Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1984/85:111

Regeringens proposition

1984/85:111

med förslag till lag om vissa bul vanförhållanden m. m.;

beslutad den lOjanuari 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehall

I propositionen föreslås att en ny lag om vissa bulvanförhållanden skall ersätta 1925 års lag om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och 1934 års lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Den nya lagen skall hindra att den som enligt gällande förvärvslagstiftning i fråga om fastigheter och aktier m.m. inte får förvärva sådan egendom kringgår lagstiftningen genom att använda sig av en bulvan. Den nya lagen innebär liksom gällande lagstiftning att bulvanförhållandet skall upplösas genom att kronofogdemyndigheten säljer den egendom som bulvanförhållandet avser. 1 den nya lagen föreslås att både bulvanen och den s. k, huvudman­nen skall kunna straffas,

I propositionen föreslås vidare ändringar i jordabalken för att hindra att bestämmelserna om besittningsskydd m. m. vid hyra och arrende kringgås genom att fastighetsägaren upplåter nyttjanderätten till en bulvan som i sin tur upplåter nyttjanderätten till den egentlige hyresgästen eller arrenda­torn.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositio­nen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 6), lagrådets yttrande (s. 33) och föredragandens ställningstagande till lagrådets syn­punkter (s. 47).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delama.

I    Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 111

Rättelse: S. 2 rad 15 Tillkommer: eller rättigheten huvudsakligen

 

Prop. 1984/85:111                                                             2

Propositionens lagförslag

1    Förslag till

Lag om vissa bulvanförhållanden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå ett
sådant hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet
som uppställs i

1.   18 § lagen (1955:183) om bankrörelse,

2.   lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

3.   lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m.,

4.   jordförvärvslagen (1979:230),

5.   8 a § fondkommissionslagen (1979:748),

6.   6 a § lagen (1980:2) om finansbolag,

7.   lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., eller

8.   lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m, m.

Med ett bulvanförhållande avses i lagen att någon (bulvanen) utåt fram­står som ägare av viss egendom eller innehavare av viss rättighet men i verkligheten innehar egendomen eller rättigheten huvudsakligen för an­nans (huvudmannens) räkning.

Vad som sägs i det följande om egendom som ett bulvanförhållande avser har tillämpning också på rättigheter.

Straff

2 § Kringgår en huvudman eller bulvan uppsålligen ell sådant hinder
som avses i 1 § första stycket, skall han dömas till böter eller fängelse i
högst ett år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller
bulvanens ställe.

Tvångsförsäljning m. m.

3 § Om det föreligger etl sådanl kringgående genom ett bulvanförhål­
lande som avses i 1 §, skall tingsrätt på talan av allmän åklagare förordna
att kronofogdemyndigheten skall sälja den egendom som bulvanförhållan­
det avser på offentlig auktion eller, i fråga om aktier, genom fondkommis-
sionär.

Talan enligt första stycket skall föras mot bulvanen. Huvudmannen skall beredas tillfälle att yttra sig.

4 § Försäljning enligt 3 § får ske tidigast sex månader efter det att rättens
beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning inte skall ske, om det visas att egendomen har överlåtits eller att bulvanförhållandet har upphört på något annat sätt.

Om den åtgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde inte består, skall kronofogdemyndigheten på nytt ta upp frågan om försäljning.

 

Prop. 1984/85:111                                                   3

5 § I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om
egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter
sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhål­
landet inträdde och som har förmåiisrätt före alla befintliga fordringar.

Försäljning får inte ske till huvudmannen eller bulvanen.

Bestämmelserna i 9 kap. 4 §, 10 kap. 19 § första stycket andra meningen och tredje stycket samt 12 kap. 40 § första stycket andra meningen och tredje stycket utsökningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för kostnader som inte kan tas ut enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

6 § Visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående
genom ett bulvanförhållande som avses i I § och kan det skäligen befaras
att en försäljning enligt 3 § annars kommer att försvåras, får rätten för­
ordna om kvarstad på den egendom som bulvanförhållandet avser eller om
förbud för huvudmannen och bulvanen och den som har nyttjanderätt till
egendomen att vidta vissa åtgärder eller utnyttja vissa befogenheter i fi-åga
om egendomen.

I fråga om förordnanden enligt första stycket gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om kvarstad i brottmål. Vid verkställigheten av ett förordnande om kvarstad tillämpas dock vad som är föreskrivet om verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet för bättre rätt.

Tillsyn

7 § De myndigheter som prövar frågor om tillstånd enligt de lagar som
anges i 1 § första stycket 2—4, 7 och 8 skall undertätta åklagarmyndighe­
ten, om det skäligen kan antas att det föreligger ett bulvanförhållande inom
myndighetens ansvarsområde.

Övriga bestämmelser

8 § Mål enligt denna lag tas upp av den tingsrätt där bulvanen skall svara
i en tvist om äganderätten till den egendom som bulvanförhållandet avser.

I fråga om skyldighet för partema och andra att förete skriftliga hand­lingar eller föremål gäller vad som är föreskrivet om tvistemål även om talan förs om ansvar.

9 § Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna
vara föremål för panträtt på gmnd av inteckning, skall rätten genast under­
rätta vederbörande inskrivningsmyndighet om att sådan talan har väckts.
Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i inskrivningsboken eller
inskrivningsregistret.

Rätten skall vidare underrätta kronofogdemyndigheten när rättens be­slut om försäljning har vunnit laga kraft.

10 § Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas i den
ordning som föreskrivs i utsökningsbalken.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985, då lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och lagen (1934:239) om bul­vanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall upphöra att gälla.

2.    Har ett bulvanförhållande inträtt före ikraftträdandet men avvecklas

 

Prop. 1984/85:111                                                     4

det före utgången av år 1985, får dock straff enligt den nya lagen ådömas endast den som kunde bestraffas enligt äldre lag,

3, Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om talan har väckts vid dom­
stol före ikraftträdandet av denna lag samt, såvitt avser 2 §, om gärningen
har begåtts dessförinnan,

4. Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har
ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

2   Förslag tiU

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 10 kap. I § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 7 kap. 31 §, och närmast före 7 kap. 31 § en ny mbrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Vissa upplåtelser i andra hand

7 kap. 31 §

Om en fastighetsägare har upp­låtit en nyttjanderätt tiU någon som i sin tur har upplåtit arrende eller hyra gäller följande. Om det råder intressegemenskap meUan fastig­hetsägaren och upplåtaren och det med hänsyn härtill och till omstän­digheterna i övrigt kan antas att rätlsförhåltandel utnyttjas Jor att kringgå någon bestämmelse i lag som är till förmån för en nyttjan-derältshavare, har arrendatorn och hyresgästen samma rätt i förliål-lande till fastighetsägaren som de skulle ha liaft om Jåstighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt.

10 kap. 1 § Bostadsarrende föreligger när jord upplåles på artende för annat ända­mål än jordbmk samt artendatom enligt artendeupplåtelsen har rätt att på arrendestället uppföra eller bibehålla bostadshus och del ej är uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose annat ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och honom närstående.

Vad som föreskrivs om bostads­arrende gäller också i tillämpliga delar när jord upplåts på arrende till en förening som har tiU hiivud-

' Balken omtryckt 1971:1209,

 

Prop. 1984/85:111

.sakligt ändamål all i sin tur upplåta arrende .som avses i försia stycket till sina medlemmar. Bestämmel­sen i 4 § första stycket I skall i så­dant fall avse hoslndshus på arren­destället som ägs av någon titt vil­ken föreningen har upplåtit arren­de. Vad som har sagts nu medför dock inte alt föreningen får sätta någon annan i sitt ställe utan jord­ägarens .samtycke.

1.   Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

2.   I fråga om artendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 10 kap. 1 § i sin äldre lydelse fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

 

Prop. 1984/85:111                                                   6

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holm­berg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss med förslag till lag om vissa bulvanförhållanden m. m.

1   Inledning

År 1982 tillkallades en kommission' med uppdrag att lämna förslag om åtgärder mot ekonomisk brottslighet (se Dir 1982:101). Kommissionen antog namnet kommissionen (Ju 1982:05) mot ekonomisk brottslighet. På grundval av förslag från kommissionen - främst betänkandet (SOU 1984:15) Ekonomisk brottslighet i Sverige - har regeringen tidigare denna dag beslutat en proposifion fill riksdagen med förslag till riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet,

I enlighet med vad jag upplyste i samband med att frågan om den nyss berörda propositionen behandlades av regeringen överlämnade kommis­sionen i september 1983 eft delbetänkande (SOU 1983:46) Bulvanlag. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels kommissionens samman­fattning av sitt betänkande som hilaga I, dels kommissionens förslag fill bulvanlag som bdaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3, dels en sammanställning av remissyttrandena i vad avser 5—10 §§ i kommissionens förslag till bulvanlag som bUaga 4. En fullständig sam­manställning av remissyttrandena har gjorts inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2616-83),

Jag vill i detta sammanhang också ta upp vissa frågor om användande av bulvan i samband med hyra resp, artende enligt jordabalken.

' Generaldirektören, numera landshövdingen Sven Heurgren, ordförande, rege­ringsrådet Gunnar Björne och riksdagsledamoten Ame Nygren,

 

Prop. 1984/85:111                                                    7

Hyresrältsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1981:77) Hyres­rätt 3 föreslagit att i vissa närmare angivna situationer, som kan tyda på alt det föreligger ett bulvanförhållande. en andrahandsupplåtelse av en bo­stadslägenhet skall anses vara en upplåtelse direkt av fastighetsägaren (se betänkandet s. 37 och 257-268 samt prop. 1983/84:137 s. 105), Hyresrätts-utredningens förslag till ny lydelse av 12 kap, 48 § jordabalken bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. En sammanställning av remissytt­randena över hyresrättsutredningens betänkande har gjorts inom justitie­departementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2834-81). Remissinstansemas synpunkter i fråga om det nu aktuella lagförslaget återfinns i avsnitt 7 under mbriken Förstärkning av andrahandshyresgäs-ternas rättsställning (s. 257-289 i remissammanställningen),

Arrendelagskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1981:80) Arren­derätt 2 föreslagit en motsvarande bestämmelse när det gäller arrende (se betänkandet s. 23 och 149-154 samt prop. 198.3/84:136 s. 36). Arrende-lagskommitténs förslag till en ny paragraf. 8 kap, 19a §, i jordabalken bör fogas till protokollet i detta ärende som hilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena över arrendelagskommilléns belänkande har gjorts inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2797—81) Remissinstansernas synpunkter i fråga om det nu aktuella lag­förslaget återfinns i avsnitt 10 under rubriken Underarrendatorns ställning (s. 176-181 i remissammanställningen).

I anslutning till remissbehandlingen av arrendelagskommilléns betän­kande har Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar i en skrivelse till justitiedepartementet den 15 april 1982 hemställt att reglerna om bostadsartende i jordabalken ändras så att koloniträdgårdsinnehavar­nas rättsställning stärks vid underarrende (se prop. 1983/84:136 s. 82, LU 35 s. 25-27, rskr 394), Förbundets skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som hilaga 7.

2   Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Med bulvan avses i allmänhet någon som utåt uppträder i eget namn men som i själva verket endast är eft verktyg för någon annan (huvudmannen). Ordet bulvan används som regel endast vid förfaranden som betraktas som illojala på ett elter annat sätt.

Rättsligt sett har termen bulvan inte någon allmänt godtagen innebörd. Gällande rätt innehåller dock vissa regler om bulvanförhållanden. Dessa regler finns främsl i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom samt i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. De nämnda lagarna kompletterar regler om förvärvsprövning i bl.a. Jordförvärvslagen (1979:230), lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m, m. samt lagen (1982:618) om utländska förvärv av

 

Prop. 1984/85:111                                                     8

fast egendom m. m. Syftet med 1925 och 1934 års lagar är atl förhindra att reglerna om förvärvsförbud m. m. kringgås genom att någon som har förvärvat fast egendom eller akfier innehar egendomen huvudsakligen för dens räkning som enligt reglerna inte kan få tillstånd att förvärva egendo­men. Bulvanbegreppet i de nämnda lagarna konkretiseras främsl av att det skall vara fråga om ett kringgående av berörd lagstiftning (se prop. 1925:216 och 1934:258).

Lagutskottet har i etl av riksdagen godtaget betänkande (LU 1982/83:16, rskr 89) framhållit att det i betydande utsträckning förekommer att bul­vaner används i samband med ekonomisk brottslighet. Genom att bulvaner anlitas sätts olika skydds- och kontrollregler ur spel och ingripanden från myndigheternas sida försvåras eller omöjliggörs. Utskottet ansåg att det fanns starka skäl som talade för att samhällets möjligheter att ingripa vid bulvanförhållanden måste ökas. Enligt utskottet borde därför en utredning av frågan komma till stånd.

Frågan om utökade möjligheter för samhället att ingripa vid illojala bulvanförhållanden har övervägts av kommissionen mot ekonomisk brottslighet. Kommissionen har i sitt betänkande (SOU 1983:46) Bulvan­lag föreslagit en lagstiftning med allmänna bestämmelser om bulvaner. Till en allmän definition av begreppet bulvan m. m. knyts bestämmelser om straff för både huvudmannen och bulvanen samt civilrättsliga bestämmel­ser om ett solidariskt ekonomiskt ansvar för huvudmannen och bulvanen för de fordringar för tredje man som en bulvanhandling kan ge upphov till. Kommissionens förslag till bulvanlag innehåller också särskilda bestäm­melser om vissa bulvanskap, som föreslås ersätta de nyss nämnda bulvan-lagamafrån 1925 och 1934.

Remissinstansema ställer sig i allmänhet bakom uppfattningen att det finns ett behov av att öka samhällets möjligheter att ingripa vid illojala bulvanförhållanden. Flertalet remissinstanser avstyrker emellertid att den föreslagna bulvanlagen läggs till gmnd för lagstiftning. En allmän invänd­ning är att det är svårt att överblicka konsekvensema av de föreslagna generella reglerna.

Även Jag delar kommissionens uppfattning att det finns ett behov av att öka samhällets möjligheter att ingripa mot illojala bulvanförhållanden. Jag nödgas emellertid konstatera att det är förenat med åtskilliga svårigheter att utforma en allmän lagstiftning om bulvaner. Vad som framför allt visat sig vara svårt är att på ett precist sätt ange de illojala bulvanförhållanden som bör drabbas av konsekvenser i form av straff och civilrättsligt ansvar. Jag är alltså inte beredd att förorda att de av kommissionen föreslagna allmänna bestämmelserna om bulvaner nu läggs till gmnd för lagstiftning.

Jag avser att senare idag begära regeringens bemyndigande att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågor om betalningsansvaret för Juridiska personers skulder m. m, (se LU 1982/83:16, rskr 89). Frågan om sådant s. k, ansvarsgenombrott har nära anknytning till frågan i vad mån

 

Prop. 1984/85:111                                                    9

huvudmannen i ett bulvanförhållande bör åläggas ekonomiskt ansvar gent­emot tredje man. Frågorna bör enligt min mening lämpligen utredas i ett sammanhang. Jag kommer att i mitt förslag till kommittédirektiv närmare utveckla min syn på dessa frågor.

Vad jag nu anfört om allmänna bulvanbestämmelser utgör inte något hinder mot att man genomför de av kommissionen föreslagna särskilda bestämmelserna om vissa bulvanskap. Jag återkommer strax till den frågan (se avsnitt 2.2).

Jag vill här också nämna att frågan om bulvanförhållanden i samband med näringsförbud numera har behandlats av näringsförbudskommittén i betänkandet (SOU 1984:59) Näringsförbud. Betänkandet remissbehandlas f. n. och frågan om lagstiftning kommer att senare tas upp av chefen för finansdepartementet.

2.2 Kringgående av förvärvslagstiftning

Mitt förslag: En ny lag ersätter 1925 års lag om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och 1934 års lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Den nya lagen innebär liksom gällande lagstiftning att bulvanförhållandet skall upplösas genom att kronofogdemyndighe­ten säljer den egendom som bulvanförhållandet avser. Både bulvanen och huvudmannen skall dessutom kunna straffas.

Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se 5-10§§ i kommissionens förslag till bulvanlag).

Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet lämnats utan erinran (se bilaga 4),

Skäl för mitt förslag: Lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom gäller om ett i lag stadgat förbud att utan tillstånd förvärva fast egendom kringgås genom bulvan. Vid lagens tillkomst gällde särskilda inskränkningar i utlänningars och bolags rätt att förvärva fast egendom (1916 års inskränkningslag och 1925 års bolagsförbudslag). Idag finns regler som inskränker rätten att förvärva fast egendom i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.. Jordförvärvslagen (1979:230) och la­gen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Förvärv som strider mot de nämnda förvärvslagama är ogiltiga. För-värvslagstiflningen kan emellertid kringgås genom ett bulvanförhållande, exempelvis så att en utländsk medborgare som inte får förvärva en fastig­het låter en svensk medborgare, som inte behöver förvärvstillstånd, för­värva fastigheten för utlänningens räkning. Svenskens förvärv blir i och för sig gihigt, eflersom det inte omfattas av 1982 års lag om utländska förvärv

 

Prop. 1984/85:111                                                   10

av fast egendom m, m. Ett annat praktiskt exempel är atl den som vill förvärva en jordbmksfaslighet och som inte får förvärvslillstånd i stället arrenderar fastigheten och även i övrigt genom avtal med ägaren övertar den praktiska bestämmanderätten i fråga om fastigheten. I detta fall är fastighetsägaren, som endast har kvar en formell äganderätt, bulvan för arrendatorn.

Enligt 1925 års lag gäller följande om en inskränkning av rätten att förvärva fast egendom har kringgåtts genom bulvan. Domstol skall på talan av allmän åklagare förordna att kronofogdemyndigheten skall sälja egen­domen på offentlig auktion. Tvångsförsäljning skall inte ske om egendo­men överlåts frivilligt till någon som har rätt att förvärva den. Domstolen får också meddela förbud för bulvanen och huvudmannen att använda fastigheten på vissa i lagen angivna sätt.

Lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag kom till för att hindra kringgående genom bulvan av reglema om aktieför­värv i 1916 års inskränkningslag. Numera gäller lagen kringgående av förbud för s.k. kontrollsubjekt enligt 3§ lagen (1982:617) om ufländska förvärv av svenska företag m. m. att förvärva aktier i svenska aktiebolag (se prop. 1981/82:135 s. 87). Kontrollsubjekt är inte bara ufländska med­borgare och andra utländska rättssubjekt utan även vissa svenska Juridiska personer som anges i 1982 års lag. Kringgås ett förbud för kontrollsubjekt att förvärva aktier genom att någon är bulvan för konlrollsubjektet, skall enligt 1934 års lag bulvanen dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Vidare gäller att domstolen skall förordna att aktierna skall säljas av kronofogdemyndigheten, om de inte överlåts frivilligt till någon som har rätt att förvärva dem. Tvångsförsäljningen skall i princip ske genom fond-kommissionär.

Enligt min mening är det angeläget att 1925 och 1934 års bulvanlagar ersätts av en ny lag. Somjag strax skall närmare utveckla är den nuvaran­de bulvanlagstiftningen ofullständig och bristfällig i flera avseenden. Den nya lagen bör liksom gällande rätt innebära att bulvanförhållandet skall upplösas genom att kronofogdemyndigheten efler beslul av domstol säljer den egendom som bulvanförhållandet avser.

Som framgår av min tidigare redogörelse finns det i 1934 års lag bestäm­melser om straff för bulvanen men inte för huvudmannen. 1925 års lag innehåller inte några motsvarande straffbestämmelser. I 1925 års lag före­slagna straffbestämmelser (för både bulvanen och huvudmannen) togs bort på hemställan av lagrådet, som bl.a. ansåg att en kriminalisering borde tillgripas först om det visade sig att de nya reglerna om tvångsförsäljning inte hade fillräcklig effekt (se prop. 1925:216 s. 32 och 39). Vid tillkomsten av 1934 års lag uttalade föredragande statsrådet att man hade gmndad anledning att anta att enbart civilrättsliga tvångsåtgärder skulle vara föga verksamma vid bulvanförhållanden i fråga om akiier. En kriminalisering ansågs därför ofrånkomlig i dessa fall. Att kriminaliseringen endast rik-

 

Prop. 1984/85:111                                                   11

-r :,y ■

lades mot bulvanen berodde väsentligen på att det inte ansågs tilltalande att rikta straffregler mot huvudmannen som vanligen var ett ufiändskt rättssubjekt (se prop. 1934:258 s. 14).

Det är viktigt att ett ny bulvanlag blir så effekfiv som möjligt, Lagen bör därför enligt min mening även innehålla straffbestämmelser. De skäl som tidigare har åberopats mot straffbestämmelser i förevarande sammanhang kan enligt min mening inte längre anses hållbara.

Straffbestämmelserna i den nya lagen bör inte bara som f. n. avse kring­gående av förvärvsförbud i fråga om aktier. De bör ges samma tillämp­ningsområde som lagen i övrigt. Straffbestämmelserna bör alltså bl.a. omfatta kringgåenden av förvärvsförbud i fråga om fast egendom. Vidare bör kriminaliseringen riktas inte bara som f. n. mot bulvanen utan även mot hans huvudman. För en sådan ordning talar fömtom rättviseskäl också det förhållandet att det regelmässigt torde vara huvudmannen som är den drivande kraften bakom ett bulvanförhållande.

Sammanfattningsvis förordar Jag alltså att straffbestämmelserna i den nya lagen ges samma tillämpningsområde som lagen i övrigt samt att både huvudmannen och bulvanen skall kunna straffas om ett förvärvsförbud kringgås genom bulvanförhållandet.

