UU 1984/85:12

Utrikesutskottets betänkande
1984/85:12

om internationellt utvecklingssamarbete m. m.

(prop. 1984/85:100, bil. 5)

TREDJE HUVUDTITELN

I detta betänkande behandlas de förslag avseende internationellt utvecklingssamarbete
m. m. som regeringen förelagt riksdagen i budgetproposition
1984/85:100, bil. 5, litt. C samt de motioner som väckts i anslutning
till propositionen.

En sammanställning av motionerna och en innehållsförteckning finns i
slutet av betänkandet.

Sammanfattning av betänkandet

Budgetförslaget innebär en ökning av biståndsanslagen med drygt en
miljard kronor i förhållande till innevarande år. En stor del av denna
ökning (400 milj. kr.) hänför sig till ett nytt biståndspolitiskt instrument,
betalningsbalansstöd, som skall användas för att lätta u-ländernas skuldbörda.
Återstoden av höjningen fördelas relativt jämnt mellan olika multilaterala
och bilaterala anslagsposter.

I tre fall föreslår utskottet förändringar av budgetpropositionens medelsförslag,
nämligen i vad gäller anslagsposten för enskilda organisationer
som höjs med 12 milj. kr. till 312 milj. kr. och i vad gäller anslagsposten
för försöksverksamhet och metodutveckling som höjs med 17,4 milj. kr till
163,0 milj. kr. Båda dessa höjningar finansieras genom en motsvarande
minskning av anslagsposten för u-krediter.

I vad gäller utvecklingssamarbetets allmänna inriktning och innehåll i
övrigt ansluter sig utskottsmajoriteten till budgetpropositionens förslag.
Inga större nya projekt inleds; på grund av krisläget i många mottagarländer,
särskilt i Afrika, inriktas biståndet alltmer på att sörja för grundläggande
behov och på konsolidering av existerande program och projekt.

I anslutning till biståndspropositionen har ca 50 motioner väckts, varav
fyra partimotioner. I partimotionerna från moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet föreslås med delvis likartade motiveringar en
nyorientering av biståndet på vissa centrala punkter. Det föreslås att den
nuvarande inriktningen av biståndet på samarbete med en mer eller mindre
fast grupp av mottagarländer gradvis övergår till ett bistånd som är mer
inriktat på projekt och ämnesområden. Främjandet av demokrati och
mänskliga rättigheter i mottagarländerna betonas. Fördelarna med bistånd
genom enskilda organisationer och ett närmare samarbete med näringsli -

1 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

vet i Sverige understryks. Förslag om att återinföra en särskild anslagspost
för bistånd på området miljö, markvård och energi framläggs. De tre
partiernas ståndpunkter i dessa frågor utvecklas närmare i reservationerna
2—10. Liksom föregående år föreslås i en gemensam reservation från m,
c och fp att en biståndspolitisk utredning skall tillsättas för att göra en
översyn av utvecklingssamarbetet enligt riktlinjer som utvecklas närmare
i reservation 11.

I fråga om biståndets storlek föreslås av moderata samlingspartiet ett
805 milj. kr. lägre anslag än regeringens förslag. Detta motiveras av Sveriges
budgetsituation men också av att stora reservationer under flera
anslagsposter visar att det inte alltid varit möjligt att utforma lämpliga
biståndsprogram i takt med anslagstilldelningen.

Moderata samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna föreslår i sina partimotioner också förändringar i fördelningen
av biståndsanslagen på mottagarländer och ändamål i förhållande
till regeringens förslag. Innebörden av dessa förslag framgår av reservationerna.

Flera motioner avser Vietnam. I några av dem föreslås kraftiga nedskärningar
av biståndet till Vietnam eller att biståndssamarbetet med landet
skall avbrytas. Ledamöter från fem partier förespråkar i en motion ökat
stöd till Afghanistans folk.

Mot bakgrund av den nödsituation som råder på många håll i u-världen
behandlas katastrofbiståndet i flera motioner. Av betänkandet framgår
bl. a. att regeringen avser att överväga behovet av långsiktiga katastrofförebyggande
åtgärder i biståndet.

Flera motioner motsätter sig det nyinrättade betalningsbalansstödet.
Detta tillstyrks av utskottets majoritet, som även föreslår att regeringen i
nästa budgetproposition redovisar betalningsbalansstödets närmare utformning.

Sammanfattning av propositionens förslag

De totala anslagen för internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret
1985/86 har beräknats som 1 % av Sveriges bruttonationalinkomst
(BNI). För budgetåret 1985/86 ökar biståndsramen med 1 014 milj. kr. till
8 060 milj. kr. Av detta belopp avser 153 milj. kr. bistånds- och u-landsinsatser
som finansieras över andra anslag än biståndsanslagen.

Av biståndsanslagen går drygt 28 % till bistånd via de internationella
organisationerna (multilateralt bistånd) och knappt två tredjedelar till
landdestinerat bistånd (bilateralt bistånd).

Ökningen av biståndet kommer främst att utnyttjas för att förbättra
betalningsförmågan hos svårt skuldtyngda länder och för att hjälpa afrikanska
länder som drabbats av försörjningskris. Ett särskilt biståndspolitiskt
instrument inrättas för betalningsbalansstöd åt sådana länder. Ökning -

UU 1984/85:12

en kommer också att utnyttjas för att bl. a. utvidga stödet till enskilda
organisationers biståndsverksamhet samt för att förstärka det tekniska och
ekonomiska samarbetet genom BITS (beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete).

U-länderna i det internationella samarbetet
Propositionen (s. 33 — 38)

De djupa ekonomiska problemen består i flertalet u-länder. Utvecklingen
har varit mycket ojämn i olika länder och regioner. Den har gått
långsammare i de fattigaste länderna än i de rikare, och klyftan mellan
dem har stadigt ökat. Mätt i inkomst per invånare har även klyftorna växt
mellan i- och u-länder på grund av den snabbare befolkningstillväxten i
tredje världen.

Fortfarande lider mer än en femtedel av världens befolkning brist på
mat, rent vatten, kläder och andra livsviktiga förnödenheter. Den brist på
utjämning som kännetecknar förhållandet mellan u- och i-länder har sin
motsvarighet också inom flertalet u-länder. Decennier av hög tillväxt har
inte lyckats bryta underutvecklingen på landsbygden eller nämnvärt förbättra
de fattigaste folkgruppernas levnadsvillkor.

I Afrika söder om Sahara, där flertalet av Sveriges programländer för
bistånd ligger, är situationen särskilt allvarlig. Inkomsten per invånare är
i många länder nu lägre'än när den politiska självständigheten vanns.

Delar av Afrika genomgår den värsta svältkatastrofen i modern tid.
Orsakerna får sökas i en kombination av inre och yttre omständigheter.
Den snabba folkökningen har skärpt konkurrensen om odlingsbar mark,
betes- och skogstillgångar. Det afrikanska jordbruket har ytterligare drabbats
av den mest förödande torkan på femton år. En viktig orsak till den
djupgående krisen i jordbruket har också varit den lågprispolitik som
gynnat stadsbefokningen på böndernas bekostnad. En annan är att moderniseringen
inriktats på vissa grödor och teknologier, som inte varit anpassade
till afrikanska förhållanden. Resultatet har blivit att den inhemska
jordbruksproduktionen per capita sjunkit under en 20-årsperiod och beroendet
av importerade livsmedel blivit alltmer markerat. Kostnaden för
import av livsmedel uppgår till ca en fjärdedel av allt bistånd Afrika
erhåller.

De asiatiska länderna har klarat sig bättre än många andra under de
senaste åren. Mycket stora inkomstskillnader Finns dock i flertalet av dessa
länder, och det är ovisst i vad mån tillväxten kommit de fattiga till del.

De rikare s. k. nya industriländerna som huvudsakligen baserar sina
ekonomier på tillverkningsindustri och handel har kunnat dra nytta av
återhämtningen i västvärlden och öka sin export och tillväxt.

Konjunkturuppgången i industriländerna har haft en relativt begränsad
effekt på råvarumarknaderna och därmed också för u-länderna. Det höga

UU 1984/85:12

ränteläget dämpade lageruppbyggnaden, och vissa strukturella förändringar
medförde en lägre råvaruförbrukning. Råvarupriserna ligger fortfarande
under 1980 års nivå, och olika handelsbegränsande åtgärder, ofta
med udden riktad mot u-landsimporten, växer.

Dessa faktorer i kombination med en påtaglig nedgång i kreditgivningen
till u-länderna har under senare år försatt ett växande antal u-länder i
akuta betalningssvårigheter. Trots att u-länderna sammantagna mer än
halverat underskottet i bytesbalansen sedan 1981 utgör finansieringen av
de återstående underskotten en mycket besvärlig restriktion för många
enskilda länder.

I dag exporterar u-länderna kapital till industriländerna. I form av
räntebetalningar går ungefär dubbelt så mycket tillbaka till i-länderna som
u-länderna får i bistånd.

Det internationella biståndet har stagnerat under 1980-talets första hälft.
Aktuell statistik från OECD:s biståndskommitté (DAC) visar att u-länderna
under 1983 mottog bara 90 % av 1980 års bistånd, mätt i fasta 1982 års
priser och valutakurser. Den senaste statistiken visar också att biståndet
1981 —1983 varit ungefär konstant i fasta priser och kurser.

Av ett sammanlagt bistånd 1983 om strax under 35 miljarder dollar
svarade de länder som ingår i DAC för omkring 28 miljarder dollar, vilket
i fasta priser och valutakurser är ungefär samma belopp som för 1982. Den
andel av bruttonationalinkomsten (BNI) som DAC-ländernas bistånd utgör,
sjönk dock mellan 1982'och 1983 från 0,38 % av BNI till 0,36 %. FN:s
biståndsmål, som uttryckts i bl. a. utvecklingsstrategierna, är att varje
givarlands biståndsutbetalningar bör uppgå till minst 0,7 % av BNI.
DAC:s ordförande väntar sig i sin årsrapport för 1984 att biståndet mätt
som en andel av de samlade resurserna i DAC-länderna, som procent av
BNI, framöver — på sin höjd — kommer att kunna ligga kvar på nuvarande
låga nivå.

Särskilt oroande i utvecklingen av det internationella biståndet är, att
den konjunkturuppgång som sedan en tid pågått i vissa DAC-länder —
främst USA — inte lett till ett ökat bistånd från den ojämförligt största
marknadsekonomin — USA. USA:s bistånd har fortsatt att falla mätt som
andel av BNI. 1983 var BNI-relationen endast 0,24 %. Detta ger anledning
till oro, dels på grund av det amerikanska biståndets stora absoluta volym,
22 % av det internationella biståndet, dels eftersom det politiska trycket
mot andra svaga biståndsgivare att uppnå 0,7 %-målet kan komma att
minska. De övriga stora DAC-ländernas bistånd visar, med undantag för
Japan där biståndet ökar från en låg nivå, tecken på stagnation. Det finska
biståndet fortsätter att öka, och de övriga nordiska länderna ligger kvar på
en hög nivå.

Sovjetunionens och de östeuropeiska staternas biståndsutbetalningar
ligger enligt DAC:s beräkningar kvar på en mycket låg nivå. I andel av
BNI har det över åren legat kring 0,15 % och år 1983 0,17 %. Volymen mätt

UU 1984/85:12

i dollar var i stort sett oförändrad mellan 1982 och 1983, omkring 2,5
miljarder.

1 Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen (s. 62 — 64)

På grund av budgetläget beslutade riksdagen hösten 1983 att behålla
biståndsanslagen vid oförändrad nivå 1984/85 (prop. 1983/84:40; UU 8;
rskr. 87). Det underströks att utgiftsbegränsningen, som innebar att biståndsvolymen
uppgick till 0,94 % av bruttonationalinkomsten (BNI), fick
betecknas som tillfällig och att enprocentsmålet borde kunna återuppnås
så snart som den ekonomiska situationen medgav det. På grund av den allt
svårare krisen i Afrika och internationella utvecklingsfondens (IDA) resursproblem
beslutade riksdagen sedermera att anslå ytterligare 300 milj.
kr. (prop. 1983/84:154; UU 15; rskr. 334).

Regeringen står fast vid enprocentsmålet för biståndet. Sverige har
spelat en ledande roll i ansträngningarna att öka det internationella biståndsflödet
till de fattigare länderna, och det är viktigt att vi inte sviktar
i det läge som nu råder. De svåra kriser som drabbat u-länderna och som
beskrivits i föregående avsnitt, vad avser både livsmedelsförsörjningen
och de ökade skuldbördorna, motiverar att enprocentsnivån återuppnås
redan under det kommande budgetåret.

Biståndsramen för budgetåret 1985/86 föreslås uppgå till 8 060 milj. kr.
Det motsvarar 1 % av den beräknade bruttonationalinkomsten (BNI) för
1985. Det nämnda beloppet utgör en ökning med 1 014 milj. kr. i jämförelse
med biståndsramen för innevarande budgetår.

Ökningen av biståndet kommer främst att utnyttjas för att stärka betalningsförmågan
hos svårt skuldtyngda biståndsmottagande länder och för
att bistå afrikanska länder som drabbats av försörjningskriser. För att
hjälpa skuldtyngda programländer och BITS-länder till förbättrad betalningsförmåga
inrättas ett biståndspolitiskt instrument i form av ett stöd till
reglering av krediter som tidigare lämnats för utvecklingsändamål. Ökningen
kommer också att utnyttjas för att utvidga stödet till enskilda organisationers
biståndsverksamhet samt för att förstärka det tekniska och ekonomiska
samarbetet genom BITS. Biståndsanslagens fördelning på ändamål
innebär att det multilaterala anslagets andel av den totala biståndsvolymen
uppgår till drygt 28 %.

Vissa utgifter för bistånds- och u-landsverksamhet, som i statsbudgeten
belastar andra anslag än biståndsanslagen, bör på samma sätt som under
tidigare budgetår räknas av mot biståndsramen. För budgetåret 1985/86
föreslås att 153 milj. kr. för sådana ändamål räknas av mot biståndsramen.
För innevarande budgetår har motsvarande utgifter beräknats till 151 milj.
kr. Förutom de utgiftsposter, som specificerats i tidigare års budgetpropo -

UU 1984/85:12

sitioner och omräknats till aktuellt prisläge, ingår följande poster i det
nämnda beloppet om 153 milj. kr.:

— kostnader för om- och tillbyggnad av den anläggning i vilken Sandö
U-Centrum är inrymt (8 milj. kr.) och

— kostnader för utbildning av specialenheten för katastrofhjälp inom
beredskapsstyrkan för FN-tjänst (0,5 milj. kr.).

Planeringsramarna för utvecklingssamarbetet under budgetåren 1986/
87 och 1987/88 bör utgöra en i förhållande till budgetåret 1985/86 oförändrad
andel av bruttonationalinkomsten.

De administrativa anslagen har prövats med stor restriktivitet. BITS
föreslås få en personalökning, vilket kunnat ske genom en omdisponering
av personalresurserna inom utrikesdepartementets huvudtitel. I övrigt har
huvudförslaget tillämpats på myndighetsanslagen.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att göra fleråriga utfästelser till
internationella organisationer och till programländerna för svenskt bistånd.
SIDA föreslår att flerårsutfästelser får göras också under anslagsposterna
för humanitärt bistånd, katastrofbistånd, försöksverksamhet och

Tabell I. Biståndsanslag 1982/83—1985/86 (milj. kr.)

	Anvisat 1982/83	Anvisat 1983/84	Anvisat 1984/85	Förslag 1985/86	Förändring 1984/85 1985/86
C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram	1 767	1 807'	2 088	.2 280	+ 192
C 2. Utvecklingssamarbete genom
SIDA	3 677,6	3 669,62	3 967,64	4 196,7	+ 229,1
C 3. Information	22,0	23,0	23,8	24,6	+ 0,8
C 4. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA)	130,7	147	164,5	181,6	+ 17,1
C 5. Nämnden för u-landsutbildning	13,9	17,8	16,9	17,8	+ 0,9
C 6. Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC)	149,9	160	162,4	173,7	+ 11,4
C 7. Nordiska afrikainstitutet	2,3	2,7	2,8	3,2	+ 0,4
* Lån till personal inom bi-
ståndsförvaltningen	4,5	4,7	—	—	—
C 8. övriga u-landspolitiska insatser
m. m.	377,2	563,23	469	1 029,4	+ 560,3
	6 145,1	6 3955	6 895“	7 907	+ 1 012
Biståndskostnader som finansie-
ras över andra huvudtitlar eller
anslag	82,9	145	151	153	+ 2
	6 228	6 540	7 046	8 060	+ 1 014

* Tidigare C 8.

1 Härutöver kom 40 milj. kr. av ointecknade reservationsmedel efter budgetåret 1981 /82 och 27,6 milj. kr. efter
budgetåret 1982/83 — totalt 67,6 milj. kr. varav 40 milj. kr. ingående i biståndsramen — att tas i anspråk för
bidrag under anslaget C 1. De totala bidragen uppgick därmed till 1 874,6 milj. kr.

2 Härutöver kom 130 milj. kr. av ointecknade reservationsmedel efter budgetåret 1981/82 att under 1983/84
tas i anspråk för bidrag under anslaget C 2. De totala bidragen uppgick därmed till 3 799,6 milj. kr.

3 Härutöver kom ytterligare 30 milj. kr. av ointecknade reservationsmedel efter budgetåret 1981 /82 att under
1983/84 tas i anspråk för bidrag under anslaget. De totala bidragen uppgick därmed till 593,2 milj. kr.

4 Härutöver kom 55 milj. kr. av ointecknade reservationsmedel efter budgetåret 1982/83 att under 1984/85 tas
i anspråk för bidrag under anslaget C 2. De totala bidragen uppgick därmed till 4 022,6 milj. kr.

5 Härutöver togs av ointecknade reservationsmedel ytterligare 200 milj. kr. i anspråk under budgetåret
1983/84 enligt noterna 1 —3 (40 + 130 + 30 milj. kr.).

UU 1984/85:12

metodutveckling, insatsförberedelser och resultatvärdering samt enskilda
organisationer. SIDA menar att flerårsutfästelser också under dessa anslagsposter
skulle underlätta planeringen och bidra till bättre medelsutnyttjande.
Regeringen delar SIDA:s uppfattning att motiven för flerårsutfästelser
gör sig gällande också utanför det landprogrammerade biståndet.
Det finns inom de nämnda anslagsposterna exempel på insatser för vilka
fleråriga utfästelser är befogade. Strävan att öka biståndets flexibilitet talar
emellertid för en viss försiktighet i vad gäller framtida åtaganden. Regeringen
förordar att riksdagen bemyndigar regeringen att göra bidragsutfästelser
för två budgetår under de nämnda anslagsposterna. Bidragsutfästelser
för det andra budgetåret får inte överstiga belopp som anvisats eller
utfästs för det första året. Bemyndigandet bör utnyttjas med återhållsamhet.

Motion

1 motion 1261 av Per Petersson m. fl. (m), yrkande 5 hemställs

5. att riksdagen beslutar att anslaget till bistånd för budgetåret 1985/86
skall vara 7 255 milj. kr.

Utskottet

Biståndsramen föreslås för nästkommande budgetår uppgå till 8 060
milj. kr. Det motsvarar 1 % av BNI. 1 biståndsramen ingår 153 milj. kr. i
s. k. avräkningar, dvs. belopp som belastar andra budgetanslag än biståndsanslag
men avser u-landsinriktad verksamhet. De egentliga biståndsanslagen
för budgetåret 1985/86 uppgår därmed till 7 907 milj. kr.
fördelade på anslagen C 1 — C 8.

I motion 1261 (m) föreslås minskningar av biståndsanslagen på sammanlagt
805 milj. kr. Dessa minskningar motiveras i motionen av Sveriges
stora budgetunderskott och utlandsskuld. Det anförs också i motionen att
det visat sig svårt att omsätta biståndsanslagen i vettiga projekt. De föreslagna
reduktionerna kommer att behandlas av utskottet under de olika
anslagspunkterna i detta betänkande. I motionens yrkande 5 föreslås att
anslagen för bistånd därmed sammanlagt skall uppgå till 7 255 milj. kr.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att biståndsramen bör
motsvara 1 % av BNI och avstyrker till följd härav motionens förslag till
biståndsram.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 5 godkänner
vad som förordas i budgetpropositionen under rubriken
Biståndsanslagen m. m.

res.l (m)

UU 1984/85:12

2 Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet
Propositionen (s. 39 — 53, 78 — 80)

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för det internationella
utvecklingssamarbetet som förordas under rubriken Prioriteringar
i Sveriges bistånd och varav ett sammandrag följer nedan.

Bistånd till u-länder i kris

Många u-länder, däribland flertalet programländer, befinner sig i en
strukturell kris med stora utlandsskulder och betydande underskott i såväl
betalningsbalans som statsbudget. Situationen är särskilt allvarlig i de
afrikanska länderna söder om Sahara. På många håll breder svälten ut sig.
Det föreligger stora svårigheter att trygga livsmedelsförsörjningen. För
människorna i dessa länder har den ekonomiska krisen inneburit att deras
redan tidigare låga levnadsstandard försämrats ytterligare. Utvecklingsoptimismen
under 1970-talet har förbytts i pessimism och bristande framtidstro.

I denna mörka bild av situationen i Afrika söder om Sahara finns dock
vissa ljuspunkter. Flera av mottagarländerna har vidtagit långtgående
åtgärder för att komma till rätta med de grundläggande interna strukturella
problem som hämmar ekonomisk tillväxt, särskilt när det gäller småbrukarnas
bidrag till livsmedelsförsörjningen. Regeringen syftar då på åtgärder
som devalveringar, höjda producentpriser på jordbruksprodukter,
avskaffande av livsmedelssubventioner samt liberalisering av handel och
distribution av spannmål. För att dessa åtgärder skall kunna ge positiva
ekonomiska resultat bör biståndet anpassas till det ekonomiska reformarbetet,
bedrivas på ett flexibelt sätt och i vissa fall ökas. De fördelningspolitiska
effekterna av vidtagna åtgärder måste också uppmärksammas. Det
är inte bara vad som produceras som är viktigt, utan även vilka som
medverkar i och får del av produktionen.

Världsbanken har nyligen presenterat ett aktionsprogram med anledning
av krisen i Afrika. Programmet innehåller förslag till åtgärder som
baseras på gemensamma ansträngningar av de afrikanska länderna, bilaterala
givare och internationella organisationer. Världsbanken bör därför
i samverkan med givarländerna mobilisera ytterligare resurser för att
genomföra aktionsprogrammet. Sverige har aktivt understött ansträngningar
att få till stånd ett ökat resursflöde genom insatser av bredaste
möjliga krets givare inom ramen för IDA. Biståndet till Afrika bör ges i
smidiga former och anpassas till Afrikas särskilda behov. Världsbanken
bör spela en aktiv roll för att förstärka samordningen av biståndsinsatserna.
Det råder allmän enighet om att det finns behov av en bättre lokal
samordning av olika biståndsgivares insatser i varje enskilt land. Ansvaret
för denna koordinering bör ligga hos mottagarlandet, men Världsbanken

UU 1984/85:12

och UNDP kan bidra till att förstärka dess kapacitet för sådan givarsamordning.

Flera av de afrikanska länder som har drabbats av den ekonomiska
krisen och av extremt ogynnsamma väderleksförhållanden får också ta
emot betydande flyktingströmmar. Ländernas redan förut ansträngda ekonomi
gör att de inte har möjlighet att avsätta särskilda resurser för projekt
som syftar till integrering av flyktingar eller av återvändande flyktingar.
Under de senaste åren har FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och
UNDP särskilt uppmärksammat behovet av samordning av flyktinghjälp
och utvecklingsbistånd. Sommaren 1984 hölls den andra konferensen om
hjälp till flyktingar i Afrika (ICARA II). Härvid antogs en aktionsplan som
bl. a. fastslog att biståndsgivarna vid utformning av utvecklingsprojekt
också bör ta hänsyn till flyktingsituationen i det berörda landet. Mot denna
bakgrund bör därför i de regelbundna överläggningarna med i första hand
programländerna prövas huruvida särskilda katastrofmedel kan användas
för att utvidga vissa pågående utvecklingsprojekt till att även komma
flyktingar till del.

Afrikas försörjningskris har medfört att betydande svenskt katastrofbistånd
lämnats till torkdrabbade länder söder om Sahara. Härvid har särskild
uppmärksamhet givits programländerna. Riksdagen beslutade våren
1984 om en extra höjning av anslagsposten Katastrofer m. m. för särskilda
insatser i Afrika. Vid ingången av innevarande budgetår fattade regeringen
beslut om användning av katastrofmedel till ett belopp av 80 milj. kr. för
snabbt verkande åtgärder i åtta programländer. Ytterligare sådana insatser
förbereds i programländerna men också i andra länder.

På samma sätt som i de internationella organisationernas program ägnas
i det bilaterala biståndet större uppmärksamhet åt samverkan mellan katastrofbistånd
och långsiktigt utvecklingssamarbete. Katastrofbistånd
lämnas i ökande omfattning till förebyggande verksamhet och naturkatastrofberedskap
i syfte att mildra verkningarna av missväxt, torka och
andra naturkatastrofer. Torkkatastrofer tenderar ofta att utvecklas gradvis
som ett resultat av att allt fattigare befolkningsgrupper tvingas utnyttja allt
magrare jordar. Härigenom skärps effekterna av pågående klimatförändringar.
Förebyggande åtgärder som bör stödjas med katastrofmedel kan
vara att upprätta spannmålslager, att tillhandahålla fordon för distribution
av förnödenheter och att utbilda människor på lokal nivå. Förebyggande
insatser bör kopplas samman med det långsiktiga utvecklingssamarbetet,
i synnerhet åtgärder som syftar till att förbättra jordbrukets avkastning och
den ekologiska miljön. Denna sammankoppling av katastrofbistånd och
långsiktigt utvecklingssamarbete bidrar till att minska ländernas sårbarhet
för naturkatastrofer.

Biståndet utnyttjar medel som verkar på både kortare och längre sikt.
För att främja de biståndspolitiska målen krävs därför ofta en kombination
av en rad varierande biståndsinsatser med olika tidsperspektiv. Rege -

UU 1984/85:12

ringen finner det angeläget att stödja såväl verksamhet som främjar produktion
och tillväxt som sociala insatser av typ primärskoleutbildning och
hälsovård på landsbygden, vilka inriktas på att vidmakthålla och höja
levnadsstandarden bland de fattiga befolkningsgrupperna. Den strukturanpassning
som påkallas av krisen behöver inte innebära någon social
nedrustning. Biståndet till t. ex. undervisning, hälsovård, nutrition och
vattenförsörjning måste inriktas på effektiva metoder som tillfredsställer
landsbygdsbefolkningens behov på dessa områden till lägre kostnader för
statens budget och valutatillgångar.

Många av de allra fattigaste u-länderna befinner sig i akuta betalningssvårigheter,
och deras utlandsskulder har vuxit kraftigt. Sverige bör, tillsammans
med så många som möjligt av de övriga industriländerna, verka
för att långsiktiga och realistiska lösningar på dessa problem kommer till
stånd.

Regeringen understryker behovet av en genomlysning och utvärdering
av de erfarenheter som redan vunnits beträffande den sjunkande jordbruksproduktionen
i Afrika. I forskning kring jordbruksnäringens kris är
en tvärvetenskaplig ansats nödvändig, som gör det möjligt att beakta en
lång rad faktorer avseende ekonomi, agronomi, teknikval, ekologi, politiska
maktstrukturer, jordägandeformer samt kulturella system och värderingar.
Sådan forskning måste syfta till att ge underlag för utveckling av
realistiska metoder för landsbygdsutveckling. SAREC :s stöd till forskning
av detta slag bör byggas ut. Det är vidare angeläget att SIDA stödjer denna
ansats genom insatser för rådgivning, utbildning, distribution och kommunikationer.
I detta sammanhang bör kvinnans roll i jordbruket och
hennes avgörande betydelse för småbrukarfamiljens livsmedelsförsörjning
uppmärksammas.

Den enda långsiktiga lösningen på livsmedelskrisen är att länderna får
hjälp att bygga upp sin egen kapacitet för livsmedelsproduktion. Regelbundet
återkommande bistånd i form av spannmålssändningar kan leda
till att den lokala marknaden för småböndernas avsaluproduktion upphör
att fungera och att inkomster till investeringar i produktionskapacitet
elimineras. I nuvarande krissituation måste dock livsmedelsbiståndet öka.
Det måste lämnas i sådana former att inte ansträngningarna att öka livsmedelsproduktionen
i mottagarländerna motverkas. Om livsmedelsbistånd
ges till utblottade människor eller i form av lön för arbete kan sådana
negativa effekter undvikas.

Regeringen anser att ett utökat bistånd till u-ländernas jordbruk är
motiverat. Stödet måste vara väl avvägt och samordnat med ekonomiska
reformer i landet i syfte att bryta strukturella obalanser och negativa
produktionstrender inom jordbruket. De försök som görs av regeringar i
vissa länder i södra Afrika att genom en ändrad jordbrukspolitik stimulera
till ökad produktion bör stödjas. Den dialog om politikens och stödets
utformning som inletts bör fortsätta. Betydelsen av sådana faktorer som

UU 1984/85:12

pris- och växelkurspolitiken, utbudet av insats- och konsumtionsvaror,
stöd till småindustri och förbättrad infrastruktur på landsbygden bör
betonas från svensk sida.

Befolkningsfrågor

FN anordnade i augusti 1984 en befolkningskonferens i Mexico som en
uppföljning av den befolkningskonferens som ägde rum i Bukarest 1974.

Konferensen i Mexico hölls mot bakgrund av att världens befolkning
alltjämt ökar snabbt trots en mindre nedgång i den genomsnittliga ökningstakten.
För många u-länder är ökningstakten i stort sett oförändrad.
Detta gör att världens befolkning i absoluta tal ökar snabbt — för närvarande
med 78 miljoner människor per år och omkring år 2000 med 89
miljoner människor per år. Världens befolkning kan komma att öka med
1,3 miljarder personer från 4,8 miljarder till 6,1 miljarder år 2000 varav
90 % kommer att bo i u-länder.

En befolkningstillväxt av den storleken får allvarliga följder för livskvaliteten
i många länder, som redan har svåra ekonomiska och sociala
utvecklingsproblem. Den försatt höga befolkningstillväxten leder till stora
svårigheter beträffande bl. a. livsmedelsförsörjning, utbildning, hälsovård
och sysselsättning. Dessutom påskyndar befolkningstillväxten ökenutbredning,
avskogning, jordförstöring och andra ekologiska förändringar
som försämrar den naturliga miljön och förutsättningarna för livsmedelsproduktionen.
Dessutom medför befolkningstillväxten en snabb tillväxt
av städerna.

Vid konferensen i Mexico, som hölls på u-ländernas förslag, rådde stor
enighet om befolkningsfrågornas vikt och om angelägenheten av att genom
olika direkta åtgärder inkl. familjeplanering och hälsovårdsinsatser
minska befolkningstillväxten för att kunna förbättra livskvaliteten.

Konferensens huvudresultat blev dels ett stort antal rekommendationer
om ytterligare åtgärder på befolkningsområdet som komplement till Bukarestplanen
från 1974, dels en deklaration i vilka vissa viktigare befolkningsfrågor
betonats. Dessa dokument spänner över ett mycket brett område
och behandlar bl. a. på ett framskjutet sätt sambandet mellan befolkning,
resurser, miljö och utveckling, kvinnans ställning, vikten av att
minska barnadödligheten, familjeplanering och forskning. Sverige verkade
aktivt för rekommendationerna på dessa områden. Den breda enighet
som rådde vid konferensen och innehållet i rekommendationerna och
deklarationen innebär att ett väsentligt framsteg gjorts i förhållande till
Bukarestkonferensen och att konferensen kan betecknas som en framgång.

Regeringen finnér det särskilt värdefullt att konferensen slog fast befolkningstillväxtens
betydelse för många länder och underströk att befolkningsproblemen
måste lösas både genom ekonomisk och social utveckling
och genom åtgärder som direkt påverkar olika befolkningsfaktorer. Sve -

UU 1984/85:12

rige bör därför bidra till att de rekommendationer som antogs vid Mexicokonferensen
genomförs.

Även ökade insatser på det bilaterala området är nödvändiga eftersom
befolkningsutvecklingen, som SIDA anför i sin anslagsframställning, är
grunden för all samhällsplanering och därför viktig såväl för u-ländernas
allmänna utveckling som för biståndet. Det är också uppenbart att befolkningsproblemen
måste angripas på bred front och att en lång rad olika
samverkande åtgärder måste vidtas, vilket understryks i de rekommendationer
som antogs vid Mexicokonferensen. I många länder är en förbättrad
tillgång på familjeplaneringstjänster en förutsättning för att befolkningstillväxten
skall kunna dämpas. Också i det bilaterala biståndet bör därför
ökad uppmärksamhet ägnas åt befolkningsfrågorna, och stöd bör lämnas
för åtgärder som både främjar efterfrågan på familjeplaneringstjänster och
utbyggnaden av dessa. Regeringen anser det därför vara värdefullt att
SIDA i höstas, kort efter Mexicokonferensen, antog riktlinjer för SIDArs
insatser på befolkningsområdet som har detta mål.

Mål och medel i biståndet

Det svenska biståndet skall bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social
utjämning, ekonomisk och politisk självständighet samt demokratisk
utveckling i mottagarländerna.

Som flera gånger framhållits i vår biståndsdebatt är målen också medel
i utvecklingen. Så är tillväxt ett väsentligt medel för ekonomisk och social
utjämning, och en tillväxt vars frukter fördelas rättvist blir ett medel för
fortsatt tillväxt. Utjämningen är i sin tur ett medel i demokratiseringen.

Biståndets fyra huvudmål är vägledande för val av samarbetsländer och
organisationer som förmedlar svenskt bistånd liksom för utformningen av
bilaterala insatser. Målen bör ses som en enhet. Inget av dem bör ställas
framför de övriga.

Att de fyra målen är lika viktiga betyder inte att det saknar betydelse,
vilket av dem som i ett landprogram eller ett sektorstöd främst bör vara
vägledande. Detta val måste träffas utifrån en helhetsbedömning av alla de
omständigheter som påverkar resultatet av mottagarlandets utvecklingsansträngningar.
Det dominerande problemet i flera av de afrikanska programländerna
utgörs av bristen på livsmedel, men detta innebär inte att det
är likgiltigt vem som producerar livsmedlen eller vilka som kan tillgodogöra
sig förtjänsterna av en ökad livsmedelsproduktion. Om stödet till
landsbygdsutvecklingen inriktas på en liten grupp lantbrukare med särskilt
god tillgång till marknader och insatsvaror, kan resultatet bli en
utarmning av små och mer avlägset belägna jordbruk. Följden kan bli att
alltför få människor får råd att köpa de marknadsförda livsmedlen och att
produktionsökningen snart kommer att avstanna. Både med hänsyn till
tillväxt- och utjämningsmålen är det nödvändigt att särskild uppmärksam -

UU 1984/85:12

het ägnas åt grupper som inte med lätthet kan tillgodogöra sig den teknik
och de finansiella resurser som ställs till förfogande genom biståndet.
Vilken vikt som i varje särskilt fall skall tillmätas tillväxt- och utjämningsmålen
måste bedömas i ett sammanhang och med hänsyn till utvecklingsmönstret
i dess helhet.

I fråga om demokratimålet betonas de demokratiska strävandenas betydelse
som en självständig kraft till ekonomisk och social utveckling.
Öppen debatt och kritisk granskning av regeringsmakten förstärker denna
kraft och befordrar viljan och förmågan till gemensamma ansträngningar
för att lösa samhällsproblem.

Biståndet bör förenas med medvetna ansträngningar i demokratisk riktning.
Ett viktigt led i dessa ansträngningar är att stärka respekten för de
mänskliga rättigheterna och att befordra det fria ordet genom självständiga
massmedia och förenings- och församlingsfrihet. Det innebär att biståndet
bör gynna utvecklingen av folkrörelser och ett rikt organisationsväsende
i u-länderna och en offentlig maktutövning som ger utrymme för kritik
och avvikande meningar utan risk för repressalier.

De senaste åren har gett flerfaldiga exempel från u-länder på de demokratiska
strävandenas livskraft även under förtryck och fattigdom. Vårt
eget lands utveckling under detta århundrande är grundläggande för vår
uppfattning om demokratins utvecklingskraft, och vi bör anstränga oss för
att möjliggöra för u-länder, som söker nya vägar bort från stagnation och
tillbakagång, att pröva metoder som vi varit med om att utveckla i vårt eget
land.

Det svenska biståndets demokratimål är formulerat som en rörelseriktning
snarare än som ett idealtillstånd, vilket innebär att biståndet kan
verka för demokratisering även i samhällen som saknar institutioner och
rättsliga garantier som vi vanligen förknippar med begreppet demokrati.
Även i sådana fall bör regeringen och biståndsmyndigheterna noga följa
utvecklingen för att med sina insatser stödja tendenser, organisationer och
institutioner som kan bidra till att öka medborgarnas frihet, initiativkraft
och deras inflytande i samhället.

Oberoendemålet har särskild betydelse för länderna i södra Afrika.
Biståndet främjar dessa länders ansträngningar att stärka sin ekonomi och
sin politiska sammanhållning, så att de lättare kan hävda sin ställning som
självständiga stater gentemot Sydafrika. Den senaste tidens utveckling i
regionen som bl. a. lett till planer på ett utvidgat samarbete mellan några
av frontstaterna och Sydafrika kan på sikt ändra förutsättningarna för
strävandena att tillgodose oberoendemålet i biståndet. Oberoendemålets
innebörd har också kommit att diskuteras med utgångspunkt i globala
tendenser som skuldkrisen och de fattigaste ländernas starkt ökade biståndsberoende.
Ökad uppmärksamhet på dessa tendenser och samband
är påkallad.

Biståndets huvudmål bör i varje särskilt fall preciseras i landprogram -

UU 1984/85:12

men. Av dessa bör framgå vilka utvecklingstendenser och vilka sektorer
som bör stödjas genom biståndet. Mot bakgrund av en analys av samarbetslandets
utvecklingsbehov och Sveriges möjligheter att tillgodose dessa
bör särskilda mål för projekt eller samarbetssektorer kunna uppställas.
Målen bör bygga på en realistisk bedömning av tillgängliga resurser hos
givare och mottagare och ett rimligt tidsperspektiv. Genom en sådan
precisering kan konflikter mellan allmänt formulerade biståndsmål undvikas
och fastare riktlinjer för biståndsinsatsernas utformning och genomförande
erhållas. Ett landsbygdsutvecklingsprogram kan exempelvis innehålla
flera delprojekt av vilka några tillgodoser tillväxtmålet och oberoendemålet
genom ökad jordbruksproduktion, andra utjämningsmålet genom
stöd åt eftersatta grupper och ytterligare några demokratimålet genom
insatser för jordbrukskooperationen.

Det ankommer på regeringen att godkänna målen för landprogrammen.
Detta kan ske bl. a. när regeringen utfärdar instruktioner för förhandlingar
med programländerna och i budgetpropositioner lämnar förslag till riktlinjer
för utvecklingssamarbetet. Genom en mer utförlig behandling av
avvägningarna mellan mål och medel inom landprogrammen kan bättre
överensstämmelse uppnås mellan programmålen och de resurser i form av
förvaltningspersonal, expertis och tid som står till SIDA:s förfogande. I
avtal med programländerna om biståndsinsatser bör målen för dessa presenteras.
Realistiska och väl definierade mål bidrar till effektiviteten i
biståndet. Anvisade medel utgör en ram för biståndet och får inte ses som
ett utbetalningsmål. De svenska administrativa resurserna måste också
påverka valet mellan projektbistånd och mindre arbetskrävande biståndsformer
som u-krediter, vissa slag av importstöd eller bistånd genom internationella
organisationer.

Beträffande landprogrammeringen beslöt riksdagen vid det senaste riksmötet
att regeringen bemyndigas att i vissa fall göra utfästelser om sjunkande
bidrag och landramar. Samtidigt efterlystes överväganden om hur
en sådan procedur, men även andra metoder, kan bidra till en bättre
samordnad medelsanvändning och medelsförbrukning. Under hösten
1984 utredde en arbetsgrupp inom SIDA, med deltagande av utrikesdepartementet,
frågor med anknytning till landprogrammeringssystemet. Denna
utredning har av SIDA:s styrelse tillställts departementet.

Regeringen delar utredningens slutsats att ett landorienterat planeringssystem
erbjuder betydande fördelar framför andra system. Det viktigaste
skälet är att man genom landprogrammering åstadkommer större jämställdhet
mellan parterna i utvecklingssamarbetet. Landprogrammeringssystemet
har under den tid det varit i kraft modifierats i vissa viktiga
avseenden. De problem som uppmärksammats i bl. a. riksdagens biståndsdebatt
har redan i stor utsträckning beaktats inom systemets ram. SIDA:s
utredning utmynnar i förslag om vissa ytterligare ändringar inom planeringssystemet.
Ett av dessa förslag berör inrättandet av en särskild anslags -

UU 1984/85:12

post för stora projekt. Ett annat förslag innebär att medelsramarna beräknas
mer strikt efter medelsbehov och att rambeloppen skall kunna sänkas
tillfälligt så att reservationsmedel förbrukas. Regeringen finner att sådana
möjligheter föreligger inom ramen för nuvarande landprogrammeringssystem.
Vidare pekar utredningen på möjligheten att Sverige avstår från att
göra uttalanden om belopp eller planeringsramar för perioder efter gällande
samarbetsavtals giltighetstid. Regeringen förordar att denna möjlighet
utnyttjas efter prövning i varje särskilt fall. Denna förändring skulle innebära
att regering och riksdag skulle vara mindre bundna om man finner
skäl att sänka rambeloppet efter utgången av det normalt tvååriga samarbetsavtalet.

I detta sammanhang erinrar regeringen om att även om höjningar av
medelsramar i det förgångna varit vanligast har även sänkningar gjorts,
t. ex. av rambeloppen för Cuba, Pakistan, Somalia, Swaziland, Tunisien
och Vietnam.

Den flexibilitet i landprogrammeringstekniken som förslaget om en ny
anslagspost för särskilda projekt syftar till är tillgodosedd genom att större
möjligheter har införts att sänka medelsramar. Regeringen finner därför
inte skäl att bifalla SIDA:s förslag om att inrätta en sådan anslagspost. Den
verksamhet som denna post är avsedd för kan inrymmas i befintliga
anslagsposter, främst medelsramarna för programländerna och anslagsposten
Katastrofer m. m.

Ett landprograms omfattning kan ses som en funktion av landets behov,
landets förmåga att uppfylla de biståndspolitiska målen, utvecklingssamarbetets
inriktning och möjligheterna att effektivt genomföra biståndet.
Anvisade medel utgör en ram för biståndet och inte ett utbetalningsmål. I
det långsiktiga utvecklingssamarbetet är det enligt regeringens mening ofta
ofrånkomligt att medel kvarstår oförbrukade vid budgetårets slut. Särskilt
kan reservationer uppkomma, när inriktningen av enskilda landprogram
förändras. Det ligger i såväl givarens som mottagarens intresse att hellre
acceptera reservationer än att försämra biståndets kvalitet genom att öka
utbetalningstakten. Förseningar i utbetalningarna uppgår för landprogrammens
del sällan till ett belopp som överstiger medelsramen för en
fyramånadersperiod.

Motioner

I motion 1984/85:343 av Martin Olsson och Ulla Tillander (c) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att Sverige vid ingående eller förlängning av biståndsavtal
med u-länder förbehåller sig rätt till omprövning av avtalet om mottagarlandet
deltar i krigsoperationer eller undertrycker grundläggande mänskliga
fri- och rättigheter eller om förutsättningarna för biståndet av andra
anledningar avsevärt förändrats.

UU 1984/85:12

I motion 1984/85:494 av Marianne Karlsson (c) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en omedelbar ändring av reglerna för
u-landsbistånd så att det ej utgår till krigförande länder.

I motion 1984/85:593 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), yrkande 1, hemställs 1.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts som riktlinjer för den svenska u-landspolitiken.

I motion 1984/85:845 av Margaretha af Ugglas (m) hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen i FN-sammanhang tar initiativ till
ett ökat internationellt stöd till hotade naturmiljöer av stort värde för
världssamfundet,

2. att riksdagen uttalar att inom ramen för biståndsanslaget resurser bör
avsättas för ett multilateralt och/eller bilateralt stöd till hotade naturmiljöer.

