Motion

Mot. 1984/85

287-289

1984/85:287

Bertil Fiskesjö m. fl.

Ändrade villkor för budröstning vid allmänna val

I vissa fall kan valsedel avlämnas genom bud. Sedan länge kan äkta makar
genom anordnande av s. k. valsedelsförsändelse tjänstgöra som bud åt
varandra.

För något årtionde sedan utvidgades möjligheten att rösta genom bud till
andra kategorier. Väljare som på grund av sjukdom, röresehinder eller hög
ålder inte kan inställa sig i vallokalen får således numera lämna valsedel
genom bud. Som bud får den anlitas som är väljarens barn, barnbarn, fader,
moder, syskon eller vårdare och som fyllt 18 år. Vidare kan lantbrevbärare
utnyttjas.

Dessa budröstningar har tillkommit för att i görligaste mån förhindra att
fysiska handikapp omöjliggör utövandet av rösträtten. Genom noggranna
föreskrifter om hur valsedelsförsändelse skall iordningställas har man sökt
förebygga möjligheterna till otillbörlig påverkan på den röstande. Det är
således den röstande själv som skall lägga ner sin valsedel i ett innerkuvert
och tillsluta detta. Därefter läggs innerkuvertet i ett ytterkuvert på vilket den
röstande på heder och samvete intygar att han eller hon tillhör någon av de
kategorier som har rätt att rösta med hjälp av bud. Budet och ett närvarande
vittne skall dessutom intyga att allt gått rätt till.

De många överklagandena till valprövningsnämnden och nämndens beslut
i anledning av dessa visar dock att förfarandet inte alltid är invändningsfritt.
Iordningställandet av valsedelsförsändelser har i en del fall uppenbarligen
skett på ett sätt som inte utesluter otillbörlig åverkan. I något fall har val fått
göras om.

I efterhand är det dock ofta mycket svårt att fastställa vad som skett vid det
tillfälle när valsedelsförsändelsen gjorts i ordning. En genomgång av ett
betydande antal fall visar dock att förfarandet många gånger är slentrianmässigt
och att man inte strikt iakttar de regler som finns. Hur frekvent detta är
kan inte med säkerhet fastställas, eftersom man kan utgå ifrån att många fall
av ur rättssäkerhetssynpunkt diskutabla förfaranden aldrig kommer till
myndigheternas kännedom.

Som framgått av vad som sagts ovan kan inte bara släktingar utan även
vårdare tjänstgöra som bud vid röstning med valsedelsförsändelse. Överklaganden
till valprövningsnämnden visar att begreppet vårdare tolkas olika och
att det förekommit att valförrättare vägrat att godta valsedelsförsändelser av
det skälet att man inte ansett att budet kunnat göra anspråk på att vara
vårdare för den röstande. Den osäkerhet som finns härvidlag är inte
tillfredsställande. Den innebär att valförrättare kan göra mycket olika

1 Riksdagen 1984/85.3 sami. Nr287-289

Mot. 1984/85:287

2

bedömningar, och den innebär också att begreppet vårdare i en del fall kan
ges en mycket diffus innebörd. Men den innebär också att röstberättigade
som handlat i god tro kan få sina valsedlar underkända genom att
valsedelsförsändelser inte godtas.

Uttalanden i förarbetena till gällande lag ger ingen stringent ledning. I
proposition 1965:106 anförde departementschefen följande: ”När fråga icke
är om yrkesmässig vårdare, torde det kravet böra upprätthållas att vederbörande
i skilda ting lämnar väljaren ett bistånd som icke är av helt obetydlig
eller tillfällig karaktär.” Detta uttalande kan uppenbarligen tolkas på vitt
skilda sätt, vilket också sker.

1978 års vallagskommitté uppmärksammade i betänkandet SOU 1980:45
problemet men nöjde sig med att anta att de rättsfall om otillbörligt verkande
vid val som förekom efter 1979 års val skulle leda till en skärpt uppmärksamhet
och kontroll. Men även efter 1982 års val har det förekommit överklaganden
som visar att praxis varierar och att osäkerheten om innebörden av
begreppet vårdare är stor. För den prövande myndigheten är det svårt att
utan mycket ingående undersökningar göra en tillfredsställande bedömning i
efterhand.

Den vidgning av möjligheterna att rösta som budröstningen genom
valsedelsförsändelse innebär bör bibehållas. Den medför att många som
annars skulle vara förhindrade att rösta nu kan göra detta. Men det är
samtidigt viktigt att respekten för gällande regler upprätthålls, att otillbörlig
påverkan på de röstande förhindras och att reglerna är så utformade att de
kan tillämpas på ett för den röstande förutsebart och för alla röstande likartat
sätt.

Erfarenheten visar att budröstningen kan innebära frestelser för politiskt
aktiva att påverka partivalet i själva valhandlingen. De fall som uppmärksammats
har främst gällt intagna på vårdanstaler. Det är därför enligt vår
mening angeläget med skärpt vaksamhet härvidlag. Det kan ske genom att
ansvariga myndigheter inför valen på ett mer energiskt sätt än hittills
inskärper vikten av att de regler som gäller för budröstning iakttas och att
brott mot dessa regler innebär allvarliga förseelser. Detta bör framhållas i
såväl de broschyrer som går ut till allmänheten som i de särskilda anvisningar
som riktar sig till vårdanstalter och röstmottagare.

