Prop. 1984/85:118

Regeringens proposition

1984/85:118

om kemikaliekontroll;

beslutad den 21 mars 1985.

Regeringen föreslår riksdagen all anla de förslag som har lagits upp i bifogade uidrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen föreslås dels en ny lag om kemiska produkler, dels en ny myndighel för kemikaliekontroll, benämnd kemikalieinspektionen.

Den nya lagen är lillämplig på hantering och imporl av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkler). Lagens syfle är all förebygga all skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. Om del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva atl lagens beslämmelser om kemiska produkter skall lillämpas på varor, som innehåller eller har behandlals med en sådan produkl. Genom lagen upphävs lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.

Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkl skall enligt lagen uireda produktens egenskaper i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhet. Också den som i övrigt yrkesmässigt hanterar kemiska produkler skall ha lillgång lill behövlig kemisk och toxikologisk kompetens. Vid överlåtelse av kemiska produkler skall lämnas sådan informalion som är av belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Informalionen kan lämnas genom märkning eller på annal sätt.

Kemikalieinspektionen ersäller produklkonlrollnämnden men får också uppgifler som inle åvilal nämnden. Kemikalieinspektionen skall bedriva allmän ulredningsverksamhel avseende hälso- och miljörisker i samband med hanleringen av kemiska produkler saml utföra förhandsgranskning av nya kemiska ämnen och utredningsarbete avseende ämnen som redan är i bruk. Vidare skall kemikalieinspektionen registrera bekämpningsmedel saml vidmaklhålla och utveckla ell aUmänl produktregister. 1 kemikaliein-1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 3

1 Förslag till

Lag om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag är tUlämplig på hanlering och import av kemiska ämnen
och beredningar (kemiska produkler). Lagens syfte är alt förebygga all
skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens
inneboende egenskaper.

Om del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer föreskriva all lagens bestämmelser om kemiska produkler skall lillämpas på varor, som innehåller eUer har behandlals med en sådan produkl.

2 § Med hantering menas i denna lag tUlverkning, bearbelning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, de-stmktion, konvertering, saluförande, överlålelse och därmed jämförliga förfaranden.

3 § Denna lag gäller inte sådana kemiska produkler som omfattas av livsmedelslagen (1971:511), läkemedelsförordningen (1962:701) eller lagen (1985:000) om foder. Om del från hälso- eller miljöskyddssynpunkt är särskilt påkaUat får regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer dock föreskriva all bestämmelserna i denna lag skall tillämpas även på sådan produkl.

I fråga om kemiska produkler som omfallas av slrålskyddslagen (1958:110) eller lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor är bestämmelserna i denna lag inle tillämpliga för alt förebygga hälso- eller miljöskador på grund av joniserande strålning respektive explosion eller brand.

I fråga om transport av sådana kemiska produkler som är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer.

Denna lag gäller inle sådan hanlering av kemiska produkter som omfattas av lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får före
skriva undantag från lagens tUlämpning i fråga om visst produktslag eller
viss hanlering eller import av kemiska produkler.

Skyldigheter vid hantering och import av kemiska produkter

5 § Den som hanterar eller importerar en kemisk produkl skall vidta de
åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för atl hindra
eUer molverka skada på människor eUer i miljön.

Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

Prop. 1984/85:118 4

6 § Del åligger särskilt den som lillverkar eller importerar en kemisk
produkl alt genom egna undersökningar eller på annal sätt se lill alt det
finns liilfredsslällande ulredning för bedömning av vilka hälso- eller miljö
skador som produklen kan orsaka. Ulredningen skall vara gjord i enlighel
med vetenskap och beprövad erfarenhei.

Regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer får meddela yllerligare föreskrifier beträffande ulredningen om kemiska produkler.

7 § Den som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk produkl skall ha lillgång liU den kemiska och toxikologiska kunskap som behövs med hänsyn till verksamhelens omfattning och produktens egenskaper. Regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer får meddela ytterligare föreskrifier i delta hänseende.

8 § Den som lillverkar, importerar eller överlåter en kemisk produkt skall genom märkning eller på annat sätl lämna uppgifler av belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får meddela ytterligare föreskrifter om produktinformation.

9 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt
skall lill den myndighel som regeringen besiämmer och i den omfallning
regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, myndighelen föreskri
ver lämna de uppgifter om produklen och dess hanlering som kan behövas
för all bedöma hälso- eller miljörisker.

Förhandsanmälan

10 §' Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får före
skriva alt den som avser all lillverka eller importera en kemisk produkt,
som inle lidigare varit i bruk i Sverige, senasl vid en viss lidpunkl lill den
myndighel som regeringen besiämmer skall göra anmälan om tillverkning
en eller importen saml redovisa undersökningsresultat och andra upp
gifter.

Tillstånd m. m.

11 § Om del behövs från hälso-eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer föreskriva alt en kemisk produkl får hanleras eller importeras endast efter tillstånd eller all för hanlering eller import av en sådan produkl skall gälla annat särskilt villkor.

12 § Är del av särskild belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer förbjuda hantering eller import av en kemisk produkt.

Miljöfariigt avfall

13 § öm del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får rege
ringen föreskriva atl slulligl omhändertagande av visst avfall på vilkel
denna lag är lillämplig (miljöfarligt avfall) får bedrivas yrkesmässigl endasl
av juridisk person i vilken staten har inflytande.

Prop. 1984/85:118 5

Tillsyn

14 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifier och villkor som har meddelals med stöd av lagen skall ulövas av den eller de myndigheler som regeringen besiämmer.

15 § En lillsynsmyndighel har rätl all på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för lillsynen.

16 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för all denna lag eller föreskrifier som har meddelals med slöd av lagen skall eflerievas.

Beslul om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underiåler någon att vidta en ålgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifier eller villkor som meddelats med slöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om rätlelse på hans bekostnad.

17 § För lillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt lill tillträde
lill områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med
hanleringen av kemiska produkter, dock inte bostäder, och får där göra
undersökningar och la prover. För uttaget prov belalas inle ersättning.

Polismyndigheten skall lämna del bilräde som behövs för tillsynen.

Om skyldighet all ersälla en tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersökning av prov föreskriver regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer.

Avgifter

18 § Regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer får föreskriva om avgifier för myndighels verksamhel enligt denna lag.

19 § Om det med slöd av denna lag har meddelals föreskrifter som medger undantag från en beslämmelse om hanlering eller imporl av en kemisk produkl av visst slag och sådana föreskrifier kan antas innebära ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar produkten får regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer föreskriva alt en särskild avgift skall las ul för all utjämna en sådan fördel.

Ansvar, sekretess m. m.

20 § Den som

1. med uppsåt eller av grov oaklsamhel bryler mol 5 §,

2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryler mot föreskrifl, villkor eller förbud som meddelats med stöd av 5-13 §§ eller

3. med uppsåt eller av oaklsamhel underiåler all fullgöra vad som åligger honom enligt 15 §,

döms lill böler eller fängelse i högsl ell år.

I ringa fall döms inle lill ansvar.

Till ansvar enligt försia slycket döms inle om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om siraff för vam-smuggling.

Prop. 1984/85:118 6

Den som har överträtt vitesföreläggande eUer vitesförbud döms inle liU ansvar enligt denna lag för gärning som omfallas av föreläggandet eUer förbudet.

21 § Den som med uppsåt eller av oaklsamhel lämnar oriklig uppgifl om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrift som meddelats med slöd av lagen döms till böler.

22 § Kemiska produkter eller varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdel därav samt utbyle av sådanl broll skall förklaras förverkade, om del inle är uppenbari oskäligt.

23 § Den som har tagit befattning med etl ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja eller ulnyllja vad han därvid erfarit om någons affärs- eUer driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

24 § Föreskrifier om överklagande av en myndighels beslut enligt denna
lag eller med stöd av ell bemyndigande enligt lagen meddelas av regering
en.

1. Denna lag träder i krafl den Ijanuari 1986. Genom lagen upphävs lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.

2. Förekommer i lag eller annan förfallning hänvisning till bestämmelser som ersätts genom bestämmelserna i denna lag, tiUämpas i stället de nya bestämmelserna.

3. Beslut om förbud, föreskrifl, lillstånd, medgivande eller regisirering som faltals enligt äldre bestämmelser skaU anses meddelat med slöd av molsvarande bestämmelser i denna lag om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.

2 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs atl 3 § vapenlagen (1973:1176) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Med ammunition förstås i denna lag patron eUer projektil eller handvapen på vUkei lagen äger tillämpning saml tändhatt eller annal ländmedel till sådan patron eller projektil.

öm ammunition som är all hän- Om ammunition som är all hän
föra till explosiv vara eller som in- föra till explosiv vara eUer som in
nehåller gift finns bestämmelser nehåller gift finns bestämmelser
även i förordningen (1949:341) om även i förordningen (1949:341) om
explosiva varor och i lagen explosiva varor och i lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfar- (1985:000) om kemiska produkter,
liga varor.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1986.

15 §'

Nuvarande lydelse

Föreligger i samband med verksamhet vid viss anläggning särskild fara för att utflöde av vara, på vilken lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor äger tillämpning, orsakar avsevärd skada på människor eller i miljön, får länsstyrelsen efler samråd med produktkontrollnämnden ålägga anläggningens ägare eller innehavare alt hålla den beredskap med personal och utrustning som behövs för atl avvärja eller begränsa sådan skada. Åläggande får dock ej avse beredskap som skulle medföra oskälig koslnad. I fråga om anläggningar, som krigsmakten förfogar över, meddelar regeringen särskUda beslämmelser.

Föreslagen lydelse

Föreligger i samband med verksamhel vid viss anläggning särskild fara för all utflöde av vara, på vilken lagen (1985:000) om kemiska produkter äger lillämpning, orsakar avsevärd skada på människor eller i miljön, får länsstyrelsen efter samråd med den myndighet som regeringen bestämmer ålägga anläggningens ägare eller innehavare att hålla den beredskap med personal och ulrusining som behövs för atl avvärja eller begränsa sådan skada. Åläggande får dock ej avse beredskap som skulle medföra oskälig kostnad. I fråga om anläggningar, som försvarsmakten förfogar över, meddelar regeringen särskilda bestämmelser.

Prop. 1984/85:118 8

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs atl 4 och 7 §§ lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Produktkontrollnämnden får Regeringen eller den myndighet

medge undanlag från 1 §, om del som regeringen bestämmer får behövs för velenskaplig prövning. medge undantag från 1§, om del

behövs för vetenskaplig prövning.

7§ Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos skogsslyrelsen genom besvär.

Beslul av skogsslyrelsen eller Beslut av skogsslyrelsen eller

produktkontrollnämnden får över- myndighet som avses i 4 § får

klagas hos regeringen genom be- överklagas hos regeringen genom

svär. besvär.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

Prop. 1984/85:118 9

Uidrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1985-01-17

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss med förslag till lag om kemiska produkter.

1 Inledning

Genom beslul i februari 1983 bemyndigade regeringen mig all lillkalla en kommission med uppdrag all se över frågor om kontrollen över användningen av kemiska produkler (kemikommissionen).'

Kommissionen överlämnade i april 1984 delbeiänkandel (SOU 1984:24) En bäitre informalion om kemiska produkler och i seplember 1984 huvudbetänkandel (SOU 1984:77) Kemikaliekontroll.

Huvudbetänkandel innehåller förslag lill lag om kemiska produkter, förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel och förslag om vissa nya lillämpningsförfaltningar. Där redovisas också kommissionens förslag lill lillsynsorganisalion, finansiering m. m.

Till prolokollet i della ärende bör som bilaga 1 fogas den sammanfattning av betänkandena som finns i betänkandet (SOU 1984:77).

De lagförslag som har lagts fram i betänkandena bör fogas lill prolokollet som bilaga 2.

Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyllrandena bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 3 såviit gäller SOU 1984:24 och som bilaga 4 såvitt gäller SOU 1984:77.

I fråga om gällande rätl och nuvarande förhållanden i övrigl hänvisar jag tiU de båda betänkandena. Delsamma gäller i fråga om de närmare överväganden som redovisas i dessa.

' Ledamöter i kemikommissionen: statssekreteraren Ulf Lönnqvist, ordförande, bibliotekarien Viola Claesson, riksdagsledamöterna Lars Ernestam, Britta Hammarbacken, Per-Richard Molén, Kjell Nilsson, Berit Oscarsson och Bengt Silfverstrand.

Prop. 1984/85:118 10

I fortsättningen av mitl anförande kommerjag alt ta upp de lagstiftningsfrågor som föranleds av kommissionens förslag och som bör beslutas av riksdagen. För sammanhangels skull kommer jag som information atl behandla också vissa förslag i frågor som del ankommer på regeringen all avgöra. Jag avser all åierkomma till organisalions- och anslagsfrågorna när jag efter lagrådsgranskningen för regeringen redovisar milt förslag till proposiiion till riksdagen. Mina ställningstaganden till en del övriga förslag som kommissionen har lagt fram kommerjag all redovisa för regeringen i andra sammanhang.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Att trygga alla människors rätl tUl en god livsmiljö är etl övergripande mål för miljöpolitiken. En sådan helhetssyn kräver att de miljöhot som äventyrar livsvillkoren för människor kan avväijas. Därför måste miljöförstörelsen var och i vilken form den än förekommer hejdas och förstörd miljö så långt möjligt återställas.

Vi vet i dag all grundläggande fömtsättningar för mänskligl liv på jorden kan hotas, om miljöförslörelsen får breda ut sig. Denna förstörelse är i stor utsträckning en följd av mänsklig aktivitet. Del krävs en anpassning lill de naturligt givna förulsällningarna, om detla hol mot människans existens skall kunna tillbakavisas. I dessa anslrängningar förbUr vetenskap och teknik nödvändiga instmment för atl finna lösningar på vitala samhällsproblem. Det är genom utnyttjandet av vetenskapens framsteg som vår kunskap om miljöproblemen växer. Ur del ökande vetandet skapas också fömtsättningarna för åtgärder och problemlösningar.

Miljöförslörelsen vet inga nationsgränser. Miljöförstörelse i ett land påverkar ofta siluationen i andra länder. Därför är del nödvändigt med ell vidgal och fördjupat internationellt samarbete för alt finna gemensamma lösningar på många miljöproblem. Utmärkande för miljöförslörelsen är också alt dess långsikliga karaklär kan påverka situationen för kommande generationer. Det ger än slörre anledning till kraftfulla ålgärder på olika områden för att förebygga och förhindra miljöförstörelsen.

Flera av de mesl besvärliga miljöproblemen i dagens samhälle kan hänföras liU den stora användningen av kemikalier. I vårt land förekommer omkring 90000 kemiska produkler. De flesla ämnen och produkler som nu används är otillräckligt undersökta från hälso- och miljösynpunkt.

1 dagens samhälle kommer flertalet människor i sin dagliga lUlvaro - på arbetsplatserna, i hemmen, i det fria - i kontakt med kemiska produkler av olika slag. Vi vet samiidigi all användningen av kemiska produkter har orsakat skador på människor och i naturen. Människan kan påverkas av de kemiska produkterna på olika sätl. Dels kan produklen påverka de männi-

Prop. 1984/85:118 I!

skor som lillverkar den, använder den eller på annat sätl kommer i direkl konlakl med den, dels kan den nå människan via inandningslufl, dricksvatten, födoämnen m.m. Det finns anledning att se med säi-skild oro på sådana skadeverkningar som upptäcks först sedan del hälso- eller miljöfarliga ämnel använts en längre lid. Vikliga sådana exempel finns inom den yrkes- eller på annal sätt miljöbetingade cancern.

Samtidigt är det viktigt atl undersiryka all den kemiska induslrin har varil och alltjämt är av slor betydelse för vårl samhälle. Ulvecklingen av nya kemiska ämnen och processer har gett oss bälire läkemedel, hjälpt oss all få bukt med skadeinsekter och växtsjukdomar, underlättat arbelel i hemmen, skapal nya maierial osv. Men samiidigi har användningen av vissa kemiska produkler skapal problem. Osäkerheten är slor om många av de kemiska ämnenas verkan på lång sikl. Vi vet bl. a. aUl för litet om hur olika ämnen samverkar med varandra och med föroreningar.

Många människor känner i dag otrygghet och rädsla för skada och ohälsa på grund av kemikalieanvändningen. Även om ålgärder har vidtagits från samhällets sida för att förbällra kontrollen över kemikalieanvändningen, finns fortfarande behov av atl förbättra kontrollen över utvecklingen på kemikalieområdet. Därför krävs en effektivisering och samordning av sam-hällskonlrollen. För all se över den pågående verksamhelen och lägga fram förslag till insatser för en förbättrad kontroll tillsatte regeringen en kemikommission. Kommissionens uppdrag har varit att göra en samlad översyn av de problem för hälsa och miljö som den stora kemikalieanvändningen medför samt att föreslå sådana ålgärder all problemen kan molverkas.

Mål och principer för kemikaliekontrollen

Kemikommissionen har i sill belänkande angell vilka uigångspunkter och mål som bör gälla för samhällels kemikaliekontroll. Jag vill i detta sammanhang i anslutning lill vad kommissionen anfört peka på vissa principer som enhgt min mening är av särskild betydelse.

Målel för kemikaliekontrollen måste vara att förhindra skada på människor och miljö. Skadliga ämnen och produkler bör därför så långl som möjligt ersältas med mindre skadliga och heh ofarliga. Där användningen av ämnen som kan innebära risker för hälsa och miljö inte kan undvikas måste sådana ålgärder vidlas som gör hanleringen säker. För all kemikaliekontrollens mål skall nås är det viktigt atl aUa kemiska produkler som hanteras är väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och miljö. Lika angeläget är det att alla som hanterar kemiska produkler är tillräckligt informerade om skaderisker och förebyggande ålgärder så att de kan hantera produkterna på etl säkert sätl.

Ansvarei för alt kemikaliekontrollens mål uppnås måsle enligt min mening i första hand ligga hos de förelag som tillverkar, importerar, överiåter eller använder kemiska produkter. Myndighelernas huvuduppgift inom

Prop. 1984/85:118 12

kemikaliekontrollen bör vara atl se lill alt företagen gör vad som behövs för all undanröja och förebygga hälso- och miljörisker.

Det är enligt min mening angelägel atl ålgärder för all förebygga skada vidlas så tidigt som möjligt. Mycket höga krav måste därför ställas på tUlverkare och importörer. De skall genom silt val av produkler saml genom uiredningar och information om hälso- och miljörisker ge goda förutsättningar för en säker hanlering hos dem som skall använda produklerna. Jag anser atl kontrollen av all tillverkarna och importörerna fullgör sin undersökningsskyldighel måste utvecklas.

En avgörande fömlsätlning för en fungerande kemikaliekontroll är atl kunskapsnivån är lillräcklig i kemikaliehanteringens alla led och hos ansvariga myndigheler.

TUlsynsmyndighelernas verksamhet måste somjag ser del i alll väsenlligl koncenlreras kring uppslällda mål för kemikaliekontrollen. Tillräckliga resurser måsle avsällas ål kunskapsuppbyggnad och ål alt följa ulvecklingen. Myndigheterna bör vid sin verksamhel utgå från vetenskapligt underbyggda bedömningar.

Myndighelernas kontroll av all förelagen följer gällande beslämmelser måsle vara effektiv. Därigenom uppnås inle bara en bäitre kemikaliekontroll utan också fömtsättningar för en konkurrens på lika villkor mellan företagen.

Kemikaliekontrollen är uppdelad mellan flera olika myndigheter. Etl nära samarbete mellan myndigheterna är nödvändigl för att samordna bedömningar och ålgärder i fråga om sådana ämnen som förekommer i skilda miljöer. Samarbele behövs också för alt förhindra atl problem lämnas ulan åtgärd därför all ingen känner ansvar för alt lösa dem.

De kemiska hälso- och miljöproblemen är i slor ulslräckning inlernationella. I många fall kan de inte lösas utan inlernationellt samarbete. Ett ulvecklal framåtsyftande inlemalionelll samarbele minskar riskerna för tekniska handelshinder lill följd av nationell reglering. OECD har utgivit rikllinjer och rekommendalioner inom kemikalieområdet som utgör goda exempel på sådant samarbele. Beslul har faltals inom OECD om godkännande av testresultaten från andra länder där tester skelt i överensstämmelse med OECD: s rikthnjer. Vidare har man kommii överens om bl. a. gemensamma riktlinjer för dokumeniation som skall föregå introduktion av nya kemikalier. Arbete har nu påbörjals rörande kemikalier som redan exislerar på marknaden. Del inlernationella samarbetet måste även i fortsättningen ges hög prioritet i myndighelernas arbete. Jag vill särskilt understryka att samarbelel mellan de nordiska länderna bör vidareutvecklas.

Myndighelernas agerande genlemol näringslivet måsle enligt min mening präglas av fasthet men också av kunskaper om och insikter i näringslivels förhållanden. Därigenom skapas del förtroende från näringslivels sida som är ett viktigt led i en god kemikaliekontroll. Förelagen bör ha ett egel inlresse av alt kemikaliekontrollen i samhällel fungerar på elt sådanl säll

Prop. 1984/85:118 13

alt företagen kan uppfylla sina förpliktelser i fråga om arbetsmiljö och miljöskydd.

Den gemensamma uppgiflen alt skydda arbetstagarna från hälsorisker ger en god grund för samarbele mellan myndigheterna och arbetslagarnas organisaiioner. Väl informerade skyddsombud kan omedelbart ingripa vid risksiiuationer på de enskilda arbetsplatserna och utgör därigenom ell nödvändigl inslag i kemikaliekontrollen. Förelagshälsovården har också en viklig roll.

Den riskanalys som görs i myndighelernas arbele bör enligt min mening redovisas så atl därav framgår inte bara den kunskap som man har om etl visst ämne, utan också de kunskapsluckor och den osäkerhet som finns. Riskanalysen är av grundläggande betydelse som underlag för myndigheternas föreskrifter om kemiska produkler.

I många fall räcker befinllig kunskap inle för all med någorlunda säkerhel avgöra om etl ämne har en viss missiänki skadlig effekl eller inte. Enligt min åsikt bör man då så långl del är praktiskt möjligt tillämpa principen all ämnel räknas som om del hade den misstänkta skadliga effeklen inlill dess det finns tillräckliga skäl att anse all så inle är fallel.

Jag anser alt del är av slor belydelse för kemikaliekontrollen atl en hög forskningskompetens upprätthålls och att en kvalificerad toxikologisk och epidemiologisk forskning, bl.a. vad gäller melodulveckling, bedrivs inom landet.

Kommissionens förslag i huvuddrag

Kemikommissionen har redovisal bl.a. följande brisier i den nuvarande kemikaliekontrollen.

Flertalel av de kemikalier som används har lagils i bruk ulan alt vara tillräckligt undersökta. För flertalet ämnen och produkler är också de nuvarande kunskaperna om hälso- och miljöeffekterna ofullständiga. Många av myndighelernas och företagens beslut om kemikaliernas användning måsle därför fallas på elt osäkeri beslulsunderiag. Produktinformationen lill dem som använder kemiska produkler är i många fall brislfällig. Produktinformation om miljörisker har ännu inte genomförts på något systematiskt sätt.

Del finns inte någon systematisk myndighetslillsyn riklad mot tillverkare eller importörer, trots att det är avgörande för kemikaliekontrollen all dessa fullgör sina omfallande skyldigheler i fråga om produkiuiredningar och produktinformation. Samordningen mellan myndigheterna är inle lillräckligt ulvecklad och ansvarsfördelningen är i några avseenden oklar. Myndighelernas risk-nyltovärderingar görs inle på ell tillräckligt systematiskt och samordnai säll och brister dessutom i fråga om det velenskapliga underlaget.

Kemikommissionen har siarkt understrukit tillverkarnas och importörernas redan i gällande lagsliftning fastslagna ansvar för all kemiska pro-

Prop. 1984/85:118 14

dukter är tillräckligt utredda från hälso- och miljöskyddssynpunkt innan de förs ul i användning. Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt bör genom egna undersökningar eller på annal säll se till att det finns tillfredsstäUande ulredning som underlag för bedömningen. Denna skyldighel bör vara grundläggande för hela konlroUen av vUka hälso- eUer miljöskador som produklen kan orsaka. Tillverkarna och importörema har också ell ansvar för alt produkterna ålföljs av den informalion om risker och skyddsåtgärder som behövs för en säker hantering då de förs ut i användning.

Kompetenskrav bör enligt kommissionen kunna införas för dem som tillverkar, importerar eller yrkesmässigl överlåter kemiska produkter. Den som lillverkar eller importerar kemiska produkter bör vara skyldig all skaffa sig tillgång tUl den kemiska och toxikologiska kompelens som behövs samt hålla sig underrättad om forskning och teknisk utveckling av belydelse för skyddel av hälsa och miljö. Åven den som yrkesmässigl överlåter kemiska produkler bör skaffa sig det kunnande som behövs med hänsyn till produkternas egenskaper.

Den som yrkesmässigt ulreder kemiska ämnens hälso- och miljöeffekter bör göra det i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhei.

Vid överlåtelse av en kemisk produkt lill yrkesmässig hanlering bör enligt kommissionen besked lämnas om atl den är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta bör göras även om produkten bedömts vara varken hälso- eller miljöfarlig.

Kommissionen föreslår vidare all tillverkare och importörer blir skyldiga all tUl kemikaliemyndigheten rapportera nya rön som kan antas vara okända för myndigheten, t. ex. opublicerade undersökningsresultat.

Spridning av bekämpningsmedel regleras enligt kommissionens förslag i en särskild lag. I lagen uppställs krav på försiklighetsmålt och återhållsamhet vid användningen av bekämpningsmedel.

I fråga om organisalionen föreslår kommissionen att myndighetsansvaret för den gmndläggande kemikaliekontrollen läggs på en fristående kemikaliemyndighet som ersäller den nuvarande produklkontroUnämn-den. Vidare bör elt toxikologiskt råd inrättas för att verka för en samordning av myndighelemas riskanalyser och för en hög kvalitet på dessa.

Kommissionen har föreslagil att lagen (1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor (LHMV) ersätts av en ny lag om kemiska produkter.

Ställningstaganden tUl vissa huvudfrågor

Kemikommissionens förslag tillstyrks av många remissinstanser. Beträffande den föreslagna lagen om kemiska produkter ifrågasäller flera remissinslanser behovet av en ny lag med etl tillämpningsområde som är mer vidsträckt än LHMV: s. Från näringslivets sida anser grossistförbundel, industriförbundet, kemisk lekniska leveranlörsförbundei (KTF) och kemikontoret att bristerna i LHMV är otillräckligt analyserade och att det inte

Prop. 1984/85:118 15

föreligger behov av någon ny lagstifining. Flerlalel av remissinslanserna har dock inle hafl något alt erinra mol kommissionens lagförslag.

För egen del villjag anföra följande: Det har nu gått drygt ett decennium sedan den nuvarande lagstiftningen och myndighelsorganisationen på kemikalieområdet kom till. Ulvecklingen har visal all kemikaliekontrollen nu behöver effektiviseras. Därvid behöver bl. a. tillämpningsområdet för lagstiftningen utvidgas. En effektiv lagstifining om kemikaliekontroll bör gälla hela det kemiska produktområdet, även sådana produkler som inle har konslalerals vara hälso- eller miljöfarliga. Delta förhållande samt de övriga ändringar i den gällande lagen som bör genomföras med anledning av kommissionens förslag gör det motiverat all som kommissionen föreslår ersälla LHMV med en ny lag om kemiska produkler.

Den nya lagen bör få samma karaklär som den nuvarande med dels relativt allmänt hållna bestämmelser om bl.a. de skyldigheler som åvilar dem som i olika sammanhang hanterar kemikalier, dels bemyndiganden all i tillämpningsföreskrifter precisera lagstiftningens innehåll. Med utgångspunkt i kommissionens förslag bör därvid en rad tekniska förändringar göras i lagen i syfte alt göra den till ell mera smidigt inslrumenl i en effekliv kemikaliekontroll. Med denna lagstiftningsteknik föreligger självfallel vissa svårigheler att närmare bedöma vilka effekler i bl.a. koslnadshanseende som de föreslagna lagändringarna kan få.

Jag vill i detla sammanhang dock framhålla alt de utgångspunkter som enligt min mening bör vara vägledande när det gäller all effeklivisera kemikaliekontrollen också syftar till all förenkla för näringslivel alt uppfylla de krav som samhällel från hälso- och miljösynpunkt har anledning alt ställa. Genom en förbättrad tillsyn mol tillverkare och importörer av kemiska produkter, vilkel kommissionen föreslagil och vilkel också jag ansluter mig till, kan flera fördelar nås. Ansvaret läggs därvid på de led i hanleringskedjan där i allmänhel möjligheter finns att till lägsta koslnad minska hälso- och miljöriskerna. En brislfällig hantering i leverantörsledet kan leda lUl all användare av kemikalier tvingas all inhämla information, göra egna undersökningar eller vidta särskilda försiktighetsåtgärder lill sammanlagt belydligl högre kosinader än om åtgärderna vidtagits i lidigare led. En effeklivare tiUsyn bidrar också tUl atl undvika all vissa förelag kan få konkurrensfördelar genom att åsidosätta lagstiftningens krav.

Eftersom lagen i stor utsträckning skall lillämpas och lolkas av berörda myndigheler är del svårt all i samband med lagstiftningsärendet göra några sammanvägda kostnadsberäkningar. Först i samband med ohka tillämpningsföreskrifter som senare kommer all meddelas är det meningsfulll alt för särskilda områden försöka beräkna nyttan och kostnaderna i olika avseenden för de åtgärder som övervägs. Det är angelägel atl sådana beräkningar görs där det är möjligt. Jag vill i sammanhanget emellerlid framhålla all den nuvarande lagsiiftningen - trols alt berörda myndigheler givils långtgående bemyndiganden — innebär alt föreskrifier som har vä-

Prop. 1984/85:118 16

senllig ekonomisk belydelse alllid skall underslällas regeringen. Molsvarande kommer med hänsyn lill den s.k. begränsningskungörelsen (1970:641) all gälla också för lillämpningen av den nya lagstiftningen.

2.2 TUlämpningsområdet för den nya lagen

Mitt förslag: Den nya lagen skall vara lillämplig på hanlering och import av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Dess syfte är all förebygga hälso- eller miljöskador av sådana produkler.

Lagen skall kunna tillämpas också på varor som innehåller eller har behandlals med kemiska produkler.

Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Många remissinslanser har inle gjort någol principuttalande angående kommissionens lagförslag. Socialslyrelsen och arbelarskyddsstyrelsen anser alt förslagel till en lag om kemiska produkler innebär en förbäuring jämfört med den nuvarande lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Flera remissinslanser, som ifrågasäller behovel av en ny lag, menar all del är lillräckligl med vissa ändringar i den nuvarande lagen. Remisskritiken inriklas särskilt på alt begreppet kemiska produkler införs i lagsiiftningen. Lantbruksslyrelsen anser all del bör bälire klargöras vilka slag av ämnen som berörs av lagstiftningen om kemiska produkler. Gifiinformalionsceniralen framhåller all kemisk produkt är ell inarbetat begrepp som inte täcker enskilda ämnen. Bl.a. slrålskyddsinstilutel föreslår atl förslagel komplelleras med definitioner av de begrepp som används. Liknande synpunkier framförs av Svea hovrätt och kammarrätien i Göleborg. Nalurvårdsverkel anser all tillämpningsområdet för lagen bör begränsas lill sådana effekler som orsakas genom produkternas kemiska och kemiskfysikaliska egenskaper.

Skälen för mitt förslag: En modern kemikalielagstiflning bör fånga upp hela skalan av hälso- och miljöfariiga egenskaper hos kemiska produkler. Skyldigheten att undersöka, informera och lämna uppgifler bör finnas även för produkler utan kända skadliga egenskaper. Ullryckel kemisk produkl används utan några påtagliga nackdelar såväl inom industrin som hos myndigheterna som en samlande benämning för både ämnen och beredningar. UUryckel "kemisk produkt" är dessutom enligt min mening mer upplysande än "hälso- och miljöfariig vara", som har vållat svårigheler vid lillämpningen.

Del kan inle anses nödvändigl alt i laglexlen klargöra vilka egenskaper hos de kemiska produklerna som lagen skall lillämpas på. Del är enligt min mening lillräckligl alt människor eller miljö kan skadas då de utsätts för en

kemisk produkl för all lagen skall vara tillämplig. Delta synsält präglar också lagstiftningen på området i andra länder. Asbest, kvarts och andra mineraler som kan förorsaka hälsöskador vid exponering bör innefattas i tillämpningsområdet såvitt avser kemiska risker. Renl mekaniska skador, t. ex. av lypen all människor eller djur skär sig på kemiska produkter, bör däremot inle omfattas. Lagen bör inte heller vara lillämplig när kemiska ämnen genom sin normala förekomst i naturen orsakar skada.

Kemisk produkt används som jag tidigare har beröri som en sammanfattande benämning för kemiska ämnen och beredningar. Med uttrycket kemisk produkt menas således, vid den avsedda lillämpningen av lagen, inle, vilket några remissinstanser synes ha uppfattat, varje vara eller föremål som innehåller ell kemiskt ämne. En lagstiftning som syflar till skydd mot skadliga egenskaper hos kemiska produkter bör emellertid också kunna lillämpas på föremål som innehåller eller har behandlals med sådana produkler. Därför bör kunna föreskrivas all lagen skall lillämpas även på vissa föremål. Sådana föreskrifier kan också avse skydd mol t. ex. effekler av ell ämne som avges när elt föremål hanleras, även om ämnel som sådanl inle ingår i föremålet utan bildas vid hanleringen, l.ex. vid upphettning av plastmaterial.

Begreppet kemisk produkl behandlas yllerligare i specialmotiveringen.

I likhei med LHMV bör den nya lagen inte innehålla några beslämmelser om skadestånd. Allmänna beslämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (1972:207). När del gäller skador av miljöfariig verksamhel finns särskilda regler om ersättning i miljöskyddslagen (1969:387). Dessa regler är f. n. föremål för översyn inom justitiedepartementet.

2.3 Förhållandet till viss annan lagstiftning

Mitt förslag: Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva atl lagen om kemiska produkler skall lillämpas även på Hvsmedel, läkemedel och djurfoder om del behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Radioakliva ämnen saml explosiva och brandfarliga varor omfallas av lagen i den mån del behövs för all förebygga andra hälso- eller miljöskador än sådana som omfattas av resp. speciallagstiftning.

Kommissionens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något atl invända mot kommissionens förslag.

Skälen för mitt förslag: Livsmedel, läkemedel och djurfoder är föremål för särskild kontroll utanför kemikaliekontrollen. Ingen av dessa lagstiftningar

2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 18

tillgodoser dock några miljöskyddssyflen. En lagsliftning om kemiska produkter bör innehålla en möjlighet atl ställa vissa baskrav från hälso- och miljöskyddssynpunkt på alla produkter oberoende av vad produklerna skall användas till. Samhällets kemikaliekontroll bör ha en god beredskap inför nya risker. Därför bör del inle vara uteslutet atl ingripa enligt den nya lagen mol livsmedel, läkemedel och foder.

LHMV gäller inle alls för radioakliva ämnen eller andra källor till joniserande strålning. För explosiva eller brandfarliga varor gäller LHMV endasl om de är hälso- och miljöfarliga på annal säll än genom alt de kan orsaka explosion eller brand.

Inga kemiska produkter bör enligt min mening undanlas från den föreslagna lagens lillämpning därför all de är radioaktiva, brandfarliga eller explosiva. För samtliga dessa produkler bör lagen gälla fulll ut vid sidan av speciallagarna.

Kommissionen har föreslagil alt det liksom lidigare skaU finnas elt bemyndigande i lagen för regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer atl förordna om undantag från lagens lillämpning i fråga om visst varuslag eller viss hanlering eller viss imporl. Enligt kommissionen läcker della bemyndigande även del nuvarande bemyndigandel i 4 § andra slyckel LHMV enligt vilket regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer kan förordna om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten. Överbefälhavaren har med hänvisning lill närliggande lagsliflning, främsl 1 kap. 4§ arbetsmiljölagen, föreslagit en beslämmelse enligt vilken regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får meddela föreskrifier för totalförsvaret med avvikelse från den nya lagen. För min del viU jag peka på all arbetsmiljölagen lill skillnad från kommissionens förslag inte innehåller något allmänl bemyndigande om undanlagsbestämmelser. Den beslämmelse som kommissionen har föreslagit läcker enligt min uppfallning även del av överbefälhavaren föreslagna bemyndigandel. Jag finner därför inte anledning all frångå kommissionens förslag på denna punkl.

I likhet med vad som har varit fallet under den lid som LHMV har funnils kommer del också efler den nya lagens tillkomst atl finnas oreglerade frågor som gäller gränsdragningen lill annan lagsliflning. Jag tänker i detla sammanhang främsl på marknadsföringslagen (1975:1418) och arbetsmiljölagen (1977:1160). Jag viU här någol utveckla min syn på den nya lagens förhåUande lill dessa lagar.

Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagens viktigaste beslämmelser är de tre generalklausulerna om otillbörlig marknadsföring (2 §), informalion (3 §) och produktsäkerhet (4 §).

Den nya lagen innehåller inle någon med 2 § marknadsföringslagen konkurrerande bestämmelse.

Prop. 1984/85:118 19

Konsumentverket har i sitt remissyttrande i fråga om olillböriig marknadsföring lämnat ulan erinran kommissionens uttalande (huvudbetänkandel s. 192-193) au det i kemikalielagstiftningen inle behövs några särskilda beslämmelser som kompletterar generalklausulen i 2§ marknadsföringslagen, såvitt avser skyddel för de anslällda vid marknadsföring av kemiska produkter. Marknadsdomstolen har dock påpekat atl det skydd som marknadsföringslagen ger en arbelsgivare då han förvärvar en vara för sin rörelse inle beror på arbetsgivarens egenskap av näringsidkare ulan på aU han är "konsument" i den mening som avses i 2§ marknadsföringslagen (jfr prop. 1970:57 s. 88). I vad mån behovel av skydd för de i elt förelag anslällda kan beaklas inom marknadsföringslagens ram är enligt marknadsdomstolen högsl iveksaml. Hur långl marknadsföringslagens skydd i beröri hänseende sträcker sig bör enligt min mening prövas av marknadsdomstolen i ell särskilt fall. Först därefter kan finnas skäl alt ta upp frågan om yllerligare lagsliflning behövs. Arbetarskyddsverket och kemikaliemyndigheten bör bli skyldiga att till konsumentombudsmannen anmäla otillbörlig marknadsföring av kemiska produkter. Därmed finns del fömtsättningar för att en sådan fråga som jag nyss nämnt kommer under domslolens prövning.

Bestämmelserna i 3 § marknadsföringslagen, som handlar om en näringsidkares informationsskyldighet vid marknadsföring av varor, tjänsler och andra nyttigheier lill konsumenler, konkurrerar med bestämmelserna om produktinformation i den föreslagna nya lagen. Av 3§ marknadsföringslagen följer alt en näringsidkare är skyldig all lämna sådan informalion som har särskUd belydelse från konsumentsynpunkt. Bestämmelsen gäller alltså vid sidan av speciallagstiftning. Jag förutsätter därför all den bestämmelsen beaktas vid lillämpningen av den nya lagen såviit gäller produktinformation till konsumenter. Del torde ofta finnas anledning för kemikaliemyndigheten att samråda med konsumentverket i frågor som gäller produktinformation till konsumenter.

Enligt 4§ marknadsföringslagen kan förbud meddelas mol fortsatt försäljning lill enskilda konsumenler av en produkl som på gmnd av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom. Eflersom ell sådanl förbud enligt iredje slyckel i nämnda stadgande inle får meddelas i den mån det i författning eller beslul av myndighel har meddelats särskilda beslämmelser om varan med samma ändamål som förbudet skulle fylla, har dock bestämmelserna i den nya lagen företräde framför marknadsföringslagen i detla avseende. Marknadsdomstolen kan alltså inte förbjuda försäljningen av en vara, om del redan finns en molsvarande föreskrift enligt den nya lagen.

Arbelsmiljölagen

Enligt 2 kap. 6§ arbetsmiljölagen fär etl ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall användas endast under förhållanden som ger betryggande

Prop. 1984/85:118 20

säkerhel. Med farligt ämne avses i arbetsmiljölagen alla kemiska ämnen och produkler som med hänsyn lill sina egenskaper och med elt visst användningssätt kan vara hälsofariiga eller medföra olycksfallsrisk. Enligt 3 kap. 9§ arbelsmiljölagen skall den som lillverkar, importerar eller överlåter ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, vidta de ålgärder som behövs för att hindra eller molverka alt ämnel vid avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avlämnas för alt tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för hanleringen. Åmnel eller förpackning, kärl eller liknande, vari del förvaras, skall vara tydligt märkt med uppgifter av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall. Enligt sistnämnda bestämmelse regleras hanleringen av alla slag av farliga ämnen i arbetslivet, aUtså även sådana som är atl anse som hälsofarliga enligt LHMV.

I förarbelena till arbelsmiljölagen (prop. 1976/77:149) har vägledning getts för samordningen i de frågor som berörs av de båda lagstiftningarna. I förhållande lill arbelsgivare och andra brukare på arbetsplatserna kan sålunda föreskrifier om farliga ämnen meddelas enligt 3 kap. 12 § arbetsmiljölagen både i enskilda fall och generelll. När ett fariigl ämne godkänns, kan direkt straffsanklionerade villkor föreskrivas för bmkandet av ämnel. När del gäller leveranlörer av kemiska ämnen lill arbetsplatser, finns del som nyss nämnls enligt 3 kap. 9§ arbelsmiljölagen etl skyddsansvar med möjlighel lill ingripande i enskilda fall. Däremoi meddelas generella föreskrifter som avser ledel före användningen av farliga ämnen med slöd av LHMV. Vidare anges i proposilionen lill arbetsmiljölagen all LHMV skall tillämpas när del gäller allmänna produktfrågor såsom allmän kartläggning av förekommande kemiska produkter, klassificering av hälso- och miljöfarliga varor samt basmärkning.

I förhållande lill arbelsmiljölagen har LHMV också förelräde när det gäller frågor om ingripande med generella krav där en samlad bedömning behövs med hänsyn till både arbelsmiljö och andra miljöseklorer.

LHMV:s och arbelsmiljölagens tillämpningsområden sammanfaller således i stor ulslräckning. Den nya lagens lillämpningsområde, som avser hela fältet för kemiska produkter, för de båda lagsliflningsområdena ännu närmare varandra. Detta ger sammantaget myndigheterna helläckande möjligheter till ingripanden mol fariiga kemiska produkter. Detta är nödvändigt inte minst med hänsyn till kravel alt ingripanden snabbi och effektivt måsle kunna ske för aU förhindra ohälsa på arbetsplatserna. I frågor som huvudsakligen berör arbelsmiljön bör redan enligt arbetsmiljölagen i dess nuvarande lydelse arbelarskyddsstyrelsen, efter samråd med kemikaliemyndighelen, kunna meddela generella föreskrifier riktade mot leverantörsledel.

All de två lagsystemen delvis reglerar samma område ger mig dock anledning all siryka under vad som vid tillkomsten av arbelsmiljölagen sades om nödvändigheten av ell myckel nära samarbele mellan arbetar-

Prop. 1984/85:118 21

skyddsslyrelsen och kemikaliemyndighelen. Del är därvid viktigt all de föreskrifier som meddelas med slöd ay arbeismiljölagsliftningen när del gäller kemiska produkler samordnas med de föreskrifter som meddelas enligt den nya lagen. Jag utgår från all arbelarskyddsstyrelsen och kemikaliemyndighelen fortlöpande uppmärksammar behovet av sådan samordning.

2.4 Försiktighetsmått

Mitt förstag: Liksom lidigare skall del finnas en grundläggande beslämmelse om de försiktighetsmått som skall iakttas vid all hanlering av kemiska produkter.

Bestämmelsen om försiktighetsmått bör gälla även i fråga om en vara som kan orsaka en hälso- eller miljöskada därför all den innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt.

Kommissionens förslag: Överensstämmer med mitt förslag med del undanlaget atl kommissionen inle har föreslagil all bestämmelsen om försiktighetsmått skall vara direkt lillämplig på en vara som innehåller eller har behandlals med en kemisk produkl.

Remissinstanserna: Naturvårdsverket har ansell att bestämmelsen bör ulvidgas på säll som jag föreslagit. Remissinslanserna har i övrigt inle hafl något att erinra mol kommissionens förslag.

Skälen för mitt förslag: Den som hanterar eller importerar en hälso- och miljöfariig vara skall enligt 5§ LHMV vidta de ålgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Regeln om ålgärder och försiktighetsmått riklar sig lill alla som lar någon befattning med hälso- eller miljöfariiga varor. En beslämmelse med molsvarande innehåll behövs även i fortsättningen. Innebörden är bl. a. följande.

Vid tillverkning och import bör en utgångspunki vara att välja en från hälso- och miljösynpunkt så bra produklsammansättning som möjligt. Detla kräver för tillverkarnas del au hälso- och miljöaspekterna blir slarki styrande för produktutvecklingen. Vid yrkesmässig hanlering måste väljas ämnen och produkter som kan hanteras säkert i alla hanleringsled, inbegripel avfallsbehandlingen. Sådana produkler bör undvikas som kan ersättas av andra produkler som medför mindre skaderisker. Delta kräver bl. a. all hanterande förelag har väl utvecklade rutiner för att beakla hälso- och miljöaspekter vid inköp av kemiska produkler. Vidare kräver del en fungerande produktinformation från tillverkare och importörer.

Prop. 1984/85:118 22

Hanleringen av kemiska produkler måsle ordnas så alt skada på hälsa och miljö undviks. Dels kan della ske genom lekniska ålgärder som in-kapsling, ventilation, recirkulalion, avloppsrening och teknik för omhänderlagande av avfall. Dels kan det ske genom hanteringsrutiner, skyddsföreskrifter o.d. Förebyggande tekniska åtgärder bör utnyttjas så långt som möjligt. Det är också viktigt atl tillverkare, importörer och myndigheler får kännedom om erfarenhelerna hos konsumenler och på arbetsplatser av användningen av kemiska produkler så all dessa erfarenheter kan tillvaratas vid bedömningen och ulformningen av produktinformationen.

Jag ålerkommer i specialmotiveringen till den närmare tolkningen av bestämmelsen om försiktighetsmått.

2.5 Undersökningar av ämnen och produkter

Mitt förslag: Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkl skall genom egna undersökningar eller på annal sätt se till all del finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produklen kan orsaka.

Den som yrkesmässigt, t. ex. som tillverkare eller importör eller som konsult, Ulreder ämnens hälso- och miljöeffekter skall vara skyldig att göra det i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhei.

Skyldigheten för myndighel alt avge s. k. responsum avskaffas.

Kommissionens förslag: Överensslämmer i sak med milt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inle hafl någol all invända mol kommissionens förslag. De flesla har inte gjort någon erinran mol alt bestämmelsen om responsum avskaffas. Bl.a. kemikontoret och kemisktekniska leveranlörsförbundei anser dock atl bestämmelsen bör behållas.

Skälen för mitt förslag: Oavsett pä vilket underiag som bedömningen av hälso- och miljöfariighelen hos en produkl görs bör det i första hand vara lillverkaren eller importören som ansvarar för alt underlaget är lillräckligl och bedömningen riktig. Delta överensslämmer med vad som redan gäller enligt 5 § lagen om hälso- och miljöfariiga varor.

En tillverkare eller importör bör bl. a. uireda vad som redan är känt om de humantoxikologiska och ekotoxikologiska verkningarna hos ämnen eller ämneskombinationer som ingår i en viss kemisk produkl. Om resultaten av tillgängliga undersökningar är otillräckliga för alt bedöma produkten, bör det åligga honom all se till alt de kompletterande undersökningar som behövs kommer lill slånd.

Nya kemiska produkter bör få marknadsföras först när tillräckligt be-

Prop. 1984/85:118 23

dömningsunderlag finns och varan enligt gjorda undersökningar kan hanleras på ett från hälso- och miljösynpunkt acceptabelt sätt. Innan en produkl las i bruk, bör del vara känt hur avfallet skall las om hand på eu säkert sätt.

När del gäller varor som redan har inlroducerals, bör lillverkaren eller importören forllöpande hålla sig informerad inte bara om sådan forskning som har betydelse för att bedöma varans egenskaper utan också om möjligheterna att förändra dess sammansällning på ell sätt som minskar hälso- eller miljöriskerna. Han bör vidare vara skyldig all föranstalta om kompletlerande undersökningar, när della behövs för alt hålla kunskapen om varan i nivå med den velenskapliga utvecklingen.

Kunskaper som behövs för atl bedöma kemiska ämnens och produkters hälso- eller miljöfarliga egenskaper kan inhämtas på olika sätt. 1 vissa fall kan del vara nödvändigl atl låla genomföra regelrätta undersökningar på laboratorium. Detta lorde t. ex. bli nödvändigl om del finns misstankar om hälso- eller miljöfarliga egenskaper som varken kan vederläggas eller verifieras på annat sätt.

I andra faU kan nödvändiga kunskaper för all bedöma ämnens och produkters egenskaper från hälso- och miljösynpunkt inhämtas från befintlig velenskaplig dokumentation eller från litteratur med redan ulvärderad information. Tillverkaren eller importören får även i sådana fall la ansvaret för att gjorda utredningar och utvärderingar är korrekta. Givetvis kan även myndighelernas redovisade syn på ämnens och produkters hälso- och miljöeffekter utgöra bedömningsunderlag.

Del är således inte nödvändigl alt en tillverkare eller importör själv ulför erforderliga uiredningar om produktens egenskaper från hälso- och miljösynpunkt. Han bör ha möjlighel all förlila sig på resullal från uiredningar som andra har gjort och all t. ex. anlita konsulttjänster. En förutsättning är dock atl utredningarna har genomförls och redovisats på etl vetenskapligt korrekt sätl. Det är angeläget att all yrkesmässig utredningsverksamhet inom delta område håller en hög kvalitet, såväl den som bedrivs av tillverkare och importörer som den som bedrivs av t. ex. konsuller.

Särskilda krav bör slällas på ulredningen när en produkl befinns eller misslänks ha hälso- eller miljöfarliga egenskaper. Sådana produkter skall vara noga utredda med avseende på vilka innehållsämnen eller föroreningar som ger produkten dess farliga egenskaper, arten och graden av de farliga egenskaperna saml vilka åtgärder som behövs, dels för atl undvika hälso- eller miljöskador, dels för all ta hand om avfall från produklen.

Om tillverkare och importörer inte i delalj kan ange vilka hanteringsföreskrifter som måste iakttas eller vilka övriga skyddsåtgärder som måste vidlas bör de dock ansvara för all sådan informalion om lämplig hantering och om skyddsåtgärder som behövs för en säker hanlering i följande hanteringsled vidarebefordras. I varje hanteringsled skall göras erforderliga riskanalyser med utgångspunki i den aktuella hanleringen.

Prop. 1984/85:118 24

En lämplig indelning av de kemiska produklerna med hänsyn lill deras hälso- eller miljöfarlighet bör liksom tidigare vara ell vikligl inslag i utredningsskyldigheten.

Jag avser all senare föreslå all regeringen meddelar föreskrifier om all den som lillverkar eller importerar en kemisk produkl skall bedöma produkten och med hänsyn till arten och graden av farliga egenskaper klassificera den med avseende på dess hälso- och miljöfarlighet.

Jag har lidigare framhållil all huvudparten av kemikaliekontrollen bör ske hos tillverkare, importörer och yrkesmässiga användare. Delta innebär atl även flertalet bedömningar av risk- och nyttoaspekter skall göras av förelagen. Också inom ramen för myndighelernas verksamhel kommer det dock alt bli aktuellt atl utföra bedömningar av risk och nylla med enskilda kemiska ämnen eller produkter. Myndigheternas verksamhel på områdel, som också bör innefalla l.ex. angivandet av principer för bedömning av olika sorlers risker, bör kunna bli av betydelse också för de bedömningar som sker på förelagen. Det är därför angeläget all myndighelernas arbele, så långl del är möjligt, följer vissa enhelliga principer.

Det behövs rikllinjer för myndigheternas arbele med bedömningar av risk och nytta i kemikalieanvändningen. Dessa rikllinjer bör ta sikte på bl. a. all göra myndighetsarbelel i dessa frågor läll lillgängligl för allmänhetens insyn, på att åtskilja faktabedömningar och värderingar och på att hålla en hög velenskaplig kvalilel i faklaunderlagel. Vidare bör i riktlinjerna framhållas angelägenhelen av all djurförsök vid lesier av kemiska produkter så långl möjligt ersätts med försöksdjursfria metoder. Vidare behövs en mera standardiserad lerminologi på områdel.

Responsum

Enligt 10 § LHMV bemyndigas regeringen all föreskriva skyldighel för myndighel all på begäran meddela beslul om en vara är all anse som hälsofarlig eller som miljöfarlig. Enligt 55 § KHMV skall produklkonlrollnämnden på begäran av den som saken angår meddela beslul om en vara med hänsyn lill sina egenskaper och uppgivna eller troliga hanlering är all anse som hälsofarlig, s. k. responsum. Om del är av slor belydelse från allmän synpunki och förhållandena medger det, får produktkontrollnämnden också meddela beslut om en vara är all anse som miljöfariig.

Den nuvarande responsumskyldighelen har saknat praklisk belydelse. Den kan enligt min åsikt också leda till missförstånd bland de produklan-svariga om deras skyldighel alt alllid själva bedöma om en vara är hälso-och miljöfarlig eller inte. Allmänheten kan också vilseledas i sin uppfallning om kemikaliekontrollens verksamhel och slälla förvänlningar på den som varken kan eller bör infrias. Ell responsumbeslul kan aldrig befria en tillverkare från hans grundläggande skyldigheler att vidta försiktighetsmått och alt se liU atl del forllöpande finns lillfredsställande ulredning för bedömning av riskerna med produklen. Han måsle således som andra

Prop. 1984/85:118 25

tillverkare följa ulvecklingen och vid behov ändra klassificeringen av produklen. Det är enligt min bedömning principiellt olämpligt att ha en ord-ning som kan lolkas som om ansvaret för nu nämnda skyldigheler lill någon del kunde flyttas över på myndigheten.

2.6 Produktinformation

Mitt förslag: Den som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vara skyldig all genom märkning eller på annal säll lämna uppgifler av belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Enligt kommissionens förslag skulle bestämmelsen om produktinformation gälla endasl vid överlålelse.

Remissinstanserna: Remissinslanserna har i allmänhel ingel att invända mot att kravet på produktinformationen kan omfatta mer än märkning. Flera betonar alt informalionen lill konsumenterna måste hålla samma kvalilel som informalionen lill dem som yrkesmässigl hanterar kemiska produkler. 1 fråga om märkningen av kemiska produkler betonar många remissinslanser viklen av all de svenska bestämmelserna inle ger upphov lill hinder för den internationella handeln. Generallullslyrelsen anser all kemiska produkler bör vara märkta redan vid importtillfället.

Skälen för mitt förslag: Enligt vad som sägs i 5 § LHMV avser informationsplikten för den som överlåter en kemisk produkl f n. endasl märkning. Därutöver torde av paragrafens allmänna bestämmelse om försiktighetsmått följa en viss ytteriigare informationsplikt. Märkning har alltid haft en framträdande roll i lagstiftningen på områdel och kommer också i fortsättningen atl vara en nödvändig form för informalion om kemiska produkter. Den moderna kemikaliehanteringen ställer emellertid krav på informalion som inte alllid kan tillgodoses genom märkning. Särskilt som skydd för yrkesmässig hantering behövs regelmässigl en mer ulföriig informalion än vad som får plals på förpackningen. Information utöver eller vid sidan om märkningen kan också behöva lämnas t. ex. i fråga om oförpackade produkler. Ibland sker hanleringen i sådana former atl märkning inte är möjlig. Samiidigi som märkning forlfarande är den grundläggande formen av produktinformation bör därför även andra informationssätl kunna föreskrivas om del är lämpligl.

Produktinformationen har stor betydelse för produktvalet och möjligheterna all ordna en säker hanlering. När en produkt förs ut i användning av tillverkare eller importörer, måsle den därför åtföljas av informalion från

Prop. 1984/85:118 26

hälso- och miljöskyddssynpunkt. Vid överiåtelse av kemiska produkter måsle mottagaren få den produktinformation som behövs för hanleringen. Del kan gälla t. ex. identileisuppgifler om produklen och om del i Sverige ansvariga förelaget samt information om bedömningen från hälso- och miljöskyddssynpunkt av produktens egenskaper. Del kan också gälla ingående ämnen samt behovet av skyddsålgärder och lämplig melod för omhänderlagande av avfall.

Konsumenler, som för privat bruk använder kemiska produkler, är i vissa avseenden en särskilt utsatt grupp. De har sällan tillgång till personlig skyddsutmstning och de har oftast sämre förkunskaper än de som yrkesmässigl hanterar kemiska produkter. Konsumenterna har inle heller samma möjligheter som kemikaliehanlerande förelag alt vidta lekniska ålgärder för all förebygga skadliga effekler på hälsa eller miljö. Del är därför särskilt angeläget all kemiska produkler avsedda för konsumenlbruk är så ofarliga som möjligt och atl konsumenterna får en tillfredsställande information om risker och skyddsålgärder.

Som jag har nämnl lidigare kommer även fortsättningsvis produktinformationen huvudsakligen atl lämnas genom märkning. Della anknyter lill ell problem som har berörts av några av remissinslanserna, nämligen vilket led i distributionskedjan som bör ha huvudansvaret för produktinformationen. I denna fråga vill jag först understryka att det är företagen själva och inle kemikahemyndigheten som har ansvarei för all avnämarna av de kemiska produklerna och även allmänheten erhåller en tillfredsställande produktinformation. Huvudansvarei för informalionen bör ligga på dem som skall ha den största kunskapen om en produkl, dvs. tillverkare och importörer. Som generallullslyrelsen har påpekal bör informationsplikten inle vara begränsad till enbari överlåtelsetillfället.

Man kan, såsom köpmannaförbundet har framhållil i sill remissyttrande, inle förutsätta atl detaljhandeln alltid skall vara kunnig i komplicerade kemisk-lekniska frågor. Detla är elt ytterligare skäl lill alt informalionen i form av märkning av lillverkaren eller importören i slörsia möjliga ulslräckning bör lämnas på produklen eUer på förpackningen så att den läll kan vidarebefordras lill brukaren. Detla hindrar givelvis inte all även detaljhandeln har etl ansvar mol l.ex. konsumenterna. Det bör t.ex. kunna åligga detaljhandeln ell ansvar för all den som förvärvar en kemisk produkl i förekommande fall ocksä kan få ta del av ell informationsblad.

De närmare föreskrifierna om varuinformation bör meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer. Därvid bör utgångspunkten vara atl de svenska märkningsbeslämmelserna i likhet med andra nationella regler inle får innebära hinder för den internationeUa handeln.

Prop. 1984/85:118 27

2.7 Förhandsgranskning m. m.

Mitt förslag: Nuvarande regler om lillslånd, särskilda villkor eller förbud i fråga om imporl eller hanlering behålls. Som villkor för hanlering och imporl får föreskrivas skyldighel alt göra förhandsanmälan.

Kommissionens förslag: Kommissionen har föreslagit att bestämmelserna i LHMV om tillstånd, villkor och förbud behålls och att del i lagen dessulom tas in en särskild beslämmelse om förhandsanmälan som villkor för tillverkning eller imporl av nya kemiska ämnen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i slor utsträckning lämnal kommissionens förslag utan erinran. Såvitt gäller förhandsgranskningen har de flesla påpekal all en överensslämmelse med EG: s regler bör eflerslrävas. LO har påpekal all bestämmelserna om förhandsgranskning bör kunna gälla både nya ämnen och nya kemiska produkler.

Skälen för mitt förslag: Reglerna om tillstånd, särskilda villkor och förbud har visat sig ge den handlingsram som regeringen och underlydande myndigheler behöver för kemikaliekontrollen. Enligt min mening bör nuvarande bemyndiganden i huvudsak oförändrade överföras till den nya lagen.

Förhandsgranskning av bekämpningsmedel förekommer redan i form av regisirering.

Jag avser all senare föreslå regeringen all föreskriva bl. a. aU registreringen tidsbegränsas lill högsl fem år, så aU alla bekämpningsmedel regelbundel skall kunna omprövas enligt slränga krav från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Vidare bör vid registreringen behovet av den avsedda bekämpningen prövas. Därvid bör dock i och för sig likvärdiga preparal få användas. Del förhållandel alt andra likvärdiga preparal i-edan finns registrerade, får alltså inle uigöra tillräcklig grund för alt avslå en ansökan om regisirering. Beträffande bekämpningsmedel avser jag vidare föreslå bl.a. atl registreringen görs till villkor även för import och att endasl medel i den lägsta av de tre faroklasserna för bekämpningsmedel skall få säljas till allmänheten.

I bl. a. EG och USA finns syslem för förhandsgranskning av nya ämnen. Dessa system innebär au tillverkare och importörer är skyldiga aU anmäla nya ämnen till ansvarig myndighel. I EG-syslemel skall en anmälan innehålla en rad specificerade uppgifter som behövs för bedömning av ämnets egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Det är angeläget all samhället får lillfälle att la ställning lill nya kemikalier i god lid. Eu syslem för förhandsgranskning bör därför införas. Som många remissinslanser framhållit är det angeläget alt få lill slånd ell nära samarbele med EG om förhandsgranskning. Vissa diskussioner har redan

Prop. 1984/85:118 28

förls i delta syfle. Beslut om ulformningen av de svenska reglerna för förhandsgranskning bör fattas av regeringen sedan dessa avslutats.

Kemikommissionen har föreslagil en särskild lagbestämmelse om skyldighelen atl göra förhandsanmälan. Bestämmelsen skall enligt kommissionen ulformas på del sätlel all en anmälan kan vara ett villkor för en viss hanlering eller import av ell ämne. Jag anser dock för min del alt några särskilda bestämmelser om förhandsanmälan inle behövs i lagen, ulan atl föreskrifier om förhandsanmälan bör kunna meddelas med slöd av del allmänna bemyndigandel alt föreskriva villkor för hantering eller imporl. Jämfört med kommissionens förslag innebär den av mig nu förordade lösningen atl en förhandsanmälan kan avse alla slags kemiska produkler och inle bara vissa ämnen. 1 likhet med LO anser jag all della ger utrymme för ell mera flexibell syslem för förhandsgranskning, om del skulle uppkomma etl behov all utvidga området för granskningen. Det bör ankomma på regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer all meddela ytterligare föreskrifter om förhandsgranskning.

2.8 Uppgiftsskyldighet

Mitt förslag: Genom generella uppgiftsinsamlingar skall kunna erhållas de uppgifler om produkterna och deras hantering som kan behövas för atl bedöma hälso- eller miljörisker.

Kommissionens förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: I remissytlrandena har kommissionens förslag i slort sell lämnals utan erinran.

Skälen för mitt förslag: En viktig bas för en effekliv tillsyn är att myndigheten har rält alt samla in uppgifler som behövs för all bedöma hälso- eller miljörisker som kan uppkomma såväl genom användningen av enskilda ämnen och produkter som genom kemikalieanvändningen i samhällel i slort. En del av de uppgifter en tillsynsmyndighet behöver för silt arbele kan hämias in i de enskilda fallen. Andra uppgifter, främsl sådana som behövs som underlag för prioriteringar, måste hämias in genom generella uppgiftsinsamlingar.

Någon samlad överblick över användningen av kemiska ämnen i samhällel finns f n. inle. LHMV ger i och för sig utrymme för uppgifisinsamlingar av generell karaktär och ell datoriserat produktregister har också börjat byggas upp. Detta ger emellertid ännu inle den önskvärda överblicken.

Regeringen gav i febmari 1983 produktkontrollnämnden i uppdrag all fortsätta uppbyggnaden av produktregislret. Genom della s. k. iredje steg i registeruppbyggnaden kommer information all fås främsl om de produkter

Prop. 1984/85:118 29

som producenierna själva har bedömi som hälsofarliga. Kemikommissionen har föreslagil ell ytteriigare steg i registeruppbyggnaden som syftar till aU skapa överblick över vilka äihnen söm finns i Sverige. En överblick över dessa behövs enligt kommissionen både för förhandskontrollen och för arbelet med atl täppa lill kunskapsluckorna om ämnen som är i bruk.

Frågan om en fortsatt ulbyggnad av produktregislret bör prövas av regeringen på grundval bl. a. av de erfarenheler som vinns av ulbyggnaden av del iredje steget.-

Behovel av uppgiftslämnande inom kemikalieområdet gäller dock inle bara produktregislret. Huvudansvarei för all allmänheten får lillgång lill de uppgifler den behöver ligger hos förelagen. För att underiätta förelagshälsovårdens, skyddsombudens och myndighelernas arbete saml en saklig offenllig deball måste en ökad öppenhet komma lill slånd.

En princip bör därvid vara all förelagens önskemål all inle lämna ut uppgifler lill allmänheten skall tillgodoses endast när de inle hotar beaklansvärda hälso- och miljöintressen och när förelagen i övrigl har fullgoda skäl. Den som hanterar en produkl måsle få tillförlitlig informalion om evenluella hälso- eller miljöfariiga effekler samt om vilka beståndsdelar i produklen som ger dessa effekter. Dessa krav kan lillgodoses inom ramen för milt förslag om produktinformation.

Skyddsombud, fackliga organisaiioner, miljöorganisationer och forskare kan för vissa utredningar behöva lillgång även till andra uppgifler om produkters innehåll än dem som avser hälso- eller miljöfarliga beståndsdelar. Det bör ligga i näringslivets inlresse alt söka lillgodose della behov.

Liksom enligt gällande lagsliflning skall myndigheterna självklart få fullsländig information om innehållet i varje produkl som förekommer i Sverige.

Kemikommissionen har föreslagil en begränsning av meddelarfriheten för sekretessbelagda uppgifter i produktregislret. Denna fråga bör lämpligen tas upp i samband med alt ytlrandefrihetsulredningens belänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten behandlas i regeringskansliel. Jag är alltså för min del inle beredd all lägga fram någol förslag i denna fråga.

2.9 Nya rön

Mitt förslag: Den som yrkesmässigl lillverkar eller importerar en kemisk produkl blir skyldig att lill kemikaliemyndighelen rapportera rön som kan antas vara okända för myndigheten, t. ex. opublicerade undersökningsresultat.

Kommissionens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Prop. 1984/85:118 30

Remissinstanserna: Arbetarskyddsstyrelsen har tillstyrkt förslagel. Övriga remissinstanser som har yttrat sig har ställt sig tveksamma till förslaget. Sveriges grossistförbund anser all bestämmelsen i prakliken kommer all molverka sitl syfle och har avstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt aU sådana rön om produkler som har belydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt kommer till kemikahemyn-dighelens kännedom. Särskilt importörer, handelsagenter och tillverkare kan via ulländska kontakter få tillgång till t.ex. opublicerade undersökningsresultat eller rapporter om observerade skador i andra länder. De har även en god överblick över produktens användning i Sverige och kan därför även på delta sätt få kännedom om misstänkta skador. Sådana rön som del kan antas all myndighelen inte har kännedom om bör rapporteras. Som arbelarskyddsstyrelsen har påpekal har information av delta slag slor belydelse för all på ell lidigl stadium möjliggöra ålgärder, l.ex. för all minska expositionen i arbetsmiljön. För utförda undersökningar bör rapporteringsskyldigheten gälla både negaliva och posiliva resultat.

Det bör ankomma på regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer all meddela föreskrifier om rapporteringen av nya rön. För atl svårigheler skall undvikas vid tillämpningen bör de krav som slälls i dessa föreskrifier vara väl definierade.

2.10 Tillsyn

Mitt förslag: Reglerna om lillsyn behålls i huvudsak oförändrade.

Kommissionens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinslanserna har i allmänhel inle haft något atl erinra mol kommissionens förslag.

Skälen för mitt förslag: En tillsynsmyndighets uppgifl är all med olika medel se lill aU förelagen fullgör sina skyldigheler i fråga om kemikaliekontrollen. Myndigheten skall kontrollera aU kemikaliehanteringen i samhällel sker i enlighet med meddelade beslämmelser och i övrigl på elt från hälso- och miljösynpunkt acceptabelt säll saml vid behov ingripa mol olämplig hanlering. I en myndighels uppgifter ingår också inlern kunskapsuppbyggnad, utarbetande av författningar och informalion till leverantörer, yrkesmässiga brukare, arbetstagare samt konsumenter.

LHMV:s formella styrmedel för tillsynen överensslämmer i stort med vad som förekommer inom ramen för annan näringsrältslig lagstiftning. De ger en tillsynsmyndighet det uirymme som behövs för de uppgifter jag nyss har beskrivii. De kan därför i huvudsak oförändrade föras över till den nya lagen.

Prop. 1984/85:118 31

Regeringen bör liksom enligt LHMV ha ett bemyndigande all meddela föreskrifier om de olika myndighelernas tillsynsuppgifter. Arbetarskydds-och nalurvårdsmyndigheterna bör därvid få lillsynsuppgifter inom sina resp. ansvarsområden. Jag återkommer lill organisationsfrågorna i mitl förslag lill proposiiion till riksdagen.

2.11 Avgiftsfinansiering inom kemikaliekontrollen

Mitt förslag: Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får meddela föreskrifier om avgifier för en myndighels verksamhel enligt den nya lagen.

Kommissionens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Socialslyrelsen lillslyrker förslagel all kontrollen skall finansieras via avgifier. Kommunförbundei är posilivi till alt miljö- och hälsoskyddsnämndernas lUlsynsverksamhet enligt den nya lagen finansieras genom avgifter. 1 övrigl är de remissinstanser som har yttrat sig i frågan kriiiska lUI kommissionens förslag. Kriliken kommer främsl från remissinslanser som förelräder näringslivel. Enligt LRF är del principielll felaktigt alt samhällels kosinader på produklkonlrollens område i sin helhet skaU finansieras genom avgifter. Kosinader för lillsyn som ulgör normal myndighetsutövning bör enligt LRF bestridas av del allmänna. Kemikonlorel anser alt den föreslagna avgiften, beräknad på de produkler som är anmälda lill produktregislret, är en skalt.

Skälen för mitt förslag: Enligt 15 § LHMV får regeringen föreskriva all särskilda avgifier skall las ut i ärende enligt LHMV. Sådana avgifter kan avse ansökan, undersökning eller beslul beträffande regisirering eller godkännande av viss vara eller årsavgift för upprätthållande av tillstånd. Bekämpningsmedelskontrollen finansieras i slor utsträckning med ansöknings- och årsavgifter.

Kemikommissionen har föreslagil alt avgifier, utöver för bekämpningsmedel, också skall tas ul för del allmänna kemiska produktområdet. Den avgiftsbelagda verksamhelen hos myndighelen kan enligt kommissionens förslag vara t. ex. tillståndsprövning, upprätthållande av tillstånd, registrering och andra sådana ålgärder saml den allmänna kemikalieiillsynen. Kommissionens förslag innebär all kostnaderna för den grundläggande kemikaliekontrollen som riktar sig till tillverkare och importörer hell skall läckas genom avgifier från dessa.

Jag delar kemikommissionens uppfattning all lagen bör ge möjlighet all ta ul avgifier också för annan verksamhet än den som omnämns i 15 § LHMV. Fortfarande rör det sig emellerlid om avgifier för myndighels

Prop. 1984/85:118 32

verksamhel enligt lagen, varför avgiftssystemet trots det utvidgade till-lämpningsområdel inle ulgör någon principiell nyhet i förhållande till 15 § LHMV. Jag delar alltså inle kemikonlorets uppfattning all del kan bli fråga om någon skall.

Jag återkommer i mitt förslag till proposition till riksdagen lill frågan om i hur stor ulslräckning kemikaliekontrollen bör finansieras med avgifter.

2.12 Spridning av bekämpningsmedel

Spridning av bekämpningsmedel mol lövsly regleras f. n. särskilt genom lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. I övrigl finns generella bestämmelser om spridning av bekämpningsmedel i KHMV. Föreskrifierna har meddelals av regeringen med slöd av de allmänna bestämmelserna i LHMV om försiklighetsmålt m. m. Med slöd av bemyndigande i KHMV har också produklkonlrollnämnden i kungörelse om spridning av bekämpningsmedel (SNFS 1984: 2, PK: 19) utfärdat yllerligare föreskrifier för spridning av bekämpningsmedel.

Enligt kommissionens förslag skulle viss spridning av bekämpningsmedel, nämligen sådan som sker över mark och vallenområden, regleras genom en särskild lag. För egen del anser jag emellertid att lagen om kemiska produkler bör vara tillämplig på spridning av bekämpningsmedel. Undantag bör liksom nu göras endasl i fråga om bekämpning av lövsly. I fråga om sådan bekämpning bör således gällande lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark behållas.

Bestämmelserna i den av kommissionen föreslagna spridningslagen har enligt min mening sådan karaktär alt de bör vara föreskrifter som meddelas med slöd av lagen om kemiska produkter. Dessa frågor fordrar därför inle riksdagens ställningstagande. För riksdagens informalion villjag emellertid redogöra för min inställning lill kommissionens förslag i denna del.

Kommissionen har föreslagit all regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer får förbjuda onödig användning av bekämpningsmedel. Flertalel av de remissinstanser som yttrat sig är negativa till det av kommissionen föreslagna bemyndigandel och anser all enda sället atl förhindra onödig användning av bekämpningsmedel är insalser i fråga om rådgivning och informalion.

Kravel på all minska hälso- och miljöriskerna med bekämpningsmedel gör det enligt min mening angeläget att förhindra sådan användning av medlen som kan avvaras utan belydande ekonomisk olägenhet. Jag anser emellertid alt det bör ytteriigare ulredas hur detta på elt effektivi sätl kan åstadkommas. Jag avser därför att föreslå regeringen att ge slalens nalurvårdsverk i uppdrag all i samarbele med bl. a. lantbruksstyrelsen uiarbeta förslag till åtgärder för att förhindra onödig användning av bekämpningsmedel. I försia hand lorde därvid rådgivning och informalion komma i fråga. I den mån särskilda föreskrifter också kan behövas bör de meddelas

Prop. 1984/85:118 33

med slöd av de bemyndiganden som den nya lagen om kemiska produkler föreslås innehålla.

Kommissionen har vidare föreslagit att spridning av bekämpningsmedel från luften skall förbjudas. Flera remissinslanser avvisar eller är tveksamma till förslagel och anser alt ett sådanl förbud skulle innebära all Sverige ställdes hell ulan kalaslrofskydd i fall av epidemiarlade angrepp av skadegörare. Några remissinstanser framhåller all spridning från luften är enda sätlel när marken på grund av nederbördsförhållandena inle bär. Flera remissinstanser anser också atl flygbesprulning är all föredra från arbetsmiljösynpunkl.

Vid spridning av bekämpningsmedel över åkermark från luften kan avdrifl av preparal medföra oavsiktlig spridning lill bebyggelse, friluftsområden, sjöar och vallendrag m.m. Risken för alt omgivningen ofrivilligt kommer i konlakl med bekämpningsmedel lorde vara betydligt större vid spridning över jordbruksmark än över skogsmark, eftersom spridningen över skogsmark som regel sker långl från bebyggda områden. Erfarenhelen har visal all skyddszoner inle alltid är lillräckliga för all undvika de olägenheler som flygspridningen av bekämpningsmedel över jordbmks-mark kan medföra. Spridning av bekämpningsmedel från luften över annan mark än skogsmark bör därför enligt min mening i princip förbjudas. Jag avser därför alt föreslå regeringen all som villkor för spridning av bekämpningsmedel skall gälla all spridningen inle sker från luften. Vissa undantag från förbudet bör kunna medges t.ex. för vissa epidemiartade angrepp av skadegörare som inle kan bekämpas på annal sätt och då bekämpning från marken på gmnd av markförhållandena är omöjlig.

Kommissionen har också föreslagil all ell system med provning och godkännande av spmlutmslning införs. Förslagel lillslyrks i allmänhel eller lämnas ulan erinran av remissinstanserna. Etl par remissinslanser anser dock all ett sådant krav kan leda lill alt utländska förelag slutar marknadsföra sina produkler i Sverige på grund av ökade introduktions-kostnader, vilket i sin lur kan leda lill alt marknadsföringen av ny, miljö-vänligare leknik försenas.

Riskerna för oavsiktlig spridning lill omgivningen vid bespmtning med markbaserad utmslning är siarkt beroende av vilken utrustning som används. Som exempel på viktiga fakiorer som påverkar avdriflens slorlek kan nämnas sprutans arbetslryck saml spruimunslyckenas utformning och deras höjd över marken. En ökad avdrifl innebär också ökad risk för alt sprulföraren utsätts för bekämpningsmedel.

Med hänsyn till den roll utrustningen spelar då det gäller alt minska riskerna vid spridning av bekämpningsmedel anser jag alt det finns skäl all också med slöd av lagen om kemiska produkler som ell villkor kräva att spmlulrustningen eller delar av den skall vara godkänd. Från arbelarskyddssynpunkl finns redan en sådan möjlighel enligt 3 kap. 12 §2 arbelsmiljölagen. Genom bäitre spmlutmslning minskas inle bara riskema för

3 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 34

avdrifl. Åven bekämpningsresullalet blir bättre vilket i sin tur också kan leda till att i många fall lägre doser kan användas. Jag avser därför alt föreslå regeringen att ell syslem med provning och godkännande av spmlutmslning införs. Med hänsyn lUI de effekler som ell sådant system får på Sveriges utrikeshandel avser jag därvid eftersträva en så stor inlernalionell och särskilt nordisk samordning som möjligt.

Kommissionens förslag innehåller också beslämmelser om sanktionsav-gifler vid otillåten spridning av bekämpningsmedel i vissa fall. Såsom anmäldes i prop. 1984/85:32 om riktlinjer för del framlida arbelel mol ekonomisk brottslighet (s. 54) är avsiklen alt i en proposiiion liU riksdagen under innevarande riksmöie föreslå all elt nyll sanklionssyslem med förelagsbol införs. Del lilllänkta förslagel bygger på ell delbelänkande av kommissionen mot ekonomisk brottslighet. Ds Ju 1984:5 Förelagsbol. En sådan sanktion som föreslagils i betänkandet och som f. n. övervägs inom regeringskansliet bör kunna uigöra en verksam sankiion bl.a. vid brott som utgör otillåten spridning av bekämpningsmedel. På grund härav anser jag inle atl man f. n. bör införa någon sådan sanklionsavgifi som kommissionen har föreslagil.

2.13 Övriga frågor

Miljöfarligt avfall

För riksdagens kännedom vill jag i delta sammanhang la upp några frågor som rör behandlingen av del miljöfarliga avfallel.

Kommunalt renhållningsmonopol m.m.

I prop. 1975:32 om ålervinning och omhändertagande av avfall förordade jag alt kommunall renhållningsmonopol successivt skulle införas för miljöfarligt avfall efler samråd med berörda kommuner. Efler åtagande av kommunerna har regeringen nu enligt 4 § renhållningsförordningen (1979:904) föreskrivii om monopol för miljöfariigt avfall i ca 120 av landels 284 kommuner.

Kemikommissionen har i sill betänkande föreslagil all kommunall renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall införs i samtiiga kommuner från den 1 januari 1986.

Flertalel remissinslanser som har yttrat sig, bl.a. kommunförbundet, lillstyrker kommissionens förslag. Kommunförbundei anför att ett kommunalt monopol innebär all möjligheter skapas för en förbällrad hantering av del miljöfarliga avfallet.

Del är angelägel all avfallshanteringen i sin helhet blir föremål för samhällels insyn och kontroll. Eftersom SAKAB numera lar emot alll miljöfariigt avfall, kan del enligt min mening inle finnas någol hinder för kommunerna all lillämpa del kommunala renhållningsmonopolel också för miljöfarligt avfall. Jag bilräder därför kommissionens förslag i den delen.

Prop. 1984/85:118 35

Det ankommer på regeringen all meddela de föreskrifter som behövs för
atl genomföra del kommunala renhållningsmonopolel för miljöfariigt av
fall. ■ ■ ■

År 1975 infördes också en årlig deklaralionsplikl för miljöfarligt avfall. Avfallsdeklaralioner har emellertid genomförls i betydligt mindre utsträckning än från början tänkt. Naturvårdsverket utarbetar f. n. ell system där uppgiftsinsamlingen samordnas med iransportkonirollen för del miljöfarliga avfallet. Enligt kemikommissionen bör de möjligheter som finns aU förenkla uppgiflsinsamlandel på della område las till vara. Jag delar denna uppfattning. Jag räknar därför med att det bemyndigande all föreskriva om uppgiftsskyldighei när del gäller miljöfarligt avfall som föreslås i den nya lagen i första hand skall behöva ulnylljas för s. k. riklade deklaralioner.

Åtgärder mot de miljöfarliga batterierna

Spridning av kvicksilver, kadmium och andra tungmetaller lill miljön är enligt min mening ell synnerligen aUvarligl hälso- och miljöproblem. Metallema är giftiga för levande organismer och kan anrikas och ackumuleras hos dessa. Försurningen ökar risken för atl tungmetaller skall lösas ut och spridas. Spridningen sker i huvudsak genom ulsläpp från induslrin saml vid förbränning och deponering av avfall.

Slora resurser har salsats för alt begränsa utsläppen från industriella processer. Från miljösynpunkt är del nödvändigl atl effektiva ålgärder vidtas också för att minska spridningen av tungmetaller från avfall. Det finns f. n. inget effeklivl syslem för all samla in eller på annat sätl avskilja produkter som innehåller tungmetaller från del vanliga avfallel. Batterierna ulgör i dag den dominerande källan lill kvicksilver och kadmium i avfallet. Utsläppen av kvicksilver från batterier slår för ca hälflen av samtliga kvicksilvemlsläpp. Åven om utsläppen av kvicksilver och kadmium från batterier endasl utgör en mindre del av den samlade depositionen av dessa tungmetaller i miljön är utsläppen allvarliga till följd av metaUernas stabila nalur och de hälso- och miljöeffekter de ger.

En rad olika lyper av batterier används i dagens samhälle som ström-käUa i olika apparater. Del finns inget som tyder på all den hittillsvarande ulvecklingen mot alll fler batleridrivna apparaler för olika ändamål kommer att brytas. År 1983 uppgick den toiala försäljningen av batterier lill ca 5730lon. Totalmängden kvicksilver i batterier uppgick till ca7,7lon och mängden kadmium till 18-22 ton. Med de insamlingsakliviteler, som f n. pågår uppnås endasl vissa mindre ulsläppsbegränsningar. De årliga utsläppen lUI luft och mark från batterier uppgår till ca6lon kvicksilver och 16-20lon kadmium. Beträffande slutbehandlingen av de lungmelallhaluga batterierna kan konstaleras all ålervinningsanläggningar redan finns eller är i provdrifl.

Under de senasle åren har balleribranschen genom frivilliga ålaganden åstadkommit viss insamling av främst kvicksilveroxidbatterier. Vidare har

Prop. 1984/85:118 36

ett förhållandevis storl anlal kommuner påbörjat insamlingsakliviteler med olika ambitionsnivå. 1 framför alll de kommuner, som skickar silt hushållsavfall lill förbränning, har insamlingsakliviteierna påskyndats. Bakom detla ligger bl.a. de skärpta tillståndskraven på sopförbränningsanläggningarna alt inte släppa ut tungmetaller av lyp kvicksilver och kadmium.

Frågan om åtgärder mot de miljöfarliga batterierna har vid olika tillfällen behandlats i riksdagen. Bl. a. har jordbruksutskottet i silt betänkande (JoU 1981/82:24) om avfallshantering och ålervinning anförl all del är angelägel att särskilda åtgärder vidtas för att hindra spridningen av giftiga tungmetaller genom hushållssoporna. Enligt utskottets mening måste särskilda anslrängningar göras för atl bringa till praktisk tillämpning den princip om tillverkarens och importörens ansvar, som formulerades redan vid 1975 års riksdagsbeslut om ålervinning och avfallshantering.

Statens naturvårdsverk har utarbetat ell förslag lill handlingsprogram för hanlering av batterier. Förslagel syflar lill en ökad och effektiviserad baileriinsamling genom all förbrukade batterier återlämnas lill de affärer, som säljer batterierna. Förslaget anvisar hur batterierna bör märkas och hur insamlingen bör organiseras och finansieras. Om de uppsatta målen inte nås med föreslagna åtgärder anvisas vägar alt genom ökade avgifter eller panl öka systemets effektivitet. Förslagel har remissbehandlats. Remissinstanserna är eniga med verket om behovet av åtgärder mol de miljöfarliga batterierna, men del råder delade meningar om bl.a. den organisaloriska ulformningen. Många remissinslanser ansluter sig lill principen om tillverkarens ansvar och menar all ansvarei för nödvändiga åtgärder primärt måsle åvila tillverkarna eller importörerna av batterier. Bl. a. anser Sveriges industriförbund att myndigheterna skall slälla krav på en lidsanknuien ulsläppsreduktion samt överiåla åt branschen atl uppfylla kraven. Från kommunal sida anförs all de kommunala kostnaderna för ballerihanleringen rimligen bör belasla berörda tillverkare och importörer.

Enligt min mening bör ulgångspunkten från samhällets sida i fråga om älgärder mot de miljöfariiga batterierna vara all utsläppen av kvicksilver, kadmium och liknande miljöfariiga ämnen i batterier på sikl skall upphöra. Delta bör ske genom all de miljöfarliga batterierna snarasl möjligt ersätts med batterier utan miljöfarliga ämnen, hanteras i slutna återtagningssy-stem eller på annal sätt blir föremål för långtgående ålervinning.

Del bör enligt min mening ankomma på de förelag som lillverkar och importerar batterier atl svara för att hanteringen blir sådan alt utsläppen av kvicksilver och kadmium från batterier upphör och alt välja de medel och meloder, som är mesl ändamålsenliga för atl uppnå de mål som bör gälla. Ansvarei inbegriper alla led från tillverkning och import till slutbehandling. Eftersom batterier i många fall finns direklmonlerade i apparater och instrument har också de företag som lillverkar, importerar och hanterar olika sådana apparaler ell ansvar för atl de miljöfariiga utsläppen minskar.

Prop. 1984/85:118 37

Mol bakgrund av vad jag här anförl ärjag inle nu beredd att förorda all samhällel tar elt sådant ansvar för organisation och finansiering av en baileriinsamling som följer av natui"vårdsverkels förslag. Berörda branscher bör i stället i försia hand ges möjligheter alt själva välja de lämpligasle lösningarna för all så långt möjligt minska utsläppen lill miljön från hanleringen av miljöfariiga batterier.

Valet av åtgärder för alt minska utsläppen lill miljön av skadliga ämnen varierar med de olika balterilyperna. Utöver ålervinning genom insamling kan del för kvicksilveroxidbalterierna med f. n. närmare 35% kvicksilverinnehåll vara akluelll alt minska utsläppen genom alt ersälta dem med zink-luftbatterier för vissa användningsområden, bl.a. för hörapparater. För de alkaliska batterierna är vid sidan av ökad återvinning en minskning av kvicksilverhalten med hälflen akluell inom elt par år. Jag ser det som naturligt att de berörda branscherna nu snarast utarbetar och genomför ett program för minskning av de miljöfarliga utsläppen. Med utgångspunkt i bl.a. delta harjag haft överläggningar med företrädare för balleribranschen som förklarat sig villiga alt vidta olika åtgärder för alt minska utsläppen. Mol bakgrund av de för år 1984 beräknade utsläppen om ca 6 lon kvicksilver bör en målsällning för en försia etapp vara en utsläppsminskning som senasl år 1987 uppgår lill minsl 75%, dvs. utsläpp om maximalt ca 1,5 lon kvicksilver/år.

För de kadmiumhalliga batterierna är bedömningen av marknadsstruktur och utsläppsmängder mer vansklig. När det gäller många produkter där sådana batterier ingår, bör ökad återtagning kunna ske. Tekniskl bör också förutsättningar finnas att på viss sikl utveckla laddbara batterier som är kadmiumfria. Målsättningen bör därför vara en motsvarande ulsläppsreduktion som för kvicksilver. En spliltrad marknadsbild när det gäller kadmiumhalliga batterier kan dock kräva särskilda insatser för atl målel skall kunna uppnås.

Somjag tidigare anförl bör berörda branscher nu ges möjlighel att själva välja på vilka sätt ulsläppsminskningarna skall kunna nås. Jag förutsätier alt närmare redovisningar av hur de angivna målen skall uppfyllas snarast lämnas. Sådana redovisningar bör ske lill naturvårdsverket. Det bör därefter ankomma på verkel all överväga vilka åtgärder från samhällels sida som kan behövas för all säkerslälla att den eftersträvade minskningen av utsläppen från batterier skall kunna genomföras. 1 det fall målen för utsläppsminskningarna inle uppnås med nu redovisade åtgärder får frågan om yllerligare regleringar las upp lill ny behandling. Jag förutsälter också atl verkel går vidare i silt arbete med all se över behoven av åtgärder mot olika varor eller varugrupper som innehåller kvicksilver och kadmium.

Med del samlade renhållningsansvar, som kommunerna föreslås få för det miljöfarliga avfallet, är det nalurligl all kommunerna ulvecklar och gör lällillgängliga sina system för återtagning av miljöfariigt avfall från hushällen. Hur sådana syslem bör anpassas lill insamling och återvinning av

Prop. 1984/85:118 38

batterier ankommer det på kommunerna och batteribranschen alt iräffa överenskommelse om.

Följdändringar i annan lagsliftning

Den nya lagen föranleder ändringar av redaktionell art i viss annan lagstiftning. Jag avser här vapenlagen (1973:1170), brandlagen (1974:80), renhållningslagen (1979:596) och lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Med hänsyn till den enkla beskaffenheten av lagändringarna anser jag all någol yttrande från lagrådel inle behövs. Jag återkommer med lagförslagen i mitt förslag till proposiiion till riksdagen.

2.14 Ikraftträdande

Jag föreslår atl lagen om kemiska produkler träder i krafl den 1 juli 1985.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighel med del anförda har inom jordbmksdepartementet upprättats förslag till lag om kemiska produkter. Förslaget bör fogas lill prolokollet i detta ärende som bilaga 5.

4 Specialmotivering

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor (LHMV) ersätls av en ny lag om kemiska produkter (LKP). LKP har liksom LHMV karaktären av en ramlag. Lagen får alltså sitl konkreta innehåll i stor utsträckning genom bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer. Lagen innebär i vissa delar väsentliga ändringar i förhållande lill LHMV. Begreppel hälso- och miljöfarlig vara har genomgående ersalls med kemisk produkl.

Kemikommissionens förslag har lell lill elt flertal nya beslämmelser och preciseringar i förhållande lill LHMV:s regler. I många fall behålls dock LHMV:s regler i sak. I dessa avseenden gäller förarbetena lill dessa regler, i den mån de inte kommenteras särskilt i det följande. Vidare har vid departemenlsbehandlingen skell en översyn av främst lagteknisk nalur.

LKP är disponerad på följande säll. Efler de inledande bestämmelserna (l-5§§) följer den allmänna bestämmelsen om försiktighetsmått samt ytterligare beslämmelser om utredningsskyldighet, kompetenskrav, informationsplikt och upplysningsskyldighet som gäller den som hanterar en kemisk produkl (6-10§§). Därefter innehåller lagen regler som gör del möjligt för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer atl meddela

Prop. 1984/85:118 39

bestämmelser om villkor, tillstånd och förbud (11 och ]2§§). I fråga om miljöfariigt avfall finns särskilda regler i 13 §. Tillsynen över efterlevnaden av lagen regleras i 14-I7§§. Enligt 18 och I9§§ kan las ut avgifter för myndighets verksamhel saml s.k. dispensavgifler. Slutligen innehåller lagen i 20-24 §§ regler om ansvar m. m.

Inledande bestämmelser

1§

Denna lag är tillämplig på hanlering och import av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkler). Lagens syfte är att förebygga hälso- eller miljöskador av sådana produkler.

I denna inledande paragraf anges lagens tillämpningsområde och syfle. Den moisvarar närmast 1 och 2§§ LHMV samt 1§ i kommissionens förslag.

LHMV är lillämplig på ämnen och beredningar som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. De lyper av skadeeffekter som åsyftas är i likhei med vad som tidigare gällde enligt giflförordningen effekler av kemisk eller fysikalisk-kemisk arl, däremot inte skadeverkningar som är all belrakta som renl fysikaliska eller mekaniska effekler. Det är sålunda i första hand varor som kan betecknas som kemiska som omfattas av LHMV.

Med ämnen avses i LHMV gmndämnen och kemiska föreningar, ofta gemensaml benämnda (kemiska) substanser. Hit räknas också biologiska naturprodukter, l.ex. vissa som droger använda växtdelar. Beredningar avses omfatta sådana sammansatta varor som t. ex. lösningar, emulsioner, pulverblandningar och pastor.

Till begreppet hälso- och miljöfarlig vara hör enligt LHMV också varor som innehåller eller har behandlals med ämnen eller beredningar, om varorna därigenom och med hänsyn lill sin hanlering är hälso- eller miljöfarliga. Kemiska varor som är alt anse som riskfria räknas inle som hälso-och miljöfariiga varor. En annan sak är att de lillämpande myndigheterna får infordra uppgifler om kemiska varor över huvud laget för all del skall bli möjligt all avgöra vilka varor som bör bli föremål för kontroll enligt lagen. Vid tillkomsten av lagstiftningen var man medvelen om all avgränsningsproblem skulle komma all uppslå, ålminstone under ell övergångsskede. Man förutsatte dock alt en fortlöpande karlläggning av det kemiska produktområdet skuUe göra det möjligt all bälire avgränsa och precisera området för hälso- och miljöfarliga varor (JoU 1973:19 s. 15).

Följande grundläggande principer gäller för tillämpningen av LHMV. Redan en på goda vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om skaderisker utgör tillräcklig grund för ingripanden enligt LHMV. Detta innebär bl. a. att en producent som vill marknadsföra en otillräckligt känd vara

Prop. 1984/85:118 40

som han kan på vetenskapliga eller andra grunder anta vara farlig från hälso- eller miljöskyddssynpunkt måste beakta denna risk vid bedömning av om han skall marknadsföra varan eller inle. Myndigheterna behöver inte heller vänta med ell ingripande lill dess några skador har inträffat. För att undgä förbud eller andra restriktioner måsie en producent så långt del på vetenskapens ståndpunkt är möjligt bevisa atl missianken är ogrundad. Annars får han finna sig i att myndigheterna behandlar varan som hälso-och miljöfariig. Den osäkerhel som i elt sådanl fall kan råda rörande elt ämnes fariighel skall alltså inle gå ul över allmänheten ulan drabbar den som vill marknadsföra varan i fråga.

De grundläggande principema för LHMV bör äga gillighel också vid illämpningen av LKP. Den inledande paragrafen i LKP har dock utformats på ell annal säll än molsvarande beslämmelse i LHMV. 1 princip omfattas alla kemiska produkler av lagens tillämpningsområde. Särskilda bestämmelserfinns för livsmedel, läkemedel och djurfoder. Lagen kan emellertid göras tillämplig även på sådana produkler om hälso- och miljöskyddssynpunkter påkallar del. Delta framgår av 3 §. Med undantag för bestämmelsen om försiktighetsmått i 6§ får dock lagen i de flesta fall elt konkret innehåll först genom de tillämpningsföreskrifter som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar.

Begreppet kemiska produkler omfaUar alla kemiska ämnen och beredningar som är föremål för någon form av mänsklig hanlering. Del är ingen skillnad jämförl med LHMV i fråga om vad som avses med ämnen och beredningar. I molsals till LHMV är LKP inle begränsad lill endasl sådana hälso- och miljörisker som beror på kemiska eller fysikalisk- kemiska egenskaper hos etl ämne eller en beredning. Detta innebär i praktiken att t. ex. silikosrisker omfallas av lagen. LKP möjliggör också åtgärder mot ämnen som l.ex. vid spill leder till förhöjd halkrisk. Lagen skall dock inte tillämpas l.ex. vid miljöskada på gmnd av uriakning av etl i naturen förekommande ämne lill följd enbart av nalurliga processer. Renl mekaniska skador såsom all människor får skärsår av kemiska produkter kan som jag tidigare har påpekat i avsnill 2.2 inle heller bli föremål för ingripande enligt LKP. För att lagen skall vara tillämplig är del liksom enligt motsvarande lagstiftning i flera andra länder tiUräckligt atl den skadliga effeklen uppstår genom aU människor eller miljö utsätts för ämnet. Avsiklen är atl förebygga skaderisker som beror på etl kemiskt ämnes inneboende egenskaper. Det är riskerna som är förenade med exponering för kemiska grundämnen eller deras föreningar som omfattas av lagen. Lagen kan således tillämpas även på asbest, kvarts och andra mineraler som kan förorsaka hälsöskador vid exponering.

2§

Med hanlering menas i denna lag tillverkning, bearbelning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, de-stmklion, konvertering, saluförande, överlålelse och därmed jämförliga förfaranden.

Prop. 1984/85:118 41

Paragrafen moisvarar 2 § LHMV.

I likhet med kommissionen anser jag alt också den befattning som en handelsagent lar med huvudmannens produkter när Hän vei-kar för deras avsättning ulgör hanlering enligt förevarande paragraf

3§

Särskilda bestämmelser finns för livsmedel, läkemedel och djurfoder. Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får dock föreskriva all denna lag skall lillämpas även på sådana varor, om det är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

I fråga om radioakliva, brandfarliga eller explosiva varor skall lagen lillämpas endasl i den mån det behövs för all förebygga andra hälso- eller miljöskador än som avses i de särskilda beslämmelser som finns för sådana varor.

f fråga om Iransporl av sådana kemiska produkler som är fariigt gods enligt lagen (1982:821) om transport av fariigl gods gäller denna lag endasl i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark finns särskilda beslämmelser.

Paragrafen anger lagens förhållande lill viss annan lagsliflning och motsvarar 3 § LHMV och 3 § i kommissionens förslag.

LHMV gäller inle vara som är au anse som livsmedel enligt livsmedelslagen (1971:511), läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962:701) eller djurfoder. Inle heller gäller lagen i fråga om radioaktiva ämnen och andra källor lill joniserande sirålning. I fråga om brandfariig eller explosiv vara skall LHMV lillämpas endasl i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annal skäl än som föranlett all den hänförts lill nämnda varukategorier. 1 fråga om transport av sådana hälso- och miljöfarliga varor som är fariigl gods enligt lagen (1982:821) om transport av fariigl gods gäller LHMV endasl i den utsträckning som regeringen förordnar. I övrigl har arbelarskyddslagsliftningen, miljöskyddslagsliflningen och annan lagstiftning angående varor hänförliga lill hälso- och miljöfarliga varor gällt fullt ut vid sidan av LHMV. Någon utirycklig beslämmelse om detta har inle ansells behövlig.

LKP har en något annorlunda ulformning än LHMV när del gäller förhållandet lill annan lagsliftning. Visseriigen gäller också enligt LKP att lagen inle skall lillämpas i de fall en effektiv kemikaliekontroll redan ulövas enligt annan lagstifining. Avgränsningen enligt LKP är emellertid inle så definiliv som den är enligt LHMV. Syftet är att förhindra au vissa skadeverkningar av en del produktgrupper blir oreglerade.

Såviu gäller livsmedel, läkemedel och djurfoder öppnar bemyndigandet i försia slyckel således en möjlighel lill ingripanden med slöd av LKP om den lagstiftning som tar sikle på dessa särskilda produktgrupper skulle visa sig Olillräcklig för all lillgodose hälso- eller miljöskyddssyflena.

Prop. 1984/85:118 42

1 fråga om förhållandel lill läkemedelsförordningen bör följande gälla. När del gäller läkemedlens påverkan på miljön i samband med eller efter destruktion bör den nya lagen lillämpas. Den nya lagen bör också kunna lillämpas i vissa förvarings-, förpacknings- och märkningsfrågor, där läkemedelsförordningen inte inrymmer tillräckliga möjligheter till ingripanden mol kemiska miljö- och hälsorisker.

I fråga om radioaktiva produkler gäller lagen enligt andra stycket inte för joniserande sirålning. Skydd mol sådan sirålning regleras i strålskyddslagen (1958:110). Däremot får lagen liUämpas på sådana produkter i den mån del behövs för alt förebygga andra risker än sådana som beror på joniserande strålning. Molsvarande gäller enligt stadgandet i förhållande liU lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor.

Tredje stycket, som gäller förhållandel till lagen (1982:821) om iransporl av farligl gods, moisvarar utan ändring i sak 3§ iredje stycket LHMV. Della innebär i princip alt regleringen av sådana transporter inte skall ske med stöd av LKP, såvida inte särskilda skäl föreligger. Möjligheten för regeringen alt förordna om gUlighel av LKP ger förfaltningsstöd för vissa bestämmelser om transport i förordningen (1975:364) om miljöfarligt av-faU.

I fiärde slycket avses lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Jag har i avsnitt 2.3 redogjort för förhållandel till marknadsföringslagen och arbelsmiljölagen.

4§

Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får föreskriva atl lagen skall tUlämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkl.

Paragrafen motsvarar 11 § i kommissionens förslag. Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får enligt paragrafen föreskriva att lagen skaU lillämpas också på sådana varor som innehåller eller har behandlats med kemiska produkler. Föreskrifterna kan avse skydd mot t. ex. effekler av ell ämne som avges när en vara hanteras, även om ämnet som sådanl inle ingår i varan ulan bildas vid hanleringen. De hälso- eller miljörisker som avses med bestämmelsen omfallar alltså även sådana risker som kan orsakas genom en hantering som innebär all ett nytt ämne bildas och avges, t. ex. vid upphettning av plastmaterial. I tillämpningsföreskrifter får särskilt anges vilka regler som gäller också varorna. Innebörden av bestämmelsen är alltså - frånsett den allmänna bestämmelsen om försiktighetsmått som behandlas i 6 § - all lagen får tillämpas på varorna först efler särskilt beslul.

Prop. 1984/85:118 43

5§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undanlag från lagens tillämpning i fråga om visst produktslag eller viss hanlering eller imporl av kemiska produkler.

Paragrafen moisvarar i sak 4 § LHMV och 4§ i kommissionens förslag.

Med slöd av molsvarande bemydigande i LHMV har regeringen i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor föreskrivii all LHMV inte äger tillämpning i fråga om lobaksvaror. I fråga om teknisk spril och alkoholhaltiga preparat äger LHMV lillämpning endasl i den mån varans hälsofariiga egenskaper betingas av annal däri ingående ämne än elylalkohol. Detsamma bör gälla enligt den nya lagen.

LKP innehåller ingen specialbestämmelse angående försvarsmakten. Det allmänna bemyndigandel i paragrafen all förordna om undanlag omfattar också försvarsmakten, såsom jag framhållil i avsnill 2.3.

Skyldigheter vid hantering och import av kemiska produkter

6§

Den som hanterar eller importerar en kemisk produkl skall vidta de ålgärder och iaklla de försiktighetsmått i övrigl som behövs för alt hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om en sådan vara som avses i 4 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får meddela särskilda föreskrifier om försiktighetsmått.

Paragrafen motsvarar 5§ första slyckel försia meningen och andra slycket LHMV saml 5 § försia och fjärde slyckena i kommissionens förslag. Bestämmelsen i andra meningen i försia slycket motsvarar närmast 1 § försia slyckel 2 LHMV.

Den som hanterar eller importerar en hälso- och miljöfarlig vara skall enligt 5§ första slyckel försia meningen LHMV vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigl som behövs för alt hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Denna grundregel för hanteringen av hälso- och miljöfariiga varor kompletteras i LHMV med allmänna beslämmelser om undersöknings- och märkningsskyldighel. Aktsamhetsregeln riklar sig till alla som på ett eller annal sätt befattar sig med hanteringen av en vara.

Förevarande paragraf innebär ingen ändring i sak i förhällande till bestämmelsen i LHMV. Eflersom LKP omfaltar alla kemiska produkler och inte bara sådana som är hälso- och miljöfarliga, skall emellertid aktsamhetsregeln alllid iakttas vid all hantering och import av kemiska produkler.

Bestämmelsen får ett konkret innehåll för särskilda situationer genom de följande paragraferna i lagen och genom föreskrifier som meddelas av regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer men är också direkl slraffsanktionerad.

Prop. 1984/85:118 44

Aktsamhetsregeln gäller förutom yrkesmässig hantering och import också användning i konsumenlledel av kemiska produkter samt prival import. Som elt viktigt exempel vill jag nämna all barn skall skyddas mot de förgiflningsrisker som en bristfällig hantering innebär. Jag ämnar också föreslå regeringen all föreskriva atl förpackningar lill hälso- eller miljöfarliga produkler skall vara betryggande ulformade. De skall inte heller genom sin ulformning medföra risk för förväxling och skall vid behov utformas med särskUd hänsyn till barns säkerhel.

7§

Del åligger särskUl den som lillverkar eller importerar en kemisk produkl atl genom egna undersökningar eller på annal sätt se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produklen kan orsaka.

En näringsidkare som utreder kemiska produkters egenskaper från hälso- eller miljöskyddssynpunkt skall göra del i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhei.

Regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer får meddela yllerligare föreskrifier beiräffande ulredningen om kemiska produkter.

Paragrafens första stycke motsvarar 5 § försia stycket andra meningen LHMV samt 5 § andra slyckel i kommissionens förslag. Andra slycket, som saknar motsvarighet i LHMV, moisvarar 6§ första meningen i kommissionens förslag. Tredje stycket motsvarar 5§ andra slycket LHMV saml 5 § fjärde stycket och 6§ andra meningen i kommissionens förslag.

Försia stycket. Enligt 5§ första stycket andra meningen LHMV skall särskilt den som lillverkar eller importerar en hälso- eller miljöfariig vara noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Undersökningsskyldighelen enligt LHMV åvilar alltså i särskilt hög grad tillverkare och importör. Della överensslämmer med del synsäll som präglar LKP. Skyldighelen skall ses mol bakgrund av all del inle är möjligt all undvara alla produkler som har något slag av farliga egenskaper. Det är därför nödvändigt alt hanleringen av kemiska produkter över huvud laget ordnas så alt skada på människor eller i miljö kan undvikas. En förutsäuning för della är atl de som skall hanlera produkterna vet på vilkel säu produkterna är farliga. Tillverkare och importörer skall därför bedöma vilka egenskaper en produkt har. Utredningsskyldigheten är forllöpande och upphör t.ex. inte när produklen har förts ul på marknaden. Vilken ulredning om en produkl som får anses liilfredsslällande måste bli beroende av en rad olika omständigheter. Höga krav måsle t. ex. ställas när det är fråga om ell helt nylt användningssätt även om del aktuella ämnet är väl utrett i hell andra användningar. Delsamma gäller i fråga om nya ämnen. Den möjliga expositionen är alllid en belydelsefull faktor. Del måsle också framhållas att den närmare innebörden av kraven på ulredning besläms av den vid varje lidpunkl rådande velenskapliga kunskapsnivån. Bestämmelsen har kommenterats utföriigt i avsnitt 2.5 i den allmänna moliveringen.

Prop. 1984/85:118 45

Den som lillverkar eller importerar en kemisk produkt bör bedöma produklen med hänsyn till arten och graden av fariiga egenskaper och klassificera den med avseende på dess hälso- och miljöfarlighet.

Bestämmelsen i andra stycket lar sikle också på andra näringsidkare än tillverkare eller importörer, l.ex. sådana som bedriver toxikologisk konsultverksamhet. Naturiiglvis behöver en tillverkare eller en importör inte själv genomföra de utredningar om produktens egenskaper från hälso- och miljösynpunkt som behövs för hans verksamhel. Han måsle ha möjlighel att förlita sig på resultat från utredningar som andra har gjort och att t. ex. anlila konsulttjänster. En förutsätlning är att utredningarna har genomförts och redovisats på etl vetenskapligt korrekt sätl. Del är angelägel all all yrkesmässig utredningsverksamhet inom detla område håller en hög kvalilel, såväl den som bedrivs av tillverkare och importörer som den som bedrivs av t. ex. konsulter.

De närmare föreskrifterna om utredningsskyldighet får enligt tredje slyckel meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Genom sådana föreskrifter bör bl.a. kunna preciseras hur en utredning skall genomföras och redovisas med avseende på vilka ämnen eller föreningar som ger produkten farliga egenskaper, arlen och graden av de fariiga egenskaperna, lämpliga skyddsåtgärder samt vilka åtgärder som behovs för all ta hand om avfall från produklen.

Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkl skall ha tillgång lill den kemiska och toxikologiska kompetens som behövs med hänsyn lill verksamhelens omfallning och produktens egenskaper.

Regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer får meddela ytteriigare föreskrifterom kompetenskrav.

Enligt paragrafen, som saknar motsvarighet i LHMV och i kommissionens lagförslag, gäller atl den som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk produkt måste ha en viss sakkunskap. Kompetenskravet gäller med olika slyrka beroende på i vilkel led hanleringen sker.

Den som lillverkar eller importerar en kemisk produkt skall i den omfallning som behövs med hänsyn lill arlen och omfaltningen av verksamheten ha tillgång lill kemisk och toxikologisk kompetens samt hålla sig underrättad om forskning och teknisk utveckling av betydelse för skyddel av hälsa och miljö.

Den som yrkesmässigl överlåter en kemisk produkt bör ha del kunnande som behövs med hänsyn till produktens egenskaper. Återförsäljare av kemiska produkler skall lill köparna vidarebefordra korrekt risk- och skyddsinformation. Särskilt återförsäljare med större kemikalieförsäljning måsle ha god kännedom om de regler som gäller t. ex. för klassificering och märkning av produkler efler deras hälso- och miljöfarlighet. Förståelse för dessa regler förutsätter allmänna kunskaper om kemiska produkters egen-

Prop. 1984/85:118 46

skaper och effekler saml kännedom om begrepp som kan förekomma i märkning och annan produktinformation, l.ex. akut och kronisk giftighet, allergiframkallande och frätande egenskaper, nedbrytbarhet och bioacku-mulering. Återförsäljarna bör normall kunna få sill behov av informalion om de saluförda produkternas egenskaper tillgodosett genom den risk- och skyddsinformalion som tillverkarna och importörerna skall lämna om varje produkl. De ytteriigare kunskaper som behövs för atl återförsäljare skall kunna fullgöra sina skyldigheler, t. ex. alt tillgodose köparnas behov av informalion, kan byggas upp inom förelagen. Som framgår av 11 § kan även i fortsättningen handel med särskilt fariiga varor underkastas någon form av lillslåndsprövning. En sådan prövning ger samhällel möjlighel all ställa villkor för tillstånd och bör i fortsättningen ha en tydligare inriktning på kunskapskrav än f n. Reglerna om kompetenskrav är avsedda att bl. a. uigöra en bas för tillståndsprövningen.

Företag som hanterar kemikalier behöver kunskaper om kemiska risker på lägst den nivå som behövs för all förslå innebörden av de begrepp som används för atl ange kemikaliers hälso- och miljöfarlighet. De behöver också yrkeshygienisk och omgivningshygienisk sakkunskap för att kunna bedöma vilka hälso- eller miljörisker som kan uppstå på grund av hanteringen.

Slora förelag med omfattande kemikaliehantering bygger ofta upp en egen kompetens för alt inhämta och bedöma information från leverantörerna eller från annal håll. Detla brukar ske bl.a. inom förelagshälsovården som normalt inrymmer medicinsk och skyddsteknisk saml ofta även yrkes-hygienisk sakkunskap. Användarförelag ulan egna resurser för bedömning av riskerna vid hanteringen måsle anlila uiomslående sakkunskap. Detta gäller även för tillverkare och importörer.

Arbelsmiljölagstiflningen innehåller de krav som bör ställas på yrkemässig användning av kemikalier från arbetsmiljösynpunkl. Motsvarande gäller om miljöskyddslagstiftningen beträffande den yttre miljön. Förevarande paragraf ger möjlighel alt slälla de ytterligare kompetenskrav som kan behövas för en säker kemikaliehantering inom förelagen.

9§

Den som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk produkt skall genom märkning eller på annat säll lämna uppgifter av belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

Regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer får meddela yllerligare föreskrifier om produktinformation.

Paragrafen moisvarar närmasl 5§ första slycket iredje meningen och andra slycket LHMV samt 5 § Iredje och fjärde slyckena i kommissionens förslag.

Enligt 5 § LHMV gäller alt en hälso- eller miljöfarlig vara skall märkas tydligt med uppgifler av belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. I

Prop. 1984/85:118 47

18 § kungörelsen om hälso- och miljöfariiga varor finns vissa föreskrifter om hur förpackning tiU gift eUer vådligt ämne skall vara märkt. Med slöd av regeringens bemyndigande har produktkontrollnämndéh vidare meddelat allmänna föreskrifter om märkning av hälsofariiga varor.

