappade. Denna service är tämligen outvecklad i många kommuner. Samtidigt genomgår äldreomsorg och vård och omvårdnad av sjuka och handikappade f. n. genomgripande förändringar. Dessa släller nya krav på folkbiblioteken samtidigt som de ger ytteriigare möjligheter till samverkan mellan folkbiblioteket och vård- och omvårdnadsansvariga organ.

Enligt min mening är det angelägel atl särskilt uppmärksamma de möjligheter lill samverkan som finns på regional nivå mellan länsbibliotek, länsskolnämnd, länsbildningsförbund. Kommunförbundets länsavdelning saml studieförbundens regionala organ. En slor del av framgången hos kulturrådets nyligen avslutade s.k. Dalaprojekt kan enligt slutrapporten från rådel hänföras till en sådan samverkan. Jag anser atl del är angeläget all ta till vara dessa positiva erfarenheler.

Enligt min mening behöver mänga av de i biblioiekshänseende sämst ställda kommunerna en grundlig genomgång av hur behovel av biblioteksservice tillgodoses samt en långsiktig plan för verksamhelen. Del kan vara svårt för flera av dessa kommuner att ulan bistånd få ulrymme för della slag av planeringsinsalser. Jag anser alt länsbibliotekets personal härvidlag kan ge väsenllig hjälp utan all för den skull påtvinga kommunen åtaganden för framliden. Länsbibliotekets insals blir av konsultkaraktär, vilket möjliggör etl effekiivare utnyttjande av statsbidraget till lokal biblioteksutveckling. Samtidigt får länsbiblioteket en kunskap om biblioteksförsörjningen i hela länet och kan på ell effektivt sätt planera för bästa användning av de regionala, kompletterande insatserna.

Jag övergår nu till att något beröra frågan om kontorspersonalens utbildning.

F.n. finns ingen grundutbildning för folkbibliotekens kontorspersonal. På flera håll i landet har länsbibliotek och Kommunförbundels länsavdelning anordnat viss forlbildning. Försöksverksamhet med komvux-kurser pågår på ett par orter. Möjligheterna att anordna utbildning vidgas ytterligare genom riksdagens beslut all uppdragsutbildning får bedrivas inom komvux (prop. 1984/85: 37, UbU 8, rskr 97).

För egen del finner jag del inle ändamålsenligl att skapa en riksrekrylerande utbildning för folkbibliotekens kontorspersonal, eftersom en slor del av målgruppen saknar möjlighel atl bo på annan ort under utbildningstiden. Däremol bör del finnas förulsättningar alt komvux och länsbiblioteken i samverkan ordnar ulbildning på olika plalser i landet. Denna uppfallning delas av berörda remissinslanser. Med beaktande av bl.a. dessa synpunkler avser jag senare föreslå regeringen atl ge SÖ i uppdrag att föreslå former och innehåll för en sådan ulbildning.

För att möjliggöra de ökade insalser från länsbibliotekets sida som jag finner angelägna föreslår jag att länsbibliotekets resurser förslärks genom all slalen successivt ökar sill anslag under en Ireårsperiod. Detla kan ske

Prop. 1984/85:141 89

inom ramen för det toiala bidraget till folkbiblioteken genom att nuvarande punktbidrag till lokal biblioteksverksamhet efter hand avvecklas i lakt med att perioderna för redan beslutade bidrag löper ut. För budgetåret 1985/86 föreslår jag att 35 nya grundbelopp fördelas till länsbiblioteken.

Det bör även i fortsättningen ankomma på kulturrådet att fördela grundbeloppen lill länsbiblioteken. Det kan vara rimligl atl alla länsbibliotek redan första årel kan påräkna viss förslärkning samiidigi som ulrymme bör beredas för ylleriigare bidragsförstärkning i några fall. Nuvarande maximigräns för antalet grundbelopp per län bör därför inle längre tillämpas. För kommande år kan det däremot finnas skäl atl överväga en mer differentierad fördelning som tar hänsyn till de skilda behov som kan finnas i olika län. Exempel på bibliotek med särskilda behov är länsbiblioteket i Umeå, som är i behov av medfinansiering av en bibliotekskonsulent för del samiska språkområdet, samt länsbiblioteket i Slockholm, som är i behov av medfinansiering av den rådgivningsfunktion beträffande litteratur för invandrare och språkliga minoritetsgrupper som jag kommer atl föreslå i del följande (avsnitt 4.5.6).

4.5.3 Lånecentraler och depåbibliotek

Min bedömning; Formerna för lånecentrals- och depåbiblioleksverk-samheten saml övriga villkor för verksamhelen bör efter förhandling regleras mellan staten och de tre kommuner som är huvudmän för verksamheten. Riksdagen bör beredas tillfälle all ta del av min uppfallning i denna fråga.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Eftersom slaten finansierar lånecentralerna och depåbiblioteken är det rimligt att staten ger rikllinjer för hur dessa resurser bör utnyttjas.

Remissinstanserna: De flesta ansluter sig till utredningens förslag. Några, däribland Malmö och Stockholms kommuner, anser all värdkommunernas åiaganden för lånecentrals- och depäverksamheten bör regleras i avtal för atl garanlera kostnadstäckande slalsbidrag. Flera instanser förordar en registrering av depåbibliotekens mediebestånd i Bibliotekstjänst AB:s databas, vilkel även kulturrådet föreslår.

Bakgrund till min bedömning: Huvudmän för verksamhelen vid lånecentralerna och depåbiblioteken är Malmö, Stockholms och Umeå kommuner. Värdkommunerna håller lokaler och personal för verksamhelen samt släller hela sill mediebestånd lill förfogande för fjärriän lill andra folkbibliotek i landet. Staten ersätter kommunerna med ett i förväg fastställt statsbidrag för de kostnader verksamhelen medför. 1 viss utsträckning har de slatliga medlen också använts för kompletterande medieinköp.

prop. 1984/85:141 90

i regel referensverk och sådan litteratur som inle finns på länsbiblioteken och som dessa inte själva har behov av alt köpa in. För inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk fär lånecentralerna statliga bidrag i särskild ordning.

Statsbidrag riktade till lånecentralerna i Malmö, Slockholms och Umeå kommuner infördes under 1960-lalet med till en böijan förhållandevis blygsamma belopp. Under femårsperioden 1974/75-1979/80 höjdes bidragel kraftigl från 0,5 milj. kr. till 2 milj. kr. eller i genomsnill över 30% per år i löpande priser. I samband med regeringens och riksdagens behandling (prop. 1978/79:100 bil. 12, KrU 24, rskr 234) av kulturrådets översyn (Kulturrådels rapport 1978:1) Regionala biblioleksuppgifler fastställdes närmare lånecentralernas uppgifter. Under den därpå följande femårsperioden 1980/81-1984/85 ökade statsbidraget lill lånecentralsverksamhelen med ca 10 % per år i löpande priser. Statsbidrag lill depåverksamhel infördes budgetåret 1981/82 genom en överföring av medel från anslagel Bidrag till folkbibliotek. Under de tre följande budgetåren fram t.o.m. innevarande budgetår har detta bidrag ökat med totalt 60% i löpande priser och uppgår nu till drygt 1,5 milj. kr. Slatsbidragsmedlen lill lånecentralerna och depåbiblioteken fördelas av kulturrådet lill de tre värdkommunerna.

Skälen för min bedömning: Verksamheten vid lånecentralerna och depåbiblioteken skall enligt riksdagens beslut bekoslas med statliga medel. Det bör därför enligt min mening också ankomma på slalen all ange dimensioneringen och inriktningen av verksamhelen. Som framgår av min redogörelse för statsbidragets ulveckling har de genomsniltliga årliga bidragsökningarna under den gångna tioårsperioden mer än väl motsvarat kostnadsutvecklingen. Det har därför varit möjligt atl kraftigt bygga ut verksamheten. I nuvarande statsfinansiella läge är en fortsall ulbyggnad emellertid inle möjlig.

Tillkomsten av depåbiblioteken motiverades i första hand som en ralio-naliseringsåtgärd för folkbiblioleksväsendet som helhel. De beräknade rationaliseringsvinsterna för de kommunala folkbiblioteken översiiger sammanlagt kostnaderna med mångdubbla belopp. Slaten svarar för verksamhetens kostnad upp till den ambitionsnivå som motsvaras av den tilldelade medelsramen.

Denna ram har under de tre år verksamheten har funniis successivt vidgats med totalt ca 60% i löpande priser. Enligt min mening bör en utgångspunkt för den fortsatta planeringen av verksamhelen vara all statsbidraget ligger fast på ungefär nuvarande nivå. Skulle del visa sig atl avsevärda kommunala rationaliseringsvinster kan göras först vid en ytterligare utbyggnad av depåverksamheten bör enligt min mening en kommunal delfinansiering övervägas.

Slalen har kostnadsansvar för lånecentrals- och depäverksamheten. Samtidigt har berörda kommuner anmält inlresse av all resp. kommuns

Prop. 1984/85:141 91

åtagande i verksamhelen preciseras. Enligt min mening bör därför staten ta upp förhandlingar med var och en av de tre kommunerna om verksamhetens inriktning och planering. Jag avser därför att senare föreslå regeringen alt ge slatens förhandlingsnämnd ell sådani förhandlingsuppdrag.

Regeringen bör bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om lånecentraler och depåbibliotek.

4.5.4 Stöd till lokal ulveckling

Mitt förslag: Nuvarande punktbidrag till lokal biblioteksverksamhet upphör och ersätts med elt lokalt utvecklingsbidrag avsett för de kommuner vars folkbiblioteksverksamhet i fräga om kvalitet och omfattning väsentligt understiger den genomsnittliga i landet. Som villkor för bidrag bör gälla all kommunen för egen del är beredd lill långsiktig salsning för alt stärka folkbiblioleksverksamhéten. Bidrag till en kommun bör som längst kunna utgå under fem år till ell sammanlagt belopp av högst 2 milj. kr.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med mitl förslag vad gäller principer och omfattning med undantag av alt utredningen föreslår atl även punktbidraget till biblioteksverksamhet på arbetsplatser skall inbegripas i ett nytl utvecklingsbidrag. Till denna fråga återkommer jag under avsnitt 4.5.5,

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker principerna för elt lokall folkbiblioteksslöd enligt ulredningen förslag. Några kommuner, statens kulturråd och Landstingsförbundet anser dock atl nivån på slödel inte är tillräcklig.

Bakgrund till mitt förslag: Nuvarande stöd till lokal biblioteksverksamhet infördes budgetårel 1975/76. Bidraget har lill syfte atl främja utvecklingen i kommuner med låg biblioteksstandard (allmän upprustning). Slödet skulle även medverka lill att lillgodose särskilda gruppers behov av biblioteksservice (biblioteksverksamhet på arbetsplatser, bokbuss och barnverksamhet) samt stimulera till experiment och utveckling av nya verksamhels-former (verksamhetsutvecklande projekl). Kulturrådet fördelar bidragel.

Folkbiblioteksutredningen har i samråd med kulturrådet gjort en utvärdering av nuvarande slöd. Utvärderingen visar atl bidrag till allmän uppruslning i huvudsak har ulgåll till kommuner med lilen befolkning och förhållandevis outvecklad biblioteksverksamhet, dock inte de allra sämst ställda kommunerna. Den långsikliga effeklen av uppruslningsbidragel lycks dock vara begränsad.

Av de ca 120 kommuner som i dag har bokbuss har 60 fått statliga bidrag för inköp av bokbussen. Bidragel har sedan budgelåret 1975/76 täckt

Prop. 1984/85:141 92

investeringsbeloppet medan kommunen har åtagit sig att svara för drifien. Under de senasle åren har anlalel kommuner som sökl bokbussbidrag kraftigt minskal, främst beroende på alt många kommuner inle anser sig ha möjlighel atl ta på sig de ökade driftskostnader som en bokbuss medför. De kommuner som fått bidrag är inte i försia hand glesbygdskommuner. Bidrag har många gånger tillfallit slörre kommuner som har hafl möjlighet all klara driftskostnaderna. Folkbiblioleksutredningen konstaterar alt bok-busstödel har hafl positiv effekt men all del trots existerande bidragsmöjlighet återstår många kommuner som är i behov av bokbuss.

Barnbiblioteksverksamheten har genomgått en stark utveckling under det senasle decenniet, delvis till följd av slalliga bidrag. Länsbiblioteken har anställt konsulenter, allmänt upprustningsbidrag har till stor del utnyttjats för all förslärka folkbibliotekens barnboksbestånd och kulturrådet har fördelat särskilda projektbidrag, årligen ca 2 milj. kr.

Kulturrådet fördelar varje år ca ! milj. kr. till övrig projektverksamhet vid folkbiblioteken. Lilteraturinköp lill bokbussar har varit ett dominerande ändamål. Därulöver har bidragen bl.a. avsett biblioteksservice till handikappade och äldre, marknadsföringsålgärder, samarbeie med sludieförbund och andra organisalioner saml ulveckling av dalorbaserad informationsverksamhet.

Sammanfattningsvis har bidraget till lokal biblioteksverksamhet endast i begränsad utsträckning medverkat lill att utjämna standardskillnader kommunerna emellan. Detta har främsl sin orsak i alt ulformningen av bidragel och villkoren för att erhålla bidrag inle har givit tillräckligt ulrymme för de i bibliotekshänseende sämst ställda kommunerna atl söka och få bidrag. I högre grad har slödet medverkat till alt förslärka biblioteksservicen lill särskilda grupper. I viss ulslräckning har statsbidraget stimulerat experi-menlverksamhet och ulveckling av nya verksamhetsformer. Uppföljningen av och erfarenhelsförmedlingen från dessa projekl har dock varit begränsad. Mängden av bidragsändamål och ansökningar har inneburil en avsevärd arbetsbörda för säväl kommunerna som kulturrådet.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har anförl har standardskillnaderna kommunerna emellan minskat under de senaste åren. Detla beror i första hand på en målmedveten salsning i många av de kommuner som tidigare hade outvecklade bibliotekssystem.

Fortfarande finns dock elt antal kommuner vars bibliotekssystem har stora brister. Folkbiblioteksulredningen konstaterar all ell Irelliolal kommuner ligger avsevärt under den genomsnittliga servicenivån för landels kommuner. Del är i allmänhel små kommuner som har låg lälortsgrad och som hittills endasl marginellt har tillgodogjort sig de statliga bidragsmöjligheterna på biblioteksområdet.

För egen del konstaterar jag att nuvarande modell för bidrag lill lokal biblioteksverksamhet inte fungerar lillfredsställande. Bidragel har endasl

Prop. 1984/85:141 93

medverkat till punktvisa insatser i de kommuner som är i störst behov av stimulans och hjälp. Mot denna bakgrund är det naturiigl att stödet får en annan inriktning och atl del kombineras med utökade bidrag till den regionala biblioteksverksamheten som jag tidigare har föreslagit.

Den typ av lokalt utvecklingsbidrag som jag förordar är ämnad all stimulera och hjälpa de kommuner som har den sämsta biblioteksverksamheten. Jag räknar med atl väsentliga effekter kan uppnås genom att bidragel för enskild kommun kan utgöra en avsevärd ekonomisk förslärkning och ulgå under en relativt lång period.

Ulformningen av del lokala utvecklingsbidraget enligt mitl förslag skall ses i relalion lill den ulökning och inriktning av bidragel till regional biblioteksverksamhet som jag föreslår. Länsbiblioteken får därigenom utökade möjligheter att bilräda kommunerna i den nödvändiga analysen och planeringen av det kommunala bibliotekssystemet. De kommuner med svaga bibliotek som hittills inte på ett ändamålsenligl sätt har kunnat tillgodogöra sig slalsbidrag ges nya möjligheter atl, om de så önskar, i samråd med länsbibliotekel göra en långsiktig biblioteksplan och söka slalsbidrag hos kulturrådet för ett ändamålsenligt sammansatt stödprogram. Länsbiblioteket kommer även att ha möjlighet att aktivt biträda en kommun som erhållit utvecklingsbidrag i genomförandet av programmel. På denna punkt har del funnits brister i nuvarande stödordning.

Det bör ankomma på kulturrådet att inom ramen för regeringens förordning utfärda bestämmelser för ett lokalt utvecklingsbidrag.

4.5.5 Arbetsplatsbibliolek

Miu förslag: Det statliga stödel till kommunerna för igångsättning av arbetsplatsbibliotek bör förstärkas.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Utredningen föreslår att bidraget till kommunerna för biblioteksverksamhet på arbetsplatserna uppgår i ett allmänt lokalt utvecklingsbidrag.

Remissinstanserna: Ålskilliga remissinslanser har i allmänt positiva ordalag yttrat sig över arbetsplatsbibliolek. De flesla framhåller arbeisplatsbiblio-tekens viktiga roll i folkbibliotekens uppsökande verksamhet.

Flera kommuner och exempelvis LO och ABF har invändningar mot utredningens uppfattning alt initiativet till att starta ett arbetsplatsbibliotek alltid skall komma från den lokala fackklubben. Kommun och förelag bör även kunna ta della initiativ enligt deras uppfattning.

Endast några få remissinstanser har uttryckligen kommenterat ulredningens förslag till förändring av statsbidraget i den del som gäller arbetsplatsbibliotek. Svenska kommunförbundet och Sandvikens kommuns kulturnämnd vill behålla nuvarande bidragssystem till kommunerna. Statens

Prop. 1984/85:141 94

kulturråd föreslår atl slaten årligen anslår 3 milj. kr. under en femårsperiod för all stödja kommuners etablering av arbetsplatsbibliotek. Medlen skall bl. a. kunna användas till bokinköp enligt kulturrådets förslag.

Bakgrund till mitt förslag: Under mitten av 1970-talel inleddes en expansiv utveckling av biblioteksverksamhet på arbelsplalser. Enligt slalistiska centralbyråns statistik finns del i dag i 110 kommuner ca 400 arbetsplatser med nägon form av folkbiblioteksverksamhet. Omfaltningen av verksamheten varierar från en enkel boksnurra till en särskilt inredd lokal som närmast kan liknas vid en mindre biblioteksfilial.

Arbetsplatsbibliotekens verksamhel och betydelse har studerats i olika sammanhang såväl i enskilda kommuner som mer samlat. Statens kulturråd har gjort en ulvärdering som redovisals i Arbetsplatsbibliolek i Sverige (Rapport från kulturrådet 1982:1). Del gemensamma mönstret tycks vara att verksamhelen fungerar bäsl då den lokala fackklubben genom bokombud och på annat sätl är aktivt engagerad i verksamheten. Läsintresset stimuleras och även läsovana uppmuntras atl låna böcker.

Folkbiblioleksutredningen lägger stor vikl vid arbetsplalsbibliotekens roll i den uppsökande verksamheten och betonar all de har en särart och inte skall ses som en metod atl locka nya besökare till andra bibliotekslokaler. Utredningen framhåller atl facket, kommunen och arbetsgivaren har etl gemensaml ansvar för arbetsplatsbiblioteken. Den lokala fackklubben bör vara initiativtagare och svara för utlåning samt tillsammans med folkbibliotekels personal välja böcker ur kommunens mediebeständ. Arbetsplatsens bokombud bör utbildas genom studieförbundens och folkbibliotekels försorg. Arbetsgivaren bör tillhandahålla lokaler och inredning.

Även bokutredningen understryker arbetsplalsbibliotekens betydelse för all öka läsinlressel och möjligheterna att skapa närhet till böckerna.

De fackliga organisationerna, främsl LO och TCO, har under de senasle åren lagt ökad vikt vid arbetsplalsbiblioteken. Intresset är också stort hos folkrörelserna. Sveriges författarförbund har engagerat sig genom att väcka opinion för en fortsalt utbyggnad.

Efter elt flerårigt utvecklingsprojekt har kulturrådet under våren 1984 lagt fram ell handlingsprogram för kulturverksamhet på arbetsplatserna kallat Verklyg för förändring (Rapporl från kulturrådet 1984:1). Förslagel har remissbehandlats och tillsammans med remissinstansernas synpunkler redovisals i budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85:100 bil. 10, s. 654 fO. I handlingsprogrammet förordas en fortsatt salsning på arbetsplatsbibliolek.

Sedan budgetåret 1975/76 har ett statligt punktbidrag stått till kommunernas förfogande och fördelals av kulturrådet. Bidragen har utgått under treårsperioder. Som villkor har rådet ställt atl kommunen skall ha bundit sig för en permanent verksamhet, att samplanering med de fackliga organisalionerna skall ha ägt rum saml alt kommunen bör ha elt i övrigt välutrustat bibliotekssystem.

Prop. 1984/85:141 95

Vid starten var den årliga bidragssumman ca 2 milj. kr. men har därefter successivi minskal på grund av en drastisk minskning i antalet ansökningar. Folkbiblioteksulredningen förklarar del avtagande intresset för atl söka bidrag med all kommunerna i dag är obenägna att åta sig ny verksamhet ulöver driften av del fasla bibliotekssystemet.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har i 1985 års budgetproposition lagt fram ett aktionsprogram för att med olika slalliga insatser slödja och slimulera en utvecklingsprocess som stärker kulturaktiviteterna på arbetsplatserna. Förslagen berör olika områden varav arbetsplatsbibliotek är elt.

I della sammanhang redovisades att riksdagen anlagil de förslag som regeringen lagt fram i propositionen om förnyelsefonder, m.m. (prop. 1984/85:86, FiU 9, rskr 108). Förnyelsefonder får användas för atl finansiera ulbildning av anställda hos berörda företag samt för forsknings- och ulvecklingsarbele. Häri borde kunna inrymmas också viss biblioteksverksamhet som har samband med utbildningsinsatser.

Enligt min mening är ett riktat stöd till kommunerna för fortsatt utbyggnad av arbetsplatsbibliolek angelägel. Bidraget bör vara av storleksordningen 3 milj. kr. och efter ansökan fördelas av kulturrådet till kommuner som är beredda all etablera nya arbetsplatsbibliolek. Slödel bör vara av engångskaraktär och stimulera kommunerna atl tillsammans med fackliga organisationer, företag, lokala sludieförbund elc. informera om och planera igångsättande av arbetsplatsbibliolek. Jag är angelägen att framhålla atl bidraget inte bör ha karaktären av driftsbidrag. Däremot bordel frill kunna disponeras av kommunen för all exempelvis delfinansiera lokala organisationers och andra parters medverkan i ett planerings- och eiablerings-skede. Elt statsbidrag av detta slag jämte de möjligheter som bör finnas atl utnyttja fömyelsefonderna bör enligt min mening väsentligt slimulera utvecklingen av arbetsplatsbibliolek. Kulturrådels beslut bör inte kunna överklagas. Del bör ankomma på regeringen alt meddela närmare föreskrifter för hur bidraget skall kunna användas.

4.5.6 Stöd lill inköp av litteralur pä invandrar- och minoiitetsspråk

Min bedömning: Slatligl slöd bör även fortsättningsvis ulgå lill lokala folkbibliotek, länsbibliotek och lånecentraler för inköp av liiieralur för invandrare och språkliga minoriteter.

Viss förslärkning av statens stöd lill rådgivning beträffande biblioteksverksamhet till invandrare bör samtidigt ske.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning vad gäller bidrag lill lilteraturinköp.

Remissinstanserna: Många remissinstanser betonar viklen av atl folkbiblioteken ger särskild service lill invandrarna. De anser också att eu statligt

Prop. 1984/85:141 96

stöd behövs. Flera remissinstanser anser att invandrare och handikappade på elt olyckligt säll ställs mol varandra i ulredningens förslag och kan inte acceptera alt bidraget till invandrarlilleratur skärs ner samtidigt som etl nytt stöd till talböcker föreslås. ABF och Studieförbundet Vuxenskolan tillstyrker ulredningens förslag.

Statens kulturråd framhåller behovel av en heltidstjänst vid rådet med huvudinriktning på invandrarnas biblioteksservice. Häri instämmer många kommuner.

Bakgrund till min bedömning: Statsbidraget lill kommunerna för inköp av invandrarlilleratur har i sin nuvarande utformning funniis sedan år 1975. Budgetåret 1975/76 uppgick bidraget till 1,7 milj. kr. och har sedan dess successivi höjls och uppgår för innevarande budgelår till 4,6 milj. kr.

Omkring 1/3 av bidragen har av kulturrådet fördelals lill lokala bibliotek, ca 1/3 lill länsbibliotek, ca 20 % lill lånecentraler och drygl 10% till Bibliotekstjänst AB för centrala inköp och katalogisering. Drygt hundratalet kommuner har fåtl bidrag, varav en majoritet har fått stöd mer än en gång. Bidragsbeloppen har ofta varit förhållandevis små. Kulturrådet har i princip krävt alt kommunen skall göra inköp av egna medel för motsvarande belopp.

Under börian av 1970-talel var folkbibliotekens service till invandrare tämligen svagt utvecklad. Slatsbidraget infördes för atl slimulera kommunerna alt satsa på invandrarverksamhet och alt medverka till att bygga upp etl litteralurbeslånd i relalion lill resp. invandrargrupps sloriek.

Sedan statsbidraget infördes har en pålaglig förstärkning av biblioteksverksamhet för invandrare ägt rum konstaterar folkbiblioteksulredningen. Kulturrådet, invandrarverket m.fl. remissinstanser instämmer i detta. I kommuner med stor invandring har invandrarbibliotekarier anställts och några länsbibliotek har inrättat särskilda konsulenttjänster för rådgivning i invandrarfrågor. I takt med atl folkbiblioteken har funnii former för in-vandrarverksamhelen och upparbetat kontaktytor gentemot invandrarnas organisationer har kommunerna tagit etl ökal ansvar för invandrarnas biblioteksservice.

Vissa brisler kvarstår dock enligt folkbiblioteksutredningens bedömning. Länsbibliotekens och lånecentralernas litteralurbeslånd är fortfarande otillräckligt, i vissa kommuner finns brisler belräffande tillgången lill barnböcker och facklitteratur och bestånden är i några fall alltför begränsade när del gäller litteratur på flerspråkiga länders minoritetsspråk. Kulturrådet inslämmer i dessa bedömningar.

För cenlral rådgivning och konferensverksamhet samt för handläggning av bidragsansökningar har kulturrådet avsatt medel motsvarande koslnaderna för en fjärdedels tjänsl, vilkel av flera remissinstanser bedöms vara olillräckligt.

Prop. 1984/85:141 97

Skälen för min bedömning: Enligt min bedömning har folkbiblioteken en slor betydelse för förverkligandet av de av riksdagen år 1975 antagna målen för invandrar- och minorilelspoliliken. Bibliotekens tillgänglighet som träffpunkt för olika grupper och möjligheter atl tillhandahålla lidningar, böcker och andra medier har på många håll i landet bildat en betydelsefull grundval för ålgärder i enlighet med riksdagens intentioner. Del statliga stödet till biblioteken för lilteraturinköp har även haft god stimulanseffekt. Den av regeringen tillsatta invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04) som ijuni 1984 avgav siU slutbetänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minorilelspoliliken har inle anfört någon invändning mol folkbiblioteksutredningens förslag till nedskärning av slödel till bibliotekens inköp av invandrarlilleratur.

Avsevärda förbättringar har således uppnåtts i många kommuner när del gäller biblioteksservice till invandrare. Kommunerna har ökal sill kulturella ansvarstagande för invandrargrupperna och funnit former för sin service till dessa gmpper. Samtidigt delar jag folkbiblioteksutredningens och kulturrådels uppfatlning att vissa brisler kvarstår i bibliotekens litleraturför-söijning. Störst tycks behoven vara för de regionala mediebestånden saml i vissa kommuner med många och/eller svårförsörjda språkgrupper. Under senare år har invandringen präglats av ökande tillskott av flyktingar från geografiskt och kulturellt avlägsna länder, från vilka det är svårt och kostnadskrävande alt få litteralur.

Med hänvisning till det nyssnämnda förordar jag atl elt statligt stöd för bibliotekens inköp av litteratur bibehålls. För all tillgodose litteraturbehov för grupper från språkområden där särskilda problem föreligger när det gäller urval, inköp och katalogisering bedömer jag del som rimligl att en huvuddel av stödet fördelas till lånecentraler och länsbibliotek som har särskilda förutsättningar att på etl effektivt sätt fullgöra sådana uppgifier. Vidare bedömer jag all behovet av ekonomisk stimulans lill kommunerna f. n. inle är lika uttalat som vid tidpunkten för bidragets inrättande, varför jag förordar en minskning av det toiala stödbeloppet. Skulle del visa sig alt nya mer omfallande behov av stöd till den lokala verksamheten på nytt uppkommer vill jag nämna atl kulturrådet enligt mitt förslag äger rätt till viss omfördelning mellan bidragsändamålen. Jag återkommer till delta i det följande i avsnittet Anslagsberäkningar för budgetårel 1985/86.

Folkbiblioteksulredningen har inte särskilt behandlat frågan om en centralt placerad konsulenttjänst för invandrares biblioteksservice. Utredningen har däremot lagt allmänna synpunkler på kulturrådets rådgivande funktion och därvid föreslagit atl en slörre del av denna verksamhel överförs på länsbibhotek och lånecentraler. I princip instämmer jag i utredningens uppfattning vilket jag även återkommer till i avsnitt 4.6.1. På sikt bör även rådgivningen beträffande verksamheten för invandrare och språkliga minoriteter vara en uppgift för bibliotekens regionala organ. Här finns nödvändig expertkunskap beträffande invandrarnas litteratur och 7 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 141

Prop. 1984/85:141 98

övriga kulturella villkor samt i många fall kontakter med motsvarande experter i t. ex. de övriga nordiska länderna.

Det kan dock, enligt min mening, finnas skäl som lalar för att kulturrådet under det närmaste året utarbetar former för regional konsulentverksamhet i lånecentralernas regi. Därvid bör rådel i samråd med kommunförbunden göra en översyn av ansvarsförhållandena för bibliotekens litteraturt"ör-sörjning till språkliga minoritetsgrupper mellan lokal, regional och central nivå. Syftet bör vara att finna rationella former för inköp och användning av litteratur inom små språkområden. En sådan översyn bör kunna finansieras inom ramen för den förslärkning av bidraget till regional biblioteksverksamhet som jag tidigare har föreslagil (avsnitt 4.5.2).

4.5.7 Stöd till inköp av talböcker

MiU förslag: Särskilda statsbidrag av engångskaraktär bör kunna utgå till länsbibliotek för inköp av talböcker enligt en plan för talboksförsörjning inom resp. län. Bidragen bör fördelas av talboks- och punkiskriftsbiblioleket (TPB).

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslagel stöds av flertalel inslanser som berör frågan, bl. a. TPB som förutsälter att biblioteket ges särskilda resurser för handhavandet av stödet. Några instanser lämnar synpunkler på slödvillkoren. Ell fålal instanser avslyrker bidragsformen lill förmån för elt ökat statligt produklionsstöd för talböcker.

Bakgrund till mitt förslag: Med slöd i riksdagens beslut år 1977 i anledning av proposition 1976/77:87 om insalser för handikappades kulturella verksamhet (KrU 1976/77:44, rskr 325) bedrevs mellan åren 1977 och 1982 etl omfattande utvecklings- och utredningsarbete i fråga om lalboksförsöij-ningen i landel för framför alll synskadade men även andra grupper av läshandikappade. Till följd härav inrättades år 1980 den statliga myndigheten talboks- och punkiskriftsbiblioleket (TPB). TPB skall i samverkan med andra bibliotek i landet arbeta för att synskadade och andra läshandikappade får tillgång till litteratur. Det åligger biblioteket särskilt atl framslälla och låna ut talböcker och punklskriflsböcker och alt inom sill verksamhelsområde lämna information och råd till folkbibliotek och andra. TPB skall också tillhandahålla punklskriflsböcker för försäljning.

De statliga ekonomiska åtagandena för den centrala talboks- och punktskriftsverksamheten har under den senasle tioårsperioden ökal kraftigt, från knappi 7 milj. kr. budgetårel 1976/77 till totalt ca 28,5 milj. kr. innevarande budgelår. Della har möjliggjort både en ökning av lalboksul-

Prop. 1984/85:141 99

givningen och en breddning av den statliga talboks- och punklskriflsverk-samheten i övrigl.

En grundläggande princip för de slatliga insatserna på detla område har varil all slaten i första hand svarar för lalboksutgivning och funklionen som lånecentral för fjärrlån och depositioner, medan de kommunala folkbiblioteken i så slor utsträckning som möjligt svarar för kontakten med låntagarna. Länsbiblioteken kompletterar med sina bestånd den kommunala talboksullåningen. Staten har verkat för en successiv decenlralisering av talboksullåningen. Till denna princip har de båda kommunförbunden anslutit sig.

Folkbibliotekens talboksbestånd är ojämnt fördelade mellan olika län och mellan olika kommuner inom samma län. Tolall har den kommunala lalboksverksamheien dock expanderat kraftigt. Antalet talböcker i kommunala bibliotek har ökat från ca 80000 exemplar år 1977 till ca 285 000 exemplar år 1983. Av 1983 års bestånd fanns ca 200000 eller ca 70% vid länsbiblioteken. Av knappi 1,2 milj. lalbokslån svarade länsbiblioteken för ca 60%.

Talbokskommiltén (U 1979:02) tillsattes för alt bl. a. utreda formerna för en decentraliserad talboksförsörjning. Kommillén överlämnade i februari 1982 siu slutbetänkande (SOU 1982:7) Talböcker - utgivning och spridning. Regeringens ställningstaganden med anledning av förslagen redovisades i 1983 års budgetproposition (bil. 10) och lämnades ulan erinran av riksdagen (KrU 1982/83:30, rskr 358). I likhel med talbokskommittén anförde jag i propositionen (s, 198) atl ett stöd till ulveckling av folkbibliotekens talboksverksamhel var önskvärt, men att frågan om ett nytt statsbidrag borde övervägas ytterligare av folkbiblioleksutredningen.

Skälen för mitt förslag: Den snabba utvecklingen av en decentraliserad talboksverksamhet under senare år kan i första hand tillskrivas det samförstånd som i fråga om ansvarsfördelningen råder mellan de olika parterna -såväl stat, landsting och kommuner som handikapporganisationerna och övriga på talboksområdel verksamma organ. Den ökade slatliga satsningen på en bred talboksutgivning har från kommuners och landstings sida i stor utsträckning följts upp med ökade talboksinköp och en förstärkning av personalresurserna för uilåningsverksamheien.

Standarden på de lokala och regionala talboksbestånden är emellertid fortfarande mycket ojämn. Samtidigt har bibliotekens uppsökande verksamhet medfört atl intresset för att låna talböcker hos nya grupper av lalboksberältigade låntagare ökal. Det är enligt min mening angeläget atl den ökande efterfrågan kan mötas av en genomtänkt plan för lalboksservi-cen både på lokal och regional nivå. För lånlagarna är del betydelsefullt alt kunna få service vid det lokala biblioteket men samtidigt ha lillgång till etl bredare utbud av litteratur. 1 likhet med talbokskommiltén och folkbiblioteksulredningen finner jag del rimligt att ansvaret för talboksinköpen för-

Prop. 1984/85:141 100

delas mellan de kommunala biblioteken och länsbiblioteket, där länsbibliotekel åtar sig att bygga upp ett regionalt talboksbestånd, anpassat till de speciella förhållandena i varje län.

