UbU 1984/85:31

Utbildningsutskottets betänkande
1984/85:31

om lärarutbildning för grundskolan m. m. (prop. 1984/85:122)
Propositionen

Regeringen har i proposition 1984/85:122 (utbildningsdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1988 inrätta en allmän utbildningslinje,
grundskollärarlinjen, med dels en inriktning mot undervisning i
tidigare årskurser om 140 poäng, dels en inriktning mot undervisning i
senare årskurser om 140/160/180 poäng,

2. bemyndiga regeringen att avveckla nuvarande lågstadielärarlinjen
och mellanstadielärarlinjen fr. o. m. budgetåret 1988/89,

3. bemyndiga regeringen att förlänga idrottslärarlinjen till 120 poäng
tidigast den 1 juli 1986.

Motionerna

1984/85:2892 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen framhållits om behovet av goda ämneskunskaper,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbildning i engelska för lärare med inriktning mot
tidigare årskurser,

3. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar att utbildningen
för lärare med inriktning mot senare årskurser bör avse årskurserna
5 t.o.m. 9,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att undervisningen såväl i lärarutbildningen som i
grundskolan bör utgå ifrån kunskaper i klart definierbara ämnen,

5. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar att utbildningen
för lärare med inriktning mot senare årskurser bör omfatta 180
poäng även för specialiseringar mot naturorienterande och samhällsorienterande
ämnesområden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om treårig gymnasieutbildning som behörighetskrav för
lärarutbildningen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en flerårig planering för
kompletteringsutbildning av redan verksamma ämneslärare,

1 Riksdagen 1984185. 14 sami. Nr 31

UbU 1984/85:31

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om möjligheterna att erhålla behörighet att undervisa i
gymnasieskolan.

1984/85:2968 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att inrätta en
allmän utbildningslinje, grundskollärarlinjen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän utbildningslinje,
klasslärarlinjen, enligt de i motionen angivna riktlinjerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av kompetensgivande vidareutbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förkunskapskrav till klasslärarlinjen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om betygsättningen inom lärarutbildningarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om praktikorganisationen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om dimensionering och lokalisering av lärarutbildningen.

1984/85:2969 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp) vari yrkas
att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inrättandet av ett TEMA om barns villkor i samhället
vid universitetet i Linköping.

1984/85:2970 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om undervisningen och kunskapsinhämtandet i skolan
som grund för det fortsatta planeringsarbetet av den nya grundskollärarlinjen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tidigt praktikavsnitt i den nya lärarutbildningen,

3. att riksdagen med ändring i regeringens proposition 1984/85:122 beslutar
inrätta en allmän utbildningslinje, grundskollärarlinjen, med dels en
inriktning mot undervisning i tidigare årskurser om 160 poäng, dels en
inriktning mot undervisning i senare årskurser om 160/180/180 poäng,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reguljär utbildning för tekniklärare,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om en plan för fortbildningsbehovets
täckande med anledning av den nya lärarutbildningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om specifikation av den komplettering som krävs för
forskarutbildning,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till konkret utformning
av den nya lärarutbildningens inriktning och innehåll.

UbU 1984/85:31

1984/85:2971 av Nils Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att anordna
vidareutbildning av förskollärare vid Malmö lärarhögskola.

1984/85:2972 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår hemställan i proposition 1984/85:122,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag om en ny lärarutbildning i enlighet med följande riktlinjer:

a) den framtida lärarutbildningen skall uppdelas i två utbildningar, en
klasslärarlinje på 140 poäng omfattande årskurserna 1 t.o.m. 6 och en
ämneslärarlinje på 160-180 poäng omfattande årskurserna 7 t.o.m. 9 i
grundskolan samt gymnasieskolan,

b) ämneslärarlinjen skall ha två inriktningar, en mot grundskolans högstadium
och en mot gymnasiet,

c) inriktningen mot grundskolans högstadium skall omfatta antingen 40
+ 40 + 60 poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning eller 40 + 40
+ 40 poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning,

d) den inriktning som riktar sig mot gymnasiet skall omfatta två ämnen
(60 + 80 poäng + 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning),

e) tre årskurser i gymnasiet skall vara behörighetskrav för både klasslärarlinjen
och ämneslärarlinjen,

f) en plan bör utarbetas för att inom en femårsperiod erbjuda behörighetsgivande
utbildning till de lärare som i dag är verksamma inom skolan
och som har en ofullständig utbildning,

g) en tregradig betygsskala i lärarutbildningen bör finnas kvar.

1984/85:2973 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp) vari yrkas
att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om lärarutbildning
för grundskolan som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen under punkterna a-f anförs om behov för utbildning i ekologi,
natur- och miljövård m. m.

1984/85:2974 av Stig Josefson (c) och Agne Hansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar att utbildningen
för lärare med inriktning mot senare årskurser bör omfatta 180
poäng även för specialiseringar mot det samhällsorienterande ämnesområdet,

2. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar att inrätta en
obligatorisk vidareutbildning omfattande 20 poäng för det ämne i det
samhällsorienterande blocket där ämnesfördjupningen är mindre än 40
poäng.

1984/85:2975 av Rune Rydén m.fl. (m, c, fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
antagningen till lärarutbildning fr. o. m. läsåret 1988/89.

tl Riksdagen 1984/85. 14 sami. Nr 31

UbU 1984/85:31

Utskottet

Vissa utgångspunkter

Den nuvarande utbildningen av låg- och mellanstadielärare grundar sig
på beslut av 1967 års riksdag med anledning av förslag av 1960 års lärarutbildningssakkunniga
(prop. 1967:4, SU 1967:51, rskr. 1967:143). Samma
grund har också den för grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen
gemensamma utbildningen av lärare i teoretiska ämnen, dvs. ämneslärarutbildningen.
Lågstadielärarlinjen omfattar 100 poäng och mellanstadielärarlinjen
120 poäng. De tre ämneslärarlinjerna, nämligen den historisk-samhällsvetenskapliga,
den matematisk-naturvetenskapliga och den
språkvetenskapliga, omfattar var och en 160 poäng.

Utbildning för undervisning i praktisk-estetiska ämnen i grundskolan ges
på särskilda utbildningslinjer såsom bildlärarlinjen (120 poäng), idrottslärarlinjen
(80 poäng) och musiklärarlinjen (160 poäng). På grundval av
förslag från lärarutbildningskommittén beslutade riksdagen år 1975 (prop.
1975:24, UbU 1975:14, rskr. 1975:159) om försöksverksamhet med
tvåämnesutbildning. En sådan försöksverksamhet, som innebär att utbildning
i praktisk-estetiskt ämne kan kombineras med utbildning i vissa
teoretiska ämnen, har pågått sedan år 1977. Även låg- och mellanstadielärarlinjerna
innehåller viss utbildning i bild- och formarbete, idrott och
musik.

På grundval av förslag från 1974 års lärarutbildningsutredning i betänkandet
(SOU 1978:86) Lärare för skola i utveckling föreslås nu i proposition
1984/85:122 en ny lärarutbildning för grundskolan. Lärarutbildningen
för undervisning i grundutbildning för vuxna (grundvux) och i svenska som
andraspråk behandlas också i propositionen. Även idrottslärarutbildningen
samt vissa frågor om slöjdlärarutbildningen tas upp. Frågor som rör
utbildningen av lärare för gymnasieskolan och för vuxenutbildningen i
övrigt berörs endast i den utsträckning de har samband med lärarutbildningen
för grundskolan.

När den nuvarande strukturen för lärarutbildningen i grundskolan lades
fast år 1967 var grundskolan genomförd i ca 85% av landets kommuner.
Därefter har två genomgripande revisioner gjorts av läroplanen för grundskolan,
nämligen genom 1969 års läroplan (Lgr 69) och 1980 års läroplan
(Lgr 80). I Lgr 80 anges för vaije stadium och inte som tidigare för vaije
årskurs antalet veckotimmar per ämne och kursplanernas huvudmoment.
Vidare betonas starkare än i tidigare läroplan att de grundläggande basfärdigheterna
att läsa, skriva och räkna måste tränas under alla stadier.
Vikten av satsning på svenska språket och litteraturen samt på naturvetenskap
och teknik framhålls även.

Såvitt gäller grundskolans organisation är läget i huvudsak följande.
Enligt statistiska centralbyråns (SCB) skolregister (april 1985) finns det

UbU 1984/85:31

sammanlagt närmare 5 000 skolor (skolanläggningar) med grundskola. Skolor
som omfattar låg-, mellan- och högstadium utgör härav 10 procent
(491), låg- och mellanstadieskolor 61 procent (2940), mellan- och högstadieskolor
2 procent (108), högstadieskolor 10 procent (475), lågstadieskolor
13 procent (629) och övriga skolor 4 procent. Enligt uppgifter från SCB
om elever och klasser i grundskolan gick i september 1984 drygt 20 procent
av grundskolans elever i skola som omfattar låg-, mellan- och högstadium,
närmare 50 procent i låg- och mellanstadieskola, 5 procent i mellan- och
högstadieskola, 18 procent i högstadieskola, 5 procent i lågstadieskola
samt 2 procent i övriga skolor.

Med anledning av proposition 1984/85:122 om lärarutbildning för grundskolan
m.m. har väckts nio motioner, vilka innehåller 37 yrkanden. Utskottet
behandlar i det följande regeringsförslagen och de olika motionsyrkandena
och tar först upp frågan om linjeorganisation för utbildningen.

Lärarutbildningens linjeorganisation

Föredragande statsrådet föreslår att en ny lärarutbildning för grundskolan
organiseras inom ramen för en gemensam allmän utbildningslinje,
grundskollärarlinjen, med två skilda inriktningar, en för undervisning i
tidigare årskurser eller årskurserna 1 t. o. m. 7 och en för undervisning i
senare årskurser eller årskurserna 3 t. o. m. 9.

Lärarutbildningen för grundskolans tidigare årskurser bör enligt propositionen
omfatta 140 poäng och innehålla fördjupade studier i antingen
matematik och naturorienterande ämnen eller svenska och samhällsorienterande
ämnen.

Inom grundskollärarlinjens inriktning mot senare årskurser bör det finnas
möjligheter till fyra specialiseringar i skilda ämnen eller ämnesområden.
En bör avse utbildning i samhällsorienterande ämnen, en annan
utbildning i naturorienterande ämnen med eller utan matematik. Dessa
utbildningar föreslår föredragande statsrådet skall omfatta 160 poäng. En
tredje specialisering bör avse svenska och två främmande språk. Denna
utbildning föreslås omfatta 180 poäng. En fjärde specialisering bör avse
praktisk-estetiskt ämne i förening med svenska eller ett främmande språk
eller matematik. Denna utbildning bör omfatta 140, 160 eller 180 poäng.

Utbildning för undervisning i grundvux och i svenska som andraspråk
föreslås anordnad inom den nya linjens ram.

I motionerna 1984/85: 2968 (m) yrkande 1 och 1984/85: 2972 (fp) yrkande
1 föreslås avslag på regeringens förslag att inrätta en allmän utbildningslinje,
grundskollärarlinjen. Motionärerna menar att praktiskt taget alla
elever i dag går vidare från högstadiet till gymnasieskolan och att vi
därmed i realiteten har fått en skola som omfattar inte nio årskurser utan

UbU 1984/85:31

elva eller tolv. Detta förhållande måste enligt motionärernas uppfattning
ligga till grund för utformningen av den framtida lärarutbildningen och
linjesystemet för denna. Det samband som numera finns mellan högstadiet
och gymnasieskolan får inte brytas. I stället måste, menar motionärerna,
övergången mellan årskurserna 9 (grundskolans högstadium) och 10 (gymnasieskolan)
underlättas. En ny lärarutbildning för grundskolan och gymnasieskolan
bör utformas inom ramen för två allmänna utbildningslinjer,
dels en klasslärarlinje för undervisning i grundskolans tidigare årskurser,
dels en ämneslärarlinje för undervisning i grundskolans senare årskurser
och i gymnasieskolan.

Enligt utskottets uppfattning är det i detta sammanhang nödvändigt att
se grundskolan som en helhet och låta den fa framträda som en skola
utformad efter sina egna villkor. Visserligen närmar sig andelen elever i en
årskull som från grundskolan övergår till gymnasieskolan 100%, men kvar
står ändå att grundskolan är en obligatorisk skola för alla till skillnad från
gymnasieskolan som är en frivillig påbyggnad. Grundskolan har alltmer
inriktats mot att hålla eleverna samlade i odifferentierade klasser, medan i
gymnasieskolan med dess många studievägar med skilda inriktningar
(linjer och specialkurser) gruppering av eleverna mera sker efter intresse
och fallenhet. Inriktningen mot en sammanhållning av klasserna under de
första nio skolåren har gradvis förstärkts sedan grundskolan infördes och
har medfört en delvis ändrad syn på undervisningen på högstadiet. En
organisatoriskt sammanhållen lärarutbildning för låg-, mellan- och högstadierna
främjar denna inriktning, medan en linjedelad lärarutbildningsorganisation
bidrar till att bibehålla den nuvarande skillnaden i pedagogiskt
synsätt mellan främst mellanstadiets och högstadiets lärare.

