TU 1984/85:5
Trafikutskottets betänkande
1984/85:5
om boende- och nyttoparkering på gatumark (prop. 1984/85:14)
Sammanfattning
År 1979 genomfördes sådana ändringar i lagen (1957:259) om rätt för
kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m. m., KAL, att
försöksverksamhet med boendeparkering och nyttoparkering på gatumark
blev möjlig.
Försöksverksamhet med boendeparkering och nyttoparkering kom därefter
till stånd i ett antal kommuner och har numera utvärderats.
I propositionen föreslås ändringar i KAL och i lagen (1978:234) om
trafiknämnd i syfte att ge kommunerna möjlighet att i framtiden ordna
boendeparkering och nyttoparkering på gatumark. Med boendeparkering
menas att de sorn bor i ett område får rätt att parkera på gatumark på mer
förmånliga villkor än andra. Med nyttoparkering menas att näringsidkare
och andra med särskilda behov av att tillfälligt parkera får generella
dispenser från vissa parkeringsbestämmelser. Det beslutande organet skall
vara den kommunala trafiknämnden. Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1985.
I en motion (m) föreslås avslag på ett förslag i propositionen om att
regeringen skall få ett bemyndigande att föreskriva inskränkningar i den
annars gällande rätten att överklaga en trafiknämnds beslut. Inskränkningarna
i fullföljdsrätten avses enligt propositionen gälla ärenden om behörighet
att nyttja ett boendeparkeringssystem eller om nyttoparkeringsdispenser.
Utskottet föreslår att de i propositionen föreslagna lagändringarna antas
och att motionen avslås.
Mot utskottets beslut beträffande inskränkningar i fullföljdsrätten reserverar
sig m- och c-ledamöterna samt fp-ledamoten.
Propositionen
I proposition 1984/85:14 om boende- och nyttoparkering på gatumark
föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet) riksdagen att anta
inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift
för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd.
De i propositionen framlagda lagförslagen har tagits in som bilaga till detta
betänkande.
1 Riksdagen 1984/85.15 sami. Nr 5
TU 1984/85:5
2
Motionen
I motion 1984/85:56 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas att riksdagen avslår
ett förslag i propositionen om att regeringen i ett fjärde stycke i 4 § lagen om
trafiknämnd skall få ett bemyndigande att föreskriva om inskränkningar i
rätten att överklaga beslut enligt lagen.
Bakgrund
Enligt vägtrafikkungörelsen (1972:603), VTK, gäller- med vissa undantag
som är betingade av trafiksäkerhetsskäl - att parkering på gator och vägar är
oreglerad, dvs. parkering är tillåten utan några begränsningar. Genom 147 §
andra stycket VTK ges möjlighet att genom lokala trafikföreskrifter reglera
parkeringen. Enligt 148 § VTK är det i princip kommunerna som har att
meddela sådana föreskrifter. Föreskrifterna kan t. ex. innebära tidsbegränsning
av parkeringen, parkeringsförbud eller förbud att stanna i andra fall än
där sådana förbud råder enligt VTK. Kommunerna äger också enligt 159 §
VTK besluta om undantag från lokala trafikföreskrifter som kommunerna
har meddelat.
Beslut om lokala trafikföreskrifter och om undantag från sådana fattas
enligt 1 § lagen om trafiknämnd inom kommunerna av en trafiknämnd.
Enligt bestämmelser i lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga
avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m., KAL, äger kommun ta ut
avgift för parkering på gata, torg eller annan allmän plats. Grunderna för
avgiftsuttag vid parkeringsupplåtelse beslutas enligt 2 § KAL av kommunfullmäktige.
År 1979 gjordes ändringar i 5 § KAL i syfte att - när det gäller
parkeringsavgifter - öppna möjlighet till försöksverksamhet med boendeparkering
och nyttoparkering (prop. 1979/80:34, TU 1979/80:6, rskr 1979/
80:78). Bakgrund härtill var dels att riksdagen (prop. 1978/79:99, TU
1978/79:18, rskr 1978/79:419) hade förordat att de större tätorterna skulle ges
möjlighet att bedriva försöksverksamhet med boendeparkering på gatumark,
dels en promemoria Gatumarksparkering för boende, som den år 1978
tillkallade tomtparkeringsutredningen hade avgivit.
