Prop. 1984/85:109

Regeringens proposition

1984/85:109

om effektivare delgivning;

beslutad den lOjanuari 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Domstolar och andra myndigheter har under senare år mött allt större svårigheter när det gäller att genomföra delgivning i mål och ärenden. Detta har medfört bl.a. försämrad service för enskilda rättssökande, ökade kostnader för det rättsliga förfarandet och svårigheter för myndigheterna att på ett rationellt sätt fullgöra sina arbetsuppgifter.

Mot den bakgrunden läggs i propositionen fram flera förslag i syfte att effektivisera delgivningsverksamheten i mål och ärenden hos domstolar och andra myndigheter. Förslagen går sammanfattningsvis ut pä att förbättra förutsättningarna för delgivning i enklare former, att skapa bättre möjligheter för myndigheterna att vid behov själva efterforska adresserna till dem som skall delges samt att underlätta fältarbetet för stämningsmännen.

Tyngdpunkten i propositionen ligger i att förbättra etfekUviteten hos de enklare delgivningsformerna. Men det föreslås också att myndigheterna får tillgång till effektivare medel när det gäller att komma till rätta med den som söker undandra sig delgivning. Beträffande sådana fall har ansetts att den enskildes intresse av skydd för sin personliga integritet i viss utsträckning bör få stå tillbaka för intresset av att domstolar och andra myndigheter kan fullgöra sina rättsvårdande uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

För att förbättra fömtsättningarna för delgivning i enklare former föreslås i propositionen att kraven på en sökande bör skärpas när det gäller att tillhandahålla uppgifter för deigivningsändamål om såväl egna som motpartens förhållanden. En ökad uppgiftsskyldighet föreslås också för sökandens motpart, vittnen m. fl. Vidare föreslås att domstolarna i viss utsträck-I Riksdagen I984I85. I saml. Nr 109

Prop. 1984/85:109 2

ning får möjlighel att avvisa en ansökan, om sökanden inle har lämnal föreskrivna uppgifier om molparten. Som yueriigare förulsällning för avvisning föresläs gälla all parien inle har efterkommii etl föreläggande om komplellering och alt del inle föreligger särskilda skäl mol avvisning. Del föreslås också alt de allmänna domstolarna får förelägga parter, vittnen m.n. all vid vite lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden av betydelse för delgivning.

För alt underlätta för myndighelerna att få tillgång lill uppgifter om enskilda som behövs för delgivning föreslås vissa ändringar i sekretesslagen (1980:100). Förslagel innebär alt en myndighet skall vara skyldig att på begäran av en annan myndighel lämna ul uppgifter om en enskilds adress, telefonnummer och arbelsplals oavsett om sekretess gäller för uppgiften hos den myndighel som innehar uppgiften. Undanlag från uppgiftsskyldighelen skall dock gälla för uppgift hos televerket om telefonnummer lill en enskilds boslad.

I samma syfte föreslås alt bl.a. fastighetsägare och arbetsgivare med vissa undantag skall vara skyldiga att på förtrågan av en siämningsman lämna vissa upplysningar om den som söks för delgivning. En arbetsgivare som vägrar att lämna uppgifter när han är skyldig att göra det eller som lämnar orikliga uppgifter skall kunna dömas lill böler.

Det föreslås också atl det I sekrelesslagen las in en beslämmelse om sekretess för integritelskänsliga uppgifier om enskilda som förekommer i delgivningsverksamhelen.

Vidare skall faslighelsägare m.fi. samt arbelsgivare vara skyldiga all medverka till atl siämningsman får tillträde till fasligheler och arbelsplalser för att genomföra delgivning. Det föreslås också aii siämningsman skall få räll lill lilllräde till enskill område som inle utgör bostad saml rätt att påkalla biträde av polismyndighet, om lilllräde vägras dem. Eli annat förslag är atl en domstol skall kunna beslula om alt husrannsakan skall få ske för atl söka efter den som skall delges en stämning i brottmål i de fall fängelse är stadgat för brottet.

I propositionen läggs också fram förslag om en ny delgivningsform. Det föreslås sålunda att en myndighet per telefon skall få överbringa innehållet i kallelser, meddelanden och andra handlingar av enkel beskaffenhet till den sökte.

De nya beslämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådel. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar; lagrådsremissen (s. 17), lagrådets yttrande (s. 76) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 84).

Den som vill ta del av samlliga skäl för lagförslagen måsle därför läsa alla tre texterna.

Prop. 1984/85:109 3

1 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428) dels alt 3 och 19 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas fem nya paragrafer, 26-30 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§'

Myndighel ombesörier delgivning genom all sända handlingen med poslen eller överlämna den med bud eller på annal sätl till den sökte, varvid som bevis all denne har mottagit försändelsen begäres delgivningskvilto eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om del finns anledning antaga att delgivningskvilto eller mottagningsbevis ej kommer atl lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får myndighet som regeringen beslämmer ombesörja att handlingen överlämnas Ull den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild postdelgiv-ning).

När det är lämpligl, får en myndighel delge kallelser, meddelanden och andra handlingar med enkelt innehåll genom all innehållet läses upp vid telefonsamtal med den sökte och handlingen därefter sänds till denne med posten (lele-fondelgivning). Sådan delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar, varigenom mål eller ärenden anhängiggörs.

Kan delgivning éy'ske enligt/öri- Kan delgivning inte ske enligt
ta eller andra stycket, får delgiv- försia — tredje styckena, får del
ning ske genom siämningsman eller givning ske genom stämningsman
annan, vars intyg enligt 24 S första eller annan, vars intyg enligt 24 §
stycket utgör fullt bevis om del- första stycket utgör fullt bevis om
givning (stämningsmannadelgiv- delgivning (stämningsmannadel-
ning). givning).

I fall som avses i 15 och 16 §S får delgivning ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning).

\9f Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning själv har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom till hända. Har den sökte kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha kommit honom till hända samma dag som den avhämtals på posten.

' Senaste lydelse 1978:768. - Senaste lydelse 1978:768.

Prop. 1984/85: 109 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förekommer vid särskild posldelgivning eller stämningsmannadelgiv-ning all den som sökes för delgivning vägrar alt laga emol handlingen, anses delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skeit

enligt 6 § andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eller 13 § genom au del enligt 3 S iredje stycket, 12 eller

blivit fullgjort somyii/fiAriiri där, 13 S genom att del blivit fullgjort

som jöreskrivs där,

enligt 15 S andra stycket sista punkten genom all handlingen lämnats i den köktes hemvist eller fästs på dörren till hans boslad,

enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens försia stycke.

26 §

En faslighelsägare, arrendalor eller innehavare av bosiadslägenhei är skyldig alt på begäran av en siämningsman eller annan som anges i 24 § försia eller andra Slyckel uppge om den som söks jör delgivning är bosatt på fasligheien eller i lägenhelen eller annars disponerar Ulrymme där. Med Jåstig-helsägare jämsiälls toinlrältsha-vare.

27 §

En arbelsgivare skall på begäran av en siämningsman eller annan som anges i 24 § jörsta eller andra stycket uppge om den som söks för delgivning är anställd hos honom samt, om så är fallet, upplysa om den söktes arbetstider, arbelsplals och om andra förhållanden som rör anställningen och kan underlätta delgivningen.

28 §

Vad som sägs i 26 och 27 §§ gäller inle i fråga om den som står i sådani förhållande lill den sökte som anges 136 kap. 3 § rättegångsbalken.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

För att verkställa delgivning har stämningsman. åklagare, polisman, kronofogde och exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet rätt all få tillträde tUl enskill område som inte utgör boslad.

Vägras annan än polisman dll-trade som han enligt försia styckel har rätt till. skall polismyndighet på begäran av honom lämna biträde. Polisman får. efter heslut av polis-mvndighci, .själv bereda sig lilllräde.

30 §

Den .som iipp.såtligen underlåter atl lämna uppgifter enligt 27 § eller lämnar orikliga uppgifier döms till böter, högst eltusen kronor.

Denna lag Iräder i kraft den I juli 1985.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels atl 28 kap. 2. 4 och 5 SS saml 33 kap. I § skall ha nedan angivna lydelse.

dels atl i 33 kap. skall införas tre nya paragrafer. 10 - 12 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap.
2§'
För eftersökande av den som För eftersökande av den som

skall gripas, anhållas eller häktas, skall gripas, anhållas eller häktas, hämlas till förhör eller till insläl- hämtas till förhör eller till inställelse vid rälten eller underkastas lelse vid rätten, delges stämning i kroppsvisitalion eller kroppsbe- brottmål eller underkastas kropps-siktning får husrannsakan företa- visitation eller kroppsbesiktning får gas hos honom, så ock hos annan, husrannsakan företas hos honom, om synneriig anledning förekom- så ock hos annan, om synneriig an-

' Senaste lydelse 1984: 388 (jfr 1984: 722).

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Kan husrannsakan antagas bliva av slor omfallning eller medföra synnerlig olägenhet för den. hos vilken åtgärden företages, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden icke vidtagas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan må av rätten upptagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet äge rätlen även på yrkande av målsägande så ock självmant upptaga fråga därom.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål skall alltid meddelas av rätlen. Kan / annat fall husrannsakan antas bli av slor omfallning eller medföra synneriig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas ulan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rälten la upp på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet/«r rätten även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan för delgivning uv stämning i hrottmål tas upp av rätten .självmant eller på yrkande av polismyndighet eller åklagaren.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

sonnummer och postadress. Vidare hör angivas parlens yrke och telefonnummer samt de övriga omständigheler. .som äro av betydelse för delgivning med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skola tmibudcts namn, postadress och telefonnummer angivas.

Stämningsansökan hör tillika in nehålla uppgifl å .svaranden i de hänseenden som sägs i andra stvckei.

Sker ändring i förhållande, .som part sålunda uppgivit, skall parlen utan dröjsmål annuila det till rätlen.

Föreslagen lydelse

om partens

1. yrke samt personnummer eller organisaiitmsnummer,

2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där parlen kan anträffas för delgivning genom siämningsman,

3. telefonnummer till bostaden
och arbetsplatsen, dock all num
mer avseende hemligt telefonabon
nemang behöver uppges endasl om
rätten begär det, samt

4. förhållanden i övrigf av bety
delse för delgivning med honom.

Förs partens lalan av siällföre-trödarc. skall motsvarande uppgifter lämnas öven om denne. Har parten vidtalat ett ombud att företräda honom, skall ombudets namn. postadress och telefonnummer anges.

En stämningsansökan skall dessutom innehålla uppgifl om enskild svarande i de hänseenden som anges i andra och Iredje styckena. UpPfii.ft om svarandens eller dennes ställföreträdares yrke. arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver lämnas endasl om uppgiften ulan särskild utredning är lillgängligför sökanden. Saknar svaranden känd adress, skall uppgifl lämnas om den ulredning som gjorls för att fastställa delta.

Begär en part atl elt vittne eller annan skall höras, är parlen i den utsträckning som anges i fjärde stycket skyldig atl lämna uppgifter beträffande denne.

Uppgifier som avses i försia -femte styckena skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till rällen. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgifl ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas lill rällen.

10 r

Uppfyller en stämningsansökan inte föreskrifterna i I § försia — fjärde styckena, skall sökanden föreläggas atl komplettera ansökningen, om inle brislen är av ringa betydelse för frågan om delgivning. Följs inle föreläggandel och är .saken sådan all förlikning därom är tillålen, får rätlen avvi.sa ansökningen, om del inle är oskäligt.

II .?■'

Den .som ulan all vara part .skall höras i en rättegång är skyldig att på begäran av rälten lämna uppgift om egna förhållanden i den utsträckning .som i fråga om part anges i I § andra och .sjätte styckena.

12 f

Den .som enligt I ell/jr II § skall lämna uppgifier om egna förhållanden får vid vite föreläggas atl fullgöra sin iippgiftsskytdighct.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Sökandens hemvist och postadress skola uppgivas. Göres ansökan muntligen, skall, / den mån det erfordras, uppteckning därav ske. Fullmakt för ombud erfordras ej, med mindre rätten finner fullmakt höra företes.

Föreslagen lydelse

En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökanden och om motpart, om sådan finns, i den utsträckning som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Görs ansökningen muntligen, skall den upptecknas, om det behövs. Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inle rätten anser an det bör ske.

Begär en pari atl ett vittne eller annan skall höras, är parten i den utsträckning som anges i 33 kap. I § fjärde styckel rättegångsbalken skyldig att lämna uppgifter beträffande denne.

Uppgifter som avses i Iredje och fjärde styckena skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till rätlen. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall del ulan dröjsmål anmälas till rätten.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

ren, skall uppgifl även lämnas om annan adress där han kan anträffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorls för att fastställa detta. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvist, telefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 S andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

Föreslagen lydelse

omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen gmndas och, då betalning enligt 1 § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

Ansökning om belalningsföreläg-gande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för delgivning med gäldenären, skall uppgift även lämnas om annan adress där han kan anträffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorts för atl fastställa delta. Vidare bör anges gäldenärens yrke. hemvist, telefonnummer och andra omsländigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange gmnden för fordringen och tiden för dess lillkomst samt de omsländigheter som betingar rättens behörig-hel, om denna inle framgår av vad som annars anförs.

Ansökning om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller munUigen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst saml de omständigheter som betingar rätlens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Prop. 1984/85:109 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §"

Upptages ansökningen, förelägge rätten gäldenären att, såframt han vill helt eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rätten bestämd tid efter det ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats, blivit honom delgiven, skriftligen hos rätten anmäla sitt bestridande vid påföljd att utmätning eljest må ske. Vid utsättande av tiden för anmälan av bestridande har rätten att taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Utan synneriiga skäl må tiden icke bestämmas längre än till två veckor.

Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostniid å målet, skall rätten i föreläggandel angiva vad i sådani hänseende skall, om bestridande ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning. Ersättningen utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Föreläggandet, som skall tecknas Föreläggandel, som skall tecknas

fl ena exemplaret av ansökningen, på det ena exemplaret av ansök-
skall tillika innehålla anmaning till ningen, skall Ullika innehålla an-
gäldenären att hos rätten anmäla maning lill gäldenären all lämna de
personnummer, hemvist, post- uppgifter om sig som avses i 33
adress och telefonnummer, såvida kap. I § första—tredje styckena räl-
tillförlitlig uppgifl härom icke före- tegångsbalken i den mån uppgif-
ligger. terna i ansökningen är ofullstän-

diga eller felaktiga. Rätten får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen

(1946:808)

Härigenom föreskrivs att 2 § lagsökningslagen (1946:808) i paragrafens lydelse enligt lagen (1984:660) om ändring i nämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'
Lagsökning skall göras skriftli- Lagsökning skall göras skriftli-

gen hos allmän underrätt. Ansök- gen hos allmän undertätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om ningen skall innehålla uppgifter om borgenärens namn, personnum- parterna i den utsträckning som

' Senaste lydelse 1981:848. ' Senaste lydelse 1984:660.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

mer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för delgivning med gäldenären, skall uppgift även lämnas om annan adress där han kan anträffas saml lians personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den ulredning som gjorls för att fastställa detta. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvist, telefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheler som beiingar räi-tens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt I § andra styckel söks ur fasl egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av förelagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller förelagshypotek har upplåtils.

Föreslagen lydelse

anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rätlens behörighet, om denna inle framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 S andra styckel söks ur fasl egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfatlas av förelagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller förelagshypotek har upplåtits.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

gift om hans namn, personnummer, yrke, postadress och telefonnummer. Handlingen skaU vara egenhändigt undertecknad av honom eller hans ombud.

Föreslagen lydelse

egenhändigt undertecknad av honom eller hans ombud. Den skall innehålla uppgift om hans

1. yrke samt personnummer eller organisationsnummer,

2. postadress och adress tiU arbelsplals saml I förekommande fall annan adress där han kan anträffas för delgivning genom stämnings-man,

3. telefonnummer lill bostaden
och arbetsplatsen, dock atl num
mer avseende hemligt telefonabon
nemang behöver uppges endasl om
rälten begär det, samt

4. förhållanden i övrigt av bety
delse för delgivning med honom.

Förs den enskildes talan av ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter lämnas även om denne. Har den enskilde vidtalat ett ombud all företräda honom, skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.

En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall dessutom innehålla uppgifter om enskild motpart, om sådan finns, i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena. Uppgift om motpartens eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver lämnas endasl om uppgiflen ulan särskild utredning är tUlgängtig för den enskilde. Saknar motparten känd adress, skall uppgift lämnas om den ulredning som gjorls för att faslslälla detla.

Uppgifier som avses i andra ~ fjärde slyckena skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas tiU rälten. Ändras någol av dessa förhållanden eller är en uppgifl ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas lill rätlen.

Prop. 1984/85:109 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sak, skall rätten förelägga sökanden     sak, skall rätten förelägga sökanden
eller klaganden att inom viss tid av-     eller klaganden att inom viss lid av
hjälpa bristen vid påföljd att hans     hjälpa bristen vid påföljd att hans
talan annars ej upplages till prov-     talan annars inle las upp lill pröv
ning,                                            ning. Detsamma gäller om hand
lingen inle uppfyller föreskrifierna i
3 §, såvida inle brislen är av ringa
betydelse förfrågan om delgivning.

Denna lag Iräder i kraft den I juli 1985.

7 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' dels atl 14 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels all i 7 kap. skall införas en ny paragraf, 26 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 26 §

Sekretess gäller i verksamhet som avser delgivning enligt delgivningslagen (1970:428) Jör uppgift om enskilds personliga Jörhållan-den, om det kan antas atl den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Ifråga om uppgijl i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

14 kap. 2§ Sekretess hindrar inie att uppgift i annat fall än som avses i I § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart räiisligl förfarande vid myndighelen mot någon rörande hans dellagande i verksamhelen vid en myndighel där uppgiften förekommer.

' Lagen omlryckt 1982: 1106. - Senasle lydelse 1984:316.

Prop. 1984/85:109 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte all uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver föamdersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte all uppgift om enskdds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas tUl en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Vad nu sagts gäller dock inte uppgift hos televerket om telefonnummer lill enskilds bostad, om den enskilde hos lekverket begärt atl abonnemanget skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket.

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sek- För uppgift som omfatlas av sek
retess enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap. retess enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap.

8 S första stycket, 9 eller 15 S eller 8 § första stycket, 9 eller 15 § eller

9 kap. 7 §, 8 § försia eller andra 9 kap. 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 S andra stycket gäl- stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i tredje ler vad som föreskrivs i fjärde styckel endast såvitt angår misstan- stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inle är före- ke om brolt för vilket inte är föreskrivel lindrigare straffan fängelse i skrivet lindrigare straffan fängelse i två år. Dock hindrar sekretess en- två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. I eller 4 § inle att uppgift ligt 7 kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott en- som angår misstanke om brolt enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken ligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet el- år lämnas till åklagannyndighet eller polismyndighet. ler polismyndighet.

Tredje stycket gäller inte uppgift Tredje och fjärde slyckena gäller

som omfattas av sekretess enligt inte uppgift som omfattas av sekre-
9 kap. 9 S försia stycket. tess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1985.

Uidrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-08

Närvarande: stalsminislern Palme, ordförande, och slalsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, Andersson, Boström, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om effektivare delgivning

1 Inledning

Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Ds Ju 1983:13) Effektivare delgivning. I promemorian föreslås olika åtgärder i syfte att effektivisera delgivningsverksamheten. Promemorian innehåller också en redogörelse för delgivningsverksamhetens organisation, olika delgivningsformer och särskilda problem i delgivningsverksamheten. Där finns också en redogörelse för tillgängliga upplysningskällor vid efterforskning av delgivningsadresser samt en redovisning av kostnaderna i delgivningsverksamheten och vissa statistiska uppgifter.

Promemorians författningsförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Promemorian har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetts av justiliekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket, rikspolisstyrelsen (RPS), kriminalvårdsstyrelsen, datainspektionen, riksskatteverket (RSV), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LÖN), socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, postverket, Göta hovrätt, kammarrätten i Sundsvall, Stockholms Ungsrätt, Göteborgs tingsrätt, Härnösands tingsrätt, länsrätten i Malmöhus län, poUsstyrelsen i Slockholms polisdistrikt, polisstyrelsen i Helsingborgs polisdistrikt, polisstyrelsen i Östersunds polisdistrikt, länsstyrelsen i Kalmar län, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Post- och Kreditbanken, Svenska Inkassoföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO),

2 Riksdagen I984I85. 1 saml. Nr 109

Prop. 1984/85:109 18

Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänsiemännens centralorganisa-lion (TCO).

RÅ har bifogal yttranden från överåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö saml från länsåklagarna i Södermanlands, Jönköpings och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från kronofogdemyndighelen i Kalmar distrikt och polisstyrelsen i Västerviks polisdistrikt. TCO har bifogal yttrande från Polisväsendets ijänstemannaför-ening avdelning 107.

Televerket har avgivit ett särskilt yttrande över ett i promemorian upplagd förslag Ull ändring i sekrelesslagen (1980; 100, omirycki I9i2: 1106).

En sammanslällning av remissyttrandena har uppräilals inom juslitiedepartementel och finns lillgänglig i lagsUftningsärendei (dnr 2270-83).

Jag avser nu alt la upp frågan vad som kan göras för all elTeklivisera delgivningsverksamhelen. En del av de ålgärder som enligi min uppfattning bör genomföras kräver riksdagens medverkan medan andra kan beslulas av regeringen eller av de myndigheler som skall ombesörja delgivning.

For all klargöra sambandet mellan de olika ålgärder som enligt min mening behovs för att förbättra effektiviielen i delgivningsverksamhelen och göra del möjligl för riksdagen alt sälla in de förslag, som den bör ta ställning lill. i ell vidare sammanhang kommer jag att i del följande redovisa hur jag limker mig också den del av reformen som bör beslulas av regeringen. Jag konmier även alt beröra vilka ålgärder jag anser bör vidtas av de myndigheler som skall ombesörja delgivning.

2 Nuvarande ordning

Delgivning innebär all en handling bevisligen lämnas lill någon som är behörig att ta emol den. För avsändaren är del ofta av slor vikl atl få vetskap om och kunna styrka atl handlingen verkligen har näli adressaten och när detta har skett. Delgivning kan l.ex. vara en förutsätining för all elt rättsligt förfarande skall kunna komma lill slånd eller för atl ett påböriat förfarande skall kunna forlsalta. Delgivning kan också vara en förulsättning för att en dom eller ett beslui skall kunna verkslällas eller för att en besvärstid eller en annan lidsfrist skall börja löpa.

Föreskrifter om hur delgivning skall gå lill finns i delgivningslagen (1970:428, DL) och delgivningsförordningen (1979: 101, DF). Vissa ylleriigare beslämmelser om delgivning finns i 33 kap. rättegångsbalken (RB). 1 DL ges bestämmelser om olika delgivningsmeloder, vem som skall sökas för delgivning, verkan av alt adressalen vägrar la emot delgivningshandlingen, när delgivning skall anses ha skett m.m. DL innehåller däremol inte några föreskrifter om i vilka fall delgivning skall ske. Sådana föreskrifter finns i stället i de lagar och andra författningar där krav på delgivning

Prop. 1984/85:109 19

förutsätts. Där kan också ges beslämmelser som avviker från DL, 1. ex. om aliernaiiva delgivningsmeloder eller om förbud alt använda vissa delgivningsformer.

En myndighet som skall delge en handling med någon skall normalt själv ombesöria delgivningen (2 § försia styckel DL). Detta kan ske på olika säll. Myndighelen kan sända handlingen med poslen eller överlämna den med bud eller på annat sätt till den som söks. Som bevis på alt denne har mottagit försändelsen avkrävs den sökte elt delgivningskvitlo eller elt mottagningsbevis. Denna form av delgivning kallas ordinär delgivning (3 S första stycket DL).

Om det finns anledning att anla alt delgivningskvilto eller mottagningsbevis inle kommer att lämnas eller inte kommer all erhållas i lid, får vissa myndigheler som regeringen har besläml ombesörja atl handlingen överlämnas till den som söks i särskild ordning genom postverkets försorg. Denna form kallas särskild posldelgivning (3 S andra styckel DL).

Kan delgivningen inte ske på något av de nu nämnda sätten, får den ske genom all myndigheten anlitar en siämningsman. Denne delger den som söks genom att överiämna handlingen till denne och utfärda ett intyg om della. Denna form kallas siämningsmannadelgivning (3 § tredje styckel DL).

I vissa fall sker delgivning genom kungörelse (3 § fjärde stycket DL). En särskild form av kungörelsedelgivning är s.k. spikning. Denna form får användas när varken den sökte eller någon som handlingen kan lämnas till enligt 12 S DL (s. k. surrogatdelgivning) påiräffas i den söktes hemvist och del inie går att få reda på var han uppehåller sig. En ytteriigare förutsättning är all del finns anledning att anla att den sökle har avvikil eller håller sig undan på annat sätt. Spikning innebär atl handlingen i slutet kuvert lämnas i den söktes hemvist eller, om detta inte kan ske, fästs på dörren till hans bostad (15 § andra stycket DL).

Belräffande innehållet i övrigt i gällande rätt och delgivningsverksamhetens organisation får jag hänvisa till departementspromemorian.

3 Allmän motivering 3.1 Reformbehovet

DL lillkom år 1970. Sedan dess har den setts över flera gånger. De senaste ändringarna i DL irädde i kraft den 1 juli 1979. Syftet med översynerna kan sammanfattningsvis sägas ha varit att förbilliga och effektivisera delgivningsförfarandet. 1 departementspromemorian framhålls emellerfid all belydande problem kvarslår olösta inom delgivningsverksamheten och all effektiviteten i verksamhelen fortfarande är otillfredsställande.

Så gott som samtliga remissinstanser bekräftar den bedömning av svårighelerna i delgivningsverksamhelen som har gjorts i promemorian. Från

Prop. 1984/85:109 20

flera håll understryks all delgivningssvårigheierna - särskil: i siorsiads-områdena - numera har fått en sådan omfattning att de har blivit elt allvarligt problem i myndighelernas verksamhel. Också på mindre orler finns problem även om de inie är lika uttalade som i storstäderna. Bland remissinslanserna är det flera myndigheter som uppger att en inte obetydlig del av arbelel vid myndighelen måste ägnas ål delgivningsfrågoroch all svårighelen att genomföra delgivning minskar effektivilen i myndighetens verksamhel. De flesla remissinslanserna är ense om att del är nödvändigl all effeklivisera delgivningsverksamheten och hälsar med Ullfredsslällelse flertalel av de förslag som läggs fram i promemorian.

För min del vill jag starki understryka belydelsen av all delgivningsverksamhelen fungerar effektivt. År della inle fallel försvåras en ralionell planering av myndighelens verksamhel och elt eflekliv ulnylljande av tillgängliga resurser. När det gäller l.ex. domslolarna leder misslyckade delgivningsförsök inle sällan lill all en förhandling måsle siällas in vilkel i sin tur medför svårigheter för domstolspersonalen, åklagare, advokater m.fl. som har infunnit sig att utnyttja den spilltid som uppkommer. En annan effekl är atl det i mänga fall uppstår en påtaglig disproportion mellan den lid som behövs för den egenlliga handläggningen och den lid som myndigheten måsle ägna ål olika delgivningsproblem. Exempel på della kan hämlas från den summariska betalningsprocessen men också från andra områden.

För enskilda medför en inelTekliv delgivningsverksamhet negaliva konsekvenser framför alll genom all handläggningsiiderna blir långa. 1 l.ex. civilrätlsliga tvister löper enskilda risk att göra rättslorlusiei på grund av all elt långsamt rättegångsförfarande lämnar slora möjligheter för gäldenärer och andra att undandra egendom eller att vidta andra ålgärder för all sabotera en kommande verkslällighei. Genom att undandra sig delgivning kan en gäldenär också skaffa sig förlängd kredittid eller förhindra eller fördröja beslut om kredilspärr e. d. och under liden ytterligare försämra sin ekonomiska situation lill men för borgenärerna.

När del gäller brottmålen är det vidare, som framhålls i promemorian, från kriminalpolitisk synpunkl olillfredsslällande all handläggningen av målen drar ut på liden. Brisler i delgivningssystemei försvårar samhällets möjligheter att utreda bro». Inte minst vid ekonomiska brott ingår det ofta som ett led i verksamheten att den misstänkte genom att undandra sig delgivning förhindrar eller försvårar myndigheternas utredningsarbete.

Jag delar den av många remissinslanser framförda uppfattningen alt effektiviteten i delgivningsverksamheten behöver förbättras. För detta talar även intresset av att man - inte minsl i nuvarande samhällsekonomiska läge - tar till vara de möjligheter som finns att effeklivisera myndighetemas verksamhet. Genom en effektivare delgivningsverksamhet bör man kunna uppnå rationaliseringsvinster lill gagn för både samhället och enskilda.

Prop. 1984/85:109 21

3.2 Inriktningen av reformen

3.2.1 Allmänl

De åtgärder som föreslås i promemorian kan sammanfattningsvis sägas vara inriktade på atl förbättra förutsättningarna för delgivning i enklare former, atl skapa bällre möjligheter för myndigheterna atl själva efterforska nya delgivningsadresser saml atl underiätta fältarbetet för släm-ningsmännen. Ålgärder föreslås också för all förbättra samarbelel mellan myndigheler när del gäller att genomföra delgivning.

Tanken bakom förslagel är att man genom att öka effektiviteten hos de enklare delgivningsformerna skall kunna minska tillströmningen av ärenden lill den mer tidsödande och koslnadskriivande stämningsmannadelgiv-ningen. Därigenom skulle delgivningsliderna kunna förkortas väsenlligl samiidigi som resurserna inom slämningsmannaverksamhelen skulle kunna koncenlreras lill de svårare delgivningsfallen.

De flesla remissinslanserna har ställl sig bakom den föreslagna inriktningen av reformen. Många av dem understryker vikten av atl inlegritels-aspeklerna beaklas vid ulformningen av nya beslämmelser. Några remissinslanser påpekar all den skyldighet som enligt förslaget bör åligga myndighelerna att själva efterforska nya delgivningsadresser medför behov av personalförslärkningar. Del ifrågasätts därför om inle åtskilligt mera skulle slå all vinna om man i slället förslärkle de s. k. delgivningscentralerna och läl dessa svara för konlrollen av adressuppgifter och efterforskningen av nya delgivningsadresser.