Vad som nu har anförts strider enligt utskottets mening inte mot strävandena
att åstadkomma samverkan mellan förskolan och grundskolan och
mellan grundskolan och gymnasieskolan.

Utskottet föreslår att regeringen får bemyndigande att dels inrätta en
allmän utbildningslinje, grundskollärarlinjen, dels avveckla nuvarande lågstadielärarlinje
och mellanstadielärarlinje fr. o. m. budgetåret 1988/89. Motionerna
1984/85: 2968 yrkande 1 och 1984/85:2972 yrkande 1 avstyrks.

Till frågan om utbildningarnas längd och årskursspännvidden när det
gäller lärarnas arbetsområde återkommer utskottet i det följande.

Utbildning av lärare för grundskolans tidigare årskurser

Utbildningen skall som tidigare redovisats omfatta 140 poäng och rymma
två fördjupningsalternativ jämte grundläggande utbildning i de ämnen
som finns på lågstadiet (svenska, matematik och orienteringsämnen). I
utbildningen av lärare för grundskolans tidigare årskurser bör enligt propositionen
något av ämnena bild, idrott och musik också ingå. Även viss
utbildning i engelska skall ingå i denna lärarutbildning.

UbU 1984/85:31

I motion 1984/85:2968 (m) yrkande 2 anförs att utbildningen på den av
motionärerna föreslagna klasslärarlinjen bör ge de blivande klasslärarna
goda kunskaper i bl. a. läsinlärningens och matematikundervisningens metodik
samt i specialpedagogik. Utbildningen av klasslärarna bör enligt
motionärerna få två inriktningar, en för undervisning företrädesvis på
lågstadiet (i denna inriktning anses även böra ingå moment som är gemensamma
med förskollärarutbildningen) och en för undervisning företrädesvis
på mellanstadiet. Enligt samma motion bör mellanstadielärama genom
en kompetensgivande påbyggnadsutbildning kunna skaffa sig behörighet
att undervisa i viss omfattning på högstadiet. I motion 1984/85:2972 (fp)
yrkande 2 a i denna del föreslås att lärarutbildningen på en av motionärerna
föreslagen klasslärarlinje skall knyta an till läroplanens stadieuppbyggnad
och omfatta årskurserna 1—6. Det anses viktigt att utbildningen får
erforderlig bredd när det gäller nybörjarundervisningen på lågstadiet.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden om utbildning
av lärare för grundskolans tidigare årskurser anföra följande.

Grundskolans huvuduppgift är att ge eleven goda kunskaper och färdigheter.
Elevernas kunskaper skall fördjupas fortlöpande under de nio skolåren
(prop. s. 9). Utbildningen av lärare för grundskolans tidigare årskurser
bör som föreslås i propositionen rymma tvkfördjupningsalternativ
som omfattar antingen matematik och naturorienterande ämnen eller
svenska och samhällsorienterande ämnen. Den blivande läraren bör få en
sådan utbildning att han eller hon kan svara för undervisningen i svenska
och matematik samt undervisningen inom hela orienteringsblocket i grundskolans
första årskurser (åtminstone årskurserna 1-3). Fördjupningsalternativen
är viktiga framför allt för undervisningen i årskurserna därefter.

Den nya utbildningen innebär självfallet inte att vaije lärare alltid kommer
att följa en klass under en lång följd av år. Däremot skapas möjlighet
härtill. Det nya är att utbildningen totalt sett ger kompetens för undervisning
i ett stort antal årskurser. Syftet med att lärare skall kunna överskrida
stadiegränsen efter årskurs 6 är att främja kontinuiteten i arbetet på mellan-
och högstadierna. Det är enligt utskottets mening viktigt att en lärare
för grundskolans tidigare årskurser i den utsträckning som det är möjligt
får kunskaper om ämnesinnehåll och metodik för årskurs 7 i vad gäller de
aktuella fördjupningsämnena.

Utskottet föreslår med hänvisning till vad som anförts att riksdagen
avslår motionerna 1984/85:2968 yrkande 2 och 1984/85:2972 yrkade 2 a i
denna del.

Enligt motion 1984/85: 2892 (c) yrkande 2 bör lärarna för de tidigare
årskurserna få sådana kunskaper i engelska att de klarar av undervisningen
i ämnet i grundskolans tidigare årskurser.

Utskottet delar uppfattningen i motionen. Genom att en så stor andel av
dagens skolor omfattar endast låg- och mellanstadium, måste lärarna för de
tidigare årskurserna ha kompetens att undervisa i engelska i årskurserna
t2 Riksdagen 1984185. 14 sami. Nr 31

UbU 1984/85:31

1-6. Den i motionen aktualiserade frågan bör tas upp i det kommande
arbetet med utbildningsplan inom universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ). Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion 1984/85:2970 (vpk) yrkade 3 i denna del föreslås förlängning av
lärarutbildningen för de tidigare årskurserna till 160 poäng.

Utskottet erinrar om att regeringens förslag till lärarutbildning för grundskolans
tidigare årskurser innebär en förlängning av nuvarande utbildningstid
för klasslärare med 40 poäng jämfört med nuvarande lågstadielärarutbildning
och med 20 poäng jämfört med tidigare mellanstadielärarutbildning.
Med hänvisning härtill avstyrks motion 1984/85:2970 yrkande 3 i
denna del.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med bifall till motion
1984/85:2892 yrkande 2, med anledning av proposition 1984/85:122
och med avslag på motionerna 1984/85:2968 yrkande 2 och 1984/85:2970
yrkande 3 i denna del och 1984/85:2972 yrkande 2 a i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utbildning av
lärare för grundskolans tidigare årskurser.

Utbildning av lärare för grundskolans senare årskurser

Som tidigare redovisats skall det enligt förslaget finnas två inriktningar
av grundskollärarlinjen. Föredragande statsrådet föreslår att blivande lärare
inom den ena inriktningen skall utbildas för årskurserna 1—7 och att
blivande lärare inom den andra inriktningen skall få utbildning för årskurserna
3-9. Båda lärarkategorierna kan härmed tjänstgöra i årskurserna 3
t. o.m. 7.

När det gäller lärarna för grundskolans senare årskurser framförs i
motion 1984/85:2892 (c) yrkande 3 tveksamhet till den stora spännvidden
från årskurs 3 till årskurs 9 i deras arbetsområde. Motionärerna anser att
antalet årskurser som lärarna skall kunna undervisa i bör begränsas. Enligt
motionärerna är det fråga om ämneslärare om än med bredare kompetens.
De föreslår därför att utbildningen av lärare för de senare årskurserna skall
avse enbart årskurserna 5—9.

Utskottet anser för sin del att en rimlig avgränsning av arbetsområdet för
ifrågavarande lärare är årskurserna 4-9. Utskottet föreslår att regeringsförslaget
i vad gäller årskursspännvidden hos lärarna för grundskolans
senare årskurser ändras på angivet sätt. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Båda lärarkategorierna kan då inom
ramen för sin kompetens tjänstgöra i årskurserna 4 t. o. m. 7.

Föredragande statsrådet anför att det inom inriktningen mot senare
årskurser bör finnas möjligheter till specialisering i skilda ämnen eller
ämnesområden. Som tidigare redovisats bör enligt propositionen en specialisering
avse utbildning i samhällsorienterande ämnen, en annan utbildning
i naturorienterande ämnen med eller utan matematik. Dessa speciali -

UbU 1984/85:31

seringar föreslås omfatta 160 poäng. En tredje specialisering bör avse
svenska och två främmande språk samt omfatta 180 poäng. En fjärde
specialisering bör avse praktisk-estetiskt ämne i förening med svenska
eller ett främmande språk eller matematik. Denna specialisering bör omfatta
140, 160 eller 180 poäng beroende på vilka ämnen som ingår i kombinationen.

Den del av utbildningen som benämns praktisk-pedagogisk utbildning
beräknas omfatta ungefär 40 poäng av utbildningen.

För undervisning i samhällsorienterande ämnen, dvs. i geografi, historia,
religionskunskap och samhällskunskap, bör utbildningen enligt propositionen
läggas upp så att ämnesstudierna om 120 poäng ger kompetens för
samtliga ämnen. En sådan grundläggande kompetens bör kunna ges inom
ramen för ca 20 poäng i vart och ett av två av de nu nämnda ämnena och ca
40 poäng i vart och ett av de två övriga (prop. s. 15). Specialiseringen i
naturorienterande ämnen omfattar enligt propositionen två alternativ,
nämligen A: 40 poäng biologi + 20 poäng fysik + 40 poäng kemi + 20
poäng fördjupning i bl. a. teknik och B: 20 poäng i två av ämnena biologi,
fysik, kemi och matematik samt 40 poäng i två av dem (prop. s. 16).

Sammantaget omfattar var och en av utbildningarna med nämnda specialiseringar
(samhällsorienterande ämnen resp. naturorienterande ämnen)
160 poäng, dvs. 120 poäng ämnesstudier och 40 poäng praktisk-pedagogisk
utbildning.

Frågor om ämnesutbildningens längd totalt och för de enskilda ämnena
för grundskolans lärare för senare årskurser i dessa specialiseringar tas
upp i fyra motioner.

Enligt motion 1984/85:2892 (c) yrkande 5 bör utbildningen omfatta 180
poäng inte bara för specialiseringen i svenska (60 poäng) och två främmande
språk (40 + 40 poäng) utan även för specialiseringarna i naturorienterande
ämnen med eller utan matematik samt i samhällsorienterande ämnen.
Likartad uppfattning hävdas i motion 1984/85:2974 (c) yrkande 1.
Jämfört med nuvarande ämneslärarutbildning där ämnesstudierna omfattar
endast tre ämnen inom ramen för 120 poäng innebär enligt motionerna
regeringsförslaget en kunskapsmässig försvagning som inte kan accepteras.
Den i propositionen föreslagna anordningen av ämnesstudierna kräver
rimligen att mer tid ställs till förfogande för denna del av utbildningen.
Även i motion 1984/85:2970 (vpk) yrkandena 3 i denna del samt 4 krävs en
utökning av studietiden till 180 poäng, bl. a. för ökade ämnesstudier och
utrymme för utbildning i teknik, bl. a. datateknik. Utökningen av studietiden
med 20 poäng avser i denna motion även specialiseringen i praktiskestetiskt
ämne i förening med annat ämne.

Ett annat synsätt när det gäller lärarrollen, ämnenas antal för den enskilde
läraren och ämnesstudiernas omfattning redovisas i motion 1984/
85:2972 (fp) yrkande 2 a och 2 b i motsvarande delar och yrkande 2 c.
Ämneslärarlinjen föreslås få två inriktningar, en för grundskolans högsta -

UbU 1984/85:31

dium och en för gymnasieskolan. Ämnesutbildningen för de lärare som i
första hand skall arbeta på högstadiet anses böra rymma två alternativ. Det
ena bör omfatta tre ämnen, två om 40 poäng och ett om 60 poäng, det andra
tre ämnen om vart och ett 40 poäng. Motionärerna anser att tre undervisningsämnen
är tillräckligt många för en lärare för grundskolans senare
årskurser och att det väsentliga är att läraren har ett gott ämneskunnande i
dessa tre ämnen. Den hårda låsningen av ämneskombinationerna för samhällsorienterande
resp. naturorienterande ämnen anses inte helt bra. Behovet
av utbildning i ekologi, naturresurshushållning och miljövård framhålls
i motion 1984/85:2973 i denna del.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.

För att en lärare skall kunna göra ett bra arbete krävs förutom pedagogiskt
handlag goda ämneskunskaper samt goda metodiska kunskaper, anpassade
till ämnets årskursnivå och elevernas utvecklingsnivå. En pedagogiskt
och metodiskt skicklig lärare är bättre om han har goda ämneskunskaper.
Utskottet gör den bedömningen att lärarutbildningen i samhällsorienterande
ämnen resp. naturorienterande ämnen bör omfatta 180 poäng.
Det möjliggör att ämnesstudierna i tre av de fyra berörda ämnena för vart
och ett omfattar 40 poäng, medan de i det fjärde ämnet omfattar 20 poäng.
Den kommande planeringen av ämnesstudierna bör emellertid inte nu låsas
genom att man exakt anger poängtal för varje ämne. Bl. a. måste beaktas
de samordningsvinster som kan göras genom en systematisk studiegång,
där ämnen och moment kommer i en logisk ordning och dubblering undviks.
Utskottet vill stryka under att utbildningen på linjen, som utgör en
sammanhållen yrkesutbildning, skall vara inriktad på att ge blivande lärare
grundläggande kunskaper utifrån vilka läraren under sin verksamma tid
kan förnya och variera sin undervisning (prop. s. 11).

