UU 1984/85:11

Utrikesutskottets betänkande
1984/85:11

om svenska företags verksamhet i Sydafrika m.m. (skrivelse 1984/
85:106)

I detta betänkande behandlas dels regeringens skrivelse 1984/85:106 i
vilken lämnas en redogörelse för de svenska företagens verksamhet i
Sydafrika och Namibia under verksamhetsåret 1983, dels motion 1984/85:842
om Sydafrikas medlemskap i GATT.

Skrivelsen

Föreliggande skrivelse redogör för svenska företags verksamhet i Sydafrika
och Namibia under verksamhetsåret 1983 eller motsvarande verksamhetsår.

Skyldigheten att lämna årsredovisning till kommerskollegium gäller
moderföretaget i en svenskstyrd koncern med egen rörelse eller dotterbolag i
Sydafrika eller Namibia. Sydafrikalagens koncerndefinition överensstämmer
i stort med den som återfinns i aktiebolagslagen (1975:1385). Ett
koncernförhållande föreligger om ett företag, moderföretaget, kan utöva ett
bestämmande inflytande över ett annat, dotterföretaget.

Följande företag har lämnat redovisning till kommerskollegium.

FÖRETAG VERKSAMHETSÅR

1. Alfa Laval AB	1983
2. Atlas Copco AB	1983
3. AB Bahco	1983
4. Esselte AB	1982-04-01-1983-03-31
	och
	1983-04-01-1983-12-31
5. Fagersta AB	1983
6. A. Johnson & Co HAB	1983
7. Sandvik AB	1983
8. SAS	1982-10-01-1983-09-30
9. AB SKF	1983
10. SKEGA AB	1983
11. Rederi AB Transatlantic	1983

Av kollegiets redogörelse framgår att vissa förändringar i förhållande till
föregående redovisningsperiod skett vad gäller omfattningen och utvecklingen
av svensk näringsverksamhet i Sydafrika och Namibia.

Antalet svenska företag med redovisningsskyldighet för dotterbolag i
Sydafrika och Namibia minskade under år 1983 från tolv till elva genom att
Alvenius AB sålde sin sydafrikanska rörelse. Likaså minskade antalet
dotterbolag i Sydafrika på grund av att Esselte AB under sommaren 1982

1 Riksdagen 1984185. 9 sami. Nr II

UU 1984/85:11

avvecklade ett av sina rörelsedrivande sydafrikanska dotterföretag. Vidare
har Alfa Laval AB under år 1983 avvecklat ett vilande dotterbolag. Fagersta
AB och Sandvik AB har avyttrat så stora delar av var sitt dotterbolag att
dessa inte längre kan anses ingå i koncernerna. Sålunda har en viss
begränsning skett av svenska företags representation på den sydafrikanska
marknaden.

De av redovisningsskyldigheten omfattade elva svenska moderföretagen
ägde vid utgången av år 1983 tillsammans 32 bolag i Sydafrika och Namibia,
varav 17 kan betecknas som rörelsedrivande. Övriga bolag är i flertalet fall
vilande.

De svenskägda dotterföretagen har, redovisat på koncernnivå, ett aktiekapital
som sammanlagt uppgår till ca 9,5 miljoner rand (ca 63 milj. kr.). Detta
är en ökning med ca 400 000 rand jämfört med föregående redovisningsperiod
och kan tillskrivas kapitalisering av vinstmedel. Bolagens sammanlagda
egna kapital ökade obetydligt (ca 300 000 rand) under perioden och uppgår i
dag till ca 65 miljoner rand (ca 429 milj. kr.). Ökningen förklaras av att
vinstmedel balanserats.

Omsättningen hos de rörelsedrivande företagen uppgick år 1983 till
omkring 268 miljoner rand (ca 1 769 milj. kr.) vilket innebär en minskning
med ca 7 % jämfört med föregående verksamhetsperiod. Om hänsyn tas till
inflationen i Sydafrika, som under år 1983 låg på 10%, har omsättningen i
realiteten minskat med 15%.

Det totala värdet av bolagens tillgångar minskade under perioden från 184
till ca 164 miljoner rand (ca 1 214 milj. kr. resp. 1 082 milj. kr.).
Anläggningstillgångarnas värde minskade från ca 29 till ca 25 miljoner rand
(ca 175 resp. 165 milj. kr.).

Det sammanlagda resultatet före skatt uppgick till knappt 11 miljoner rand
(ca 69 milj. kr.). Ett par av företagen redovisade förlust.

Antalet anställda vid de svenska dotterbolagen minskade under perioden
från 3 143 till 2 880.

Regeringen har sedan Sydafrikalagens ikraftträdande avgjort femton
ansökningar om undantag från investeringsförbudet, varav tolv bifallits helt
eller delvis. Det sammanlagda beloppet för beviljade ansökningar uppgår till
omkring 5 miljoner rand (ca 30 milj. kr.).