Flera av de förslag som las upp i promemorian innebär att myndighelerna får lillgång till effektivare meloder än nu för efterforskning av och delgivning med den som inte frivilligt medverkar till delgivning.

Som flera remissinslanser har påpekat måsle man vid utformningen av nya regler på området ta hänsyn till den enskildes intresse av skydd för sin personliga integritet. Samtidigt måsle man beakla att en väl fungerande delgivningsverksamhet har slor beiydelse för samhällets förmåga att tillgodose enskilda rällssökandes krav på effektivitet i förvaltning och rättskipning. Som jag nyss har berört leder elt utdraget delgivningsförfarande ofta lill rättsföriuster för enskilda. Del kan också leda till all rättsläget i för den enskilde mycket vikliga frågor hålls svävande under lång lid. Åven samhällels förm.åga atl bekämpa brollsiighel i olika former minskas. I viss ulslräckning måsle därför inlressel av skydd för den personliga inlegrilelen få vika för intresset av att domstolar och andra myndigheter kan fullgöra sina rätlsvårdande uppgifier på elt tillfredsställande säll.

För min del har jag kommit lill den uppfattningen alt flertalet av promemorieförslagen innefallar en rimlig avvägning mellan de olika inlressen som berörs. På några punkler anser jag dock alt man av hänsyn till den enskildes personliga inlegritel inle bör följa promemorieförslagen fulll ul.

Jag vill också särskili framhålla all tyngdpunkten i förslaget ligger i atl

Prop. 1984/85:109 22

förbättra effektiviteten när det gäller de enklare delgivningsformerna. För att man skall kunna minska användningen av siämningsmannadelgivning krävs att den enskilde medverkar lill delgivning i enklare former. Gör han inte det, måsle samhällel ha tillgång till effektiva metoder för t.ex. efterforskning av den sökte så all delgivning ändå kan genomföras. All delgivning kan ske även i sådana fall är - sett i elt slörre perspekliv - en fråga om all upprätthålla kravel på likhet inför lagen. Den som försöker sabolera del rättsliga förfarandel bör ju inte komma i ett bättre läge än den som lojalt underkastar sig de regler som gäller.

När del gäller ansvaret för efterforskningsarbelet vill jag erinra om atl redan nuvarande beslämmelser innebär att det i försia hand åligger myndigheten att själv ombesörja delgivning och att siämningsmannadelgivning skall reserveras för mera kvalificerade delgivningsfall. Från effektiviiels-synpunkl framsiår det som en lämplig ordning all myndighelerna själva prövar de möjligheter som finns all genomföra delgivning innan man lar i anspråk den mera tidsödande och kostnadskrävande stämningsmannadel-givningen. De förslag som jag kommer alt lägga fram i del följande -framför allt förslagel om skärpning av parternas skyldighet att tillhandahålla uppgifier för deigivningsändamål - bör kunna leda lill väsenlligl förbättrade möjligheter all genomföra delgivning i ordinär form och därigenom skapa förulsättningar för myndigheterna all utan personalförslärkningar ägna mera lid ål besvärliga delgivningsfall. Jag förordar därför alt man följer den i promemorian föreslagna inriktningen av reformen.

3.2.2 Parternas ansvar för delgivningen

Till grund för DL ligger bl.a. principen all det ankommer på den handläggande myndighelen att ombesörja delgivning och att .samhället skall svara för delgivningskostnaderna. Förekommande beslämmelser om vilka uppgifter en inlaga skall innehålla beträffande den som skall delges är oenhetliga och tillgodoser inte alltid behovel av uppgifier för deigivningsändamål. Några särskilda krav slälls i allmänhet inte på sökanden, vare sig denne är en myndighet eller en enskild, att de uppgifter som lämnas beträffande den som skall delges är fullständiga och akluella. Inte heller ställs det några krav på den som skall delges när det gäller dennes medverkan till att delgivning kan genomföras.

I promemorian föreslås dels att sökanden skall vara skyldig atl ge myndighelen ett fylligare underiag för delgivning än nu, dels atl den sökle i viss utsträckning skall vara skyldig att medverka till delgivning. Vidare föreslås att det införs en särskild avgift som sanktion för de fall sökanden resp. den sökte inte fullgör sina skyldigheler i

Förslaget om att sökanden bör åläggas en ökad uppgiftsskyldighel har vunnit gehör hos de flesta remissinstanserna. Flera av dem ställer sig också bakom kravet att den sökte bör vara skyldig all medverka lill

Prop. 1984/85:109 23

delgivning. Den föreslagna sanklionen har dock kritiserats av många remissinslanser.

Som jag ser det är det nödvändigt att ansvaret för delgivningen fördelas på elt bättre sätl än nu mellan myndigheterna resp. sökanden och den som skall delges. Liksom hillills bör det åligga myndigheterna alt ombesöria delgivning men större krav måste ställas på parternas medverkan när det gäller atl tillhandahålla de uppgifter som behövs för ändamålet.

Till en början anser jag atl parternas skyldighet atl lämna uppgifter om egna förhållanden av betydelse för delgivning bör skärpas. Vidare bör skyldighelen omfatta fler uppgifter än nu. Eftersom en pari i allmiinhel själv har den bäsia kunskapen om hur han enklasl och billigast kan nås för delgivning är det naturiigl all han bör vara skyldig att uppge det till myndigheten.

Som föreslås i promemorian och som har godtagits av flertalel remissinstanser bör ökade krav ställas också på sökanden när del gäller alt tillhandahålla uppgifter om molparten.

I prop. 1981/82:134 om ändring i lagsökningslagen m. m. uttalade dåvarande departementschefen all det i första hand borde ankomma på borgenärerna atl tillhandahålla sådana uppgifter om gäldenären all denne kunde delges. Endast j de fall borgenären inte kunde få fram dessa uppgifier borde domslolarna vara skyldiga all ta på sig del många gånger avsevärda arbele som är förenat med efterforskning av nya adresser. Del framhölls också all ell ökal krav på borgenärerna när del gäller all tillhandahålla olika uppgifter på sikl kan medföra en noggrannare konlroll av gäldenärens idenlilet och bostadsförhållanden m.m. i samband med kreditgivning. vilkel ansågs vara värdefullt i flera avseenden. Uttalandet föranledde ingen erinran vid riksdagsbehandlingen av propositionen (JuU 1981/82:316, rskr .•iO).

Enligt min mening bör samma princip gälla även i andra fall än i fråga om mål som handläggs enligi l.igsökningslagen. Åven i dessa fall har sökanden i allmänhel bällre förulsällningar än den handlägggande myndighelen all Ullhandahålla sådana uppgifier.

Med stöd av regeringens bemyndigande har jag nyligen tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté som skall ulreda användningen av personnummer i samhällel, både inom den offenlliga och den enskilda sekiorn. Enligi sina direkliv (Dir 1984:27) skall kommittén kartlägga den nuvarande användningen och belysa de fördelar och nackdelar som är förenade med bruket av personnummer. Kommiltén skall bl.a. granska om användningen av personnummer kan medföra otillbörligt intrång i den personliga integriteten och vid behov föreslå de begränsningar i bruket av personnummer som kan anses påkallade.

Promemorieförslagel om en ökad uppgiftsskyldighel för parterna innebär en viss utvidgning av användningen av personnummer i mål och ärenden som handläggs av de allmänna domstolarna eller förvallningsdom-

Prop. 1984/85:109 24

stolarna. Med hänsyn lill behovel av all komma Ull rälla med de problem som numera föreligger på delgivningsområdel anser jag all resullalel av kommitténs arbele inle bör avvaktas innan man lar slällning lill del nu aktuella förslaget.

Som jag nämnde nyss har tillgången lill personnummer slor betydelse för både efterforskningsarbelet och identifikationen av parterna. Jag kan inte finna att en vidgad uppgiftsskyldighel för parterna i mål eller ärenden såvitt gäller personnummer utgör ett otillböriigt intrång i den personliga integriteten eller i övrigl innebär några nämnvärda olägenheter för parterna. Jag förordar alltså att promemorieförslagel genomförs även vad avser skyldighet att lämna uppgift om personnummer. Självfallel kan denna liksom andra liknande frågor som berör användningen av personnummer tänkas komma i elt annal läge när resullalel av den nya kommitléns arbete föreligger.

Sammanfattningsvis anser jag atl del nu bör slås fasi atl parterna är skyldiga att lämna sådana uppgifier om sig själva att de snabbt och enkelt kan delges saml att en sökande i princip bör vara skyldig att också lämna sådana uppgifter om motparten. Som en av remissinstanserna har föreslagit bör även den som åberopar förhör med etl vittne eller begär att någon annan skall kallas till en förhandling eller ett sammanträde vara skyldig att lämna motsvarande uppgifter om denne. Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Den söktes villighet att medverka lill delgivning har naiiurliglvis en mycket stor betydelse för effektiviielen i delgivningsverksamhelen. Flera remissinslanser bekräftar atl det under senare år har skell en märkbar försämring i detta hänseende. Av skäl som jag återkommer till i del följande anser jag emellertid inle att man nu bör införa en lagsladgad skyldighet för den sökte alt medverka till delgivning. Däremol bör man öka skyldigheten för den som har anträffats för delgivning all lämna uppgifier om egna förhållanden av betydelse för fortsatt delgivning.

Jag delar också de betänkligheter som har förls fram mol förslaget om att införa en särskild avgift som en sanktion i delgivningssammmanhang och kommer därför inte att lägga fram något sådani förslag. Däremol anser jag att det bör vara en framkomlig väg atl man i viss ulslräckning vidgar möjligheterna till avvisning i de fall delgivning inte kan ske lill följd av atl föreskrivna uppgifter om den sökte inte lämnas. 1 fråga om parternas skyldighet att lämna uppgifter om egna förhållanden ämnar jag föreslå att vite införs som sanktion.

3.2.3 Effektivare delgivningsmeloder

Enligt nuvarande delgivningslagstiftning skall delgivning i första hand ske med posten. I promemorian föreslås atl delgivning i enklare fall också skall kunna ske per telefon. Förslagel har tillstyrkts av de flesta remissin-

Prop. 1984/85:109 25

stanserna. Åven jag anser alt det bör genomföras och kommer i det följande att lägga fram ett sådant förslag.

En fömtsättning för att telefon skall kunna användas för att genomföra eller påskynda delgivning är naturiigtvis att myndigheten har tillgång till det lelefonnummmer på vilkel den sökle är anträffbar under dagtid. Med hänsyn till att en stor del av befolkningen förvärvsarbetar är det nödvändigt att parternas uppgiftsskyldighet får omfatta även uppgift om telefonnummer lill arbetsplatsen.

I promemorian understryks vikten av att samhällel har tillgång till effektiva delgivningsmeloder i de fall då den sökte inte vill medverka till delgivning. Jag delar den uppfattningen. Av lätl insedda skäl kan man inte låta t.ex. den söktes inställning till humvida etl krav som riktas mol honom är gmndat eller ej få inverka på möjligheterna till delgivning med honom. Syftet med det rättsliga förfarandel som inletts är ju normalt just att få sådana frågor prövade.

1 likhet med många remissinstanser anser jag atl samhällets och enskildas intresse av att myndighetens handläggning av ett mål eller ärende kan ske snabbt och till låga kostnader har sådan tyngd att den som inle vill medverka till delgivning i enklare former får ta konsekvenserna av detta. Han bör alltså få finna sig i det obehag som det kan innebära t.ex. alt delgivning sker genom stämningsman på hans arbetsplats eller att stämningsmannen kontaktar anhöriga eller grannar för all få fram erforderliga uppgifter för delgivning. Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

För atl effektivisera delgivningsverksamhelen föreslås i promemorian atl arbetsgivare och fastighetsägare åläggs skyldighel att medverka till att siämningsman får tillträde lill lokaler som inte ulgör bosläder för att genomföra delgivning. Även delta förslag har fått etl posilivi mottagande av de flesta remissinstanserna. Också jag anser atl del bör genomföras. Jag kommer alt behandla förslaget närmare i avsnitt 3.3.6.

F.n. saknar myndighelerna möjlighel att tillgripa rättsliga tvångsmedel för att genomföra delgivning. Att mer generellt öppna möjlighet atl använda tvångsmedel för del ändamålet bör enligt min mening inle komma i fråga. I en situation, nämligen när det gäller delgivning av stämning i brottmål, kan emellertid övervägas atl ge möjlighet atl använda tvång. 1 promemorian framhålls att avsaknaden av möjlighelen till tvångsåtgärder för att delge stämning i brottmål kan leda till att brottet preskriberas eller till alt del rättsliga förfarandel inte kan fortsättas. Det föreslås därför alt man bör införa möjlighel till husrannsakan för atl genomföra delgivning av stämning i brottmål i de fall då varje annan möjlighet har prövats utan framgång eller på goda grunder bedöms utsiktslös.

Förslagel har godlagils av de flesla remissinslanserna. Också jag kan anslula mig lill det. Jag kommer att behandla förslaget närmare i avsnitt 3.3.6.

Prop. 1984/85:109 26

3.2.4 Upplysningskällor

En effektiv delgivningsverksamhet förutsätter tillgång till olika uppgifter som behövs för delgivning. Av intresse är främst de uppgifter om bostadsadress som finns inom folkbokföringen eller härrör från den. 1 promemorian framhålls att dessa uppgifter i många fall inle är tillräckliga för alt delgivning skall kunna genomföras ulan måsle kompletteras med uppgifter från annat häll.

Genom ändringar i sekretesslagstiftningen år 1982 har enskilda fått möjlighet att erhålla adressuppgifter från poslverkel. Vidare har vissa myndigheter - däribland domstolar och polismyndigheter - fåll möjlighet atl erhålla uppgift om huruvida en person som söks för delgivning vistas i en instiluUon inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.

Enligt promemorian tillgodoser de genomförda ändringarna inte fulll ut kravel på effektivitet i delgivningsverksamheten. Intresset av att delgivning kan ske väger så tungt all uppgifier bör få lämnas ul Ull en annan myndighet för deigivningsändamål i slörre utsträckning än nu. Del föreslås därför alt nuvarande sekretessbestämmelser ändras så atl en myndighel allUd skall vara skyldig att på begäran av en annan myndighet lämna ul uppgifter som behövs för delgivning och som myndighelen har tillgång till.

De flesla remissinstanserna har godtagit förslagel. Även jag förordar all det genomförs. Jag återkommer till det i del följande. I samband därmed kommer jag också att la upp frågan om huruvida sekretess bör gälla för uppgifier inom stämningsmannaverksamheten.

Arbelsgivare och fastighetsägare är vikliga upplysningskällor i delgivningsverksamhelen. I promemorian har föreslagits atl det bör införas en lagsladgad skyldighel för dem att medverka i delgivningsarbetet genom att vid förfrågan lämna upplysningar om den som söks för delgivning.

Förslaget har godtagits av de flesta remissinstanserna. Åven jag anser att del bör genomföras. Jag återkommer till del i avsnitt 3.3.5.

3.2.5 Avskaffande av kravet på delgivning i vissa fall

I promemorian tas också upp möjlighelen till att avskaffa kravel på delgivning i vissa fall. Det framhålls atl det är angelägel att antalet fall. då delgivning krävs, bringas ned till så låg nivå som rättssäkerheten medger. Härigenom kan antalet delgivningar minskas och samhällets delgivningsre-surser koncentreras till de fall då viktiga rättssäkerhetsintressen motiverar kravet på delgivning.

Flera remissinstanser har understrukit behovet av att del i samband med författningsändringar på olika områden noggrant övervägs i vilken mån krav på delgivning bör kvarstå eller uppställas. Några av dem ifrågasätter om man inte redan i detla lagstiftningsärende belräffande vissa fall skulle kunna släppa kravet på delgivning, t.ex. i fråga om utslag i lagsökningsmål.

För egen del anser jag att del är angelägel atl föreskrifter om delgivning

Prop. 1984/85:109 27

med hänsyn till kostnader, lidsutdräkt och merarbete för myndigheterna som en sådan åtgärd medför begränsas lill de fall där del är påkallal av rättssäkerhetsskäl. Som framhålls i promemorian bör en översyn av gällande bestämmelser i sådant hänseende ske områdesvis i samband med all ändringar av andra skäl görs i de författningar som innehåller bestämmelser om delgivning. En sådan översyn faller emellertid utanför ramen för den reform som jag nu förordar.

3.2.6 Ålgärder som kan beslutas av regeringen eller annan myndighet

Allmänt

De ändringsförslag som jag hittills har berört är av sådan art all de kräver riksdagens medverkan. I del följande kommer jag all ta upp-vissa ytteriigare åtgärder av betydelse för effektiviteten i delgivningsverksamheten som kan beslutas av regeringen eller av de myndigheter som skall ombesöria delgivning.

1 promemorian understryks alt en reform av delgivningsverksamheten också bör inriktas på att effektivisera stämningsmännens verksamhel. Del framhålls all förenklade arbetsrutiner, mindre arbetsmängd och enklare samarbetsformer utgör vikliga inslag i en sådan reform av slämningsmannaverksamhelen. Vidare bör möjligheterna att använda tekniska hjälpmedel för diarieföring, registerhållning och informalionssökning las lill vara, särskilt vid delgivningscentralerna.

Del framhålls också alt bättre förulsättningar måste skapas för ett samarbete mellan de uppdragsgivande myndighelerna och slämningsmännen när del gäller all genomföra delgivning. Framför alll är del vikligt att det dubbelarbete som nu ofta äger rum för alt efterforska delgivningsadresser begränsas genom att slämningsmännen underrättas om vilka ålgärder myndighelen har vidlagil för att genomföra delgivning. Stämningsmännen bör också i större utsträckning än nu få del av de uppgifier om den sökle som myndighelen har lillgång lill och som kan underiätta delgivning. Vidare är det angeläget att slämningsmannaverksamhelen samordnas när del gäller utbildning, arbetsrutiner m. m. och atl verksamhelen följs upp kontinuerligt.

Åven dessa förslag har fått etl positivt mottagande hos de flesla remissinstanserna.

För egen del får jag anföra följande.

Minskning av anlalel uppdrag hos slämningsmännen

En förulsällning för att slämningsmannaverksamhelen skall kunna göras effektivare är atl antalet delgivningsuppdrag som skall ulföras av siämningsman kan minskas. Som jag har nämnt i det föregående bör siämningsmannadelgivning begränsas lill de svårare delgivningsfallen. De resurser som frigörs genom all anlalel stämningsmannauppdrag minskas bör användas lill ett mer kvalificerat eflerforskningsarbete i dessa fall. Detla bör i sin

Prop. 1984/85:109 28

tur kunna leda till alt delgivning kan genomföras i betydligt slörre antal sådana fall än f. n.

En minskning av antalet stämningsmannauppdrag fömtsätter alt den myndighet som skall ombesöria delgivningen effektiviserar sin egen delgivningsverksamhet och inte - som nu ofta är fallel - mtinmässigt överiämnar delgivningsärenden till stämningsman efter etl eller annal försök med ordinär delgivning. Som framhålls i promemorian bör utgångspunkten vara den alt den handläggande myndighelen själv vidlar rimliga ålgärder för alt genomföra delgivning och atl siämningsmannadelgivning i princip reserveras för de svårare delgivningsfallen, t. ex. sådana fall där den sökte mera systematiskt söker sabotera delgivningsförsök eller där arbetet med alt få fram uppgift om var delgivning kan ske är tidsödande eller kräver särskilda åtgärder.

Gällande bestämmelser innebär atl delgivning i första band skall ske genom ordinär delgivning eller, om det finns anledning att anta alt delgivningskvilto eller mottagningsbevis inte kommer att lämnas eller inte kommer att erhållas i lid, genom särskild posldelgivning (gäller endast vissa myndigheter). Försl när del har konstaterats att delgivning inle kan ske genom myndighelens egen försorg, får siämningsmannadelgivning användas (jfr 3 S tredje styckel DL).

Nuvarande ordning infördes genom ändringar i DL, vilka trädde i krafl den I juli 1979. Syftet med ändringarna var att en ökad satsning skulle ske på de enkla och billiga ordinära delgivningsformerna saml att en större restriklivitet skulle iakttas i fråga om användningen av siämningsmannadelgivning (prop. 1978:79: II s. 17 och 28). I propositionen anförde den dåvarande departementschefen (s. 29 f) atl siämningsmannadelgivning bör Ullgripas endast i kvalificerade fall. Det framhölls också i propositionen all siämningsmannadelgivning aldrig får väljas slentrianmässigt utian bör föregås av en prövning av behovel i det enskilda fallel.

Eftersom det redan enligt nuvarande bestämmelser åligger domstolar och andra myndigheler att själva försöka delge innan uppdrages lämnas lill stämningsman anser jag inte atl det behövs någon ytteriigare skärpning av fömtsättningarna för atl siämningsmannadelgivning skall få användas. Men jag vill erinra om atl del i myndigheternas åliggande ingår inle bara alt sända ut handlingarna med ordinär delgivning eller särskild posldelgivning utan också atl kontrollera att handlingarna sänds lill rätt adress. Etl minimikrav är att domstolen eller myndigheten - om delgivningsförsändelsen kommer i retur outlösl eller delgivningskvitlol inle kommer in inom rimlig Ud - kontrollerar adressuppgiften hos någon adresskälla (mantalsregister, postverket, SPAR eller pastorsämbete) samt försöker nå der eftersökte per telefon i bostaden eller på arbetsplatsen.

När det gäller frågan om vilka arbetsrutiner som kan vara lämpliga för att åsladkomma ell bällre resultat vid ordinär delgivning får jag hänvisa till vad som anförs under avsnitt 8.5.2 i promemorian.

Prop. 1984/85:109 29

I sammanhanget vill jag understryka vikten av atl den personal hos myndighelerna som sysslar med delgivningsfrågor får information om de arbetsrutiner som bör användas i delgivningsverksamhelen. Eflersom huvuddelen av delgivningarna förekommer inom domstolarnas verksamhetsområde kan det vara lämpligt all domstolsverket i samarbeie med andra berörda centralmyndigheter utarbetar en mer ingående information lill ledning för den personal som sysslar med delgivningsfrågor.

Del är också vikligt all handläggningen av delgivningsfrågor inom en myndighel sker på ell raiionelli sätt. Som föreslås i promemorian kan det hos myndigheter som i någon nämnvärd ulslräckning delger handlingar vara lämpligt att huvudansvaret för delgivningsverksamhelen läggs på en särskilt utsedd befattningshavare. Denne bör bl.a. fortlöpande övervaka delgivningsarbetet, handleda den personal som sysslar med delgivning, handlägga svårare delgivningsfrågor saml se lill all samarbelel i delgivningsfrågor mellan myndighelen och andra myndigheter och ingivare fungerar effektivt.

Av Slor beiydelse för slämningsmannens verksamhel är all han får tillgång lill alla uppgifter av betydelse för delgivningen. 1 promemorian framhålls alt del underlag för delgivning som uppdragsgivarna f. n. lämnar till slämningsmännen ofta är alltför magert. Jag kommer senare all föreslå regeringen all det i DF las in en beslämmelse som ålägger uppdragsmyn-digheien atl lämna del underlag som den har tillgängligt.

Informationsutbytet i delgivningsärenden

För alt undvika all del sker ett dubbelarbete i delgivningsärenden föreslås i promemorian alt den handläggande myndighelen dokumenterar vilka efterforskningsålgärder som den har vidlagil. En sådan dokumenlalion är till hjälp för planeringen av myndighetens fortsalla eflerforskningsarbete när ett delgivningsförsök har misslyckats men framför alll för stämningsmannen i de fall ett ärende överiämnas för siämningsmannadelgivning. Del föreslås atl dokumentationen görs på en för ändamålet framtagen blankett som vidarebefordras lill slämningsmännen. Denne bör i sin lur på blankellen ange vilka efterforskningsålgärder han själv har vidlagil. Blankellen bör vara uiformad på ett sådani sätl all den även kan användas som underlag för prövning av frågan huruvida delgivning genom kungörelse eller s. k. spikning skall ske. Vidare föreslås ati man för alt öka akiualite-len och tillföriitligheten hos uppgiflerna i folkbokföringen bör ta lill vara den informalion om ny bosällningsadress som kan erhållas vid siämningsmannadelgivning och återföra den Ull folkbokföringen. Visar del sig vid delgivningsUllfällei alt den sökle har byti bostadsadress, bör slämningsmännen underrätta vederbörande pasiorsämbeie om förhållandel, exempelvis genom all översända en kopia av den blankett som nyss har föreslagits.

Också dessa förslag har vunnit gehör hos remissinslanserna. Åven jag

Prop. 1984/85:109 30

förordar att de genomförs. Som RPS har anförl bör skyldighelen att underrätta vederbörande folkbokföringsmyndighel om ändrad bostadsadress inte ankomma på den enskilde slämningsmännen utan på polismyndigheten eller den uppdragsgivande myndighelen. Vidare bör sådana uppgifier ses som etl underlag för en eventuell utredning om rätt kyrkobokföringsorl som del enligt folkbokföringsförordningen (1967; 198) ankommer på folkbokföringsmyndigheten atl utföra. Bestämmelser i ämnet kan införas utan all resultatet av den nu pågående utredningen (Fi 1983:04) om förbättrad folkbokföring m. m. avvaktas. Bestämmelserna bör las in i DF.

Förordnande som siämningsman

Polismyndigheterna förordnar stämningsmän till det antal som behövs i varie polisdistrikt (23 § DL). När en polismyndighet anlitas för siämningsmannadelgivning utförs delgivningen av en stämningsman som är förordnad av den polismyndighet till vilken handlingarna har sänts. I vissa fall får även en polisman anlitas (7 S DF).

Beslämmelserna anses innebära atl den som har förordnals av en viss polismyndighet är behörig all vara stämningsman endast inom den polismyndighetens distrikt. Vissa stämningsmän har emellerlid förordnals som stämningsmän inle bara av den egna polismyndigheten ulan även av angränsande dislrikls polismyndigheter. Syftet med detla är alt möjliggöra alt stämningsmännen fullföljer ett delgivningsuppdrag även om det visar sig atl delgivningen måste genomföras utanför del egna polisdistriktet. RPS har i sina anvisningar för förfarandet vid delgivning genom siämningsman rekommenderat atl stämningsmän i storsladsområdena förordnas som stämningsmän även i angränsande polisdistrikt.

Normall arbeiar emellertid en stämningsman endast inom del egna polisdistriktet. Om del visar sig under uppdragels utförande all den som söks för delgivning inle finns i dislriklel men kan antas finnas på en adress i annal dislrikl, ålersänder flera polisdislrikl delgivningshandlingarna med hindersbevis lill uppdragsgivaren. På hindersbevisel anlecknas den nya adressuppgiften. Del får sedan bli uppdragsgivarens sak all sända ell nyll delgivningsuppdrag Ull det polisdistrikt som har hand om delgivningar på den nya adressen.

En del polisdistrikt använder en annan melod i dessa fall. Polisdistriktet sänder över delgivningshandlingarna till del distrikt som sköter delgivningarna på den nya adressen och underrättar uppdragsgivaren om översändandet.

I promemorian föreslås all slämningsmannaförordnanden bör ge behö-righei all ulföra siämningsmannadelgivning var som helsl i landel på uppdrag av den polismyndighei som har ulfärdal förordnandet och all delsamma bör gälla delgivning som uiförs av polisman. Del föreslås också alt en siämningsman bör få rätt att begära biträde av en siämningsman i ell annat distrikt.

Prop. 1984/85:109 31

Förslagel har tillstyrkts av de flesta remissinstanser som har lagil upp frågan. Del avstyrks emellertid av RPS som anser att del inle ger några fördelar från effekiiviieissynpunkt och atl del dessulom kan leda till viss svårkontrollerbar verksamhet. Enligt RPS kan förslaget om skyldighel för siämningsman i andra distrikt atl lämna biträde med uppgifter och delgiv-ningshjälp inte fås att fungera med nuvarande arvodeskonsiruklion.

Enligt min mening behövs en slörre flexibiliiet i stämningsverksamhelen för atl bättre tillgodose behovet av effektivitet. Del förefaller inte rationellt att ett delgivningsuppdrag 1. ex. i elt näriiggande polisdistrikt fördröjs eller inie kan genomföras på grund av all slämningsmännen saknar behörighet all genomföra delgivning där. Jag förordar därför all förslaget om all ell siämningsmannaförordnande skall ge behörighel alt verkställa delgivning var som helsl i landel genomförs. Detsamma bör gälla en polismans rätl alt ulföra delgivning.

Självfallet bör en siämningsman även i fortsättningen ha det egna polis-distriklel som sill huvudsakliga arbetsområde. Det kan emellerlid länkas läll då slarka rationella skäl lalar för all ell delgivningsuppdrag fullföljs i etl närbeläget polisdislrikl av den stämningsman som försl har fåll uppdraget i stället för atl ärendel ålersänds lill uppdragsgivaren med hindersbevis eller vidarebefordras lill det andra polisdistriktet. Detta kan vara fallet t. ex. när en siämningsman har fåll veiskap om all den sökle lillfälligl uppehåller sig på en plais i det andra distriktet eller att hans arbetsplats är belägen där och delgivning inte har gått att genomföra i del egna polisdislrikiet.

Vid bedömningen av om etl delgivningsuppdrag skall fullföljas inom ett närbeläget dislrikl eller överlämnas lill del dislriklel måsle hänsyn också las lill hur pass brådskade ärendet är, de merkostnader som kan uppkomma för delgivningen och sannolikheten för atl delgivningsförsökei lyckas. Det bör ankomma på polismyndigheten atl inom ramen för arbetsledning och utifrån de lokala förhållandena ge närmare anvisningar när det gäller förutsättningarna för att etl delgivningsuppdrag skall få fullföljas utanför stämningsmannnens eller polismunnens eget distrikt.