Vad utskottet här har anfört om utbildningstidens längd för vissa lärare
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

När det gäller ämneskombinationer anser utskottet att man i planeringsarbetet
bör pröva möjligheten till ytterligare ämneskombinationer. En
självklar utgångspunkt vid dessa överväganden måste vara att nyssnämnda
sammanhållna ämnesgrupper skall finnas. Det som kan övervägas är om
man i studiegången kan byta ut studier i vissa ämnen mot alternativa
ämnesstudier. Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma till riksdagen
i frågan. Vad utskottet här anfört om lärares ämneskombinationer
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den i motion 1984/85: 2970 aktualiserade frågan om utbildning av lärare i
teknik inkl. datateknik får liksom andra hithörande utbildningsfrågor förutsättas
bli behandlad i det kommande arbetet med utbildningsplan inom
UHÄ. Detsamma gäller den i motion 1984/85:2973 berörda frågan om
utbildning i ekologi och natur- och miljövård. Lgr 80 bör därvid vara
utgångspunkt för arbetet.

Utskottet har inte något att erinra mot vad som i propositionen anförts

UbU 1984/85:31

om utbildningstidens längd m.m. för specialiseringen i svenska och två
främmande språk och specialiseringen i praktisk-estetiskt ämne i förening
med annat ämne.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen med bifall till motionerna
1984/85:2892 yrkande 5 och 1984/85:2974 yrkande 1, med anledning
av proposition 1984/85:122 och motionerna 1984/85:2892 yrkande 3 och
1984/85:2970 yrkande 3 i denna del och med avslag på motionerna 1984/
85:2970 yrkande 4, 1984/85:2972 yrkandena 2 a och 2 b i motsvarande
delar och 2 c och 1984/85:2973 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om utbildning av lärare för grundskolans
senare årskurser.

Lärarutbildning i svenska som andra språk och lärarutbildning för grundutbildning
för vuxna

Utskottet har inte något att erinra mot vad som i propositionen har
anförts om att svenska som andraspråk bör kunna ingå i utbildningen av
lärare för såväl tidigare som senare årskurser. Utskottet har heller ingen
erinran mot förslaget om utbildning av lärare för grundvux.

Kunskaper i de enskilda skolämnena m. m.

Enligt propositionen är det nödvändigt att lärarna fortlöpande följer
elevernas kunskaps- och färdighetsutveckling. Utveckling av förmågan att
tala, läsa, skriva och räkna är central i skolarbetet och dessa färdigheter
måste tränas i många ämnen. Regering och riksdag har under innevarande
riksmöte understrukit vikten av att ökad uppmärksamhet ägnas åt dessa
frågor (prop. 1984/85:100, s. 8-16, UbU 1984/85:16 s. 9 f., rskr. 1984/
85:234).

I propositionen (s. 11) behandlas frågan om relationen mellan ämnesstudier
och den mer direkt yrkesinriktade delen av lärarutbildningen. Varje
lärare bör enligt propositionen få en allsidig och grundlig teoretisk skolning
i de ämnen som han eller hon skall undervisa i. Den ämnesteoretiska
utbildningen skall inte begränsas till det som undervisningen i skolan skall
handla om. Den skall ge läraren grundläggande kunskaper utifrån vilka
läraren under sin verksamma tid kan förnya och variera sin undervisning.
Samtidigt med ämnesstudier behöver läraren utbildas i didaktik, dvs. i
frågor kring val av stoff i undervisningen samt hur stoffet görs begripligt
för eleven och sätts in i ett sammanhang som eleven förstår och har
erfarenhet av.

Frågan om kunskaper i de enskilda skolämnena tas också upp i propositionen.
Läroplansbeslutet beträffande orienteringsämnena är enligt föredragande
statsrådets mening av särskild betydelse när det gäller att utfor -

UbU 1984/85:31

ma en ny lärarutbildning (prop. s. 5-6). Läroplanen bygger enligt föredragande
statsrådet på att samhällsorienterande resp. naturorienterande ämnen
hålls samman för att underlätta s. k. samlad undervisning. En lärarutbildning
som bygger på sådana grupper av närbesläktade ämnen innebär
självfallet inte att de traditionella ämnena har förlorat sin betydelse. Uppdelningen
i olika ämnen har enligt föredragande statsrådets mening stort
värde för att förse eleverna med en grundläggande struktur för kunskaperna.
Inte minst inom lärarutbildningen är de traditionella ämnena viktiga
med hänsyn till behovet av att följa den vetenskapliga utvecklingen och av
att som lärare ta i anspråk personer som har förankring i denna utveckling.
Det får således varken inom skolan eller i lärarutbildningen vara frågan om
ett ”antingen eller” utan det måste vara ett ”både och” när det gäller
ämnesövergripande resp. ämnesanknutna inslag.

Sistnämnda fråga tas upp i motion 1984/85:2892 (c) yrkande 4. Det är
enligt motionärerna viktigt att resonemangen i Lgr 80 inte leder till att de
båda grupperna av orienteringsämnen läggs samman till blockämnen. Motionärerna
menar att det är väsentligt att låta kunskapsinhämtandet utgå
från klart definierbara ämnen, såväl i lärarutbildningen som i grundskolan.
Utifrån detta bör man sträva mot ett ämnesövergripande arbetssätt som
ger eleverna goda möjligheter att själva bilda sig en uppfattning om de
många gånger komplicerade sammanhangen. Det är viktigt att den blivande
läraren tränas i att i samarbete med andra behandla frågor som med
fördel kan belysas inom ämnesövergripande arbetsområden.

Utskottet vill för sin del ta fasta på vad föredragande statsrådet har
anfört i frågan, nämligen att förslaget i propositionen självfallet inte innebär
att de traditionella ämnena har förlorat sin betydelse. Enligt utskottets
mening bör lärarutbildningen utformas så att den ger fasta kunskaper i de
enskilda ämnena som förekommer på grundskolans läroplan. Endast med
utgångspunkt i en sådan kunskapsbas kan läraren med framgång bedriva
sådan ämnessamverkan som går under beteckningen samlad undervisning.
Det är ett krävande arbete, som förutom goda ämneskunskaper förutsätter
att läraren får utbildning i didaktik och insikt i hur man i undervisningen
skall kunna främja en ökad samverkan över de traditionella ämnesgränserna.
Kunskapsinhämtandet bör utgå från klart definierbara ämnen på ett
sådant sätt att de blivande lärarna behärskar både de enskilda ämnena och
de områden där ämnessamverkan kan förekomma samt olika sätt att välja
stoff och sammanhang för en sådan samverkan.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen med anledning av proposition
1984/85:122 och motion 1984/85:2892 yrkande 4 som sin mening ge regeringen
till känna.

I motion 1984/85: 2970 (vpk) yrkande 6 anförs att kompletterande studier
kommer att fordras för de lärare, som önskar skaffa sig särskild behörighet
till forskarutbildning i de olika ämnena. Enligt motionärerna bör det vara

UbU 1984/85:31

möjligt att specificera den komplettering, som kommer att krävas i de olika
lärarutbildningsämnena för att få särskild behörighet för forskarutbildning.

Utskottet vill erinra om att studerande som genomgått allmän utbildningslinje
har rätt att enligt 7 kap. 9 § högskoleförordningen få tillgodoräkna
sig utbildningen på linjen för fortsatt utbildning, t. ex. forskarutbildning.
För att uppnå särskild behörighet till forskarutbildning kommer kompletterande
studier att behövas. De medel som finns för s.k. överbryggande
kurser är avsedda att bidra till att sådana möjligheter skapas. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motion 1984/85:2970 yrkande 6.

Föredragande statsrådet finner det motiverat med en mera preciserad
styrning av lärarutbildningen jämfört med många andra utbildningar i högskolan.
De instrument som används för att styra lärarutbildningen skall
bl. a. bidra till att säkerställa kvaliteten och jämförbarheten i utbildningen
på olika orter i landet. Ett styrinstrument är utbildningsplanen. I den skall
anges syftet med utbildningslinjen och det huvudsakliga innehållet i denna.
Planen skall fastställas av UHÄ.

Enligt motion 1984/85:2892 (c) yrkande 1 är det av vikt att UHÄ slår
vakt om behovet av fasta ämneskunskaper i utbildningsplanerna för lärarutbildning.
I motion 1984/85:2970 (vpk) yrkande 1 anförs att det inte är
rimligt att koncentrera basfärdighetsbegreppet till ting som läsning, skrivning
och räkning. Under de nio år barnen vistas i skolan bör det vara
möjligt att förmedla kunskaper och färdigheter i betydligt rikare omfattning
än vad som nu är fallet. Kvaliteten i skolarbetet bör enligt motionärerna
höjas avsevärt. Vetandet skall utökas.

Utskottet hänvisar först till vad som i det föregående har anförts om
utbildningsplanen som styrinstrument för lärarutbildningen. Utskottet delar
föredragande statsrådets uppfattning i denna del. När det gäller kunskaper
och färdigheter erinrar utskottet om att den ämnesteoretiska delen av
lärarutbildningen inte skall begränsas till det som undervisningen i skolan
skall handla om. Lärarutbildningen skall ge läraren grundläggande kunskaper
utifrån vilka läraren under sin verksamma tid kan förnya och variera
sin undervisning. Utskottet vill dessutom framhålla följande. I skolans
läroplan är vad som i den sägs om de allmänna målen för skolarbetet
centralt. I målen ingår uppgiften att ge eleverna goda kunskaper och
färdigheter samt att främja den personliga och sociala utveckling hos de
unga, som samhället vill stimulera genom verksamheten i skolan. Det är
viktigt att det inom lärarutbildningen ges tillräckligt utrymme för utbildning
i alla delar av skolans arbete. Detta bör komma till uttryck i utbildningsplanen.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av proposition 1984/
85:122 och motionerna 1984/85:2892 yrkande 1 och 1984/85:2970 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utbildningsplanen
för lärarutbildningen.

UbU 1984/85:31

Lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen

Önskemål om s. k. dubbel behörighet får enligt föredragande statsrådets
mening inte vara styrande för utformningen av lärarutbildningen för grundskolan.
Om en grundskollärarutbildning kan användas också för gymnasieskolan
och vuxenutbildningen är det självfallet en fördel både för de
utbildade och från vissa skolorganisatoriska utgångspunkter. Det kan också
enligt statsrådet vara en fördel när det gäller att organisera lärarutbildningen.

Av propositionen framgår att utbildning av lärare för gymnasieskolan
och viss vuxenutbildning liksom hittills kommer att äga rum inom bl. a.
ämneslärarlinjernas ram. Det förhållandet att ämneslärarutbildningen i den
nya ordningen kommer att vara avsedd enbart för gymnasieskolans och
vuxenutbildningens behov medför att utbildningen kan utformas från delvis
nya utgångspunkter. Ämneskombinationerna i utbildningen bör enligt
föredragande statsrådet ses över mot bakgrund av att hänsyn inte längre
behöver tas till att behörighet för tjänst i grundskolan skall uppnås. Samtidigt
måste de faktiska möjligheterna att låta utbildningen för grundskollärarlinjen
ge kompetens att undervisa också i gymnasieskolan och vuxenutbildningen
bedömas från ämne till ämne. SÖ och UHÄ skall få i uppdrag
att göra en sådan översyn.

I motion 1984/85:2892 (c) yrkande 8 framhålls värdet av att det finns dels
i gymnasieskolan lärare med erfarenhet från grundskolan, dels i grundskolan
lärare med erfarenhet från gymnasieskolan. Det är därför angeläget att
utbildningen av lärare för de bägge skolformerna planeras så att inga
onödiga hinder skapas för den som vill ha dubbel behörighet och att
erforderliga kompletteringsmöjligheter finns. Enligt motion 1984/85:2972
(fp) yrkandena 2 a och 2 b i motsvarande delar samt 2 d bör en framtida
ämnesutbildning för gymnasieskolans lärare omfatta två ämnen om 60
resp. 80 poäng. För lärare i svenska skall behörighetskravet alltid vara 80
poäng i ämnet. Utbildningen för gymnasieskolans lärare skall ge behörighet
för att också undervisa på grundskolans högstadium.

Utskottet anser att det är angeläget att utbildningen av lärare för grundskolan
och gymnasieskolan planeras så, att hinder inte skapas för den som
vill ha dubbel behörighet. Utbildningen av lärare i t. ex. språk torde inte
innebära något problem i nu berört hänseende. I övrigt hänvisar utskottet
till 7 kap. 9 § högskoleförordningen om tillgodoräkning av viss högskoleutbildning
för annan högskoleutbildning. Vad gäller yrkandena i motion
1984/85:2972 anser utskottet att UHÄ:s och SÖ:s nyssnämnda utbildningsöversyn
bör avvaktas. Först när den är färdig kan ställning tas till de i
motionen upptagna frågorna om utbildningstidens längd för ifrågavarande
lärare.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2892 yrkande
8, med anledning av proposition 1984/85:122 och med avslag på

UbU 1984/85:31

motion 1984/85:2972 yrkandena 2 a och 2 b i motsvarande delar samt 2 d
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den
framtida utbildningen av lärare för gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Behörighetskrav för tillträde till den nya lärarutbildningen

Enligt föredragande statsrådet blir behörighetskraven för tillträde till
den nya grundskollärarlinjen av väsentlig betydelse för att den avsedda
förstärkningen av utbildningens kvalitet skall uppnås. Statsrådet framhåller
att hon ser det som naturligt att i vissa nyckelämnen, bl. a. ämnet
svenska, kräva förkunskaper motsvarande tre årskurser i gymnasieskolan
även avseende lärarutbildningen för tidigare årskurser.