Av de elva företag som lämnat redovisning anger fyra, Atlas Copco AB,
Fagersta AB, Sandvik AB och AB SKF, att anskaffning av anläggningstillgångar
förekommit under verksamhetsåret. För samtliga dessa investeringar
har regeringen under åren 1981-1983 medgivit undantag från investeringsförbudet.
Anskaffningarna har avsett ersättningsinvesteringar och investeringar
för att förbättra arbetsmiljön för de anställda.

Den granskningsverksamhet som bedrivits sedan år 1980 av investeringar
för vilka undantag från investeringsförbudet beviljats har visat att de slutliga
kostnaderna i flera fall blivit större än vad som förutsatts i företagens
ansökningar. Dessa kostnadsfördyringar har oftast förklarats med att lång tid

UU 1984/85:11

förflutit från tiden för ansökan fram till dess investeringarna faktiskt
genomförts. Inflation och valutakursförändringar m.m. har därför kraftigt
påverkat de beräknade kostnaderna. I propositionen med förslag till ny
Sydafrikalag föreslås (prop. 1984/85:56 s.66) att investeringar, för vilka
undantag medgivits, skall påbörjas under det aktuella verksamhetsåret.
Regeringen förutser att de problem, som här berörts, härigenom skall
minska.

Vad gäller SKF framgår att flera av investeringarna blivit betydligt dyrare
än vad som angivits i ansökningarna om undantag från investeringsförbudet.
Detta har föranlett först kommerskollegium och därefter utrikesdepartementet
att inhämta kompletterande uppgifter från företaget. Av uppgifterna
framgår att flertalet kostnadsöverskridanden orsakats av prishöjningar och
valutakursförändringar.

I några fall kan konstateras att SKF i sina ansökningar om undantag från
investeringsförbudet inte uppgivit de totala anskaffningskostnaderna för
investeringarna i fråga utan endast inköpskostnaderna för maskinerna m. m.
Detta har bidragit till att en inte helt rättvisande bild av de planerade
investeringarnas omfattning lagts som underlag för kommerskollegiets och
regeringens ställningstagande i ärendet. SKF har uppgivit att de sydafrikanska
dotterbolagen i sina investeringsplaner, när det gäller mindre investeringar,
i regel anger endast inköpskostnader för maskiner, verktyg o. d. För
större projekt bifogas däremot detaljerade beräkningar som inkluderar även
kostnader för nödvändiga installationer, montagearbeten m.m. SKF har
vidare pekat på svårigheterna att göra exakta kostnadsberäkningar.

De ökningar av kostnaderna för gjorda investeringar som skett och övriga
avvikelser från regeringens tillståndsbeslut, för vilka redovisning lämnas i
skrivelsen, är otillfredsställande. Den kompletterande utredning som gjorts
har dock visat att merparten av kostnadsöverskridandena i huvudsak
orsakats av omständigheter som SKF inte kunnat råda över. Vidare har det
främst gällt investeringar som bidragit till att förbättra arbetsvillkoren för de
anställda. Med hänsyn härtill finns det inte fog för att misstänka att de
påtalade investeringarna skett under förhållanden som skulle kunna föranleda
straffansvar. Vid sådant förhållande saknas grund för vidare åtgärder,
heter det i skrivelsen.

Av kommerskollegiets redogörelse framgår vidare att ett av Esselte AB:s
sydafrikanska dotterbolag lämnar ett långfristigt lån till ett utomstående
sydafrikanskt företag. Detta uppges ha skett utan det svenska moderföretagets
kännedom eller godkännande.

Det inträffade utgör en överträdelse av Sydafrikalagen. Av inhämtade
uppgifter framgår emellertid att dotterbolaget ålagts av Esselte att vidta
erforderliga åtgärder för att bringa förhållandet till upphörande. Regeringen
har inte funnit anledning att ifrågasätta Esseltes uppgifter härvidlag. Med
hänsyn härtill samt till att lånet uppgått endast till ett mindre belopp har
regeringen stannat för att inte gå vidare i detta ärende.

UU 1984/85:11

Motionen

I motion 1984/85:842 av Pär Granstedt (c) föreslås att riksdagen beslutar
att uttala sig för att Sverige bör verka för att Sydafrika suspenderas från
GATT så länge den nuvarande apartheidpolitiken tillämpas.

I motionstexten anförs bl. a. att de insatser som hittills gjorts för att
begränsa det ekonomiska utbytet med Sydafrika säkert har haft en politisk
och psykologisk betydelse, men att betydligt mer omfattande insatser krävs
för att påverka den sydafrikanska raspolitiken i gynnsam riktning.

Mot bakgrund av att Sydafrikas medlemskap i GATT i praktiken fungerar
som ett skydd för landets regim bör enligt motionärens mening Sverige i
GATT aktualisera frågan om suspendering av Sydafrika från GATT. En
sådan åtgärd skulle innebära en kraftfull markering mot Sydafrika och också
öppna möjligheter till en begränsning av handelssamarbetet med Sydafrika.