I motion 1984/85:980 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandena 3 — 5,
hemställs

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett initiativ för att genom
Förenta nationerna tillsätta en internationell kommission med uppgift att
granska de transnationella kemi- och läkemedelsföretagens verksamhet i
tredje världen samt att verka för en samordnad lagstiftning som kan
skydda människor och miljö i tredje världen,

4. att riksdagen uttalar sig för att myndigheter och sjukvårdsförvaltningar
bör verka för att bojkottaktioner, initierade av läkare, veterinärer,
konsumentgrupper m. fl. riktade mot de transnationella bolagens cyniska
hantering, understöds,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om att ett samarbete med ILO
inleds i avsikt att bistå tredje världen med en skyddsorgansation för
ländernas industri- och lantarbetare.

I motion 1984/85:1260 av Bengt Lindqvist (s) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande åtgärder i syfte att utveckla handikappinsatserna
inom det svenska u-landsbiståndet.

I motion 1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m), yrkandena 1 och 4,
hemställs

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbetet som
förordas i denna motion under rubrikerna Riktlinjer för ett effektivare
bistånd, Ett effektivare bistånd, Demokrati och mänskliga rättigheter,
Enskilda organisationer, Katastrofer, Världslivsmedelsprogrammet, Ett
ämnes- och projektinriktat bistånd, Miljö, markvård och energi, Samverkan
med näringslivet, Södra Afrika och Vietnam,

UU 1984/85:12

4. att riksdagen beslutar att befattningen som biståndsinspektör ånyo
inrättas, samt i övrigt godkänner vad som anförs under rubriken Utvärdering.

I motion 1984/85:1678 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), yrkandena 3, 8
och 13, hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör
tillsättas en parlamentarisk utredning för en översyn av det svenska biståndet
i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen angivna riktlinjer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bindande
uttalanden om bistånd till programländer utöver avtalstiden normalt inte
bör göras; sådana bör endast kunna komma i fråga beträffande belopp
som redan avtalats eller på annat sätt bindande lovats eller förutsatts för
att påbörjade projekt eller program skall kunna fullföljas,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det nödvändiga
långsiktiga arbetet på att skydda människors försörjningsmöjligheter
och förebygga katastrofer bör vara ett element i allt utvecklingsarbete
och främst belasta landramarna och det särskilda anslaget för Miljö,
markvård och energi.

I motion 1984/85:1684 av Gunnel Jonäng m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att utvecklingsbiståndet även skall
svara mot kvinnors behov och att kvinnor görs delaktiga i biståndsprojekten
både i givar- och mottagarlandet.

I motion 1984/85:1689 av Sten Sture Paterson (m), yrkandena 1, 3 och
4, hemställs

1. att riksdagen beslutar inrätta en professur i biståndsforskning med en
enligt motionen angiven inriktning och förslag om anvisning av medel,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att en samordnad biståndsverksamhet
bör vara inordnad i ett långsiktigt utvecklingsprogram,

4. att riksdagen anhåller att regeringen utreder möjligheterna till klarare
gränsdragning mellan lån och kontantstöd till u-länderna.

I motion 1984/85:2415 av Margaretha af Ugglas (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att SIDA får i uppdrag att verka för
att åtgärder för att förebygga s. k. naturkatastrofer blir obligatoriska komponenter
i de av SIDA:s mottagarländer som uppvisar stor katastrofbenägenhet.

I motion 1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandena 1 och 4,
hemställs

1. att riksdagen uttalar att det är de av riksdagen formulerade biståndspolitiska
målen som skall ligga till grund för Sveriges biståndspolitik,

4. att riksdagen av regeringen begär förslag om att den av SIDA administrerade
delen av biståndet skall öka till 40 %.

2 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

I motion 1984/85:2421 av Ivar Virgin m. fl. (m) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om nödvändigheten att livsmedels- och katastrofbistånd kombineras
med långsiktiga satsningar på framför allt miljöområdet för att ge
u-länder ett framtida oberoende, när det gäller vital försörjning.

Sammanfattning av motionernas innehåll beträffande riktlinjer för biståndet

Liksom föregående år innehåller de tre partimotionerna från moderata
samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet delvis sammanfallande synpunkter
på de riktlinjer som styr det svenska utvecklingssamarbetet. I det
följande sammanfattas dessa tre partiers och vänsterpartiet kommunisternas
partimotioner i vad avser riktlinjerna för biståndet och därmed sammanhängande
yrkanden.

Av de fyra fastställda målen för Sveriges utvecklingssamarbete berörs
särskilt demokralimålet och frågan om respekten för mänskliga rättigheter
i fp-motion 593 och m-motion 1261. Biståndet måste i högre grad än
vad som nu är fallet inriktas på länder med ett samhällssystem som ger
reella möjligheter till en demokratisk samhällsutveckling, heter det i
motion 593.1 motion 1261 ges exempel på länder som enligt motionärernas
uppfattning utvecklats till enpartistater under den tid Sverige bedrivit
biståndssamarbete med dem. Demokratimålet måste innebära att respekten
för demokrati och mänskliga rättigheter skall växa i de länder som vill
ta emot svenskt bistånd, anser motionärerna. Om respekten för demokratiska
och mänskliga fri- och rättigheter successivt avtar i ett mottagarland
bör Sverige på diplomatisk väg och genom utformningen av våra biståndsinsatser
söka medverka till en förbättring. Om våra insatser inte ger avsett
resultat bör biståndet trappas ned. 1 fråga om länder som bedriver anfallskrig
eller har trupper på främmande territorier bör biståndet i sista hand
avbrytas, heter det vidare i motion 1261 (m). Stöd till enskilda organisationer
anges i båda motionerna som en möjlighet att främja en demokratisk
samhällsutveckling.

I ytterligare två motioner, nämligen 343 och 494, föreslås att utvecklingssamarbetet
med krigförande länder avbryts.

De grundläggande målen för utvecklingssamarbetet tas även upp i yrkande
1 i vpk-motion 2419, men ur annan synvinkel. Motionärerna menar
att de nya biståndsformer och nya biståndsorgan som tillkommit under
senare år medfört att en allt mindre del av utvecklingssamarbetet ligger
strikt i linje med Sveriges av riksdagen fastställda biståndspolitiska mål. I
yrkande 2 i samma motion hemställs i detta syfte att det landprogrammerade
biståndets andel ökar till 40 %.

I c-motion 1678 förs i år ingen utförlig diskussion om de biståndspolitiska
målen. 1 stället hänvisas till det av centerpartiet, moderata samlingspartiet
och folkpartiet i en gemensam reservation förra året framförda

UU 1984/85:12

kravet på en biståndspolitisk utredning som bl. a. skulle beröra demokratifrågorna
(UU 1983/84:15). (Beträffande utredningskravet se vidare nedan.
)

Bland områden som bör prioriteras i det svenska biståndet nämns i
partimotionerna bl. a. landsbygdsutveckling, miljö och markvård. Torkkatastrofen
i Afrika nämns som exempel på vad som kan bli följden av
miljöförstörelsen och överutnyttjande av naturresurserna. Den särskilda
anslagsposten för miljö och markvård samt energi bör återinföras.

Miljöfrågor berörs också i motionerna 845 och 980.1 motion 845 anförs
att internationellt stöd bör lämnas till hotade naturmiljöer av stort värde
för världssamfundet och att särskilda medel bör avsättas härför inom
biståndsanslagen. I motionen nämns bl. a. att flera värdefulla nationalparker
är hotade.

I motion 980 behandlas särskilt det hot mot miljön som består i de stora
internationella bolagens tillverkning och försäljning av miljögifter av olika
slag. 1 motionens yrkanden 3 — 5 föreslås att en FN-kommission tillsätts
med uppgift att granska de transnationella kemi- och läkemedelsföretagens
verksamhet i tredje världen, att svenska myndigheter och sjukvårdsförvaltningar
bör verka för bojkottaktioner riktade mot dessa bolag och att
ett samarbete med ILO inleds för att bistå u-länderna på detta område. I
motionen beskrivs utförligt, med exempel från bl. a. Vietnam, Bhopal i
Indien och andra länder, den mer eller mindre medvetna miljöförstöring
som kan bli följden av industriell exploatering och intensiv odling av
exportgrödor.

Ett samband med miljöbistånd har bistånd till förebyggande av katastrofer,
som bl. a. behandlas i motionerna 593 (fp), 1678 (c), 2415 och 2421.
Särskilt i motion 2415 ges en utförlig beskrivning av människans och
naturens roll bakom orsakerna till katastroferna. Motionerna utmynnar i
krav på långsiktiga åtgärder inom ramen för utvecklingssamarbetet för att
förebygga katastrofer.

De medel som anslagits till egentligt katastrofbistånd bör emellertid
endast användas för akuta nödsituationer och inte för långsiktigt utvecklingssamarbete,
heter det i motionerna 1261 (m) och 1678 (c).

Befolkningsfrågorna berörs särskilt i motion 593, som betonar familjeplaneringens
roll i svenskt bistånd.

Samma motion understryker också vikten av att kvinnornas roll särskilt
beaktas i allt bistånd. En särskild motion om kvinnobistånd (1684) yrkar
att utvecklingssamarbetet också skall svara mot kvinnors behov och att
kvinnor både i givarlandet och mottagarlandet görs delaktiga i biståndsprojekten.

Åtgärder för att utveckla handikappinsatserna i det svenska biståndet
begärs i motion 1260.

Som medel att nå de i det föregående redovisade målen för utvecklingssamarbetet
förordas i de tre partimotionerna att landprogrammeringsmeto -

UU 1984/85:12

den och den fasta bindningen till en bestämd krets av mottagarländer
gradvis överges till förmån för ett mer projektinriktat bistånd. Ett sådant
biståndssystem skulle bli mer flexibelt och lättare att anpassa till u-ländernas
behov och förutsättningar. I stället för att som nu fastställa en beloppsram
för varje mottagarland skulle medelsanvisningen bli beroende av vilka
konkreta projekt och insatser mottagare och givare enats om för en viss
period.

I motion 1678 (c) föreslås i yrkande 8 att uttalanden om rambistånd
normalt inte bör göras utöver den tvååriga avtalstiden. Löften om bistånd
för längre tid bör vara knutna till program eller projekt. Syftet med yrkandet
är bl. a. att förstärka den svenska förhandlingspositionen och att minska
risken för en långvarig bindning till ett visst mottagarland.

Ett närmare samarbete med näringslivet föreslås såväl i motion 593 (fp)
som i motion 1261 (m). Svenska företags erfarenheter och kunskaper är en
stor resurs för samarbetet med u-länder. I motion 1261 föreslås bl. a. att
själva planläggningen och utförandet av biståndsprojekt skulle kunna
utföras av företag. Samarbetet med företagen skulle koncentreras till de
sektorer inom vilka svenskt näringsliv har god kompetens och konkurrenskraft
såsom energiförsörjning och vattenkraft, hälso- och sjukvård, livsmedelsindustri,
malmprojektering, malmutvinning, jord- och skogsbruk,
skogsindustri, telekommunikationer och transporter. Ett antal referensprojekt
som skall tjäna som exempel bör övervägas. SIDA bör också stödja
kontaktverksamhet mellan universitet, föreningar och institutioner i Sverige
och i u-länderna.

I dessa båda motioner understryks också att en fri handel mellan i-länder
och u-länder är en betydelsefull drivkraft för utvecklingen. Sverige bör
därför — heter det i motion 593 (fp) — avskaffa handelsrestriktionerna på
textil- och konfektionsområdet.

Bistånd genom enskilda organisationer ges en framskjuten plats i de
tre partimotionerna från m, c och fp. Sådana organisationer har ofta
större möjligheter att nå de verkligt utsatta grupperna i samhället, deras
bistånd är av hög kvalitet och de kan bidra till en demokratisk utveckling.
I fp-motionen föreslås i detta sammanhang att särskilda stiftelser inrättas
för förmedling av bistånd till politiska organisationer i u-länderna. (Detta
yrkande behandlas under punkten Enskilda organisationer i detta betänkande.
)

Effektiviteten i biståndet behandlas särskilt i motion 1261 (m). Som en
metod att uppnå högre effektivitet nämns ett närmare samarbete med
svenska företag och organisationer. Sverige bör övergå till ett projektinriktat
bistånd, i vilket klara mål för insatserna kan uppställas. Valet av länder
är också betydelsefullt i sammanhanget. Utsikterna att nå ökad effektivitet
förbättras om Sverige samarbetar med länder som strävar efter demokratiska
och marknadsekonomiska lösningar på utvecklingsproblemen.

En förbättrad utvärdering av biståndet är nödvändig, anförs det i mo -

UU 1984/85:12

tion 1261 (m). SIDA bör vid sidan av sitt eget utvärderingsarbete också få
biståndet bedömt av fristående experter. Den särskilda befattningen inom
UD som biståndsinspektör bör åter inrättas.

Till förra årets biståndsbetänkande (UU 1983/84:15) fogades en reservation
(m, c, fp) som återges i motion 1261 (m) och motion 1678 (c). I
reservationen ställdes krav på att regeringen skulle tillsätta en biståndspolitisk
utredning. Följande riktlinjer angavs för denna utredning:

1. En medveten inriktning av vårt bistånd försvåras nu av den starka
betoningen av mottagarländer med låsning till stela landramar. Denna
leder också till att biståndet blir splittrat och svårt att överblicka. I ett
fortsatt bilateralt bistånd bör därför avtal om insatser föregå det årliga
fastställandet av landram, så att denna blir summan av vad som behövs
under året för att uppfylla det avtalade.

2. Det är angeläget att nå fram till mera av problem- och projektinriktat
bistånd med öppnare val av vägar. Det bör också bli mera naturligt att
avveckla ett programlandsbistånd efter vissa år och därigenom ge utrymme
för samarbete med nya länder. Fördelningen mellan bilateralt och
multilateralt bistånd måste också övervägas. Som multilateralt bistånd bör
då ses inte bara bistånd genom FN-organ och t. ex. de regionala utvecklingsbankerna
utan också annat biståndssamarbete kring globala eller
regionala problem och projekt.

3. Det är angeläget att utnyttja och utveckla den svenska resursbasen så,
att svensk kunskap och forskning, liksom svenskt näringsliv, i ökande
utsträckning direkt kan ställas i den fattiga världens tjänst.

4. I syfte att nå de fattigaste och mest utsatta grupperna samt att bidra
till en demokratisk samhällsutveckling bör samarbetet med de enskilda
organisationerna byggas ut.

5. Det är också angeläget att utveckla en effektiv katastrofberedskap.
Möjligheterna att inordna en svensk produktion av livsmedel och andra
basförnödenheter i denna bör särskilt studeras. I denna bör också organisationer
som Röda korset och Rädda barnen kunna spela en viktig roll.

6. Det saknas i dag en systematisk forskning och dokumentation kring
underutveckling och global miljöförstöring. Därigenom riskerar både opinionsbildning
och beslut att utgå från oklara förutsättningar. Utredningen
bör ägna sig åt denna fråga.

7. Det är också nödvändigt, att utredningen utarbetar förslag till ett
effektivt system för utvärdering av biståndet.

I de föreliggande partimotionerna 593 (fp), 1261 (m) och 1678 (c) återkommer
— som framgår av det föregående — flera av de krav som restes
förra året och som delvis återspeglas i riktlinjerna för den föreslagna
utredningen.

Till avsnittet om riktlinjer för utvecklingssamarbetet har också förts
motion 1689.1 dess yrkande 2 påfordras en bättre samordning av berörda

UU 1984/85:12

myndigheters biståndsverksamhet, och i yrkande 3 begärs att riksdagen
skall uttala att en samordnad biståndsverksamhet bör vara inordnad i ett
långsiktigt utvecklingsprogram. I motionen redovisas ett antal vetenskapliga
observationer, bl. a. beträffande sambandet mellan klimat och naturmiljö
i Afrika. Motionären visar med utgångspunkt i dessa observationer
att ökad tvärvetenskaplig forskning och en förbättrad samordning av olika
biståndsinsatser är nödvändigt om varaktiga resultat av utvecklingssamarbetet
skall uppnås. I motionen föreslås också i yrkande 1 att en professur
i biståndsforskning skall inrättas i Sverige, finansierad med medel från
C 2-anslaget. (I fråga om yrkande 1 har utskottet inhämtat yttrande från
utbildningsutskottet.) Vidare berörs u-ländernas skuldkris i motionen. Enligt
motionärens mening bör lån företrädesvis lämnas på marknadsmässiga
villkor. Länder som inte har tillräcklig kreditvärdighet bör erhålla rent
gåvobistånd. En till u-länderna utlånad köpkraft som inte motsvaras av
ekonomisk bärkraft leder endast till en ständigt ökande skuldbörda för
u-länderna. Regeringen bör därför utreda möjligheterna till en klarare
gränsdragning mellan lån och kontantstöd till u-länderna, heter det i
motionens yrkande 4.

Utskottet

De förslag om förändringar i principerna för Sveriges utvecklingssamarbete
som redovisats i det föregående överensstämmer i stor utsträckning
med yrkanden som behandlats i tidigare biståndsbetänkanden, särskilt det
som avgavs förra året (UU 1983/84:15). Det gäller bl. a. demokratimålets
betydelse i biståndet, invändningarna mot principerna och metoderna för
det landinriktade biståndet, de enskilda organisationernas roll och kravet
på en ny biståndsutredning. Utskottet vill därför inledningsvis hänvisa till
de synpunkter och förslag som med anledning av de då föreliggande
motionerna framfördes i betänkande UU 1983/84:15 och som sedermera
bifölls av riksdagen.

Biståndsmålen

De fyra biståndspolitiska målen resurstillväxt, ekonomisk och social
utveckling, ekonomisk och politisk självständighet samt demokratisk samhällsutveckling
bör enligt utskottets mening ligga fast. De är likvärdiga och
skall enligt riksdagens upprepade beslut vara vägledande för allt över
biståndsanslagen Finansierat biståndssamarbete. Det bör således i detta
avseende inte vara någon skillnad mellan det bistånd som administreras av
SIDA och det bistånd som förmedlas genom andra organ som de internationella
bankerna, FN-organisationerna eller Beredningen för internationellt
tekniskt ekonomiskt samarbete (BITS), vilket motion 2419 (vpk) vill
göra gällande. Samtidigt är det, som utskottet tidigare har framhållit,

UU 1984/85:12

knappast möjligt att kräva att vart och ett av de fyra målen i lika grad skall
uppfyllas i varje enskild biståndsinsats. Det avgörande måste vara att ett
visst projekt eller en insats blir ett led i en utvecklingsansträngning som
främjar uppnåendet av våra biståndspolitiska mål.

Det finns i sammanhanget också anledning att erinra om att biståndets
innehåll och inriktning i enskilda fall inte kan bestämmas enbart med hjälp
av de fyra målen. Även andra uttalanden av riksdag och regering samt de
behov och förutsättningar som gör sig gällande i varje situation måste
självfallet beaktas. I ett katastrofläge, som det som nu råder på många håll
i Afrika, måste uppenbarligen själva överlevnaden och de grundläggande
förutsättningarna för fortsatt utveckling vara avgörande för biståndets
utformning.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att det finns anledning
för riksdagen att göra ett uttalande om de biståndspolitiska målen av
den innebörd som föreslås i motion 2419. Yrkande 1 i motionen avstyrks
därför.

Inte heller anser utskottet att det bör uttala sig om den framtida andelen
landprogrammerat eller av SIDA administrerat bistånd. De olika biståndsformernas
andelar i förhållande till utvecklingssamarbetets totala omfattning
bestäms av flera faktorer. Så länge samma principer styr allt svenskt
bistånd bör mindre förskjutningar mellan anslagen inte vara uteslutna.
Yrkande 4 i motion 2419 (vpk) avstyrks.

I förra årets betänkande slog utskottet med anledning av motionsyrkanden
om bistånd och mänskliga rättigheter fast att ett biståndssamarbete
inte kan förbli opåverkat av situationen hos motparten. En diskussion om
mänskliga rättigheter bör kunna föras med ett biståndsmottagarland, även
inom ramen för biståndssamarbetet, ansåg utskottet.

Bistånd skall inte användas som påtryckningsmedel. Det skall tjäna
mottagarlandets fattiga. Det finns emellertid situationer då Sverige bör
klarlägga att ett samarbete försvåras med länder vars syn på mänskliga
rättigheter väsentligt skiljer sig från vår. Ett sådant klarläggande kan i
längden vara till gagn för dem som biståndet ytterst vill nå. Utskottet vill
också erinra om vad det framhöll i förra årets biståndsbetänkande (UU
1983/84:15), nämligen att även valet av projekt och mottagargrupper kan
vara av betydelse för att visa vilken vikt Sverige fäster vid skyddet av
mänskliga rättigheter. Insatser för uppbyggnad av demokratiska institutioner
och bistånd till exempelvis nyhetsförmedling och kulturförmedling
kan vara betydelsefullt i detta syfte. Också på detta område kan stöd till
och genom frivilliga organisationer vara ett verksamt inslag.

I sina förhandlingar med mottagarländerna om biståndets utformning
bör det enligt utskottets mening vara naturligt för biståndsmyndigheterna
att ge uttryck åt denna inställning.

Med det anförda torde ifrågavarande del av yrkande 1 i motionerna 593
och 1261 få anses besvarad.

UU 1984/85:12

Om brott mot mänskliga rättigheter kan påverka ett biståndssamarbete
gäller detta självfallet i ännu högre grad krigshandlingar som inte företas
i självförsvar. Utskottet har tidigare (UU 1983/84:15) uttalat: ”1 fråga om
avbrytande av bistånd till länder som bedriver anfallskrig har riksdagen
varit av meningen att allmängiltiga och entydiga regler för sådana fall inte
kan fastställas utan att en prövning sist och slutligen måste göras i de
enskilda fallen. Riksdagen har också framhållit att biståndet inte bör
betraktas som ett utrikespolitiskt påtryckningsmedel.” Utskottet anser att
dessa uttalanden fortfarande har giltighet.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet yrkande 1 i
motion 1261 (m) i vad avser avbrytande av bistånd samt motionerna 343
och 494.

Landsbygdsutveckling, miljö- och markvård, energi, katastrofbistånd m. m.

I flera motioner betonas vikten av en fortsatt och intensifierad satsning
på landsbygdsutveckling samt på bevarande av den naturliga miljön och
odlingsbetingelserna på landsbygden där det stora flertalet av u-ländernas
människor för överskådlig tid måste söka sin bärgning.

Som framgår av årets och tidigare års budgetpropositioner liksom av
utskottets biståndsbetänkanden är landsbygdsutveckling av olika slag,
inbegripet mark- och miljövård, redan ett prioriterat område för svenskt
bistånd. Livsmedelskrisen i Afrika, som delvis är en följd av ett för hårt
utnyttjande av den naturliga miljön, är föremål för betydande uppmärksamhet
både i det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet och i de internationella
organisationernas bistånd. I propositionen påpekas att den
sjunkande jordbruksproduktionen i Afrika har många orsaker. En tvärvetenskaplig
forskning på området är nödvändig, heter det.

Utskottet kan instämma i den allmänna bedömning som görs i de
förevarande motionerna att landsbygdsutveckling och insatser för miljö,
markvård och energi hör till de allra viktigaste inslagen i vår biståndspolitik.
1 flertalet av våra mottagarländer i Afrika sker också sedan flera år
en medveten inriktning av projekt och program på dessa angelägna områden.
Om målen bör således kunna råda enighet. 1 fråga om medlen kan
olika meningar finnas. I de tre partimotionerna föreslås att en särskild
anslagspost bör inrättas för insatser inom miljö-, markvårds- och energiområdet.
Det kan finnas skäl för en sådan inställning. Motsvarande skäl
skulle emellertid kunna åberopas till förmån för särskilda anslagsposter
för andra angelägna ändamål, såsom hälsovård och utbildning.

Det är utskottets uppfattning att miljöförstöringen är en viktig orsak till
krisen i Afrika och på andra håll, men att flera andra faktorer också spelar
en väsentlig roll. Kulturella och sociala traditioner, samhällssystem, geografiska
och ekonomiska strukturer påverkar alla ett lands försörjningsbetingelser.
Ett utvecklingssamarbetes inriktning måste enligt utskottets

UU 1984/85:12

uppfattning avgöras med hänsyn till flera samverkande förhållanden som
ofta är specifika för varje enskilt land. Det är bl. a. iakttagelser av detta slag
som är av betydelse för det landinriktade biståndets utformning.

Utskottet anser att miljöaspekter bör beaktas i nära nog varje omfattande
biståndsprogram. Det är därför naturligt att mark-, miljö- och energiinsatser
liksom landsbygdsutveckling normalt bör vara en del av det reguljära
landprogrammerade biståndet. Detta hindrar inte att det vid sidan
härav kan finnas behov av särskilda medel för vissa insatser (jfr avsnittet
om Försöksverksamhet m. m. på annan plats i detta betänkande).

Ett nära samband med bistånd på miljöområdet har yrkande 13 i c-motion
1678 och motionerna 2415 och 2421 som handlar om behovet av
långsiktiga katastrofförebyggande åtgärder. Utskottet kan i många avseenden
dela den beskrivning av situationen som görs i motionerna. Det är
sannolikt att större uppmärksamhet i framtiden kommer att behöva ägnas
åt långsiktiga katastrofförebyggande åtgärder såväl av de internationella
organen som av bilaterala givare och att sådana insatser skall vara en del
av det reguljära biståndet. Utskottet har erfarit att regeringen för sin del
avser att överväga vilka åtgärder som kan bli erforderliga inom det svenska
utvecklingssamarbetet i detta syfte. I väntan på resultatet av dessa överväganden
finner utskottet det inte påkallat att göra de i motionerna begärda
uttalandena. Yrkande 13 i motion 1678 och motionerna 2415 och 2421
avstyrks därför.

Motion 845 förespråkar stöd till hotade naturmiljöer såsom nationalparker
och andra områden som är väsentliga för att förhindra utrotning av
värdefulla växt- och djurarter. I yrkande 1 föreslås att regeringen skall ta
initiativ i FN-sammanhang i detta syfte och i yrkande 2 att resurser avsätts
inom biståndsanslaget för ändamålet.

Den angelägna fråga som tas upp i motionen behandlas i flera internationella
sammanhang. Under senare år har utan tvivel förståelsen ökat
betydligt för vikten av att bevara naturmiljöer med värdefull och kanske
oersättlig flora och fauna. I samarbete med bl. a. FN:s miljöprogram
UNEP antogs år 1980 en världsstrategi för naturvård — World Conservation
Strategy — av internationella Naturvårdsunionen, i vilken Sverige är
medlem. Strategin är avsedd att vara ett rättesnöre för världens regeringar
i naturskyddsfrågor.

Enligt utskottets mening finns det anledning för Sverige att i internationella
sammanhang medverka till att vidmakthålla intresset för hotade
naturmiljöer av det slag som nämns i motionen. Det är nödvändigt att
sprida insikten om att det här rör sig om värden som inte kan återskapas
om de en gång gått förlorade. Det är självfallet viktigt att en opinion skapas
i denna fråga — inte minst i de berörda u-länderna själva. Än viktigare är
emellertid att finna möjligheter att ge ekonomiskt stöd till konkreta räddningsprojekt.
Eftersom dessa naturmiljöer ofta finns i de fattigaste u-länderna
är det uppenbart att många andra angelägna behov konkurrerar om

UU 1984/85:12

de knappa resurserna. Utskottet vill inte utesluta att biståndsmedel skulle
kunna komma till användning för detta syfte. Det måste emellertid ske
efter sedvanlig biståndspolitisk prövning och självfallet i samråd med det
berörda landets egna planeringsmyndigheter så att en rimlig avvägning
mellan olika insatser kan göras.

Med det anförda får utskottet anse motion 845 besvarad.

I detta sammanhang behandlar utskottet också yrkandena 3, 4 och 5 i
motion 980, i vilka föreslås att Sverige verkar för att en internationell
kommission tillsätts med uppgift att granska kemi- och läkemedelsföretagens
verksamhet i tredje världen, att myndigheter och sjukvårdsförvaltningar
bör stödja bojkottaktioner riktade mot dessa företag och att ett
samarbete med ILO inleds för att bistå tredje världen med en skyddsorganisation
för industri- och lantarbetare.

De frågor som tas upp i motionen behandlades i utrikesminister Lennart
Bodströms svar på en fråga i riksdagen den 15 februari 1985. Utrikesministern
nämnde bl. a. att flera internationella organisationer är sysselsatta
med hithörande frågor och att Sverige i flera fall försöker spela en pådrivande
roll. Särskilt nämndes förhandlingarna inom FN om utarbetande av
en uppförandekod för bl. a. sådana multinationella företag som åsyftas i
motionen. Utrikesministern var emellertid av åsikten att ytterligare ett
organ, såsom en internationell undersökningskommission, knappast skulle
kunna påskynda lösningen av dessa frågor. Utskottet kan instämma i
denna bedömning. Det är icke desto mindre angeläget att det sker en
internationell opinionsbildning mot missbruk vid tillverkning och försäljning
av bekämpningsmedel, farliga läkemedel och andra miljögifter och
att internationella regler utarbetas.

Bojkottaktioner av olika slag kan ibland vara ett berättigat inslag i
opinionsbildningen. Frågan om att vidga den kommunala kompetensen
för att möjliggöra solidaritetsyttringar kommer att belysas av beredningen
för ökad samverkan mellan stat och kommun (dir. 1983:30) som beräknas
avge ett betänkande under år 1985. Enligt utskottets mening saknas anledning
för riksdagen att göra uttalanden om regelrätta bojkottaktioner av det
slag som förordas i motionen.

Med hänvisning till det anförda avstyrks yrkandena 3 och 4 i motion
980.

Ett naturligt forum för behandling av arbetsmiljöfrågor är ILO. Inom
detta FN-organ bedrivs sedan lång tid ett viktigt konventionsarbete på
arbetsrättens och arbetsmiljöns område. Organisationen har efter hand
också alltmer intresserat sig för de svåra förhållanden som arbetskraften
i u-länderna ofta måste arbeta under. Strävandena inom ILO att nå fram
till riktlinjer för Minimum Labor Standards är ett exempel härpå. Utskottet
utgår från att regeringen inom ILO och på annat sätt verkar för effektiva
regler till skydd för bl. a. industri- och lantarbetare i u-länderna. Den
senaste tidens allvarliga olyckshändelser, som bl. a. redovisas i motionen,

UU 1984/85:12

visar att det i hög grad är påkallat att internationella organ och enskilda
länders regeringar tar på sig ett större ansvar även för detta slag av
miljöhot. Ett exempel på vad som görs är det bistånd som Finland i
samarbete med ILO ger till Kenya på yrkesinspektionens område.

Liksom fallet ofta är vid naturkatastrofer är det ofta de fattigaste och
mest oskyddade grupperna som drabbas hårdast vid stora olyckshändelser
av detta slag. Överväganden om möjliga motåtgärder bör därför även av
detta skäl naturligen hamna hos de organ som har ett särskilt ansvar för
biståndet till u-länderna.

Yrkande 5 i motion 980 får med hänvisning till det anförda anses
besvarat.

Till frågan om inriktning av utvecklingssamarbetet på bestämda områden
hör även motion 1684, i vilken föreslås att utvecklingsbiståndet även
skall svara mot kvinnors behov och att kvinnor görs delaktiga i biståndsprojekten
i både givar- och mottagarlandet.

Enligt utskottets uppfattning motsvarar målsättningarna för det svenska
utvecklingssamarbetet redan i hög grad de krav och önskemål som reses i
motionen. För att bättre kunna förverkliga dessa målsättningar bildades
på förslag av riksdagen år 1982 kvinnorådet för internationellt bistånd,
Kl B. I det betänkande från utrikesutskottet som låg till grund för riksdagens
beslut (UU 1981 /82:20) redovisades utförligt de svenska strävandena
att innefatta även kvinnor i utvecklingsarbetet. Det framhölls som viktigt
att kvinnobistånd inte bara får bestå av projekt som är särskilt inriktade på
kvinnor utan att u-landskvinnornas situation borde beaktas vid utformningen
av allt landprogrammerat bistånd. KIB arbetar nu fram ett handlingsprogram
som tar sikte på kvinnor i u-länder och har deras särskilda
behov som utgångspunkt. Utskottet ser positivt på framtagande av ett
dylikt program, som kan påskynda förverkligandet av biståndsarbetets
ambitioner i detta avseende. Utskottet är enigt med motionärerna om
behovet av bistånd för kvinnor, men mot bakgrund av vad som redan görs
på området Finnér utskottet inte anledning att nu göra ett särskilt uttalande
av det slag som föreslås. Motion 1684 får därmed anses besvarad.

Också motion 1260 om handikappinsatser avser inriktningen av det
svenska biståndet. Av motionen framgår att åtskilliga positiva insatser
redan gjorts i det bilaterala samarbetet. Motionären nämner särskilt de
speciella landgenomgångar SIDA gjort i syfte att öka mottagarländernas
intresse för handikappfrågor. SIDA:s arbete med handikappfrågor måste
emellertid stärkas ytterligare. Inte minst bör personalens kunskaper öka
genom mer utbildning. Anställning av en särskild handikappsakkunnig
bör övervägas, heter det bl. a. i motionen.

SIDA har sedan ett antal år engagerat sig alltmer aktivt i handikappfrågor.
Ett samarbete pågår med internationella organ såsom WHO, FN:s
handikappcenter i Wien och UNICEF. Bilaterala insatser pågår i Tanzania,
Zambia, Zimbabwe, Botswana och Sri Lanka. Ett tjugotal större och

UU 1984/85:12

mindre projektbidrag har utbetalats till enskilda organisationer med verksamhet
i u-länderna.

Ett viktigt steg på det normskapande området togs i och med utformningen
av ett svenskt handlingsprogram inom ramen för FN :s världsaktionsprogram
för handikappade år 1982.

Inom SIDA håller nu vissa riktlinjer för fortsatta insatser på handikappområdet
på att utarbetas. Utskottet utgår från att även behovet av internutbildning
för SIDA:s personal beaktas i detta sammanhang.

Motion 1260 får därmed anses besvarad.

Landprogrammering och projektbistånd

I förra årets biståndsbetänkande gjorde utskottet relativt utförliga överväganden
om landprogrammeringen som metod. Det konstaterades bl. a.
att även ett projektinriktat bistånd rimligtvis både måste bli långsiktigt och
i praktiken medföra en viss bindning till mottagarlandet. Utskottet framhöll
också att landprogrammeringsmetoden både rymde projektbistånd av
olika slag och gav möjlighet för givarlandet att ställa krav på mottagaren.
På utskottets förslag har regeringen under det gångna året låtit SIDA
belysa landprogrammeringens för- och nackdelar. Utredningens slutsats
är att ett landorienterat planeringssystem erbjuder fördelar framför alternativa
system. Regeringen delar denna slutsats. I utredningen och i regeringens
proposition anges ett par möjligheter till förändringar av systemet
som skulle kunna vidtas utan att landprogrammeringens grundläggande
karaktär ändrades. Ett förslag är att beräkna landramarna mer strikt efter
medelsbehov och att hänsyn tas till förekomsten av större reservationer. En
annan möjlighet är att avstå från att göra uttalanden om belopp eller
planeringsramar för tiden efter det tvååriga samarbetsavtalet. I propositionen
konstateras att den förstnämnda möjligheten står till buds redan inom
ramen för gällande system. Den andra möjligheten anser regeringen bör
kunna utnyttjas efter prövning i varje enskilt fall.

Riksdagens bemyndigande till regeringen att göra fleråriga biståndsutfästelser
till programländer för svenskt bistånd och internationella organisationer
avser en beloppsram som är högst tre gånger så stor som landramen/medelsramen
det första året. Inom ramen för dessa belopp får fleråriga
insatsavtal tecknas. Gentemot programländerna har detta bemyndigande
i praktiken oftast utnyttjats så att ett samarbetsavtal slutits för två år
med en total beloppsram som är två gånger landramen. I ett särskilt
protokollsuttalande i anslutning till samarbetsavtalet har därutöver en
beloppsram för det tredje samarbetsåret kunnat angivas. I de fall regeringen
avstår från att göra något uttalande om det tredje årets beloppsram blir,
som framhålls i propositionen, regering och riksdag mindre bundna gentemot
mottagarlandet.

Utskottet har inget att invända mot att regeringen vid behov begagnar

UU 1984/85:12

sig av något av de i propositionen nämnda tillvägagångssätten. Utskottet
konstaterar att detta inte behöver påverka riksdagens bemyndigande till
regeringen att ingå fleråriga insatsavtal till belopp som sammanlagt är
högst tre gånger landramen. När långvariga insatsavtal planeras eller när
de sammantaget beräknas uppta en stor del av landramen bör riksdagen
emellertid beredas tillfälle att ta ställning till dem. Utfästelser i ett insatsavtal
bör ges under förbehåll av att riksdagen ställer medel till förfogande.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen i proposition
1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete föreslog
att insatsavtal så ofta som möjligt bör sammanfalla med den treåriga
planeringsperioden, medan längre avtal bör användas med försiktighet.

Utskottet anser att tyngdpunkten även i fortsättningen skall ligga vid det
landinriktade, av SIDA administrerade biståndet. Oavsett vilken juridisk
och finansiell konstruktion som väljs för biståndsavtal är det enligt utskottets
mening nödvändigt att utvecklingssamarbete bygger på långsiktighet.
Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet yrkande 1 i
motion 593 (fp) och yrkande 1 i motion 1261 (m), båda i vad avser
landprogrammering, samt yrkande 8 i motion 1678 (c).

Effektivitet i biståndet

I motion 1261 (m) anförs att effektiviteten i utvecklingssamarbetet kan
höjas genom att i större utsträckning engagera svenska företag och organisationer,
genom ett mindre på länder och mer på projekt inriktat bistånd
och genom att företrädesvis samarbeta med länder som eftersträvar demokratiska
och marknadsekonomiska lösningar.

När utskottet tidigare behandlat motsvarande synpunkter har utskottet
bl. a. framhållit att det inte finns något enkelt samband mellan biståndets
effektivitet och politiskt system i mottagarlandet.

Utskottet har fortfarande denna uppfattning. Biståndets effektivitet är
sist och slutligen en fråga om hur de biståndspolitiska målen uppfylls och
i vilken grad biståndet gynnar de grupper det är avsett att nå. Förutsättningar
för ett framgångsrikt utvecklingsbistånd finns i länder med olika
samhällssystem.

Det är samtidigt väsentligt att det sker ett folkligt deltagande i utvecklingsprocessen.
Ett bistånd som kan medverka till att bygga upp demokratiska
institutioner och frivilliga rörelser i mottagarländerna har nått ett av
sina syften.

Det nuvarande svenska utvecklingsbiståndet ger utrymme för en sådan
inriktning av biståndet. Utskottet kan inte dela motionärernas mening att
samarbete med marknadsekonomier och en ökad inriktning på projektbistånd
är en förutsättning för höjd effektivitet i utvecklingssamarbetet. Med
hänvisning till det anförda avstyrks ifrågavarande del av yrkande 1 i
motion 1261.

UU 1984/85:12

Samverkan med näringslivet

I linje med vad utskottet uttalat tidigare år bör ett nära samarbete med
svenskt näringsliv och svenska organisationer vara ett naturligt inslag i det
svenska biståndet. Enligt utskottets bedömning har SIDA nära och omfattande
kontakter med svenska företag och har när så erfordras möjlighet att
erbjuda svenskt kunnande och svenska produkter i biståndet. SIDA har
sammantaget mer omfattande industrisamarbete med u-länderna än de
biståndsmyndigheter som är speciellt inriktade på näringslivssamarbete.
Utskottet vill emellertid åter erinra om att utgångspunkten för Sveriges
utvecklingssamarbete måste vara u-ländernas egna behov. Biståndets former
och innehåll bör inte i förväg anpassas efter utsikterna till beställningar
hos svenska företag.

Utskottet får med det anförda anse yrkande 1 i motion 593 (fp) och
yrkande 1 i motion 1261 (m) besvarade i vad avser samverkan med näringslivet.

Resultatvärdering

Höga anspråk måste ställas på biståndets effektivitet. Detta har upprepade
gånger understrukits av riksdag och regering. SIDA är i hög grad
medvetet om de krav på en konkret och systematisk utvärdering som måste
ställas på biståndsmyndigheten. Under senare år har myndighetens rutiner
för och presentation av resultatvärderingen ytterligare förbättrats. Grunden
för all utvärderingsverksamhet bör vara effektivitet och konstnadsmedvetande
när en insats planeras och genomförs.

En grundläggande svårighet i all utvärdering av biståndsverksamhet är
att en teknisk bedömning av enskilda projekt inte nödvändigtvis säger
något om vilket värde insatsen slutligen har för den målgrupp den är
avsedd för. En väl genomförd utvärdering av ett projekt eller program bör
uppenbarligen äga rum på flera nivåer och även omfatta en bedömning av
de resultat som uppnåtts en tid efter det projektet slutförts för svenskt
vidkommande och överlämnats till mottagarlandet. Detta senare led av
utvärderingen är svårt att genomföra, och det finns enligt utskottets mening
anledning att inte ställa överdrivna krav på säkerhet i bedömningen.
För det fortsatta utvecklingssamarbetet är det emellertid väsentligt att
samlade erfarenheter av detta slag så långt det är möjligt systematiseras
och bearbetas. Med det anförda får ifrågavarande del av yrkande 4 i
motion 1261 (m) anses besvarad.

Inom utrikesdepartementet finns numera två utvärderartjänster, en för
multilateralt och en för bilateralt bistånd. De två befattningshavarna har
nyligen inlett sitt arbete. Utskottet finner inte anledning att efter den korta
tid de två befattningshavarna varit i verksamhet föreslå någon förändring
av utrikesdepartementets arbete med utvärderingsfrågor. Yrkande 4 i motion
1261 (m) avstyrks i ifrågavarande avseende.

UU 1984/85:12

Samordning av biståndet

I propositionen beskrivs hur det internationella samarbetet om de stora
krisfrågorna i världen stagnerar i en situation då det mer än någonsin
behövs samarbete och samordning. Räknat i andel av BNI har det totala
biståndsflödet från i-länder till u-länder sjunkit under senare år. I detta
läge är det särskilt nödvändigt att resurserna används effektivt.

Det behövs en bättre beredskap för samordnade internationella katastrofinsatser.
Det behövs också en ökad samordning mellan olika biståndsgivare,
såväl multilaterala som bilaterala. I propositionen nämns fall, då
ett litet krisdrabbat u-land fått motta flera hundra besöksdelegationer
under ett år för biståndsöverläggningar. En motsvarande situation har
kunnat iakttas i andra u-länder som drabbats av en plötslig kris.

Sverige har sedan lång tid hävdat uppfattningen att UNDP borde vara
FN-systemets centrala finansieringskälla för bistånd och också svara för
samordningen av det multilaterala biståndet i varje enskilt mottagarland.
Det är positivt att FN :s generalsekreterare givit UNDP:s chef i uppdrag att
vara koordinatör för de särskilda katastrofinsatserna för Afrika.

Även det bilaterala biståndet brister i samordning. Till stor del är detta
en följd av att mottagarländerna själva inte har en administration som är
stark nog att styra och samordna biståndet.

1 motion 1689 förespråkas en fastare samordning mellan de svenska
myndigheter och organ som är engagerade i biståndsverksamheten. Det
föreslås vidare att all biståndsverksamhet bör vara inordnad i ett långsiktigt
utvecklingsprogram.

Det är utskottets uppfattning att huvudansvaret för ett lands utvecklingsplanering
och därmed samordningen av biståndsinsatserna, trots svårigheterna,
i första hand måste åvila det mottagande landets egen regering.
För att hjälpa länderna att klara en sådan samordning har Sverige och
andra givare erbjudit förvaltningsbistånd till många av mottagarländerna.
För svenskt vidkommande är också landprogrammen ett sätt att underlätta
planeringen för mottagarländernas myndigheter.

Med det anförda får utskottet anse yrkandena 2 och 3 i motion 1689
besvarade.

I samma motions yrkande 1 föreslås att riksdagen beslutar inrätta en
professur i biståndsforskning.

Utskottet har i denna fråga inhämtat yttrande från utbildningsutskottet
(UbU 1984/85:3 y), vilket bifogas detta betänkande.

Efter att ha lämnat en sammanfattande beskrivning av den på biståndsfrågor
inriktade forskning som nu bedrivs i Sverige konstaterar utbildningsutskottet
att något förslag om inrättande av en professur i enlighet
med motionärens förslag inte förts fram av anslagssökande myndigheter.
Utbildningsutskottet föreslår av detta skäl att yrkande 1 i motion 1689
avstyrks.