I tre motioner tas upp frågan om behörighetskraven för tillträde till den
nya grundskollärarutbildningen.

Enligt motion 1984/85:2968 (m) yrkande 4 bör som förkunskapskrav
gälla genomgången treårig linje på gymnasieskolan eller motsvarande.
Även om tillträdesfrågor behandlas av tillträdesutredningen anses i motionerna
1984/85:2892 (c) yrkande 6 och 1984/85:2972 (fp) yrkande 2 e att
man redan nu bör slå fast att det för den nya lärarutbildningen är nödvändigt
med en treårig gymnasieutbildning som behörighetskrav. Härmed
underlättas rekryteringen av bl. a. lärare med naturvetenskaplig bakgrund.

Utskottet vill med anledning av propositionen och motionsyrkandena
anföra följande.

I dag finns utöver de allmänna behörighetskraven särskilda förkunskapskrav
som bestäms för varje allmän utbildningslinje. De allmänna behörighetskraven
och de särskilda förkunskapskraven uttrycker tillsammans vad
som krävs för att högskolestudierna skall kunna genomföras på ett tillfredsställande
sätt.

Tillträdesutredningen (U 1983:03) har enligt sina direktiv att pröva bl. a.
frågan om allmän behörighet till högskolestudier. I den del motionerna
avser frågan om allmän behörighet till högskolestudier anser utskottet att
tillträdeskommitténs förslag bör avvaktas, innan ställning tas till den aktualiserade
principfrågan.

När det gäller särskilda förkunskaper för tillträde till den nya lärarutbildningslinjen
är det naturligt att, utöver vad som i propositionen anges om
svenska, även i engelska kräva kunskaper motsvarande tre årskurser av
gymnasieskolan. Lärarutbildningen för grundskolans tidigare årskurser
innehåller två fördjupningsalternativ. Fördjupningsalternativen skall enligt
propositionen (s. 12) ses som markeringar av tyngdpunkter i den allmänna
kompetensen och omfatta antingen matematik och naturorienterande ämnen
eller svenska och samhällsorienterande ämnen. Den närmare utformningen
av behörighetskraven för fördjupningsalternativen måste bli beroende
av uppläggningen av de olika alternativen, sådan den kommer att
t3 Riksdagen 1984/85. 14 sami. Nr 31

UbU 1984/85:31

regleras i den kommande utbildningsplanen. Utskottet vill emellertid som
sin mening framhålla att det är rimligt att kräva förkunskaper i de för resp.
fördjupningsalternativ grundläggande ämnena motsvarande obligatorisk
kurs på naturvetenskaplig teknisk linje eller humanistisk-samhällsvetenskaplig
linje. Likartad princip bör tillämpas för utbildningen av lärare för
grundskolans senare årskurser i vad gäller dess specialiseringar. Utskottet
anser att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:122 och motionerna
1984/85:2892 yrkande 6, 1984/85:2968 yrkande 4 och 1984/85:2972
yrkande 2e som sin mening bör ge regeringen till känna den principiella
uppfattning om behörighetskrav som utskottet här gett uttryck för.

Antagning till den nya lärarutbildningen

Antagningen till den nya lärarutbildningen bör enligt motion 1984/
85:2975 (m, c, fp) lokalt utformas så, att det förhindras att för läraryrket
direkt olämpliga personer tas in till utbildning. Motionärerna anser det
vara av största betydelse att söka rekrytera de rätta personerna till läraryrket
av det skälet att en olämplig lärare kan göra betydande skada både för
sig själv och för generationer av elever. När det gäller anordnande av en
lokal antagning till lärarutbildning görs i motionen jämförelse med bl. a.
antagningen till vissa konstnärliga utbildningar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att vid urval
till lärarutbildning söka ta hänsyn till förväntad lämplighet för yrket. Enligt
vad utskottet erfarit kommer tillträdesutredningen att lägga fram förslag
som gör det möjligt att för bl. a. lärarutbildningen pröva urvalsinstrument
av ungefär det slag som skisseras i motionen. Även om detta antagningsförfarande
kan vara förenat med vissa kostnader ligger det som utskottet
ser det ett stort värde i att man söker främja att det till utbildningen
rekryteras för läraryrket lämpade personer.

Med hänvisning till vad som anförts föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion 1984/85:2975.

Betyg i lärarutbildningen

Enligt 7 kap. 3§ högskoleförordningen (1977:263, omtryckt senast
1984:100) sätts betyg i grundläggande högskoleutbildning normalt antingen
med något av uttrycken Underkänd, Godkänd och Väl godkänd eller
endast med något av uttrycken Underkänd och Godkänd. Vilken betygsskala
som skall tillämpas för en allmän utbildningslinje beslutas normalt av
den myndighet som fastställer utbildningsplanen, dvs. UHÄ. Eftersom
meritvärderingen vid tillsättningen av lärartjänster i skolväsendet bygger
på förekomsten av graderade betyg, har emellertid riksdag och regering -såvitt avser de ämnesteoretiska delarna av de i detta sammanhang aktuella
lärarutbildningarna - förklarat att den tregradigabetygsskalan skall tillämpas
(prop. 1980/81:107, UbU 1980/81:38, rskr. 1980/81:395).

UbU 1984/85:31

Frågor om meritvärdering vid tillsättning av statliga och statligt reglerade
tjänster har behandlats i meritutredningens betänkande (Ds C 1983:16)
Meritvärderingen vid statliga tjänstetillsättningar m. m. Utredningen föreslår
bl. a. i vad gäller tillsättning av lärartjänster att det nuvarande poängmässiga
värderingssystemet i huvudsak behålls. Det bör emellertid enligt
utredningen kompletteras så att visad lämplighet för läraryrket och pedagogisk
förmåga kan vägas in med större tyngd än nu. Betänkandet har
remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet.

Från utbildningens synpunkt finns det enligt föredragande statsrådets
mening starka skäl för att avskaffa den tregradiga betygsskalan. Enligt
hennes mening är den viktigaste frågan när det gäller betygsättning inom
lärarutbildningen att bedöma om de som gått igenom utbildningen har
tillägnat sig de kunskaper som utbildningen avses ge och som fordras som
grund för läraryrket. Bedömningen Underkänd - Godkänd anses vara helt
avgörande för att garantera kvalitet i utbildningen. Frågan om den tregradiga
betygsskalan är emellertid direkt knuten till frågan om meritvärderingen
vid tillsättningen av lärartjänster i skolväsendet. Föredragande statsrådet
avser att återkomma till den i samband med att chefen för civildepartementet
senare i år för regeringen redovisar sina ställningstaganden till
meritutredningens förslag.

I motion 1984/85:2972 (fp) yrkande 2 g anförs att ett förslag att avskaffa
den nuvarande tregradiga betygsskalan och ersätta den med enbart betygen
Underkänd och Godkänd inte är acceptabelt. Skillnaderna på en
studieprestation, som är godkänd resp. utomordentligt bra, måste även
fortsättningsvis kunna ta sig uttryck i en betygsskala, där möjligheten till
omdömet Väl godkänd finns kvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Enligt motion 1984/85:2968 (m) yrkande 5 bör riksdagen
uttala att betygssystem blir mindre rättvisa, ju färre steg de innehåller.
Detta gäller inte bara ämnesstudierna utan också bedömningen av lärarskicklighet.

Utskottet vill med anledning av yrkandena anföra följande. Frågan om
den tregradiga betygsskalan är — som föredragande statsrådet redovisar -direkt knuten till frågan om meritvärdering vid tillsättning av lärartjänster.
Utskottet anser att starka skäl talar för att avskaffa den tregradiga betygsskalan
men har i likhet med föredragande statsrådet uppfattningen att
beredningen av meritutredningens betänkande bör avvaktas. Med hänvisning
härtill föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2968
yrkande 5 och 1984/85:2972 yrkande 2 g.

Praktikdelen i lärarutbildningen

Praktiken är enligt föredragande statsrådets mening en viktig del av
lärarutbildningen. Praktiken bör organiseras så, att vaije lärarstuderande
kan ta del av hela verksamheten i skolan. Han eller hon bör således inte

UbU 1984/85:31

vara hänvisad till enbart enskild lärare eller annan anställd. Skolledningen
på praktikskolorna bör ha ett ansvar för att praktiken utformas enligt resp.
högskoleenhets önskemål. Handledarorganisationen bör enligt föredragande
statsrådet ges en mera flexibel utformning än i dag. Handledarnas
kunskaper och erfarenheter bör bidra till att åskådliggöra för den studerande
hur de kunskaper som inhämtats i utbildningen är tillämpbara i praktiken.
Föredragande statsrådet avser att återkomma till regeringen med
förslag till ett uppdrag till UHÄ att lägga fram förslag till organisationen av
praktikdelen i den nya grundskollärarutbildningen.

Vidare anförs i propositionen att de praktiska yrkesfunktionerna i allmänhet
utvecklas under de första årens yrkesverksamhet. Stödet vid nyutbildade
lärares inskolning på arbetsplatsen behöver därför ökas. Förutsättningarna
härför har förbättrats med det nya systemet för lokal skolutveckling
och med införandet av ett system med lärare med specialfunktioner.
Även systemet med arbetsenheter och arbetslag i grundskolan förbättrar
förutsättningarna för att ge nyutbildade lärare stöd under deras första tid i
yrket. Metodiklektorerna och de lärare, som i den nya lärartjänstorganisationen
för högskolan kommer att fullgöra motsvarande uppgifter, utgör
enligt propositionen en länk mellan högskolan och skolväsendet och fyller
en viktig uppgift i detta avseende. Det är enligt propositionen av stor
betydelse att metodiklärare får tillfälle att upprätthålla sin kompetens
genom att regelbundet tjänstgöra som lärare i skolväsendet.

Enligt motion 1984/85:2970 (vpk) yrkande 2 bör en väsentlig del av den
första praktikperioden förläggas till verksamheter utanför skolan, nämligen
till industri, social omsorgsverksamhet, arbetsförmedling m. m.

Utskottet vill erinra om att UHÄ avses få ett uppdrag att lägga fram
förslag till organisation av praktiken i den nya grundskollärarutbildningen.
Både praktikens förläggning och andra frågor om praktiken kommer att bli
föremål för ett omfattande beredningsarbete. Rent allmänt vill utskottet
stryka under att det är betydelsefullt att alla får en yrkesintroduktion i
böljan av sin utbildning.

Mot bakgrund av det aviserade beredningsarbetet avseende praktiken
anser utskottet att riksdagen bör avslå motion 1984/85:2970 yrkande 2.

I motion 1984/85:2968 (m) yrkande 6 anförs att vad som i propositionen
har anförts om praktiken inte får leda till ett system där skolans personal
ges ett kollektivt ansvar för de lärarstuderande som praktiserar på skolan.
Varje lärarstuderande måste enligt motionärerna ha en ansvarig handledare.

Utskottet ansluter sig till vad som i propositionen har redovisats om
utformningen av praktikdelen i lärarutbildningen, nämligen att praktiken
bör organiseras så, att varje lärarstuderande kan ta del av hela verksamheten
i skolan och att han eller hon inte skall vara hänvisad till enbart enskild
lärare eller annan anställd. Skolledningen på praktikskolorna skall ha ett

UbU 1984/85:31

ansvar för att praktiken utformas enligt resp. högskoleenhets önskemål.
Utskottet anser inte att riksdagen skall göra det i motionen begärda uttalandet.
Motionsyrkandet bör därför avslås av riksdagen.

Fortbildning av lärare

Flertalet lärare inom grundskolan kommer enligt föredragande statsrådet
att under lång tid framöver ha en kompetens som bygger på den
utbildning som har getts hittills. Ett fortbildningsbehov kommer att bli
klart markerat med den förändring av lärarnas grundutbildning som nu
föreslås. Att snabbt ge alla lärare med nuvarande utbildning fortbildning
till en ämnesteoretisk kompetens som motsvarar den som den nya lärarutbildningen
ger är enligt föredragande statsrådet inte praktiskt eller ekonomiskt
möjligt. Hon anser emellertid att det är viktigt att fortbildningen
inriktas på att ge lärarna sådan kompetens. Av propositionen framgår att
statsrådet Göransson avser att återkomma till regeringen med frågan om
uppdrag till SÖ och UHÄ att närmare pröva hur behovet av personalutbildning
till följd av regeringens förslag skall kunna tillgodoses inom ramen
för tillgängliga resurser för fortbildning.

Frågor om fortbildning av lärare tas upp i sex motioner.