Den nuvarande bulvanlagstiftningen är ofullständig även i flera andra hänseenden. För det första omfattar den endast kringgåenden av förvärvs­lagstiftning i fråga om aktier och fast egendom medan exempelvis 1982 års lagar om utländska förvärv omfattar även andelar i handelsbolag och äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse resp. tomträtt, bostadsarrende, inmutningsrätt och rätt till utmål. För det andra omfattar 1934 års bulvan­lag inte aktieförvärv som görs av fysiska eller Juridiska personer som inle är kontrollsubjekt. Detta innebär bl.a. att lagen inte kan fillämpas på kringgåenden genom bulvan av förvärvskontrollen i fråga om aktier enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. Jag förordar att den nya bulvan­lagen i de hänseenden somjag nu har angett anpassas till gällande förvärvs­lagstiftning och att den i princip får utgöra ett heltäckande komplemenl lill denna,

2.3 Kringgående av bestämmelser om hyra och arrende

Mitt förslag: I 7 kap. jordabalken tas in en bestämmelse som skall hindra att bestämmelserna om besittningsskydd m.m, vid hyra och arrende kringgås genom att fastighetsägaren upplåter nyttjanderätt till en bulvan som i sin tur upplåter nyttjanderätten till den egentlige hyresgästen eller arrendatorn. Den nya bestämmelsen innebär att hyresgästen och arrendatorn har samma rätt i förhållande till fastighets­ägaren som de skulle ha haft om fastighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt.

 

Prop. 1984/85:111                                                   12

Hyresrättsutredningens förslag: I vissa angivna fall som kan tyda på all del föreligger ett bulvanförhållande skall en andrahandsupplåtelse av en bo­stadslägenhet anses vara en upplåtelse direkl av fastighetsägaren, om andrahandshyresgästen begär det (se bilaga 5 saml SOU 1981:77 s. 37 och 257-268).

Remissinstansema: Hyresrältsutredningens förslag har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstanserna. Hyresnämnden i Stockholm anser dock att bestämmelsen bör avse inte bara bostadslägenheter utan även lokaler.

Arrendelagskommltténs förslag: I vissa angivna fall skall en underarrenda-tors artende, när upplåtarens rätt mot jordägaren upphör, anses ha upplå­tits av Jordägaren (se bilaga6 samt SOU 1981:80 s. 23 och 149-154).

Remissinstanserna: Arrendelagskommitténs förslag har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstanserna. Bostadsdomstolen och Göta hovrätt är dock krifiska mot den av kommittén föreslagna lagtekniska lösningen bl. a, därför att den inte möjliggör någon prövning i det enskilda fallet. Förslaget avstyrks av Sveriges Jordägareförbund.

Skäl för mitt förslag: En hyresgäst får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresvärden samtycker till det. När det gäller bostadslä­genheter kan hyresnämnden dessutom ge tillstånd till andrahandsuthyr-ning (se 12 kap. 39 och 40 §§ jordabalken). I förhållande till andrahands­hyresgästen är det förstahandshyresgästen som är hyresvärd och vanliga regler om besittningsskydd m. m. gäller i hyresförhållandet. Andrahands­hyresgästen har emellertid inte någon självständig rätt gentemot hyresvär­den. Om förstahandshyresgästens avtal med hyresvärden upphör, har andrahandshyresgästen inte någon rätt att sitta kvar i lägenheten utan bara en ev. rält fill skadestånd av förstahandshyresgästen.

Riksdagen har redan behandlat frågan om andrahandshyresgästemas ställning och därvid avvisat ett förslag av hyresrättsutredningen att en andrahandshyresgäst efler tre år skulle få en rätt att överta förstahands­hyresgästens hyresavtal och få det förlängt för egen del (se prop. 1983/ 84:137 s. 105 och BoU 1983/84:29 s. 20). Det återstår nu alltså endast att ta ställning till hyresrättsutredningens förslag i fråga om bulvanförhållanden.

En artendator får inte utan jordägarens samtycke upplåta nyttjanderätt till artendestället eller en del av detta (se 8 kap. 19 § jordabalken). Man bmkar här tala om underartende samt huvudarrendator och underartenda-tor. Vad som nyss sagts om andrahandshyresgästens rättsställning har motsvarande tillämpning i fråga om underarrendatorn.

Av vad jag nu anfört om gällande räll framgår att andrahandshyresgäs­tens och underarrendatorns ställning kan bli bekymmersam. Så är särskilt fallet om förstahandshyresgästen/huvudarrendatorn i själva verkel är en

 

Prop. 1984/85:111                                                  13

bulvan för fastighetsägaren. De kan då komma överens om att deras avtal skall upphöra Just för att bli av med andrahandshyresgästen/underarrenda-torn eller också utnyttja dennes utsätta läge för att få ut en oskälig hyra eller artendeavgift.

Jag delar mot bakgrund av det anförda hyresrättsutredningens och ar­rendelagskommitténs uppfattning atl del behövs ändringar i jordabalken för att hindra att bestämmelserna om besittningsskydd m, m. vid hyra och arrende kringgås genom bulvanförhållanden (se även SOU 1983:46 s, 36 samt 2 § i kommissionens förslag fill bulvanlag).

En lagreglering bör enligt min mening anknyta till den praxis som har utvecklats - i vart fall när det gäller hyra - och som innebär att ett avtal som ingåtts mellan en förstahandshyresgäst, som är bulvan för fastighets­ägaren, och en andrahandshyresgäst av den senare kan åberopas mot fastighetsägaren som om denne själv hade träffat avlalet. Om det föreligger elt bulvanförhållande, bör alltså andrahandshyresgästen/underartendatorn anses ha samma rätt i förhållande till fastighetsägaren som de skulle ha haft om denne själv hade gjort upplåtelsen, Detla innebär alt en andrahands-hyresgäst/underartendalor som har besittningsskydd gentemot första-handshyresgästen/huvudartendatorn också kan åberopa detta gentemot fastighetsägaren. Han påverkas alltså inte av alt avtalet mellan fastighets­ägaren och förstahandshyresgästen/huvudarrendatom upphör av någon anledning, exempelvis därför att nyttjanderätten förverkas på grund av bristande belalning. Däremot bör andrahandshyresgästen/underarrenda-tom i princip inle kunna åberopa bäitre rätt mot fastighetsägaren än han har mot förstahandshyresgästen/huvudarrendalorn. Om andrahandshyres-gästen/underarrendatorn inte har besittningsskydd gentemot förstahands-hyresgästen/huvudarrendatorn - han har fåll sin nyttjanderätt förverkad exempelvis på grund av brislande betalning - bör han givetvis inte heller ha något besittningsskydd gentemot fastighetsägaren. Jag kommer att i specialmotiveringen ta upp del fallet att andrahandshyresgästen har avstått från sitt besittningsskydd.

Jag övergår därefter till frågan hur man skall kunna avgränsa de illojala förfaranden som lagregleringen bör rikta sig mol, Hyresrältsutredningen har i sitl lagförslag i en detaljerad uppräkning angivit olika situationer som kan tyda på alt det föreligger ett bulvanförhållande: det kan vara fråga om visst släktskapsförhållande mellan hyresvärden och förstahandshyresgäs­ten, förstahandshyresgästen är en juridisk person, över vilken hyresvärden har ett visst bestämmande inflytande elc, Arrendelagskommilléns lagför­slag innehåller en likartad uppräkning.

Uppräkningar av denna typ kan enligt min mening lätt leda till felaktiga motsatsslut. En bulvan behöver inte vara släkt med hyresvärden eller slå i elt sådant beroendeförhållande som omfattas av uppräkningarna. Dessul­om blir sådana uppräkningar både komplicerade och svårförståeliga.

Jag anser därför alt beskrivningen av de andrahandsupplåtelser som man

 

Prop. 1984/85:111                                                    14

vill komma åt bör utformas på elt annat sätt. Det väsentliga i denna beskrivning bör vara atl andrahandsupplåtelsen utnyttjas för att kringgå bestämmelser som gäller till förmån för hyresgäster och artendalorer.

Bestämmelsen bör vända sig inte bara mot rena bulvanfall där avsikten med andrahandsupplåtelsen redan från början kan antas ha varit att kring­gå t. ex. besittningsskyddsreglerna. Den bör också avse det fallet att fas­tighetsägaren och förstahandshyresgästen/huvudarrendatom i ett senare skede försöker att utnyttja det förhållandet att andrahandshyresgästen/ underarrendatorn inte har något rättsförhållande med fastighetsägaren. Jag tänker då t. ex. på det fallet att förstahandshyresgästen inte lyckas bli av med andrahandshyresgästen och då kommer överens med fastighetsägaren om att denne skall låta avhysa andrahandshyresgästen under åberopande av att hyresavtalet mellan fastighetsägaren och förstahandshyresgästen har upphön. Förstahandshyresgästen kan sedan få ett nytt hyreskontrakt.

En fömtsättning för att bestämmelsen skall bli tillämplig bör vara att fastighetsägaren och förstahandshyresgästen/huvudarrendatom kan antas vara i maskopi med varandra, dvs. att de har viss intressegemenskap. När det gäller att konstatera en sådan gemenskap kan givetvis de av hyresrätts­utredningen och arrendelagskommittén föreslagna uppräkningarna ge viss ledning. Om kringgåendet syftar till att gynna fastighetsägaren eller - som i det nyss nämnda exemplet - förstahandshyresgästen/huvudarrendatorn bör däremot inte tillmätas någon betydelse.

Hyresrättsutredningens förslag avser endast bostadslägenheter. Jag an­ser emellertid att den nya bestämmelsen bör gälla även lokaler. Härigenom hindrar man exempelvis atl en fastighetsägare använder en insolvent per­son som förstahandshyresgäst för att undgå ersättningsanspråk när lokalen sägs upp (se 12 kap. 57 § jordabalken).

Den nya bestämmelsen bör alltså avse hyra av både bostadslägenheter och lokaler samt alla typer av arrende. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i 7 kap. jordabalken.

2.4 Kolonlträdgårdsinnehavares rättsställning vid underarrende

Mitt förslag: Koloniträdgårdsinnehavares besittningsskydd stärks ge­nom att bestämmelserna om bostadsartende görs tillämpliga även be­träffande upplåtelsen till den förening som har upplåtit koloniträdgårds­innehavarnas nyttjanderätt.

Bakgrund till mitt förslag: Vikten av att koloniträdgårdar och stadsnära fritidsboende kommer till stånd i ökad omfattning har nyligen understru­kits av riksdagen (se prop. 1983/84:145 om turist och rekreationspolitiken m. m. s. 16 och 28 samt BoU 1983/84:23). Därvid har framhållits alt det i första hand är en kommunal uppgift att skapa förutsättningar och anvisa lämpliga markområden härför.

 

Prop. 1984/85:111

15

I många kommuner har man för all underlätta administrationen av koloniträdgårdsområdena valt all upplåta kolonilotterna som underarren­den. Den kommunala upplåtelsen sker då till en ideell förening i vilken koloniträdgårdsinnehavarna är organiserade. Föreningen har som ändamål att arrendera mark av kommunen samt att i sin tur upplåta utlagda lotter i det arrenderade området till sina medlemmar. I vissa fall har medlemmen enligt kontraktet rätt att uppföra eller bibehålla en byggnad.

Enligt 10 kap, 1 § Jordabalken föreligger bostadsartende när Jord upplåts på artende för annat ändamål än jordbmk samt artendatom enligt arren­deupplåtelsen har rätt att på artendestället uppföra eller bibehålla ett bostadshus och det inte är uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose någol annat ändamål än alt bereda bostad åt artendatom och honom närstående. Av denna definition anses följa att bostadsarrende inte kan upplåtas åt en juridisk person. Avtal om bostadsarrende är förenal med s.k, besittningsskydd, dvs, en rätt till föriängning av avtalet vid arrendetidens uigång. En fömtsättning för att besittningsskydd skall före­ligga är atl det då arrendeavtalet senasl kan sägas upp från jordägarens sida på artendestället finns ett bostadshus som har åsatts taxeringsvärde (se 10 kap. 4 § första stycket 1 Jordabalken samt prop. 1983/84:136 s. 81).

Av den redogörelse jag nu lämnat framgår att den kommunala upplåtel­sen till föreningen aldrig kan vara etl bostadsarrende. Den behandlas i stället som lägenhetsartende (se 8 kap, 1 § andra stycket jordabalken) och är inte förenad med besittningsskydd.

Att den kommunala upplåtelsen till föreningen är lägenhetsarrende hind­rar inte att föreningens upplåtelser till medlemmama kan vara bostadsar­rende och alt dessa kan ha besittningsskydd gentemot föreningen. Detta besittningsskydd kan dock inte åberopas mot kommunen.

Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar har anfört (se bilaga 7) att det såvitt förbundet kan bedöma endast finns två lösningar på del ifrågavarande problemet. Den ena är att man återgår till det tidigare systemet med arrendekontrakt som tecknas direkt mellan kommunen och koloniträdgårdsinnehavaren. De administrativa svårigheter som var för­knippade härmed gör emellertid all detta i praktiken, enligt förbundets mening, inle är någon tillfredsställande lösning vare sig för kommunema eller för koloniträdgårdsinnehavama. Det andra altemativet är att lagstift­ningen ändras så att reglerna om bostadsarrende blir lillämpliga även på upplåtelsen mellan kommunen och koloniträdgårdsföreningen. En sådan förstärkning av koloniträdgårdsinnehavarnas ställning synes enligt förbun­det kunna ske genom att ett tillägg görs i 10 kap. 1 § Jordabalken.

Riksdagen har nyligen med anledning av moiioner understmkit vikten av att frågan om ett förstärkt besittningsskydd för innehavare av koloniträd­gårdar snarast får en lösning (se prop. 1983/84:136 s. 82, LU 35 s. 25-27, rskr 394).

 

Prop. 1984/85:111                                                             16

Skäl för mitt förslag: Jag ansluter mig till uppfattningen atl koloniträdgårds-innehavarnas rättsställning vid underarrende bör förbällras. Jag förordar därför all del i 10 kap. 1 § Jordabalken tas in en beslämmelse om atl vad som föreskrivs om bostadsartende i lillämpliga delar också skall gälla när Jord upplåts på arrende till en förening som har till huvudsakligt ändamål att i sin tur upplåta bosladsarrende till sina medlemmar.

Som jag redan har nämnt är det en förutsättning för all besittningsskydd skall föreligga vid bosladsarrende alt arrendatorn på arrendestället har etl bostadshus som har åsatts taxeringsvärde. Det kan givetvis inte krävas atl en koloniträdgårdsförening själv har etl bostadshus för alt besittnings­skydd skall föreligga. Enligt min mening bör föreningen tillerkännas besitt­ningsskydd, om etl sådant hus ägs av någon koloniträdgårdsinnehavare till vilken föreningen har upplåfit nyttjanderätt.

En bostadsarrendator har under vissa fömtsättningar räll atl överlåta arrenderätten (se 10 kap, 7 § jordabalken). En sådan rätt är enligt min mening inte motiverad när det gäller koloniträdgårdsföreningar. För en sådan förening bör alltså liksom f.n. gälla atl föreningen inle får sätta någon annan i sitt ställe utan jordägarens samtycke.

2.5 Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 Juli 1985.

3   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom Justitiedepartemenlel upprättats förslag till

1.    lag om vissa bulvanförhållanden,

2.    lagom ändring i Jordabalken.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om vissa bulvanförhållanden

Den nya lagen om vissa bulvanförhållanden har behandlats i den all­männa motiveringen (se avsnitt 2.2). Den ersätter 1925 års lag om bulvan­förhållande i fråga om fast egendom och 1934 års lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Avsikten med lagen är alt hindra atl gällande förvärvslagstiftning i fråga om fastigheter och aktier m. m. kringgås genom att den som inte får förvärva egendomen använder sig av en bulvan. Den nya lagen innebär liksom gällande lagsliftning att bulvanförhållandet skall upplösas genom aU kronofogdemyndighelen säljer den egendom som bul-

 

Prop. 1984/85:111                                                    17

vanförhållandet avser. Straffbestämmelserna i den nya lagen innebär att både bulvanen och huvudmannen skall kunna straffas.

Lagen har delats in i olika avsnitt söm skiljs åt génonrt undermbriker. Under mbriken allmänna beslämmelser anges lagens fillämpningsområde (1 §). Följande avsnitt innehåller bestämmelser om siraff (2 §), tvångsför­säljning m. m. (3—6§§) och tillsyn (7§). Under mbriken övriga bestämmel­ser behandlas frågor om bl.a. behörig domstol och vissa underrättelser (8-10§§).

AUmänna bestämmelser

1 § Denna lag innehåller beslämmelser som skall motverka att de förbud
eller krav på tillstånd som anges i andra stycket kringgås genom ett
bulvanförhållande. Med bulvan avses därvid den som äger viss egendom
men som innehar eller framträder som innehavare av egendomen huvud­
sakligen för någon annans (huvudmannens) räkning.

Lagen gäller förbud eller krav på tillstånd i fråga om rätten atl förvärva eller behålla viss egendom som har föreskrivits i

1.   18 § lagen (1955:183) om bankrörelse,

2.   lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

3.   lagen (1976:240) om förvärv av eldistribufionsanläggning m. m.,

4.   Jordförvärvslagen (1979:230),

5.   8a§ fondkommissionslagen (1979:748),

6.   6a§ lagen (1980:2) om finansbolag,

7.   lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.,

8.   lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m, m.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Beskrivningen av vad som karaktäriserar ett bulvanförhållande i lagens mening överensslämmer med vad som gäller enligt 1925 och 1934 års lagar (se 1 § i resp. lag samt prop. 1925:216 s. 15 och 27 och prop. 1934:258 s. 18 och 28).

Enligt första stycket är den grundläggande fömtsättningen för att lagen skall bli tillämplig att det är fråga om kringgående av viss förvärvslagstifl-ning. Den lagstiftning som det är fråga om anges genom en uppräkning i andra stycket. För att ett kringgående skall anses föreligga i de fall etl förvärv från huvudmannens sida är beroende av tillstånd krävs det inle att huvudmannen har vägrats förvärvstillstånd. Det räcker att det klariäggs alt huvudmannen inte skulle kunna få förvärvstillstånd.

Som jag har berört i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2) är förvärv som strider mot den nu berörda förvärvslagstiftningen ogiltiga. Huvudmannen kan alltså aldrig själv göra ett giltigt förvärv. En utgångs­punkt för tillämpning av bulvanlagstiftningen är därför att det är bulvanen som har förvärvat egendomen och betraktas som ägare.

Det i paragrafen beskrivna bulvanförhållandet karaktäriseras vidare av att kringgåendet sker genom att bulvanens äganderätt till egendomen i realiteten syftar till att ge huvudmannen förfoganderätten över egendo­men. Avsikten med bulvanförhållandet skall vara att egendomen huvud­sakligen skall kunna nyttjas för huvudmannens räkning. Bulvanen uppräll-

2  Riksdagen I984I85. I saml. Nr 111

 

Prop. 1984/85:111                                                   18

håller ett yttre sken av att vara ägare, medan han i själva verkel endast är ett verktyg för huvudmannen.

Den närmare avgränsningen av de fall som omfattas av lagen får liksom enligt gällande räll överlämnas åt rättstillämpningen. Därvid kan ledning hämias i den doktrin och rättspraxis som nuvarande lagstiftning har givit upphov lill. Jag vill här särskilt nämna Kurt Grönfors Bulvanköp av fast egendom i Svensk juristtidning 1956 s. 225-245 med hänvisningar samt för tiden därefter rättsfallet NJA 1974 s. 695.

Andra stycket innehåller en uppräkning i åtta punkler av den förvärvs­lagstiftning som omfattas av den nya lagen Qfr 5 § första stycket i kommis­sionens förslag till bulvanlag). Som Jag har berört i den allmänna motive­ringen (se avsnitt 2.2) utvidgas lagens tillämpningsområde i flera avseen­den.

1925 års lag avser endasl fast egendom och 1934 års lag endast förbud för s. k. kontrollsubjekt att förvärva aktier. Den nya lagen utgör däremot ett komplement till all nu gällande förvärvslagstiftning.

1975 års lag om förvärv av hyresfastighet m. m. innehåller bestämmelser dels om förvärv av fast egendom och tomträtt (se I §), dels om förvärv av aktier och andelar i handelsbolag i vissa fall (se 9§). Frågor om tillstånd prövas av hyresnämnden. Kommunen har dock tillagts rätten all i en förberedande prövning avgöra om tillståndsprövning skall ske eller inle.

Förvärvstillstånd enligt 1975 års lag behövs inte. om fast egendom eller tomträtt förvärvas genom inrop på exekutiv auktion. Kontrollen utövas då i efterhand genom att det i princip krävs tillstånd att behålla egendomen. Sanktionen är här att kronofogdemyndigheten säljer egendomen på offent­lig auktion (se 6 och 7§§ i 1975 års lag). Motsvarande bestämmelser om förvärv på exekutiv auktion finns i 16 och 17 §§ jordförvärvslagen saml 3 kap. 1982 års lag om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Lagen om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. innehåller besläm­melser dels om direkta förvärv av eldistributionsanläggningar, dels om förvärv av andelar i ekonomiska föreningar och aktier i bolag som äger en eldistributionsanläggning. Lagen omfattar också upplåtelse med nyttjan­derätt. Frågor om tillstånd prövas av statens energiverk.

Jordförvärvslagen innehåller bestämmelser om förvärv av fast egendom som är taxerad som Jordbmksfaslighet (se 1 §). Frågorom förvärvslillstånd prövas av lantbruksnämnden.

1982 års lag om utländska förvärv av fast egendom m. m. innehåller bestämmelser dels om fast egendom, tomträtt och bostadsarrende (1 kap.), dels om inmutningsrätt och rätl till utmål (2 kap.). Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen resp. Sveriges geologiska undersökning.

1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag m. m. innehåller bestämmelser om förvärv av aktier, andelar i handelsbolag och äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser eller delar av rörelse (se 7 §). Lagen innehål­ler också bestämmelser om förvärv av aktier i strid mot ett s. k. utlännings­förbehåll (se 13 och 14§§). Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen.

 

Prop. 1984/85:111                                                  19

Tillståndsplikt enligt 1982 års lagar föreligger för s. k. kontrollsubjekt (se 3 § lagen om utländska förvärv av svenska företag m, m,). Kontrollsubjekt är inte bara utländska medborgare och andra ufländska rättssubjekt utan även svenska aktiebolag som inte har utlänningsförbehåll i bolagsordning­en, svenska handelsbolag om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt samt vissa svenska stiftelser och ekonomiska föreningar.

Till 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag m. m. anknyter bestämmelser om förvärv av aktier i bankaktiebolag i 18 § lagen om bank­rörelse samt motsvarande bestämmelser i 8 a § fondkommissionslagen och 6a§ lagen om finansbolag.