UU 1984/85:12

Utrikesutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets förslag och avstyrker
det ifrågavarande yrkandet i motionen.

I motionen föreslås också att regeringen skall utreda möjligheterna till
klarare gränsdragning mellan lån och kontantstöd till u-länderna.

U-ländernas totala skuldbörda har vuxit oroväckande under senare år.
Räntebetalningarna till i-länderna är nu större än biståndsflödet till u-länderna.
Det är mot denna bakgrund naturligtvis angeläget att biståndet i så
stor utsträckning som möjligt utgår i form av gåva. Särskilt gäller det de
fattigare u-länderna. Det finns emellertid en grupp u-länder som har sådan
ekonomisk position att de bör kunna klara lån som ges på mjuka villkor
och innehåller ett biståndselement. Om denna grupp länder även för sina
utvecklingsprojekt blev helt hänvisade till den kommersiella kapitalmarknaden
skulle deras läge försämras och deras skuldbörda eventuellt öka
ytterligare. Utskottet anser att olika former av lån på fördelaktiga villkor
har en funktion att fylla som en kapitaltillgång mellan rent gåvobistånd
och marknadsmässiga krediter och avstyrker därför yrkande 4 i motion
1689. Samtidigt kan utskottet dela synpunkten att lånad köpkraft som inte
motsvaras av ekonomisk bärkraft innebär en stor risk för u-länderna,
vilket de gångna årens utveckling visat.

Biståndsutredning

I motion 1678 (c) yrkande 3 föreslås att en parlamentarisk utredning
tillsätts för översyn av det svenska biståndet i enlighet med de riktlinjer
som anges i motionen. Dessa riktlinjer har återgivits i föregående avsnitt.
Även i motion 1261 (m) reses krav på en biståndspolitisk utredning med
samma uppdrag.

När utskottet förra året behandlade motsvarande yrkanden avslogs
dessa bl. a. med motiveringen att en fortlöpande anpassning av utvecklingssamarbetet
till nya behov kunde ske inom ramen för de mål och
principer som fastställts. Under det gångna året har en översyn av utvecklingssamarbetet
pågått på tre områden, nämligen SAREC:s verksamhet,
biståndet genom enskilda organisationer och metoder för landprogrammering.

Utskottet utesluter självfallet inte att det även framgent kan finnas behov
av successiva förändringar av vår biståndspolitik men anser inte att det är
erforderligt med en omfattande parlamentarisk utredning för att möta
sådana behov. Med hänvisning härtill avstyrks yrkande 3 i motion 1678.

res. 2 (vpk)
res. 3 (vpk)

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2419 yrkande 1,

2. beträffande andelen av SIDA administrerat bistånd
att riksdagen avslår motion 1984/85:2419 yrkande 4,

UU 1984/85:12

3. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar motion 1984/85:593 yrkande 1 och
motion 1984/85:1261 yrkande 1 såvitt nu är i fråga besvarade
med vad utskottet anfört,

4. beträffande avbrytande av bistånd

att riksdagen avslår motion 1984/85:343, motion 1984/85:494
och motion 1984/85:1261 yrkande 1 såvitt nu är i fråga,

5. beträffande katastrofförebyggande bistånd m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:1678 yrkande 13 motion
1984/85:2415 och motion 1984/85:2421,

6. beträffande stöd åt hotade naturmiljöer

att riksdagen förklarar motion 1984/85:845 besvarad med vad
utskottet anfört,

7. beträffande åtgärder mot kemi- och läkemedelsföretag

att riksdagen avslår motion 1984/85:980 yrkandena 3 och 4,

8. beträffande samarbete med ILO på arbetarskyddsområdet

att riksdagen förklarar motion 1984/85:980 yrkande 5 besvarat
med vad utskottet anfört,

9. beträffande bistånd för kvinnor

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1684 besvarad med vad
utskottet anfört,

10. beträffande handikappfrågor i biståndet

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1260 besvarad med vad
utskottet anfört,

11. beträffande landprogrammering och landramsutfästelser

att riksdagen avslår motion 1984/85:593 yrkande 1 såvitt nu är
i fråga, motion 1984/85:1261 yrkande 1 såvitt nu är i fråga samt
motion 1984/85:1678 yrkande 8,

12. beträffande effektivitet i biståndet

att riksdagen avslår motion 1984/85:1261 yrkande 1 såvitt nu
är i fråga,

13. beträffande samverkan med näringslivet

att riksdagen förklarar motion 1984/85:593 yrkande 1 såvitt nu
är i fråga och motion 1984/85:1261 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga besvarade med vad utskottet anfört,

14. beträffande resultatvärdering

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1261 yrkande 4 såvitt
nu är i fråga besvarat med vad utskottet anfört,

15. beträffande befattning som biståndsinspektör

att riksdagen avslår motion 1984/85:1261 yrkande 4 såvitt nu
är i fråga,

16. beträffande samordning av biståndet

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1689 yrkande 3 besvarat
med vad utskottet anfört,

res. 4 (m, fp)

res. 5 (m, c, fp)

res. 6 (vpk)

res. 7 (m, c, fp)

res. 8 (m)

res. 9 (m, fp)

res. 10 (m)

3 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

17. beträffande professur i biståndsforskning

att riksdagen avslår motion 1984/85:1689 yrkande 1,

18. beträffande gränsdragning mellan lån och gåva

att riksdagen avslår motion 1984/85:1689 yrkande 4,

19. beträffande biståndsutredning

att riksdagen avslår motion 1984/85:1678 yrkande 3 och motion
1984/85:1261 yrkande 1 såvitt nu är i fråga,

20. beträffande allmänna riktlinjer

att riksdagen godkänner vad som i budgetpropositionen i övrigt
förordas under rubriken Prioriteringar i Sveriges bistånd.

3 Effektivare biståndsadministration

Propositionen (s. 53—62)

Regeringen beslutade i mars 1983 att tillkalla en särskild utredare med
uppdrag att göra en översyn av det bilaterala utvecklingssamarbetets organisation
(dir. 1983:31). Utredningen framlade sitt betänkande i januari
1984. Betänkandet (Ds UD 1984:1). Effektivare biståndsadministration
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig
på utrikesdepartementet.

En rad samverkande omständigheter har bidragit till att biståndsverksamhetens
effektivitet ifrågasatts alltmer under senare år. En sådan omständighet
är de senaste årens ekonomiska kris i u-länderna, som allvarligt
har försämrat betingelserna för utvecklingssamarbetet. En annan omständighet
är att det ställts orealistiska krav och förväntningar på biståndsverksamheten
och dess resultat. Resultaten har ofta bedömts utifrån mål som
inte hade ställts upp när verksamheten inleddes och med måttstockar som
inte är tillämpliga i u-landsmiljön. Inte minst har det tidsperspektiv som
anlagts varit verklighetsfrämmande. Ytterligare en omständighet är att
mottagarländernas kapacitet att förvalta biståndet missbedömts. De har
inte alltid förmått bära det huvudansvar för verksamheten som vilar på
dem. Det bör också hållas i minnet att biståndsmyndigheterna har mindre
möjligheter än andra delar av förvaltningen att påverka rambetingelserna
för verksamheten och därmed att rätta till missgrepp och felbedömningar.
Verksamheten styrs av händelseutvecklingen i andra länder och av andra
länders och internationella organisationers beslut och åtgärder. Verksamhetens
ämnesmässiga bredd och geografiska spridning skapar dessutom en
större sårbarhet än den som kännetecknar andra delar av statsförvaltningen.

Utredningen, som understryker att samordningen av den svenska
u-landspolitiken i allt väsentligt är en fråga för regeringskansliet, anser att

res. 11 (m, c, fp)

UU 1984/85:12

regeringen klarare bör precisera de riktlinjer efter vilka biståndsmyndigheterna
bör arbeta. Regeringen instämmer i utredningens uppfattning. De
anvisningar som lämnats SIDA har inte alltid gett tillräcklig vägledning i
fråga om de mål och den ambitionsnivå som bör gälla för SIDA. De
anvisningar, som lämnats i ett tidigare avsnitt om biståndets mål och
medel, syftar till en mer precis formulering av verksamhetens mål och en
precisering av ambitionsnivån. De bör ge SIDA en klarare uppfattning om
de krav som ställts på verket. De leder också till en klarare ansvarsfördelning
mellan verk och departement. Härigenom skapas förutsättningar för
en effektivare resursanvändning.

Utredningen vill inte förorda någon sammanslagning av biståndsmyndigheterna.
Regeringen delar också den uppfattningen. Som underströks
i budgetpropositionen för innevarande budgetår har myndigheterna skilda
mål och arbetsuppgifter. Effektiviteten befordras bäst av att var och en av
dem renodlar sina uppgifter. En sammanslagning av dem kan inte förväntas
ge ökad effektivitet.

Det är inte bara tillämpningen av ansvarsfördelningen mellan verk och
departement som i enskilda ärenden kännetecknats av en viss oklarhet.
Inom de beskickningar som har biståndskontor råder viss oklarhet om hur
den rådande ansvarsfördelningen mellan beskickningschef och biståndskontorschef
skall tolkas och tillämpas. De riktlinjer som gäller för verksamheten
går tillbaka på 1973 års beslut om s. k. förstärkt integration av
biståndskontoren i beskickningarna. En sådan förstärkt integration infördes
med hänvisning till behovet av att gentemot värdlandet markera den
svenska representationens enhetliga karaktär och för att åstadkomma ett
rationellt utnyttjande av personalen.

Regeringen anför följande: Effektiviteten i biståndsverksamheten och
biståndskontorschefens beslutförhet förutsätter en långtgående grad av
självständighet för denne. Också biståndskontorschefens ansvar inför SIDA:s
verkschef motiverar en självständig ställning. Å andra sidan innebär
kravet på ett enhetligt uppträdande från svensk sida gentemot värdlandet
och vikten av att Sveriges samlade intressen tas väl till vara att beskickningschefens
övergripande ansvar inte får förvandlas till en formalitet i
vad avser biståndsverksamheten. I likhet med utredningarna finner regeringen
att de gällande riktlinjerna bör preciseras, särskilt med hänsyn till
behovet av att de bägge chefernas ansvarsområden preciseras. Utgångspunkten
bör därvid vara att såväl utrikesdepartementets som SIDA:s
instruktioner i biståndsärenden riktas till utlandsmyndigheten. Enligt arbetsordningen
för denna skall ärenden, som rör sådant bistånd till verksamhetslandet
som förvaltas av SIDA, delegeras till biståndskontorschefen.
Normalt bör även andra biståndsärenden handläggas inom biståndskontoret.
Biståndskontorschefen skall ha skyldighet att hålla beskickningschefen
underrättad om viktigare biståndsärenden. Skulle biståndskontorschefen
och beskickningschefen vara oense om hur ett sådant ären -

UU 1984/85:12

de skall avgöras, äger beskickningschefen besluta i detta. Om biståndskontorschefen
så önskar och ärendet inte är brådskande bör det hänskjutas till
utrikesdepartementet och SIDA för avgörande.

En väsentlig aspekt på biståndspolitikens samordning och ledning är en
fortlöpande granskning av verksamhetens resultat. Utrikesdepartementets
utvärderingsfunktion har förstärkts. Syftet är bl. a. att få till stånd en
samordnad och systematisk utvärdering över hela det biståndspolitiska
fältet. En sådan ligger i linje med de rekommendationer om en förstärkning
av utvärderingsverksamheten som utredningen lämnat.

Utredningen förordar att det inrättas en arbetsgrupp mellan utrikesdepartementet
och SIDA med ansvar för gemensamma utbildnings- och
personalfrågor. Ett sådant samordningsorgan har informellt varit i funktion
sedan flera år tillbaka, och resultaten bedöms som goda. Utredningens
förslag motiverar att verksamheten i framtiden ges en något fastare struktur
men i övrigt fortgår på samma sätt som tidigare.

Utredningen förespråkar att utbildningen av utrikesdepartementets personal
i biståndsfrågor intensifieras. Vidare sägs att SIDA:s biståndskontorspersonal
bör ges en viss utbildning om utrikesdepartementet. Regeringen
finner förslaget värdefullt. På ömse håll görs redan i dag avsevärda
ansträngningar för att åstadkomma bättre utbildningsinsatser. En gemensam
arbetsgrupp har tillsatts. Självfallet kan en samordning på detta område
få betydelse för arbetet på att effektivisera biståndsverksamheten.

Utredningen har vidare föreslagit en vidgad växeltjänstgöring mellan
departementet och SIDA. Sådan tjänstgöring har redan ägt rum under de
senaste åren i ett antal fall. Avsikten är att fortsätta på denna väg. Det nyss
nämnda samordningsorganet bör pröva förutsättningarna och formerna
för vidgad växeltjänstgöring.

SIDA:s — liksom de andra biståndsmyndigheternas — kapacitet kan
inte bedömas isolerat från biståndspolitikens inriktning i stort. Verkan av
de administrativa och organisatoriska åtgärder, som föreslagits för att
komma till rätta med SIDA:s kapacitetsbrist, är avhängig av denna inriktning.
Biståndspolitiken måste i högre grad än hittills utformas med hänsynstagande
till SIDA:s och de andra biståndsorganens administrativa
kapacitet. Såväl fjolårets som årets budget har också en sådan inriktning.
Exempel på det är att SIDA:s andel av biståndet minskar något, att de
enskilda organisationernas andel ökar, att kreditbiståndet ges betydande
utrymme och att importstödet riktas in mot bulkvaror och andra enklare
produkter. Hit kan också räknas de riktlinjer för precisering av målen och
ambitionerna för verksamheten som lämnades i ett tidigare avsnitt.

SIDA:s arbetssätt är en annan omständighet som är bestämmande för
verkets kapacitet att fullgöra sina uppgifter. SIDA har sedan länge — och
med betydande framgång — förenklat och rationaliserat sitt arbetssätt.
Verket bör fortsätta på den inslagna vägen.

En fortsatt ämnesmässig koncentration kan spara åtskillig kapacitet.

UU 1984/85:12

Möjligen är det svårt att reducera antalet sektorer för projektbiståndet i de
enskilda länderna. Såsom RRV framhåller i sin rapport om importstödet
går det däremot att minska det antal sektorer till vilka importstöd lämnas.
Vidare bör antalet insatser kunna skäras ned.

En näraliggande åtgärd är att styra valet av samarbetssektorer och
insatser mot områden inom vilka Sverige besitter expertis och andra resurser.
Det ger i längden ett utvecklingssamarbete som är mindre krävande för
SIDA. Det leder till att svenska resurser i ökad grad kan tas till vara i
samarbetet.

Det är kännetecknande för SlDA:s arbetssätt att verket litar till en
omfattande utkontraktering av de uppgifter för vilka verket saknar kapacitet
eller kompetens. Utredningen, som kartlagt utkontrakteringen, räknar
med att denna kommer att fortsätta att växa. Regeringen har förståelse
för att så sker. Det synes vara ofrånkomligt om biståndets kvalitet skall
kunna upprätthållas på de områden där SIDA saknar erforderlig kompetens.
Det finns emellertid gränser för hur långt utkontrakteringen kan
drivas. Framför allt sätts en sådan gräns av det ansvar som SIDA har för
att de biståndspolitiska målen uppfylls. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning
får inte utkontrakteras. Men också en mängd uppgifter som
faller utanför det området — vilket för övrigt är mycket litet om man ser
till SIDA:s hela verksamhet — bör i princip förbehållas SIDA:s tjänstemän.
Det gäller t. ex. de åtgärder och beslut som avser projektval, projektinriktning,
uppföljning och kontroll av verksamheten, bedömning av dess
resultat och styrning av externa resurser. Utkontrakteras sådana uppgifter
måste det ske på ett väl avgränsat sätt så att SIDA inte i realiteten avhänder
sig möjligheten att ta sitt ansvar för att biståndspolitiken verkställs enligt
statsmakternas anvisningar. RRV har i den tidigare nämnda revisionsrapporten
om SIDA:s utkontraktering lämnat en rad rekommendationer om
hur denna kan förbättras. Dessa har i huvudsak tillgodosetts genom interna
anvisningar om konsultupphandling som SIDA nyligen utfärdat. Vid
tillämpningen av anvisningarna bör RRV:s rekommendationer särskilt
beaktas.

Som regeringen tidigare påpekat finns det vidare goda skäl att bygga ut
förvaltningsbiståndet. Sådant bistånd stärker mottagarnas kapacitet, vilket
på sikt minskar de anspråk som ställs på SIDA:s administration.

SIDA utmärks av en långtgående decentralisering. Inte minst decentraliseringen
till utlandsmyndigheterna är av betydelse för verkets förmåga
att lösa sina uppgifter. Det decentraliserade arbetssättet förutsätter att
verksledningen har väl utvecklade instrument för kontroll och uppföljning.
I det hänseendet kan förbättringar uppnås.

Utredningen understryker betydelsen av en väl fungerande utvärderingsfunktion.
SIDA har under senare år förstärkt sin utvärderingsverksamhet.
Inte minst verkets arbete på att säkra en systematisk återföring av
vunna erfarenheter är enligt regeringens mening angeläget.

UU 1984/85:12

En viktig del av SIDA:s arbete är regleringen av utvecklingssamarbetet.
Flerårsutfästelser och flerårsavtal har därvid sparat administrativ kapacitet.
Rätt att ingå tvååriga avtal också utanför det landprogrammerade
området skulle kunna ge ytterligare besparingar. Utredningen har pekat på
möjligheten att öka antalet ramavtal med enskilda organisationer liksom
på andra förenklingar som kan övervägas för samverkan med dessa organisationer.
Dessa möjligheter bör tas till vara. Kvar står dock att avtalsregleringen
borde kunna användas som ett mer verksamt styrinstrument.
RRV efterlyser i sin revisionsrapport om importstödet avtal och riktlinjer
för detta som skapar klarare spelregler. Enligt min mening kan kapacitetsbesparingar
nås också inom andra delar av biståndet om avtalsregleringen
förbättras. Det kan undanröja oklarheter rörande den roll- och ansvarsfördelning
som skall gälla mellan SIDA, mottagarlandets myndigheter och
tredje part. I rapporten om utkontraktering har RRV pekat på vissa oklarheter
som inte sällan föreligger i det här hänseendet.

RRV har i sin granskning av importstödets hantering pekat på behovet
av att se över betalningsrutinerna så att utbetalning inte sker förrän medlen
skall tas i anspråk. SIDA är redan i färd med att göra en sådan översyn. Det
är väsentligt att utbetalningsrutinerna för SIDA:s hela verksamhetsområde
utformas så att utbetalning sker först när behov föreligger samtidigt som
det undviks att rutinerna ställer stora krav på administrativa resurser.

Såvitt gäller SIDA:s arbetssätt betonar slutligen regeringen vikten av att
SIDA fortsätter arbetet med administrativ utveckling och personalutveckling.
SIDA har bl. a. i sin anslagsframställning redovisat en lång rad
åtgärder som vidtagits för att öka effektiviteten. Inte minst verksamhetsplaneringen
och de nya metod- och konsulthandböckerna är enligt regeringens
bedömning föredömliga. Men åtskilligt kvarstår att göra. Bl. a. bör
fortsatt datorisering kunna spara administrativ kapacitet. Regeringen har
därför gett SIDA i uppdrag att utarbeta en ADB-plan i samarbete med
statskontoret.

Regeringen räknar med att i budgetpropositionen till nästa riksmöte
återkomma till den administrativa apparatens dimensionering och kan då
bygga bl. a. på arbetsgruppens överväganden.

Två interdepartementala arbetsgrupper har tillsatts för att arbeta med
den konkreta utformningen av utredningens förslag om SIDA:s organisation.
Den ena gruppen behandlar främst de organisatoriska frågorna. Den
andra gruppen behandlar SIDA:s tjänstesystem.

I avvaktan på att resultatet av arbetsgruppernas överväganden föreligger
vill inte regeringen redovisa någon uppfattning om de enskilda förslagen.

Regeringen avser att i budgetpropositionen till nästa riksmöte redovisa
huvuddragen av de beslut som fattats på grundval av utredningens och
arbetsgruppernas överväganden.

UU 1984/85:12

Motion

I motion 1984/85:1689 yrkande 2 av Sten Sture Paterson hemställs

2. att riksdagen anhåller att regeringen utreder möjligheterna till ökad
samordning mellan alla berörda myndigheters och organisationers biståndsverksamhet.

Utskottet

Frågan om sammanslagning av eller ökad samordning mellan de olika
svenska biståndsgivande myndigheterna (SAREC, Impod, BITS, Swedfund)
har övervägts vid flera tillfällen, senast av biståndsorganisationsutredningen
(Ds UD 1984:1). Utredningen föreslår inte någon sammanslagning
av dessa myndigheter men förordar dels en lokalmässig samordning,
dels att ett mer formaliserat samarbete på verksnivå genomförs. Regeringen
delar utredningens bedömning att någon sammanslagning av myndigheterna
inte är påkallad.

Inte heller anser utskottet att någon sammanslagning av myndigheterna
är erforderlig. Efter hand som våra kontakter med u-länderna blir alltmer
mångfacetterade är det naturligt att våra kontakter med dem inte kan
centraliseras till ett eller ett par organ. Det kan också konstateras att det
redan sker ett nära samarbete mellan de berörda organen både på ledningsnivå
och i den dagliga verksamheten. Utskottet vill emellertid inte
utesluta att ytterligare åtgärder skulle kunna genomföras i detta syfte. Det
är bl. a. väsentligt att de representanter från u-länderna som har att förhandla
med Sverige om biståndssamarbete eller andra ekonomiska kontakter
får en klar och entydig uppfattning om vad Sverige kan erbjuda.
Huvudansvaret för att så sker och för erforderlig samordning i övrigt bör
åvila utrikesdepartementet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks yrkande 2 i motion 1689.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1689 yrkande 2 godkänner
vad som förordats i budgetpropositionen under rubriken
Effekti vare biståndsadministra tion.

4 Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)
Propositionen (s. 64 — 76)

1983/84 Utgift 1 673 957 925 Reservation 2 544 699 513

1984/85 Anslag 2 088 000 000

1985/86 Förslag 2 280 000 000

UU 1984/85:12

De föreslagna bidragen till internationella biståndsprogram framgår av
tabell 2. Denna visar att huvuddelen av det multilaterala biståndet går till
Internationella utvecklingsfonden (IDA), FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) och FN:s barnfond (UNICEF). En särskild tonvikt läggs också
på det multilaterala livsmedelsbiståndet som budgetåret 1985/86 föreslås
få en avsevärd ökning.

Sverige har sedan länge gjort utfästelser om fleråriga bidrag till i första
hand de större multilaterala utvecklingsorganisationerna. Detta ger dessa
organisationer större säkerhet beträffande bidragen och underlättar deras
planering. Sverige bör därför fortsätta att göra flerårsutfästelser. Samtidigt
begränsar flerårsutfästelser Sveriges möjligheter att reglera storleken av
bidragen. Av denna anledning föreslås i det följande i flera fall att de
svenska bidragen skall delas upp i dels ordinarie bidrag av mer långsiktig
natur, dels extra bidrag avseende endast ett år.

Tabell 2. Multilateralt bistånd budgetåren 1984/85 och 1985/86 fördelat på
organisationer (milj. kr.)

Anslag Förslag Föränd 1984/85

1985/86 ring

FN:s operativa verksamhet

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)	446,0	475,0	+	29,0
varav — ordinarie bidrag	360,0	375,0	+	15,0
— extra bidrag	16,0	30,0	+	14,0
— UNDP:s verksamhet i de minst utvecklade länderna	50,0	50,0		0
— Sahelkontoret (UNSO)	20,0	20,0		0
FN:s kapitalutvecklingsfond	32,0	32,0		0
FN:s befolkningsfond (UNFPA)	48,0	53,0	+	5,0
FN:s barnfond (UNICEF)	170,0	190,0	+	20,0
— ordinarie bidrag	140,0	160,0	+	20,0
— extra bidrag	30,0	30,0		0
	696,0	750,0	+	54,0
Internationella finansieringsorgan Internationella utvecklingsfonden (IDA)	660,9	650,9		10,0
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)	—	18,3	+	18,3
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)	134,9	152,0	+	17,1
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)	—	—		0
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)	63,1	63,1		0
Internationella jordbruksutvecklingsfon-den (IFAD)	50,0	57,0	+	7,0
	908,9	941,3	+	32,4
Internationellt livsmedelsbistånd Världslivsmedelsprogrammet (WFP)	81,0	88,0	+	7,0
1980 års konvention om livsmedelshjälp (FAC)	81,0	79,0		2,0
Internationella beredskapslagret av livs-medel för katastrofinsatser (IEFR)	108,0	135,0	+	27,0
	270,0	302,0	+	32,0

UU 1984/85:12

	Anslag 1984/85	Förslag 1985/86	Föränd- ring
Övriga organisationer
FN :s hjälpprogram för Palestinaflykting-
ar (UNRWA)	55,0	60,0	+ 5,0
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)	60,0	75,0	+ 15,0
Internationella federationen för familje-
planering (IPPF)	60,0	67,0	+ 7,0
UNCTAD/GATT:s internationella han-
delscentrum (ITC)	10,0	12,0	+ 2,0
Importkontoret för u-landsprodukter
(IMPOD)	6,0	6,8	+ 0,8
	191,0	220,8	+ 29,8
Övriga multilaterala bidrag	22,1'	65,9	+ 43,8
Totalt	2 088,0	2 280,0	+192,0

1 Överensstämmer ej med det belopp som upptagits under denna anslagspost i förra
årets budgetproposition eftersom 16 milj. kr. flyttats över till UNDP, 10 milj. kr. till
UNICEF och 81,82 milj. kr. till IDA.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), kapitalutvecklingsfond (UNCDF) och
befolkningsfond (UNFPA)

Budgetåret 1984/85	526 000 000'
Budgetåret 1985/86	560 000 000
varav
Ordinarie bidrag till UNDP	375 000 000
Extra bidrag till UNDP	30 000 000
Bidrag till UNDP:s verksamhet
i de minst utvecklade u-länderna	50 000 000
Sahelkontoret (UNSO)	20 000 000
Kapitalutvecklingsfonden (UNCDF)	32 000 000
Befolkningsfonden (UNFPA)	53 000 000

1 16 milj. kr. av detta belopp togs i proposition 1983/84:100 upp under anslagsposten
Övriga multilaterala bidrag och 20 milj. kr. i proposition 1983/84:154.

Motioner

1 motion 1984/85:593 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 4 hemställs 4.

att riksdagen beslutar att höja bidraget till IDA med 50 milj. kr.

I motion 1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m) yrkande 11 hemställs

11. att riksdagen beslutar att anslå 98 milj. kr. till Världslivsmedelsprogrammet.

UU 1984/85:12

I motion 1984/85:1678 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkandena 5 — 7
hemställs

5. att riksdagen för UNDP anvisar 525 milj. kr., en höjning med 50
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,

6. att riksdagen för UNICEF anvisar 215 milj. kr., en höjning med 25
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,

7. att riksdagen för WFP anvisar 113 milj. kr., en höjning med 25 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag.

I motion 1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 2, 3 och
19 hemställs

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att
Sverige aktivt verkar för att minska US A :s kontroll över Världsbanksgruppen,

3. att riksdagen, om yrkande 2 inte bifalls, beslutar att successivt skära
ned bidragen till Världsbanksgruppen,

19. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om anslag till
IFC på 14 milj. kr.

Utskottet

Det multilaterala biståndets andel av det totala biståndet ligger i årets
budgetförslag på drygt 28 %. Det är i stort sett den andel som gällt de
närmast gångna åren. Med en längre jämförelseperiod har emellertid det
multilaterala biståndet sjunkit betydligt, vilket poängteras bl. a. i motion
1678 (c). Både motion 593 (fp) och motion 1678 förordar ett ökat stöd via
internationella organisationer, den förstnämnda främst genom Världsbanken
och IDA och den sistnämnda genom FN-organ såsom UNDP, UNICEF
och WFP. I motion 1261 (m) föreslås att bidraget till WFP skall höjas.
Detta sker mot bakgrund av hungerkatastrofen i världen.

I förra årets betänkande framhöll utskottet att det är betydelsefullt för
bilden av Sverige i FN att vårt stöd till internationell biståndsverksamhet
kan förbli väsentligt. Utskottet hyser fortfarande denna uppfattning.
Många av u-världens stora problem måste angripas med internationellt
samordnade aktioner. FN är vårt främsta uttryck för internationell solidaritet
och bör ges resurser att fullgöra sina uppgifter. Sverige är sedan
länge en av FN-systemets största bidragsgivare. Vi bör i internationella
fora argumentera för att andra länder skall höja sina bidrag till FN.

I propositionen föreslås en fördelning av bidragen till FN-organen och
bankerna som utskottet finner rimlig med hänsyn till de för internationella
biståndsprogram tillgängliga medlen. Betydande påslag har gjorts, bl. a.
för UNDP, WFP och UNICEF, för vilka organ även motionerna 593 och
1678 föreslår ökningar.

UU 1984/85:12

Utskottet tillstyrker medelsfördelningen i propositionen och avstyrker
följaktligen yrkande 4 i motion 593 (fp), yrkande 11 i motion 1261 (m) och
yrkandena 5, 6 och 7 i motion 1678 (c).

I motion 2419 (vpk) föreslås att Sverige skall verka för att minska USA:s
kontroll över Världsbanksgruppen. Samma röstningsprincip som gäller
för FN — ett land en röst — bör eftersträvas. Om det inte lyckas bör
Sverige successivt skära ned sina bidrag till Världsbanksgruppen, heter det
i motionen.

Sverige och andra länder har inte utan viss framgång verkat för att
Världsbanken och IDA skall inrikta sin utlåning även på projekt som har
särskild betydelse för fattiga och utsatta grupper. I fråga om en ändring av
röstreglerna har Sverige ställt sig positivt till ett ökat u-landsinflytande.

Om principen ett land en röst nu infördes i Världsbanksgruppen är risken
emellertid stor att de länder som har flest röster skulle lämna Världsbanken.
Därmed skulle bankens verksamhet behöva skäras ned drastiskt,
eftersom det är samma länder som står för större delen av bidragen till
banken. En sådan utveckling skulle u-länderna inte vara betjänta av.

Inte heller Finnér utskottet det motiverat att Sverige undandrar Världsbanksgruppen
sitt stöd om röstreglerna inte ändras. Utskottet intar i denna
fråga samma hållning som tidigare då liknande motionsyrkanden varit
aktuella. U-länderna — och bland dem inte minst de fattigare — har ett
visst behov av att erhålla lån på mjuka villkor, såsom dem IDA förmedlar.

I annat fall skulle de än mer bli hänvisade till den öppna lånemarknaden.

Med det anförda avstyrks yrkandena 2 och 3 i motion 2419.

1 samma motions yrkande 19 föreslås att riksdagen avslår regeringens
begäran om 14 milj. kr. till Internationella Finansieringsbolaget (IFC),
vilket är upptaget under posten Övriga multilaterala bidrag i propositionen.
Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen gjort bedömningen att
IFC:s verksamhet numera har fått en sådan inriktning — bl. a. genom
ökade satsningar i Afrika och på jordbrukssektorn — att ett svenskt deltagande
i IFC:s kapitalhöjning ter sig motiverat. Utskottet avstyrker med
hänvisning härtill yrkande 19 i motion 2419.

res. 12 (c, fp)
res. 13 (c)
res. 13 (c)
res. 14 (m, c, fp)

res. 15 (vpk)

Utskottet hemställer

1. beträffande bidrag till IDA

att riksdagen avslår motion 1984/85:593 yrkande 4,

2. beträffande bidrag lill UNDP

att riksdagen avslår motion 1984/85:1678 yrkande 5,

3. beträffande bidrag till UNICEF

att riksdagen avslår motion 1984/85:1678 yrkande 6,

4. beträffande bidrag till WFP

att riksdagen avslår motion 1984/85:1261 yrkande 11 såvitt nu
är i fråga och motion 1984/85:1678 yrkande 7,

5. beträffande deltagande i Världsbanksgruppen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2419 yrkandena 2 och 3,

UU 1984/85:12

6. beträffande IFC:s kapitalhöjning

att riksdagen avslår motion 1984/85:2419 yrkande 19,

7. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
som i övrigt föreslås under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

8. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som i övrigt förordas
under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser,
åtaganden och utbetalningar som härutöver föreslagits i budgetpropositionen,

10. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av
2 280 000 000 kr.

5 Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

5.1 Återflöde, bundet bistånd, importstöd, livsmedelsbistånd m. m.

Propositionen (s. 79 — 81)

Ca 40 % av det landinriktade biståndet utgår i form av importstöd. SIDA
och — inom ramen för en förvaltningsrevision — riksrevisionsverket
(RRV) har nyligen genomfört studier av importstödet. Av studierna framgår
att importstödet är en värdefull biståndsform som medger ett flexibelt
utvecklingsbistånd för mottagare och givare. Studierna visar behovet av
noggrann bedömning av hur importstödet påverkar mottagarlandets ekonomi
i stort och vikten av att för varje mottagarland utforma importstödet
så att det främjar landets utvecklingssträvanden. I studierna har närmare
behandlats SIDA:s roll i handläggningen av importstödet, bl. a. vid prövning
av vad som skall upphandlas. Dessutom har i studierna pekats på
behovet av fortsatta överväganden om importstödets inriktning och utformning.

Regeringen finner att importstöd är en flexibel biståndsform som utgör
ett värdefullt komplement till det ändamålsbestämda projektstödet. Importstödet
har traditionellt tagit mindre av SIDA:s administrativa resurser
i anspråk än projektbiståndet. Det omfattade till en början huvudsakligen
betalningsbalansstöd till länder med betydande budget- och betalningsbalansunderskott.
Under det senaste decenniet har dock Sverige alltmer
kommit att påverka valet av varor och tjänster som upphandlas med
importstödsmedel, inte minst sedan SIDA:s nu gällande riktlinjer för
importstöd trädde i kraft 1981.

res. 16 (vpk)

UU 1984/85:12

Regeringen finnér det angeläget att importstödets verkningar för mottagarländernas
ekonomi på kort och lång sikt och i relation till andra
biståndsformer, t. ex. projektstöd, närmare analyseras. Sådana studier bör
syfta till medelfristiga planer avseende importstödet för de olika programländerna.
De bör kunna utformas i linje med de sektorstudier som SIDA
nu genomför avseende det ändamålsinriktade biståndet och ingå i underlaget
för SIDA:s förslag till landprogram.

Den diskussion som förts om importstödet har huvudsakligen avsett
handläggningen och inriktningen av detta och inte importstödet som biståndsform.
Regeringen finner det angeläget att slå fast, att importstödet
har sitt särskilda värde som biståndsform för länder som befinner sig i en
akut försörjningskris och när det inriktas på verksamhetsområden där
mottagarlandet har kapacitet att självt ombesörja att stödets slutliga användning
stämmer med de ändamål som parterna kommit överens om. Om
importstödets fördelar för både givare och mottagare skall bevaras bör en
effektivisering av stödets förvaltning därför inte ske genom att importstödets
inriktning och handläggning alltmer närmar sig projektbiståndet. Den
bör i stället ske genom att stödet till flertalet länder inriktas på enklare
varor, reservdelar och standardiserade produkter, som mottagaren har
godtagbar kapacitet att själv hantera. Denna kapacitet bör SIDA bedöma
med hjälp av förstudier och stickprovsundersökningar. SIDA bör däremot
endast undantagsvis påtaga sig ett direkt ansvar för enskilda produkters
slutanvändning enligt de regler som gäller för projektbistånd. På detta sätt
bör SIDA kunna effektivisera sin hantering av importstödet utan att detta
behöver medföra starkt ökade krav på verkets personalresurser eller minskad
användbarhet för mottagarsidan.

Beträffande bindning till upphandling i Sverige i det landprogrammerade
biståndet förordas i propositionen att denna liksom tidigare endast
omfattar importstödet och konsultfonderna. Om finansieringen av ett på
förhand definierat projekt skulle bindas till upphandling i Sverige, riskerar
man att låsa mottagarlandet till ett mycket litet antal svenska leverantörer
och även till ett begränsat teknologival, vilket kan innebära mindre fördelaktiga
priser, leveransvillkor eller service.

Riksdagen och regeringen har vid upprepade tillfällen framhållit vikten
av att den övervägande delen av biståndet förblir obunden. Ursprungligen
omfattade bindningen endast det bilaterala varubiståndet. Senare har även
livsmedelsbiståndet kommit att räknas in i det bundna biståndet. Genom
tillkomsten av u-kreditsystemet och det tekniska samarbetet genom BITS
1981 har andelen bundet bistånd ökat ytterligare, och bindningsnivån är
därför nu högre än tidigare. Mot bakgrund bl. a. av behovet att säkerställa
största möjliga affärsmässighet i upphandlingen inom biståndet, särskilt i
ett läge när flertalet programländer befinner sig i en akut försörjningskris,
förordas en mindre sänkning av andelen bundet bistånd inom det landinriktade
biståndet.

UU 1984/85:12

Inom det landprogrammerade biståndet bör bindning till upphandling
i Sverige huvudsakligen ske i fråga om länder som har god kapacitet att
tillgodogöra sig svenska varor och tjänster. Obundet importstöd bör främst
lämnas till länder som har drabbats av akuta försörjningskriser och som
präglas av brist på utländsk valuta och lågt kapacitetsutnyttjande inom
industri, transportväsen och lantbruk. Reservdelar, insatsvaror, drivmedel
eller livsmedel som behövs för att upprätthålla dessa länders produktion
måste i många fall upphandlas på annat håll än i Sverige.

Regeringen välkomnar den översyn som SIDA inlett av verkets riktlinjer
för importstöd och anser att de överväganden i ämnet som redovisas i
propositionen bör tjäna till ledning vid arbetet med översynen.

Motioner

I motion 1984/85:492 av Olle Aulin (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett u-landsanpassat
nyttoflygsystem för väglösa områden.

I motion 1984/85:973 av Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (båda m)
hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att våra biståndsinsatser för
u-länder i huvudsak skall utgöras av s. k. bundet bistånd.

I motion 1984/85:977 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon (båda
m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om ändrad inriktning av det svenska u-landsbiståndet.

I motion 1984/85:1160 av Karin Ahrland och Hans Petersson i
Röstånga (båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts angående samarbete mellan seminstationen
i Hörby och SIDA.

1 motion 1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m) yrkandena 2 och 3
hemställs

2. att riksdagen beslutar uttala att importstödet skall bindas till upphandling
i Sverige på sätt som förordas i motionen samt i övrigt godkänner
vad som anförs under rubriken Ökat återflöde,

3. att riksdagen beslutar uttala att SIDA skall vara restriktivt vad beträffar
täckande av s. k. lokala kostnader.

I motion 1984/85:1529 av Anders Svärd och Britta Hammarbacken
(båda c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det nuvarande
livsmedelsöverskottet bl. a. skall användas för att bistå svältande i
andra länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kostnaderna
för biståndet enligt yrkande 1 skall delas av hela svenska folket.

UU 1984/85:12

I motion 1984/85:1674 av Arne Andersson i Ljung och Sven Eric Lorentzon
(båda m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om biståndsinriktad forskning inom livsmedelssektorn.

1 motion 1984/85:2408 av Anders Högmark och Bertil Danielsson (båda
m) hemställs att riksdagen begär att regeringen ger SIDA i uppdrag att
inom ramen för den bundna u-hjälpen upprätta förslag till spannmålsprogram
av den typ som framgår av motionen.

Utskottet

Genom tillkomsten av nya biståndsformer såsom det tekniska samarbetet
genom BITS och u-kreditsystemet har biståndets bindning till uppköp
i Sverige ökat under senare år. Mot denna bakgrund finns det anledning
att, såsom regeringen föreslår, något minska graden av bindning av det
landinriktade biståndet.

1 likhet med vad som framförs i motion 593 (fp) anser utskottet att ökad
bindning inte är någon bra metod för att öka återflödet till Sverige. Särskilt
i en situation då många u-länder befinner sig i en akut bristsituation är det
angeläget att inte bidra till den fördyring av inköpen som en långtgående
uppbindning av biståndet till uppköp i givarländerna kan medföra.

Importstöd är en biståndsform som bl. a. kommit till stor nytta i den
bristsituation som råder i många mottagarländer. Det kan finnas anledning
för biståndsmyndigheten att på längre sikt söka få till stånd en
minskning av andelen sedvanligt importstöd i biståndet och integrera det
i det övriga reguljära samarbetet. Så länge denna biståndsform är nödvändig
och värdefull anser utskottet inte att det finns anledning att öka
bindningen till uppköp i Sverige och därmed minska importstödets flexibilitet.
Det kan under dessa omständigheter inte undvikas att en del av
importstödet används för uppköp i andra länder. Av det sammanlagda
biståndet torde emellertid endast en mindre del slutligen användas för
uppköp i tredje land.

I motionstexten framförs vidare att importstödet i stor utsträckning
används för inköp i Sydafrika.

Det finns många ekonomiska band mellan vissa av frontstaterna och
Sydafrika. Det svenska utvecklingssamarbetet med länderna i södra Afrika,
särskilt det som bedrivs inom SADCC (Southern African Development
Coordination Conference) syftar till att minska dessa länders beroende av
Sydafrika, men det är fortfarande oundvikligt att ekonomisk verksamhet
i frontstaterna ibland kommer sydafrikanska företag till godo.

Det har också konstaterats att svenska biståndsmedel kommit att utnyttjas
för köp i Sydafrika. Detta är självfallet otillfredsställande men går i den
situation som råder inte alltid att undvika. SIDA har emellertid sin upp -

UU 1984/85:12

märksamhet riktad på detta problem och söker i samarbete med mottagarländerna
skapa garantier för att importstödsmedel och — så långt det går
att kontrollera — inte heller projektmedel slutligen hamnar i Sydafrika.
Utskottet utgår från att SIDA även fortsättningsvis gör vad som är möjligt
för att undvika att svenska biståndsmedel går till sydafrikanska företag.

Med hänvisning till vad som ovan anförts om importstöd avstyrks
yrkande 2 i motion 1261 (m). Av de skäl som anförts i det föregående kan
utskottet inte tillstyrka motion 973, i vilken förordas att biståndet i huvudsak
skall vara bundet.

I förra årets biståndsbetänkande (UU 1983/84:15) redovisades med
anledning av ett motionsyrkande de principer som bör gälla för s. k.
lokalkostnadsfinansiering. Utskottet framhöll då att lokalkostnadsfinansieringen
inte får göras så generös att den urholkar mottagarlandets ansvar
för insatserna. Det fanns därför anledning att kräva att mottagarlandet
självt skulle stå för en viss andel av dessa kostnader, i synnerhet när det
gäller insatser av grundläggande betydelse för landet. Utskottet var emellertid
inte berett att förorda mycket restriktiva regler, eftersom sådana
skulle kunna försvåra satsningar på exempelvis landsbygdsutveckling och
markvård.

De riktlinjer som utskottet uppdrog förra året bör alltjämt gälla. Därmed
torde yrkande 3 i motion 1261 (m) få anses besvarat.

Fyra motioner föreslår på olika sätt en förstärkning av livsmedelsbiståndet.
I motionerna 1529 och 977 föreslås att en del av det svenska livsmedelsöverskottet
skall användas i utvecklingssamarbetet. Liknande önskemål
finns i motion 2408 som även föreslår att teknik för lagring och
transport av spannmål bör ingå i biståndet. I syfte att anpassa svenska
livsmedelsråvaror till u-ländernas förhållanden och matvanor bör en livsmedelsforskning
inledas.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra att en betydande
del av det svenska livsmedelsbiståndet är bundet till upphandling i Sverige.
I årets budgetförslag ökar därtill de kvantiteter vete och matolja som
genom WFP ställs till u-ländernas förfogande, bl. a. i katastrofsituationer.
Utöver detta multilaterala livsmedelsbistånd används svenskt spannmål i
det bilaterala katastrofbiståndet. Sammantaget beräknas det svenska livsmedelsbiståndet
nästa budgetår uppgå till 400 milj. kr.

Det är utskottets bedömning att det svenska bundna livsmedelsbiståndets
omfattning är väl avvägt i förhållande till aktuella behov. Mycket talar
därtill för att eventuella ökningar av livsmedelsbiståndet även bör utgå i
form av kontantstöd för uppköp på världsmarknaden av de typer av
livsmedel som är mest användbara i det aktuella fallet. I det bundna
svenska livsmedelsbiståndet ingår endast rapsolja och spannmål. Undantagsvis
har även andra produkter utnyttjats, men erfarenheten visar att
andra livsmedel av kostnads- och hanteringsskäl är mindre lämpliga. Av
bl. a. det skälet ställer sig utskottet tveksamt till möjligheten att med rim -

UU 1984/85:12

liga kostnader omvandla svenska livsmedelsråvaror på det sätt som föreslås
i motion 1674.

