TU 1984/85:4

Trafikutskottets betänkande
1984/85:4

om Öresundsförbindelserna m. m.
Sammanfattning

I betänkandet behandlas nio under den allmäna motionstiden vid 1983/84
års riksmöte väckta motionsyrkanden om förbättringar av Öresundsförbindelserna
m. m.

I sitt yttrande hänvisar utskottet bl. a. till uttalanden som gjordes av den
danske trafikministern och den svenske kommunikationsministern vid
Nordiska rådets möte i Stockholm i februari-mars 1984 och de svensk-danska
överläggningar om fasta förbindelser över Öresund m. m. som därefter
inletts med sikte på att ett förslag till regeringsöverenskommelse skall
föreligga vid halvårsskiftet 1985. Vidare redovisas vissa åtgärder som - sedan
motionerna väcktes - vidtagits för att förbättra Öresundsförbindelserna.
Med hänvisning härtill och i avvaktan på resultatet av de svensk-danska
överläggningarna hemställer utskottet att motionsyrkandena lämnas utan
någon riksdagens åtgärd.

Motionerna

I motion 1983/84:1096 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga
(båda fp) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motion 1983/84:1094 (fp) anförs om
förbindelserna över Öresund.

I motion 1983/84:1800 av Sigvard Persson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs
om angelägenheten av en skyndsam slutlig utvärdering av färje- och
tunnelalternativen för järnvägsförbindelse med kontinenten.

I motion 1983/84:1809 av Ulla Tillander m. fl. (c) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet
av en satsning på täta, bekväma och snabba färjeförbindelser mellan Malmö
och Köpenhamn.

I motion 1983/84:2116 av Per Stenmarck m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 5 och 7),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående behovet av förbättringar i färjetrafiken i Öresund,

7. ätt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående behovet av en snar lösning av frågan om

1 Riksdagen 1984185.15 sami. Nr 4

TU 1984/85:4

2

tågfärjeförbindelserna mellan Skåne och kontinenten med sikte på tågfärjeförbindelser
mellan Helsingborg och Köpenhamn samt mellan Trelleborg
och Travemiinde.

I motion 1983/84:2428 av Margit Gennser (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om en
utredning om fasta förbindelser över Öresund verkligen skulle befinnas
nödvändig en sådan bör komma till stånd snarast möjligt och bedrivas
skyndsamt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den svenska
regeringen snarast möjligt bör uppta samråd med den danska regeringen för
att finna en konkret lösning på frågan om fasta förbindelser över Öresund.

I motion 1983/84:2509 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 20 och 21),

20. att riksdagen beslutar uttala sig för att förbindelserna över Öresund
förbättras,

21. att riksdagen beslutar uttala sig för att framtida eventuella fasta
förbindelser över Öresund skall finansieras via upplåning och avgiftsbeläggas.

Motionerna i kort sammanfattning

I motion 1983/84:1096 (fp) framhålls - med hänvisning till vad som anförs i
motion 1983/84:1094 (fp) - att beslut nu erfordras om hur de långsiktiga
planerna för Öresundstrafiken skall se ut samt att omedelbara åtgärder krävs
för att stoppa försämringarna i trafiken.

Enligt motion 1983/84:1800 (c) bör en broförbindelse mellan Malmö och
Köpenhamn inte komma i fråga för vidare utredning. All kraft måste nu
enligt motionärerna satsas på att skyndsamt slutföra en utvärdering av olika
färjealternativ - i trafik från Ystad, Trelleborg och Malmö - parallellt med en
tågtunnel Helsingborg-Helsingör.

Även i motion 1983/84:1809 (c) motsätter man sig tanken på en broförbindelse
mellan Malmö och Köpenhamn. Vad som enligt motionärerna i första
hand krävs är en satsning på täta, bekväma och snabba färjeförbindelser
mellan Malmö och Köpenhamn.

I motion 1983/84:2116 (m) framhålls bl. a. att det primära målet från
näringslivssynpunkt rimligtvis varken är bro eller tunnel utan goda förbindelser
med Danmark och kontinenten. Om detta krav kan tillgodoses med
utbyggda och förbättrade färjeförbindelser är det alternativet på många sätt
bättre - säger motionärerna - eftersom det till stora delar är tillgängligt
omedelbart.

I motion 1983/84:2428 (m) framhålls att en fortsatt utredning om fasta
förbindelser över Öresund - om en sådan skulle befinnas nödvändig - bör
komma till stånd snarast möjligt och bedrivas skyndsamt. Vidare betonas att

TU 1984/85:4

3

regeringen snarast bör samråda med den danska regeringen för att finna en
lösning på frågan om fasta förbindelser över Öresund.

