UU 1984/85:6

Utrikesutskottets betänkande
1984/85:6

om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (prop. 1984/
85:56)

I detta betänkande behandlas dels proposition 1984/85:56, i vilken
regeringen framlägger förslag till ny lag om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia, samt i anslutning till propositionen väckta motioner,
dels regeringens skrivelse 1983/84:87 med redogörelse för svenska företags
verksamhet i Sydafrika och Namibia och dels slutligen från föregående
riksmöte uppskjutna motioner angående Sydafrika och Namibia.

I fråga om lagförslaget har yttrande inhämtats från näringsutskottet.
Yttrandet bifogas detta betänkande.

Propositionen

Sammanfattning av propositionen

Lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
trädde i kraft den 1 juli 1979. Med stöd av regeringens bemyndigande den 30
oktober 1980 tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet en
särskild utredare med uppdrag att företa en genomgång av tillämpningen av
lagen och att kartlägga möjligheterna att vidga sanktionerna mot Sydafrika.
Den 10 december 1981 beslöt regeringen att med oförändrade direktiv
överlämna uppdraget till en kommitté. Denna, som antog namnet Sydafrikakommittén,
avlämnade i juni 1984 betänkandet (SOU 1984:52) Svensk
Sydafrikapolitik. Betänkandet har remissbehandlats.

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om förbud mot investeringar
i Sydafrika och Namibia. Bland nyheterna i lagen kan särskilt
nämnas förbud för svenska juridiska personer att ge lån till sydafrikanska
staten eller dess myndigheter och att ställa säkerhet för sydafrikanska
statens eller dess myndigheters skulder. Det blir också förbjudet för svenska
juridiska personer att bidra till att egendom hyrs av ett sydafrikanskt
eller namibiskt dotterföretag genom s. k. finansiell leasing. Vidare föreslås
skyldighet för svenska juridiska personer att lämna uppgifter om löner och
anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställda i sydafrikanska
eller namibiska dotterföretag. Uppgiftsskyldighet skall även gälla för
indirekta företagsförvärv samt för överlåtelser och upplåtelser av patent
och tillverkningsrätter till sydafrikanskt eller namibiskt företag. Regeringen
föreslås också få ett bemyndigande att införa förbud mot sådan tekniköverföring
till Sydafrika eller Namibia när detta med hänsyn till vissa
omständigheter är påkallat.

Handläggningsordningen i fråga om ansökningar om undantag från för1
Riksdagen 1984/85. 9sami Nr6

UU 1984/85:6

budet mot investeringar m. m. ändras så att ansökningar kommer att behandlas
gemensamt vid ett tillfälle årligen.

Vidare föreslås att en möjlighet öppnas för företagen att efter regeringens
medgivande tills vidare företa bl. a. ersättningsinvesteringar under
förutsättning att företagen åtar sig att se till att detta inte leder till en
utvidgning av verksamheten i Sydafrika och Namibia. Ett sådant medgivande
kan kompletteras med ytterligare villkor.

Slutligen föreslås inrättande av en tillsynsfunktion.

Vid sidan av förslaget till ny Sydafrikalag framläggs förslag till ytterligare
åtgärder som sammantagna innebär en klar framflyttning av Sveriges
positioner i kampen mot apartheid, heter det i propositionen.

Sveriges Sydafrikapolitik

Lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia har som
mål att utöva ett tryck på den sydafrikanska regimen och härigenom
medverka till en förändring av Sydafrikas samhällssystem och ett avskaffande
av apartheidpolitiken.

Syftet är gemensamt för alla delar av den svenska Sydafrikapolitiken
och för de åtgärder som vidtagits eller planeras av internationella officiella
eller icke-statliga organisationer och unilateralt av stater eller enskilda
grupper. Det är också innebörden i den isoleringspolitik mot Sydafrika
som hävdas av majoriteten av FN:s medlemsstater och som stötts av
Sverige under årtionden.

De svenska åtgärderna och den isoleringsstrategi som hävdas i FN har
fullt stöd hos den svarta sydafrikanska oppositionen i exil och av frontstaterna
trots medvetenheten om att verkningsfulla internationella sanktioner
med all sannolikhet skulle leda till ökade svårigheter och lidanden, inte
minst för de svarta själva i Sydafrika, och till omfattande ekonomiska
förluster för vissa av de närgränsande staterna.

Sydafrikakommittén har sökt utreda på vad sätt och i vilken utsträckning
de politiska målen med lagen har främjats under den tid lagen varit i
kraft. Kommittén konstaterar att det eftersträvade syftet med lagen hittills
endast i begränsad mån kunnat uppnås.

Det är givet att en unilateral svensk åtgärd med hänsyn till de svenska
investeringarnas begränsade ekonomiska betydelse inte kan förväntas skapa
någon omedelbar avgörande inverkan på systemet eller medföra någon
beaktansvärd skada för det sydafrikanska näringslivet eller påverka utformningen
av lagstiftning eller praxis i rasfrågan. Detta var inte heller
förutsett. Den svenska lagen och den totala svenska Sydafrikapolitiken
måste ses i sitt sammanhang, nämligen som ett av flera led i de gemensamma
internationella ansträngningarna att genom påtryckningar mot Sydafrika
bidra till en förändring av samhällssystemet. Sverige kan inte ensamt
utöva en sådan press.

UU 1984/85:6

För Sydafrika torde det allvarligaste inslaget i vår politik vara risken för att
andra och för Sydafrika viktigare länder skulle följa det svenska exemplet
eller ensidigt besluta om andra åtgärder av ekonomisk karaktär. Ett viktigt
mål för våra åtgärder är därför att söka inspirera andra stater till efterföljd.

Sveriges principiella hållning har sedan länge varit att inte ansluta sig till
ekonomiska sanktioner som inte beslutats av eller rekommenderats av
FN:s säkerhetsråd. Endast sådana sanktioner har utsikter att vinna tillräcklig
anslutning för att bli effektiva. Endast ett beslut av säkerhetsrådet
kan lägga konkreta förpliktelser på Sydafrikas viktigaste handelspartners
och ha utsikt att leda till en förändring i Sydafrika i riktning mot demokratiska
rättigheter för alla sydafrikaner. Sverige har också ansett att ett
beslut av säkerhetsrådet fordras för att vi i sanktionssyfte skulle frångå
våra förpliktelser på handelns område i GATT.

När det gäller investeringsförbudet ansågs det möjligt att göra ett undantag
från dessa principer. Motiven härför är i korthet att den i lag fastställda
rasdiskrimineringen i Sydafrika utgör ett unikt fall av kränkning av de
mänskliga rättigheterna och att apartheid enhälligt och under lång tid
fördömts av FN:s olika organ. Eftersom GATT-avtalet inte äger tillämpning
på internationella investeringar har investeringsförbudet kunnat införas
utan att avvika från några internationella förpliktelser.

När det gäller frågan om de svenska företagens närvaro i Sydafrika
ansluter regeringen sig till de bedömningar som tidigare gjorts av statsmakterna,
att frågan om dessas kvarstannande även har en moralisk sida. De
svenska företagen är liksom övriga utlandsägda företag underkastade
sydafrikansk lagstiftning och kan således i denna mening sägas medverka i
rasdiskrimineringen. Deras strävanden att förbättra villkoren för sina svarta
anställda torde ha små möjligheter att på något mer avgörande sätt avvika
från de normer som betingas av apartheidsystemet och den diskriminering
som följer därav i såväl lagstiftning som praxis.

En begränsning av svenska ekonomiska intressen i Sydafrika är således
inte bara en fråga om vad som kan tänkas utgöra effektiva påtryckningar på
den sydafrikanska regeringen.

Regeringen är emellertid inte beredd att föreslå en tvångsmässig och
omedelbar avveckling av svensk näringsverksamhet i Sydafrika. Apartheidsystemet
kan inte överleva på sikt. Vid utformningen av vår lagstiftning har
regeringen utgått ifrån att förändringar i det sydafrikanska samhället
kommer att ske och utsikter öppnas till ett avskaffande av apartheid. Detta
utgör ett skäl för att åtminstone några svenska företag behåller ett fotfäste i
Sydafrika i avvaktan på att apartheidsystemet avskaffas. Dessa kan då ha en
bas på vilken de kan bygga en framtida verksamhet. Denna utgångspunkt bör
prövas grundligt även fortsättningsvis. Det är bl. a. mot den bakgrunden som
regeringen kommer att föreslå en ny prövning av den svenska Sydafrikapolitiken
till år 1990. Lagstiftningen bör således även fortsättningsvis innehålla
regler som tillåter regeringen att medge undantag från det principiella

UU 1984/85:6

investeringsförbudet för att ge berörda företag möjlighet att överleva på
sparlåga. Regeringen vill dock understryka att bibehållandet av dessa regler
inte skall uppfattas såsom en garanti för överlevnad.

Den nya lagen

I propositionen föreslås att gällande Sydafrikalag ersätts med en ny lag
med vissa förändringar och skärpningar.

I det följande redovisas de viktigaste av dessa förändringar i den ordning
de förekommer i lagtexten.

Svenska juridiska personer får inte ge lån eller annan kredit med en löptid
över två år till sydafrikanska staten eller dess myndigheter eller ställa
säkerhet för sydafrikanska staten eller dess myndigheters skulder med en
löptid över fem år.

Svenska juridiska personer får inte heller bidra till att sådana åtgärder
vidtas av utländska dotterföretag (1 § första stycket 3 och andra stycket).

Svenska juridiska personer får inte genom handling eller underlåtenhet
bidra till att egendom hyrs av sydafrikanskt eller namibiskt dotterföretag
genom finansiell leasing (2§ andra stycket 2).

Finansiell leasing innebär att ett finansbolag (leasingbolag) köper in
utrustning efter anvisning av kunden. Utrustningen ägs av leasingbolaget
medan nyttjanderätten upplåts till kunden genom ett leasingavtal under en
första leasingperiod (basperiod) som är anpassad till utrustningens ekonomiska
livslängd, vanligen tre till sju år.

Leasing har många likheter med förvärv och har därför blivit ett attraktivt
alternativ till förvärv. Därigenom har Sydafrikalagen successivt kommit att
urholkas. Mot bakgrund av lagens syfte - att genom ett förbud mot
anskaffning av anläggningstillgångar förhindra en utvidgning av dotterföretagens
verksamhet i Sydafrika - är detta inte tillfredsställande.

Lagen bör därför nu kompletteras med ett förbud mot viss typ av leasing.
Kommittén har i fråga om omfattningen av förbudet kommit fram till att det
bör omfatta finansiell leasing av sådana objekt som är avsedda att stadigvarande
brukas eller innehas i rörelsen. Regeringen delar kommitténs ställningstagande
härvidlag. Förbudet bör således omfatta finansiell leasing av
sådan egendom som, om den hade förvärvats med äganderätt, skulle ha varit
underkastad lagens investeringsförbud, dvs. sådan leasing som utgör ett
typiskt alternativ till anskaffning av anläggningstillgångar.

Utan hinder av förbudet mot investeringar m. m. får svenska juridiska
personer årligen anskaffa tillgångar och leasa egendom till ett värde av högst
100 000 kr. utan krav på ansökan om undantag förutsatt att anskaffningen
eller leasingen inte gör det möjligt för företaget att utvidga sin verksamhet i
Sydafrika eller Namibia (2§ andra stycket).

UU 1984/85:6

Den nuvarande redovisningsskyldigheten beträffande utvecklingen av
verksamheten i Sydafrika och Namibia utvidgas till att avse även uppgiftsskyldighet
rörande löner och anställningsvillkor samt sociala förhållanden för
de anställda (5 §).

Undantag från förbudet mot investeringar m. m. skall kunna medges enligt
samma bedömningsgrunder som f. n. (6 §). Detta innebär att ansökan skall
behandlas restriktivt och att regeringen alltid kan avslå en ansökan, heter det
i propositionen.

Kommittén har som nyss nämnts föreslagit en tidsbegränsning av möjligheten
att medge undantag från förbudet mot investeringar m. m. Möjligheten
att medge undantag skulle upphöra vid utgången av år 1990 såvida inte
beslut fattas om fortsatt giltighet av undantagsbestämmelsen. Detta har
kommit till uttryck i kommitténs lagförslag på så sätt att de bestämmelser
som rör undantag från investeringsförbudet upphör att gälla den 31
december 1990.

Regeringen anser i likhet med kommittén att frågan om undantag från
förbudet mot investeringar m. m. bör bli föremål för diskussion och
utvärdering. Det bör dock ske i ett större sammanhang. Regeringen förordar
därför, i likhet med kommittén, att en ny prövning görs i god tid före den 31
december 1990 av den svenska Sydafrikapolitiken mot bakgrund av utvecklingen
under de mellanliggande åren och att vid prövningen särskilt
uppmärksammas lagens plats och överlevnadsmotivets fortsatta giltighet (se
också avsnitt 2.4.2).

Ansökan om undantag från förbudet mot investeringar m.m. får göras
endast en gång per år och skall avse samtliga investeringar m. m. som en
sökande vill göra under det kommande verksamhetsåret. Ansökan skall ges
in till tillsynsmyndigheten före utgången av det kalenderår som föregår
verksamhetsåret. Regeringen skall kunna medge undantag från denna regel
om det föreligger särskilda skäl (7 §).

Förslaget innebär att ansökningar om undantag från förbudet mot
investeringar m.m. skall behandlas samlat vid ett tillfälle årligen. Ansökningarna
skall ges in senast vid utgången av kalenderåret och sedan
handläggas och prövas av tillsynsmyndigheten under den påföljande våren.
Senast den 1 maj skall samtliga ärenden överlämnas tillsammans med
tillsynsmyndighetens eget yttrande till regeringen som därefter har att
skyndsamt fatta beslut. Avsikten är att förslaget, förutom att förkorta
handläggningstiden, också skall medföra en större förutsebarhet i företagens
verksamhetsplanering.

Regeringen kan ge ett företag tillstånd tills vidare att utan hinder av
investerings- och leasingförbudet göra de investeringar och leasa den egendom
som är oundgängligen nödvändig på villkor att företaget åtar sig att se till att
detta inte leder till en utvidgning av verksamheten i Sydafrika och Namibia.
Tillståndet får omfatta ersättning av utrangerad, avyttrad eller förlorad

UU 1984/85:6

anläggningstillgång eller hyrd egendom och sådana sociala investeringar för
vilka undantag från förbud mot investeringar nu i regel beviljas. Tillståndets
efterlevnad blir föremål för minst lika noggrann och ingående kontroll som
den som sker i samband med ett beviljat undantag enligt 6§. Medgivandet
kan återkallas om verksamheten i Sydafrika eller Namibia utvidgas genom
investeringarna eller leasingen eller det i övrigt föreligger särskilda skäl (8 §).

Innebörden av förslaget är att företagen får möjlighet att hos regeringen
ansöka om rätt att fortlöpande få göra ersättningsinvesteringar och leasa
egendom. Som villkor för att regeringen skall kunna bevilja en sådan
ansökan måste i första hand gälla att verksamheten härigenom inte får
utvidgas. Ett ytterligare villkor måste vara att det rör sig om ersättning av
utrangerade, avyttrade eller förlorade anläggningstillgångar eller motsvarande
inhyrd egendom eller en social investering. Medgivandet innebär inte
befrielse från att i övrigt rätta sig efter lagens regler.

För att sådana särskilda utfästelser verkligen skall fylla sin funktion, dvs.
att bidra till en förenkling av lagstiftningen, bör de som regel inte vara
tidsbegränsade.

Om det vid den årliga redovisningsgranskningen eller vid något annat
tillfälle visar sig att företagna eller beslutade investeringar går utöver
åtagandet och meddelade villkor, skall tillsynsmyndigheten utan dröjsmål
påtala detta för företaget och även anmäla förhållandet till regeringen för
prövning om huruvida tillståndet skall återkallas och företaget återgå till
ansökningsförfarandet enligt 6§. Kan det misstänkas att överskridandet
skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet kan frågan om väckande av åtal
för brott mot förbudet mot investeringar aktualiseras.

Även i andra fall skall tillståndet kunna återkallas, nämligen om det i övrigt
föreligger särskilda skäl. Sådana särskilda skäl är t. ex. att företagets
verksamhet genomgår en påtagligt snabb expansion på annat sätt än genom
investeringar eller finansiell leasing eller att företagets personalpolitik
genomgår förändringar i negativ riktning. Bestämmelsen kan också aktualiseras
om företagets investeringsvolym drastiskt skulle ökas och därigenom
avvika från en mera långsiktig investeringsnivå.

Svenska juridiska personer som överlåter eller upplåter patent eller
tillverkningsrätter till sydafrikanskt eller namibiskt företag skall lämna
uppgift härom till en tillsynsmyndighet (9§ första stycket 1).

Riksdagen uttalade vid 1979/80 års riksmöte (UU 1979/80:27, rskr 360) att
det vore motiverat att regeringen gjorde en genomgång av Sydafrikalagens
tillämpning samt att en sådan genomgång borde kunna utgöra utgångspunkt
för en kartläggning av möjligheterna för Sverige att vidta åtgärder även på
andra områden såsom överföring av teknologi. Riksdagen konstaterade att
teknologiöverföring berör ett brett spektrum av tjänster, rättigheter och
kunskaper som i större utsträckning än varor och kapitalflöde rör sig över
gränserna på ett svårkontrollerbart sätt. En inventering av detta vida område

UU 1984/85:6

ansågs ge en bild av möjligheterna för åtgärder som skulle kunna komplettera
investeringsförbudet, bl. a. vad avsåg tekniska samarbetsavtal, patent och
licenser.

Enligt regeringens mening är det önskvärt att åstadkomma begränsningar i
tekniköverföringen till Sydafrika. Med hänsyn till vad kommittén anfört
finner regeringen det emellertid inte praktiskt och rimligt möjligt att reglera
tekniköverföringen utan att dessförinnan ha gjort en kartläggning av
förhållandena. Kartläggningen bör avse den teknikhandel som innebär
överlåtelser och upplåtelser av patent och tillverkningsrätter. Det bör
ankomma på regeringen att bestämma omfattningen av uppgiftsskyldigheten.

Om det skulle visa sig att en omfattande tekniköverföring sker framför allt
under former som kan uppfattas som alternativ till investeringar och således
uppfattas som ett kringgående av syftet med Sydafrikalagen måste regeringen
ha möjlighet att snabbt kunna ingripa. Regeringen bör därför få
riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter om förbud för svenska
juridiska personer mot att överlåta och upplåta patent eller tillverkningsrätter
till sydafrikanskt eller namibiskt företag.

Övriga förslag i propositionen

Ett viktigt mål för Sveriges Sydafrikapolitik är att få andra länder att med
kraft verka för att effektiva påtryckningar kommer till stånd, främst i form av
bindande beslut om ekonomiska sanktioner av FN:s säkerhetsråd men också
i form av enskilda beslut om unilaterala sanktionsåtgärder. Regeringen
föreslår därför att ett bidrag på 1 milj. kr. ställs till politiska partiers,
fackföreningars och folkrörelsers förfogande för information utomlands om
den svenska Sydafrikalagen liksom om den svenska Sydafrikapolitiken i
övrigt.

Det är vidare angeläget att den svenska Sydafrikapolitikens utformning
och innehåll ägnas kontinuerlig uppmärksamhet av statsmakterna. Utvecklingen
i och utanför Sydafrika samt det internationella klimatet i Sydafrikafrågan
kräver en beredskap och villighet att i varje läge pröva vilka åtgärder
som kan vara bäst ägnade att främja syftet med vår Sydafrikapolitik.
Regeringen anser det vara lämpligt att en ny utredning tillsätts i så god tid före
den 31 december 1990 att eventuella lagstiftningsåtgärder hinner vidtas före
utgången av det året. Utredningen bör få i uppdrag att förutsättningslöst
studera den svenska Sydafrikapolitiken mot bakgrund av händelseutvecklingen
i Sydafrika och de internationella omständigheter som påverkar läget i
södra Afrika. Härvid bör särskilt beaktas Sydafrikalagens dittillsvarande
effekter i olika hänseenden, överlevnadsmotivets fortsatta giltighet och
lagens plats i den totala svenska Sydafrikapolitiken.