I motion 1984/85: 2892 (c) yrkande 7 begärs förslag om en flerårsplanering
av kompletteringsutbildningen för redan verksamma ämneslärare. Det
krävs insatser utöver dem som är möjliga inom ramen för de nuvarande
årliga resurserna för lärarfortbildning. I motion 1984/85:2970 (vpk) yrkande
5 hemställs också om en plan för att täcka det behov av fortbildning
som föranleds av den nya lärarutbildningen. Planen anses böra sättas i
verket redan under budgetåret 1986/87. Motionärerna anser det ogörligt att
rymma de nya behoven inom nuvarande fortbildningsanslag. Även i motion
1984/85:2972 (fp) yrkande 2 f begärs förslag till plan för att under en
femårsperiod erbjuda behörighetsgivande utbildning till verksamma högstadielärare
som har en ofullständig utbildning. Den behörighetsgivande
utbildningen bör i största möjliga utsträckning förläggas till tider då lärarnas
frånvaro minst stör det ordinarie skolarbetet. Enligt motion 1984/
85:2968 (m) yrkande 3 kräver situationen att de medel som avsätts för
fortbildning inte splittras på för många korta kurser. Utrymmet för längre
studier bör ökas inom befintliga resurser. Enligt motion 1984/85:2973 (fp) i
denna del behövs särskilda insatser för fortbildningskurser i ekologi och
natur- och miljövård. Riksdagen bör slutligen enligt motion 1984/85:2974
(c) yrkande 2 besluta om en obligatorisk vidareutbildning om 20 poäng i
samhällsorienterande ämne i de fall lärarens utbildning i ämnet är mindre
än 40 poäng.

Utskottet vill med anledning av propositionen och motionsyrkandena
anföra följande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det snarast möjligt bör

UbU 1984/85:31

göras upp en plan för hur olika fortbildningsbehov skall kunna täckas. Det
finns dock ett samband mellan utformningen av den nya lärarutbildningen
och denna fortbildningsplan, vilket måste observeras. En annan faktor
som måste beaktas vid planeringen och utformningen av fortbildningen är
att många lärare har mångårig erfarenhet av att undervisa även i ämne där
de saknar behörighet. Hänsyn härtill måste tas när den kompletterande
utbildningen utformas. Det är naturligt att bygga vidare på de kunskaper
som lärarna förvärvat i sitt arbete.

Som utskottet ser det krävs beträffande den nu ifrågavarande fortbildningen
ett helhetsgrepp. Det är en uppgift för UHÄ och SÖ att finna former
för detta. Det krävs också en genomtänkt samverkan mellan högskoleregioner,
högskoleenheter och kommuner. Enligt utskottets mening bör fortbildning
när det gäller högstadiets lärare erbjudas i första hand till dem som
behöver en bredare kompetens för att kunna undervisa i flera ämnen. Det
är viktigt att komma till rätta med nuvarande förhållande att lärare undervisar
i ämnen i vilka de saknar utbildning.

Utskottet föreslår att riksdagen - med hänvisning till vad som anförts —
med anledning av proposition 1984/85:122 och motionerna 1984/85:2892
yrkande 7, 1984/85:2968 yrkande 3, 1984/85:2970 yrkande 5, 1984/85:2972
yrkande 2 f, 1984/85:2973 i denna del och 1984/85:2974 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en plan för
fortbildning av lärare.

Utformningen av den nya lärarutbildningen

Utbildning på den nya grundskollärarlinjen bör enligt propositionen
anordnas fr. o. m. budgetåret 1988/89. Den förändring av grundskollärarutbildningen
som har föreslagits är genomgripande och kräver planeringstid.
Föredragande statsrådet avser att föreslå regeringen att UHÄ får i uppdrag
att planera för ett genomförande av utbildningen och räknar med att efter
förslag från UHÄ återkomma till regeringen med förslag om dimensionering,
lokalisering och medelsanvisning för utbildningen.

Enligt motion 1984/85:2968 (m) yrkande 7 är lärarutbildningsorganisationen
kraftigt överdimensionerad. UHÄ bör få i uppdrag att undersöka
möjligheten att upprätthålla en del av verksamheten vid någon eller några
lärarhögskolor genom att ge dem ansvar för fortbildningsverksamhet.
Ämnesfördjupningen för ämneslärare bör ges vid universiteten, så att
utbildningen står i nära kontakt med forskningen.

Som utskottet har redovisat i det föregående kommer såväl UHÄ som
SÖ att få ett antal utredningsuppdrag med anledning av riksdagens principbeslut
om en reformering av lärarutbildningen för grundskolan. Utskottet
anser att riksdagen inte nu bör ta ställning till motionsledes aktualiserade
frågor om lokalisering av utbildning och fortbildning. Motion 1984/85: 2968
yrkande 7 avstyrks.

UbU 1984/85:31

I motion 1984/85:2970 (vpk) yrkande 7 yrkas att regeringen skall förelägga
riksdagen ett mera konkret förslag beträffande den nya lärarutbildningens
innehåll när förslag om lokalisering och dimensionering av utbildningen
presenteras för riksdagen.

Som framgår av propositionen skall regeringen återkomma till riksdagen
med förslag om dimensionering och lokalisering av den nya lärarutbildningen.
I samband härmed eller senare bör regeringen bereda riksdagen
tillfälle att ta del av vissa andra frågor som rör den nya lärarutbildningen
och som utskottet aktualiserat i detta betänkande. Det gäller bl. a. balansen
mellan olika huvuddelar inom utbildningen, urval till lärarutbildning,
graden av samhällsanknytning av lärarutbildningen vid t. ex. praktik och
frågan om ytterligare ämneskombinationer för lärare för senare årskurser.

Utskottet, som förutsätter att UHÄ:s planeringsarbete sker i nära samarbete
med utbildningsansvariga inom högskolan, föreslår att riksdagen
med anledning av motion 1984/85:2970 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om redovisning för riksdagen av
viss utformning av den nya lärarutbildningen.

Övriga frågor

Föredragande statsrådet erinrar i propositionen om att UHÄ på regeringens
uppdrag för närvarande ser över förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna.
Vidare redovisas att det vid högskolan i Kristianstad och
högskolan för lärarutbildning i Stockholm försöksvis har bedrivits utbildning
avförskollärare till lågstadielärare.

Enligt motion 1984/85:2971 (s) är det angeläget att det kan anordnas fler
högskoleutbildningar med den inriktning som nu gäller för utbildning av
förskollärare till lågstadielärare. En högskoleutbildning av detta slag kan
enligt motionären med fördel, inte minst av pedagogiska och regionala
skäl, anordnas vid lärarhögskolan i Malmö.

Utskottet hänvisar till vad som i propositionen har anförts i frågan,
nämligen att planeringsarbetet bör utgå från att det bör finnas möjligheter
för förskollärare att vidareutbilda sig till lärare för tidigare årskurser i
grundskolan. Något uttalande om lokalisering av sådana utbildningar bör
riksdagen inte göra i förevarande sammanhang. Med hänvisning härtill
avstyrks motion 1984/85:2971.

Utskottet har inte något att erinra mot vad som i propositionen anförts
om slöjdlärarutbildning.

Utskottet föreslår att regeringen får begärt bemyndigande att förlänga
idrottslärarlinjen till 120 poäng tidigast den 1 juli 1986.

Vid universitetet i Linköping bedrivs temaorienterad forskning. För
närvarande sker forskningsverksamheten på fyra områden (teman). Universitetet
har i årets anslagsframställning anhållit om medel för ett femte
tema, Barn. Förslaget har inte biträtts i årets budgetproposition. I motion

UbU 1984/85:31

1984/85: 2969 (fp) begärs nu ett principbeslut om inrättande av detta tema
vid universitetet.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets uppfattning i budgetpropositionen,
nämligen att det statsfinansiella läget för närvarande inte
medger att ett femte, i sig angeläget, tema inrättas. Med hänvisning härtill
avstyrks motion 1984/85:2969.

Hemställan

Åberopande det anförda hemställer utskottet

1. beträffande inrättande av en grundskollårarlinje m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:122 och med
avslag på motionerna 1984/85:2968 yrkande 1 och 1984/85:2972
yrkande 1 bemyndigar regeringen att dels den 1 juli 1988 inrätta
en allmän utbildningslinje, grundskollärarlinjen, dels avveckla
nuvarande lågstadielärarlinje och mellanstadielärarlinje fr. o. m.
budgetåret 1988/89,

2. beträffande grundskollärarlinjens inriktning för undervisning i
tidigare årskurser

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2892 yrkande 2, med
anledning av proposition 1984/85:122 och med avslag på motionerna
1984/85:2968 yrkande 2, 1984/85:2970 yrkande 3 i denna
del och 1984/85:2972 yrkande 2 a i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande grundskollärarlinjens inriktning för undervisning i
senare årskurser

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2892 yrkande 5
och 1984/85:2974 yrkande 1, med anledning av proposition 1984/
85:122 och motionerna 1984/85:2892 yrkande 3 och 1984/
85:2970 yrkande 3 i denna del och med avslag på motionerna
1984/85:2970 yrkande 4, 1984/85:2972 yrkandena 2 a och 2 b i
motsvarande delar och 2 c och 1984/85:2973 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande kunskaper i de enskilda skolämnena

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:122 och
motion 1984/85:2892 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande behörighet till forskarutbildning

att riksdagen avslår motion 1984/85:2970 yrkande 6,

6. beträffande utbildningsplan för den nya lärarutbildningen

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:122 och
motionerna 1984/85: 2892 yrkande 1 och 1984/85:2970 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

UbU 1984/85:31

7. beträffande lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2892 yrkande 8, med
anledning av proposition 1984/85:122 och med avslag på motion
1984/85:2972 yrkandena 2 a och 2 b i motsvarande delar och 2 d
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande behörighetskrav för tillträde till den nya lärarutbildningen att

riksdagen med anledning av proposition 1984/85:122 och
motionerna 1984/85:2892 yrkande 6, 1984/85:2968 yrkande 4 och
1984/85:2972 yrkande 2 e som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

9. beträffande antagning till den nya lärarutbildningen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2975,

10. beträffande betyg i lärarutbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2968 yrkande 5 och
1984/85:2972 yrkande 2 g,

11. beträffande praktikdelen i den nya lärarutbildningen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2970 yrkande 2,

12. beträffande handledarskap under praktiken

att riksdagen avslår motion 1984/85:2968 yrkande 6,

13. beträffande plan för fortbildning av lärare

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:122 och
motionerna 1984/85:2892 yrkande 7, 1984/85:2968 yrkande 3,
1984/85:2970 yrkande 5, 1984/85:2972 yrkande 2 f och 1984/
85:2973 i denna del och 1984/85:2974 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande lärarutbildningsorganisationen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2968 yrkande 7,

15. beträffande redovisning för riksdagen av viss utformning av den
nya lärarutbildningen

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2970 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande samverkan med utbildningen inom barnomsorgen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2971,

17. beträffande idrott slärarlinjen

att riksdagen bemyndigar regeringen att förlänga idrottslärarlinjen
till 120 poäng tidigast den 1 juli 1986,

18. beträffande inrättande av ett tema om barns villkor i samhället
vid universitetet i Linköping

att riksdagen avslår motion 1984/85:2969,

Stockholm den 21 maj 1985

På utbildningsutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

UbU 1984/85:31

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Per
Unckel (m), Bengt Wiklund (s), Lars Gustafsson (s), Helge Hagberg (s),
Lars Svensson (s), Birger Hagård (m), Jörgen Ullenhag (fp), Björn Samuelson
(vpk), Margot Wallström (s), Gunnar Hökmark (m), Larz Johansson
(c), Marita Bengtsson (s), Inger Josefsson (c) och Inger Koch (m).

Reservationer

1. Lärarutbildning för grundskolan (moni. 1, 2 och 3)

Per Unckel, Birger Hagård, Gunnar Hökmark och Inger Koch (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 böljar ”1 motionerna”
och på s. 11 slutar ”senare årskurser” bort ha följande lydelse:

Utskottet behandlar i det följande motionerna 1984/85:2892 yrkandena

2, 3 och 5, 1984/85:2968 yrkandena 1 och 2, 1984/85:2970 yrkandena 3 och
4, 1984/85:2972 yrkandena 1, 2 a och 2 b i motsvarande delar samt 2 c,
1984/85:2973 i denna del och 1984/85:2974 yrkande 1. Dessa yrkanden
avser lärarutbildningens linjeorganisation, utbildning av lärare för grundskolans
tidigare årskurser och utbildning av lärare för grundskolans senare
årskurser.

Utskottet vill först klarlägga den principiella grund sorn lärarutbildningen
enligt utskottets mening måste vila på.

Läraren är en viktig länk mellan eleven och det kunskapsarv som har
byggts upp under generationer. Det gör lärarens roll ansvarsfull. Lärarutbildningen
är ett av de viktigaste medlen för att säkerställa att skolan
förmår motsvara de förväntningar som ställs på den.

Till kunskap finns inga genvägar. Den måste inhämtas från början. En
snabbt föränderlig värld ökar behovet av att lära sig det ändå relativt
oföränderliga. Kunskap om grunderna är nödvändig för att senare kunna
lära mera.

De kunskaper och färdigheter eleverna behöver måste förmedlas inom
en fast struktur. Sker inte detta blir undervisningen obegriplig. Begriplighet
är i sin tur en förutsättning för varaktig kunskap. Ostrukturerad inlärning
blir ytlig och obeständig. Det är av detta skäl de enskilda ämnena
behövs.