Den lagstadgade produktinformation som enligt LKP skall åtfölja kemiska produkter skaU, uiöver vad som har kunnat föreskrivas med slöd av LHMV, kunna innehålla sådan produktinformation som inte är av ren varningskaraktär men som ändå är av belydelse från hälso- eUer miljöskyddssynpunkt. Della är en följd av atl lagens lillämpningsområde inle är begränsai på motsvarande säu som LHMV. Som exempel på informalion som här avses kan nämnas uppgifler om en varas identitet, tillverkarens eller importörens namn och resultatet av gjord bedömning. För brukaren är sådana uppgifler av belydelse även för produkler som leverantören inle anser hälso- eUer miljöfariiga.

Fortfarande bör dock syftet med informalionen primärt vara alt sprida upplysning om risker som är förenade med hanteringen av en kemisk produkl.

Informationen kan enligt LKP lämnas även på annal sätl än genom märkning. Informalionen kan lämnas l.ex. genom informationsblad. Produktinformationen kan avse såväl hälso- som miljörisker. Olika krav på informationen kan ställas beroende på om den som skall la emot informationen är en konsument eller en näringsidkare.

Del bör ankomma på regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om produktinformation. Andra stycket ger stöd för della.

10§

Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkl skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfallning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver

1. lämna de uppgifler om produkten och dess hantering som kan behövas
för all bedöma hälso- eller miljörisker,

2. rapportera sådana rön som har betydelse för bedömningen av produk
ten från hälso- eller miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända
för myndigheten.

Punkt 1 moisvarar närmasl 8 § LHMV, medan punkt 2 saknar motsvarighet där. Paragrafen motsvarar 9 § i kommissionens förslag.

Punkt 1. Enligt 8§ LHMV är den som yrkesmässigl hanterar eller importerar ämne, beredning eller annan vara skyldig au tiU myndighet som regeringen bestämmer och i den ordning sådan myndighel föreskriver lämna de uppgifter om varans sammansättning, egenskaper i övrigl och hantering som är nödvändiga för ulredning om varans hälso- eller miljöfarlighet.

I LHMV föreskrivs en rapporteringsskyldighet som inle är begränsad lill hälso- och miljöfarliga varor. Skyldighelen enligt LHMV omfattar såväl

Prop. 1984/85:118 48

kemiska varor i allmänhel ulan hänsyn till deras farlighet för människor som andra varor som del är av särskild belydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt all få uppgifler om.

Det får ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer alt meddela föreskrifter om omfattningen av uppgiftsskyldighelen för den som hanterar eller importerar en produkl. Genom tillämpningsföreskrifter får också anges tidpunkten för uppgiftsskyldighelens inträde och vem som i ell visst fall är uppgiftsskyldig. Den uppgiftsskyldighei som får föreskrivas går längre än molsvarande skyldighel enligt LHMV och kan omfatta alla de uppgifter om produkten och dess hanlering som kan behövas för alt överblicka och bedöma tänkbara hälso- eller miljörisker inle bara lill följd av användningen av varje enskild produkl för sig utan av hela kemikalieanvändningen i samhällel.

Den uppgiftsskyldighei som behandlas i förevarande beslämmelse avser bl. a. sådana uppgifler som samlas in lill del produktregister somjag nämnl i avsnitt 2.8 i den allmänna motiveringen. Del bör dock framhållas alt stadgandet också ger uirymme för sådana uppgifisinsamlingar som behövs t. ex. för kartläggningen av ell problemområde utan alt insamlingen har någon direkt anknytning till produktregislret.

De uppgifter som behövs för lillsynen av lagens efterlevnad i ett enslaka ärende skall däremot inle inhämtas med slöd av bestämmelserna i ifrågavarande paragraf utan med slöd av 15 §.

För all underlätta myndigheternas kontroll av användningen av kemiska produkler föreskrivs i punkt 2 alt den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkl skall rapportera sådana rön som har belydelse för bedömningen av produklen från hälso- eller miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända för myndighelen. Den som är osäker om sitt egel ansvar eller myndighelens kunskap i en viss fråga måsle för att ha fullgjorl sina skyldigheler förvissa sig om ifrågavarande rön är kända hos myndigheten. Man kan dock förutsätta atl kemikaliemyndigheten följer de viktigare velenskapliga tidskrifterna. Rapporteringsskyldigheten gäller inte bara egna rön utan också sådanl som inhämtas t. ex. från en utländsk tillverkare.

TUlstånd m. m.

ll§

öm del behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva all en kemisk produkl får hanteras eller importeras endasl efter lillslånd eller all för hanlering eUer import av en sådan produkt skall gälla annal särskilt villkor.

Paragrafen moisvarar 6 § försia slycket LHMV och 7 § i kommissionens förslag.

Enligt LHMV kan regeringen eller produklkonlrollnämnden, om det är

Prop. 1984/85:118 49

påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, föreskriva att hälso- och miljöfarlig vara av visst slag får hanleras eller importeras endasl efler särskilt lillstånd eller atl för hanlering eller import av sådan vara skall gälla annal särskilt villkor.

Den kontroll av hanleringen och importen av hälso- och miljöfarliga varor som LHMV gjort möjlig finns del enligt förevarande paragraf utrymme för också enligt LKP. Om del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får därför föreskrivas bl. a. atl den som vill saluhålla, överiåla eller använda kemiska produkler av visst slag måsle begära tillstånd lill detta. Vid tillståndsgivningen skall liksom vid lillämpningen av LHMV den handläggande myndigheten bedöma risken med produkten eller hanleringen av produklen och göra en avvägning mellan risk och nylla. Om tillstånd meddelas kan myndigheten också föreskriva villkor som direkl lar sikte på alt förebygga skador. Sådana vUlkor bör kunna ändras, när del finns skäl därtill. Etl meddelat lillslånd bör också kunna återkallas när som helst. Så bör kunna ske t.ex. om varans sammansättning ändras eller nya risker med varan upptäcks som inte var kända när varan godtogs. Myndighelen bör ingripa så snart omständighetema kräver det. Tillslåndskrav är i många fall så ingripande att föreskrifter därom normall bör ulfärdas av eller åtminstone underställas regeringen. Villkor som syftar lill atl förebygga skador lorde oflasl komma alt rikla sig mol den som lillverkar, importerar eller försäljer viss vara. Sådana villkor kan också avse brukarens skyldigheler. Så t. ex. kan föreskrivas begränsningar i en varas användningsområde eller skyldighel atl använda viss skyddsutmstning vid hantering av en vara.

Bemyndigandel i paragrafen omfallar också sådan förhandsgranskning av kemiska ämnen eller produkler som avses i avsnill 2.7 i den allmänna motiveringen.

Exempel på föreskrifter enligt paragrafen är sådana som avser anmälan av produkler eller krav på lillslånd för hanlering eller import av särskih fariiga produkter och krav på registrering av bekämpningsmedel. Till föreskrifter enligt paragrafen räknas också bestämmelser om tillslåndskrav eller villkor som avser en enskild produkl eller etl visst ämne. Från tillämpningen av LHMV kan jag nämna all regeringen har meddelat bestämmelser i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor med tillslåndskrav och villkor avseende bekämpningsmedel, PCB m.m., molorbensin och kadmium.

Bemyndigandet i paragrafen medger även all föreskrifter av helt eller delvis nyll slag meddelas. I anslulning till vad nalurvårdsverkel har anförl i sill remissyttrande villjag särskilt peka på all del kan bli akluelll all skärpa kraven såvitt gäller företagens hantering genom alt den som överlåter vissa kemiska produkler också blir skyldig att återta produkten som ell led i avfallshanteringen. Sådana föreskrifter kan bl.a. komma i fråga som ell villkor för försäljning lill konsumenterna av batterier med innehåll av kvicksilver och kadmium, (jfr avsnitt 2.13 i den allmänna moliveringen).

4 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 50

12 §

År del av särskild belydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer förbjuda hanlering eUer imporl av en kemisk produkt.

Paragrafen moisvarar i huvudsak 7§ första slycket LHMV och 8§ i kommissionens förslag.

I sådana faU då en kemisk produkl kan medföra en särskilt betydande risk för människors hälsa eller för allvarlig miljöskada får enligt paragrafen regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer omedelbart ingripa med generellt förbud mot hanlering eller import av produklen. En fömlsätlning för elt förbud är atl lUlslånd eller villkor som avses i 11 § inte är en tillräckligt ingripande ålgärd för alt undanröja den akluella hälsoeller miljörisken. Med slöd av bestämmelsen är del möjligt alt ingripa såväl mot en enslaka produkl som mol produkler av etl visst slag. Här avses bl. a. varor som på kortare eller längre sikt kan befaras vara cancerframkallande, fosterskadande eller ärfllighelsändrande. Hit hör också produkter vars skadeverkningar i del enskilda fallel inle behöver vara av allvarlig art men genom varornas utbredda användning kan drabba många människor, t. ex. kosmetiska eUer hygieniska medel.

Miljöfarligt avfall

13 §

Om det är påkaUat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen föreskriva alt slutligt omhändertagande av visst avfall på vilkel denna lag är lillämplig (miljöfariigt avfall) får bedrivas yrkesmässigl endasl av juridisk person i vilken staten har inflytande.

Paragrafen moisvarar i huvudsak 7§ andra slyckel LHMV och 12 § i kommissionens förslag.

Om det är påkaUat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt kan enligt LHMV regeringen föreskriva all ålervinning, oskadliggörande, långtidsförvaring eller annal därmed jämförligt förfarande för slulligl omhändertagande av visst slag av avfall får bedrivas yrkesmässigt endasl av juridisk person vari staten har inflylande.

Avfall av kemiska produkter räknas också som kemiska produkter vid lillämpningen av LKP. LKP ger alltså möjligheter lill ingripanden på samma sätt som i fråga om kemiska produkler i övrigl. Regleringen av hanteringen av det miljöfarliga avfallel bör liksom tidigare ske i en särskild regeringsförordning. Dämiöver har LKP liksom LHMV anseits böra innehålla särskilda regler om slutligt omhänderlagande av miljöfarligt avfall. Enligt bestämmelsen kan en ensamrätt atl behandla miljöfariigt avfall föreskrivas för ell visst förelag. Den behandlingsverksamhel som avses är liksom enligt LHMV slulligl omhändertagande. Därmed avses ålervinning.

Prop. 1984/85:118 51

oskadliggörande, långtidsförvaring och annat därmed jämförligt förfarande. Paragrafen medger däremoi inle en ensamrätt för transporter och mellanlagring av miljöfarligt avfall.

Bemyndigandet i 7§ andra stycket LHMV har av regeringen använts till att förbehålla för Svensk avfallskonvertering aktiebolag (SAKAB) all yrkesmässigt slulligl omhänderta miljöfariigt avfall. Behandlingsförelagels ensamrätt kan inskränkas genom atl elt annat förelag får särskilt lillslånd atl behandla miljöfarligt avfall.

Tillsyn

14 §

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. Tillsynen får inte avse hantering av kemisk produkl i enskilt hushåll.

Paragrafen överensslämmer i sak med 11 § LHMV och 13 § i kommissionens förslag. Dessulom föreskrivs uttryckligt att tillsynen inle får avse hanlering av kemisk produkt i enskill hushåll. Detla gäller givelvis också i fråga om sådana varor som avses i 4§. Evenluella Ivångsingripanden med anledning av överträdelser vid hanlering i hemmen av straffbelagda föreskrifter får därför ske med slöd av rällegångsbalken.

Det ankommer på regeringen atl fördela tillsynsuppgifterna mellan olika cenirala, regionala och lokala myndigheter. På del lokala planel är del, utom många faU som avser tillsyn mot tillverkare och importörer, främst de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna som avses svara för den omedelbara liUsynen inom kommunen. Detla överensslämmer med vad som gäller f n. Jag avser atl senare förelägga regeringen elt förslag om hur denna fördelning bör ske.

15 §

En tillsynsmyndighet har räll all på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för lillsynen.

Paragrafen motsvarar i sak 12 § LHMV och 14 § i kommissionens förslag. Liksom lidigare ger bestämmelsen en tillsynsmyndighet möjlighet att som ell led i den löpande tillsynen i etl visst ärende besluta atl den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall lämna myndigheten de upplysningar och handlingar som behövs. Det kan gälla en kemisk produkts ursprung, sammansättning, egenskaper i övrigt, avsedd hantering, omsättning e.d. Myndigheternas befogenheier omfattar också relevanla delar av fakluror, handelsböcker, följesedlar, leveransverifikationer, laboratoriejournaler, analysprolokoll och likartade handlingar.

De uppgifler som framkommer i samband med lillämpningen av denna

Prop. 1984/85:118 52

paragraf kan i sin lur ligga till grund för vilesbeslul och andra ingripanden. Underlålenhel atl lämna upplysningar kan medföra straffansvar enligt 20 § försia slycket punkl 3.

16 §

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifier som har meddelals med slöd av lagen skall efterlevas.

Beslul om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underiåler någon all vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelals med slöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndighelen förordna om rättelse på hans bekosinad.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 § LHMV och 15 § i kommissionens förslag.

Enligt LHMV får lillsynsmyndighel meddela de förelägganden och förbud som uppenbart behövs för att LHMV eller föreskrifter som meddelats med slöd av LHMV skall efterlevas. I övrigt innebär bestämmelserna i försia stycket ingen ändring i sak jämfört med LHMV.

Liksom lidigare bör aUlså en lillsynsmyndighel vid brislande efterlevnad söka nå rättelse på frivillig väg genom råd och anvisningar. När den frivilliga vägen inle är framkomlig, innebär borttagandet av uppenbarhets-rekvisilel en väsentiig uividgning av myndighelernas befogenheier jämfört med LHMV:s beslämmelser. Någon principiell begränsning till klara fall av överträdelser föreligger således inte. Med hänsyn till de beslämmelser om överklagande som finns innebär delta ingen risk för rättssäkerheten. De befogenheter som följer med paragrafen bör alltså i princip ulnylljas när del är påkallal av hänsyn till hälso- eller miljörisker. Jag vill i sammanhanget hänvisa till alt uppenbarhelsrekvisilel inle heller finns i motsvarande bestämmelse i arbelsmiljölagen. Liksom tidigare kan etl vilesföreläggande vara ett allernaliv till en ålalsanmälan. När det gäller etl straffbelagt förfarande bör dock inte vilessanklionen i andra stycket lillämpas som ett alternativ i de fall då frågan lämpligen bör prövas i straffprocessuell ordning, dvs. då någon oklarhet föreligger i skuldfrågan.

Åven bestämmelsen i tredje stycket bör enligt min mening kunna lillämpas annorlunda än molsvarande beslämmelse i LHMV. I specialmotiveringen till 13 § tredje stycket LHMV förordades att rättelse på den försumliges bekosinad skulle ses som ett sisla medel för all åstadkomma efterlevnad. Enligt min mening ger varken lagtexten eller ändamålel med bestämmelsen anledning till en så snäv tolkning. Rätlelse på den försumliges bekostnad bör i stället användas som en lillsynsbefogenhet bland andra när skäl föreligger därtUl.

17 §

För tillsyn enligt denna lag har en lillsynsmyndighel rält lill tillträde tUl områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hanleringen av kemiska produkler och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget prov belalas inle ersättning.

Polismyndigheten skall lämna det bilräde som behövs för tillsynen.

Om skyldighet att ersätta en liUsynsmyndighei kostnader för provlagning och undersökning av prov föreskriver regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer.

Paragrafen moisvarar med endast några redaktionella ändringar 14 § LHMV och 16 § i kommissionens förslag.

Enligt 60 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor skall tillsynsmyndighets kosinader för provtagning och undersökning av prov i den utsträckning och enligt de villkor produktkontrollnämnden föreskriver ersältas av den i fråga om vars verksamhet provtagningen och undersökningen utförts. Jag avser att föreslå regeringen att motsvarande föreskrifter meddelas för lillämpningen av LKP såvitt nu är i fråga. Det utmärkande för dessa avgifier är atl de avser ersällning för kosinader i enskilda ärenden där tillsynen avser efterlevnaden av LKP och föreskrifter som har meddelats med slöd av LKP.

Avgifter

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får föreskriva om avgifter för myndighels verksamhel enligt denna lag.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § LHMV och 17 § i ulredningens förslag. Bestämmelsen har i den allmänna motiveringen kommenterats i avsniu 2.11.

19 §

Om del med slöd av denna lag har meddelats föreskrifter som medger undanlag från en beslämmelse om hanlering eller import av vara av visst slag och sådana föreskrifier kan antas innebära ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar varan, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva aU en särskild avgift skall las ut för atl utjämna en sådan fördel.

Paragrafen motsvarar IOa§ LHMV och 18 § i kommissionens förslag. I förhållande lill LHMV innebär bestämmelsen den skillnaden all regeringen inte endast får överiåta ål myndighet att meddela föreskrifter om hur en avgifi skall beräknas ulan också överiåta till myndighelen all beslämma när avgift skall las ut.

Annars skall alltså bestämmelsen tillämpas på samma sätt som IOa§ LHMV. Bemyndigandel gör del möjligt all besluta om dispensavgifter

Prop. 1984/85:118 54

även i fråga om andra slag av kemiska produkter än molorbensin som är del enda produklslagel som f. n. omfattas av en sådan avgift.

Ansvar, sekretess m. m.

20 §

Den som

1. med uppsåt eller av grov oaklsamhel bryter mol 6§,

2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryler mol föreskrifl, villkor eller förbud som meddelals med stöd av 6-12§§ eller

3. med uppsåt eller av oaktsamhet underiåler all fullgöra vad som åligger honom enligt 15 §,

döms till böter eller fängelse i högsl ell år.

I ringa fall döms inle lill ansvar.

Till ansvar enligt första slycket döms inle om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om siraff för vam-smuggling.

Den som har överträtt vilesföreläggande eller viiesförbud döms inle lill ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Enligt 16 § LHMV är straffskalan böler eUer fängelse i högsl etl år för den som uppsålligen eller av oaklsamhel bryler mot föreskrifl, förbud eller villkor som meddelals med stöd av 5§ andra slyckel eller 6—8§§. TUl samma siraff skall den dömas som uppsålligen eller av grov oaktsamhet bryler mol 5 § första stycket LHMV.

Enligt första stycket första punkten är del endast bestämmelsen om försiktighetsmått i 6§ som är direkl slraffsanktionerad. Liksom tidigare krävs för ansvar vid överträdelse av den allmänna bestämmelsen om försiktighetsmått all gärningen har begålls med uppsåt eller av grov oaklsamhel.

Ansvarsbestämmelsen i andra punkten avser överträdelse av föreskrifter som regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer har meddelat om försiktighetsmått (6§), utredningsskyldighet (7§), kompetenskrav (8§), produktinformation (9§), uppgifisskyldighet (10§), tillstånd och villkor (11 §) saml förbud (12 §).

Enligt tredje punkten straffsanktioneras broll mot upplysningspUkten i 15§.

Enligt andra stycket skall inte dömas till ansvar i ringa fall.

Liksom enligt LHMV skall enligt tredje stycket ansvar inte ådömas enligt LKP om ansvar för en gärning kan ådömas enligt brottsbalken. Delta innebär vid lagkonkurrens (dvs. när brottsbalkens och LKP:s bestämmelser samiidigi kan tillämpas) bl. a. atl beslämmelsema i 13 kap. 8 a och 9§§ brottsbalken om miljöbrotl och vållande lill miljöstörning har förelräde framför ansvarsbestämmelserna i LKP. TUl ansvar skaU inle heller dömas om ansvar för gärningen kan ådömas enligt varusmugglingslagen.

Jag vill i delta sammanhang erinra om atl LKP, liksom LHMV, över huvud tagel inle reglerar frågor om utförsel av kemiska produkler. Regeringen kan dock enligt lagen (1975:85) med bemyndigande alt meddela föreskrifier om in- eller utförsel meddela föreskrifier l.ex. om del är påkallat av hänsyn lill miljövården. Sådana bestämmelser finns i förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall.

Det fiärde stycket ger ultryck för den allmänna principen all inte ingripa med både straff och vilespåföljd mol samma förfarande.

21§

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriklig uppgifl om förhållande av belydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrifl som meddelats med stöd av lagen döms till böter.

Enligt 16 § tredje slyckel LHMV kan den dömas till böler som uppsålligen eller av oaklsamhel underiåler all fullgöra etl åliggande enligt 12 § LHMV eller en föreskrifl som meddelats med stöd av 9§ LHMV eller i ansökan eller annan handling som avges enligt den lagen eller föreskrifl som meddelals med slöd av lagen lämnar oriklig uppgifl rörande ell förhållande av betydelse.

I LKP är underlåtenhet att fullgöra en författningsenlig uppgifisskyldighet enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 10§ slraffsanktionerad enligt 20 § första slyckel punkt 2.

TUlämpningsområdet för förevarande paragraf avser de fall där etl oriktigt uppgiftslämnande inle är kriminaliserat enligt något annat straffstadgande.

22 §

Kemiska produkler eller varor som varil föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Paragrafen överensstämmer i sak med 18 § LHMV och 22 § i kommissionens förslag.

23 §

Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid erfarii om någons affärs-eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Paragrafen överensslämmer i sak med 17 § LHMV och 23 § i kommissionens förslag.

Prop. 1984/85:118 56

24 §

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna lag eller med slöd av ell bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i LHMV eller i kommissionens lagförslag, innehåller en erinran om all besvärsbesiämmelser kommer atl ulfärdas i administrativ ordning. Enligt 19 § LHMV får regeringen föreskriva om räll till överklagande för vissa organisaiioner för tillvaratagande av konsumentintresset. Beslämmelser med samma innebörd kan meddelas med slöd av förevarande paragraf.

5 Hemställan

Jag hemsläller all lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om kemiska produkler.

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighel med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:118 57

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammaniräde 1985-02-22

Närvarande: f d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.

Enligt prolokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 1985 har regeringen på hemställan av chefen för jordbmksdepartementet, statsrådet Lundkvist beslulat inhämla lagrådels yttrande över förslag till lag om kemiska produkter.

Förslagel har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Ulf Andersson.

Förslagel föranleder följande yttranden:

1 §

Lagrådet (Paulsson, Jermsten):

Paragrafen innehåller huvudregeln om lagens tillämpningsområde. Della är enligt förslagel i princip begränsat till hanlering och imporl av "kemiska ämnen och beredningar", lagtekniskl gemensaml benämnda kemiska produkter. Vad som avses med kemiska ämnen och beredningar synes inle i alla sammanhang vara fulll entydigt. Då emellerlid dessa benämningar har använls som gmndläggande begrepp redan i 1973 års lag om hälso- och miljöfarliga varor och såvitt bekant inte där vållat några nämnvärda tolkningsproblem (jfr 5 § kungörelsen 1973:334 om hälso- och miljöfarliga varor), synes några betänkligheter inle behöva hysas mol all samma ultryck kommer tUl användning även i den nya lagen.

Lagen kan emellertid bli tiOämplig även på annal än kemiska produkler. I 4 § föreslås sålunda all regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer får föreskriva alt lagen skall tillämpas på en vara, som innehåller eller har behandlals med en kemisk produkl. Lagen skulle bli mera lättläst om bestämmelsen, som ju avser lagens lillämpningsområde, placeras i anslulning tiU huvudregeln i 1 §, där den lämpligen kan bilda etl andra siycke. Härigenom skulle också vinnas alt innebörden av "kemiska ämnen och beredningar" framstår tydligare.

Vad angår den närmare utformningen av del av lagrådel sålunda förordade andra stycket må framhållas alt de olika föreskrifierna i lagen i slor utsträckning är anknutna tiU ullryckel "kemiska produkler". Den avsedda innebörden av stadgandet kommer därför lill mera adekvat utiryck om bemyndigandet anges omfatta räll alt föreskriva att lagens beslämmelser om kemiska produkler skall tillämpas på vara, som här är i fråga.

Bemyndigandel enligt remissförslagets 4 § all utvidga lagens lillämpningsområde föranleder vidare följande synpunkter från lagrådels sida. I

Prop. 1984/85:118 58

lagtexten har inte angetts under vUka förhållanden bemyndigandel skaU få utnyttjas. Delta synes slå i mindre god överensstämmelse med grunderna för 8 kap. 7 § regeringsformen. Åven om del vid en lagsliflning som den förevarande kan vara svårt atl i lagtexten med någon slörre grad av precision ange ramen för bemyndigandel synes dock stadgandets undantagskaraklär böra markeras, exempelvis genom all som fömtsättning för alt föreskrift skall få meddelas anges "om det är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt" eller annat liknande ullryck.

Enligt del remitterade förslaget anges vidare i 1 § alt lagens syfle är atl förebygga ."hälso- eUer miljöskador" av kemiska produkler. Av motiven framgår alt med hälsa här avses, liksom i gällande lag, människors hälsa. Detta synes böra komma till klart utiryck vid utformningen av bestämmelsen, som ju är avsedd att styra tUlämpningen av lagen i dess helhet.

Som framhålls i remissprolokollet innebär utformningen av skaderekvisitet enligt förslagel all den nya lagen, i motsats lill 1973 års lag, inte är strikt begränsad liU hälso- och miljörisker, som beror på kemiska eller fysikaUsk-kemiska egenskaper hos ämnet eller beredningen. Detla anges innebära atl bl. a. siUkosrisker och halkrisker vid spiU kommer alt omfattas av lagen. Däremoi skall, enligt vad departementschefen anför, lagen inle lillämpas på renl mekaniska skador, såsom att människor får skärsår av kemiska produkter. Denna begränsning av tUlämpningsområdel har emellertid inle kommit tUl ultryck i lagtexten. Att så sker synes dock viktigt, SärskUl med hänsyn tiU de faU då lagen, tiU följd av föreskrift enligt remissförslagets 4 §, kommer att gälla varor, som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter. Förslagsvis kan de avsedda skadorna — i anslulning lill framställningen i specialmotiveringen till paragrafen — beskrivas som skador förorsakade av "kemiska ämnens inneboende egenskaper".

Beaktas de synpunkter lagrådet anfört ovan kan 1 § ges förslagsvis följande lydelse:

"Denna lag är tiUämplig på hantering och import av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är all förebygga all skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper.

Om del är påkallal från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer föreskriva atl lagens beslämmelser om kemiska produkter skall tiUämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en sådan produkt."

Mueller:

Jag vUl här taga upp några frågor om den föreslagna lagens lillämpningsområde, såsom delta område bestämls framför alll i förevarande paragraf. Jag gör det mot bakgmnd av främst följande omständigheter. Del remitterade förslaget ingår såsom ell viktigt led i miljöpolitiken, vars övergripande

Prop. 1984/85:118 ' 59

mål är att trygga alla människors räll till en god livsmiljö. En utgångspunkt för förslaget är därvid atl flera av de besvärligaste miljöproblemen i dagens samhäUe kan hänföras till den slora användningen av kemikalier och all denna användning orsakal skador på människor och i miljön. Påverkan på människor kan ske på flera säll. Kemiska produkter kan således påverka de människor som lillverkar dem, använder dem eller på någol annal sätt kommer direkl i konlakt med dem. Människor kan emellertid också påverkas via inandningsluft, dricksvatten och födoämnen m. m. Mot denna bakgrund föreslås i lagrådsremissen en effekiivisering av samhällets kontroll över kemikalieanvändningen. Förslaget avser bl.a. en allmän regel om aktsamhet vid hanteringen (6 §), en regel om skyldighet för importörer och tillverkare av kemiska produkler alt undersöka produkterna (7 §), en regel som ålägger den som yrkesmässigl hanterar eller importerar kemiska produkler alt ha tillgång till kemisk och toxikologisk kompetens (8 §), en regel om skyldighet atl lämna informalion om kemiska produkler (9 §), en regel om uppgiftsskyldighei gentemoi vissa myndigheler (10 §), regler om tillstånd m.m. (11 och 12 §§), reglerom tillsyn (14-17 §§), i vilka föreslås bl.a. alt myndighet skall få rätt att med polisens hjälp bereda sig tillträde till områden och lokaler, saml regler om straff (20-22 §§), enligt vilka böter eller fängelse i högsl ell år skall ådömas den som bryter mol vissa beslämmelser i lagen, däribland den allmänna regeln om aktsamhet i 6 §.

För att det angivna syftet med lagen skall kunna nås fuUl ut är det nödvändigt att lagens tillämpningsområde definieras så noga all någon rimlig Ivekan inte kan väntas uppslå i detta hänseende. Alt så sker är dessulom av största vikl för atl trygga de enskildas rättssäkerhet. Varje omsorgsfull läsare av lagtexten bör nämligen av denna kunna få en lillför-litiig bild av tillämpningsområdel och därmed av det område inom vilket den enskilde åläggs skyldigheter och kan bli utsatt för straff eller tvångsingripanden av nyss nämnl slag.

Huvudbestämmelsen om lagens lillämpningsområde finns i 1 § av förslaget. Denna bestämmelse kompletteras av bl.a. 4 §, enligt vilken tillämpningsområdet kan ulvidgas.

Enligt 1 § är lagen tillämplig på hantering och import av "kemiska ämnen och beredningar". I lagtexten ges dessa ämnen och beredningar den gemensamma laglekniska benämningen "kemiska produkler". 1 4 § föreslås regeringen eller den myndighel regeringen besiämmer få räll all uividga lagens lillämpningsområde till atl avse även "en vara som innehåller eller har behandlals med en kemisk produkt". Begreppen "kemiska ämnen", "kemiska beredningar" och "vara" definieras inle i lagtexten.

På sätt anges i avsnittet 2.2 i den allmänna motiveringen har under remissbehandlingen motsvarande terminologi i kemikommisionens betänkande (SOU 1984:77) kritiserats av bl.a. lantbruksstyrelsen, strålskydds-institutet, Svea hovrätt och kammarrätten i Göteborg. I kriliken har anförts bl. a. all del borde bäitre klargöras vilka slag av ämnen som berörs av den föreslagna lagstiftningen.

Av specialmotiveringen till 1 § framgåratt med "kemiska ämnen" skall avses grundämnen och kemiska föreningar samt i vart fall vissa biologiska naturprodukter. Om grundämnena och de kemiska föreningarna sägs därvid all dessa ofta gemensaml benämns "(kemiska) substanser". Av den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2) och specialmotiveringen tiU 1 § framgår också att mineraler är alt räkna som kemiska ämnen. Enligt specialmotiveringen lill 1 § omfattar del lagtekniska begreppet kemiska produkter alla kemiska ämnen och beredningar som är föremål för någon form av mänsklig hantering. Däremot skall lagen inte tillämpas exempelvis vid en miljöskada på gmnd av uriakning av ett i naturen förekommande ämne lill följd av enbart naturliga processer.

Som exempel på biologiska naturprodukter som vid lillämpning av lagen skall anses utgöra kemiska ämnen nämns i specialmotiveringen till 1 § "vissa som droger använda växtdelar".

Innebörden i begreppet "vara" i 4 § berörs ej i moliveringen.

Den föreslagna lagtexten och de därtill fogade motivuttalandena ger inte en så klar bild av den föreslagna lagens tillämpningsområde som enligt vad nyss anfördes behövs för atl lagens syflen skall nås fullt ul och för atl trygga de enskildas rättssäkerhet. Jag kommer i del följande all beröra några punkter som omedelbart ger anledning till iveksamhel om den avsedda innebörden.

Särskild tveksamhet vållar den fömtsätta gränsdragningen mellan etl kemiskt ämne (1 §), å ena, och en vara som innehåller eller har behandlats med etl kemiskt ämne (4 §), å andra sidan. En sådan gränsdragning finns visserligen redan i 1973 års lag (se 1 I försia stycket punktema 1 och 2). Den saknar emellertid där reell belydelse för bestämningen av lagens tillämpningsområde, eftersom såväl del kemiska ämnet som varan ingår i tillämpningsområdet på i huvudsak samma villkor. I det remitterade lagförslaget däremot behandlas kemiska ämnen och varor på skilda sätt. Lagen blir nämligen direkt tillämplig endasl på kemiska ämnen. I fråga om varor blir lagen tiUämplig endast om regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver del. I fråga om alla varor för vilka en sådan föreskrifl inte finns kommer således gränsen mellan kemiskt ämne och vara som innehåller eller behandlats med ämnet atl också utgöra gränsen för lagens tillämpningsområde ulom i vad avser den föreslagna allmänna regeln om aktsamhet vid hanteringen (6 §) och den därtill knutna straffregeln (20 § försia stycket 1). Ämnet men inte varan kommer att omfattas av samhällels tillsyn. Hanteringen av ämnel men inle hanleringen av varan kommer att kunna föranleda tvångsingripanden enligt lagen (16 och 17 §§).

Vidare bör framhållas att begreppel vara enligt vanligt språkbmk kan omfalta såväl etl kemiskt gmndämne, exempelvis järn, som en kemisk förening, exempelvis saltsyra. Med lagförslagels ord "vara" måste uppenbarligen avses något annat, närmast ell föremål som tillverkats. Det råder inte någon tvekan om att det fårdiga papperet, den färdiga stolen eller den

Prop. 1984/85:118 61

färdiga maskinen är ett sådanl föremål. Men när i den serie av bearbetningar som behövs t. ex. från brytning av järnmalm fram lill den färdiga bilplåten övergår del kemiska ämnet järn till all bli etl sådanl föremål som i lagförslagets 4 § betecknas som vara? Motsvarande fråga kan ställas på de fiesta andra produktområden t. ex. i fråga om de kemiska föreningar som används vid framställning av plaslföremål.

När det gäUer mineraler är del oklart från vilken lidpunkl - i samband med brytningen - de skall anses vara "föremål för någon form av mänsklig hantering" och därmed såsom kemiska ämnen falla inom lagens tillämpningsområde. År del när behov av skydd mot stendamm uppkommer?

Del är också oklart hur slor mängd av elt kemiskt grundämne eller en kemisk förening som måste ingå i ell föremål som ej är liUverkal, exempelvis bruten malm, för att det vid lillämpningen av lagen skall anses vara detta kemiska grundämne eller denna kemiska förening.

Moiivullalandei om all vissa växtdelar är kemiska ämnen i lagens mening borde närmasl leda till alt alla biologiska naturprodukter - däribland exempelvis virke och fåmll — också skall anses som kemiska ämnen i lagens mening, eftersom de innehåller flera grundämnen eller kemiska föreningar. Del synes emellerlid tveksamt om della är avsell, då del beträffande sådana produkter i regel knappast föreligger något reellt behov av ålgärder för all tillgodose syflel med den föreslagna lagen.

Motivuttalandel om alt grundämnen och kemiska föreningar ofta gemensaml benämns kemiska substanser synes i viss mån tala för en så restriktiv tolkning av begreppel kemiskt ämne all del närmast blir synonymt med begreppel kemikalie och sålunda avser en produkl som framslålls för alt användas vid någon form av kemisk process. Mol en sådan tolkning lalar emellertid del förhållandel alt mineraler uttryckligen anges vara kemiska ämnen i lagens mening.

Sammanfattningsvis finner jag alt lagens lillämpningsområde inte angivits - vare sig i laglexlen eller moiiven - så tydligt som behövs för all syftet med lagen skaU kunna nås fullt ut och för att trygga de enskildas rällssäkerhet. Jag avstyrker därför atl lagförslagel läggs fram med den föreslagna ulformningen av reglerna om dess tillämpningsområde. Jag förordar i stället att såväl lagtexten som moiiven förtydligas i här angivna hänseenden. Den omsländighelen att begreppet kemiskt ämne - med samma otydlighet - används i nu gällande lag om hälso- och miljöfariiga varor ulgör inle någol bärande skäl mot sådana förtydliganden, sedan oklarheten nu blivil belyst. Del bör i sammanhanget också observeras alt otydligheten i del använda begreppet kemiskt ämne i nuvarande lag är av mindre belydelse, eflersom den lagen endasl gäller sådana ämnen som kan befaras medföra skada på människor eller i miljön, under det att lagförslagel avser alla kemiska ämnen, alltså även de som är hell riskfria.

Vid min fortsatta granskning ulgår jag ifrån del remillerade förslagel i nu föreliggande skick; jag har alltså inle kunnal beakla resultatet av de förtyd-

Prop. 1984/85:118 62

liganden beiräffande tillämpningsområdel som jag förordal i del föregående.

Med beaktande av denna reservation instämmer jag i vad ledamöterna Paulsson och Jermsten i övrigt anfört under 1 §.

3§ Lagrådet:

I förevarande paragraf ges vissa bestämmelser om den nya lagens avgränsning i förhållande till annan särskild lagsliftning som också gäller kemiska produkler.

Belråffande första slycket anser lagrådel bl.a. alt användningen av ullrycken "hvsmedel", "läkemedel" och "djurfoder" i förening med en hänvisning tiU "särskilda bestämmelser" kan ge anledning lill missförstånd. Således innehåller livsmedelslagen (1971:511) definitioner som innebär all t. ex. ell kemiskt ämne, som ännu inle har lillförts någol som enligt lagen ulgör "hvsmedel", betecknas som "livsmedelstillsats". Ell förslag till ny lag om foder som nyligen har granskats av lagrådel är i delta hänseende uppbyggt på motsvarande sätt. Med tanke på all del just är sådana "tillsatser" som främsl är av intresse i detla sammanhang bör lagtexten förtydligas på denna punkt. Det bör lämpligen ske på del sället atl hänvisning görs direkl lill de förfatiningar det här är fråga om. Åven innebörden av de föreslagna bestämmelserna i andra och Qärde styckena skulle enligt lagrådels mening komma till tydligare ultryck med en annorlunda utformning. Lagrådel förordar därför att paragrafen ges följande lydelse:

"Denna lag gäller inte sådana kemiska produkler som omfattas av livsmedelslagen (1971:511), läkemedelsförordningen (1962:701) eller lagen (1961:381) om tUlverkning och handel med fodermedel m. m. Om del från hälso- eller miljöskyddssynpunkt är särskilt påkallal får regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer dock föreskriva atl bestämmelserna i denna lag skall tillämpas även på sådan produkl.

I fråga om kemiska produkter som omfattas av strålskyddslagen (1958:110) eller lagen (1975:69) om explosiva och brandfariiga varor är bestämmelserna i denna lag inte tillämpliga för all förebygga hälso- eller miljöskador på gmnd av joniserande strålning respeklive explosion eller brand.

I fråga om transport...... regeringen bestämmer.

Denna lag gäller inle sådan hantering av kemiska produkler som omfallas av lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark."

Det bör slutiigen anmärkas, att 1961 års lag enligt den tidigare berörda lagrådsremissen från den 1 januari 1986 avses bli ersatt av en lag (1985:000) om foder.

Prop. 1984/85:118 63

4§

Lagrådet-Hår erinras om alt lagrådet vid 1 § förordal all en bestämmelse motsvarande den i 4 § föreslagna las in i 1 §. Bilräds della kan alltså 4 § ulgå.

Lagrådet:

Första stycket innehåller en allmän försiktighetsregel, som har sin principiella motsvarighet i 5 § försia stycket 1973 års lag. Regeln, som är straffsanktionerad (20 §), skall enligt försia meningen gälla vid hanlering och import av kemiska produkter, således enligt definilionen i 1 § kemiska ämnen och beredningar. Enligt andra meningen skall bestämmelsen vidare gälla även "i fråga om en sådan vara som avses 14 §".

Av vissa uttalanden i moiiven all döma kan del antas att den avsedda innebörden av sistnämnda mening är all alla varor som anges i 4 § skall omfallas av försiktighetsregeln, alltså även de som inle blivil föremål för där åsyftad föreskrifl. Bestämmelsen gäller således hantering och imporl av aUa föremål, som innehåUer eller har behandlals med en kemisk produkl. Därmed kommer i princip regeln att få lillämpning på hanleringen av de flesta av de föremål som människor i allmänhet dagligen använder eller på annal säll kommer i kontakt med. Att på delta sätt ålägga den enskilde ett egel ansvar för varje hanlering av så frekventa föremål, som här är i fråga, går avsevärt längre än som är bmkligt enligt svensk rättstradition. Del förefaller vidare som om regeln inle skulle uppbäras av något påtagligt rättspolitiskt behov; lagrådet vill här erinra om de möjligheter till ingripanden som redan föreligger enligt exempelvis miljöskyddslagen (1969:387), renhållningslagen (1979:596) och hälsoskyddslagen (1982:1080). I anslutning härtill vill lagrådel vidare påpeka atl den föreslagna lagen i princip skall lillämpas endasl på sådan hanlering och imporl som gäller kemiska produkler (1 §) och alt varor, som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter, i andra fall avses skola omfattas av lagen först efler särskild föreskrifl (4 §). Det synes med hänsyn härtill från principiell synpunkt svårförståeligt atl den enskilde skall åläggas ell egel ansvar för förebyggande av skador från här aktuella varor även i sådana fall då de inte av myndigheiema bedömis vara förenade med sådana risker vid hanleringen alt föreskrifl enligt 4 § ansetts påkallad.

Med hänsyn liU nu anförda synpunkier förordar lagrådel all bestämmelsen i andra meningen av försia slycket ulgår. I så fall kommer en vara all omfallas av försiktighetsregeln endasl om den blivil föremål för föreskrifl enligt 4 § (1 § andra slyckel enligt lagrådets förslag).

Prop. 1984/85:118 64

7§ Lagrådet:

I första stycket föreskrivs all den som lillverkar eller importerar en kemisk produkt skall se lill atl del finns tillfredsstäUande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produklen kan orsaka. Denna beslämmelse kompletteras med en föreskrift i andra slycket av innebörd att varje näringsidkare som ulreder kemiska produkters egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt skall göra detta i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhet. Enligt Iredje slycket får regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer meddela yllerligare föreskrifter beiräffande ulredningen om kemiska produkler.

Sådana utredningar som avses i paragrafens försia siycke torde knappast någonsin kunna anses tillfredsställande med mindre de också ulförts i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhei. Det finns därför ingen erinran mot andra slycket lill den del detla är avseit all trygga kvalilelen i de uiredningar som skall finnas enligt försia slyckel i paragrafen.

Emellertid har föreskriften i andra slyckel givits ell vidare tillämpningsområde framför allt i två hänseenden. Den avser nämligen för det första inte bara den ulredning som en tillverkare eller importör är skyldig alt låta ulföra beiräffande sina kemiska produkler ulan också alla andra utredningar som görs om sådana produkler, exempelvis uiredningar om planerade produkler som aldrig kommit att tillverkas eller importeras och inledande undersökningar som är avsedda all bara ligga lill grund för eller belysa behovel av mer definitiva uiredningar. Den andra utvidgningen av till-lämpningsområdel avser personkretsen. Under del all försia slyckel reglerar de skyldigheter som skaU åvila tillverkare och importörer, krävs nämligen enligt andra stycket atl även andra personer i sin utredningsverksamhet rörande kemiska produkter skaU hålla en särskilt hög kvalilet. Här åsyftas främst den verksamhel som bedrivs av frislående konsulter. Av tredje slycket framgår atl kvalitetskraven kan komma all specificeras i föreskrifier som meddelas av regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer; sådana föreskrifter lorde kunna komma all avse exempelvis utredarens personliga kvalifikationer i fråga om bland annat utbildning och erfarenhei. Föreskrifierna blir enligt 20 § försia stycket 2 straffsanklionerade.

Enligt lagrådels mening finns det med hänsyn till lagens syfte inle någol egentligt behov av all i lagen införa särskilda kvalitetskrav i fråga om andra utredningar om kemiska produkter än de uiredningar som måsle finnas enligt paragrafens första stycke.

När det gäller förslagel atl i andra slyckel av förevarande paragraf ta in föreskrifier om vilken kvalitet som andra personer än tillverkare eller importörer skall hålla i sitl arbete med ulredning av kemiska produkter vill lagrådel först framhålla all liknande regler brukar tillgripas endast när del finns särskilda skäl därtill. Med de kompletlerande föreskrifter som kan

Prop. 1984/85:118 65

komma all meddelas med slöd av iredje slycket synes här kunna bli fråga om ell regelsystem innefattande etl slags auktorisation. Alt införa elt sådant system utan en allsidig ulrednirig inger allvarliga betänkligheter, då den närmare innebörden av en dylik reglering och konsekvenserna därav inte nu kan överblickas. Det finns också skäl all ifrågasätta om en sådan reglering verkligen behövs vid sidan om föreskriften i försia slyckel om skyldighet för tillverkarna och importörerna atl låla utföra tillfredsställande ulredning.

På anförda skäl förordar lagrådel att regeln att en ulredning skall göras i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhei får gälla endasl beträffande den utredning som tillverkare och importörer är skyldiga all göra enligt första slyckel. Bestämmelser härom kan lämpligen las in som en ny sisla mening i första stycket och förslagsvis formuleras på följande sätt: "Utredningen skall vara gjord i enlighel med vetenskap och beprövad erfarenhet."

9§ Lagrådel:

Denna paragraf innehåller beslämmelser om skyldighet atl genom märkning av vara eller på annal säll lämna den information om kemiska produkler som behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation). Enligt förslagel gäller bestämmelserna "den som yrkesmässigl hanterar eller importerar en kemisk produkl".

Enligt kemikommissionens förslag omfatlade molsvarande paragraf "den som yrkesmässigt överlåter" en kemisk produkt. Av den allmänna moliveringen i remissprolokollet framgår endast att den sålunda gjorda ändringen i beskrivningen av den krets som skall vara skyldig all lämna produktinformation haft sin grund i elt påpekande från generallullslyrelsen under remissbehandUngen, nämligen att kemiska produkter bör vara märkta redan vid importtillfället.

Med den vidsträckta definition av begreppet "hantering" som ges i 2 § kommer informationsplikten enligt den i remissen föreslagna lagtexten i förevarande paragraf att omfalta också bl. a. dem som yrkesmässigl förvarar, transporterar eller använder kemiska produkler. I sisinämnda gmpp ingår mängder av arbelslagare och enskilda företagare som använder och därvid ofta även slutgiltigt förbmkar olika kemiska produkter. Några bärande skäl som kan moiivera att även nu nämnda kategorier skall omfallas av paragrafens bestämmelser synes inle föreligga.

Enligt lagrådets mening skulle avsiklen bakom den i förhållande till kommissionens lagtext i remissen föreslagna ändringen bälire komma lill utiryck med beskrivningen "den som tillverkar, importerar eller överlåter". Det bör anmärkas atl paragrafen därmed kommer alt gälla alla som överlåter kemiska produkler, således inte bara i fall då överlåtelsen kan betecknas som yrkesmässig. Med lanke på de risker som aUlid uppkommer 5 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 66

när en omärkt kemisk produkt i förbmkarledet övergår i nya händer lorde en sådan uividgning av bestämmelsernas tillämpningsområde inle sakna praktisk betydelse.

10 § Lagrådet:

Enligt punkt 1 i denna paragraf är den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skyldig alt, i den omfattning som besläms i särskild ordning, till myndighet lämna de uppgifter om produklen och dess hantering som kan behövas för att bedöma hälso- eller miljörisker. Bestämmelsen motsvaras nära av 8 § i 1973 års lag. Hämtöver stadgas i punkt 2 av den föreslagna paragrafen som en nyhet en skyldighel för den angivna krelsen all till myndighel rapportera sådana rön som har belydelse för bedömningen av produklen från hälso- eUer miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända för myndighelen.

I anslutning till regeln i punkt 2 vill lagrådet anföra följande. Den föreslagna lagen bygger i princip på den ordningen att hantering eller import av kemiska produkter får ske ulan särskilt tillstånd eller annan medverkan av myndighet och alt ansvaret för alt skador av verksamheten inte uppkommer vilar på den enskUde själv. Den kontroll från samhällets sida som är inbyggd i lagen medför emeUertid all den enskildes verksamhet i många fall begränsas eller regleras genom skilda beslämmelser. Till åtlydnad av sådana beslämmelser blir den enskilde ofta skyldig bl. a. att lämna ingående redogörelse för de produkter han hanterar eller importerar. Här må till en början erinras om den tidigare berörda bestämmelsen i punkt 1 av förevarande paragraf. För del fall all lillslåndslvång införs med stöd av 11 § blir den enskilde skyldig alt lämna vederbörande myndighet uppgifler om produklen när han söker lillslånd. Han kan också bli ålagd all lämna närmare uppgifter om sin produkl i ell särskilt tillsynsärende. Vid fullgörandet av den nu beskrivna uppgiftsskyldighelen åligger det den enskilde att lämna alla de upplysningar om produkten som har betydelse för myndighelen och den bedömning myndighelen skall göra. Det är självklarl att uppgiftsskyldighelen därvid i förekommande fall omfattar även sådana rön, som åsyftas i punkl 2 av förevarande paragraf. Del synes också naluriigt att som komplellering till lämnade uppgifter del bör kunna krävas atl upplysning lämnas om senare erhåUna kunskaper av det slag, varom här är fråga. Något särskilt stadgande om skyldighet att lämna sådana upplysningar, som avses i punkl 2, lorde inle behövas för här beskrivna fall.

Den i punkt 2 föreskrivna upplysningsskyldighelen sträcker sig emellerlid vida längre än som nyss berörts. Sålunda må till en böijan framhållas att regeln omfattar alla dem som yrkesmässigl hanterar eller importerar kemiska produkler, således en myckel slor gmpp. I denna ryms bl. a. företagare av de mesl skUda kaiegorier, från den som bedriver tillverkning på området i storindustriell skala och har tillgång till mycket kvalificerad

Prop. 1984/85:118 67

sakkunskap till hantverkaren eller butiksinnehavaren, som utövar sin hanlering under relativt enkla förhållanden. I krelsen finns uppenbarligen en slor mängd enskilda som inle annars här någon kontakt med myndigheterna enligt förevarande lag. Fullgörandel av upplysningsskyldigheten förutsätter vidare elt stort mått av subjektiv värdering från den uppgiftsskyldiges sida; han skall sålunda själv pröva om det aktuella rönet har betydelse för myndigheternas bedömning av produkten och han skall också göra ett anlagande om myndighetens kunskap på området. Härtill kommer att regeln uppenbarligen förutsätter atl upplysningsskyldighelen skall fullgöras på den enskildes egel initiativ; någon påstötning från myndigheten kan ju inle förväntas. Med det anförda vill lagrådet illustrera att den aktuella regeln enligt lagrådels mening givits en sådan utformning atl de därav berörda i stor utsträckning inte kan förväntas ha möjlighet att efterleva bestämmelsen och att den inle heller synes motsvara ett praktiskt behov. Härtill kommer att en fristående upplysningsskyldighet av detta slag är mindre väl förenlig med lagens principiella uppläggning.

Med hänvisning till det anförda vill lagrådet förorda att punkten 2 i förevarande paragraf får utgå ur lagförslagel.

11 § Lagrådet:

Förevarande paragraf innehåller elt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer atl föreskriva att en kemisk produkt får hanteras eller importeras endast efter lillstånd eller att för hantering eller import av en sådan produkt skall gälla annat särskUt vUlkor, Paragrafen motsvarar 6 § i gällande lag. Med stöd av sistnämnda paragraf har i kungörelsen 1973:334 meddelals bestämmelser bl.a. om förhandsgranskning av bekämpningsmedel, innebärande förbud all saluhålla, överlåta eller använda sådant medel med mindre della genom regisirering godkänls av produktkontrollnämnden. Av den allmänna motiveringen framgår alt förhandsgranskningen av bekämpningsmedel avses skola fortsätta. I anslutning härtill uttalar departementschefen vidare, efler att ha upplyst att i bl, a. EG och USA finns system för förhandsgranskning av nya ämnen, att det är angeläget atl samhällel får tillfälle au ta ställning till nya kemikalier i god tid och atl elt system med förhandsgranskning i detta hänseende därför bör införas. Beslut om ulformningen av de svenska reglema för förhandsgranskningen bör enligt departementschefen fattas av regeringen sedan pågående diskussioner med EG på delta område avslutats. Av motiven framgår att regeringen avser atl meddela här åsyftade föreskrifier om förhandsgranskning - vUken synes vara avsedd att kunna omfatta alla slag av kemiska produkter och inte bara ämnen — med slöd av bemyndigandet i förevarande paragraf

Härtill vill lagrådet anmärka att en förhandsgranskning som sträcker sig så långt att den omfattar alla nya kemiska ämnen inle rimligen kan beslutas

Prop. 1984/85:118 68

med slöd av bemyndigandet i förevarande paragraf. Ett generellt system av det slag som skisserats i remissprotokollet skulle hell slrida mol de principer som lagen annars bygger på. En sådan ordning bör enligt lagrådets mening inte införas med mindre regler på området las in i lagen.

14 § Lagrådet:

Denna paragraf innehåller vissa gmndläggande bestämmelser om tillsynsverksamheten på ifrågavarande område. I andra meningen anges all tillsynen inte får avse hantering av kemiska produkter i enskilt hushåll. Denna undanlagsregel utgör en nyhet i förhållande till såväl 1973 års lag som kemikommissionens förslag. Av de uttalanden som i denna del görs i specialmotiveringen kan endasl utiäsas all syflel med undantaget år all nå en ordning där eventuella tvångsingripanden med anledning av överträdelser vid hantering av en kemisk produkl i ett hem inle skall kunna ske med stöd av de föreslagna bestämmelserna i 17 § ulan enligt reglerna i rättegångsbalken.

Undantaget synes ha avfattats efter mönster från 3 § livsmedelslagen. Vad som skall räknas lill "hanlering i enskilt hushåll" torde i fråga om livsmedel inte föranleda några egentliga avgränsningsproblem. Frågan blir belydligl mera osäker när det gäller kemiska produkter. Del räcker här att peka på användningen av t. ex. bekämpningsmedel i villaträdgårdar eller vid fritidshus.

Mot bakgmnd av nu nämnda förhållanden vUl lagrådel ifrågasätta om inte såväl sakliga skäl som anförda intentioner bakom förslagel i denna del moiiverar att ifrågavarande undantagsregel placeras i 17 § första stycket och där anges avse "boslad" eller "bostadsutrymme".

16 § Lagrådet:

Denna paragraf innehåller föreskrifter om vilka tvångsåtgärder som en tillsynsmyndighet kan använda. I likhei med vad som gäller enligt etl slort antal andra lagar ges tillsynsmyndigheten rätt all meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall. Vidare föreskrivs all myndigheten får förena beslul om föreläggande eller förbud med vite. Underiåler någon atl vidta en åtgärd som åligger honom får tillsynsmyndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

I anledning av vad som sålunda föreslås vill lagrådet framhålla all del får anses vara vedertaget och ligger för övrigl i sakens nalur all en myndighel tillämpar föreskrifter av nu förevarande slag så att den aldrig tillgriper mer omfattande tvångsåtgärder än som behövs i del enskUda fallel. I enlighel härmed torde ingripanden enligt förevarande paragraf i första hand komma alt ske genom förelägganden och förbud. Ett förordnande om rättelse på den felandes bekostnad torde däremoi aktualiseras först om del finns skäl

Prop. 1984/85:118 69

all anla att ett föreläggande eller förbud, med eller utan vite, inle skulle ållydas eUer au del inte skulle lillräckligl snabbi eller effektivi leda lill åsyftat resultat.

17 § Lagrådet:

Här erinras om att lagrådet vid 14 § ifrågasatt om inle en där intagen undanlagsbestämmelse angående hantering av kemiska produkter i "enskill hushåll" bör flyttas till förevarande paragrafs första stycke och här avse "bostad" eller "bostadsutrymme".

20 § Lagrådet:

Här må endasl påpekas att lagförslagel, i motsats till gällande lag och kemikommissionens förslag, inte innehåller någon straffbestämmelse för överträdelse av det förbud, som innefattas i 13 §.

24 § Lagrådet:

I denna paragraf erinras endast om atl erforderliga beslämmelser om besvär kommer all meddelas av regeringen.

Med avvikelse från vad som annars närmasl undantagslöst gäller i fråga om författningar med motsvarande innehåll och omfattning finns således i förevarande lagförslag inte någon direkt föreskrift om besvär. I motiven saknas därtill uppgifter om hur hithörande frågor avses bli reglerade. Det kan förulsällas alt det här finns ett samband med vad som i remissprolokollet anförs om att slutiig ställning ännu inte har lagils till de organisationsfrågor som förslaget aktualiserar.

De principiella och sakliga skäl som talar för alt erforderliga besvärsbesiämmelser bör ha sin plats i samma författning där de grundläggande bestämmelserna på området ges har enligt lagrådels mening en alldeles särskild tyngd när det som i delta fall rör sig om en lag med en tämligen ingående reglering av elt ämnesområde som dessutom berör en myckel vid krets av medborgare. Informationsbehovet är här mycket påtagligt. Det bör i sådanl fall vidare vara angeläget atl lagstiftaren bl. a. kan la ställning till i vilka frågor som en fullföljd till förvaltningsdomstol är motiverad.

Lagrådet förordar på grund av vad nu anförts alt det i det fortsatta lagstiftningsarbetet - mol bakgrund av redan gjorda eller kommande ställningstaganden i organisationsfrågorna - noga prövas om inte förevarande paragraf kan kompletteras med vissa direkla beslämmelser om besvärsordningen.

Prop. 1984/85:118 70

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-03-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition om kemikaliekontroll

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om kemiska produkler. Föredraganden redogör för lagrådets yltrande och anför.

1 och 4 §§

Lagrådel har föreslagil alt 4 § i del remitterade lagförslaget skall utgöra ett nytl andra stycke till 1 §. Lagrådet föreslår vidare en särskild bestämmelse om att en föreskrift enligt del nya andra stycket skall vara påkallad från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Lagrådel har dessutom föreslagit vissa förtydligande ändringar av 1 §.

Vad lagrådet har föreslagil överensstämmer i sak med det remitterade lagförslaget. Enligt min mening innebär emellertid lagrådels förslag värdefulla preciseringar av lagtexten. Jag biträder därför lagrådels förslag. Samtidigt villjag erinra om atl vad jag har anfört i lagrådsremissen i anslutning tiU remissens 1 och 4 §§ fortfarande äger aktuaUlel.

Beträffande ledamolen MueUers yttrande i anslutning till 1 § vill jag tUlägga följande.

Användningen av begreppel "ämnen och beredningar" har hitlills inle förorsakat några nämnvärda svårigheter i tillämpningen. En bidragande orsak är säkert atl begreppel är väl inarbetat, framför alll hos de tillverkare och importörer som i första hand berörs av den föreslagna lagens krav. I likhet med lagrådels majoritet anser jag all inga belänkligheter behöver

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17Januari 1985.

Prop. 1984/85:118 71

hysas mot alt begreppen ämnen och beredningar (kemiska produkter) kommer lill användning också i den nya lagen.

De ändringar i laglexlen som följer av all 4 § i det remillerade förslagel ulgår föranleder också en viss omnumrering av paragraferna jämfört med lagrådsremissen. I det följande anges inom parenies lagrådsremissens avvikande paragrafnummer.

3§

Lagrådet har föreslagit att lagtexten förtydligas med avseende på syftet med de föreslagna bestämmelserna. För min del vill jag särskilt framhålla att livsmedelstillsatser, såsom lagrådet funnit, är av särskilt intresse i fråga om förhållandet mellan den nya lagen och livsmedelslagen. Vad lagrådel härvid föreslagit innebär elt förtydligande även vid en jämförelse med motsvarande bestämmelse i LHMV.

Jag instämmer även i övrigl i vad lagrådel har anfört och biträder lagrådels förslag till lagtext.

I prop. 1984/85:149 har dock föreslagits atl lagen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. fr. o. m. den Ijanuari 1986 skall ersättas av en ny lag om foder. Hänvisningen i första slycket bör därför avse den nya lagen.

5 § (6 §)

Lagrådet förordar att bestämmelsen i andra meningen av försia stycket i det remitterade förslagel utgår. Innebörden i denna beslämmelse är alt regeln om försiktighetsmått blir direkt lillämplig på varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt utan atl någon särskild föreskrifl behöver meddelas om detla. Enligt min mening finns del beiräffande åtskilliga varor ett behov av en sådan beslämmelse. Den lagstiftning som lagrådel har hänvisat till torde knappast fylla delta behov. Lagrådet har dock funnit att bestämmelsen såsom den har utformats i lagrådsremissen får ett alltför vidsträckt lillämpningsområde. Denna invändning kan inle lämnas utan avseende. Dessutom finns möjlighet all med stöd av den av lagrådel föreslagna 1 § andra stycket meddela de föreskrifter som behövs om försiktighetsmått m. m. beiräffande varor som är farliga därför alt de innehåller eUer har behandlats med en kemisk produkl. Jag kan därför tillstyrka den ändring i lagtexten som lagrådel förordar.

6 § (7 §)

I första stycket föreskrivs som en komplettering av den allmänna bestämmelsen om försiktighetsmått i 5 § en särskild utredningsskyldighet för den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt. Som lagrådel har funnil lorde sådana utredningar knappast någonsin kunna anses tillfredsställande med mindre de också har utförts i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Lagrådet har dock avslyrkt den utvidgning av per-

Prop. 1984/85:118 72

sonkrelsen som föreslås i andra slyckel i del remillerade lagförslagel. Lagrådel anser all det finns skäl alt ifrågasälla om en sådan reglering verkligen behövs vid sidan om föreskriften i första stycket om skyldighel för tillverkarna och importörerna atl låla utföra tillfredsställande utredning. Del ankommer självfallel på kemikaliemyndigheten all följa den toxikologiska konsultverksamhetens utveckling. Särskilda bestämmelser om konsultverksamheten lorde dock f.n. kunna undvaras. Jag biträder därför lagrådets förslag. Samtidigt villjag undersiryka vad som framgår av lagrådels yllrande, nämligen all den tillverkare eller importör som ger etl uiredningsuppdrag ål någon annan inle i och med detla kan friskriva sig från del ansvar som följer av förevarande paragraf.

8 § (9 §)

Jag instämmer i vad lagrådel har anfört och biträder lagrådels ändringsförslag.

9§(10§)

Paragrafen behandlar uppgiftsskyldighelen till kemikaliemyndighet för den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt. Enligt lagrådet motsvaras punkt 1 i paragrafen nära av 8 § LHMV. För min del vill jag här anmärka att uppgiftsskyldighelen enligt förevarande paragraf lill skillnad mol 8 § LHMV inte är begränsad lill nödvändiga uppgifter utan avser alla slags uppgifter som kan behövas för att bedöma en produkts hälso- eller miljörisker.

Bestämmelsen i 8 § LHMV omfaltar även andra varor än kemiska produkter. Med stöd av den av lagrådet föreslagna 1 § andra stycket kan uppgiftsskyldigheten ulvidgas till all avse även varor som innehåller eUer har behandlats med en kemisk produkt.

Lagrådet avslyrker förslagel i punkt 2 om skyldighet all rapportera nya rön. Lagrådel har därvid funnil all denna rapporteringsskyldighet i alll väsentligt omfattas av paragrafens punkl 1 och i förekommande fall av 11 § om tillståndstvång. Vidare har lagrådet pekal på vissa lUlämpningssvårig-heler som kan antas vara förbundna med punkl 2. Som lagrådet anfört bör skyldighelen atl rapportera rön i erforderlig mån kunna föreskrivas med stöd av punkt 1, varför den särskilda punkten 2 kan avvaras. Jag biträder därför lagrådels ändringsförslag.

10 §

Jag föreslår en ny 10 § om förhandsanmälan. Beträffande moliveringen hänvisar jag till vad jag anför under 11 §.

11 §

Enligt lagrådet kan en förhandsgranskning som sträcker sig så långt all den omfattar alla nya kemiska ämnen inle rimligen beslutas med slöd av

Prop. 1984/85:118 73

bemyndigandet i förevarande paragraf Ell generelll syslem av det slag som har skisserats i remissprolokollet lorde enligt lagrådel helt strida mot de principer som lagen annars bygger på. Lagrådet lorde härvid syfla på lagens principiella uppläggning att ansvarei enligt lagen för atl förebygga en skada av en kemisk produkl åvilar den enskilde, t. ex. en tillverkare eller importör, och inte tillsynsmyndigheterna. Lagrådets uttalande lorde också inrymma den ståndpunkten atl del skuUe bryla mol lagens systematik alt kräva en förhandsanmälan som ell generelll villkor för all marknadsföra en produkl.

För min del vill jag först påpeka alt lagrådet, liksom majoriteten av remissinslanserna, inle avvisat tanken på en förhandsgranskning över huvud tagel. Vad lagrådels kriiik avser är i stället den lagtekniska utformningen av systemet. Enligt min mening talar starka skäl för atl tUlmötesgå lagrådels synpunkter. Della synes kunna ske genom en bestämmelse om förhandsanmälan omedelbart före 11 §, enligt vUken kravel på förhandsanmälan inle sammankopplas med etl villkor för all få hantera eller importera en kemisk produkt. Av skäl som jag har redovisat under avsnitt 2.7 i lagrådsremissen bör bestämmelsen om förhandsanmälan avse såväl ämnen som beredningar.

14 och 17 §§

Jag instämmer i vad lagrådet har anfört och förordar alt undanlagsbestämmelsen i lagrådsremissens 14 § andra meningen angående hantering av kemiska produkter i "enskUl hushåll" flyttas till 17§ försia stycket och där anges avse "boslad".

16 § Vad lagrådel anför föranleder ingen kommenlar från min sida.

20 §

Med anledning av vad lagrådel påpekar bör av lagtexten framgå att överträdelse av del förbud som innefattas i 13 § slraffsanktioneras med slöd av förevarande paragraf.

24 §

Lagrådet hävdar all förfatiningar med motsvarande innehåll och omfallning närmasl undantagslöst innehåller direkla föreskrifter om besvär. Jag vill till detta påpeka all såväl LHMV som, när del gäller nyare lagsliflning, t. ex. lagen (1982:291) om transport av fariigt gods saknar sådana föreskrifter. Enligt min mening är del både förenligt med gmndlagens krav och praktiskt lämpligl all även de besvärsbestämmelser som har anknytning lill den nya lagen meddelas av regeringen. Eflersom lagen har ramlagskarak-tär kommer många beslul att stödja sig på regeringsföreskrifler. Av den anledningen lillgodoses det informationsbehov som lagrådet påtalar om

Prop. 1984/85:118 74

också besvärsbeslämmelserna finns i föreskrifter som meddelas av regeringen.

Med anledning av vad lagrådet har anfört villjag dock tUlägga all beslul i sådana tiUsynsfrågor som regleras i 14-17§§ bör kunna komma under domstolsprövning.

Utöver vad som nu har anmärkts i anslutning lill olika paragrafer har några redaktionella jämkningar gjorts i lagförslaget.

1.1 Ikraftträdande

I lagrådsremissen har föreslagits atl den nya lagen skall träda i krafl den Ijuli 1985. Somjag kommer alt redovisa i avsnitt 3 är den Ijanuari 1986 den tidigast möjliga tidpunkten för all den nya kemikaliemyndighelen skaU börja verka, Lagen bör därför träda i krafl den Ijanuari 1986.

2 Följdändringar i annan lagstiftning

Jag har i avsnitt 2.13 i lagrådsremissen anmäll att den nya lagen föranleder följdändringar av redaklionell art i viss annan lagstiftning. Åndringar av sådan art föranleds också av den organisationsändring somjag kommer att föreslå i avsnitt 3.

I fråga om dessa följdändringar kan jag i övrigl hänvisa lill vad jag har anfört i nyssnämnda avsnitt i lagrådsremissen.

3 Myndighetsorganisation för kemikaliekontrollen
3.1 Inledning

I lagrådsremissen harjag framhållil alt det övergripande målet för kemikaliekontrollen måste vara atl förhindra skada på människor och miljö.

Ansvaret för atl kemikaliekontrollens mål uppnås måste i första hand ligga hos de förelag som lillverkar, importerar, överlåter och hanterar kemiska ämnen och produkter. Myndighelemas huvuduppgifter inom kemikaliekontrollen är alt säkerslälla en överblick över kemikalieanvändningen och dess hälso- och miljörisker saml att se till alt företagen gör vad som behövs för att förebygga dessa risker. För att fullfölja dessa uppgifter behöver myndigheiema genom bl.a. utrednings- och sammanslällningsar-bete skaffa sig kunskaper om de kemiska riskerna saml ulforma föreskrifter av olika slag och utöva lillsyn och kontroll av att gäUande regler efterlevs.

Myndigheternas liUsyn av all förelagen efterlever gällande bestämmelser måste vara effekliv. Därigenom uppnås inte bara en bälire kemikaliekontroll utan också förutsättningar för en konkurtens på lika villkor mellan

Prop. 1984/85:118 75

förelagen. Del är således elt slarki samhällsintresse all en myndighetsorganisalion skapas som är väl anpassad för alt medverka till att de uppställda målen för kemikaliekontrollen kan uppnås.

Samhällets kemikaliekontroll är f n. fördelad mellan ett antal myndigheter.

Produktkontrollnämnden har elt centralt myndighetsansvar enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor för hälso- och miljörisker som kan förorsakas av ämnen och beredningar, oavsett hanleringsled. Produklkonlrollnämnden har till uppgift atl utfärda föreskrifter och alt fatta beslul i tillståndsfrågor. Ledamöter av produktkontrollnämnden är chefen för naturvårdsverket, som är ordförande i nämnden, cheferna för arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, konsumentverket, Uvsmedelsverkel och lantbmksstyrelsen samt en representant för näringslivet, tre representanter för de fackliga organisalionema och en särskUt förordnad vice ordförande. Naturvårdsverkets produktkontrollbyrå fungerar som kansli åt produklkonlrollnämnden.

Naturvårdsverkets arbete med de kemiska riskerna regleras främst av miljöskyddslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Verket är cenlral tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen och ger allmänna råd för dess tiUämpning. Naturvårdsverket är också central liUsynsmyndighei enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor på alla områden som inle faller under arbetarskyddssiyrelsens ansvarsområde. Länsstyrelsema och miljö-och hälsoskyddsnämnderna har på motsvarande sätt regionalt resp. lokall tillsynsansvar enligt bl. a. miljöskyddslagen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Arbelarskyddsstyrelsen är central förvallnings- och tillsynsmyndighet enligt arbelsmiljölagen och meddelar föreskrifter och allmänna råd för dess tillämpning. Arbetarskyddsstyrelsen har inom arbelsmiljöområdel även hand om den centrala tillsynen enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor av yrkesmässig hantering av hälsofarliga varor. Yrkesinspekiionen svarar för den närmare liUsynen över efterlevnaden av arbetsmiljölagen och inom arbetsmiljöområdet av lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Åven vissa andra myndigheter har inom sina ansvarsområden lillsynsuppgifter när det gäller kemiska hälso- och miljörisker, bl. a. statens livsmedelsverk, socialstyrelsen, sprängämnesinspektionen, sjöfartsverkei, slalens strälskyddsinstitut, statens planverk, tuUverkel, konsumentverket, lantbmksstyrelsen och statens brandnämnd.

Somjag anförde i lagrådsremissen avsåg jag atl åierkomma lill organisa-tionsfrågoma i detta sammanhang. I del följande redovisas mina förslag beträffande ny myndighetsorganisation för kemikaliekontrollen. Jag har i dessa frågor samrått med de statsråd som ansvarar för olika myndigheler på kemikaliekontrollens område.

Prop. 1984/85:118 76

3.2 Ny kemikaliemyndighet

Mitt förslag: En ny fristående myndighel, kemikalieinspektionen, inrättas. Kemikalieinspektionen ersäller produktkontrollnämnden, men får också andra uppgifler. Produktkontrollnämnden upphör i och med atl kemikalieinspektionen bUdas. Kemikalieinspektionen skall bl.a. svara för:

—tillsyn enligt lagen om kemiska produkler av tillverkare, importörer och andra leverantörer av kemiska produkler,

—ularbelande av föreskrifter och allmänna råd om t. ex. produktundersökningar och produktinformation,

—regisirering av bekämpningsmedel saml annan förhandsgranskning,

—utredningsverksamhet avseende kemiska produkters hälso- och miljörisker, sammanslällningar och dokumeniation avseende användningen av kemiska produkter saml framtagande av underiag i övrigl för planering och priorilering av olika myndighelers arbele,

—drifl och utveckling av produktregislret,

—informalionsservice liU övriga myndigheler på kemikalieområdet,

—stöd lill regionala och lokala lillsynsorgan,

—information lill bl. a. företag och allmänhet,

—internationellt samarbele på kemikaliekontrollens område.

Kemikommissionens förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinslanserna har i aUmänhet inte hafl något alt erinra mot kommissionens förslag all en ny myndighel benämnd kemika-Ueinspeklionen inrättas. Flertalel av de remissinstanser som berört frågan om en ny kemikaliemyndighel har tillstyrkt förslaget. Statskontoret, statens slrålskyddsinstilul, riksrevisionsverkei och Lantbmkamas riksförbund har förordat all uppgiftema ulförs av existerande myndigheler. Statskontoret anser all arbetsuppgiflema, med undanlag för de nya arbetsuppgifterna förhandsgranskning av nya ämnen samt priorilering av undersökningar av befintiiga ämnen, naturligen faller inom existerande myndigheters ansvarsområden.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt atl myndighetsorganisationen så långt som möjligt är uppbyggd så att samhället får en samlad överblick över skaderisker i samband med kemikaliehanteringen och så att en samordnad kontroU av kemikaUeanvändningen uppnås. Kemikommissionen har vid sin översyn funnil vissa brister i den nuvarande myndighelsorganisationen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna har i en del avseenden varit oklar och samordningen har inle alltid varit tillräcklig. Produklkontrollnämndens organisalion har inle heller visat sig helt ändamålsenlig.

Prop. 1984/85:118 77

Ansvarsfördelningen mellan myndigheter när del gäller frågor om kemiskt betingade risker kan ske enligt olika principer. Enligt kemikommissionen kan fördelning ske bl. a. efter miljösektor, dvs. efter var i miljön en viss risk förekommer. Arbelarskyddsstyrelsen har t. ex. ansvar för arbelsmiljön, oavsell riskens nalur. På molsvarande säll har naturvårdsverket ansvar för den yttre miljön.

En annan princip kan enligt kommissionen vara fördelning efler lyp av risk, oavsett var i miljön risken uppträder. Så t. ex. har strålskyddsinsiitulel etl generellt ansvar för frågor om joniserande sirålning från kemiska ämnen och beredningar. Sprängämnesinspeklionen har etl motsvarande ansvar i fråga om brand- och explosionsrisker.

En uppdelning av myndighetsansvaret helt efter risktyp skuUe försvåra en samordning av kemikaliekontrollen inom olika seklorer med andra miljö- och säkerhetsfrågor inom respektive seklor. En indelning enbart efler miljösektor skulle å andra sidan medföra en ökad risk för dubbelarbete i frågor som berör flera miljöseklorer. En sådan indelning skulle också göra del svårare atl få lill slånd övergripande lösningar i frågor som är gemensamma för flera seklorer. Del är därför rimligt alt söka en kombination mellan olika indelningsgmnder. Så är också den nuvarande organisationen av kemikaliekontrollen i stort ordnad. Del finns ingen anledning atl frångå denna ordning. Delta hindrar dock inte all de olika myndighelernas ansvarsområden i vissa avseenden klargörs och justeras.

En på olika myndigheter uppdelad kemikaliekontroll är således i flera avseenden ofrånkomlig och nödvändig. Den är samlidigt också förenad med nackdelar. Överföringen av erfarenheter från ett område till ell annal fungerar inte alltid tillfredsställande. En enhetlig riskvärdering försvåras. Svårigheter kan också föreligga atl finna lämpliga former för arbetsfördelning och samordning. Dubbelarbete på vissa områden och luckor i insatserna på andra områden kan bli följden. En uppdelad kontroll medför också risker för atl vissa mer långsikliga och svåridentifierbara hälso- och miljöproblem inle uppmärksammas lillräckligt. Detla gäller särskih problem som berör flera myndighelers ansvarsområden men inle klart kan hänföras till någol av dem. Del är nödvändigl alt nu angivna problem uppmärksammas vid överväganden om lämplig myndighetsorganisalion på så säll att möjligheter skapas för en samlad behandling av vissa grundläggande frågor som rör kemikaliekontrollen.

Det finns ell belydande anlal gmndläggande frågor om kemiska hälso-och miljörisker som berör flera olika miljösektorer. Del gäller särskilt för den ämnes- och produktinriktade kemikaliekontrollen. Myndighetsuppgifter som rör flera miljöseklorer är l.ex. rådgivning och lillsyn när det gäller sådana produkiuiredningar och produktbedömningar saml sådan produktinformation från både hälso- och miljöskyddssynpunkt som tillverkare och importörer skall svara för och som syftar lill aU klariägga och informera om ämnens och produkters inneboende egenskaper. Del gäller

Prop. 1984/85:118 78

också sådan bevakning av utvecklingen inom loxikologi och kemi som behövs för den grundläggande kemikaliekontrollen och som är av slor nytta för myndighetsarbetet inom olika miljösektorer. För alt svara för bl.a. sådana arbetsuppgifier behövs såsom kemikommissionen redovisal en särskild kemikaliemyndighet.

Av de skäl somjag här har anfört föreslår jag atl en frislående kemikaliemyndighel benämnd kemikalieinspektionen nu inrätlas. Den nya myndigheten bör överta huvuddelen av de uppgifler som åvilal produktkontrollnämnden, men bör också få andra uppgifler. En sådan myndighet med egna kansliresurser kan lättare själv prioritera bland arbetsuppgifterna och ta ansvar för prioriteringen än vad som är möjligt för den nuvarande produktkontrollnämnden. Samtidigt kan naturvårdsverkets ansvarsområde renodlas lill alt avse frågor som rör skyddet av den yttre miljön.

Del bör ankomma på kemikalieinspektionen all ha ansvaret för tUlämpningen av sådan generell reglering av ämnen och produkler som kommer all föreskrivas med slöd av den nya lagen om kemiska produkler. Det kan gälla l.ex. förhandsanmälan av nya ämnen, deklaration tiU produktregislret, klassificering och produktinformation. Inspektionen bör också ha det övergripande ansvaret för priorilering av kontrollen av befintliga kemiska ämnen som allmänt sett är olillräckligt undersökta samt ansvaret för översiktliga faroanalyser rörande kemiska ämnen och produkter. För alt få underlag härför behöver inspeklionen bl.a. bedriva utrednings-, sammanställnings- och dokumentationsverksamhet avseende kemiska ämnen och de hälso- och miljörisker dessa ämnen kan medföra. Resultatet av sådan verksamhel bör också kunna ulnylljas av andra myndigheler inom kemikaliekontrollens område. Liksom hitlills bör del ankomma på sektorsmyndighelema, främst naturvårdsverket och arbelarskyddsstyrelsen att var och en inom silt ansvarsområde närmare bevaka och ulöva lillsyn över hanteringen av kemiska produkler. Jag återkommer till de samordningsfrågor som denna ansvarsfördelning aktualiserar.

Utöver den förhandsgranskning som sker beträffande de i särskild ordning reglerade produktgmppema läkemedel, livsmedelstillsatser och vissa fodertillsatser förekommer en sådan granskning av produkter f. n. endasl i fråga om bekämpningsmedel. Registreringen av bekämpningsmedel bör av prakliska och kompetensmässiga skäl förläggas till kemikalieinspektionen. Många likheter finns här med de gmndläggande utredningar och bedömningar som måste göras i övrigl vad gäller nya ämnen. Detta hindrar inle att naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen inom sina ansvarsområden kan komma att behöva meddela föreskrifter om användningen.

Inspeklionen bör också vara den myndighet som i första hand får regeringens bemyndigande att, inom ramen för de begränsningar och krav på samråd som regeringen uppställer, meddela tillämpningsföreskrifter lill den nya lagen.

Kemikalieinspektionens kontrollverksamhet bör i första hand avse liU-

Prop. 1984/85:118 79

verkar- och leveranlörsleden, dvs. de led som har del grundläggande ansvarei för utredningar, bedömningar och informalion när det gäller ämnens och produkters egenskaper. I myndighetens uppgifter bör liU belydande del ingå föreskrifts-, informalions- och rådgivningsverksamhet men också direkl övervakning av lagens efterlevnad. Tillsynen är bl.a. en fömtsättning för den nödvändiga erfarenhetsålerföringen och kontakten med den praktiska kemikaliehanteringen i samhällel. I molsals lill arbelarskyddssiyrelsens och naturvårdsverkets tillsyn bör kemikalieinspektionens tillsyn vara inrikiad på leveranlörsledets skyldigheter i fråga om främsl produkiuiredningar och produktinformation. Denna uppgift kräver kompetens i form av toxikologisk experlis som inte f. n. finns hos någon annan myndighel.

Del är nödvändigt all den kunskap och kompelens som samlas hos kemikalieinspektionen kan komma också andra myndigheler på kemikaliekontrollens område tillgodo. Det gäller bl. a. information från produktregislret samt resultaten av sådan utrednings-, sammanställnings- och dokumentationsverksamhet som inspektionen kommer atl bedriva. Såväl arbelarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket som andra myndigheler har behov av t. ex. uppgifter om vUka ämnen och produkter som förekommer och om de egenskaper hos produkterna som kan vara av belydelse från hälso-och miljöskyddssynpunkt. Det är därför en central uppgifl för kemikalieinspektionen att utifrån sin sakkunskap på kemikalieområdet svara för en informalionsservice lill andra myndigheler som arbelar inom delta område. På molsvarande sätt ankommer del självfallet på övriga berörda myndigheler all tillhandahålla information inom områdel.

Informalion lill allmänheten och till näringslivel är en viktig del av myndighetsarbelel också inom kemikalieområdet. Del är av stort värde för dem som informationen riktas till att myndigheternas informalion om kemiska hälso- och miljörisker samordnas. Kemikalieinspektionen bör inom della område få ett huvudansvar för samhällels informalion lill tillverkare, importörer och andra leverantörer samt lill konsumenler. Naturligtvis ligger huvudansvaret för produktinformationen på kemikalieområdet i försia hand på förelagen själva.

Del intemationella samarbetet får alll större betydelse inom kemikaliekontrollen. F. n. pågår ell omfattande internationellt samarbele i frågor om dokumentation, undersökning m. m. rörande dels nya, dels i bmk varande kemiska ämnen. Det är naluriigt all ansvaret för deltagandel i detla arbete i första hand kommer atl ligga hos kemikalieinspektionen. Härmed avses givetvis inle de inlernationella överläggningar där kommerskollegium har huvudansvaret.

Prop. 1984/85:118 80

3.3 Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna

Mitt förslag: Naturvårdsverket, arbelarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen får liksom hitlills viktiga uppgifter inom kemikaliekontrollen.

Nalurvårdsverkel övertar ansvarei för de frågor av särskild betydelse för den yttre miljön som ålegat produktkontrollnämnden. Naturvårdsverkets bibliotek blir ansvarsbibliotek inom miljövårdsområdet.

Socialslyrelsen får också enligt lagen om kemiska produkler myndighetsansvaret för kosmetiska och hygieniska preparal.

Föreskrifier meddelas om regelbundet samråd meUan berörda myndigheter.

Ett rådgivande organ för toxikologiska frågor, med namnel toxikologiska rådet, knyts lill kemikalieinspektionen. Rådet skall bl. a. verka för en hög vetenskaplig slandard i myndighelemas riskanalyser och en samordning av dessa.

Kemikommissionens förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: I flertalet remissyttranden har kommissionens förslag i stort sett lämnals ulan erinran. Ell anlal remissinslanser har närmare berört myndighelemas samarbele när del gäller kemiska konsumentprodukter.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående behandlat kemikalieinspektionens ansvarsområde och arbelsuppgifler. Jag har då anfört atl denna verksamhet i princip bör inriklas mot leverantörsledel. Alla centrala myndigheler med ansvar för en viss miljösektor eller en viss risklyp måsle ha möjlighet att la iniliativ och agera inom sill ansvarsområde. Exakta gränser för de olika myndigheternas verksamhetsområden kan vara svåra atl dra och därför måsle vissa överlappningar accepteras. Samtidigt bör dock ansvarsfördelningen klargöras så långl som möjligt och samarbetet mellan myndigheterna utvecklas så all samordningsfrågorna kan lösas på ell praktiskt och effektivi säll. Härvid måsle beaktas bl. a. näringslivels berättigade krav på atl största möjliga klarhet åstadkoms i della hänseende.

Ansvarsfördelningen är i stort selt klar när del gäller ålgärder mol kemiska arbelsmiljörisker i bmkariedet. Arbelarskyddsstyrelsen har del fulla myndighetsansvaret när del gäller atl meddela lillämpningsföreskrif ler tiU arbetsmiljölagen och för den centrala tUlsynen av att föreskrifterna efterievs. Den regionala lillsynen fuUgörs av yrkesinspekiionen. Det är naturligt all arbelarskyddsstyrelsen med stöd av arbelsmiljölagen kan meddela sådana föreskrifier även mol leverantörsledet som är moliverade väsentiigen från arbetsmiljösynpunkl. Della bör ske efter samråd med kemikalieinspektionen. Del är vidare naluriigl all arbelarskyddsmyndighe-

lerna inom silt ansvarsområde får elt tillsynsansvar över efterlevnaden av sådana tillämpningsföreskrifter till lagen om kemiska produkter som har betydelse främst för arbetsmiljön. Exémjjel på sådana regler'kan vara vissa föreskrifier om klassificering och märkning av kemiska produkler.

Nalurvårdsverkel bör ha det fulla ansvarei för frågor om den yttre miljön, på molsvarande säll som arbelarskyddsstyrelsen för frågor om arbelsmiljön. Naturvårdsverket bör därmed överta ansvarei bl.a. för behandlingen av vissa frågor av betydelse för den yttre miljön som ålegat produklkonlrollnämnden. Det gäller t. ex. frågor om spridningen av bekämpningsmedel och gödselmedel. Praktiska skäl talar för all nalurvårdsverkel även skall la hand om bl. a. frågor som rör motorbensinens kemiska sammansällning. Jag avser också all föreslå regeringen atl ge nalurvårdsverkel befogenheier atl ularbela vissa föreskrifier och svara för sådan tillsyn enligt den nya lagsiiftningen som har belydelse särskilt för den yttre miljön. Samråd bör ske med kemikalieinspektionen när det gäller föreskrifter riktade mot leverantörsledel.

Ansvarei för handläggning av frågor angående hälso- och miljörisker på kemikalieområdet när del gäller konsumentprodukter delas f n. mellan produklkonlrollnämnden, nalurvårdsverkel, socialslyrelsen och konsumentverket. De tre förstnämnda myndigheternas verksamhel är reglerad med slöd av lagen om hälso- och miljöfarliga varor medan konsumentverkets verksamhel i huvudsak ulövas med slöd av marknadsföringslagen. Enligt min uppfallning är det naturligt atl kemikalieinspektionen också för sådana kemiska produkler som är konsumentprodukter får huvudansvarei för ålgärder riktade direkt mol tillverkare, importörer och andra leverantörer. Konsumeniverkel bör däremot även i fortsättningen ha hand om sådana produktsäkerhelsfrågor som berör slörre produktområden än enbart kemiska produkler. Del är l.ex. naturligt för konsumentverket all verka för atl förelagen vidlar egenålgärder, förbättrar marknadsföringen av produkler och förbättrar förpackningar. Jag vill i della sammanhang erinra om all konsumentverket med slöd av 3 § marknadsföringslagen har i uppgifl alt bedöma vilken information förelagen bör lämna konsumenterna vid köp och användning av i princip alla varor och Ijänster.

Frågor som rör kosmetiska och hygieniska preparat bör liksom hittills behandlas av socialslyrelsen. Slyrelsen utreder på regeringens uppdrag f n. frågan om nya märkningsbestämmelser för sådana produkler. Styrelsen har även aktualiserat vissa andra frågor som rör kontrollen av kosmetiska och hygieniska preparal. Ställningstagande i hithörande frågor får ske sedan utredningsarbetet i fråga om nya märkningsbestämmelser slutredovisals.

Del är angeläget all slalens livsmedelsverk har ell odelat ansvar för frågor som sammanhänger med kontrollen av livsmedel. Delta är också en avsikl med 3 § lagen om kemiska produkler. Kemikommissionen har dock angell alt livsmedelsverkets befogenheier är otillräckliga för ingripanden 6 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 82

mot kemiska hälsorisker som har samband med livsmedelsförpackningar och husgeråd. Jag avser därför atl föreslå regeringen all ulredningen om Uvsmedelskontroll (Jo 1983:07) får i uppdrag alt utreda dessa frågor.

Sprängämnesinspeklionen (SÅI) ansvarar i dag för frågor om varors brandfarliga och explosiva egenskaper, medan produklkontrollnämndens ansvarsområde avser hälso- och miljörisker i övrigt. Motsvarande ansvarsfördelning bör beslå när kemikalieinspektionen överiar produklkontrollnämndens uppgifter.

Som framgår av avsnitt 2.2 i lagrådsremissen kan del i vissa fall bli aktueUl all meddela undantagsbestämmelser med hänsyn tiU de särskUda förhållandena inom försvarsmakten. I sådana fall kan del vara lämpligt atl lägga tillsynsuppgifter på försvarets sjukvårdsstyrelse.

Så långl kompetens kan byggas upp på regional och lokal nivå, bör tillsynen decentraliseras. Det behövs en jämn och hög kvalitet på tillsynen och en erfarenhelsåierföring till de cenirala tillsynsmyndigheterna. De centrala myndigheterna bör ha kompelens och resurser för att kunna ge regionala och lokala myndigheter tillräckligt sakslöd. För yrkesinspektionen och länsstyrelserna bör även fortsättningsvis del arbete som är knutet till arbelarskyddssiyrelsens och naturvårdsverkets arbetsområden vara de cenirala uppgifterna. Nu angivna regionala organ fömtsätts också vara tiUsynsmyndigheler enligt den nya lagen inom sina resp. ansvarsområden. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör liksom hittills svara för den omedelbara tillsynen inom kommunen. Stöd till berörda regionala och lokala lUlsynsmyndigheter t. ex. genom aUmänna råd och informalion är en naturlig uppgifl för kemikalieinspektionen och övriga berörda cenirala myndigheler, var och en inom silt ansvarsområde.

Jag vUl här också erinra om atl de yrkesmedicinska klinikerna har en viklig roll beiräffande informalion och rådgivning till dem som är verksamma i det lokala arbetsmiljöarbetet i förelagen saml inom företagshälsovården. Delta gäller både hanteringsinriktade frågor och frågor om ämnens inneboende egenskaper. KHnikerna förenar hög kompetens med en decentraliserad verksamhel. Det är angeläget att klinikerna fortsäller att utveckla sin informations- och rådgivningsverksamhet.

Jag viU i detta sammanhang ta upp frågan om ansvarsbibliotekens centrala roll beiräffande litteratur- och dokumentationsservice. Behovel av en god litteraturservice i humantoxikologi bör vara läckl genom ansvarsbib-Uoteken vid arbelarskyddsstyrelsen såvitt gäller arbelsmiljöområdet och vid karolinska inslUulel inom området medicin. Områdel ekoloxikologi täcks emellertid inte av hittills beslutade eller föreslagna ansvarsbibliotek. Del borde, om en jämförelse görs med arbetarskyddssiyrelsens bibUotek, ligga närmast till hands all naturvårdsverkets bibliotek får molsvarande funkiion inom den yttre miljöns område. Sådana tankar fördes fram också i den utredning om ansvarsbibliotek som gjordes år 1983 av delegationen för velenskaplig och leknisk informationsförsörjning. Del finns behov av ell

Prop. 1984/85:118 83

bibliotek med nationellt ansvar för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i kemiska miljöfrågor. Jag förordar därför atl naturvårdsverkets bibliolek blir ansvarsbibliotek inonni det yttre miljöområdet. Jag förutsätter atl naturvårdsverket i den fortsatta planeringen i samråd med delegalionen klargör ansvarsavgränsning och samverkansformer med arbetarskyddsstyrelsens och karolinska institutets bibliolek.

Somjag tidigare framhållil är del angelägel att de olika myndigheler som arbetar med kemiska miljöfrågor har ett väl fungerande samarbete. Det finns rationaliseringsvinster all göra för de enskilda myndigheterna genom t.ex. utbyte av kunskaper och erfarenheter och genom samarbete vid inhämtande av ny kunskap. Samarbele behövs också för atl samhällels samlade resurser skall kunna användas på etl ändamålsenligl sätt och för att förelagen skall bemötas på etl konsekvent sätt av samhällsorganen.

Samarbetet mellan myndigheterna inom kemikaliekontrollens område bör i huvudsak ske informellt i del dagliga arbelet genom konlakler och överläggningar av olika slag och genom informationsutbyte myndigheterna emellan. Dämtöver behövs ett regelmässigt samråd på verksledningsnivå. Jag ser del som nalurligl atl del sker regelbundna samrådsmöten på verksledningsnivå meUan bl.a. kemikalieinspektionen, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, konsumentverket, livsmedelsverket, sprängämnesinspektionen och sjöfartsverket. Samråd bör därvid bl. a. ske beiräffande formerna för det mtinmässiga löpande samarbelel, om arbetsfördelningen mellan myndigheterna och om myndighelemas långsiktiga planering av kemikaliekontrollen.

Kemikommissionen har behandlat möjliga tillvägagångssätt all förbättra samordningen av myndighelemas bedömningar av risk och nylla. Åven om vaije myndighet för sig, mol bakgrund av sitl speciella ansvarsområde, måsle göra de slutgiltiga bedömningarna av olika beslulsaliernalivs risk-och nyttoaspekter bör vissa delar av riskanalysen kunna göras på ett enhetligt sätt. Del gäller t. ex. ställningstaganden i velenskapliga tolkningsfrågor. För att underlätta en sådan samordning föreslår jag att ett rådgivande organ för toxikologiska frågor, med namnet toxikologiska rådel, inrättas och knyts adminislrativi till kemikalieinspektionen. Rådet bör ha till uppgifl atl verka för en hög velenskaplig slandard i myndigheternas riskanalyser och för en samordning av dessa. Rådet bör verka för all kriterier och vägledningar utarbetas för arbetet med velenskaphga tolkningsfrågor. Vidare bör rådel verka för en samordning av myndighelernas medverkan i det inlernationella samarbetet i toxikologiska frågor. Det är dock inte avsiklen att rådet skall överta ansvar eller beslutsbefogenheter från myndigheterna.

Stommen i rådels sammansällning bör utgöras av represenlanler för berörda myndigheler. Del bör ankomma på regeringen atl besluta om den närmare sammansättningen av och arbelsuppgifterna för rådet. Jag vill dock för riksdagens informalion framhålla följande. För all rådets samord-

Prop. 1984/85:118 84

ningsfunklion skall fungera effektivt måste varje berörd myndighel vara representerad av någon som har ansvar för de toxikologiska bedömningarna. Arbelarskyddsstyrelsen, socialslyrelsen, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk och kemikalieinspektionen bör vara represenlerade. De vetenskapliga områden som är av speciell vikl vid tolkning av testdata bör också finnas represenlerade i rådel, l.ex. olika specialiteter inom loxikologi saml patologi och statistik. Vidare bör rådel ha möjlighel atl vid behov anlila utomstående experler.

3.4 Kemikalieinspektionens organisation och uppbyggnad

Mitt förslag: Kemikalieinspektionen blir en fristående myndighel med egel kansli. Huvuddelen av resurserna vid naturvårdsverkets produktkontrollbyrå och vid enheten för toxikologisk informationsservice vid karolinska institutet förs över till kemikalieinspektionen. Denna tillförs dämtöver nu nya resurser molsvarande 15 årsarbetskrafter.

Kemikommissionens förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har tillstyrkt eller inle haft någon erinran mol förslagel om alt inrätta en ny myndighel på del av kommissionen föreslagna sättet. Några remissinslanser har som jag lidigare nämnt avstyrkt förslagel om en särskild kemikaliemyndighel med moliveringen att uppgiftema kan åläggas exislerande myndigheter. Några remissinslanser har särskUt behandlat kommissionens förslag i den del det berört den nuvarande verksamhelen med toxikologisk informationsservice vid karolinska institutet.

Arbelarskyddsstyrelsen, Uvsmedelsverkel, arbetarskyddsfonden och LO antingen stöder eller har inget alt invända mol kommissionens förslag att huvuddelen av enhelen för toxikologisk informalionsservice uppgår i kemikalieinspektionen. Nalurvårdsverkel delar uppfatlningen alt bevakning av toxikologisk forskning och informationsverksamhet hör till kemikaliemyndighetens arbelsuppgifler, varför resurser måsle avsättas härför. Verkel menar dock atl det också finns behov av toxikologisk sammanställnings- och ulvärderingsservice. Den berörda verksamhelen vid karo-Unska institutets bibliotek och informalionscenlral (KIBIC) bör enligt naturvårdsverket därför ombildas till eU stadigt bolag som arbelar på kommersiella vUlkor.

Socialstyrelsen ser behov av en toxikologisk informalionsverksamhel som är fristående från kemikaliemyndigheten och som är ett organ för sammanslällning och ulvärdering av toxikologiska dala. Socialslyrelsen föreslår att enheten för toxikologisk informationsservice integreras med den toxikologiska miljömedicinska verksamhelen vid slatens miljömedi-

Prop. 1984/85:118 85

cinska laboratorium och karolinska institutet (KI). Statens miljömedicinska laboratorium redovisar samma uppfattning som socialslyrelsen.

KI ser del angeläget atl den toxikologiska informaliönsservicen kan arbela i nära konlakl med pågående forskning samt med bibliotek, dalorbaserad lilleraturljänsl och syslemavdelning. KI liksom SACO/SR och TCO avvisar därför kommissionens förslag. SAF menar att den toxikologiska informalionsservicens betydelse för det lokala skyddsarbetet troligen kommer atl öka om verksamheten får vara en från kemikaliemyndighelen fristående serviceorganisation. Giftinformationscentralen anser det vara för tidigt atl efter så kort tid som två år utvärdera verksamheten. Delegalionen för velenskaplig och teknisk informationsförsörjning menar atl skäl finns för atl mer direkl än f. n. integrera den toxikologiska informaliönsservicen i KIBIC.

Skälen för mitt förslag: Kemikommissionen har föreslagit atl kemikalieinspektionen blir en fristående myndighet med egna resurser. Kommissionen har därvid angell resursbehovet vid inspeklionen till 80 ijänsler varav slörre delen överflyttas från naturvårdsverkets produktkontrollbyrå och från enheten för toxikologisk informationsservice vid KIBIC. Den del av kommissionens förslag som avser överflyttning av huvuddelen av produkt-konlrollbyrån till den nya myndigheten har i allmänhel inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Vissa remissinslanser har däremot framfört kritiska synpunkter mot atl också enheten för toxikologisk informationsservice vid KIBIC förs över till inspektionen.

Jag vill för egen del framhålla del nödvändiga i alt samhällels resurser för kemikaliekontroll nu koncenlreras till de områden och de frågor där de kan användas på ell så effektivt sätl som möjUgl. Med hänsyn till de viktiga uppgifler kemikalieinspektionen fömtsätts få inom den samlade kemikaliekontrollen är det naturligt atl i hög grad samla tillgängliga resurser till inspeklionen.

Produklkontrollbyrån vid naturvårdsverket utgör i dag kansli åt produktkontrollnämnden. Samtidigt fullgör byrån de tillsynsuppgifter som naturvårdsverket har enligt gällande lagstiftning. Som jag lidigare redovisal bör naturvårdsverket också enligt den nya lagstiftningen ha ansvaret för den del av kemikaliekontrollen som direkt är inriktad på skyddet av den yttre miljön. Såsom också kemikommissionen föreslagit bör därför viss del av produktkontrollbyråns resurser ligga kvar på naturvårdsverket. Samtidigt avlastas naturvårdsverket vissa administrativa uppgifler vid omorganisationen. Med utgångspunki i kommissionens förslag förordar jag atl resurser motsvarande sju årsarbelskrafter från den nuvarande produklkontrollbyrån avsätts för naturvårdsverkets uppgifter inom den fortsalla kemikaliekontrollen. Återstoden av produktkontrollnämndens resurser jämte administrativa resurser motsvarande tre årsarbetskrafler bör överföras lill kemikalieinspektionen. 7 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118

Prop. 1984/85:118 86

Den särskilda enheten för toxikologisk informalionsservice vid KIBIC inrättades under år 1982 i enlighet med förslag i prop. 1981/82:48 om upprättande av en toxikologisk informalionsservice, m.m. Syflel angavs vara att bygga upp en informationsverksamhet på det toxikologiska området främst inrikiad på s. k. hänvisningsservice. Däremoi fömlsatles inte större sammanställningar och riskulvärderingar ingå i arbetsuppgiflema. Informationsservicen skulle ses som en komplettering av den tillsynsverksamhet på produkikontrollområdet som bedrevs av olika myndigheter. Medel för verksamheten har anvisals över anslaget Toxikologisk informationsservice, m.m. under nionde huvudtiteln. Del fömlsatles dock i den nämnda propositionen all verksamheten på sikt skulle göras i slörre utsträckning ekonomiskt självbärande.

Jag har tidigare framhållil att informationsverksamhet är en viktig del av den nya kemikalieinspektionens arbetsuppgifter. Informalion måste ges om nya förfatiningar och andra viktiga ställningstaganden från myndigheterna. Lika vikligl är det alt myndigheterna sprider allmän information om kemiska ämnens hälso- och miljöfarlighet, om risker med deras hanlering samt ger aUmänna råd om t. ex. lämplig hantering och om skyddsåtgärder. Sådan allmän information måste ges till aUmänheten, till arbetstagare och till företag. Informationen är ell nalurligl led i den rådgivande delen av myndighetemas tillsyn.

Jag vill i sammanhanget särskilt framhålla vikten av all alla tillsynsmyndigheter, såväl centrala, regionala som lokala, uppmärksammar konsumenternas och arbetstagamas informationsbehov. Dessa grupper har väsentiigt mindre möjligheter än företagen att på egen hand skaffa sig information. Samlidigt vill jag understryka leverantörernas ansvar för att brukarna får utförlig information om de risker användningen av olika enskilda produkter medför och om nödvändiga skyddsåtgärder. Brisier härvidlag skall rättas till genom tillsynsåtgärder från myndighetemas sida, inle genom att samhället tar över informationsansvaret.

Delar av den informationsverksamhet som enheten för toxikologisk informationsservice f. n. bedriver innebär uppgifter av samma slag som kemikalieinspektionen enligt mitl förslag skall svara för. Del gäller bl. a. aktiv spridning av information t. ex; genom utgivning av informationsblad. Andra delar bl. a. litteratur- och dokumentationsservice och i viss mån hänvisningsservice är uppgifler som snarare åligger organ av lypen ansvarsbibliotek.

Beslutet all inrätta den nuvarande enheten för toxikologisk informationsservice får ses mot bakgmnd av den situation som då rådde bl. a. i fråga om informationsutbud. Skapandet av en särskild kemikaliemyndighel med vida uppgifter i fråga om informationsspridning ändrar bUden betydligt liksom också inrättandet av ansvarsbiblioteken. Elt bibehållande av enheten för toxikologisk informationsservice skulle inte minska behovel av resurser hos kemikalieinspektionen. Inspeklionens informalions-

Prop. 1984/85:118 87

verksamhel måste med nödvändighet inlegreras med del övriga myndighetsarbelel. Den kan därför inle överlåtas ål exierna organ. En splittring av informationsverksamheten på flera organ innebär risker för dubbelarbete och därmed dålig resursanvändning. Den kan också leda lill oklarheter om ansvaret för den information som ges. Av särskild belydelse är atl ansvarsfördelningen mellan samhällsorganen och förelagen är klar. Den grundläggande principen i den nya lagstiftningen, nämligen atl tillverkare och importörer har huvudansvarei för att utreda och informera om de risker som användningen av olika kemiska produkter kan innebära, får inte åsidosättas. Flera av de remissinslanser som avstyrkt kemikommissionens förslag om att resurserna vid enheten för toxikologisk informationsservice vid KIBIC skaU överföras tiU den nya kemikalieinspektionen synes ha utgått från atl i enhetens arbetsuppgifier också ingår service med avancerade sammanstäUningar och utvärderingar. Delta har emellertid som jag nyss redovisat inle varit avsikten.

Med hänsyn tiU vad jag nu anfört om behovet av en koncentration av samhällels resurser och av en klar ansvarsfördelning förordar jag därför alt huvuddelen av resurserna vid den toxikologiska informationsservicen vid KIBIC överförs till kemikalieinspektionen. De bör där främst utnyttjas för bevakning av toxikologisk forskning, för faro- och riskanalys saml för informationsverksamhet. En mindre del av resursema vid enheten för toxikologisk informalionsservice molsvarande medel för två årsarbelskrafter bör i enlighet med kemikommissionens förslag även fortsättningsvis anvisas KIBIC som en förstärkning av den toxikologiska kompeiensen vid den beslutade uppbyggnaden av KIBIC tUl etl ansvarsbibliotek inom området medicin.

Jag vill i delta sammanhang framhålla all del är naturligt all KIBIC i sin roll som ansvarsbibliotek bedriver informations- och annan serviceverksamhet på det toxikologiska området. Denna service kan tillhandahållas företag, myndigheter och andra intressenter mol ersällning och kan omfalta t.ex. litteratur-, dokumentations- och nyhetsservice. Redan nu finns ett antal organ som på kommersiell bas erbjuder mer avancerade toxikologiska konsulttjänster. Åven statliga organ kan givelvis erbjuda sådana Ijänster. Som tänkbara organ vid sidan om KIBIC kan här nämnas t. ex. statens miljömedicinska laboratorium, som bl. a. som uppdragsverksamhel bedriver viss sammanställnings- och utvärderingsservice på kemikalieområdet. Del är dock som jag tidigare framhållil synnerligen viktigt all en statlig serviceverksamhet bedrivs på etl säll som inle frångår principen om att del är producenierna och andra kemikaliehanlerande förelag som bär ansvarei för bedömningen av kemikalier och för att tUlräckligt bedömningsunderlag las fram.

Som jag tidigare nämnt har kemikommissionen föreslagil atl också nya resurser skaU anvisas kemikalieinspektionen uiöver de som förs över från naturvårdsverkels produktkontrollbyrå och från enheten för toxikologisk

Prop. 1984/85:118 88

informationsservice vid KIBIC. PersoneUl kan de överförda resurserna beräknas motsvara storleksordningen 40 resp. 10 årsarbetskrafler. Kommissionen har också föreslagit vissa resursförstärkningar vid andra myndigheter. Jag delar kommissionens bedömning att det är nödvändigt med en resursförstärkning om del angivna målet, nämligen en effekiivisering av samhällels kemikaliekontroll, skall kunna uppnås. Jag vill samiidigi framhålla all en framgångsrik kemikaliekontroll inle enbart är en fråga om hur slora resurser som tillskjuts. Det är också utomordentligl vikligl att inspeklionens verksamhel planeras, priorileras och leds på ell ändamålsenligl och effektivt sätt och atl samarbetet meUan de olika berörda myndigheiema på kemikaliekontrollens område fungerar väl.

Jag har lidigare översiktiigt redovisat de huvudsakliga arbetsuppgifterna för kemikalieinspektionen. Jag har också berört avgränsnings- och samordningsfrågoma i förhållande till andra myndigheter med uppgifter inom kemikaliekontrollen. Det är ett gemensamt ansvar för alla de berörda organen att väl fungerande samarbetsformer byggs upp där den nya myndigheten får den roH inom den grundläggande kemikaliekontrollen som är avsedd. Del är också etl gemensamt ansvar för berörda organ alt se till att tillgängliga resurser på olika håll utnyttjas effeklivl och i samverkan. Det gäller både den kompelens på det toxikologiska området som byggs upp vid den nya myndigheten och resurser för bl. a. forskning, undersökningar och tiUsyn som finns hos de befintliga myndigheterna. Med hänsyn bl. a. till erfarenhetema från produktkontrollnämndens verksamhet vill jag understryka betydelsen av all uppbyggnaden av kemikaliekontrollen nu noga följs upp och alt en konlinuerlig utvärdering sker av hur den nya myndigheten finner sina arbelsformer. Av vikt är därvid både alt en realistisk planering sker av inspektionens eget arbete och att formerna för samarbetet med naturvårdverket, arbelarskyddsstyrelsen och övriga berörda myndigheter samt med de forskningsinstitutioner som har alt förse myndigheterna med underlag för bl. a. riskbedömningar av olika slag utvecklas på ett positivt sätt.

Med hänsyn tiU vad jag här anfört anser jag alt kemikalieinspektionen i ett första sleg nu bör ges ett resurstillskott, utöver de resurser vilka förs över från andra myndigheter, som motsvarar 15 årsarbetskrafter. Jag bedömer det vidare som lämpUgt att de nya arbetsformerna inom kemikaliekontrollen prövas efter en tvåårsperiod. I samband därmed bör särskilt resursavvägningen och samverkansformema mellan de myndigheter som arbelar inom detta område övervägas. Därefter får ställning las till den fortsatta utbyggnaden. Jag avser atl senare återkomma till regeringen i fråga om formema för denna utvärdering.

En rad faktorer är av belydelse när det gäller atl skapa möjligheter för den nya organisationen att fungera väl. Hur kemikalieinspektionen organiseras och vart den lokaliseras är av stor vikl för hur effektivt inspektionen

Prop. 1984/85:118 89

skall kunna fullgöra sina viktiga arbetsuppgifier. Dessa frågor har inle närmare behandlals av kemikommissionen.

När det gäller organisalionen ser jag del som nalurligl att kemikalieinspektionen organiseras med en slyrelse, en generaldirektör samt de enheler som behövs för all myndighelen inom den angivna resursramen så effeklivl som möjligt skall kunna utföra de uppgifter jag tidigare redovisat. Med hänsyn tiU att kemikalieinspektionen blir en relativt liten myndighel är del angeläget all möjligheter atl köpa in administrativa tjänster beaklas. Det bör ankomma på regeringen all fastställa den närmare organisalionen för verket. För verkschefen bör inrättas en ordinarie tjänsl med beteckningen p. Styrelsens sammansättning bör prövas bl. a. mot bakgrund av resullatet av verksledningskommitléns arbele. Jag avser att inom kort föreslå regeringen all en kommitté tillkallas för att bl. a. utforma förslag till organisalion för kemikalieinspektionen och för atl medverka i arbelet med au genomföra den nya organisalionen.

Del är angeläget alt den nya organisalionen kan böija arbela så snart det är praktiskt möjligt. Jag förordar därför att den nya organisationen Iräder i krafl den Ijanuari 1986.

Medel för den verksamhel som f. n. bedrivs vid naturvårdsverket och KIBIC men som enligt mitl förslag kommer att föras över till kemikalieinspektionen anvisas nu över flera anslag. Koslnadema för produklkontrollbyrån beslrids från anslaget Slalens naturvårdsverk medan medel för den aktueUa verksamheten vid KIBIC anvisas över anslaget Toxikologisk informalionsservice, m.m. Vidare disponerar produktkontrollnämnden för utredningsverksamhet på kemikalieområdet anslaget Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor. För budgetårel 1985/86 bör för kemikalieinspektionen föras upp ett särskilt förslagsanslag. Jag kommer i det följande att förorda att inspektionens verksamhet helt finansieras genom avgifter. Avgiftema bör tillföras anslaget lUI inspektionen som med hänsyn härtill bör föras upp med etl formellt belopp av 1000 kr. I avvaktan på resultatet av organisationskommitténs arbele kan en definiliv beräkning av belaslningen på berörda anslag under nästa budgetår inte nu göras. Jag förordar därför att de nuvarande anslagen förs upp med belopp som för budgetårel 1985/86 endasl på sedvanligt sätt jusleras för pris- och löneulvecklingen. Del bör ankomma på regeringen alt sedan kommitténs arbete redovisats föreskriva i vilken utsträckning de olika anslagen inom anvisade belopp får belastas. Vad gäller den nya kemikalieinspektionen kan helårskostnaden med utgångspunkt i de beräknade kosinaderna för nuvarande verksamhel och för den föreslagna resursförstärkningen överslagsmässigi uppskattas till storleksordningen 21-25 milj. kr. Härtill kommer kostnader av engångskaraktär i samband med inrättandet av den nya myndigheten. Vid kostnadsberäkningen har bl.a. förutsatts att vissa rationaliseringsfördelar kan uppnås genom samlokalisering med annan likartad verksamhel. För att läcka behovet av likvida medel för inspeklionens verksamhel bör inspeklionen få disponera en rörlig kredii i riksgäldskontoret.

Prop. 1984/85:118 90

3.5 Avgiftsfinansiering inom kemikaliekontrollen

Mitt förslag: Kemikalieinspektionens verksamhel skaU avgiftsfinansieras fulll ul.

Kemikommissionens förslag: Överensslämmer med mitt.

Remissinstanserna: Remissinslansemas synpunkier har redovisals i avsnitt 2.11 i lagrådsremissen (se också bilaga 4 avsnitt 14.2).

Skälen för mitt förslag: Jag har i lagrådsremissen fömtskickat att jag i samband med propositionen till riksdagen skulle återkomma till frågan om avgiftsfinansiering av kemikaliekontrollen.

Enligt 18 § i den nya lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om avgifier för en myndighels verksamhet enligt den nya lagen. Som framgår av avsnitt 2.11 i lagrådsremissen skall enligt kemikommissionens förslag avgifter enligt 18 § tas ut i sådan omfattning atl kostnadema för den gmndläggande kemikaliekontroll som riklar sig till tillverkare och importörer hell skall läckas genom avgifter från dessa.