Försöksverksamhet med boendeparkering och nyttoparkering kom därefter
till stånd i ett antal kommuner - bl. a. i Stockholms kommun - och har
sedan utvärderats.
Försöksverksamheten med boendeparkering har inneburit särskilda förmåner-såsom
beträffande parkeringsutrymme, tidsbegränsning och avgifter
- vid parkering på gatumark inom ett område för dem som bor inom
området.
Försöksverksamheten med nyttoparkering har varit baserad på parkeringstillstånd
med vissa villkor. Tillståndet har gett tillståndshavaren dispens
TU 1984/85:5
3
från parkeringsförbud (dock ej i en av försökskommunerna) och från
avgiftsplikt. För tillståndet - nyttokortet - har man tagit ut en engångsavgift
per år.
I betänkande (Ds K 1984:1) Boendeparkering på gatumark, vilket tomtparkeringsutredningen
avgav i januari i år, har utredningen lämnat förslag till
en mera permanent reglering av möjligheterna att införa boendeparkering.
I januari i år redovisade vidare trafiksäkerhetsverket (TSV) i en rapport en
på uppdrag av regeringen gjord utvärdering av försöksverksamheten med
nyttoparkering. TSV har ansett att systemet med nyttoparkering kan
permanentas.
I propositionen lämnas en redovisning för boendeutredningens betänkande
och TSV:s rapport samt för remissyttranden över betänkandet och
rapporten. Betänkandet, rapporten och remissyttrandena utgör grundvalar
för förslag i propositionen.
Utskottet
1 propositionen föreslås att kommunerna skall få möjlighet att ordna
boendeparkering och nyttoparkering på gatumark. Med boendeparkering
menas i propositionen att de som bor i ett område skall få rätt att parkera på
gatumark inom området på mer förmånliga villkor än andra och med
nyttoparkering menas att näringsidkare och andra med särskilda behov av att
tillfälligt parkera skall få generella dispenser från vissa parkeringsbestämmelser.
Förslaget beträffande boendeparkering motiveras i korthet med att
bilägare som bor centralt i en större tätort genom bl. a. tidsbegränsningar av
gatumarksparkering tvingas till onödiga bilförflyttningar, vilka medför
olägenheter för den allmänna trafikmiljön m. m.
Förslaget beträffande nyttoparkering motiveras i korthet med att det är
nödvändigt för vissa verksamheter i samhället att det finns rimlig tillgång på
parkeringsmöjligheter.
När det gäller utformningen av boendeparkering och nyttoparkering bör
kommunerna enligt propositionen ha frihet vid bedömningen av frågor om
tidsbegränsningar, avgiftssättning, platsreservationer, rätt att parkera där
det annars råder parkeringsförbud och liknande frågor inom gränserna för de
allmänna ramar som finns i VTK, byggnadslagstiftningen och KAL. Det
anses i propositionen inte nödvändigt att centralt ge närmare föreskrifter för
hur boende- och nyttoparkering skall utformas.
Förslagen i propositionen att kommunerna skall få införa och själva
bestämma om boendeparkering och nyttoparkering på gatumark föranleder
inte någon erinran från utskottets sida.
För att kommunerna skall kunna ordna boende- och/eller nyttoparkering
på gatumark fordras ändringar i KAL, lagen om trafiknämnd samt VTK. I
propositionen föreslås därför vissa ändringar i KAL och i trafiknämndslagen,
1* Riksdagen 1984185.15sami Nr 5
TU 1984/85:5
4
vilka ändringar utskottet behandlar i det följande. Vissa redaktionella
ändringar i dessa lagar föreslås också i propositionen. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.