Jag föreslår atl staten genom elt särskilt slöd slimulerar uppbyggnaden av sådana gemensamma lalboksbesiånd i länen, i enlighel med folkbiblioteksutredningens förslag. En förslärkning av de länsvisa talboksbestånden kan på elt effektivt sätl stärka framför allt mindre kommuners möjligheter atl erbjuda lalboksberältigade låntagare ell brett urval av litteratur. Syftet med slödel är all i försia hand bidra lill en jämnare nivå på lalboksverksamheien mellan olika län. Bidragen bör kunna beviljas en gång lill de länsbibliotek som kan redovisa en för länel gemensam plan för talboksförsörjningen. Planen bör bl.a. beskriva den nuvarande verksamheten i länet samt redovisa såväl aktuella prognoser för efterfrågan som den beslulade eller planerade resurstilldelningen i fråga om såväl personal som lalboksin-köp. Bidragsmedlen bör användas för inköp av talböcker till elt för länel gemensamt bestånd som främst genom depositioner, men även i form av fjärrlån, kan ställas lill de enskilda kommunernas förfogande. Bidraget bör ha nått avsedd effekt efler fem år och bör därefter kunna avvecklas.

Statsbidragen bör fördelas av TPB. TPB:s beslut bör inte kunna överklagas.

4.5.8 Stöd till verksamhetsutveckling

Miu förslag: Etl statligt bidrag bör fördelas av kulturrådet till i första hand kommuner för verksamhetsutveckling.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Instämmer med utredningens förslag. Delegationen för vetenskaplig och leknisk informationsförsörjning (DFI) anser atl del belopp som ulredningen föreslagit är för litel. Kulturrådet och statskontoret påpekar att utvecklingsarbetet bör samordnas med verksamheten vid högskolorna i Borås och Linköping.

Bakgrund till mitt förslag: Lilteraluruiredningen inledde en period av omfattande utvecklingsarbele och experimentverksamhet i svenskt folkbiblioteksväsen. Nya former av uppsökande arbete samt engagemang för nya medier prövades vid olika bibliotek runt om i landet. Under senare år kan man dock notera en avmattning i utvecklingsarbetet, vilket till slor del sammanhänger med ett krympt expansionsulrymme för folkbiblioteken på grund av kommunernas ansträngda ekonomi. Del har blivit naturligt för folkbiblioteken atl i försia hand slå vakt om vad som uppnåtts. De delrapporter som folkbiblioleksutredningen har utarbetat om den framtida utvecklingen på några av bibliotekens verksamhetsområden har väckt en

Prop. 1984/85:141 101

livlig debatt och uppenbarligen tillgodosett ell behov av vägledning och nyorientering.

Staten kan f.n. i viss ulslräckning stödja utvecklingsprojekt. Inom ramen för bidrag lill lokal biblioteksverksamhet har kulturrådet helt eller delvis finansierat viss experimentverksamhet. Kulturrådet har emellertid inle grundal sina bidragsbeslut på ett långsiktigt program för verksamhetsutveckling ulan stödet har utgått efter prövning från fall lill fall. Inte heller har rådel på etl systematiskt sätt löpande fört ut erfarenhelerna från olika utvecklingsprojekt. Under senare tid har dock vissa sammanfattande rapporter publicerats.

Skälen för mitt förslag: För all ytterligare bredda folkbiblioleksverksamhéten lill nya grupper av nylljare och för att anpassa biblioleksservicen lill fortgående strukturförändringar i samhällel är del av slor betydelse alt biblioteken ständigt prövar nya verksamhetsformer. Även i lider då folkbiblioteken inte kan påräkna årliga resursökningar är del väsentligt att experiment och utveckling inte avstannar.

Ansvarel för utvecklingsarbetet inom folkbiblioteksseklorn liksom för själva driften av biblioteken åvilar kommunerna. Med hänsyn till frågans angelägenhelsgrad finns del emellerlid skäl som lalar för alt slalen gör särskilda ansträngningar all stödja och stimulera metodutveckling samt att förmedla sådana erfarenheter. Därför bör kulturrådet ges möjlighel alt fördela projektbidrag till kommuner som är beredda att medverka i utvecklingsarbele av nu angivet slag. Det toiala bidraget bör vara av storleksordningen 1,5 milj. kr. och i försia hand ulgå för kommunal medverkan i enlighel med en av kulturrådet utarbetad plan. Jag förutsätter atl rådel i frågor som rör annan myndighels verksamhetsområde samråder med denna.

Del bör enligt min mening ankomma på kulturrådet atl underrätta regeringen om förslag till inriktning av utvecklingsarbetet. I detta sammanhang vill jag nämna atl del finns två områden som jag bedömer vara särskilt angelägna i samband med etl intensifierat ulvecklingsarbele. Jag avser dels former för del läsfrämjande och uppsökande arbelel, dels metoder för atl ta till vara den nya informationsteknologin pä folkbiblioleksområdet.

Enligt min mening är det viktigt att nuvarande erfarenheter av läsfrämjande verksamhel görs tillgängliga för folkbibliotek, skolor m.fl. organ som engagerar sig i detla arbele. I dessa sammanhang är det angeläget atl förnya och siärka formerna för folkbibliotekens samverkan med studieorganisationerna samt med myndigheler och organisalioner inom vård- och omsorgsområdel. Även vad gäller biblioteksservice för invandrare finns behov av att vidareutveckla verksamhetsformerna.

Som jag har anfört i det föregående (avsnitt 4.4.3) finns det inom del informalionsteknologiska området en mängd angelägna frågor för folkbibliotekens del som måsle penetreras under den närmaste framliden. Jag

Prop. 1984/85:141 102

avser exempelvis behovel av en kontinuerlig och tillförlitlig bedömning av innehåll, kvalitet och användbarhet av den ständigt växande mängden av databaser som kan vara av betydelse för folkbibliotekens verksamhet. Denna uppgift anserjag naturligt faller inom DFl:s ansvarsområde.

Folkbiblioteksulredningen har fört fram tanken på inrättande av ett experimenlbibliotek för försök med ny teknik i syfte all siärka folkbibliotekens informationsfunktion. Remissinstanserna har mottagil förslaget posilivt, även om olika synpunkler har förts fram beträffande organisation och lokalisering. Jag anser atl kulturrådet i samverkan med DFI och inom ramen för elt utvecklingsprogram närmare bör överväga ändamål och uppläggning av den tänkta försöksverksamhelen. Därvid bör rådet beakta behovel av teknikstöd i såväl informationssökning som i kommunikationen mellan olika biblioteksenheler i syfte atl projektet i möjligaste mån skall ge generellt tillämpliga erfarenheter. Exempelvis kan försöket knylas lill etl länsbibliotek och inkludera nya former för kommunikation mellan delta och kommunbiblioteken i länet. Vid planering och genomförande av dessa försök bör kulturrådet och berörda myndigheter beakta riksdagens ställningstagande till den av regeringen aviserade propositionen om dalapolitiken.

Jag återkommer till frågan om en samverkan mellan olika statliga myndigheter med biblioleksuppgifler i del följande (avsnitt 4.6.2).

4.6 Statliga uppgifter inom folkbibliotcksområdet

Jag har i det föregående framhållit att statliga bidrag saml stimulans- och stödåtgärder från olika myndigheters sida har stor betydelse för de kommunala biblioteken. Jag skall i det följande sammanfatta min syn på hur kulturrådet m.fi. myndigheter bör inrikta sin verksamhel för att på etl effektivt sätl stärka folkbiblioleksverksamhéten.

4.6.1 Statens kulturråd

Många statliga myndigheters verksamhet berör folkbiblioteken på elt eller annat sätt. Statens kulturråd har härvidlag en större uppgifl än andra myndigheter. Rådet fördelar statliga bidrag, svarar för information och konferenser samt rådgivning, initierar viss ulvecklingsverksamhet samt genomför utredningar inom olika områden av folkbibliotekens verksamhet.

Folkbiblioteksutredningen diskulerar hur de statliga centrala folkbiblioteksuppgifterna bör utformas i framtiden. Belräffande kulturrådet anser utredningen alt huvuduppgifterna bör vara alt ulöva bidragsgivning och rådgivning, följa och beskriva folkbiblioteksverksamhetens ulveckling samt svara för information och konferenser. Rådet bör enligt ulredningen även initiera metodutveckling. Jag ansluter mig lill ulredningens bedömning.

Prop. 1984/85:141 103

Som framgått av mina förslag till statsbidragsgivning till folkbiblioteksverksamheten bör kulturrådet fördela huvuddelen av dessa bidrag. En viklig uppgift för rådet bör vara att följa användningen av och effektiviteten i det statliga stödel.

Kulturrådets roll i folkbiblioleksverksamhéten bör utformas så atl de slatliga insatserna på områdel så effektivt som möjligt kan stödja och komplettera kommunernas biblioteksverksamhet. Rådel kan därvidlag göra vikliga insalser genom att medverka till en verksamhetsutveckling på folkbiblioteksområdet som kan hjälpa kommunerna alt höja sin beredskap för all möta krav på förändringar av biblioteksservicen.

Erfarenheter och resultat av försök och utvecklingsprojekt bör föras ut genom informationsinsatser av skilda slag. Jag anser, i likhet med folkbiblioteksutredningen, alt rådet bör prioritera informationsverksamhet av mer generell betydelse för kommunerna på bekostnad av rådgivning lill enskilda kommuner. Flera av de remissinstanser som har lagit upp denna fråga har invändningar mot utredningens förslag. Enligt min mening bör en decentraliserad rådgivning sättas i samband med den förslärkning av länsbibliotekets resurser som jag tidigare har föreslagil. Därmed ökar länsbibliotekels kompelens och även förutsättningar att bällre möta kommunernas behov av rådgivning.

För atl kulturrådet på ett ändamålsenligt säll skall kunna fördela statliga bidrag, bedöma effektiviteten i det slalliga slödet. stödja utvecklingsarbete och bislå med informalion krävs tillgång lill faktaunderlag som ger en god bild av bibliotekens siluation. Enligt min mening bör kulturrådet kontinuerligt följa och redovisa utvecklingstendenser i folkbiblioteksverksamheten samt ha god framförhållning när del gäller all fånga upp förändringar i verksamhelens förutsättningar.

Folkbiblioteksulredningen har föreslagit att detta skall ske genom årliga biblioteksrapporler från kulturrådet. Flera remissinstanser har haft invändningar mol förslagel och anselt atl en sådan rapportering kan bli alltför byråkratisk och resurskrävande. Andra, exempelvis Svenska kommunförbundel, menar all del inle finns något behov av årliga bedömningar från kulturrådets sida.

För egen del anserjag, atl det finns ett olvelydigl behov av kunskaper från fältet som gör det möjligl atl regelbundet ulvärdera de slalliga insatserna. Dämtöver bör det vara av värde för kommunernas biblioleksplane-ring att kulturrådet kan tillföra fakta om situationen i folkbiblioteksseklorn och på ett överskådligt sätt delge dessa åt kommunema för all underlätta de kommunala ställningstagandena. Del bör ankomma på kulturrådet att efler samråd med Kommunförbundel ulforma rapporteringen på elt ändamålsenligt säll med rimlig avvägning av resursinsatserna.

Jag vill i detla sammanhang någol beröra frågan om offenllig statistik inom folkbiblioleksområdet. Jämfört med andra samhällsområden är kul-turslalistiken tämligen outvecklad. Den av regeringen tillsatta slalistik-

Prop. 1984/85:141 104

utredningen har i betänkandet (SOU 1983:74) Framtida slallig statistik påpekat della. Utredningen lägger bl.a. förslag om förbättrad statistik om massmedier samt om kultur- och fritidsvanor.

En belydande del av kulturstatistiken ulgörs av SCB:s åriiga rapportering av folkbibliotekens verksamhet. Därutöver publicerar SCB med flera års mellanrum rapporter om fritidsvanor inom ramen för projeklel Undersökningar om levnadsförhållanden. Betydligt oftare publicerar Sveriges radios avdelning för publik- och programforskning dala om våra medievanor, bl a. i den s.k. Kullurbarometern. Statistik från olika källor har även sammanfattats av SCB och kulturrådet i publikationen Kullurstatislik 1960-1979.

Kulturrådet, SCB och Kommunförbundet har på senare år hafl överläggningar om på vilket sätt statistiken kan breddas lill alt omfaUa hela kulturområdet. Folkbiblioleksutredningen föreslår vissa förändringar och kompletteringar av SCB:s statistik. Uppgiflen om mediebestånd bör utgå ur den årliga redovisningen men kan ingå i fördjupade undersökningar. Någon form av besöksstatistik bör i stället kompletlera den årsvisa redovisningen. Vidare bör årsstatistikens produktionslid förkortas åtskilligt.

Därulöver bör kompletterande undersökningar ge fakta om den uppsökande verksamheten. Utredningen betonar även behovel av kunskap om biblioteksvanor, vilkel i försia hand kan tillgodoses inom ramen för undersökningarna om levnadsförhållanden.

Utredningen förordar vidare att kulturrådet, SCB och Kommunförbundet bistår kommunerna med all utveckla och erbjuda olika statistiska och sociologiska metoder för lokala undersökningar som elt led i kommunernas biblioteksplanering. Länsbiblioteken bör även enligt utredningen kunna medverka i dessa sammanhang.

De remissinstanser som lar upp statistikfrågorna tillstyrker ulredningens förslag i dess huvuddelar. SCB anser dock atl förslaget innebär ökade kostnader för verkel och förutsätter uppdragsfinansiering. SCB och Författarfonden har vidare invändningar mot att mediebeståndsstatisliken slopas.

För egen del kan jag i stora drag instämma i de synpunkler folkbiblioleksutredningen har fört fram. Samiidigi anserjag alt del är angeläget atl biblioleksstalisliken sätts in i sitt sammanhang, dvs. ses som en del av den statistiska informalionen om hela kultursektorn. Jag finner del därför angeläget alt SCB efter samråd med kulturrådet tar upp förnyade överläggningar med kommunförbunden i avsikl atl uiarbeta elt förslag om elt program för utvecklingen av kulturslatisliken inom ramen för tilldelade resurser till kultursektorn. För riksdagens information vill jag nämna alt jag senare ämnar föreslå regeringen alt SCB ges ett sådant uppdrag. Jag har i denna fråga samråtl med chefen för civildepartementet.

Prop. 1984/85:141 105

4.6.2 Samverkan mellan stadiga myndigheter

Genom folkbiblioteksverksamhetens bredd och genom atl folkbiblioteken är den mesl spridda organinsationen för kullur- och informationsverksamhet är det naturligt alt många myndigheter har stora förvänlningar på samarbete med biblioteken. Flera myndigheler påverkar också förutsättningarna för folkbibliotekens arbele. Så är exempelvis KB:s nalionalbibliografiska arbele och de hjälpmedel som framställs i anslutning till della ett ovärderiigt stöd för folkbiblioteken. DFI har elt övergripande ansvar för informationsförsörjningen för forskning, ulvecklingsarbele och liknande verksamhet. DFI:s ansvar avser olika kategorier informationsanvändare, däribland organisationer, massmedier och enskilda. Folkbiblioteken är därför en viktig resurs för DFL.s arbete. DFP.s verksamhel har hittills mesl varil inriklad på forskningsbibliotek och informationscentraler. Vissa projekt rörande hjälpmedelsulveckling har dock bedrivils i samverkan med folkbiblioteksseklorn, t.ex. utarbetande av gemensamma katalogregler och en översyn av klassifikalionssystemet. Initiativ har även lagits från DFI: s sida för att få till stånd en ökad samverkan mellan forskningsbibliotekens och folkbibliotekens bibliografiska databaser.

För fjärrlånearbetet och övrig samverkan inom det svenska biblioteksväsendet är myndigheter under universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) av slor betydelse för folkbiblioteken. Dessutom är UHÄ huvudman för bibliotekarieutbildningen som är föriagd till högskolan i Borås.

SÖ, TPB, socialstyrelsen, statens invandrarverk och ålskilliga andra myndigheter har alla på olika sätl folkbiblioteket som samarbelspart. En särslällning intar kriminalvårdsverkel och militära förband som enligt gällande bestämmelser har ett direkt ansvar för biblioteksförsörjningen till berörda gmpper.

Folkbiblioteksulredningen har mol denna bakgrund funnii all samverkan på central nivå mellan statliga myndigheler behöver effektiviseras och föreslår därför all elt slatligt biblioteksråd utses av regeringen. I rådel bör statens kulturråd, KB, DFI, UHÄ, SÖ saml högskolan i Borås vara representerade. Enligt förslaget bör rådel vara etl samrådsorgan för policy- och ansvarsfrågor, samordning av utvecklingsarbete och liknande frågor av gemensaml inlresse för hela biblioteksväsendet. Utredningen föreslår även att rådels kanslifunktion bör inrymmas i kulturrådets organisation.

Remissinslanserna inslämmer över lag i ulredningens uppfallning om att en bättre central samverkan behövs. Flera är dock iveksamma lill förslagel alt inrätta ett biblioteksråd efter utredningens modell. Av de direkl berörda myndighelerna är kulturrådet, KB och högskolan i Borås posiiiva, om än med vissa förbehåll, medan övriga avslyrker.

Enligt min mening finns det anledning alt stärka samarbelel mellan de berörda statliga myndigheterna. Ulredningens förslag till en formaliserad samverkan genom ett särskilt biblioteksråd rymmer vissa oklarheter, som några av de berörda remissinstanserna har påpekal, Förslagel lorde även

Prop. 1984/85:141 106

medföra vissa koslnadsökningar till följd av administration m. m. inom kulturrådet. Därför är jag inte beredd atl föreslå atl ell statligt biblioteks-råd inrättas.

Jag är dock angelägen om all berörda myndigheler gör särskilda insatser för atl samordna sin verksamhel inom bibliolekssektorn. Som exempel pä frågor där en samverkan är angelägen vill jag nämna informationsteknologins tillämpning och frågan om gemensam katalogisering, samordning av det läsfrämjande arbetet inom skolan och inom vård- och omsorgsverksamheten samt verksamhetsutveckling i övrigl på biblioteksområdet.

Del ankommer på DFI och kulturrådet att vidta åtgärder för att få lill stånd en aktivare myndighetssamverkan i biblioteksfrågor. Jag förutsälter atl dessa myndigheler senare delger regeringen sina vidtagna och planerade åtgärder med anledning härav.

Jag har i denna fråga samråtl med chefen för ulbildningsdepartemenlet.

4.6.3 Biblioteksservice inom särskilda områden Biblioteksverksamhet på kriminalvårdsanstalter

År 1984 fanns inom kriminalvården 19 riksanstalter med 1876 plalser, varav huvuddelen slulna. Vidare fanns 55 lokalanslaller med I 078 slutna och I 184 öppna platser samt 24 häkten med I 295 platser.

Fritidsverksamheten inom kriminalvården inbegriper biblioteksverksamheten och regleras övergripande i 14 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Närmare föreskrifter för biblioteksverksamheten ges i kriminalvårdsstyrelsens Föreskrifter och anvisningar m.m.för kriminalvårdsverket (FAK 1980:11). Enligt dessa skall de intagna ges möjlighet till meningsfull frilid under anstallstiden och stimuleras alt använda bibliotek efter frigivningen. Alla intagna i anstalt och häkte skall få biblioteksservice.

Biblioteksverksamheten i anstalter och häkten sköts av folkbiblioteken mot ersättning och enligt avtal, som träffas mellan kriminalvårdsstyrelsen (KVS) och kommunerna. Fr.o.m.budgetåret 1983/84 utgår ingen ersättning för den biblioteksservice som bedrivs vid öppna riks- och lokalanslaller.

KVS erhåller medel för biblioteksverksamheten under andra huvudtiteln, förslagsanslaget E 2. Kriminalvårdsanslalterna, anslagsposl 4 Vårdkostnader. För innevarande budgelår har anvisais ett belopp om 2803 000 kr., vilket innebär en ökning med 0,8 milj. kr. från föregående budgelår.

KVS uppger alt 22 av 45 akluella kommuner under innevarande budgelår erhåller full kostnadsläckning för sina tjänsler. De övriga får täckning för endasl ca en tredjedel av de verkliga kostnaderna.

Folkbiblioteksutredningen framhåller biblioteksverksamhetens stora betydelse för de inlagna på anstalter och häkten. Såväl för fritidsläsning och förströelse som för olika former av studier är tillgång till biblioteksservice angeläget. Många intagna blir under fängelsevistelsen för försia gången medvetna om folkbibliotekets möjligheter.

Prop. 1984/85:141 107

Ulredningen konstaterar atl biblioteksverksamheten vid anstalter och häkten är en statlig uppgifl. Staten anger genom KVS ambitionsnivån för verksamheten och köper bibliotekstjänster av kommunerna. Utredningen kan inte acceplera obalansen mellan den ambitionsnivå som styrelsen fastlagt genom FAK 1980:11 och den ersättning som utgår till kommunerna. Skälet till alt kommunerna hittills inte sänkt sina insatser till en nivå som motsvarar ersättningens storiek torde vara hänsyn till de intagnas behov av biblioteksservice.

Utredningen föreslär alt staten skall ersätta kommunerna fullt ul för deras insalser i häkten och på kriminalvårdsanstalter i form av schablonbelopp, vilka bör faslslällas vid förhandlingar mellan slalen och Kommunförbundel. Kommuner, där verksamheten i förhållande lill kommunstorleken är omfattande, bör dessutom få ersällning utöver schablonen.

Av remissinslanserna har del fåtal som berört frågan i huvudsak tillstyrkt utredningens förslag.

Även KVS instämmer i ulredningens förslag alt kommunerna skall erhålla full kostnadstäckning för sin biblioteksservice. Däremot ifrågasätter styrelsen om ersättningen bör utgå i form av schablonbidrag. Verksamhelens utformning varierar vid olika institutioner, varför det förmodligen skulle bli aktuellt med ersättning utöver schablonen i flertalet fall.

Inlagna i häkten och på anstalter kan belraktas som socialt handikappade och lillhör de eftersatta gmpper som den statliga kulturpolitiken skall la särskild hänsyn till. De som vislas på slutna anstalter och i häkten kan inte själva ta sig till folkbibliotek och andra kulturella instilulioner. Det är därför enligt min uppfattning synnerligen angeläget atl dessa människor ges tillgång till den service, som folkbiblioteken kan förmedla. Verksamheten vid häktena är särskilt viktig, eftersom de häktade är mer isolerade än andra intagna och läsning ofta är den enda sysselsättning som står till buds. Detta återspeglas i en hög genomsnittlig utlåning per häktesplats. Vidare bör beaktas de behov av mer kostnadskrävande biblioteksservice som intagna och häktade med andra modersmål än svenska kan ha.

Biblioteksverksamheten inom kriminalvården är en statlig angelägenhet. Kriminalvårdens resurser medger dock f. n. inte att mer än omkring hälften av de kommuner som ger biblioteksservice till anstalter och häkten kan få full ersättning härför. I likhet med utredningen och KVS anser jag alt staten successivi bör kunna ersätta även de övriga kommunerna fullt ul för deras folkbiblioleksinsatser i häkten och på slutna anstalter.

Biblioleksservicen varierar mellan olika kommuner. En ordning som innebär atl ersällning betalas lill kommunerna i form av schablonbidrag framsiår därför som mindre lämplig. Jag förordar i stället alt KVS utarbetar en administralivl mer ändamålsenlig lösning.

Jag har i denna fråga samrålt med chefen för justitiedepartementet.

Prop. 1984/85:141 108

Biblioteksverksamheten på mUiiära förband

Under budgelärel 1983/84 genomgick ca 45000 värnpliktiga militär grundutbildning och ca 90000 repetitionsulbildning. Drygl 40000 personer är därtill anslällda inom försvaret.

Den militära biblioteksorganisalionen regleras enligt överbefälhavarens (ÖB) kungörelse (FFS 1983:45, saknr. 920) om personalvården inom försvarsmakten, bil. 5, som föreskriver all värnpliktiga och anslällda kostnadsfritt skall ges lillgång till böcker och andra medier för studier och underhållande läsning. Förbandsbiblioleken skall förmedla litteratur i anslutning lill kurser och föreläsningar saml för enskilda sludier.

Verksamheten bekostas av förbanden. På en del håll har biblioteksverksamheten genom avtal och mot ersällning övertagits av de kommunala biblioteken. Driftskostnaderna varierar mellan förbanden liksom kvaliteten på servicen.

Folkbiblioteksulredningen anser alt förbandsbiblioleken spelar en viklig roll för atl ge värnpliktiga och dellagare i repetitionsulbildning en meningsfull frilid och för del studiearbete många bedriver jämsides med den militära utbildningen.

Ulredningen konstaterar att samarbetet med folkbiblioteken är tämligen obetydligt bortsett från förmedling av enstaka lån och bokdepositioner. Av en enkät som gjordes år 1983 framgår alt endast tolv förbandsbibliotek av lolall ca 70 har etl skriftligt avtal med del lokala folkbiblioteket om hjälp med skötsel av verksamheten mot ekonomisk ersättning.

Utredningen anser atl samarbelel mellan försvarsstaben och kulturrådet bör intensifieras. Rådet bör i slörre utsträckning än hittills kunna ge råd och informalion. Likaså förordar ulredningen förstärkl samarbete på regional och lokal nivå, dvs. med läns- och folkbibliotek. Vidare bör förbandsbibliotekarierna få möjlighet att delta i fortbildning.

Ulredningen är medveten om att varje förband självt beslular om omfattning och inriktning av biblioteksverksamheten men anser likväl all ÖB bör fastställa rikllinjer för vilka resurser som bör avsätlas för biblioteksverksamheten.

Slutligen föreslår utredningen all försvarsstaben varje år skall begära in redovisningar över biblioteksverksamheten vid förbanden för all cenlrall kunna följa utvecklingen.

Ell fålal remissinslanser har synpunkler på ulredningens förslag och tillstyrker dem. ÖB har emellerlid invändningar mol en del av förslagen.

ÖB anser alt ansvarel för biblioteksservicen till de värnpliktiga bör övertas av kommunbiblioteken, länsbiblioteken och kulturrådet. I avvaktan pä dels vissa undersökningar om de värnpliktigas kulturella situation i sin helhet, dels ekonomiska överväganden, anser dock ÖB alt förbands-biblioteksverksamheten bör bedrivas enligt nuvarande principer.

ÖB inslämmer i ulredningens förslag alt samarbetet mellan förbandsbibliotek ä ena sidan och kommun- och länsbibliotek å andra sidan bör kunna

Prop. 1984/85:141 109

förbällras. Förbandsbiblioleken bör ocksä belraktas som arbetsplatsbibliolek och erhålla samma stöd som dessa kan komma all få.

De personella resurserna för biblioteksverksamheten hos ÖB är starkt begränsade och beräknas ej kunna ulökas. I stället har ÖB för avsikt alt utveckla samarbetet med kulturrådet och utnyttja den sakkunskap som rådet förfogar över.

ÖB anser inte atl någon ytteriigare central detaljstyrning av förbandsbib-lioteksverksamhelen är nödvändig och avvisar därmed ulredningens förslag att ÖB bör fastställa rikllinjer för vilka resurser som bör avsättas för god biblioteksverksamhet på förbanden.

Slutligen påpekar ÖB all förbanden årligen överlämnar statistik lill SCB och kan därför inle tillstyrka utredningens förslag atl redovisningar över biblioteksverksamheten årligen skall lämnas lill försvarsstaben.

1 likhet med folkbiblioteksulredningen anser jag all biblioteksverksamheten inom försvaret är av betydelse både i utbildnings- och försiröelse-syfle. Del är odiskutabelt all behov av böcker och andra medier finns också här, även om intresset för verksamheten varierar kraftigt mellan olika plalser och enskilda individer.

Speciella omsländigheter råder under begränsad tid för de värnpliktiga med förläggning på främmande ort och i viss avskildhet från del civila samhällel. Enligt min mening ulgör de värnpliktiga en grupp med särskilda behov när det gäller bildning, utbildning och förströelse. Med hänsyn lill bl.a.del lednings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvars-maklen anser jag dock, i likhel med ÖB, atl gällande föreskrifter för närvarande är väl ägnade atl lillgodose dessa behov.

Jag delar utredningens uppfallning att del är angelägel att förbandsbiblioleken förstärker samarbetet centralt, regionalt och lokalt med kulturrådet, länsbiblioteken och de lokala folkbiblioteken. Förbandsbibliotekarierna bör t. ex. med fördel kunna della i länsbibliotekens forlbildning. Det bör ankomma på ÖB all besluta om formerna för redovisningar som kan erfordras för all följa verksamhelen.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Högskolestuderandes biblioteksservice

Vid högskolereformens genomförande i slulel av 1970-lalet befarade många att folkbiblioteken skulle belastas hårt genom de studerandes krav på förvärv av kurslitteratur, fjärrlån, liueratursökning m. m. Inom folkbiblioteksulredningen studerades därför denna fråga särskilt av en arbetsgrupp, vars slutsatser redovisades i rapporten (DsU 1983: II) Folkbibliotekens service till högskolesluderande.

Arbetsgruppen redogjorde bl. a. för en undersökning av folkbibliotekens fjärriån, som DFI har genomfört i samarbete med ulredningen. Av denna framgår alt belastningen på folkbiblioteken i fråga om fjärriän är betydligt mindre än man tidigare trott: 6% av Qärrlånen avser högskolestudier och

Prop. 1984/85:141 110

3% avser forskning. Vidare konstaterade arbetsgruppen atl Qärrlånen är fler i absolula tal i kommuner med upp till 30000 invånare än i övriga kommuner. Men även här är belastningen begränsad.

Mot denna bakgrund drar kommiltén slutsatsen atl förhållandel när det gäller servicen till högskolesluderande i flertalet kommuner är tillfredsställande. Detla, menar kommittén, har sin orsak bl.a.i förstärkningar av högskolebiblioteken och en förbättrad samverkan mellan folkbibliotek och högskolebibliotek.

Utredningen finner del inte nödvändigt att föreslå någon generell reglering av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun utan konstaterar atl det står vatje kommun fritt att avlalsreglera förhållandena. Slutligen framhåller utredningen belydelsen av atl högskolorna även framgenl ges tillräckliga resurser.

Av remissinstanserna ansluler sig bl.a. UHÄ till ulredningens uppfattning och menar att varje kommun har möjlighet atl aklualisera avlalsreglering. UHÄ påpekar vidare alt ämbetet alllsedan högskolereformen genomfördes i sina anslagsframställningar prioriterat biblioteken. UHÄ understryker vikten av alt högskolebiblioteken lillförs ökade resurser för bokinköp m.m.

Av del fåtal remissinslanser som berör denna fråga anser några atl folkbibliotekens service till högskolestuderande alltjämt lar en orimligt stor andel av folkbibliotekens resurser i anspråk. Sveriges allmänna biblioteksförening kräver att frågan ulreds ytterligare.

I likhel med utredningen konstaterar jag alt det finns kommuner, där servicen till högskolesluderande alltjämt innebär ett problem. För dessa finns möjlighelen att sluta lokala avtal mellan kommunen och resp. högskoleenhet. Förhållandel tycks emellertid i flertalel kommuner vara tillfredsställande. Jag ansluter mig därför till ulredningens uppfatlning alt inte förorda någon generell avtalsreglering mellan slal och kommun i detta avseende.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

4.6.4 Bibllolekarieulbildningen

Bibliotekarieutbildningen i Sverige bedrivs som en allmän utbildningslinje inom högskolan. Den inrättades efter beslut av riksdagen den 1 juli 1977. Linjen tillhör sektorn för utbildning för kullur- och informationsyrken. Linjen, som endasl finns vid högskolan i Borås, omfattar 80 poäng och sträcker sig över fyra terminer.

Den allmänna utbildningsplanen för biblioiekarielinjen har faslställts av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och gäller från den 1 juli 1981, medan den lokala planen och de olika kursplanerna fastställts av linjenämnden för kultur- och informationsyrken vid högskolan i Borås.

Utbildningen skall förbereda för yrkesverksamhet inom alla lyper av bibliotek och inom angränsande områden av kultur- och informationssek-

Prop. 1984/85:141 111

torn. Ulbildningen är under de första två terminerna gemensam för alla studerande. Under den tredje och fjärde terminen ges två alternativa inriktningar, nämligen kultur-information och information-dokumentation. Utbildningen har således all tillgodose en mängd olika krav. Den skall under det första studieåret försöka skapa en gemensam grund för folk/skol-och forsknings/företagsbibliolekarier.

Enligt folkbiblioteksutredningens bedömning finns det begränsade möjligheter atl tillgodose de vitt skilda krav på yrkeskunskaper som olika avnämare ställer. Därför menar utredningen atl den sammanhållna utbildningen bör ifrågasättas och diskuieras. Dessulom bör innehållel i ulbildningen ses över. Det bör i högre grad präglas av att folkbibliolekel har en folkbildande roll. Skönlitteratur och barnlitteratur bör l.ex. få slörre ulrymme i undervisningen. De sluderande bör också få bällre insikter i kommunal förvaltning och lokall kulturarbete. Vidare anser ulredningen all avnämarintressena är alltför dåligl tillgodosedda när del gäller alt ge inriktning ål undervisningen. Avnämarnas inflyiande i linjenämnden bör ökas.

Remissopinionen är splittrad när det gäller frågan om ulbildningen skall specialiseras för olika lyper av bibliotek. Ulredningens förslag lillslyrks av bl.a. Kommunförbundel och några kommuner. Högskolan i Borås, UHÄ, KB saml några större kommuner anser däremol au utbildningens försia två terminer även i fortsättningen skall hållas samman, eflersom de olika bibliolekslyperna alllmer närmar sig varandra. Innehållet i den nuvarande ulbildningen kommenteras av några remissinstanser, främsl av sådana som vill föra in nya moment i undervisningen.

Utredningens önskemål all öka avnämarnas inflyiande i linjenämnden bemöts bl.a. av högskolan i Borås. Högskolan vill påminna om alt det enligt högskoleförordningen är yrkeslivet i slorl, inte enbari arbetsgivarna och definitivt inle enbari den offentliga seklorns arbetsgivare som skall företrädas i en linjenämnd. För den mera allmänna samhällsrepresenta-lionen finns allmänföreträdarna i högskolestyrelsen. Bibliolekarieulbild-ningen är inte så unik alt en särskild organisalion bör övervägas för den, menar högskolan.

Reglerna för antagning till bibliotekarieutbildningen medger i dag tillträde för elever med ytterst varierande utbildningsbakgrund. Detta påverkar givetvis utbildningens inrikining och resullat. En utredning med förslag lill ändrade antagningsregler för bibliotekarieulbildningen har gjorts av en särskild utredare inom Institutionen bibliotekshögskolan på uppdrag av högskolestyrelsen i Borås. Beslut om förslag lill ändrade regler vänlas under våren 1985, varefter förslagel kommer all överlämnas till UHÄ för ställningslagande.