Det f. n. oftast upptäckta bulvanfallet torde vara kringgående av Jordför­värvslagstiftningen genom ett avtal som formellt avser artende (se t. ex. NJA 1974 s. 695). Situationen är här den att någon som vill förvärva en Jordbmksfaslighet men som vägras förvärvstillstånd i stället arrenderar fastigheten. Ägaren lämnar fastigheten och behåller endast en formell äganderätt medan artendatom (huvudmannen) bmkar fastigheten och även har den faktiska bestämmanderätten. Arrendeavtalet bmkar känne­tecknas av att artendatorn har vidsträckta rättigheter - t. ex. rätt att avverka skog utöver husbehov - och även vidsträckta skyldigheter. Ar­rendetiden bmkar vara lång och det föreligger ofta en koppling mellan arrendeavgiften och den urspmngligen avtalade köpeskillingen.

Jag vill i detta sammanhang nämna att maximitiden för upplåtelse av Jordbmksartende har sänkts från 50 till 25 år (se 7 kap. 5 § Jordabalken i lydelse enligt SFS 1984:678, som träder i kraft den 1 januari 1985). Ett av skälen till lagändringen var all 49-åriga upplåtelser utnyttjats för att kring­gå Jordförvärvslagstiftningen (se prop. 1983/84:136 s. 67).

Även andra typer av kringgåenden genom nyttjanderättsavtal torde före­komma. Tillståndsplikten i fråga om hyresfastigheter och aktier i vissa fastighetsbolag torde ha kringgåtts genom avtal som innebär att huvud­mannen får nyttjanderätten till t. ex. den rörelse där hyresfastigheten in­går. Bulvanen står då formellt kvar som ägare av fastigheten eller aktierna. Att det är fråga om ett bulvanförhållande kan framgå t. ex. av att huvud­mannen har tillagts vidsträckta befogenheter när det gäller att driva rörel­sen. Huvudmannen kan också tillförsäkras en optionsrätt att förvärva aktiema i fastighetsbolaget.

De hittills antydda fallen avser den situationen att den urspmnglige ägaren förvandlas till bulvan genom att han överlåter bestämmanderätten till huvudmannen. Ett kringgående av förvärvslagstiftning kan också ske genom att bulvanen förvärvar egendomen för huvudmannens räkning, Bulvanen behöver kanske inte tillstånd till förvärvet eller också kan han (men inte huvudmannen) få det tillstånd som behövs, I denna situation fömtsätts alt huvudmannen skall få förfoga över egendomen som om han själv ägde den. Huvudmannen torde ofta skydda sig med en panträtt i egendomen som motsvarar den av huvudmannen betalade köpeskillingen

 

Prop. 1984/85:111                                                   20

saml genom att tillförsäkra sig en nyitjanderäll lill egendomen. När det gäller aktier får man räkna med all aktierna ofta förvaras hos huvudman­nen sedan bulvanen lålil införa sig som ägare i aktieboken.

Siraff

2 § Huvudman eller bulvan som uppsålligen kringgår ett förbud eller
krav på tillstånd som avses i I § andra stycket döms lill böter eller fängelse
i högst ett år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller
bulvanens ställe.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2).

I I § i 1934 års lag finns en beslämmelse om straff för bulvanen men inte för huvudmannen. 1925 års lag innehåller inte någon motsvarande straff­bestämmelse.

På skäl som redovisats i den allmänna motiveringen införs nu straffbe­stämmelser som riktar sig både mot huvudmannen och bulvanen. Somjag anfört där ges straffbestämmelserna samma tillämpningsområde som lagen i övrigt.

Enligtyorsra meningen är del en föruisättning för straff atl det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhållande som avses i 1 §. För straffbarhet krävs att huvudmannens och bulvanens avsikt med bulvanför­hållandet är att kringgå den aktuella förvärvslagstifiningen. Broitei fortgår från det bulvanförhållandet ingåtts till dess det blir upplöst. Straff kan utdömas även efter det att bulvanförhållandet har upplösts, om inle brottet har preskriberats. Eflersom brottet kan föranleda fängelse får brottsbal­kens medverkansregler anses analogt tillämpliga.

Andra meningen avser det fallel alt huvudmannen eller bulvanen är en Juridisk person. Bestämmelsen motsvarar i sak I S andra stycket i 1934 års lag (se prop. 1934:258 s. 19 saml även 3§ andra slycket och 4§ andra stycket i kommissionens förslag till bulvanlag). En medverkan kan avse både bulvanförhållandets uppkomst och dess bestånd. Siraff bör alltså kunna ådömas inle bara den som har deltagit i anordnandet av bulvanför­hållandet utan även exempelvis en slyrelseledamol som får veta att bolaget inträtt i ett bulvanförhållande och ändå underlåter alt inom slyrelsen verka för att bulvanförhållandet skall upplösas.

Brott mot paragrafen faller under allmänt åtal. Enligt 7§ föreligger det dessutom en särskild skyldighet för vissa myndigheter att göra anmälan om brott hos åklagaren. Frågan om behörig domstol behandlas i 8§.

Tvångsförsäljning m.m.

3 § Om det föreligger ett sådant kringgående genom ell bulvanförhål­
lande som avses i I §, skall lingsrätt på talan av allmän åklagare förordna
att kronofogdemyndigheten skall sälja den egendom som bulvanförhållan­
det avser på offenflig auktion eller, i fråga om aktier, genom fondkommis-
sionär.

Talan enligt första stycket skall föras mot bulvanen. Huvudmannen skall beredas tillfälle att ytlra sig.

 

Prop. 1984/85:111                                                                  21

Paragrafen innehåller bestämmelser om alt bulvanförhållandet skall upp­lösas genom tvångsförsäljning av den egendom som bulvanförhållandet avser. Somjag har redovisat i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.2) finns det beslämmelser om tvångsförsäljning i både 1925 och 1934 års lag.

EnligtyfJr.v/« stycket gäller som förutsättning för ivångsförsäljning alt det föreligger etl sådant kringgående genom elt bulvanförhållande som avses i I §. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om straff (se 2 §).

Det är liksom enligt gällande rätl domstol som beslutar om tvångsför­säljning på talan av allmän åklagare. Härvid gäller vad som föreskrivs i 20 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken. Talan om ansvar enligt 2§ och en talan om tvångsförsäljning enligt förevarande paragraf bör naturligen handläggas gemensamt (se vidare bestämmelsen om behörig domstol i 8 § första stycket).

Liksom enligt gällande rätt är det kronofogdemyndighelen som skall svara för tvångsförsäljningen. Beslämmelser om vilken kronofogdemyn­dighet som är behörig finns i 4 kap. 8§ utsökningsbalken. som gäller till följd av hänvisningen i 5 § första stycket förevarande lag. Domstolen bör dock i sitt beslut om tvångsförsäljning ange vilken kronofogdemyndighet som skall svara för försäljningen (se vidare bestämmelsen om underrättel­se till kronofogdemyndigheten i 9§ andra stycket).

Tvångsförsäljningen skall ske på offenllig auktion, eller i fråga om ak­tier, genom fondkommissionär. Jag har alltså inte ansett det motiverat att behålla den nuvarande möjlighelen att sälja aktier genom en god man (se 3§i 1934 års lag).

Enligt lantbmksstyrelsen bör kronofogdemyndigheten som ett alternativ till offentlig auktion ha möjlighet att sälja en Jordbruksfastighet under hand. Somjag kommer att närmare utveckla vid 4 § kan bulvanen inför en förestående tvångsförsäljning frivilligt avveckla bulvanförhållandet genom att sälja egendomen. Enligt min mening finns det därför inte någol behov av att ge kronofogdemyndigheten en särskild möjlighet till försäljning under hand. Detta gäller särskilt som en sådan försäljning knappast kan få ske annat än med bulvanens godkännande (jfr 12 kap. 59 § andra slyckel utsökningsbalken).

När det gäller vilka olika typer av egendom som kan bli föremål för en tvångsförsäljning hänvisar Jag till min redogörelse vid 1 § för gällande förvärvslagstiftning.

Lantbmksstyrelsen har i sitt remissyttrande (se bilaga 4) tagit upp del fallel att bulvanförhållandet endasl avser en del av en fastighet, l.ex, fastighetens skogsmark. Problemet är alt försäljning av en del av en fastig­het för sin giltighet är beroende av att fastighetsbildning sker i överens­stämmelse med köpet (se 4 kap. 7 § Jordabalken). Även en tvångsförsälj­ning av en del av en fastighet skulle alltså bli beroende av att avstyckning kan ske. Enligt min mening bör en tvångsförsäljning därför avse hela fastigheten. En annan ordning skulle vara oförenlig med lagstiftningens syfte atl framtvinga en upplösning av bulvanförhållandet.

 

Prop. 1984/85:111                                                   22

Enligt 2§ i 1934 års lag kan tvångsförsäljning endast ske om aktiema innehas av bulvanen eller om de är pantsatta på visst sätt. Denna begräns­ning har inte bibehållits i den nya lagen. En tvångsförsäljning kan alltså ske även om det är huvudmannen som innehar aktierna.

Enligt andra stycket skall talan om tvångsförsäljning föras mot bulvanen men huvudmannen skall beredas lillfälle att yttra sig. Detta överensstäm­mer med gällande rätt (se 8§ i 1934 års lag och NJA 1974 s. 701 samt 5§ andra stycket i kommissionens förslag till bulvanlag). Om bulvanen är en juridisk person, skall alltså talan föras mol den juridiska personen. Talan om ansvar kan dock enligt 2§ andra meningen föras direkt mot styrelsele­damöter eller andra som leder den juridiska personens verksamhet.

4 § Försäljning enligt 3 § får ske tidigast sex månader efter det att rättens beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning inte skall ske, om det visas att egendomen har överlåtits eller att bulvanförhållandet har upphört på något annat sätt.

Om den åtgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde inte består, skall kronofogdemyndigheten på nytt ta upp frågan om försäljning.

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om kronofogdemyndighetens handläggning när en domstol har beslutat om tvångsförsäljning.

Den i första stycket föreskrivna sexmånadersfristen överensstämmer med gällande rätt (se I § första stycket i 1925 års lag och 2 § i 1934 års lag). Avsikten med bestämmelsen är att ge partema en skälig tidsfrist att frivil­ligt avveckla bulvanförhållandet.

Enligt andra stycket har liksom i gällande rätt kronofogdemyndigheten fått möjlighet alt avstå från tvångsförsäljning, om bulvanförhållandet upp­hör. Under den nyss nämnda sexmånadersfristen kan bulvanen välja att överlåta egendomen så att huvudmannen inte längre har möjlighet att förfoga över egendomen. Bestämmelsen innebär i motsats till gällande rätt att kronofogdemyndigheten får godta att bulvanförhållandet avvecklas även på annat sätt än genom en försäljning. Detta kan få betydelse exem­pelvis i de vid 1 § berörda fallen att jordförvärvslagen kringgås genom att huvudmannen artenderar fastigheten. Om artendeavtalet upphör och ar­rendatorn (huvudmannen) lämnar fastigheten, får kronofogdemyndigheten besluta att tvångsförsäljning av fastigheten inte skall ske. En fömtsättning härför är givetvis, att dét visas att bulvanförhållandet verkligen har upp­hört. Detta kan framgå av exempelvis ett yttrande från lantbmksnämnden.

Tredje stycket motsvarar 1 § andra stycket andra meningen i 1925 års lag. Bestämmelsen innebär exempelvis att kronofogdemyndigheten skall kon­trollera att den som av bulvanen förvärvar en jordbmksfaslighet också får tillstånd enligt jordförvärvslagen till förvärvet. Om förvärvaren vägras tillstånd, blir ju förvärvet ogiltigt och bulvanens äganderätt består.

 

Prop. 1984/85:111                                                  23

5 § I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhål­landet inträdde och som har förmånsrätt före alla befintliga fordringar.

Försäljning får inte ske till huvudmannen eller bulvanen.

Beslämmelsema i 9 kap. 4§ första stycket, 10 kap. 19§ första stycket andra meningen och 12 kap. 40 § första stycket andra meningen utsök­ningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för kostnader som inte kan tas ut enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av ärenden om tvångsförsäljning hos kronofogdemyndigheten.

Enligt första stycket skall vid egendomens försäljning anses och förfaras som om den utmätts genom domstolens dom (se 2 § andra meningen i 1925 års lag. jfr 6 kap, 3 § första stycket jordabalken). En hänvisning till reglerna om försäljning av utmätt egendom finns också i 7 § andra stycket första meningen lagen om förvärv av hyresfastighet m,m, (se även 17 § andra stycket första meningen jordförvärvslagen och 3 kap, 3 § andra slyckel första meningen lagen om ulländska förvärv av fast egendom m, m.),

F. n. gäller i fråga om aktier (se 3 § andra stycket tredje meningen i 1934 års lag) atl försäljningen skall ske som om aktierna ulmätts för betalning av fordran hos bulvanen. Om iredje man har panträtt med bättre rätt i ak­tierna, innebär denna hänvisning att tvångsförsäljning får ske endast om köpeskillingen förslår till betalning av Iredje mannens fordran (se 9 kap. 4 § andra stycket utsökningsbalken). Enligt min mening är detta inle en lämp­lig ordning, eftersom den nya lagens effektivitet beror av all tvångsförsälj­ningen kan genomföras. Förevarande bestämmelse, som gäller både fast och lös egendom, har alltså utformats i överenstämmelse med vad som nu gäller i fråga om fast egendom. Tvångsförsäljningen skall alltid ske som om den avsåg utmätning för fordran med bästa förmånsrätt.

Av förevarande bestämmelse följer att ett förvärv som sker vid en tvångsförsäljning skall räknas som elt förvärv vid exekuliv auktion vid tillämpning av bl.a. 2§ 7 samt 6 och 7§§ lagen om förvärv av hyresfas­tighet m.m., 2§ 10 samt 16och 17§§ jordförvärvslagen och 1 kap. 2§ 3, 2 kap. 2§ 3 samt 3 kap. lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. Detta överensstämmer med gällande rätl (se prop. 1925:216 s. 17, 30 och 38). Det sagda innebär bl.a. att den som ropar in en jordbmksfaslighet på offentlig auktion måste ha lantbmksnämndens tillstånd för all få behålla egendomen.

Andra och tredje styckena överensstämmer i huvudsak med gällande rält (se 2 § i 1925 års lag och 3 § andra stycket i 1934 års lag).

Enligt de i tredje stycket angivna bestämmelserna i utsökningsbalken får ett inrop vid auktion inte godtas, om det är sannolikt att en avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. I överensstämmelse med gällande rätt skall den­na begränsning inte gälla vid tvångsförsäljning enligt förevarande lag.

 

Prop. 1984/85:111                                                    24

Enligt j[7är£f stycket svarar huvudmannen och bulvanen solidariskt för sådana förrätlningskostnader som inte kan las ut enligt 17 kap. 7§ utsök­ningsbalken. F. n. är det endast bulvanen som svarar för sådana kostnader (se 2 § femte meningen i 1925 års lag och 3 § andra stycket sista meningen i 1934 års lag).

6 § Visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhållande som avses i 1 §, får rätten förordna om kvar­stad på den egendom som bulvanförhållandet avser eller om förbud för huvudmannen och bulvanen och den som har nyttjanderätt till egendomen att vidta vissa åtgärder eller utnyttja vissa befogenheter i fråga om egendo­men.

I fråga om förordnanden enligt försia stycket gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om kvarstad i brottmål. Vid verkställigheten av ett förordnande om kvarstad tillämpas dock vad som är föreskrivet om verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet för bättre rält.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kvarstad och om förbud att vidta vissa åtgärder med den egendom som bulvanförhållandet avser. Nuvarande bestämmelser i 3§ i 1925 års lag om förbud att avverka skog och att bortföra stråfoder samt i 4 § i 1934 års lag om kvarstad på aktier har ersatts av generella regler om kvarstad och om förbud (jfr 8 § i kommis­sionens förslag till bulvanlag).

Ett beslut om kvarstad torde många gånger vara nödvändigt för atl man skall kunna säkerställa att huvudmannen och bulvanen inte längre skall kunna råda över den egendom som bulvanförhållandet avser. Särskilt i fråga om aktier synes det vara viktigt att en överlåtelse till en ny bulvan hindras genom ett förordnande om kvarstad. När det gäller fastigheter har ett kvarstadsbeslut bl.a. den fördelen att kronofogdemyndigheten kan hindra att olämpliga rättigheter upplåts i fastigheten. Således kan t. ex, en vidsträckt avverkningsrätt dels försvåra en avveckling av bulvanskapet genom försäljning till en aktiv Jordbmkare, dels slå i strid med vad som ur Jordbmkspolitisk synpunkt är önskvärt i fråga om fastigheten. Jag åler­kommer strax till frågan om kvarstadens rättsverkningar.

Även ett förbud för huvudmannen, bulvanen eller en nyttjanderätlsha-vare att vidta vissa åtgärder i fråga om egendomen kan vara påkallat för atl säkerställa en försäljning av egendomen. Bl. a. kan den till vilken bulvanen har upplåfit en avverkningsrätt hindras från att utnyttja rättigheten. Före­skriften om förbud gör det också möjligt för domstolen att förbjuda sådana åtgärder som kan skada ett sådant allmänt intresse som skall skyddas genom den förvärvslagstiftning som kringgås genom bulvanförhållandet. Bl. a. kan bulvanen förbjudas att utöva sina befogenheter som aktieägare (jfr5§i 1934 års lag).

Enligt/örsra stycket får ett förordnande om kvarstad eller förbud endasl meddelas om det visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående genom bulvan som avses i 1 § (jfr 15 kap. 1-3§§ rättegångs­balken).

 

Prop. 1984/85:111                                                   25

Ett yrkande om kvarstad bör riktas mot bulvanen. Det är ju denne som formellt är att betrakta som ägare till den egendom som bulvanförhållandet avser (se 1 §), Det föreligger inte någon skyldighet för doitistolen att bereda huvudmannen tillfälle att yttra sig innan ett kvarstadsbeslut meddelas. Det är dock inget som hindrar att så sker (jfr 3 § andra stycket).

Ett förbud kan riktas inte bara mot huvudmannen och bulvanen utan även mot den som har nyttjanderätt till den egendom som bulvanförhållan­det avser (jfr 3 § 1 mom. första stycket andra meningen i 1925 års lag).

Den som överträder ett förordnande om kvarstad eller förbud döms enligt 17 kap, 13 § brottsbalken för överträdelse av myndighets bud. Någon motsvarighet till 4 § i 1925 års lag har därför inte medtagits i den nya lagen.

Enligt andra stycket gäller i tillämpliga delar bl. a. bestämmelserna i 26 kap. 2-8§§ rättegångsbalken. Detta innebär bl.a. att åklagaren får ta lös egendom i förvar i avbidan på rättens beslut (se 26 kap. 3 § rättegångsbal­ken).

Bestämmelserna om kvarstad i brottmål avser kvarstad för fordran. Vid verkställighet av förordnande om kvarstad i förevarande sammanhang bör emellertid gälla - fömtom 16 kap. 10 § utsökningsbalken - vad som är föreskrivet om kvarstad till säkerhet för bättre rätt i 16 kap. 16 § utsök­ningsbalken. En uttrycklig bestämmelse härom har därför tagits upp i förevarande stycke.

Ett kvarstadsbeslut medför bl. a. att egendomen inte får överlåtas utan kronofogdemyndighetens medgivande (se 16 kap. 14 och 16 §§ utsöknings­balken). Elt sådant medgivande skall givetvis ges till en överlåtelse som innebär atl bulvanförhållandet upphör (jfr 4§ andra stycket). Avser kvar-stadsbeslulet en fastighet, far rättigheter i denna i princip inte upplåtas utan kronofogdemyndighetens godkännande (se 12 kap. 6 § utsökningsbal­ken). Ett kvarstadsbeslut innebär vidare bl, a. att kronofogdemyndigheten får rätt alt med en ägares befogenheter ta till vara samhällets intressen beträffande egendomen under det att bulvanförhållandet avvecklas (se 4 kap. 31 § utsökningsbalken).

Det ligger i sakens natur att ett förordnande om kvarstad eller förbud gäller fill dess att en försäljning har skett eller till dess att det har blivit avgjort atl någon försäljning inte skall ske, om inte domstolen eller krono­fogdemyndigheten bestämmer något annat. Förordnas om kvarstad eller förbud innan lalan enligt 3 § har väckts, skall rätten utsätta den tid inom vilken sådan talan skall väckas (se 26 kap, 5 § rättegångsbalken),

Till.syn

7 § De myndigheter som prövar frågor om tillstånd enligt de lagar som anges i 1 § andra slyckel 2-4, 7 och 8 skall underrätta åklagarmyndighe­ten, om det skäligen kan antas att det föreligger ett bulvanförhållande inom myndighetens ansvarsområde.

Paragrafen ersätter de nuvarande tillsynsbestämmelserna i 8§ i 1925 års

 

Prop. 1984/85:111                                                   26

lag och 6 § i 1934 års lag. De myndigheter det är fråga om är i första hand hyresnämnden, statens energiverk, lantbmksnämnden, länsstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning. Jag hänvisar till min redogörelse vid 1 § för gällande förvärvslagstiftning.

Övriga bestämmelser

8 § Mål enligt denna lag tas upp av den tingsrätt där bulvanen skall svara
i en tvist om äganderätten till den egendom som bulvanförhållandet avser.

I fråga om skyldighet för partema och andra att förete skriftliga hand­lingar eller föremål gäller vad som är föreskrivet om tvistemål även om talan förs om ansvar.

Första stycket hänvisar i fråga om behörig domstol till 10 kap. rätte­gångsbalken Ofr 7 § första stycket i 1934 års lag). Hänvisningen har utfor­mats så att den även avser bestämmelserna i 10 kap. 10 § om fastighets-fomm (jfr 9 § i 1925 års lag).

Fommbestämmelsen avser inte bara mål om tvångsförsäljning enligt 3 § utan även brottmål enligt 2 §, eftersom det är naturligt med en gemensam handläggning.

Andra stycket innebär bl. a. att bestämmelserna om editionsplikt i 38 kap. rättegångsbalken blir tillämpliga (jfr 7 § andra stycket i 1934 års lag).