Riksdagens medverkan krävs inte för ändringar i VTK. Information
lämnas emellertid i propositionen om vissa avsedda ändringar i VTK.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga
avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m., KAL
I propositionen föreslås ändring av 2 § KAL av innebörd att kommunerna
får rätt att ta ut avgifter också för parkering som sker på andra platser än där
allmän parkering är tillåten och för längre tids parkering. Parkeringsavgifter
skall få tas ut efter särskilda grunder för att underlätta boende- och
nyttoparkering. Vid boende- och nyttoparkering skall avgifter få tas ut också
som engångsbelopp för en viss period. Parkeringsavgifterna skall, i överensstämmelse
med vad som hittills gällt, vara motiverade av ett behov av att
reglera trafiken.
5 § KAL föreslås upphöra. Som nämnts ovan ändrades paragrafen år 1979
för att möjliggöra försöksverksamhet med boendeparkering och nyttoparkering.
Bland övergångsbestämmelserna föreslås en bestämmelse om att beslut
om försöksverksamhet som meddelats enligt 5 § KAL skall upphöra att gälla
den 1 januari 1986.
Förslaget till lag om ändring i KAL föranleder inte någon erinran från
utskottets sida. Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget.
Vissa avsedda ändringar i vägtrafikkungörelsen (1972:603), VTK, samt
förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd
Föredragande departementschefen anser att goda skäl talar för att
kommunerna genom bestämmelser i VTK skall lämnas frihet att välja mellan
att införa lokala trafikföreskrifter om de närmare parkeringsvillkoren och att
bevilja undantag från lokala trafikföreskrifter, när det gäller att praktiskt
utforma boende- och nyttoparkering.
Beslut om lokala trafikföreskrifter och om undantag från sådana föreskrifter
fattas som nämnts ovan inom kommunerna av en trafiknämnd enligt
bestämmelserna i 1 § trafiknämndslagen. I propositionen föreslås ändring i
denna paragraf som innebär att en uttrycklig bestämmelse tas in i paragrafen
om att det är trafiknämnden som skall fatta beslut om parkeringstillstånd på
grund av lokala trafikföreskrifter.
I fråga om klagan över beslut av kommunal trafiknämnd om lokal
trafikföreskrift och om undantag från sådan föreskrift gäller enligt 4 § första
stycket trafiknämndslagen att sådant beslut får överklagas hos länsstyrelsen
TU 1984/85:5
5
genom besvär. Länsstyrelsens beslut får enligt andra stycket i paragrafen
överklagas hos regeringen genom besvär. I tredje stycket i paragrafen har
vidare vägverket, TSV och polismyndighet givits rätt att överklaga trafiknämnds
eller länsstyrelses beslut.
Föredragande departementschefen anser att beslut i ärenden om behörighet
att nyttja ett boendeparkeringssystem eller om nyttoparkeringsdispenser
inte skall få överklagas och förutsätter att bestämmelser skall tas in i VTK om
vilka typer av beslut som inte skall få överklagas. För att emellertid
regeringen skall få meddela sådana bestämmelser i VTK krävs ett bemyndigande
av riksdagen. I propositionen föreslås därför att i ett nytt fjärde stycke i
4 § trafiknämndslagen tas in ett bemyndigande för regeringen att föreskriva
om inskränkningar i rätten att överklaga beslut enligt 1 § trafiknämndslagen.
I motion 1984/85:56 (m) föreslås att regeringen inte skall få det begärda
bemyndigandet och att 4 § trafiknämndslagen således inte skall tillföras det
föreslagna fjärde stycket. Bl. a. allmänna rättssäkerhetsskäl samt angelägenheten
att förhindra misstankar om att trafiknämnd skulle fatta dåligt
underbyggda beslut talar enligt motionärerna för att möjligheten att
överklaga trafiknämnds beslut bibehålls.