Bibliotekarieulbildningen har sedan starten fortlöpande förändrals. Senasl skedde della den Ijuli 1981. Erfarenhelerna av den nya utbildningsorganisationen är således begränsade. Enligt intentionerna i högskolerefor-

Prop. 1984/85:141 112

men kan och bör en successiv förnyelse av utbildningen genomföras också beträffande bibliotekarieulbildningen. Som exempel kan nämnas all regeringen i årels budgetproposition (prop. 1984/85: 100 bil. 10, s. 326) föreslår atl en 40-poängsvariant av bibliotekarielinjen anordnas för studerande med doktorsexamen (motsvarande) fr.o.m. budgetåret 1985/86. Med hänsyn härtill och mol bakgrund av alt remissopinionen är delad i utbildningsfrågorna anserjag inle att del finns skäl att ta omedelbara inilialiv lill förändringar av bibliotekarieutbildningen. Jag har däremot för avsikt att föreslå regeringen att ge UHÄ i uppdrag att i samband med anslagsframställningen för regeringen redovisa vilka åtgärder högskolemyndigheterna är beredda atl vidta med anledning av vad som framkommit i utredningsarbetet och vid remissbehandlingen. Jag har i denna fråga samrålt med chefen för utbildningsdepartementet.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag atl regeringen dels föreslär riksdagen all

1. anla förslagel till lag om ändring i lagen (1976:1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (avsnitt 4.3.6),

2. godkänna den ändring jag har förordat i fråga om handhavandet av utgivningsstödet (avsnitt 4.2.2),

3. godkänna de principer för slatligt stöd lill utgivning av klassisk litteratur som jag har förordat (avsnitt 4.2.3),

4. bemyndiga regeringen all beslula om statligt slöd med medel ur anslag under littera G. Massmedier m.m. till utgivning av elt stort svenskl uppslagsverk i enlighel med de principer jag har förordat (avsnitt 4.2.4),

5. bemyndiga regeringen atl i elt avtal med Sliftelsen Litleralurfrämjandel om utgivningen av En bok för alla ikläda slaten ekonomiska förpliktelser i enlighel med vad jag har anfört (avsnitt 4.2.7),

6. godkänna att stalsgaranti för lån till nyetablering av förlag m.m. får beviljas inom en engagemangsram av 6000 000 kr. (avsnitt 4.2.8),

7. godkänna den ändring jag har förordat i fråga om handhavandet av kreditgarantier till förlag (avsnitt 4.2.8),

8. godkänna vad jag har förordat om ändrade grunder för statligt dislribulionsstöd till fackbokhandel (avsnitt 4.3.1),

9. godkänna de principer för elt statligt sortimentsslöd till servicebokhandel, som inte är fackbokhandel, som jag har förordat (avsniU 4.3.2),

Prop. 1984/85:141 113

10. godkänna vad jag har förordal om grunderna för ell permanent
statligt kredilstöd lill bokhandel (avsnitt 4.3.3),

11. godkänna vad jag förordal om statligt slöd lill bokinformation
(avsnill 4.3.4),

12. godkänna de principer för statligt slöd till bokhandeln för utbildning och rådgivning som jag har förordal (avsnitt 4.3.5),

13. godkänna vad jag förordat om utökat statligt stöd lill regional biblioteksverksamhet (avsnitt 4.5.2),

14. godkänna vad jag har förordat om ändring i grunderna för slatligt stöd till lokal biblioteksverksamhet (avsnitt 4.5.4),

15. godkänna de principer för stafligt stöd lill etablering av arbetsplatsbibliolek som jag har förordat (avsnill 4.5.5),

16. godkänna de principer för statligt stöd till länsbiblioteks inköp av talböcker som jag har förordal (avsnitt 4.5.7),

17. godkänna de principer för stathgl stöd lill verksamhetsutveckling vid folkbibliotek som jag har förordat (avsnitt 4.5.8),

dels bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

18. den näringsräUsliga lagstiftningen för bokbranschens del (avsnitt 4.1.2),

19. lagstiftning på folkbiblioleksområdet (avsnitt 4.1.3),

20. lånecentraler och depåbibliotek (avsnitt 4.5.3).

I fråga om anslagsberäkningarna för budgetåret 1985/86 återkommer jag i del följande.

6 Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86

I 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 10) upptogs för budgetåret 1985/86 i avvaklan på förevarande särskilda proposition etl preliminärt beräknat belopp till Litteraturstöd samt övriga ändamål inom litteratur- och folkbiblioleksområdet. Slutliga förslag lill medelsanvisningar kan nu föreläggas riksdagen.

I budgetpropositionen (bil. 5) föreslog vidare utrikesministern efter samråd med mig atl ansvaret för slöd lill svensk litteratur i uUandet i fortsättningen heU skall läggas på Svenska institutet. Detta ändamål har hittills tillgodosetts under anslagel Litteraturstöd, anslagsposten Slöd till presentation av svensk litteralur i utlandet. Vid min medelsberäkning under detta anslag har jag lagil hänsyn lill utrikesministerns förslag att medel för ändamålet i fortsättningen bör anvisas under anslaget till Svenska institutet under Iredje huvudtiteln.

8 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 141

1. Utgivningsstöd

a) Ny svensk skönlitteratur för vuxna

b) Skönlitteratur för vuxna i svensk översättning

c) Klassiker

d) Facklitteratur för vuxna

e) Bam- och ungdoms
litteratur

f) Bam- och ungdomsserier

g) Projektstöd till särskilt
kostnadskrävande utgiv
ning

h) Litteratur på invandrar-och minoritetsspråk

i) Utgivning av August Strindbergs samlade verk

j) Svenska Vitterhetssamfundet

k) Stöd till författarverkstäder

	Statens kul-		Före-
	turråd, skol-		draganden
	överstyrelsen
(22136 000)'	( + 2	1327000)=	+4 784000
6100000	-H	427000
3000000	+	210000
2260000	+	158000
4046 000	+	283000
2575000	+	180000
500000	+	535 000
1325000	+	93000
950000	+	267000
900000	+	63000
55000	+	3000
225000	+	96000

		1984/85	Beräknad ändring		; 1985/86
		1984/85	Statens kul-		Före-
			turråd, skol-		draganden
	1) Siudie av bokbranschen'		överstyrelsen
	1) Siudie av bokbranschen'	200000	-l-	12000
	m) Arvoden m. m. för för-
	delning av utgivningsstödet	(770000)"	(+	75000)"
2.	Utgivning av läuläsl litteratur	1577000	+	542000'	+ 447000
3.	Stiftelsen Litteraturfrämjandet för utgivning av En bok för alla samt läsfräm-
	jande ålgärder för barn och ungdom	5560000	-1-	389000	-1- 167000
4. 5.	Sigtunastiftelsens klipparkiv Stiftelsen Svenska barnboks-	50000	+	23000	- 50OOO'
	institutet	970000	+	458000	- 970OOO"
6.	Samfundet De nio	17000	+	11000	- 17000
		30310000	-1-3750 000'		-t-4361000

' Statens kulturråd får under budgetåret 1984/85 omfördela medel till ett belopp av sammanlagt högst 1 milj.kr., varav högst 100000 kr.får omfördelas från posterna a-g lill Slöd lill presentation av svensk litteratur i utlandet. Reslerande medel får omfördelas mellan posterna a-g.

Dämlöver begär statens kulturråd 7 759 000 kr. för Presenlalionsslöd för litteratur-stödda titlar.

Budgetåret 1984/85 uppfört som särskild anslagspost. " Beloppet är fördelal på övriga delposter under anslagsposlen. ' Statens kulturråd begär -I- 110000 kr.

* Medel för ändamålet för budgetåret 1985/86 föreslås anvisas under anslaget G 20. Bidrag till folkbibliotek.

Därutöver begär statens kulturråd 375000 kr. för Stöd till presentation av svensk litteratur i utlandet samt ett engångsbelopp av 11 milj. kr. fördelat på tre år för utgivning av en klassikerserie för skolan.

Statens kulturråd, skolöverstyrelsen m. fl.

1. Kulturrådet föreslår för ulgivningsstödel och verksamhelen En bok
för alla en prisomräkning med 7% med hänsyn till kostnadsutveck
lingen inom den grafiska industrin. För övriga ändamål under anslaget
föreslås en prisomräkning med 6%. Skolöverstyrelsen föreslår en prisom
räkning med 9 % för utgivningen av läuläsla böcker. (-1-2140000 kr.)

2. Kulturrådet föreslår i likhel med bokulredningen att arvodes- och resekostnader för utgivningsstödets arbetsgmpper och särskilda lektorer redovisas som en särskild post under anslagsposten. F.n.beslrids dylika kostnader med medel som anvisats för de olika stödkategorierna. Rådet beräknar medelsbehovet för ändamålet under nästa budgelår till 845000 kr.

3. Kulturrådet föreslår för utgivningsstödet utöver prisomräkning en medelsökning med 500000 kr. för bam- och ungdomsserier, 7750 000 kr. för ett nytt presenlalionsslöd för lilleralurslödda titlar vid folkbiblioteken, 200000 kr. för litteratur på invandrar- och minoritetsspråk samt 80000

Prop. 1984/85:141 116

kr. för elt nytt stöd till verksamhelen inom föreningen Liv i Sverige under posten Stöd lill förtaltarverkstäder. (-i-8530000 kr.)

4. Invandrarpolitiska kommittén (IPOK, A 1980:04) överlämnade ijuni
1984 sill slulbelänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minoritetspoliti
ken. I betänkandet föreslås bl.a.att ulgivningsstödel till litteratur på in
vandrar- och minoritetsspråk vidgas och ökas med 200(K)0 kr.

Kulturrådet tillstyrker den förslagna medelsökningen.

5. Skolöverstyrelsen föreslår atl utgivningen av lättlästa böcker ökar med fem titlar till ca 20 titlar per år (400000 kr.).

6. Kulturrådet föreslår all elt belopp av 375000 kr. anvisas för stöd-köp av svenska verk för spridning i ullandet. Rådet hänvisar till sill tidigare i skrivelse den 16 december 1982 lämnade förslag till ändring av det stöd lill presentation av svensk litteratur i utlandet för vilkel ändamål medel för innevarande budgelår anvisas under förevarande anslag.

7. Stiftelsen Litteraturfrämjandet föreslåren ökning av medlen lill utgivning och marknadsföring av En bok för alla med 1647 000 kr. Kulturrådet förordar i fråga om den ordinarie verksamheten En bok för alla inle någon ökning ulöver prisomräkning. Rådel föreslår emellertid att ett engångsbelopp av 11 milj.kr. fördelat på tre år anvisas för utgivning av en särskild klassikerserie för skolans behov inom ramen för verksamheten En bok för alla.

8. Samfundet De nio begär en ökning av statsbidraget med 33000 kr. för atl återställa bidragets ursprungliga penningvärde.

Kulturrådet föreslår en ökning med 10000 kr. ulöver prisomräkning (-1-10000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående (avsnill 4.2.3) föreslagit alt statligt stöd bör kunna ulgå lill utgivning av en klassikerserie för skolan. Ell belopp av 4 milj. kr. för detta ändamål bör anvisas för näsla budgelår under förevarande anslag. Denna ökning har möjliggjorts genom ompriorilering inom utbildningsdepartementets verksamhelsområde. Medlen har beräknals under anslagsposlen Ulgivningsstöd.

Enligt vad jag har anförl i del föregående bör regeringen efler förslag från kulturrådet besluta om villkoren för del slatliga stödet lill klassikerulgivning.(7)

Jag har i det föregående (avsnitt 4.2) i flera sammanhang anförl alt del bör ankomma på kulturrådet att pröva nya medelsbehov under utgivnings-stödet inom ramen för de totalt under anslagsposten anvisade medlen. Rådet bör få besluta om atl använda anslagsmedel för marknadsföring m. m. av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. (3, 4)

Koslnader i samband med bidragsfördelningen för arvoden och resor avseende arbetsgrupper och lektorer bör enligt vad jag förordat i della fall

Prop. 1984/85:141 117

kunna belasta förevarande anslag. Enligt min mening bör det ankomma på regeringen alt efter förslag från kulturrådet ange ett årligt högstsatt belopp för detta ändamål.(2)

För riksdagens informalion vill jag upplysa om att det förhållandevis slora beloppet reserverade medel under anslaget till största delen hänför sig till förhandsstöd inom ulgivningsstödel, dvs. medel som redan har beviljals för planerad utgivning, men som delvis inte betalas ul förrän resp. bok getts ut.

Verksamhelen med lättlästa böcker bör enligt vad jag anförl i del föregående (avsnitt 4.2.6) kunna intensifieras, framför allt vad gäller marknadsföring och distribution. SÖ har redovisat en framgångsrik satsning på särskilda bokombud inom vård- och omvårdnadsseklorn. Jag anser detta vara ett lämpligt säu att nå de människor som har mest behov av lättläst litteratur. Jag föreslår att ytteriigare 400000 kr., utöver kompensation för prisutvecklingen, anvisas för ändamålet. Därmed bör det också vara möjligl att något öka del antal titlar som årligen ges ul.(5)

Ett fiertal av de ändamål som t.o.m. innevarande budgetär finns uppförda som särskilda anslagsposter under förevarande anslag bör fortsättningsvis föras upp på annat sätt. Anslagsposterna Studie av bokbranschen och Svenska Vitterhetssamfundet bör fr.o.m. nästa budgelår ingå i anslagsposlen Utgivningsstöd. Anslagsposterna Siglunasliftelsens klipparkiv och Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet bör föras över till anslaget Bidrag till folkbibliotek.

I enlighet med vad utrikesministern efter samråd med mig har redovisat i årels budgetproposition (bil. 5) bör ett belopp av 100000 kr. för verksamheten med presentation av svensk litteratur i utlandet föras över lill anslaget Dl. Svenska institutet under tredje huvudtiteln. Jag har tagit hänsyn lill detta vid min medelsberäkning.

Sedan är 1947 har elt särskilt bidrag ulgåll lill Samfundet De nio som kompensation för ökade koslnader i samband med en ändring i beskattningen av enskilda stiftelser. Med hänsyn lill den långa lid som bidragel nu har funnits finner jag den ursprungliga motiveringen inte längre befogad. Jag föreslår därför all bidraget upphör fr. o. m. nästa budgetår.

Med hänvisning i övrigt till sammanställningen hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

atl till Litteraturstöd för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 34671 000 kr.

Prop. 1984/85:141 118

G 16. Kreditgarantier till förlag

1983/84 Utgift 151307'

1984/85 Anslag lOOO'

1985/86 Förslag 1000

' Anslaget Kreditgarantier till förlag och bokhandel.

Statliga kreditgarantier för lån lill bokförlag utgår enligt förordningen (1978:490) om slalligl litteraturstöd (ändrad 1981:444). För innevarande budgetår får garantier beviljas intill etl belopp av 2 milj. kr.

Statliga kreditgarantier för lån till bokhandel utgår enligt förordningen (1977:395) om försöksverksamhel med statligt kreditstöd lill bokhandel (ändrad senast 1983:777). För innevarande budgelår får garantier beviljas intill etl belopp av 1,5 milj. kr.

Statens industriverk

Under budgetåret 1983/84 beslöt statens induslriverk om infriande av kreditgarantier till förlag om sammanlagt 151 307 kr. Tre förlag beviljades nya garantier för etl lånebelopp om totalt 450000 kr. Åtta ansökningar om garanti avslogs under budgetåret.

För budgetåret 1985/86 föreslår verket inte några förändringar.

Bokbranschens rinansieringsinstitut AB

Institutet anför all del sisla uteslående lånebeloppet med statlig garanti nu amorterats och garanlin därmed upphört.

Föredragandens överväganden

Enligt mitt förslag i del föregående (avsnitt 4.3.3) bör statliga kreditgarantier lill bokhandel avvecklas som stödform fr.o. m. näsla budgetår. Dä några garantier inle har sökts under de senaste åren och någon lidigare beviljad garanti f.n. inle kvarstår, torde ändringen sakna reell betydelse för bokhandelsbranschen.

Jag har i det föregående (avsnitt 4.2.8) också förordal alt utrymmet för garanfier till bokförlag fortsäUningsvis bör anges genom en lolal engagemangsram i stället för genom årliga ramar. Med hänsyn lagen lill såväl den hittillsvarande omfattningen av garanfigivningen till bokförlag som lill beslutade infrianden finner jag en engagemangsram om 6 milj. kr. ändamålsenlig. Som jag redan i del föregående har nämnl bör framtida garantiförluster medföra alt den toiala garantiramen minskas med motsvarande belopp.

För information vill jag nämna att den avgift om 1 % av den uteslående kapitalskulden som eriäggs för statens kostnader i samband med garanti-

verksamheten i fortsältningen kommer att las ul budgetårsvis i förskott.

Milt förslag i det föregående innebär också all industriverket fortsättningsvis beslutar även i fråga om garanlilån överstigande elt belopp av 0,5 milj. kr. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

all lill Kreditgarantier lill bokföriag för budgetårel 1985/86 anvisa ell förslagsanslag av 1000 kr.

G 17. Stöd till fackbokhandel m.m.

1983/84 Ulgift 3594800'

1984/85 Anslag 2000000'

1985/86 Förslag 2 300000

' Anslaget Bokhandelsstöd.

Från anslagel utgår slatligl distributionsstöd till bokhandel enligt bestämmelser i förordningen (1981:445) om statligt stöd till distribution av böcker.

Från anslagel ulgår dessulom t. o. m. innevarande budgetår statligt stöd till del komplelteringslager och reordersystem som grossistföretaget AB Seelig & CO driver. Användningen av stödel regleras genom ett avtal mellan staten och företagel.

1984/85

Beräknad ändring 1985/86

Stålens kulturråd

Föredraganden

1. Distributionsstöd

2. Slöd lill kompletteringslager

1200000 800000

2000000

-1-300000 -1-300000

+ 1 100000 - 800000

+ 300000

1982 års bokutredning

Bokutredningen föreslår inle någon förändring av distributionsstödet.

Statens kuUurråd

Kulturrådet har under budgelåret 1983/84 belalal ul 1324 000 kr. i dislribulionsstöd lill totalt 524 boktitlar som erhållil slatligt ulgivningsstöd och spritts i abonnemang till fackbokhandeln. Vid etl oförändrai antal stödberättigade titlar räknar rådet innevarande budgetår med en stödsumma på drygl 1,4 milj. kr. till följd av dels ökade bokpriser, dels elt större antal abonnemangstiflar med ulgivningsstöd än vad som antogs när

Prop. 1984/85:141 120

anslagsbeloppet beräknades. Rådel påpekar atl slödel urspmngligen var budgeleral till 1,6 milj. kr. och atl medelsålgången efter en introduktions-fas nu närmar sig delta belopp. För budgetåret 1985/86 föreslår rådet därför atl medlen under anslagsposten ökas lill 1,5 milj. kr. (+ 300000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag utgår vid min anslagsberäkning från den bedömning som kulturrådet gör om slödels ulnyttjande och om ökade stödbelopp på grund av höjda bokpriser. Innevarande års anslagsnivå om 1,2 milj. kr. bör således höjas med 300000 kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående (avsnitt 4.3,1) om ett ökal statligt åtagande i samband med ett nyll fackbokhandelsavtal bör ytteriigare etl belopp av 800000 kr. beräknas för stödet. Denna höjning hänför sig lill övervägande del lill en ökad slatlig rabattersättning, från 23 till 30 procentenheter av den rabatt om 50% som föriagen lämnar för böcker som erhållil statligt litteraturstöd. Fackbokhandelsavialels beslämmelse om abonnemangels sammansättning medför också all fler lilleralurslödda titlar än hittills kommer atl ingå i abonnemanget och därmed bli berältigade lill det slalliga fackbokhandelsstödet.

Eflersom det av mig föreslagna dislributionsstödet till fackbokhandel utgår som en fasl rabattersältning besläms belastningen på anslaget av det totala antal stödberättigade titlar som förs fram i stödansökningar samt av det akluella förlagsnettoprisel. Del är därmed svårt all i förväg exakt ange anslagsbehovet. Medlen bör därför anvisas under ett förslagsanslag.

Slödel till kompletteringslagrel hos grossistföretaget AB Seelig & Co för rabaiter till bokhandel betalades - i enlighel med vad som förutskickades i 1984 års budgetproposition (bil. 10, s. 428 f) - innevarande budgetår ut för sista gången. Jag har därför beräknal en minskning av anslaget med 800000 kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

atl till Stöd lill fackbokhandel m.m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 2300000 kr.

' Beloppet ingår i de medel som för innevarande budgetår anvisats under anslaget Lån för invesleringar i bokhandel.

■ Av beloppet får BFI omfördela högst 200000 kr. mellan anslagsposterna. Till anslagsposten 4 får dock inga medel omfördelas.

1982 års bokutredning

1. Bokulredningen föreslår alt etl belopp av 1,5 milj. kr. per år anvisas under en försöksperiod om fem år för ett sortimentsstöd lill den mindre bokhandeln. Stödel skall möjliggöra en slatlig rabatt lill ett urval bokhandlar utanför fackbokhandelsgmppen och avse ett fast antal titlar ur den åriiga utgivningen. En del av anslagsbeloppel föreslås användas för rådgivning i samband med slöd till den aktuella gmppen mindre bokhandlar. Utredningen föreslår att stödet handhas av Bokbranschens finansieringsinstitut AB.

2. Utredningen föreslår vidare att ell belopp av 300000 kr. per år anvisas för ulbildning och rådgivning.

Statens kulturråd

1. Kulturrådet föreslår en jämfört med bokutredningens förslag ändrad
ulformning av ell sortimentsslöd lill servicebokhandeln. Enligt rådel
bör i antalet rabatterade titlar ingå en lägsta andel titlar som erhållil
ulgivningsstöd. Förslagel alt inom stödmedlen tillgodose behovet av råd
givning lill servicebokhandeln avslyrks. Rådet föreslår atl ell belopp av
800000 kr. anvisas under en förslagsvis betecknad post (+800000 kr.).

2. Kulturrådet avstyrker ulredningens förslag om eU särskilt statligt stöd
till utbildningsinsatser inom bokhandeln.

Prop. 1984/85:141 122

Bokbranschens finansieringsinstitut AB

BFI anhåller om bidrag för utbildning och konsultverksamhet i bokhandeln i enlighel med bokulredningens förslag (-1- 300000 kr.).

Föredragandens överväganden

För de nya stödinsatserna till bokdistribution och bokhandel som jag i det föregående (avsnitt 4.3) har föreslagit bör ett nytl reservaiionsanslag benämnt Slöd till bokhandel föras upp i statsbudgeten för nästa budgetår.

För sortimentsslödel till servicebokhandlar bör enligt vad jag anfört i det föregående (avsnitt 4.3.2) anvisas etl belopp av 1 milj.kr. Enligt min mening är del möjligl att inom sortimentsslödel tillämpa en högstsatt medelsram. Genom att inköpssumman för allmänlilteralur under året före stödåret ligger till gmnd för bidragfördelningen kan antalet stödberättigade bokhandlar fastställas förhållandevis tidigt under budgetårel. Bidragsbeloppen kan då anpassas till del lolala medelsulrymmet.

Slödet till spridning av bokinformation är i den föreslagna utformningen (avsnitt 4.3.4) av lillfällig karaktär och bör efter förhållandevis kort tid kunna omprövas. För näsla budgelår har jag beräknat elt belopp av 1 milj. kr. för spridning av en aktuell bokkatalog till i första hand barn och ungdom.

För utbildning och rådgivning i bokhandeln bör enligt miU förslag (avsnitt 4.3.5) statligt stöd kunna utgå. Stödel bör enligt den föreslagna utformningen beviljas bokhandlar för utbildning av förelagsledaren eller de anslällda eller för konsulttjänster. För delta ändamål bör ett belopp av 300000 kr. anvisas.

Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolags (BFI) kostnader för adminislralion av den statliga stödverksamheten har hillills finansierats av medel under anslaget Lån för invesleringar i bokhandel. De medel som har stått till förfogande har emellertid inte täckt kostnaderna för stödadministralionen varför bolagel i alll slörre utsträckning har fåtl bidra lill dessa kostnader.

För egen del vill jag hänvisa till den samordning av de statliga stödinsatserna fill bokhandeln som enligt mill förslag (avsniU 4.3.6) bör vara en uppgift för BFI. Del är därför naturiigl att BFI:s kostnader för förvallningen av de olika stödåtgärderna anvisas under förevarande anslag och redovisas under en särskild anslagspost. Som följd härav bör etl belopp av 275000 kr. föras över från låneanslaget, där medel i denna storieksordning f.n. får användas för administrationskostnader. Med hänsyn lill de ökade arbetsuppgifter för BFI som jag har förordat och den under senare år minskade kostnadstäckningen föreslår jag alt detta belopp ökas med ytterligare 200000 kr. (-(-475000 kr.)

Jag har i del föregående betonat vikten av all BFI följer utvecklingen i

Prop. 1984/85:141 123

bokhandelsbranschen och fortlöpande anpassar de statliga stödinsatserna till de aktuella behoven inom ramen för de av statsmakterna angivna riktlinjerna för stödinsatserna. Enligt min mening bör därför BFI få en möjlighel att även göra smärre omfördelningar av de av mig förordade stödbeloppen för de olika ändamålen. Jag förordar sålunda att BFI får omfördela ett belopp av lotalt 200000 kr. mellan ändamålen under anslaget. Medlen för BFI:s administration bör dock inle få överskridas. Del bör ankomma på BFI att i sin anslagsframställning för regeringen redovisa de omfördelningar som beslutats under året.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl lill Slöd IiU bokhandel för budgelåret 1985/86 anvisa ell reservationsanslag av 2775000 kr.

G 19. Lån för investeringar i bokhandel

1983/84 Utgift 1459800 Reservation 2085200

1984/85 Anslag 2200000

1985/86 Förslag 1925000

Från anslaget utgår statligt slöd enligt förordningen (1977:395) om försöksverksamhel med statligt kreditstöd till bokhandel (ändrad senast 1984:468).

1982 års bokutredning

Bokutredningen föreslår att kredilstödel till bokhandeln permanentas och atl möjligheten att bevilja lån utvidgas till finansiering av överlagande av hyresrätt. Utredningen föreslår vidare elt anslagsbelopp av 3,5 milj. kr., varav 1,5 milj. kr. per år under fyra år som investeringsstöd för dalorisering i bokhandeln.

Bokbranschens flnansieringsinstitut AB

BFI anhåller i sin anslagsframslällning om statligt kredilstöd på oförändrat 2.2 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

Föredragandens överväganden

Enligt milt förslag i det föregående (avsnitt 4.3.3) permanenlas del slalliga kredilstödel lill bokhandeln fr. o. m. näsla budgetår. Stödel under förevarande anslag bör kunna utgå som hittills som investeringslån eller avskrivningslån. Mitt förslag innebär också all statliga lån kan beviljas för övertagande av hyresrätt till en butikslokal.

Lokal biblioteksverksamhet Inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk

Arbetsplatsbibliolek Verksamhetsutveckling Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet

	Statens kulturråd	Föredraganden
11732000	-2063 000	-3032000
4607000	+ 276000 + 3000000 +1 945 000	-2607000 + 3000000 + 1500000
(970000)'	(+ 458000)	+ 1535000
769000=	+ 46000	+ 106000'
17108000	+3204000	+ 502000"

Prop. 1984/85:141 125

Folkbiblioleksutredningen

1. Ulredningen föreslår alt de nuvarande statsbidragen lill olika ändamål inom lokal biblioteksverksamhet successivt avvecklas och ersätts av ell allmänl lokalt utvecklingbidrag,i första hand till mindre kommuner med en uttalad vilja all salsa på folkbibliotek uttryckl i en utvecklingsplan. Ulredningen föreslår ett åriigt slalsbidrag om 4 milj. kr. för della ändamål. För budgetåret 1985/86 föreslår utredningen emellertid atl etl belopp av lotalt 8,6 milj. kr. anvisas under anslagsposlen för all de beslut om fleråriga bidrag, som faltals enligt nuvarande bestämmelser, skall kunna fullföljas. Förslagel innebär en minskning av anslagsmedlen med ca 3 milj. kr. Del medelsulrymme som härigenom skapas bör föras över lill anslaget Bidrag till regional biblioteksverksamhet för atl användas för att öka slödel lill länsbiblioteken.

2. Utredningen föreslår att slalsbidragel till inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk minskas till etl ärligt belopp av 2 milj.kr., bl.a.för atl skapa medelsulrymme för ett nytt statsbidrag lill länsbiblioteken för inköp av talböcker.

3. Utredningen föreslår för vissa gemensamma ändamål inom
folkbibliotekens verksamhet elt anslagsbelopp av 2,5 milj. kr., en ökning
med ca 1,7 milj. kr., för dels kulturrådets egel arbele med metodut
veckling på folkbiblioleksområdet, dels statsbidrag till folkbibliotekens
försöksverksamheter av melodulvecklingskaraktär.

Statens kulturråd

1. Kulturrådet föreslår för budgelåret 1985/86 för lokal biblioteks
verksamhet och lokalt utvecklingsbidrag elt belopp av totalt
9669 000 kr. 4,5 milj. kr. avser bidrag enligt nuvarande ordning och
5 169000 kr. del av folkbiblioteksulredningen föreslagna nya bidragel om
räknat till 1985 ärs priser. Även kulturrådet förordar en överföring av
medel från denna anslagspost till länsbiblioteksstödet. (-2063000 kr.)

2. Kulturrådet avstyrker en minskning av bidragel lill inköp av invandrarlilleratur och begär ell oförändrat belopp samt en prisomräkning om b%. (+276000 kr.)

3. Kulturrådet föreslår i likhel med ulredningen ett reellt oförändrat belopp för gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet saml en prisomräkning om 6%. För del av ulredningen föreslagna nya ändamålet Metodutveckling föreslår rådel etl belopp av I 945000 kr., dvs. utredningens förslag omräknat lill 1985 års priser. (+1 991 000 kr.)

4. Kulturrådet föreslår vidare ett särskilt bidrag om 3 milj. kr. för kommunernas verksamhet med arbetsplatsbibliolek. ( + 3 000 000 kr.)

5. Sigtunastiftelsen begär för stiftelsens klipparkiv en ökning av

Prop. 1984/85:141 126

slatsbidraget med 3000 kr. under förutsättning atl nuvarande ansvarsfördelning för finansieringen av verksamheten kvarslår.

Sigtuna kommun och Siglunasliftelsen har i febmari 1984 överlämnat en slutrapport från Arbetsgruppen för ulredningen av den framlida biblioteksverksamheten i Sigtuna stad. I rapporten föreslås bl.a. att staten helt övertar finansieringen av stiftelsens klipparkiv saml bibliotekets kostnader för fjärrlåneverksamheten. Kostnaderna beräknas lill lotalt 450000 kr. i 1982 års priser, varav 317000 kr. avser klipparkivet och 133000 kr. fjärrlånekostnader. Enligt stiftelsens anslagsframställning för budgetårel 1985/86 beslrids verksamhelen till stor del av lönebidrag från arbetsmarknadsverket, innevarande budgetår uppgående Ull 280000 kr.

Efler remiss har yttranden över slutrapporten avgetls av universitets-och högskoleämbetet (UHÄ), statens kulturråd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och humanistisk-samhällsveienskapliga forskningsrådet (HSFR). UHÄ, kulturrådet och HSFR framhåller klipparkivels unika värde för framför allt den humanisliska forskningen och kulturlivet. UHÄ och HSFR förordar att stiftelsens bibliotek och klipparkiv även fortsättningsvis hålls samman och att finansieringen av klipparkivet helt övertas av staten. AMS påpekar att lönebidrag utgör en sysselsätlningsålgärd för den enskilde individen och inte kan ses som en permanent finansiering av en del av verksamheten. Kulturrådet anser atl arkivet utgör en integrerad del i Sigtuna kommuns biblioteksverksamhet. Rådet avstyrker därför en statlig helfinansiering av arkivet och bibliotekets fjärrlåneverksamhet, men finner del motiverat med en ökning av det statliga bidraget.

Kulturrådet föreslår i sin anslagsframställning en ökning av bidraget till klipparkivet med 20000 kr. utöver prisomräkning (+20000 kr.)

6. Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet upprepar sin begäran i tidigare anslagsframställningar om ell väsentligt höjl statsbidrag, i första hand för all kunna förhyra nya lokaler, men även för en nödvändig personalförstårkning. Totalt begär institutet en medelsökning med 673000 kr., varav 180000 kr, som engångsanvisning för flyttnings- och utmstningskostnader.

Kulturrådet tillstyrker institutets förslag om nya lokaler och föreslår en anslagshöjning med 400000 kr, utöver prisomräkning (+ 400000 kr.).

Föredragandens överväganden

1, Jag har i det föregående (avsnitt 4.5,4) föreslagit all de nuvarande statsbidragen till lokal biblioteksverksamhet upphör och ersätts av bidrag lill lokal ulveckling avsedda för de kommuner vars folkbiblioteksverksamhel i fråga om kvalilet och omfattning ligger väsentligt under den genomsnittliga standarden i landet. För det nya ändamålet har jag beräknal etl belopp av 4,5 milj. kr. Jag har vidare i det föregående (avsnitt 4.5.1 och 4.5.2) föreslagit en omfördelning av medel, som f.n. anvisas för lokal biblioteksverksamhet, till ökade bidrag lill länsbibliotekens regionala verk-

Prop. 1984/85:141 127

samhet. Milt förslag om en medelsminskning under anslagsposten 1 möjliggör i huvudsak nämnda omfördelning. Dämtöver föreslår jag förstärkningar även för andra ändamål under förevarande anslag. De statsbidrag som f. n. ulgår under anslagsposten I kan i vissa fall beviljas med ett vissl årligt belopp under en ireårsperiod. Anslagsmedlen är därför under de två näslföljande budgelåren delvis inlecknade för sådana utbetalningar. Jag har vid min anslagsberäkning tagit hänsyn härtill. Om kulturrådets åtaganden inte uppgår till det belopp som beräknas härför, bör kvarstående medel under näsla budgelår kunna användas för ytteriigare bidrag lill lokal utveckling.

2. Bidragel till lånecentralers, länsbiblioteks och lokala biblioteks inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk bör för näsla budgetär föras upp med 2 milj. kr. Jag har i det föregående (avsnitt 4.5.6) redogjort för de avvägningar som enligt min mening bör göras vid fördelningen av dessa bidrag.

3. Enligt mill förslag i del föregående (avsnitt 4.5.8) bör statligt slöd kunna utgå för verksamhetsutveckling. För della ändamål har jag beräknal etl belopp av 1,5 milj. kr.

4. För kommunernas verksamhel med all etablera biblioteksverksamhet pä arbetsplatser bör enligt mill förslag i det föregående (avsnitt 4.5.5) elt belopp av 3 milj. kr. anvisas för näsla budgetår.

5. Under anslagsposlen Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhel ulgår f. n. bidrag till Tornedalens bibliotek, Bokbuss i norra gränsområdet saml Biblioteksverksamhet bland svenskar i utlandet. Fr. o. m. näsla budgetår bör under anslagsposlen även beräknas de medel för Siglunasliftelsens klipparkiv som hittills anvisats under anslagel Lilteraiurstöd. Jag ansluler mig till kulturrådets uppfattning vad gäller finanisieringen av Siglunasliftelsens klipparkiv och bibliotekets fjärriåneverksamhet. Jag finner alt stiftelsens biblioteksverksamhet i försia hand är en fråga för kommunen alt la ansvar för. Med hänsyn till klipparkivels betydelse för forskare och kulturarbetare även uianför kommunen anserjag del befogat med ett någol ökal statligt bidrag. För riksdagens informalion vill jag nämna alt jag avser att senare föreslå regeringen all det bör ankomma på kulturrådet all besluta om bidragsbeloppets storlek inom ramen för under anslagsposlen anvisade medel.

Del bör likaså enligt min mening vara en uppgift för kulturrådet att fortsällningsvis pröva anslagsbehoven för de övriga under anslagsposlen upplagna ändamålen.

6. Medel till stiftelsen Svenska barnboksinstitutet har hillills
anvisats under anslagel Litteraturstöd. Fr.o.m. näsla budgelår bör med
len i stället föras upp under förevarande anslag. Enligt min mening bör
institutet under näsla budgelår få möjlighet au flytta till mer ändamålsenli
ga lokaler. Jag har för della ändamål beräknal en medelsökning av 506000
kr., varav 180000 kr. utgör elt engångsbelopp för flyttnings- och inred-
ningskoslnader. Totah bör bidragel till inslitulel för näsla budgelår uppgå
till 1 535 000 kr.