Del är också angelägel all samarbelel mellan siämningsman i olika dislrikl förbättras. Detla kan ske på olika sätt, l.ex. att man biträder varandra med kontroll av osäkra adressuppgifter innan ell ärende överiämnas lill ell annal polisdislrikl eller redovisas till uppdragsgivaren med hinder. Del ligger i sakens natur att det inte kan bli fråga om biträdeshjälp av mera omfallande slag. I sådana fall bör ärendel i slället vidarebefordras lill del andra distriktet. Med hänsyn härtill anser jag atl det inte finns anledning ändra nuvarande beslämmelser om ersällning till fritidsarbe-tande stämningsmän m. fl. för delgivningsuppdrag.

Som jag har nämnl nyss är del inle ovanligt atl elt delgivningsärende återsänds till uppdragsgivaren med hindersbevis i de fall det visar sig all den som söks för delgivning inle finns i dislriklel utan kan antas finnas på en annan adress i ell annal dislrikl.

Prop. 1984/85:109 32

I promemorian förordas för dessa fall att ärendet i stället sänds direkt till det polisdistrikt som har hand om delgivningsverksamheten på den aktuella orten.

Åven jag förordar att den arbetsmetoden används eftersom den generelll sett bör leda till en snabbare delgivning. Den bör alltså normalt användas om inte uppdragsgivaren uttryckligen har begärt att ärendet skall återsändas vid hinder mot delgivning.

Parkeringstillstånd

Enligt 156 § vägtrafikkungörelsen (1972; 603, VTK) får bl. a. fordon som används av polispersonal i tjänsteutövning, om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas, stannas eller parkeras utan hinder av förbud som har meddelats genom lokal trafikföreskrift. Den övervägande meningen torde vara att stämningsmän inte är polispersonal i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

I promemorian påpekas atl det faktum att siämningsman inte anses omfattas av bestämmelsen medför att de, särskilt i storstadsområdena, ofta behöver leta efter en ledig parkeringsplats och ibland även avbryta ett delgivningsförsök därför atl parkeringstiden löper ut vilket är till men för effektiviteten.

Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt anser atl det inte är möjligt att bedriva en effektiv delgivningsverksamhet i Stockholm utan parkeringstillstånd. Eflersom Stockholms kommun inte lämnar erforderliga dispenser krävs en ändring av bestämmelserna. RPS anser däremot att problemet bör lösas genom s. k. nytloparkeringstillstånd även om sådana lillstånd är förenade med vissa kostnader.

För egen del vill jag framhålla att ett delgivningsuppdrag som utförs av en siämningsman ofta avser ett ärende av slor vikt och är brådskande. Det är naturligtvis inte tillfredsställande att utförandet av uppdraget försvåras eller omintetgörs på grund av parkeringssvårigheler.

Efler samråd med chefen för kommunikalionsdepartemeniel har jag kommil lill den uppfattningen alt problemet bör lösas lokalt. Enligt vad jag har erfaril kommer RPS, trafiksäkerhetsverket och Svenska kommunförbundet att ta upp överläggningar i syfte att finna lokalt anpassade lösningar. Jag anser därför att det f. n. inte finns anledning att vidta några ytteriigare åtgärder.

Biltelefoner

I promemorian framhålls att stämningsmännen i regel saknar sambandsmedel när de fullgör sin verksamhet på fältet. Stämningsmännen har små möjligheter att kontakta sin arbetsledning för att få ytterligare uppgifter under fältarbetets gång, t.ex. hjälp med registerslagning och annan efterforskning av adresser. De har också begränsade möjligheter :Ut få kontakt med hyresvärdar, arbetsgivare, myndigheter med registeruppgifter, den

Prop. 1984/85:109 33

eftersökle eller någon honom närslående. I promemorian anförs all sambandsproblemen skulle till slor del kunna lösas genom all slämningsmännen utrustas med biltelefoner. Det föreslås därför att i vart fall polisdistrikt med heltidsanställda stämningsmän utrustas med biltelefoner.

Förslagel har tillstyrkls av flertalet remissinstanser som har berört frågan.

Också jag anser att anskaffande av biltelefoner kan vara av värde när det gäller att effeklivisera stämningsmännens verksamhet. Med hänsyn till kostnaderna bör emellertid ett beslut härom föregås av viss försöksverksamhet. Denna bör enligt min mening föriäggas till Stockholm. Jag kommer att föreslå regeringen att det för det kommande budgetårel avsätts medel för en försöksverksamhet med biltelefoner. Ledningen och utvärderingen av en sådan försöksverksamhet bör ankomma på polismyndigheten i Stockholm.

Konlorsdelgivning

I promemorian påpekas att en delgivningsmetod som tidigare använts mycket och med gott resultat vid flera polisdistrikt är s. k. konlorsdelgivning. Den innebär att den som skall delges själv kommer lill stämningsmannen (delgivningscentralen) och hämtar delgivningsförsändelsen.

Som jag ser det kan den s. k. konlorsdelgivningen i vissa fall vara ell lämpligt sätt att öka effekUviteten i slämningsmannaverksamhelen. Försök som har gjorts vid Stockholms polisdistrikt har visal att konlorsdelgivning fungerar bra om delgivningsförsändelser kan avhämtas av de eftersökta på en centralt belägen plats. Del har däremot visat sig alt knappast någon avhämtar delgivningsförsändelsen, om en perifert belägen plats anvisais som avhämtningsplats.

Jag anser därför att RPS och de lokala polisdistrikten bör verka för att konlorsdelgivning kan ske i för ändamålet lämpliga lokaler som disponeras av polisen. Detta kan ske genom att RPS utfärdar allmänna råd för sådan verksamhel.

ADB-stöd

F. n. pågår vid delgivningscentralen i Stockholm en försöksverksamhel med ADB-stöd i delgivningsverksamheten. Målsättningen är att registrering av uppdragen och registerhållningen skall ske med hjälp av ADB-teknik. Registrering och sökning i registren avses ske vid bildskärmsterminal med möjlighet till utskrift av registerutdrag på radskrivare.

I promemorian framhålls att det är angeläget att systemet utformas så att del ger möjlighet att söka efter uppgifier om var delgivning kan ske inte bara i delgivningscentralens egna register utan även i vissa andra myndigheters register. I promemorian ges exempel på vilka register som i detta hänseende är av störst intresse.

1 promemorian föreslås att - om försöksverksamheten faller väl ut -3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 109

Prop. 1984/85:109 34

del bör övervägas all införa liknande syslem vid delgivningscenlralerna i Göleborg och Malmö samt i vissa undra slörre polisdistrikt. 1 medelstora och mindre polisdistrikt där det inte finns volymmässiga förulsällningar för ell separat ADB-stöd i delgivningsverksamhelen bör i stället undersökas om Slämningsmännen kan få lillgång lill ADB-siöd i eftersökningsarbelel med hjälp av den dalaulruslning som för övrigt finns vid sådana polisdislrikl eller på annal håll. Det bör också övervägas att inrätta en för siämningsman gemensam upplysningscentral. som kan hjiilpa främst slämningsmännen i mindre dislrikl med eflertorskning av adresser, informalion om delgivningsmeloder och meloder för efterforskning av adresser, informalion om lagändringar m. m. Möjlighelerna all knyta en sådan upplys-ningsfunklion lill delgivningsceniralen i Slockholm bör utredas när denna har fåll sill ADB-slöd. Härigenom skulle även mindre polisdistrikts stämningsmän via telefonkontakt med denna upplysningscentral kunna få upplysningar direkt från olika regisler utan tidsförlusler i delgivningsarbeiei.

De flesla remissinslanserna är posiiiva lill tanken på ADB-slöd i delgivningsverksamheten i enlighel med vad som skisseras i promemorian. Enligi domsiolsverkel lorde även finnas möjlighel alt anordna terminalålkomsl lill olika regisler med den ADB-ulmslning som redan nu finns eller är under uppbyggnad inom domsiolsväsendei. Domstolsverket har för avsikt alt närmare undersöka de tekniska och ekonomiska möjligheterna. Från flera håll framhålls emellerlid all lerminalålkomsl lill många av de regisler som anges i promemorian aktualiserar frågor om sekretess- och inlegrilelsskydd som bör bli föremål för närmare ulredning.

För min del anser jag atl en utformning av ADB-stöd i enlighel med vad som skisserats i promemorian i hög grad torde kunna bidra till alt effektivisera slämningsmannaverksamhelen. Jag anser också det lämpligl att man vid uppbyggnaden av nya eller vid översyn av befinlliga ADB- system för diarieföring och målregistrering undersöker möjligheterna Ull konlroll av adressuppgifter mot SPAR i enlighel med vad som redan nu sker i REX-syslemel.

Som flera remissinslanser har påpekat aktualiserar frågan om terminalålkomst lill vissa av de regisler som anges i promemorian frågor om sekretess- och integritetsskydd. Dessa frågor bör utredas närmare sedan erfarenheler vunnits av försöksverksamhelen med ADB-slöd vid delgivningscentralen i Stockholm.

Blanketter

Domstolsverket har lill uppgift att efter samråd med RPS och postverket fastställa bl.a. formulär till delgivningskvitlon. Dessa formulär ges ul i domstolsverkets blanketlserie (Dv-serien).

För atl klara ökade krav på informationsutbyte mellan myndighelerna i delgivningsverksamheten föreslås i promemorian att domstolsverket i samarbete med RPS och andra berörda myndigheler lar fram ett nyit

Prop. 1984/85:109 35

formulär till delgivningskvilto samt en ny bilaga. En kopia av bilagan kan användas för atl återföra adressinformation från stämningsmän lill folk-bokföringsmyndigheierna. Vidare föreslås atl RPS ser över och samordnar den flora av "hemmagjorda" blanketter som nu används av stämningsmännen i de olika polisdistrikten.

För min del anser jag atl förslagel är ägnat alt underlätta informalionsul-byiet mellan myndighelerna. Som nämns i promemorian torde uppgiflen rymmas inom det bemyndigande som domstolsverket redan har enligt 17 S DF. 1 samband med översynen av formulär Ull delgivningskvilto bör beaktas den söktes behov av informalion om delgivningsförfarandet. Del är också angeläget att RPS ser över de blanketter som nu förekommer i de olika polisdistrikten i syfte all åsladkomma en slörre enhetlighet.

Utbildning

Som framhålls i promemorian är det en viklig förutsätining för att delgivningsverksamhelen skall kunna göras effektivare att den personal som handlägger delgivningsfrågor erhåller erforderlig utbildning för sin arbetsuppgift. Frågan bör uppmärksammas av de myndigheter på vilka del ankommer all ombesörja delgivning. När det gäller stämningsmannaverksamheten bör RPS överväga möjligheterna till samordnad utbildning för stämningsmännen.

3.3 De särskilda lagförslagen

Jag övergår nu lill atl behandla de olika lagförslagen.

3.3.1 Parternas uppgiftsskyldighet

Mitt förslag: Kravel på parterna när det gäller att tillhandahålla uppgifter om egna förhållanden som behövs för delgivning skärps. Vidare skärps en sökandes skyldighet att i sin första inlaga lämna uppgifter för deigivningsändamål om molparten liksom en parts skyldighet att lämna uppgift om etl vittne eller någon annan som skall kallas till en förhandling.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag (s. 48-62). I förhållande till promemorieförslaget innebär dock mitt förslag en viss uividgning av parternas uppgiftsskyldighel.

Remissinstanserna: Promemorieförslagel tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som samthga remissinstanser. En remissinstans avstyrker förslaget om en ökad skyldighel för en sökande att lämna uppgifter om motparten med hänvisning till att det i mål om lagsökning eller betalnings-

Prop. 1984/85:109 36

föreläggande många gånger kan vara omöjligt för sökanden att få fram föreslagna uppgifier. En annan remissinstans anser att den ökade uppgiftsskyldigheten skulle innebära en inle oväsentlig och i många läll onödig belastning för sökanden. En iredje remissinslans anser att parternas uppgiftsskyldighet bör utvidgas i förhållande till promemorieförslaget och även omfatta vittnen m. fl. som skall kallas lill en förhandling.

Skäl för mitt förslag: Föreskrifier om vilka uppgifter som skall lämnas i ell mål eller ärende om den som skall delges finns i de lagar och förordningar som innehåller beslämmelser om alt delgivning skall ske. Föreskrifterna innebär i allmänhel all sökanden i sin ansökan utöver uppgifter om parternas namn skall lämna uppgift om både sin egen och motpartens postadress. 1 övrigl är bestämmelserna om sökandens uppgiftsskyldighel oenhetliga till både innehåll och ulformning. I några fall har sökanden ålagts en relativt omfattande uppgiftsskyldighel, i andra fall är uppgiftsskyldighelen begränsad till eu fåtal uppgifter. 1 en del fall är uppgifterna obligatoriska, i andra fall är beslämmelsen om vilka uppgifier som skall lämnas utformad som en rekommendation. En blandning mellan dessa former är inie ovanlig. Bestämmelserna är endast i undantagsfall förenade med någon uttrycklig sanktion för underlålenhel all lämna föreskrivna uppgifier.

Enligt nuvarande lydelse av 33 kap. 1 § RB skall en parts första inlaga i rättegången innehålla uppgift om hans namn, hemvist, personnummer och postadress. Parterna är således f. n. skyldiga all lämna dessa uppgifier om sig själva. 1 paragrafen ges vidare en rekommendaiion lill parterna all lämna uppgifl om även sill yrke, telefonnummer och de övriga omständigheter som har betydelse för delgivning med dem. 1 samma paragraf ges också en rekommendaiion om att en stämningsansökan bör innehålla motsvarande uppgifter om motparten. Uppgifl om motpartens namn och hemvist är dock alllid obligalorisk. Om en part har anlitat ett ombud, är parten skyldig att uppge ombudets namn, postadress och telefonnummer. En part är vidare skyldig att anmäla till rällen om det sker någon ändring i de uppgifter som han själv har lämnat.

Promemorieförslagel innebär atl fler uppgifter än nu blir obligatoriska. Enligt förslagel skall en part således - ulöver uppgift om sitt namn, hemvisi, personnummer och postadress - i sin första inlaga vara skyldig att lämna uppgift om sitt yrke, telefonnummer och övriga omständigheter som kan ha betydelse för delgivning. Även organisationsnumrel för en juridisk person blir obligaioriskt.

Beträffande stämningsansökningar och andra liknande ansökningshandlingar samt besvärsinlagor föreslås att en part skall vara skyldig all lämna motsvarande uppgifter om molparten. Vidare föreslås i de fall molparten är en fysisk person atl uppgift skall lämnas om motpartens kyrkobokföringsadress, om denna är en annan än postadressen, saml om vem som är motpartens arbetsgivare, dennes adress och telefonnummer. Uppgifl om

motpartens yrke. arbelsgivare och telefonnumer behöver dock lämnas endasl om den är känd för parten. Detsamma gäller uppgift om motpartens ombud.

Promemorieförslaget har godtagils av så gott som samtliga remissinstanser. Som nämnts tidigare har dock några remissinslanser framfört invändningar mot den föreslagna omfattningen av en sökandes uppgiftsskyldighet belräffande motparten.

Som jag ser del är del av stor betydelse att en myndighel i ett så tidigt skede som möjligt får Ullgång lill de uppgifter som kan vara av betydelse för kommande delgivningar med parterna. Vissa uppgifter kan väsenlligl underiätta eller påskynda en delgivning utan alt för den skull vara en direkt fömtsättning för alt åtgärden skall kunna genomföras. Detla är förhållandel med en uppgift om l. ex. telefonnumrel lill en paris bostad eller arbetsplats. Genom elt telefonsamtal kan en myndighet påminna parlen atl återsända delgivningskvitlol eller en siämningsman komma överens med den sökle om ell säll för delgivning som inte medför någon olägenhet för denne eller få besked om alt den sökte är bortrest och inle aniräffbar för delgivning under den narmasle liden.

Tillgången lill parternas lelefonnummer kan också i vissa fall onödiggöra delgivning genom alt en myndighet l.ex. i stället för all delge en part etl föreläggande om komplellering per telefon kan upplysa parlen om i vilkel avseende en komplettering måsle ske.

Eflersom en part i allmänhel själv har den bäsia kunskapen om hur han enklast och billigast kan nås för delgivning anser jag atl han bör vara skyldig alt i sin försia inlaga lill en myndighel utförligt uppge de omsländigheter som kan ha sådan betydelse.

Tillgången lill vissa uppgifier om parterna har betydelse även för andra ändamål än delgivning. Förutom alt en uppgifl om t.ex. en parts person-eller organisationsnummer har stor betydelse för efterforskning av nya delgivningsadresser medger de en säkrare idenlifikation av parlen vilkel gagnar rältsäkerheten både vid myndighelens handläggning och vid senare verkställighet av myndighelens avgörande.

Av vad jag har sagl nu framgår all jag delar uppfattningen all parternas uppgiftsskyldighel om egna förhållanden bör vidgas. Enligi min mening bör dock några jusleringar göras i förhållande till promemorieförslagel. Sålunda menar jag atl den föreslagna skyldigheten för part atl lämna uppgift om motpartens kyrkobokföringsadress när denna är en annan än postadressen i många fall skulle bli betungande både för den enskilde och de anlitade myndigheterna. Del är f.ö. inle säkert all man vid en sådan konlroll kommer fram till den rätta adressen, eftersom även uppgifterna i kyrkobokföringen kan vara inakluella på grund av försummad flyttnings-anmälan. Vad som behövs för deigivningsändamål är den akluella postadressen och, t. ex. när denna är en boxadress, uppgifl om gatuadress eller bostadsadress. Jag förordar därför i stället en reglering huvudsaklig över-

Prop. 1984/85:109 38

ensstämmelse med 2 och 19 SS lagsökningslagen, dvs. alt del ulöver uppgift om posladress skall lämnas uppgifl om annan adress där parlen kan anträffas för delgivning genom siämningsman. Det kan därvid vara lämpligl att i lagtexten särskilt betona all de uppgifter som lämnas skall vara aktuella.

En bidragande orsak lill svårigheier i delgivningsverksamhelen är all den som fiöks för delgivning ofta finns på sin arbetsplats under daglid och alltså inle är anträffbar på sin bostadsadress, vilken i de flesta fall läggs till grund för delgivningsförsök. Som jag ser det är det en avgörande förulsällning för en effektivare delgivningsverksamhet alt myndigheter och siämningsman får tillgång till uppgifl om var den som söks för delgivning är anträflbar under normal arbetstid.

Promemorieförslagel innebär i della hänseende all del åligger sökanden atl lämna uppgift om motpartens arbelsgivare om uppgiften är känd för sökanden. Någon skyldighel för parterna all upplysa om sina egna arbelsgivare föreslås inle.

Della är enligi min mening inte tillräckligt. Jag förordar att båda parter skall vara skyldiga att lämna uppgifl om sin arbelsgivare och all en sökande dessulom skall vara skyldig all lämna uppgift om motpartens arbelsgivare om uppgiften är känd för honom.

Som en remissinstans har påpekat är uppgiflen om var den söktes arbetsplats är belägen av större inlresse än vem som formell:; sell är den söktes arbelsgivare. Jag delar den uppfattningen och anser atl del är lillräckligi all uppgiftsskyldighelen omfaltar adress och telefonnummer lill parlens arbetsställe.

Vad jag har sagt nu innebär inte att jag förordar atl delgiv ning genom stämningsman i ökad ulslräckning skall ske på den söktes arbetsplats. Syftet med förslagel är främst atl skapa förulsättningar för alt telefondel-givning skall kunna ske i enklare delgivningsfall saml alt göra det möjligt för en myndighel eller en siämningsman atl per lelefon komma i koniakt med den sökle på dennes arbelsplals och därigenom kunna påskynda ell redan påböriat delgivningsförfarande eller atl förmå den sökte att medverka lill delgivning i någon mindre uppseendeväckande form. Siämningsmannadelgivning på den söktes arbetsplats bör naturiigtvis liksom f.n. tillgripas endast i de fall del inte är möjligl för slämningsmännen atl delge den sökle på något annal säll. Redan del förhållandet atl denna möjlighel står till buds torde dock innebära etl incilamenl för den sökle all medverka till delgivning i annan form.

När det gäller stämningsmannandelgivning med den sökte på dennes arbetsplats och myndighelers och stämningsmäns kontakler med den sökle eller annan på dennes arbetsplats anser jag att del i DF bör las in föreskrifter som i möjligaste mån garanlerar att detta sker på elt sätt som inte i onödan vållar den sökte olägenheter. En särskild fråga är huruvida uppgift om telefonnummer till bostaden

Prop. 1984/85:109 39

bör gälla även hemligt telefonnummer. Av skäl som jag ålerkommer till i avsnitt 3.3.4 bör uppgift om elt sådant lelefonnummer inte avkrävas en part när det kan antas att detta skulle innebära men för honom.

När det så gäller uppgifter om motparten har. som nämnls. några remissinslanser avstyrkl förslagel om en vidgad uppgiftsskyldighel i stämningsansökningar och liknande handlingar. Bl.a. har framhållits att det många gånger kan vara svårt eller omöjligt att få fram de föreskrivna uppgifterna. Datainspektionen har även påpekat all det föreligger risk för fel når ett personnummer påförs i efterhand.

I fråga om de förslag som promemorian innehåller i detla hänseende vill jag. ulöver vad som framgår av vad jag sagl i del föregående, anföra följande.

Del ligger i sökandens inlresse all lämna så fullständiga uppgifter om motparten som möjligt för att handläggningen av hans sak inle onödiglvis skall fördröjas eller ominlelgöras på grund av delgivningssvårighelcr.

Beträffande omfattningen av uppgiftsskyldighelen vill jag påpeka atl promemorieförslaget när det gäller uppgift om motpartens yrke. telefonnummer, arbetsgivare och ombud innebiir atl sådan uppgift behöver lämnas endasl om den är känd för parten. Uppgiften behöver således inle särskilt efterforskas av parlen. Den föreslagna beslämmelsen innebär trots detta en viss garanli för att uppgiflen lämnas i de fall den är känd. Jag förordar därför all promemorieförslagel genomförs.

Med anledning av vad daiainspekiionen har anfört i fråga om personnummer vill jag framhålla atl promemorieförslaget innebär att cn part är skyldig att rälla uppgifter som är felaktiga. I de fall ell personnummer behöver användas för efterforskning av en ny delgivningsadrcss torde del också i regel upptäckas om personnumret är felaktigt.

I departementspromemorian har föreslagits atl sökandens uppgiftsskyldighel inle bör omfalla vittnen m.fl. som skall kallas lill förhör eller förhandling. I silt remissvar har Göta hovrätt förordal all en pari som åberopar förhör med ell vittne som skall kallas genom rättens försorg bör vara skyldig all lämna uppgifter om denne i samma omfattning som om molparten. Enligt hovrätten lorde käranden i ell ivislemål i allmänhet ha sådan kännedom om viiinel all han ulan närmare ulredning kan få fram dessa uppgifter. I brottmål kan uppgiflerna inhämtas under fömndersök-ningen i enlighel med bestämmelserna i 21 S fömndersökningskungörelsen (1947:948).

Jag delar hovrättens uppfallning och anser atl en pari som åberopar förhör med ell vittne eller annan som skall kallas genom rättens försorg bör vara skyldig att lämna sådana uppgifier om denne all delgivning av kallelse kan ske. Denna uppgiftsskyldighel bör lämpligen ges samma omfattning som har föreslagits ifråga om parts skyldighel att lämna uppgifl i stämningsansökan om motparten. Den bör också motsvaras av en skyldighet för vederbörande atl lämna ifrågavarande uppgifter till myndigheten.

Prop. 1984/85:109 40

Sammanfattningsvis föreslår jag all en parts skyldighel all i sin första inlaga lämna uppgift om egna förhållanden utvidgas till att omfatta även uppgift om yrke, adress där parten kan anträffas för delgivning genom stämningsman om denna adress är en annan än postadressen, telefonnummer till bostaden, besöksadress och telefonnummer till arbetsplats saml de övriga omständigheter som har betydelse för delgivning med honom. Vidare föreslår jag alt även uppgifl om organisationsnumret beträffande juridisk person blir obligatoriskt. Jag föreslår också att en part bör vara skyldig att i en stämningsansökan eller annan liknande ansökan lämna motsvarande uppgifter om motparten. Uppgift om dennes yrke, telefonnummer och arbetsplats behöver dock lämnas endasl om uppgiflen är känd för parten. Delsamma gäller uppgift om motpartens ombud saml dennes posladress och lelefonnummer. Slutligen bör en part som åberopar förhör med vittne eller annan som skall kallas genom rättens försorg vara skyldig att lämna motsvarande uppgifter om denne.

Frågan om sanktion för underiålenhet atl lämna föreskrivna uppgifter behandlar jag i avsnitt 3.3.3.

3.3.2 Den söktes medverkan till delgivning

Mitt förslag: Promemorieförslaget om skyldighet för den som söks för delgivning att medverka lill att åtgärden kan komma till slånd genomförs inle. Inte heller genomförs förslaget om att en myndighet skall kunna förelägga den som skall delges att hålla myndigheten underrättad om under vilken adress en kommande delgivning kan ske.

Promemorieförslaget: Enligt promemorian skall den sökle vara skyldig att vid delgivning genom lösbrev eller bud underteckna delgivningskvitlol saml vid lösbrevsdelgivning återsända detta lill myndigheten. Vid delgivning genom rekommenderad försändelse skall den sökle vara skyldig att hämta ut försändelsen från posten samt underteckna det särskilda mottagningsbeviset. Någon sanktion för underlåtenhet atl iaktta detla föreslås inte. Vidare får den handläggande myndigheten möjlighet alt förelägga den som skall delges atl hålla myndigheten underrättad om den adress under vilken en kommande delgivning kan ske. Den som underiäler atl följa ett sådant föreläggande skall kunna åläggas en särskild avgift (s. 62-66).

Remissinstanserna: Förslaget om en osanklionerad skyldighel för den sökte att medverka till delgivning i olika former har avstyrks eller ifrågasatts av flera remissinstanser framför allt med hänsyn till all en sådan bestämmelse inte anses ha någon effekt när det gäller svårdeleivna personer. Förslaget om att den handläggande myndigheten skall kunna förelägga den sökte att hålla myndigheten underrättad om sin delgivningsadress har

Prop. 1984/85:109 41

av några remissinstanser ansetts vara alliför långlgående och i praktiken jämförbart med ett reseförbud. Flera remissinstanser har dock tillstyrkt förslaget och ansett att etl sådant föreläggande i viss utsträckning skulle kunna medverka till atl minska antalet misslyckade delgivningsförsök.

Skäl för mitt förslag: Den söktes villighet att medverka till delgivning spelar naturiigtvis en myckel stor roll för effektiviteten i delgivningsverksamheten. I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att en föreskrift om skyldighet för den sökte att medverka Ull delgivning inte torde ha någon praktisk betydelse, om den inte är försedd med en effektiv sanktionsmöjlighet. Som framgår redan av departementspromemorian är det förenat med belydande svårigheier all finna någon lämplig sanktion som samtidigt är lätiadministrerad. Inledningsvis har jag också antytt atl jag inte avser att lägga fram något förslag om införande av delgivningsavgift som sanktion när det gäller försummelser i samband med delgivning. Det finns också invändningar av mer principiell natur mol förslaget. Jag anser alltså att någon bestämmelse av nu nämnt slag inte bör införas.

När det gäller den föreslagna möjlighelen för den handläggande myndigheten att meddela förelägganden om skyldighet för den som skall delges atl hålla myndigheten underrättad om sin delgivningsadress kan jag inte dela uppfattningen att en sådan skyldighet i sig kan anses särskilt långtgående. Tvärtom anser jag del angeläget att den handläggande myndighelen har tillgång till akluella uppgifter om var den som skall delges kan nås för genomförande av åtgärden och att parterna bör vara skyldiga att lämna sådana uppgifter. Detta behov bör dock enligt min mening kunna tillgodoses genom den skyldighel för parterna atl lämna uppgifl och anmäla ändringar om egna förhållanden som jag har föreslagit i föregående avsnitt. Med hänsyn därtill anser jag inte att någon särskild bestämmelse av nu nämnl slag behövs. Promemorieförslagel i den delen bör därför inte genomföras.

3.3.3 Sanktioner

Mitt förslag: Promemorieförslaget om en särskild delgivningsavgift genomförs inte. I stället får en myndighel i vissa fall möjlighet att avvisa en ansökan, om sökanden inte har lämnat föreskrivna uppgifter om motparten. Som ytteriigare förutsättning för avvisning föreslås gälla att parlen inle har efterkommii ell föreläggande om komplettering av ansökningen med föreskrivna uppgifier och alt del inle föreligger särskilda skäl mol avvisning. Såvitt gäller de allmänna domstolarna är avvis-ningsmöjligheien inskränkt till dispositiva tvistemål. De allmänna domstolarna får förelägga parter, vittnen m.fl. som skall kallas till en förhandling alt vid vite lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden av betydelse för delgivning.

Prop. 1984/85:109 42

Promemorieförslaget: En särskild delgivningsavgift skall kunna åläggas en enskild sökande som underlåter att lämna uppgifl om motpartens person-eller organisationsnummer eller kyrkobokföringsadress, där denna är en annan än postadressen. En sådan avgift skall även kunna åläggas den som inte efterkommer elt föreläggande att hålla den handläggande myndigheten underrättad om under vilken adress kommande delgivning kan ske med honom (s. 66-70).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser avstyrker förslaget om delgivningsavgift och anser att den föreslagna ordningen är alllfcr omständlig och skulle kunna ge upphov till en "process i processen". I stället föreslås ökade möjligheter till avvisning när det gäller försummelser från sökandens sida och ett förenklat delgivningsförfarande i de fall den sökle inle fullgör de skyldigheler som enligt promemorieförslagel bör åligga honom. Några remissinstanser tar upp frågan om vile som lämplig sanklion.

Skäl för mitt förslag: Jag ansluter mig till den kriUk som har förts fram mol förslagel om delgivningsavgift som en särskild sanklionsform och anser all förslagel inle bör genomföras. Jag ser del emellertid som angelägel all myndighelerna har Ullgång till effektiva påtryckningsmedel i de fall en part underlåter alt lämna föreskrivna uppgifter.