I propositionen övervägs också Sveriges förhållande till Namibia. Det
konstateras att FN:s säkerhetsråd antagit flera resolutioner som fastställer att

UU 1984/85:6

Sydafrikas närvaro i Namibia är olaglig samt att säkerhetsrådet uppmanat
alla stater att tillse att statsägda och statskontrollerade företag bl. a. upphör
med all investeringsverksamhet i landet.

Sverige uppfyller dessa rekommendationer i det att inga svenska statliga
företag har sådan verksamhet som avses i resolutionen. Vidare har inga
privata svenska företag investeringar i produktion eller koncessioner i
Namibia. Genom lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
har Sverige i själva verket gått längre än rådets uppmaning till regeringarna
att endast söka påverka företagen till återhållsamhet.

År 1974 antog FN:s Namibiaråd ett dekret om skydd mot exploatering av
Namibias naturtillgångar. Enligt dekretet förbjuds all prospektering, utvinning,
försäljning, utförsel m. m. av sådana tillgångar som sker utan Namibiarådets
samtycke. Sverige har stött resolutioner i generalförsamlingen som
åberopar dekretet och understrukit betydelsen av att det respekteras, trots
att Sverige inte anser det vara i formell mening rättsligt bindande. Regeringen
har också fäst de privata näringslivsorganisationernas uppmärksamhet på
dekretet. Regeringen pekar på att det inte finns något svenskägt företag i
Namibia som bedriver verksamhet av den art som anges i dekretet. Till följd
av investeringsförbudet är det också högst osannolikt att någon sådan rörelse
skulle kunna tillkomma.

Regeringen instämmer i kommitténs bedömning att förbud mot import
från Namibia i och för sig inte skulle stöta på något hinder från GATTsynpunkt.
Av skäl som närmare redovisas i propositionen är regeringen dock
inte beredd att lägga fram förslag om förbud mot import från Namibia.
Regeringen konstaterar i sammanhanget att statliga myndigheter och företag
i många fall har frihet att avstå från inköp i Sydafrika. Den avser därför att
rekommendera myndigheter och institutioner att avstå från upphandling från
Sydafrika. Vidare avser regeringen i det nordiska samarbetet och inom FN
att verka för ett bindande beslut av säkerhetsrådet om oljeembargo.

Som en följd av säkerhetsrådets beslut om vapenembargo i november
1977, förbjuder Sverige export av krigsmateriel och liknande materiel till
Sydafrika. Bestämmelser härom finns i förordningen (1977:1127) om vissa
sanktioner mot Sydafrika. Förbudet omfattar dels sådan materiel som är
upptagen i bilagan till förordningen (1982:1062) om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m. m., dels motsvarande materiel utformad för polisiärt bruk,
dels ock förnödenheter särskilt avsedda för tillverkning eller underhåll av
sådan nämnd materiel.

FN:s vapenembargo har ett vidare syfte än att endast förbjuda krigsmateriel
såsom detta definieras i t. ex. svensk lagstiftning. Det ankommer på de
enskilda medlemsstaterna själva att närmare definiera den materiel och
utrustning som anges i beslutet.

Kommittén har undersökt möjligheterna att skärpa den svenska hållningen
och utvidga det svenska förbudet ytterligare. Kommittén har därvid
kommit fram till att resolutionstextens beskrivning av den materiel och

UU 1984/85:6

utrustning som omfattas av beslutet om vapenembargo kan tillåta en viss
utvidgning av det svenska förbudet såvitt nu är i fråga. Regeringen delar
kommitténs bedömning och avser därför att göra ändring i förordningen
(1977:1127) om vissa sanktioner mot Sydafrika. Den typ av materiel som nu
bör omfattas av förbudet utgörs av sådan datautrustning och därtill hörande
programvara samt terränggående fordon och drivmedel därtill som levereras
till sydafrikanska militära eller polisiära myndigheter eller för sådana
myndigheters räkning.

I propositionen föreslås även att regeringen skall ta upp frågan om
nedläggning av SAS flygförbindelse med Johannesburg med de danska och
norska regeringarna. Regeringen avser också rekommendera myndigheter
och institutioner att ytterligare begränsa kontakterna med Sydafrika. Slutligen
föreslås i propositionen att Sverige bör verka för att den nordiske
representanten inom Internationella valutafonden (IMF), när frågan om
Sydafrika behandlas, understryker apartheidsystemets negativa effekter på
den sydafrikanska ekonomin och kritiskt granskar ärenden som berör lån till
landet.

Lagtexten

Förslag till
Lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Härigenom föreskrivs följande.

Investeringsförbud m.m.

1 § Svensk juridisk person får inte

1. mot vederlag förvärva rörelse som drivs i Sydafrika eller Namibia
eller del av sådan rörelse,

2. mot vederlag förvärva aktier eller andelar i ett sydafrikanskt eller
namibiskt företag eller obligationer eller andra för den allmänna omsättningen
avsedda skuldförbindelser som ett sådant företag utfärdat,

ge ett sådant företag tillskott av pengar eller annan egendom som är
avsedd att användas i dess verksamhet,

ge ett sådant företag penninglån eller annan kredit med en löptid över två
år, eller

ställa säkerhet för ett sådant företags skulder med en löptid över fem år,

3. ge penninglån eller annan kredit med en löptid över två år till sydafrikanska
staten eller dess myndigheter eller ställa säkerhet för sydafrikanska
statens eller dess myndigheters skulder med en löptid över fem år.

Svensk juridisk person får inte heller genom handling eller underlåtenhet
bidra till att åtgärder som anges i första stycket vidtas av utländskt dotterföretag.

2 § Svensk juridisk person får inte genom handling eller underlåtenhet
bidra till att

1. anläggningstillgångar anskaffas i sydafrikanskt eller namibiskt dotterföretag,
eller

UU 1984/85:6

2. egendom hyrs för att stadigvarande brukas eller innehas i ett sydafrikanskt
eller namibiskt dotterföretags rörelse, om hyresavtalets löptid är
anpassad till egendomens ekonomiska livslängd (finansiell leasing).

Utan hinder av förbuden i första stycket får årligen tillgångar anskaffas
och egendom hyras till ett sammanlagt värde av högst 100000 kronor.
Undantaget får inte möjliggöra en utvidgning av verksamheten.

3 § Med dotterföretag i 1 och 2 §§ avses sådan juridisk person i vilken en
svensk juridisk person direkt eller genom annan juridisk person

1. äger så många aktier eiler andelar att den har mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller

2. på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett
bestämmande inflytande och en betydande andel i resuitatet av verksamheten.

Investeringsplan och redovisning

4 § Svensk juridisk person som själv eller genom utländskt dotterföretag
driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall årligen upprätta en investeringsplan
för denna rörelse med angivande av finansieringsmetoder.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sådan investeringsplan.

5 § Svensk juridisk person som själv eller genom utländskt dotterföretag
driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skall årligen till den myndighet som
regeringen bestämmer redovisa hur verksamheten i dessa länder utvecklas.
Redovisningen skall avse

1. produktion, omsättning, antal anställda, företagna investeringar och
andra sådana förhållanden som har betydelse för kontrollen av hur denna
lag efterlevs,

2. löner och anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställda.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sådan redovisning.
Undantag från investeringsförbud m. m.

6 § Regeringen kan för visst fall medge undantag från förbuden i 1 eller
2 § för sådan svensk juridisk person, som sedan den 1 juli 1979 själv eller
genom utländskt dotterföretag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia.
Undantaget får inte göra det möjligt för sökanden att utvidga sin verksamhet
i Sydafrika eller Namibia.

Ett medgivande om undantag får återkallas eller ändras om de uppgifter
på vilka det grundats var oriktiga.

7 § Ansökan om undantag enligt 6 § skall avse samtliga de investeringar
som sökanden vill göra och all den egendom som denne vill hyra under det
kommande verksamhetsåret. Sådan ansökan skall ges in till den myndighet
som regeringen bestämmer före utgången av det kalenderår som föregår
verksamhetsåret. Regeringen får för visst fall medge undantag från denna
bestämmelse, om det föreligger särskilda skäl.

Särskilda åtaganden

8 § Regeringen får medge en sådan juridisk person som avses i 6 § rätt
tills vidare att utan hinder av förbuden i 1 och 2 §§ ersätta anläggningstillgångar
och hyrd egendom samt göra sådana investeringar och hyra sådan
egendom som förbättrar arbetsmiljö och arbetsförhållanden för de anställ -

UU 1984/85:6

da, om denne åtar sig att inte härigenom utvidga sm verksamhet i Sydafrika
och Namibia. Medgivandet får återkallas om verksamheten utvidgas
eller det i övrigt föreligger särskilda skäl.

Ett medgivande får förenas med villkor.

Tekniköverföring m. m.

9 § Svensk juridisk person skall i den omfattning och till den myndighet
som regeringen föreskriver lämna uppgifter om

1. överlåtelse eller upplåtelse av patent eller tillverkningsrätt till ett
sydafrikanskt eller namibiskt företag,

2. förvärv av utländskt företag som äger aktier eller andelar i ett sydafrikanskt
eller namibiskt företag.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten.

10 § Regeringen får föreskriva att svensk juridisk person inte får överlåta
eller upplåta patent eller tillverkningsrätt till sydafrikanskt eller namibiskt
företag utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Tillsyn

11 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och
villkor som meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer.

Tillsynsmyndigheten får ålägga svensk juridisk person att tillhandahålla
sådana uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Ett åläggande
får förenas med vite.

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 § Den som bryter mot 1 eller 2 § eller mot föreskrift som har meddelats
med stöd av 10 § döms, om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller
fängelse i högst två år eller, om gärningen skett av grov oaktsamhet, till
böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.

För anstiftan av eller medhjälp till brott som i första stycket sägs döms
inte till ansvar.

13 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1. underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §, 5 § första stycket 1 eller
9 § första stycket 1, eller

2. vid fullgörande av skyldighet som avses i första punkten eller 11 §
andra stycket lämnar oriktiga uppgifter, om åtgärden innebär fara i bevishänseende.

14 § Svensk medborgare, vilken som företrädare för en svensk juridisk
person har utom riket brutit mot 1 eller 2 § eller mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 10 §, döms enligt denna lag och vid svensk domstol,
även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

15 § Utbyte av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, om det ej
är uppenbart oskäligt.

Egendom som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt denna lag kan
förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller det i

UU 1984/85:6

övrigt föreligger särskilda skäl. Detsamma gäller egendom med vilken
tagits befattning som utgör brott enligt denna lag. I stället för egendomen
kan dess värde förklaras förverkat.

16 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.

17 § Åtal för brott enligt denna lag får väckas endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Genom lagen upphävs lagen (1979: 487) om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia.

3. I fråga om ansökan om undantag enligt 6§ för investering och hyra
under år 1985 gäller äldre bestämmelser.

Skrivelsen

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1983/84:87.

Enligt 3 § Sydafrikalagen är svensk juridisk person som själv eller genom
utländskt dotterbolag driver rörelse i Sydafrika eller Namibia skyldig
att årligen till regeringen eller till myndighet som regeringen bestämmer
redovisa hur verksamheten i dessa länder utvecklas. Redovisningen skall
avse produktion, omsättning, antal anställda, företagna investeringar och
andra sådana förhållanden som har betydelse för kontroll av efterlevnaden
av lagen.

Redogörelsen som är den tredje i ordningen bygger i allt väsentligt på de
uppgifter som kommerskollegium har lämnat. Följande företag har inkommit
med redovisningar: Alfa Laval AB, Alvenius AB, Atlas Copco AB, AB
Bahco, Esselte AB, Fagersta AB, A. Johnson & Co. HAB, Sandvik AB,
SAS, Aktiebolaget SKF, Skega AB och Rederiaktiebolaget Transatlantic.

Av kommerskollegiets redogörelse framgår bl. a. att vissa förändringar i
förhållande till föregående redovisningsperiod skett vad gäller omfattningen
och utvecklingen av den svenska näringsverksamheten i Sydafrika och
Namibia. Härutöver har uppgift lämnats om att Alvenius AB under hösten
1983 har sålt sitt sydafrikanska dotterföretag.

Omsättningen hos de rörelsedrivande dotterbolagen ökade under verksamhetsperioden
nominellt med 4%. Med hänsyn till att inflationen i
Sydafrika under perioden låg på 14% innebär den angivna siffran att
omsättningen i realiteten har minskat med ca 10% sedan föregående period.
Redovisat på koncernnivå har de svenskägda dotterbolagen ett aktiekapital
på ca 9,1 milj. rand (ca 64 milj. kr.), vilket innebär en uppgång med
ca 250000 rand (ca 1,8 milj. kr.) jämfört med föregående redovisningsperiod.
Orsaken till denna uppgång är att redovisningsskyldighet enligt Sydafrikalagen
för första gången föreligger för bolagen Letraset Graphic Art

UU 1984/85:6

Products (Pty) Ltd samt Stanley Gibbons (Pty) Ltd. Bolagens sammanlagda
egna kapital ökade under perioden från ca 55 till ca 65 milj. rand (ca
385 resp. ca 455 milj. kr.). Det totala värdet av bolagens tillgångar minskade
under verksamhetsperioden frän ca 188 till ca 184 milj. rand (ca 1310
milj. kr. resp. ca 1290 milj. kr.). Anläggningstillgångarnas värde ökade
under samma tid frän ca 25 till ca 29 milj. rand (ca 175 resp. ca 203 milj.
kr.). Det sammanlagda resultatet före skatt uppgick till ca 9 milj. rand (ca
91 milj. kr.). Perioden innan uppgick det till ca 13 milj. rand (ca 63 milj.
kr.). Antalet anställda minskade under perioden från 3 569 till 3 143 personer.

Under år 1982 avstannade tillväxten i den sydafrikanska ekonomin. Den
ekonomiska utvecklingen drabbade de liesta industribolag, vilket lett till
att åtskilliga företag skurit ner produktionen och friställt arbetskraft. Det
förefaller emellertid som om den utländska lörelagsamheten i Sydatrika —
dock inte den svenska - ökat sin verksamhet något under året.

Av de tolv företag som lämnat redovisning anger sju att anskaffning av
anläggningstillgångar förekommit under verksamhetsåret.

l'tre av fallen, avseende Atlas Copco AB, Fagersta AB och AB SKF,
har anskaffningarna rört investeringar under åren 1981 och 1982 för vilka
undantag från investeringsförbudet har medgivits. Fraga har därvid varit
om ersättningsinvesteringar och investeringar för att förbättra arbetsmiljön.
Vissa av investeringarna har dock blivit större än vad som angivits i
ansökningarna om undantag.

Alvenius AB:s numera avyttrade dotterbolag Alvenius Piping (Pty) Ltd
har under året införskaffat bl. a. en tjänstebil och en lastbil. Enligt den
bedömning som kommerskollegium har gjort torde bilinköpen vara att anse
som sådana investeringar som får anses strida mot investeringsförbudet i
Sydafrikalagen. Bolaget har inte sökt och erhållit dispens för dessa investeringar.
Kollegiet har erinrat om att Alvenius AB under de tvä tidigare är,
för vilka redovisning lämnats till kollegiet, utan tillstånd gjort investeringar
som omfattas av investeringsförbudet. Föredragande statsrådet delar kommerskollegiets
uppfattning att de nu ifrågavarande investeringarna avseende
bilinköpen torde stå i strid mot investeringsförbudet i lagen. Mot bakgrund
av bolagets tidigare agerande har föredragande statsrådet sett mycket
allvarligt på det som nu har inträffat. Emellertid har han vid en samlad
bedömning av alla omständigheterna stannat för att förorda att inte gå vidare
i detta ärende.

Kommerskollegium har bedömt efterlevnaden av Sydafrikalagen som god.
Föredragande statsrådet delar i princip denna uppfattning. Den sydafrikanska
regeringen har funnit anledning att varna för ett ökat internationellt hot
för sanktionsåtgärder och bl. a. hänvisat till utvecklingen i Europa. Den
svenska lagen har således i enlighet med sitt syfte medverkat till att fungera
som en politisk signal till apartheidregimen.

UU 1984/85:6

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1984

I motion 1983/84:961 av Hans Göran Franck m.fl. (s) föreslås

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
förslag till lagstiftning snarast framläggs som förbjuder all import, medverkan
vid exploatering m. m. av Namibias naturresurser enligt Namibiadekretet,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
åtgärder vidtas enligt vad som anförts i motionen för att förbereda en svensk
insats för att erbjuda ett nytt självständigt Namibia kunnande och resurser på
gruvområdet.

I motionens motiveringar heter det att ståndpunkten att Namibiadekretet
inte skulle vara juridiskt bindande kan ifrågasättas. FN:s generalförsamling
har godkänt dekretet och Sverige givit sin anslutning till detta beslut. (Även
motion 167 åberopar Namibiadekretet och tillägger att Sveriges import från
Namibia är liten och väl identifierbar. Kontrollsvårigheter bör f. ö. inte få
utgöra något hinder, lika litet som de gjorde det i fallet Rhodesia.) Liknande
synpunkter framförs i motion 1542, som också erinrar om att Namibia inte är
medlem i GATT.

I motion 1983/84:962 av Pär Granstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en särskild förteckning utarbetas över sådan materiel
som är användbar för militärt bruk eller vid vapenframställning och för vilken
lagen om förbud mot krigsmaterielexport skall tillämpas vid export till <
Sydafrika.

I motionstexten lämnas bl. a. exempel på att viss elektronisk utrustning
och s. k. högtryckspressar skulle kunna komma till militär användning.

I motion 1983/84:963 av Pär Granstedt m. fl. (c) föreslås

1. att riksdagen hemställer att regeringen undersöker förutsättningarna att
få till stånd ett effektivt oljeembargo mot Sydafrika,

2. att riksdagen hemställer att regeringen utreder frågan om ensidiga
svenska åtgärder i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionstexten anförs att Sverige bör verka för ett bindande oljeembargo
mot Sydafrika men också att Sverige bör överväga ensidiga svenska åtgärder
på oljeområdet. Sverige är visserligen knappast någon oljeexportör men
skulle som sjöfartsnation bli inblandad i oljehandel med Sydafrika. Ett
svenskt beslut i denna riktning skulle kunna påverka andra länder. Även ett
embargo med begränsat deltagande skulle kunna bli mycket betydelsefullt.

I motion 1983/84:964 av Pär Granstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om en utredning rörande en eventuell
inblandning av svenskägda företag i sydafrikanska militära säkerhetsåtgärder.

UU 1984/85:6

I motionstexten redogörs för den sydafrikanska säkerhetslagstiftning som
går under namnet National Key Points Act. Enligt denna kan försvarsministern
förklara vilken plats eller vilket område som helst för ”nyckelfunktion”,
förelägga ägaren av en nyckelfunktion att vidta åtgärder för dennas säkerhet,
förbjuda publicering eller vidarebefordran av anläggningens status som
nyckelfunktion eller om vidtagna säkerhetsåtgärder samt utfärda och
genomtvinga detaljerade regler för säkerheten vid dessa nyckelfunktioner.
Det kan enligt motionärerna inte uteslutas att svenskägda företag faller
under kategorin nyckelföretag och att lagstiftningen tillämpas på något av
dem. En av utrikesdepartementet föranstaltad utredning skulle kunna ge
besked om svenska företags eventuella inblandning i denna lagstiftning.