Prop. 1984/85:141 129

talet grundbelopp bör under en treårsperiod ökas med totalt 105 grundbelopp. 35 grundbelopp föreslås för budgelåret 1985/86 till en merkostnad av drygt 2 milj. kr.

2. Utredningen föreslår etl oförändrat anslagsbelopp för verksamhelen vid lånecentralerna.

Statens kulturråd

1. Kulturrådet föreslår för budgetårel 1985/86 i likhet med utredningen en ökning av antalet grundbelopp lill länsbiblioteken med 35 grundbelopp. Kulturrådet beräknar det ökade medelsbehovel härför till 2 353 000 kr. Därtill kommer etl belopp av 571 000 kr. i kompensation för pris- och löneökningar. (+ 2924000 kr.)

2. Kulturrådet begär för verksamheten vid länecentralerna en medelsökning av 200000 kr. för den årsavgift som las ut vid en anslulning av depåbiblioteken till Bibliotekstjänsts datoriserade bibliotekssystem BUMS. Därutöver begär rådel elt belopp av 271 000 kr. i kompensalion för pris- och löneökningar. (+471 000 kr.)

Föredragandens överväganden

1. Milt förslag i det föregående (avsnill 4.5.2) innebär all del slatliga slödel lill regional biblioteksverksamhet kraftigt förstärks under en treårsperiod. Detla föreslås ske genom en omfördelning av medel från anslaget Bidrag till folkbibliotek. För näsla budgetår bör sålunda stödel lill länsbiblioteken ökas med ell belopp av 2219000 kr. molsvarande statsbidraget för 35 grundbelopp. Statsbidrag ulgår med 55% av gmndbelopp om f.n. 115 300 kr.

2. För verksamheten som lånecentral med depåfunktion vid Malmö, Slockholms och Umeå stadsbibliotek har jag räknat med en viss kompensation för kostnadsutvecklingen. Enligt vad jag har förordal i del föregående bör verksamheten i fortsättningen regleras efter förhandlingar mellan slalen och de tre berörda kommunerna.

Med hänvisning till det anförda och till sammanställningen hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

atl till Bidrag tUl regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1985/86 anvisa eU förslagsanslag av 16392000 kr.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

9 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 141

Rättelse: S. 129, rad 5 nedifrån Står: reservationsanslag Rättat till: förslagsanslag

Prop. 1984/85:141 130

Bilaga I

Sammanfattning av bokutredningens betänkande (SOU 1984:30) LÄS MERA!

1 Bokutredningens uppdrag och arbete

I detta avsnitt återges ulredningsuppdragd såsom del formulerats i bokutredningens direkliv. Utredningsarbetet sammanfattas i vad avser publicerade rapporter och undersökningar, konlakler, studieresor och konferenser, saml avgivna yttranden och inkomna skrivelser som beaklats i utredningsarbetet.

2 Ett internationellt perspektiv

Kapitlel innehåller en akluell översikt över bokens situation i Norden. Uppgifter redovisas frän Danmark, Finland, Island och Norge rörande bl.a. bokbranschen, biblioteken och statligt litteraturstöd.

I etl särskilt avsnitt behandlas några problemområden i internationell belysning. De områden som berörs är bokutgivningen och föriagen, bokpriserna, bokhandeln, bokklubbarna och förlagens direktförsäljning samt frågor om lilteraiurstöd.

3 Boken i mediesamhället

Tillkomsten av nya medier innebär ökad konkurrens om konsumenlernas tid och pengar. Sveriges Radios publikundersökningar har dock visal alt bokläsandet ändå behåller sin andel i förhållande fill annan mediekonsumtion. Bokulredningen har ocksä visal (rapporten LÄS!, s. 165-174) all del finns tecken på atl bokläsandet ökar. Den ökade konkurrensen antas gå ut över annan "läsning" och mediekonsumtionen i övrigt.

Kapitlet innehåller framför alll en genomgång av hur den snabba lekniska utvecklingen av andra medier kan komma alt påverka den traditionella bokproduktionen och användningen av böcker.

Läsning av skönlitteratur i klassiska böcker kommer med stor sannolikhet all finnas kvar även i en avlägsen framlid. Utan aktiva läsfrämjande insatser finns dock en risk för alt läskunnigheten kan komma att minska relativt sett. Skönlitteraturen i vidsträckt mening är och förblir vår viktigaste källa för mänsklig kunskap och upplevelse, för förmedling av erfarenheter, känslor och värderingar.

Prop. 1984/85:141 131

4 Litteraturpolitikens mål

En utgångspunkt för 1982 års bokuiredning har varil all de kullurpoliiiska mål som lades fasl av riksdagen år 1974 skall förverkligas och alt de därmed också skall ses som grundläggande mål för samhällels politik för litteratur och läsning.

En utgångspunkt för reformarbetet har vidare varit förvissningen om all boken har etl unikt värde som kulturmedium. Boken kan som ingen annan kulturbärare förmedla mänskliga erfarenheler, kunskaper och känslor från människa till människa och från generation till generation. Boken är centralpunkt i den intellektuella utvecklingen, en grundläggande kommunikationsmetod för nya tankar. Boken ger den avgörande möjligheten till självsländig upplevelse och åsiktsbildning.

Bokutredningen anser mot denna bakgrund atl boken skall betraktas som del prioriterade kullurmediet. För alt siärka bokens ställning måste de slatliga insaiserna syfta till alt o förstärka del läsfrämjande arbelel och förskjuta gränsen mellan läsare

och icke-läsare, o bryta ned läsbarriärer och klasskillnader i bokläsandet, o skapa etl lidigl intresse för böcker och läsning hos barn, i hemmen och

inom barnomsorgen, o siärka skönlitteraturens ställning i skolan, o uppräita etl varaktigt samarbete mellan folkbibliotek och skola för att

väcka läslust hos barn och ungdomar, o främja läsning bland vuxna, bl.a. genom bibliotek på arbelsplalser och

institutioner, o skapa goda förulsällningar och arbetsmöjligheter för författare och översättare, o garanlera en bred och kvalitativ utgivning av böcker, såväl klassisk som

nyskriven litteratur, o ge förulsällningar för många förlag med olika profil för alt motverka

koncentration av utgivningsbeslut, o underlätta etablering av nya förlag med kvalitetsulgivning, o möjliggöra prisbillig utgivning av kvalificerad och samiidigi populär

litteratur, o förbättra tillgängligheten av kvalificerad och kulturellt värdefull litteratur, o behålla och siärka befinlliga fackbokhandlar och övrig bokhandel med

brett sorfiment, o underlätta etablering av nya bokhandlar,

o möjliggöra en ökad sortimentsbredd och längre lagerhållningslid i bokhandeln, o öka konkurrenskraften för kvalitetslitteraturen i alla försäljningskanaler, o främja låga bokpriser.

Prop. 1984/85:141 132

5 Böcker ocb läsning

Ett levande språk och en levande litteratur äi' begrepp som förutsätter varandra. Vår språkverklighet, språkets nutid och dälid är lagrade i litteraturens minnesbank. Det skrivna ordet, boken, är den dagbok i vilken vär särart ges gestalt, den bakgrund mot vilken vi kan tolka vär verklighet. Frågan om vår idenlilel blir därmed ocksä en fräga om hur vi tar till vara vårl kulturarv.

2,5 miljoner vuxna svenskar läser ofta böcker, dvs. nägon gång eller flera gånger i veckan. Närmare 2 miljoner läser aldrig eller ytterst sällan en bok. Klyftan kan lyckas stor mellan läsare och icke-läsare. Mönslret har varit relativt stabilt under längre lid. Men det finns tydliga tecken på att bokläsandet ökar och att icke-läsarnas antal minskar. Trots utvecklingen av nya medier behåller också läsningen sin andel av den samlade mediekonsumtionen.

Kvar står det faktum att alltför många människor inte läser böcker. Åtgärder för all öka bokläsarnas antal måsle vara eu cenlrall inslag i en offensiv politik för litteratur och läsning.

6 Bokbranschens villkor

De grundläggande tankarna om fri konkurrens och fri näringsutövning som ligger bakom vär konkurrenslagstiftning har också en stark inverkan på bokbranschens sätt all arbela. Före år 1970 var priskonkurrensen på bokmarknaden begränsad. Efter beslut om dispens frän bruttoprisförbudet tillämpades fasta bokpriser i detaljhandeln.

Detta ingrepp på den fria marknaden har efter år 1970 ersatts av nya branschöverenskommelser mellan bokförlag och bokhandel och ell antal kulturpolitiskt motiverade stödinsatser på litieraturomrädet. Ett statligt utgivningsstöd infördes genom riksdagsbeslut våren 1975 och följdes av andra statliga åtgärder. Det senaste fackbokhandelsavtalet från år 1980 bidrar till att en slor del av utgivningen skickas lill den välsorterade bokhandeln.

7 Förlag och utgivning

I det svenska samhällels kullurpoliiiska ansvar ingår all garanlera medborgarna etl tillräckligt brett och kvalificerat thelurval, dvs. atl med olika åtgärder garantera alt den svenske läsaren har tillgång till en lilteraturstan-dard jämförlig med de västeuropeiska språkområdena, vilka omfattar betydligt fler människor än del svenska.

Prop. 1984/85:141 133

De statliga åtgärderna för att förmedla litteraturen till läsarna har i första hand fått formen av ett utgivningsstöd. Bokutredningen konstaterar atl de förväntningar som riksdag och regering ställde vid utgivningsstödets tillkomst i stort sett har infriats. Bruttoprisförbudet fick inte de negativa effekter för den kvalificerade litteraturen som man på många håll befarade.

Man kan vidare konstalera att oron för en alltmer ökad koncentration av utgivningsbesluten visat sig obefogad. Utredningen finner del rimligt alt anta att stödel i detta hänseende haft en betydelsefull positiv inverkan. Såväl ur kulturell synvinkel som av yttrandefrihetsskäl är det viktigt atl antalet utgivare inte blir för få. Bokutredningen menar atl den nuvarande situationen på förlagsmarknaden i stort sett motsvarar elt sådant krav.

Det nuvarande utgivningsstödet omfattar praktiskt laget samlliga på marknaden förekommande litteraturgenrer med undanlag av enklare handböcker, uppslagsverk, lexika, läromedel elc. Stödverksamheten är uppdelad på sammanlagl åtta stödordningar. Stödet till den skönlitterära utgivningen dominerar ulgivningsstödel totalt sell. Facklilterär utgivning stöds genom den för denna utgivning etablerade stödordningen. Därulöver förekommer vissl stöd till facklitteratur inom barn- och ungdoms-, klassiker-och projektstöden.

Bokutredningen går i detta kapilel igenom varje slödordning och redovisar effekter och resultat. Vissa frägor rörande handläggningen av ulgivningsstödel behandlas. Utredningen betonar viklen av atl slatens kulturråd (KUR) informerar berörda parter om utgivningsstödets villkor.

8 Bokens tillgänglighet

En åriigen uppdaterad och heltäckande statistik rörande bokhandelns struktur finns inte att tillgå inom bokbranschen. För atl kunna ge en bild av dagens situation har bokutredningen inhämtat uppgifier från slatens pris-och kartellnämnds (SPK) undersökning Handeln med böcker (SPK US 1983:14) och de ulredningar som lidigare gjorls av SPK. Utredningen har vidare lagit del av statistik och andra uppgifter från AB Seelig & Co, Bokbranschens konsult AB (Bokab) och Svenska bokföriäggareföreningen. I vissa fall bygger redovisningen på utredningens egen insamling av data.

Bokutredningen redovisar i detta kapitel ell aktuellt malerial rörande bokhandeln i Sverige, bl. a. antalet bokhandlar. omsättning, ägarkategorier och geografisk spridning.

Förlagens direktförsäljning av allmänlilteralur år 1981 var enligt SPK:s undersökning lika stor som detaljhandelsförsäljningen. Bokklubbarna svarade för 58% av direklförsäljningen. Hem-, poslorder- och telefonförsäljningen uigjorde 26% varav drygl hälften avsåg försäljning av s, k. avbelal-ningsverk. Räknal i fasla priser har bokklubbsförsäljningen femdubblals

Prop. 1984/85:141 134

sedan år 1970. Den ökade lolala försäljningen av allmänlitteratur sedan samma år kan huvudsakligen hänföras lill bokklubbsförsäljningen.

Utredningen redovisar uppgifier om sortimenisbredden i olika försäljningskanaler. Kvalitetslitteraturens spridning och tillgänglighet belyses med uppgifter från SPK:s undersökning samt bokulredningens egna rap-porter(DsU 1983: 15) Litleralurförmedling i tre Dalakommuner och (Ds U 1983: 16) Bokklubbar och bokvanor.

Det svenska biblioteksväsendel är väl utbyggt för all göra boken tillgänglig för medborgarna. För atl göra bilden av bokens tillgänglighet mer fullständig redovisar bokutredningen aktuell slalistik rörande folkbibliotekens och skolbibliotekens verksamhel.

9 Bokutredningens förslag

9.1 Läsning och läsfrämjande

Bokulredningens uppdrag har primärt rörl de slalliga insatserna för stöd lill utgivning och spridning av kvalitelslilleratur samt de allmänna villkoren för bokbranschen. Den grundläggande utgångspunkten för en framgångsrik litteraturpolitik är emellertid atl läsningen i vid mening sätts i centrum. Helt avgörande härvidlag är de insalser som kan göras för all förankra läsningen och upplevelsen av litteratur hos den uppväxande generationen.

Bokutredningen förespråkar för sin del en ökad salsning på barn och ungdomar, såsom del mesl framkomliga sällel alt skapa en positiv attityd lill böcker och läsning och överbrygga socio-ekonomiska hinder och klassskillnader. En målmedveten satsning på barnens läsning kommer atl leda lill atl den stora gruppen vuxna icke-läsare successivi krymper. Det är samtidigt vikligt alt utnyttja de möjligheter som ges för alt slimulera läsintresset bland vuxna. Utredningen har vall atl i detla sammanhang främst behandla två områden, läsning och litteratur i grundskolan och den fortsatta utvecklingen av arbetsplatsbibliolek.

De kullurpoliiiska uppgifter som skolan fått med den nya läroplanen är i hög grad inriklade på en humanistisk förnyelse av skolan. 1 läroplanen har litteratur och läsning fått en framskjuten plals. 1 svenskundervisningen skall skönlitteraturen särskilt uppmärksammas. Lilteralurtäsningen skall syfta till atl skapa elt beslående bok- och läsintresse.

Litteraturläsningen i grundskolan är ett tacksamt arbetsfält. Alla barn finns i skolan, oberoende av sociala och personliga förhållanden. De lässtimulerande åtgärderna har visat sig ge särskilt goda resullat på mellanstadiet. Om barnen får uppleva all det är meningsfullt all läsa ulvecklas förmågan att läsa påtagligt på mellanstadiet.

Prop. 1984/85:141 135

Den läspedagogiska verksamhelen i skolan finns grundligt dokumenterad och resultaten är glädjande. Man har enligt bokulredningens uppfattning nu kommit till en punkt då del gäller att la steget från en lång och positiv försöksperiod lill en mer kontinuerlig och fördjupad verksamhet.

I många kommuner finns i dag en samverkan mellan skolan och folkbiblioteket som syftar till att förstärka skolbibliotekets pedagogiska funktion. Ett nära samarbete mellan läraren, bibliotekarien och eleverna ger goda resultat.

Det är mot bakgrund av de samstämmigt positiva erfarenheterna från det läsfrämjande arbetet i skolan som bokutredningen lägger fram sina förslag. Förutsättningarna för en framgångsrik satsning på läsning finns i skolan. Utredningen har efter samråd med expertis inom bl. a. skolöverstyrelsen (SÖ) kommit fram till följande rikllinjer för den läspedagogiska verksamheten.

Klassläraren/svenskläraren har det primära ansvarel för att litteraturläsningen utvecklas och omfattar alla elever. Verksamheten förutsätter vidare fungerande bibliotek, skolbibliotek och/eller folkbibliotek. Lokalmässigt kan den läspedagogiska verksamheten försiggå i det egna klassrummet, i skolbiblioteket eller i folkbibliotekets lokaler. Det centrala är samspelet elever-lärare-bibliotekarie.

Informationssamhällets snabba framväxt släller höga krav på en fortbildning som syftar till alt öka skolornas möjligheter att utveckla en humanistisk kultur, där språk och litteratur är hörnstenar. Fortbildningen bör knytas till det lokala utvecklingsarbetet, Detla arbete bör gälla alla stadier men kan till en början ha sin tyngdpunkt på grundskolans mellanstadium.

Fortbildningen av lärare i svenska är ett prioriterat område. Den bör genomföras som högskolekurser i grundläggande språkliga färdigheter med särskild tonvikt på litteratur och litteraturpedagogik.

En ökad satsning på läsning i det lokala utvecklingsarbetet förutsätter etl fördjupat samarbete mellan skola och bibliotek. Folkbibliotekens uppsökande verksamhet kan därvid ha många former. Bokpral i klasserna har hittills varil en stor lillgång för både lärare och elever. Bokpraten skall ses som ett led i undervisningen och läggas upp i samarbete med lärarna. En del av folkbibliotekens bokpral bör kunna rikias direkl lill lärarna som har behov av information om nya äldre böcker för all kunna lägga upp lemastudier och fortlöpande kunna presentera böcker för eleverna. Del gäller bl.a. atl utveckla användningen av skönlitteratur och faktaböcker i samhällsorienterande sludier.

Samarbetet skola-bibliotek i anslulning lill lokall utvecklingsarbete kan vidare avse gemensamma studiedagar för skolans personal och bibliotekspersonal, lokalt planerade konferenser i anslutning lill inköp av läromedel - såväl skönlitteratur som faktaböcker, fortbildning för lärare med specialfunktioner, genomförande av förfatlarbesök i skolan, fortlöpande översyn av barns och ungdomars tillgäng till böcker, förberedande lokall bud-

Prop. 1984/85:141 136

gelsamarbete skolförvaltning-kulturförvaltning och studiecirklar för föräldrar och lärare kring barniitleratur.

För atl man i skolan skall kunna utveckla arbetet med litteratur så all del blir till kunskaper och glädje för alla elever, från vilken grupp i samhällel de än kommer, behövs stöd av forskning och ulvecklingsarbele.

Forskningsbehovet gäller främst lilteraturpedagogik i grundskolan. Del saknas näslan hell teoretiska gmndvalar för ell nödvändigt utvecklingsarbele på låg- och mellanstadiet. Främst behövs forskning som kan ge kunskaper om hur skönlitteraturen kan användas i olika kunskapssammanhang, hur barn förslår texter av olika slag, vilka tankemodeller de utnyttjar i tolkningen av texter och hur deras förmåga alt tolka texter kan ulvecklas.

Statsbidragssystemet för grundskolan innebär slora möjligheter för kommuner och enskilda skolor att själva beslämma över hur statsbidraget skall användas för olika insatser. Del står t. ex. kommunen frill alt använda statliga medel för atl anställa en fackuibildad bibliotekarie för läspedago-giskl arbele vid en skola eller inom ett rektorsområde. Kommunen kan dessutom för egen del ge en lärare nedsatt undervisningsskyldighel för det pedagogiska skolbiblioleksarbetel.

Med den starka ställning som litteraturundervisningen enligt läroplanen skall ha i gmndskolan måste den också få erforderliga resurser inom ramen för skolanslagen. Den nödvändiga förstärkning av insatserna som bokulredningen förespråkar bör vara möjlig alt åstadkomma i första hand genom omfördelning inom de anslag kommunen förfogar över. Bokutredningen vill särskilt peka på de möjligheter som följande anslag erbjuder.

För forlbildning av lärare i litteratur och lilteraturpedagogik kan medel utgå från anslagsposten Bidrag lill lokal skolulveckling under anslagel Bidrag till driften av grundskolor m.m. Fortbildning kan anordnas bl.a. i form av högskolekurser och bekostas i så fall av medel för Personalutbildning för skolväsendets behov under anslagel Ulbildning för undervisningsyrken.

Inom ramen för den icke-undervisningsbundna delen av förslärkningsresursen har kommunen stor handlingsfrihel. Anslagen ger utrymme för ersättning från skolan till folkbibliotek för den verksamhet man kommer överens om mellan skolstyrelse och kulturnämnd. Del kan röra sig om t.ex. bokpral med utlåning och bibliotekariemedverkan i skolans lemadagar. Resurser för lokal skolulveckling kan användas för studiedagar, sla-die- eller ämneskonferenser, vidareulbildning för skolbibliotekarier, förfatlarbesök m.m.

Det är också möjligt för skolstyrelsen alt anvisa kommunala medel för uppmstning av skolbibliotekels mediebestånd och för personalmedverkan från folkbiblioteket. För litteraturläsningen i skolan kan det ligga nära till hands atl bekosta ett vissl antal timmar barn- och ungdomsbibliotekarie för varje rektorsområde.

Prop. 1984/85:141 137

Lilieraturfrämjandets utgivning i serien En bok för alla - barn och ungdomar, har visat sig särskilt lämpad för skolan. Det har från lärarhåll framhållits att serien gett skolorna en unik ekonomisk möjlighet att köpa in etl större antal kvalitetsböcker för klassuppsättningar, temastudier etc.

Bokutredningen vill i della sammanhang även hänvisa till folkbiblioteksutredningens förslag om elt engångsstöd till kommuner för inköp av litteratur för läsfrämjande arbete bland barn och ungdom.

Inrättandet av arbetsplatsbibliolek har varit en av de mest uppmärksammade insaiserna för all främja läsning bland vuxna under senare år. Sedan år 1975 har sådana bibliotek byggls upp med hjälp av statsbidrag och drygl 400 arbetsplatser i 110 kommuner har numera biblioteksverksamhet.

Erfarenheterna ger en entydig bild av arbetsplatsbibtiotekens betydelse för läsandet. Dessa bibliotek har en slörre andel låntagare bland de anställda än vad kommunbiblioteken har bland den vuxna befolkningen. Man påverkar inle bara bok- och läsvanorna hos dem som redan är bokläsare. Även lidigare icke-läsare nås av verksamheten. Del visar resultat från bl.a. Gävleborgsprojeklels försök med arbetsplatsbibliolek.

Bokutredningen anser atl en fortsatt utbyggnad av arbetsplatsbibliolek är en betydelsefull insals för att främja läsintresset bland vuxna. Utbyggnaden bör svara mol önskemål från de anslällda. De nödvändiga resurserna blir naturligtvis beroende av verksamhetens omfattning.

Del är enligt bokulredningens uppfallning av slor betydelse all bokläsningen uppmärksammas även i andra medier. Med den vikt utredningen fäster vid boken som kulturmedium ler del sig naluriigl alt hävda att andra massmedier och då framför alll radio och TV bör ägna ett ökat ulrymme åt böcker och litteratur.

Bokulredningen har från Sveriges Riksradio och Sveriges Television fått uppgifier om litleraturprogram i radio och TV. Även om silualionen vad gäller litteraturprogram i radio och TV i viss mån förbättrats kan den nuvarande omfattningen knappast anses vara skälig med tanke pä litteraturens vikfiga roll i samhället. Radions och televisionens kulturansvar finns inskrivet i avtalen mellan slaten och resp. förelag. Enligt bokutredningens uppfatlning borde avtalen med staten kunna vara en uigångspunkt för fortsatta överväganden om ökade läsfrämjande insatser. Utredningen föreslår atl regeringen tar inilialiv i denna riktning inför den kommande avtalsperioden.

9.2 Ingrepp på bokmarknaden

Bakom de krav som i det senaste årets debatt framförts om etl återinförande av fasta bokhandelspriser har uppenbarligen legat samma synpunkter som de som motiverade den tidigare dispensen från bruttoprisförbudet. Avsiklen lorde vara att gynna bokhandeln och därmed den bokköpande och bokläsande allmänhetens möjlighel all på så många plalser som möjligt få lillgång lill bokutgivningen i hela dess bredd.

Prop. 1984/85:141 138

De ingrepp i marknaden som i försia hand skulle kunna tillgripas är alt gå tillbaka lill den ordning som rådde före är 1970. Effeklerna av ett sådant ingrepp går alt bedöma i stora drag eflersom erfarenheler finns. 1 bokulredningens rapporl LÄS! konslaleras alt del knappast är rimligt alt överväga en fullständig övergång till det gamla syslemel. Del skulle bl. a. kräva en total genomgång och prövning av befinlliga försäljningsställen och försäljningsvägar, inrättande av organ för elableringsprövning m.m. Vad som främst diskulerats är därför någon form av fastprissyslem som skulle kunna genomföras ulan andra marknadsingrepp.

Bokutredningen har efter en ingående analys kommil lill slutsatsen att återinförandet av etl system med fasta bokpriser inle skulle få avsedda kulturpolitiska effekter. Ell sådant ingrepp i den fria konkurrensen pä bokmarknaden skulle inte siärka bokhandeln och därmed förbällra allmänhetens möjligheter att få tillgång till den goda litteraturen. Utredningen är således inte beredd alt föreslå nägon ändring i den näringsrätlsliga regleringen av bokbranschen.

De syften som en kulturpolitiskt motiverad återgång lill fasta bokpriser skulle främja, tillgodoses enligt utredningens uppfatlning i väsenllig utsträckning av etl ulvecklat fackbokhandelsavtal och genom slatligl engagemang i elt program för stöd till bokhandeln.

För del fall man under den fortsatta beredningen av frågan skulle komma till motsatt ståndpunkt redovisar utredningen även vilka formella och praktiska möjligheter som finns all införa fasla bokpriser.

9.3 Ett utvecklingsprogram för bokhandeln

Genom anslutning till fackbokhandelsavtalei barett antal bokföriag och bokhandlar åtagit sig att distribuera resp. ta emol elt abonnemang av en viss omfattning. Bokulredningen vill kraftigt underslryka fackbokhandelsavialels betydelse. Bokbranschens parter har genom avtalet gjort åtaganden som bidrar liU att nya böcker når ul lill bokhandeln i belydande ulslräckning. Delta faktum har också moliveral ett statligt dislribulionsstöd, som är knuiet lill avtalels abonnemangssystem och avser den lilleralurslödda utgivningen.

Frän förlagssidan har man förklarat sig beredd att förstärka fackbokhandelsavtalei och dess kullurpoliiiska profil. Förlagen ålar sig all lill varje fackbokhandel ulan debitering distribuera ett exemplar av varje titel som givits ul med slatligl litteraturstöd. Därmed bortfaller ocksä relurrälten pä dessa exemplar. För fackbokhandelns del kvarstår åtagandet att ta emot förlagens abonnemang. Inom bokbranschen föreligger således etl åtagande om elt särskilt och utökat ansvar för distributionen av den lilleralurslödda utgivningen.

Enligt bokulredningens uppfallning är etl ulvidgal fackbokhandelsavtal ell väsentligt inslag i slrävan alt gynna försäljning och distribution genom

Prop. 1984/85:141 139

bokhandeln av ett brett utbud kvalitetslitteratur. Avtalet innebär också en klar viljeinriktning från bokbranschens sida att värna om den välsorterade fackbokhandeln.

En analys av bokhandelsstrukluren visar alt fackbokhandeln är slarkt koncentrerad till större orter. Många orter saknar helt bokhandel och av de ca 170 bokhandlarna inom gruppen övrig bokhandel är många ensamma på sin ort. En nedläggning i etl sådani fall innebär en ytteriigare utarmning av den kulturella servicen på orlen.

Den mindre bokhandeln har i många avseenden en utsatt situalion. Inom gruppen övrig bokhandel har en kraftig minskning skell av försäljningsandelen till skolor och bibliotek. 1 de enskilda fallen kan bokhandelns situalion ha påverkats av särskilda händelser, t. ex. nedläggning av viklig induslri på orten.

Betydelsen av alt kunna behålla och stärka de bokhandlar som finns kvar i landet kan inte nog understrykas. Bokutredningen har kommit lill slutsatsen att det krävs ell slatligt stöd i någon form för att många av de kommuner som ännu har kvar sin bokhandel skall få behålla den.

Det bör betonas all del bokhandelsstöd som ulredningen föreslår inte i första hand skall ses som elt stöd till den enskilda bokhandeln utan som ett kulturpolitiskt och konsumentpolitiskt motiverat stöd för atl värna om tillgängligheten av god litteratur. Varje bokhandelsnedläggning innebär en pålaglig försvagning av bokens lillgänglighet. Denna blir särskilt kännbar för bokköparen/bokläsaren i kommuner med liten befolkning.

Bokulredningen föreslår mot denna bakgrund en ny stödform för mindre bokhandlar uianför fackbokhandelsgruppen. Slödel bör utformas som ett sortimentsslöd i kombinaiion med en konsultinsats för berörda bokhandlar. Utredningen föreslår atl 1,5 milj. kr. årligen anslås för ändamålet under en försöksperiod av fem år. Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI) bör efter ansökan frän den enskilda bokhandeln besluta om stöd skall utgå. BFI bör vidare kunna överenskomma med lämpligt organ om adminislralion av sorlimenlsstödet och konsultinsatsen.

För BFl:s prövning bör beslämmelser utfärdas som anknyler till vad som i dag gäller för kredilstödel lill bokhandeln. Bokutredningen tar i betänkandet upp frågor om t.ex. befolkningsunderiag och konkurrens på orten. Stödet är i första hand avsett för bokhandlar på mindre eller medelslora orler.

Sortimentsslödel bör konslrueras så alt bokhandeln årligen erhåller ett antal titlar allmänlilteralur med hög rabatt på förlagsprisel (f-prisel). Inom den föreslagna medelsramen skulle exempelvis etl 80-tal bokhandlar kunna få ca 800 titlar med 33 % rabatt pä f-priset. Dessa titlar skulle kunna väljas ut av en grupp bokhandlar på liknande sätt som man i dag väljer ul de böcker som skall ingå i Seeligs nyhetsservice. Grundkravet vid urvalet av böcker bör vara all lislan skall innehålla god och samiidigi efterfrågad litteratur.

Prop. 1984/85:141 140

En del av den föreslagna medelsramen bör anslås för kvalificerad rådgivning för den aktuella gruppen av mindre bokhandlar. Denna konsultinsats bör lämpligen knylas lill samma bokhandelsorgan som får i uppdrag alt administrera sortimentsslödel. Bokulredningen räknar med att ca 80 bokhandlar skall kunna omfattas av slödordningen.

Bokutredningen har i olika sammanhang framhållit atl det är viktigt atl skapa en möjlighel för människor som bor i glesbygd eller eljesl på orter som saknar bokförsäljning alt skaffa de böcker man önskar läsa. Elt kulturpolitiskt motiverat dislribufionsslöd för böcker i form av generella och varaktiga portorabatler skulle enligt ulredningen vara lill slor nylta för bokspridningen, inle bara lill glesbygdsområdena ulan även i övrigt.

Utredningen föreslår alt förhandlingar upptas med postverket om att brevbefordran av böcker beviljas en generell portonedsätlning för såväl normalbrev som ekonomibrev. För atl få avsedd effekl bör ell rabatleral bokporto avsevärt undersliga de allmänna porlosalserna. I fråga om leknisk lösning kan den temporära ordning som prövals ulgöra en förebild.

Uppbyggnaden av Seeligs kompletteringslager (K-lager) har hafl slor betydelse för en samordnad distribution av etl brett boksortimenl.

I dag ulgår statsbidrag som medger viss rabatt, s. k. K-lagerbonus, vid fackbokhandelns köp från K-lagret. Hanteringen av K-lagret har nu uppnätt en sådan stabilitet all del inte längre är nödvändigl att behålla etl statsbidrag i nuvarande form.

Under en försöksperiod som inleddes den 1 juli 1977 har det varil möjligl för bokhandelsägare atl få statligt kredilstöd. Sådant stöd utgår i form av avskrivningslån, investeringslän och kredilgaranli.

Bokutredningen anser att kredilstödel i väsenllig grad har bidragit lill att molverka nedläggning av bokhandlar i Sverige. Sedan år 1977 har ell drygt 60-tal krediter beviljals. I flera fall var risken för nedläggning överhängande. Etl antal överlåtelser av bokhandlar har skell som inle hade varil ekonomiskt möjliga att genomföra ulan kredilstödel.

Del slatliga kreditstödet bör enligt bokulredningens uppfallning permanentas. De krilerier som i dag gäller för atl komma i fråga för kredilstöd bör också kunna vara en lämplig ram för fortsatta stödinsatser. Slöd bör även kunna utgå för atl finansiera överlagandel av hyresrätten lill en affärslokal.

Behovet av slöd lill nyetablering av bokhandel bör särskilt uppmärksammas. Bokulredningen vill peka på den betydelse en nyetablering av bokhandlar kan få — tillsammans med kraftfulla insatser för att hejda utslagningen av befintliga bokhandlar - för att siärka tillgängligheten av elt brett urval av allmänlilteralur inom hela landet. Nuvarande bokhandelsslöd och de förstärkningar som bokutredningen föreslår bör kunna bidra lill en sådan utveckling.

Utredningen räknar med etl sammanlagl medelsbehov av 2 milj. kr. under anslagel Lån lill invesleringar i bokhandel. Därlill kommer utred-

Prop. 1984/85:141 141

ningens förslag om ett kompletterande investeringsbidrag för anskaffning av datorutrustning.

Bokutredningen anser att bokhandelns datorisering har viktiga kullurpoliiiska aspekler. Med hjälp av mikrodatorer kan bokhandelns lagerhållning styras bättre mot efterfrågad litteratur utan att en ökad investering i lagret gör verksamheten olönsam.

Datorisering med terminal i butik för kataloginformation och beställning skulle kunna förbättra bokhandelns information till allmänhelen om tillgänglig litteratur.

Bokutredningen föreslår fnot denna bakgrund att statliga investeringsbidrag utgår för bokhandelns datorisering. Det gäller främst stöd för anskaffning av terminal för katalogfunktion och/eller dator för lagerstyrning och order. Stödet skall ses som ett komplement till del statliga kredilstödel. Det är inte bundet till någon viss teknisk lösning. Stöd bör utgå i form av avskrivningslån och handhas av BFI.

Den nya stödformen är främst avsedd för små och medelstora bokhandlar. Bokutredningen anser att ca 300 bokhandlar kan komma i fråga för datorisering inom de närmaste åren. Av dessa bör omkring 250 kunna få kreditstöd för att utrustas för katalogfunktionen, och omkring 200 även få stöd för en mer avancerad datorutrustning för bl. a. lagerstyrning. Utredningen beräknar bidragsbehovet till sammanlagt 6 milj, kr. och föreslår att stat.sbidrag utgår med 1,5 milj, kr. per år under fyra år.

Bokutredningen anser det vara synnerligen angeläget att ulbildningen inom bokhandeln kan bedrivas även i fortsättningen och att den får utvecklas i takt med de nya krav som ställs. Detta gäller såväl den kvalificerade företagsledarutbildningen som kurser för bokhandelsmedhjälpare. Vid planeringen bör särskild hänsyn tas till utbildningsbehov i samband med bokhandelns dalorisering.

Behovel av ekonomisk rådgivning lill bokhandeln har också starkt vitsordats av såväl Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet (Bopako) som BFI. Bokutredningen vill understryka vikten av att en kvalificerad rådgivning ses som en integrerad del av det samlade bokhandelsstödet.

Det finns en enig uppfattning inom bokbranschen om att effektivt utnyttja de resurser för utbildningsverksamhet som finns i olika branschfonder. För en fortsatt verksamhet i utvecklade former, som även innefattar kvalificerad konsultverksamhet, krävs ett ytterligare tillskott av medel. Bokutredningen föreslår att statsbidrag skall utgä med 300000 kr. per år, vilket också kan ge ulrymme för en diskuterad påbyggnadsutbildning på högskolenivå.