9 § Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna
vara föremål för panträtt på gmnd av inteckning, skall rätten genast under­
rätta vederbörande inskrivningsmyndighet om att sådan talan har väckts.
Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i inskrivningsboken eller
inskrivningsregistret.

Rätten skall vidare undertätta kronofogdemyndigheten när rättens be­slut om försäljning har vunnit laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för domstol att i mål om tvångsförsäljning enligt 3 § lämna vissa underrättelser (jfr 13 § i 1925 års lag och 9 § i 1934 års lag samt 9 § i kommissionens förslag till bulvan­lag).

Underrättelseskyldigheten enligt första stycket avser i första hand fast egendom och tomträtt. Den kan också avse skepp, skeppsbygge, luftfartyg och inteckningsbara reservdelar till luftfartyg, om sådan egendom finns i en rörelse som en bulvan innehar (jfr 7 § lagen om ufländska förvärv av svenska företag). Med inskrivningsbok avses fastighetsbok, tomträttsbok och inskrivningsbok för luftfartyg. Med inskrivningsregister avses skepps-och skeppsbyggnadsregistren samt fastighetsrättsliga register som förs enligt lagen (1973:98) om inskrivningsregister.

När det gäller undertättelse till kronofogdemyndigheten enligt andra stycket vill Jag erinra om vad jag vid 3 § uttalat om all domstolen redan i sitt beslut om tvångsförsäljning bör ange den kronofogdemyndighet som skall svara för försäljningen.

 

Prop. 1984/85:111                                                  27

10 §    Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas i den ordning som föreskrivs i utsökningsbalken.

Hänvisningen i paragrafen innebär atl 18 kap, utsökningsbalken blir tillämplig Ofr 12 § i 1925 års lag och 10 § i 1934 års lag samt 10 § i kommissionens förslag till bulvanlag). Kronofogdemyndighetens beslut enligt förevarande lag överklagas alltså i hovrätten. Klagan över en försälj­ning skall föras inom tre veckor från försäljningen. Mot ett beslut om fördelning eller utbetalning av medel skall talan föras inom tre veckor från beslutet. I övriga fall skall talan föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden. Besvärsinlagan skall ges in till kronofogdemyndighe­ten.

Övergångsbestämmelserna

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985, då lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och lagen (1934:239) om bul­vanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall upphöra att gälla.

2.    Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om talan har väckts vid dom­stol före ikraftträdandet av denna lag saml, såvitt avser 2 §, om gärningen har begåtts dessförinnan.

3.    Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Övergångsbestämmelsema innebär i princip bl, a. att ett äldre bulvanför­hållande som inte har upphört när den nya lagen Iräder i kraft kan föranle­da ingripande enligt den nya lagen i form av straff och beslut om tvångsför­säljning. Jag har inte funnit det påkallat med några särskilda övergångsbe­stämmelser för att mildra denna effekt (jfr övergångsbestämmelsema till 1934 års lag).

I fråga om bulvanförhållanden där talan har väckts vid domstol före ikraftträdandet gäller alltjämt de äldre reglerna. De nya beslämmelsema om straff vid bulvanförhållanden i fråga om fast egendom blir alltså inte tillämpliga, om talan om tvångsförsäljning har väckts före ikraftträdandet.

4.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

7 kap. 31 §

Om en fastighetsägare har upplåtit en nyttjanderätt tiU någon som i sin lur har upplåtit arrende eller hyra gäller följande. Kan det med hänsyn tiU den intressegemenskap som finns mellan fastighetsägaren och upplåtaren antas att rättsförhållandet utnyttjas för att kringgå någon bestämmelse i lag tiU nyttjanderättshavares förmån, har arrendatorn och hyresgästen samma rätt i föhållande till fastighetsägaren .som de skidle ha haft om fastighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt.

 

Prop. 1984/85:111                                                    28

I paragrafen, som är ny, har under en ny mbrik Vissa upplåtelser i andra hand lagits in en bestämmelse som skall hindra att bestämmelserna om besittningsskydd m. m. vid arrende och hyra kringgås genom att fastighets­ägaren upplåter nyttjanderätten til! en bulvan som i sin tur upplåter nytt­janderätten till den egentlige hyresgästen eller artendatorn. Den nya be­stämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2,3),

Bestämmelsen är inte tillämpHg på rena skenavtal, dvs, upplåtelser där det redan vid avtalets ingående står klart för parterna att huvudarrenda-tom/förstahandsgästen handlar på fastighetsägarens uppdrag, I sådana fall synes det nämligen föreligga ett avtal direkt mellan fastighetsägaren och underarrendatom/andrahandshyresgästen.

Syftet med paragrafen är att förhindra att fastighetsägaren och huvudar-rendatom/förstahandshyresgästen missbmkar det förhållandet att underar-rendatorn/andrahandshyresgästen inte har något rättsförhållande med fas­tighetsägaren, Missbmket har i lagtexten beskrivits som ett utnyttjande av detta förhållande för att kringgå någon bestämmelse i lag till nyttjanderätts­havares förmån.

Av vad som nu har sagts framgår att paragrafen inte innebär någon fullständig reglering av vad som gäller mellan de inblandade partema för det fall att fastighetsägaren har upplåtit en arrende- eller hyresrätt till en bulvan. Bl. a. är att märka att underarrendatom/andrahandshyresgästen i det fallet enligt allmänna rättsgmndsatser torde ha befogenheter i förhål­lande till fastighetsägaren även om det inte föreligger något sådant miss­bmk som förutsätts i förevarande paragraf.

En första fömtsättning för att paragrafen skall bli tillämplig är givetvis att det i den situation som det är fråga om är till nackdel för underarrenda-torn/andrahandshyresgästen att han inte har något rättsförhållande med fastighetsägaren. Något utnyttjande föreligger alltså inte om fastighetsäga­rens anspråk skulle ha kunnat genomdrivas av huvudarrendatom/första-handshyresgästen. Inte heller kan underarrendatorn/andrahandshyresgäs-ten anses ha något berättigat intresse av att kunna vända sig mot fastighets­ägaren för att få något utfört i annat fall än när huvudartendatom/första-handshyresgästen inte fullgör sina förpliktelser.

Vad jag har sagt nu innebär, somjag redan har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3), att en andrahandshyresgäst kan tillerkännas rätt till förlängning av avtalet visavi fastighetsägaren, om en rätt till för­längning föreligger visavi förstahandshyresgästen. När det gäller det fallet att bulvanen och andrahandshyresgästen har träffat en särskild överens­kommelse om att hyresrätten inte skall vara förenad med rält till föriäng­ning (se 12 kap. 45 § andra stycket Jordabalken) villjag anföra följande.

Det förhållande att andrahandshyresgästen har avstått från sitt besitt­ningsskydd genom en formellt sett giltig överenskommelse kan inte utan vidare tas till intäkt för att han skulle sakna besittningsskydd, I de ifrågava­rande fallen torde nämligen överenskommelsen om avstående från besitt-

 

Prop. 1984/85:111                                                   29

ningsskydd många gånger ha tillkommit under sådana omständigheter att den är ogiltig enligt avtalslagens regler, Andrahandshyresgästen har när överenskommelsen träffats svikligen förietts att tro att bulvanen haft etl inlresse av alt nyltja lägenheten för egen del. För det fall att hyresgästen har känt ull bulvanförhållandet synes överenskommelsen vara ett skenav­tal som inte är gällande.

För att ett utnyttjande skall föreligga krävs vidare att fastighetsägaren och huvudarrendatorn/förstahandshyresgästen handlar i maskopi med var­andra. Enligt min uppfattning är man normalt berättigad att anta att så är fallet om huvudartendatorn/förstahandshyresgästen är närstående till fas­tighetsägaren eller är anställd av eller har ekonomisk intressegemenskap med denne, t, ex. är elt av fastighetsägaren kontrolleral bolag. Även andra omständigheter än de nämnda kan givetvis föranleda slutsatsen att faslig-helsägaren och huvudartendatorn/förstahandshyresgästen handlar i sam­förstånd.

Det krävs slutligen att handlandet framstår som ett kringgående av någon lagbestämmelse som är lill förmån för nyttjanderältshavaren. Om elt sådant kringgående är för handen får bedömas mot bakgrund bl, a, av de ifrågavarande bestämmelsernas syfte. Ett kringgående torde i första hand avse besitlningsskyddsreglerna. Att fråga är om ell kringgående kan framgå av de förhandlingar som har förts mellan underarrendatorn/andra-handshyresgästen och huvudarrendatorn/förstahandshyresgästen. För att förmå underarrendatorn/andrahandshyresgästen att godta en höjning av arrendet/hyran kan l.ex. ha åberopats att rättsförhållandet mellan fastig­hetsägaren och huvudarrendaiorn/förstahandshyresgästen i annat fall kommer att upphöra. Som tidigare har påpekats medför etl sådanl upphö­rande i princip all underarrendatorn/andrahandshyresgästen blir skyldig atl lämna artendesiället/lägenheten,

Etl kringgående kan avse även andra bestämmelser än besitlnings­skyddsreglerna, l.ex. bestämmelserna om Jordägarens byggnadsskyl­dighet vid jordbruksarrende eller hyresvärdens skyldighet att underhålla lägenheten vid bostadshyra.

Om de nu redovisade fömtsättningarna är uppfyllda, har enligt paragra­fen underartendalorn/andrahandshyresgästen samma rält i förhållande till fastighetsägaren som han skulle ha haft om fastighetsägaren hade upplåtit hans nyttjanderätt. Underarrendatorn/andrahandshyresgäslen får alliså räll att göra avlalet med huvudarrendaiorn/förstahandshyresgästen gällan­de mot fastighetsägaren. Atl avtalet gäller mot fastighetsägaren kan fast­ställas vid domstol. Vidare kan ett avtal som enligt det föregående gäller mot fastighetsägaren åberopas i en förlängnings- eller villkorstvisl vid arrende- eller hyresnämnden. Att avtalet gäller mot fastighetsägaren inne­bär vidare bl.a, dels atl fastighetsägaren endast kan få underarrendatorn/ andrahandshyresgästen avhyst om huvudarrendatom/förstahandshyres-gäslen kan få det, dels att en andrahandshyresgäst kan få fastighetsägaren ålagd att underhålla lägenheten.

 

Prop. 1984/85:111                                                   30

10 kap. 1 §

Bostadsarrende föreligger när Jord upplåles på arrende för annat ända­mål än Jordbmk samt arrendatorn enligt artendeupplåtelsen har rätt att på arrendestället uppföra eller bibehålla bostadshus och det ej är uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose annat ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och honom närstående.

Vad som föreskrivs om bostadsarrende gäller också i tillämpliga delar när jord upplåts på arrende tiU en förening som har tiH huvudsakligt åndamål att i sin tur upplåta arrende som avses i första stycket till sina medlemmar. Därvid gäller inte undantagsbestämmelsen i 4 § första stycket 1, om ett hus som avses i nämnda bestämmelse ägs av någon till vilken föreningen har upplåtit arrende. Vad som har sagts nu medför dock inte att föreningen får sätta någon annan i sitt ställe utan jordägarens samtycke.

Andra stycket, som är nytt, har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.4). Somjag har anfört där stärks koloniträdgårdsinnehavares besittningsskydd genom att bestämmelserna om bostadsarrende görs till­lämpliga även beträffande upplåtelsen till den förening som har upplåtit koloniträdgårdsinnehavamas nyttjanderätt.

För att upplåtelsen fill föreningen skall behandlas som bostadsarrende krävs att föreningen har till huvudsakligt ändamål att upplåta bostadsar­rende till sina medlemmar. Det räcker alltså inte att några av medlemmar­na har avtal om bostadsartende med föreningen utan det får fömtsättas att jordägaren har medgivit att flertalet lotter får bebyggas så att alltså bo­stadsartende dominerar bland andrahandsupplåtelserna.

Jag vill här erinra om att vissa ändringar i 10 kap. Jordabalken träder i kraft den I Januari 1985 (se SFS 1984:678).

Den nya bestämmelsen i andra slycket första meningen får till följd att bestämmelserna om arrendetid och uppsägning i 10 kap. 2 och 3 §§ blir tillämpliga på upplåtelsen till föreningen. Det innebär bl. a. att upplåtelsen skall avse minst fem år. Ett avtal för kortare tid än fem år gäller dock om del godkänts av arrendenämnden. Artendernämndens godkännande ford­ras också om tiden för uppsägning eller begäran om villkorsändring skall vara kortare än ett år.

Även bestämmelserna om bostadsarrendatoms besittningsskydd i 10 kap, 4-6 a §§ blir tillämpliga på upplåtelsen till föreningen.

Enligt 10 kap. 4 § första stycket 1 är det en fömtsättning för besittnings­skydd att arrendatorn på artendestället har ett bostadshus som har åsatts taxeringsvärde vid den tidpunkt då jordägaren senast kan säga upp avtalet. Somjag har anfört i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.4) kan det inte krävas att föreningen själv har ett bostadshus. Enligt andra stycket andra meningen räcker det om någon av medlemmarna äger ett sådant hus som avses med bestämmelsen.

Föreningen har rätt till förlängning av artendeavtalet, om inte jordägaren

 

Prop. 1984/85:111                                                   31

har befogad anledning att upplösa arrendeförhållandet enligt några av de gmnder som anges i 10 kap. 5 § första stycket, exempelvis att marken skall användas för bebyggelse av annat slag än det som avses med upplåtelsen. Av andra slycket i nämnda paragraf följer vidare att förlängning i vissa fall kan avse endast en del av det arrenderade området.

Vid föriängning utgår enligt 10 kap. 6 § arrendeavgiften med skäligt belopp. Om Jordägaren och föreningen inte kan enas, fastställs artendeav-giften av arrendenämnden. Avgiften skall bestämmas så att den kan antas motsvara artenderättens värde med hänsyn till artendeavtalets innehåll och omständigheterna i övrigt. Nämnden torde söka ledning för sitt avgö­rande bl. a. i den avgift som kan antas motsvara värdet på arrenderätten till enskilda kolonilotter.

Som Jag har anfört i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.4) bör bestämmelserna i 10 kap. 7 § Jordabalken om rätt att överlåta arrenderät­ten inte gälla i förevarande fall. I andra stycket tredje meningen har därför sagts ut att föreningen inte får sätta någon annan i sitt ställe utan Jordäga­rens samtycke.

Övergångsbestämmelserna

1.    Denna lag träder i kraft den I Juh 1985.

2.    I fråga om arrendeavtal som har ingåtts före ikraftlrädandet gäller 10 kap. 1 § i sin äldre lydelse fram till den tidpunkt till vilken Jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

När det först gäller 7 kap. 31 § villjag erinra om att hyresrättsutredning­en försett sitt förslag till ny 12 kap. 48 § med särskilda övergångsbestäm­melser (se punkten 3 femte meningen i utredningens förslag till övergångs­bestämmelser samt SOU 1981:77 s. 65 och 387). Utredningen ansåg det motiverat med en ganska lång övergångstid (tre år) för atl inte den nya bulvanbestämmelsen skulle drabba äldre andrahandsupplåtelser av seriös karaktär. Arrendelagskommittén ansåg däremot att den av kommittén föreslagna bulvanbestämmelsen borde gälla även i fråga om arrendeavtal som ingåtts före ikraftträdandet (se punkt 5 i kommitténs förslag till över­gångsbestämmelser samt SOU 1981:80 s. 236).

Enligt min mening bör 7 kap. 31 § omedelbart få tillämpas även i fråga om artende- och hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Paragra­fen har utformats så att den inte kan drabba några seriösa andrahandsupp­låtelser. Bestämmelsen i 7 kap. 31 § har alltså inte försetts med några övergångsbestämmelser som inskränker paragrafens tillämpning.

När det därefter gäller 10 kap. I §är situationen en annan. Lagändringen innebär atl elt avtal som nu avser lägenhetsarrende skall anses som bo­stadsartende. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet bör denna ändring få verkan först från den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga upp avtalet efler ikraftträdandet Ofr punkt 4 i övergångs­bestämmelsema till SFS 1984:678).

 

Prop. 1984/85:111                                                           32

5   HemstäUan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.   lag om vissa bulvanförhållanden,

2.   lag om ändring i Jordabalken.

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1984/85:111                                                  33

Uidrag
LAGRÅDET                                   PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-12-13

Närvarande: f. d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, Justi­tierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för Justitiedepartemen­tet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om vissa bulvanförhållanden,

2. lag om ändring i jordabalken.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Lars An­dersson. Förslagen föranleder följande yttranden:

Lagen om vissa bulvanförhållanden

1§

Lagrådet (Paulsson, Jermsten):

Paragrafen innehåller de gmndläggande beslämmelsema för lagens tillämpning, I första meningen av första stycket anges sålunda att lagen skall motverka att de förbud eller krav på tillstånd, som föreskrivs i de i andra stycket uppräknade lagarna och lagmmmen, kringgås genom ett i första stycket närmare definierat bulvanförhållande. Såväl straffbestäm­melsen i 2 § som regeln om tvångsförsäljning i 3 § anknyter i sin tur till det kringgående som åsyftas i 1 §, Frågan om när elt sådant kringgående föreligger är därför av väsentlig betydelse för lagens tillämpning.

De förbud eller krav på tillstånd, som åsyftas i 1 § andra stycket, avser regelmässigt en rätt att förvärva viss egendom eller rättighet eller att, efler förvärv genom exekutiv auktion, behålla den. Utformningen av lagtexten leder därför närmast tanken till att det kringgående som åsyftas gäller själva den rättshandling, som ersätter det tillståndspliktiga förvärvet i de angivna lagarna och varigenom det rätta förhållandet döljs. Av specialmo­tiveringen till straffbestämmelsen i 2 § framgår emellertid att innebörden av kringgåendet avses vara att detta skall fortgå till dess att bulvanförhållan­det upplösts och att preskriptionstid således inte börjar löpa förrän vid nämnda tidpunkt. Härmed bör Jämföras vad departementschefen anfört i anslutning till andra meningen av 2§, avseende det fallet att en juridisk person ingår i ett bulvanförhållande. Han uttalar där att en medverkan kan avse både bulvanförhållandets uppkomst och dess bestånd och att straff alltså bör kunna ådömas inte bara den som har deltagit i anordnandet av bulvanförhållandet utan även exempelvis en styrelseledamot som får veta 3   Riksdagen 1984185.1 samt. Nr In

 

Prop. 1984/85:111                                                    34

att bolaget inträtt i etl bulvanförhållande och ändå underiåler alt inom slyrelsen verka för alt förhållandet skall upplösas. Del må lilläggas alt den tilltänkta ordningen torde medföra atl kringgående skall anses föreligga även efler del att någon av parternas rätt enligt bulvanavtalet övergått lill annan, exempelvis sedan en fastighet ärvts; även denne skall sålunda kunna straffas under föruisättning att han uppsåtligen underiåler att av­veckla det rådande bulvanförhållandet.

Även om den åsyftade innebörden av begreppet kringgående sålunda framgår av motivuttalandena kan det ifrågasättas om den föreslagna lag­texten medger den tillämpning som avses. För att undanröja varje tvekan på denna punkt förordar lagrådet vissa Jämkningar i utformningen av 1 och 2§§. Jämkningarna innebär i princip att lagens tillämpningsområde - i anslutning till I § andra stycket av remissförslaget - beskrivs så att lagen gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå det hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom etc. som uppställs i de lagar och lagmm, som anges i stycket. Med en sådan formulering kan gärningsbe­skrivningen i 2§ första meningen avse att huvudmannen eller bulvanen uppsåtligen kringgår ett hinder, som avses i 1 §.

Om lagens tillämpningsområde anges i huvudsak i enlighet med vad lagrådet sålunda förordat synes den hithörande lagtexten böra bilda första stycket i I §. I andra stycket skulle då lämpligen följa en beskrivning av vad som avses med bulvanförhållande i lagen; första meningen i remissförsla­gets första stycke kan utgå såsom överflödigt. Till detaljerna i förslaget återkommer lagrådet i det följande.

Vad härefter angår utformningen i remissförslaget av när ett bulvanför­hållande skall anses föreligga enligt lagen har departementschefen uttalat, att förslaget överensstämmer med vad som för närvarande gäller enligt 1925 och 1934 års lagar. Bulvanförhållandet har i förslaget uttryckts på det sättet att med bulvan avses den som äger viss egendom men som innehar eller framträder som innehavare av egendomen huvudsakligen för någon annans (huvudmannens) räkning.

I anslutning härtill vill lagrådet anföra följande. Såsom departements­chefen uttalat i remissprotokollet karakteriseras bulvanförhållandet av att bulvanen upprätthåller ett yttre sken av att vara ägare medan han i själva verket endast är ett verktyg för huvudmannen. Bulvanens äganderätt är således huvudsakligen av formell natur. Delta förhållande bör enligt lagrå­dets mening komma till tydligare uttryck i lagtexten.

Mot formuleringen att bulvanen "äger viss egendom" kan anmärkas att vissa av de transaktioner, som omfattas av föreskrifterna i de i remissför­slagets andra stycke uppräknade lagarna och lagrummen, inte enligt gäng­se språkbmk innebär förvärv av "viss egendom". Sålunda gäller de åsyf­tade bestämmelserna i vissa fall exempelvis förvärv av tomträtt, bostads­arrende eller annan nyttjanderätt ävensom inmutningsrätt och rätl lill utmål. Till undvikande av missförstånd synes nämnda förhållande böra

 

Prop. 1984/85:111                                                   35

'fy ■ medföra en komplettering av lagtexten i vad angår beskrivningen av bul­vanförhållandet och innehållet i det av lagrådet föreslagna första stycket av paragrafen. Även i fortsättningen av lagen används "egendom" genomgå­ende när därmed avses även rättighet. Lagrådet föreslår därför att i före­varande paragraf införs ett särskilt stycke av innehåll att bestämmelserna i fortsättningen av lagen om egendom, som ett bulvanförhållande avser, har tillämpning också på rättighet.

Med hänvisning till vad ovan anförts föreslår lagrådet att 1 § ges följande utformning:

"Denna lag gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå det hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet, som uppställs i

1.---- fast egendom m. m.