När det först gäller bekämpningsmedelskonlrollen har denna sedan länge varil avgifisfinansierad. Författningsmässigt regleras detta i kungörelsen (1973:1051) om avgifi för regisirering av hälso- och miljöfarUga varor. Kemikommissionen föreslår atl kemikalieinspektionens arbele med bekämpningsmedelskontrollen liksom hittills finansieras med ansöknings-och årsavgifter. Jag delar kemikommissionens uppfallning vad gäller finansieringen av bekämpningsmedelskontrollen. De kosinader härför som sålunda behöver täckas genom avgifier kan såsom kommissionen har angett beräknas lill storleksordningen 4milj. kr/år. Della innebär att en viss avgiftshöjning är nödvändig för alt full kostnadstäckning skall kunna nås.

Kemikommissionen har vidare föreslagil en avgiftsfinansiering av kemikalieinspektionens arbete på det allmänna produktområdet. Enligt kommissionen bör en avgift tas ul för samtliga produkler för vilka anmälnings-och deklarationsplikt till produktregislret föreligger. Kommissionen beräknar de kosinader som på della säll skall avgiftsfinansieras lill ca26milj. kr. och föreslår aU en tillsynsavgift på 425 kr. om året skaU tas ut.

Åven jag är av den uppfattningen alt en allmän produktavgifl bör tas ut för alt läcka de kostnader för kemikalieinspektionens verksamhel som inte avser bekämpningsmedelskonlrollen. Jag avser härvid den dokumentations-, kontroll-, informations-, föreskrifts- och utredningsverksamhet som enligt den nya lagen om kemiska produkler kommer alt åvUa kemikalieinspektionen med anledning av tillverkar- och leverantörsledens befallning med kemiska produkter. Avgiften skall i princip motsvara den faktiska kostnaden för myndighelens verksamhel.

Prop. 1984/85:118 91

Jag kan i alll väsentiigt anslula mig till kemikommissionens förslag också i fråga om utformningen av avgiftssystemet. Genom atl den allmänna produktavgiften anknyts lUl de produkler som är anmälda lill produktregislret åstadkommer man enligt min mening en enkel och rättvis fördelning av företagens kostnadsansvar för kemikaliekontrollen. Del är nämligen i huvudsak de till registret anmälda produktema som ger upphov till de olika aktiviteter hos myndigheten som jag tidigare i della avsnitt har angett. Härvid vill jag dock tillägga att jag - såsom kommissionen också har föreslagit - avser atl föreslå regeringen att avgiften reduceras för den som har fler än 200 produkter anmälda till produktregislret. Därigenom undviks betungande kostnader för förelag med mycket slora sortiment. En ytterligare fördel med anknytningen lill produktregislret är alt adminislralionen av den allmänna produktavgiften bör kunna hållas låg eftersom produktregislret redan innehåller erforderliga uppgifter för debitering av avgiften.

Den allmänna produktavgiften bör tas ul för varje produkl som är anmäld tiU produktregistret. Avgiften bör tas ut årligen för all läcka koslnadema för den löpande verksamheten varvid en rörlig kredit som jag tidigare nämnl bör kunna disponeras för all klara eventuella likviditetsproblem. Det bör ankomma på regeringen att bestämma avgifternas storlek. Med utgångspunkt i den tidigare nämnda preliminärt beräknade årliga kostnaden för kemikalieinspektionens verksamhel exkl. bekämpningsmedelskontrollen och i antalet produkter som f n. är anmälda lill regislret, nämligen ca80000 stycken, skulle den årliga avgiften behöva uppgå liU ca 400 kr. för varje anmäld produkt upp till etl antal av 200 och därefler till ca50kr. per produkt.

3.6 Lokalisering av kemikalieinspektionen

Mitt förslag: Organisationskommittén får i uppdrag att överväga den lämpligasle lokaliseringen av kemikalieinspektionen.

Kemikommissionen: Kommissionen har inte tagil ställning i lokaliseringsfrågan.

Skälen för mitt förslag: Statsmakterna har i olika sammanhang framhållil att det måste finnas starka skäl om man skall förlägga ny statlig verksamhet till Stockholmsregionen. Den nu föreslagna omorganisationen innebär att det cenirala organel på kemikaliekontrollens område, kemikalieinspektionen, får en fristående ställning och tillförs viss resursförslärkning. Del rör sig således i huvudsak om en fortsättning av en pågående verksamhel i nya former. Organisationsförändringarna är etl uttryck för en sirävan att koncentrera och samordna resurserna inom detla område för all åsladkomma en ökad slagkraft och effektivitet. Också lokaliseringsfrågan måste

Prop. 1984/85:118 92

bedömas med ulgångspunkl i målsättningen att det nu är nödvändigl alt kemikaliekontrollen effektiviseras.

För alt kemikalieinspektionen skall kunna arbeta på ell ändamålsenligt sätt krävs ell nära samarbele med regeringskansliel, andra cenirala myndigheter och intresseorganisationer. Ett särskilt nära samarbele fömtses ske med naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Vidare är det angeläget all kemikalieinspektionen upprätthåller nära kontakter med toxikologisk forsknings- och laboratorieverksamhet. Omfattande sådan verksamhet bedrivs bl.a. vid karolinska institutet och statens miljömedicinska laboratorium. Åven vid arbetarskyddssiyrelsens forskningsavdelning bedrivs toxikologisk forskning. I samma område som nu nämnda myndigheter finns också giftinformalionscenlralen och en stor del av landets toxikologiska forskningsresurser. Områdel har således utvecklats till något av elt toxikologiskt centmm. En utveckling av delta skulle vara tiU gagn för samtliga de berörda miljömyndighelema.

Del är angeläget atl kompetens som nu finns vid produklkontrollbyrån och enhelen för toxikologisk informationsservice kan bibehåUas. Huvuddelen av inspeklionens arbetsuppgifier överflyttas från naturvårdsverket och karolinska institutet. Berörd personal vid dessa myndigheter bör därför erbjudas anstäUning vid kemikalieinspektionen.

Organisationskommittén bör noga studera för- och nackdelar från olika utgångspunkter med en fortsatt lokalisering till nuvarande område jämfört med en annan lokalisering. Sedan kommitténs arbete vad avser lokaUse-ringsfrågan slutförts bör regeringen redovisa sitt ställningslagande för riksdagen.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen dels att antaga det av lagrådet granskade förslaget tUl

1. lag om kemiska produkler med vidtagna ändringar,

dels all anlaga inom jordbmksdepartementet upprättade förslag till

2. lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176),

3. lag om ändring i brandlagen (1974:80),

4. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),

5. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,

dels all

6. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisationen av kemikaliekontrollen,

7. godkänna all en fristående myndighel för kemikaliekontroll, kemikalieinspektionen, med de uppgifter som jag har angett inrätlas den Ijanuari 1986,

8. bemyndiga regeringen aU vid kemikalieinspektionen inrälla en ordinarie Ijänsl för generaldirektör med beteckningen p,

9. bemyndiga regeringen atl vidta de övergångsålgärder och andra ålgärder som behövs för atl kunna genomföra de organisationsförändringar som jag har redogjort för,

10. besluta alt produktkontrollnämnden skall upphöra vid utgången av december 1985. Del under 2 angivna lagförslagel har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet och del under 3 i samråd med chefen för försvarsdepartementet.

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

I prop. 1984/85:100 bil. 11 har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvakian på särskild proposiiion i ämnel, för budgeiårei 1985/86 under angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.

Hl. Statens naturvårdsverk 100776000 kr.

H 7. Undersökningar av hälso- och

miljöfarliga varor 4500000 kr.

H 12. Toxikologisk informationsservice, m.m. 5650000 kr.

Jag anhåller alt nu få anmäla dessa frågor.

H. Miljövård

H 1. Statens naturvårdsverk

1983/84 Utgift 95628381

1984/85 Anslag 100776000

1985/86 Förslag 105875000

Slatens nalurvårdsverk är central förvaltningsmyndighel för ärenden om nalurvård, däri inbegripel vattenvård, luftvård och renhållning utomhus, saml om rörligl friluftsliv, jakt och viltvård, alll i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan myndighet. Till verkels förvaltningsområde hör även ärenden enligt miljöskyddslagen (1969:387, ändrad senast 1983:656) i den mån dessa ej ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller annan myndighel. Verkel har tillsyn över efterlevnaden av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senast 1982:822) och i anslulning därtill meddelade föreskrifter, i den mån tillsynen ej ankommer på annan myndighet. Verket har vidare lill uppgifl atl leda och främja

företrädesvis målinriktad nalurvårdsforskning och undersökningsverksamhet inom nalurvårdsområdel.

Till verkel är produktkontrollnämnden knuien. Nämnden prövar frågor som avses i lagen om hälso- och miljöfarliga varor, i den mån prövningen ej ankommer på annan myndighet.

Naturvårdsverket leds av en styrelse. Chef för verkel är en generaldirektör. Inom verket finns en administrativ avdelning, en nalurresursavdel-ning, en teknisk avdelning samt en forsknings- och utvecklingsavdelning. Inom administrativa avdelningen finns en produktkontrollbyrå. Hos verkel finns i övrigl de laboratorier och enheter som verkel besiämmer.

Inom verkel finns vidare en forskningsnämnd.

	1984/85	Beräknad ändring 1985/86
	1984/85	Statens	Före-
		naturvårdsverk	draganden
Personal	537	_	_
Anslag
Ulgifter
Förvaltningskostnader	86569000	-1-4775000	-1-3677000
(därav lönekostnader)	(66240000)	(-f3 535000)	(-H2969000)
Lokalkoslnader	14207000	4-1271000	-H 422 000
Särskilda under-
sökningar	10000	-	-
Engångsanvisning	—	-1-1000000	-
	100786000	-1-7036000	-t-5099000
*Inkomster*
Ersättning för särskilda
undersökningar	10000	-	-
Nettoutgift	100776000	-1-7036000	-1-5099000

Statens naturvårdsverk

1. Pris- och löneomräkning 4 775 000 kr.

2. Huvudförslaget skulle innebära att medel molsvarande ytterligare ca
tio tjänsler fråntogs verket. Stora personalbehov föreligger för atl kunna
klara en rad såväl gamla som nya uppgifter som pålagts verkel och för vUka
verkel aldrig erhållit några tjänster. Inom en åtminslone oförändrad real
resursram ser verket möjligheter att åsladkomma konsolideringar och där
med fortsätta ompriorileringsarbetet från lidigare år. (+1068000 kr.)

Föredragandens överväganden

Statens naturvårdsverk har redovisat etl huvudförslag innebärande en fördelning av nedskärningar under de närmaste tre åren med 1 %, 2% resp. 2%. Jag föreslår att anslaget beräknas i enlighel härmed. Jag bedömer all detta kan genomföras genom fortsatt ralionaliseringsarbete. När det gäller

Prop. 1984/85:118 95

beräkningen av resurserna för kemikaliekontrollen hänvisar jag lUl vad jag tidigare har anförl. Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att till Statens naturvårdsverk för budgetårel 1985/86 anvisa ell förslagsanslag av 105875000 kr.

H 7. Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor

1983/84 Utgift 4257454 Reservalion 4319978

1984/85 Anslag 4500000

1985/86 Förslag 4600000

Från anslaget bestrids efter beslut i varje särskilt fall av produktkontrollnämnden kostnader för undersökningar rörande häslo- och miljöfariiga varor.

Statens naturvårdsverk

Det är angeläget att verksamheten kan stärkas. Verkel bedömer, mot bakgmnd av de anspråk för anslaget som kan fömtses och tillgängliga resurser, att anslaget bör ökas tiU 5,5 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning tUl vad jag tidigare har anfört bör anslaget för nästa budgetår föras upp med 4600000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 4600000kr.

H 12. Toxikologisk informationsservice, m.m.

1983/84 Utgift 5244313 Reservation 1267788

1984/85 Anslag 5650000

1985/86 Förslag 5850000

Från anslaget beslrids kosinader för toxikologisk informalionsservice och viss övrig miljöinformationsservice. Naturvårdsverket har det samlade ansvaret för verksamheten. Den toxikologiska informationsservicen handhas av karolinska institutets bibliotek och informationscentral.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning lill vad jag tidigare har anfört bör för näsla budgelår anslaget föras upp med 5850000 kr. Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Toxikologisk informationsservice, m.m. för budgetårel 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 5 850000kr.

Prop. 1984/85:118 97

Innehåll

Proposiiion ........................................................ 1

ProposUionens huvudsakliga innehåll .................... 1

Lagförslag.......................................................... 3

Utdrag av prolokoU vid regeringssammanträde den 17 januari 1985 . 9

1 Inledning ........................................................ 9

2 Allmän motivering ........................................... 10

2.1 Allmänna utgångspunkter ............................. 10

2.2 Tillämpningsområdet för den nya lagen ........... .. 16

2.3 Förhållandet lill viss annan lagstiftning ............ .. 17

2.4 Försiktighetsmått ....................................... 21

2.5 Undersökningar av ämnen och produkter ......... .. 22

2.6 Produktinformation ..................................... 25

2.7 Förhandsgranskning m. m.............................. .. 27

2.8 Uppgiftsskyldighei ....................................... 28

2.9 Nya rön ................................................... .. 29

2.10 Tillsyn .................................................... 30

2.11 Avgiftsfinansiering inom kemikaliekontrollen .... 31

2.12 Spridning av bekämpningsmedel ..................... 32

2.13 Övriga frågor ........................................... 34

2.14 Ikraftlrädande ............................................ 38

3 Upprättat lagförslag ....................................... 38

4 Specialmotivering ............................................ 38

5 Hemställan .................................................... 56

6 Beslut .......................................................... 56

Utdrag av lagrådets protokoll den 22 febmari 1985 . 57

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1985 ... 70

1 Anmälan av lagrådsyllrande .............................. .. 70

1.1 Ikraftträdande ........................................... 74

2 Följdändringar i annan lagstiftning ....................... 74

3 Myndighetsorganisalion för kemikaliekontrollen ..... 74

3.1 Inledning .................................................. .. 74

3.2 Ny kemikaliemyndighel ................................ 76

3.3 Ansvarsfördelningen mellan myndigheiema ........ 80

3.4 Kemikalieinspektionens organisation och uppbyggnad 84

3.5 Avgiftsfinansiering inom kemikaliekontrollen ..... 90

3.6 Lokalisering av kemikalieinspektionen ............. 91

4 Hemställan .................................................... 92

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86 ................ 93

6 Beslut .......................................................... %

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

BUaga 1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1984:77) Kemikaliekontroll

Här redovisas i huvuddrag kommissionens förslag. För att fä en överblick är det lämpligt att läsa dels denna sammanfattning, dels kapilel 6 (Kemikaliekontrollens mål och medel). Nedan betyder * att ett förslag lämnats i kemikommissionens delbetänkande (SOU 1984:24).

Produktkontrollnämnden upphör. En ny kemikaliemyndighet övertar delar av dess uppgifter, men får också nya uppgifter. Lagen om hälso-och miljöfarliga varor modifieras och fär namnet Lag om kemiska produkter.

Skyldigheter för kemikalieleverantörer

Tillverkare och importörer skall utreda produkternas effekter på hälsa och miljö, och utarbeta märkning och annan produktinformation. Denna skyldighet skall vara grundläggande för kemikaliekontrollen. En effektiv myndighetstillsyn mäste byggas upp för att se till att tillverkare och leverantörer lever upp till sitt ansvar.

Det lagstadgas att den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall genom egna undersökningar eller på annat säll se lill alt del finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka.

Kompetenskrav införs för dem som tillverkar, importerar och yrkesmässigt överlåter kemiska produkter. Den som tillverkar eller importerar kemiska produkter skall vara skyldig att skaffa sig tillgäng till den kemiska och toxikologiska kompetens som behövs. Han skall också hälla sig underrättad om forskning och teknisk utveckling av betydelse för skyddet av hälsa och miljö. Även den som yrkesmässigt överlåter kemiska produkter skall skaffa sig det kunnande som behövs med hänsyn till produkternas egenskaper.

Den som yrkesmässigt, t. ex. som tillverkare eller importör eller som konsult, utreder kemiska ämnens hälso- och miljöeffekter skall göra det i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Information om kemiska produkters skadlighet för den yttre miljön skall lämnas genom märkning och vaminformationsblad, på samma sätt som redan sker för hälsofarligheten. Kemikaliemyndigheten utarbetar kriterier för att bedöma ämnens och produkters miljöfarlighet.

Varuinformationsblad skall dels överlämnas vid överlåtelse för yrkes-1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 2

mässigt bmk, dels hällas tillgängtiga för konsumenten pä överlåtelseställen med större försäljning av kemikalier.

Alla kemiska produkter skall vara försedda med uppgift om produktnamn och om det svenska produktansvariga företagets namn och adress.*

Vid överlåtelse till yrkesmässig hantering skall besked lämnas om att en vara är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Detta skall göras även om produkten bedömis vara varken hälso- eller miljöfarlig.*

Barnskyddande förpackningar krävs pä sädana konsumentprodukter där det behövs för att undvika att barn kommer till skada.

Tillverkare och importörer blir skyldiga att till kemikaliemyhdigheten rapportera nya rön som kan antas vara okända för myndigheten, t. ex. opublicerade undersökningsresultat.

För import, yrkesmässig försäljning och annan än yrkesmässig användning av särskilt farliga varor krävs särskih tillstånd från länsstyrelsen. Tillstånden tidsbegränsas till högst fem är.

Bekämpningsmedel

Registrering ("godkännande") av bekämpningsmedel blir tidsbegränsad. Alla medel omprövas minst vart femte är enligt stränga hälso- och miljökrav. Vid registreringsförfarandet skall behovet av medlet prövas, både mot andra kemiska medel och mot icke-kemiska bekämpningsmetoder. Ett systematiskt forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs för att utveckla miljömässigt bättre bekämpningsmetoder.

En tag om spridning av bekämpningsmedel införs. Där anges krav om försiktighetsmått och återhållsamhet vid användningen av bekämpningsmedel.

Naturvårdsverket fär befogenheter att förbjuda sädan användning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. Sådan s. k. planmässig bekämpning som sker mtinmässigt utan att behov föreligger i det enskilda fallet bör därvid förbjudas.

Flygbespmtning förbjuds. Dispens skall endast kunna lämnas vid epidemier som inte kan bekämpas på annat sätt, samt för lövslybekämp-ning i skog enligt redan gällande regler. 1 det sistnämnda fallet har kommunerna rätt att helt undanta ett omräde frän möjlighet till dispens.

Ett system med typprovning och typgodkännande av spmtutmstning införs. Syftet är att dels minska risken för spridning till kringliggande mark, dels minska arbetsmiljöriskerna.

Endast medel av den lägsta (klass 3) av de tre faroklasserna för bekämpningsmedel skall fä säljas till allmänheten. För att få använda medel i klass 1 och 2 skall krävas utbildning och godkänt kunskapsprov. Medel i klass 1 och 2 skall inte få användas över områden där allmänheten har tillträde, t. ex. parker.

Kemikaliemyndigheten skall bedriva tillsyn av företag som säljer bekämpningsmedel för att se till att deras information och marknadsföring inte är missvisande. För försäljning av bekämpningsmedel i klass 1 och 2 skall krävas minst den kompetens som krävs för att fä använda dessa medel.

Prop. 1984/85:118 3

Avfall

Det kommunala renhållningsmonopolel utvidgas tilfatt omfatta miljöfarligt avfall i samtliga kommuner frän den 1 januari 1986. Alla kommuner blir därigenom ocksä skyldiga att ordna sä atl hushällen kan lämna ifrån sig miljöfariigt avfall skilt frän annat avfall.

Tillståndskrav införs för import av miljöfariigt avfall.

Naturvärdsverket fär i uppdrag att uiarbeta ett nytt system för information om miljöfarligt avfall.

Myndigheternas bedömningar av risker med kemikalier

Följande riktiinjer skall gälla för myndighetemas bedömningar av risk och nytta:

1. Faktabedömningar bör vara klart sammanställda. De bör även vara redovisade skilt från de samhällsetiska bedömningarna.

2. Kriterier, bedömningsprinciper och beslutsunderlag skall så långt möjligt vara redovisade och lättillgängliga. Myndigheterna skall aktivt eftersträva atl berörda intressenter får insyn i beslutsprocessen. Särskilt angeläget är det att människor som utsätts för risker får tillgång till information om dessa risker, så att de kan framföra sina synpunkter till myndigheterna.

3. Myndighelernas riskanalyser skall grundas pä vid varje tillfälle bästa möjliga kunskap. Toxikologisk expertis skall finnas på myndigheterna.

4. Det är angeläget att myndigheterna drar nytta av kunskaper och material från del internationella samarbetet inom bl. a. FN och OECD. Internationellt fastlagda riktlinjer för utvärdering av toxikologisk dokumentation skall användas så långt möjligt. Handläggare som utvärderar toxikologisk dokumentation bör ha ingående kunskaper om sådana riktlinjer.

5. De olika myndigheterna bör sä långl möjligt samordna principerna för tolkning av vetenskapliga data. Så långt möjligt bör riktlinjer utarbetas för lolkning av dala med betydande vetenskaplig tolkningsbredd.

6. Osäkerhetsfaktorer i den vetenskapliga dokumentationen bör klart redovisas i beslutsunderlaget. Myndigheterna bör också i sitt arbete eftersträva att gradvis skärpa beviskraven för att hanteringen av ett ämne inte skall anses innebära en viss risk.

7. Myndigheterna bör ha möjlighet att göra eller låta göra objektiva utvärderingar av redovisade ekonomiska bedömningar.

8. Det är angeläget att när så är möjligt ersätta djurexperimentella tester
med försöksdjursfria-metoder. Det får emellertid inte ske under former
som medför en ökad risk för att människor skadas. Sverige bör i det
internationella samarbetet aktivt verka för att försöksdjursfria testmeto-

Prop. 1984/85:118 4

der används i sådana fall där detta kan ske utan att osäkerheten i riskanalysen ökar. För att bra försöksdjurfria testmetoder skall kunna utvecklas är det viktigt atl toxikologisk gmndforskning stöds.

Ett toxikologiskt råd utses av regeringen. Det skall bestå av representanter för arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, livsmedelsverket, naturvårdsverket och kemikaliemyndigheten, samt av utomstående sakkunniga. Rådet får till uppgifl:

D att verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas riskanalyser ocb för en samordning av dessa, D att utarbeta kriterier och vägledningar för arbetet med velenskapliga

tolkningsfrågor, Q att verka för en samordning av myndigheternas medverkan i det internationella samarbetet i toxikologiska frågor.

Tre år efter det att riktlinjerna antagits och det toxikologiska rådet utsetts skall de i rådet representerade myndigheterna rapportera till regeringen om sitt arbete med bedömningar av risk och nytta med kemikalier. Det toxikologiska rådet skall ett halvår senare lämna en rapport i samma ämne, där man även utvärderar myndigheternas redovisningar.

En enhetlig terminologi införs för de olika stegen i bedömningen av risk och nytta med kemikalier.

Ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införs.* Tillverkare och importörer blir skyldiga att till ansvarig myndighet anmäla de ämnen de avser att tillverka eller importera innan verksamheten påbörjas. Anmälan skall innehålla de uppgifter som är nödvändiga för bedömning av ämnets egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Kemikaliemyndigheten ges i uppdrag att föra en förteckning över kemiska ämnen som är i bruk. Överläggningar bör tas upp med EG om lämpliga former för samarbete.

Sverige bör verka för en internationell arbetsfördelning för testning av sädana ämnen som är i bmk och som hittills inte undersökts tillräckligt. Vidare bör en prioriteringslista göras över ämnen som det, utgående från svenska förhållanden, är angelägel att få testade.

Tillsyn och information

Kemikaliemyndigheten skall bygga upp en tillsyn riktad mol tillverkare, importörer och handelsagenter. Tillsynen skall bl. a. gälla företagens produktutredningar och produktinformation. Denna nya verksamhel skall spela en central roll i kemikaliekontrollen.

Kemikaliemyndigheten åläggs också att övervaka konsuUverksamhe-ten inom det toxikologiska området.

Konsumentombudsmannen (KO) skall i ökad utsträckning åta sig frågor om marknadsföring av kemiska produkter till yrkesmässiga bm-kare. Arbetarskyddsverket och kemikaliemyndigheten skall anmäla otillbörlig marknadsföring till KO. Konsumentverket får 1 ny tjänst.

Tillsynsmyndigheterna skall verka mer konsekvent än hittills för att ätal kommer till stånd när det är befogat. De skall utarbeta fungerande mtiner för åtals- och polisanmälan.

Prop. 1984/85:118 5

Maximistraffet i lagen om kemiska produkter blir fängelse i ett är. För svårare brott mot lagens bestämmelser skall brottsbalkens regler användas. De medger betydligt strängare straff

Sanktionsavgifter införs för otillåten spridning av bekämpningsmedel.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall få ett ökat stöd frän kemikaliemyndigheten för att kunna bedriva tillsyn riktad mot försäljningsställen. De skall också få ett ökat stöd från naturvårdsverket för tillsyn av kemikaliehanteringen.

Som stöd för tillsynsarbetet byggs produktregistret ut. Den s. k. tredje etappen i produktregistrets uppbyggnad kompletteras med deklarationsskyldighet för miljöfarliga produkter. Vidare genomförs en fjärde etapp, utformad som en ämnesdeklaration.* Därefter skall produktregistret innehålla: Q för varje kemisk produkt: uppgift bl. a. om vem som tillverkar eller

importerar den samt om vilka innehällsämnen som ger upphov till

den eventuella hälso- eller miljöfarliga egenskapen, Q för varje kemiskt ämne: uppgifterom vilka tillverkare och importörer

som tillverkar resp. för in det i landet (som renl ämne eller som

beståndsdel i produkter), a för varje kemiskt ämne som ger produkter hälso- eller miljöfarliga

egenskaper: uppgifter om vilka dessa produkter är.

Kemikaliemyndigheten skall bedriva en förhållandevis omfattande information riktad till allmänbeten. Den skall ocksä utarbeta en regelbunden information, t. ex. i form av ett informationsblad, för tillverkare, importörer och andra med behov av kvalificerad information om kemikaliekontroll och kemiska risker.

De yrkesmedicinska klinikerna bör utöka och utveckla sin information och rådgivning till dem som är verksamma i det lokala arbetarskyddet.

Naturvärdsverkets bibliotek blir ansvarsbibliotek inom miljöområdet.

Kemikaliemyndigheten

Kemikaliemyndigheten blir en fristående myndighel. Den fär ett eget kansli med 80 tjänster. Myndigheten fär namnet kemikalieinspektionen. Frågan om en sammanslagning med sprängämnesinspektionen och/ eller med sjöfartsverkets enhet för landtransport av farligt gods tas upp till förnyad prövning efter fem år.

Huvuddelen av produktkontrollbyrån samt av enheten för toxikologisk informationsservice (Tox-info) vid Karolinska institutet uppgär i kemikaliemyndigheten. (Karolinska institutet fär 2 tjänster för biblioteksverksamhet inom det toxikologiska området.)

Kemikaliemyndigheten övertar produktkontrollnämndens undersökningsanslag (f n. 4,5 milj. kr.).

Kemikaliemyndigheten får följande uppgifter:

1. Tillsyn riktad mot tillverkare, importörer, handelsagenter och andra

Prop. 1984/85:118 6

leverantörer av kemikalier. Föreskrifter och allmänna råd om produktundersökningar och produktinformation.

2. Förhandsgranskning av kemiska ämnen. Prioriterings- och utredningsarbete avseende ämnen som redan är i bmk.

3. Registrering av bekämpningsmedel.

4. Produktregislret.

5. Stöd till miljö- och hälsoskyddsnämnderna främst för deras tillsyn av försäljningsställen.

6. Konsumentskydd i fråga om kemiska produkter.

7. Internationellt samarbete om gmndläggande kemikaliekontroll.

Kemikaliemyndigheten bör inte annat än undantagsvis syssla med hanteringsfrågor.

Myndighetsresurser avsätts för atl följa den kemiska produktutvecklingen och annan teknisk utveckling av betydelse för riskbilden.

Samordning och arbetsfördelning

Miljömyndigheternas samarbete i det dagliga arbetet bör förbättras. Dessutom bör de centrala myndigheterna pä omrädet regelmässigt, minsl en gång per halvår, överlägga med varandra om mera övergripande samarbetsfrågor. De skall då ta upp formema för det dagliga samarbetet, arbetsfördelningen sinsemellan samt samordningen av den mera övergripande planeringen. Det är i första hand arbetarskyddsstyrelsen, naturvärdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket, konsumentverket, lantbruksslyrelsen, kemikaliemyndigheten, strälskyddsinstitutet, sprängämnesinspektionen och sjöfartsverket (i dess egenskap av transportmyndighet) som bör delta i dessa överläggningar.

Länsslyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör förbättra silt inbördes samarbete. De närmare formerna avgörs efter de lokala förutsättningarna.

Tillämpningsområdet för lagen om kemiska produkter utvidgas i förhållande till nuvarande lag, så att vissa luckor i lagstiftningen täpps igen. Det blir därigenom möjligt att ingripa mot kemiskt betingade hälso- och miljörisker hos radioaktiva ämnen samt mot kemiskt betingade miljörisker hos livsmedel, läkemedel och fodermedel.

Sprängämnesinspektionen får myndighetsansvaret för s. k. brandska-pande ämnen, som hittills varit oreglerade.

Kemikaliemyndigheten övertar från sprängämnesinspektionen uppgiften att fastställa reglerna för produktinformation om kemiska ämnens brand- och explosionsfarlighet. Ett samlal regelsystem för information om hälso-, miljö- och brandfarlighet utarbetas.

Naturvårdsverket får befogenheter enligt lagen om kemiska produkter att till skydd för den yttre miljön utfärda föreskrifter om produkthante-

Prop. 1984/85:118 7

ring. Naturvärdsverket övertar därmed sädana frägor om hantering av betydelse för den yttre miljön som ålegat produktkontrollnämnden. Detta gäller bl. a. spridning av bekämpningsmedel; Naturvårdsverket får 7 nya tjänster.

Socialstyrelsen blir central tillsynsmyndighet enligt lagen om kemiska produkter för kosmetiska och hygieniska preparat. Den får 3 nya tjänster.

Livsmedelsverket får det odelade myndighetsansvaret för hälsorisker från husgeråd och livsmedelsförpackningar. Det får 1 ny tjänst.

Finansiering och kostnader

En tillsynsavgift tas ut för produkter som skall anmälas till produktregistret. Den kan vara ca 425 kr. per år. Vidare höjs avgifterna för registrering av bekämpningsmedel.

Kemikaliemyndigheten finansieras helt genom tillsynsavgifter och bekämpningsmedelsavgifter. Med tillsynsavgiften finansieras också huvuddelen av de förstärkningar hos andra myndigheter som kommissionen föreslår.

Genom kommissionens förslag avlastas statsbudgeten med netto ca 20,5 milj. kr., eftersom en del redan befinllig verksamhel blir avgifisfinansierad.

Länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna får ta ut avgifter för tillsyn enligt lagen om kemiska produkter.

Ökade kostnader för näringslivet påverklBT priset på kemiska produkter och drabbar ytterst allmänheten. Den utbredda oro som finns för de kemiska hälso- och miljöriskerna ger fog att anta att allmänheten är beredd att acceptera kostnaderna för en effektiv kemikaliekontroll.

Prop. 1984/85:118 8

Bilaga 2

Lagförslag i betänkandet (SOU 1984:77) Kemikaliekontroll

1 Förslag till

Lag om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Syftet med denna lag är att förebygga hälso- eller miljöskador som kan orsakas genom hanteringen av kemiska ämnen eller beredningar (kemiska produkter).

2 § Med hantering menas i denna lag tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destmktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

3 § Särskilda bestämmelser finns för livsmedel, läkemedel och fodermedel. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock föreskriva att även denna lag skall tillämpas pä sådana varor om del är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

I fräga om radioaktiva, brandfarliga eller explosiva varor äger lagen tillämpning endast i den mån det behövs för att förebygga andra hälsoeller miljöskador än som avses i de särskilda bestämmelser som finns för sädana varor.

1 fråga om transport av sädana kemiska produkter som är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som förordnas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

I fräga om spridning av bekämpningsmedel i vissa fall finns särskilda bestämmelser.

4 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna
om undantag frän lagens tillämpning i fräga om visst varuslag eller viss
hantering eller import.

Försiktighetsmått, tillstånd m. m.

5 § Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de
åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att

Prop. 1984/85:118 9

hindra eller motverka skada på människor eller i miljön.

Det åligger särskilt den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt aU genom egna undersökningar eller på aniiäl sätt se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka.

Den som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt skall genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse frän hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått, utredningar och produktinformation.

6 § En näringsidkare som utreder kemiska produkters egenskaper från hälso- eller miljöskyddssynpunkt skall göra det i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådana utredningar.

7 § Om det är påkallat frän hälso- eller miljöskyddssynpunkt, fär regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att kemisk produkt av visst slag får hanteras eller importeras endast efter lillstånd eller att för hantering eller import av sådan produkt skall gälla annat särskilt villkor.

8 § Är det av särskild belydelse frän hälso- eller miljöskyddssynpunkt, fär regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av kemisk produkt av visst slag.

Uppgiftsskyldighet

9 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt
skall till myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning
sådan myndighet föreskriver

1. lämna de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma hälso- eller miljörisker,

2. rapportera sådana rön som har betydelse för bedömningen av produkten från hälso- elter miljöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända för myndigheten.

Förhandsanmälan

10 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medde
la föreskrifter om skyldighet att som villkor för tillverkning eller import
av vissa ämnen i god lid göra anmälan och redovisa undersökningsresul
tat och andra uppgifter.

Varor som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter

11 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får före
skriva att 5 § och 7—9 §§ skall gälla även i fråga om varor, som kan
orsaka hälso- eller miljöskador genom hanteringen därför att de inne
håller eller har behandlats med kemiska produkter.

Prop. 1984/85:118 10

Miljöfarligt avfall

12 § Om det är-päkaltal frän hälso- eller miljöskyddssynpunkt, fär re
geringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att slut
ligt omhändertagande av avfall på vilket denna lag är tillämplig (miljö
farligt avfall) fär bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person i vilken
staten har infiytande.

Tillsyn

13 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av myndighet som regeringen bestämmer.

14 § Tillsynsmyndighet har rätt atl på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

15 § Tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underlåter någon att vidta åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighets föreläggande, fär myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

16 § För tillsyn enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde till
områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med
hanteringen och får där göra undersökningar och ta prover. För uttaget
prov betalas inte ersättning.

Det åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för tillsynen.

Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersökning av prov förordnar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Avgifter

17 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

18 § Har med stöd av denna lag meddelats föreskrifter som medger undantag från bestämmelse om hantering eller import av vara av visst slag och kan sådana föreskrifter antas innebära ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar varan får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en särskild avgift skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.

Prop. 1984/85:118 11

Ansvar, sekretess m. m.

19 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 § första eller
andra stycket,

2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som meddelats med stöd av 5 § fjärde stycket, eller 6—12 §§,

3. med uppsåt eller av oaktsamhet underiåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 14 §.

Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

20 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt föreskrift som meddelats med stöd av denna lag.

21 § Om ansvar för införsel av en vara i strid mot föreskrift som meddelats med slöd av denna tag och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

22 § Kemiska produkter eller varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

23 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag fär inle obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid erfarii om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesstagen (1980:100).

24 § För tillvaratagande av konsumentintresset får organisation, vilken
är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet eller motsvarande sammanslutning
pä arbetsgivarsidan, överklaga beslut enligt denna lag i den mån det är
tillåtet enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphävs lagen (1973:329) om hälso- och miljöfariiga varor.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelser som ersatts genom bestämmelserna i denna tag, tillämpas i stället de nya bestämmelserna.

Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller registrering som fattats enligt äldre bestämmelser skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i denna lag om inte regeringen fUecinyndig-het som regeringen bestämmer förordnar annat.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär föreskriva de avvikelser från denna lag som behövs med hänsyn till övergängssvä-righeter för näringslivet.

Prop. 1984/85:118 12

2 Förslag tiU

Lag om spridning av bekämpningsmedel

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag avser spridning av bekämpningsmedel över mark- och vattenområden.

2 § Spridning av bekämpningsmedel skall ordnas så att människor inte skadas eljer vällas annan olägenhet och så att oavsiktlig miljöpåverkan undviks. Åtgärder skatl vidtas för att motverka att medlet sprids till kringliggande områden.

Ytterligare föreskrifter om spridning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Regeringen elter myndighet som regeringen bestämmer får förbjuda sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet.

4 § Spridning av bekämpningsmedel från luftfartyg är förbjuden.

5 § Användning av bekämpningsmedel mot lövsly i skogsmark är förbjuden.

6 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag

1. från 4 § om det föreligger särskilda skäl,

2. frän 4 eller 5 § om kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder och annat inte följer av 7 §,

3. från 4 eller 5 § om det behövs för vetenskaptig prövning.

Vid prövningen enligt första stycket 2 skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, arbetarskyddet och tillgängen på arbetskraft.

Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs till skydd för .människan och miljön.

7 § Kommunfullmäktige kan besluta att undantag enligt 6 § första stycket 2 inte får medges i fråga om ett visst område inom kommunen, om detta framstår som påkallat med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvärden, den lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse.

8 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär föreskriva att anordning för spridning av bekämpningsmedel fär användas endast efter godkännande.

9 § Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel och om medlens användning.

Prop. 1984/85:118

Straffbestämmelser

10 § Till böter eller fängelse i högst ett är döms den soni med uppsåt eller
av oaktsamhet

1. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,

2. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 3 §,

3. bryter mot 4 eller 5 §, om undantag inte har medgivits enligt 6 §,

4. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av 6 § tredje stycket, 8 eller 9 §.

Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gämingen kan ådömas enligt brottsbalken.

11 § Vid överträdelser av 4 §, 5 § eller av förbud som har meddelats med
stöd av 3 § skall en straffavgift betalas till staten.

Straffavgiften skall tas ut av den fysiska eller juridiska person för vars räkning spridningen har skett. Straffavgiften är 1 000 kronor för varje hektar där spridning har skett i strid med förbud.

Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger.

12 § Frågor om straffavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som
skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt dä överträ
delsen begicks. 1 fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rätte
gångsbalken om åtal för brott, pä vilket inte kan följa svårare straff än
böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förfiutit från den lidpunkt då överträdelsen begicks, fär straffavgift inte
tas ut.

Beslut varigenom nägon har påförts straffavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader frän det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslulel. Betalas inte avgiften inom denna tid, får avgiften samt restavgift, beräknad enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), drivas in i den ordning som enligt den lagen gäller för indrivning av skatt. Indriv-ningsätgärder fär inte vidtas sedan fem är har förfiutit från det att beslutet vann laga kraft.

13 § Den som fälls till ansvar enligt denna lag skall ersätta statsverket
sådana kosinader för provtagning och undersökning av prov som varil
skäligen påkallade. Detsamma gäller den som har påförts straffavgift.

Denna lag träder i kraft den . Genom lagen upphävs lagen

(1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Undantag som har meddelats enligt den lagen eller motsvarande äldre bestämmelser skall gälla även efter den nya tagens ikraftträdande.

Prop. 1984/85:118 14

Lagförslag i betänkandet (SOU 1984:24) En bättre information om kemiska produkter

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100);

utfärdad den

Härigenom föreskrivs all 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen alt meddela och offentliggöra uppgifter i vissa faU är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2 samt 5 § 1 och 2 samma förordning. De faU av uppsåtiigt åsidosättande av tystnadsplikt, i vUka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

1. beslut enligt---------------------------------------

2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,-----------------

3. denna lag enligt-----------------------------------

8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2, 8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,
6 § första stycket 2, 7 § första 8 kap. 6 § första stycket 1 såvitt
stycket 2 eller 8 § första stycket. avser uppgift som hänför sig till det

produktregister som förs med stöd av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.

8 kap. 6 § första stycket 2, 7 § första stycket 2 eller 8 § första stycket.

8 kap. 8 § andra-------------------------------------

Denna lag träder i kraft den

' Omtryckt 1982:1106. Ändrad senast 1983:498.

Prop. 1984/85:118 15

Bilaga 3

Remissammanställning — kemikommissionens delbetänkande (SOU 1984:24) En bättre information om kemiska produkter

1 Förteckning över remissinstanserna'

Efter remiss har yttranden kommit in från justitiekanslern, kommerskollegium, civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, socialslyrelsen, sjöfartsverket, generaltuUstyrelsen, konsumentverket, lantbmksstyrelsen, statens Uvsmedelsverk, statens naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, försvarets forskningsemstalt, statens miljömedicinska laboratorium, statens jämvägar, statens vägverk, luftfartsverket, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), statens strålskyddsinstitut, styrelsen för arbetarskyddsfonden, ILO-kommittén, sprängämnesinspeklionen, statistiska centralbyrån (SCB), statens arbetsmUjönämnd, statens giftinformationscentral, Apoteksbolaget, länsstyrelsema i Östergötiands, Kristianstads, HaUands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Norrbotiens län, ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet. Centralorganisationen SACO/SR, Kooperaliva förbundel (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkamas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt SOS-Alar-mering AB.

Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttranden från Uppsala universitet, högskolan i Karlstad, Umeå universitet, högskolan i Sundsvall/Hämösand och WaUenberglaboratoriet. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden från Motala kommun, Norrköpings kommun samt Östergötiands och Södermanlands Handelskammare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttrande från Göteborgs kommun, Centralorganisationen SACO/SR har bifogat yttrande från Sveriges farma-cevtförbund och Landsorganisationen i Sverige har bifogal yttrande från HandelsanstäUdas förbund.

' I sammanställningen har också redovisats remissvar från instanser som har yttrat sig i samband med remissvar över kommissionens huvudbetänkande.

Prop. 1984/85:118 16

Dessutom har yttranden kommit in från bl. a. statens planverk. Svenska kemiingenjörers riksförbund, Sveriges kemiska industrikontor samt Företagens uppgiftslämnardelegation.

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har i frågor om sekretess m. m. hänvisat liU det yttrande som avgetls av Företagens uppgiftslämnardelegation.

ProduktkontroUnämnden har beslutat att avstå från att avge yttrande med hänsyn tUl att samtliga i nämnden representerade myndigheter och organisationer beretts tUlfälle att själva avge yttrande.

2 Allmänna synpunkter på utredningsarbetet m. m.

2.1 Generaltullstyrelsen: Titeln på delbetänkandet innehåller begreppet
"kemiska produkter". Fömtom denna benämning på de objekt som avses
förekommer även kemiska ämnen, kemikalier och kemiska preparat (ex
empelvis sid. 51). För att undanröja risken för missförstånd borde klara
definitioner ges för de objekt som avses. Avgränsning bör kunna göras
med hjälp av tuUtaxan. Denna står i samklang med nuvarande produktre
gister. I detta finns uppgift om statistiskt nummer enligt tuUtaxan (sid. 80).

Det system som petroleumbranschen har utarbetal för sitt behov att från kemiska samt hälso- och mUjömässiga utgångspunkter få tUlfredsställande definitioner av petroleumfi-aktioner bör även beaktas.

2.2 Livsmedelsverket: Ett genereUt ställningstagande till de redovisade förslagen försvåras av att kommissionen i detta delbetänkande inle presenterar en helhetsbild av frågor rörande kontroll över användningen av kemiska ämnen och produkter. Livsmedelsverket kan dock anslula sig till de förslag som kommissionen framför.

2.3 Arbetarskyddsstyrelsen: En bra information om kemiska ämnen är en fömtsättning för alt på ett effektivt sätt kunna skydda människa och mUjö. Betänkandet utgör ett viktigt bidrag tiU arbetet på en bättre kontroU av kemiska ämnen. För att ge en helhetsbUd hade det dock varit önskvärt att en övergripande diskussion om produktkontroUen - dess mål, olika behov och tänkbara insatser — hade redovisats redan i detta delbetänkande.

2.4 Riksrevisionsverket: KemUcommissionen har valt atl behandla frågor om myndighetemas informationsbehov innan man utrett och lagit ställning tiU inriktningen på och organisationen av den framlida kemikaliekontrollen och tUlsynen inom produktkontroUen. Riksrevisionsverket (RRV) saknar i betänkandet en analys av dagens kemikaliekontroU och brislerna i denna

Prop. 1984/85:118 17

samt av hur kemikaliekontrollen bör ulformas för all ändamålsenligt skydda människors hälsa och den yttre miljön. En sådan analys behövs som utgångspunkt för att bedöma myndighetemas informationsbehov. Enligt RRVs mening är kommissionens beskrivning av liUsynsarbetel och informationsbehovet aUtför ytlig för att vara tiUfyUest i sammanhanget.

Kommissionen diskuterar vidare endast myndighelsarbetet enligt lagen om hälso- och mUjöfarUga varor (LHMV). Viktiga delar av kemikaliekon-troUen bedrivs med slöd av andra lagar, exempelvis miljöskyddslagen och arbetsmUjölagen. RRV anser att förslagen om förhandsgranskning och produktregistret bör bedömas också med avseende på informationsbehovet i den kemikaliekontroU som bedrivs med stöd av dessa andra lagar.

RRV viU inledningsvis också kort beröra en aspekt på resursft-ågan. Kommissionens beräkningar av myndighelemas resursbehov för förhandsgranskningen och produktregistrets fortsatta uppbyggnad torde motsvara cirka 15 tjänster. Detta innebär ca 30 procent av de nuvarande personre-sursema vid naturvårdsverkets produklkontroUbyrå skuUe tas i anspråk av dessa verksamheter. Kemikommissionens förslag binder således en mer än margineU del av de myndighetsresurser som f. n. är avsatta för produkt-kontroU utanför arbetsmiljöområdet. Ett definitivt ställningstagande tiU kommissionens förslag i det remitterade delbetänkandet bör därför enligt RRVs mening inte göras förrän resursåtgången kan sättas i relation tiU de samlade resurser som man viU avsätta för kemikaliekontroUen i sin helhet.

Enligt RRVs mening redovisar kommissionen sålunda inte ett tilbäckligt underlag för slutiiga släUningstaganden tUl förslagen om förhandsgranskning och produktregistrets fortsatta uppbyggnad.

2.5 Luftfartsverket: I delbeiänkandel redovisas inga uppgifter om de kostnader förslagen innebär och hur de skaU täckas. Endast finansieringen av förhandsgranskningen berörs men denna fråga föreslås anstå tiU ett senare sammanhemg. Luftfartsverket anser att en kostnadsredovisning skulle ha underlättat ställningstagandena tUl de av kommissionen framförda förslagen.

2.6 Styrelsen för arbetarskyddsfonden: Komplexiteten i fråga om kontrollen över användningen av kemiska ämnen och produkter gör det nödvändigt att från olika utgångspunkter prioritera meUan olUca tänkbara insatser, vUket också framhåUs i direktiven. Utredningen borde därför i ett inilialt skede lagt större vikt vid att ge en överblick av tänkbara insatser på området. Som delbetänkandet nu är utformat, har vid sidan av förslag kring frågor med förtur även resten av delbetänkandet koncentrerat sig på enskilda förslag, vUka svårUgen låter sig analyseras i ett "prioriteringsperspektiv". Visserligen är frågoma om förhandsgranskning och produklre-

2 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 18

gisiret viktiga och torde få central betydelse även i en mer samlad bedömning av ålgärder för att effektivisera kemikaliekontroUen. I nuläget saknas dock mycket av den önskvärda helhetsbUden.

Från strategisk och även pedagogisk synpunkt föreslås därför att kommissionen i den fortsatta utredningen försöker ta ett mer samlal grepp om hela frågan om kemikaliekontroll. Härvid bör man bl. a. fömtsältningslöst pröva formema för kemikaliekontrollen på längre sikt. En klarare strategiredovisning under det fortsatta arbetet skulle t. ex. kunna göra åtskillnad meUan förslag som läggs i ett kortsiktigt perspektiv och förslag tiU mer långsiktiga handUngslinjer. Ett annat ur strategisk synvinkel viktigt exempel på val av handlingsvägar som behöver belysas är omfattning och utformning av kontroU från centrala myndigheter/lokala organ/användarsidan. En central utgångspunkt i direktiven är härvid, att ansvarei för att det inte uppstår risk eller skada på människor eller i miljön, i försia hand åvUar den som lUlverkar, importerar eller på annat sätt hanterar ämnet eller produkten.

2.7 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Med hänvisning tiU vad reservantema anfört anser länsstyrelsen inte att de i delbetänkandet framlagda förslagen kan liUstyrkas.

Ledamötema Persson, Hansson, Karlsson, Ahlqvist, tjänstgörande suppleanten Eriksson och landshövding Sandgren var skiljaktiga och anförde:

Vi anser att länsstyrelsens yttrande borde haft följande lydelse:

De flesta kemiska ämnen kan vid en felaktig hantering medföra risker för människa eller miljö. För att förebygga skador måste därför de som hanterar sådana ämnen ha lättUlgängUg och god information om ämnenas egenskaper, vUka risker som finns och hur de kan undvikas. Även tiUsynsmyn-dighetema behöver sådan information om de på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter.

De i delbetänkandet framlagda förslagen tUl en utvidgad produktinformation, förhandsgranskning av nya ämnen och en utbyggnad av produktregistret utgör enligt länsstyrelsens uppfattning en god gmnd för en bättre information om kemiska produkter.

I samband med behandlingen av sekretessfrågor angående produktregistret föreslår emeUertid kommissionen en inskränkning av nu rådande meddelarfrihet (dvs. rätten för offentliga funktionärer att i viss utsträckning lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för offentiiggörande i tryckt skrift eller i radio eUer TV) beträffande sådana uppgifter i registret som omfallas av sekretesslagens 8 kap. 6 § 1 st. punkt 1. Med hänsyn tUI att belänkandet i sin helhet syftar tiU en vidgad information om kemiska ämnen och produkter stäUer sig länsstyrelsen Iveksam till tfrågavarande

Prop. 1984/85:118 19

förslag, vilkel i förhåUande till nu gällande rätl begränsar den insyn som del i vissa fall kan vara befogal att förmedla trots del sekretessintresse som föranlett den aktuella sekretessregeln.

De skäl som anförts för en sådan begränsning finner länsstyrelsen ej tilkäckligt tungt vägande - särskilt mot bakgmnd av ytlrandefrihetsulredningens principieUa insläUning att undantag från meddelarfriheten bör anges i gmndlag - för att bifaUa förslaget till ändring i sekrelesslagen (16 kap. 1 §).

I övrigt tUlstyrker länsstyrelsen de i delbetänkandet framlagda förslagen.

2.8 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen finner del

--- inte ändamålsenligt att som kemikommissionen börja med vissa

detaljer i det stora problemkomplexet kemikaliehantering från mUjö- och hälsosynpunkt. Det logiska är att först presentera vilka problem och hot mol hälsa och mUjö som är aktuella. (Jämför energikommissionens arbete 1978.) Flödena i samhället av t.ex. de 100 farligaste kemikalierna (enl. t. ex. TSCA, USA) bör presenteras. Läckagen ut i omgivningen och eventuella samband med effekter i miljön och på hälsan bör också redovisas. En sådan problembild kan sedan utgöra bakgmnden tiU en utvärdering och analys av brisier i hittiUsvarande tillämpning av LHMV. Därefter kan förslag tUl förbättringar läggas fram.

Varför liUsynen enligt LHMV inte fungerat borde t. ex. ha analyserats.

Hur har hUtiUsvarande produktregister utnyttjats? Vad har man kunnat få ut av det i praktiskt lUlsynsarbete? Vilka kemikalier och vilken hantering utgör de största problemen? Om man utgår ifrån problembUden, var är del då lönsamt ftån miljösynpunkt atl i första hand lägga ned resurser på? Vilka lyper av resurser och kompetens behöver skapas som inle redan finns? En rad frågor av denna typ borde ha belysts innan ställningstagande sker lUl de olika detaljförslagen i betänkandet. Vissa av ovanstående frågor kommer att behandlas i kommande betänkande. Det är emeUertid olyckligt att inte en analys och utvärdering av de viktigaste frågoma kommer före en rad delaljförslag som kan låsa diskussionen i vissa frågor längre fram.

2.9 Lantbrukamas riksförbund: ProduktkontroUen är en angelägen sam
häUelig uppgift. Någon närmare diskussion om mål och medel för produkt
kontrollen förs emeUertid inte i delbetänkandet. Detta är en aUvarUg brisl i
kommissionens uppläggning av sitt arbete och försvårar remissinstanser
nas möjligheter atl värdera de framförda förslagen. Några mer genomgri
pande förslag lUl förändringar i eller utökningar av produklkonlrollens
uppgifter bör därför inle föreläggas riksdagen förrän kemikommissionen
har slutfört sitt arbete och detta kunnat remissbehandlas.

Även om produktkontroUen är en angelägen uppgift kan den, liksom annan verksjunhet, inte förfoga över obegränsade resurser. Detta gäller såväl för den del som ulförs inom produktkontrollbyrån som de uppgifter

Prop. 1984/85:118 20

som industrin har i sammanhanget. En priorilering måste göras till förmån för de insatser som bedöms ha störst effekl på både kort och längre sikt. I detta sammanhang bör den kritik uppmärksammas som Företagens Uppgiftslämnardelegation riktat mot produktkonlroUens hittiUsvarande arbete.

2.10 Svenska arbetsgivareföreningen: SAF, som främst representerar an-vändarledet i samband med kemikaliehanteringen, har i utredningsarbetet varit representerad i såväl själva kommissionen som i några av dess referensgmpper. Föreningen har därvid hafl möjUghet att fortlöpande följa och diskutera utredningsarbetets utformning i stort. Även andra representanter för näringslivet bl. a. med stark anknytning tUl tUlverkare, leverantörer och importörer har deltagit i utredningsarbetet.Näringslivets synpunkter har i vUctiga delar inte beaktats i ulredningsarbelet. Detta bar resulterat i att det tUl delbetänkandet har fogats ett flertal särskilda yttranden och reservationer. Betänkandet ger därför etl starkt spUtlrat intryck.

SAF viU för sin del ansluta sig tUl vad dess representant i kommissionen, fil. dr. Harald Frostling, framfört i sitt särskUda yttrande. I detta behandlas väsentiiga delar som behovsanalys, förhandsgranskning och utbyggnad av produktregistret med ett fjärde steg.

Hämtöver viU SAF framhåUa informationens betydelse för en säker kemikalieanvändning Det kan också konstateras att mycket gjorts på detta område under senare år och Kemikommissionens arbete kan härvid ses som en fortsättning. SAF är emeUertid slarki kritisk tiU flera av kommissionens förslag och viU särskilt betona följande punkter.

Behovsanalys

Gmndläggande för aUt utredningsarbete måste vara en noggrann analys av faktiska brister för att få fram relevanla förslag tUl åtgärder. I en sådan analys ingår inte enbart dagens brister utan också en bedömning av effektema av nyligen påbörjade eller beslutade åtgärder i syfte att undanröja befintiiga risker.

Som exempel på sådana påbörjade eller beslutade åtgärder från myndighetemas och leverantöremas/tiUverkamas sida inom del kemiska området och som borde analyserats i delbeiänkandel kan nämnas:

- produktkontroUnämndens nya regler för klassificering och märkning

—etapp 3

—produktkontrollnämndens föreskrifter om regler om vaminformationsblad

- sprängämnesinspektionens regler för märkning av brandfarliga och ex
plosiva varor

~ arbetarskyddsstyrelsens regler för information om farliga ämnen

~- den överenskommelse som träffats meUan partema och de oUka

branschorganisationema om vaminformationsblad som avses åtfölja

alla leveranser av kemiska produkter

Prop. 1984/85:118 21

SlutUgen måste också i en behovsanalys ingå en noggrann ekonomisk kostnads-Znyttokalkyl för att avhjälpa de eventuellt kvarstående bristema. I dessa avseenden finns väsentliga brister i kommissionens arbete. Bristerna återfinns inte enbart i delbetänkandet utan slår också igenom i kommissionens fortsatta arbete. Som SAFs representant i kommissionen utvecklat i sitt SärskUda yttrande, kommer de ovan angivna aktiviteterna från myndigheterna och leverantörema/tiUverkamas sida att medföra betydande förbättringar i kemikaUehanteringen och leda tiU ett minskal behov av ytterligare kostnadskrävande åtgärder riktade mot näringslivet.

2.11 Sveriges grossistförbund: Kemikommissionen har valt atl bryta ut vissa delar av sina överväganden och presentera dessa i elt delbetänkande kaUat "Bättre information om kemiska produkter", för atl senare i ett huvudbetänkande redovisa mer övergripande frågor, som bl.a. produktkontrollens mål, brister i nuvarande produktkonlroU m. m. De förslag som presenteras i nu kommenterat delbetänkande och som rör vissa detaljfrågor kommer därför att delvis hänga i luften beroende på vad som slutUgen kommer att föreslås i huvudbetänkandet. Vi tycker att utbrytning av vissa detaljfrågor är mindre välfunnen och kommer säkert ha anledning beröra dessa frågor igen då huvudbetänkandet remitteras.

De avsnitt som nu behandlas och som inte kan sältas in och värderas i ett större sammanhang, som ovan påpekats, rör märkning av kemiska produkter, förhandsgranskning av nya ämnen samt vidare uppbyggnad av det s. k. produktregistret.

Flera av de förslag som kommissionen gett i betänkandet skuUe, om de genomfördes, innebära att Sverige inför särsystem, bl. a. avseende märkning som icke har någon motsvarighet i övriga Norden eller Europa. Detta anser vi vara anmärkningsvärt, speciellt sett i ljuset av de ansträngningju" som från svensk sida idag görs för att motverka handelshinder i Västeuropa. Bland annat anförde utrikeshandelsministem Mals Hellström efter det gemensamma EG/EFTA-mötet i Luxemburg atl "vi har l.ex. kommii överens om att utveckla samarbetet när det gäUer alt ta bort de hinder för handeln som fortfarande finns kvar. Det kan ske genom alt man anpassar och harmoniserar standardiseringskrav, undanröjer oUka byråkratiska handelshinder".

Det kan inte ge trovärdighet åt svenska ambitioner att minska olika handelshinder i Europa om man samtidigt inför nya egna handelshinder, ett förhållande som, enligt vår uppfattning, måste väga tungt mot vissa av kommissionens framlagda förslag.

De ekonomiska effektema av kommissionens förslag, bl. a. kostnadema för näringslivet är icke tillfredsställande redovisade. Vi fömtsätter att detta görs i senare betänkande men detta förhållande minskar krafligl möjligheterna att ta StäUning tiU delbeiänkandel och Ulustrerar nackdelama med nu genomförd uppdelning.

Vi skall här nedan närmare detaljkommentera de olika förslagen.

Prop. 1984/85:118 22

2.12 Sveriges industriförbund: Kemikommissionen framför i del aktueUa betänkandet tre konkreta förslag med avsikten att förbättra informationen om kemiska produkter. Innan Förbundet kommenterar de enskilda förslagen måste vi konstatera, att Kommissionen tyvärr inte har bemödat sig atl analysera svaghetema i det nuvarande kontroll- och informationssystemet. Detta är enligt vår mening helt nödvändigt för att kunna avgöra dels om kontrollsystemet behöver utökas, dels också hur systemet skall kon-stmeras för att undgå de eventueUa svaghetema i det system vi har i dag.

2.13 Sveriges kemiska industrikontor: efterlyser Kemikontoret en

totalbUd över kemikaUekontroUen, dess resurser och evenluella brister samt orsaken tiU dessa, innan definitiv ståndpunkt kan tas till förslagen i delbeiänkandel.

3 Utvidgad produktinformation

3.1 Allmänna synpunkter

3.1.1 Kommerskollegium: Vad gäUer informnations (och konsultations-) skyldigheterna enligt de handelspolitiska överenskommelserna kan följande meddelas. De av kemikommissionen föreslagna ändringama och tilläggen i den svenska lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga produkter bar av koUegiet bedömts vara av väsentlig betydelse för den internationella handeln med dessa varor och därför av sådsm karaktär att notifikation gjorts i EFTA och GATT. Notifikationema föreligger i form av dokument TBT/Nottf. 84.98 och EFTA/INST 23/84.

Med anledning av notifikationema har USA, Canada, Frankrike, Neder
ländema öch Tunisien begärt ytterligare information, vUken kollegiet till
ställt dem i form av bakgmhdsmaterial. Skriftliga kommentarer har läm
nats av Norge-- Från norsk sida framhålls bl. a. atl inom det nordiska

miljövårdssamarbetet (arbetsgmppen för produktkontroll) har föreslagits ett samarbetsprojekt för atl fa lUl stånd gemensam nordisk vamingsmärk-ning. Inför detta arbete vore det fördelaktigt om de nordiska ländemas lagstiftning så långt som möjligt kunde harmoniseras på detla område. De av kemikommissionen föreslagna reglerna om märkning medför att de svenska reglema kommer att närma sig rådande norska och danska system men att en mindre avvikelse kommer att bestå. Enligt de norska kommen-tarema kan denna avvikelse komma att försvåra det kommande arbetet med alt fa fram gemensamma nordiska vamingsmärkningar. Vidare anförs vissa kommentarer angående förslagen om notifikationssystem för nya kemiska ämnen och det fjärde steget i uppbyggnaden av det svenska produktregislret.

De från Norge inkomna kommentarerna med anledning av notifikationema i GATT och EFTA har av kollegiet överlämnats till utrikesdeparte-

Prop. 1984/85:118 23

mentet/handelsavdelningen för vidare beredning inom regeringskansliet inför avgivande av svar till Norge. UD lorde innan svar lämnas komma atl samråda med olika berörda svenska inslanser.

3.1.2 Statskontoret: Enligt statskontorets mening saknas här det underlag
som behövs för att bedöma vilka åtgärder som är mest angelägna inom
produktkontroUen. Det gäller t. ex. uppgifter om konstaterade skador och
en redovisning av de erfarenheler som gjorts av hittiUsvarande insatser
inom produktkontroUen.

Statskontoret tUlstyrker likväl förslagen om utvidgad märkning, eftersom de klargör tiUverkamas och importöremas gmndläggande skyldighet atl dels bedöma sina produkter från hälso- och miljösynpunkt, dels informera om produktema.

3.1.3 Luftfartsverket: Luftfartsverket har inte något att invända mol en
förbällrad produktinformation men motsätter sig atl nationeUa regler och
förfaranden införs som avviker från interaationeUt vedertagna regler efter
som detla kommer att medföra problem vid främst import men även vid
export. Ett sådant förfarande skulle innebära ett beklagligt avsteg från de
strävanden som pågått under senare år att förenkla förbindelsema och
handeln ländema emeUan genom enhetliga regler och föreskrifter.

3.2 En farosymbol för den Qärde riskkategorin hälsofarliga varor

3.2.1------------------- Kommerskollegium: framhålla atl det föreslagna kravel på

märkning med symbol av produkter ur den Qärde kategorin hälsofarliga varor synes kunna medföra slörre svårigheter för utländska tUlverkare och svenska importörer m. fl. än kemikommissionen fömtsett. Det är därför viktigt atl det intemationella samarbetet i fråga om utformning av symboler noga följs för att undvika alt en svensk symbol — som synes vara relativt unik i sitt sammanhang - inte förväxlas med vamingssymboler som utformats genom intemationelll samarbele på andra områden.

KoUegiet viU understryka den slora angelägenheten av att intemationeUt samråd sker innan kommande svenska bestämmelser utformas i detalj och att sådant samråd lämpligen bör ske inom ramen för eUer i anslutning tiU del inlensifierade samarbetet EG-EFTA och i Norden. KoUegiet fömtsätter därvid all både de olika remissinstansemas synpunkter i detta hänseende och kommentarer från andra länder beaktas.

3.2.2 Civilförsvarsstyrelsen: I nulägel måste frågan om märkningsskyl
dighel även för sådana ämnen som inte omfattas av nuvarande märkning
(symbol för 4: e kategorin) beiraktas som mindre angelägen. Anpassning
lill intemationella överenskommelser bör i möjligaste mån eftersträvas.
Den föreslagna symbolen utnyttjas redan vid transporter av farUgt gods
och kan därför ge upphov tiU förväxling.

Prop. 1984/85:118 24

3.2.3 Socialstyrelsen: Kemikommissionens förslag tUl märkningssystem bygger i hög grad på EG:s regler. Socialstyrelsen anser att det är värdefuUt med ökad intemationeU enhetiighet beträffande regler för märkning av kemiska produkter. Styrelsen tar dock inte stäUning till införande av symbol för den fjärde huvudkategorin av hälsofarliga produkter, övriga märkningspliktiga varor.

3.2.4 Sjöfartsverket: Från aUmänna utgångspunkter och med stöd i sin erfarenhet som myndighet då det gäller intemationeUa transporter av farligt gods anser sjöfartsverket att utarbetandet av bestämmelser som berör vår import och export måste beakta behovet av intemationeU harmonisering och att tekniska handelshinder undviks.

Mot denna bakgmnd anser verket den i förslaget framförda särskilda farosymbolen för en fjärde gmpp ämnen inle bör genomföras. Om nationeUa särbestämmelser ändå skaU utarbetas för den fjärde gmppen avstyrker sjöfartsverket den i orange kulör föreslagna rektangeln då verket anser att den kan skapa förvirring med del system som gäller transportmärkningen.

3.2.5------------------ Konsumentverket: tycks det oklart vilken symbol som kom
missionen tänker sig för den Qärde kategorin. Kommissionen hänvisar
(sid. 43) tUl föreskriftema för brandfarliga varor och reglema om "en
orange mta, kompletterad med text". I föreskriftema om brandfarliga
varor nämns bl. a. en orange mta med texten "Brandfarligl" inne i mtan.
För en sådan hälsofarlig vara i den Qärde kategorin, som inle samtidigt är
brandfarlig, synes kommissionens förslag dock innebära atl den föreslagna
symbolen eller signalen kan bestå av enbart en orange mta — med den
kompletterande texten utanför mtan.

Konsumentverket anser att en orange mta har en viss varseblivningsef-fekt. Emellertid är det etUigt verkets mening nödvändigt att också bestämma en text som skaU finnas i mtan för de hälsofarliga varorna. Utan slagkraftig text eller annat iögonfaUande element måste mlans varsebliv-ningseffekt anses aUtför liten. TiU sakinnehåUet kan bl. a. uttryck av följande typ övervägas: "Kemiska risker", "Riskabelt", "Kan vara farligt" etc. Det är viktigt att hålla texten relativt kort, så att slagkraften i märkningen inte går förlorad. Samtidigt är det givetvis angeläget att varor i den Qärde kategorin inte framstår som farUgare än varorna i de tre försia kategorierna. Konsumentverket föreslår atl en text av typen "Kan vara farUgt" ingår i symbolen för den Qärde kategorin.

Konsumentverket avstyrker kommissionens förslag att man för en produkt som är både hälsofarlig och brandfarlig bör kunna föreskriva alt symbolen för brandfarlighet har företräde framför symbolen för den Qärde kategorin av hälsofarUga varor. Kommissionen motiverar förslaget med att det räcker med en enda symbol för att få den eftersträvade varseblivnings-effekten.

Prop. 1984/85:118 25

Man får dock enligt Konsumentverkets mening inte bortse från atl della uppmärksamhetsskapande element i sig rymmer även en sakupplysning. En konsument som uppmärksammat texten "Brandfarligl" löper risken alt tro, att varans hantering är riskabel enbart med avseende på brandfarligheten och inte med hänsyn tiU kemiska risker. Märkningssystemets möjlighel att använda två symboler parallellt bör därför utnyttjas även för den Qärde kategorin hälsofarliga varor.

3.2.6. Lantbruksstyrelsen: Åtgärder enligt förslaget om utvidgad produktinformation kan vara befogade att beakta i samband med framlida ställningstaganden. I fråga om symbol för den Qärde riskgmppen av ämnen bör dock intemationeU likformighet eftersträvas.

3.2.7 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar i princip kommissionens uppfattning att det är önskvärt att aU vamingsmärkning kombineras med en symbol som en första signal att uppmärksamma vamingsmärk-ningen. Fömtsättningama för att införa en symbol för den lägsta riskkategorin diskuterades också ingående av produktkontrollnämnden i samband med att föreskriftema om det nya märkningssystemet utfärdades utan att nämnden lyckades finna någon lämplig symbol. Bl.a. diskuterades och avfärdades den av kommissionen (s. 43) rekommenderade "symbolen" -en tom orange mta — som olämplig och svårbegriplig.

F. n. pågår en intensiv information och undervisning beträffande de nya märkningsreglema mnt om i landet. Att under sådana förhållanden nu riva upp de regler som så nyligen utfärdats för att införa en "symbol" som skuUe vara unik för Sverige och svårbegriplig för konsumenter och arbetstagare förefaUer inte särskUt välbetänkt. Fömtom att det skuUe dra stora kostnader för ändring av framtaget informationsmaterial, får man också räkna med att man härigenom i aUmänhetens ögon kan sprida ett löjets skimmer över regeringens och myndighetemas bestämmelser i allmänhet och märkningsreglema i synnerhet.

Tanken att inte använda denna "symbol" på varor som samtidigt är brandfarUga (s. 43) bryter också mot den gmndläggande principen i märkningssystemet att symbol för hälsofarUga egenskaper respektive brandfarliga/explosiva egenskaper skaU väljas var för sig. Denna princip gäUer även i EG-systemet. När man inför en hälsorisksymbol för den Qärde kategorin bör symbolen därför också åsättas sådana produkter som samtidigt är brandfarUga.

Som kommissionen anmärkt förekommer även i EG-systemet för vissa ämnen upplysningar om hälsorisker utan farosymbol. Kemikommissionen har föreslagit att regeringen skaU uppdra åt produktkontroUnämnden att komplettera märkningskungörelsen med föreskrifter om en symbol för den Qärde kategorin hälsofarliga varor. Naturvårdsverket fömtsätter atl ell sådant uppdrag kan lolkas så att det också rymmer möjUgheten för pro-

Prop. 1984/85:118 26

duktkontrollmyndigheten atl la upp diskussioner med EG-kommissionen och övriga nordiska länder i syfte att försöka finna en lämpUgare symbol än den tomma orange mtan.

3.2.8 Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsens inställning är att alla farliga produkter skall märkas. Det är viktigt atl man på arbetsplatsen är medvelen om all man hanterar en produkt med farliga egenskaper. SärskUt viktigt är det atl uppmärksamheten påkallas av märkningen. Symbolen i form av en orange mta för den Qärde kategorin hälsofarliga produkter är dock mindre lyckad. Slyrelsen anser därför att symbolen bör utformas analogt med symbolema för kalegori 1—3 hälsofarliga varor. Samtidigt är det viktigt att en utvidgning av märkningsområdet sker i intemationeUt samarbete.

3.2.9 Riksrevisionsverket: RRV kan inte bedöma behovet av den utökade informationsplikten. Den av kommissionen föreslagna symbolen för den Qärde kategorin hälsofarliga varor används redan för landsvägstransporter av farligt gods. En annan symbol än den som kommissionen har föreslagit bör därför väljas om stalsmaklema beslutar enligt kommissionens förslag.

3.2.10 Statens miljömedicinska laboratorium: De föreliggande förslagen tUl märkningssystem och förhandsgranskning är tiU stor del baserade på EG:s regler inom detta område. Det faktum att internationellt sett enhetliga regler upprättats inom detta område hälsar vi med tUlfredsstäUelse. Vi anser det finns skäl även för införande av den s. k. Qärde kategorin "övriga märkningspliktiga varor". Frågan om symbol för denna kategori tar vi inte ställning tiU.

3.2.11 Statens vägverk:- att en symbol för övriga märkningsplikliga

varor inte bör införas, då detta kan skapa förvirring och förväxling hos bmkaren. Då det dessulom inte finns motsvarighet i andra länder kan föreslagen märkning ge upphov till fördyring av produkter som tas hem från utlandet. Vidare kan man inte bortse från att märkning som inte harmoniserar med intemationeU märkning kan skapa missförstånd. Slutligen kan för mycket märkning leda till minskad respekt och uppmärksamhet hos den som mtinmässigt använder produkler.

3.2.12 Sprängämnesinspektionen: SÄI har intet att invända mot vad som
framkommer i förslaget utan har endasl följande komplettering tiU vad som
anges om märkning av brandfarUga varor.

Av vad som framkommer på sidan 43 kan man få intrycket att märkningen av brandfarliga varor är något exklusivt för Sverige. Så är inte faUet. För varor med en flampunkt lägre än -I- 21°C har Sverige motsvarande farosymbol som EG, dvs. en "flamma" på orange botten. Vad som skiljer

Prop. 1984/85:118 27

sig från EG:s märkningsregler är att man i Sverige föreskrivii en varselmärkning även för varor med flampunkt mellan -I- 21 och H- 55°C, nämligen ordet "brandfarligl" på orange botten. Främsta skälen härtill är att de äldre svenska beslämmelsema föreskrev varselmärkning (svart text på gul botlen) för denna gmpp. Någon ändring/lindring därvidlag har ej ansetts påkallad utan skäl har ansetts föreligga för att behåUa varselmärkningen även för denna kalegori. Dessutom har Norge molsvarande märkningskrav medan Danmark istäUet har en rekommendation av motsvarande innebörd. Innan SÄI föreskrev om denna särskUda farosymbol kontaktades berörda myndigheter i såväl Norge som Danmark. Man hade i dessa länder ej upplevt några problem med avvikelser från EG utan ansåg efter något års användning all denna avvikelse beträffande märkningen var motiverad.

3.2.13 Statens arbetsmiljönämnd: Beträffande förslag tiU märkning av huvudkategori 4 (övriga märkningspliktiga varor) intar nämnden en tveksam håUning. Fördelen med denna märkning skulle vara att märkningssystemet blir mer heltäckande. En nackdel är att förslaget innebär ett avsteg från standardiseringen inom EG. Vidare kan införande av ytterligare symboler innebära en nackdel ur varseblivningssynpunkl med försämrad vamingsef-fekt som följd. De praktiska fömtsättningama för införande av en Qärde symbol kan också behöva utredas ytterUgare.

3.2.14 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen delar kommissionens uppfattning att avsaknaden av symbol för en gmpp hälsofarliga varor bryter systematiken och försämrar därför inte bara märkningen av enskUda produkter utan också hela systemels genomslagskraft.

Länsstyrelsen anser därför att övervägande skäl talar för att märkningskungörelsen bör kompletteras med en symbol för kategori 4. Med tanke på atl ca 70% av de kemiska produkterna på den svenska marknaden är importerade och alt det i svensktUlverkade produkter inle säUan ingår importerade beståndsdelar hade emellertid en likstämmighel med EG-bestämmelsema på denna punkt varit atl föredra.

3.2.15 Ingeiörsvetenskapsakademien: IVA anser att Sverige bör anpassa sig tUl EG-systemet när det gäller märkning av kemiska produkter. Att införa en ny symbol enbart i Sverige för övriga märkespliktiga varor finner IVA olämpligt.

3.2.16 Svenska kommunförbundet: Under fömtsättning att den av kommissionen föreslagna farosymbolen för kategori 4 kan få tillämpning intemationeUt släller sig styrelsen positiv tiU att symbolen införs. Styrelsen anser atl överläggningar bör tas upp på ett internationellt plan i syfte att söka nå en gemensam inslällning tiU en farosymbol för denna kategori.

Prop. 1984/85:118 28

3.2.17 Lantbrukarnas riksförbund: Beträffande de framförda delaljförsla-gen tiUstyrker LRF principiellt den del som avser uividgad information om kemiska produkter. Förbundet är dock delvis tveksamt tUl de enskilda förslagen i detta avsnitt, bl. a. införande av en särskild symbol för en Qärde kategori av produkter.

3.2.18 Svenska arbetsgivareföreningen: Utredningen föreslår införandet av en för vårt land unik farosymbol för den s. k. Qärde riskgmppen av kemiska produkter. Ett eventueUt införande av en sådan symbol kan komma att ge upphov till missförstånd och risksituationer främst bland bmkama samtidigt som den stäUer tUl problem i det intemationella handelsutbytet. Det är inte visal att kostnadema för införandet av och nyttan med den föreslagna symbolen står inte i rimUg proportion till varandra.

3.2.19 Sveriges grossistförbund: Sedan 1974 har berörda myndigheter arbetat med att utforma ett nytt klassnings- och märkningssystem. Från nä-ringsUvets sida har under arbetets gång starkt påpekals behovet av en harmonisering från svensk sida med det inom EG etablerade klassnings-och märkningssystemet. Dåvarande regering beslöt 1980 på förslag från ProduktkontroUnämnden om att ett nytt klassnings- och märkningssystem skuUe införas och påpekade i sitt beslut behovet av en harmonisering inom Norden och med EG. Beslutet innebar dock att en specifik svensk risk-gruppsfUosofi ledde tiU flera avvikelser. Den mest påfallande var den s. k. 4:e riskklassen. Någon symbol för denna 4:e riskklass infördes dock lyckligtvis inte och inom näringslivet arbetar man nu intensivt med att försöka införa det nya, mot omvärlden avvikande, märkningssystemet.

Kemikommissionens förslag att nu införa en sådan symbol innebär att

— Sverige utökar avvikelsema i 1980 års beslut om klassnings- och märkningssystemet, vUket innebär ytterUgare hinder för den intemationeUa handeln och motverkar strävanden bl. a. från Regeringens sida att undanröja byråkratiska handelshinder i den intemationeUa handeln.

— Man ingriper i näringsUvets arbete med att införa det nya märkningssystemet.

Här kan dessutom ifrågasättas om införande av en Qärde symbol verkh-gen förbättrar säkerheten. Den orangefargade mtan i märkningssystemet kompletterat med en viss symbol anger att här föreligger påtaglig risk. Inför man den orangefargade varaingssymbolen på produkter med låg hälsoskadlighet kan respekten för vamingssystemet minska. Detta är, i brist på ventskapliga underlag, en Uka rimlig hypotes som den som redovisas i kommissionens delbetänkande sid 42/43.

Grossistförbundet hemstäUer att den föreslagna särskilda symbolen för 4: e riskkategorien icke införes. SkuUe man inom övriga Norden och EG införa en 4: e riskkategori och därmed också en särskUd symbol för denna kommer vi icke att motsätta oss att Sverige harmoniserar med ett sådant beslut.

Prop. 1984/85:118 29

3.2.20 Sveriges industriförbund: Kommissionens första förslag innebär huvudsakligen att en ny märkningssymbol införs för den Qärde kategorin av hälsofarliga varor, som saknar motsvarighet inom EG-systemet. Detta innebär, att Sverige ensamt inför en ytterligare symbol i ett i övrigt på europeisk nivå standardiserat märkningssystem. Med hänsyn tiU de svårigheter som uppstår för stora delar av näringslivet, med behov av ommärk-ning vid internationell handel, risk för förväxlingar med transportmärkning av farligt gods samt inte minsl risken för att åtgärden betraktas som handelshinder avvisar Förbundet bestämt detta förslag.

3.2.21 Tjänstemännens centralorganisation: Kemikommissionen föreslår

---- att märkningskungörelsen kompletteras med en symbol för den

Qärde kategorin.- TCO tUlstyrker förslaget.

3.2.22 Svenska kemiingerijörers riksförening: Utredningen presenterar någ
ra förslag tUI att öka informationen om kemiska produkter. SKR ifrågasät
ter om aUa dessa förslag verkligen är väl avvägda. Det gäller inte minst
utredningens förslag om att införa en särskild svensk symbol för den Qärde
kategorin hälsofarliga varor. En sådan symbol har ingen motsvarighet i
nordiska grannländer eUer i EG. Därmed skapas problem för utrikeshan
deln med berörda produkter.

Industrin har i stor utsträckning gått över tiU ett system för märkning av förpackningar genom etiketter som är utformade med en text avfattad på oUka mottagarländers språk men med så långt som möjligt en för aUa gemensam symbol för respektive vara. SkuUe en särskUd svensk risksymbol nu införas, uppstår olägenheter.

Företagen kan för den svenska marknaden ha en specieU etikett och i lager skilja berörda produkter för den svenska marknaden från motsvarande varor som skall exporteras tiU Finland, Norge eUer EG. Detta är förenal med ell utökat administrativt arbete och därmed sammanhängande kostnader.

Företagen kan använda en etikett med den föreslagna symbolen även för export till nordiska grannländer och EG. I moilagarländema som saknar den aktueUa symbolen kan då uppstå osäkerhet om symbolens innebörd. Svenska varor skuUe t. o. m. kunna uppfattas som farligare än molsvarande från annat land, som ej har den aktuella symbolen. Risk uppslår att den svenska exporten stoppas eUer försenas.

Därför anser inte SKR att det är motiverat med en ändring i det märkningssystem som är under genomförande och avråder från att införa en symbol för den Qärde riskkategorin.

3.2.23 Sveriges kemiska industrikontor: Beträffande förslaget om utvidgad

information om kemiska produkter anser Kemikontoret

- att en särskild symbol ej bör införas för den s. k. Qärde riskgmppen.

Prop. 1984/85:118 30

- atl om en sådan symbol Ukväl skuUe övervägas, överläggningar först bör upptas med Finland och Norge i syfte atl söka nå en gemensam insläUning tiU frågan.

3.3 Uppgift om den administrativa klassificeringen

3.3.1 Statens brandnämnd: Brandnämnden delar inte Kemikommissionens åsikt att indelningen i gifter och vådliga ämnen kan slopas. Vid märkning av livsfarliga varor skall symbolen vara dödskaUe (mycket giftigt), vid märkning av mycket farliga varor skall för giftiga varor symbolen vara dödskalle (giftigt) men för mycket frätande varor frätsymbol (vådligt). Indelningsgmnden för märkning är således begreppen gift och vådUgt inte Uvsfarligt och mycket farligt. Dessutom är indelningen i gift ocb vådligt så inarbetad i människors medvetande atl det vore mycket olyckligt om den ändrades.

3.3.2 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket har ingenting att erinra mot förslaget om upphävande av kravet att varningstexten skall innehåUa uppgift om varans karaktär av gift eller vådligt ämne efter det att en symbol för den Qärde riskkategorin införts.

3.3.3 Statens vägverk:- atl signalorden "Vådligt" och "Gift" bör

bibehållas, som ett komplement tiU symbolema, då många torde vara ovetande om vad t. ex. symbolen "Andreas kors" står för.

3.3.4 Landsorganisationen i Sverige: När en — enligt förslaget — lagändring genomförs som innebär krav om märkning eller motsvarande information även beträffande ämnen och beredningar som inte är att hänföra till hälso-och mUjöfarliga varor, måste det anses nödvändigt och logiskt att som Kemikommissionen föreslår, införa en farosymbol även för gmppen "övriga märkningspUktiga varor". Man måste då även finna en ny samlingsm-brik för denna kategori.

3.3.5 Sveriges kemiska industrikontor: att förslaget om att uppgifl

angående en varas karaktär av gift eller vådligt ämne skaU utgå ur varningstexten bör tillstyrkas.

3.4 Uppgift om att produkten är bedömd

3.4.1 Statens brandnämnd: I sammanfattningen på sid 24 föreslår kemikommissionen att även vara som inte behöver varningsmärkas skaU förses med någon information om att varan är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Brandnämnden instämmer i detta och anser att sådan information måste

Prop. 1984/85:118 31

medfölja förpackningen och lämpligen anges med etikett på förpackningen. På etiketten bör även anges vilken eller vilka risker som har bedömts och även resultatet av bedömningen.

En sådan märkning kommer att komplettera vamingsmärkningen och underlätta brandchefemas riskbedömningar för kemikalielager och vid räddningsinsatser vid kemikalieolyckor.

3.4.2 Generaltullstyrelsen: Kortfattad information skall kunna erhåUas från märkningen (etikett) på varan. Den som hanterar varan skaU utgående från denna information kunna göra en enkel bedömning beträffande graden av hälso- och mUjöfara.

3.4.3 Konsumentverket: Kommissionen föreslår att uppgift om bedömning ("Denna vara har bedömts från hälso- och miljöskyddssynpunkt av ..." etc) skall lämnas vid överlåtelse för yrkesmässig användning. Konsumentverket finner detta förslag mindre väl underbyggt. Verket anser atl det finns risk att den som läser denna text, felaktigt tror atl produkten inte bara är bedömd utan även godkänd.

Kommissionen tycks fömtsätta att de yrkesmässiga användama skall fa kompletterande information om hur texten skall tydas, så all de inte missförstår den och tror att varan är helt ofarlig. Det kan dock knappasl anses ändamålsenligl all på det föreslagna sättet i författningstext lägga fast en formulering, som man redan från början är klar över kan bli missförstådd. Om ingen bättre formulering kan hittas, bör man heUre avstå från att ta in den tveksamma formuleringen i själva författningstexten.

Konsumentemas behov av bedömningsinformationen torde vara lika stort som yrkesanvändarnas. Under fömtsättning alt en lämplig formulering kan hittas, anser Konsumentverket därför atl uppgiften bör finnas även på konsumentförpackningar. Marknadsföringslagens gmndläggande krav att alla uppgifler som ges vid marknadsföringen skall vara vederhäftiga skulle därvid ge en gardering mot missbmk, även om någon särskilt utbyggd kontroU av resursskäl inle är möjlig (sid 45).

3.4.4 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket har inget att invända mot förslaget om utökad produktinformation för produkter som inte behöver vamingsmärkas .

3.4.5 Riksrevisionsverket: RRV ifrågasätter vidare behovel av att lagstiftningsvägen reglera informalionen om produkter som inte bedöms som hälso- eller miljöfariiga. Om del på arbetsplatserna finns en manifesterad efterfrågan på produktinformation lorde det ligga i tillverkares och importörers inlresse att också ge en sådan information.

Prop. 1984/85:118 32

3.4.6 Kammarrätten i Göteborg: Kommissionen föreslår att produktinformation skall lämnas om en produkt även om den inte behöver vamingsmärkas. Informationen skaU avse bl. a. hur produkten bedömts från hälsosynpunkt. Skyldighet att lämna denna information skall emellertid begränsas tiU den yrkesmässiga användningen av produkten. Vidare uttalar kommissionen att deima utvidgade produktinformation t. v. inte obligatoriskt bör omfatta konsumentledet samt att kommissionen avser atl åierkomma tiU frågor om skydd för konsumenter (s 45). Lagregleringen föreslås ske genom en ny paragraf (5 a) i LHMV. Den bestämmelse som föreslås i denna lag innehåUer emeUertid ingen begränsning av informationsskyldigheten tiU den yrkesmässiga hanteringen. Denna begränsning föreslås i StäUet i en ny paragraf (21 a) i kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor. Innebörden av kommissionens förslag i dessa delar är att lagtexten utformas nu men att de närmare motiven för lagen och de tänkta gränsema för lagens tiUämpning skall anges i ett senare sammanhang och i ett annat lagstiftningsärende. Att först besluta om lagtextens utformning och i senare lagstiftningsmotiv lämna riktlinjer för hur lagen skaU toUcas och tiUämpas, är en lagstiftningsteknik som har avvisats av lagrådet (se t. ex. prop 1978/79:11 s. 184—185). om de begränsningar som anges i förslaget tUl 21 a § kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor skaU gäUa bör de finnas i 5 a § LHMV.

3.4.7 Statens vägverk:-- att den föreslagna ändringen i LHMV om en

utvidgning av produktinformationen att omfatta även andra än hälso- och miljöfarliga varor, skuUe underlätta för arbetsgivaren vid riskbedömning och något eUminera den osäkerhet som arbetstagaren känner vid användning av då specieUt nya produkler.

3.4.8 Statens strålskyddsinstitut: Radioaktiva ämnen är enl 3 § undantagna från lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Den föreslagna nya 5 § ger möjlighet att kräva märkning på varor som inte är hälso- och mUjöfarlig vara. Institutet fömtsätter att avsikten med den nya paragrafen inle är att den ska tiUämpas på radioaktiva ämnen. Regler för märkning av och information om radioaktiva ämnen utfärdas idag med stöd av strålskyddslagen.

3.4.9 Länsstyrelsen i Hallands län: Förslaget att förse icke märkta kemiska produkter med information om att de är bedömda enligt märkningsbeslämmelserna är enligt länsstyrelsens mening motiverat. Härigenom kan osäkerhet om dessa produkters beskaffenhet undanröjas.

3.4.10 Svenska konmiunförbundet: Styrelsen tillstyrker kommissionens

förslag---- att tiUverkare och importörer skaU vara skyldiga atl vid

överlåtelse lämna besked om att varan är bedömd från hälso- och mUjö-skyddssynpunkt.

Prop. 1984/85:118 , 33

3.4.11 Kooperativa förbundet: KF är posiliv till utredningens förslag att
genomföra en uividgad märkning av såväl hälsofarliga produkter som av
kemiska varor som inte behöver vamingsmärkas. Ur både konsument- och
arbetstagarsynpunkl är det av stort värde all kemiska varor märks med

- Produktansvarigs namn och adress

- Humvida produkten bedömts ur risksynpunkt

- Etl identifikationsnummer som förenklar informationskanalerna mellan samtliga parter

Genom dessa åtgärder blir det avsevärt enklare för den enskUde individen att få yllerligare information från tUlverkare och leverantörer. KF anser att detla är en mycket viktig förändring i förslaget.

3.4.12 Landsorganisationen i Sverige: Det nya märkningssystemet och det
nyss antagna systemet med vaminformationsblad i yrkesmässig hantering
motsvarar inte dessa krav eftersom båda systemen enbart knyts liU hälso-
och mUjöfarliga varor.

LO tiUstyrker därför Kemikommissionens förslag om alt den lagstadgade skyldigheten att lämna produktinformation för den yrkesmässiga hanteringen ska utsträckas tiU att gälla även produkter som inte behöver vamingsmärkas. Med dessa produkter ska följa en information om att produkten har varit underkastad bedömning men inte ansetts tiUhöra någon av de märkningspliktiga kategoriema.

Det föreliggande förslaget kräver dock vissa ytterligare överväganden på denna punkl.

3.4.13---------------------- Sveriges grossistförbund:

Förslaget atl man även för produkler som icke är hälsofarUga och därför icke vamingsmärks för yrkesmässig hantering lämnar vaminformationsblad anser vi acceptabelt.

3.4.14----------------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: I den yrkesmässiga hantering
en uppslår ofta osäkerhet om vad avsaknad av vamingsmärkning beror på.
För att undanröja denna osäkerhet föreslår kommissionen att tiUverkare
och importörer skall vara skyldiga atl vid överiåtelse lämna besked om att
varan är bedömd från hälso- och miljöskyddssynpunkt. TCO tUl
styrker förslagel.

3.5 Namnuppgifter

3.5.1 Socialstyrelsen: Beiräffande produktinformation för produkter som inte behöver vamingsmärkas delar styrelsen nämndens uppfattning att det skuUe vara önskvärt om alla kemiska produkter vore försedda med uppgift om tiUverkarens respektive importörens namn och adress. Kommissio-3 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 34

nens bedömning gmndas på fömtsättningen att de produkter, som säljs i detaljhandeln, i stor utsträckning är försedda med dessa data. Uppgtflema i delbetänkandet utgör dock inte tUlräckligt underlag för att styrelsen skall kunna ta ställning till kommissionens förslag.

3.5.2 Konsumentverket: Konsumentverket tillstyrker kommissionens för-
sltig att även sådana produkter som inte behöver vamingsmärkas skall
förses med produktnamn och det produktansvariga svenska företagets
namn och adress.

Dessa uppgifter får anses ha särskUd betydelse från konsumentsynpunkt. Det kan därför enUgt Konsumentverkets bedömning krävas att näringsidkare vid sin marknadsföring lämnar uppgiftema, om inle annat så med stöd av 3 § marknadsföringslagen. Eftersom det rör sig om ett område som redan är speciaUeglerat är det dock här att föredra, att föreskriften ges i SärskUd ordning på det sätt som kommissionen föreslagil.

3.5.3 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar också kommissionens uppfattning att alla kemiska produkter — inte bara de som hittiUs märkts som gift eUer vådligt ämne — bör vara försedda med uppgift om den svenske tiUverkarens respektive importörens namn och adress. En sådan vidgad märkning skuUe underlätta för användaren att släUa frågor och framföra synpunkter tUl leverantören. Genom att den senare aUtid skuUe gå att identifiera, kan man också antaga att benägenheten att i övrigt märka produkten på ett riktigt sätt skuUe öka.

3.5.4 Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsen är positivt inställd tiU tanken att uppgift om produktnamn och det svenska produktansvariga företagets namn skeiU anges även för produkter, som inte behöver förses med varningsmärkning.

3.5.5 Styrelsen för arbetarskyddsfonden: Mot bakgmnd av sina direktiv att
med förtur utreda frågan om märkningsskyldighet också för sådana ämnen
ocb produkter som inle omfattas av nuvarande bestämmelser, föreslår
kommissionen i korthet att en symbol "för den Qärde kategorin hälsofar
liga varor" införs, att krav på uppgift om en varas karaktär av gift eUer
vådligt ämne tas bort och att fömtsättningar tUlskapas för att kräva märk
ning även beträffande ämnen och beredningar som inte är atl hänföra liU
hälso- och mUjöfarliga varor.

Dessa förslag kan i sina huvuddrag liUstyrkas. Dock föreslås att kommissionen ytterligare överväger förslaget tUl märkning av ämnen och beredningar som inte är atl hänföra tiU hälso- och miljöfarliga varor, vad avser dess tUlämpning. Vidare bör frågan om identifikationsnummer ej i nuläget avskrivas, utan ingå i kommissionens fortsatta arbete tUl dess en mer övergripande redovisning av förslag på området ger underlag för prioriteringar.

Prop. 1984/85:118 35

3.5.6 Länsstyrelsen i Hallands län: Del bör vara möjligt för användare -såväl inom yrkesmässig hantering som i konsumentledet — samt tillsynsmyndigheter all vid behov direkl kunna vända sig liU leveranlören för ytterligare information om viss produkt. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget atl alla kemiska produkter förses med uppgift om produktnamn och det produktansvariga företagets namn och adress.

3.5.7 Svenska kommunförbundet: Styrelsen tillstyrker kommissionens förslag som innebär att uppgift om produktnamn och det svenska

produktansvariga företagets namn och adress görs obligatorisk även för
produkter som inle behöver förses med vamingsmärkning .

3.5.8------------------------------------ Sveriges grossistförbund: Att namnuppgift, dvs. alla kemiska pro
dukter skall märkas med fömtom produklnamn även det svenska produkt
ansvariga företagets namn och adress anser vi mindre välfunnet.

Ibland förekommer aUa tre uppgiftema på förpackningarna men ofta kan intemationeUa välkända företag avstå från att trycka företagets adress på förpackningen då de är så aUmänt välkända att man med hjälp av en telefonkatalog lätt kan finna företagels hemvist i olika länder. SkuUe man tvingas ange adress för sina skUda dotterbolag i olika länder skuUe detta innebära ett avsevärt ingrepp i materialadnunistrationen och leda tiU avsevärda fördyringar. Även här kan anföras att ett sådanl krav från svensk sida skuUe innebära att intemationeU handel försvårades och säkerligen i många länder uppfattas som ett byråkratiskt handelshinder.

3.5.9 Tjänstemännens centralorganisation: Behov av atl inhämta ytterligare
information kan uppstå ifråga om produkter som inte behöver vamings
märkas. Kommissionen föreslår därför att uppgift om produktnamn och
det svenska produktansvariga företagels namn och adress görs obligato
risk även för produkter som inte behöver förses med vamingsmärkning.
TCO tUlstyrker förslaget.

3.5.10------------------------------ Sveriges kemiska industrikontor: om krav på märkning av

kemisk produkt med uppgift om den svenska tiUverkarens eller importörens namn och adress skall stäUas bör detta krav gälla industrivaror genereUt.

Det torde vara en överloppsgäming att kräva atl alla produkter skaU märkas med tillverkaren eller för utiändskt tillverkade produkter, importörens eUer agentens namn och adress. Ett utbyggt produktregister ger alla möjligheter atl identifiera på marknaden förekommande produkter. Ell sådant krav skuUe innebära handelshinder. Kravet bör som idag förbehållas produkter med vamingsmärkning. Givetvis bör inte helt oidentifierbara produkter fä förekomma.

Prop. 1984/85:118 36

3.6 Konsumentprodukter

3.6.1 Civilförsvarsstyrelsen: Förslaget om en utvidgad information om kemiska produkler kan i allt väsentiigt tillstyrkas. Behovet av risk- och skyddsinformation vid konsumentanvändning har dock undervärderats. Som utredningen framhåller är konsumentanvändningen begränsad i relation liU den yrkesmässiga användningen. Vid den senare hanteringen är i regel de vidlagna skyddsåtgärdema betydligt bättre utformade. Detta medför att exponeringen för ämnet i de båda fallen kan bU jämförbar. Vid en utökad produktinformation bör i framtiden även miljöriskema beaktas.

3.6.2 Kammarrätten i Göteborg: För de kemiska produkter som inte skall vamingsmärkas föreslås en skyldighet att lämna viss information i samband med överlåtelse för yrkesmässig användning. Någon information skall emellertid inte behöva lämnas vid överlåtelse av mindre mängder i förpackningar som är avsedda för konsumentbmk. En fömtsättning för att informationen skaU nå de avsedda adressatema är alltså att mindre förpackningar aldrig förvärvas för yrkesmässig användning. Denna bedömning synes emeUertid vUa på osäker gmnd. Även mindre förpackningar torde inköpas för yrkesmässig användning, särskilt av den som har mindre erfarenhet av produkten och därför löper särskUt stor risk vid användningen. Elt eff'ektivl skydd i den yrkesmässiga användningen kan därför inte erhållas på annal sätt än genom atl aUa förpackningar märks, även de som normall förbmkas av konsumenter.

3.6.3 Statens planverk:- konsumentinformationen om kemiska produkter bör vara utförligare än vad kemikommissionen föreslår vad det gäller produkter som i stor omfattning används av självbyggare och andra konsumenter med ringa sakkunskap om hälsoriskerna på kort och lång sikt.

3.6.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget kan tillstyrkas. Informationsbehovet i konsumenlledel bör dock tiUgodoses bäitre.

3.6.5 Landsorganisationen i Sverige: I underremiss från HandelsanstäUdas

Förbund--- framhålls att en utvidgad produktinformation även bör

utsträckas lUl konsumentiedet.

LO delar uppfattningen att det är mycket svårt att dra gränser meUan den yrkesmässiga hanteringen och konsumenlledel och att det därför skulle vara en fördel atl ha samma fömtsättningar på båda sidor.

Det bör därför enhgt LOs uppfattning övervägas hur dessa av HandelsanstäUdas Förbund framförda synpunkier ska kunna tUlgodoses.

Prop. 1984/85:118 37

4 Förhandsgranskning

4.1 Civilförsvarsstyrelsen: Beiräffande förslagel om förhandsgranskning
har uppmärksamheten i aUtför hög grad inriktats på nya ämnen. För att
fånga de hälso- och miljöfarliga ämnen som sannolikt är i bmk bör även
vissa resurser sättas in för att spåra dessa. Som tidigare framförts finns
olyckligtvis ännu inga kriterier för mUjöfarlighet. Bedömning av hälsofar
lighet borde gmndas på ett urval av dokumentationskraven i OECD:s
MPD-system.

Detta innebär en högre nivå än den som kommissionen föreslagit (nivå 3). Kommissionens stäUningstagande i denna fråga gmndar sig bl. a. på den begränsade tUlgången på toxikologisk och annan erforderlig expertis. Detta överensstämmer säkerligen med verkligheten men möjlighelen till internationellt samarbete och utnyttjande av expertis inom landel måste först utvärderas. Eftersom kommissionen uppskattar antalet nya ämnen med anmälningsplikt som årligen introduceras på den svenska marknaden tUl några tiotal, bör kontroUen av dessa kunna genomföras på ett tiUfredsställande sätt.

Volymgränsen över vUka en fullständig förhandsanmälan krävs har satts till 100 kg per år per tillverkare eller importör. Möjligheten av en differentierad gräns med hårdare krav på högtoxiska ämnen borde ha belysts.

4.2 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen anser att det är av stort värde med införande av elt system för förhandsgranskning av kemiska ämnen i Sverige. Den av kemikommissionen föreslagna utformningen av systemet ligger enligt styrelsens uppfattning i Unje med EG: s regler inom området, vilket ju ökar den intemationeUa enhetligheten härvidlag.

4.3 Sjöfartsverket: Med undanlag för ovan anförda synpunkter har sjöfartsverket ingenting att erinra mol innehåUet i kemikommissionens delbetänkande.

4.4 Generaltullstyrelsen: De förslag om uividgad produktinformation, om förhandsgranskning av nya kemiska ämnen och om ulbyggnad av produktregistret som kemikommissionen redovisar i sitt föreUggande delbetänkande torde i stort, om de genomförs, leda tiU en, i jämförelse med nuläget, förbättrad informalion om kemiska varor.

4.5 Konsumentverket: Med hänvisning tiU de resursskäl som kommis
sionen anför, har Konsumentverket inget att invända mol kommissionens
förslag att införa ett system förförhandsgranskning av nya kemiska ämnen
i Sverige, även om det från konsumentsynpunkt givelvis vore ännu bäitre
med en granskning av den färdiga produklen, där flera olika kemiska
ämnen kan samverka och förslärka den lolala effekten.

Prop. 1984/85:118 38

4.6 Lantbruksstyrelsen: Förhandsgranskning av vissa kemiska produkter bör kunna motiveras i ett framtida produktkontroUsystem. Bl. a. av resursskäl bör dock så långt möjUgl intemationeUt samarbete, framförallt med EG, eftersträvas. Vidare finns skäl att så långt möjligt begränsa en sådan granskning ämnesmässigt.

4.7 Statens naturvårdsverk:-

—tiUstyrker att förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införs i Sverige,

—anser liksom kommissionen att förhandsgranskningen bör avse ämnen som är nya för Sverige,

—delar kommissionens uppfattning att anmälningsskyldigheten inte enbart skaU avse den som först tiUverkar eUer importerar ett ämne tiU Sverige,

—anser liksom kommissionen att dokumentationskrav, avgränsning av anmälningspUktiga produkler etc även i övrigt bör harmoniseras med de krav som gäller i EG-ländema,

—anser att det bör ankomma på produktkontrollmyndigheten att avgöra vilka dokumentationskrav som bör gäUa för ämnen som är nya för Sverige men anses befintliga inom EG-ländema

4.8 Arbetarskyddsstyrelsen: Slyrelsen delar uppfattningen att elt

system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen bör införas i Sverige. Styrelsen delar kommissionens bedömning att man dock bör begränsa sig tUl kemiska ämnen i stället för produkter. Då detta ändå kommer att bli en mycket krävande uppgift för den ansvariga myndigheten vill styrelsen understryka bebovet av samarbete med EG och de nordiska ländema så atl onödigl dubbelarbete undviks. De uppgifter man begär är ju inte specifika för varje enskUt land. Det kan vidare ifrågasättas om den föreslagna anmälningspUkten för ämnen som är nya i Sverige men inte i EG är meningsfull. Ett annat altemativ vore atl acceptera EGs Usla över befintliga ämnen och använda de härigenom frigjorda resursema för riskbedömningar av på svenska marknaden befintliga ämnen som har en stor användning men för vUka riskbUden är otillfredsställande känd.

4.9----------------------------- Statskontoret: Statskontoret kan på de gmnder som redovisas i

delbetänkandet, inte ta stäUning tiU kommissionens förslag till förhandsgranskning av kemiska ämnen men har i princip inget att erinra mot alt etl system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen införs.

Enligt kommissionen är det naturligt atl samarbeta med EG i denna fråga för att man skaU undvika dubbelarbete. Statskontoret ser ett sådant internationellt samarbete som en fömtsättning för en rationell förhandsgranskning och förandet av en förteckning över kemiska ämnen.

Prop. 1984/85:118 39

4.10 Riksrevisionsverket: RRV ser för sin del två tänkbara syften med en förhandsgranskning, nämligen dels

att ge de svenska produktkontrollmyndighetema kännedom om vilka kemiska ämnen som introduceras på den svenska marknaden och vissa data om dessa ämnens egenskaper, dels

att vara ett led i tUlsynen över att tiUverkare och importörer lever upp tiU de lagstadgade föreskriftema om undersökningar av hälso- och mUjöfarUga varors egenskaper, eftersom förhandsgranskningen innebär atl tUIverka-ren/importören skaU redovisa sin dokumentation över genomförda undersökningar.

Kommissionens bedömning är, framgår det av betänkandet, att det är ytterst få ämnen som introduceras i Sverige och som samtidigt inte förekommer eller introduceras inom EG. Enligt RRVs mening torde därför det första syftet väl uppfyUas genom en anslutning tUl EG-systemet eUer genom ett avtal som ger Sverige tiUgång tiU EG-listan och inlämnad dokumentation.

En svensk anslutning tiU EGs system med förhandsgranskning torde mnebära att den som tUlverkar eller importerar ett ämne som är nytt i Sverige men befintUgt inom EG inte behöver redovisa någon särskild dokumentation tiU de svenska myndigheiema. De dokumentationskrav som kommissionen föreslår för sådana ämnen är dock mycket begränsade. Jämfört med en anslutning tiU EG-systemet skuUe således en granskning inte på något avgörande sätt bättre tiUgodose det andra syftet.

Kommissionen har beräknat resursåtgången för sitt förslag om förhandsgranskning. Det bör observeras att kommissionen därvid endast redovisar de direkta lönekostnadema. De av kommissionen uppskattade beloppen torde fördubblas om man tar med även de indirekta lönekostnadema och de s.k. over-headkostnadema. Den av kommissionen föreslagna Qärde etappen av produktregistrets uppbyggnad (ämnesregistret) torde huvud-sakUgen kunna motiveras av de behov som uppkommer vid en eventueU förhandsgranskning. Enligt RRVs mening bör därför även kostnadema för ämnesregistret beaktas vid en samlad bedömning av kostnadema för förhandsgranskningen .

Av kommissionens betänkande framgår atl EGs system med förhandsgranskningen inle saknar svagheter. Den förteckning över befintliga ämnen som f. n. arbetas fram torde komma att innehåUa många ämnen som ännu ej lämnal laboratoriestadiet. Många ämnen som framöver i praktiken introduceras på EG-marknaden kommer därför inte att anmälas och granskas som nya. Vidare är anmälningsplikten inom EG knuten tiU tidpunkten för ämnets marknadsföring. I svensk lagstiftning används främst begreppen tillverkning och import, vilka bl. a. torde ge entydigare regler för när ett ämne skall anmälas och vem som är anmälningspliklig. Dessa svagheter kan dock enligt RRVs mening vara av underordnad betydelse jämfört med de fördelar som kan nås genom en svensk anslutning tiU EGs förhands-granskningssystem.

Prop. 1984/85:118 40

RRV tUlstyrker kemUcommissionens förslag om förhandlingar med EG om ett samarbete. Mot den här redovisade bakgmnden anser RRV att man från Sveriges sida bör sträva efter en anslutning tiU EGs system med förhandsgranskning eUer etl så nära samarbete atl Sverige inte behöver bygga upp ett eget system för detta. RRV avstyrker alltså kemikommissionens förslag att besluta om ett svenskt system för förhandsgranskning innan förhandlingama med EG slutförts.

4.11 Svea Hovrätt: Hovrätten anser atl den föreslagna 9 § i lagen om ändring i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarUga ämnen utformats på ett sätt som medfört att den blivit mera vidsträckt än som enUgt motiven avses. Hovrätten vUl i stäUet föreslå följande lydelse: "Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får som vUlkor för yrkesmässig tiUverkning eUer import av produkter i vUka ingår nya kemiska ämnen föreskriva, att tUlverkaren eUer importören i god lid skall anmäla tiUverk-ningen eUer importen och därvid redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter angående ämnet".

4.12 Kammarrätten i Göteborg: Kommissionen föreslår ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen. Granskningen skaU avse ämnets egenskaper från hälso- och mUjösynpunkt. Förslaget har fått sin lagtekniska utformning genom den föreslagna lydelsen av 9 § LHMV. I den föreslagna lagtexten anges emeUertid att granskningen skaU avse vissa ämnen och utan den begränsningen att granskningen skall avse ämnets egenskaper från hälso- och miljösynpunkt (jfr förslaget tUl ny lydelse av 8 §). Den föreslagna lydelsen av 9 § går alltså längre än som anges i motiven, vUket väl inte torde ha varit tanken.

Kommissionens avsikt är att kemiska ämnen som är i bmk i Sverige skall finnas upptagna i en förteckning. Kemiska ämnen som inte finns i förteckningen torde därefter anses som nya ämnen. Den som avser att påbörja tUlverkning eUer import av ett ämne som inte är upptaget i förteckningen skaU anmäla detta. Bestämmelsen härom har utformats i ett utkast tiU vissa beslämmelser i den förordning som är avsedd att ersätta kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor och har i utkastet upptagits som 03 §. För att anmälningsskyldigheten skaU kunna fullgöras fömtsätts uppenbar-Ugen att tiUverkaren eUer importören känner tUl vilka ämnen som redan finns i förteckningen. Kammarrätten viU ifrågasätta om det inte bör införas en författningsenlig skyldighel för tUlverkare eller importör av kemiska ämnen att undersöka om ämnet finns upptaget i förteckningen.

4.13 Statens miljömedicinska laboratorium: De föreliggande förslagen tUl
märkningssystem och förhandsgranskning är tiU stor del baserade på EG: s
regler inom detta område. Det faktum att intemationelll selt enhetiiga
regler upprättats inom detta område hälsar vi med tillfredställelse. Vi anser

Prop. 1984/85:118 41

det finns skäl även för införande av den s. k. Qärde kategorin "övriga märkningsplikliga varor". Frågan om symbol för denna kalegori tar vi inte ställning lill.

4.14----------------- Statens vägverk: att beträffande förhandsgranskning av ämnen

som redan finns och är granskade inom EG, men inte i Sverige, bör de resurser som skulle behövas härför i stäUet används till atl granska de ämnen/produkter som redan finns inom landet och som misslänks ha negativ effekt på människor och/eUer miljö.

4.15 Luftfartsverket: Luftfartsverket ifrågasäller om det verkhgen kan anses nödvändigt att granskningen skaU omfalla ämnen som redan förhandsgranskas i EG. I varje fall borde ett sådant ställningstagande kunna avvakta tills erfarenheter från EG-granskningen föreligger.

4.16 Statens strålskyddsinstitut: Beträffande förhandsgranskning

ger strålskyddslagen möjlighet att granska radioaktiva ämnen innan lUlslånd för handel resp användning ges. Sådan granskning ulförs för vissa typer av radioaktiva ämnen.

4.17 Styrelsen för arbetarskyddsfonden: Den ambitionsnivå som valts be
träffande förhandsgranskningen av kemiska ämnen är inte självklar och
bör behandlas i ett större perspektiv i samband med huvudbetänkandet, då
kommissionen har tiU uppgift att göra en samlad bedömning av åtgärder för
att effektivisera kemikaliekontrollen och angelägenheisgradera dessa. Inte
heUer synes det av tidsskäl finnas anledning prioritera förslag på just detta
område, eftersom huvudbetänkandel fömtsätts läggas fram inom en rela
tivt snar framtid. I det fortsatta utredningsarbetet bör i denna fråga de
intemationeUa samarbetsmöjlighetema och deras betydelse för lämplig
ambitionsnivå i Sverige belysas ytterligare. Detta gäller inte minst hur
lämplig toxikologisk informalion om ohka typer av "gamla" kemiska
ämnen skaU kunna fås fram.

I samband med att förhandsgranskning behandlas i delbetänkandet (bl. a. sid 62 och 69) diskuteras innebörden av granskningsförfarande. Utan att här närmare gå in på frågan om vUken ambitionsnivå som är lämplig avseende förhandsgranskning, kan dock konstateras alt själva granskningsförfarandet kan, om det låses initiall, i sin lur låsa vUka övervakningssystem som byggs upp. En olycklig låsning kan naturiiglvis också ske omvänt, så att övervakningssystem begränsar granskningsförfarandet (kontroUmöjlighetema). Därför bör oUka nivåer och former av granskning/ kontroll behandlas paralleUt med övervakningssystemen. Ovanstående resonemang avseende förhandsgranskning kontra övervakningssystem gäUer naturligtvis också utbyggnaden av produktregislret i övrigt, speciellt som förslagen beträffande förhandsgranskning hänger ihop med och styr försia-

Prop. 1984/85:118 42

gen kring produktregistrets fortsatta uppbyggnad och vice versa. I sammanhanget bör också beaktas den omständigheten att användare i samband med inköp av ämnen/produkter även framgent torde stå för en stor del av den riskbedömning/kontroU/granskning som görs - naturligtvis med uppgifter från tillverkare/importör som gmnd för sina ställningstaganden. I fråga om vilka övervakningssystem som byggs upp är det också viktigt att behandla froma om hur systemen kan användas enskilt och/eller tiUsammans för tiUskapande av en samlad riskbUd som underlag för olika insalser. Att bästa möjliga underlag erhåUs för prioriteringar i tillsyns-, FoU-och annat arbete på området är angelägel.