Lärarnas utbildning måste baseras på en sådan kunskapssyn. Den skall
till blivande lärare ge den grundläggande insikten att skolans huvuduppgift
är att förmedla kunskaper och färdigheter. Men den måste också utformas
med hänsyn till att barns och ungdomars förutsättningar för inlärning
förändras med stigande ålder. Barnens och ungdomarnas behov skall styra
de blivande lärarnas förberedelse för yrket.

Tydligast framträder de olikartade behoven ifråga om ämneskunnandet.
Lågstadiebarnens mognadsnivå kräver ett speciellt metodkunnande av

UbU 1984/85:31

lärarna. Ju äldre barnen blir desto större är kraven att läraren har gedigna
ämneskunskaper. I fråga om högstadiet är ett tillräckligt ämneskunnande
nödvändigt också för att förhindra sådana negativa pedagogiska effekter
som är en följd av att läraren är osäker på sin förmåga att möta elevernas
förväntningar.

För alla stadier gäller att läraren inte får vara en envägsförmedlare till
passiva elever. Läraren skall både stimulera och förmedla. Skall läraren
lyckas med sin uppgift krävs såväl metodkunnande som ämneskunskaper i
nivå med elevernas mognadsnivå. Lärarens nödvändiga auktoritet kan inte
i längden baseras på någonting annat än professionalism. En utbildning
som leder dit har lärarna rätt att kräva.

Det är med denna utgångspunkt utskottet bedömer regeringens förslag
till ny lärarutbildning för grundskolan. Förslaget uppfyller inte de krav som
en skola för kunskap ställer.

Regeringens grundläggande misstag är enligt utskottets mening att den
sätter ideologiskt motiverade enhetlighetsprinciper före hänsynen till den
enskilde eleven och dennes mognadsnivå.

Effekterna av regeringsförslaget blir särskilt negativa i grundskolans
första och sista årskurser.

Den ena svagheten i regeringens förslag är enligt utskottets uppfattning
att övergången mellan förskola och skola försvåras. Trots behov av att
genom en bättre samverkan förskola-lågstadium kunna ta tillvara barnens
intresse av att lära, lämnar regeringen frågan med kommentaren att ”planeringsarbetet
får visa i vilken utsträckning en samordning är möjlig”.
Skall grundskolans lärare - som regeringen föreslår — kunna tjänstgöra i
sju årskurser kan man inte begära att de dessutom skall kunna förstå och
engagera sig i förskolebarnens situation.

Den andra svagheten är att ämneslärarutbildningen försämras genom
regeringens förslag. Antalet ämnen utökas. Studietiden för vaije ämne
minskas samtidigt som svårigheterna att hålla ämnesstoffet aktuellt under
hela lärarbanan förstärks genom det större antalet ämnen. Sambandet
mellan grundskolan och gymnasieskolan bryts. Sämre lärarkunskaper leder
till sämre elevkunskaper.

Enhetlighetstänkandet är ett arv från 1974 års lärarutbildningsutredning,
LUT 74 (Lärare för skola i utveckling. SOU 1978: 86). Att en grundskola
för alla elever kräver en sammanhållen lärarutbildning var den lika enkla
som enligt utskottets mening felaktiga utgångspunkten. Ingen hänsyn togs
till att eleverna inte kunde passas in i en sådan schabloniserad Filosofi.

Regeringen har gett upp en del av LUT-förslaget. Men kärnan Finns
alltjämt kvar, nämligen att lärarutbildningen måste anpassas till att grundskolan
är organiserad på ett visst yttre sätt.

Regeringen anför till stöd för sitt förslag om högstadielärarna att det är
viktigt att eleverna inte behöver möta lika många lärare som i dag. Utskottet
Finnér för sin del detta argument mindre hållbart. Det är visserligen av

UbU 1984/85:31

vikt att övergången till högstadiet görs mjuk, men det ligger inget egenvärde
i att antalet lärare på högstadiet i dess helhet hålls nere. Detta gäller i
synnerhet om en förändring - som i regeringsförslaget - går ut över
lärarnas ämnesdjup. Flera lärare innebär tvärtom möjligheter till stimulerande
variation.

Enhetlighetstänkandet är således den avgörande svagheten i regeringens
förslag. Konkret manifesteras denna svaghet i förslaget att lärarutbildningen
för hela grundskolan skall organiseras i en utbildningslinje. Utskottet
kan mot den bakgrund som utskottet nu har redovisat inte biträda detta
förslag.

Utskottet anser med hänvisning till vad som anförts i det föregående att
en ny lärarutbildning för grundskolan och gymnasieskolan bör utformas
inom ramen för två allmänna utbildningslinjer, dels klasslärarlinjen för
undervisning i grundskolans tidigare årskurser, dels ämneslärarlinjen. Den
förstnämnda skall innehålla två inriktningar - en för årskurserna 1-4 och
en för årskurserna 3—6. Den sistnämnda skall också ha två inriktningar, en
för undervisning i grundskolans senare årskurser och en för undervisning i
gymnasieskolan.

Utbildning av lärare för tidigare årskurser (klasslärare)

Utbildningen av lärare för grundskolans tidigare årskurser (klasslärare)
bör omfatta 140 poäng. Klasslärarlinjen skall som tidigare redovisats ha
två inriktningar, en för undervisning företrädesvis på lågstadiet och en för
undervisning företrädesvis på mellanstadiet.

Den inledande delen av utbildningen skall ge den blivande klassläraren
goda kunskaper i bl. a. läsinlärningens och matematikinlämingens metodik
samt specialpedagogik. Vissa moment skall vara gemensamma med förskollärarutbildningen.
Detta möjliggör en effektiv samverkan mellan förskolans
och skolans lärare. En sådan samverkan är av avgörande betydelse
för att den egentliga skolstarten skall kunna ske utan störningar. Regeringen
lämnar hela detta centrala problemområde obearbetat.

Den inriktning av klasslärarlinjen som avser företrädesvis mellanstadiet
skall ta sikte på en förstärkt fördjupning i vissa ämnen för lärarna på
stadiet. Lärare för företrädesvis mellanstadiet skall genom en påbyggnadsutbildning
kunna skaffa sig behörighet att undervisa i viss omfattning på
högstadiet. Därmed får man en lärare som knyter samman det nuvarande
mellanstadiet och högstadiet.

Utbildning av lärare för senare årskurser (högstadielärare)

Utbildningen på ämneslärarlinjen skall ge behörighet för undervisning
dels på grundskolans högstadium, dels i gymnasieskolan. För behörighet
att undervisa i ämnet på högstadiet skall krävas studier om minst 40 poäng.

UbU 1984/85:31

Lärare som vill inkludera ett eller mer än ett ämne om 60 poäng i sin
examen skall ha möjlighet till detta. I examen kan ingå 20-poängskurser i
s. k. stödämnen. Ett sådant är t. ex. allmän språkvetenskap i kombination
med språk. Stödämne är dock inte undervisningsämne för den blivande
läraren.

Regeringen anser att studietiden för svenskämnet bör vara 60 poäng. Det
är omvittnat inte tillräckligt. Det bör krävas kurser om 80 poäng i ämnet för
behörighet att undervisa i grundskolan. Härmed ges nödvändigt utrymme
för såväl litteraturstudier som språkvetenskapliga studier. Vidare får de
blivande lärarna bättre möjligheter att skaffa sig kunskaper i läs- och
skrivinlärning. En utbildning av detta slag är det mest ändamålsenliga
sättet att motverka de kunskapsbrister eleverna idag uppvisar i behandlingen
av svenska språket.

Utskottets förslag kan i fråga om antalet ämnen innebära en smalare
utbildning än vad regeringen förordar. Att just fyra ämnen i sig skulle vara
något eftersträvansvärt kan utskottet emellertid inte inse. Tvärtom är
lärare med ett mindre antal ämnen — men i gengäld av tillräckligt djup —
normalt bättre skickad att upprätthålla den faktiska kompetensen under
hela sin lärarbana än en lärare med många ämnen som studerats under kort
tid.

Utbildningstiden bör mot den här beskrivna bakgrunden motsvara minst
160 poäng. Utbildningstidens faktiska längd avgörs av den ämneskombination
som den studerande väljer.

Utskottet kan inte ansluta sig till regeringens förslag som innebär att det
inte blir möjligt att kombinera språk, samhällsorienterande ämnen och
naturorienterande ämnen med varandra. Tanken att inrikta ämnesläraren
mot antingen naturorienterande eller samhällsorienterande ämnen eller
mot språkämnen bygger på en feltolkning av läroplanen. Det är en fördel
för de spontana samverkansmöjligheterna mellan olika ämnen att den
blivande läraren själv har stor frihet att kombinera de ämnen som skall ingå
i hans eller hennes utbildning. En insnävning av nuvarande antal ämneskombinationer
får alltså inte göras. Snarare bör fler kombinationer än i dag
vara tänkbara. En sådan är ett humanistiskt ämne i kombination med
teknik eller annat naturvetenskapligt ämne. Den ämnessamverkan som
Lgr 80 talar om bör enligt utskottets mening lika bra kunna tillgodoses med
lärare som har behörighet i vissa av ämnena, där ämnessamverkan kan
förekomma.

För lärare för grundskolans senare årskurser bör lärares ämneskombinationer
byggas upp i enlighet med vad utskottet anfört i det föregående. För
behörighet att undervisa i ämne på högstadiet skall som tidigare nämnts
krävas studier om minst 40 poäng i ämnet. Det bör vara möjligt att kombinera
ämnen med varandra, allt efter den studerandes intresse och fallenhet.

Vad utskottet har anfört om en grundskollärarlinje m. m., utbildning av

UbU 1984/85:31

lärare för grundskolans tidigare årskurser och utbildning av lärare för
grundskolans senare årskurser bör riksdagen med anledning av de aktuella
motionsyrkandena som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1, 2 och 3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inrättande av en grundskollärarlinje m.m.

att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:122 och med
bifall till motionerna 1984/85:2968 yrkande 1 och 1984/85:2972
yrkande 1 bemyndigar regeringen att dels den 1 juli 1988 inrätta
en allmän utbildningslinje, klasslärarlinjen, dels avveckla nuvarande
lågstadielärarlinje och mellanstadielärarlinje fr. o.m. budgetåret
1988/89,

2. beträffande grundskollärarlinjens inriktning för undervisning i
tidigare årskurser

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2968 yrkande 2 och
med avslag på proposition 1984/85:122 och motionerna 1984/
85: 2892 yrkande 2, 1984/85:2970 yrkande 3 i denna del och 1984/
85:2972 yrkande 2 a i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande grundskollärarlinjens inriktning för undervisning i
senare årskurser

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:2892 yrkandena
3 och 5, 1984/85: 2970 yrkande 3 i denna del samt yrkande 4,
1984/85:2972 yrkandena 2 a och 2 b i motsvarande delar samt 2 c,
1984/85:2973 i denna del och 1984/85:2974 yrkande 1 och med
avslag på proposition 1984/85:122 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. Lärarutbildning för grundskolan (mom. 1, 2 och 3)

Jörgen Ullenhag (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”1 motionerna"
och på s. 11 slutar "senare årskurser” bort ha följande lydelse:

Utskottet behandlar i det följande motionerna 1984/85:2892 yrkandena
2, 3 och 5, 1984/85:2968 yrkandena 1 och 2, 1984/85: 2970 yrkandena 3 och
4, 1984/85:2972 yrkandena 1, 2 a och 2 b i motsvarande delar samt 2 c,
1984/85:2973 i denna del och 1984/85:2974 yrkande 1. Dessa yrkanden
avser lärarutbildningens linjeorganisation, utbildning av lärare för grundskolans
tidigare årskurser och utbildning av lärare för grundskolans senare
årskurser.

Enligt utskottets mening har i regeringens förslag en allmän enhetlighetsprincip
satts före elevernas behov av lärare som är lämpligt utbildade för
sina uppgifter på grundskolans olika stadier. Årskursspännvidden i lärår -

UbU 1984/85:31

nas arbetsområden är för stor. Lärarna för tidigare årskurser skall enligt
propositionen utbildas för att tjänstgöra i årskurserna 1-7 och lärarna för
senare årskurser för tjänstgöring i årskurserna 3-9.1 Lgr 80 anges emellertid
för vaije stadium och inte som tidigare för vaije årskurs antalet veckotimmar
per ämne och kursplanernas huvudmoment. Enligt Lgr 80 skall
man lokalt på skolan besluta vad som skall läsas i de olika årskurserna
inom resp. stadium. Det är alltså inte lätt att definiera vilka kursmoment
som skall läsas i årskurs 7 eller årskurs 3. Av detta följer att det inte heller
är lätt att utbilda lärare för enstaka årskurs på visst stadium såsom årskurs
7 eller årskurs 3. De måste i princip utbildas för större delen av stadiet.

Den av regeringen föreslagna uppläggningen av lärarutbildningen är inte
rationell. Härtill kommer det faktum att flertalet lärare för senare årskurser
mycket sällan kommer att undervisa på lågstadiet och flertalet lärare för
tidigare årskurser inte ofta kommer att undervisa på högstadiet. Detta
hänger samman med grundskolans organisation i kommunerna. Endast
20% av eleverna i grundskolan går i låg-, mellan- och högstadieskola,
medan närmare 50% går i låg- och mellanstadieskola och 18% i högstadieskola.