Med bulvanförhållande avses i lagen att någon (bulvanen) utåt framstår som ägare av viss egendom eller innehavare av viss rättighet men i verklig­heten innehar egendomen eller rättigheten huvudsakligen för annans (hu­vudmannens) räkning.

Vad i det följande sägs om egendom, som ett bulvanförhållande avser, har tillämpning också på rättighet.''

Hämtöver må tilläggas. I remissprotokollet har departementschefen ut­talat att det inte krävs att huvudmannen har vägrats tillsfånd för att kringgående skall anses föreligga utan att det räcker att det klarläggs att han inte skulle kunna få sådant tillstånd. 1 anslutning härtill kan det förtjäna framhållas att enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfas­tighet m. m. förvärvstillsfånd inte i något fall är obligatoriskt utan i regel är beroende av att kommunen hos hyresnämnden påkallar prövning av för­värvet. Vid en bedömning huruvida ett kringgående av nämnda lag genom bulvanförhållande föreligger torde man dock rimligen böra bortse från möjligheten att kommunen skulle ha kunnat underiåla att påkalla prövning och således hålla sig enbart till frågan hur hyresnämnden eller bostadsdom­stolen kunde väntas ha bedömt saken, om prövning hade begärts. Det bör nämligen fömtsättas att samma förhållande som kan motivera slutsatsen att tillstånd skulle ha vägrats i allt fall utgjort tillräcklig gmnd för kom­munen att initiera en prövning av ärendet.

Mueller:

Paragrafen innehåller de gmndläggande bestämmelserna för lagens tillämpning. I första meningen av första stycket anges sålunda att lagen skall motverka att de förbud eller krav på tillstånd, som föreskrivs i de i andra stycket uppräknade lagarna och lagmmmen, kringgås genom ett i första stycket närmare definierat bulvanförhållande. Såväl straffbestäm­melsen i 2 § som regeln om tvångsförsäljning i 3 § anknyter i sin tur till det kringgående som åsyftas i 1 §. Frågan om när ett sådant kringgående föreligger är därför av väsentlig betydelse för lagens tillämpning.

 

Prop. 1984/85:111                                                  36

Vid all strafflagstiftning är det ett oeftergivligt krav att den brottsliga gärningen i själva laglexlen beskrivs så tydligt och klarl alt det inte råder någon rimlig tvekan om innebörden. För att detta krav skall kunna anses uppfyllt bör lagtexten i det föreliggande förslagel innehålla för det första en fullständig och klar uppgifl om de föreskrifter beiräffande vilka elt kring­gående kan leda till straff och tvångsförsäljning. För del andra behövs en lydlig uppgift om vad del innebär att en huvudman eller bulvan genom ett bulvanförhållande kringgår ett förbud eller elt krav pä tillstånd som anges i 1 § andra stycket av det remitterade förslagel.

Den i nämnda stycke föreslagna lagtexten innehåller inle i alla avseen­den en tillräckligt klar uppgift om vilka föreskrifter som avses. I lagtexten anges att fråga skall vara om kringgående av sådant förbud mot att förvär­va viss egendom, sådant krav på tillstånd för att få förvärva viss egendom eller sådant krav på tillstånd för att få behålla viss egendom som föreskrivs i åtla uppräknade lagar. I fråga om fem av dessa - däribland lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m,, jordförvärvslagen (1979:230), lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m, m. och lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m, m, -anges inte i vilken eller vilka paragrafer de åsyftade föreskrifterna om förbud eller krav på tillstånd finns. På grund härav blir laglexlen på några punkter inte tillräckligt tydlig. Det lorde nämligen inle vara naluriigt att tolka enbart lagtextens ord "krav på tillstånd att förvärva eller behålla viss egendom" såsom omfattande även det krav på tillstånd att sluta avtal om svenskt handelsbolag som avses i 12 § lagen om ulländska förvärv av svenska förelag m, m. Vidare bör påpekas att de flesta kraven på tillstånd att behålla viss egendom, nämligen de som avser egendom som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion, är inskjutna i en bisats på ett sådant sätt att även en uppmärksam läsare kan länkas komma au i delta sammanhang förbise dem (se 6 § lagen om förvärv av hyresfastighet m, m,. 16 § jordför­värvslagen samt 3 kap. 1 och 5 §§ lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.).

De här angivna otydligheierna i vad avser utformningen av lagtexten bör enligt min mening undanröjas. På etl helt tillfredsställande sätt kan detta ske endast genom att man beträffande samtliga angivna lagar anger i vilken eller vilka paragrafer som de åsyftade förbuden och kraven på lillstånd föreskrivs. Jag förordar därför alt så sker. Detta slåndpunktstagande inne­bär också att Jag inte kan ansluta mig till den av lagrådets majoritet föreslagna omformuleringen enligt vilken orden "förbud eller krav på tillstånd" i lagrådsremissen ersätts med del oprecisare ordet "hinder".

Jag övergår härefter till atl diskulera den närmare innebörden i all en huvudman eller bulvan genom ett bulvanförhållande kringgår ett förbud eller krav på tillstånd som avses i 1 § andra stycket av det remitterade förslaget.

De förbud eller krav på tillstånd, som åsyftas i 1 § andra slyckel, avser

 

Prop. 1984/85:111                                                  37

regelmässigt en rätt all förvärva viss egendom eller rättighet eller att. efler förvärv genom exekutiv auktion, behålla den. Utformningen av lagtexten leder därför närmast tanken till att del kringgående soiii åsyftas gäller själva den rättshandling, som ersätter det tillståndsplikliga förvärvet i de angivna lagarna och varigenom del rätta förhållandet döljs. Av specialmo­tiveringen till straffbestämmelsen i 2 § framgår emellertid alt innebörden av kringgåendet avses vara atl delta skall forlgå till dess att bulvanförhål­landet upplösts och att preskriptionslid således inte börjar löpa förtän vid nämnda tidpunkt. Härmed bör jämföras vad departementschefen anfört i anslulning till andra meningen av 2 8. avseende det fallet att en Juridisk person ingår i etl bulvanförhållande. Han uttalar där all en medverkan kan avse både bulvanförhållandets uppkomst och dess bestånd och atl siraff alltså bör kunna ådömas inte bara den som har deltagit i anordnandet av bulvanförhållandet utan även exempelvis en styrelseledamot som får veta att bolaget inträtt i ett bulvanförhållande och ändå underiåler atl inom styrelsen verka för att förhållandet skall upplösas. Det må lilläggas alt den tilltänkta ordningen lorde medföra att kringgcående skall anses föreligga även efter det atl någon av parternas rätt enligt bulvanavtalet övergått till annan, exempelvis sedan en fastighet ärvts; även denne skall sålunda kunna straffas under fömtsättning att han uppsålligen underiåler att av­veckla det rådande bulvanförhållandet.

Av specialmotiveringen - bl.a. hänvisningen till rättsfallet NJA 1974 s. 695 — framgår vidare att exempelvis ett krav på tillstånd till förvärv av fast egendom kan kringgås genom att en Jordägare i stället för atl överiåta sin fastighet upplåter en speciellt utformad arrenderätt till en person som själv ej skulle ha kunnat få erforderligt förvärvslillstånd.

Även om den åsyftade innebörden av begreppet kringgående sålunda framgår av motivuttalandena synes det tveksamt om den föreslagna lagtex­ten medger den lillämpning som avses. Jag föreslår därför att lagtexten ändras så att den ger ett tydligt ultryck för att straffar avsett atl utgå även för det fortlöpande innehavet av en egendom eller rättighet vid vars för­värv den aktuella förvärvslagstifiningen kringgåtts genom etl bulvanförhål­lande (jfr rätlsfallel NJA 1969 s. 397). Det bör också tydligt framgå av lagtexten att etl straffbart kringgående kan föreligga även i fall då - i likhet med vad som gällde i rättsfallet NJA 1974 s. 695 - något förvärv inte skett.

Man skulle enligt min mening tydligare få fram att även det fortlöpande innehavet efter ell förvärv liksom fömt nämnda lyp av arrendeupplåtelse kan omfattas av straffbudet i 2 §, om man ersäller den i I § föreslagna definitionen av begreppen bulvan och huvudman med en ny bestämmelse i 2 8, i vilken anges när ett kringgående genom ett bulvanförhållande skall anses föreligga.

I enlighet med det anförda föreslär jag att definilionen av begreppen bulvan, huvudman och bulvanförhållande i första stycket andra meningen utgår ur 1 §,1 likhet med vad lagrådets majoritet föreslagil förordar jag dels

 

Prop. 1984/85:111                                                    38

att man tar in ordet "rättighet" i lagtexten vid sidan av ordel "egendom", dels att man kompletterar 1 § med ett särskilt stycke av innehåll att bestämmelserna i fortsättningen av lagen om egendom, som etl bulvanför­hållande avser, har tillämpning också på rättigheter. Såsom lagrådets ma­joritet anfört bör första meningen i remissförslagets första stycke utgå. I enlighet med det anförda kommer I § att i ett första stycke innehålla en definition av lagens tillämpningsområde (motsvarigheten lill 1 § andra stycket i lagrådsremissen) och i ett andra stycke nyss angivna beslämmelse om rättigheter.

Med beaktande av vad Jag anfört i det föregående bör 1 § kunna formule­ras på förslagsvis följande sätt:

"Denna lag gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå sådant förbud eller sådant krav på tillstånd att förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet som avses i

1.    18 § lagen (1955:183) om bankrörelse,

2.    I §, 6 § första stycket och 9§ lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

3.    1, 2 och 8 §§ lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanlägg­ning m.m.,

4.    1 och 16 §§jordförvärvslagen (1979:230),

5.    8 a § fondkommissionslagen (1979:748),

6.    6 a § lagen (1980:2) om finansbolag,

7.    4, 7, 12 och 14 §§ lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m,m,,

8.    1 kap. 1 §, 2 kap, 1 § saml 3 kap, I och 5 §§ lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Vad i det följande sägs om egendom, som ett bulvanförhållande avser, har tillämpning också på rättighet,"

2 §

Lagrådet (Paulsson, Jermsten):

Under hänvisning till vad lagrådet anfört vid 1 § föreslås atl förevarande paragraf ges följande Jämkade utformning: "Kringgår huvudman eller bul­van uppsådigen ett hinder, som avses i I § första stycket, döms" elc.

Mueller:

Jag har under 1 § föreslagit att definitionen av begreppen bulvan, huvud­man och bulvanförhållande i nämnda paragraf bör utgå och ersättas med en ny bestämmelse i 2 §, i vilken anges när ett kringgående genom ett bulvan­förhållande skall anses föreligga. Denna nya bestämmelse bör utformas med utgångspunkt i den definition av begreppet bulvanförhållande som lagrådets majoritet föreslagit.

Vid utformningen av den nya bestämmelsen i 2 § bör även följande beaktas. Enligt ett uttalande i specialmotiveringen till 1 § skall ett kring-

 

Prop. 1984/85:111                                                   39

gående anses föreligga, i fall då elt förvärv från huvudmannens sida är beroende av tillstånd, inte bara om huvudmannen vägrats ett sökt lillstånd utan också om det klarläggs att huvudmannen inte skulle kunna få för­värvslillstånd om han sökte sådant. Av det senare ledet i detta ullalande torde den slutsatsen böra dragas att en huvudman som behöver tillstånd för etl förvärv men som underiåler aft begära detta och i stället anlitar en bulvan för förvärvet inte bara därigenom gjort sig skyldig till etl straffbart kringgående. Ett straffbart förfarande skulle i dylikl fall föreligga endast om det visas att huvudmannen inte skulle kunna få lillstånd om han begär det. Den i 1 och 2 §§ föreslagna lagtexten ger dock inte något klart uttryck för den här angivna innebörden. För att lagtexten skall få denna innebörd kan den nya bestämmelsen i 2 § förslagsvis formuleras så att däri anges att huvudmannen på grund av förbudet eller kravet på tillstånd inte själv kan förvärva eller behålla viss egendom.

Jag instämmer i vad lagrådets majoritet under I § anfört angående be­dömningen av om det föreligger ell kringgående av lagen om förvärv av hyresfastighet m.m.

Med beaklande av vad Jag anfört i del föregående förordar Jag all den nya bestämmelsen i 2 § utformas på förslagsvis följande sätt:

"Ett föl bud eller krav på tillstånd som avses i 1 § kringgås genom ett bulvanförhållande, när någon (bulvanen) utåt framstår som ägare av sådan egendom som förbudet eller kravet avser men han i verkligheten innehar egendomen huvudsakligen för en sådan annan persons (huvudmannens) räkning som på grund av förbudet eller kravet på tillstånd inte själv kan förvärva eller behålla egendomen,"

Straffbestämmelsen som i lagrådsremissen finns i 2 § bör därefter - med en motsvarande förskjutning av övriga paragrafers nummer — betecknas som 3 § eller om detta anses qlänkbart tas in som ett andra stycke i 2 §, Om det senare alternativet väljs bör den formuleras på följande sätt:

"Huvudman eller bulvan som uppsåtligen gör sig skyldig till sådant kringgående som avses i försia slycket döms till böler eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller bulvanens ställe,"

Vad jag här föreslagil föranleder all hänvisningen i 3 och 6 §§ Justeras till att avse 2 § i stället för I §.

3 §

Lagrådet (Pautsson, Jermsten):

I specialmotiveringen till förevarande paragraf berör föredragande de­partementschefen den situation som uppkommer när ett bulvanförhållande gäller endast en del av en fastighet. Han anger därvid att en tvångsförsälj­ning i sådant fall bör avse hela fasligheten.

Enligt lagrådets mening kan det väl förekomma fall, särskilt då det är fräga om förtäckta arrenden, där den sålunda anvisade lösningen är den

 

Prop. 1984/85:111                                                   40

enda möjliga. Förhållandena kan dock ibland vara annoriunda. l.ex, när ett bulvanförhållande avser en tomtplats eller endast en av flera byggnader på en hyresfastighet. Det är vidare tänkbart att vad som har undanlagils vid en "arrendeupplåtelse" ibland också kan utgöra egendom som i och för sig skulle kunna bli föremål för avstyckning. Ifrågavarande uttalande synes därför lämpligen böra kompletteras med en reservation för fall då den egendom som bulvanförhållandet avser kan avskiljas genom en fas­tighetsbildningsåtgärd ,

Allmän åklagares talan enligt förevarande paragraf skall, eftersom annat inte föreskrivits, i princip handläggas i den för tvistemål stadgade ordning­en, därvid dock gäller de modifikationer som framgår av 20 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken. Handläggs sådan talan gemensamt med åtal enligt 2 § i förevarande lag torde däremot rättegångs­balkens regler om brottmål bli att tillämpa på målet i dess helhet (jfr nämnda 20 § och Gärde m,fl.: Nya rättegångsbalken s. 897 och 898). De skilda handläggningsreglema synes kunna leda fill missförstånd och de förefaller inte heller i övrigt innebära en praktisk ordning. Lagrådet ifråga­sätter om inte beträffande utredningen och förfarandet i mål enligt 3 § kunde införas en bestämmelse av samma innebörd som enligt 199 d § konkurslagen gäller beträffande talan om näringsförbud eller sålunda att i tillämpliga delar skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott, för vilket är stadgat fängelse i högst ett år. Det bör observeras att en motsvarande bestämmelse upptagits i det förslag fill lag om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall m.m., över vilket lagrådet avgivit yttrande den 9 november 1984.

Mueller:

I specialmotiveringen till 3 § berörs den situation som uppkommer när ett bulvanförhållande gäller endast ett visst område av en fastighet. Det föreslås att en tvångsförsäljning i sådant fall bör avse hela fastigheten. Avsikten synes därvid vara att detta skall gälla oavsett om erforderlig fastighetsbildning skulle kunna ske om endast nämnda markområde över­läts (jfr 4 kap. 7 § Jordabalken).

Detta uttalande i specialmotiveringen är knappast förenligt med den föreslagna lagtextens ord "sälja den egendom som bulvanförhållandet avser". Ett sådant uttryckssätt leder nämligen tanken närmast till den tolkningen att man avser endast den egendom som bulvanförhållandet faktiskt gäller. När bulvanförhållandet gäller elt markområde som utgör del av en fastighet är det alltså delta och ingenting mer som omfattas av begreppet "den egendom som bulvanförhållandet avser". Vill man möjlig­göra att något mer än detta markområde skall kunna ivångsförsäljas på sätt som angetts i specialmotiveringen krävs all lagtexten förtydligas i enlighet därmed.

Innan en sådan ändring sker, bör dock ytteriigare övervägas om del

 

Prop. 1984/85:111                                                   41

verkligen finns tillräckliga skäl för en så generellt utformad regel som förordas i uttalandet. Är det verkligen i alla situationer en rimlig avvägning mellan berörda skilda intressen att framtvinga en försäljning av hela fas­tigheten trots att bulvanförhållandet endast avser ett område av fastighe­ten? Den frågan behandlas inte alls i lagrådsremissen. Jag saknar därför möjlighet att taga slutlig ståndpunkt till den i specialmotiveringen förorda­de regeln. Mot bakgmnd av den utredning som nu föreligger instämmer Jag i de synpunkter lagrådets majoritet anfört på denna punkt.

I vad avser handläggningsordningen har Jag samma mening som lagrå­dets övriga ledamöter.

4 §

Lagrådet:

I första stycket anges att tvångsförsäljning får ske tidigast sex månader efter det att rättens beslut därom har vunnit laga kraft. Av specialmotive­ringen framgår att avsikten med denna bestämmelse är att ge parterna en skälig tidsfrist att frivilligt avveckla bulvanförhållandet.

Andra stycket innehåller bestämmelser om att kronofogdemyndigheten, i fall då det visas att egendomen har överlåtits eller att bulvanförhållandet har upphört på något annat sätt, "får" meddela beslut om att tvångsför­säljning inte skall ske. Av en jämförelse med föreskriftema i tredje stycket framgår att sådant beslut, t. ex. efter en anmäld försäljning, fömtsätts kunna bli meddelat redan innan en eventuell fråga om förvärvstillstånd, som skall prövas av annan myndighet, har avgjorts. Ordalagen i andra stycket i belysning av föreskrifterna i tredje stycket ger också vid handen att den prövning som kronofogdemyndigheten skall göra i detta samman­hang egentligen endast skall innefatta en kontroll av att bulvanförhållandet har upphört. För alt kronofogdemyndigheten skall få vägra att inställa försäljningen måste myndigheten således finna det vara utrett att överlåtel­sen skett till någon som därvid bara övertagit säljarens ställning som bulvan.

Det ligger i sakens natur att kronofogdemyndighetema här kommer att ställas inför myckel vanskliga och känsliga avgöranden. I prakliken gäller det Ju att på ett ofta förhållandevis knapphändigt maierial och utan de ytterligare utredningsmöjligheter som en rättegång ger söka göra en be­dömning vilken skall motsvara den som enligt 3 § i huvudfallet ankommer på en allmän domstol. Med tanke på vilka verkningar elt beslul att inte inställa försäljningen kan få för parterna i en anmäld överlåtelse synes det enligt lagrådets mening tillrådligt all myndigheten så snart ivekan förelig­ger föredrar alt inställa försäljningen och överlämnar frågan humvida ett nytt bulvanförhållande föreligger atl utredas och prövas i vanlig ordning. Del bör t. ex. inle kunna komma i fråga att gmnda elt negativt beslut på enbart den omständigheten att köparen slår i visst släktskapsförhållande till säljaren.

 

Prop. 1984/85:111                                                   42

5 § Lagrådet:

Enligt första stycket skall i fråga om försäljning så anses och så förfaras som om egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter vissa närmare angivna rättigheter. Bestämmelsen har direkt motsva­righet i 1925 års lag (2 § andra meningen). I övrigt innehåller förevarande paragraf vissa bestämmelser rörande försäljningen, som i huvudsak över­ensstämmer med reglerna i 1925 och 1934 års lagar.

11925 års lag finns dessutom, i anslutning till den regel som nu överförs till första stycket, en bestämmelse av innehåll att om det vid auktionen avges bud, som får antas enligt de tidigare angivna reglema, försäljning skall ske även om innhavare av fordran bestrider det (2 § fjärde meningen). Någon motsvarighet till denna bestämmelse har emellertid inte tagits upp i det remitterade lagförslaget.

Den närmare betydelsen av den åsyftade regeln att försäljning skall ske även om innehavare av fordran bestrider det torde hänga samman med innebörden av uttrycket "fordran med bästa förmånsrätt". Avses därmed en befintlig fordran skulle, om inte annat stadgas, fordringsägaren — som alltså då skall anses som utmätningssökande - med stöd av bestämmelsen i 12 kap. 40 § tredje stycket utsökningsbalken kunna hindra försäljningen om han inte får full täckning för sin fordran. En sådan tillämpning, som inte är avsedd, undviks genom den här aktuella regeln att försäljning skall ske även mot fordringsägares bestridande. Om med nämnda fordran i stället åsyftas en tänkt fordran med förmånsrätt före alla befintliga fordringar blir en tillämpning av 12 kap. 40 § tredje stycket utsökningsbalken inte aktuell och någon särskild regel att fordringsägare inte får hindra försäljningen behövs alltså inte.

I anslutning härtill bör uppmärksammas att de här aktuella reglerna i 1925 års lag har motsvarighet i lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. (7§), Jordförvärvslagen (17§) och lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m. (3 kap. 3 §)i fråga om där föreskriven tvångsförsäljning av fast egendom efter förvärv på exekutiv auktion. Den i första stycket av förevarande paragraf upptagna bestämmelsen förekommer sålunda i nu relevant hänseende ordagrant även i nämnda tre lagar, och i samtliga fall finns också en uttrycklig regel som i princip motsvarar bestämmelsen att försäljning skall ske även om innehavare av fordran bestrider det. Denna sistnämnda bestämmelse skulle alltså vara obehövlig om "fordran med bästa förmånsrätt" åsyftade en tänkt fordran.