4.18 ILO-kommittén: På sid. 24 i betänkandet framhåUer kemikommissionen att överläggningar omgående bör påbörjas med EG om lämpliga former för samarbete om förhandsgranskning av nya ämnen. Kommittén viU i anslutning därtiU — även om frågan ligger utanför ILO-kommitténs ansvarsområde - erinra om det mUjövårdssamarbete som etablerades genom skriftväxUng 1977 meUan Sverige och EG-kommissionen. Upplysningsvis viU kommittén även nämna att på liknande sätt även en överenskommelse på arbetsmUjöområdet nyligen (i april 1984) tecknats meUan Sverige och EG-kommissionen. Dessa båda överenskommelser bör enligt kommitténs uppfattning utgöra en lämplig ram för ett mer konkret samarbete med EG vad avser förhandsgranskning av nya kemiska ämnen.

4.19 Statistiska centralbyrån: Att förslaget om förhandsgranskning

av kemiska ämnen innebär en angelägen anpassning till europeiska regler och på sikt också bör kunna leda tUl att lämpliga klassificeringar för slatistUc över hälso- och mUjöfarliga varor kan göras.

4.20 Statens giftinformationscentral: Kemikaliemyndigheten skaU ges i
uppdrag att föra en förteckning över kemiska ämnen som är i bmk i landet
och att information skall lämnas om ämnen som avses importeras eller
användas redan innan de tas i bmk. Denna s. k. förhandsgranskniiig kom
mer att underlätta GIC: s arbete med att upprätta beredskap avseende
risker och behandling inför en ev. akut förgiftningssituation. Detta fömt
sätter givetvis att GIC får tUlgång tiU denna information.

GIC: s verksamhet underlättas betydligt om skyldighet införs att produktinformation lämnas även för kemiska ämnen och produkter som inte har sådana egenskaper att vamingsmärkning behövs. Detta utreds närmare nedan i GIC: s synpunkter på produktkontrolh-egistret.

4.21 Apoteksbolaget: Apoteksbolaget tUlstyrker en förhandsgranskning av
kemikalier men viU betona vikten av att mindre mängder undantas. Detta
gör det möjUgt att distribuera kemikalier som är nödvändiga för l.ex.
experimentell forskning och kliniska prövningar. I dessa sammanhang kan

Prop. 1984/85:118 43

man också anla att kompelens finns bland de som hanterar kemikaliema för att undvika hälso- och mUjöfara. Av denna anledning stödjer Apoteksbolaget den i delbetänkandet angivna gränsen 1 ton som högsta icke granskningsplikliga mängd.

Apoteksbolaget viU också betona vikten av intemationeUt samarbete på detta område. Detta gäUer på flera nivåer. Första steget är alt ge riktlinjer för prövningar av kemikaliers hälso- och mUjöfara. Därefter är samarbete nödvändigt vid det praktiska utförandet av testerna och den slutliga bedömningen av resultaten.

Apoteksbolaget stödjer därför förslaget att förhandsgranskningen inte ska behövas för ämnen som granskats inom EG efter gemensaml godkända riktUnjer. Produktregistret ger ändå insyn i vilka kemikalier som hanteras inom landel och kemikalieinspektionen har genom lagen möjlighet att ingripa.

4.22 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Förslaget om förhandsgranskning av kemiska ämnen är bra under fömtsättning att myndigheterna tar Vcu-a på möjligheterna all införa eventueUa restriktioner för ett ämne när det kan anses befogat ur hälso- eUer miljösynpunkt. Restriktionerna kan då införas redan innan ämnet börjar användas.

4.23 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen är positiv tiU kommissionens förslag beiräffande förhandsgranskning av kemiska ämnen. Mot bakgmnd av alt EG redan har infört ett sådant system, bör så långt det efter svenska förhållanden är möjligt, likstäUighel och samarbete eftersträvas.

4.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: När det gäller förhandsgranskning av nya ämnen bör dokumentationskrav enl OECD: s MPD-system nivå 1 gälla.

Uppgifter från ett amerikanskt kemiorgan (CAS) gör gällande att det 1983 fanns 60-70000 ämnen i aUmänt bmk. Av dessa svarar viktmässigl ca 3 000 för nästan 90 % av den totala användningen av kemiska ämnen (sid 63 i betänkandet). Mot bakgmnd av dessa fakta finner länsstyrelsen det logiskt att kemikomissionen eller annat expertorgan arbetar fram ett program för dokumentation av även befintliga ämnen och produkler, där dels vanlighet (t ex bland de "3000"), dels miljö- och bälsofarlighel (t.ex. enl TSCA: s prioritetslistor) far vara styrande för urvalet.

4.25 Svenska kommunförbundet: Ett system där nya kemiska ämnen för
handsgranskas med avseende på dess egenskaper från hälso- och miljö
skyddssynpunkt innan de tas i bmk är enligt styrelsens uppfattning angelä
get. Slyrelsen tUlstyrker detta kommissionens förslag och förutsätter där
vid att samarbete inleds med EG.

Prop. 1984/85:118 44

4.26 Landstingsförbundet: Slyrelsen kan i princip biträda kemikommissionens uppfattning om önskvärdheten av elt system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen. EmeUertid lorde ett genomförande av förslaget komma atl kräva avsevärda resurser. Av denna anledning vUl styrelsen föreslå alt man före ett ställningslagande närmare utreder resursbehoven och möjligheterna att täcka dessa.

4.27 Kooperativa förbundet: KF ställer sig positiv till ett förhandsgransk-ningssystem som förhindrar att dessa produkter okontrollerat tUl-verkas/importeras och saluförs. En förhandsgranskning av kemiska ämnen torde vara den enda formeUa möjlighelen att åstadkomma delta.

I Sverige finns en begränsad tUlgång på toxikologiskt kunnande. Av den anledningen bör förhandsgranskning avse de ämnen som inte tidigare finns på den svenska marknaden. Dessa anmäls nu enligt produktregistrets tredje etapp.

KF bifaller förslaget om del samarbete som kommissionen föreslår ska tas upp med EG.

KF anser att en eftergranskning, Uksom nu sker med bekämpningsmedlen, kan vara av värde för att tiUgodose nya krav på redan godkända produktgmpper.

4.28 Landsorganisationen i Sverige: LO stödjer KemUcommissionens för
slag om förhandsgranskning av kemiska ämnen. Vi viU dock lämna föl
jande principieUa synpunkter, som utgår från att ett system för förhands
granskning beräknas införas tidigast 1 januari 1987.

Kommissionen redovisar all man avser återkomma ifråga om undersökning av ämnen som redan är i bmk.

LO kan acceptera att förhandsgranskning i ett inledande skede begränsas tiU ämnen enligt förslaget. Det långsiktiga målet måste enligt LOs uppfattning vara att både nya ämnen och nya produkter ska förhandsprö-vas. För att ge möjligheter tiU en smidig övergång som ger uirymme för förhandsgranskning av produkter bör lagstiftningen redan nu förberedas för detta. Det bör finnas möjligheter all i t. ex. 9 § LHMV skriva in att kravet på förhandsanmälan också gäller för kemiska produkter.

LOs bedömning är atl när väl kriterier för vad som är nya ämnen, granskningskrav m. m. är avklarade, kommer det att bli ett begränsat antal anmälningar av nya ämnen. Därför bör man inom överskådUg tid kunna övergå tUl förhandsgranskning mot specieUt angelägna produktgmpper.

4.29 Lantbrukarnas rU(sförbund: Verksamheten vid produktkontrollen bör
koncentreras tiU de produkter som vi nu använder och vars egenskaper är
ofuUständigt kända. Förhandsgranskning av kemiska ämnen bör koncen
treras tUl ämnen som tas fram i Sverige. I övrigt bör etl intemationelll
samarbete utnytQas. Det förefaUer också tveksamt om något särskilt
svenskt ämnesregister bör upprättas.

Prop. 1984/85:118 45

4.30 Svenska arbetsgivareföreningen: Kommissionen föreslår införandet av
förhandsgranskning av nya kemiska ämnen innan de far användas. För
handsgranskningen medför svårigheter för framför alU högteknologiska
företag inom t.ex. flyg-, rymd-, och försvarsindustrin. Dessa är i stor
utsträckning direktimportörer av kemiska produkler som är nödvändiga att
använda enligt gäUande tiUverkningsspecifikationer. Något ulbyte av des
sa produkter p.g.a. deras eventueUa bälsofarlighel är därför inte möjligt att
göra. Problematiken får i stället mötas med noggranna hanleringsföreskrif
ter, vUka för övrigt utgör en hörnpelare i aU säker kemikaliehantering.

Den av kommissionen diskuterade volymsgränsen, 100 kg, över vilken en fullständig förhandsanmälan fordras är orealistisk. Gränsen är så lågt satt alt den omöjliggör en ulprovning av nya ämnen i praktisk skala, specielll inom processindustrin. Det i betänkandet framförda skälet för den föreslagna volymgränsen, nämligen den svenska marknadens storlek i förhållande tUl EG, är ovidkommande. Avgörande måsle i stäUet vara möjligheten atl kunna genomföra reaUsliska prov under säkra miljöförhållanden. Den inom EG gällande gränsen 1 ton, är betydligt mer realistisk. Frågan är dock om inte hela tänkesättet med volymsgränser borde ersättas med en ändamålsbestämmelse där möjlighelen för svensk industri att under säkra förhållanden utföra nödvändiga försök, bejakas.

4.31 Sveriges grossistförbund: Kemikommissionens föreslag att införa för
handsgranskning av nya ämnen som man redan gjort i EG sätter vi oss inle
emot. Vi anser dock att etl sådant system skaU införas i nära samarbele
med EG och vara ömsesidigt. Detta innebär att etl nytl ämne förhands
granskat och godkänt i Sverige skulle icke yllerligare behöva godkännas i
EG och vice versa.

Att fömtom att införa förhandsgranskning av nya ämnen (i Sverige och Europa) införa granskning av ämnen som redan finns i Europa men är nya i Sverige anser vi vara en överloppsgärning. Del merarbeie som en sådan åtgärd medför, både för näringsliv och myndigheter såväl som att det praktiskt skulle innebära etl handelshinder gör alt det från flera synpunkier är oreaUstiskl, oekonomiskt och opraktiskt. Vi motsätter oss att ett särskilt, från EG avvikande, svenskt förhandsgranskningssystem införes. Dock gärna elt förhandsgranskningssystem harmoniserat med EG.

4.32 Sveriges industriförbund: Syftet med della förslag är atl möjliggöra
kontroU av nya ämnen som en fömtsättning för alt sådana ämnen får
marknadsföras eller tas i bmk. För atl kunna genomföra en sådan gransk
ning av nya ämnen måsle man känna lill vilka ämnen som vid en viss
tidpunkt redan finns på marknaden. Här föreslår kommissionen att till
verkning eller import av ämnen som inle finns på den svenska marknaden
skall ammälas till ansvarig myndighet i god lid innan tillverkning eller
import påbörjas.

Prop. 1984/85:118 46

Industriförbundet finner systemet med förhandsanmälan av nya ämnen befogat. Vi har emellertid starka invändningar mot förslagets betraktelsesätt att begreppet "nya ämnen" hänför sig tiU ämnen som är nya i Sverige. Vi anser, all det system för förhandsanmälan som sedan någon tid tiUämpas inom EG även bör kunna tUlämpas i Sverige. Detta innebär, atl förbundet accepterar en förhandsgranskning av ämnen som är nya inom EG, men motsätter sig granskning av sådana ämnen som är "nya" i Sverige men "gamla" inom EG. Ämnen i denna kategori är i aUmänhet kontroUerade i något EG-land och underkastade EGs långtgående kemika-UekontroU.

Vi understödjer Kommissionens förslag att överläggningar omgående bör påbörjas med EG om lämpUga former för samarbete. Målet för detta samarbele bör vara ett avtal med EG om bl. a. ömsesidigt accepterande av granskning och godkännande av nya ämnen.

4.33 Tjänstemännens centralorganisation: TCO tillstyrker förslaget. Vi ställer oss däremot tveksamma tiU den angivna volymgränsen 100 kg. I de flesta faU kan detta anses som en liten mängd men samtidigt i andra sammanhang som en mycket stor volym. Om en gräns skaU finnas bör den sättas lägre.

4.34 Svenska kenuingeiyörers riksförening: SKR vUl därför bestämt avvisa att det i Sverige införes ett nationellt system för förhandsanmälan av nya ämnen, som redan är etablerade i EG.

Om myndigheterna önskar veta hur näringslivet har klassificerat och märkt de ämnen som förekommer på marknaden, kan information fås i efterhand i anmälningssteget tUl produktregistret.

4.35 Sveriges kemiska industrikontor:

- att förhandsanmälan av verkligt nya ämnen på den västeuropeiska marknaden, när den första introduktionen sker i Sverige, kan tUlstyrkas,

- att förhandUngar bör upptas med EG om ett avtal angående en svensk anslulning tUl EG: s system

- att förslag om särskild förhandsanmälan av ämnen som redan exislerar i EG men vUka ej tidigare förekommU i Sverige (s. k. ny-gamla ämnen) bör avvisas.

5 Produktregistret

5.1 Ämnesdeklaration

5.1.1 CivUförsvarsstyrelsen: Den föreslagna uppbyggnaden av produktregislret som ett ämnesregister och graden av det sekretesskydd som erfordras kan liUstyrkas.

Prop. 1984/85:118 47

Innan detaljerade förslag lUl fortsatt uppbyggnad formuleras bör dock en praktisk utvärdering företas när arbetet med tredje etappen är genomförd.

I händelse av krig kommer civilförsvarel att stäUas inför en mängd svårlösbjua uppgifter bland vUka olyckor orsakade av kemikalier kan utgöra en icke oväsentiig del. Ett samlat grepp om på marknaden förekommande kemikalier skuUe stärka beredskapen och underlätta räddningsstyr-komas arbete med att skydda och rädda liv.

5.1.2 Statens brandnämnd: Beträffande produktregistret anser brand
nämnden att vid räddningsinsatser bör räddningsbefälhavaren kunna fa
tiUgång tiU sådan produktinformation som är nödvändig för räddningstjän
sten, t.ex. uppgift om hälso- och miljöfarlighet, brandfarlighet, om pro
dukten är lösUg i vatten o. dyl.

Sådan information bör enligt brandnämndens mening kunna förmedlas av någon informationscentral som för detta ändamål måste ha tUlgång tUl registret dygnet mnt.

Brandnämnden ser det som en stor brist att Kemikommissionen ej har tagil hänsyn tiU att räddningstjänsten kan behöva ha tiUgång tiU produktregislret vid olyckor för atl erhålla information om kemikaUer där endasl produktnamn förekommer på handlingar och förpackningar. Även om sådana kemikalier inte är farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods kan de ge svåra miljöskador om de inte tas om hand på rätt sätt. Ingen av de myndigheter som anges i 28 § på sid. 31 har tiU uppgift att lämna räddningstjänsten sådana upplysningar.

5.1.3 Socialstyrelsen: Enligt socialstyrelsens uppfattning är det angeläget
med ett utbyggt produktregister. Socialstyrelsen viU dock framhåUa all
styrelsen fatt i uppdrag av regeringen att utarbeta nya märkningsbestäm
melser för kosmetiska och hygieniska medel. I direktiven tiU uppdraget har
angetts att märkningsbestämmelsema skall utarbetas i likhet med de be
slämmelser som finns inom EG-området. Uppdraget har därmed även
kommit att inriktas på produklkontroUfrågor för kosmetiska och hygienis
ka medel. Socialstyrelsen vUl hänvisa till styrelsens utredning (bilägges)
vad gäUer de kosmetiska och hygieniska medlen ocb dess beröring med
kommissionens förslag. Styrelsen har noga övervägt lokaliseringen av
produktregister för kosmetiska och hygieniska medel och funnit att sådanl
register bör vara lokaUserat tiU tUlsynsmyndigheten. Styrelsen har under
hand erfarit att kemikommissionen delar styrelsens uppfattning härvidlag.

I det nuvarande produktregistret finns också vissa alkoholhaltiga preparal. I vilken omfattning detta förekommer är inte närmare utrett. Troligtvis finns endasl en mindre del av godkända alkoholhaltiga preparat antecknade i nuvarande prcduktregistret. Såviit nu kan bedömas skulle den föreslagna uppbyggnaden av produktregistrets Qärde etapp genom ämnesvis deklaration inte ge några fördelar inom socialstyrelsens tillsynsområde vad

Prop. 1984/85:118 48

gäller alkohol- och narkotikafrågor. Uppbyggnad av registret genom produktvis deklaration innebär enbart registrering av vissa alkoholhaltiga preparal. Så länge registret endasl omfattar hälso- och miljöfarliga preparat är registreringen alltför ofullständig för socialstyrelsens behov. TiUståndsärenden om alkoholhaltiga preparat bör tUls vidare inte kopplas tiU produktregistret.

5.1.4 Sjöfartsverket: Med undantag för ovan anförda synpunkter har sjöfartsverket ingenting att erinra mot innehåUet i kemikommissionens delbetänkande.

5.1.5 Generaltullstyrelsen: Utförlig information skall snabbt kunna erhållas om varan i akuta situationer. Denna information måste innehåUa utför-hga uppgifter om varans effekter på människa och miljö. Informationen måste också innehålla sådana kemiska och fysikaliska uppgifter som anger hur varan uppträder vid utsläpp i mUjön och därmed kan ge vägledning om vUka ålgärder som bör vidtas vid olycka.

I samband med tuUklarering av importerat gods skaU tuUverket bl. a. kontrollera att gift enligt 2 § kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor (KHMV) och beredningar innehållande gift enligt 3 § KHMV inte införs till landel av annan än någon tUlhörande de i 9 § KHMV uppräknade kategoriema. Mycket få produkter (beredningar enligt 3 § KHMV) är vid import-tUlfällel klassificerade eller bedömda från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

TuUljänstemän tvingas ofta att snabbi ta ställning tiU om en viss kemisk produkt utgör gtft eUer ej samt hur den bör hanleras osv.

Identifieringen av kemiska varor med hjälp av registret underlättas om uppgifter finns om fakturabenämning, handelsnamn och dyl. och om leverantör. Informationen bör ej begränsas tiU vissa typer av kemiska varor. Den bör ej heUer begränsas tiU nya varor utan måsle även gälla de varor som redan tidigare varit föremål för import eller produktion inom landet. En avgjord fördel vore även om i delbeiänkandel diskuterade identifikationsnummer infördes för varje kemisk vara. Om varan byter namn vilket ofta sker behöver delta nummer ej ändras. Ehum svårigheter föreligger vid införande av ett sådant system bör möjlighelema härför dock ytteriigare undersökas.

Del vore ännu bättre ur tuUverkets synpunki om kemiska produkler redan vid importtillfället vore klasstficerade och bedömda ur hälso- och miljöskyddssynpunkt och i samband med della upptagna i ett utbyggt produktregister.

De ställda kraven på produktinformation om kemiska varor är resurskrävande. Kraven fömtsätter en mer omfattande deklarationsplikt beträffande kemiska produkters innehåll från tillverkare än kemikommissionen föreslår.

Prop. 1984/85:118 49

Det kan konstaleras, att enligt delbetänkandet är varor som endast skall exporteras undanlagna från anmälningsp ikten vUkel ej närmare motiveras (sid. 47). Ändamålsenligheten härmed kan ifrågasättas. Varorna hanteras inom landet genom all de transporteras och kontrolleras av bl.a. lullper-sonal. Fara för hälsa och miljö kan därför föreUgga. Del borde därför klart anges i delbetänkandet att där framlagda förslag gäller både import och export av kemiska varor.

För att registrets uppgifter om kemiska varors statistiska nummer skall bli tillförlitliga måste lämpliga mtiner för samarbete mellan produktregistret och generaltullstyrelsen upprättas.

5.1.6 Konsumentverket: Konsumentverket ansluter sig till de utgångspunkter som kommissionen anger för sina överväganden om produktregister (sid. 109). Huvudsakliga syflen som kan uppnås med ett produktregister är att få en överblick dels över förekommande kemiska ämnen, dels över innehållet i olika produkter.

Konsumentverket tiUstyrker kommissionens förslag att den pågående tredje etappen i regislemppbyggnaden kompletteras med en deklarationsskyldighet för mUjöfarliga produkter.

Den tredje elappen kommer då enligt förslaget att omfatta inte bara hälsofarliga produkler med de beståndsdelar som ger dessa produkter deras hälsofarliga egenskaper, utan också miljöfarliga produkter med motsvarande farliga beståndsdelar. Skyldigheten att deklarera mUjöfarliga produkter bör gäUa så snart lämpUga bedömningskriterier tagits fram.

Kommissionen föreslår vidare en Qärde utbyggnadsetapp av registret, vilken innebär att sådana ämnen skall deklareras som inte kommit med i den tredje elappen. Även andra beståndsdelar än dem som av förelagen har bedömts ge hälso- respektive miljöfarlighet blir på så vis registrerade, dock utan angivelse av i vilka produkler de olika ämnena ingår. Kommissionen anför (sid. 112) att erfarenhetema entydigt visar att det f n. inte är möjligt att inom begränsad tid söka bygga upp ett fuUständigt register, dvs. med uppgifter om den kompletta sammansättningen för varje enskUd produkt. Konsumentverket har f.n. ingen anledning att ifrågasätta denna bedömning.

Konsumentverket finner det visseriigen beklagligt att en sådan ämnesinriklad deklaration heh uppfyller bara det ena av de båda angivna huvudsyftena med registret. En överblick av hela innehållet i respektive produkt skuUe inle kunna uppnås direkt genom registret. EmeUertid motverkas denna nackdel av atl den saknade produktinformationen på annat sätl blir tillgänglig för berörda myndigheter. Kommissionen framhåller mycket riktigt, dels atl endasl de ämnen som bedömts icke medföra hälso- eller miljörisker kommer att saknas i registret, dels att myndigheiema har rätt att efter anfordran erhålla de ytterligare upplysningar från tiUverkare eller importörer som behövs för tiUsynen (sid. 124, 125). 4 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 50

Verket delar kommissionens bedömning att även handelsagenter i Sverige för utländska leverantörer bör omfattas av uppgiftsskyldigheten (sid. 111), samt att det är viktigt att uppgiftslämnama i största möjliga utsträckning utnyttjar möjUgheten tiU friviUig tUläggsdeklaration.

5.1.7 Lantbruksstyrelsen: I fråga om utbyggnad av produktregislret med en
Qärde etapp föreligger enligt lanlbmksstyrelsens mening starka skäl att
avvakta erfarenhetema av etapp 3 och först i samband med kommissio
nens slutiiga förslag ta stäUning härtiU.

Beträffande utkastet tUl den förordning som är avsedd att ersätta kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor vUl lantbmksstyrelsen starkt ifrågasätta att ämnen ocb beredningar som avses i lagen om hälso- och miljöfarliga varor benämnas kemiska produkter, eftersom det lätt kan leda tiU oklarheter om vUka ämnen lagstiftningen omfattar. Även renl aUmänt kan sägas att det bättre borde klargöras vUka olika slag av ämnen som berörs av lagstiftningen.

Slutiigen viU lantbmksstyrelsen ifrågasätta behovet av ändring av 8 § lagen om hälso- och mUjöfarliga varor från "är nödvändiga för utredning om varans hälso- och miljöfarlighet" tiU "kan behövas för att bedöma hälso- och mUjörisker". För det fall en sådan ändring genomförs krävs återhåUsamhet vid bestämmelsens tiUämpning.

5.1.8 Statens livsmedelsverk: Avslulningsvis viU Uvsmedelsverkel understryka att för att uppnå den höga ambitionsnivån på produktregistret måste tiUses att tillräckligt stora resurser tUldelas registerenheten beträffande såväl personal som datorkapacitet samt att nödvändigt lagstöd ges för datainsamJingen tiU registret. Dessutom bör tiUämpningsreglema för offentlighet, sekretess och utlämnande av uppgifter vara klara innan uppgiftsinhämtningen fortsätter. Det är vidare väsentUgt att tUlsynsmyndighe-tema, t. ex. Uvsmedelsverkel, tUlförsäkras möjlighet att i någon form erhåUa önskade uppgifter ur regislrel. Dessa frågor måste tas upp i det fortsatla planerings- ocb utredningsarbetet.

5.1.9 Statens naturvårdsverk:

- accepterar kemikommissionens bedömning att registret för närvar

- avstyrker kommissionens förslag att utiändska uppgiflslämnare inte skall vara skyldiga att uppge svensk importör för respektive ämnen; om denna möjUghet skaU bibehåUas bör andra, enklare metoder att fastställa en lista över befintliga ämnen istället undersökas,

- tillstyrker att produktregistret kompletteras med en deklarationsskyldighet för miljöfarliga ämnen.

Prop. 1984/85:118 51

5.1.10---------------------- Arbetarskyddsstyrelsen: Kemikommissionen föreslår att en

fortsatt uppbyggnad av produktregislret sker i form av en ämnesdeklaration med huvudsyftet atl åstadkomma en förteckning över kemiska ämnen som använts i Sverige. Som slyrelsen ovan anfört kan det tfrågasällas om inte ett accepterande av EG: s lista över befintliga ämnen är förenligt med en tiUräckligt hög ambitionsnivå i detta avseende mte minsl med hänsyn till erforderliga resurser.

5.1.11 Statskontoret: I fråga om produktregislret har statskontoret i sam
rådsyttrande tiU Statens naturvårdsverk 1983-06-08 Dnr 307/83-5 rörande
produktregistrets fortsatta uppbyggnad anfört att de cenirala tiUsynsmyn-
digheteraa bör pröva möjligheterna att använda regislrel för olika tUlsyns-
ändamål redan på gmndval av de uppgifter som redan finns i registret.
Yttrandet bifogas.

Statskontoret kan inte finna att någon sådan prövning är gjord. Inte beUer kan statskontoret finna att några ansträngningar alt utifrån vunna erfarenheler specificera de krav som finns från centrala och regionala myndigheler och från lokala skyddsorganisationer för att därigenom ta fram underlag för att bedöma vUken slutlig nivå registret skall ha.

Statskontoret anser därför att någon ytterligare utbyggnad av registret tiUs vidare inte bör ske.

Med tilUredsstäUelse konstaterar statskontoret att giftinformationscentralen skall få tiUgång till registret men saknar fortfarande en redovisning av i viUcen grad centralens informationsbehov kan täckas genom registret i dess nuvarande form.

Enligt statskontorets uppfattning bör en evenluell framtida utbyggnad av produktregistret baseras på ur verksamhetsanalys härledda och väl definierade krav från avnämare varvid också nyttan av informalionen vägs mot de uppoffringar som krävs av såväl uppgiflslämnare som myndigheter.

SärskUl bör arbetarskyddssiyrelsens och giflinformationscenlralens informationsbehov identifieras så att det kan faststäUas på vUkel säll produktregislret behöver förändras för att täcka dessa myndighelers behov. Statskontoret anser att produktregistret måste anpassas bättre lill myndigheters och skyddsorganisationers behov likaväl som tUl behoven inom förhandsgranskningen.

Kommissionens beräkning av kostnadema för en fortsatt utbyggnad är översiktiig. Statskontoret bedömer atl kostnaderna därför kan underskattas. Särskilt gäUer detta utveckUngskostnader och kosinader förenade med utbyte eUer modemisering av den tekniska utmstningen. Vid kalkylering av kostnadema bör även hänsyn tas tUl terminaler som förvänlas bli anslutna tiU systemet.

5.1.12 Riksrevisionsverket: I produklregislrels första uppbyggnadsetapp
registrerades år 1978 cuka 100 OCX) kemiska produkler. Registemppbyggna-

Prop. 1984/85:118 52

den har därefter bUvit starkt försenad. Den andra uppbyggnadsetappen som innebar deklaration och registrering av uppgifter om sammansättning och användningsområde för 11000 produkter (baskemikalier) kunde således avslutas först år 1983. Den nu pågående tredje etappen avser hälsofarliga produkler för vUka klassificering (gift, vådligt) och begränsade sammansättningsuppgifter skall deklareras och registreras. När regeringen i mars 1983 beslutade om etappen bedömdes att den skulle vara avslutad sommaren 1984. Kemikommissionen bedömer nu att någon följande Qärde etapp — till följd av förseningen i det pågående registreringsarbetet — inte kan startas förtän tidigast år 1986.

Kemikommissionen anger att produktkontroUnämndens kostnader för uppbyggnaden av produktregislret till och med år 1983 har uppgått tUl 13,3 milj. kr. Uppgifislämnamas kostnader uppskattas tUl cirka 100 milj kr för etappema 1, 2 och 3. Kommissionen konstaterar vidare att tUlsynsmyn-dighetema hitintills endast i mycket begränsad utsträckning kunnat utnyttja produktregislret.

RRV instämmer i kommissionens uppfattning att det är angeläget att utröna om det finns altemativa möjligheter att bygga upp produktregister som på ett tillfredsställande sätt och med en rimlig resursåtgång kan ge tUlsynsmyndighetema användbar information om kemikalieanvändningen inom överskådlig tid.

RRV avslutade år 1979 en förvaltningsrevision av produktkontrollnämndens, statens naturvårdsverks och arbetarskyddsstyrelsens verksamhet med produklkontroU. I verkets revisionsrapport berördes uppbyggnaden av produktregislret. RRV konstaterade att ett av problemen med att utveckla ett produktregister är att den potentiellt tillgängliga mängden data inom området produktinformation är oerhört stor. Den stora mängden data gör det, enligt RRVs rapport, nödvändigt att priorilera mycket hårt när man skall avgöra vilka produkter och vilka data om varje produkt som bör registreras i etl ADB-system. Avgränsningar och prioriteringar måste göras med hänsyn till bl. a. vilka användningsområden som skall lillgodoses, kraven på tUlgänglighet, kostnaden för att tillgodose dessa behov, och eventuell begränsning hos uppgiftslämnama när det gäUer förmåga eUer villighet atl leverera dala. Erfarenhetema från andra system visar också att ett system kan bU alltför komplicerat om det skall tillgodose informationsbehovet från många olikartade användningsområden.

I den nu pågående deklarationsetappen har man, jämfört med den första deklaralionsetappen, kraftigt begränsat mängden data om varje produkt som skaU samlas in och registreras. Kemikommissionens förslag för den" fortsatta uppbyggnaden innebär en än hårdare begränsning av de data som samlas in. En sådan hård begränsning torde i och för sig vara nödvändig för att med rimliga resursinsatser och inom en rimlig tidsram få etl någorlunda fuUständigt register. En fömtsättning för att ett produktregister med ett så begränsat innehåll skall kunna utnyttjas inom olika användningsområden

Prop. 1984/85:118 53

är enligt RRVs uppfattning alt informationsbehovet är relativt likartat inom dessa.

RRV delar kemikommissionens uppfattning atl det är viktigt med en effektiv tiUsyn av att tUlverkare och importörer fullgör sin undersöknings-pUkt enligt LHMV. RRV utesluter inte att produktregislret i sin nuvarande och föreslagna utformning kan fa en viss användning i denna tUIsyn. En väl så viktig del av kemikaliekontroUen riktas dock mot dem som använder kemiska produkter — t. ex. inom industrin och på arbetsplatserna. Kemikaliekontrollen skall leda tUl att kemiska produkter hanteras på ett sådant sätt att skada inte uppkommer på människors hälsa eller i miljön. Vidare bör kemikaliekontrollen syfta tiU alt kemikalier som är skadliga för hälsan och miljön ersätts med mindre skadliga produkter. Den omfattande produktinformation som behövs för denna del av kemikaliekontrollen torde till endast ringa del kunna erhållas från produktregistret. RRV kan i sammanhanget hänvisa till arbetarskyddsstyrelsens yttrande (1980-07-04, dnr 946 553/79) över den nämnda revisionsrapporten. Arbetarskyddsstyrelsen anför bl. a.:

Slyrelsen betonar härvid värdet av att ha tiUgång liU ett funktionellt produktregister omfattande flertalet produkter i arbetslivet och med indel-ningsgmnder/sorteringsmekanismer väl anpassade efter den yrkesmässiga produktanvändningen. Detta är nödvändigt t.ex. för bedömning av om en konstaterad yrkeshygieniskl besvärlig produkl kan ersättas av andra, yr-keshygieniskt mer lämpade produkter med samma funktion. Riktigt utformade indelningsgmnder är också avgörande för styrelsens möjligheter atl effektivi ulnytQa produktregislret i föreskriftsarbetet, t. ex. för kartläggning av inom en verksamhel förekommande kemiska produkter som underlag för bedömning av behovet av åtgärder mol kemiska hälsorisker. Ett för litel register utan sådana mekanismer bedöms av slyrelsen som siarkt begränsande i arbetet på en aktiv och framför allt en förebyggande produktkoniroll.

RRV anser att statsmaktema noga bör överväga atl avsluta uppbyggnaden av det nuvarande produktregistret i och med den pågående etappen. RRV ulgår härvid från att förhandsgranskningen av kemiska ämnen -efler förhandlingarna med EG - får en sådan utformning atl det inte behövs en särskild svensk ämneslista. Frågan om uppdatering och ajourhållning av det produktregister som byggt upp bör prövas när ytterligare erfarenheter vunnils om den faktiska användningen.

En effektiv kemikaliekontroll fömtsätter otvivelaktigt att myndigheter, skyddsombud och andra engagerade har tiUgång liU en systematiserad produktinformation. Det kan många gånger vara lämpligl att informationen samlas i olika användaranpassade register. Eftersom informationsbehovet varierar mellan olika användningsområden bör ansvaret för insamlingen och hanleringen av information läggas på de centrala myndigheiema inom områdel - f. n. nalurvårdsverkel och arbelarskyddsstyrelsen. De resurser

Prop. 1984/85:118 54

som skuUe friställas om den nuvarande produktregistemppbyggnaden avslutas skuUe kunna föras över tUl dessa myndigheter. Det kan finnas behov av en samordning av arbetet med att ta fram användaranpassad produktinformation. Samordningsfrågornas lösning blu beroende av bl. a. den framtida inriktningen på och organisationen av kemikaliekontroUen.

5.1.13 Försvarets forskningsanstalt: Totalförsvaret (ÖEF) har behov av en översUct av landets kemikaliekonsumtion. Det är av vikl att kartlägga importsituationen och undersöka möjlighelema att finna ersättningsprodukter, som kan tUlgripas vid en avspärmingssituation. En möjlighet är att ersätta importen av kemikaUer med egen tiUverkning ur inhemska råvaror. Ett sådant utvecklingsarbete måste utföras i fredstid. Produktregistret skuUe kunna ge underlag för prioriteringar när det gäller framtagning av ersättningsprodukter vUket då också måste uppmärksammas när det gäller kemikaliekontroU.

5.1.14 Statens miljömedicinska laboratorium: En utbyggnad av produktregislret anser vi kan bU ett värdefuUt verktyg vid mUjömedicinska riskbedömningar. Detta gäller specieUt för kartläggning av tänkbara hälsorisker.

5.1.15 Statens vägverk:

— att avvakta utbyggandet av etapp 4 och i stället använda dessa resurser
för att slutföra uppbyggandet av steg 3.

- att någon form av information med avseende på mUjöfarlighet bör infö
ras.

5.1.16 Luftfartsverket: Den fortsatta utbyggnaden av produktregistret föreslås ske i form av ämnesdeklaration. Luftfartsverket har ingen invändning mot detta förslag men ifrågasätter om beslut om utbyggnad av en Qärde etapp bör fattas redan innan etapp 3 av regislrels utbyggnad är genomförd. Verket förordar etl senare beslut om ulbyggnad gmndat på de erfarenheter som erhålls vid en utvärdering av registrets funktion sedan etapp 3 tiU fullo tagits i drift.

5.1.17 Styrelsen för arbetsskyddsfonden: Mot bakgmnd av sina direktiv, all med förtur behandla frågoma om sekretess, datasäkerhet och registempp-giftemas rättsliga status samt information från produktregistret, lägger kommissionen en rad förslag som berör produktregistrets fortsatta utbyggnad.

TUl följd av vad som ovan sagts om förslag avseende utvidgad information om och förhandsgranskning av kemiska ämnen vill vi föreslå att produktregislrets fortsatta uppbyggnad avgörs i samband med en mer samlad bedömning av åtgärder för att effektivisera kemikaliekontrollen.

Mer samlade analyser med ledning av uppgifter i produklkonlroll-

Prop. 1984/85:118 55

registret har av förklarliga skäl ännu ej gjorts som underiag för priorileringar vad avser insatser för kemikaliekontroll. I framliden borde dock slörre möjligheter dels för detta, dels för själva genomförandet av specieUa utredningar kring olika produkt- och ämnesgmppområden kunna liUskapas. Det blir då angeläget att befintUg information används på ett så effektivi sätt som möjligt. Även olika utredningar vid sidan av myndighetemas bör då i stor utsträckning få kunna använda uppgifter i registret på adekvat sätt. Det kan härvid nämnas att arbetarskyddsfonden givit stöd tiU utredningar kring oUka ämnes- och produktgmppers hälsorisker (t ex inom ramen för arbete med skyddsblad, både på en mer central nivå och i mer decentraliserade former, och inom programarbete avseende smörj- och kylmedel). I samband med sådana insatser har dock ofta kunnat konstateras hur svårt och arbetskrävande del varil att hämta in bakgrundsinformation från tUl-verkare/Ieverantörer. Ett utbyggt register borde således kunna innebära stora möjligheter för både tUlverkar-Aeverantörssidan och användarsidan, att effektivisera sitt arbete med att uppfyUa de krav som bl. a. föreskrifter ställer. Även för prioriteringar för fortsatt FoU-arbete bör ett regisler kunna få stor betydelse.

5.1.18 Statistiska centralbyrån:-------- anser

- Att materialet i produktregistret bör redovisas för beslutsfattare, forskare, politiker och aUmänhet i form av officieU statistik.

- Att även mer specieUa statistiska sammanstäUningar torde behövas för att få användbar information från i registret lagrade primärdala.

- Att den fortsatta utveckUngen av registret bör omfatta regelbundna utvärderingsförsök med test av registrets användbarhet och kvalilet.

- Att det inte är motiverat att dubblera EGs arbete med atl göra en förteckning över på marknaden förekommande ämnen genom framtagning av en särskild svensk ämneslista.

- Att också redan på marknaden befintiiga ämnen kan behöva genomgå någon form av granskning för att en rättvisande klassificering av olika produkters miljö- och bälsofarlighel skall kunna göras.

- Atl utveckling av kriterier för bedömning av miljöfarlighet hos kemiska produkter är en angelägen uppgift som snarast bör genomföras.

- Att ett fullständigt produktregister i och för sig är angeläget att åsladkomma, men att man som ett delmål i första hand bör sträva efter elt register över produkter innehåUande hälso- eller miljöfarliga komponenter.

- Att en utvärdering av kvalitet och användbarhet hos ell sådanl delregister bör göras, samt att SCB kan medverka i ett sådant arbete.

- Att sedan elt väl fungerande register avseende produkler med hälsoeller miljöfarliga beståndsdelar upprättats principer för en fortsall slegvis uppbyggnad bör fastställas.

Prop. 1984/85:118 56

5.1.19 Statens arbetsmijönämnd: Nämnden tUlstyrker kommissionens förslag tiU utbyggnad av produktregistret.

5.1.20 Statens giftinformationscentral: Redan i statskontorets slutrapport rörande projektet MI 09 "Samordning av informationsbehandUng vid akuta förgiftningsfaU" (1976-12-10) kap 6:1, diskuteras samordning mellan GIC: s informationsbank och Produktkontrollregistret (PKR). Det framhåUs här att PKR med tiden förväntas utgöra en viktig informationskälla för GIC. Senare utredningar har kommit fram tUl samma sak, nämligen att GIC är en av de viktigaste avnämama tUl PKR. Således påpekas i PKN: s utredning och förslag om produktregistrets fortsatta uppbyggnad (1982-03-23) att GIC är en av de myndigheter som kan fa terminalanslutning tiU PKR. I statskontorets utredning "Statens giftinformationscentral (GIC) -en organisationsöversyn" (1983-10-14) påpekas likaså: "Vi finner att GIC måste betraktas som en av de främsta avnämama tiU PKR särskilt med tanke på PKR: s framtida innehåU utifrån de ändrade direktiven tUl PKN." Statskontoret anser i tidigare nämnda organisationsöversyn av GIC att PKR bör göras tiUgängligt för GIC för att undvika att två parallella statiiga produktregister uppbyggs.

Regeringen anger i direktiv liU kommissionen angående utbyggnad av
PKR att "vid en fortsatt uppbyggnad av registret torde även övriga inne
hållsämnen än de som ger produktema deras hälsofarliga egenskaper behö
va deklareras obligatoriskt". Detta direktiv synes ej ba fullföljts i komnus-
sionens arbete. Den information som enligt förslaget kommer att finnas i
PKR efter uppbyggnad av etapp 3 och 4 är dock inte tiUräcklig för GIC:s
behov. För att kunna ge adekvata råd vid akuta förgiftningar krävs känne
dom om samtliga i en produkt ingående ingredienser, även de som bedöms
som icke hälsofariiga. Orsakerna härtiU utreds närmare i "Giftinfor
mation scentralemas behov av deklarationer rörande kemiska produkters
sammansättning" utarbetat gemensamt av giftinformationscentralema i
Danmark, Norge och Sverige (1984-02-24). Förslaget tUl förordning om
kemiska produkter (paragraf 27), tillgodoser sålunda inte GIC: s behov av
produktinformation. Däremot konstaterar GIC med tiltfredsställelse att det
inskrivs i lag att GIC skall ha terminalåtkomst tiU PKR (paragraf 28). Mol
bakgmnd av de förändrade direktiven tiU PKR måste GIC emellertid
fortsätta att komplettera det produktkartotek som funnits vid GIC sedan
drygt 20 år och som fortlöpande byggs ut. Detta produktkartotek (f n 25-30
000 dokument) är baserat på information som tillstäUts GIC på frivillig väg
och på det viUkoret att informationen hanleras konfidentiellt och endasl
utgör underlag för bedömning i en akut förgiftningssituation. Då GIC: s
personalresurser f n. tUl stor del åtgår till telefonrådgivningen vore del
logiskt att även GIC erhåller nödvändiga personella resursförslärkningar
för fortsatt kartoteksvård och kartoteksuppbyggnad.

Prop. 1984/85:118 57

5.1.21 Apoteksbolaget: Apoteksbolaget tUlstyrker den fortsatta utbyggnaden av produktregistret. Vi vUl dock erinra om atl det i bolagets sortiment finns en mängd råvaror där vanlig kemisk identitet inte kan anges. Detta gäller naturprodukter och naturberedningar, där hundratals olika kemiska föreningar kan ingå i varierande sammansättning. För dessa produkter måste andra metoder att definiera accepteras, som t.ex. del använda trivialnamnet.

5.1.22 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Frågor avseende yttre miljö har endast översiktiigt berörts. Kemikommissionen föreslår att deklarationsskyldighet för mUjöfarliga produkter införs när för deklarationsändamål lämpade kriterier föreUgger. Lämpliga kriterier för mUjöeffekter kan enligt länsstyrelsens uppfattning exempelvis vara kemisk och biologisk nedbrytbarhet saml ackumulerbarhet.

Kunskapema om kemikaliers påverkan på yttre mUjö är i många faU klart bristfäUiga. Länsstyrelsen finner del därför angeläget att krav på sådan information ställs och att produktregislret komplelteras i detta avseende och i den utsträckning som sådana undersökningar genomförts. I annat fall bör det framgå att eventueUa miljöeffekter inte utretts.

5.1.23 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen är i princip positiv tiU ett
ämnesregister i enlighel med kommissionens förslag. Vidare liUstyrkes
förslaget att deklarationsskyldighet införes för miljöfarliga produkter så
snart för deklarationsändamål lämpade kriterier för bedönming av mUjöfar-
Ughet föreligger.

Vid en hälso- och mUjöriskbedömning måste emeUertid kända fakta om en produkt eller ämne värderas i varje enskUd situation. Produktregistret ger efter föreslagen utbyggnad en del av dessa bakgmndsfakta. Men enbart fakta om produkter och enskilda ämnen räcker inte i alla situationer. Kunskaper och erfarenheter måste till. Den toxikologiska informationsservicen är värdefuU i detta sammanhang. Vid sidan om produktregistret borde därför ett regisler byggas upp som ger upplysningar i sammandrag om kunskaper och erfarenheter beträffande bl. a. fysikalisk-kemiska egenskaper, loxicitet, cancer och mutationsframkaUande egenskaper, hygieniska gränsvärden, haller i den yttre mUjön, analysmetoder etc.

5.1.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kemikalieinspektionen föreslås föra ett register med uppgift om kemiska produkter som förekommer i Sverige. Registret bör snarasl kompletteras enligt kemikommissionens förslag så att etl ämnes hälso- och miljöfarlighet framgår dvs. hur tUlverkama bedömi och vetenskapligt utvärderat sin produkt.

5.1.25 Länsstyrelsen i Värmlands län: Utbyggnaden av produktregislret bör, enhgt länsstyrelsens mening, i försia hand ske genom att den redan

Prop. 1984/85:118 58

beslutade tredje utbyggnadsetappen kompletteras med en deklarationsskyldighet för miljöfarliga produkler i enlighet med utredningens förslag. Däremot torde beslul om en ytterligare utbyggnad med en Qärde etapp kunna anstå, främst sett ur kosinads/nyttosynpunkt, tiUs dess erfarenhet vunnits från den tredje etappen.

5.1.26 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen anser inledningsvis att det är viktigt att det med betydande resurser uppbyggda produktregistret nu används som underlag för att få tiU stånd ett register som effektivare kan användas för mUjö- och arbetarskyddstiUsyn i vårt samhälle. Det är viktigt att alla ämnen som bedöms vara hälso- och mUjöfariiga i produktema finns med i ett sådant register. Om en produkt ska liUhanda-håUas för människor i vårt samhälle kan det inte vara rimligt all beslämmelser om sekretess- och datasäkerhet omöjliggör informalion om dess innehåll med risk för skadeverkningar för användaren. Registret bör kunna byggas upp så atl sekretess och datasäkerheten kan garanteras i samma utsträckning som finns på andra områden och register i samhället. Om dessa garantier inte räcker för importörer och utländska leverantörer och vissa produkter med anledning härav skulle undandras den svenska marknaden får vi godta detta om inte specieUa skäl i enslaka faU skuUe motivera undantag.

Med kännedom om den oerhört rikliga floran av produkler på marknaden torde det vara ofrånkomligt att man förr eller senare skaffar sig information om deras innehåU. Givetvis måste målsättningen i framtiden vara ett relativt komplett registerinnehåll men detta får dock inle innebära sådana arbetsinsatser i uppbyggnadsskedet att regislret nu inle kan förses med information om de farliga ämnena. Det beslutade genomförandet av etapp 3 innebär dock endasl att hälsofarliga men inte mUjöfarliga ämnen kommer att finnas i registret vUket länsstyrelsen som tillsynsmyndighet i nuljöfrågor anser beklagligt. En utbyggnad av etapp 4 är därför enUgt länsstyrelsens uppfattning angelägen för en fuUständig överblick över kemiska ämnens förekomst i hela samhäUet.

Sammanfattningsvis stäUer sig länsstyrelsen positiv tUl att etapp 4 i produktregistret genomförs enligt delbetänkandets förslag med deklarationsskyldighet även för mUjöfarliga produkter så snart kriterier för bedömningar av miljöfarligheten föreligger.

5.1.27 Svenska kommunförbundet: Styrelsen anser det väsentiigt att produktregistret byggs ut så att det kommer att omfatta även uppgifler om miljöfarliga produkter. Från kommunal tiUsynssynpunkt är det enhgt styrelsens mening värdefuUt att den föreslagna Qärde etappen i regislemppbyggnaden utformas som en ämnesdeklaration. Det är enligt styrelsens uppfattning härvid nödvändigt alt den kemiska identiteten hos deklarerade ämnen anges. Atl uppgiftsskyldighelen tiU produktregislret utökas tUl att

Prop. 1984/85:118 59

omfatta även handelsagenter i Sverige för ulländska leverantörer är enligt styrelsens mening betydelsefullt bl. a. för atl underlätta uppgiflsinsamling-en. Styrelsen tillstyrker således kommissionens förslag i deissa delar.

5.1.28 Kooperativa förbundet: KF anser att del är nödvändigl med ett
produktregister som innehåller för myndigheterna nödvändiga data saml
att det är av betydelse att samla alla uppgifter gällande kemisk produklkon
troU på en myndighet.

KF anser att man bör avvakta med den föreslagna Qärde elappen av registrets utbyggnad. En utvärdering av hur stor information myndigheterna kan få genom den pågående kompletteringen i steg tre bör först ske. Dessutom anser KF att det finns möjlighet att infoga tiUverkare/impor-törers deklaration av samtliga i en produkt ingående ämnen på frivUlig väg redan nu.

Gmpper av kemiska produkter som är särskUt viktiga för vissa yrkeskategorier eller konsumenter kan prioriteras tiU ämnesdeklaration i detta tredje steg.

AUt eftersom kraven förändras och nya kunskaper om skUda produkler nås begär myndigheiema in fuUständiga uppgifter från de produktansvariga. Detta kan vara en väg att möjliggöra en successiv uppbyggnad av produktregistret.

5.1.29 Landsorganisationen i Sverige: LO har erfarenhet av aUa de problem
som är förenade med uppbyggandel av elt produktregister med hög ambi
tionsnivå under en lång följd av år.

Fömtom tiUsynsmyndighelemas behov, har LO hela tiden hävdat arbetsplatsemas behov av ett produktregister.

Därför har LO krävt ett produktregister där aUa produkter införs med fuUständig innehåUsdeklaration. Vi har också hävdat ett krav på tUlgäng-Ughet så att också ansvariga instanser i arbetslivet som t.ex. fackliga organisationer, företagshälsovård, huvudskyddsombud m. fl. ges möjlighet att vid påkommande behov snabbt kunna få fram fuUständiga produkldek-larationer som underlag för bedömningar av produktval, hanteringsföreskrifter m. m.

Under de cirka 10 år som arbetet med uppbyggnaden av produktregister pågått inom produktkontroUnämnden har det blivit allt mer uppenbart att det rått starka motsättningar meUan sådana krav som LO företrätt och de krav på sekretess som hävdats från industrin såväl nationellt som intemationeUt. Sekretesslagstiftningens utformning spelar också en avgörande roll härvidlag.

AUt sammantaget har det inneburit att LO tvingats konstatera all många hinder fortfarande återstår om man ska kunna förverkliga ett produktregister med den ambitionsnivå som LO eftersträvar.

Prop. 1984/85:118 60

Även Kemikommissionens belänkande beskriver dessa problem och konstaterar att det för närvarande inte är en rimlig målsättning att inom en begränsad tid bygga upp ett fuUständigt register med kompletta samman-sättningsuppgtfter för samtiiga produkter.

I denna sUuation, då man måste besluta sig för om man ska söka nå det bästa möjliga men med accepterande av en mycket lång tidsförskjutning, eller att åstadkomma förbättrade - men ej ideala — förhållanden som kan förverkligas på kort tid - har man valt det senare handlingsaltemativet.

LO anser atl Kemikommissionens förslag om uppbyggandet av ett ämnesregister är en sådan lösning som bidrar tUl att närma sig de krav på ett produktregister som ställs när det gäUer de ansvariga myndigheternas behov. Det fyUer emeUertid ej de krav som LO hävdat, nämligen behovet av etl fuUständigt produktregister med fuU insyn, tiUgängUghet och information för de anställda och deras organisationer.

LO konstaterar att den lösning som enligt Kemikommissionens förslag ska komma lUl stånd, inte hindrar att man på längre sikt eftersträvar att bygga upp ett fullständigt produktregister i enlighet med LOs krav.

Under tiden kan man — som Kemikommissionen också påpekar — kombinera ett ämnesregister med fullständiga produktdeklarationer inom prioriterade produktgmpper.

LO har den uppfattningen att en öppenhet från industrins sida vad gäUer fuUständig deklaration av produkters innehåU kommer att bli ett aUt starkare försäljningsargument ju mer riskmedvetna företagen och deras anställda blu i framtiden. SannoUkt kommer den andel av produktsortimentet där man kräver sekretess att bli aUt mindre. Tiden kommer att verka för en allt större öppenhet från industrins sida.

Kemikommissionens förslag om elt ämnesregister måste enbart ses som ett steg på vägen mot ett fullständigt och öppet produktregister.

5.1.30------------------------- Lantbrukarnas riksförbund: avstyrker LRF bestämt även

förslaget om utbyggnad av produktregistret i en s. k. Qärde etapp i form av ämnesdeklaralion. Risken är uppenbar atl man dmnknar i uppgifter på produktkontroUbyrån utan möjlighet att sortera ut vad som är väsentligt. ProduktkontroUen bör istäUet fulUölja den s. k. tredje etappen inklusive fuUständig ämnesdeklaration av vissa angelägna produktgmpper innan en ytterligare utbyggnad aktualiseras.

5.1.31 Svenska arbetsgivareföreningen: I delbetänkandet föreslås en ut
byggnad av produktregistret med elt Qärde steg tiU ett ämnesregister. SAF
motsätter sig bestämt detta förslag. Som redan framhållits under mbriken
"Behovsanalys" är det högsl olämpUgt att redan nu besluta om utbyggnad
med ett Qärde sleg innan verkningama av olika aktiviteter, varav främst
produktregistrets nyligen införda tredje steg, hunnit atl utvärderas. Avgö
rande för ell införande av elt Qärde steg måste vara en analys av kvar-

Prop. 1984/85:118 61

stående behov i relation liU de kosinader som är förknippade med ett genomförande och den nytta som kan vinnas.

SAF har i lidigare remissyttrande ställt sig avvisande tiU kemikommissionens förslag tiU utbyggnad av produktregistret med en elapp 4 som avses få form av etl ämnesregister. Det är i della sammanhang väsentligt att utbyggnaden av ett svenskl produktregister så långt möjligt harmoniseras med de register som finns i andra länder, främsl EG.

Näringslivets huvudorganisationer i samarbele med Företagens Uppgiftslämnardelegation kommer därför att under december 1984 ularbela ett förslag tiU lämplig utformning av ett informationssystem om kemiska produkter som helt harmoniseras med det system som gäUer för såväl produkter som ämnen inom EG.

5.1.32 Sveriges grossistförbund: Den redovisning kommissionen gjort om produktregislret, historik och alternativa metoder anser vi utomordentlig. Behovsanalysen finner vi inte lika verklighetsförankrad och förslaget atl komplettera nu genomförda, pågående och planerade steg med ett ämnesregister synnerligen opraktiskt.

Man kan stäUa sig tre frågor, nämligen:

Vad skuUe ämnesregistrel vara bra för?

Hur skuUe slutprodukten se ut med den metodik som föreslås?

Vilka altemativ finns?

Ämnesregistrel behövs, enligt Kemikommissionens förslag, för att genomföra förhandsgranskning av ämnen som användes, anmälls i EG men inte finns i Sverige. Man kan fömtsätta att ämnens biologiska effekler, effekter på människa och miljö bör vara likartade i Sverige såväl som i övriga Europa. Sannolikl har man samma önskemål att skydda hälsa och miljö där som här, varför behovel av en svensk särkontroU förefaller svårförståelig. Dessutom är resursema för bedömning av kemiska ämnen små och, som också framhållils, behovet av intemationelll samarbete stort. Att vi här skulle kunna genomföra något annal än en myckel "ytlig" genomgång förefaller icke troligt.

Dessutom innebär de beslut om uppbyggnad av produktregistret, sleg 1, 2 och steg 3 som redan tagils, all vi redan delvis har byggt upp/bygger upp ett ämnesregister för de hälsofarliga ämnena. Vad som på sikt kommer att saknas i det "svenska" ämnesregistrel är de icke hälso- eller miljöfariiga ämnena som ingår i beredningar. Vi finner det mindre angeläget att lägga ner förhållandevis slora resurser på alt ta in uppgifler om relativt setl harmlösa ämnen då resursema kan användas på mer angelägna områden.

Det är myckel arbetskrävande för ulländska förelag att gå igenom hela sina produktsortiment och med hjälp av historiska data ta fram Ustor över de produkter man sålt och som gått lill Sverige. Man måste sedan efter en sådan stor genomgång ta reda på vilka ämnen dessa produkler innehållit, recepten förändras då och då, och sedan rensa alla ämnen som förekom-

Prop. 1984/85:118 62

mer flera gånger. Eftersom Ustoma icke av svenska företag eller myndigheter kan kontrolleras är det inte osannolikt att slutprodukten, dvs. en telefonkatalog med storleksordningen 30-50 (KX) ämnen som måste utarbetas, kommer att vara mycket lika den som EG 1986 kommer all publicera.

Kostnaden för ett ämnesregister kommer säkert innan det finns framme i slutet av 80-taIet att belöpa sig, för näringsliv och myndigheler, på uppemot ett 100-taI miljoner.

Altemativt lär Sverige 1987 kunna köpa EGs lista för enUgt uppgift 8 500 kronor.

Med hänsyn tiU ovan anförda anser vi att man ifrån svensk sida skall avstå ifrån att göra ett eget ämnesregister och istäUet ägna resursema åt atl arbeta med och uppdatera redan beslutade steg 1 och 3.

5.1.33 Sveriges industriförbund: Utredningen har tiU uppgift att med förtur utreda hur den fortsatta uppbyggnaden av produktregislret lämpligen skall ske i den s. k. Qärde etappen. Industriförbundet kan ansluta sig tUl Kommissionens bedömning att det inte är realistiskt att inom begränsad tid bygga upp ett fuUständigt produktregister med kompletta sammansätl-ningsuppgifter för samtliga produkter på den svenska marknaden. Utredningen föreslår därför, att den fortsatta uppbyggnaden av produktregistret skaU ske i form av en ämnesvis deklaration, som i princip omfattar aUa ämnen som ingår i kemiska produkter.

Dessa förhållanden skall stäUas mot det faktum, att produktregislrets etapp 2 och etapp 3, som ju befinner sig under uppbyggnad, tillsammans redan ger underlaget för ett ämnesregister. Kommissionens förslag vad avser ämnesregister tUlför således endast i mycket ringa omfattning någon ny informa;tion, trots betydande kostnader för företag och staten.

I den mån det över huvud anses lämpligt med ett produktregister är del enligt Förbundets mening väsentligt för produktkontrollen alt tiUgängUga resurser satsas på en uppdatering av produktregistrets etapp 3. Eftersom nu pågående arbete med denna etapp gmndar sig på den äldre klassUice-ringen och märkningen av hälsofarliga produkter är överensslämmelsen mellan registrets uppgifter och marknadens produkter dålig.

Med hänsyn tUI ovan anförda svagheter hos produktregislret och hittUlsvarande erfarenheter av dess bristande effektivitet föreslår Industriförbundet att andra vägar än kombinationen produkt- och ämnesregister prövas. Målet bör vara att få en såväl effektiv som praktiskt användbar produkt-kontroll samt ett tUbäckligt sekretesskydd för i systemet lagrad information.

Ett sådant altemativ är enligt Förbundets mening elt ämnesbaseral register enligt EG-modell, kombinerat med intemationelll harmoniserade dokumentationskrav för nya ämnen. För att möjliggöra etl stäUningstagande i denna riktning anser vi det absolut nödvändigl, att Kommissionen skaffar sig en uppfattning om relationen meUan kostnader och nytta av tänkbara registeralternativ.

Prop. 1984/85:118 63

I övrigt hänvisar vi tiU vad som anförts i yttrandena från Sveriges Kemiska Industrikontor och Företagens Uppgiftslämnardelegation, specieUt vad gäller sekretessfrågorna och EGs ämnesregister.

5.1.34 Tjänstemännens centralorganisation: Kemikommissionen föreslår att produktregislret kompletteras genom att en deklarationsskyldighet införs för miljöfarUga produkter så snart kriterier för alt bedöma mUjöfarlighet föreligger. Kommissionen föreslår vidare en Qärde etapp i registeruppbyggnaden. Denna utformas som en ämnesdeklaration. Förslaget innebär att sådana ämnen skaU deklarareras som inte deklarerats i den tredje etappen. Kemisk identitet skaU redovisas men det behöver inte anges i vilka produkter de olika ämnena ingår. TCO tiUstyrker förslagen.

5.1.35 Svenska kemiingeiörers riksförening: SKR finner därför inte att tidpunkten är inne att nu ta stäUning tUl en utbyggnad av produktregistret med ett ämnesregister i en etapp 4. Många faktorer talar för att en sådan utbyggnad är förenad med så stora praktiska problem och kostnader för näringsUvet utan att ge några väsentiiga fördelar.

5.1.36 Sveriges kemiska industrikontor:---------- anser

- att utredningens uppfattning om de praktiska svårighetema att bygga upp ett fuUständigt produktregister med kompletta sammansättningsuppgifter för S£imtliga produkter är välgmndad,

- att utredningens förslag om ett ämnesregister i princip överensstämmer med vad Kemikontoret förordat i släUet för ett fuUständigt produktregister,

- alt på senare tid tillkommit en rad nya faktorer av intresse för produklkontrollen som borde göra ett ytterligare utbyggt ämnesregister mindre befogat,

- atl bland dessa faktorer särskilt kan nämnas pågående tredje etapp i uppbyggnaden av registret, vilket tiUsammans med elapp 2 - även ger underlag för ett ämnesregister över dels hälsofarliga ämnen ingående i beredningar, dels ämnen (oavsett ev. hälso- eUer mUjöfara) när de tillverkas eller importeras som sådana,

- att det är lämpligt atl först uppdatera denna etapp tre med hänsyn tUl det nya märkningssystem för hälsofarliga ämnen och produkter som näringslivet nu genomför,

- att en sådan uppdatering av tredje etappen är nödvändig för att uppgifter i regislret om hälsofarUga (senare även miljöfarliga) ämnen och produkter jämte deras märkning skall stämma med förhållandena på marknaden,

- att det må erinras om att Produktkontrollnämmden nyligen föreskrivit att aUa hälsofarliga varor för yrkesmässigt bmk skaU vara åtföljda av ett ifyllt vaminformationsblad.

Prop. 1984/85:118 64

—atl bl. a. Kemikontoret söker verka för atl sådana vaminformationsblad åtföljer även varor som bedöms som icke-hälsofarliga,

—att del med hänsyn härtUI förefaller motiverat atl först utvärdera det material som på ovan angivna sätt kommer fram och praktiskt pröva det i tiUsynsarbetet innan frågan tas upp om att eventuellt gå vidare med utbyggnaden av ett register som omfattar icke-hälsofarliga och ickemiljöfarliga ämnen vUka ingår i beredningar,

—att en sådan inställning ter sig desto mer välgmndad som utredningens delbetänkande ej innehåller ett tUlräckligt underlag för en avvägning kostnad/nytta av ett ämnesregister för icke-hälsofarliga och icke-miljö-farliga ämnen ingående i beredningar,

—att tidpunkten således nu ej är lämplig att ta ställning tUl en utbyggnad av registret med en etapp 4.

5.1.37 Företagens uppgiftslämnardelegation: Sammanfattningsvis anser delegationen

—att kemikommissionen inte visat att förhållandena i Sverige är sådana att de motiverar ett Qärde registersteg

—att kemikommissionen inte visat vUken nytta förslaget har ställt i relation tiU uppgifislämnamas kostnader och förmåga att lämna uppgifter

—att harmonisering med EG utgör det enda ur uppgiflslämnarsynpunkt acceptabla, kompletterad med utökade statistiska insamlingar och effektiva tiUsynsinsamlingar ulan användande av ADB. En harmonisering med EG är del enda som får överlevnad i praktiken

—att en analys av det europeiska systemets tUlämpbarhet i Sverige bör ske innan ställning las tdl kommissionens förslag

—atl om elt produktregister anses befogat, detta koncentreras tiU hälso-och mUjöfarliga varor.

5.2 Sekretessfrågor m.m.

5.2.1 Justitiekanslern: I avsnitt 4.6.5 diskuterar kemikommissionen

om det finns skäl att i enlighet med önskemål från förelrädare för näringslivet införa omvänt skaderekvisit vid prövning av om en uppgifl i produktregistret omfattas av sekretess. Jag delar kemikommissionens uppfattning att den nu gällande regleringen av sekretessen på delta område får anses innebära ett tUlräckligt skydd för affärs- och tillverkningshemligheler och anser därför atl en ändring av skaderekvisitet f n. inte är motiverad. Också kommissionens bedömning all sådan ändring av sekretesslagen atl t.ex. skyddsombud eUer fackliga organisationer ges en särställning bland enskilda som efterfrågar uppgifter från produktregistret inte bör ske nu är enligt min mening riktig. Önskemålen om särbehandling torde som kommissionen framhållit kunna tillgodoses genom att 14 kap. 9 § sekretesslagen tillämpas. Kommissionens förslag om begränsning av meddeljufriheten i

Prop. 1984/85:118 65

fråga om sådana uppgifter som hänför sig till produktregistret och omfallas av sekretess föranleder ingen erinran från min sida.

5.2.2------------------------------ Socialstyrelsen: Socialstyrelsen vill understryka vikten av atl

informationen i produktregistret vid behov görs lättåtkonUig för berörda lUlsynsmyndigheter, tiU vUka

— utöver de av kommissionen angivna myndigheiema, naturvårdsverket,
arbetarskyddsstyrelsen och giftinformationscentralen

- också hör bl. a. planverket och socialstyrelsen som har att ta stäUning
tiU hälsofarligheten hos bl. a. vissa byggnadsmaterial.

5.2.3-------------------- Generaltullstyrelsen: tullverket har stort behov av att få tUl
gång tUl uppgifter ur detta register. I delbetänkandet har tuUverkets funk
tion som tiUsynsmyndighet och som räddningsorgan och därmed samman
hängande behov av tiUgång tUl registret inte behandlats (sid 134-135). Till
de myndigheter som bör ges möjlighet tiU terminaltUlgång tiU lämpUga
delar av registret bör därför fogas tullverket (sid 25). Informationsutbyte
av sekretessbelagda uppgifter torde kunna ske enligt specialmotiveringen
tiU 14 kap. 3 § SekrL. meUan myndigheter som har närbesläktade funktio
ner och som båda har rättslig befogenhet att direkt fordra in de utväxlade
uppgifterna (sid 100).

Tullverket bör även vara representerat i det särskUda samrådsorgan som föreslås bU inrättat för att förenkla samrådet mellan olika intressenter tUl information i produktregistret (sid 133).

5.2.4 Konsumentverket: Konsumentverket tiUstyrker förslaget om etl särskUt samrådsorgan som i första hand skaU behandla principiella frågor rörande datasäkerhet och sekretess (sid 133). Konsumentverket fömlsälter att verket kan fa fram uppgifter om hälso- och mUjöfarliga produkter via de myndigheter som enligt förslaget kommer alt få direkt tUlgång tiU regislret (AMS, SNV, GIC).

5.2.5 Livsmedelsverket: I arbetet med toxikologisk riskbedömning möter verket ofta stora svårigheter att erhåUa nödvändig information om produkters kemiska sammansättning och halter. Ofta kan uppgiftslämnaren (importören/tiUverkaren) endast ge information om handelsnamn utan alt kunna ange kemiska komponenter. Dessa problem gäUer såväl material i kontakt med livsmedel som produkter, vUka används i livsmedelshanteringen ulan att avses komma i direkt beröring med livsmedlet (t. ex. smörjmedel, rengöringsmedel m. m.). Verket har också erfarenhet av atl begärda uppgifter av ovan nämnda slag inte delges myndigheten enär uppgiftslämnaren befarar att sekretesskyddet för informationsmaterialet inte är tUlfredsstäUande garanterat. Kommissionens överväganden och förslag i dessa avsnitt är därför av intresse för verket.

5 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 66

5.2.6 Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsen noterar med tUlfredsstäUelse förslaget atl slyrelsen skall ha terminalålkomsl tiU produktregistret. De uppgifter som myndigheiema har tUlgång tiU borde dock klart framgå av författningstexten på sid. 20 (02 §). Slyrelsen bör ha i princip obegränsad tillgång, som möjliggör såväl uttag beträffande enskUda produkter som olika bearbetningar av materialet. Sekretessaspekten får tiUgodoses genom intema regler om vilka befattningshavare som kan fatta beslut om registeruttag. Även yrkesinspektionen har behov av direkt information från registret. Här kan dock åtkomsten begränsas tiU data om enskUd produkt. Rätten tUI uttag kan begränsas tiU innehavaren av den vid varje yrkesinspektionsdistrikt befintUga befattningen som kemist. Denna kemist är distriktets speciaUst på kemiska arbetsmUjöfrågor och har också samordningsansvar för produklkontroUfrågor mom distriktet.

5.2.7 Kammarrätten i Göteborg: Intresset av att kunna hemlighålla uppgifter i aUmänna handUngar har lett tUl ett komplicerat regelverk om sekretess. Inte minst har regleringen av sekretess meUan myndigheter blivit svåröverskådlig. Betänkandet innehåller förslag som berör detta område av sekretessen. Kommissionens förslag tiU ändringar i sekretessbestämmelserna är inte invändningsfria. Kammarrätten kommer att behandla sekretessavsnittet med därtUl hörande frågor enligt följande. Inledningsvis kommenteras kommissionens tankegångar om skaderekvisitet i vissa sekretessbestämmelser som är av betydelse för registerhanteringen. I anslutning därtUl tar kammarrätten upp frågor som rör det material som Ugger tiU gmnd för produktregistret. Därefter kommenteras de regler som gäller för de myndigheter som närmast berörs av förslaget, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och giftinformationscentralen, eftersom dessa föreslås få tiUgång tUl registret via en lerminal. Det förslag som rör den s. k. meddelarfriheten kommenteras och avslutningsvis berörs vissa specieUa frågor.

Kommissionen nämner (s. 102) de sekretessregler som gäUer för verksamheten vid de myndigheter som ulövar den centrala tUlsynen över efterlevnaden av LHMV, nämligen 8 kap. 6 § SekrL när det gäller naturvårdsverket och 8 kap. 2 § SekrL såvitt avser arbetarskyddsstyrelsen. Det bör redan här uppmärksammas att sisinämnda bestämmelse endast gäUer i ärende enUgt lagen om arbetsmiljön. Båda paragrafema innehåller ett s. k. rakt skaderekvisit.

Kommissionen föreslår att det raka skaderekvisitet bibehåUs. Kammarrätten anser att det finns goda gmnder för detta. De sekretessbestämmelser som reglerar tiUsynsverksamhet synes i allmänhet innehåUa ett rakt skaderekvisit. Det finns inte, trots propåer härom, tillräckUga skäl att gå ifrån detta när det gäller tillsynen av efterlevnaden av LHMV. Kommissionen har i detta sammanhang (s. 130) angett att både frågan om vem som begär alt få ul en uppgift och ändamålet med begäran far betydelse vid

Prop. 1984/85:118 67

skadeprövningen. Det bör framhållas atl det raka skaderekvisitet innebär att lUlämparen kan göra sin bedömning inom ganska vida ramar. Avsikten är att skadebedömningen i dessa fall i huvudsak skall göras med utgångspunkt i själva uppgiflen. Delta innebär alt frågan humvida sekretess gäUer eller inte i första hand inle behöver knytas tiU en skadebedömning i det enskUda faUet. Avgörande är i stäUel om uppgiften som sådan är av den arten att ett utiämnade typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som skall skyddas genom bestämmelsen (prop. 1979/80:2 Del A s. 80). Att förhåUandet är det motsatta med det omvända skaderekvisitet framgår av propositionen (s. 82). Vid skadeprövningen med det raka skaderekvisitet får frågan om vem som begär atl få ut en uppgift och ändamålet härmed betydelse närmast för myndighetens möjlighel och skyldighet att StäUa förbehåU. Kammarrätten delar kommissionens bedömning att det genom förekomsten av förbehåUsinstUutet saknas skäl att i detta sammanhang tUlskapa en särställning för vissa enskUda.

Som ovan berörts gäUer sekretess enligt 8 kap 6 § SekrL i verksamheten hos naturvårdsverket, som enligt 58 § kungörelsen om hälso- och miljöfarUga varor utövar cenlral tUlsyn över efterlevnaden av LHMV. Kommissionen föreslår att registerenheten skaU vara en självständig verksamhetsgren inom naturvårdsverket. Kammarrätten har inga invändningar mol detta förslag.

Registreringen av uppgifler föregås av en anmälan eUer deklaration tiU registerenheten. Av betänkandet framgår att dessa handlingar skaU förvaras där. Det sägs emeUertid inte hur länge. Det saknas över huvud taget uttalande om hur dessa handlingar skaU hanteras. Anmälningar och deklarationer är aUmänna handUngar. De omfattas således av kravet på registrering enligt 15 kap. SekrL. Det bör uppmärksammas att en begäran om att få ta del av allmän handling således kan avse både registret och det underliggande materialet. Såvitt kammarrätten kan bedöma kan uppgifter som överförts tUl registret i kodifierad form finnas i klartext i anmälningen eller deklarationen (se s. 137). Mol denna bakgmnd är det angeläget att noga klarlägga hur regisierenheten skall hantera dessa handUngar.

Eftersom förandet av produktregislret är ett led i lUlsynsverksamheten enligt LHMV, blu bestämmelsen i 8 kap. 6 § SekrL primärt gäUande både för registerenheten och naturvårdsverket i övrigt eUer den "verksamhetsgren" inom naturvårdsverket som handhar tUlsynen enligt LHMV. Reglerna om överföring av sekretess meUan registerenheten och den del inom naturvårdsverket som utövar tUlsynen blir inle aktueUa. Mot denna bakgmnd är uttalandet i betänkandet (s. 133) - atl reglema i 1 kap. 5 § SekrL om överföring av sekretess meUan myndigheter kommer atl gäUa i förhållandet meUan registerenheten och andra verksamhetsgrenar - svårförståeligt. Den åberopade bestämmelsen handlar för övrigt inte om överföring av sekretess mellan myndigheter. Här bör erinras om all regler om genereU överföring av sekretess saknas. Beslämmelsema i 13 kap. SekrL avser

Prop. 1984/85:118 68

inte, vilket kommissionen påpekal, den tUlsyn som här avses. Någon särregel om överföring av sekretess för uppgifter i produktregistret finns inte.

TUlsammans med naturvårdsverket utövar arbetarskyddsstyrelsen den centrala tillsynen över efterlevnaden av LHMV. Som ovan angetts gäller sekretess enligt 8 kap. 2 § SekrL för uppgift i ärende enUgt lagstiftning om arbetsmUjön. TiU lagstiftningen om arbetsmUjön hör emeUertid inte LHMV (se CoreU m. fl.: Sekretesslagen, s. 192). Om uppgifter i produktregistret förekommer hos arbetarskyddsstyrelsen i ett arbetsmiljöärende blir bestämmelsen i 8 kap. 2 § SekrL tiUämpUg. Om uppgifter skuUe förekomma hos denna myndighel i annat sammanhang än i ett arbelsmUjö-ärende, instäUer sig frågan om sekretess gäller enligt 8 kap. 6 § SekrL. Frågan blir betydelsefull om förslaget att låta styrelsen ta del av registret via en terminal genomförs. Enligt ordalydelsen i 8 kap. 6 § SekrL jämförd med 2 § i sekretessförordningen jämle bUagan punkt 52 synes sekretessen primärt kunna gäUa även för de uppgifter i registret som finns hos arbelarskyddsstyrelsen och som inte tiUhör ett ärende om arbetsmiljön.

Den tredje myndigheten som är av betydelse i sammanhanget är giftinformationscentralen. Enligt 8 kap. 12 § SekrL gäller sekretess för sådan uppgift om viss varas tiUverkning eUer innehåU, som har lämnats lUl centralen för att användas som upplysning om eller underlag för behandhng eller annan liknande åtgärd. Om giftinformationscentralen skulle få tUlgång tUl uppgifter från regislret vUka inte skall användas för det ändamål som anges i paragrafen, blir uppgiftema offentliga där. Någon annan bestämmelse som innebär att sekretess primärt gäller för sådana uppgifter finns nänUigen inle och som tidigare berörts förs sekretessen inte över från registerenheten tUl giftinformationscentralen. Kommissionen synes inte ha beaktat detta utan har uppenbarligen utgått ifrån att nya bestämmelser i en förordning, som föreslås ersätta kungörelsen om hälso- och mUjöfarliga varor, skaU förhindra att inga andra uppgifter från registret skaU komma centralen tiU del via terminalen än de som avser visst ändamål.

Kommissionen har framfört goda skäl för att låta naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och giftinformationscentralen få del av uppgifler från produktregistret via en terminal. Det finns således inga invändningar mot förslaget som sådant. En sådan möjlighet skall, såsom framgår av förarbetena tUl SekrL, regleras i en författning. Kommissionen har därför i 02 § i det förut nämnda utkastet föreslagit följande bestämmelse. "Pro-duktkontroUmyndigheten skall för de ändamål och i den utsträckning som anges nedan på begäran lämna följande myndigheter uppgifter. Myndigheiema får därvid ha terminalålkomsl tUl registret". Genom förslaget införs således en skyldighet för registerenheten att lämna vissa uppgifter lUl berörda myndigheter. En sådan bestämmelse upphäver enligt 14 kap. 1 § SekrL det binder som sekretessen innebär när det gäller atl lämna ul uppgifter tUl myndigheten och den intresseavvägning som är föreskriven i

Prop. 1984/85:118 69

14 kap. 3 § SekrL (den s. k. generalklausulen) behöver ej ske. Som framgår av specialmotiveringen kan uppgifter, som inle avses i utkastet, lämnas ut med stöd av generalklausulen.

Den skyldighet som avses i 14 kap. 1 § SekrL innebär att myndigheten också på eget initiativ far lämna ut uppgifter. Kammarrätten anser därför att skyldigheten att lämna ut uppgifter inte skaU göras beroende av en uttrycklig begäran. Den servicefunktion som varje myndighet har att på begäran lämna ut uppgifter ur allmänna handlingar till andra myndigheter regleras i 15 kap. 5 § SekrL.

Skyldigheten att lämna ut uppgifter har begränsats till vissa uppgifter. Någol hinder mol en sådan begränsning föreligger inte. Vidare har föreslagits all utlämnandet endast skaU ske för visst ändamål. Eftersom uppgiftema är tiUgängliga via en terminal, är det den mottagande myndigheten/ verksamhetsgrenen som uppenbarUgen avgör om uppgifter skall las fram eller ej. Tas uppgiften fram för annat ändamål, skuUe aUtså sekretessen upphöra. Kammarrätten viU därför rikta bestämda invändningar mot den föreslagna begränsningen.

Enligt reglema i TF har envar rätt att ta del av aUmänna handlingar såvida inte hinder möter ur sekrelessynpunkl. En sådan begäran skall riktas liU den myndighet som förvarar handlingen. Produktregislret är en aUmän handling. Genom att låta andra myndigheler eller verksamhetsgrenar ha tiUgång till registret via terminal, låt vara i begränsad omfattning, anses registret i denna del förvarad även hos dessa myndigheler eller verksamhetsgrenar. Den enskUde har aUtså möjlighel att rikla sin begäran om atl få ta del av registret tiU vUken som helst av dem. Myndigheten eller verksamhetsgrenen som skcdl pröva en sådan begäran kan som gmnd för avslag inte åberopa att registret finns tUlgängligt endast för visst ändamål. Prövning skall ske om samtliga de uppgifter i registret som myndigheten/ verksamhetsgrenen faktiskt har tiUgång till och som begärs utiämnade är underkastade sekretess. Mot denna bakgmnd anser kammarrällen att en regel om skyldighet alt lämna ut vissa uppgifter inte kan knytas tUl visst ändamål när den mottagande myndigheten eller verksamhetsgrenen genom teknisk apparatur faktiskt har tiUgång tUl fler uppgifter i regislret.

Kammarrätten anser således att en sådan skyldighet atl lämna ut upp-gtfter lUI annan myndighet som avses i 14 kap. 1 § SekrL inte kan inskränkas tUl visst ändamål på sätt som föreslås. Konsekvensen av detta skuUe då bli, i vart fall för giftinformationscenlralens del, atl de uppgifter som finns tiUgängliga hos centralen utan att de behövs för del ändamål som avses i 8 kap 12 § SekrL blir offentliga. För all förhindra detla måste ändringar vidtas i denna bestämmelse. Hur förhåUandet bUr för arbetarskyddsstyrelsens del är som ovan berörts något osäkrare. I den mån bestämmelsen i 8 kap. 6 § SekrL inte skuUe vara tillämplig på de uppgifler som inle tUlhör ett ärende om arbetsmiljö, bör molsvarande ändring göras i 8 kap. 2 § SekrL.

Prop. 1984/85:118 70

Kommissionen har vidare föreslagit atl den s.k. meddelarfriheten begränsas när lyslnadsphkt följer av 8 kap. 6 § första stycket 1 SekrL såvitt avser uppgift som hänför sig tUl det produktregister som förs med stöd av LHMV. De skäl som framförts för en sådan inskränkning är väl underbyggda. Den föreslagna lydelsen av lagtexten kan emellertid diskuteras. De uppgifter som avses är sådana som hänför sig tUl produktregistret. Det är tveksamt om denna formulering täcker de uppgifter som finns i anmälningar och deklarationer även om dessa handlingar utgör underlag för registreringen. Det kan inte vara avsikten alt ha en regel för en uppgift när den finns i registret och en annan regel för samma uppgift i en anmälan eller deklaration.

Som ovan anmärkts bör, om sekretess gäller för uppgift i registret, sekretessen bibehållas även då uppgiften förvaras utanför registret. I konsekvens härmed bör inskränkningen i meddelarfriheten gäUa en registeruppgift, oavsett var den finns. För uppgifter hos giftinformationscentralen och för vUka sekretess gäller enUgt 8 kap. 12 § SekrL är meddelarfriheten redan inskränkt. När det gäUer arbetarskyddsstyrelsen kan sekretess gäUa enligt 8 kap. 2 § SekrL. När tystnadsphkt följer av denna bestämmelse råder meddelarfrihet. Kammarrätten kan inte se några bärande skäl för att inte även här inskränka meddelarfriheten.

I betänkandet föreslås att ett samrådsorgan inrättas med uppgift att behandla fiågor av mer principieU karaktär om datasäkerhet och sekretess. Kammarrätten inser att del finns behov av ett sådant organ. Förslagel ger dock anledning tUl vissa reflektioner. Det är myndigheten som skaU pröva om en allmän handUng kan lämnas ut tUl en enskild eUer om en uppgift kan lämnas tUl en annan myndighet. Avgörandet vid skadeprövningen är om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlämnade typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som skaU skyddas genom bestämmelsen. För denna bedömning kan ett sa'mrådsorgan vara av värde. Detta får emellertid inte leda tiU att det i praktiken blir samrådsorganet som avgör om uppgiften är hemUg eUer inte. Detta skaU självständigt prövas av registerenheten. Varje misstanke att avgörandet styrs av någol ovidkommande intresse måste förebyggas. En annan sak är att etl samrådsorgan lämpligen kan utforma råd och anvisningar för de mtiner som skaU gäUa vid registerenheten när det gäller hanteringen av frågor av tryckfrihets-och sekretesskaraktär. I detta sammanhang vill kammartätten även peka på det som sägs under mbriken hantering av registemppgifter, nämligen att det kan vara lämpUgt att dela in regislemppgiftema i två kategorier efter deras känslighet ur sekrelessynpunkl och att anpassa hanteringsmtinema efter känslighetsgraden. Förslaget synes innebära en förhandsgranskning av uppgifter som skall vara vägledande vid en prövning om uppgiften kan lämnas ut. Detta står inte i överensstämmelse med tankegångama bakom sekretesslagsltftningen. Däremot kan lämpligen beslutsnivån inom registerenheten göras beroende av graden av känslighet hos uppgiften.

5.2.8 Styrelsen för arbetsskyddsfonden: Beiräffande förslag om begränsad
meddelarfrihet för sekretessbelagda uppgtfler, registerenhetens ställning,
inrättande av samrådsorgan vid registfet, andras tiUgång lUl lämpliga delar
av registret och införande av deklarationsskyldighet för mUjöfarliga pro
dukter, har vi inga invändningar mot de intentioner som kan utläsas ur
förslagen.

Som särskih vUctigt framstår att kommissionen i sitt fortsatta utredningsarbete överväger produktregisterenhetens ansvarsområde och stäUning i förhåUande tUI andra myndigheter. Vidare kan ett samrådsorgan av del slag utredningen föreslår bli värdefuUt, inte minst vad gäller frågoma om hur uppgiftema i registret, vid sidan av mer direkt myndighetskontroU, skaU kunna användas för att tiUmötesgå de informationsbehov i stort som samhället har.

5.2.9--------- Statens planverk: atl planverket bereds tUIfäUe att ge syn
punkter tUl samordningsorganet vid produktregistret i frågor som rör bygg
nadsmaterial --

5.2.10 Statens arbetsmiljönämnd: Nämnden delar Kemikommissionens
uppfattning att mer sekretess inte skall åstadkommas än som är oundgäng-
Ugen nödvändigt och att stor vikt skaU läggas vid att offentiighetsprincipen
upprätthålls. I många fall bör sekretesskyddet kunna stå liUbaka för del
angelägna i att få veta vUka produkter som skapar ohälsa.

Sekretesskyddets värde ur konkurrenssynpunkt kan i vissa faU vara margineUt men skapa svårigheter i det praktiskt förebyggande skyddsarbetet på arbetsplatserna. Av samma skäl är del önskvärt att data ur produkt-registret kan hämtas även av företagshälsovårdens personal.

5.2.11 Länsstyrelsen i Hallands län: Trots att det väl kan motiveras att bl. a. ge länsstyrelsema terminaltillgång tiU produktregistret anser kommissionen att informationsbehovet tUlsvidare bör lillgodoses via naturvårdsverket. Först sedan erfarenheler vunnits om storleken och arten av de regionala myndighetemas informationsbehov far det enUgt kommissionen övervägas på nytt om även bl. a. länsstyrelsen skaU ges terminaltiUgång tUl registret. På länsstyrelsemas nalurvårdsenheter fmns terminaler kopplade till mUjövårdens informationssystem MI:01. En samordning mellan produktregislret och miljövårdens informationssystem är kanske en möjlig väg i detta sammanhang. Man skuUe på så sätt få en värdefuU regional terminaltUlgång tiU fakta och erfarenheter vid mUjö- och hälsoriskbedömningar.

5.2.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Att öka sekretessen och svårighetema atl få ut uppgifter från registret kan ej liUstyrkas. Det synes vara tillräckligt stora problem med detta redan idag. Intresserade konkur-

Prop. 1984/85:118 72

rentföretag kan redan ta del av veuandras kemikalierecept via patentregistret. Med den ökade sekretess som kemikomissionen föreslår fedler hela idén med registrets användbarhet ute i falt (tiUsynsmyndigheler, arbetsplatser m. m.). Motiven att ha registret kvar blir då mycket svaga.

5.2.13 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen instämmer i utredningens resonemang om de regionala tUlsynsmyndighetemas tUlgång tiU terminal.

5.2.14 Landstingsförbundet:- Den grad av sekretess som redan föreligger och som dessutom föreslås bU skärpt, kan enUgt styrelsens uppfattning medföra svårigheter för användaren av kemiska produkter att erhålla önskad information ur produktregistret. Utifrån denna synpunkt stäUer sig styrelsen tveksam tUl värdet för användaren av att bygga ut registret i en Qärde etapp. Om en sådan inte kommer tUl stånd torde samtidigt motiven för att ge registerenheten stäUning som särskild verksamhetsgren att minska i aktualitet.

5.2.15 Landsorganisationen i Sverige: Organisatoriska och administrativa fiågor, lUcsom registrets tiUgängUghet, sekretess och samråd har för LO stor principieU betydelse.

Det är emeUertid svårt att ta stäUning i alla dessa frågor utifrån det underlag som presenteras i detta delbetänkande.

LO återkommer därför tiU dessa frågor i anslutning tiU Kemikommissionens slutbetänkande.

Eftersom en särskUd utredning nu ska tUlsältas med uppgift att lösa sekretessproblem vUl vi dock här hänvisa tUl vad som i särskUd reservation framförts av de fackliga representantema i den s. k. INRA-utredningen. Eftersom sekretessens lösning är angeläget, vUI LO betona att tUlsättandet av denna särskUda utredning ej får innebära att sekressfrågans lösning skjuts ytterligare framåt i tiden.

5.2.16 Lantbrukarnas riksförbund: Beträffande beslutet att naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen skall fa terminaltUlgång tiU registret anser LRF att kretsen av handläggare med denna möjlighet bör begränsas samt att vissa kompetenskrav bör ställas på dessa. Anledningen härtiU är att avsikten med tiUgången är att underlätta beslutsfattandet vid dessa två myndigheter. Det är då viktigt att berörda handläggare har erforderliga kunskaper för en självständig evaluering av uppgifter hämtade ur registret utan närmare diskussioner med produktkontroUbyrån.

5.2.17 Tjänstemännens centralorganisation: För att stärka sekretesskyddet och öka uppgifislämnamas förtroende för registret föreslås att meddelarfri-

Prop. 1984/85:118 73

heten begränsas för sekretessbelagda uppgifter som hänför sig till produkt-registret.

TCO tillstyrker förslagen. Samtidigt viU vi understryka betydelsen av att handläggningen av sekretesskyddet inte bara utgår från den ekonomiska skada som kan uppkomma utan även tar hänsyn tiU vem som begär uppgifterna och vad de skall användas tUl. Vid dessa avgöranden måste de fackliga organisalionema i sin uppgift att väma om medlemmamas bästa anses ha en särstäUning.

5.2.18 SOS-alarmering AB: Dåvarande Kungl Maj: t faststäUde bl.a. att
SOS- tjänslen skuUe omfatta giftinformation. Gifiinformalionsceniralen
beQänar det i telefonnumret 90 000 ingående namnanropet Gtflinformation.
Via giftinformalionscenlralen erhåUer aUmänheten råd och upplysningar
vid akuta förgiftningsfaU. Centralen beQänar även samhällets räddnings-
Qänst, t.ex. riskbedömningar vid olyckor med farliga kemikalier.

Vi delar därför utredningens uppfattning, att det föreUgger synnerligen starka skäl tiU all ge giftinformationscentralen direkt tiUgång lUl produktregislret via dataterminal.

5.2.19 Sveriges kemiska industrikontor: I Kemikommissionens delbetän
kande föreslogs alt meddelarfriheten skulle hävas beträffande de uppgifter
som insamlas tUl ProduktkontroUnämndens produktregister. Kemikon
toret ser detta förslag som ett klart och positivt uttryck för en strävan att
söka förbättra sekretesskyddet för de uppgifter kemiindustrin lämnar tUl
produktregistret. För alt erhåUa ett rinUigt sekretessskydd fordras emeUer
tid att de formeUa kriteriema för sekretessbedömning genom skaderekvisi
tet ändras. F. n. gäUer rakt skaderekvisit, dvs. att den Qänsteman som har
att ta StäUning tiU elt eventueUt utlämnande av uppgifter skaU utgå från att
ett sådant utiämnande sannolikt inte leder tiU skada. Han har således
möjlighet att vägra lämna ut uppgiftema endast om det är sannolikt atl ett
utlämnande skuUe lända berört företag skada. Man bör i stället här lUlämpa
ett omvänt skaderekvisit, dvs. att myndigheten vid prövningen ulgår ifrån
att ett utiämnande kan leda tiU skada ocb att uppgiftema lämnas ut endast
om det är sannolikt att det inte leder tUl skada.

Kemikontoret är av den uppfattningen att den förändring av meddelarfriheten som Kemikommissionen föreslagit är ett steg i rätt riklning men atl det är nödvändigt att vidta motsvarande åtgärder även för andra uppgifter som myndigheten insamlar. Det är då naturligtvis orimligt att dessa uppgifter skaU falla under meddelarfriheten när de insamlats för annat ändamål än produktregislret. Uppgiftema är ju lika känsliga och hanteras i övrigt på Uknande sätt som inom produktregistret. Att denna fråga inte berörts i delbeiänkandel beror på att Kemikommissionen i det skedet endast hade att komma med förslag beträffande den fortsatta utbyggnaden av produktregistret. När nu Kemikommissionen emeUertid i sitt huvudbelänkande tar

Prop. 1984/85:118 74

ett vidare grepp om lagstiftningen för kemiska produkler, förefaller det naturligt att därvid också beakta sekretesslagsttftningens effekter på övriga områden. Kemikontoret ser det därför som naturligt och nödvändigt att sekretesslagstiftningen ändras så atl meddelarfriheten upphävs för alla de uppgifter som insamlas med stöd av den föreslagna lagen om kemiska produkter. Härvid bör också skaderekvisitet ändras från rakt till omvänt på det sätt som ovan skisserats för produktregistret.

5.2.20 Företagens uppgiftslämnardelegation:

Datasäkerhet och sårbarhet

Atl insamla företagsdata och bearbeta dessa i datoriserade system hör tiU några av de mest graniUaga uppgifter en myndighet har. Myndigheten har att garantera att de uppgtfler som finns lagrade är kortekta, används för det ändamål som de samlats in för och inte förändras eller förvanskas genom datorbearbetningen.

Antalet produkter som årligen byts ul i det svenska produktregistret uppskattas tiU 1/5. Myckel av resursema inom produktkontroUbyrån får ägnas åt dessa ny- och avanmälningar. Samtidigt skaU uppgiftema om användning, funktion, mängd och hälsofarliga ämnen vara korrekta. Vidare får uppgtfler inte läcka ut.

Som bekant har det visat sig att säkerheten i ADB-system inte kan upprätthåUas. Metodema atl finna vägar tUI intrång förändras i takt med att den säkerhelsmässiga utveckUngen går framåt. Dessa meloder synes hela tiden vara ett steg före i ulvecklingen. Redan av detta skäl borde en försiktighet iakttas att lagra en så omfattande informationsmassa avseende en viss näringsgren i ett centralt register.

Kommissionen har i sitl betänkande inte analyserat sårbarhetsaspek-tema. Detta är en svaghet. Sveriges beroende av högteknologi är så stort att inte ens en misstanke får finnas om läckage från ett centralt system som produktregistret. En sårbarhetsanalys skuUe sannolikt visa att ett centralt produktregister om en viss näringsgren inte är motiverad. Även företagsnamn och antalet produkter som är anmälda kan i orätta händer ge sårbar-betsproblem.

Kommissionens förslag bör, för det faU det kan komma att ligga till gmnd för en lagsttftning, genomgå en sårbarhetsanalys.

Sekreless

EnUgt vår mening ger det föreslagna borttagandet av meddelarfriheten inte något verkligt skydd, även om det i utlandet ökar förtroendet för den svenska sekretesslagsttftningen. Genom anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen kan ändå uppgifter från registret läcka ut utan någon egentiig påföljd för den som eventuellt har förfarit svikligt. Vi anser att en bättre metod är att granska sekretesslagens verkningar inom ett ADB-

Prop. 1984/85:118 76

BUaga4

Remissammanställning — kemikommissionens huvudbetänkande (SOU 1984:77) Kemikaliekontroll

1 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från rikspolisstyrelsen, kommerskoUegium, civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, socialstyrelsen, sjöfartsverkei, generaltullstyrelsen, riksskatteverket, konsumentverket, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens Uvsmedelsverk, slatens jord-bmksnämnd, statens naturvårdsverk, statens strålskyddsinslitut, arbetarskyddsstyrelsen, sprängämnesinspektionen, statens provningsanstalt, statskontoret, riksrevisionsverket, Svea hovrätt, kammarrätten i Göteborg, försvarets forskningsanstalt, statens mUjömedicinska anstalt, överbefälhavaren, luftfartsverket, marknadsdomstolen, delegationen för veten-skapUg och leknisk informationsförsörjning, universitets- och högskoleämbetet, styrelsen för arbetarskyddsfonden, ILO-kommittén, statens planverk, statens industriverk, statens mät- och provråd, domänverket, statens arbetsmUjönämnd, statens gtflinformationscentral. Apoteksbolaget, Karolinska institutet, statens maskinprovningar, Skogs- och jordbmkets forskningsråd. Svensk avfaUskonvertering AB, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Norrbottens län, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Lantbmkamas riksförbund. Svenska brandförsvarsföreningen. Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation. Svenska renhåUningsverksföreningen, Svenska åkeriförbundet, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Trädgårdsnäringens riksförbund.

Lantbmksstyrelsen har btfogat yttranden från lantbmksnämndema i Stockholms, Uppsala, Östergötiands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Statens naturvårdsverk har btfogat en promemoria med vissa lagtekniska synpunkier som upprättats vid produktkontrollbyrån. Universiteis- och högskoleämbetet har btfogat yttranden från Uppsala universitet. Lunds universitet, Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola samt Umeå universitet och hänvisat tiU dessa. Karolinska institutet har bifogat ett yttrande från medicmska fakultetsnämnden. Länsstyrelsen i Kristianstad har btfogat yttranden från Hässleholms kommun och Lantbmkamas provinsförbund i Skåne. Centralorganisationen SACO/SR har som eget yttrande översänt ett yttrande från Sveriges naturvetareförbund. Landsorganisationen i Sverige har btfogat yttranden från Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska fabriksarbetareförbundet. Grafiska fackförbundet.

Prop. 1984/85:118 77

HandelsanstäUdas förbund. Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska pappersindustriarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet. Svenska sjöfolksförbundet, Statsanställdas förbund och Svenska Iräindu-striarbetareförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen har btfogat ett yttrande från Saab-Scania AB.

Dessutom har yttranden kommii in från bl. a. Sveriges kemiska industrikonlor, Kemisk-lekniska leverantörförbundet och Miljöförbundet.

ProduktkontroUnämnden har beslutat atl avstå från att avge yttrande med hänsyn tUl att samtUga i nämnden representerade myndigheter och organisationer beretts tiUfälle att själva avge yttrande.

2 Allmänna synpunkter

2.1 Rikspolisstyrelsen: Rikspolisstyrelsen tiUstyrker i aUt väsentligt kommissionens förslag.

2.2 KommerskoUgeium:-- KoUegiet saknar möjlighet att i detalj bedöma hur kemikommissionens förslag förhåller sig tiU motsvarande regler i andra länder och tUl intemationella rekommendationer e.d. Som exempel på åtgärder där reaktioner från andra länder ofta förekommit vUl kollegiet dock nämna märkningsbestämmelser, importförbud, särskUda tiUstånd eller övriga viUkor för import, avgtftssystem och informationskrav av olika slag som kan avslöja affårshemligheter. Förslag liU vissa åtgärder av ovannämnda slag återfinns i kemikommissionens betänkanden. Kollegiet vill

därför---- erinra om att det kan bli aktuellt för anvariga instanser i

Sverige att - om ett annat land skuUe hävda att vissa åtgärder skapar oberättigade tekniska handelshinder - föra fram bevis för att åtgärderna är effektiva och nödvändiga (t.ex. i skyddshänseende) samt att andra åtgärder för att uppnå de samhällsintressen som eftersträvas skulle orsaka större olägenheter för utrikeshandeln.

Kollegiet har bedömt att notifikalionsskyldighet enligt gäUande förfaranden i GATT och EFTA föreligger för i betänkandet framlagda författningsförslag. Notifikationer har därför lämnats tUl GATT- och EFTA-sekretariaten som därefter cirkulerat irtformation om förslagen i dokumenten TBT/Nottf. 84.195 respektive EFTA/INST/62/84. IntemationeUa reaktioner med anledning av notifikationema har hittUls inkommit från USA som begärt kompletterande bakgmndsmaterial från koUegiet. Den kommentarstid som givUs i det här aktuella fallel - enUgt vad som gäller i fråga om skyldighet att låta andra länder lämna synpunkter på de notifierade förslagen - sträcker sig fram tiU 1985-01-15. Det är därför inte uteslutet att fler reaktioner inkommer före kommmentartidens utgång. Detla kan ske i form av skriflligl framförda krav på ändringar i den föreslagna lagsltftning-en och genom begäran om ytterligare upplysningar. Andra länder kan också begära att Sverige vid särskilda konsultationer redogör för skälen till och/eller vidtar ändringar i de föreslagna åtgärderna. Till följd av alt

Prop. 1984/85:118 78

kommentarstiden ännu inte gått ut har koUegiet således inte möjlighel att för närvarande redovisa eventueUa synpunkter från andra länder med anledning av notifikationema. KoUegiet får därför återkomma härtiU om anledning finns med hänsyn tiU eventuella reaktioner från andra länder.

2.3 Civilförsvarsstyrelsen: Nuvarande kemikaliekontroU och den härtUl hö
rande myndighetsorganisationen har beskrivits på ett klarläggande sätl
dock utan att en närmare utvärdering av de brister och förtjänster som är
förknippade med gäUande system. För att en så allsidig bedömning som
möjligt skaU kunna göras av de framlagda förslagen skulle en sådan analys
ha varit tiU ovärderlig hjälp. Visserligen beskrivs i kap. 7 bristema i
nuvarande kemUcaliekontroU, men dessa är då satta i relation tiU utredning
ens målsättning.

En redovisning av de positiva erfarenheler som den hittUlsvarande verksamheten kan uppvisa, skulle klargöra vUka delar av de befintliga resursema som även fortsättningsvis är värda atl bygga vidare på.

2.4 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen anser att förslaget tUl framtida kemUag
innebär en förbättring gentemot den nuvarande lagen om hälso- och miljö
farliga varor. Genom att klarare betona kravet att tiUverkaren och/eller
importören är skyldig att utreda ett ämnes eUer en produkts mUjö- och
hälsofarlighet innan saluförandet, närmar sig kemikontroUen målsättning
en att förhindra skada på människa och miljö.

TUlsynen från kemikontroUens centiala tiUsynsmyndigheler föreslås inriktas på tiUverkaren och importör, vilket torde innebära en förbättrad kontroll av att kemikalier och kemikalieprodukter verkligen bedöms ur hälso- och mUjösynpunkt.

Även de ökade kraven på märkning och informationsskyldighet är enligt styrelsen väl motiverade krav som bör stäUas på tiUverkare och importörer av kemikalier och kemikalieprodukter.

2.5 Generaltullstyrelsen: Under mbriken "kontroU" betonas att myndighetemas kontroU av att företagen efterlever beslämmelsema måsle vara effektiv och att det är av utomordentUg belydelse att myndigheiema noga ser tUl att tUlverkare och importörer lever upp liU sitt ansvar. TuUverkel är en kontrollmyndighet som i dag bland många andra uppgtfler övervakar efterievnanden av de införselvUlkor som utfärdats med stöd av lag (1973:329) om hälso- och mUjöfarliga varor (LHMV). Denna kontroUupp-gtft kommer inte att ändras i sak vid ett antagande av kommissionens förslag. Trots detta nämns överhuvud taget inte tullverket i de avsnitt som behandlar kemUcaliekontrollens innehåll, tUlsyn eUer samrådsfrågor meUan berörda myndigheter.

2.6 Konsumentverket: KOV ser positivt på kemikommissionens förslag att skärpa kraven på tillverkamas och importöremas ansvar.

Enligt KOV: s mening finns det en risk att konsumentfrågoma kommer i

Prop. 1984/85:118 79

skymundan inför de i och för sig mycket väsentiiga problemen i samband med kemiska produkter på arbelsplatsema. Av KOV: s rapport "Riskkemikalier i hemmet" (1982:5-01) framgår bl. a. att del under år 1981 inträffade över 14000 olyckor/tiUbud i samband med kemiska preparat i hemmen. Främst rör det sig om bam under 5 år. I Sverige dör varje år drygt 200 personer av förgtftningar i hemmen — av aUa olika orsaker, bl.a. kemikaUer - dvs. ungefår lUca många som dör på arbetsplatserna. När kemikommissionens olika förslag övervägs, är det väsentligt att denna bakgmnd beaktas på ett tydligare sätt än vad kemikommissionen tycks ha gjort.

2.7 Lantbmksstyrelsen: Kommissionens uppgtft har varit att föreslå åtgär
der för en förbättrad kontroU över hanteringen av kemiska ämnen och
produkter. Beträffande behovet av en bättre kontroU och ökad hänsyn tiU
risker förenade med hanteringen av kemiska produkter i lantbmket delar
lantbmksstyrelsen liU fuUo kommissionens bedömningar. Överväganden
beträffande växtgtfler i naturen, möjligbeter atl med kemisk bekämpning
avvärja risker förknippade med dessa samt behov av forskning för att
spåra eventuella hälsorisker av resistensframkallande substanser saknas
dock i betänkandet. Lantbmksstyrelsen beklagar detta eftersom det visat
sig att förekomsten av sådana gtfler kan innebära väl så stora risker som
bekämpningsmedelsanvändningen. Gtftspridning förekommer även via
nedfaU från atmosfären.

Mot bakgmnd av konstaterandet i direktiven om kemikaliemas betydelse för välståndsutvecklingen viU lantbmksstyrelsen understryka de aUvarUga konsekvenser en snabb och radikal minskning av kemikalieanvändningen SärskUt på lång sikt skuUe kunna få bl. a. för berörda näringar och däri sysselsatta människor. Samma uppfattning redovisas i kemikaUe-utredningens betänkande "Bekämpning av växtskadegörare och ogräs" (SOU 1983:11).

2.8 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket instämmer i de synpunkter
utredningen lägger fram rörande nödvändigheten av att förbättra säkerhe
ten och kontrollen när det gäller kemiska produkter. Verket anser dock att
utredningen på ell mer offensivt sätt borde ha tagit upp frågan om atl
nedbringa användningen av kemiska ämnen till förmån för andra produk
tionsformer. SärskUt inom livsmedelsproduktion och -hantering är en så
dan UtveckUng önskvärd.

De åtgärder av olika slag som utredningen föreslår bör enligt livsmedelsverkets mening leda tiU den effektivitetsförbättring som ulredningen eftersträvat. Ett ökat ansvar bör läggas på producenter och distributörer.

2.9 Statens naturvårdsverk: Statens naturvårdsverk (SNV) tiUstyrker kemikommissionens förslag i sina huvuddrag. Särskilt väsentliga är förslagen om klarare ansvarsfördelning och ökade resurser för kemikaUekontroUen.

Prop. 1984/85:118 80

SNV kan även tUlstyrka att inrätta en särskUd myndighet - kemikalieinspektionen - med uppgtft i princip atl ägna sig åt kemikaliekontroU i leverantörsledet. SNV anser dock att kemikommissionens förslag behöver överarbetas på ett flertal punkter. Bl. a. gäUer detta lagen och förordningen om kemiska produkter och de ekonomiska beräkningama.

Del väUovliga syftet att på kort tid ta fram ett betänkande, som täcker ett
stort och svårt onvåde, har tyvärr medfört att författningstexten inte
hunnit bU tillräckligt genomarbetad. I vissa delar är det t. o. m. svårt att få
en klar uppfattning om innebörden i förslagen.

2.10 Statens Jordbruksnämnd: Då de frågor som behandlas i betänkandet Ugger utanför jordbmksnämndens kompetensområde avstår nämnden från att ta StäUning tiU försiken. Nämnden viU dock framhålla att en ökad kontroU av tUlverkning, försäljning och användning av kemikaUer enligt nämndens mening är önskvärd.

2.11 Strålskyddsinstiutet: Strålskyddsinstitutet delar i huvudsak de åsikter som kommissionen för fram i betänkandet och hälsar förslaget om ett utökat samarbete meUan de berörda myndigheterna med stor tillfredsställelse.

2.12 Arbetarskyddsstyrelsen: Den föreslagna lagsttftningen om kemiska produkter innebär en förbättring jämfört med lagsttftningen om hälso- och mUjöfarliga varor. De gmndläggande intentionerna är desamma, men fram-föraUl genom att förordningen om kemiska produkter inte innehåller så många delaljbestämmelser som kungörelsen om hälsofarliga varor, har en bättre överskådlighet erhålUts. Detta bör medge en smidigare praktisk tillämpning.----

------ kan styrelsen konstatera att kemikommissionens förslag är myc
ket ambitiösa och fömtsätter att myndigheterna trots successivt krym
pande resursramar kan leva upp tiU de ställda förväntningama. De frågor,
som kemUtommissionen behandlat, är av stor vikt i arbetsmiljösamman
hang. Samtidigt gäller all de regler och åtgärder som diskuteras i betänkan
det i huvudsak avser kemikaliemas inneboende egenskaper. Om och i
vUken utsträckning dessa egenskaper får tillfäUe att komma till uttryck på
arbelsplalsen beror på där vidtagna åtgärder, vUka alltså måste beaktas i
arbetarskydds verkets totala värdering av risken. Vidare hanteras ofta flera
kemikalier samtidigt på arbetsplatsen. Detta kan resultera i kemiska reak
tioner eUer annan växelverkan meUan kemikalierna så att riskpanoramal
blir ett helt annat än summan av riskema med de enskilda kemikaliema.
Man kan konstatera att sådan biandexponering är ofta förekommande och
att här utbreder sig stora ännu till stor del oexploaterade fåll för riskana
lyser inom arbetsmiljöns område.

2.13 Statskontoret: Kemikommissionen konstaterar i sitt betänkande bris
ter i nuvarande lagsttftning och tiUsyn när det gäller kemikaliekontrollen.

Vidare påpekar kommissionen att kemikaliekontrollen innebär både omfattande och svåra arbetsuppgtfler. I förhållande tiU uppgiftema är de personalresurser som står till förfogande för de centrala pröduklkontroU-frågorna begränsade. Statskontoret delar denna uppfattning.

2.14 Riksrevisionsverket: Kemikommissionen har haft alt hantera etl vidsträckt och angeläget utredningsuppdrag som spänner över flera samhällssektorer, nivåer och lagsttftningskomplex. De krav på fullsländighel och konkretiseringar som kan stäUas på utredningsresuUatet måste avpassas efter detta faktum. RRV anser emellertid att även med aU vederbörlig hänsyn tiU detla, uppvisar kommissionens huvudbelänkande ett betydande antal brister, i både relation tiU utredningsdirektiven och till de förslag som lämnas i betänkandet. Dessa brister är enligt RRVs bedömning av sådan art att ett beslut på basis av kommissionens förslag renlav riskerar försvåra arbetet med flera strategiska frågor för en förbättrad kemikaliekontroU.

---- En gemensam nämnare för flera av dem är att kommissionen

inte gjort nödvändiga prioriteringar meUan oUka insatser och medel (jmf direktivens krav på en angelägenhetsgradering av åtgärder). Huvudbetänkandel präglas mer av långsiktiga "kemikaliepoUtiska" ambitioner, med ibland närmast mantfestartade inslag, än av genomtänkta och praktiskt förankrade analyser.

En annan liknande synpunkt som RRV redan inledningsvis vill framföra gäller den tidsmässiga samordningen meUan del redovisade utredningsmaterialet och kommitténs förslag. Sålunda saknas i aUt väsentiigt underlag i flera frågor som enUgt direktiven borde vara styrande för de förslag tiU förändringar av nuvarande kemikaUekontroU som utarbetas. Del gäller bl. a. frågan om tillgång tiU toxikologisk expertis och undersökningskapacitet samt den lika gmndläggande frågan om att utarbeta kriterier och tiUför-litUga övervakningsprogram för fastställande av olika ämnens miljöeffekter. Såvitt RRV kan förstå måste de omfallande förslag som i sådana underlags frånvaro ändå presenteras, ha baserats på elt antal implicila antaganden i strategiska frågor av detta slag.