När det gäller mål inom RB:s tillämpningsområde kan till en början konstateras atl parternas uppgiftsskyldighel enligt 33 kap. I S inte är försedd med någon uttrycklig sanktion. Av beslämmelseri 18 resp. 31 kap. RB följer dock atl en part som underlåter att lämna fullständiga uppgifter eller att anmäla ändrade förhållanden kan. om det medför exira koslnader för molparten, åläggas att ersätta dessa kostnader. Denna möjlighet lorde dock sällan ulnylljas i prakliken. Rälten har också möjlighet alt enligt 42 kap. 4 S RB avvisa en stämningsansökan i vilken svarandens namn inle har angetts tillräckligt tydligt.

Beträffande mål om lagsökning och betalningsföreläggande skall borgenären enligt 2 och 19 §§ lagsökningslagen (1946:808) i sin ansökan lämna vissa uppgifter om gäldenären. Enligt de ändringar i lagen som trädde i kraft den I juli 1982 (SFS 1982:297) gäller alt sökanden är skyldig atl lämna vissa ytterligare uppgifter om gäldenären, om uppgifterna behövs för delgivning med denne. De uppgifter som avses är annan adress än postadress där gäldenären kan anträffas samt dennes personnummer. Lämnas inle behövliga uppgifier, kan ansökningen avvisas (31 c S lagsökningslagen). Gäldenären är enligt 4 och 22 §S skyldig att hos rätten anmäla personnummer, postadress och telefonnummer, om en sådan uppgift saknas eller är oriklig. Denna skyldighet är dock osanklionerad.

I fråga om övriga i delgivningssammanhang mer frekventa författningar saknas bestämmelser om sanktioner mot en part som inte lämnar föreskrivna uppgifter.

Prop. 1984/85:109 43

Enligt min mening tillgodoser bestämmelserna i RB inte behovel av effektiva påtryckningsmedel vare sig i fråga om sökanden eller motparten. Även när det gäller lagsökningslagen behövs effektiva medel för att förmå gäldenären att lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden.

När del gäller alt förmå en part eller någon annan att t. ex. inställa sig till en förhandling eller att förete en skriftlig handling i en rättegång får rätten enligt 9 kap. 7 § RB förelägga honom vite. Detta skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till den berördes ekonomiska förhållanden och övriga omständigheler kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Ett vile får inle understiga 10 kr eller överstiga 5 000 kr. Vitet döms ut av rätlen. Har del skett, får rällen förelägga etl nyll vite på högst 10 000 kr. Ell förelagt vile får inte dömas ut, om ändamålet med vilel har förfallil då fråga uppkommer om utdömande av vilel. Elt vitesföreläggande skall delges den berörde.

Enligt min mening synes möjlighelen att förelägga en part vite för alt förmå honom atl lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden vara ett lämpligt påtryckningsmedel i sammanhanget. En sådan lösning torde också vara att föredra från rättssäkerhetssynpunkt framför t.ex. ett avskaffande av delgivningskravet eller ett förenklat delgivningsförfarande som några av remissinslanserna har varit inne på. Åven vittnen och andra som skall delges genom rättens försorg bör omfatlas av en sådan bestämmelse. Jag förordar all det i RB och lagsökningslagen las in sådana bestämmelser. Till den närmare utformningen av dem återkommer jag i specialmotiveringen.

När det gäller förvaltningsdomstolarna och förvaltningsmyndigheterna torde behovet atl kunna använda vite som påtryckningsmedel inle vara lika framträdande. På del föreliggande underlaget är jag i vart fall inte beredd alt föreslå atl även andra myndigheler än de allmänna domslolarna tilläggs befogenhet att vid vite förelägga parterna all lämna nu ifrågavarande uppgifier.

När det gäller frågan om lämplig sanklion mot en sökande som inte fullgör sin uppgiftsskyldighel belräffande motpartens förhållanden erinras i departementspromemorian om möjligheten enligt lagsökningslagen att avvisa en ansökan, om de uppgifter som sökanden skall lämna för atl underlätta delgivning inte är riktiga och fullständiga. I promemorian görs del slällningsiagandei all avvisning inle bör införas som en generell sanktion främsl med hänsyn till att sökanden på vissa av de områden som läcks av DL skulle komma atl drabbas alltför hårt.

Som har nämnls tidigare förordar dock flera remissinstanser utvidgade möjligheter all avvisa ansökningar som inle innehåller föreskrivna uppgifter av betydelse för delgivning.

För min del anser jag att inlressel av att delgivning kan ske snabbt och lill låga kostnader väger så tungt att en sökande som inle lämnar föreskrivna uppgifier om motparten bör få slå risken för all hans ansökan kan

Prop. 1984/85:109 44

komma att avvisas. Som jag har anfört tidigare bör det också i första hand ankomma på sökanden att tillhandahålla erforderliga uppgifter för delgivning med motparten. Självfallet bör avvisning som sanktion inte ifrågakomma i mål om allmänl åtal. Åven i indispositiva tvistemål får en avvis-ningsmöjlighel anses olämplig. Den bör alltså såvitt gäller mål vid de allmänna domstolarna begränsas till dispositiva tvistemål.

En avvisningsregel kan utformas efter mönster från 31 c S försia slyckel lagsökningslagen. Det innebäratl sökanden skall föreläggas att komplettera en ansökan som inte innehåller föreskrivna uppgifter och att myndigheten får avvisa ansökningen, om föreläggandet inte följs.

Jag föreslår atl regler i enlighet med det sagda tas in i RB och förvaltningsprocesslagen (1971; 291). För att reglerna inle skall drabba alltför hårt bör som ytteriigare fömtsättning gälla att del inte föreligger särskilda skäl mol avvisning. Jag tänker då närmast på fall där avvisning framstår som obillig och del är rimligt att myndighelen tar på sig det merarbete i delgiv-ningshänseende som avsaknaden av föreskrivna uppgifter om motparten innebär. En sådan undantagsregel ger också myndighelen möjlighel lill en mera nyanserad tillämpning än annars.

Avvisningsreglema bör utformas så att de även kan användas mol en sökande som inte lämnar föreskrivna uppgifter om egna förhållanden av betydelse för delgivning med honom.

Till den närmare utformningen av nu ifrågavarande bestämmelser återkommer jag i specialmotiveringen.

3.3.4 Upplysningar från andra myndigheter m. m.

Mitt förslag: En myndighet skall vara skyldig att på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter om en enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats, om uppgiften behövs för delgivning med den sökte oavsett om sekretess gäller för uppgiften hos den myndighet som innehar uppgiften. Undantag från uppgiftsskyldighelen skall dock gälla för uppgift hos televerket om lelefonnummer till en enskilds bostad. Vidare föreslås en sekretessregel till skydd för uppgifier om enskildas personliga förhållanden som förekommer i delgivningsverksamheten.

Promemorieförslaget: Även andra uppgifter än adresser, telefonnummer och arbetsplats bör få lämnas ut för deigivningsändamål. Undanlag görs inte för hemligt telefonnummer Ull någons bostad. I promemorian föreslås inte någon beslämmelse om sekretess för uppgifier om enskilds personliga förhållanden som förekommer i delgivningsverksamhelen (s. 70-81).

Remissinstanserna: Endast en remissinstans avslyrker helt promemorieförslaget. Några av de remissinstanser som tillstyrker förslaget anser att

Prop. 1984/85:109 45

uppgiftsskyldigheten bör begränsas lill vissa uppgifier och att del i sekrelesslagen uttryckligen bör anges vilka uppgifter som får lämnas ut. Ell par remissinstanser tar upp frågan om inte sekretess bör gälla för uppgifter i slämningsmannaverksamhelen.

Skäl för mitt förslag: Genom införandet av den nya sekrelesslagen, som Irädde i kraft den 1 januari 1981, begränsades myndigheternas möjligheter att utnyttja andra myndigheler som upplysningskälla när del gäller uppgifter om enskilda. Enligt sekrelesslagen omfattas nämligen uppgifter om t.ex. enskildas bostadsadress, vistelse i anstalt eller i någon institution inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten, arbetsförhållanden och sociala förhållanden som finns hos en myndighel av sekreless och får i princip inte lämnas ul lill andra myndigheler. I vissa fall är förbudei mol utlämnande absolut, i andra fall får utlämnande ske efter en s. k. intresseavvägning enligt 14 kap. 3 S sekrelesslagen.

Genom de ändringar i sekrelesslagsUflningen som trädde i krafl den 1 januari 1983 hävdes det slarka sekretesskyddet för bl.a. adressuppgifter hos postverket. Numera gäller sekretess hos postverket för sådana uppgifter endasl om del kan anias all röjande av uppgiflen skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller någol annal allvarligt men. Med adress avses därvid fast eller tillfällig adress liksom boxadress. Har posten tillgång till flera av dessa adresser skall samlliga uppges. I fråga om personer som vistas på sjukhus eller vårdhem inom socialljänslen infördes samiidigi skyldighel för hälso- och sjukvårdspersonal alt lämna ut uppgifl huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskili fall begärs av bl.a. en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet eller kronofogdemyndighet (7 a S lagen 1980:11 om lillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.). Ändringarna innefattar också att från socialljänslen skall lämnas uppgift i molsvarande fall om huruvida någon vislas i ell hem för vård eller boende (66 S andra stycket socialtjänstlagen 1980:620). Uppgifterna skall lämnas även till en siämningsman som har anlitats av någon av de myndigheter som har räll aii få uppgifier (prop. 1981/82: 100 s. 66 0.

1 lagstiftningsärendet uttalade dåvarande departementschefen (prop. s. 28) att det var angeläget alt domstolar och kronofogdemyndigheter fick tillgång till de adressuppgifter beträffande parter och andra som de behövde för sin verksamhel saml all del var viktigt atl delgivningsverksamhelen fungerade effeklivi. Enligt departementschefen var del inte acceptabelt atl delgivning kunde omöjliggöras av atl den som söktes för delgivning var på etl sjukhus e. d. Den omständigheten att delgivning i vissa fall kunde uppfattas som menlig för den enskilde borde enligt departementschefen inie få hindra att polisen fick de adressuppgifter som behövdes för delgivningsverksamheten. Tvärtom var del angeläget atl delgivning kunde ske även med personer som vistades på sjukhus e.d. Behovet av ell effektivt

Prop. 1984/85:109 46

delgivningssyslem vägde så tungt all del inte var acceptabelt att delgivning kunde omöjliggöras därför atl myndigheterna inte kände till om en person befann sig på en vårdinrättning (prop. s. 17).

I promemorian konstaleras att de uppgifter som kan erhållas från folkbokföringen och poslverkel i många fall inle är tillräckliga för att delgivning skall kunna ske. Inte heller de uppgifter som numera får lämnas ut beträffande personer som vistas på sjukhus och andra vårdinrättningar anses tillgodose behovel av uppgifier för delgivning av svårdelgivna personer.

Det påpekas i promemorian att del hos myndigheter inorn hälso- och sjukvården samt socialljänslen även finns andra uppgifter som kan ha slor betydelse för delgivningsverksamheten. Detta gäller framför alll uppgifl om den söktes bostadsadress vid utskrivningen men även andra uppgifier som kan möjliggöra eller underiätta delgivning, t.ex. uppgift om arbelsgivare, övervakare eller annan kontaktperson. Vidare framhålls atl uppgifter om enskilda som kan möjliggöra delgivning eller underlätta delgivning också finns hos ålskilliga andra myndigheter och inrättningiir. 1 stor utsträckning omfattas även dessa uppgifter av sekretess och får inte lämnas ul för deigivningsändamål eller får lämnas ut först efler en intresseavvägning.

Enligt promemorian väger samhällets och även enskildas intresse av en effektiv delgivningsverksamhet över de intressen som sekretessbestämmelserna är avsedda atl skydda i dessa fall. Del föreslås därför att en myndighel skall vara skyldig alt lill en annan myndighet lämna ut uppgifter om den sökle som myndigheten har tillgång till, om uppgiflen behövs för delgivning med den sökle. Della bör gälla samtliga myndigheler som har lillgång lill sådana uppgifier. För alt undanröja behovet av särregleringar i ell slorl antal författningar föreslås all en sådan bestämmelse tas in i sekrelesslagen.

När del gäller frågan vilka uppgifier som skall få lämnas ut görs i promemorian den bedömningen atl del i första hand är uppgifier om den söktes bostadsadress eller annan vistelseadress och arbelsgivare som är av störst intresse från delgivningssynpunkl. Därutöver anses det inte vara möjligt att generelll ange vilka uppgifter som behövs för deigivningsändamål. Även om en uppgifl inle direkt leder fram till en adress på vilken delgivning kan ske, kan den ulgöra en ledtråd i det fortsatia efterforskningsarbelet. En uppgift om l.ex. vem som är övervakare för den sökte kan göra det möjligl för den handläggande myndigheten eller stämningsmannen all genomföra delgivningen med övervakarens medverkan. Även en uppgift om den söktes lelefonnummer kan i hög grad underlätta delgivningsarbetet. 1 promemorian framhålls vidare all det i allmänhet inle lorde innebära några svårigheier för den myndighet från vilken uppgifier begärs att avgöra vilka uppgifter som kan antas ha betydelse i delgivningshän-seende och således bör lämnas ut.

Prop. 1984/85:109 47

Som jag nämnt tidigare har förslagel tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av så gott som samlliga remissinslanser. Några remissinstanser har dock förordat en begränsning och en precisering av de uppgifier som får lämnas ul. Endast televerket har motsatt sig att förslaget genomförs.

För egen del får jag anföra följande.

När det gäller uppgift om l.ex. bostadsadress är del en grundtanke bakom folkbokföringen atl en sådan uppgift skall finnas beträffande samtliga personer som skall vara kyrkobokförda här i landel och all uppgiften skall vara lillgänglig för envar. Enligt 7 kap. 15 S sekrelesslagen gäller sekreless för en sådan uppgifl endast om del av någon särskild anledning kan anias all den enskilde eller någon honom närslående skulle lida men om uppgiflen röjs.

Promemorieförslagel innebär bl.a. all uppgifl om en enskild persons postadress, lillfälliga vislelseadress, lelefonnummer till bostaden eller lill arbetsplatsen eller uppgift om var den är belägen bör få lämnas ul lill en myndighet som behöver uppgiften för delgivning oavsett om sekretess gäller för uppgiften hos den myndighet där uppgiften finns. Av bl.a. 15 kap. 5 § sekrelesslagen följer all en myndighel är skyldig aii på begäran av en annan myndighel lämna ul en uppgifl som den förfogar över i den mån del inle föreligger hinder mol del på grund av sekreless eller arbetets behöriga gång. Innebörden av förslagel är således all myndighelen skall vara skyldig all lämna ul en sådan uppgift lill en myndighel som behöver den för delgivning enligt DL och atl del skall ske ulan någon inlressepröv-ning enligi generalklausulen.

För min del anser jag all del är av slor beiydelse från effekiiviielssyn-punki all en myndighel som behöver uppgift om adress, lelefonnummer m. m. för atl genomföra delgivning kan erhålla dem från en myndighel som har lillgäng lill uppgiflerna. Del är också angelägel all ullämnandel av uppgifterna kan ske snabbi och ulan någol omständligt prövningsförtä-rande. I likhet med flertalel remissinslanser anser jag därför atl promemorieförslaget bör genomföras såvitt avser sådana uppgifier.

En uppgifl om var en person kan nås för delgivning kan ibland i sig eller i förening med den omständigheten atl den förekommer hos en viss myndighel vara av sådani slag atl etl röjande av uppgiften måsle anses vara lill men för den som uppgiflen rör. Jag tänker då närmast på sådana fall då den sökte är intagen i en kriminalvårdsanslall eller någon vårdinrättning eller på någol annat säll är föremål för samhällels vård- eller slödålgärder.

Åven sådana uppgifier omfattas av promemorieförslagel. En stor majoriiel av remissinstanserna har siälli sig bakom förslaget aii också sådana uppgifier skall få lämnas ul. Med hänsyn lill inlressel av en effekiiv delgivningsverksamhei anser även jag alt skyldighelen all lämna ul uppgifter för deigivningsändamål bör omfatta också sådana uppgifier. Jag förordar alltså all förslagel genomförs i den delen. En förutsättning bör

Prop. 1984/85:109 48

emellertid vara att uppgifterna i Ullräcklig ulslräckning skyddas hos den mottagande myndigheten. Jag återkommer strax till den frågan.

I promemorian föreslås också att även andra uppgifter om den sökle än var han kan nås för delgivning skall få lämnas ut om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna för delgivning. Som exempel på sådana uppgifter nämns uppgift om övervakare eller någon annan kontaktperson för den sökte.

Som nämnts tidigare har några remissinstanser ansett att uppgiftsskyldigheten bör begränsas och preciseras i förhållande till promemorieförslaget. Enligt dessa remissinstanser bör skyldigheten omfatta endast adressuppgifter, uppgift om arbetsgivare o.dyl. En remissinstans befarar atl det kan bli svårt för den myndighel hos vilken uppgiften finns att avgöra om den behövs för delgivning hos den mottagande myndigheten och således får lämnas ut.

Enligt min mening kan uppgifter av nu ifrågavarande slag ibland ha betydelse från delgivningssynpunkl. Samtidigt kan de vara av mycket känslig natur för den sökle. Vidare kan det uppkomma tillämpningssvårigheter när en myndighel skall avgöra om en viss uppgift heir betydelse i delgivningshänseende eller inte.

Jag förordar därför att uppgiftsskyldighelen begränsas till de från delgivningssynpunkl i allmänhet viktigaste uppgifterna, nämligeii adressuppgifter samt uppgifl om telefonnummer och arbetsplats. Beträffande andra uppgifter bör en begäran om utlämnade liksom nu föregås av en prövning enligt generalklausulen. Mitt förslag innebär också alt - eftersom generalklausulen inte gäller för myndigheler inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten - andra uppgifter än de lidigare nämnda inte kan erhållas från dessa myndigheter.

Vad slulligen gäller frågan huruvida uppgifter hos leleverkel om hemliga abonnemang skall få lämnas ul för deigivningsändamål görs i promemorian ingen skillnad mellan dessa och de uppgifter som jag har behandlat nyss. Enligt televerket talar dock starka skäl mot en sådan ordning. Verket förordar i stället all frågan om utlämnande liksom nu skall prövas i varie särskilt fall enligt generalklausulen.

De uppgifter som är intressanta i detla sammanhang är abonnentens namn, telefonnummer och på vilken plats telefonen finns insiallerad. Åven uppgifl huruvida någon innehar ett telefonabonnemang hör till denna kategori. Med hänsyn till den stora telefontälheten i vårt land har dessa uppgifter slor betydelse inle bara i delgivningshänseende ulan också i andra sammanhang, t.ex. när del gäller förundersökning i brottmål eller när en myndighet på etl snabbi och enkell sätl vill komma i kontakt med en person.

Del finns ett mycket stort antal hemliga telefonabonnemang. En abonnent som önskar ett hemligt abonnemang behöver inte ange orsaken till sin begäran. Grunden för del hemliga abonnemanget är alltså normalt okänd även för televerket.

Prop. 1984/85:109 49

Enligt televerket skulle många abonnenter avslå från elt telefonabonnemang, om det inte fanns möjlighel till hemligt abonnemang. Enligt min mening är det emellertid inte möjligl alt i avsaknad av en närmare ulredning om detta förhållande bedöma hur slort antal abonnenter del kan röra sig om. Del är inle heller möjligt alt göra någon generell bedömning av i vilka fall den enskildes intresse av all uppgifterna inte får lämnas ut för delgivningsmål är av sådant slag atl det bör ha företräde framför samhället intresse av en effektiv delgivningsverksamhei.

Uppenbarligen finns det emellertid abonnenter som på grund av psykiskt eller fysiskt handikapp är beroende av alt ha tillgång till lelefon och som samiidigi har goda skäl för att låta abonnemanget vara hemligt. Jag anser också att man måsle respektera alt det finns enskilda som av integritets-skäl har skaffat sig etl hemligt abonnemang för atl själva kunna bestämma vilka som bör ha lillgång till deras telefonnummer och inte behöva riskera atl i sin bostad bli uppringda av okända personer.

Starka skäl talar därför emol alt låta en myndighet ulan inlresseprövning enligt generalklausulen få ta del av en uppgift hos televerket om telefonnumrel till en abonent som har hemligt abonnemang.

Vad jag har sagt nu tar sikte endast på uppgift om en fysisk persons telefonnummer till bostaden. När det gäller uppgift om telefonnummer till apparater som är installerade på andra platser än bostäder finns det enligt min mening inte skäl att göra något undantag från den föreslagna uppgifts-skyldigheten. Härav följer också att uppgift om telefonnummer till andra abonnenter än fysiska personer alltid bör kunna lämnas ut. Vidare bör uppgiftsskyldigheten omfalla även andra abonnentuppgifter hos televerket, t. ex. huruvida en viss person eller ett visst företag innehar ett abonnemang eller var en telefonapparat finns installerad.

Sammanfattningsvis föreslår jag att uppgifter om adress, telefonnummer och arbetsplats som finns hos en myndighet bör få lämnas ut till en annan myndighel, om de behövs där för delgivning enligt DL oavsett om sekreless gäller för uppgifterna hos den myndighet som har tillgång till dem. Undantag bör dock göras för uppgifter som finns hos televerket om fysisk persons telefonnummer till bostaden. Sistnämnda uppgift bör dock liksom nu kunna lämnas ut efter en intresseprövning enligt generalklausulen.

I sammanhanget vill jag erinra om att det förslag om uppgiftsskyldighet som jag har behandlat tidigare (avsnitt 3.3.1) innefattar skyldighet för parterna m. fl. att lämna uppgift även om hemligt telefonnummer till bostaden. Som har nämnts där bör inte en sådan uppgift avkrävas en enskild, om det kan antas att det skulle innebära men för honom.

Jag övergår nu Ull att behandla frågan om behovet av sekretess för uppgifter i delgivningsverksamheten.

I den reform som jag nu förordar finns flera inslag som talar för att sekretess i viss utsträckning bör gälla för uppgifter som förekommer i myndigheternas delgivningsverksamhet. Mitt förslag om att vissa annars 4 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 109

Prop. 1984/85:109 50

sekreiesskyddade uppgifier skall få lämnas ut för deigivningsändamål innebär all sekrelesskyddei lör en uppgift i många läll upphör när den lämnas ul lill en myndighel eller en stämningsman som har anlitais av en myndighel för all genomföra siämningsmannadelgivning. Som jag har nämnl nyss kan en sådan uppgifl vara av ömlåligl slag för den sökle. l.ex. all han är inlagen i en vårdanslalt för alkoholmissbrukare eller en kriminalvårdsanslall e.d. Av uppgiflen kan framgå atl den sökle står under övervakning eller är föremål för sociala stödåtgärder. Uppgiflen kan även avse ell hemligl lelefonnummer eller något annal förhållande som del skulle vara lill men för den sökle eller någon närslående lill honom om den röjdes.

Del ligger också i sakens nalur alt myndigheler och stämningsmän vid sill eflertorskningsarbete eller sina kontakler med den sökle kan få del av inlegritelskänsliga uppgifter belräffande den sökle och honom närslående personer. I sammanhanget vill jag erinra om vad jag lidigare (avsnill 3.2.6) förordal om all myndigheterna skall dokumentera sina efterforskningsålgärder och redovisa dem på en särskild blankett till slämningsmännen i samband med all denne erhåller uppdraget. På samma säll skall slämningsmännen lill myndigheten redovisa vilka ålgärder han har vidtagit för all delge den sökle. Redan idag lorde f.ö. förekomma all siämningsman i inie obelydlig omfallning noterar och sparar uppgifter om notoriskt svårdelgivna personer för atl underlätta kommande delgivningar.

Behovet av sekreless för uppgifter om den sökte ökar också om promemorieförslaget om lerminalålkomsl lill olika regisler för deigivningsändamål genomförs.

Uppgifter om enskilda som förekommer i delgivningsverksamheten om-fallas redan nu i viss ulslräckning av sekreless. En adressuppgift belräffande en misstänkl kan vara hänföriig lill den s. k. förundersökningssek-retessen. Genomförs förslagel lill ändring i sekrelesslagen, kommer sekretessen för en uppgift som är skyddad hos en myndighel ail i vissa fall överföras lill den domsiol som har begärt all få del av uppgiften (jfr 12 kap. 1 § försia stycket sekrelesslagen). Däremot lorde sekretesskyddet falla bort, om uppgiflen lämnas ut till en annan myndighel eller lill en siämningsman. Vidare torde de uppgifter som förekommer i slämningsmannaverksamhelen sakna sekrelesskydd.

Enligi min mening lalar övervägande skäl för ati sekreless bör gälla för integritelskänsliga uppgifter som förekommer i myndighelernas och slämningsmannens delgivningsverksamhei. Det är också önskvärt att sekretesskyddet för sådana uppgifter blir enhetligt oavsett hos vilken myndighet uppgiften förekommer eller till vilken den lämnas ut.

Mol bakgrund av del anförda förordar jag atl del i sekretesslagen las in en bestämmelse om atl sekretess skall gälla i verksamhet som avser delgivning enligt DL för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Prop. 1984/85:109 51

3.3.5 Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. samt arbetsgivare

Mitt förslag: Fastighetsägare - med vilka jämställs innehavare av tomträtt - arrendaiorer och innehavare av bostadslägenhet saml arbetsgivare skall vara skyldiga atl på förfrågan av en stämningsman lämna vissa upplysningar om den som söks för delgivning. Skyldigheten atl lämna sådana upplysningar skall inle gälla närslående till den sökle. En arbetsgivare som vägrar all lämna begärda uppgifter eller som lämnar oriktiga uppgifter skall kunna dömas lill böler.

Promemorieförslaget: Moisvarar i huvudsak mill förslag. 1 promemorian föreslås dock inte någol undanlag för närslående från upplysningsskyldigheten. Enligt promemorieförslaget bör upplysningsskyldighelen vara straffsanktionerad även för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet (s. 81-83).

Remissinstanserna: Flertalet remissinslanser lillslyrker förslagel eller lämnar del ulan erinran. Ell par remissinslanser avslyrker förslagel orti upp-lysningsskyldighel för arbetsgivare under hänvisning lill den söktes integritet. Några instanser anser att upplysningsskyldighelen inle bör vara straff-sanktionerad. En remissinslans anser atl man åtminstone vid delgivning i brottmål med den misstänkte bör från upplysningsskyldighelen undanta den personkrets som enligt 17 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken (BrB) inle kan ställas lill ansvar för skyddande av brottsling.

Skäl för mitt förslag: I promemorian framhålls all det ibland är svårt för stämningsmännen att få upplysningar från fastighetsägare och arbetsgivare huruvida en viss eftersökt person bor i fasligheten resp. arbeiar på arbetsplatsen. Vissa arbetsgivare vägrar atl lämna upplysningar om arbetstider och den anställdes bostadsadress. Det förekommer också atl arbetsgivare hjälper den anställde atl hålla sig undan delgivning.

I promemorian erinras om all fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet, som upplåler bostad åt annan, enligt 35 S folkbokföringsförordningen (1967:198) skall anmäla detta lill pastorsämbetet i den församling där fastigheten är belägen. Anmälan skall göras inom två veckor från inflyttningen. Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet är vidare skyldiga atl på förfrågan av folkbokföringsmyndigheten uppge om en viss person bor i fastigheten resp. lägenheten.

I syfte att underiätta för stämningsmännen all få klarhet i om en viss person bor i en bostadslägenhet föreslås i promemorian att upplysningsskyldighelen för fastighetsägare och bostadslägenhetsinnehavare utvidgas till atl omfatta även förfrågningar från stämningsman. Fastighetsägare och motsvarande skall vara skyldiga att på begäran av siämningsman uppge om

Prop. 1984/85:109 52

den som söks för delgivning är bosall i eller annars disponerar lokal i fasligheien och ange den närmare beskaffenhelen i hans kända boendeför-hållanden (l.ex. sambolörhållanden, inneboende eller om endasl lokal hyrs och ändamälel med denna förhyrning).

Del föreslås också all en arbelsgivare på molsvarande sätl skall vara skyldig all uppge om en viss person är anställd hos arbetsgivaren samt upplysa om dennes arbetsUder, arbetslokal, bostads- och vistelseadress och annat som arbetsgivaren känner till och som kan underlätta delgivning. Del erinras om atl arbelsgivare redan nu har en liknande upplysningsskyl-dighei gentemot skattemyndigheter (t.ex. 37 S taxeringslagen 1956:623), kronofogdemyndigheter (4 kap. 15 § utsökningsbalken) och försäkringskassor (20 kap. 9 S lagen 1962: 381 om allmän försäkring).

Vidare föreslås all upplysningsskyldighelen lör faslighelsägare m. fl. saml för arbelsgivare slraffsanklioneras.

För egen del får jag anföra följande.

Som har nämnls tidigare har flertalet remissinslanser ställl sig bakom förslagel om skyldighel för fastighetsägare, innehavare av bosiadslägenhei saml arbelsgivare all på förtrågan av en siämningsman lämna vissa upplysningar om den sökle.

Åven jag anser all del är angelägel all slämningsmännen - framför alll i mera kvalificerade delgivningsfall - får rätt all inhämia upplysningar från fastighetsägare m.fl. saml arbelsgivare. Vad gäller de invändningar som har förls fram mol förslagel om upplysningsskyldighei för arbetsgivare får jag hänvisa till vad jag lidigare har anfört om förtrågningar på den söktes arbelsplals för deigivningsändamål och delgivning genom siämningsman på den söktes arbelsplals (se avsnill 3.2.3).