1 motion 1983/84:2509 (m) framhålls att rapporten (Ds K 1983:2)
Öresundsförbindelser, översyn 1983, visar att både en tunnel mellan
Helsingborg och Helsingör och en bro mellan Malmö och Köpenhamn för
bil- och tågtrafik kommer att bli samhällsekonomiskt lönsamma. Enligt
motionärerna bör rapporten skyndsamt övervägas inom kommunikationsdepartementet
och riksdagen därefter göra ett slutligt ställningstagande. En
eventuell fast förbindelse bör vidare enligt motionärerna finansieras på den
öppna marknaden och genom avgifter.

Utskottet

Inledning

Utskottet har i det föregående lämnat en kortfattad redogörelse för det
huvudsakliga innehållet i motionerna. I anslutning härtill konstaterar
utskottet att alla motionsyrkandena väcktes under den allmänna motionstiden
under 1983/84 års riksmöte, dvs. före sådana uttalanden och åtgärder av
betydelse för Öresundsförbindelserna m. m. som utskottet - efter en
redogörelse för frågans behandling t. o. m. 1982/83 års riksmöte - i det
följande kommer att redovisa.

Frågans behandling t. o. m. 1982/83 års riksmöte

Frågan om fasta förbindelser över Öresund har sedan början av 1950-talet
haft stor och fortlöpande aktualitet. Redan 1952 års riksdag uttalade sig
sålunda för undersökningar angående förutsättningarna för en direktförbindelse
mellan Sverige och Danmark. Därefter har en rad svenska och danska
utredningar behandlat frågan.

Riksdagen godkände den 13 december 1973 en överenskommelse som
samma år träffats mellan de svenska och danska regeringarna om fasta
förbindelser över Öresund (prop. 1973:146. TU 1973:25, rskr 1973:381).
Överenskommelsen innebar dels att Sverige förband sig att bygga och
finansiera en motorvägsförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö (KMleden),
dels att en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör
(HH-tunneln) skulle byggas och finansieras gemensamt av Danmark och
Sverige. Avsikten var att avgifter skulle tas ut av trafikanterna på KM-leden
för att täcka drift- och kapitaltjänstkostnaderna. Överenskommelsen som
förutsatte att Köpenhamns flygplats skulle lokaliseras till Saltholm kom
emellertid inte upp tili slutlig behandling i det danska folketinget. Detta
sammanhängde bl. a. med att folketinget inte fann det lämpligt att medge en
fortsatt projektering av flygplatsen på Saltholm.

TU 1984/85:4

4

I november 1975 uttalade riksdagen att det är angeläget att en järnvägstunnel
mellan Helsingborg och Helsingör snarast kommer till stånd samt att en
separatlösning av denna förbindelse borde övervägas. Uttalandet motiverades
med att ökningen av godsmängden, befintliga vägars otillräcklighet,
minskad trafiksäkerhet samt de från miljösynpunkt negativa verkningarna av
den tunga lastbilstrafiken gör en ökning av järnvägstransporternas andel av
den totala godstrafiken önskvärd (TU 1975/76:4, rskr 1975/76:38).

11981 års budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 9) redovisades bl. a.
att SJ förordat att en järnvägstunnel byggs mellan Helsingborg och Helsingör
men att verket inte ansett sig kunna förränta en stor del av de svenska
kostnaderna för tunnelbygget.

Enligt den dåvarande kommunikationsministern framstod det dock som
osannolikt att hela den kapacitet som en järnvägstunnel erbjuder skulle vara
nödvändig för att tillgodose trafikbehoven under överskådlig tid. Eftersom
SJ inte heller ansåg sig kunna förränta en stor del av den svenska
investeringsutgiften i en järnvägstunnel borde enligt propositionen en sådan
förbindelse inte då komma till stånd.

Järnvägsförbindelserna med kontinenten och de danska öarna borde i
stället enligt propositionen baseras på färjetrafik som utgör en flexibel
lösning och medger att kapaciteten relativt enkelt och snabbt kan anpassas
till en ändrad trafikefterfrågan.

Riksdagen godtog vad som anförts i propositionen men framhöll i
sammanhanget att såväl SJ som berörda kommuner för sin planering är
beroende av att frågorna om Öresundsförbindelserna får en snar lösning (TU
1980/81:19, rskr 1980/81:261).

Vid 1982183 års riksmöte behandlade utskottet - i sitt av riksdagen
godkända betänkande TU 1982/83:4 - ett antal motionsyrkanden, vari lades
fram förslag till förbättringar av förbindelserna över Öresund. Ett genomgående
drag i motionerna var kravet på snabba beslut i de berörda frågorna.