I motiveringen för propositionsförslaget om att inskränkningar skall få
göras i den annars gällande rätten att överklaga trafiknämnds beslut
framhålls att kommunerna enligt förslagen i propositionen lämnas en stor
frihet att - med utgångspunkt i de lokala förhållandena - själva bestämma
hur boende- och nyttoparkeringssystemen skall vara uppbyggda. Det är
därför enligt propositionen inte lämpligt att statliga myndigheter skall
överpröva dessa principer. Utskottet är av samma mening och anser således
att möjlighet att överklaga trafiknämnds beslut i behörighets- och dispensärenden
inte bör finnas.
Utskottet tillstyrker därför att regeringen får det i propositionen begärda
bemyndigandet. 4 § trafiknämndslagen bör därför erhålla den lydelse som
föreslås i propositionen. Härav följer att motion 1984/85:56 (m) avstyrks.
Förslaget till lag om ändring i lagen om trafiknämnd i övrigt har inte
föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker att riksdagen
antar lagförslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift
för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m.,
2. beträffande inskränkningar i viss fullföljdsrätt
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1984/85:56 (m) godkänner vad utskottet härom anfört,
TU 1984/85:5
6
3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd.
Stockholm den 13 november 1984
På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON
Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Rune Torwald (c), Olle Östrand (s), Rune Johansson (s), Per Stenmarck
(m), Gösta Andersson (c), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s),
Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson (vpk), Göran Riegnell
(m) och Ingrid Andersson (s).
Reservationer
1. Inskränkningar i viss fullföljdsrätt (mom. 2)
Rolf Clarkson (m), Rune Torwald (c), Per Stenmarck (m), Gösta
Andersson (c), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp) och Göran Riegnell (m)
anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”1
motiveringen” och slutar med ”motion 1984/85:56 (m) avstyrks” bort
ersättas med text av följande lydelse:
I överensstämmelse med den mening som tomtparkeringsutredningen gett
uttryck för i betänkandet Boendeparkering på gatumark och bl. a. länsstyrelsen
i Stockholms län i yttrande över TSV:s rapport om utvärderingen av
försöksverksamheten med nyttoparkering bör beslut av trafiknämnd om
boendeparkering resp. nyttoparkering kunna överklagas i samma ordning
som gäller för övriga beslut av trafiknämnd.
Såsom föreslås i motion 1984/85:56 (m) bör därför 4 § trafiknämndslagen
inte tillföras det i propositionen föreslagna fjärde stycket. Den i propositionen
föreslagna lydelsen av 4 § i övrigt föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande inskränkningar i viss fullföljdsrätt
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1984/85:56 (m) godkänner vad utskottet härom anfört,
TU 1984/85:5
7
2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd (mom. 3)
Rolf Clarkson (m), Rune Torwald (c), Per Stenmarck (m), Gösta
Andersson (c), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp) och Göran Riegnell (m)
anser - under förutsättning av bifall till reservation nr 1 -
dels att det stycke på s. 5 som börjar med ”Förslaget till” och slutar med
”antar lagförslaget” bort ersättas med text av följande lydelse:
Förslaget till lag om ändring i lagen om trafiknämnd i övrigt har inte
föranlett någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker att riksdagen
antar lagförslaget med den ändring i 4 § som förordats i reservation nr 1.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd med den ändringen
att 4 § erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade
lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
4 §. En trafiknämnds beslut enligt 1 § får överklagas hos länsstyrelsen
genom besvär.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.
Vägverket, trafiksäkerhetsverket och polismyndigheterna får överklaga
trafiknämndens eller länsstyrelsens beslut enligt 1 §.
Regeringen får föreskriva om inskränkningar
i rätten att överklaga
beslut enligt 1 §.
TU 1984/85:5
8
Bilaga
Propositionens förslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga
avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m
Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1957:259) om rätt för kommun
att uttaga avgift för vissa upplåtelser
dels att 5 8 skall upphöra att gälla,
dels att 2 § skall ha nedan angivna
Nuvarande lydelse
För räll alt ander begränsad lid
begagna av kominan för allmän
parkering upplåten plats å gala,
torg eller annan allmän plats må
kommunen, där så finnes påkallat
för trafikens ordnande, uttaga avgift
med det belopp, som erfordras
för att tillgodose sagda ändamål.