I motion 1983/84:1541 av Lars Ernestam (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om sådana kompletteringar i lagen om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia (SFS 1978:417) som innebär att den nuvarande
möjligheten att ge dispens från lagen avskaffas.

I motion 1983/84:1542 av Pär Granstedt m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att handeln med varor från Namibia
förbjuds,

2. att riksdagen uttalar sig för att Sveriges internationella arbete för
bindande beslut om bojkottåtgärder mot Sydafrika fortsätter och intensifieras.

I motion 1983/84:2202 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att begränsa
importen från Sydafrika, enligt Svenska ekumeniska nämndens förslag
såsom anförts i motionen,

2. att riksdagen antar följande som Motionärernas förslag betecknade
Förslag till lag om ekonomisk bojkott av Sydafrika att ersätta lagen
(1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (för
lagtexten se reservation 6),

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om att i övrigt vidta åtgärder för
en skärpt svensk politik gentemot apartheidregimen i Sydafrika.

I motionstexten föreslås bl. a. att gällande Sydafrikalag ersätts av en
avsevärt längre gående lag om ekonomisk bojkott av Sydafrika och Namibia.
Enligt denna lag skulle investeringar i, handel med och luftfart till Sydafrika
och Namibia förbjudas. Även patent- eller licenssamarbete skulle förbjudas.

Motioner väckta i anslutning till propositionen

I motion 1984/85:164 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att lagens 6 och 7 §§ skall upphöra att gälla i och
med utgången av år 1990,

2. att riksdagen avslår förslaget om en alternativ dispensordning,

UU 1984/85:6

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om företags
verksamhet genomgår en påtagligt snabb expansion på annat sätt än genom
investeringar eller finansiell leasing eller att företagets personalpolitik
förändras i negativ riktning detta bör vägas in vid beslut om dispenser,

4. att riksdagen i fråga om handläggningsordningen beslutar att företagens
dispensansökningar för investeringar under kommande ettårsperiod skall
inges senast den 1 maj,

5. att riksdagen avslår förslaget om 1 milj. kr. i bidrag till internationell
upplysning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av största möjliga offentlighet av handlingar kring
tillämpningen av dispenslagstiftningen.

I motionens motiveringar anförs bl. a. att regeringen genom proposition 56
på två punkter mjukat upp den gällande lagen. I enlighet med Sydafrikakommitténs
förslag vill motionärerna att det i lagen utsägs att dispensmöjligheten
skall upphöra att gälla med utgången av år 1990. Vidare yrkas avslag på den
särskilda dispensmöjlighet som föreslås för företag som åtar sig att inte
utvidga sin verksamhet.

Under den tid som dispenser fortfarande skall medges, förordas en
strängare prövning. Vidare vill motionärerna förskjuta den årliga prövningen
av dispensansökningarna så att riksdagen i oktober - sedan regeringen
prövat ansökningarna - får tillfälle att hålla en samlad Sydafrikadebatt på
grundval av bl. a. dispensprövningen.

I fråga om det föreslagna anslaget för upplysningsändamål framförs att det
knappast är troligt att ett begränsat bidrag till etablerade organisationer gör
dessa mer benägna att utomlands informera om den svenska Sydafrikapolitiken.
Bidragsförslaget avstyrks därför.

I motion 1984/85:165 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar att undantagsregeln om anskaffning och hyrning
upp till 100 000 kr. per år i 2 § utgår,

2. att riksdagen beslutar att 8§, särskilda åtaganden, utgår,

3. att riksdagen beslutar att en bestämmelse om ett stopp för dispenser
från investeringsförbudet fr. o. m. 1990 införs i lagen,

4. att riksdagen beslutar att ett förbud mot import från Namibia införs i
lagen,

5. att riksdagen beslutar att licenstvång för export av elektronik och
teknologi inom kärnenergiområdet samt för import av frukt och livsmedel
införs i lagen.

I motionen påpekas att regeringens riktiga analys av situationen i
Sydafrika - apartheidsystemet, militariseringen av samhället, företagens
medverkan, motståndskampen - borde ha utmynnat i en kraftig skärpning av
lagen och inte endast i smärre utvidgningar och förslag som t.o.m.
underlättar företagens investeringar. Motionärerna motsätter sig därför de
inslag i lagförslaget som innebär en uppmjukning, nämligen regeln att

UU 1984/85:6

dispens ej krävs för investeringar under 100 000 kr., och förslaget i 8§ om
särskilda åtaganden för företagen. De vill vidare - liksom motion 164 - att
dispensmöjligheten skall upphöra 1990 och att detta skall framgå av lagen.

I motion 1984/85:166 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen avslår det i proposition 1984/85:56 upprättade förslaget till
lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia,

2. att riksdagen beslutar att avskaffa den nuvarande lagen om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia (SFS 1979:487) fr.o.m. årsskiftet
1984-1985,

3. att riksdagen avslår punkterna 2.4.1, 2.4.4 och 2.4.6 i de i propositionen
förordade riktlinjerna för den svenska Sydafrikapolitiken,

4. att riksdagen godkänner de i motionen förordade riktlinjerna för den
svenska Sydafrikapolitiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ekonomiskt stöd för en demokratisk utveckling i
Sydafrika,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder på idrottens, kulturens och vetenskapens område.

1 motionen granskas Sydafrikapolitiken grundligt. Utifrån konstaterandet
att det råder bred politisk enighet i Sverige kring avståndstagandet från
apartheidsystemet ifrågasätter motionärerna på några punkter de metoder
som regeringen valt. Erfarenheterna har visat att den svenska Sydafrikalagen
inte förmått öka trycket på den sydafrikanska regimen, vilket inte heller var
att vänta eftersom de svenska investeringarna är mindre än 1 % av de
utländska investeringarna i landet. Inte heller har lagen som avsett blivit
något exempel för andra länder. Det efterlyses en analys i propositionen av
lagstiftningens möjligheter att uppfylla de uppsatta målen.

1 motionen diskuteras också ensidiga sanktioners förenlighet med folkrätten.
Det erinras om att det sedan gammalt är en huvudprincip i svensk
utrikespolitik att vår medverkan i internationella sanktioner förutsätter ett
beslut av FN:s säkerhetsråd. Sydafrikalagen strider mot denna huvudprincip.
Det kan hävdas att vi indirekt ur folkrättslig synpunkt erkänner det
rättfärdiga i sanktioner som stormakterna utan stöd i FN:s säkerhetsråd
använder som led i sin utrikespolitik, heter det i motionen. Motionärerna
vänder sig också mot uppfattningen att Sydafrika skulle vara ett så unikt fall
att ett undantag från huvudlinjen kan motiveras. Det är ej rimligt att välja ut
ett av alla de länder som bryter mot FN:s deklaration om de mänskliga frioch
rättigheterna och hävda att just det landet bör bli föremål för svenska
åtgärder.

Motionärernas slutsats blir att Sydafrikalagen bör avskaffas eftersom den
bryter mot den angivna huvudprincipen för svensk utrikespolitik. Därtill
kommer att lagen har ytterst små förutsättningar att uppfylla de uppsatta
målsättningarna.

2 Riksdagen 1984185. 9 sami. Nr 6

Rättelse: S. 31 punkt 9 höger marginal Tillkommer: res. 1 (m)

S. 31 punkt 12, 13, 16, 18, 19, 20 och 21 första raden Står: avstyrker Rättat
till: avslår

UU 1984/85:6

Målet för Sveriges Sydafrikapolitik bör i stället vara att Sydafrika på fredlig
väg avskaffar apartheidsystemet, att demokrati införs och att de mänskliga
rättigheterna respekteras. Viktiga insatser kan göras i FN. Vårt arbete där
bör bl. a. inriktas på att åstadkomma bindande beslut i säkerhetsrådet om
påtryckningar mot Sydafrika.

Sverige kan vidare genom goda kontakter med grupper och enskilda i
Sydafrika främja en demokratisk utveckling i landet. I denna strävan kan
även de svenska företagen spela en positiv roll.

I motionen föreslås i detta syfte att en ny etisk kod för de svenska
dotterföretagen utarbetas. Den bör ta sikte på att stödja de svartas utbildning
och förbättra deras arbetsvillkor. Vidare bör Sveriges ekonomiska stöd till
södra Afrika i större grad riktas direkt till de svarta i Sydafrika på sådant sätt
att förutsättningarna för en fredlig omdaning av det sydafrikanska samhället
ökar. I motionen lämnas närmare exempel på hur ett sådant stöd skulle
kunna utformas. SIDA bör få i uppdrag att göra en snabbutredning av
frågan, heter det i motionen.

Slutligen görs i motionstexten en detaljgranskning av det föreliggande
lagförslaget. Motionärerna avstyrker förslaget om ett särskilt bidrag för
informationsändamål. Man avstyrker även förslaget att statliga myndigheter
nu skall avstå från upphandling med hänvisning till att en sådan åtgärd skulle
stå i strid med andan i GATT. Vidare motsätter sig motionärerna övervägandena
om en indragning av SAS flyglinje till Johannesburg.

Mot bakgrund av de folkrättsliga och andra invändningar som framförs
mot lagförslaget begär motionärerna en lagrådsgranskning, bl. a. ur synpunkten
att lagen får en viss extraterritoriell tillämpning. Motionärerna
hänvisar i sammanhanget till av OECD år 1984 antagna regler riktade mot
extraterritoriell lagstiftning.

I motion 1984/85:167 av Hans Göran Franck m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar om skärpta villkor och påföljd beträffande
möjlighet till särskilda åtaganden enligt vad som i motionen anförts i fråga
om 8§,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande förslag om importförbud av varor från Namibia,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande upphörande av dispensgivningen vid utgången av år
1990,

4. att propositionen i övrigt bifalls.

I motionen - vilken beträffande Namibia ansluter till motion 961 - föreslås
att tillämpningen av 8§ i den föreslagna lagen görs striktare. Motionärerna
vill inte motsätta sig en möjlighet för företagen att företa investeringar utan
dispensansökan men önskar att det särskilda åtagandet tidsbegränsas till ett
år, att det sätts en övre beloppsgräns och att påföljden vid överträdelser
särskilt anges i själva lagen.

UU 1984/85:6

Vidare knyter motionärerna an till kommitténs förslag att dispenssystemet
bör upphöra med utgången av år 1990 och föreslår att ett uttalande av den
innebörden görs.

I motion 1984/85:168 av Pär Granstedt m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen bifaller regeringens förslag om lag om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia, med undantag av 8 §,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lag om förbud
mot import från Namibia.

Även motion 168 motsätter sig den särskilda dispensordningen enligt 8 §.
Det föreslagna systemet skulle kunna skapa gränsdragningsproblem och ge
upphov till besvärliga diskussioner eftersom prövningen av investeringarna
endast kan ske i efterhand.

Motionen föreslår även förbud mot import från Namibia och hänvisar
därvid till Namibiadekretet.

Utskottet

Situationen i Sydafrika och Namibia

I propositionen och kommittébetänkandet ges en beskrivning av situationen
i Sydafrika som utskottet i allt väsentligt delar. Apartheidpolitiken
består även om den i viss utsträckning har bytt ansikte. Några reformer inom
arbetslivet, påskyndade av en pågående modernisering av det sydafrikanska
näringslivet, har beskrivits som en uppmjukning av systemet. Hemlandspolitiken,
som är apartheidpolitikens kärna och vars yttersta syfte är att
geografiskt skilja de svarta från de vita samtidigt som den svarta arbetskraften
förväntas stå kvar till de vitas förfogande, genomförs emellertid med
hårdhet och konsekvens. En omfattande säkerhetslagstiftning att tillgripas
vid behov har satt effektiva maktmedel i händerna på de styrande. Även de
utlandsägda företagen är underkastade denna särskilda lagstiftning. Nyligen
har en ny konstitution beslutats varigenom de tre minoritetsgrupperna i
Sydafrika får var sin kammare i parlamentet; en för vita, en för indier och en
för färgade. De vita är garanterade egen majoritet, de svarta står helt utanför
Sydafrikas parlament.

Under höstmånaderna har våldet och oron i Sydafrika fortsatt. Omfattande
demonstrationer har ägt rum bl. a. mot parlamentsvalen, mot rasåtskillnaden
i undervisningen, mot hyreshöjningarna och mot kommunala avgiftshöjningar
som särskilt drabbar de svarta. Polis och militär har gjort massiva
ingripanden bl. a. i området Vaal utanför Johannesburg. Enligt officiella
uppgifter dödades 80 personer där under oroligheterna och drygt 350
personer skall ha fängslats.

I Transvaal organiserade de svarta arbetarna i november en omfattande
arbetsvägran (stay away), vilket ledde till flera dödsoffer och avskedanden

UU 1984/85:6

och vräkningar av 6 000 statligt anställda arbetare. Sammanlagt torde mer än
1 000 personer ha fängslats under den gångna hösten. Även från regeringshåll
har medgivits att läget är allvarligare än under Sowetoupprorets år 1976.

Sydafrikas olagliga kontroll över Namibia fortsätter. Sedan flera år förs
överläggningar om Namibias framtid på grundval av säkerhetsrådets resolution
nr 435 (Namibiaplanen). Sydafrika har framgångsrikt lyckats förhala
genomförandet av planen. Den utveckling som under det gångna året ägt
rum i Sydafrikas förhållande till bl. a. Mozambique och Angola har inte fört
Namibiafrågan närmare sin lösning.

Sydafrikalagen

Under vårsessionen 1980 beslutade riksdagen på förslag av utrikesutskottet,
dels att en genomgång skulle göras av erfarenheterna av den då ettåriga
Sydafrikalagen, dels att en kartläggning skulle ske av möjligheterna för
Sverige att vidta åtgärder även på andra områden (UU 1979/80:27).

Riksdagens beslut ledde till att regeringen tillsatte en utredning, vars
betänkande Svensk Sydafrikapolitik (SOU 1984:52) ligger till grund för den
föreliggande propositionen 1984/85:56.

Genom propositionen föreslås att riksdagen antar en ny lag om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia. Den nya lagen innehåller vissa
skärpningar i förhållande till gällande lag. Finansiell leasing, som är ett sätt
att kringgå investeringsförbudet, förbjuds. Vidare föreslås förbud för
svenska juridiska personer att ge lån till sydafrikanska staten. Svenska
dotterföretag åläggs skyldighet att redovisa löner och anställningsvillkor för
sina anställda. Uppgiftsskyldighet föreskrivs även vid indirekta företagsförvärv
och vid överlåtelser av patent och tillverkningsrätter. Regeringen har
emellertid inte ansett det praktiskt möjligt att reglera tekniköverföringen
innan en kartläggning av förhållandena gjorts.

Dispenssystemet förändras i viss mån. Det föreslås att dotterföretagen
skall få anskaffa tillgångar eller hyra egendom till ett värde av 100 000 kr.
årligen utan ansökan. Vidare skall dispensansökan endast inges en gång per
år. En nyhet är att regeringen kan medge ett företag rätt tills vidare att göra
vissa ersättnings- och sociala investeringar m. m. på villkor att företaget gör
ett särskilt åtagande att se till att investeringarna inte leder till en utvidgning
av verksamheten.

I de motioner som väckts i anledning av propositionen föreslås å ena sidan
att lagen och Sveriges Sydafrikapolitik skärps ytterligare, å den andra att
lagen upphävs och Sydafrikapolitiken ges en annan inriktning.

Utskottet avser att först behandla de yrkanden som tar sikte på själva lagen
och övergår sedan till övriga inslag i vår Sydafrikapolitik.

I motion 166 föreslås i yrkande 1 att det i propositionen upprättade
lagförslaget avslås och i yrkande 2 att riksdagen beslutar avskaffa den nu
gällande lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia.

UU 1984/85:6

Utskottet vill i anledning härav anföra följande. När Sydafrikalagen
tillkom prövades dess bestämmelser noga ur folkrättslig synpunkt först av
dåvarande Sydafrikakommittén (SOU 1978:53) och därefter av lagrådet
(prop. 1978/79:196). Slutsatsen blev att varken FN-stadgan eller folkrätten i
övrigt uttryckligen hindrar något land att vidta åtgärder av det slag det är
fråga om här.

Den svenska principen att inte delta i sanktioner som saknar stöd i
säkerhetsrådsbeslut är inget folkrättsligt åliggande utan uttryck för en
självvald utrikespolitik. Statsmakterna har ansett att Sydafrika är ett särfall
som kan motivera exceptionella åtgärder av det slag som Sydafrikalagen
utgör. De förändringar som föreslås i lagen medför enligt regeringens
bedömning inte att lagens förenlighet med folkrätten ändras. Inte heller
frångås de grundläggande principerna för den gällande lagens uppbyggnad.
Regeringen har därför inte ansett behov föreligga av en förnyad lagrådsgranskning.
Utskottet delar denna bedömning.

I fråga om Sydafrikalagens förenlighet med de OECD-regler som nämns i
motion 166 vill utskottet hänvisa till näringsutskottets yttrande.

Det finns skäl att beklaga att den svenska lagen ännu inte vunnit efterföljd i
andra länders lagstiftning. Utskottet vill emellertid inte därav dra slutsatsen
att den svenska lagen bör avskaffas. I stället kan det finnas anledning att
ytterligare intensifiera den utåtriktade informationen om lagen, vilken ju
hittills inte varit i kraft mer än några år. Särskilda medel föreslås för detta
ändamål. Genom de kompletteringar av lagen som nu föreslås, bl. a.
avseende leasing, blir lagen dessutom effektivare och därmed mer trovärdig.

Investeringslagen är enligt utskottets mening att betrakta som ett av flera
svenska bidrag till den internationella isoleringen av Sydafrika. Den är ett
politiskt uttryck för vår inställning. Andra länder har valt delvis andra
metoder för att uppnå sitt syfte.

Mellan de nordiska länderna pågår ett nära samråd om Sydafrikapolitiken.
I Norge utfärdas sedan år 1976 inga valutalicenser för investeringar i
Sydafrika. Inte heller bedrivs någon form av statlig exportfrämjande
verksamhet. Nyligen har en interdepartemental arbetsgrupp bl. a. föreslagit
att det norska vapenexportreglementet skall utvidgas att omfatta förbud mot
export av sådan utrustning till Sydafrika som även kan ha militär användning.
Samma arbetsgrupp har föreslagit att frågan om försäljning av norsk olja
utreds närmare. I praktiken sker inga leveranser av norsk olja f. n.

I Danmark finns en frivillig överenskommelse mellan företag och regeringen
om att begränsa verksamheten i Sydafrika.

Även i Japan finns ett förbud mot utförsel av valuta för investeringar i
Sydafrika.

I Holland har sedan lång tid förts en intensiv debatt om möjligheterna att
begränsa de ekonomiska kontakterna med Sydafrika. Någon lagstiftning har
inte kommit till stånd men frågans olika aspekter utreds.

I USA har kritiken mot apartheidpolitiken under de gångna månaderna

UU 1984/85:6

skärpts mycket kraftigt. Ett förslag om förbud mot kapitalexport till
Sydafrika har antagits i representanthuset men fallit i senaten.

Det är Sveriges förhoppning att omvärldens politik mot Sydafrika också så
småningom skall få påtagliga ekonomiska följder för de makthavande i
landet. Såsom också framhålls bl. a. i motion 166 och motion 1983/84:1542
bör målet vara ett bindande beslut i FN:s säkerhetsråd om ekonomiska
sanktioner. Utskottet utgår från att regeringen fortsatt verkar för ett sådant
beslut. Det kan i sammanhanget nämnas att säkerhetsrådet i december 1984
utvidgade sitt beslut om förbud mot export av vapen till Sydafrika med en
rekommendation till FN:s medlemsländer att inte importera vapen från
Sydafrika.

Med hänvisning till det anförda avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion 166.