Problemen med att anordna en lärarutbildning med en så stor årskursspännvidd
för en grundskola utan årskursfixerad läroplan och med den
lokala skolorganisation som finns i kommunerna har i propositionen antingen
underskattats eller förbisetts.

Enligt utskottets mening skall klasslärarnas primära kompetensområde
vara årskurserna 1—6 och högstadielärarnas primära kompetensområde
årskurserna 7—9.

Enligt utskottets mening har regeringen i sina förslag inte heller i tillräcklig
utsträckning tagit hänsyn till det förhållandet att praktiskt taget alla
elever i dag går vidare från högstadiet till gymnasieskolan. Vi har därmed i
realiteten fått en skola som omfattar inte nio årskurser utan elva eller tolv.
Detta förhållande måste enligt utskottets uppfattning ligga till grund för
utformningen av den framtida lärarutbildningen och linjesystemet för denna.
Det samband som numera finns mellan högstadiet och gymnasieskolan
får inte brytas. I stället måste övergången mellan årskurserna 9 (grundskolans
högstadium) och 10 (gymnasieskolan) underlättas.

Utskottet anser med hänvisning till vad som anförts i det föregående att
en ny lärarutbildning för grundskolan och gymnasieskolan bör utformas
inom ramen för två allmänna utbildningslinjer, nämligen dels klasslärarlinjen
för undervisning i grundskolans tidigare årskurser, dels ämneslärarlinjen.
Den senare skall ha två inriktningar, en för undervisning i grundskolans
senare årskurser och en för undervisning i gymnasieskolan.

UbU 1984/85:31

Utbildning av lärare för tidigare årskurser (klasslärare)

Utbildningen av lärare för grundskolans tidigare årskurser bör omfatta
140 poäng. För dessa lärares undervisning på mellanstadiet bör utbildningen
innehålla två fördjupningsalternativ, nämligen antingen matematik och
naturorienterande ämnen eller svenska och samhällsorienterande ämnen.
Det är för dessa lärares undervisning på lågstadiet viktigt att utbildningen
får erforderlig bredd när det gäller själva nybörjarundervisningen. Mer än
hälften av grundskolorna i landet är låg- och mellanstadieskolor. Man bör
därför prioritera att göra lärarna väl skickade att undervisa på lågstadiet
framför att ge dem utbildning för undervisning i årskurs 7.

För att underlätta elevernas övergång till högstadiet bör klasslärare
kunna genomgå en särskild påbyggnadsutbildning i sitt fördjupningsalternativ.
Därmed kan de följa sina elever till högstadiets årskurs 7 i fördjupningsämnena.
Detta kan vara aktuellt vid låg-, mellan- och högstadieskolor.

Högstadielärare bör inom sitt ämnesområde få undervisa i årskurs 6 och
därmed hämta upp eleverna till högstadiet. Genom nämnda påbyggnadsutbildning
för klasslärare kan de båda lärarkategorierna undervisa i årskurserna
6 och 7 inom sina resp. ämnesområden. Härigenom blir det möjligt
för skolledningen vid låg-, mellan- och högstadieskolor - där ca 20% av
grundskolans elever går — att organisera undervisningen med hänsyn till
skolans behov.

Utbildning av lärare för senare årskurser (högstadielärare)

Ämneslärarlinjen bör omfatta två inriktningar, en för grundskolans högstadium
och en för gymnasieskolan.

I den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) betonas vikten av goda
baskunskaper. I konsekvens med läroplansbeslutet bör nu också lärarnas
ämneskunskaper förbättras. Den lärarutbildning som riksdagen nu har att
ta ställning till kommer att påverka undervisningen i skolorna långt in på
2000-talet. En förändrad lärarutbildning är så till vida mer genomgripande
och betydelsefull för utbildningsväsendet än vad läroplansbeslutet har
varit.

Ämneslärarlinjens inriktning för undervisning på grundskolans högstadium
bör ha två alternativ. Utöver praktisk-pedagogisk utbildning om 40
poäng bör det ena alternativet omfatta tre ämnen, två med 40 poäng och ett
med 60 poäng. Utbildningen i svenska skall omfatta 60 poäng. Det andra
alternativet bör i fråga om ämnesutbildningen omfatta tre ämnen om vart
och ett 40 poäng.

Lärarutbildning skall enligt högskolelagen bygga på vetenskaplig grund.
Därmed menas i första hand ämnesmässig vetenskaplighet. Om grundutbildningen
av lärare får en sådan omfattning i de olika ämnena att det blir

UbU 1984/85:31

möjligt att hos blivande lärare skapa intresse för ämnesteoretisk forskning,
bör innehållet i skolans lärostoff kunna hållas aktuellt genom att lärarna
härigenom har blivit intresserade av utvecklingen inom ämnena. Vidare är
goda ämneskunskaper en nödvändig förutsättning för att öka de elevaktiva
arbetsformerna inom grundskolan.

Utskottet anser att den hårda låsningen av ämneskombinationerna för
samhällsorienterande ämnen resp. naturorienterande ämnen är olycklig.
Härigenom försvåras givna och självklara former för samverkan i grundskolans
högre årskurser. Särskilt besvärande är att banden bryts mellan
skolämnena svenska och historia. Det är viktigt att en lärare i svenska kan
sätta in litteraturen i ett historiskt sammanhang. Strävandena att förstärka
litteraturläsningen i grundskolan motverkas genom den hårda låsningen av
ämnena i kombinationerna.

Gränsen mellan de två orienteringsämnesgrupperna behöver också mjukas
upp. Geografiämnet är till sin karaktär varken naturorienterande eller
samhällsorienterande utan har sin särprägel just i en tvärvetenskaplig syn
på relationen mellan natur och kultur. Som framhålls i motion 1984/
85:2973 (fp) har ämnet geografi, särskilt de naturgeografiska momenten,
en svag ställning i skolan i dag. Detta är allvarligt eftersom grundläggande
kunskaper om t. ex. geologi, geomorfologi, hydrologi m. m. är mycket
viktiga för förståelsen av vår totala livsmiljö. För den lärare som undervisar
i biologi i grundskolans högre årskurser är det nödvändigt med en
bättre grund i naturgeografi för att kunna bedriva ekologiundervisningen
tillfredsställande.

Andra ämneskombinationer än dem som anges i propositionen bör vara
möjliga, t. ex. historia, religionskunskap och svenska eller kemi, biologi
och geografi.

En fråga som inte heller tillräckligt uppmärksammats är utbildningen av
lärare i matematik, datalära och annan teknik.

Vidare saknar den föreslagna naturorienterande ämnesgruppen biologi,
fysik, kemi och teknik ämnet matematik, vilket är anmärkningsvärt. Matematik
är en nödvändig grund för studierna i fysik och kemi. Ämnesgruppen
med de experimentella ämnena biologi, fysik, kemi och teknik är dessutom
alltför arbetskrävande för lärarna eftersom deras dagliga arbete måste
fördela sig på fyra institutioner, vilka i fråga om lärosalar, apparatur och
laboratoriematerial inte låter sig integreras.

Regeringen bör enligt utskottets mening besluta om kombinationer av
tre ämnen för lärare för grundskolans senare årskurser i enlighet med vad
som anförts i det föregående. För behörighet att undervisa i ämne på
högstadiet skall krävas studier om minst 40 poäng i ämnet. Det bör för
högstadielärare vara möjligt att kombinera naturorienterande ämnen eller
samhällsorienterande ämnen eller dessa ämnen med andra ämnen eller
med varandra i ungefär den utsträckning som det är möjligt i dag. Ämnena i
kombinationerna bör ha relevanta beröringspunkter, så att ämnessamverkan
främjas.

UbU 1984/85:31

Vad utskottet har anfört om en grundskollärarlinje m. m., utbildning av
lärare för grundskolans tidigare årskurser och utbildning av lärare för
grundskolans senare årskurser bör riksdagen med anledning av de aktuella
motionsyrkandena som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1, 2 och 3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inrättande av en grundskollärarlinje m.m.

2. beträffande grundskollärarlinjens inriktning för undervisning i
tidigare årskurser

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2972 yrkande 2 a i
denna del och med avslag på proposition 1984/85:122 och motionerna
1984/85:2892 yrkande 2, 1984/85: 2968 yrkande 2 och 1984/
85: 2970 yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. beträffande grundskollärarlinjens inriktning för undervisning i
senare årskurser

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2972 yrkandena
2 a och 2b i motsvarande delar samt 2 c, med anledning av
motionerna 1984/85:2892 yrkandena 3 och 5, 1984/85:2970 yrkande
3 i denna del samt yrkande 4, 1984/85:2973 i denna del och
1984/85:2974 yrkande 1 och med avslag på proposition 1984/
85:122 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Kunskaper i de enskilda skolämnena (mom. 4)

Per Unckel, Birger Hagård, Gunnar Hökmark och Inger Kock (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Utskottet
vill” och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av propositionen och motionsyrkandet
anföra följande.

Utskottet anser att regeringen felaktigt hävdar att grundskolans läroplan
ger försteg åt blockläsning i samhällsorienterande resp. naturorienterande
ämnen. Enligt utskottets mening överlämnar läroplanen uttryckligen avgörandet
om undervisningens uppläggning till elever och lärare. Att mot
denna bakgrund styra lärarutbildningen i riktning mot blockläsning strider

UbU 1984/85:31

mot läroplanens grundidé om decentraliserat ansvar för undervisningens
organisation.

En tvingande blockundervisning riskerar att leda till kunskapsförflackning.
Många lärare känner och kommer att känna otrivsel inför en sådan
undervisningssituation. Dessutom hör till bilden att en samverkan mellan
ämnen som i normala fall skulle ha varit naturlig försvåras genom att man
ställer upp blockgränser som trots allt är fiktiva. Resultatet av blocktänkandet
blir sämre kunskaper för eleverna.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kunskaper i de enskilda skolämnena

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2892 yrkande 4
och med avslag på proposition 1984/85:122 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Kunskaper i de enskilda skolämnena (mom. 4)

Jörgen Ullenhag (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som böljar ”Utskottet
vill” och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av propositionen och motionsyrkandet
anföra följande.

Utskottet vill erinra om att dåvarande statsrådet Rodhe i proposition
1978/79:180 om läroplan för grundskolan (s. 84) anförde följande om
ämnesbunden undervisning och ämnessamverkan på högstadiet: ”Det ligger
enligt min mening ett stort värde i en sådan samverkan över de
traditionella ämnesgränserna. Jag har därför föreslagit att kursplanen i
orienteringsämnena blir så utformad att den underlättar en sådan planering.
Att tid avsätts för fördjupningsstudier i form av olika teman som
elever och lärare väljer innebär dock inget krav på en sådan ämnesövergripande
uppläggning.”

Föredragande statsrådet betonade således att det är på lokal nivå som
valet skall göras huruvida ämnen skall läsas i block eller inte. Riksdagen
anslöt sig till denna uppfattning (UbU 1978/79:45, rskr. 1978/79:422).

Utskottet finnér det viktigt att i detta sammanhang framhålla, att frågan
om blockläsande därför inte får avgöras på central nivå genom utformningen
av lärarutbildningen. Utskottet vill också stryka under att samverkan
över de traditionella ämnesgränserna inte får innebära att de enskilda
ämnena suddas ut och förlorar sin identitet. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kunskaper i de enskilda skolämnena

UbU 1984/85:31

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2892 yrkande 4
och med avslag på proposition 1984/85:122 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Utbildningsplan för den nya lärarutbildningen (mom. 6)

Per Unckel, Birger Hagård, Gunnar Hökmark och Inger Kock (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 böljar ”Utskottet
hänvisar” och slutar ”för lärarutbildningen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att det är nödvändigt att slå vakt om behovet
av fasta ämneskunskaper i utbildningsplanerna för lärarutbildningen. Fasta
ämneskunskaper hos lärarna är en förutsättning för att dessa skall kunna
förmedla kunskaper av bestående värde till eleverna. Genom gedigna
kunskaper främjas dessutom bäst elevernas personliga och sociala utveckling.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2892
yrkande 1 och med anledning av proposition 1984/85:122 och motion 1984/
85:2970 yrkande 1 som sin mening ger regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utbildningsplan för den nya lärarutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2892 yrkande 1 och
med anledning av proposition 1984/85:122 och motion 1984/
85:2970 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. Lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen (mom. 7)

Per Unckel, Birger Hagård, Gunnar Hökmark och Inger Kock (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 böljar ”Utskottet
anser” och som på s. 15 slutar ”och vuxenutbildningen” bort ha följande
lydelse:

Vid utbildning av lärare för gymnasieskolan m. m. bör ytterligare ämnesfördjupning
krävas jämfört med utbildningen av lärare för högstadiet. Den
framtida utbildningen av lärare för gymnasieskolan m. m. skall ge behörighet
för att undervisa också på grundskolans högstadium i resp. ämne.
Möjligheten till dubbel behörighet skall således behållas. Den mer detaljerade
utformningen av gymnasielärarutbildningen bör riksdagen senare beredas
tillfälle att ta del av.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen -

UbU 1984/85:31

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:122 och
motionerna 1984/85:2892 yrkande 8 och 1984/85:2972 yrkandena
2 a och 2 b i motsvarande delar och 2d som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen (mom. 7)

Jörgen Ullenhag (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Utskottet
anser” och som på s. 15 slutar ”och vuxenutbildningen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den framtida ämneslärarutbildningen för gymnasieskolan
m.m. bör omfatta 180 poäng. Ämneslärarlinjen bör innefatta dels
praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng, dels ämnesteoretisk utbildning
i två ämnen om 80 resp. 60 poäng. För lärare i svenska skall
behörighetskravet vara 80 poäng i ämnet. Härigenom ges utrymme för
såväl litteraturstudier som språkvetenskapliga studier. Lärarutbildningen
för gymnasieskolan m.m. skall bygga på de kurser som anordnas för
högstadiets lärare och ge behörighet för att undervisa också på grundskolans
högstadium i resp. ämne. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2972 yrkandena 2 a
och 2 b i motsvarande delar och 2 d och med anledning av proposition
1984/85:122 och motion 1984/85:2892 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Behörighetskrav för tillträde till den nya lärarutbildningen (mom. 8)

Per Unckel (m), Birger Hagård (m), Jörgen Ullenhag (fp), Gunnar Hökmark
(m) och Inger Kock (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 ”Tillträdesutredningen
(U 1983:03)” och slutar på s. 16 ”uttryck för” bort ha följande
lydelse:

För tillträde till den nya lärarutbildningen skall krävas genomgången
treårig gymnasieutbildning. Detta bör riksdagen med bifall till motionerna
1984/85:2892 yrkande 6 och 1984/85:2972 yrkande 2 e samt med anledning
av proposition 1984/85:122 och motion 1984/85:2968 yrkande 4 som sin
mening ge regeringen till känna.