Bokutredningen har angett hur insatserna för bokhandeln skulle kunna utvecklas i en rad avseenden. Del ligger enligi ulredningen nära lill hands att samordna de föreslagna nya insatserna med hanteringen av nuvarande kreditstöd till bokhandeln. Frågor om det ställiga kreditstödet prövas av BFI enligt ett avtal med staten. BFI bör även kunna svara för handläggning

Prop. 1984/85:141 142

av frågor rörande stödordningen för mindre bokhandlar. investeringsstödet för datorutveckling samt utbildnings- och rådgivningsverksamhet.

9,4 Utgivningsstöd

Bokulredningen understryker viklen av att uigivningsslödels nuvarande omfattning inte görs till föremål för någon inskränkning. Utredningen anser stödets värdesäkring vara betydelsefull, inle minsl i fräga om anlalel titlar. En nedskärning av antalet stödlillar kommer oundvikligen att medföra inle bara effekler på förlagssidan, utan också en risk för atl stödverksamheten som sådan får drag av censurerande urval.

Utredningen gör vissa överväganden beträffande möjligheterna att effektivisera ulgivningsstödel genom all återta stödel från sådan försåld upplaga som lämnar ett betydande överskott. Man undviker därigenom atl försämra förlagens riskvillighet eller att minska utgivningen av kvalitetslitteratur.

Högsta försålda upplaga för fullt ulgivningsstöd föreslås stanna vid 8000 exemplar. Utredningen föreslår en avlrappning lill halvt stödbelopp inom en upplagegräns på 10000 exemplar. Begränsningen avser endasl del första årets försäljning. Nuvarande minimigränser för tryckt upplaga föreslås oförändrade. Förändringen av reglerna eller utgivningsstödet påverkar inte stödets omfattning i kronor eller antalet titlar.

Vid det slatliga uigivningsslödels tillkomst ansågs att en sänkning av bokpriserna var en förutsättning för statligt engagemang, dvs. att förlagen såsom motprestation för erhållande av stöd skulle förpliktigas att hålla ell av statens fastställt lågt bokpris. Utredningen har kommil lill slutsatsen all det fortfarande finns goda skäl atl behålla det nuvarande systemet med fasta förlagsnettopriser bundna till bokens ulförande. Ett övergivande av detla syslem skulle dels medföra alt en av slödels kalkylgrunder försvann, dels ta bort den trots allt prishämmande verkan som del nuvarande systemet har för sådan kvalilelslitleralur som har låg priskänslighet.

Med beaklande av att nalionalulgåvan av August Strindbergs samlade verk sannolikt utgör det slörsla sammanhängande textkritiska utgivnings-projektet i världen finner bokulredningen del rimligl atl inledande problem förorsakat svårigheier. Ulredningen förordar att arbelet med att ge ut August Strindbergs samlade verk får fortsätta enligt nuvarande riktlinjer.

En utbyggnad av nälel av förfatlarverksläder/bokmaskiner genomförs f.n. Bokutredningen anser utvecklingen från kullurpolilisk synpunkt synnerligen intressant. Med nuvarande relativt begränsade medelsinsalser sker här en lovvärd utveckling vad gäller möjligheterna att lillfredsställa medborgarnas uttrycksbehov och samtidigt säkerslälla en för demokratin nödvändig tryckfrihet.

Bokutredningen föreslår all slödet lill författarverkstäder utgår i oförändrad omfallning även i fortsättningen.

Prop. 1984/85:141 143

Bokutredningen finner att Litteraturfrämjandets hittillsvarande verksamhel med En bok för alla i slort sett uppfyller riksdagens intentioner. Utredningen finner del samtidigt angeläget att framhålla att inriktningen på lässvaga och läsomedvelna grupper förstärks. Verksamheten med En bok för alla har sill främsta berättigande om det av regering och riksdag förutsatta läsfrämjande syftet får styra utgivningen. Detta innebär atl sliftelsen måsle inrikta sig på elt långvarigt, tålmodigt och resurskrävande arbele för att nå fram till de "kulturella glesbygder" som finns på många håll, inle minsl i landets storstadsområden.

Det urval av boktitlar som genom En bok för allas verksamhet tillförts den svenska bokmarknaden är såväl litterärt värdefulla som väl utvalda med tanke på verksamhetens läsfrämjande inriktning. Detla gäller både vuxenulgivningen och utgivningen för barn och ungdom.

Utredningen har vidare i sina överväganden kommit lill den uppfattningen att En bok för alla inom ramen för del lilelanlal, som anslagsanvändningen medger, borde ta elt visst ansvar för klassikerutgivningen, såväl svenska som ulländska klassiker.

Bokulredningen anser atl den förhållandevis koslnadskrävande utgivningen av lättläst litteratur (LL-böcker) bör motsvaras av etl mol kostnaderna svarande utnyttjande. Kvar slår de problem som rör distributionen, där varken förlag, bokhandel eller organisationer ännu infriat ställda förhoppningar. Dessa problem måste lösas. Utredningen föreslår atl verksamhelen drivs i samma omfattning som hittills lill dess att distributionen får en mer effektiv utformning.

Utredningen behandlar också i detla avsnitt böcker med stor stil, svensk litteratur i utlandet saml utgivning av populärvetenskaplig litteratur.

9.5 EU nytt uppslagsverk

Enligt bokulredningens mening motiveras tillkomsten av etl nytt svenskl uppslagsverk såväl av allmänkulturella skäl som av etl väl dokumenterat behov inom utbildningssektorn. Frågan om ett nytt tillräckligt omfatlande svenskl uppslagsverk utgör därmed en fråga vars lösning bör ges hög prioritet.

KUR har lagit elt initiativ för att åsladkomma den nödvändiga ekonomiska grundvalen. Om rådet lyckas genomföra sina planer finner utredningen del naturligt atl rådel också ges i uppdrag att forlsalta arbelel med all möjliggöra utgivningen av etl svenskl uppslagsverk.

Bokulredningen finner det rimligt med dispens från brutloprisförbudel vid försäljning av en så speciell utgivning som det här är fråga om. En dispensansökan bör också sannolikt kunna beviljas. Frågan bör dock prövas först sedan nämnda planer lagit mer konkrel form.

Prop. 1984/85:141 144

9.6 Kreditgarantier lill bokförlag

Bokbranschulredningens förslag och remissyttrandena vad gäller statliga kreditgarantier till bokförlag har överlämnats till 1982 års bokutredning för alt beaktas i det fortsatta arbetet. Bokutredningen har vid sin prövning av de statliga kreditgarantierna inle funnii anledning atl ifrågasätta bokbranschutredningens analys och frångå de förslag som denna utredning framfört i frågan. Utredningen föreslår att det av bokbranschuiredningen lagda förslaget genomförs.

9.7 Finskspråkig litteratur i Sverige

De finska invandrarna har små möjligheter att följa bokutgivningen på finska i svenska bokhandlar och folkbibliotek.

Bokutredningen anser atl kunskaperna om tillgången till finsk litteratur är otillräckliga både när det gäller bokhandeln och andra försäljningskanaler samt biblioteken. Behovet av en heltäckande kartläggning är stort. En sådan skulle kunna utgöra underlag för förbättringar bäde inom bokhandel och folkbibliotek.

Utredningen föreslår alt KUR får i uppdrag all undersöka sverigefinnarnas tillgång till böcker på del egna modersmålet. Kartläggningen skulle kunna omfatta delstudier av (I) tillgången lill böcker och tidskrifter på finska genom bokhandeln, varuhus och andra försäljningsställen, (2) de svenska folkbibliotekens bestånd av böcker och tidskrifter på finska samt (3) i vilken utsträckning sverigefinnarna är medlemmar i finska bokklubbar och prenumererar på finska tidskrifter.

Bokulredningen föreslår också alt det uppdras åt KUR alt särskilt studera frågan om statligt lagerstöd lill bokhandlar som säljer och lagerhåller finsk kvalitetslitteratur.

9.8 Litteraturstödet och folkbibliotekens inköp

Frågan om all länka samman det statliga ulgivningsstödel och folkbibliotekens inköp har tagits upp i olika sammanhang. Våren 1982 anvisade riksdagen 10 milj. kr. för elt temporärt stöd lill folkbibliotekens inköp av böcker som har givils ut med statligt litteraturstöd. Medlen fick i första hand användas till inköp av lilleralurslödda titlar som inle lidigare köpls in. KUR kommer under höslen 1984 med en ulvärdering av hur folkbiblioteken har kunnat utnyttja bidragel.

Bokulredningen understryker för sin del alt den litleraturstödda utgivningen i hög grad är ell kvaliletsurval. Del bör därför ha sitt särskilda intresse för biblioteken att hålla sig informerade om litteraturstödet och bilda sig en uppfattning om hur stort utrymme dessa titlar skall få vid inköpen. Ulredningen föreslår all KUR får i uppdrag all i samråd med

Prop. 1984/85:141 145

länsbiblioteken pröva nya former för att uppmärksamma den litteratur-stödda utgivningen i samband med folkbibliotekens inköp.

Utredningen är däremot inte beredd alt föreslå införande av en stödordning som formellt binder samman del slalliga litteraturstödet med folkbibliotekens inköp. Det finns ändå all anledning atl peka på atl biblioleksför-säljningens omfattning många gånger är helt avgörande för spridningen av de litterärt värdefulla böcker som ges ul med slalligl utgivningsstöd.

9.9 Kommunala bokinköp från lokal bokhandel

Upphandlingen av skol- och biblioteksböcker är i slor utstäckning centraliserad. Mänga kommuner väljer att köpa läroböcker direkl från förlag eller från en slörre bokhandel uianför kommunen. Den lokala bokförsäljningen till folkbiblioteken har minskal avsevärt genom att Bibliotekstjänst AB (Btj) sedan år 1972 samordnar uppköp och bindning av biblioteksböcker.

Bokulredningen redogör mol denna bakgrund för reglerna om kommunal upphandling och understryker angelägenhelen av all kommunala myndigheler särskilt beaklar möjlighelerna till inköp från den lokala bokhandeln. Detla gäller såväl skolans inköp av läroböcker som folkbibliotekens komplefteringsinköp av främsl allmänlitteratur. Det kommunala upphandlingsreglementet ger visserligen inte ulrymme för alt beakla sådana långsikliga kommunalekonomiska konsekvenser som kan följa av l.ex. en buliksnedläggning. Men kommunerna har möjlighet all i begränsad ulslräckning justera bestämmelserna med sikle på nedläggningshotade och från varuförsäljningssynpunkl strategiskt belägna butiker. Della resonemang bör även kunna gälla bokhandeln.

Kommunen har också inom ramen för sin kompelens ett visst utrymme för att stödja enskilda butiker. Nyttan och värdel av alt kommunen och dess invånare får behålla en välsorterad bokhandel, bör därför kunna vägas in i bedömningarna när kommunen gör bokinköp fill bl. a. skolan och folkbiblioteket.

10 Genomförande och kostnader

Bokutredningens förslag rörande en statlig politik för litteratur och läsning spänner över etl mycket stort område. Utredningen förespråkar en ökad satsning på läsfrämjande insatser bland barn och ungdomar. Ulredningen lar vidare ställning mot konkurrensbegränsande ingrepp på bokmarknaden. Etl utvecklingsprogram för bokhandeln läggs fram och ulgivningsstöd föreslås utgå i oförändrad omfattning.

Bokutredningens förslag rörande bokhandel och bokutgivning berör nedanstående anslag och anslagsposter inom lilteralurområdel. Under dessa 10 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 141

Litieralurslöd Bokhandelsslöd

1. Dislribulionsstöd

2. Slöd till kompletteringslager
Ny post. Sortimentsstöd ni, m,

3. Utbildningsinsatser
Kreditgarantier till förlag och bokhandel
Lån för investeringar i bokhandel

Summa

29.'i06(HH»	.11)310000
(:7(H)(KK1)	(3tKKHK)0)
1 61KUXX)	1 2tH)tHH)
8tM)(MK)	-
-	l.SOOOtH)'
3(MUKKt	300000
1000	1 000
2 2001HK)	3 500000-
34407000	36811000

Prop. 1984/85:141 147

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över bokutredningens betänkande (SOU 1984: 30) LÄS MERA!

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden avgetts av postverket, marknadsdomslolen, näringsfrihelsombudsmannen (NO), statens pris- och kartellnämnd (SPK), konsumentverket, statens kulturråd (KUR), pressiödsnämnden (PSN), talboks- och punktskriftsbibliotekel (TPB), skolöverstyrelsen (SÖ), slatens instilut för läromedelsinformation (SIL), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), högskolan i Borås, kungl. biblioteket (KB), forskningsrådsnämnden (FRN), delegationen för vetenskaplig och leknisk informationsförsörjning (DFI), statens invandrarverk (SIV), statens industriverk (SIND), statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), statistiska centralbyrån (SCB), Svenska kommunförbundel, Landstingsförbundet, Eskilsluna, Gällivare, Göteborgs, Hagfors, Landskrona, Lessebo, Luleå, Malmö, Norrköpings, Skinnskattebergs, Slockholms, Svedala, Södertälje, Täby, Vallentuna, Vilhelmina och Örnsköldsviks kommuner, Sveriges Radio AB (SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges författarförbund (SFF), Konsinäriiga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska bokföriäggareföreningen (SBF), Bok-, pappers- och konlorsvaruförbundet (Bopako), Sveriges servicebokhandlareförbund (SSBF), Svenska bokhandelsmedhjälpareföreningen (BMF), Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Medborgarskolan, Studieförbundet Vuxenskolan (SV), Tjänsiemännens bildningsverksamhei (TBV), Sfiftelsen LiUeralurfrämjandet, Bibliotekstjänst AB (Btj), Bokbranschens konsult AB (BOKAB), Riksförbundel finska föreningar i Sverige (RFFF) och Handikappförbundens centralkommitté (HCK).

Därutöver har skrivelser kommit in från styrelsen för Sveriges författarfond, statens ungdomsråd (SUR), universitetet i Linköping, kulturnämnderna i Upplands-Bro och Vellinge kommuner, Västerbottens läns landstingskommuns utbildnings- och kulturnämnd, Författarcentrum Riks, Författarförlaget, Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet (SBI), Seriefrämjan-del. Synskadades riksförbund (SRF), Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) m.fl.

Sammanslällningen börjar med elt avsnitt som innehåller allmänna synpunkter på betänkandet. Därefier följer redovisningen betänkandets kapi-lelindelning och numrering.

Prop. 1984/85:141 148

1 Allmänt

Utredningen fär i allmänhet etl mycket positivt mottagande av remissinstanserna, som genomgående instämmer i ulredningens övergripande resonemang och principiella synpunkter. Malmö kommun uppskattar att utredningen formulerar en humanistiskt präglad ideologi, bl. a. i samband med uttalanden om bokens möjligheter till överlevnad i konkurrens med andra medier. Luleå kommun anser atl kommittén genomfört sitt uppdrag på etl myckel bra säll, emedan den utgått från människorna i samhället. Kommunen framhåller också att såväl ulredningens rapport LÄS! som dess belänkande ulgör stimulerande läsning och att delar av betänkandet borde kunna spridas via andra kanaler.

5BF anser atl rapporten LÄS! utgör en god samling av uppgifter rörande bl.a. bokutgivningen och bokdistributionen i Sverige samt översiktligt även i vissa andra länder. Enligt SBF: s mening är det av utredningen offentliggjorda materialet av stort värde ur dokumentalionssynpunkt.

Åtskilliga remissinstanser, däribland många kommuner, tillstyrker generellt utredningens förslag. RRV anser att utredningen gjort en god analys av utvecklingen inom bokdistributionen och har ingel au erinra mot de olika förslag som utredningen lagt fram. Bopako finner betänkandet väl spegla del aktuella läget för bokbranschen och tillstyrker i princip de av utredningen framlagda förslagen.

Några remissinstanser anser dock atl ulredningen varil alltför återhållsam i sina förslag. LO anser atl ulredningens analyser är godtagbara men anmärker atl de förslag som lagts fram borde ha varit mer långtgående och all utredningen har en defensiv hållning lill framtiden.

SFF beklagar all utredningen av direkliven tvingats hälla sina förslag inom nu gällande kostnadsramar. Om ulredningen haft frihet att presentera mer ambitiösa förslag, hade riksdag och regering hafl lillgäng lill etl betydligt bältre beslutsunderlag. SFF anser att utredningens förslag är otillräckliga. Om boken skall kunna bli etl prioriterat kulturmedium krävs en helt annan salsning från såväl statens som kommunernas sida.

Enligt KLYS mening har begränsningen lill nuvarande kostnadsramar medföri att ulredningen i långa stycken blivit ell försvar för status quo. KLYS protesterar mot atl en koslnadskrävande uiredningsapparat, som skall ge auktoritativa besked i frågor rörande bokdistribution och bokens tillgänglighet, inle har friheten att beröra en viktig fråga som den om bibliotekslag. KLYS menar också att ulredningens tidsram varit alltför begränsad. Eskilsluna och Örnsköldsviks kommuner beklagar all varken bokutredningen eller biblioteksutredningen tagit upp frågan om en bibliotekslag.

Frågan om bibliotekslag belyses ytterligare i bil. 4, avsnitt 3 och 8.

ABF konstaterar atl ulredningens förslag är återhållsamma. ABF beklagar att utredarna hafl myckel snäva direkliv och att de inte förmått alt

Prop. 1984/85:141 149

beskriva mål som är värda alt sträva efter ulöver de nuvarande ekonomiska gränserna.

Vissa remissinstanser anför principiella synpunkter på de statliga insatserna för stöd till kvalitetslitteraturen.

SBF framhåller att de statliga insatserna i form av direkt stöd till bokbranschen också fortsättningsvis bör avvägas på ett sådant sätt att de inte rubbar den ekonomiska och marknadsmässiga baltmsen i branschen. SBF pekar på vikten av atl göra noggranna analyser av stödåtgärdernas effekter från ekonomiska och slrukturella utgångspunkter, med tanke på att bokbranschen har atl verka inom elt kommersiellt system där slatliga slödålgärder kan medföra såväl för- som nackdelar,

SIL framhåller att insatser för utsatta gmpper som handikappade och invandrare måste prioriteras och att insatser för andra grupper inte får ske på bekostnad av dem som har det svårast.

SRF beklagar att utredningen alltför summariskt behandlar lalboksulgivningen och dess olika problem.

KLYS ansluler sig lill SFF: s yllrande i frågor rörande bokhandelsslöd, arbetsplatsbibliotek och förslärkning av bokens ställning i skolundervisningen.

BOKAB ansluler sig till Bopakos yttrande i sin helhet.

2 Ett internationellt perspektiv

Med anledning av ulredningens redovisning alt de små länderna kan uppvisa en högre titelproduktion per capita i förhållande till slörre länder, påpekar KUR all del urval titlar som står en enskild medborgare till buds inom ett stort språkområde är väsenlligt större än i små länder. De små ländernas relativt sell stora titelutgivning represenlerar emellerlid en ambition atl upprätthålla en sorls minimistandard, menar KUR. Om del också i framtiden skall vara möjligl all upprätthålla nuvarande litelbredd för svenskt vidkommande fordras, enlipl rådels mening, all existerande hinder för böckers åtkomlighet och läsning efler hand kan ges en pålagligl minskad verkan.

3 Litteraturpolitikens mål

Ett flertal remissinstanser instämmer i de litleraturpoliliska mål som utredningen formulerat, däribland Eskilstuna. Malmö och Skinnskalle-bergs kommuner, SFF och ABF.

Utredningens uppfatlning att boken skall betraktas som det priorilerade kulturmediet delas av bl.a. KUR. Eskilsluna, Lessebo och Norrköpings kommuner.

Prop. 1984/85:141 150

SÖ vill särskilt uppmärksamma målsätiningen atl öka konkurrenskraften för kvalitetslitteraturen i alla försäljningslokaler, SÖ påpekar dessutom att de av ulredningen uppräknade målen för statliga insalser också bör avse litteratur på invandrarspråk.

SIL saknar en målsättning rörande invandrares och handikappades tillgång till litteratur. Norrköpings kommun och HCK framför samma synpunkl.

KUR vill särskilt uppmärksamma vad ulredningen anför om bevarande-målet.

Eskilstuna och Malmö kommuner framhåller särskilt de punkler i ulredningens uppräkning av mål som avser läsfrämjande insalser.

Svedala kommun anser all de mål som utredningen ställer upp för den slalliga litteraturpolitiken är svåmppnåeliga inom de fixerade ramarna. Kommunen frågar sig vilket eller vilka kulturmedier som blir borlpriorile-rade om boken blir del priorilerade kullurmediet.

Örnsköldsviks kommun påpekar atl ell realiserande av de uppslällda målen kräver omfatlande slatliga bidrag, som måsle bygga på slora omfördelningar inom den slatliga budgetpolitiken.

5 Boken i mediesamhället

SÖ delar den grundsyn som präglar ulredningens ställningstaganden till kulturfrågor och boken som medium. Eskilsluna, Malmö och Skinnskalle-bergs kommuner delar utredningens synpunkler i fråga om boken och medierna.

Göteborgs och Lessebo kommuner inslämmer i atl aktiva läsfrämjande insalser behövs för all läskunnigheten inle skall minska och för all förhindra kommersiella och teknokratiska krafter all hota intresset för läsning av kvalitetslitteratur. Göieborgs kommun inslämmer också i ulredningens åsikt att boken även i fortsättningen kommer all vara del unika mediet för skönlitteraturen.

SIL, Norrköpings kommun och HCK efterlyser en översikt över den lekniska utvecklingens möjligheter för de gmpper som inle kan utnyttja boken som medium.

KUR påpekar atl lekniska förändringar i bokens framslällning och ulformning är av underordnad betydelse i förhållande till frågan om hur många och vilka som i framliden kommer alt kunna tillgodogöra sig det erfarenhetskapital som läsning kan ge. KUR ser del som en del av sill uppdrag atl ur denna synpunkt följa den successiva förändringen av boken som läsmedium.

Prop. 1984/85:141 151

7 Förlag och utgivning

Med anledning av utredningens uppfattning att KUR:s information till förlagen bör förbättras, framhåller KUR alt rådel avser att pe ut en serviceinriktad broschyr som komplemenl lill det informationsblad som KUR årligen distribuerar till de förlag som förekommil i stödsammanhang.

Statskontoret hänvisar till sill yttrande över folkbiblioteksutredningens betänkande och sill yttrande överen rapport om KUR: s organisation. Där förordas all den nämnd inom KUR som handlägger ulgivningsstödel förändras till en renodlad litleralurstödsnämnd för prövning av stöd till utgivning av kvalitetslitteratur och kullurlidskrifler. En sådan nämnd kunde, enligt statskontorets mening, ges myndighelsstalus, varvid handläggningens karaktär av ren myndighetstillämpninp inom ramen för gällande förordning och budget markeras. Samtidigt skulle förändringen vara att led i en renodling av KUR: s uppgifter med tonvikt på förnyelse och utveckling.

Skinnskaiiebcrgs kommun finner det anmärkningsvärt alt KUR omfördelat medel från barn- och ungdomslitteratur med lanke på hur få svenska originalböcker som ges ul.

Svedala kommun pekar på brislen pä översiktliga och allmänoriente-rande verk inom områden som modern svensk historia och förhållandena i de övriga nordiska länderna. Kommunen efterlyser en undersökning om vilka böcker som inte skrivs och varför så är fallel. för atl kunna stimulera en utgivning där påtagliga luckor kan fyllas.

50 bedömer tillgången på skönlitteratur för barn och ungdom som tillfredsställande och att naturvetenskap och teknik är ämnesområden som är överrepresenterade inom faktaböcker. SÖ framhåller värdel av all ulgivningsstödel utformas så all humaniora, samhällsämnen och estetiska ämnen blir bättre representerade inom faktaböcker.

KUR bestyrker utredningens syn på uigivningsslödels positiva inverkan.

8 Bokens tillgänglighet

Utredningen redovisar all antalet fackbokhandlar mellan åren 1969 och 1982 minskat med 19 Vr. KUR bedömer atl denna minskning huvudsakligen hänför sig till det tidiga 1970-talel. Vid decenniets slul förefaller en relativ stabilisering ha inträffat, vilken till belydande del kan tillskrivas kreditstödet till bokhandeln. KUR pekar på de problem som bokhandelskedjornas samordnade inköp medför för mindre förlag med kvalificerad utgivning. En utveckling där dessa kedjebildningar omvandlas till självständiga förelag är inte hell odiskutabel ur lilteraturpolitisk synpunkt.

Prop. 1984/85:141 152

9 Bokutredningens förslag 9,1 Läsning och läsfrämjande

Skönlitleraiur i grundskolan

Utredningens förslag att läsfrämjande insatser främst skall rikias lill barn och ungdom, för alt skapa en positiv attityd till böcker och läsning, tillstyrks av ett stort antal inslanser, däribland slalskontorel, KUR, Göteborgs, Hagfors, Malmö, Stockholms, Södertälje, Täby och Vallentuna kommuner. Kommunförbundet, Landstingsförbundet, TCO, SFF, SAB, SV ozh SUR.

Utredningens priorilering av läsfrämjande insalser lill läsning och litteratur i grundskolan stöds allmänl av flerlalel remissinslanser som yttrat sig ifrågan, bl.a. UHÄ, SÖ, SIL, KUR, statskontoret, Göteborgs, Hagfors, Malmö, Norrköpings och Södertälje kommmuner, SACOISR, LO, TCO, SFF, SBF, SAB, Lineraturfrämjandet och SUR.

Ulredningens förslag alt litteraturens ställning i skolan målmedvetet förstärks lillslyrks av SÖ, SIL, KUR, statskontoret, högskolan I Borås, Hagfors, Landskrona, Luleå, Malmö, Stockholms, Södertälje, Täby och Vallentuna kommuner saml Medborgarskolan.

SÖ påpekar all kravel på mer läsning inle får förenklas lill krav på enbart större konsumtion av böcker, vilkel endasl leder lill en tanklös och yllig läsning. SÖ påpekar atl de flesta undersökningar visar alt liden för inlärning är av stor betydelse. Elever som misslyckas i den försia läs- och skrivinlärningen lär sig all undvika läsning. Läsning av skönlitteratur måste därför komma in i kunskapssökande sammanhang i flera olika ämnen, varvid skönlitteraturen är en viktig kunskapskälla i orienteringsämnena, framhåller SÖ. Även SIL betonar utredningens uppfattning atl skönlitteraturen är en utomordentlig källa för kunskapsinhämtande.

KUR och Medborgarskolan betonar vikten av alt svenskämnets slällning i skolan förslärks och all antalet veckotimmar i svenska ulökas.

Några remissinstanser lar upp ulredningens priorilering av skönlitteratur i skolan och förordar att facklitteratur inbegrips i del läsfrämjande arbelel. Norrköpings kommun påpekar all elever som inle omedelbart kan nås av skönlitteraturen kan få ett större läsintresse genom atl börja läsa facklitteratur. Svedala kommun menar atl ulredningen tycks bortse från atl fackiilleralur kan förmedla berikande upplevelser och vara föremål för genuin läsglädje. Kommunen pekar på alt naturvetenskap och teknik mycket väl kan ingå i en humanistisk tradition. Även SBF påpekar all annan litteralur än skönlitteratur bör integreras i det dagliga skolarbetet. RFSL föreslår att litteratur om homosexuella relalioner ges en ökad plats i svenskundervisningen.

Utredningens uppfallning alt man nu kommit till en punkt då del gäller alt la steget från en lång och positiv försöksverksamhel lill en mer kontinueriig och fördjupad verksamhet understryks av bl.a. Landskrona. Skinn-

Prop. 1984/85:141 153

skallebergs, Svedala, Södertälje och Täby kommuner samt av SACO/SR.

Utredningens uppfatlning att klassläraren/svenskläraren har det primära ansvaret för att litteraturläsningen utvecklas och omfattar alla elever, delas av Malmö, Norrkiipings och Täby kommuner. Kommunförbundet och TCO.

Norrköpings kommun framhåller dock all det bör åligga samtliga lärare all använda såväl facklitteratur som skönlitteratur i undervisningen och att ge eleverna tips om anknytande litteratur och var man finner den.

Utredningens uppfattning atl de läsfrämjande insatserna i skolan förulsäller tillgång till fungerande skolbibliotek och/eller folkbibliotek, understryks av KUR, högskolan i Borås, Malmö, Södertälje och Vallentuna kommuner, TCO, SACO/SR, SFF, Bopako, SAB, ABF och SUR.

Flertalet av dessa inslanser, nämligen KUR, Vallentuna kommun, TCO, SFF, SAB, ABF och SUR, framhåller härvid vikten av en satsning på upprustning av skolbiblioteken.

Vallentuna kommun framhåller viklen av god lillgång på bra böcker på skolbiblioteken, generösi öppethållande samt personal som kan barnböcker och som förmår förmedla läsglädje,

SFF konstaterar atl skolbiblioteken framstår som den svagaste länken i det läsfrämjande arbelel. SFF föreslår atl SÖ ges i uppdrag atl utarbeta klara målsättningar för skolbiblioteken och all dessa målsättningar inarbetas i skolförordningen.

SAB påpekar atl såväl skolstyrelse som kulturnämnd och bibliolekssty-relse måsle vara beredda alt ställa upp i arbetet på alt msta upp skolbiblioteken. Södertälje kommun, TCO, SAB och SUR understryker utredningens uppfattning att skolbibliotekarien så långt möjligt bör frigöras för del pedagogiska arbetet. TCO understryker också lärarbibliotekariens betydelsefulla roll när del gäller alt förverkliga skolans kullurpolilikska uppgifter.

KUR, SACO/SR och 5FF framhåller vikten av att fackutbildade bibliotekarier anställs på skolbiblioteken. KUR anser atl varje skolenhel skall ha lillgång till fackuibildad bibliotekarie. SFF menar atl varje kommun bör ha åtminstone någon fackuibildad bibliotekarie och föreslår att slaten ersätter kommunerna för etl visst antal skolbibliotekarieljänsler. KUR beklagar all SÖ f. n. inle har någon konsulenttjänst för skolbiblioteksfrågor.

Ulredningens förslag om elt fördjupat samarbete mellan skola och bibliotek, tillstyrks av etl stort antal remissinslanser, däribland SÖ, KUR, statskontoret, Hagfors, Lessebo, Luleå, Malmö, Norrköpings, Stockholms, Svedala, Södertälje, Täby och Vallentuna kommuner, Kommunförbundel, TCO, SACO/SR, SFF, SAB och SUR.

I bil. 4, avsnill 6 redovisas remissinsiansernas yttranden över det förslag om samverkan mellan skola och bibliotek som lagts fram i folkbiblioteksutredningens belänkande.

SÖ påpekar alt skolledarna har en viklig uppgift i detla sammanhang och

Prop. 1984/85:141 154

alt skolledarnas gmndläggande ulbildning bör uppmärksamma viklen av samarbete med lokala kulturinstitutioner och enskilda kulturarbetare.

Stockholms kommun påpekar atl biblioteken i Slockholm spelar en viklig roll för barnen på kommunens barnstugor. Enligt Slockholms kommun bör samarbetet mellan skola och bibliotek kunna ulvecklas för all därigenom nå de äldre barnen och ungdomarna.

Täby och Vallentuna kommuner framhåller all riklig tillgång på böcker och kompetent personal är nödvändiga fömtsättningar för elt fungerande samarbete. Vallentuna kommun tillägger atl en integration av skolbibliotek och filialbibliolek i många fall är en lämplig form av samarbeie, som tillvaratar de samlade resurserna på bästa sätl. Kommunen förordar centrala och regionala utbildningsinsatser för all stimulera enskilda kommuner all engagera sig i elt lokall utvecklingsarbete kring lilteraturpedagogik.

Utredningens påpekande att fömtsättningarna för samarbete mellan folkbiblioteket och skolan skiftar från kommun till kommun och alt del inle finns några en gång för alla givna lösningar, betonas av Kommmunförbun-det. som framhåller att samverkan mellan folkbibliotek och skola bör organiseras enligt varierande modeller uiifrån kommunens egna mål och prioriteringar. TCO framhåller också denna synpunkt.

Värdel av alt rektorsområdet utarbetar handlingsprogram för läsning, uppmärksammas av Södertälje kommun, som framhåller all ett väl genomarbetat handlingsprogram är en förulsällning för den samverkan som krävs mellan lärare och skolbibliotekarie och mellan skola och folkbibliotek. Elt sådani program bör enligt Södertälje kommun bl. a. omfatta schemaläggning av biblioteksleklioner, bokprat, biblioteksvisningar pä folkbibliolekel och information till lärarna om nyutgiven litteratur.

Utredningens resonemang om samarbete mellan skola och bibliotek i anslulning till lokalt utvecklingarbele kommenteras av bl.a. SÖ. Malmö, Norrköpings och Täby kommuner, TCO och SUR .

Angående utredningens synpunkter på folkbibliotekens uppsökande verksamhet med bokprat i klasserna framhåller SÖ värdet av etl samlat ulnyttjande av den kompelens som finns hos hemspråkslärare, klasslärare, lärare i svenska och bibliotekarier, för atl med litteraturens hjälp främja en interkulturell undervisning.

Malmö och Norrköpings kommuner pekar på de möjligheter som verksamhelen med samlad skoldag anvisar i fråga om samarbeie mellan skola och bibliotek. Täby kommun framhåller särskilt värdet av en fortlöpande översyn av barns och ungdomars lillgång till böcker.

TCO påpekar alt folkbibliotekens uppsökande verksamhet inte är tilllämplig i alla kommuner. Många lärarbibliotekarier kan göra molsvarande insatser genom atl prata om böcker, varvid de också har förhandskunskap om barnens individuella läskunnighet och läsförståelse.

SUR framhåller vikten av att elever ges möjlighel alt i undervisningen få Iräffa författare från den egna hemorten.

Prop. 1984/85:141 155

Utredningens förslag om en ökad fortbildning av klasslärare/svensklärare och lärare med olika specialfunktioner tillstyrks av SÖ, Malmö och Södertälje kommuner, SFF, SAB och universitetet i Linköping. SÖ framhåller vikten av all diskussioner om arbetssätt, kunskapssyn och läromedelssyn behandlas i fortbildningen, atl sambanden med orienteringsämnena tydligt kommer fram och atl fortbildningen också bör vända sig till lärarna i dessa ämnen på högstadiet, SÖ påpekar också att resurser bör avsällas lokall och regionall, så all dellagarna kan bearbeta erfarenheterna. SÖ upplyser atl högskolekurser med särskild tonvikt på litteratur och lilteraturpedagogik planeras inom samtliga högskoleregioner. Sådana kurser är priorilerade av statsmakterna, men i många kommuner har man inte tillräckligt satsat på forlbildning inom delta område.

Malmö kommun understryker utredningens uppfattning om angelägenhelen av fortbildning av lärare i svenska.

UHÄ, SÖ, SFF och universiletel i Linköping framhåller atl del inte räcker atl förstärka fortbildningen i svenska, ulan atl del är själva grundutbildningen i svenska som måste förslärkas. UHÄ anser alt det är viktigt alt man inom den nuvarande ramen för ämneslärarutbildningen förstärker de läsfrämjande inslagen. I etl av UHÄ utarbetat förslag till ny utbildningsplan betonas atl utbildningen skall ge insikt om språkels betydelse som kommunikationsmedel och förmedlare av kunskap. UHÄ förordar att UKÄ: s tidigare förslag om 80 poäng i svenska för gymnasielärare aktualiseras. Även universilelel i Linköping föreslår all grundutbildningen för gymnasielärare i svenska ulökas till 80 poäng.