RRV anser att följande aspekter av det redovisade materialet är otiU-räckligt behandlade:

— ingen egentUg analys av nuvarande kemikaliekontroU med avseende på t. ex. viktigaste hinder, trånga sektorer saml samordning meUan olika sektorer och förvaltningsnivåer återfmns; vare sig faUstudier eller mer kvantifierade beskrivningar av det flöde av insalser (resurser, kompetens etc.) hos en rad olika aktörer som fordras för en effektiv kontroU redovisas; den skärpning av kontroUen och utvidgning av dess tiUämp-ningsområde som föreslås svarar aUtså inle mol någon analys av de viktigaste bristema i nuvarande hantering av kemiska produkter; den regionala och lokala tUlsynen, som i direktiven angavs som ell viktigt studieområde, har inte föranlett de närmare överväganden (exempelvis 6 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 82

kring behov av resp. fömtsättningar för kommunala kemikalieinspektörer) som den enligt RRVs mening förtjänar;

—ingen närmare diskussion om det tänkta samspelet mellan den föreslagna kemikaliemyndigheten och det framtida arbetet i kemikaliefrågoma vid seklormyndighetema (SNV, ASS, SLV m.fl.) förs i betänkandet; RRV menar här att direktiven om en så klar ansvarsfördelning som möjligt mellan myndigheterna ej motsvaras av kommissionens förslag; som en konkretisering kan här anföras att SNV i flera sammanhang visat en ökad ambition att utveckla sina arbetsformer i riktning mot förebyggande insatser som inneburit direkta kontakter med företag om val av ämnen i tUlverkningen; detta har prövats i exempelvis ärenden kring tensider, klorerade paraffiner och handelsgödsel (kadmiumhalten i råvaran); enligt RRVs uppfattning är det angeläget att en sådan förskjutning från en "städroU" tiU en förebyggande roU med produktkontroll som ett medel, ges ökat utrymme i framtiden (motsvarande torde delvis vara tiUämpUgt även för ASSs och SLVs arbete); här förefaller det RRV som om kommissionens förslag tUl principieU ansvarsfördelning, som knyts tiU olika steg i hanteringskedjan, går stick i stäv mot de gmndläggande motiven bakom tUlkomsten av lagen om hälso- och mUjöfarliga varor som istäUet framhävde en sandad syn på hela hanteringskedjan; i detta sammanhang efterlyser RRV därför en diskussion om hur en eventueU tUIkomst av en särskUd kemikaUemyndighet skuUe påverka de förändrade arbetsformer som SNV m. fl. sektormyndigheter här eftersträvat och vilka eventuella risker för framtida dubbelarbete meUan myndigheter eUer för "dubbelkommando", sett ur tiUverkarens eller importörens synvinkel, som kan tänkas uppstå;

—kommissionen har inte redovisat något mer genomarbetat material kring flera av de tänkbara trånga sektorer för en utbyggd kemikaliekontroU som utpekades redan i utredningsdirektiven; exempel här är onrtfattning-en av tUIgängUg toxikologisk expertis och undersökningskapacitet, utbildningsnivån hos flera berörda parter i hanteringsleden samt domstolamas resurser att beivra överträdelser inom ramen för en skärpt lagstiftning på onu'ådet; här finns enUgt RRVs erfarenhet överhuvudtaget en omfattande efterfråga på vägledning om vilka krav som stäUs, vad som skaU göras osv. både tfrån regionala och kommunala myndigheter och tfrån företagen; kommissionen redogör inte för hur denna efterfråga skall kunna tiUgodoses;

— i utredningsarbetet har saknats en medvetenhet om de mycket stora
datamängder som en utbyggd produktkontroU tvingas hantera; endast
sporadiska uppskattningar åteiifinns i materialet; detta ger dåliga fömt
sättningar för en bedömning av de franUagda förslagens genomförbarhet
och resursanspråk; överhuvudtaget avspeglar betänkandet en ambition
att ta fram av ett fuUständigt och vetenskapUgt prövat kunskapsunderlag
som aldrig ställs i relation tiU de praktiska möjUghetema att agera i olika
(typ)faU;

Prop. 1984/85:118 83

- fömtsättningama för atl, som ett alternativ till en i fiertalet avseenden ambitiös egen produktkontrollorganisation, utnyttja intemationella erfarenheter och resurser prövas inte närmare; vissa referat görs av pågående verksamhet men då utan en jämförelse med de aktueUa svenska behoven;

- den för en utbyggd kemikaliekontroU fundamentala frågan om möjlighelema att fastställa kriterier för bedömning av risker/farlighet för den yttre miljön, lämnas i slort sett därhän; uppgtften vidarebefordras istället lUl den föreslagna nya myndigheten med ett konstaterande atl den försöksverksamhet kring bl.a. mUjöövervakning som SNV bedriver snart kan omsättas i användbara kriterier i sammanhanget; RRV menar att kommissionen här kraftigt underskattar de svårigheter (metodologiska, tekniska och administrativa) som återstår här; erfarenhetema från försöken att på molsvarande sätt tidigare fastställa kriterier för hälsofarlighet är inte direkt uppmuntrande; exempel på frågor som enligt RRVs uppfattning här borde ha belysts är: vilken bedömning gör egentligen kommissionen av den länkta kemikaliemyndighetens möjligheter att ta fram kriterier/riktUnjer i sammanhanget? tidsperspektiv? vilken tiUsynspolicy tänker man sig? vad skall länsstyrelsema och miljö-och hälsoskyddsnämnden göra? hur skall länsstyrelsema bedöma tillståndsfrågor?

- kostnadsberäkningar och kostnadsjämförelser kring de framlagda förslagen förekommer i ytterst begränsad utsträckning; endast en summarisk genomgång av de direkla lönekostnadema kring den nya myndigheten redovisas medan en rad indirekta kostnader och kostnader för andra myndigheter lämnas obeaktade; exempelvis förekommer inga kostnadsberäkningar i samband med det omfattande förslaget om en regelbunden (vart 5:e år) omprövning av tiUståndsgivningen vid länsstyrelsema; i betänkandet görs inte heller några försök att uppskatta näringslivets kostnader för en utbyggd kemikaliekontroll eUer att, som direktiven anger, beakta förslagens eventuella effekter för den kemiska industrins konkurtenskraft; i detta sammanhang viU RRV dessutom påpeka atl kommissionens lagförslag innebär delvis omfattande bemyndiganden att ulfårda föreskrifter samtidigt som ett arbele att begränsa myndigheters bemyndiganden pågår på annat håU i regeringskansliet; det är väsentiigt atl detta arbete kan beaktas i den slutliga behandUngen av kommissionens förslag och att de myndighetsföreskrifter som skall komplettera den föreslagna ramlagen följer begränsningskungörelsens regler. Avslutningsvis vUl RRV anknyta tiU frågan om betänkandets värde som

beslutsunderlag för statsmaklemas beslut i dessa frågor. RRV menar alt det finns skäl att i detta fall ställa särskilt höga krav på kvaliteten hos underlaget. Anledningen är atl den av kommissionen föreslagna kemikaliekontrollorganisationen dels i väsentliga delar baseras på en decentraliserad och väl fungerande tiUsyn, dels skaU fmansieras genom avgtfter på företa-

Prop. 1984/85:118 84

gen. Härigenom avhänder sig statsmakterna på sikl en hel del av löpande ansvar och kontroll över det ontfattande samhällsåiagande som föreslås. Följaktligen är det också enligt RRVs mening av slor vikt alt ett beslut kan fattas på elt underlag som är väl genomarbetat både i fråga om fömtsättningama och konsekvenserna av förslagen. (RRV har i ett annat sammanhang pekat på risker i fråga om kostnadsutvecklingen för statiiga reformer där beslutsunderlaget varit otillräckligt, se vidare dnr 1983:334.)

Ett sådant underlag föreUgger inte i dagens läge. På avgörande punkter råder oklarhet om fömtsättningama för att få förslagen att fungera i praktiken. Kriterier för mUjöfarlighet liksom fungerande riktUnjer för hantering och märkning av kemiska produkter saknas, den toxikologiska kompetensen och undersökningskapaciteten utgör en starki begränsande faktor, ingen enhetlig tUlståndspoIicy har utarbetats osv. Kommissionen har här enligt RRVs mening inte kunnat fullgöra sina direktiv att beskriva och analysera konsekvensema av dessa förhållanden.

2.15 Kammarrätten i Göteborg:- synes den föreslagna författningstexten inte vara tUh-äckligt genomarbetad på åtskiUiga punkter. Tiden har emellertid inte medgett en närmare penetrering av dessa brister. Kammarrätten vill mot bakgmnd härav förorda att förfatlningsbestämmelsema ingående överarbetas i samband med departementsbehandUngen av föreliggande förslag.

2.16 Överbefälhavaren: I mbricerat betänkande föreslås en ny lag som skall ersätta en befintlig. Den berör områden som idag även regleras i arbetsmUjölagen, hälsoskyddslagen, renhållningslagen och miljöskyddslagen. En ny central tUlsynsmyndighet föreslås genom att produktkontrollnämnden inom naturvårdsverket bryts ut och utökas.

Det bör därför klart framgå att de föreslagna reglema på ett bättre sätt löser föreliggande problem än t. ex. ulökade aktiviteter inom ramen för nuvarande regler.

2.17 Styrelsen för arbetarskyddsfonden: När det gäUer bristema i dagens kemikaUekontroU synes dock tidigare omnämnt - mer smala - perspektiv på vad som är att betrakta som kenukaliekontroll lyvärt ha använts. Detta kan ha medfört atl senare förslag under huvudmbriken "Kemikaliekontrollens innehåU" i stor utsträckning kommit atl omfatta olika tUlsynsmyn-digheters arbete på bekostnad av kompletterande förslag, som kunde medföra att tiUverkare/leverantörer samt användare av kemikalier gavs ökade möjligheter att, vid sidan av regleringar genom lag, själva aktivt bidra tUl en effektivare kemikaliekontroll.

2.18 Statens planverk:-- har i princip ingen erinran mot förslagen till

författningar, kemikaUeinspektionen, etl toxikologiskt råd och Tox-infos överflyttning till kemikalieinspektionen.

Planverket saknar i betänkandet en behandhng av den inre miljön motsvarande den som getts för den yttre miljön, arbetsmiljön och konsumentområdel. Med den inre miljön avses här den inomhusmUjö som betingas av byggnademas utförande, förvaltning och bmkande. I denna mUjö har hälsobesvär orsakade av kemiska ämnen måst uppmärksammas i aUl större utsträckning. Hälsobesvären kan bl. a. vara cancer, aUergi, luklbesvär, magbesvär, huvudvärk och irritationer i ögon näsa och hals. Hälsobesvären synes vara störst den närmaste tiden efter det att byggnadema lagils i bmk, reparerats eller underhåUits. Besvär kan dock fortsätta under många år och förvärras av t. ex. minskad ventUation, vattenläckage och ändrade fuktförhåUanden under bmksskedet.

I den inre miljön måste således hälsoeffekter av speciell karaktär uppmärksammas bl.a. sådana som uppträder under bmksskedet och som orsakas av små halter av kemiska ämnen i inomhusluften och dricksvattnet och ämnen som ger upphov till kontaktaUergi eUer irritationer vid beröring. I begreppet hantering, som definieras i 2 § i lagförslaget om kemiska produkter, inkluderas användning av kemiska produkter. Termen användning bör även innefatta användning under bmksskedet av kemiska produkter i den fysiska byggnaden, vUket inle klart framgår av betänkandet.

2.19 Statens industriverk: Vad gäller föreslagna förändringar i sakligt innehåU i lagsttftningen anser SIND att en så långtgående anpassning som möjligt till förhållandena på författningsområdet i de nordiska ländema och i Västeuropa bör ske eftersom handeln med dessa länder är av stor betydelse. Utvecklingen mot ökad specialisering inom den kemiska industrin innebär också ett ökat beroende av det intemationella handelsutbytet, varför betydelsen av en sådan anpassning tilltar.

2.20 Statens mät- och provråd: Utredningen har gjort en bred översikt över kemikontroUen och redovisat sin uppfattning om behoven och bristerna. I aUmänna ordalag har utredningen också angett vad som behöver göras på området.

Utredningen ultalar sig kraftfiiUt om de åtgärder som behövs och vad som skaU karakterisera den framtida kemikontroUen. MPR saknar emellertid motsvarande kraftfuUa beskrivning då utredningen skall ange hur de önskvärda förändringama i praktiken skall kunna förverkligas.

Den uppmslning av kemikontrollen, som utredningen vUl åstadkomma, kan inte ske ulan avsevärd resursinsats. Enligt MPR:s mening har utredningen tiU stor del underlåtit att behandla denna fråga. Någon ekonomisk konsekvensanalys av sina förslag har utredningen inte gjort. Utredningens redovisning av sin uppfattning om kostnadseffekterna för staten, kommunema och näringslivet är så ofullständig att den inte ger gmnd för seriösa beslut.

Detta är beklagligt eftersom situationen på kemiområdel är sådan att alla

Prop. 1984/85:118 86

parter skuUe få nytta av att det snarast skapas klarhet om vad som skall gälla i fråga om kravnivå, ansvar, befogenhet och resurstillgång.

Synpunkter på provnings- och kontrollfrågor

Provnings- och kontroUfrågoma har en mycket framträdande plats i den totala problembUden på kemiområdet. Det krävs således ofta ett omfattande tekniskt underiag i form av provnings- och analysresultat för bedömning av olika kemiska ämnens egenskaper samt beslut om dessa ämnens användbarhet och tUlåtlighet från risksynpunkt. Vidare sker en omfattande teknisk kontroll av mUjö och människor vid tUlverkning och annan hantering av kemiska produkter.

Det finns således ett stort behov av provnings- och kontrollresurser i aUa led av kemikaUehanteringen. Enligt MPR:s mening är det angeläget att detta behov bltf tillgodosett både kvantitativt och kvalitativt på ett tUlfredsställande sätt. För stora tUlverkare och användare av kemikalier är detta sannolikt inget problem. De har - som ett led i sin verksamhet - ofta stora och väl utmslade provnings- och analyslaboratorier. Del finns emellertid många mindre företag, som saknar egna laboratorieresurser och som har behov av att köpa Qänster på området.

Splittringen på tillsynssidan är påtaglig. Endast de största kommunema har fömtsättningar att själva bedriva kvaUficerat provnings- och analysarbete. Det är knappast någon av länsstyrelsema, som har egna laboratorieresurser av någon belydelse. Övriga statiiga laboratorier — av vilka många är högl kvaliflcerade - är normalt verksamma inom klart avgränsade delonu-åden. Därför saknas i dag den övergripande tekniska kompetens på laboratorienivå, som annars skulle kunna ge föreskrivande myndigheter och på faltet verksamma tiUsynsorgan det stöd och den avlastning de så väl behöver.

Motsvarande gäller också för dem som är primärt ansvariga för hanteringen av kemikalier och som skall uppfylla föreskrivna krav. De behöver ofta kontakt med sakkunniga laboratorier, som kan ge råd och service beiräffande provning och kontroU.

Utredningen har enligt MPR: s mening inte uppmärksammat betydelsen av dessa frågor. MPR anser att en kompletterande utredning på denna punkt är nödvändig. Denna bör omfatta en kartläggning av bl. a. prövnings- och analysbehovens omfattning och karaktär, vilka resurser som nu finns lillgängliga och hur de i framtiden bör samordnas eUer kompletteras.

2.21 Statens giftinformationscentral: AUa de åtgärder som föreslås i kommissionens betänkande rörande säkrare hantering av riskabla kemikalier stöds helt av GIC. Delta gäller i synnerhet att barnskyddande förpackningar införs på sådana konsumentprodukter som kan medföra risk för att bam skadas. Alt aUa kemiska produkter skaU vara försedda med svenska produkt-

Prop. 1984/85:118 , 87

ansvarigas namn och adress kommer att vara mycket värdefuUt för GIC, då kompletterande information lättare kan inhämtas i en akut förgtftnings-situalion.

2.22 Apoteksbolaget: Apoteksbolaget tiUstyrker de av kommissionen upp-stäUda målen. De juridiska och organisatoriska åtgärder som föreslagits ger förhoppningsvis de fömtsättningar som behövs.

2.23 Länsstyrelsen i Uppsala län: Sammanfattningsvis tUlstyrker länsstyrelsen kommissionens förslag i dess huvuddelar, fömtsatt att de----------------------------

anförda synpunktema beträffande tUIståndsprövning, tUlsyn samt omhändertagande av mUjöfarUgt avfaU beaktas. Länsstyrelsen viU särskUt betona vikten av att fördelningen av tiUsynsansvaret närmare klarläggs, och vidare att frågan om bedömningsgmnder vid tUIståndsprövning blir närmare belyst.

2.24 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Den nuvarande kemikaliekontroUen är på flera punkter bristfällig. Kunskapema om oUka ämnens och produkters hälso- och mUjöeffekter är i många fall ofullständiga, och produktinformationen bl.a. tUl tUlsynsmyndighetema fungerar ej tiltfredsstäUande. Den regionala och lokala tUlsynen är av ringa ontfattning beroende på bristande resurser och avsaknad av centrala anvisningar. En förbättring av kemikaUekontroUen är nödvändig med hänsyn tiU de kemiska ämnenas och produktemas effekler på människor och mUjö och dess stora spridning och användning i dagens samhäUe. De förslag som nu lagts fram innebär på flera områden klara förbättringar.

2.25 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen ansluter sig helt tiU den av kommissionen angivna målsättningen.

För att denna målsättning skall kunna uppnås har föreslagits dels ny lagsttftning och dels ändring av redan gällande.

Länsstyrelsen anser dock - med hänvisning tUl att flera reservanter anfört att del finns anledning tUI gmndläggande kritik mot betydande avsnitt i kemikommissionens betänkande att detta inte kan ligga tiU gmnd för beslut. Inte minst ärendets tyngd ger gmnd för ytterligare utredning.

Ledamötema i länsstyrelsen i Kristianstads län Persson, Hansson, Ahlqvist, Bladh, Johansson, Qänstgörande suppleanten KjeUberg samt landshövding Sandgren var skUjaktiga och ansåg att länsstyrelsens yttrande borde haft följande lydelse:

---- Länsstyrelsen ansluter sig hell tiU den av kommissionen angivna

målsättningen.

För att denna målsällning skall kunna uppnås har föreslagits dels ny lagsttftning och dels ändring av redan gällande. Länsstyrelsen tiUstyrker den föreslagna lagstiftningen i dess huvuddrag men med de modifikationer som framgår av vad nedan anförs.

Prop. 1984/85:118 88

När det gäUer tUlsynen på regional och kommunal nivå har lagen givits den utformningen att länsstyrelsen har tiUsyn rörande skydd för den yttre miljön inom länet i samband med hantering av kemiska produkter. Inom kommunen har miljö- och hälsoskyddsnämnden samma uppgtft. I den nu gällande lagen om hälso- och mUjöfarUga varor är tUlsynsrollen på liknande sätt oklart formulerad, vUket lett tUI att det uppstått tveksamhet om vUken myndighet som haft det egentliga ansvaret att agera, exempelvis vid inträffad olyckshändelse. EnUgt länsstyrelsens uppfattning måste ansvarsfördelningen meUan länsstyrelse och mUjö- och hälsoskyddsnämnd klart regleras i lagstiftningen. TiUsynen torde också bli effektivare om del i lagstitningen klargörs vem som har huvudansvaret.

Förslaget att länsstyrelsen och mUjö- och hälsoskyddsnämnden skall ta ut avgtfl för sin liUsyn avstyrks av länsstyrelsen. En sådan avgift skuUe sannolikl få en negativ effekt på samarbetet meUan berörda tiUsynsmyndigheler och företag. Vidare torde de tillsynsavgtfter som inflyter i en kommun eUer ett län inte bli av sådan storlek alt de står i rinUig propotion tiU de negativa effektema i form av försvårat samarbete och kostnader för administration.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om att kommunemas renhållningsmonopol vad avser mUjöfarUgt avfall göres obligatoriskt. För att detta skall fungera i praktiken krävs dock betydande engagemang från kommunemas sida. Erfarenhetema hittiUs från de kommuner i länet som redan har monopol visar nödvändigheten av detta.

Förordningen om miljöfarligt avfall är regelmässigt inle tUlämplig på mUjöfarUgt avfall som omhändertas i anslutning tUl den anläggning där avfallet uppkommer. Tolkningen av denna beslämmelse, som är likalydande med nu gäUande, har i praktiken våUal problem. Med sin vaga formulering innebär bestämmelsen inte någon garanti för att miljöfarligt avfaU som uppstår vid vissa anläggningar verkligen tas om hand på ett tillfredsstäUande sätt. Därför bör bestämmelsen i detta hänseende utformas på ett tydligare sätl.

Utöver ovannämnda synpunkter på den föreslagna lagsttftningen önskar länsstyrelsen framföra följande rörande information och rådgivning tiU regional och lokal nivå. Kommissionen har anfört atl de yrkesmedicinska klinikema bör utöka och utveckla sin information och rådgivning tUl den som är verksamma i det lokala arbetarskyddet. Detta torde medföra att det vid dessa kUniker kommer att finnas bl. a. toxikologisk expertis. Länsstyrelsen tfrågasätter om inte klinikemas erfarenheter också borde kunna få UtnytQas av länsstyrelsema och mUjö- och hälsoskyddsnämndema eftersom den kunskap om kemikalier som de yrkesmedicinska klinikema besitter inom arbetarskyddets område kan bU till nytta för bedömningen även i frågor som rör den yttra miljön.

2.26 Länsstyrelsen i Malmöhus län: En översyn av lagstiftningen rörande kemikaliehanteringen i samhällel är befogad. Länsstyrelsen ser därför positivt på tillskapandet av en effektiv central myndighet. Länsstyrelsen anser dock det mycket väsentligl all myndigheten hårt prioriterar sina insatser och successivt bearbetar olika produktgmpper efter angelägenhetsgrad. Det finns en stor risk i att samtidigt försöka täcka hela fältet av produkter särskUt som den nya lagen anses ha en vidare tillämpning än lagen om hälso- och miljöfarliga varor.

Ledamötema i länsstyrelsen i Malmöhus län Blom, Olsson, Samzelius, Swartling och Walberg var skUjaktiga och anförde:

Som framgår av såväl ledamoten Per-Richard Moléns reservation som flera, av de särskUda yttrandena, har utredningsarbetet varit starkt forcerat och inte medgivit sådana ingående överväganden som vore naturliga inte minst med hänsyn tiU ämnets komplicerade natur.

Under den korta tid som stått länsstyrelsens ledamöter till buds för bedömning av ärendet har vi inte haft möjlighet att göra en mera ingående prövning av betänkandet och då med beaktande av innehåUet i det slora antal reservationer och särskUda yttranden som finns fogade vid detta. Vi ser oss därför nödsakade atl inskränka oss tiU att ansluta oss tUl Moléns reservation som i första hand ger uttryck åt kritik mot bristande noggrannhet och fuUständigbet i kommissionens arbete. Av särskUd vikt är därför också enligt vår mening att om regeringen avser att nu lägga fram propositionen i ärendet, en ingående prövning sker av de remissyttranden som avges av oUka myndigheter och organisationer så att föreliggande brister i betänkandet — och majoriteten i länsstyrelsen har visat en klar medvetenhet om vissa sådana brister — tUIrättas före riksdagens prövning.

lill Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen ställer sig bakom den målsättning och de grundsatser som kommissionen stäUt upp för kemikaliekontroUen.

Länsstyrelsen delar även de sammanfattande synpunkter kommissionen franrfört beträffande bristema i nuvarande kemikaliekontroll.

Mot denna bakgrund anser länsstyrelsen i likhet med kommissionen att det bör ställas störte krav på tUlverkare, importörer, handelsagenter och kemikalieinspektionen i syfte alt förbättra produktinformationen.

Kommissionens förslag angående undersökningar, produktinformation, kompetenskrav och tiUsyn får därmed anses befogade.

2.28 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Även om länsstyrelsen i detta yttrande föredrar att koncentrera sig på frågor som direkt berör styrelsens verksamhet viU dock länsstyrelsen rent principiellt redovisa en posiliv gmndsyn tUl betänkandets överväganden och förslag. Om utredningens förslag realiseras, om än i vissa avseenden i modifierad form, kommer detta otvivelaktigt att innebära en förbättring beträffande kontroU och kemikaUehantering i dess olika former jämfört med dagens situation.

Prop. 1984/85:118 90

2.29---------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län: De förslag tUl ny och ändrad

lagsttftning samt myndighetsorganisalion som redovisas i huvudbetänkan
del bedömer länsstyrelsen i huvudsak vara lämpliga och ägnade att medfö
ra väsentiiga förbättringar inom delta mycket viktiga område.

2.30 Sveriges grossistförbund: Kemikommissionen har på något mer än ett
år producerat två betänkanden och visat en beundransvärd produktivitet.
Tyvärr har det forcerade arbetet i Kommissionen uppenbarligen icke gett
möjlighet tUl kritiska analyser av vilka reella problem som idag föreligger
och hur dessa påverkas av nyligen fattade beslut om nytt klassnings- och
märkningssystem, vaminformationsblad respektive det s. k. tredje steget i
produktregislret. Kommissionen har i stort arbetat med historiska brister
och inte på ett konkret sätt analyserat effektema av de senaste årens
förändringar.

De brister som man anser sig kunna konstatera tror man sig kunna avhjälpa med strängare och flera lagar och regler och mer kontroll från samhällets sida. Det är något förvånande att tvingas konstatera, att övertron på effektema av lagar och regler tydUgen finns starkt förankrad i Kemikommissionens majoritet. Problem i samhäUet tror man sig uppenbarligen kunna åtgärda genom all nedteckna och insttfta nya och stramare lagparagrafer. Det torde väl ändå, av de erfarenheler vi idag har av aUa de lagar och regler som insttftades på 70-talet, vara uppenbart för de flesta att lagar i sig icke löser några problem. Om, som också framgår av Kommissionens förslag, Lagen om Hälso- och Miljöfarliga Veu-or, LHMV, icke fungerat tUtfredsställande, ändras inle förhåUandet genom en ändring av lagen och andra kosmetiska konstmktioner, utan det är sannolikt andra faktorer som man måste beakta. Det första man kanske skulle fråga sig är om problemen med LHMV och dess tiUämpning kan ha berott på att lagen, då den insttftades, var aUdeles för framåtsyftande ocb ambitiös och att det inte i samhället har funnits resurser, vare sig hos myndigheter eUer näringsliv, att uppfyUa lagens intentioner. Om så är faUet, vUket vi håller för troligt, gör man inte förhåUandet bättre genom en ännu mer verklighets-frånvänd lagskrivning. Det finns i och för sig på en del håU ambitionen att ändra verkligheten efter kartan, men slutresultaten av sådana ingrepp bmkar sällan motsvara förväntningarna.

EnUgt vår uppfattning har bristema i produktkontroUen icke berott på brister i lagsttftningen. Lagsttftningen har varit nog så ambitiös, men man har av skilda skäl icke på ett praktiskt konkret sätt från myndighetemas sida tUIämpat den. Detta beror på många faktorer. Myndighetemas resurser kvalitativt har varit bristfäUiga. Man har inte utarbetat kortsUctiga/ långsiktiga mål för verksamheten och man har inte heUer på ett adekvat sätt informerat dem som praktiskt har att arbela med produktkontroUen. Dessa brisier beror bl. a. på att myndigheten tvingats ägna mycket tid åt att hantera skilda, mer eUer mindre välgmndade larm och massmediastormar.

Prop. 1984/85:118 91

vUket ryckt sönder möjligheterna lUl långtidsplanering och programarbete. Likaså har några större frågor av konlroversieU natur som nyll klassnings-och märkningssystem, såväl som produktregistret lagit lilomordentiigt lång tid atl arbela med och även tagh stora resurser i anspråk. Skälen lUl detta är, enligt vår uppfattning, att det urspmngsförslag som presenterats legat snett framför aUt sett ur intemationeUt perspektiv och faktiskt icke kunnat genomföras. Tyvärr har verklighetsanpassningen av förslagen på gmnd av låsningar varit svåra att få tiU stånd och orsakal segdragna tidsutdräkter och bundit stora resurser. Dessutom har de höga ambition-ema i LHMV varit i otakt med omvärlden. Eftersom Sveriges konsumtion av kemiska produkter utgör ca 1 procenl av världsmarknaden och landet dessutom är myckel importberoende är det nödvändigt att utveckUngen på bl. a. mUjökontrollområdet i Sverige inte ligger i otakt med omvärlden. Vi är mycket beroende av informalion och kunskap från intemationeUa forskare, bl. a. hos kemiindustrin. Fömtsättningama för att deras resultat skaU kunna tiUämpas blir avsevärt bättre om lagar och regler är harmoniserade med omvärlden.

Kemikommissionens huvudbetänkande innehåUer en rad konkreta förslag tUl åtgärder, blandat med mycket text av mer övergripande natur. Dessa övergripande skrivningar, som sannolikt av den nya föreslagna Kemiinspektionen kan komma att åberopas som allmänna riktlinjer för kemikontroUen, är förenade med stora tolkningssvårigheter. SkuUe vi här citera huvuddelen av dessa skrivningar skulle vårt remissvar få karaktären av en bok, varför vi väljer att Ulustrera våra synpunkier med ett exempel.

"Den som tUlverkar eUer importerar kemiska produkter skaU vara skyldig att skaffa sig tillgång tiU den kemiska och toxikologiska kompetens som behövs. Han skaU också hålla sig underrättad om forskning och teknisk utveckling av betydelse för skyddet av hälsa och mUjö."

Hur skall detla tolkas? En ordagrann tolkning innebär att ytterst få berörda företag har resurser som kan tiltfredsställa de stäUda kraven. Det är då huvudsakUgen de stora intemationella kemikoncemema, med omfattande medicinska- och toxikologiska forsknings- och utvecklingslaboratorier, som har tUlgång tUl resurser som tUlfredsställer angivna krav. Mindre och medelstora företag skuUe, då det måste vara fuUständigt ogörligt att under överskådlig tid bygga upp egna resurser, lösa detta med konsulthjälp. Tyvärr finns i hela Sverige ingen kapacitet på delta område för att göra sådan lösning möjlig.

Dessutom skuUe kostnadema, för att med hjälp av utomstående konsulter, följa forskning och utveckling på större produktsortiment bU av en storleksordning som omöjliggjorde vidare verksamhet. Volymen vetenskapliga publUiationer inom etl snävt område är idag i världen så stort att det inte är möjligt för enstaka personer att överblicka onu-ådet.

Kan skrivningen lolkas på annat sätt än det här beskrivna?

Eftersom vi har svårt att tro att ovan beskrivna situation är den som

Prop. 1984/85:118 92

avsetts, dvs. att Kommissionen viU avveckla alla mindre och medelslora tiUverkare och importörer av kemiska produkter, frestas vi tro alt tolkningen kan göras mjukare. Skrivningen skall kanske snarare uppfattas som en ambition än en kortsiktig målsättning.

Vilket som de faclo är den riktiga tolkningen kan vi inte bedöma, men det är beklagligt att många skrivningar i Kommissionens huvudbetänkande är av denna karaktär. Förhållandel belyser de problem som systemet med diffusa skrivningar i förarbetet tUl ramlagar ger upphov tiU, ett förhåUande som definitivt inte gagnar rättstryggheten.

Vi har tidigare belyst den mycket dåliga bristanalys som gjorts i betänkandet. Intresse för att kvalitativt/kvantitativt belysa vilka brister man noterat har uppenbarligen inte förelegat. Lika ointresserad har man varil då det gäUt uppdraget i direktiven att kostnadsberäkna Kommissionens förslag. Kostnadseffektema för näringslivet klarar man av på knappt en sida, ocb de exempel på kostnadsindUtationer som ges är inte ens i nivå med kvalificerade gissningar.

Vi har belyst en faktor ovan vad gäUer kravet på kemisk/toxikologisk kompetens resp. skyldigheten följa den velenskapliga forskningen. SkaU, som vi iUustrerat, skrivningen las ordagrant kommer bara denna all förorsaka kostnader i storleksordningen 100-tals mUjoner i konsultarvoden altemativt understöd till fristäUda. Det kan, enligt vår uppfattning, i nuvarande för landet besvärliga ekonomiska situation inte accepleras att slörre åtgärder på reglerings/myndighetsområdet kan föreslås och genomföras utan betydande faktaunderlag. Vi anser del därför nödvändigl alt, innan några beslut med anledning av betänkandet tas, tveksamma tolkningsavsnitt stramas upp och relevanta kostnadsberäkningar görs, så alt Riksdagen får ett beslutsunderlag, som möjliggör ett rinUigt ställningstagande.

2.31 Sveriges industriförbund: Kemikommissionen framhåller som angeläget att Sverige inom kemikaliekontrollen samarbetar intemationelll, i första hand med EG och de nordiska ländema. När det gäller EG, är vårt stora handelsutbyte en given anledning, men även möjlighelema att ömsesidigt utnyttja varandras riskvärderingar och allmänna erfarenheter gör sådanl samarbete attraktivt. Industriförbundet instämmer i dessa bedömningar. Däremot kan vi inle ansluta oss till kommissionens inställning, att Sverige skaU väma om sina möjligheter tiU självständiga beslut för skyddel av hälsa och miljö. Vi anser att erfarenheter och tUlämpning av kemUcaliekon-troU i många EG-länder är så långt avancerade att Sverige kan och bör eftersträva en överenskommelse med EG om ömsesidigt accepterande av granskning och godkännande av nya ämnen. Vi bör vidare avstå från särbestämmelser såsom en särsymbol för Qärde riskgmppen och behovsprövning av bekämpningsmedel, vilket lätt kan uppfattas som tekniska handelshinder.

Prop. 1984/85:118 93

2.32 Svenska brandförsvarsföreningen: SBF är av den uppfattningen att del
är betydelsefuUt med en noggrann kunskap om de risker som är förknippa
de med användningen av kemiska ämnen. Vi har sedan 1974 regelbundel
publicerat åtgärdskort för hittUls 170 kemikalier. Avsikten är att dessa kort
skall användas vid akutinsatser där kemikaUer kommit lös. Detta innebär
att Qänsteman vid föreningen så gott som dagligen har kontakt med ak
tuella problem med hantering av kemikalier.

Efter genomläsning av betänkandet kan vi konstatera att förslaget i sin nuvarande utformning inte utgör gmnd för ändrad lagsttftning eUer för inrättande av ny myndighet för kemikaliekontroll. I belänkandet finns förslag tUl förbättringar t. ex. om en enhetlig terminologi vid bedömning av risk och nytta. Dessa förslag anser vi dock kan genontföras inom ramen för nuvarande lagsttftning och existerande organisation. Vi delar de uppfattningar som framförts av Erik Brandt i hans särskUda yltrande vad avser sammanfattningen på sidoma 246—247 i betänkandet.

2.33 Landsorganisationen i Sverige: Kemikommissionens förslag samman-faUer i huvudsak med de krav som LO hävdat såväl sedan liUkomslen av den nuvarande organisationen för produktkontroll, som senast i samband med remissbehandlingen av utredningen om produktkontrollens organisation (Ds Jo 1980:24).

2.34 Svenska arbetsgivareföreningen: SAF har genom sina representanter i såväl kommissionen som i dess olika referensgmpper vid upprepade tilUal-len efterlyst en gmndläggande analys av risker och behov i dagens kenuka-Uehantering, främst på bmkarsidan. I kemikommissionens arbete har det ofta framhålUts alt en av utgångspunklema för utredningen har varit allmänhelens inbegripet de yrkesarbetandes oro för de risker som är förknippade med hanteringen av kemiska produkler och ämnen. Även om denna oro är riktig är det inte självklart att den bästa och effektivaste metoden all stilla oron är att tiUgripa lagsttftningsåtgärder, att ytteriigare utbygga produktregistret och atl införa förhandsanmälan m. m.

I den behovsanalys, som kommissionen borde genomfört i ett initialskede, skuUe olika alternativa åtgärder ha kunnat studeras för att utröna hur man på bästa sätt skaU kunna bemästra oron. Bmkaranpassad information och praktiska och för varje process/hantering genomtänkta hante-ringsmtiner är betydligt effektivare och koslnadsmässigi bUligare åtgärder för att möta oron. På så sätt når man med enklare och snabbare medel del gemensamma mål som alla eftersträvar, nämligen en så säker kemikaliehantering som möjligt.

Kommissionen har tyvärr vägrat att genomföra en behovsanalys. Detta är en katastrofal brist som framtiden kan komma atl aUvarUgl drabba bl. a. våra stora exportindustrier men också hela vårt näringsliv som är beroende av kemikalieanvändning.

Prop. 1984/85:118 94

SAF vUl därför siarkt tfrågasätta om ett belänkande med en så fundamental brist som ovan anförts, över huvud taget kan läggas tiU gmnd för lagsttftningsåtgärder.

2.35 Trädgårdsnäringens riksförbund: Förbundet ser i betänkandet "KemikaliekontroU" en i gmnden positiv och bestämd vUja från samhällets sida att tfrågasätta och om möjligt ytterligare minska samhäUets kemika-Ueanvändning. Förbundet har förståelse för att kemikalieanvändningen inom vissa sektorer av samhäUet, som tidigare legat utanför en kemikaUekontroU, motiverar en översyn av det slag som här skett. Utredningens mycket ospecifika och generaliserande uttryckssätt innebär emeUertid att även sådana samhäUssektorer som hittiUs varit strängt reglerade och kontroUerade, exempelvis den yrkesmässiga trädgårdsproduktionen, okritiskt och på ett olyckligt sätl drabbas av utredningens ambitioner.

Förbundet hade gäma sett atl utredningen istäUet för att överbetona behovet av att reducera kemikaUeanvändningen, mer hade inriktat sig på att bl. a. analysera bakgmnden tiU allmänhetens oro inför dessa frågor och i vilken mån en utökad saklig information hade kunnat skapa en bättre förståelse för bmkel av kemikalier och därigenom undanröja mycket av denna oro. Även hanteringsfrågoma anser förbundet ytterligare hade kunnat analyseras med hänsyn till att hanteringen oftast är gmnden för den reella risken men också för hur den av aUmänheten upplevda risken uppkommer.

Mot den bakgmnd som här redovisats har förbundet med oro reagerat på
att en del av förslagen i belänkandet har en uppläggning och utformning,
som om den schablonmässigt och okänsligt genomförs, skulle ställa den
yrkesmässiga trädgårdsodlingen i en mycket besvärlig konkurrenssituation
och äventyra en fortsalt produktion i många svenska företag.

2.36 Sveriges kemiska industrikontor:

- delar utredningens uppfallning att det finns brister i våra kunskaper om kemiska ämnens och produkters egenskaper från hälso- och miljösynpunkt.

- framhåller dock att förekommande kunskapsluckor icke kan fyUas tiU den nya lagen träder i kraft.

- delar utredningens uppfattning att kemikaliekontrollen behöver förbättras, både förelagens egenkontroll och myndighetskontroUen. Den senare måste dock vara meningsfull, effektiv och mer inriktad på samarbete med och råd åt företagen än rent polisiära uppgtfler - en uppfattning som tyvärr inte återspeglas i betänkandet.

- konstaterar all del råder allvarliga brister i den analys av kemikaliekontrollen som Kemikommissionen presenterar.

Sålunda har Kommissionen i vissa avseenden överbetonat riskaspekten för kemiska ämnen och produkter, särskilt för bekämpningsmedel, till men

Prop. 1984/85:118 95

för samhällets olUta insalser för all söka förebygga att människors hälsa eUer mUjön skadas.

En annan brist är att Kemikommissionen ej nöjaktigt uppmärksammat behovet av prioritering av åtgärder med hänsyn tUI arten och graden av olika risker och tUlgängliga resurser.

En tredje brist är att betänkandet ej avspeglar de svårigheter som företagen möter för att uppfyUa krav i en långtgående kemikaliekontroU och behovet av hjälp och råd från myndighelen.

En Qärde brist är att utredningen i sina praktiska förslag ej tUh-äckUgt beaktat behovet av intemationeU samordning främst med vår största handelspartner — EG. Flera av de framlagda förslagen både i delbetänkandet och i huvudbetänkandet kommer därför att kunna uppfattas som tekniska handelshinder.

En femte brist är att Kommissionen ej ägnat uppmärksamhel åt frågan om hur aUmänhetens oro för kemiska ämnens och produkters ev. inverkan på hälsa och mUjön uppkommer, och informationens betydelse för liUkomslen av denna oro.

En sjätte brist är kommissionens riskfilosofi beträffande bekämpningsmedel - där utredningen driver den argumentationen att aUmänheten är oroad, alltså måste samhäUel skära ned användningen av dessa produkter. Ett sådant synsätt är ovelenskapUgt och olämpUgt som gmnd för kemikaliekontroU.

En sjunde brist är avsaknaden av förslag tUl rationalisering av de myndigheter som berörs av utredningen. Ej heller redovisas acceptabla kostnadskalkyler över de föreslagna åtgärdemas effekt på näringslivet.

Kemikontoret anser således att det föreligger allvarliga brister i analysen av för kemikaUekontroUen väsentiiga problem. Detta förhåUande understryker betydelsen av all de framlagda förslagen gmndUgt bör omarbetas och att stor hänsyn därvid tas till synpunkter som presenteras i remissomgången.

2.37 Kemisk-tekniska leverantörförbundet: Vi fömtsätter all innan förslagen överhuvudtaget framläggs som proposition en gmndlig ekonomisk konsekvensanalys utföres.

En sådan analys skall naturligtvis ses ur del perspektivet all EG i allt väsentUgt har eUer kommer atl genomföra motsvarande reformer samt vad en utbredd nationeU särteglering skuUe innebära för den fria handeln i första hand i Europa.

Vi har i färskt minne ell överilat svenskl kadmiumförbud som har dömts ut av en enig intemationeU expertis och statskontoret i Sverige.

En sådan väsentlig fråga som den framtida kemikaliekontrollen får under inga omständigheter hetsas fram eftersom det visat sig vara svårt att korrigera felaktiga beslut.

KTF håller med kommissionen om att det idag finns brister i kunskap

Prop. 1984/85:118 96

och kontroll både hos företagen och myndigheter. Vi har i själva verkel ännu inle levt upp tiU LHMVs ambitioner och har efter 10 år en dåligt fungerande myndighel. Det hade därför varil naturligare att bygga vidare på nuvarande lagsttftning.

Vi delar utredningens uppfattning atl fömtsättningen för en fungerande kemikaliekontroll är att kunskapsnivån är tilh'äcklig i kemikaliehanteringens aUa led och hos ansvarig myndighet. Utredningen säger vidare alt "IntemationeUt samarbete är nödvändigt för att lösa många av problemen med kemiska hälso- och mUjörisker".

Vi menar att "intemationeUt samarbete" är själva nyckeln tiU att få en bättre fungerande kemikaliekontroU och hur annorlunda hade inte kemikommissionens förslag sett ut om detta hade lagts liU gmnd för kommissionens arbete.

2.38 Miljöförbundet: Mot bakgmnd av kemisamhällets risker för människa och mUjö tiUsattes Kemikommissionen - ett utlovat "flaggskepp" i regeringens miljöpolitik. Du-ektiven andades också en insikt i kemikalieproblematiken och dess orsaker. Som vanUgt fanns även brasklappen om de goda firamtidsutsiktema för kemibranschen, samt dess betydelse för vår ekonomi.

Vi är aUa mer eUer mindre exponerade för kemisamhällets risker. Man kan säga att vi alla är försökskaniner i ett fullskaleexperiment. Mot den bakgmnden erbjuder Kemikommissionens betänkanden inte några avgörande förslag på vägar ut ur experimentet. Snarare tyder förslagen på en anpassning till fortsatt experimenterande på kemibranschens villkor och med skenbara kontroUmöjligheler.

Direktiven har inte uppfyllts vad gäller:

—de gmndläggande kraven på hänsyn tiU hälsa och miljö.

—saneringen av kemikaliefloran.

—godlagbar kontroU över kemikalieflödet i natur och samhälle.

Vidare saknas den nödvändiga analysen av erfarenhetema från dryga 15 års miljövårdsarbete i landet, samt en analys av kemtföretagens agerande i sammanhanget.

Kemikommissionen bygger på och stärker en expertväldessyn på kemikaliefrågoma. Experter isolerade från folkets oro skulle enligt förslagen komma att sitta fast i ett ändlöst sökande efter farliga egenskaper och verkningar för tusentals ämnen och alla deras kombinationer — ett förfarande lika tröstlöst som forna liders alkemisters sökande efter "den vises sten".

I sammanhanget skall dock nämnas atl exempel på hänsyn till folkels oro finns. Det gäller nuvarande lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel i skogen (SFS 1983:428) och den av Kemikommissionen föreslagna nya lagen om spridning av bekänpningsmedel. Där ingår bl. a. ell förbud mot spridning från luften, vdket uppskattas av Miljöförbundet, då vi ser det som ett andra steg mot avgiflningen av våra areeUa näringar.

Prop. 1984/85:118 97

Likaså hoppas vi all förslagel till förordning om miljöfarligt avfall är ett första steg mol en allmän sortering av soporna vid källan. (Detta i sin tur kan rädda oss från dioxinet, om stalsmaklema har mod nog att erkänna det problemet?)

Huvudbetänkandets beskrivning av kemiska risker är korrekt men missvisande. Den beskrivna problematiken är av 60-talskaraktär med DDT, PCB och tungmelaUer i centmm. De nyupptäckta problemen med exempelvis dioxiner bildade vid sopförbränning, spridning av tiUsatla kemikalier i avloppsvattenreningsverken, livsmedlens innehåll av föroreningar och tiUsatser från "kemijordbmkel" respektive livsmedelsindustrin saknas i stort sett. Vi tror inte det beror på okunnighet utan snarare på undfallenhet för kemibranschens krav på fortsatt inflytande. Oviljan att hantera dioxin-problemet ser vi myckel aUvarligl på. Om anledningen tiU detta är prestige och personliga motsättningar är del desto aUvarligare för hela mUjövårdens organisation. Den förlorar i trovärdighet.

KontroUen över kemisamhället föreslås ske med hjälp av en kemikaliemyndighet och ett toxikologiskt råd. Miljöförbundel ser inte dessa förslag som några avgörande framsteg eflersom det i prakliken mestadels blir en omfördelning av befintUga Qänster, samt är en skenanpassning tUl hälso-och mUjövårdens krav, där statiiga besparingsambitioner (i detta fall 20,5 miljoner kronor) väger lyngre.

MUjöförbundet ser kemisamhällets hot mot hälsa och miljö som ett av de allvarligaste miljöproblemen. Den synen delas f.ö. av regeringspartiet. Därför måste kontroUen över kemikaUema få kosla de medel som behövs. I synnerhet gäUer det produktkontrollen, vars register endast är godtagbart i sin fiiUt utbyggda form och sin fulla offentlighet. Den delvis hårda kritUcen mot Kemikommissionen är vårt demokratiskt ställda krav på statsmaktema att ta sina mUjöpolitiska ambitioner på aUvar. Vi vet atl ett samhälle byggt på den av riksdagen beslutade ekologiska gmndsynen kräver stora men nödvändiga förändringar. Vårt råd är: Ändra kurs i tid.

3 Mål för kemikaliekontrollen

3.1 Civilförsvarsstyrelsen: En målsättning bmkar i aUmänhet ge uttryck för en viljeinriktning beskriven i generella termer, som kommissionen även har gjort. Om målel är aUlför högt sall, måste man emellertid vara beredd på all ge avkaU på vissa av önskemålen. För att i ett sådant läge få ut största möjliga effekt av vidtagna åtgärder under genomförandeskedet, kan en etappvis uppbyggnad gmndad på prioriterade delmål vara att föredra. Detta framtvingar även en närmare analys av framlagda förslag.

Eftersom det av kommissionen presenterade belänkandet har en hög ambUionsnivå med många svårfömtsägbara konsekvenser, finns del alltså skäl att överväga ell förverkligande av målsättningen med ett tidsrelaterat uppbyggnadsprogram. 7 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 98

3.2 Socialstyrelsen: I anslutning tiU punkt 6.4 i kommissionens huvudbetänkande, där det sägs att tiUverkare/importör bör välja en så bra produktsammansättning som möjUgt från hälso- och miljösynpunkt, bör det enUgt socialstyrelsens uppfattning anmärkas att i fråga om etanol bör även alkoholpolitiska aspekter uppmärksammas.

3.3 Lantbruksstyrelsen: Allmänhetens oro för kemiska risker torde i första hand vara knuten tiU potentieUa risker för skadUga långsiktseffekter av restsubstanser i Uvsmedel och tiU möjliga sidoeffekter i mUjön. Den som i sitt yrkesarbete hanterar kemiska produkter är dessutom utsatt för specieUa risker i samband med denna hantering. Lantbruksstyrelsen vUl understryka att det för lantbmksnäringamas del bör vara av särskUt intresse att kemikaUekontroUen är effektiv och tUlstyrker förslaget tiU måtformule-ring.

3.4 Statens livsmedelsverk: Många oUka myndigheter bar idag och kommer framdeles att ha behov av kontakter med intemationeUa organ som OECD, IPCS och IRPTC. Det är därför mycket viktigt att det kommer att finnas välfiingerande kanaler meUan myndigheiema. Ett kontaktssekretariat, "National Contact Point", placerat vid kemikaliemyndigheten skuUe kunna ha ansvaret för att inkommande skrivelser/dokument sänds tiU berörda myndigheter och andra intressenter. Sekretariatet skuUe dessutom ansvara för sammanstäUning av svaren.

Kommissionen har också i avsnitt 6.6 påpekat att det intemationeUa arbetet måste ges hög prioritet i myndighetemas arbete. Livsmedelsverket instämmer i detta men viU samtidigt peka på nödvändigheten av att tiUräckliga resurser stäUs tiU myndighetemas förfogande för detta ändamål.

3.5 Statens provningsanstalt: SP instämmer i att huvudmålet för kemikalie
kontroUen är att förhindra att skada uppstår på människor och miljö. De
därav härledda fyra huvudsatserna (avsnitt 6.1) överensstämmer väl med
huvudinriktningen inom arbetsmUjö och yttre miljö.

SP instämmer också i kemikommissionens slutsatser att de ökade kunskaper som nu finns om kemiska ämnens inverksm på människa och miljö motiverar en effektiviserad - och kanske även utökad - kontroll från statens sida av dessa ämnens användning och hantering.

3.6 Statens planverk: Planverkets bevakning av hälsoskyddsfrågoma

---- innebär att verket har ett ansvar för användningen av kemiska

produkter inom byggområdet. Erfarenhetema från tiUsynsverksamheten är att hälsobesvär ofta uppmärksammas först när produktema hunnit marknadsföras — ofta i stor skala - under relativt lång tid och att hälsoef-fektema ofta orsakas av kända ämnen och material som utnytQas inom nya användningsområden. I betänkandet har problemen med ämnen och pro-

Prop. 1984/85:118 99

dukter som är i bmk beaktats. Problemen av ovannämnd karaktär synes dock behöva uppmärksammas bäitre t. ex. genom atl en femle gmndsats för kemikaliekontroUen tUtfogas i avsnitt 6.1 med förslagsvis följande lydelse: Om en kemisk produkt vid användningen orsakal eller misstänks ha orsakal hälsobesvär skaU bebovet av åtgärder för all reducera besvären och av restriktioner för fortsatt användning snarast utredas av ansvarig(a) myndighet(er) och tiUverkare.

3.7 Statens giftinformationscentral: Påpekandet all en epidemiologisk verksamhet kan lämna viktiga bidrag tUl kemikaliekontrollen är hell i linje med de positiva erfarenheter GIC har av epidemiologiska uppföljningar av akula förgtftningar. Vidare kan GIC understryka nödvändigheten av ett nära samarbete mellan olika myndigheter så att bedömningar och åtgärder skall kunna samordnas. Vikten av intemationelll samarbete i dessa sammanhang är enligt GIC: s erfarenhet ell väsentligt påpekande.

3.8 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Det av kemikommissionen angivna, övergripande målet ger enligt SJFR utrymme för en positiv nyordning i kemikaliearbetet. Rådet anser emellertid samtidigt att elt övergripande mål för kemikaliekontrollen också bör rymma den mer offensiva attityden att effektivt och varsamt utnylQa naturresursema. SJFR: s synsätt angående det övergripande målet innebär att rådet anser atl den tredje gmndsatsen något bör modifieras. Det är enligt rådels uppfattning inte alltid givet att riskabla kemiska produkter skall ersättas med andra "produkter" som kan hanteras säkrare. Det kan i stället ofta vara angeläget att ersätta kemiska produkter mpd en hell annan typ av hantering. Delta är förhåUandet bl. a. när det gäller användningen av kemikalier inom jordbmket. Utnyttjandet av kemiska bekämpningsmedel kan där delvis ersättas med andra produktionsformer eUer - altemativt då det gäller bekämpningsmedel - resistenta sorter. Med detla synsätt kan kemikaliekontrollen komma alt inbegripa såväl en annorlunda användning av naturresursema som en förstärkt genetisk forskning och förädlingsverksamhet. Detta gäller särskiU på sikt och om "kemUcaliesnålhet" bUr elt viktigt mål i jordbmks-forskningen och i jordbmkets teknik- och stmktumtveckling. SJFR har fått regeringens uppdrag att ta fram ett forskningsprogram i syfte atl åsladkomma en sådan utveckling.

3.9 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kemikommissionen har be-skrivU fyra gmndsatser för kemikaliekontroUen. Den Iredje gmndsatsen är att sådana ämnen och produkter skall undvikas som kan ersättas av andra ämnen och produkter som medför mindre risker. Denna fråga, den s. k. subslitutionsprincipen, bedömer länsstyrelsen så väsentlig alt den tydligare borde framgå i lagsttftningen.

Prop. 1984/85:118 100

3.10 Svenska naturskyddsföreningen: Kemikommissionen har angett fyra
grundsatser för kemikaliekontrollen, och föreningen har inga invändningar
mot dessa i och för sig. Dock kan iaktlas all beaktandet av den yttre miljön
fått en alltför undanskymd plats i betänkandets olika delar. Människans
hälsa och den yllre mUjön har båda högsta prioritet vad gäller kemikaUe
kontroU, inte minsl därför alt en skadlig påverkan i den yttre miljön — även
om den i förstone kan förefalla röra enbart andra organismer än människan
- i framtiden får återverkan också på människan.

Nuvarande lagsttftning (lagen om hälso- och miljöfarliga varor och mUjöskyddslagen) torde i allt väsentligt motsvara tre av gmndsalsema (nr 1,3 och 4) medan den andra gmndsatsen ännu inte är tUlräckUgt väl uttryckt.

För att genomföra en kemUcaliekontroU krävs att lagsttftningen är ända-målsenUgt utformad. Kemikommissionen har också i sitt förslag ägnat stor uppmärksamhet ål författningsförslag. Föreningen begränsar sig i detta yttrande tUl vissa gmndläggande frågor om författningamas utformning.

TUl ändamålsenligheten hör emellertid också alt resursema för kemikaUekontroUen inte blir alltför små. Det är föreningens uppfattning att resurs-tiUgången varit en mer ingripande orsak tUl att kemUcaliekontroUen för närvarande inte är tiUräckUg än utformningen av gäUande bestämmelser. Kommissionens förslag tiU administrativ organisation har i alltför hög grad påverkats av slrävanden atl hålla statens utgtfter nere för att en tiUräckUg effektivisering av kemikaUekontroUen ska kunna påräknas. Föreningen föreslår därför atl organisationens storlek och kosinader fömtsältningslöst och ytterst skyndsamt utreds särskilt. Det måste därvid uppmärksammas att — även om slatsfinansema kanske är ansträngda — kemikaliekontroUen liksom mUjöskyddet över huvud taget kan vara en sektor där utgtftema kanske måste ökas i motsats tiU många andra sektorer.

3.11 Sveriges industriförbund: Industrtförbundet kan instämma i önskvärd
heten av att förhindra skada på människor och mUjö. Emellertid anser vi
detta vara ett Ulusoriskt mål, eftersom aU mänsklig verksamhet är förenad
med risken för vissa skador. Ett reaUstiskt mål är snarare att så långt
möjUgt söka minska risken för skada. Trafiksäkerheisarbetet är ett exem
pel, där denna typ av säkerhetsfilosofi tiUämpas, eftersom målet "en helt
riskfri" bU-, fåg- eller flygtrafik skulle omöjliggöra användningen av dessa
fortskaffningsmedel.

Industriförbundet vUl tfrågasätta, om det inte i själva verket är den orealistiska målsätlningen som gör atl kemUcommissionens förslag i långa stycken är orealistiska och därför leder tiU ett långtgående reglerings- och övervakningssystem. Den modema synen på myndighetsutövning är annars, att ett större ansvar skaU läggas på företagen - såväl tUlverkare som användare - och att direkt övervakning genom myndigheten minskas tiU förmån för rådgivning och information kombinerad med stickprovskontroll.

Prop. 1984/85:118 101

När del gäller kemikaliekontroll, finns del två särskilda skäl, som talar för lämpligheten av detta synsätt. Dels finns det genom bL a. arbetar-skyddslagsttflningen och företagshälsovården hos de flesta företagen en tradition att arbeta för minskade skaderisker på arbetsplatsen. Dels gör också snabba förändringar i det kemiska produktsortimentet det svårt för en central myndighet att upprätthåUa en aklueU kunskap om i bmk varande ämnen och produkter. Denna kunskap finns i stället hos ifrågavarande industriföretag.

En orsak tiU att kemikommissionens förslag så siarkt betonar konlroU-och övervakningsaspekten är den oro som aUmänheten anses hysa inför användningen av kemikalier och kemiska produkter. Enligt Industriförbundets mening är det en allvarlig brisl i kemikommissionens utredningsarbete, att man inte har övervägt andra metoder än lagsttftning för att dämpa allmänhetens oro.

Vi anser att en väsentligt effektivare melod är en sakligt korrekt information om risker med, och nyttan av kemikalieanvändning, om betydelsen av att kemikaliema hanteras på rätt sätt och att hanterings- och märkningsföreskrifter m. m. bUr kända hos den som använder kemikalier.

Denna upplysningsverksamhel bör bedrivas av såväl myndigheler och politiker som näringslivet. Relevant information om bl. a. risker med bekämpningsmedel och kemikaliemas bidrag till cancerfrekvensen kan lämpligen hämtas från två färska, statliga utredningar, nämligen den s. k. kemikalieutredningen (SOU 1983:10 och 1983:11) och cancerkommittén (SOU 1984:67).

Att, såsom kemUcommissionen har gjort, förUta sig på lagsttftning och övervakning istället för saklig information kan lätt få motsatt effekt på aUmänhetens oro. Resonemangel blir då snarare: om det behövs en särskild "kemikalielag", måste del ju verkligen vara fråga om slora risker.

3.12 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen framhåller som en
gmndsats vid preciseringen av kemikaliekontrollens huvudmål att "ris
kabla kemiska produkter skall ersättas av produkter som kan hanleras
säkrare". Förbundet ser denna precisering som hell självklar.

4 En ändrad lagstiftning

4.1 Tillämpningsområdet

4.1.1 Civilförsvarsstyrelsen: För alt täppa igen vissa luckor i nuvarande lagsttftning föreslås att lagen om hälso- och miljöfarliga varor får namnel Lag om kemiska produkter. Med strikt velenskaplig tolkning är kemiska produkler ett olyckligt ultryck i delta sammanhang eftersom lagen då skuUe reglera ett stort antal produkler som inte kan hänföras till den gmpp

Prop. 1984/85:118 102

som kontrollen egentligen avses innefatta. Visserligen föreslås en avgränsning genom att i en inledande paragraf beskriva lagens syfte, men toUtningsproblem kommer säkert ändock att uppstå.

En sådan skrivning kan dessutom ge allmänheten den uppfattningen att alk som enligt deras förestäUning är kemiska produkter är farligt, vUket långt tfrån är fallet.

4.1.2 Konsumentverket:- Den föreslagna LKP:s tUUämpningsom-

råde kommer att tUl betydande del sammanfalla med MFL:s. Det gemensamma området bUr ännu större än när det gäUer den hittiUsvarande lagsttftningen om hälso- och mUjöfarliga varor. KOV har inga principieUa invändningar mot detta, men det är angeläget alt arbetsfördelningen mellan KOV och den nya kemikaUemyndigheten (KM) blir så klar som möjUgl.

4.1.3 Statens naturvårdsverk:

- anser att tiUämpningsområdet för lagen om kemiska produkter bör begränsas tUl sådana effekter som orsakas genom produktemas kemiska och kemisk-fysUcaliska egenskaper,

- anser att de allmänna principema i lagen om kemiska produkter om skyldighet för envar att motverka skador på människor och i mUjön, liksom skyldigheten att informera om de hälso- eUer miljörisker som är förenade med produkten, bör vara direkt tiUämpUga även på föremål som kan orsaka hälso- eUer miljöskada därför att de innehåUer eller har behandlats med kemiska produkter.

4.1.4 Riksrevisionsverket: - - - anser sig RRV inte kunna tiUslyrka kommissionens förslag att nu införa en ny ramlag inom området (lag om kemiska produkter).

4.1.5 Svea Hovrätt: De nu föreslagna författningarna är s. k. ramlagsttft-ning avsedd att kompletteras tUl sitt innehåll av föreskrifter utfärdade efter bemyndiganden. Hovrätten tfrågasätter dock om inle förslagen i vissa delar utformats så att tillämpningsområdet blivit aUtför vidsträckt eller så att tveksamhet kan uppstå om vad som omfattas av de föreslagna reglema.

I förslaget till lag om kemiska produkter har tillämpningsområdet angivits i 1 § genom att syftet med lagen slagits fast. Därigenom har enligt betänkandet ett stort antal produkter kommit att omfattas av lagen. Hovrätten anser att det av en så gmndläggande bestämmelse klarare borde framgå vilka produkter som faller under lagen och vilka som inte omfattas av dess bestämmelser. Inte minst de i lagen intagna straffbestämmelsema gör det nödvändigt att närmare precisera tillämpningsområdet.

En omständighet som ytterligare kan bidra till alt skapa osäkerhet hos enskUda och företag i frågan om den verksamhet de bedriver omfattas av

Prop. 1984/85:118 103

lagen eUer ej är att skyldigheten att avge responsum enligt 10 § lagen om hälso- och mUjöfarliga varor föreslås bli avskaffad. Denna osäkerhet om tUlämpningsområdel kan leda tiU att lagen inte får avsedd verkan. Hovrätten tfrågasätter också om betydelsen av responsum undersökts och om tUIräckUga skäl anförts för dess avskaffande. Den omständigheten att institutet säUan kommit tUI användning kan ha andra orsaker än att behovet därav skuUe vara Utet.

4.1.6 Kammarrätten i Göteborg: Kammarrätten stäUer sig något frågande inför den del av kommissionens förslag som kan utiäsas redan vid en jänrförelse meUan mbrikema tUl nu gäUande lag om hälso- och mUjöfarliga varor och den nu föreslagna lagen om kenuska produkler. Kommissionen föreslår sålunda att lagen inte bara skaU tUlämpas på sådana kemiska produkter och med kemikaUer behandlade föremål som bedöms som hälso-och mUjöfarUga utan på aUa kemiska produkter. Vid en sådan bestämning av lagens tUIämpningsonu-åde måste det såvitt kammarrätten kan bedöma stå någorlunda klart vad en kemisk produkt är. För kammarrätien framstår aUa förekommande varor som "kemiska" i någon mening. AU materia består ju av kemikalier.

Kommissionen har med begreppet kemiska produkter avsett varor som i en snävare mening framstår som specifikt "kemiska". Någon närmare bestämning av begreppet gör kommissionen inte, men vad kommissionen har anfört i betänkandet ger vid handen att med kemiska produkter åsyftas varor som skall registreras i produktregistret. De varor beträffande vUka så skaU ske är i aUt väsentiigt sådana som förtecknats under vissa avsnitt i gällande tuUtaxa. För en i kemikaliehantering obevandrad tolkare av lagen ger ett på angivet sätt "bestämt" kemikaliebegrepp föga ledning. Kommissionen uppger alt motsvarigheter tiU uttrycket kemiska produkter används i en del andra länders lagsttftning på området, t. ex. Danmark och Frankrike. Humvida denna användning har vållat problem i dessa länder framgår inte.

Kammarrätten kan inte frigöra sig från en aUmän olust inför att i lagsttft-ningssammanhang använda ett så vittfamnande och obestämt begrepp som kemiska produkler. För exempelvis den som avser att tillverka eller importera en vara måste del med hänsyn tiU den i lagen föreskrivna omfattande och koslsamma undersöknings- och informationsplikten vara ett rättssäkerhetskrav att det av lagen på ett tydligare sätt framgår om verksamheten med varan omfattas av lagens bestämmelser eUer ej. Det kan också tfrågasättas om inle denna osäkerhet i förening med lagens vittontfattande tUlämpningsområde och nyssnämnda undersöknings- och informationsplikt kan lägga en hämsko på utveckUngen, som inte står i rimlig proportion liU de hälso- och miljöfördelar som eventuellt står att vinna med det av kommissionen föreslagna tiUämpningsområdet.

Kommissionen anför bl. a. att det finns tecken på att allt fler åtgärder

Prop. 1984/85:118 104

som myndigheterna i fortsättningen bör vidta med stöd av LHMV kan komma att försenas av diskussioner om humvida den aktuella varan skaU anses som hälso- och mUjöfarlig eUer inte. Ett skäl för det föreslagna tiUämpningsområdet skuUe således vara svårigheten att tolka vad som i den nu gäUande lagen avses med hälso- och miljöfarlig vara. Kammarrätten StäUer sig emeUertid frågande tiU vad som kommissionen på s. 144-145 i betänkandet anför om LHMV: s tUlämpningsområde. Enligt kammarrättens uppfattning bör det som föreskrivs i KHMV, den underordnade författningen, inte vara bestämmande för vad som föreskrivs i själva lagen. Det synsätt, som innebär all såsom hälsofarUg vara måsle räknas varje ämne där det finns vissa på velenskapliga gmnder godtagbara skäl att tro att ämnet med hänsyn tUI sin hantering kan medföra skada på människor, förefaUer enUgt kammarrättens bedömning som det rimligaste. De gränsdragningsproblem som uppstår vid en sådan lagtolkning framslår för kammartätten som mindre ägnade att orsaka icke önskvärda bieffekter än om man vid bedömningen av lagens tiUämplighet tvingas ta ställning tiU om den aktuella produkten är att anse som kemisk.

4.1.7 Svenska naturskyddsföreningen: Som redan nämnts förefaller betänkandet ha lagt mindre vikt vid mUjöaspekter än vid direkta hälsoaspekter. Detta torde vara en bidragande förklaring tiU utformningen av delar av förslaget.

Den enda lagsttftning som egentiigen har setts över mera systematiskt är lagen om hälso- och miljöfarUga varor (LHMV). Detta förklaras sannolikt av att kommissionen mest beaktat hälsoskydds- och arbelsmiljöaspekler och inte övriga mUjöskyddsaspekter. Möjligheterna att samspela meUan en kemikalielag och mUjöskyddslagen borde ha utvärderats bättre. Ett effektivt sådant samspel kan också leda tUl etl effektivt resursuinyttjande inom administrationen.

Dock har samspelet med viss mera avgränsad speciaUagsltftning beaktats på ett ofta lämpUgt sätl och flera hittUls besvärande luckor täpps tUl enligt förslaget. Ett undantag ulgör transporter av fariigt gods. Det är tveksamt humvida sådana i normatfaUen bör läggas utanför lagens ramar. Den rättsliga kontrollen av kemiska produkter är komplicerad att genontfö-ra i praktiken, och så länge som speciallagsttftningens kravregler inte i aUt väsentligt harmonierar med "baslagsltftningen" (d.v.s. LHMV) bör bas-lagsttftningen göras komplementärt tUlämplig och regeringen ges befogenhet att för SpecieUa situationer eUer situationstyper meddela undantag.

En genereU iakttagelse är att kommissionen föreslagit mera omfattande ändringar av LHMV än vad som är motiverat för att uppfyUa de fyra ovan nämnda gmndsatserna. De föreslagna ändringama är dessutom i många hänseenden inte ändamålsenliga. I vissa hänseenden innebär de rena försämringar jämförda med LHMV.

Prop. 1984/85:118 105

Föreningens synpunkter i det följande bygger på åsikten alt en lagstiftning bör utformas så

- att lillämpningen blir så klar och enkel som möjligt

- att uppställda mål nås så effekiivt som möjligt

- atl rättssäkerheten för såväl berörd allmänhet som hanterare och andra blir så stor som möjligt

- att tUlgängliga resurser i kombinalion med reglema i högre grad än tidigare leder mot uppstäUda mål.

Hur dessa mål kan nås beror bl. a. i mycket hög grad på hur författningarna utformats. Betänkandet bör inte läggas tiU gmnd för andra författningsändringar än sådana som helt klart behövs för att de uppställda gmndsalsema bättre än tidigare ska kunna uppnås.

Det finns flera skäl tiU att vara försiktig vid ändring av LHMV. Enligt föreningens mening är den lagen i de flesta hänseenden av god klass. Många av dagens missförhållanden som har observerats av kommissionen beror på annal än författningarna. När resursema hos myndigheter, företag och enskilda i form av personal och tid är begränsade måsle dessutom tolkningsproblemen minimeras. Därför bör reglema vara klara.

Detta gäller särskilt reglerna om när en lag över huvud taget är tiUämplig. Lagförslaget avviker från LHMV bland annat genom att inte anknyta tiU effekter av kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper. Utformningen av 1 § innebär ett närmast oinskränkt tillämpningsområde, en slags pro-duktkontrollag. EmeUertid avser inte kommissionen något sådant. De av aUt att döma begränsade utvidgningar av kemikaliekontroUen, som egentligen avses, torde kunna tiUgodoses genom elt bemyndigande som liknar del som nu finns i LHMV.

P.g.a. alt lagtext och motiv i förslagel inte stämmer med varandra, kommer tolkningsproblem att uppstå i praktiken. Sådana problem kommer att anstränga befintUga resurser.

Föreningen föreslår följande:

Innan ytterligare utredningsarbete om en kemikalielagsltftnings tiU-lämpningsområde görs, bör gmndema i LHMV:s begrepp hälso- och mUjöfarlig vara behållas, varvid anknytningen lUl effekler av kemiska eller fysöcalisk-kemiska egenskaper står kvar. Samtidigt bör en bestämmelse kvarstå som bemyndigar regeringen atl uividga lagens liUlämpningsom-råde.

Föreningen viU samtidigt ta upp en angränsande rättsfråga som inte har fått en fullgod lösning i LHMV och heller inte i kommissionens förslag, nämligen frågan om skilda regelsystem för ämnen och beredningar å den ena sidan och föremål som behandlats med ämnen och beredningar å den andra. Ämnen och beredningar är etablerade termer i kemikaliekontroU, och vad som är ett föremål är i och för sig lätt att bestämma. Det borde dock enligt föreningens mening övervägas humvida man genom en omde-finiering av hanteringsbegreppel kunde täcka det avsedda ulan att behöva skriva regler i kategorier av ämnen, beredningar och föremål.

Prop. 1984/85:118 106

Kommissionens förslag om hur bestämmelser om föremål ska bli gällande är enligt föreningens mening opraktiskt och innebär en avsevärd försämringjämfört med LHMV. Detta förhållande torde andra remissinstanser komma att påtala och föreningen avstår därför från en diskussion om förhållandet i detta sammanhang.

I betänkandet beskrivs nu gäUande rätt avseende LHMV: s liUämpnings-område, och därmed också avseende bevisbördan och utredningsskyldigheten, på ett felaktigt sätt. Beskrivningen ger åt LHMV begränsningar som inte har stöd i förarbetena till 1973 års lagsttftning. Detta är viktigt att uppmärksamma vid del fortsatta lagsttftningsarbetel av åtminstone två skäl. Det första är att översyn av en lagsttftning måste gmndas på rättsliga fakta, alltså bland annat på en korrekt uppfattning om gällande rätt. Det andra är alt felaktiga uttalanden i en senare lagsttftningsprodukt kan inte bara återverka negativt på genontförandet av tidigare fattade beslut utan också ge näring åt tveksamhet när det gäller den framtida lagtolkningen över huvud taget.

Enligt föreningens mening måste grundprincipen om att del är tUlverkare och importörer (i första hand) och hanterare i övrigt (i andra hand) som har bevisbördan rörande egenskapema hos de varor de hanterar respektive importerar utgöra en gmndpelare i produktkontrollagsttftningen. HittiUs gällande rätt torde fuUt ut tillgodose detta krav. Att kommissionen tagit miste beträffande gäUande rätt måste aUtså bortses tfrån. Evenluella ändringar i gällande rätt måste därför ske med den största noggrannhet och absolut inle på ett sådant sätt att oklarheter uppstår rörande denna viktiga rättsfråga. Betänkandet måste, såvitt föreningen förstår, i denna del lämnas åt sidan i det fortsatta lagsttftningsarbetet.

Detta hindrar inte att förändringar i klarläggande syfte bör göras för att lägga informations- och utredningsplikt på aUa som tiUverkar eller importerar kemiska ämnen och även — när så är skäligt — föremål.

4.1.8 Sveriges grossistförbund: Kenukommissionen föreslår att nuvarande lag, Lagen om Hälso- och Miljöfarliga Varor, ändras liU Lagen om Kemiska Produkter. Några klara skäl tUl detta kan vi inle se att Kommissionen lagl fram och några stöd i direktiven tUl detta förslag kan inte heUer återfinnas. De förslag Kommissionen lägger fram kan i huvudsak också klaras utan lagändringar. Dessutom finner vi mbriken illa vald. Eftersom det är fråga om kemiska ämnen och beredningar av dessa borde man, om någon ändring överhuvud taget skaU göras, kalla den nya lagen Kemikalielag.

4.1.9 Sveriges industriförbund: Kemikommissionen föreslår att lagen om hälso- och mUjöfarliga varor "modifieras" och får namnet Lag om kemiska produkter. Skillnaden mellan de båda lagama är dock så slor, att det väsentligen är fråga om en ny lag. Industrtförbundet anser, att de eventuel-

Prop. 1984/85:118 107

la brislerna i den nuvarande lagsttftningen (LHMV) är otillräckligt analyserade.

Den kritik som kommissionen riktar mot den nuvarande kemikaliekontroUen (kapitel 7) kan knappast hänföras tUl LHMV. Det är snarare fråga om brister i lagens implementation och möjligen i fråga om resurser.

Tyvärr presenterar kommissionen inte heller någon övertygande behovsanalys för den föreslagna lagen. Förbundet är därför inte övertygat om, att den nya lagen, med i förhållande tUl LHMV väsentiigt utökade befogenheter, förmår lösa de problem som nuvarande, rimligt väl fungerande lagsttftning inte lyckas lösa.

4.1.10 Landsorganisationen i Sverige: I bilagda yttranden bar från såväl Svenska Byggnadsarbetareförbundet som Svenska Träindustriarbetareför-bundel påpekats begränsningar rörande lagsttftningens tillämpning. LO biträder de uppfattningar förbunden frantför och anser att lagen också måste gäUa sådan hantering där damm eller gaser frigörs tiU omgivningen från varor behandlade med kemiska produkler.

4.1.11 Sveriges kemiska industrikontor: Enligt Kemikontorets uppfattning finns det ej anledning att stifta en ny lag. LHMV är endast ett decennium gammal och fyUer väl aktuella behov. Den föreslagna lagen ger egentUgen inget nytt, annat än att den på vissa punkter öppnar för en ökad osäkerhet om lagens krav och myndighetemas behörighel. I stäUet borde man ha analyserat de ev. behov av ändringar som kan föreUgga i nuvarande lagsttftning och därefter sökt infoga dessa ändringar i gäUande författningstext. Först om detta ej varit möjligt, kunde en ny lag övervägas.

Kemikontorets synpunkter på lagsttftningen nedan är endast preliminära, emedan bristen på bakgmndsmaterial i betänkandet försvårar en gmnd-ligare granskning. Ej heUer är det rimligl att tänka sig att en remissinstans skall utföra hela det analys- och formuleringsarbete som normalt borde ha gjorts inom utredningen.

I betänkandet föreslås vidare att lagens benämning ändras från att gäUa "hälso- och mUjöfarliga varor" tUl att avse "kemiska produkter". Det framlagda förslaget bryter därmed mot gmndprincipema i nuvarande lag, i det att man utvidgar vamområdet från att gäUa hälso- eller mUjöfarliga varor tiU alt onrfatta alla s. k. kemiska produkter i aUmänhet, oavsett om de är hälso- eUer mUjöfarUga eller ej. Detta innebär en vidgning av produktområdet från kanske 20 ä 30000 produkter tiU närmare 100000 produkter.

Några klart bärande skäl för en sådan utvidgning har ej presenterats i utredningen. Kemikontoret kan inte ansluta sig tUl förslaget att drastiskt mångfaldiga det vamområde som lagen om hälso- och miljöfarliga varor nu täcker. Endast en smärre formell ändring bör göras, så att lagens mbrik blir "Lagen om hälso- eller mUjöfarliga varor".

En lag om "Kemiska produkter" avlägsnar oss också från den lagsltft-

Prop. 1984/85:118 108

ningsleknik som liUämpas inom EG där lagsttftningen omfattar farliga ämnen och beredningar.

Här uppkommer också vissa terminologiska problem. I såväl lagens mbrik som i den följande texten används beteckningen lag om "kemiska produkler". Begreppet skulle vara liktydigt med "kemiska ämnen och beredningar tillverkade av kemiska ämnen". Valel av beteckningen "kemiska produkter" som synonymt med "kemiska ämnen och beredningar därav" är dock missvisande och oförenligt med gängse terminologi på området. Begreppet "kemiska produkter" förekommer redan i olika sammanhang. Det har t. ex. i både inhemsk och intemationeU statistik en viss bestämd betydelse som är vida snävare än vad förslagel avser. I aUmänhet menar man med kemiska produkter varor hänförliga tUl kap. 28-38 i tuUtaxan, som är byggd på den intemationella CCC-nomenklaturen. Uppenbarligen anser Kemikommissionen, att ett mera vidsträckt vamområde skall omfattas av den nya lagen. Tydligen länker man sig samma vamav-gränsning som tUlämpas i produktregislret. Det bör erinras om att detla har en beteckning produktregistret - som ger möjlighet att fånga upp ett vidare vambegrepp än "kemiska produkler". Det är därför olämpligt att med en vidare syftning använda begreppet "kemiska produkter". Risk föreligger att följden bl.a. kan bli lolkningslvister, där den nya lagens tillämpning på en viss "kemisk produkl" ifrågasätts. Kemikontoret kan därför icke heller av terminologiska skäl anslula sig till förslaget om beteckningen "Lag om kemiska produkter".

4.2 Utredningsskyldigheten

4.2.1 Civilförsvarsstyrelsen: TUlverkare och importörer ålägges långtgående skyldigheter att presentera underlag för bedömning av produkters hälso- och mUjörisker, samt att lämna föreskrifter om deras hanlering. Detta är otvivelaktigt önskvärda krav, men frågan är om dessa kan uppfyllas i den utsträckning som kommissionen avser. En resursinventering på både kontroll- och tiUverkarsidan vore önskvärd.

Största delen av det underlag för bedömning som tiUverkaren respeklive importören kommer att utnylQa, hämtas sannoUkt i första hand från vetenskapliga rapporter och handböcker med redan ulvärderad informalion. I betänkandet sägs då att denne i sådana fall får ta ansvaret för att den gjorda utvärderingen är kortekt. Längre fram påpekas dock att han skaU ha möjlighet att förlita sig på resultat från utredningar som andra har gjort. Dessa två påståenden motsäger varandra.

Det åligger tiUverkare och importörer att ge en bred upplysning om de risker som kan vara förenade med produktens hantering, men bmkaren skall ytterst bedöma risker i det enskilda fallet och hur man skall skydda sig mot dessa. Detta synsätt ger en något oklar ansvarsfördelning och kan få tUl följd att tUlverkaren och importören underiåter att utarbeta tiltförUt-liga anvisningar eller, för att gardera sig, släUer orimliga hanteringskrav.

4.2.2 Apoteksbolaget: Kommissionen lägger stort ansvar på kemikalieleverantören när det gäUer att utreda hälso- och miljöfara med sina produkter. Ansvaret gäUer också att märka och att ge utföriigare produktinformation. Apoteksbolaget stöder detta förslag och har inom sin organisation numera toxikologisk expertis som kan handlägga dessa frågor. Delta är av SärskUd betydelse eftersom apoteken distribuerar kemikaUer och reagens tiU såväl institutioner som tiU privatpersoner. Apoteken är för närvarande den enda legala vägen för privatpersoner att införskaffa gtft.

4.2.3 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen ser

det även som viktigt att ange i lagsttftningen att om tveksamheier föreligger om en vara är ofarlig skall bevisbördan åvUa den som tUlverkar varan.

4.2.4 Ingeiörsvetenskapsakademien: Kommissionens majorilel föreslår
att en ny myndighet inrättas, Kemikalieinspektionen, som dessutom bltf i
viss mån affärsdrivande, eftersom dess Qänster skall avgtftsfinansieras.
Det skaU sälja analyser och tUlstånd, men icke den Qänsl, som kunden
(industriföretaget) skuUe vara mest betjänt av, nämligen det s.k. respon-
sainstitutet. Om kommissionens förslag genonrförs, kommer det alt mins
ka företagens viUighet att ta risker genom höjda kosinader l.o.m. för
inarbetade produkter - och kanske ibland för mycket lämpliga och bra
produkter, som skulle göra samhället betydligt större Qänster än skador.

Akademin anser atl den nya myndigheten bör ha elt responsainstitut.

4.2.5 Svenska arbetsgivareföreningen: Ett annat område där kommissio
nens förslag kan komma att innebära avsevärda problem för industrin utan
att därför minska riskema vid kemikaliehanteringen gäller produktkontrol
len av direktimporterade kemiska produkter. Många företag inom speciellt
process- och verkstadsindustrin är direklimportörer av kemiska produkler
och möter ofta problem att erhålla fullständig informalion från leveranlö-
rema om olika i produktema ingående komponenter. Kommissionens för
slag att föranmäla nya ämnen kommer i hög grad all fördyra produktionen
och t. o. m. omöjliggöra viss typ av produktion. Den extra information som
på så sätt erhåUs om produktema kommer dessulom inte all bidra tiU ökad
säkerhet vid hanteringen. Den eventueUa informationsbrisl som föreligger
kompenseras redan idag genom noggrant utarbetade hanteringsmtiner för
att på så sätt skapa en så säker arbetsmiljö som möjligt.

Problem och kosinader som kan komma att åsamkas direktimportörer genom kemikommissionens förslag, kan belysas med de synpunkter som Saab-Scania, flygdivisionen lämnat lUl SAF. Härav framkommer att kostnadema för företagets kemikaUekontroU idag är ca 1,5 miljon kronor per år och omfattar en rad ohka intema åtgärder för att få en så säker hantering som möjligt.

Genom kemikommissionens förslag måste en lotal produktinformation

Prop. 1984/85:118 110

inhämtas för de ca 250 produkler som idag direktimporteras. De initiala kostnadema för att leva upp tiU den föreslagna lagstiftningen ligger på ca 7 mUjoner kronor vartUl kommer en årUg kostnad av ca 1 mUjon kronor för leveranskontroU och utveckling av analysmetoder för nytiUkomna produkter. Dessa avsevärda kostnadsökningar bedömer företaget inte leda till någon förbättrad hanteringssäkerhet i produktionen.

SAF har i tidigare remissvar även påpekat att om volymsgräns för förhandsanmälan över huvud taget skall användas, bör den sättas så högt att den bltf realistisk i relation tiU de kostnader framtagning av underlag för förhandsanmälan kräver. SAF viU därför återigen upprepa att gränsen 1 ton är en mer realistisk gräns vid vUken en fuUständig förhandsanmälan fordras. Dessutom borde hela tänkesättet med volymsgränser ersättas med ändamålsbestämmelser i samband med ulprovning av nya kemiska ämnen. Med en ändamålsbestämmelse har svensk industri möjlighet att under säkra, förhållanden utföra nödvändiga försök med ett kemiskt ämne innan man kan avgöra om ämnet är användbart under produktionstekniska förhåUanden.

4.2.6 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningens förslag om ökade krav på kemikalietiUverkama att ytterligare fördjupa dokumentationen om preparatens egenskaper och risker samt att ytterUgare bredda informationen tiU användama av preparaten är i högsta grad angelägen för att reducera riskema i samband med hanteringen av dessa.

4.2.7 Sveriges kemiska industrikontor: Enligt industrins uppfattning är det fortfarande lika angeläget att företagen från ansvariga myndigheter kan få elt klart besked humvida en vara är att betrakta som hälsofarlig eUer ej. Detta mot bakgmnd av de avsevärda krav som inträder om varan betraklas såsom hälsofarlig. Emedan såväl den nu föreslagna lagen som LHMV har karaktären av ramlag följer att berörda myndigheler i ökad utsträckning måste bistå förelagen med upplysningar och råd rörande lagsttftningens tillämpning. Del är således en konsekvens av den använda lagsttftningstekniken.

Att responsainstitutet inte ansetts spela större roU under den tid som gått sedan LHMV tillkom beror inte på avsaknaden av intresse för responsainstitutet utan naturligtvis på att ProduktkontroIlnämndenyrån ofta arbetat långsamt med ärenden av detta slag. Det finns exempel på förfrågningar som legal i över 7 år (!) i väntan hos myndigheten. Det skall då understrykas att det frågande företaget lämnat en god dokumentation som belyser ämnets eventuella hälsofarliga egenskaper. En sådan handläggningsordning leder med nödvändighet tiU att berörda förelag anser del meningslöst atl fråga myndigheten. Behovet av besked är dock oförändrat stort i industrin. Del måsle vara rimligt atl industrin av myndigheiema kan begära elt ökal inslag av såväl aUmängiltig rådgivning och vägledning som auktoritativa besked i enskilda ärenden.

Prop. 1984/85:118 Hl

Del kan här nämnas att regeringen nyligen beslutat införa en motsvarande responsaskyldighet vad gäller frågan om en viss vara är att anse som farligt gods eller ej (SFS 1982:923 7 §).

4.2.8 Kemisk-tekniska leverantörförbundet: De utvidgade resursema bör tUl en del användas för att utvidga myndighetens möjlighet att ge företagen vägledning och råd vid bedömning, klassificering och märkning av produkter.

Föreskrifter om responsum (§ 10 i LHMV) bör därför tas med även i en ny lagsttftning.

4.3 Kontroll av ämnen som är i bruk

4.3.1 Civilförsvarsstyrelsen: Civitförsvarsstyrelsen anförde redan i remissvaret över delbetänkandet del angelägna i att en undersökning av ämnen som redan är i bmk påbörjades. Därför tillstyrkes förslaget att ett prioriteringsarbete genontförs för all bedöma vilka förekommande ämnen som bör undersökas och att delta arbete i möjligaste mån samordnas intemationeUt.

4.3.2 Arbetarskyddsstyrelsen: Nya rön skaU rapporteras tUl kemikalieinspektionen. Redan i dag får styrelsen en hel del information av denna karaktär från tiUverkare och importörer. Informationen har stor betydelse för att på ett tidigt stadium möjUggöra åtgärder, t.ex. för att minska expositionen i arbetsmUjön. Styrelsen fömtsätter att kemikalieinspektionen omgående kommer att vidarebefordra information om nya rön tiU berörda myndigheter.

Kemikommissionen föreslår att etl prioriteringsarbete genomförs, som syftar tiU att bedöma vilka i Sverige förekommande ämnen, som det är mest angelägel atl få undersökta. Styrelsen vUl starkt understryka vikten av etl sådanl prioriteringsarbete, så all resurser kan sättas in där de bäst behövs. En sådan bedömning är också komplicerad, varför det är angeläget atl arbetet snarast påbörjas. Styrelsen gör denna typ av prioriteringar bl. a. för beslut om vilka ämnen, som skaU utredas, så att kriterier kan dokumenteras och därefter expositionsgränser fastställas.

4.3.3 Statens provningsanstalt: I belänkandet har föreslagits en första prio
ritering för framtagning av "minimum pre-market set of data" för nya
ämnen på marknaden. Dämäsl skulle en prioritering göras bland ämnen/
produkter som redan finns i bmk med utgångspunkt i risk för människa och
miljö.

SP slöder detla synsätt men viU samtidigt framhåUa att uppbyggnaden kommer att bli en iteraliv och långvarig process.

Detla framslår än tydligare när man sammanstäUer del antal toxikologer som finns inom de myndigheter och institutioner som anges i betänkandet:

Prop. 1984/85:118 112

Toxinfo, SNV, PKN, ASS, SoS, SLV, SML, IVL och FOA. InaUes rör det sig om 100 stycken (delvis inkluderande även labbiträden). Av aUa dessa kan man i realiteten endast räkna med att de anstäUda på nuvarande Toxinfo och PKN kan hjälpa tUl att ta fram, utveckla och kontroUera toxikologisk information om kemiska ämnen. Det i delta sammanhang begränsade antalet undersiryker kravet på smidiga organisalions- och samarbetsformer som behandlats under 3 ovan.

SP anser dessutom att kommissionen borde ha diskuterat problemet om vUka riktUnjer som skaU gäUa för deklaration av i en produkt ingående ämne. Sådana riktUnjer skuUe underlätta för av kontroUen berörda aktörer att besvara frågor av typen: Var går gränsen för att deklarera/icke deklarera ett ämne i en produkt? Är det 1 % som gäUer? eUer är det 1 ppm eller vad?

4.3.4 Försvarets forskningsanstalt: För att säkerstäUa god kvalitet och un
derlätta möjlighelema att utnyttja kunskap erhållen vid toxikologisk test
ning i olika länder bör intemationeUt accepterade regler för testning och
bedömning följas. Endast ett fåtal laboratorier i Sverige har idag en experi
mentell toxikologisk verksamhet som utförs enligt intemationeUt accepte
rade riktUnjer, t. ex. OECD guideUnes. FOA har utvecklat och organiserat
en toxikologisk testverksamhet enligt OECDs riktlinjer, FOA-tox. FOA-
tox utför tester av akut toxitet efter olika administrationssätl, hudsensibUi-
seringstest samt test på subakut eller subkronisk toxitet. FOA har tidigare
utfört långtidscarcinogenesförsök och kan därför i begränsad omfattning
utföra även dessa omfattande studier. FOA-tox utför också toxUcologiska
bedömningar.

Förslagen i kemikommisionens huvudbelänkande kommer att öka behoven av toxikologisk testning och toxikologisk bedömning. Det är för närvarande mycket svårt atl bedöma storleken av denna behovsökning. FOA kan genom FOA-tox möta en del av dessa behov.

4.3.5 Statens industriverk: Industriverket anser kravet att företagen fortlöpande tiU myndigheten skall lämna tUlkommande uppgifter om en produkt som antas vara okända för myndigheten, ehum syftet är alt höja kunskapsnivån, är exempel på krav som inte är tillräckligt väl definierat. Det finns risk att ett sådant krav bedöms oUka såväl mellan förelagen som mellan företagen och myndigheiema vUket kan leda lUl skevheter i konkurtenssi-tualionen.

4.3.6 Karoluiska institutet: Man kan konstalera att för den slora mängd kemiska ämnen och produkter som finns i samhället saknas i mycket stor utsträckning uppgtfler för att bedöma deras bälsofarlighel. Del fordras omfattande resurser för sådana undersökningar, och bedömningen av testresultaten kräver stor kompetens gmndad på kunskaper om och erfarenhet

av toxikologiska problem. När det gäUer bedömning av läkemedel finns i tillverkarledet, hos kontroUmyndigheten och hos förskrivande medicinalpersonal en bred kompetens. Institutet anser det angeläget att en Uka kvaltficerad bedömning görs av andra kemUcalier som kan medföra potentieUa hälsorisker för ett stort antal människor.

5 Risk — nyttobedömning

5.1 Allmänna principer för bedömning av risk och nytta

5.1.1 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket delar kommissionens åsikter vad gäUer kravet på att stärka kunskapsuppbyggnaden inom loxikologi hos de olika myndigheiema. Den nuvarande årliga 2-procentiga reduktionen av myndighetemas resurser kan drabba denna del av myndighetsansvaret. Följdema härav kan inom en inte aUtför avlägsen tid få djupgående konsekvenser.

Livsmedelsverket delar även kommissionens åsikt att arbetet med utvärdering av toxikologiska data inom myndigheiema behöver förbättras. Verkel konstaterar att förslaget ställer ökade krav på resurser och att stalsmaklema måste tiUse att detta behov täcks på respektive myndighet. Som exempel kan anföras att Uvsmedelsverkel saknar kompetens inom statistU(, nödvändig för mer avancerad utvärdering av försöksdjursdata, specieUt cancertester. Den redovisade rationaliseringsvinst som kommissionens förslag skuUe innebära för statskassan kan t.ex. användas för att förstärka den toxikologiska kompetensen inom de olika myndigheterna.

Kommissionen föreslår under avsntft 9.6 att vissa intemationeUt fastlagda riktUnjer för utvärdering av toxikologisk dokumentation (OECD guidelines) skaU användas så långt möjUgt. Detta uttalande måste ses mot bakgmnd av att ovannämnda toxikologiska råd skall utses av regeringen för att harmonisera bedömningama meUan myndigheterna. Riktiinjer för faktabedömningar som skaU göras inom landet måste fastställas av de ansvariga myndigheterna och Uvsmedelsverkel utgår tfrån att dessa myndigheter och det toxikologiska rådet därvid kommer att ta vederbörUg hänsyn tUI ÖECD:s riktiinjer lUcsom tUI aUt annat tUIgängUgt intemationeUt material.

Kommissionens förslag om att myndigheiema bör ha möjlighet att göra eUer låta göra objektiva utvärderingar av redovisade ekonomiska bedömningar med hjälp av kvalificerad ekonomisk expertis hälsas med tUtfreds-ställelse.

Under avsnitt 9.6 rekommenderar kommissionen att statsmaktema bör ge myndigheiema vägledning för arbetet med bedömning av risk och nytta. Livsmedelsverket anser del ytterligt vUctigt att man observerar att det föreUgger två olika slag av riskbedömningsfrågor. Ena slaget är frågor som rör faktabedömningar som t. ex. faroanalys och riskanalys. Dessa bedöm-8 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 114

ningar görs bäst av vetenskapUg personal och den finns tiU övervägande del inom myndigheiema. Däremot välkomnar livsmedelsverket riktlinjer från statsmaktemas sida rörande bedömningar av hur stora skador som kan accepteras från samhällets sida. Detla kan l.ex. gälla hur många cancerfaU som kan tolereras som resullal av ett visst ämne eUer en viss process.

Av det ovanstående framgår att livsmedelsverket stöder kommissionens förslag om att faktabedömningar i toxikologiska frågor klart håUs åtskilda från samhällsvärderingar i det slutiiga ställningstagandet tiU en acceptans av förhåUandet risk-nytta.

Livsmedelsverket är mycket tveksamt liU kommissionens genereUa uttalande under avsnitt 9.6 som innebär att om åsiklema bland vetenskapliga experter är delade hur en viss typ av vetenskaplig data skaU tolkas, bör det administrativa ståUningstagandet normalt ge visst företräde åt den av de vetenskapligt godtagbara tolkningama som utvisar den största risken. Livsmedelsverket anser att det måste ankomma på respektive myndighel, såsom ansvarig för sitt onu°åde, att i krafl av sin egen kompetens avgöra vUken tolkningsmodeU som skaU gäUa i varie särskilt fall.

Under kapitel 9.2, registreringspUktiga kemiska produkter, konstaterar kommissionen att rester av bekämpningsmedel kan förekomma i livsmedel och innebära en viss risk. Kommissionen konstaterar därefter att "Användningen av bekämpningsmedel dessutom kan innebära hälsorisker för berörda arbetstagare". Livsmedelsverket anser att det omvända gäller, dvs. bekämpningsmedel innebär risker för dem som hanterar preparaten men att de dessutom kan förekomma som rester i livsmedel.

Kommissionen konstaterar vidare att risk-nyttovärdering kan påverkas av opinionsströmningar. I detta sammanhang bör man enligt Uvsmedels-verkets mening i minst lika hög grad framhålla myndighetemas möjligheter att genom vederhäftig information påverka opinionsströmningar för att undvika att beslut fattas som är gmndade på felaktiga premisser.

Livsmedelsverket stöder kommissionens förslag under avsnitt 9.6 om atl handläggare, i vars arbete det ingår toxikologiska frågestäUningar, måste ha goda möjligheter att följa med i den internationeUa utveckUngen genom vidareutbUdning ocb genom deltagande i konferenser och seminarier inom och utom landet. Det bör poängteras atl personer med mycket speciella arbetsuppgtfler i bedömningsfrågor annars snabbt kan bli isolerade och tappa nödvändig och viktig kompetens.

5.1.2 Statens strålskyddsinstitut: Vidare delar strålskyddsinstitutet kommissionens uppfattning att en mera enhetiig riskbedömning bör komma tUl stånd.

5.1.3 Arbetarskyddsstyrelsen: Kemikommissionen föreslår atl vissa aUmänna principer skaU fastslås av statsmaktema och gälla som riktiinjer för

myndighetemas bedömning av risk och nytta. Styrelsen anser att den enskUda myndigheten måste med hänsyn tiU sitl ansvarsområde värdera riskema på olika sätt och väga in helt väsensskilda nyttoområden. Av dessa skäl måste eventuella gemensamma principer bli myckel översiktiiga och flexibla.

Styrelsen finner försöken tUl begreppsuppdelning i t. ex. begreppen faroanalys och riskanalys vara oklar. Att riskfilosofiens lermer skUjer sig meUan olika skolor och forskare beror på att det vetenskapliga området riskanalys befinner sig i en snabb och tidig utvecklingsfas. Med hänsyn tUl detta vUl styrelsen tfrågasätta om det inte är för tidigt all standardisera den fackspråkliga terminologin på området. Däremot skuUe det föreslagna toxikologiska rådet kunna vara etl fomm för diskussioner kring riskfilosofi på det toxikologiska området.

5.1.4 Statens miljömedicinska laboratorium: Kommissionen undersiryker
att man bör gynna en utveckling inom det toxikologiska testområdet som
syftar tUl att minimera användningen av försöksdjur, att del är synneriigen
angeläget att utvecklingsarbetet inom detta område förs vidare, och att
Sverige bör bidra där så är möjligt.

SML viU i delta sammanhang starkt understryka den av kommissionen framförda synpunkten, att det är angeläget att när så är möjligt ersätta djurexperimentella tester med försöksdjursfria meloder. Della får emeUertid inte ske under former som medför en ökad risk för alt människor skadas. De försöksdjursfria metoder som har utvecklats för testning inom det toxikologiska området har hittUls varit utomordentiigt framgångsrika när det gäUer att studera och klarlägga mekanismer bakom enskUda, och gmpper av, ämnens toxikologiska verkningar. Nästan utan undantag saknar emellertid dessa försöksdjursfria metoder än så länge möjlighelen att ge ett kvantitativt underlag för en riskanalys. Detta innebär med andra ord att vi fortfarande är hänvisade tiU försöksdjurslestmetodik för atl kunna åstadkomma ett kvantitativt underlag för riskanalysen. Det är därför utom-ordentUgt angeläget att den toxikologiska gmndforskningen rörande verkningsmekanismer för kemiska ämnens toxiska effekter ytteriigare utvecklas, vUket kan ge den nödvändiga gmnden för utveckling av enkla, biUiga och försöksdjursfria testmetoder som kan ge delta kvanlUaliva underiag.

5.1.5 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Som kemikommissionen fram
håller måste det - också enligt rådet - drivas ett långtgående samord
ningsarbete så atl olika vetenskapliga discipliner kan samverka liU en
helhetsbedömning av de data som finns som underlag för bedömningen av
kemikaliernas tUlåtlighet och användning.

5.1.6 Ingenjörsvetenskapsakademien: Akademin vUl kraftigl understryka
I att risker vid hantering av kemikaUer bör vägas mol den nytta, som
I användning av dessa kemikalier kan ge.

Prop. 1984/85:118 116

Från teknikemas och industrins sida finns en allvarlig strävan tiU bästa möjliga lösningar och anpassning till stäUda miljökrav dock under ekonomiskt hänsynstagande. En annan inställning vore helt orimlig för aUvarligl syftande företag. Med ekonomiskt hänsynstagande menas, all man gör en avvägning mellan nylla och skada, så att nyttan blir betydligt slörre än skaderisken av kemikalier. Om nyttan (fördelen) är myckel stor, kan skaderisken tolereras i något större utsträckning än den renl minimala. Givetvis bör man även då reducera den så mycket som möjligt, framför allt genom tekniska försiktighetsåtgärder vid användningen och genom information och utbildning om kända risker.

I betänkandet ges en utförlig beskrivning av riskema medan nyttoaspekten kommer i skymundan. Även om tUlverkama av kemikalier säkerhgen kommer atl framhäva nyttoeffekten, skuUe det ge en bättre balans om nyttodelen fick en utföriigare behandling även i det officiella malerialel.

Nyttorisk analysen bör Ugga tUl gmnd för den prioritering som erfordras för åstadkommande av en ur samhäUets synpunkt effektiv och riktig kemikaliekontroll. Akademin vUl understryka vikten av att sådan prioritering görs på ett objektivt och sakkunnigt sätt, enär annars tiltfäUiga opinionsyttringar underblåsta av massmedia eUer starka gruppintressen kan medföra felaktigt utnytQande av tillgängliga resurser.

5.2 Ett toxikologiskt råd

5.2.1 Socialstyrelsen: Toxikologiskt råd. Vad gäller inrättandet av ett toxikologiskt råd, för samordning av myndigheternas tillämpningar inom det toxikologiska bedömningsområdet, delar socialstyrelsen kommisionens uppfattning att man bör initiera denna verksamhet som en försöksverksamhet.

5.2.2 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket instämmer i kemikommissionens förslag under avsnitt 9.7 om att inrätta ett toxikologiskt råd. Förslaget måste dock utvecklas. Rekommendationer om antal ledamöter, kanslistorlek, finansiering bör anges. Även arbetsformema bör preciseras. Ett förslag tUI lämpligt arbetssätt kan vara att rådet består av ett mindre antal personer som ulser sub-gmpper där speciaUster från och utanför myndigheiema finns representerade och som avhandlar mer specifika frågeställningar som sedan rapporteras tiU och behandlas av det toxikologiska rådet. Rådels arbetsområde bör anges mer i detaQ. För närvarande framgår det inte humvida andra frågor än rent velenskaphga skall behandlas. Som nämns längre fram i remissvaret anser livsmedelsverket att stalsmaklema bör komma med rekommendationer rörande acceptabla risker ur samhällets synpunki och alt dessa diskussioner sålunda inte skall avhandlas av det toxikologiska rådel.

5.2.3 Arbetarskyddsstyrelsen: Om ell toxikologiskt råd kommer tUl stånd, är del viktigt att det inrymmer hög vetenskaplig kompetens. Del toxikologiska rådet skall enligt kommissionens förslag bland annat utvärdera myndighetemas bedömningar av risk och nylla. Arbelarskyddsstyrelsen utgår från atl här egentUgen avses utvärdering av bedömningama av sådana inneboende risker som är toxikologiskt betingade hos kemikalier, vUket det toxUcologiska rådet har kompelens att bedöma. Övriga risker, tUl exempel de som sammanhänger med hanteringen, liksom nyttan av kemi-kaUen är frågor som skiljer sig från myndighet till myndighet och som beror på myndighetens ansvarsområde. Dessa frågor synes inte vara lämpade för behandling i toxikologiska rådet. Styrelsen viU understryka kemUcommissionens konstaterande att rådet självfallet inte skall överta uppgtfler som Ugger på respektive myndighet. Bland annat måste den enskUda myndigheten själv svara för de intemationeUa kontaktema inom sitt ansvarsområde.

5.2.4 Styrelsen for arbetarskyddsfonden: I kapitel 9, "Myndighetemas bedömning av risk och nytta", ges vägledande rikllinjer för myndighetemas arbete på områdel. Vi ser positivt på dessa riktlinjer, som om de fastslås bör komma alt medverka tiU en förhöjd kvalitet i myndigheters arbete på områdel. Delsamma gäller förslagen kring inrättandet av ett toxikologiskt råd. Dock bör prövas om inte fömtsedd utvärdering av myndighetemas och rådets arbele skuUe utföras samtidigt och av utomstående vetenskaplig expertis. En sådan utvärdering skulle också kunna Qäna som underlag för en uppföljning avseende hela frågan om kemikaliekontrollens utveckUng.

5.2.5 Statens giftinformationscentral: I egenskap av den myndighet i landet som ansvarar för akuta förgiftningar bör GIC representeras i detta råd antingen med en ordinarie representant eller genom en av socialstyrelsens representanter, då socialstyrelsen är chefsmyndighet för GIC.

5.2.6 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: I samband med bedömningen av risk - nyttovärdering av olika kemikalier viU rådet framhålla att det inom de berörda myndigheiema behövs expertis med djupgående kunskap om de olika frågor - naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och tekniska - som är aktuella. Det gäller frågor rörande såväl människor som djur och växter. Inte minst gäUer del all öka tillgången till toxikologisk expertis. SJFR tUlstyrker inrättandet av rådet för toxikologiska frågor.

5.3 Rapportering efter en treårsperiod

5.3.1 Socialstyrelsen: Enligt styrelsens bedömning får det anses vara

värdefuUt att i enlighel med kommissionens förslag efler tre år utvärdera denna verksamhet.

Prop. 1984/85:118 118

5.3.2 Statens livsmedelsverk: Verket anser att förslaget i avsnitt 9.8 om att ålägga vissa myndigheter rapporteringsplikt tiU regeringen om sitt arbete med bedömningar av risk och nytta med kemikalier är oklart. Det framgår heller inte varför toxikologiska rådet, som beslår av representanter från dessa myndigheter, skall kommentera de avgivna rapportema. Livsmedelsverket anser att förslaget måste preciseras och all rapportema lämpligen skuUe kunna omfatta en beskrivning om hur arbetet i det toxikologiska rådet har påverkat risk-nytta bedömningeu' inom myndighelen och vad som eventuellt har förbättrats. Kommentarer från toxikologiska rådet över dessa rapporter synes inte fyUa någon funktion.

5.3.3 Riksrevisionsverket: Som ett led i myndighelemas bedömningar av risker med kemikalier föreslås att ett toxikologiskt råd utses av regeringen. I rådet skall bl. a. ingå representanter för de berörda seklormyndighetema och den föreslagna kemikaliemyndigheten. Efter tre års verksamhet skall dessa myndigheter rapportera tiU regeringen om sitt arbele med riskbedömningar varefter det toxikologiska rådet - med samma myndigheter som käma - skaU utvärdera de lämnade redovisningarna. RRV finner denna föreslagna ordning orimlig. Istället bör en utvärdering frislående från ansvariga myndigheter eftersträvas, genom exempelvis intemationeU expertis.

5.3.4 Statens miljömedicinska laboratorium: Vad gäller inrältandet av ett toxikologiskt råd, för samordning av myndighelemas tUlämpningar inom det toxikologiska bedömningsområdet, anser SML att detla är en intressant verksamhet och delar kommissionens uppfattning all man bör initiera den 3-åriga försöksverksamhet som man föreslår.

5.3.5 Styrelsen för arbetarskyddsfonden: I kapitel 9, "Myndighetemas be
dömning av risk och nytta", ges vägledande riktlinjer för myndighetemas
arbete på området. Vi ser positivt på dessa riktUnjer, som om de fastslås
bör komma att medverka tUl en förhöjd kvalitet i myndigheters arbete på
onu-ådet. Detsamma gäller förslagen kring inrättandet av ett toxikologiskt
råd. Dock bör prövas om inte fömtsedd utvärdering av myndighetemas
och rådets arbete skuUe utföras samtidigt och av utomstående vetenskapUg
expertis. En sådan utvärdering skuUe också kunna Qäna som underiag för
en uppföljning avseende hela frågan om kemikaliekontrollens utveckUng.

6 Produktinformation 6.1 Hälsorisker

6.1.1 Konsumentverket: KOV vill erinra om MFL:s gmndläggande krav atl all marknadsföring skall vara vederhäftig och inle får sakna information som är viktig för konsumentema. Ett svårtolkat eller missvisande informationsblad kan i princip inte anses godtagbart.

6.1.2 Arbetarskyddsstyrelsen: Beträffande leveranlörer och deras informationsskyldigheter viU styrelsen tUlstyrka förslaget att vaminformationsblad skall finnas på störte överlåtelseställen. SpecieUt mindre företagare (t. ex. inom måleribranschen) gör sina inköp från exempelvis byggmarknader och kommer då genom den föreslagna kompletteringen av kraven beträffande vaminformationsblad att få tillgäng tUl den för arbetsmUjön väsentiiga information som dessa blad innehåller.

6.1.3 Sveriges grossistförbund: I delbetänkandet föreslås alt Kemikaliemyndigheten får i uppdrag att utfärda regler om att vaminformationsblad skall finnas tiUgängliga på överlåtelsestäUen med större kemikalieförsäljning.

Här menas uppenbarligen att affärer och vamhus som säljer fårger, lim m. m. skall åläggas ha vamittformationsblad på de produkter som säljs. De praktiska konsekvensema av detta och den utomordentligt betungande administrationen som dessa regler skuUe medföra har man uppenbarligen icke någon uppfattning om.

Vi anser förslaget ulomordenligi Ula genomtänkt och hemstäUer att Kommissionens förslag i detta avseende avvisas.

6.1.4 Sveriges köpmannaförbund: Vi delar utredningens uppfattning att
detaljhandeln inte aUtid kan vara kunnig i komplicerade kemisk-tekniska
frågor, utan det ansvaret måste läggas på leverantörsledet. Informationen
bör också i första hand lämnas på produkten eUer på förpackningen. Löst
informationsmaterial i form av prospekt och broschyrer bör undvikas i så
stor utsträckning som möjligt på gmnd dels av att det innebär ell merarbete
i detaljhandeln och dels av atl informationen efter försäljningen lätt kan
komma bort från själva produkten.

I samband med att Kemikommissionens förslag handläggs vidare viU vi erinra otn att det i förslaget tiU ny konsumenlköplag finns en bestämmelse som lägger ansvaret på detaljhandeln för den information som leverantörer för fram direkt till konsument eUer via detaljhandeln utan att detaljhandeln därför aUtid blU informerad om alt sådan information lämnas. Kemikommissionens förslag om att leveranlörer skaU vara ansvariga för produktinformationen tUl konsument bör stäUas i relation tiU Konsumentköpsutredningens förslag på denna punkt. Del finns anledning att koordinera detta regelsystem.

6.1.5 Svenska arbetsgivareföreningen: Om avsikten med förslaget är att
detaljhandeln skall tUlhandahålla vaminformationsblad för konsumentema
måste SAF framföra att förslaget är otiUräckligt underbyggt. De praktiska
konsekvensema för detaljhandeUi kan bli mycket stora och onödigt kost
nadskrävande om konsumenler regelmässigl skall kunna kräva vaminfor
mationsblad. Många mindre företag utnytQar också ofta detaljhandeln för

Prop. 1984/85:118 120

inköp av kemiska varor. I dessa faU kan det däremot vara lämpligt att yrkesmässiga bmkare, t. ex. mindre företag, erhåUer produktinformation vid inhemdling av den kemiska varan.

6.1.6------------------------------ Sveriges kemiska industrikontor: stäUer sig Kemikontoret

avvisande tiU förslaget att i detaljhandeln, på försäljningsstäUen med en störte omsättning av kemikaUer, skaU det finns tiUgängliga vaminformationsblad, inte endast för hälsofarUga kemikalier utan även för icke-hälsofarliga sådana. Utredningen har en så slarvig terminologi att det är oklart om med "kemikalier" här skaU försfås "kemiska ämnen" eUer "kemiska ämnen och produkter". Vid förstnämnda tolkning får föreskriften en begränsad räckvidd, vid den senare bUr den en börda för detaljister, grossister och tiUverkare, — en börda som knappast kan stå i rimUg proportion tUl nyttan av den föreslagna åtgärden.

6.1.7 Kemisk-tekniska leverantörförbundet: KTF avstyrker förslaget om
att vaminformationsblad skall finnas tUlgängliga på överlåtelsestäUen med
störte kemikalieförsäljning.

Ett sådant krav skuUe medföra en alltför krånglig hantering och uppdatering av ett sådant system. Vi tror att det i dessa fall finns enklare sätt att lösa produktinformationen.

6.2 Miyörisker

6.2.1 Konsumentverket: KOV tUlstyrker att kemikaliemyndigheten (KM) ges i uppdrag att snarast utarbeta kriterier för bedömning av kemiska ämnens och produkters mUjöfarlighet och bemyndigas att meddela "bestämmelser om produktiitformation" även för explosiva och brandfarliga varor. KOV tiUstyrker också att KM utarbetar "riktiinjer för produktinformation" tiU konsumentema om mUjöfarlighet. KOV anser att KM bör samråda med KOV innan sådana bestämmelser och riktiinjer faststäUs -detta i syfte att minska risken för att KM: s krav på produktinformation blir oförenliga med vad som gäUer enligt 2 och 3 §§ MFL.

6.2.2 Statskontoret: Kommissionen föreslår vidare att den nya kemikaliemyndigheten skall få ansvar för utformning av bedömningskriterier för och information om miljörisker. Statskontoret ställer sig frågande tUl detta förslag. Enligt statskontorets mening finns inga motiv för att frånta naturvårdsverket detta ansvar.

6.2.3 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: tillsynsnivå för en bedömning av hälsoeffekter. Avsaknaden av enhetUga bedömningskriterier för miljöfara utgör vidare en väsentiig brist i kemikaUekontroUen. Kemikommissionens förslag att låta kemikaliemyndigheten utarbeta kriterier för bedömningen av kemiska ämnens och produkters mUjöfarlighet tiUstyrkes därför.

Prop. 1984/85:118 121

6.2.4 Lantbrukarnas rUcsförbund: LRF tiUstyrker förslagen beträffande

---- informalion m. m. beiräffande olika produkters skadlighel för den

yttre miljön. Samiidigi konstaterar förbundet att della torde innebära icke oväsentliga kosinader för näringslivet.

6.3 Brandfarliga och explosiva varor

6.3.1 CivUförsvarsstyrelsen: Förslaget att kemikaliemyndighelen övertar
sprängämnesinspektionens uppgtfler att fastställa reglerna för produktin
formation om kemiska ämnens brand- och explosionsfarlighet förefaller
orationeUt, eflersom sprängämnesinspektionen även fortsätiningsvis skaU
ansvara för utarbetning av kriterier och ämnesUslor m.m. och den huvud
sakliga kompetensen på området finns där.