När det gäller omfattningen av den föreslagna upplysningsskyldighelen har RSV påpekat att innebörden av fastighetsägarens upplysningsskyldighet i folkbokföringssammanhang har varil förmål för tvekan. Fastighetsägare i större hyreshus känner vanligen inle lill mer än vem som har tecknat hyresavlal eller lill vem en lägenhel enligi fasUghelsägarens godkännande har upplålits i andra hand. Någon akliv åigärd som t. ex. besök i lägenheten eller särskilda förfrågningar anser RSV knappast böra krävas av fastighetsägaren med hänsyn till lägenhetsinnehavarens integritet. Verket hänvisar till att problem av detla slag kommer att behandlas av 1983 års folkbokföringskommitté (Fi 1983:04). RSV har även ifrågasatt om den föreslagna skyldigheten bör sanktioneras med ett bölessiraff med hänsyn till att det inte finns föreskrivel någon sanklion mot en faslighelsägare eller innehavare av bostadslägenhet som underlåter att besvara en förfrågan från en folkbokföringsmyndighel humvida en viss person bor i fastigheten eller lägenheten. Enligt RSV: s mening bör resultatet av kommitténs arbele avvaktas innan man tar ställning till frågan om lämplig sanklion.

Liknande synpunkter har anförts av SABO ifråga om svårigheterna för ägare till större hyresfasUgheter. Som nämnts tidigare har förslagel om en

Prop. 1984/85:109 5?

siraffsanklionerad upplysningsskyldighei på delta område avstyrkts av ett antal remissinslanser.

För min del anser jag att man vid utformningen av en beslämmelse om upplysningsskyldighet för fastighetsägare måste la hänsyn lill de synpunkler som RSV m.fl. remissinstanser har fört fram. Skyldigheten bör därför i princip omfatta endast uppgift om huruvida en viss person förhyr eller på annan grund disponerar en lägenhet eller en lokal i fastigheten. Men samUdigt är det önskvärt atl en faslighelsägare som känner lill atl en viss person bor i fastigheten också är skyldig att upplysa om del.

Beträffande omfaltningen av upplysningsskyldigheten för innehavare av bosiadslägenhei anser jag all promemorieförslaget bör genomföras.

När det gäller frågan om lämplig sanklion för vägran alt lämna ifrågavarande upplysningar eller för lämnande av oriktiga uppgifier anser jag i likhel med RSV all man bör avvakta resultatet av folkbokföringskommitléns arbele. Redan del förhållandel all en upplysningsskyldighei finns föreskriven i lag torde medföra all seriösa faslighelsägare i större utsträckning än nu kommer all lämna erforderiiga uppgifter.

1 förhållande lill promemorieförslagel förordar jag den jämkningen all även arrendaiorer och tomlrätlshavare skall vara upplysningsskyldiga.

Till frågan om undantag för den som är närslående till den sökle från skyldighelen alt lämna upplysningar ålerkommer jag strax.

1 fråga om omfallningen av upplysningsskyldighelen för arbelsgivare anser jag atl promemorieförslagel bör genomföras. En arbelsgivare bör således vara skyldig atl på begäran av en stämningsman uppge huruvida en person som söks för delgivning är anslälld hos arbetsgivaren saml upplysa om den anställdes arbetsUder och arbelsplals.

Promemorieförslagel innnebär all en arbelsgivare bör vara skyldig alt upplysa även om andra förhållanden som rör anställningen och som kan underiätta delgivningen. Enligi RÅ kan detla leda till all för delgivningen betydelselösa men för den sökles personliga inlegritel vikliga uppgifier lämnas ut. RÅ förordar därför alt upplysningsskyldighelen inskränks lill alt avse arbetstider och arbelsplals.

För min del anser jag att del är angelägel all upplysningsskyldighelen för arbetsgivare omfaltar även nu ifrågavarande uppgifier. Sådana uppgifter kan också möjliggöra delgivning på annan plals än arbelsplatsen. Jag anser också all upplysningsskyldighelen är tillräckligt begränsad och preciserad genom kravel på att uppgiften dels skall röra anställningen och dels skall kunna antas underlätta delgivningen.

■1 likhet med flertalet remissinslanser anser jag all upplysningsskyldighelen för arbelsgivare bör sanktioneras med bötesstraff. Jag förordar all promemorieförslagel i den delen genomförs. Som elt par remissinslanser har påpekat bör straffbestämmelsen omfatta även det fallet atl orikliga uppgifter har lämnals uppsåtligen.

Prop. 1984/85:109 54

Jag övergår nu lill att behandla frågan om undanlag för närstående lill den sökle från skyldigheten all lämna uppgifter i nu berörda hänseenden.

I sitt remissvar har RÅ påpekat atl promemorieförslagel om upplysningsskyldighei för fastighetsägare, innehavare av bostadslägenhet och arbetsgivare synes strida mol den rättsuppfattning som har kommil lill uttryck i 17 kap. 11 S tredje styckel brottsbalken angående skyddande av brottsling. Med hänsyn lill all en viss krets av närslående personer har ansetts inte böra kunna ställas till ansvar för skyddande av brottsling bör, ålminslone när delgivningen avser en person som misslänks för brotl, samma personkrets falla utanför den föreslagna stralTbeslämmelsen.

1 likhet med RÅ anser jag all närslående lill den sökle inte bör omfattas av den upplysningsskyldighet som jag nu har förordat. Della bör enligt min mening gälla oavsett om den sökte är misstänkt för brott eller inle. En bestämmelse som endast undantar närslående lill en för brotl misslänkl person som söks för delgivning skulle vålla praktiska svårigheier eflersom en siämningsman endasl i undantagsfall känner lill innehållet i delgivningsförsändelsen. Av hänsyn lill bl.a. den söktes inlegrilel bör nämligen en stämningsman i allmänhel inle ha rätt atl la del av innehållet i försändelsen.

En bestämmelse om begränsning av upplysningsskyldighelen för faslig-hetsägare m. fl. och arbetsgivare bör lämpligen utformas efler förebild från bestämmelsen i 36 kap. 3 S RB om undantag från vittnespliklen belräffande närstående lill part.

En sådan lösning innebär atl bl.a. make, sammanboende, barn och föräldrar till den sökte inte blir skyldiga alt lämna ifrågavarande uppgifter till slämningsmännen. En arbetsgivare som står i etl sådant förhållande lill den sökte omfattas naturligtvis inle heller av sankiionsbeslämmelsen. I sammanhanget vill jag emellertid understryka atl den nu förordade undantagsbestämmelsen givelvis inte hindrar att närstående lill den sökle frivilligi lämnar begärda upplysningar lill stämningsmannen.

3.3.6 Stämningsmäns rätt att erhålla tillträde m. m.

Mitt förslag: Fastighetsägare m.fl. saml arbetsgivare blir skyldiga atl medverka till att stämningsmän får tillträde lill fasligheler och arbetsplatser för att genomföra delgivning. Stämningsmän får vidare rätt till tillträde till enskilt område som inle ulgör boslad saml rätt atl påkalla biträde av polismyndighet, om tillträde vägras dem. Domstol kan besluta om att husrannsakan får ske för att söka efter den som skall delges en stämning i brottmål i de fall fängelse är stadgal för brotlel.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitl förslag ulom såvitt avser kravet på att det skall vara stadgat fängelse för brottet för atl husrannsakan skall få ske (s. 93-99).

Prop. 1984/85:109 55

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lillslyrker eller lämnar förslagen ulan erinran. Ell par remissinstanser anser att förslaget om all husrannsakan skall få företas för delgivning är alltför långlgående medan andra menar alt del är alltför reslriktivt utformat. Från några håll förordas atl möjligheten all förelä husrannsakan begränsas Ull de fall i vilka fängelse ingår i slraffskalan för brotlel. Del föreslås också atl åklagare och polischefspersonal bör få räll alt beslula om åtgärden, åtminstone i brådskande fall. En remissinstans anser all tilllrädesrälten för siämningsman bör begränsas lill skydd för bl. a. yrkes- och försvarshemligheler.

Skäl för mitt förslag:

Tillträdesräll för siämningsman

Del finns f. n. inle någon rått för siämningsman all erhålla lilllräde lill ell privai område för alt genomföra delgivning. Vägras siämningsman Ulltriide lill arbelsplalser. fasligheler eller andra lokaler eller områden, kan delgivningen inte genomföras där. I vissa fall redovisas då uppdraget lill uppdragsgivaren med hindersbevis. I andra fall försöker slämningsmännen vänta ut den som skall delges eller delge handlingen på annan lid och plals.

En närbesläktad situalion är all slämningsmännen hindras från all få lilllräde lill den lokal eller del område där delgivningen kan genomföras genom all dörrar eller grindar slängts och låsls eller någon liknande åigärd vidlagils. Det har t.ex. blivit alll vanligare all ytterdörrar lill hyresfaslig-heler hålls låsla. Även i sådana siiualioner måsle slämningsmännen enligi gällande ordning avbryta delgivningsförsökei. Han har inle räll all bryla lås eller på annal säll bereda sig lilllräde lill slulna utrymmen.

1 promemorian föreslås att del införs en skyldighet för fastighetsägare och arbelsgivare all medverka lill all bereda siämningsman tillträde lill fasligheler resp. arbelsplalser för alt där genomföra delgivning samt atl den regeln kompletteras med en beslämmelse om all stämningsmän har rätt alt gå in i sådana lokaler eller på sådana områden för att genomföra delgivning. Del föreslås också att en stämningsman får lagsladgad räll all begära bilräde av en polismyndighei för all genomföra delgivning i de fall han vägras tillträde till sådana lokaler eller områden.

Förslagen har godlagils av de flesta remissinstanserna. Ett par remissinslanser har dock molsatl sig alt siämningsman får lilllrädesrätt lill arbelsplalser med hänvisning lill all delgivning enligi deras mening inle bör ske på den söktes arbelsplals.

För min del anser jag all del är av slor beiydelse från effekiiviieissynpunkt att stämningsmännen nu får en lagsladgad tillträdesräll till fastigheter och arbetsplatser för atl genomföra delgivning. Under fömtsättning all undanlag görs för den mesl privata sfären, dvs. någons bostad, lorde en sådan tillträdesräll i allmänhet inle innebära någol nämnvärt inlrång för den enskilde. Vad gäller delgivning på den söktes arbetsplats får jag hänvisa till vad jag tidigare har sagt i den frågan.

Prop. 1984/85:109 56

Av bestämmelserna i 8 och 9 SS DF följer att delgivningen med den som är inlagen i kriminalvårdsanslall e.d. eller på sjukhus eller Uänstgör i försvarsmakten bör ske genom någon tjänsteman eller efter samråd med styresman eller den söktes chef. Med hänsyn härtill anser jag inte att det finns någol behov av alt begränsa den nu föreslagna lilllrädesrälten för siämningsman. Inle heller när det gäller skyddet för yrkeshemligheter torde det finnas något praktiskt behov av särskilda regler.

Som föreslås i promemorian bör tillträdesrällen för siämningsman kompletteras med en skyldighel för fastighetsägare och arbetsgivare att medverka till att stämningsmännen får tillträde till fasligheler och arbetsplatser för att genomföra delgivning. En motsvarande skyldighet bör finnas även för andra än fastighetsägare, t.ex. arrendaiorer och hyresgäster, som disponerar över sådana lokaler.

Enligt promemorieförslagel bör tillträdesrällen gälla för - förulom stämningsmän - även övriga funktionärer som räknas upp i 24 S DL, dvs. de vars intyg gäller som fulll bevis om delgivning. Förslagel innebär all bl. a. poslljänslemän och nämndemän vid lingsräll får en sådan räll.

För min del anser jag att personkretsen bör begränsas till de Uänstemän som i sin verksamhet generellt sett har störst behov av atl la tillträde till fasUgheter och arbetsplatser för att genomföra delgivning. Förutom den som har förordnats som stämningsman bör således endasl åklagare, polisman, kronofogde och exekuliv tjänsteman vid kronofogdemyndighet ha rätt att för genomförande av delgivning påfordra lilllräde lill ifrågavarande platser.

Om den som äger eller disponerar över sådana privata områden som nu avses vägrar att medverka lill atl stämningsmannen får lilllräde eller hindrar honom att gå in, föreslås i promemorian att stämningsmannen ges en lagsladgad rätt att påkalla bilräde av polis för att bereda sig tillträde.

Även detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesla remissinslanserna.

I likhet med vad som sägs i promemorian anser jag atl stämningsmän inte bör ges rätt att med våld bereda sig tillträde lill ifrågavarande plalser. Liksom vissa andra tjänstemän (se t.ex. 4 kap. 38 S fasUghetsbildningsla-gen 1970:988). som i en motsvarande situalion skall genomföra en tjänsteåtgärd, bör stämningsmannen i detla läge i stället ha möjlighel all påkalla biträde av polis. 1 fråga om polismannens rätl alt använda våld för atl bereda stämningsmannen tillträde till det privata området för atl genomföra delgivning får allmänna beslämmelser om polismans befogenhet atl använda våld för att genomföra en tjänsteålgärd lillämpas (jff 10 S försia stycket 5 polislagen 1984:387).

En konsekvens av den nu föreslagna regleringen blir all i princip inle heller en polisman som verkställer ett delgivningsuppdrag får rätt atl bereda sig tillträde till den eftersöktes bostad för alt genomföra delgivning i de fall den eftersökte vägrar all släppa in honom.

Prop. 1984/85:109 57

Med hänsyn lill den enskildes intresse av skydd för sin personliga inlegritel bör en så ingripande åigärd tillåtas endast i undantagsfall. Dessa fall kommer jag att behandla i följande avsnitt.

Husrannsakan

Om den som söks för delgivning inte kan nås av stämningsmannen kan ofta surrogatdelgivning, kungörelsedelgivning eller s. k. spikning användas. I vissa fall är emellertid della inte tillåtet. Det gäller bl.a. delgivning av stämning i brottmål (33 kap. 6 5 RB). Om stämningsmannen vet att den sökte uppehåller sig i t. ex. en lägenhet men vägrar att öppna dörren, finns f. n. inget verksamt medel för atl genomföra delgivningen. Genom alt hålla sig undan delgivning av stämningen kan den misstänkte förhala eller t. o. m. förhindra att brotl som han eller hon begått beivras. Påföljd för broll får nämligen inte ådömas om inte den misstänkte häktats eller delgivils stämning inom viss lid, som varierar beroende på brottels svårhels-grad (35 kap. 1 S brottsbalken).

I promemorian föreslås att reglerna om husrannsakan i 28 kap. RB kompletteras med en bestämmelse om att husrannsakan får ske i syfte att eftersöka den som skall delges en stämning i brottmål. Sådan husrannsakan skall enligt förslagel beslutas av domstol antingen självmant eller på yrkande av den polismyndighet, som har uppdraget att genomföra siämningsmannadelgivning. Avsiklen är atl husrannsakan för deigivningsändamål skall få tillgripas endast om andra möjligheter till delgivning har prövats utan framgång eller på goda gmnder bedöms utsiktslös.

Som har nämnts tidigare har förslaget tillstyrkls eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några remissinstanser anser emellerlid att förslaget är alltför långtgående medan andra menar att del är alltför restriktivt utformat. Från några håll framförs önskemål om att beslut om husrannsakan bör få fattas även av åklagare eller polismyndighet.

För egen del får jag anföra följande.

Som framhålls i promemorian kan det inte godtas atl en person som är misstänkt för brott skall kunna undandra sig lagföring och slraff genom atl hålla sig undan delgivning. Det finns därför starka skäl atl skapa ell verksamt medel för all genomföra delgivning i sådana fall, även om delgiv-ningsmetoden skulle bli mer ingripande än vad som annars accepteras.

Enligt 23 kap. 7 § RB får den som inte hörsammar kallelse till förhör under förundersökning hämtas till förhöret. Om det behövs får husrannsakan (även i bostad) användas för all genomföra hämtningen (28 kap. 2 8 RB). Enligt 46 kap. 15 § RB får en tilltalad som efter kallelse inle inställer sig lill huvudförhandling i domstol hämlas lill förhandlingen. I sådana fall får husrannsakan användas för all eftersöka den tilltalade (28 kap. 2 S RB). Detsamma gäller för målsägande och vittnen som inte inställer sig (46 kap. 14 § och 36 kap. 20 S jämfört med 28 kap. 2 S RB). Åven i vissa tvistemål

Prop. 1984/85:109 58

kan parter och vittnen hämtas lill förhandling och därvid eftersökas genom husrannsakan (se bl. a. 44 kap. 3 8 och 36 kap. 20 S jämfört med 28 kap. 2 § RB). Åven i konkurssammanhang kan hämtning ske med hjälp av husrannsakan (se bl. a. 94 § konkurslagen).

Mot bakgmnd av de bestämmelser som finns om hämtning med hjälp av husrannsakan kan del knappasl anses alltför långlgående alt införa en möjlighet att använda husrannsakan i fall då det är nödvändigt för att stämning i brottmål skall kunna delges, särskilt om tillräckliga garantier ges för att möjligheten inte används i onödan. Med hänsyn till den integritetskränkning för den enskilde som en sådan åtgärd innebär bör dock som fömtsättning gälla att del är fråga om ett brott av allvarligare slag. En lämplig avgränsning är att det för brottet skall vara stadgal fängelse.

Som har föreslagits i departementspromemorian bör för all garantera atl tvångsmedlet används restriktivt endast domstol vara behörig att besluta om åtgärden. I nu avsedda fall torde frågan om husrannsakan för deigivningsändamål oftast aktualiseras av domstolen själv. Den bör därför självmani kunna ta upp frågan. Vidare bör frågan kunna las upp på framställning av polismyndighet eller åklagare.

3.3.7 Telefondelgivning

Mitt förslag: En myndighet far per lelefon överbringa innehållet i kallelser, meddelanden och andra handlingar av enkel beskaffenhel till den sökte. Handlingen skall därefier sändas lill denne med poslen i vanligt brev. Delgivning anses därefter ha skett. Telefondelgivning får dock inle avse slämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden väcks.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mill förslag (s. 103-105), frånsett all en del redaktionella justeringar av promemorieförslagel gjorts i mill förslag.

Remissinstanserna: De allra flesta tillstyrker förslaget. Några är tveksamma eller avstyrker förslaget med hänvisning till atl del inle kan anses tillgodose rättssäkerheten. Från flera håll uttalas önskemål om en precisering av i vilka fall delgivningsformen skall få användas.

Skäl för mht förslag: Åtskilliga av de handlingar som f.n. delges har ett enkelt innehåll. Det gäller t.ex. kallelser till förhandlingar eller andra sammanträden, förelägganden av olika slag och meddelanden om inställda förhandlingar. Även vissa beslut kan vara av sådan beskaffenhel.

För dessa fall föreslås i departementspromemorian att delgivning skall kunna ske per telefon. Förslaget innebär all en myndighel skall kunna per

Prop. 1984/85:109 59

lelefon överbringa innehållel i handlingen lill den sökle och därefter skicka handlingen till denne med posten i vanligl brev. Den sökle skall anses delgiven när handlingen har avsänts. Vidare föreslås att delgivningsformen inte skall få användas för delgivning av stämningsansökningar eller av andra ansökningar varigenom talan anhängiggörs.

Som redan nämnts har förslaget godlagits av flertalet remissinslanser. Några remissinslanser har emellertid avstyrkt förslaget och ansett att det inle uppfyller de rättssäkerhelskrav som bör siällas på ell delgivningsförfarande.

Enligi min mening ger förslaget möjlighet till betydande effektivitets-vinsler och bör kunna medföra en avkortning av handläggningstiden i många mål och ärenden. Telefondelgivning av kallelser till l.ex. en förhandling eller något annal sammanlräde underlättar även myndighelens arbetsplanering genom atl delgivningsfrågan kan klaras ul på ett tidigt stadium.

Som anförs i departementspromemorian torde det sällan finnas anledning atl anta atl den som lar emot en telefondelgivning skulle ljuga om sin idenlilel. Särskili när del gäller delgivning med den som har fast bostad eller fasl arbete och som kontaktas i bostaden eller på arbetsplatsen torde risken för misstag vara obetydlig. I sammanhanget vill jag erinra om vad jag lidigare (avsnitt 3.3.1) förordal om en ökad uppgiftsskyldighet för parterna, vilken ger myndigheterna tillgång dels till aktuella lelefonnummer och dels ökade möjligheter till konlroll av den uppringdes identitet.

När det gäller risken för missuppfattning av innehållel i den handling som läses upp för den sökte per lelefon innebär promemorieförslaget alt en telefondelgivning alltid skall följas av en skriftlig bekräftelse av innehållel i handlingen, dvs. atl handlingen sänds till den sökte med posten. Risken för missuppfattning minskas också genom kravet på att innehållel skall vara av enkel beskaffenhet för alt telefondelgivning skall få användas. Vidare har den sökle möjlighet all ställa frågor lill den tjänsteman som genomför delgivningen samtidigt som denne genom frågor till den sökte kan kontrollera atl denne rätt har uppfattat meddelandet. Jag vill också erinra om atl telefondelgivning inte skall få ske av slämningsansökningar och andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs.

Sammanfallningsvis anser jag alt den föreslagna möjligheten till telefondelgivning inle vållar några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. I likhet med flertalet remissinslanser förordar jag atl förslaget genomförs. Telefondelgivning bör alltså få ske när del med hänsyn till omsländighelerna bedöms som lämpligt.

Flera remissinslanser har framställt önskemål om en precisering av vilka handlingar som skall anses vara av sådan enkel beskaffenhel alt de får delges per lelefon.

För egen del anser jag all det med hänsyn lill DL: s omfattande tillämpningsområde inle skulle vara lämpligl och knappasl ens möjligl atl i lag

Prop. 1984/85:109 60

ange vilka handlingar som kan telefondelges. Som en remissinstans har påpekat måste hänsyn även tas till den söktes förmåga att motta delgivning per telefon. Om den sökte på gmnd av språksvårigheter eller av någon annan orsak, t.ex. ålderdom eller alkoholproblem, har svårt att tillgodogöra sig innehållet i den handling som läses upp, bör delgivningsförsökei avbrytas och i stället ersättas med delgivning i någon annan form.

Vad gäller frågan om vid vilken tidpunkt delgivning skall anses ha skett har ett par remissinstanser förordal tidpunkten för telefonsamtalet. Med hänsyn till vikten av att bekräftelsen sänds till den sökle anser jag emellerlid atl man bör hålla fast vid den lösning som föreslås i promemorian. Vid telefondelgivning skall delgivning således anses ha skett försl när bekräftelsen har avsänts. Detta stämmer också överens med vad som gäller i fråga om surrogatdelgivning enligt 12 och 13 §§ DL.

Enligt promemorieförslaget bör endast myndigheter få verkställa telefondelgivning. Jag ansluter mig till del förslaget. Uppgiften bör kunna handhas av tjänstemän som har behörighet alt handlägga delgivningsfrågor. Närmare bestämmelser om kontroll av den söktes identitet, dokumentation av samtalet etc. kan meddelas i DF.

I promemorian berörs också förfarandet att låta den som skall delges muntligen bekräfta vid etl telefonsamtal att han eller hon har erhållit delgivningsförsändelsen. Ett sådani förfarande är inle atl jämställa med den nu föreslagna delgivningsformen utan innebär endast elt alternativt sätt att skaffa bevisning för att delgivning har skett.

I promemorian förordas atl detla förfarande Ullämpas i slörre ulslräckning än nu saml att bekräftelsen, liksom andra förhållanden som kan bli av betydelse vid en eventuell utredning om omständigheterna vid bekräftelsen, antecknas på lämpligt sätt. Ett par remissinslanser har upplyst atl de redan nu i stor utsträckning tillämpar elt sådani förfarande, t.ex. i samband med underrättelse om utmätning.

Jag delar den uppfattning som här kommit till uttryck i promemorian och anser alltså att DL ger utrymme för ett tillvägagångssätt av .aktuellt slag utan atl någon särskild föreskrift behöver införas.

3.3.8 Surrogatdelgivning med arbetsgivare

Mitt förslag: Promemorieförslaget om surrogatdelgivning med den söktes arbetsgivare genomförs inte.

Promemorieförslaget: Enligt promemorieförslaget skall surrogatdelgivning få ske genom att handlingen lämnas till arbetsgivaren eller någon anslälld på kontoret. Meddelande om att handlingen har lämnats till arbetsgivaren eller en anställd skall sändas med posten till den sökle. Delgivning anses ha

Prop. 1984/85:109 61

skett när della fullgjorts. 1 promemorian föreslås också all en arbetsgivare skall vara skyldig alt medverka till surrogatdelgivning (s. 105-107).

Remissinstanserna: De flesla lillslyrker förslagel eller lämnar det ulan erinran. Flera remissinslanser avslyrker dock förslaget och anser all del inte är förenligt med rimliga krav på skydd för den enskildes integritet. Man menar att det finns risk för att den sökles arbelsgivare, förman och arbetskamrater får kännedom om eller i varje fall ökad anledning au spekulera över dennes privata förhållanden. Della skulle kunna medföra att den sökte hamnar i en utsatt position och att hans arbetsförhållanden påverkas negativt. En remissinstans anser atl det måsle vara utomordentligt generande för både arbetsgivaren och den anställde alt delgivning eller en förfrågan i anledning därav sker på arbetsplatsen. Enligt samma remissinslans måsle del hållas för vissl alt detla sprider sig och därmed förorsakar stort obehag för den som, kanske med orätt, utsätts för en ansökan om beialningsföreläggande eller annal. Några remissinslanser lar upp frågan om en arbelsgivare skall ha räll all vägra medverka lill surrogatdelgivning eller inte. Elt par remissinstanser ifrågasätter om inte den föreslagna skyldigheten för arbetsgivaren atl vid surrogatdelgivning la emot delgivningshandlingen och överlämna den lill den sökle även bör gälla den med vilken surrogatdelgivning kan ske redan enligt nuvarande bestämmelser.

Skäl för mitt förslag: Om en enskild person som söks för delgivning har känt hemvist här i landet men inle träffas där, får delgivningshandlingarna lämnas lill någon vuxen medlem av hans hushåll eller, om sådan person inte anträffas, till den söktes hyresvärd eller faslighetsskölare, om de bor i samma hus. Driver den som skall delges rörelse med fasl kontor och anträffas han inte där under normal arbelslid, får handlingarna lämnas på kontoret till någon som är anslälld där (12 § försia stycket DL, s.k. surrogatdelgivning). Skulle stämningsmannen få upplysning om atl den sökle är bortrest för mera avsevärd tid eller all delgivningsförsändelsen av annan anledning inle kan komma honom lill hända inom rimlig tid, bör surrogatdelgivning inte ske (Gärde m. fl.. Nya Rättegångsbalken, s. 449 O- Har surrogatdelgivning skell, skall meddelande om det sändas med posten till den sökte under hans vanliga adress (12 S andra slyckel samma lag). För en juridisk person som skall delges gäller särskilda regler.

I promemorian framhålls att stämningsmän ibland har problem vid delgivningsförsök på arbetsplatser, bl.a. genom alt arbetstagare håller sig undan. Del förekommer även all arbetsgivare aktivt hjälper sina arbetstagare all hålla sig undan delgivning. Del föreslås därför atl - på samma sätl som den som driver rörelse med fasl kontor kan delges genom all handlingen lämnas på kontoret till någon som är anslälld där - en arbelstagare som inte anträffas på arbetsplatsen skall kunna surrogaldelges genom att handlingen lämnas Ull arbetsgivaren eller lill någon anslälld på kontoret. Detta

Prop. 1984/85:109 62

föreslås gälla oavsett om arbetsgivaren är en fysisk eller en juridisk person.

Som nämnts tidigare har promemorieförslaget godtagils av de flesla remissinstanserna. Fiera remissinstanser har emellertid molsatl sig alt förslagel genomförs med hänvisning till riskerna för att den enskildes inlegritel skulle kunna komma alt åsidosättas.

Det finns i dag inte något hinder mot att delgivning sker på den söktes arbetsplats. I RPS; s anvisningar för förfarandet vid delgivning genom stämningsman (se bilaga 4 till departementspromemorian) ges vissa rekommendationer belräffande slämningsmannens uppträdande. Där sägs bl.a. att en siämningsman bör i möjligaste mån undvika att den sökte utsätts för utomståendes uppmärksamhet eller atl han på annal sätt åsamkas obehag. För de fall där den sökte håller sig undan eller av andra skäl är svåranträff-bar kan det ibland vara påkallal atl stämningsmannen skaffar sig koniakt med den sökle efter förfrågningar hos andra myndigheler, hos arbelsgivare eller privatpersoner, om delgivning i mera diskreta former har misslyckats eller bedöms som utsiktslös. Vidare sägs i anvisningarna att delgivning under samma förulsättningar kan vara berättigad på annan plats än den sökles hem.

Delgivning genom stämningsman på den söktes arbetsplats förekommer i dag i en inte obetydlig omfallning, likaså förfrågningar med anledning av en förestående delgivning när den sökte är svåraniräffbar eller försöker att hålla sig undan. Alt - såsom några remissinslanser synes vara inne på -lagstiftningsvägen förbjuda siämningsmannadelgivning på den söktes arbetsplats bör inte komma i fråga. Jag vill i sammanhanget hänvisa Ull vad jag har anförl i avsnitt 3.2.3 om all den som inle vill medverka lill delgivning i enklare och mindre uppseendeväckande former därmed också bör få finna sig i det obehag det kan innebära alt andra delgivningsmeloder används. 1 många fall torde delgivningsförsök på den söktes arbelsplals vara den enda möjlighelen alt få honom eller henne delgiven. Det finns inle heller anledning anta att slämningsmännen inle skulle följa RPS anvisningar och således genomföra sill uppdrag med lillbörlig hänsyn till den sökles inlegrilel.

Promemorieförslaget innebär all man öppnar möjlighel att i vissa fall genomföra delgivning även om den sökle inte anträffas på sin arbetsplats under sin vanliga arbetstid. Sådan delgivning föreslås kunna ske med arbetsgivaren eller med någon anslälld på dennes kontor. Surrogatdelgivning skulle alltså kunna ske med t. ex. en arbetskamrat lill den sökte. Detla innebär naturiigtvis en betydande risk för att det på arbelsplatsen sprids att en viss person söks för delgivning, vilkel kan vålla den sökte obehag. Detta talar starkt för att i vart fall förslagel i den delen inle bör genomföras.