Dessa informationsfrågor samt frågan om en definition av begreppet
vårdare behandlade vi i en motion till ett föregående riksmöte (mot.
1982/83:187). Vad gäller informationsfrågan underströk konstitutionsutskottet
i betänkandet KU 83/8:11 bl. a. betydelsen av att budröstningsförfarandet
och partiernas värvning av röster hålls mycket klart isär. Utskottet framhöll
vidare: ”1 sammanhanget är det av särskild betydelse att den information
som lämnas av centrala valmyndigheten såväl till valförrättare som till
allmänhet och partier är så klarläggande som möjligt. Här bör ytterligare
förbättringar kunna göras. Utskottet förutsätter att informationsfrågan
ägnas särskild uppmärksamhet i anslutning till justitiedepartementets fö

Mot. 1984/85:287

3

restående behandling av de förslag i valadministrativa frågor m. m. som
enligt vad utskottet erfarit kommer att inges av riksskatteverket omkring
årskiftet.”

Riksdagen följde utskottet, och vi förutsätter att informationen inför
kommande val utformas i enlighet med vad riksdagen uttalat.

Men detta löser inte de grundläggande problem som vi redovisat ovan och
som uppkommit genom att vallagen inte närmare anger vad som skall avses
med vårdare. Denna fråga har f. ö. ett nära samband med frågan om en
förbättrad information. Informationen måste rimligtvis utgå ifrån att man på
ett mer distinkt sätt kan bestämma vad som i lagen avses med begreppet
vårdare.

Vi har i tidigare motioner föreslagit en klargörande ändring i vallagen.
Dessa förslag har dock avvisats av majoriteten i konstitutionsutskottet och av
riksdagen. Vi återkommer för den skull med vårt förslag.

Allmänna uttalanden från riksdagen erbjuder ingen lösning i denna fråga.

Motivuttalanden till en lag kan inte ersättas med nya motivuttalanden
såvida inte själva lagen ändras. Vi föreslår därför en ändring av texten i
vallagen. Man kan ha olika uppfattning om i vilken riktning en sådan
lagändring bör gå. En enkel lösning på problemet är att föreskriva att var och
en som anges som vårdare på valsedelsförsändelsen också av valförrättarna
skall accepteras som ett behörigt bud.

En sådan lösning är dock enligt vår mening inte lämplig. Det skulle kunna
leda till ett aktivt insamlande av röster från grupper av medborgare som är väl
kapabla att själva avge sin röst hos röstmottagare. Möjligheterna till
otillbörlig påverkan skulle öka. Vidare bör i princip valhandlingen som
helhet vara en personlig aktivitet. Röstning med bud bör även framdeles vara
ett kompletterande undantag för dem som själva inte kan inställa sig hos
valförrättare.

Det som ur allmänna synpunkter är mest lämpligt och som också bäst
stämmer med de ursprungliga intentionerna när budröstningen infördes är
således en insnävning av begreppet vårdare till att avse de fall där ett
vårdnadsförhållande verkligen föreligger.

Någon i alla lägen helt entydig regel är inte möjlig att formulera. Men det
bör vara möjligt att uppnå ett betydande mått av precision. Med den
formulering vi föreslår nedan avser vi således ett stabilt, varaktigt och/eller av
samhället sanktionerat vårdnadsförhållande. Att man vid spridda tillfällen
brukar se till vederbörande eller ge hjälp i speciella frågor skall inte anses
grunda något vårdnadsförhållande. Gränsen bör gå vid de insatser som
normalt görs, t. ex. av en hemsamarit.

Vidare anser vi att vårdnadsförhållandet bör kunna styrkas inför röstmottagare.
Det är ganska verklighetsfrämmande att utgå ifrån, att valförrättarna
skall kunna ha en sådan personkännedom att en muntlig uppgift skall kunna
tillgodose kontrollkravet. Det visar den erfarenhet vi har av det nuvarande
förfarandet. Det enklaste är att föreskriva att arten av vårdnad skall anges på

Mot. 1984/85:287

4

själva valsedelsförsändelsen. Uppgifterna där bör åtminstone i efterhand lätt
kunna kontrolleras, vilket även blir ett preventivt skydd mot felaktiga
påståenden. Vi föreslår således att vårdnadsförhållandet styrks på det sätt
som här angetts.

Med hänvisning till vad som anförts i motionen föreslår vi

att riksdagen beslutar att 11 kap. 3 § vallagen skall ha den lydelse som
anges nedan:

3 §

Väljare som fyllt 18 år.

Vårdare är den som yrkesmässigt eller pä ett därmed likartat sätt ger väljaren
vård av mer varaktigt slag.

Sådan valsedelsförsändelse följande sätt.

Väljare lägger för dem.

Vårdare skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren. Vittne
skall vara vittne.

Stockholm den 10 januari 1985

BERTIL FISKESJÖ (c)

ELVING ANDERSSON (c) BRITTA HAMMARBACKEN (c)

BENGT KINDBOM (c) MARTIN OLSSON (c)

KERSTI JOHANSSON (c) SIGVARD PERSSON (c)

SVEN-ERIK NORDIN (c)