I flera motioner föreslås skärpningar av det framlagda lagförslaget, särskilt
vad gäller dispenssystemet. Motionerna 164 och 165 ansluter sig till
Sydafrikakommitténs förslag att det i själva lagtexten (6 och 7 §§) bör utsägas
att dispenssystemet skall upphöra med utgången av år 1990 medan det i
motion 167 anförs att ett uttalande av riksdagen av denna innebörd vore till
fyllest. Även i motion 1983/84:1541 från föregående års riksmöte hemställs
att dispenssystemet avskaffas.

Som framgår av det föregående avser regeringen att i tid före år 1990
genomföra en förnyad översyn av den svenska Sydafrikapolitiken, inkl.
Sydafrikalagen. Regeringen är därför av åsikten att dispenssystemet förutsättningslöst
bör prövas i detta vidare sammanhang och att det inte redan nu
bör fattas något beslut om dispenssystemets framtid.

Näringsutskottet delar i sitt yttrande denna åsikt. Om emellertid inga
avgörande förändringar sker i det sydafrikanska samhället under de närmaste
åren i riktning mot ett avskaffande av apartheid får en tidsbegränsning av
dispensmöjligheten förnyad aktualitet, tillägger näringsutskottet.

Även utrikesutskottet är av uppfattningen att det inte nu bör fastställas
någon tidsgräns för dispensgivningen. Det bör vara den kommande utredningens
uppgift att belysa denna fråga, bl. a. med hänsyn till den fortsatta
utvecklingen i Sydafrika.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion 1983/84:1541, yrkande
1 i motion 164, yrkande 3 i motion 165 och yrkande 3 i motion 167.

Motion 164, motion 165 och motion 168 vill även att det föreslagna
förfarandet med befrielse från dispenskrav för de företag som gör ett särskilt
åtagande enligt 8 § skall utgå ur lagen. Motiveringen är bl. a. att det särskilda
åtagandet innebär en uppmjukning av lagen.

Som framgår av propositionen är syftet inte att åstadkomma en uppmjukning
av bestämmelserna utan en förenkling av dem. Som skäl anges också att
det skulle kunna te sig mera lockande för andra länder att följa Sveriges
exempel, om lagen har ett smidigt dispensförfarande.

Utskottet noterar att regeringen uppställt strikta villkor för detta förfarande
och att tillståndet att göra vissa investeringar utan förhandsprövning kan

UU 1984/85:6

dras in av regeringen på grunder som närmare anges i propositionen. Mot
denna bakgrund är utskottet berett att förorda att konstruktionen med
särskilda åtaganden prövas. Yrkande 2 i motion 164, yrkande 2 i motion 165
och yrkande 1 i motion 168 i vad avser 8§ avstyrks följaktligen.

I motion 167 föreslås att det särskilda åtagandet enligt 8 § förses med en
ettårsgräns, att dispensmöjligheterna åsätts en beloppsgräns och att påföljden
för överträdelsen särskilt anges i lagtexten.

Utskottet konstaterar - i likhet med näringsutskottet - att regeringen har
möjlighet att till villkoren för det särskilda åtagandet enligt 8§ vid behov
även uppsätta en tidsgräns.

Det finns enligt utskottets mening dock inte tillräckliga skäl för att
därutöver skärpa lydelsen av 8§ på det sätt som föreslås i motion 167.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om den översyn av lagen regeringen
avser genomföra. Därvid kommer även förfarandet enligt 8§ att kunna ses
över. Yrkande 1 i motion 167 avstyrks med hänvisning härtill.

Vid sidan av det särskilda förfarandet enligt 8 § föreslår regeringen att
investeringar och leasing upp till ett belopp av 100 000 kr. årligen får göras
utan föregående ansökan eller tillstånd. Motion 165 motsätter sig detta.

Syftet med denna beloppsgräns är att göra tillämpningen av lagen så enkel
som möjligt. Gränsen är så lågt satt att det i praktiken endast torde kunna
röra sig om mindre anskaffningar såsom möbler och enklare redskap som inte
påverkar verksamhetens omfattning. Utskottet finner regeringens förslag
rimligt och avstyrker därför yrkande 1 i motion 165.

I motion 164 finns ytterligare förslag till ändringar som berör propositionens
dispensordning. Motionärerna hemställer i yrkande 3 att regeringen vid
prövningen av dispensansökningar även bör ta hänsyn till om företaget
expanderat på annat sätt än genom investeringar eller leasing eller om
företagets personalpolitik försämrats.

Det är utskottets uppfattning att regeringen har att bedöma dispenser
utifrån lagens bestämmelser om investeringsförbud och utifrån de möjligheter
till undantag från denna huvudregel som finns. Utskottet utgår från att
denna bedömning liksom hittills kommer att förbli strikt och att olika
omständigheter kan vägas in i en helhetsbedömning. Som näringsutskottet
påpekat sägs i propositionen bl. a. att förändringar i negativ riktning av
personalpolitiken bör inverka negativt på företagens möjligheter att få en
dispensansökan beviljad. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå nya
kriterier, som delvis berör andra förhållanden än själva investeringsverksamheten.
Yrkande 3 i motionen avstyrks därför.

I yrkande 4 hemställs att tidpunkten för inlämnande av dispensansökningar
skall förskjutas från den 31 december till den 1 maj påföljande år så att
riksdagen varje höst kan hålla en samlad Sydafrikadebatt. Detta är enligt
utskottets mening i första hand en praktisk fråga som bör få avgöras av
regeringen med hänsyn till vad huvudsyftet med den samlade ansökningsom -

UU 1984/85:6

gången är. Utskottet finner inte anledning att uttala sig i frågan och avstyrker
därför yrkande 4 i motionen.

I samma motions yrkande 6 hemställs om största möjliga offentlighet för
handlingar som har att göra med tillämpningen av dispensreglerna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att Sveriges
åtgärder mot Sydafrika, vari investeringsförbudslagen ingår, omges med
sådan öppenhet att en sakkunnig och inträngande debatt kan föras. Utskottet
utgår från att regeringen och de myndigheter som har att tillämpa Sydafrikalagen
så långt det är möjligt offentliggör det material som de grundar sina
beslut på. Yrkande 6 i motionen föreslås därmed vara besvarat.

Genom den föreliggande propositionen och vad utskottet anfört om
förslagen i den torde syftet med yrkande 3 i motion 1983/84:2202 angående en
skärpning av Sydafrikalagen vara tillgodosett. Yrkandet får därmed anses
besvarat.

I detta sammanhang vill utskottet också behandla de två yrkanden i
motionerna 164 och motion 166 i vilka föreslås avslag på det särskilda bidrag
om 1 milj. kr. som upptas för information om svensk Sydafrikapolitik.

Utskottet, som finner det angeläget med internationell opinionsbildning
mot rasåtskillnadspolitik, har ingen invändning mot att ett belopp av
föreslagen storlek avsätts i budgetpropositionen för information utomlands
om Sydafrikalagen och den svenska Sydafrikapolitiken.

Yrkande 5 i motion 164 och ifrågavarande del av yrkande 3 i motion 166
avstyrks med hänvisning till det anförda.

Till följd av utskottets ställningstagande till det i propositionen framlagda
lagförslaget får utskottet anse yrkande 4 i motion 167 besvarat. Lagen bör
träda i kraft den 1 april 1985.

Överväganden om andra inslag i Sveriges Sydafrikapolitik

Vid sidan av förändringarna i själva lagen föreslås i propositionen ett antal
andra åtgärder och nya inslag i Sveriges Sydafrikapolitik. En ny utredning
skall i god tid före år 1990 förutsättningslöst studera den svenska Sydafrikapolitiken.
Sverige bör också fortsätta att verka för ett bindande oljeembargo
mot Sydafrika. Det svenska förbudet mot export av vapen till Sydafrika bör
utvidgas att omfatta även viss datautrustning, terränggående fordon och
drivmedel avsedda för sydafrikanska militära eller polisiära myndigheter.
Vidare bör frågan om nedläggning av SAS flyglinje till Johannesburg
diskuteras med övriga skandinaviska länder. Som ytterligare led i isoleringspolitiken
föreslås att myndigheters och institutioners upphandling från
Sydafrika begränsas. Dessa bör även i övrigt nedbringa sina kontakter med
Sydafrika till ett nödvändigt minimum. Sydafrikanska låneansökningar i IMF
bör granskas kritiskt av den nordiske representanten.

Propositionens förslag i dessa avseenden möts inte av invändningar i de
föreliggande motionerna utom på två punkter. I motion 166 hemställs att

UU 1984/85:6

förslaget att myndigheter och statliga institutioner bör avstå från upphandling
i Sydafrika inte skall bifallas av riksdagen med motiveringen att förslaget
strider mot andan i GATT.

Regeringens förslag innebär inte något brott mot GATT eller andra
åtaganden. Aven med iakttagande av internationella regler finns det
möjlighet för statliga organ att avstå från upphandling i Sydafrika. Regeringens
rekommendation avser endast ett tillvaratagande av denna handlingsfrihet
och bör därför enligt utskottets mening kunna tillstyrkas. Till följd härav
avstyrks yrkande 3 i motion 166 i vad avser upphandling.

I samma motion föreslås vidare att riksdagen avslår förslaget att regeringen
med de danska och norska regeringarna skall överväga nedläggning av
SAS flyglinje till Johannesburg. SAS bör självt på kommersiella grunder
avgöra flyglinjernas sträckning, heter det i motionen.

En nedläggning av SAS flyglinje har diskuterats i olika sammanhang ett
flertal gånger. Sydafrikakommittén belyser i sitt betänkande några av frågans
aspekter. Den konstaterar bl. a. att inga internationella åtaganden hindrar en
nedläggning av linjen.

Utskottet finner det motiverat att regeringen tar kontakt med de norska
och danska regeringarna i ärendet för att utröna vilka förutsättningar som
kan föreligga för en nedläggning av denna förbindelse. Yrkande 3 i motion
166 avstyrks i vad avser SAS flygförbindelse.

I några yrkanden föreslås att regeringen beslutar om ytterligare och längre
gående åtgärder mot Sydafrika än vad propositionen innebär. I motion 964
hemställs om en utredning rörande eventuell inblandning av svenskägda
företag i sydafrikanska militära säkerhetsåtgärder. I motionstexten hänvisas
till en år 1980 genomförd lagstiftning i Sydafrika, den s. k. National Key
Points Act, enligt vilken sydafrikanska regeringen kan förklara ett område
eller en industrianläggning vara av betydelse för den inre säkerheten i landet.

I kraft av lagen kan ett företag åläggas att på egen bekostnad vidta vissa
säkerhetsåtgärder. Enligt motionärerna kan det inte uteslutas att svenska
företag kan tvingas delta i lagens tillämpning, vilket skulle stå i strid med den
svenska Sydafrikapolitiken. En utredning skulle kunna klarlägga i vilken
utsträckning svenska företag är inblandade i detta system, anser motionärerna.

En utförlig redovisning av National Key Points Act finns i Sydafrikakommitténs
betänkande. Lagen berörs även i propositionen. Som framgår därav
förbjuder lagen all information om dess tillämpning. Det skulle av detta skäl
ställa sig mycket svårt att genomföra den begärda utredningen.

Utskottet finner det därför inte meningsfullt att ålägga regeringen att
verkställa en sådan utredning. Det finns heller inget som direkt tyder på att
svenskägda dotterbolag ålagts att delta i lagens tillämpning. Samtidigt ser
utskottet emellertid med allvar redan på möjligheten att svenskägda företag
kan tänkas tvingas till deltagande i denna typ av säkerhetsåtgärder. Utskottet
utgår från att regeringen begagnar sig av de vägar som kan stå till buds för att

Ull 1984/85:6

bringa ytterligare klarhet i förhållandet. Motionen får därmed anses
besvarad.

I sammanhanget vill utskottet också behandla motion 1983/84:962, i vilken
föreslås att regeringen utarbetar en särskild förteckning över materiel som är
användbar för militärt bruk och för vilken lagen om förbud mot krigsmaterielexport
skall tillämpas vid export till Sydafrika.

Utskottet har i betänkande UU 1982/83:24 ingående behandlat ett
motsvarande yrkande. Det konstaterades däri att det torde vara förenat med
principiella och praktiska svårigheter att utarbeta en förteckning som går
utöver säkerhetsrådets vapenembargo och de generella svenska reglerna om
vapenexport. Frågan har studerats av Sydafrikakommittén som även den
funnit att det av principiella och praktiska skäl är svårt att genomföra någon
omfattande utvidgning av förbudet till varor som kan ha militär användning.
Kommittén har därför stannat vid att föreslå att vapenexportförbudet skall
utsträckas till datautrustning, terränggående fordon och drivmedel. Regeringens
förslag överensstämmer med kommitténs på denna punkt. Med
hänsyn till att den angelägna fråga som väcks i motionen redan övervägts av
regeringen och att syftet med motionen delvis blivit uppfyllt, får utskottet
föreslå att motion 962 anses besvarad.

Flera motioner vill uppnå en nedskärning eller ett förbud avseende handel
med Sydafrika och Namibia. Motion 1983/84:2202 föreslår i yrkande 1 en
begränsning av importen från Sydafrika enligt ett förslag från Svenska
ekumeniska nämnden. Detta förslag går ut på att licenstvång till en början
införs på betydande importvaror såsom frukt och vissa metaller. Vidare bör
den landstingskommunala kompetensen vidgas så att kommunala bojkottaktioner
blir möjliga.

I motion 165, yrkande 5, föreslås likaledes en begränsning av handeln med
Sydafrika i form av licenstvång för export av elektronik och teknologi inom
kärnkraftsområdet och för import av frukt och livsmedel.

Också motion 1983/84:963 tar upp handeln med Sydafrika och föreslår i
yrkande 1 att regeringen undersöker möjligheterna att få till stånd ett
effektivt oljeembargo mot Sydafrika och i yrkande 2 att regeringen utreder
frågan om ensidiga svenska åtgärder på oljeområdet.

Längst i kravet på handelssanktioner går motion 2202, som i yrkande 2
föreslår att Sydafrikalagen ersätts med en ny lag som bl. a. skulle innebära ett
totalt förbud mot handel med Sydafrika.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena på handelsområdet
anföra följande. Regeringens och riksdagens inställning är sedan en lång
följd av år att sanktioner på handelsområdet måste föregås av ett bindande
beslut i FN:s säkerhetsråd, eftersom endast ett sådant beslut kan häva de
åtaganden som gjorts enligt GATT. Reglerna i GATT om icke-diskriminering
gäller även för enstaka varor och för licenstvång av det slag som förordas
i motion 165. Vid export av utrustning för kärnteknisk verksamhet gäller,
som framgår av näringsutskottets yttrande, generellt strikta regler.

UU 1984/85:6

Sydafrikakommittén och regeringen har i den föreliggande propositionen
gjort en förnyad genomgång av GATT-reglerna på detta område och inte
funnit anledning att ändra den hittills gällande svenska ståndpunkten.

Vad gäller förslaget att utvidga den landstingskommunala kompetensen
vill utskottet hänvisa till vad som i denna fråga anfördes i betänkande UU
1981/82:22, nämligen dels att det finns GATT-regler på området, dels att det
skulle kunna uppstå en besvärande situation om en kommun fattade beslut
om bojkottaktioner som inte överensstämde med den utrikespolitiska linje
regeringen intog. Frågan om att vidga den kommunala kompetensen för att
möjliggöra solidaritetsyttringar kommer f. ö. att belysas av beredningen för
ökad samverkan mellan stat och kommun (Dir. 1983:30), som beräknas avge
ett betänkande under år 1985.

Utskottet är självfallet fortfarande av åsikten att Sverige i FN aktivt bör
verka för bindande beslut av säkerhetsrådet om handelssanktioner mot
Sydafrika, bl. a. på oljeområdet.

Frågan om andra ekonomiska sanktioner mot Sydafrika än sådana som
beslutats av säkerhetsrådet bör enligt utskottets mening hållas under fortsatt
övervägande. I den tidigare nämnda norska arbetsgruppens nyligen avgivna
rapport nämns bl. a. möjligheten till frivilliga internationella bojkottåtgärder,
liksom möjligheten att reducera handelsutbytet på frivillig väg. Den
utredning som före år 1990 skall se över den svenska Sydafrikapolitiken i dess
helhet bör även kunna göra en förnyad genomgång av tänkbara metoder att
åstadkomma en sådan begränsning av handel och annat ekonomiskt utbyte
med Sydafrika och Namibia som inte strider mot internationella åtaganden.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet de yrkanden som
tar sikte på att nu genomföra ensidiga svenska bojkottaktioner på handelsområdet,
dvs. yrkande 2 i motion 1983/84:963, yrkandena 1 och 2 i motion
1983/84:2202 och yrkande 5 i motion 165.

Yrkande 1 i motion 1983/84:963 och yrkande 2 i motion 1983/84:1542 får
härmed anses besvarade.

Under detta avsnitt behandlas även de yrkanden i motion 166 som föreslår
en delvis ny inriktning av den svenska Sydafrikapolitiken. I motionens
yrkande 4 förordas riktlinjer som bl. a. omfattar ett fortsatt arbete i FN för
bindande beslut i säkerhetsrådet. Samtidigt bör läggas vikt vid goda
kontakter med grupper som arbetar för en demokratisk utveckling i landet.
Motionärerna framför uppfattningen att en industrialisering och modernisering
av Sydafrikas ekonomi skulle kunna vara ett stöd för den svarta
majoritetens krav på avskaffande av apartheidsystemet. Även de svenska
företagens närvaro i Sydafrika bör ses i detta ljus. I stället för att förbjudas att
investera bör de svenska företagen i Sydafrika uppmanas att tillsammans
med fackföreningarna utforma en ny Codex Ethicus för de svenska företagens
verksamhet i Sydafrika.

I yrkande 6 i samma motion föreslås närmare kontakter med Sydafrika på
kulturens och vetenskapens områden. Utbyte på dessa områden i enlighet

UU 1984/85:6

med Helsingforsandan är viktiga drivkrafter för påverkan. Om kontakter av
detta slag i stället avbryts ökar det snarare den vita befolkningens uppslutning
kring apartheidpolitiken, anser motionärerna.

Enligt utskottets mening är det självfallet värdefullt att de svenska
företagen söker medverka till en demokratisering av arbetslivet. En ny etisk
kod skulle kunna vara ett bidrag i denna strävan. Utskottet vill emellertid
inte betrakta detta som ett alternativ till Sydafrikalagen och de övriga
inslagen i vår Sydafrikapolitik. Till en liknande slutsats kommer också
näringsutskottet i sitt yttrande.

Utskottet vill inte heller förorda närmare kulturella och vetenskapliga
kontakter med Sydafrika. En sådan linje vore ett brott mot de internationella
isoleringssträvanden som många länder, däribland vårt eget, ansluter sig till
och skulle utåt sannolikt uppfattas så, att Sverige numera anser att Sydafrika
är på rätt väg.

Det finns enligt utskottets bedömning beklagligtvis få tecken i den
sydafrikanska verkligheten som tyder på att en ”påverkans strategi” av det
slag som skisseras i motionen kommer att nå det avsedda syftet. Yrkandena 4
och 6 i motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.

I motionens yrkande 5 fullföljs på biståndsområdet i viss mån den
tankegång som ligger bakom yrkande 4. Det svenska stödet, som hittills mest
gått till rörelser utanför Sydafrika, bör i större grad kanaliseras till mottagare
inne i landet. Sålunda bör stipendier för högre utbildning av svarta övervägas
och bistånd ges till medborgarrätts-, kyrkliga och fackliga organisationer som
stöder de svarta. Även medicinsk och annan humanitär hjälp bör komma i
fråga. SIDA bör ges i uppdrag att snabbutreda hur ett sådant stöd skulle
kunna utformas.