Utskottet

Skrivelsen

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse rörande de svenska
företagens verksamhet i Sydafrika. Som framgår därav ger den svenska
Sydafrikalagen utrymme för en noggrann kontroll av svenska företags
investeringar och dispositioner i övrigt i Sydafrika.

Elva moderföretag i Sverige omfattas av uppgiftsskyldigheten. Dessa ägde
vid utgången av år 1983 sammanlagt trettiotvå företag i Sydafrika och
Namibia. Fyra moderbolag uppger att investeringar under åren ägt rum i
deras dotterbolag i Sydafrika sedan regeringen givit dispens för dessa. I några
fall har de slutliga kostnaderna för dessa investeringar blivit större än vad
som förutsetts i dispensansökningarna. I ett fall har väsentliga kostnadsöverskridanden
skett.

Utskottet noterar att regeringen finner detta otillfredsställande men att
den samtidigt inte anser det finnas någon grund för straffansvar.

Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen fortsättningsvis när den
beviljar dispenser ange ett högsta belopp inom vars ram investeringar får ske.
Med denna metod torde det finnas möjlighet att undvika kostnadsöverskridanden.

Utskottet, som inte har någon erinran mot regeringens skrivelse, föreslår
att den läggs till handlingarna.

Sydafrika och GA TT

Enligt reglerna i allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) skall varje land
som är medlem av GATT medge alla medlemsländer samma förmåner i fråga
om tullar m. m. Detta grundläggande förbud mot diskriminering gör att
handelssanktioner mot ett enskilt medlemsland som Sydafrika inte anses

UU 1984/85:11

förenliga med GATT. Genom artikel XXI, punkt c) i GATT öppnas
emellertid en möjlighet för FN:s säkerhetsråd att i säkerhetssyfte fatta beslut
som medför undantag ifrån GATT:s regler.

I fråga om handel med krigsmateriel har länderna redan i kraft av punkt b)
i artikel XXI möjlighet att införa import- och exportförbud.

År 1977 fattade FN:s säkerhetsråd bindande beslut om vapenembargo mot
Sydafrika. Det har emellertid hittills inte gått att få till stånd ett beslut av
säkerhetsrådet om sanktioner mot Sydafrika på andra områden.

I den av riksdagen nyligen antagna propositionen 1984/85:56 om lag om
förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (UU 1984/85:6) redovisades
utförligt den svenska hållningen till GATT:s regler på detta område.
Möjligheten att enligt artikel XXV i undantagsfall begära befrielse från
GATT-förpliktelserna (waiver) berördes men avvisades av regeringen. Det
skäl som anfördes var bl. a. att Sverige som ett litet och handelsberoende land
inte hade intresse av att söka skapa ett första prejudikat härvidlag.

I motion 842 föreslås att Sverige bör söka åstadkomma en suspendering av
Sydafrika från GATT. Något sådant förfarande upptas emellertid inte i
GATT:s artiklar. Inte heller finns det någon gällande artikel som kan
åberopas för uteslutning av Sydafrika ur GATT.

Enligt utskottets mening bör Sverige i första hand fortsätta sina ansträngningar
att få till stånd ett bindande beslut av FN :s säkerhetsråd om sanktioner
mot Sydafrika på handelsområdet. Försök att på annat sätt få till stånd en
särbehandling av enskilda länder inom GATT:s ram skulle riskera att
urholka respekten för GATT:s regelverk.

Mot bakgrund av vad som här har anförts får utskottet avstyrka motion
842.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1984/85:106 om svenska
företags verksamhet i Sydafrika och Namibia till handlingarna,

2. beträffande suspendering av Sydafrika från GA TT
att riksdagen avslår motion 1984/85:842.

Stockholm den 9 april 1985

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),
Carl Bildt (m), Sture Palm (s), Sture Ericson (s), Margaretha af Ugglas (m),
Jan Bergqvist (s), Axel Andersson (s), Maj-Lis Lööw (s), Rune Ångström
(fp), Bertil Måbrink (vpk). Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c) och
Inger Koch (m).

res. (vpk, c)

UU 1984/85:11

Reservation

Bertil Måbrink (vpk) och Pär Granstedt (c) anser

dels att det stycke på s. 5 som börjar ”1 motion 842” och slutar ”avstyrka
motion 842.” bort ha följande lydelse:

I motion 842 föreslås att Sverige bör söka åstadkomma en suspendering av
Sydafrika från GATT. Utskottet konstaterar att något sådant förfarande inte
upptas i G ATT:s artiklar. Samtidigt instämmer utskottet med motionären att
GATT kommit att fungera som ett skydd för Sydafrika mot påtryckningar
utifrån. Det finns därför anledning för regeringen att pröva de juridiska och
politiska möjligheterna att suspendera Sydafrika från GATT. Detta bör
riksdagen, med bifall till motion 1984/85:842, ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande suspendering av Sydafrika från GATT

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:842 ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

„,intb.gotMb Stockholm 1985 82545