Förmodligen skall förslaget ses mot bakgmnden av den tänkta framtida sammansättningen av kemikaUemyndigheten. CivUförsvarsstyrelsen återkommer i detta avseende med synpunkter under kap. 18.

6.3.2 Statens naturvårdsverk: Produktinformation om brandfarUga och ex
plosiva varor skall enligt kemikommissionens förslag höra liU kemikaUein-
spektionens ansvarsområde. Kommissionen vUl på så vis säkerställa alt
regler om produktinformation av oUka slag samordnas. Vidare menar
kommissionen att "för de myndigheter som har att utöva tillsyn över
produktinformation om hälsofarliga varor vore det ett obetydligt merar
bete att låta tiUsynen onrfatta också brand- och explosionsfarliga varor,
eftersom dessa nästan ulan undantag är hälsofarliga" (sid. 147).

Kemikalieinspektionen kommer inte att ha kompetens angående explosiva och brandfarliga varor - den kommer all finnas på sprängämnesin-sf)ektionen. SNV: s och sprängämnesinspeklionens gemensamma vägledning för märkning av kemiska produkter visar atl det går atl samordna föreskrifter från oUka myndigheter. Kemikommissionen menar att "gemensam publicering och liknande åtgårder framstår emeUertid som otUl-räckliga" (sid. 189), men kommissionen motiverar inte varför så skuUe vara faUet. I fråga om vinsler med att samordna tiUsynen av hälsofarliga varor med tiUsynen av explosiva och brandfarliga varor hör del tUl saken att lagen om kemiska produkter inte medger att kemikalieinspektionen ägnar sig åt tUlsyn av explosiva och brandfarliga varor (3 §).

SNV anser att sprängämnesinspektionen skall ha ansvaret för att ge ul föreskrifter om produktinformation om explosiva och brandfarliga varor. Författningsförslagen 8 och 9 bör utgå.

6.3.3 Arbetarskyddsstyrelsen: Det är viktigt att de regler för märkning och
för veuuinformationsblad som skaU gäUa i samband med överlåtelse sam
ordnas. Styrelsen tiUstyrker därför förslaget om att kemikalieinspektionen
i samråd med sprängämnesinspektionen får ulfårda sådana föreskrifter
även om explosiva och brandfarUga varor.

Prop. 1984/85:118 122

6.3.4 Sprängämnesinspektionen: SÄI vUl i detta sammanhang konstatera att det inte visats alt "splittringen" varit större i Sverige än i andra länder och inte heller att denna s.k. splittring varit till nackdel för producenter och konsumenter. Det bör här nämnas att SÄI och PKN haft ell nära samarbete vid utformningen av föreskriftema och framför aUl vid framtagandet av den omfattande informationen om det nya märkningssystemet. Detta samarbete har fungerat väl och inte heller mött någon krUik.

SÄI ser det som naturligt att SÄI även i fortsättningen skall bära ansvaret för märkningsföreskrtfter inom de områden där SÄI har ansvaret för det övriga föreskriftsarbetet. Att överlåta detta ansvar på en annan myndighet ger ett splittrat och konstlat intryck, eftersom man då får en uppdelning av föreskriftsansvaret efter heh andra kriterier än resp. ämnes eUer varas egenskaper. Detta torde ge ett belydande merarbete och göra arbetet mer tungrott, något som inte minst visat sig genom erfarenheter från föreskriftsarbetet i anslutning tUI lagen om transport av farligt gods.

SÄI motsätter sig således med skärpa förslaget att den nya myndigheten skall överta ansvaret för utfärdande av märkningsföreskrtfter rörande explosiva och brandfarliga varor. Däremoi är inspektionen självfallel mycket angelägen att även i fortsättningen ha ett mycket nära samarbete med kemikaliemyndigheten för att på alla sätt underlätta harmoniseringen av de båda myndighetemas märkningsbestämmelser och informationen om dessa. SÄI viu i detta sammanhang peka på det önskvärda i att även arbetarskyddsstyrelsens regler om märkning kommer att ingå i det fortsalla iitfor-mationsmaterialet.

6.4 Otillbörlig marknadsföring

6.4.1 Konsumentverket: Konsumentverket har ingen principieU invändning mot att fall av tfrågasatt otUlbörlig marknadsföring av kemiska produkter anmäls tiU KO av respektive tUlsynsmyndighet. Detta bör leda tiU en effektivare och mera systematisk sanering av reklam och annan marknadsföring på detta område och därmed också bl.a. tiU förbättrad säkerhet på arbelsplatsema. Kemikommissionen har dock inte tUlräckligt penetrerat frågan hur samspelet meUan KO och tiUsynsmyndigheten skaU bedrivas. Kemikommissionens behandling av denna fråga är ytterst summarisk. När det gäller den tänkta arbets- och ansvarsfördelningen meUan tUlsynsmyndighet och KO kan - vUket strax skaU beröras - dessutom sakliga invändningar riktas mot förslaget. Det är enligt KOVs mening nödvändigt atl förnyade överväganden görs i denna del och fyUigare direktiv ges, för att den föreslagna ordningen skaU kunna fungera i praktiken.

KemUcommissionen tycks bygga sitt förslag på fömtsättningen att förhållandet mellan tUlsynsmyndighetema och KO skall vara att likstäUa med det förhållande som idag existerar mellan Konsumentverkets olika sakbyråer och KO (Kö-sekretariatet). En sådan utgångspunki är felaktig. Kon-

Prop. 1984/85:118 123

sumentverkels generaldirektör är samtidigt KO och har i denna egenskap
till sin hjälp ell särskilt KO-sekretariat som slår i daglig, informell kontakt
med verkets fem förhandUngsbyråer för att få bäsla underiag för beslut om
vilka ärenden som skall föranleda ingripanden från Kös sida i form av
talan i MD, förbudsförelägganden etc. med stöd av den marknadsrättsliga
lagsttftningen.--

En framtida arbetsfördelning meUan kemikaliemyndighelen (KM) och KOV/KO bör enligt verkets mening ske huvudsakligen efter följande linjer. (Vad som här sägs om KM gäller också övriga tillsynsmyndigheter). De inledande förhandlingskontaktema med berörda företag sköts av KM. Dessa förhandlingar kan i många faU väntas leda till en rättelse från företagets sida. Om en rättelse inte går att uppnå på frivUlig väg, lämnar KM över ärendet tiU KO. KM har då gjort sin specialistbedöming av de risker som är förknippade med saluhåUandet och den övriga marknadsföringen av den produkt som frågan gäller. Om en konsument gör en anmälan inom kemikalieområdet direkt tiU KOV/KO, så kontaktar verkel KM så fort del finns anledning att kontrollera den grundläggande riskbedömningen eUer i andra avseenden höra KMs mening.

Det ankommer på KO att ta ställning tiU om det är påkallat med ingripande i form av talan i Marknadsdomstolen eller förbuds- eller informationsföreläggande. Erfarenheten visar att det också på detta sladium ofta blu: anledning tiU förhandUngskontakter, som kan leda till en uppgörelse -t. o. m. sedan talan väckts i Marknadsdomstolen. Del kan i praktiken ofta vara oklart i början av en förhandling exakt vilket marknadsföringsproblem som tvisten gäUer och vUken position de båda partema (KOV/KO resp. näringsidkaren) slutligen kommer att inta. Ofta behövs under förhandlingsprocessen kompletterande utredningar om exempelvis produktens hantering i hushåUet eUer konsumentens sätt att uppfatta en viss annons eller en viss förpackningstext. Verket erinrar vidare om att det i ett och samma ärende ibland kan komma i fråga alt tUlämpa alla de tre generalklausulema i MFL (2, 3 och 4 §§).

Enligt KOV: s mening är det mot denna bakgmnd ofta nödvändigt att KO har etl nära samarbete med KM under alla stadier av ärendets handläggning. Sedan ärendet väl överlämnats tUl KO måste det dock vara dennes sak att besluta, om och när ärendet skall avskrivas från vidare handläggning hos KO.

Det får fömtsättas att ett ärende som överiämnats lill KO av en fackmyndighet alltid har sådan vikt att det är påkaUat från allmän synpunkt att saken prövas. KOV har därför inget att invända mot del föreslagna tiUäg-get tiU 22 § instmklionen för Konsumentverket. En annan sak är att den tfrågasätta marknadsföringen vid närmare ulredning kanske kan visa sig vara oantastiig eller att ett ingripande från KO: s sida (i form av domstolstalan etc.) kan te sig onödigt då en rättelse kan uppnås i godo. I sådana fall bör ärendel självfaUet kunna avslutas hos KO med hänvisning tiU detta.

Prop. 1984/85:118 124

(jänrför även avsnittet nedan om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna).

KOV tiUstyrker kemikommissionens förslag om etl tUlägg i 15 § arbetsmiljöförordningen, vilket innebär all tillsynsmyndighet på arbelsmiljöområdel skaU göra anmälan till KO, om den finner talan om förbud enUgt 2 § MFL påkaUad. Bestämmelsen avser bara otillbörlig marknadsföring som är riktad tiU arbetsgivare och åsyftar skydd för de anställda. Den omfattar även marknadsföring av annat än kemiska produkter.

KOV tiUstyrker kemikommissionens förslag att etiska regler för marknadsföring av produkler från kemisk och närstående industri i första hand bör utarbetas av de berörda branschorganisationema själva. KOV vill dock poängtera att verket bör ges liUfälle att uttfrån sin erfarenhet av MFL-tillämpningen och marknadsbevakning ge synpunkier på reglema innan de börjar tillämpas. Om det skulle bli aktueUt att på myndighetsbas utarbeta riktUnjer, så fömtsätter KOV atl det sker ett samråd meUan berörda myndigheter. I vissa faU kan det visa sig ändamålsenligt att KOV utfårdar sådana riktlinjer.

6.4.2 Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsen tillslyrker förslaget att i arbetsmU-jöförordningen införs en bestämmelse om anmälan tUl konsumentombudsmannen om OtUlbörlig marknadsföring riktad lUl arbetsgivare. Bestämmelsen bör dock lämpUgen enbart avse anmälan av styrelsen.

6.4.3 Marknadsdomstolen: Betänkandet innehåller (s. 192—193) vissa uttalanden angående innebörden av marknadsföringslagen (MFL) och dess tiUämpning. Dessa uttalanden är enligt marknadsdomstolens mening otillräckligt underbyggda och oklara tUl sin innebörd. Kommissionen anför bl. a. atl de krav som kan ställas särskilt på marknadsföringen tiU arbetsgivare och på marknadsföringen av kemiska produkter överensslämmer i allt väsentiigt med vad som redan gäUer enligt MFL. Denna fråga torde kräva en närmare belysning. Därvid bör bl. a. beaktas att produktsäkerhetsregeln i 4 § MFL endast tar sikte på konsumenter som är privatpersoner. Vid marknadsföring tiU näringsidkare kan hänsyn lill produktsäkerhet inte tas i samma utsträckning. Rättsläget i dessa avseenden har belysts bl. a. i ärendet KO ./. Miab MerkantU Information AB, marknadsdomstolens beslut 1984:24. Det bör vidare påpekas alt det skydd som MFL ger en arbetsgivare då han förvärvar en vara för sin rörelse inte beror på arbetsgivarens egenskap av näringsidkare utan på att han är "konsument" i den mening som avses i 2 § MFL Qfr prop. 1970:57 s. 88). I vad mån behovet av skydd för de i etl företag anstäUda kan beaktas inom MFLs ram är högst tveksamt.

Vad som här anförts hindrar självfallel inte att otUlbörUghelsbedömning-en enligt MFL kan påverkas av den marknadsförda varans karaktär och användningsområde. Frågan bör dock övervägas mera ingående än som

Prop. 1984/85:118 125

skett i betänkandet. Del kan påpekas att uttalanden av det slag som görs om MFL i betänkandet inte kan påverka lagens tilllämpning så länge ingen ändring sker i lagtexten.

I betänkandet föreslås också all i förordningen om kemiska produkler, arbetsmUjöförordningen och konsumentverkets instmktion las in regler som rör tiUämpningen av 2 § MFL. Förslaget innebär alt konsumentombudsmannen (KO) ej skall ha möjlighet att själv avskriva etl ärende som överlämnats av tiUsynsmyndighet. KO skuUe enligt förslagel komma in i handläggningen först sedan möjlighelema lill friviUig uppgörelse uttömts och då tydligen vara skyldig all väcka talan vid marknadsdomstolen oavsett sin egen bedömning av den aktueUa marknadsföringen. En sådan ordning torde strida mot aUmänna principer för myndigheters ämbelsansvar och framstår inte som sakligt moliverad. Det bör ankomma på KO/ konsumentverket som fackmyndighet att självständigt bedöma om en marknadsföringsåtgärd är otiUböriig och viUca åtgärder som bör vidtas enligt MFL.

6.5 Övrigt

6.5.1 Statens brandnämnd: I kapitel 9 berörs olyckor med explosiva varor samt brandfarliga varor. Brandnämnden saknar en liknande redogörelse för olyckor med kemikaUer som i huvudsak är hälso eUer miljöfarliga. Sådana kemikalier bör enUgl brandnämndens mening hanteras och lagras så att ofrivUliga utflöden kan ålgärdas utan att människor eller mUjön skadas. Brandnämnden anser därför att kemikalieinspektionen bör åläggas att göra upp riktUnjer för hur hälso eUer mUjöfarUga produkter skaU lagras.

6.5.2 Sjöfartsverket: Sjöfartsverket fåster i sin egenskap av transportmyndighet vikt vid att tUlverkare och importörer ålägges skyldighet att utarbeta märkning och produktinformation och vUl härvid påpeka vikten av atl hänsyn då tas liU intemationeU praxis för en ökad harmonisering av regelverken på området.

6.5.3 Konsumentverket: KOV ser med tUlfredsstäUelse att kemikommissionen särskUt uppmärksammat risken för bamolyckor och det arbete på området som KOV redan påbörjai i samråd med bl. a. PKN och Naturvårdsverkets produktkontrollbyrå. EmeUertid tycks även här förtydliganden behöva göras, när del gäller den framtida arbetsfördelningen meUan myndigheiema.

Prop. 1984/85:118 126

7 Kompetenskrav för tillverkning m. m. 7.1 Allmänna synpunkter

7.1.1 Civilförsvarsstyrelsen: I samband med överlåtelse av kemikalier ankommer det på överlåtaren att besitta sådan kompetens att han för bmkaren kan förklara innebörden av risk- och skyddsiirformationen. Dessa kunskaper fömtsättes att byggas upp inom företaget. Tanken är god men frågan är i vilken utsträckning detta kommer tiU stånd och vem som avgör om kompetensnivån är tUtfyllest.

7.1.2 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen viU i lUchet med SML peka på

att kommissionen inte närmare diskuterar vad slags, och hur hög kompetens man skaU fordra, utan överlåter åt ett eventueUt kommande kemika-Ueverk att närmare utforma riktiinjema för detta. Detta måste anses olyck-Ugt eftersom effektema av lagsttftningen i hög grad kommer att vara beroende av på vilken nivå kraven kommer att stäUas. Detta gäUer såväl konsekvensema för ett fuUföljande av lagsttftningens intentioner som koslnadema för näringslivet.

7.1.3 Konsumentverket: KOV tUlstyrker i princip kemikommissionens förslag att den som yrkesmässigt överlåter kemisk produkt skall ha det kunnande som behövs med hänsyn tiU produktens egenskaper, samt att den som yrkesmässigt tiUverkar eUer importereu en kemisk produkt skaU ha tiUgång tiU kemisk och toxikologisk kompetens i den omfattning som verksamheten kräver. Verket anser atl det är mycket viktigt atl konsumenterna från säljaren kan få vederhäftig information om kemiska proegenska-per och hantering.

7.1.4 Statens nuljömedicinska laboratorium: Kommissionen diskuterar

---- inte närmare vad slags, och hur hög kompetens man skaU fordra,

utan överlåter åt ett eventueUt kommande kemikaUeverk att närmare utforma riktiinjema för detta.

SML anser det något olyckligt att dessa kompetenskrav inte närmare specificeras då konsekvensema av en sådan lagstiftning i hög grad kommer att bero på vilken nivå dessa krav kommer att ställas. Detta gäUer både konsekvensema för ett fultföljande av lagstiftningens intentioner och kostnadema för näringslivet. Samtidigt kommer tillgången på toxikologiskt kompetenta individer att ha en avgörande betydelse.

Ett allmänt intryck av de regler och förslag som kommitténs utredning omfattar är att behovet av kvalificerad toxikologisk sakkunskap kommer att öka kraftigt, bl. a. genom alt företagen fömtsätts ha tUlgång till toxikologisk kompetens för att kunna leva upp tUl de krav som den nya lagstiftningen kommer att ställa. Utredningen berör detta i ett avsnitt om toxikologisk informationsverksamhet, vilket bl.a. omfattar ett förslag om kon-

Prop. 1984/85:118 127

troU av den privata konsultverksamheten inom områdel. SML finner del synnerligen angeläget att en sådan kontroll sker för att undvika ett mindre acceptabelt förhållande inom detta område. Man kan möjligen också fömtse ell problem från myndighetemas sida genom detta siarkt och hastigt ökande behov av toxUcologer, vUket kan förväntas driva upp lönelägel för denna begränsade gmpp med följden att myndigheiema kan tänkas få svårigheter att själva behålla kompetent personal.

7.1.5 Lantbrukarnas riksförbund: LRF tUlstyrker förslagen beträffande

krav på kompetens hos de som tUlhandahåller kemiska produkter.

Samtidigt konstaterar förbundet att detta torde innebära icke oväsentUga kostnader för näringsUvet.

7.2 Tillstånd

7.2.1 Rikspolisstyrelsen: Genom 15 § tredje punkten i förslaget tUl förordning om kemiska produkter tiUförs poUsmyndighelema en ny arbetsuppgift. Även om frekvensen av ärenden torde bli ringa, vUl styrelsen erima om statsmaklemas principiella instäUning tiU polisens arbetsuppgtfler. I bl. a. prop. 1980/81:13, sid. 40, framhålls det som angeläget att vid lagsttftning det inte slentrianmässigt läggs på polisen arbetsuppgifter, som kan utföras av annan personal. Vidare bör frågan stäUas i vad mån ärenden i stället kan handläggas på annat sätt än genom poUsen. Styrelsen måste därför mot denna bakgmnd bestämt avstyrka, att poUsmyndighelema åläggs denna nya arbetsuppgtft.

7.2.2 CivUförsvarsstyrelsen: I den sammanfattande inledningen sägs att tillstånd av länsstyrelsen skall krävas för annan än yrkesmässig användning av livsfarliga och mycket farliga varor. Längre fram i kapitlet (11.3 Förslag) föreslås att tiUstånd för samma aktivitet skall lämnas av polismyndigheten på orten, vilket ger ett något förvirrande intryck.

7.2.3 Generaltullstyrelsen: Av betänkandet framgår den centrala betydelsen av en lUlsyn riktad mot tUlverkare och importörer. Det påpekas att för att få en fungerande kemikaliekontroU i hanteringsledet måste den fungera i leverantörsledet. Här kommer tullverkets konlrollverksamhet i samband med import och export in.

Författningsförslagen innehåUer ett flertal vUlkor som berör tullverkets kontrollarbete. Beträffande tiUstånd för import av livsfariiga produkter nolerar styrelsen att förslaget innebär en begränsning av del tillståndsbe-lagda området jäntfört med nuvarande tillståndskrav för import av gtft. TuUverkets arbetstuppgtfter lär dock inte förenklas. Bekämpningsmedel skall ej få importeras utan atl de är registrerade hos kemikaUeinspektionen. Vid jämförelse av 1 § LKP och 20 § FKP torde området som omfattas av regislreringsskyldigheten bli större än det område som för

Prop. 1984/85:118 128

närvarande omfattas av införseltUlstånd, nämligen de bekämpningsmedel som klassas som gtft. (ProduktkontroUnämndens förteckning för 1984 upptar ca 700 produkter, varav ca 50 klassas som gtft. Av de 700 produktema är ca 180 ämnen, varav endast 22 stycken är gtft.)

Styrelsen gör bedömningen atl tullverket torde kunna klara de föreslagna författningsändringarna inom nuvarande resursram.

En fömtsättning för att tuUverket skall kunna upprätthåUa en godtagbar ambitionsnivå i sitt kontroUarbete är dock en god och snabb information om tiUståndsgivning, registreringar, undantag från tiUståndskrav m m. Det är vidare av vikt att tuUverket vidtalas på ett tidigt stadium när föreskrifter och bestämmelser skaU utfärdas med stöd av LKP/FKP eftersom utformningen av sådana förskrifter kommer att påverka tullverkets verksamhet.

7.2.4 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket ifrågasätter nödvändigheten av atl polismyndigheten skall lämna tiUstånd för annat än yrkesmässig användning av livsfarliga och mycket farliga varor som föreslagits under avsnitt 11.3. Länsstyrelsema, som ger tiUstånd för den yrkesmässiga användningen, torde ha bättre kompetens för sådana bedömningar. Detta skuUe dessutom kunna innebära vissa rationaliseringsvinster då frågor av Ukartad karaklär skuUe handläggas av endast en myndighet.

7.2.5 Länsstyrelsen i Uppsala län: Det är oklart om länsstyrelsen

enbart skaU pröva den sökandes kompetens eller också risk och nytta med den produkt tUlståndet avser. När del gäller den första frågan, om kompetensen hos den sökande, kan det vara svårt att ta stäUning tiU vUka krav som skaU ställas. Räcker del med en veckokurs av den typ som lantbmksstyrelsen anordnar (IL) eller behövs det toxikologisk utbildning på högskolenivå? Den andra frågan gäller egentiigen vUken myndighet som skall pröva risk och nytta med en viss produkt i förhållande tUI dess hantering. Enligt kommissionens förslag finns del två sätt alt hindra atl oacceptabla produkter sprids i landet. Det kan ske antingen genom ett förbud från kemikalieinspektionen eUer genom att länsstyrelsen inle ger tUlstånd eUer återkallar givna tiUstånd. Med nuvarande resurser och kompetens hos länsstyrelsema kan en prövning i sak av enskilda produkters egenskaper inte genomföras.

7.2.6 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I avsnittet om kompetenskrav betonas
särskUt behovet av kunskaper om kemiska produkters egenskaper och
effekter i form av t. ex. akut och kronisk giftighet, nedbrytbarhet, bioacku-
mulering m. m. Länsstyrelsen fömtsätter atl yrkesinspektionen får ett stort
ansvar i samband med tillverkning, import och återförsåljning av Uvsfarliga
och myckel farliga varor. Beträffande import och återförsåljning lalas
också om atl kompetenskravet ulgör en bas för den tUIståndsprövning
länsstyrelsen skall göra. VUka andra moment som skall ingå i tUlstånds-

Prop. 1984/85:118 129

prövningen framgår inte av utredningen. Enligt länsstyrelsens mening bör möjlighelema till rationalisering på statlig myndighetsnivå las till vara efler alt man klargjort vad tillståndsprövningen skaU avse.

7.2.7 Sveriges köpmannaförbund: På sid 203 föreslår Kemikommissionen i elt antal alt-satser regler för de som yrkesmässigt försäljer livsfarliga varor och mycket farliga varor. Det talas där om kravnormer för säljare, tillståndsprövning saml att säljare skall vara skyldiga att föra anteckningar om försäljningen. Vi utgår från att förbundel kommer att få delta i det arbele som måste komma tiU stånd beträffande praktiska tillämpningsregler på området.

7.2.8 Svenska arbetsgivareföreningen: I avsnittet Kompetenskrav — återförsåljning sägs att överlåtaren ska veta vem han säljer liU och att han skaU förvissa sig om att det är ett legitimt behov som skaU täckas. Av utredningsförslaget framgår inte på vUket sätl överlåtaren skall gå tiUväga för att konstatera det "legitima behovet". Detta synsätt som kommissionen här uttrycker är helt orealistiskt och praktiskt ogenonrförbart.

8 Bekämpningsmedel 8.1 Allmänna synpunkter

8.1.1 Lantbmksstyrelsen: Enligt förslaget skall kemiska bekämpningsmedel underkastas stränga hälso- och miljökrav. Mot detla finns ingen erinran.

8.1.2 Skogsstyrelsen: De viktigaste användningsområdena för kemiska bekämpningsmedel i skogsbmkel avser behandling av plantor och virke mot insektsskador, bekämpning av lövsly och gräsvegetation i barrträdsföryng-ringar, bekämpning av svampsjukdomar och ogräs i plantskolor samt av-skräckningsmedel mot vUtbetning i skogsplanteringar. Inom skogsindustrien används betydande mängder kemiska medel för impregnering av sågat virke och stolpar, samt för olika ändamål vid framstäUning av pappersmassa.

För flera av de här redovisade användningsområdena är de kemiska behandUngsmetodema överlägsna andra metoder och för vissa saknas idag altemativ till kemisk bekämpning. Del gäUer t.ex. användningen av svampbekämpningsmedel i plantskolor där det torde vara omöjligt att producera taUplantor på friland utan att använda kemiska bekämpningsmedel. Utredningen har inte närmare redovisat vUka konsekvensema av den föreslagna avgtflsfinansieringen av bekämpningsmedelskontroU, tillståndsprövning av spmtutmstning, utbUdnings- och tiUsynsverksamhet kommer all bli för näringslivet. Det är dock klart att avgtflsfinansieringen kommer 9 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 130

att leda tUl höjda priser på bekämpningsmedel vilket har tiU följd ökade priser för många produkter och åtgärder där man idag inte har något altemativ till kemisk bekämpning.

8.1.3 Domänverket: Bland de medverkande i Kemikommissionen finns
ingen företrädare för skogsbmkel. Detta har fått tiU följd att betänkandets
konsekvenser för svenskt skogsbmk på flera viktiga punkter förbisetts.

Kemiska bekämpningsmedel används inom flera viktiga områden i skogsbmkel. Som exempel kan nämnas:

- bekämpning av gräs och lövsly i barrträdsföryngringar (klass 2 och 3)

- bekämpning av ogräs och svampsjukdomar i plantskolor (klass 2 och 3)

- behandling av plantor mot insekter (klass 2)

- behandUng av vtfke mot insekt- och svampskador (klass 1 och 3) Inom ovan angivna områden är kemiska metoder överlägsna altemativa

metoder såväl ur effekt- som ekonomisk synpunkt. För vissa områden saknas idag altemativ tiU kemisk bekämpning. Detta gäller exempelvis användning av fungicider i plantskolor.

8.1.4 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningen anser att det råder stor
osäkerhet om de ekonomiska konsekvenserna av en minskad kemikaliean
vändning (s. 209), trots att denna fråga är väl belyst i olika rapporter och av
kemikalieutredningen som konstaterade att "de kemiska bekämpnings
medlen inom överskådlig framtid kommer att vara nödvändiga hjälpmedel
för att motverka skördenedsättningar". Däremot är osäkerheten stor när
det gäUer bedömningen av de hälso- och miljörisker som är förknippade
med bekämpningsmedelsanvändningen.

Utredningens förslag för att komma bort från dessa risker är i hög grad inriktade på lagstiftning och kontroUåtgärder i import- och försäljningsledet och mindre på rådgivning och tiUsyn i samband med användningen trots att det är vid själva användningen som medlen kan medföra risker för människor eUer mUjö. En föreslagen väg för att nå en säkrare användning är kravet på utbUdning för spiutförare. Denna utbUdning bör dock kompletteras med stickprovsmässiga kontroUer av det praktiska bekämpnings-arbetet för att få en försäkran om att förvärvade kunskaper omsätts i praktisk handUng. Detta tiUsynsarbete fordrar emellertid förstärkning av tillsynsresursema och utbUdning av tiUsynsmyndighelemas personal.

8.1.5 Sveriges grossistförhund: Bekämpningsmedelsavsnittet i förordning
en, såväl som kapitlet i betänkandet, utgör en deprimerande läsning. När
det gäUer kemiska produkter i aUmänhet verkar man acceptera att en
noggrann toxikologisk utvärdering kopplad tUl en god hantering skaU göra
det möjligt att säkert hantera kemikalier. Någon sådan vetenskaplig be
slutsprocess är uppenbarligen, enUgt Kommissionen, icke möjlig vad gäUer
bekämpningsmedel. Dessa skaU, säger man, förbjudas om icke förbudet

Prop. 1984/85:118 ''

orsakar för stor ekonomisk olägenhet. Vad är för stor ekonomisk olägenhet? Är 10 mUjoner totalt i kosinader för samhällel acceptabelt? Är 100 miljoner, 1 mUjard acceptabelt? I ett kärvt ekonomiskt klimat kanske 10 mUjoner är oacceptabelt, medan om rikets finanser någon gång skuUe bU bättre vi kan acceptera kostnader för att bU av med bekämpningsmedel på någon miljard. Varför är synen på bekämpningsmedel så specieU? Man kan icke komma tfrån att Kommissionen har lagit hänsyn tiU den s. k allmänna oron. Denna som framför aUl kommit fram i massmedia och säkeriigen våUat oro tar man tiU intäkt för ovetenskapliga åtgärder. Man kan inte komma tfrån misstanken att man här fallit undan för en överdriven rädsla hos allmänheten, och det kan tfrågasättas om det inte varit lämpligare om man försökt bidra tUl att nyansera bekämpningsmedelsdebatten.

Kemikommissionens förslag beträffande bekämpningsmedlen är belastat med en övertro på att regleringar skaU stiUa allmänhetens oro. Att massmedia lyckats ge aUmänheten uppfaltningen att bekämpningsmedel är lika med gtft måste tUh-ättaläggas genom upplysning och inte ytterUgare regleringar som snarare styrker den felaktiga uppfattningen. Hela detta avsnitt bör således omarbetas tUl elt mer rakryggat, ansvarsfullt och irrfor-mativt bidrag tiU aUas säkerhet och frovärdighet.

8.1.6 Sveriges industriförbund: Kapitiet om bekämpningsmedel innehåller
en lång rad förslag, som får synnerligen negativa konsekvenser för använ
dama och för samhäUsekonomin. Förslagen präglas enUgt Industriförbun
dets uppfattning av ett statiskt synsätt, som inte har kunnal frigöra sig från
den emotionella debatten om kemisk lövslybekämpning.

Kenukommissionen väljer här en utpräglad restriktions- och förbuds-Unje. Genom att föreslå en speciell Lag om spridning av bekämpningsmedel riskerar man, enligt vad Förbundet lidigare anfört i detta yttrande, att öka aUmänhetens rädsla för sådana medel.

8.1.7------------------------- Lantbrukamas riksförbund: Bekämpningsmedelsområdel är

ett utmärkt exempel på ett område där ett vidgat intemationelll samarbete skuUe leda tUl betydande fördelar. Kostnadema för registreringen skuUe kunna minskas samtidigt som myndigheten fortlöpande kunde få tUlgång tUl ny information om effekter av olika preparat. I ett sådant system skuUe en registrering av ett bekämpningsmedel bli beroende av behovel av medlet i respektive land samt om medlet passar för sitt ändamål under de aktueUa odlingsförhållandena.

LRF tUlstyrker att skärpta krav ställs på utformningen av förpackningar för bekämpningsmedel. Förbundel tUlstyrker även förslagen om införande av typprovning och typgodkännande av spmtutmstning samt utvidgade krav på behörighet för den som handhar bekämpningsmedel. Kostnadema för dessa åtgärder bör dock finansieras med avgiften på bekämpningsmedel, då verksamheten ligger väl i Unje med riksdagens beslut angående

Prop. 1984/85:118 132

användning av dessa avgtfter. Vidare behövs en viss övergångstid vad gäller kraven på behörighet, då etl relativt stort antal personer behöver ulbUdas.

8.1.8 Svenska arbetsgivareföreningen: Den ur användarsynpunkt synnerligen olyckliga inställning tiU bekämpningsmedel som belänkandet ger ultryck för förtjänar ett SärskUt bemötande. Kommissionen synes bl.a. utgå tfrån att användning av bekämpningsmedel sker utan koppling tiU etl reellt behov. Så är naturligtvis inte fallet. Tvärtom utgör användningen av bekämpningsmedel en nödvändighet för effektiv produktion, betryggande livsmedelssäkerhet samt säkerhet vad avser arbetsmiljö och omgivnings-mUjö. RimUga avvägningar måste ske på gmndval av väl dokumenterade kunskaper på del aktuella området. SAF vänder sig mot de föreslagna lösningama med genereUa förbud och restriktioner. Genom dessa hämmas utvecklingen mot effektivare produktionsmetoder och säkrare hanteringsmetoder för bekämpning. Sistnämnda gäUer såväl preparat som metoder och teknik för applikation med åtföljande möjligheter att minska dosema.

8.1.9 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: SSR viU understryka betydelsen av att den skogliga fackmyndigheten ges etl stort inflytande vid utformningen av föreskrifter, aUmänna råd m. m. som rör användningen av bekämpningsmedel i skogsbruket.

8.1.10 Sveriges kemiska industrikontor: Kemikommissionens förslag på
bekämpningsmedelsområdet måste betecknas som överteglering. Denna
är ej motiverad av några skador som användningen av modema bekämp
ningsmedel i vårt land skulle ha medfört. En gmndlig överarbelning av de
föreslagna bestämmelserna erfordras enligt Kemikontorets mening.

8.2 Forskning och utveckling för miljömässigt bättre odlingsmetoder

8.2.1 Lantbruksstyrelsen: Kommissionen anför att jord- och skogsbmkel så snart möjligt bör övergå tiU produktionsformer som innebär att man med bibehållen hög effektivitet kommer bort från de risker som dagens användning av kemiska bekämpningsmedel medför.

Målet att "komma bort från" riskema är alltför ambitiöst eftersom det torde avse att heU eliminera dessa. Tänkbara altemativ kan nämligen f n. inte betraktas som heU riskfria. Eftersom kommissionen enligt sina direktiv primärt haft att beakta riskfaktorema är det förklarligt att nyttoeffek-tema enligt lanlbmksstyrelsens bedömning i vissa faU ej beaktas tiUräckligt i förslagen. Om med "bibehåUen hög effektivitet" avses effektiviteten i dagens jordbmk blir uppgtften än svårare och tidpunkten för förverkligandet, "så snart möjligt", avlägsen.

Prop. 1984/85:118 133

Med della konstaterande vUl styrelsen inte på någol säll bestrida att målet är värt att eftersträva. Lantbmksstyrelsen vill hävda atl lantbmksnäringamas mUjöpåverkan måste ägnas mera uppmärksamhet än tidigare. I en strävan alt ta radikala grepp ligger emellertid en risk all förbise de möjligheter som finns att åstadkomma realistiska och snabbt genomförbara detaljförbättringar genom forsknings- ocb rådgivningsinsatser. Exempel härpå är åtgärder för att minimera preparatåtgången, samt utveckling av prognosmodeUer och därpå baserade system för information tUl jordbm-kama.

För att minska riskema med användningen av bekämpningsmedel bör betydligt större resurser satsas på utveckling av utmstning och teknik för spridning, innefattande även utformningen av förpackningarna.

Kommissionen anför att vi måste skaffa oss ökade och bäitre kunskaper om altemativ tiU dagens produktionsformer. Detta bör ske genom en samlad målmedveten satsning på forsknings- och utvecklingsarbete rörande sådana altemativ. Som exempel på åtgärder har bl. a. föreslagits framställning av sorter med resistens mot olika skadegörare.

Lantbmksstyrelsen tUlstyrker detta. Kortsiktigt måsle emeUertid möjlighelema anses begränsade alt påtagligt minska kemikalieanvändningen om effektivitet och kvalitelskrav skall bibehållas. På många håll finns enligt styrelsens mening en övertro på de altemativa odlingsformemas möjligheter.

Beträffande forsknings- och utvecklingsinsatser för alternativa odlingsmetoder vUl lantbmksstyrelsen dock tfrågasätta om de medel (5 milj. kr) som tiUförts skogs- och jordbmkets forskningsråd för ändamålet är tiUräckliga för att kommissionens målsättningar skall kunna uppfyUas. Det är här fråga om många ganska skUda forskningsproblem rörande bl. a. växtnäring, bekämpning av ogräs, svampar, skadedjur m. m. Styrelsen vUl här också peka på växtförädlingen på resistensområdet. Enligt en kartläggning som ulförts inom växtförädlingsnämnden har bara inom detta område betydande förstärkningar eller ca 20 milj. kr per år bedömts nödvändiga för en intenstfiering av resistensförädlingen med någorlunda hög ambitionsnivå i fråga om olika mål och den lid inom vilken de skall uppfyUas.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1983/84:176, SkU 47, rskr 383) skaU intäktema från de särskUda avgtfterna på gödsel- och bekämpningsmedel användas liU utökade insatser ifråga om forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder, bl. a. sådan forskning och rådgivning som kan främja en minskning av behovet och användandet av handelsgödsel och bekämpningsmedel i jordbmket. De forskningsinsatser som här beskrivits är enligt lanlbmksstyrelsens uppfattning exempel på sådana insatser och bör alltså finansieras med inflytande avgtftsmedel.

De altemativa metodema bör studeras med samma noggrannhet och kritiska inställning som man idag studerar de kemiska bekämpningsmeto-dema. Kvalitén hos de producerade livsmedlen bör härvid beaktas. Sam-

Prop. 1984/85:118 134

häUsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenser av andra produktionsformer bör också utvärderas.

8.2.2 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket stöder utredningens åsUct i avsnitt 12 att man i samband med forsknings- och utvecklingsarbete för att eUminera användningen av bekämpningsmedel, bör förvissa sig om alt nya bekämpningsmetoder verkligen innebär mindre hälso- och miljömässiga risker än de tidigare använda. Verket instämmer även i utredningens påpekande om behovet av en utvärdering av redan beslutade åtgärder inom forsknings- och utveckUngsområdet, innan ytterligare insatser övervägs inom området altemativa produktionsmetoder.

8.2.3 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Enligt kemikommissionen finns det "anledning att först utvärdera de redan beslutade ålgärdema innan ytterligare insatser övervägs för forsknings- och utveckUngsarbetet inom detta område". SJFR instämmer i den bedömningen men kan samtidigt konstatera att fördelningen av de medel som inflyter som en följd av avgtften på gödselmedel och bekämpningsmedel ännu inte beslutats.

SJFR har för programarbetet tillsatt en särskild arbelsgmpp. Resultatet av programarbetet beräknas föreligga den I juni 1985.

SJFR viU emellertid redan nu understryka behovet av en gmndläggande forskning som syftar tUl förändringar i produktionstekniken och utveckUng av nya sorter inom jordbmket, vilket innebär ett minskat behov av kemUca-Uer. Det är också av stor betydelse atl man snarasl får tiU stånd etl praktiskt iiuiktat utvecklingsarbete så att dessa förändringar i produktionstekniken kan komma tiU praktisk användning.

8.2.4 Lantbrukamas riksförbund: Riksdagen beslöl våren 1984 att införa
särskUda avgifter på gödselmedel och bekämpningsmedel. Enligt beslutet
skall influtna medel, ca 120 mUjoner kronor per år, användas tiU utökade
insatser i fråga om forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder.
Avgtftema tas ut fr.o.m. den 1 juh 1984. Mot den bakgmnden är det
förvånande att kemikommissionen anser att redan beslutade åtgärder först
bör utvärderas innan ytterligare insatser övervägs för forsknings- och
utvecklingsarbetet inom området. Om syftet är att åstadkomma en säkrare
användning av bekämpningsmedel inom jordbmket på en på lång sikt lägre
nivå än vad som annars skuUe bli fallet, bör förslag snarast lämnas om hur
dessa medel bör användas. LRF har i en särskUd skrivelse till regeringen
1984-09-27 lämnat förslag på inom vilka områden som de influtna medlen
bör användas. LRF vUl ånyo understryka den roU som forsknings- och
utvecklingsarbete samt rådgivning kan spela för att minska användningen
av bekämpningsmedel i jordbmkel och samtidigt minska riskema för ar
betsskador och oönskade effekler på den yttre miljön.

Prop. 1984/85:118 135

8.3 Kraven för registrering

8.3.1 Lantbmksstyrelsen: Kemikommissionen föreslår att det vid registre
ringen av elt bekämpningsmedel görs en behovsprövning både gentemot
altemativa kemiska medel och icke-kemiska metoder. Att andra Ukvärdiga
preparat finns registrerade skaU däremoi icke tiUmätas betydelse vid be
hovsprövning.

Lantbmksstyrelsen har inget att erinra mot en sådan behovsprövning som innebär att ett nytt medel inte får registreras för visst ändamål om det finns ett Uka effektivt men mindre farligt medel alt lUlgå. En sådan bedömning torde göras enligt nu gällande regler.

Kommissionens förslag om en behovsprövning även gentemot ickekemiska bekämpningsmetoder har tidigare framförts av kemikalieutred-ningen. Sådana metoder är t. ex. mekanisk bekämpning av ogräs, resistenta sorter och biologisk bekämpning.

Behovskriteriet ger med den utformning kommissionen föreslår en ny dimension ål kemikaliekontrollen. Den skall inte enbart väga oUka kemikaliers riskbilder mot varandra utan även kemikalier mot växtodlingstekniska åtgärder. Situationen kompUceras ytterUgare av att bekämpningsbehovet är dynamiskt och oavbmtet förändras och dessutom varierar mellan olika delar av landet. Ett preparat har som regel flera användningsområden. Även om man vid registreringen kan skilja ut användningsmöjligheter i vissa grödor och regioner kommer förändringar i angreppssituationen atl kräva dispenser för att undvika förödande skador vissa år.

Ett exempel är resistens mot olika bladfläcksjukdomar hos stråsäd. Vid tidpunkten för ansökan om registrering av ett medel kan finnas sorter med betryggande resistens. Erfarenheten visar dock att resistens mot sådana sjukdomar oftast består endast ett fåtal år. När resistensen bmtits, kan frånvaron av ett bekämpningsmedel som vid ansökningstillfållet bedömdes som onödigt, orsaka stora skador för odlama. Risken för att medlet, om det varil tUlgängligt, skulle använts så länge resistensen var betryggande far anses som liten, eftersom användningen ej varit lönsam.

På gmnd av vad ovan anförts avstyrkes förslaget beträffande behovsprövning gentemot icke-kemiska bekämpningsmetoder.

Kommissionen föreslår anmälningsskyldighet tUl produktregistret för importörer av bekämpningsmedel. Vidare föreslås atl endast i vårt land registrerade produkter får importeras. Lantbmksstyrelsen tiUstyrker dessa förslag och viU specieUt betona vikten av registreringskrav för import. F.n. kan man importera t.ex. i Sverige förbjudna bekämpningsmedel. Brott mot lagsttftningen föreligger inte förrän man börjar använda medlet. Delta är inkonsekvent och missbmk kan inte uteslutas.

8.3.2---------------------- Statens livsmedelsverk: Verket anser i likhet med kommittén

att registrering görs tUl ett villkor för import av bekämpningsmedel.

Prop. 1984/85:118 136

8.3.3 Statens naturvårdsverk: Kemikommissionen föreslår också att en prövning av behovet av ett medel skall göras vid registreringen och att därvid också skaU vägas in andra kemiska och icke-kemiska bekämpningsmeloder. SNV har i sak ingenting emot en sådan ordning men vill betona vikten av att jämföra kemiska och icke-kemiska metoder enligt likartade bedömningsgmnder. Den av kommissionen föreslagna prövningen ger annars möjlighet till ett stort inslag av godtycke.

8.3.4 Riksrevisionsverket: Kommissionen föreslår atl hittillsvarande prövning av bekämpningmedel skall utvidgas tUl att även ontfatta behovsprövning. Onödiga medel, dvs. medel som utan ekonomiska eUer effektivitetsmässiga förluster kan ersättas av mindre hälso- och miljöfarUga medel eUer metoder, skall ej registreras. Enligt RRVs uppfattning skuUe en sådan administrativ behovsprövning vid den föreslagna kemikaliemyndigheten kunna få flera negativa konsekvenser. Bedömning efter skönsmässiga behovskriterier kräver svåra avvägningar som i vissa faU sannolikl skuUe Ugga utanför den tiUtänkta myndighetens centrala kompetens. För dem som ansöker om registrering skuUe avslag på ovan nämnda gmnder ofta te sig oklara. Mycket omfattande utredningar skuUe krävas. Med tanke på de krävande uppgtfler som i övrigt föreslås läggas på den nya myndigheten, ter sig en sådan resursanvändning tveksam.

Ur samhällsekonomisk synvinkel skuUe behovsprövningen kunna leda till icke önskade konsekvenser. TUlverkama av bekämpningsmedel skuUe få svårare att lansera nya medel. Även om vissa nya medel inte uppenbart skuUe vara effektivare än redan existerande medel och metoder, skulle tiUverkama kanske kunna utveckla nya och förbättrade medel med utgångspunkt i det nyintroducerade medlet. Om behovsprövning införs, reduceras tUlverkamas möjligheter att bedriva sådan FoU-verksamhet. Mot bakgmnd av dessa synpunkter anser RRV att behovsprövning inte är lämplig vid registrering av kemiska bekämpningsmedel.

8.3.5-------------------- Statens industriverk: En behovsprövning av detla slag istäUet

för en efterfrågestyrning på marknadens vUIkor ställer sig verket tveksamt till. Industriverket vUl under alla omständigheter understryka att det förhåUandet att andra likartade preparat redan finns registrerade, inte får utgöra tillräcklig gmnd för att avslå registrering.

8.3.6 Sveriges grossistförbund: Kommissionen föreslår också en behovs
prövning av kemiska bekämpningsmedel vid registreringsförfarandet. Vi
motsätter oss på det bestämdaste en sådan regleringsform. Marknaden är
själv den bästa behovsprövaren.

Att testa ett bekämpningsmedel tUl den nivå som krävs för registreringen är mycket kostsamt. Det måste således föreligga ett teoretiskt behov av preparatet för att överhuvudtaget lämna in dokumentationen för registre-

ring. Efter registreringen måsle det visa etl praktiskt och ekonomiskl resullal för användaren. Det slälls således mycket större krav på elt bekämpningsmedel i alla led än på någon annan produktgmpp i samhället med undantag för läkemedel.

ViUcen byråkratisk instans skuUe för övrigl kunna ta stäUning i denna behovsprövning utan att inleda en rad överklaganden. Följande punkler måsle man bl. a. ta hänsyn tiU:

- Risken för utveckling av resistens vid användning av för få altemativa medel.

- Risken för att begränsad konkurtens leder tUl högre priser.

- Behovet av preparat för aUa variabler som t. ex. väderiek, jordmån, odlingsregioner, olika effekt på olUca utsädesvarianter, oUka appliceringsmetoder etc.

8.3.7 Sveriges industriförbund: Kemikommissionen aktualiserar förslagel från Kemikalieutredningen om behovsprövning vid registrering av bekämpningsmedel. Industrtförbundet anser detta vara ett från många synpunkter mycket olämpligt tUlvägagångssält, som dessutom inle lycks ge någon fördel. Den väsentiigaste invändningen från Förbundets sida är all en cenlral myndighet inte skall göra en bedömning, som i vårt ekonomiska syslem ankommer på marknaden, dvs. bmkama av produkten. Del är sedan länge en vedertagen uppfattning i statsförvaltningen, atl cenirala myndigheter inte kan göra bättre marknadsbedömningar än marknaden själv.

8.3.8 Trädgårdsnärmgens riksförbund: Utredningen föreslår i kapklel 12, Bekämpningsmedel, även att en myckel sträng behovspriorilering skall ske i samband med inregistrering av kemiska bekämpningsmedel. Förbundet StäUer sig hell avvisande tUl detla förslag av flera skäl. För del första innebär behovsprövningen att ett mått av subjektivitet införs i myndighelemas agerande och beslut. För det andra kan många av våra svåraste skadegörare idag endast bekämpas effektivt genom att växla preparal vid upprepade bekämpningar. Vidare är möjligheten att tUlgå oUka preparat ett verksamt medel för att motverka rasdtfferentiering hos parasiter. Genom att tiUåta flera likvärdiga preparat på marknaden motverkas en monopolsituation. IstäUet främjas en marknadsmässig prissättning på medlen med möjlighet att begränsa trädgårdsföretagens och därmed konsumenternas av trädgärdsprodukter, kostnader.

8.3.9 Sveriges kemiska industrikontor: Kemikontoret vUl definitivt avråda från atl behovsprövning införes. Inom ramen för de hårda registreringskrav som uppstäUs i Sverige bör det stå leverantören fritt att söka tiUfreds-stäUa marknadens efterfrågan. Marknaden och rådgivningen kommer atl utmönstra de produkler, som ej förmår möla kraven från bmkama.

Prop. 1984/85:118 138

8.4 Omprövning av registreringsbeslut

8.4.1---------------- Socialstyrelsen: anser att utredningens förslag om

tidsbegränsning för bekämpningsmedelsregistrering tUl fem år bör

tillstyrkas--- .

8.4.2 Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen ansluter sig tiU kommissio
nens förslag att registreringen av ell bekämpningsmedel bör tidsbegränsas
och gäUa högst fem år.

Kommissionen föreslår att det i samband med omprövning av registreringar ställs ökade krav på förpackningar och beredningsformer (pulver, flytande m. m.). Lantbmksstyrelsen vUl understryka vikten av delta eftersom såväl förpackningslyp som beredningsform har stor belydelse för säkerheten vid hanteringen av preparat.

8.4.3 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket anser i likhet med utredningen att registrering av bekämpningsmedel bör tidsbegränsas och atl registreringsunderlaget, efter utgången av en registreringsperiod, bör omprövas mot bakgmnd av eventuell ny informalion.

8.4.4 Statens naturvårdsverk: SNV tUlstyrker att registrering av aUa bekämpningsmedel skall tidsbegränsas tiU fem år varefter de skall omprövas.

8.4.5 Arbetarskyddsstyrelsen: Beträffande bekämpningsmedel vUl styrelsen franrföraUt understryka vikten av att tidsbegränsning införs för registrering och atl produktinformationen utformas på s£unma sätl som för övriga hälsofarliga varor.

8.4.6 Statens miljömedicinska laboratorium: Kommittén föreslår att registreringen av bekämpningsmedel skall tidsbegränsas tiU högst 5 år. Detta krav har tidigare franrförts från en expertgmpp inom den s. k. Kemikalieutredningen, i vilken SML var representerad. SML finner starka skäl tala för att förslaget om en tidsbegränsning tUl högst 5 är genontföres med det snaraste.

8.4.7 Sveriges grossistförbund: Registreringslidens längd bör var 10 år med tanke på den långa tid det tar att ta fram denna typ av dokumentation. Det är ju dessutom redan nu bmkligt all ny väsentiig dokumentation kommer myndigheten tUl del kontinuerligt.

8.4.8 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt den nuvarande lagstiftningen är det möjligt för registreringsmyndigheten all när som helst infordra nya uppgifter om ett bekämpningsmedel. Likaså kan registreringen av ett preparat återkaUas. Förslaget om omprövning av registreringen av bekämp-

ningsmedel med 5-åriga intervall torde leda till ökad byråkrati och en viss stelbenthet i hanteringen. Det vore istället bäitre om förelagen blir skyldiga att förse registreringsmyndigheten med fortlöpande information om resp. medel. Detta skulle underiättas av ett vidgal internationellt samarbete meUan registreringsmyndighetema i olika länder. Dämiöver kan det vara rimligt med en omprövning av registreringen vart lionde år med hänsyn tiU den utveckling av nya preparat som sker.

8.4.9 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen föreslår vidare att en
inregistrering skall gälla för en period av 5 år, varefter registreringen skall
omprövas. Förbundel anser denna tidsperiod för kort för atl en fuUständig
utvärdering, med hänsyn tiU risker i användning och effekter på hälsa och
mUjö, skall kunna ske. Enligt förbundet är 10 år ell riktigare intervall
härför.

8.4.10----------------------------- Sveriges kemiska uidustrikontor: Del anföres alt en generell

tidsbegränsning av registreringen i aUmänhet tiUämpas utomlands, varierande från 3 lUl 10 år. Kemikontoret är iitförstått med en sådan tidsbegränsning men finner tiden 5 år för kort. Tiden bör vara 10 år, såvida ej särskUda skäl för tidigare omprövning föreligger. Kemikonlorel utgår vidare från att registreringen gäUer tUl dess att myndighelen avslutat sin granskning av dokumentationen, varvid beslut fallas om ny regisirering eUer avregistrering. I det senare faUet bör skälig övergångslid gäUa.

Det är synnerligen angeläget att arbetet med omprövning av åldre registreringar ej leder tUl att tiden för nyregistrering förlängs. Tvärtom måste den förkortas. Etl års administrativ bandläggning är ett maximum.

8.5 Flygbesprulning och spridning över skogsmark

8.5.1 Lantbmksstyrelsen: Kommissionen föreslår ett generellt förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften. Undanlag skall få medges bl. a. för vissa epidemiartade angrepp av skadegörare som inle kan bekämpas på annnt sätt. Enligt specialmotiveringen tUl spridningslagen, som föreslås författningsreglera principen, kan särskilda skäl också åberopas för att upprätthålla en önskvärd beredskap mol epidemiartade angrepp. Förbudels praktiska mnebörd blir härigenom något oklar.

Krissituationer av det slag kommissionen beskriver som dispensgmn-dande förekommer vissa år, bl. a. när framkomligheten på gmnd av regn är begränsad. Stora värden står då på spel och enskUda lantbmkare kan drabbas hårt. En dispensmöjlighet av det slag kommissionen föreslår skulle dock sannoUkt ha begränsat värde. Efterfrågan på flygspridning av bekämpningsmedel i jordbmksgrödor är f. n. så liten att det är svårt atl upprätthålla en beredskap för epidemiéutade angrepp. Del kan inte fömtsättas att svenska företag kan stå till Qänsl med utmstning för sporadiska

Prop. 1984/85:118 140

insatser, och del nuvarande kravet på svensk utbUdning och tillstånd utestänger i praktiken ulländska företag från tiUfälliga blixtinsatser.

Del föreslagna flygspridningsförbudet lorde således i prakliken innebära att svenskt jordbmk ställs hell utan det katastrof skydd, som även kemikommissionen bedömt vara nödvändigt. Lantbmksstyrelsen avstyrker därför förslaget tUl förbud mol flygspridning. Styrelsen föreslår i stället -som för övrigt även naturvårdsverket föreslagit i sitt yttrande över kemikalieutredningen - att man ser över de regler som gäUer för flygspridning samt att man utarbetar mer preciserade anvisningar beträffande skyddsavstånd och spmlleknik.

8.5.2 Arbetarskyddsstyrelsen: I anslutning tiU förslaget tUl lag om spridning av bekämpningsmedel, 2 §, vUl styrelsen påpeka att när det gäUer skaderisker för arbetstagare i samband med spridning av bekämpningsmedel utfärdar arbetarskyddsstyrelsen föreskrifter med stöd av arbetsmiljölagen. Samtidigt vUl styrelsen framhålla atl spridning av bekämpningsmedel från luftfartyg är att föredra från arbetsmiljösynpunkt. Detta har framhåUils i styrelsens remissvar över betänkandet (SOU 1983:11) Bekämpning av växtskadegörare och ogräs.

8.5.3 Försvarets forskningsanstalt: Det av kemikommissionen föreslagna förbudet mot spridning från luftfartyg avser endast bekämpningsmedel. FOA viU framhålla att det är önskvärt att förbudet ej utvidgas tUl att ontfatta även utspridning av andra kemiska ämnen från luften, eftersom sådan utspridning kan komma att behöva genomföras i andra sammanhang, t. ex. vid försvarsövningar bl. a. i skydd mot kemiska stridsmedel.

FOA anser behovet av ett förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luftfartyg eflersom ämnen som sprids ut från flygplan idag inte helt kan styras tiU önskad plats på marken.

8.5.4 Luftfartsverket: I betänkandet anges att ett flertal fall med ofrivUlig
exponering av personer skett vid bespmtning av åkermark i södra Sverige.
Efter vad som är känt för verket är frekvensen ofriviUiga exponeringar ej
så stor som antyds i betänkandet men om så skulle vara fallet så ligger
ansvaret snarare hos det aktueUa företaget än i frågan om flygbespmtning
vUken kan utföras med stor precision ocb på låg eUer mycket låg höjd.
Flygföraren har en utmärkt överbhck över omgivningen och kan utan
svårighet upptäcka normalt uppträdande personer och större djur samt på
ett tidigt stadium annalkande vägtrafikanter. Vid användning av helikopter
kan mycket stor precision uppnås och spridningen kan ske på vUken
önskad höjd och plats som helst.

Luftfartsverket kan inte se några negativa konsekvenser av alt bespmtning sker från luften fömtsatt att hänsyn tas till personer på marken, skyddszoner upprätthåUs etc. på samma sätt som man bör göra vid mark-

Prop. 1984/85:118 141

bunden spridning. Däremot kan verket se en rad fördelar i flygbespmtning gentemot atl spridningen ska delas upp på ett stort antal händer vilkel blir fallel om flygbespmtning förbjuds. Nedan ges några exempel på sådana fördelar.

—Möjlighet att snabbt koncentrera stora resurser var som helst i landet vid plötsliga och ontfattande angrepp av skadeinsekter,

—bespmtning kan ske även när marken inte bär fordon eUer terrängen gör bespmtningsobjektet oåtkomligt från marken,

—flygbespmtning ger inga skador i växande grödor,

—vid bespmtning från helikopter sker en "omröming" av växtiigheten vUket gör att bekämpningsmedlet utnytQas effeklivare,

—flygbespmtning är enda möjligheten vid uppvuxen skog och bespmtning av trädens övre delar,

—flygföraren är som arbetstagare väl skyddad genom sin placering ovanför och framför utsläppen,

—ett fålal företag vUket medför

högt specialiserade arbetstagare,

personalen utbildad och kan lätl nås för vidareutbUdning och kompletterande instmktioner, kvalificerade personliga skydd kan användas,

— etl fåtal hanleringsställen vUkel medför

specialiserad blandnings- och hanteringsutmslning,

mindre total mängd spUl,

inga restkvantiteter som förvaras olämpligt,

atl spUl, tömda förpackningar bltf omhändetagna och destmerade,

atl tiUsyn lätl kan utövas,

— ett fåtal ulmstningar vUket medför

mindre risk för vattenförorening vid rengöring ingen risk med icke rengjorda ulmstningar.

---- få verksamheter är så slrikl reglerade och står under så sträng

liUsyn som yrkesmässig luftfart. Vid s. k. jordbmksflygning skaU förama
vara utbUdade, godkända och ha en ingående kännedom om aktuella
preparal. Vidare skall företaget hålla anvisningar för förarens och mark-
personalens handhavande av bekämpningsmedel och andra för spridning
från luften akluella ämnen.

I lagförslagets aUmänna motivering anges att dispens från det i övrigt totala förbudet skaU kunna ges vid epidemiartade angrepp av skadegörare som inte kan bekämpas på annat sätt. Verket vUl dock påpeka att vid ett totatförbud kommer Sverige att snabbt utarmas på flygmaleriel, ulmstningar och kunnande. Ev. önskvärd beredskap och beredskapslagring av lämpliga preparat måste därvid upprätthållas genom samhäUets försorg. Kosinaderna för detta kan verket ej beräkna.

Slutiigen vUl verket påpeka vissa känslomässiga skillnader meUan bespmtning från flygplan och från helikopter vilka kan ha betydelse för den

Prop. 1984/85:118 142

av aUmänheten upplevda risken för misstag. Ett flygplan utför sin uppgtft genom upprepade dykningar och stigningar och bespmtningen sker vid en relativt snabb överflygning. Situationen har stora likheter med ett flygangrepp i krig och det är förståeligt om allmänheten uppfattar detta som elt hot. En helikopter rör sig däremot över objektet med hastigheter och efter ett schema som är mer likt det som följs av en markbunden spridare. En helikopterförare kan också vanligtvis landa på platsen för att kontrollera de ciklueUa vindförhållandena. Luftfartsverket vUl därför föreslå att, om förslaget om förbud mot flygbespmtning ej helt avslås, förbudet begränsas tiU spridning av bekämpningsmedel från flygplan.

8.5.5-------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: kan länsstyrelsen inte utan för
behåll ställa sig bakom utredningens förslag om förbud mot flygbekämp
ning över jordbmksmark. Länsstyrelsen anser sålunda atl det finns starka
skäl från arbetarskyddssynpunkt som talar för att flygbespmtning fortsätt
ningsvis bör kunna tiUåtas på åkermark där risken för alt utomstående
genom ofriviUig exposition kommer i kontakt med bekämpningsmedel
bedöms vara Uten eUer obefintlig liksom på åkermark där risken för att
skador på känsliga naturmUjöer eUer vattendrag bedöms vara ringa. Andra
skäl som talar för att flygbespmtning i vissa faU bör tUlåtas är att antalet
sysselsatta med bespmtning totalt setl blir mindre vilket medför att antalet
personer som utsattes för expositionsrisk blir mindre. Antalet personer,
som tiU följd av att behörighetskrav även för klass 2 preparat föreslås,
måste utbUdas blir färre. Skyddszoner skaU enligt länsstyrelsens mening
kunna utiäggas över områden där risk för ofriviUig exposition av utomstå
ende kan föreligga eller där känsliga naturmiljöer eUer vattendrag kan
påverkas negativt av exposition av bekämpningsmedel. Inom skyddszo-
nema skaU flygbespmtning vara förbjuden. Användning av kemikaliesnåla
och kemikaliefria metoder bör främjas inom skyddszonema.

EnUgt ulredningens förslag får lantbmksstyrelsen medge undantag från förbudet mot flygbespmtning om det föreligger särskilda skäl. För all kunna ta tUl vara den lokalkännedom som finns och för undvikande av elt ontfattande remissförfarande som blu följden av utredningens förslag bör frågor om undantag prövas av länsstyrelsen efter hörande av mUjö- och hälsoskyddsnämnden och lantbmksnämnden.

8.5.6 Svenska kommunförbundet: Styrelsen ser positivt på att bestämmel
serna om spridning av bekämpningsmedel, som utfärdals med stöd av
lagen om hälso- och mUjöfarliga varor och bestämmelserna om spridning
av bekämpningsmedel över skogsmark, sammanförs tUl en lag.

Med hänsyn tiU risker för den yttre mUjön och människors hälsa tUlstyrker styrelsen kemikommissionens förslag att det skall införas ett genereUt förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften. Styrelsen noterar med tUtfredsställelse att kommunema förbehåUs rätt all lägga in sitt veto mot de undantag som i vissa faU får medges från förbudet.

8.5.7 Sveriges industriförbund: Även om kemikommissionen själv förordar forskning och utveckling enbart av altemativa odlingsmetoder, kommer naturUgtvis forskning och utveckUng utomlands att leda tUl bättre och säkrare kemiska bekämpningsmedel. Det är därför olämpligt atl nu låsa den svenska situationen genom förbud såsom föreslås betr. flygbespmtning, och som har gjorts betr. lövslybekämpning. Båda förbuden lorde på sikt få konsekvenser, som inte försvinner automatiskt, när förbuden upphävs senare.

8.5.8 Lantbrukarnas riksförbund: Kemikalieutredningen föreslog 1983 att ett genereUt förbud skulle införas mot spridning av bekämpningsmedel från luften med undantag för situationer med epidemiartade angrepp av skadegörare. LRF avstyrkte detta förslag i sitt remissvar över utredningen. Det förs nu ånyo fram av kemikommissionen. Förbundet konstaterar att om förslaget genontförs så innebär detta att vi inte kommer atl ha möjUghet alt effektivt bekämpa skadegörare i samband med epidemiartade angrepp. Betydelsen av ett undantag i lagsttftningen för sådana situationer är negligerbar. Detta kan leda tUl stora ekonomiska förluster för jordbmkel i sådana situationer. Detsamma gäUer vid exceptionellt dåliga väderförhållanden, då det inte är möjligt att bekämpa skadegörare på marken.

8.5.9 Landsorganisationen i Sverige: LO viU också notera att det förbud som föreslås mot flygbespmtning kan innebära hanteringsproblem vid användandet av bekämpningsmedel. Detta kommer atl innebära krav på Arbetarskyddsstyrelsen att ta ansvar för att betryggande förhandsgranskning av bespmtningsaggregat och ulmstningar sker, utarbetande av skyddsregler och kontroU av att dessa följs, samt att det kommer tUl stånd forskning om och uppföljning av hälsotUlståndet hos länt- och skogsarbetare.

8.5.10 Svenska arbetsgivareföreningen: viU SAF föreslå att förbudet mot bekämpning från luften omprövas. I varje fall bör spridning med helUcopter undantas från förbudet då träffsäkerheten i della faU torde vara tilh-äckligt god. Dessulom är metoden atl föredra ur arbelsmUjösynpunkt. Den föreslagna dispensmöjligheten vid epidemiartade angrepp torde praktiskt sett sakna värde eftersom någon flygbespmtningsresurs inte lorde finnas att tUlgå efter införande av totatförbud då det är oekonomiskt att hålla en beredskap med sådana resurser.

8.5.11 Sveriges skogsägares riksförbund: Först viU riksförbundel emeUertid upprepa det krav som finns från skogsbmkarled att få vidgad möjlighel använda herbicider vid lövröjningsarbelet. Behovet har dokumenterats i flera utredningar. Inför den nu gällande lagen fömtskickade SSR en utveckling som skuUe stå i strid med de av riksdagen antagna riktiinjema för

Prop. 1984/85:118 144

skogsbmkel och som skuUe innebära en ojämUk behandling av skogsbm-kare i skilda kommuner. Den enskilde skogsägaren skuUe bli helt utlämnad till kommunala majoritetsbeslut utan möjlighet att få sin sak prövad i högre mstans. SSR gjorde också myndigheiema observanta på att metoder där enskUda stammar behandlas borde kunna undanlas från totatförbud inom områden där kommunen annars önskat totatförbud mot ytspridning. SSR kan nu konstatera att kommunema hårddragit sina möjligheter att förbjuda bekämpningsmedel mot lövsly i skogsbmkel. Mol bakgrund av de infriade farhågoma och de motiv som tidigare lagts fram bör enligt riksförbundet lagstiftningen utformas så att skogsbmkel ges praktiska möjligheter atl utföra kemisk lövröjning där det skogsvårdsmässigt, ekonomiskt och ar-betshygieniskt sett är motiverat.

8.6 Typgodkännande av bespnitningsutrustning

8.6.1 Lantbruksstyrelsen: Spridningstekniska faktorer av betydelse för be
kämpningsresultat och miljöeffekter är bl. a. vätsketryck, spridningsram
pens höjd och utformning samt spridartypen. Spridama är lätt utbytbara.
Det är alltså i huvudsak andra faktorer än spmtans gmndkonstmklion som
avgör resultatet av behandUngen.

Förslaget om typgodkännande av bespmtningsutmstning, enligt lagtexten "anordning för spridning av bekämpningsmedel'', kan enligt lanlbmksstyrelsens mening leda tiU all utiändska och marknadsledande företag slutar att marknadsföra sin utmstning i Sverige på gmnd av höga introduktionskostnader. Marknadsföringen av ny och i många fall miljövänligare teknik i jordbruket försenas därmed. Utvecklingsarbetet på detta område är iniensivt och inriktat på exaktare spridning och minimering av bekämpningsmedelsåtgången.

I motiveringen tUl författningstexten talas om "bespmtning" men som nämnts finns även andra metoder för spridning. Det framgår ej om utmstning för dessa ontfattas av förslaget.

Lantbmksstyrelsen är mot bakgmnd av ovanstående och de administrativa svårigheter som aUtid följer med bestämmelser av denna art tveksam till att krav på typgodkännande av bespmlningsutrustning införs. Om förslaget genomförs bör godkännandet endast omfatta sådana detaljer som är väsentUga med hänsyn till avsikten med lagsttftningen, t. ex. spridare.

8.6.2 Statens naturvårdsverk: SNV tUlstyrker förslaget om att införa typprovning och typgodkännande av spmlutmslning.

8.6.3 Försvarets forskningsanstalt:- Utspridning från marken kan

också innehålla avdriftsproblem varför FOA slöder förslaget om godkännande av utspridningsulmslningar. För att få bättre underlag vid medgivande av undantag från förbudet om flygbespmtning föreslår FOA atl

Prop. 1984/85:118 145

avdrtftsproblematiken vid olika vind-, terräng- och vädersituationer och olika utspridningssätt klargörs noggrannare genom teoretiska beräkningar och vissa praktiska försök. Avdrifl från markbaserad utspridning är också beroende av vind-, terräng- och turbulensförhållanden. FOA föreslår därför att man vid typgodkännande av utspridningsutmslningen lar hänsyn till detta genom att ordna test med olika vind/terräng/turbulens-förhållanden och/eller komplettera med teoreliska beräkningar.

8.6.4 Statens maskinprovningar: I kommissionens belänkande föreslås bl. a. att ett system för typprovning och typgodkännande av spmtutmstning iirförs. Det föreslås vidare, att statens maskinprovningar ges i uppdrag att utarbeta lämpliga provningsmetoder i samarbele med vissa myndigheter.

Maskinprovningama förklarar sig beredda att åta sig ell sådant uppdrag.

Vi utgår tfrån, att det samarbete, som utredningen anser skall bedrivas med bl. a. statens provningsanstalt, i den här frågan avser samarbete med statens mät- och provråd, som är central förvaltningsmyndighel i frågor om officieU provning. Mät- och provrådet bör alltså ges lUlfaUe all ytlra sig över utredningen.

Statens maskinprovningar har genomfört ett flertal aUmänna, konsumentupplysande provningar av lantbmksspmtor. En översiktiig redogörelse för dessa provningar har lämnats i vårt remissyttrande över betänkandet

om bekämpning av växtskadegörare och ogräs (SOU 1983:11 ).

Provningarna har visat på brister i den tekniska utmstningen för ogräsbekämpning. Maskinprovningama vet av erfarenhet från andra områden, att en utökad opartisk provning kommer att förbättra både kvaliteten på det arbete, som utförs med lantbmksspmtor och del tekniska utförandet på själva spmtutmstningen, vilket kommer att underlätta en rationell bespmtning.

Sedan 1974 gäller svensk standard SMS 2877, Lantbmksspmtor, provning ocb SMS 2878, Lantbmksspmtor, hydrauliska spridare, provning. Standarderna beskriver förfarandet vid laboratorieprovning. Vid våra provningar har vi följt dessa standarder och dessutom genomfört provning i praktisk drift samt gjort sUtprov med spmtomas pumpar, mätt sprängtryck hos ledningar och slangar m. m.

Det är sannolUct möjUgt, att tUl stor del dra direkt nytta av hittUls genomförda provningar och befintUga standarder vid ularbelande av provningsmetoder och -program för en obligatorisk kontroll. Detta utesluter dock inte, att arten och omfattningen av metodutvecklingsarbetet förmod-Ugen kommer att stäUa krav på de föreskrivande myndigheiema att finansiera sådan metodutveckUng.

En kommande provning - obligatorisk kontroU - på det aktueUa området kommer defmhionsmässigt att hamna under lagsttftningen om riksprovplalser. Maskinprovningama är beredda att åla sig ansvaret för den 10 Riksdagen I984I85. I saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 146

officiella provningen - obligatorisk kontroll - av de tfrågavarande maski-nema. Frågan, om del skall utses en särskild riksprovplals för områdel är bl.a. beroende av omfaltningen på den provning, som kan komma alt föreskrivas.

Utredningen tar inte upp de mUjömässiga konsekvensema och behovet
av provning av leknisk utmstning för gödselspridning. Som Maskinprov
ningama framhållit i sitl remissvar över SOU 1983:10 lalar starka

miljömässiga skäl för att frantföraUt bredspridande konstgödselspridare blir opartiskt provade. Maskiner för gödselspridning och bespmtning används ofta i olika led i en ralionellt mekaniserad vegetabilieproduktion. Det bör därför vara naturligt att i föreskrtftssammanhang behandla provning och tekniska krav på lantbmksspmtor och gödselspridare samtidigt.

Eftersom flera föreskrivande myndigheter enl utredningens förslag bör StäUa de tekniska kraven, är del angeläget att dessa myndigheter åläggs att samordna sina föreskrifter såväl vad gäUer kravnivå som klassningsdefini-tioner. I annal fcdl kan oklarheter uppstå om provningspliktens omfattning, i synnerhet om olika objektsdefinitioner knyts tiU olika användningsområden för objekten. Tveksamhet får inte heller uppstå betr ansvarsförhåUan-dena på provningsområdet.

8.6.5 Trädgårdsnäringens riksförbund: Även här ser emellertid

förbundet en risk i att m£m inte tUlräckligt uppmärksammar de speciella omständigheter som gäller för den svenska trädgårdsproduktionen. För det första är den spmtutmstning som idag används inom trädgårdsnäringen företrädesvis av utländskt fabrikat. Detta innebär att de oftast är konstruerade utifrån bestämmelser i dessa tillverkningsländer. För det andra är den svenska marknaden så begränsad att en tiUverkare sällan är beredd att göra stora ändringar i sin tiUverkning för att tillmötesgå specieUa svenska krav. Resultatet blir att näringen i värsta faU ställs ulanför möjligheten att utnyttja modema och rationeUa redskap med åtföljande lönsamhetspåverkan. En typprovning och typgodkännande föreslås totalfinan-sieras med avgtfter. Även detta väcker oro hos förbundel. Den stora kulturbredden inom trädgårdsproduktionen har lett tiU att det idag finns ett stort anlal olika ulmstningar, av vilka flera bara finns i enstaka upplagor som speciatframtagna redskap. Det säger sig självt att dessa redskap var för sig inte skulle klara att bära de kostnader som föranleds av en provning och ett godkännande.

Förbundet viU därför avvisa utredningens förslag på delta stadium men samtidigt framhålla att myndigheiema bör verka för och deltaga i ett intemationeUt utvecklings- och samordningsarbete för en enhetiig krav-spectfikation på dessa ulmstningar.

Prop. 1984/85:118 ., 147

8.7 Hanteringsregler för skydd av den yttre miljön

8.7.1 Konsumentverket: Enligt verkels mening är det värdefullt all det allmänna motverkar ett alltför omfattande bmk av bekämpningsmedel eUer användningen av onödigt starka medel. Detta synsätt är f ö. motiverat inte bara för bekämpningsmedel ulan även för andra typer av kemiska produkler.

8.7.2 Lantbruksstyrelsen: I den mån onödig spridning av bekämpningsmedel förekommer torde det frantföraUt vara fråga om användning i hushåll och vUlaträdgårdar där spridningen knappast medför någon större ekonomisk fördel. Inom jordbmket och trädgårdsnäringen torde det däremot vara sällsynt att man använder bekämpningsmedel i onödan. Användningen av kemiska bekämpningsmedel mol växtskadegörare och ogräs inom svensk växtodUng är endast en del av det integrerade system, som sedan årtionden lillämpas på elt mer eUer mindre medvetet sätt. Den enskUde odlaren använder sig av åtgärder som växtföljd, jordbearbetning, kulturväxtemas sortegenskaper, resistensfaktorer, växtföljd etc och kompletterar delta med kemisk bekämpning då övriga åtgärder ej ger tillräckUgt skydd för en rationell och ekonomiskt försvarbar odling. Genom en utbyggd prognos- och vamingsverksamhel och en via rådgivning förbättrad kunskap hos jordbmkama kan onödig spridning motverkas. MedelstiU-gången för sådan verksanUiet är dock olUlräcklig.

Begreppet onödig spridning har såväl kvantitativa som kvalitativa dimensioner. Kommissionens definition av begreppet är inte entydig.

Enligt 3 § förslaget lill lag om spridning av bekämpningsmedel får regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer förbjuda sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. Under punkt 15.4 Påföljder i den föreslagna lagsttftningen uttalas beträffande onödig spridning bl. a. följande: "Varken företagsbot eUer vinningsförverkande framstår som någon effektiv sanktion av ett förbud mot onödig spridning av bekämpningsmedel. En sådan gäming kännetecknas ju av att den inte medför någon större ekonomisk fördeV. EnUgt lanlbmksstyrelsens tolknmg finns del en betydande skUlnad meUan dessa båda sätt att definiera begreppet onödig spridning. Lagförslagets lydelse ger underiag för ingripande av betydande ekonomisk räckvidd bl. a. den föreslagna sanktionsavgtften. Kommissionen borde därför enligt styrelsens mening närmare ha utrett konsekvensema av sitt förslag på denna punkl.

En definition av mera kvalitativ art ges under punkt 12.3, Reglering av spridning och hantering, där kommissionen föreslår atl "Genom en myndighetsföreskrift bör sådan s.k. planmässig bekämpning förbjudas där bespmtning sker utan att något behov föreligger i det enskUda faUet". Inledningsvis noterar styrelsen att förslaget endast avser bespmtning me-

Prop. 1984/85:118 148

dan 3 § ovannämnda lag använder det vidare begreppet spridning. Styrelsen utgår från att det är lagförslagets lydelse som avses gälla.

Lantbmksstyrelsen anser att innebörden av begreppet "onödig spridning" borde klargöras bättre. Styrelsen arbetar för en integrerad bekämpning, där kemisk bekämpning kan ingå som en del. Så långt möjligt bör bekämpningen vara förebyggande, även den kemiska bekämpningen. Härmed kjm angrepp förhindras med liten insats av kemiska medel och ett större bekämpningsbehov vid en senare tidpunkt förebyggas. En sådan förebyggande bekämpning kan kaUas "planmässig" men knappasl onödig eftersom den bygger på ett erfarenhetsmässigt bedömt bekämpningsbehov.

Bekämpningsåtgärdema styrs av ett företagsekonomiskt betraktelsesätt. SamhäUsekonomiskt kem en åtgärd vara olönsam som är lönsam på företagsnivå.

Även med goda prognosmetoder är det svårt för en odlare att vid den tidpunkt då behandlingen måste sättas in med säkerhet avgöra behov av kemisk bekämpning. Ett praktiskt exempel: SkuUe äppelodlama under 1984 ha väntat med att sätta in en bekämpning mot äpplevecklare och rönnbärsmal tiU dess behovet kunde bedömas hade skörden bUvit angripen tiU ca 90% och helt osäljbar. Av företagsekonomiska skäl avslår man från bekämpning om behovet framstår som tveksamt. Lantbmksstyrelsen bedömer det som osannolikt atl en myndighet skuUe kunna ulforma sådana genereUt verkande regler som tar rinUig hänsyn tiU aUa de fakiorer som i det enskUda faUet måste beaktas för att avgöra humvida behov av kemisk bekämpning föreligger.

Det kan inträffa att en behandling som normalt är nödvändig för att kunna bedriva en kommersieU odling ett visst år kan visa sig ha varit onödig. Hade detta varit möjUgt att bedöma vid bekämpningsliUfäUet hade bekämpningen ej bUvit utförd. Att vid ett sådant tUlfälle kriminaUsera odlaren för en handling vars berättigande först i efterhand kan bedömas, faller på sin orimUghet.

Lantbmksstyrelsen stäUer sig givetvis inte bakom onödig spridning av bekämpningsmedel. På gmnd av det aitförda kan styrelsen dock inte liU-styrka kommissionens förslag sådant det utformats.

8.7.3 Statens naturvårdsverk: SNV skall enligt kemikommissionens förslag få befogenheter att förbjuda s. k. planmässig bekämpning ("sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet").

Beträffande uttrycket planmässig bekämpning kan konstateras att kemikommissionen inte har bidragit till att skingra missförstånden kring denna term. En stor del av den årliga behovsanpassade bekämpningen kännetecknas av god planering och kunskap om när angreppen uppstår. All ogräsbekämpning är t. ex. planmässig i den bemärkelsen alt bekämpning

Prop. 1984/85:118 149

skaU ske innan angreppet kommer, dvs. tidigt i såväl grödans som ogräsels utveckling.

Vad som bör motarbetas är den s.k. programmerade bekämpningen som sker enligt ett i förväg uppstäUt schema med almanackan som rältesnöre. Denna typ av bekämpning torde dock inte kunna regleras i lag. Kontrollproblemen torde också bli oöverstigliga. Den enda framkomUga vägen torde därför vara att förbättra behovsanpassningen av bekämpningsmedelsanvändningen genom ökade insatser på rådgivning och informalion. I övrigl hänvisar SNV till skt yttrande över kemikalieutredningens betänkande (SNV Dnr 460-2741 -83Na).

8.7.4--------------------------- Länsstyrelsen i Mabnöhus län: I sammanhanget finns skäl att

påpeka svårigheten att avgöra bekämpningsbehovet. Vid förebyggande bekämpning, som ofta sker mtinmässigt, i t.ex. sockerbetor och potatis kan man inte förtän i efierhand avgöra om det faktiskt förelegat ell behov av bekämpning. Länsstyrelsen kan således inte tiUstyrka förbudet mot s. k. planmässig bekämpning.

8.7.5 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen delar därför utredningens framförda oro för en utveckling mot en intensifierad och mera mlinbe-tonad användning av kemiska medel inklusive handelsgödsel. En ökad kvävegödsling leder i vissa fall tiU ökal behov av bekämpningsinsatser. Den programmerade odlingens bättre lönsamhet i förhållande tUl andra meloder torde enligt länsstyrelsens uppfattning vara avgörande för utveckUngen om inte erforderUga stimulansåtgärder införs som gör de kemikaUe-snåla och kemikaliefria allemativen attraktivare.

8.7.6 Lantbrukamas riksförbund: Förslaget om förbud mot spridning av kemiska bekämpningsmedel som kan undvaras utan betydande ekonomisk olägenhet avvisas. Förslaget vittnar snarast om dålig kunskap om förhållandena inom jordbmket och någon kontroU av bestämmelsers efterlevnad torde inte vara praktiskt genomförbar. Ytterst är dess konsekvens etl förbud för lantbmkare att vara orationella.

LRF delar kommissionens uppfattning att s. k. planmässig bekämpning bör undvikas. Detta bör emeUertid åstadkommas genom utökade rådgivningsinsatser baserade på fördjupad kunskap om skadegörares betydelse och prognosverksamhet på växtskyddsområdet. Härigenom kan den behovsanpassade bekämpningens ekonomiska resultat förbättras i relation tUl den s. k. planmässiga eller programmerade. För viss användning av bekämpningsmedel kommer dock alltid bekämpningen att ske innan förekomst av skadegörare i den aktueUa grödan har kunnal konstateras. DU hör t. ex. användning av jordherbicider och medel mot bladmögel på potatis.

Prop. 1984/85:118 150

8.7.7 Svenska arbetsgivareföreningen: SAF avvisar förbudet mot s. k. planbekämpning (författningsförslaget 3 §). Höga preparatpriser medför all ingen medvetet utför onödig bekämpning. I många fall måste bekämpningsåtgärd, för att ge avsedd effekt, sältas in innan skadesymptom uppträder eller ogräsfrön hunnit gro. I sådana faU måste man tUlgripa s. k. planbespmtning, dvs. bekämpnmg som baseras på erfarenhet beträffande behov och tidpunkt. Att jämställa sådan planspmtning med onödig bekämpning är alltså hell felaktigt.

8.7.8 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: Enligt vår mening är § 3 i förslaget tUl lag om spridning av bekämpningsmedel mycket svår att tyda, dels i sak dels hur paragrafen förhåller sig tUl övriga bestämmelser i lagen. Hämtöver är det enligt SSR's uppfattning felaktigt att användningen direkt ska kunna styras av en statiig myndighets uppfattning av det ekonomiska behovet. SamhäUets möjligheter att kontrollera och styra bmket av bekämpningsmedel kan i tillräcklig grad regleras genom olika åtgärder som direkt eUer indirekl riklas mol medlen p. g. a. arbetshygieniska eller andra miljömässiga olägenheter. "Planmässig bekämpning" får inte tolkas så att nödvändig, förebyggande behandling försvåras eUer omöjliggörs.

8.7.9 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen föreslår bl. a. att Naturvårdsverket skaU kunna förbjuda onödig spridning och att sådan planmässig bekämpning förbjuds där bespmtning sker utan alt något behov föreligger i det enskilda fallet. Förbundet viU mycket kraftigt invända mol ulredningens osakUga och ofullständiga framstäUning i denna fråga.

Framställningen ger intryck av att ulredningen skulle vara av åsikten alt s. k. planmässig bekämpning är onödig. Den planmässiga behandling som idag sker är oftast av förebyggande natur och utföres endast på gmndval av en vetenskapligt utprovad prognoslisering av förväntade angrepp av skadegöraren tfråga. Metodiken innebär både alt behandlingen utföres vid etl utvecklingsstadium hos skadegöraren då bästa effekt erhålles med lägsl insatta preparatmängd. Vidare innebär denna all den nödvändiga insatsen av de kemiska preparaten ofta görs vid en tidpunkt som ytterligare säkerställer atl skördeprodukten inle exponeras för dessa.

Förbundet avvisar mol denna bakgmnd utredningens förslag att sådan planmässig bekämpning som metod skall kunna förbjudas. Förbundet avvisar också förslaget liU bemyndigande enligt § 3 i förslaget tUl lag om spridning av bekämpningsmedel.

8.7.10 Sveriges kemiska industrikontor: Kemikommissionen föreslår all på
envar som använder eUer överväger använda bekämpningsmedel läggs
ans var all avstå från sådan användning som kan avvaras. Särskilt bör
jordbmket undvika sådan s.k. planmässig bekämpning, då bespmtning
sker mtinmässigt utan att behov föreligger i det enskilda fallet. Avsnittet

Prop. 1984/85:118 151

om "planmässig bekämpning" sluter väl an tUl gängse missuppfattningar av vad sådan bekämpning innebär. Den har en förebyggande karaktär och är inte "onödig" utan bygger i slället på erfarenhelsmässig gmnd från prognosverksamhet. Så är t.ex. fallet med bespmtning av potatis mot bmnröta. EUer användningen av jordherbicider, som innebär att man inte väntar tUls ogräset vuxit upp innan åtgärder vidtas, då det krävs större volymer herbicider. Att vänta innebär ofta att tvingas använda en störte insats bekämpningsmedel. Om lagen skuUe förbjuda "planmässig bekämpning" under beteckningen "onödig bekämpning", ger det utrymme för subjektiv värdering hos en cenlral myndighet av nödvändigheten av bekämpningsinsatser. Förslaget bör därför avvisas. Genom ökad rådgivning och förbättrad prognosverksamhet bör den planmässiga spridningen kunna begränsas till situationer, då andra altemativ framstår som sämre.

8.8 Särskilda regler för hushåll, parker m. m.

8.8.1 Socialstyrelsen:- Enligt förslaget skaU endast medel i den lägsta av de tre faroklassema för bekämpningsmedel få säljas tiU allmänheten, vUkel enligt socialslyrelsens uppfattning är väl motiverat .

8.8.2 Konsumentverket: KOV lUlstyrker kemikommissionens förslag att endast bekämpningsmedel i klass 3 skaU hållas tUlgängliga för enskUt bmk och få spridas över parker och andra områden som allmänheten har tiUträ-de tiU. Dock kan det i undantagsfaU enUgt KOV: s mening finnas anledning att medge försäljning liU konsumenter av vissa bekämpningsmedel i klass 2.

8.8.3 Lantbmksstyrelsen: Kemikommissionen har föreslagit att endast kemiska bekämpningsmedel i klass 3 skall få komma tiU användning för spridning över områden till vilka allmänheten har lUlträde, l.ex. parker och vägrenar. Under vissa delar av året kan aUmänheten ha tillträde tiU mark som används för jordbmksändamål, inklusive åkermark. Slyrelsen fömtsätter atl förslaget inte avser jordbmksmark.

Lantbmksstyrelsen vill i detta sammanhang även framhålla vikten av att regler som slyr användningen av ett visst bekämpningsmedel, så långt möjligt följer generella mönster och inte kompliceras mer än nödvändigt. Exempel finns för närvarande där t. o. m. ansvariga myndigheter inte utan betydande betänkelid kan ge besked om vilka bekämpningsmedel som är tillåtna på olika marktyper och för olika ändamål inom områden där allmänheten äger fritt färdas. Även klargörande och överskådliga översikter saknas. Då det är önskvärt att givna regler följs måsle förenklingar och samordning mellan olika regelkomplex här ske.

Prop. 1984/85:118 152

8.8.4 Skogsstyrelsen: Kemikommissionen föreslår att endasl kemiska bekämpningsmedel i klass 3 skall få användas över områden liU vUka aUmänheten har tiUträde t. ex. parker och vägrenar. Med område där allmänheten får fritt färdas menas enligt gängse terminologi sådanl område som är tillgängligt för aUa enligt allemansrätten t. ex. skogsmark, åkermark under den tid av året som växtligheten inte tar skada av att marken beträds och områden som är direkt avsedda för allmänheten t. ex. parker. Skogsslyrelsen utgår tfrån att förslagel alt begränsa bekämpningsmedelsanvändningen tUl preparat i faroklass 3 inte avser skogsmark och menar att della klart bör framgå av bestämmelserna.

8.8.5 Statens miömedicinska laboratorium: SML finner förslagel om att endast medel i den lägsta av de 3 faroklassema för bekämpningsmedel skedl fa säljas tiU allmänheten, såsom väl motiverat. Likaså förslaget att den s. k. behörigheten atl använda klass I- och Il-medel tidsbegränsas tUl 5 år. Man bör emeUertid vara medveten om att klass I-medlen för närvarande utgör < 1 % av den totala bekämpningsmedelsanvändningen varför en vidgning av behörighetsgraden tUl att omfatta även klass II kan innebära ett UtbUdningsbehov av ansenlig omfattning.

8.8.6 Domänverket: Kemikommissionen föreslår atl endast kemiska bekämpningsmedel i klass 3 skall få användas över områden liU vUka allmänheten har tiUträde.

Domänverket utgår tfrån att detta förslag ej avser skogsmark och därmed exempelvis inte avser att plantor som behandlats med fungicider eUer insekticider i plantskolor skuUe få planteras ut i skogsmark där allmänheten äger tiUträde. Vi utgår också tfrån att punktbehandUng av plantor med insekticider (exempelvis konlroUerad behemdling i en planleringsmaskin) ej anses faUa inom förslaget. Detta framgår dock inte klart av nuvarande skrivning utan måste förtydligas i beslämmelsema. SkuUe Kemikommissionens förslag tiU äventyrs avse även skogsmark skuUe detla innebära oöverskådUga konsekvenser för möjlighelema att föryngra skog och därmed allvarligt förändra fömtsättningama för landets skogsbmk.

Lövslybekämpning utföres inom Domänverket huvudsakligen med fenoxisyror 2,4-D och MCPA (klass 2). Domänverket anser alt nuvarande lagsttftning rörande användning av kemisk bekämpning av lövsly på skogsmark innebär att allmänheten skyddas från att omedvetet komma i konlakt med behandlade områden. Föreslagna restriktioner beskär ytterligare skogsbmkets möjUgheter att använda rationeUa lövslybekämpningsme-toder. Domänverket anser därför att de begränsade områden som kommer att bli behandlade med herbicider genom gäUande dispensförfarande och informations- och skyllningsföreskrifter bör betraktas som område där aUmänheten ej äga tUlträde under och närmaste tiden efter behandlingens utförande. Undantag bör därför ges för användning av klass 2-medel inom

Prop. 1984/85:118 153

ramen för gällande regler för spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

8.8.7 Länsstyrelsen i Malmöhus län: För såväl försäljning som inköp av
medel i klass 1 och 2 bör, som ulredningen föreslagit, krävas utbUdning
och godkänt kunskapsprov. Med ett sådanl system behöver inte ytteriigare
en reglering, som innebär att endasl bekämpningsmedel av klass 3 får
användas i hushåll och vUIaträdgård, införas.

Förbudet mot användning av bekämpningsmedel i klass 1 och 2 över områden där allmänheten har tUlträde kräver en precisering av vilka marker som egentiigen avses (se exempelvis SNFS 1984:2, PK: 19).

8.8.8------------------------------------------- Sveriges grossistförbuad: ProduktkontroUnämndens ambition

att klass 3-medlen skall kunna användas av var och en, medan klass 2-medlen närmast är avsedda för yrkesmässigt bmk har under de senare åren lett vUse.

Principen finns dokumenterad intemationeUt i FAO och WHO men tiUämpningen i Sverige kan ifrågasättas. Det gäUer då kriterierna för klass 2-medlen.

Det är inte toxiciteten hos den aktiva bekämpningsmedelssubstansen som föranlett vissa omklassningar från klass 3 tiU klass 2 utan det ingående lösningsmedlet. InnehåUer preparatet lösningsmedel av samma typ som ingår i bl. a. målarfärger för hemmabmk har man klassat medlet i klass 2.

Införs förbudet mot klass 2-medel för aUmänt bmk måsle också andra produkter i samma riskkategori, dvs. "Farliga varor" riskkategori 3, förbjudas.

8.8.9 Sveriges skogsägares riksförbund: Kemikommissionen föreslår att
endast kemiska bekämpningsmedel i klass 3 skaU få komma till användning
över områden lUl vUka allmänheten har fritt tilllräde. Ehum outsagt i
motivtexten fömtsätter SSR att man i detta sammanhang inte avsett skogs
mark.

8.8.10 Sveriges kemiska industrikontor: Kemikommissionen föreslår att
kemikaUemyndigheten inom två år skaU införa sådana bestämmelser att
användningen i hem och villaträdgårdar av klass 2-medel, t. ex. råttmedel
och medel mot mjöldagg på bärbuskar, förbjuds. Endast klass 3-medel bör
tUlåtas. EnUgt Kemikontorets mening bör även i fortsättningen t. ex. rått
medel och vissa medel mot svampangrepp på bärbuskar och fmklträd få
användas också av allmänheten.

Det är enligt KemUcontorets mening befogat att se över klassindelningen för bekämpningsmedel. Det förekommer nu att medel har förts tiU klass 2, därför att de innehåller ett aromatiskt lösningsmedel. Samma lösningsmedel förekommer emellertid i motsvarande mängd i färger, vilka på goda gmnder kan fritt köpas och hanteras - enligt anvisningar — av allmänheten.

Prop. 1984/85:118 154

8.9 Utbildning och kompetenskrav

8.9.1---------------- Socialstyrelsen: vilket enUgl socialslyrelsens uppfattning är

väl motiverat liksom förslaget att den s. k. behörigheten att använda klass I- och Il-medel tidsbegränsas tUl fem år.

8.9.2 Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen har i yttrande (1983-09-22)
över "kemikalieulredningen" tUlstyrkl del även av kommissionen redovi
sade förslaget att samma krav som nu gäller för klass 1 skaU gälla även för
klass 2.1 fråga om omfattningen av den verksamhet för vilken lantbmks
styrelsen skall svara för utbildning och tiUstånd är styrelsen inte beredd att
utan vidare tiUstyrka kommissionens förslag. Även för det fall styrelsens
ståndpunkt godtas, kommer behovet av uiökad utbUdning, särskUt under
en övergångstid men även på sUct, att bli mycket stort.

Som framgår av nyssnämnda yttrande visar den skattning som gjorts av lantbmksnämndema atl ytterligare 22000 personer skulle behöva utbildas utöver de ca 12000 personer som för närvarande har tillstånd att använda klass 1 L-medel inom lantbmkei.

Som delvis framgår av samma yttrande kan erforderligt utbUdningsbehov inte tUlgodoses om utbUdningen skaU bedrivas enligt samma ordning som nu. Del är därför nödvändigt atl bedriva undervisningen i andra former och atl iitföra särbestämmelser under en övergångstid.

I fråga om undervisningsformer vUl styrelsen i första hand förorda att den obligtoriska närvaron vid två av de fyra kursdagama avskaffas. Därmed kan anordnas kurser om endast två dagar omfattande i huvudsak hälso- och mUjöfrågor, arbelarskydd, ekologi och författningar. Kunskaper motsvarande de tekniska delama får därmed inhämtas genom självstudier eUer på annat sätl. Det bör dock i mån av resurser anordnas kurser enligt nuvarande kursplan för dem som så önskar. Kompetensproven bör ha samma omfattning och genomföras som hittiUs. Den nu föreslagna åtgärden kommer dock inte att lösa föreliggande problem, eftersom en mycket begränsande resurs kommer att vara tUlgången till lärare för främst de toxikologisk-medicinska avsnitten dvs. veterinärer och läkare. Enligt styrelsens mening kan det bli nödvändigt att helt acceptera självstudier varvid kompetensproven handhas av lantbmksnämnderna. Även andra utbildningsaltemativ bör undersökas l.ex. lantbmksskolor. Det måste dock ihågkommas att de tidigare berörda problemen vad gäller tiUgång tiU vissa lärare kvarstår.

En annan möjlig ålgärd för att praktiskt klara en övergång tiU kompetenskrav även för klass 2-medel är att lUlslåndens gUtighet inledningsvis faststäUs tUl 10 år men att denna under en övergångstid om 3-5 år trappas ner tUl 5 år. För alt praktiskt kunna genomföra en meningsfuU utbUdning vUl styrelsen förorda en sådan lösning.

Med hänsyn tiU vad som anförts är det viktigt att endast etl principbeslut

Prop. 1984/85:118 . 155

om införande av kompetenskrav för klass 2-medel tas i en första omgång. Ansvariga myndigheter bör därefter få sätta bestämmelserna i krafl och anpassa utbildningen med hänsyn liU lUlgängliga resurser.

8.9.3 Skogsstyrelsen: Snytbaggeskador är den största anledningen tUl plantdöd i planteringarna i södra och meUersta Sverige. För att förbättra återväxtresuhatet och därmed trygga en hög råvamtUlgång och sysselsättning i skogsbmkel är det därför mycket angeläget att minska snytbagge-skadoma.

I cirkulär A nr 6 1983 har skogsstyrelsen redovisal ett program för att minska skadoma i barrträdsplanteringar till följd av angrepp av snytbaggar m. fl. insekter. Programmet går ut på att genom skogsvårdsstyrelsema föra ut olika skyddsmetoder där kemisk skyddsbehandling med permetrinpre-parat ulgör en viktig del. För närvarande behandlas endast ca 30% av plantoma inom det "snytbaggefarliga" området. För att skogsbmkel skaU kunna följa skogsvårdslagens krav vad gäller maximalt tUlåten hyggesvila och tiltfredsstäUande föryngringar inom rimlig tid anser skogsstyrelsen att skogsvårdsstyrelsema bör lillhandahålla skyddsbehandlade plantor i större utsträckning än för närvarande. Fömtom en ökning av den kemiska behandlingen bör även användningen av mekaniska skydd öka. Skogsslyrelsens intention är all programmet skaU vara genomfört inom ett år och det kommer sannolikt all innebära en ökning av användningen av kemiska preparat inom skogsbmkel. Då det gäUer kravet på utbUdning och behörighet för personal som hanterar bekämpningsmedel avstyrker skogsstyrelsen bestämt förslaget atl detta krav skaU gäUa även för preparal av faroklass 2, saml alt endast klass 3-preparat skulle få säljas tUl allmänheten. De perme-trinpreparat som är tillåtna för behandling mot snytbaggeskador (Ambush och Ipotox) tiUhör båda klass 2. Om man stäUer krav på behörighet för att få använda dessa preparat, innebär del att genomförandet av det program för minskning av snytbaggeskadorna som redovisals ovan kommer atl försvaras. Även andra preparal l.ex. Wiltex Ziram som används som avskräckande medel mot viliskador, tillhör faroklass 2 och blu då i praktiken inte möjliga att använda eftersom det oftast är många och små objekt som skaU behandlas. Att ordna behörighetsutbildning för ell stort antal markägare och andra som skall handha preparat av faroklass 2 torde innebära betydande svårigheter. Även för andra användningsområden och för försäljning kommer del föreslagna utökade behörighetskravet iroligen alt medföra stora problem då många personer på kort tid måste genomgå utbildning och avlägga erforderliga prov.

Skogsstyrelsen anser även att det bör finnas möjligheter att medge undantag från behörighetskravet då det gäller preparat tillhörande klass 1 (Lindan) för behandling av vtfke i skogsskyddande syfte inom områden som av skogsstyrelsen enl. 20 § skogsvårdslagen förklarals som bekämpningsområde. Inom dessa områden är det behov av snabba åtgärder för att

Prop. 1984/85:118 156

komma tUl rätta med en ofömtsedd massförökning av skadeinsekter och krav på utbildning och behörighet skulle där avsevärt försena bekämpningsåtgärdema ocb försämra effekten av dessa.

8.9.4--------------------------------------------------- Statens miyömedicinska laboratorium: Kommissionen föreslår-------------------------------------------------

- att Lantbmksstyrelsen, liksom tidigare, bör ha huvudmannaskap för

utbildning och tiUstånd. Det bör i anslutning härtUl påpekas att för närvarande har även Socialstyrelsen ell visst huvudmannaskap för utbildning när det gäller användning som inte hör hemma under skogs- och lantbmk, nämligen när det gäller sanering av bostäder m. m. SML finner det rimligt att Socialslyrelsen även fortsättningsvis innehar huvudmannaskapet för utbildning och tiUstånd inom detla område. Det senare har dock uppmärksammats i författningsförslagel 2, § 25.

8.9.5 Domänverket: Domänverket avstyrker kravet på utbildning och behörighet för personal som hanterar preparat av faroklass 2. Domänverket anser att det är tiUräckligt att denna personal delges information och metodanpassade anvisningar och utbildning som lämpligtvis utformas av Skogsstyrelsen i samarbete med berörd fackmyndighet. Det är särskilt angeläget att ovanstående förfarande kan tiUämpas för personal som hanterar permetrinpreparat som är tiUåtna för behandling mot snytbaggeskador (Ambush och Ipitox).

8.9.6 Statens giftinformationscentral: Det föreslås atl endast bekämpningsmedel i klass 3 skall få säljas tiU aUmänheten. Kemikommissionen föreslår att samma utbUdningskrav som nu gäUer för bekämpningsmedel i klass 1 i fortsättningen också skaU gäUa för medel i klass 2. Det torde vara rimligt att man medger vissa undantag för enstaka gmpper av klass 2-preparat, specieUt där något altemativ i klass 3 saknas. Exempel på sådana preparal kan vara råttgtfter med warfarin som aktiv substans. GIC: s erfarenheter tyder på att allvarliga akuta förgtftningstUlbud sällan inträffar med denna typ av preparat.

8.9.7 Länsstyrelsen i Hallands län: Enligt utredningens mening bör behörighetskrav även StäUas på den som handhar preparat i faroklass 2. Behörigheten föreslås bh tidsbegränsad till fem år. Länsstyrelsen tiUstyrker förslagel eftersom utbUdning enligt länsstyrelsens mening bör vara en av de viktigaste åtgärderna som kan genomföras för att reducera riskema vid användning av kemiska bekämpningsmedel.

8.9.8 Svenska arbetsgivareföreningen: Kravet rörande utbildning och kompetenskrav för hantering av klass Il-medel bör övervägas ytterligare.

Det har inte på ett övertygande sätt visats att en så omfattande utvidgning av utbUdningskravet skuUe vara motiverad. Det kan tfrågasättas om

Prop. 1984/85:118 157

åtgärden står i rimlig proportion till nyttan uttfrån miljövårds- och arbets-mUjösynpunkt. En annan fråga är om praktiska möjligheter finns att genomföra förslaget beträffande utbildning och kunskapsprov.

8.9.9 Sveriges skogsägareföreningars rUcsförbund: När del gäUer hantering
en av bekämpningsmedel måste vi från SSR's sida klart avstyrka kravet på
UtbUdning och behörighet för att använda medel av faroklass 2. Bekämp
ningsmedel som används för att skydda skogsplantor mot snytbaggeskador
hör till denna klass Uksom vissa avskräckningsmedel mot vUtskador. An
vändningen av bekämpningsmedel i skogsbmkel karaktäriseras av att ett
mycket stort anlal bmkare ibland får anledning använda medel under en
kort tid. Det kan inle vara rimligt att under dessa fömtsättningar avkräva
den höga kompetens som gjorts i förslaget. Enligt vår uppfattning trycker
kemikommissionen med tUhräcklig kraft på behovet av att information och
rådgivning förbättras, vUket bör vara en tUlräckUg garanti för en säker
hantering av dessa medel i skogsbmkel.

8.9.10 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen föreslår atl kompe
tenskrav införes för yrkesmässig hantering även av klass 2-preparat. För
bundet anser detla vara en onödig uppstramning av hanterings viUkoren.
Del finns idag en god grundkompeiens hos näringens ulövare i dessa
frågor. En ontfattande och ingående information lämnas idag om hante
ringen av bekämpningsmedel vid jordbmkets och trädgårdsnäringens ut-
bUdningsanstalter, vid rådgivningskurser m. m., liksom i tUlverkarens pro
duktinformation. Enligt förbundet bör därför kompetenskraven gäUa för
klass 1-preparat enbart.

8.10 Rådgivning

8.10.1 Lantbruksstyrelsen: Lantbmksnämndemas rådgivning på växt-skyddsområdet ansluter nära tiU den utbUdning för behörighet som nämnderna bedriver.

Behovet av en objektiv rådgivning från lantbmksnämndema blir allt större efterhand som resursema för försäljningsfrämjande information inom bekämpningsmedelsindustrin ocb handeln förstärks. Nämndemas rådgivning lägger tonvikten på integrerad bekämpning och skyddsaspekter. Den har dessutom på senare år satts in på att i samarbele med lantbmksuniversiletet utarbeta system för att genom växtskyddsprognoser fömtsäga behov av kemisk bekämpning samt att kontinuerligt sprida information om skadegörarsituationen.

Enligt lanlbmksstyrelsens mening bör den programmerade bekämpningens expansion i första hand mötas med en kraftig utbyggnad av prognos-och varnings verksamheten. Målet bör vara att prognoser på aUa områden där sådana krävs och är praktiskt genonrförbara bör ligga tiU gmnd för

Prop. 1984/85:118 158

insatser av kemisk bekämpning. Styrelsen vill dock understryka att forskning och försöksverksamhet på detta område måste intenstfieras. Lantbmksstyrelsen avser även fortsättningsvis att i samarbete med lantbmks-universitetet bedriva utvecklingsverksamhet på delta område.

Kemikommissionen anser att det behövs en stark officiell rådgivning men ger ingen antydan om varifrån resursema skall tas för atl ge lantbmksnämndema möjlighet att leva upp tiU detta behov. Lantbmksstyrelsen vUl peka på att resursfrågan kan lösas genom utnytQande av inflylande bekämpningsmedelsavgifter ,

8.10.2 Skogs- och jordbrukets forsknuigsråd: Kemikommissionen diskulerar den rådgivning som i dag sker tiU lantbmkama genom lantbmksstyrelsen och lantbmksnämndema. SJFR vUl understryka betydelsen av en sådan rådgivning som kan bidra tUl att behovsanpassa den kemiska bekämpningen så att en oönskad mlinbekämpning kan undvikas. En sådan behovsanpassning kan också ske för bmk av handelsgödselmedel inom särskUt känsliga områden. Också i detla sammanhang bör del understrykas vikten av att också rådgivarna har tillgång tiU "färsk" information om fungerande altemativa meloder inom jordbmket.

8.10.3 Lantbrukamas riksförbund: Kommissionens förslag atl kemikaliemyndigheten särskilt skaU granska produktinformation och reklam avvisas vad gäUer bekämpningsmedel. Myndighetens roll i det här sammanhanget bör begränsas tUl granskning av att bestämmelser om märkning m. m. samt information om hälso- och miljörisker följs. Vad gäUer granskning av reklam m. m. lämnar lantbmksnämndema och lanlbmksuniversitetet fortlöpande informalion om användbarheten av olika preparat. Kommissionens förslag skulle leda till elt dubbelarbete på del här områdel.

8.11 Övrigt

8.11.1-------------------------------------- Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket delar ulredningens

åsikt att användningen av icke registrerade medel i samband med vetenskaplig prövning kan behöva kringgärdas med extra kraftiga skyddsåtgärder. De föreskrifter om vägledande högsta halter, som livsmedelsverket utfärdar i samband med velenskaplig prövning av bekämpningsmedel, har också denna målsättning.

8.11.2 Försvarets forskningsanstalt: Vissa ämnen avsedda för sanering av
biologiska och kemiska stridsmedel under krigstida förhållanden skuHe
kunna komma att betecknas som bekämpningsmedel, vilket kan medföra
betydande olägenheter. FOA föreslår att man i ett uppdrag tiU kemikalie
myndigheten atl göra erforderliga preciseringar av bekämpningsbegreppet
också framhåller att ämnen avsedda för sanering av BC-slridsmedel ej bör
ontfattas av bekämpningsmedelsbegreppet.

Prop. 1984/85:118 159

8.11.3 Statens mUjömedicinska laboratorium: Kommittén diskuterar också en velenskaplig prövning av oregislrerade medel och framhåller atl det är angeläget att myndigheter som Arbetarskyddsstyrelsen och Naturvårdsverket vid utfärdandet av tiUstånd beaktar de särskUda förhåUanden som gäller för preparat under vetenskaplig prövning. Det kan framhåUas atl i detta sammanhang uppstår ibland också frågor om hanlering av den växtlighet som har bespmtats, varvid frågan kan uppkomma om den får saluhållas som livsmedel. Det är därför angelägel att även Livsmedelsverkels roll i detta sammanhang beaktas.

8.11.4 Svenska arbetsgivareföreningen: Förbudet mot bekämpning av lövsly i skogsmark bör omprövas. Utveckling av säkrare kemiska bekämpningsmedel bör främjas. ArbetsskadestalislUcen visar på ökad risk med manuella och molormanueUa metoder i stället för kemikalier.

8.11.5 Trädgårdsnäringens riksförbund: Beträffande den föreslagna översynen av vUka preparat som skaU klassas som bekämpningsmedel, önskar förbundet att en gradering görs av preparaten, så att inte alla slag av exempelvis växtregulatorer, vilka bygger på i växtema naturligt förekommande ämnen, schablonmässigt förs tUl gmppen bekämpningsmedel, ulan kan behandlas individueUt vad avser dokumentationskrav m. m. Förbundet viU här hänvisa bl. a. tiU tidigare framstäUningar tUl ProduktkontroUnämnden om dispens för användning av rotbUdningshormon.

9 Miljöfarligt avfall

9.1 Allmänna synpunkter

9.1.1 Statens naturvårdsverk: EnUgt prop. 1975:32 Återvinning och omhändertagande av avfall är det i försia hand producenten som har ansvaret för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett ur mUjö- och resurssynpunkt riktigt sätt. Det sägs vidare att del innan produklionen av en vara påbörjals bör vara känt hur det avfaU som är en följd av själva produktionsprocessen skaU behandlas liksom hur den färdiga varan skaU omhändertas sedan den använts. SNV anser att detta synsätt är av central betydelse för en riktig avfallshantering och anser därför att skrivningen bör tas in i den kommande propositionen.

Del har visat sig att en god avfallshantering försvåras av olika kemiska ämnen eller produkter i avfallel (kvicksilver från batterier, bly från bilackumulatorer m. fl.). Det kan därför bli vanligare att släUa upp särskilda viUkor för hanteringen av produkler av visst slag. För alt möjliggöra ett rationeUt system för hantering av vissa kemiska produkler eller varor (t. ex. batterier) bör t. ex. försäljningsstäUen som tUlhandahåller produkten

Prop. 1984/85:118 160

eUer varan kunna åläggas att som ett led i ett återtagningssystem återta produkten eller varan i väntan på hämtning av behörig insändare. Det bör fimgå av motivskrivningen i kommande proposition att bestämmelserna i lagens 5,7 och 8 §§ också kan användas för föreskrifter av detta slag.

9.1.2 Försvarets forskningsanstalt: Kemikaliemyndigheten skaU normalt inte engagera sig i hantering av kemikaUer men bör ha ett fast grepp om slutbehandlingssteget. Vid destruktion av kemikaUer, t. ex. halogenhaltigt eUer tungmetaUhaltigt organiskt avfall, finns risk för bUdning och spridning av gtftiga destmktionsprodukter. Detta kan förhindras genom att krav stäUes på destmktionens effektivitet och begränsningar av utsläppen. För att uppfylla kraven måste processviUkoren för olika destmktionsmeloder bestämmas. Sådana viUkor är t. ex. lägsta temperatur och uppehåUstid vid förbränning samt effektivitet hos avgasrenare. Naturvårdsverket skulle kunna ges i uppdrag att utarbeta villkor för destmktion av de avfaUstyper som uppräknas i förordningen om mUjöfarUgt avfall. Dessa vUlkor kan även tjäna som underlag vid beslut om import och export av miljöfarligt avfaU. I detta sammanhang bör också mätmetoder utvecklas och utnytQas för att säkerställa att emissionen ligger inom mUjömässigt acceptabla gränser och för att ofömtsedda driftsstömingar snabbt skall kunna detekteras.

9.1.3 Länsstyrelsen i Uppsala län: Betänkandets avsnitt 13 om mUjöfarUgt avfall innehåUer förslag som länsstyrelsen tUlstyrker. Det medför en avsevärd administrativ förenkling att länsstyrelsens prövning av tiUstånd tiU transporter avskaffas. I förslaget tUl förordning om miljöfarligt avfall ingår nu också laboratorieavfall. Här kommer det att behövas en precisering av vUka slags laboratorieavfall som bör ingå.