Som framgår bl. a. av utskottets årliga biståndsbetänkanden (senast UU
1983/84:15) är det svenska stödet till Södra Afrika och till apartheidpolitikens
offer mycket omfattande. I innevarande års budget har 160 milj. kr. avsatts
för humanitärt bistånd i södra Afrika. Hälften därav går till befrielserörelserna
och återstoden kanaliseras via svenska och internationella enskilda
organisationer samt olika FN-organ.

Stöd till högre utbildning för icke-vita vid sydafrikanska högskolor eller
utomlands är ett väsentligt inslag i detta bistånd. Även andra typer av stöd för
en demokratisk utveckling lämnas via organisationer inom och utom
Sydafrika. Av uppenbara skäl är det ofta svårt att nå de grupper som vi gärna
vill nå. Det kan enligt utskottets mening finnas anledning för regeringen och
SIDA att såsom föreslås i motion 166 ytterligare uppmärksamma möjligheter
till insatser till förmån för svarta och färgade inne i Sydafrika. Något behov av
en särskild utredning torde emellertid inte föreligga.

Yrkande 5 i motionen avstyrks följaktligen.

UU 1984/85:6

Namibia

Såväl FN:s generalförsamling som säkerhetsrådet har upprepade gånger
fastställt att Sydafrikas närvaro i Namibia är olaglig. Medlemsstaterna i FN
har uppmanats undvika sådana förbindelser med Sydafrika som skulle kunna
innebära ett erkännande av Sydafrikas överhöghet i Namibia. Medlemsländerna
har också uppmanats påverka sina privata företag att inte investera i
eller skaffa koncessioner i Namibia.

Sverige har uppfyllt dessa rekommendationer. Såvitt Sydafrikakommittén
kunde utröna finns inga privata svenska investeringar inom produktionen i
Namibia. Därtill kommer att den svenska Sydafrikalagen omfattar även
Namibia.

Det s. k. Namibiadekretet av år 1974, som utförligt beskrivs i kommittébetänkandet
och propositionen, syftar till att skydda Namibias naturtillgångar
från att exploateras. Detta skydd omfattar enligt dekretet även utförsel av
naturresurser.

Dekretet är enligt svensk uppfattning inte juridiskt bindande för FN:s
medlemsstater så länge säkerhetsrådet inte fattat ett beslut av samma
innebörd. Sverige har emellertid i FN uttalat stöd för dekretet.

I fem av de föreliggande motionerna berörs Namibia. Motion 1983/84:961
föreslår i yrkande 1 att lagstiftning framläggs som förbjuder all import och
medverkan vid exploatering m. m. av Namibias naturresurser enligt
Namibiadekretet. Innebörden av yrkandet är att Namibiadekretet bör bli
svensk lag. Motionerna 165, 167 och 168 föreslår att import från Namibia
förbjuds och motion 1983/84:1542 att all handel med Namibia förbjuds.

Möjligheten att i Sverige lagstifta om åtgärder som svarar mot Namibiadekretet
har övervägts av Sydafrikakommittén som emellertid funnit att
sådan lagstiftning skulle stöta på stora juridiska och praktiska problem. Det
är också av betydelse i sammanhanget att Sverige i huvudsak uppfyller
dekretet, bl. a. genom Sydafrikalagen.

Namibia är inte medlem av GATT. Ett förbud mot import eller handel
över huvud taget skulle därför inte formellt strida mot våra internationella
åtaganden. Såväl kommittén som regeringen har emellertid kommit till
slutsatsen att ett importförbud skulle ha mycket liten ekonomisk betydelse.
Sveriges direktimport från Namibia är obetydlig. Större delen av Namibias
utförsel går över Sydafrika och ännu mer skulle kunna ledas genom Sydafrika
i händelse av restriktioner. Även näringsutskottet anser att ett förbud mot
handel med Namibia skulle få begränsad ekonomisk betydelse och att
förbudet med lätthet skulle kunna kringgås.

Med hänvisning till det anförda får utskottet avstyrka yrkande 1 i motion
1983/84:961, yrkande 1 i motion 1983/84:1542, yrkande 4 i motion 165,
yrkande 2 i motion 167 och yrkande 2 i motion 168.

Vad gäller yrkande 2 i motion 1983/84:961 angående förberedelser för en
svensk insats på gruvområdet i Namibia efter landets självständighet vill

UU 1984/85:6

utskottet hänvisa till att utrikesdepartementet och SIDA självfallet följer
utvecklingen i Namibia och bl. a. har nära kontakter med SWAPO som redan
mottar ett betydande svenskt bistånd. Det är naturligt att ett utvecklingssamarbete
med Namibia fortsätter sedan landet blivit självständigt. Formerna
härför och innehållet i ett framtida bistånd får då avgöras på sedvanligt sätt.
Yrkande 2 i motion 1983/84:961 avstyrks med hänvisning härtill.

Skrivelsen

Utskottet har tagit del av den till riksdagen överlämnade redogörelsen för
de svenska företagens verksamhet i Sydafrika och Namibia under år 1982.

Utskottet noterar att föredraganden bedömer efterlevnaden av lagen som
god ehuru i något fall en investering som torde stå i strid med lagen gjorts.

Med proposition 1984/85:56 föreslås att företagen skall åläggas en vidare
skyldighet att lämna uppgifter än den som nu gäller. Utskottet utgår från att
även de nya uppgifter regeringen på detta sätt får del av kommer att ingå i
kommande års redogörelser till riksdagen.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens
skrivelse 1983/84:87 till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.att riksdagen avslår motion 1984/85:166, yrkande 2, angående res. 1 (m)
avskaffande av den nuvarande lagen om förbud mot investeringar i

Sydafrika och Namibia,

2. att riksdagen avslår motion 1983/84:1541, motion 1984/85:164,
yrkande 1, motion 1984/85:165, yrkande 3, och motion 1984/

85:167, yrkande 3, angående avskaffande av dispensreglerna
m. m.,

3. att riksdagen avslår motion 1984/85:164, yrkande 2, motion
1984/85:165, yrkande 2, och motion 1984/85:168, yrkande 1,
angående avskaffande av 8 § i lagförslaget,

4. att riksdagen avslår motion 1984/85:167, yrkande 1, angående viss res. 2 (vpk)
förändring av 8§ i lagförslaget,

5. att riksdagen avslår motion 1984/85:165, yrkande 1, angående
slopande av nedre beloppsgräns i dispensordningen,

6. att riksdagen avslår motion 1984/85:164, yrkande 4, angående
tidpunkt för ingivande av dispensansökningar,

7. att riksdagen förklarar motion 1984/85:164, yrkande 6, besvarat res. 1 (m)

med vad utskottet anfört angående offentlighet vid tillämpningen

av dispensordningen,

8. att riksdagen avslår motion 1984/85:164, yrkande 3, angående nya s. y. 1 (fp)

kriterier för bedömning av dispensansökningar,

UU 1984/85:6

9. att riksdagen förklarar motion 1983/84:2202, yrkande 3, besvarat
med vad utskottet anfört angående viss skärpning av den gällande
Sydafrikalagen,

10. att riksdagen, med avslag på motion 1984/85:166, yrkande 1, antar
det med proposition 1984/85:56 framlagda förslaget till lag om
förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia, dock att denna
lag skall träda i kraft den 1 april 1985,

11. att riksdagen avslår motion 1984/85:164, yrkande 5, och motion
1984/85:166, yrkande 3 i vad avser medel för information om
Sydafrikapolitiken,

12. att riksdagen avslår motion 1984/85:166, yrkande 3 i vad avser
upphandling,

13. att riksdagen avslår motion 1984/85:166, yrkande 3 i vad avser SAS
flyglinje,

14. att riksdagen förklarar motion 1983/84:964 besvarad med vad
utskottet anfört angående svenska företags deltagande i sydafrikansk
säkerhetslagstiftning,

15. att riksdagen förklarar motion 1983/84:962 besvarad med vad
utskottet anfört angående utvidgning av förbudet mot vapenexport
till Sydafrika,

16. att riksdagen avslår motion 1983/84:963, yrkande 2, motion
1983/84:2202, yrkandena 1 och 2, och motion 1984/85:165, yrkande
5, angående ekonomiska sanktioner mot Sydafrika,

17. att riksdagen förklarar motion 1983/84:963, yrkande 1, och motion
1983/84:1542, yrkande 2, besvarade med vad utskottet anfört
angående FN-sanktioner mot Sydafrika,

18. att riksdagen avslår motion 1984/85:166, yrkandena 4 och 6,
angående nya riktlinjer för Sveriges Sydafrikapolitik,

19. att riksdagen avslår motion 1984/85:166, yrkande 5, angående en
utredning om ekonomiskt stöd för en demokratisk utveckling i
Sydafrika,

20. att riksdagen avslår motion 1983/84:961, yrkande 1, motion
1983/84:1542, yrkande 1, motion 1984/85:165, yrkande 4, motion
1984/85:167, yrkande 2, och motion 1984/85:168, yrkande 2,
angående handeln med Namibia,

21. att riksdagen avslår motion 1983/84:961, yrkande 2, angående
insatser på gruvområdet i Namibia,

22. att riksdagen med besvarande av motion 1984/85:167, yrkande 4,
godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för den
svenska Sydafrikapolitiken,

res. 1 (m)
res. 1 (m)

res. 3 (m)

res. 4 (m)
res. 5 (m)

res. 6 (vpk)

res. 7 (m)
res. 8 (m)

res. 9 (vpk)
s. y. 2 (s)

UU 1984/85:6

23. att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1983/84:87 om svenska
företags verksamhet i Sydafrika och Namibia till handlingarna.

Stockholm den 17 januari 1985

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendeis slutbehandling: Stig Alemyr (s). Sture Korpås (c).
Sture Palm (s). Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas
(m), Axel Andersson (s), Sten Sture Paterson (m), Maj-Lis Lööw (s). Bengt
Silfverstrand (s). Ivar Virgin (m). Rune Ångström (fp), Bertil Måbrink
(vpk), Nils T. Svensson (s) och Inger Koch (m).

Reservationer

1. Sydafrikalagen

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 24 slutar med ”anses besvarat" bort ha följande lydelse:

Redan när den nu gällande Sydafrikalagen tillkom rådde oklarhet
huruvida den då föreslagna lagen stod i samklang med vårt lands folkrättsliga
åtagande.

Den lagrådsgranskning som genomfördes av proposition 1978/79:196 var
omfattande, samtidigt som lagrådet på ett flertal punkter ej kunde enas.

Den nu föreslagna lagstiftningen utgör på ett flertal punkter en väsentlig
utvidgning av 1979 års Sydafrikalag. Som framhålls i motion 166 sker detta
samtidigt som internationella principer och internationell praxis bl. a. för
internationell handel och extraterritoriell lagstiftning skärps bl. a. inom
OECD och GATT. Utskottet vill även hänvisa till vad som i en avvikande
mening till näringsutskottets yttrande anförts om effekten i tredje land av
lagstiftningen. Det är beklagligt att lagrådet ej getts tillfälle att granska det
upprättade lagförslaget.

Den nuvarande Sydafrikalagen syftar till att påverka den sydafrikanska
raspolitiken och samhällsinriktningen, genom att öka trycket på den
sydafrikanska regimen. Samtidigt syftar lagen till att medverka till att andra
stater inför liknande åtgärder gentemot Sydafrika.

Den utvärdering som Sydafrikakommittén redovisar i sitt betänkande
(SOU 1984:52) visar att ”En genomgång av de effekter som åstadkommits
genom lagen ger sålunda vid handen att det eftersträvade syftet med lagen

UU 1984/85:6

hittills endast i begränsad mån kunnat uppnås. Man kan inte hävda att det
väsentliga målet, alltså att påverka den sydafrikanska regimen i riktning mot
en avveckling av apartheidsystemet och att hjälpa de svarta till ett bättre liv i
nämnvärd utsträckning främjats.” Som framhålls i motion 166 har lagen ej
heller fått någon konkret efterföljd i något annat land.

Då lagstiftningen förutom att den ej uppnått de uppsatta målen dessutom
strider mot grundläggande principer i svensk utrikespolitik, vilka anger att
det är FN:s säkerhetsråd som äger att fastställa förutsättningarna för och
tillämpningen av tvångsåtgärder av det slag som finns i den nuvarande
Sydafrikalagen och som föreslås skärpas i den nya lagen instämmer utskottet
i de i motion 166 framförda yrkandena att 1979 års Sydafrikalag bör avskaffas
och att det nu föreliggande lagförslaget bör avslås. Sverige skall i stället söka
åstadkomma bindande beslut i FN:s säkerhetsråd om gemensamma åtgärder
som kan innebära påtryckningar mot Sydafrika och markera sin beredskap
att i enlighet med de grundläggande folkrättsliga principerna delta i av FN:s
säkerhetsråd beslutade internationella sanktioner.

Till följd av utskottets ställningstagande till Sydafrikalagen och den
föreliggande propositionen, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen
till känna, avslås de övriga motioner och motionsyrkanden som avser
förändringar av propositionen, nämligen motion 1983/84:1541, yrkande 3 i
motion 1983/84:2202, yrkandena 1, 2, 3, 4 och 6 i motion 164, yrkandena 1, 2
och 3 i motion 165, yrkandena 1 och 3 i motion 167 och yrkande 1 i motion
168.

dels att utskottets hemställan i mom. 1, 7, 9 och 10 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 166, yrkande 2, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avskaffande av
den nuvarande lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och
Namibia,

7. att riksdagen avslår motion 1984/85:164, yrkande 6, angående
offentlighet vid tillämpningen av dispensordningen,

9. att riksdagen avslår motion 1983/84:2202, yrkande 3, angående viss
skärpning av den gällande Sydafrikalagen,

10. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:166, yrkande 1, avslår
förslaget till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och
Namibia,

2. Tidsbegränsning av åtagandet enligt 8 §

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
konstaterar" och slutar med "hänvisning härtill” bort ha följande lydelse:

I likhet med näringsutskottet anser utskottet att det är väsentligt att fasta
tidsgränser kan uppsättas för företag som utnyttjar det särskilda medgivan -

3 Riksdagen 1984/85. 9sami. Nr 6

UU 1984/85:6

det enligt 8 §. Lagtexten bör därför kompletteras så att det klart framgår att
regeringen vid behov kan och bör tidsbegränsa medgivandet i varje enskilt
fall.

Regeringen bör snarast förelägga riksdagen ett förslag av denna innebörd.

dels att utskottets hemställan i mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:167. yrkande 1, i vad
avser tidsbegränsning och med avslag på yrkandets övriga delar
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
komplettering av 8 § i lagförslaget,

3. Medel för information om Sydafrikapolitiken

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Utskottet,
som" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:

Som framgår av Sydafrikakommitténs betänkande har 1979 års Sydafrikalag
ej uppnått de åsätta målsättningarna. En ny lagstiftning av denna
innebörd är som utskottet tidigare framhållit ej påkallad, varför det enligt
utskottets uppfattning ej finns anledning att avsätta 1 milj. kr. till de politiska
partiernas m.fl. förfogande för information utomlands om den svenska
Sydafrikalagen. De ifrågavarande motionsyrkandena tillstyrks följaktligen i
detta avseende.

dels att utskottets hemställan i mom. 11 bort ha följande lydelse:

11. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:164, yrkande 5, och
motion 1984/85:166, yrkande 3 i ifrågavarande del. som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om medel för
information om Sydafrikapolitiken,

4. Statlig upphandling

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Regeringens
förslag" och slutar med "avser upphandling" bort ha följande lydelse:

Det finns anledning att beakta det faktum att de i propositionen föreslagna
åtgärderna ej står i samklang med de åtaganden Sverige gjort inom ramen för
bl. a. GATT. Samtidigt har det ej påvisats hur de förslagna åtgärderna kan
påverka utvecklingen i Sydafrika i önskad riktning. Yrkande 3 i motion 166
tillstyrks därför i vad avser statlig upphandling.

UU 1984/85:6

dels att utskottets hemställan i mom. 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:166, yrkande 3 i vad
avser statlig upphandling, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om statlig upphandling,

5. SAS flygförbindelse

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "En
nedläggning” och slutar med "SAS flygförbindelse” bort ha följande lydelse:

Riksdagen skall inte detaljstyra SAS verksamhet. SAS skall på kommersiella
grunder avgöra bl. a. sträckningen på företagets flyglinjer. Utskottet är
därför inte berett att tillmötesgå förslaget om kontakter med de danska och
norska regeringarna på denria punkt och ansluter sig därmed till ifrågavarande
yrkande i motion 166.

dels att utskottets hemställan i mom. 13 bort ha följande lydelse:

13. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:166, yrkande 3 i vad
avser SAS flyglinje till Johannesburg, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående SAS flyglinje,

6. Ekonomiska sanktioner mot Sydafrika

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet
vill" och på s. 27 slutar med "motion 165” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet ställt sig bakom vissa förändringar av den
gällande Sydafrikalagen. I ett par avseeenden har Sveriges åtgärder mot
regimen därmed skärpts.

Enligt utskottets mening finns det emellertid anledning att genom längre
gående åtgärder ytterligare skärpa trycket mot de vita makthavarna. Åsikten
att de sanktioner och påtryckningsåtgärder som olika länder hittills beslutat
om inte fått avsedd verkan får inte leda till slutsatsen att Sydafrika är
opåverkbart. Det finns i stället anledning att ta vara på den allt intensivare
opinion mot regimen i Sydafrika som kommer till uttryck, även i länder som
USA. I FN:s säkerhetsråd har nyligen nåtts enighet om att utvidga
vapenembargot mot Sydafrika. I flera länder inom och utom Europa
diskuteras andra påtryckningsmöjligheter. bl. a. på oljeområdet.

I Sydafrika hårdnar motståndet samtidigt som regimen reagerar med
alltmer desperata åtgärder mot den svarta majoriteten.

I detta läge finns det skäl att intensifiera de ekonomiska påtryckningarna

UU 1984/85:6

mot Sydafrika. Detta kan inte ske utan att även handeln förr eller senare
berörs. Det är genom handel och annat ekonomiskt utbyte med omvärlden
som regimen har fått ekonomisk möjlighet att leva vidare. Det är genom
handeln som andra länder - med eller mot sin vilja - ger stöd åt
apartheidsystemet.

Hänvisningen till att det finns internationella åtaganden som inte får brytas
är enligt utskottets mening inte ett i alla lägen fullt tillräckligt och
odiskutabelt skäl. GATT:s regler om en fri världshandel syftar liksom annat
internationellt samarbete ytterst till framåtskridande, välstånd och frihet för
världens alla människor. Det kan inte ha varit avsikten att Sydafrikas vita
förtryckare skall uppfatta GATT som en av sina pålitligaste bundsförvanter i
en orättvis kamp för fortsatta privilegier.

Regeringen bör enligt utskottets mening ytterligare undersöka möjligheterna
att i första hand få till stånd ett undantag från GATT:s generella regler
så att åtgärder även på handelns område blir möjliga mot Sydafrika. Härför
torde finnas en betydande internationell opinion, även bland GATT:s
medlemsländer.

För egen del bör Sverige förbereda införandet av en lag om ekonomisk
bojkott mot Sydafrika, i enlighet med det förslag som lämnas i motion 2202,
och som återges nedan.

I väntan på att sådan lagstiftning genomförs bör Sverige kunna begränsa
sin handel av vissa varor med Sydafrika. Det föreslås i motionerna 165 och
2202 att ett licenstvång till att börja med införs för vissa betydelsefulla
importvaror såsom metaller och frukt och för export av kärnteknisk
utrustning. Vidare föreslås att kommuner och landsting skall ges rätt att
besluta om bojkott av sydafrikanska varor.

Utskottet finner dessa förslag rimliga. De skulle innebära att Sverige steg
för steg ökar trycket mot Sydafrika parallellt med att vi i internationella
sammanhang söker få till stånd mer allomfattande sanktioner mot Sydafrika.