SFF och universilelel i Linköping föreslår atl grundutbildningen för högstadielärare i svenska utökas lill 80 poäng.

UHÄ och universiletel i Linköping framhåller dessulom vikten av en förslärkning av utbildningen i svenska även för låg- och mellanstadiets lärare.

5Ö, högskolan i Borås, Göieborgs kommun, SACO/SR och SAB framhåller behovel av forlbildning för bibliotekarier.

SÖ påpekar att skolbibliotekarier som samtidigt är lärare inte omnämns i utredningens förslag till forlbildning för lärare. SÖ nämner all det finns fortbildningskurser pä 5 poäng för skolbibliotekarier i de flesla högskoleregioner och all dessa kurser omfattar flera momeni som rör del lässtimulerande arbelet.

Högskolan i Borås konstaterar att ell genomförande av utredningens förslag medför ökade krav på fort- och vidareulbildningsinsatser.

Göteborgs kommun framhåller alt högskolan i Borås bör erbjuda mer ulbildning i barn- och ungdomslitteratur och läspedagogik. såväl inom grundutbildning som i specialkurser,

SACO/SR betonar viklen av atl barnbibliolekarier bereds lillfälle all della i kurser som ger lilteralurpedagogiska kunskaper.

Ett flertal remissinslanser framhåller viklen av alt läsfrämjande ålgärder

Prop. 1984/85:141 156

också rikias lill andra grupper än elever i grundskolans mellanstadium.

Göieborgs kommun framhåller atl högläsning på lågstadiet har stor betydelse för läsinlärning och för en lustbelonad inställning lill läsning. Även Norrköpings kommun betonar värdet av läsfrämjande åtgärder inom lågstadiet. KUR och Medborgarskolan understryker alt antalet veckotimmar i svenska bör ökas pä högstadiet.

SÖ anser att hela den obligaloriska skolan, dvs. även sameskola, specialskola och särskola skall tillhöra den prioriterade gruppen.

Viklen av att läsfrämjande åtgärder också rikias lill gymnasieskolan framhålls av SÖ, KUR och LO.

SÖ anser all ulredningens rikllinjer för utvecklingsarbetet i grundskolan i stort också kan gälla gymnasieskolan.

KUR och LO poängterar viklen av att läsfrämjande insalser prioriteras inom gymnasieskolans yrkesinriktade linjer.

Norrköpings kommun redovisar posiiiva erfarenheler av lilteralurin-salser på såväl lågstadiet som gymnasieskolans tvååriga prakliska linjer och framhåller alt de läsfrämjande ålgärderna kan anpassas till olika åldersgrupper av elever. SAB understryker att satsningar bör göras på alla stadier i grundskolan liksom i gymnasieskolan.

Invandrarnas behov av litteralur pä det egna språket framhålls av SIL. SÖ och Göteborgs kommun. SIL beklagar all ulredningen inle tillräckligt uppmärksammat invandrarbarnens behov av litteratur. SÖ menar att bokprat bör kunna ordnas i samarbete med hemspråkslärarna och pekar dessulom på behovet av fortbildning och bokinformaiion för hemspråkslärare. Göteborgs kommun framför liknande synpunkter.

Utredningens uppfallning om belydelsen av barnens kulturella uppväxtmiljö och atl insatser kan göras inom förskolan betonas av SÖ. Göteborgs och Vallentuna kommuner, SFF, SBF, Bopako och Litteraturfrämjandet. SÖ framhåller all förskolepersonal och föräldrar bör få möjligheter att skaffa sig kunskaper om hur barn utvecklar språket. En förutsätining för bra resultat är alt föräldrar intresseras för det läsfrämjande arbelel genom atl studiecirklar anordnas kring barniitleratur. Litleralurfrämjandel framhåller viklen av all del finns en boksamling i hemmet: del är först när de vuxna i hemmel får ett aktivt läsintresse som man kan räkna med den rälla förslåelsen för skolans läsfrämjande insatser. Även Bopako betonar vikten av all boken blir ell naturligt inslag i hemma-miljön, för såväl vuxna som barn.

Vallentuna kommun påpekar vikten av vuxna som förm.cdlare av litteratur lill barn och framhåller atl läsinformation lill föräldrar vid mödra- och barnavårdscentraler, förskola och skola är av samma vikl som insatser som direkl rikias lill barnen.

Göieborgs kommun betonar vikten av insatser på barnavårdscentraler och förordar att läsfrämjande åtgärder även skall omfatta utbildning i

Prop. 1984/85:141 157

barnlitteratur för barnavårdspersonal, barnskötare och fritidspersonal.

Behovet av läsfrämjande åtgärder inom vuxenutbildningen framhålls av SÖ. Vilhelmina kommun och LO.

Utredningens påpekande att studieförbund och organisationer kan göra betydelsefulla insalser när det gäller att vinna nya vuxenläsare betonas av Malmö, Vallenliina och Vilhelmina kommuner samt LO.

ABF, SV, SUR och 55/ framhåller studieförbundens och organisationernas insatser inom läsfrämjande verksamhet för barn och ungdom.

ABF framhåller att folkrörelserna har en roll som fostrare av barn och ungdom, eftersom skolan inte når alla elever.

5V redogör för förbundets läsfrämjande verksamhet och understryker att satsningar inom skolan bör kompletteras med speciella insalser i barn-och ungdomsorganisationer och studieförbund för att nå fram till och motivera lässvaga för litteraturläsning. SV föreslår en översyn av de statliga insatserna för att främja utgivning och spridning av kvalilelslitleralur för barn och ungdom. SV föreslår också att litteraturstödet på barn- och ungdomsområdet åler skall utformas som ett stödköp av titlar, som slälls till studieförbundens förfogande i läsfrämjande syfte. Vidare föreslår SV att statsmedel för läsfrämjande åtgärder skall omdisponeras lill studieförbundens ledarutbildning och metodhandledning inom läsfrämjande verksamhet.

SUR anmärker att utredningen helt förbisett det läsfrämjande arbete som utförs i barn- och ungdomsorganisationerna och i studieförbunden. SUR förordar införandel av etl litteraturstöd som delvis är förbundet med statligt stödköp av böcker för spridning i barn- och ungdomsorganisationerna.

SBI anmärker atl institutets verksamhet med läsfrämjande insalser inte nämnts i betänkandet och päpekar att inslitulel kan göra ännu större insalser om det får ökade resurser i form av en litteraturpedagogtjänst.

Utredningens uppfatlning om behovet av forskning rörande lilteraturpedagogik i grundskolan delas av 50, KUR, Malmö kommun, Kommunförbundel, SACO/SR. SBI och universitetet i Linköping .

Några remissinslanser har kompletterande synpunkter pä utredningens resonemang om forskning. SÖ påpekar alt det inte finns anledning atl göra en skarp åtskillnad mellan lilteralurpedagogiken på grundskolans olika stadier. Dessulom bör läs- och lilteraturpedagogik ses som en helhel. I fråga om forskningens inriktning framhåller SÖ att den bör avse hela del sammanhang där läsning och språk ingår, sä alt forskningen inte begränsas till läsning och läsprocessen som sådan. SÖ redovisar vissa frågeslällningar som framhålls som angelägna i denna forskning. SÖ poängterar all forskningen även bör omfatta svenskämnet på gymnasieskolans yrkesinriktade linjer, även om del i dagens läge är riktigt att göra en speciell insats inom den obligatoriska skolans ram. Även SACO/SR menar att forskningen bör vidgas utöver läspedagogisk och litteraturhistorisk forskning.

Prop. 1984/85:141 158

Forskningen bör ha en tvärvetenskaplig inriktning för all svara mot behovet av kunskap om barns förulsällningar och behov i vid mening, anser SACO/SR.

SBI anmärker all utredningen inte särskilt nämner institutets unika förutsättningar atl bidra lill forskningen och framhåller att en forsknings-kompetent lilteralurpedagog med SBI: s resurser lill silt förfogande skulle kunna göra viktiga insalser inom forskning och utveckling rörande lilteraturpedagogik.

Ulredningens uppfattning att den nödvändiga förstärkningen av insatserna för litteratur och läsning i skolan bör vara möjliga all åstadkomma i första hand genom omfördelning inom de anslag som kommunen förfogar över, delas av Eskilstuna, Landskrona, Malmö, Norrköpings och Täby kommuner. Eskilsluna kommun påpekar all det krävs myckel starka argument för alt skolan, inom sina snäva anslagsramar, skall omprioritera resurser lill bibliotekssatsningar, men all tendenser till sådan omprioritering finns i Eskilsluna. Hagfors kommun framhåller all möjlighelen lill besparingar på läromedelsanslagen föreligger genom all nya malerial och metoder medför ökad livslängd på läromedel. De sparade medlen kan, enligt kommunen, användas för inköp av litteratur till klassrum och skolbibliotek.

Norrköpings kommun välkomnar utredningens bedömning att den icke undervisningsbundna delen av förslärkningsresursen kan användas för ersättning till folkbibliotekets medverkan i skolans läsfrämjande verksamhet.

Flertalet av de remissinslanser som yttrat sig i frågan släller sig i varierande grad Iveksamma lill utredningens förslag om omfördelning av resurser inom befinlliga anslag.

5Ö avvisar ulredningens ståndpunkt och framhåller all en förulsällning för all bokulredningens förslag skall kunna leda lill gynnsamma resullat är all kommunerna får stöd i enlighel med folkbiblioteksutredningens förslag och all slödet fördelas på det sätl som SÖ föreslår i sitt yttrande över folkbiblioteksutredningens betänkande. (Se bil. 4, avsnill 11.) SÖ påpekar atl anskaffning av litteratur till den enskilda skolan underlättas om skolans medel inte är bundna i alltför många delanslag och skolan i stället kan förfoga över ell ramanslag.

Svedala kommun konstaterar atl ingen resursökning är atl vänta för folkbibliotekens del och atl de därför inte kan ges nya uppgifter i förhållande till skolan. Syslemel med att skolan köper tjänsler av biblioteket möjliggör inte, för Svedalas del, del fördjupade samarbete som utredningen förordar, Svedala kommun påpekar också alt de medel som utredningen föreslår all skolan skall ta i bruk i läsfrämjande syfte, används för andra ändamål. Kommunen noterar atl det inle blivit tillräckligt belysl vilka dessa ändamål är och om de ulan negaliva effekter kan borlprioriteras lill förmån för lilleraturiäsning.

Prop. 1984/85:141 159

TCO anser att ulredningen misstagit sig i fråga om kommunernas möjligheter att använda statliga medel för att anställa fackutbildade bibliotekarier.

SFF betonar alt de framgångsrika läsfrämjande åtgärderna förulsäller ytterligare resurser för såväl lärare och bibliotekarier som för inköp av aktuell litteratur.

Även SAB är iveksam lill all utredningen inte visar på direkta medel för en förstärkning av del läsfrämjande arbelel.

Författarcentrum föreslår all ett statsanslag på 2 milj. kr. per år inrättas för författarmedverkan i skolan.

Högskolan i Borås påpekar att en nedskärning av antalet utbildningsplatser på bibliotekshögskolan, som aviserats av UHÄ, ylleriigare förvärrar bristen på bibliotekarier, som skulle kunna della i den läsfrämjande verksamhelen.

Utredningen hänvisar till folkbiblioteksutredningens förslag om ell engångsstöd på II milj.kr. till kommunerna för inköp av litteratur för läsfrämjande arbele bland barn och ungdom, med inrikining på åldersgruppen 7- 12 är. SÖ. SIL, KUR, Eskilstuna, Luleå, Norrköpings, Slockholms och Täby kommuner, SFF och ABF är posiiiva till slalsbidrag lill kommunerna för inköp av litteratur till barn och ungdom men anser atl del föreslagna engångsstödei bör ulökas och/eller ges en annan ulformning.

Luleå kommun och SFF anser att det föreslagna summan på 11 milj. kr. bör utökas och all slödel bör omfatta en längre period än två år. Även Stockholms kommun anser atl stödet bör vara större än som föreslagils. 1 likhet med SFF påpekar Norrköpings kommun atl engångsbidraget kan få karaktär av ett tillfälligt projekt, som inle följs upp av kommunerna.

SFF förordar i stället en treärig försöksverksamhet med elt åriigt statsstöd på 10 milj. kr., varefter stöd till kommunernas inköp av litteratur för barn och ungdom skulle kunna permanenlas. SFF föreslår all slödet förenas med villkoren atl ansökan skall utformas som en projektbeskrivning, att inköpen skall omfatta nyproducerad kvaliielslitteratur och klassiker samt att åriiga redogörelser för verksamhelen skall inlämnas lill SÖ.

Norrköpings kommun och SFF anser att stödet till inköp av litteratur för barn och ungdom inte skall begränsas till åldrarna 7-12 år. Norrköpings kommun anser alt någon form av utvecklingsbidrag bör finnas för att slimulera lill läsfrämjande insalser för högstadiet och gymnasiets yrkesinriktade linjer. SFF förordar au stödet utvidgas till tonårskategorin, med lanke på atl de tidiga tonåren är en kritisk period när det gäller all bibehålla och utveckla ungdomarnas läsintresse.

SIL och Norrköpings kommun påpekar atl statsstödet skall användas för de mest behövande grupperna. Eskilstuna kommun påpekar atl statsbidraget bör fördelas enligt samma principer som de lokala utvecklingsbidragen, nämligen till kommuner som behöver medlen och som är villiga atl själva satsa på sin biblioteksverksamhet.

Prop. 1984/85:141 160

Viklen av all bokinköp kombineras med personalinsatser framålls av Eskilsluna och Norrköpings kommuner och SFF.

KUR och ABF föreslår all slödel till kommunernas bokinköp används för att inom verksamhelen med En bok för alla ge ut en klassikersserie. KUR förordar atl en sådan klassikerserie anpassas lill skolans behov.

ABF anser alt klassikerserien främst bör la sikle på barn och ungdom och all den bör vara billig och lillgänglig såväl i skolan som genom bibliotek, bokhandel och övriga försäljningskanaler. ABF föreslår alt utgivningen bedrivs som försöksverksamhel under minst 4 år.

SFF föreslår att statsstödet lill kommunernas lilteraturinköp bl. a. skall omfalla klassiker av äldre och yngre datum, men poängterar att utgivningen inte bör ske inom verksamhelen En bok för alla, eftersom dessa utgåvor redan är billiga och statligt subventionerade.

Statskontoret avslyrker förslagel om engångsstöd till kommunernas lilteraturinköp och föreslår särskilda subvenlioner för produklion av kvalitelslilleratur till låga priser, t. ex. genom Litteraturfrämjandet. Denna litteratur bör enligt slalskontorel, genom riktade insatser kunna marknadsföras direkl lill skolorna, varvid låga bokpriser kan vara avgörande.

För ytterligare belysning av frågorna om del föreslagna engångsstödei resp. klassikersaisningen hänvisas till bil. 4, avsnitt 11.

Arbetsplatsbibliotek

Ulredningens uppfatlning all en fortsatt ulbyggnad av arbetsplatsbibliolek är en betydelsefull insats för atl främja läsintresset bland vuxna vinner slöd hos flerlalel av de inslanser som behandlar frågan, nämligen KUR, EskUstuna, Göieborgs, Hagfors, Landskrona, Luleå, Malmö, Norrköpings och Slockholms kommuner. Kommunförbundet, TCO, SACOISR, LO, SFF, SAB, ABF, TBV, Litteraturfrämjandet saml Sveriges jörfaiiar-fond.

Ulredningens uppfattning atl arbetsplalsbiblioteken måste vara direkt förankrade hos de anslällda genom deras fackliga organisalioner och att man särskilt bör ta fasla på inilialiv från arbelsplalser delas av KUR, Malmö och Norrköpings kommuner.

TBV menar all de fackliga organisalionerna bör ta initiativ till inrällande av arbetsplatsbibliolek.

SFF poängterar däremol all arbetsplatsbibliolek också bör kunna inrättas på kommunall initiativ, om de lokala fackliga organisationerna är posilivi inställda lill saken,

Kommunförbundel påpekar att en utbyggnad av bibliotek på arbetsplatserna måsle ske i enlighel med de enskilda kommunernas målsättning för och inrikining av verksamhelen.

Örnsköldsviks kommun släller sig tveksam lill ulredningens resonemang om arbetsplatsbibliolek och framhåller all ett övergripande och genomtänkl program måste ligga till grund för en ulbyggnad av arbetsplatsbibliolek.

Prop. 1984/85:141 161

Utredningens betoning av atl kommunen, de fackliga organisalionerna och arbetsgivarna har etl gemensamt ansvar för biblioteksverksamhet på arbetsplatser stöds av bl.a. KUR, Malmö och Norrköpings kommuner. Medborgarskolan anmäler en avvikande mening och påpekar alt det principiellt sett är tveksamt atl fackliga organisalioner skall engageras i andra frågor än i dem som direkt avser intressebevakning i frågor rörande anställnings- och arbetsförhållanden.

Den ansvarsfördelning mellan arbetsgivaren, facket och kommunbiblioteket, som presenterats av utvecklingsprojektet Kultur i arbetslivet och som redovisas av utredningen, får ell posilivi mottagande av KUR, Hagfors och Luleå kommuner, TCO och TBV.

Luleå kommun nämner alt en ansvarsfördelning av del slag som utredningen redovisar redan tillämpas i Luleå.

TBV poängterar att bokurvalet skall göras av facket i samråd med biblioteket och att urvalet skall molsvara de anställdas önskemål.

Enligt den redovisade ansvarsfördelningen mellan arbetsgivaren, fackliga organisalioner och kommuner skulle kommunen svara för kostnaderna för böcker och personal, medan arbetsgivaren endasl svarar för lokaler och utrustning. Göteborgs kommun avvisar en sådan lösning och föreslår en konstruktion där företagen slår för kostnaderna, medan kommunbiblioteken svarar för kunnande och organisation. Landskrona kommun framför etl liknande förslag. SFF förordar att förelagen ulöver lokaler skall svara för exempelvis 1/3 av årskostnaden för biblioteksverksamhet på arbetsplatsen.

Ulredningens bedömning all arbetsplatser med svåra arbetsförhållanden och hög andel invandrare bör prioriteras delas av Eskilstuna kommun. SIV noterar alt utredningen inte ger några konkrela förslag härvidlag och påpekar att meningsfyllda insatser förutsätter resurser och kunnighet hos berörd personal.

Angående finansieringen av en utbyggnad av arbetsplatsbibliolek påpekar utredningen alt en utbyggd verksamhel som omfattar företag med fler än 200 anslällda kan beräknas lill ca 100 milj. kr. per år.

SACOISR finner ulredningens beräkningar vara realistiska.

Malmö kommun noterar atl utredningen inte beaktar de kostnadsproblem som aklualiseras av arbetsplalsbiblioteken.

Täby kommun framhåller atl biblioteksverksamheten på arbetsplatser kräver stora insatser av personal och medel.

Vallentuna kommun framhåller atl arbetsplatsbibliolek kräver noggrann planering och slora resurser för att lyckas.

Göteborgs, Svedala och Vallentuna kommuner och Sveriges författarfond betonar atl verksamheten med arbetsplatsbibliotek inte får ta resurser från bibliotekens ordinarie verksamhel.

Göteborgs kommun framhåller all en ulbyggnad av bibliotek på arbetsplatser med fler än 200 anslällda kräver särskilda kommunala resurser, 11 Riksdagen 1984185. I samt. Nr 141

Prop. 1984/85:141 162

även om slalsbidrag utgär till verksamheten, för atl undvika konkurrens med annun biblioteksverksamhet,

Vallentuna kommun påpekar atl biblioteksverksamheten pä arbetsplatser förutsätter all nya resurser lillförs de kommunala biblioteken.

Flera remissinstanser släller sig kriliska lill folkbiblioteksutredningens förslag all slalsbidragel lill arbetsplatsbibliolek skall ingå i ett allmänl utvecklingsbidrag, som främsl är avsett för kommuner med svag biblioteksverksamhet.

Göteborgs, Täby och Vallentuna kommuner, TCO, SFF. SAB och TBV förordar atl nuvarande syslem med slalsbidrag behålls. TCO och SFF föreslår dessutom att bidraget utökas.

Täby och Vallentuna kommuner anser alt ulredningens förslag lill ulbyggnad av arbetsplatsbibliolek är orealistiskt, om statsbidraget lill denna verksamhel skulle upphöra.

Ulredningen redovisar all KUR i Verklyg för förändring (Rapporl från kulturrådet 1984: I) framför uppfattningen all slöd från stat och kommun bör ulgå lill arbetsplatsbibliolek.

KUR anser att det finns anledning att under en etableringsperiod fördela ett riktal slatligt bidrag till arbetsplalsbiblioteken för atl markera arbeis-platsbibliolekens slora kulturpolitiska betydelse. Slaten bör, enligt KUR: s förslag, anslå 3 milj. kr. per år i högst fem år för della ändamål. Bidragel skall ulgå till kommuner som är beredda att genom en egen satsning etablera arbetsplatsbibliolek inom kommunen. KUR menar all medlen bl. a. bör kunna användas för bokinköp. Förulom ell riklat bidrag bör del finnas möjligheter au söka slalsbidrag för ulveckling av arbetsplatsbibliolek inom ramen för de bidrag som folkbiblioleksutredningen föreslagit.

SFF kommenterar KUR: s rapport Kultur i arbetslivet och föreslär att slalsbidrag lill arbetsplatsbibliolek i en första etapp riktas lill arbelsplalser med fler än 200 anslällda. SFF beräknar all statens koslnader för en utbyggnad av arbetsplalsbiblioteken skulle bli 6 milj. kr. per år, om slalsbidrag ulgår med 1/3 av koslnaden under de tre försia åren och om ulbygg-nadsprogrammet genomförs på lio år.

Ulredningens betoning av att salsningar på arbetsplatsbibliolek bör bygga på någon form av handlingsprogram som upprättas av kommunen, fackliga organisationer och studieförbund, stöds av Landskrona kommun och TBV.

Några remissinstanser diskuterar behovet av ulbildning i samband med biblioteksverksamhet på arbetsplatser.

Högskolan i Borås påpekar aU bibliotekarier måste anlitas för de lokala bokombudens utbildning, vilket aktualiserar fortbildningsinsatser i frågor rörande arbetsplatsbibliotek.

EskUstuna kommun noterar atl ett ökal samarbeie mellan kommunen och fackens föreirädare medför ett ökat behov av utbildningsinsatser. TBV anser att utbildning av bokombud skall genomföras av kommunbiblioteken

Prop. 1984/85:141 163

i samverkan med studieförbunden. Även Luleå kommun framhåller värdel av samverkan med studieförbund vid utbildning av bokombuden.

Angående biblioteksverksamhet på mi ndre arbe t s plåt se r förordar 7C0 alt deras behov tillgodoses genom mindre boksamlingar, som byggs upp under medverkan av LilleraturtVämjandet.

Litieratuifrämjandet påpekar atl man bl. a. med böcker ur En bok för allas utgivning har möjlighet atl på förmånliga villkor ställa bokkollektioner till förfogande för ulplacering på mindre arbelsplalser. Litteraturfrämjandet föreslår atl staten släller medel lill förfogande för en försöksverksamhel som syfiar lill atl pröva nya former för bokutlåning på mindre och rörliga arbelsplalser.

SFF och Sveriges författarfond diskuterar problemet med atl beräkna slorleken på den slalliga biblioteksersältningen inom den uppsökande biblioteksverksamheten.

Frågan om arbetsplatsbibliolek belyses även i bil. 4, avsnitt 6 och 11.

Böcker i andra medier

Ulredningens uppfatlning all massmedia och framför alll radio och TV bör ägna elt ökal ulrymme åt böcker och litteratur delas av de flesta instanser som yttrat sig i frågan, däribland TPB, SIV, Gällivare och Göteborgs kommuner, TCO, TBV samt Författarförlaget.

KUR. Eskilsluna, Malmö, Södertälje, Täby och Vallentuna kommuner, SACO/SR, SFF, SAB, SV, HCK och SBI delar ulredningens uppfallning och tillstyrker dessutom förslagel all regeringen i samband med förnyelsen av avtalen mellan slaten, Sveriges Riksradio och Sveriges Television, skall ta initiativ lill överläggningar om ökade läsfrämjande åtgärder.

SIV och Göieborgs kommun framhåller den betydelse som radio och TV har för invandrare och påpekar atl informalion om litteratur bör ingå i invandrarprogrammen. SFF framhåller särskilt all den finlandssvenska litteraturen och minoritetsgruppers litteratur bör bevakas både i minori-lelsprogram och i allmänna program.

TPB och HCK betonar alt radio och TV kan fylla en viktig uppgift för läshandikappade och när det gäller informalion om LL-litteralur.

Eskilstuna kommun pekar på de goda erfarenheler som finns av samarbete mellan folkbibliotek och lokalradion.

SV poängterar viklen av att Utbildningsradion dellar i del läsfrämjande arbelel genom atl producera pedagogiska malerial som kan användas i studieförbundens läsfrämjande verksamhel.

SBI efterlyser ökad sändningstid för barnteaterföreställningar och uppläsningar saml fler program om författare och barnlitteratur.

SR delar inte ulredningens uppfattning all omfattningen av litteraturprogrammen inte är tillräcklig. SR redovisar de litleraturprogram som förekommer i radio och TV utöver vad utredningen nämnl och konstaterar att ulbudel av litleraturprogram i radio och TV är mycket omfatlande inom de

Prop. 1984/85:141 164

olika programbolagen. Dessutom päpekar SR alt programbolagen har i uppdrag att bevaka andra kulturyttringar än litteratur, för att uppnå mångsidighet och variation inom kulturutbudet. SR framhåller att nägon kursändring i fråga om bolagets ansvar som kulturinstitution inte är aktuell.

9.2 Ingrepp på bokmarknaden

Ulredningens uppfatlning all någon ändring i den näringsrättsliga regleringen av bokbranschen inle bör företas stöds av en majoritet av de remissinslanser som yttrat sig i frågan. Marknadsdomslolen, NO, SPK, Gällivare, Göieborgs, Lessebo, Luleå och Malmö kommuner, SBF, Bopako och SV anser således alt elt syslem med fasta bokpriser inte bör införas.

Bland dessa remissinslanser ansluler sig marknadsdomslolen, Luleå kommun, SBF, Bopako och SV till ulredningens slutsats alt ett återinförande av ell system med fasla bokpriser inte skulle fä avsedda kullurpoliiiska effekler och inle stärka bokhandeln. SBF och Bopako framhåller särskilt alt etl fastprissyslem skulle medföra betydande nackdelar för bokbranschen.

KUR, Malmö och Örnsköldsviks kommuner, LO, SFF, SSBF och ABF släller sig principielll sett posiiiva lill införande av ett system med fasla bokpriser, KUR och SFF menar alt elt lämpligl utformat fastprissyslem skulle kunna ulöva en dämpande verkan på det uppdrivna konkurrensläget inom bokbranschen. SFF uttalar etl principielll stöd för all återinförande av fasla bokpriser, men påpekar all någon etableringskontroll av del slag som fanns före år 1970 inle bör införas.

SSBF förordar införandet av ell syslem med fasl bokpris under en tid efter varje titels utgivning, s. k. priskarenstid.

LO framhåller all ulredningens avvisande hållning lill införande av ell fastprissyslem inte stämmer med erfarenheter i Sverige och andra länder.

ABF framhåller alt frågan om fasla bokpriser inle kan vara avfärdad även om en återgång till del brutloprissyslem som tillämpades före år 1970 inle är möjlig. ABF ställer sig kritisk lill all marknadskrafterna skall tillåtas styra tillgången på hlteratur och framhåller vikten av selektiva åtgärder utöver dem som ulredningen föreslagit.

EskUstuna kommun, TCO och SACO/SR avstår från all la ställning till frågan om fria eller fasta bokpriser.

Marknadsdomstolen, NO, och SPK betonar all utvecklingen inom bokbranschen både från kullurpoliiiska och branschmässiga synpunkler varil så gynnsam sedan dispensen för de fasla bokhandelspriserna löpte ul, all det inte finns någon anledning atl återinföra etl syslem med fasta bokpriser.

Några av de remissinstanser som uttalar sig lill förmån för införande av fastprissyslem, nämligen KUR, LO och SFF, anser atl utvecklingen inom

Prop. 1984/85:141 165

bokbranschen efter slopandet av systemet med fast bokpris år 1970 medfört vissa negaliva effekter i fråga om bokhandelns sortimenlsbredd och lagerhållning.

KUR menar all den fria prisbildningen drivit på strukturomvandlingen inom bokhandelsledet, genom att bokhandeln tvingas konkurrera med förlagens bokklubbar. Den ökade konkurrensen medför minskad lagerhållning och rationaliseringar. KUR pekar särskilt på att realisationerna inte längre har en lagerreplerande funktion. KUR gör bedömningen att den lakl varmed bokhandelns situation förändrats, varit en bidragande orsak till de problem som bokhandeln har i dap.

Malmö kommun framför liknande synpunkter och förmodar att den fria prissättningen på böcker gynnar de stora affärskedjorna på den enskilde detaljistens bekostnad.

TCO nämner att i första hand boklådorna på mindre orter fått vidkännas minskande lönsamhet sedan fasta bokpriser slopades.

5FF framhåller att den fria prissättningen medför att del för bokhandeln inle är förelagsekonomiskl försvarbart alt hålla etl brett lager, på grund av koncentrationen lill etl fätal säljbara titlar, som ingår i priskonkurrensen.

Marknadsdomstolen, NO, Luleå kommun och SBF inslämmer i SPK: s bedömning av effekterna av fasta priser på böcker.

KUR och 5FF riklar krilik mol SPK:s analys, varvid bl. a. uppfattningen att fasta bokpriser skulle medföra prishöjande reklaminsatser ifrågasätts.

KUR menar all SPK synes ha missuppfattat del fasta bruttoprisets marknadsfunktion och framhåller all elt fasl bmllopris inte innebär att föriagen ivingas upphöra med den inbördes priskonkurrensen.

A'0, KUR, Örnsköld.sviks kommun, TCO, SACO/SR, SFF, KLYS och ABF framför kriliska synpunkler på utredningens analys av frågan om fasta bokpriser.

NO riktar anmärkningar mol utredningens redogörelse för näringsfri-hetsrådels behandling av dispensärenden under 1950- och 1960-lalen. NO vänder sig också mot att utredningen inte uppmärksammat den posiiiva utvecklingen på bokmarknaden för den breda bokläsande allmänhelen och alt värdet av bokklubbarnas billiga utbud av litteratur, som även når bokköpare i glesbygd, inte framhållils tillräckligt.

KUR menar att erfarenheter frän ulredningens redovisning av olika system för prissättning på böcker i andra länder borde ha relaterats till frågan om fasta bokpriser i Sverige och all frågan borde ha prövats utifrån utgångspunkten alt elt fastprissyslem skulle kunna dämpa konkurrensläget inom bokbranschen. KUR konstaterar alt prisfrågan i praktiken avgjorts inom bokbranschen, eftersom det inle finns några fömtsättningar för en frivillig branschöverenskommelse om någol slag av fast prissätining på böcker.

SFF framför likartade synpunkler och menar dessulom all ulredningen

Prop. 1984/85:141 166

borde ha uppmärksammat den betydelse som ell syslem med fasla bokpriser har för alt dämpa "Tärskvamlänkandet". SFF påpekar också all kommitténs sammansättning medfört all förslag om införande av ett system med fasta bokpriser inte blivit aktuellt. Denna synpunkl framförs även av ABF.

TCO, LO. KLYS och ABF föreslår alt frågan om fasla bokpriser blir föremål för yllerligare utredning. LO och ABF förordar all en sådan ulredning skall vara parlamentariskt sammansatt.

Malmö fcoftimitn förordar att effeklerna av återgången till fasl prissättning på böcker i Frankrike blir föremål för ytterligare objekliv granskning, innan beslut fallas i frågan.

Ulredningens uppfattning all elt utvidgat fackbokhandelsavtal och slöd ål bokhandeln kan främja de kulturpolitiska syften, som avses med fasta bokpriser, undersiryks av Lessebo och Luleå kommuner samt av Bopako.

9.3 Ett utvecklingsprogram för bokhandeln

Ulredningens resonemang om och förslag lill ålgärder för slöd lill bokhandeln får etl posilivi mottagande av remissinslanserna. Bland de remissinslanser som ger etl generelll slöd lill ulredningens olika förslag hör SIV, Landskrona kommun, SAB och SV.

Hagfors och Malmö kommuner påpekar att ulredningens förslag inle är så genomgripande alt några avgörande förbättringar av bokhandelns siluation är atl förvänla. Vallentuna kommun anser alt förslagen visserligen innebär en förbättring för bokhandeln, men atl de sannolikt inle får några avgörande effekter för de kommuner som nu saknar bokhandel.

Nägra remissinstanser förordar andra ålgärder än dem som utredningen föreslagil.

SIV förordar bällre möjligheter till elableringsslöd för bokhandlar som försäljer litteratur på olika språk och atl bokhandlare i invandrartäta kommuner erhåller stöd för all upplåta plals för litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. SIV föreslår alt KUR får till uppdrag all analysera hur de av utredningen föreslagna åtgärderna kan komma invandrare och minoriteter lill nytta.

Hagfors kommun framhåller bokklubbarnas betydelse och förordar stimulerande åtgärder för ökad etablering av specialbokklubbar. som kan svara för atl utgivningen av kvalitetsmässigt högtstående och prisbillig litteratur säkras.

SFF framhåller atl en förslärkning och ulbyggnad av bokhandeln behövs för atl göra allmänlilteraturen lillgänglig för inköp. De ålgärder som enligt SFF: s uppfatlning erfordras är alt öka antalet titlar i abonnemang, all öka antalet fackbokhandlar och atl förlänga den lid böckerna finns tillgängliga i bokhandeln, SFF framhåller också behovet av en salsning på utbyggnad av en kvalificerad servicebokhandel i kommuner och kommundelar som i dag saknar varje form av försäljning av kvalitelslilleratur.

Prop, 1984/85:141 167

SBF konstaterar att de stödformer som utredningen föreslår huvudsakligen är av selektiv karaktär. Enligt SBF: s uppfattning kan selektiva stödåtgärder från samhällets sida medföra allvarliga snedvridningseffekter, vid sidan av de posiiiva resultat som slödel kan ha för en viss titel eller visst förlag. SBF förordar i stället att de statliga insatserna läggs på en direkt stimulans i konsumtionsledet genom generelll verkande åtgärder. Som exempel på sådana ålgärder nämner SBF slopande eller reducering av momsen och statlig insals för en bred spridning lill allmänheten av information om lillgängliga böcker. SBF framhåller också alt del vid sidan av den del av utgivningen som omfattas av ulgivningsstödel finns ett brett boksortimenl av hög kvalitet och all del därför inle är lämpligl atl knyta ytterligare stödåtgärder uteslutande till den lileraturstödda utgivningen.

SBF ifrågasätter vidare om det är ändamålsenligt med en rad slödord-ningar som var och en rymmer små stödbelopp och där de administrativa och behovsprövande handläggningsinsatser som krävs kommer all framstå som oproportionerligl slora i relalion lill utgående stödbelopp. SBF betonar atl de slatliga stödåtgärderna bör ges en sådan inriktning atl inte en slor byråkrati byggs upp för ändamålet.