Förslaget i motion 2408 att inköp av spannmål för biståndsändamål
skall ske till svenska inlösenpriser har utskottet tidigare avstyrkt med
hänvisning till att detta vore en oriktig användning av biståndsmedel.
Utskottet har samma uppfattning nu.

1 vad gäller förslaget att tillhandahålla teknik för lagring m. m. är
utskottet av uppfattningen att denna fråga bör bedömas på vanligt sätt
inom ramen för programarbetet med mottagarländerna.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts om livsmedelsbistånd får utskottet
avstyrka motionerna 977, 1529, 1674 och 2408.

Bindning av svenskt bistånd till vissa produkter aktualiseras även i
motion 492 om att ett visst svenskt flygplanssystem bör offereras till
u-länder inom ramen för biståndssamarbetet och i motion 1160 om samarbete
mellan SIDA och seminstationen i Hörby.

Som utskottet tidigare anfört i anledning av liknande yrkanden (UU
1982/83:20) måste frågan om vilka varor och tjänster som skall kunna ingå
i ett biståndssamarbete prövas i varje enskilt fall av den mottagande parten
och den svenska biståndsmyndigheten med utgångspunkt i gällande biståndspolitiska
principer. Utskottet anser sig för sin del inte ha anledning
att göra någon närmare bedömning av dessa båda förslag. Motionerna 492
och 1160 avstyrks därför.

5.2 Samarbete med enskilda länder

Propositionen (s. 81—85)

Regeringen förordar att medelsramarna för samarbetsländerna ökas
med sammanlagt 45 milj. kr. Förslagen till medelsramar för mottagarländerna
och andra ändamål framgår av tabell 3. Enligt regeringens mening
bör dock det icke landprogrammerade biståndet genom SIDA, främst
anslagsposterna Regionala insatser och Katastrofer m. m. även fortsättningsvis
i betydande utsträckning kunna användas för insatser i programländerna.

Utvecklingssamarbetet med Angola ligger väl i linje med landets krispian
som är inriktad på befolkningens basbehov och på återuppbyggnad.
Biståndet bör även fortsättningsvis omfatta betydande stöd för fiske och
primärhälsovård samt import, bl. a. av reservdelar till fordon och utrustning
för eldistribution. Även transportsektorn bör komma i fråga för
svenska insatser. Med hänvisning till krissituationen och de nu något
förbättrade möjligheterna för Angola att tillgodogöra sig biståndet bör
medelsramen för Angola ökas med 10 milj. kr. till 115 milj. kr.

4 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

Biståndet till Bangladesh syftar i första hand till att bistå och aktivera de
fattigaste grupperna. Det är emellertid svårt att på kort sikt väsentligt öka
biståndet till de mest eftersatta utan att biståndets kvalitet försämras.
Importstödet, som omfattar över hälften av medelsramen, bör koncentreras
till enkla produkter och insatsvaror som förstärker landets infrastruktur.
Det bör endast i begränsad utsträckning komma i fråga för industriprojekt.
Inom ramen för insatser avseende infrastruktur och industri bör
prioritet ges åt reservdelar och underhåll. Endast en mindre del av importstödet
bör vara obunden. Regeringen förordar en oförändrad medelsram
för Bangladesh.

Utvecklingssamarbetet med Botswana syftar främst till att stödja Botswanas
strävanden till oberoende och ekonomisk utveckling. Insatserna
avser att främja landsbygdens utveckling genom vattenprogram, utbildning
och stöd till regional förvaltning. Botswanas förvaltning har på ett
effektivt sätt utnyttjat svenska biståndsmedel. Den rådande svåra torkan
i södra Afrika ställer stora krav på fortsatt utbyggnad av vattenförsörjningsprogrammet.
Regeringen föreslår en höjning av medelsramen för
Botswana med 5 milj. kr. till 85 milj. kr.

Torkan i Afrika söder om Sahara har fått svåra konsekvenser för Etiopiens
livsmedelsförsörjning, särskilt som en stor del av landets befolkning
bor i områden där jorden kraftigt eroderas. Situationen i landet motiverar
en utökning av det pågående långsiktiga svenska stödet till bl. a. markvård
och livsmedelsförsörjning. Regeringen föreslår en höjning av medelsramen
för Etiopien med 15 milj. kr. till 115 milj. kr.

I Guinea-Bissau genomförs en rad reformer inom ramen för ett ekonomiskt
stabiliseringsprogram och efter överenskommelse med IMF. Reformerna
syftar till att övervinna landets ekonomiska kris. I ett övergångsskede
innan reformerna burit frukt krävs dock särskilt stöd från en rad givare,
bl. a. Sverige. För att möjliggöra ökad import av insatsvaror som behövs
för jordbruksproduktionen förordar regeringen en höjning av medelsramen
med 5 milj. kr. till 70 milj. kr.

I jämförelse med flertalet andra programländer litar Indien till övervägande
del till sina egna resurser. Det utländska biståndet spelar en förhållandevis
liten roll i landets ekonomi. Sveriges utvecklingssamarbete med
Indien bör i ökad utsträckning inriktas på de mest eftersatta grupperna.
Importstödet bör i högre grad kunna bindas och inriktas på särskilda
sektorer, främst det energisamarbete som inleddes 1983/84. Därigenom
kommer såväl utjämningsmålet som tillväxtmålet att tillgodoses i utvecklingssamarbetet
med Indien. Regeringen förordar en höjning av medelsramen
med 10 milj. kr. till 350 milj. kr.

Medelsramen för utvecklingssamarbetet med Kap Verde bör höjas med
5 milj. kr. till 50 milj. kr. Den ökade medelsramen bör göra det möjligt att
katastrofbiståndet, som på grund av ihållande torka utgått under en följd
av år, i fortsättningen ersätts av stöd för import av livsmedel. Höjningen

UU 1984/85:12

är även motiverad med hänsyn till det stora importberoendet i fråga om
livsmedel och insatsvaror och landets förmåga att effektivt tillgodogöra sig
bistånd.

Biståndet till Kenya syftar huvudsakligen till att förbättra försörjningen
av den fattigaste delen av landsbygdsbefolkningen. Regeringen finner skäl
att även fortsättningsvis inrikta biståndet på landsbygdsutveckling inom
områdena vattenförsörjning, hälsovård med familjeplanering och jordbruk
samt konsulttjänster och bundet importstöd. Dessa prioriteringar
ligger väl i linje med kenyansk utvecklingsplanering. Medelsramen för
Kenya, 130 milj. kr., bör lämnas oförändrad.

Utvecklingssamarbetet med Laos bör även fortsättningsvis omfatta projekt
som bl. a. syftar till att utveckla landets skogstillgångar och till att
förbättra de bristfälliga kommunikationerna. Importstöd bör användas för
att möta landets akuta försörjningsproblem och brist på reservdelar m. m.
Därutöver bör lämnas utrymme åt insatser för att förbättra utnyttjandet av
vattenkraftsresurserna i landet. Regeringen finner skäl att öka medelsramen
för Laos med 5 milj. kr. till 65 milj. kr.

Biståndet till Lesotho syftar till att minska beroendet av Sydafrika genom
att öka landets produktion av livsmedel och brännved och genom att
skapa arbetstillfällen för arbetskraft som nu är sysselsatt i Sydafrika.
Insatserna bör därför bl. a. inriktas på att hedja jorderosionen genom t. ex.
skogsplanteringsprojekt och på användning av arbetskraftsintensiv teknik.
Regeringen föreslår en höjning av medelsramen för biståndet till Lesotho
med 10 milj. kr. till 35 milj. kr.

Anpassning och flexibilitet i biståndet till Mozambique är nödvändiga
för att hjälpa landet i den nuvarande akuta krissituationen. Det svenska
biståndet syftar till att minska beroendet av den sydafrikanska ekonomin
och till att förbättra livsmedelsförsörjningen. Biståndet bör därför inriktas
främst på upprustning och underhåll av infrastruktur och industri samt på
stöd till familjejordbruken. Men hänsyn till den akuta försörjningskrisen
bör ett omfattande och flexibelt importstöd utgå i form av enkla basvaror
och insatsvaror. Regeringen föreslår att medelsramen för Mofambique
höjs med 15 milj. kr. till 270 milj. kr.

I biståndet till Nicaragua prioriteras utvecklingen främst inom gruv- och
skogssektorerna. Syftet är att bidra till landets oberoende och att på sikt
öka kapaciteten för att få exportinkomster. I den krissituation där Nicaragua
nu befinner sig är flexibilitet i biståndet påkallad. Insatser som syftar
till att både på kort och lång sikt lindra livsmedelsbristen bör kunna ges
utrymme i samarbetet. Nicaraguas kapacitet att ta emot utländskt bistånd
är god. En ökning av stödet med 15 milj. kr. till 90 milj. kr. är motiverad,
bl. a. mot bakgrund av den akuta försörjningskrisen i landet.

Stödet till Sri Lanka har sedan 1978 dominerats av vattenkraftsprojektet
Kotmale. Enligt den av riksdagen beslutade fördelningen av medelsanvisningarna
för projektet under budgetåren 1984/85—1987/88 (UU 1983/

UU 1984/85:12

84:15, rskr. 334) utgör behovet av nya medel för budgetåret 1985/86 190
milj. kr. Därjämte beräknar regeringen 20 milj. kr. för stöd åt landsbygdsutveckling
och undervisning. Medelsramen för Sri Lanka föreslås därför
under budgetåret 1985/86 till 210 milj. kr. Regeringen välkomnar att SIDA
inlett förberedelser för ökade insatser till förmån för de fattigaste befolkningsgrupperna.

Regeringen förordar att biståndet till Swaziland avvecklas enligt SIDA:s
förslag.

Det svenska biståndet syftar till att underlätta Tanzanias strukturomdaning
och till att vidmakthålla samhällsviktig industri- och jordbruksproduktion.
Det bör också bidra till att upprätthålla vissa sociala sektorer och
att göra landet mindre beroende av utländsk expertis och valuta. Biståndet
bör under den närmaste tiden främst inriktas på stöd åt livsmedelsproduktion,
exportgrödor och industri som är av betydelse för jordbruket. Ett
omfattande och flexibelt importstöd är nödvändigt för att upprätthålla
utnyttjandet av produktionskapaciteten. Regeringen förordar en oförändrad
medelsram om 460 milj. kr. för Tanzania.

Biståndsbehoven i Vietnam är stora, och Sveriges engagemang i pappersproduktion
och hälsovård kräver fortsatt svensk finansiering. För att
komma till rätta med den produktionshämmande bristen på energi bör
vietnamesiska satsningar på småskaliga energiprojekt ges ökat stöd. Regeringen
finner även ett fortsatt importstöd motiverat. Importstödet bör
främst syfta till ökad tillväxt, bl. a. genom insatser som bidrar till att
förbättra kapacitetsutnyttjandet vid befintliga anläggningar. En sänkning
av medelsramen från 365 milj. kr. till 300 milj. kr. är motiverad med
hänsyn till att de stora investeringsprojekten inom pappersproduktion och
hälsovård färdigställts.

Utvecklingssamarbetet med Zambia syftar till att bidra till landets ansträngningar
att öka livsmedelsproduktionen, förbättra den fattiga landsbygdsbefolkningens
levnadsförhållanden och skapa förutsättningar för
ökad folklig medverkan. Bl. a. stöd till utsädesprogram, till kooperationen
och till samhällstjänster för småbrukarfamiljerna bör kunna bidra till en
effektivisering av jordbruket. Regeringen föreslår en ökning av medelsramen
med 15 milj. kr. till 190 milj. kr.

Biståndet till Zimbabwe bör i första hand tillgodose utjämningsmålet
och oberoendemålet. Genom insatser inom primärhälsovård och undervisning
bör stöd lämnas till eftersatta befolkningsgrupper på landsbygden.
Importstöd och konsulttjänster bör främst inriktas på att stödja Zimbabwes
ansträngningar att minska landets ekonomiska beroende av Sydafrika.
Importstödet bör företrädesvis utgå i bunden form. Regeringen föreslår en
oförändrad medelsram om 125 milj. kr. för Zimbabwe.

Anslagsposten Vissa landprogramkostnader upptar skatter och sociala
avgifter för fältpersonal som erläggs i Sverige. I enlighet med SIDA:s
förslag föreslår regeringen att kostnader för försäkringsavgifter vid varu -

UU 1984/85:12

sändningar fortsättningsvis får belasta denna anslagspost. Medelsbehovet
för 1985/86 beräknas till ett oförändrat belopp om 30 milj. kr.

Tabell 3. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1984/85—1985/86
(milj. kr.; avrundade belopp)

	Medelsram 1984/85	Förslag till 1985/86 SIDA	medelsram Före- draganden	Föränd- ring
Utvecklingssamarbete med länder Angola 105	115	115	+ 10
Bangladesh	145	145	145	0
Botswana	80	85	85	+ 5
Etiopien	100	115	115	+ 15
Guinea-Bissau	65	70	70	+ 5
Indien	340	360	350	+ 10
Kap Verde	45	50	50	+ 5
Kenya	130	130	130	0
Laos	60	65	65	+ 5
Lesotho	25	35	35	+ 10
Mofambique	255	285	270	+ 15
Nicaragua	75	90	90	+ 15
Sri Lanka	210	120	210	0
Tanzania	460	460	460	0
Vietnam	365	300	300	- 65
Zambia	175	200	190	+ 15
Zimbabwe	125	125	125	0
Vissa landprogramkostnader	30	30	30	0
Totalt landprogrammerat
bistånd	2 790,0	2 780,0	2 835,0	+ 45
Regionala insatser	145	165	165	+ 20
Humanitärt bistånd i Latinamerika	110	125	125	+ 15
Humanitärt bistånd i södra Afrika	160	180	180	+ 20
Katastrofer m. m.	360,8	370	393	+ 32,2
Ensk. organisationer	262	312	300	+ 38
Försöksverksamhet och metodutveckling m. m.	140,6	163,0	145,6	+ 5
Rekrytering och utbildning fältpersonal	av 49,2	55,0	53	+ 3,8
Totalt övriga anslags-
poster	1 227,7	1 370,0	1 361,7	+ 134,0
Totalt utvecklingssamarbete
genom SIDA	4 022,7	4 520,0	4 196,7	+179,0

Motioner

I motion 1984/85:381 av Martin Olsson och Ulla Ekelund (båda c)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om

UU 1984/85:12

a) att utvecklingssamarbetet med Vietnam bör avslutas så snart som
gällande biståndsavtal gör detta möjligt,

b) att inga nya avtal och inga förlängningar av gällande avtal om utvecklingssamarbete
bör träffas med Vietnam,

2. att riksdagen beslutar att de medel som på grund av avslutande av
stödet till Vietnam frigörs av det av regeringen föreslagna anslaget på 300
milj. kr. för 1985/86 överförs till katastrofbistånd.

I motion 1984/85:593 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkandena 5 och
6 hemställs

5. att riksdagen beslutar minska den föreslagna landramen för Angola
med 10 milj. kr.,

6. att riksdagen beslutar minska den föreslagna landramen för Vietnam
med 100 milj. kr.

I motion 1984/85:844 av Birger Hagård (m) yrkande 1 hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:100, bil. 5, avseende landram
för Angola, 115 milj. kr.

I motion 1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m) yrkandena 6—9
hemställs

6. att riksdagen beslutar att inga nya medel budgetåret 1985/86 tillförs
landramen för Vietnam,

7. att riksdagen beslutar att landramen för Tanzania sätts till 350
milj. kr., landramen för Indien till 310 milj. kr. samt landramen för Kenya
till 110 milj. kr.,

8. att riksdagen beslutar att landramen för Angola sätts till 90 milj. kr.,
landramen för Mofambique till 240 milj. kr., landramen för Etiopien till
100 milj. kr. och landramen för Laos till 50 milj. kr.,

9. att riksdagen beslutar att landramen för Botswana sätts till 80
milj. kr., Guinea-Bissau till 65 milj. kr., Kap Verdeöarna till 45 milj. kr.,
Lesotho till 25 milj. kr., Nicaragua till 75 milj. kr. och Zambia till 175
milj. kr.

I motion 1984/85:1688 av Sten Sture Paterson (m) hemställs att riksdagen
uttalar sig för att stöd ges till IPAL-planen och att detta sker inom
ramen för Kenyas biståndsanslag.

I motion 1984/85:1678 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkandena 9 och
10 hemställs

9. att riksdagen beslutar anslå 250 milj. kr. som landram för Vietnam för
budgetåret 1985/86,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna,
att den i budgetpropositionen 1986 bör förelägga riksdagen en plan för
snabbaste möjliga avveckling av biståndet till Vietnam.

I motion 1984/85:1680av Nic Grönvall (m)hemställs att riksdagen som

UU 1984/85:12

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om det
svenska biståndet till Nicaragua.

I motion 1984/85:1681 av Lars Hjertén m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att inom landramen för biståndsanslaget till Zimbabwe anslå 10
milj. kr. till de enskilda organisationerna.

1 motion 1984/85:2406 av Hans Göran Franck m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande behovet av fortsatt långsiktigt utvecklingsbistånd
samt behovet av katastrofbistånd till Vietnam.

I motion 1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 5—11
hemställs

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att Kenya inte
längre skall vara programland,

6. att riksdagen beslutar att landramen för Vietnam skall bibehållas på
365 milj. kr.,

7. att riksdagen beslutar att biståndet till Nicaragua ökas till 110
milj. kr.,

8. att riksdagen beslutar att Cuba upptas som programland och beviljas
bistånd med 75 milj. kr.,

9. att riksdagen beslutar att Demokratiska Folkrepubliken Yemen (Sydyemen)
upptas som programland och beviljas bistånd med 25 milj. kr.,

10. att riksdagen beslutar att Seychellerna beviljas bistånd med 3
milj. kr.,

11. att riksdagen beslutar att biståndet till Mozambique ökas till 285
milj. kr.

I motion 1984/85:2422 av Ivar Virgin m. fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utnyttjande av reservationsmedel inom landramen för biståndet till Vietnam.

Utskottet

Regeringens förslag till medelsramar för samarbetet med programländerna
för svenskt bistånd framgår av tabellen på s. 53 i detta betänkande.

I m-motion 1261 föreslås sänkningar av landramarna till vissa länder.
Motiveringen härför är Sveriges budgetunderskott som påkallar besparingar
även på biståndsanslagen men också specifika förhållanden i biståndet
till de olika länderna. I fråga om vissa länder, såsom Kenya och
Indien, finns stora reservationer, vilket kan motivera en lägre medelsanvisning.
I fråga om andra, såsom Angola och Mozambique, föreligger på
grund av osäkerheten i landet svårigheter att förmedla bistånd. Det anförs

UU 1984/85:12

också i motion 1261 att det landprogrammerade biståndet allmänt bör ges
mindre tyngd till förmån för ett ämnes- och projektinriktat bistånd.

I fp-motion 593 föreslås sänkningar av landramarna till Angola och
Vietnam; i övrigt följer motionärerna propositionens förslag. Även c-motion
1678 föreslår en sänkning av Vietnams landram men ansluter sig i
övrigt till propositionens förslag. Det gör även vpk-motion 2419 utom i vad
gäller Mozambique, Nicaragua och Vietnam, för vilka höjningar föreslås.

Utskottet ansluter sig till de medelsförslag regeringen gör beträffande
landramarna till Angola, Mozambique och Nicaragua. De sammanfaller
med den bedömning SIDA gjort i vad gäller dessa länders biståndsbehov
— dock att en viss minskning sker i medelsanvisningen till Mozambique
i förhållande till SIDA:s anslagsframställning, vilket kan vara motiverat
med hänsyn till svårigheterna just nu att förmedla bistånd till detta land.

Till följd härav avstyrks yrkande 5 i motion 593, yrkande 8 i motion 1261
i vad avser ifrågavarande länder, yrkande 1 i motion 844, yrkande 11 i
motion 2419, yrkande 9 i motion 1261 i vad avser Nicaragua och yrkande
7 i motion 2419.

I fråga om utvecklingssamarbetet med Vietnam föreligger nio motionsyrkanden.
I motionerna 1261 och 381 föreslås att inga nya medel anslås till
Vietnam och att biståndet dit avbryts med utgången av gällande avtal. I
motion 593 föreslås att landramen till Vietnam minskas med 100 milj. kr.
i förhållande till regeringens förslag och i motion 1678 att den minskas med
50 milj. kr. I den sistnämnda motionen föreslås därtill att regeringen bör
förelägga riksdagen en plan för snabbaste möjliga avveckling av biståndet
till Vietnam. Biståndet bör avslutas men återstående reservationsmedel
utnyttjas för fortsatt stöd till de två sjukhusprojekten, heter det i motion
2422. Motion 2419 föreslår en höjning av landramen till 365 milj. kr.

De motioner som förespråkar att biståndssamarbetet med Vietnam bör
avslutas gör det med motiveringen att bistånd inte bör utgå till länder som
för anfallskrig och ockuperar andra länder, som Vietnam i Kampuchea.
Vidare anförs att det i Vietnam förekommer omfattande brott mot mänskliga
rättigheter, tvångsarbete m. m. Även i motion 593 framförs liknande
invändningar mot utvecklingssamarbetet med Vietnam, dock utan något
yrkande på att samarbetet nu bör avbrytas. Även det i motion 1678 framförda
kravet på en avvecklingsplan för biståndet till Vietnam motiveras
med Vietnams fortsatta ockupation av Kampuchea.

Utskottet vill med anledning av de här redovisade motionerna anföra
följande.

Brott mot mänskliga rättigheter kan inte accepteras, lika litet som anfallskrig
och militär ockupation av andra länder. Denna inställning har
Sverige framfört till Vietnam. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen
även inom ramen för utvecklingssamarbetet uttrycka Sveriges oro för
Vietnams fortsatta ockupation av Kampuchea och klarlägga varför biståndsverksamheten
i längden inte har kunnat undgå att påverkas av
situationen i landet.

UU 1984/85:12

När det gäller att bedöma om ett biståndssamarbete bör avvecklas eller
helt avbrytas med hänvisning till brott mot mänskliga rättigheter eller
krigshandlingar finns det emellertid anledning att göra noggranna överväganden.
Det är enligt utskottets mening nödvändigt att ta hänsyn till alla
de inre och yttre omständigheter som bestämmer den politiska, sociala och
ekonomiska situationen i ett land. Det är också väsentligt att erinra sig
under vilka förutsättningar ett biståndssamarbete inleddes och vilket själva
syftet är med vårt bistånd till u-länderna.

Sedan utskottet med detta i åtanke gjort en samlad bedömning och också
tagit hänsyn till att Sverige har ett ansvar för det mänskliga och ekonomiska
kapital som nedlagts i de stora projekt vi engagerat oss i, har utskottet
kommit till slutsatsen att Sverige inte nu bör föreslå någon förändring av
utvecklingssamarbetet med Vietnam eller minska nästa års landram för
landet. Utskottet får därför, med hänvisning till vad utskottet anfört,
tillstyrka regeringens förslag till landram för Vietnam nästkommande
budgetår. 1 konsekvens härmed avstyrks yrkande 6 i motion 593 (fp),
yrkande 6 i motion 1261 (m), yrkande 9 i motion 1678 (c), yrkande 6 i
motion 2419 (vpk), motion 2422 och motion 381.

En följd av det anförda bör enligt utskottets mening bli att det inte finns
anledning för riksdagen att, på den grund här är fråga om, begära en plan
för avvecklingen av biståndet till Vietnam. Yrkande 10 i motion 1678
avstyrks därför.

Storleken av ett fortsatt bistånd till Vietnam bör enligt utskottets uppfattning
bl. a. bli beroende av vilket engagemang som kan komma att bli
erforderligt i de projekt vi hittills deltagit i. Utskottet vill därutöver inte
göra något uttalande om det framtida biståndet till landet. Motion 2406
avstyrks därför.

1 motion 1261 (m) finns i yrkandena 7,8 och 9 ytterligare ett antal förslag
till sänkningar av landramarna för vissa länder det kommande budgetåret.

I vad gäller Indien, Kenya, Laos och Tanzania föreslås vissa sänkningar
av de av regeringen föreslagna medelsramarna. I fråga om Indien och
Kenya finns stora outnyttjade reservationer kvar under innevarande års
biståndsanslag, vilka först bör utnyttjas, och i fråga om Angola och Laos
råder för närvarande svårigheter att nå ut med ett effektivt bistånd.

För Botswana, Etiopien, Guinea-Bissau, Kap Verde, Lesotho och Zambia
föreslås i motion 1261 i förhållande till innevarande år oförändrade
landramar.

Utskottet anser att de belopp regeringen föreslagit, och som i flertalet
fall överensstämmer med SIDA:s anslagsframställning, är rimliga och
tillstyrker därför dessa. Motion 1261 avstyrks följaktligen för ifrågavarande
länder.

I detta sammanhang behandlar utskottet också några motioner som,
utan att föreslå förändringar av landramsbeloppen, rör samarbetet med
Sveriges programländer. Motion 1688 föreslår att stöd ges till den s. k.

UU 1984/85:12

IPAL-planen i Kenya och att detta sker inom Kenyas landram. Enligt
uppgifter i motionen är IPAL (Integrated Project in Arid Lands) ett tvärvetenskapligt
projekt, initierat av UNEP och UNESCO, syftande till att
utveckla levnadsbetingelserna i Marsabitdistriktet.

Det närmare innehållet i utvecklingssamarbetet mellan Sverige och Kenya
bör på sedvanligt sätt fastställas av SIDA och de kenyanska myndigheterna.
Utskottet finnér det inte påkallat att riksdagen uttalar sig i den
fråga som aktualiseras i motionen, vilken därför avstyrks.

I motion 2419 (vpk) yrkande 5 föreslås att Kenya inte längre skall vara
programland för svenskt bistånd. Motiven härför är de brott mot mänskliga
rättigheter som enligt beskrivningen i motionen begås i Kenya. Bl. a.
nämns en massaker i nordöstra delen av landet då över tusen nomader
dödades.

Som utskottet tidigare påpekat bör allvarliga brott mot mänskliga rättigheter
såsom den nämnda massakern kunna påtalas för ett mottagarland
även i biståndssamarbetet. Om regeringen bedömer att utvecklingssamarbetet
med något land av detta skäl bör förändras, får förslag härom
föreläggas riksdagen. Något uttalande härutöver av riksdagen synes inte
påkallat. Med hänvisning härtill avstyrks yrkande 5 i motion 2419.

I motion 1680 om Nicaragua och motion 1681 om Zimbabwe föreslås att
biståndet i högre grad skall inriktas på stöd åt en demokratisk utveckling
i de båda länderna.

I fråga om Zimbabwe nämns att enskilda organisationer med verksamhet
i landet skulle kunna spela en roll i detta syfte, särskilt i Matabeleland.
Motionärerna föreslår att 10 miljoner av Zimbabwes landram omfördelas
till de enskilda organisationerna.

I fråga om Nicaragua föreslås att ett lika stort belopp av landramen
används för ändamål som en allsidig nyhetsbevakning, kommittéer som
behandlar de mänskliga rättigheterna, stöd till oppositionstidningen La
Prenza m. m.

Utvecklingen i de båda länderna företer vissa likheter, samtidigt som
olika förutsättningar och behov råder avseende biståndets inriktning. Utskottet
delar uppfattningen att bistånd som tar sikte på en uppbyggnad och
förstärkning av demokratiska institutioner är särskilt betydelsefull till
länder som i likhet med Nicaragua och Zimbabwe nyss trätt in i ett nytt
skede av sin historia. Ett sådant bistånd lämnas också till de båda länderna.
I Nicaragua och i ännu högre grad i Zimbabwe är flera frivilliga organisationer
med stöd från SIDA verksamma. Utskottet utgår från att SIDA är
berett till ytterligare satsningar på demokratiuppbyggnad i vid mening om
parterna kan nå enighet om lämpliga projekt.

Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör uttala sig om landramsmedlens
användning på det sätt som föreslås i motionerna. Dessa avstyrks
följaktligen.

UU 1984/85:12

Yrkande om nya samarbetsländer

Det föreslås i motion 2419 (vpk) att programlandssamarbete inleds med
Cuba och Demokratiska Folkrepubliken Yemen och att reguljärt bistånd
lämnas till Seychellerna.

Som framgår av tidigare riksdagsbeslut föreligger nu inga förutsättningar
att utvidga kretsen av programländer. Utskottet avstyrker därför de
ifrågavarande motionsyrkandena i vad avser reguljärt programsamarbete.

De nämnda länderna och flera andra utanför programlandskretsen
erhåller emellertid svenskt bistånd; genom BITS, över katastrofposten
eller genom enskilda organisationer. En sammanställning över det svenska
bistånd som utgår till olika länder genom skilda kanaler finns i propositionen
på s. 299 ff.

Cuba mottog således bistånd genom BITS och SAREC på sammanlagt
ca 13 milj. kr. föregående budgetår. Seychellerna har mottagit katastrofbistånd
och några volontärer finansierade av SIDA. Också Demokratiska
Folkrepubliken Yemen (Sydyemen) har erhållit katastrofbistånd i flera
omgångar, bl. a. genom Röda korset och Rädda barnen.

5.3 Regionala insatser samt humanitärt samarbete i Latinamerika och i
södra Afrika

Propositionen (s. 86 — 87)

Under anslagsposten Regionala insatser lämnas i första hand stöd till det
regionala samarbetet mellan de majoritetsstyrda staterna i södra Afrika
inom ramen för samarbetsorganisationen Southern African Development
Coordination Conference (SADCC). Samarbetet syftar till att minska det
ekonomiska beroendet av Sydafrika. Vidare har anslagsposten utnyttjats
för stöd till den Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB), Mekongkommittén
och ett regionalt program för fiske i Bengaliska bukten.

Samarbetet mellan SADCC-staterna och det svenska stödet har hittills
huvudsakligen koncentrerats till transporter och kommunikationer.

Vid SADCC:s givarkonferens 1983 gjordes en svensk utfästelse om 330
milj. kr. för treårsperioden 1983/84— 1985/86.

Regeringen förordar att anslagsposten Regionala insatser höjs med 20
milj. kr. till 165 milj. kr. för budgetåret 1985/86 och att 135 milj. kr. härav
utnyttjas för fortsatt stöd till regionala insatser inom ramen för SADCC.

Det humanitära biståndet i Latinamerika utgörs till stor del av långsiktigt
stöd för mänskliga rättigheter och politiskt förföljda. Regeringen förutser
ett ökat medelsbehov för humanitärt stöd åt dessa grupper under en
övergångstid.

Biståndet lämnas genom svenska och internationella organisationer
som Diakonia/Frikyrkan hjälper, Kyrkornas världsråd och World Uni -

UU 1984/85:12

versity Service till enskilda grupper och organisationer i mottagarländerna.
De förmedlande och mottagande organisationernas kapacitet är av
avgörande betydelse för Sveriges möjligheter att lämna bidrag och tillmötesgå
de behov som finns.

Regeringen finner att situationen i Latinamerika motiverar fortsatta och
kraftfulla humanitära biståndsinsatser. Anslagsposten bör höjas med 15
milj. kr. till 125 milj. kr.

Mer än hälften av det humanitära biståndet i södra Afrika utgår till
befrielserörelserna African National Congress (ANC), som verkar för ett
Sydafrika fritt från apartheid, och South-West African People’s Organization
(SWAPO), som arbetar för ett självständigt Namibia.

Humanitärt bistånd till södra Afrika förmedlas också genom FN, andra
internationella organisationer och svenska enskilda organisationer. På
grund av situationen i och kring Sydafrika har behoven av humanitärt
bistånd ytterligare ökat, vilket ställer större krav på förmedlande och
mottagande organisationers kapacitet. Flera svenska organisationer har
påtagit sig betydande nya uppgifter som förmedlande organisationer.

Regeringen erinrar om förslaget i proposition 1984/85:56 att 1 milj. kr.
av medlen under anslagsposten Humanitärt bistånd i södra Afrika skall få
användas för politiska partiers, fackföreningars och folkrörelsers information
utomlands om Sydafrikalagen och om den svenska Sydafrikapolitiken
i övrigt.

För insatser under budgetåret 1985/86 anser regeringen att anslagsposten
bör höjas med 20 milj. kr. till 180 milj. kr. Utöver detta belopp kan
medel från anslagsposten Katastrofer m. m. vid behov utnyttjas för humanitära
insatser i södra Afrika.

Motioner

1 motion 1984/85:593 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkandena 8 och
9 hemställs

8. att riksdagen beslutar höja den föreslagna anslagsposten för humanitärt
bistånd till Latinamerika med 10 milj. kr.,

9. att riksdagen beslutar höja den föreslagna anslagsposten för humanitärt
bistånd till södra Afrika med 15 milj. kr.

I motion 1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m) yrkande 11 hemställs

11. att riksdagen beslutar anslå 190 milj. kr. till humanitärt bistånd i
södra Afrika.

I motion 1984/85:1691 av Evert Svensson (s) hemställs att riksdagen
beslutar att höja anslaget till humanitärt bistånd till Latinamerika med 10
milj. kr. från 125 milj. kr. till 135 milj. kr. och att motsvarande minskning

UU 1984/85:12

sker från förslagsvis anslaget till BITS — Beredningen för internationellt
tekniskt samarbete.

I motion 1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 15 hemställs

15. att riksdagen beslutar att anslaget Humanitärt bistånd till Latinamerika
ökas till 135 milj. kr.

Utskottet

Enighet råder om att det humanitära biståndet till Latinamerika och
södra Afrika fyller en viktig funktion och att betydande medel fortsatt bör
utgå till de ändamål som dessa anslagsposter finansierar.

Båda anslagsposterna höjs i regeringens förslag; för Latinamerika med
15 milj. kr. och för södra Afrika med 20 milj. kr.

1 motion 593 (fp) föreslås att posten för humanitärt bistånd i södra
Afrika höjs med 15 milj. kr. och i motion 1261 (m) att den höjs med 10 milj.
kr. Båda motionerna anser att det kommer att finnas behov av ökade
insatser inne i själva Sydafrika. Särskilt i motion 1261 ges flera exempel på
vilken typ av stöd som skulle kunna utgå till de svarta i Sydafrika; för
högre utbildning, för sjukvård, till medborgarrätts- och fackliga organisationer
m. m. Moderata samlingspartiet knyter här an till de förslag som
partiet framförde i en motion till proposition 1984/85:56 om Sydafrikalagen
(UU 1984/85:6).

Utskottet anser att det av regeringen föreslagna beloppet är tillräckligt
stort för ett fortsatt väsentligt humanitärt stöd till området. Dessutom finns
det — som framhålls i propositionen — möjlighet att utnyttja katastrofmedel
för ändamålet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet yrkande
9 i motion 593 och motsvarande del av yrkande 11 i motion 1261.

Även i fråga om det humanitära biståndet till Latinamerika finns yrkanden
om höjningar av anslagsposten, nämligen i motionerna 593, 2419
(vpk) och 1691 som alla föreslår ett påslag på 10 milj. kr. Verksamheten i
Latin- och Centralamerika är i nuvarande situation särskilt viktig.

En demokratisering har ägt rum i flera latinamerikanska stater men
många länder i regionen styrs fortfarande av diktaturregimer. Särskilt i
Centralamerika har våld och förföljelse lett till stora flyktingproblem.
Arbetslöshet och djupa inkomstklyftor förvärrar bilden.

Det finns därför ett påtagligt behov av ett fortsatt humanitärt bistånd till
flera länder i området. Utskottet är av uppfattningen att det bör finnas
beredskap för att om erforderligt tillskjuta ytterligare medel till anslagsposten
för humanitärt bistånd i Latinamerika från katastrofposten.

Yrkande 8 i motion 593 (fp), yrkande 15 i motion 2419 (vpk) och motion
1691 avstyrks därför.

UU 1984/85:12

5.4 Katastrofbistånd och bistånd genom enskilda organisationer
Propositionen (s. 88—89)

Försörjningsläget i Afrika har visat nödvändigheten av att kortsiktigt
och förebyggande katastrofbistånd samordnas närmare med långsiktigt
utvecklingssamarbete. Flera insatser för katastrofhjälp i programländerna
utgör stödåtgärder för det reguljära utvecklingsbiståndet och är av mer
långsiktig karaktär. Det bör eftersträvas att sådana katastrofinsatser steg
för steg inordnas i det reguljära programsamarbetet och bekostas med
härför avsatta medel. Regeringen välkomnar i detta sammanhang SIDA:s
förslag att katastrofbiståndet till Kap Verde, som regelbundet utgått varje
år sedan 1974 på grund av torka, omvandlas till stöd för livsmedelsförsörjning
inom ramen för det reguljära samarbetet.

De strukturella problem som ligger bakom försörjningskrisen främst i
Afrika kan förväntas bestå under lång tid. Behov av stora katastrofinsatser
förutses därför också för budgetåret 1985/86. Beredskap bör finnas för
större insatser bl. a. i Etiopien och Mo9ambique. Anslagsposten Katastrofer
m. m. bör även kunna utnyttjas för långsiktiga insatser för livsmedelsförsörjning
och markvård. Därigenom kan mottagarländernas sårbarhet
för naturkatastrofer minskas. SIDA:s förslag om inrättande av en ny
anslagspost för särskilda projekt åsyftar bl. a. att skapa ökade möjligheter
till markvårdsinsatser i och utanför programländerna. Sådana insatser är
i linje med gällande föreskrifter om katastrofbistånd, enligt vilka detta kan
utnyttjas för katastrofförebyggande åtgärder. Regeringen vill även erinra
om att medlen för katastrofbistånd också utgör en reserv inom det bilaterala
biståndet. Därigenom bör även övriga syften med SIDA:s förslag
kunna tillgodoses med katastrofmedel. Särskilt bör i detta sammanhang
pekas på behovet av att utnyttja anslagsposten Katastrofer m. m. i fall där
större strukturförändringar i programländernas ekonomi påkallar stöd i
form av extra medel.

Regeringen förordar att anslagsposten Katastrofer m. m. höjs med 32,2
milj. kr. till 393 milj. kr.

Bistånd med medel från anslagsposten Enskilda organisationer är ett
effektivt redskap i utvecklingssamarbetet och ett värdefullt komplement
till det av statliga organ administrerade biståndet. Enskilda organisationers
insatser erbjuder ofta goda möjligheter att nå de mest utsatta grupperna
i u-länderna. Regeringen har på riksdagens uppmaning uppdragit åt
SIDA att verkställa en översyn av de enskilda organisationernas kapacitet
att ta emot och förmedla statliga bidrag för biståndsändamål. Utredningen
har den 15 oktober 1984 avgivit en preliminär rapport om sitt arbete. I
anslutning till denna har regeringen haft överläggningar med företrädare
för organisationerna. Den preliminära rapporten och överläggningarna
har givit vid handen att de enskilda organisationernas arbete väl motsvarar
de av statsmakterna fastställda målsättningarna och att organisationernas

UU 1984/85:12

kapacitet att förmedla bistånd förbättrats på senare år. Utredningens slutrapport
beräknas föreligga vid utgången av juli 1985.

Medel under anslagsposten får användas för barnbidrag för barn till
biståndsarbetare (prop. 1984/85:39; SoU 6; rskr. 66).

Regeringen förordar att beloppet för anslagsposten Enskilda organisationer
höjs med 38 milj. kr. till 300 milj. kr. Därvid har beaktats att
anslagsposten fr. o.m. budgetåret 1985/86 kommer att innefatta också
sådant bistånd genom internationella enskilda organisationer som för
närvarande upptas under en särskild delpost inom anslagsposten Särskilda
program.

Motioner

I motion 1984/85:420 av Karin Ahrland (fp) m. fl. (c, m, s och vpk)
yrkande 2 hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av fortsatt stöd till humanitära insatser för
Afghanistans folk.

I motion 1984/85:421 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för ett ökat samarbete och utbyte mellan
Sverige och Etiopien inom alla områden,

2. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse för det nuvarande
läget i Etiopien med speciell inriktning på distributionen och användningen
av svenskt och annat internationellt bistånd,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om att undersöka möjligheterna
för en svensk medling i den pågående inbördeskonflikten.

I motion 1984/85:493 av Ulla Ekelund och Kersti Johansson (båda c)
hemställs

1. att riksdagen beslutar att anvisat anslag till Enskilda organisationer
(300 milj. kr.) genom omfördelning inom SIDA utökas med 50 milj. kr.,

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att anslag till de enskilda
organisationerna och övriga ändamål, som i årets budgetproposition avses
bli finansierade inom anslaget, i fortsättningen särredovisas för riksdagen.

I motion 1984/85:593 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 10 hemställs 10.

att riksdagen beslutar höja det föreslagna bidraget till enskilda
organisationer med 35 milj. kr.

I motion 1984/85:697 av Sture Korpås m. fl. (c) yrkande 1 hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att regeringen från anslaget Katastrofhjälp
anslår väsentliga medel till de av kriget drabbade i Afghanistan
och till flyktingar därifrån.

UU 1984/85:12

I motion 1984/85:698 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 2, 4 och 5
hemställs

2. att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen bör yrka på att
svenskt bistånd genom ICRC för nödhjälpsarbete inne i Östtimor omedelbart
återupptas,

4. att riksdagen som sin mening uttalar att humanitärt stöd bör ges till
FRETILIN,

5. att riksdagen som sin mening uttalar att Sverige bör lämna IGGI.

I motion 1984/85:844 av Birger Hagård (m) yrkande 2 hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att då humanitärt
bistånd utgår till Angola detta även bör komma de av befrielserörelsen
UN1TA kontrollerade områdena till del.

I motion 1984/85:980 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 1 och 2
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att svenska forskningsresurser
ställs till förfogande för att bistå Vietnam så att missbildningsskadorna
blir fullständigt utredda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda
resurser på sjukvårds- och handikappområdet ställs till Vietnams förfogande
för hjälp åt de levande missbildade barnen och deras familjer.

1 motion 1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m) yrkande 11 hemställs

11. att riksdagen beslutar att anslå 421 milj. kr. till Katastrofer och 332
milj. kr. till Enskilda organisationer.

I motion 1984/85:1678 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkandena 11, 12
och 14 hemställs

11. att riksdagen för katastrofbistånd anvisar 593 milj. kr., en höjning
med 200 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att katastrofanslaget
i sin helhet bör användas för att lindra akut nöd eller för att mildra
följderna av inträffade händelser av katastrofkaraktär,

14. att riksdagen för anslaget till enskilda organisationer anvisar 350
milj. kr., en höjning med 50 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

I motion 1984/85:1683 av Gunnel Jonäng (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett kraftfullt agerande i internationella
sammanhang för Västra Saharas frihet och självständighet,

2. att riksdagen uttalar sig för att medel ur katastrofbiståndet bör utgå
till Västra Sahara.

I motion 1984/85:1685 av Inger Koch (m) hemställs att riksdagen godkänner
de riktlinjer för katastrofbiståndet som förordas i motionen.

UU 1984/85:12

I motion 1984/85:1690 av Lennart Pettersson (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande utökat stöd till kooperativt bistånd inom ramen för biståndsanslagen
till Tanzania och Etiopien.

I motion 1984/85:1694 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 1—5
hemställs

1. att riksdagen beslutar anvisa 10 000 000 kr. som särskilt bistånd till
Vietnam, avseende arbete för att reparera miljöskador,

2. att riksdagen beslutar anvisa 3 000 000 kr. som särskilt bistånd till
Laos, avseende arbete för att reparera miljöskador,

3. att riksdagen beslutar anvisa 25 000 000 kr. som katastrofbistånd till
Vietnam med anledning av naturkatastrofer,

4. att riksdagen beslutar anvisa 10 000 000 kr. som katastrofbistånd till
Kampuchea med anledning av naturkatastrofer,

5. att riksdagen beslutar anvisa 10 000 000 kr. av katastrofmedel till
Kampuchea som återuppbyggnadsbistånd.

I motion 1984/85:2404 av Sten Andersson i Malmö (m) hemställs att
riksdagen beslutar att 20 milj. kr. av de reserverade biståndsmedlen budgetåret
1985/86 skall användas till ökad humanitär hjälp bland den
afghanska civilbefolkningen.

1 motion 1984/85:2412 av Karin Söder och Gunnel Jonäng (båda c)
hemställs att riksdagen beslutar att från anslaget Bidrag till enskilda organisationer
anslå 500 000 kr. för budgetåret 1985/86 för att stödja Kyrkornas
världsråds program för fred, nedrustning och mänskliga rättigheter.