UbU 1984/85:31

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande behörighetskrav för tillträde till den nya lärarutbildningen att

riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2892 yrkande 6
och 1984/85:2972 yrkande 2 e samt med anledning av proposition
1984/85:122 och motion 1984/85:2968 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Antagning till den nya lärarutbildningen (mom. 9)

Per Unckel (m), Birger Hagård (m), Jörgen Ullenhag (fp), Gunnar Hökmark
(m) och Inger Kock (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”motion 1984/85:2975” bort ha följande lydelse:

Med anledning av motion 1984/85:791 har i tidigare sammanhang (UbU
1984/85:24, reservation 7) hävdats den uppfattningen att en försöksverksamhet
bör inledas med kompletterande antagningsprövning inom högskolan.
I vad gäller lärarutbildningen är det särskilt viktigt att man vid antagningen
tar hänsyn till förväntad lämplighet för yrket. Vid den kompletterande
lokala antagningen bör det vara möjligt att också beakta för läraryrket
relevant förpraktik. Vad utskottet här anfört om antagning till den nya
lärarutbildningen bör riksdagen med bifall till motion 1984/85:2975 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande antagning till den nya lärarutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2975 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Betyg i lärarutbildningen (mom. 10)

Per Unckel (m), Birger Hagård (m), Jörgen Ullenhag (fp), Gunnar Hökmark
(m) och Inger Kock (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar ”Utskottet
vill” och slutar ”2972 yrkande 2 g” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte föredragande statsrådets uppfattning att bedömningen
Underkänd — Godkänd är tillräcklig för att garantera kvalitet i utbildningen.
Enligt utskottets mening får en avveckling av andra betyg än
Underkänd och Godkänd långtgående negativa konsekvenser inte bara för
kvaliteten i lärarutbildningen utan även för de studerande själva. Av följande
skäl bör nuvarande betygssystem behållas.

Det måste vara ett eftersträvansvärt samhälleligt mål att ett betygssystem
är sådant att det stimulerar de studerande till att göra goda studiepres -

UbU 1984/85:31

tationer. Som argument mot graderade betyg brukar ibland framföras att
mätinstrumenten är dåliga. Om detta skulle vara riktigt gäller det i så fall
även instrumenten för att tillse att minimikraven har uppfyllts.

Besked om vilka kunskaper och färdigheter en sökande till ett arbete
besitter kommer även i framtiden att krävas. Om graderade betyg inte
förekommer och om alla sökande till en tjänst har vitsordet Godkänd,
riskerar en bedömning av den sökande läraren att bli godtycklig. Den
kommer att grunda sig på dels tjänsteår, dels helt andra faktorer som
personligt framträdande, personliga förbindelser m.m. Situationen blir
speciellt ogynnsam för yngre lärare utan många tjänsteår. Den som har
skaffat sig goda ämneskunskaper bör kunna få visa det. Förutsättningarna
att bli en bra lärare är enligt utskottets uppfattning normalt större om man
behärskar sina ämnen väl.

Det har slutligen inte övertygande visats varför man skulle ta bort de
graderade betygen för blivande lärare vid deras ämnesstudier. Utskottet
vill peka på att graderade betyg i utbildningen av t. ex. blivande jurister
eller civilingenjörer inte har ifrågasatts.

Samma synsätt kan också i tillämpliga delar gälla bedömningen av lärarskicklighet.
Förutsatt att lärarkandidaten bedöms av flera, av varandra
oberoende metodiklektorer bör en bedömning kunna ske med minst tre
grader.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2968 yrkande
5 och med anledning av motion 1984/85:2972 yrkande 2 g som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om betyg i lärarutbildningen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande betyg i lärarutbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2968 yrkande 5 och
med anledning av motion 1984/85:2972 yrkande 2 g som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Handledarskap under praktiken (mom. 12)

Per Unckel, Birger Hagård, Gunnar Hökmark och Inger Kock (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar ”Utskottet
ansluter” och som på s. 19 slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de utgångspunkter för praktikdelen av lärarutbildningen,
vilka anges i propositionen, inte får leda till ett system där skolans
personal ges ett kollektivt ansvar för de lärarstuderande som praktiserar på
skolan. Varje lärarstuderande måste ha en ansvarig handledare. Det är
först med ett sådant personligt ansvar handledaren kan ge lärarstuderan -

UbU 1984/85:31

den en sådan vägledning som behövs för att han eller hon skall kunna växa
in i lärarrollen. Ett sådant handledarsystem förhindrar självfallet inte att de
lärarstuderande ges möjlighet att ta del av hela verksamheten i skolan.
Detta bör riksdagen med bifall till motion 1984/85:2968 yrkande 6 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande handledarskap under praktiken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2968 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Plan för fortbildning av lärare (mom. 13)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Per Unckel, Birger Hagård, Gunnar Hökmark och Inger Kock (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 böljar ”Utskottet
delar” och som på s. 20 slutar ”av lärare” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör fortbildning för högstadiets lärare erbjudas
i sådana former att lärare får en tillräcklig kompetens i de ämnen i vilka de
undervisar. Utskottet hänvisar till vad utskottet tidigare anfört om krav på
minst 40 poäng i ämne som läraren undervisar i.

Detta bör riksdagen med bifall till motion 1984/85:2968 yrkande 3 och
med anledning av proposition 1984/85:122 och övriga aktuella motionsyrkanden
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande plan för fortbildning av lärare

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2968 yrkande 3 och
med anledning av proposition 1984/85: 122 och motionerna 1984/
85:2892 yrkande 7, 1984/85:2970 yrkande 5, 1984/85:2972 yrkande
2 f och 1984/85:2973 i denna del och 1984/85:2974 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Plan för fortbildning av lärare (mom. 13)

Jörgen Ullenhag (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar ”Utskottet
delar” och som på s. 20 slutar ”av lärare” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1984/85:2972 finns det i dag ett betydande antal
lärare som undervisar i ämnen i vilka de saknar formell behörighet. Detta
är självfallet inte bra. Alldeles oavsett behovet av en reformerad lärarutbildning
krävs det därför att större resurser än för närvarande satsas på att

UbU 1984/85:31

fort- och vidareutbilda nuvarande lärare. Särskilt angeläget är att lärare i
grundskolans högstadium, som för närvarande endast har behörighet att
undervisa i två ämnen, erbjuds en behörighetsgivande breddning av sin
utbildning.

Det minskade elevantalet i skolan torde under kommande år innebära att
antalet platser på lärarutbildningarna måste skäras ner. Den överkapacitet
som därvid uppstår bör till en del utnyttjas för att snabbt erbjuda nödvändig
behörighetsgivande utbildning. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag
att återkomma med en plan för att inom en femårsperiod erbjuda behörighetsgivande
utbildning till de lärare som i dag är verksamma inom skolan
och som har en ofullständig utbildning.

Detta bör riksdagen med bifall till motion 1984/85:2972 yrkande 2f och
med anledning av proposition 1984/85:122 och övriga aktuella motionsyrkanden
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande plan för fortbildning av lärare

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2972 yrkande 2 f och
med anledning av proposition 1984/85:122 och motionerna 1984/
85:2892 yrkande 7, 1984/85:2968 yrkande 3, 1984/85:2970 yrkande
5, 1984/85:2973 i denna del och 1984/85:2974 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Lärarutbildningsorganisationen (mom. 14)

Per Unckel (m), Birger Hagård (m), Jörgen Ullenhag (fp), Gunnar Hökmark
(m) och Inger Kock (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 böljar ”Sorn utskottet”
och slutar ”yrkande 7 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Behovet av nyutbildade lärare kommer att variera kraftigt från nu till
1990-talets slut. Stora krav kommer därför att ställas på utbildningsorganisationen.
För de närmaste årens behov är lärarutbildningskapaciteten
överdimensionerad. Flera enheter behöver avvecklas. På grund av stora
pensionsavgångar kommer behovet emellertid att öka igen under andra
hälften av 1990-talet. Det vore därför olämpligt att lägga ned enheter som
behöver tas i bruk vid en senare tidpunkt. Utskottet anser att det bör
utredas om några enheter kan upprätthålla sin verksamhet genom att de
ges ansvar för fortbildningsverksamheten.

Det är angeläget att utbildning av lärare för högstadiet och gymnasieskolan
förläggs till högskoleenheter som har fasta forskningsresurser eller till
tidigare universitetsfilial.

Den ämnesfördjupning som varje ämneslärare bör ha inom sina ämnesområden
förutsätter en utbildning som står i nära kontakt med forskningen.

UbU 1984/85:31

Vad utskottet här har anfört om lärarutbildningsorganisationen bör riksdagen
med anledning av motion 1984/85:2968 yrkande 7 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lärarutbildningsorganisationen

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2968 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

Larz Johansson (c) och Inger Josefsson (c) anför:

1. Årskursspännvidd i vissa lärares arbetsområde (mom. 3 i denna del)

Enligt vår mening borde årskursspännvidden för lärare med utbildning
för de senare årskurserna ha begränsats till att omfatta årskurserna 5-9.
Det har dock inte varit möjligt att skapa majoritet för detta yrkande. Vi
ansluter oss därför till utskottets förslag att utbildningen bör avse lärare
med kompetens att undervisa i årskurserna 4—9. Detta förslag är, enligt
vår mening, betydligt bättre än förslaget i regeringens proposition.

2. Betyg i lärarutbildningen (mom. 10)

Frågan om betygen i lärarutbildningen är föremål för beredning med
anledning av meritutredningens betänkande. I avvaktan härpå bör riksdagen,
enligt vår mening, inte nu göra några uttalanden om betygens värde
för lärarutbildningen.

UbU 1984/85:31 41

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet

Vissa utgångspunkter 4

Lärarutbildningens linjeorganisation 5

Utbildning av lärare för grundskolans tidigare årskurser 6

Utbildning av lärare för grundskolans senare årskurser 8

Lärarutbildning i svenska som andraspråk och lärarutbildning för

grundutbildning för vuxna 11

Kunskaper i de enskilda skolämnena m. m 11

Lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen 14

Behörighetskrav för tillträde till den nya lärarutbildningen 15

Antagning till den nya lärarutbildningen 16

Betyg i lärarutbildningen 16

Praktikdelen i lärarutbildningen 17

Fortbildning av lärare 19

Utformningen av den nya lärarutbildningen 20

Övriga frågor 21

Hemställan 22

Reservationer

1. Lärarutbildning för grundskolan (m) 24

2. Lärarutbildning för grundskolan (fp) 28

3. Kunskaper i de enskilda skolämnena (m) 32

4. Kunskaper i de enskilda skolämnena (fp) 33

5. Utbildningsplan för den nya lärarutbildningen (m) 34

6. Lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen (m) 34

7. Lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen (fp) 35

8. Behörighetskrav för tillträde till den nya lärarutbildningen (m,

fp) 35

9. Antagning till den nya lärarutbildningen (m, fp) 36

10. Betyg i lärarutbildningen (m, fp) 36

11. Handledarskap under praktiken (m) 37

12. Plan för fortbildning av lärare (m) 38

13. Plan för fortbildning av lärare (fp) 38

14. Lärarutbildningsorganisationen (m, fp) 39

Särskilda yttranden

1. Årskursspännvidd i vissa lärares arbetsområde 40

2. Betyg i lärarutbildningen 40

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985