Siaiskoniorei har likartade invändningar och menar atl de föreslagna stödformerna blir svåra all administrera och kan leda lill en rad urvals-problem samiidigi som de har en begränsad effekl. Statskontoret saknar mol den bakgrunden också etl mer ingående resonemang om förutsättningarna för en omfördelning av statens stöd lill bokbranschen från ulgivningsstöd till dislribulionsstöd.

DFI har inget alt erinra om vad ulredningen anför i fråga om distributions-, lagrings- och ulgivningsstöd för mera kvalificerad vetenskaplig litteratur. DFI understryker dock viklen av all del statliga stödel ulgår på elt sådant sätt atl även mer perifera vetenskapliga och lekniska boktitlar kan spridas och återfinnas inte bara genom biblioleksbokhandeln utan också via bokhandeln.

5BF och Br>/7f(A() föreslår atl momsen på böcker slopas eller reduceras. En sådan generelll verkande åtgärd skulle främja boken som medium och innebär en direkt lässlimulans i konsumenlledel. Endasl en sådan åtgärd skulle få en direkt prissänkande effekl framhåller SBF. SBF och Bopako anser alt del ur yltrandefrihetssynpunkt är otillfredsställande alt böcker belastas med full moms. medan tidningar och biograffilm är helt momsbefriade. SBF och Bopako pekar dessulom pä all flertalet västländer vall alt slimulera bokkonsumtionen genom helt slopad eller reducerad moms. Örnsköldsviks kommun föreslår atl en del av momsen på böcker återgår lill bokbranschen i form av bidrag. lån eller slöd. SACO/SR saknar resonemang i ulredningen om ell mer generelll litteraturstöd till all kvalitetslitteratur i form av momsbefrielse.

Prop. 1984/85:141 168

Fackbokhandeln

Utredningen understryker vikten av atl abonnemangstillar finns tillgängliga i bokhandeln under längre lid än i dag. Ulredningen förordar all bokhandeln påtar sig uppgiften all behålla abonnemangsexemplaret minsl ell år och fram till försia realisationslillfälle därefter.

5FF delar denna uppfatlning men tillägger att de aktuella böckerna måste finnas tillgängliga i bokhandeln under hela den stipulerade tiden. När elt abonnemangsexemplar försäljs skall bokhandeln omedelbarl beslälla elt nytt exemplar.

SACO/SR anser all den värdefullaste insatsen slalen skulle kunna göra på bokhandelsområdet vore ett kraftigt lagerslöd så all så många titlar som möjligl av kvalitetslitteraturen kunde hållas i lager länge och inle realiseras så lidigl som i dag.

Ulredningens förslag att staten även i fortsättningen skall svara för en del av förlagens abonnemangsrabatl lill bokhandeln lillslyrks av 5FF och 5SF.

SBF tillstyrker utredningens förslag om oförändrai dislribulionsstöd till abonnemangsulskick av lilleralurslödda titlar i gällande fackbokhandelsavtal.

Utredningen redovisar förlagssidans erbjudande atl ulan debilering ställa elt exemplar av varje litleraturslödd titel lill förfogande för fackbokhandeln, varvid relurrälten bortfaller på dessa exemplar. Ulredningen framhåller värdel av etl ulvidgal fackbok hand el sa v lal för alt gynna försäljning och distribution genom bokhandeln av etl brett utbud kvalitelslilleratur. KUR, EskUstuna och Täby kommuner, SFF, SBF och Bopako ställer sig allmänt positiva till eU förslärki fackbokhandelsavlal. SFF släller sig positivt lill bokföriäggarnas förslag lill nytt fackbokhandelsavtal med hänvisning till alt det innebär all litteraturstödsmedlen utnyttjas bältre, genom atl de i högre grad än nu stödjer distributionen. SBF framhåller aft syftet med den föreslagna förändringen av fackbokhandelsavtalet är alt åstadkomma en bättre lagerberedskap saml etl incitament lill vidareförsäljning. Bopako förklarar sig vara berett alt medverka lill alt lilleralurslödda titlar i högre grad än hillills finns tillgängliga i bokhandeln. Eskilstuna och Täby kommuner välkomnar sådana förändringar i fackbokhandelsavtalei som kan medföra längre lagerhållning. Täby kommun framhåller den betydelse en längre lagerhållning har för bibliotekens möjligheter att göra ersättningsinköp av akluella titlar.

5FF pekar på vissa problem som är förenade med etl system med gratisexemplar av lilleralurförsedda titlar till bokhandeln. För små föriag med inriktning på smal litteratur kan koslnaden för gratisexemplaren omöjliggöra större delen av utgivningen och därmed hota förelagens exislens, SFF påpekar dessulom alt alla titlar inle kan bära kostnaderna för gratisexemplaren, varvid risken finns alt vissa titlar inle finner en förläggare, med en minskad bredd i den lotala utgivningen som följd, SBF framför en

Prop. 1984/85:141 169

liknande synpunkt och päpekar atl yllerligare överväganden kan vara nödvändiga.

SFF framhåller all en förutsättning för atl förslagel skall kunna genomföras är atl slalsbidrag ulgår lill en del av gratisabonnemanget. SFF menar att en evenluell överenskommelse mellan bokförläggarna och bokhandeln sannolikl måsle kompletteras med ett beslut om elt utvidgat litteraturstöd. SFF påpekar att utredningens beskrivning av frågan inle ger något underlag för sådana förändringar.

SFF och SBF pekar på den komplikalion som det innebär att litteraturstödet lill övervägande del utgår som efterhandsstöd. Vid utsändandet av abonnemangsexemplaren är det därför inle känt för förlagen vilka titlar som kommer all ålnjula litteraturstöd.

SBF framhåller också atl frågan belräffande dislribulionskoslnaderna måste lösas och frågan om royallyn på lilleralurslödda böcker måsle bli föremål för överläggningar. SBF framhåller vidare atl en rad praktiska och tekniska problem, som sammanhänger med fakturering och relurbehand-ling måsle lösas för alt en fungerande ordning för identifiering av icke reiurberätiigade böcker skall kunna skapas. Bopako framför en liknande synpunkl.

KUR menar alt elt utvidgat fackbokhandelsavtal är av betydelse. KUR uppfattar dock utredningens ståndpunkt alt slalen även fortsättningsvis bör svara för en del av förlagens abonnemangsrabatl lill bokhandeln som etl förslag om ökat dislribulionsstöd till förlagens verksamhet med gratisexemplar av lilleralurslödda titlar lill bokhandeln. Från denna utgångspunkt avvisar KUR förslagel om gralisabonnemang med hänvisning lill alt riksdagen inte kan anvisa medel innan bokbranschens parter bundit sig för elt reviderat fackbokhandelsavtal. KUR poängterar atl del nuvarande abonnemangssystemet bör förbli oförändrai så länge som nuvarande fackbokhandelsavtal fortsätter atl gälla.

Författarförlaget avvisar förslagel om gralisabonnemang på lilleralurslödda titlar med motiveringen atl elt sådani åiagande skulle vara ekonomiskl omöjligt för föriaget.

Övrig bokhandel

Ulredningens uppfattning om vikten av alt stödja förekomsten av etl vill förgrenat bokhandelsnäl delas av ell slort antal remissinslanser, däribland Landskrona. Luleå och Vilhelmina kommuner, SACO/SR, SAB och SV.

Vilhelmina kommun ställer sig tveksam till utredningens uppfatlning alt del föreslagna bokhandelsstödel inle i första hand skall ses som etl stöd lill den enskilda bokhandeln. Kommunen vänder sig mol all en utsatt gmpp mindre bokhandlar skall vara ideell och lagerhålla mindre säljbara titlar. Enligt kommunen är del angelägel alt särskilt uppmärksamma glesbygdens situation i en samverkan med berörda bokhandlare och kommuner.

SACO/SR menar att det finns anledning att diskutera kommunalt slöd lill bokhandeln som etl led i en kommunal kulturpolitik.

Prop. 1984/85:141 170

Ulredningen understryker belydelsen av all behålla och siärka de bokhandlar som finns kvar i landel och förordar etl statligt slöd för alt skydda bokhandeln från fortsatt uttunning och för alt ge den konkurrenskraft. KUR, GcUlivare och Luleå kommuner, SFF, SBF, Bopako och 55BF inslämmer i ulredningens uppfatlning.

Ulredningens förslag alt det inrättas ett sortimentsslöd, som kombineras med konsultinsats, för mindre bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen lillslyrks av SFF, Bopako och SSBF.

KUR delar utredningens uppfattning om behovel av elt sortimentsslöd lill servicebokhandeln. Rådet föreslår dock en något ändrad stödform som inte bara beaktar överlevnadsmöjlighelerna utan också stimulerar till inköp av etl mer kvalificeral sortiment. KUR föreslår all stödet lill ca 80 serviceboklådor ulgår som 33-procenlig rabatt på inköp av ell exemplar per titel av högsl 700 titlar, varav dock högsl 200 får ulgöras av icke lilleralurslödda verk. Böckerna beställs hos Seeligs komplelteringslager lill f-pris. Enligt KUR:s förslag skall Seelig redovisa antalet inköpta ra-batlberätligade titlar för de olika boklådorna lill KUR vid två lillfällen per år, varvid rabatten ulbelalas lill Seelig. Enligt KUR: s uppfallning torde effeklen av stödel bli att de olika servicebokhandlarna besläller fler kvali-tetstitlar än lidigare samiidigi som anlalel lilleralurslödda titlar i Seeligs nyhetsservice bör öka. För de olika serviceboklådorna innebär den ökade marginalen på de rabatterade sortimentsexemplaren ell ekonomiskl slöd.

Luleå kommun inslämmer i ulredningens uppfallning om behovel av slalligl slöd lill bokhandeln i mindre kommuner och föreslår ett slöd för etablering av bokhandel på orter som saknar bokhandel.

SBF släller sig avvisande lill ulredningens förslag lill sortimentsstöd med hänvisning till att etl dislribulionsstöd inte är den bästa formen all stödja mindre boklådor. SBF påpekar all slöd till ett abonnemang är lämpligl när det gäller atl stödja distributionen av en viss typ av böcker, men atl etl distributionsstöd inte är motiverat för det urval av litteratur som föreslås ingå i ett sortimentsstöd. SBF förordar ett rent bokhandelsslöd av driflskaraktär, som skulle kunna utgå i form av ell slatligt bidrag för all medge viss rabatt i form av årsbonus på den mindre bokhandelns inköp. SBF menar atl etl sådani slöd mer effektivt befordrar de kulturpolitiska och konsumentpolitiska syftena. Det föreslagna sortimentsslödel kan medföra att ell antal mindre fackbokhandlar lämnar fackbokhandelsavtalei för att komma i åtnjutande av etl mer lättsåll abonnemang med samma höga rabatt. SBF framhåller atl en sådan utveckling inte slår i överensstämmelse med ambitionen att värna om fackbokhandeln.

SPK framför samma invändning mol förslaget lill sortimentsslöd och påpekar atl en effekt av sorlimenlsstödet kan bli etl minskal utbud av den smala litteraturen. SPK anser del inte vara möjligt att för närvarande ta ställning lill ulredningens förslag till sortimentsslöd. eflersom utredningen inle analyseral det föreslagna sortimentsstödets effekler för den toiala bokutgivningen.

Prop. 1984/85:141 171

Utredningen föreslår att urvalet av titlar för sortimentsslödel skall göras av en gmpp bokhandlare, till vilken knyls en person med särskild kännedom om den kvalificerade bokutgivningen och det slalliga lilleralurslödel.

Bopako tillstyrker förslaget att en av bokhandeln sammansatt gmpp svarar för urvalel av titlar. I övrigt föreslår Bopako att urvalet i efterhand granskas årligen av en av regeringen utsedd person eller myndighet, som kan ge urvalsgruppen vägledning för det fortsatta arbetet.

SBF ställer sig tveksam till det föreslagna urvalsförfarandet, med tanke på att del innebär att en gmpp personer väljer ut vissa titlar som premieras i distributionshänseende framför andra likvärdiga eller mer kvalificerade fitlar.

55BF avstyrker ulredningens förslag att BFI, efler ansökan från den enskilda bokhandeln, skall fatta beslut om att stöd skall utgå. SSBF föreslår all Bopako förvärvar aktierna i BFI och förstärker institutet med andra bokhandelsljänster. Förbundel anser del vara lämpligt alt Seelig därefter ges i uppdrag atl administrera sortimentsstödet.

SFF föreslår alt staten på någol säll bidrar till atl Författarnas bokhandel i Stockholm kan fortbestå.

Dislribulionsfrågor

Utredningens uppfatlning alt hanteringen av K-lagret nu har uppnått en sädan stabilitet att det inte längre är nödvändigl att behålla etl statsbidrag i nuvarande form för fackbokhandelns köp från K-lagret delas av A'0, KUR, Göieborgs kommun, SBF och SV .

Ulredningens uppfattning alt etl distributionsstöd för böcker i form av generella och varaktiga portorabatler skulle vara lill stor nytta för bokspridningen delas av elt slort antal remissinstanser, däribland Luleå, Malmö och Vallentuna kommuner, SACO/SR, SFF, SBF, Bopako, ABF och SV.

Förslagel all förhandlingar upptas med postverket om atl brevbefordran av böcker beviljas en generell portonedsätlning för såväl normalbrev som ekonomibrev tillstyrks av Gällivare, Luleå och Malmö kommuner, SACO/SR, SFF och SAB.

Några remissinslanser ullalar sig inte uttryckligen i frågan om förhandlingar med postverket, men är positiva lill, atl en portonedsätlning för brevbefordran av böcker kommer lill slånd. Till dessa hör statskontoret, Vallentuna kommun. SBF. Bokapo, BOKAB, ABF och SV. Statskontoret anser all ell dislribulionsstöd i form av låga porlokoslnader kan vara ett alternativ lill vissa av utredningens andra förslag till bokhandelsslöd. En förulsättning är dock atl formerna för ersättning till postverket för denna service kan regleras på ell för parierna godlagbart sätl.

5BF förordar all regler om portomässig särbehandling av böcker skall intas i de av statsmakterna fastställda rikllinjerna för verket.

ABF framhåller all en insals från statens sida är befogad för alt åstadkomma portorabatler för bokförsändelser.

Prop. 1984/85:141 172

Flertalet av de remissinslanser som yttrar sig i frågan betonar värdet av en portonedsätlning för bibliotekens distribution inom fjärrläne-verksamheten. Denna synpunkl framförs av slalskontorel. Luleå. Malmö och Vallentuna kommuner, SACOISR, SAB och ABF.

SFF föreslär alt länsbiblioteken får någon form av ijänslebrevsräll vid elt genomförande av folkbiblioteksutredningens förslag all en slor del av fjärrlånen skall passera länsbiblioteken.

Utredningens uppfatlning alt etl rabatleral porto, för alt få effekl, avsevärt bör undersliga de allmänna porlosalserna betonas av SFF. SBF och Bopako.

ABF anser att porlorabatterna för bokförsändelser bör vara slörre än de reducerade rabatter som tillämpats sedan år 1981.

I fråga om leknisk lösning kan den temporära ordning med portorabatler som prövals utgöra förebild, menar utredningen. Förslagel tillstyrks av SFF, SBF och Bopako.

Postverket släller sig avvisande till utredningens förslag. Enligt Postverkets bedömning skiljer sig inte bokdistributionens problem från de problem som sysselsätter näringslivet i övrigl, nämligen all lill rält kosinad producera, lagerhålla och leverera rält produkt i rätl tid lill rält mottagare. Verkel vill belysa frågan om bokdistributionen från en annan infallsvinkel än ulredningen. Diskussionen kan göras mer meningsfull om den kan avse postverkels åtagande i det totala distributionssystemet och beröra priser i anslutning lill detta snarare än generella porlosyslem. Poslverkel anmäler sin beredvillighet alt delta i diskussioner om olika möjligheter all lösa distributionsproblemel och all ställa sill kunnande i distributionsfrågor lill förfogande. Poslverkel anger också några exempel på diskussionsämnen, däribland direklförsäljning från förlag eller lager av smal litteratur, med avhämtning via postkontor eller bokhandel och boklån på distans via Posten.

Kredilstöd

Utredningens uppfattning atl del slalliga kredilstödel i väsenllig grad har bidragit till atl motverka nedläggning av bokhandlar understryks av KUR. SBF och Bopako.

Utredningens förslag all del slalliga kredilstödel permanenlas lillslyrks av KUR, SFF, KLYS, SBF och Bopako.

SIV och Göieborgs kommun framhåller värdel av stöd lill fortsatt drift av bokhandel med särskild inriktning på litteratur på invandrar- och minoritetsspråk.

Ulredningens uppfattning atl de kriterier som i dag gäller för alt komma i fråga för kreditstöd kan vara en lämplig ram för fortsatt stödinsats delas av SFF.

Utredningens förslag all beslämmelserna om kredilstöd ändras så. atl slatligl kredilstöd kan ulgå också för all finansiera övertagande av hyreskontrakt lillslyrks av KUR. SFF, KLYS och SBF.

Prop. 1984/85:141 173

Konsumentverket avslyrker förslaget med hänvisning till alt möjlighelen att bevilja stöd för detla ändamål lorde medföra ökade krav på ekonomisk ersättning för atl överlåla hyresrätten. Enligt verkets mening krävs starkare skäl för en sådan vidgning av kredilstödel, liksom en närmare analys av vilka konsekvenser delta kan medföra.

Utredningens uppfatlning alt behovet av stöd lill etablering av bokhandel särskilt bör uppmärksammas delas av KUR, Gällivare och Luleå kommuner, LO, SFF, KLYS och SBF.

SAB understryker viklen av alt etableringar möjliggörs i de kommuner som i dag saknar fackbokhandel. SAB påpekar alt en välsorterad bokhandel i varje kommun är av vikt även för bibliotekens möjlighel att kompletlera sitt mediabeslånd.

LO påpekar all kompletteringarna av kreditstödet är otillräckliga om ambitionerna i fråga om distribution och lillgänglighet skall uppnås. SFF och KLYS förordar en mer offensiv inslällning till frågan om etablering av ny bokhandel. SFF föreslår all KUR och BFI ges i uppdrag atl bedriva en uppsökande verksamhel för all i kommuner som saknar bokhandel försöka hitta intressenter som är villiga att etablera en bokhandel. SFF pekar på erfarenhelerna av bokcaféer som drivits av organisalioner. På mindre orler kan en boklåda drivas i halvkommersiell skala av en stiftelse där kommunen, lokala bildningsorganisationer och en förening för bokinlresserade ingår som stiftare. Förbundel lämnar även mer detaljerade förslag lill utformning av en kampanj för etablering av boklådor.

Konsumentverket föreslår all lånevillkoren för kredilstödel lill bokhandel förändras i likhel med de ändringar som förelagils av slödet till kommersiell service.

Bopako föreslår atl kredilstödel utökas till att omfatta kompletterande Slöd lill bokhandelsrörelser, som bedöms ha goda förulsällningar all utan ägarskifte drivas vidare.

55BF framför önskemålet atl förbundets förslag lill tidsbegränsat stöd för rekonstruktion av nedläggningshotad bokhandel beaktas. Förbundel föreslår all della temporära stöd inryms inom ramen för kredilstödel.

Utredningens beräkning all kredilstödel medför ell sammanlagt medelsbehov av 2 milj.kr. stöds av 5FF som dock påpekar att den av förbundet föreslagna kampanjen för nyetablering av boklådor kan komma att kräva ökade medel.

KUR, SBF och Bopako förordar atl nuvarande anslag får utgå med oförändrat belopp om 2,2 milj.kr. SBF påpekar att en nedskärning av kredilstödel även drabbar det slatliga adminislraiionsbidragei, som ulgår med lf)9c av stödbelopppet.

Datorutveckling i bokhandeln

Utredningens förslag att slalliga invesieringsbidrag ulgår för bokhandelns dalorisering tillstyrks av SACO/SR, SBF, Bopako, SSBF, och BMF.

Prop. 1984/85:141 174

Bopako framhåller atl bokhandeln också bör ges kostnadsfri uppkoppling lill bibliotekens dalabaserade titelregister, LIBRIS.

Btj föreslär all man i samband med vidare utredningar kring bokhandelns kataloginformation utreder möjlighelen all ulnytlja Bij:s centrala bibliografiska databas.

KB föreslår atl de medel som kan komma atl disponeras för datorutveckling i den svenska bokhandeln till en del öronmärks för utveckling av ell ISBN- och ISSN-anknutei EAN-system i den svenska bokhandeln. BMF för fram ell liknande förslag.

SPK och SBF delar ulredningens uppfattning om värdel av en datorisering av distributionen av böcker inom bokhandeln men framför vissa invändningar mot utredningens förslag. SPK betonar att utvecklingen inle bör styras eller påskyndas av organ som slår uianför bokhandeln. Utvecklingen av daloriserade system går, enligt SPK, relativt snabbi och inom bokhandeln befinner sig utvecklingen i ell inledningsskede. SPK framhåller viklen av att man inom bokhandeln får erfarenheter av nuvarande datarutiner och inte i nuläget binder sig för etl vissl datasystem. Enligt SPK: s bedömning skulle ulredningens förslag till dalorstöd kunna medföra atl invesleringar görs i system som inte är de effektivaste.

5BF framhåller viklen av att statsmakternas beslut inle verkar hämmande eller styrande på ell icke önskvärl sätt. SBF poängterar i likhet med Bopako all slödet inle får ges anknytning till ett vissl system eller viss leknisk lösning eller utrustning.

Förslaget om investeringsstöd till bokhandelns dalorisering avstyrks av KUR, statskontoret och SV. KUR finner det tvivelaktigt all slaten påtar sig ansvaret för att inlroducera och utveckla ADB-teknik i bokhandeln, vilkel enligt KUR i försia hand måste anses vara etl gemensamt bransch-intresse. Rådet ifrågasätter om ralionaliseringsåtgärder av detta slag bör rymmas i den slalliga kulturpolitiken. Statskontoret framför en liknande invändning och tillägger atl den dokumentation som ulredningen redovisar är alltför skissartad och otillräckligt genomarbetad som underlag för beslut i regering och riksdag om slöd till bokhandelns dalorisering.

Utredningen påpekar alt investeringsstödet främsl är avsett för små och medelslora bokhandlar och att bidrag inle bör ulgå lill bokhandlar som själva kan bära investeringen. 55BF understryker viklen av att dalorslöd kommer små och medelslora boklådor lill del.

5BF framför en avvikande mening och framhåller atl slödet bör få en konkurrensneotral utformning. Stödet bör därför inle vara beroende av om bokhandeln kan stå för investeringen eller ej. Dessulom är en behovsprövning efter sådana kriterier i förhållande lill stödbeloppen alltför koslnadskrävande, framhåller SBF,

SPK konstaterar atl ulredningen inte närmare preciserat kriterierna för fördelning av datorstöd. Enligt SPK: s mening torde därför beslut om stöd i enskilda fall atl i stor ulslräckning fattas uiifrån subjekiiva bedömnings-

Prop. 1984/85:141 175

grunder, vilket kan medföra alt konkurrerande boklådor ges olika förutsällningar. 5BF och SV redovisar liknande synpunkter.

Utbildning och rådgivning

Ulredningen föreslår all slalsbidrag skall ulgå med 300000 kr. per år för utbildningsinsatser och rådgivning inom bokhandeln, innefattande kvalificerad konsullverksamhel och påbyggnadsutbildning på högskolenivå för bokhandelsmedhjälpare. Förslagel tillstyrks av 5FF, KLYS, Bopako, och SBI.

UHÄ lillslyrker alt påbyggnadsulbildningen finansieras enligt utredningens förslag.

Bopako framhåller att stödel främsl skall användas lill ulveckling av en kvalificerad och återkommande yrkesutbildning för bokhandlare och medhjälpare, modernisering av bokhandeln enligt ulredningens inlenlioner och lill utökad kunskap om litteratur inom bokhandelskåren.

5FF påpekar atl om en omfatlande nyetablering av bokhandel kommer lill stånd bör man räkna med ytterligare behov av såväl grundutbildning som fortbildning av bokhandelsmedhjälpare.

BMF föreslår att bokhandeln garanleras medel för personalutbildning.

KUR avstyrker ulredningens förslag och framhåller att bokbranschen bör ta det finansiella ansvaret för långsiktig ulbildning och kvalificerade konsultinsatser, eftersom detla är vitala intressen för bokbranschen.

Utredningens förslag om påbyggnadsulbildning på högskolenivå för bokhandelsmedhjälpare lillslyrks av UHÄ. högskolan i Borås. SFF, Bopako och 5B/. UHÄ anser all förslaget är väl genomtänkl och all högskolan i Borås tycks hä förulsällningar för atl utveckla den föreslagna ulbildningen, som därför bör kunna realiseras inom en snar framtid. Högskolan i Borås understryker att en påbyggnadskurs är önskvärd. Högskolan poängterar atl den inle bör ges mindre omfattning än 10 poäng för atl kunna rymma de områden som del finns intresse för och behov av, nämligen fördjupning av de företagsekonomiska momenten, bokhandelns datorisering, bokkunskap, genrekunskap och lilleraturhistoria. En grundutbildning för bokhandelsmedhjälpare om lolall ca 20 poäng måsle ses som elt försia steg mol en mera omfallande utbildningsgång för yrkeskategorin. Högskolan påpekaratt del finns mycket som förenar bibliotekarien och bokhandlarens yrkesroller och all paralleller kan dras lill bibliotekariernas studiegång.

BMF delar inle ulredningens uppfallning om behovel av påbyggnadsutbildning Ulan förordar att grundkursen på 10 poäng i stället ges oftare och all den byggs på med andra högskolekurser, l.ex. bibliotekshögskolans ordinarie kurser.

Göteborgs kommun framhåller au fortlöpande ulbildning i barn- och ungdomslitteratur för bokhandelsmedhjälpare bör beaklas. 5B/ redovisar institutets planer på försök med kortkurser för bokhandelsmedhjälpare.

Prop. 1984/85:141 176

Dessa kurser skall innefatta information om barnlitteratur och det barnlit-lerära systemet i Sverige. Verksamheten avser atl utprova en komprimerad utbildning och fortbildning som kan upprepas med jämna mellanrum runt om i landet i samarbete med bokhandelns branschorganisationer.

Ulredningens uppfattning all en kvalificerad rådgivning skall ses som en inlegrerad del av del samlade bokhandelsstödel delas av Gällivare kommun.

Samordnat bokhandelsstöd

Utredningens förslag att de föreslagna nya insatserna för bokhandeln samordnas med hanieringen av det nuvarande kredilstödel lill bokhandeln tillstyrks av Gällivare kommun och Bopako .

BMF föreslår alt del statliga slödet handläggs av elt bokhandelns eget organ, ulan inflyiande från bokförläggarna men med deltagande av bokhandelsmedhjälpare.

Bokkatalog

KUR, SBF, Bopako och 5V framhåller del kullurpoliiiska värdel av en bred spridning av en årlig bokkatalog över den samlade utgivningen.

KUR anser all del är av stor betydelse för spridningen av kvalitetslitteratur alt det finns en bokkatalog där den samlade utgivningen presenteras på ett lälfaltligt och lockande sätt. KUR menar att en sådan kalalog skulle kunna innehålla författarpresentationer och t.ex.en essä om akluella tendenser i litteraturen. En årlig bokkatalog bör, enligt KUR, redigeras med tanke på användning inle bara i bokhandeln, ulan också inom skola, bibliotek och postorderförsäljning, för atl kunna fungera som en samlande resurs för bok- och läsfrämjande verksamhel.

SBF och Bopako framhåller att en läsfrämjande katalog, där det samlade utbudet presenteras på ett lockande och lättfatlligl sätl, är önskvärd från såväl bransch- som samhällssynpunkt. En sådan kalalog bör ges stor spridning och nå ut lill allmänheten. SBF och Bopako framhåller särskilt värdel av kollektiva samlingskataloger för glesbygdsbefolkningens möjlighet alt få tillgäng lill nyutgiven litteratur, varvid katalogerna kan användas som postorderkataloger för rekvisition från närmaste bokhandel. SV framför en likartad synpunkl.

1 fråga om finansieringen av en årlig bokkatalog konstaterar KUR atl ansvarel för utgivning av katalogen i försia hand ligger hos bokbranschens parter, men att etl slalligl bidrag bör kunna övervägas om kalalogen ges en läsfrämjande inrikining. 1 ett sådant fall bör samarbeie upprättas med skola och kulturliv påpekar KUR.

5BFoch Bopako föreslår alt elt statligt slöd ges till produklion och/eller distribution av åriiga bokkataloger. SBF framhåller alt etl sådant slöd skulle ha den generella läs- och konsumlionsstimulerande karakiär som föreningen förordar för statliga insalser på del lilteralurpolitiska områdel.

Prop. 1984/85:141 177

För bokbranschens del har det visat sig vara ekonomiskl omöjligl att genomföra spridning av de två kalaloger som Bokbranschens Marknads-institut AB ger ul. SBF framhåller alt dessa kataloger fyller en viklig funklion för alt sprida kännedom om utkomna böcker, men all katalogernas upplagor minskar genom all de alltmer blivit komplemenl till de urvalskataloger, som produceras inom bokhandeln. Från kulturpolifisk synpunkt finns det skäl atl slå vakt om dessa kalaloger. SBF anser alt ell samarbeie med postverket i fräga om katalogernas spridning närmare borde undersökas.

SV föreslår att KUR ges i uppdrag all åstadkomma en version av Årets böcker för masspridning i dagspress, posl och banker m.fl. kanaler. 1 förening med billig postbefordran skulle en sådan utgivning innebära en ny möjlighel lill spridning av böcker.

9.4 Utgivningsstöd

Förändring av nuvarande ulgivningsstöd

Ulredningens uppfatlning alt uigivningsslödels nuvarande omfattning inle bör göras till föremål för någon inskränkning och all stödels värdesäkring är värdefull delas av Eskilsluna kommun, SFF och SBI.

SFF påpekar att de senaste tre årens Ireprocentiga priskompensalion har medfört en urholkning av stödet, vilket bl.a.begränsat stödel till översättningar. En förstärkning krävs av denna del av stödet för att även icke anglosaxisk litteratur skall nå vårt land i slörre utsträckning. SFF påpekar dessulom alt slödordningen bör tillämpas så alt all kvalificerad skönlitteratur har möjlighet att få slöd och all stödet bör vara av så generell nalur att del för positivt beslut skall räcka med tillstyrkande från en minoritet inom KUR:s arbetsgrupp. SBI understryker utredningens uppfatlning att de kulturpolitiskt betydelsefulla mindre föriagen behöver den ökade trygghet som ulgivningsstödel erbjuder. SBI framhåller värdel av dessa förlags utgivning av barnböcker.

Utredningen föreslår att del statliga ulgivningsstödel effektiviseras och därför görs till ett upplagebegränsat garaniistöd. Detta innebär att stödet alertas från sådan försåld upplaga som lämnar elt belydande överskott. Enligt utredningens förslag kan högsta försålda upplaga för fullt stöd stanna vid 8000 exemplar varefter en avtrappning sker ull halvt stödbelopp inom en upplagegräns på lOOOO exemplar. Förslaget stöds av SIV, Eskilstuna, Göteborgs, Luleå och Malmö kommuner saml SV.

Några remissinstanser ställer sig positiva till förslaget men pekar på att det har vissa svagheter,

NO pekar på risken att förlagen medvetet skulle hålla igen på upplagans storlek vid 8000 resp. 10000 exemplar för del fall ulgivningsstödel skulle vara slörre än marginalintäkterna för de exemplar som ligger ovanför nivågränsen, 12 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 141

Prop. 1984/85:141 178

Förfaiiarcenirum instämmer i utredningens förslag men påpekar atl del finns risk för all det kan medföra ett byråkratiskt system som kommer alt molverka förslagels syfte. Utredningen borde ha gjort en fördjupad analys av hela situationen för boken i elt samhälleligt sammanhang. Föreirädare för de små förlagen borde ha knulils lill ulredningen.

Förslagel till upplagebegränsat garaniistöd avslyrks av SPK, KUR. SACO/SR, SFF, SBF och Förjåttarförlagei.

SPK invänder alt en begränsning av litteraturstödet till titlar med viss upplagestorlek kan försvära den toiala bokutgivningen förde mindre förlagen, vilkel i sin lur kan medföra all deras utgivning av smala titlar minskur. SPK förordar alt ulredningens förslag i denna del närmare utvärderas med hänsyn lill de mindie förlagens villkor.

KUR påpekar att vatje automatiskt verkande regel som införs i ett selektivt system ökar möjlighelen för oförutsedda och oönskade verkningar. Etl mindre eller medelstort förlag som räkal få en viss försäljningsframgång kan få sitt överskoll minskat med stödbeloppet om lönsamma titlar generelll undantas frän slöd. KUR påpekar alt en hög upplaga i vissa fall är nödvändig för atl utgåvan över huvud laget skall gå ihop. Den effeklivisering av stödet som det kan bli fråga om är dessulom au anse som försumbar. Antalet stödlillar som kan komma i fråga rör sig enligt KUR om elt relativt fåtal, varför det inte blir meningsfullt alt räkna med någon egentlig besparing.

SACO/SR anser atl ell upplagebegränsat garaniistöd skulle belästa fördomar om kvalileislitleraturens oläsbarhei.

SFF påpekar alt ett upplagebegränsat garantistöd kan komma atl påverka förlagens vilja atl salsa på nya upplagor. SFF anser det vara tveksamt om den ringa besparing som reformen skulle medföra motiverar ett sädant risktagande.

Även SBF menar atl den ekonomiska besparingseffekten av förslaget är ringa och kan avvaras. SBF framför dessulom principiella invändningar. Föreningen inslämmer i de betänkligheter som 1980 års bokbranschutredning framfört mot upplagebegränsning eller avirappningsregler och understryker atl del är principielll felakligl att stödel lill en utgivning som på kvalileismässiga grunder erhållil litteraturstöd skall begränsas av det skälel att utgivningen också blivit en försäljningsframgång. SBF delar inte Ulredningens bedömning all förslagets utformning innebär all risken för försäljningsåterhållande effekter bortfaller. Denna slåndpunkl intar också Författarförlaget.

SIV ansluter sig allmänl lill utredningens förslag i fråga om del slatliga ulgivningsstödel men tillägger atl ulgivningsstöd för litteratur på andra språk än svenska i många fall kräver ökat slöd även för distribution, lagring och marknadsföring. I många fall borde böckerna bekostas med statsmedel för alt över huvud taget kunna produceras, SIV föreslår all slaten tar ansvarel för bokutgivning, lagring, information och distribution

Prop. 1984/85:141 179

av böcker på elt antal av de i Sverige förekommande språken i de fall förlagen inle själva anser sig klara del.

SIL förordar en omprioritering av litteraturstödet lill förmån för LL-böcker och böcker med stor stil. SIL anser alt det dessulom är befogal all samhället ställer krav på lättillgänglighet för läsovana, läshandikappade och invandrare när del gäller beviljande av ulgivningsstöd.

Utredningens uppfallning om viklen av alt behålla del lill ulgivningsstödel knulna syslemel med fasla förlagsnettopriser bundna lill bokens ulförande, dvs. lill utgåvans omfång i ark, delas av KUR och 5FF ,

5BF förordar all syslemet med maxpriser slopas. Till skillnad från ulredningen, som anser all en fri prissättning skulle medföra en viss prishöjning, framhåller SBF all maxpriser tenderar atl bli normbildande och atl de även kan få en prishöjande effekt. SBF menar också all en efierfrågestimulerande sänkning av bokpriserna kräver insalser av en annan storleksordning.