Den i första stycket av förevarande paragraf upptagna bestämmelsen kan rimligen i nu aktuell del inte tilläggas annan innebörd än den som får anses gälla beträffande motsvarande regler i de tre nämnda förvärvsla­garna. Då dessa lagar upptar en uttrycklig regel som får anses syfta till att bestämmelsen i 12 kap. 40 § tredje stycket utsökningsbalken inte skall kunna tillämpas, skulle missförstånd om innebörden av den aktuella be-

 

Prop. 1984/85:111                                                  43

stämmeisen i förevarande paragraf lätt kunna uppstå om inte en uttrycklig spärr av motsvarande slag införs även här. Lagrådet förordar en sådan ordning. Bestämmelse härom kan lättast åstadkommas genom en komplet­tering av de i tredje stycket uppräknade lagmm i utsökningsbalken, som inte skall tillämpas vid försäljningen. Med hänsyn till att första stycket av förevarande paragraf omfattar alla slag av egendom synes en sådan kom­plettering behöva avse 9 kap. 4§ andra stycket, 10 kap. 19 § tredje stycket och 12 kap. 40 § tredje stycket utsökningsbalken.

6§ Lagrådet:

Enligt 6§ får rätten förordna om kvarstad på den egendom som bulvan­förhållandet avser. Rätten far också förbjuda huvudmannen, bulvanen eller nyttjanderättshavare att vidta vissa åtgärder m. m. Som fömtsättning för sådant förordnande anges i lagtexten endast att det visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhållande som avses i 1 §. Det ligger i sakens natur och framgår även av specialmoti­veringen att sådana förordnanden inte bör ges i alla ärenden om tvångsför­säljning utan endast när det föreligger en risk för att avvecklingen av bulvanförhållandet annars kan komma att försvåras. Det är enligt lagrådets mening angeläget att detta också framgår av lagtexten på ett sätt som motsvarar utformningen av reglema om kvarstad i rättegångsbalken.

En sådan komplettering av lagtexten kan ske förslagsvis genom att

denna utformas på följande sätt: "Visas     i 1 §, och kan det skäligen

befaras att en försäljning enligt 3 § annars kommer att försvåras far rätten
---- om egendomen."

Övergångsbestämmelsema Lagrådet:

I den nuvarande bulvanlagstiftningen förekommer straffbestämmelse endast i 1 § av 1934 års lag. Straffregeln i den nya lagen (2 §) kommer att få ett väsentligt större tillämpningsområde. Den kommer sålunda att gälla i fråga om samtliga bulvanförhållanden enligt den nya lagen, och straffan­svaret vidgas till att avse inte bara bulvanen utan även huvudmannen.

Såsom övergångsbestämmelsema utformats blir den nya lagen - där­ibland straffregeln - tillämplig även på kringgåenden genom bulvanförhål­landen som uppkommit före ikraftträdandet. En underlåtenhet att avveck­la ett bulvanförhållande av sistnämnt slag blir således straffbar enligt den nya 2 § fr. o. m. dagen för ikraftträdandet. Häremot synes inte vara något att erinra under fömtsättning att straff i det aktuella fallet kunnat ådömas även enligt nu gällande lagstiftning. Den nya straffregeln kommer emeller­tid att bli tillämplig även på sådana före ikraftträdandet uppkomna, däref­ter alltjämt bestående bulvanförhållanden, för vilka straff inte kunnat ådömas enligt den äldre lagstiftningen eller kunnat ådömas endast bul-

 

Prop. 1984/85:111                                                   44

vanen. En sådan ordning är enligt lagrådets mening inte godtagbar. Jämför vad som anfördes vid tillkomsten av 1934 års lag (NJA II 1934 s. 307-309). För sådana fall bör genom en särskild föreskrift i övergångsbestämmel­serna lämnas rådmm för den därav berörde att inom viss tid, förslagsvis sex månader efter ikraftträdandet, avveckla bulvanförhållandet. En sådan föreskrift kan lämpligen tas in som en ny punkt mellan punktema 1 och 2 i det remitterade förslaget och formuleras på följande sätt: "Har ett bulvan­förhållande inträtt före ikraftträdandet men avvecklas det före utgången av 1985, får dock straff enligt den nya lagen ådömas endast den som kunde bestraffas enligt äldre lag."

Lagen om ändring i jordabalken

Lagrådet: 7 kap. 31 §

Vid andrahandsupplåtelser av arrende eller hyra förvärvar underarren-datom/andrahandshyresgästen inte någon självständig rätt i förhållande till fastighetsägaren utan endast gentemot huvudartendatorn/förslahandshy-resgästen. Detta medför att om den sistnämndes avtal med fastighetsäga­ren upphör att gälla till följd av uppsägning eller av annat skäl, underarren-datom/andrahandshyresgästen inte har någon rätt att få ha kvar den upp­låtna nyttjanderätten. Förevarande paragraf syftar till att ge underarrenda-tom/andrahandshyresgästen en förbättrad ställning i sådana fall då par­tema i förstahandsupplåtelsen kan antas avsiktligt missbmka detta rätts­förhållande till nackdel för underarrendatom/andrahandshyresgäslen, ex­empelvis genom att de i samråd låter förstahandsupplåtelsen upphöra för att därigenom få bort underarrendatorn/andrahandshyresgästen. För att paragrafen skall få tillämpas fömtsätts enligt lagtexten all "intressege­menskap" föreligger mellan fastighetsägaren och den till vilken han upplå­tit nyttjanderätt. Om det med hänsyn till sådan intressegemenskap kan antas att rättsförhållandet utnyttjas för att kringgå någon bestämmelse i lag, som är till förmån för nyttjanderättshavare, får underartendatorn/ andrahandshyresgästen enligt paragrafen samma rätt i förhållande till fas­tighetsägaren som han skulle ha haft om denne själv upplåtit nyttjanderät­ten. Departementschefen betonar i remissprotokollet att paragrafen inte syftar till att fullständigt reglera den situationen att vid andrahandsupplå­telser den till vilken fastighetsägaren upplåtit nyttjanderätt i själva verket är bulvan för fastighetsägaren. Den ordning som föreslås i förevarande paragraf anknyter emellertid enligt departementschefen till en, i vart fall beträffande hyresförhållanden, utvecklad praxis av innebörd att om bul­vanförhållande förehgger underartendatom/andrahandshyresgäslen anses ha samma räll i förhållande till fastighetsägaren som han skulle ha haft om fastighetsägaren själv hade gjort upplåtelsen.

Som framgår av det föregående reglerar paragrafen endast del fallel att

 

Prop. 1984/85:111                                                   45

parterna i förstahandsupplåtelsen i samråd utnyttjar detta rättsförhållande för att kringgå en lagbestämmelse, som är till förmån för nyttjanderättsha­vare. För att de avsedda rättsverkningäma skall inträda isyhes dock inte på vanligt sätt behöva visas att sådant missbmk föreligger. Paragrafen är i stället närmast att betrakta som en regel, som i en viss situation kan tillåta en presumtion för att ett sådant missbmk föreligger, nämligen då det visas råda "intressegemenskap" mellan parterna i förstahandsupplåtelsen.

Den närmare innebörden av uttrycket "intressegemenskap" har inte preciserats i lagtexten eller i motiven. Departementschefen uttalar emeller­tid i detta hänseende bland annat att viss ledning kan hämtas av de uppräkningar som innefattas i artendelagskommitténs och hyresrättsutred­ningens lagförslag i ämnet (8 kap. 19a§ och 12 kap. 48 § Jordabalken). Hänvisningen torde innebära att med "intressegemenskap" i förevarande paragraf åsyftas inte bara intressegemenskap i ekonomiskt hänseende utan även exempelvis nära släktskap. Tydligen är det avsett att uttrycket skall kunna ges en vidsträckt innebörd.

I vilken utsträckning en konstaterad intressegemenskap bör kunna för­anleda antagande att missbmk åsyftas eller föreligger, torde bli att avgöra med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Rimligen kan man inte vara berättigad att — såsom vissa uttalanden i specialmotiveringen kan tyckas tyda på — generellt dra slutsatser i missbmksfrågan enbart av del förhållandet att intressegemenskap föreligger. Därtill kan situalionema vara alltför växlande och skälen för andrahandsupplåtelserna allt för varie­rande. Av betydelse för bedömningen torde ofta bli den motivering kontra­henterna i förstahandsavtalet kan lämna för andrahandsupplåtelsen. Även arten och graden av den aktuella intressegemenskapen bör vara av bety­delse. Allmänt sett torde vidare kunna förutsättas att antaganden om kringgåendeavsikl ter sig svårare atl göra i en situation då någon för underartendatorn/andrahandshyresgästen negativ följd av andrahandsupp­låtelsen ännu inte uppkommit än i ett fall då så redan skett. Lagrådet -som inte har någon erinran mot en lagreglering i huvudsak i enlighet med förslaget i förevarande paragraf - vill med hänsyn till nu anförda syn­punkter förorda att lagtexten förtydligas på det sättet att däri anges att elt anlagande om kringgående skall grundas inle bara på den rådande intresse­gemenskapen utan även på omständigheterna i övrigt. Biträdes detta kan andra meningen i paragrafen, med vissa redaktionella Jämkningar, utfor­mas sålunda: "Råder intressegemenskap mellan fastighetsägaren och upp­låtaren och kan det med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt antas alt rättsförhållandet utnyttjas för att kringgå någon bestämmelse i

lag, som är till förmån för nyttjanderättshavare, har arrendatorn

nyttjanderätt."

Härutöver må tilläggas. Innebörden av det remitterade förslaget är atl det i de åsyftade fallen uppkommer ell nyttjanderättsavtal direkt mellan fastighetsägaren och underarrendatorn/andrahandshyresgästen. Vilken in-

 

Prop. 1984/85:111                                                   46

verkan detta far på de tidigare nyttjanderättsavtalen, i den mån dessa fortfarande existerar, anges inte i remissprotokollet. Denna fråga torde lämpligen böra överlämnas till rättstillämpningen.

 

Prop. 1984/85:111                                                   47

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Bo­ström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition med forslag till lag om vissa bulvanförhållanden m. m.

1   Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.    lag om vissa bulvanförhållanden,

2.    lag om ändring i Jordabalken.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om vissa bulvanförhållanden 1 och 2 §§

Liksom 1925 och 1934 års lagar vilar det remitterade förslaget på tanken att ett kringgående genom ett bulvanförhållande fortgår till dess att bulvan­förhållandet har upplösts. Det sagda innebär bl. a. att preskriptionstiden för brott mot 2 § inte börjar löpa förtän bulvanförhållandet har upplösts. Med hänsyn till att lagrådets ledamöter har ifrågasatt om detta framgår tillräckligt tydligt av lagtexten förordar Jag att utformningen av 1 och 2 §§ Jämkas så att någon tvekan inte kan råda om förslagets innebörd på denna punkt. Jämkningen bör enligt min mening lämpligen utformas huvudsakli­gen på det sätt som lagrådets majoritet har föreslagit. Jag kan även i övrigt ansluta mig till majoritetens förslag till omarbetning av 1 §. Vad lagrådets ledamöter har anfört om kringgående av lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastigheter m. m. föranleder ingen erinran från min sida.

Jag förordar följaktligen att 1 och 2 §§ omarbetas huvudsakligen på del sätt som lagrådets majoritet har föreslagit. Omarbetningen av I § föranle­der att hänvisningen i 7 § till I § andra stycket ändras till I § första stycket.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 18 oktober 1984.

 

Prop. 1984/85:111                                                   48

3§

När det gäller bulvanförhållanden som avser bara en del av en fastighet har lagrådet tagit upp frågan humvida tvångsförsäljningen alltid behöver avse hela fastigheten. Enligt lagrådet kan det tänkas fall då bulvanförhål­landet avser bara en sådan fastighetsdel som skulle kunna avskiljas som egen fastighet. För sådana fall förordar lagrådet att det bör finnas utrymme för att sälja den avskiljbara delen särskilt.

Enligt min mening bör en tvångsförsäljning inte kompliceras med frågor om ny fastighetsbildning på det sättet. Om ett bulvanförhållande berör en fastighet och det blir aktuellt att förordna om tvångsförsäljning, bör förord­nandet sålunda enligt min mening alltid omfatta fastigheten i dess helhet. Denna ordning innebär dock inte nödvändigtvis att det behöver bli en försäljning av hela fastigheten. Kronofogdemyndigheten kan sålunda enligt 4 § inställa försäljningen, om bulvanförhållandet har upphört. Ett skäl att inställa försäljningen kan givetvis vara att det område som bulvanförhål­landet har avsett sedermera har försålts för att avskiljas. Kommer avskil­jandet sedan inte till stånd får frågan om försäljning tas upp på nytt enligt 4 § tredje stycket. Kronofogdemyndigheten synes vidare böra försälja endasl en sådan fastighet som berörs av bulvanförhållandet, om en fastig­het har delats efter tingsrättens beslut om tvångsförsäljning.

Det remitterade förslaget innebär att allmän åklagares talan enligt före­varande paragraf i princip skall handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen, med de modifikationer som framgår av 20 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken. Handläggs talan gemensamt med åtal enligt 2 § torde dock, som lagrådet har anfört, rättegångsbalkens regler om brottmål bli att tillämpa på målel i dess helhet.

Den föreslagna ordningen motsvarar vad som gäller enligt 1925 och 1934 års lagar. En motsvarande ordning gäller också på andra områden. Som lagrådet har framhållit kan det i och för sig ifrågasättas om det inte på detta område kunde införas samma regler beträffande åklagarens talan som numera enligt 199 d § konkurslagen (1921:225) gäller vid talan om närings­förbud. Sådana regler skulle innebära att även en separat talan om tvångs­försäljning skulle föras som brottmålstalan. Jag är emellertid inte beredd att nu föreslå en sådan ändring. Den skulle föra med sig åtskilliga omarbet­ningar i lagtexten. En sådan omarbetning kan inte anses befogad med hänsyn till att det inte torde bli något praktiskt vanligt fall att talan om tvångsförsäljning förs separat från ansvarstalan. Jag vidhåller därför det remitterade förslaget även i denna del.

4 §

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört vid förevarande paragraf

5 §

Enligt det remitterade förslaget skall i fråga om försäljning så anses och

 

Prop. 1984/85:111                                                  49

■ t' så förfaras som om egendomen hade utmätts för fordran med bästa för­månsrätt däri efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhållandet inträdde och söm har förmånsrätt före alla befint­liga fordringar. Enligt min mening ger den föreslagna lagtexten vid handen att det är fråga om en tänkt fordran som placeras in i ett visst förmånsläge och icke om en befintlig fordran. Jag har därför vid utarbetandet av det remitterade förslaget inle ansett det behövligt med en utirycklig regel om att försäljning skall ske även om innehavare av fordran bestrider det. Med hänsyn till vad lagrådet har anfört om risken för aU lagtexten annars missförstås villjag emellertid inte motsätta mig att texten kompletteras på det sätt lagrådet har föreslagit.

6 §

Jag delar lagrådets uppfattning att förordnanden enligt förevarande para­graf bör meddelas endast när det föreligger en risk för att avvecklingen av bulvanförhållandet annars kan komma att försvåras. Jag godtar även lagrå­dets förslag till komplettering av lagtexten.

Övergångsbestämmelserna

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att straff enligt den nya lagen skall få ådömas endast den som kunde bestraffas också enligt äldre lag, om bulvanförhållandet har inträtt före ikraftträdandet och sedan har avveck­lats inom en viss övergångstid. I likhet med lagrådet anser jag att över­gångstiden bör bestämmas till utgången av år 1985. Jag förordar därför att en sådan ytteriigare föreskrift som lagrådet har föreslagit tas in i över­gångsbestämmelserna.

Förslaget tiU lag om ändring i jordabalken

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört vid 7 kap. 31 § och godtar i allt väsentligt lagrådets förslag till komplettering av lagtexten. Vidare bör förslaget till ändring av 10 kap. 1 § Jämkas redaktionellt.

2    Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd­ringar.

3  Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

4   Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr III

 

Prop. 1984/85:111                                                   50

BUaga I

Kommissionens sammanfattning av sitt betänkande (SOU 1983:46)

En bulvan är en person som utåt uppträder i eget namn och som om han handlade för egen räkning, men som i verkligheten bara är ett verktyg för någon annan - en huvudman - som själv inte vill synas i sammanhanget. Oftast är det fråga om att genom bulvanarrangemangel kringgå olika för­bud eller krav på lillstånd eller atl i övrigt sätta samhällets skydds- och kontrollregler ur spel så att ingripanden från myndigheternas sida försvå­ras eller omöjliggörs. Andra illegala syften med att bulvaner anlitas kan vara att huvudmannen därigenom söker undgå det ansvar för gäld som annars skulle åvila honom. Han kan också vilja slippa ifrån lillämpningen av tvingande lag, som skulle bli aktuell om han agerade öppet och i eget namn.

Inte bara fysiska personer kan uppträda som bulvaner. Även bolag, t. ex. dotterbolag, eller andra Juridiska personer kan spela denna roll.

Några allmänna civilrättsliga eller straffrättsliga lagregler om bulvan­skap finns inte. För en bulvan gäller i princip samma regler som för en person som handlar i eget namn och eget intresse. Detla innebär bl. a. att om en bulvan medverkar vid brott eller annars förfar brottsligt blir det straffrättsliga regelsystemet tillämpligt. På vissa speciella områden finns det dock bestämmelser som syftar till att förhindra all lagbestämmelser kringgås genom anlitande av bulvaner. Lagen (1925:221) om bulvanförhål­landen i fråga om fast egendom (fastighetsbulvanlagen) gäller sålunda i det fall ett förbud att förvärva fast egendom utan tillstånd eller godkännande kringgåtts genom användande av bulvan.

En annan lag som innehåller regler om bulvanskap är lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag (aktiebulvanlagen). Även valutalagen (1939:350) har en bulvanbestämmelse i sin 9 §.

I riksdagen väcktes under 1982 flera motioner med yrkanden om att ytterligare åtgärder ska vidtas mot den ekonomiska brottsligheten. Lagut­skottet konstaterade vid behandlingen av dessa motioner - LU 1982/83:16 — att det i stor omfattning förekom att bulvaner användes i samband med sådan brottslighet och att det således finns starka skäl som talar för att samhällets möjligheter att ingripa vid bulvanförhållanden måste ökas. Ut­skottet ansåg därför att riksdagen borde hemställa hos regeringen om erforderiiga lagstiftningsåtgärder, varvid det särskilt pekades på att pro­blemen med bulvanförhållandena i betydande utsträckning orsakades av utrednings- och bevissvårigheter. Riksdagen biföll lagutskottets hemstäl­lan (rskr 1982/83:89) varefter det sedermera ankommit på kommissionen mot ekonomisk brottslighet att förbereda och lägga fram förslag till den åsyftade lagstiftningen.

 

Prop. 1984/85:111                                                    51

Det lagförslag som kommissionen nu lägger fram är bl. a. inriktat på att komma tillrätta med de särskilda svårigheter som lagutskottet pekat på i sin begäran om lagstiftning. Bulvanlagen innehåller sålunda flera regler av presumtionskaraktär. Härigenom läggs, i de fall illojala syften kan förmo­das ligga bakom vad som utåt är avsett att framstå som oantastligt, i vissa fall en inte obetydlig bevisskyldighet på dem som uppträder på sådant sätt och i sådant sammanhang att bulvanskap antagligen föreligger. De som i första hand träffas av de regler som syftar till att underlätta bevisningen i mål om bulvanskap är sådana personer som dömts för ekonomisk brottslig­het i samband med utövandet av näringsverksamhet.

Bulvanlagen innefattar både en civilrättslig och en straffrättslig reglering av bulvanskapen. Vid bulvanskap som anordnas av huvudsakligen illojala skäl, dvs. för att undgå ansvar för gäld eller för att kringgå tvingande lag, läggs ett solidariskt ekonomiskt ansvar på huvudmannen och bulvanen för de fordringar för tredje man som en bulvanhandling kan ge upphov till. Härigenom kan lagens preventiva verkan förmodas bli förstärkt och bul-vanartangemangen framstå som än mindre attraktiva. Bl.a. omintetgörs därigenom själva den effekt som vanligen eftersträvas - att huyudmannen inte ska ådra sig något ekonomiskt ansvar för den verksamhet han i realiteten bedriver.

I sin hemställan om lagstiftning pekade lagutskottet också på de särskil­da problem som uppkommer på gmnd av att närstående till huvudmannen ibland anlitas som bulvaner. Det förekommer bl.a. att närstående anord­nar sina förmögenhetsförhållanden sinsemellan på ett sätt som innebär att man på ett illojalt sätt drar sig undan det ansvar för gäld som normalt ska åvila den som sysslar med ekonomisk verksamhet. Kommissionen disku­terar en möjlig väg att angripa dessa problem, men föreslår inte i detta sammanhang någon särskild lagbestämmelse med sikte på Just dessa frå­gor. De allmänna reglerna om bulvanskap som ingår i förslaget är emeller­tid givetvis tillämpliga även i de fall en närstående anlitas som bulvan varför det behov av lagreglering som lagutskottet pekat på i huvudsak blir tillgodosett därigenom.

I de fall bulvankonstruktioner används för att kringgå i lag föreskrivna förbud eller krav på tillstånd m. m. - t. ex. näringsförbud eller tillstånd att köpa fast egendom — föreslår kommissionen ett särskilt straffrättsligl ansvar för huvudmannen. Han ska kunna dömas för "bulvanbrott", en ny brottstyp som introduceras genom bulvanlagen. Även beträffande den som låter sig utnyttjas som bulvan skärps straffansvaret. Redan om hän hade skälig anledning anta, att det bulvanskap han ställt sig till förfogande för anordnades för att främja brott, ska han kunna straffas. En sådan regel kan sägas innebära ett ansvar för oaktsam medverkan till annans brott och innebär en betydande skärpning i förhållande till vad som gäller nu.

I ett särskilt avsnitt av lagen tas särskilda bestämmelser upp om vissa bulvanförhållanden. Det är i huvudsak de gamla fastighetsbulvan- och

 

Prop. 1984/85:111                                                   52

aktiebulvanlagarnas bestämmelser om avveckling av bulvanskapen genom tvångsförsäljning som här har arbetats samman och i någon mån moderni­serats. Avsikten är att de nuvarande lagarna ska upphöra när bulvanlagen träder i kraft, enligt förslaget den 1 Juli 1984.