I motion 1984/85:2413 av Karin Söder m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar anvisa anslag till Enskilda organisationer med ett till 350 milj. kr.
uppräknat belopp.

I motion 1984/85:2417 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 1 hemställs

1. att riksdagen beslutar att anslå 10 000 000 kr. i humanitärt bistånd till
PLO, kanaliserat genom Röda halvmånen.

I motion 1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 16 och 17
hemställs

16. att riksdagen beslutar att anslaget till enskilda organisationer ökas
till 312 milj. kr.,

17. att riksdagen beslutar att anslaget Katastrofbistånd m. m. ökas till
644 milj. kr.

1 motion 1984/85:2420 av Jan-Erik Wikström (fp) hemställs att riksdagen
begär att regeringen låter utreda förutsättningarna för att, t. ex. via
stiftelser av det slag som nämns i motionen, stärka pluralism och demokrati
i u-länder.

5 Riksdagen 1984/85. 9 sami Nr 12

UU 1984/85:12

Utskottet

Katastrofbistånd m. m.

Under detta avsnitt finns motioner dels om katastrofpostens storlek,
dels om användningen av de anslagna medlen.

I såväl c-motion 1678 som i motion 1685 argumenteras för att katastrofmedlen
endast skall användas för katastrofer och i akuta nödsituationer,
medan däremot insatser till förebyggande av katastrofer eller för att varaktigt
återställa drabbade samhällen i första hand bör ske i reguljära
former inom ramen för programsamarbetet eller med hjälp av särskilda
medel för mark- och miljövård.

Anslagsposten för katastrofbistånd har sedan lång tid flera användningsområden.
Det huvudsakliga är att den utnyttjas för att bistå människor
som drabbats av katastrofer. Denna användning har sedermera vidgats
till att kunna omfatta även katastrofförebyggande åtgärder och extra
bistånd till länder som hotas av oförutsedda händelser. Vid sidan av detta
fyller katastrofposten uppgiften som en allmän reservpost inom det bilaterala
biståndet och kan som sådan undantagsvis användas för påfyllnad
av andra anslagsposter.

Regeringen pekar även i årets budgetproposition på dessa användningsområden
och nämner särskilt att större strukturförändringar i ett lands
ekonomi kan påkalla stöd i form av extra medel.

Det anförs i propositionen att försörjningsläget i Afrika har visat nödvändigheten
av att kortsiktigt och förebyggande katastrofbistånd samordnas
närmare med långsiktigt utvecklingssamarbete. Som utskottet framhöll
under avsnittet om allmänna riktlinjer för biståndet kan det finnas
skäl att ägna större uppmärksamhet åt långsiktiga katastrofförebyggande
åtgärder. Enligt utskottets mening bör den översyn av katastrofbiståndet
som regeringen avser göra även ge tillfälle till att överväga balansen mellan
akuta åtgärder och långsiktigt bistånd. En strävan bör vara att upprätthålla
skillnaden mellan rent katastrofbistånd och ett reguljärt, planerat bistånd,
även om också det sistnämnda ofta måste lämnas till mottagarländer i djup
kris och därmed kan få något av katastrofbiståndets karaktär.

I väntan på denna översyn vill utskottet emellertid inte förorda någon
förändring av de principer som gällt för katastrofpostens utnyttjande.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att det även framgent
kommer att finnas behov av något slags reservpost i det bilaterala biståndet,
bl. a. för plötsligt uppkommande situationer.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet yrkande 12 i motion
1678 (c) och motion 1685.

Regeringen föreslår att katastrofposten skall uppgå till 393 milj. kr.
nästkommande budgetår, ett belopp som ligger över det SIDA föreslagit.
Utskottet finner förslaget rimligt och avstyrker de ytterligare höjningar
som förordas i motion 1261 (m) yrkande 11, motion 1678 (c) yrkande 11,
och motion 2419 (vpk) yrkande 17.

UU 1984/85:12

Vad gäller de motioner som föreslår att medel ur katastrofposten skall
utnyttjas för specifika ändamål vill utskottet inledningsvis erinra om att
riksdagen normalt inte i förväg bör inteckna katastrofposten för viss
användning.

Flera motioner behandlar situationen i Afghanistan och föreslår fortsatta
humanitära insatser till förmån för de av kriget drabbade.

Av uppenbara skäl är det svårt att förmedla hjälp inne i det ockuperade
landet. FN:s biståndsorgan och andra internationella hjälporganisationer
har stora svårigheter att bistå den nödlidande befolkningen där. Internationella
röda kors-kommittén har inte tillträde till Afghanistan på de
villkor som kommittén regelmässigt ställer upp för sitt arbete.

De FN-organ som har kontor i Kabul har sålunda begränsade möjligheter
att verka på önskvärt sätt. Betydande bistånd ges dock genom
UNHCR till flyktingar från landet. Sverige har genom olika kanaler kunnat
lämna humanitär hjälp till den afghanska befolkningen inom och utom
landet. Svenska Afghanistan-kommittén har hittills mottagit ca 10 milj. kr.
bl. a. för medicin och sjukvårdshjälp. Detta belopp har ännu inte i sin
helhet kunnat utnyttjas.

I denna situation är det särskilt betydelsefullt att bistånd kan ges flyktingar
från Afghanistan och att möjligheterna att på olika vägar nå de
nödlidande inne i landet utnyttjas. Utskottet utgår från att regeringen bl. a.
genom Afghanistan-kommittén bidrar med medel för sådana hjälpinsatser
som bedöms möjliga att genomföra.

Yrkande 2 i motion 420 och yrkande 1 i motion 697 torde få anses
besvarade med det anförda. Med hänvisning till den tidigare nämnda
principen får utskottet emellertid avstyrka motion 2404 om att ett visst
belopp skall avsättas för detta ändamål.

I yrkande 1 i motion 844 föreslås att regeringens förslag till landram för
Angola avslås och i yrkande 2 att, när humanitärt bistånd utgår till Angola,
detta även bör komma de av befrielserörelsen UNITA kontrollerade områdena
till del.

Vid sidan av landprogrammerat bistånd kan stöd till ett programland
utgå från flera anslagsposter, såsom katastrofposten och anslagsposterna
för humanitärt bistånd i södra Afrika och i Latinamerika. Det finns inget
principiellt hinder för att lämna hjälp för humanitära ändamål i någon del
av Angola, således även i av UNITA behärskade områden. Beslut om
utnyttjandet av de nämnda anslagsposterna skall emellertid beredas på
sedvanligt sätt av Beredningen för humanitärt bistånd eller av katastrofgruppen.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill yrkande 2 i motionen.

Frågan om Västra Saharas självständighet och biståndet till Västra Sahara
har tidigare behandlats utförligt av utskottet, senast i betänkandet UU
1982/83:19. Utskottet anförde då bl. a. att ett avgörande om Västra Saharas
framtid måste bygga på verkliga konsultationer med områdets befolkning
och överensstämma med dess fritt uttalade önskemål.

UU 1984/85:12

Västra Sahara är numera medlem av de afrikanska staternas enhetsorganisation
OAU. Marocko har på grund härav lämnat organisationen och
har hittills vägrat förhandla med befrielserörelsen Polisario. Liksom 1982
och 1983 röstade Sverige under generalförsamlingens möte hösten 1984 för
den resolution som bl. a. fastslår den västsahariska befolkningens rätt till
självbestämmande genom en internationellt övervakad folkomröstning.
Den svenska regeringen betraktar Västra Sahara-frågan som ett oavslutat
kolonialt problem. Hjälp via katastrofposten till Västra Sahara har sedan
flera år bl. a. lämnats genom Rädda barnen som i området samarbetar med
Röda halvmånen. I juni 1984 gavs 8 milj. kr. till Rädda barnen för detta
ändamål. Utskottet utgår från att Rädda barnen även fortsättningsvis kan
påräkna stöd för sin verksamhet i Västra Sahara.

Mot denna bakgrund får motion 1683 anses besvarad.

Även till Östra Timor, som behandlas i motion 698, har Sverige genom
Röda korset tidigare lämnat humanitärt bistånd. Sedan mitten av 1983 är
emellertid internationella Röda korset förhindrat från att bedriva någon
humanitär verksamhet på huvudön. ICRC är berett att återuppta verksamheten
så snart möjligheter föreligger. Om så blir fallet kommer Svenska
röda korset att kunna söka bidrag för fortsatt stöd till Östra Timors
befolkning. Därmed torde yrkande 2 i motion 698 vara besvarat.

Yrkande 4 i samma motion förordar att humanitärt stöd bör lämnas
direkt till FRETILIN. Utskottet behandlade den politiska situationen i
Östra Timor senast i betänkandet UU 1983/84:15. Därav framgår att FN:s
generalsekreterare fått i uppdrag att hålla konsultationer om läget i Östra
Timor. Detta konsultationsuppdrag pågår ännu. Östra Timor-frågan stod
därför inte på dagordningen för generalförsamlingens möte år 1984.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om direkt bistånd till befrielserörelsen
i Östra Timor — FRETILIN — och då konstaterat att några
förutsättningar för sådant direktstöd enligt svensk etablerad praxis inte
förelåg. Då inga omständigheter sedan dess tillkommit som ger anledning
till annan bedömning, avstyrks det nu föreliggande yrkandet.

I fråga om Sveriges observatörskap i IGGI (Intergovernmental Group
on Indonesia) framhöll utskottet förra året i betänkandet UU 1983/84:15
att det inte fanns några biståndspolitiska skäl för ett observatörskap i
IGGI, men att det tillkom regeringen att bedöma nyttan av det oförbindliga
informationsutbyte som sker inom IGGI. Den då föreliggande motionen
om utträde ur IGGI avstyrktes med hänvisning därtill. Utskottet intar
samma ståndpunkt nu och avstyrker yrkande 5 i motion 698.

I motion 2417 föreslås att PLO genom Röda halvmånen skall erhålla
humanitärt bistånd med 10 milj. kr.

Bistånd har sedan flera år kunnat utgå till Palestinska röda halvmånen
som svarar för PLO:s humanitära verksamhet bland flyktingarna. Efter
Israels inmarsch i Libanon har Röda halvmånens arbete där försvårats och
UNRWA fått ta på sig ett ökat ansvar för flyktingarbetet. Utskottet utgår

UU 1984/85:12

från att fortsatt humanitärt stöd vid behov kan komma att lämnas via
Palestinska röda halvmånen men vill inte uttala sig om bestämda belopp.
Yrkande 1 i motion 2417 avstyrks därför.

I en omfattande motion om miljöförstöringen i tredje världen — vilken
delvis behandlats på annan plats i detta betänkande — föreslås ett särskilt
bistånd till Vietnam i syfte att utreda missbildningsskador hos barn av
miljökrigföringen i Vietnam och bistå de drabbade barnen och deras
familjer.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden i första hand konstatera
att Sverige sedan kriget i Vietnam upphörde lämnat och fortfarande lämnar
ett omfattande återuppbyggnadsbistånd till Vietnam. Den närmare
inriktningen av detta bistånd fastställs i förhandlingar mellan Vietnam och
Sverige. På grund härav brukar riksdagen avhålla sig från att närmare
uttala sig om enskildheterna i biståndssamarbetet. Utskottet vill emellertid
enrinra om att Sverige sedan lång tid ger bistånd till hälsosektorn i Vietnam.
Utvecklingssamarbetet på detta område omfattar bl. a. två sjukhus.
Det ena av dessa är barnsjukhuset i Hanoi, som fungerar som centralsjukhus
för en stor del av barnhälsovården i landet. Den vård och utbildning
som meddelas vid barnsjukhuset i Hanoi torde delvis svara mot motionärernas
önskemål. Yrkandena 1 och 2 i motion 980 torde därmed få anses
besvarade.

I motion 1694 (vpk) hemställs att vissa belopp ställs till förfogande för
att reparera miljöskador i Vietnam och Laos som bistånd med anledning
av naturkatastrofer i Vietnam och Kampuchea och som återuppbyggnadsbistånd
i Kampuchea. Avsikten är att medlen skall utanordnas från katastrofposten.

Sverige har under lång tid givit väsentliga bidrag till FN:s Kampucheaprogram.
Senast i december 1984 lämnades 12 milj. kr. till detta program,
huvudsakligen för insatser inne i Kampuchea. Även till Vietnam har —
utöver den omfattande landramen — medel anslagits ur katastrofposten,
senast till offer för en tyfon.

I enlighet med tidigare angivna principer vill utskottet inte förorda att
riksdagen gör uttalanden som binder användningen av katastrofposten.
Yrkandena 1—5 i motion 1694 avstyrks därför.

I motion 421 föreslås i yrkande 2 att riksdagen begär en redogörelse av
regeringen om användningen av svenskt och annat bistånd till Etiopien.
Motionärerna anser att de motsägelsefulla påståendena om katastrofhjälpen
till Etiopien bör föranleda ett klarläggande.

Den svåra svältkatastrofen i Etiopien har upprört den internationella
opinionen. Frågan varför en effektiv hjälp inte satts in tidigare, innan
katastrofen blivit ett faktum, har med rätta ställts. Enligt utskottets mening
är det av många skäl angeläget att klarlägga situationens uppkomst och
förlopp. De erfarenheter som kan hämtas från katastrofen i Etiopien kan
vara värdefulla när det gäller att i någon mån undvika nya och kanske

UU 1984/85:12

värre hungerkatastrofer i andra områden. En bättre internationell beredskap
inför katastrofer är nödvändig. Katastrofer är ofta möjliga att förutsäga
och därmed att förebygga.

Utskottet har inte anledning att anta att SIDA:s och de övriga engagerade
hjälporganisationernas kontroll över själva distributionen av förnödenheter
i Etiopien inte skulle fungera tillfredsställande. Icke desto mindre
finns det självfallet skäl för biståndsorganisationerna att analysera sina
erfarenheter av hjälpoperationerna.

Med det anförda torde yrkande 2 i motion 421 få anses besvarat.

I samma motions yrkande 1 föreslås att riksdagen bör uttala sig för ett
närmare samarbete med Etiopien på alla områden och i yrkande 3 att
regeringen bör undersöka möjligheterna för en svensk medling i den
pågående inbördeskonflikten.

Innehållet i Sveriges förbindelser med andra länder växer fram som en
följd av många olika handlingar hos enskilda människor, företag, organisationer
och myndigheter. Utskottet anser därför att det inte finns anledning
för riksdagen att göra ett uttalande av det slag som föreslås i yrkandet,
varför yrkande 1 i motion 421 avstyrks.

Inbördeskonflikten i Etiopien är av gammalt datum och flera parter är
inblandade i den. Ett svenskt medlingsinitiativ saknar såvitt utskottet kan
bedöma förutsättningar att lyckas. Yrkande 3 i motion 421 avstyrks därför.

Enskilda organisationer

I budgetpropositionen föreslår regeringen att anslagsposten för bistånd
genom enskilda organisationer skall uppgå till 300 milj. kr. Det är 12 milj.
kr. mindre än vad SIDA upptar i sin anslagsframställning. I flera av de
föreliggande motionerna föreslås höjningar av anslagsposten utöver regeringens
förslag. Utskottet kan finna det motiverat med ett visst påslag på
posten och föreslår samma anslagstilldelning som den SIDA förordar, dvs.
312 milj. kr. Därmed tillstyrks medelsförslaget i motion 2419 (vpk) yrkande

16. En motsvarande minskning av medelstilldelningen till u-krediter kommer
att föreslås senare i detta betänkande.

Yrkande 1 i motion 493, yrkande 10 i motion 593 (fp), yrkande 11 i
motion 1261 (m), yrkande 14 i motion 1678 (c) och motion 2413, som alla
föreslår högre belopp, avstyrks följaktligen.

Bistånd till internationella enskilda organisationer (bl. a. Kyrkornas
världsråd) utgår nu från en särskild delpost under anslagsposten Särskilda
program. Innevarande budgetår är ca 12 milj. kr. upptagna under denna
delpost. I samband med att regeringen föreslår inrättandet av en ny anslagspost
benämnd Försöksverksamhet och metodutveckling fr. o. m. nästa
budgetår förs biståndet till internationella enskilda organisationer upp
under anslagsposten för enskilda organisationer.

UU 1984/85:12

I bilagan till budgetpropositionen redovisas stödet till de internationella
enskilda organisationerna. Utskottet förutsätter att så kommer att ske även
i den kommande budgetpropositionen och att en redovisning av kostnaderna
för barnbidrag kommer att kunna lämnas när sådana kostnader
uppstått. Därmed får yrkande 2 i motion 493 anses besvarat.

Ett förslag motsvarande det i motion 2412 om stöd till Kyrkornas
världsråds program för fred, nedrustning och mänskliga rättigheter avstyrktes
av utskottet i förra årets biståndsbetänkande (UU 1983/84:15)
med hänvisning till att en nödvändig koncentration av SlDA:s verksamhetsområde
gjorde att SIDA måst upphöra med stödet till denna del av
Kyrkornas världsråds program. SIDA ger dock ett omfattande stöd till
Kyrkornas världsråd på andra områden. Utskottet finner inte att nya skäl
talar för en annan bedömning nu och avstyrker därför motion 2412.

I motion 1690 föreslås ett utökat stöd till kooperativa insatser i Tanzania
och Etiopien. De kooperativa föreningarna i Tanzania upplöstes i mitten
av 1970-talet efter ett statligt beslut. Nu söker man emellertid åter bygga
upp en kooperativ rörelse i landet. Genom ett samnordiskt projekt medverkar
Sverige i detta arbete, men projektet omfattar bara Tanzanias norra
region. Motionären föreslår därför att det svenska kooperativa biståndet
utvidgas till att omfatta även landets södra delar. Även i Etiopien är enligt
motionens beskrivning en kooperativ rörelse under uppbyggnad. Denna
förtjänar svenskt stöd, heter det i motionen.

Utskottet vill med anledning av denna motion erinra om att en översyn
för närvarande pågår inom SIDA av de enskilda organisationernas biståndskapacitet.
Denna översyn omfattar även det kooperativa biståndet.
En slutrapport från organisationsutredningen beräknas föreligga i mitten
av år 1985.

Vad gäller det svenska biståndet till kooperationen i Tanzania har utskottet
inhämtat att parterna enats om att tills vidare koncentrera insatserna
till de norra regionerna och avvakta resultatet av arbetet där innan en
eventuell utvidgning av projektet övervägs. Utskottet finner inte anledning
att därutöver göra något uttalande om den konkreta inriktningen av de
kooperativa insatserna i Tanzania.

En liknande bedömning gör utskottet beträffande den del av yrkandet
som handlar om kooperativt bistånd till Etiopien. Sådant bistånd skulle
kunna ligga väl i linje med Sveriges medverkan i Etiopiens landsbygdsutveckling.
Det konkreta innehållet i samarbetet måste emellertid få avgöras
av de berörda parterna. Motion 1690 får därmed anses besvarad.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion 2420 angående
stiftelser för främjande av demokrati och pluralism i u-länder. I motionen
beskrivs några av skälen till att den för våra länder kännetecknande
mångfalden av politiska och andra organisationer inte fått tillfälle att
utvecklas i flertalet u-länder. I syfte att stödja uppkomsten och vidareutvecklingen
av sådana organisationer föreslås i motionen att regeringen

UU 1984/85:12

låter utreda förutsättningarna för att exempelvis via stiftelser anknutna till
de svenska riksdagspartierna lämna bistånd direkt till organisationer i
u-länderna. Enligt nuvarande regler bör bistånd till enskilda organisationer
i u-länder förmedlas via svenska enskilda organisationer som kan
fungera som systerorganisationer. Såväl praktiska som principiella skäl
kan åberopas för en sådan ordning.

Som utskottet framhållit i det avsnitt i betänkandet där demokrati och
mänskliga rättigheter i u-länderna behandlas, kan stöd till uppbyggnad av
demokratiska institutioner främja respekten för mänskliga rättigheter.
Utskottet kan därför instämma i det allmänna syftet med motion 2420.

Det kan finnas skäl både för berörda organisationer i Sverige och för
SIDA att något närmare överväga vilka möjligheter och begränsningar
som kan finnas i fråga om ett mer aktivt stöd till en pluralistisk utveckling
i mottagarländerna. Utskottet vill emellertid inte nu föreslå att regeringen
tillsätter en utredning i frågan. Motionen avstyrks därför.

5.5 övrigt utvecklingssamarbete genom SIDA m. m.

Propositionen (s. 90)

En ny anslagspost för försöksverksamhet och metodutveckling föreslås
ersätta delposten Ämnesinriktad verksamhet och delposten Insatsförberedelser
och resultatvärdering under den tidigare anslagsposten Särskilda
program. Stöd från anslagsposten Försöksverksamhet och metodutveckling
m. m. bör företrädesvis inriktas på experimentell och nyskapande
verksamhet på områden som bedöms som angelägna men som är underförsörjda
i fråga om resurser. Bland sådana områden där ökade insatser
kan vara påkallade framhålls miljö och markvård, energiförsörjning, befolkningsfrågor
och familjeplanering, åtgärder för att främja kvinnans roll
och insatser för massmedia och kultur. Stöd bör lämnas främst för insatser
i programländerna. Därvid bör en nära anknytning till de reguljära samarbetsprogrammen
eftersträvas. Särskild uppmärksamhet bör ges åt möjligheterna
att utnyttja den svenska resursbasen. Ökad användning av den
svenska resursbasen förbättrar förutsättningarna att erfarenheter från
samarbetet med FN:s fackorgan kan utnyttjas i de bilaterala programmen.

Anslagsposten Försöksverksamhet och metodutveckling m. m. är även
avsedd för insatsförberedelser och resultatvärdering, vilka ger SIDA vidgade
möjligheter att förstärka sin fackkompetens för beredning och uppföljning
av biståndet, bl. a. genom att anlita konsulter.

Regeringen föreslår att 145,6 milj. kr. avsätts för insatser under anslagsposten
Försöksverksamhet och metodutveckling m. m.

UU 1984/85:12

Motioner

I motion 1984/85:592 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vikten av att ekonomiskt stödja
fistelsjukhuset i Addis Abeba och det planerade sjukhuset i Kenya samt
vikten av att kunskapen vid sjukhuset tas till vara för utbildning av nya
läkare.

I motion 1984/85:593 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkandena 2 och
11 hemställs

2. att riksdagen uttalar sig för att det särskilda anslaget för Mark- och
miljövård samt energi återinförs,

11. att riksdagen beslutar anslå 100 milj. kr. till Miljö, markvård och
energi.

1 motion 1984/85:699 av Ivar Virgin (m) och Sture Korpås (c) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådana förändringar i finansieringen
och organisationen av den internationella kursverksamheten vid veterinärmedicinska
fakulteten, SLU, som föreslås i motionen.

1 motion 1984/85:792 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar begära att regeringen ger SIDA och UHÄ i uppdrag att
studera förutsättningarna för att med biståndsmedel finansiera studier och
uppehälle vid svenska högskolor för 300 studerande från utvecklingsländer.

I motion 1984/85:1259 av Gullan Lindblad m. fl. (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utbildning för
sågverkspersonal från u-land bör komma till stånd vid Rikssågverksskolan
i Skoghall i samarbete med högskolan i Karlstad och att medel härför bör
kunna disponeras ur anslaget till BITS.

I motion 1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m) yrkande 10 hemställs

10. att riksdagen beslutar att inrätta anslaget Miljö, markvård och energi,
och anslå 125 milj. kr. till detta budgetåret 1985/86.

I motion 1984/85:1678 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkande 4 hemställs 4.

att riksdagen beslutar återinföra den särskilda anslagsposten Miljö,
markvård och energi och för denna anvisa ett belopp av 300 milj. kr.

I motion 1984/85:2410 av Tore Nilsson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om möjligheten att i vårt land vårda och
rehabilitera patienter från u-länder och katastrofdrabbade områden.

Utskottet

I årets budgetproposition föreslår regeringen att anslagsposten Särskilda
program upphör men att huvuddelen av de insatser som nu ligger under

UU 1984/85:12

Särskilda program och betecknas ämnesinriktad verksamhet förs till en ny
anslagspost, kallad Försöksverksamhet och metodutveckling. Till denna
nya anslagspost förs också från Särskilda program delposten Insatsförberedelser
och resultatvärdering, som bl. a. utnyttjas för finansiering av
konsulter.

Under den nya posten kommer således mark- och miljövård, energiförsörjning,
kvinnans roll i utvecklingssamarbetet, befolkningsfrågor m. m.
att kunna stödjas på samma sätt som tidigare skedde inom ramen för
Särskilda program.

På samma sätt som tidigare år föreslås i motioner från m, c och fp att den
år 1983 avskaffade anslagsposten Mark- och miljövård samt energi bör
återinföras. I motion 593 (fp) föreslås att 100 milj. kr. anvisas till den
återinförda posten, i motion 1261 (m) att 125 milj. kr. upptas och i motion
1678 (c) att 300 milj. kr. tillförs posten.

Liksom förra året vill utskottet även nu erinra om att slopandet av den
särskilda miljöanslagsposten inte innebär att regeringen fäster mindre vikt
vid miljö-, markvårds- och energiinsatser. Dessa bör emellertid i första
hand bedrivas inom det landprogrammerade samarbetet. Därutöver finns
inom ramen för den nya anslagsposten för försöksverksamhet — liksom
tidigare under Särskilda program — möjlighet till speciella insatser på de
områden som förordas i motionerna.

Med hänvisning härtill avstyrks yrkandena 2 och 11 i motion 593,
yrkande 10 i motion 1261 och yrkande 4 i motion 1678.

I sin anslagsframställning hade SIDA begärt sammanlagt 163 milj. kr.
för de ändamål som är upptagna under den nyinrättade posten. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen 145,6 milj. kr. Eftersom regeringens
förslag endast innebär en måttlig höjning i förhållande till innevarande års
belopp och med hänsyn till att SIDA:s förslag framstår som väl motiverat,
vill utskottet tillstyrka en höjning av anslagsposten med 17,4 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag. De ytterligare medlen bör huvudsakligen
användas för befolkningsfrågor och till insatser för att främja kvinnans
situation. Utskottet kommer att föreslå en motsvarande sänkning av
det för u-krediter upptagna beloppet.

Under denna rubrik behandlar utskottet också ett antal motioner som
rör utbildning i Sverige av stipendiater och experter från u-länder. I
motion 792 föreslås att SIDA med biståndsmedel skall finansiera studier
och uppehälle vid svenska högskolor för 300 studerande från utvecklingsländer.
Det framgår av motionen att det är en fördel om dessa studenter
kan beredas plats på utbildningar där det i dag finns en viss överkapacitet.

I motion 699 föreslås att kurserna för u-landsstipendiater vid veterinärmedicinska
fakulteten i Uppsala i husdjursreproduktion m. m. bör finansieras
som separata SIDA-projekt i samarbete med FAO. Av motionen
framgår att husdjurskurserna i Uppsala bedrivits sedan lång tid och med
framgång.

UU 1984/85:12

1 motion 1259 föreslås att Rikssågverksskolan i Skoghall bör utnyttjas
för utbildning av personal från sågverksindustrier i u-Iänder.

Utskottet vill med anledning av dessa tre motioner anföra följande.
SIDA administrerade tidigare ett allmänt stipendieprogram i Sverige för
studenter från u-länder. Detta program avvecklades för många år sedan
eftersom nyttan av det för u-länderna i fråga kunde diskuteras. Utskottet
anser att det alltjämt finns goda skäl att visa återhållsamhet när det gäller
att, som en form av bistånd, ge stipendier för längre studier, syftande till
en akademisk grundexamen eller motsvarande allmänna utbildning. Utskottet
kan därför inte förorda ett stipendieprogram av det slag som
föreslås i motion 792, vilken följaktligen avstyrks.

Annorlunda förhåller det sig med den typ av kortare och specialiserade
fortbildningskurser som åsyftas i motionerna 699 och 1259. Ett tjugotal
sådana administreras av BITS för över 100 elever per år. Som nämnts i
motion 699 har BITS även bidragit till finansieringen av kurserna vid
lantbruksuniversitetet i Uppsala. Enligt vad utskottet inhämtat finns det
hos de svenska biståndsmyndigheterna ett intresse av att u-landskurserna
i husdjurslära m. m. skall kunna bedrivas även i fortsättningen.

Utskottet anser sig för sin del inte böra ta ställning till finansieringen av
just de kurser som nämns i de båda motionerna men vill i sammanhanget
allmänt betona värdet av att specialister av olika slag under en kortare tid
får en viss vidareutbildning i Sverige inom något av de områden där vi har
särskilda kunskaper. Med det anförda torde motionerna 699 och 1259
anses besvarade.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också motionerna 592 och
2410. I den sistnämnda föreslås att vård av katastrofoffer från u-länder
skall kunna äga rum på Hällnäs sjukhem i Västerbotten.

Utskottet vill inte utesluta att katastrofoffer från u-länderna under speciella
omständigheter skulle kunna erbjudas vård på svenska sjukhus men
har inte möjlighet att uttala sig om de närmare formerna härför. Eftersom
de drabbade dessutom torde ha skador som kräver specialistvård av olika
slag torde det inte vara ändamålsenligt att sammanföra dem till ett mindre
sjukhus.

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till det anförda.

Motion 592 handlar om behovet av svenskt stöd för det sjukhus i Addis
Abeba i Etiopien som bl. a. specialiserat sig på behandling av fistelsjukdomar
hos kvinnor samt till ett planerat sjukhus i Kenya för sådana
sjukdomar. I motionen beskrivs sjukdomens art och vilka svåra lidanden
och sociala problem som brist på vård kan medföra.

Utskottet förutsätter att det finns möjlighet att närmare belysa det eventuella
behovet av stöd på detta område i den dialog som förs mellan SIDA
och mottagarländerna. Emellertid anser utskottet sig inte ha möjlighet att
föreslå att riksdagen gör något tillkännagivande i denna konkreta biståndsfråga.
Motion 592 avstyrks därför.

UU 1984/85:12

5.6 Anslaget till utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

Propositionen (s. 78)

För budgetåret 1985/86 föreslår regeringen att 4 196,7 milj. kr. ställs till
förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Det innebär en anslagsökning
med 229 milj. kr. i förhållande till budgetåret 1984/85.

Utskottet

Utskottet har i det föregående föreslagit att anslagsposten Enskilda
organisationer höjs med 12 milj. kr. i förhållande till propositionens förslag
och att anslagsposten Försöksverksamhet och metodutveckling på
motsvarande sätt höjs med 17,4 milj. kr. Därmed bör anslaget för utvecklingssamarbetegenom
SIDA (C 2) uppgå till sammanlagt 4 226 135 000 kr.
budgetåret 1985/86.

5.7 Samlade hemställanden under punkt 5 (anslaget C 2)

Med hänvisning till vad utskottet anfört under punkt 5 i detta betänkande
(Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslaget C 2) hemställer utskottet 1.

beträffande importstöd m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:1261 yrkande 2,

2. beträffande bundet bistånd

att riksdagen avslår motion 1984/85:973,

3. beträffande lokala kostnader

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1261 yrkande 3 besvarat
med vad utskottet anfört,

4. beträffande livsmedelsbistånd m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:977, 1984/85:1529,
1984/85:1674 och 1984/85:2408,

5. beträffande bindning av bistånd till vissa projekt

att riksdagen avslår motion 1984/85:492 och motion 1984/
85:1160,

6. beträffande medelsram för Angola

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 5,
motion 1984/85:1261 yrkande 8 såvitt nu är i fråga och motion
1984/85:844 yrkande 1 bifaller budgetpropositionens förslag
och som medelsram för Angola budgetåret 1985/86 godkänner
ett belopp av 115 milj. kr.,

7. beträffande medelsram för Mofambique

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 8
såvitt nu är i fråga och motion 1984/85:2419 yrkande 11 bifaller
budgetpropositionens förslag och som medelsram för Mo -

res. 17 (m)
res. 17 (m)
s. y. 1 (m)

s. y. 2 (m, c, fp)

res. 18 (m)
res. 19 (fp)

res. 18 (m)
res. 20 (vpk)

UU 1984/85:12

9ambique budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 270
milj. kr.,

8. beträffande medelsram för Nicaragua

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 9
såvitt nu är i fråga och motion 1984/85:2419 yrkande 7 bifaller
budgetpropositionens förslag och som medelsram för Nicaragua
budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 90 milj. kr.,

9. beträffande medelsram m. m.för Vietnam

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:381, motion
1984/85:593 yrkande 6, motion 1984/85:1261 yrkande 6, motion
1984/85:1678 yrkande 9, motion 1984/85:2419 yrkande 6
och motion 1984/85:2422 bifaller budgetpropositionens förslag
och som medelsram för Vietnam budgetåret 1985/86 godkänner
ett belopp av 300 milj. kr.,

10. beträffande avvecklingsplan för biståndet till Vietnam
att riksdagen avslår motion 1984/85:1678 yrkande 10,

11. beträffande framtida bistånd till Vietnam
att riksdagen avslår motion 1984/85:2406,

12. beträffande medelsramar för Botswana m.fl. länder

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261, yrkandena
7, 8 och 9 i återstående delar, bifaller budgetpropositionens
förslag och för budgetåret 1985/86 godkänner följande medelsramar -

a)	för Botswana	85 milj. kr.
b)	för Etiopien	115 milj. kr.
c)	för Guinea-Bissau	70 milj. kr.
d)	för Indien	350 milj. kr.
e)	för Kap Verde	50 milj. kr.
0	för Kenya	130 milj. kr.
g)	för Laos	65 milj. kr.
h)	för Lesotho	35 milj. kr.
i)	för Tanzania	460 milj. kr.
j)	för Zambia	190 milj. kr.

13. beträffande IPAL-planen i Kenya

att riksdagen avslår motion 1984/85:1688,

14. beträffande avveckling av biståndet till Kenya

att riksdagen avslår motion 1984/85:2419 yrkande 5,

15. beträffande inriktningen av biståndet i Nicaragua
att riksdagen avslår motion 1984/85:1680,

16. beträffande inriktningen av biståndet i Zimbabwe
att riksdagen avslår motion 1984/85:1681,

17. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med Cuba, Demokratiska
Folkrepubliken Yemen och Seychellerna

att riksdagen avslår motion 1984/85:2419 yrkandena 8, 9 och
10,

res. 18 (m)

res. 20 (vpk)

res. 21 (m)
res. 22 (c)
res. 23 (fp)
res. 20 (vpk)

res. 22 (c)

res. 24 (m)

s. y. 3 (vpk)
res. 25 (m)
res. 25 (m)
res. 20 (vpk)

UU 1984/85:12

18. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika
att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 9 och
motion 1984/85:1261 yrkande 11 såvitt nu är i fråga bifaller
budgetpropositionens förslag i motsvarande del och som medelsram
för humanitärt bistånd i södra Afrika budgetåret
1985/86 godkänner ett belopp av 180 milj. kr.,

19. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika
att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 8,
motion 1984/85:2419 yrkande 15 och motion 1984/85:1691
bifaller budgetpropositionens förslag och som medelsram för
humanitärt bistånd i Latinamerika budgetåret 1985/86 godkänner
ett belopp av 125 milj. kr.,

20. beträffande katastrofpostens användning

att riksdagen avslår motion 1984/85:1678 yrkande 12 och motion
1984/85:1685,

21. beträffande katastrofpostens storlek

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 11
i vad avser katastrofbistånd, motion 1984/85:1678 yrkande 11
och motion 1984/85:2419 yrkande 17 bifaller budgetpropositionens
förslag och till medelsram för katastrofer m. m. för
budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 393 milj. kr.,

22. beträffande Afghanistan

att riksdagen förklarar motion 1984/85:420 yrkande 2 och
motion 1984/85:697 yrkande 1 besvarade med vad utskottet
anfört,

23. beträffande medelsanvisning för Afghanistan
att riksdagen avslår motion 1984/85:2404,

24. beträffande fördelningen av humanitärt bistånd till Angola
att riksdagen avslår motion 1984/85:844 yrkande 2,

25. beträffande Västra Sahara

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1683 besvarad med vad
utskottet anfört,

26. beträffande humanitärt bistånd till Östra Timor

att riksdagen förklarar motion 1984/85:698 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,

27. beträffande direktbidrag till FRETILIN

att riksdagen avslår motion 1984/85:698 yrkande 4,

28. beträffande Sveriges observatörskap i IGG1

att riksdagen avslår motion 1984/85:698 yrkande 5,

29. beträffande medelsanvisning till Palestinska röda halvmånen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2417 yrkande 1,

30. beträffande bistånd till Vietnam på hälsoområdet

att riksdagen förklarar motion 1984/85:980 yrkandena 1 och 2,
besvarade med vad utskottet anfört,

res. 26 (m, c, fp)
res. 27 (fp)

res. 28 (m, c, fp)

res. 29 (m)
res. 30 (c)
res. 31 (vpk)

res. 18 (m)

s. y. 4 (vpk)
res. 32 (vpk)

s. y. 5 (vpk)

UU 1984/85:12

31. beträffande miljöbistånd till Vietnam

att riksdagen avslår motion 1984/85:1694 yrkande 1,

32. beträffande miljöbistånd till Laos

att riksdagen avslår motion 1984/85:1694 yrkande 2,

33. beträffande katastrofbistånd till Vietnam

att riksdagen avslår motion 1984/85:1694 yrkande 3,

34. beträffande katastrofbistånd till Kampuchea

att riksdagen avslår motion 1984/85:1694 yrkande 4,

35. beträffande återuppbyggnadsbistånd till Kampuchea
att riksdagen avslår motion 1984/85:1694 yrkande 5,

36. beträffande distributionen av katastrofhjälp i Etiopien

att riksdagen förklarar motion 1984/85:421 yrkande 2, besvarat
med vad utskottet anfört,

37. beträffande ökat samarbete med Etiopien

att riksdagen avslår motion 1984/85:421 yrkande 1,

38. beträffande svensk medling i Etiopien

att riksdagen avslår motion 1984/85:421 yrkande 3,

39. beträffande medelsramen för enskilda organisationer

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:493 yrkande 1,
motion 1984/85:593 yrkande 10, motion 1984/85:1261 yrkande
11 såvitt nu är i fråga, motion 1984/85:1678 yrkande 14 och
motion 1984/85:2413 med ändring av budgetpropositionens
förslag och med bifall till medelsförslaget i motion 1984/
85:2419 yrkande 16 som medelsram för enskilda organisationer
budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 312 milj. kr.,

40. beträffande redovisning av stödet till enskilda organisationer att
riksdagen förklarar motion 1984/85:493 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,

41. beträffande stöd till Kyrkornas världsråds fredsprogram m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:2412,

42. beträffande kooperativa insatser i Etiopien och Tanzania

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1690 besvarad med vad
utskottet anfört,

43. beträffande bistånd genom särskilda stiftelser
att riksdagen avslår motion 1984/85:2420,

44. beträffande återinförande m. m. av anslagsposten för miljö,
markvård och energi

att riksdagen avslår motion 1984/85:593 yrkandena 2 och 11,
motion 1984/85:1261 yrkande 10 och motion 1984/85:1678
yrkande 4,

45. beträffande Försöksverksamhet och metodutveckling

att riksdagen med bifall till utskottets förslag och med ändring
av budgetpropositionens förslag som medelsram för försöksverksamhet
och metodutveckling för budgetåret 1985/86 godkänner
ett belopp av 163 milj. kr.,

res. 31 (vpk)
res. 31 (vpk)
res. 31 (vpk)
res. 31 (vpk)
res. 31 (vpk)
res. 33 (vpk)

res. 33 (vpk)
res. 33 (vpk)
res. 34 (m, c, fp)

res. 35 (c, fp)

res. 36 (m, c, fp)
res. 37 (m)
res. 38 (c)
res. 39 (fp)

res. 40 (m, c, fp)

UU 1984/85:12

46. beträffande stipendieprogram för u-landsstudenter
att riksdagen avslår motion 1984/85:792,

47. beträffande kursverksamhet vid lantbruksuniversitetet

att riksdagen förklarar motion 1984/85:699 besvarad med vad
utskottet anfört,

48. beträffande kursverksamhet vid Rikssägverksskolan

att riksdagen förklarar motion 1984/85:1259 besvarad,

49. beträffande värd av katastrofoffer i Sverige
att riksdagen avslår motion 1984/85:2410,

50. beträffande stöd för visst sjukhus i Etiopien
att riksdagen avslår motion 1984/85:592,

51. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer och bidrag för
utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i budgetpropositionen,

52. att riksdagen med ändring av budgetpropositionens anslagsförslag
till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 4 226 135 000 kr.

6 Information (C 3)

Propositionen (s. 91)

Informationsanslagets storlek måste noga avvägas mot andra angelägna
behov inom biståndet. Detta informationsanslag är högt i förhållande till
andra informationsanslag inom statsförvaltningen. Anslaget bör dock räknas
upp med 800 000 kr. Ökningen bör fördelas mellan SIDA:s egen
informationsverksamhet och enskilda organisationers informationsverksamhet
i förhållande till respektive verksamhets nuvarande andel av anslaget.

Riksdagen beslutade 1979 om en viss utvidgning av kretsen av mottagare
av s. k. generella bidrag för enskilda organisationers informationsverksamhet
(prop. 1978/79:113; UU 30; rskr. 395). Samtidigt beslutades att
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) skulle motta s. k.
stående årligt bidrag. Sedermera har riksdagen beslutat att stiftelsen Äfrö
Art skall tilldelas generellt bidrag. Det finns enligt regeringens mening inte
längre anledning att behålla beteckningen stående årligt bidrag som i
praktiken inte skiljer sig från generellt bidrag. Landsrådet bör fortsättningsvis
ingå i kategorin mottagare av generella bidrag.

Motion

I motion 1984/85:1678 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkande 15 hemställs -

res. 41 (fp)

UU 1984/85:12

15. att riksdagen inom ramen för anslaget till Information under C 3
avdelar ett extra anslag på 800 000 kr. till Utrikespolitiska institutet för att
möjliggöra ett kontinuerligt forsknings- och informationsarbete kring
tredje världens politiska, sociala och ekonomiska problem.

Utskottet

Utskottet har tagit del av propositionens redogörelse för SIDA:s översyn
av informationsverksamheten. 1 väntan på att regeringen tar ställning
till den nya informationsstrategi som SIDA avser utarbeta har utskottet
inga särskilda synpunkter på framställningen i propositionen.

1 motion 1678 (c) föreslås att 800 000 kr. ur SIDA:s informationsanslag
(C 3) tilldelas utrikespolitiska institutet så att institutet kan förstärka sin
bevakning av situationen i u-länderna, utge särskild skriftserie därom och
eventuellt ordna viss seminarie- och föreläsningsverksamhet. I motiveringen
anförs bl. a. att SIDA:s information på området i huvudsak är begränsad
till de svenska programländerna.

När utskottet förra året behandlade ett liknande yrkande avslogs det
bl. a. med motiveringen att SIDA:s uppdrag att informera om situationen
i u-länderna och om biståndets effekter skilde sig från utrikespolitiska
institutets verksamhet. Det uteslöt emellertid inte att utrikespolitiska institutet
skulle kunna erhålla bidrag från SIDA ur anslaget C 3.

Utskottet kan dela uppfattningen att det är värdefullt med en allsidig
belysning av och debatt om situationen i u-världen vid sidan av de omfattande
kunskaper om u-länder som SIDA förmedlar. Utskottet kan inte
tillstyrka överföring av ett visst belopp från anslaget C 3 till utrikespolitiska
institutet men vill i sammanhanget åter erinra om att institutet bör
kunna söka bidrag för särskilda informationsändamål från SIDA:s informationsanslag.

Med det anförda avstyrks yrkande 15 i motion 1678.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för information som förordats
i budgetpropositionen,

2. beträffande särskilda medel till Utrikespolitiska institutet
att riksdagen avslår motion 1984/85*: 1678 yrkande 15,

3. att riksdagen till Information för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 24 600 000 kr.

7 Styrelsen för internationell utveckling, SIDA (C 4)

Propositionen (s. 92—96)

SIDA:s kapacitetsproblem bör enligt regeringens mening lösas enligt de
riktlinjer som angetts i avsnittet om effektivare biståndsadministration.

res. 42 (c)

6 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

Det statsfinansiella läget kräver stor restriktivitet vid prövning av alla
myndighetsanslag, också SIDA:s. Regeringen kan därför inte tillmötesgå
SIDA:s begäran om fler tjänster. För nästa budgetår bör medel för SlDA:s
förvaltningskostnader beräknas enligt ett ettårigt huvudförslag med en
reduktion om 2 %. Regeringen har dock beräknat medel för SIDA:s kontor
vid den nyinrättade beskickningen i Maseru. Ett belopp om 5 000 000 kr.
bör ställas till regeringens förfogande att användas för kontoret i Maseru
och för de kostnader som kan komma att uppstå som en följd av den
organisatoriska översynen av SIDA.