Dessa svenska åtgärder bör även omfatta handel och transport av olja i
enlighet med vad som föreslås i motion 963.

Utskottet får således tillstyrka yrkande 2 i motion 1983/84:963, yrkandena
1 och 2 i motion 1983/84:2202 och yrkande 5 i motion 165.

dels att utskottets hemställan i mern. 16 bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motion 1983/84:963, yrkande 2, motion
1983/84:2202, yrkandena 1 och 2, och motion 1984/85:165, yrkande
5 anfört angående handeln med Sydafrika och angående lag om
ekonomisk bojkott av Sydafrika enligt nedanstående förslag,

UU 1984/85:6

Nuvarande lydelse

Lag om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia: Utfärdad
den 7 Juni 1979

Enligt riksdagens beslut föreskrivs
följande.

1§

Svensk juridisk person får inte

1. mot vederlag förvärva rörelse
som drivs i Sydafrika eller Namibia
eller del av sådan rörelse,

2. mot vederlag förvärva aktie eller
andel i sydafrikanskt eller namibiskt
företag eller obligation eller annan
för den allmänna omsättningen avsedd
skuldförbindelse som sådant
företag utfärdat,

Reservantens förslag

Lag om ekonomisk bojkott av Sydafrika
och Namibia

Härigenom föreskrivs följande.

1§

Svensk medborgare eller juridisk
person får inte

1. själv eller genom utländskt dotterföretag
driva eller förvärva rörelse
eller del av rörelse i Sydafrika eller
Namibia,

2. själv eller genom utländskt dotterföretag
driva handel med varor eller
tjänster helt eller delvis tillverkade
i Sydafrika eller Namibia eller av helt
eller delvis ägt dotterföretag till sydafrikanskt
eller namibiskt företag. Ej
heller får svensk medborgare eller juridisk
person själv eller genom utländskt
dotterföretag försälja eller
medverka till försäljning av varor eller
tjänster till Sydafrika eller Namibia,

3. själv eller genom utländskt dotterföretaggenom
patent, licenser eller
annat sådant förfarande överföra eller
bidra till att överföra teknologi
eller teknologiskt kunnande till Sydafrika
eller Namibia,

4. själv eller genom utländskt dotterföretag
bedriva flygfart eller
skeppsfart till Sydafrika eller Namibia,

5. själv eller genom utländskt dotterföretag
förvärva aktie eller andel i
sydafrikanskt eller namibiskt företag
eller obligation eller annan för den
allmänna omsättningen avsedd
skuldförbindelse som sådant företag
utfärdat,

4 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 6

UU 1984/85:6

Nuvarande lydelse

ge sådant företag tillskott av pengar
eller annan egendom som är avsedd
att användas i dess verksamhet,
ge sådant företag penninglån eller
annan kredit med en löptid över två
år, eller

ställa säkerhet för sådant företags
skulder med en löptid över fem år,

3. genom handling eller underlåtenhet
bidra till att åtgärd som anges i
1 eller 2 vidtas av utländskt dotterföretag,

4. genom handling eller underlåtenhet
bidra till anskaffning av anläggningstillgångar
i sydafrikanskt
eller namibiskt dotterföretag.

Med dotterföretag avses juridisk
person beträffande vilken svensk juridisk
person direkt eller genom annan
juridisk person på grund av aktie-
eller andelsinnehav eller avtal
har ett bestämmande inflytande och
en betydande andel i resultatet av
verksamheten.

2§

Svensk juridisk person som själv
eller genom utländskt dotterföretag
driver rörelse i Sydafrika eller Namibia
skall ärligen upprätta investeringsplan
för denna rörelse med angivande
av finansieringsmetoder. Regeringen
bemyndigas att meddela
närmare föreskrifter om sådan plan.

3§

Svensk juridisk person som själv
eller genom utländskt dotterföretag

Reservantens förslag

ge sådant företag tillskott av pengar
eller annan egendom,

ge sådant företag penninglån eller
annan kredit, eller

ställa säkerhet för sådant företags
skulder. Vad som här sagts om sydafrikanskt
eller namibiskt företag gäller
också den sydafrikanska staten
och dess myndigheter,

6. genom handling eller underlåtenhet
bidra till anskaffning av anläggningstillgångar
i sydafrikanskt
eller namibiskt dotterföretag.

UU 1984/85:6

Nuvarande lydelse

driver rörelse i Sydafrika eller Namibia
skall årligen till regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
redovisa hur verksamheten i
dessa länder utvecklas. Redovisningen
skall avse produktion, omsättning,
antal anställda, företagna investeringar
och andra sådana förhållanden
som har betydelse för kontroll
av efterlevnaden av denna lag. Regeringen
bemyndigas att meddela närmare
föreskrifter om sådan redovisning.

4§

Regeringen kan för visst fall medge
undantag från 1§. Sådant undantag
får dock endast avse sådan
svensk juridisk person, som vid ikraftträdandet
av denna lag själv eller
genom utländskt dotterföretag driver
rörelse i Sydafrika eller Namibia.

Medgivande får avse viss investering
eller investeringar i visst företag
under ett år. Undantag får inte göra
det möjligt för sökanden att utvidga
sin verksamhet i Sydafrika eller Namibia.

Medgivande får återkallas eller
ändras om de uppgifter på vilka det
grundats var oriktiga.

Reservantens förslag

2§

Regeringen kan för visst fall medge
undantag från 1§. Sådant undantag
får endast avse handel med befrielserörelse
eller fackförening som
bekämpar rasförtrycket i Sydafrika
och Sydafrikas makt över Namibia
eller handel med område som står under
sådan befrielserörelses kontroll
om den sker med befrielserörelsens
uttryckliga samtycke.

Med befrielserörelse eller fackförening
avses här ANC, SWAPO och
SACTU.

Medgivande skall återkallas om
de uppgifter på vilka det grundats
var oriktiga.

3§

Svensk medborgare eller juridisk
person som själv eller genom utländskt
dotterföretag nu driver rörelse
i Sydafrika eller Namibia skall inom
ett år från denna lags ikraftträdande
ha avyttrat eller avvecklat
egendomen eller verksamheten.

UU 1984/85:6

Nuvarande lydelse
5§

Regeringen får utan hinder av 1§
medge svensk juridisk person, som
före ikraftträdandet av denna lag har
förbundit sig att inte utvidga sin verksamhet
i Sydafrika eller Namibia, rätt
tills vidare att ersätta utrangerad,
avyttrad eller förlorad anläggningstillgång.
Medgivandet får återkallas
om verksamheten utvidgas eller eljest
särskilda skäl föreligger.

6§

Den som bryter mot 1§ döms, om
gärningen skett uppsåtligen, till böter
eller fängelse i högst två år eller,
om gärningen skett av grov oaktsamhet,
till böter eller fängelse i högst
sex månader. I ringa fall skall ej dömas
till ansvar.

För anstiftan av eller medhjälp till
brott mot 1§ döms ej till ansvar.

Den som underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 2 eller 3§ döms till
böter.

7§

Svensk medborgare, vilken som
företrädare för juridisk person har
utom riket brutit mot 1 §, döms efter
denna lag och vid svensk domstol,
även om 2 kap. 2 eller 3§ brottsbalken
ej är tillämplig.

8§

Utbyte av brott enligt denna lag
skall förklaras förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt.

Egendom som använts såsom
hjälpmedel vid brott enligt denna lag
kan förklaras förverkad, om det är
påkallat till förebyggande av brott
eller eljest särskilda skäl föreligger.

Reservantens förslag

4§

Den som bryter mot 1 eller 3§
döms, om gärningen skett uppsåtligen,
till fängelse i högst två år eller,
om gärningen skett av grov oaktsamhet,
till böter eller fängelse i högst
tolv månader. I ringa fall döms till
böter.

För anstiftan till eller medhjälp till
brott mot lagen döms till fängelse i
högst två år.

Den som, för att medges undantag
enligt 2§, lämnar oriktig uppgift
döms till fängelse i högst ett är.

5§

Svensk medborgare, vilken som
företrädare för juridisk person har
utom riket brutit mot 1§, döms efter
denna lag och vid svensk domstol,
även om 2 kap. 2 eller 3§ brottsbalken
ej är tillämplig.

6§

Utbyte av brott enligt denna lag
skall förklaras förverkat.

Egendom som använts såsom
hjälpmedel vid brott enligt denna lag
kan förklaras förverkad, om det är
påkallat till förebyggande av brott
eller eljest särskilda skäl föreligger.

UU 1984/85:6

Nuvarande lydelse

Detsamma gäller egendom med vilken
tagits befattning som utgör brott
enligt denna lag. I stället för egendomen
kan dess värde förklaras förverkat.

9§

Åtal för brott enligt denna lag får
väckas endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Reservantens förslag

Detsamma gäller egendom med vilken
tagits befattning som utgör brott
enligt denna lag. I stället för egendomen
kan dess värde förklaras förverkat.

7§

Åtal för brott enligt denna lag får
väckas endast efter förordnande av
regeringen eller den regeringen bemyndigar.

7. Riktlinjer för Sveriges Sydafrikapolitik

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:

Svenska företags närvaro i Sydafrika motiveras av affärsmässiga skäl.
Totalt kan ca 20 000 sydafrikaner därmed sägas vara helt beroende för sitt
uppehälle av de svenskägda företagen.

Ett avskaffande av den s. k. Sydafrikalagen bör ske i samband med att det
svenska näringslivet, tillsammans med de fackliga organisationerna, utformar
en ny Codex Ethicus för de svenska företagens verksamhet i Sydafrika.
Denna nya Codex Ethicus skall utgå från likställighet oavsett ras och bör
bl. a. ta sikte på att de svenska företagen skall stödja de svartas utbildning,
respektera deras fackliga organisationer och förbättra deras anställningsvillkor.
Den bör också innehålla förbud mot lån till sydafrikanska staten och
dess myndigheter.

Det är enligt utskottets mening viktigt att uppmuntra kontakter på det
vetenskapliga och kulturella planet, särskilt med enskilda personer och
organisationer i Sydafrika vilka är kritiska till apartheidsystemet. Erfarenheten
visar att kontakter av detta slag stärker den internationella opinionen för
respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

Det faktum att Sydafrikalagen ej påverkat utvecklingen i Sydafrika i
gynnsam riktning gör det nödvändigt att Sverige försöker påverka situationen
i Sydafrika efter delvis ändrade riktlinjer. Den i motion 1984/85:166
förordade strategin att direkt försöka påverka förhållandena i Sydafrika i
gynnsam riktning är enligt utskottets uppfattning därvid en framkomlig väg.
Denna strategi kan kombineras med andra delar av svensk Sydafrikapolitik.

UU 1984/85:6

dels att utskottets hemställan i mom. 18 bort ha följande lydelse:

18. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:166, yrkandena 4 och 6,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
angående nya riktlinjer för Sveriges Sydafrikapolitik,

8. Stöd för en demokratisk utveckling

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Sverige ger ett omfattande bistånd till länderna i södra Afrika. I dag ges ett
bistånd på 160 miljoner till sydafrikanska befrielserörelser, flyktinghjälp och
stöd till apartheidpolitikens offer. Uppskattningsvis en fjärdedel av detta
bistånd går till hjälp inom Sydafrikas gräns. Det begränsade stödet till olika
ändamål i Sydafrika motiverar enligt utskottet att detta, i enlighet med vad
som föreslås i motion 166, ökar.

Den sydafrikanska regeringens ekonomiska anslag till utbildning för den
icke-vita befolkningen är ytterligt begränsat. Sverige bör ekonomiskt stödja
högre utbildning. Detta stöd kan utgå t. ex. i form av stipendier för studier vid
sydafrikanska högskolor eller för studier utomlands.

Sverige bör ge bistånd till apartheidpolitikens offer.

De svartas organisationer spelar en stor roll för omvandlingen av
Sydafrika. Sverige bör därför ge de svartas organisationer ekonomiskt stöd.
Stödet bör t. ex. utgå till medborgarrätts-, kyrkliga och fackliga organisationer.

Världskyrkorådet driver en rad angelägna projekt i Sydafrika. Sverige bör
stödja dessa hjälpprogram.

Stora delar av den svarta befolkningen lider av undernäring och akut brist
på sjukvård. Sverige bör undersöka möjligheterna att ge medicinsk och
humanitär hjälp åt den svarta befolkningen i Sydafrika.

SIDA bör ges i uppdrag att snabbutreda hur stödet i enlighet med det sagda
kan utformas för att nå bästa möjliga resultat.

dels att utskottets hemställan i morn. 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:166, yrkande 5, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ekonomiskt
stöd för en demokratisk utveckling i Sydafrika,

UU 1984/85:6

9. Handeln med Namibia

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Möjligheten
att” och slutar med ”motion 168” bort ha följande lydelse:

Namibia är av Sydafrika ockuperat område. Sydafrikas överhöghet över
Namibia upphävdes av FN för mer än 17 år sedan. Därefter har säkerhetsrådet
och generalförsamlingen upprepade gånger slagit fast att Sydafrika inte
har legal rätt till fortsatt kontroll över området.

Överhögheten över Namibia har enligt FN:s beslut i stället överlåtits på
FN:s Namibiaråd. I det s. k. Namibiadekretet till skydd för Namibias
naturtillgångar har FN fastslagit att utförsel från Namibia av landets resurser
inte får ske utan Namibiarådets tillstånd. Namibia är inte medlem av GATT,
och Sydafrika har enligt allmän uppfattning inte rättighet att företräda
Namibia i GATT.

Det finns enligt utskottets mening således inga internationella regler som
skulle hindra åtgärder på handelsområdet mot Namibia. Det kan tvärtom
göras gällande att det finns ett internationellt åtagande - Namibiadekretet -som ålägger länderna att hindra utförsel av varor från Namibia. En
tillämpning av Namibiadekretet är i denna mening inte ens att betrakta som
en sanktion utan som tillämpning av internationell rätt på ett olagligt
kontrollerat område.

Av flera skäl är det därför både möjligt och önskvärt att regeringen
beslutar om ett förbud mot import av varor från Namibia. Utskottet får
därför tillstyrka yrkande 1 i motion 961, yrkande 1 i motion 1542, yrkande 4 i
motion 165, yrkande 2 i motion 167 och yrkande 2 i motion 168.

dels att utskottets hemställan i mom. 20 bort ha följande lydelse:

20. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:961, yrkande 1, motion
1983/84:1542, yrkande 1, motion 1984/85:165, yrkande 4, motion
1984/85:167, yrkande 2, och motion 1984/85:168, yrkande 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
handeln med Namibia,

Särskilda yttranden

1. Ytterligare skärpning av Sveriges Sydafrikapolitik

Rune Ångström (fp) anför:

Liksom regeringen i proposition 1984/85:56 föreslår utrikesutskottet i sitt
betänkande 1984/85:6 skärpningar i den nuvarande Sydafrikalagen. Folkpartiet
finner detta positivt och noterar att Sydafrikakommitténs utredningsförslag
i viktiga delar har utgjort underlag för dessa ställningstaganden.
Folkpartiet anser också att det är av stort värde att största möjliga enighet

UU 1984/85:6

markeras i riksdagens behandling av detta ärende. Folkpartiet har därför
avstått från att reservera sig på ett par punkter där utskottet inte kunnat
bifalla våra motionskrav, och ett ytterligare skäl är att utskottet på samtliga
dessa punkter i sin skrivning överlämnat ärendena till en kommande
utredning som skall vara klar i god tid före den 31 december 1990. Detta
innebär att motionskraven i ett senare skede kommer att beaktas.

På två punkter, dispensförfarandet och då det gäller den svenska
aktiviteten internationellt för att utvidga handelssanktionerna mot Sydafrika,
har dock utskottet på ett olyckligt sätt mjukat upp Sydafrikakommitténs
förslag och folkpartiet finner det angeläget att markera åsiktsskillnad i dessa
frågor.

Sydafrikakommittén föreslår i sitt betänkande att möjligheterna att få
dispens skall tidsbegränsas till utgången av 1990. Företagen skulle på detta
sätt få ett klart besked, att dispensmöjligheterna kommer att upphöra från
den tidpunkten om inte väsentliga förändringar skett i Sydafrikas apartheidpolitik.
Ett utarbetat lagförslag med den inriktningen skulle naturligtvis ha
varit en kraftigare markering mot apartheid än att hänskjuta frågan till den
aktuella utredningen.

Folkpartiet anser också att en fastare handläggning av dispensansökningarna
än den som utskottet rekommenderar vore att föredra, liksom att
kommerskollegiums och regeringens bedömning av motiven för dispenser
väger in företagets hela situation, bl. a. om företagets personalpolitik
genomgår förändringar i negativ riktning.

Beträffande handelssanktioner mot Sydafrika anför regeringen i sin
proposition att våra överenskommelser inom GATT inte möjliggör bilaterala
sanktionsåtgärder på handelns område. Möjligheten finns dock för Sverige
att som medlem i organisationen begära undantag från GATT för att vidta
sanktioner mot Sydafrika. Även denna fråga har av utskottet överlämnats till
den kommande utredningen, men folkpartiet anser att detta agerande
obehindrat kunnat ske utan ett särskilt utredande.

2. Handeln med Sydafrika och Namibia

Maj-Lis Lööw (s) anför:

En väsentlig del av en skärpt Sydafrikapolitik saknas enligt min mening i
proposition 1984/85:56 eftersom sanktioner i handeln berörs mycket marginellt.

Redan i remissyttrandena över Sydafrikakommitténs betänkande (SOU
1984:52) efterlystes från flera remissinstanser en bättre belysning av möjligheterna
till ytterligare begränsning av handeln med Sydafrika och Namibia.

Ett importförbud från Namibia kan inte bara avfärdas med handelns ringa
omfattning och svårigheterna att kontrollera efterlevnaden. Inte heller kan
kravet på en sanktionspolitik mot vissa sydafrikanska varor avvisas enbart
med uttolkningen av våra åtaganden enligt GATT.

UU 1984/85:6

Det faktum att Sverige ansluter sig till frihandelsprincipen borde inte vara
ett hinder för ett importstopp av moraliska skäl för åtminstone vissa varor
som otvivelaktigt är producerade genom slavarbete och rasförtryck. Syftet
med en sådan åtgärd skulle inte vara protektionistisk eftersom det inte
handlar om att skydda inhemsk produktion. Det bör vara möjligt att utforma
en sådan politik utan att Sverige överger GATT-avtalet eller i övrigt bryter
mot traditionella utrikespolitiska grundprinciper. Om intentionerna i FN:s
Namibiadekret kan förbigås genom att handeln leds genom Sydafrika är
detta ytterligare ett skäl att överväga handelssanktioner riktade direkt mot
Sydafrika.

Varken utredningen eller propositionen ger underlag för en tillfredsställande
behandling av frågan om handelssanktioner i detta utskotts betänkande.
Utskottet hänvisar till den nya utredning som förutskickas tämligen snart.
Jag utgår från att den kraftiga opinionen i remissyttrandena beaktas i
direktiven för denna utredning.

5 Riksdagen 1984/85. 9sami. Nr 6

UU 1984/85:6

Näringsutskottets yttrande Bilaga

1984/85:3 y

om förslag till lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och
Namibia (prop. 1984/85:56)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:56 med förslag till lag om förbud mot investeringar i
Sydafrika och Namibia jämte motioner.

I propositionen föreslås att riksdagen skall

dels anta ett inom utrikesdepartementet upprättat förslag till lag om
förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia,

dels godkänna de riktlinjer för den svenska Sydafrikapolitiken som
förordas i propositionen.

Fem motioner, 1984/85:164-168, har väckts med anledning av propositionen.