Grander för beräkning av sådan avgift
beslutas av kommunfullmäktige.
Därvid får föreskrivas att rörelsehindrad
skall vara befriad från
skyldighet att erlägga avgift.
För upplåtelse på allmän plats av
särskild uppställningsplats för fordon,
som brakas i yrkesmässig trafik
för personbefordran, må kommunen
uttaga avgift med belopp,
som erfordras för att täcka kommunens
kostnader med anledning av
upplåtelsen.
De kommuner som regeringen
bestämmer får bedriva försöksverksamhet
som innebär avvikelse från
föreskrifterna i 2§ första stycket.
Sådana medgivanden får också innefatta
rätt att ta at avgifter efter
1 Lagen omtryckt 1972: 102.
2 Senaste lydelse 1978: 236.
5 Senaste lydelse 1979:1084.
a allmän plats. m. m.
lydelse.
Föreslagen lydelse
8’
I den omfattning som behövs för
att ordna trafiken får en kommun la
lil avgift för rätten att parkera på
sådana allmänna platser som kommunen
har upplåtit för parkering.
Grunderna för beräkning av sådan
avgift beslutas av kommunfullmäktige.
Därvid gäller följande.
För att underlätta för näringsidkare
och andra med särskilda behov
av att parkera i sitt arbete eller för
dem som bor i ett visst område att
parkera inom området får avgifter
tas ut' efter särskilda grunder av
deni som beslutet gäller. Avgiften
får i sådana Jäll fastställas till-, ett
engångsbelopp för en viss period.
Rörelsehindrade får befrias från
ävgifisskyldighet.
För upplåtelse pä allmän plats av
särskilda uppställningsplatser för
fordon, som används i yrkesmässig
trafik för personbefordran, får
kommunen ta lil avgift med det belopp
som behövs för att täcka kommunens
kostnader för upplåtelsen.
8J
TU 1984/85:5
9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
olika grunder för skilda kategorier
av trafikanter. Regeringen bestämmer
de närmare villkoren för försöksverksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Beslut om försöksverksamhet
som meddelats enligt den upphävda paragrafen upphör att gälla den 1
januari 1986.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:234) om trafiknämnd
Härigenom föreskrivs att 1 och 4!
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
lagen (1978:234) om trafiknämnd
Föreslagen lydelse
IS
1 den utsträckning som regeringen med stöd av 2 § lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer
har överlåtit åt kommun att meddela föreskrifter som avses i
1 § första stycket 8 nämnda lag, skall denna uppgift inom kommunen
handhavas av en trafiknämnd.
1 den omfattning som regeringen
har bemyndigat kommun att pröva
frågor om undantag från föreskrift
som avses i första stycket skall
även denna uppgift handhavas av
trafiknämnden.
I den omfattning som regeringen
har bemyndigat kommuner att pröva
frågor om undantag från föreskrifter
enligt första stycket eller
om parkeringstillstånd på grund av
sådana föreskrifter skall även denna
uppgift handhas av trafiknämnden.
4 §
Talan mot trafiknämnds beslut i
fråga som avses i 1 § förs hos länsstyrelsen
genom besvär.
Talan mot länsstyrelsens beslut
förs hos regeringen genom besvär.
Statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk
och polismyndighet
får föra talan mot trafiknämnds eller
länsstyrelses beslut i fråga som
avses i 1 §.
En trafiknämnds beslut enligt 1 §
får överklagas hos länsstyrelsen genom
besvär.
Länsstyrelsens beslut får överklagas
hos regeringen genom besvär.
Vägverket, trafiksäkerhetsverket
och polismyndigheterna får överklaga
trafiknämndens eller länsstyrelsens
beslut enligt 1 §.
Regeringen får föreskriva om inskränkningar
i rätten att överklaga
beslut enligt I §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
minab/gotab Stockholm 1984 79231