Del finns skäl som talar för alt surrogatdelgivning bör kunna ske med åtminstone den söktes arbetsgivare. Samiidigi måste beaktas att etl förfarande där arbetsgivaren aktivt medverkar i själva delgivningen kan - med räll eller orätt - upplevas som mycket besvärande för den anställde. Även

Prop. 1984/85:109 63

för arbetsgivaren kan en delgivning i den formen kännas besvärande och kanske påverka förhållandet lill arbetstagaren negativt. Jag har därför stannat för atl inte nu föreslå all surrogatdelgivning med arbetsgivaren införs som en ny delgivningsform. I den bedömningen väger jag in att de förbättringar av delgivningsförfarandet som jag i övrigl föreslär kan antas minska behovet av en sådan delgivningsform. Jag är emellertid beredd all på nytt la upp frågan om del skulle visa sig att del finns ett påtagligt behov av all kunna genomföra surrogatdelgivning med en arbetsgivare, framför allt i de fall då den sökte inte kan förmås att medverka till delgivning i någon annan form.

3.3.9 Delgivning med juridiska personer

Mitl förslag: Något förslag läggs inte fram om nya bestämmelser om delgivning med juridiska personer.

Promemorieförslaget: Överensslämmer med mitl förslag (s. 107-109).

Remissinstanserna: Två remissinslanser har närmare berört frågan om delgivning med juridiska personer. En av dem ifrågasätter om man inle bör överväga möjlighelen av alt låla den senasl registrerade styrelsen och en regisirerad firmaiecknare alltid vara behörig all la emol en delgivning och även skyldiga atl företräda den juridiska personen. Den andra anser att kungörelsedelgivning bör få användas vid delgivning med en juridisk person som saknar regisirerad slyrelse.

Skäl för mitl förslag: Enligt 8 kap. 15 S aktiebolagslagen skall ett aktiebolag anmäla lill paient- och regislreringsverkei vilka som har ulseiis lill slyrel-seledamöler, verkställande direktör och firmaiecknare. Vidare skall bolaget anmäla lill registermyndigheten när det skett ändring bl.a. beträffande vilka som förelräder bolaget och tecknar dess firma. Anmälan skall ske genast efter det all ändringen inlräftäl. Liknande regler gäller för andra juridiska personer. Ett aktiebolag skall dessutom åriigen till registermyndigheten skicka in en aktuell förteckning över bl.a. styrelseledamöter, verkställande direktör och firmatecknare.

Delgivning med juridiska personer sker normall med den som enligt registerutdrag från registermyndighet är behörig föreirädare för den juridiska personen. 1 promemorian framhålls att del inte så sällan inträffar all någon senare gör invändning om att delgivningen inle har skell med behörig föreirädare saml föreler eu protokoll från den juridiska personens beslulande organ, som ulvisar all någon annan än den som delgiviis handlingarna vid lidpunkien för delgivningen var ensam behörig all förelräda den juridiska personen. Ell sådani proiokollfäsl beslut behöver inte vara

Prop. 1984/85:109 64

registrerat hos registermyndigheten för atl vara gällande vid delgivnings-tillfället. Därigenom är del möjligt att sabolera redan genomförda delgivningar genom antedatering av styrelseprotokoll.

Problemet har också uppmärksammats av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i dess slutbetänkande (SOU 1984:15). Enligt kommissionens uppfatttning (s. 216) lalar starka skäl för att en avgång som styrelseledamot ges rättsverkan först i och med att beluiet registreras. En sådan ordning fordrar emellertid en avsevärt större snabbhet i regislreringsförfa-randet än som f. n. är fallet och en översyn av de nuvarande resurserna hos patent- och registreringsverket. Med hänsyn till det och till atl rättspraxis har skärpts (se NJA 1979 s. 655) avstår kommissionen all lägga fram någol formellt förslag i den riktningen men anser att frågan bör uppmärksammas i samband med atl andra aktiebolagsrättsliga frågor las upp i lagstiftningssammanhang.

Jag delar kommissionens uppfattning och avser inte att i detta lagstiftningsärende föreslå några nya bestämmelser med sådan inriktning. Jag anser inte heller att kungörelsedelgivning är någon framkomlig väg att lösa ifrågavarande problem. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhel och las upp på nytt i etl annat sammanhang.

3.3.10 Ikraftträdande

Det är angeläget att den av mig nu förordade reformen kan genomföras så snart som möjligt. Med hänsyn till bl.a. det förberedelsearbete som behövs beträffande blanketter, utbildning m.m. förordar jag atl de föreslagna beslämmelserna får träda i kraft den 1 juli 1985.

Något behov av övergångsbestämmelser anser jag inte föreligga.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som har anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946; 808),

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980; 100),

7. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847).
Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 2.

Prop. 1984/85:109 65

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Förslaget innebär att ändring görs i 3 och 19 §§ delgivningslagen saml atl fem nya paragrafer, 26 - 30 §8, införs i lagen.

3§

Bestämmelser om telefondelgivning har tagits upp i ett nytl tredje stycke. Frågan har behandlats i avsniU 3.3.7 i den allmänna motiveringen. Av bestämmelserna framgår att sådan delgivning skall kunna användas när del bedöms som lämpligl. Telefondelgivning får avse endast handlingar med enkell innehåll. Därmed avses dels all handlingen skall vara kortfattad, dels att innehållel skall kunna läll förstås av mottagaren. Telefondelgivning får vidare användas endast av myndigheter.

Telefondelgivning lämpar sig främst för kallelser lill förhandlingar, förhör eller förrättningar. Även för delgivning av andra enkla meddelanden eller avgöranden eller för underrättelser om att mål eller ärenden har anhängiggjorts eller avgjorts bör telefondelgivning kunna användas. Delgivning av enkla förelägganden bör också kunna ske per telefon.

Telefondelgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden väcks. Dit hör bl. a. sådana ansökningar som avses i 3 8 förvaltningsprocesslagen (1971:291) och fullföljdsinlagor av olika slag. 1 övrigl får myndigheten från fall Ull fall avgöra om en handling är sådan atl den lämpar sig för telefondelgivning.

Vid telefondelgivning bör den handläggande tjänstemannen inleda telefonsamtalet med att göra klart för sig att han samtalar med rätt person. Det bör normalt ske genom att han frågar efter den söktes namn. Om det är den sökte som har ringt upp myndighelen eller om det annars finns särskild anledning till det, bör tjänstemannen även fråga efler personnummer eller annan uppgift som kan användas för en säker identifiering av den som söks för delgivning. Vidare bör vederbörandes adress kontrolleras, öm del ändå kvarslår osäkerhet beträffande idenUteten, bör telefondelgivning inte användas. Detsamma gäller om tjänstemannen får klart för sig att den sökte på gmnd av språksvårigheter, alkoholpåverkan eller av annan orsak inte kan tillgodogöra sig innehållel i samtalet.

Därefter läses innehållet i handlingen upp för den sökte. En anteckning om delta bör sedan göras i myndighetens akt. Av anteckningen bör framgå på vilket sätt mottagaren har identifierats. Bestämmelser om detta kan meddelas i DF. Anteckningen bör signeras av den handläggande tjänstemannen.

Handlingen skall därefter sändas med posten i vanligt brev till den som delges. Att så sker är en förutsättning för att delgivning skall anses ha ägt mm (se 19 8). Har den sökte begärt atl handlingen skall sändas till en 5 Riksdagen 1984185. I samt. Nr 109

Prop. 1984/85:109 66

sårskild adress, boren sådan begäran i allmänhet efterkommas. Handlingen bör givetvis sändas så snarl som möjligl efler telefonsamtalet. Delgivning anses ha skett den dag då handlingen sändes med posten. Någon Ulredning av all den skriftliga handlingen verkligen har nåti adressalen krävs inle.

\Jjtirde stycket har gjorls en redaktionell ändring på grund av att elt nytl stycke förts in i paragrafen. Som en förutsättning för all siämningsmannadelgivning skall få ske kommer enligt slyckel atl gälla all delgivning inte kan ske enligt första - iredje stycket. Såvitt gäller hänvisningen lill iredje slyckel bör anmärkas alt, i del läll myndigheten bedömer handlingen ha den karaktären atl telefondelgivning inte lämpligen bör användas, del självfallet inte krävs att försök gjorls med sådan delgivning.

19 §

1 paragrafens tredje slycke har lagls till all telefondelgivning skall anses ha skell genom all del fullgjorts vad som i 3 S iredje slyckel föreskriviis i fråga om lelefondelgivning (se vidare under 3 S).

26 S

Enligi förevarande paragraf är en faslighelsägare, arrendalor eller innehavare av bosiadslägenhei skyldig all på begäran av en siämningsman eller andra som kan utföra siämningsmannadelgivning, t. ex. exekutiv personal vid kronofogdemyndigheterna, lämna vissa upplysningar om den som söks för delgivning. Med faslighelsägare jämställs innehavare av tomträtt. Frågan har behandlats i avsnitt 3.3.5 i den allmänna moliveringen.

Uppgiftsskyldighelen avser frågan huruvida den sökle är bosatt i eller disponerar någon lokal i en viss faslighet eller lägenhel. En lägenheisinne-havare är sålunda skyldig all lala om huruvida den sökle är inneboende i lägenhelen. Skyldighelen gäller dock inle för den som lillhöi den sökles familj eller annars sammanbor med denne, se 28 S. Uppgiftsskyldighelen är inte siraffsanklionerad.

27 §

Paragrafen rör en arbetsgivares skyldighet all för deigivningsändamål lämna en stämningsman (eller motsvarande) vissa uppgifter om en anställd. Frågan har behandlats i avsnitt 3.3.5.

De uppgifter som arbetsgivaren skall vara skyldig att lämna enligt denna paragraf är sådana som kan underlätta delgivning med en anställd. Särskilt viktiga för deigivningsändamål är uppgifter om den anställdes arbetstider och arbetsplats. Om arbetsgivaren känner till andra omsländigheter som kan underiätta delgivning är han skyldig att upplysa även om dessa under förulsättning all de har samband med anställningen. Uppgiftsskyldighelen är straffsanktionerad, se 30 §. En arbetsgivare som är närslående lill den sökte omfattas inle av upplysningsskyldighelen, se 28 8.

Prop. 1984/85:109 67

28 §

1 paragrafen regleras undantagen från fastighetsägares m.fl. och arbetsgivares Upplysningsskyldighei enligt 26 och 27 §S. Frågan har behandlats i

avsnill 3.3.5.

Bestämmelsen innebär all närstående till den sökle inle omfattas av den upplysningsskyldighet som gäller enligt 26 och 27 SS. Beslämmelsen har ulformais som en hänvisning lill 36 kap. 3 S RB. Personkrelsen motsvarar således den personkrets som är undantagen från den allmänna vittnespliklen.

29 §

I denna paragraf regleras rällen för siämningsman och andra som får ulföra siämningsmannadelgivning all erhålla lilllräde lill ett enskilt område för att genomföra delgivningen. Frågan har behandlats i avsnill 3.3.6.

Rällen till tillträde avser inte boslad. Belräffande bosläder föreslås i stället alt husrannsakan i vissa fall skall kunna användas för deigivningsändamål (se förslagel om ändring i 28 kap. 2 S RB).

I övrigl gäller emellertid inle några begränsningar. En stämningsman får alltså rätl alt komma in i trappuppgången lill en hyresfastighet, på ell industriområde eller i en fabrikslokal eller alt komma ombord på ett fartyg. Rällen lill tillträde innebär all den som äger eller förfogar över det enskilda området (l.ex. en arrendalor) är skyldig all medverka till all stämningsmannen får det tillträde som han har räll lill. Ägaren av en hyresfastighet skall alliså på begäran se till att stämningsmannen kan komma in i fastigheten om ytterporien hålls låst. Del kan ske l.ex. genom att uppgifl lämnas om porlkod. Ägaren av en fabrikslokal skall på motsvarande sätt se lill alt stämningsmannen släpps in på fabriksområdet om det behövs för atl han skall få kontakt med den sökte.

Skulle slämningsmännen med våld hindras från atl ta sig in på det enskilda området, får han enligt andra slyckel begära biträde av polismyndighet för all bereda sig tillträde. Detsamma gäller om den som äger eller förfogar över området vägrar all öppna dörrar eller reser andra liknande hinder mot lilllräde. Del är inle tillåtet för stämningsmannen att själv bryta lås för att ta sig in i etl tillslutet utrymme i syfte att genomföra delgivning.

Den tillträdesräll som enligt paragrafen tillkommer stämningsman gäller även för åklagare, polisman, kronofogde saml exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet.

30 §

I förevarande paragraf har tagits upp en bestämmelse om straff för arbelsgivare som underlåter all lämna uppgifter enligt 27 8 eller som uppsåtligen lämnar orikliga uppgifter. Straffet är böter omedelbart i pengar, högsl 1 000 kr. En arbetsgivare som enligt 28 8 är undantagen från upplysningsskyldighelen omfattas inle av straffbestämmelsen.

Prop. 1984/85:109 68

5.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Förslagel innebär all bestämmelserna i RB om husrannsakan i viss utsträckning görs lillämpliga på delgivning av stämning i brottmål saml alt parternas skyldighel all lämna uppgifter lill domstolen för deigivningsändamål skärps. Vidare skall en domstol i vissa läll kunna avvisa en ansökan som inle innehåller för delgivning behövliga uppgifter. Parter, vittnen m. fl. skall också kunna föreläggas vid vile all fullgöra sin uppgiftsskyldighel.

28 kap. 2§

1 paragrafen har gjorls del lilläggel att husrannsakan får användas även för alt eftersöka den som skall delges stämning i brottmål. Frågan har behandlats i avsnill 3.3.6 i den allmänna motiveringen.

En förutsättning för atl husrannsakan skall få ske för delgivning av stämning är att stämningen avser ett brott för vilket det är stadgat fängelse. Del ligger i sakens nalur all husrannsakan bör användas endasl om del är nödvändigt för all delgivningen skall kunna genomföras. Andra möjligheter all genomföra delgivningen bör alltså försl ha prövats utan framgång eller kunna på goda grunder bedömas ulsiklslösa, l.ex. med hänsyn lill erfarenheter från tidigare delgivningsärenden beträffande samme person.

4 och 5 §§

Enligt 4 8 krävs alllid beslut av rällen för aii husrannsakan skall få användas för deigivningsändamål. Rätien kan ta upp frågan antingen självmant, t. ex. sedan andra delgivningsförsök misslyckats, eller efter yrkande av polismyndighet eller åklagare.

I 5 8 finns en bestämmelse om atl polisman i brådskande fall själv får företa husrannsakan, dvs. utan beslut av undersökningsledaren, åklagaren eller rätlen. Den möjlighelen bör inle finnas när del gäller husrannsakan för deigivningsändamål.

33 kap. 1 §

Förevarande paragraf innehåller f. n. i andra och iredje styckena bestämmelser om de uppgifter om sig själv och om motparten som en part skall ange i sin försia inlaga i en rättegång. Denna uppgiftsskyldighet har byggts ut i enlighet med vad som förordats i avsnitt 3.3.1.

Ändringarna i andra stycket innebär att de uppgifter om egna förhållanden som en part enligt nuvarande bestämmelser bör men inte är skyldig all lämna i fortsättningen alllid skall finnas med i hans första inlaga till rätten. Detta gäller uppgift om yrke, telefonnummer och andra omsländigheter som har betydelse för delgivning med honom.

Uppgift om postadress är redan nu obligatorisk. För au markera att

Prop. 1984/85:109 69

adressen skall vara användbar för delgivning har uttryckligen angetts all uppgiflen skall avse den akluella postadressen (jfr sjätte stycket).

Vidare har partens uppgiftsskyldighet byggts ut och omfattar även uppgift i förekommande fall om organisationsnummer, adress till arbetsplats saml lelefonnummer till bosladen och arbetsplatsen. En part är också skyldig all lämna uppgifl om annan adress än posladressen där parten kan anträffas för delgivning genom stämningsman. Härmed avses bl. a. uppgifl om bostads- eller besöksadress om denna inte sammanfaller med postadressen. När postadressen utgörs av boxnummer kan sålunda uppgifl behövas om l.ex. gatuadress diir siämningsmannadelgivning kan ske.

Till förhållandena i övrigt av betydelse för delgivning med parlen hör l.ex. uppgifier om lillfälligl byle av vistelseort, längre resor, skiftarbete e.d.

Beslämmelserna tar sikle endasl på enskilda parter. Motsvarande uppgifter bör dock lämnas av myndigheler. givetvis med de begränsningar som följer av egenskapen av myndighet.

I Iredje stycket har lagits upp en bestämmelse om att motsvarande uppgifter skall lämnas om en parts ställförelrädare i de fall denne för partens lalan. Till samma slycke har förls över nuvarande bestämmelser om vilka uppgifier som skall lämnas beträffande en parts ombud.

I nuvarande iredje slyckel anges alt en stämningsansökan bör innehålla uppgifier om svaranden i de hänseenden som sägs i andra slyckel. 1 enlighel med vad som har anförts i den allmänna moliveringen har skyldighelen all i slämningsansökan lämna uppgifter om svaranden byggls ul. De nya bestämmelserna har lagits upp i fiärde styckel.

Beslämmelserna innebär atl en stämningsansökan alltid skall innehålla motsvarande uppgifier om molparten som en enskild part enligt andra slyckel skall lämna om sig själv. Härifrån har gjorts vissa undanlag. Uppgift om motpartens eller dennes ställföreträdares yrke, arbelsplals, telefonnummer och ombud behöver lämnas endasl om uppgiflen är känd för sökanden. Han behöver således inle särskilt efterforska dessa uppgifter. Det får dock anses önskvärt all uppgift lämnas om motpartens lelefonnummer. om delta går alt få fram med hjälp av tillgänglig telefonka-lalog. Del ligger ju i sökandens egel intresse alt tillhandahålla så fullständiga uppgifter som möjligl för att inle handläggningen av målel skall försinkas på grund av delgivningssvårigheter.

Undantag från skyldighelen alt lämna uppgifl om svarandens adress gäller för del fall atl svaranden saknar känd adress. I sådana fall finns i viss ulslräckning möjlighel till kungörelsedelgivning. För sådan delgivning krävs all del inle kunnal ulredas var svaranden uppehåller sig. För alt undgå en onödig kompletteringsomgång eller atl ansökningen avvisas på grund av atl den saknar adressuppgift är sökanden därför skyldig att lämna uppgift om den ulredning han har företagit och som utvisar alt svaranden saknar känd adress. Undanlaget avser även de fall svaranden visserligen

Prop. 1984/85:109 70

har känl hemvisi men för en kringflackande Ullvaro och lill följd därav saknar fast adress där han kan nås för delgivning.

Fjärde slyckel gäller även i fråga om åklagare och andra myndigheler.

Det bör observeras all hänvisningen från fjärde stycket till andra stycket innebär atl en part alllid är skyldig all lämna uppgift om förhållanden i övrigt som har betydelse för delgivning med motparten.

I femle stycket har tagils upp en bestämmelse om att en part som begär atl ell vittne eller annan genom rättens försorg skall kallas lill en förhandling skall lämna uppgifier om den som skall kallas i samma omfallning som en part har all lämna uppgifl om molparten.

Beslämmelserna i .sjätte stycket motsvarar delvis nuvarande beslämmelser i fjärde stycket om parts skyldighet alt anmäla ändrade förhållanden belräffande de uppgifter som har lämnats. Som beslämmelserna nu har avfattats avses de innebära skyldighet även för vittne eller annan som skall kallas till en förhandling all göra anmälan till rällen. om vederbörande känner lill att lämnade uppgifter har ändrals eller är ofullständiga eller felaktiga. Vidare har gjorls vissa redaktionella ändringar.

10 §

Paragrafen är ny. Den har utformats efter mönster från 31 c S lagsökningslagen (1946:808). Huvudregeln är att sökanden skall föreläggas att komplettera en slämningsansökan som inte innehåller de uppgifter som anges i 1 S försla-fjärde styckena. Föreläggande behöver dock inle utfärdas om bristen bedöms vara av ringa betydelse för del forlsiitta förfarandet. Genom ifrågavarande beslämmelse markeras alt del i försia hand ankommer pä sökanden, vare sig denna är en enskild person eller åklagare eller målsägande vid enskill ålal, all tillhandahålla föreskrivna uppgifier. Beslämmelsen tar sikle på såväl de uppgifier som sökanden enligt 33 kap. 1 5 är skyldig all lämna om sig själv som de uppgifier som rör svaranden.

Följs inte föreläggandet, får rälten i dispositiva tvistemål avvisa stämningsansökningen, om det inle finns särskilda skäl mol det. Avvisning får således inte ske av stämningsansökningar i brottmål eller i indisposiliva tvistemål. 1 sådana mål kan i stället möjlighelen atl förelägga en enskild part vite enligt 12 8 användas i molsvarande situation. Vidare kan nalurliglvis underiåtenhel all följa ell föreläggande få beiydelse i rältegångs-kostnadshänseende.

1 fråga om dispositiva tvistemål är det i och för sig inle en förutsättning för avvisning atl elt eller flera delgivningsförsök har misslyckats på grund av att föreskrivna uppgifter inte har lämnals. I praktiken torde dock frågan om avvisning uppkomma först sedan del har konslalerats att delgivning inle kan ske. Det bör också observeras att avvisning inle får ske om del finns särskilda skäl mot det. Vid prövningen av avvisningsfrågan måste således hänsyn las till partens förmåga atl fullgöra den föreskrivna uppgiftsskyldigheten. Del kan också finnas andra skäl som lalar för all avvis-

Prop. 1984/85:109 71

ning inte bör ske. t. ex. alt den sökte är en noloriskl svårdelgiven person. Det bör anmärkas atl avvisningsmöjlighet enligt paragrafen inte föreligger i de fall sökandens försummelse hänför sig till uppgifter om vittnen eller andra som skall kallas lill en förhandling (jfr 33 kap. 1 S femte styckel).

Åven om ett föreläggande inte efterkommes bör rälten inte vara bunden av föreläggandet. Visar del sig l. ex. all uppgiften inle längre behövs, skall avvisning inle ske. Ett föreläggande bör också kunna tillgripas i elt senare skede om del då visar sig att en viss uppgift har betydelse.

Ell föreläggande som ulfiirdas bör innehålla en erinran om påföljden för utebliven komplettering.

// och 12 §§

Som har nämnls i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3.3) bör inte bara parter ulan även andra personer som skall höras i en rättegång vara skyldiga atl tillhandahålla de uppgifter om sig själva som behövs för deigivningsändamål. En beslämmelse av den innebörden har lagils upp i 11 8.

Enligt 12 8 får rällen använda vitesföreläggande för atl förmå parter eller andra all fullgöra uppgiftsskyldighelen enligt 1 eller 11 S. Även den frågan har behandlats i avsnitt 3.3.3.

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

2§

Ändringarna i 2 8 Iredje slyckel och de nya fiärde och femle slyckena lagen om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen) innebär en anpassning av beslämmelserna lill 33 kap. I S RB. 1 fråga om innebörden av de nya beslämmelserna hänvisas lill specialmoUveringen lill sistnämnda paragraf I iredje stycket sista meningen har även gjorts språkliga ändringar.

Enligi 3 8 ärendelagen skall domslolen förelägga en sökande alt avhjälpa brisler i en ansökan som inte uppfyller föreskrifterna i 2 S eller annars är ofullständig. Efterkommer sökanden inle ell sådani föreläggande, får domstolen avvisa ansökningen.

Redan enligi nuvarande beslämmelser finns således möjlighel alt avvisa en ansökan som saknar uppgifl om l.ex. sökandens postadress. Det ligger emellertid i sakens nalur alt avvisning enligi ärendelagen inle Ullgrips i andra fall än där brislen i ansökan är väsenllig. Med hänsyn härtill har del inle ansetts erfoderligt atl begränsa avvisningsmöjligheten på sätl som har föreslagils belräffande mål som handläggs enligt RB.

Prop. 1984/85:109 72

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

2 och 19 §§

I 2 och 19 88 lagsökningslagen (LL) har bestämmelserna om vilka uppgifter om parterna som skall lämnas i ansökningen tagits bort och ersatts med en hänvisning till 33 kap. I 8 RB. Belräffande den närmare innebörden av bestämmelserna hänvisas till specialmotiveringen till ändringen i den paragrafen.

Enligt 31 c 8 försia styckel LL skall borgenären föreläggas att komplettera en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande som inte uppfyller föreskrifterna i 2 8 resp. 19 8, om inte brislen är av ringa betydelse. Om borgenären inte följer elt sådani föreläggande, får domslolen avvisa ansökningen. Beslämmelsen blir således i fortsättningen tillämplig i de fall en ansökan inte innehåller de uppgifier som anges i 33 kap. I 8 RB.

En ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande skall enligt LL delges gäldenären. Härigenom blir även bestämmelserna i DL lillämpliga. Telefondelgivning av en ansökan om lagsökning eller beialningsföreläggande är dock inte tillåten (jfr 3 8 tredje stycket DL).

4 och 22 §§

Enligt nuvarande lydelse av ifrågavarande paragrafer skall rätlen i det föreläggande som utfärdas för gäldenären anmana denne att lämna uppgift om sitt personnummer, hemvisi, postadress och telefonnummer såvida befintliga uppgifier inte är fullständiga eller korrekta. Ifrågavarande bestämmelser har enligt förslaget avfattats på det sättet att gäldenären skatl föreläggas att lämna samtliga de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 8 RB, i den mån uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga. Det åligger alltså gäldenären att kontrollera ifrågavarande uppgifier i ansökningen. Vidare har föreskrifterna kompletterats med en bestämmelse som ger rätten möjlighet att förelägga gäldenären atl vid vile lämna uppgifter i dessa hänseenden. Beträffande den närmare innebörden av beslämmelserna i 33 kap. I § RB hänvisas till specialmotiveringen till ändringen i den paragrafen. I 4 och 22 88 har även gjorts vissa språkliga ändringar.

5.5 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

3§

Förvaltningsprocesslagen är tillämplig på rättskipning i regeringsrätten, kammarrätterna, länsrätterna, den mellankommunala skatterätten saml försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna.

Ändringarna i 3 8 innebär att bestämmelserna har anpassats till vad som har föreslagits i 33 kap. 1 8 RB. Beträffande den närmare innebörden av de nya bestämmelserna hänvisas till specialmotiveringen lill sistnämnda paragraf.

Prop. 1984/85:109 73

5§

Enligt nuvarande lydelse skall rätten, om en ansöknings- eller besvärshandling är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, förelägga sökanden eller klagande att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att hans talan annars inle tas upp lill prövning.

Åndringen innebär atl sökanden/klaganden vid samma påföljd skall föreläggas att komplettera brister som hänför sig till de uppgifter som denne skall lämna enligt 3 8 andra — fjärde styckena. Beträffande ifrågavarande uppgifter ligger det i sakens natur atl sanktionen inte bör tillgripas i andra fall än där det har konstaterats att delgivning inte kan ske till följd av sökandens/klagandens underlåtenhet att fullgöra sin uppgiftsskyldighel.

5.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

7 kap. 26 §

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3.4) har i 7 kap. sekretesslagen, som reglerar sekretessen med hänsyn främst lill skyddet för den enskildes personliga förhållanden, tagits in en ny paragraf om sekretess i delgivningsverksamheten.

Bestämmelsen innebär att sekreless gäller i verksamhel som avser delgivning enligt DL för uppgifl om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Förekommer en sådan uppgift i en allmän handling, gäller sekretessen i högsl 70 år.

14 kap. 2 §

Paragrafen har behandlats utförligt i avsnitt 3.3.4.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsningar i sekretessen mellan myndigheter. Den avser lämnande av uppgifter både från en myndighet till en annan och mellan två verksamhetsgrenar som är att anse som självständiga inom samma myndighel.

1 paragrafens första och andra stycke anges f. n. fyra fall då sekretessen genombryts i förhållande lill en annan myndighet. Till dessa fall har i ett nytt tredje stycke fogats delgivning enligt DL. Ändringen innebär atl vissa närmare angivna sekreiesskyddade uppgifter utan prövning enligt den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3 8 sekrelesslagen får lämnas till en annan myndighel om de behövs där för deigivningsändamål.

I enlighet med vad som anförts i den allmänna moliveringen har de uppgifter som får lämnas ul begränsals lill uppgifl om enskilds adress, lelefonnummer och arbetsplats. Undantag har dock gjorts för uppgifl hos televerket om lelefonnummer lill enskilds boslad. om den enskilde innehar hemligl lelefonnummer. En sådan uppgift kan omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 8 tredje stycket sekrelesslagen.

Prop. 1984/85:109 74

Med adress avses i detta sammanhang en adress där den sökte kan anträffas för delgivning. Uppgiftsskyldighelen omfattar således både bostads-, post- och lillfällig vislelseadress. Har myndigheten tillgång till flera adressuppgifter, skall samtliga adressuppgifter som kan ha betydelse från delgivningssynpunkl lämnas ut.

En förutsättning för att den sekreiessbelagda uppgiflen skall fä lämnas ul med stöd av denna bestämmelse är att den behövs hos den mottagande myndigheten för delgivning i etl aktuellt ärende. Ifrågavarande uppgifier får naturligtvis inte begäras av det skälet atl de kan vara bra atl ha för framlida bruk. Del torde i allmänhel inte innebära några svårigheter för den myndighet från vilken uppgifier begärs att avgöra om en viss uppgifl har betydelse i delgivningshänseende och således får lämnas ut. I regel bör myndighelen kunna utgå från atl den myndighel som begär att få la del av uppgiften också behöver den för atl kunna genomföra delgivningen.

1 paragrafen regleras inte frågan huruvida en myndighet är skyldig atl lämna en uppgift till en annan myndighet utan bara huruvida en myndighet får göra det. Frågan om skyldighet att lämna uppgift regleras på annal håll, bl.a. genom 15 kap. 5 8 sekrelesslagen. Bestämmelserna i sislnämnda paragraf innebär alt en myndighet är skyldig atl lämna ut en uppgift som den förfogar över till en annan myndighet i den mån del inte föreligger hinder mol det på gmnd av någon sekretessbestämmelse eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Eftersom sekretess inle hindrar att nu ifrågavarande uppgifier lämnas ut om de behövs för delgivning hos den mottagande myndighelen skall uppgifterna lämnas ul ulan någon prövning enligt den s.k. generalklausulen. Begär den mottagande myndigheten ytterligare uppgifter, får frågan prövas enligt generalklausulen i den mån denna är lillämplig.