9.1.4 Sveriges industriförbund: Bland kemikommissionens förslag angående miljöfarligt avfall bedöms flera som välbefogade av industrin. Det gäUer förslagel om export av mUjöfarUgt avfall, uppdraget tUl Naturvårdsverket atl uiarbeta ett nytt informationssystem för mUjöfarUgt avfaU och ersättningen av specialbestämmelsema för transport av mUjöfarUgt avfall genom tiUämpning av yrkestrafiklagen och lagen om transport av farUgt gods.

9.1.5 Svenska renhållningsverksföreningen: Föreningen har redan vid en tidigare remissomgång ställt sig positiv tiU den föreslagna definitionen av miljöfarligt avfall genom uppräkning av 13 avfallsslag på vUka förordningen om miljöfarligt avfall är tillämplig.

9.2 Kommunernas roll i avfallshanteringen

9.2.1 Konsumentverket: KOV delar KK: s bedömning atl det kommunala renhållningsmonopolet bör utvidgas tUl att omfatta även miljöfarligt avfall

9.2.2 Statens naturvårdsverk: SNV lUlstyrker kemikommissionens förslag
atl det kommunala renhåUningsmonopölet utvidgas till alt omfatta det
miljöfariiga avfaUet i samtliga kommuner. Då oklarheter ibland uppstått
(bl. a. på gmnd av uttrycket "forslas bort" i 4 § renhållningsförordningen)
om monopolet enbart är etl transportmonopol eller också innefattar räll alt
avgöra hur avfallet skall omhändertas är det lämpligt atl monopolets inne
börd kommer till klart uttryck i motivskrivningen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör ges möjligheten att föreskriva genereUa undanlag från huvudregeln. Det kan l.ex. finnas anledning atl utfärda sådana föreskrifter om det kan ordnas en säkerstäUd återtagning av miljöfarligt avfall i en branschorganisations regi.

9.2.3 Riksrevisionsverket: Kommissionen föreslår att det kommunala renhållningsmonopolet utvidgas till all omfalta miljöfarligt avfall i samtliga kommuner från den 1 januari 1986.1 denna fråga viU RRV bara erinra om atl fömtsättningama för det förslag tiU försöksverksamhet med ett trans-port-kontroUsystem för mUjöfarligt avfaU som remissbehandlades tidigare i år, härigenom har ändrats.

9.2.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: När det gäller miljöfarligt avfall föreslås i betänkandet att del kommunala renhållningsmonopolel utvidgas liU alt ontfatta miljöfarligt avfall i samtliga kommuner. Samtidigt föreslås att länsstyrelsens tiUståndsprövning vad gäUer transport av miljöfarligt avfall slopas. Som motiv härför framförs bl. a. att det nuvarande systemet medför viss dubbelprövning och atl en tiltfredsstäUande reglering sker enligt andra författningar. Den föreslagna förenklingen synes vara positiv för verksamheten. Länsstyrelsen vUl dock framhåUa angelägenheten av att vid prövning kraven på utbildning beaklas Uksom behovet av prövning av transportöremas mellanlager. Det bör också klarläggas vem som skall ha tillsynsansvaret för transporter och mellanlagring av miljöfarligt avfaU.

9.2.5 Länsstyrelsen i Kronobergs län: EnUgt länsstyrelsens uppfattning bör nuvarande ordning, efter vUken regeringen utfärdar monopol efter åtagande från kommun, bibehåUas. Det system som finns idag synes i allt väsentligt fungera tiUfredsstäUande. Dock bör för beslul om frivilligl övertagande av monopol krävas, all kommunen skaffar sig ell reeUt inflytande på verksamheten. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan det inle vara tiUräckligt för att uppfylla kraven på ett kommunaU renhållningsmonopol all kommunen träffar uppgörelse med de företag som är etablerade på marknaden för att fuUgöra insamlings- och transportverksamhet av mUjöfariigt avfall och kommunens egna insatser begränsas tiU att utöva lUlsyn över verksamhelen.

Under punkt 13.5 tar kommissionen upp frågan om insamling av hushållens miljöfarliga avfaU och konstaterar att del föreslagna obligatoriet av det 11 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 162

kommunala renhållningsmonopolet innebär att en separat insamling av hushållens miljöfarliga avfaU bUr möjlig. Enligt länsstyrelsens uppfattning har kommunema redan idag en skyldighet att omhänderta hushåUens miljöfarliga avfaU eftersom detta avfall är hushållsavfall. För sådanl avfall skall kommunen svara för att bortforsling sker tiU behandUngsanläggning i den utsträckning som behövs för att tUlgodose bl.a. aUmänna hälso- och mUjövårdskrav enligt renhållningslagen. Kommunema i Kronobergs län har vidtagtf åtgärder för att samla in mUjöfarligt avfall från hushållen. Dock torde informationen om detta till allmänheten behöva förbättras.

9.2.6 Länsstyrelsen i Hallands län: Förslaget om att utvidga det kommunala renhåUningsmonopölet att även ontfatta mUjöfarUgt avfall medför i praktiken för HaUands län inte några större förändringar eftersom fem av länels sex kommuner redan infört detta.

9.2.7 Svenska kommunförbundet: I regeringens proposition (prop. 1975:32) om återvinning och omhändertagande av avfall fömtsättes att kommunalt renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall borde kunna vara infört i samtliga kommuner senast fem år efter reformens ikraftträdande.

TUl dags dato har 116 av landets 284 kommuner utvidgat det kommunala renhållningsmonopolet i fråga om mUjöfarligt avfaU. Detta motsvarar ca 54% av landets totala befolkningsmängd.

Situationen 1984 är inte densamma som 1975 när den nuvarande lagsttftningen om mUjöfarUgt avfall tiUkom. Etl flertal länsslyrelser anser att de i dag har en god kännedom om de koncessionspUktiga anläggningamas avfallshantering. Beträffande avfallet från icke koncessionspUktiga anläggningar råder däremot viss osäkerhet. MUjö- och hälsoskyddsnämndema har samma kunskapsbUd. Styrelsen anser att en förbättrad hantering av mUjöfarligt avfaU i första hand bör inriktas på de mindre företagen som oftast producerar små mängder mUjöfarligt avfall.

Ulvidgas det kommunala renhållningsmonopolel tiU att omfatta även miljöfarligt avfaU ankommer det på kommunen att tillhandahålla erforderUga transportresurser. Styrelsen anser att ett sådanl kommunalt monopol innebär att möjligheter skapas för en förbättrad hanlering av del miljöfarUga avfaUet. Monopolet måste kombineras med en aktivare tUlsyn och en bättre information tiU de företag det här är fråga om.

Informationen bör i princip omfatta en serie olika åtgärder såsom brev tiU företagen, informationsfoldrar, företagsbesök, uppföljningsmöten, information via massmedia etc.

Genom informationen skall företagaren få kännedom om hur avfallet skall hanteras för att uppfylla de mUjömässiga kraven, vUka transportresurser som står tUl buds, vilka företag som får yrkesmässigt slutligt omhänderta avfallet etc.

Innehållet i informationen är tiU en del tUlämplig i hela riket och till en

del lillämplig i den aktueUa regionen eller kommunen. Den rikstäckande informalionen bör lämpligen framställas centralt. För den regionala/kommunala informationen bör det framställas informationsmallar som kan kompletteras av resp. region/kommun. Det är här huvudsakligen fråga om tryckt maierial (text, bilder) saml videomaterial elc. Övriga insatser fömtsätts ombesörjas regionall/ kommunalt.

Att framslälla och hantera ett sådanl informationsmaterial drar betydande kostnader. Medel bör anvisas i samband med behandlingen av den kommande propositionen. Styrelsen viU i detla sammanhang särskilt betona all här berörd information är nödvändig oavsett om kommunall monopol införs.

Mol bakgmnd av vad ovan anförts tillstyrker styrelsen att kommunema skall åläggas att införa renhåUningsmonopol för mUjöfarligt avfall.

Vidare anser styrelsen att medel skall anvisas för framstäUning av erforderlig information.

9.2.8 Sveriges grossistförbund: Förslaget att införa det kommunala renhållningsmonopolel i samtliga kommuner betraktar Förbundel som mycket olyckligl, bl. a. med hänsyn tUl konsekvensema av att de särskilda trans-portbeslämmelsema i nuvarande förordning slopas. Enligt Förbundets uppfattning finns det idag inle längre något bärande skäl att överhuvud taget ha kvar del kommunala transportmonopolet för mUjöfarligt avfaU.

Utvidgningen av det kommunala bortforslingsmonopolet skedde vid en tidpunkt då säkerhetsföreskrifter rörande landsvägstransport av farligt gods var mycket bristfäUiga. I proposition 1975:32 om ålervinning och omhändertagande av avfall markerades den temporära karaktären av transportbeslämmelsema genom departementschefens uttalande: "Enligt min mening finns, åtminstone tills vidare, behov av en sådan kontroll vid sidan av de generella föreskrifter för transport på väg av hälso- och miljöfarliga varor som f n. håller på att utarbetas av produktkontroUnämnden."

Idag finns heltäckande bestämmelser för transport av farligt gods. Det av Naturvårdsverket föreslagna systemet ger, när det är genomfört, elt tilh-äckligt säkert, administrativt smidigt och modemt kontrollsystem. Industrtförbundet anser därför, att det kommunala bortforslingsmonopolet betr. mUjöfarUgt avfall har spelat ut sin roU.

Två väsentiiga skäl talar enligt Förbundets mening mot del kommunala transportmonopolet. Det första är att monopolets utövande kräver en kompetens inom miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, som idag saknas i många kommuner. Detta är också huvudskälet till att ännu idag så många kommuner saknas på bilaga 2 tUl renhåUningsförordningen. Det andra skälel är all monopoUsering av en verksamhel i regel motverkar den tekniska ulvecklingen och därmed en rationalisering av verksamheten.

Prop. 1984/85:118 164

9.2.9 Svenska arbetsgivareföreningen: I betänkandet sägs alt "del är ange
läget att avfallshanteringen kommer under samhällets insyn och kontroU".
Förslagel atl införa obligatoriskt Iransportmonopol för kommunema är
dock en otymplig melod med övervägande nackdelar.

En postfiv utveckling har påbörjals genom en samordning av transportdokumenten som bättre kan ge myndigheten och samhället ett kontroll-och siyrinslmment. Knappt hälften av kommunema har idag infört transportmonopol. De flesta av dessa använder privata transportföretag som entreprenörer (jfr Hallandsmodellen).

Kommunen har däremoi en viktig roU att underlätta för avfaUslämnare genom alt se lUl alt det finns bra information. En annan viklig del är tUlsynen där del genereUa ansvarei åvUar kommunens mUjö- och hälsoskyddsnämnd. Huvudansvaret för avfaUets rätta hantering åvilar avfaUslämnare och transportörer.

Reglema om Iransportmonopol har följaktligen överlevt sig själva och bör i stället omprövas. De är administrativt belastande för kommunema och transportföretagen på avfaUslämnamas bekostnad.

9.2.10 Svenska renhåUningsverksföreningen: Från föreningens sida har allt
sedan den nuvarande förordningen om miljöfarligt avfaU trädde i kraft
förespråkats en fast styrning av hanteringen av miljöfarligt avfaU. Det
miljöfarliga avfaUet är ett avfaU av sådan art att det måsle vara en samhäl
lelig skyldighet att ansvara för insamlingen och behandlingen av detta
avfall på ett från hälso- och miljövårdssynpunkt invändningsfriti sätt.

Föreningen har vid diskussioner om olika s.k. organisationsmodeller
starkt förespråkat de modeUer där kommunema genom egen eUer anlitad
kemisk-teknisk sakkunskap och en central ordercentral har kontroll och
styrning över flödet av miljöfarligt avfall. Föreningens åsikter härvidlag
baseras på gjorda erfarenheter, inte minst inom föreningens arbelsgmpp
"MUjöfarligt AvfaU". Inom de kommuner och regioner som är represente
rade i arbetsgmppen produceras årligen uppskattningsvis minst 50—60
procent av den totala mängden miljöfarligt avfall i Sverige.

Det är således enligt föreningens mening ytterst angeläget alt samhäUet påtar sig ett ansvar för insamlingen, kontrollen och styrningen av flödet av miljöfarligt avfall. Föreningen fömtsätter emellertid atl, liksom beträffande hanteringen av hushållsavfall, kommunemas ulvidgade ansvar kan verkställas antingen genom utnytQande av egna resurser eUer genom anlitande av entreprenör.

I många medelstora och mindre kommuner finns för närvarande inga resurser alt genomföra det föreslagna monopolet. Mot bakgmnd av att resursförstärkningar kan erfordras i dessa kommuner innan övriga förberedelser och verkstäUanden kan äga mm föreslår föreningen alt utvidgningen av det kommunala renhållningsmonopolet avvaktas tUl den 1 januari 1987.

Det bör också observeras all det i ett flertal kommuner i landet endast

Prop. 1984/85:118 165

finns ringa eUer nästan inga mängder miljöfariigt avfall. I dessa kommuner bör det utökade ansvaret kunna genomföras smidigl ulan krav på en uiökad administration.

Föreningen kan emeUertid inte tUlstyrka att transporter tUl s. k. 14 § -anläggningar (14 §, Förslag till Förordning om miljöfariigt avfaU, fn. 19 §.1 i Förordning om miljöfariigt avfaU) undantas från det kommunala monopolet. Föreningen finner inga sakliga skäl tUl ett sådant undantag. Redan nu urhoUcäs monopolet genom dessa transporter och det finns en uppenbar risk att så kommer att ske även framöver. Från föreningens medlemmar rapporteras ofta problem kring iransportema till ovan nämnda anläggningar/industrier. Monopolet kringgås, transportema sker utan samhällelig insyn och framstår ofta som tvivelaktiga såväl juridiskt som från mUjövårdssynpunkt. Genom att länsslyrelsemas auktorisationssystem för transportörer av miljöfarligt avfall föreslås bli avskaffat, kommer dessutom dessa transporter att ske utan något krav på transportören om kunskap om hantering av miljöfarligt avfaU. Transportema kommer att ske utan insyn och kontroU från samhällets sida. Det transport-kontrollsystem som avses tiUkomma genom statens naturvårdsverk förlorar sin funktion och styrka om ovan nämnda transporter undantas från del kommunala monopolet. Föreningen avstyrker således bestämt 4 § punkt 2 i Förslagel till Förordning om ändring i renhåUningsförordningen.

9.3 Transport av miyöfarligt avfall

9.3.1 Statens brandnämnd: Under "Transportverksamhet" på sid. 38 bör anges att för transport av mUjöfarligt avfall som inte omfattas av lagen (1982:821) om transport av farUgt gods skall kemikalieinspektionen utfärda föreskrifter.

9.3.2 Svensk avfallskonvertering AB: SAKAB har i ett yttrande 1984-07-23 till jordbmksdepartementet över "Förslag från statens naturvårdsverk tiU transportkontrollsystem för miljöfariigt avfall 704/84" framhållit vikten av att kunnandet hos handläggare och handhavare av transporter av mUjöfarligt avfall saml ulmslningens standard säkerstäUs. Det är bolagets bestämda åsikt atl transporter av miljöfarligt avfall inrymmer ett betydande riskmomenl och därför kräver goda kunskaper kombinerat med en kvaltficerad transportutmstning för atl så långt möjligt är eliminera risken för haveri eller olyckshändelse. Det vore därför olyckligl om man genom all slopa 9-13 §§ i förordningen om miljöfariigt avfall (1975:346) uppnådde den effekten all ett synnerligen slort anlal transportörer fick möjlighet att transportera miljöfarligt avfaU, med den verkan all standarden på utbildning, personalstatus och utmstning kom all sänkas. Transporterna med mUjöfarUgt avfall utgör en relativt liten mängd av del fariiga gods som transporteras på landets vägar varför del finns anledning alt förmoda att

Prop. 1984/85:118 166

transportörer som ägnar sig åt detta specialområde behöver etl regionalt relativt stort område för sin verksamhet för att uppnå ett företagsekonomiskt godtagbart resultat. Utöver de företagsekonomiska aspektema och därmed åtföljande konsekvenser bör påpekas atl en koncentration av antalet tUlstånd för transport av mUjöfarligt avfall till en mindre gmpp väl kvaltficerade transportörer medför att möjlighelema icke öppnas tUl ett direkl felaktigt slutiigt omhändertagande av avfallel. Vilket annars utgör en betydande risk genom de stora ekonomiska värden som kan vinnas genom en icke mUjöriktig hantering av avfallet.

SAKAB hyser även tveksamhet tiU kommissionens uppfattning att det kommunala renhållningsmonopolets utvidgning tUl alt ontfatta även det miljöfarliga avfaUet skulle innebära ytterligare förbättrade kontroUmöjligheler av transportema av det mUjöfarliga avfaUet. Erfarenheten har visat att även länsvis upprättade bestämmelser och värderinjj givit exempel på en högst varierad provkarta på mått och normer som liUämpats i samband med nu gäUande tillståndsgivning.

9.3.3 Länsstyrelsen i Jönköpings län: När det gäller miljöfarligt avfall föreslås i betänkandet atl det kommunala renhållningsmonopolet utvidgas tiU att omfatta mUjöfarUgt avfaU i samtliga kommuner. Samlidigt föreslås att länsstyrelsens tUIståndsprövning vad gäUer transport av miljöfarligt avfaU slopas. Som motiv härför framförs bl. a. att det nuvarande systemet medför viss dubbelprövning och att en tiltfredsstäUande reglering sker enligt andra författningar. Den föreslagna förenklingen synes vara positiv för verksamheten. Länsstyrelsen viU dock framhåUa angelägenheten av att vid prövning kraven på utbildning beaktas liksom behovet av prövning av transportöremas meUanlager. Det bör också klarläggas vem som skall ha tiUsynsansvaret för transporter och mellanlagring av miljöfarligt avfall.

9.3.4 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen lillstyrker förslaget att avskaffa tUlståndspliklen tUl yrkesmässig transport på väg av miljöfarligt avfall enligt förordningen om miljöfarligt avfall.

9.3.5 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Vid länsstyrelsens prövning av tiUstånd tiU transport av mUjöfarUgt avfall bedömes sökandens personella, tekniska och ekonomiska fömtsättningar. Detta görs, som framförs i betänkandet, även vid tillståndsprövning enligt yrkestrafiklagen. Transporter av miljöfariigt avfaU anses emellertid tUlhöra renhåUningen och är således undantagna från bestämmelserna om yrkesmässig Irafik. Däremot ställer lagen om transport av fariigt gods tekniska krav på flertalet transporter av miljöfarligt avfaU.

En möjlighet att avskaffa länsstyrelsens tiUståndsprövning föreligger om exempelvis lagen om transport av fariigt gods utökas att omfalta samtliga miljöfariiga avfall och kommunen vid införandet av "transportmonopolet"

Prop. 1984/85:118 167

ombesörjer prövningen av transportörens personella och ekonomiska förutsättningar.

9.3.6 Länsstyrelsen i Hallands län: Förslaget om att slopa länsstyrelsens
tiUståndsgivning för transport av mUjöfarligt avfall kommer atl innebära atl
kommunema i samband med antagande av kommunal renhåUningsentre-
prenör för transport av miljöfarligt avfall även får göra en lämplighels-
prövning från miljöskyddssynpunkt.

I praktiken innebär detta alt lämplighetsprövningen överförs från 24 länsstyrelser tiU 284 kommuner. De enhetliga regler och likartad tiUämpning som eftersträvas samt fortlöpande vidareutbildning som krävs inom området bör vara lättare att genomföra vid ett förre antal prövningsorgan. Nämnda prövning kan från rationahseringssynpunkt kvarligga hos länsstyrelserna. HärtUl kommer att man därigenom kan få en samordning med övrig tiUsyn inom miljöskyddsområdet. Nuvarande prövning enligt förordningen om mUjöfarUgt avfall och vad beträffar yrkesmässig trafik bör emeUertid genom lämpliga författningsändringar kunna samordnas.

9.3.7 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Beträffande transport av miljöfarligt avfall bar i betänkandet föreslagits att transporttiUståndel hos länsstyrelsen ska tas bort, vilket länsstyrelsen anser vara olyckligt. Detta har även framförts i remissyttrande över naturvårdsverkets förslag tiU transport-kontroUsystem.

9.3.8 Svenska kommunförbundet: Kemikommissionen föreslår atl beslämmelsema i förordningen (1975:346) om mUjöfarUgt avfall om tiUstånd tUl Iransportverksamhel utmönstras.

Slyrelsen tUlstyrker detta kommissionens förslag.

9.3.9-------------------------------------------------- Sveriges industriförbund: Förändringen betr. transportema är----------------------------------------

inte problemfri. Enligt gäUande förordning måste transportör av miljöfarligt avfall ha tillstånd av länsstyrelsen i det län där transportören har huvuddelen av sin rörelse. Delta tiUstånd uppfattas av kommunema i aUmänhet som en "auktorisation", som accepteras vid sidan av det kommunala renhållningsmonopolet. När nu denna speciella auklorisalion försvinner, kan kommunema känna sig tvingade att överta denna funkiion i kraft av det kommunala monopolet. Industriförbundet befarar, att detta kan leda tUl etl snävt och lokalbetonat urval, med besvärande följder för transporter över kommungränser.

9.3.10 Svenska renhållningsverksföreningen: Föreningen har mot bakgmnd
av införandet av ett utvidgat monopol och kravet på trafiktUlslånd för
iransportQänster inga erinringar att göra mot det framlagda förslaget.

Prop. 1984/85:118 168

9.3.11 Svenska åkeriförbundet: Ulan all la ställning tiU frågan om obligatoriskt kommunall monopol på detta område, finner vi, att avskaffandet av nuvarande krav på särskilt tiUstånd inle skulle medföra några praktiska fördelar. Länsstyrelsemas administration av knappl 400 tiUstånd innebär god överblick ocb enhetlig tillämpning. Däremot bedömer vi, all del inom de 284 kommunema ännu inte finns erforderlig erfarenhet all bedöma de enskilda åkeriemas fömtsättningar atl utföra transporter av miljöfarligt avfall på betryggande sätt. Förändringen skuUe innebära särskild prövning av samma åkeri i varje kommun, där transporter nu utförs eller kommer att utföras. Del skulle sammantaget bU en betydligt mer omfattande och mindre enhetlig dubbelprövning än den nuvarande. Beståndet av tiUståndsärenden i respektive länsstyrelse är inte så stort, att mätbara besparingar uppnås vid ett avskaffande av länsstyrelsens nuvarande handläggning.

SlutUgen påpekas, att i nuläget länsstyrelsens indragning av tiUslåndet för en misskötsam entreprenör är en mycket effektiv åtgärd. Motsvarande kan inte lika lätt genontföras av flera kommuner mot en entreprenör vid den ändrade ordningen enligt förslagel.

Med hänvisning tUl det ovan anförda avstyrks bestämt förslaget att utmönstra beslämmelsema i 9—13 §§ förordningen om miljöfarligt avfaU. Enligt vår mening uppnås inte det åsyftade resultatet i praktiken.

9.4 Övrigt

9.4.1 Civilförsvarsstyrelsen: 113.5 framhålles att kommun i regel inle behö
ver ordna hämtning av det mUjöfarliga avfallet från det enskilda hushållet,
utan det räcker att lämpliga inlämningsställen ordnas.

Denna syn ger en alltför optimistisk tilltro på möjligheten att få allmänheten alt acceptera ett sådant arrangemang. En effektiv avfaUshantering kräver hämtning av aUa typer av avfaU vid det enskUda stället.

I detta sammanhang viU civitförsvarsstyrelsen också erinra om det nödvändiga i att riktUnjer utarbetas för omhändertagande av kemikalier i samband med utsläpp eUer störte olyckor.

9.4.2 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen anser att någon form av förprövning bör ske för aUa former av destmktion av miljöfarligt avfall, oavsett om detta sker i egen anläggning eUer inle. Förprövningsbestäm-melsema i mUjöskyddslagen och förordningen om miljöfarligt avfaU bör i detta avseende samordnas.

9.4.3 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I ulredningen behandlas inledningsvis frågan om avgränsning av vad som skall räknas som miljöfarligt avfaU. Länsstyrelsen vill i samband härmed betona alt stor osäkerhet fortfarande

råder i denna fråga. Delta leder till många samlal och skrivelser från såväl företag som kommuner om hur avfall skall klassas.

Kriteriet för miljöfarlighet måste vara knutet lill den toiala mängden av miljöfarlig substans och tUlgängligheten för denna t. ex. genom uriakning. Det är därför myckel angeläget att det aviserade arbetet med definition av miljöfarligt avfall utifrån halt, mängd och lakbarhel Uksom prakliska riktUnjer för konlaminerad jord och förorenade behållare snarast genomförs. Eftersom det finns bra utiändska förebilder bör man snabbi kunna la fram defmUioner.

Kommissionen lar också upp frågor om behandling och slulligl omhändertagande. Utan all närmare gå in på en lolkning av dessa begrepp viU länsstyrelsen betona vUcten av att det mUjöfarliga avfallet kan las om hand på ett enkell sätt och därmed inom ekonomiskt rimliga ramar under miljömässigt betryggande former. SärskUt för småförelagen kan kostnadema för behandlingen av det mUjöfarliga avfallet bli kännbar och därmed ökar risken för att avfallet finner olämpliga vägar ul i naturen. En aldrig så väl utbyggd kontroUapparat kan inte hindra detla och - frantför aUl kan aldrig mUjön helt återställas efter en uppkommen skada.

Länsstyrelsen ser mot bakgmnd av ovanstående samt del faklum att det miljöfarliga avfaUet är mycket heterogent med hänsyn till sin miljöfarlighet att det är mycket angeläget att regionala behandlingsresurser tUlskapas för att förenkla och förbiUiga behandlingen. Med en strikt tillämpning av förordningen om miljöfarligt avfall skall en anläggning för rengöring av kemikaUekontaminerade tomfat ha regeringstillslånd samt tUlslåndsprövas enligt miljöskyddslagen av koncessionsnämnden för miljöskydd. Samma sak gäller anläggande av en platta för nedbrytning av oljeskadad jord. Listan med exempel på enklare slag av mUjöfarligt avfall kan göras lång. Länsstyrelsen anser således att för många typer av miljöfarliga avfaU skuUe tiUkomsten av enkla regionala behandlingsanordningar kunna stimuleras genom ell förenklat tUlståndsförfarande. Detta kan antingen ske genom att vissa avfaUstyper i den vägledande förteckningen markeras på särskilt sätt eUer all en ny lista exempelvis benämnd "specialavfall" inrättas. Förslagsvis bör tiUkomsten av dessa regionala behandlingsanläggningar tUlslåndsprövas enligt miljöskyddslagen av länsstyrelsen. Transport och uppgiftsskyldighet bör ske på samma sätt som det mer kvalificerade mUjöfarliga avfaUet.

9.4.4 Svenska kommunförbundet: Under fömtsättning att del hos SAKAB finns möjUggheler att långtidsförvara mUjöfarUgt avfaU lUlstyrker styrelsen förslaget att det genereUa tUlståndet för kommunema atl långtidsförvara mUjöfarUgt avfall upphör.

HushåUens s. k. miljöfarUga avfaU utgör en betydligt mindre kvantitet än industrins miljöfariiga avfall. På gmnd av riskema för den yttre miljön är det dock väsentUgt att hushåUens s. k. miljöfarliga avfaU håUs åtskUl från övrigt hushåUsavfaU och behandlas i särskUd ordning.

Prop. 1984/85:118 170

Styrelsen tiUstyrker att kommunema åläggs att organisera särskilda inlämningsslällen.

9.4.5 Svenska renhållningsverksföreningen: Föreningen hälsar med tUlfredsstäUelse att det nu definitionsmässigt klarläggs var i hanteringskedjan som hushåUens s. k. miljöfarliga avfall övergår tUl att bli miljöfarligt avfall enligt förordningen om miljöfarligt avfall. I förtexten liU kapitel 13, "Miljöfarligt avfaU", står att läsa: "Det kommunala renhållningsmonopolet utvidgas tiU att omfalta miljöfarligt avfall i samtliga kommuner från den 1 januari 1986. Alla kommuner blir då också skyldiga att ordna så att hushållen kan lämna tfrån sig miljöfarligt avfall skilt från övrigl avfaU". Föreningen finner inte att någon lagstadgad skyldighet härvidlag föreslås bli inskriven för hushåUen. I vare sig Förslaget tiU Förordning om miljöfarligt avfall eller i Förslag tiU Förordning om ändring i renhållningsförordningen finns inskriven någon skyldighet för kommunema att insamla hushåUens miljöfarliga avfaU separat, ej heller någon skyldighet för hushållen att hålla delta avfall skUt från övrigt avfall eUer avlämna det separat vid uppsamlingsställe. Ovan citerat uttalande bör förtydligas.

Föreningen ansluter sig helt tUl det framlagda förslaget att det skaU krävas särskilt tUlstånd för import av mUjöfarligt avfall. De av OECD föreslagna rekommendationema bör här följas av Sverige.

Inom föreningens styrelse och arbelsgmpp "MiQöfarligt AvfaU" har vid ett flertal tillfåUen diskuterats de nuvarande hårda kraven för export av miljöfarligt avfaU. Från industrin riktas ofta kritik tiU de i kommunema som är ansvariga för hanteringen av mUjöfarligt avfall beträffande export-möjlighetema. Den nuvarande lagstiftningen ger ringa möjlighet all avlämna avfallet tiU behandling i ulländska behandlingsanläggningar, även om behandlingen där kan ske på etl sätt som från hälso- och miljövårdssynpunkt är likvärdigt med SAKAB: s omhändertagande och därtUl tiU en lägre kostnad. Gentemoi dessa synpunkter har det, inte minsl från kostnadssynpunkt, varit ytterst svårt att argumentera. Det väsentiiga för samhället måste vara alt det miljöfarliga avfaUet omhändertas på ett invändningsfriti sätt tiU lägsta möjliga kostnad. Kommer därtiU kraven i nuvarande lagstiftning i konflikt med EFTA-konventionen förstärks yllerligare behovet av en förändring. Föreningen ansluter sig tiU den föreslagna ändringen av kraven på tiUstånd för export av mUjöfarligt avfall.

Föreningen avgav 1984-08-30 yttrande tiU jordbmksdepartementet be
träffande förslag från statens naturvårdsverk tUl transport-kontrollsystem
för miljöfarligt avfall och ber att under denna punkt få hänvisa tUl detta
yttrande.-- I det angivna yttrandet avstyrker föreningen sammanfatt
ningsvis det framlagda förslaget som ett slutligt transport-kontroUsystem
för mUjöfariigt avfaU, men tUlstyrker en fortsatt fördjupad utredning med
praktiska tester mot bakgmnd av vad som anförts i övrigt i yttrandet.

Föreningen hälsar méd tiUfredsställelse att SAKAB nu har sådana re-

Prop. 1984/85:118 171

surser all allt miljöfarligt avfall kan lagras hos företaget. Kommunemas behov av långtidslagring minskar därigenom men behovet av mellanlagring kvarstår, specieUt vid följande tiltfällen

- i mindre kommuner med små kvantiteter miljöfarligt avfall

- vid insamling av små kvantiteter av vissa slag av miljöfarligt avfaU

- inför export av miljöfarligt avfaU.

Vid export måste det av kostnadsskäl anses vara en onödig omväg atl gå via SAKAB: s lager.

Transporten av små kvantiteter från mindre kommuner och vissa avfallsslag som aUmänt över landel faUer i små kvantiteter, och som t. o. m. kan kräva särskUd transport, måste kunna avvaktas tUls dess sådana kvantiteter hopsamlats att hanleringen av transportekonomiska skäl inte fördyras.

Etl generelll tUlbakadragande av kommunemas tiUstånd att lagra mUjöfarligt avfall är således enUgt föreningens mening inte förenligt med en rationeU hantering av mUjöfarUgt avfall. Föreningen avstyrker förslagel om att i begreppet långtidslagring även inkluderas meUanlagring. Begreppet långtidslagring bör närmare definieras.

10 Tillsyn

10.1 Tillsynsarbetets inriktning

10.1.1 Rikspolisstyrelsen: I den mån mtiner för poUsanmälan utarbetas hos
tUlsynsmyndighetema, bör samråd ske med styrelsen.

Kommissionen hyser uppfattningen, att brott mot lagsttftningen och med stöd därav meddelade föreskrifter bör beivras i ökad utsträckning. Ökade polisiära insatser på della område, t. ex. i form av spaning torde dock inle kunna påräknas inom överskådlig tid.

10.1.2 Civilförsvarsstyrelsen: Allmänhetens kunskap om kemikaliers hälso-och mUjöfarlighet samt risker vid deras hanlering är idag mycket brislfäl-Ug. Därför ser civitförsvarsstyrelsen positivt på förslagel att kemikaUemyndigheten skall bedriva information riktad tiU allmänheten, varvid della behov förhoppningsvis då blir lUlgodosett. TiUsynsmyndigheler på alla nivåer kan med fördel engageras i denna informationsverksamhet.

10.1.3 Konsumentverket: KOV delar ketiukommissionens bedömning alt en systematisk övervakning av hur bl. a. tillverkare och importörer efterlever lagsttftningen om hälso- och mUjöfarliga varor bör införas samt att tillämpningsregler bör utarbetas och en särskild lUlsynsverksamhet byggas upp.

KOV delar kemikommissionens uppfattning att det är avgörande för konsumentskyddet att tillverkare och distributörer uppfyller sina skyldig-

Prop. 1984/85:118 172

heter, inle minst rörande produktinformation och förpackningsulformning.

------ KOV får erinra om att Svensk Byggnorm, utarbetad av Planver
ket, innehåUer bestämmelser om skyddsanordningar mol bamolycksfall,
t.ex. barnskyddande stängningsanordning till dörrama på skåpet under
diskbänken, låsbart utrymme i städskåpet och låsbart förvaringsuirymme
för mediciner. Enligt KOV: s mening får denna slandard anses acceptabel.
De praktiska problemen gäUer snarare efterlevnaden av dessa regler.

KOV tillstyrker att kemikaliemyndigheten skall bedriva en förhållandevis ontfattande information tUl aUmänheten och regelbundet informera tiUverkare och andra om kemikaliekontroU och kemiska risker, t. ex. genom informationsblad.

10.1.4 Styrelsen för arbetsskyddsfonden: Vad som sägs i kapilel 14, "Till
syn", måste ses som centrala punkter vad gäller myndighetemas "strate
giska" möjligheter att genom lämpligt författningsarbete tiUse atl en ur
hälso- och mUjösynpunkt acceptabel och effekliv kemikaUekontroU kom
mer tUl stånd.

I kapitel 14 berörs också, vid sidan av myndighetstillsyn, frågan om kontroU som ett led i skyddsverksamheten på de enskilda företagen. Här saknas dock tyvärr förslag som skulle kunna ge företagen tUlräcklig överblick i inköpssituationen. Ett aklueUt frågekomplex i detla sammanhang, som vi i lidigare remissvar tiU SOU 1984:24 framhåUit som viktigt att kommissionen överväger i sitt fortsatta utredningsarbete, är hur uppgtfler i olika register/övervakningssystem skaU kunna användas för att tUlmötesgå de informationsbehov i stort som samhällel har - vid sidan av mer direkl myndighetskontroU.

10.1.5 Statens mdustriverk: Vad gäUer tUlsyn och efterlevnad av lagen
(LHMV), har industriverket erfarit atl många av de brister som påtalas i
utredningen inte bara medför risker för hälsa och miljö. Den bristfåUiga
efterlevnaden av stadgade skyldigheter kan också leda tUl skevhel i kon
kurrenssituationen inom industrin, en skevhel som stundom leder tiU att
företag som gjort vederhäftig undersökning, produktinformation, märk
ning etc. hamnar i sämre läge tiU följd av större utredningskostnader eUer
senare marknadsintroduktion, än företag som opålalal underlåtit sådana
skyldigheter. Industriverket vUl därför betona tUlsynens betydelse för
lagens efterlevnad.

Ett viktigt element i tillsynen är kontroU och sanktioner. I en kemikalie
kontroll som i huvudsak vUar på företagen stäUs dock höga krav på
tUlsynen i sin helhet, frantföraUt på den stödjande och vägledande funktio
nen. Detta myndighetemas stöd bör enligt SIND utgå fiån företagens
situation och deras behov av information för att omsätta lagens intentioner
i praktiken. Det innebär bland annat atl krav och normer bör vara väl
definierade.---

10.1.6 Länsstyrelsen i Uppsala län: Kommissionens sirävan efter att tiU-synsmyndighetema skall verka för atl åtal väcks när det är befogal är ett problem. Den allmänna aktsamhetsregeln är svårtolkad och skyldigheten att lämna riktiga upplysningar i ansökningar kan vara mycket svår att kontrollera för en länsstyrelse.

10.1.7 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: För närvarande sker liten eUer nästan obefintlig tUlsyn enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Detta beror delvis på bristande resurser men även tUl stor del på alt riktlinjer och anvisningar saknas. Kemikommissionens betänkande och förslag gmndas tiU stor del på att olika föreskrifter, riktUnjer och anvisningar skall tas fram. Detta gäUer onu-åden såsom märkning och vaminformationsblad, kompetenskrav, typgodkännande av spmtutmstning, information om miljöfarligt avfall, utvärdering av toxikologisk doktimentation, mtiner för åtals- och polisanmälan etc.

Länsstyrelsen anser att det således är mycket viktigt all arbelet med dessa föreskrtfter, riktlinjer och tUlämpningsanvisningar priorileras så att föreslagna förbättringar och lagändringar får avsedd effekt. Det är vidare angeläget att föreskriftema m. m. snabbt tas fram och ges en sådan utformning att tUlsynsarbetet blir praktiskt genomförbart.

10.1.8 Landsorganisationen i Sverige: De skador som kan uppstå på människor och natur p. g. a. kemiska produkters användiung kan få allvarliga och långsiktiga konsekvenser. LO ser det därför som nödvändigt att regelsystemet är utformat på ett sådant sätl att skador ej kan uppkomma eller minimeras. Av detta följer att man måste se allvarligt på broll mot dessa regler. För att markera hur stor vikt som bör läggas vid denna typ av underlåtenhet bör därför maximistraffet förlängas tUl två år. All preskriptionstiden därigenom också förlängs kan inte ses som någon nackdel. LO biträder också i detta avseende det särskilda yttrandet från Kjellslrand och Magnusson.

10.1.9 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen betonar mycket starkt behovet av en ökad information om de kemiska produktema och dess användning, risker m.m., såväl tiU försäljare, nyttjare som konsumenter av behandlade produkter. Förbundet viU starkt siödja denna informationssatsning. Inte minst bör samhäUet genom berörda myndigheter i större utsträckning än tidigare, själv känna sitt ansvar för all föra ul den gmndläggande informationen till aUmänheten om behovet av kemiska medel, om dess användning och inte minst hur den risk-nyltaanalys ser ut som motiverat ett enskUt preparats användning. All enbart överiåla på tiUverkare och nytQare att ge denna poliliska bakgmndsinformalion anser förbundet principieUl felaktigt. Det skapar också ett irovärdighelsproblem som riskerar att förstärka en osaklig opinionsbildning.

Prop. 1984/85:118 174

10.2 Behovet av en kemikaliemyndighet

10.2.1 Civilförsvarsstyrelsen: Huvudbetänkandets förslag om inrättandet
av en kemikaUemyndighet tillstyrkes av CivUförsvarsstyrelsen.

I etl planeringsskede då en ansvarsuppdelning görs meUan oUka myndigheter är det omöjligt att fömtsäga framtida frågestäUningar och tiU vUken instans de skaU häitföras. Därför skall kemikaUemyndigheten vara beredd att handlägga ärenden där ingen självklar ansvarsmyndighet finns.

10.2.2--------------- Socialstyrelsen: Rent organisatoriskt föreslås inrättandet av

en ny kemikaliemyndighet samt koordination av andra tUlsynsmyndig-heters uppgtfler. Detta får anses tUtfredsstäUande, då härmed en bättre anpassning uppnås tUI faktiska förhåUanden inom området.

10.2.3 Konsumentverket: Liksom kemikommissionen anser KOV att en ny kemikaliemyndighet benämnd Kemikalieinspektionen bör inrättas och att PKN därmed kan upphöra.

10.2.4 Statskontoret:-- Statskontoret finner inte skälen tillräckliga

för atl inrätta en ny myndighet. Med undantag för förbandsgranskning av nya ämnen samt prioritering av undersökningar av befintliga ämnen vUkel är nya uppgtfler inom kemikaliekontrollen faller enligt statskontorels mening övriga arbetsuppgifter naturligen inom redan existerande myndigheters ansvarsområden.

Statskontoret avstyrker således förslaget tUl ny kemikaliemyndighet.

En avgörande utgångspunkt för hur den centrala produktkontroUorgani-isationen skaU byggas upp bör, enligt statskontorets mening, vara atl ansvaret för kontroll fördelas på sektorsmyndigheterna. Inom respektive sektorsmyndighet finns kompetens och kunskaper som rör det egna ansvarsområdet. Den föreslagna kemikaliemyndigheten kan knappast fömtsättas besitta eUer uppnå detla. Därigenom blir kemikaliemyndigheten tiU stor del beroende av seklorsmyndighetemas kunskaper och inte så fristående som kommissionen fömtsätter. De arbetsuppgtfler som den föreslagna kemikaliemyndigheten föreslås få kan med fördel utföras av nuvarande sektorsmyndigheter.

Det ingår i varje myndighets ansvar att följa och i mån av behov även delta i del intemationeUa samarbetet. Någon gränsdragning mellan vad kemikaliemyndigheten och de övriga myndigheiema skaU ansvara för finns inte beskrivet i betänkandet. Enligt statskontorets mening föreligger här en klar risk för dubbelarbete.

En väsentligt annorlunda lösning än den som kommissionen föreslår är att föra hela den centrala kemikaliekontrollen tUl någon av de två myndigheter som redan har betydande resurser för detta. Statskontoret vill i detta sammanhang anföra följande. Den övervägande delen av hanteringen av

Prop. 1984/85:118 175

kemiska ämnen och produkter sker inom arbetslivet. Arbetarskyddssiyrelsens och yrkesinspektionens roll och ansvar är tillsyn av hantering, märkning, skyddsförebyggande åtgärder m. m. Vidare har arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen att tUlse att information finns tUlgänglig.

Del åvUar yrkesinspektionen att utöva tUlsyn över arbetsmiljön hos såväl tUlverkare och importörer som i delaljistiedet. Delar av samhäUet som står utanför denna tiUsyn är den yttre mUjön och hemmUjön. Arbetsmiljön omfattar, enligt statskontorets mening hela hanteringen från det en produkt först kommer i arbetstagarens händer tUls dess atl den lämnar arbetsprocessen. Processen är avslutad i och med att produkten lämnar företaget. Statskontoret menar sålunda att yrkesinspektionen även kan ta ansvar för tiUsynen av att produktema är märkta och har tillräcklig information. Däremot åvUar det enhgt statskontorets mening respektive sektorsmyndighet atl utfärda föreskrtfter för märkning, produktundersökningar och information, samt att ge aUmänna råd inom dessa områden.

10.2.5 Statens miljömedicinska laboratorium: Kommissionen föreslår att
en ny kemikaliemyndighel inrättas, vUken delvis ersätter ProduktkontroU
nämnden, men även får andra uppgtfler.

SML delar kommissionens uppfattning, och anser atl behovet av en ny sådan myndighet får anses väl dokumenterad. SML har vidare inga särskilda synpunkter på den fördelning av arbetsuppgtfler på olika myndigheter, som anföres i utredningen.

10.2.6 Lantbrukamas riksförbund: Enligt LRFs uppfattning vore det na
turligt om man i första hand hade prövai vUka förbättringar som kan
åstadkommas inom nuvarande myndighetsstmktur. Med den organisation
som nu föreslås riskerar vi atl få ett trippelarbete istäUet för ett dubbelar
bete på etl för samhäUet centralt område. Detla kan vare sig vara rationeUt
ur resursanvändningssynpunkt eUer med avseende på verksamhetens re
sultat. Förslagel om inrättande av en ny kemikaliemyndighet avstyrks
därför. Istället bör ansvarsfördelningen meUan nu berörda myndigheter
närmare preciseras. I det sammanhanget vore det naturligt att produktkon
troUbyrån närmare inordnades i naturvårdsverket,

10.3 Kemikaliemyndighetens ställning

10.3.1 RUcspolisstyrelsen: Styrelsen vill inte motsätta sig att frågan om en
sammanslagning av kemikaliemyndigheten med sprängämnesinspektionen
och/eller med sjöfartsverkets enhet för landtransport av farligt gods tas
upp tUl förnyad prövning efler fem år. Redan nu vill styrelsen dock erinra
om sitl remissvar 1984-08-13, dnr B 232-693/84, över räddningsQänstkom-
mitténs principbetänkande (SOU 1983:77), vari styrelsen avstyrker enhe
tens sammanslagning med det nya räddningsQänstverket.

Prop. 1984/85:118 176

10.3.2 Civilförsvarsstyrelsen: Civitförsvarsstyrelsen delar inte kemikom
missionens uppfattning att sprängämnesinspektionen och/eller sjöfartsver
kets enhet för landtransport av farligt gods skall inordnas i kemikaliemyn
digheten (som föreslås få namnet Kemikalieinspektionen). Av CESAM-
kommitténs förslag (Ds Fö 1984:2) framgår de vinsler som uppnås om
dessa två enheter ingår i ett räddningsverk. Kemikommissionen anser att
avsevärt mindre samordningsfördelar erhålles vid en inordning av dessa
myndigheter i ett räddnmgsQänstverk, som föreslagits av räddningsQänst-
kommittén (SOU 1983:77). Detta gmndar sig förmodUgen på en alltför
snäv definition av begreppet förebyggande räddningsQänst.

Genom att Statens brandnämnd föreslås inordnat i det nya räddningsverket, skuUe den framlida räddningsQänsten förstärkas, om även sprängämnesinspektionen och den aktuella enheten vid sjöfartsverket ingick där.

10.3.3 Statens brandnämnd: Statens brandnämnd vUl i sammanhanget framhåUa att nämndens remissvar över CESAM-kommitténs betänkande firantförde uppfatlningen att räddningstjänstens i Sverige funktion på ett bättre sätt tillgodoses om såväl sprängämnesinspektionen som LFG-enhe-ten i enlighet med CESAM-kommitténs förslag förs till det ev. nya räddningsverket.

10.3.4 Sjöfartsverket: Sjöfartsverkei har inget att erinra mol att en särskUd myndighet, kemUcaUeinspektionen, inrättas och alt denna ges de uppgifter som föreslås i betänkandet.

Inom området transport av farligt gods anser verket mot bakgmnd av det ovan sagda att en överföring av transportfrågor liU en produktkonlroll-orienterad organisalion, vUket även tidigare erfarenheter visat, vore olämpligt.

I sin helhet torde elt utökat samarbete mellan idag befintliga transportmyndigheter eftersträvas. Man kan då dra nytta av samlad kunskap och erfarenhet så långl det är rimligt och inom så få enheter som möjligt.

Inom sjöfartsverket finns erfarenhet av myndighetsutövningen med stöd av lagen om transport av farUgt gods och, i transporthänseende, lagen om hälso- och mUjöfarliga varor.

Ovan berörda författningar bygger på uppfaltningen alt säkerhetsarbetet i fråga om transport av farligt gods är en förvallningsuppgtft som skaU utföras med största möjliga hänsyn tagen till de specieUa förhållanden som råder vid en transport samt tUl den fasta förankringen i de internationella regelverken.

I kommittéförslaget berörs frågan om ett inordnande av endasl väg- och jämvägstransportsäkerheten i kemikalieinspektionen. Huvudsyftet med den författningsmässiga och organisatoriska reform som riksdagen beslutade om år 1982 (prop. 1981/82:9, TU 35, rskr 412) var att involvera även de inrikes transportsäkerhetsreglema för väg- och järnvägstransporter i sam-

ma intemationeUa riskvärderingssyslem som gällde för luftfart och sjöfart. I delta syfte infördes genom lagen om transport av fariigt gods för alla transportsällen gemensamma definitioner av "transport" ocb "farligt gods" saml gemensamma krav på bl. a. godsdeklaration.

En återgång tUl det före 1983 gällande produktkontrollorienterade systemet för endasl inrikes väg- och järnvägstransporter av farligt gods synes vara orationellt med hänsyn tiU Sveriges beroende av den intemationella handeln.

Sjöfartsverket avstyrker därför alt frågan om vUken myndighet som skall vara transportmyndighet beträffande landtransport av farligt gods omprövas om fem år.

10.3.5 Lantbmksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen tillstyrker att en kemikaliemyndighet enligt nu föreslagna riktiinjer inrättas. Utöver vad ovan sagts viU styrelsen särskiU framhålla vikten av alt myndigheten tilldelas sådana resurser atl ansökningar om registrering av bekämpningsmedel kan avgöras inom rimlig tid.

10.3.6 Statens livsmedelsverk: Den statliga översynen bör kunna

effektiviseras och verket tUlstyrker tiUskapandet av den nya kemikalie
myndigheten. -

10.3.7 Statens strålskyddsmstitut: Beträffande den föreslagna organisationen med en helt ny myndighet anser strålskyddsinstitutet att de nya arbetsuppgifterna skulle kunna skötas av en ny enhet inom ett befintligt verk. I betänkandet frantförs inga skäl varför så inte skuUe kunna ske.

10.3.8 Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsen tillstyrker inrättandet av en fristående myndighet, kemikaUeinspektionen, med de föreslagna uppgtf-tema. Atl produktkontroUbyrån i dag har dubbla uppgtfler dels som kansli åt produktkontroUnämnden, dels som naturvårdsverkets tUlsynsenhet vad gäller lagsttftningen om hälso- och mUjöfarliga varor, har hämmat verksamheten på ett övergripande plan. Med en fristående produktkonlroll-myndighet blir riktiinjema för verksamhelen klarare både för myndigheten själv och för extema intressenter. Från arbetsmiljösynpunkt är det viktigt med en bra tillsyn av tUlverkare och importörer i deras egenskap av leverantörer. Arbetarskyddsstyrelsen vUl dock tfrågasätta om inte benämningen "kemikalieinspektion" är alltför ontfattande och ger en delvis felaktig bUd av myndighetens ansvarsområde.

10.3.9 Sprängämnesinspektionen: SÄI delar kemikommissionens uppfattning alt frågoma om kemiskt betingande hälso- och miljörisker bör ges i huvudsak samma stäUning som slrålskyddsfrågorna och frågor om risker med explosiva och brandfarliga varor. I lUchet med kemikommissionen

12 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 178

anser SÄI - inte minst mot bakgmnd av erfarenheterna från inspektionens egen verksamhet som självsländig myndighet efter den 1 juli 1981 - det lämpligt atl en fristående myndighet, kemikalieinspektionen inrättas för tillsyn av kemikaliehanteringen.

I detta sammanhang tar kemikommissionen också upp frågan om en samordning av kemikalieinspektionen med andra myndigheter och finner därvid att vissa fördelar skulle vinnas med en samordning av SÄI och sjöfartsverkets enhet för transport av farligt gods (LFG) med den nya myndigheten. Samtidigt finner dock kommissionen att den expertis som finns hos SÄI är så skild från den som skaU finnas hos kemikalieinspektionen, att de vinster som kan nås vid en sammanslagning torde vara mindre vad gäller SÄI.

Mol denna bakgmnd viU SÄI starkt tfrågasätta förslagel att efter en femårsperiod på nytt utreda frågan om en sammanslagning av SÄI med kemikalieinspektionen. Det kan här noteras alt kemikommissionens arbelsgmpp för organisationsfrågor inte funnil en sådan sammanslagning fördelaktig.

10.3.10 Statens provningsanstalt: Företag, som vänder sig tUl SP för att få
sina produkter undersökta, ber oss också ibland att hjälpa tUl med att hos
tiUsynsmyndighetema ta reda på vilka krav som stäUs i olika avseenden.
Det är då inte säUan som ett sådant ärende fastnar mellan myndigheter
eller att myndigheter hänvisar tiU andra. Med resultat alt handläggningsti
dema blir långa och kostsamma för företagen.

SP har den uppfattningen att den föreslagna kemikalieinspektionen med sin självständiga stäUning bör ge bättre fömtsättningar för alt lösa problem av här antytt slag.

Del är emeUertid för SP långt tfrån säkert att tillskapandet av den nya myndigheten är tiUräckligt. Därför bör ytterUgare steg övervägas. KemikaUekontroUen och den samverkan den kräver mellan relativt många myndigheter skulle eventuellt kunna organiseras i projektform med kemikalieinspektionen som sammanhållande och med medverkan av övriga berörda.

En sådan projektmodeU har applicerats på en verksamhet som kaUas teknisk exportservice (TEXS) med Sveriges Exportråd som sammanhållande och med projeklmedverkan från ca 15 myndigheler (bl.a. SP) och företag. RRV har uppmärksammat modeUen i en rapport tiU finansdepartementets expertgmpp för studier i offentlig ekonomi (RRV 1984-03-29, dnr 1983:18).

SP anser att man borde överväga om inle TEXS-modeUen (eUer en variant därav) skuUe kunna bidra än mera tiU att skapa bättre effektivitet i kemikaUekontroUen.

10.3.11------------------- Riksrevisionsverket: Inte heller synes del enligt RRVs be
dömning lämpligl att i nuvarande stadium av utvecklingsarbetet inom

Prop. 1984/85:118 179

området inrätta en särskild kemikaliemyndighet (kommissionens andra huvudförslag). Det förefaller RRV som om de angelägna uppgifter som ännu återstår innan någon allmän utvidgning av kemikaliekontrollen kan bli meningsfull, kan lösas snabbare genom atl utnylQa exislerande myndigheter.

10.3.12 Statens miljömedicinska laboratorium: Kommissionen föreslår atl den nya myndigheten får namnet Kemikalieinspektionen, med motivet all namnet skall kunna användas oförkortat i alla sammanhang där del förekommer. Det är uppenbart atl även om man väljer elt kort namn, så kommer det att förkortas och användas i olika sammanhang. Den givna förkortningen av Kemikalieinspektionen blir KI, denna förkortning används redan, vilkel kan leda till olyckliga sammanblandningar med den traditionellt accepterade betydelsen av förkortningen KI, nämligen Karo-Unska Institutet. SML föreslår därför atl man bör överväga ell annal namn.

10.3.13 Statens industriverk:- Fördelningen av tiUsynsansvar meUan

regionala och lokala myndigheter har inte i aUa delar klargjorts tUlräckligt. Detsamma, hävdar utredningen, gäUer de centrala myndighelemas ansvar för stöd tiU regional och lokal tiUsyn. Industriverket ställer sig principieUl tveksamt lill inrättande av nya myndigheter, men finner ovan redovisade skäl starka nog att i detta fall liUslyrka förslaget om en kemikalieinspektion.

10.3.14 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen ser del som
en mycket väsentlig uppgtft att begränsa kemiska produkters påverkan på
hälsa och yttre miljö och är tiUfredsställd med att lagsttftningen på detta
område förbättras. Genom införandet av kemikalieinspektionen förefaller
antalet berörda myndigheler att minska. Härigenom bör dessa frågor kun
na hanleras på ett bättre sätl. AktueUa frågor kommer dock fortfarande all
vara utspridda på ett antal myndigheter såsom arbetarskyddsstyrelsen,
naturvårdsverket, socialstyrelsen, livsmedelsverket och sprängämnesin
spektionen. Kemikommissionen anser att miljömyndighetemas samarbete
i det dagliga arbetet bör förbättras. Länsstyrelsen ser i likhet med kemi
kommissionen det som mycket viktigt att länsstyrelsema, yrkesinspektio
nen och miljö- och hälsoskyddsnämndemas inbördes samarbete på det
regionala/lokala planet bör förbättras i dessa frågor.

10.3.15 Svenska kommunförbundet: En övergripande samordning saknas i
dag meUan myndigheiema på kemikalieområdet. Styrelsen tUlstyrker atl
en särskild kemikaliemyndighet inrättas.

Prop. 1984/85:118 180

10.3.16 Sveriges grossistförbund: Förslaget att avskaffa nuvarande myndighet och islället tUlskapa en ny, benämnd Kemikalieinspektionen, välkomnar vi. Det torde finnas fömtsättningar att i samverkan mellan näringsliv och den nya myndigheten arbeta konstmktivt med produktkontroUfrå-goma. Vi har inget emot att man lägger ansvaret för produktkontroUarbe-tet på tUlverkare och importörer, fömtsatt att ansvaret uttrycks i realistiska termer. Att detta ansvar uppfyUs och kontrolleras har vi inga invändningar emot.

10.3.17 Landsorganisationen i Sverige: Förslaget tUtfredsstäUer också LOs krav på en fristående kemikaliemyndighet.------------------

10.3.18 Sveriges kemiska industrikontor: Kemikontoret tillstyrker förslaget om en fristående myndighet för kemikalietillsynen.

10.3.19 Kemisk-tekniska leverantörförbundet: Vi tiUstyrker förslaget till en frislående myndighet för kemikaUetillsynen vilket i praktiken innebär en frikoppling och utveckling av produktkontrollbyrån.

10.4 Kemikaliemyndighetens styrelse

10.4.1 Sprängämnesinspektionen: I fråga om sammansättningen av kemiin-speklionens styrelse instämmer SÄI i förslaget att ledamötema bör ha kunskaper om kemi och/eUer kemiska mUjö- och hälsorisker samt i förslaget att ordföranden bör vara fristående från myndigheten. Däremot tfrågasätter SÄI, av samma skäl, förslaget att de politiska partierna skaU vara företrädda i styrelsen, eftersom kunskaper om verksamhetsområdet måste bedömas som viktigare vid en så utpräglat teknisk myndighet som kemikaUeinspektionen.

10.4.2 Sveriges grossistförbund: För atl den samverkan som erfordras skaU bli så bra som möjlig anser vi det angeläget att importhandeln (Grossistförbundet) beredes plats i styrelsen för Kemikalieinspektionen. Importen svarar för 95 procenl av aUa de kemiska ämnen som hanteras i landet. Det torde därför vara praktiskt att importhandeln tUlsammans med svensk industri (Industrtförbundet) är representerad i den nya myndighetens slyrelse.

10.4.3 Landsorganisationen i Sverige: Beträffande styrelsens sammansättning i den nya kenukaliemyndigheten vUl LO understryka vad som framförs av Letf KjeUstrand och Egon Magnusson i särskilt yttrande, att den fackliga representationen i slyrelsen bör vara av minst samma ontfattning som i den nuvarande produktkontrollnämnden.

Prop. 1984/85:118 11

10.4.4 Svenska arbetsgivareförenuigen: Kemikaliemyndigheten föreslås få
en slyrelse bestående av ledamöter med god sakkunskap om kemiska
hälso- och mUjörisker. I styrelsen föreslås vidare representanter för nä
ringslivet ingå. Om så skall vara faUet är det väsentligt att näringslivet
representeras av ledamöter från såväl tiUverkare/leveranlörsledet som från
bmkama för att en aUsidig bedömning om de kemiska produktemas risker
och hantering skall kunna göras.

10.4.5----------------------------- Trädgårdsnärmgens riksförbund: Förbundel yrkar därför

på, att med hänsyn tiU näringens breda och varierande kulturspektmm och den mycket specialiserade produktionsmetodik som tUlämpas samt tUl den mycket omfattande preparatfloran, få vara direktrepresenterad i myndighetens slyrelse. Även betänkandets betoning av att en ingående risk-nyttovärdering göres, talar tiU förmån för en direktrepresenlation från trädgårdsodlingen.

10.4.6 Sveriges kemiska industrikontor: För sammansättningen av Kemika
lieinspektionens slyrelse bör gäUa gängse principer för verksstyrelser.
Kemikommissionen har bedömt de krav på sakkunskap som bör finnas
företrädda i inspektionens styrelse. Sålunda anföres att det behövs kun
skap om den faktiska kemikaUehanteringen i samhället och om dess inver
kan på arbetsmUjön och på den yttre miljön. Detta är självklart men det är
en aUtför snäv bedömning av de krav som måste ställas. Med den ensidiga
myndighelssyn på kemikaUekontroUen, som utredningen avspeglar är det
av vikt för lagsttftningens tiUämpning atl näringshvets erfarenheter och
synpunkter liUvaratages, bl. a. i styrelsen.

Utredningen har insett all eventueUa restriktioner för kemikaUehanteringen medför konsekvenser för de kemikaliehanlerande företagen och därmed för samhället i slort. Det är sådana konsekvenser som näringslivets företrädare också bör kunna belysa. Med tanke på att ingrepp i näringsulövning framför allt kommer att riklas mot tillverkare och importörer av kemiska ämnen och produkter borde utredningen ha framhåUit, att i varje faU den svenska industrin — genom Industriförbundet - och den utländska induslrin och handeln (genom Grossistförbundel) skaU äga rätt att nominera en representant vardera.

10.5 Övrigt

10.5.1 Lantbruksstyrelsen: Enligt 65 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor skall föreskrifl som meddelas enligt kungörelsen och som uppenbarligen har väsentlig ekonomisk betydelse faststäUas av regeringen. Kommissionens förslag innebär härvidlag en belydande ändring såtillvida att man inom en vid ram hänskjuter detaljbestämmelser med i dagsläget okända men polentieUl belydande kostnadskonsekvenser för bl. a. jord-

Prop. 1984/85:118 182

bmks- och trädgårdsnäringama tUl myndighetsförfauningar. Enligt lanlbmksstyrelsens mening bör även fortsättningsvis föreskrift som har väsentlig ekonomisk betydelse meddelas av regeringen. En sådan föreskrift är förbud mot sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. Med hänvisning tiU vad tidigare sagts om svårigheten alt fömtbestämma bekämpningsbehovets storiek, kan fömtses lägen, där avsaknaden av möjligheter att göra en insats kan få ekonomiskt förödande effekter för enskUda näringsutövare.

11 Ansvarsfördelning mellan myndigheterna 11.1 Allmänna synpunkter

11.1.1 Skogsstyrelsen: I kapitel 16 Ansvarsfördelning meUan myndigheterna föreslår kemikommissionen under 16.4 "att naturvårdsverket övertar de av produktkontrollnämndens uppgtfler som gäUer effekter på den yllre miljön från kemikaliehantering. Det gäller bl. a. frågor om spridning av bekämpningsmedel och gödsehnedel. Naturvårdsverket bör således utarbeta föreskrifter och svara för den centrala tUlsynen". Hitlills har ordningen varit den att skogsstyrelsen i samråd med naturvårdsverket utfårdat föreskrtfter och allmänna råd inom tfrågavarande område. Denna ordning har fungerat väl och bör bestå. I vart faU är det angeläget att fackmyndigheterna får goda möjligheter att tiUföra arbetet med föreskriftema sin specialkompetens saml även belysa den näringsekonomiska betydelsen av föreskrifter som berör resp. näringsgren. Skogsstyrelsen anser därför alt erforderUga föreskrtfter bör utarbetas i samråd med resp. fackmyndighet.

11.1.2 Statens livsmedelsverk: I avsnitt 16.1 föreslås att en kemikaliemyndighet bildas. Därvid viU livsmedelsverket betona vikten av atl avgränsningarna mellan de berörda myndighetemas ansvarsområden klargörs samt att de uppgtfler, som skaU ankomma på den nya myndigheten, mycket klart definieras. Kemikommissionen har berört delta men inle lyckais klara dessa gränsdragningar, vUket t. ex. framgår av avsnitt 18.8 beträffande information. Den del av informationen tUl konsumenter, som berör hälsorisker beroende på intag av livsmedel, inklusive dricksvatten, som innehåller olika slag av kemiska mUjöföroreningar (t. ex. PCB och kvicksilver) måste även fortsättningsvis ankomma på livsmedelsverket. Det lorde också vara av största vikl att gränsdragningar mellan myndigheterna beträffande översUctiiga faroanalyser och prioriteringar av kemiska ämnen som bör undersökas närmare bltf klara och entydiga. Sådana gränsdragningar löses troligen bäsl i någon av de av kommissionen föreslagna samrådsgmppema.

I avsnitt om tUlverkning och import (16.3) diskuteras fördelningen av ansvaret för de oUka momenten vid bedömning av bekämpningsmedel.

Prop. 1984/85:118 183

Den bedömning, som gäller vilka rester av bekämpningsmedel som kan godtas i eller på livsmedel, måste del även i fortsättningen ankomma på Uvsmedelsverkel att utföra. Däremot bör föreskrtfter om karenstider mellan behandling och skörd av Uvsmedelsproducerande gröda utföras av kemikaUemyndigheten, vUken därvid bör ha tUlgång tUl lämplig kompetens för att bedöma betingelser som påverkar bekämpningsmedelsrestemas nedbrytningshastighet.

11.1.3 Statens naturvårdsverk: Trots kemUcommissionens förslag om ökade resurser kommer kemikalieinspektionens resurser att vara knappa i förhåUande tUI ansvarsområdets storlek. Inspektionen bör därför inte belastas med uppgifter som andra myndigheter kan utföra lika bra - ev. bättre. Av intresse i det sammanhanget är bl.a. tiUsyn över kemiska konsumentprodukter och föreskrtfter angående produktinformation om explosiva och brandfarliga varor.

11.1.4 Arbetarskyddsstyrelsen: EnUgt de motivuttalanden, som gjordes vid tillkomsten av arbetsmUjölagen, skaU arbetarskyddsstyrelsen inte med stöd av lagen rikta sig med aUmänna föreskrifter mot tiUverkare, importör eller leverantör. Enligt kemikommissionen bör styrelsen även ha möjlighel att utfärda sådana genereUa föreskrtfter. Styrelsen delar uppfattningen att del kan finnas fall då detta är det mest ändamålsenliga sättet att komma tiU rätta med miljöproblem på arbetsplatsen. Samtidigt bör understrykas att det normala bör vara att föreskrifter riktade mot tUlverknings- och leverantörsledet utfärdas av kemUcaUeinspektionen och alt därvid även arbetsmU-jöaspekler vägs in.

11.1.5 Statskontoret: En del av kemikaliekontrollen som inte naturligt faller på någon specieU sektorsmyndighet är kontrollen av bekämpningsmedel. F. n. ligger detta inom produktkontroUnämndens ansvarsområde. Kommissionen föreslår att den nya myndigheten skall ta över registreringen av bekämpningsmedel medan ansvarei för föreskrifter och information skaU ligga på naturvårdsverket försåvitt det inte gäller bekämpningsmedel som är avsedda för användning av hushåll och i parker m. m. För detta senare skuUe kemikaliemyndigheten ha ansvar.

Statskontoret kan inte finna tiUräckliga motiv för att flytta nuvarande ansvar från naturvårdsverket. Inte heller finner statskontoret del rationellt att dela upp ansvaret för bekämpningsmedel på två myndigheter. Statskontoret föreslår således att registrering och kontroU av bekämpningsmedel skall ligga på naturvårdsverket. Vad gäller föreskrtfter om märkning och information anser statskontoret att respektive sektorsmyndighet skaU la ansvar för detta.

Kommissionens förslag att även mUjöfarliga varor skall anmälas till produktregistret kan i förstone synas tala mot atl naturvårdsverket får

Prop. 1984/85:118 184

ansvarei enligt statskontorets förslag. EnUgt statskontorets mening är det dock inte nödvändigl att hälso- resp. miljöfarliga varor samordnas i ett och samma register. Registren kan föras separal av arbetarskyddsstyrelsen resp. naturvårdsverket. Statskontoret vill i detta sammanhang erinra om att den urspmngliga tanken för produktregislret var att samordna edla kemiska produkter i ett system, dvs. även läkemedel och livsmedelstillsatser. Så är ju nu inte fallet, utan varje sektorsmyndighet har lagt upp sitt eget regisler.

Del största problemet för naturvårdsverket, torde enligt statskontorets mening vara inle hur szunordning skall kunna ske med produktregistret utan hur alla de produkler som faUer utanför anmälningsplikten skaU kunna fångas upp och utan större besvär ingå i undersökningar för bedömning av eventueUa mUjörisker.

Kemikommissionen föreslår även atl ansvaret för produktregistret skall övergå tUl den nya kemikaliemyndighelen. Statskontoret har i det föregående pekat på den omständigheten att det är tUl övervägande delen inom arbetslivet kemiska produkter och ämnen hanteras. Det vore därför enligt statskontorets mening konsekvent att låta ansvaret för produktregistret övergå tUl arbetarskyddsstyrelsen. Delta skulle även vara i linje med hur de övriga nordiska ländema har sin produktkontroU organiserad.

Statskontoret vill erinra om de undersökningar och bedömningar av kemiska ämnen, främst föroreningar, som utförs av statens miljömedicinska laboratorium. Vid laboratoriet finns toxikologiska resurser. Det finns enligt statskontorets mening skäl att överväga om inte den förhandsgranskning av nya ämnen och produkter som kommissionen föreslår skaU ingå i kemikaliekontroUen skulle kunna utföras av laboratoriet.

11.1.6 Länsstyrelsen i Jönköpuigs län: Samordningen av tillsynsverksamheten meUan länsstyrelsema och yrkesinspektion bör utökas. En sådan åtgärd skulle gynna effektiviteten.

11.1.7 Sveriges kemiska uidustrikontor: Beträffande kemiska produkter och yttre miljön föreslår Kemikommissionen att tillsyns- och föreskriftsarbetet delas upp så att Kemikalieinspektionen har ansvar för bedömningen av ämnens och produkters miljöfarlighet i sig, medan Naturvårdsverket får ansvar för hanteringen i miljön. Det innebär t. ex. för varor som bekämpningsmedel en klart olämplig uppdelning. Kemikalieinspektionen skall vid registering av bekämpningsmedel även bedöma olika hanteringsrisker. När produktema sedan används i jordbmket etc, så flyttas ansvarei över på Naturvårdsverket. Denna uppdelning av myndighetemas tillsyns- och föreskriftsarbete synes Kemikontoret vara både ologisk och föga lämplig.

Ytterligare en praktisk synpunki talar emot att ännu en sektorsmyn-dighel ges rätt att utfärda föreskrifter med hänvisning till lagen om kemiska

produkter. För näringslivel är del önskvärt all man begränsar antalet myndigheter som äger räll all utfärda föreskrifter med hänvisning lill den aktueUa lagen. Bl. a. är del en börda för näringslivel atl håUa reda på alla förekommande författningar från olika myndigheler på kemikaliekontroU-området. Även mot den bakgmnden är det önskvärt att endast Kemikalieinspektionen utfärdar cenirala föreskrifter, som dtfekt eller indirekl riktar sig tiU leverantörer med användning av lagen om kemiska produkter. Naturvårdsverket bör därför inte ges rätt att med hänvisning tUl den aktueUa lagen utfärda tUlämpningsföreskrtfler vad belräffar den yttre miljön och kemikalier, såsom kadmium, freoner, gödselmedel, bekämpningsmedel eUer insatskemikalier i olika industriprocesser. I slället bör KemUcaUeinspektionen i samråd med Naturvårdsverket utge dessa föreskrtfter.

Handläggningen av ärenden rörande registrering av bekämpningsmedel föreslår utredningen i allmänhel bli en kansltfråga. Endast principiella frågor skuUe understäUas Kemikalieinspektionens styrelse. Med tanke på de många omständigheter som skaU beaktas vid beslul om registrering är det anledning att hos Kemikalieinspektionen inrätta ett särskilt organ för registrering av bekämpningsmedel - en bekämpningsmedelsnämnd. I denna borde bl. a. vara företrädda myndigheter som Lantbmksstyrelsen, Livsmedelsverket, Prövningsnämnden vid SLU, vidare LRF, LO och leveran-törema av bekämpningsmedel via SBI samt någon fristående toxikolog. Nämnden kan inledningsvis vara rådgivande, dvs. ha samma stäUning som Läkemedelsnämnden i regislreringsfrågor rörande läkemedel.

11.2 Konsumentanvändning

11.2.1 Konsumentverket: KOV viU framhåUa att en beaktansvärd del av verkets totala arbete berör kemiska risker i en eUer annan form, t. ex. beträffande beklädnad, inredningsmaterial i bostäder, möbler, hushåUsap-parater, bilar, sport, hobby och leksaker. Det kan röra sig om färgning och annan behandling av lextUier, skivor eller lim som avger formaldehyd, gaser vid förbränning av plastmaterial, butangas i cigarettändare, bUvårds-medel, hobbyUm, färgpennor, tapeter och stoppade möbler med brand-hämmande tUlsatsmedel etc. Ofr KOV: s remissyttrande den 3 okt. 1980 över betänkandet "Ny produktkonlroUorganisation").

Det mycket vida tUlämpningsområdel för den föreslagna lagsttftningen medför enUgt KOV: s mening särskilt starka krav på att samordningen meUan KOV/KO: s tUlämpning av MFL och kemikaliemyndighetens (KM) arbete med den nya LKP verkligen fungerar smidigl på en praktisk nivå. Dessa frågor bör därför ägnas fortsatt uppmärksamhet vid departementsberedningen av kemikommissionens belänkande. Del är väsentUgt att KOV: s kännedom om konsumentemas beteende och prakliska problem på den enskilda produktens nivå beaktas av KM dels vid riskbedömningen på produktnivå, dels vid frågor om produktförbud och vUseledande eller otUlräckUg information.

Prop. 1984/85:118 186

Vid tUlämpningen av MFL avser man med termen produktinformation
inte bara sådan information som förekommer på själva produkten eller i
omedelbar anslutning tUl denna ulan all information - i alla olika reklam
bärare, t. ex. annonser - vars innehåU är centrerat kring produktens
egenskaper eUer användning. KOV fömtsätter atl KOV även i fortsätt
ningen med stöd av 2 och 3 §§ MFL skall bevaka produktinformationen i
denna vidare mening för kemiska produkter. Detta bör gälla oavsett om det
rör sig om en enskUd produkt eller om riktiinjer för en hel bransch.

KOV anser att kemikommissionens beskrivning av KOV:s framtida ansvarsområde är aUtför summarisk och kan inge föreställningen all KM skuUe överta en betydande del av KOV: s nuvarande tiUämpning av MFL

för kemiska produkter.--- KOV:s kännedom om konsumenternas

hantering av de enskUda produktema bör uppmärksammas mer än vad kemikommissionen har gett uttryck för i sitt betänkande.

Den nuvarande arbetsfördelningen inom konsumentsektom mellan KOV/KO och Naturvårdsverkets produklkontroUbyrå har efter flera års erfarenheter antagit följande former. De gmndläggande riskvärderingarna har gjorts av produktkontrollbyrån, medan KOV svarat för de praktiska ålgärdema på produktnivå, exempelvis för vissa maskindiskmedel. Härvid har KOV bl. a. kunnat hänvisa liU vissa beslämmelser i lagsttftningen om hälso- och mUjöfarliga varor. T. ex. en förpackningsdekor som är oförenUg med kraven i den nuvarande lagen och kungörelsen om hälso- och mUjöfarUga varor måste därigenom anses oförenlig även med marknadsföringslagen. Riskvärderingen av de kemiska ämnen som ingår i flera lika produktgmpper, t. ex. hemkemikalier, är endast en utgångspunkt för det arbele som krävs för att på produktgmppsnivå, t. ex. maskindiskmedel, vidta kompletterande riskvärderingar och åtgärder. I sista hand är det på den enskilda produktens nivå, t. ex. elt maskindiskmedel av ett visst märke, som praktiska åtgärder måste vidlas för att komma tUlrätta med de aktuella konsumentproblemen.

Dessa samarbetsformer har bl.a. föranletts av att det varit omöjligl för specialmyndigheten att hinna med atl genomdriva åtgärder ända ner på den enskUda produktens nivå. Samarbetet har fungerat bra i praktiken, inte minst när det gäller bamskyddande förslutningar tUl vissa gmpper av hemkemikaUer (t. ex. maskindiskmedel, avloppsrensningsmedel, toalett-rengöringsmedel). KOV har arbetat på produkt- och användningsnivån medan produktkontroUbyrån har koncentrerat sig på de inneboende egenskapema hos produktema, dvs. ungefär så som Arbelarskyddsstyrelsen bör fungera i förhåUande tUl KM enligt kommissionens förslag. På så sätt har specialmyndighetens kemiska och toxikologiska kompetens lagits bäst tiUvara samtidigt som KOV: s särskilda kompetens utnytQats när del gäller uppfångning av konsumentproblem, kunskap om konsumentbeteende vid användning och hantering, förhandlingar med stöd av 2, 3 och 4 §§ MFL etc.

Prop. 1984/85:118 187

Enligt KOV:s mening bör de ovan nämnda samarbetsformema gäUa även i framtiden. Det är värdefuUt atl den föreslagna 33 § FKP ålägger en tillsynsmyndighet inom kemikalieområdet atl göra anmälan lill KO beträffande tfrågasatt otiUböriig marknadsföring inte bara liU näringsidkare utan även lUl konsumenter. Även i faU där en lillsynsmyndighel anser atl marknadsföringen inte är tUlräckligt informativ (3 § MFL), bör det vara självklart för myndigheten att fästa KOV/KO: s uppmärksamhet på detta. Vid vissa frågor om förbud mot saluhållande, bör fackmyndigheten håUa konlakt med KOV/KO för att i det enskilda fallet avgöra vUka regler -lagstiftningen om kemiska produkter eUer 4 § MFL - som skaU tiUämpas.

11.2.2 Statens naturvårdsverk: Tillsyn över kemiska konsumentprodukter
skall enUgt kemikommissionens förslag höra tiU kemikalieinspektionens
ansvarsområde. Kommissionen menar att det inte är lämpligt atl lägga
ansvaret på konsumentverket eftersom konsumentverket inte har kompe
tens på området.

Konsumentverkets tUlämpning av marknadsföringslagen har i fråga om kemiska produkter nära anknytning tiU tUlämpningen av lagen om hälso-och mUjöfarliga varor (LHMV). Under senare år har en praxis vuxit fram för att samordna tUlämpningen av de båda lagama: I enskilda ärenden angående hälso- och miljöfarliga varor konsulterar konsumentverket under hand SNV vad gäUer hälsorisker. Marknadsföring som strider mot principer som faststäUls av produktkontroUnämnden anses otiUböriig eUer OlUlräcklig och kan föranleda ingripande med stöd av marknadsföringslagen (2 eUer 3 §). I konsumentverkets arbete med att utforma rikllinjer kan SNV; s produklkontroUbyrå deltaga med representanter i referensgmpper och genom att ta del av planerade riktinjer. På så vis svarar produktkontrollbyrån för gmndläggande riskvärderingar och konsumentverket för praktiska åtgärder i fråga om produkter. Härigenom har produktkontrollbyrån kunnat avlastas ett stort antal ärenden som tidigare lade hinder i vägen för att behandla frågor av större principiell betydelse. Denna praxis har visat sig fungera väl och ingenting talar för att den inte skuUe göra det meUan konsumentverket och kemikalieinspektionen också.

11.2.3 Statskontoret: Kemikommissionen har i sitt huvudbetänkande före
slagit att konsumentverket inte skall få annat ansvar än att utfärda rikt
linjer om barnskyddande förpackningar för konsumentvaror. I övrigt skaU
enligt kommissionens förslag den föreslagna kemikaliemyndigheten ta an
svar för all kontroll i konsumentledet. Statskontoret menar i delta sam
manhang att konsumentverket som ett naturligt led i övrig seklorisering
bör få ett utvidgat ansvar för kontroU och tUlsyn av kemiska produkter
avsedda för konsumenter. Kommissionen aitför som skäl för sitt förslag att
konsumentverket inte besitter toxikologisk och kemisk kompetens för att
bU tiUsynsmyndighet. Statskontoret menar att denna kompetens kan tUl-

Prop. 1984/85:118 188

föras konsumeniverkel uttfrån genom anlilande av extem expertis. Statskontoret föreslår sålunda att konsumentverket bemyndigas atl utfärda föreskrifter för märkning och hantering av kemiska produkter avsedda för konsumenter. Vidare bör konsumentverket åläggas tillsynsansvaret att föreskriftema följs. I den praktiska hanleringen av tiUsynen menar statskontoret att ett samarbete meUan yrkesinspektionen och konsumentverket skuUe kunna upprättas. Samarbetet skuUe innebära atl yrkesinspektionen uppmärksammar konsumentverket om ev. nya risker med produkter som hanteras i arbetslivet.

11.2.4 Sveriges köpmannaförbund: Utredningen föreslår, att en fristående
myndighet bUdas med namnet Kemikalieinspektionen. Den skall tUtföras
den expertkunskap som fordras för att kemikaliehanteringen i de olika
affarsleden samt konsumentledet skaU fungera på elt tillfredsstäUande sätt.
Konsumentverket nämns också som ansvarig myndighet för i första hand
marknadsföringen. Ansvarsfördelningen meUan dessa två myndigheter sy
nes oss dock inte helt klar. För detaljhandeln är det viktigt, all kompelens-
och ansvarsområdena formuleras på ett entydigt sätt. Den principen bör då
gälla, att Konsumentverket, innan ingrepp med hjälp av de konsumentpoli
tiska lagama görs, underställer Kenukalieinspektionen sakfrågoma för
yttrande.

Vi anser därför i Ukhet med utredningen att del skuUe vara ändamålsen-Ugt om kemikaliemyndigheten fick en mUjösektorsansvarig inom konsumentområdet inom ramen för den föreslagna resursnivån.

11.2.5 Sveriges kemiska industrikontor: Med hänsyn tUl att bedömningen
av ämnen och produkter bör baseras på en kombination av hanteringen
och egenskapema vore det skäl atl förvänta sig alt Kemikommissionens
förslag beträffande tiUsyns- och föreskriftsarbete för Kemikalieinspek
tionen resp. seklorsmyndigheler snarare skuUe gå i riktning mot en centra-
Usering tUl en myndighet, KemikaUeinspektionen. Så sker beträffande
konsumentvaror, där kommissionen föreslår att ansvaret helt ligger hos
Kemikalieinspektionen. KemUconloret tUlstyrker detta.

11.3 Vissa produktgrupper

11.3.1 Socialstyrelsen: Det är med tiUfredsställelse som socialstyrelsen konstaterar att kemikommissionen har föreslagtf att även de kosmetiska och hygieniska medlen helt avses ontfattas av den nya kemUagen. I enlighet med styrelsens önskemål föreslår även kemUcommissionen socialstyrelsen som tiUsynsmyndighet för kosmetiska och hygieniska medel enligt den nya kemUagen. Socialstyrelsen har även getts bemyndigande enUgl den nya lagen att utfärda beslämmelser och utöva tillsyn för de kosmetiska och hygieniska medlen.

Prop. 1984/85:118 189

Kemikommissionen föreslår vidare atl socialstyrelsen övertar den granskning av hudrengöringsmedel som f n. bedrivs vid arbelarskyddsstyrelsen. Denna granskning innebär atl saluföraren (tUlverkaren eller importören) av sådana hudrengöringsmedel som avses användas yrkesmässigt skaU anmäla sina produkter tUl arbetarskyddsstyrelsen som sedan granskar innehållsdeklarationen ur hudirritation- och allergisynpunkt. Granskningen har i flera sammanhang kommii att uppfattas som ett myndighels-godkännande av produkterna och flera större inköpare av hygienprodukter kräver en granskning av arbetarskyddsstyrelsen innan upphandling sker. Ifrågavarande granskning strider mot de av kemikommissionen uppsatta målen nämligen att tiUverkaren och importören själv skaU göra sin oskad-Ughelsbedömning av medlen. Kemikommissionen har vidare inte förordat en fortsalt tiUämpning av responsaförfarandet just med hänvisning tUl att ansvaret för bedömning av produkl och ämnen åvilar tiUverkare och importör.

Mot denna bakgmnd är socialstyrelsen mycket tveksam till att överta denna granskning. Styrelsen är dock postfiv tUl att prioritera tUlsynen av yrkesmässigt använda hudrengöringsmedel inom ramen för den av kemikommissionen föreslagna kemilagen och i enlighet med de principer som angivits i socialstyrelsens egen ulredning om kosmetiska och hygieniska medel.

Enligt punkt 16.6 förslår kemikommissionen att socialstyrelsen får det fuUa ansvaret för kosmetiska och hygieniska preparat. Som ett ytteriigare argument för denna ordning kan nämnas samordningsfördelar. Byrån för alkohol- och narkotikafrågor handlägger ärenden om alkohoUialtiga kosmetiska och hygieniska preparat. Ett visst dubbelarbete för branschen kan undvikas genom att socialstyrelsen samordnar sitt arbete med ansökan/anmälan och registrering.

11.3.2 Konsumentverket: KOV tiUstyrker att Socialstyrelsen för kosmetiska och hygieniska preparat samt för hudrengöringsmedel får "det fulla ansvaret som central tillsynsmyndighet enligt LKP" — dvs. övertar PKN: s nuvarande uppgifter på området. KOV stäUer sig också bakom förslaget alt ulredningen om livsmedelskontroll får regeringens uppdrag att föreslå hur en utvidgning av Uvsmedelslagens tiUämpningsområde bör göras, så att Livsmedelsverket får befogenhet att ingripa även mot livsmedelsförpackningar och husgeråd för bruk i det enskilda hushållet. Även i dessa avseenden bör emeUertid enligt KOV: s mening tydligt påpekas, att frågor som har särskilt intresse vid tillämpningen av MFL antingen avgörs i samråd med KOV/KO eller överlämnas till KO.

11.3.3 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket stöder kommissionens uppfattning under avsnitt 16.8 att livsmedelsverket får det odelade myndighetsansvaret för hälsorisker som kan uppstå vid användning av hus-

Prop. 1984/85:118 190

geråd och livsmedelsförpackningar. Fömtom atl konsumenler ofta finner det svårförståeligt att inte livsmedelsverket från hälsosynpunkt har ansvaret för aUa slags husgeråd och förpackningsmaterial, innebär splittringen meUan två myndigheler att en produkt "tiUhör" olUca myndigheter beroende på om den används i enskUt hushåll eUer hanteras yrkesmässigt. Detta är också förvirrande för en producent och försvårar kontaktema med myndigheter. Som kommissionen föreslagit bör livsmedelsverket för dessa nya arbetsuppgtfler förstärkas med en Qänsl.

Den begränsade reglering inom detta område som idag finns har sin bakgmnd i Uvsmedelsstadgekommitténs förslag liU ny livsmedelsstadga (SOU 1970:6) där kommittén ansåg att endast generella regler skuUe ligga tiU gmnd för Uvsmedelsverkets agerande i dessa frågor. Senare har många ansett det vara en brist i Uvsmedelslagsttftningen att mer specifika regler saknas. Denna åsikt har fått tUl följd att tiUverkare, leverantörer och användare av livsmedelsförpackningar funnit skäl bilda en friviUig sammanslutning, "Normpack", med gemensamma normer för livsmedelsförpackningar. Dessa normer innebär att medlemmama förbinder sig att endast tiUverka, sälja eller leverera Uvsmedelsförpackningar som uppfyller - fömtom de svenska reglerna — vad som stadgas i Nederländema, Västtyskland eUer USA. DärtiU kan organisationen införa egna specieUa "normer" om så anses påkaUat. Detta har, efter samråd med livsmedelsverket, nyligen skett beträffande plastfUm avsedd för livsmedelsförpackningar.

Den pågående utredningen om Uvsmedelskontroll bör få regeringens uppdrag att föreslå en utvidgning av livsmedelslagens tillämpningsonu-åde rörande husgeråd och förpackningsmaterial.

11.3.4 Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsen tiUstyrker förslaget att socialstyrelsen övertar ansvaret för bestämmelser angående hudrengöringsmedel.

11.3.5 Försvarets forskningsanstalt: FOA 2 i Stockholm har kompetens att framstäUa, undersöka, prova och beskriva explosiva och brandskapande ämnen och bedriver egen intemationelll erkänd forskning inom främst området explosivämnen.

Möjligheterna att av våda åstadkomma explosiva förlopp med kemUca-Uer som normalt ej benämns eller klassas som explosiv vara eller med blandningar av kemikalier där ingen komponent i sig är explosiv vara verkar ha underskattats i utredningen.

11.3.6 Kemisk-tekniska leverantörförbundet: Vi fömtsätter att man med
"fuUa ansvaret som central tillsynsmyndighet" för hygien- och kosmetik
produkter menar att socialstyrelsen ensam utfärdar märkningsregler och
ämneslisla m.m. för detta område och att styrelsen ges rätt att göra
särskilda bedömningar för produktområdet som kan avvika från de i kom-

Prop. 1984/85:118 191

missionen framlagda förslagen. Vi slöder vårt antagande på alt socialstyrelsen idag arbelar på atl utfärda "bestämmelser för hygieniska och kosmetiska medel". För branschen är det en nödvändighet atl klart vela vUken myndighel som gör vad. Vi fömtsätter också att om socialstyrelsen av regeringen ges liUfälle att bygga upp ett register över produktområdet skall de hygien- och kosmetikprodukter som idag finns i produkfregistret vid SNV överföras tiU socialslyrelsen.

11.4 Stöd till regionala och lokala tillsynsmyndigheter

11.4.1 Civilförsvarsstyrelsen: Civitförsvarsstyrelsen instämmer i detla för
slag men viU fösta uppmärksamheten på att inget sägs om hur delta stöd
närmare skall utformas eller om det innebär ett behov av ändrad kompe
tensprofil för handläggare på lokal nivå.

Eftersom största överblicken över verksamheten finns regionall och lokalt anser CivUförsvarsstyrelsen det som angeläget att resursema där förstärks.

11.4.2 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen noterar med tiUfredsställelse alt kemikommissionen lagit allvarligt på ansvarsfördelningen meUan berörda myndigheter på cenlral, regional och lokal nivå. Styrelsen viU understryka vikten av att en klar och tydlig ansvarsfördelning kommer tUl stånd. Enligt socialslyrelsens uppfattning är det också viktigt att regionala och lokala tillsynsmyndigheter får erforderlig vägledande information från berörda centrala myndigheler. Det kan inte uteslutas att tidigare brister i tiUsynsverksamheten rörande kemikaliehantering berott på oklar ansvarsfördelning mellan hälsovårdsnämnder, länsstyrelser och naturvårdsverket liksom otiUräcklig vägledning från centralt håll.

11.4.3 Konsumentverket: När del gäller förslaget att miljö- och hälsoskyddsnämndema samt länsstyrelserna skall få ett ökat stöd från centrala tillsynsmyndigheter viU KOV erinra om, att även kontaktema med de kommunala konsumentverksamheterna bör uppmärksammas i detta sammanhang. Se för övrigl KOV: s kommentar tUl kapitel 16 nedan.

11.4.4 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket instämmer även i kommissionens påpekande att det är viktigt att de centrala myndigheterna ger tillräckligt stöd tUl de olika regionala organen men del är också av stor belydelse att dessa får tillräckliga resurser så att de kan avlasta de cenirala myndigheterna vid exempelvis besvarandet av enklare frågor.

11.4.5 Statens industriverk: En erfarenhet från industriverkets undersökning av i vUken utsträckning lagars tiUämpning utgör hinder för industrieU expansion (Administrativa hinder för industriell utbyggnad, SIND 1983:9)

Prop. 1984/85:118 192

var, att man från företagens sida efterlyste att lagsttftaren satte sig in i hur en lag skall tiUämpas och hur föreskrifter skaU utformas för att lagens målsättning skaU uppnås på enklare sätl. DärtiU förespråkades all tillsynsorganen har kontakt med företagen och deras organisationer och gör sig förtrogna med de problem företagen ställs inför vid den praktiska tUlämpningen av lagar som direkt berör verksamheten. Industriverket betonar därför att kemikaUekontroUen i form av tillsyn på faltet, ule bland företagen ges tUlräckligt stöd.

11.4.6 Länsstyrelsen i Jönköpuigs län: EnUgt förslagel skall, som hittUls, såväl länsstyrelsema som miljö- och hälsoskyddsnämndema ulöva tUlsyn med hänsyn tiU skydd för den yttre miljön i samband med hanteringen av kemiska produkter. Förslaget innebär i och för sig inga nya uppgifter för dessa organ utöver det nuvarande tUlsynsansvaret. Avsiklen är emeUertid att få tiU stånd en effektivare tiUsyn. För atl nå detta syfte krävs bl. a. centralt utarbetade råd för lUlsynsverksamheten inom olika branscher. Det är också viktigt, för undvikande av dubbelarbete, att en klar uppdelning av tiUsynen meUan länsstyrelsema och mUjö- och hälsoskyddsnämndema görs. Detta kan, som nämns i ulredningen, ske genom avtal mellan länsstyrelse och mUjö- och hälsoskyddsnämnd. TUlsynen kommer emeUertid i stor utsträckning att ske samtidigt enligt miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter. Ett obUgaloriskt överförande av tillsynsansvaret enligt miljöskyddslagen för icke prövningsplUclig verksamhet och för branscher som är upptagna på anmälningslistan i miljöskyddskungörelsen tiU mUjö-och hälsoskyddsnämndema kombinerat med tiUsynsansvar enligt lagen om kemiska produkter skulle underlätta fördelningen av ansvarei även vad gäUer lagen om kemiska produkler. En samordning med miljöskyddslagen på denna punkt Uksom vad gäller lillsynsavgtftema är viktig. Det är också viktigt att finna ett avgtftssystem som är enklare ocb mindre lidskrävande än det som nu används vid tiUsyn enUgt mUjöskyddslagen.

11.4.7 Länsstyrelsen i Kopparbergs län:---- Länsstyrelsen ställer sig

helt bakom förslaget om stöd i form av rådgivning från cenirala myndigheter eftersom delta hittiUs i praktiken saknats.

---- Införandet av avgtfter för tiUsyn enUgt den föreslagna lagen om

kemiska produkter stöter därför ej på några praktiska svårigheter. Det är emeUertid angeläget att de intäkter som flyter in i samband med länsstyrelsens lUlsynsarbete kan få disponeras för en resursförstärkning. Den idag bristfölliga tiUsynsverksamheten vad gäUer kemikaliehanteringen är nämligen i hög grad betingad av underbemanningen bland annat vid länsstyrelserna.

11.4.8 Länsstyrelsen i Norrbottens län: I betänkandet har närmare redovi
sals resursbehov och finansiering när det gäUer den föreslagna kemikalie-

Prop. 1984/85:118 193

myndigheten. Det har även angivils att möjligheter bör finnas för länsstyrelsen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna att la ut tillsynsavgtfter för silt arbele. Kemikommissionen har enligt länsstyrelsens uppfattning förenklat problemet då man inte mer ingående berört hur den regionala och lokala nivån ska kunna effektivisera tUlsynen inom kemikalieområdet. Enligt tidigare lagsttftning har tUlsynsansvaret funnils på dessa nivåer. Denna tiUsyn har inte fungerat tiUfredsstäUande p. g. a. otUUäcklig information från central myndighet, bristfälliga kunskaper och utbUdning, personella brister och begränsad tillgång på ekonomiska resurser för tillsynsresor och kurser. I betänkandet frantförs att ökal stöd ska erhållas för länsstyrelsen och mUjö- och hälsoskyddsnämnderna, varför man borde kunna utgå tfrån att denna del blir åtgärdad. Frågan om erforderliga medel dels för resor för tillsyn, dels tUl kurser och utbildning måste också lösas. För länsstyrelsen har tUlkomsten av tillsynsavgtfiema inom miljöskyddsområdet i dag endast inneburit krav på ökad miljötillsyn. Under tiden har ordinarie reseanslag reeUt minskat för naturvårdsenhelen i takt med länsstyrelsens minskade anslag.

För länsstyrelsens del bör en viss volym ökad tillsyn kunna ske inom ramen för befintlig personal på naturvårdsenhelen. För utbildning och tiUsynsresor är det dock nödvändigt att tillräckUga medel finns om förhållandena inom detla område ska påtagUgt förbättras. Kommunema torde ha förhåUanden av samma natur som länsstyrelsen.

Ett sätt att lösa denna fråga är att viss del av tUlsynsavgtftema inom miljöskyddsområdet och kemikaliekontroUen kan avräknas för resor och UtbUdning för länsstyrelsens tUlsynspersonal. Det är en fömtsättning för att tiUsynsarbetet ska kunna leva upp tiU den ambitionsnivå som dikterat utredningens förslag.

11.5 Övrigt

11.5.1 Konsumentverket: Även på det lokala planel är en mera preciserad samordning nödvändig enligt KÖV:s mening. Kemikommissionens förslag att mUjö- och hälsoskyddsnämnderna skall utöva tillsyn över bl. a. försäljningsställen bör enligt KOV:s mening kompletteras med en uppmaning, att nämnderna skaU hålla kontakt med de kommunala konsumentverksamheterna (f n. i drygt 200 kommuner) och i förekommande fall vidarebefordra klagomål och synpunkter tiU dessa eUer ev. direkl tiU KOV/KO. Även när det gäUer konlroUen av att av KOV utfärdade rikllinjer efterleys inom kemikalieområdet bör en samordning ske mellan miljö- och hälsoskyddsnämndema och konsumentnämndema. De närmare formema för ett sådant samarbete torde uppmärksammas av den konsumentpolitiska kommittén, som beräknas vara klar med sitt betänkande våren 1985.

Beträffande kemikommissionens förslag att kemikaliemyndigheten (KM) skaU samordna aU iitformation om kemiska hälso- och miljörisker, 13 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 194

erinrar KOV om vad som ovan sagts om att KOV/KO: s tiUämpning av 3 § MFL. Detta innebär i princip att sådan information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt inle får saknas i företagens egen marknadsföring av sina produkter (genom förpackningsdekorer, annonser, broschyrer etc). Detta gäller även information om risker vid felaktig hantering. Den mycket väsentiiga konsumentinformation som förhandlingar med stöd av 3 § MFL sålunda möjliggör - branschvis eller för enskilda företag - bör givetvis beaktas vid den totala informaiionsplaneringen.

11.5.2----------------------------------------- Statens planverk: I avsnitt 6.2 talas om myndighelers medverkan vid
utrednmgar om ämnen och produkter som är i bmk. Med myndigheter
torde här avses fler än de tiUsynsmyndigheler, som uppräknas i § 32 i
förslaget tiU förordning. Exempelvis kan planverket behöva påta sig ett
stort ansvar i utredningar om byggprodukter. För att klarlägga hälsorisk-
problematUcen behöver tUlsynsmyndighetema medverka, men vid ställ
ningstagande tiU lämpUga hälsorisknivåer med hänsyn tUl sociala, ekono
miska, tekniska och andra faktorer samt behovet av byggbeslämmelscr
krävs insatser av sektormyndigheter, t. ex. planverket. EnUgt be
tänkandet synes man ha räknat med att tUlsynsmyndighetema främst ke
mikalieinspektionen kan göra stora insatser vid sådana utredningar. Erfa
renhetema från inträffade faU och från kontakter med produktkontroU
nämnden visar att det kan vara tveksamt om kemikalieinspektionens re
surser blir tillräckUga för de insatser som kan behövas. Det anförda belyser
behovet av att ansvarsfördelningen meUan tUlsyns- och övriga sektormyn
digheter klarläggs. Det bör vidare ankomma på kemikalieinspektionen och
respektive sektormyndighet att klarlägga ansvarsfördelningen och samar
betet i olika praktiska frågor.

Liknande problem föreligger vid planverkets typgodkännande av byggprodukter (se verkets remissvar 1984-08-28), varvid hälsoriskfrågoma bör bevakas bättre än vad som nu sker. I detta fall är problemet att skaffa in tiUförUtUga uppgifter om hälsoriskerna för den relativt stora mängden typgcxikända produkter (ca 700 per år). Frågan är då bl. a. om kemikalieinspektionen har resurser härför och om utlåtanden från tUlverkama är tUlräckliga. Även i detta faU bör ansvarsförhållandena och samarbetet med tUlsynsmyndighetema klarläggas.

11.5.3 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen har tUldelats ett tUlsyns-
ansvar tiUsammans med MUjö- och hälsoskyddsnämnderna. Det är otUl-
fredsstäUande att ansvarsfördelningen meUan de två myndigheiema inte
angivits i lagen eUer förordningen. KemUcommissionen föreslår att kom
munema och länsstyrelsema bör göra upp om hur ansvaret skaU fördelas.
Det kan leda tUl problem eftersom tUlsynen enligt lagen inte ter sig särskUt
attraktiv. Fortfarande finns del en oklarhet om vUken myndighet som skaU
ingripa och enUgt vUken lagstiftning.

11.5.4 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Tillsynen på regional och lokal nivå
enligt lagen om hälso- och miljöfariiga varor fungerar ej på avsett sätl.
Orsaker till detta är bl.a. bristande resurser och otilUäckliga anvisningar
från centrala myndigheter men också oklarhet när det gäller ansvarsfördel
ningen meUan regionala och lokala myndigheter. Kemikommissionen har
ej tUlräckligt beaktat detta aUvarliga problem.

Enligt utredningen har således såväl länsstyrelsema som mUjö- och hälsoskyddsmämndema ansvar för skyddet i samband med hanteringen av kemiska produkter. Visserligen föreslår man atl länsvisa överenskommelser skaU göras angående fördelningen av liUsynen mellan länsstyrelsen och mUjö- och hälsoskyddsnämndema.

Enligt länsstyrelsens mening finns stora nackdelar med atl skapa en för landel som helhet olikformig fördelning av tiUsynsansvaret. För de centrala myndigheiema uppstår svårigheter när det gäller att hålla reda på målgmppen för sin information. EnskUda och företag blir oklara över vUken myndighel man skaU vända sig lUl osv. I detla sammanhang bör det också påpekas att kommunemas möjlighet att frivUligt överta valda delar av tiUsynen enligt miljöskyddslagen skapar motsvarande oklarheter. Osäkerhet beträffande kommunemas ambitioner i denna fråga medför dessutom svårigheter för länsstyrelsema all långsiktigt planera sitl arbete.

För att skapa klarhet i ansvarsfördelning meUan myndigheter, undanröja vUUådighel hos enskilda och bland förelag saml möjliggöra effektiviseringar för såväl stat som kommuner bör en klar och gemensam gräns dras upp vad gäUer tUlsynsansvaret enligt den nya lagen om kemiska produkter och mUjöskyddslagen. Denna gräns kan förslagsvis dras så att kommunema ansvarar för aU tUlsyn (enligt båda lagsttftningama) för aUa anmälningspliktiga verksamheter (enligt miljöskyddslagen) samt aUa icke prövningspliktiga verksamheter. Härmed åstadkommes fömtom den ovan omtalade klara ansvarsfördelningen också en möjlighet tiU effektivisering av tUlsynen genom atl den kan genomföras vid etl och samma besökstiltfalle för båda lagsttftningama.

11.5.5 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen tUlstyrker i huvud
sak redovisade fördehiingsförslag men anser att man även borde ha kunnal
gå längre i preciseringen särskilt vad gäUer ansvarsfördelningen meUan
länsstyrelsema och kommunemas miljö- och hälsoskyddsnämnder. På
denna sistnämnda punkt finns ingel nytt i betänkandet.

EnUgt länsstyrelsens mening borde tiUsynsverksamheten såsom den utformats i nu föreslagen lagsttftning organiseras på liknande sätt som gäller i nuvarande miljöskyddslagsttftningen, nämligen att länsstyrelsen är tUlsynsmyndighet tills dess eventuell delegation av ansvarei sker till kommun. Genom etl sådant förfarande erhålls en bättre samordning i kontrollverksamheten meUan nu gällande miljöskyddslagsttftning och här föreslagna författningskomplex.

Prop. 1984/85:118 196

12 Toxikologisk informationsverksamhet 12.1 Tox-info

12.1.1 Civilförsvarsstyrelsen: Förslaget att TOX-info skall uppgå i kemika
Uemyndigheten förefaUer inte tiUräckligt underbyggt. Behovel av informa
tionsservice har i aUtför hög grad relaterats tUl dagsläget utan någon analys
av följden av de nya beslämmelsema.

Etl från kemikaliemyndigheten fristående TOX-info behöver inte, som utredningen befarar, innebära mbbat ansvarsförhållande. En djupare analys bör genomföras på vUket sätt TOX-infos Qänster bäst kan utnytQas.

12.1.2 Socialstyrelsen: TUlgången till toxikologisk kompetens kommer att
ha en avgörande betydelse för möjligheterna att uppfyUa lagsttftningens
intentioner. De regler och förslag som kommitténs utredning omfattar ger
ett aUmänt intryck av att behovet av kvalificerad toxUcologisk sakkunskap
kommer att öka kraftigt, bl. a. genom att företagen fömtsätls ha tiUgång tUl
toxikologisk kompetens för att kunna leva upp tiU de krav som den nya
lagstiftningen kommer atl ställa. Detta berörs i ett avsnitt om toxUcologisk
informationsverksamhet, vilket bl. a. omfattar etl förslag rörande kontroll
av den privata konsultverksamheten inom området. Socialslyrelsen anser i
likhet med SML att det är synnerligen angeläget att en sådan kontroU sker
för alt undvika ett mindre acceptabelt förhåUande inom delta område.

Den toxikologiska informationsverksamheten som startats efler utredning och beslut av statsmaktema, föreslås efter endast två års verksamhet försvinna och gå upp i kemikaliemyndigheten. Enligt socialstyrelsens bedömning kan denna lyp av verksamhet förväntas vara särskUt stor efter genomförandet av de förändringar som föreslås i utredningen. TiUverkare och importörer ska i fortsättningen genomföra utredningar om hälso- och miljöeffekter och utarbeta märkning. I kemikalieutredningen föreslås statUga och halvstatUga konsultverksamheter för detta ändamål. Utredningen (Uskuterar inte närmare hur detta skall organiseras eUer finansieras. De yrkesmedicinska kUnikemas information och rådgivning bör dock enUgt uCredningen ökas och utvecklas. Kostnadema för detta har emeUertid inte utretts.

Enligt socialstyrelsen bör en toxikologisk informationsverksamhet med de uppgtfler kommissionen föreslår inrättas som ett från kemikalieinspektionen fristående organ för sammanställning och utvärdering av toxikologiska data. Uppgiftema bör enUgt styrelsens uppfattning kunna utnytQas av såväl myndigheter och andra organisationer, som av tUlverkare och importörer.

Idag svarar SML för toxikologisk informationsservice med avseende på långsiktiga effekter och GIC för information om mer akuta effekter. Den toxikologiska informationsverksamhet som utredningen föreslår har med hänsyn tiU det tidsperspektiv som skaU läggas på hälsoeffekter av kemika-

Prop. 1984/85:118 l

her beröringspunkter med såväl SML: s som GIC: s verksamhet. Socialstyrelsen anser därför i likhet med SML alt det från såväl kompelensmässig som ekonomisk synpunkt vore lämpligast att integrera tox-info-verksam-heten med den toxikologiska miljömedicinska verksamheten vid SML och Karolinska Institutet. En sådan sammankoppling skulle vara ytterst värdefuU för båda enhetema liksom för GIC samt tUtför kunskap och bredd.

12.1.3 Statens livsmedelsverk: Kommissionen frantför i avsnitt 17.4 åsikten
alt det finns risk för att ansvarsförhållanden mbbas när en myndighet som
Toxinfo, om än utan kontrollerande funktion, utför riskanalyser åt företag.
Livsmedelsverket anser dock inte att denna risk skulle bli mindre av att en
sådan service erbjuds av en annan statlig organisation av typen FOA lox.

Bildandet av en kemikaliemyndighet ställer stora krav på tillgång tUl toxikologisk kompetens. Införlivandet i myndigheten av de betydande resurser som Toxinfo i detta avseende utgör, är därför enligt Uvsmedelsverkets mening en vUctig fömtsättning för myndighetens verksamhel.

12.1.4 Statens naturvårdsverk: Den toxikologiska informationsservicen
(Toxirrfo) vid Karolinska institutets bibliotek och informationscentral
(KIBIC) skall enligt kemikommissionens förslag upphöra. Huvuddelen av
resursema skall överföras tiU kemikaUeinspektionen och där ägnas åt atl
bevaka toxikologisk forskning, åt faro- och riskanalys och ål informalion.
Kommissionen kritiserar att Toxirrfo erbjudit sig att hjälpa tiU med pro
duktinformation; produktinformation är leverantöremas ansvar och ingen
annans, menar kommissionen. Samtidigt konstaterar kommissionen alt det
inte finns något atl invända mot en statlig eUer halvstatiig konsultverksam
het som erbjuds på kommersieUa villkor.

Det har varit en slor tUlgång för SNV att kunna hänvisa företag tUl Toxinfo i frågor om underlag för produktinformation och -utredningar. Efterfrågan på underiag kommer att öka om tillsynen intenstfieras. Samtidigt är det, som kemUcommissionen framhåUer, väsentligt att Toxinfo inte uppfattas som en myndighet. Verksamhetens formella status kan bidra tUl att ge det felaktiga intrycket.

SNV anser därför att Toxinfo bör ombUdas tiU ett statiigl aktiebolag som erbjuder toxikologisk sammansföUnings- och utvärderingsservice. Härigenom skulle verksamheten kunna bedrivas på kommersiella vUlkor och risken för missförstånd undanröjas. Som kemikommissionen framhåller bör däremot informationsverksamheten inklusive bevakningen av toxikologisk forskning, skötas av kemikaUeinspektionen. Ett bibehåUande av Toxinfo i aktiebolagsform påverkar aUtså inte de resurser som behövs för kemikalieinspektionen.

12.1.5 Arhetarskyddsstyrelsen: Det föreslagna införlivandet av Toxinfo
med den nya myndigheten anser styrelsen vara rationellt. Den information

Prop. 1984/85:118 198

och det kunnande som Toxinfo har tUlgång tiU är av stor vikl för kemikalieinspektionen.

12.1.6 Statens miljömedicinska laboratorium: SML:s uppfattning är att Toxinfo behövs som elt från kemikaUeinspektionen fristående organ för sammanställning och utvärdering av toxikologiska data, att kunna användas av såväl myndigheter och organisationer, tUlverkare och importörer. SML anser också att Toxinfo: s verksamhet direkt passar in i den toxikologiska mUjömedicinska verksamheten vid SML och Karolinska Institutet (x;h bör integreras med denna. En sådan sammankoppling skulle vara ytterst värdefuU för båda enheiema, samt tUtföra kunskap och bredd.

12.1.7 Delegationen för vetenskapUg och teknisk informationsförsörjning:

DFI avvisar detta förslag. DFI menar alt frågan bör ses i elt bredare perspektiv än vad som anförs i befönkandei. Den toxikologiska informationsservicen har, under den korta tid, som den funnits knappast hunnit atl etablera sig inom onu'ådet.

Det är därför enligt DFI:s mening för tidigt att redan nu dra några bestämda slutsatser om hur stor efterfrågan det kommer att vara på dess Qänster. En fiytlning nu kan i stäUet i praktiken medföra att Qänsten måsle starta från början igen.

För att en sådan verksamhel skall kunna utvecklas och bibehåUa en hög kompetens är det också viktigt att del finns en naturlig och nära anknytning tUl aktueU forskning och undervisning inom området. Ämnesmässigt torde toxikologin bäitre höra hemma i en medicinsk mUjö än inom kemiområdet.

Vid behandUng i DFI:s rådgivande organ har från bl. a. näringsUvshåU starki betonats att en informationsQänst inte bör placeras vid en myndighet med de kontroUerande och straffsanklionerande uppgtfler som den nya kemikaliemyndigheten skaU ha. En sådan placering skuUe kunna leda tiU att Qänsten inte utnytQas, trots det stora behov som föreligger. Här bör också betonas att det är en styrka att placera Qänsten i anslulning tUl etl bibliotek, vilket ju var det urspmngliga skälet att lägga den vid KIBIC. DFI menar att skäl snarare finns att mer direkt integrera den toxikologiska informationsservicen i KIBIC; en uppdelning med anslagsgivning över olika huvudtitlar synes inte längre motiverad.

Del kommer naturligtvis atl uppslå en del gränsdragningsfrågor mellan kemikaliemyndigheten och toxikologisk informationsservice vid KIBIC. Frågan torde dock kunna klaras av genom diskussioner meUan de berörda instanserna. Det bör också kunna elableras ett löpande samarbele som beroende på utvecklingen av efterfrågan på de Qänster som toxikologisk informalionsservice erbjuder, kan anpassas efler de behov som framöver behöver tillgodoses.

Prop. 1984/85:118 199

12.1.8 Styrelsen för arbetarskyddsfonden: I kapilel 17, "Toxikologisk informationsverksamhet", läggs bl.a. förslag om viss omorganisation och påpekas vissa trender mot delvis förändrade behov på området. Vi har inget att erinra om i detta stycke, men vUI påpeka att kommissionens synpunkter kring behovet av de yrkesmedicinska klinikemas utveckUng och utökning av information och rådgivning på området, inle följs av någon kommentar tUl kostnadema för detta.