Utskottet framhöll att man delade den i flera motioner uttalade uppfattningen
om Öresundsförbindelsernas bristfällighet, särskilt i fråga om färjeförbindelserna
över södra Öresund samt tågfärjetrafiken. En väsentlig
förklaring till bristerna var - betonade utskottet - den rådande ovissheten om
den framtida utformningen av förbindelserna. Denna sades i sin tur verka
hämmande på trafikföretagens vilja att förbättra färjeförbindelserna.

Mot denna bakgrund fann utskottet det ”synnerligen angeläget att frågan
om den framtida utformningen av Öresundsförbindelserna snarast får en
tillfredsställande lösning”. Utskottet fortsatte: ”Berörda kommuner är
också för sin planering i hög grad beroende av att så sker. Industrins
transportbehov, person- och godstrafikens fördelning på olika trafikslag,
sysselsättningseffekter, regionalpolitiska konsekvenser - även utanför den
direkt berörda regionen - samt effekter på miljön hör till de frågor som
därvid måste beaktas. Inte minst i dagens ekonomiska situation bör enligt

TU 1984/85:4

5

utskottets mening företagens behov av goda transportmöjligheter ägnas
särskild uppmärksamhet. Ett väl fungerande transportsystem till Danmark
och kontinenten har betydelse för möjligheterna att åstadkomma en
industriell expansion. En god kvalitet på dessa förbindelser är av betydelse
även för näringslivet i Danmark, Norge och Finland.”

I betänkandet sade sig utskottet vidare förutsätta ett skyndsamt initiativ
från regeringens sida till överläggningar med den danska regeringen. Vid
dessa överläggningar var det - underströk utskottet - särskilt angeläget att
lösa frågan om tågförbindelserna med Danmark och kontinenten. Ett
dröjsmål sades kunna innebära stora olägenheter för såväl näringslivet som
för trafikutövare och trafikanter. Den frågan borde därför behandlas med
förtur.

Utvecklingen efter 1982/83 års riksmöte samt härav föranledda slutsatser

I ett svar på en interpellation den 23 januari 1984 erinrade kommunikationsministern
att han hösten 1982 hade uppdragit åt en sakkunnig att se över
beslutsunderlaget när det gäller fasta förbindelser över Öresund. Arbetet,
som innebar en översyn av Öresundsdelegationens betänkande från år 1978
(SOU 1978:18), hade nyligen redovisats i en rapport (Ds K 1983:2)
Öresundsförbindelser, översyn 1983. Rapporten skulle - meddelade kommunikationsministern
- kompletteras med en särskild studie av vissa både
regionala och nationella näringslivs- och sysselsättningseffekter som har
samband med tillkomsten av fasta förbindelser. Ministern sade vidare bl. a.
att han i och för sig var beredd att pröva alternativa finansieringsformer för
en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn.

Den 2 mars 1984, vid Nordiska rådets möte i Stockholm, upplyste den
danske trafikministern och den svenske kommunikationsministern att de
hade kommit överens om att överläggningar om fasta förbindelser över
Öresund snarast borde komma i gång. Vidare upplystes att man från dansk
sida inte kunde ta slutlig ställning till frågan förrän det danska folketinget
hade fattat ett positivt beslut om en fast förbindelse över Stora Bält.

I ett interpellations- och frågesvar den 21 maj 1984 meddelade kommunikationsministern
att överläggningarna med Danmark skulle avse dels en
järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör, dels en fast förbindelse
mellan Malmö och Köpenham. Hans ambition var att arbetet skulle bedrivas
så snabbt att förslag till en överenskommelse om fasta förbindelser skulle
kunna läggas fram under innevarande mandatperiod.

I sitt svar redogjorde kommunikationsministern vidare för innehållet i
överläggningar som han hade haft med sin danske kollega i samband med
Nordiska rådets möte i Stockholm och för vad som därefter hade förekommit
av betydelse för Öresundsförbindelserna. Vid överläggningarna hade ministrarna
- förutom förbindelserna mellan Helsingborg och Helsingör samt
mellan Malmö och Köpenhamn - också i övrigt diskuterat det gemensamma