Motion

I motion 1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 12 hemställs 12.

att riksdagen beslutar bevilja medel för de åtta nya tjänster som
SIDA begärt.

Utskottet

SIDA har under en följd av år av besparingsskäl inte kunnat tillföras
några nya tjänster. Myndigheten har emellertid kunnat effektivisera sina
arbetsmetoder och även koncentrerat sina insatser till färre ämnesområden,
varigenom en fortsatt hög kvalitet på biståndet kunnat vidmakthållas.
Som framgår av propositionen har också biståndspolitiken i viss mån måst
anpassas till SIDA:s och de andra biståndsmyndigheternas administrativa
kapacitet.

SIDA:s kapacitetsproblem har ingående belysts av biståndsorganisationsutredningen
(Ds UD 1984:1) som lagt fram en rad förslag som syftar
till att förbättra SIDA:s organisation. Sedan utredningen remissbehandlats
har regeringen tillsatt två arbetsgrupper som skall arbeta med den
konkreta utformningen av de åtgärder som bör vidtas. Resultatet av detta
arbete kommer att redovisas i budgetpropositionen till nästa riksmöte.

Utskottet delar regeringens bedömning att SIDA:s begäran om fler
tjänster nu inte kan tillgodoses. Yrkande 12 i motion 2419 avstyrks därför.

Samtidigt Finns det sannolikt gränser för hur länge kvaliteten i ett
volymmässigt ökande bistånd kan vidmakthållas med rationaliseringsvinster
hos den handläggande myndigheten. Man bör undvika ett läge där
SIDA:s kapacitetsbrist får inverka negativt på biståndets former och innehåll.
Som framhålls i propositionen bör avvägningen mellan myndighetsanslag
och verksamhetsanslag göras så att ett optimalt medelsutnyttjande
uppnås inom den givna medelsramen. Det innebär att ökningar av
verksamhetsanslaget kan få återverkningar på myndighetsanslagets storlek.
Det belopp om 5 milj. kr. som under anslaget C 4 ställs till regeringens

UU 1984/85:12

förfogande för bl. a. kostnader som kan uppkomma till följd av den
organisatoriska översynen av SIDA är ett steg i denna riktning.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen samt med avslag
på motion 1984/85:2419 yrkande 12 till Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 181 605 000 kr. samt

2. att riksdagen fastställer en ram om 15 000 000 kr. för statlig
garanti för lån till personal inom biståndsförvaltningen.

8 Nämnden för u-landsutbildning (C 5)

Propositionen (s. 94—95)

Såsom förutskickades i budgetpropositionen för innevarande budgetår
har verksamheten vid U-Centrum utvärderats. Utvärderingen, som remissbehandlats,
har utmynnat i en rad rekommendationer. Flertalet av dessa
rör frågor till vilka nämnden och U-Centrums ledning har att ta ställning.
Det gäller bl. a. vissa förslag beträffande U-Centrums inre organisation,
elevrekrytering och ekonomiadministrationen. Vissa centrala förslag —
bl. a. beträffande nämndens ställning och en eventuell skolstyrelse — bör
beredas vidare, varför regeringen nu inte är beredd att ta ställning till dem.

Utvärderarna framhåller behovet av att se över terminskursen och kursutbudet
i övrigt. De pekar också på möjligheten att bearbeta nya målgrupper,
bl. a. lärare och studieledare, men döljer inte svårigheterna vad gäller
andra målgrupper, t. ex. näringslivet. Regeringen instämmer i utvärderarnas
överväganden i den här delen och noterar att de därvid ansluter till
tankegångar som diskuterats inom nämnden och skolledningen. Nämnden
bör således fortsätta arbetet med att revidera kursutbudet och analysera
tänkbara målgrupper. Den bör i den kommande anslagsframställningen
utförligt redovisa sin syn på målen för den avgiftsfinansierade verksamheten.
Regeringen delar också utvärderarnas åsikt att verksamheten behöver
en pedagogisk förstärkning. En tjänst som rektor bör därför inrättas.
Den kan delvis finansieras med utnyttjande av medel för en lärartjänst.

Skolans lokalbehov och kostnaderna för olika alternativ har utretts
under det senaste året. Av det föreliggande materialet drar regeringen
slutsatsen att en om- och tillbyggnad av Sandö U-Centrum bör genomföras
i enlighet med den projektering som byggnadsstyrelsen företagit på regeringens
uppdrag. En sådan om- och tillbyggnad ger enligt regeringens
mening ändamålsenliga lokaler och förläggningsbyggnader som väl tillgodoser
skolans behov. Chefen för försvarsdepartementet har i sin anmälan
till statsbudgeten för 1985/86 upptagit 8 000 000 kr. för om- och tillbyggnaden.
Beloppet bör belasta biståndsramen i form av en s. k. avräkning.

res. 43 (vpk)

UU 1984/85:12

Kostnadsramen för investeringen är preliminärt beräknad till 20 milj. kr.
i prisläge den 1 januari 1984. Regeringen vill inte utesluta en framtida
höjning av det beloppet för att lokalernas standard skall kunna förbättras
ytterligare. Vidare beräknar regeringen preliminärt 530 000 kr. för de
inventarier som kan komma att behövas.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot den i propositionen föreslagna omoch
tillbyggnaden av Sandö U-Centrum. Utskottet förutsätter att regeringen
håller riksdagen underrättad om skolanläggningens utnyttjandegrad
för åsyftade målgrupper.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för u-landsutbildning som
förordats i budgetpropositionen,

2. att riksdagen godkänner förslaget att det vid Nämnden för
u-landsutbildning får finnas en extra ordinarie tjänst som rektor,

3. att riksdagen till Nämnden för u-landsutbildning för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 17 800 000 kr.

9 Styrelsen för u-landsforskning, SAREC (C 6)

Propositionen (s. 96—98)

På uppdrag av riksdagen har regeringen låtit påbörja en särskild översyn
av SAREC :s verksamhet. Resultatet av utredningen skall föreligga under
sommaren 1985, så att det kan presenteras för riksdagen i budgetpropositionen
avseende budgetåret 1986/87.

Utredningens arbete är koncentrerat kring kartläggning och analys av
verksamhetens inriktning och stödets fördelning på olika stödformer. I
den analys som skall utföras ingår diskussion av kriterier för val av projekt
och ämnesområden, avvägningen mellan institutionsstöd, projektstöd och
institutionssamarbete samt frågor rörande samarbetsländernas utvecklingsprogram.

Graden av måluppfyllelse och svårigheterna att mäta denna ingår också
i utredningsarbetet, liksom en diskussion om en eventuell ämnesmässig
koncentration av landprogrammen.

Det bilaterala samarbetet har inte hittills utvärderats. Därför koncentreras
huvuddelen av utredningens arbete till landprogrammen. Detta studium
kommer att ske bl. a. genom ett antal fallstudier. Utredningen avser
emellertid också diskutera frågan om de internationella programmens och

UU 1984/85:12

de svenska projektens andel av SAREC:s resurser är väl avvägd, och om
vilka andelar som på sikt synes lämpliga.

Utredningen avser också genomföra vissa internationella jämförelser.
Det är utredningsmännens förhoppning att de internationella jämförelserna
skall kunna bidra till en diskussion om de olika ländernas förutsättningar
att nyttiggöra forskningsresultaten.

I avvaktan på resultatet av översynen av SAREC och riksdagens behandling
av denna i samband med behandlingen av budgetpropositionen
för budgetåret 1986/87, bör inga avgörande förändringar av inriktningen
av SAREC :s verksamhet göras. Detta är också utgångspunkten i SAREC :s
anslagsäskande. Tyngdpunkten förutsätts ligga kvar vid en successiv fördjupning
av det bilaterala forskningssamarbetet, utan att länderkretsen
utvidgas. Också under budgetåret 1985/86 kommer SAREC:s bidrag till
internationella forskningsprogram att vara den mest resurskrävande delen
av SAREC:s verksamhet, om än dess sammanlagda andel av resurserna
minskar något.

I ett annat sammanhang har regeringen berört jordbruksnäringens kris
i Afrika. Det fordras ökad kunskap om de existerande jordbrukssystemen
i Afrika söder om Sahara för att dessa länders egna ansträngningar och
biståndsinsatserna på området skall kunna leda till en ökad självförsörjningsgrad
och till en jordbruksproduktion för avsalu. Inom ramen för den
återhållsamhet som indikerats avseende nya program och aktiviteter, bör
SAREC under det kommande budgetåret sträva efter att finna effektiva
former, såväl inom det bilaterala som det multilaterala programmet, att
stödja forskning av omedelbar relevans för Afrikas jordbruksproblem.
SAREC bör också fortsättningsvis uppmärksamma forskningsinsatser inriktade
mot u-ländernas övriga egna naturresurser.

I enlighet med den allmänna restriktivitet som gäller för myndighetsanslagen
och med hänsyn till den pågående översynen, kan regeringen inte
biträda SAREC:s förslag att inrätta två forskningssekreterartjänster. För
nästa budgetår bör medel för SAREC :s förvaltningskostnader beräknas
enligt ett ettårigt huvudförslag med en reduktion om 2 %. Anslaget för
forskningssamarbetet bör räknas upp med 9 milj. kr. Därutöver avsätts 2
milj. kr. för Beijerinstitutet.

Motion

I motion 1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 18 hemställs

18. att riksdagen beslutar att anslaget till SAREC ökas till 185 milj. kr.

Utskottet

På uppdrag av riksdagen har en särskild översyn av SAREC:s verksamhet
inletts. Resultatet av översynen skall föreligga under år 1985. I väntan

UU 1984/85:12

härpå har regeringen inte ansett sig kunna tillmötesgå SAREC :s önskemål
om två nya tjänster. Inte heller föreslås några andra större förändringar av
SAREC:s verksamhet.

Utskottet delar denna inställning. Av detta skäl är utskottet inte berett
att tillstyrka någon höjning av anslaget till SAREC utöver den av regeringen
föreslagna medelstilldelningen av 173, 7 milj. kr. Yrkande 18 i motion
2419, i vilket föreslås att SAREC:s anslag höjs till 185 milj. kr. för forskningsbistånd
bl. a. på miljöområdet, avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de riktlinjerför verksamheten vid Styrelsen
för u-landsforskning (SAREC) som förordats i budgetpropositionen,

2. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen samt med avslag
på motion 1984/85:2419 yrkande 18 till Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 173 715 000 kr.

10 Nordiska Afrikainstitutet (C 7)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid punkt C 7 och hemställer
att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 3 195 000 kr.

11 övriga u-landspolitiska insatser m. m. (C 8)

Propositionen (s. 100 — 111)

Tekniskt samarbete

Den av BITS föreslagna allmänna inriktningen på det tekniska samarbetet
förefaller väl motiverad. Det tekniska samarbetet har fungerat väl
och visat sig vara en värdefull biståndsform genom att andra resurser än
biståndsmedel kan tillföras mottagarlandet. Genom sin karaktär av bilateralt
samarbete med inslag av givande och tagande på ömse sidor har det
blivit en i u-länderna mycket uppskattad biståndsform. I många fall har
dessutom det tekniska samarbetet fungerat som en inledning eller ett
komplement till u-kreditsamarbetet. Regeringen delar BITS uppfattning
att en ökad satsning bör göras på utbildning för enskilda länder och
internationella kurser liksom att finansiellt stöd bör kunna lämnas i större

UU 1984/85:12

omfattning än hittills och att stödet till försöksutrustning ökas. Under
innevarande budgetår beräknas tillgängliga medel kunna utnyttjas. Regeringen
föreslår mot denna bakgrund att ett belopp om 122,6 milj. kr.
anvisas för tekniskt samarbete under budgetåret 1985/86. Däri bör inkluderas
medel som beviljas av BITS för insatser för utbildning och driftledning
i anslutning till SWEDFUND-projekt. Regeringen beräknar ett medelsbehov
i storleksordningen 10 milj. kr. för detta ändamål. Vidare bör 2
milj. kr. få utnyttjas för konsultmedverkan för granskning och utvärdering
av projektförslag inom det tekniska samarbetet och u-kreditsystemet.

BITS anser att det bör vara möjligt att, om särskilda skäl föreligger,
bidra till insatser i samband med enstaka större kommersiellt finansierade
investeringsprojekt. Regeringen föreslår att dessa möjligheter prövas i
ökad utsträckning, då en sådan insats kan få en stor utvecklingsfrämjande
effekt. Samtidigt bör Sverige medverka i utvecklingen av de internationella
reglerna på detta område för att förhindra att sådana utbildningsinsatser
primärt används i exportfrämjande syfte och därmed snedvrider den internationella
handeln.

Enligt BITS förslag bör medel för tekniskt samarbete kunna användas
för Svenska institutets program för expertutbyte mellan Sverige och u-länderna,
för kulturutbytesprogrammet och för u-stipendieprogrammet. I
avvaktan på att finansieringen av stipendieprogrammen vidare utreds,
föreslår regeringen att högst 2 milj. kr. får användas för att täcka kostnaderna
för u-landsdelen av det gäststipendieprogram som förvaltas av
Svenska institutet. Det samlade beloppet för insatser genom Svenska institutet
bör uppgå till högst 8,5 milj. kr. för budgetåret 1985/86. Det slutliga
beloppet och dess fördelning mellan de olika programmen bör fastställas
av regeringen.

U-krediter

Utvecklingen av u-kreditgivningen har under budgetåret 1983/84 varit
tillfredsställande. Den förstärkning av den biståndspolitiska inriktningen
som förordats i prop. 1983/84:100, bilaga 5 har genomförts i praktiken.
Regeringen räknar med att u-krediterna som biståndspolitiskt instrument
skall verksamt bidra till en breddning av Sveriges relationer med vissa
u-länder samtidigt som den ekonomiska och sociala utvecklingen i länderna
främjas.

Delposten för u-krediter har av BITS föreslagits till ett oförändrat belopp
om 375 milj. kr. för budgetåret 1985/86. Den föreslagna oförändrade
nivån beror bl. a. på att de administrativa resurserna för en ökad verksamhetsnivå
varit för små samtidigt som tid fått utsättas för omläggning av
systemet och att den utvecklingspolitiska orienteringen av u-krediterna
stärkts vilket medgivit godkännande av färre kreditförslag än planerat.
Efter en genomgången konsolideringsfas räknar regeringen ändå med att

UU 1984/85:12

anslaget för u-krediter under det nästkommande budgetåret skall kunna
ytterligare ökas. Som BITS angivit i sin framställning finns det skäl att
räkna med en viss ökning av kretsen av mottagarländer för u-krediter. En
sådan utökning bör kunna uppnås genom att u-kreditsamarbete inleds
med ett begränsat antal nya länder och framför allt genom att möjligheter
undersöks att i samarbete med internationella finansieringsorgan och andra
biståndsgivare finansiera projekt, bl. a. i länder som hittills inte erhållit
u-krediter. Det kan i sådana fall röra sig om större projekt som genom sin
omfattning inte lämpar sig för enskilda biståndsgivare. Ökad medelstilldelning
kan även visa sig vara nödvändig för att upprätthålla nuvarande
kreditvolymer om pågående internationella överläggningar i vilka Sverige
deltar leder till en överenskommelse om en höjning av gåvoelementet i
u-krediterna. För budgetåret 1985/86 föreslås ett belopp om 475 milj. kr.

BITS har begärt bemyndigande att göra utfästelser om gåvoelement om
sammanlagt 1 000 milj. kr. Regeringen finner det mer ändamålsenligt att
BITS bemyndigande att göra utfästelser bestäms i förhållande till de anslagsmedel
som BITS har tillgängliga. Ungefär hälften av utfästa belopp
tas erfarenhetsmässigt inte i anspråk för förbindelser. Utfästelser om biståndsmedel
för u-krediter bör därför få göras med belopp som sammanlagt
utgör två gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.

Ändringarna i u-kreditsystemet trädde i kraft vid årsskiftet. Arbetet med
att detaljplanera och förbereda ändringarna i det tidigare systemet har
bedrivits under 1984. I detta arbete har det visat sig nödvändigt att utreda
vissa ytterligare mindre tekniska modifieringar och förenklingar av systemet.

Förstärkning av SWEDFUND:s kapital

Regeringen finner skäl för en höjning av fondens grundkapital. SWEDFUND
har visat sig ha goda möjligheter att bidra till industrialisering av
u-länder. De svårigheter som SWEDFUND har mött i sin verksamhet är
av samma karaktär som varje organ som ägnar sig åt u-landssamarbete
möter. Detta gäller bl. a. brist på teknisk och administrativ kompetens i
u-landet liksom kapitalbrist. Med hänsyn härtill måste SWEDFUND:s
insatser liksom annan u-landsverksamhet ses i ett långt perspektiv där
omfattande och långsiktig medverkan från biståndsgivarens sida är oundgänglig.

Höjningen av SWEDFUND :s kapital bör uppgå till 150 milj. kr. Grundkapitalet
kommer därefter att utgöra 250 milj. kr. Höjningen bör ske steg
för steg med hänsyn tagen till de erfarenheter som fortlöpande förvärvas
inom ramen för fondens verksamhet. I synnerhet bör erfarenheterna av
utvecklingen av det industriella samarbetet med u-länder studeras, bl. a.
mot bakgrund av fondens avikter att låna ut medel till dessa med grundkapitalet
som bas.

UU 1984/85:12

Regeringen föreslår att 25 milj. kr. avsätts för budgetåret 1985/86 för
förstärkning av SWEDFUND:s grundkapital.

Betalningsbalansstöd

Såsom framhölls inledningsvis är betalningsbalansproblemen i de fattigare
u-länderna besvärligare än på flera decennier. Sjunkande exportintäkter
och det höga ränteläget har försämrat ländernas förmåga att erhålla
kommersiella krediter. Nedgången i kreditgivningen i förening med ett
stagnerande biståndsflöde har försatt ett växande antal u-länder i akuta
betalningsbalanssvårigheter både i fråga om importen av nödvändighetsvaror
och betalningar av räntor och amorteringar på utlandslån. Från
u-länderna har under senare år allt starkare krav rests på långsiktiga
lösningar av deras betalningsproblem, varvid bl. a. ökad hänsyn borde tas
till deras återbetalningsförmåga samtidigt som en rimlig ekonomisk utveckling
skulle kunna bibehållas. Inte minst för flera av de länder, med
vilka Sverige samarbetar genom SIDA och BITS, har dessa svårigheter
blivit ett avgörande utvecklingshinder. Dessa länders upplåning består till
övervägande del av statsgaranterade krediter och av koncessionella lån
från multilaterala Finansieringsinstitutioner. Därför måste internationella
stödaktioner företas främst av de långivande regeringarna och de offentliga
institutionerna liksom av de internationella Finansieringsinstitutionerna.

Det är mot den här bakgrunden angeläget att Sverige kan stödja fattigare
länder som har akuta betalningsbalanssvårigheter på grund av en svår
skuldbörda. Ett särskilt biståndspolitiskt instrument bör inrättas för sådant
betalningsbalansstöd.

Stöd skall kunna lämnas till programländer för svenskt bistånd och till
länder med vilka ett reguljärt ekonomiskt samarbete sker genom BITS. En
förutsättning för stödet är att det kan räknas som bistånd enligt DAC:s
kriterier och står i överensstämmelse med internationella regler och överenskommelser
som Sverige har biträtt. Avsikten är att stödet skall kunna
användas för gemensamma aktioner med andra industriländer för att
stärka de berörda u-ländernas betalningsförmåga.

Så kallade u-garanterade krediter och andra biståndsprövade skulder
skall kunna täckas med medlen i den mån de ifrågavarande premierna inte
förslår. Stödet skall vidare kunna utnyttjas för reglering av utvecklingskrediter
som Sverige har lämnat till programländer och regionala utvecklingsbanker.
Även andra ändamål, som varit föremål för en biståndsprövning,
bör kunna komma i fråga.

Det är svårt att beräkna medelsbehovet för det kommande budgetåret
eftersom utnyttjandet blir beroende av överenskommelser med de berörda
länderna. Regeringen föreslår att det förs upp en medelsram på 400 milj.
kr. inom anslaget C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m.

UU 1984/85:12

Motioner

I motion 1984/85:593 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkandena 3,7 och
12 hemställs

3. att riksdagen uttalar sig för att ett anslag Särskilda projekt inrättas,

7. att riksdagen beslutar att anslå 400 milj. kr. till Särskilda projekt,

12. att riksdagen beslutar minska det föreslagna anslaget för övriga
u-landspolitiska insatser med 500 milj. kr.

I motion 1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m) yrkande 12 hemställs

12. att riksdagen beslutar avslå förslaget om inrättande av anslaget
Betalningsbalansstöd samt avslår det dithörande föreslagna anslaget på
400 milj. kr.

I motion 1984/85:1678 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkandena 1 och
2 hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om 400 milj. kr. till betalningsbalansstöd,

2. att riksdagen för u-krediter anvisar 275 milj. kr., en sänkning i förhållande
till regeringens förslag med 200 milj. kr.

1 motion 1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkandena 13 och 14
hemställs

13. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om 475 milj. kr. till
u-landskrediter,

14. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till riklinjer för
betalningsbalansstödets användning.

Utskottet

Tekniskt samarbete, u-krediter, SWEDFUND

Under denna rubrik behandlas det s. k. tekniska samarbete som bedrivs
genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS), u-kreditsystemet som likaledes administreras av BITS, SWEDFUND
och det av regeringen föreslagna betalningsbalansstödet.

För tekniskt samarbete föreslår regeringen 122,6 milj. kr. Utskottet tillstyrker
detta belopp och har inget att erinra mot de förslag rörande det
tekniska samarbetet som framläggs i propositionen.

För u-kreditsystemet föreslår regeringen 475 milj. kr. för nästa budgetår,
vilket är en betydande ökning i förhållande till innevarande år.

I tre partimotioner yrkas på minskningar av regeringens förslag. Motion
593 (fp) föreslår att anslagsbeloppet bör ligga vid den nivå BITS själv
föreslagit, dvs. 375 milj. kr. I motion 1678 (c) förordas en ytterligare
minskning till 275 milj. kr., dvs. med 200 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag.

UU 1984/85:12

Motion 2419 (vpk) avstyrker helt regeringens medelsförslag, bl. a. med
motiveringen att BITS hittills endast kunnat använda en mycket liten del
av de belopp Beredningen fått till sitt förfogande. Det anförs också i
motionen att u-krediter är en dålig form av bistånd. Någon metod att mäta
utvecklingseffekten har inte anvisats, bindningen av biståndet förstärks
och inriktningen på de fattigaste länderna överges, heter det vidare.

I propositionen gör regeringen bedömningen att BITS bör ha möjlighet
att förbruka en större del av de för u-krediter anvisade medlen bl. a. genom
ett samarbete med internationella finansieringsorgan eller andra biståndsgivare
eller genom en utvidgning av kretsen mottagarländer.

Invändningen att u-krediter är en dålig biståndsform med tvivelaktiga
utvecklingseffekter kan utskottet inte dela. U-kreditsystemet har visat sig
vara ett användbart instrument i det svenska utvecklingssamarbetet, som
i övrigt omfattar ett flertal varandra kompletterande biståndsformer. Som
riksdagen tidigare fastslagit gäller de grundläggande biståndspolitiska
principerna även u-kreditsystemet.

Mot denna bakgrund vill utskottet inte motsätta sig att delposten för
u-krediter höjs nästkommande budgetår. Den av utskottet föreslagna höjningen
av anslagsposten för enskilda organisationer med 12 milj. kr. och
för försöksverksamhet och metodutveckling med 17,4 milj. kr. som föreslagits
tidigare i detta betänkande bör emellertid kunna finansieras genom en
motsvarande minskning av delposten för u-krediter, vilken därmed föreslås
uppgå till 445,6 milj. kr. Detta innebär att den totala biståndsramen
inte behöver förändras.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 12 i motion 593 i vad avser
medelsanvisning till u-krediter, yrkande 2 i motion 1678 och yrkande 13 i
motion 2419.

Utskottet har också tagit del av propositionens redogörelse för SWEDFUND
och konstaterar att budgetförslaget innebär en relativt begränsad
höjning av SWEDFUNDS:s grundkapital nästkommande budgetår. En
fortsatt uppbyggnad av grundkapitalet kommer emellertid att ske successivt.
Därmed ges SWEDFUND en för verksamheten nödvändig planeringstrygghet.
Utskottet har inget att erinra mot de överväganden och
förslag som i propositionen anförs rörande SWEDFUND och tillstyrker
förslaget om en kapitalhöjning med 25 milj. kr. budgetåret 1985/86 och en
fortsatt förstärkning av grundkapitalet därefter.

Betalningsbalansstöd

Av den ökning av de totala biståndsanslagen på drygt en miljard kronor
som i år föreslås går 400 milj. kr. till en ny stödform, betalningsbalansstöd.
Bakgrunden till regeringens förslag är u-ländernas alltmer oroande skuldbörda.

I motion 1261 (m) anförs att betalningsbalansstöd redan ges genom
IMF. Om Sverige i undantagsfall skulle behöva använda medel för detta

UU 1984/85:12

ändamål, bör de tas från de stora reservationer som finns på biståndsanslagen.
Av bl. a. dessa skäl avstyrker motionärerna det föreslagna betalningsbalansstödet
men förordar att — om det ändå införs — det ges en
öppen redovisning av handläggningen av ifrågavarande ärenden.

Även motion 1678 (c) motsätter sig betalningsbalansstödet, främst med
motiveringen att det i propositionen inte närmare klarläggs hur stödet skall
användas, samtidigt som stora hjälpbehov i bl. a. Afrika kräver medel.

Motion 593 (fp) ser i och för sig starka motiv för att en del av biståndsanslagen
används för betalningsbalansstöd men motsätter sig förslaget så
som det är utformat i propositionen. Det anförs bl. a. som skäl att SIDA:s
medinflytande över stödets användning inte är klart uttalat i propositionen.
Motionärerna förordar i stället att det av regeringen föreslagna beloppet
400 milj. kr. uppförs under ett anslag Särskilda projekt och får disponeras
av SIDA bl. a. för stöd åt länder som genomför stora strukturförändringar.

Motion 2419 (vpk) har inga invändningar mot regeringens medelsförslag
men kräver att regeringen skall framlägga riktlinjer för användningen
av stödet.

Utskottet noterar att det tilltänkta betalningsbalansstödet skall kunna gå
till länder med vilka reguljärt samarbete sker genom SIDA eller BITS. En
förutsättning för dess användning är att det kan räknas som bistånd enligt
DAC :s kriterier. Medel ur betalningsbalansstödet skall kunna utnyttjas för
att täcka u-garanterade krediter, utvecklingskrediter, andra biståndsprövade
skulder och andra ändamål som varit föremål för biståndsprövning.
Medlen skall också kunna användas för gemensamma aktioner med andra
i-länder, heter det i propositionen.

Utskottet delar regeringens bedömning att det finns ett behov av att
stödja särskilt de fattigaste u-länderna, som ofta befinner sig i akuta
betalningsbalanssvårigheter på grund av en svår skuldbörda. Ett betalningsbalansstöd
som syftar till att bistå dessa länder kan därför vara starkt
motiverat.

Av den relativt kortfattade beskrivning som ges i propositionen framgår
att den nya stödformen skall kunna ges en förhållandevis vid användning.
Utskottet finner det naturligt att ett instrument som skall kunna användas
i skilda sammanhang och som ännu är oprövat inte från början låses
genom långtgående preciseringar.

Betalningsbalansstödet är biståndspolitiskt motiverat och bör som sådant
självfallet underordnas de fyra biståndspolitiska målen. Det skall
stärka berörda länders betalningsförmåga. Det är därför enligt utskottets
mening angeläget att konkreta stödoperationer diskuteras med mottagarländerna
och i övrigt ges en sådan utformning att de medför en reell
förbättring av mottagarlandets situation. Olika former härför är tänkbara.

Utskottet ser det som en fördel om det föreslagna betalningsbalansstödet
kan utnyttjas så att det om möjligt ger upphov till liknande initiativ

UU 1984/85:12

även från andra givarländers sida. Skuldbördan för u-länderna är av den
omfattningen att ett eller några få små länders insatser inte ensamma kan
få avgörande betydelse. Samtidigt finns det anledning att erinra sig att de
fattigaste u-länderna, till vilka det svenska betalningsbalansstödet skall
rikta sig, inte har ådragit sig lika stora skulder som de något mer kreditvärdiga
länderna.

Stödet bör i första hand avse skulder till Sverige men bör undantagsvis
även få utnyttjas för gemensamma aktioner med andra industriländer. Det
kan vidare enligt utskottets mening finnas skäl att ge stödet en sådan
utformning och inriktning att det inte bidrar till att undergräva låntagarnas
respekt för sina låneåtaganden. En utgångspunkt vid beviljandet av en
kredit bör självfallet vara att låntagaren är inställd på återbetalning av
lånet.

Utskottet har härutöver för närvarande inga synpunkter på förslaget
utan utgår från att regeringen överväger betalningsbalansstödets närmare
utformning och redovisar sina slutsatser härav i den kommande budgetpropositionen.

Förslaget i motion 593 att inrätta ett anslag benämnt Särskilda projekt
svarar enligt utskottets mening inte mot det behov som betalningsbalansstödet
avses täcka. Inte heller torde det av andra skäl Finnas behov av ett
särskilt anslag av denna typ. En flexibel tillämpning av landprogrammeringen
bör ge utrymme för de önskemål det föreslagna anslaget syftar till
att möta.

Vad gäller SlDA:s inflytande över betalningsbalansposten utgår utskottet
från att samråd kommer att ske med SIDA resp. BITS.

Med hänvisning till det som utskottet anfört avstyrks yrkandena 3 och
7 samt återstående del av yrkande 12 i motion 593, yrkande 12 i motion
1261 och yrkande 1 i motion 1678. Yrkande 14 i motion 2419 får med det
anförda anses besvarat.

res. 47 (fp)
res. 48 (vpk)

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande u-krediter res. 45 (m)

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 12 res. 46 (c)
såvitt nu är i fråga, motion 1984/85:1678 yrkande 2 och motion
1984/85:2419 yrkande 13 samt med ändring av budgetpropositionens
förslag, som medelsram för u-krediter för budgetåret
1984/85 godkänner ett belopp av 445,6 milj. kr.,

2. beträffande bemyndigande för BITS
att riksdagen godkänner förslaget att BITS bemyndigas göra
utfästelser om biståndsmedel för u-krediter med belopp som
sammanlagt utgör två gånger de vid varje tillfälle tillgängliga
medlen,

UU 1984/85:12

3. beträffande kapitaltillskott för SWEDFUND

att riksdagen godkänner ett kapitaltillskott för SWEDFUND
om 150 milj. kr. i enlighet med vad som förordas i budgetpropositionen,

4. beträffande betalningsbalansstöd

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkandena 3
och 7 samt yrkande 12 i kvarvarande del, motion 1984/85:1261
yrkande 12 och motion 1984/85:1678 yrkande 1 samt med anledning
av motion 1984/85:2419 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. att riksdagen godkänner de övriga riktlinjer och bidrag som
regeringen förordat i budgetpropositionen under rubriken Övriga
u-landspolitiska insatser m. m.,

6. beträffande anslag

att riksdagen med ändring av budgetpropositionen och med
bifall till utskottets förslag till Övriga u-landspolitiska insatser
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av
999 950 000 kr.

Stockholm den 26 mars 1985

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),
Sture Palm (s), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson
(s), Sten Sture Paterson (m), Maj-Lis Lööw (s), Bengt Silfverstrand (s),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Bertil Måbrink (vpk), Nils T. Svensson
(s), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m).

Reservationer

1. Biståndsanslagens storlek

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Biståndsramen
föreslås” och slutar med ”till biståndsram.” bort ha följande lydelse:
Det är vårt lands självklara plikt att genom utvecklingsbistånd söka
bidra till en rättvisare och stabilare världsordning. U-hjälp bedriven med
ianspråktagande av andra nationers besparingar är emellertid i längden
ingen solid solidaritetshandling. Grunden för en uthållig svensk u-hjälp

res. 49 (m, c, fp)

UU 1984/85:12

åstadkommer vi genom att föra en sådan ekonomisk politik och budgetpolitik
att Sveriges ekonomi så fort som möjligt saneras.

Det är därför enligt utskottets mening nödvändigt att med hänsyn till
Sveriges stora budgetunderskott och vår stora utlandsskuld spara också i
biståndsanslagen.

Svensk u-hjälps problem är inte bristen på pengar utan svårigheten att
använda medlen i insatser som leder till utveckling och framåtskridande
för de fattiga. U-hjälpsanslaget har under 1970- och 1980-talen vuxit så
snabbt, att stora reservationer har uppkommit. De totala reservationerna
på det totala biståndsanslaget var 1983/84 4,5 miljarder kronor.

När balans i vår ekonomi uppnåtts och effektiviteten i biståndet höjts
bör biståndsanslaget återigen öka med målsättningen att det skall uppgå
till 1 % av BNI. Det vore önskvärt om detta kunde ske i samklang med
ökade åtaganden från andra industriländers sida, vilkas biståndsanslag i
dag ligger på beklagligt låg nivå.

Utskottet ansluter sig till de besparingsanslag som framförs i motion
1261, vilka sammantagna leder till en total biståndsvolym nästkommande
budgetår på 7 255 milj. kr., vilket är 0,9 % av BNI.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet yrkande 5 i
motion 1261. Budgetpropositionens förslag angående totalt biståndsanslag
avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 1 bort ha följande lydelse:

att riksdagen med ändring av förslagen i budgetpropositionen bifaller
motion 1984/85:1261 yrkande 5 och som biståndsram för
budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 7 255 milj. kr.

2. De biståndspolitiska målen

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”De fyra”
och på s. 23 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Trots ett ökat biståndsbehov i tredje världen har biståndet stagnerat. I
reala termer har gåvobiståndet de senaste åren sjunkit liksom volymen av
långfristiga, mjuka biståndslån. USA går i spetsen för att minska FN-organens
bistånd. Därigenom sprids ovilja också hos andra givarländer att
stödja gemensamma aktioner, t. ex. genom Världsbankens utvecklingsfond
IDA, FN:s industriorgan UNIDO och utvecklingsprogram UNDP.
U-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning har mött kompakt
motstånd från USA och vissa andra västländer.

USA:s, Storbritanniens och Singapores utträde ur UNESCO är illavarslande.

I denna situation får det bilaterala gåvobiståndet ökad betydelse. Utskottet
noterar med tillfredsställelse att regeringen nu höjer det svenska

UU 1984/85:12

biståndet så att det s. k. enprocentsmålet åter uppnås. Utskottet noterar
emellertid att det fortfarande är på BNI och inte på BNP som enprocentsmålet
räknas, vilket innebär ca 200 milj. kr. lägre bistånd. Samtidigt konstaterar
utskottet att 475 milj. kr. av hela ökningen på 1 014 milj. kr. anslås
till u-krediter genom BITS. Detta innebär en ytterligare kommersialisering
och bindning av biståndet och blir snarare ett stöd till den svenska exportindustrin
än till utveckling i de fattiga länderna. Det svenska biståndet
skall bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk
och politisk självständighet samt demokratisk utveckling i mottagarländerna.

Dessa mål är riktgivande för det bilaterala biståndet genom SIDA. Men
de är det inte för den del av biståndet, som regeringen nu vill anslå till
u-krediter. Här är det i stället ländernas kreditvärdighet som skall beaktas.
Det blir i realiteten de svenska exportföretagen som väljer mottagare,
exempelvis Dominikanska Republiken, Egypten, Pakistan, Sudan och
Tunisien. De gynnas trots att de inte uppfyller de biståndspolitiska målen.

Utskottet motsätter sig inte u-krediter för att underlätta u-länders inköp
från Sverige. Det kan vara motiverat både av arbetsmarknadsskäl och
handelspolitiska skäl, eftersom andra i-länder ger sådana krediter. Men de
bör inte hänföras till utvecklingsbiståndet, eftersom deras utvecklingseffekt
är ringa eller ingen.

Om de biståndspolitiska målen åsidosätts, om biståndet underordnas
kommersiella intressen och kvaliteten försämras, kommer biståndsviljan,
som bygger på solidaritet, att urholkas. Biståndet splittras alltmer upp på
olika organ och det gör att allmänheten får allt svårare att bedöma vilken
nytta biståndet gör. Öppna gräl mellan de biståndsgivande organen och
regeringens ingripanden i olika ärenden bidrar inte till att öka förtroendet.
Detsamma gäller för ryckigheten i biståndspolitiken.

Enligt utskottet får inte biståndet bli en trendfråga. Det måste utformas
långsiktigt enligt de mål som riksdagen beslutat.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2419 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Andelen av SIDA administrerat bistånd

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets hemställan på s. 23 som börjar med ”Inte
heller” och slutar med ”2419 avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att av den miljard som biståndet nu ökas med för
att nå enprocentsmålet, har endast 45 milj. kr. anslagits till programländer -

UU 1984/85:12

nas landramar. Av hela biståndet föreslås 2 835 milj. kr. till detta ändamål
eller 35 %. Det är en mindre andel än de 40 % som anslogs i årets budget,
och fortsättning på en längre tids politik. Under de senaste tio åren har det
landprogrammerade biståndets andel sjunkit från hälften till 40 %, trots att
antalet programländer ökat. Detta är enligt utskottets mening oacceptabelt.

Det landprogrammerade biståndet bör öka till 40 %. Därmed bifaller
utskottet yrkande 4 i motion 2419.

dels att utskottets hemställan i punkt 2, moment 2, bort ha följande
lydelse:

2. beträffande andelen av SIDA administrerat bistånd

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2419 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Demokrati och mänskliga rättigheter samt avbrytande av bistånd

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin (alla m), Rune
Ångström (fp) och Inger Koch (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Bistånd
skall” och på s. 24 slutar med ”och 494.” bort ha följande lydelse:

Det finns få väl fungerande demokratier bland världens u-länder. I
många u-länder råder i stället politisk ofrihet under styrelseformer som
varierar alltifrån förstelnade och ineffektiva enhetspartier till totalitära
förtryckarregimer. Att genom biståndsinsatser söka bidra till en demokratisk
samhällsutveckling och respekt för grundläggande mänskliga fri- och
rättigheter i mottagarländerna har varit och förblir därför ett centralt mål
för Sveriges vidkommande.

Erfarenheten visar att ekonomisk utveckling och demokrati är avgörande
faktorer för att åstadkomma ett drägligt samhälle. Ett samhälle som ger
inflytande åt individen är en förutsättning för att det mottagna biståndet
skall bli effektivt och uppsatta utvecklingsmål skall kunna uppfyllas. Avsaknaden
av demokrati i något land kan inte försvaras vare sig moraliskt
eller politiskt. U-länder kan inte utgöra något undantag.

I ländervalet måste därför, vid sidan av fattigdomskriteriet, demokratimålet
lyftas fram. Sådana u-länder som söker slå vakt om de mänskliga
rättigheterna och strävar efter en demokratisk utveckling både för män och
kvinnor bör prioriteras.

Vi måste i det sammanhanget se en demokratisk samhällsutveckling som
en dynamisk process. Demokrati uppstår självfallet inte över en natt. Det
är emellertid möjligt att bedöma huruvida ett visst land är på väg i demokratisk
riktning eller om det fjärmar sig från ett sådant mål. Inställningen
i fråga om de mänskliga rättigheterna är ofta avgörande för en sådan
bedömning.

7 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

Demokratimålet innebär att respeken både för demokrati och mänskliga
fri- och rättigheter skall öka i de länder som vill ta emot svenskt bistånd.

Enligt utskottets uppfattning måste biståndssamarbetet omprövas och i
sista hand t. o. m. avbrytas med mottagarländer som bedriver anfallskrig
eller har ockupationstrupper på främmande territorier, eller där de grundläggande
mänskliga rättigheterna systematiskt kränks. Sverige har genom
sitt medlemskap i FN åtagit sig att verka för fred och mänskliga rättigheter.
Detta åtagande bör gälla även vårt biståndssamarbete.

1 förhållande till sådana länder där respekten för grundläggande fri- och
rättigheter successivt undergrävs bör Sverige arbeta utifrån två handlingslinjer.
Vi bör till att börja med genom diplomatiska initiativ och utformningen
av våra biståndsinsatser försöka medverka till att respekten för de
nyssnämnda värdena åter ökar. Om någon förbättring inte sker bör biståndet
till landet trappas ned och i fortsättningen ges via enskilda organisationer,
i form av katastrofhjälp och väl avgränsade projekt samt till hjälp
åt politikens offer.

Hänsyn måste självfallet tas till långsiktigheten i utvecklingssamarbetet.
Ihållande och på flera områden fortsatta kränkningar av konventioner om
mänskliga rättigheter och FN :s stadga bör emellertid leda till att biståndet
upphör eller ges en utpräglat humanitär karaktär. Med vad som härmed
anförts tillstyrker utskottet yrkande 1 i motion 1261 såvitt nu är i fråga och
yrkande 1 i motion 593 såvitt nu är i fråga. Motionerna 343 och 494 får
därmed anses besvarade.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 3 och 4 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:593 yrkande 1 såvitt
nu är i fråga och motion 1984/85:1261 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande avbrytande av bistånd

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:593 och bifall
till motion 1984/85:343, motion 1984/85:494 och motion 1984/
85:1261 yrkande 1 såvitt nu är i fråga som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Katastrofförebyggande bistånd m. m.

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m) Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Det kan”
och på s. 25 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

UU 1984/85:12

Utskottet lämnar på annan plats i detta betänkande förslag om inrättande
av en sådan anslagspost.

Det nödvändiga långsiktiga arbetet på att skydda människors försörjningsmöjligheter
och förebygga katastrofer bör vara ett element i allt
utvecklingsarbete. På sikt framstår det som nödvändigt att få till stånd en
mera samlad syn på katastrofhjälp och utvecklingshjälp. En väg att åstadkomma
detta skulle vara att SIDA för mottagarländer med stor katastrofbenägenhet
utvecklar särskilda program för förebyggande av katastrofer.
Därmed skulle en direkt och kontinuerlig koppling ske mellan akuta
hjälpinsatser och det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Sådana insatser
bör enligt utskottets mening därvid främst belasta landramarna och det
särskilda anslaget för Miljö, markvård och energi. Anslagsposten för katastrofbistånd
bör förbehållas akuta katastrofinsatser som inte kunnat
planeras i förväg. Yrkande 13 i motion 1678 tillstyrks sålunda. Motionerna
2415 och 2421 får därmed anses besvarade.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande katastrofförebyggande bistånd m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2421 och med
bifall till motion 1984/85:1678 yrkande 13 och motion 1984/
85:2415 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. Åtgärder mot kemi- och läkemedelsföretag

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”De
frågor” och slutar med ”motion 980.” bort ha följande lydelse:

Den miljöförstöring som blivit följden av stora transnationella företags
ofta hänsynslösa marknadsföring av läkemedel och växtbekämpningsmedel
har fått alltmer oroande proportioner. Flera stora olyckor, senast den
i Bhopal i Indien, är exempel härpå.

Liksom är fallet vid naturkatastrofer är det mycket ofta de fattigaste som
drabbas hårdast av dessa företags tillverknings- och försäljningsmetoder.
Det finns enligt utskottets åsikt nu anledning att vidta internationellt
samordnade åtgärder mot dessa företags handlande och mot utnyttjandet
av miljö- och hälsofarliga gifter i u-länderna. En internationell kommission
med uppgift att granska kemi- och läkemedelsföretagens verksamhet
i tredje världen bör tillsättas.

Det finns också anledning att på andra vägar söka få till stånd åtgärder
mot denna typ av miljöförstöring. Ett verksamt medel kan vara bojkottåtgärder
och annan internationell opinionsbildning mot ifrågavarande företag.

UU 1984/85:12

100

Utskottet vill i detta syfte ta fasta på förslaget i motion 980 att myndigheter
och sjukvårdsförvaltningar bör ges möjlighet att verka för bojkottaktioner
av detta slag.