12.1.9 Statens giftuiformationscentral: Verksamheten vid ToxUcologisk informationsservice (Toxinfo) har underkastats viss utvärdering och genomgripande förändringar har föreslagits. Det synes tveksamt om en utvärdering kan ske redan på detta stadium, då enheten hittills befiinntf sig i en uppbyggnadsfas och ej haft tid att konsoUderas och finna sin slutUga form. Dessulom måste det vara olyckligt för en enhet att genomgå en omorganisation så snart efter det att den startats. GIC har sedan länge konfronterats med ett informationsbehov avseende toxikologiska frågestäUningar som faller utanför centralens dtfekta ansvarsområde, och GIC har därför upplevt det positivt att kunna hänvisa sådana frågestäUningar tiU Toxinfo. Tidigare fanns ingen självklar instans dit denna typ av frågor kunde hänvisas. I kommissionens betänkande franUiålls vikten av alt statUg toxikologisk konsultverksamhet byggs upp. Toxinfo fungerar idag som en sådan. En styrka i Toxinfo:s verksamhet är att konsultverksamheten kan erbjudas av en statiig myndighet som samtidigt ej har rätt att utfärda föreskrifter.

12.1.10------------------- Karoluiska institutet: KaroUnska institutet avvisar detta för
slag. Toxinfo utgör en värdefuU resurs som konsult tUl bland andra den
föreslagna kemikaUemyndigheten. Genom att liUförsäkra Toxinfo en gent
emot myndigheter oberoende ställning skapas fömtsättning för att opartisk
bedömning kan lämnas rörande kemiska hälsorisker. Det är inte minst
viktigt att tiUverkare, importörer och aUmänhet har en opartisk specialist-
gmpp att rådfråga på samma sätt som gtftinformationscentralen rådfrågas
vid akuta förgtftningar. Det är också viktigt att utiåtanden i toxUcologiska
fior inte behöver uppfattas som släUningstaganden ur myndighetssyn
punkt.

För att upprätthåUa sin kompetens är det angeläget att Toxinfo kan arbeta nära pågående forskning. För en statiig toxikologisk informationsservice, oavsett i vilken verksamhetsform den bedrivs, är den naturliga lokaliseringen vid en högskola.

Att vara förlagd tiU en högskola innebär bl.a. en nära kontakt med forskning och undervisning. För en toxikologisk informationsverksamhet är, fömtom forskningsanknytningen, också en nära kontakt med bibliotek, datorbaserad litteraturtjänst och systemavdelning av stor betydelse. Kemikommissionen anser att, efter överföring av Toxinfo tUl kemUcaliemyn-digheten, behovet av hänvisningsservice väl kan täckas inom ramen för

Prop. 1984/85:118 200

"ansvarsbibliotekens normala verksamhet". Man föreslår all en bibliotekarie och en informatUcer även fortsättningsvis knyts tUl Karolinska inslitutets bibliotek och informationscentral (KIBIC) dels för att utgöra "en förstärkning av den toxikologiska kompetensen vid uppbyggnaden av KIBIC tiU ett ansvarsbibliotek inom området medicin", dels för att ge hänvisningsservice. Tanken att bedriva en god "hänvisningsservice" utan tiUgång tiU experter förefaUer mot bakgmnd av erfarenhetema firån Toxinfos hittiUsvarande verksamhet ganska orealistisk.

12.1.11 Centralorganisationen SACO/SR: Uppbyggnaden av Toxiirfo är i det närmasle avslutad. Kapacitetsuppbyggandet har inneburit utbUdning av personal, ularbetande av handläggningsmtiner, införskaffning av dator-utmstning och referenslitteratur, uppbyggnad av etl antal databaser samt uppbyggnad av ett såväl nationeUt som intemationeUt kontaktnät.

I kemikommissionens betänkande nämns bl. a. i kap. 17 fördelen med en etablering av en statUg konsultverksamhet. Då Toxinfo redan tiU en stor del verkar som statiig konsult i loxikologi tycks det som en onödig omväg att först lägga ned en väl fungerande verksamhet om man senare ämnar stödja uppbyggandet av en Uknande verksamhet någon annanstans.

För en statiig toxikologisk informationsservice, oavsett i vilken verksamhetsform (stiftelse, konsult) den bedrivs, är den naturUga lokaliseringen vid en högskola. Att vara förlagd tiU en högskola/universitet innebär bl. a. en naturUg koppUng tUl forskning och undervisning. Dessutom finns det fördelar jänrfört med att vara en del av ett statligt verk då utlåtanden i toxikologiska frågor inte kan uppfattas som ett stäUningstagande ur myndighetssynpunkt.

Karolinska institutet (KI) erbjuder unUca kontaktmöjligheter. Man har redan från institutets sida markerat ett stort intresse för loxikologi, och på institutet finns redan ett antal professurer i loxikologi, epidemiologi, särskilt cancerepidemiologi och molekylär genetik. Från i år är ytterligare 2 professurer inrättade, en ordinarie i medicinsk mUjögtftsforskning och en extra i genetisk loxikologi. Dessutom finns redan ett antal institutioner där toxikologisk forskning bedrivs; bl.a. inst. för toxUcologi, hygien, näringslära, kUnisk farmakologi, rättsmedicin och kUnisk genetik. I anslutning tiU KI ligger också statens mUjömedicinska laboratorium. Vid institutet finns också den tvååriga påbyggnadsutbildningen i loxikologi, vilken med stor sannolUchet kommer atl permanenlas inom de närmaste åren.

För en toxikologisk informationsverksamhet är, fömtom forskningsanknytningen, också en nära kontakt med bibUotek, datorbaserad litteralur-Qänst och systemavdelning av stor betydelse. Detta krav uppfyUs vid KaroUnska institutets bibliotek och informationscentral. KIBIC har dessutom heh nyligen (i juli 1984) fått status som nationellt ansvarsbibliotek inom medicin inkl. loxikologi.

Toxinfo, som har en god möjlighet att bevaka forskning och som dess-

Prop. 1984/85:118 201

utom har informativa uppgifler, skulle kunna fylla en viktig uppgifl som förmedlande länk mellan den myndighet som ansvarar för den centrala kemikaliekontrollen och den toxikologiska forskningsfronten.

Slutligen kan anföras atl vid en evenluell avveckling av Toxikologisk informationsservice stora personalpolitiska problem kan uppkomma, av samma lyp som vid avvecklingen av HoUandarenheten på Odontologiska fakulteten vid KL De Qänster som utiyses vid det nya kemikalieverket ska sökas i öppen konkurrens och resultatet kan bli atl Karolinska institutet kan få ett övertaUghetsproblem.

Sammanfattningsvis anser SN atl det är slöseri med resurser att avveckla Toxinfo, varför det förslagel avvisas.

12.1.12------------------------- Landsorganisationen i Sverige: LO vill påpeka vikten av att

den kontaktyta som etablerats mellan Toxikologisk informationsservice och de forskningsverksamheter vid de olika institutionema inom KaroUnska Institutet bibehålls inom den nya organisationen.

12.1.13 Svenska arbetsgivareföreningen: Ett viktigt informationsstöd för
företagshälsovården och för företagen är Toxikologisk Informationsser
vice (Toxinfo) som i nuvarande form föreslås atl upphöra och inlemmas i
den nya kemUcaliemyndigheten. Toxinfo har rönt stor uppskattning från
såväl företagshälsovården som från företagen. Som stöd för det lokala
skyddsarbetet kan troligen Toxinfo komma att betyda mer än idag, om det
får fortsätta att vara en från den nya kemikaUemyndigheten fristående
organisation med serviceinriktning. På så sätt kan den utbyggda företags
hälsovården få fortsatt tUlgång tiU en kvaltficerad resurs för toxikologisk
rådgivning.

Toxinfo borde därför få vara verksamt i minst fem år innan verksamheten ulvärderas och omprövas.

12.1.14 Tjänstemännens centralorganisation: Kommissionens argumente
ring för att föra över Toxinfo tUl kemikaliemyndigheten är inte överty
gande. Det finns ett stort behov av den typ av service som Toxinfo ger i
dag. Fömtom Toxinfos betydelse för företagshälsovården, skyddsombud
och allmänheten vUl TCO peka på behovet av data beträffande olUca
ämnens skadlighet vid bedömningen av skadlig inverkan enligt lagen om
arbelsskadeförsäkring. Som stöd för de som i sitt arbete har att göra
bedömningen, och de som företräder skadade personer, skulle Toxinfo
kunna komma att betyda än mer än i dag, om den får fortsätta sitt arbete i
nuvarande form.

TCO avstyrker därför utredningens förslag i denna del.

Prop. 1984/85:118 202

12.2 Övervakning av konsultverksamhet

12.2.1 Statens livsmedelsverk: Kommissionen föreslår i avsnitt 17.5 all kemikaUeinspektionen skall få i uppgtft alt övervaka konsultverksamheten inom det toxikologiska området. Hur detla skall ske är oklart formulerat. Det betonas att något auktorisationsförfarande inte är aktuellt utan endasl att cdlmänna råd skall utformas som anger nivån på den kompetens som erfordras. Livsmedelsverket anser atl det inte bör göras någon åtskUlnad meUan yttre konsulter och den personal som inom firmoma skaU ta fram material för bedömning av hälsorisker. Kommissionen har framlagt förslag som syftar tUl att kontrollera kvalitén på de bedömningar som induslrin själv skaU utföra. Det bör enligt Uvsmedelsverkets mening räcka med denna kontroU då det måste ligga i respeklive företags eget intresse atl bevaka kompetensen både på den egna personalen och på anUtade konsulter.

12.2.2 Statens naturvårdsverk: TiUsyn över toxikologiska konsulter skall enligt kemikommissionens förslag höra tiU kemikalieinspektionens ansvarsområde. Kommissionen nämner OECD:s rekommendation att inom varje medlemsland utse en myndighel med ansvar för tiUsyn över alt toxikologiska laboratorier följer OECD:s principer om Good Laboratory Practice.

Att utöva lUlsyn över toxikologiska konsulter som åtar sig riskvärdering uttfrån litteratursökning och annan dokumentation är i praktiken en mycket svår uppgift, som kemikalieinspektionen varken kommer att ha resurser eller andra fömtsättningar att klara. Kemikommissionen har inte heller visat att det föreligger något klart behov av atl nu införa en sådan tUlsynsverksamhet. Den bästa garantin för att konsultemas verksamhet uppfyUer rimUga krav torde Ugga i marknadskraftemas egen inverkan, kombinerad med en god tiUsyn över de tiUverkare och importörer som utnyttjar konsullQänstema.

Däremot innebär OECD:s rekommendation att det måste utses någon myndighet som är primärt ansvarig för kontrollen av de laboratorier som åtar sig testverksamhet i enlighet med ÖECD:s principer för Good Laboratory Practice. Det är naturligt att detla ansvar läggs på kemikalieinspektionen. Det bör dock vara möjligt för inspektionen atl överlåta det praktiska genomförandel av kontroUen tUl andra myndigheter - t.ex. tiU socialstyrelsen såvitt avser laboratorier med humantoxikologisk inriktning och tiU SNV när det gäller ekotoxikologisk testverksamhet. Det praktiska genontförandet av kontroUen av laboratorierna torde överhuvud taget kräva ytterligare diskussioner. Frågan hänger också samman med översynen av lagsttftningen om riksprovplalser.

12.2.3 Arbetarskyddsstyrelsen: Kemikalieinspektionen föreslås få i uppdrag att bevaka atl konsulter som erbjuder toxikologisk service har erforderlig kompetens och i övrigt agerar på ett sätt som står i överensstämmelse med lagstiftningen. Motsvarande kontroU finns veteriigen inte för annan typ av konsullverksamhet. Formema för kontrollen har inle närmare preciserats. Styrelsen tfrågasätter inspektionens möjlighet alt utföra en sådan kontroU.

12.3 Övrigt

12.3.1 Statens naturvårdsverk: SNV:s biblioteks- och dokumentalionsen-het har föratom tradUioneUa biblioteksfunktioner såsom förvärv, referensservice och låneverksamhet, också ansvar för drift och utveckling av en referensdatabas över svensk mUjöforskning, SERIX, saml är svenskl kontaktorgan för Infoterra, ett intemationeUt kontakt- och referensnätverk inom mUjöinformation i UNEP:s regi. SNV:s bibUotek har aUtså redan funktioner som tUUcommer ett ansvarsbibliotek. Det är naluriigt att bygga ut bibUoteket och ge det resurser och stäUning som ansvarsbibliotek. SNV tillstyrker förslaget om ett ansvarsbibliotek vid SNV för området yttre mUjövård. SNV anser att funktionen som ansvarsbibliotek kräver två ytteriigare tjänster vid SNV. Att lägga funktionen som ansvarsbibliotek någon annanstans skulle bli väsentUgt dyrare.

12.3.2 Arbetarskyddsstyrelsen: Kemikommissionen påtalar den granskningsverksamhet av vissa enskUda kemiska produkter, som sker vid styrelsens forskningsavdelning. Detta är inte ett led i den formeUa myndighetsutövningen utan ingår i den avgiftsbelagda uppdragsverksamhet, som forskningsavdelningen instmktionsmässigt bedriver. De utiåtanden som ges innebär inte atl styrelsen accepterat produkten och ansvaret för densamma Ugger naturligtvis oförändrat hos leverantören. EventueUa problem med nussbruk av forskningsavdelningens utlåtanden i marknadsföringen av produkten får enligt styrelsens uppfattning mötas genom lämpliga formuleringar i utlåtandet. I de aUvarUga faUen kan anmälan ske tUl konsumentombudsmannen i överensstämmelse med kemikommissionens förslag. Styrelsen kan inte dela kemikommissionens uppfattning all det skulle vara olämpUgt att styrelsen fortsätter denna slags verksamhet. Tvärtom är det väsentligt att en sådan verksamhet finns.

12.3.3 Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning:

Med hänsyn tiU miljöområdets betydelse såväl nationeUt som intemationelll anser DFI därför inte att hinder föreUgger för att inrälla elt ansvarsbibliotek för detta område och tUlstyrker att naturvårdsverkets bibliotek får denna uppgtft. Området har dock klara beröringspunkter med medicin och arbetsmUjö-, där ansvarsbibliotek redan finns, och med teknik och

Prop. 1984/85:118 204

naturvetenskap där utredningsarbete om ansvarsfördelning pågår, samt med skogsbmk, lantbmk och veterinärmedicin. DFI föreslår därför att sedan principieU stäUning lagits och fram tUl dess ansvarsbiblioteket skall börja verka, DFI får i uppdrag att tUlsammans med detta och övriga berörda bibliotek precisera ansvarsavgränsningen och samverkansformema mellan dem.

DFI vUl också undersiryka att naturvårdsverkets bibUotek måste tUlföras tilUäckUga resurser för att kunna fyUa uppgtften.

12.3.4 Karolmska institutet: KemUcommissionens förslag beträffande folkbibliotekens roU som informationsförmedlare i frågor som rör så komplicerade ställningstaganden som toxikologisk bedömning ter sig verklighetsfrämmande.

13 Samråd

13.1 CivUförsvarstyrelsen: CivUförsvarsstyrelsen anser att när räddningsverket bildats även detta bör ingå i samarbetet.

13.2 Konsumentverket: Kemikommissionen föreslår att ordföranden i styrelsen för kemikaliemyndigheten (KM) minst två gånger per år skall ha ett samrådsmöte med andra berörda verkschefer, däribland chefen för KOV. Enligt KOV:s mening bör möjUghet finnas för verkschefen att delegera deliagandet i samrådsmötena tUl understäUd chef med särskUd kompetens på området.

För att konsumenlproblemen i fortsättningen skall få den uppmärksamhet som behövs, är det enligt KOV:s mening nödvändigt att verket arbetar vidare med tUlämpningen av MFL på samma sätt som hittiUs. Dessulom bör preciseras hur stora resurser inom KM som skaU avsättas för KM:s konsumentskyddsarbete, dvs. främst riskvärdering av ämnen och produktgmpper, tiUsyn av tiUverkare och distributörer, tiUämpning av de särskilda märkningsbestämmelsema, informationsblad och allmän information.

13.3-------------------------------------- Lantbruksstyrelsen: Kommissionen föreslår att en kemikalie
myndighet inrättas som övertar produktkontrollnämndens samt vissa av
naturvårdsverkels och andra organs arbetsuppgtfler. Myndigheten föreslås
tilldelas uppgtfler på bekämpningsmedelsområdet som innebär svåra av
vägningar där produktionstekniska bedömningar spelar en viktig roU. Ef
tersom kompetens på lantbmksområdet enligt förslaget inle kommer att
vara företrädd i myndighetens styrelse är det särskilt angeläget att sam
rådsskyldighet med berörda organ, bl. a. lantbmksstyrelsen föreskrivs.

SkuUe kemikaliemyndigheten få i uppdrag att göra bedömningar även av växtodUngsteknisk natur vid behovsprövning av bekämpningsmedel är samråd med växtodlingsexpertis enligt styrelsens mening nödvändig. Be-

Prop. 1984/85:118 205

träffande de cenirala myndighetemas samverkan i övrigt fömtsätter lantbmksstyrelsen att ärenden av störte vikt inle avgörs och att författningar inte utfärdas innan erforderiigl samråd skett med andra berörda myndigbeter.

På länsnivån har länsstyrelsemas naturvårdsenheter och lantbmksnämndema inlett ell samarbete som kommer alt byggas ut efterhand som miljövårdskraven på jordbmket mantfesterar sig i behov av gemensamma insatser.

De kommunala myndighetemas kunskaper i odlingsfrågor är på många håU bristfäUiga. Ej sällan leder detta tiU problem då kommunema ingriper med restriktioner och förbud som påverkar näringar inom lanlbmksstyrelsens ansvarsområde. Elt vidgat samrådsförfarande bör eftersträvas.

13.4 Statens livsmedelsverk: Verket inslämmer i kemikommissionens åsUct
att det kan medföra betydande rationaliseringsvinster för myndigheterna
genom att utbyta kunskaper och erfarenheter och genom att gemensamt
anordna t. ex. kurser och seminarier för handläggande personal. Genom
ett välutvecklat samarbete med motsvarande myndigheter i andra länder,
framför allt de nordiska, kan enskUda myndigheter också förbättra kvalite
ten på sitl arbete.

För planläggningen av samarbetet svenska myndigheter emeUan kan det för övergripande frågor vara lämpligt med kontakter på verksledningsnivå. Det dagliga samarbetet bör däremot försiggå på en lägre nivå. För att ett goll och smidigt samarbete ska kunna upprätthåUas är det av största vikt att goda kontakter befrämjas även på Qänstemannanivå. Det är också av yttersta vikt att informationen meUan myndigheiema fungerar väl vid åtgärder som berör någon annan myndighets ansvarsområde.

13.5 Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsen ser positivt på förslagen tiU samråd meUan olika myndigheter. Då det är mycket arbetskrävande uppgtfler, som kemikommissionen föreslår, är det nödvändigt med samarbete för att undvika onödigt dubbelarbete. Samlidigt är det viktigt att samarbetet sker under smidiga former.

13.6 Sprängämnesinspektionen: Kemikommissionen har i avsnitt 19 ingående diskuterat behovet av samverkansformer för de olika myndigheter som arbelar med kemiska miljöfrågor. Inle minst viktigt torde detta vara tfråga om framtagandet av oUka föreskrifier och råd, sedda mot den snabba intemationeUa utvecklingen och regelarbetet inom en rad intemationeUa organisationer. SÄI har därför ingen erinran mot de förslag som lagts om samverkansformer meUan de berörda myndigheiema i frågor av gemensaml intresse.

13.7 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt länsstyrelsen har kommissionen
inte behandlat förhållandet meUan de räddningstjänstplanerande myndig-

Prop. 1984/85:118 206

heter (f.n. brandchefema och länsstyrelsen) och "kemikaUemyndighe-tema".

I gällande brandlags (SFS 1974:80) 15 § föreskrivs att beträffande industri som hanterar mUjöfarliga varor: "... får länsstyrelsen efler samråd med produktkontrollnämnden ålägga anläggningens ägare eUer innehavare att håUa den beredskap med personal och utmstning som behövs för atl avvärja eUer begränsa sådan skada ...".

I räddningstjänstkommitténs förslag tiU ny räddningsQänstlag i betänkandet "Effektiv räddningsQänst" (SOU 1983:77) häri 39 §, som ersätter ovannämnda paragraf, visserligen samrådskravet tagtfs bort. Beslutsrätten har lagts hos den föreslagna kommunala räddningsnämnden. I specialmotiveringen (s. 426 i befönkandei) fömtsätter emellertid kommittén att kommunema i dessa ärenden samråder även med statiiga organ, t. ex. länsstyrelsen, produktkontrollnämnden och räddningsQänstverket.

Enligt länsstyrelsens mening bör det vara klarlagt vUken myndighet som hfu* skyldighet att ge de räddningsQänstplanerade myndigheiema upplysningar och råd om kemikalier.

Eftersom kommittén förlägger ansvaret för "hanteringsfrågor" tiU naturvårdsverket förefaller verket vara lämpUg instans.

SlutUgen tillstyrks förslaget om förbättrat inbördes samarbete mellan yrkesinspektionen, miljö- och hälsoskyddsnämndema och länsstyrelsen. Samarbetet bör fömtom planläggning även gäUa i samband med iniräffade olyckor.

13.8 Centralorganisationen SACO/SR: SN tUlstyrker att någon myndighet rimligtvis måste ha etl uttalat samordningsansvar bland de många myndigheter som har ett tiUsynsansvar. Denna myndighet med samordningsansvar bör med fördel kunna vara samma som handhar den centrala kemikaUekontroUen. Det behöver dock inte nödvändigtvis vara en helt ny myndighet.

På samma sätt bör myndighelsarbetet regionalt samordnas med etl särskUt samordningsansvar hos exempelvis yrkesinspektionen eller länsstyrelsen.

I samband härmed kan SN inte låta bli att påminna om alt lokall anser statsmaktema det inte svårt att samordna ansvarei. I cirka 100 av landets kommuner ligger ansvaret att samordna alla statiiga cenirala och regionala påbud och krav hos en enda person - miljö- och hälsoskyddsnämndens ensaminspektör. Utöver att tUlämpa kommunallag, arbetsrätlslagsltftning skall denne tiUämpa alla existerande cirka 80 olika miljö- och hälsoskyddsförfattningar.

Detta är naturiiglvis inte rimligt. Det hade varit värdefulll om ulredningen också hade studerat och givit förslag för att rätta till denna omöjUga situation.

Prop. 1984/85:118 2°'

13.9 Landsorganisationen i Sverige: Det är också av avgörande

betydelse att man finner smidiga samverkansfonner meUan samtliga berörda centt-ala myndigheter.

14 Resursbehov och finansiering 14.1 Resursbehov vid centrala myndigheter

14.1.1---------------- Socialstyrelsen: Vad gäUer resurser för de kosmetiska och

hygieniska medlen hänvisas tiU socialstyrelsens utredning där 3 Qänster önskats för den av socialstyrelsen föreslagna kontrollen. Denna resursuppskattning har dock ej tagit hänsyn lUl personalbehovet för den tiUsyn av tUlverkare och importörer som föreslås i kemikommissionens huvudbe-fönkande. En sådan utvidgning av tiUsynsuppgtfterna fömtsätter en ökad uppsökande verksamhet, fältarbete m.m., enligt socialstyrelsens bedömning fömtsätter detta en Qänst som inspektör.

Socialstyrelsens läkemedelsavdelnings huvuduppgtft är att kontroUera läkemedel. Nuvarande resurser för denna uppgift är mycket hårt belastade. Resurser för läkemedelskontroU kan icke användas för kontroll av kosmetiska och hygieniska medel. Om ej resurser för kontroll av kosmetiska och hygieniska medel ställs tiU förfogande, är socialstyrelsen inle beredd att påta sig ansvaret för tfrågavarande kontroll.

14.1.2 Konsumentverket: Kemikommissionens förslag att KOV/KO får en extra Qänst för arbetet som rör marknadsföringen tiU yrkesmässiga bmkare (enUgt 2 § MFL) är välmotiverat. Utan en sådan förstärkning finns aUvarlig risk att reformen inte slår igenom på önskat sätt i praktiken.

14.1.3 Statens naturvårdsveck: Innevarande budgetår ägnar SNV exklusive produktkontroUbyrån ca 25 personår åt kemikalie/produktkontroll. Kontorspersonalen är inte medräknad. Dessa personår fördelar sig över avdelningar och laboratorier enligt följande.

	Natur-	Tekn.	Forskn.-	L.ab. för	Lab. för
	resurs-avd.	avd.	o. utveckl-utsl.- o. avd. produkt-kontr.		miljö-kontr.
Förprövning Tillsyn Kunskapsinsaml. Information	0,1 0,1 0,2	4 1 2 1	3 2	2 7 1	2
Summa	0,3	8	5	10	2

Kemikalie/produktkontroltfrågor är ell prioriterat område på SNV och en ökning av insatserna kan och bör göras genom omprioriteringar. På lekniska avdelningen bör området genom omprioriteringar förstärkas ge-

Prop. 1984/85:118 208

nom ett personår vardera på enheiema för fordons- och trafikfrågor, avfaUshantering och återvinning, kommunala vattenskyddsfrågor, metaU-och mineraUndustri respektive skogsindustri. På laboratoriet för utsläpps-och produktkontroU bör resursema för kemikalie/produklkontroUfrågor förstärkas med 3—5 personår genom omprioriteringar. DärtiU kommer att SNV enligt kemikommissionens förslag får behåUa resurserna på produkt-kontroUbyråns enhet för specialreglerade produkter. Dessa resurser är absolut nödvändiga om någon meningsfuU verksamhet skall kunna åstadkommas. Det är dock inte tUlräckligt. Produktkonfroltfrågor är svåra och kräver resurser. Företagens viktigaste onuåde är deras produkter och försäljning. Sverige har kommit relativt långt intemationeUt och diskussio-nema kommer att inbegripa intemationella företag som kan sätta in stora resurser för att förhindra eUer försvåra åtgärder. Ä andra sidan kan ett effektivt mUjövårdsarbete åstadkommas med den samordning av mUjöskyddslagen och lagen om kemiska produkter som föreslagits.

SNV anser att fömtsatt kemikommissionens förslag angående organisation och lagstiftning bör SNV dels behålla Qänstema på produktkontrollbyråns enhet för specialreglerade produkter, dels förstärkas med ytterligare 4 Qänster.

Inom SNV:s laboratorium för utsläpps- och produktkontroU finns 3 Qänster som sedan 1975 finansierats via produktkontroUnämndens utredningsanslag. I början utgjorde den berörda personalen en ekotoxikologisk testresurs dtfekt knuten tiU produktkontrollbyråns akuta testbehov. På senare tid har arbetsinsalsema i stället gjorts i projektform. De aktueUa Qänstema ryms inte inom SNV:s ordinarie lönebudget. SNV fömtsätter att kemikalieinspektionen kommer att ha behov av insatser från laboratoriet av minst samma omfattning som produktkontrollbyrån och att medel härför säkerställs.

SNV anser att kemikommissionens ekonomiska beräkningar bör överarbetas. SpecieUt viU SNV framhåUa all kommissionens beräkningar ger en felaktig bUd av hur stora besparingar det skulle innebära att lägga ned produktkontroUbyrån.

14.1.4 Statens provningsanstalt: resurser för kemisk analys. SP:s

erfarenhet är att det krävs tiUgång tUl sådana för att ge toxikologisk expertis information om de ämnen som ingår i en produkt. Resursema behövs också för företagen när de skall deklarera sina produkter och för tiUsynsmyndighetemas uppföljning av efterlevnaden av lagar och föreskrifter.

Det är SP:s uppfattning att man vinner ett mera flexibelt och därmed mindre kosinadskrävande system om resurser för analys i minsta möjliga utsträckning knyts direkt tUl myndigheiema. I stället bör myndigheiema köpa sådana resurser på en marknad som också företagen kan ha tillgång till. Resursema kan därmed också lättare utnytQas för andra ändamål än

Prop. 1984/85:118 . , 209

kemikaliekontroU om behovet därav varierar med tiden. Samma synsäll gäller antagligen också resurser för forskning om risker m. m.

14.1.5 Ingenjörsvetenskapsakademien: Akademin anser att Kemikalieinspektionen måste anstäUa högutbUdade och kompetenta kemister och toxikologer. Svensk kemisk industri har enligt akademins erfarenhet, genomgående sökt UtnylQa bästa tUlgängliga experter, både in- och utländska, men det har visat sig, att även dessa kan göra fel eUer åtminstone vara otUh-äckligt fömtseende. Detta har i vissa fall lett tiU att olämpUga produkter eller felaktig hantering resulterat i mUjöskador. Riskema blu inte mindre om samma expertis i stäUet utnytQas av ett statiigl organ. Akademin anser att arbetet med en kemikaliekontroU måste gmndas på en konstmktiv dialog meUan ett statligt kontroUorgan och industrin.

14.1.6 Sveriges grossistförbund: Antalet Qänster som föreslagils anser vi tUltaget i överkant. Här bör möjUghet tUl pmtningar finnas bl. a. på produktregistret.

14.1.7 Centralorganisationen SACO/SR: I statliga verk, bolag, utbUdnings-organ m. fl. finns stora resurser och kunskaper färdiga att sammanstäUas och användas. Kommissionen har inte tiUräckligt utrett möjligheterna tiU sammanstäUning av aUa statliga verksamheters låsta kunskapsresurser. Formerna för exempelvis kommuner och länsstyrelser att ta del av kunskaper om mUjön i statUga organs kunskapsbanker behöver utvecklas.

SN anser att den kunskap om kemiska änmens spridning i mUjön som redan finns hos t.ex. Statens nämnd för gmvegendomar, SMHI, FOA, SateUitbUd AB m. fl. görs tUlgänglig för mUjökontroUmyndighetema. Det kan inte vara förenUgt med krav på effektivitet att företagen skaU tvingas atl utforska risker om kemiska ämnen på nytt om uppgtftema redan finns hos t. ex. ett affärsdrivande statiigl verk!

14.1.8 Landsorganisationen i Sverige: Det är av stor vikt att man kan sätta
in tUlräckliga personella resurser, såväl kvalitets- som kvantitelsmässigt.

14.1.9 Sveriges kemiska uidustrikontor: De generella kommittédirektiven, som naturligtvis är tiUämpliga även på KemUcommissionen, framhåUer vikten av rationalisering och effektivisering av arbetet. Det är väsentUgt att så också kommer att gäUa för KemikaUeinspektionen. Kemikontoret utgår från att den nya myndigbeten i största möjliga utsträckning köper bl. a. administrativa tjänster uttfrån. Mot den bakgmnden borde det vara tUtfyllest med 14 tjänster för myndighetens administration - mol föreslagna 20 stycken. Vidare bör inledningsvis ej mer än 8 personer — i stäUet för 12 -ägna sig åt produktregistret. Tofölt borde därmed en besparing av minst 10 Qänster vara möjlig. 14 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 210

14.2 Avgifter

14.2.1 Socialstyrelsen:- Socialslyrelsen tiUstyrker förslaget atl kontrollen skall finansieras via avgtfter.

14.2.2 Riksskatteverket: Enligt utredningsförslaget skaU för bekämpningsmedel erläggas avgtfter för ansökan om registrering och för viUkorsändring samt en årsavgtft för varje år som medlet är registrerat. Den av RSV administrerade bekämpningsmedelsavgtften har för månademajuU—oktober 1984 givh en intäkt av 1,6 mUj. kr. RSV tfrågasätter om inte avgtften bör slopas om utredningsförslaget genomförs.

14.2.3 Lantbruksstyrelsen: Med tanke på de effekler en minskning av ke-mUcalieanvändningen kommer att ha på produklionskostnadema för livsmedel och därmed på livsmedelsprisema men som ej klargjorts i debatten, viU lantbmksstyrelsen tfrågasätta rikligheten i antagandet att allmänheten är beredd att acceptera de kostnader kommitténs förslag kan medföra. Frågan är emeUertid svår att bedöma med hänsyn tiU de tolkningsproblem som finns i synnerhet beträffande begreppet "onödig spridning".

Med avseende på Uvsmedelsproduktionen är Sverige ett litet land och många av de produkter som odlas här, specieUt inom trädgårdsområdet, ger anledning tiU en mycket begränsad försäljning från bekämpningsmedelsföretagen. Dessa företag är inte vUUga att registrera nya preparat som kan vara mindre farliga än befintliga preparat men inte kan betala sin egen registreringskostnad. Detta innebär redan i dag att bekämpningsmedel som används i andra länder och som skuUe kunna godkännas i Sverige inte finns tiUgängliga för odlama. Med ökade avgtfter av olika slag kan detta förhållande komma att bU vanligare. Genom ett utvidgat nordiskt samarbete borde dock prövningsförfarandet kunna förenklas ocb förbilligas väsentligt.

EnUgt lanlbmksstyrelsens mening finns skäl att närmare undersöka möjlighelema att minska problemet. Detta kan ske t. ex. genom att avgiftsuttaget relateras tiU försäljningsvolymen eUer genom andra särskUda regler för atl göra registreringsavgiftema mindre betungande för dessa preparat. I annat faU finns risk för all vissa svenska trädgårdsprodukter kan komma att slås ul och ersättas av importvaror, som behandlats med medel som ej godtagits för registrering i Sverige.

14.2.4 Statens naturvårdsverk: Produktregistrets tUIkomst och verksamhet
har präglats av motsättningar meUan berörda parter. NäringsUvets misstro
mot registret är fortfarande starkt uttalad. KemUcommissionens förslag att
avgtftsbelägga produkter anmälda tUl registret är ägnat att befösta miss
tron: registret kommer att framslå inte som ett medel för att kartlägga
kemiska risker utan som ett faktureringsunderlag.

Prop. 1984/85:118 211

Elt problem som exemplifierar denna fråga gäUer produkter anmälda av främsl färg- och lackindustrin men även vissa andra industrier. 1 dessa industrier är produktseriema långa och skiUnadema meUan produkter i respektive serie ofta ytterst små, t. ex. endast pigmenthallen. Ett samarbete med färgindustrin pågår för att komma fram tiU vad som skall betraklas som unika produkter. Med en tUlsynsavgtft på varje produkt anmäld tiU produktregislret kommer det att framstå som atl kemikalieinspektionen har intresse av alt registrera en och samma produkt som flera produkter -inspektionens inkomster bUr ju på så vis större.

En lUcnande avgtfl på bekämpningsmedelsområdet enligt lagen om avgtft på bekämpningsmedel uppbärs f n. av riksskaiteverket. Produktkontrollbyråns adressUslor över regislreringshavama ulgör härvid ett arbetsunderlag som inte är formelll bindande. SNV föreslår att samma ordning gäller för tiUsynsavgtften. För uppbörden med vad det innebär av praktiska och administrativt tekniska och juridiska problem har riksskatteverket en helt annan kompetens och vana än vad kemikalieinspektionen eUer SNV kan bygga upp.

Av samma skäl som i fråga om avgtften på bekämpningsmedel måste skyldigheten att betala tUlsynsavgift också formeUl skiljas från anmälningsskyldigheten tiU produktregistret. Det kan nämligen inte ligga i en myndighets befogenheter att besfömma gränsen för avgtftsskyldigheten.

SNV anser därför att riksskatteverket skall uppbära en eventueU tiU-synsavgift.

14.2.5 Riksrevisionsverket: Slutiigen vUl RRV också avstyrka kommissionens förslag alt - så länge dagens fömlsätlningar gäller - införa en omfattande avgtftsfinansiering inom områdel. RRV menar att kommissionens uppdrag att pröva detta finansieringsallemativ i det här aktueUa faUet borde ha letl fram tiU en restriktiv håUning. Anledningen är att den verksamhet rörande kemikaliekontroU som del finns realistiska fömtsättningar för att inom överskådlig framtid genontföra främst kommer att handla om utredningar eller annan verksamhet av myndighetsutövande karaktär. Förutsättningar för att kunna tUUiandahåUa en kvaltficerad och väl specificerad (produklkonlroll)Qänst finns däremot inte. Därför är det - om konunissionens förslag ändå genomförs - enligt RRVs uppfattning nödvändigt att verksamheten tiUs vidare istället anslagsfinansieras.

14.2.6 Styrelsen för arbetarskyddsfonden: På en punkt synes dock

behandUngen av finansieringsfrågan ofuUsländig. I direktiven för kommissionen anges sålunda att kostnadskalkyler bör utarbetas så uppställda att kostnadema också för näringsliv kan utläsas. Visserligen torde förändringar i kostnadsläge för tUlverkare bli "i möjligaste mån neutral från konkurrenssynpunkt" vad gäller försäljning i landet. Förslagens återverkningar — på dels svensk kemikaUeindustri, dels övrig industri - avseende kemika-

Prop. 1984/85:118 212

lieexport och export av annan "kemikaUeintensiv" produklion hade dock kunnal belysas närmare.

14.2.7------------- Statens industriverk: Avgtfterna utgörs för det första av registre-
ringsavgtfter för produkter. Dessa föreslås sättas så atl de finansierar hela
kemikalieinspektionens verksamhet. SIND viU inte ta ställning till denna
självfinansieringsprincip. Däremot anser SIND beiräffande registrering av
bekämpningsmedel, som kräver utförligare kontroUer av myndighelen, att
avgtftema får dtfferentieras så att kortare handläggningstider kan erbjudas
tiU en högre avgtft- .

Fömtom avgiftema tillkommer företagens kostnader för utredningar m. m. tUl följd av förslag om produktinformation och om bekämpningsmedel. Dessa kostnader kan inte uppskattas förrän myndighetsförfauningar föreligger, hävdar utredningen. Kemikommissionen gör för sin del bedömningen att näringsUvets kostnader tUl följd av de föreslagna nya skyldigheterna är väsentligt lägre än kostnadema för att nå upp tiU en god efterlevnad av redan gällande regler enligt LHMV. Detta påstående är tills vidare obestyrkt. Det bör i varje fall, med hänsyn tiU konkurrenslägel gentemot utlandet, föreligga en uppskattning av de totala kostnadema för berörda företag av de föreslagna ålgärdema innan regeringen tar stäUning lUl kommissionens förslag.

14.2.8 Domänverket: Utredningen har inte närmare redovisal den föreslagna avgtftsfinansieringens konsekvenser för skogsbmkel. Detta är allvarligt då det är uppenbart alt det idag saknas altemativ tiU kemisk bekämpning inom flera områden.

14.2.9 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsemas medverkan i tiUsynsarbetet är beroende av de resurser länsstyrelsema kan få. Den genereUa nedskäming av länsstyrelsemas löneanslag som sketl under senare år har minskat resursema vid naturvårdsenhetema. De Qänster, som tiUdelas 1984-07-01, har för flera länsstyrelser inte kompenserat tidigare nedskärningar. Länsstyrelsema har dessutom tiUförts en rad nya uppgifter, som handläggs vid naturvårdsenhetema, bl.a. tillsyn enligt vattenlagen och ökad tiUståndsprövning enligt miljöskyddslagen genom överföring av ären-degmpper från koncessionsnämnden till länsstyrelsema. Om den effektivare regionala tillsyn som eftersträvas skall uppnås krävs ökade resurser i form av nya tiUsynsQänster vid länsstyrelsema. I sammanhanget bör beaktas, att om tiUsynsbesök vid industrier och andra anläggningar skall kunna göras i tilUäcklig omfattning reseanslagen behöver ökas avsevärt. Lämpligen kan länsstyrelsema för finansiering av tillhörande verksamhet få del av de tiUsynsavgtfter som tas ut.

Prop. 1984/85:118 213

14.2.10 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen anser för sin del att en del av de intäkter som statsverket kommer att göra lill följd av avgiftema måste gå tUlbaka till länsstyrelsema för personatförstärkning för tillsyn. För att tUlsynsmyndighetema skall kunna fuUgöra de uppgifter som kommissionen föreslår fordras goda kunskaper i kemi och loxikologi samt god kunskap om kemikaUehanteringen i samhället. I avsaknad av riktUnjer och stöd för lUlsynsverksamheten samt brist på utbUdning och resurser har tUlsynen hitttUls inte kunnal genomföras på ett tUtfredsstäUande sätt. Kommissionens målsättning beträffande tillsynsverksamheten kan därför inle uppnås utan omprioritering, resursförstärkning samt en intensiv ul-bUdningsinsats för berörd personal.

14.2.11 Ingeiyörsvetenskapsakademien: Akademin anser del inte rimUgt atl näringslivet skaU betala för en gmndläggande statlig myndighetsfunktion.

Det kan icke fömtsättas, att den föreslagna Kemikalieinspektionen kommer atl arbeta helt felfritt, speciellt om lagens bestämmelser utvidgas tiU nästan aUa ämnen överhuvudtaget.

14.2.12 Svenska kommunförbundet: Enligt kemikommissionens förslag
preciseras mUjö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter i förhållan
det tiU nuvarande ordning. Detla innebär samtidigt en höjd ambitionsnivå.
Styrelsen är positiv tiU att miljö- och hälsoskyddsnämndemas tiUsynsverk
samhet enUgt lagen om kenuska produkter finansieras genom avgtfter.
Styrelsen är däremot tveksam tUl förslaget att ta ut avgtftema på samma
sätt som gäUer för tiUsyn enligt miQöskyddslagen. Ett sådant avgiftssystem
leder i detta faU knappast tUl att själva tUlsynen underlättas; tvärtom torde
relationema meUan tiUsynsmyndigheten och företagen försämras.

EnUgt styrelsens uppfattning måste ett finansieringssystem skapas som bättre stämmer överens med kommunemas vUlkor och fömtsättningar. Kommunförbundet är berett alt medverka i ett sådanl arbele.

14.2.13 Sveriges grossistförbund: Kommissionen föreslår alt den nya myn
digheten skaU finansieras med avgifter på kemikalietUlverkning och kemi
kalieimport. Man tror, säger man, att de ökade kostnadema för kemika
liema som avgtften medför kommer att accepteras av allmänheten. Varför
allmänheten skaU acceptera koslnadema när man får betala den på priset
men uppenbarligen inte är beredda betala kostnaderna via skattsedeln
förefaller märkligt. Det trängda ekonomiska läget gör det uppenbarligen
angeläget att uppfinna avgifter som altemativ lill finansiering via statsbud
geten. Nu blir kostnadema för samhäUet inte totalt mindre för att man
flyttar betalningen från ett ställe tiU ett annat.

Vi har tfrån näringslivet ingel emot att betala för tjänster som det allmänna gör. Kontroll däremot anser vi icke primärt har formen av Qänster utan får anses vara i det allmännas intresse och bör finansieras i enlighet härmed, dvs. med skattemedel.

Prop. 1984/85:118 214

Tekniken alt ta ut avgtftema via anmälda produkter tiU produktregistret ger en del märkliga effekter. Idag ligger anmälningsskyldigheten på tUlverkare och importörer. Företag som köper en produkt från en utländsk tUlverkare blir ofta importör och därmed anmälningsskyldig. En i utlandet tUlverkad produkt finns idag i registret således anmäld ett flertal gånger, kanske upp emot 20-25 gånger. I etl sådant faU blir avgtften för denna produkt 20-25 gånger störte än molsvarande i Sverige tiUverkad produkt, som bara anmäls en gång. Kommissionen har i sitt delbetänkande föreslagit vissa åtgärder, vUka vi ansett bryta mot svenska ambitioner att motverka handelshinder. Återigen lägger man fram ett förslag som med nuvarande regler kommer att påtagUgt avvika från svenska åtaganden i GATT. Detta anser vi oacceptabelt.

Vidare medför avgiftema, som de är konstmerade, att företag med få, men i volym stora produkter relativt sett får låga kostnader, medan företag med stora produktsortiment som säljs i små volymer får förhåUandevis högre kostnader. Även om avgiften, som den ser ut idag, icke är anmärkningsvärt hög har vi erfarenhet av denna typ av finansiering, som ger oss anledning oroa oss över att den om 5-10 år kan ha ökal med någon 10-potens. I ett sådanl läge kommer avgtftema alt kunna påverka marknads-slmkturen och särskilt utveckUngen av specialprodukter. Detta vore för svenskt vidkommande olyckligt då tUlverkning av specialkemikaUer anses vara den expansiva delen av kemisk industri. Vi hemstäUer mot denna bakgmnd att avgiftssystemet icke införes.

14.2.14 Sveriges mdustriförbund: De ganska stora kostnader för kemikalie
kontroUen som kemikommissionens förslag medför föreslås bU täckta ge
nom avgifter från tillverkare och importörer. Detta skaU ske genom att en
tillsynsavgift tas ut för produkter som skall anmälas tiU produktregistret,
samt genom höjning av ansöknings- och årsavgifter för bekämpningsme
del.

Industriförbundet avstyrker myckel bestämt detta finansieringssätt. Industrin är beredd att betala för service, som ges av myndigheler, men inte för ren myndighetsutövning. Då kemikaliekontroUen tveklöst är en form av myndighetsutövning, bör den finansieras med budgetmedel. Med tanke på att allmänheten anses vara beredd att betala för en tUlfredsställande kemikaliekontroU, bör det inte vara någon svårighet för riksdagen att anslå pengar för detla ändamål.

Utöver ovannämnda principieUa synpunki finns det även en konstitutio-neU. Avgtfter av det aktueUa slaget ulgör i realiteten en skatt. Som sådan bör den faststäUas av riksdagen och inle av en myndighet.

14.2.15 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt förbundets uppfattning är det
principieUl felaktigt att samhällets kosinader på produklkonlrollens områ
de i sin helhel skall finansieras genom avgtfter. Detta bör begränsas tiU

Prop. 1984/85:118 . 215

områden som innebär någon form av service tiU näringslivel, men får inte onrfatta den allmänna lUlsynsverksamheten. Med ell sådant synsätt kan en avgtft för registrering av bekämpningsmedel på nuvarande nivå accepteras. Kostnader för tUlsyn som utgör normal myndighetsutövning bör däremot bestridas av det allmänna. I detta sammanhang konstaterar förbundel även att kemikommissionen inte har följt regeringens aUmänna tiUäggsdi-rektiv till seuntliga kommittéer och utredare angående ulredningsförslagens mriktning (Fi Dir 1984:5) beträffande kostnadsberäkningar, såväl dtfekta som indirekta, för berörda intressenter inom näringslivet.

14.2.16---------------------------- Centralorganisationen SACO/SR: Avgtftema är beräknade

att finansiera en volymmässigt lika slor kontroU centralt som tidigare.

SN tfrågasätter starkt förslaget tUl finansiering, som riskerar alt låsa en tidigare dokumenterat bristfällig verksamhet resursmässigt vid en nivå som besföms av hur stora avgtftema blir. Finansiering med avgifter måste kompletteras med anslag över statsbudgeten.

14.2.17 Svenska arbetsgivareföreningen: I betänkandet lämnas förslag tiU
en omfattande reglering av kemikaUekontroUen samt utbyggnad av en ny
myndighet benämnd Kemikalieinspektionen. Dessa förslag leder tiU avse
värda kostnader i olika hanteringsled. Ytterst drabbar dessa, som alltid,
aUmänheten och företagen. SAF ställer sig kritisk tiU de former för finan
siering som kommissionen föreslår.

Finansieringen av den föreslagna framtida kemikaUekontroUen skall helt ske genom tiUsyns- och bekämpningsmedelsavgtfter. SAF hänvisar i detta sammanhang och understryker vad Frostiing anfört i silt särskUda yttrande

14.2.18 Trädgårdsnäringens riksförbund: Kostnaden för ett kemiskt preparat på den svenska marknaden är idag dubbelt så slor som exempelvis i Danmark och än högre i jämförelse med andra konkurrerande trädgårds-producerande länder. Som ovan framhållits är detta bl. a. föranlett av de höga inregistrerings- och kontroUkostnadema, vUket lett tiU att svensk trädgårdsnäring arbetar under ogynnsamma konkurrensförhållanden. Utredningens förslag om avgtftsfinansiering av den framtida kemikaliekontrollen kan inte helt överblickas men kommer sannolikl ytterligare att drabba näringen genom höjda avgtfter. Förbundet anser att en icke oväsentiig del av dessa avgifter ulgöres av kostnader för kemikalieinspektionens gmndläggande myndighetsfunktion, för information, kontroU och tUlsyn. Praxis har hittills varit att sådan verksamhet finansieras via budgetmedel, varför förbundet anser att så även skall gälla i den nya myndighelens verksamhet.

Beiräffande avgtfter för registrering av bekämpningsmedel anser förbundet att denna skall differentieras i relation till ett preparats marknadsvolym

Prop. 1984/85:118 216

altemativt att avgifter skaU kunna nedsättas om denna skuUe medföra att betydelsefiiUa preparat inte annars kan ställas tiU näringens disposition. Vad förbundet ovan påtalat beträffande en eventueU monopolsituation gäUer i högsta grad även vid höga registreringsavgifter. Ett företag finner då ingen anledning introducera ett konkurrerande preparat tiU följd av den höga kostnaden och redan befintUga preparat på marknaden.

14.2.19 Sveriges kemiska industrikontor: Kemikontoret tar principieUl avstånd från tanken att belasta företagen inom vissa områden med "avgifter" som i princip täcker en hel myndighets kostnader. 1 en del faU är det tiU och med fråga om att låta myndigheten själv faststäUa "avgtften". Då riskerar man att kraftigt sänka motståndet mot effektiv kostnadskontroU inom myndigheten. Företagens utnytQande av myndigheten är faststäUt i författningar och det råder därför såväl en tvångs- som monopolsituation. Del finns inga konkurrenter som kan erbjuda effektivitetskonkurrens. Det normala sättet att kontroUera en sådan verksamhet är prövning i finansdepartementet och riksdagen av anslagen. Men även denna typ av kontroU torde försvinna eUer minska i betydelse när myndighetens hela verksamhet avgtftsfinansieras.

Den föreslagna avgiften, beräknad på de produkter som är anmälda tiU produktregistret, är ingenting annat än en skatt. Enligt svensk gmndlag är det riksdagen som skaU faststäUa skatter och inte regeringen eUer än mindre en myndighet.

NäringsUvet är berett att betala för Qänster som man får från statiiga myndigheter. Det gäUer också för Qänster från Kemikalieinspektionen. Men den verksamhet det här är fråga om har ingen karaktär av Qänst (service) utan är en gmndläggande myndighetsutövning. Här Uksom när det gäUer tiUsynen av Uvsmedel eUer konsumentprodukter respektive tUlsyn av arbetsmUjön genom yrkesinspektionen är det naturligt och självklart, att verksamheten skall tackas med budgetmedel och ej avgiftsfinansieras. Vi har en samhäUsapparat som finansieras genom budgetmedel för att tacka en grundläggande myndighetsverksamhet inklusive tiUsyn inom en rad olika fält. Det finns ingen anledning att för sådan myndighetsutövning dämtöver to ut specieUa avgtfter/skatter.

Att i detta sammanhang särbehandla kemiska produkter ter sig minst sagt obUligt och är endast att underblåsa de ovetenskapUga påståendena att dessa produkter skulle vara behäftade med aUvarUga risker i väsentiigt högre utsträckning än andra industrivaror.

En beredviUighet hos aUmänheten att bära ökade kostnader som utredningen presumerar borde, enligt Kemikontorets mening innebära, att allmänheten också är beredd att acceptera en normal finansiering genom budgetmedel av denna kemikaliekontroU.

Prop. 1984/85:118 217

14.2.20 Kemisk-tekniska leverantörförbundet: Kommissionen föreslår att kemikaliemyndigheten finansieras hell genom avgtfter.

Förbundet motsätter sig att en sådan princip införs och anser atl kostnadema bör finansieras med skattemedel på samma säll som för andra myndigheter.

Räcker inte dessa medel bör resurser frigöras genom rationaliseringar och nedskämingar av andra myndigheter. Överhuvudtaget bör myndighelemas storlek korreleras tiU problemens art och inte som idag vara betingade av slump och historiska fakta.

Vi anser att kommissionens motivering "den utbredda oro som finns för de kemiska hälso- och mUjörisker ger fog att anta alt allmänheten är beredd atl acceptera koslnadema för en effektivare kemikaliekontroU" visar på en myckel aUvarhg brist på kunskap om vad kemi är och om vilka hälsorisker kemikalier kan medföra. I annat fall betyder det att kommissionen själva rider på aUmänhetens och politikemas bristande kunskap och oro för atl snabbt kunna genontföra förändringar i kemikaliekontrollen utan alt behöva kräva onrfördelning av statsbudgeten.

Majoriteten av kemikalier är inte farligare än andra produkler i samhället och de mUjökatastrofer som hänvisas tiU beror i undantagsfall på de kemikalier som kommer att omfattas av denna lagsttftning.

Bristande produktionskontroll vid bl. a. förbränning av olja, ved, avfall och därefter följande utsläpp i luft och vatten är betydligt slörre miljöproblem.

15 Författningsförslagen

15.1 Förslaget till lag om kemiska produkter

15.1.1 Statens brandnämnd: Eftersom förfatlningsförslagen 1 och 2 på sid. 23-24 endast omfattar ämnen som kan ge hälso- eller miljöskador föreslår brandnämnden att författningarna benämns 1 "Lag om hälso- eUer miljöfarliga produkter" och 2 "Förordning om hälso- eller miljöfarliga produk-ler"i stället för det som Kemikommissionen har föreslagit i de båda faUen.

15.1.2 Socialstyrelsen: I 3 § förslag tiU Lag om kemiska produkler föreslås all nämnda lag skaU kunna tiUämpas på läkemedel om det är påkallat ur hälso- och miljösynpunkt. Som skäl härför har kommissionen angivit att det kan finnas anledning att reglera läkemedlen i sådana situationer där läkemedelsförordningen ej kan tiUämpas på ett tiltfredsstäUande sätt. Kommissionen har dock inte preciserat detta närmare.

Socialstyrelsen anser att det kan finnas fördelar med en dylik tillämpning av den nya kemUagen. Dock bör det klarare definieras i lagsttftningen i vilka situationer den kan tiUämpas på läkemedel. Det bör vidare preciseras vilken myndighet som skall bemyndigas att fatta beslut. När del gäller

Prop. 1984/85:118 218

läkemedlens eventueUa påverkan på miljön efter exempelvis destmktion anser socialstyrelsen att del kan vara rimligt att ha möjlighel att tUlämpa den föreslagna kemilagen. Vad gäUer hälsorisker för människa kan det finnas skäl att tiUämpa lagsttftningen i de faU där farliga läkemedel hanteras yrkesmässigl, eller vad avser förvarings/förpacknings samt märkningsfrågor. I det förstnämnda fallet synes det lämpUgt atl den föreslagna kemiinspektionen ges erforderUga bemyndiganden. Beträffande de övriga faUen finner socialstyrelsen det olämpUgt att ytterligare en myndighet skall reglera hanteringen av läkemedel. Nuvarande läkemedelslagsttftning är en sä-kerhetslagsttftning som syftar tUl att tilUiandahåUa effektiva och så långt som möjligt säkra läkemedel tiU allmänheten och sjukvården.

Samtiiga led i läkemedelshanteringen är hårt reglerade genom tUlsyn från socialstyrelsen. Läkemedelsförordningen medger reglering av för-packningsutformning, förvaring och märkning av läkemedel, dock ej så långtgående som är möjligt i den föreslagna kemUagen. Socialstyrelsen har såsom tUlsynsmyndighet enligt läkemedelsförordningen det övergripande ansvaret för läkemedelsförsörjningen i Sverige. Den nya kemUagen skapar en möjlighet att reglera läkemedlen hårdare på vissa områden. I denna situation bör rimligen socialstyrelsen få bemyndigandet enligt den nya kemUagen. En uppdelning av ansvaret för reglering och tUlsyn av läkemedlen på två myndigheter synes opraktiskt och mindre ändamålsenligt och kan leda tUl onödig byråkrati, dubbelarbete samt gränsdragningsproblem.

15.1.3 Lantbruksstyrelsen: I fråga om förfatlningsförslagen anser lantbmksstyrelsen alt det bör bättre klargöras vUka slag av ämnen som berörs av lagsttftningen om "kemiska produkter". Styrelsen har därvid tfrågasatt begreppet "kemiska produkter".

15.1.4 Statens naturvårdsverk: anser att den gmndläggande bestämmelsen i lagen om kemiska produkter att lämna produktinformation bör vara straffsanktionerad .

SNV anser att 6 § lagen om kemiska produkter och kemikalieinspektionens ansvar enligt 32 § förordningen om kemiska produkter, bör begränsas till toxikologisk laboratorieverksamhet.

15.1.5 Statens strålskyddsmstitut: Den terminologi som används i förslaget
är inte helt entydig. Definitioner saknas av några centrala begrepp som
kemisk produkt, kemiskt ämne och kemikalie. Detta är en svaghet i försla
get som med säkerhet kommer att leda tUl oklarheter beträffande lagens
tUlämpning. Det merarbete som kommer att bh följden borde kunna elimi
neras genom att definitioner införs i lagförslaget. Strålskyddsinstitutet
föreslår därför att förslaget kompletteras med definitioner av de begrepp
som används.

Prop. 1984/85:118 219

15.1.6--------------------- Arbetarskyddsstyrelsen: vill dock styrelsen framhålla att det

är önskvärt med en klarare definition i lagtexten av begreppet kemiska produkter, som är av avgörande betydelse för lagens tiUämpningsområde.

Avsikten med (3 §) första stycket är atl ange att lagen i princip inte gäller för livsmedel, läkemedel och fodermedel, eftersom dessa produkter regleras genom annan lagsttftning, men att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva atl lagen om kemiska produkter skall liUämpas även på sådana varor, om del är påkallat från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Den föreslagna utformningen av första meningen ger inte klart uttryck för att angivna vamslag i princip regleras genom annan lagsttftning och att varje undantag från denna princip kräver föreskrift härom av regeringen eUer av regeringen bestämd myndighet.

15.1.7 Överbefälhavaren: Verksamhelen inom försvarei måste i många
avseenden bedrivas under specieUa fömtsättningar t. ex. incidentinsalser i
fred, förberedelser för och i sista hand verksamhet i krig. Ställningstagan
den inom olika områden måste ske med hänsyn tiU verksamhetens art och
samhällets intresse av all verksamhelen kan ske under ändamålsenliga
former.

Försvarsmaktens och totatförsvarets förhållanden har endast uppmärksammats i de allmänna formuleringarna tiU lagförslagets 4 § på s. 289. Kommissionen anser därmed atl försvarsmaklens specieUa krav tUlgodo-setts.

I närliggande lagsttftning t. ex. arbetsmUjölagen och arbetstidslagen har intagits en bestämmelse som innebär bemyndigande för regeringen att meddela särskUda föreskrtfter för lotatförsvaret i de frågor som avses i lagen. Särskild motivering finns i regeringens proposition om ny arbetstidslag (prop. 1981/82:154) punkl 281. Även andra lagar och förordningar där syftet är att skydda hälsa och miljö har sedan avsteg gjorts som motiveras av försvarsmaktens verksamhet. Avstegen innebär inte atl lägre krav staUs på försvarsmakten utan endasl en anpassning av tiUämpning och tiUsyn som rådande förhållanden motiverar. Som exempel kan nämnas:

- Hälsoskyddslagen (1982:1080) 3 och 15 §§ samt hälsoskyddsförordningen (1983:616) 2 §. Motiveringen återfinns i SOU 1978:44 avsnitt 8.12.

- Arbetsmiljölagen (1977:1160) kapilel 1,4 § och arbetsmiljöförordningen (1977:1166)14 1.

- RenhåUningslagen (1979:596) och renhållningsförordningen (1979:904) 8§.

-Livsmedelslagen (1971:511) och livsmedelskungörelsen (1971:511)

47 §.

Principen att, där särskUda skäl föreligger, ta hänsyn tUl försvarsmaktens speciella förhållanden och krav är således väl förankrad i lagsttftningen.

Prop. 1984/85:118 220

Överbefålhavaren anser därför all i den föreslagna lagen om kemiska produkler skall införas en bestämmelse med samma lydelse som AML 1 kap. 4 § nämligen "Regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer får meddela föreskrtfter för lotatförsvaret med avvikelse från denna lag".

15.1.8 Statens planverk: Termen hantering enligt lagförslaget passar in på
de flesta aktiviteterna i samband med byggande, reparation och underhåll
även fastän byggnadsverksamheten huvudsakligen bedrivs i andra former
än andra industriella verksamheter. I byggprocessen med byggnaden som
en långsiktigt använd slutprodukt agerar många relativt fristående parter
---- byggherrar, materialtiUverkare, projektorer, entreprenörer och fas
tighetsförvaltare. För dessa är specieUt projektöremas och i viss mån även
entreprenöremas hantering sådan att den inte helt täcks av lagförslagets
hanteringsbegrepp. Dessa två parter har ett avgörande inflytande på ma
terialvalet i projekterings- resp. byggskedet. Deras val gmndas på mate-
rialföreskrtfter i byggbestämmelsema och i aUmänl accepterade upphand-
hngsnormer. Dessa regler ger dock endast i undantagsfaU fullständig de
taljinformation om hälsoriskema beträffande olika material. Därför finns
det elt stort behov av särskild information från tUlverkama, vilken vänder
sig tUl dessa yrkesverksamma parter och är anpassad tUl deras arbetssitua
tion. Detta bör uppmärkseunmas vad det gäller produktinformationen och
kompetenskraven avseende byggprocessens parter.

----- EnUgt lagförslagets 24 § och förordningsförslagets 41 § får konsu
mentintresset tUlvaratas av arbetslagar- ocb arbetsgivarorganisationer vid
överklagande av beslul. Bör inte också andra organisationer, t.ex. hyres
gästföreningar och viUaägarföreningar, kunna svara för konsumentintres
set?

15.1.9 Statens giftinformationscentral: Själva mbriken "Förslag tUl lag om
kemiska produkter" borde beUre vara "Förslag tUl lag om kemiska ämnen
och produkter" då produkter är ett inarbetat begrepp och som inte tacker
enskilda kemiska ämnen.

15.1.10 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: I 9 § i den föreslagna lagen ges möjlighet för myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva rapporteringsskyldighet angående rön som kan antas vara okända för myndighelen. Underiåtenhet kan medföra straffansvar. Länsstyrelsen anser att fömtsättningar för straffansvar är för vagt formulerade, vUket är otUUredsstäUande ur rättssäkerhetssynpunkt.

15.1.11 Sveriges grossistförbund: Vi anser att texten under 9 § pkt 1 skall ändras tiU:

"1. lämna de uppgtfler om produkten och dess hantering som är nödvändiga för att bedöma hälso- eUer miljörisker."

Prop. 1984/85:118 221

Skälel lUl vår uppfattning är att uttrycket "kan behövas" är alltför vilt och kan inbjuda tiU insamling av all sköns uppgtfler, som är mer eller mindre behövliga. Det finns ett ofog hos skilda myndigheter atl begära in uppgtfler med råge, under motiveringen "det kan vara bra alt ha". Framför aUt på miljöområdet har sådana insamlingar icke säUan inträffat och del sker en successiv överföring av ofta konfidentieU informalion tiU skUda manuella eller datoriserade miljöregister. Läckageriskema bl. a. i datoriserade register är stora. Eftersom industrispionage generellt anses öka i omfattning bör man principieUl vara mycket restriktiv med insamling av känsliga uppgtfler. Ordet "nödvändig" i paragrafen bör utgöra en sådan restriktion.

I punklen 2 samma paragraf krävs, under straffansvar, atl för myndigheten okända rön skall rapporteras. Detta är en dåligt genomtänkt skrivning som praktiskt kommer att motverka sitt syfte. Det är dessutom juridiskt tveksamt, enligt vår uppfattning, att under straffansvar kräva att man skall för myndighet tala om det man inte tror myndigheten känner tiU. Det kan säkerligen bli intressanta förhandlingar i domstolar om denna skyldighet och bevisbördan lorde bli svårhanterlig. Vi hemstäUer därför atl pkt 2 tas bort.

15.1.12 Centralorganisationen SACO/SR: I förslaget till lag om kemiska produkter anges sålunda inte om de uppräknade tUlsynsmyndighetema eller lagen gäUer för försvarsmakten. 11, ex. livsmedelslagen är detla klart angivet och reglerat. Brister som denna i de förslag kemikommissionen lagt fram måste elimineras.

15.1.13 Sveriges kemiska industrikontor: I LHMV finns två andra villkor i 1 § som skall beaktas. Del ena är varans hantering. Det andra att skador skaU orsakas av varans kemiska eller fysikalisk/kemiska egenskaper. Förslaget till ny lag beaktar hanleringen, däremot inte egenskapemas karaktär. Om lagen inle avgränsar skadoma till sådana orsakade av varans kemiska respektive fysikalisk/kemiska egenskaper kommer en rad mekaniska skador att ontfattas. Det kan t. ex. gälla halkskador etc. Detta förefaller långsökt.

I 6 § i lagförslagel ställs vissa krav på "näringsidkare som ulreder kemiska produkters egenskaper från hälso- eller miljöskyddssynpunkt". Rimligtvis bör motsvarande krav riktas mot även andra organ vilka gör liknande utredningsarbete, såsom forskningsinstitut, högskolor och myndigheter.

19 § ges en formulering av företagens uppgtftsskyldighel som Kemikontoret finner anmärkningsvärd. För del första riktas uppgiftsskyldigheten mot den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkl. Det är knappasl rimligt atl kunna rikta krav av detta slag mol alla "hanterare". Begreppet "hantering" definieras i 2 § och omfaltar t. ex. en Irans-

Prop. 1984/85:118 222

portör eUer en detaljist. Men dessa kan svårligen svara upp mol en sådan uppgiftsskyldighet. Skyldigheten bör begränsas tiU den som "tiUverkar eUer importerar". - Vidare är den föreslagna lydelsen om uppgiftsskyldighet aUtför omfattande. I släUel för befogenhet att kräva in alla uppgtfler som "kan behövas för bedömning av hälso- och mUjörisker" bör det vara tiltfyllest att myndigheten (som f. n.) kan kräva "uppgtfler som är nödvändiga för att bedöma varans eventuella hälso- och mUjöfarlighet".

I 17 § föreslås alt regeringen eUer viss myndighet får föreskriva om avgtfter för myndighets verksamhet enligt denna lag. Med hänsyn tiU konsekvensema av sådana avgtfter och de omfattande bedömningar som måste ligga tiU gmnd för dessa bör endast regeringen ha möjlighet att föreskriva om särskUda avgtfter.

Den aktueUa skrivningen i 18 § är aUtför opreciserad och kan få oanade konsekvenser. Som ett Ulustrerande exempel kan nämnas, att om myndigheten utformar en restriktion på ett Ula genomtänkt sätt Qfr kadmiumförbudet) och sedan genom dispenser försöker komma tiU rätta med de oönskade konsekvenser som kan uppstå genom den bristföUiga utformningen, då skall företagen kunna åläggas att betala avgtfter vUka motsvarar värdet av de extra kostnader som företagen skulle åsamkas om myndigheten ej rättade tiU sitt misstag. Ju mer genereUa och klumpigt utformade reslriktioner myndighetema utformar desto mer avgtfter kan man ta in från företagen genom att meddela dispenser från sina egna beslut.

15.1.14 Kemisk-tekniska leverantörförbundet: KTF avstyrker förslaget att utvidga lagen tiU att omfalta "kemiska produkter". Ett sådant utvidgande skuUe avsevärt avlägsna oss från EG. Vi föreslår att LHMV behåUs eftersom den genom undersökningsplikten idag indirekt omfattar alla produkter och föreslår att den fortlöpande förändras och förbättras.

15.2 Förslaget till lag om spridning av bekämpningsmedel

15.2.1 Skogsstyrelsen: Förslagen tUl ny lag om spridning av bekämpningsmedel och förordningen om spridning av bekämpningsmedel innefattar även de bestämmelser som f n. gäller enligt lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. I specialmotiveringen anges att de föreslagna 5-7 §§ motsvarar 1-4 §§ i nu gäUande lag men på några punkter är det oklart vad som egentligen föreslås gälla för skogsbmkel. Lagens 3 § är oklar genom atl det inte framgår hur paragrafen förhåUer sig tiU övriga bestämmelser i lagen, t. ex. dispensmöjlighetema i 6 §. Skogsstyrelsen fömtsätter att 3 § inle skaU vara lillämplig vad gäller bekämpning av lövsly på skogsmark och anser all della klart måsle framgå av paragrafen. I annat fall kan det komma atl lolkas så alt två myndigheter (naturvårdsverket och skogsstyrelsen) skaU pröva samma sak utifrån delvis samma be-dömningsgmnd, nämligen den ekonomiska. Skogsstyrelsen anser vidare

Prop. 1984/85:118 223

alt 3 § genom sitl avsedda vida tillämpningsområde fått en även i övrigt aUtför oklar utformning.

Enligt lagens 2 och 3 §§ bemyndigas naturvårdsverket all meddela föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel, samt även förbjuda sådan spridning av bekämpningsmedel som kan avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. TUl sådan spridnmg skuUe räknas s. k. planmässig spridning. Skogsstyrelsen har i princip inget att erinra mot ulredningens förslag tUl förstärkt produktkontroU av bekämpningsmedel med möjligheter tUl behovskontroll men enligt skogsstyrelsens mening bör sådana föreskrifter och förbud utfärdas i samråd med resp. fackmyndighet dvs. för det skogliga området med skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen får i det sammanhanget peka på att en stor andel av bekämpningen ex.vis mot svampskador i plantskolor är av förebyggande karaktär och skuUe vara meningslös om man väntar tiU skadesymptom kan iakttas.

Beiräffande 6 § 3 sista stycket har skogsstyrelsen noterat den föreslagna lydelsen "människan och mUjön" istället för i nu gällande lag "naturmiljön". Det är skiUnad i betydelse mellan de båda uttrycken men kemikommissionen har inte berört detta i specialmotiveringen. Denna oklarhet bör undanröjas.

För 7 § noteras att kemikommissionen föreslår lydelsen "visst område inom kommunen" i stället för nuvarande lydelse "områden av kommunen" och därigenom förtydligar atl kommunema skaU pröva frågan för delar av kommunen ock inte schablonmässigt besluta om totatförbud för hela kommunen. Vidare anser skogsslyrelsen det vara en fördel att man genom uppdelningen på 4 § och 5 § förtydligat möjlighelen att fatta olika beslul för olika spridnuigsmetoder. Det kan nu konstateras hur kommunerna har beslutat om möjligheten atl medge dispens från förbudet mot spridning av lövbekämpningsmedél över skogsmark enligt nu gällande lag. Av de 239 kommunerna som fattat beslut har 166 st. beslulal om totalt förbud får alla metoder. 72 kommuner har möjliggjort dispens får s. k. selektiva metoder (fickning och liknande) inom viss del av kommunen. Detta innebär att den i skogsstyrelsens remissvar tiU betänkandet SOU 1983:11 framförda förhoppningen om atl det näslan lotala förbudet som varil gällande skulle upphöra med den nya lagen ej har infriats.

15.2.2 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser vidare att de straffavgtfter som föreslås i lagen om spridning av bekämpningsmedel är omotiverade med hänsyn tiU övriga straffbestämmelser i lagen.

15.2.3 Svenska arbetsgivareföreningen: Det kommunala vetot enligt författningsförslaget 6, 7 §§ bör omprövas. Innan restriktionen fastställs bör en utvärdering göras angående det kommunala vetot - hur det utnytQas, vUka motiv som åberopas etc. Undantag bör för enhetlig bedömning gmndas på sakUga och klara kriterier.

Prop. 1984/85:118 224

Vidare bör författningsförslaget 11 och 12 §§ angående straffavgtft utgå ur lagförslaget.

15.2.4 Sveriges skogsägareföreningars riksförbund: SSR tolkar uttrycket "ett visst område inom kommunen" i § 7 såsom ett förtydligande av att det inte är förenligt med lagen att lägga heltackande kommunala förbud mot användning av bekämpningsmedel mot lövsly. SSR viU vidare peka på att den avslutande meningen i § 6 har fått en formulering som är oklar. .

15.2.5 Sveriges kemiska industrikontor: 2 § har fått en olämpUg utformning. Förslagsvis skuUe följande text v£u en förbättring:

"Användning av bekämpningsmedel skaU ske så att människor icke skadas eUer våUas annan avsevärd olägenhet och så att icke önskvärd miljöpåverkan så långt möjUgt undviks."

3 §. Enligt Kemikontorets mening bör, såsom utvecklas i den aUmänna texten ovan, denna bestämmelse utgå.

---- straffavgiften — sanktionen — finner Kemikonlorel stötande och

sakligt obefogad. Det torde räcka med de gängse straffrekvisUen, böter eUer fångelse.

15.3 Förslaget til] förordning om kemiska produkter

15.3.1 Statens brandnämnd: Under 11 § på sid. 28 föreslår brandnämnden atl man tillägger "En hälso- eller mUjöfarlig produkl får inte samförvaras med sådana produkter som kan ge farliga reaktioner om produklerna skulle blandas med varandra vid spill. Samförvaring av hälso- eller mUjöfarliga produkter med brandfarliga varor får ej ske".

15.3.2 Socialstyrelsen: Vissa flyktiga lösningsmedel. Socialslyrelsen är tillsynsmyndighet enligt förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m. m. Socialstyrelsen åläggs enligt 3 § i denna förordning att samråda med produktkontrollnämnden beträffande vägledande förteckningar. Även denna produktkontrollnämndens uppgtft bör därför liUfaUa den kommande kemikaliemyndighelen.

Enligt förordningen har socialstyrelsen ulfördal föreskrtfter om atl lösningsmedel av typ Ihinner eUer förtunning inte får säljas tUl den som är under 18 år och att förpackning som innehåller ovan nämnda lösningsmedel vid försäljning i detaljhandel skaU vara märkt med uppgift om säljarens namn eller firma. Socialstyrelsen fömtsätter att detta krav kommer att beaklas även av den kommande kemikaliemyndigheten.

Socialslyrelsen har bemyndigande enligt kungörelsen om lagen om hälso- och miljöfarliga varor att klassificera ämnen som används i läkeme-

Prop. 1984/85:118 225

del, l.ex. gtfler. Denna möjlighet har socialstyrelsen använl även för atl reglera ämnen som inte direkt är klasstficerbara såsom gift.

Socialstyrelsen konstaterar att motsvarande bemyndigande ej finns med i förslaget tUI ny kemUag. Socialslyrelsen anser all det av många prakliska skäl kan vara fördelaktigt om styrelsen även i fortsättningen kunde utfärda vägledande listor över läkemedelsgtfter och andra läkemedelssubslanser som bör regleras enligt den nya kemUagen. Underlaget för bedömning av dessa substanser finns i den dokumentation som företagen inger lUl socialstyrelsen vid registreringsansökan. Del förefaUer ytterst byråkratiskt alt översända denna information tUl en annan myndighet för bedömning och klasstficering då en utförlig toxikologisk värdering av läkemedelssubstan-sema görs vid granskningen av regislreringsansökan. Socialstyrelsen föreslår därför att bemyndigandet i kemUagen anförtros socialstyrelsen i likhet med vad som för närvarande följer av 2 § LHMV.

Vidare föreslås i betankandet att lantbmksstyrelsen, liksom tidigare, bör ha huvudmannaskap för utbUdning och tiUstånd. Socialstyrelsen vUl i anslutning härtiU påpeka att styrelsen för närvarande utfärdar behörighet och har ett huvudmannaskap för utbUdning av personer som skaU använda bekämpningsmedel klass 1 SO och SOX mot ohyra och skadeåtgärder i bostader m. m. Enligt förslaget tiU förordning om kemiska produkter, 25 § skall socialstyrelsen även fortsättningsvis inneha huvudmannaskapet för UtbUdning och tiUstånd inom detta område. Slyrelsen ser det som naturligt att den kommande kemikaUeinspektionen övertar denna uppgift.

15.3.3 GeneraltuUstyrelsen: Vidare föreskrifter om produktinforma
tion skall enligt 9 § FKP meddelas av kemUcaUeinspektionen och socialsty
relsen. Det framgår inte av författningsförslagen om produktinformationen
skall finnas redan i samband med atl en kemisk produkt importeras tUl
landet. Det fmns dock i 5 § LKP åliggande för bl. a. importörer atl vidta
försiktighetsmått och att se tUl att det finns tUtfredsstäUande ulredning för
bedömning av vUka hälso- eUer mUjöskador en kemisk produkt kan orsaka.
Enligt styrelsens uppfattning bör kemiska produkter vara märkta vid im-
porttUIfäUet för att tuUverkets Qänsteman dels för fullgörandet av sitt
kontroUarbete, dels för sin personliga säkerhet, skaU kunna göra en be-
dömnmg av eventueU hälso- eUer miljöfarlighet.

---- Styrelsen fömtsätter att även kravet på produktionformation i 5 §

LKP inbegriper export.--

Styrelsen tUlstyrker förslaget att ta bort den nuvarande "resandeventilen" i 9 § kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor.

----- föreslår styrelsen att tullverket och dess tillsynsområde - gräns
kontroll i samband med import och export av varor - förs in i 32 § i FPK.
En motsvarande bestämmelse finns i dag i lag (1982:821) om transport av
farligt gods.

15 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 118. Bilagedel

Prop. 1984/85:118 226

15.3.4 Riksskatteverket: Fr. o. m. den 1 juli 1984 tas en särskild avgtft ut för
bekämpningsmedel (lag 1984:410). I lagen ges en definition på bekämp
ningsmedel, som överensstämmer med definitionen i 22 § kungörelsen
(1973:334) om hälso- och miQöfarliga varor med den avvikelsen att trä
skyddsmedel inte skall omfattas av lagen. EnUgt utredningsförslaget skaU
definUionen i kungörelsen föras över tiU "Förordning om kemiska pro
dukter" och därvid ges en något annan lydelse. RSV anser att definitioner
na även framdeles bör överensstämma utom såvitt avser träskyddsmedel.
Genomförs förslaget bör därför även definUionen i lagen om avgtft på
bekämpningsmedel ändras.

Avgtften tas ut med fyra kronor för varje helt kUogram verksam beståndsdel i ett bekämpningsmedel. I prop. 1983/84:176 med förslag tUl avgtften uttalas (s. 10), att RSV vid tveksamhet rörande beräkningen av den eller de verksamma beståndsdelama bör samråda med produktkontrollnämnden. Om kemikalieinspektionen tar över nämndens arbetsuppgtfler fömtsätter RSV att samrådet får ske med denna myndighet. I beskatl-ningsfunktionen är det vidare angeläget att RSV får uppgifter om nya bekämpningsmedel, nya tiUverkare ocb importörer m. m. I den föreslagna förordnmgen anges (28 §) att kemikaUeinspektionen skall vara skyldig att på begäran lämna uppgtfler ur produktregislret tUl vissa myndigheter. Sådana uppgtfter bör även lämnas tiU RSV. Enligt RSVs mening bör uppgiftsskyldigheten m. m. också författningsregleras.

15.3.5 Konsumentverket: EnUgt KOV:s mening bör övervägas att komplet
lera den föreslagna bestämmelsen i 10 § med en upplysning om KOV:s roll
beträffande bamskyddande förpackningar. Om så inte sker finns uppenbar
risk, att ett företag i en förhandUng med KOV gör tidskrävande och
onödiga invändningar som går ut på, att KOV inte har någol som helst
tillsynsansvar beträffande kemiska produkter. Samma risk torde f. ö. fin
nas beträffande 32 § FKP där ingenting i den föreslagna lydelsen erinrar
om KOV:s och KO:s roUer beträffemde dels bamskyddande förpackning
ar, dels tUlämpningen av 2—4 §§ MFL vid marknadsföring tUl konsu
menter och 2 § MFL vid marknadsföring till näringsidkare. KOV får också
erinra om att arbetet med bamskyddande förpackningar inte bära aktuali
serar konstmktionen av lämpliga förslutningar utan också avser öppnings
anvisningar och annan information på förpackningama med slöd av dels de
nya märkningsbesfömmelsema enligt lagsttftningen om hälso- och miQöfar
liga varor, dels 2 och 3 §§ MFL.

Beträffande de föreslagna 11 och 12 §§ FKP framstår det enligt KOV:s mening som oklart varför 11 § avser bara hälsofarUga produkter och inle även mUjöfarUga. Paragrafen påbjuder atl produkten skaU förvaras "oåtkomlig för bam" och avskUd från livsmedel. En miljöfariig produkt skuUe däremot erUigt 12 § få förvaras så att bam kommer åt den, så länge den inte kan förväxlas med någon annan produkl. KOV menar att en miQöfarlig

Prop. 1984/85:118 227

produkl ofta sekundärt kan medföra risk för skada även på människor, bl. a. om den hanleras fel.

Med del uttalade syftet atl ta tUlvara konsumentintresset föreslår kemikommissionen atl cenlral arbetstagarorganisation och motsvarande sammanslutning på arbelsgivarsidan skall få rätt att överklaga beslul enligt LKP. KOV anser all även en sammanslutning av konsumenter bör få en sådan rätt.

15.3.6 Lantbruksstyrelsen: Ett avsnitt som inte varit föremål för

närmare överväganden är skyddet för poUinerande insekter, där lantbmksstyrelsen haft att meddela vissa beslut gmndade på bedömningar av växl-odUngens krav.

Styrelsen anser sig även fortsättningsvis böra medverka vid utformningen av bestämmelser som berör nämnda område. Denna medverkan bör regleras i författning, t. ex. genom samrådsskyldighet.

Ytterligare en fråga som inte berörts av kommissionen är kvicksilverbetningen där utöver kungörelsen om hälso- och miQöfarliga varor regeringen i förordning (1979:349) om kvicksilverbetning av utsäde meddelat föreskrtfter och lantbmksstyrelsen utfärdar tUlämpningsbestämmelser. Lantbmksstyrelsen har inget att invända mot fortsatt oförändrad ordning även om det innebär att denna reglering kommer att Ugga vid sidan om en ny bekämpningsmedelslagsttflning.

I fråga om de i förslaget tiU förordning om kemiska produkter föreslagna ändringama av kompetenskraven för tUlstånd att använda bekämpningsmedel har lantbmksstyrelsen föQande synpunkter. För närvarande meddelar lantbmksstyrelsen tiUstånd såvitt avser verksamhet som huvudsakUgen berör jordbmk, skogsbmk eUer trädgårdsskötsel. I övrigt ankommer denna uppgtft på socialstyrelsen. Enligt kommissionens förslag avses socialslyrelsen svara för utbUdning när det gäUer åtgärder mot ohyra och skadedjur. För annan användning, Uksom för kompetens för överlåtelse avses lantbmksstyrelsen svara för utbUdningen.

Lantbmksstyrelsen anser det inte ändamålsenligt atl styrelsen skaU svara för UtbUdning vad gäller överlåtelse av medel för vars användning socialslyrelsen ansvarar för utbUdningen. Även för andra medel som avser användning utanför jord- och skogsbmk samt trädgårdsskötsel t. ex. Iräim-pregnerings- och slembekämpningsmedel anser lantbmksstyrelsen det av flera skäl olämpligt att ansvaret för utbUdning skaU föras tiU styrelsen. Verksamhet där sådana medel används heu ej anknytning tiU styrelsens verksamhetsonu-åde. Utvidgningen tUl klass 2-medel kommer alt innebära en betydande uividgning av behovet av tiUstånd. Vidare medför bl.a. utvidgningen liU klass 2-medel att tUlstånden måste dtfferentieras i högre grad än för närvarande, då lantbmksstyrelsen arbetar med fyra oUka typer av tiUstånd. Detta skaU även ses mot bakgmnd av den mycket kraftiga ökning av antalet tiUstånd som kommer att behövas vad avser jord- och

Prop. 1984/85:118 228

skogsbmk samt trädgårdsskötsel. Enbart för att klara ökningen av den utbildningen krävs som berörts lidigare omfattande insatser. Lantbmksstyrelsen anser att det inte bör ankomma på slyrelsen att svara för tUlstånd som avser verksamhet utanför jord- och skogsbmk samt trädgårdsskötsel.

15.3.7 Statens naturvårdsverk: Kemikommissionen anger i specialmotive
ringen av förslaget tUl förordning om spridning av bekämpningsmedel all
indelningen av medel i faroklasser i framtiden inte bör ha karaktär av
vamingsmärkning utan endast syfta tiU att ange vilka som fär använda
medlen. SNV tUlstyrker förslagel till faroklassindelning baserad på tUl
gänglighet och att således faroklass 3 (medel tillgängliga för allmänheten)
skall kunna innehålla även vådliga ämnen.

SNV anser att 6 § lagen om kemiska produkter och kemikalieinspektionens ansvar enligt 32 § förordningen om kemiska produkter, bör begränsas tiU toxikologisk laboratorieverksamhet.

SNV anser det viktigt att förordningen om kemiska produkter inte skall kunna tas tUl intäkt för att en annan ansvarsfördelning skaU råda meUan konsumentverket och kemikalieinspektionen än den som har vuxit fram meUan konsumentverket och produktkontroUbyrån. Det kan diskuteras hur denna ansvarsfördelning bäsl skall komma tiU uttryck formeUt. Ett sätt är att i förordningens 32 § erinra om att konsumentverket ulövar tUlsyn över marknadsföringen av kemiska produkter med stöd av marknadsföringslagen.

15.3.8 Statens strålskyddsinstitut: - Regler för märkning av och informa
tion om radioaktiva ämnen utfärdas idag av strålskyddsinsiitulel med stöd
av strålskyddslagen. Huvuddelen av de radioaktiva ämnen som används i
Sverige importeras tiU landet. Detta innebär att märkningen ofta är utförd
på ett annat språk än svenska, vanligen engelska, och att märkningen
ibland inle är utförd enligt svensk standard. Strålskyddsinstitutet anser
dock att de sirålrisker som personal skuUe utsättas för vid en eventueU
ommärkning som regel väsentUgt överstiger de risker som en användare
kan komma att utsättas för på gmnd av en olämplig vamingsmärkning.
Därför är strålskyddsinstitutet myckel restriktivt med att kräva ommärk
ning av radioaktiva kemikalier. Om ett radioaktivt ämne kommeralt behö
va märkas om på gmnd av sina kemiska egenskaper är del av yttersta vikt
att denna ommärkning utförs på ett sådant sätt att berörd personal inte
utsätts för onödigt stora sirålrisker. Strålskyddsinstitutet anser att sådan
märkning endast skaU krävas i undantagsfall och att den så långt som
möjligt ersätts av informationsblad som medföljer produkten samt att
regler för sådan märkning utarbetas i samråd med strålskyddsinsiitulel.

- Kommissionens förslag innebär att den föreslagna lagen om kemiska produkter skall vara tillämplig även på radioaktiva ämnen, i den mån det behövs för att förebygga hälso- och mUjöskador, på grand av varans kemiska egenskaper.

Prop. 1984/85:118 229

Vidare föreslås atl tUlstånd ska krävas för hantering och import av kemiska produkter av visst slag. Om sådan kemisk produkt som avses även är radioaktiv kommer tUlstånd för hantering och import all krävas enligt två lagar, strålskyddslagen (SFS 1958:110) och lag om kemiska produkler. Det förefaUer mycket opraktiskt med dubbla tiUstånd för samma produkt och det kommer med stor sannolUchet alt leda lUl både missför-sfånd om merarbete. Strälskyddsinstitutet föreslår därför att tiUståndsgivning samordnas på elt sådant sätl att importören eUer den som skall hantera produkten bara behöver söka om tiUstånd hos en myndighet och att denna myndighet utfärdar eventueUt tillstånd efter hörande av den andra myndigheten. Strålskyddsinstitutet bör även fortsättningsvis sköta tUlståndsgivningen då fungerande mtiner för Uknande ärenden redan finns. Beträffande tUlstånd för import och handel av radioaktiva läkemedel (se SFS 1981:289) utfärdar strålskyddsinstitutet eventuella tiUstånd efter att yttrande har inhämtats från socialstyrelsen. Detta samarbete har fungeral på ell mycket smidigt sätt samtidigt som det har underlättat för dem som ansökt om tUlstånd.

15.3.9 Arbetarskyddsstyrelsen: I förslagel tiU ny lagsliftning är kravet på
gtftföreståndare för tiUverkning enligt kungörelsen om hälso- och miljöfar
liga varor slopat. Styrelsen tillstyrker denna ändring som är i överensstäm
melse med arbetsmUjölagens principer att ansvaret för verksamheten lig
ger hos arbetsgivaren. Utseende av en särskild gtftföreståndare, annan än
arbetsgivaren, kan orsaka oklarheter i ansvarsfördelningen och därigenom
öka de faktiska riskema.

15.3.10 Försvarets forskningsanstalt: För yrkesmässig överlåtelse av Uvsfarliga varor och av mycket farliga varor föreslår utredningen krav på specielll tUlstånd. Eftersom föreståndare för laboratorium med omfattande yrkesmässig forsknings- eUer undersökningsverksamhet samtidigt föreslås få rätl att utan tUlstånd importera livsfarliga varor, anser FOA att även överlåtelse tiU sådana föreståndare av annat slag än genom import borde vara undantagen krav på särskUt tillstånd. Härigenom skuUe överlåtelse av Uvsfarhga varor meUan t. ex. forskningslaboratorier förenklas.

15.3.11 Överbefälhavaren: Ny paragraf med följande införs under inledande bestämmelser: Inom försvarsmakten är lagen om kemiska produkter ej tiUämplig på produkter som hanteras eller lagras för krigsbmk i försvarsmaktens anläggningar (skyddsföremål enligt skyddslagen 1940:358) eller hanteras för utbildning inom eUer för krigsorganisationen vad avser 7, 8, 14, 15, 16, 17, 18 §§.

14 §. Kompetenskrav för personal, som inom försvarsmakten hanterar kemiska produkter som ingår i utmstningen för krigsförband eUer medverkar i utbildning för sådan personal, fastställs av ÖB i samråd med tiUsynsmyndigheten.

Prop. 1984/85:118 230

15, 17, 18, 19 §§ äger ej tUlämpning på produkt som ingår i utmstningen för krigsförband.

25 §. Försvarets sjukvårdsstyrelse ansvarar för utbUdning av personal inom försvarsmakten som för sin Qänsteutövning måste ha tillstånd att hantera bekämpningsmedel mot ohyra ocb skadedjur av faroklass 2.

32 §. I konsekvens med hälsoskyddslagen bör tiU paragrafen fogas etl tiUägg med följande innehåU: Vad avser hantering av kemiska produkter inom försvarsmakten utövas tiUsynen direkt av de centrala tUlsynsmyndighetema och under dessa av försvarets sjukvårdsstyrelse.

15.3.12------------------------ Länsstyrelsen i Uppsala län: Vissa tiUsynsområden saknas i

32 § i förslagel tiU förordning om kemiska produkter. Skydd mot ohälsa i bostaden kan bli aktueUt och faller inom socialstyrelsens och planverkets ansvarsområde. Vilken myndighet skall t. ex. bedöma hälsoriskema för de boende av golvspackel i ett enskilt fall när produkten misstanks ge skador. Innebär kommissionens förslag alt bostadsmUjön undantas från lagen om kemiska produkter och enbart skaU skyddas med hjälp av byggnadslag och hälsoskyddslag, eftersom bostaden varken är yttre miljö eller yrkesmässig hantering?

15.3.13 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: En fråga slutUgen som berör
länsstyrelsen är det förslag tUl införande av tiUståndspliki för hantering
eller import samt yrkesmässig överlåtelse av livsfarliga produkter som
kommissionen framlagt. TiUstånd skaU i sådana fall krävas med länsstyrel
sen som prövningsmyndighet. Förslaget tUlstyrkes.

---- StäUer sig länsstyrelsen bakom kommissionens förslag alt ge

naturvårdsverket befogenhet att utfärda föreskrtfter om kemikaliehantering enligt betänkandets författningsförslag 2. 36 §.

15.3.14 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som tUlsynsmyndighet har läns
styrelsen den erfarenheten atl kunskapema i handeln i många faU är
mycket dåliga - om inte obefintliga - vad gäller bestämmelser om kemi
kalier (bekämpnmgsmedel, gtfler, vådliga ämnen). En väsentligt förbättrad
iitformation på detta område är därför synnerligen angelägen.

Enligt 15 § förslag tiU förordning om kemiska produkter ska länsstyrelsen i vissa fall pröva tiUståndsansökningar för hantering och import av livsfarliga produkter. Lagmmmet anger emellertid inte vad tillståndsprövningen ska omfatta ulan hänskjuter den frågan till kemikalieinspektionens kommande föreskrtfter. En sådan ordning är enligt länsstyrelsens uppfattning otUtfredsstäUande. Den som av lagsttftningen tvingas atl söka tiUstånd för alt bedriva viss verksamhel måste av lagsttftningen även kunna utläsa vilka krav han ska uppfylla för att få tillstånd. 15 § i nämnda förordning bör därför komplelteras med i vart fall de gmndläggande rekvisit som måste vara uppfyllda för att tUlstånd ska kunna ges. Kemikalieinspektionens

föreskrifter kan därefter Qäna syftet att ytteriigare belysa innebörden av dessa rekvisit.

15.3.15------------------------- Landsorganisationen i Sverige: vUl LO peka på de oklarheter

som finns i besvärsfrågan. EnUgt LOs uppfattning kan det inte vara förenUgt med syftet att uppnå en enhetiig rättstUlämpning att besvär rörande samma lagsttftning ska kunna avgöras antingen via länsstyrelse och kammarrätt, eller via arbelarskyddsstyrelsen ocb regeringen.

15.3.16 Svenska arbetsgivareförenuigen: I Unje med förslaget om överiåta-rens ansvar vad gäller det "legitima behovet" föreslår KemUcommissionen atl den yrkesmässigt överlåter livsfarliga och mycket farliga produkter skall vara skyldig att föra anteckningar om försäljningen. I parantes hänvisas tUl författningsförslag 2,17 §. I författningsförslagel 17 § talas emellertid endasl om livsfarUga produkter. Det råder således oklarhet om för vUka produkter anteckning om försäljning föreslås.

15.3.17 Sveriges kemiska industrikontor: Bestämmelsen i 2 § om "teknisk sprit" bör ändras att gäUa generellt för sådan sprit. Det är en anomali att föreskrifter om "teknisk sprit" skaU utfärdas av Socialstyrelsen. De bör höra tiU KemikaUeinspektionen.

4 § bör utgå i analogi med vad ovan sagts om att förbud endasl bör få utfördas av regeringen.

115 § 2 krävs tUlstånd av länsstyrelsen för överlåtelse av livsfarUga eUer mycket farliga varor. TiUslåndskravet för yrkesmässig överlåtelse bör enligt Kemikontorets uppfattning kunna begränsas tiU Uvsfarliga varor. Eljest skuUe tiUsfånd krävas för överlåtelse av t. ex. batterisyra.

I 21 § bör ordel "importeras" ulgå. Import för undersökningsändamål respeklive reexport genom "trading" skuUe eljest förhindras.

I 22 § bör orden "och behövs" utgå. Självklart söker man inte registrering för ett medel om det inte finns ett marknadsbehov därav. Ev. kan orden "och behövs" ersättas av "och är effektivt".

Vidare bör registreringen gälla i 10 år, om ej särskilda skäl föreligger för en kortare lid.

Beträffande förhandsanmälan av nya ämnen i 29-31 §§ hänvisas tUl Kemikontorets yttrande över delbetänkandet.

Det finns anledning överväga att Socialstyrelsen - enUgt 32 § - skaU få tUlsyn jämväl över vissa produkter, t. ex. blodpåsar, som direkt används inom sjukvården i samband med operationer och liknande.

135 § bör punkt 4 utgå i enlighet med vad som ovan sagts.

36 § bör utgå emedan Naturvårdsverket enligt Kemikontorets mening icke bör äga utge föreskrtfter eUer meddela förbud med hänvisning tUl lagen. Skälen härtUl har utvecklats ovan i den allmänna texten.

I 41 § föreskrivs om överklagande. När det gäller registrering av be-

Prop. 1984/85:118 232

kämpningsmedel anges här, att talan mol Kemikalieinspektionens beslul skall föras hos regeringen. I analogi med vad som gäUer för övriga kemikaUer och för läkemedelsområdet bör sådan talan föras hos Kammarrätten. 143 § anges atl myndighet får förordna att beslut skaU gäUa omedelbart även om beslutet överklagas. Denna möjlighel måste rimligen begränsas tiU alt avse faU då synnerUga skäl föreUgger.

15.4 Förslaget till förordning om vissa avgifier inom kenukaliekon-trollen

15.4.1 Kammarrätten i Göteborg: Den bestämmelse som reglerar storleken
av tUlsynsavgtft som varje anmälare av kemisk produkt skall betala bar fått
en mindre lyckad konsimktion. På s. 284 i betankandet sägs bl. a. all de
anmälare som har fler än 200 produkter anmälda får betala oproportioner-
Ugt stora avgifter om årsavgiften sätts till samma belopp för alla produkter.
Kommissionen föreslår därför att den som anmäler mer än 200 produkler
bör få betala tUlsynsavgift med lägre belopp för det överskjutande anlalet
produkter.

Meningen är således att fuU avgtft skaU betalas för 200 produkter (sammanlagt 170000 kr.) och att rabatt erhåUs för produkler dämiöver. Paragrafen har emeUertid fått en sådan utformning att däri sägs alt den som har 200 produkter anmälda endast behöver beiala 150000 kr. för de första 200 produktema och 100 kr. för varje produkt dämtöver, vilket skuUe innebära att den som har exakt 200 produkter far betala full avgtft för dessa, dvs. 170000 kr., medan den som har 201 produkter bara behöver betala 150000 kr. -I- 100 kr.

15.4.2 Överbefälhavaren: Förslaget kan komma att ge kostnader för försvarsmakten vars storlek inte går att fömtse. Koslnadema kommer dels alt bero på atl vissa produkter prishöjs eftersom försäljare av dessa måste kompensera sig för ökade kostnader, dels bero på om försvarsmakten har egna produkter som kommer att avgtftsbeläggas. Det är opraktiskt att statiiga myndigheter drabbas av sådan avgtfl och borde därför undantas från kostnader för egna produkter.

15.4.3 Sveriges kemiska uidustrikontor: Beiräffande bekämpningsmedel föreslås att avgtften vid nyregistrering baseras på en limtaxa. Enligt Kemikontorets mening vore detta emellertid klart olämpUgt. Bl. a. skulle en sådan finansieringsbas motverka önskemålet om att myndigheten far en fyUig dokumentation från ansökningsföretagen. Med hänsyn tUl myndighetens debitering för granskningstid skuUe företagen avskräckas från att sända in mer underlagsmaterial än vad som är etl absolut minimum. Vidare har elt system med timtaxa den nackdelen att kostnadema för berörda företag av myndighetens granskning är svåra alt i förväg beräkna. Beroen-

Prop. 1984/85:118 233

de på handläggarens kompetens, mtin och arbetsförmåga kan ärendet förmodas kräva högsl varierande tid. Risken finns därför, all dessa personliga egenskaper betyder mer för det lotala timantalet som arbelet kräver, än svårighetsgraden vid bedömningen.

I stället bör ett differentierat avgiftssystem byggas upp baserat på fasla avgtfter. Detta kan lämpligen utformas efter en fallande skala, dår den högsta avgtften utgår för registering av etl medel innehållande ett nytt ämne, och en lägre avgtfl uttas för ett nytt medel innehållande etl känt ämne. Vidare bör i skalan inarbetas andra arbetsuppgtfler, såsom första omregistrering och senare omregistreringar, respektive ny användning eller ny hantering av ett redan registrerat bekämpningsmedel.

De nämnda avgtftema skall självklart fastställas av regeringen.

15.5 Förslaget till förordning om miljöfarligt avfall

15.5.1 Statens brandnämnd: Vid kemikalieolyckor uppkommer i regel förorenade oQe- eUer kemikaliemassor. Av förslaget till "Förordning om mUjöfarUgt avfaU" framgår inte att sådant avfaU ontfattas av denna. Brandnämnden föreslår därför atl i 2 § på sid. 37 införs en ny punkl, 14 "Olje och kemikaUeavfaU som uppkommil vid kemikalieolyckor".

15.5.2 Överbefälhavaren: Enligt renhåUningsförordningen 8 § får försvarets sjukvårdsstyrelse efter sanwåd med statens naturvårdsverk meddela föreskrift om undantag från renhållningslagens tiUämpning inom försvarsmakten. Sådant undantag har meddelats i FFS 1982:8 saknr 444. Etl motsvarande undantag bör medges för försvarsmaklen atl i egen regi kunna transportera dels miljöfarligt avfaU från sekretesskyddad anläggning, dels avfaU uppkommet under övning tUl kommunal uppsamlingsplats.

15.5.3 Svensk avfallskonvertering AB: Bolaget är helt iitförstått med att svensk lagsttftning icke kan eUer bör utformas på elt sådant sätt atl den kommer i konflikt med ratificerade konventioner. SAKAB måste dock på basis av erfarenhet, kunnande och inhämtad information peka på de svårigheter som finns att verkligen kunna styrka att ur landet utfört mUjöfarUgt avfaU slutUgt omhändertages på ett sätt som från hälso- och mUjö-skyddssynpunkt är Ukvärdigt med det av SAKAB tUlämpade. En dylik bedömning måste enligt bolagets mening inrymma en värdering av mottagarlandets lagstiftning, den mottagande anläggningens resurser i form av kapacitet, utmstning, standard och skötsel. En ulvärdering som icke kan äga mm enbart efter ett kortare studiebesök utan först kan komma tiU stånd efter en längre tids vistelse och verksamhet vid den aktueUa behand-Ungsanläggningen.

SAKAB önskar — med hänsyn tiU den erfarenhet som finns inom företa-

Prop. 1984/85:118 234

get - med eftertryck framhåUa vikten av att naturvårdsverket samråder med bolaget i samtliga utförselärenden samt att bolaget ges tillfälle att ytlra sig över sökandens handlingar i obeskuret skick vid varje ansökningsliU-fälle.

15.5.4-------------------------------------------- Svenska arbetsgivareföreningen: Avsnittets 12 § bör utgå.

Den är inte entydig då hanteringen redan är reglerad ur arbetsmiljö- och omgivningsmiljöskyddssynpunkl. Enligt MUjöskyddslagen 2 § (BU. A.l. 1.36) är t. ex. redan verksamhet för slutUgt omhändertagande av miljöfarligt avfaU tiUståndspUktigt. Som 12 § nu är utformad kan den få en godtycklig användning vUket innebär konkurrensbegränsning, fel prissättning samt hämmar altemativ teknik.

15.5.5 Sveriges kemiska industrikontor: Den i 2 § upptagna uppräkningen
om mUjöfarligt avfall är alltför vag. Del är lämpligt att Naturvårdsverket
får föreskriva och definiera det miljöfarliga avfallet.

Prop. 1984/85:118 235

Bilaga 5

Det remitterade lagförslaget

Förslag tUl

Lag om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestammelser

1 § Denna lag är tiUämpUg på hantering och import av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är atl förebygga hälsoeller miljöskador av sådana produkter.

2 § Med hantering menas i denna lag tUlverkning, bearbelning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destmktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

3 § Särskilda bestämmelser finns för livsmedel, läkemedel och djurfoder. Regeringen eUer den myndighel som regeringen bestämmer får dock föreskriva alt denna lag skaU tUlämpas även på sådana varor, om det är påkallat från hälso- eUer miljöskyddssynpunkt.

I fråga om radioaktiva, brandfarUga eUer explosiva varor skall lagen tUlämpas endast i den mån det behövs för att förebygga andra hälso- eUer miljöskador än som avses i de särskUda bestämmelser som finns för sådana varor.

I fråga om transport av sådana kemiska produkter som är farUgt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark finns särskilda bestammelser.

4 § Regeringen eUer den myndighel som regeringen bestämmer får föreskriva att lagen skall tiUämpas på en vara som innehåUer eller har behandlats med en kemisk produkt.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undantag från lagens tillämpning i fråga om visst produktslag eUer viss hantering eller import av kemiska produkter.

Skyldigheter vid hantering och import av kemiska produkter

6 § Den som hanterar eUer importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eUer molverka skada på människor eller i miljön. Vad som nu har sagts gäller även i fråga om en sådan vara som avses i 4 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifier om försiktighetsmått.

Prop. 1984/85:118 236

7 § Det åligger särskilt den som tillverkar eller importerar en kemisk
produkt att genom egna undersökningar eller på annat säll se lill att det
finns tiltfredsstäUande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljö
skador som produkten kan orsaka.

En näringsidkare som utreder kemiska produkters egenskaper från hälso- eller miljöskyddssynpunkt skaU göra det i enlighel med vetenskap ocb beprövad erfarenhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrtfter beiräffande utredningen om kemiska produkter.

8 § Den som yrkesmässigt hanterar eUer importerar en kemisk produkt
skall ha tillgång till den kemiska och toxikologiska kompelens som behövs
med hänsyn lill verksamhetens omfattning och produktens egenskaper.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrtfter om kompetenskrav.

9 § Den som yrkesmässigt hanterar eUer importerar en kemisk produkt
skall genom märkning eUer på annat sätt lämna uppgtfter av belydelse från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om produktinformation.

10 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkl
skall tiU den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning
regeringen eUer, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskri
ver

1. lämna de uppgtfter om produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma hälso- eUer miljörisker,

2. rapportera sådana rön som har betydelse för bedömningen av produkten från hälso- eller mUjöskyddssynpunkt och som kan antas vara okända för myndigheten.

Tillstånd m. m.

11 § Om del behövs från hälso- eller mUjöskyddssynpunkt, far regeringen eUer den myndighet som regeringen bestammer föreskriva all en kemisk produkt får hanteras eller importeras endast efter tiUstånd eUer att för hantering eUer import av en sådan produkt skall gälla annal särskilt vUlkor.

12 § Är del av särskild betydelse från hälso- eller mUjöskyddssynpunkt, får regeringen eUer den myndighet som regeringen besiämmer förbjuda hantering eUer import av en kemisk produkt.

MUjöfarligt avfall

13 § Om del är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, far regeringen föreskriva att slulligl omhändertagande av visst avfall på vUket denna lag är tillämplig (miljöfariigt avfaU) far bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person i vUken staten har inflytande.

Prop. 1984/85:118 237

TUlsyn

14 § TiUsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skaU utövas av den eUer de myndigheler som regeringen bestämmer. TiUsynen får inte avse hanlering av kemisk produkt i enskUt hushåU.

15 § En tUlsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tiUsynen.

16 § En tUlsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eUer föreskrtfter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eUer förbud får förenas med vite.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrtfter eller villkor som meddelats med stöd av lagen eUer enligt en tUlsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

17 § För tiUsyn enligt denna lag har en tUlsynsmyndighet rätt tUl lUlträde
tiU områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med
hanteringen av kemiska produkter och får där göra undersökningar och la
prover. För uttaget prov betalas inte ersäitning.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tiUsynen.

Om skyldighet att ersätta en tiUsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersökning av prov föreskriver regeringen eUer den myndighel som regeringen bestämmer.

Avgifter

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgtfter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

19 § Om det med stöd av denna lag har meddelats föreskrtfter som medger undantag från en bestämmelse om hantering eller import av vara av visst slag ocb sådana föreskrtfter kan antas innebära ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar varan, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva alt en särskUd avgtfl skaU tas ut för atl uQämna en sådan fördel.

Ansvar, sekretess m. m.

20 § Den som

1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 6§,

2. med uppsåt eUer av oaktsamhet bryter mol föreskrift, vUlkor eller förbud som meddelats med stöd av 6-12 §§ eller

3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 15 §,

döms tiU böter eUer fångelse i högst ett år.

I ringa faU döms inte liU ansvar.

TiU ansvar enligt första stycket döms inle om ansvar för gämingen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

Prop. 1984/85:118 238

Den som har överträtt vilesföreläggande eller vitesförbud döms inte tiU ansvar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eUer förbudet.

21 § Den som med uppsåt eUer av oaktsamhet lämnar oriktig uppgtft om förhållande av betydelse i ansökan eUer annan handling som avges enUgt denna lag eUer föreskrift som meddelats med stöd av lagen döms tUl böter.

22 § Kemiska produkter eUer varor som varit föremål för brott enligt denna lag eUer värdet därav samt utbyte av sådant brott skaU förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

23 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja eUer utnyttja vad han därvid erfarit om någons affärs- eUer drtftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tiUämpas i släUet bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

24 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enUgt denna
lag eUer med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regering
en.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Genom lagen upphävs lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor.

2. Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning till bestammelser som ersälts genom beslämmelsema i denna lag, tUlämpas i stället de nya beslämmelsema.

3. Beslul om förbud, föreskrift, tiUstånd, medgivande eller registrering som fallats enligt äldre bestämmelser skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i denna lag om inte regeringen eUer den myndighet som regeringen bestammer förordnar annat.

Prop. 1984/85:118 239

Innehåll

Bilaga I Sammanfattning av betänkandet (SOU 1984:77) Kemika
liekontroU ....................................................... .... 1

Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet (SOU 1984:77) Kemikaliekon
troll ............................................................... .... 8

Bilaga 3 Remissammanställning - kemikommissionens delbetän
kande (SOU 1984:24) En bättre information om kemiska produkter . 15

1 Förteckning över remissinstansema ................... .. 15

2 AUmänna synpunkter på utredningsarbetet m.m..... .. 16

3 Utvidgad produktinformation ............................. 22

3.1 Allmänna synpunkter .................................. 22

3.2 En farosymbol för den Qärde riskkategorin hälsofarliga varor 23

3.3 Uppgift om den administrativa klassificeringen .. .. 30

3.4 Uppgtft om att produkten är bedömd .............. .. 30

3.5 Namnuppgtfter ........................................... 33

3.6 Konsumentprodukter .................................. 36

4 Förhandsgranskning ......................................... 37

5 Produktregislret................................................ 46

5.1 Ämnesdeklaration......................................... 46

5.2 Sekretessfrågor m.m..................................... 64

Bilaga 4 Remissammanställning — kemikommissionens huvudbe
tänkande (SOU 1984:77) KemikaliekontroU ........... 76

1 Förteckning över remissinstansema .................. .. 76

2 AUmänna synpunkier ...................................... .. 77

3 Mål för kemikaliekontrollen .............................. .. 97

4 En ändrad lagsttftning ................................... 101

4.1 TUlämpningsområdet ................................ . 101

4.2 Utredningsskyldigheten ........................... 108

4.3 KontroU av ämnen som är i bmk ............... 111

5 Risk-nyttobedömning ... *................................ 113

5.1 Allmänna principer för bedömning av risk och nytta 113

5.2 Ett toxikologiskt råd ............................... . 116

5.3 Rapportering efter en treårsperiod ............ 117

6 Produktinformation .......................................... 118

6.1 Hälsorisker ............................................ . 118

6.2 Miljörisker............................................... . 120

6.3 Brandfarliga och explosiva varor ............... 121

6.4 OtUlbörlig marknadsföring ......................... . 122

6.5 Övrigt ................................................... . 125

7 Kompetenskrav för tillverkning m. m.................... . 126

7.1 Allmänna synpunkter .............................. . 126

7.2 TUlstånd ................................................ 127

8 Bekämpningsmedel .......................................... 129

8.1 Allmänna synpunkter .............................. 129

8.2 Forskning och utveckUng för mUjömässigt bättre odUngsme-toder 132

8.3 Kraven för registrering .............................. 135

8.4 Omprövning av registreringsbeslut .............. 138

8.5 Flygbespmtning och spridning över skogsmark ..... 139

Prop. 1984/85:118 240

8.6 Typgodkännande av bespmtningsutmstning .. 144

8.7 Hanteringsregler för skydd av den yttre miQön 147

8.8 Särskilda regler för hushåU, parker m. m......... 151

8.9 Utbildning och kompetenskrav ..................... 154

8.10 Rådgivning ............................................. 157

8.11 Övrigt ..................................................... 158

9 MUjöfarligt avfaU ............................................. 159

9.1 Allmänna synpunkter ............................... . 159

9.2 Kommunemas roU i avfaUshanteringen ......... . 160

9.3 Transport av mUjöfarUgt avfall .................. 165

9.4 Övrigt .'................................................... 168

10..................................................................... TiUsyn 171

10.1 TiUsynsarbetets inriktning ........................ 171

10.2 Bebovet av en kemikaliemyndighet ............. 174

10.3 Kemikaliemyndighetens ställning .................. 175

10.4 Kemikaliemyndighetens styrelse ................. 180

10.5 Övrigt ..................................................... 181

11..................................................................... Ansvarsfördelning mellan myndighetema 182

11.1 Allmänna synpunkter ............................... 182

11.2 Konsumentanvändning ............................... 185

11.3 Vissa produktgmpper ................................ 188

11.4 Stöd tiU regionala och lokala tiUsynsmyndigheler 191

11.5 Övrigt ..................................................... 193

12..................................................................... Toxikologisk informationsverksamhet 1%

12.1 Tox-info .................................................. . 196

12.2 Övervakning av konsultverksamhet .............. . 202

12.3 Övrigt ..................................................... 203

13 Samråd ........................................................ 204

14 Resursbehov och finansiering .............................. 207

14.1 Resursbehov vid cenirala myndigheter ......... 207

14.2 Avgtfter ................................................ 210

15..................................................................... Författningsförslagen 217

15.1 Förslaget till lag om kemiska produkter ........ 217

15.2 Förslaget tiU lag om spridning av bekämpningsmedel 222

15.3 Förslaget tUl förordning om kemiska produkter 224

15.4 Förslaget till förordning om vissa avgtfter inom kemikaliekontroUen 232

15.5 Förslaget tUl förordning om mUjöfarUgt avfall .. 233

Bilaga 5 Det remitterade lagförslaget ................... 235

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985