TU 1984/85:4

6

intresset av att upprätthålla och vidareutveckla goda kommunikationer
mellan Sverige och Danmark och med kontinenten. Det hade därvid
konstaterats att, bortsett från den eventuella tillkomsten av fasta förbindelser,
kapacitetsförhållandena m. m. i den nuvarande färjetrafiken över
Öresund krävde snara och verkningsfulla åtgärder. Vidare hade ministrarna
enats om att åtgärder omedelbart måste vidtas för att garantera säkra
förbindelser med flygbåtarna mellan Malmö och Köpenhamn. Både vad
gäller färjetrafiken och vad gäller flygbåttrafiken hade numera - upplyste
kommunikationsministern vidare i sitt svar - avtal arbetats fram mellan
berörda järnvägsförvaltningar och bolag om den framtida gods- och persontrafikförsörjningen
i Öresund. Avtalen innebar - beträffande tågfärjetrafiken
- att en ny förbindelse inrättas fr. o. m. juni 1986 mellan Helsingborg
och Köpenhamn. All spårbunden trafik över de hittillsvarande förbindelserna
Helsingborg-Helsingör och Malmö-Köpenhamn flyttas över till den nya
förbindelsen när förutsättningarna därför föreligger i kvalitativa och kvantitativa
hänseenden. Avtalen innebar vidare - beträffande flygbåtförbindelserna
- att trafiken helt övertas av den danska järnvägsförvaltningen - såväl
ekonomiskt som ur alla andra aspekter. Kommunikationsministern underströk
att han hade underrättat sin danske kollega att han fäster stort avseende
vid den svenska industrins behov av snabba och effektiva transporter och att
det är nödvändigt att samtliga frågor som långsiktigt berör den framtida
godstrafiken på Danmark och kontinenten kan lösas i ett sammanhang.
Detta vore en väsentlig förutsättning för ett svenskt engagemang i kommande
satsningar för trafiken över Öresund.

Den 24 maj 1984 antog riksdagen lagen (1984:283) med vissa bestämmelser
för Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö (prop.
1983/84:173, TU 1983/84:31, rskr 1983/84:335). SAS bedriver sedan mitten
av juni 1984 trafik med svävare för befordran av flygpassagerare och bagage
mellan Malmö och Kastrups flygplats i Köpenhamn. Genom lagen ges bl. a.
möjligheter att genomföra säkerhetskontroller vid terminalen.

Den 20 juni 1984 beslöt regeringen att för överläggningarna med Danmark
tillsätta en ämbetsmannadelegation med uppgift att gemensamt med en
dansk delegation utarbeta ett förslag till regeringsöverenskommelse om fasta
förbindelser över Öresund (Dir. 1984:24). Underlag för överenskommelsen
skall under delegationernas ledning tas fram av arbetsgrupper och omfatta en
ny gemensam genomgång av vissa tekniska, ekonomiska, finansiella och
miljömässiga frågor. Arbetet bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt med
sikte på att ett förslag till regeringsöverenskommelse skall föreligga vid
halvårsskiftet 1985. I direktiven återfinns också en redogörelse som i vissa
avseenden kompletterar det interpellations- och frågesvar som kommunikationsministern
gav den 21 maj 1984. Sålunda framhålls bl. a. att man vid
överläggningarna i samband med Nordiska rådets möte i Stockholm från
dansk sida hade erinrat om att en förutsättning för att ingå avtal om fasta
Öresundsförbindelser är att det dessförinnan har fattats beslut om fasta

TU 1984/85:4

7

förbindelser över Stora Bält. Samtidigt hade understrukits att avsikten är att
man i Danmark skall ta slutlig ställning till denna fråga under år 1985.

I direktiven återfinns vidare vissa kompletterande upplysningar beträffande
det av kommunikationsministern den 21 maj nämnda avtalet om
tågfärjetrafiken.

Som framgår av utskottets sålunda lämnade redogörelse har - sedan
motionerna väcktes - flera åtgärder vidtagits för att förbättra Öresundsförbindelserna.
Med hänvisning härtill och i avvaktan på resultatet av de
pågående svensk-danska överläggningarna om fasta förbindelser över Öresund
m. m. bör motionsyrkandena enligt utskottets mening lämnas utan
någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för att förbättra förbindelserna över Öresund
att riksdagen

a. lämnar motion 1983/84:1096 (fp) yrkande 2 utan åtgärd,

b. lämnar motion 1983/84:2116 (m) yrkande 5 utan åtgärd,

c. lämnar motion 1983/84:2509 (m) yrkande 20 utan åtgärd,

2. beträffande järnvägs- och tågfärjeförbindelser
att riksdagen

a. lämnar motion 1983/84:1800 (c) utan åtgärd,

b. lämnar motion 1983/84:2116 (m) yrkande 7 utan åtgärd,

3. beträffande färjeförbindelser mellan Malmö och Köpenhamn
att riksdagen lämnar motion 1983/84:1809 (c) utan åtgärd,

4. beträffande fortsatt utredning om fasta förbindelser över Öresund
m. m.

att riksdagen lämnar motion 1983/84:2428 (m) utan åtgärd,

5. beträffande finansiering av fasta förbindelser över Öresund

att riksdagen lämnar motion 1983/84:2509 (m) yrkande 21 utan
åtgärd.

Stockholm den 8 november 1984

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Rune Torwald (c), Wiggo Komstedt (m), Sven-Gösta Signell (s), Per
Stenmarck (m), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp),
Sven Henricsson (vpk), Sören Lekberg (s), Ingrid Andersson (s), Lisbet
Calner (s) och Per-Öla Eriksson (c).