De uppgifier som anges i Iredje stycket får även lämnas till en stämnings-man när denne utför delgivning pä uppdrag av en myndighel.

En uppgifl som lämnas ut kan i vissa fall vara sekretessskyddad hos den mottagande myndigheten enligt 7 kap. 26 8.

Ändringarna i nuvarande fiärde och femte styckena är av redaktionell art. Vidare har undanlaget för de allmänna advokatbyråerna att lämna vissa uppgifter utvidgats lill att avse även uppgifter enligt det nya Iredje stycket.

5.7 Förslaget till lag om ändring i handräckningslagen (1981:847)

2§

Åndringen i 2 8 innebär en anpassning av bestämmelserna lill 33 kap. I 8 RB. I fråga om innebörden av de nya bestämmelsema hänvisas till specialmoliveringen till sistnämnda paragraf.

Enligt 16 8 handräckningslagen gäller, i den mån särskilda bestämmelser inle har meddelats i lagen, i tillämpliga delar vad som sägs i RB om

Prop. 1984/85:109 75

tvistemål. Detta innebär bl.a. att reglerna i 33 kap. 10 och 12 88 om avvisning och föreläggande av vite blir tillämpliga även i handräckningsmål. Utöver vad som stadgas i 4 § handräckningslagen om avvisning kan en ansökan således avvisas enligt 33 kap. 10 8 RB.

6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808),

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847).

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85:109 76

Uidrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1984-12-03

Närvarande: f.d. juslitierådet Hull, regeringsrådet Björne, juslilierådel Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 november 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946; 807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980; 100),

7. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf G. Berg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådel:

Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen

26 §

I denna paragraf föreslås skyldighel för fastighetsägare m.fl. atl lämna vissa upplysningar om den som söks för delgivning. Där anges atl fastighetsägare, arrendalor eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig alt på begäran av stämningsman eller annan som anges i 24 8 första eller andra stycket uppge om den som söks för delgivning är bosatt i <:ller annars disponerar lokal i fasligheten eller lägenheten. Enligt andra meningen skall med fastighetsägare jämställas tomträttshavare. Även 27 8 i förslaget innehåller en bestämmelse om upplysningsplikt, nämligen för arbetsgivare och avseende bl.a. frågan om den som söks för delgivning är anställd hos honom. I 28 8 görs undantag från upplysningsskyldighelen enligt 26 och

27 88 för vissa närslående lill den sökte.

Arbetsgivares upplysningsplikt skall enligt förslaget vara sanktionerad genom bötesstraff för underiåtenhel alt lämna uppgifter och för orikliga uppgifter (30 S). I fråga om upplysningsskyldigheten för fastighetsägare m.fl. föreslås däremot inle någon sanktion. Enligt den departementspromemoria som ligger till grund för det remitterade förslagel skulle även sistnämnda upplysningsplikt vara straffsanktionerad. Departementschefen ansåg emellertid efter kriUk under remissbehandlingen att man i fråga om sanktion för denna uppgiftsskyldighet borde avvakta resultatet av 1983 års

Prop. 1984/85:109 77

folkbokföringskommiués arbete. 1 anslutning härtill har departementschefen i den allmänna motiveringen ullalat att redan det förhållandet att en upplysningsskyldighei finns föreskriven i lag torde medföra att seriösa fastighetsägare i slörre utsträckning än nu kommer att lämna erforderliga uppgifier.

Den i 26 8 upptagna beslämmelsen om uppgiftsplikl för fastighetsägare m. fl. går ul på ett åliggande gentemot del allmänna. Sådana beslämmelser brukar i första hand förenas med föreskrifter om slraff eller vile; även andra sanktioner kan dock förekomma. Eftersom den nu akluella beslämmelsen inte är förenad med någon sanktion, genom vilken önskat resultat direkl eller indirekt kan framlvingas, kan den inle anses innebära någon skyldighet i egentlig mening. Del är i stället i realiteten fråga endast om en rekommendation all lämna uppgifter, vilken den som finner det förenligt med sina inlressen kan avvika från ulan all för den skull någon påföljd drabbar honom. Bestämmelsens avfattning ger emellertid inlryck av alt en verklig skyldighet föreligger. Del är tydligt alt detla kan föranleda missförstånd i tillämpningen då uppgifter skall inhämtas.

1 gällande rätt finns visseriigen beslämmelser som föreler likheter med den nu akluella. Elt exempel är föreskrifterna i 33 kap. I 8 andra styckel rättegångsbalken (RB), där del stadgas att parts första inlaga i rättegången skall innehålla vissa uppgifter om honom och bör innehålla vissa andra uppgifier. Innehållet i dessa föreskrifter är i princip inle förenat med någon annan sanktion än eventuell förpliklelse att belala rättegångskostnader Ofr dock vad nedan vid 33 kap. 10 S RB sägs om 42 kap. 3 och 4 88 RB). Elt annal närliggande exempel är föreskriflen i 35 8 andra styckel folkbokföringsförordningen om all faslighelsägare eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig atl på förfrågan av folkbokföringsmyndighet uppge om viss person bor i fastigheten respeklive lägenhelen. Denna föreskrift, som tagits upp i anslulning till en straffsanktionerad beslämmelse angående viss anmälningsskyldighet för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet, är inte sanktionerad.

Av skäl som framgår av det föregående anser lagrådel, atl lagstiftaren bör avhålla sig från alt meddela föreskrifter som innebär osanktionerade åligganden. Om en sådan bestämmelse likväl meddelas, bör den ges sådan ulformning atl den inle föranleder missförstånd om den rätta innebörden.

Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådel i första hand att bestämmelsen i 26 § får utgå. Om så sker, bör beslämmelsen i 27 § i förslagel belecknas 26 8, föreskriflen i 28 S om undantag från upplysningsplikt-begränsas till att avse arbetsgivares upplysningsplikt och lämpligen tas upp som ell andra stycke i 26 8 samt beslämmelserna i 29 och 30 88 i förslagel belecknas 27 8 och 28 8.

I andra hand föreslår lagrådel all lagtexien jämkas på så sätl, att orden "är skyldig att" byts ut mot "bör". Åven i della fall bör undantagsregeln i 28 8 inskränkas lill atl gälla arbetsgivares upplysningspliki och föras samman med bestämmelsen härom.

Prop. 1984/85:109 78

29 §

I denna paragrafs första stycke ges stämningsman, åklagare, polisman, kronofogde och exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet rätt att få tillträde till enskilt område, som inte utgör bostad, för atl verkställa delgivning där. Vägras någon tiUträde som han enligt första styckel har rätt till, skall polismyndighet enligt paragrafens andra stycke på begäran av honom lämna biträde.

Ehuru det inte sägs uttryckligen i andra stycket, är det meningen att polisen i där avsedda situationer skall som en sislahandsutväg få bruka våld för att bereda tillträde till det utrymme varom är fråga (jfr prop. 1983/84; 111 s. 88). Såsom framhålls i den allmänna moliveringen Ull det remitterade förslaget får allmänna bestämmelser om polismans befogenhet atl använda våld för alt genomföra en tjänsteålgärd Ullämpas i dessa situationer, se 8 8 första slyckel och 10 6 polislagen (1984:387). Lagrådel har för sin del ingen annan erinran mot regleringen i andra stycket av förevarande paragraf än atl det är oegenlligl, att polisman skall begära biträde av polismyndighet för atl kunna verkställa delgivning; i de fall polisman utför delgivningar sker det som tjänsteman hos polismyndigheten (se 4 8 polislagen). 1 fråga om polisman som ulför ett delgivningsuppdrag behövs i andra stycket endast en regel som medför alt polismannen ges befogenhet att utöva våld inom den ram som anges i 10 8 försia styckel 5 polislagen. Den begränsningen synes dock lämpligen böra göras, att polisman i fall av vägran får själv bereda sig lilllräde endasl efter smvisning av polismyndigheten.

Lagrådel föreslår atl 29 8 andra styckel ges följande lydelse: "Vägras annan än polisman tillträde som han enligt första styckel har rätt till, skall polismyndighet på begäran av honom lämna biträde. Polisman får, efler anvisning av polismyndigheten, själv bereda sig tillträde."

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

33 kap. I §

1 andra stycket av denna paragraf anges under olika punkter vilka uppgifter som enskild parts första inlaga i rättegången skall innehålla om partens egna förhållanden. I punkt 2 nämns uppgift om partens "aktuella" postadress, adress till arbetsplats samt i förekommande fall annan adress där parlen kan anträffas för delgivning genom stämningsman. Användandet av termen "aktuell" i fråga om postadressen har enligt vad departementschefen framhållit i specialmotiveringen till syfte att markera att adressen skall vara användbar för delgivning. Att uppgift om partens posladress skall avse den vid liden för inlagans ingivande aktuella adressen och inte en eventuell tidigare adress torde emellertid vara självklart och inte kräva någon särskild föreskrift; vad som åsyftas framgår f.ö. indirekt

Prop. 1984/85:109 79

av punkl 4 i samma slycke, enligt vilken uppgifl skall lämnas om partens förhållanden i övrigl av beiydelse för delgivning med honom. Härtill kommer alt termens användande skapar en inte avsedd motsättning till övriga föreskrifter om uppgifter som skall lämnas, l.ex. vad som i övrigt anges i punkten 2 eller vad som föreskrivs i tredje styckel andra meningen om ombuds posladress. På grund härav bör ordet "akluella" få utgå ur lagtexten.

Om del likväl anses nödvändigl att kravet på aktualitet framhålls särskilt, förordar lagrådel alt detla kommer till uttryck i en bestämmelse som avser all uppgiftsskyldighel enligt paragrafen. En sådan bestämmelse kan lämpligen föras in som en försia mening i paragrafens sisla slycke. Della kan då förslagsvis erhålla följande lydelse;

"Uppgifier som avses i försia - femle slyckena skall gälla förhållandena när uppgiflerna lämnas lill rätten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas lill rätten."

Enligt punkl 3 i andra stycket skall enskild paris inlaga innehålla uppgift om partens lelefonnummer lill bostaden och arbetsplatsen. 1 moliven har depariemenlschefen anfört all uppgiftsskyldighelen även avser hemligl telefonnummer till bosladen men all sådan uppgifl inte bör avkrävas part, om del kan antas att detta skulle innebära men för honom. Tanken torde vara att frågan om part skall få underiåla att lämna uppgifter om hemligt lelefonnummer skall i vissa fall prövas av rälten inom ramen för den i 10 S föreslagna bestämmelsen om föreläggande att komplettera bristfällig Slämningsansökan och avvisande av sådan ansökan och i vissa andra fall inom ramen för beslämmelsen i 12 8 om vitesföreläggande.

Enligt lagrådets mening bör parts uppgiftsskyldighel i förevarande hänseende regleras på annal säll än som förelås i remissen. Lagrådet förordar, att skyldighet all uppge hemligl telefonnummer skall föreligga endast om rätlen begär sådan uppgifl. En sådan begäran bör underlåias, om ell uppgiflslämnande kan antas innebära men för parlen. Lagrådel föreslår därför all punkl 3 ges följande lydelse: "3. lelefonnummer lill bostaden och arbetsplatsen, dock atl nummer avseende hemligt telefonabonnemang behöver uppges endast om rätten begär det, samt".

Tredje stycket i paragrafen innehåller bestämmelser om uppgifter som i inlaga skall lämnas angående ställföreträdare och ombud för parlen. I fjärde slyckel föreskrivs att slämningsansökan dessulom skall innehålla uppgift om svaranden i de hänseenden som anges i andra slyckel, variämie meddelas vissa undanlag härifrån. Eflersom beslämmelserna i andra och Iredje slyckena är begränsade lill inlaga från enskild pari, synes följdrikiigi atl fiärde stycket begränsas på molsvarande sätl. Vidare bör hänvisningen i fjärde stycket till beslämmelser som meddelas tidigare i paragrafen avse inle endast andra utan också iredje stycket. I följd härav bör första meningen i fjärde slyckel ges följande lydelse: "Stämningsansökan skall

Prop. 1984/85:109 80

dessutom innehålla uppgifl om enskild svarande i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena."

10 §

Denna paragraf innehåller beslämmelser om föreläggande atl komplettera bristfällig stämningsansökan och om avvisande. Där anges sålunda att om en stämningsansökan inte uppfyller föreskrifterna i 1 8 första - fjärde styckena, sökanden skall föreläggas atl komplettera ansökningen, om inte bristen bedöms vara av ringa betydelse för det fortsatta förfarandet. Vidare föreskrivs i en andra mening att om föreläggandet inte följs och saken är sådan att förlikning därom är tillåten, rätlen får avvisa ansökningen, om del inte föreligger särskilda skäl mot det.

I fråga om tvistemål finns bestämmelser om föreläggande oc:h avvisande av bristfällig stämningsansökan även i 42 kap. 3 och 4 88 RB. Enligt dessa skall rätten, om en stämningsansökan är ofullständig, förelägga käranden atl avhjälpa bristen och skall ansökningen avvisas, om föreläggandet inte efterkoms och bristen är så väsentlig a» ansökningen är otjänlig som grund för rättegång. Fråga uppkommer hur dessa bestämmelser förhåller sig till de nu föreslagna föreskrifterna i förevarande 10 6.

I förarbetena till nämnda bestämmelse i 42 kap. RB har som exempel på brist i stämningsansökan som kan föranleda föreläggande och avvisning särskilt nämnts att ansökningen inte uppfyller de krav som då ställdes i 33 kap. 1 8 RB. Del får antas all möjligheten till avvisning på sådan grund står till buds endast då bristen hänför sig lill parts identitet och vad som har samband därmed men däremot inle enbart på grund av det förhållandet att brislen föranlett eller kan vänlas föranleda delgivningssvårigheter (jfr NJA Il 1943 s. 520). Den nu föreslagna beslämmelsen lorde däremot ta sikte endasl på brist av sislnämnda art och bör inte rubba tillämpningsområdet för 42 kap. 3 och 4 88 RB. På grund härav synes några tillämpningsproblem som avser förhållandel till dessa lagrum inte uppkomma. Den avsedda innebörden av förslaget i angivna hänseende bör emellertid komma lill tydligare uttryck i lagtexten än som skett i förslaget.

Eftersom avvisning enligt den föreslagna beslämmelsen skall föregås av föreläggande, vilket måsle delges den som väckt talan, torde bestämmelsen i prakliken främst få tillämpning på uppgifier som avser svarandens förhållanden. Enligt 33 kap. 1 8 fjärde styckel i förslagel skall uppgiftsskyldigheten i detta avseende vara förenad med vissa förbehåll. Där föreskrivs sålunda att uppgift om svarandens eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för sökanden samt. i iredje meningen, att om svaranden saknar känd adress, uppgifl skall lämnas om den ulredning som gjorts för atl fastställa detta. Om uppgift som nu nämnls inte lämnas efter föreläggande men det framgår att uppgiften inte utan särskild utredning är tillgänglig för sökanden eller, i fråga om svarandens adress.

Prop. 1984/85:109 81

uppgift i stället lämnas om ulredning som gjorls i saken, skall stämningsansökningen giveivis inle avvisas; i del senare fallel kan måhända sägas att svaranden efterkommii föreläggandel. Vad nu sagls framgår av lagtexien endasl genom vad som sägs om alt avvisning inle får ske, om del föreligger särskilda skäl mol del. Del kan ifrågasättas om del nyss sagda inte bör komma till direkl ullryck. Del kan dock knappasl befaras all någon sakligt oriklig tillämpning kommer att ske. Lydelsen av andra meningen bör emellertid jämkas något.

På grund av vad nu sagls förordar lagrådel att 10 8 ges följande lydelse: "10 8 Uppfyller en stämningsansökan inte föreskrifierna i 1 8 första -fjärde styckena, skall sökanden föreläggas alt komplettera ansökningen, om inte brislen är av ringa betydelse för frågan om delgivning. Följs inle föreläggandel och är saken sådan att förlikning därom är tillåten, får rätten avvisa ansökningen, om del inle är oskäligt."

Förslaget till lag om ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden

I 2 8 ärendelagen föreslås skola införas bestämmelser om uppgiftsskyldighel som nära ansluler till vad som skall gälla enligt 33 kap. I 8 RB. I tredje styckel av förstnämnda paragraf ges sålunda i fråga om uppgifier som i ansökan skall lämnas om sökandens och en eventuell motparts förhållanden en generell hänvisning till 33 kap. 1 8 RB. Vidare föreslås i två nya stycken, Ijärde och femte styckena, bestämmelser som överensslämmer med vad som föreslagils i 33 kap. I 8 femte och sjätte styckena RB. I del föregående har lagrådel, i fall ordel "aktuella" i 33 kap. 1 8 andra stycket 2 inle anses kunna ulan vidare utgå ur lagtexien, förordat att i sjätte stycket i samma paragraf förs in en för samtliga uppgifter generell föreskrift om all uppgiflerna skall avse akluella förhållanden, öm sådani tillägg sker i den paragrafen, bör motsvarande ändring göras i femte stycket i förevarande paragraf. DeUa slycke bör då få följande lydelse; "Uppgifter som avses i iredje och Qärde styckena skall gälla förhållandena när uppgiflerna lämnas lill rälten. Ändras någol av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till rätten."

Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen

2§

1 denna paragraf finns bestämmelser angående ansökan om lagsökning. Förslaget innebär att vad som nu föreskrivs i första stycket om vissa uppgifter angående borgenären och gäldenären som skall las in i ansökan ersätts av en hänvisning till de nya bestämmelserna i 33 kap. 1 8 RB om uppgifter som skall lämnas i inlaga i rättegång. Den nu föreslagna lydelsen av förevarande paragraf utgår från den lydelse som paragrafen erhållit 6 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 109

Prop. 1984/85:109 82

genom lag 1984:660. Denna lagändring, som hade samband med lagen om förelagshypotek och innebar all försia slyckel ändrades i annan del än som nu år i fräga, iräder i kraft den I januari 1986. Nu förevarande ändring föreslås däremol iräda i kraft den I juli 1985.

Eftersom den ändring av 2 S som skell genom lag 1984:660 iräder i kraft försl den I januari 1986, bör paragrafen under liden den 1 juli - den 31 december 1985 ha den lydelse som f. n. gäller enligt lag 1982: 297 med den ändring däri angående personuppgifter som nu föreslås. Försl därefter bör paragrafen få den lydelse som föreslås i remissen. Paragrafen måsle alliså ändras i två omgångar. Förslaget lill ändring av lagsökningslagen bör beträffande 2 S omarbetas med beaklande av vad nu sagls.

Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen

3§

1 andra - fjärde slyckena av paragrafen anges vilka uppgifter en ansöknings- eller besvärshandling från enskild skall innehålla. Uppgifterna är i princip desamma som enligt del remitterade förslaget lill 33 kap. 1 § RB skall lämnas i enskild parts försia inlaga i rättegång. De synpunkter lagrådel anförl i anslulning lill sislnämnda lagförslag gäller också beiräftände nu förevarande bestämmelse. Lagtexien i andra och femle slyckena bör således ändras på molsvarande sätt som föreslagils i fråga om 33 kap. I 8 RB. Belräffande fjärde slyckel föreslår lagrådel, all försia meningen ges följande lydelse;

"En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall dessulom innehålla uppgifter om enskild motpart, om sådan finns, i de hänseenden som anges i andra och iredje styckena."

5§

Paragrafen innehåller beslämmelser om förfarandet och påföljden då en ansöknings- eller besvärshandling inte har föreskrivel innehåll. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse gäller atl om sådan handling är så ofullständig all den inle kan läggas till grund för prövning i sak., rällen skall förelägga sökanden eller klaganden alt inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd atl hans lalan annars inle las upp lill prövning. Del remitterade förslagel innefattar etl tillägg av innebörd alt samma förfarande och påföljd gäller om handling av angivet slag från enskild inte uppfyller föreskrifterna i den föreslagna 3 8.1 specialmotiveringen anför departementschefen atl det beträffande ifrågavarande uppgifter ligger i sakens nalur att sanktionen inte bör tillgripas i andra fall än där det har konstaterats atl delgivning inte kan ske lill följd av sökandens/klagandens underiåtenhel att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Den åsyftade innebörden av förslaget har inte kommil till klart uttryck i lagtexten, som stadgar att föreläggande skall ske vid angivet äventyr så

Prop. 1984/85:109 83

snart ansöknings- eller besvärshandlingen inle uppfyller föreskrifterna i 3 8. Lagrådet föreslår atl paragrafen ges följande lydelse:

"5 § Är ansöknings- eller besvärshandiing så ofullständig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak, skall rätten förelägga sökanden eller klaganden alt inom viss lid avhjälpa bristen vid påföljd atl hans lalan annars inle tas upp Ull prövning. Delsamma gäller om handlingen inte uppfyller föreskrifierna i 3 §, såvida inle bristen är av ringa betydelse för frågan om delgivning."

Förslaget Ull lag om ändring i sekretesslagen

Lagrådel lämnar förslaget ulan erinran.

Förslaget till lag om ändring i handräckningslagen

1 försia slyckel av 2 S i dess nuvarande lydelse anges atl en ansökan om handräckning skall göras skriftligen. Några bestämmelser om vilka uppgifter om parterna som ansökningen skall innehålla har inle meddelals i lagen. Av 16 8 framgår emellerlid att i den mån särskilda beslämmelser inle har meddelals i handräckningslagen vad som sägs i RB om tvistemål gäller i lillämpliga delar. 1 4 S sladgas all ansökningen skall avvisas om den är så brislfällig all den inle kan läggas lill grund för prövning i sak och sökanden inle har efterkommii föreläggande atl avhjälpa bristen. Vidare stadgas atl ansökningen omedelbart skall avvisas, om annal hinder möter mol att ta upp den.

I del remitterade förslagel föreslås atl beslämmelserna i 2 8 första stycket kompletteras med en föreskrift om att ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i de hänseenden som anges i 33 kap. 1 5 RB. 1 specialmoliveringen uttalar departementschefen atl förslaget innebär en anpassning av bestämmelserna till vad som föreslås i 33 kap. 1 8 RB belräffande sökandens skyldighel atl lämna uppgifier om sig och motparten. Enligt departementschefens mening innebär hänvisningen i 16 8 till RB alt reglerna i 33 kap. 10 och 12 88 om avvisning och föreläggande av vite blir tillämpliga även i handräckningsmål och all en ansökan ulöver vad som sladgas i 4 8 handräckningslagen således kan avvisas enligt 33 kap. I0 8RB.

Enligt lagrådets mening kan den föreslagna lagtekniska lösningen all i 2 8 handräckningslagen införa en uttrycklig hänvisning till 33 kap. 1 8 RB medföra tvekan huruvida 33 kap. 10 och 12 88 förblir tillämpliga i handräckningsmål. Väljs den metoden, bör därför i handräckningslagen särskilt regleras också förutsättningarna för avvisning och föreläggande av vite när del gäller uppgifter av nu förevarande slag.

Eftersom bestämmelserna i såväl 1 8 som i 10 och 12 88 av 33 kap. RB till följd av hänvisningen i 16 8 handräckningslagen ulan särskild beslämmelse måsle anses gälla i handräckningsmål, behövs inte någon ändring i den lagen. Lagrådet förordar därför atl förslaget får utgå.

Prop. 1984/85:109 84

Utdr.ig
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Andersson, Boström, Bodström. Göransson, Gradin, Dahl. R. Carisson, Holmberg. Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: sialsrådel Wickbom

Proposition om effekUvare delgivning

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag Ull

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428).

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808).

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Beträffande förslaget Ull ändring i delgivningslagen har lagrådet till en

börian förordat att den föreslagna beslämmelsen i 26 J om skyldighel för fastighetsägare m.fl. att lämna vissa uppgifter lill siämningsman för deigivningsändamål bör utgå. I andra hand har lagrådel föreslagit aii lagiexten jämkas på det sättet, att orden "är skyldig aii" byts ut mot "bör". 1 samband därmed har lagrådet föreslagit att undantagsregeln i 28 8 inskränks till att gälla arbetsgivares upplysningsplikt saml alt vissa redaktionella ändringar görs med anledning därav.

Jag delar i princip lagrådets uppfallning att föreskrifier för enskilda som går ut på åligganden gentemot det allmänna i regel bör vara förenade med någon form av sanktion. Som lagrådet har konstaterat i sitt yttrande saknas det emellertid inte exempel på motsatsen på näraliggande områden. Den nu föreslagna bestämmelsen är sålunda utformad i nära anslulning lill den

' Beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanträde den 8 november 1984.

Prop. 1984/85:109 85

osanktionerade föreskriflen i 35 S andra stycket folkbokföringsförordningen om skyldighet för fastighetsägare och innehavare av bostadslägenhet alt på förfrågan av en folkbokföringsmyndighel uppge om en viss person bor i fastigheten resp. lägenheten. Den innebiir alltså inte något principiellt nytl utan endasl en mindre utvidgning av en redan nu osanktionerad upplysningsskyldighet för i slort sett samma personkrets. För seriösa fastighetsägare måsle det vara av värde all deras skyldigheler även i nu aktuellt hånseende kommer lill klart uttryck i lagen.

Även om det remitterade förslaget inte innehåller någon direkt sanktion för det fall att en faslighelsägare underiäler att fullgöra sina skyldigheter enligt 26 8 delgivningslagen i föreslagen lydelse, gäller vidare att en sådan Underlätelse i vissa fall kan beaktas vid prövning som sker enligt andra förfaltningar. Exempel erbjuder beslämmelserna i 4 8 första stycket 3 och 4 lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. vilka, åtminstone i mera flagranta fall av underlåtenhet atl fullgöra den nu föreslagna upplysningsskyldighelen. torde ge möjlighel att vägra lillstånd till förvärv av sådan faslighet. Bestämmelsen i 26 8 kan således sägas i vissa fall vara förenad med en indirekt sanklion. Som en annan indirekl sanklion kan ses det förhållandel all slämningsmännen med slöd av 29 8 i förslagel själv får gå in i fasligheien i den mån den inle ulgör boslad och skaffa sig upplysningarna, eventuelll med bilräde av polismyndighet.

På grund av vad jag nu har sagl och med hänsyn till de skäl som i övrigl har anförts i lagrådsremissen förordar jag atl förslagel i denna del genomförs.

I fråga om 29 § har lagrådel inle hafl någon annan erinran mol den föreslagna regleringen än alt del enligi lagrådets mening är oegenlligl all en polisman skall begära bilräde av polismyndighet för atl kunna verkställa delgivning i de fall lilllräde vägras honom. I fråga om polisman som utför etl delgivningsuppdrag behövs del enligi lagrådels mening i paragrafens andra slycke endasl en regel som medför all polismannen ges befogenhel att ulöva våld inom den ram som anges i 10 8 försia slyckel 5 polislagen, med den begränsningen atl polisman i fall av vägran själv får bereda sig lilllräde endast efter anvisning av polismyndigheten.

Innebörden av såväl det remitterade förslaget som lagrådets förslag är all en polisman som ulför delgivning inle själv skall kunna beslula om användning av våld för aU bereda sig lilllräde lill enskilt område av ifrågavarande slag. Elt sådant beslut skall alltid fallas av polismyndighelen som även har all inom ramen för sin arbelsledning meddela erforderliga inslruk-lioner för genomförandel av uppdragel.

Jag har därför i sak ingen erinran mol vad lagrådet har anfört i denna del. Jag anser dock alt del av lagrådel föreslagna ultryckel "anvisning" i andra slyckel. vilkel inle förekommer i liknande sammanhang, kan vålla osäkerhel om innebörden av bestämmelsen. Jag förordar i slällei all laglexlen ulformas på del sället. all polisman får efler beslui av polismyndighelen

Prop. 1984/85:109 86

själv bereda sig lilllräde. Ell beslui om all en polisman skall få bereda sig lilllräde bör kunna meddelas redan i samband med all han lilldelas delgiv-ningsuppdraget, om omsländighelerna är sådana all del finns anledning all räkna med att han kommer all vägras lilllräde.

När det gäller förslagel lill ändring i 33 kap. I S rättegångsbalken anser jag för min del alt del är angelägel all del i lagtexien särskilt markeras att de uppgifter som del åligger parterna alt tillhandahålla för deigivningsändamål skall vara aktuella. Jag godtar lagrådets förslag till utformning av lagtexien i denna del. Jag kan ocksä anslula mig lill vad lagrådel i övrigt föreslagit belräffande denna paragraf. Vad särskilt gäller skyldighelen för part att uppge hemligt telefonnummer vill jag för min del framhålla atl del med hänsyn lill del föreslagna sekretesskyddet för uppgifter i delgivningsverksamheten (jfr 7 kap. 26 S sekretesslagen) endast i undantagsfall torde finnas skäl alt anla alt del skulle vara lill men för parten all lämna en sådan uppgift.

Jag kan också ställa mig bakom vad lagrådel har anförl i fråga om tillämpningen av 10 § och biträder lagrådets förslag Ull jämkning av paragrafens lydelse.

Som lagrådel har påpekal bör 2 § lagsökningslagen under tiden den 1 juli - den 31 december 1985 ha den lydelse som f.n. gäller enligt lagen (1982: 297) om ändring i lagsökningslagen med den nu föreslagna ändringen beträffande personuppgifter. Därefier bör paragrafen få den lydelse som framgår av det remitterade förslaget. Paragrafen måste därför nu ändras i två sleg, dels genom en ändring i lagsökningslagen, dels genom en ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen. Lagen om ändring i lagsökningslagen bör träda i kraft den I juli 1985. medan de ikraftlrädande-och andra övergångsbestämmelser som har meddelats i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen kommer att omfatta även den här föreslagna ändringen ulan att det behöver anges särskilt.

Jag godtar vad lagrådel har föreslagit beträffande övriga remitterade lagförslag.

Ulöver vad jag nu har anförl bör några ändringar av redaktionell natur göras i förhållande till del remitterade förslagel. Bl.a. bör i 3 § iredje styckel sista meningen delgivningslagen ordel "väcks" bylas ul mol "anhängiggörs" för att tydligare markera all undantaget omfaltar inle bara stämningsansökningar utan också l.ex. fullföljdsinlagor och ansökningar om återvinning eller återupptagande.