 

Prop. 1984/85:111                                                  53

Bilaga 2

Kommissionens lagförslag (SOU 1983:46)

Förslag till Bulvanlag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Den som på annans uppdrag eller eljest till följd av avtal med annan
driver rörelse eller förvärvar egendom eller ingår avtal eller eljest företar
åtgärd eller rättshandling i eget namn, men för huvudsakligen denne andres
(huvudmannens) räkning, företar en bulvanhandling och är bulvan för
huvudmannen om det skäligen kan antas atl detta sätt att ordna förhållan­
dena (bulvanskapet) använts huvudsakligen för att i huvudmannens intres­
se utåt dölja denne.

Finns gmndad anledning anta att en bulvanhandling företagils och har den som framstår som huvudman meddelats näringsförbud eller senare än fem år innan handlingen företogs begått brott i samband med utövande av näringsverksamhet, för vilkel han ådömts annan påföljd än böter, skall ett bulvanskap anses föreligga, om det inte visas alt den handlande uppträtt självständigt i förhållande till huvudmannen.

Är den som framstår som huvudman en juridisk person skall vad som sägs i andra stycket även gälla, om vad som där föreskrivs om huvudman­nen är tillämpligt på den som företräder den Juridiska personen, antingen som ställföreträdare eller genom all faktiskt handha ledningen.

2 § Uppkommer på grund av en bulvanhandling en fordran för iredje man
får denne, vid bulvanbrott enligt 3 §, göra fordran gällande mot såväl
huvudmannen som bulvanen, vilkendera han helsl vill; detsamma gäller
om det inte visas att bulvanskapet anordnats av huvudsakligen annan
anledning än att huvudmannen skall undgå ansvar för gäld eller kringgå lag
som inte får frångås genom avtal. Avser bulvanhandlingen förvärv eller
annat avtal som på grund av föreskrift i lag är ogiltigl om det ingås av
huvudmannen själv får dock fordran inle göras gällande mot denne.

Varken huvudmannen eller bulvanen kan i fall som avses i första stycket grunda någon rätt mot tredje mannen på grund av en bulvanhandling annat än i den mån denne gjort fordran gällande mot honom och fordrans fullgö­rande, på grund av avtal eller eljest, förutsätter en motprestation från tredje mannens sida.

3 § Företas en bulvanhandling, varigenom etl för viss verksamhet eller
visst slag av förvärv i lag föreskrivet förbud eller krav på registrering eller
tillstånd eller ett av domstol eller myndighel meddelat föreläggande kring­
gås, döms huvudmannen för bulvanbrott till böter eller fängelse i högst två
år.

Är juridisk person huvudman vid gärning som avses i försia stycket, skall den som företräder den juridiska personen, antingen som ställföreträ­dare eller genom atl faktiskt handha ledningen, anses som gärningsman.

5   Riksdagen 1984185. I saml. Nr III

 

Prop. 1984/85:111                                                    54

4 § Har en brottslig gärning främjats genom ett bulvanskap och är gär­ningen av beskaffenhet att föranleda ansvar för huvudmannen, skall bul­vanen, om han hade skälig anledning anta att bulvanskapet anordnades för att främja brott, dömas för bulvanbrott enligt 3 § första stycket i denna lag. Vad som sagts nu gäller dock ej om bulvanen enligt 23 kap. brottsbalken skall ådömas ansvar för medverkan till gärningen i fråga.

Är juridisk person bulvan vid fall som avses i första stycket, äger 3 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser om vissa bulvanskap

5 § Kringgås genom en bulvanhandling ett förvärvsförbud eller en pröv­
ning av en fråga om förvärvstillstånd som har föreskrivits i  .

1.   lagen (1955:183) om bankrörelse,

2.   lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

3.   lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m.,

4.   Jordförvärvslagen (1979:230),

5.   lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., eller

6.   lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m., skall domstol på talan av allmän åklagare förordna att kronofogdemyndig­heten, sedan sex månader förflutit efter det att domen vunnit laga kraft, skall pröva om den egendom eller rättighet som bulvanhandlingen avser skall säljas på offentlig auktion eller, i fi-åga om aktier, genom fondkom­missionär. Avser bulvanhandlingen aktier och är bulvanen införd som aktieägare i aktieboken, skall domstolen vidare förordna att bulvanen inte får utöva de befogenheter som tillkommer en sådan aktieägare. Anteck­ning härom skall göras i aktieboken, sedan domen vunnit laga kraft.

Talan som avses i första stycket skall föras mot bulvanen. Huvudman­nen skall beredas tillfålle att yttra sig i målet.

Ett förordnande enligt första stycket första meningen, skall innehålla en erinran om föreskrifterna i 6 §.

6   § Kronofogdemyndigheten skall förordna om försäljning enligt 5 §, om det inte visas att egendomen eller rättigheten har överlåtits. Blir en sådan överlåtelse inte bestående, skall kronofogdemyndigheten på nytt pröva frågan om försäljning.

7   § Visas det, efter att ett förordnande om försäljning meddelals, alt egendomen eller rättigheten före eller efter förordnandet har överlåtits, får kronofogdemyndigheten besluta att förordnandet inte skall gå i verkstäl­lighet. 1 övrigt skall så anses och så förfaras som om egendomen hade utmätts

 

1.   i fråga om annat än fast egendom och tomträtt, för betalning av fordran hos bulvanen, samt

2.   i fråga om fast egendom och tomträtt, för fordran med bästa förmåns­rätt däri efter sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanhandlingen företogs och har förmånsrätt före alla befintliga fordring­ar.

Försäljning får inte ske till huvudmannen eller bulvanen. Bestämmelser­na i 9 kap. 4 § första och andra styckena samt 12 kap. 40 § första stycket andra meningen utsökningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Avges vid offentlig auktion bud som sålunda får antas, skall försäljning

 

Prop. 1984/85:111                                                   55

ske även om innehavare av fordran bestrider del. Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för kostnad som inle kan tas ut ur köpeskil­lingen för det sålda enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

8 § Huvudmannen och bulvanen får av domslol förbjudas all vid förvalt­
ningen av egendom eller rättighet, som skäligen kan antas komma att bli
föremål för ett sådant förordnande som avses i 5 § försia stycket, vidta en
viss åtgärd om denna kan antas skada ett allmänt intresse. Genom ett
sådant förbud får också bestämmas att bulvanen inte får överlåta eller
pantsätta egendomen eller rättigheten utan att domstolen godkänner det.

Ell förbud enligt första stycket skall genast verkställas och gäller även mot den som huvudmannen eller bulvanen har upplåtit en nyttjanderätt till. Om inte domstolen bestämmer annat, upphör förbudet att gälla sedan försäljning har skett och auktionen vunnit laga kraft eller sedan det blivil avgjort att förordnande om försäljning inte kommer att meddelas. I övrigt skall i fråga om förbud 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad gälla i tillämpliga delar.

9 § Domstolen skall underrätta kronofogdemyndigheten om ett förord­
nande enligt 5 §, så snart domen vunnit laga krafl.

Elt förordnande enligt 5 § som gäller fast egendom eller tomträtt skall genast anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsbo­ken eller tomrättsboken.

10      § Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas i
den ordning som föreskrivs i utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984, då lagen (1925:221) om bulvan­förhållande i fråga om fast egendom och lagen (1934:239) om bulvanförhål­lande i fråga om aktier i vissa bolag skall upphöra att gälla.

 

Prop. 1984/85:111                                                            56

BUaga3

Förteckning över remissinstanserna (SOU 1983:46)

Efter remiss har yttranden över kommissionens betänkande (SOU 1983:46) Bulvanlag avgetts av hovrätten för Väsira Sverige, Stockholms tingsrätt, kammarrätien i Jönköping, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, kommerskollegium, bankinspektionen, riks­skatteverket, konsumentverket, juridiska fakullelsnämnden vid Stock­holms universitet, lantbmksstyrelsen, patent- och registreringsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrel­sen i Kopparbergs län, kommissionslagskommittén (Ju 1978:10), närings­förbudskommittén (Ju 1981:03), utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåt­gärder m. m. i skatteprocessen. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Hyresgästernas riksförbund. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Cen­tralorganisationen SACO/SR, Lantbmkamas riksförbund. Kooperativa förbundet, Stockholms kommun. Svenska arbetsgivareföreningen. Svens­ka bankföreningen. Svenska handelskammarförbundet. Svenska spar­banksföreningen, Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges föreningsbankers förbund. Fö­retagareförbundet, Sveriges grossistförbund, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges industriförbund och Sve­riges köpmannaförbund.

Sveriges industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, Svenska arbetsgiva­reföreningen, Sveriges grossislförbund och Sveriges köpmannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, länsåklagaren i Älvsborgs län samt länsåklagaren för speciella mål. Kommerskollegium har bifogat yttranden från Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare. Vidare har länsstyrelsen i Malmöhus län bifogat yttranden från kronofogdemyn­dighetema i Malmö och Trelleborg.

 

Prop. 1984/85:111                                                  57

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena i vad avser 5-10 §§ i kommissionens förslag till bulvanlag (SOU 1983:46)

Lanthriiks.styrcisen: Inom lanlbruksstyrelsens verksamhetsområde före­kommer bulvanhandlingar främsl som elt sätt alt kringgå jordförvärvsla­gens (1979:230) krav på tillstånd för förvärv av jordbmksfastigheler. Bul­vanförhållandena har som regel tagit sig uttryck i arrendeavtal där den som förvägrats tillstånd att köpa en fastighet i stället arrenderar den på mycket lång tid, upp till maximala 50 år (7 kap. 5 § jordabalken).

Bl.a. i syfte att motverka bulvanförhållanden av detla slag föreslog arrendelagskommittén i betänkande (SOU 1981:80) Arrenderätt 2 att maximitiden för upplåtelse av jordbmksarrende skulle bestämmas lill 20 år. 1 den lagrådsremiss om nya arrenderegler som lades fram i november 1983 har maximitiden föreslagits bli 25 år.

Antalet fall där Jordförvärvslagen kringgås och som kommit till lant-bmksstyrelsens eller lantbmksnämndernas kännedom är inte särskilt stort. Sannolikt är emellertid bulvanförhållanden ganska vanliga inom lantbru­ket. Lantbmksstyrelsen välkomnar därför den skärpning av reglerna och de ytterligare åtgärder mot bulvanhandlingar som föreslås i del nu fram­lagda betänkandet. Det framstår också som ändamålsenligt att ämnet reg­leras enhetligt genom en lag som skall läcka alla förekommande fall av bulvanförhållanden.

Som lantbmksstyrelsen skall redovisa i del följande är förslaget emeller­tid i väsentliga delar inte anpassat till de bulvansituationer som förekom­mer inom styrelsens verksamhetsområde. Del synes därför ofrånkomligt att förslaget kompletteras med sådana regler som tar sikte på bulvanförhål­landen som gmndas på arrenden.

Allmänt om bulvansitiiationen

Bulvan-artenden karakteriseras av att "arrendatorn" (huvudmannen) tillerkänns vidsträckta befogenheier, t. ex. all avverka skog utöver husbe­hov (jfr lagens begränsning till fem år i fråga om avverkningsrätter, 7 kap. 5 § andra stycket Jordabalken). Arrendatorn har ofta rätt att göra investe­ringar utan a» höra den formella ägaren (bulvanen) och som säkerhet (och belåningsunderlag) kan arrendatorn få pantbrev som ägaren tar ul och överlämnar till honom. Inte sällan utgörs arrendeavgiften av etl engångs­belopp som är identiskt med den köpesumma som tidigare avtalats mellan parterna. Avtalet kan också innehålla ett löfte lill artendatorn alt när som helst förvärva fastigheten.

Enligt förslaget föreligger en bulvanhandling när bulvanen företar en

 

Prop. 1984/85:111                                                    58

rättshandling i eget namn men för huvudmannens räkning och avsikten är att dölja denne.

Denna beskrivning stämmer dåligt på de bulvanskap som förekommer för att kringgå Jordförvärvslagen. Jordägarens, bulvanens, delaktighet se­dan artendeavtalet träffats består vanligen endast i att han står som lag­faren ägare och gentemot bankerna svarar för intecknad skuld. Rättshand­lingar i övrigt företas av huvudmannen: nyttjanderättsavtal, avverknings­uppdrag och investeringar m. m. Bulvanens enda funktion är alltså i regel, som också sägs i 1925 års lag, att han innehar egendomen huvudsakligen för annans (huvudmannens) räkning. Inte heller är, som del sägs i den föreslagna I §, bulvanskapet tillkommet "huvudsakligen för alt i huvud­mannens inlresse utåt dölja denne". Avsikten är i stället alt genom en avtalskonstruktion ge huvudmannen de befogenheter han skulle haft om han fått köpa fastigheten. Han framträder också ofta utåt som om han vore ägare.

Som framgår av det anförda är det nödvändigl atl omformulera lagtexten så att även det passiva ägandet kan utgöra en bulvanhandling. Inte heller kan syftet alt dölja huvudmannen vara ett avgörande kriterium för frågan om bulvanhandling förekommer eller ej när det gäller kringgående av jordförvärvslagen.

Ansvar gentemot tredje man

Kommissionen föreslår att straffbara bulvanhandlingar som ingås med tredje man skall bli bindande för såväl huvudmannen som bulvanen liksom handlingar där avsikten är att huvudmannen inte skall bli förpliktigad. Avtalsparten (tredje man) skall kunna vända sig mot vem som helst av dem med krav på gmnd av bulvanhandlingen.

När det gäller arrenden som förtäckta köp torde huvudmannens solida­riska ansvar sällan aktualiseras eftersom det är han och inte bulvanen som svarar för den löpande verksamheten. Ofta har bulvanen (fastighetsägaren) kvar ansvaret för lånen i fastigheten. Genom arrendeavgiften kompenseras han för sina utgifter för lånen men avsikten är att huvudmannen inte skall stå för lånen. Det är oklart om förslaget får till följd att huvudmannen tillsammans med bulvanen blir ansvarig gentemot långivaren. Lånen har i allmänhet funnits redan innan bulvantransaktionen företogs. Långivarens fordran gmndas därmed inte på en bulvanhandling, någol som enligt 2 § i förslaget är en fömtsättning för ett sådant vidgat ansvar. Slutsatsen skulle då bli att huvudmannen i detta fall inte är ansvarig för banklånen, vilket i och för sig hade varit önskvärt. Styrelsen förordar att även den nu angivna situationen täcks av huvudmannens ansvar.

Medan bulvanen fortfarande står för de äldre lånen är det inte ovanligt att huvudmannen tar egna nya lån mot säkerhet i pantbrev som ägaren tagil ut. Något personligt betalningsansvar för bulvanen föreligger då inte, vare sig med nuvarande regler eller enligt förslaget.

 

Prop. 1984/85:111                                                   59

Straffrättsligl ansvar

Lantbruksstyrelsen ser positivi på förslaget atl straffbelägga bulvan­handlingar som innebär etl kringgående av bl. a. krav på lillståndsplikt. En sådan regel skulle träffa bulvanförhållanden i form av arrende av jord­bruksfastigheter. Likaså skulle ett straffhot kunna verka avskräckande för sådana skenöverlåtelser som förekommit för att kringgå vitesföreläggande enligt lagen (1979:125) om skötsel av Jordbruksmark.

I vissa fall skall också bulvanen kunna dömas till straff (4 §). Medverkan till själva bulvanbrottet skall dock inte medföra straff för bulvanen (s. 56), något som inte framgår tillräckligt tydligt av den föreslagna lagtexten.

Avveckling av bulvanförhållanden

Vid ett kringgående av bl.a. jordförvärvslagen skall enligt förslaget domstol på framställning av åklagare kunna förordna att kronofogdemyn­digheten - efter viss tid för frivillig avveckling — skall kunna sälja egendo­men på offentlig auktion.

Jämfört med nuvarande regler i 1925 års lag innebär förslagel en förenk­ling på så sätt att åklagarens talan inte behöver ha föregåtts av en prövning i länsstyrelsen. Det nuvarande systemet är mycket omständligt och lant­bmksstyrelsen välkomnar den föreslagna förenklingen.

Försäljning på offenthg auktion är även med den föreslagna förenklingen ett tidsödande förfarande och dessutom förenat med en hel del arbete. Därtill kommer att kretsen av tänkbara köpare är mycket liten när det gäller Jordbmksfastigheler som är s.k. rationahseringsobjekt. Enligt lant-bmksstyrelsens mening bör kronofogdemyndigheten också ha möjlighet att sälja egendomen under hand. Sådana försäljningar används numera ofta som ett alternativ till offentliga auktioner enligt utsökningsbalken (se Wa-hn m.fl., Utsökningsbalken, s. 333 och 436 f). Just när det gäller rationali­seringsfastigheter torde underhandsförsäljning vara den väg som först bör prövas. Kan ett acceptabelt pris inte uppnås vid förhandling med tänkbara privata köpare torde ofta försäljning i stället kunna ske till staten genom lantbmksnämnden i länet.

Lantbmksstyrelsen vill i sammanhanget ta upp frågan om tvångsför­säljning när bulvanförhållandet avser del av en fastighet, l.ex. ett skogs­skifte där huvudmannen getts långtgående befogenheter under lång tid. Frågan är då om skiftet kan säljas separat på offentlig auktion eller om hela fastigheten skall dras in i försäljningen. Såvitt känt har frågan aldrig prö­vats i praxis. De fall som förekommit torde ha avvecklats innan det kommit till någon dom.

Enligt 4 kap. 7 § Jordabalken blir köp av ett område av en fastighet ogiltig om inte fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet. En försäljning enligt bulvanlagen av ett särskilt område av en fastighet bör kunna ske endast om detta område lämpligen kan föras till annan fastighet eller avstyckas till egen fastighet.

 

Prop. 1984/85:111                                                   60

Är det inte möjligt att genom fastighetsbildning avskilja områdel synes del ofrånkomligt atl försäljningen omfattar hela fastigheten.

I samband med atl bulvanfrågan beträffande ett särskilt markområde prövas bör alltså åklagaren - eller domstolen - begära yltrande från lantbruksnämnden och fastighelsbildningsmyndighelen om området kan bli föremål för fastighetsbildning och i så fall på vilkel sätt.

Vid försäljning av en del av en faslighet kan skyddshdoppet enligt 7 § första stycket punkt 2 i förslaget inle beslämmas utan vidare. Förslagsvis bör det svara mot områdets värde i förhållande till fastigheten i dess helhet.

En annan fråga atl ta upp i sammanhanget är om ett förvärv av en Jordbmksfaslighet på offenllig auktion skall fordra tillstånd enligt Jordför­värvslagen.

En tvångsförsäljning enligt 1925 års bulvanlag anses likställd med exeku­tiv auktion och därmed är förvärvet undanlaget från krav på förvärvslill­stånd (se prop. 1925:216 s. 22 och 30 samt 2 § p. 10 jordförvärvslagen). Däremot fordras tillstånd för alt behålla egendomen (16 § jordförvärvsla­gen). Vid förvärv på annan offenllig auktion, l.ex. enligt samäganderätis-lagen, fordras däremoi vanligl förvärvslillstånd.

Det förfarande för tvångsavveckling som föreslås överensslämmer i princip med det som nu gäller. Ett förvärv av jordbruksfastighet som görs på en offentlig auktion enligt den föreslagna bulvanlagen bör därför liksom hittills vara undantaget från kravet på förvärvstillstånd. Förvärvaren skul­le däremot vara skyldig all avyttra fasligheten inom två år om han inte dessförinnan fått tillstånd all behålla den. Ett tillägg av denna innebörd bör göras i 2 § p. 10 och 16 § Jordförvärvslagen.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Såvitt avser åklagarens roll vid tvångsförsäljning saknar jag i den föreslagna lagen bestämmelser om utredningsförfarandet. Etl regelkomplex liknande det i 199 § d konkursla­gen vore påkallat.

Jag har i övrigt inga invändningar mot de avslutande lagreglerna avseen­de intagande i nya bulvanlagen av de föreskrifter som redan finnes avseen­de bulvanskap och avveckling av bulvanförhålllanden.

Riksskatteverket: 5 § Uppräkningen av förfallningar, i vilka föreskrivs förvärvsförbud eller en prövning av en fråga om förvärvslillstånd, bör kompletteras med fondkommissionslagen (1979:748) vari, genom tillägg av en 8 a § (1983:677) föreskrivits förbud för vissa personer all förvärva aktier i fondkommissionsbolag, och lagen (1980:2) om finansbolag, där en motsvarande bestämmelse fördes in som 6 a § genom SFS 1983:676.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet: Fakultetsnämn­den har tidigare framhållil att termerna "bulvanhandling" och "kring­gående" i förslaget fått en alltför vidsträckt innebörd och tillämplighet. Härigenom vidgas tillämpningsområdel även för de bestämmelser som sammanförts i 5-10 §§. Det sätt på vilket utvidgningen sker drabbas av

 

Prop. 1984/85:111                                                  61

samma invändningar som redan framförls ifråga om de nytillkomna straff­rättsliga och civilrättsliga sanklionsreglerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Faslighetsbulvanlagens och aktiebul-vanlagens regler om tvångsförsäljning har föreslagits överflyttade till bul­vanlagen. Någon utredning om hur dessa lagar fungerat synes inte ha gjorts av kommissionen. Erfarenhetema av dessa lagar borde kunna visa i vilken mån det är möjligt att komma åt bulvanförhållanden.

Kronofogdemyndigheten i Malmö: En annan fråga som inte heller får svar i lagförslaget eller i övervägandena och motiveringen är vilken dom­stol och vilken kronofogdemyndighet som är rätt fomm. På gmnd av formuleringen i lagtexten synes de allmänna fommreglerna gmndade på hemvist vara tillämpliga. Detta förhållande torde emellertid vara otillräck­ligt, eftersom fommfrågan kan behöva avgöras med utgångspunkt från var egendom finns. Särskilt gäller detta, när fastigheter kommer in i bilden. Betänkandet innehåller inga kommentarer i forumfrågan.

Näringsförbudskommittén (Ju 1981:03): En annan risk med en lag som omfattar alla bulvanfall gäller de områden som tidigare särreglerats. Dessa passas nu in under de generellt giltiga reglerna med vissa förändringar i de materiella bestämmelserna som följd. Som exempel kan las sådana fall som i dag regleras av den s.k. aktiebulvanlagen. I dag straffas endast bulvanen enligt denna lag, men enligt förslaget till bulvanlag straffas även huvudmannen. Bakom den nu gällande regleringen ligger otvivelaktigt vissa bedömningar enligt vilka det befunnits lämpligt att endast straffa bulvanen. En förändring i detta rättsläge föreslås nu, utan atl dessa tidigare överväganden utsatts för någon synbar granskning. Lagstiftaren byter alltså fot utan att det anges varför.