Ulredningens förslag all uigivningsslödels koslnader ges en samlad redovisning och all administrationskostnader därvid redovisas under en särskild delpost stöds av KUR och slalskonioret. Statskontoret föreslår alt denna princip även tillämpas för andra områden, där KUR förvaltar ell särskilt sakanslag.

KUR tillägger att rådel avser atl upprätta en särskild arbeisgrupp för handläggning av slödel lill klassisk litteratur.

Övrigt ulgivningsstöd

Ulredningen förordar alt arbelel med att ge ul August Strindbergs samlade verk får fortsätta enligt nuvarande rikllinjer, vilkel stöds av KUR, Göteborgs kommun och SFF. KUR bedömer all en utgivning av mellan sex och nio volymer årligen efler hand bör vara möjlig alt uppnå.

Göteborgs kommun framhåller värdel för folkbiblioteken av all kunna erbjuda låntagarna en väldokumenterad textkritisk upplaga.

Ulredningens förslag atl slödet till författarverkstäder utgår i oförändrad omfattning även i fortsättningen tillstyrks av SÖ, KUR, Göteborgs och Luleå kommuner samt SFF.

SÖ förordar att författarverkstäder även görs lillgängliga för skolor och minoritetsgrupper.

KUR föreslår dessulom en vidgad användning av stödel. Rådet anser all möjlighelerna för föreningen Liv i Sverige all fortsätta sin verksamhet bör säkerställas genom statliga medel. KUR föreslär all Liv i Sverige för litterär handledning m. m. tillföres ell anslag på 80000 kr.

KUR, ABF, Seriefrämjandel och SUR föreslår etl ökat slatligt serie-stöd som skall ulgå till produklion och utgivning av kvalilelsserier för barn och ungdom.

KUR delar ulredningens uppfattning atl ett fortsalt seriestöd utgör en förulsättning för en kvalitetsinriktad serieulgivning. Möjligheterna atl

Prop. 1984/85:141 180

inom seriestödet ge produktionsstöd till lansering av nya svenska kvalitetsserier i serietidningar bör vidgas och stödet till utländska serier bör ökas. KUR föreslär atl stödet till barn- och ungdomsserier i fortsättningen ingär som en särskild delpost i utgivningsstödet och att denna anslagspost medges en ökning med 5(X)000 kr.

ABF förordar alt frågan om slöd till svenska kvalitetsserier särskilt beaktas vid utformningen av framtidens utgivningsstöd.

Seriefrämjandet inslämmer i ulredningens bedömning av värdet med det nuvarande seriestödet. Med detla har ett viktigt steg tagits mot en bättre seriekullur i Sverige. Seriefrämjandel konstaterar dock atl stödet i sin nuvarande form är en marginell företeelse i förhållande till serietidnings-marknaden och atl serieslödet inte påverkat serietidningsförlagen alt satsa på mer ambitiösa serier. Seriefrämjandet påpekar dessutom att seriestödet inle enbart bör gälla barn- och ungdomsserier.

SUR anser del vara nödvändigt att samhällel garanterar alt det finns svenska originalserier på marknaden, med tanke på att serietidningar upptar så stor del av barns och ungdomars läsande.

Remissinslanserna kommenterar riksdagens behandling av frågan om seriestöd. KUR delar den bedömning som kommer lill uttryck i kulturutskottets utlåtande, nämligen all de synpunkler i fråga om behovel av slöd till serier som framförs i en motion i frågan närmare bör övervägas. KUR tillägger att viktiga insatser kan göras också med anslag på en lägre ambilionsnivå än den som motionärerna förespråkar.

Seriefrämjandet anser atl de förslag som framförs i riksdagsmotionen anger de hillills bästa lösningarna på seriemarknadens problem. ABF päpekar alt de riksdagsmotioner som behandlat frågan om seriestöd bör beaktas vid ulformningen av framtidens ulgivningsstöd.

Ulredningen anser att den hillillsvarande verksamheten med En bok för a 11 a i stort sett uppfyller riksdagens inlenlioner och all verksamhelen tillfört den svenska bokmarknaden säväl litterärt värdefull som väl utvald litteratur med tanke på verksamhelens läsfrämjande inriktning. Ulredningens posiiiva bedömning delas av ett slorl antal remissinstanser, däribland KUR, Gällivare, Malmö och Vallentuna kommuner, TCO, SFF, SAB, ABF, TBV, SBI och SUR.

SFF framhåller bl, a, atl En bok för alla spelat en pådrivande roll för den återutgivning av moderna klassiker i prisbilliga serier, som några bokförlag tagit initiativ lill.

LUteraturfrämjandet meddelar alt ungefär två tredjedelar av den nuvarande utgivningen distribueras genom direklförsäljning från Litteraturfrämjandet, medan resten fördelas på bokhandeln. Pressbyrån och Domus-varuhusen.

ABF framhåller bl.a. all verksamhelen inneburit att kvaliietsboken funnit andra vägar till sina läsare och särskilt till nya läsare. Genom tillkomsten av En bok för alla har också elt kontinuerligt läsfrämjande arbeie kommit i gång bland barn och ungdom.

Prop. 1984/85:141 181

5BF framför en från den övriga remissopinionen avvikande mening. Föreningen konstaterar att målsiittningen atl betydande delar av upplagorna skulle spridas via andra kanaler än de traditionella inte har kunnat uppfyllas. Den breda spridningen av En bok för alla har, enligt SBF, inte heller uppnåtts, vilket resulterat i mindre upplagor än vad som ursprungligen avsetts. SBF påpekar att En bok för alla konkurrerar med förlagsbranschens utgivning av lågprissatta kvalitetspocketserier på olika ekonomiska villkor eftersom serien är så slarkt slatssubventionerad.

TCO och Lilieraiiiifrändandel delar utredningens uppfattning att inriktningen på lässvaga och läsomedvelna grupper bör förstärkas.

KUR påminner om alt verksamhetens syfte också måste innefatta alt vidmakthålla och fördjupa redan existerande läsintresse.

Vattcntuna kommun påpekar atl böcker i En bok för alla är svagt representerade och dåligt presenterade i bokhandeln, varför en förbältrad marknadsföring är nödvändig.

Bopako förordar atl tyngdpunkten i Litteraturfrämjandets utgivning förskjuls mot barn- och ungdomslitteratur.

5FF framhåller atl skolan inte kan vara en primär målgrupp för verksamhelen med En bok för alla. SFF varnar för alt en alltför slor inrikining på skolorna kan medföra alt ambitionerna alt nå ul lill nya läsargrupper åsidosätts. Dessutom kan menar SFF en sådan inriktning medföra att skolan i än högre grad än i dag sviker nyproduktionen och uteslänger nya författargenerationer.

Litteraturfrämjandel delar ulredningens uppfattning om viklen av inriklningen på läsfrämjande ålgärder och framhåller all dessa varil det cenirala i verksamheten och att det också är de som efter hand givit ell påtagligt resultat. Stiftelsen bedömer dock atl den har otillräckliga resurser för all effektivt kunna sprida En bok för alla.

HCK och SRF nämner möjligheten att ge ul samlliga böcker i serien En bok för alla som tal- och punktskriftsböcker som kan säljas i samma kanaler som svarlskriflsböcker.

Utredningens uppfattning alt en inrikining på låga bokpriser inle har en omedelbart läsfrämjande effekt och all del kan ifrågasällas om den nuvarande prisnivån är ändamålsenlig delas av Bopako, som förordar att priset på En bok för alla sälls i någoriunda paritet med övrig kvalificerad pocket-utgivning. Bopako pekar på att del skell en ökad försäljning av pocketböcker i prislägen kring 20-30 kr., vilkel visal atl en sådan prisnivå inle är för hög.

SUR konstaterar att ett lågl pris inte är en garant för att böckerna får en stor spridning och når de grupper som normall inle läser böcker. SUR menar all utgivningen av billiga böcker måsle kombineras med medvetna insatser för atl böckerna sprids bland många.

Svedala kommun, SAB, ABF, TBV, SV och Litteraturfrämjandel ifrågasätter ulredningens uppfatlning.

Prop. 1984/85:141 182

SAB påpekar all del låga priset har varit en bidragande orsak till atl En bok för alla kunnal inköpas av bibliotek för spridning utanför biblioteken.

ABF nämner att det låga prisel på En bok för alla varit av vikt för alt nå nya läsare och för att kunna konkurrera med andra alternativ. Litleralurfrämjandel framhåller atl det låga priset är etl led i slrävandena alt nå den grupp som betecknas som "icke-läsare" och den som huvudsakligen läser s.k. triviallilleratur. Den nuvarande prissättningen är enligt Litteraturfrämjandet den riktiga för att kunna konkurrera med denna litteralur. Svedala kommun framför en likartad åsikt.

Angående statsbidraget lill verksamhelen med En bok för alla betonar Svedala kommun, SV och Lineraturfrämjandet all slödel ej bör minskas. ABF och SUR framhåller alt en fortsatt utgivning i nuvarande omfattning bör tryggas.

Litteraturfrämjandet bedömer det inle vara möjligt atl inom ramen för nuvarande bidrag kunna omstrukturera verksamhelen med en ökad inriktning på läsfrämjande insatser. Stiftelsen förordar atl bidragen till En bok för alla successivt ökas, varvid en första åtgärd är atl återställa statsbidragets realvärde lill vad det var från början.

LO betonar alt staten bör skriva långsiktiga avtal med Litteraturfrämjandet för verksamheten med En bok för alla.

SBF framför en avvikande mening. Enligt föreningen är de stödbelopp som slalen utger lill verksamhelen alltför höga i förhållande lill de samlade stödinsatserna på litteraturområdet och till den begränsade effekt stödel har med hänsyn lill de förhållandevis små upplagorna. SBF förordar att del statliga stödel till En bok för alla successivi reduceras så att det kommer att stå i rimlig proportion lill lilteralurslödels totala omfattning.

Utredningens förslag alt Litteraturfrämjandet inom ramen för En bok för alla skall ta initiativet till utgivning av en lättillgänglig och representativ klassikerserie stöds av samtliga remissinslanser som yttrat sig i frågan, däribland KUR. Göieborgs, Luleå, Malmö och Svedala kimimuner. TCO. SACOISR, LO, SFF, ABF, SV och Litteraturfrämjandet. Bland dessa remissinstanser poängterar Luleå, Malmö och Svedala kommuner, TCO, LO och Litteraturfrämjandet all särskilda medel masta tilldelas Litteraturfrämjandet för utgivning av en klassikerserie.

KUR och ABF föreslår alt det av folkbiblioleksutredningen föreslagna bidraget lill kommunerna för inköp av liueralur lill barn och ungdom avsätts för utgivning av en klassikerserie inom ramen för En bok för alla. KUR förordar atl en sådan klassikerserie skall vara avpassad för skolans behov. ABF anser att klassikerserien inle enbari bör riktas lill åldrarna 7-12 år och alt den inle heller uteslutande anpassas till skolans behov. Klassikerutgivningen bör även kunna användas för läsfrämjande insatser bland ungdomsorganisationernas medlemmar. Den skall vara tillgänglig även genom bibliotek, bokhandel och andra försäljningskanaler. Se även avsnitt 9.1 i denna sammanslällning och bil. 4, avsnill 11.

Prop. 1984/85:141 183

LO framhåller alt klassikerserien bör vara prisbillig, så att den blir användbar i del uppsökande arbelet på vuxensidan och för skolan.

Litteraturfrämjandet anser alt en klassikerutgivning bör göras bredare än vad som är möjligt inom ramen för den nuvarande utgivningen av En bok för alla. Under förutsättning att särskilda medel ställs lill förfogande för ändamålet är LitteratiirtVämjandel villigt att ta ansvar för utgivningen av en klassikerserie parallellt med och i nära anslutning till En bok för alla. Litteraturfrämjandet anser att en klassikerserie kan utges i ungefär samma former som gäller för En bok för alla - barn och ungdomar, dvs. under medverkan av etl råd med represenlanter för skola, bibliotek, studieförbund och andra som kan erbjuda avsättningsområden. Stiftelsen påpekar att en rätt utformad klassikerserie även kan finna avsättning penom kiosker och bokhandel liksom genom de kanaler för direktförsäljning som fungerar väl i verksamheten En bok för alla.

Utredningen konstaterar att utgivningen av lättläst litteratur (LL) är myckel begränsad och all urvalel LL-tillar fortfarande är för litet. SIL. Gällivare. Göteborgs. Täby och Vallentuna konimtiner och SAB förordar att urvalet av titlar breddas.

SIL framhåller alt urvalsprinciperna för utgivningen är vikliga med tanke på att valmöjligheterna för dessa läsare är begränsade lill LL-böcker och alt de utgör en riskgrupp penom att bristen på intellektuell stimulans öppnar vägen till del mest liittillgängliga videoskräpet.

Enligt Gällivare kommun har andelen LL-böcker om kärlek, samliv, handikapp och vardagsfrågor hittills varit för lilen.

Göiebtngs kommun pekar på behovet av LL-böcker för invandrare, som har behov av handböcker för vardagens frågor, l.ex. körkorlsböcker. Även SIL och Norrköpings kommun nämner behovet av LL-böcker för invandrare. Täby kommun framhåller atl LL-böcker av god kvalitet behövs i folkbibliotekens uppsökande arbele och att ämnesvalet bör breddas till att omfatta fler roliga och spännande böcker. Vallentuna kommun förelräder samma uppfattning och föreslär dessutom en slörre utgivning av bearbetningar av svensk skönlitteratur och fler böcker om djur och natur.

Ulredningens uppfallning alt distributionen av LL-böcker måste ges en mer ändamålsenlig utformning understryks av TPB. SÖ, SFF, SV och HCK. KUR delar utredningens uppfallninp atl den koslnadskrävande produktionen av LL-böcker måsle motsvaras av ell mol koslnaden svarande nyttjande. SÖ meddelar atl försöket med bokombud för alt nå ut lill läsare inom omsorgsverksamhelen har fåll elt överraskande stort gensvar. SFF påpekar att arbelel med LL-böcker måsle betraktas som en experiment-verksamhet där misslyckanden och framgångar måsle få växla. SÖ:s försöksverksamhet med bokombud inom omsorgen kan, enligt SFF, vara en inlressani inledning på en ny verksamhel. SV anser all slörre ansträngningar borde göras för alt marknadsföra och informera om det utbud av LL-titlar som nu finns utgivna och att SÖ:s och folkbibliotekens roller som informatörer mer konkret borde uppmärksammas.

Prop. 1984/85:141 184

Utredningen föreslär all verksamhelen med LL-böcker drivs i samma omfattning som hittills lill dess distribulionen får en mer effekiiv ulformning. KUR stöder förslagel. ABF betonar alt insatserna inle skall minskas och TBP understryker viklen av all slöd ges lill utgivningen av LL-böcker. Ulredningens uppfallning delas inle av SÖ, SIL, Malmö, Norrköpings och Täby kommuner, som förordar en ulökning av verksamhelen,

SÖ har i sin anslagsframställning för år 1985/86 föreslagil en viss ökning av verksamheten med LL-böcker med hänvisning lill de utvecklingskrav som slälls på LL-böckerna.

SIL konstaterar att 15 LL-titlar per år varken ger variationsmöjlighet, valmöjlighet eller underlag för intensifierad marknadsföring. HCK framför en liknande uppfatlning.

SFF framhåller atl LL-utgivningen måsle få ulvecklas för att bällre täcka del uppenbara behovet, men konstaterar att de medel som ställs till förfogande inle möjliggör en önskad ulökning av verksamhelen. SIL, Norrköpings kommun och HCK föreslår all ulgivningsstödel ompriorileras till förmån för LL-böcker. HCK anser alt 40 titlar per år är ett minimum. SIL menar atl del är befogal all samhället släller krav på lättillgänglighet för läsovana, när del gäller att bevilja ulgivningsstöd. Eskilsluna kommun företräder samma ståndpunkt.

SÖ meddelar atl SÖ:s arbetsgmpp undersöker fömtsättningarna för en mera sammanhållen lagerhållning och distributionsform för LL-böckerna, som skulle göra det möjligt att ha böckerna i lager mycket längre än i dag.

TPB och HCK anser det vara önskvärt alt LL-böckerna utkommer i form av tryckt bok och talfonogram. TPB meddelar dessutom atl biblioteket låler göra praktiskt taget hela LL-utgivningen som talbok. TPB efterlyser en fortsättning på utgivningen av bearbetade böcker, som visal sig uppskattade av vuxna utvecklingsstörda.

I likhel med utredningen konstaterar KUR, SAB och Btj atl ingen utgivning av st or stilsböcker förekommer i Sverige f.n.

SAB konstaterar alt slorstilsböckerna i avsaknad av egel litteraturstöd och på grund av höga framställningskostnader blivit så dyra alt biblioteken inle hafl råd att köpa så många exemplar all upplagan kan bära sig.

Betydelsen av atl en utgivning av slorstilsböcker kommer lill slånd framhålls av ett flertal remissinslanser, däribland TPB, SIL, KUR, Göteborgs, Malmö, Täby och Vallentuna kommuner saml SAB.

TPB påpekar alt erfarenheterna av bokutlåningen på sjukhus och servicehus visar atl elt stort intresse finns för böcker med stor stil. KUR konstaterar att biblioteken noterat ökande efterfrågan på böcker med slor stil, beroende på alt många kommuner intensifierat sin uppsökande verksamhet till äldre men också beroende på all gruppen synsvaga äldre ökar. Täby och Vallentuna kommuner gör en liknande iakttagelse. Vallentuna kommun framhåller värdet av storstilsböcker i bibliotekens läsfrämjande arbete för såväl läsovana som synskadade.

Prop. 1984/85:141 185

Utredningens uppfattning att det kan övervägas alt utgivningen av storstilsböcker kompletteras genom ett lämpligt läshjälpmedel delas av Vallentuna kommun.

SAB anser atl storstilsböcker i kombinaiion med förstorande hjälpmedel kan vara etl alternativ till talböcker för dem som vill läsa på egen hand, KUR anser del vara önskvärt all utvecklingen kan gå i två parallella banor, i fråga om ulveckling av bättre hjälpmedel för synsvaga och en ökad utgivning av storstilslitteratur, TPB påpekar att läshjälpmedel inle hell kan ersälla slorstilsböcker. TPB förordar att det övervägs om en del av det slalliga slödet kan gå till utgivning av böcker med slor stil.

KUR bekräftar ulredningens konstaterande all föriagen avstått från atl söka stöd för utgivning av böcker med stor stil. KUR avser all överlägga med bokförlagen och biblioteken om möjlighelen alt i lämpliga former återuppta en slorslilsulgivning.

TPB förordar all del prövas om del är möjligl atl ställa krav på mottagare av litteraturstödet att ge ul vissa titlar i stor stil, alternalivi alt för statligt litteraturstöd kräva all alla böcker trycks med minsla stil. SIL och Norrköpings kommun framför en likartad åsikt. Malmö och Vallentuna kommuner föreslår atl utgivningen av storstilsböcker prioriteras i fråga om lilteraiurstöd. Vallentuna kommun anser atl storstilsböcker också bör vara lillgängliga i bokhandeln och finner del angelägel att alla folkbibliotek stöder utgivningen av storstilsböcker.

Ulredningen förordar att ett statligt lagerslöd lill utgivning av slorstilsböcker också bör beakta de särskilda koslnader som uppkommer i övriga framställningsled.

SAB förelräder en likartad uppfatlning men anser atl ulredningen intar en tvetydig hållning till storslilsboken. SAB förordar atl kraftfulla insatser företas för atl få till stånd en regelbunden utgivning i Sverige. Enligt SAB:s uppfattning kan sådana insalser inte åstadkommas inom ramarna fördel nuvarande litteraturstödet. SAB förordar i stället elt särskilt riklat stöd i form av etl lagerslöd som samtidigt garanterar en ekonomiskt bärkraftig upplaga. Om ell sådani slöd skulle visa sig olillräckligt bör del. enligt SAB:s mening, kompletteras med elt produklionsstöd i de olika framslällningsleden.

Några remissinslanser lar upp frågan om utgivningen av talböcker och talfonogram. TPB anser atl det finns ell slorl behov av talfonogram. med tanke pä alt målgmppen lalboksberältigade är så stor. TPB, SIL och Norrköpings kommun förordar all möjligheten prövas atl på mottagare av statligt lilteraiurstöd ställa krav på utgivning av vissa böcker som talfonogram.

HCK och SRF förordar atl staten utreder förutsättningarna för en kommersiell utgivning av talböcker. SÖ påpekar att talböcker skulle användas även av psykiskt utvecklingsstörda.

Göieborgs kommun framhåller att även analfabetism bör räknas som ett handikapp, som berättigar till lån av talböcker.

Prop. 1984/85:141 186

SIL framhåller atl rällen atl låna talböcker behöver marknadsföras bättre för alt tillgodose de rörelsehindrades behov.

SIL och HCK förordar alt de dövas intressen tillgodoses genom ökad produktion av tecknade videoböcker, vilka bör finnas på biblioteken för utlåning.

KUR häri samråd med Svenska institutet ulvärderal försöksverksamheten med stöd till presentation av svensk litteratur i ullandel. Ulredningen har i sitt remissyttrande häröver tillstyrkt KUR:s förslag all slöd till den svenska litteraturen utomlands i fortsättningen skall ulgå i form av slödköp av översall svenskl verk. SÖ framhåller att de svenska barn och ungdomar som går i skola utomlands är en ökande målgrupp för stödinsatser i form av bidrag lill inköp av svensk litteratur. SFF påpekar all intresset för svensk litteratur under senare är ökat. SFF finner att samarbelel mellan KUR och Svenska institutet fungerar tillfredsställande. Vikten av all invandrare som återvänder lill sill ursprungsland ges möjligheter att behålla och fördjupa sin kännedom om svensk litteratur motiverar anslag lill översättningar till finska, spanska, grekiska och jugoslaviska språk.

SBI framhåller atl svensk barn- och ungdomslitteratur hävdar sig bättre än vuxenlilleralur utomlands och alt SBI bidragit till denna ulveckling genom att bygga upp ett omfallande kontaktnät med utländska intressenter på barnlilleraturområdet. Numera har SBI ytterst små medel till de utlandsresor som krävs för alt bygga ul della kontaktnät.

KUR förordar all möjligheterna lill arbetsstipendier för framställning av populärvetenskaplig litteratur och utgivningen av bokserien Forskningens Frontlinjer får fortsätta. KUR anser att arbetsstipendierna varit av stor betydelse för all få fram populärvetenskaplig litteratur av hög klass. Forskningens Frontlinjer ulgör elt värdefullt och unikt bidrag lill den kvalificerade fackboksutgivningen. Likartade synpunkter framförs av SAB och SV.

SÖ framhåller särskilt vikten av atl skolan har tillgång till aktuell populärvetenskaplig litteralur, i form av lättillgängliga fackböcker för barn och populärvetenskaplig litteratur för vuxna med användningsområden pä grundskolans högsladium och i gymnasieskolan.

9.5 Ett nytt uppslagsverk

Utredningens uppfatlning alt tillkomsten av ell nyll tillräckligt omfatlande svenskt uppslagsverk bör ges hög prioritet delas av KB. Luleå. Malmö. Norrköpings och Stockholms kommuner, SFF, Bopako, SAB och kulturnämnden i Upplands-Bro kommun.

Förslagel alt KUR ges i uppdrag atl fortsätta arbetet med all möjliggöra utgivningen av ett svenskt uppslagsverk stöds av KB. Luleå och Slockholms kommuner. Malmö kommun anser atl KUR bör lilldelas denna

Prop. 1984/85:141 187

uppgift, oavsett om dess försök alt anskaffa medelsgaraniier lyckas eller inle.

UHÄ och slalskonioret riklar kritik mot KUR:s förfarande all söka ekonomiskl stöd hos slalliga verk och myndigheler. UHÄ finner del inle rimligt atl medel som slällls lill förfogande för andra ändamål skall användas för finansiering av elt uppslagsverk. Statskontoret konstaterar att KUR:s förfarande innebär atl statsmyndigheterna skulle ställa ekonomiska garantier om medelsdispositioner som de ännu inte förfogar över och all regering och riksdag både direkl och indirekt via statsmyndigheter skulle medverka i projektet. Statskontoret ifrågasätter om arbelet med all möjliggöra utgivningen av elt svenskl uppslagsverk bör fullföljas enligt KUR:s rikllinjer.

Ulredningen konstaterar att nägon form av ekonomiskl stöd är en förulsättning för att någol förlag skulle vara berett atl starta utgivningen av en ny svensk nationalencyklopedi.

Malmö och Norrköpings kommuner och Sveriges förfatiarjönd betonar att slaten bör garanlera utgivningen av ett slörre svenskt uppslagsverk. Göieborgs och Luleå kommuner, SFF och Bopako framhåller atl staten bör ge underslöd lill utgivningen av nationalencyklopedin.

EskUstuna och Göieborgs kommuner betonar atl prisel måste sättas så låpt att uppslapsverket kan inköpas lill skolor och kommunala bibliotek. NO. SBF och Bopako framhåller viklen av att regeringen snabbi fattar beslut i frågan om statligt slöd lill ett nyll uppslagsverk, eflersom osäkerhet på denna punkt även hämmar förlagens arbele med mindre och medelstora uppslagsverk.

Angående utredningens resonemang om möjligheten all fä dispens från bruttoprisförbudet vid försäljning av en svensk nationalencyklopedi påpekar marknadsdomstolen all en viss osäkerhet föreligger emedan praxis i dispensärenden inle förändrats i samband med den nya konkurrenslagens tillkomst och att frågan fortfarande kan prövas försl sedan ett konkrel förslag föreligger.

NO anser att ett statligt engagemang i utgivningen av etl stort uppslagsverk markerar att saken har ell sådant kulturpolitiskt intresse atl dispens sannolikt beviljas.

All en ny nationalencyklopedi skall publiceras i bokform understryks av Luleå kommun. SFF och SAB.

S.AB påpekar alt faktabaser och bibliografiska databaser inle kan ersätta behovel av etl uppslagsverk i bokform. SAB förordar dock atl encyklope-din framställs såväl i form av databas som i form av etl bokverk.

Täby och Vallentuna kommuner anser alt del för folkbibliotekens del vore angelägnare att statliga medel satsas på dalabassökning på biblioteken än på utgivning av ett uppslagsverk. Kulturnämnden i Upplands-Bro koniiniin förordar alt del undersöks om inte utnylljandet av informationsteknologi ger slörre ekonomisk möjlighel alt få encyklopedin till slånd och att öka spridningen av den.

Prop. 1984/85:141 188

9.6 Kreditgarantier till bokföriag

Ulredningens förslag om genomförande av del av bokbranschuiredningen lagda förslagel atl en särskild slallig nämnd utsedd av regeringen inrättas för handläggningen av ansökningar om statlig garanti för förlagsverksamhet fär ell negativt mottagande av remissinslanserna.

PSN ställer sig tveksam till förslagel, men motsätter sig inte att inlemma dessa uppgifier i sill kanslis arbete. Nämnden förulsäller att den fär årlig ersättning för arbelel ål den föreslagna förlagsgaranlinämnden samt kompensation för del merarbete som uppgiften innebär del första årel.

SIND lillslyrker förslaget i sä måtto alt verket inle har några invändningar mol att kreditgaranliärendena flyttas från SIND.

Förslagel avstyrks av KUR med hänvisning lill RRV:s invändningar mol förslaget. RRV hänvisar till verkels slällningslagande i sitt yttrande över bokbranschutredningens betänkande och lill RRV:s rapporl Översyn av verksamhelen med statliga garantier.

Förslagel alt amorteringsfrihel skall kunna beviljas under högst tre år stöds av KUR. KUR tillstyrker också förslagel all garantigivaren från fall till fall skall ha möjlighet all avgöra om hela kapitalbehovet skall tillgodoses med slalliga garanlier.

SIND ifrågasätter om inte kreditgarantierna till bokförlag hell kan slopas med lanke på all majoriteten av de sökande förlagen, enligt verkets bedömning, har små möjligheter atl tillgodogöra sig kreditgarantier på grund av bristande yrkeskunskaper och företagsledarförmåga. SIND bedömer att de framgångsrika förlag, som erhållil garanli, lorde ha kunnat få silt kreditbehov lillgodosetl ulan SIND:s medverkan.

9.7 Finskspråkig litteratur i Sverige

Ulredningens förslag om undersökningar rörande de finska invandrarnas lillgång till finskspråkig litteratur får etl mycket posilivt mottagande av remissinslanserna.

Utredningens förslag atl KUR ges i uppdrag all utföra en kartläggning av sverigefinnarnas tillgång till böcker på del egna modersmålet tillstyrks av bl,a. KUR, Eskilstuna, Luleå, Södertälje och Täby kommuner, SACO/SR, ABF, Btj och RFFF.

Konsumentverket, SÖ, SIL, SIV, Gällivare och Göteborgs kommuner, LO och SFF anser dessutom atl den föreslagna undersökningen skall omfalla litteratur på andra invandrarspråk. Konsumentverket menar alt de grupper som kan komma i åtnjutande av statligt ulgivningsstöd till litteratur på invandrarspråk skall omfatlas av undersökningen. SÖ anser all karlläggningen skall omfatta litteratur på högfrekvenla invandrarspråk, medan SIV menar all kartläggningen skall omfaUa alla språkgrupper, möjligen med undanlag av engelska, lyska och franska. Gällivare kommun

Prop. 1984/85:141 189

framhåller all del finns anledning all allmänl beakla invandrarnas behov av litteratur på hemspråken, men att litteratur på finska och samiska skall inla en särställning, eflersom de är modersmål för många svenska medborgare.

Några remissinslanser lämnar förslag lill områden som bör omfattas av den föreslagna karlläggningen ulöver vad ulredningen föreslagil.

SÖ föreslår atl kartläggningen av folkbibliotekens bestånd utvidgas till atl omfalla skolbiblioteken. SÖ hänvisar också lill rapporterna Minoritetsspråks- och invandrarundervisningens läromedelsförsörjning (SÖ 1981) och Kommunerna och hemspråksläromedlen (SÖ 1981).

LO påpekar att den roll som arbetsplatser och invandrargruppernas föreningsliv kan spela för invandrarnas litieralurförsörjning bör uppmärksammas i den föreslagna undersökningen.

SFF påpekar atl undersökningen också bör omfalla en karlläggning av den finska sverigepressens bevakning av finsk litteratur med tonvikt pä nyulgivning.

ABF anser all utredningens förslag lill ålgärder är otillräckliga och föreslår i stället att denna fråga utreds ordentligt och då med dellagande av finska invandrare . En sådan ulredning bör få till uppgift att ulforma förslag som ger den finsktalande minoriteten rimlig tillgång till finskspråkig litteratur.

Btj föreslär att kartläggningen kompletteras med en undersökning av det utbud som Btj och Nordisk bokimport erbjuder biblioteken.

Luleå kommun och RFFF föreslår att kartläggningen även skall utreda möjligheterna av all tullavgifter m.m. slopas på böcker som importeras från Finland. RFFF föreslår vidare alt sverigefinnarnas åsikter om förlaget Finn-Karja kartläggs samlaii sverigefinnarnas inställning till finskspråkiga tidskrifter som ulges i Sverige utreds.

Utredningens förslag att KUR ges i uppdrag alt särskilt studera frågan om statligt lagerstödiill bokhandlar som säljer och lagerhåller finsk kvalitetslitteratur, stöds av Luleå och Södertälje kommuner, SACO/SR och RFFF.

Konsumentverket, SÖ, Göieborgs kommun och SFF framhåller alt den föreslagna undersökningen om lagerslöd till bokhandlar också skall omfatta ett studium av lagerslöd lill alla bokhandlar som säljer och lagerhåller kvalitetslitteratur på invandrarspråk. Göteborgs kommun anser atl litteratur på spanska särskilt bör uppmärksammas härvidlag.

SIL finner det anmärkningsvärl au ulredningen bortser från invandrarnas litieralurförsörjning mot bakgrund av det arbete som bedrivits inom KUR:s referensgrupp för invandrarnas litieralurförsörjning. Gällivare och Södertälje kommuner understryker allmänl viklen av atl invandrargruppernas behov av litteratur på sina hemspråk tillgodoses. RFFF föreslår dels all slödet lill Finn-Karja höjs, så att en heltidsanställd förlagstjänsie-man kan anställas, dels att förlaget beviljas stöd för utgivning av barn- och ungdomsböcker. Verksamheten med En bok för alla bör, enligt RFFF,

Prop. 1984/85:141 190

även omfatta finskspråkiga böcker och framför alll böcker som producerats av Finn-Karja i Sverige. Förbundel föreslår också all förfatlarbesök i skolor och bibliotek arrangeras så, all även författare som skriver på invandrar- och minoritetsspråk kan della. RFSL framhåller viklen av tillgång på god litteratur om homosexualitet på finska, med lanke på att en del homosexuella finnar valt au flytta till Sverige.

Angående ulredningens resonemang om biblioteken och den finska lil t era t uren förordar SÖ att biblioteken i första hand förvärvar originallilteratur, som återspeglar den finska kulluren, i stället för översäll-ningar till finska. SÖ erinrar om den nordiska bibliolekshandboken KITAB (Kulturell idenlilet tryggad av biblioteken), som behandlar etl slort antal språk, etniska grupper och länder.

Bij påpekar all brislen på bibliografiska hjälpmedel på biblioteken skulle kunna avhjälpas om Btj erhöll medel alt integrera den finska nationalbibliografins posler i den cenirala bibliografiska dalabasen BURK. Btj meddelar också atl dess bibliografi Utländska nyförvärv även kan användas som uppslagsbok för invandrare, som i olika ämnen söker litteratur på siu eget språk.

9.8 Litteraturstödet och folkbibliotekens inköp

Ulredningens uppfattning atl biblioteken har ell ansvar för kvalitetslitteraturen och för atl göra denna litteratur tillgänglig för läsarna understryks av Landskrona, Täby och Vallentuna kommuner saml SAB.

Ulredningens åsikt att del skulle ha elt stort värde om samtliga litteratur-stödda titlar kunde finnas tillgängliga på åtminstone ell bibliotek i varje kommun delas av KUR, Landskrona, Täby och Vallentuna kommuner och SAB.

SV understryker viklen av att så slor del som möjligt av bokutgivningen finner väg till folkbiblioteken i landsbygdskommunerna.

Ulredningens förslag att KUR får i uppdrag atl i samråd med länsbiblioteken pröva nya former för atl uppmärksamma den lilleralurslödda utgivningen i samband med folkbibliotekens inköp tillstyrks av Gällivare och Malmö kommuner, TCO och SAB.

EskUstuna, Gällivare, Malmö, Svedala och Örnsköldsviks kommuner samt Kommunförbundel poängterar ulredningens uppfattning att del statliga litteraturstödet inte formellt skall bindas samman med folkbibliotekens inköp. Kommunförbundel betonar kommunernas suveräna räll alt själva bestämma vilka böcker som skall köpas och att den enskilda kommunens mål för verksamhelen måste vara vägledande för inköpen.

KUR, Landskrona, Täby och Vallentuna kommuner, SAB och utbildnings- och kulturnämnden I Västerbottens läns landstingskommun föreslår atl elt presentalionsexemplarav varje litleraturslödd fitel distribueras till folkbiblioteken. KUR föreslår en femårig försöksverksamhel med

Statens kulturråd, BFI	Föredraganden
+ 800000	-H OOOOOO
-	-1-1000000
-1- 300000	-1- 300000
-	-t- 475000
-Hl 100000	-1-2 775000