Företrädare för Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och för Sveriges
industriförbund har- var grupp för sig- inför utskottet framfört synpunkter i
ärendet. Från SAF:s sida har därvid överlämnats en skriftlig framställning.
Likaledes har inför utskottet synpunkter lämnats av ombudsman Bengt
Jakobsson, Svenska metallindustriarbetareförbundet. Vidare har upplysningar
i ärendet inför utskottet lämnats av expeditions- och rättschefen vid
utrikesdepartementets handelsavdelning Jörgen Holgersson och förhandlingschefen
i industridepartementet Sten Niklasson.

Näringsutskottet behandlar i detta yttrande propositionen och motionerna
till den del de gäller vissa övergripande frågor rörande lagen om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia, möjligheterna till dispens från
investeringsförbudet enligt nämnda lag samt handelssanktioner gentemot
Sydafrika och Namibia. Härvid syftar utskottet till att mot bakgrund av målet
för den svenska Sydafrikapolitiken i första hand bedöma vilka effekter vissa
av de föreslagna åtgärderna kan få med avseende på de svenska företagens
verksamhet. Utskottet har däremot ansett att frågan om de föreslagna
lösningarnas effektivitet som medel i Sydafrikapolitiken i huvudsak faller
utanför utskottets arbetsområde.

Lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia
Inledning

Den nuvarande lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika
och Namibia trädde i kraft den 1 juli 1979. Det primära syftet med lagen är

UU 1984/85:6

att genom en begränsning av svensk näringsverksamhet i Sydafrika och
Namibia öka det politiska trycket på den sydafrikanska regimen för att pä sikt
en genomgripande samhällsförändring skall komma till stånd där. Lagstiftningen
avser att förhindra nyetablering av företag i Sydafrika och Namibia
liksom att hindra där redan etablerade svenska företag från att utvidga den
verksamhet de bedrev i dessa länder vid tiden för lagens ikraftträdande.
Regeringen kan medge undantag från investeringsförbudet. Någon garanterad
rätt för företagen att företa ersättningsinvesteringar föreligger dock inte.

I proposition 1984/85:56 läggs fram förslag till en ny lag om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia. Den nya lagen är en vidareutveckling
av den nuvarande Sydafrikalagen, vars huvuddrag i allt väsentligt har förts
över till den nya lagen. Bland nyheterna i lagen är förbud för svenska
juridiska personer att ge län till sydafrikanska staten eller dess myndigheter
och att ställa säkerhet för sydafrikanska statens eller dess myndigheters
skulder. Det blir även förbjudet för svenska juridiska personer att bidra till
att egendom hyrs av ett sydafrikanskt eller namibiskt dotterföretag genom
s. k. finansiell leasing. Regeringen föreslås också få bemyndigande att införa
förbud mot överlåtelser och upplåtelser av patent och tillverkningsrätter till
ett sydafrikanskt eller namibiskt företag när så är påkallat med hänsyn till
vissa omständigheter. Vidare föreslås att en möjlighet öppnas för företagen
att efter regeringens medgivande tills vidare företa bl. a. ersättningsinvesteringar
under förutsättning att företagen åtar sig att se till att detta inte leder
till en utvidgning av verksamheten i Sydafrika och Namibia. Ett sådant
medgivande skall kunna kompletteras med ytterligare villkor.

Motionerna är tre parti- eller kommittémotioner (m; fp; vpk) samt en
motion av Hans Göran Franck m. fl. (s) och en motion av Pär Granstedt m. fl.
(c). De kännetecknas av stor samstämmighet när det gäller synen på
apartheidpolitiken och på målet för den svenska Sydafrikapolitiken. Om
medlen går meningarna delvis isär. Den stora skiljelinjen går mellan
moderata samlingspartiets uppfattning och den som kommer till uttryck i de
övriga motionerna. Enligt moderata samlingspartiet bör de svenska företagens
verksamhet i Sydafrika inte vara föremål för någon legal begränsning
och Sydafrikalagen följaktligen avskaffas. 1 stället borde en uppförandekod
för företagens verksamhet tillkomma. 1 de övriga motionerna stöds förbuds/
begränsningslinjen och hävdas dessutom att regeringens förslag i vissa
avseenden inte är tillräckligt långtgående. - I några av dessa motioner (s; c;
vpk) föreslås också sanktioner pä handelsområdet.

I detta avsnitt redovisar näringsutskottet först - under rubriken Övergripande
frågor - bl. a. vissa synpunkter på principfrågan om tvång eller
frivillighet som medel för företagspåverkan. en fråga som aktualiseras av
motion 1984/85:166 (ni), och på frågan om vissa effekter av lagen i tredje
land. Därefter behandlas, i de delar som näringsutskottet funnit anledning
att yttra sig om, regeringens förslag till ny Sydafrikalag jämte tillhörande
motionsyrkanden.

UU 1984/85:6

Övergripande frågor

Effekter för svenskt näringsliv

I betänkandet (SOU 1984:52) Svensk Sydafrikapolitik redovisas (s. 89)
vissa uppgifter rörande effekter på svensk export och sysselsättning av
svenskägda företags verksamhet i Sydafrika. Omkring hälften av den totala
svenska exporten av varor till Sydafrika beräknas utgöras av leveranser från
svenska företag med dotterföretag i Sydafrika. En betydande del av denna
export utgörs av leveranser inom koncernerna. Dessa s. k. internleveranser
uppskattas av företagen sysselsätta drygt 1 000 personer i Sverige.

Mot denna bakgrund vill näringsutskottet inledningsvis framhålla att
eventuella förändringar i de svenska företagens verksamhet i Sydafrika torde
ha relativt begränsade effekter för svensk sysselsättning och ekonomi som
helhet. Den svenska Sydafrikapolitiken är således i allt väsentligt en
utrikespolitisk angelägenhet med förhållandevis begränsade näringspolitiska
återverkningar. Det nu sagda utesluter inte. vilket också framhålls i
propositionen (s. 23), att en fortsatt begränsning av svensk näringsverksamhet
i Sydafrika kan få negativa - och, i enstaka fall, svårhanterade - effekter
för företagen och deras anställda i Sverige. Särskilt kännbara kan följderna
bli för de företag vilkas verksamhet är inriktad på leveranser till gruvindustrin
och som för sin teknik- och produktutveckling har ett starkt intresse av
närhet till den sydafrikanska marknaden. Den grundläggande principen
måste emellertid enligt näringsutskottets mening vara att svenska näringspolitiska
intressen inte skall tillmätas en överordnad vikt i det nu aktuella
sammanhanget.

Uppförandekod för svenska företag i Sydafrika, m. m.

I motion 1984/85:166 (m) påyrkas både att regeringens förslag till ny
Sydafrikalag skall avslås och att den nuvarande lagen skall avskaffas. Som
främsta skäl anges att lagstiftningen strider mot den huvudprincip i svensk
utrikespolitik enligt vilken Sveriges medverkan i internationella sanktioner
förutsätter att beslut om sådana sanktioner har träffats av FN:s säkerhetsråd.
Härtill kommer enligt motionärerna att lagen har ytterst små förutsättningar
att uppfylla de uppsatta målen. Motionärerna preciserar hur en realistisk
Sydafrikapolitik enligt deras mening bör utformas. I den skulle inga en
påverkansstrategi som bl. a. inbegriper att de svenska företagen fortsätter att
verka i Sydafrika och genom sin närvaro övar inflytande pä villkoren för de
svarta och motarbetar rasätskillnad mellan sina anställda. Enligt motionärerna
bör Sydafrikalagen avskaffas i samband med att det svenska näringslivet
tillsammans med de fackliga organisationerna antar en ny uppförandekod.
en Codex Ethicus, för de svenska företagens verksamhet i Sydafrika. Koden
skulle utgå från likställighet oavsett ras och borde bl. a. ta sikte pa att de
svenska företagen skall stödja de svartas utbildning, respektera deras

UU 1984/85:6

fackliga organisationer och förbättra deras anställningsvillkor. Den föreslås
också innehålla förbud om lån till sydafrikanska staten och dess myndigheter.

Näringsutskottet anser det i huvudsak falla utanför utskottets beredningsområde
att bemöta argumenteringen i denna motion och att ange synpunkter
pä dess slutsatser. Dock anser sig utskottet böra något beröra den syn på den
svenska företagsamheten i Sydafrika som kommer till uttryck i motionen
liksom förslaget om en uppförandekod för företagens verksamhet.

Vad motionärerna anför ansluter nära tilt det synsätt som i den allmänna
debatten anläggs framför allt från näringslivets sida, nämligen att de
sydafrikanska företagen i utländsk ägo kan utöva ett positivt inflytande på
utvecklingen i landet genom att förbättra arbetsvillkoren för de svarta,
genom att främja den verksamhet som bedrivs av de svarta fackföreningarna
och genom att allmänt arbeta för lika behandling av arbetare och tjänstemän
tillhörande olika raser. De utländska företagen kan enligt denna uppfattning
tjäna som mönster för de inhemska. Om de tvingas avveckla sin verksamhet
skulle ett motiv för de sydafrikanska myndigheterna att mjuka upp apartheidpolitiken
bortfalla och en förbättring av villkoren utebli eller fördröjas.

En motsatt syn på företagens verksamhet ligger till grund för den
nuvarande och den föreslagna nya Sydafrikalagen. Enligt den kan de
utländska företagen inte genom sin närvaro påverka de avgörande frågorna
inom det sydafrikanska samhället. Denna uppfattning går tillbaka på vad
som uttalas i FN:s generalförsamlings resolution om stopp för utländska
nyinvesteringar i Sydafrika, nämligen att investeringar av detta slag hjälper
och uppmuntrar apartheidpolitiken och att ett förbud mot sådana investeringar
skulle utgöra ett betydelsefullt led i kampen mot apartheid. Skälen till
att regeringen, trots denna principiella inställning, inte föreslår någon
obligatorisk och omedelbar avveckling av svensk näringsverksamhet i
Sydafrika formuleras i propositionen (s. 28) av statsrådet Mats Hellström på
följande sätt:

Apartheidsystemet kan inte överleva på sikt. Vid utformningen av vår
lagstiftning har jag utgått ifrån att förändringar i det sydafrikanska samhället
kommer att ske och utsikter öppnas till ett avskaffande av apartheid. Detta
utgör enligt min mening ett skäl för att åtminstone några svenska företag
behåller ett fotfäste i Sydafrika i avvaktan på att apartheidsystemet
avskaffas. Dessa kan då ha en bas på vilken de kan bygga en framtida
verksamhet. Denna utgångspunkt bör prövas grundligt även fortsättningsvis.
Det är bl. a. mot den bakgrunden som jag kommer att föreslå en ny prövning
av den svenska Sydafrikapolitiken till år 1990. Lagstiftningen bör således
även fortsättningsvis innehålla regler som tillåter regeringen att medge
undantag från det principiella investeringsförbudet för att ge berörda företag
möjlighet att överleva på sparlåga. Jag vill dock understryka att bibehållandet
av dessa regler inte skall uppfattas såsom en garanti för överlevnad.

Näringsutskottet, som ansluter sig till denna syn på företagens möjligheter
att påverka utvecklingen i Sydafrika och på behovet av en reglering i lag av
deras verksamhet i vissa avseenden, noterar att i lagen föreslås bli intagen en

UU 1984/85:6

bestämmelse om redovisningsskyldighet när det gäller bl. a. löne- och
anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställda. Det sägs också
att uppgifterna bör ha betydelse vid prövning av ansökningar om undantag
från investeringsförbudet. I motion 1984/85:166 (m) - enligt vilken som
nämnts lagen bör avskaffas - föreslås att en uppförandekod, en Codex
Ethicus, skall utarbetas för de svenska företagens verksamhet. Koden skulle
bl. a. ta sikte på förbättringar i sådana avseenden som skall rapporteras enligt
den nu nämnda bestämmelsen i lagen.

Vad gäller svenska företag som trots investeringsbegränsningarna kvarstannar
i Sydafrika kan enligt näringsutskottets mening en sådan uppförandekod
fylla en viktig funktion i det arbete som syftar till att arbets- och
levnadsförhållandena för de anställda i utlandsägda företag i Sydafrika skall
förbättras. Näringsutskottet anser emellertid att en frivillig kod utan
sanktionsinstrument inte kan ses som ett alternativ utan endast som ett
komplement till den på lagstiftning grundade kontroll och reglering som
föreslås i propositionen.

Effekter i tredje land

Näringsutskottet vill här beröra ytterligare en övergripande fråga som tas
upp i motion 1984/85:166 (m). I motionen framförs kritik mot att propositionen
inte har remitterats till lagrådet. I sammanhanget anförs bl. a. att
förslagen i vissa delar är svårförenliga med de av OECD i maj 1984 antagna
nya reglerna om extra-territoriell lagstiftning. Detta sägs gälla såväl lagstiftningens
materiella innehåll som procedurreglerna. Enligt OECD-reglerna
hade det sålunda, menar motionärerna, funnits skäl för regeringen att
informera OECD och de enskilda OECD-länderna innan det nu framlagda
förslaget till en lagstiftning med extra-territoriell tillämpning presenterades.

De folkrättsliga aspekterna på lagförslaget i vad avser förhållandet till
Sydafrika utvecklas i propositionen på s. 29. Näringsutskottet kommenterar
inte dessa aspekter. Däremot finner utskottet skäl att lämna vissa synpunkter
på motion 1984/85:166 (m) till den del den däri väckta frågan om extraterritoriell
lagstiftning och OECD-reglerna gäller effekter på dotterbolag i
tredje land. Problematiken kring tredjelandseffekterna av lagen har ytterligare
utvecklats vid de särskilda föredragningar som har ägt rum vid
näringsutskottets behandling av propositionen. Bl. a. har från näringslivets
sida hävdats att den svenska lagstiftningen kan få begränsande effekter på
den internationella affärsverksamheten till den del denna tar sig uttryck i
företagsförvärv. I samband med en del sådana förvärv från svenska företags
sida förekommer att också rörelser m. m. i Sydafrika indirekt förvärvas. Inga
investeringar kan göras i en sålunda indirekt förvärvad rörelse i Sydafrika.
Möjligheterna till dispens från investeringsförbudet står nämligen öppna
endast för företag som den 1 juli 1979 själva eller genom dotterbolag drev
rörelse i Sydafrika eller Namibia. Detta förhållande skulle, menar man,

UU 1984/85:6

kunna negativt påverka möjligheterna för svenska företag att förvärva
utländska företag som bedriver verksamhet i Sydafrika.

Näringsutskottet vill först påpeka att de i motionen nämnda OECDreglerna
inte innefattar något förbud mot extra-territoriell lagstiftning utan
utgör en samling procedurregler som OECD:s medlemsländer bör iaktta.
Länderna anmodas bl. a. att visa återhållsamhet och att beakta andra
medlemsstaters suveränitet och legitima ekonomiska intressen då de överväger
ny lagstiftning eller tillämpar existerande lagstiftning på ett sätt som kan
leda till att motstridiga krav läggs på företagen. Härvid syftar OECDreglerna
inte bara på lagkonflikter utan även på konflikt med ett lands
etablerade politik (established policies). Medlemsländerna skall också
informera berörda länder om ny lagstiftning eller nya bestämmelser av annat
slag som i väsentlig mån riskerar att leda till att motstridiga krav ställs på
företagen.

Näringsutskottet erinrar om vad som sägs i propositionen (s. 29) i frågan
om lagstiftningens effekter på tredje land. Statsrådet Hellström återger vad
handelsminister Hadar Cars såsom föredragande uttalade härom i proposition
1978/79:196 (s. 29). Han anförde att vid eventuella lagkollisioner
grundprincipen enligt folkrätten måste vara att inte tvinga de egna rättssubjekten,
när dessa lyder under främmande stats territorialhöghet, till handlingar
som är oförenliga med utländska rättssystem. I varje sådan situation
får sålunda, konstaterar näringsutskottet, den svenska Sydafrikalagen vika.

Vad i övrigt gäller eventuella intressekonflikter av det slag OECDregierna
åsyftar är enligt näringsutskottets mening det materiella innehållet i
den föreslagna kompletteringen av Sydafrikalagen inte sådant att det
hänsynstagande som OECD-reglerna påbjuder behöver föranleda någon
moderering av förslagen. Inte heller ger förslagen anledning till särskild
information till OECD-länder som kan beröras. Skulle konflikter uppstå
med anledning av Sydafrikalagens tillämpning kan konsultationer begäras
från berörda länders sida.

Enligt uppgifter som har redovisats för näringsutskottet utgör sydafrikanska
tillgångar normalt en mycket begränsad del av ett företagsförvärv i de fall
då sådana ingår. Mot denna bakgrund finner näringsutskottet de angivna
farhågorna för hämmande effekter av lagen på den internationella affärsverksamheten
överdrivna. Någon öppning för dispens från investeringsförbudet
till följd av indirekta företagsförvärv anser utskottet inte motiverad.
Frågan torde komma att aktualiseras på nytt i samband med den totala
översyn av Sydafrikapolitiken som regeringen aviserar.

Undantag från lagen

1 propositionen föreslås tre former av undantag från eller möjlighet till
undantag från investeringsförbudet. Den första (4 §) avser ett generellt
undantag för inköp eller leasing av tillgångar till ett värde av högst 100 000 kr.

UU 1984/85:6

per år. Den andra (6 §) är en möjlighet till dispens efter prövning från fall till
fall. Denna möjlighet finns också i den nuvarande lagen. Den tredje slutligen
är en ny, alternativ dispensordning, enligt vilken tillstånd kan ges tills vidare
att göra nödvändiga investeringar och leasingarrangemang. I de två sistnämnda
fallen gäller som förutsättning för dispens att verksamheten i
Sydafrika och Namibia inte utvidgas genom investeringen eller leasingen.

Näringsutskottet finner inte anledning att särskilt kommentera det förstnämnda
undantaget.

Vad gäller dispens enligt 6 § efter prövning från fall till fall har i tre
motioner påyrkats en tidsbegränsning, som innebär att dispensmöjligheten
skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1990. Enligt motionerna
1984/85:164 (fp) och 1984/85:165 (vpk) bör en sådan tidsbegränsning skrivas
in i lagen. Ett vägledande uttalande av sagda innebörd skulle vara tillräckligt
enligt vad som anförs i motion 1984/85:167 (s). (Enligt nämnda motioner bör,
som framgår närmare av det följande, den alternativa dispensordningen över
huvud taget inte införas eller också begränsas.)

Näringsutskottet har i det föregående återgett regeringens motiv för att i
lagen skall intas vissa möjligheter till undantag för företagen från det
principiella investeringsförbudet. 1 tilltro till att positiva förändringar
kommer att ske i det sydafrikanska samhället anser regeringen att en öppning
för överlevnad ”på sparlåga” är motiverad.

Med hänsyn till detta överlevnadsmotiv och den uttalade förutsättningen
för dess giltighet anser näringsutskottet att någon bestämd tidpunkt för
dispensreglernas upphörande inte nu bör sättas. Möjligheterna för företagen
att överleva på det sätt som regeringens förslag avser att ge utrymme för
skulle i så fall nära nog helt bortfalla. Om emellertid inga avgörande
förändringar sker i det sydafrikanska samhället under de närmaste åren i
riktning mot ett avskaffande av apartheid förlorar överlevnadsmotivet, så
som det nu har definierats, sitt berättigande. I ett sådant läge får en
tidsbegränsning av dispensmöjligheterna förnyad aktualitet. Näringsutskottet
noterar vad som sägs i propositionen (s. 50) om att utvecklingen i och
utanför Sydafrika samt det internationella klimatet i Sydafrikafrågan kräver
en beredskap och villighet att i varje läge pröva vilka åtgärder som kan vara
bäst ägnade att främja syftet med den svenska Sydafrikapolitiken. Utskottet
utgår från att regeringen och kommerskollegium noga följer utvecklingen i
Sydafrika mot bakgrund av vad som ovan sagts. Utskottet noterar också att
överlevnadsmotivets fortsatta giltighet hör till de frågor som enligt propositionen
särskilt skall beaktas vid den totala översyn av den svenska Sydafrikapolitiken
som aviseras.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna
1984/85:164 (fp), 1984/85:165 (vpk) och 1984/85:167 (s) i ett uttalande till
regeringen skall ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom skulle
önskemålen i dessa motioner till en del bli tillgodosedda.