Föreningen Sveriges kronofogdar: § 5 Föreningen föreslår att den even­tuella försäljning som skall göras genom kronofogdemyndigheten sker på sedvanligt sätt dvs. genom auktion och underhandsförsäljning och inte enbart genom auktion.

§ 6 Föreningen anser att det bör preciseras vilken kronofogdemyndighet som skall ombesörja försäljningsåtgärderna.

§§ 7-10 Föreningen har ingen erinran mol innehållet i dessa paragrafer.

Föreningen Sveriges åklagare: Föreningen tillstyrker kommissionens förslag att tvångsförsäljning skall kunna ske i det fall och på det sätt som anges i den föreslagna 5 §. Föreningen delar kommissionens uppfattning att det är åklagaren som bör föra en sådan talan. Till utrönande av om fömtsättningama därför är uppfyllda krävs en utredning. På gmnd av den föreslagna bulvanlagens generella karaktär bör enligt föreningens uppfatt­ning, ges uttryckligt lagstöd för utredningsförfarandet i likhet med vad som är fallet beträffande näringsförbudsinstitutet (109 d § konkurslagen).

I den föreslagna 8 § ges domstol möjlighet att meddela förbud i avseende på vissa förvaltningsåtgärder. Straffsanktion finns i 17 kap. 13 § brottsbal­ken. Enligt föreningens uppfattning är del emellertid en klar brist att lagen 6   Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 111

 

Prop. 1984/85:111                                                   62

inle anger någon tillsynsmyndighet. Förbud, vars efterlevnad inte kontrol­leras fyller ingen större funktion.

Siockholms kommuns juridiska avdelning: I 3 § straffbeläggs vissa kvali­ficerade former av bulvanskap. I 3 S första stycket anges bl. a. att om en bulvanhandling företas, varigenom ell för visst slag av förvärv i lag före­skrivet krav på tillstånd kringgås döms huvudmannen för bulvanbrott. Exempel på krav på tillstånd ges i specialmotiveringen (sid. 81-82). Där nämns ej förvärvstillstånd enligt lagen om förvärv av hyresfastighet. Att exemplifieringen ej omfattar förvärvslillstånd enligt reglerna i 1-7 §§ nämnda lag synes av alll att döma bero på atl kommissionen ansett sådana förvärvslillstånd ej vara hänföriiga till i lag föreskrivet "krav på lillsländ". Enligt 1 § andra slycket lagen om förvärv av hyresfastighet fordras ju förvärvslillstånd endast om kommunen påkallar prövning hos hyresnämn­den. Något absolut (reservationslösl) "krav på tillstånd" föreskrivs sålun­da ej i nämnda lag. Orsaken till atl kommun ej påkallar prövning hos hyresnämnd kan emellertid tänkas vara just att förvärvaren (bulvanen) ej ger anledning till det, medan om del varit huvudmannen som framträtt som förvärvare kommunen mycket väl kunde haft anledning påkalla hyres­nämndens prövning och tillstånd då hade erfordrats.

Vad sålunda anförts rörande situationer med förvärvstillstånd bör föran­leda klarläggande kompletteringar i det fortsatta arbetet med bulvanlagen.

I 5 § anges till en början i vilka fall bulvanlagens regler om tvångsför­säljning är lillämpliga. Där sägs bl. a. att kringgås genom bulvanhandling "en prövning av en fråga om förvärvslillstånd" som föreskrivits i bl.a. lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. så blir tvångsförsäljningsreglerna tillämpliga. Med hänvisning till vad ovan i anslulning till straffbestämmel­sen i 3 § första stycket sagts rörande förvärvslillstånd och kommuns påkal­lande av prövning synes även beträffande 5 8 tvekan vara berättigad. Denna avser spörsmålet huruvida reglerna om tvångsförsäljning med nuva­rande utformning verkligen kan bli tillämpliga i det fall någon som sedan visar sig vara bulvan förvärvat hyresfastighet och kommun ej funnit anled­ning påkalla prövning hos hyresnämnden. I efterhand kan man ju inle få klarhet i om "en prövning" hos hyresnämnd kringgåtts eflersom man inte vet om det kommunala organel skulle påkallat prövning hos hyresnämnden därest huvudmannen förvärvat hyresfastigheten.

Vid lagförslagets vidare behandling torde i specialmotiveringen böra utvecklas hur man skall se på berörda situationer. En omarbetning av föreslagen lydelse bör också ske.

I anslutning till bestämmelsen i 5 § torde också böra klariäggas under hur lång tid åklagarens möjlighel att väcka talan mot bulvanen står öppen. Därvid fömtsättes bulvanen ej ha överlåtit egendomen. Alt tiden ej begrän­sas av att bulvanen erhållit lagfart på fastigheten följer uppenbarligen av vad som anförts i specialmotiveringen till 6 § (sid. 88-89). Är vidare åklagarens talan eventuellt av den rättsliga naturen atl reglema om del-

 

Prop. 1984/85:111                                                  63

givning av stämning i brottmål äger tillämpning eller kan kungörelsedcl­givning kanske tillämpas? Frågan har sitt intresse mot bakgrund av atl bulvan kan tänkas hålla sig undan och omöjliggöra personlig delgivning.

 

Prop. 1984/85:111                                                    64

Bilaga 5

Hyresrättsutredningens förslag till ny lydelse av 12 kap. 48 § jordabalken (SOU 1981:77 s. 37)

12 kap. 48 § Jordabalken Upplåts en bostadslägenhet i andra hand av

1.   någon som är gift eller har varit gift med hyresvärden eller är i rält upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag med hyresvärden eller är syskon till hyresvärden eller på annal liknunde säll är hyresvärden när­stående,

2.   en Juridisk person för vilken hyresvärden eller någon som avses i 1 är såsom styrelseledamot eller i annan liknande egenskap ställföreträdare eller över vilken hyresvärden eller någon som avses i I eljest pä grund av aktieägande eller annan liknande anledning har ett bestämmande inflytan­de,

3.   någon som, när hyresvärden är en Juridisk person, själv har en sådan ställning i förhållande till hyresvärden som avses i 2 eller är närstående till någon som har en sådan ställning,

4.   någon som är anställd hos hyresvärden eller har ekonomisk intresse­gemenskap med hyresvärden eller står i annal liknande förhållande lill denne,

och kan det på gmnd därav antagas att upplåiaren inle vid upplåtelsen handlat självständigt i förhållande till hyresvärden, skall lägenheien, om andrahandshyresgästen begär det, anses ha upplåtits till denne direkl av hyresvärden.

Har i fall som avses i första stycket ett hyresavtal upprättals skriftligen, skall anteckning om atl avtalet gäller direkt med hyresvärden på begäran av hyresgästen göras på handlingen. I annal fall lillämpas 4 § försia stycket.

 

Prop. 1984/85:111                                                   65

Bilaga 6

Arrendelagskommitténs förslag till en ny paragraf, 8 kap. 19 a §, i jordabalken (SOU 1981:80 s. 23)

8 kap. 19 a § jordabalken

Har artende upplåtits i andra hand av

1.   någon som med jordägaren är eller har varit gift eller är i räll upp-eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i del svågerlag. att den ene är eller har varit gift med den andres syskon, eller som på liknande sätt är jordägaren närstående,

2.   Juridisk person, över vilken jordägaren eller någon honom närstående enligt 1. har ett bestämmande inflytande.

3.   enskild person samt Jordägaren är Juridisk person, över vilken upplå­taren eller någon honom närstående enligt I. har elt bestämmande inflytan­de,

skall, när upplåtarens rätt mot jordägaren upphör, artendet anses ha upplåtits av denne.

 

Prop. 1984/85:111                                                  66

BUaga 7

Skrivelse till justitiedepartementet den 15 april 1982 från Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar

Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar får härmed hem­ställa att artendereglerna i jordabalken ändras så att koloniträdgårdsinne­havamas ställning stärks.

Sedan länge har här i landet funnits koloniträdgårdar, som upplåtits på artende av kommunema. Koloniträdgårdsrörelsen fyller en viktig social funktion, särskilt i storstadsområdena genom att den ger människor möjlig­heter till en meningsfull fritid. För många innebär den också att man kan nedbringa levnadsomkostnaderna genom att själv odla grönsaker. Koloni­trädgårdsinnehavama är oftast pensionärer och andra personer med knap­pa ekonomiska omständigheter. Koloniträdgårdsrörelsens betydelse har ökat kraftigt under senare år på gmnd av ökningen av levnadsomkostna­derna i allmänhet. Många människor saknar i dag ekonomiska möjligheter att använda sin semester och annan fritid för välbehövlig rekreation och avkoppling. Koloniträdgårdarnas betydelse har också ökat genom den stigande efterfrågan på fritidshus. Det är sålunda i dag svårt att komma över en fritidsbostad inom rimligt avstånd från hemorten. En koloniträd­gård med en mindre stuga blir därför för allt fler ett viktigt altemativ.

Tidigare arrenderade koloniträdgårdsinnehavama vanligen marken di­rekt av kommunen. Denna ordning förde med sig ett betydande admini­strativt arbete, främst för kommunema. Numera är innehavama mnt om i landet oftast organiserade i ideella föreningar. Dessa föreningar har som ändamål all artendera mark av respektive kommun samt att upplåta det av kommunen artenderade områdets utlagda lotter till medlemmarna i för­eningen. Formellt skrivs artendekontraktel under av den ideella förening­en och kommunen. I kontraktet stadgas atl den ideella föreningen skall underhålla och ombesörja allmän skötsel av det arrenderade området. Föreningen åtar sig därjämte bl.a. att icke upplåta lott till annan än medlem i föreningen. I ett andra led tecknar sedan föreningen och den enskilde medlemmen i föreningen ett nyttjanderättskontrakt där det bl.a. stadgas att medlem inom viss tid skall uppföra och bibehålla byggnad av viss bestämd storiek (detta gäller nya områden). Medlem får med förening­ens godkännande överlåta lotten, ofta efter hembudsförfarande. Den nya medlemmen träder då in med samma rättigheter och skyldigheter som nyttjanderättsavtalet har stadgat för överlåtaren.

Denna konsimktion med en ideell förening som formell avtalspart gent­emot markägaren har tillskapats i syfte att underlätta administrationen vid avtals undertecknande och vid uppsägning för reglering av villkoren vid avtalens förlängning.

 

Prop. 1984/85:111                                                  67

Systemet med all en ideell förening arrenderar ett markområde av kom­munen och sedan i sin lur arrenderar ul marken lill koloniträdgårdsinneha­vama har i prakliken visal sig medföra vissa problem på grund av arrende­reglernas ulformning. Enligt 10 kap. I § Jordabalken föreligger bostads­arrende när Jord upplåts för annal ändamål än jordbruk samt arrendalorn enligt arrendeupplåtelsen har rätt all ha elt bostadshus på den upplåtna marken och atl del ej är uppenbart atl upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose annat ändamål än atl bereda boslad ål arrendalorn och honom närstående.

Föreligger bostadsartende har artendatorn besittningsskydd på i princip samma sätl som en hyresgäst. Är arrendet däremot inte all anse som elt bostadsartende och inle heller som etl jordbruksarrende blir reglerna om lägenhelsarrende eller anläggningsarrende tillämpliga vilkel bl.a. innebär att besittningsskydd helt saknas eller i vart fall är mycket begränsai.

Av uttalanden under förarbetena till arrendereglerna liksom i den juridis­ka litteraturen framgår alt bosladsarrende inte lorde föreligga när en Juri­disk person arrenderar marken. Om en upplålelse sedan sker lill en under-arrendator kan den upplåtelsen emellertid blir att anse som elt bostadsar­rende. Underarrendatorn får dock normall inte bättre rätt än överarrenda-torn själv har.

Som ovan berörts förekommer det i stor utsträckning all kolonitriidgår-dama är bebyggda. Husen torde ofta vara att bedöma som bosladshus enligt arrendereglerna. Som rättsläget är f.n. torde bestämmelserna om bostadsarrende endasl gälla i förhållandet mellan koloniträdgårdsförening­en och koloniträdgårdsinnehavama. medan kommunens upplåtelse till för­eningen är att bedöma som ett lägenhetsarrende. I praxis har också bekräf­tats att så är fallet genom avgöranden vid fastighetsdomstolen i Krislian­stad (mål F 54/75 och vid arrendenämnderna i Örebro och Siockholm (mål A 1 1/81 resp. A 64/81). 1 prakliken innebär gällande ordning att koloniträd­gårdsinnehavama saknar besittningsskydd och är helt utlämnade åt kom­munens krav, bl. a. när del gäller höjningar av arrendeavgiften.

Med hänsyn till del stora sociala värde som koloniträdgårdsrörelsen har för många människor är nuvarande ordning inte godtagbar. En ändring bör därför komma til/ stånd. Såvitt förbundet kan bedöma finns det endast två lösningar på problemet. Den ena är alt man återgår lill det tidigare syste­met med att arrendekontrakt tecknas direkt mellan kommunen och koloni­trädgårdsinnehavaren. De administrativa svårigheter som var förknippade härmed gör emellertid att detta i praktiken inte är någon tillfredsställande lösning varken för kommunerna eller koloniträdgårdsinnehavama. Del andra alternativet är att lagstiftningen ändras så att reglerna om bostad.sar-rende blir tillämpliga på upplåtelser mellan kommunen och kolonilräd-gårdsföreningarna. En sådan förstärkning av koloniträdgårdsinnehavamas ställning synes kunna ske genom all i 10 kap. I § jordabalken göra ett tillägg av innebörd att bosladsarrende också föreligger när jord upplåles på

 

Prop. 1984/85:111                                                   68

arrende till juridisk person för annat ändamål än Jordbmk om det uteslu­tande syftet med upplåtelsen är att arrendatorn skall upplåta nyttjanderät­ten till delar av artendestället till flera med rätt för dem alt uppföra och bibehålla bostadshus.

Förbundet hemställer att den ovan aktualiserade frågan om en lagänd­ring i syfte att stärka koloniträdgårdsinnehavarnas ställning tas upp till övervägande i samband med arbetet på en proposiiion på grundval av artendelagskommitténs slutbetänkande.

 

Prop. 1984/85:111

69

Bilaga 8

Lagrådsremissens

lagförslag

1    Förslag till

Lag om vissa bulvanförhållanden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som skall motverka att de förbud
eller krav på tillstånd som anges i andra stycket kringgås genom ett
bulvanförhållande. Med bulvan avses därvid den som äger viss egendom
men som innehar eller framträder som innehavare av egendomen huvud­
sakligen för någon annans (huvudmannens) räkning.

Lagen gäller förbud eller krav på tillstånd i fråga om rätten att förvärva eller behålla viss egendom som har föreskrivits i

1.   18 § lagen (1955:183) om bankrörelse,

2.   lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

3.   lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m.,

4.   jordförvärvslagen (1979:230),

5.   8 a § fondkommissionslagen (1979:748),

6.   6 a § lagen (1980:2) om finansbolag,

7.   lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.,

8.   lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Straff

2 § Huvudman eller bulvan som uppsåtligen kringgår ett förbud eller
krav på lillstånd som avses i 1 § andra stycket döms till böter eller fångelse
i högst ell år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller
bulvanens ställe.

Tvångsförsäljning m. m.

3 § Om det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhål­
lande som avses i 1 §, skall tingsrätt på talan av allmän åklagare förordna
alt kronofogdemyndigheten skall sälja den egendom som bulvanförhållan­
det avser på offentlig auktion eller, i fråga om aktier, genom fondkommis­
sionär.

Talan enligt första stycket skall föras mot bulvanen. Huvudmannen skall beredas tillfålle att ytlra sig.

4 § Försäljning enligt 3 § får ske tidigast sex månader efter det att rättens
beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning inte skall ske, om det visas att egendomen har överiålits eller atl bulvanförhållandet har upphört på någol annal sätl.

Om den ålgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde inte består, skall kronofogdemyndigheten på nytt ta upp frågan om försäljning.

 

Prop. 1984/85:111                                                   70

5 § I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om
egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter
sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhål­
landet inträdde och som har förmånsrätt före alla befintliga fordringar.

Försäljning får inte ske till huvudmannen eller bulvanen.

Bestämmelserna i 9 kap. 4 § första stycket, 10 kap. 19 § första stycket andra meningen och 12 kap. 40 § första stycket andra meningen utsök­ningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för kostnader som inte kan tas ut enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

6 § Visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående
genom ett bulvanförhållande som avses i 1 §, får rätten förordna om
kvarstad på den egendom som bulvanförhållandet avser eller om förbud
för huvudmannen och bulvanen och den som har nyttjanderätt till egendo­
men att vidta vissa åtgärder eller utnyttja vissa befogenheter i fråga om
egendomen.

I fråga om förordnanden enligt första stycket gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om kvarstad i brottmål. Vid verkställigheten av ett förordnande om kvarstad tillämpas dock vad som är föreskrivet om verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet för bättre rätt.

TUlsyn

7 § De myndigheter som prövar frågor om tillstånd enligt de lagar som
anges i I § andra stycket 2-4, 7 och 8 skall underrätta åklagarmyndighe­
ten, om det skäligen kan antas att det föreligger ett bulvanförhållande inom
myndighetens ansvarsområde.

Övriga bestämmelser

8 § Mål enligt denna lag tas upp av den tingsrätt där bulvanen skall svara
i en tvist om äganderätten till den egendom som bulvanförhållandet avser.

I fråga om skyldighet för partema och andra att förete skriftliga hand­lingar eller föremål gäller vad som är föreskrivet om tvistemål även om talan förs om ansvar.

9 § Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna
vara föremål för panträtt på gmnd av inteckning, skalt rätten genast under­
rätta vederbörande inskrivningsmyndighet om att sådan talan har väckts.
Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i inskrivningsboken eller
inskrivningsregistret.

Rätten skall vidare undertätta kronofogdemyndigheten när rättens be­slut om försäljning har vunnit laga kraft.

10 § Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas i den
ordning som föreskrivs i utsökningsbalken.

1.   Denna lag träder i kraft den I juli 1985, då lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och lagen (1934:239) om bul­vanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall upphöra att gälla.

2.   Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om talan har väckts vid dom­stol före ikraftträdandet av denna lag samt, såvitt avser 2 §, om gämingen har begåtts dessförinnan.

3.   Om det i lag eller annan författning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

 

Prop. 1984/85:111                                                            71

2   Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 10 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 7 kap. 31 §, och närmast före 7 kap. 31 § en ny mbrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Vissa upplåtelser i andra hand

7 kap. 31 §

Om en fastighetsägare har upp­låtit en nyttjanderätt till någon som i sin tur har upplåtit arrende eller hyra gäller följande. Kan det med hänsyn till den intressegemenskap som finns mellan fastighetsägaren och upplåtaren antas att rättsför­hållandet utnyttjas för att kringgå någon bestämmelse i lag till nytt­janderättshavares förmån, har ar­rendatorn och hyresgästen samma rätt i förhållande lill fastighets­ägaren som de skulle ha haft om fastighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt.

10 kap. 1 § Bostadsarrende föreligger när Jord upplåles på artende för annat ända­mål än Jordbmk samt artendatom enligt arrendeupplåtelsen har rätl att på arrendestället uppföra eller bibehålla bostadshus och det ej är uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose annat ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och honom närstående.

Vad som föreskrivs om bostads­arrende gäller också i tillämpUga delar när jord upplåts på arrende till en förening som har tiU huvud­sakligt ändamål att i sin lur upplåta arrende som avses i första stycket lill sina medlemmar. Därvid gäller inte undantagsbestämmelsen i 4 § första stycket I, om ett hus som avses i nämnda beslämmelse ägs av någon tiU vilken föreningen har upplåtit arrende. Vad som har sagts nu medför dock inte att för­eningen får sätta någon annan i sitt ställe utan jordägarens samtycke.

Balken omtryckt 1971:1209.

 

Prop. 1984/85:111                                                   72

1.  Denna lag träder i kraft den 1 Juli 1985.

2.  I fråga om arrendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 10 kap. I § i sin äldre lydelse fram till den tidpunkt till vilken Jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet.

 

Prop. 1984/85:111                                                           73
Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll  .....................      I

Propositionens lagförslag .....................................      2

1. Lag om vissa bulvanförhållanden ........................      2

2. Lag om ändring ijordabalken   ............................      4

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1984

1    Inledning ........................................................      6

2    Allmän motivering   ..........................................      7

 

2.1   Allmänna utgångspunkter ..............................      7

2.2   Kringgående av förvärvslagstiftning................. .... 9

2.3  Kringgående av bestämmelser om hyra och arrende                 11

2.4  Koloniträdgårdsinnehavares rättsställning vid underarrende  14

2.5   Ikraftträdande ............................................ .. 16

 

3    Upprättade lagförslag ....................................... .. 16

4    Specialmotivering  ........................................... .. 16

 

4.1    Förslaget till lag om vissa bulvanförhållanden  ...    16

4.2    Förslaget till lag om ändring ijordabalken   ........ ... 27

 

5    Hemställan  ....................................................    32

6    Beslut   .........................................................    32

Utdrag av lagrådets protokoll den 13 december 1984 ... 33

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den lOjanuari 1985   .     47

Bilaga 1    Kommissionens sammanfattning     ......... ... 50

Bilaga 2    Kommissionens lagförslag ...................... ... 53

Bilaga 3    Förteckning över remissinstanserna   ....... ... 56

Bilaga 4    Sammanställning av remissyttrandena i vad avser 5-10 §§

i kommissionens förslag till bulvanlag ..........     57

BUaga 5    Hyresrältsutredningens förslag till ny lydelse av 12 kap.

48 § jordabalken   ..................................     64

BUaga 6    Artendelagskommitténs förslag till en ny paragraf, 8 kap.

19a §, ijordabalken   ...............................     65

Bilaga 7    Skrivelse till justitiedepartementet den 15 april 1982 från

Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar   .        66

Bilaga 8    Lagrådsremissens lagförslag ................... ... 69

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985