Prop. 1984/85:109 87

2 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all anta

1. lagom ändring i delgivningslagen (1970:428).

2. lag om ändring i rättegångsbalken.

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808).

5. lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen (1946:808).

6. lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291).

7. lag om ändring i sekrelesslagen (1980; 100).

3 Beslut

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslular all genom proposilion föreslå riksdagen atl anla de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1984/85:109 88

Bilaga I

Promemorians författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970: 428) dels att 3, 12 och 19 88 skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall införas sju nya paragrafer. 26-32 88. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8'

Myndighel ombesörjer delgivning genom all sända handlingen med poslen eller överlämna den med bud eller på annal salt till den sökte, varvid som bevis att denne har mottagil försändelsen begäres delgivningskviilo eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om det finns anledning alt antaga att delgivningskvitlo eller mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får myndighet som regeringen bestämmer ombesöria att handlingen överiämnas till den sökte i särskild ordning genom poslverkels försorg (särskild posldelgivning).

Innehållet i kallelser, meddelanden och andra handlingar av enkel beskaffenhet får av en myndighet överbringas per telefon till den sökte och handlingen därefter sändas tUl denne med posten i vanligt brev (telefondelgivning). Sådan delgivning får inle avse stämningsansökningar eller andra handlingar, varigenom talan anhängiggörs.

Kan delgivning ej ske enligt/ör.T- Kan delgivning inte ske enligt
ta eller andra slyckel, får delgiv- försia - tredje styckena, får del
ning ske genom stämningsman eller givning ske genom stämningsman
annan vars intyg enligt 24 S försia eller annan vars intyg enligt 24 8
stycket utgör fullt bevis om del- försia stycket utgör fullt bevis om
givning (stämningsmannadelgiv- delgivning (slåmningsmannadel-
ning). givning).

I fall som avses i 15 och 16 88 får delgivning ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning).

12 8

Har enskild person som sökes för delgivning känl hemvist inom rikel

och träffas han ej där, får handlingen lämnas till vuxen medlem av det

hushåll, som han tillhör. Träffas ej heller sådan person, får handlingen

lämnas till den söktes hyresvärd, om denne bor i samma hus. eller lill

' Senasle lydelse 1978:768.

Prop. 1984/85:109 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annan som i hyresvärdens ställe har lillsyn över huset och bor där. Driver den sökte rörelse med fast kontor och träffas han ej där under vanlig arbetstid, får handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där.

Om en enskUd person söks för

delgivning på sin arbetsplats men

inle träffas där under sin vanliga

arbetstid, får handlingen lämnas

IiU den söktes arbetsgivare eller tdl

någon anstäUd på dennes kontor.

Har handling lämnats på sätt som Har handling lämnats på säll som

anges i första stycket skall medde- anges i första eller andra styckel,

lande härom sändas med posten till skall meddelande härom sändas

den sökte under hans vanliga ad- med posten lill den sökte under

ress. hans vanliga adress.

19 8

Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning själv har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom till banda. Har den sökte kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha kommit honom till hända samma dag som den avhämtats på posten.

Förekommer vid särskild posldelgivning eller siämningsmannadelgivning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligt 3 § tredje stycket genom att innehåUet i handlingen överbringats per telefon till den sökte och handlingen sänts till denne med posten,

enligt 6 8 andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eller 13 8 genom att det blivit fullgjort som föreskrives där,

enligt 15 8 andra styckel sista punkten genom att handlingen lämnats i den söktes hemvisi eller fästs på dörren Ull hans bostad,

enligt 17 8 på tionde dagen efler beslutet om kungörelsedelgivning under

förutsättning all det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens försia slycke.

26 §

Den som av en myndighel söks för delgivning är skyldig att medverka till atl åtgärden kan genomföras på etl så enkelt sätt som möjligl.

En myndighel får förelägga den som skall delges att, så länge hand-

- Senaste lydelse 1978:768.

läggningen av målet eller ärendel inle är avslutad, hålla myndighelen underrättad om under vilken adress delgivning kan ske. Ett sådant föreläggande skall delges.

27 §

Har en enskild part eller .sökande underlåtit atl, enligt vad som särskilt föreskrivits i lag eller annan författning, lämna uppgifl om motpartens person- eller organisationsnummer eller kyrkiyhokförings-adress, får han åläggas en avgift (delgivningsavgift), om uppgiften har betydelse för delgivning. Delgivningsavgift får också åläggas den som inte efterkommer ett föreläggande enligt 26 § andra stycket.

Delgivningsavgift utgår med det belopp som regeringen föreskriver.

28 §

Beslut om delgivningsavgift meddelas av den myndighel som handlägger del mål eller ärende i vilket delgivning skall ske. Beslutet får överklagas särskilt. Beslutet får verkslällas även om det inte har vunnit laga kraft.

En myndighet .som har ålagt någon en delgivningsavgift får efterge avgiften, om det finns särskilda skäl lill det.

29 §

En fastighetsägare eller en innehavare av bostadslägeiihel är skyldig att på begäran av en stämningsman eller annan som anges i 24 § första eller andra stycket uppge om den som söks för delgivning är bosatt i eller annars disponerar lokal i fastigheten eller lägenheten.

30 §

En arbetsgivare skaU på begäran av en stämningsnian eller annan som anges i 24 § första eller andra stycket uppge huruvida en person som söks för delgivning är anslälld

hos arbetsgivaren samt upplysa ont den anställdes arbetstider och arbetsplats och andra förhållanden som rör anställningen och som kan underlätta delgivningen.

31 §

För alt verkställa delgivning har en stämningsman eller annan som anges i 24 § försia eller andra stycket rätt tiU tillträde lill enskilt område som inle ulgör boslad. Den som äger eller disponerar över områdel skall medverka tdl atl den som skall genomföra delgivningen får det tillträde som han har rätt Itu.

Vägras någon tillträde som han har rätl till, får han begära bilräde av polismyndighet för atl genomföra delgivningen.

32 §

Den som underlåter alt lämna uppgifter enligt 29 § eller 30 § döms till böter, högst ettusen kronor.

Denna lag Iräder i kraft den I juli 1984.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs all 28 kap. 2, 4 och 5 SS saml 33 kap. 1 8 rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätlen. Kan husrannsakan antagas bliva av slor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den, hos vilken åtgärden/öreraei, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden icke vidtagas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan må av rätlen upptagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efler åtalet äge rätten även på yrkande av målsägande så ock självmant upptaga fråga därom.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rällen. Förordnande om husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål skall dock alllid meddelas av rätlen. Kan i annal fall husrannsakan antas bli av slor omfallning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden icke vidtas ulan rätlens förordnande.

Fråga om husrannsakan får av rällen tas upp på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet fär rällen även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp fråga därom. Fråga om husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål las upp av rätten på yrkande av polismyndighet eller självmani.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

vidtalat ombud att förelräda honom, skola ombudets namn, posladress och lelefonnummer flrtg/vai.

Slämningsansökan bör lillika innehålla uppgift å svaranden i de hänseenden som sägs i andra styckel.

Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit, skall parlen ulan dröjsmål anmäla del lill rällen.

Föreslagen lydelse

honom. Har parlen vidtalat ett ombud all förelräda honom, skall ombudels namn, posladress och lelefonnummer anges.

En stämningsansökan skall dessulom innehålla uppgifl om svaranden i de hänseenden som anges i andra slyckel. År svaranden en fysisk person, skall uppgift lämnas även om dennes kyrkobokföringsadress, om denna är en annan än postadressen, samt om vem som är svarandens arbetsgivare och dennes adress och lelefonnummer. Uppgifl om svarandens yrke, telefonnummer och arbetsgivare behöver dock lämnas endasl om den är känd för parlen. Detsamma gäller uppgift om svarandens ombud.

Sker ändring i förhållande som avses i försia - iredje stycket eller upptäcker parlen att en lämnad uppgifl är ofullständig eller felaktig, skall parten utan dröjsmål anmäla det lill rällen.

Prop. 1984/85:109

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 8 andra slyckel söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

iräffas saml hans personnumi?ier. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att faslslälla detta. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvisi, lelefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränla som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighel, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt I 8 andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling varigenom panträtt i egendomen upplåtils.

Ansökningen skall jämle avskrift som anges i försia slyckel inges i ivå exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesöria erforderiig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet.

19 8

Ansökning om beialningsföreläggande skall göras skriftligen eller munlligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifl om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och posladresss. Om det behövs för delgivning med gäldenären. skall uppgift även lämnas om annan adress där han kan anträffas saml hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den ulredning som gjorls för att fastställa della. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvist, lelefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också

Ansökning om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller munlligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parierna i de hänseenden som anges i 33 kap. I § .--ä t tegångsbalken. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränla som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess lillkomst samt de omsländigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Prop. 1984/85:109 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betingar rättens behörighel, om denna inle framgår av vad som annars anförs.

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endasl ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesöria erforderiig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning muntligen, skall genom rättens försorg mol föreskriven avgifl uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga atl uppteckningen är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. År räkningen ingiven i endast elt exemplar, skall rällen mol föreskriven avgifl ombesörja erforderlig avskrift.

Denna lag iräder i kraft den I juli 1984.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs att 2 8 lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökan må göras munlligen eller skriftligen hos rätlen.

I ansökan skall sökanden uppgiva de omsländigheter å vilka den grundas och den åigärd som påkallas saml de omsländigheter som belinga rättens behörighel, om ej denna framgår av vad eljesl anföres. De skriftliga handlingar som åberopas skola samiidigi inlämnas.

Skriftlig ansökan skall vara egen- En skriftlig ansökan skall vara

händigt undertecknad av sökanden egenhändigt undertecknad av sö-
eller hans ombud. Sökandens hem- kanden eller hans ombud. Ansök-
vist och postadress skola uppgivas. ningen skall innehålla uppgifier om
Göres ansökan munlligen, skall, i sökanden i de hänseenden som
den mån det erfordras, iippteck- anges i 33 kap. 1 § rättegängsbal-
ning därav ske. Fullmakt för om- ken. Molsvarande uppgifter skall
bud erfordras ej. med mindre rätlen lämnas om motpart, om sådan
Jinner fullmakt böra företes. finns. Görs ansökningen muntli-

gen, skall den upptecknas, om del behövs. Fullmakt för ombud behö-

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighel där uppgiflen förekommer, eller

3. lillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiflen förekommer.

2. omprövning av beslut eller ål-gärd av den myndighel där uppgiflen förekommer,

3. tillsyn över eller revision hos den myndighel där uppgiflen förekommer, eller

4. delgivning enligt delgivningslagen (1970:428).

Sekretess hindrar inte atl uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yurande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål.

Sekreless enligt 7 kap. 1 och 4 88 hindrar inle, atl anmälan görs lill åklagarmyndighet eller polismyndighet angående misstanke om brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken mot den som inle fyllt aderton år.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

' Lagen omtryckt 1982: 1106.

7 Riksdagen 1984/85. 1 sand. Nr 109

Prop. 1984/85:109 98

7 Förslag till

Förordning om ändring i utsökningsförordningen

(1981:981)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 8 utsökningsförordningen (1981; 981) skall ha nedan angivna lydelse.

2 kap.

2 § Vid ansökan skall anges, ulöver den åtgärd som yrkas, sökandens namn, person- eller organisationsnummer, yrke, hemvist, posladress och lelefonnummer saml de övriga omsländigheter som har betydelse för delgivning med honom. Har sökanden vidtalat etl ombud all förelräda honom, skall ombudets namn, posladress och telefonnummer anges. Om ansökan görs hos annan kronofogdemyndighet än den i vars distrikt svaranden har sitt hemvisi, skall den omständighet anges som gör kronofogdemyndighelen behörig.

Vid ansökan skall molsvarande uppgifter lämnas om svaranden. År svaranden en fysisk person, skall uppgifl lämnas även om dennes kyrkobokföringsadress, om denna är en annan än posladressen saml om vem som är svarandens arbelsgivare och dennes adress och telefonnummer. Uppgift om svarandens yrke, telefonnummer och arbetsgivare behöver dock lämnas endast om den är känd för sökanden.

Sker ändring i förhållande som avses i första eller andra styckel eller upptäcker parten alt en lämnad uppgifl är ofullständig eller felaktig, skall parten utan dröjsmål anmäla del till kronofogdemyndigheten.

Uppgifter som framgår av exekutionstiteln eller annan handling som inges behöver inte anges särskilt.

Denna förordning iräder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1984/85:109 99

Bilaga 2

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428) dels att 3 och 19 88 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 26-30 88, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8'

Myndighel ombesörier delgivning genom alt sända handlingen med posten eller överlämna den med bud eller på annat säll lill den sökle, varvid som bevis alt denne har mottagit försändelsen begäres delgivningskvilto eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om det finns anledning antaga att delgivningskvilto eller mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej kommer atl erhållas i tid, får myndighet som regeringen bestämmer ombesörja att handlingen överlämnas till den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild posldelgivning).

När det bedöms som lämpligt får
en myndighet delge kallelser, med
delanden och andra handlingar
med enkelt innehåU genom all inne
hållel i handlingen läses upp vid
telefonsamtal med den sökte och
handlingen därefier sänds till den
ne med poslen i vanligl brev (tele
fondelgivning). Sådan delgivning
får inle avse slämningsansökningar
eder andra handlingar, varigenom
mål eller ärenden väcks.
Kan delgivning e/ske enligt/öri- Kan delgivning inte ske enligt

ta eller andra stycket, får delgiv- försia - iredje styckena, får del
ning ske genom stämningsman eller givning ske genom stämningsman
annan, vars intyg enligt 24 8 första eller annan, vars intyg enligt 24 8
stycket utgör fulll bevis om del- första stycket ulgör fullt bevis om
givning (stämningsmannadelgiv- delgivning (stämningsmannadel-
ning). givning).

I fall som avses i 15 och 16 88 får delgivning ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning).

' Senaste lydelse 1978: 768.

Prop. 1984/85:109 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 S-

Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning själv har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia oavseu p-d vilket såvv den kommil honom Ull hända. Har den sökle kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha kommit, honom lill hända samma dag som den avhämtals på poslen.

Förekommer vid särskild posldelgivning eller siämningsmannadelgivning alt den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligi 6 8 andra styckel genom all handlingen är tillgänglig och meddelandet delgivils,

enligt 12 eller 13 § genom alt del enligt 3 S iredje stycket, 12 eller

blivit fullgjort somym'i/(/vit'i där, 13 § genom att det blivit fullgjort

somföreskrivs där,

enligt 15 8 andra stycket sista punklen genom att handlingen lämnals i den sökles hemvisi eller fästs på dörren till hans boslad,

enligt 17 S på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under förulsällning att det blivii fullgjort som föreskrives i paragrafens första slycke.

26 §

En Jäsiighetsägare, arrendalor eller innehavare av bostadslägenhet är skyldig atl på begäran av en stämniiigsiiuin eller annan som anges i 24 § jörsia eller andra stycket uppge om den som söks Jör delgivning är bosatt i eller annars disponerar lokal i Jästiglieten eller lägenheten. Med fastighetsägare jämställs innehavare av tomträtt.

27 §

En arbetsgivare skall på begäran av en siämningsman eller annan som anges i 24 § jörsta eller andra stycket uppge om en pi-rson som söks Jör delgivning är anställd hos arbetsgivaren saml upplysa om den anslälldes arbetstider, arbetsplats och andra förhållanden som rör anställningen och som kan underlätta delgi>'ningen.

28 8

Vad som sägs i 26 och 27 §§ gäller Inle i fråga om den som slår I

2 Senasle lydelse 1978:768.

sådani förhållande till den sökle som anges 136 kap. 3 § rättegångsbalken.

29 §

För att verkställa delgivning har siämningsman, åklagare, polisman, kronofogde saml exekuliv tjänsteman vid kronofogdemyndighet rätt till lilhräde tdl enskilt område som inte ulgör boslad.

Vägras någon tillträde som han enligt första stycket har rätt lill, skall polismyndighet på begäran av honom lämna biträde.

En arbetsgivare som är skyldig att lämna uppgifier som avses i 27 § men underlåter detta eller uppsåtligen lämnar orikliga uppgifter döms till böler, högst ettusen kronor.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels atl 28 kap. 2, 4 och 5 88 saml 33 kap. 1 8 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 33 kap. skall införas tre nya paragrafer, 10-12 88, av nedan angivna lydelse.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Kan husrannsakan antagas bliva av slor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den, hos vilken å\g;ar-den företages, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden icke vidtagas ulan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan må av rätten upptagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet äge rällen även på yrkande av målsägande så ock självmant upplaga fråga därom.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål skall dock alltid meddelas av rätten. Kan / annat fall husrannsakan anias bli av stor omläiining eller medföra synnerlig olägenhel för den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rätlens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätlen ta upp på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter älaleiiijr rällen även på yrkande av målsägande eder självmani ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan Jör delgivning av stämning i brottmål tas upp av rätlen på yrkande av polismyndighet eller åklagaren eller självmant.

Parts försia inlaga i rättegången skall innehålla uppgifl å hans personnummer och postadress. Vidare bör angivas partens yrke och lelefonnummer saml de övriga omständigheler, som äro av betydelse för delgivning med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skola ombudets namn, postadress och lelefonnummer angivas.

Stämningsansökan bör tillika innehålla uppgift å svaranden i de hänseenden som sägs i andra slyckel.

Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit, skall parten utan dröjsmål anmäla det till rälten.

En enskild parts försia inlaga i rättegången skall innehålla uppgift om partens

1. yrke saml personnummer eller
organisationsnummer,

2. akluella postadress, adress lill
arbelsplals saml i förekommande
fall annan adress där parlen kan
anträffas Jör delgivning genom
siämningsman,

3. lelefonnummer till bostaden
och arbetsplatsen samt

4. förhållanden i övrigt av bety
delse Jör delgivning med honom.

Förs partens lalan av ställföreträdare skall motsvarande uppgifter lämnas om denne. Har parten vidtalat elt ombud all företräda honom skall ombudels namn, posladress och lelefonnummer anges.

En slämningsansökan skall dessulom innehålla uppgifl om svaranden i de hänseenden som anges i andra slyckel. Uppgift om svarandens eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, lelefonnummer och ombud behöver lämnas endasl om uppgiflen ulan särskild utredning är lillgänglig för sökanden. Saknar svaranden känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorls för att faslslälla delta.

Begär en part att ett vUlne eller annan skall kallas till en förhandling genom rättens försorg, är parlen i samma utsträckning som anges i fiärde stycket skyldig att lämna uppgifter beträffande den som skall kallas.

Ändras något av de förhållanden som avses i försia — femle styckena eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till rätten.

Prop. 1984/85: 109 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 f

Uppfyller en slämni'ngsansökan inte jöreskrijierna i I S jörsia -Ijärde slyckena, skall sökanden föreläggas all kompletlera ansökningen, om inle brislen bedöms vara av ringa beiydelse Jör del jon-salta Jörjäraiidel. Följs inle Jöre-läggandei och är saken sådan all Jörlikning därom är lillåten.Jår tälten avvisa ansökningen, om del inte Jöreligger särskilda skäl mol det.

11 §'

Den som ulan att vara part skall höras i en rällegång är skyldig all på begäran av rällen lämna uppgift om egna förhållanden enligt vad som anges i I §.

12 §'

Den som enligt 1 eller 11 § är skyldig att lämna uppgifier om egna förhållanden Jår vid vite föreläggas att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Denna lag iräder i krafl den I juli 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs all 2 S lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökan må göras munlligen eller skriftligen hos rälten.

I ansökan skall sökanden uppgiva de omständigheter å vilka den grundas och den åtgärd som påkallas samt de omständigheler som betinga rättens behörighet, om ej denna framgår av vad eljesl anföres. De skriftliga handhngar som åberopas skola samtidigt inlämnas.

' Förutvarande 10 § upphävd genom 1970:429. * Fömtvarande 11 8 upphävd genom 1970:429. ' Förutvarande 12 § upphävd genom 1970:429.

Prop. 1984/85:109

Nuvarande lydelse

Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Sökandens hemvist och postadress skola uppgivas. Göres ansökan muntligen. skall, i den mån det erfordras, uppteckning därav ske. Fullmakt för ombud erfordras ej, med mindre rätten finner fullmakt böra företes.

105

Föreslagen lydelse

En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökanden i de hänseenden som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Detsamma gäller i fråga om motpart, om sådan finns. Görs ansökningen muntligen. skall den upptecknas, om det behövs. Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inte rätlen anser atl det bör ske.

Begär en part all etl vittne eller annan skall kallas till en förhandling genoni rättens försorg, är parlen i den utsträckning sont anges i 33 kap. I § Jjärde slyckel rättegångsbalken skyldig atl lämna uppgifter belräffande den som skall kallas.

Ändras något av de förhållanden som avses i andra stycket eller är en uppgifl ofullständig eller felaktig, skall del ulan dröjsmål anmälas till rätten.

106

Prop. 1984/85:109

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

omsländigheler som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt I 8 andra slyckel söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfatlas av förelagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller förelagshypolek har upplålils.

nären, skall uppgift även lämnas om annan adress där han kan anträffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgifl lämnas om den ulredning som gjorts för atl fastställa delta. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvist, telefonnummer och andra omsländigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränla som fordras. Borgenären .skall också ange de omsländigheler som beiingar rättens behörighel, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas slyrkl avskrift av den handling varpå fordringen gmndas och, då betalning enligt 1 8 andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av förelagshypolek, av den handling varigenom panlräll i egendomen eller förelagshypolek har upplålils.

Ansökningen skall jämle avskrift som anges i försia stycket inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. År endast elt exemplar ingivet, skall rätten mol föreskriven avgifl ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målel lika med originalel.

4 8

Ansökning om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i de hänseenden som anges i 33 kap. I § rätlegångs-halken. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränta .som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst saml de omsländigheler som betingar rätlens behörighel. om denna inle framgår av vad som annars anförs.

Ansökning om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller munlligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och lelefonnummer saml gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för delgivning med gäldenären. skall uppgifl även lämnas om annan adress där han kan anträffas saml hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorls för att fastställa della. Vidare bör anges gäldenärens yrke. hemvist, lelefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessulom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess lillkomst samt de omständigheler som betingar rättens behörighet, om denna inle framgår av vad som annars anförs.

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. År endasl ell exemplar ingivel. skall rällen mot föreskriven avgift ombesöria erforderiig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning munlligen, skall genom rättens försorg mot föreskriven avgift uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga atl uppteckningen är riklig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i endasl elt exemplar, skall rälten mol föreskriven avgifl ombesörja erforderlig avskrift.

' Senasle lydelse 1982:297.

Prop. 1984/85:109 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 8"

Upplages ansökningen, förelägge rällen gäldenären atl, såframt han vill hell eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rällen bestämd tid efler del ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats, blivii honom delgiven, skriftligen hos rälten anmäla sitt bestridande vid påföljd att utmälning eljest må ske. Vid utsättande av tiden för anmälan av bestridande har rätten alt taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljesl kunna vänlas bliva honom delgivna. Utan synnerliga skäl må tiden icke besiämmas längre än lill två veckor.

Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostnad å målet, skall rätlen i föreläggandet angiva vad i sådani hänseende skalil. om bestridande ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning. Eilrsättningen utgår enligt beslämmelser som regeringen meddelar.

Föreläggandel, som skall tecknas Föreläggandel, som skall tecknas

å ena exemplaret av ansökningen, på det ena exemplaret; av ansök-
skall tillika innehålla anmaning till ningen, skall tillika innehålla an-
gäldenären atl hos rätten anmäla maning till gäldenären all lämna de
personnummer, hemvist, post- uppgifter om sig .som avses i 33
adress och lelefonnummer, såvida kap. I § rättegångsbalken i den
tillförlitlig uppgift härom icke före- mån uppgifterna i ansökningen är
ligger. ofullständiga eller felaktiga. Rätlen

får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

5 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs atl 3 och 5 88 förvallningsprocesslagen (1971:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 Ansökan, besvär, anmälan, underslällning och annan åigärd, varigenom mål anhängiggöres, skall ske skriftligen.

Ansöknings- eller besvärshand- En ansöknings- eller besvärs-

ling från enskild bör innehålla upp- handling från en enskild skall vara

gift om hans namn, personnum- egenhändigt undertecknad av ho-

mer, yrke, postadress och telefon- nom eller hans ombud. Den skall

nummer. Handlingen skall vara innehålla uppgifl om hans

egenhändigt underlecknad av ho- I. yrke .samt personnummer eller

nom eller hans ombud. organisationsnummer.

" Senaste lydelse 1981:848.

2. aktuella postadress, adress till
arbetsplats samt i förekommande
fall annan adress där han kan an
träffas för delgivning genom stäm
ningsman,

3. lelefonnummer till bostaden
och arbetsplatsen samt

4. förhållanden i övrigt av bety
delse för delgivning med honom.

Förs den enskildes talan av ställförelrädare skall motsvarande uppgifter lämnas om denne. Har den enskilde vidtalat ett ombud all förelräda honom skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.

En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall dessutom innehåUa molsvarande uppgifter om dennes motpart, om sådan finns. Uppgifl om motpartens eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver lämnas endasl om uppgiften ulan särskild ulredning är tiUgängligför den enskUde. Saknar motparten känd adress, skaU uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detla.

Ändras något av de förhållanden som avses i första — tredje styckel eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas lill rätten.

Prop. 1984/85:109 110

6 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' dels att 14 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 7 kap. skall införas en ny paragraf, 26 8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 26 §

Sekretess gäller i verksamhet som avser delgivning enligt delgivningslagen (1970:428) för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närslående lider men om uppgiflen röjs.

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

14 kap. 2 8 Sekretess hindrar inte att uppgifl i annat fall än som avses i 1 8 lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande
från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndighelen
mot någon rörande hans dellagande i verksamhelen vid en myndighel där
uppgiflen förekommer,

2. omprövning av beslui eller åigärd av den myndighel där uppgiflen förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgifl lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver fömndersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte alt uppgifl om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligi delgivningslagen (1970:428). Vad nu sagls gäller dock inle uppgift hos televerket om telefonnummer till enskilds boslad, om den enskilde hos televerket begärl att abonnemanget skall hållas

' Lagen omtryckt 1982:1106. Senaste lydelse 1984:316.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1-6 88, 8 kap.

8 8 första stycket. 9 eller 15 8 eller

9 kap. 7 8, 8 8 första eller andra stycket eller 9 8 andra styckel gäller vad som föreskrivs i tredje styckel endasl såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivel lindrigare straffan fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller 4 8 inle atl uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas lill åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje stycket gäller inle uppgifl som omfattas av sekreless enligi 9 kap. 9 8 försia stycket.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1-6 88, 8 kap.

8 8 första stycket, 9 eller 15 8 eller

9 kap. 7 8, 8 8 första eller andra styckel eller 9 8 andra slyckel gäller vad som föreskrivs i fiärde stycket endast såvitt angår misstanke om brotl för vilket inte är föreskrivel lindrigare straffan fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller 4 8 inte atl uppgift som angår misstanke om brotl enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje och fiärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekreless enligt 9 kap. 9 8 första stycket.

Prop. 1984/85:109 113

Innehållsförteckning

Sid

Proposition ...................................................................... ...... i

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Lagförslag ........................................................................ 3

1. Förslag till lagom ändring i delgivningslagen (1970:428) 3

2. Förslag lill lag om ändring i rättegångsbalken ............ ..... 5

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden 8

4. Förslag lill lagom ändring i lagsökningslagen (1946:808) 9

5. Förslag lill lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen (1946:808) 12

6. Förslag lill lag om ändring i förvallningsprocesslagen (1971:291) . 13

7. Förslag till lagom ändring i sekretesslagen (1980:100) 15

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 8 november 1984 17

1 Inledning ..................................................................... 17

2 Nuvarande ordning ..................................................... 18

3 Allmän motivering 19

3.1 Reformbehovet ....................................................... ... 19

3.2 Inriklningen av reformen ...................................... ... 21

3.2.1 Allmänl ........................................................ 21

3.2.2 Parternas ansvar för delgivningen .............. 22

3.2.3 EffekUvare delgivningsmeloder ................... 24

3.2.4 Upplysningskällor........................................... 26

3.2.5 Avskaffande av kravet på delgivning i vissa fall 26

3.2.6 Åtgärder som kan beslulas av regeringen eller annan myndighel 27

3.3 De särskilda lagförslagen ..................................... ... 35

3.3.1 Parternas uppgiftsskyldighel ...................... ... 35

3.3.2 Den sökles medverkan Ull delgivning .......... ... 40

3.3.3 Sanktioner .................................................. 41

3.3.4 Upplysningar från andra myndigheter m.m.... 44

3.3.5 Upplysningsskyldighei för fastighetsägare m.fl. samt arbelsgivare 51

3.3.6 Stämningsmäns rätt atl erhålla lilllräde m.m.. 54

3.3.7 Telefondelgivning ........................................ 58

3.3.8 Surrogatdelgivning med arbelsgivare ........ ... 60

3.3.9 Delgivning med juridiska personer ................ ... 63

3.3.10 Ikraftirädande ............................................. 64

4 Upprättade lagförslag .................................................. .. 64

5 Specialmotivering ....................................................... 65

5.1 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) ... 65

5.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken .. 68

5.3 Förslagel till lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden 71

5.4 Förslagel till lag omändring i lagsökningslagen (1946:808) .. 72

5.5 Förslagel lill lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 72

5.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) .... 73

5.7 Förslagel lill lagom ändring i handräckningslagen (1981:847) 74

Prop. 1984/85:109 114

6 Hemställan ................................................... .. 75

7 Beslut ......................................................... .. 75

Utdrag av lagrådets prolokoll den 3 december 1984 .. 76

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den lOjanuari 1985 . 84

1 Anmälan av lagrådsyltrande ............................. .. 84

2 Hemställan ................................................... 87

3 Beslut ......................................................... 87

Bilagor

BUaga I Promemorians förfallningsförslag ......... . 88

BUaga 2 De remitterade lagförslagen ............ . 99

Norsteats Tryckeri, Stockholm 1985