Med det anförda tillstyrks yrkandena 3 och 4 i motion 980.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande åtgärder mot kemi- och läkemedelsföretag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:980 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. Landprogrammering och landramsutfästelser

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 29 slutar med ”motion 1678 (c).” bort ha följande lydelse:

Grundprinciperna för landprogrammeringen är att främja långsiktighet
och stabilitet i både mottagarlandets och Sveriges planering av utvecklingssamarbetet
och att ge tillfälle till en samlad årlig genomgång av
samarbetets innehåll och resultat. Den nuvarande formen för landprogrammeringen
är emellertid inte tillfredsställande. Systemet med huvudmottagarländer
har visat sig innehålla brister. Låsningen av insatserna till
ett enda land har inneburit svårigheter vad gäller anpassning till nya
omständigheter för både givare och mottagare. Biståndet måste göras mer
flexibelt med hänsyn till såväl u-ländernas egna förutsättningar som de
svenska biståndsmålen.

Tekniken med landramar bör i fortsättningen spela en mindre roll och
på sikt ersättas med satsningar på ämnes- eller projektinriktat stöd. Även
med denna princip blir det självfallet ett urval länder som, efter träffade
överenskommelser, blir mottagande part. Viktigare än att stödja ett visst
land blir emellertid att stödja vissa projekt. Dessa kan genom sin storlek
ofta bli långsiktiga, men givarlandet ges ändå möjligheter till en mer
flexibel planering och därmed ett bättre resursutnyttjande. Den fortlöpande
dialog mellan givare och mottagare som härvid förutsätts måste också
i större utsträckning användas till att klargöra förutsättningarna för det
svenska biståndet i förhållande till de svenska biståndsmålen. Detta gäller
inte minst stödet för en demokratisk samhällsutveckling i mottagarlandet.

Ett projekt- och ämnesinriktat bistånd kan därtill lättare anpassas till
områden på vilka Sverige har ett speciellt kunnande. En ytterligare fördel
är att stora reservationer bör gå att undvika med ett projektbistånd.

UU 1984/85:12

101

I ett fortsatt bilateralt bistånd bör särskilt övervägas, att låta det årliga
fastställandet av landramen föregås av ett avtal om insatserna. Landramen
skulle då motsvara den summa som erfordras under året för att uppfylla
avtalet. Bindande uttalanden om bistånd till programländer utöver avtalstiden
bör normalt inte göras.

Den föreslagna biståndspolitiska utredningen — som behandlas på
annan plats i detta betänkande — bör lägga fram förslag till en omprövning
av landramstekniken efter dessa riktlinjer.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande landprogrammering och landramsutfästelser

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:593 yrkande 1
och motion 1984/85:1261 yrkande 1, båda i vad avser landprogrammering,
samt motion 1984/85:1678 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om landprogrammering,

8. Effektivitet i biståndet

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ” I motion”
och på s. 30 slutar med ”motion 1261.” bort ha följande lydelse:

Den optimism om snabba resultat av i-ländernas bistånd till u-länderna,
som präglade 1960- och 1970-talen har de senaste åren förbytts i en mer
realistisk attityd. Även om u-hjälpens besvikelser berör de flesta givarländer
har faktiskt Sverige särskild anledning till eftertanke. Utvecklingen är
speciellt dålig i flera av programländerna för svenskt bistånd.

Stora biståndsbelopp har företrädesvis satsats på socialistiska regimer
som velat föra en socialistisk utvecklingspolitik. Nästa led i denna tankekedja
har varit att om Sverige bara valt ”rätt” regim/land att ge bistånd till
så minskar kraven på biståndets utformning. Ur denna filosofi växte det
fram en u-hjälp som har få internationella motsvarigheter i kravlöshet och
frikostighet. Importstöd och luftiga s. k. programstöd har fått ta en stor del
av landramarna. Projektinsatser med noggrann målangivelse har blivit få.

Den väsentligaste uppgiften för svensk biståndspolitik av i dag är att
höja effektiviteten i utvecklingssamarbetet. De tre borgerliga partierna
angav till fjolårets riksmöte i en gemensam reservation nya riktlinjer för
biståndspolitiken. Partierna upprepar dessa riktlinjer till årets riksmöte.
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att dessa riktlinjer för biståndspolitiken
ges möjlighet att styra de svenska biståndsinsatserna för att
därigenom bl. a. öka effektiviteten i biståndet.

UU 1984/85:12

102

Sverige bör söka samarbete med de u-länder och satsa resurser i de
projekt som har störst förutsättningar att uppfylla de biståndspolitiska
målen. Erfarenheten visar att u-länder med ett marknadsekonomiskt system
har avsevärt större möjligheter än motsvarande länder med planekonomiskt
system att utnyttja biståndsmedlen effektivt. Sverige bör därför i
ländervalet prioritera samarbetspartner med ett marknadsekonomiskt synsätt.
Dessutom bör vi i utvecklingsarbetet söka främja marknadsekonomiska
lösningar.

Den nuvarande principen med landprogrammering och huvudmottagarländer
har flera allvarliga brister. Låsningen av insatserna till ett enda
land har inneburit att både givare och mottagare av bistånd har fått
svårigheter att anpassa sig till nya omständigheter. En omprövning av
biståndet från givarlandets sida i syfte att bättre utnyttja tillgängliga resurser
blir mycket svår att genomföra.

De uppenbara nackdelar som det nuvarande systemet med landprogrammering
visar, motiverar att Sverige på sikt övergår till mera ämnesoch
projektinriktat bistånd. Genom ett sådant system kommer det att bli
viktigare att stödja vissa projekt i stället för vissa länder. Dessa blir genom
sin storlek ofta långsiktiga, men givarlandet ges ändå möjligheter till en
mer flexibel planering och därmed bättre resultatutnyttjande och högre
effektivitet i biståndsinsatserna.

Projektinriktat bistånd kan med fördel anpassas till de områden där
Sverige har ett speciellt kunnande. Därigenom kan vi i ökad utsträckning
engagera svenska organisationer och företag i verksamheten. Vi måste
utnyttja hela den svenska resursbasen och ta till vara den kunskap och den
kompetens som finns på universitet och högskolor, i näringslivet och i
enskilda organisationer.

En utveckling på landsbygden och ett effektivare lantbruk är i många
u-länder nyckeln till utveckling. Erfarenheten visar att de stora industriprojekten,
som u-länderna i många fall vill styra vårt bistånd till, ofta
misslyckas. Småskaliga, för de enskilda människorna vardagsnära biståndsprojekt
har större förutsättningar att bli framgångsrika.

För att biståndet skall bli effektivt krävs att Sverige aktivt engagerar sig
i biståndsprocessen. Ett väl utvecklat och förtroendefullt samarbete mellan
givare och mottagare av bistånd ökar förutsättningarna för framgång.

De svenska biståndsarbetarnas insatser är av avgörande betydelse för
det svenska biståndet. Biståndsarbetarnas erfarenheter av sitt arbete bör
kontinuerligt följas upp.

Med hänvisning till vad som härmed anförts tillstyrker utskottet vad
som anförts i motion 1261 yrkande 1 i vad avser de i denna motion angivna
riktlinjerna för utvecklingssamarbetet som förordas under rubrikerna
Riktlinjer för ett effektivt bistånd, Ett effektivare bistånd och Ett ämnesoch
projektinriktat bistånd.

UU 1984/85:12

193

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 12 bort ha följande
lydelse:

12. beträffande effektivitet i biståndet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1261 yrkande 1
såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

9. Samverkan med näringslivet

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson och Ivar Virgin (alla m) Rune
Ångström (fp) och Inger Koch (m) anser

dels att den del i utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar ”med näringslivet.” bort ha följande lydelse:

Inom näringslivet finns stor kunskap, erfarenhet och kompetens i fråga
om u-länder. Detta utgör självfallet en viktig resurs i arbetet för att stödja
u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling. Enligt utskottets mening
bör näringslivet i framtiden i ännu större utsträckning utnyttjas i det
svenska biståndsarbetet. Samarbetet bör därvid koncentreras till ett antal
sektorer där svenska företag har en internationellt sett god kompetens och
konkurrenskraftigt utbud att erbjuda mottagarländerna. Exempel härpå är
energiförsörjning och vattenkraft, hälso- och sjukvård, livsmedelsindustri,
malmprojektering och malmutvinning, jord- och skogsbruk, telekommunikationer
och transporter.

Ett sålunda ökat utnyttjande av svenska resurser och svenskt kunnande
bör enligt utskottets uppfattning kunna höja effektiviteten i biståndet och
innebära att mottagaren får ut mer av de medel som står till förfogande.
Utskottet ansluter sig därmed till synpunkterna i motionerna 593 och 1261
vad gäller samverkan med näringslivet.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 13 bort ha följande
lydelse:

13. beträffande samverkan med näringslivet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:593 yrkande 1
såvitt nu är i fråga och motion 1984/85:1261 yrkande 1 såvitt
nu är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

10. Befattningen som biståndsinspektör

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Inom
utrikesdepartementet” och på s. 31 slutar med ”ifrågavarande avseende.”
bort ha följande lydelse:

UU 1984/85:12

104

Den utvärdering av biståndet som i dag äger rum är otillräcklig. Utvärdering,
uppföljning och kontroll måste förbättras. Det är nödvändigt att
klara mål sätts upp för varje projekt, så att projektet som sådant kan följas
upp och utvärderas. Även för det multilaterala samarbetet bör Sverige
ställa ökade krav på utvärdering och större effektivitet.

Inrättandet av en särskild befattning inom UD som biståndsinspektör
var ett gott initiativ. Flera av de rapporter som biståndsinspektören hann
avlämna rönte också berättigad uppmärksamhet. De två utvärderartjänster
för multilateralt resp. bilateralt bistånd som nyligen inrättats på UD
kan ej ersätta en biståndsinspektör, utan bör ses som ett komplement till
dennas verksamhet. Utskottet beklagar att befattningen som biståndsinspektör
avskaffats och föreslår med instämmande i yrkande 4 i motion
1261 att den ånyo inrättas.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 15 bort ha följande
lydelse:

15. beträffande befattning som biståndsinspektör

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1261 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Biståndsutredning

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”1 motion”
och slutar med ”motion 1678.” bort ha följande lydelse:

Med tillstyrkan av yrkande 3 i motion 1678 och yrkande 1 i motion 1261
såvitt nu är i fråga föreslår utskottet att en utredning tillsätts med uppgift
att föreslå en omläggning av biståndspolitiken enligt följande riktlinjer.
Den bör arbeta snabbt, vara klar under 1986 och koncentreras på ett
begränsat antal centrala problem.

2. Det är angeläget att nå fram till mer av problem- och projektinriktat
bistånd med öppnare val av vägar. Det bör också bli mer naturligt att
avveckla ett programlandsbistånd efter vissa år och därigenom ge utrymme
för samarbete med nya länder. Fördelningen mellan bilateralt och
multilateralt bistånd måste också övervägas. Som multilateralt bistånd bör

UU 1984/85:12

105

då ses inte bara bistånd genom FN-organ och t. ex. de regionala utvecklingsbankerna
utan också annat biståndssamarbete kring globala eller
regionala problem eller projekt.

3. Det är angeläget att utnyttja och utveckla den svenska resursbasen, så
att svensk kunskap och forskning, liksom svenskt näringsliv, i ökande
utsträckning direkt kan ställas i den fattiga världens tjänst.

4. I syfte att nå de fattigaste och mest utsatta grupperna samt att bidra
till en demokratisk samhällsutveckling bör samarbetet med de enskilda
organisationerna byggas ut.

5. Det är också angeläget att utveckla en effektiv katastrofberedskap.
Möjligheterna att inordna en svensk produktion av livsmedel och andra
basförnödenheter i denna bör särskilt studeras. I denna katastrofberedskap
bör också organisationer som Röda korset och Rädda barnen kunna
spela en viktig roll.

7. Det är också nödvändigt att utredningen utarbetar förslag till ett
effektivt system för utvärdering av biståndet.

dels att utskottets hemställan i punkt 2 moment 19 bort ha följande
lydelse:

19. beträffande biståndsutredning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1678 yrkande 3
och motion 1984/85:1261 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och
med anledning av motion 1984/85:593 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Bidrag till IDA

Sture Korpås (c), Rune Ångström (fp) och Pär Granstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar ”1 propositionen”
och på s. 43 slutar med ”motion 1678.” bort ha följande lydelse:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”1
propositionen” och på s. 43 slutar med ”motion 1678 (c).” bort ha följande
lydelse:

Vad gäller den i propositionen föreslagna fördelningen av bidragen till
internationella finansieringsorgan anser utskottet att en höjning av bidraget
till IDA med 25 milj. kr. är motiverad. Yrkande 4 i motion 593 får
därmed anses besvarat.

dels att utskottets hemställan i punkt 4 moment 1 bort ha följande
lydelse:

UU 1984/85:12

106

1. beträffande bidrag till IDA

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:593 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
detta bidrag,

13. Bidrag till UNDP och UNICEF

Sture Korpås och Pär Granstedt (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 som börjar med ”1
propositionen” och på s. 43 slutar med ”motion 1678 (c).” bort ha följande
lydelse:

Vad gäller den i propositionen föreslagna fördelningen av de olika
bidragen till FN-organen anser utskottet att en ytterligare höjning av
bidraget till UNDP med 25 milj. kr. och till UNICEF med 25 milj. kr. är
motiverad och ansluter sig därmed till det förslag som lämnas i yrkande 5
resp. 6 i motion 1678.

dels att utskottets hemställan i punkt 4, momenten 2 och 3 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande bidrag till UNDP

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1678 yrkande 5 som
sin mening ger till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande bidrag till UNICEF

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1678 yrkande 6 som
sin mening ger till känna vad utskottet anfört,

14. Bidrag till WFP

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”1
propositionen” och på s. 43 slutar med ”motion 1678 (c).” bort ha följande
lydelse:

I många u-länder räder akut svält och obeskrivlig nöd. Behovet av ökat
livsmedelsbistånd är sålunda mycket stort. För att lindra nöden bör Sverige
bl. a. väsentligt öka sitt stöd till Världslivsmedelsprogrammet WFP
under budgetåret.

Utskottet anser därför att utöver det påslag som föreslås i budgetpropositionen
är en höjning av bidraget till WFP med 25 milj. kr. motiverad och
ansluter sig därmed till det förslag som lämnas i yrkande 7 i motion 1678.
Yrkande 11 i motion 1261 får därmed också anses besvarat.

dels att utskottets hemställan i punkt 4 moment 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande bidrag till WFP

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1678 yrkande 7 och

UU 1984/85:12

107

med anledning av motion 1984/85:1261 yrkande 11 såvitt nu är
i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om detta bidrag,

15. Deltagande i Världsbanksgruppen

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Sverige
och andra” och slutar med ”motion 2419.” bort ha följande lydelse:

Vissa av FN-organen gör ett värdefullt arbete som förtjänar fortsatt
svenskt stöd. Andra har emellertid brister som gör att bilateralt bistånd ter
sig mer effektivt och lättare att inrikta på önskvärda biståndsmål.

Utskottet ansluter sig till bedömningen i motion 2419, vari föreslås att
Sverige skall ompröva anslagen till delar av Världsbanksgruppen och
IMF. Kritik kan därvidlag riktas främst mot IMF och dess utlåningspolitik.
IMF har mycket strikta bestämmelser vad gäller ”kreditvärdighet”, de
kan gå in med resurser för länder med akuta betalningsbalansproblem,
men i gengäld kräver man en anpassningspolitik, som innebär åtstramningar
och annat som svårligen låter sig göras i u-länder där regeringarna
har ambitionen att bidra till social utjämning.

Också Världsbanken själv kan kritiseras för sin politik. Även om utlåningskriterierna
särskilt inom IDA är mindre strama än lMF:s har USA
det stora inflytandet och vägrar progressiva regimer lån.

IDA däremot kan ibland spela en positiv roll. IDA inriktar sig på
bistånd till de fattigaste och på relativt sett gynnsamma villkor. I dag utgör
IDA för många u-länder det enda alternativet i synnerhet som det bilaterala
biståndet, också det svenska, omgärdas av alltmer kommersiella inslag
och villkor. USA är det land som i dag drar ned mest på anslagen till denna
typ av institutioner.

Icke desto mindre finns det skäl för Sverige att ompröva sitt deltagande
i Världsbanksgruppen. Utskottet finner förslagen i motion 2419 väl motiverade
och anser att Sverige bör verka i enlighet därmed. En minskning av
vårt engagemang i Världsbanksgruppen skulle också frigöra resurser för
andra angelägna biståndsändamål. Till denna inställning bidrar att det
visat sig att Sveriges försök att i någon mån styra Världsbanksgruppens
utlåningspolitik mot insatser som ligger i linje med Sveriges uppfattning
om en progressiv biståndspolitik i stort sett förblivit fruktlösa.

dels att utskottets hemställan i punkt 4 moment 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande deltagande i Världsbanksgruppen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2419 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

UU 1984/85:12

108

16. Kapitalhöjning för IFC

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Enligt
vad” och slutar med ”motion 2419.” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att Sverige skall delta i Internationella finansieringsbolagets
(IFC) kapitalhöjning. Regeringen ger inte riksdagen någon
motivering för detta förslag. IFC har traditionellt sin utlåning inriktad på
kommersiella projekt. Effekterna av dem torde knappast svara mot de
grundläggande principer som gäller för det svenska biståndet. Utskottet
motsätter sig därför ett svenskt deltagande i kapitalpåfyllnaden och ansluter
sig därmed till synpunkterna i motion 2419, vilken tillstyrks i detta
hänseende.

dels att utskottets hemställan i punkt 4 mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande IFC:s kapitalhöjning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2419 yrkande 19
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Importstöd m. m.

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Genom
tillkomsten” och på s. 48 slutar med ”vara bundet.” bort ha följande
lydelse:

Idealet vore naturligtvis om samtliga i-länder tillämpade obundet bistånd.
Därigenom skulle u-länderna ges möjlighet att själva välja de varor
och tjänster som passar dem, och biståndet skulle bli effektivare. Sverige
bör i internationella sammanhang fortsatt verka för en allmän avbindning
av biståndet från i-länderna. Flertalet av dessa har emellertid valt den
kortsiktiga lösningen att binda biståndet till upphandling i givarlandet.
Vidare kan konstateras att återflödet av biståndsmedel till Sverige är lägre
än till andra givarländer.

Bistånd i form av importstöd innebär att Sverige ställer biståndsmedel
i konvertibel valuta till mottagarlandets förfogande för att finansiera import.
Importstödet svarar för ca 40 % av det landprogrammerade biståndet.
Till dess att de stora i-länderna slutar att binda sitt bistånd till köp i
givarlandet kan det inte vara rimligt att Sverige lämnar en sådan andel
obundet importstöd, vilket ofta används till inköp i våra viktigaste konkurrentländer.

En ytterligare faktor i detta sammanhang är att av de bilaterala biståndsmedel
som går till frontstaterna en stor del används för inköp i Sydafrika.
Detta står delvis i strid med målet om nationellt oberoende. Inköpen via

UU 1984/85:12

109

importstöd kan i många fall i stället ske av svenska varor utan nackdel för
u-landet. Också av denna anledning bör importstöd i princip bindas till
inköp av svenska varor och tjänster.

Utskottet vill sålunda i anslutning till motion 1261 föreslå att importstöd
i princip skall bindas till upphandling i Sverige. Undantag bör dock kunna
ske, bl. a. i samband med katastrofinsatser. Motion 973 får anses besvarad
med vad som ovan anförts.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 momenten 1 och 2 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande importstöd m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1261 yrkande2som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
bindning av importstödet,

2. beträffande bundet bistånd

att riksdagen förklarar motion 1984/85:973 besvarad med vad
utskottet anfört.

18. Medelsram för Angola, Mozambique och Nicaragua

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”motion 2419.” bort ha följande lydelse:

1 Angola och Mozambique möter utvecklingssamarbetet utomordentliga
svårigheter bl. a. på grund av väpnade konflikter i länderna. De svenska
biståndsarbetarnas säkerhet kan i stora delar av dessa länder enbart garanteras
i de större städerna. Då en förbättring av förutsättningarna för
utvecklingssamarbete ej skett under de senaste åren och effektiviteten i
biståndet därmed ofta är låg föreslår vi att landramarna för dessa länder
sänks. Vi föreslår en landram för Angola på 90 milj. kr. och för Mozambique
på 240 milj. kr.

Utskottet föreslår också att landramen för Nicaragua minskas något i
förhållande till regeringens förslag och sätts till 75 milj. kr.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Vid sidan
av” och slutar med ”yrkande 2 i motionen.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det självklart att hjälp för humanitära ändamål även
skall kunna lämnas till de av UNITA behärskade områdena i Angola. I
enlighet härmed får yrkande 2 i motion 844 anses besvarat.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7, momenten 6, 7, 8 och 24, bort
ha följande lydelse:

6. beträffande medelsram för Angola

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 5 och

UU 1984/85:12

110

motion 1984/85:844 yrkande 1 samt med ändring av budgetpropositionens
förslag bifaller medelsförslaget i motion 1984/
85:1261 yrkande 8 såvitt nu är i fråga, och till medelsram för
Angola budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 90 milj.
kr.,

7. beträffande medelsram för Mozambique

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2419 yrkande 11
och med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget
i motion 1984/85:1261 yrkande 8 såvitt nu är i
fråga och som medelsram för Mofambique budgetåret 1985/86
godkänner ett belopp av 240 milj. kr.,

8. beträffande medelsram för Nicaragua

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2419 yrkande 7
och med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget
i motion 1984/85:1261 yrkande 9 såvitt nu är i
fråga, och som medelsram för Nicaragua budgetåret 1985/86
godkänner ett belopp av 75 milj. kr.,

24. beträffande fördelningen av humanitärt bistånd till Angola
att riksdagen förklarar motion 1984/85:844 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,

19. Medelsram för Angola

Rune Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”motion 2419.” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de medelsförslag regeringen gör beträffande
landramarna till Mo?ambique och Nicaragua. De sammanfaller med den
bedömning SIDA gjort vad gäller dessa länders biståndsbehov — dock att
en viss minskning sker i medelsanvisningen till Mofambique i förhållande
till SIDA:s anslagsframställning, vilket kan vara motiverat med hänsyn till
svårigheterna just nu att förmedla bistånd till detta land.

Till följd härav avstyrks yrkande 8 i motion 1261 (m) i vad avser ifrågavarande
länder, yrkande 11 i motion 2419 (vpk), yrkande 9 i motion 1261
i vad avser Nicaragua och yrkande 7 i motion 2419 (vpk).

Beträffande Angola konstaterar utskottet att behovet av bistånd alltjämt
är stort. Det bör liksom tidigare inriktas på befolkningens behov och
landets återuppbyggnad. Närvaron av trupper från Cuba och den allmänna
krissituationen i landet skapar emellertid fortfarande svårigheter att
distribuera biståndet, varför någon ökning av detsamma inte bör ske utan
det bör ligga kvar på oförändrad nivå, 105 milj. kr. Utskottet ansluter sig
därmed till det förslag som lämnas i yrkande 5 i motion 593 (fp). Yrkande
8 i motion 1261 (m) i vad avser Angola och yrkande 1 i motion 844 avstyrks.

UU 1984/85:12

lil

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 6 bort ha följande
lydelse:

6. beträffande medelsram för Angola

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 8
såvitt nu är i fråga och motion 1984/85:844 yrkande 1 med
ändring av budgetpropositionens förslag och med bifall till motion
1984/85:593 yrkande 5 som medelsram för Angola budgetåret
1985/86 godkänner ett belopp av 105 milj. kr.,

20. Samarbete med Mozambique, Nicaragua, Vietnam, Cuba,
Demokratiska Folkrepubliken Yemen och Seychellerna

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Utskottet
ansluter” och på s. 57 slutar med ”motion 381.” bort ha följande lydelse:

Utskottet är av den bestämda uppfattningen att valet av länder för vårt
bilaterala bistånd bör vägledas av ländernas vilja och förmåga att åstadkomma
social utjämning och en rättvis fördelning. I fråga om demokratimålet
delar utskottet regeringens syn på de demokratiska strävandenas
betydelse som en självständig kraft till ekonomisk och social utveckling,
att en öppen debatt och kritisk granskning av regeringsmakten förstärker
denna kraft. Men utskottet kan inte instämma när regeringen vill ställa upp
Sverige som föredöme och säger att ”vi bör anstränga oss för att möjliggöra
för u-länder, som söker nya vägar bort från stagnation och tillbakagång,
att pröva metoder som vi varit med att utveckla i vårt eget land”. Det skulle
betyda att demokratiseringsprocessen skulle få ta hundratals år — och så
långt är inte tålamodet hos u-ländernas folk. Varje folk måste erövra
demokratiska rättigheter på sina egna villkor. Det svenska biståndet skall
bidra till demokratisering och mänskliga rättigheter. Det koloniala arvet
måste undanröjas. Det patriarkala arvet, som bl. a. tar sig uttryck i kvinnoförtryck
måste motverkas. Kvinnornas frigörelse är en förutsättning för
utveckling. Samma gäller för de fattiga böndernas möjligheter att påverka
sin egen situation, som även måste främjas genom biståndet, liksom självständiga
fackföreningar. I de flesta av de länder, som mottar svenskt
bistånd, finns en politisk vilja att arbeta för dessa mål. Men det gäller inte
för länder som Bangladesh och Kenya.

Målet att stödja u-ländernas oberoende gäller i speciellt hög grad för de
länder som är utsatta för utländsk aggression, militärt hot och ekonomisk
blockad. Därför bör Vietnam, Laos, Nicaragua, Cuba, Sydyemen, Seychellerna
och de s. k. frontstaterna i södra Afrika särskilt beaktas i Sveriges
utvecklingssamarbete.

Mot denna bakgrund är utskottet berett att förorda att landramen för
Mozambique höjs med 15 milj. kr. utöver regeringens förslag till 285 milj.

UU 1984/85:12

112

kr. och att landramen för Nicaragua på motsvarande sätt höjs med 20 milj.
kr. till 110 milj. kr.

Vietnams särskilda svårigheter och utsatta läge gör att en höjning av
landramen för Vietnam till det som gäller för innevarande år är motiverad,
nämligen 365 milj kr.

I konsekvens härmed avstyrks yrkandena om ifrågavarande länders
medelsramar i motionerna 593, 1261, 1678, 2422 och 381.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”Rädda barnen.” bort ha följande lydelse:

I enlighet med de riktlinjer för länderval m. m. som utskottet förordat
tidigare i detta betänkande finns det enligt utskottets bedömning skäl att
inleda ett reguljärt biståndssamarbete med Cuba, Demokratiska Folkrepubliken
Yemen och Seychellerna. I linje med vad som yrkas i motion 2419
föreslår utskottet därför att Cuba upptas som programland och beviljas
bistånd med 75 milj. kr. budgetåret 1985/86, att Demokratiska Folkrepubliken
Yemen upptas som programland och beviljas bistånd med 25 milj.
kr. och att Seychellerna på motsvarande sätt beviljas bistånd med 3 milj.
kr.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7, momenten 7, 8, 9 och 17 bort
ha följande lydelse:

7. beträffande medelsram för Mofambique

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 8
såvitt nu är i fråga och med ändring av budgetpropositionens
förslag bifaller medelsförslaget i motion 1984/85:2419 yrkande
11 och som medelsram för Mozambique budgetåret 1985/86
godkänner ett belopp av 285 milj. kr.,

8. beträffande medelsram för Nicaragua

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 9
såvitt nu är i fråga och med ändring av budgetpropositionens
förslag bifaller medelsförslaget i motion 1984/85:2419 yrkande
7 och till medelsram för Nicaragua budgetåret 1985/86 godkänner
ett belopp av 110 milj. kr.,

9. beträffande medelsram för Vietnam

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:381, motion
1984/85:593 yrkande 6, motion 1984/85:1261 yrkande 6, motion
1984/85:1678 yrkande 9 och motion 1984/85:2422 samt
med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller medelsförslaget
i motion 1984/85:2419 yrkande 6 och som medelsram
för Vietnam budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 365
milj. kr.,

17. beträffande långsiktigt biståndssamarbete med Cuba, Demokratiska
Folkrepubliken Yemen och Seychellerna
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2419 yrkandena 8,

UU 1984/85:12

113

9 och 10 för budgetåret 1985/86 godkänner följande medelsramar -

21. Medelsram för Vietnam

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Brott
mot” och på s. 57 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Vietnam är en av de största mottagarna av svenskt bistånd. Av det totala
biståndet till Vietnam från länder utanför östblocket svarar Sverige för
ungefär en tredjedel.

Vietnams invasion i och fortsatta ockupation av Kampuchea utgör ett
sådant flagrant brott mot FN-stadgarna och de biståndspolitiska målen att
biståndet till Vietnam skall avslutas. Om biståndet till Vietnam ej avbryts
är risken uppenbar att övriga länder som mottar svenskt bistånd uppfattar
demokratimålet för svenskt bistånd som en tom fras. Detta vore enligt
utskottets uppfattning en mycket olycklig utveckling. Utskottet föreslår
därför att ingen ny landram sätts upp för Vietnam nästa budgetår. Utskottet
anser att reservationerna på Vietnamanslaget skall användas för att
avsluta sjukhusprojektet och pappersbruket i Bai Bang och därmed sammanhängande
projekt. Motion 2406 avstyrks.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande medelsram m. m.för Vietnam

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:381 yrkande 2.
motion 1984/85:593 yrkande 6, motion 1984/85:1678 yrkande
9, motion 1984/85:2406, motion 1984/85:2419 yrkande 6 samt
motion 1984/85:2422 med anledning av motion 1984/85:381
yrkande 1, med ändring av budgetpropositionens förslag och
med bifall till motion 1984/85:1261 yrkande 6 beslutar att inga
nya medel tillförs landramen för Vietnam budgetåret 1985/86,

22. Medelsram och awecklingsplan för biståndet till Vietnam

Sture Korpås och Pär Granstedt (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”När det”
och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

a) för Cuba

b) för Demokratiska

75 milj. kr.

Folkrepubliken Yemen

c) för Seychellerna

25 milj. kr.
3 milj. kr.

8 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

114

Utskottet anser att det svenska biståndet till Vietnam bör avvecklas så
snabbt som möjligt och föreslår att en plan för hur detta skall ske bör
framläggas i budgetpropositionen 1986. Utskottet ansluter sig därmed till
yrkande 10 i motion 1678. Yrkande 1 i motion 381 får därmed anses
besvarat.

För att de insatser Sverige redan medverkar i skall kunna fullföljas
föreslår utskottet en landram för Vietnam på 250 milj. kr. för budgetåret
1985/86 och ansluter sig därmed till yrkande 9 i motion 1678. Utskottet hai
därvid bedömt medelsbehoven sålunda, att för Bai Bang-projektet erfordras
180 milj. kr. för avtalade eller planerade aktiviteter, 40 milj. kr. för
hälsostöd och 30 milj. kr. för skogsprojekt. Eventuella ytterligare kostnader
bör kunna bestridas ur den ingående reservationen 1985/86. Yrkande
2 i motion 381, yrkande 6 i motion 593, yrkande 6 i motion 1261, yrkande
6 i motion 2419 samt motion 2422 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 momenten 9 och 10 bort ha
följande lydelse:

9. beträffande medelsram för Vietnam

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:381 yrkande
1 och med avslag på motion 1984/85:381 yrkande 2, motion
1984/85:593 yrkande 6, motion 1984/85:1261 yrkande 6, motion
1984/85:2419 yrkande 6 samt motion 1984/85:2422 med
ändring av budgetpropositionens förslag och med bifall till
motion 1984/85:1678 yrkande 9 som medelsram för Vietnam
budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 250 milj. kr.,

10. beträffande avvecklingsplan för biståndet till Vietnam

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1678 yrkande 10
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Medelsram för Vietnam

Rune Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”När det”
och slutar med ”motion 381.” bort ha följande lydelse:

Det Finns flera skäl att från rent biståndspolitiska utgångspunkter ifrågasätta
ett förnyat biståndssamarbete med Vietnam när nuvarande avtal
löper ut, även om det finns starka skäl att tillse att de projekt Sverige
medverkat till kan leva upp till de angivna biståndsmålen. Det måste dock
konstateras att Vietnams invasion och fortsatta militära ockupation av
Kampuchea har utvecklats till en svår belastning också för svenskt bistånd
och svensk biståndsopinion. Utskottet föreslår därför en sänkning av
anslaget till Vietnam med 100 milj. kr. i förhållande till budgetpropositionens
förslag och ansluter sig därmed till yrkande 6 i motion 593. Motion

UU 1984/85:12

115

381, yrkande 6 i motion 1261, yrkande 9 i motion 1678, yrkande 6 i motion
2419 samt motion 2422 avstyrks.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande medelsram m. m.för Vietnam
att riksdagen med avslag på motion 1984/85:381, motion 1984/
85:1261 yrkande 6, motion 1984/85:1678 yrkande 9, motion 1984/
85:2419 yrkande 6 samt motion 1984/85:2422 med ändring av budgetpropositionens
förslag och med bifall till motion 1984/85:593
yrkande 6, som medelsram för Vietnam budgetåret 1985/86 godkänner
ett belopp av 200 milj. kr.,

24. Samarbete med Botswana, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde,
Kenya, Laos, Lesotho, Tanzania och Zambia

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ifrågavarande länder.” bort ha följande lydelse:

Gentemot flertalet programländer har stora reservationer uppkommit.
Reservationer kan ha olika orsaker, men ofta beror de på svårigheterna att
utnyttja biståndet effektivt. Enligt vår mening bör hänsyn tas till befintliga
reservationer vid fastställande av anslagsbeloppen för nästa budgetår.

Sverige har under lång tid gett ett omfattande bistånd till Tanzania.
Under 1980-talet har det blivit helt klart att Tanzania i stora delar valt en
felaktig utvecklingsstrategi. Det utländska biståndet har därför i många
fall varit ineffektivt och i stället skapat ett skadligt biståndsberoende som
både fördröjt och försvårat nödvändiga ekonomiska reformer. Svenskt
bistånd kan enligt utskottets mening användas effektivare i flera andra
u-länder, varför en sänkning av landramen till Tanzania enligt utskottets
uppfattning är motiverad.

Mot ovanstående bakgrund föreslås en landram av 310 milj. kr. för
Indien, 110 milj. kr. för Kenya och 350 milj. kr. för Tanzania.

I Laos gör säkerhetssituationen det svårt för det svenska biståndsarbetet
att fungera effektivt. För Laos vidkommande föreslås bl. a. av detta skäl en
landram på 50 milj. kr.

I konsekvens med utskottets inställning till systemet med landprogrammering
föreslås inga höjningar av anslagen till övriga landprogram. Denna
form av bistånd bör successivt få en mindre tyngd till förmån för ett ämnesoch
projektinriktat bistånd.

Genom förslagen om extra medelsram för Katastrofer, Enskilda organisationer
och Miljö, markvård och energi skapas utrymme för ökad

UU 1984/85:12

116

humanitär hjälp, utanför den programmerade landramen, till särskilt
drabbade länder, såsom Etiopien.

Med vad som här anförts tillstyrker utskottet yrkande 8 i motion 1261 i
vad avser landramen för Etiopien samt yrkande 9 i motion 1261.

Utskottet föreslår att landramen för Bangladesh för budgetåret 1985/86
sätts till 145 milj. kr., Botswana 80 milj. kr., Etiopien 100 milj. kr., GuineaBissau
65 milj. kr., Kap Verde 45 milj. kr., Lesotho 25 milj. kr. samt Zambia
175 milj. kr.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 12 bort ha följande
lydelse:

12. beträffande medelsramar för Botswana m.fl. länder

att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag
bifaller medelsförslagen i motion 1984/85:1261 yrkandena 7,
8 och 9 såvitt nu är i fråga och för budgetåret 1985/86 godkänner
följande medelsramar

a)	för Botswana	80 milj. kr.
b)	för Etiopien	100 ”
c)	för Guinea-Bissau	65 ”
d)	för Indien	310 ”
e)	för Kap Verde	45 ”
0	för Kenya	110 ”
g)	för Laos	50 ”
h)	för Lesotho	25 ”
')	för Tanzania	350 ”
j)	för Zambia	175 ”

25. Inriktningen av biståndet i Nicaragua och Zimbabwe

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utvecklingen
i” och slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande lydelse:

Zimbabwe och Nicaragua är länder som under senare år fått svenskt
bistånd. I dessa länder kan vi i dag skönja en utveckling bort från frihet och
demokrati.

I Zimbabwe pågår svåra förföljelser mot befolkningen i Matabeleland.
Det regerande partiet ZANU beslöt på sin kongress att avskaffa den
demokratiska författningen och införa enpartivälde. De planerade allmänna
valen har skjutits fram.

Detta är en djup besvikelse för Sverige då vi genom vårt bistånd bl. a.
försökt bidra till en demokratisk samhällsutveckling.

UU 1984/85:12

117

I Nicaragua försöker regimen att utåt hävda att den vill skapa ett
demokratiskt samhällsskick, samtidigt som det finns allt fler tecken på att
utvecklingen går i helt motsatt riktning. Landet militäriseras, befolkningsgrupper
tvångsförflyttas, och striderna mellan olika grupper fortsätter.

Sverige bör i enlighet med vad som föreslås i motionerna 1680 och 1681
mot bakgrund av utvecklingen i dessa länder överväga inriktningen av
våra biståndsinsatser samt i större utsträckning fördela vårt stöd genom
enskilda organisationer. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 momenten 15 och 16 bort ha
följande lydelse:

15. beträffande inriktningen av biståndet i Nicaragua

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1680 som sin mening
ger regerinen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande inriktningen av biståndet i Zimbabwe

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1681 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 1261.” bort ha följande lydelse:

Större delen av det svenska biståndet till södra Afrika går till de s. k.
frontstaterna och till befrielserörelser och flyktingar utanför Sydafrika.
Enligt utskottets mening bör det stöd som utgår till grupper, organisationer
och enskilda vilka inne i Sydafrika verkar för en fredlig omdaning av det
sydafrikanska samhället öka.

Utskottet föreslår därför en ytterligare höjning på 10 milj. kr. utöver i
budgetpropositionen föreslagna 180 milj. kr. för humanitärt bistånd i
södra Afrika. Utskottet ansluter sig därmed till det förslag som i denna del
lämnas i yrkande 11 i motion 1261. Yrkande 9 i motion 593 får därmed
anses besvarat.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 18 bort ha följande
lydelse:

18. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika
att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag och
med bifall till motion 1984/85:1261 yrkande 11 såvitt nu är i
fråga och med besvarande av motion 1984/85:593 yrkande 9
som medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika för budgetåret
1985/86 godkänner ett belopp av 190 milj.kr.,

UU 1984/85:12

118

27. Medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika

Rune Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Utskottet föreslår därför en ytterligare höjning på 10 milj. kr. utöver i
budgetpropositionen föreslagna 125 milj. kr. för humanitärt bistånd i
Latinamerika. Utskottet ansluter sig därmed till det förslag som lämnas i
yrkande 8 i motion 593, i yrkande 15 i motion 2419 och i motion 1691.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 19 bort ha följande
lydelse:

19. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika
att riksdagen med ändring av budgetpropositionens förslag och
med bifall till medelsförslagen i motion 1984/85:593 yrkande
8, motion 1984/85:2419 yrkande 15 och motion 1984/85:1691
som medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika budgetåret
1985/86 godkänner ett belopp av 135 milj. kr.,

28. Katastrof postens användning

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Anslagsposten
för” och slutar med ”motion 1685.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i (fp)-motion 593, (c)-motion
1678 och i motion 1685 att anslagsposten för katastrofbistånd uteslutande
bör användas för att lindra akut nöd eller verkningar av oförutsedda
händelser av katastrofkaraktär.

Vad gäller mer långsiktiga insatser och arbetet på att förebygga katastrofer
bör sådana åtgärder, som ovan redan framhållits, i första hand finansieras
inom landramarna eller med medel ur det särskilda anslaget för
miljö-, markvård och energi.

Utskottet ansluter sig sålunda till de förslag som framförs i motion 1678,
yrkande 12 och i motion 1685.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 20 bort ha följande
lydelse:

20. beträffande katastrofpostens användning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1678 yrkande 12
och motion 1984/85:1685 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om katastrofpostens användning,

UU 1984/85:12

119

29. Katastrof postens storlek

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Regeringen
föreslår” och slutar med "yrkande 17.” bort ha följande lydelse:

Utskottet föreslår en ytterligare höjning med 55 milj. kr. till anslagsposten
Katastrofer m. m. utöver i budgetpropositionen föreslagna 393 milj. kr.
och ansluter sig därmed till yrkande 11 i motion 1261 såvitt nu är i fråga.
Yrkande 11 i motion 1678 och yrkande 17 i motion 2419 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 21 bort ha följande
lydelse:

21. beträffande katastrofpostens storlek

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1678 yrkande 11
och motion 1984/85:2419 yrkande 17 med ändring av budgetpropositionens
förslag bifaller motion 1984/85:1261 yrkande
11 såvitt nu är i fråga och som medelsram för Katastrofer m. m.
budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 448 milj. kr.,

30. Katastrof postens storlek

Sture Korpås och Pär Granstedt (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Regeringen
föreslår” och slutar med ”yrkande 17.” bort ha följande lydelse:

Utskottet föreslår en ytterligare höjning med 200 milj. kr. till anslagsposten
Katastrofer m. m. utöver i budgetpropositionen föreslagna 393 milj. kr.
och ansluter sig därmed till yrkande 11 i motion 1678. Yrkande 11 i motion
1261 såvitt nu är i fråga och yrkande 17 i motion 2419 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 21 bort ha följande
lydelse:

21. beträffande katastrofpostens storlek

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 11
såvitt nu är i fråga och motion 1984/85:2419 yrkande 17 samt
med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller motion
1984/85:1678 yrkande II och som medelsram för Katastrofer
m. m. budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 593 milj. kr.,

31. Katastrofpostens storlek och användning

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Regeringen
föreslår” och på s. 67 slutar med ”viss användning.” bort ha följande
lydelse:

Rättelse: S. 119, 29. sista raden Står: 421 milj. kr. Rättat till: 448 milj. kr.

UU 1984/85:12

120

Det är emellertid uppenbart att den djupa krisen i flera av världens
u-länder kommer att ställa stora krav på katastrofinsatser av olika slag.
Inte minst den av människan skapade miljöförstöringen — ofta till följd
av krig och ohämmad exploatering — gör att stora resurser måste anslås
för katastrofändamål.

På annan plats i detta betänkande föreslås att biståndsresurser avsätts
för att reparera miljöskador och för återuppbyggnad efter naturkatastrofer
i bl. a. vissa länder i Sydostasien. Dessa och andra ändamål gör det enligt
utskottets mening nödvändigt att kraftigt förstärka katastrofposten. Utskottet
föreslår i anslutning till yrkande 17 i motion 2419 (vpk) att medelsanvisningen
för katastrofändamål höjs till 644 milj. kr. Därmed avstyrks
yrkande 11 i motion 1261 och yrkande 11 i motion 1678.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Sverige
har” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Ett betydande bistånd till länderna i Indokina är väsentligt av många
skäl. Det rör sig om några av världens fattigaste länder som därtill under
lång tid härjats av krig. Regionen ligger i en skärningspunkt mellan stormaktsintressen
och det är därför betydelsefullt att ett utvecklingssamarbete
även kan bidra till att hävda ländernas oberoende. Inte minst är Kampuchea
i behov av hjälp för återuppbyggnad.

Sverige bör fortsätta att stödja Mekongkommitténs arbete. Detta är
betydelsefullt bl. a. för det hårt trängda och kustlösa Laos. Om Mekongprojektet
skall kunna genomföras fordras att Kampuchea deltar, något
som emellertid nu blockeras av Thailand av politiska skäl.

Vietnam är det första land i världshistorien som utsatts för ett miljökrig.
Sverige gick i spetsen för att få miljökrigföring folkrättsligt förbjuden. 1
konsekvens härmed bör Sverige också gå i spetsen när det gäller att
reparera de miljöskador som USA tillfogade Vietnam. SI PRI har tillsammans
med FN:s miljöorgan UNEP inlett ett forskningsprogram om miljöskador
genom krig och kommit med en studie som kan sägas vara en första
kartläggning av skadorna på natur, fauna och människor i Vietnam av de
växtgifter — 72 miljoner liter — som spreds där 1961 — 1971. 1,7 miljoner
hektar besprutades med växtgifter, i genomsnitt 1,5 gång, huvudsakligen
i Sydvietnam. I denna areal ingår 14 % av de sydvietnamesiska skogarna.

De medicinska följderna av giftkriget kan inte fastställas i dag. Vietnam
saknar resurser för att kartlägga och göra analyser av inrapporterade fall
av fosterskador, cancer, asteni, nervösa störningar och andra sjukdomstillstånd
som sätts i samband med miljökrigföringen.