UU 1984/85:6

Enligt de bedömningsgrunder som nu gäller för undantag från investeringsförbudet
enligt 6 § och som föreslås gälla även i fortsättningen skall
undantag i princip medges endast för sådana investeringar som är nödvändiga
för att ersätta försliten eller föråldrad anläggningstillgång. Vidare bör
sådana investeringar i regel godtas som syftar till att arbetsmiljön och
arbetsförhållandena för de svarta skall förbättras. Undantaget får inte göra
det möjligt för sökanden att utvidga sin verksamhet.

I motion 1984/85:164 (fp) föreslås att vid dispensprövningen i förekommande
fall skall vägas in också om ett företags verksamhet genomgår en
påtagligt snabb expansion på annat sätt än genom investeringar eller
finansiell leasing eller om företagets personalpolitik förändras i negativ
riktning. Detta anges i propositionen (s. 41) som exempel på bedömningsgrunder
för återkallande av ett medgivande enligt den föreslagna alternativa
dispensordningen (8 §). På samma grund skulle sålunda enligt motionärerna
en dispensansökan enligt 6 § bedömas. De motiverar sitt förslag med att
möjligheterna att kringgå investeringsförbudet måste begränsas.

Näringsutskottet noterar att motionärernas önskemål är tillgodosett till
den del det gäller företagets personalpolitik. I propositionen sägs bl. a.
(s. 36) att förändringar i negativ riktning av personalpolitiken bör inverka
negativt på företagets möjligheter att få dispensansökan beviljad. Enligt
näringsutskottets mening finns också i övrigt skäl att tillmötesgå motionärernas
önskemål om bedömningsgrunder för dispens. Dels skulle härigenom
uppnås en större likformighet i de två dispensordningarna, dels skulle ges en
möjlighet att täcka in företeelser eller företagsbeteenden som inte kan
närmare förutses innan lagen träder i kraft. Dessa behöver inte nödvändigtvis
vara ett led i ett medvetet kringgående av lagen utan kan lika gärna vara
ett resultat av den ständiga utveckling av verksamhetsformer m. m. som är
utmärkande för företagandet. Med hänsyn till lagens syften finner utskottet
det naturligt att en sådan precisering görs av bedömningsgrunderna för
dispens enligt 6 § som föreslås i motion 1984/85:164 (fp). Näringsutskottet
föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till vad
utskottet här har anfört.

Innebörden av den alternativa dispensordning som anges i 8 § är att
regeringen skall kunna ge ett företag tillstånd tills vidare att utan hinder av
investerings- och leasingförbudet göra de investeringar och leasa den
egendom som är oundgängligen nödvändig, på villkor att företaget åtar sig
att se till att detta inte leder till en utvidgning av verksamheten i Sydafrika och
Namibia. Medgivandet kan återkallas om verksamheten i Sydafrika eller
Namibia utvidgas genom investeringarna eller leasingen eller om det i övrigt
föreligger särskilda skäl. Förslaget syftar enligt vad som sägs i propositionen
(s. 40) till en förenkling av lagens tillämpning. Detta sägs kunna öka
förutsättningarna för att lagen får efterföljd i andra länder.

Förslaget avvisas i motionerna 1984/85:164 (fp), 1984/85:165 (vpk) och

UU 1984/85:6

1984/85:168 (c). Det godtas med tvekan i motion 1984/85:167 (s), enligt
vilken villkoren dock bör skärpas. Motiveringen är i huvudsak densamma i
de fyra motionerna. Lagstiftningen försvagas genom regeringens förslag,
anser man. Motionärerna pekar också på definitions- och kontrollproblem.

Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det från olika
utgångspunkter kan resas invändningar mot den föreslagna dispensregeln.
Uppföljnings- och kontrollarbetet kan försvåras. En viss osäkerhet kan
uppstå för företagen. En generell dispens för dessa att företa ersättningsinvesteringar
skiljer sig vidare från den fria prövningsrätt för regeringen som
dispensförfarandet enligt 6 § innebär. Syftet med den föreslagna regeln är
emellertid förenkling. Kontrollförfarandet kommer enligt vad som sägs i
propositionen att bli minst lika omfattande som när undantag har beviljats
enligt 6 §. Tillståndet skall kunna återkallas. Betraktat utifrån effekterna på
företagens verksamhet innebär förslaget enligt näringsutskottets mening inte
någon större förändring jämfört med ett läge då endast dispensmöjlighet
enligt 6 § föreligger. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att en generell
dispensregel införs i lagen. Med anledning av vad som sägs i motionerna vill
näringsutskottet dock framhålla att det finns skäl att förorda att 8 §
kompletteras på så sätt att ett medgivande av regeringen får lämnas inte bara
tills vidare, som den föreslagna lagtexten uttryckligen säger, utan alternativt
för viss tid. Att en tidsbegränsning skulle kunna tänkas synes vara antytt
genom föredragandens uttalande i propositionen (s. 40) att särskilda utfästelser
enligt 8 § "som regel” inte bör vara tidsbegränsade. Med en
komplettering av angivet slag skulle önskemålen i motion 1984/85:167 (s)
delvis tillgodoses. Den föreslagna ändringen skulle också ligga i linje med vad
som sägs i motionerna 1984/85:164 (fp), 1984/85:165 (vpk) och 1984/85:168
(c).

Handelsfrågor

I två motioner berörs frågan om handelssanktioner mot Sydafrika.

I motion 1984/85:164 (fp) konstateras att Sverige inte har prövat möjligheten
att begära undantag från GATT för att vidta handelssanktioner mot
Sydafrika. Det sägs vidare - utan särskilt yrkande - att det finns anledning att
återkomma till frågan om åtgärder på handelns område mot Sydafrika. Det
faktum att den svenska handeln med Sydafrika har vuxit under de år då
Sydafrikalagen har varit i kraft inger oro, anför motionärerna. Denna fråga
borde prövas i samband med den översyn av Sydafrikapolitiken som
regeringen aviserar.

En effektiv isoleringspolitik förutsätter åtgärder riktade både mot ekonomisk
verksamhet i Sydafrika och mot försörjningen med varor till och
leveranser av produkter från detta land. Mot denna bakgrund anser
näringsutskottet det viktigt att regeringen ägnar den fortsatta utvecklingen
av handelsutbytet med Sydafrika särskild uppmärksamhet för att få underlag

UU 1984/85:6

för sitt agerande nar det gäller frågan om handelssanktioner mot Sydafrika.

Några förslag till åtgärder på handelns område läggs inte fram i den nu
aktuella propositionen. Skälet härtill är, enligt vad som där sägs (s. 16), att
ett beslut av FN:s säkerhetsråd krävs för att Sverige i sanktionssyfte skall
frångå sina förpliktelser på handelns område i GATT. Ett entydigt stöd för
införande i fredstid av utrikespolitiskt motiverade handelssanktioner finns,
anges det, inte annat än för sådana som gäller kärnenergi och krigsmateriel.

Näringsutskottet hade anledning att beröra frågan om begränsningar i
handeln med Sydafrika våren 1984 i anslutning till sin behandling av
proposition 1983/84:158 om vissa kolfrågor. Med anledning av vad som i
propositionen anfördes om kolimport från Sydafrika erinrade utskottet då
(NU 1983/84:44 s. 23) om att Sverige tillhörde de länder som kraftigt
fördömde rasåtskillnadspolitiken och försökte förmå FN:s säkerhetsråd att
fatta bindande beslut om sanktioner mot Sydafrika bl. a. på handelsområdet.
Sådana FN-beslut var förpliktande, anförde utskottet, och tog över internationella
åtaganden på detta område mot vilka ett ensidigt agerande riskerade
att strida. Vikten av att Sverige respekterar GATT-avtalets regler för det
internationella handelsutbytet har vidare nyligen understrukits av näringsutskottet
i betänkandet NU 1984/85:2 om utrikeshandelspolitiska frågor.

Den möjlighet till aktion frän svensk sida som står till buds på handelns
område är, som har framgått av det föregående, främst att aktivt verka för att
bindande beslut om handelssanktioner mot Sydafrika fattas av FN:s säkerhetsråd.
I propositionen sägs på denna punkt (s. 26) att Sverige även
fortsättningsvis måste kraftigt driva frågan i generalförsamlingen och i de
andra fora som kan stå till buds. Med anledning av vad som sägs i motion
1984/85:164 (fp) i nu berörd del hänvisar utskottet till det just refererade
uttalandet och vill därutöver anföra att utskottet utgår från att frågan om
handelsåtgärder mot Sydafrika kommer att belysas på nytt i samband med
den aviserade översynen av Sydafrikapolitiken.

I motion 1984/85:165 (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att licenstvång
skall införas i Sydafrikalagen för export av elektronik och teknologi inom
kärnenergiområdet samt för import av frukt och livsmedel. Sambandet
mellan kärnkraft och kärnvapen är nu äntligen erkänt, anför motionärerna.
Sydafrika sägs vara en av de stater som kanske redan har skaffat sig förmågan
att tillverka kärnvapen med hjälp av civil kärnkraftsteknologi. På importsidan
gäller förslaget som nämnts frukt och livsmedel. Ett system med licenser
inom dessa begränsade områden vore en god början till en utvidgad
handelsbojkott, anför motionärerna.

I denna fråga vill näringsutskottet först erinra om att det för export av viss
utrustning eller material för kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt
bestämmelser i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och förordningen
(1984:14) om kärnteknisk verksamhet. Bestämmelserna härom har sin grund
i internationella överenskommelser rörande kärnenergiområdet. Förenligheten
med GATT-avtalets regler följer av en bestämmelse i artikel XXI

UU 1984/85:6

enligt vilken undantag i säkerhetssyfte får vidtas då åtgärderna avser
kärnenergiområdet. Dock gäller även för sådana undantag att åtgärderna
skall vara lika för alla, dvs. icke-diskriminerande. Med ledning av vad som
sägs i propositionen (s. 26) drar näringsutskottet slutsatsen att avsteg från
denna likabehandlingsprincip endast kan göras efter beslut i FN:s säkerhetsråd.
Med hänvisning till det nu sagda avstyrker näringsutskottet motion
1984/85:165 (vpk) i här berörd del.

Vad gäller importlicenser har inom GATT träffats en särskild överenskommelse
om importlicensprocedurer. Av de inledande bestämmelserna
framgår bl. a. att importlicensieringfår användas för att administrera sådana
åtgärder som har vidtagits enligt tillämpliga bestämmelser i GATT. Importlicensiering
är sålunda inte förbjuden enligt GATT men skall vad avser syftet
ha förankring i GATT-reglerna. Också i fråga om importlicenser gäller
naturligtvis dessutom att de enligt grundregeln skall vara icke-diskriminerande.
Näringsutskottet avstyrker med det nu sagda motion 1984/85:165 (vpk)
även till den del den avser importlicenser för frukt och livsmedel från
Sydafrika.

Enligt propositionen (s. 50) bör Sverige inte införa något förbud mot
import från Namibia. I detta fall skulle i och för sig en handelssanktion inte
stöta på något hinder från GATT-synpunkt, sägs det i propositionen,
eftersom Namibia inte är medlem av organisationen. Ett förbud mot import
från Namibia skulle emellertid ha mycket begränsad ekonomisk betydelse.
Handeln har ringa omfattning. Förbudet skulle med lätthet kunna kringgås.

Invändningar mot regeringens inställning i denna fråga framförs i tre
motioner - 1984/85:165 (vpk), 1984/85:167 (s) och 1984/85:168 (c) - som alla
utmynnar i ett krav på förbud mot import från Namibia. Genom ett sådant
importförbud skulle Sverige leva upp till huvudsyftet med Namibiadekretet
och göra en viktig politisk manifestation, anser motionärerna.

Näringsutskottet konstaterar att ett förbud mot import från Namibia inte
skulle vara GATT-stridigt men att det samtidigt uppenbarligen skulle ha
ringa ekonomiskt värde och vara mycket lätt att kringgå.

I första hand ligger det ett politiskt symbolvärde i ett importförbud av det
slag som föreslås i motionerna.

Stockholm den 18 december 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c). Gunnar Nilsson i
Stockholm (s), Lilly Hansson (s). Erik Hovhammar (m). Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Olof Johansson (c), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Anita Modin
(s), Lars Ahlström (m) och Oswald Söderqvist (vpk).

UU 1984/85:6

Avvikande meningar

1. Effekter för svenskt näringsliv

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Effekter för svenskt
näringsliv - som börjar med ”Mot denna” och slutar med ”aktuella
sammanhanget” bort ha följande lydelse:

Sydafrika utgör den viktigaste marknaden för svensk export till och
tillverkning i Afrika. En skärpt lagstiftning som skulle leda till att de direkt
eller indirekt svenskägda företagen i Sydafrika måste läggas ned och
exporten till Sydafrika helt upphöra skulle leda till ett bortfall av flera tusen
arbetstillfällen i Sverige. De mera långsiktiga effekterna försvensk ekonomi
skulle bli allvarliga. De svenska företag som huvudsakligen levererar till
gruvindustrin är för sin teknik- och produktutveckling starkt beroende av
närhet till den sydafrikanska marknaden och skulle få sin konkurrenskraft
allvarligt försvagad om de tvingades lämna Sydafrika. Enligt näringsutskottets
mening borde de svenska näringspolitiska intressena tillmätas större
betydelse vid utformningen av Sveriges Sydafrikapolitik än vad som nu är
fallet.

2. Uppförandekod för svenska företag i Sydafrika, in. m.

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Uppförandekod för
svenska företag i Sydafrika, m.m. - som börjar med "Näringsutskottet,
sorn” och slutar med ”i propositionen" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet, som för sin del ansluter sig till den förstnämnda synen på
företagens roll och påverkansmöjligheter i Sydafrika och sålunda ser positivt
på fortsatt svenskt företagande i landet utan sådana begränsningar som
föreskrivs genom Sydafrikalagen både i dess nuvarande och dess föreslagna
gestaltning, vill särskilt framhålla de positiva effekter för de svartas arbetsoch
anställningsförhållanden som skulle kunna uppnås genom en uppförandekod
för de svenska företagens verksamhet i Sydafrika i enlighet med vad
som föreslås i motion 1984/85:166 (m). 1 propositionen föreslås att i
Sydafrikalagen skall intas en bestämmelse enligt vilken företagen blir
redovisningsskyldiga när det gäller bl. a. löne- och anställningsvillkor för de
anställda, varvid uppgifterna också skulle få betydelse vid prövning av
ansökningar om undantag från investeringsförbudet. Näringsutskottet anser
att en uppförandekod av i motionen angivet slag mera effektivt än
lagbestämmelser kan leda till förändringar för de anställda i de svenskägda
företagen, förändringar som i sin tur kan få sådana spridningseffekter i det
sydafrikanska samhället som gagnar malet för den svenska Sydafrikapolitiken.

UU 1984/85:6

3. Effekter i tredje land

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att den del av yttrandet-under rubriken Effekter i tredje land-som
börjar med "Näringsutskottet erinrar" och slutar med "regeringen aviserar"
bort ha följande lydelse:

Det är självfallet utomordentligt viktigt att Sverige mycket noggrant följer
internationellt träffade överenskommelser i vad avser bade materiella regler
och procedurbestämmelser. Detta gäller bl. a. den nyss nämnda överenskommelsen
inom OECD rörande motstridiga krav pä de multinationella
företagen. Av vad som sägs i motion 1984/85:166 (m) och vad som vidare har
framkommit vid de särskilda föredragningar som har ingått i näringsutskottets
behandling av ärendet drar utskottet slutsatsen att det hade funnits skäl
för regeringen dels att informera OECD-länderna om den planerade nya
Sydafrikalagen, dels att utforma bestämmelserna i lagen pä ett sådant sätt att
dessa inte riskerar att få effekter som står i strid med tredje lands intressen.
Om Sydafrikalagen trots näringsutskottets invändningar skulle antas av
riksdagen anser utskottet att 6 § i sistnämnda syfte borde ändras pä sadant
sätt att det blir möjligt att ge undantag från investeringsförbudet även i fall da
ett dotterbolag i tredje land med tillgångar i Sydafrika har förvärvats efter
den 1 juli 1979. Om nuvarande ordning får fortsätta kan detta enligt
näringsutskottets bedömning leda till svårigheter för svenska företag att
förvärva bolag i tredje land. Effekten kan bli att företagsfusioner som är
positiva från svensk ekonomisk synpunkt inte kommer till ständ.

4. Undantag frän lagen

Erik Hovhammar. Sten Svensson. Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
nr) anser att näringsutskottet under rubriken Undantag frän lagen bort
anföra:

Näringsutskottet har genom sina tidigare uttalanden tagit avstand frän
Sydafrikalagen i både dess nuvarande och dess föreslagna nva form. Med
undantag för vad som ovan sagts beträffande komplettering av 6 S avstar
utskottet från vidare ställningstagande till de förslag rörande lagen som
framförs i propositionen samt i motionerna 1984/85:164 (fp). 1984/85:165
(vpk), 1984/85:167 (s) och 1984/85:168 (c).

5. Handelsfrägor

Erik Hovhammar. Sten Svensson. Per Westerberg och Lars Ahlström (alla
m) anser att näringsutskottet under rubriken Handelsfragor bort anföra:

I tvä ^näringsutskottet) regeringen aviserar.

Näringsutskottet har nyligen i betänkandet NU 1984/85:2 om utrikeshandelspolitiska
frågor understrukit betydelsen av att Sverige siar v akt om den
fria handeln som riktpunkt för det internationella handelssamarbetet.

UU 1984/85:6

Ekonomin, sysselsättningen och levnadsstandarden i Sverige är. anför
utskottet där, beroende av fortsatt frihandel. Mot bakgrund härav och med
tanke på de ökade protektionistiska strömningarna i vår omvärld är det enligt
näringsutskottets mening viktigt att Sverige inte - utan stöd i bindande beslut
av FN:s säkerhetsråd - vidtar begränsningsätgärder.som i sin tur kan leda till
motåtgärder från andra länders sida. Sedda i detta perspektiv kan, anser
näringsutskottet, allvarliga invändningar anföras både mot Sydafrikalagen
och mot sådana ensidiga handelsåtgärder som antyds i motion 1984/85:164
(fp) och som, enligt vad som närmare utvecklas i det följande, förordas i
motionerna 1984/85:165 (vpk). 1984/85:167 (s) och 1984/85:168 (c).

Några förslag ^näringsutskottet) anser motionärerna.

Näringsutskottet konstaterar att ett förbud mot import frän Namibia inte
skulle vara GATT-stridigt men att det samtidigt uppenbarligen skulle ha
ringa ekonomiskt värde och vara mycket lätt att kringgå.

6. Handelsfrågor

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Handelsfrågor - som börjar med "I denna” och slutar med "från Sydafrika.”
bort ha följande lydelse:

Ett licenstvång - i enlighet med förslaget i motion 1984/85:165 (vpk) - för
export till Sydafrika av elektronik och teknologi inom kärnenergiområdet
samt för import från detta land av frukt och livsmedel synes näringsutskottet
väl motiverat som en markering av allvaret i Sveriges principiella inställning
att en handelsbojkott mot Sydafrika bör införas. Näringsutskottet tillstyrker
därför motionen och föreslår ett uttalande av riksdagen att regeringen bör
återkomma med förslag till en komplettering av Sydafrikalagen av nu angivet
slag.