Utskottet finner det därför, i likhet med vad som föreslås i motion 1694,
motiverat med ett försöksanslag på 10 milj. kr. till Vietnam för bl. a.
forskning, skogsplantering och andra åtgärder för att återställa miljön
samt för andra insatser på det medicinska området. Härutöver föreslår

UU 1984/85:12

121

utskottet att 25 milj. kr. anslås som katastrofbistånd till Vietnam med
anledning av fjolårets mycket svåra skördeskador.

Miljöskadorna i Vietnam begränsar sig inte enbart till dem som växtgifterna
orsakat. I hela Indokina har de över 14 miljoner ton bomber som
USA använde efterlämnat miljontals kratrar vilket i sin tur påverkat
grundvattennivån, ökat jorderosionen, orsakat näringsförluster i jorden
och förändringar i flora och fauna.

Med hänvisning till denna omfattande miljöförstöring och till det stora
behovet av återuppbyggnadsbistånd i Laos och Kampuchea föreslår utskottet
att 3 milj. kr. tas i anspråk för att inleda ett bistånd på miljöområdet
i Laos. På motsvarande sätt föreslås att 10 milj. kr. utgår som återuppbyggnadsbistånd
till Kampuchea.

Kampuchea har även stora behov av särskilt bistånd för att lindra
följderna av översvämningar och andra skador som drabbat jordbruket.
Ett katastrofbistånd på 10 milj. kr. föreslås för detta ändamål.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 momenten 21, 31, 32, 33, 34 och
35 bort ha följande lydelse:

21. beträffande katastrofpostens storlek

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1261 yrkande 11
i vad avser katastrofbistånd, motion 1984/85:1678 yrkande 11
samt med ändring av budgetpropositionens förslag bifaller
medelsförslaget i motion 1984/85:2419, yrkande 17, och till
katastrofer m. m. för budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp
av 644 milj. kr.,

31. beträffande miljöbistånd till Vietnam

att riksdagen bifaller motion 1984/85:1694 yrkande 1,

32. beträffande miljöbistånd till Laos

att riksdagen bifaller motion 1984/85:1694 yrkande 2,

33. beträffande katastrofbistånd till Vietnam

att riksdagen bifaller motion 1984/85:1694 yrkande 3,

34. beträffande katastrofbistånd till Kampuchea

att riksdagen bifaller motion 1984/85:1694 yrkande 4,

35. beträffande återuppbyggnadsbistånd till Kampuchea
att riksdagen bifaller motion 1984/85:1694 yrkande 5,

32. Sveriges observatörskap i IGGI

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”1 fråga”
och slutar med ”motion 698.” bort ha följande lydelse:

I fråga om Sveriges observatörskap i IGGI (Intergovernmental Group
on Indonesia) framhöll utskottet förra året i betänkande 1983/84:15 att det

UU 1984/85:12

122

inte fanns några biståndspolitiska skäl för ett sådant. Denna bedömning
kvarstår. Inte heller i övrigt finns det enligt utskottets mening några skäl
för fortsatt medverkan som observatör i IGGI. Sveriges ändrade hållning
i FN angående frågan om Östtimors självständighet kan tillsammans med
svenskt observatörskap i IGGI skada Sveriges utrikespolitiska anseende
eftersom det är uppenbart att den indonesiska regeringen drar nytta av
IGGI och det indirekta godkännande av den indonesiska regeringens
politik som enligt utskottets mening ligger i observatörskapet. Utskottet
föreslår därför att Sverige lämnar IGGI och ansluter sig därmed till yrkande
5 i motion 698.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 28 bort ha följande
lydelse:

28. beträffande Sveriges observatörskap i IGGI

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:698, yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Förbindelserna med Etiopien

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet
har inte” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser därför att en redogörelse från den svenska regeringen,
som grundas på de uppgifter som ambassaden i Addis Abeba, SIDA:s
biståndspersonal i Etiopien och andra källor kan bidra med, verksamt
skulle bidra till ökad kunskap och korrekt information om förhållandena
i landet. Det skulle ge både svensk och internationell opinion möjlighet att
ta ställning på ett så långt som möjligt objektivt sätt. Det är viktigt att såväl
negativa som positiva fakta angående katastrofens orsaker, etiopiska myndigheters
agerande och internationell påverkan från olika håll redovisas.
Ett förtjänstfullt steg i dessa avseenden har redan tagits i den landöversikt
för Etiopien som lämnas i budgetpropositionen och i de frågesvar om
förhållandena i Etiopien som avgivits av utrikesministern i riksdagen den
12 april 1983 och den 14 december 1984.

Därmed bifalls yrkande 2 i motion 421.

De historiskt sett långvariga och nära kontakterna mellan Abessinien/
Etiopien och Sverige talar enligt utskottets mening för ett fortsatt samarbete
på alla plan. Det är en fördel för utvecklingen på Afrikas Horn om
Etiopien kan fortsätta den balansgång som det talas om i budgetproposi -

UU 1984/85:12

123

tionen. Kan Sverige bidra till detta och bli ”ett av Etiopiens fönster mot
väst”, har vårt land på ett verksamt sätt bidragit till avspänningen och
stabiliteten i området. Förbindelser mellan länder bestäms inte huvudsakligen
av riksdags- och regeringsbeslut utan växer fram till följd av handlingar
hos enskilda människor, företag, organisationer och myndigheter.
Det oaktat saknar det inte betydelse vilka ställningstaganden som görs i
resp. parlament. Utskottet anser därför att ett uttalande av det slag som
yrkas i motion 421 är befogat och bifaller därmed yrkande 2 i motionen.

Inbördeskonflikten i Etiopien är av gammalt datum och flera parter är
inblandade i den. Mot bakgrund av de ovannämnda gamla och goda
förbindelserna mellan Sverige och befolkningen i skilda delar av Etiopien
anser utskottet att ett svenskt initiativ till medling i konflikten är mycket
meningsfullt, har hög aktualitet och stora utsikter till framgång. Därmed
bifalls yrkande 3 i motion 421.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 momenten 36,37 och 38 bort ha
följande lydelse:

36. beträffande distribution av katastrofhjälp i Etiopien

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:421 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. beträffande ökat samarbete med Etiopien

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:421 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande svensk medling i Etiopien

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:421 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Medelsramen för enskilda organisationer

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

delsatt den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande lydelse:

De enskilda organisationerna utför med knappa resurser ett mycket
effektivt biståndsarbete. Då de har god kännedom om lokala förhållanden
och de verkliga behoven och kan arbeta mer informellt än en statlig
myndighet och vid sidan av etablerade maktstrukturer har dessa organisationer
ofta särskilt goda möjligheter att nå de mest utsatta grupperna i
fattiga länder. Biståndet via enskilda organisationer ges vidare mestadels
till systerorganisationer i u-länderna varigenom karaktär av stöd till regimer
undviks. Detta bidrar till ökad pluralism i u-länderna och sålunda
även till en demokratisk samhällsutveckling. Mot denna bakgrund är det

UU 1984/85:12

124

angeläget att de enskilda organisationerna i ökande utsträckning används
som kanaler för förmedling av bistånd till u-länderna. Utskottet föreslår
därför med anledning av yrkande 10 i motion 593, yrkande 11 i motion
1261 såvitt nu är i fråga och yrkande 14 i motion 1678 samt motion 2413
att ytterligare 40 milj. kr. utöver i budgetpropositionen föreslagna 300 milj.
kr. bör ges i bistånd genom de enskilda organisationerna. Yrkande 1 i
motion 493 och yrkande 16 i motion 2419 avstyrks.

dels att utskottets hemställan i punkt 5 moment 39 bort ha följande
lydelse:

39. beträffande medelsramen för enskilda organisationer

att riksdagen, med avslag på motion 1984/85:493 yrkande 1
och motion 1984/85:2419, yrkande 16 och med anledning av
motion 1984/85:593 yrkande 10, motion 1984/85:1261 yrkande
11 såvitt nu är i fråga, motion 1984/85:1678 yrkande 14 och
motion 1984/85:2413 samt med ändring av budgetpropositionens
förslag, som medelsram för Enskilda organisationer för
budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av 340 milj. kr.,

35. Stöd till Kyrkornas världsråds fredsprogram m. m.

Sture Korpås (c), Rune Ångström (fp) och Pär Granstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”Ett
förslag” och slutar med ”motion 2412.” i stället bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det ett nära samband mellan fred, utveckling
och mänskliga rättigheter. Den ekumeniska organisationen Kyrkornas
världsråd har i särskilt hög grad ställt dessa frågor i fokus. Dess
opinionsbildande verksamhet har stor genomslagskraft genom organisationens
medlemskyrkor i ett hundratal länder.

SIDA har tidigare under många år lämnat betydande bidrag till Kyrkornas
världsråds program för fred, nedrustning och mänskliga rättigheter.
Detta stöd, som haft avgörande betydelse för programmet, upphörde med
utgången av budgetåret 1983/84.

Utskottet finner det emellertid naturligt att SIDA ger stöd åt en verksamhet
som är inriktad på information och projekt avseende fred, utveckling
och mänskliga rättigheter i u-länder och ansluter sig därmed till det förslag
som lämnas i motion 2412.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 41 bort ha följande
lydelse:

41. beträffande stöd till Kyrkornas världsråds fredsprogram m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2412 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bidrag
till Kyrkornas världsråd,

UU 1984/85:12

125

36. Återinförande av anslagsposten för miljö, markvård och energi

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Liksom förra”
och slutar med ”motion 1678.” bort ha följande lydelse:

Miljö- och markvård är centrala frågor i varje framtidsinriktat bistånd;
de gäller ytterst uppgiften att rädda själva grundvalen för människans
överlevnad.

Det är därför viktigt att givarländerna på olika sätt klargör för mottagarländerna
att en betydande del av biståndet fortsättningsvis måste ges en
långsiktig inriktning på mark- och miljövårdsinsatser. Dit hör också sådana
energiförsörjningsåtgärder som kan minska u-ländernas behov av
brännved.

Ett sätt att understryka att bistånd måste ha en stark inriktning på
miljövård är att avdela särskilda belopp för detta ändamål. Detta är
emellertid inte längre fallet i de svenska biståndsanslagen. Den tidigare
anslagsposten Miljö- och markvård samt energi har upphört och insatserna
under denna numera förts till anslagsposten Försöksverksamhet och
metodutveckling m. m. Det har också sagts att miljö-, markvårds- och
energiinsatser främst bör bedrivas inom det landprogrammerade samarbetet.

Utskottet anser det beklagligt att något särskilt miljövårdsanslag inte
längre existerar. Under posten Försöksverksamhet faller, som titeln anger,
i första hand experimentell, nyskapande och tillfällig verksamhet. Denna
bör vara artskild från reguljära och långsiktiga miljövårdsprogram. Inte
heller är det enligt utskottets mening tillfyllest att hänvisa miljö- och
markvårdsfrågor till landramssamarbetet. Dessa frågor har ofta regional
karaktär varför det är väsentligt att miljö- och markvårdsinsatser också
kan göras utanför programländerna. Utskottet vill därför föreslå att en
särskild anslagspost för miljö, markvård och energi åter inrättas, såsom
föreslås i motion 593 yrkande 2 och motion 1261 yrkande 10 samt motion
1678 yrkande 4.

37. Anslagsposten för miljö, markvård och energi

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser, under förutsättning av bifall till reservation 36,

att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande återinförande m. m. av anslagsposten för miljö,
markvård och energi

att riksdagen, med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 11
och motion 1984/85:1678 yrkande 4 i vad avser beloppet och

UU 1984/85:12

126

med anledning av motion 1984/85:593 yrkande 2 och motion
1984/85:1678 yrkande 4 utom i vad avser beloppet samt med
ändring av förslaget i budgetpropositionen bifaller förslaget i
motion 1984/85:1261 yrkande 10 och som sin mening ger regeringen
till känna att anslagsposten Miljö, markvård och
energi bör inrättas och till denna anslås 125 milj. kr. budgetåret
1985/86,

38. Anslagsposten för miljö, markvård och energi

Sture Korpås och Pär Granstedt (båda c) anser, under förutsättning av
bifall till reservation 36,

att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande återinförande m. m. av anslagsposten för miljö,
markvård och energi

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 11
och motion 1984/85:1261 yrkande 10 i vad avser beloppet och
med anledning av motion 1984/85:593 yrkande 2 och motion
1984/85:1261 yrkande 10 utom i vad avser beloppet samt med
ändring av budgetpropositionens förslag bifaller förslaget i
motion 1984/85:1678 yrkande 4 och som sin mening ger regeringen
till känna att den särskilda anslagsposten Miljö, markvård
och energi bör återinföras och till denna anslås 300 milj.
kr. budgetåret 1985/86,

39. Anslagsposten för miljö, markvård och energi

Rune Ångström (fp)

anser, under förutsättning av bifall till reservation 36,

att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande återinförande m. m. av anslagsposten för miljö,
markvård och energi

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1678 yrkande 4
och motion 1984/85:1261 yrkande 10, båda i vad avser beloppet,
och med anledning av motion 1984/85:1678 yrkande 4 och
motion 1984/85:1261 yrkande 10, båda utom i vad avser beloppet,
samt med ändring av förslaget i budgetpropositionen bifaller
förslaget i motion 1984/85:593 yrkandena 2 och 11 och som
sin mening ger regeringen till känna att anslagsposten Miljö,
markvård och energi bör återinföras och till denna anslås 100
milj. kr. budgetåret 1985/86,

UU 1984/85:12

127

40. Försöksverksamhet och metodutveckling

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”1 sin” och
slutar med ”upptagna beloppet.” bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att till den nyinrättade posten
Försöksverksamhet och metodutveckling anslås 145,6 milj. kr. Utskottet
finner det föreslagna beloppet rimligt med hänsyn till de insatser —
med undantag av områdena miljö, markvård och energi — som avses falla
under denna anslagspost.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 45 bort ha följande
lydelse:

45. beträffande anslagsposten Försöksverksamhet och metodutveckling att

riksdagen för budgetåret 1985/86 godkänner ett belopp av

145,6 milj. kr.,

41. Stipendieprogram för u-landsstudenter

Rune Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”SIDA
administrerade” och slutar med ”följaktligen avstyrks.” bort ha följande
lydelse:

Att bereda studenter från u-länder en studieplats i Sverige är ofta ett bra
sätt att ge bistånd till ländernas utveckling. De studenter som får utbildning
i vårt land kan förväntas göra betydelsefulla insatser i sina hemländer.
Biståndsmedel bör därför kunna användas också för att finansiera studier
och uppehälle vid svenska högskolor för ungdomar från tredje världen.
Med tillstyrkan av motion 792 (fp) föreslår utskottet att regeringen ger
SIDA och UHÄ i uppdrag att studera förutsättningarna för att med biståndsmedel
finansiera studier och uppehälle vid svenska högskolor för
300 studerande från utvecklingsländer.

dels att utskottets hemställan i punkt 5.7 moment 46 bort ha följande
lydelse:

46. beträffande stipendieprogram för u-landsstudenter

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:792 som sin åsikt
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

UU 1984/85:12

128

42. Information

Sture Korpås och Pär Granstedt (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”motion 1678.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att det är värdefullt med en allsidig belysning
och debatt om situationen i u-världen vid sidan av de omfattande
kunskaper om u-länder som SIDA förmedlar. Utskottet ansluter sig därför
till det förslag som framförs i yrkande 15 i motion 1678 att från anslaget
C 3 800 000 kr. bör avdelas till utrikespolitiska institutet för att möjliggöra
ett kontinuerligt forsknings- och informationsarbete kring tredje världens
politiska, sociala och ekonomiska problem.

dels att utskottets hemställan i punkt 6 moment 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande särskilda medel till utrikespolitiska institutet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1678 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. SIDA:s myndighetsanslag

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 83 slutar med ”denna riktning.” bort ha följande lydelse:

I väntan härpå anser utskottet det emellertid motiverat att SIDA beviljas
medel för de nya tjänster som SIDA begärt i den anslagsframställning som
ligger till grund för budgetpropositionen. Medelsbehovet härför har beräknats
till 1,7 milj. kr. Det är i längden inte försvarbart att ställa ökande krav
på SIDA, bl. a. på områden som miljöbistånd och bistånd till kvinnor utan
att också ställa större administrativa resurser till myndighetens förfogande.
SIDA intar ju i jämförelse med andra myndigheter den särställningen
att verksamhetsanslaget ökar i proportion till bruttonationalinkomsten.

Med sitt ställningstagande tillstyrker utskottet yrkande 12 i motion 2419.

dels att utskottets hemställan i punkt 7 moment 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2419 yrkande 12
och med ändring av budgetpropositionens förslag till Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 183 300 000 kr.,

UU 1984/85:12

129

44. SAREC

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 85 börjar med ”På
uppdrag” och på s. 86 slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:

I sin behandling av SAREC :s anslagsframställning har regeringen endast
beviljat cirka hälften av den ökning SAREC begärt. I sina motiveringar
hänvisar regeringen bl. a. till den pågående översynen av SAREC.

Utskottet anser emellertid att SAREC inte minst med hänsyn till u-ländernas
behov av forskningsresurser på miljöområdet, bör kunna tillerkännas
den begränsade anslagshöjning myndigheten begärt. Med ändring av
propositionens förslag förordar utskottet därför att anslaget till SAREC
skall uppgå till 185 milj. kr. nästa budgetår.

dels att utskottets hemställan i punkt 9 moment 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande anslag lill SAREC

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2419 yrkande 18
och med ändring av budgetpropositionens förslag till Styrelsen
för u-landsforskning (SAREC) förbudgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 185 000 000 kr.,

45. U-krediter

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”Mot
denna” och slutar med ”motion 2419.” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att reservationerna under BITS anslag är så betydande
finner emellertid utskottet att delposten för u-krediter kan minskas till 425
milj. kr., dvs med 50 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag för
nästkommande budgetår. Yrkande 12 i motion 593, såvitt nu är i fråga,
yrkande 2 i motion 1678 och yrkande 13 i motion 2419 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 11 moment 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande u-krediter

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593, yrkande 12,
såvitt nu är i fråga, motion 1984/85:1678, yrkande 2 och motion
1984/85:2419, yrkande 13, samt med ändring av budgetpropositionens
förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

9 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

130

46. U-krediter

Sture Korpås och Pär Granstedt (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”Mot
denna” och slutar med ”motion 2419” bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér emellertid att delposten för u-krediter i budgetpropositionens
förslag är för stor, särskilt som de belopp som hittills anslagits
inte kunna utnyttjas av BITS. Den bör minskas till 275 milj. kr., dvs. med
200 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag för nästkommande budgetår.
Utskottet ansluter sig därmed till det förslag som framförs i yrkande
2 i motion 1678. Yrkande 12 i motion 593 och yrkande 13 i motion 2419
avstyrks.

dels att utskottets hemställan i punkt 11 moment 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande u-krediter

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 12 och
motion 1984/85:2419 yrkande 13 samt med ändring av budgetpropositionens
förslag bifaller förslaget i motion 1984/85:1678
yrkande 2 och som medelsram för u-krediter för budgetåret
1985/86 godkänner ett belopp av 275 milj. kr.,

47. U-krediter

Rune Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”Mot
denna” och slutar med ”motion 2419.” bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér emellertid att det inte är motiverat att höja medelstilldelningen
för u-krediter mer än vad BITS själv föreslår i sin anslagsframställning.
Regeringens förslag bör därför, i enlighet med vad som förordas
i motion 593, sänkas med 100 milj. kr. och ett belopp på 375 milj. kr.
avdelas för u-krediter.

I konsekvens härmed avstyrks yrkande 2 i motion 1678 och yrkande 13
i motion 2419.

dels att utskottets hemställan i punkt 11, moment 1, bort ha följande
lydelse:

1. beträffande u-krediter

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:1678 yrkande 2 och
motion 1984/85:2419 yrkande 13, med ändring av budgetpropositionens
förslag och med bifall till motion 1984/85:593, yrkande
12 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

UU 1984/85:12

131

48. U-krediter

Bertil Måbrink (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med ”1
propositionen” och på s. 92 slutar med ”motion 2419.” bort ha följande
lydelse:

I likhet med motionärerna kan inte heller utskottet finna att regeringen
i propositionen ger någon övertygande motivering till att BITS bör få
disponera 100 milj. kr. mer för u-krediter än vad myndigheten i sin anslagsframställning
anser sig ha behov av.

Den avgörande invändning som utskottet vill rikta mot regeringens
förslag är emellertid att u-krediter inte rimligtvis kan betraktas som bistånd.
Det är istället fråga om en exportsubvention vars utvecklingseffekter
är diskutabla och i alla händelser svåra att mäta. Eftersom u-krediter
endast skall beviljas kreditvärdiga länder innebär systemet att svenska
biståndsresurser dras från de fattigaste och mest behövande länderna.
Vidare är krediterna bundna till leveranser från Sverige.

Av dessa skäl föreslår utskottet att u-kreditsystemet avskaffas och att
några medel för detta ändamål inte ställs till regeringens förfogande nästa
budgetår. I konsekvens med detta ställningstagande avstyrks yrkande 12
i motion 593, och yrkande 2 i motion 1678.

dels att utskottets hemställan i punkt 11 moment 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande u-krediter

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:593 yrkande 12
såvitt nu är i fråga och motion 1984/85:1678 yrkande 2, med
ändring av budgetpropositionens förslag och med bifall till motion
1984/85:2419 yrkande 13, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

49. Betalningsbalansstöd

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 94 slutar med ”anses besvarat.” bort ha följande lydelse:

Härutöver lämnas i regeringens proposition inga egentliga upplysningar
om den tilltänkta stödformens användning. Utskottet anser inte att riksdagen
på denna grundval har möjlighet att göra någon meningsfull prövning
av detta nya biståndspolitiska instrument.

Detta innebär inte att utskottet motsätter sig varje form av betalningsbalansstöd
till u-länderna. Dessas skuldbörda är så stor att det i vissa

UU 1984/85:12

132

situationer kan vara motiverat med särskilda stödoperationer. Innan ett
betalningsbalansstöd tas i bruk måste emellertid åtskilliga frågor belysas.
Av propositionen framgår inte klart vilka länder och vilka typer av skulder
som skulle kunna komma i fråga. Det nämns inte vilka villkor som skulle
vara förknippade med stödet eller vem den slutlige förmånstagaren kan
bli. Inte heller får riksdagen besked om vilken omfattningen är av befintliga
utestående skulder till Sverige eller hur skuldsituationen i övrigt är i de
aktuella länderna. Ingenting sägs om beslutsordning för systemet.

På denna grund avstyrker utskottet det föreslagna betalningsbalansstödet.
Utskottet ansluter sig härmed till den bedömning som görs i motionerna
593, 1261 och 1678. Yrkande 14 i motion 2419 avstyrks i konsekvens
härmed.

dels att utskottets hemställan i punkt 11 moment 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande betalningsbalansstöd

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2419 yrkande 14,
med ändring av budgetpropositionens förslag och med bifall till
motion 1984/85:593 yrkandena 3 och 7 samt yrkande 12 i ifrågavarande
del, motion 1984/85:1261 yrkande 12 och motion
1984/85:1678 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Lokala kostnader

Margaretha af Ugglas, Sten Sture Paterson, Ivar Virgin och Inger Koch
(alla m) anför:

Utskottets majoritet framhåller i betänkandet att det finns anledning att
kräva att mottagarlandet självt skall stå för en viss andel av de lokala
kostnaderna för ett utvecklingsprogram, i synnerhet när det gäller insatser
av grundläggande betydelse för landet.

Verkligheten svarar inte mot denna inställning. I praktiken står Sverige
numera för en mycket stor del av de lokala kostnaderna. Beräkningar visar
att upp mot 20 % av det landprogrammerade biståndet används för att
täcka lokala kostnader. Eftersom ersättningen sker i utländsk, konvertibel
valuta blir lokalkostnadstäckningen ett valutatillskott som det står mottagarlandet
fritt att disponera för ändamål som inte alls behöver ligga i linje
med svenska biståndspolitiska mål.

Moderata samlingspartiets utskottsföreträdare finner detta otillfredsställande.
Det bör ligga i båda parters intresse att det reses krav på att
mottagarlandet svarar för en övervägande del av de lokala kostnaderna, i

UU 1984/85:12

133

synnerhet när det gäller projekt och program av grundläggande betydelse
för landets försörjning. I annat fall medverkar Sverige till att frånta mottagarlandet
dess ansvar för sin egen utveckling.

2. Livsmedelsbistånd

Sture Korpås (c), Margaretha af Ugglas (m), Sten Sture Paterson (m),
Ivar Virgin (m), Rune Ångström (fp), Pär Granstedt (c) och Inger Koch (m)
anför:

Enligt vår uppfattning bör överskottet av svensk jordbruksproduktion
i högre grad kunna utnyttjas för biståndsändamål. Även om ett mål för allt
bistånd bör vara att bidra till u-ländernas förmåga att bli självförsörjande
kommer under mycket lång tid framöver stora områden att lida svår brist
på livsmedel. Inte minst den fortlöpande miljöförstöringen och de återkommande
hungerkatastroferna tyder på detta. I genomsnitt ca 10 % av det
svenska skördeöverskottet går årligen till bistånd, varvid det upphandlas
till världsmarknadspriser. Vi anser att åtgärder bör vidtas för att öka
storleken av de fasta åtaganden om spannmålsleveranser som Sverige
gjort. Särskilt angeläget blir detta om eller när den internationella tillgången
på vete minskar.

3. Avveckling av biståndet till Kenya

Bertil Måbrink (vpk) anför:

Kenya mottar betydande bistånd från Sverige. Samtidigt uppvisar detta
land förhållanden som helt strider mot de biståndspolitiska mål som
fastlagts av regering och riksdag.

Rättslösheten i landet breder ut sig mer och mer. I provinsen Wajir
mördades sålunda mellan 400 och 1 000 människor av de kenyanska
säkerhetstrupperna på ett bestialiskt sätt. Studenterna vid universitet i
Nairobi har vidare utsatts för omfattande brutalitet.

Om inte rättssäkerheten i Kenya återställs med det snaraste bör den
svenska regeringen förbereda en avveckling av biståndssamarbetet med
Kenya.

Hjälpinsatser bör i stället ske till de utsatta befolkningsgrupperna via
olika internationella hjälporgan i form av katastrofbistånd och humanitärt
bistånd.

4. Humanitärt stöd till FRETILIN

Bertil Måbrink (vpk) anför:

Utskottet anser att det enligt svensk etablerad praxis inte föreligger
förutsättningar för direkt humanitärt stöd till FRETILIN. Jag inser att

10 Riksdagen 1984/85. 9 sami. Nr 12

UU 1984/85:12

134

problemen med att nå fram till befolkningen på det ockuperade Östtimor
är stora, men anser trots detta att regeringen bör söka nya vägar för att
kunna nå fram med bistånd. Överläggningar med FRETILIN:s representanter
om hur sådant bistånd skall ges bör snarast upptas.

5. Bistånd till Vietnam på häisoområdet

Bertil Måbrink (vpk) anför:

USA:s massiva insatser med kemiska stridsmedel, särskilt Agent
Orange-offensiven som var ett led i Pentagons ”Operation Dödsriket” där
dioxinförorenade fenoxisyror användes, har drabbat Vietnams folk på ett
fasansfullt sätt. De ekologiska konsekvenserna kan ännu inte överblickas.
Dioxinets följdverkningar i form av missbildade döda och levande födda
barn är för Vietnam och enskilda familjer en tragedi av ofattbar vidd.
Forskare anser att missbildningarna beror på genetiska skador och att vi
i dag bara sett inledningen på en missbildningsvåg, dvs. att de skador vi
redan sett förs över till kommande generationer.

Vpk ser det som mycket positivt att Sverige ger bistånd till hälsosektorn
i Vietnam. Utvecklingssamarbetet vid två sjukhus, varav det ena är barnsjukhuset
i Hanoi, anser vi kunna utgöra grund för hjälp åt de nu levande
missbildade barnen. Men i ett sådant biståndsarbete bör det dessutom vara
möjligt att klarlägga orsakssambanden mellan dioxin- och fenoxisyraspridningen
fram till 1971 och missbildningarna.

Det är ett välkänt faktum att USA inte bara underlåtit att lindra tragedin
med skadeståndsersättningar utan att också de stora multinationella kemiföretagen,
typ Dow Chemical och andra giftproducenter som gjorde sig
enorma vinster på Agent Orange-offensiven, vill förhindra ett klarläggande
och vetenskapliga bevis om sambanden mellan växtgifterna och missbildningarna.

Enligt vpk är det en mycket angelägen uppgift för Sverige att dels
fortsätta utvecklingssamarbetet vid barnsjukhuset i Hanoi med stöd åt de
redan drabbade missbildade barnen, dels att medverka till att orsakssambanden
blir fullständigt utredda.

UU 1984/85:12 135

Förteckning över motioner/yrkanden som behandlas i betänkandet

Motion	Utskottets yttrande återfinns under punkt	Utskottets hemställan återfinns under punkt
1984/85:343 av Martin Olsson och Ulla Tillander (c) om vissa villkor vid biståndsavtal	2	2
1984/85:381 av Martin Olsson och Ulla Ekelund (c) om utveck-lingsarbetet med Vietnam	5.2	5.7
1984/85:420 av Karin Ahrland (fp) m. fl. (c, m, s, vpk), yrkande 2, om ökat stöd till Afghanistan	5.4	5.7
1984/85:421 av Lars Werner m. fl. (vpk) om ökat stöd till Etiopien	5.4	5.7
1984/85:492 av Olle Aulin (m) om ett u-landsanpassat nytto-flygsystem	5.1	5.7
1984/85:493 av Ulla Ekelund och Kersti Johansson (c) om u-landsbiståndet genom enskil-da organisationer	5.4	5.7
1984/85:494 av Marianne Karlsson (c) om det svenska u-landsbiståndet	2	2
1984/85:592 av Gunnel Jonäng (c) om stöd till vården av fistel-sjuka i u-länderna	5.5	5.7
1984/85:593 av Bengt Wester-berg m. fl. (fp) partimotion om riktlinjerna för u-landspolitiken	2, 4, 5.2, 5.3, 5.4, 5.5, 11	2, 4, 5.7, 11
1984/85:697 yrk. 1 av Sture	5.4	5.7

Korpås m. fl. (c) om hjälp till
Afghanistan

UU 1984/85:12

136

Motion	Utskottets yttrande återfinns under punkt	Utskottets hemställan återfinns under punkt
1984/85:698 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrk. 2, 4 och 5 om humanitärt stöd m. m. till Östra Timor samt Sveriges observatör-skap i IGGI	5.4	5.7
1984/85:699 av Ivar Virgin (m) och Sture Korpås (c) om den in-ternationella kursverksamheten vid veterinärmedicinska fakul-teten i Uppsala	5.5	5.7
1984/85:792 av Bengt Wester-berg m. fl. (fp) om studerande från utvecklingsländerna	5.5	5.7
1984/85:844 av Birger Hagård	5.2	5.7
(m) om biståndet till Angola	5.4
1984/85:845 av Margaretha af Ugglas (m) om internationellt stöd till hotade naturmiljöer	2	2
1984/85:973 av Filip Fridolfs-son och Hugo Hegeland (m) om ökat bundet bistånd	5.1	5.7
1984/85:977 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon (m) om ändrad inriktning av u-landsbi-ståndet	5.1	5.7
1984/85:980 av Lars Werner m. fl. (vpk) om miljöförstöring-en i tredje världen	2, 5.4	2, 5.7
1984/85:1160 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga (fp) om samarbete mellan se-minstationen i Hörby och SIDA	5.5	5.7
1984/85:1259 av Gullan Lind-	5.4	5.7

blad m. fl. (m) om Rikssågverksskolans
utnyttjande för u-landsutbildning -

UU 1984/85:12

137

Motion	Utskottets yttrande återfinns under punkt	Utskottets hemställan återfinns under punkt
1984/85:1260 av Bengt Lind-qvist (s) om användning av han-dikappinsatser i u-landsbistån-det	2	2
1984/85:1261 av Per Petersson m. fl. (m) partimotion om inter-nationellt utvecklingssamarbete	1, 2, 4, 5.1, 5.2, 5.3, 5.4, 5.5, 11	1,2, 4, 5.7, 11
1984/85:1529 av Anders Svärd och Britta Hammarbacken (c) om användning av livsmedels-överskottet som hjälp åt svält-drabbade länder	5.1	5.7
1984/85:1674 av Arne Anders-son i Ljung och Sven Eric Lo-rentzon (m) om biståndsinriktad forskning inom livsmedelssek-torn	5.1	5.7
1984/85:1678 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) partimotion om u-landsbiståndets inriktning och användning	2, 4, 5.2, 5.4, 5.5,6, 11	2, 4, 5.7, 6, 11
1984/85:1680 av Nic Grönvall (m) om det svenska biståndet till Nicaragua	5.2	5.7
1984/85:1681 av Lars Hjertén m. fl. (m) om biståndet till Zim-babwe	5.2	5.7
1984/85:1683 av Gunnel Jon-äng (c) om bistånd till Västra Sahara	5.4	5.7
1984/85:1684 av Gunnel Jon-äng m. fl. (c) om biståndet till u-ländernas kvinnor	2	2
1984/85:1685 av Inger Koch (m) om riktlinjer för katastrof-biståndet	5.4	5.7

UU 1984/85:12

138

Motion	Utskottets yttrande återfinns under punkt	Utskottets hemställan återfinns under punkt
1984/85:1688 av Sten Sture Pa-terson (m) om ökenspridning och nomadism i Östafrika	5.2	5.7
1984/85:1689 av Sten Sture Pa-terson (m) om u-landsbiståndets inriktning och utveckling	2,3	2,3
1984/85:1690 av Lennart Pet-tersson (s) om utökat stöd till kooperativt bistånd till Tanza-nia och Etiopien	5.4	5.7
1984/85:1691 av Evert Svens-son (s) om ökat humanitärt bi-stånd till Latinamerika	5.3	5.7
1984/85:1694 yrkandena 1—5 av Lars Werner m. fl. (vpk) om bistånd till Sydostasien	5.4	5.7
1984/85:2404 av Sten Anders-son i Malmö (m) om ökad hu-manitär hjälp till Afghanistan	5.4	5.7
1984/85:2406 av Hans Göran Franck m. fl. (s) om fortsatt bi-stånd till Vietnam	5.2	5.7
1984/85:2408 av Anders Hög-mark och Bertil Danielsson (m) om ett spannmålsprogram inom ramen för bunden u-hjälp	5.1	5.7
1984/85:2410 av Tore Nilsson (m) om vård i Sverige av kata-strofoffer från u-länder	5.5	5.7
1984/85:2412 av Karin Söder	5.4	5.7

och Gunnel Jonäng (c) om stöd
till Kyrkornas världsråds program
för fred, nedrustning och
mänskliga rättigheter

UU 1984/85:12

139

Motion	Utskottets yttrande återfinns under punkt	Utskottets hemställan återfinns under punkt
1984/85:2413 av Karin Söder m. fl. (c) om anslaget till u-landsbistånd genom enskilda organisationer	5.4	5.7
1984/85:2415 av Margaretha af Ugglas (m) om SIDA-program för förebyggande av katastrofer	2	2
1984/85:2417 av Lars Werner m. fl. (vpk) om ökat stöd till PLO	5.4	5.7
1984/85:2419 av Lars Werner m. fl. (vpk) partimotion om bi-ståndspolitiken	2, 4, 5.2, 5.3, 5.4, 7, 9, 11	2, 4, 5.7, 7, 9, 11
1984/85:2420 av Jan-Erik Wik-ström (fp) om åtgärder för att stärka pluralism och demokrati i u-länder	5.4	5.7
1984/85:2421 av Ivar Virgin m. fl. (m) om miljö- och kata-strofbistånd	2	2
1984/85:2422 av Ivar Virgin m. fl. (m) om biståndet till Viet-nam	5.2	5.7

UU 1984/85:12

140

Bilaga

Utbildningsutskottets yttrande
1984/85:3 y

angående inrättande av en professur i biståndsforskning med särskild
inriktning mot miljö- och markvård

Till utrikesutskottet

Genom beslut den 19 februari 1985 har utrikesutskottet hos utbildningsutskottet
hemställt om yttrande över motion 1984/85:1689 (m) yrkande 1.

Motion 1984/85:1689 behandlar problem rörande u-landsbiståndets inriktning
och utveckling och utmynnar bl. a. i förslag om inrättande av en
professur i biståndsforskning med särskild inriktning mot miljö- och markvård.
Tjänsten bör lämpligen, enligt motionären, vara knuten till centrum för
tvärvetenskapliga studier av människans villkor som är placerat vid Göteborgs
universitet. Tjänsten skall finansieras via den femte huvudtiteln.

Beträffande en eventuell placering i Göteborg av en professur i biståndsforskning
med särskild inriktning mot miljö- och markvård vill utskottet
erinra om att det föreslagna forskningsområdet och näraliggande områden
inte har någon tyngdpunkt i Göteborgsregionen. Centrum för tvärvetenskapliga
studier av människans villkor har främst tillkommit för att främja
samverkan och idéutbyte mellan befintliga institutioner vid universitetet och
saknar helt forskartjänster.

Målinriktad miljöforskning för u-landsbistånd med tyngdpunkt på miljöoch
markvård bedrivs i första hand vid Beijerinstitutet i Stockholm och
Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Beijerinstitutet har inrättats av Kungl. Vetenskapsakademien och har en
internationellt uppmärksammad forskning inom det angivna området. Såväl
nationella resurser för u-landsforskning som resurser från motsvarande
organ i andra europeiska länder ställs kontinuerligt till institutets förfogande.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet finns möjlighet till samverkan med både
den grundläggande forskningen inom miljö- och markvård och tvärvetenskaplig
forskning i vid bemärkelse. Vid lantbruksuniversitetet finns vidare en
särskild u-landsavdelning för initiering av u-landsforskning och kontakter
med u-länderna. Studieplatser för studerande från dessa länder finns och
utnyttjas i hög grad.

Utbildningsutskottet kan sammanfattningsvis konstatera att något förslag
om inrättande av en professur i enlighet med motionärens förslag inte förts
fram av anslagssökande myndigheter. Utbildningsutskottet anser principiellt
att inrättande av tjänst som professor bör prövas av berörda myndigheter i
vanlig ordning innan sådant ärende behandlas av riksdagen.

UU 1984/85:12

141

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att utrikesutskottet
avstyrker motion 1984/85:1689 yrkande 1.

Stockholm den 12 mars 1985

På utbildningsutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Kerstin
Göthberg (c), Bengt Wiklund (s), Lars Gustafsson (s), Birgitta Rydle (m),
Lennart Bladh (s), Göran Allmér (m), Iris Mårtensson (s), Lars Svensson
(s), Birger Hagård (m), Björn Samuelson (vpk), Ingvar Johnsson (s), Larz
Johansson (c) och Linnea Hörlén (fp).

UU 1984/85:12 142

Innehållsförteckning

Sida

Sammanfattning av betänkandet 1

Sammanfattning av propositionen 2

U-länderna i det internationella samarbetet 3

Propositionen 3

1 Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen 5

Motion 7

Utskottet 7

2 Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet

Propositionen 8

Motioner 15

Sammanfattning av motionernas innehåll beträffande riktlinjer
för biståndet 18

Utskottet 22

3 Effektivare biståndsadministration

Propositionen 34

Motion 39

Utskottet 39

4 Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen 39

Motioner 41

Utskottet 42

5 Utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

5.1 Återflöde, bundet bistånd, importstöd,
livsmedelsbistånd m. m.

Propositionen 44

Motioner 46

Utskottet 47

5.2 Samarbete med enskilda länder

Propositionen 49

Motioner 53

Utskottet 55

5.3 Regionala insatser samt humanitärt samarbete i Latinamerika
och i södra Afrika

Propositionen 59

Motioner 60

Utskottet 61

UU 1984/85:12

143

5.4 Katastrofbistånd och bistånd genom enskilda
organisationer

Propositionen 62

Motioner 63

Utskottet 66

5.5 Övrigt utvecklingssamarbete genom SIDA m. m.

Propositionen 72

Motioner 73

Utskottet 73

5.6 Anslaget till utvecklingssamarbete genom SIDA

Propositionen 76

Utskottet 76

5.7 Samlade hemställanden under punkt 5 (anslaget C 2) .. 76

6 Information (C 3)

Propositionen 80

Motion 80

Utskottet 81

7 Styrelsen för internationell utveckling SIDA (C 4)

Propositionen 81

Motion 82

Utskottet 82

8 Nämnden för u-landsutbildning (C 5)

Propositionen 83

Utskottet 84

9 Styrelsen för u-landsforskning SAREC (C 6)

Propositionen 84

Motion 85

Utskottet 85

10 Nordiska Afrikainstitutet (C 7) 86

11 Övriga u-landspolitiska insatser m. m. (C 8)

Propositionen 86

Motioner 90

Utskottet 90

Reservationer 94

Särskilda yttranden 132

Motionsförteckning 135

Bilaga. Yttrande från UbU 1984/85:3 y 140

UU 1984/85:12 144

Reservationer

Sida

1. Biståndsanslagen (m) 94

2. De biståndspolitiska målen (vpk) 95

3. Andelen av SIDA administrerat bistånd (vpk) 96

4. Demokrati och mänskliga rättigheter samt avbrytande av

bistånd (m, fp) 97

5. Katastrofförebyggande bistånd m. m. (m, c, fp) 98

6. Åtgärder mot kemi- och läkemedelsföretag (vpk) 99

7. Landprogrammering och landramsutfästelser (m, c, fp) 100

8. Effektivitet i biståndet (m) 101

9. Samverkan med näringslivet (m, fp) 103

10. Befattning som biståndsinspektör (m) 103

11. Biståndsutredning (m, c, fp) 104

12. Bidrag till IDA (c, fp) 105

13. Bidrag till UNDP och UNICEF (c) 106

14. Bidrag till WFP (m, c, fp) 106

15. Deltagande i Världsbanksgruppen (vpk) 107

16. Kapitalhöjning för IFC (vpk) 108

17. Importstöd m. m. (m) 108

18. Medelsram för Angola, Mofambique och Nicaragua (m) 109

19. Medelsram för Angola (fp) 110

20. Samarbete med Mosambique, Nicaragua, Vietnam, Cuba,
Demokratiska Folkrepubliken Yemen och Seychellerna (vpk).. lil

21. Medelsram för Vietnam (m) 113

22. Medelsram och avvecklingsplan för biståndet till Vietnam (c) . 113

23. Medelsram för Vietnam (fp) 114

24. Samarbete med Botswana, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien,

Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Tanzania och Zambia (m) .. 115

25. Inriktningen av biståndet i Nicaragua och Zimbabwe (m) .... 116

26. Medelsram för humanitärt bistånd i södra Afrika (m, c, fp) ... 117

27. Medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika (fp) 118

28. Katastrofpostens användning (m, c, fp) 118

29. Katastrofpostens storlek (m) 119

30. Katastrofpostens storlek (c) 119

31. Katastrofpostens storlek och användning (vpk) 119

32. Sveriges observatörskap i IGGI (vpk) 121

33. Förbindelserna med Etiopien (vpk) 122

34. Medelsramen för enskilda organisationer (m, c, fp) 123

35. Stöd till Kyrkornas världsråds fredsprogram (c, fp) 124

36. Återinförande av anslagsposten för miljö, markvård och

energi (m, c, fp) 125

37. Anslagspost för miljö, markvård och energi (m) 125

38. Anslagspost för miljö, markvård och energi (c) 126

UU 1984/85:12

145

39. Anslagspost för miljö, markvård och energi (fp) 126

40. Försöksverksamhet och metodutveckling (m, c, fp) 127

41. Stipendieprogram för u-landsstudenter (fp) 127

42. Information (c) 128

43. SIDA:s myndighetsanslag (vpk) 128

44. SAREC (vpk) 129

45. U-krediter (m) 129

46. U-krediter (c) 130

47. U-krediter (fp) 130

48. U-krediter (vpk) 131

49. Betalningsbalansstöd (m, c, fp) 131

Särskilda yttranden

1. Lokala kostnader (m) 132

2. Livsmedelsbistånd (m, c, fp) 133

3. Avveckling av biståndet till Kenya (vpk) 133

4. Humanitärt stöd till FRETILIN (vpk) 133

5. Bistånd till Vietnam på hälsoområdet (vpk) 134

Liber Tryck AB Stockholm 1985